Prop. 1984/85:104

Regeringens skrivelse

1984/85:104

med redogörelse för telefonavlyssning vid förundersökning
i brottmål;

beslutad den 29 november 1984.

Regeringen överlämnar till riksdagen enligt bifogade
utdrag av regeringsprolokoll en redogörelse för tillämpningen under år 1983 av
bestämmelserna i rättegångsbalken om telefonavlyssning vid förundersökning i
brottmål.

På regeringens vägnar INGVAR CARLSSON

STEN WICKBOM

I Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 104

Skr.
1984/85:104

Skr. 1984/85:104

Uidrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-11-29

Närvarande: statsrådet I. Carlsson, ordförande, och
statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Hjelm-Wallén, Peterson,
Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Holmberg, Thunborg,
Wickbom

Föredragande: statsrådet Wickbom

Skrivelse med redogörelse för telefonavlyssning vid
förundersökning i brottmål

Bestämmelser om bl.a. telefonavlyssning som tvångsmedel
vid beivran av brott fmns - vid sidan av de grundläggande reglerna i 27 kap.
rättegångsbalken (RB) - i lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om
tvångsmedel i vissa brottmål och i lagen (1957:132) med särskilda bestämmelser
angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m.m. Särskilda beslämmelser
om telefonavlyssning fmns också i lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfle
i vissa fall (spaningslagen). 1952 års lag och spaningslagen är tidsbegränsade
och gäller efter den senast beslutade förlängningen av giltighetstiden till
utgången av år 1984 (prop. 1983/84:57, JuU 9, rskr 68, SFS 1983; 1038; prop.
1983/84:51, JuU 10, rskr 69, SFS 1983:998). Regeringen har nyligen föreslagil
alt nämnda lagar förlängs till utgången av är 1985 (prop. 1984/85:42 och 73).

Enligt vad riksdagen har uttalat (JuU 1981/82:54, rskr
298) bör en åriig redovisning av tillämpningen av reglerna om telefonavlyssning
ske till riksdagen. Redogörelsen bör avse telefonavlyssning enligt spaningslagen
eller motsvarande lagstiftning och vid förundersökning angående grovt
narkotikabrott och grov varusmuggling av narkolika och däijätnte övrig
telefonavlyssning enligt de grundläggande reglerna i RB (se även JuU
1983/84:30, rskr 343).

I skrivelse 1983/84:97 till riksdagen lämnade regeringen
en redogörelse för telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt
narkotikabrott m.m. under år 1982.

En redogörelse för tillämpningen under tiden september
1983 - augusti 1984 av bl.a. beslämmelserna om telefonavlyssning enligt
spaningslagen har nyligen överlämnats lill riksdagen med regeringens skrivelse
1984/85:72.

Skr.
1984/85:104 3

Rikspolisstyrelsen har i skrivelse den 19 oklober 1984
till regeringen lämnat en redogörelse för telefonavlyssning under år 1983
enligt bestämmelserna i RB. 1 skrivelsen framhåller styrelsen bl.a. all
telefonavlyssning har begäils endast i särskilt angelägna fall. Den absoluta
merparten av dessa fall ulgörs av förundersökningar där slarka misstankar om
organiserad eller annars omfattande handel med narkotika har förelegat och då
andra spaningsmetoder prövats ulan resultat eller redan från början visal sig
vara otillräckliga. Huvudsyftet har liksom tidigare varit att avslöja den mera omfatlande
smugglingen till och langningen inom landet.

Av
rikspolisstyrelsens redogörelse framgår vidare atl domstol under år 1983 har meddelal
tillstånd atl avlyssna samtal lill eller från telefonapparat som innehafts
eller begagnats av sammanlagt 418 för grova narkotikabrott misstänkta personer.
Anlalel fall under år 1969- 1983 är följande.

1969

28

1970

39

1971

44

1972

34

1973

46

1974

44

1975

42

1976

64

1977

122

1978

102

1979

147

1980

220

1981

277

1982

313

1983

418

Rikspolisstyrelsen konstaterar med hänvisning till denna
redovisning alt antalet telefonavlyssningar med anledning av grova
narkotikabrott kontinuerligt har ökat. Polisen har fortsatt den intensifierade
bekämpningen mot narkotikabrottsligheten såväl på gatuplanet som inom grossist-
och pro-duklionsleden. Del föreligger betydande svårigheier all uppdaga och
utreda den allvarligare narkotikabrottsligheten. Dessa problem har enligt styrelsen
ökal med åren. Styrelsen framhåller att del legala instrumentet
telefonavlyssning är särskilt betydelsefullt i förundersökningar avseende grova
narkotikabrott. 1 vissa fall är enligt styrelsen telefonavlyssning del helt
avgörande spaningsmedlet för alt kunna ingripa mot de grova narkotikabrottslingarna
och hindra narkolikaparliernas forisaiia spridning i landet.

När det gäller andra grova brott som enligt 27 kap. 16 §
rättegångsbalken grundar rätt till telefonavlyssning är enligt vad
rikspolisstyrelsen upplyser antalet fall under år 1983 endast 17.

Rikspolisstyrelsen har överlämnat en detaljerad
redogörelse för samtliga fall av telefonavlyssning enligt RB under år 1983. Av
denna framgår bl.a. all de fall som inte avsett grovt narkotikabrott gällt
misstankar om bl.a. mord. grov allmänfarlig ödeläggelse och människorov.

Själv konstaterar jag lill en början liksom
rikspolisstyrelsen alt antalet telefonavlyssningar på grund av misstankar om
grov narkotikabrottslighet fortlöpande har ökat sedan flera år tillbaka. Den
ökning som har inträtt under år 1983 är betydande i förhållande lill år 1982.
Samtidigt kan konsta-

Skr. 1984/85:104 4

teras
att såväl antalet registrerade brott mol narkotikastrafflagen (1968:64) som
antalet för grova narkotikabrott lagförda personer minskade under år 1983. Även
om den ökade användningen av tvångsmedlet till övervägande del kan förklaras
med ökade svårigheier att ulreda den grova narkotikabrottsligheten och
intensifierade ansträngningar på området, vill jag betona vikten av restriklivitet
när det gäller användningen av ett så ingripande tvångsmedel. Telefonavlyssning
kan uppenbarligen inte avvaras i kampen mol bl.a. narkotikabrottsligheten, men
det är angelägel atl åtgärden så långt det är möjligt begränsas både när det
gäller antalet avlyssnade telefonapparater och den tid som avlyssning pågår.
Jag noterar därför med tillfredsställelse en uppgift från rikspolisstyrelsens
sida att styreisen mol bakgrund av den betydande ökningen av antalet
telefonavlyssningsfall nyligen har haft en diskussion med samtliga regionala
polischefer och polischeferna i Malmö, Helsingborg, Norrköping, Huddinge och Södertälje
om användningen av telefonavlyssning.

Jag
vill i anslulning härtill också erinra om att ärenden om telefonavlyssning på
grund av misstanke om grovt narkotikabrott enligt praxis skall anmälas för
rikspolischefen (jfr. prop. 1980/81:76 s. 277-278). Ett sådant förfarande framsiår
som värdefullt med hänsyn till tvångsmedlets ingripande karaktär.

Jag
hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som i
det föregående har anförts om tillämpningen av bestämmelsema i RB om
telefonavlyssning vid förundersökning i brottmål.

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984