Prop. 1984/85:1

Regeringens proposition 1984/85:1

om
omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter

beslutad
den 7 juni 1984.

Regeringen
föreslår riksdagen alt anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprolokoll
ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar

OLOF
PALME

BENGT
GÖRANSSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

En
beskrivning av musikens situation och regionmusikens och Rikskonserters
betydelse för musiklivel ger bakgrund till förslagel i propositionen att
riksdagen nu bör fatta elt principbeslul om atl verksamheten vid regionmusiken
och Rikskonserter skall omorganiseras.

Förslagel
till principbeslul innehåller följande huvudpunkter. Regionmusiken och
Rikskonserter samordnas både på central och regional nivä. Landstingen erbjuds
att överta huvudmannaskapet förden regionala verksamheten. Statligt bidrag
skall utgå lill den nya regionala musikorganisationen. En central musikinstilulion
- för vilken siaten har ansvaret - skall finnas pä riksnivå och ha till uppgift
atl främja ulvecklingen av musiklivet i hela landel och inom olika musikaliska
uttrycksformer. Siaten skall även i fortsättningen ta ett särskilt ansvar för
musiken i försvaret och i slatsceremoniella sammanhang och föreslås därför
behälla ansvaret för regionmu-sikavdelningen i Stockholm. Ute i landet läggs
ansvaret för ijänslemusik inom försvaret på fem regionala ensembler.
Omorganisationen genomförs inom ramen för befintliga statliga resurser.

Propositionen
innehåller också rikllinjer för del förberedelse- och förhandlingsarbete som
skall ta vid sedan principbeslutet är fattat. Riktlinjer anges för arbetet med
den nya regionala musikorganisationen vad gäller den regionala indelningen,
uppgifterna, verksamhetsformen och fördelningen av det statliga bidraget till
den nya organisationen. Av lillgängliga resurser, nu sammanlagt 142 milj. kr.,
föreslås 110 milj. kr. gå lill den regionala verksamhelen, vilket är i runt tal
10 milj. kr. mer än vad den regionala delen av regionmusiken och
rikskonsertverksamheten nu kostar. 1 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr I

Prop.
1984/85:1

Prop. 1984/85:1 2

Bl.
a. föreslås atl totalt 4750000 kr. skall användas för atl förstärka musik-resurserna
i Kalmar län, i Värmlands län, i Gävleborgs och Västernorrlands län Eamt i
Norrbollens län.

Rikllinjer
anges också för arbelel med den centrala musikinstitutionen och dess uppgifter,
verksamhetsform och resurser.

Enligt
propositionen kommer regeringen att ge statens förhandlingsnämnd i uppdrag att
träffa avtal med de nya huvudmännen om villkoren för alt överta den regionala verksamhelen.
En organisationskommitté kommer all tillkallas för att bl. a. utforma förslag
till central musikinslitution. Avsikten är att riksdagen skall behandla frågan
på nytt under våren 1986 och atl omorganisationen skall genomföras den 1
januari 1988.

Prop. 1984/85:1

Uidrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1984-06-07

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Hjelm-Wallén,
Peterson, Andersson, Boström, Bod-ström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson,
Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom.

Föredragande:
statsrådet Göransson

Proposition
om omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter

1
Inledning

I proposilionen
1983/84:100 (bil. 10 s. 316, 317 och 327) anmälde jag att jag avsåg alt föreslå
regeringen atl i en särskild proposition lägga fram förslag om regional musikverksamhet
m. m.

Jag
anhåller nu om all få la upp dessa frågor.

Av
de två institutioner som skall behandlas i detla sammanhang är Institutet för
rikskonserter äldst. Institutet, somjag i fortsättningen kommer atl kalla
Rikskonserter, tillkom efter beslut av riksdagen år 1968 (prop. 1968: 45, Su
114, rskr 263). Det är en statligt finansierad stiftelse med uppgift atl pä
olika sätt främja musiklivel. Enligt sina stadgar som fastställdes i
regleringsbrev 1968/69 (ändrade i brev 1974-06-08 lill teater- och musikrådet
samt 1979-08-31 och 1982-03-11 till statens kulturråd) skall Rikskonserter ge
råd och informera i frägor om konsertverksamhet och andra musikframträdanden,
anordna och förmedla konserter som komplettering till annan musikverksamhet saml
i övrigl verka för musiklivets utveckling.

Regionmusiken
tillkom efter en omfattande omorganisalion av militärmusiken, en
omorganisation som påbörjades redan i mitten av 1950-talel. I riksdagen
behandlades den nya organisationen dels år 1970 (prop. 1970:31, SU 21, rskr
282), dels år 1973 (prop. 1973:65, KrU 18, rskr 142). Regionmusiken är en
statlig myndighet. Dess uppgift är enligt förordningen (1973:446) med
instruktion för regionmusiken (ändrad 1973:793, 1975:1232, 1977:487 och 1979;
395) alt framföra musik inom det allmänna musiklivet, främsl genom medverkan i rikskonserlverksamhelen
och inom försvarei. I förordningen finns även beslämmelser om regionmusikens samverkan
med Rikskonserter och med överbefälhavaren.

Prop. 1984/85:1 4

Regionmusiken
och Rikskonserler svarar för en belydande del av de slatliga insatserna i
musiklivet. Under så gott som hela den tid som de båda institutionerna funnits
och verkat har frågan om organisationen av dessa statliga insalser diskuierats,
dock utan atl delta letl lill några beslut om större förändringar.

Genom
beslut den 20 oktober 1978 uppdrog regeringen åt statens kulturråd atl göra en
ulredning om regionmusikens och Rikskonserters roll i den regionala
musikverksamheten. Kulturrådet har under år 1981 lill regeringen avlämnat två
rapporter. Musik i försvaret (1981:5) och Regional musikpolitik (1981:6).
Rapporterna har remissbehandlats tillsammans med en promemoria, kallad
Regionmusikens och Rikskonserters roll i det regionala musiklivet, som
utarbetats gemensamt av direktörerna för regionmusiken och Rikskonserter.

Till
protokollet i della ärende bör fogas dels, som bilaga 1—3, sammanfattningar av
kulturrådets båda rapporter och direktörernas promemoria, dels, som bilaga 4,
en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissytlrandena.
Tvä figurer som visar regionmusikens och Rikskonserters regionala organisation
bör bifogas som bilaga 5 resp. 6. Beträffande bakgrund, nuvarande förhållanden
samt de närmare överväganden, som görs i rapporterna, hänvisas till dessa.

I
fråga om de förslag som jag i det följande lägger fram har samråd ägt rum med
Landstingsförbundet. I samband därmed gjorde Landstingsförbundet följande
uttalande; Landstingens övertagande av regionmusiken och Rikskonserter sker
under förutsättning att de villkor som anges i regeringens förslag till
riksdagen inle förändras under återstående tid med statligt huvudmannaskap och atl
överenskommelse om ekonomiska ersättningar och andra frågor träffas mellan
staten och de nya huvudmännen innan riksdagen fattar slutligt beslut om ändrat
huvudmannaskap.

I
frågor som rör musik i försvaret har jag samrått med chefen för försvarsdepartementet.

2
Föredragandens överväganden

2.1
Musiklivet, regionmusiken och Rikskonserter. Bakgrund och allmänna slutsatser

2.1.1
Det musikpolitiska utgångsläget

Den
musikpolitiska situationen i vårt land är i dag helt annorlunda än den vi hade
i slutet av 1960-talel och böijan av 1970-lalel. Då fanns visioner om levande
musik åt alla och en så gott som obegränsad tilltro till möjligheterna att
överbrygga klyftorna i musiklivel och ge rum för alla musikintressen. I dag är situalionen
en annan. Musiklivet har visserligen under 1970-talel på många områden
utvecklats positivt. Många människor sjunger och spelar och musiklyssnandet
ökar stadigt. Men samtidigt är de

Prop. 1984/85:1 5

negaliva
utvecklingstendenserna flera och framför alll starkare än lidigare. Den levande
musiken hotas av explosionen på elektronik- och massmedieområdet och av de
allt starkare kommersiella slyrkrafterna på musikområdet. Delta framgår av
kulturrådets översikt över den musikpolitiska utvecklingen från det år då Rikskonserler
inrättades i sin permanenta form fram till böijan av 1980-lalet. Översikten
ingår i rapporten Regional musikpolitik och behandlar främsl den del av
musikpolitiken som rör Rikskonserters och regionmusikens ansvarsområde.

Kulturrådet
beskriver i sin rapport hur de vittsyftande visionerna i slutet av 1960-talet
kommer till uttryck i riksdagsbesluten om Rikskonserter och om omvandlingen av
militärmusiken till en civil regionmusik. Det var en snabb reformprocess utan beslämda
organisaloriska och ekonomiska begränsningar som då inleddes. Men utbyggnaden
blev aldrig genomförd fullt ut. Utrymmet för reformen blev alltmer begränsat.
Det fanns ocksä kultur-politiska förklaringar till förändringen.

När
det kulturpolitiska programmet fastställdes av riksdagen år 1974 ändrades
riktlinjerna för de statliga insatserna till bl. a. kulturinstitutionerna. De
nya riktlinjerna utgår från del mål för den statliga kulturpolitiken som säger atl
kulturpolitiken skall främja en decentralisering av verksamhet och
beslutsfunktioner på kulturområdet. För kulturinstitutionernas del betyder
detta att de måste siräva efter en ökad geografisk spridning av verksamheten
och en bredare förankring av beslut och ansvarstagande. Statens uppgift blir att
stödja uppbyggnaden av en självständig regional kulturverksamhet. Målen för den
verksamheten skall landsting och kom-rnuner kunna fastställa på egen hand.
Folkrörelsernas engagemang och direkta medverkan i verksamheten skall
understödjas.

Även
för institutionerna på musikområdet, däribland Rikskonserter och regionmusiken,
gäller dessa nya riktlinjer. Också för dem betonas genom 1974 ärs
kulturpolitiska beslut vikten av ett ökat regionalt ansvarslagande. I beslulel
förutsattes att ett arbete med alt planera en regional musikverksamhet skulle
komma igång på regionalt initiativ. Arbetet skulle klarlägga villkoren för en
musikverksamhet på regional nivå som bl. a. skulle bygga på regionmusiken som
en viktig tillgång och som skulle kunna överta ansvaret för de uppgifter som
lagts ut på regionkontor inom Rikskonserters organisation.

Genom
den nya inriktningen av kulturpolitiken blev regionmusiken och Rikskonserter
mer än tidigare beroende av regionala initiativ och önskemål. Uppgiften
ändrades för Rikskonserler som blev ett allmänt expert-och konsultorgan för
musiklivet mer än en producerande institution. För musikulbudet kom nya
riktlinjer som innebar att Rikskonserter skall komplettera det regionala
musikutbudet och därmed mer än tidigare anpassa sitt utbud till de behov och
önskemål som finns i musiklivet ute i landet.

Kulturrådet
gör i sin översikt ett försök att sammanfatta regionmusikens och Rikskonserters
betydelse för musiklivet. I delta syfte går kulturrådet

Prop. 1984/85:1 6

igenom
de båda instilulionernas insalser under 1970-talet och förväntningarna på
deras framtida verksamhet. De frågor som kulturtådet försöker besvara är
följande. I vilken mån har verksamhelen vidgat intresset för levande musik? Har
den nätt en ny publik? Har den stimulerat människor till egel musicerande eller
sjungande? Har den betytt nägol som slöd för nyskapandet i musiklivel och inom
olika musikaliska genrer? Har verksamhelen inspirerat regionala och lokala
organ till egna initiativ och självständig verksamhet? Kulturrådets slutsats
är att del finns många positiva tendenser men att det också finns brister som
inte går atl avhjälpa så länge de nuvarande organisations- och
verksamhetsformerna bibehålls.

En
av de positiva tendenser som kullurrådet särskilt framhåller är att
Rikskonserter tillsammans med regionmusiken gjort en pionjärinsats i skolorna.
Rikskonserter har också betytt mycket för utvecklingen av nya konsertformer.

De
problem och brister som kulturrådet pekar på är för regionmusikens del
bindningen lill vissa ensembletyper som mer återspeglar de anställdas intressen
och försvarets specifika behov än det regionala musiklivets önskemål. Regionmusikemas
anställningsvillkor har, genom atl de styrs av statliga avtal, lagt vissa
hinder i vägen för samarbetet med andra musikinstitutioner. Regionmusiken har
inte heller i tillräcklig utsträckning stött amatörverksamheten.

För
Rikskonserters del är det framför allt bristen på verklig regional förankring
som kulturrådet påtalar. Rikskonserters regionala verksamhet har inte, som
kulturrådet uttrycker del, "vuxit fram utifrån regionala traditioner och
behov". En utomstående uppfattar Rikskonserters enheter som slulna, de har
sin egen verklighetsuppfattning och en större lojalitet med den egna
institutionen än med regionens organisationer och institutioner. Kontakterna
med folkbildningen och dess organisationer har inle motsvarat de förväntningar
som fanns när rikskonsertverksamheten startade.

En
annan viklig omständighet som påverkat utvecklingsmöjligheterna för
regionmusiken och Rikskonserter nämns också i kulturrådels översiki. Det är vad
kulturrådet kallar det oklara partsförhållandet mellan de båda institutionerna
som hela tiden komplicerat såväl ansvarsfördelningen mellan dem som deras
inbördes relationer. När Rikskonserter inrättades fick institutionen ett slags
övergripande konstnärligt ansvar för regionmusiken. Detta sammanhänger med att
Rikskonserter förutsätts utnyttja en slor del av regionmusikens kapacitet inom
sin verksamhet, en uppgift som Rikskonserter med åren hafl allt svårare att
fylla. Att Rikskonserter är en stiftelse och regionmusiken en myndighet har bidragil
till svårighelen att samverka.

Kulturrådet
drar slutsatsen atl en aktiv musikpolitik till stöd för den levande musiken nu
är angelägnare än någonsin. Tiden är inne för att fullfölja ambitionerna i 1974
års kullurpolitiska beslut.

Prop. 1984/85:1 ' 7

Jag
delar i stort kulturrådets bedömning av musikens situation. Jag delar också uppfatlningen
att det behövs en aktiv musikpolilik för atl främja en levande konlakl mellan
människor med musiken som medium. Som elt led i detta behövs en decentralisering
av ansvaret för musiklivet. Ochjag vill särskilt betona hur vikligl det är,
särskilt i lider av ekonomisk åtstramning, atl insatserna på musikomrädet
riktas och används sä att de på bästa sätt främjar våra kullurpolitiska
intressen. Därför ser jag det som angeläget atl nu inleda en omorganisation av
regionmusiken och Rikskonserter. Jag hänvisar lill mina förslag som kommer atl
presenteras närmare i del följande, i försia hand under avsnittet 2.1.4
Principbeslut.

2.1.2
Bättre regionalllokal förankring

Decentralisering
har redan frän början varil ett stående tema i diskussionerna om
regionmusikens och Rikskonserters uppgifler och ansvar. Del framgår av
kulturrådets redogörelse för hur de båda institutionernas regionala förankring
har utvecklats under 1970-talel. Hos både regionmusiken och Rikskonserter har
del funnits elt intresse för att stärka det regionala och lokala inflytandet
över verksamhelen och få denna bättre förankrad bäde hos samhällsorgan på det
regionala och lokala planet och i föreningslivet, då framför allt i
folkbildningsorganisationerna. En hel del ålgärder har också genomförls under
åren i delta syfle. Rikskonserter har inte bara flyttat ul resurser och
verksamhet till sina regionkontor utan också utvecklat metoder för samverkan
och samarbete med det lokala och regionala musiklivet. Detta har framför allt
skett i olika projekl som bedrivits frän regionkontoren och i den försöksverksamhel
med social och pedagogisk inriktning som varit en av huvudkontorets uppgifter.
Regionmusiken, som redan frän början har haft huvuddelen av sin organisation
regionall placerad, har strävat efter atl profilera sina ensembler på etl sätt
som anpassar dem lill olika regioners musikliv och behov och gjort ett försök
med regionala räd. Men eftersom det hela tiden rört sig om en decentralisering
som tillkommit pä centralt, statligt inilialiv och som är gjord efler inlerna och
administrativa bedömningar och önskemål har delta, som kullurrådet också visar
i sin redogörelse, haft begränsade effekler. En sådan decentralisering leder inle
automatiskt till ett stärkt regionalt eller lokalt inflylande. Dessulom har
det ocksä funnits ell visst motstånd inom institutionerna mot en alltför
långtgående decentralisering med hänvisning till riskerna för att den
konstnärliga överblicken och sammanhållningen i arbelel kan gå förlorad.

Rikskonserters
regionala organisation har byggis ul successivi och omfattar i dag nio
regionkontor. Del började under budgetåret 1969/70 med tre konlor för vilka
Rikskonserter fick särskilda medel, ell i Luleå, etl i Göteborg och elt i
Kristianstad. Genom egna beslul och omfördelning av resurser inom
organisationen inrättade sedan Rikskonserter under budgetåret 1971/72 tvä nya regionkonlor
i Härnösand och Norrköping. Året därpå

Prop. 1984/85:1 8

tillkom
på samma sätl regionkontoren i Karislad och Jönköping. Det åttonde regionkontorel
i Stockholm började sin verksamhet år 1975. Det sisla regionkontorel, i
Falun/Gävle, som inrättades år 1981, är det första som tillkommit på uttrycklig
begäran från landsting som också delvis finansierar del. Ulbyggnaden av den
regionala organisalionen har letl lill atl Rikskonserter i dag har en regional
personalstyrka pä sammanlagt 58 anslällda. Den regionall verksamma personalen
beslår av regioninlen-denter, producenter, assistenter/sekreterare samt
redaktörer.

1
regionmusikens regionala organisation ingår 22 musikavdelningar. Dessa består
av den musikaliskt verksamma personalen, sammanlagi ca 530 tjänster som musiker
och 23 som kapellmästare, jämte en tjänsl som inspicient vid varje avdelning.
Musikavdelningar finns i alla län i landet utom Kalmar och Gävleborgs län.
Detta innebär atl 21 landsting jämte Gotlands kommun har en regionmusikavdelning
inom sitt område. I anslutning till åtla av musikavdelningarna finns ell
regionkansli med en regionkapellmästare, som tillika är kapellmästare i en
egen musikavdelning, musiksekreterare och viss kontorspersonal.

Rikskonserters
och regionmusikens regionindelning överensstämmer, utom på en punkt. I
regionmusikens Bergslagsregion ingår inle bara Värmlands och Örebro län utan
även Kopparbergs och Gävleborgs län.

I
fyra regioner finns Rikskonserters regionkonlor och regionkansli inom regionmusiken
på samma ort. Del gäller Stockholm, Karlstad, Jönköping och Kristianstad. I
övriga regioner ligger inte regionkontor och regionkansli på samma ort. Jag hänvisar
till bilagorna 5 och 6 som visar var Rikskonserter och regionmusiken f. n. har
sin regionala organisation.

I
sin rapport redovisar kullurrådet de argument för och emot en förändring av
huvudmannaskap och ansvar för regionmusiken och Rikskonserter som brukar komma
upp i diskussionen om de båda institutionernas framtid. Den första frågan som
kulturrådet ställt sig är om del går att förena ett fortsatt statligt
huvudmannaskap för regionmusiken och för Rikskonserters regionala verksamhet
med ökad decentralisering enligt 1974 års kullurpolitiska beslut. Den andra
frågan gäller formerna för att flytta över ansvaret till regional nivå. För
regionmusikens del är argumenten mot en regionalisering, som innebär att
enskilda landsling övertar huvudmannaskapet, att de olika regionensemblerna
inte lever ett självständigt liv utan kompletterar varandra. En
riksorganisation är därför fördelaktigast både av konstnärliga och
administrativa skäl. Ett annat argument är att regionmusikens engagemang för
den militära musiken kan minska kraftigl med ett regionalt huvudmannaskap. Ett
fortsatt statligt ansvar skulle således vara en garanti för att försvaret får
sina intressen tillgodosedda. När det gäller Rikskonserter är det främsta
argumentet mot ett regionalt huvudmannaskap att rikskonsertverksamheten ute i
landet behöver det oberoende och den självständighet som verksamheten nu har.

Prop. 1984/85:1 ■'' 9

Kulturrådet
sammanfattar diskussionen pä ett sätt som jag tycker det finns anledning alt
upprepa här. Att regionmusiken och Rikskonserter, två slatliga organ på musikomrädet,
skall fortsätta atl arbela parallelll på det regionala planet under så vaga
villkor för samverkan sinsemellan som nu råder, anser kulturrådet ohållbart. En
förändring av organisationen är alllsä nödvändig redan av detla skäl. Del
avgörande argumentet för ett regionalt huvudmannaskap är dock atl bäde
regionmusiken och den regionala delen av rikskonsertverksamheten skall kunna
ingå som elt organiskt led i en sammanhängande regional musikpolitik som landsling
och kommuner gemensaml svarar för och som omfaltar alla delar av musikpolili-ken:
musikundervisning, folkbildning, instilutionsverksamhet i orkestrar och ensembler,
frilansmusikernas situation och insatser, amatörmusikalisk verksamhet,
arrangörsuppgifter och publikarbete m. m. Även om ett överfört huvudmannaskap
inte erbjuder någon patentlösning på musikomrädels problem så öppnar det i alla
fall en framkomlig väg. Del ger nya möjligheter för samverkan och utveckling,
medan det rådande systemet snarare passiverar del regionala musikpolitiska arbelet.

Landstingen
har under 1970-talel lagit en rad initiativ som tyder på ett ökal intresse för
det musikpoliliska områdel. Vid Landstingsförbundets kongress år 1976 logs
vissa beslut som underlag för landslingens kullurpolitiska programarbete.
Under senare hälften av 1970-talel har flertalet landsting satt i gäng
utredningar och antagit kullurpolitiska program som ocksä innefattat
musikpolitiska riktlinjer. Under 1970-lalets sista är har flera landsting tagil
upp sin musikpolitik till förnyad prövning. OUka projekt har tagit form som
innebär ett ökat regionalt ansvar. Exempel pä detta nämns i sammanfattningen av
kulturrådets rapport Regional musikpolitik (se bilaga 1) och beskrivs mer utföriigt
i själva rapporten. Bland exemplen finns initiativ som tagits i samverkan
mellan regional och lokal nivå, dvs. mellan landsting och primärkommuner, och
exempel i vilka både samhällsorgan och fria organisaiioner är inblandade.

Kulturrådet
finner atl grunden för en regional musikpolitik redan är lagd. På många häll
pågår en decentralisering inle bara av verksamhel utan också av ansvar till
regional och lokal nivå. Det gäller nu alt ta ytterligare ett steg och föra
över hela ansvaret för den regionala musikpolitiken lill regional nivå.
Kulturrådet använder termen regionalisering för en sådan fullständig
decentralisering. Regionaliseringen innebär atl det direkta statliga ansvaret
för regionmusiken och den regionala delen av Rikskonserter upphör. Genom att
använda termen regionalisering markerar kulturrådet också att det politiska
ansvaret läggs på länsnivå, i första hand på de enskilda landstingen, och atl en
samverkan på länsnivå behövs. Kulturrådet menar atl del är inom en sådan
samverkan som del lokala inflytandet bäst gör sig gällande. Resurserna kan
utnyttjas så atl de kommer alla, även de mindre kommunema, tillgodo. En
samverkan kan ske mellan samhällsorgan och organisaiioner pä flera olika
nivåer.

Prop. 1984/85:1 10

Jag
delar kulturrådels uppfattning atl en samordning av regionmusiken och
Rikskonserter och en regionalisering av verksamheten i den mening som rådel
använder i sitt förslag bör genomföras. Kulturrådets arbete, liksom de
kontakter med Landstingsförbundet och landslingen som jag hafl under arbetet
med detta förslag, har övertygat mig om atl del nu finns förutsättningar för en
sådan förändring. När jag i forsältningen lalar om regionalisering till
landsting avser jag därmed även Gotlands kommun. Jag hänvisar till mina förslag
i det följande, i första hand under avsnittet 2.1.4 Principbeslut.

2.1.3
Det statliga ansvaret

Det
statliga huvudmannaskapet för regionmusiken är ett arv från den tidigare
militärmusiken. När militärmusiken med början under åren 1970-73 omvandlades
till regionmusik ansågs det nödvändigt att staten bibehöll huvudmannaskapet.
Omvandlingen innebar ändå mycket genomgripande förändringar både av organisalionen
och för de människor som arbetade i den. De gamla militärmusikkårerna blev
regionensembler med hell nya uppgifler och regionmusikerna fick en ny yrkesroll
i musiklivet. Trots önskemålel om elt allt starkare regionalt engagemang i
regionmusiken förblev alltså organisalionen statlig. De nya regionensemblema
förblev statliga ensembler. En ny slallig myndighel, regionmusiken, skapades.
Dess huvuddel beslår, som jag tidigare har redogjort för, av en regional
organisation med 22 musikavdelningar och åtta regionkanslier. Den leds av en
styrelse och en direktör och har etl centralt kansli i Stockholm med
huvudsakligen administrativa uppgifler.

Rikskonserter
är, som redan har framgått, en slatligt finansierad stiftelse. När beslutet
togs år 1968 om att lägga ansvarei för rikskonsertverksamheten på ett
permanent organ uttalade sig riksdagen för en organisation som kunde verka i så
fria former som möjligt. Bakgrunden var de mycket stora krav som ställdes
framför allt på den centrala verksamheten, på dess förmåga till samarbete med
olika intressenter i musiklivet, dess möjligheter att anpassa verksamheten till
nya erfarenheter, att ta nya initiativ och planera sitt mångskiftande arbete på
ett effektivt sätt. Därför beslöts att den centrala verksamheten behövde
organiseras som en stiftelse vars uppgift och organisation bara skulle regleras
genom ett begränsat antal allmänna föreskrifter. Samma frihet skulle gälla den
kansliorganisation som behövdes för arbetet på central nivå. Sliftelsens
styrelse fick bl.a. i uppgift att avtala om löner och anställningsvillkor för
personalen.

Redan
år 1968 betonades att det statliga ansvaret för rikskonserlverk-samheten främst
var knutet till det centrala institutet. Frågan om ansvaret för den regionala
organisationen och utformningen av den lämnades öppen. I stället gavs vissa
riktlinjer som gick ut på att rikskonsertverksamheten efterhand måste
förankras på del regionala planet och alt den regionala organisationen både
organisatoriskt och ekonomiskt skulle vara fristående i förhållande till staten
och institutet.

Prop. 1984/85:1 H

Somjag
redan har nämnl återkom kravet på ell ökal regionall ansvarslagande i samband
med 1974 års kullurpolitiska beslul. Då fanns också förhoppningar om att ett
regionalt utrednings- och planeringsarbete skulle klarlägga villkoren för all
bygga upp en självsländig regional musikverksamhel med regionmusiken och den regionala
delen av rikskonsertverksamheten som vikliga beståndsdelar. Dessa
förhoppningar har bara delvis infriats. Först i och med kulturrådets utredning
finns nu en samlad genomgäng av problemen pä omrädet och därmed också underlag
för beslul.

Det förslag till regionalisering
av regionmusiken och Rikskonserler, som jag här lägger fram, innebär inte en
avveckling av del slalliga ansvarei. Statens musikpoliliska ansvar och del slatliga
engagemanget i den fortsatta verksamheten kommer atl finnas kvar - men i andra
former. Även om landstingen efler en regionalisering tar över del direkta ansvarei
för verksamhelen på det regionala planet kommer staten att indirekt medverka genom
att ge ekonomiskt stöd till den nya regionala musikorganisationen.

Elt
direkt statligt ansvar kommer också atl finnas kvar. Det kan sammanfattas i
följande tre punkter.

För
det försia bör staten även i fortsättningen ta ansvar för en central musikinslitution
med uppgift atl på olika sätt stödja musikverksamhelen och den musikpoliliska ulvecklingen
ute i landet.

För
det andra bör staten behålla ett särskilt ansvar för musikverksamheten inom
försvaret.

Slutligen
bör staten också ta huvudansvarei för omställningen till den nya organisalionen.

Sammantaget
betyder del jag nu sagl att det slatliga engagemanget uttryckt i ekonomiska
termer i princip kommer alt vara lika stort som nu även efter en ändring av
organisation och ansvarsfördelning.

Prop.
1984/85:1 12

2.1.4
Principbeslul

Mitt
förslag: Regionmusiken och Rikskonserler samordnas både på central och regional
nivå. Landstingen i berörda län erbjuds alt överta huvudmannaskapel för den
regionala verksamheten. Slalligl bidrag skall ulgå lill de nya huvudmännen.

På
central nivå skall finnas en statlig musikinstitution med uppgift alt siödja
den regionala musikverksamheten och den musikpolitiska ulvecklingen i landet.

Staten
skall även i fortsättningen ta ett särskilt ansvar för musiken inom försvaret
och för att upprätthålla och utveckla de militärmusikaliska traditionerna.
Detta innebär all staten behåller ansvaret för re-gionmusikavdelningen i
Stockholm. Ute i landet läggs ansvaret för Ijänslemusik inom försvaret pä fem
regionala ensembler. Ekonomisk kompensation från staten skall utgå för dessa
åtaganden.

Omorganisationen
genomförs inom ramen för befintliga statliga resurser. Den nya organisationen
bör träda i verksamhel med början den 1 januari 1988.

Utredningsförslaget:
Överensstämmer i slort sett med de ställningstaganden somjag här har gjort.
Kulturrådet har emellertid en annan uppfattning om hur regionaliseringen bör
genomföras, nämligen atl den skall ske successivt och att nya huvudmän övertar
verksamheten allleftersom förhandlingar kan slutföras med varje enskilt
landsting. Kullurrådet anser också att alla musikuppgifter i försvaret kan
lösas inom ramen för en regional organisation och att således även
musikavdelningen i Stockholm bör få ny huvudman. Ett tiotal ensembler ute i
landet skall enligt kulturrådets förslag ha en profilering som hela blåskårer,
dvs. efter militärmusikaliska behov.

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser är positiva till kulturrådets rapporter och de
förslag som dessa innehåller. Det finns emellertid många ■emissinslanser,
framför alll bland landstingen, som stöder förslagel om en 'ullständig regionalisering
endast på elt bestämt villkor, nämligen att sta-ens bidrag bibehålls på minst
nuvarande nivå och atl bidragets värdebe-itändighet garanteras. Vissa
remissinstanser, som är tveksamma, förordar stället fortsatt statligt
huvudmannaskap, antingen för både regionmusiken )ch Rikskonserter eller för
någon av dem.

De
båda berörda institutionerna, regionmusiken och Rikskonserter, till-lör de
remissinstanser som anser att staten även i fortsättningen bör ha luvudansvaret
för att de resurser som ställs till musiklivets förfogande är v hög kvalitet
och kommer alla landsdelar till godo på någoriunda lika illkor. De förordar
därför bibehållet statligt huvudmannaskap. Men de vill

Prop. 1984/85:1 13

ocksä
ha en fullständig sammanslagning av de båda nuvarande institutionerna. Till de
remissinstanser som inslämmer i delta, hör bl. a. Stockholms läns landsting och
Musikaliska akademien. TCO liksom nägra andra fackliga organisationer uttalar
sig mot en sammanslagning av regionmusiken och Rikskonserter. Svenska
kommunförbundet och Svenska musikerförbundet förordar att staten bibehåller
huvudmannaskapet för regionmusiken. Överbefälhavaren m. fi. förordar att
musikavdelningen i Stockholm förblir en statlig musikkår.

Skälen
för mitt förslag: Bakgrunden till mina övergripande ställningstaganden och mitl
förslag lill principbeslul har jag redovisat i de inledande avsnitten. Mina
slutsatser i denna del avviker frän kulturrådets pä två punkler. För det första
anser jag atl det är nödvändigt att genomföra omorganisationen pä ett samlal
sätt. Förhandlingar och andra förberedelser i vilka både nuvarande och
blivande huvudmän är inblandade kan inte genomföras successivt så som
kulturrådet föreslår. Alltför många problem är gemensamma för att della skall
vara en lämplig eller praktisk lösning. Den andra punklen gäller regionmusikavdelningen
i Stockholm. Med hänsyn till att avdelningen har och kommer atl behålla
omfattande uppgifter för försvaret och i slatsceremoniella sammanhang bör den
inte föras över till regional huvudman.

Liksom
kulturrådet anser jag att det finns goda skäl för att nu samordna
regionmusikens och Rikskonserters verksamhet och organisation både pä central
och regional nivä.

Det
viktigaste syftet med det förslag lill principbeslul somjag här lägger fram är
emellertid alt uppnå en regionalisering av regionmusikens och Rikskonserters
verksamhet ute i landet, dvs. att överlåta ansvar och beslutanderätt till
landstingen för en belydelsefull del av den nuvarande slatliga
musikverksamheten. Det är självklart atl det är de nya huvudmännen som skall faslställa
rikllinjer för och falla beslul om den nya regionala musikorganisationen. Lika
självklart är atl del från statlig sida finns önskemål och rekommendalioner om
den verksamhet som landstingen tar över. Verksamheten tillhör f. n. del
statliga ansvarsområdet. Den är och förblir en viktig kulturpolitisk angelägenhel
av stor nationell betydelse. Det är med dessa utgångspunkter somjag nu gär över
lill atl närmare behandla den nya organisationen, under huvudrubrikerna Den
regionala musikorganisationen och Den centrala musikinstilulionen. Tidsplanen
och formerna för det fortsatta arbetet med omorganisationen återkommer jag till
i avsnittet Genomförande.

Prop. 1984/85:1 14

2.2
Den regionala musikorganisationen

2.2.1
Grunder för regional indelning

Mitt
förslag: Verksamheten vid regionmusiken och den regionala delen av
rikskonsertverksamheten skall överföras till en ny musikorganisation med
landslingen som huvudmän. De nya huvudmännen får själva avgöra vilken regional
indelning som är lämplig. De kan därmed välja en regional indelning som bygger
på samverkan över länsgränserna.

Samverkan
kan ske i olika former, såsom samarbetsavtal, delat huvudmannaskap m.m. De nya
huvudmännen har att själva besluta om detta.

Med
Stockholms läns landsting, som inte berörs direkt av omorganisationen, bör
staten Iräffa en särskild överenskommelse.

Utredningsförslaget:
Kulturrådet behandlar regionaliseringen av regionmusiken och den regionala
delen av Rikskonserter som två separata frägor. Risken med en regionalisering
av regionmusiken är enligt kulturrådet att musikulbudet inte längre får samma
variation och bredd som del kan få med den nuvarande samlade organisationen med
dess regionbaserade profilering av ensemblerna. Kullurrådet menar alt det
måste vara ett självklart intresse för varje landsting atl främja ett brett och
varierat musikulbud genom ett rikl nationellt och internationellt utbyle.
Landstingen bör därför vara angelägna om atl konstnärligt utveckla de ensembler,
som de övertar, så atl dessa inte direkt dubblerar ensembler i angränsande län.
Eftersom det är en stor, kulturpoliliskl betydelsefull resurs som överförs bör
staten enligt kulturrådet överväga alt ställa som villkor för överföringen atl
musikerna inte bara skall disponeras inom sin egen region.

Kulturrådet
konstaterar också att en regionalisering av regionmusiken inte behöver följa
modellen ett landsting - en regionmusikavdelning. Där ett samarbete är
naturligt kan det mesl ändamålsenliga vara ett delal huvudmannaskap för tvä
eller tre avdelningar. Del kan också pä vissa häll bli aktuellt att dela
huvudmannaskapet mellan landsling och primärkommuner. Kulturrådet föreslår att
landsting eller, om sä är lämpligt, även vissa primärkommuner skall erbjudas
att överta huvudmannaskapet för enstaka avdelningar eller grupper av
avdelningar. Villkoren för övertagandet skall knytas tiil den s. k. basresurs
som kulturrådet föreslår.

Kulturtådet
kommer även in på de särskilda svårigheter att uppnå en rimlig regional
rättvisa som uppstår, framför allt i Gävleborgs och Kalmar län eftersom dessa
saknar regionmusikavdelning. Samtliga landstingsområden bör enligt rådel
tillförsäkras en basresurs.

För
Malmö och Göteborgs kommuner, som står utanför landstingsindelningen, är det
enligt kulturrådet lämpligl att diskulera samverkan med

omgivande
landsting. Etl delal huvudmannaskap för en eller flera region-musikavdelningar,
i vilkel de båda kommunerna ingår, är också tänkbart. Kulturrådet föreslår att regionaliseringen
av Rikskonserter skall gå till på samma sätl som för regionmusikavdelningarna.
De nya huvudmännen - enskilda landsting, landsting i samverkan eller landsting
och primärkommuner — erbjuds att disponera de resurser som nu går till
rikskonsertverksamheten i resp. region.

Remissinstanserna:
Huvudfrågan vid remissbehandlingen av förslagen har varit regionalisering eller
fortsatt statligt ansvar. Flera remissinslanser är emot en regionalisering med
motiveringen all denna kan molverka en förnyelse och utveckling av den
musikaliska repertoaren. Udda musikgenrer, som redan har svårt atl göra sig
gällande, även pä riksplanet, skulle möta ännu större svårigheter.

Endast
ett fålal av de remissinslanser, som stöder förslaget om en regionalisering,
har några särskilda synpunkter på den regionala indelningen av den nya
organisationen. I allmänhet har de inle hafl något atl invända mot kulturtädets
synpunkter i denna fräga.

Skälen
för mitt förslag: De nya huvudmännen kommer att fä överta en organisalion med
en fungerande verksamhel och ett stort antal kunniga och engagerade människor
med rik erfarenhet av musiklivel i olika regioner. Det är viktigt atl denna
både konstnärligt och kulturpoliliskl värdefulla resurs utnyttjas på rätt sätl.
En nyckelfråga är den regionala indelningen av den nya organisationen. Som
kulturrådet framhåller bör en regionalisering inte leda till att varje
landsting bygger upp en organisation som isolerar sig, vare sig gentemoi
omgivande landstingsområde eller geniemot omvärlden på ett vidare nationellt
eller internationellt plan. Den regionala organisation som regionmusiken och Rikskonserler
nu har, är uppbyggd av enheler som arbelar över mer än ell län. Det finns i den
nuvarande organisationen en bestämd uppfattning att ett län i allmänhel är en
för liten enhet för den lyp av organisation och verksamhel som det är fråga om.
För egen del anser jag all de nya huvudmännen bör ha möjlighet alt göra en
regional indelning som bygger på samverkan över länsgränserna. Det kan vara
viktigt att de olika enhelerna inom den nya organisationen fär möjlighet att
verka även utanför den egna regionen. Därför är del angeläget att undvika
likriktning när det gäller enhelernas musikaliska profil och användningsområde.
De olika enhelerna bör helsl inte stöpas i samma form. De bör inriktas på atl kompleltera
varandra, så alt de kan delta i ett bretl och varierat uibyle av konserter och
musikupplevelser inom en större del av landet, ibland t.o.m. hela landel. Del
gäller, som kullurrådet uitrycker del, att vid regionaliseringen behålla och
utnyttja fördelarna av ett väl organiserat riksjamband.

Prop. 1984/85:1 16

En
regional indelning som bygger på samverkan över länsgränserna är motiverad ocksä
av elt annat skäl, nämligen för att olika regioner på etl någorlunda rättvist sätl
skall kunna utnyttja resurserna. 1 den förestående omorganisationen är det
särskilt viktigt alt försöka åsladkomma största möjliga rättvisa mellan de län
som redan har en musikavdelning inom regionmusiken och de län som inle har del
- Kalmar och Gävleborgs län -samt mellan län med stora geografiska avstånd och
mindre län. Delta måste göras på ett sätt som inte ställer organisationen inför
alllför stora omflyttnings- och omställningsproblem. Med en samverkan över
länsgränserna skulle de nuvarande musikavdelningarna inom regionmusiken inte
behöva splittras och inle heller flyttas, om inte berörda parter är eniga om detta.
De resurser som finns i regionmusikens regionkanslier och regionkontoren inom
Rikskonserter bör kunna fördelas på etl sätl som är rimligl, både med hänsyn
till den regionala rättvisan och till kravet på en fungerande organisation och
goda arbetsförhållanden.

Mina
kontakter med förelrädare för de nya huvudmännen har visat atl del bland
landstingen finns etl intresse av alt den nya organisationen kan spela en roll
inte bara inom sill eget omräde. Givelvis är det i första sleget viktigt atl
bygga upp en organisalion som i fråga om musikalisk profil, verksamhetsformer m.
m. passar del egna områdel. Men delta skall inle behöva vara något hinder för atl
den nya organisalionen och de däri ingående enheterna ocksä inriktas sä alt de
passar in i en större helhel.

Redan
nu finns erfarenheter av och konkreta exempel på samverkan inom en slörre
region än etl landstingsområde. Exemplen visar både atl en samverkan behövs och
all del hos de nya huvudmännen finns en beredvillighel att ta elt sådant
vidare ansvar. Det första exemplet är den samverkan som sker inom Stiftelsen
Västsvensk musikverksamhet som började sin verksamhet redan år 1979.
Initiativet kom från Rikskonserters regionkontor i Göteborg. Sliftelsens
uppgift är att utveckla och främja samarbetet kring musikfrågor i Västra
Sverige. Göteborgs och Bohus läns landsling, Skaraborgs läns landsting och
Göteborgs kommun står som stiftare medan Älvsborgs läns landsting är adjungerat
i stiftelsens styrelse. Kullurrådel anser i sin rapport Regional musikpolitik
att en gemensam västsvensk stiftelse är någol all bygga vidare på när en regionalisering
genomförs.

Ett
liknande initiativ är på gång inom Kultur i Skåne, som är en organisation för
regionala och kullurpolitiska frågor, gemensam för landstingen i Malmöhus och
Kristianstads län saml Malmö kommun. Där har under senare år de regionala musikfrägorna
stått i centrum för den kulturpolitiska diskussionen. Till att börja med vill
landstingen i Malmöhus, Blekinge och Kristianstads län tillsammans med Malmö
kommun få möjlighel alt göra en utredning som skall syfta till alt skapa en
ändamålsenlig organisation och samordning av de professionella musikresurserna
i regionen.

I
båda dessa exempel samverkar alltså landsling med primärkommuner.

Prop.
1984/85:1 ;i '

Det bör ocksä noteras atl exemplen gäller Göleborgs och
Malmö kommuner som båda slår ulanför landslingen.

Elt annat exempel, som tillkommit på gemensaml initiativ
av Rikskonserter och berörda landsting, är det regionkontor i Falun/Gävle som
svarar för rikskonsertverksamhel inom Gävleborgs och Kopparbergs län. De båda
landstingen bidrar lillsammans med hälften av personalkostnaderna vid regionkontorel.
Rikskonserter har arbetsgivaransvaret för de anställda och skjuter fill
huvuddelen av produktionsmedlen men får också visst bidrag till dessa från
landstingen.

De nya huvudmännen får själva besluta om omfattningen och
formerna för samverkan. Denna kan göras mer långsiktigl bindande genom all huvudmannaskapel
för en del av den nya regionala musikorganisationen delas mellan flera
landsting eller mellan landsting och primärkommuner. Men samverkan kan givetvis
ocksä ske genom samarbelsavlal. Della är frägor som får övervägas under det
förberedelse- och förhandlingsarbete som tar vid sedan principbeslulet fallats.

Önskemålet om en regional indelning som bygger på
samverkan över länsgränserna leder till att alla landsting blir berörda av arbelel
med omorganisationen, inte bara de som nu har en del av den slatliga organisalionen
inom silt område. Del enda undanlaget är Stockholms läns landsting. Staten bör,
somjag redan nämnt och somjag återkommer lill närmare i del följande behålla ansvarei
för regionmusikavdelningen i Stockholm. I det läget anser jag det lämpligt atl
även rikskonserlverksamhelen i Stockholms län blir kvar under slatligt ansvar.
Frågan om anknyiningen av Stockholms musikavdelning och rikskonsertverksamheten
i Stockholms län till den nya cenirala musikinslituUonen ålerkommer jag lill
senare (avsnill 2.3.2). Jag förordar all en särskild överenskommelse iräffas
mellan staten och Stockholms läns landsting om utnyttjandet av de statliga
musikresurserna inom landslingets område. En ganska stor del av de statliga
musikresurserna kommer nämligen liksom nu atl kunna användas för uppgifter inom
det allmänna musiklivet, i skolor, i föreningssammanhang och vid offentliga
konserter. Även om Stockholms läns landsting inte kommer att ha ansvaret som
huvudman för en egen regional musikorganisation har landstinget ett fortsatt
ansvar för alt länels musikbehov tillgodoses, all de slalliga musikresurserna i
länet utnyttjas för detta ändamål och att arrangörerna inom länet kan göra
detta på samma villkor som kommer alt gälla för landet i övrigt.

2 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 1

Prop. 1984/85:1

2.2.2
Uppgifier

Mitt
förslag: För att klargöra uppgiflerna för den nya regionala musikorganisationen
behövs en regional musikpolitisk planering som utgår frän musiklivets lotala
situation inom regionen. I planeringen bör beaklas atl den nya regionala
organisationen byggs upp för atl fullfölja regionmusikens uppgifter på det
regionala planel och den regionala delen av Rikskonserters verksamhel. Alt planeringen
utgår från musiklivets lotala situation innebär emellertid all den bör ha
betydligt vidare syften. Bl.a. bör den klargöra situationen och behovet av
insatser för frilansande musiker och för arrangörs verksamhel.

Fem
regionala ensembler, nämligen de nuvarande musikavdelningarna i Boden,
Östersund, Linköping, Uddevalla och Karlskrona bör, tillsammans med den slatliga
musikkåren i Siockholm, få ansvarei för att tillgodose behovet av tjänstemusik
för försvarels myndigheter inom var sin räjong.

Utredningsförslaget:
Enligt kulturrådet bör slalens förhandlingsnämnd och Landstingsförbundet böija
förhandla efter del att riksdagen fallat beslut, om en regionalisering. Vidare förutsälter
kulturrådet atl rådel som tillsynsmyndighet bör följa förberedelsearbetet och
även medverka i förhandlingsarbetet.

Som
villkor i förhandlingsarbetet bör enligt kulturrådet gälla att landstingen
tagit ställning lill en långsiklig målsättning för den regionala musikpolitiken
som ell led i regionens samlade kulturpolitik. Vidare föreslår rådet alt
landstingen skall redovisa en organisationsplan med ett utvecklingsprogram för
den regionala musikpolitiken, som bl.a. innefatlar ansvarsfördelning,
uppgifter samt organ för samplanering och samverkan. Rådel sammanfattar sitt
förslag på följande säll. Figuren är hämtad från rapporten Regional
musikpolitik (s. 322).

Vem
skall göra vad?

Musikpolitiska uppgifler på länsplanet inom sektom produktion,
uppsökande informalion, utläggning av kulturprogram, musikförmedling,
arrangörsutbildning o.d.

Möjliga arrangörer at program med musik

Arbelsuppgifler

"Regionalt samspel" Utveckling och planering Ständig
kontakt med riksutbud från IRK/det nya centrala stödorganet

— KONTAKTVÄGAR-—ALLTID
ÖPPNA -

Samplanering med övriga län Produktionsuppgifter: förskola,
skola, uppsökande konserter i försvaret, värdinstitutioner, föreningslivet

KONTINUERLIGT-

AKTIVT

UPPSÖKANDE

Pilotprojekt av riksintresse Riksproduktioner med regionala
krafter

Turnéläggning inom länet Information om kulturprogram med
musik, utbudskatalog, utbudsdagar

Aktivt publikarbete av den typ t ex Skädebanan bedriver Utbildning
av arrangörer och "animatörer" som kan inspirera till ökat musikintresse

Offentlig arbetsförmedling

registrerar alla

(statlig)

arrangörer A —D

-f- alla artister

Musikerförbundets förmedling

kat I. Samverkar

(organisationsform)

med alla parter

A. Förskolor, skolor

B. Permanenta konsertarrangörer

(hela året el i "festivaler", musik

veckor etc)

Ex orkesterinstitutioner SOR-föreningar jazzklubbar,
musikforum ev allsköns musik i t ex folkets hus/park, restauranger, pubar etc

C. Tillfälliga musikarrangörer

Studieförbund (lokalavd), föreningar,

samfund, folkhögskolor (även kort-

kuner), värdinstitutioner, försvaret,

kulturnämnderna (även biblioteken),

lokalradion

D. Amatörgrupper

som behöver stöd av instruktörer, stämledare,
"inspiratörer" Ex körer, RS AO-orkestrar, jazz, pop/ rockgrupper,
folkmusikanter

Möjliga medverkande

I Professionella

upphovsmän, artister, amatörin

struktörer, "programproducenter",

konsulter (de flesta frilansare)

fast anställda i orkestrar, regionmusik

II
Icke
professionella

III Elever under utbildning (även som
praktikanter)

Remissinstanserna:
Endast elt fålal remissyttranden innehåller synpunkter på uppgifterna för den
nya regionala musikorganisationen. Malmöhus läns landsting framhåller att
reformen inle bara får leda lill atl landstingen överiar en verksamhet som
staten hitlills svarat för. Den regionala musik-politiken måsle enligt
landstinget ses som en utveckling av de kullurpolitiska insatserna. LO saknar
förslag till aklivt publikarbele. Rikskonserler anser all det är vikligl för
den kulturpolitiska och konstnäriiga ulvecklingen atl den nya organisationen
får stora möjligheter all engagera frilansmu-siker. Även Svenska
musikerförbundet pekar på behovel av all resurserna för frilansmedverkan ökar,
dock utan atl antalet fast anställda minskar.

Prop. 1984/85:1 20

Skälen
för mitt förslag: Ett viktigt skäl för atl omorganisera regionmusiken och
Rikskonserter på det sätt jag förordar är att detla ger betydligt bättre förutsättningar
än hillills för en självsländig och helläckande regional musikpolilik. Därför är
del lämpligl alt landstingen innan de övertar huvudmannaskap och ansvar för en
ny regional musikorganisation engagerar sig för att göra en regional musikpolitisk
planering. Arbetsuppgifter och arbetssätt för den nya organisalionen bör
bestämmas med ledning av en sädan planering.

Jag
använder begreppel regional musikpolitik på samma sätl som kulturrådet gör i
sin huvudrapport. I ett avsnitt av rapporten går kullurrådel igenom vad del är
för frågor som måsle beaklas i ell regionall musikpoli-liskt utvecklingsarbete.
Jag skall här nämna några. Arbetet bör leda fram till ett handlingsprogram med
klara musikpolitiska prioriteringar. Det bör ulgå ifrån en kulturpolitisk
helhetssyn och ha som mål alt utveckla ell musikliv som fungerar för människor
i olika miljöer och med olika levnadsvillkor. Bl.a. av delta skäl bör musikulbudet
präglas av bredd och mångfald och ge utrymme också åt den musikaliska
repertoar och de musikformer som i dag har svårt att hävda sig inom de elablerade
orkesterinstiiu-tionerna. I arbelet bör ingå en inventering av alla de parler
eller intressenter som finns inom regionen och som kan spela en roll för
musiklivets utveckling. Det gäller poliliska organ och beslutsfattare på olika
nivåer, musiker på olika områden, både yrkesutövande och fritidsverksamma,
andra konstnärligt och pedagogiskt verksamma (tonsättare, musikskapare i
övrigt, musiklärare m.fl.) organisatörer, arrangörer, informatörer i skiftande
uppgifter, som finns både i samhällsorgan och i organisations- och
föreningslivet. En viklig del av arbetet består i all åsladkomma ett samspel
eller en fungerande arbetsfördelning mellan olika parler, främst mellan samhällsorgan
och frivilliga organisationer, som garanterar de olika parterna
självständighet, utnyttjar de krafter som redan finns tillgängliga och bygger
vidare på redan etablerade kontakter.

På
de flesla häll i landel är redan ett regionalt utvecklingsarbete av detla slag
i gång. Pä några häll har del kommit ganska långt. Det finns alltså material
att bygga vidare på i det fortsalla arbetet.

Innehållet
i och formerna för samverkan mellan den regionala musikorganisationen och det slatliga
organ som enligt mitt förslag skall finnas på central nivå bör också behandlas
i detta sammanhang. På flera områden, t. ex. det musikpoliliska och
konstnärliga utvecklingsarbetet, måste det bli fråga om ett delat ansvar och etl
nära samspel mellan den regionala och centrala nivån. Arbetet med att bestämma
del centrala organets ansvar och uppgifler kommer att pägä parallellt med
diskussionerna om den regionala organisationen. Jag ålerkommer i del följande
till mina förslag om den centrala musikinstutitionen (avsnitt 2.3.1-2.3.3).

I
samband med de kontakter som jag har haft med förelrädare för landslingen under
arbetet med detta förslag har vi uppmärksammat några

Prop. 1984/85:1 21

av
uppgiflerna för den nya regionala musikorganisationen. Del gäller för del
första musikuppgifterna för försvaret, för det andra situationen för frilansmusikerna
och för del tredje arrangörsledel som är del samlingsbegrepp som kullurrådet
använder för alla de föreningar, institutioner, grupper eller enskilda
organisatörer som tillfälligl eller mer kontinuerligt fungerar som förmedlande
länk mellan musiker och publik.

Som
redan tidigare framgått föreslår jag efter samråd med chefen för försvarsdepartementet
atl staten skall ta ett särskilt ansvar för musiken inom försvaret. Häri ingår
både ansvarei för att bevara och utveckla de mililärmusikaliska traditionerna
och de löpande uppgiflerna för försvaret i form av ceremonimusik (musik vid
statsbesök etc), högvaktsmusik och tjänstemusik vid försvarels myndigheter. Del
musikulbud i övrigl i form av s. k. inlerna konserter som försvaret också har inlresse
av, harjag dä inte räknal in. Interna konserter inom försvarei är atl likställa
med vilka andra musikframträdanden som helst i civila sammanhang och bör ocksä
kunna göras av vilken regional ensemble som helst.

Mitt
förslag beträffande de löpande uppgiflerna för försvarei innebär all huvudansvarei
för ceremoni- och högvaktsmusik bör ligga pä den musikkär i Siockholm som
enligt vad jag också föreslår skall kvarslå under slatligt ansvar. Den återstående
uppgiften, dvs. ijänslemusik vid försvarels förband och skolor, bör efter
omorganisationen ligga på den statliga musikkåren i Stockholm jämle fem
regionala ensembler som i nuvarande organisalion är musikavdelningarna i Boden,
Östersund, Linköping, Uddevalla och Karlskrona. Enligt beräkningar som har
gjorts för försvarels räkning behövs Ijänslemusik vid sammanlagi 700
speltillfällen, vilket motsvarar elt årligt behov av åtta spellillfällen per
förband och etl per skola. Uppgiften bör fördelas mellan Stockholms-kåren och
de regionala ensemblerna genom atl landet delas in i räjonger. Jag återkommer
i del följande till vilka medel som siaten bör ställa lill förfogande för all
kunna utnyttja de berörda ensemblerna för dessa ändamål och hur medlen bör
fördelas.

Situationen
för frilansmusiker mäste uppmärksammas i samband med den omorganisation som
förestår. Med frilansmusiker menar jag dä alla de yrkesutövande musiker som
finns i musiklivet utanför institutionerna, både som sångare och
instrumentalister, som solistiski verksamma eller som ensemblemusiker och som
verkar inom de musikaliska genrer och arrangörsgrupper som är kulturpoliliskl
intressanta. Det kan finnas en risk för all regionaliseringen missgynnar frilansmusikerna
genom alt intresset ute i regionerna i försia hand dras till de fasta
ensemblerna och deras roll och uppgifler. Skillnaderna mellan frilansmusiker
och fast anställda musiker när del gäller sysselsättnings- och
utkomstmöjligheter, kan fördjupas. Kulturrådet, som undersökt frilansmusikernas
situation i det regionala musiklivet, bl. a. genom en enkät, konstaterar all
skillnaderna redan nu är slora. Situationen för frilansmusikerna har enligt
kulturrådet förvärrats de senasle åren. Anlalet arrangemang hotar atl stagnera
eller minska alltefter-

Prop. 1984/85:1 22

som
arrangörerna får allt slörre ekonomiska svårigheler. Många engagemang sker
till gager under miniminivån i träffade avtal. Musikerna får ofta sköta sitt
kontakt- och arrangörsarbele själva.

En
av de iakttagelser som kulturrådet gör efler sin genomgång av musiklivet som
arbetsmarknad är all det krävs förändringar i arrangörsledet för all sysselsältningslägel
och engagemangsmöjligheterna, särskilt för frilansmusikerna, skall kunna bli
bättre. Alt förslärka och utvidga arrangörsnätel är viktigt inte bara för frilansmusikernas
del ulan för atl det överhuvudtaget skall bli möjligt att komma vidare och
lyckas bättre med publikarbelet. Därför är enligt kullurrådet artangörsverksamhelen
en nyckelfråga för musikpolitiken under 1980-talet. Jag kan instämma i detta.
Det finns behov av fler arrangörer. Men verksamheten kan stödjas även pä andra sätl.
Jag ålerkommer i del följande lill behovel av att se över systemet för artan-görsavgifter.
Del är också viktigt atl fördela ansvaret för de olika uppgifler som ingår i
arbetet med musikproduklion på etl sätt som stärker arrangörsledet.
Kulturrådet beskriver produktionsarbetet som en rad ålgärder i en produktionskedja
som börjar med programidén och slutar med genomförande och uppföljning. Jag
delar kulturrådets uppfattning alt det inte är rimligt att lägga ansvaret för
hela produktionskedjan på etl fåtal anslällda producenter. Inflytandet över
produktionsarbetet och därmed över musikaliska och musikpoliliska
prioriteringar av belydelse för hela musiklivel bör spridas.
Arrangörsuppgifterna, det sista ledet i produktionskedjan, bör lyftas fram.
Möjligheterna att bygga på medverkan från redan tillgängliga krafter inom
musiklivet, inom pedagogisk verksamhel och inom föreningslivet bör kunna utnylljas
bättre.

Dessa
enligt min mening viktiga frågor bör övervägas i det musikpolitiska
planerings- och utvecklingsarbetet jag nyss talat om. De nya huvudmännen får
med ulgångspunkl från siluationen inom sin region avgöra vad som behöver göras.
I detta sammanhang kan kulturrådets material och iakttagelser komma till nytta.
Jag förordar ocksä att vissa statliga medel skall kunna utgå för åtgärder som
förbättrar frilansmusikernas siluaiion och förstärker arrangörsledet. Jag
återkommer till detta i avsnittel 2.2.4 Resurser.

En
fråga som aktualiserats i detta sammanhang är studieförbundens möjligheter att
använda sina statsbidrag till kulturverksamhet för att anlita regionmusiken i
interna konserter eller andra amatörkullurella aktiviteter. I prop. 1980/81:127
om folkbildning m. m. framhöll dåvarande utbildningsministern betydelsen av
att en positiv samverkan äger rum mellan amatör-kulturella aktiviteter inom
studieförbunden å ena sidan och olika kulturinstitutioner ä den andra. För detla
krävs enligt den nämnda propositionen dels atl kulturinstitutionerna ser som
sin uppgift atl nå de grupper av amatörer som ägnar sig ål kulturellt skapande,
dels alt studieförbunden använder sig av institutionernas utbud av
kulturprogram och aktiviteter. Enligt min mening är det angeläget att utvidga
möjligheterna till samarbete

Prop. 1984/85:1 23

och
atl undanröja evenluella hinder för detta. Jag avser alt återkomma till regeringen
i denna fräga.

Jag ålerkommer i det
följande lill två andra frågor som kulturrådet lar upp i sammanhanget och som
också har atl göra med musiklivet som arbetsmarknad, nämligen arbelsförmedlingen
på musikområdet och förhållandena när det gäller arbelsgivartillhörighei och
arbetsgivarsidans organisation (avsnill 2.3.1 och 2.2.3).

2.2.3
Verksamhetsform

Mitt
förslag: De nya huvudmännen skall själva bedöma vilken verksamhetsform som är
lämplig för den nya regionala musikorganisationen och därvid väga samman olika
intressen och önskemål.

Utredningsförslaget:
Kulturrådet tar upp frågan om ansvar och ansvarsområden i musikpolitiken. Bl.a.
diskuteras innebörden i begreppen polifiskt ansvar, ekonomiskt ansvar, ansvar
för verksamhelens kvalitet och utveckling och ansvar för verkställighet och förvallning.

En
diskussion förs också om begreppet huvudman. Med huvudman menar utredningen det
poliliska organ som har huvudansvarei för en verksamhet, för dess bestånd och
utveckling, l.ex. siaten i fråga om regionmusiken och Rikskonserter.
Utredningen diskulerar tanken pä ett kombinerat slatligl/regionall
huvudmannaskap för den nya regionala musikorganisationen men ser fä fördelar
med detla.

Staten
kan enligt kullurrådet inte ställa upp nägra villkoi" beiräffande valet av
verksamhetsform men däremot givetvis diskulera lämpliga verksamhetsformer och
framföra önskemål. Etl sådanl önskemål är atl de nya huvudmännen bör pröva
verksamhetsformer som sprider inflytande och iniliativ och där också organisalionslivel
kan utnyttjas. Kulturrådet diskuterar för- och nackdelar med direkt kommunal
förvaltning resp. olika indirekta förelagsformer som stiftelse, förening elc.
Enligt kulturrådet bör en stiftelse eller en förening som drivs av allmänna
medel och har kullurpolitiska uppgifter, i princip stå helt öppen för
offentlig insyn.

Remissinstanserna:
Det är bara etl fåtal remissinstanser som har synpunkter på verksamhetsformen
vid en regionalisering. Folkbildningsförbundet, vissa länsbildningsförbund och
Kalmar läns landsting framhåller emellertid att de uppgifter som i dag ligger
pä Rikskonserters regionkonlor borde kunna överföras till
länsbildningsförbunden.

Ifråga
om huvudmannaskap ansluter sig de flesta av de remissinstanser, som förordar en
regionalisering, till kullurrådels uppfattning om odelat regionall
huvudmannaskap. Bl. a. nägra landsting förordar stiftelseformen som den bästa
lösningen.

Prop. 1984/85:1 24

Skälen
för mitt förslag: Självfallel skall de nya huvudmännen själva bedöma vilken
verksamhetsform som det är lämpligt alt välja för den regionala musikorganisationen.
En del av de olika intressen och önskemål som då måste vägas samman har kullurrådel
beröri i sina rapporter. En del har kommit fram i samband med de konlakler som
jag har haft under arbelel med detta forslag. Några harjag redan berört.
Behovet av samverkan över länsgränserna harjag behandlat i avsnitt 2.2.1.
Omfattningen och formerna för samverkan päverkar valet av verksamhetsform. Den
nya organisationens uppgifter har jag behandlat i avsnitt 2.2.2 som ocksä
innehåller synpunkter på hur organisationen bör fungera.

De flesla
regionala institutioner pä kulturområdel som bildats efter 1974 års
kulturpolitiska beslut har formen av stiftelser. Även förvaltning direkl inom
landsting förekommer i några fall. Direkl förvaltning kan inte väljas som
förelagsform om flera landsting eller landsting och kommuner gemensamt skall
driva verksamhet.

Kulturrådet
tar inte ställning för någon beslämd verksamhetsform. I stället för rådel en
principiell diskussion om organisationsmodeller och styrformer och gör med
ledning av denna diskussion vissa kommenlarer om de olika verksamhetsformer som
finns att välja mellan. Atl sprida inflylande, initiativ och ansvar är enligt rädel
särskilt viktigt i en organisation som sysslar med musikpolilik, där så många
genrer, iniresseriktningar och värderingar är inblandade. Organisationen måste
ha styrformer som klart anger vad som ingår i det politiska och ekonomiska ansvarei
men också stor frihet atl inom det givna uppdraget utforma verksamheten. Kulturtådet
anknyler därmed lill de allmänna resonemang som brukar föras när del gäller
verksamhetsform för institutioner med konstnärlig verksamhet. Samtidigt anser
rådet att den nya regionala musikorganisationen bör arbela öppet på ett annat
sätt än många kulturinstitutioner gör, öppet både för offentlig insyn och för
inflytande från fältei. Della gäller särskilt det musikpolitiskt angelägna arrangörsarbelet,
den uppsökande verksamhelen i föreningsliv och vårdinstitutioner och det akliva
publikarbelet i olika miljöer. Här bör folkbildningsorganisalionerna, andra
delar av det fria organisationslivet samt grupper och enskilda med funktioner
utanför organisationen kunna få självständiga uppgifter och spela en viklig
roll. Enligt min mening bör kulturrådets principiella diskussion liksom kommentarerna
i anslutning till denna vara av intresse vid valet av verksamhetsform för den
nya regionala musikorganisationen. Diskussionen bör också kunna ge viss
vägledning för besluten i denna fråga.

Etl
önskemål som jag anser det angeläget att framhålla är all verksamhetsformen
för den nya organisationen blir så enheilig som möjligt. Skälet är alt en
enhetlig verksamhetsform underiäiiar samverkan både inom organisationen och med
andra kulturinstitutioner.

Ett
problem som enligt kullurrådel bör lösas i samband med den förestående regionaliseringen
och omorganisationen av regionmusiken och Riks-

Prop. 1984/85:1 25

konserter
är arbetsgivarsidans organisation på kulturområdet. Den nuvarande ordningen är
enligt kulturrådet olillfredställande, inte minsl för musikområdet. Atl
arbetsgivarsidan är spliltrad kan enligt rådel försvåra den positiva utveckling
som regionaliseringen syftar till. Kulturrådet anser det orimligl att längre låla
Teatrarnas riksförbund, som är anslutet lill Svenska arbetsgivareföreningen, ha
elt förhandlingsansvar för institutioner som finansieras av slal, landsting
och kommuner och som slyrs av kullurpolitiska mål.

Frågan
om arbelsgivartillhörighei för kulturinstitutioner som är stalsägda förelag
har också varil uppe i riksdagen. Jag erinrar om all riksdagen under 1982/83
års riksmöie beslutat alt stalsägda företag inle skall lillhöra Svenska
arbetsgivareföreningen.

Jag
delar kulturtädets uppfattning om behovel.av en mer samlad arbetsgivarorganisation
på kulturområdet än vad vi nu har. Denna fråga bör kunna behandlas bl.a. i
samband med överläggningar mellan befintliga arbetsgivareorganisationer inom
siat, kommun och landsting.

2.2.4
Resurser

Mitt
förslag: Omorganisationen genomförs inom ramen för befintliga slalliga
resurser. Här anges dessa i belopp som är hämtade från eller relaterade till
nivån i regleringsbrevet för budgetåret 1983/84.

Resurserna,
tolall 142 milj. kr., fördelas så alt 110 milj. kr. skall utgöra det statliga
bidraget till den regionala musikorganisationen. I bidraget ingår medel för all
läcka kostnaderna för musik i försvarei genom berörda regionala ensembler.
Vidare ingär medel för att förslärka resurserna för musikverksamhel i vissa
län samt för utjämnings- och stimulansåtgärder inom det fria musiklivel. Den
största delen av bidraget moisvarar baskostnaderna för personal, lokaler,
resor och traktamenten samt produktions- och verksamhetsmedel. Den närmare
fördelningen av det slatliga bidraget görs i förhandlingar mellan staten och
de nya huvudmännen.

Staten
skall under övergångsperioden före omorganisationen i vanlig ordning pröva
lokalfrågorna.

Del
framlida statsbidraget faslslälls efler åriiga överiäggningar mellan siaten
och Landstingsförbundet. Någon koslnadsövervällring till landstingssektorn
skall inte ske.

Utredningsförslaget:
Kulturrådet föreslår att staten och de nya huvudmännen avtalar om en gemensam s.k.
basresurs. Den princip som rådel tillämpar vid beräkningen av den statliga
andelen av basresursen är atl varje ny regional enhel skall tillföras sin del
av de nuvarande lönekoslnaderna, rese- och traktamenlskostnaderna, lokalkoslnaderna
och verksamhets-

Prop. 1984/85:1 26

medlen.
De centrala resurser, framför allt från Rikskonserter, som nu används i den
regionala verksamhelen, skall fördelas och ingå i basresursen. Kulturrådet
föreslår vidare all den regionala parten tillskjuter medel till basresursen atl
användas för musikpolitiskt utvecklingsarbete. Någon fast procentsats för den
regionala partens andel föreslås emellertid inle. Både staten och den regionala
parten skall förbinda sig atl genom årlig pris-och löneomräkning upprätthälla
realvärdet av den gemensamma basresursen.

Remissinstanserna:
Många remissinstanser är som redan nämnts posiliva till kulturrådets förslag om
regionalisering endasl om slatens bidrag bibehålls på minsl nuvarande nivå och
om bidragets värdebeständighet garanteras. Malmöhus läns landsting framhäller
alt även om utredningen inte vill ange en fast procentsats för landslingens
andel av basresursen så torde del vara nödvändigt att precisera några olika
nivåer i förhandlingsarbetet. Örebro länc landsting vill inle alt landslingens
insatser skall sättas som villkor för ett regionalt övertagande. Insatserna
skall i stället motiveras av de olika landstingens egna musikpolitiska program.
Statskontoret anser atl idén om en basresurs bör vidareutvecklas till ett mera schabloniserat
statsbidragssystem för alla typer av regional och lokal kulturverksamhet.

Skälen
för mitt förslag: Anslaget till rikskonsertverksamheien för budgetåret
1983/84, bortsett från det belopp som anvisats i tilläggsbudget II, uppgår lill 40582000 kr. Härtill kommer arrangörsinkomster som enligt uppgift
kan beräknas till 6,0 milj. kr. Artangörsinkomster i samband med verksamhet, i
vilken regionmusiken medverkar, ingår då inte.

Till
regionmusiken är för samma budgetår anvisat ett anslag av 89638000 kr.
Beräknade intäkter för skolkonserter, inlerna och offenlliga konserter är 4
188000 kr. För musik inom försvarei och vid slatsceremo-nier uppgår intäkterna till
14672000 kr. Motsvarande belopp finns budgeterat under Qärde huvudtiteln.

I
årets budgetproposition anmälde jag att statens kulturråd pä uppdrag av
regeringen har utrett regionmusikens och Rikskonserters roll i den regionala musikverksamhelen.
Jag meddelade också all jag avsåg att under våren 1984 återkomma med förslag i
dessa frågor. Med hänsyn härtill är huvudförslaget inte tillämpat vid
beräkningen av anslagen för budgetåret 1984/85 till rikskonsertverksamhet och lill
regionmusiken.

Som
jag lidigare har angett beräknar jag det totalbelopp som stär till förfogande
för omorganisationen av regionmusiken och Rikskonserter till 142 milj. kr.,
vilket motsvarar de båda nuvarande anslagen jämte 11,8 milj. kr. för musik inom
försvaret. Beloppen, även de somjag fortsätiningsvis anger, är hämtade från
eller relaterade lill nivån i regleringsbrevet för budgetåret 1983/84. För
kommande budgetår görs en omräkning av beloppen enligt de regler som tillämpas
i det statliga budgetarbetet.

Prop. 1984/85:1 27

I
den slalliga insatsen för den nya regionala musikorganisationen ingär några
olika delbelopp som är avsedda all användas för speciella syflen. Elt av dessa
är ersättningen av försvarsmedel för uppgiflerna för försvarei. 1 denna fräga harjag
samrått med chefen för försvarsdepartemenlel.

Under
perioden fram lill det all omorganisationen genomförs bör medel från fjärde
huvudtiteln slä lill regionmusikens förfogande på samma sätt och i samma
omfattning som nu. Detla betyder en årlig insats av i runt lal 14,7 milj. kr.

Försvarels
behov av ijänslemusik kommer atl minska i omfattning. Därför bör den åriiga
insatsen från försvarsbudgeten efler omorganisationen också kunna minska. Jag
beräknar att behovel av försvarsmedel uppgår lill 11,8 milj. kr.

Som
jag redan lidigare har förordal bör uppgifterna för försvaret delas mellan regionmusikavdelningen
i Stockholm, som förblir en slallig ensemble, och fem regionala ensembler som
i nuvarande organisalion är musikavdelningarna i Boden, Östersund, Linköping,
Uddevalla och Karlskrona. Deras ålaganden gentemot försvarei och
medelsfördelningen mellan dem bör regleras genom särskilda avtal, dels med
Stockholmsavdelningen, dels med de berörda nya huvudmännen. Därvid bör prövas
vilken lösning för Gollands kommun som är mesl praklisk. Sammanlaget bör de
angivna ensemblerna svara dels för tjänstemusik vid förband och skolor vid ca
500 spellillfällen årligen, dels för musik vid statsceremonier vid ca 200 speltillfällen
per år. Fördelningen av dessa speltillfällen fastställs i de särskilda avtalen.
Jag räknar med att Stockholmsavdelningen skall svara för huvuddelen av de
speltillfällen som avser musik vid stalsceremonier och dessulom för ca 25 % av
antalet spellillfällen som avser ijänslemusik vid förband och skolor. Av
försvarsmedlen beräknarjag att 3,3 milj. kr. skall avdelas för
Stockholmsavdelningen. Återstoden, 8,5 milj. kr., bör fördelas mellan de
angivna regionala ensemblerna i förhållande till deras åtagande. Om åtagandena
förändras bör de särskilda avtalen kunna jusleras. Della kan lämpligen ske i
samband med de årliga överläggningar om del slatliga bidraget lill den
regionala musikorganisationen somjag förordar.

De
särskilda avtalen om uppgifterna för försvarei bör gälla l.v. med en uppsägningslid
om två år. Staten bör dock förbinda sig all den slatliga insatsen till de
berörda regionala ensemblerna skall vara oförändrad under den försia
femårsperioden sedan avtalen trätt i kraft.

Etl
syfle med den slatliga insatsen för den nya regionala musikorganisationen är
att uppnå en bäitre och rällvisare fördelning mellan olika regioner av del
statliga slödel lill musikverksamhel än vad vi nu har. Nägra av de landstingsområden
som är underförsöijda vad gäller resurser för musiker och/eller lokaler för musikverksamhel
bör få en särskild förstärkning. Gävleborgs och Kalmar län, som inle har någon regionmusikavdelning
inom sitt område, bör i första hand få del av denna förstärkning. Det belopp
jag beräknar för Gävleborgs län är 1 020000 kr. och för Kalmar län

Prop. 1984/85:1 28

1410000
kr. I övrigl förordar jag en särskild försiärkning i Värmlands län som har en musiktealer
ulan egna musikerresurser. För delta beräknarjag 780000 kr. Slutligen anser jag
del angeläget all ge etl ytteriigare tillskott till musikresurserna i Nortland.
Detla lillskotl beräknarjag till 1540000 kr. Av denna summa föreslär jag all
1040000 kr. går lill Norbotiens län och 500000kr. till Västernorrlands län. Jag
räknar med atl dessa förslärkningar, sammanlagt 4 750000kr., gör det möjligt atl
i de berörda regionerna sammanlaget öka antalet musiker med ett 30-tal
tjänster.

I
övrigt räknar jag inte med någon ökning av antalet musiker. DeUa innebär att
det är högsl 480 musikerljänster, fördelade på 21 musikavdelningar (samtliga
avdelningar utom musikavdelningen i Siockholm) som förs över lill den nya
regionala musikorganisationen. Om det i de kommande förhandlingarna mellan siaten
och de nya huvudmännen skulle visa sig befogal atl göra någon mindre jusiering
av anlalet musiker bör detla kunna godlas. Jusieringen fär då göras inom den
medelsram som slår till förfogande.

Lokalsituationen
för de nuvarande regionmusikavdelningarna ute i landet är ojämn. Pä flera håll
har musikavdelningarna fullgoda, nya lokaler, pä andra håll, exempelvis
Sollefteå, Väslerås, Örebro och Kristianstad, har de kvar provisoriska lokaler
eller lokaler i behov av upprustning. På fyra orter är lokalerna statsägda och
på de övriga kommunala eller privatägda förhyrningar. Lokalsituationen
återspeglas i de hyreskostnader som betalas över anslaget till regionmusiken.
Under övergångsperioden före omorganisationen och så länge staten har kvar
ansvaret för musikverksamheten ute i landet bör lokalfrågorna prövas på samrna sätl
som hittills. Strävan bör vara atl före förändringen av huvudmannaskapel lösa
så många som möjligt av lokalproblemen. Della betyder ail staten bl.a. i samband
med det årliga statliga budgetarbetet prövar frågan om byggnadsåtgärder och
andra lokalförändringar. De hyreshöjningar som föranleds av olika
lokal-förbättringar följs sedan upp genom en höjning av anslagen för lokalkostnader
i den statliga budgeien. Eventuella lokalproblem som finns kvar i samband med
att nya huvudmän tar över verksamheten får lösas i de avtal som först skall
träffas mellan staten och de nya huvudmännen.

Etl
annat syfte med den statliga insatsen för den regionala musikorganisationen är
alt stimulera de nya huvudmännen atl göra insalser till stöd för det fria
musiklivet i sitt område. Under avsnittet Uppgifter harjag redan varit inne på
detta och då särskilt nämnt behovet av att förbättra frilansmusikernas
situation och förstärka arrangörsledet. Enligt uppgifter hämtade ur
kulturrådets huvudrapport stöder landstingen f. n. musiklivet med totalt ca 15
milj. kr. Därav går ca 8,5 milj. kr. lill studieförbunden och 6,5 milj. kr.
till musikverksamhet i övrigl. Jag anser det angeläget atl dessa insalser för
det fria musiklivet fortsälter. Del är också angeläget att utjämna de
skillnader som finns i stödel mellan olika regioner. Därför föreslår jag att
ett belopp, beräknat till 2,5 milj. kr., slälls till förfogande för olika slimu-

Prop. 1984/85:1 29

lans-
och utjämningsåtgärder. Beloppet bör fördelas i de kommande förhandlingarna
mellan staten och de nya huvudmännen.

Den
återstående och största delen av den statliga insatsen för den regionala musikverksamhelen,
som alllsä är det statliga bidragel lill baskostnader för personal, lokaler,
resor och traktamenten samt produklionsoch verksamhetsmedel, beräknar jag till
94250000kr., varav ca 3,4 milj. kr. kan beräknas vara en förstärkning för resor
och traktamenten.

Vissa
möjligheter bör finnas för enheter inom den regionala musikorganisationen atl
få stöd för all kunna turnera med en produktion utanför sitt eget område. Jag
återkommer till delta i avsnitt 2.3.1.

Mina
beräkningar innebär att sammanlagt llOmilj. kr. bör utgå som statligt bidrag
till den regionala musikverksamhelen. Ell förslag lill fördelning av bidraget
bör göras i samband med förhandlingarna mellan siaten och de nya huvudmännen.
Jag förutsätter att de avtal som dä kan Iräffas också innehåller elt förslag om
formerna för att anvisa det statliga bidraget.

Beträffande
ulvecklingen av del framtida stalsbidragel förordar jag att bidraget fastställs
efter årliga överläggningar mellan staten och Landsfings-förbundet. Någon koslnadsövervällring
till landstingssektorn skall inte ske, varken vid övertagandet eller därefler.
De nya huvudmännen har rätt att anpassa verksamhelens omfallning efler del
statliga bidragets reella värde. Eventuella värdeminskningar av det slalliga bidragel
bör inle ske utan att de nya huvudmännen fär skälig tid och reella möjligheter
att vidta de åtgärder som då blir nödvändiga.

Utöver
det statliga bidraget till verksamhelen kan de nya huvudmännen räkna med att
verksamheten ger vissa inkomster genom att arrangörerna betalar avgifier.
Tillsammans har regionmusiken och Rikskonserter f. n. arrangörsinkomster i
storleksordningen 13 milj. kr.

Arrangörerna
får vissa subventioner av statsmedel enligt grunder som ursprungligen
fastställdes genom 1968 års riksdagsbeslut om rikskonsertverksamheten (prop.
1968:45, SU 114, rskr 263). 1 slort innebär det nuvarande stödet till
arrangörsledet atl regionmusiken och Rikskonserter kan tillämpa fasta artangörspriser
oavsett avstånd. Siödet till arrangörsledel är slörre vid skolkonserter och s.k.
interna konserter, dvs. konserter inom föreningar, vid vårdinrättningar etc, än
vid offentliga konserter.

Enligt
min mening finns det anledning att under förberedelserna för omorganisafionen
av regionmusiken och Rikskonserter också göra en översyn av del nuvarande sysiemel
för artangörsavgifter. En nackdel med det nuvarande systemet, som också kullurrådel
tar upp i sin huvudrapport, är att arrangörsavgifterna är alllför beroende av
om produktionen är subventionerad eller inle. Delta missgynnar del icke-
subventionerade ulbudel, bl.a. frilansmusiker och fria musikgrupper med inget
eller begränsai samhällsstöd. En översyn av arrangörsavgifterna bör syfta till
alt skapa en bättre balans mellan stödet till produklionssidan å ena sidan och
subventionerna till arrangörsledet å den andra och på sä vis minska
skillnaderna i

Prop.
1984/85:1 30

kosinader
för den lokala arrangören mellan fast anställda musiker och ensembler och
frilansande musiker och grupper. Enligt min mening är det angeläget att få lill
stånd etl sä långt möjligt enhetligt syslem som gär alt lillämpa inom hela den
nya organisalionen och som kan vara vägledande när de nya huvudmännen bestämmer
arrangörsavgifterna.

2.3
Den centrala musikinstitutionen

2.3.1
Uppgifter

Mitt
förslag: Den centrala musikinstilulionen skall främja utvecklingen av
musiklivet i hela landet och inom olika musikaliska uttrycksformer. Uppgifterna
skall anpassas efter regionala och lokala behov.

Sammanfattningsvis
skall den centrala musikinstilulionen ha följande uppgifter: egen
musikproduktion, som också innefattar produktion av fonogram, internationella
kontakter, utvecklingsarbete och fortbildning, konsult- och informalionsverksamhel,
samt administrativ service. Tyngdpunkten i verksamheten bör ligga pä ell
aktivt, musikpolitiskt och musikpedagogiskl utvecklingsarbete med särskild inrikining
pä musikverksamhet bland barn och ungdom och i nya publikgrupper.

Utredningsförslaget:
Regeringens uppdrag lill kulturrådet gällde regionmusikens och Rikskonserters
roll i den regionala musikverksamheten. Enligt direkliven behövde kulturrådet
inte göra nägot detaljerat förslag om hur ell centralt organ på musikomrädet
skulle se ut vid en regionalisering. Denna uppgifl skulle i slället överlåtas
på en organisalionskommillé. I sin rapporl Regional musikpolitik begränsar sig kullurrådel
lill vissa principiella synpunkter.

Kulturrådet
anser det självklart att elt centralt organ behövs ocksä i ett läge med en
utvecklad regional musikpolitik. Det bör ha som huvuduppgifl atl ulifrån
riktlinjerna i den slatliga kulturpolitiken stimulera del regionala och lokala
musiklivet. De allmänna riktlinjer som gäller för den hillillsvarande
rikskonsertverksamheten bör gälla även för det nya organel. Detla innebär krav
på bredd och mångfald i fråga om musikrepertoar och former för musikutbudet.
Det innebär också att det nya organet, som kullurrådet uttrycker det, skall
vara ett stödorgan och inte ell organ som slyr musiklivet efler någon egen
konstnärlig eller musikpolitisk linje.

Kulturrådet
anser att etl mer regionaliseral ansvar för musikverksamheten ute i landet
ändrar förutsättningarna för och förväntningarna på det centrala organel. Omfaltningen
av och uppgiflerna för del nya organel bör därför prövas noga. Ulgångspunkten
bör vara all del nya organel skall byggas upp för alt svara mot redovisade
behov i den regionala och lokala

Prop. 1984/85:1 31

musikpoliliken.
En jämförelse med Riksutställningar är enligt kullurrådel intressant att göra.

Som
försia punkt i sin uppräkning av uppgifter för det centrala organet nämner
kulturrådet uppgiflen att samla erfarenheter från hela landet från dem som
sysslar med musik bland barn och ungdom. När det gäller musikproduktion
föreslär kulturrådet atl det centrala organet skall ha resurser för att kunna
erbjuda ett riksutbud, dvs. medverkan av artisler och ensembler i lurnéer över
hela landet eller i varje fall vissa landsdelar. Kulturtådet nämner särskilt
artister och ensembler från andra länder. Det nya organet bör alltså ha
resurser för att kunna uppehålla de internationella kontakterna.
Utvecklingsarbete och försöksverksamhet med social och pedagogisk inrikining,
där musikens konslnärliga och kulturpolitiska kvaliteter kontinuerligt diskuleras
och pedagogiska grepp prövas och redovisas, bör bli en av del nya organets
viktigaste övergripande uppgifler. Fortbildning, bl.a. av musiker, bör vara en
cenlral uppgifl, nära anknuten till utvecklingsarbetet. När det gäller fonogramproduktionen
anser kullurrådel bl.a. att denna till slor del bör beslå i inspelning av
musik ule i regionerna. Konsult- och informationsverksamhet bör vara en
fortsatt viklig uppgift för det cenirala organet. Det kan ocksä enligt
kulturrådet vara lämpligt att det nya organel kan ge viss administrativ
service.

Kullurrådel
tar också upp frågan om namn pä det cenirala organel men ger ingel förslag.
Enligt rådet kan det ligga nära till hands atl behålla namnet Rikskonserter men
det finns också flera skäl för ett namnbyte. Frågan bör övervägas av
organisationskommittén.

Remissinstanserna:
I allmänhet slöder remissinslanserna kulturrådels principiella synpunkter på
det cenirala organets roll och uppgifter. Statskontoret anser att beredningen
av uppgifter för del nya organel bör samordnas med beredningen av frågan om kullurrådels
framlida ställning, uppgifter och organisation. Svenska kommunförbundei
förordar att delar av Rikskonserters huvudkontor omvandlas till etl stödorgan.
Fonogramutgivning-en bör drivas av ett för ändamålet inrättat statligt bolag.
Även andra remissinstanser anser alt fonogramverksamheten bör vara fristående.
Flera remissinstanser betonar viklen av all del nya organel kan bedriva utvecklings-
och försöksverksamhet med social och pedagogisk inrikining.

Skälen
för mitt förslag: Jag har redan uttalat mig om hur jag ser på del fortsatta
statliga ansvaret för musikverksamheten och den musikpoliliska utvecklingen i
landet. Som ett uttryck för det statliga ansvarei bör det enligt min mening
även i fortsättningen finnas en musikinstilulion på central nivä.

Den
centrala musikinstilulionen blir i vissa bemärkelser en ny institution. Den fär
en ny roll i musiklivet. Även om uppgifterna liknar dem som i den nuvarande organisalionen
ligger på cenlral nivå, ändras förutsättning-

Prop. 1984/85:1 32

arna
för institutionens arbete. Jag delar alltså kulturrådels uppfattning att både
förutsättningarna för och förväntningarna på en cenlral institution ändras i
och med atl ansvaret för musiklivet ule i landet flyttas lill regional nivå.
Därför är del angelägel att den cenirala institutionens roll, omfallning och uppgifler
noga prövas och anpassas lill de nya förutsättningarna och förväntningarna.

Arbetet
med atl utforma den cenirala inslilutionen skall ingå som elt led i
förberedelserna för omorganisationen av regionmusiken och Rikskonserter. Det
bör få ankomma på regeringen alt besluta om formerna och riktlinjerna för
arbetet med detla. I delta skede är jag beredd atl göra endasl en mycket
översiktlig beskrivning av den nya institutionens uppgifier, arbetsformer och organisaloriska
uppbyggnad. Jag kommer bara att ta upp några centrala punkter som ledning för
del fortsatta arbetet.

Mitt
förslag till uppgifler för den centrala institutionen knyter an lill
kulturrådets principiella synpunkter i rapporten Regional musikpolitik. Jag tycker
också all det kan vara berättigat atl jämföra den nya institutionen med Riksulslällningar.
Den nya institutionen bör kunna verka som centralt stimulans- och
utvecklingsorgan på musikområdet på liknande sätl som Riksutställningar gör för
utställnings- och konstbildningsverksamheten.

1
likhet med kulturtådet anser jag atl tyngdpunklen i verksamheten bör ligga på del
jag sammanfattningsvis kallar utvecklingsarbete. I elt aklivt och systematiskt
utvecklingsarbete ingår många olika slags uppgifter som alla syflar lill alt
påverka utvecklingen av musikverksamhet i olika sammanhang. I uppgifterna
ingår bl.a. atl främja förnyelse och konslnäriig utveckling inom olika
musikgenrer, all initiera verksamhet i nya former, alt uiarbeta läromedel och
annat pedagogiski material, atl praktiskt utnyttja musikvetenskaplig eller
annan forskning av kulturpoliliskl intresse, atl samla, bearbela och
dokumentera kunskaper och erfarenheter som görs inom musiklivet både på del
nationella och inlernalionella planet. Den centrala institutionen bör ha
resurser både för atl bedriva egen verksamhel, exempelvis i form av försöksprojekt,
och för alt kunna upprällhålla ett brett kontaktnät med skolan, den kommunala
musikskolan, förskolan, musikutbildningen, olika slags lärarutbildning,
folkbildning och amatör-verksamhet samt med olika grupper av yrkesutövare på musikomrädet.
Liksom kulturtådet anser jag atl det viktigaste inslaget i utvecklingsarbetet bör
vara alt slimulera och stödja arbetet med musik bland barn och ungdom och att
hitta former för att bredda musikverksamheten till nya miljöer och
publikgrupper.

Den
nya institutionen bör kunna bedriva fortbildning av musiker. Liksom
kulturrådet anser jag all fortbildningen bör ses som en del av utvecklingsarbetet.

I
jämförelse med den nuvarande centrala verksamheten inom regionmusiken och
Rikskonserter är del enligt min mening framförallt på tre områden som den nya
institutionens ansvar kan minska, nämligen administration, fonogramverksamhet
och samordningen av musikproduktionen.

En
väsentlig del av de cenirala administrativa uppgifterna både inom regionmusiken
och inom Rikskonserler kommer i och med regionaliseringen all försvinna från
den cenirala nivån. Som kulturrådet föreslår kan det emellertid vara lämpligl atl
den nya cenirala institutionen har kvar vissa administrativa serviceuppgifter.

Sedan
början av 1970-talet ingår produklion och distribution av fonogram, bl.a. med
märket Caprice, i Rikskonserters verksamhet. Av anslaget för budgetåret
1983/84 får 4950000 kr. disponeras för denna del av verksamhelen. Medlen avser
kostnaderna för den basorganisation inom Rikskonserter som svarar för
produktion och distribution av fonogrammen. Utöver det egna anslaget kan
Rikskonserter söka produklionsbidrag för sin fonogramulgivning från statens kullurräd
som disponerar medel för sådana ändamål under anslaget Slöd till fonogramverksamhet.
Under innevarande budgetår har Rikskonserter fått bidrag frän kulturtådet med 1750000
kr. Rikskonserler har dessulom inläkler frän sin fonogramulgivning som nu är
beräknade till 1,8 milj. kr. Den sammanlagda medelsramen för fonogramverksamheten
uppgär således innevarande budgetår till 8,5 milj. kr. Inom denna ram planerar
Rikskonserter en årsulgivning om 24 fonogram.

I
den senasle budgetpropositionen anmälde jag atl jag under våren 1984 avsåg atl
återkomma till regeringen med synpunkier pä Rikskonserters fonogramulgivning.

Beredningen
av förslagen i rapporten (Ds U 1983:19) Fonogramdislribu-tionen i Sverige, som
också nämndes i budgetpropositionen, är ännu inle avslulad. Resultatet av
beredningsarbetet kan påverka Rikskonserters fonogramverksamhet.

Enligt
olika beslut av regering och riksdag, del senaste från våren 1982 (prop.
1981/82:128, KrU 30, rskr 360) skall Rikskonseriers fonogrampro-duktion
inriktas pä all kompleltera den musikrepertoar som finns på fonogram,
huvudsakligen med svensk musik och/eller svenska artister vars konsinärsskap är
olillräckhgt dokumenterat. Siatsmakterna har även uttalat atl det är en fördel
om Rikskonserter kan integrera fonogramproduktionen med sin övriga
musikverksamhet. Rikskonserter har fr.o.m. budgetåret 1982/83 lill uppgift all
också ge konsulthjälp åt lillfälliga fonogramproducenter.

Rikskonserter
intog länge en särslällning genom sin omfattande utgivning av kvalitelsfonogram
inom sädana genrer som jazzmusik, svensk konstmusik och folkmusik. Under senare
är har emellertid allt fler andra producenter börjal ägna sig åt sådan
utgivning. Kulturtådet har numera särskilda medel atl fördela ull producenier
av fonogram som håller god kvalilet. Musikaliska akademien ger med hjälp av
särskilda slalsbidrag ut en svensk skivanlologi.

Med
hänsyn till dessa båda insatser och med tanke på de förhållandevis höga
kostnaderna för Rikskonserters fonogramverksamhet finns det enligt 3 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr I

Prop. 1984/85:1 34

min
mening anledning all se över och på nyll precisera Rikskonseriers uppdrag på fonogramområdet.

Jag
anser därför all Rikskonserter bör få i uppdrag alt göra en särskild utredning
om sin fonogramverksamhet och därvid samräda med statens kullurräd. Jag avser
att åierkomma till regeringen med elt förslag till ell sådant uppdrag. Syftet
med utredningen bör vara all begränsa kosinaderna för fonogramutgivningen och
anknyta den närmare lill den verksamhet som Rikskonserter svarar för i övrigt.
Rikskonserter bör uireda och avge förslag om vilken fonogramulgivning som är
möjlig inom en kostnadsram som är minskad lill 2/3 av den nuvarande kostnaden,
dvs. med i runt lal 3 milj. kr. Rikskonserter bör i sin ulredning la hänsyn
till vad som händer i det beredningsarbete på distributionsområdet, somjag
tidigare nämnde. Utredningen bör vara klar i sådan tid all förslaget kan ingå i
Rikskonseriers anslagsframslällning för budgetåret 1986/87.

I
den nya organisationen kommer en slörre del av musikproduklionen att kunna
skötas regionall. Trots della är det angelägel atl den cenirala institutionen
har resurser för egen musikproduklion. Jag anser alltså alt det behövs etl
riksutbud av produktioner med nationell och internalionell prägel som kan
komplettera och berika det regionala och lokala musiklivel. Jag anser också atl
den centrala institutionen bör ha medel för alt siödja lurnéer över hela eller
delar av landel med regionala produktioner.

I
sitt eget musikutbud bör den nya institutionen arbela med sådana produklioner
som av olika skäl inle kan tillkomma pä regionalt initiativ. Del kan gälla produklioner
med solister eller ensembler frän andra länder, med svenska symfoniorkestrar, musikteaierproduklioner
eller sädana komplexa produklioner som av ekonomiska, konstnärliga eller
tekniska skäl inte kan ingå i det regionala utbudet.

Den
nya institutionen får ocksä svara för produktion med en egen musikerensemble,
nämligen regionmusikens nuvarande musikavdelning i Siockholm som bör knylas lill
den nya institutionen. Denna ensemble får både nationella uppgifler och uppgifler
på det regionala och lokala planel. 1 uppgifterna på del nationella planel
ingår främsl ansvaret för ceremoni-och högvaktsmusik för försvarets räkning.
Avdelningen kan få nationell betydelse genom atl den också kan verka som
symfonisk blåsorkester. Uppgifterna för Stockholmsavdelningen i det regionala
musiklivet blir desamma som för de regionala ensemblerna ute i landet.

Något
ekonomiskl uirymme för atl knyta ytteriigare fasla musikerte-surser till den
nya institutionen finns inte. Atl tillmötesgå önskemål om ensembler för nutida
eller lidig musik är således inle möjligt. Vad som givetvis är möjligt är alt
undersöka i vilken mån del går alt utnyttja den musikaliska kapacitet som finns
hos regionmusikavdelningen för uppgifter som ligger utanför avdelningens egenlliga
ansvarsområde.

De
uppgifter i övrigl som jag räknat upp i min sammanfattning, dvs. internationella
kontakter och konsult- och informationsverksamhet, kom-

Prop. 1984/85:1 35

mer
jag inte atl närmare kommeniera mer än på en punkt. Det gäller ett förslag om
en försöksverksamhet med inlernalionell arlistförmedling, som Rikskonserler lagl
fram efler samråd med arbelsmarknadsstyrelsen, statens kulturråd. Teatrarnas
riksförbund, Svenska musikerförbundet och Musikcentrum. Förslagel går ut på atl
under en försöksperiod på tre år etablera en särskild enhet inom Rikskonserter,
som skall ha till uppgifl dels atl förmedla ulländska artisler lill svenska
arrangörer, dels alt placera svenska artisler och ensembler hos ulländska
arrangörer.

Regeringen
har den 15 december 1983 överiämnat förslaget lill utredningen (A 1981:02) om arbelsmarknadsverkels
ansvarsområde och organisalion. Ell förslag från ulredningen väntas inom kort.

2.3.2
Verksamhetsform

Mitt
förslag: Den nya cenirala musikinstilulionen bör ha samma verksamhetsform som
Rikskonserter f. n. har och således vara organiserad som en statlig sliftelse. Sliftelsen
bör ledas av en styrelse med slort regionalt inflylande och en direkiör.

Personalen
hos stiftelsen bör ha statligt reglerade tjänster. Verksamheten vid den
nuvarande regionmusikavdelningen i Stockholm och rikskonserlverksamheten i
Stockholms län bör på lämpligt sätl anknytas fill den nya institutionen.

Regeringen
bör under övergångsperioden före omorganisationen få besluta om förändringar i
fråga om sammansättning och mandatlider för slyrelserna för regionmusiken och
Rikskonserter.

Utredningsförslaget:
Kulturrådet diskulerar fördelarna med ett kombinerat statligt/regionalt
huvudmannaskap för det cenirala organet. Della skulle innebära alt stal och landsling
delar ansvarei. Pä så sätt skulle de regionala intressena fä direkt inflylande
över del organ som i försia hand skall stödja den regionala och lokala
musikverksamheten och stimulera samverkan mellan de nya regionala
institutionerna. Kulturrådet tar ingen beslämd ställning i frågan. Om etl
kombinerat huvudmannaskap inle kan genomföras anser rädel all de regionala
intressena i varje fall bör få ett stort inflylande i del cenirala organels
styrelse, förslagsvis genom atl hälflen av slyrelseledamöterna består av representanter
för regionala och lokala musikpolitiska organ.

Remissinstanserna:
De remissinstanser som yttrat sig i frågan räknar med etl stort regionall
inflytande i den nya cenirala institutionen.

Skälen
för mitt förslag: Som framgår av vad jag redan har sagl i föregående avsnitt
anser jag inte att det i nuvarande skede finns anledning atl binda

Prop. 1984/85:1 36

den
organisatoriska uppbyggnaden av den nya institutionen annat än på några
centrala punkter.

För
del första anser jag alt den nya inslilutionen bör fortsätta i samma form som
Rikskonserter f.n. har, dvs. som stiftelse.

För
det andra förordar jag att vissa ändringar genomförs i nu gällande regelsyslem
för Rikskonserler. Stiftelsen bör ledas av en styrelse som bör ha ell starkt
inslag av ledamöter som företräder de nya huvudmännen för den regionala
musikorganisationen. För den direkta ledningen bör liksom nu finnas en
direktör. Löne- och anställningsvillkor för personalen bör fastställas med
statlig medverkan på samma sätl som gäller för Riksutställningars personal,
dvs. statens arbetsgivarverk bör få befogenhet att förhandla och medverka vid
fastställandet av sådana löne- och anställningsvillkor som skall beslämmas
genom avtal.

F.n.
gäller olika regler för sammansättning av slyrelserna för regionmusiken och
Rikskonserter. I båda slyrelserna är direklören självskriven. I övrigt ulses
regionmusikens slyrelse i sin helhet av regeringen. I styrelsen för
Rikskonserter ulser regeringen tre ledamöier. Av de övriga fem ledamöterna ulses
en av skolöverslyrelsen, en av Svenska kommunförbundet, en av
Landstingsförbundet, en av Folkbildningsförbundet och en av Svenska
musikerförbundet. Mandattiden för de båda styrelserna är tre år. För de
nuvarande ledamöterna går mandattiden ul den 30 juni 1985.

Under
övergångstiden före den omorganisation som jag här behandlar, kan del finnas
anledning för regeringen att anpassa valel av ledamöier, mandattid elc. lill
tidsplanen för omorganisationen. Jag föreslår därför alt regeringen begär
riksdagens medgivande att vidta de förändringar i fråga om sammansättning och
mandattider som omorganisationen föranleder. Lämpligen kan detla ske när de
nuvarande mandattiderna löper ut.

Enligt
vad jag tidigare har förordal bör regionmusikavdelningen i Stockholm och rikskonsertverksamheien
i Stockholms län inle överföras till regional huvudman. De bör förbli statliga
och inordnas i den cenirala musikinstilulionen. Det är angeläget alt de båda enhelerna
kan samordnas.

Prop.
1984/85:1 37

2.3.3
Resurser

Mitt
förslag: Resurserna för omorganisationen, som i detla sammanhang anges i
belopp hämtade från eller relaterade lill nivån i regleringsbrevet för
budgetåret 1983/84, fördelas så att 20250000 kr. beräknas stå lill förfogande
för den centrala musikinstilulionen.

För regionmusikavdelningen
i Stockholm beräknas kosinaderna lill drygl 11 milj. kr. och för rikskonsertverksamheien
i Stockholms län till ca 750 000 kr. Av kostnaderna för regionmusikavdelningen ulgör
3,3 milj. kr. ersättning för uppgifterna inom försvarei.

En
överenskommelse bör träffas med Stockholms läns landsting om landstingels
bidrag lill kosinaderna för musikverksamhelen i länel.

Utredningsförslaget:
Kulturrådet har ingel konkret förslag i fråga om resurser för det centrala organel.

Remissinstanserna:
Inga synpunkter.

Skälen
för mitt förslag: Uiöver de allmänna rikllinjer för arbetet med atl utforma den
centrala musikinstilulionen, som jag redan varil inne på i föregående avsnitt,
räknar jag här med att det nya organet bör kunna budgetera sin verksamhel inom
en koslnadsram av 20250000 kr. Beloppet, som är relaterat till nivån i
regleringsbrevet för budgetåret 1983/84 exklusive lilläggsbudgel, omräknas för
kommande budgelår enligt de regler som tillämpas i det statliga budgetarbetet.

Liksom
det nuvarande anslaget Rikskonsertverksamhet bör del slatliga anslaget till den
nya institutionen delas in i anslagsposter eller program för olika
verksamhetsgrenar.

Vad
beträffar arrangörsinkomsterna erinrar jag om den översyn av det nuvarande sysiemel
för arrangörsavgifler som jag behandlat i avsnittel 2.2.4 om resurser för den
nya regionala organisalionen.

De
medel somjag beräknar för regionmusikavdelningen i Stockholm och för
rikskonsertverksamheten i Stockholms län är oförändrade i förhållande lill
nuläget. Ersättningen av försvarsmedel harjag också behandlat i avsnitt 2.2.4.
Regionmusikavdelningen avses under år 1985 flytta in i ombyggda lokaler i Kungl.
myntet i centrala Stockholm.

I
avsnittet 2.2.1 Grunder för regional indelning har jag redogjort för förslagel
om en särskild överenskommelse med Stockholms läns landsling.

2.4
Genomförande

1
den tidsplan somjag föreslagit för omorganisationen av regionmusiken och
Rikskonserter räknar jag med alt det återstående förberedelse- och

Prop. 1984/85:1 38

förhandligsarbelet
kommer atl bli lidskrävande. Startpunkten för arbelet är det principbeslut av
riksdagen somjag här föreslär. Sedan principbeslulet är fattat avser jag att
återkomma till regeringen med förslag om att ge slatens förhandlingsnämnd i
uppdrag att träffa avtal med landslingen om villkoren och formerna för deras
överlagande av ansvaret för den regionala delen av musikverksamhelen. Avtalen
bör iräffas under förutsätlning av regeringens godkännande. Jag räknar med atl
del skall vara möjligt all behandla frågan på nyll i riksdagen under våren 1986
och att det sedan skall finnas lid för all genomföra de omställningsåtgärder
och detaljulred-ningar som behövs för atl den nya organisalionen skall kunna
börja sin verksamhel. Riktpunkten för arbetet bör vara atl den nya organisalionen
skall kunna börja verksamhelen den 1 januari 1988.

Under
övergångsperioden före omorganisationen finns det anledning atl på olika säll
förslärka del samråd som redan förekommer mellan den nuvarande organisalionen
på regional nivå och landslingen, i förekommande fall även kommunerna i
regionen.

När principbeslulet
är fattat vidtar också arbetet med en annan del av omorganisationen, nämligen atl
ulforma förslag till en ny cenlral musikinstilulion. Del bör få ankomma på
regeringen att besluta om hur detla arbele skall bedrivas. Jag kommer alt
föreslå regeringen att en organisationskommitté tillkallas för alt lägga fram
förslag i frågan. Förslagen bör kunna föreläggas riksdagen under våren 1986.

Arbelel
med den cenirala och den regionala organisalionen behöver samordnas. Den
organisationskommitté somjag kommer att föreslå regeringen all tillkalla, bör
ha detla samordningsansvar. Av della följer all organisationskommittén bör fä i
uppdrag att förse statens förhandlingsnämnd med det underlag och de
utredningar som behövs för att förhandlingarna med landslingen skall kunna
fullföljas.

Omorganisationen
kommer inte bara all bli lidskrävande. Den kommer också atl innebära en
avsevärd och säkerligen också en svär omslällning för den nuvarande
organisationen och dess personal. Jag är angelägen om alt omställningen kan
planeras väl och genomföras på etl för alla parler godtagbart sätt. Att
personalens och personalorganisationernas intressen blir väl tillgodosedda
betyder mycket för resultatet av omorganisationen. Ansvaret för att planera och
genomföra omställningen till den nya organisationen bör åvila den centrala
organisationskommittén i nära samråd med regionmusiken och Rikskonserter.

Jag
vill också i detta sammanhang kort beröra en allmän fråga om regionmusikens roll
och musikernas uppgifter. Som framgår av regionmusikens instruktion skall
regionmusiken framföra musik inom det allmänna musiklivet och försvarei samt
utföra musik i slatsceremoniella sammanhang. Det är naturligt atl verksamheten
i första hand är inriktad på den levande musiken. Kulturrådet framhåller också
med rätta de slora konstnäriiga, kommunikaliva och sociala värden som ligger i
den levande kontakten mellan människor och musiken.

Prop. 1984/85:1 39

Samiidigi
är det emellertid naluriigt och vikligl all regionmusiken skall medverka lill
alt musik kan föras ul lill människorna också på andra sätt. Medietekniken
öppnar sädana möjligheter i många olika avseenden. Jag tänker på radio och TV
och skiv- och bandinspelning. Det bör självfallet vara en skyldighet för dem
som arbetar inom regionmusiken all tillvarata de möjligheter som denna teknik
erbjuder sä att verksamheten kan drivas rationellt och musiken spridas med
hjälp av bl. a. etermedia och fonogram. Jag förulsätlter atl det skall gå atl
skapa avlalsenliga förutsättningar för detla.

3
Hemställan

Jag
hemställer all regeringen föreslår riksdagen dels all godkänna vad jag har
föreslagit

1.
beträffande omorganisation
av regionmusiken och Rikskonserter,

2.
beträffande den regionala
musikorganisationen,

3.
beträffande den centrala musikinstilulionen,

dels
alt medge atl regeringen fär besluta om de förändringar av sammansättning och
mandattider för styrelserna för regionmusiken och Rikskonserler som föranleds
av omorganisationen.

4
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular att genom
proposition föreslå riksdagen all anla de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop. 1984/85:1 40

Bilaga 1

Sammanfattning av statens kulturråds rapport (1981:6)
Regional musikpolitik

Uppdrag och metod (kap. 1 —2)

En särskild arbetsgrupp utsedd av kulturrådet har
sammanställt rapporterna. Den har arbetat brett och öppet med referensgrupper,
medverkan vid konferenser etc och avlyssnat reaktionerna på sina idéskisser i
olika grenar av musiklivet. Utredningen har sökt åstadkomma en aktiv regional
planering redan under utredningstiden i landstingsområden genom att sända ut
problemsammanställningen "Regionalt samspel" augusti 1979.1 oktober
1980 anhöll rådet om regeringens uppdrag att medverka vid förhandlingar om
länsprojekt för ökat regionalt ansvar. Sädan verksamhet påbörjas bl a i
Norrbotten.

Tillkomsten av IRK och RM (kap. 3)

Betänkandet inleds med en redogörelse för bakgrunden till kon-sertbyråutredningen
(KBU) och dess försöksverksamhet i fyra län 1963—1968. KBU:s ursprungliga
uppdrag — en alternativ konsertbyrå för tonkonstnärsförmedling (ett f ö ännu
olöst problem) — kom snart i bakgrunden för visionen att skapa ett vittsyftande
organ för utveckling av hela musiklivet. Idén om levande konserter (20 000) i
alla sociala miljöer över hela landet, bl a 15 000 för alla skolelever, förde i
sin tur med sig omvandlingen av militärmusiken till en civil musikresurs pä 22
orter. IRK startades i en anda av bildningsidealism men med företagsekonomisk
terminologi: "Distribution och konsumtion av god musik".

Samtidigt pågick 1965—1970 en omorientering i hela den kulturpolitiska
debatten. Musiken som medel för gemenskap kom mer i centrum än dess egenkvalitet,
allas musik betonades mer än det konstnärligt professionella.

Kulturrådets betänkande 1972 och prop. 1974:28 med dess samhällsinriktade
kulturpolitiska mål angav i något oklara ordalag IRK:s och RM:s viktiga roller
i en musikpolitisk decentrali-

Prop.
1984/85:1 41

seringsprocess. Propositionen talar om en ny typ av
regionala musikinstitutioner med bredare ansvar för olika genrer och om lRK:s
statliga regionkontor som provisorier.

I kap. 3 refereras också utredningar av orkester- och musiktea-terfrågorna
som ledde till åtgärder 1974, liksom Riksdagsrevisorernas
granskningspromemoria 1978, vilken bl a förordar sammanslagning av IRK och RM.

Landstingsförbundets underlag för regional kulturpolitik
(kap. 4)

Vid kongressen 1976 enades Landstingsförbundet om ett
underlag för landstingens kulturpolitik, där bl a ett aktivt engagemang i
musikfrågor och ett huvudmannaansvar för RM ställdes i utsikt. Utredningen
visar läget 1981 i en tablå över utredningar och beslut i olika
landstingsområden. Bilden är högst varierande — vissa län är avvaktande, andra
har tagit långtgående initiativ.

Decentralisering — profilering — regionalisering (kap. 5)

Utredningen beskriver Statens försöksverksamhet med
Rikskonserter och IRK:s och RM:s verksamhet under 70-talet med koncentration
på institutionernas regionala roll och förankring i det lokala musiklivet.
Stort utrymme ges åt uttalanden i decentraliseringsfrågor från IRK:s och RM:s
personal och institutionernas egna utvärderingar, men utredningen tillfogar
egna iakttagelser och kommentarer. Inledningsvis citeras försöksledaren och förste
IRK-chefen Nils L Wallins återblick på Rikskonsertidéns framväxt under
60-talet, där decentraliseringstemat framtonar allt tydligare — bort från
distributionstänkandet och turnékulturen till ett nätverk av regionala
produktionscentra med entusiastiska förväntningar på RM :s möjligheter. En
uppsats av Henrik Karlsson kritiserar IRK-reformen för dess ensidiga satsning
på endast elt musikpolitiskt alternativ med tyngdpunkten i producentsektorn
mer än hos artisterna och mottagarsidan.

Decentraliseringssträvanden 1968 — 1980 belyses med
utgångspunkter i IRK:s stadgar och styrelsens målbeskrivning 1971. KBU ville
skapa "en kraftig planeringsenhet i central instans". Under
försökstiden ökade antalet tjänster från 6 till 33. Då IRK fr o m 1968 fick ett
totalt riksansvar, konstruerades en organisationsmodell som alltjämt gäller
med gemensam ledning för programproduktioner och utlokaliserade regionala
enheter med viss självständighet att agera. Huvudkontoret byggdes ut från 43 tjänster
1968 till 78 tjänster 1971. Är 1981 har det ca 80 tjänster, medan de nu 9
regionkontoren har tillsammans ca 50 tjänster (intendenter, producenter,
redaktörer och assistenter).

De 17 IRK-intendenter som KBU föreslog — i princip 1 per

Prop.
1984/85:1 42

avdelning — prutades ned till 3 i IRK-propositionen. IRK
hemställde år efter år att få utöka anlalet men regeringen gav undvikande
svar. Utbyggnaden av de nio regionkontoren har skett utan regeringsbeslut genom
omprioritering inom givna rair>tr. Endast ett kontor (Falun/Gävle 1981) har
tillkommit på landstingsinitiativ.

Verksamhetsberättelserna hela 70-talet har
decentralisering som genomgående tema. Allt större andel av produktionsmedel
förs över till regionkontorens ansvar. Är 1979/80 betonas särskilt positiva
effekter av ökad samverkan med vissa landsting.

Uttalanden från IRK-ledningen under olika skeden
refereras. I debatten om kulturrådsutredningen 1972 lägger IRK vikt vid centralorganets
expert- och konsultuppgift: det gäller att förhindra att decentralisering
slutar i provinsialism. De regionala organen måste vara mogna för uppgiften. U
Rosenblad betonar 1975 att IRK får akta sig att bli maktfaktor. 1979/80
framhåller H Sjögren att man inte åstadkommer en kulturpolitisk decentralisering
på centrala auktoriteters villkor. I anslagsframställningen för 1982/83
framhäver den nye VD, M Enhörning, de konstnärliga värderingama.

En detaljerad analys av IRK:s nyckelbegrepp
"producent" och "projekt" utgår från den s k
producentkedjans 14 länkar. Här berörs också försöksverksamheten med social och
pedagogisk inriktning, bl a musik i förskola och "musik i närmiljön".
Utredningen ifrågasätter principen att fast anställda producenter skall ta
ansvar för hela produktionskedjan, i varje fall att en regional
musikorganisation skulle bygga på enstaka tjänstemän med så dominanta roller.
Det konstnärliga och pedagogiska ansvaret bör kunna överlåtas mer på musiker,
lärare och andra kulturskapare. Projekt bör redovisas mer än hittills för en
vidare krets för att stimulera lokala initiativ.

Utredningen analyserar IRK:s förankringsmetoder inom olika
budgetprogram. IRK:s mest omfattande uppdrag "musikaktiviteter i förskola
och skola" övergår alltmer från podiekonserter för stora grupper till
besök klass för klass och återkommande besök. Förskolans musikmiljö blir allt
mer betydelsefull. Barnens första möten med musiken bestämmer grundläggande
attityder. IRK har gjort en pionjärinsats i skolorna tillsamman med RM, men det
direkta samarbetet med skolomas egna lärare och med den kommunala musikskolan
bör utvecklas ytterligare.

IRK har också betytt mycket för utvecklingen av nya
okonventionella konsertformer: musikveckor under sommaren, samvarodagar,
"verkstäder", musikkaféer, karneval 80, men också nya
distributionsmetoder: musikpaket och s k riksproduktioner.

Av särskilt musikpolitiskt intresse har mer övergripande
projekt varit som gällt t ex hela kommuner. De s k interna konserter-

Prop. 1984/85:1 ;iwv 43

na
—■ uppsökande verksamhet i intstitutioner, föreningsliv osv är ett
problematiskt arbetsfält för IRK, men av största vikt i strävan att nå ny
publik. Det statliga stödet sedan 1974 till "Kulturprogrammen i
föreningslivet", där medlen utnyttjats direkt av studieförbund och
länsbildningsförbund, har medfört minskat IRK-engagemang i uppsökande
verksamheter, allrahelst som också RM själv alltmer producerar sina interna konserter.
Överhuvud synes det ömsesidiga utbytet av idéer och erfarenhet mellan
studieförbunden och IRK inte ha blivit vad bildningsentusiaster under 60-talet
tänkte sig. Utredningen refererar debatter och antyder tänkbara
orsakssammanhang. Folkbildningsförbundet uttalade sig 1979 för att
länsbildningsförbunden borde få överta uppgifter som nu görs av IRKis
regionkontor. Folkbildningspropositionen med dess nya bidrag fr o m 1981/82
till "kulturverksamhet" med stöd till både program och amatörensembler
medför ett nytt ovisst utgångsläge.

RM
får i avsnitt 5.6 en utförlig genomlysning. Här behandlas
profileringssträvanden, den nya rollen som regionmusiker, ledningsfunktionen
regionalt, profileringsgruppens arbete och dess resultat 1975, de regionala
råden, avtalen med institutioner och amatörorganisationer osv och slutligen RM :s
brydsamma ekonomiska situation 1981.

I
sina kommentarer pekar utredningen på en rad svårigheter för RM. Det är
problematiskt att basera konstnärlig verksamhet på en fast musikerresurs
anställd efter tjänstemannaavtal inom en statlig myndighet. Kammarensembler
växer fram ur gemensam konstnärlig strävan, inte genom anställning vid vakanser
en för en. Det är svårt för en kapellmästare att hålla samman ett antal
självständiga ensembler. Utgår man från en orkesterprofil för att dämr göra
ensembler, hamnar man å andra sidan lätt i en låsning vid symfonimusikens
modeller. Ensemblebindningen förefaller inte sällan ha försvårat angelägna
insatser för amatörmusiken. Rollen som kapellmästare, dvs konstnärlig ledare,
har inte funnit sin form ännu. Här liksom i fråga om den nya utåtriktade
musikertyp som behövs för uppsökande konserter, saknas ännu lämplig utbildning.
RM:s ekonomi illustrerar den negativa konsekvensen av att anslagen alltmer
binds upp av löner, medan marginalresurserna för produktioner, resor osv
krymper. Till slut kan ensemblerna knappast lämna slationeringsorten.

I
5.7 behandlas de oklara relationerna mellan IRK och RM. "IRK behöver inte
längre ha övergripande konstnärligt ansvar för RM när det regionala
utvecklingsarbetet är avslutat", heter det i prop. 1974:28. När har den
tidpunkten nåtts? IRK gör allt mindre insatser för RM:s vidareutbildning, och
enligt RM har IRK:s producentmedverkan minskat långt under den andel som fömtsätts
i regleringsbrev. Enligt IRK har man där inte resurser

Prop. 1984/85:1 44

att göra de speciella producentinsatser som krävs för de
fasta ensemblerna.

Till sist redogörs i kap. 5 för regionaliseringssträvanden
som 1981 pågår i olika landstingsområden: Västerbottensprojektet (sedan 1977
landsting — Norrlandsoperan — IRK — RM i samverkan). Stiftelsen Västsvensk
musikverksamhet (sedan 1979 stiftad av Göteborgs kommun, landstingen i Göteborgs
och Bohus län och Skaraborgs län med Älvsborgs län som bidragsgivare), det 9:e
regionkontoret i Falun/Gävle (med IRK i gemensam ledningsgmpp: 4
landstingsrepresentanter av 6), Uppsala läns musikråd (IRK-initiativ sedan 1977
med början i kommunprojekt), regional musikplanering i Örebro län, Musik i
Norrbotten (landstinget vill ta ansvar för IRK/RM) samt initiativ från Jämtlands
och Kalmar län.

Eokätundersökcingar (kap. 6)

Tre omfattande enkäter har genomförts 1979/80: till IRK:s
och RM:s regionala personal, till frilansmusiker och till länsbildningsförbund
och studieförbund.

Några iakttagelser ur det rikhaltiga materialet:

—
IRK:s
regionkontor avvisar helt tanken på sammanslagning med RM men önskar bevara
statligt huvudmannaskap.

—
RM-personalen
har delade meningar om sammanslagning med IRK och överföring till regional
huvudman.

—
IRK:s svar är musikpolitiskt
medvetna och samstämda. RM uppvisar stor variation i svaren som är mindre
inriktade på musikpolitiska problem.

—
Flertalet av
de 53 frilansmusiker i olika genrer som besvarat enkäten är besvikna på IRK:s
insatser för dem, liksom på förmedlingsorganisationen överhuvud. De är starkt
kritiska mot RM som konkurrent om arbetstillfällen.

—
Studieförbundens
samarbete med IRK och RM förekommer ganska sparsamt och sporadiskt. RM svarar
för högst 8 % av studieförbundens konsertutbud, IRK medverkar vid ca 5 % av
arrangemangen.

Musiklivet som arbetsmarknad (kap. 7)

Arrangörsledet och förmedlingssituationen beskrivs ingående,
liksom personal- och intresseorganisationer i utredninesfältet

Prop.
1984/85:1 '/. 45

samt avtals- och sysselsättningsläget. Situationen är
komplicerad och problematisk. Samhället bör omgående förbättra förmedlingsorganisationen
och stärka arrangörsledet för att inte de fria musikernas och tonsättarnas
situation skall bli ytterligare försämrad.

Det ekonomiska underlaget för en regional musikpolitik
(kap. 8)

En detaljerad redogörelse ges för samhällets nuvarande
stödformer både på produktionssidan och till amatörverksamhet, arrangörsled
osv. Utredningen presenterar — delvis efter egna enkäter — ett material som
visar anslagen länsvis från stat, landsting och kommuner till musiklivet
1979/80 och en särskild tabell där IRK;s och RMrs ekonomiska insats redovisas
län för län samt satsningarna uträknade per invånare i respektive län.

Stora variationer mellan landstingsområdena kan
konstateras såväl när det gäller stödets storlek som dess inriktning.

Utgångspunkter för utredningens förslag (kap. 9)

Inledningsvis (9.1) sammanfattar utredningen sina
bedömningar av IRK:s och RMis roll i den regionala musikverksamheten under
70-talet. Avsnittet innehåller många nyanser och detaljvärderingar, här
återges endast ett urval särskilt framträdande synpunkter.

—
1960-talets
vision var 20 000 konserter/år — god levande musik åt alla. Greppen att skapa
ett statligt institut för konsertspridning över hela landet och än mer att
"civilisera" militär-mubiken för att få regionala produktionscentra
var djärva försök att förnya ett stagnerande musikliv. I reformpropositionerna
1968 och 1970 betonades att de nya institutionerna själva skulle ompröva
organisation och metoder under utvecklingens gång.

—
Oklarhet om
regionalt samband. Konsertbyråutredningen (KBU) hade utifrån
försöksverksamhetens erfarenheter lagt en serie förslag om IRKisoch RM:s
regionala förankring (bl a 17 intendenter och förstärkta länsbildningsförbund)
och om stegvis utbyggnad län för län, först sedan förmedlings- och mottagarled
organiserats regionalt. IRK-propositionen gav dock IRK totalt riksansvar och
begränsade antalet intendenter till 3. Hur det regionala sambandet skulle
byggas upp förblev under hela 70-talet en öppen fråga. IRK började redan 1970
utlokalisera sin medarbetarslab lill egna regionkonlor.

— Kärvt ekonomiskt klimat på 70-talet. IRK fick sina
ekonomiska

lyft i början. Sedan har satsningen snarast stagnerat. IRK har

Prop.
1984/85:1 46

förstärkts för specialuppgifter (fonogram, barnverksamhet,
internationella kontakter). RM:s fasla kostnader och rörliga produktionsmedel
har kommit i olakt. Fr o m 1981/82 är en 1975 beslulad profilering ulifrån 590
musiker på 22 orter inte en realistisk möjlighet, snarare riskerar vi en
minskning av nuvarande musikerantal.

- Oklart partsförhållande IRK - RM. RM.s roll förändrad.

Siatsmakterna har aldrig med klar markering av resurser och

personal preciserat IRK:s förväntade insats för RM. F n ut

nyttjar inle IRK 45 % av RM :s kapacitet. RM hänvisas atl själv

producera och informera.

Är 1967 sågs RM som välkommen ulväg atl genomföra visionen
20 000 konserter, eftersom anlalel frilansmusiker inte skulle räcka lill. Är
1981 ser undersysselsatta frilansmusiker RM som svår konkurrent med förmånlig stalssubvention.

— IRK och RM som instrument för ny musikpolitik.
Väsentliga

musikpolitiska syflen för IRK och RM efler 1974:

O all nå ny publik med levande musik

O all slimulera alltfler lill egel musicerande i ensembler
och

körer O all iniliera det nya och vitala i musiklivel i
alla genrer och

stilar O all inspirera regionala och lokala organ lill
självständig

salsning Ulredningen ser positivt på IRK:s och RM:s
utveckling av konserlmelodik i förskola och skola, medan kommunala musikskolan
och dess anknytning till amatörmusiken ännu är ganska oprövat område. IRK har
betytt mycket för nya former av offentliga konserter. Den uppsökande verksamhelen
i bl a föreningslivet är ett svårarbetat men ytterst angeläget fält, liksom
kontakten med invandrarnas musikkullurer. Produ-centrollen är problematisk.
Fler producenter borde engageras på frilansbas, gärna med nära anknylning till
de miljöer och gmpper man vill nå.

—
IRK:s
regionkontor och regionaliseringen. Regionindelningen har lillkommil på
centralt initiativ efter administrativa bedömningar. Ulredningen ser som en
risk att elt statligt IRK formar etl slulel syslem, som kan fungera effekiivt
inom sig, men som får alllmer permanent karaktär och inte är det provisorium i
väntan på en regionalt baserad organisation som 1974 års kulturpolitik fömtsätter.

—
RM:s regionala
förankring. RM såsom statlig myndighel har besvärats av en tungrodd organisalion
och har hafl alllför

Prop.
1984/85:1 47

knappa resurser alt adminislrera den. Ensembleindelningen
verkar delvis stereotyp och bindande. Större andel frilansre-surser i
proportion lill fasla tjänster skulle ge mera rörlighet. Det är kulturpoliliskl
angelägel att regionmusiker kan engageras mera inom tjänslen för alt utveckla
amatörmusicerandet.

Utredningen gör den allmänna bedömningen att ett direkl
regionalt ansvar för IRK- och RM-resurser skulle smidigare lösa åtminstone en
del av de nuvarande problemen, framför alll föra med sig slörre engagemang från
landsting, kommuner och fria organisaiioner i musikpoliliska frågor.

19.2 görs ett försök till positionsbestämning av musikens
situation i samhället 1981 som bakgmnd till 80-talels musikpolilik.

— Datateknik och eleklronik vidgar
ständigt gränserna för människors möjligheter alt lyssna lill perfekt
ljudåtergivning och atl skapa ny musik. Samlidigt ökar lyssnandet via lekniska
media — med risk för att allt fler får ett ytligt konsumentförhållande till
musik. Ständig bakgmndsmusik i hem och offenlliga miljöer verkar i samma riklning.

— Kommersiella styrkrafler
förstärks, cenlraliserade i multinationella förelag, som I ex dominerar fonogramindustrin.

— Olika etniska musikkulturer
konfronteras direkt med varandra. Invandrarnas musik har dock hitlills föga
påverkal musiken i det svenska samhället.

— Del kulturpolitiska programmet
1974 med dess markerade vilja lill reell yttrandefrihet och kulturdemokrati
antogs enhälligt av alla partier, men har av den aktuella debatten att döma börjal
ifrågasättas i ett trängt ekonomiskl läge.

— De spontana proteströrelserna från
70-talets början med bl a musiken som vapen och uttrycksmedel lycks ha matlats
av mol decenniets slul.

— Mot 70-talels slut har musikens
sociala funktion tonats ner något till förmån för en ny professionalism där rent
konstnärliga kvaliteter framhålls mer än kullurpolitiska.

— Frilansmusikernas och lonsällarnas
siluaiion har förvärrats.

— Vi har fått ökad insikt om
musikens betydelse i barnens värld samlidigt som vi blivit medvetna om barnens
och ungdomens kulturella identitetskris i del moderna industrisamhället.

Prop.
1984/85:1 48

Utredningens slutsats av översikten — dess gmndläggande
tes i belänkandet — är att vi under 80-talet måste med alla meloder söka ge
levande musik bärkraft atl beslå och ulvecklas som kul-lumpplevelse för
kommande generationer.

Ulredningen definierar i 9.3 vissa musikpolitiska begrepp
och anger därmed ocksä förslagens gmndlinjer. Med "decentralisering"
betecknas en process, där politiskt ansvar — iniliativ, beslut, verkslällighel
— mer och mer förs över till regional/lokal nivå. Med "regionalisering"
avses den specifika decentralisering som gäller överföring av politiskt ansvar
till landstingsnivån. Ulredningen betonar viklen av atl både poliliska och
konstnärliga beslutsfattare beaklar det flerdimensionella i kvalitetsbegreppet.

De mångtydiga termerna "professionell" och
"amatör" diskuleras, liksom begreppen "administratör"
eller "byråkrat" som kan missbmkas som slagträn i en förenklad deball.
En särskild analys görs av ansvarsbegreppel och huvudmannaskapels innebörd. Ulredningen
betonar all elt politiskt ansvarslagande inte behöver belyda att verkställigheten
måste ske inom landstingets egen förvaltning. Många musikpoliliska uppgifter
kan med fördel delegeras till fria organisaiioner, om de vill åla sig dem.
Fördelar och nackdelar med olika förvaltningsformer diskuterats.
Offentlighetsprincipen bör gälla även i föreningar, bolag och stiftelser som
drivs av kommuner.

Utredningens överväganden och förslag (kap. 10)

Utredningens fömtsättningar har ändrats under arbetets
gång genom atl både IRK och RM liksom de länkta huvudmännen ivingas till
största ekonomiska återhållsamhet. Utredningen ulgår dock för sin del från att
sträng hushållning snarast framtvingar regionall planerad musikpolilik.

Utredningen väger mot varandra argument emot och för en regionalisering
av RM och IRK. Utredningen driver ivå huvudteser:

1) fömlsätlningar måste skapas för en
samlad regional musikpolitik

2) nuvarande oklara partsförhållande
mellan RM och IRK måste upplösas regionall och centralt.

Regionalisering framstår långsiktigl som ett rimligare altemativ
än sammanslagning till en slor helslatlig institution för regional musik. Permanentning
av ett system med siaten som huvudman för RM skulle betyda etl avsteg från
decentraliseringen som princip och avbryta den utveckling som påbörjats.

Prop.
1984/85:1 49

RM-ensemblerna måsle liksom IRKis regionala resurser vid
prioriteringar kunna behandlas som organiskt ingående inslag i en
regional/lokal musikpolitik som landsting och kommuner i samspel ansvarar för
och som berör hela fältet: musikundervisning, folkbildning, amalörstöd, frilansmusiker,
arrangörsled, egna orkeslerinslilulioner etc. De nackdelar som anförs med
regionala inslilulioner, t ex risken för provinsiell isolering eller sämre
personalrörlighet än i en riksorganisaion, kan molverkas bl a genom elt
gemensamt ulvecklings- och stödorgan på cenlral nivå.

Ulredningen föreslår

att principbeslul fattas i riksdagen om all RM successivi
avvecklas som statlig myndighel;

att landsting (eventuellt även primärkommuner eller gmpper
av landsting) erbjuds överta huvudmannaskapet för RM-avdelningar eller gmpper
av RM-avdelningar;

att landsting (eventuellt primärkommuner etc) erbjuds att
få disponera över de resurser som nu tillförs respeklive landstingsområde för IRK-funklioner
i form av personal och produktionsmedel. Varje landsting får självl efter
samråd med angränsande landsting avgöra om del vill utnyttja resurser i
samverkan med andra eller separal länsvis;

att ett centralt stödorgan utvecklas genom en
sammanläggning av IRK:s nuvarande huvudkontor och RM:s nuvarande cenirala
kansli. Elt regionall inflylande garanteras över della organ.

I det följande berör ulredningen organisatoriska problem
vid en regionalisering och söker anvisa lösningar. Eftersom musikpolilik är elt
frivilligt ålagande kan en regionalisering inte åläggas alla landsting. Avtal
måste slutas med varje landsling för sig. Det kan alltså bli etl övergångsläge
där t ex vissa RM-avdelningar är regionaliserade, andra statliga. Del medför
svårigheter, men vid en permanentning av helstatligt RM och IRK kommer vi också
all få mycket varierande relalioner med olika landsling, separata avtal med
teatrar och orkestrar etc men då utan riktmärke, eftersom
decentraliseringsprincipen är satt ur spel.

Ulredningen förordar ett hell regionalt huvudmannaskap för
enskilda avdelningar och avvisar altemativet slal — landsting i kombinalion.

Som förhandlingsunderlag arbelar utredningen med begreppel
basresurs, d v s en ekonomisk gmndval för självständig regional musikpolitik.
En basresurs skapas genom avtal om solidariska åtaganden från statens
respektive landstings (eventuellt vissa primärkommuners) sida och skall
garanteras pris- och löneomräkning. Statens åtagande i fråga om RM skall
innefatta dess lotala

4 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr I

Prop.
1984/85:1 50

anslag till avdelningens regionala verksamhel, inklusive
hyra för lokalerna. I fråga om IRK beräknas slatens åtagande dels som andel av regionkontorels
kostnader, dels som produktionsmedel. 1 fråga om RM måste Gävleborgs och Kalmar
län bedömas i särskild ordning, eftersom de saknar RM-avdelning. Den regionala
parten tillskjuter medel till basresursen med hänsyn till den plan för musikpolitisk
utveckling som man redovisar som underlag för avtalsförhandlingen.
Basresurserna kan senare utökas på två sätt: genom generella landsomfattande
höjningar eller genom att basresursen lillförs gmndbelopp (molsvarande) med
kombination av statsmedel och regionala medel.

Ulredningen ger principiella synpunkier på arbelsuppgifterna
i det nya centrala utvecklings- och stödorganet. Omfattningen av dess personal
bör prövas med hänsyn lill uppdragel. Omdisponering från cenlral nivå lill
regionala resurser kan visa sig lämplig. Det bör främst upprällhålla
internationella kontakter, svara för etl riksulbud av nationella och inlernalionella
artisler, samordna vidareutbildning av konstnärlig personal i de regionala
ensemblerna, medverka lill repertoarförnyelse, driva försöksprojekt av allmänt
inlresse t ex inom skolan eller kommunerna. Organet bör inte fördela bidrag
utan tyngdpunkten skall ligga på konsultation och informalion.

Utredningens förslag lämnar frilt spelmm för variationer i
den regionala organisationen. I etl ekonomiskl pressal läge måsle man bygga på
befintliga resurser och mönster som redan fungerar. Det väsentliga är atl man
vid den musikpoliliska planeringen i respektive landstingsområde klargör en
arbetsfördelning, undviker dubbelorgani.sation, men samlidigt sprider initiativ
och ansvar inte minsl lill fria och frivilliga krafter i organisalionslivel.

Ulredningen framhåller atl den nuvarande organisationen
för arbetsgivarparterna på musikomrädet bör ses över. Förhandlingsansvaret för
institutioner som finansieras nästan helt med offentliga medel bör rimligen
inte åvila del privala näringslivels organisationer. Del vållar också ständiga
komplikationer atl organisera kultur efter statsljänstemannaavlal som sker f n
inom RM. Regionaliseringen bör ses som en fortlöpande process, som redan pågår
som en konsekvens av 1974 års kullurpolitiska program. I skrivelse till
regeringen oktober 1980 önskar kulturrådet få medverka lill en försöksverksamhel
med ökal regionalt ansvar för IRK:s och RM :s verksamhel bl a i Norrbollens
län. Regering och riksdag har lillslyrkl förslagel. Flera landsting (Örebro,
Kalmar och landslingen i Sliftelsen för västsvensk musikverksamhel) önskar
driva liknande projekt. Etl projekl i Västerbotten pågår redan. Musikpolitiskt
utvecklingsarbete av denna lyp fungerar som elt nalurligl led i förberedelsen
för en regionaliseringsreform enligt utredningens förslag.

Prop.
1984/85:1 * 51

Statens ekonomiska stöd till regional musikpolitik — några
principer för fortsatt utveckling (kap. 11)

Ulredningen knyter samman sitt förslag om det gemensamma
skapandet av en basresurs vid regionaliseringen av IRK och RM med del statliga
stödet i övrigt till musiklivel och anger vilka allmänna slödprinciper som bör
tillämpas i konsekvenser med 1974 års kulturpolitik.

Ulredningen anser den nuvarande principen med gmndbelopp lill
regionala institutioner vara riktig, men föreslår atl samma princip bör kunna lillämpas
även i fråga om andra mottagare än institutioner, t ex vid ulbyggnad av basresursen.

Som en fömtsättning för mångfald, yttrandefrihet och
förnyelse bör man i 80-talets musikpolitik fömtom den föreslagna regionaliseringen
prioritera etl stöd lill de fria musikerna riktal lill arrangörsledet, specielll
de s k arrangerande musikföreningarna. Hit räknas bl a kammarmusikföreningar, musikfomm,
jazzklubbar, men också vissa SOR-orkeslrar, körer, blåsorkestrar osv som
bedriver permanent offentlig konsertverksamhet. Folkparker och folkets hus kan
också tänkas utveckla sin verksamhet i denna riktning. Särskilda reformförslag
läggs här direkl av kulturrådet i anslagsframslällningen för 1982/83.

Ätgärdsprogrammet (kap 12)

IRK och RM fömtsätts få direktiv för sin medverkan i regiona-liseringsprocessen.
Personalorganisationerna skall fortlöpande della i reformarbetet.

Kulturrådet kommer kontinuerligt alt lägga konkreia detaljförslag,
allt eftersom utvecklingen fortskrider.

Etl riksdagsbeslut i principfrågorna bör leda till
förhandlingar mellan staten, Landslingsförbundel och Svenska kommunförbundet
om en gemensam stomme för de separata avtalsförhandlingarna. En
organisationskommitté bör tillsältas för alt beräkna basresurserna, sleg för sleg
utveckla del nya cenirala organet och i övrigt förbereda de statliga åiagandena
i anslulning till regio-naliseringsprocessen. Det ligger i allas intresse, inle
minsl musiklivels atl relativt snabbt genomföra förberedelser och förhandlingar.
Enligt utredningens bedömning lorde en pressad ekonomisk situation snarare
påskynda än fördröja regionaliseringen.

Prop. 1984/85:1 52

Bilaga
2

Sammanfattning av statens kulturråds rapport (1981:5)
Musik i försvaret

1
Inledning

I
regeringens uppdrag till statens kulturråd år 1978 ingick ocksä att uireda
försvarels behov av musik och regionmusikens relalioner till försvaret.

Rapporten
Musik i försvarei innehåller en kartläggning av försvarels behov av musik under
1980-talel och en bedömning av olika möjligheter atl läcka detta behov genom
regionmusiken och insatser frän andra håll. Vissa av rapportens förslag kan
genomföras oberoende av framlida förändringar i den regionala musikverksamhelen.

2
Utgångspunkter för förslagen

Till
utgångspunkt för rapportens överväganden och förslag ligger promemorian Musik ulom
försvarsmaklen och i statsceremoniella sammanhang, sammanställd av en
referensgrupp inom försvaret. Gruppen har lämnat detaljerade uppgifter om
försvarets beräknade behov av musikmedverkan. Med genomsnittligt spellillfällen
per förband och en medverkan pä skola i form av s. k. ijänslemusik skulle del lotala
årsbehovet omkring år 1985 uppgå till högst ca 1 250 konserter, fördelade
enligt följande:

statsceremonier

25

högvakter

235

ijänslemusik vid

militära förband

640

interna konserter, inte

direkt försvarsinriktade

350

Om
antalet förband reduceras under 1980-lalel minskar behovel i motsvarande grad.

Vidare
har kullurrådel gjort etl anlal enkäter som visar etl klart intresse bland
värnpliktiga och försvarels personal för levande musik, men en kritisk
inställning bland regionmusikerna till slentrianmässig medverkan i militära
ceremonier. Särskilt framträder i enkätsvaren behovet av direkt dialog om
innehåll och kvalitet mellan beställare och musiker.

I
rapporlen konstateras atl regionmusiken utnylljas allt mindre för medverkan i
försvaret. Sålunda upptog försvarei budgeiårei 1975/76 ca 35 % men budgelåret
1979/80 endasl ca 20 % av det totala anlalel produklionslimmar inom
regionmusikens olika avdelningar.

Prop.
1984/85:1 53

3 Rapportens förslag

Rapportens bedömningar och förslag kan sammanfattas i
följande punkler

— Musiken i försvaret skall ses som
en del av musiklivet på samma sätt som musik anpassad lill andra traditioner
och miljöer. Kullurpolitiska och försvarspolitiska intressen sammanfaller
härvidlag i alll väsenlligl.

— Musikuppgiflerna i försvaret bör
därför kunna lösas inom ramen för en regionaliserad organisation med garantier
i avtal att ensembler kan ulföra viss Ijänslemusik vid mililära förband, vid
statsceremonier och högvakter. Försvarels behov av ijänslemusik kommer inte atl
vara sä omfattande atl ensidig hänsyn lill denna musikform får hindra en
positiv utveckling av regionalt musikliv i övrigl.

— Stockholmsavdelningen bör
specialiseras så all samtliga ca 50 musiker bildar en blåsorkesler som kan
fungera i stalsceremonier, vid högvakt och i tjänstemusik.

Dessa uppgifter beräknas dock fylla högst 40-50 % av
avdelningens tjänstgöringstid. I övrigt kan avdelningen göra civila insatser i
regionen och bör ingå i samma regionaliserade syslem som övriga avdelningar
inom regionmusiken. Den beridna avdelningens uppgifter föreslås på sikt i
störte utsträckning lösas med hjälp av frivilliga musiker.

— Ansvar för musik i försvaret mäste allljäml
ligga hos alla nuvarande

avdelningar inom regionmusiken som kan medverka, bl.a. av personal-

och kvalitetsskäl och med hänsyn till planering och resekostnader. Vissa

ensembler bör t. v. behålla sin profil som bläsorkeslrar, ocksä av allmänt

musikpolitiska skäl (svensk bläsartradilion), och sluta avtal om medverkan

vid mililära förband, högvakter osv. Ansvarei för utbildning och utveck

ling i militär musiktradition kan inle åvila Stockholmsavdelningen ensam

utan alla de "traditionsbärare" som finns utspridda i nuvarande
avdelning

ar inom regionmusiken. Ca 400 regionmusiker har lidigare varit anställda i

mililärmusiken.

— Som led i en långsiktig utveckling bör inle minsl
av kulturpolitiska skäl

eftersträvas atl värnpliktiga, hemvärnsmusikkårer och andra amatörer

övertar en del av regionmusikens nuvarande insatser i försvaret. Härige

nom blir regionensemblernas slämbesättningar mindre uppbundna för mili

tärmusikaliska syften.

Del finns etl stort intresse för blåsmusik i orkester
bland ungdom (bl. a. inom RSAO och Riksförbundet Unga musikanler). Hemvärnsmusikkårerna
har sedan år 1972 ökal i anlal från 7 till 36. Försvaret bör självt ta ansvar
för utbildning i mililärmusikaliska traditioner och anknyta till della breda inlresse.
Här förväntas en avgörande insats från regionmusikens "traditionsbärare".
Försöket med de värnpliktiga musikplutoner som påbörjar sin utbildning år 1972
kommer att få stor belydelse.

— Det finns f. n. inom försvarei elt stigande
engagemang för förnyelse av

Prop. 1984/85:1 54

musik
och ceremonier. Andra musikformer än blåsorkester kan alllmer komma i fråga t.
ex. vid "Krigsmans erinran".

— Försvaret
bör genom l. ex. en egen musiknämnd i samverkan med nuva

rande regionmusiken och rikskonserter, hemvärnet, RSAO etc. la ansvar

för utvecklingen av musiken i försvaret. Del är angelägel all skapa en

levande dialog mellan musiker och beställare för alt molverka atl tradition

blir slentrian.

- Försvarets
fasta "abonnemang" på musik inom regionmusiken med

f.n. ca 12 milj. kr. inom anslagen via försvarsbudgeten bör upphöra.

Försvaret fär - liksom övriga musikarrangörer - köpa sina konserter till

avtalat artangörspris. Särskilda medel för ca 1250 konserter avdelas för

ändamålet. Omställningen får självfallet inle påverka regionmusikens

grundresurs.

Prop. 1984/85:1 55

BUaga3

Sammanfattning av den av direktörerna för Rikskonserter
och regionmusiken gemensamt upprättade promemorian Regionmusikens och Rikskonserters
roll i det regionala musiklivet

I
promemorian Regionmusikens och Rikskonseriers roll i det regionala musiklivel
återges kort erfarenheler från regionmusikens och Rikskonseriers
hittillsvarande verksamhet. Vidare föreslås en ny musikorganisation som
samordnar de två organisaiionernas nuvarande resurser i syfle att effektivisera
verksamheten och vidareutveckla den konstnärligt. Samiidigi bör en ökning av
del regionala/lokala ansvarslagandel ske.

Den
nya riksomfattande musikorganisationen som föreslås bör ha elt sammanhållel slalligl
huvudmannaskap. Vid bildandel bör hänsyn las lill den verksamhel som kan ulövas
av befintliga regionala musikinstilutioner. Störte andel än f.n. inom
regionmusiken föreslås avsättas för resor och frilansmedverkan.

Organisationen
föreslås verka genom regionala enheter fördelade pä ett lämpligt anlal regioner
beslående av elt eller flera län. Ett tiotal regioner föreslås. För de
regionala enheterna bör inrättas särskilda ledningsorgan. En central enhet bör
finnas för vissa gemensamma konslnärliga och administrativa uppgifter. För
hela den sammanslagna organisalionen bör finnas en styrelse med förelrädare för
bl. a. staten, landstingen, kommunerna och folkrörelserna samt personer med
kvalificerat konslnärligl kunnande. Inom varje region bör finnas elt
regionkontor med en regional chef, producent, redaktör, handläggare för
ekonomi och administration m.fl. Musikerresurserna föreslås fördelas pä dels fasla
ijänster och dels lillfälliga tjänsler bl. a. för frilansanställningar.

1
varje region förutsätts atl ell ledningsorgan inrättas vars sammansättning
möjliggör dels den regionala enhetens förankring i regionens musikliv, dels
delaktighet i en riksomfallande musikplanering. Ledningsorganen skall bl.a. dra
upp riktlinjerna för användningen av den statliga musikresursen, göra
anslagsframställningar, ha hand om personalrekrytering m. m. I ledningsorganen
bör finnas företrädare för lokalartangörerna.

Huvudområden
för den centrala enheten föreslås vara dds produktion som inte bedrivs från
regionala enheter t. ex. utlandsverksamhet, dels atl siödja och samordna den
regionala verksamhelens t. ex. planering av riksomfattande turnéer, främjande
av konstnäriigt och pedagogiskt utvecklingsarbete och dels intern
administration för organisationen som helhet.

Totall
för den centrala enheten beräknas ca 70 årsverken. Dessulom lillkommer
Rikskonserters fonogramverksamhet.

När
det gäller statsceremonimusik och musik för försvaret anförs att de specialprofilerade
resurserna utnyttjas i minskande omfallning. En om-

Prop. 1984/85:1 56

prövning
måsle därför ske och andra vägar prövas för all effektivt utnyttja tillgängliga
resurser. De för blåsmusik specielll profilerade enheterna bör kompletteras
genom att utnyttja andra ensembler med likartad besättning, frivilliga
musikkårer och värnpliklig musikplulon.

En omprofilering
av regionmusiken föreslås som ytterligare skall bredda dess användningsmöjligheter.
Utgångspunkter för omprofileringen bör vara att dels behålla nuvarande fördelar
med lätl rörlighet och anpassningsförmåga, dels breddad repertoar och dels
större variation i besättningstyper och breddning av det geografiska
avsättningsområdet. Ett ökat utrymme för frilanmusiker och tillfälliga anslällningar
bör ges. Vidare bör anlalet stråkmusiker ökas. Några sinfoniellor med 12
musiker och några kammarorkestrar bör bildas. För sådana småorkeslrar behövs
också konstnärliga ledare. Vid en ny organisationsprofilering bör hänsyn las
till befintliga regionala musikinstitutioner. Den förordade resursen för lillfälliga
tjänster bör användas för i huvudsak följande områden:

a)
förstärkning för fasta
ensembler,

b)
musiktraditioner som inte är
företrädda genom de fasta ensemblerna,

c)
särskilda behov l.ex. musikteaterproduktion,
dansprojekt och pedagogiska projekt.

Den
nya slatliga organisalionen föreslås få formen av en stiftelse till huvuddelen finanasierad
genom statligt anslag.

Genomförandet
av förslaget bör göras vid etl tillfälle den 1 juli 1988 dvs. efter
förberedelser m. m. under fem år. Efler principbeslul i riksdagen våren 1983
föreslås en organisationskommitté tillsättas.

I
förslaget förutsätts regionmusiken efter bl. a. naturlig avgång ha kvar 300
fast anslällda musiker är 1988.

Prop. 1984/85:1 57

Bilaga
4

Förteckning över remissinstanser och sammanställning av
remissyttranden

Remissinstanserna

Efter
remiss har yttranden över statens kulturråds rapporter Musik i försvaret
(1981:5) och Regional musikpolitik (1981:6) samt över den av direktörerna för
Rikskonserter och regionmusiken gemensamt upprättade promemorian Regionmusikens
och Rikskonserters roll i del regionala musiklivel, avgetls av statskontoret,
statens arbetsgivarverk, överbefälhavaren (ÖB), chefen för armén,
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), regionmusiken. Institutet för rikskonserter.
Landstingsförbundet, landstingskommunerna i Stockholms, Uppsala,
Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge,
Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Ålvsborgs, Skaraborgs,
Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernortlands,
Jämtlands, Västerbottens samt Nortbotlens län, Malmö kommunslyrelse, som
bifogat yltrande frän Malmö skolstyrelse. Stiftelsen Malmö konserthus och Föreningen
Malmö Stadsteater, Göteborgs kommunstyrelse, som bifogal yttrande från Göleborgs
stadskonlor. Svenska kommunförbundei, Kungl. Musikaliska akademien. Stiftelsen
Västsvensk musikverksamhel. Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska
Musikerförbundet, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), som bifogat
yttranden från Slalsljänsle-mannaförundet, Officerarnas Riksförbund och
Regionmusikernas Riksförening, Centralorganisationen SACO/SR, som bifogal yllrande
från DIK-förbundet. Teatrarnas riksförbund. Folkbildningsförbundel, Kronobergs,
Stockholms, Örebro, Kalmar och Jönköpings läns bildningsförbund, Länsbildningsförbundet
i Västerbotten, Dalarnas bildningsförbund, Sveriges orkcslerföreningars
riksförbud (SOR), Samarbetsrådel för Sveriges körer (KÖRSAM), Riksförundel
Sveriges Amalörorkestrar (RSAO), Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd
(KLYS), Svenska jazzriksförbundel, som bifogal yltrande frän Föreningen
Sveriges Jazzmusiker, Folkparkernas Cenlralorganisalion, Folkels
Husföreningarnas Riksorganisation, Stiftelsen Riksskådebanan, Musikcentrum,
Stockholms konserthussliflelse, Göteborgs lealer- och konsert AB, Stiftelsen
Malmö konserthus, Norrköpings orkeslerförening, Helsingborgs konsertförening, Sliftelsen
Gävleborgs symfoniorkester, Västerås Musiksällskap, Upplands Musikstiftelse,
Kalmar läns kammarorkesler och Örebro orkestersliftelse. Dessutom har
skrivelser kommit in från bl. a. Föreningen Svenska Populärauktorer,
Föreningen Svenska Tonsättare, Sollefteå kommun, Svenska Teaterförbundel, Militärmusiksamfundet,
HTF-klubben vid Rikskon-

Prop. 1984/85:1 58

serier,
Gävle kommuns kulturnämnd. Gollands kommunstyrelse. Studieförbundet
Vuxenskolan, Statens kulturråd, Jönköpings kommun. Södra Hälsinglands
orkesterförening, Kalmar, Stockholms och Örebro läns bildningsförbund.
Dalarnas bildningsförbund och Gösta Lundberg.

I
följande sammanslällning återges yttranden över rapporterna och promemorian
var för sig.

1
Regional musikpolitik 1.1 Synpunkter i stort

Flertalel
remissinstanser är allmänt mycket positiva till kulturtädets rapport och de
analyser som har gjorts.

Landstingsförbundet
ställer sig bakom principerna om decentralisering av kulturverksamheten och förslärkt
regionall inflytande över denna. Kulturrådets syn på ett vidgat och fördjupat
landstingskommunall inflylande och ansvar ligger i linje med tidigare
uttalanden från förbundet. I elt läge då regionaliseringen eventuellt skall
genomföras är det nödvändigl att anslagen till Rikskonserter och regionmusiken
inte minskar. 1976 ärs profileringsbeslut bör enligt förbundet ses som
långsiktigt mål för statens åtaganden. Kraven på flexibilitet och rörlighet i
resursutnyttjandet bör vara vägledande. Strävan bör vara atl få lill slånd en
organisation med ett reellt regionalt ansvar för stöd och stimulans till
musiklivet. Landstingsförbundets synpunkt delas av flertalet landsting.

Flera
landsting bl. a. de i Malmöhus, Västmanlands och Norrbottens län anser all
rapporten utgör en i alla delar riktig grund för en regional musikpolitik i enlighel
med den kulturpolitik som formulerades i den första kulturproposilionen (prop.
1974:28).

Örebro
läns landsting anser atl utredningens förslag om decentralisering och
samordning av regionmusikens och Rikskonserters verksamhet stämmer överens med
de principer som redovisats tidigare i såväl kulturrådets utredning Ny
kulturpolitik som i landstingsförbundets kullurpolitiska principprogram
"Landstingen och kulturen". Det är angeläget atl dessa två principer
om samordning och stabilt regionalt inflytande samstämmigt släs fast.

Norrbottens
läns landsting vill särskilt understryka att det statliga stödet till skilda kuhurinstitutioner
är en grundläggande föruisättning för atl vidmakthålla och på sikt förstärka
en decentralisererad kulturpolitik. I linje med vad som sketl vid uppbyggnaden
av regionala teatrar, länsmuseer och länsbibliotek gäller detta även pä
musikens omräde.

Bl.
a. Malmöhus läns landsting framhåller att den viktigaste kulturpoli-iska reformen
under 1980-lalel inte fär leda till atl landslingen bara övertar ;n verksamhet
som staten hittills ensam svarat för. Den regionala musik-

Prop. 1984/85:1 59

politiken
måste ses som en utveckling av de kullurpolitiska insatserna, inte som en
avveckling av etl statligt engagemang.

Västerbottens
läns landsling påpekar atl frågan om Norrlandsoperans finansiering måsle las
upp till behandling och lösas inom ramen för del kommande beredningsarbetet.

Ulredningsuppdragel
borde enligt Gävleborgs läns landsling ha omfattat även landets
symfoniorkestrar. Del kan inle vara rimligl all enskilda landsting och
kommuner tvingas avsätta huvddelen av sina bidragsresurser till dessa
specialiserade och resurskrävande inslilulioner. Statsbidrag bör i Slället utgå
på samma nivä till symfoniorkestrarna som utredningen föreslagit lill
regionmusiken.

Svenska
kommunförbundei konslalerar att grunden för det svenska mu-.siklivet aren brett
förankrad verksamhet ute i kommunerna, där inte minsl de kommunala
musikskolorna, alla amalörensembler saml föreningslivet har en avgörande belydelse.
Förbundel delar kulturrådets uppfallning atl statliga resurser måste kvarstå,
fördelade över regioner, för att en meningsfull musikpolitik skall kunna föras
regionall. Likaså att en långsiktig musikpolitik med minst nuvarande statliga
ambitionsnivå är nödvändig.

LO
delar utredningens förslag om en regionalisering av regionmusiken och
Rikskonserter. Staten bör emellerlid la etl fortsatt belydande ansvar. Vidare
påpekar LO all en regionalisering inle får medföra sämre fackliga villkor än f.
n. Enligt LO saknas ett förslag lill ell aktivi publikarbele. Skädebanan
föresläs ges möjlighel att delta i det fortsatta reformarbetet.

Svenska
musikerförbundet framhåller atl den regionala och riksomfattande
musikpolitiken måsle grundas på en helhetssyn där såväl kulturarbetarnas som
mottagarnas intressen beaktas oavsett hur samhällets ansvar för musiklivet som
helhet ulformas och praktiskt organiseras. Förbundel konstaterar all
kulturrådet i sin utredning har utgått från en sädan helhetssyn.

Några
remissinslanser framför även kriiiska synpunkier på rapporten.

Trols
att regionmusiken och Rikskonserter lillstyrker en ökad decentralisering av
beslut och verksamhet inom sina ansvarsområden kan de inle helt acceptera de
förslag som slatens kulturråd lägger fram. Kulturrådet har enligt dessa remissinslanser
inte lillräckligl motiverat fördelarna med etl förändrat huvudmannaskap ulan endasl
gjort en snäv tolkning av 1974 års kulturproposition vad avser regionmusiken
och Rikskonserter. Kulturrådet har i sina organisalionsförslag inle heller
tillgodosett de krav som måsle slällas för all garaniera kvalitet i konslnäriig
verksamhet. Med utgångspunkt från det innehållsrika utredningsmaterial som
föreligger finns det enligt regionmusiken och Rikskonserler emellertid
möjligheter att konstruera etl genomförbart alternativ som står i bäitre
samklang med kulturpolitikens mål och med musiklivels behov. Det är möjligt all
åsladkomma en betydligt ökad regionalisering av den verksamhel som Rikskonserter
och regionmusiken i dag bedriver till en relativt låg koslnad och pä

Prop. 1984/85:1 60

elt
sätl som ger goda förutsättningar för fortsatt konstnärlig utveckling. Därigenom
skulle det också bli möjligt med en vidareulveckling mol regionalt
huvudmannaskap om föruisäiiningar härför kommer alt föreligga i framtiden.

Regionmusiken
och Rikskonserter avstyrker alltså kullurrådels förslag lill förändringar av
huvudmannaskap och organisation och presenlerar egna alternativ.

Statstjänstemannaförbundet
framhåller atl rapportens utgångspunkt är att decentraliseringen bl. a. skulle
skapa förutsättningar för nya regionala ekonomiska satsningar. En realistisk
bedömning i dag bör utesluta sådana tankar. Däremoi finns både nu och på sikt
en stor risk alt musikpolitiken kommer att bibehälla en låg status vid
regionala, ekonomiska prioriteringar.

SOR konstaierar
all lileln Regional musikpolilik inle molsvaras av innehållet i så måtto att
utredningen visserligen behandlar användningen av regionsmusikens och
Rikskonserters resurser, men inte anger totallösningar för etl regionalt
musikliv.

1.2
Synpunkter på olika förslag

Kulturrådet
föreslår i sin rapport en regionalisering av regionmusiken och Rikskonserter.
Regionmusiken bör successivi avvecklas som statlig myndighet och landsting
eller primärkommuner erbjudas överta huvudmannaskapet över enstaka avdelningar
eller grupper av avdelningar. Regionmusikens centrala kansli sammanförs med
Rikskonserters huvudkontor till ett centralt utvecklings- och stödorgan.

Kulturtädets
förslag tillstyrks av drygl hälften av remissinstanserna, bl.a. av
statskontoret, fiertalet landsting, LO, Folkbildningsförbundet, Västsvensk musikverksamhel,
RSAO, KLYS, Riksskådebanan, Musikcentrum och Västerås Musiksållskap. Etl
20-tal av dessa remissinslanser, bl.a. flertalet landsting, Malmö och Göteborgs
kommunstyrelser, KÖRSAM och Upplands Musikstiftdse bilräder dock förslagel
enbart under förutsättning alt statens bidrag lill verksamheten bibehålls på
minst nuvarande nivå och att bidragets värdebeständighet garanteras.

Landstingsförbundet
anser atl förslaget ger en god grund för fortsatta överläggningar om den
regionala musikpolitiken men påpekar även att en självklar förutsättning för
landstingens engagemang är att statens ekonomiska insatser för den regionala
musikpolitiken förblir på minst nuvarande nivå. Förhandlingar bör därför tas
upp mellan staten och Landstingsförbundet om förutsättningama för etl
överförande av huvudmannaskapet. Under detta förhandlingsarbete skulle
nedskärningar av regionmusikens resurser försvåra och eventuell nedläggning av
musikavdelningar rycka undan grunden för konstruktiva diskussioner. I en
reservation anmäler tre ledamöter av landstingsförbundets styrelse avvikande
mening. De förordar

Prop. 1984/85:1 61

ett
fortsalt statligt huvudmannaskap, med moliveringen bl. a. att det skulle
säkerställa kommunikationen mellan de regionala enhelerna och ge utrymme för
musikaliskt nytänkande utveckling.

Flera
landsling bl. a. Kopparbergs läns landsting framhåller alt de senasle årens
förändringar i slaisbidragsregler pä olika områden kraftigt har drabbat
landslingens ekonomi. Elt överförande av de regionala statliga musikinsatserna lill
landslingens ansvarsområde kan därför övervägas bara om de ekonomiska
effekterna härav kan inplaceras i etl långsiktigt ekonomiskt
utvecklingsperspektiv. De regler som kan tillkomma för den slalliga bidragsgivningen
måste därför vara sä långsiktiga, att landstingen inte behöver frukta för en krafiig
statlig bantning av anslagsgivningen i det ögonblick som ansvarei övergår pä
dem.

Västerbottens
läns landsting m.fi. framhäller betydelsen av atl regional musikplanering och
verksamhet vid regionala musikinstitutioner samverkar med amatörulövare,
musikskolor, folkrörelser, studieorganisationer m.fl. Etl direkt inflytande i
länet över verksamhet och resurser grundad på en sådan samverkan är en garanti
såväl för kvalitet som för mångfald. En förutsätlning för atl etl gott resultat
ska kunna uppnås är dessutom all tillräckliga resurser tillkommer, l.ex. producenier.

Landstinget
i Västernorrlands län anser att etl ökal regionall inflytande är nödvändigl för
det fortsatta musikpolitiska arbelel i länet. Del behövs enligt landstingets
mening en störte integrering av regionmusiken i länels övriga musikliv. Genom
att regionmusikerna utför störte delen av sill arbele inom elt begränsat
geografiskt område är del angelägel all man följer modellen ell landsting - en
musikavdelning.

Även
Örebro läns landsting finner del orimligl, att tvä slatliga organ som regionmusiken
och Rikskonserter på musikomrädet fortsälter att arbela parallelll på regional
nivå. Regionmusikensemblerna bör i alla prioriteringsöverväganden kunna ingå
som etl led i en integrerad regional musikpolilik.

Regionerna
måsle göras lillräckligt stora, för alt resurserna inte skall bli för smä och
leda till atl verksamheten slutar i provinsiell isolering, konstaterar
Helsingborgs konsertjörening.

RSAO
poängterar att ett eventuellt överförande av huvudmannaskapet för IRK och RM
inte får vara ett mål i sig utan måste bli en konsekvens av en ulvecklad
regional musikpolilik. Poliliska ansvariga organ bör ge besked om viljan och
beredskapen för atl en regional musikpolitik finns.

KLYS
påpekar atl praktiska svårigheter med genomförandet av regionaliseringen av
regionmusiken kan göra all etl bibehållet statligt huvudmannaskap är
nödvändigt till dess att en samlad lösning kan åstadkommas.

Kulturrådet
har inle fört fram någon helhetssyn beiräffande länsmusik-planeringen anser SOR.
Det centrala för elt regionalt musikliv är att stärka förutsättningarna för en
länssymfoniorkester eller länssymfoniorkesteror-ganisation. Ur denna kan man i
perioder få gruppaktiviteter av olika slag.

Prop. 1984/85:1 62

Även
om man väljer all ha en regionmusikavdelning kvar som en egen gruppering i länel,
bör detta emellertid ske med sikle på alt ensemblerna successivt och så snart
som möjligt skall bli en inlegrerad del av ett länsbaseral musikliv.

KÖRSAM
tillstyrker kulturrådets förslag om regionalisering av slörre delen av nuvarande
regionmusikens och Rikskonseriers resurser. I första hand bör landslingen
erbjudas alt få disponera dessa resurser men även andra regionala huvudmän bör
kunna komma i fräga, l.ex. länsbildningsförbund, länsavdelningar av kommunförbundei
eller särskilda stiftelser.

Nära
en Iredjedel av remissinslanserna, bl.a. regionmusiken, Rikskonserler,
Stockholms läns landsting, Ålvsborgs läns landsling, Gotlands kammun, Militärmusiksamfundet
och Föreningen Svenska Populärauktorer är tveksamma till kullurrådels förslag atl
samordna och regionalisera regionmusiken och Rikskonserler och de förordar i
stället ett fortsatt slatligt huvudmannaskap för aniingen båda organisationerna
eller för någon av dem. Flera av dessa remissinslanser framhåller atl udda
genrer har svårt alt göra sig gällande redan på riksplanet. Med regionen som
bas lorde dessa svårigheter bli större. Liknande farhågor finns även beiräffande
förnyelse och utveckling av den musikaliska repertoaren och fortlöpande beställningar
av kompositioner och artangemang.

Staten
har ett ansvar pä musikområdet, konstaterar regionmusiken och Rikskonserter,
och staten bör även i fortsättningen ha huvudansvarei för all de resurser som
ställs till musiklivets förfogande är av hög kvalitet och kommer alla
landsdelar till godo.

Regionmusiken
förordar alt regionala musiknämnder och en central förvaltningsmyndighet för
regionmusiken, med styrelse utsedd av regeringen, inrättas. Vid den cenirala myndighelens
kansli bibehålls de stödfunktioner som behövs för atl administrera de
regionala musiknämndernas verksamhel. Kansliels funklioner skulle i slort setl
överensstämma med dem som nu finns vid regionmusikens cenirala kansli och
förestås av en direktör. Länsmusiknämnderna skall fungera både som styrelse för
länets musikavdelning och som planeringsorgan för länets musikliv. Till länsmu-siknämnden
knyts ell kansli som byggs upp genom en sammanslagning av regionmusikens
regionkanslier och Rikskonserters regionkonlor. Rikskonserler utvecklas i
stället till elt centralt serviceorgan för hela landels musikliv med de
funktioner som kulturtådet föreslagit för del centrala organel.

Rikskonserter
förordar däremot en fullständig sammanslagning av regionmusiken och
Rikskonserter med ett bibehållet statligt huvudmannaskap. Det regionala och
lokala inflytandet över verksamheten bör säkerställas genom slyrelser eller
nämnder, där regionala intressen har majoritet. Rikskonserters och regionmsikens
nuvarande regionala enheter sammanslås till en gemensam organisation, för atl
därmed säkerslälla en gemensam planering vilket ger slora fördelar ät samtliga
regionala enheter.

Prop. 1984/85:1 63

Som
ny ledningsfunktion på regional nivå föresläs att musiknämnder inrättas.
Musiknämnden skall fungera som styrelse för de statliga resurser som finns inom
regionen. Detla gäller bl.a. fast anslällda musiker, och annan personal, saml
medel för produktioner och projekl som inte ulförs av den fast anställda
musikpersonalen. Etl centralt organ bildas genom en sammanslagning av
Rikskonserters och regionmusikens nuvarande centrala enheter och har till
uppgift atl sköta vissa administrativa funklioner gentemot de regionala enhelerna
och att vara produktions-och stödorgan. Dess slyrelse skall utses av
regeringen. Liknande åsikter framförs av Stockholms läns landsting och
Stockholms läns bildningsförbund, vilka även konstaierar att det gynnsamma musikulbudet
i Siockholm gör att regionmusikavdelningen i Stockholm även i fortsättningen
bör behålla sin blåsor-keslerprofil.

Förändringar
av huvudmannaskap från stat till landsling har alllid inneburit ökade kosinader
för landstinget framhåller Blekinge läns landsting. När nu landstingen skär ner
pä sin verksamhel, skall man inte överta huvudmannaskapet för ytterligare
verksamhet.

Svenska
kommunförbundet anser atl Rikskonserters verksamhel bör regionaliseras och
resurserna överföras lill länsvisa stiftelser. Dessa sliftelser skall förstärka
del i dag outvecklade arrangörsledel. En del av Rikskonserter bör dock finnas
kvar centralt som ett stödorgan. Däremoi avvisar kommunförbundei kulturrådets
förslag alt regionalisera regionmusiken. Risken för en successiv övervällring
av kostnaderna på de nya huvudmännen är alllför slor. Vid regionala
förhandlingar kan det bli aktuellt alt kräva utfästelser från
primärkommunerna, som då tvingas låsa resurser avsedda för det lokala
musiklivet. Man bör överväga atl låla orkesterinstitutioner och musikteairar fä
överta en del regionmusiktjänster i form av grundbelopp. Reslerande del av den
i ulredningen skisserade basresursen tillförs del regionaliserade organel
Rikskonserter.

Musikaliska
akademien förordar en sammanhållen organisalionsform för Rikskonserter och
regionmusiken. Enligt akademien markerar den promemoria som har utarbetats av
direktörerna för Rikskonserter och regionmusiken tydligare än kulturrådets rapporl
en konstnärligt motiverad ambilionsnivå. Akademien föreslår atl den tilltänkta
organisationskommittén skall beakta möjligheterna atl samordna förslagen i
kulturrådets rapport med dem i promemorian. Nägol principbeslut att avveckla
regionmusiken bör ej fallas nu. Organisationskommittén bör ange former och
lidsplaner för detta. Det fortsatta regionala ansvarstagandet bör ske etappvis
och i form av försöksverksamheter.

Länsbildningsförbunden
har länge fungerat som samråds- och informationscentral inom musikområdet,
påpekar Folkbildingsförbundet. Det är därför lämpligt att till dem överföra de
likartade uppgifter, som i dag ligger på Rikskonserters regionkontor. Därigenom
skulle länsbildningsförbunden få en resursförstärkning, så att de bättre fyller
denna funktion. De närmare

Prop. 1984/85:1 64

villkoren
för övertagandet bör kunna regleras i etl avtal mellan staten och Folkbildningsförbundet
på motsvarande sätl som del tänkta avlalet mellan staten och Landslingsförbundel.
Liknande åsikter framförs även av länsbildningsförbunden i Kronobergs, Örebro,
Jönköpings och Kalmar län saml Kalmar läns landsting.

Svenska
Musikerförbundet förordar ell statligt huvudmannaskap för regionmusiken, där
avdelningarna bör vara de regionala organisalionsde-larna. Regionkontoren
slopas och resurserna överförs till avdelningarna. Alla avdelningar behöver en
administrativ chef, med framför allt producerande och säljande uppgifter.
Centrala kansliet blir en mindre serviceenhet, med vissa samordnande funklioner.
Beiräffande Rikskonserter förordar Musikerförbundet att etl centralt
utvecklings- och stödorgan inrätlas. Rikskonserters regionkontor bör enligt förbundel
däremot överföras till resp. region lillsammans med övriga statliga resurser i
form av en genom avtal värdebeständig minimibasresurs lill resp. region.
Liknande åsikter framförs även av Stockholms konserthusstiftelse.

TCO,
Officerarnas Riksförbund och Regionmusikernas Riksförening anser att siaten
även i fortsättningen mäste la ansvar för den riksomfattande musikpolitiken och
förordar ett fortsatt statligt huvudmannaskap i myndighetsform. Någon
sammanslagning av regionmusiken och Rikskonserter bör inte ske. Däremot bör
vissa personella och ekonomiska resurser överföras från Rikskonserter till
regionmusiken. Ett centralt ledningsorgan för regionmusiken bör skapas med i storl
sett samma uppgifier som det nuvarande kansliet och en styrelsesammansättning
liknande nuvarande styrelse. Vissa frågor, l.ex. profileringsfrågor, skulle
dock kunna delegeras till de regionala organen. Inom varje region bör en
musiknämnd inrätlas. I nämndens uppgifter bör ingå atl behandla övergripande
frågor som rör verksamhelens inrikining och planering i stort, saml ekonomi och
budget. DlK-förbundet förespråkar en sammanslagning av regionmusiken och Rikskonserter
under statligt huvudmannaskap bl.a. av ekonomiska skäl. Utvecklingsmöjligheter
och flexibilitet lorde bli betydligt störte i en sammanslagen organisation
samt arbetsmöjligheterna för frilansartisler öka. Den nya organisationen bör
ledas av en slyrelse som lill sitt förfogande har etl centralt kansli. I
styrelsen skall regionala intressen tillförsäkras etl siarkt inflytande.
Liknande åsikter framförs av Statstjänstemannaförbundet.

HTF-klubben
vid Rikskonserter anser att utredningens förslag medför uppenbara risker för
alt personalens anställningsförhållanden försämras jämfört med ett bibehållet
statligt huvudmannaskap. Rikskonserters regionala organisation bör i stället
hållas samlad enligt ungefär nuvarande mönster och även i framtiden finnas
under statligt huvudmannaskap. Eventuellt krav på insyn och deltagande från
landslingens sida borde även med denna organisalion kunna regleras
tillfredsställande.

Enligt
Musikcentrum bör regionmusikens och Rikskonseriers cenirala

Prop. 1984/85:1 65

funktioner
kunna slås samman under statligt huvudmannaskap när del gäller vissa
administrativa moment. För regionmusikavdelningarna och rikskonserters
regionkontor är det lämpligl med regionalt huvudmannaskap. Skolmusikproduktionen
bör dock ha elt kombinerat statligl-regionalt huvudmannaskap.

Föreningen
Svenska Tonsättare framhåller att en regionalisering av musikresurserna skulle
medföra en regional isolering och förordar i stället det förslag till en
riksomfattande musikorganisation med sammanhållet statligt huvudmannaskap, som
lagts fram av direktörerna för Rikskonserter och Regionmusiken. Därigenom kan
en riksomfattande spridning av nyskriven musik främjas.

Även
Sollefteå kommun ansluter sig till förslagen i direktörernas PM. Ett statligt
huvudmannaskap för främsl regionmusiken är en garanii för att verksamhelen
bedrivs vid en professionellt hög nivå.

Svenska
Teaterförbundet förordar att Rikskonserter och regionmusiken förändras mindre
drastiskt än vad ulredningen föreslår. Förbundet anser all en central ledning
bör bibehållas samt att regionala institutioner bör byggas upp.

Kulturrådet
föreslår en successiv överföring av huvudmannaskapel för regionmusiken och
Rikskonserter genom förhandlingar mellan staten och varje enskilt landsting.
Ett 10-tal remissinstanser, däribland Jönköpings och Kalmar läns landsting,
Stockholms läns bildningsförbund, Upplands Musikstiftelse och Musikcentrum
stöder detta förslag.

Stockholms
läns bildningsförbund anser att organisationsförändringarna måste ske
successivt med tanke på varje regions speciella förutsättningar. Av hänsyn till
personalen vid regionmusiken och Rikskonserter är det viktigt att arbetet
skyndsamt kommer i gång och att realistiska tidsplaner fastställs.

Det
är angeläget med en snabb omvandlingsprocedur anser Musikcentrum. Arbetet
därmed bör kunna avslutas inom tre år.

Cirka
en tredjedel av remissinstanserna bl.a. Landstingsförbundet, ett lO-tal
landsting samt Malmö och Gotlands kommuner avvisar kulturtädets förslag till
successiv överföring och förordar i stället att ett centralt principavtal
först träffas mellan Landstingsförbundet och staten. Några av dessa
remissinstanser, bl. a. Örebro läns landsting, Folkbildningsförbundel och
Gotlands kommunstyrelse anser atl omorganisationen sedan skall vara gemensam
för samtliga landsting och ske vid etl tillfälle, så att landstingen inte kan
spelas ut mot varandra medan Landstingsförbundet, Skaraborgs läns landsting,
Helsingborgs konsertförening m.fi. påpekar att efter det att principavtalet har
slutits bör regionaliseringen ske under en övergångsperiod, som besläms genom
vidare förhandlingar.

Hallands
läns landsting m. fl. framhåller att genom ett centralt avtal med Landstingsförbundet
kan man undvika att de regionala skillnaderna inom musikområdet konserveras
eller förstärks. 5 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 1

Prop. 1984/85:1 66

Flera
remissinslanser, bl.a. Södermanlands och Västerbottens läns landsting.
Stiftelsen Västsvensk musikverksamhet. Dalarnas bildningsförbund och
länsbildningsförbundet i Västerbotten delar kulturrådels uppfattning alt
övergången till regionalt huvudmannaskap skall förberedas av en
organisationskommitté i vilken representanter frän Landslingsförbundel, Svenska
kommunförbundei, folkrörelserna och personalorganisationerna skall ingå.

Norrbottens
läns landsting föreslår atl ett beredningsorgan tillsätts centralt med
representanter för berörda parter för att precisera de statliga insatserna.
Staten och landstingen medverkar sedan i etl praktiskt utvecklingsarbete i
enlighet med kulturrådets förslag, under en femårsperiod, i samtliga län. Inom
regionmusiken och Rikskonserter inleds etl arbele med att finna former för del
centrala utvecklings- och stödorganet. Liknande åsikter framförs av Kungl.
Musikaliska akademien och Malmöhus läns landsting, som poängterar att inga
oåterkalleliga beslut om organisationsförändringar därigenom kan försvåra regionaliseringen.

Stiftelsen
Västsvensk musikverksamhet framhåller all organisationkommitténs arbete bör
leda till ett ramavtal där statens ekonomiska åtaganden, fördelning av
grundresurserna, landslingens motprestation och frågan om stiftelsernas
huvudmän preciseras.

Organisationskommitténs
arbete bör syfta till att i största möjliga utsträckning garantera varje
region jämförbara villkor i sitt musikpolitiska arbete, poängterar flera
remissinstanser, bl. a. Örebro läns landsting. Kan inte en jämn fördelning av
den slatliga resursen åstadkommas vid överföringen av huvudmannaskapel, bör
staten i en långsiktig plan redovisa hur de länsvisa skillnaderna i del statliga
stödel på längre sikt kan utjämnas.

Västerås
Musiksällskap framhåller atl ett samrådsorgan mellan kommuner och landsting
bör skapas, dels för all alla intressenter inom regionen bör få komma till
tals, och dels för att kommunerna i dag har en betydligt större erfarenhet av musikpolitiskt
arbete än landstingen.

Några
remissinstanser, bl. a. Malmö och Värmlands läns landsting avvisar
kulturrådels förslag om löpande avtal, vilka kan sägas upp på tolv månader. Det
skulle inte ge erforderliga garantier för en sädan värdesäkring av det
statliga bidragel att ett landsting kan överta arbetsgivaransvaret. En annan
viktig invändning är, att risken ökar för att de regionala orättvisorna förvärtas,
eller kvarstår oförändrade.

I
avvaktan på ett centralt avtal anser Landstingsförbundet och landstingen i
Västerbottens, Skaraborgs och Hallands län att de påbörjade musikprojekten i
olika län bör bedrivas som försöksverksamhet, genom vilken riktlinjerna för den
regionala musikpolitiken kan arbetas fram.

SOR
föreslår att kulturrådet får i uppdrag att starta en försöksverksamhet med en länsorkesterorganisation
i form av musikinstitutioner som garanterar regionmusiker och övriga
musikerkategorier kontakter och trygghet för arbetsplanering.

Prop.
1984/85:1 67

Vad
gäller frågan om huvudmannaskap ansluter sig övervägande delen av de
remissinstanser, som förordar en regionalisering, till kulturtädets
ståndpunkter, vilket innebär odelat regionalt huvudmannaskap för regionala
institutioner och kombinerat statligt/regionalt huvudmannaskap för det centrala
stödorganet. Bland de remissinstanser som har denna uppfattning kan nämnas
statskontoret, flertalet landsting och bildningsförbund, KÖRSAM, Folkparkernas
Centralorganisation saml Folkets Husföreningarnas Riksorganisation. Man menar atl
etl odelat regionalt huvudmannaskap ger den bästa garantin för en varierad och
lill regionala förhållanden anpassad musikverksamhet. En förutsättning för en
musikverksamhet uppbyggd pä de regionala behoven är dock möjligheten alt
flexibelt och fritt kunna disponera de resurser som staten och landstingen kan
komma att ställa till förfogande.

Västmanlands,
Hallands och Jönköpings läns landsting samt Studieförbundet Vuxenskolan förordar
stiftelseformen som den bästa formen för att ulöva regionalt huvudmannskap. Den
möjliggör självständigt agerande och en friare ställning gentemot den politiska
huvudmannen.

Ålvsborgs
läns landsting anser att frågan om politiskt inflytande över verksamhetens
utformning inte nödvändigtvis behöver sammankopplas med frågan om ändrat
huvudmannaskap. Angeläget i sammanhanget är att det skapas reella
förutsättningar för politiskt inflytande över verksamhetens inriktning och
omfattning, eftersom de musikpolitiska insatserna bör återspegla de politiska
partiemas ideologi och ambition på området.

I
rapporten föreslås att en ekonomisk uppgörelse om en gemensam s. k. basresurs träffas
mellan stat och landsting. Denna basresurs skall omfatta lönekostnader för
personal, rese- och traklamentskostnader, hyra för lokaler samt en viss summa
produktionsmedel atl utnyttja i det musikpolitiska utvecklingsarbetet. Den
regionala parten skall också tillskjuta medel lill basresursen. Denna resurs
skall garanteras oförändrat realvärde.

Flertalet
landsting och länsbildningsförbund. Folkbildningsförbundet, RSAO, KLYS,
Folkparkernas Centralorganisation, Musikcentrum och Helsingborgs
konsertförening instämmer i kulturrådels förslag och betonar särskilt vikten
av att basresursernas realvärde består.

Kopparbergs
läns landsting anser dock att regionmusikens ekonomiska ursprungsstandard bör
återupprättas innan ett övertagande kan ske.

Örebro
läns landsling framhåller att landstingens insatser för att förstärka
basresursen inte får sättas som villkor för regionalt övertagande. Dessa insatser
skall i stället motiveras av de olika landstingens egna musikpolitiska
program.

Malmöhus
läns landsting anser att meloderna för uträkning av basresurserna i och för
sig är acceptabla. Men även om utredningen inte anser sig kunna ange en fast
procentsats, lorde det vara nödvändigt att precisera ett par olika nivåer,
annars blir förhandlingsarbetet orimligt komplicerat. Man är vidare tveksam
inför förslaget om utökning av basresurserna vilket

Prop. 1984/85:1 68

innebär
att den regionala huvudmannen tillförs grundbelopp eller motsvarande efter
ansökan hos statens kulturråd. Man menar alt elt sådant förslag torde innebära
stora svårigheter att upprätthålla överenskommelsen om basresurs.

Statskontoret
finner förslagen till teknisk konstruktion av en basresurs vara behäftad med
åtskilliga svagheter, som i dagens samhällsekonomiska och statsfinansiella
situation gör denna modell mer eller mindre omöjlig som grundval för en
långsiktig överenskommelse mellan stat och landsting. Statskontoret anser dock
själva idén om en basresurs värd atl vidareutveckla till ett mera schabloniseral
statsbidragssystem för alla lyper av regionala och lokala kulturverksamheter,
t. ex. regionala orkestrar och teatrar, länsmuseer och länsbibliotek.

Kullurrådet
föreslår i sin rapporl att Rikskonserters nuvarande huvudkontor och
regionmusikens centrala kansli sammanförs till ett centralt utvecklings- och stödorgan,
över vilket ett regionall inflytande garanteras.

Statskontoret
anser att de uppgifter som bör läggas på ett sådant organ sammanhänger med den
framtida utformningen av eventuella förändringar inom den statliga
kulturadministrationen. Statskontoret fäster stor vikt vid alt administrativa
samordningsproblem och därmed sammanhängande gränsdragningsfrågor uppmärksammas
i den fortsatta beredningen av detta ärende och samordnas med den departementala
beredningen av frågan om kulturrådets framtida ställning, uppgifter och organisalion.

Samtliga
landsting som kommenterat frågan saml KL YS stöder kulturrådets förslag
angående stödorganet och dess arbetsuppgifter. Enligt KLYS bör delta organ även
tillförsäkras, medel till egna konsertproduktioner.

Örebro
läns landsting m. fl. framhåller att ell centralt organ kan komma atl utgöra en
väsentlig resurs för en väl utvecklad regional musikpolilik. Det bör vara
möjligt att omvandla en del av de nuvarande centralt placerade administrativa
funktionerna till en resursförstärkning på regional nivå. Genom det centrala
organet främjas en rörlighet bland personalen på avdelningarna på ett friare sätl
än med nuvarande hierarki med regionala mellanhänder. Därmed minimeras ocksä
risken för de olika avdelningarnas isolering. Ett regionalt inflytande över
detta centrala organ mäste dock garanteras.

Svenska
kommunförbundet tillstyrker förslaget om inrättande av ett centralt organ men
det bör enligt förbundel inte ske genom en sammanslagning av regionmusikens
och Rikskonserters cenirala funktioner utan ge-rom att delar av Rikskonserters
huvudkontor omvandlas till ett stödorgan. Eti sådant organ bör främst ha
förmedlingsuppgifter och konsultverksamhet men även försöks- och
utvecklingsverksamhet. Det bör finansieras med statsmedel. Fonogramproduktionen
bör drivas av ett för ändamålet inrättat statligt bolag, där verksamhelen
delvis kan finansieras genom de s.k. kassctiavgifterna.

Prop. 1984/85:1 69

SOR
anser all en angelägen uppgift för del cenirala organel bör vara all svara för lonkonstnärsförmedling.
Dit kunde också knylas en subvenlion-seringsmöjlighel för alt göra frilansartisterna
lika tillgängliga överallt.

Svenska
Jazzriksförbundet anser all del cenirala stödorganet bör fä till uppgifl all ge
service och hjälp lill fria grupper när det gäller produklion av affischer,
foldrar, pressmalerial elc.

Folkparkernas
Centralorganisation framhåller alt ett centralt stödorgan bör beakla de
regionala organens integritet och utöva tillsyn med stort ansvar. Vad belräffar
arbelsuppgifterna för del cenirala stödorganet biträder man kulturrådets
förslag och vill samtidigt betona vikten av försöksverksamhet med social och
pedagogisk inriktning och den så försummade musikvelenskapliga forskningen.

Musikcentrum
förordar en sammanslagning av regionmusikens och Rikskonserters cenirala
funktioner såvitt gäller vissa administrativa moment samt
informationsverksamheten.

Beträffande
återstående cenirala funktioner bör var och en kunna organiseras som
fristående institutioner (fonogram- och skolmusikproduk-lion samt
förmedlingsorganisation).

Helsingborgs
konsertförening framhäller betydelsen av stark samverkan mellan det centrala
stödorganet och de olika regionala organen då dessa organ på egen hand och på
fullgott sätl kan ha svårl all leva upp lill de musikpoliliska och ekonomiska
krav som ställs.

De
remissinstanser som kommenierai kulturrådets synpunkter på statens ekonomiska
stöd till regional musikverksamhel inslämmer i vad som anförs om lokala och
regionala inilialiv, enkelhet i administrationen, spridning av beslut och
verkställighetsansvar, rättvisa i mångfalden, premiering av kvalitetsambitioner
samt nationellt och internationellt uibyle. Remissinstanserna, bl.a. fiera
landsting. Folkbildningsförbundet, Svenska Musikerförbundet, SOR, KÖRSAM, KLYS,
Musikcentrum och Västerås Musiksällskap, betonar speciellt behovel av slöd
till arrangörsledet.

Örebro
läns landsting framhåller vikten av att stöd i olika former till SOR-orkestrarna
allvariigl beaklas i arbelet med den regionala musikplaneringen. Liknande
åsikter framförs även av Svenska Musikerförbundet, Dalarnas bildningsförbund
och SOR.

Landstingsförbundet
och Folkparkernas Centralorganisation anser atl det artangörsslöd som diskuleras
i rapporlen bör ses som elt nödvändigl komplemenl till rapportens övriga
förslag. Kullurrådels förslag om en permanentning av vissa resurser från arbeismarknadsverket
lill slöd för köpare av professionell musik är väl motiverat.

Hallands
läns landsting framhåller all etl utvecklat arrangörsslöd måste kombineras med etl
produklionsstöd. De rationaliseringsvinster som uppstår vid en sammanslagning
av Rikskonserter och regionmusiken bör innebära att administrativa resurser
kan överföras till regionerna utan att nya ekonomiska lillskotl av störte
omfattning behövs för delta. 6 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 1

Prop. 1984/85:1 70

FolkbUdningsförbundet
föreslår en utbyggnad av statsbidraget till kulturverksamhet i folkbildningen
och av producenlresurser i form av rörliga medel, som studieförbund, skolor,
musikorganisationer, regionala musik-stiftelser och andra organisaiioner kan
söka hos samverkansorganen för visst program eller viss produklion.

Svenska
Musikerförbundet och KLYS anser alt arrangörsledet har en avgörande betydelse
för en utövande musikers möjlighel alt överhuvudtaget bedriva en yrkesmässig konslnäriig
yrkesutövning. En förutsättning för att samhälleliga resurser skall anslås för
arrangerande musikverksamhet måste vara att ifrågavarande arrangör på alla sätl
uppfyller de förpliktelser som vilar på arbetsgivaren i övrigl, som anlitande
av legalt förmedlingsorgan, avtalsenliga gager och arbelsvillkor saml korrekt skatleredovisning.
Nuvarande regionala och lokala musikinslilulioner och musikleaterinslitu-tioner
bör också uppmanas att la visst ansvar även för frilansande musiker inom sådana
genrer som ligger inom institutionens repertoaromräde eller intressesfär. Della
förutsätter dock alt specialdestinerade medel slälls till berörda
institutioners förfogande.

Åtgärder
i syfte att inom körverksamhelen ulbilda arrangörer och stödja samarbetet
mellan amatörer och yrkesverksamma musiker ser KÖRSAM som en viktig
angelägenhet inom dagens musikliv.

Folkets
Husföreningarnas Riksorganisation förordar en bred folkrörel-sesatsning på
musiklivet, genom vilken man kan skapa ett siarkt lokalt arrangörsansvar.

Stockholms
läns landsting och Stockholms läns bildningsförbund m.fi. påpekar all en viklig
principiell fråga som ulredningen inte tillräckligt starkt tar upp är att
merparten av de ekonomiska resurserna som avser kosinader för själva
konserttillfället bör ligga hos de arrangerande organisationerna. Nu erbjuds artangörsledet
konsertproduktioner till starkt subventionerade priser, l.ex. frilansarbetande
musiker, som har stöd genom bidragen lill fria grupper. För utövarna innebär
del konkurrens om arbetstillfällen på ojämlika villkor. För
arrangörerna/mottagarna innebär del alt man på gmnd av otillräckliga ekonomiska
resurser frestas välja det billigare alternalivel i stället för gruppen eller produklionen
som inle kan erbjuda sina tjänster med en på förhand lämnad subvention.

Ett
tjugotal remissinstanser, däribland statskontoret, regionmusiken. Rikskonserter,
flertalet landsting. Svenska kommunförbundet, LO och Svenska Musikerförbundet lillstyrker
kulturrådets förslag om en översyn av arbetsgivarorganisationen inom kulturområdel.
Många understryker i likhet med utredarna del orimliga i att en arbetsgivarorganisation,
som är ansluten till SAF (Teatrarnas Riksförbund), har ell förhandlingsansvar
för samhällsfinansierade institutioner för vilka kulturpolitiska mål skall
vara styrande.

Teatrarnas
Riksförbund delar däremot inle den åsikten utan anser alt eftersom
kulturinstitutionerna inle skall vara offentliga förvaltningar utan

akliebolag,
stiftelser eller föreningar och facket är anslutet till LO måste del vara
logiskt all arbelsgivarsidan samarbetar fackligl med organisationer i samma
juridiska utgångsläge. Teatrarnas Riksförbund delar emellerlid kulturtädets
uppfattning att ett odelat arbetsgivaransvar bör föreligga på hela musikomrädet.
Detta ansvar bör föras över pä Teatrarnas Riksförbund.

Flera
remissinslanser, bl.a. Värmlands och Västerbottens läns landsting och Örebro
orkesterstiftelse framhåller viklen av all varje län får utveckla och profilera
silt musikliv och att det sker på länsnivå under medverkan av länets egna
företrädare.

Rikskonserter
anser det vara nödvändigl att regionmusiken omprofileras bl. a. mol bakgrund av
att de militära beställningarna av ren ceremonimusik sjunker och regionernas
nuvarande resurser är så likartade. Man bör eftersträva all behålla
regionmusikens lättrörlighet och dess unika kontaktskapande funktioner, skapa
förutsättningar för en breddad repertoar, samt bredda varje ensembles
geografiska avsättningsområde. Man bör vidare eftersträva elt riksperspektiv på
profileringen som innebär att ell antal olika ensembletyper sprids över landet.
Skall repertoaren breddas mäste sträkmusiker in i bilden. Elt riksperspektiv ulesluler
inte regionalt ansvar, inflytande och intresse. Del är även mycket viktigt all diskulera
dels det militära behovet av besällningslyper, volym och lokaliseringsorter,
dels utifrån detla vad som behövs för att ta tillvara och utveckla blåsmusiklradilionen.
Rikskonserter tillslyrker vidare de utgångspunkter för en profileringsöversyn
som direktörerna för regionmusiken och Rikskonserter presenterar i sin
skrivelse.

Även
Svenska kommunförbundet framhäller vikten av all bläsorkes-Irarna får lillräckligl
många Ijänsler för alt föra bläsartraditionerna vidare.

Regionmusikens
nuvarande profilering är till stora delar alltför ensidig för all motsvara
regionernas behov påpekar Hallands läns landsting. Profileringen av
avdelningen i Halmstad bör särskilt uppmärksammas i den nya
musikorganisationen. Behovet av yrkesverksamma stråkmusiker i länel är slort, vilkel
redan påtalats av landslingets kulturutredning. Detla gäller inle minst den
pedagogiska sidan.

Västerbottens
läns landsting framhäller atl Västerbotlensprojeklet bekräftar flera av de
problem som redovisas i kulturrådets rapport beträffande profileringsslrävanden.
Men del har också varil möjligt atl i planeringsarbelel finna flexibla
lösningar i sammansättning av ensembler, vid önskemål om kammarmusik och när
det gäller symfonisk orkesterverksamhet under vissa lidsperioder. Det är
möjligt alt i en regional musikorganisation förena många syften utan låsningar
i ensembleformer och genrer.

Officerarnas
riksförbund påpekar att regionmusiken är inriktad på blåsmusik, vilket gör all
man kan spela både utomhus och inomhus med goll resultat. Svårigheten alt sälja
blåsarensembler har inte berott på ensemblens art utan på bristande resurser i
fräga om ekonomi och marknadsfö-

prop. 1984/85:1 72

ring.
Med ökade resurser för frilansproduktioner skulle utbudet också lätl kunna
göras större. Blåsmusiken är en musikform som är stadd i ständig utveckling.

RSAO
delar utredningens uppfattning alt profileringsbeslutel 1975 innebar
stereotypt bundna ensembleprofiler, vilket förhindrat utförande av musik med
andra kombinationer. Del är minst lika vikligl all diskulera musikerns roll,
uppgifter och förankring som inslrumenisammansätlning-en. En omprofilering, l.ex.
från blås- lill slråkensemble kan evenluelll rycka undan grunden för den
ungdomsverksamhet och de pedagogiska insalser som lagls för amatörbiåsarna förulom
all siödet lill hemvärnsorkestrarna försvinner.

Enligt
Stockholms konserthusstiftdse finns det inom regionmusiken en betydande överkapacitet
inom vissa repertoarområden l.ex. bläskvintett, brassensemble, medan
möjligheterna att lillvarala och utveckla den värdefulla svenska blåsorkestertradiiionen
är för små. Utvecklingen på stråkmu-siksidan gär mycket långsamt. Grundtanken
inom regionmusiken att varje avdelning skall beslå av mindre emsembler, vilka tillfälligl
kan sällas ihop lill en orkester, har medfört att dessa kvalificerade musiker
endast i liten omfattning kan ägna sig ål orkestermusiken.

Militärmusiksamfundet
framhåller det önskvärda i att musik utförd på blåsinstmment bedöms i princip
slå i paritet med musik utförd på andra instrument såväl beträffande konslnärliga
uttrycksmöjligheter som musik-social och kulturell status. För alt den bläsmusikaliska
traditionen skall kunna leva kvar och förkovras, krävs en institution för
utbildning av blåsinstrumentalister såväl för musik i försvaret som för civilt
ceremoniellt bruk.

I
fråga om musiklivet som arbetsmarknad konstaierar flera remissinstanser, bl.a.
Kalmar läns landsting, att de subventionerade arrangörsavgifterna har skapal
en konkurrenssituation som försämrat frilansmusikernas och amalörmusikernas
ställning. Man måsle få elt rättvist och enhetligt syslem för gager. Även AMS
måste gä in med statliga medel.

AMS framhäller
atl den föreslagna försiärkningen av arrangörsledet kan komma att vidga
marknaden för de professionella frilansmusikerna. Konsekvenserna för den
offentliga arbetsförmedlingen och vissa organisationsförmedlingar har dock inle
blivit utredd i rapporten. En annan viktig fråga är den internationella
förmedlingsverksamheten. Dessa frågor bör utredas i samband med all
organisationen av förmedlingsverksamheten inom kultursektorn ses över inom
arbetsmarknadsdepartementet.

Ett
framtida centralt stödorgan skall ha programförmedlande uppgifter anser Svenska
Musikerförbundet. Däremot kan ej detla artangerande och producerande organ, som
tillika förfogar över vissa subventionsinstm-menl, samtidigt vara "arbetsförmedlande"
organ, eflersom man slår som arbetsgivare gentemot anställda
musiker/kulturarbetare. Medel för inlres-seskapande informations- och
stimulansverksamhet bör kanaliseras över

Prop. 1984/85:1 73

såväl
arrangerande som programproducerande, programförmedlande och arbetsförmedlande
organ liksom publikorganisationer. Förmedlingen måste vara riksomfallande och
avgiftsfri. Därför måsle slalsbidrag via arbetsmarknadsbudgeten ulgä lill det arbetsförmedlande
organel. Förmedlingen är en av de vitalaste funklionerna i ett framlida regionaliseral
musikliv. Musikerförbundet bedriver själva en rikstäckande organisationsförmedling.
Förbundel är berelt att diskulera problemen och lösningar angående arbetsförmedlingsbehoven.
Förbundet samt KLYS och Svenska Teaterförbundel hänvisar till Musikcenlrums
"Förslag lill ell nylt förmedlingsorgan för del samhällsslödda konsert-
och musiklivel i Sverige, saml för inlernationell förmedling av musiker och
sceniska artister till och frän Sverige" och föreslår alt della förslag beaklas
och tas upp till behandling i del vidare arbetet.

Folkparkernas
Centralorganisation framhäller atl Folkparkernas Artist-förmedling skall betraklas
som en folkrörelseförmedling och inle som en renodlad arbetsgivarförmedling.
Centralorganisationen delar kulturtädets uppfattning att förändringar i sysselsätlningsläget
inte kan uppnås ulan förändringar i bl. a. artangörsledet. Organisalionen
avvisar synpunkten alt den huvudsakliga förmedlingen inom musikomrädet måste
skötas av antingen arbetslagarnas egen organisationsförmedling eller en helt
fristående förmedling, där arbelslagarparten har det dominerade inflytandet.
Inte någol annat fackförbund än Musikerförbundet bedriver som sådant någon förmedlingsverksamhet
i dag. Uttalandet skulle också innebära atl inle heller den offenlliga arbelsförmedlingen
skulle vara tillfredsställande, då den ju inte har etl dominerande inflytande
av arbelslagarparten. Centralorganisationen delar dock kulturtädets syn på av
satsningen av s.k. AMS-medel inom musiksektom, och instämmer i alt sädanl stöd
bör ersättas av permanenta resurser till arbetstillfällen, som bör fördelas av
lokala och regionalpoliliska organ.

Rikskonserter
framhåller alt det är av avgörande betydelse att den nya organisationen har ell
väsentligt uirymme för engagemang av frilansmusiker. Detta är nödvändigl för
den nya organisalionens kulturpolitiska och konstnärliga utveckling, för att
förstärka mångfalden i verksamheten och för atl lillföra den konslnärliga
uttrycksformer, som inle läcks in genom de fasta tjänsterna. Även om den
dominerande delen av resursen för tillfälliga anställningar kommer att
utnyttjas för engagemang av musiker, bör den också kunna användas för
engagemang av producenter, pedagoger och animatörer som kan bidra till atl
utveckla, förändra och även ifrågasätta organisationens verksamhetsformer.

Även Svenska
Musikerförbundet inslämmer hell i förslagel om ökade

resurser för frilansmedverkan
men framhåller att dessa resurser inte får

tillskapas genom minskning
av antalet fast anställda ulan genom tillskott

av
medel för verksamheten.

1 sammanhang där direkt
konkurrens kan uppstå med frilansande musi-

Prop. 1984/85:1 74

ker
bör regionmusikens och Rikskonserters arrangörsavgifter nivämässigl sammanfalla
med avtalsenliga gager för frilansare. Nyproduktion, genremässig och innehållsmässig
förnyelse är angelägen. En ökad geografisk spridning av en viss produktion
eller grupp, kan stimuleras genom special-destinerad subvention av rese-,
transport- och traklamentskostnader.

Kalmar
låns landsting konstaterar atl frilansmusikernas situation i dag är ännu sämre
än vid Rikskonserters tillkomst. Elt förmedlingsorgan måste lillskapas för all
kunna förbättra siluationen.

BUdningsförbunden
i Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län anser alt en förmedling av artister
enbart via AMS inte kan lösa problemen med artisternas arbelsmöjligheter. En
ökad salsning pä kulturverksamhet i studieförbunden och länsbildningsförbunden
inom respektive län är en väg som bör utnyttjas bättre än vad som nu görs.

2
Musik i försvaret

Kulturrådet
anser atl musiken i försvaret skall ses som en del av musiklivet på samma säll
som musik anpassad till andra traditioner och miljöer. Kulturpolitiska och
försvarspolitiska intressen sammanfaller härvidlag i allt väsentligt. Till
denna ståndpunkt ansluter sig knappt hälflen av de 20-tal remissinstanser som
yttrat sig över rapporten. Kulturrådet föreslår atl försvarets musikuppgifter
bör lösas inom ramen för en regional organisation av musiklivet där
landsting/kommuner får störte ansvar och inflytande över de regionala
musikavdelningarna. Vid elt region all huvudmannaskap måste garanlier lämnas
genom avtal så atl Ijänslemusik kan utföras vid högvakter, statsceremonier och
vid militära förband och skolor. Detta stöds av Örebro, Södermanlands och Jönköpings
läns landsting saml av Örebro orkesterstiftelse.

Inte
heller ÖB har något att erinra mot förslaget under fömtsättning att förslagen
om en särskild störte musikavdelning i Siockholm saml vidgande av
amatörorkestrar kan genomföras. ÖB anser dock atl den evenluella
Stockholmsavdelningen bör förbli under statligt huvudmannaskap.

Rikskonserter
och regionmusiken avstyrker förslaget om regionalt huvudmannaskap men anser
att inom ramen för en övergripande riksplan för profilering bör särskilda överenskommelser
rörande användningen av musikresurserna i varje län kunna träffas mellan
regionala musiknämnder och respektive militärbefälhavare. Man anser även i
detta sammanhang att medel för tjänstemusiken bör beviljas och redovisas i
särskild ordning.

Jämtlands
läns landsting anser alt försvarets musikbehov knappast tillgodoses bättre
genom ett regionalt huvudmannaskap och,hänvisar till det låga utnyttjandet av
regionmusikens tjänster i försvarei.

Svenska
Musikerförbundet, RSAO och Militärmusiksamfundet förordar statligt
huvudmannaskap för regionmusiken. RSAO betonar i detta sam-

manhang ett slatligt sammanhållande ansvar i syfte atl
bevara blåsmusiklradilionen.

ÖB, regionmusiken, Rikskonserter, SOR och RSAO slöder kullurrådels
förslag om all Stockholmsavdelningen bör få ell inslrumenlarium som gör det
möjligt all ta etl betydande ansvar för den slatsceremoniella musiken. ÖB förordar,
som lidigare nämnts, slatligt huvudmannaskap för denna Stockholmsavdelning samt
påpekar del önskvärda i atl denna musikkär organiseras på två
musikavdelningar. Även Uppsala läns landsting förordar statligt huvudmannaskap
för Stockholmsavdelningen. Regionmusiken och rikskonserter anser all denna
specialiserade musikkår även kunde ansvara för framföranden av symfonisk
blåsmusik över hela landel.

Statskontoret anser atl förslaget om en
Stockholmsavdelning är verklighetsfrämmande. Regionmusiken möter redan i dag
-som civil statsmyndighet- åtskillig kritik vad beträffar denna del av
verksamheten, vilket framgår av dokumentalionen i kullurrådels rapport.

I kulturtädets rapport föreslås atl utbildning och utveckling
i den militärmusikaliska traditionen handhas av särskilt utsedda mili-tärmusikaliskt
ulbildade och intresserade regionmusiker. Sådana "traditionsbärare"
bör finnas inom alla regionala musikavdelningar som "stödfunktioner".
I utbildning av värnpliktiga och hemvärnsmusiker bör dessa regionmusiker
medverka som instmktörer och stämledare i bläsorkes-trarna.

Endast ett fåtal remissinstanser har uttalat sig i denna
fråga.

Örebro läns landsting anser att militärmusiktraditionen
har ett visst värde som historisk tradition, men pekar på behovel av förnyelse.
Denna förnyelse åstadkommes bäst i samspel med länens musikliv.

Statstjänstemannaförbundet slöder hell kullurrådels
ståndpunkt.

RSAO stöder förslagel under fömlsätlning alt dessa musiker
får en verklig stödfunktion inom amatörmusiklivet.

Kullurrådet föreslår atl i etl utgångsläge ett tiotal regionala
musikavdelningar profileras som hela blåskårer men atl del på längre sikt sker
en friare anpassning lill det regionala musiklivels behov. Ett fåtal
remissinstanser har lämnal synpunkier på della förslag.

Landstingsförbundet och Hallands läns landsting menar atl
försvarets behov av musik ej är av den omfattningen atl musikavdelningarnas
profil skall låsas för att lillgodose den militära efterfrågan.

Södermanlands läns landsting tillslyrker förslaget om
militärmusikaliska slämbesättningar endasl om särskilda resurser härför
tillkommer från staten.

Statstjänstemannaförbundet delar kulturrådets uppfallning
i frågan.

Kullurrådels förslag om alt värnpliktiga musikpluloner, hem-värnsmusikkärer
och andra frivilliga musikkårer på sikl bör överta en ganska stor del av de
regionala musikavdelningarnas uppgifter inom försvaret slöds av ell flertal
landsting, Svenska kommunför-

Prop. 1984/85:1 76

bundet,
Statstjänstemannaförbundet, SOR och Helsingborgs konsertförening.

Norrbottens
läns landsting vill dessulom poängtera värdel av evenluelll samarbete med
musikhögskolorna i detta sammanhang. Västmanlands, Södermanlands och Jönköpings
läns landsting anser all värnpliktiga musikplutoner snarasl bör få en
permanent organisation för att tillsammans med hemvärns- och frivilliga
musikkårer sköta försvarels behov av musik.

ÖB
stöder förslaget med tillägget all dessa musikplutoner samt hemvärns- och
amatörmusikkårerna främsl bör tjänstgöra under sommarmånaderna i högvaklstjänsten.

Tveksamhet
mot förslaget råder hos regionmusiken, Rikskonserter, Regionmusikernas
riksförening samt Militärmusiksamfundet. Regionmusiken och Rikskonserter
hävdar att försvarets musikbehov bör lillgodoses av fasta ensembler och frilansartisler
på samma villkor som gäller för del allmänna musiklivet även om man givelvis
bör beakta det utbud från musikpluloner och hemvärnsmusikkärer som finns.
Regionmusikernas riksförening anser att försvarets musikbehov måste tillgodoses
av professionella bläsorkeslrar. Militärmusiksamfundet pekar pä de problem som
uppstår om man anlitar frivilliga musikkårer eflersom de har ordinarie arbelen
som skall skötas.

Vad
beträffar utbildning och rekrylering föreslår kulturrådet atl försvaret
medvetet skall satsa på utbildning i militärmusikaliska traditioner och anknyta
till del breda intresset bland ungdom för blåsmusik, l.ex. inom hemvärnets
organisation. Denna idé stöds av Statstjänstemannaförbundet. RSAO betonar att
förslaget måste konkretiseras i form av utbildningsplaner. Militärmusiksamfundet
går ännu längre genom att kräva en utbildningsinstitution för blåsinstrumentalister.

I
rapporten föreslås att en särskild musiknämnd inom försvarei inrättas som i
samverkan med regionmusiken, Rikskonserter, hemvärnet och RS AO/RUM skall
ansvara för utvecklingen av musiken inom försvarsmaklen. ÖB, regionmusiken.
Rikskonserter saml Regionmusikernas Riksförening avstyrker förslaget och
hävdar atl försvaret i slället bör vara representerat i de beslutsorgan som inrätlas
inom ramen för en ny organisation. Värmlands läns landsting, Statstjänstemannaförbundet,
RSAO och Militärmusiksamfundet tillstyrker förslaget.

ÖB
instämmer i förslaget om att försvaret inom sin budget bör disponera särskilda resurser
för atl beställa musik. Hur stort belopp som erfordras för musikljänster bör
däremot avgöras efter genomfört budgetarbete. ÖB tillstyrker förslaget att
nuvarande finansiering av musik för försvarsmakten i statsceremoniella
sammanhang via en fast summa över försvarsbudgeten till regionmusiken upphör.
Försvarsmakten bör i princip (utom vad beträffar högvaklsmu-sik) behandlas på
samma sätt som andra beställare samt att det bör stå varje mihtär enhet fritt
att köpa den musik den önskar inom ramen för tillgängliga medel.

Liknande synpunkter framförs av Jämtlands, Västmanlands
och Västerbottens läns landsting saml av Svenska kommunförbundei.

Vad rapporten har all säga om resursfördelning och resekoslnader
har ÖB en rad synpunkier på. Om slalsmakterna av kulturpolitiska skäl genom
anslag över ulbildningshuvudtiieln vill underlätta spridningen av levande
musik till medborgarna föreligger enligt ÖB inga sakliga skäl för alt pålägga
enbart försvarsmakten rese- och traklamentskostnader för regionmusikavdelningarnas
medverkan.

Vidare anför ÖB vad beträffar samma konserlpris för
yrkesmusiker och amatörer all musiklivel synes kunna skadas av en sådan föreskrift.
Förslagel kan icke godtas av ÖB. Valfriheten bör icke få begränsas genom en
sådan ekonomisk styrning.

Slutligen anser ÖB när del gäller oförändrad grundresurs lill
r e g i o n m u s i k e n all del minskade utnyttjandet av regionmusiken i riksledningen
och försvarsmakten givelvis måsle påverka eventuell överföring av medel från
försvarsdepartementet. Om en slallig Stockholmsavdelning kommer atl bibehållas
och försvarsmaktens behov av levande musik i alll störte omfattning kommer all
tillgodoses genom hemvärnsmusikkårer m.fl. försvarsanknulna enheler vid sidan
av regionmusiken lorde ingen överföring av medel från försvars- lill
utbildningshuvudtiteln kunna bli aktuell.

3 Promemorian Regionmusikens och Rikskonserters roll i
det regionala musiklivet

Direktörerna vid regionmusiken och Rikskonserler har i
promemorian Regionmusikens och Rikskonserters roll i det regionala musiklivet
framlagt etl alternativt förslag till omorganisalion i vilken en ny
riksomfattande musikorganisation under statligt huvudmannaskap föresläs inrätlas.
Skrivelsen kommenteras av ett 20-tal remissinslanser. Några av dessa bl.a.
Rikskonserter anser att promemorian bör kunna vara en utgångspunkt för en
vidareutveckling av regionmusikens och Rikskonserters verksamhel och av
formerna för etl ökat regionalt inflytande.

Musikcentrum, Stockholms konserthusstiftelse och
Föreningen Svenska Tonsättare delar direktörernas uppfallning beiräffande
fördelarna med alt utveckla sinfoniellor i länen.

Stockholms konserthusstiftelse påpekar vidare alt
kulturrådets rapport har betydande brisier i fråga om de renl musikaliska och konslnärliga
bedömningarna och anser att det därför är angeläget atl man beaklar de synpunkier
som framförs i promemorian. Liknande åsikter framförs av Musikaliska akademien
och Helsingborgs konsertförening.

Några av remissinstanserna, bl.a. Slatens kulturråd,
Kalmar och Malmöhus läns landsting, Folkbildningsförbundel och Svenska Musiker-

Prop. 1984/85:1 78

förbundet
anser dock alt förslagen i promemorian saknar en samlad kullur-poUtisk helhetssyn
och inte heller lar hänsyn lill kraven på elt decentraliserat musikliv.

Svenska
kommunförbundet anser del inte vara angelägel alt omvandla regionmusiken lill sinfoniellor.
Enligt förbundet är del viktigare all stödja små ideella symfoniorkestrar.

Promemorians
förslag är lagt enbart ur institutionernas synvinkel och innehåller som sådanl
vissa konstnärliga ambitioner, framhåller RSAO, men amatörmusiklivets behov har
inte beaklals.

Jazzmusiken
är marginellt och oinitieral behandlad i skrivelsen, påpekar Föreningen
Sveriges Jazzmusiker.

Flera
landsling samt Örebro läns bildningsförbund m.fi. betraktar skrivelsen som ett
inlägg i den musikpolitiska debatten och avstår frän att ytlra sig över den.

Prop.
1984/85:1

79 Bilaga 5

Rikskonserters
regionindelning

• = Regionkontor o = Filial (motsv.)

till regionkontor

V ä stri Vaneftborg

to

<

G ö teborg » P

J ö nk ö ping

StockKplmsregionen AB.

Prop.
1984/85:1

Regionmusikens lokalisering och regionindelning

ÖN = Övre Norrland

NN = Nedre Norrland

B » Bergslagen

S = Stockholm

O = Östra

V = Västra

NG = Norra Götaland

SG = Södra
Götaland

O = musikavdelning

• °° musikavdelning

och regionkansli

Uddevalla

Halmstai

Kristianstad

Karlskrona

1981 Regionmusiken 10 är

Ystad

Prop.
1984/85:1 81

Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................. ..... 1

Utdrag ur prolokoll vid regeringssammanlräde den 7 juni
1984 3

1
Inledning ....................................................................... ..... 3

2
Föredragandens
överväganden .................................... ..... 4

2.1 Musiklivel, regionmusiken och Rikskonserler. Bakgrund

och allmänna slutsatser ........................................... ..... 4

2.1.1 Del musikpolitiska utgångsläget ..................... ..... 4

2.1.2 Bälire regional/lokal förankring ....................... ..... 7

2.1.3 Det statliga ansvarei ....................................... 10

2.1.4 Principbeslut ................................................... ... 12

2.2 Den regionala musikorganisationen ....................... ... 14

2.2.1 Grunder för regional indelning ........................ 14

2.2.2 Uppgifler ........................................................ 18

2.2.3 Verksamhetsform ........................................... ... 23

2.2.4 Resurser ......................................................... ... 25

2.3 Den cenirala musikinstilulionen ............................... ... 30

2.3.1 Uppgifler ........................................................ ... 30

2.3.2 Verksamhetsform ........................................... ... 35

2.3.3 Resurser ......................................................... ... 37

2.4 Genomförande ........................................................ 37

3
Hemställan ................................................................... ... 39

4
Beslut ........................................................................... ... 39

Bilaga I Sammanfatining av statens kulturråds rapport
(1981:6) Re

gional musikpolitik ............................................. ... 40

Bilaga 2 Sammanfattning av slatens kulturråds rapport
(1981:5) Mu

sik i försvarei ...................................................... 52

Bilaga 3 Sammanfallning av den av direktörerna för
Rikskonserter

och regionmusiken gemensamt upprättade promemorian

Regionmusikens och Rikskonserters roll i det regionala mu

siklivel ................................................................ ... 55

Bilaga 4 Förleckning över remissinslanser och sammanslällning
av

remissyttranden ................................................. 57

Bilaga 5 Rikskonserters regionindelning (figur) ........... ... 79

Bilaga 6 Regionmusikens lokalisering och regionindelning
(figur) . . 80

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984