Prop. 1984/85:10

Prop.
1984/85:10

Regeringens proposition

1984/85:10

om
ändring i miljöskyddslagen (1969:387), m. m.;

beslutad
den 30 augusfi 1984.

Regeringen
föreslår riksdagen all anta de förslag som har tagils upp i bifogade uidrag av
regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

SVANTE
LUNDKVIST

Propositionens
huvudsakliga innehåll

För
atl komma till rätta med vissa akula problem med övergödning av
föroreningskänsliga vattenområden, bl.a. Ringsjön i Skåne, föreslås i propositionen
ändringar i miljöskyddslagen (1969:387). Förslaget innebär alt regeringen skall
kunna förklara elt vallenområde och angränsande marker som elt särskilt
föroreningskänsligt område. Regeringen och länsstyrelsen skall ha rätl all ge
generella föreskrifter om de skyddsålgärder, begränsningar av verksamheier och
försiklighetsmålt i övrigt som behövs för att lillgodose syftet med
regeringsförordnandet. Sådana föreskrifter kan t. ex. avse hanleringen av
gödsel och avloppsslam inom områdel.

I
syfte atl få en bäitre samordning mellan miljöskyddslagen och vattenlagen
(1983: 291) och undvika onödig dubbelprövning av vissa verksamheier i vallen,
bl.a. musselodlingar, föreslås också ändringar i fråga om miljöskyddslagens
lillämpningsområde och tillslåndspliklen enligt vattenlagen.

I
propositionen föreslås ocksä vissa förtydligande ändringar rörande vattenlagens
tillämpning på värmeulvinningsföretag.

Lagändringarna
föreslås träda i kraft den Ijanuari 1985.

Lagförslaget
i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför
tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 7), lagrådels yttrande (s. 75) och
föredragande statsrådets ställningstaganden till lagrådets synpunkter (s. 79).

För
all få skälen lill lagförslagen helt klara för sig måste läsaren ta del av alla
tre texterna.

I Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 10

Prop.
1984/85:10 2

1 Förslag till

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Härigenom föreskrivs i fråga om miljöskyddslagen (1969:
387)'

dels all 1, 45 och 48 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels alt i lagen skall införas två nya paragrafer, 8a och
43a§§, av nedan

angivna lydelse, dels att närmasl före 8 § skall införas
en ny rubrik med lydelsen "Skydd

mol förorening av vissa vallenområden".

Föreslagen
lydelse

Denna lag är lillämplig på 1. utsläppande av
avloppsvallen, fast ämne eller gas från mark, byggnad eller anläggning i
vattendrag, sjö eller annal vallenområde.

Nuvarande lydelse

1§-

Denna lag är tillämplig på

2.
användning av mark, byggnad eller anläggning på sätl som eljesi kan medföra
förorening av vattendrag, sjö eller annal vattenområde.

1. utsläppande av avloppsvallen, fast
ämne eller gas från mark, byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller
annat vattenområde, om åtgärden inle utgör vatienföreiag enligt vattenlagen
(1983:291),

2. användning av mark, byggnad eller
anläggning på sätl som eljesi kan medföra förorening av vattendrag, sjö eller
annat vattenområde, om användningen inte utgör vatienföreiag enligt
vattenlagen (1983:291),

3. användning av mark, byggnad eller
anläggning på sätl som kan medföra störning för omgivningen genom
luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat sådanl, om störningen ej är
helt lillfällig.

Lagen är
icke lillämplig på sådanl utsläppande av avfall som avses i lagen (1971: 1154)
om förbud mol dumpning av avfall i vallen eller på störning i
radiomotiagningsapparal. Ej heller är lagen lillämplig i fråga om joniserande
sirålning eller inverkan av elektrisk ström från elektrisk anläggning, varom
särskilda bestämmelser gäller.

Åtgärd
eller användning som enligt vad nu sagls omfattas av lagen kallas miljöfarlig
verksamhel.

8a §

' Lagen omtryckt 1981:420. - Senaste lydelse 1983:656.

Om det från allmän synpunki är särskilt angeläget att
skydda ett vattendrag, en sjö eller etl annat vattenområde mot förorening, får regeringen
förklara vattenområdet och angränsande marker som ett särskUt
föroreningskänsligt område.

För etl
sådanl område skall regeringen eller, efter regeringens be-

Prop.
1984/85:10 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

myndigande, länsstyrelsen ge närmare föreskrifier om
skyddsåtgärder, begränsningar och försiktighetsmått i övrigl för verksamheter
inom områdel. Sådana föreskrifter innebär inte ändring i lidigare meddelade
tillsiåndsbeslut.

Länsstyrelsen får i särskilda fall medge undantag från
föreskrifter som har meddelats med stöd av andra stycket.

43 a §

Bestämmelserna i 38—40, 42 och 43 §§ gäller också ifråga
om sådan verksamhet som omfattas av föreskrifter enligt 8a§ andra slyckel.

45 §'

Till böter eller fängelse i högst Till böler eller fängelse i högst

två år döms den som uppsålligen två år döms den som
med uppsåt

eller av oaktsamhet eller av oaktsamhet

1. bryter mol förbud som har meddelats
med stöd av 8, 23 eller 41 § eller åsidosätter sådana bestämmelser som har
meddelats med slöd av 2 § tredje stycket,

2. underiåler atl iakttaga föreskrift
som regeringen har meddelat med stöd av 10 §,

3. åsidosätter villkor eller före- 3. åsidosätter villkor eller föreskrifter som
meddelals med slöd av skrifter som meddelats med stöd av
17§, 18§ första slyckel, 19-21 §, 8a
§ andra stycket. 17§, 18 § försia 21 a§ andra stycket, 23-25, 27§, stycket, 19-21 §, 21 a§ andra 29§ andra stycket
eller 41 §, stycket, 23-25, 27 §, 29 §
andra

stycket eller 41 §,

4. underiåler all fullgöra vad som åligger honom enligt
43 § första stycket

eller i ansökan eller annan handling som avges enligt denna lag eller enligt

föreskrift som har meddelals med stöd av lagen lämnar vederbörande

myndighel oriktiga uppgifter rörande elt förhållande av betydelse för pröv

ning av en fråga om tillstånd eller för tillsynen.

I ringa fall döms inte lill ansvar.

Till ansvar enligt första slyckel döms inle, om ansvar för
gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.

48§'*

Beslut enligt denna lag får överklagas genom besvär hos
länsstyrelsen, om beslutet har meddelats av miljö- och hälsoskyddsnämnden, och
hos regeringen, om beslulel har meddelats av länsstyrelsen, koncessionsnämnden
eller slalens nalurvårdsverk. Dock överklagas beslul om ersättning för

Senaste lydelse 1983:656. ■* Senaste lydelse
1983:296.

Prop. 1984/85:10 4

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

kostnader
enligt 14 § femle stycket andra meningen eller 43 § tredje slycket eller beslut
om förbud vid vite enligt 51 § hos kammarrätien genom besvär. Om klagan över beslut
i frågor om miljöskyddsavgift finns särskilda beslämmelser i 59-62 §§.

Naturvårdsverket
får föra talan Naturvårdsverket får överklaga

mol
beslul som har meddelals i frå- beslut som har meddelals i frågor

gor
om tillstånd och i frågor som om tillstånd och i frågor som avses i

avses
i 40, 41 eller 43 § andra Sa § andra eller tredje styckena, 40,

stycket. 41 §§ eller 43 § andra slyckel.

Rätt
atl föra talan mot beslul Rält atl överklaga beslul som har

som har meddelats i frågor om till- meddelals i frågor om lillslånd och i

slånd har också kommuner och så- frågor som avses i 8a§ andra eller

dana lokala arbetstagarorganisalio- tredje styckena har också kom

ner som organiserar arbelslagare i muner och sådana lokala arbelsla-

den verksamhet som avses med be- garorganisationer som organiserar

slulel. arbetstagare i den verksamhel som

iivses
med beslulel.

Denna
lag iräder i kraft den I januari 1985.

2
Förslag till

Lag
om ändring i vattenlagen (1983:291)

Härigenom
föreskrivs i fråga om vatienlagen (1983:291)

dels
att 1 kap. 4§, 2 kap. 4§ och 4 kap. 1§ skall ha nedan angivna

lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. I a§, av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1
kap. 4§

I
denna lag avses med

1. vattenreglering: ändring av vatlenföringen i etl vattendrag lill
förmån för annal vattenförelag,

2. vaitenöverledning: vattenreglering genom överföring av ytvatten från
ell vallenområde lill ell annat,

3. vattentäkt:
bortledande av yl- 3. vattentäkt: borlledandfe av yi-

eller grundvalten för valtenför- eller grundvallen för
vallenför

sörjning eller bevattning, sörjning, värmeutvinning eller
be

vattning,

4. markavvattning: åtgärder enligt 3 \\ första stycket 4,

5. avloppsvatten: spillvallen eller annan flytande orenlighet, vatten som
använls för kylning vid driflen av en fabrik eller annan inrättning, vallen

Prop.
1984/85:10 ' 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som avleds för sådan avvaltning irioin sladsplan eller
byggnadsplan som inte sker för en viss eller vissa fastigheters räkning saml
vallen som avleds för avvaltning av en begravningsplats.

2 kap.

4§

Den som vill ulföra

1. en vallenreglering,

2. en vaUentäkt för allmän val- 2. en vattentäkt
för allmän vat

tenförsörjning eller bevattning, tenförsörjning,
allmän värmeför

sörjning eller bevattning,

3. eU markavvauningsföretag,

4. elt vatienföreiag som behövs för
allmän väg, allmän farled, allmän hamn eller allmän flolfied eller

5. etl vatienföreiag som behövs för all molverka förorening
genom

avloppsvatten

har för ändamålet rådighei som anges i 1 §.

4 kap.

1§

För vallenföretag krävs tillstånd För
vallenförelag krävs lillslånd

enligt denna lag. Tillstånd behövs enligt denna lag,
om inte annat dock inte, om det endast är fråga följer av la§, 2§ första
stycket, 3 om vattentäkt för atl förse en viss eller 4 §. fastighet med
vatten för husbehovsförbrukning. Inte heller behövs tiUstånd ifall som avses
i 2 § försia slyckel, 3 eller 4 §.

När del krävs tillstånd lill etl vallenföretag får arbelen
av slörre omfauning i anslulning lill förelagel inte påbörjas innan sådant
tillstånd har meddelats.

Den som vill utföra ett vallenförelag har rätl atl begära
prövning även om tillstånd inte krävs.

I 14 kap. 5 § finns beslämmelser om skyldighel atl begära
prövning innan en anläggning för bortledande av grundvallen las ur bruk.

la§

Tillstånd krävs inte för

1. vattentäkt för en en- eller två-

familjsfastighets eller Jordbruksfas

tighets husbehovsförbrukning eller

värmeförsörjning,

2.
utförande
av anläggningar för odling av fisk, musslor eller kräftdjur,

3.
utförande
av anläggningar för uivinning av värme, om ålgärden inte avser vattentäkt.

Prop. 1984/85:10

Denna
lag Iräder i kraft den 1 januari 1985.

I
fråga om vattentäkter för andra fastigheter än sådana som anges i 4 kap. 1 a §
1 som pågår vid ikraftlrädandet samt före ikraftträdandet utförda
vatlenanläggningar för sådana takter gäller 4 kap. 1 § försia slycket i dess
äldre lydelse.

Prop.
1984/85:10

Uidrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1984-05-10

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden Lundkvist, Feldt, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson,
Andersson, Boström, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Wickbom

Föredragande: statsrådet Lundkvist

Lagrådsremiss med förslag till ändring i
miljöskyddslagen (1969:387), m.m.

1 Inledning

I betänkandet (SOU 1983:10) Användning av växtnäring har
utredningen om användning av kemiska medel i jord- och skogsbruket' bl. a.
lämnal förslag lill lagsliftning om gödselhanteringen inom vissa områden.

Belänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av
remissytlrandena i denna del bör fogas till regeringsprotokollel i deUa ärende
som bilaga 1.

I delbeiänkandel (Ds Jo 1983: 1) Förorening av mark och
grundvauen har miljöskyddsuiredningen bl. a. lämnal förslag i fråga om
samordningen mellan miljöskyddslagen (1969: 387), ML, och vattenlagen (1983:
291), VL.

Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av
remissyllrandena i berörd del bör fogas lill regeringsprotokollel i della
ärende som bilaga 2.

I nämnda betänkanden saml i miljöskyddsulredningens
betänkande (SOU 1983:20) Bälire miljöskydd II, som också har remissbehandlats, har lämnats förslag
också i andra avseenden. Förslagen övervägs i jordbruksdepartemenlel.

Regeringen uppdrog den 16 seplember 1982 åt slalens
nalurvårdsverk atl uireda del framlida behovet av förprövning enligt ML av
musselodlingar.

' Generaldirektören Arne Engström, ordförande, samt
riksdagsledamöterna L. Arne Andersson, John O. Andersson, Einar Larsson, Grethe
Lundblad, Kari Erik Eriksson och Åke Wictorsson.

F.d. vattenrättsdomaren Lennart af Klintbejg, ordförande,
riksdagsledamöterna Tage Adolfsson, Per Olof Håkansson. Lars-Åke Larsson, Kjell
A. Mattsson och Maj-Briu Theorin samt förutvarande riksdagsledamoten Torkel
Lindahl.

Prop. 1984/85:10 8

Naturvårdsverket
har i skrivelse fill jordbruksdepartemenlel den 18 januari 1984 lämnal förslag
lill en ändrad prövningsordning beiräffande sådana anläggningar. Skrivelsen har
inle remissbehandlats.

Problemen
med övergödning av vissa föroreningskänsliga vattenområden i landet kräver
snabba insalser. Jag vill därför nu la upp frågan om hur man bl.a.
lagstiftningsvägen bör kunna bidra till en lösning av sådana problem.

Frågan
om en lämplig samordning mellan ML och VL fordrar också en snar lösning. I del
sammanhanget bör vissa förtydligande ändringar i VL:s regler om
värmeulvinningsföretag vidlas. Efter samråd med chefen för
juslitiedepartementel villjag nu ta upp även dessa frågor lill behandling.

2
Allmän motivering

2.1
Problemen med övergödning av vattenområden

2.1.1
Allmänna utgångspunkter

Den
stora satsning på vattenvården som särskilt från slutet av 1960-lalet har
gjorls genom utbyggnad av de kommunala avloppsreningsverken och begränsningar
av indusirins avloppsulsläpp har varil framgångsrik. I många sjöar, vaitendrag
och kustvatten medförde åtgärderna mot utsläppen av vissa växtnäringsämnen och
andra förorenande ämnen redan efler några få år slora förbällringar.

Emellertid
har i många fall de positiva effeklerna av reningsåtgärderna varil små eller
uteblivit, beroende bl.a. på föroreningstillskolt från annat håll. Överflödet
av växtnäringsämnen i sjöar och vallendrag inom vissa av Sydsveriges jordbruksområden
utgör i detta sammanhang ett allvarligt problem. Som exempel kan nämnas
Ringsjön i Skåne. Gjorda undersökningar lyder på atl moderna jordbruksmetoder
med bl.a. ökad gödsling bidrar till all påverka vattnets näringslillstånd
negaiivt inom dessa områden. Även kvarvarande utsläpp av föroreningar från
industrier, tälorler och fritidsbebyggelse bidrar lill överflödet av
växtnäringsämnen i vattnet.

Den
intensiva näringstillförseln lill vatienområden medför negaliva effekter av
olika slag. Vegetationen, främst algiillväxlen, ökar och vattnet blir grumligt.
Som exempel kan nämnas alt siktdjupet i Ringsjön sommarlid på elt par
decennier har minskat fnln 2,5 till 0,5 meter. Vattnet får av vissa alger en
dålig lukt och smak som gör del odrickbarl. Vissa alglyper är giffiga. Bad-och
fiskemöjligheterna försämras. Åven fiskreproduklionen skadas. På kort tid kan
en kraftigt näringsbelastad sjö växa igen eller få andra svåra skador av
beslående karaktär.

Övergödning
förekommer inte bara i sötvattenområden. I skärgårdar och i vissa andra
avgränsade kustområden, som har fått la emot stora mängder växtnäringsämnen
från tätorter och industrier, har problemen sedan länge varit kända. Under de
senaste åren har emellerlid övergöd-

Prop. 1984/85:10 , 9

ningsproblem
uppkommit också längs öppnare kuslslräckor. ILaholms-bukten och angränsande
delar av södra Hallands och norra Skånes kustvatten har kraftiga algblomningar
och följdverkningar härav inverkat skadligt på fiskeförhållandena, medfört
omfallande skador på bottnarna och gjort vattnet otrevligt atl bada i. I
kustvallen på västkusten har vidare giftiga alger börjal upplräda i en
omfattning som inle torde ha förekommil där lidigare.

Även
grundvattnet påverkas negativt av gödsling. Främst inom områden med sandjordar
påträffas ofta höga kvävehaller i vattnet. Detla ulgör en hälsorisk för
människan.

Många
ämnen har belydelse som växtnäringsämnen. De i samband med övergödning
viktigaste ämnena är kväve och fosfor. I främsl jordbruket används i slor
utsträckning gödselmedel, både handelsgödsel och stallgödsel, som innehåller
dessa ämnen.

2.1.2
Förslag i betänkandet (SOU 1983:10) Användning av växtnäring

I
belänkandet (SOU 1983: 10) Användning av växtnäring konslalerar utredningen om
användning av kemiska medel i jord- och skogsbrukel alt användningen av
handelsgödsel i jordbruket har ökat snabbi under efterkrigstiden, bl.a. på
grund av relativt låga priser på sådana gödselmedel. Förbrukningen har dock
minskat någol under de senasle fem åren. Skogsgödsling har sedan millen av
1960-talet blivit mera allmän inom slorskogsbrukel i norra och mellersla
Sverige.

Utredningen
redogör vidare för de negativa effeklerna av övergödningen på yl- och grund
vattentillgångarna, somjag har beröri tidigare. Ulredningen anser all fosfor
oftast är den begränsande faktorn för produktionen och förekomsten av alger i
inlandsvatten, medan kvävetillgången oftast är begränsande för produktionen i
havet. Utredningen konslalerar också all höga kvävehalter i grundvattnet är
vanligt förekommande i södra Sveriges jordbruksbygder. En annan hälsorisk som
behandlas är kadmium i livsmedel. Växternas kadmiuminnehåll härrör dels från
den naturiiga kadmiumförekomsten i marken och dels från tillförsel från
atmosfären och genom gödsel och jordförbätlringsmedel.

Enligt
utredningen lalar olika undersökningar för alt gödselgivorna i många
jordbruksförelag borde kunna sänkas utan någon försämring av lönsamheten. Eu
bälire utnyttjande av stallgödseln och en anpassning fill de lokala
förulsällningarna för gödsling bör enligt utredningen ske.

Utredningen
föreslår flera ålgärder för att åsladkomma en anpassning av gödselanvändningen
med minskade växtnäringsföriuster som följd. Bl.a. föreslås följande:

-Förstärkningar
av lantbruksnämndernas gödslingsrådgivning och länsslyrelsernas
tillsynsverksamhet. Underiagsmaterialel visar all risken för förorening av yl-
och grundvatten lill följd av odlingsåtgärderna varierar beroende på lokala
förutsättningar. Rådgivnings- och tillsynsarbetet

Prop.
1984/85:10 10

bör därför enligt ulredningen i inledningsskedet
koncenlreras på sådana områden som bedöms som särskilt föroreningskänsliga.
Utredningen bedömer ålgärderna särskilt angelägna i Hallands, Krislianstads
och Malmöhus län.

- En karlläggning av jordbruksmarken med avseende på
risken för

förorening av yl- och grundvallen genomförs. Arbelet syftar till all redovi

sa föroreningskänsliga områden.

-En särskild lag om gödselhanlering inom vissa områden.
Regeringen skulle därigenom få befogenhet all bestämma omfattningen av de
områden som är särskilt föroreningskänsliga. I fråga om dessa områden skulle
länsstyrelsen få meddela de föreskrifier avseende gödselhanieringen som behövs
för atl molverka vattenförorening.

- Produklkonlrollnämnden och naturvårdsverket ges i
uppdrag all ular

bela elt program för en successiv nedlrappning av kadmiumlillförseln till

jordbruksmarken. Detla kan innefalla föreskrifier om högsia lillålna hall

av kadmium och andra föroreningar i gödsel och avloppsslam samt utred

ning om olika vägar all minska kadmiumtillförseln till åkermark.

Vid remissbehandlingen har flerlalel remissinslanser
allmänl förordal ålgärder för en bättre anpassad gödselanvändning. Bl.a. pekas
det på all frågan om stallgödselns miljöpåverkainde roll inte har
uppmärksammals lillräckligl. Några remissinslanser, bl.a. Induslriförbundel och
Kemikon-torei, anser all ulredningen i stället för atl behandla frågan om en
minskning av användningen av handelsgödsel i störte utsträckning borde ha
koncentrerat sig på åtgärder för alt minska riskerna.

Flertalet remissinstanser stödjer förslaget om en
förstärkning av rådgivningsverksamheten. Elt slort antal remissinstanser
lillslyrker också förslagel om ökade resurser för lillsyn, medan andra på
denna punkl är tveksamma eller avvisande.

Flera remissinstanser har påtalat del angelägna i alt
yllerligare åtgärder vidtas beiräffande kadmiumtillförseln lill jordbruksmark.
Ett antal remissinstanser anser atl yllerligare ålgärder beiräffande
skogsgödslingen är påkallade med hänsyn bl.a. lill försurningen.

2.1.3 Ett allmänt åtgärdsprogram

Såsom framgår av min tidigare redogörelse är det
nödvändigt atl övergödningen av våra vallentillgångar motverkas. En rad
åtgärder måste sällas in i syfle att komma lill rälla med övergödningsproblemen
på både korl och lång sikl. Jag ansluter mig därvid lill flera av de förslag
som framlagts av utredningen. De lagstiftningsåtgärder som jag tar upp i del
följande måsle således ses som elt led i ett störte åtgärdsprogram. Jag vill
här i korthet redovisa även vissa andra åtgärder somjag nu anser nödvändiga,
även om dessa inte kräver något ställningstagande av riksdagen. Dessa åtgärder
berör de areella näringarna, främsl jordbrukel.

Jag vill i sammanhanget erinra om all regeringen nyligen i
prop.

Prop. 1984/85:10 ;; : 11

1983/84:
176 om avgifier på gödsel- och bekämpningsmedel föreslagit riksdagen alt anla
en lag om avgifi på gödselmedel. Avsikten är ätt genom en sådan
avgiftsbeläggning uppnå en från hälso- och miljösynpunkt nödvändig minskad
användning av gödselmedel.

Verksamhelen
inom de areella näringarna har ell belydande inflylande på beskaffenheten av
mark och vallen. I framliden måsle enligt min mening ökad hänsyn las lill del
belydande läckagel av växtnäringsämnen från jordbruksmark till vallen i de
områden där övergödning av sjöar, vallendrag och kustvatten nu blivil ett
problem. Hänsyn måste också tas lill nilratförorening av grundvallen och till
försurning och annan påverkan på marken lill följd av gödsling. På många håll
lillförs i dag näringsämnen i en omfattning som översiiger vad marken och
grödan kan lillgodogöra sig. Minskade gödselgivor och andra ålgärder kan i
sådana fall innebära en besparing av gödslingskoslnaderna utan någon negativ
inverkan på produktionen.

På
motsvarande sätl som gäller för annan näringsulövning ankommer det i försia
hand på dem som bedriver jord- och skogsbruk all själva svara för alt
miljöskyddshänsyn integreras i jord- och skogsbrukets driftsformer. Det är min
förhoppning att den ökade kunskapen om bl. a. övergödningsproblemen också
skall medföra en ökad förståelse för miljöskyddets intressen bland dem som
bedriver jord- och skogsbmk. Della bör underlättas av atl miljöskyddsinlresset
lill slor del kan antas sammanfalla med inlressel av en långsiktigl hög
produklion.

Insalser
av skilda slag behövs emellertid också av olika samhällsorgan. Rådgivning och
lillsyn är viktiga samhällsuppgifter som bör kunna medverka lill all ökad
hänsyn las lill miljöskyddet inom jord- och skogsbruket. Skogsslyrelsen och
naturvårdsverket utfärdade 1977 anvisningar för hanlering av
handelsgödselmedel vid skogsgödsling. De båda myndigheterna har dessulom
nyligen i samråd utarbetat allmänna råd för användning av kvävegödselmedel vid
skogsgödsling. Därutöver behövs nu insalser beträffande jordbruket från
framför allt lanlbruksnämnderna och länsstyrelserna i jordbrukslänen. I första
hand är det därvid nödvändigt att miljöskyddet ges en ökad uppmärksamhel i
lantbruksnämndernas rådgivning. Det är också nödvändigl alt länsslyrelserna
inom ramen för den vanliga miljöskyddslillsynen intensifierar sin tillsyn över
miljöskyddet inom jordoch skogsbrukel. Ell närmare samarbete mellan
länsstyrelserna och lantbruksnämnderna bör komma till slånd i dessa frågor.

Vad
jag nu anfört ligger helt i linje med den ändring i lagen (1979:525) om skötsel
av jordbruksmark som nyligen antagits av riksdagen (prop. 1983/84:96, JoU 24,
rskr 198) och som syftar till alt allmänl öka hänsynstagandet lill
naturvårdens intressen inom jordbruket. Detta är självfallel av belydelse också
i nu förevarande sammanhang. Vissa särskilda insatser däruiöver behövs
emellertid nu. Jag kommer i del följande alt föreslå vissa ändringar i ML som
syftar lill all möjliggöra en effektivare lillsyn inom

Prop. 1984/85:10 12

särskilt
föroreningskänsliga områden. För att de lagstiftningsåtgärder som redan
genomförts och som nu föreslås skall leda lill konkreia resultat behövs bl a.
också nya råd och riktlinjer från berörda centrala myndigheler som underlag för
den rådgivning och lillsyn som lantbruksnämnder och länsslyrelser har atl svara
för.

En
grundläggande utgångspunki för sådana nya råd och rikllinjer bör vara
hänsynstagandet lill miljöskyddets iniressen i samband med användningen av
handelsgödsel och stallgödsel. Riktlinjerna bör bl.a. också behandla sådana
frågor om markkartering, markbearbetning och produklionen i övrigl som har
belydelse i sammanhanget. Hänsyn måste vidare tas fill försurningsefTekter och
annan påverkan på mark av vissa gödselmedel. Behovet av ytterligare kalkning
bör också uppmärksammas.

Det
är en uppgifl för lantbruksstyrelsen atl ge ut sådana råd och rekommendationer
som behövs när del gäller hänsynstagandet till miljön vid jordbruksdrift i
allmänhel. På molsvarande sätt är det en uppgifl för nalurvårdsverkel att ge ut
råd och riktlinjer för tillämpningen av ML. När det gäller de nya råd som nu
behövs för att minska övergödningen i vissa områden är det självfallet
nödvändigl att myndigheternas arbete samordnas. Jag utgår därför från atl
nalurvårdsverkel och lanlbruksstyrelsen gemensamt och skyndsami utarbetar de
nya råd som nu behöver ges ut.

Det
är vidare angelägel atl ell bäitre underiag tas fram för bedömning av
belägenheten och karaktären av olika geografiska problemområden, dvs. särskilt
föroreningskänsliga områden. Jag avser därför atl återkomma lill frågan om de
uppdrag som kan behövas för atl sådana områden skall kartläggas. I försia hand
bör naturvårdsverket i samarbele med länsslyrelserna genom sammanställning av
tillgänglig informalion ange områden som är särskilt föroreningskänsliga.

För
atl lättare förena de produklionsekonomiska intressena med miljöskyddsintressena
krävs - uiöver vad jag nu angivii - också en utveckling av allernaliva
produktionsformer och av en maskinell utrustning inom jordbrukel som är anpassad
lill miljöskyddels krav. Frågan om alternafiva produktionsformer inom
jordbrukel och irädgårdsnäringen harjag nyligen tagit upp i prop. 1983/84: 107
om forskning. Den angelägna miljöskyddsanpassningen av maskinell och annan
utrustning inom jordbruket bör vara etl naturligt led i verksamheten hos olika
berörda organ och företag.

2.1.4
Lagstiftning

Jag
vill i fortsättningen behandla den av utredningen väckta frågan om
lagstiftning, eftersom den fordrar beslul av riksdagen. I utredningens förslag
lill åtgärdsprogram ingår som nämnts också ell förslag lill en särskild lag om
gödselhanlering inom vissa omiåden.

Ulredningens
lagförslag innebär alt regeringen får befogenhet att avsätta vissa områden som
särskilt föroreningskänsliga. I fråga om dessa områden skall länsstyrelsen få
meddela de föreskrifter avseende gödselhanteringen

Prop. 1984/85:10 ;«< 13

som behövs för att motverka vattenförorening. Sådana
föreskrifier får avse bl. a. förbud mot spridning av gödselmedel under vissa
lider, skyldighet atl anskaffa planeringsunderlag för gödsling, utrymmen för
lagring av stallgödsel och storleken av spridningsarealer för stallgödsel.

Vid remissbehandlingen har utredningens förslag till
lagreglering fått ett blandat mollagande. Flertalel remissinstanser anser all
del kan finnas ell behov av ytteriigare författningsreglering beiräffande
gödselhanlering men är iveksamma lill eller avslyrker den särskilda
lagsliflning som ulredningen föreslår. Ell anlal remissinslanser föreslår all
erforderiig författningsreglering bör ske i miljöskyddslagsliflningen. Några
remissinslanser, bl. a. LRF, avstyrker ulredningens förslag. De kriiiska
insianserna anser bl.a. all man bör kunna komma lill rätta med problemen genom
ökad information och rådgivning.

För egen del kan jag konstalera all gällande lagstiftning
ger vissa möjligheter atl kontrollera och ingripa mol verksamheier som
förorenar vattenområden. Det är främst ML som reglerar sådana frågor. ML
innehåller beslämmelser lill skydd mol olika slag av miljöstörningar i form av
bl.a. vatten- och luftföroreningar. Lagen är bl.a. lillämplig på ulsläpp av avloppsvallen
och fasla ämnen i vattendrag, sjöar och andra vattenområden samt på användning
av mark, byggnader eller anläggningar på sätt som kan medföra atl ett
vattenområde förorenas.

Åtgärder eller användning som omfattas av ML kallas
miljöfarlig verksamhet. Beteckningen ger bl. a. uttryck för grundtanken att
även risken för olägenhel skall beaklas.

För all en miljöfarlig verksamhet skall få ulövas krävs
som huvudregel atl den som utövar eller ämnar utöva den miljöfarliga
verksamhelen skall vidta de skyddsålgärder, låla den begränsning av
verksamheten och iaktta de försiktighetsmått i övrigl som skäligen kan fordras
för alt förebygga eller avhjälpa olägenhel. För många olika verksamheier krävs
däruiöver lillstånd enligt ML för all de skall få bedrivas. Nägon sådan
förprövnings-plikl gäller inte beiräffande l.ex. spridning av gödsel, men
verksamhelen faller under lagen. 1 lagens förarbeten anges sålunda som exempel
på miljöfarlig verksamhet anordnande av upplag som kan medföra vallenförorening
och vidare utspridning av gödselmedel och andra ämnen som genom avrinning kan
spridas lill sjöar och andra vattenområden (prop. 1969:28 s. 259).

Även VL innehåller i 19 kap. vissa vauenskyddsbeslämmelser.
Dessa avser skyddel för yl- och grundvallenlillgångar som utnyttjas eller kan
komma all ulnylljas för vattentäkter, dvs. till kommunal eller industriell
vattenförsörjning eller bevattning. För verksamheter som bedrivs vid en sådan
vattentillgång gäller en allmän aktsamheisregel, men om denna inte är
tillräcklig kan länsstyrelsen inrätta särskilda skyddsområden och föreskriva
de yllerligare inskränkningar i rälien alt förfoga över fastigheter inom
området som behövs för alt lillgodose syflel med området.

Prop. 1984/85:10 14

Hälsoskyddslagen
(1982:108) reglerar åtgärder för all hindra uppkomslen av sanitära olägenheler
och för all undanröja sådana olägenheler. Enligt 11 och 12§§
hälsoskyddsförordningen (1983:616) får en kommun, om det behövs för atl hindra
uppkomslen av sanitär olägenhel inom kommunen, meddela föreskrifter om
spridande av naturlig gödsel, slam och annan orenlighet inom tätbebyggda
områden eller om skydd för ytvatlen-läkter och enskilda grundvattenläkter.

Naturvårdslagen
(1964:822) innehåller beslämmelser lill skydd för naturmiljön. Länsstyrelsen
kan förklara ett område som naturreservat om det är värdefulll ur velenskaplig
eller kulturell synpunkt eller om områdel är av väsenllig belydelse för
allmänhetens friluftsliv. I samband med beslut om bildande av naturreservat
skall anges bl.a. de inskränkningar i rätten all förfoga över ett sådant område
scm behövs för atl trygga ändamålet med reservatet.

Som
exempel på sådana inskränkningar nämns i lagen bl. a. förbud mol användning av
bekämpningsmedel. Som ytterligare exempel på åtgärder som kan förbjudas har i
förarbelena nämnts användning av handelsgödsel (L3U 1964:41 s. 84). Om
reservalslörordnandet medför all pågående markanvändning avsevärt försvåras, är
innehavaren av marken berättigad till ersättning för det intrång
reservalslörordnandet medför.

Ett
område, inom vilket särskilda ålgärder behövs för all skydda eller vårda
naturmiljön kan av länsstyrelsen förklaras som nalurvårdsomräde. Länsstyrelsen
kan föreskriva inskränkningar i fastighetens nyttjande eller skyldighel all
låla vissa landskapsvårdande åtgärder. Institutet naturvårds-område används i
sådana fall dä erforderliga vård- och kontrollåtgärder är förenliga med
bedrivandet av ell normalt jord- och skogsbruk.

Som
lidigare nämnls har riksdagen nyligen anlagil en ändring i lagen (1979:425) om
skötsel av Jordbruksmark, som innebär alt hänsyn lill naturvårdens iniressen
skall las vid bedrivande av jordbruk.

Även
enligt skogsvårdslagen (1979:429) skall hänsyn las lill naturvårdens och andra
allmänna intressen i samband med skogsavverkning och skogsvård.

Av
min nu lämnade redogörelse framgår alt den gällande lagstiftningen i viss
utsträckning också kan lillämpas på frågor rörande del nu akluella problemet
med övergödning av vatienområden. Alla från allmän synpunkt önskvärda styr- och
konlrollmedel ryms emellertid inle inom ra.men för den gällande lagstiftningen.
Sålunda medger ML i sin nuvarande ulformning endast möjligheter lill
ingripanden i individuella fall mol miljöfarliga verksamheter. VL:s
vauenskyddsbeslämmelser har en mera generell inriktning, men de är begränsade
till skyddel av sådana vallentillgångar som behövs för vallenförsörjning eller
bevattning. Hälsoskyddslagsliflningen är begränsad till ålgärder mot sanitär
olägenhel. Naturvårdslagen och övriga angivna lagar slutligen tar sikte på
speciella naturvårdssynpunkter, vari inte alllid föroreningsaspeklen kan
inbegripas.

Prop. 1984/85:10 15

Vid
mina överväganden har jag kommit lill den slulsalsen alt del bör skapas
yllerligare möjligheter i lagsiiftningen lill ell mera generellt skydd mot
förorening av särskilt föroreningskänsliga vattenområden. Ulredningen har
också föreslagit en sådan lagstiftning, såvitt gäller användningen av gödsel
inom sådana områden.

Jag
har tidigare anfört att användningen av gödsel inom främsl jordbruket är en
bidragande orsak till övergödningen av vissa vallenområden. Gödselanvändningen
är emellertid inle den enda orsaken till detla. Bl.a. bidrar utsläpp av
avloppsvallen i vissa fall också till övergödningsproblemen. En lag som endasl
reglerar gödselhanieringen är därför enligt min mening inte en ändamålsenlig
lösning. En lösning i linje med utredningsförslaget skulle dessutom kräva
ytteriigare ulbyggnader av regelsystemet.

Del
ligger enligt min mening närmare till hands atl åsladkomma den önskvärda
lagregleringen inom ramen för miljöskyddslagsliflningen. Denna reglerar redan
nu frågor om sådan mark- och vallenanvändning som kan orsaka vattenförorening.
ML tillhandahåller genom sina tillåtlighets-, tillstånds-, tillsyns- och
ansvarsbestämmelser elt regelsystem som med inle alltför omfattande ändringar
kan göras tillämpligt på de nu aktuella frågorna. Del bör därför enligt min
mening införas regler i ML som gör del möjligt att, utöver individuell prövning
och andra ingripanden beträffande olika miljöslörande verksamheter, mera
generelll meddela föreskrifier om skydd mol förorening inom särskilt
föroreningskänsliga områden.

En
regel av mera generell innebörd finns redan i dag i 8 § ML. Bestämmelsen ger
möjligheter för regeringen all, om del är av särskild betydelse från
naturvårdssynpunkl eller annars med hänsyn lill något allmänl inlresse, med
avseende på viss del av landet förbjuda allt utsläppande av avloppsvatten m.
m. i etl vattenområde.

Den
lagreglering av övergödningsfrågorna som nu är i fråga bör kunna anknytas lill
nu angivna beslämmelse. Jag förordar därför all del i ML, efter denna
beslämmelse, införs en ny 8 a §, enligt vilken paragraf regeringen bemyndigas
förklara etl vattenområde och angränsande marker som ett särskilt
föroreningskänsligt område, om det från allmän synpunki är angeläget atl
skydda vattenområdet mol förorening.

Ell
förordnande av regeringen av angivei slag innebär etl konstaterande av att del
behövs skärpta krav på mark- och vattenanvändningen inom områdel redan vid
tillämpningen av de vanliga lillållighetsreglerna i 4-7 §§ ML, och då särskilt
5 och 7§§. Regeringens ställningstagande bör därför grundas på noggranna
överväganden, bl.a. i fråga om den geografiska omfattningen av områdel. Min
lanke är all lill en början låla något eller några vallenområden i södra
Sverige, främsl Ringsjön i Skåne och angränsande marker, beiräffande vilken
sjö betydande erfarenheter och kunskaper om övergödningsproblematiken redan
finns, omfallas av etl förordnande av angivei slag.

Genom
elt sådant förordnande som jag nu berört slås således fast alt

Prop. 1984/85:10 16

miljön
är så känslig atl det måste ställas långtgående krav på t. ex. skyddsålgärder
vid miljöfarliga verksamheier inom området. Genom förordnandet bör emellertid,
som jag tidigare berört, också skapas formella möjligheter all meddela
särskilda föreskrifier för mark- och vallenanvändningen inom området. I viss
överensstämmelse med ulredningsförslagel och i enlighel med terminologin i 5 §
försia slyckel ML föreslår jag därför all regeringen eller, efter bemyndigande
£iv regeringen, länsstyrelsen får rätl alt meddela föreskrifier om de
skyddsåtgärder, begränsningar och försiktighetsmått i övrigl för verksamheier
inom områdel som generelll behövs för att lillgodose syflel med regeringens
förordnande. En sådan bestämmelse bör tas in som en ny 8 b § i ML.

Regeringen
bör redan i samband med atl elt område förklaras som särskilt
föroreningskänsligt ange vilka föreskrifier som i huvudsak skall gälla. Inom
ramen för vad regeringen sålunda bestämt bör de närmare föreskrifier som behövs
meddelas av länsstyrelsen.

De
föreskrifier som bör kunna komma i fråga kan t. ex. avse lagring av
stallgödsel, spridning av gödsel på åkermark, doseringen vid sådan spridning,
användning av avloppsslam på åkermark saml ulsläpp av avloppsvallen från
permanentbostäder och fritidshus. Länsstyrelsen bör samråda med
lantbruksnämnden vid ularbetande av föreskrifter som rör jordbruket. Föreskrifierna
bör naturligtvis inle gå längre än som är nödvändigl för atl lillgodose syflel
med regeringens förordnande. Somjag lidigare beröri syftar mina förslag framför
alll lill all komma lill rälla med de på sina håll belydande övergivorna av
gödsel inom jordbrukel. Jag räknar därför med all det skall vara möjligt all nå
betydande förbättringar från miljöskyddssynpunkt ulan atl
produktionsresultatet för den skull påverkas negaiivt. Minskade gödselgivor kan
som jag lidigare sagl i stället innebära besparingar av gödslingskostnaderna
ulan någon negativ inverkan på produktionen. Della utesluter nalurliglvis inte
all längre gående föreskrifier kan behövas i vissa fall. De avvägningar som i
sådana fall behöver göras får ske med stöd av ML:s allmänna lillållighelsregler.
Eflersom dessa föreskrifier är betingade av miljöskydds- och hälsoskäl, kan
inte de som drabbas av inskränkande föreskrifier hävda någon rätl till
ersättning.

2.2
Samordningen ML—VL

2.2.1
Allmänna utgångspunkter

Genom
den markpoliliska lagstiftningen kan samhällel styra och kontrollera mark- och
vallenanvändningen. Exempel på sådan lagsliftning är byggnads-,
exproprialions-, nalurvårds-, miljöskydds-, fastighetsbildnings-,
hälsoskydds-, vatten-, fiske- och väglagstiftningen.

Genom
reglerna ges samhället möjligheter all konlrollera atl sådana verksamheier inle
kommer lill slånd som slår i strid med mera långsikliga bedömningar av hur
landets mark- och vattenresurser bäst skall utnyttjas.

Prop. 1984/85:10 17

Även
i ell mera begränsat perspekliv möjliggörs avvägningar mellan olika anspråk på
utnyttjande eller bevarande av mark- och vattenresurserna. Ibland är skyddet
mera begränsai lill elt visst eller vissa iniressen, l.ex. i hälsoskydds-,
naturvårds- och fiskelagstiftningen.

Elt
viktigt kontroll- och styrinstrument för samhällel är krav på lillstånd för
verksamheter som innebär användning av mark eller vallen. För många
verksamheter krävs i dag lillslånd enligt flera olika förfatiningar. 1 vissa
författningar förulsälls en allsidig bedömning av ell förelags verkningar,
medan del enligt andra skall göras en mera begränsad, sekloriell bedömning.

En
tillståndsprövning tar i många fall betydande resurser i anspråk. Della gäller
naturligtvis beiräffande den lillståndsprövande myndigheten själv, men
prövningen medför också myckel arbele för andra slalliga och kommunala
myndigheter. För de enskilda medborgarna, såväl de som vill bedriva den
verksamhel som är föremål för prövning som de som på olika sätt berörs av
verksamheten, innebär en tillståndsprövning en besvärlig och i många fall
kostsam procedur. Som än mera besväriigi upplevs systemet nalurliglvis av den
enskilde, när en och samma verksamhel kräver tillstånd enligt olika
författningar.

Enligt
min mening måste man acceptera att ålskilliga verksamheier även i
fortsättningen kommer all kräva lillslånd enligt olika specialförfatlningar och
då prövas av olika myndigheler. Det är emellertid ett berättigat krav att
samhällets resurser utnyttjas så effektivi som möjligt. En prövning av olika
lillståndsmyndigheter av i stort selt samma frågor kan enligt min mening inte
anses innebära elt effeklivl resursutnyttjande. Därtill kommer alt en sådan
ordning för den enskilde är kostsam och upplevs som onödigl byråkratisk. En
sirävan måsle därför vara all försöka förenkla tillståndsprövningen, då del
kan ske utan atl motstående allmänna och enskilda intressen eftersatts.

Mol
den nu angivna bakgrunden harjag funnit all del bör vara möjligt atl ha en
enklare och rationellare prövningsordning beiräffande vissa verksamheter som
ligger inom mitl ansvarsområde. Jag avser då närmasl behovet av en bälire
samordning mellan ML;s och VL:s regelsystem. Jag vill också redovisa vissa
överväganden som rör prövningen av fisk-, mus-sel- och kräfldjursodlingar
enligt fiskelagstiflningen.

2.2.2
Gällande ordning

1
både VL och ML regleras frågor som rör vattenanvändningen. VL, som fr. o. m.
den Ijanuari 1984 har ersatt 1918 års vattenlag, är tillämplig på
vatienföreiag. Med vatienföreiag avses bl. a. ulförande av anläggningar i vattendrag,
sjöar och andra vattenområden, utfyllnader i vallenområden samt bortledande av
vallen från vallenområden (Ikap. 3§ försia slycket punkt 1 VL). 2 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr
10

Prop. 1984/85:10 18

ML
är bl.a. lillämplig på sådan miljöfarlig verksamhel som består i utsläppande av
avloppsvatten, fast ämne eller gas från mark, byggnad eller anläggning i
vallendrag, sjö eller annat vattenområde, om åtgärden inte utgör vallenförelag
enligt VL eller omfattas av lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall
i vallen (1§ första stycket punkt I och andra stycket). ML är vidare lillämplig
på användning av mark, byggnad eller anläggning på sätl som annars kan medföra
förorening av vaitendrag, sjö eller annat vattenområde, om användningen inle ulgör
vatienföreiag enligt VL (1 § första slyckel punkl 2).

Gränsen
mellan VL:s och ML:s tillämpningsområden har alltså dragits så att ML inte är
lillämplig på åtgärder som utgör vattenförelag. Trots detta kan det förekomma
fall då båda lagarna blir tillämpliga. VL är sålunda tillämplig på uppförandel
av en anläggning i vatten, medan användningen av anläggningen kan falla under
ML. Exempel på sådana fall är fisk-och musselodlingar.

Även
annan lagsliflning kan bli tillämplig på valtenanvändningsfrågor. I det nyss
angivna exemplet med fisk- och musselodlingar blir en lillämpning av 35 §
fiskeriförordningen (1982: 126) och slrandskyddsbestämmelserna i 16 §
naturvårdslagen (1964:822) också akluell.

Del
anförda visar alt det kan förekomma vissa samordnings- och gränsdragningsproblem
när ell förelag i vatten omfattar olika moment och när en och samma
verksamhelsiyp faller inom tillämpningsområdet för flera författningar. En
prövning av flera myndigheler kan då komma i fråga.

Reglerna
om lillståndsplikt i angivna förfatiningar är mofiverade från olika
utgångspunkter. Sålunda skall vid en bedömning enligt ML främsl
föroreningsfrågorna beaktas. Även annan inverkan på omgivningen skall
emellertid bedömas, t. ex. inverkan på fiskel, landskapsbilden och friluftslivet.
Bedömningar av motsvarande slag skall också göras vid tillståndsprövningen
enligt VL, och då kan även föroreningsaspekler vägas in. Vid en prövning enligt
slrandskyddsbestämmelserna i naturvårdslagen skall bedömas förelagets inverkan
på möjligheterna för allmänheten att bada och idka friluftsliv i övrigt.
Prövningen av fisk-, mussel- och kräfldjursodlingar enligt fiskeriförordningen
slutligen är, även om det inte direkt framgår av författningstexten, inriktad
enbart på biologiska förhållanden, dvs. på riskerna för spridning av smillsamma
sjukdomar och av ej önskade arter eller slammar.

Anförda
exempel visar all prövningen av vissa företag i vatten enligt de olika
författningarna åtminslone delvis avser likarlade frågor. Insikten om della har
medförl att man i 16 § naturvårdslagen har infört etl undanlag från
prövningspliklen enligt det stadgandet i fråga om förelag vartill tillstånd
lämnals enligt VL eller ML. I övrigt kan i stort setl samma prövning enligt de
olika författningarna behöva ske beträffande ell företag i vallen. Före VL:s
ikraftträdande vid del senasle årsskiftel torde en dubbelprövning enligt både
ML och 1918 års vattenlag av etl förelag i vatten inle

Prop. 1984/85:10 , , 19

ha
varil så vanlig. Anledningen härtill har varit atl reglerna i 1918 års
vattenlag om lillståndsplikt var så ulformade att tillstånd enligt den lagen
sällan inhämtades lill mindre vallenföretag, som ingick som ell led i en
miljöfarlig verksamhel som prövades enligt ML, bl. a. fisk- och musselodlingar.

VL:s
regler om fillslåndsplikt har emellertid inneburit skärpningar i förhållande
lill 1918 års vattenlag. Man kan därför anla atl elt störte anlal vatienföreiag
än fidigare kan behöva tillståndsprövas enligt VL, och då även sådana förelag
som ulgör ell led i en miljöfarlig verksamhel som också skall prövas enligt ML.

2.2.J
Framförda förslag om ändringar i prövningssystemei

2.2.3.1 Riksdagsuttalande
(JoU 1982/83:30)

Vid
sin behandling av prop. 1981/82:130 med förslag till ny vallenlag m.m.
efterlyste jordbruksutskottet en rafionellare gränsdragning mellan prövningen
enligt ML och VL. Som exempel på fall där gränsdragningsfrågan var särskilt
aktuell anförde utskottet muddrings- och muddertippnings-förelag, fisk- och
musselodlingar samt anläggningar för utvinning av värme ur yl- eller
grundvallen. Utskottet ulgick från alt regeringen, efler beredningen av ell
förslag i gränsdragningsfrågan av miljöskyddsutredningen i delbetänkandet Ds Jo
1983:1, skulle åierkomma till riksdagen med förslag i frågan. Riksdagen godtog
vad uiskoUel anförl.

2.2.3.2 Miljöskyddsulredningens
förslag i Ds Jo 1983:1

Enligt
miljöskyddsulredningen är det synnerligen angeläget atl få lill slånd en
rationell gränsdragning mellan VL och ML, särskilt när del gäller prövningen av
muddringar och muddertippningar, fisk- och musselodlingar samt
värmeulvinningsförelagen.

Ulredningen
anser alt huvudorsaken till den olämpliga ordningen f. n. är atl man har dragit
gränsen mellan de båda lagarnas tillämpningsområden genom definitionen av
miljöfarlig verksamhel i 1 § ML. Ulredningen föreslår alt man hell avskaffar
den gränsen och i slället drar en gräns mellan lagarna i fråga om
förprövningspliklen. Delta borde enligt utredningen ske på del sättet alt
regeringen genom ett tillägg lill reglerna i 4kap. VL om fillslåndsplikt med
slöd av 8 kap. 7§ första slycket 4 regeringsformen bemyndigas atl medge
undanlag från tillslåndspliklen enligt VL. Med slöd av eu sådant bemyndigande
skulle regeringen sedan i förordning meddela undanlag från tillslåndspliklen
enligt VL beiräffande vissa vattenförelag som är omfattade av tillstånds- eller
anmälningsplikt enligt ML.

Ulredningens
förslag har i allmänhel godtagils av remissinslanserna. Fyra vattendomstolar
och LRF avstyrker dock förslagel. Vallenöverdomstolen anser sig inte kunna vare
sig lill- eller avstyrka förslagel på grundval av del av utredningen förebragta
materialet.

Prop. 1984/85:10 20

2.2.3.3 Rapporten
(82: 14) VaUenbruk för Sverige

För
att närmare precisera problemen och uireda förutsättningarna för en positiv
utveckling av etl svenskt vallenbruk, innefattande bl. a. fisk-, mussel- och
kräfldjursodling, tillsatte forskningsrådsnämnden och delegalionen för
samordning av havsresursverksamheten en särskild slyrgrupp för vallenbruk. I en
rapporl (82: 14) till regeringen har av nämnden och delegationen föreslagits
ålgärder för svenskl vattenbruk. Bl.a. föreslås atl tillståndsprövningen
beträffande fisk- och skaldjursodlingar förenklas i riklning mol ett enda
provningssyslem. Remissinstanserna har ställt sig posiliva lill ett förenklat
prövningsförfarande.

I
prop. 1983/84: 10 om svensk havsresursverksamhel framhöll jag (bilaga 5) all
jag fäste slor vikl vid atl prövningsförfarandet får en utformning som är så
enkel och obyråkralisk som möjligt. Samtidigt måste samhällels iniressen
fillgodoses i fråga om miljöskydd och skydd mot sjukdomsspridning. Med hänsyn
lill atl statens nalurvårdsverk då utredde frågor om lillslåndsprövning för
fisk- och musselodlingar, bl.a. förenklingar i pröv-ningsförfarandel,
förklarade jag mig inle beredd all i del sammanhanget ta ställning till
eventuella ändringar i prövningsförfarandel.

2.2.3.4 Förslag
av statens nalurvårdsverk angående förprövning av mus

selodlingar

1
skrivelse lill jordbmksdepartementet den 18 januari 1984 har naturvårdsverket
föreslagil all lillståndsplikten för musselodlingar enligt ML slopas och all i
slället anmälningsplikt enligt ML bör gälla för sådana anläggningar. Vid sidan
av denna anmälningsplikt bör enligt naturvårdsverket lillståndsplikt enligt VL
gälla för musselodlingar.

Naturvårdsverket
arbetar också med ell förslag till ändring av miljöskyddsförordningen, som
bl.a. rör fiskodlingar. Verkel avser atl senare återkomma i denna fråga.

2.2.4
Reformbehovet

Genom
regler om lillståndsplikt och lillslåndsprövning i olika författningar rörande
utnyttjande av vatten för olika ändamål kan samhällel se lill att rimliga
avvägningar kommer till stånd. Samtidigt är det, som jag har sagl tidigare,
vikligl alt prövningsforrnerna är enkla och obyråkratiska. Därför måsle onödiga
fall av dubbelprövning undvikas. För della lalar såväl samhällsekonomiska som
företagsekonomiska skäl.

Av
min nyss lämnade redogörelse framgår att del beiräffande vissa förelag i vatten
kan bli fråga om besvärande dubbelprövningar enligt i försia hand ML och VL.
Del är enligt min mening angelägel att försöka få lill slånd förenklingar i
prövningssystemen. Jag vill dock betona atl den nuvarande gränsdragningen
mellan ML och VL i storl sell fungerar bra, varför del inte är fråga om några
stora ingrepp i prövningsordningarna. De fall som nu närmast moiiverar en
ändring är de av jordbruksulskollel och

Prop. 1984/85:10 21

miljöskyddsulredningen
särskilt nämnda, nämligen muddrings- och mud-dertippningsförelagen, fisk- och
musselodlingar samt vissa anläggningar för uivinning av värme ur yl- eller
grundvallen.

2.2.5
Lagteknisk principlösning

Vid
mina överväganden om den lämpligaste laglekniska lösningen har jag funnit atl
del inle är en framkomlig väg atl, som föreslagils av några remissinslanser,
ytterligare detaljreglera tillämpningsområdet för de båda lagarna, dvs.
definiera vad som är vattenföretag enligt VL resp. miljöfariig verksamhel
enligt ML. En sådan detaljreglering skulle kunna leda lill au ännu fler
förelagslyper kommer all falla under båda lagarnas lillämpningsområde. Syflel
med min översyn av samordningsfrågorna, nämligen all undvika en dubbelprövning
enligt både ML och VL, skulle därigenom komma atl molverkas.

Jag
anser all del ligger närmare lill hands all söka en lösning av
dubbel-prövningsproblemel med ulgångspunkl i miljöskyddsulredningens förslag.
Enligt detla förslag bör man hell avskaffa den nuvarande gränsen mellan de båda
lagarnas tillämpningsområden och i stället dra gränsen mellan lagarna såvitt
gäller förprövningspliklen. En förprövning som företas enligt endera av de båda
lagarna skulle alltså medföra att någon motsvarande förprövning inte skall
behöva vidtas enligt den andra lagen.

Jag
har nyss avvisat tanken på aU dra en ny gräns mellan ML och VL genom ändrade
definitioner i resp. lags inledande beslämmelser om fill-lämpningsområdel. 1
sammanhanget vill jag erinra om vad jag tidigare har anfört om att det inle är
möjligt all alllid göra en lag exklusivt fillämplig på en viss verksamhet i
vallen. Man måste acceptera atl del finns speciallagstiftning, så atl vissa
frågor får en speciell belysning och kan bedömas av myndigheler med särskild
sakkunskap. Å andra sidan bör man, som jag också sagl, naturiiglvis sträva
efter all samma bedömningar inle behöver göras av flera olika prövningsmyndigheter
som har i storl sell samma sakkunskap. Så är delvis fallel med de myndigheler
som prövar frågor om lillstånd enligt ML och VL, dvs. koncessionsnämnden för
miljöskydd och länsstyrelserna resp. vattendomstolarna. Del är i sådana fall
angelägel alt prövningen kan göras enligt den lag och av den prövningsmyndighel
som framslår som lämpligasl för just den verksamhel del gäller.

Vad
jag nu har anfört talar för en lösning i huvudsak enligt miljöskyddsulredningens
förslag. Från myndighelssynpunkt är den lösningen tilltalande. Man bör
emellerlid också beakla hur de enskilda rätisägarnas ställning påverkas vid en
ändring av systemet. Den som vill bedriva en verksamhel i vatten är
naturiiglvis betjänt av en så enkel prövningsprocedur som möjligt. Samiidigi måsle
man se lill att möjligheterna för enskilda sakägare som företräder motstående
iniressen aU tillvarata sin rält vid prövningen inle försämras i nämnvärd mån.
Jag vill därför diskulera frågan om de enskilda intressenternas ställning från
olika utgångspunkter.

Prop. 1984/85:10 22

Som
miljöskyddsulredningen påpekar, bör vid överväganden av nu angivet slag komma
i blickpunkten främst frågor som rör möjligheterna lill en frivillig
tillståndsprövning, tillsynen och möjligheterna för enskilda sakägare atl föra
talan om ersättning och andra enskilda anspråk. Därtill bör enligt min mening
läggas möjligheterna för enskilda sakägare att i erforderlig män la lillvara
sin räll vid tillståndsprövningen.

Vad
först gäller frågan om den frivilliga tillståndsprövningen innebär
miljöskyddsutredningens förslag alt den som vill bedriva en verksamhet i
vatten, som utgör både miljöfarlig verksamhet enligt ML och vatienföreiag
enligt VL men som inte är förprövningspliktig enligt någondera lagen, får
vidgade möjligheter alt frivilligl söka tillstånd enligt en av eller båda
lagarna. Etl lillslånd som har lämnals enligt den ena lagen har visserligen
inle någon laglig rättskraft enligt den andra men tillståndet får i alla fall
giltighet i enlighel med sill innehåll. En viss fördel kan företagaren ha av
atl söka lillstånd enligt VL på grund av bevisbörderegeln i 4 kap. 6§, som kan
få betydelse i en evenluell skadeståndsprocess senare. Della innebär inga
nackdelar för den enskilde och inte heller några olägenheler för det allmänna.

I
fråga om samhällets möjligheter all ulöva tillsyn år del enligt min mening
vikligl all framhålla all VL:s lillsynsregler är utformade efler mönster av ML.
Länsstyrelserna är tillsynsmyndigheter och har all lillämpa regler som i slort
sell är desamma, bortsett från all ML:s i några avseenden är mera delaljerade.
Några avgörande skäl mol en lösning i enlighel med miljöskyddsulredningens
förslag föreligger därför inle heller såviu avser lillsynsmöjligheierna.

När
del gäller ersättningsanspråk av den som drabbas av skador av en verksamhel i
vallen, föreligger vissa skillnader enligt ML och VL. Enligt ML kan
ersättningsfrågan inte behandlas i samband med tillståndsprövningen, utan vid
fall av skada får ersättningstalan väckas i efterhand vid fastighetsdomstolen.
Vid prövningen enligt VL behandlas däremoi ersättningsfrågorna i samband med
tillståndsprövningen i ansökningsmålet. Skadeersättningarna för etl
vallenföretag skall i princip vara betalda innan förelaget får ulföras. En
skillnad föreligger också i fråga om sakägarnas rätl alt få ersällning för sina
kostnader i samband med tillståndsprövningen. Sådan räll föreligger i princip
enligt VL men inte enligt ML.

Nu
angivna skillnader mellan ML och VL måsle beaklas när man tar ställning till
hur förprövningspliklen skall fördelas enligt de båda lagarna. Förprövning
enligt ML av företag som också faller under VL bör sålunda ske främst i sådana
fall då några skador för enskilda sakägare typiskt setl inle uppstår på grund
av den ifrågavarande verksamheten och några omfallande insatser inle heller i
övrigl krävs av sakägarna för alt de skall kunna bevaka sin rält vid
tillståndsprövningen.

Det
kan uppkomma ersättningsfrågor också i andra fall, nämligen då en verksamhet i
vallen, som orsakar skador, inle har förprövals enligt vare

Prop.
1984/85:10 23

sig
ML eller VL. I sådana fall har den skadelidande alt genom stämning väcka
ersättningstalan. Eflersom tillämpningsområdet för ML genom miljöskyddsutredningens
förslag kommer all utvidgas, kommer den skadelidande all ha störte frihet än
lidigare alt välja forum för sin ersättningstalan. Jag vill dock anmärka all,
om en ersättningstalan enligt 34 § ML väcks vid fastighetsdomstolen, denna inte
är behörig all pröva sådana skadeståndsanspråk som grundas på annal än ML (se
rättsfallet NJA 1973 s. 1). Vattendomstolen kan däremot vara behörig att också
bedöma yrkanden som grundas på ML, 3 kap. jordabalken, skadeståndslagen
(1972:207) och allmänna skadeståndsrättsliga grundsatser i övrigl(se 13 kap. 17
§ VL). Från den enskildes synpunki innebär den angivna ordningen inga nackdelar
ulan snarare fördelar.

Jag
vill i sammanhanget erinra om atl miljöskadeutredningen i betänkandet (SOU
1983:7) Ersättning för miljöskador har föreslagil all ML:s ersättningsregler
bryts ul ur ML och förs in i en särskild lag, miljöskadelagen. Enligt förslagel
skall fastighetsdomstolen som har all pröva ersättningsfrågor enligt den lagen
också kunna pröva yrkanden som har samband med den verksamhet det är fråga om
men rör rättsförhållanden som inle skall bedömas enligt miljöskadelagen. Efler
remissbehandling övervägs förslagel i regeringskansliel.

Inle
heller i fråga om andra enskilda anspråk än rena ersättningsanspråk torde den
av miljöskyddsutredningen föreslagna ändringen innebära några olägenheler för
en sakägare. Så bör l.ex. en lalan om uirivning av eller vidtagande av andra
skyddsålgärder beiräffande en anläggning i vallen, som inle är laglig enligt
någondera lagen, enligt sakägarens önskan kunna väckas vid anfingen
fastighetsdomstolen eller vattendomstolen.

Sammanfattningsvis
anser jag atl det inle föreligger några avgörande skäl mot en parallell
tillämpning av ML och VL i vissa fall, om man samlidigt, för alt slippa en icke
önskad dubbelprövning, ändrar reglerna om förprövningsplikt i de båda lagarna.

2.2.6
Närmare om den lagtekniska lösningen

Utgångspunkten
för ändringarna i fråga om tillslåndspliklen enligt ML och VL är, somjag har
sagt lidigare, all åsladkomma en från både allmän och enskild synpunki
rationell uppdelning av de förprövningspliktiga förelagen mellan
prövningsmyndighelerna och undvika en onödig dubbelprövning.

Lagstiftningstekniken
i ML och VL är olika när det gäller all ange vilka verksamheter som är
förprövningspliktiga. I ML anges i 10 och 17 §§ endasl huvudprinciperna för
förprövningspliklen (dvs. tillstånds- eller anmälningsplikt), medan
befogenheten atl meddela närmare föreskrifter härom har delegerats lill
regeringen. Sådana föreskrifier har därefler meddelals i
miljöskyddsförordningen genom uppräkning av de lyper av anläggningar eller
verksamheter som är förprövningspliktiga.

Prop. 1984/85:10 24

I
VL är däremot tillslåndspliklen fullständigt reglerad i lagen. I själva lagen
preciseras sålunda under vilka förutsäUningar lillståndsplikt föreligger.
Anledningen lill detta är atl vissa frågor som behandlas i VL faller ulanför
det delegeringsbara områdel enligt 8 kap. 7§ försia stycket regeringsformen.

Miljöskyddsutredningens
förslag innebär som lidigare nämnls all i VL:s kapilel om lillståndsplikt (4
kap.) las in ett bemyndigande för regeringen all medge undantag från VL:s
regler om lillståndsplikt i vissa fall. Enhgt min mening ligger dock frågan om
lillståndsplikt enligt VL ulanför det delegeringsbara områdel enligt 8 kap. 7
§ försia stycket 4 regeringsformen. De fall för vilka undantag bör göras från
VL:s lillståndsplikt bör i stället anges särskilt i 4 kap. VL.

Sammanfattningsvis
skulle den laglekniska lösningen se ut så här.

Reglerna
om VL:s lillämpningsområde lämnas oförändrade, medan i 1 § försia stycket punklerna
1 och 2 ML de nuvarande undantagen från ML:s tillämpningsområde beträffande
vattenförelag enligt VL las bort.

Bland
reglerna om lillståndsplikt för vaUenföretag i 4 kap. VL införs regler om
undantag från lillståndsplikten enligt VL i fråga om vissa vatten-företag som
utgör ett led i en miljöfariig verksamhet, för vilken föreligger
fillslåndsplikt eller anmälningsplikt enligt ML. I en ny bestämmelse i 4 kap.
VL - la§ - bör alltså räknas upp de vatienföreiag som inle behöver prövas
enligt VL utan i stället enligt ML.

I
miljöskyddsförordningen tas in bestämmelser om att förprövning enligt ML inte
behöver ske av vissa miljöfariiga verksamheter som har prövats enligt VL (jfr
16 § naturvårdslagen).

2.2.7
De verksamheter som bör omfattas av den föreslagna ordningen

Jag
har lidigare angett de verksamheter där elt reformbehov finns nu. Del gäller
muddringar och muddertippningar, fisk-, mussel- och kräftdjurs-odhngar saml
vissa företag i vaUen för utvinning av värme.

Muddring
- muddertippning. Enligt 2 § försia stycket 5 miljöskyddsförordningen och
punkl 2.3 i bilaga A fill denna föreligger f. n. fillslåndsplikt i fråga om
utsläpp av fast avfall eller annal fast ämne från mark, byggnad eller
anläggning i vaitendrag, sjö eller annat vattenområde samt i fråga om
uppläggning av sådant ämne på etl sätt som kan förorena ett vattenområde.
Utsläpp eller uppläggning av detta slag sker ofta i samband med etl
mudd-ringsarbele, vilket ulgör etl vattenföretag. För alt undvika prövning vid
två olika myndigheter bör vattendomstolen i sådana fall - med stöd av stadgandet
i 13 kap. 16§ VL - pröva också utsläppet eller uppläggningen av muddermassorna,
även om syftet med utsläppet eller uppläggningen inle är atl åsladkomma en
anläggning som kan komma lill nyttig användning. Självfallet skall
miljöskyddsaspekterna beaktas av vattendomstolen, vilket följer av
tillåtlighelsbestämmelsen i 3 kap. 3 § VL. På grund härav bör i 2 §
miljöskyddsförordningen införas en bestämmelse av innebörd alt lillslånd

Prop. 1984/85:10 25

lill
en ålgärd som avses i paragrafens första siycke 5 inle behöver sökas, om
ålgärden prövats i samband med elt vatienföreiag enligt VL.

Musselodling.
Anläggningar för odling av musslor med en årsproduktion översiigande 50 ton är
tillståndspliktiga enligt punkt 2.1.19 i bilaga A till miljöskyddsförordningen.

Nalurvårdsverkel
har i sin skrivelse lill regeringen föreslagit att del skall föreligga
anmälningsplikt enligt ML för musselodlingar av alla storlekar saml dessulom
den vanliga tillslåndspliklen enligt VL för större musselodlingar. Skälen för
naturvårdsverkets förslag är att musselodlingar kan ge siörningar i miljön.
Enligt verkets uppfattning är dessa emellertid inle av den omfattningen atl en
separat miljöskyddsprövning behövs vid sidan av prövningen enligt VL.

Naturvårdsverkets
förslag i fråga om musselodlingar innebär atl lillståndsplikten enligt ML
ersätts av en anmälningsplikt enligt samma lag. Eflersom föroreningsproblemen i
fråga om musselodlingar normall lorde vara av mindre allvarligt slag, bör del
enligt min mening i varje fall beträffande mindre odlingar räcka med en
anmälningsplikt. För större odlingar bör dock enligt min mening
tillslåndspliklen enligt ML kvarstå. Enligt naturvårdsverkets förslag bör
sådana odlingar emellerlid även i fortsättningen tillståndsprövas enligt VL.
Enligt min mening bör dock samhället anses få fillräckliga konlroll-och
styrmöjligheter beiräffande musselodlingarna genom elt tillstånds- resp.
anmälningsförfarande enligt ML, Att däruiöver kräva lillståndsplikt enligt VL
för i varje fall vissa musselodlingar strider mot de ställningstaganden mot
dubbelprövning som jag har gjort lidigare. Riksdagen (JoU 1982/83: 30 s. 15)
har också uttalat aU fiskodling och liknande verksamheter inte bör hindras
genom etl administrativt regelsystem som är onödigl komplicerat. På grund
härav bör musselodlingarna omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt
enligt ML och undanlas från lillståndsplikt enligt VL.

I
sammanhanget avser jag atl närmare överväga om del går atl bälire samordna
prövningen av musselodlingar enligt ML med tillståndsprövningen av
fiskeristyrelsen enligt 35 § fiskeriförordningen.

Fiskodling
och kräfldjursodling. Alla anläggningar för odling av fisk är
lillslåndsplikliga enligt punkl 2.1.19 i bilaga A fill miljöskyddsförordningen
samt enligt 35 § fiskeriförordningen. Samma synpunkter i fråga om dubbelprövning
gör sig gällande här som beträffande musselodlingar. En prövning enligt ML är
enligt min mening tillräcklig och bör alltså ersätta en prövning enligt VL.
Detsamma bör gälla anläggningar för odling av kräftdjur, vilka för närvarande
inte är prövningspliktiga enligt ML. Nalurvårdsverkel ulreder f. n. frågan om
förprövningsplikt i miljöskyddsförordningen beträffande fiskodhng. Jag avser
all åierkomma fill regeringen i den frågan, liksom beträffande
kräfldjursodling, när resultatet av den utredningen föreligger. Anläggningar
för uivinning av värme ur vallen. F.n. stadgas i punkt

Prop. 1984/85:10 26

1.1.38
och 2.1.41 i bilaga A lill miljöskyddsförordningen lillståndsplikt enligt ML
såvitt gäller anläggningar för en uttagen effekl översiigande 10 MW och enligt
1.19 i bilaga B anmälningsplikt beiräffande anläggningar mellan 1 och 10 MW.
Värmeulvinningsförelagen har ansetts utgöra miljöfariig verksamhet främst på
grund av alt de är ägnade all orsaka väsenllig ändring av
temperalurförhållandena i mark och vatten, s. k. termisk förorening, eller på
grund av risken för läckage av miljöfarlig froslskydds-välska. Anläggningar av
detla slag omfattas också i viss utsträckning av VL. Del är fallel om förelaget
innefaUar uppförande av en anläggning i vaitendrag, sjö eller annal
vallenområde. Definilionen av yl vatienföreiag i 1 kap. 3 § försia stycket
punkl 1 omfattar således utläggning av rör- och slangsyslem e.d. i vattenområde
för värmeutvinningsändamål. Är systemet slutet, som l.ex. då en
värmebärarvälska cirkulerar i rörsystemet, utgör endasl själva uppförandel av
anläggningen ell vatienföreiag. I etl öppet system, där vattnet utnyttjas som
värmebärare, förekommer dessutom etl kontinuerligt bortledande av ytvatten som
i sig ulgör vatienföreiag enligt nyssnämnda punkt.

I
andra typer av värmeutvinningsanläggningar utnyttjas gmndvallen i jord och berg
som värmekälla. VL:s tillämplighet på dessa förelag är beroende av om del
förekommer ell bortledande av grundvallen eller ej. Såväl bortledande av
gmndvallen som utförande av anläggningar härför utgör vatienföreiag enligt 1
kap. 3 § första slycket punkl 2 VL.

Enligt
min mening talar övervägande skäl för all slulna värmeulvinningsföretag, som
inle är kombinerade med bortledning av yl- eller grundvatten för vattnets
tillgodogörande, bör kunna prövas enbart enligt ML. Värmeulvinningsföretag som
innefatlar bortledande av yl- eller grundvatten bör däremot prövas enligt VL
och inte enligt ML. Vattendomstolens prövning kan därvid enligt 13 kap. 16 § VL
eller såsom en skadeförebyggande åtgärd omfatta även eu evenluelll åleriedande
av del använda vattnet. Från tillstånds- och anmälningsskyldigheten enligt ML
bör i så fall göras undantag för dylika kombinerade företag, samiidigi som i
4kap. 1 a§ VL undanlag från lillståndsplikten enligt VL görs beiräffande övriga
värmeulvinningsföretag.

Efter
samråd med chefen för juslitiedepartementel harjag funnil aU del i delta
sammanhang är lämpligl all göra vissa förtydliganden rörande VL:s tillämpning
på vissa typer av värmeulvinningsföretag. Jag ålerkommer fill dessa frågor i
specialmotiveringen.

Prop. 1984/85:10 27

3
Upprättade lagförslag

I
enlighel med del anförda har inom jordbruksdepartemenlel upprättats förslag
till

1. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387),

2. lag om ändring i vattenlagen (1983:291).

Förslaget
under 2 har upprättats i samråd med chefen för justitiedepartementet.
Förslagen bör fogas lill prolokollet i detla ärende som bUaga 3.

4
Specialmotivering

4.1
Förslaget till ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

1§

I
första stycket har i punkterna 1 och 2 undantagen från ML:s tillämplighet
beträffande åtgärder som ulgör vattenföretag enligt VL tagils bort Ofr. prop.
1982/83:26).

I
frågan om gränsdragningen mellan ML:s och VL:s tillämpning är det i punkt I
endasl åtgärder som innebär utsläppande av fasta ämnen i ell vattenområde som
blir aktuella. För det fallet innebär upphävandet av undantaget i sak ingen
ändring i förhållande till vad som nu gäller. Med "utsläppande" avses
lippningar och liknande åtgärder som endast avser kvitlblivning av de fasta
ämnena. VL är däremot som förul direkl tillämplig på åtgärder som sker i
utfyllnadssyfle, även om en avsikl med ålgärden är kvittblivning (jfr prop.
1981/82: 130 s. 395). Som jag har sagl i den allmänna motiveringen skall del
emellertid vara möjligt alt med slöd av 13 kap. 16 § VL pröva frågor om
tippning av muddermassor enligt VL samtidigt med prövning av upptagningen av
muddermassorna. Jag ämnar senare föreslå regeringen en ändring i 2 §
miljöskyddsförordningen som innebär alt lillståndsplikt enligt ML lill bl.a.
sådan tippning inte föreligger, om företagel prövats enligt VL.

Ändringen
i punkl 2 innebär däremoi en viss utvidgning av ML: s tillämpningsområde.
Vattenförorening som orsakas av vattenföretag, t. ex. regleringar eller
valtenbortledningar, omfallas efler ordalydelsen av stadgandet. Verkningar av
den arten kommer dock normall alt även i fortsättningen prövas i samband med
tillståndsprövningen av vallenförelaget enligt VL. Någon uiökad dubbelprövning
kommer därför enligt min mening inte all bli följden.

Rubrik
före 8 §

En
ny mellanrubrik med lydelsen "Skydd mol förorening av vissa vattenområden"
har införts före den nuvarande 8§. Denna paragraf har

Prop. 1984/85:10 28

hittills
funnils bland tillåtlighelsreglenria, men eflersom paragrafen enligt min mening
har etl störte sakligt samband med skyddsområdesbeslämmel-sernaide nya 8 a och
b§§, har jag anseu all även denna bör hänföras under den nya rubriken.

8a§

Om
del från allmän synpunki är angelägel att skydda ett vaitendrag, en sjö eller
ett annal vallenområde mol förorening, får regeringen förklara vattenområdet
och angränsande marker som elt särskilt föroreningskänsligt område.

Paragrafen
är ny.

Genom
paragrafen bemyndigas regeringen att förklara ell vallenområde och markområdena
kring delta som ett särskilt föroreningskänsligt område.

Omfattningen
av området får regeringen bestämma efler förhållandena i varje särskilt fall. Först
och främsl bör det naturligtvis omfatta själva vattenområdet som sådant. Det
lorde ofta bli akluelll alt också låla käll-och biflöden lill vattenområdet bli
omfattade. Även angränsande markområden bör inrymmas för all t. ex. förhindra
direkta utsläpp därifrån av avloppsvatten och andra förorenande ämnen eller atl
sådana ämnen vid l. ex. häftiga regn sköljs ul direkt i vattenområdet eller
genom ytvattendrag och dräneringsdiken så småningom tillförs detla. Områdel bör
även beslämmas med hänsyn till läckage av förorenande ämnen till
grundvallen-ådror som mynnar i vattenområdet.

Gränserna
för området bör utmärkas på en karta, som bör fogas till regeringens beslut.

Som
framgår av paragrafen och som jag har sagt i den allmänna moliveringen, skall
grunden för regeringens beslut vara atl del är från allmän synpunki angelägel
all skydda vattenområdet mol förorening. Befogenheten bör inte utnyttjas i
sådana fall, då skyddsintresset kan lillgodoses genom lillämpning av VL:s eller
hälsoskyddslagens vauenskyddsbeslämmelser. Tanken är all den inle heller bör
utnyttjas i sådana fall, då del är möjligt all komma till rätla med
föroreningsproblemen med slöd av ML:s vanliga bestämmelser, l.ex. i fall då
föroreningarna härrör från endasl någon eller några få verksamheier, som man
kan ingripa mot genom individuella ålgärder. Delta gäller l.ex. i fråga om
utsläpp av avloppsvatten från industrier och tälorler. Det skall alltså vara
fråga om ingripanden mot förorenande verksamheter som bedrivs av en störte
krets av personer, t. ex. jord- och skogsbruk på markerna runt en sjö eller
utsläpp av avloppsvatten från bebyggelse vid denna.

Inom
ell område som av regeringen har förklarats som särskilt föroreningskänsligt
gäller de vanliga fillåtlighelsreglerna i 4-7 §§ ML för den som bedriver
miljöfarlig verksamhet. Vad avser den individuella bedömningen av etl företag
inom området innebär förordnandet närmasl ett

Prop. 1984/85:10 29

r

konstaterande
all det föreligger förutsättningar för mera långtgående krav för all en förorenande
verksamhel skall få bedrivas. Närmast är dock syftet med förordnandet att göra
det möjligt atl på ell smidigare säll, dvs. genom generella föreskrifter,
reglera verksamheten vid etl slörre anlal företag av samma slag. Sådana
föreskrifter avses enligt den nya 8 b § skola meddelas av regeringen eller
länsstyrelsen.

8b§

Om
elt område har förklarats som särskilt föroreningskänsligt enligt 8a§, får
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, länsstyrelsen föreskriva de
skyddsålgärder, begränsningar och försiktighetsmått i övrigl för verksamheter
inom områdel som behövs för all lillgodose syftet med regeringens förordnande.

Länsstyrelsen
får i särskilda fall medge undantag från föreskrifier som har meddelals med
slöd av första slycket.

Paragrafen,
som är ny, avses ge regeringen och länsstyrelsen befogenhel att meddela vissa
föreskrifier om mark- och vattenanvändningen inom ell område, som av regeringen
har förklarals som särskilt föroreningskänsligt. Eflersom de generella
föreskrifierna kan avse slora mark- och vattenområden och sålunda får sägas
vara av normgivningskaraktär, har med hänsyn till 8 kap. 11 § regeringsformen
normgivningsbefogenheten givils regeringen men med möjlighel för regeringen
alt överlåta ål länsstyrelsen atl meddela föreskrifier i ämnel.

Av
vad jag har anfört i den allmänna moliveringen framgår alt tanken är alt
regeringen, i samband med all elt förordnande meddelas om all elt område är
särskilt föroreningskänsligt, också skall ange vilka föreskrifier som i
huvudsak skall gälla. Inom ramen för vad regeringen sålunda bestämt kan
länsstyrelsen sedan meddela mera delaljerade föreskrifier.

Somjag
har sagl i specialmotiveringen till 8a§, innebär redan elt regeringsförordnande
enligt den paragrafen elt klariäggande av alt slränga lillållighelskrav skall
gälla för förorenande verksamheter inom del ifrågavarande områdel.

Försia
slycket. Om regeringen finner, alt del behövs särskilda föreskrifter
beträffande verksamheier inom områdel, får regeringen meddela sådana.
Regeringen kan också överiämna ål länsstyrelsen all meddela närmare
föreskrifter. Dessa föreskrifier, som är all belrakla som preciseringar av ML:s
lillåfiighetsregler i 4-7§§ för miljöfariiga verksamheter, bör naturiiglvis
inte sträcka sig längre än som i varje särskilt fall anses nödvändigl för all
lillgodose syftet med regeringens förordnande.

Som
exempel på föreskrifter som bör kunna komma i fråga kan nämnas föreskrifter
rörande gödselanvändningen, dosering av gödselmedel i jordoch skogsbruket,
gödsellagring i jordbrukel saml utsläppande av avloppsvallen från
ekonomibyggnader, permanenlbosläder och fritidshus.

Ingenting
hindrar atl regeringen eller länsstyrelsen, sedan föreskrifter en gång har
meddelals, meddelar beslul om nya eller ändrade föreskrifier.

Prop. 1984/85:10 30

Föreskrifterna
skall naturligtvis upphävas, om de inle längre behövs.

Somjag
har anfört i den allmänna moliveringen, har ägare och innehavare av särskilda
rättigheter till de fasligheler som kan omfattas av föreskrifter inle någon
rätt lill ersäitning för de inskränkningar i möjligheterna atl förfoga över
fastigheterna som föreskrifterna kan medföra.

Enligt
andra stycket kan länsstyrelsen medge undantag från meddelade föreskrifier,
även sådana som har meddelats av regeringen. Ingenting hindrar heller atl
föreskrifier i vissa fall meddelas i form av förbud all vidta vissa ålgärder
ulan länsstyrelsens tillstånd.

Eflersom
föreskrifierna är av generell natur, gäller de också för sådan miljöfarlig
verksamhet som vid tidpunkten för meddelande av föreskrifterna ulövas med slöd
av ett tillstånd enligt ML (se förslagel lill ändring av 22 §). För
lillståndsgivna verksamheier kan del dock finnas skäl för medgivande av
undanlag enligt andra stycket. Ell lagakraftvunnel tillstånd enligt ML, som
meddelas efler del föreskrifterna har meddelats, gäller däremot enligt sitl
innehåll, såvida inte nya föreskrifier därefler meddelas med stöd av försia
stycket.

Länsstyrelsens
beslut enligt denna paragraf får överklagas hos regeringen genom besvär, se 48
§ försia slycket. Enligt de allmänna reglerna i förvaltningslagen (1971:290)
får den klaga som beslutet angår, dvs. ägare och innehavare av särskild rätt
till berörda fasligheter. Jag har också ansell det vara lämpligl alt ge statens
nalurvårdsverk, kommunerna och lokala arbetstagarorganisationer rätt att
överklaga beslut av nu angivet slag. Därför har ändringar gjorts i 48 § andra
och Iredje slyckena.

Uiöver
de nu behandlade lagbeslä:mmelserna behövs vissa regler om förfarandel vid
meddelande av föreskrifter, jfr. 11 och 12 §§ naturvårdsförordningen
(1976:484). Jag återkommer senare lill regeringen med förslag om ändringar i
miljöskyddsförordningen i detta hänseende.

22
§

Den
som fåll tillstånd enligt denna lag lill miljöfarlig verksamhel kan ej på grund
av beslämmelse i lagen eller ii hälsoskyddslagen (1982:1080) eller i
renhållningslagen (1979:596) åläggas alt upphöra med verksamhelen eller att med
avseende på denna vidtaga försiklighetsmålt uiöver vad som anges i
tillståndsbeslulel, om ej annal följer av 8b, 23-25 §§, 29 § andra slyckel
eller 40 § andra stycket.

1
paragrafen, som innehåller den grundläggande bestämmelsen om rättsverkan av
ett tillståndsbeslut enligt ML, har den nya 8 b § lagits in bland de stadganden
som kan medföra inskränkningar i etl lillslåndsbesluls rättskraft. Som jag har
anförl i specialmotiveringen lill sisinämnda paragraf, skall nämligen
föreskrifter om mark- och vattenanvändningen inom ett särskilt
föroreningskänsligt område kunna innebära också inskränkningar i sådana
miljöfarliga verksamheter, vartill tillstånd meddelats enligt ML.

Prop.
1984/85:10 j .. . 31

43a§

Bestämmelserna i 38-40, 42 och 43 §§ gäller också i fråga
om en verksamhet som omfattas av föreskrifter enligt 8b§.

Paragrafen är ny.

De föreskrifier som regeringen och länsstyrelsen kan
meddela med stöd av 8b§ avser miljöfarliga verksamheier av olika slag. Därför
är ML:s lillsynsbestämmelser i och för sig lillämpliga på åtgärderna. ML:s
tillsynsregler inriktar sig emellertid på de enskilda verksamhelerna. Som jag
har utvecklat tidigare, har de nu akluella föreskrifierna en mera generell
inriktning. Tillsynen i dessa fall bör därför också kunna ges samma
inriktning. För att undanröja varje tveksamhet om lillsynsbeslämmelsernas
lillämpning i nu angivna fall, harjag ansett del vara lämpligl all denna
paragraf införs bland ML:s tillsynsregler. Tillsynsmyndigheterna kan alltså se
lill all de föreskrifier som meddelals med slöd av 8b§ följs och kan ingripa
med råd och olika förelägganden m.m.

Som framgår av paragrafen har 41 § undantagits från
tillämpligheten i nu angivna fall. Regeringen och länsstyrelsen har befogenhel
all med slöd av 8b § direkl utfärda förbud eller föreskrifter av molsvarande
innehåll.

45 §

Till böler eller fängelse i högsl två år döms den som med
uppsåt eller av oaktsamhet

1. bryler mol förbud som har meddelals
med slöd av 8, 23 eller 41 § eller åsidosätter sådana bestämmelser som har
meddelats med slöd av 2 § iredje stycket,

2. underiåler atl iaklla föreskrifl
som regeringen har meddelat med stöd av 10§,

3. åsidosätter villkor eller
föreskrifter som meddelats med stöd av 8 b, 17§, 18§ första slyckel, 19-21 §,
21 a§ andra slycket, 23-25, 27§, 29§ andra slycket eller 41 §,

4. underlåter atl fullgöra vad som
åligger honom enligt 43 § försia slyckel eller i ansökan eller annan handling
som avges enligt denna lag eller enligt föreskrift som har meddelats med slöd
av lagen lämnar vederbörande myndighet orikliga uppgifter rörande elt
förhållande av belydelse för prövning av en fråga om tillstånd eller för
lillsynen.

I ringa fall döms inte till ansvar.

Till ansvar enligt första slyckel döms inle, om ansvar för
gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.

Genom ell lillägg till punkt 3 i försia stycket har
åsidosällande av föreskrifier som regeringen eller länsstyrelsen meddelat med
stöd av 8 b § slraffsankfionerals. På grund av hänvisningar i 47 § försia
stycket och 52 § första stycket blir bestämmelserna om handräckning och
miljöskyddsavgift också lillämpliga.

48 §

Beslul enligt denna lag får överklagas genom besvär hos
länsstyrelsen, om beslutet har meddelals av miljö- och hälsoskyddsnämnden, och
hos

Prop. 1984/85:10 32

regeringen,
om beslutet har meddelals av länsstyrelsen, koncessionsnämnden eller slatens
naturvårdsverk. Dock överklagas beslut om ersättning för kostnader enligt 14 §
femte stycket andra meningen eller 43 § tredje stycket eller beslut om förbud
vid vite enligt 51 § hos kammarrällen genom besvär. Om klagan över beslul i
frågor om miljöskyddsavgift finns särskilda beslämmelser i 59- 62 §§.

Nalurvårdsverkel
får överklaga beslul som har meddelals i frågor om lillstånd och i frågor som
avses i 8b, 40, 41 eller 43 § andra stycket.

Rätl
alt överklaga beslut som har meddelats i frågor om lillslånd och i frågor som
avses i 8 b § har också kommuner och sådana lokala arbetstagarorganisationer
som organiserar arbelslagare i den verksamhel som avses med beslutet.

Slalens
naturvårdsverk, kommunerna och lokala arbetstagarorganisationer har genom
tillägg till andra och tredje slyckena givits rätl all överklaga beslul av
länsstyrelsen enligt 8b § om föreskrifier inom ett område, som av regeringen
har förklarats som särskilt föroreningskänsligt. I stadgandena har dessutom
vidtagils några redaktionella ändringar.

4.2
Förslaget till ändring i vattenlagen (1983:291)

Förslaget
till ändring i VL avser dels undantag från lillståndsplikten enligt VL för
vissa vattenföretag som förprövas enligt ML, dels förtydliganden rörande VL:s
tillämpning i vissa fall på bortledande av yl- och grundvatten för
värmeutvinningsändamål.

1
kap. 4§

I
punkt 3 har genom tillägg av ordel "värmeutvinning" gjorts klarl alt
med vattentäkt även avses bortledande av yt-och grundvatten för värmeutvinningsändamål.
Även om vattnet leds åter lill samma vallentillgång, är det fråga om elt
bortledande i VL:s mening.

4
kap. 1 §

För
vatienföreiag krävs tillstånd enligt denna lag, om inle annat följer av 1 a §,
2 § försia slyckel, 3 eller 4 §.

När
del krävs fillstånd till ett vatienföreiag får arbeten av slörre omfattning i
anslutning till företaget inte piibörjas innan sådant fillstånd har meddelals.

Den
som vill ulföra ell vattenföretag har rält att begära prövning även om
tillstånd inte krävs.

I
14 kap. 5 § finns beslämmelser om skyldighel alt begära prövning innan en
anläggning för bortledande av grundvalten tas ur bruk.

Det
nuvarande undanlaget från tillståndsplikten enligt VL för
husbe-hovsvaltenläkier i första stycket har utgått ur stadgandet. Det har i
stället tagils in bland undantagen i den nya 1 a§ i kapitlet, lill vilken
hänvisas.

Prop. 1984/85:10 33

4
kap. 1 a §

Tillstånd
krävs inle för

1. vattentäkt
för en en- eller tvåfamiljsfaslighels eller jordbruksfastighets

husbehovsförbrukning eller värmeförsörjning.

2. utförande av anläggning för odling av fisk. musslor eller kräftdjur,

3. ulförande av anläggning i vattendrag, sjö eller annal vattenområde för
utvinning av värme, om ålgärden inle avser vattentäkt.

Paragrafen,
som är ny, innehåller vissa undanlag från tillslåndspliklen enligt VL.

I
punkt I har tagils in del nuvarande undanlaget i 4 kap. I § försia stycket
andra meningen från tillslåndspliklen enligt VL för husbehovsvallen-täkler. Del
har visat sig att del nuvarande ullryckel i nämnda sladgande "viss
faslighet" har föranlett vissa tolkningssvårigheler i praktiken. Del har
därför ersaUs med uttrycket "en- eller tvåfamiljsfastighet eller jordbruksfastighet."

Det
har anseUs iveksaml om i uUryckel "husbehovsförbrukning" kan
innefattas värmeförsörjningen för en fastighet. Samma skäl som talat för all
undanta husbehovsvattenläklerna från lillståndsplikten enligi VL lalar för att
värmeuivinningsläklerna för samma fastigheter undanlas. Ell uttryckligt
stadgande härom har intagits i punkt 1.

Jag
vill erinra om alt riksdagen nyligen har givit regeringen tillkänna att det
behövs en ytteriigare översyn av regler och normer m. m. beiräffande användning
av värmepumpar (BoU 1983/84:21, rskr 195). Denna översyn pågår i
regeringskansliet.

I
punklema 2 och 3 har gjorls undanlag från lillståndsplikten enligt VL för vissa
andra vatienföreiag, som i stället förprövas enligt ML. Jag hänvisar till vad
jag har anfört i den allmänna moliveringen (avsnitt 2.2.6 och 2.2.7).

5
Hemställan

Jag
hemställer atl lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),

2. lag om ändring i vallenlagen (1983: 291).

6
Beslut

Regeringen
beslutar i enlighel med föredragandens hemställan.

3
Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 10

Prop. 1984/85:10 34

Bilaga 1

Sammanställning
av remissyttrandena över betänkandet (SOU 1983:10) Användning av växtnärin:
beträffande frågan om lagstiftning för att reglera gödselhantering inom vissa
områden.

Remissinstanserna

Efter
remiss har yllranden över betänkandet i ovan angivei avseende avgelts av
socialstyrelsen, lanlbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen, slatens livsmedelsverk,
slalens jordbruksnämnd, slatens naturvårdsverk, domänverket, länsstyrelserna i
Östergötlands. Kronobergs, Kalmar, Gollands, Krislianstads, Malmöhus, Hallands,
Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Västernortlands och Norrbollens
län. Svenska kommunförbundet. Sveriges grossistförbund. Kooperativa förbundel
(KF), Sveriges industriförbund. Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och
Trädgårdsnäringens riksförbund.

Lanlbruksstyrelsen
har bifogal yttranden från samtliga lantbruksnämnder. Statens nalurvårdsverk
har bifogal ett yltrande från produklkonlrollnämnden.

Några
länsstyrelser har bifogal yttranden från bl.a. kommuner, länsorgan och
naturvårdsföreningar.

Yttranden
har dessutom inkommii från slatens planverk, Sveriges kemiska industrikonlor
(kemikonlorel) och Hushållningssällskapens förbund.

Remissyttrandena

Socialstyrelsen:
Socialstyrelsen har ingenting atl erinra mot all frågan om gödselhanieringen
inom vissa områden lagregleras. Styrelsen anser emellertid att man i stället
för all skapa en särskild lag jämle förordning om gödselhanlering inom vissa
områden bör använda miljöskyddslagen för atl ingripa vid risk för
vattenföroreningar på grund av gödselhanlering.

Socialstyrelsen
finner sålunda atl det i samband med alt ställning las till de förslag som förs
fram i betänkandet "Bäitre miljöskydd II" (SOU 1983: 20) bör
övervägas om inle 8 § ML kan utvidgas att även gälla gödselhantering. Skyddet
av miljön bör på della säll kunna bedömas ulifrån den avvägning mol övriga
intressen och den ambilionsnivå som miljöskyddslagen innehåller. Därigenom
skapas en enhetlighet vad gäller bedömning av miljöfarlig verksamhel. Man gör
inle heller avsleg från den elablerade principen all undvika branschlagar.

Lagförslagel
omfallar inle generella eller lokala reslriklioner vad avser handelsgödselanvändningen,
vilket från hälsosynpunkt kunde tyckas vara befogat i vissa områden. Del sägs
dock i utredningslexlen all om de

Prop. 1984/85:10 35

föreskrifter
som utfärdas för ell föroreningskänsligt område inte är tillräckliga kan
länsstyrelsen med slöd av miljöskyddslagens lillsynsbestämmelser i enskilda
fall meddela föreläggande om de yllerligare begränsningar i fråga om
gödselmedelsanvändning som behövs för all molverka olägenhet. Della är
ytterligare elt argument för förslagel atl tillämpa miljöskyddslagen i angivei
syfle.

Lantbruksstyrelsen:- Det
är enligt lantbruksstyrelsens mening svårl

all
genom lagsliflning effekiivt reglera användningen av växtnäring inom
jordbrukel. Behovel av växtnäring varierar inle endasl för olika grödor utan
även år från år. Därtill kommer atl växtnäring, särskilt kväve, kan lillföras
jorden i flera former. Mol denna bakgrund framgår att en lagsliflning på
områdel blir svår atl lillämpa och så gott som omöjlig atl kontrollera. Den av
ulredningen föreslagna lagen har emellerlid till syfle alt i särskilt
föroreningskänsliga områden utgöra slöd för rådgivning om bäitre
gödselhanlering och atl göra del möjligt all gripa in i flagranta fall. Lantbruksslyrelsen
lillstyrker från dessa utgångspunkter den föreslagna lagen. Styrelsen
fömtsätter därvid alt beslut om geografiska områden präglas av restriktivitet.

Fiskeristyrelsen:
Fiskeristyrelsen tillslyrker utredningens förslag.

Statens
livsmedelsverk: Livsmedelsverket tillslyrker utredningens förslag.

Statens
jordbruksnämnd: Jordbruksnämnden släller sig iveksam till förslaget fill lag
om gödselhanlering jämle förordningen om gödselhanlering inom vissa områden.
Frågan är om inte nu gällande lagar, främsl miljöskyddslagen, ulgör
lillräckligl slöd för lillsynen. Tillsynen av atl nuvarande beslämmelser
efterlevs bör däremoi skärpas. Enligt nämndens mening bör en intensifiering av
rådgivningen prövas innan ytterligare lagstifining tillgrips. Del är troligt
alt rådgivning är ell smidigare medel än lagsliflning för atl åsladkomma önskad
anpassning av gödselgivorna.

Statens
naturvårdsverk:--- För särskilt föroreningskänsliga områden

bör
speciella reslriklioner gälla. Kriterierna för dessa områden ulgörs dels av den
geologiska förulsällningen, som bör bedömas av SGU, saml dels av en bedömning
avseende recipientens värde. Den senare bedömningen bör ulföras av
länsstyrelsen. Genomgången av dessa kriterier kommer all fordra viss lid och
början görs i södra Sverige. De begränsningar som krävs inom
föroreningskänsliga områden (bl.a. sandjordar) innebär främsl atl jordbrukarna
följer de gödslingsplaner som rådgivningen utarbetar, som regel för varje
företag. Därmed avses atl i försia hand komma borl från överdosering av
gödselmedel aniingen del gäller handelsgödsel eller stall-

Prop. 1984/85:10 36

gödsel.
Därvid skall lämplig storlek på gödselvårdsanläggning också beräknas. 1
princip bör spridning nära vårbruket eflerslrävas. Anvisningar för denna
verksamhet bör utarbetas av naturvårdsverket efter samråd med
lantbruksstyrelsen såsom utredningeiti föreslagil. Nalurvårdsverkel inslämmer
i huvudsak i utredningens lagförslag.

Eflersom
åtgärderna inom föroreningskänsliga områden innebär restrik

tioner för jordbruket, bör en försia etapp omfalla 2-3 vattendragsområden

i södra Sverige, där kunskaper redan finns om kväve- och fosforlranspor-

terna i vattendraget. Inom dessa försöksområden införs de begränsningar

som ulredningen föreslagil och mätningar utförs i vallenmiljön under en

fyraårsperiod för att avläsa effeklen av åtgärderna. Därefter fattas beslul

om hur och i vilken omfattning verksamheten skall fortsätta.

Domänverket:-- Föreslagen
karlläggning bör först ulvärderas innan

ny
lagsliftning föreslås för all begränsa spridning av gödselmedel inom vissa
områden. Avgörande för om en lagsliftning behövs och hur den skall ulformas,
blir hur avgränsningen av föroreningskänsliga och försurningskänsliga områden
kan göras. Dessulom behöver som fidigare sagls effekten av den förstärkta
rådgivningen först ulvärderas. Domänverket avstyrker därför bestämt förslaget
till lag om gödselhanlering inom vissa områden.

Länsstyrelsen
i Östergötlands län: Länsstyrelsen anser atl den föreslagna lagen kan vara
betydelsefull främst beiräffande grundvattenförorening i avgränsade områden,
föroreningssitualionen i mindre vattendrag och i havsvikar. För den totala
belaslningen på större inlandsrecipienier och på den marina miljön kan lagen
inle väntas få några mera avgörande posiliva effekler.

En
minoritet av ledamöterna i länsstyrelsen anför i reservalion:

Vi
molsäller oss också alt en ny lagstifining införes för all reglera användningen
av handelsgödsel. Redan befinllig lagsliftning är tillräcklig på della område
genom bl.a. den nya hälsoskyddslagen, miljöskyddslagen och vattenlagen.

Länsstyrelsen
i Kronobergs län: Länsstyrelsen har lidigare vid flera fillfällen framhållit
värdet av en samlad miljölagstiftning. Att införa en särskild lag om
gödselhanlering inom vissa områden vore elt steg i motsatt riklning.
Länsstyrelsen föreslår istället atl miljöskyddslagen ulformas så alt den även
kan tjäna som styrmedel för gene:rella reslriktioner i gödselmedelsanvändningen
om sådana anses nödvändiga.

Länsstyrelsen
i Kalmar län: Länsstyrelsen tillslyrker utredningens förslag.

Landshövdingen saml en minoritet av ledamöierna i länsstyrelsen av

slyrker ulredningens förslag och anför i reservalion: Vi anser att

Prop. 1984/85:10 37

den
föreslagna särskilda lagstiftningen kan försvåra den samordning som erfordras
med andra miljöskyddsregler. Vi förordar därför i stället en kompleUering av
miljöskyddslagstiftningen. En sådan komplettering bör dels innehålla
möjligheter lill prövning av animalieproducerande förelag (med mindre än 100
djurenheter) om de egna spridningsarealerna för natur-gödsel är små i
förhållande lill djurhållning, dels alt inom "föroreningskänsliga
områden" kunna pröva växinäringshanleringen. Vi anser all man därmed får
bäitre överensslämmelse med miljöskyddslagens huvudprinciper.
Naturvårdsverkets råd och riktlinjer (RR 1982: 1) "Miljöskydd vid
djurhållning.." skulle därvid också i huvudsak kunna tillämpas.

Dessulom
reserverar sig en ledamot och en suppleant mol beslulel och ansluter sig till
kommiltéledamolen L. Arne Anderssons reservation över utredningens belänkande.

Länsstyrelsen
i Gotlands län: Länsstyrelsen är av flera skäl emot all införa ny lagsliflning
för spridning och hanlering av gödsel. En lag med detta innehåll skulle vara
ell klart avsteg från den i miljöskyddssammanhang elablerade principen om alt
undvika "branschvis lagstifining". Man riskerar nämligen all mista
helhetssynen vad gäller kraven på "miljöfarlig verksamhel". Kraven på
skyddet av miljön bör ställas utifrån den ambilionsnivå och med den avvägning
mol andra intressen som finns formulerade i miljöskyddslagen. Om
"branschvisa" lagar uppstår finns risken all ambilionsnivån påverkas
i någon riklning till men antingen för den akluella branschen eller - vilkel
kan ligga nära lill hands - till men för alla de andra branscher som finns
medtagna i miljöskyddslagen som miljöfarlig verksamhet.

En
alternativ handlingslinje borde vara all undersöka möjligheterna all få viss
ändring av miljöskyddslagen (l.ex. 8§ ML för alt kunna lillgodose önskemålel om
alt kunna avgränsa etl visst område inom vilket särskilda restriktioner skall
gälla). Detla förslag bör undersökas bl.a. med lanke på atl sådant arbele pågår
och för närvarande är föremål för remissbehandling nämligen, BäUre miljöskydd II, SOU 1983:20.

Ytterligare
etl skäl lill all avslå från en mera delaljerad lagsliflning är de brister i
kunskap som forlfarande finns. Ulredningen har själv pekat på behovet av
grundläggande forskning. All som myndighel ha ansvaret för efterlevnaden av en
lagstifining inom ell område där kunskaperna är relativt begränsade är myckel
svårt bl.a. därför att myndighetens ålgärder eller brist på ålgärder hela liden
blir ifrågasatta. Delta leder till all myndighelens arbele blir tungrott och
ineffektivt. Dessulom riskerar myndighelen atl ell sådanl förhållande
undergräver allmänhetens förtroende för myndighelen vilkel på sikl kan komma
atl återspegla sig också på andra områden av myndighetens verksamhel.

Prop. 1984/85:10 38

Länsstyrelsen
i Kristianstads län: Länsstyrelsen avslyrker ulredningens förslag och anför.

Beträffande
förslaget till lagstifining anser länsstyrelsen atl en kriminalisering av en
på försök och forskning grundad växtodling och växtnärings-tillförsel faller
ulanför vad som är värdigt ell demokratiskt samhälle.

1
övrigt ansluter länsstyrelsen sig lill den av ulredningsledamoten L. Arne
Andersson avgivna reservalioner.

Landshövdingen,
en minoriiei av ledamöierna samt tre ijänslemän anför i skiljaktig mening all
länsstyrelsens yttrande borde hafl följande lydelse:

Länsstyrelsen
anser inte all en utökad rådgivning och lillsyn räcker för

all åstadkomma den nödvändiga begränsning av växtnäringsläckagel som

dagens miljösituation otvetydigt påkallar. En lagfäst reglering av gödsel

hanteringen inom särskilt känsliga områden är därför, enligt länsstyrelsens

mening, befogad. Länsstyrelsen är emellerlid tveksam lill om en särskild

lag - såsom ulredningen föreslagit - behöver införas. Miljöskyddslagen är

nämligen lillämplig även på användning av mark (ML § 1:2). Denna lag bör

därför enligt länsstyrelsens mening komplelleras i den mån det är lagtek

niskl nödvändigt för alt uppnå syftena med utredningens förslag.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län:

För
alt komma tillrätta med miljöproblemen inom jordbruket föreslår

ulredningen dels atl lillsynen enligt miljöskyddslagen (ML) ökas och dels

atl möjlighet skapas all ge generella föreskrifier och begränsningar av

växtnäringstillförseln genom en ny lagstiftning. Av ulredningen framgår ej

klarl hur en uppdelning mellan lillsynen enligt ML och tillämpningen av

den nya lagen skall ske. För alt minimera behovet av resursförslärkning

bör enligt länsstyrelsens mening den nya lagen utnyttjas för atl administra

tivt underlätta för myndigheterna alt komma lill rälla med miljöproblemen

inom slörre sammanhängande föroreningskänsliga områden, såsom Ring

sjöområdet. Inom dylika områden behöver således normalt ingen detalj

reglering av del enskilda jordbruksförelaget göras. Tillsynen bör, å andra

sidan, i första hand inriktas mol föroreningskänsliga områden av mindre

geografisk utbredning, som ej är särskilt utvalda enligt den föreslagna nya

förordningen.---

En
minoriiei av ledamöierna i länsstyrelsen anför i skiljaktig mening:

---- I länsstyrelsens yttrande har inle föreslagen lagsliflning med myc

ket hård straffpåföljd kommenterats och har således godtagils av länssty

relsen. Vi anser inle alt nämnda förslag kan läggas lill grund för beslul om

lagstifining. En kriminalisering av en på försök och forskning grundad

växtodling och växlnäringslillförsel faller utanför vad som är värdigt elt

demokratiskt samhälle.

I
övrigl ansluter vi oss till den av ulredningsledamoten L. Ame Andersson
avgivna reservalionen.

Prop. 1984/85:10 39

Länsstyrelsen
i Hallands län: När del gäller beslämmelser lill skydd

för
yl- eller grundvatten som utnyttjas eller kan komma att utnyttjas för
vattentäkt får länsstyrelsen med stöd av den nya vallenlagen som träder i kraft
den Ijanuari 1984 möjlighet all besluta om behövliga valtenskydds-områden och
föreskriva inskränkningar i rälien all förfoga över berörda fasligheter för alt
erforderligt skydd skall erhållas. Genom hälsoskyddsförordningen som trädde i
krafl den Ijuli 1983 får kommun om del behövs för atl förhindra sanitär
olägenhel meddela föreskrifier om spridning av natur-gödsel, slam och annan
orenlighet inom område med slads- eller byggnadsplan eller inlill sådanl
område. Vidare får kommun meddela skydd för ylvatlentäkler och enskilda
grundvattenläkter. När del gäller lagsliflning lill skydd för yl- eller
grundvatten som utnyttjas eller kan komma att utnylljas för vatlenläktändamål
anser länsstyrelsen atl dessa beslämmelser är tillfyllest.

Vad
gäller skyddet av vattenmiljön i övrigl ger miljöskyddslagen möjlig

heter till ingripande i individuella fall. Enligt länsstyrelsens mening moti

verar det velenskapliga underlaget inte att det härutöver införs möjlighet

till generella föreskrifter.

Om
forskningen inom vallenmiljön kommer fram till alt jordbruksverksamheten inom
vissa tillrinningsområden har en avgörande betydelse för uppkomsten av negativa
miljöförändringar inom värdefulla vattenmiljöer - sedan vad göras kan är gjort
genom rådgivning och lillsyn - torde längre gående inskränkningar vara
erforderliga än vad framlagl lagförslag avser. Etl lagförslag lill skydd för
särskilt värdefulla nalur- och vattenmiljöer borde vid sådant förhållande
ulformas analogi med skyddel för yl- eller grundvalten i vattenlagen. I denna
lag föreskrivs bl.a. räll lill ersällning om föreskrifl medför alt pågående
markanvändning avsevärt försvåras.

Om
reglerna i det av utredningen redovisade författningsförslagel trots allt
kommer atl införas bör enligt länsstyrelsens mening dessa lämpligen inlagas i
miljöskyddslagen i analogi med bestämmelserna i 8 § miljöskyddslagen som ger
regeringen räll att förbjuda avloppsvattenutsläpp inom vissa områden. En sådan
reglering skulle lillgodose intresset av en samlad lagstiftning inom
miljöskyddsområdet.

Vad
gäller arten och omfattningen av de föreskrifier som föreslås kunna meddelas
framgår av utredningen att miljöskyddslagens lillållighelsregler bör tjäna som
utgångspunki. Della torde innebära att den framtida reglering som föreslagils
i princip inle kan avse annal än en precisering i vissa avseenden av de
lillållighetskrav som redan nu gäller enligt miljöskyddslagen. Härigenom
kommer de enskilda jordbrukarna alt få ell visst skydd mot alllför ekonomiskt
betungande krav. De föreslagna föreskrifierna ger vid handen alt generella
restriktioner endasl skall kunna meddelas i begränsad omfattning i fråga om
handelsgödsel. Föreskrifierna synes närmast ha sin udd riklad mot användningen
av naturlig gödsel och dilo slam, vilket mol bakgrund av utredningsdirektiven
ter sig något förbryllande. De

Prop. 1984/85:10 40

föreslagna
möjligheterna lill restriktioner i fråga om naturlig gödsel kan, i avsaknad av
molsvarande beslämmelser rörande handelsgödsel rent av befaras få en i
förhållande lill intentionerna i lagförslaget motsatt effekt på användningen av
handelsgödsel. T. ex. kan krav på utbyggnad av lagringsutrymmen för
naiurgödsel bedömas vara alll för ekonomiskt belungande och leda lill att
djurhållningen läggs ner. Detta lorde i de flesla fall komma att beröra
anläggningar med mindre än hundra djurenheter.

Länsstyrelsen
i Älvsborgs län: Enligt länsstyrelsens mening kan

värdel
av en ny lag ifrågasättas. Med lanke på alt förslaget bara ger möjlighel all
reglera själva gödselhanieringen och inle tillförda mängder av växtnäringsämnen
anser länsstyrelsen atl effekten av en sådan lagstifining kan bli begränsad.
Miljöskyddslagen ger redan idag möjlighel atl reglera gödselhanieringen. Alt så
inle gjorls i önskad ulslräckning är snarast en fråga om resurser på
länsslyrelserna.

Länsstyrelsen
anser all man bör söka andra vägar inom ramen för en långsiktig miljöplanering
för atl uppnå elt bättre utnyttjande av växtnäringsämnen inom jordbruket och
samiidigi minska påverkan på vattenmiljön. Länsstyrelsen bör därför i
samarbele med lantbruksnämnden uiarbeta rekommendationer för jordbrukels
bedrivande från hälso- och miljöskyddssynpunkt. I dessa rekommendalioner bör
avgränsningar av de från föroreningssynpunkt mesl känsliga och föroreningsbelastade
områdena anges. Rekommendationerna bör sedan vara vägledande för lantbruksnämndens
rådgivningsarbele och länsstyrelsens tillsynsverksamhet.

Länsstyrelsen
i Värmlands län: Länsstyrelsen ifrågasätter om del finns behov av en särskild
lag för all reglera användningen av växtnäringsämnen inom vissa känsliga
områden. Enligt länsstyrelsens uppfattning är det möjligt och lämpligl alt
använda miljöskyddslagen. Del kräver dock en komplettering av
miljöskyddsförordnirigen.

En
minoritet av ledamöterna i länsstyrelsen reserverar sig mot beslutet och
ansluter sig lill kommiltéledamolen L. Arne Anderssons reservalion över
ulredningens betänkande.

Länsstyrelsen
i Örebro län: Genom komplellering av förslagsvis 8§

miljöskyddslagen
borde användandet av gödselmedel kunna regleras generelll för vissa områden.
Föreslagen lillämpning och anpassning av miljöskyddslagen skulle dessutom
medföra att även den lillsynsapparat som samhället förfogar över inom
miljöskyddslagens ram blir tillämplig på gödselhanieringen. Enligt
länsstyrelsens uppfattning är någon lagstiftning som enbart skall reglera
gödselhantering inle nödvändig.

Länsstyrelsen
i Kopparbergs län: Enligt länsstyrelsens mening är del

tveksamt
om det för närvarande föreligger behov att införa legala restriktioner -
utöver nu gällande - för gödselhantering.

Prop. 1984/85:10 y-H 41

Länsstyrelsen
i Västernorrlands län: Länsstyrelsen är iveksam till införandet av en särskild
lag om gödselhanlering och anser i princip atl miljöskyddsfrågorna bör hanleras
med stöd av miljöskyddslagen.

Länsstyrelsen
i Norrbottens län: Länsstyrelsen tillstyrker ulredningens förslag.

Svenska
kommunförbundet:------------------- Om föroreningssitualionen - trots om

fattande informationsinsatser inom jord- och skogsbruk samt trädgårdsnä

ring - ej har påtagligt förbättrats synes del rimligl all införa en särskild

lagsliftning om gödselhantering inom vissa känsliga områden. Denna lag

stiftning bör i så fall även avse bevattning, markberedning och andra

liknande ålgärder som kan medföra skador på eller olägenheter i vallenmil

jön. Frågan om förulsällningarna för regionala myndigheler all - vid sidan

av miljöskyddslagsliflningens regler m.m.- utfärda lokala föreskrifier bör

klarläggas. Styrelsen vill även peka på de möjligheter all skydda yl- och

grundvallenlillgångar som finns i den nya vattenlagen.

En
minoritet av ledamöierna i kommunförbundets slyrelse anför i reservation: I
styrelsens yttrande har inle föreslagen lagsliftning med myckel hård
straffpåföljd kommenterats. Vi anser inte atl nämnda förslag kan läggas lill
grund för beslut om lagsliftning. En kriminalisering av en på försök och
forskning grundad växtodling och växlnäringslillförsel faller ulanför vad som
är värdigt ett demokratiskt samhälle.

I
övrigl ansluter vi oss till den av ulredningsledamoten L. Arne Andersson
avgivna reservationen.

Ytteriigare
en minoritel i kommunförbundets slyrelse anför i särskild

reservalion:-- Enligt
vår uppfallning finns idag inom lanlbmksnäring-

en
en vilja all begränsa utnyttjandet av växlnäringsmedel. Inte minsl
prisutvecklingen främjar denna inslällning. Upplysning, rådgivning och allmän
debatt i frågan bidrar ytterligare härtill. Vi kan därför inte biträda den
linje som ulredningsmajorileten förordar utan vill i stället finna lösningar i
linje med vad ledamolen i ulredningen Einar Larsson anger i sin reservalion.

Sveriges
grossistförbund: Förbundel anser all del inle finns behov av någon ny lag. De
lokala hälsovårdsnämnderna, som har bästa kunskap om vilkel område inom en
kommun som kan anses "särskilt föroreningskänsligt", kan utfärda
föreskrifl i de fall gödselmedel bevisligen är orsak till vallenförorening.

I
stället för en ny lag kan berörda myndigheter öka sin rådgivning bl. a.
beiräffande lönsamhel.

Prop. 1984/85:10 42

Kooperativa
förbundet (KF): KF ifrågasätter ulredningens förslag

lill
lag om gödselhantering inom särskilt föroreningskänsliga områden, där vidare
länsstyrelsen skulle meddela föreskrifier om gödselanvändningen. En
inlensifierad rådgivning från lantbruksnämnder m.fl. organ och information via
olika massmedia bör vara mera verkningsfullt och lokalt anpassal än en
generelll verkande lagstiftning, vars efterlevnad del torde vara myckel svårt
att kontrollera.

Sveriges
industriförbund:- användningen av handelsgödsel ger i

själva
verket de bästa möjligheterna atl anpassa näringstillförseln lill växternas
behov. Detla minskar risken för näringsläckage. All sådan anpassning inle
alllid sker torde mera bero på brislande kunskap hos användaren av gödselmedlen
än på valet av gödselmedel.

Enligt
förbundels mening bör denna brisl på kunskap avhjälpas genom iniensiv
rådgivning och information, ej genom lagstiftning. Av denna anledning avvisar
vi förslagel om särskild lag om gödselhantering. Existerande lagstiftning ger
för övrigl möjlighel att ingripa mot uppenbara missförhållanden.

Lantbrukarnas
riksförbund (LRF): Naturvårdsverket har tidigare i

år
skärpt kraven på lagringsutrymme för gödsel och urin i den nya utgåvan av
"Råd och rikllinjer för miljöskydd vid djurhållning". De nya kraven
har tillkommit efter samråd med lantbruksslyrelsen och LRF. Mot denna bakgrund
kan inle LRF se all del nu finns anledning atl ytterligare skärpa kraven. Bl.
a. av denna anledning bortfaller moliv för införande av den lag om hanlering av
gödsel som föreslås. En rad andra motiv anförs i reservalioner och särskilda
yttranden lill betänkandet.

---- LRF
avstyrker införande av den lag om hantering av gödsel som

föreslås.

Trädgårdsnäringens
riksförbund:--- Riksförbundel vill framhålla vik

len av atl hänsyn tas till enskildas intressen och att inte nya lagar gör

intrång som åsidosätter bmkningsrällen. 1 den mån della trots allt kommer

alt ske måste vederbörande erhålla kompensation för sådant intrång.

Statens
planverk:- Konstruktionen med en särskild lagstiftning för

reglering
av gödselanvändningen verkar i della fall inle vara motiverad. Atl för en mängd
arbelsföretag ha speciallagar som enbart reglerar en viss fråga har blivil alll
vanligare men innebär en utveckling som är iveksam då den försvårar en
samordning av lagstiftningen. Regelsystemet blir därmed också oöverskådligt för
medborgarna.

Gödselspridning
regleras redan nu genom miljöskyddslagen och de allmänna hänsynsreglerna har
sin plats där. De bör dessulom kopplas till den allmänna aktsamheisregel som
enligt riksdagens uttalande (JoU 1982/83; 4)

Prop. 1984/85:10 , . 43

bör
införas i lagen om skötsel av jordbruksmark (1979:425). Planverket har vid
flera tillfällen hävdat atl miljöpåverkande verksam.heter måste låla de
begränsningar som allmänna miljöhänsyn kräver. Del är enligt verket angelägel
atl della framgår av lagstiftningen för respektive näring. I detla fall lagen
om skötsel av jordbruksmark (1979:425).

Delta
utesluter inte att särskilda regler bör införas för regeringen atl la inilialiv
i enlighet med vad som nu föreslås beiräffande gödselhanieringen. De områden
som del är fråga om (nederbördsområden) har ju ofta en belydande omfattning och
följer i allmänhel inle några kommungränser. Planverket tilslyrker därför alt
regeringen ges i förslagel angivna befogenheter. Dessa bestämmelser bör dock
införas i miljöskyddslagen och inte som i förslaget uigöra en särskild lag.

Sveriges
kemiska industrikontor:-------------------- Kemikonlorel anser del ej moti

verat all införa en särskild lag om gödselhanlering. Redan exislerande

lagar ger möjligheter till de ingrepp som kan anses påkallade.

Hushållningssällskapens
förbund: Om en lag trots alla betänkligheter

som
framförts i reservationer och särskilda yttranden, och som sålunda också delas
av förbundet, ändå skulle komma lill slånd, vill förbundel särskilt understryka
atl redan missianken om all spridning av gödselmedel kan ge upphov fill
vattenförorening rimligtvis ej kan vara tillräckligt skäl atl belrakta ett
område som föroreningskänsligt. Det skulle kunna medföra gränsdragningsproblem
och också kunna leda lill långtgående inskränkningar för den enskilde
jordbmkaren i hans sätt alt bedriva jordbmk. Lagförslagel innehåller ingenting
om ersäitning för detta och ej heller för kosinader för evenluell utbyggnad av
lagringsutrymmen för stallgödsel m.m.

Vidare
motsätter sig förbundel på del bestämdaste atl man genom en tvångslagstiftning
mer eller mindre "kriminaliserar" tillförsel av växtnäring med
möjlighet lill polisiära ålgärder. Förbundels ställningslagande i denna fråga
får ses mot bakgrund av atl en väl avvägd tillförsel av växtnäring med såväl
stallgödsel som handelsgödsel är en av gmndfömlsättning-arna för atl man även i
framtiden skall kunna trygga vårt lands livsmedelsförsörjning.

Prop. 1984/85:10 44

Bilaga
2

Sammanställning
av remissyttrandena över miljöskyddsutredningens delbetänkande (Ds Jo 1983:1)
Förorening av mark och grundvatten

Remissinstanserna

Efter
remiss har yttranden över förslagel i delbeiänkandel rörande gränsdragningen
mellan miljöskyddslagen och vattenlagen avgells av kammarkollegiet,
statskontoret, riksrevisionsverkei, lantbruksslyrelsen, fiskeristyrelsen,
statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för miljöskydd, slalens planverk,
slatens induslriverk, slalens vattenfallsverk, Svea hovrätt, vattendomstolarna
vid Växjö tingsrätt, Vänersborgs tingsrätt, Stockholms tingsrätt, Östersunds
tingsrätt, Umeå tingsrätt och Luleå lingsrätt, delegationen för samordning av
havsresursverksamhelen, forskningsrådsnämnden, länsslyrelserna i Gollands,
Göleborgs och Bohus, Hallands, Jämllands, Kristianstads, Malmöhus,
Norrbottens, Skaraborgs, Södermanlands, Uppsala, Väslernorriands,
Västmanlands, Örebro och Östergötlands län. Svenska kommunförbundet, Sveriges
industriförbund. Lantbrukarnas riksförbund. Svenska värmeverksföreningen och
Sveriges fiskares riksförbund.

Fiskeristyrelsen
har bifogat yttranden från fiskeriinlendenierna i nedre norta, mellersta, övre
södra, nedre södra, östra och västra dislriklen. Länsstyrelsen i Gotlands län
har bifogEit yttranden från Gotlands kommun och lantbruksnämnden i Gollands
län.

I
följande sammanslällning återges de refererade yttrandena i regel i oavkortat
skick.

Remissyttrandena

Kammarkollegiet:
Kollegiet tillslyrker ulredningens förslag. I anslutning till vad som sägs om
nuvarande dubbelprövning av muddringsföretagen uttalar kollegiel följande:

Före
tillkomsten 1969 av en särskild miljöskyddslag (ML) prövades tippning av
muddermassor enligt reglerna i vallenlagen (VL). ML innebar atl denna typ av
företag i fortsättningen skulle prövas enligt reglerna i ML - i vart fall var
det så länkl. Samtidigt gjordes emellerlid inle någon ändring i VL för all
undanta muddertippningsförelagen från VL:s prövningsområde. Del medför atl
muddertippning alltjämt kan prövas enligt reglerna i VL. Så sker också ibland,
nämligen då sökanden till ell mudd-ringsföretag i sin ansökan Ull
vattendomstolen begär att domstolen också prövar muddermassornas deponering.
Del vanliga har dock varit att vattendomstolen först prövai själva
muddringsarbetena enligt VL och länsstyrelsen därefter prövat deponeringen
enligt ML. Men del finns också exem-

Prop. 1984/85:10 45

pel
på muddringsförelag som först prövals av vattendomstolen med avseende på såväl
muddringsarbetena som massornas deponering, varefler sökanden - förmodligen
därför atl del varken i 1 § försia stycket 1 ML eller i 2§
miljöskyddsförordningen (MF) gjorts undantag för förelag som prövals enligt VL
- hos länsstyrelsen begäri prövning av muddertippning-en enligt ML.
Länsstyrelsen i del åsyftade exemplet prövade ärendet enligt 2§ MF och
meddelade i samband med delta allehanda råd enligt 39 § ML. Dessa råd avsåg
såväl muddringsarbetena som deponeringen av massorna. Kollegiet vill med del
sagda undersiryka behovet av samordnade bestämmelser om förprövningsskyldigheten
enligt ML och enligt VL.

Statskontoret:
Statskontoret konslalerar med lillfredsslällelse att utredningens förslag
möjliggör en ralionell ärendefördelning mellan ML:s och vallenlagstiflningens
prövningsmyndigheter. En sådan ärendefördelning kan förulses bli av posiliv
belydelse bland annal i samband med prövning av ansökningar om lillstånd
rörande vatlenbruksföretag.

Statskontoret
noterar all laglexlen, i vissa avsnitt som är lika i nuvarande och föreslagen
lydelse, inte är hell entydig. Som exempel kan nämnas, i 1 § första stycket
punkl I ML och i 8§ första stycket ML, risken för den felaktiga anknytningen
"anläggning (som finns) i vattendrag, sjö...". Förslagsvis bör
"i vallendrag" ändras lill "till vallendrag" eller också
bör kommatecken fillfogas efter "gas" och efler
"anläggning".

Riksrevisionsverket
(RRV): RRV anser all ulredningens målsättning - alt genom samordning av
miljöskyddslagstiftningen med vattenlagstiflningen - förenkla tillämpningen av
två delvis parallella lagstiflningskomplex är principiellt riklig. RRV menar
dock all ulredningens exempel inle övertygar om all förslagen leder till den
eftersträvade förenklingen.

Utredningen
föreslår en gränsdragning enbart i fråga om förprövningspliklen för all
undvika dubbelprövning och få en bättre uppdelning mellan de båda lagarnas
tillämpningsområden. RRV förutsätter därvid alt talan om ersällning och den
praktiska tillämpningen i samband härmed löses i och med miljöskadeutredningens
belänkande. Frågor om lillsyn menar RRV bör kunna lösas om länsstyrelsema ges
del samlade ansvarei enligt båda lagstiftningarna.

Vad
beträffar förprövningsskyldigheten inslämmer RRV i vad utredningen anför om
samordning, rationell uppdelning och onödig dubbelprövning, Ulredningens
exempel på hur samordningen av förprövningsskyldigheten kan ske finner RRV
föga övertygande. Förslagen innebär inte att gränsdragningsproblemen blir
färre. RRV kan också instämma i alt en översyn behövs av
miljöskyddsförordningen och lillhörande förteckningar över tiUståndspliktig och
anmälningspliklig verksamhel.

I
det sammanhanget bör även värdel av dessa förteckningar prövas. RRV menar aU
dessa är eu otympligt inslrumenl för aU klassificera miljö-

Prop. 1984/85:10 46

fariig
verksamhet. Listorna är grovhuggna och innehåller oklarheter vilket medför
flera tolkningsproblem. Dessutom kan ifrågasättas om kriterierna för
klassificering är akluella. En översyn av miljöskyddsförordningen med
lillhörande förteckningar kan föranleda sådana förändringar all de borde
beaktas i elt förslag lill ändringar av miljöskyddslagsliflningen.

Lantbruksstyrelsen:
Styrelsen har ingen erinran mot ulredningens förslag i denna del.

Fiskeristyrelsen:
I dag sker prövning av muddringsarbelen enligt VL medan tippning eller
deponering av muddermassor även måste prövas enligt ML. Fiskeristyrelsen
lillstyrker miljöskyddsutredningens förslag alt vattendomstolen prövar
samtliga delar enligt den nya vallenlagen med slöd av dess 16§ i 13 kap.

I
dag krävs för alla anläggningar för odling av fisk och större musselodlingar
(mer än 50 ton) tillstånd enligt miljöskyddsförordningen. Ulredningens förslag
innebär atl dessa odlingar inle skall behöva prövas enligt den nya vattenlagen.
1 stället föreslås atl all fisk- och musselodling oberoende av storleken skall
prövas enbart enligt miljöskyddslagen. Då fråga är om direkl byggande i vatten
förutsätts dock tillståndsprövning enligt vallenlagen. Fiskeristyrelsen
lillslyrker de av utredningen avgivna förslagen.

Vad
gäller anläggningar för utvinning av värme ur mark, grundvalten och ytvatten
innebär utredningens förslag atl prövning skall ske enligt den nya vallenlagen
för värmeulvinningsföretag som är kopplade lill bortledning av yl- eller
grundvalten dvs. öppna system, medan övriga anläggningar, dvs. slutna system,
skall prövas enligt miljöskyddslagen. Fiskeriintendenlen i nedre norra
distriktet har i denna fråga anfört alt förslaget bör tillstyrkas under
förutsättning atl själva anläggningsarbetet även för slutna system t. ex. i en
sjö, bör kunna prövas enligt vattenlagen med hänsyn lill muddring m. m.
Fiskerisiyrelsn delar intendentens uppfattning i denna fråga. Samtidigt får
styrelsen framhålla vikten av komplettering av bil. A och B lill
miljöskyddsförordningen i enlighel med vad som slatens nalurvårdsverk
föreslagil.

Enligt
miljöskyddsutredningens förslag finns även möjlighet lill frivillig
tillståndsprövning. Har förelagen därvid räu aU välja mellan prövning enligt ML
och enligt VL kommer de sannolikl att välja det prövningsförfarande som är
mest ekonomiskt fördelaktigt, dvs. prövning enligt ML.

Miljöskyddsutredningen
berör i del nu avgivna delbetänkandet även frågor om ersättningstalan m. m. och
anför all det är betydelsefullt atl lagregleringen här blir entydig och
förhindrar tvekan om vilka materiella bestämmelser och formregler m.m. som
skall tillämpas i del enskilda fallet. Enligt vad ulredningen uppger avser en
annan utredning den s. k. miljöskadeutredningen (Ju 1976:08) med direkliv alt
se över ML:s ersätt-

Prop. 1984/85:10 47

ningsbeslämmelser
föreslå all dessa beslämmelser bryts ul ur ML lill en särskild miljöskadelag.

Flera
av de hörda fiskeriinlendenierna berör i sina remissyttranden vissa påtagliga
skillnader i fiskerimyndighelers möjligheter alt bevaka fiskefrågor vad gäller
prövning enligt ML och VL och slyrelsen vill därför något närmare beröra denna
fråga.

I
flertalel fall berörs fiskefrågor vid prövning enligt ML. För närvarande bereds
fiskerimyndighet endasl möjlighet all avge yllrande saml får inom eget anslag
bestrida kostnader för yttrande, eventuell inslällelse vid sammanlräden, egna
undersökningar m. m. Ej heller har av fiske berörda sakägare möjlighel lill
kostnadsfri sakkunnighjälp. Kammarkollegiet är vidare ej heller remissinstans
och kan inte på samma sätt som i vatlenmål bevaka fiskefrågor. Fiskeristyrelsen
finner liksom intendenterna denna behandlingsordning högst olillfredsslällande.

Slyrelsen
har bl.a. i yltrande 1975-12-30 (dnr 3514) till jordbruksdepartementet över
fiskeintressenlernas rätl i samband med lillslånd eller dispens enligt miljöskyddslagen
påtalat de stora bristerna i ovannämnda behandlingsordning. Styrelsen vill från
nämnda skrivelse citera följande som fortfarande är relevant för vad nyss
anförts:

"Uppslår
till följd av vallenförorening skada av belydelse på allmänt fiskeriintresse
kan etl slort anlal människor bli lidande därav. Yrkesfiskarena kan då få
mindre fångster och/eller högre omkosinader för fisket, medan fritidsfiskarena
kan få sämre möjligheter till meningsfull fritidssysselsättning. Det är i
sådana fall synnerligen otillfredsställande, atl ingen slallig myndighel kan
föra lalan inför fastighetsdomstol för alt få skadan på fiskbeståndet
kompenserad genom fiskevårdsåtgärder. I byggnadsmål enligt vattenlagen har
kammarkollegiet att bevaka allmänna iniressen. Slyrelsen vill starki förorda
all kollegiel tilläggs samma befogenhet i föroreningsärenden inför
fastighetsdomstol.

För
all kammarkollegiet med utsikt lill framgång skulle kunna föra lalan inför
fastighetsdomstol blir del i många fall nödvändigt för kollegiel alt
föranslalla om undersökningar av fiskesakkunnig. Eftersom, då allmänl
fiskeriintresse skadas, även enskilda fiskerätisägare ofta blir lidande, skulle
dessa få stor nylla av kollegiels uiredningar för sin egen lalan. Deras
rättsställning skulle således väsenlligl stärkas, om kammarkollegiet får
föreslagen befogenhel i föroreningsärenden. Det bör emellerlid uppmärksammas,
alt kammarkollegiet skulle komma in i föroreningsärendena först när skada redan
uppstått. För kollegiels bevisföring inför fastighetsdomstolen skulle då
erfordras, all ulgångsförhållandena i recipienten redan vore belagda. Om
förfarandel med lalan inför fastighetsdomstol om ersättning eller
kompensationsåtgärder skall få någon verklig betydelse måsle således
basundersökningar utföras i recipienten redan i samband med all prövning sker
inför koncessionsnämnden."

Sammanfattningsvis
anser fiskeristyrelsen all del för fiskels del är vä-

Prop. 1984/85:10 48

sentligt
atl de miljöskyddsärenden, som berör fiskefrågor, ges en rättslig behandling
vad gäller främst ersällning för undersökningskostnader, prövotid m.m. i
likhet med vattenlagens bestämmelser.

Statens
naturvårdsverk: Verkel delar utredningens uppfallning, all en parallell
lillämpning av miljöskyddslagen och vattenlagen eller nya vallenlagen i fråga
om vissa av de verksamheier som omnämns i 1 § försia slyckel miljöskyddslagen
inle skulle försämra möjligheterna atl lillgodose syftena med dessa lagar. En
lämplig väg för alt förhindra onödiga dubbelprövningar synes vara all i en särskild
förordning reglera vilka verksamheier som är lillslåndsplikliga enligt
miljöskyddslagen och vilka som är det enligt vattenlagen i enlighet med
ulredningens förslag. Naturvårdsverket är berell all la fram förslag lill en
sådan uppdelning.

Den
nya hälsoskyddslagsliflningen med dess inrikining på sanitära frågor begränsar
hälsovårdsnämndernas möjligheter all ingripa mol vattenförorening. På grund
härav och då möjligheterna atl ingripa med stöd av miljöskyddslagen ökar, vill
naturvårdsverket framhålla atl det är motiverat atl hälsovårdsnämnderna snarasl
får ställning som tillsynsmyndigheter enligt miljöskyddslagen, så all de kan
utnyttja miljöskyddslagen för atl förhindra eller motverka vattenförorening.

Koncessionsnämnden
för miljöskydd: Såsom ulredningen föreslagit bör i den nya vattenlagen (4 kap.)
införas en bestämmelse, som ger regeringen befogenhet atl medge undantag från
den lillståndsplikt som föreskrivs i lagen beträffande sådana vallenförelag som
är förprövningspliktiga enligt miljöskyddslagen.

Statens
planverk: Verket finner förslagel om gränsdragningen mellan miljöskydds- och
vattenlagstiftningen rationellt och tillstyrker all del genomförs.

Statens
industriverk (SIND): När del gäller avgränsningen mellan ML och förslagel till
ny vattenlag i det vällovliga syftet all möjliggöra en rationell
ärendefördelning mellan respektive prövningsmyndighel och undvika dubbelprövningsfall
föreslår miljöskyddsulredningen en ändring i I § ML. Man vill la borl
undantaget som görs i fråga om byggande i vallen i ML. Därigenom ökar
oklarheterna ifråga om gränsdragning mellan de båda lagarna. För att undvika
dubbelprövning görs gränsdragningen i bestämmelserna som reglerar
förprövningspliklen. Ulredningen menar att det inle är möjligt atl åstadkomma
en delaljerad och praktisk lämplig uppdelning redan i ML. Konkret innebär
förslaget atl en översyn av miljöskyddsförordningen (MF) och dess förleckning
över tillstånds- och anmälningspliktiga verksamheier måste göras. Dessulom
måste regeringen via nya vallenlagen ges möjlighet atl i en administrativ
förfallning medge undantag från

Prop. 1984/85:10 49

den
vallenrätlsliga lillståndsplikten i de fall det anses lämpligl med den
förprövningsskyldighel som föreligger enligt ML och MF. Härigenom lorde
dubbelprövning av flertalet nu kända verksamheter undvikas. Ulredningen
exemplifierar med fallen muddertippning, fisk- eller musselodling och
värmepumpar för utvinning av värme ur vallen eller mark.

En
konsekvens av del föreslagna förfarandel är att miljöfarlig verksamhel som
ulgör vatienföreiag enligt nya vattenlagen i vissa fall kan bli underkaslad
lillsyn enligt ML. SIND har svårt all överblicka de prakliska konsekvenserna
för den enskilda verksamhelen och om della kan gälla verksamhel som inte
omfallas av föreslagen prövningsuppdelning. För atl undvika eventuella
oklarheter vore det önskvärt alt åstadkomma sådan systematik atl prövning och
tillsyn sker enligt samma lagsystem. Delta torde knappasl föranleda någon
olägenhet ur allmän synpunki eftersom tillsynsreglerna i förslagel lill ny
vattenlag skärps mol den nuvarande.

Med
beaktande av nämnda påpekande avseende överensslämmelse av prövning och lillsyn
har SIND i övrigl ingel alt erinra mot ulredningens förslag. SIND vill dock
betona alt det är nödvändigl atl föreslagna lag- och förfallningsförändringar
genomförs konsekvenl och vid samma lidpunkl (inklusive nya vattenlagen) för all
undvika tidsmässiga luckor och därmed oklarheter och risker för dubbelprövning.

Statens
vattenfallsverk: I delbeiänkandel föreslås en ändring i 1 § miljöskyddslagen
så all del undanlag med avseende på lagens tillämplighet som nu gäller
beträffande vissa vallenbyggnadsförelag utgår. En sådan ändring skulle
möjliggöra en rationell ärendefördelning mellan miljöskyddslagens och
vatlenlagsliftningens prövningsmyndigheler och nedbringa förekomslen av
dubbelprövningsfall. I delbetänkandet understryks all den föreslagna ändringen
förutsätter alt samordnade bestämmelser om förprövningsskyldigheten enligt
miljöskyddslagen och enligt vattenlagstiflningen meddelas av regeringen.

Enligt
Vattenfalls erfarenhei skulle för verkets del dylika bestämmelser om
förprövningsskyldighel bli särskilt akluella när del är fråga om:

- Föroreningssilualioner i vallen i samband med
vatienföreiag för vilka enheilig förprövning bör förekomma.

- Grumling genom älvrensningar och spillvaUen från
bergborrning och sprängningar.

- Nitrilresler från sprängmedel som följer med
bortvatlen eller vid valten-påsläpp när idrifttagningen görs.

- Kvitlblivning och/eller nyttiggjord uppläggning av
rensningsmassor kontaminerade med förorenade sediment som frigörs l.ex. från
cellulosa- eller annan induslri.

- Läckage från värmeupplagande medium vid
värmeutvinningsanläggningar.

Del
är enligt Vattenfalls uppfattning angeläget all förelag med ovannämnda inslag
kan genomföras på ell smidigt sätl. 4 Riksdagen 1984185. I saml. Nr 10

Prop. 1984/85:10 50

Svea
hovrätt: Hovrätten använder i fortsäUningen beteckningarna ML för
miljöskyddslagen, VL för nu gällande vattenlag och NVL för den i proposilionen
1981/82:130 föreslagna nya valtenlagen.

Enligt
propositionen 1982/83:26 om ändring i bl.a. ML skall ML inte vara lillämplig på
vattenföretag enligt NVL. Miljöskyddsulredningen föreslår nu i sill
delbelänkande all denna reglering ulgår och ersätts med en reglering i
administrativ ordning av skyldighelen all i förväg söka tillstånd enligt ML och
NVL. Härvid skulle i NVL införas en bestämmelse med bemyndigande för regeringen
all medge undantag från den lillståndsplikt som stadgas i lagen. Med stöd härav
skulle regeringen utfärda en administrativ författning med angivande av
undantagen. Vidare skulle miljöskyddsförordningens beslämmelser om vilka
förelag som är förprövningsskyldiga enligt ML utsträckas till att omfatta även
vissa vatienföreiag enligt NVL. Den av miljöskyddsulredningen åsyftade
gränsdragningen skulle alltså genomföras uteslutande genom en administrativ
reglering av förprövningsskyldigheten.

Syftet
med utredningsförslaget är all möjliggöra en rationell ärendefördelning mellan
ML:s och NVL:s provningsmyndigheter och nedbringa förekomsten av
"dubbelprövningsfall". - Mol denna målsättning finns i och för sig
intet all erinra. Delbeiänkandel innehåller emellerlid enligt hovrättens mening
inte tillräckligt maierial för att medge ell ställningstagande lill vare sig
angelägenhelen eller konsekvenserna av en reform enligt förslagel. Hovrätten
anser sig därför på den föreliggande utredningen inte kunna vare sig tillstyrka
eller avstyrka förslagel i denna del. - Någon möjlighel all, som angivits i remissen,
föreslå tillägg eller ändringar i NVL, vilka kan föranledas av delbeiänkandel,
anser sig hovrätten inte ha, men utgår från atl de synpunkier på förslagel som
lämnas i del följande kan vara av värde för del fortsatta lagstiftningsarbetet.

Som
motiv för sitt förslag anför miljöskyddsutredningen dels angelägenhelen av att
undvika "dubbelprövning" i de "många" fall där del
"kan räcka" med prövning hos en myndighet, dels del olämpliga i all
viss lyp av förelag - värmeulvinning och värmelagring - i den mån de ej är
underkastade "dubbelprövning", nu fördelas mellan prövning enligt VL
(NVL) och ML "utan atl skillnaden i prövningssystem är sakligt
motiverad".

Det
hittillsvarande undantagandel av byggande i vatten från prövning enligt ML har
såvitt är känt inte ansetts föranleda någol men för iniressen som skyddas av
ML. I den mån vid vattenbyggnaden skall utövas en miljöfarlig verksamhet, har
tillstånd enligt ML fordrats för verksamhelen, och vid den vattenrällsliga
prövningen av vattenbyggnaden lorde den miljöfarliga verksamheten ej ha
beakiats. I rättsfallet NJA 1977 s. 558 har Högsta domstolen dock vid en
prövning enligt VL bedömt de miljömässiga effekterna av verksamheten vid en
byggnad i vatten. Konsekvenserna av en sålunda utvidgad vallenrätlslig prövning
är svårbedömda i flera hänseenden, såsom i fråga om en avgränsning av
sakägarkrelsen i valtenmålet

Prop. 1984/85:10 51

och
i anslutning härtill omfattningen av vattendomstolens kungörande av ansökan om
fillstånd enligt VL, tillämpligheten av VL:s och ML:s ersättningsbestämmelser
och den vattenrällsliga prövningens prejudicerande verkan vid en senare
prövning enligt ML. Utgången i rätlsfallel aktualiserar enigt hovrättens
mening i högre grad än de av ulredningen anförda exemplen behovel av en mer distinkt
författningsmässig reglering av gränsen mellan VL (NVL) och ML. Hovrätten vill
tillägga all hithörande ersättningsfrågor enligt stadgad valtenrällslig praxis
hittills lösts genom atl sökanden medgivii fillämpning av VL:s materiella
bestämmelser på miljömässiga siörningar. Jämför dock i anslulning härtill
proposilionen med förslag till ny vattenlag s. 522 f.

Vad
så belräffar frågan hur angelägel del kan vara all undvika "dubbelprövning"
vill hovrätten anföra följande. Det framslår självfallel som angeläget atl,
främsl till förmån för allmänheten, såvitt möjligt begränsa den procedur som
föregår meddelandet av tillstånd lill en anläggning eller en verksamhel. Ett
led i denna strävan kan vara atl begränsa del anlal myndigheler som en
företagare har atl laga konlakl med för all erhålla sill lillslånd. I nu
förevarande sammanhang är del dock inte fråga om en dubbelprövning i den
bemärkelsen all en anläggning eller verksamhel, enligt gällande rätl eller
enligt NVL. / sin helhet prövas enligt såväl valten-som miljörältsliga regler.
"Dubbelprövningen" inskränker sig lill atl viss anläggning, där
miljöfarlig verksamhet skall bedrivas, kan vara atl hänföra lill byggande i
vatten (enligt VL) eller vatienföreiag (enligt NVL), varför, utöver lillstånd enligt
ML till verksamheten, fordras tillstånd enligt VL eller NVL till anläggningen
(och i förekommande fall den "verksamhet" som består i bortledande av
ytvatten eller tillgodogörande av gmndvallen). Mot bakgrund av att VL och NVL,
å ena sidan, saml ML, å den andra, inte har idenliska syflen och inle heller
erbjuder samma förhiåner för förelagaren eller samma skydd för motstående
intressen är della förhållande i och för sig inte särskilt anmärkningsvärt; en
likarlad reglering ålerfinns f.ö. inom andra rättsområden.

Innan
en prövning enligt båda syslemen utesluts eller begränsas, torde böra övervägas
om så kan ske utan men för företagarens och motstående sakägares intressen.
Andra frågor som aktualiseras i detta sammanhang är: Skall den prövande
myndigheten i de fall där "dubbelprövning" elimineras tillämpa även
det eliminerade prövningssyslemels maleriella bestämmelser? Vilken
prejudicerande verkan skall den första prövningen eljesi ha vid en
efterföljande prövning enligt del andra systemet? Vilka fullföljdsregler skall
gälla vid en sammanhållen prövning enligt de maleriella bestämmelserna i båda
syslemen?

Vad
särskilt angår företagarens inlresse av alt erhålla prövning enligt viss lag må
framhållas den möjlighet till tvångsräll lill mark och vatten som VL och NVL erbjuder
utöver ML i dess nuvarande utformning. - Rättigheten atl söka tillstånd enligt
båda syslemen fömtses i beiänkandei slå

Prop. 1984/85:10 52

kvar
oförändrad. Utan en reglering om prejudicerande verkan av prövning enligt det
ena sysiemel för bedömning enligt det andra minskar emellertid under sådana
omständigheter företagarens vinsl av alt slippa skyldigheten alt söka tillstånd
även enligt det andra systemet. Etl lillslånd enligt ML eliminerar ju
exempelvis inte risken för all förelagaren enligt VL (NVL) kan bli ålagd all
laga borl eller ändra en såsom olaga belraklad byggnad i vatten.

Motstående
sakägares iniressen behandlas olika enligt de båda syslemen i fråga om bl.a.
kungörelseförfarandel samt rätl lill ersäitning för skada och rättegångskostnader.
VL och NVL tillgodoser i dessa och andra hänseenden i högre grad än ML en
grannelagsrätlslig reglering fasligheler emellan.

I
delbeiänkandel redovisas inte några överväganden i anslutning till de nu
antydda problemen.

Miljöskyddsutredningen
har med tre exempel belyst hur en samordnad reglering av
förprövningsskyldigheten skulle kunna utfalla. Hovrätten delar utredningens
uppfattning atl tyngdpunkten i muddringsfallel ligger på den vattenrällsliga
bedömningen samt atl vattenbruk såsom odling av fisk och musslor får
förutsättas medföra en huvudsakligen miljömässig påverkan. En anläggning för
utvinning av värme låter sig knappast med hänsyn lill sin inverkan på
motstående intressen av olika art hänföras väsenfiigen till antingen vattenrätt
eller miljörätt. - Det sagda innebär all en prövning uteslutande enligt NVL av
mudderföretag och uteslutande enligt ML av vattenbruksföretag kan övervägas men
först efler en närmare analys av konsekvensema. Elt hänförande av
värmeulvinningsföretag till endera NVL eller ML framstår som slumpartal och
svårt all acceptera med hänsyn till vad som förloras vid en prövning enligt den
eliminerade lagen. - De anförda exemplen får fömtsättas vara de situationer då
utredningen funnit en omreglering av gränsen mellan NVL och ML mesl angelägen.
Enligt hovrättens uppfattning utgör, i belysning av vad lidigare anförts, de
genom exemplen påtalade olägenheterna inte tillräckligt moliv för den
föreslagna omregleringen. Hovrätten vill lillägga all det i fråga om vattenbruk
och värmeutvinningsanläggningar ännu så länge bara finns begränsade
erfarenheter.

Utredningen
uttalar all det måste anses betydelsefullt att "lagregleringen blir
entydig och förhindrar tvekan om vilka maleriella beslämmelser och forumregler
m.m. som skall fillämpas i varje särskilt fall". Denna målsättning
lillgodoses knappast genom att under hänvisning till en eventuell senare
miljöskadelag lämna de angivna frågorna oreglerade vid en omläggning av
förprövningsskyldigheten i enlighel med utredningsförslaget.

Hovrätten
anser det vara en brist i delbeiänkandel all andra tekniska lösningar all
eliminera en "dubbelprövning" inle närmare övervägts. Ulredningen
avfärdar sålunda tanken på atl söka nå del angivna målet genom

Prop. 1984/85:10 53

atl,
som i gällande rält, utforma definitionerna för vatienföreiag och miljöfarlig
verksamhel på visst sätt och sedan stadga undanlag från dessa definitioner. En
sådan teknik har dock den fördelen framför en uppdelning i fråga om
förprövningsskyldighel att man därigenom hell utesluter lillämpningen av
endera regelkomplexet på en viss lyp av förelag eller anläggning och sålunda
åstadkommer en klar gränsdragning. En annan lösning som kan vara förtjänt av
all övervägas är all i "dubbelprövningsfallen" ordna elt
remissförfarande från den myndighet som fått mottaga en ansökan lill
prövningsmyndighelen enligt det andra regelkomplexel.

Stockholms
tingsrätt, vattendomstolen: Den andra i betänkandet behandlade huvudfrågan,
gränsdragningen mellan miljöskyddslagen och valtenlagen, är väsentligen av
rättslig art och av inle ringa belydelse för vattendomstolens verksamhet.
Givetvis är del angelägel alt få till slånd en sådan gränsdragning alt såvitt
möjligt dubbelprövning undviks och likartade förelag prövas enligt samma lag.
Vattendomstolen vill emellertid samtidigt framhålla alt dubbelprövning och
andra olägenheter aldrig kan elimineras när nu lagstiftaren vall all anordna
olika prövningsförfaranden för närbesläktade föreleelser. Vid tillkomsten av
miljöskyddslagen gjorde också föredragande departementschefen uUalanden (prop.
1969:28 s. 197 O som visar att han var medveten härom.

Sedan
statsmakterna i skilda sammanhang (prop. 1980/81:92, 1981/82:130 och
1982/83:26) beslutat aU den vid miljöskyddslagens tillkomst gjorda
uppdelningen mellan vattendomstolens och administrativa myndigheters kompelens
skall beslå slår del enligt vattendomstolens mening klart atl
gränsdragningsproblem inle heller i framliden kan undvikas. DeUa hindrar
givelvis inte atl man bör siräva efter all begränsa olägenhelerna så långl del
är möjligt. Ulredningens förslag får ses som elt försök härtill. Försöket kan
enligt vattendomstolens mening inle betecknas som lyckat.

Till
en början må framhållas atl det från rättssystemafisk och lagteknisk synpunki
framslår som minsl sagl tvivelaktigt atl, som ulredningen förordal, hell
avskaffa den nuvarande gränsdragningen mellan lagarnas lill-lämpningsområden
och i stället "göra en gränsdragning i fråga om förundersökningsplikten".
All fastslå olika lagars tillämpningsområden är enligt vattendomstolens mening
en uppgift för lagstiftaren. Såviu domstolen har sig bekant har den av
ulredningen använda tekniken lidigare inle lillämpals i svensk rätt och del
saknas anledning atl i förevarande fall bryla mol vedertagna principer. Del synes
nämligen fulll möjligt alt genom bestämmelser i de olika lagarna och därtill
anknytande motivutlalanden få lill slånd en lämplig gränsdragning. Ulredningens
förslag är särskilt anmärkningsvärt mot bakgrund av aU syftet med 1 §
miljöskyddslagen är att ange lagens tillämpningsområde och dra upp gränsen mol
annan lagsliftning.

Förslagel
företer också etl flertal andra bristfälligheler. Då ulredningen

Prop. 1984/85:10 54

påtagit
sig uppgiften att få fill stånd en rafionell gränsdragning borde den givetvis
ha gjort en kartläggning av de lörelag som i förevarande hänseenden ger
anledning fill svårigheter och sedan - med ulgångspunkl i de moliv som ligger
bakom kompetensfördelningen mellan de olika prövningsmyndigheterna - söka sig
fram lill en från såväl principiella som prakfiska synpunkier godlagbar
gränsdragning varvid beträffande varje typ av företag borde ha angetls humvida
prövning skall ske enligt den ena eller andra lagen eller enligt båda lagarna.
Utredningen har, av inle närmare angivna skäl, inle ansett sig kunna göra en
kartläggning ens av de enligt miljöskyddsförordningen tillstånds- eller
anmälningspliktiga förelagen utan endast lämnal några exempel på hur
samordningen kan ske. Enligt vattendomstolens mening har ulredningen härigenom
undandragit sig en av sina vikligasle uppgifter. Ulredningen har härigenom
avsevärt försvårat remissgranskningen av förslaget.

Vad
gäller de exempel utredningen redovisat har vattendomstolen inle blivil
övertygad om att den förordade kompetensfördelningen mellan olika
prövningsorgan är ralionell. Vattendomstolen kommer senare atl redovisa sin
uppfattning hur kompetensfördelningen bör ske i fråga om de företag som här
avses men vill redan i detla sammanhang anföra några kritiska synpunkier på vad
utredningen föreslagit rörande musselodlingar och värmeutvinningsanläggningar.

Beiräffande
musselodlingar med mindre årsproduktion än 50 lon innebär utredningsförslaget
all dessa inle skall vara tillståndspliktiga vare sig enligt miljöskyddslagen
eller enligt vattenlagen. Även sådana mindre odlingar kan emellertid — låt vara
endast undantagsvis - förutsätta byggande i vatten som i och för sig är
tillslåndspliktigt enligt vallenlagen. Alt byggandet skall undanlas från all
lillståndsplikt enbart därför all det sker för musselodlingsändamål synes inte
rimligl. Slörre musselodlingar skall enligt förslagel prövas endasl enligt
miljöskyddslagen. Sådana odlingar kan emellertid kräva vatlenbyggnadsåtgärder
som påverkar vattenförhållandena och som bör prövas av vattendomstol.

I
fråga om företag för uivinning av värme ur vatten gör utredningen av till synes
oförklariig anledning skillnad mellan å ena sidan sådana företag som är
kombinerade med bortledning civ yl- eller gmndvallen för vaUnels
tillgodogörande och å andra sidan sådana som endasl skall utnyttja värmeenergin
i vattnet. Förslnämnda förelag, vilka såviit vattendomstolen förstår kommer atl
bli mycket sällsynta, skall prövas enbart enligt vattenlagen och övriga
företag enbart enligt miljöskyddslagen samt med tillämpning av vissa av
naturvårdsverket lanserade prövningsbestämmelser. Sistnämnda beslämmelser
innebär atl från all fillslåndsplikt undanlas värmeulvinningsföretag där den
uttagna effeklen inte överstiger 10 MW. DeUa synes anmärkningsvärt eftersom del
här kan vara fråga om ganska stora vatlenanläggningar som väsentligl inverkar
på vattenförhållandena. Som ännu mer anmärkningsvärt framstår att någon
valtenrällslig prövning inte

Prop.
1984/85:10 ' < 55

skall
ske av de mycket betydande vattenanläggningar som krävs för att utvinna ännu
högre effekler ur vatten.

Ulredningen tar enligt
vattendomstolens mening vidare alllför lätt på frågan om sambandet mellan
tillstånds- och ersättningsreglerna genom att hänvisa till
mljöskadeutredningens pågående arbete med översyn av miljöskyddslagens
ersättningsbestämmelser. Såvitt vallendomstolen förslår kan del knappasl komma
i fråga all ändra del för de enskilda sakägarna förmånliga syslem för prövning
av ersättningsfrågor i samband med handläggningen av tillståndsfrågan som gäller
såväl enligt den nuvarande vattenlagen som enligt den föreslagna nya
vattenlagen. Om della är rikligt kan lagstiftaren inte undgå att vid
övervägande av ändring i kompetensfördelningen mellan vattendomstol och
administrativ myndighel såviit gäller tillståndsgivning beakta vilka
konsekvenser ändringarna kan få i fråga om skadeslåndsregleringen.

Vattendomstolen anser sig
i förevarande sammanhang böra peka på elt antal felaktiga eller i vart fall
ivivelakfiga uttalanden i betänkandet. I sin redogörelse för brister i den
nuvarande och den i prop. 1982/83:26 föreslagna gränsdragningen mellan
miljöskydds- och vatlenlagsliftningen hävdar utredningen (s, 24) atl
vallenbortledning inte omfattas av undantaget för byggande i vatten i 1 §
försia stycket 2 miljöskyddslagen eflersom enligt 2 kap. 1 § andra stycket
vattenlagen (den nuvarande) bortledande av vatten ur etl ytvatlenområde inte
utgör byggande i vatten ulan bara är jämställt med sådant byggande såvitt
gäller fillämpningen av vattenlagen. Detla påslående slrider mol ell klart
motivutlalande i förarbetena lill miljöskyddslagen (prop. 1969:28 s. 258).
Vidare sägs (s. 26) alt någon motsvarighet lill reglerna i 39-41 §§
miljöskyddslagen inle finns i förslagel till ny vattenlag. Utredningen synes
härvid ha förbisett föreskriften i 21 kap. 3§ nämnda förslag som ger
länsstyrelsen rält alt meddela förelägganden om rättelse m. m. Om
lillsynsbeslämmelserna i valtenlagsförslaget skulle anses otillräckliga finns
givelvis alllid möjlighelen all komplettera dem. Det måste anses orimligl alt,
som ulredningen föreslagil låla ell förelag som skall tillståndsprövas endasl
enligt vattenlagen omfattas av de speciella tillsynsreglerna i
miljöskyddslagen, vilka bl.a. medför rätl för koncessionsnämnden all förbjuda
företaget. Slufligen kan vattendomstolen inte undgå atl reagera mol
ulredningens påslående (s. 27) alt lalan om enskill anspråk av annal slag än
ersättningsanspråk inle är vanlig vid vallendomstol. Förhållandet är enligt
vattendomstolens erfarenhei precis det motsatta; yrkanden om åläggande för
sökanden att utföra ålgärder lill förebyggande eller minskande av skada på gmnd
av vallenförelag framställs ofta i vallenmål. En inskränkning av
tillslåndspliklen enligt vattenlagen skulle otvivelaktigt vara till nackdel
för den som vill föra sådan talan.

På
grund av vad som nu anförts finner vattendomstolen atl förslaget lill ändrad
gränsdragning mellan vallenlagen och miljöskyddslagen är behäftad med sädana
brister att det inte bör läggas till gmnd för lagsfiftning.

Prop. 1984/85:10 56

Frågan
om en ändring av gränsdragningen bör därför göras fill föremål för ytterligare
överväganden. Vattendomstolen vill nedan i korthet ange sin syn på dessa
frågor.

Av
skäl som tidigare redovisats bör gränsdragningen ske genom lagsliflning.
Ulgångspunklen vid gränsdragningen bör som lidigare framhållils vara de motiv
som föranlett lagsliflarein atl anförtro tillståndsprövningen enligt de olika
lagarna åt skilda myndigheler. I proposifionen med förslag fill den nya
vattenlagen övervägdes myckel ingående frågan huruvida tillståndsfrågor i
vatlenmål skulle prövas av administrativa myndigheter, i första hand
koncessionsnämnden för miljöskydd och länsstyrelserna, eller av
vattendomstolarna (se prop. 1981/82:130 s. 68 fO. Föredragande departementschefen
kom därvid till slulsalsen att vallendomstolarna borde vara prövningsorgan
såväl i tillstånds- som i ersättningsfrågor. De skäl som åberopades till stöd
för detla slällningstagande har bärkraft också när det gäller vatienföreiag som
ger upphov till miljöstörningar. Atl märka är härvid alt begreppet
vattenföretag innefattar dels utförandet av anläggningar i vatten, dels
driften vid sådana anläggningar (prop. 1981/82:130 s. 264). I
tillståndsprövningen enligt vallenlagen ingår också normall etl bedömande av
miljöstörningar som uppkommer såväl vid utförandet som vid driften av
vatlenanläggningen (jfr 2 kap. 3 § 2 st. nuvarande vattenlag och 3 kap. 3 §
förslagel fill ny vattenlag samt NJA 1977 s. 558).

Vid
tillkomsten av miljöskyddslagen gjorde föredragande departementschefen det
ställningstagandet att man borde ha en gemensam prövningsordning för ärenden
om vattenförorening - departementschefen synes härvid i första hand hafl
förorening genom avloppsulsläpp i åtanke — och ärenden om andra miljöstörningar
från fast egendom saml alt tillståndsprövningen enligt miljöskyddslagen borde
ske i administrativ ordning (prop. 1969:28 s. 195 ff). Beiräffande andra
vallenföroreningar än sådana som härtör från ulsläpp uttalade dock
departementschefen i annal sammanhang (s. 258) all det i den mån
vattenbyggnadsföretag medförde olägenheter ankom på vattendomstolarna alt
föreskriva åtgärder också i vattenvårdens intresse. Departementschefen
hänvisade till bestämmelserna i 11 kap. 36 § sisla slycket vattenlagen och
ansåg att del där stipulerade förfarandel gav de vatlenvårdande myndigheterna
möjlighet att i fid få kännedom om vattenbyggnadsföretag som kunde medföra
föroreningsverkningar samt atl följa handläggningen och bevaka
vallenvårdsinlresset.

Nu
anförda överväganden låg lill grund för den gränsdragning mellan
miljöskyddslagen och vattenlagen som kom fill ultryck i bestämmelserna i 1 §
första slyckel punkterna 1 och 2 i miljöskyddslagen. Gränsdragningen innebär
atl frågor om vattenförorening genom ulsläpp alllid skall prövas enligt
miljöskyddslagen medan andra vatienföroreningsfrågor skall prövas enligt
vattenlagen om de har samband med vattenförelag (utförande och drifl av
valtenanläggning) och eljest enligt miljöskyddslagen. Vattendomstolen kan inte
finna annat än atl delta i stort setl innebär en lämplig avvägning mellan de
iniressen som här gör sig gällande.

Prop. 1984/85:10 • 57

Förslagel
lill följdlagstiftning till den nya valtenlagen (prop. 1982/83; 26) upptar en
ny lydelse av 1 § miljöskyddslagen. Någon saklig ändring synes inle vara
åsyftad därmed (se nyssnämnd prop. s. 51 och prop. 1981/82: 130 s. 395). Med
hänsyn lill all begreppet vatienföreiag i den nya vattenlagen omfallar även
driften av valtenanläggning kan punkt 1 i försia slyckel i sin nya lydelse dock
lolkas så au vattendomstol i samband med prövning av fråga om byggande av
avloppsledning skall kunna pröva även frågan om förorening genom utsläppet från
ledningen. Detla är inte förenligt med de UUalanden om kompetensfördelningen
mellan administrativ myndighel och domslol som gjordes vid tillkomsten av
miljöskyddslagen och som synes ha bekräftats i prop. 1980/81:92.
Vattendomstolen anser därför aU den föreslagna ändringen av punkt 1 inle bör
genomföras. Della innebär all vid byggande av avloppsledning i vattenområde
prövning enligt såväl vallenlagen som miljöskyddslagen kan vara erforderiig.

Enligt
vattendomstolens mening bör även i annal avseende den gränsdragning mellan
miljöskydds- och vatlenlagsliftning som föreslagils i samband med införandel
av den nya valtenlagen ändras. Vattendomstolen syftar härvid på den reglering
av frågan om tillstånd till tippning som framgår av vissa motivutlalanden i
anslulning lill 1 kap. 3 § i den nya lagen (prop. 1981/82:130 s. 395). Enligt
dessa uttalanden skall det avgörande för frågan huruvida prövning skall ske
enligt vattenlagen eller miljöskyddslagen vara syftet med ålgärden; är syflel
endasl au bli av med tippningsmas-sorna skall prövning ske enligt
miljöskyddslagen, i annal fall enligt vaUen-lagen. En sådan gränsdragning är
från principiell synpunkt svårförståelig och från praktisk synpunki olämplig.
Tippning är oavsett ändamålel ell typiskt valienrätlsligt förelag eflersom
ålgärden påverkar vattnets läge och djup. 1 den mån föroreningsfrågor uppkommer
kan de här som eljest beaklas vid den vallenrätlsliga tillståndsprövningen.
Härfill kommer all tippning ofta förekommer i samband med muddring. EU sådanl
kombinerat förelag bör uppenbariigen bedömas i ett sammanhang även när syftet
med lippningen enbart är all bli av med muddermassorna. Vattendomstolen
föreslår därtor aU all tippning i vattenområde hänförs till byggande i vaUen
och lämnas ulanför miljöskyddslagens tillämpningsområde.

Vad
gäller övriga i miljöskyddsutredningens belänkande exemplifierade förelag bör
anläggningar för odling av musslor och fisk prövas enbart enligt vaUenlagen om
utförandet och driften av anläggningen är att hänföra till vatienföreiag. Till
stöd härför kan åberopas i slort samma synpunkter som ovan angetts beträffande
tippning i vallenområde.

Anläggningar
för uivinning av värme ur vatten med öppna system fömlsälter bortledning av
yt- och grundvaUen och - i regel - byggande av ledning i vatten. Även
anläggningar med slutna syslem där värmen ultas ur vatten eller ur
bottensediment i vattenområden lorde kräva byggande i vallen. I sådana fall bör
tillåtligheten av företaget i dess helhet prövas enligt vaUenlagen. Frågor om
temperaturförändringar ("lermiska förore-

Prop. 1984/85:10 58

ningar")
i vallen till följd av vatienföreiag, exempelvis driflen av kraftverk och
vattenregleringsföretag, har sedan länge bedömis av vattendomstolarna som på
detla område lorde ha minsl lika slor kunskap och erfarenhei som
prövningsmyndighelerna enligt miljöskyddslagen.

Vad
vattendomstolen här förordal synes lagtekniskl kunna genomföras så alt i 1 §
miljöskyddslagen ges den lydelse som föreslagils i prop. 1982/83:26 med den
ändringen i punkl 1 atl orden "fast ämne" och "om ålgärden inte
utgör vallenförelag enligt valtenlagen (1982:000)" får utgå. Vissa
ändringar bör vidare göras i miljöskyddsförordningen. Måhända krävs också atl
ordel "fyllning" i I kap. 3§ förslaget till ny vattenlag ersätts med
"tippning". Med dessa ändringar och därtill anslutande molivuttalanden
uppnås så långt vattendomstolen kan bedöma en tillfredsställande gränsdragning
mellan vattenlagen och miljöskyddslagen även i fråga om andra företag än de
ovan angivna.

I
remisskrivelsen har vattendomstolen anmodats atl särskilt yttra sig över vilka
tillägg eller ändringar i förslagel till ny vallenlag som kan föranledas av
miljöskyddsutredningens delbelänkande. Såvitt vattendomstolen kan finna kräver
ett genomförande av utredningens förslag endast den ändringen i
valtenlagsförslaget att detta kompletteras med en bestämmelse som ger regeringen
befogenhet atl medge undanlag från den fillslåndsplikt som föreskrivs i lagen.
Bestämmelsen kan placeras i sluiet av 4 kap. 1 § första stycket och ges
följande lydelse: "Regeringen får meddela föreskrifier om ytterligare
undantag från tillslåndsskyldigheten."

Växjö
tingsrätt, vattendomstolen: I uttalat syfte atl möjliggöra en ralionell
ärendefördelning mellan ML:s prövningsmyndigheler och vattendomstolarna och
därmed nedbringa förekomsten av dubbelprövningsfall har miljöskyddsutredningen
föreslagit, alt del undantag med avseende på ML:s fillämplighet som enligt
punkl 2 i 1 § första stycket ML nu gäller beträffande vissa vattenförelag
skall ulgå ur lagtexten. Miljöskyddsutredningen har därvid fömtsalt, att
samordnade bestämmelser om förprövningsskyldigheten enligt ML och enligt
vattenlagstiflningen kommer alt meddelas av regeringen. Förslagel syftar även
till ändring av regeringens propositioner till ny VL och fill
följdlagstiflning. Om delta förslag uttalar vattendomstolen följande.

1
regeringens proposition 1981/82:130 med förslag till ny VL s. 395 har
departementschefen uttalat, att vatlerdomslol vid den vattenrällsliga
lill-låtlighetsprövningen av muddring, tippning och sandsugning har möjlighet
att också meddela föreskrifter fill skydd mol förorening. Å s. 396 klargörs
vidare att vattendomstol har att pröva bortledande av grundvatten för
tillgodogörande av vattnets värmeenergi. I överensstämmelse härmed har i
regeringens proposition 1982/83:26 med förslag till följdlagstiflning fill den
nya VL anseits inte behöva föreslås annan ändring i ML än alt verksamhet enligt
punkterna I och 2 i 1 § första stycket samma lag undanlas från lagens

Prop. 1984/85:10 59

tillämpning
om den utgör vatienföreiag enligt den nya VL. I dessa bägge lagförslag har regeringen
således redan dragit gränsen mellan VL:s och ML:s tillämpningsområden.
Gränsdragningen överensslämmer i huvudsak med nuvarande rättstillämpning. Del
har nämligen på grund av bl.a. ullalanden i ML:s förarbeten (proposiiion
1969:28 s. 258) ansells, att det ankommer på vattendomstol all föreskriva
ålgärder också i vallenvårdens intresse, om ett byggande i vatten skulle
medföra olägenheter frän vattenföroreningssynpunkt. Sådan prövning av
vatlenmål med föroreningsfrågor har visal sig fungera väl. Eflersom
gränsdragningen mellan punklerna I och 2 i 1 § försia slyckel ML inle kan sägas
vara entydig, innebär den i proposifionen 1982/83:26 föreslagna utvidgningen av
undantaget för vatienföreiag i ML i huvudsak inle någon ändring av nuvarande
rättstillämpning. Den nuvarande gränsdragningen mellan ML och VL har enligt
vattendomstolens erfarenhet inle medfört några slörre olägenheler och kommer
sannolikt inte heller att göra det i framtiden.

Vattendomstolen
anser därför anledning saknas atl frångå den i propositionerna föreslagna
gränsdragningen mellan VL och ML. Miljöskyddsulredningen har enligt
vattendomstolens mening inte förmått atl på övertygande säll motivera det
ändamålsenliga i atl ändra regeringens lagförslag. Ulredningen har endasl
diskuterat några exempel på hur den kommande gränsdragningen bör ske för all
undvika prövning enigt både VL och ML, och inte ens framlagt någol
författningsförslag. Gränsdragningen mellan VL och ML bör - såsom redan skett i
propositionerna - lösas i lagstiftningens form och inle som
miljöskyddsutredningen föreslagit genom för-prövningskungörelse. Som
ytterligare skäl härför kan anföras följande.

Miljöskyddsulredningens
förslag alt avskaffa nuvarande gränsdragning mellan de bägge lagsystemen och
nöja sig med alt göra en gränsdragning i fråga om förprövningspliklen kommer
att framslå som förvirrande både för de domstolar och myndigheter, som skall
tillämpa dessa lagar, och särskilt för parterna. Eftersom
miljöskyddsutredningen inte presenterat någol genomarbetat förslag utan endast
allmänna resonemang med utgångspunki från några exempel på dubbelprövning, är
del svårl all framföra delaljkri-lik. Vattendomstolen tillåter sig ändå atl
starki betvivla utredningens ullalande, alt den i proposiiion föreslagna
gränsdragningen mellan ML och nya VL skulle leda lill störte olägenheter än den
nuvarande gränsdragningen. Till följd av departementschefens klara uttalanden
blir motsatsen fallel.

Vad
nu sagls gäller även skadeståndstalan angående miljöförhållanden vid
fastighetsdomstol, allmän domslol eller vattendomstol. Utirycklig lagreglering
är nödvändig för den som skall väcka sådan lalan vid domslol. Negaliva
processuella följder med förnyad prövning inför ny domstol kan bli
konsekvensen, om talan ogillas på åberopad grund enligt l.ex. ML. Som framgår
av rättsfallet NJA 1973 s. 1 kan sålunda talan vid faslighels-domstol i sak
komma att ogillas, om fråga ej är om miljöfarlig verksamhel. Part kan då, efler
dryga rättegångskostnader och omfattande ulredning i målel vid fastighetsdomstol,
få föra sin talan på nytt vid annan domstol.

Prop. 1984/85:10 60

Vattendomstolen
avslyrker på anförda skäl miljöskyddsulredningens förslag om ändring av 1 § ML,
såvitt gäller förslaget alt undanta vattenföretag från ML:s lillämpning. För
framliden förordas den i propositionen 1982/83: 26 föreslagna gränsdragningen
mellan ML och VL.

Vattendomstolen
anser på grund av vad nu sagts om delförslagel del vara föga meningsfullt all i
enlighel rned remissen särskilt ytlra sig över vilka fillägg eller ändringar i
förslaget lill ny VL som kan föranledas av delbetänkandet.

Vänersborgs
tingsrätt, vattendomstolen: Vad belräffar frågan om gränsdragning mellan
miljöskyddslagen och vallenlagen har den nuvarande gränsdragningen mellan
lagsystemen, såvitt oss är bekant, ej medförl några störte olägenheler. Endasl
i undantagsfall torde i prakliken ha förekommit någon onödig dubbelprövning.
Även om den nya vatlenlagsliftningen kan komma att leda fill någon ökning av
sådana fall ställer vi oss starki tvivlande fill såväl lämplighelen som behovet
av en så radikal ålgärd som alt, såsom utredningen föreslagit, överge meloden
med gränsdragning mellan lagarnas tillämpningsområden och i stället göra en
gränsdragning i fråga om förprövningspliklen. Utredningen har ej ens ansett sig
kunna verkställa den översyn som behövs för samordning av förprövningsskyldighel
enligt de båda lagsystemen. Det framstår även som tveksamt om ulredningens
förslag medför några mera pålagliga fördelar. Inte heller med ulredningens
förslag kan ju dubbelprövning hell undvikas. Vidare kan ej uteslutas att ett
borttagande av undantaget i 1 § miljöskyddslagen för "byggande i
vatten" respektive "vatienföreiag enligt vallenlagen" kan ge
upphov fill nya gränsdragningsproblem och även till kompetenskonflikter.
Gränsdragningsfrågan synes dessutom vara av sådan arl alt den bör regleras i
lag.

Enligt
vår mening bör man alltså bibehålla nuvarande gränsdragningsmetodik. Sådan
onödig dubbelprövning som särskilt berörs i beiänkandei skulle kunna undvikas
bl.a. genom en reglering av samma lyp som den i 16, 18 och 20§§
naturvårdslagen.

Med
hänsyn lill den uppfattning vartill vi sålunda kommii samt till den korta tid
som stått oss till buds för delta remissvar finner vi oss ej kunna yllra oss
särskilt över vilka tillägg eller ändringar i förslagel till ny vattenlag som
kan föranledas av delbetänkardet.

Östersunds
tingsrätt, vattendomstolen: Utredningen har vidare föreslagit att 1 § 1 st. 2
p. i lagen skall ändras så alt det där orda undantaget i fråga om byggande i
vatten skall borttagas, och atl vattenlagens och miljöskyddslagens
bestämmelser om förprövningsskyldighel skall samordnas på annal sätl, nämligen
så att regeringen med stöd av grundlagen skall bemyndigas att i administrativ
författning medge undantag från den vattenrällsliga tillståndsplikten i den
mån det anses lämpligt med hänsyn till den

Prop. 1984/85:10 61

förprövningsskyldighel
som kan föreligga enligt miljöskyddslagen och miljöskyddsförordningen.

Vattendomstolen
är ej övertygad om all denna lösning är den lämpligasle för alt komma till
rälla med de gränsdragningsproblem som föreligger beiräffande företag som kan
vara underkastade förprövningsskyldighel såväl enligt vattenlagen som
miljöskyddslagen. Ur formella synpunkter kan den av ulredningen föreslagna
konstruktionen i och för sig vara ulan anmärkning, men förslaget torde inle
vara ägnat atl minska den svåröverskådlighet som för närvarande framslår som
en allvarlig olägenhet med den nuvarande lagstiftningen. Redan ur systematisk
synpunki kan sålunda invändningar göras mol förslagel.

När
det sedan kommer till den prakliska lillämpningen av del föreslagna sysiemel,
sådanl della illustrerats i de exempel som utredningen andragit, i fråga om
muddertippning, mussel- och fiskodling samt värmeutvinningsanläggningar, visar
det sig all en undanlagsregel av det slag utredningen förordat ingalunda kommer
atl bli entydig och lällillämpad. Sålunda kommer ulredningen fill, all
förprövningen både i fall av muddertippning och vissa värmeulvinningsföretag i
sin helhel — alltså även i fråga om miljöinverkningarna - lämpligen bör ske
vid vattendomstol. Ur vattenbyggnads-synpunkt föreligger ofta olägenheler även
med de slulna system för värmeulvinning ur sjöar och andra vattendrag som
enligt nuvarande regler -vid en viss slorlek - skall förprövas enligt
miljöskyddslagen. Även anläggningar av mindre slorlek kan få belydande
negaliva inverkningar i vattenområden. Endasl i fråga om mussel- och
fiskodlingar har ulredningen funnil förutsättningar föreligga för all undanta
dessa från prövning enligt nya vattenlagen. Även detla är i sig diskulabell
eflersom sådana odlingar ofta lorde komma alt kräva relativt omfattande
anläggningar i vattenområden, rörande vilka dispositionsrätts- och
inlrångsfrågor alltjämt bör prövas enligt vattenlagens regler. I sammanhanget
kan erinras om att högsta domstolen på senare lid visal stor restriktivilel i
fråga om omfaltningen av den rätl som enligt valtenlagen kan tillkomma
strandägare vid vattenområde atl vid sin strand ha en mindre brygga. (NJA 1982
sid 653). Del är oklart hur ulredningen länkl sig all frågor om
dispositionsrätt över annans vallenområde, liksom uppkommande
inlrångsersältningsfrågor skulle lösas, för det fall ingen vallenrältslig
prövning skulle ske av sådana anläggningar.

Dubbelprövning
av företag som avser såväl bortledning som ulsläpp av exempelvis kylvatten bör
undvikas.

Enligt
vallendomstolens mening bör huvudregeln vara alt de miljöinverkningar som kan
uppkomma i samband med etl vatienföreiag - enligt nya vattenlagens definiiion -
i sin helhet skall prövas av vattendomstolen. I sådana fall skall sålunda
tillstånd enligt miljöskyddslagen inte behöva sökas. Likaså bör
ersättningsfrågor vid uppkommande miljöskador i samband med vattenföretag
prövas av vallendomstolen, Detla är också inne-

Prop. 1984/85:10 62

börden
av del förslag lill miljöskadelag som nyligen framlagts av miljöskadeulredningen
(SOU 1983:7). Vattendomstolen släller sig bakom både della och del förslag om
ändring av I § miljöskyddslagen som framlagts i regeringens proposition
1982/83:26, vari föreslagils tydligare undanlag såväl i punkt 1 som punkt 2
från miljöskyddslagens tillämpningsområde i de fall fråga är om vatienföreiag
enligt vallenlagen.

Slulsalsen
av del nu anförda blir sålunda, all vattendomstolen menar att utredningens
förslag endasl bör föranleda den ändringen i den föreslagna nya vallenlagen och
i miljöskyddslagen, all ordel "gmndvallen" bör fogas till den
uppräkning som finns i 1 § 1 st. 2 p. miljöskyddslagen, saml orden "luften
eller marken" fogas lill uppräkningen i 3 p., varemot lagmmmet i övrigl
bör ges samma lydelse som föreslagils i proposilionen 1982/83:26. De av
ulredningen föreslagna ändringarna 17,8 och 10 §§ miljöskyddslagen bör
genomföras. I stället för de av utredningen tilltänkta ändringarna i 4 kap. nya
vattenlagen bör övervägas atl komplettera den föreslagna bestämmelsen i 13
kap. 17 § i denna lag med en bestämmelse om alt förprövning enligt
miljöskyddslagen får företagas av vattendomstol i de fall förprövningsskyldighel
föreligger såväl enligt vallenlagen som miljöskyddslagen, och att
vattendomstolen i sådana fall även skall pröva frågor om uppkommande
miljöskador. I konsekvens härmed bör i 2§ miljöskyddsförordningen införas en
fijreskrift av innebörd att tillstånd till åtgärd som avses i paragrafens
första siycke 5. inle behöver sökas, om åtgärden prövas i samband med ett
vattenföretag enligt vattenlagen. Avslutningsvis vill vattendomstolen anföra
följande synpunkier: Den rådande svåröverskådlighelen och andra olägenheler i
samband med förprövning av miljöskadliga företag har sill egentliga ursprung i
alt regeringen på inifialiv av nalurvårdsverkel vid införandet av miljöskyddslagsliflningen
frångick de immissionssakkunnigas intentioner i ulredningen år 1966 (SOU 1966:65)
om all all tillstånds- och ersätlningsprövning i immissionsmål skulle läggas på
vattendomstolarna. Om de immissionssakkunnigas förslag hade genomförts, skulle
den nuvarande besvärliga situationen på rättsområdet ha undvikits. Såsom
vattendomstolen i flera sammanhang fidigare framfört, är det alltjämt möjligt
atl avsevärt förbällra förhållandena genom att sammanföra, prövningen enligt
vallenlagen och miljöskyddslagen i ett enhetligt provningssyslem. Härigenom
skulle man kunna undvika de problem med gränsdragning och invecklad
lagstiftning som nu diskuleras av olika utredningar. Etl enkell och lämpligt
sätt att lösa frågan är att genomföra den organisaloriska förändringen, all
koncessionsnämnden för miljöskydd utlokaliseras och sammanföres med de nuvarande
vattendomstolarna till regionala miljödomstolar, med samma verksamhetsområde
som vatlendomstolarna. Frågan har diskuterats under remissarbetet med det nya
valtenlagsförslaget, men departementschefen har nu i propositionen (1981/82:
130 s. 75) funnil alt tanken på regionala koncessionsnämnder, miljörätter
eller miljödomstolar, som förutsälter en prov-

Prop. 1984/85:10 63

ning
enligt både vallenlagen och miljöskyddslagen, måsle falla. Som enda skäl för
denna inslällning har departementschefen anfört atl betydelsen av en samordnad
prövning av vallen- och miljöskyddsärendena inte är så stor, eftersom
vatlenföretagen i allmänhel lypiskl sell skiljer sig ganska myckel från sådan
miljöfarlig verksamhet som skall prövas enligt miljöskyddslagen.

Om
situalionen däremoi är sådan som miljöskyddsulredningen anser nämligen all
uppenbara olägenheter och lillämpningssvårigheler föreligger med den nuvarande
gränsdragningen mellan miljöskyddslagen och nya vallenlagen - vilken
uppfattning vattendomstolen delar -bör slarka skäl föreligga all på nyll pröva
förslaget om regionala miljödomslolar. I sammanhanget skall också beaklas all
sådana lilllänkla miljödomslolar skulle få belydligl bäitre kompetens än
nuvarande fastighetsdomstolar atl pröva ersättningsfrågor enligt den av
miljöskyddsutredningen föreslagna miljöskadelagen.

Vattendomstolen
vill sålunda i första hand föreslå att - innan andra ändringar vidtages i nya
vattenlagen och miljöskyddslagen - frågan om en samordning av prövningssystemei
genom utlokalisering av koncessionsnämnden för miljöskydd och sammanföring av
dessa enheler med nuvarande vattendomstolar överväges på nyll.

Umeå
tingsrätt, vattendomstolen: Det av utredningen framlagda förslagel till ändring
i miljöskyddslagen syftar till all undvika dubbelprövning av ärenden vid miljö-
och vallenlagstiflningens prövningsmyndigheler. Tingsrällen finner förslaget
välgmndat och tillslyrker all föreslagna ändringar snarasl får träda i kraft.

Enligt
tingsrättens mening föranleder delbeiänkandel inga ytterligare fillägg eller
ändringar i förslagel lill ny vattenlag uiöver de som föreslagils av
ulredningen.

Luleå
tingsrätt, vattendomstolen: Domstolen har ingen erinran mot förslagel lill
lagsliftning.

Vad
gäller de exempel som lämnats beträffande ärendefördelningen mellan ML:s och
vatlenlagsliftningens prövningsmyndigheler vill dock vattendomstolen
ifrågasätta om inte vattendomstolen bör pröva samtliga förelag som är
kombinerade med vattenbortledning eller vallenreglering och således i dessa
fall pröva även anläggningar för odling av musslor och fisk.

Delegationen
för samordning av havsresursverksamheten: hälsar

med
lillfredsslällelse miljöskyddsutredningens förslag alt regeringen i en särskild
förordning undantar bl.a. alla musselodlingsanläggningar oavsell slorlek från
den vattenrällsliga prövningen för alt därmed hindra onödig dubbelprövning.

Prop. 1984/85:10 64

Delegafionen
vill emellertid samtidigt fästa regeringens uppmärksamhel på all
musselodlingarnas lillslåndsproblem ändå inle är löst. Det finns av miljövårdsskäl
ingen anledning all ha gränsen för lillståndsplikt för musselodling så lågl
som till 50 lon/år, varför denna gräns från miljövårdssynpunkt borde kunna
höjas till minst del dubbla. Naturvårdsverket har regeringens uppdrag att för
musselodlingar närmare se över bl.a. dessa förhållanden.

En
höjning av gränsen för tillslåndsFiliklen skulle emellertid innebära att mycket
ytkrävande anläggningar skulle kunna komma lill slånd utan alt samhället har
möjlighet atl pröva lämpligheten av dess lokalisering. Samtidigt skulle
musselodlaren gå miste om den säkerhel för sin verksamhel som elt tillstånd
enligt ML ger. En dispens enligt 16 § naturvårdslagen löser inte odlarens behov
av säkerhel lör sin verksamhel.

Musselodlingarnas
huvudproblem är för närvarande deras krav på utrymme och därmed sammanhängande
konflikter med andra intressen t. ex. sjöfart, friluftsliv, båtsport m. m. Med
en ralionell valtenbruksplanering skulle i lämpliga områden flera
odlingsanläggningar kunna samlokaliseras och förhållandet mellan odlingsytor
och olika slag av friytor kunna regleras liksom frågor om anläggningars
utseende, dimensionering m.m. Detta under fömlsätlning att
musselodlingsanläggningar vore prövningsplikfiga enligt byggnadslagen.
Delegationen har i en försöksverksamhel avseende fysisk planering i havsområden
i Göleborgs och Bohus län med inriktning på Strömstads kommun närmare studerat
dessa frågor. Med utgångspunkt i erfarenheter från denna försöksverksamhet har
delegationen till dem som arbelar med förslaget till ny plan- och bygglag
framfört sina synpunkter på behovet av atl vattenplaneringen kopplas lill
byggnadslagsliflningen.

Delegalionen
finner det sålunda angeläget all regeringen närmare överväger förslagel all
föra in musselodlingar under byggnadslagens beslämmelser och klargöra
kopplingen mellan byggnadslagen och miljöskyddslagen, där delta blir akluelll.

Forskningsrådsnämnden:
Nämnden har framfört en del principiella synpunkter på utformningen av
miljöskyddslagstiftningen ulan någon direkl anknytning till del remitterade
förslaget.

Länsstyrelsen
i Gotlands län: Länsstyrelsen ställer sig helt bakom förslaget

till avgränsning så alt dubbelprövning undviks dvs. för vissa verksamheier

lar prövningen enligt vattenlagen över och onödiggör prövning enligt mil

jöskyddslagen, typ muddertippning. Även det omvända förhållandel avses

kunna gälla, lyp odling av musslor eller fisk. Vad däremoi gäller skyddet

av mark bör kanske närmare ulvecklas avgränsningen mellan å den ena

sidan miljöskyddslagen och å den andra sidan lagen om hälso- och miljöfar

liga varor.---

Prop.
1984/85:10 65

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen har
ingel atl erinra mol förslaget.

Länsstyrelsen I Hallands län: Nuvarande gränsdragning
mellan miljöskyddslag och vallenlag ger i vissa fall upphov iill onödig
dubbelprövning och kan däruiöver medföra svårigheler i tillsynssammanhang. Den
ändring av I § miljöskyddslagen som föreslagils i prop. 1982/83:26 lorde
medföra all dubbelprövningsfallen ökar och all problemen beiräffande tillsyns-utövning
delvis kvarslår. Genom denna ändring skulle dessutom sådana "typiskt
miljöfarliga" verksamheter som utsläpp av avloppsvatten, fast ämne eller
gas falla ulanför miljöskyddslagens lillämpningsområde i fall då dessa
verksamheier ingår i "vatienföreiag". Ell sådanl undanlag kan inte
länsstyrelsen anse ändamålsenligl.

Övervägande skäl talar istället för alt
gränsdragningsproblemen löses såsom utredningen föreslår genom alt samordnade
beslämmelser om förprövningsskyldigheten enligt miljöskyddslagen och vatlenlagsliftningen
meddelas av regeringen. Dubbelprövningsfall skulle då endast kunna uppslå
undanlagsvis och gränsdragningsproblemen i lillsynsulövningen hell försvinna.
Enligt länsstyrelsens bedömning bör dessulom på motsvarande sätl beslämmelser
meddelas för frivillig prövning och omprövning av tillståndsbeslut.

Länsstyrelsen tillstyrker del framlagda förslaget till
ändring av miljöskyddslagen.

Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsstyrelsen anser atl
miljöskyddslagen bör ändras i enlighet med utredningens förslag.

Länsstyrelsen i Kristianstads län: Länsstyrelsen har intel
alt erinra mol vad miljöskyddsutredningen anfört rörande gränsdragningen mellan
tillämpningsområdena för miljöskydds- och vatlenlagsliftningarna.

Länsstyrelsen i Malmöhus län:-- Genomförs den samordning
som

föreslås mellan miljöskydds- och vattenlagsliftningen kan
stora rationaliseringsfördelar erhållas genom alt onödig dubbelprövning
undvikes.

-------- Länsstyrelsen har ingen invändning mot au den
nuvarande gräns

dragningen vattenlagen - miljöskyddslagen avskaffas. Ibland kan del sna

rare ses som en fördel alt ett företag faller inom såväl miljöskyddslagen

som vattenlagens lillämpningsområde. Någon unik situation tillskapas ju

inte heller härigenom. Ofta kan t. ex. miljöskyddslagen, hälsovårdssiadgan

och lagen om hälso- och miljöfariiga varor vara samlidigt tillämpliga på etl

och samma förelag. Det har emellertid inle alllid varil så enkelt alt utan

vidare avgöra när ett förelag ulgör byggande i vatten. Del är därför av allra

5 Riksdagen
1984185. I saml. Nr 10

Prop. 1984/85:10 66

största
vikl all det nya förslagel skapar större klarhet i frågan om lillämplig
lagsliftning istället för tvärtom.

Det
måste följaktligen ställas myckel höga krav på hur den "lämpliga" och
"ralionella" fördelningen mellan de olika prövningsmyndigheterna
görs. Ulredningen borde, enligt länsstyrelsens mening, ha närmare utvecklat
hur man tänkt sig innehållel i den administrativa förfallning, enligt vilken
undanlag från lillståndsplikte:n enligt vattenlagen skulle kunna medges. Skall
man i författningen "lista" alla länkbara vattenföretag en gång för
alla? Eller skall man överlämna dispensbefogenheien åt någon myndighel, och i
så fall vilken?

Ulredningen
har särskilt kommenterat prövningen av mussel- och fiskodlingar och har därvid
föreslagit att den vallenrätlsliga prövningen hell bör bortfalla även när del
gäller musselodlingar med mindre årsproduktion än 50 ton. Hur man däremot
avsett all prövningen enligt miljöskyddslagen bör ske av dessa odlingar har
inte berörls. Med hänsyn lill rättssäkerheis-aspekierna, ifrågasätter
länsstyrelsen om inte någon form av prövning bör föregå även anläggning av
musselodling under 50 lon.

Länsstyrelsen
i Norrbottens län: Länsstyrelsen tillslyrker föreslagna ändringar av
miljöskyddslagen.

Länsstyrelsen
i Skaraborgs län: Beträ:ffande anläggningar för utvinning av värme ur mark,
luft eller vatten anser ulredningen atl vattendomstol för alt undvika
dubbelprövning bör pröva sådana anläggningar om de är kombinerade med
bortledning av yl-eller grundvatten. I övriga fall skall de prövas av
koncessionsnämnden eller länsstyrelsen. Länsstyrelsen kan ej tillstyrka della
förslag. För det första blir det två olika prövningsmyndigheter med olika
utgångspunkter i lagstiftningen som skall pröva dylika värmeanläggningar.
Avsiklen med naturvårdsverkets förslag all dessa anläggningar skall prövas
enligt miljöskyddslagen torde vara risken för förorening av mark och
grundvalten från själva del lekniska sysiemel saml den påverkan på det
biologiska livet som kan uppkomma i ytvallensedimenl. Därför bör alla dylika
ärenden prövas av samma lillsiåndsmyndighel. Olägenheterna av utredningens
förslag minskas visserligen genom att länsstyrelsen från vattendomstolen får
kungörelse om del sökta förelaget och sålunda har möjlighel alt anföra
synpunkter i ärendel. Beaklas måsle dock alt länsstyrelsen har begränsade
möjligheter atl tillvarataga allmänna iniressen i vattenmål, eflersom
länsstyrelsen inle får ärendet på remiss och därigenom fillgång lill
ansökningshandlingarna saml all kungörelsefiden för del mesla är korl.
Länsstyrelsens knappa resurser räcker inte till för atl kunna agera i de
vallenmål som nu handläggs på detla sätt.

För
del andra skall länsstyrelsen enligt förslagel till ny vallenlag bli
tillsynsmyndighet över vatienföreiag. En av fömtsätiningarna för att kunna
ulföra en effekfiv lillsyn är att tillsynsmyndigheten vid prövningen har

Prop.
1984/85:10 67

haft möjlighet au såna sig in i anläggningen och atl den
har alla prövningshandlingarna hos sig.

Länsstyrelsen får föreslå alt utredningen överväger elt
annat prövnings-system för dessa anläggningar utan alt del uppslår en
dubbelprövning. Förslagsvis kan tillståndsprövningen i dess helhet ske hos
koncessionsnämnden eller länsstyrelsen medan vattendomstolen uualar sig över
lämpligheten av vattenförelaget. Om ell dylikt förfarande ej är länkbart anser
länsstyrelsen alt vallenlagens beslämmelser mäste ändras så all länsstyrelsen
blir remissinstans i dessa ärenden.

Länsstyrelsen i Södermanlands län: Länsstyrelsen delar
helt miljöskyddsutredningens målsättning atl man skall åsladkomma en ralionell
uppdelning av lillslåndsplikliga förelag mellan olika prövningsmyndigheler och
alt dubbelprövning förorsakad av skilda lagstiftningar är tidsödande och kosinadskrävande
och därför i största möjliga ulslräckning skall undvikas.

Regionala och lokala myndighelers ställningstaganden
spelar ofta en stor roll vid prövning av olika verksamheier. 1 de fall
vattendomstol blir prövningsmyndighel avseende viss miljöfarlig verksamhet
förulsäller därför länsstyrelsen atl regionala och lokala myndigheler blir
remissinstanser. Detta innebär att även de beslul som fattas i vattendomstol
kommer atl spegla bl.a. länsslyrelsernas uppfattning om hur akluell verksamhet
skall bedrivas.

Någon anmälningsplikt enligt miljöskyddslagen för
utvinnande av värme ur grundvallen eller mark i anläggningar mindre än 1 MW
föreligger inle. Enligt av vad som framgått av betänkandet kommer emellertid
vatje vallenförelag atl kunna underkastas lillsyn med stöd dels av en allmän
aktsamheisregel i den kommande vattenlagen dels av 6 och 14 §§ i kommande
hälsoskyddslag. Länsstyrelsen förulsäller all aktsamhetsregeln i vattenlagen
utformas i princip så alt tillsynen kan bedrivas såsom nu sker med stöd av
miljöskyddslagen.

Länsstyrelsen delar miljöskyddsulredningens uppfallning au
del finns anledning atl närmare överväga, på vilkel sätt tillståndsprövning av
värmeulvinning ur mark och vatten liksom värmelagring bör ske. Då man kan
vänla sig elt ökat intresse från enskilda fastighetsägare atl anordna mindre
anläggningar för uivinning av värme kan man inle bortse från behovel av
kompletterande lagsliflning som slöd vid lillsynen av dessa mindre förelag. En
sådan lillsyn bör lämpligen ulföras genom de lokala myndighelernas försorg.

Länsstyrelsen i Uppsala län: Såviu gäller frågan om
tillämpningsområdet för de båda lagstiftningarna och möjligheterna all undvika
en dubbelprövning i vissa ärenden har det för länsstyrelsens del sedan länge
varil elt önskemål att en förenkling kommer lill stånd. Huruvida detta bör ske
genom ändring i lagen eller förordningen synes närmast vara en lagteknisk
fråga.

Prop. 1984/85:10 68

Länsstyrelsen
i Västernorrlands lan: Länsstyrelsen lillslyrker ulredningens förslag.

Länsstyrelsen
i Västmanlands län: Länsstyrelsen finner de föreslagna lagändringarna
moliverade.

Beiräffande
frågan om evenluell dubbelprövning förutsätter länsstyrelsen atl del klart
kommer alt framgå i nya vattenlagen vilka typer av vattenföretag som skall undanlas
från prövning enligt denna lag för all prövas enligt miljöskyddslagen.

Länsstyrelsen
lillstyrker ulredningens förslag.

Länsstyrelsen
i Örebro län: Länsstyrelsen tillstyrker förslaget.

---- Även
om gränsdragningarna, mellan nuvarande vattenlagstiftning

och
miljöskyddslagen inte i särskilt stor omfallning lelt till dubbelprövningar av
ärenden har dock problem i samband med vissa prövningar förekommil i länet.
Genom den nu föreslagna ändringen och föreliggande förslag lill ändring av
valtenlagen med en striktare förprövningsplikt kan dock dessa problem komma atl
öka såvida inle särskilda åtgärder vidtas. Den av ulredningen föreslagna
samordningen av de båda lagsystemens bestämmelser om förprövningsplikt synes
dock i slort kunna förhindra dubbelprövning.

Länsstyrelsen
i Östergötlands län: Länsstyrelsen finner alt ulredningens förslag är angelägna
och bör genomföras omgående.

Svenska
kommunförbundet: I samband med behandlingen av proposition 1981/82:130 med
förslag lill ny vattenlag och i anslutning därtill framlagda förslag lill
följdlagstiflning påpekade förbundel den oklara och delvis olämpliga
gränsdragning mellan valtenlagen och miljöskyddslagen, som skulle bli följden
om förslagen godtogs. Samiidigi påpekades den dubbelprövning eller olikartade
prövning som förslagen kunde leda till. Tveksamhet kring prövningsproceduren
avseende värmeutvinning och värmelagring gjorde det angelägel alt snarasl
skapa klarhet kring gränsdragningen mellan de båda lagarnas
tillämpningsområden.

Om
föreliggande förslag lill ändringar i miljöskyddslagen kompletteras med
samordnande bestämmelser om förprövning torde kunna uppnås en allsidig prövning
och rationell handläggning av ärenden som faller både inom vattenlagen och
miljöskyddslagen. Slyrelsen lillstyrker därför förslagel.

Sveriges
industriförbund: Förbundel har ingel atl erinra mol delbelänkan-dets förslag
under förulsältning atl en ralionell ärendefördelning kan erhållas i den
efterföljande översynen av miljöskyddsförordningen.

Prop. 1984/85:10 69

Lantbrukarnas
riksförbund (LRF): LRF konslalerar alt en utbrytning av vissa vatienföreiag
från VL:s tillämpningsområde innebär avsteg från några av de principer som
kommit lill ultryck vid ularbetandel av förslagel till ny VL. Visserligen är
det utomordentligt angeläget atl dubbla tillståndsprövningar undviks men denna
strävan får inle leda lill atl regler som föranleder alt än slörre olägenheler
tillskapas.

LRF
konstaterar att utredningen ulgår från att en rad lagstiftningsåtgärder kommer
till utförande på visst sätt och med visst innehåll. Sålunda fömtsätls, uiöver
detaljerade regler för obligatorisk förprövning, ändringar i framlagl förslag lill
VL och en översyn av miljöskyddsförordningen (MF). Hämtöver krävs att den s.k.
miljöskadeutredningen åstadkommer en ändamålsenlig gränsdragning mellan VL:s
och ML:s ersättningsregler. Inte minst för berörda sakägare torde det, bl. a.
med hänsyn till gällande regler för rättegångskostnader, vara av största
betydelse om etl lillståndsärende handläggs enligt VL eller ML. Enligt LRF:s
bedömning föreligger risk för att den av utredningen föreslagna ordningen leder
till ett för den enskilde medborgaren svårförståeligt regelsystem. Detta gäller
i högsta grad vid frivillig tillståndsprövning, där sökande skall äga rätt alt
välja mellan två helt skilda lagsfiftningar. Ett dylikt system kommer med
säkerhet atl leda fill en obenägenhet all ansöka om s.k. frivilliga fillstånd.
Härtill kommer att utredningsförslaget innebär en överflyttning av vissa
ärenden från VL fill ML:s tillämpningsområde, någol som i sig begränsar
möjligheterna alt fullt ut beakta olika motstående vallenrätlsliga iniressen. Atl
en sådan avvägning kommer lill stånd har i förslaget till ny VL angivits som ell
av huvudsyftena med lagförslaget. Som likaledes upptagils vid remissbehandlingen
av förslaget fill VL föreligger det elt högsl påtagligt samband mellan VL:s
regler för tillstånd, skadeförebyggande åtgärder och ersättning till sakägare.
En överflyttning av vissa vattenföretag från VL:s lill ML:s lillämpningsområde
leder fill atl tillstånds- och ersättningsfrågor för förelaget handläggs av
olika organ.

Mol bakgmnd
av bl. a. ovan anförda synpunkier konslalerar LRF att miljöskyddsutredningen
inte i beiänkandei lyckats klarlägga atl föreslagna lagändringar leder fill en tolall
sett förbättrad gränsdragning mellan ML och VL. Förbundet avstyrker därför atl ulredningens
förslag i berörda hänseenden genomförs.

Svenska
värmeverksföreningen: Föreningen anser alt formuleringar som innebär att
värmepumpar kan behöva prövas med hänsyn fill såväl vattenlagen som
miljöskyddslagen bör undvikas. Miljöskyddslagen bör i dessa fall vara
övergripande vattenlagen och prövning sålunda endasl ske enligt denna.

Sveriges
fiskares riksförbund: Förbundel har ingel att invända mol utredningens
förslag.

6 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 10

Prop. 1984/85:10 70

Bilaga
3

De
remillerade

förslagen

1
Förslag till

Lag
om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Härigenom
föreskrivs i fråga om miljöskyddslagen (1969: 387)'

dds
all 1, 22, 45 och 48 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels
atl i lagen skall införas tre nya paragrafer, 8 a, 8 b och 43a§§, av

nedan
angivna lydelse, dels atl närmasl före 8 § skall införas en ny mbrik med
lydelsen "Skydd

mot
förorening av vissa vattenområden".

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

\f

Denna
lag är tillämplig på Denna lag är lillämplig på

1. utsläppande
av avloppsvatten, 1. utsläppande av avloppsvatten,

fast ämne eller gas från mark, bygg- fast ämne eller gas
från mark, bygg

nad eller anläggning i vattendrag, nad eller anläggning i vaitendrag,

sjö eller annat vattenområde, om sjö eller annat vattenområde,

åtgärden inte utgör vattenföretag

enligt
vattenlagen (1983:291),

2. användning
av mark, byggnad 2. användning av mark, byggnad

eller anläggning på sätl som eljest eller anläggning på sätt som eljesi

kan medföra förorening av vallen- kan medföra förorening av vatten

drag, sjö eller annat vattenområde, drag, sjö eller annat vattenområde,

om användningen inte utgör vat

tenföretag enligt vattenlagen

(1983:291),

3. användning
av mark, byggnad eller anläggning på sätt som kan medfö

ra störning för omgivningen genom luftförorening, buller, skakning, ljus

eller annat sådant, om störningen ej är hell tillfällig.

Lagen
är icke lillämplig på sådanl utsläppande av avfall som avses i lagen
(1971:1154) om förbud mol dumpning av avfall i vatten eller på störning i radiomotiagningsapparal.
Ej heller är lagen tillämplig i fråga om joniserande strålning eller inverkan
av elektrisk slröm från elektrisk anläggning, varom särskilda bestämmelser
gäller.

Ålgärd
eller användning som enligt vad nu sagts omfattas av lagen kallas miljöfarlig
verksamhet.

'
Lagen omlryckl 1981:420. Senaste lydelse 1983:656.

Prop. 1984/85:10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

71

8a§

Om det från aUmän synpunkt är angeläget all skydda ett
vattendrag, en sjö eller ett annat vattenområde mot förorening, får regeringen
förklara vattenområdet och angränsande marker som ett särskilt föroreningskänsligt
område.

8b§

Om ett område har förklarats som särskilt föroreningskänsligt
enligt 8a§, får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
länsstyrelsen föreskriva de skyddsåtgärder, begränsningar och försiktighetsmått
i övrigt för verksamheter inom området som behövs för att tillgodose syftet
med regeringens förordnande.

Länsstyrelsen får i särskilda faU medge undantag från
föreskrifter som har meddelats med stöd av första stycket.

22
§ 3

Den som
fåll lillstånd enligt denna lag till miljöfarlig verksamhet kan ej på gmnd av
bestämmelse i lagen eller i hälsoskyddslagen (1982:1080) eller i renhållningslagen
(1979: 596) åläggas att upphöra med verksamheten eller att med avseende på
denna vidtaga försiktighetsmått utöver vad som anges i fillståndsbeslulet, om
ej annat följer av 23-25§§, 29§ andra stycket eller 40 § andra stycket.

Den som
fått tillstånd enligt denna lag lill miljöfarlig verksamhel kan ej på gmnd av
bestämmelse i lagen eller i hälsoskyddslagen (1982:1080) eller i renhållningslagen
(1979:596) åläggas att upphöra med verksamheten eller att med avseende på
denna vidtaga försiktighetsmått utöver vad som anges i tillståndsbeslulel, om
ej annat följer av 8 b, 23-25 §§, 29§ andra stycket eller 40 § andra stycket.

' Senasle lydelse 1983:296.

43a§

Bestämmelserna i 38-40, 42 och 43 §§ gäller också i fråga
om en verksamhet som omfattas avföreskrifter enhgt 8b§.

Prop.
1984/85:10 72

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

45 §'

Till böter eller fängelse i högsl Till böler eller fängelse i högsl

två år döms den som uppsåtligen två år döms den som
med uppsåt

eller av oaktsamhet eller av oaktsamhet

1. bryter mot förbud som har meddelals med stöd av 8,
23 eller 41 § eller

åsidosätter sådana bestämmelser som har meddelats med slöd av 2 § tredje

stycket,

2. underlåter atl iakttaga föreskrifl som regeringen
har meddelat med

slöd av 10§,

3. åsidosätter villkor eller före- 3.
åsidosätter villkor eller föreskrifter som meddelals med slöd av likrifter som meddelats med slöd av 17§, 18§ första
stycket, 19-21 §, Sb, 17§, 18§ försia slyckel, 19-21
a § andra slycket, 23-25, 27 §, 21 §, 21 a § andra stycket, 23-25, 29§ andra slyckel
eller 41 §, 27§,29§ andra slycket eller 41 §,

4. underlåter all fullgöra vad som
åligger honom enligt 43 § första stycket eller i ansökan eller annan handling sorn
avges enligt denna lag eller enligt föreskrifl som har meddelals med slöd av
lagen lämnar vederbörande myndighel oriktiga uppgifter rörande ett förhållande
av betydelse för prövning av en fråga om tillstånd eller för tillsynen.

I ringa fall döms inte till ansvar.

Till ansvar enligt första stycket döms inte, om ansvar för
gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.

48 §'

Beslut enligt denna lag får överklagais genom besvär hos
länsstyrelsen, om beslutet har meddelals av miljö- och hälsoskyddsnämnden, och
hos regeringen, om beslulel har meddelals av länsstyrelsen, koncessionsnämnden
eller statens naturvårdsverk. Dock överklagas beslut om ersättning för kosinader
enligt 14 § femle slycket andra meningen eller 43 § tredje stycket eller beslut
om förbud vid vite enligt 51 § hos kammarrällen genom besvär. Om klagan över beslul
i frågor om miljöskyddsavgift finns särskilda bestämmelser i 59- 62 §§.

Naturvårdsverket får föra talan Naturvårdsverket får överklaga

mot beslut som har meddelats i frå- beslut som har meddelats i frågor

gor om ullstånd och i frågor som om tillstånd och i frågor som avses i

avses i 40, 41 eller 43 § andra Ifc, 40, 41 eller 43 § andra stycket,

stycket.

Rätl atl föra talan mot beslut Rätt att överklaga beslut som har

som har meddelals i frågor om till- meddelats
i frågor om tillstånd och i

stånd har också kommuner och så- frågor som
avses i 8b§ har också

dana lokala arbetstagarorganisalio- kommuner
och sådana lokala ar-

ner som organiserar arbetstagare i t)etslagarorganisationer
som or

den verksamhet som avses med be- ganiserar
arbetstagare i den verk-

slutet, samhet som avses med beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

" Senaste lydelse 1983:656. ' Senaste lydelse
1983:296.

Prop. 1984/85:10 73

2 Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1983:291)

Härigenom föreskrivs i fråga om vallenlagen (1983: 291)
dels atl 1 kap. 4 § och 4 kap. 1 § skall ha nedan angivna lydelse, dels all i
lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. 1 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

4§

I denna lag avses med

1. vattenreglering: ändring av vatlenföringen
i elt vattendrag lill förmån för annal vatienföreiag,

2. vattenöverledning: valtenreglering
genom överföring av ytvatten från etl vattenområde fill ell annal,

3. vattentäkt: bortledande av yt- 3. vattentäkt: bortledande av yl-

eller gmndvallen för valtenför- eller gmndvallen för vallenför

sörjning eller bevattning. sörjning, värmeutvinning eller
be

vattning.

4. markavvattning: ålgärder enligt 3 §
första slycket 4,

5. avloppsvatten: spillvatten eller
annan flylande orenlighet, vatten som använls för kylning vid driflen av en
fabrik eller annan inrättning, vatten som avleds för sådan avvaltning inom sladsplan
eller byggnadsplan som inte sker för en viss eller vissa fastigheters räkning saml
vallen som avleds för avvaltning av en begravningsplats.

4 kap.

1§

För vallenföretag krävs tillstånd För
vallenförelag krävs tillstånd

enligt
denna lag. Tillstånd behövs enligt denna lag, om inte annat dock inte, om
det endast är fråga följer av 1 a§, 2§ första stycket, 3 om vattentäkt för
att förse en viss eller 4 §. faslighel med vatten för husbehovsförbrukning.
Inte fieUer behövs tillstånd ifall som avses i 2 § försia stycket, 3 eller 4 §.

När det krävs tillstånd lill etl vatienföreiag får arbelen
av slörre omfallning i anslulning till förelaget inte påbörjas innan sådant lillslånd
har meddelals.

Den som vill ulföra ell vattenförelag har rätl atl begära
prövning även om lillstånd inle krävs.

114 kap. 5 § finns bestämmelser om skyldighel alt begära
prövning innan en anläggning för bortledande av grundvatten las ur bruk.

Prop. 1984/85:10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

74

la§

Tillstånd krävs inte för

1. vattentäkt för en en- eller två-

familjsfastighets eller Jordbruksfas

tighets husbehovsförbrukning eller

värmeförsörjning,

2.
utförande
av anläggning för odling av fisk, musslor eller kräftdjur,

3.
utförande
av anläggning i vattendrag, sjö eller annat vattenområde för utvinning av
värme, om åtgärden inte avser vattentäkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

Prop. 1984/85:10 75

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammaniräde 1984-06-08

Närvarande:
f.d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Mueller, justitierådet Jermsten.

Enligt
protokoll vid regeringssammanlräde den 10 maj 1984 har regeringen på
hemställan av statsrådet och chefen för jordbmksdepartementet Lundkvist
beslutat inhämla lagrådels yttrande över förslag lill

1. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387),

2. lag om ändring i vattenlagen (1983:291).

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Rutger Öijerholm.

Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet:

De
remitterade förslagen avser atl lösa två skilda frågor, den ena atl komma till
rätta med föreliggande problem med övergödning av vissa särskilt
föroreningskänsliga vattenområden, den andra att åstadkomma en bättre
samordning mellan reglerna i miljöskyddslagen och valtenlagen samt alt undvika
dubbelprövning av vissa verksamheter i vatten.

Frågan
om övergödning av vissa vattenområden

Förslagen
i förevarande hänseende innebär att regeringen bemyndigas förklara atl etl
visst vattenområde, som från allmän synpunki anses angelägel alt skydda mot
föroreningar, skall utgöra "särskilt föroreningskänsligt område" och
alt regeringen eller, efler bemyndigande, länsstyrelsen skall kunna utfärda
allmänna föreskrifter om de skyddsålgärder, begränsningar och försiklighetsmålt
i övrigt för verksamheier inom områdel som behövs för ändamålet. Bestämmelser
härom har inlagils i två nya paragrafer i miljöskyddslagen, 8a§ och 8b§.
Regleringen syftar enligt remissprotokollet främst till att komma fill rätta
med de på sina håll betydande övergivoma av gödsel inom jordbmket.

De
förutsatta begränsningarna i pågående näringsverksamhet kan givelvis medföra
vissa ekonomiska konsekvenser för den enskilde. Någon räll fill ersättning
härför föreligger inte enligt miljöskyddslagen. Oro för de ekonomiska följderna
av sådana ingrepp har också kommii till utiryck både inom den utredning -
utredningen om användning av kemiska medel i jord- och skogsbmkel - vars
betänkande (SOU 1983:10) närmast föranlett de remitterade förslagen i
förevarande del, och vid remissbehandlingen av betänkandet. Det finns i
anslutning härtill anledning att framhålla att den föreslagna regleringen inle
i och för sig är avsedd alt innebära någon skärpning av de allmänna tillåtlighelsregler,
som nu gäller enligt 4-7 §§

Prop. 1984/85:10 76

miljöskyddslagen,
utan i princip endasl lorde innebära atl ell moment i den avvägning, som skall
göras enligt 5§, ges särskild lyngd.

Vid
bedömandet av hur långt nu aktuella begränsningar kan sträcka sig synes enligt
lagrådels mening viss ledning kunna hämias från reglerna i 19 kap. vallenlagen,
avseende skydd för v.attenförsörjningen m. m. I kapitlets 1 § finns till skydd
för yl- eller gmndvattenlillgång en allmän aktsamheisregel, som i alll väsentligl
överensslämmer med motsvarande regel i 5§ försia slycket miljöskyddslagen.
Enligt 19 kap. 2 § vallenlagen kan länsstyrelsen besluta om etl särskilt
skyddsområde till skydd för vattentäkt och därvid föreskriva begränsningar i rälien
all förfoga över fastighet inom skyddsområdet. Enligt 7§ i samma kapilel utgår ersällning
för sådan inskränkning av förfoganderätten endaist om föreskriften innebär atl
pågående markanvändning avsevärt försvåras eller atl mark las i anspråk;
begränsning som ligger inom ramen för den allmänna aktsamhetsregeln är den
enskilde således skyldig att tåla ulan ersättning. Den situation som uppkommer
när länsstyrelsen enligt 19 kap. 2 § vattenlagen meddelar föreskrifter
angående ett skyddsområde företer från systematisk synpunkt stora likheter med
det fall, som uppstår när de föreslagna 8 a och 8b §§ miljöskyddslagen
tillämpas. Det ligger därför nära till hands att av vattenlagens nämnda
reglering av ersättningsfrågorna dra den slutsatsen för miljöskyddslagens del
att föreskrifter enligt 8 b § inte - i vart fall inle utan synnerligen lungl
vägande skäl - får medföra sådanl ingrepp alt pågående markanvändning avsevärt
försvåras. I sammanhanget må vidare hänvisas lill uttalanden, som föredragande
departementschefen vid tillkomsten av miljöskyddslagen gjorde angående
behandlingen av verksamhel, som pågick när lagen trädde i kraft (prop. 1969:28
sid. 214-216).

8a§
och 8b§ miljöstcyddslagen

En
förklaring enligt 8a§ kommer inte all få någon rättsverkan med mindre den följs
av sådana föreskrifter som avses i 8b§. Enligt lagrådels mening bör därför
lagtexten utformas så att föreskrifier enligt 8b§ är obligatoriska när
förklaring enligt 8a§ meddelas. Sambandet mellan de olika momenten i
regleringen torde vidare komma fram bättre om de tilltänkta bestämmelserna i 8
a och 8 b §§ tas in i samma paragraf; i så fall kan innehållel i den föreslagna
8 b § lämpligen ingå som andra och tredje styckena av 8 a §. Lagrådet föreslår atl
en sådan ordning genomförs. (Jfr 19 kap. 2 § valtenlagen)

Vad
angår det närmare innehållet i bestämmelserna torde den särskilda situation,
som åsyftas i 8a§, böra komma till tydligare uttryck i lagtexten. För att en
förklaring enligt paragrafen skall kunna meddelas torde sålunda få fömtsättas
att skydd för ell visst vattenområde framstår inle bara som angeläget - detta
torde kunna sägas orn alla vattenområden - utan som särskilt eller måhända
synnerligen angeläget. Lagtexten bör därför kompletteras i delta hänseende.
Enklast kan detta ske genom att "särskilt" eller annat liknande ord
skjuls in före ordel "angeläget".

Prop. 1984/85:10 77

Beträffande
8 b § i del remitterade förslagel synes den avsedda innebörden komma lill
tydligare ultryck om regeringens och länsstyrelsens befogenhet enligt försia slycket
utformas så att de kan meddela "närmare" föreskrifter om vad som
skall iaktlas. Med beaklande tillika av vad lagrådel lidigare anfört kan slyckel
lämpligen ges följande förenklade utformning: "Har förklaring meddelals
enligt första slycket skall regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
länsstyrelsen ge närmare föreskrifier om skyddsåtgärder, begränsningar och försiklighetsmålt
i övrigt för verksamheter inom området." Lagrådel ålerkommer vid 22§ med
förslag atl slycket kompletteras med ytterligare en mening.

Del
må slutligen påpekas all, om lagrådels laglekniska lösning biträds,
hänvisningarna lill 8b § i följande paragrafer behöver jämkas.

22
§ miljöskyddslagen

Denna
paragraf innehåller den gmndläggande bestämmelsen om elt tillståndsbesluts
rättsverkan. Bestämmelsens huvudsakliga innebörd är all etl enligt lagen
meddelat tillstånd till viss verksamhel inte får upphävas eller ändras i
skärpande riktning "om inte annal följer" av vissa särskilt uppräknade
bestämmelser i lagen.

I remissprolokollet
föreslås den ändringen all 8b§ införs bland de särskilt uppräknade beslämmelser
som anges kunna uigöra grund för ett undantag från huvudregeln om ett beviljat
tillstånds i princip oinskränkta gilfighet.

Vid
en jämförelse med de beslämmelser lill vilka förevarande paragraf nu hänvisar
framträder den väsenlliga skillnaden alt de föreskrifier som avses i 8b§ är av
generell natur och kommer atl beröra etl sannolikl ganska vidsträckt område
medan del i samtliga andra fall gäller etl inskridande i en given situation
med nya föreskrifter beträffande en enskild verksamhet för vilken etl tillsiåndsbeslut
redan har meddelals.

En
ordning som sålunda medför att ett individuellt tillståndsbeslut i växlande
utsträckning kan få ändral innehåll på grund av senare meddelade generella föreskrifier
inger så pass slarka belänkligheter av principiell nalur all den bör lillgripas
endast om mycket lungt vägande skäl kan åberopas härför. Sådana skäl synes inte
föreligga i nu aktuellt fall eftersom bestämmelserna i 24 och 25 §§ torde öppna
tillräckliga möjligheter för de ändringar i skärpande riklning av enskilda
tillståndsbeslut som kan tänkas bli erforderliga på grund av de förhållanden
som moiiverar all det område där verksamhelen bedrivs förklaras som
"särskilt föroreningskänsligt".

Del
kan tilläggas att, i motsats till den som förebild närmast åberopade
bestämmelsen i 8 § om generelll förbud mol utsläppande av avloppsvallen i visst
vattenområde, de nu föreslagna bestämmelserna inte innehåller någon föreskrifl
om att hänsyn skall las till bl. a. "fabrik eller inrättning som anlagts
innan beslutet meddelats". Av specialmotiveringen till den föreslagna 8b§
framgår emellertid alt del i varje särskilt fall beträffande

Prop. 1984/85:10 78

verksamheter
för vilka tillstånd har beviljals innan de generella föreskrifterna meddelades
kan "finnas skäl" aitt medge undantag enligt den föreslagna
särskilda dispensregeln i andra stycket (tredje slyckel enligt den av lagrådet
förordade lydelsen av 8a§).

Mot bakgmnd
av vad som nu anförts finner lagrådel alt övervägande skäl talar för den
lösningen all ifrågaivarande generella föreskrifier inle skall bli direkt
tillämpliga beträffande verksamheier för vilka särskilda tillsiåndsbeslut har
meddelats. Godtas denna uppfallning bör lämpligen del av lagrådel föreslagna
andra slycket i 8a§ komplelleras med förslagsvis följande mening: "Sådan föreskrifl
innebär inle ändring i lidigare meddelat tillsiåndsbeslut." Vidare bör i
så fall förevarande paragraf lämnas i oförändrat skick.

Samordningen
mellan miljöskyddslageri och vattenlagen

Punkten
1 i den nya 4 kap. 1 a§ valtenlagen synes medföra en skärpning av gällande krav
på lillslånd till vatlenläkl. Den nuvarande bestämmelsen i 1 § första stycket
innebär sålunda bl. a., enligt vad som framgår av uttalande vid lagens
tillkomst (se prop. 1981/82:130, sid. 431), aU vattentäkt för atl förse
hyreshus med vatten för husbehovsförbmkning inte kräver tillstånd. Med den
föreslagna formuleringen av nämnda punkt erfordras i fortsättningen tillstånd
för sådan vattentäkt. Skärpningen av bestämmelsen synes aktualisera behov av
en övergångsregel i syfte all sådana vattentäkter, som kan ha inrättats före
den nya lagens ikraftträdande ulan alt lillslånd erfordras, inte skall bli
olagliga. Lagrådet föreslår att en sådan regel införs och atl den ulformas med
förebild av 9§ lagen (1983:292) om införande av vattenlagen. En bestämmelse av della
slag kan även vara påkallad av del förhållandet att ordet
"värmeutvinning" införs i laglexlen i 1 kap. 4§ 3. valtenlagen.

Prop.
1984/85:10 79

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1984-08-30

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carisson, Lundkvist, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodslröm,
Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Thunborg, Wickbom

Föredragande:
statsrådet Lundkvist

Proposition
om ändring i miljöskyddslagen (1969:387), m. m.

1
Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),

2. lag om ändring i vattenlagen (1983:291). Föredraganden redogör för
lagrådels yllrande och anför.

Förslaget
till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Lagrådet
har anfört att det ligger nära till hands atl av VL:s reglering av
ersättningsfrågorna i 19 kap., avseende skydd för vattenförsörjningen m.m., dra
den slutsatsen för ML:s del att föreskrifter enligt 8b§ inte - i vart fall inte
utan synnerligen lungl vägande skäl - får medföra sådana ingrepp att pågående
markanvändning avsevärt försvåras.

Jag
vill för egen del anföra följande. Begreppel pågående markanvändning infördes
i byggnadslagen och vissa angränsande lagar — däribland naturvårdslagen - år
1972 i samband med lagstiftningen om den fysiska riksplaneringen för atl
avgränsa de intrång i markanvändningen som borde medföra rätt till ersättning.
Bestämmelserna om ersällning i 19 kap. VL har utformats efter mönster av
ersättningsbestämmelserna beiräffande naturteservalsföreskrifter i
naturvårdslagen. Ersättningsreglerna bygger på den grundsatsen alt ersättning
skall utgå endast om pågående markanvändning avsevärt försvåras genom
föreskrifter för valtenskyddsområde eller om mark tas i anspråk.

'
Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 10 maj 1984.

Prop. 1984/85:10 80

Somjag
framhållil i den allmänna moliveringen skall omfattningen av de generella
föreskrifterna enligt 8 b § bestämmas med slöd av ML:s allmänna fillållighetsregler.
Någon räll till ersättning föreligger inte för den som drabbas av inskränkande
föreskrifter enligt ML, oavsett hur långtgående inskränkningarna än är. Jag
vill dock yllerligare understryka mitt uttalande i remissprolokollel alt de
generella föreskrifterna inte bör vara mer omfattande än vad som är nödvändigt
för att tillgodose syftet med regeringens förordnande.

Mot bakgmnd
av den funktion begreppet pågående markanvändning har som ersätlningsnorm i den
markpoliliska lagsiiftningen bör någon koppling till detla begrepp enligt min
mening inte göras när del gäller atl bestämma omfattningen av de generella
föreskrifterna enligt 8 b §.

Jag bilräder
lagrådels förslag alt föra samman bestämmelserna i remissens 8a och 8b§§ till
samma paragraf, 8a§, som bör ulformas i enlighet med lagrådets förslag. Jag
godtar också lagrådels uppfallning all elt redan meddelat fillslåndsbeslui
enligt miljöskyddslagen inle bör kunna få ell ändral innehåll på gmnd av
generella föreskrifier som senare meddelats med stöd av de nya bestämmelserna.
Föreskrifterna får anses innebära sådana ändrade förhållanden som enlijit 24
och 25 §§ kan utgöra grund för omprövning av fillslåndsbeslui. Någon ändring i
22 § bör därför inte vidtas. I stället bör det av lagrådet föreslagna tillägget
till 8 a § andra stycket göras. Dessutom bör redaktionella jämkningar göras i 8
a, 43 a, 45 och 48 §§.

Förslaget
till lag om ändring i vattenlagen (1983:291)

Jag
instämmer i vad lagrådet har anfört i fråga om behovel av en övergångsregel beiräffande
sådana vattentäkter, som kan ha inrättats före den nya vattenlagens
ikraftträdande utan att tillstånd då erfordrats. Jag föreslår att en sådan
regel införs. Jag vill dock framhålla att den omständigheten att en vattentäkt
för ett hyreshus inte omfattas av undantaget från tillslåndspliklen i den nya 4
kap. 1 a § inte automatiskt medför all en sådan plikt föreligger. Frågan humvida
lillståndsplikt föreligger i dessa fall får bedömas enligt regeln i 4 kap. 2 §
första stycket första meningen. Tillstånd skall alltså inte behöva inhämtas i de
fall det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadais.

Det
remitterade förslaget innehåller en förtydligande ändring i 1 kap. 4 §
beträffande vattentäkter för värmeutvinningsändamål. I konsekvens härmed bör
en motsvarande ändring göras i 2 kap. 4 §, så att den gmndläggande rådighelen
över ett ytvattenområde eller en gmndvattenfillgång också fillkommer den som utför
en vattentäkt för allmän värmeförsörjning, jfr. 2 kap. 3 § första stycket
expropriationslagen (1972:719).

Slutligen
bör några redaktionella ändringar göras i den föreslagna nya 4 kap. la§.

Prop.
1984/85:10 81

2 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag

all
regeringen föreslår riksdagen alt anla de av lagrådet granskade lagförslagen
med vidtagna ändringar.

3 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular att genom
proposition föreslå riksdagen atl anta de förslag som föredraganden har lagl
fram.

Prop. 1984/85:10 82

Innehåll

Proposition
........................................................ .... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ...................... .... 1

Lagförslag .......................................................... .... 2

Utdrag av prolokoll vid regeringssammanlräde
den 10 maj 1984 .... 7

1 Inledning......................................................... 7

2
Allmän mofivering ........................................... .... 8

2.1 Problemen
med övergödning av vattenområden 8

2.1.1 Allmänna utgångspunkter ...................... 8

2.1.2 Förslag i betänkandet (SOU 1983:10) Användning av
växtnäring 9

2.1.3 Elt allmänt åtgärdsprogram ..................... .. 10

2.1.4 Lagstifining ........................................ 12

2.2 Samordningen
ML-VL 16

2.2.1 Allmänna utgångspunkter ...................... 16

2.2.2 Gällande ordning .................................. 17

2.2.3 Framförda förslag om ändringar i prövningssystemei
. 19

2.2.3.1 Riksdagsuttalande (JoU 1982/83:30) 19

2.2.3.2 Miljöskyddsulredningens förslag i Ds Jo 1983:1 19

2.2.3.3 Rapporten (82:14) Vallenbruk för Sverige .... 20

2.2.3.4 Förslag av statens naturvårdsverk angående förprövning
av musselodlingar 20

2.2.4 Reformbehovet ................................... 20

2.2.5 Lagteknisk principlösning ....................... 21

2.2.6 Närmare om den lagtekniska lösningen ..... .. 23

2.2.7 De verksamheter som bör omfattas av den föreslagna
ordningen 24

3 Upprättade lagförslag ...................................... .. 27

4 Specialmotivering .......................................... .. 27

4.1 Förslaget till ändring i miljöskyddslagen (1969:
387) 27

4.2 Förslaget till ändring i vaUenlagen (1983:291) . 32

5 Hemställan ................................................... 33

6 Beslut .......................................................... 33

Bilaga
1 Sammanställning av remissyllrandena över betänkandet (SOU 1983:10) Användning
av växtnäring beträffande frågan om lagstiftning för att reglera
gödselhantering

inom
vissa områden ............................. 34

Bilaga
2 Sammanställning av remissyftrandena över miljöskyddsutredningens
delbetänkande (Ds Jo 1983:1) Förorening

av
mark och gmndvatten ....................... 44

Bilaga
3 De remitterade lagförslagen .............. .. 70

Utdrag
av lagrådets protokoll den 8 juni 1984 ......... .. 75

Uidrag
av prolokoll vid regeringssammanlräde den 30 augusli 1984 . 79

1 Anmälan av lagrådsyttrande ............................. 79

2 Hemställan .................................................... 81

3 Beslut .......................................................... . 81

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984