Prop. 1984/85:108

Prop.
1984/85; 108

Regeringens proposition 1984/85:108

om
avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter, m. m.;

beslutad
den 24 januari 1985.

Regeringen
föreslår riksdagen alt anta de förslag som har tagits upp i bifogade uidrag av
regeringsprolokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar INGVAR CARLSSON

KJELL-OLOF
FELDT

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås en utvidgning av det allmännas möjligheter atl ta i
anspråk återbetalningar av skatter och avgifter för betalning av fordringar som
del allmänna har på den ålerbetalningsberätligade. Enligt nuvarande
beslämmelser kan en sådan avräkning göras i stort sett bara beträffande
fordringar på skalt eller avgift av samma slag som den skall eller avgifl som
skall ålerbelalas. Enligt förslaget skall avräkning kunna ske mol så gott som
alla fordringar på skatter, avgifter och böter som överlämnats till
kronofogdemyndigheten för indrivning.

Reformen
innebär således atl det allmänna i princip inte skall behöva belala ul skatte-
eller avgiftsbelopp till någon som slår i skuld för skatter eller avgifter.
Reformen skall ses mol bakgrund av de växande svårighelerna att få fordringar
betalda genom exekutiva åtgärder och den utgör ett viktigt led i strävandena
att effektivisera kronofogdemyndigheternas arbete.

Bestämmelserna
om det utvidgade avräkningsförfarandel har tagits in i en särskild lag, benämnd
lag om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter. Beslut om avräkning
skall enligt lagen meddelas av kronofogdemyndigheten. Reformen föreslås träda
i kraft den 1 maj 1985.

Propositionen
innehåller också förslag till ändringar i skatleregisierlagen (1980:343). Bl.a.
föreslås på grundval av betänkandet (Ds Ju 1983:14) Kontroll av leverantörer,
som har lämnats av kommissionen mot ekonomisk brottslighet, atl enskilda skall
ha möjlighet att få uppgifl från skatteregislret angående arbetsgivares
regisirering för inbetalning av källskatt och arbetsgivaravgifter. I Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr
108

Prop. 1984/85:108

Alla
ulom etl av lagförslagen i denna proposition har granskals av lagrådel.
Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 19),
lagrådets yttrande (s. 102) samt föredragandens ställningstaganden lill
lagrådels synpunkter och skäl för det lagförslag som inte har granskats av
lagrådet (s. 113).

Den
som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måsle därtör läsa alla tre
delarna.

Prop.
1984/85:108 5

1
Förslag till

Lag
om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

Härigenom
föreskrivs följande.

1 §
Avräkning enligt denna lag skall göras från belopp som återbetalas

eller annars utbetalas på grund av bestämmelse i

1.
uppbördslagen (1953:272),

2.
lagen (1958:295) om
sjömansskatt,

3.
lagen (1968:430) om
mervärdeskatt med undantag av 76a§,

4. tullagen (1973:670), lullförordningen (1973:979)
eller lagen (1973; 981) om frihet från införselavgift,

5. lagen (1982: 1006) om avdrags- och
uppgifisskyldighei belräffande vissa uppdragsersättningar,

6. lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen (1981:691) om socialavgifter eller lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare,

7. lagen (1984; 151) om punktskatter och
prisregleringsavgifier eller författning som anges i I kap. 1 § första stycket
samma lag, i de fall då utbetalningen ankommer på riksskatteverket, eller

8.
lagen (1974:992) om nedsättning
av allmän energiskatt.

Vad
som sagts i första slyckel 7 gäller inle utbetalning enligt 27 § lagen
(1957:262) om allmän energiskatt, 6§ lagen (1961: 372) om bensinskall och 13 §
lagen (1978; 69) om försäljningsskatt på motorfordon.

2
§ Tillkommer elt belopp som
avses i 1 § någon mot vilken det allmänna har en fordran, som är för indrivning
registrerad i utsökningsregistrel och drivs in enligt beslämmelserna i
uppbördslagen (1953:272), lullagen (1973:670) eller bölesverkställighetslagen
(1979:189), skall från beloppet, om inte annal följer av vad nedan sägs,
avräknas så mycket som kan gå till betalning av fordringen. Endasl vad som
överstiger det allmännas fordran får utbelalas.

3
§ Fråga om avräkning prövas
av kronofogdemyndighet.

Den
kronofogdemyndighet är behörig som enligt registreringen i utsökningsregistrel
är tilldelad fordringen.

4 §
En myndighet som har att utbetala etl belopp som avses i 1 § skall

undersöka om det allmänna har någon sådan fordran som avses i 2§.

Undersökning får dock underlåtas, om en tillämpning av avräkningsförfar

ande! inte är försvarlig med hänsyn till koslnaderna för detta.

Visar
en undersökning att del allmänna har en sådan fordran som avses i 2§, skall
kronofogdemyndigheten beredas tillfälle att göra avräkning. Detta behövs dock
inte om anstånd med betalning av fordringen beviljats med anledning av besvär
eller i avvaktan på rättelse.

5 §
Kronofogdemyndigheten får underlåta avräkning

1.
om anstånd med betalningen av
det allmännas fordran beviljats med anledning av besvär eller i avvaklan på
rättelse,

2.
om en tillämpning av
avräkningsförfarandel inte är försvarlig med hänsyn till kostnaderna för detta
eller

3.
om det i annat fall föreligger
särskilda skäl att avstå från avräkning.

Prop.
1984/85:108 4

6
§ Avräkning lar
inte göras lill beialning av en fordran som är preskriberad.

7
§ Till den mot
vilken del allmänna har en fordran som avses i 2S skall kronofogdemyndigheten
sända underrättelse om att avräkning för betalning av fordringen efter viss
angiven dag kan komma att göras från sådana belopp som avses i l§. Ell beslut
om avräkning får inte meddelas innan den angivna dagen löpt ut.

Underrättelse behövs inte, om den mol vilken det allmänna
har sin fordran saknar för kronofogdemyndigheten känd adress.

8
§ Om beslut som
kronofogdemyndigheten meddelar enligt denna lag skall myndighelen sanda
underrättelse lill den som beslutet gäller.

9
§ Den
omständigheten att ett beslut om avräkning meddelats utan att bestämmelserna i
7§ första styckel iakttagits är inte grund för att upphäva beslutet.

10 § Finner kronofogdemyndigheten atl för mycket
tagits i anspråk ge

nom avräkning på grund av att en före avräkningen gjord betalning av del

allmännas fordran inte beaktats eller fordringen av annan orsak varit

upplagen lill ell för slort belopp, skall kronofogdemyndigheten beslula om

rättelse.

Den som på grund av rättelsen skall få tillbaka etl belopp
skall även erhålla ränta från utgången av den månad då beloppet kom kronofogdemyndigheten
till hända lill och med den månad då beloppet utbetalas. Räntan beräknas enligt
en räntesals som moisvarar det av riksbanken fastställda, vid vatje lid
gällande diskontot. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller. Ränta
som understiger femtio kronor skall inte utbetalas.

Ulbelalning med anledning av rättelse görs av
kronofogdemyndigheten.

11 § Kronofogdemyndighetens beslut får inte
överklagas i den mån det

innebäratl avräkning inte skall ske. I övrigt tillämpas i fråga om kronofog

demyndighetens beslut enligi denna lag beslämmelserna i uisökningsbal-

ken om besvär över utmälning i allmänhet, i den mån inte annal följer av

12§.

1 mål som avses i första styckel förs det allmännas talan
av riksskatteverket.

12
§
Kronofogdemyndighetens beslut enligt denna lag gäller utan hinder av att det
inle har vunnit laga kraft. Hovrättens beslut gäller försl sedan det har vunnit
laga kraft.

13
§
Bestämmelserna i 10 § andra och tredje slyckena skall lillämpas på belopp, som
överförts till kronofogdemyndigheten men på grund av beslut av
kronofogdemyndigheten i andra fall än som avses i 10 § första styckel eller av
hovrätten eller högsta domstolen inle skall las i anspråk genom avräkning.

14
§ Skall ett
avräknat belopp enligt beslut av kronofogdemyndigheten, hovrätten eller högsta
domstolen inte tas i anspråk genom avräkning, skall

Prop.
1984/85:108 5

den
som fått sin fordran helt eller delvis betald genom avriikningen överföra
beloppet lill kronofogdemyndigheten.

15
§ Kan för betalning av en i utsökningsregistrel registrerad fordran avräkning
från belopp som avses i I § göras hade enligt denna lag och enligt annan
författning, skall denna lag tillämpas.

Kan
en myndighet enligt annan författning göra avräkning från belopp, som avses i 1
§. för betalning av en fordran, som inte är registrerad i utsökningsregistrel.
får myndigheten göra avräkningen utan hinder av att förutsättningar föreligger
för avräkning enligt denna lag.

Denna
lag Iräder i kraft den 1 maj 1985.

Har det allmännas fordran
registrerats i utsökningsregistrel före lagens ikraftträdande, skall med
underrättelse som avses i 7§ första styckel jämställas av kronofogdemyndigheten
utsänd anmaning all belala fordringen.

Prop.
1984/85:108

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom
föreskrivs all 49S lagen (1968:430) om mervärdeskatt' skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelsi

Överstiger ingående avdragsgill skatl enligt deklaralion
den utgående skatten, återbetalar länsstyrelsen del överskjutande beloppet i
den mån kvittning icke skett enligt 17 S åttonde stycket.

Överstiger skatt som skattskyldig belalal för viss
redovisningsperiod skalt som faslsiällts eller anses faslslälld. återbetalar
länsstyrelsen det överskjutande beloppet.

Den som i annal fall får nedsättning i eller befrielse
från skatt som avkrävts honom, återfår av länsstyrelsen vad han betalat för
mycket.

Står den skattskyldige i skuld för Slår den skallskyldige i skuld för

mervärdeskatt, har han vid ålerbe- mervärdeskall, har
han vid återbe-

lalning
enligt första, andra eller Iredje stycket räll alt ålerfå bara vad som
översiiger skulden och avgifter som belöper på denna. / lagen (1985:000) om
avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifier
som begränsar rälten lill återbetalning.

talning enligt första, andra eller tredje stycket rätt atl
återfå bara vad som överstiger skulden och avgifter som belöper på denna. Vad
som har sagts nu gäller också när den skattskyldige befinns ha lill betalning
förfallen skuld som avser

1. skatl enligt uppbördslagen

(1953:272).

2.
arbetsgivaravgift
enligt lagen (1981:691) om socialavgifter eller,

3.
avgift
enligt lagen (1982:423) om allmän löneavgift.

Fordran på
överskjulande ingående skatt får ej särskilt övi;rlåtas eller utmätas.

I övrigt
gäller uppbördslagens bestämmelser om restitution av skatl i tillämpliga delar
beträffande återbetalning av mervärdeskatt.

I övrigl
gäller uppbördslagens (1953:272) beslämmelser om restitution av skall i
tillämpliga delar belräffande återbetalning av mervärdeskall.

Denna lag träder i kraft den I maj 1985.

' Lagen omtryckt 1979:304.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:885.

- Senaste lydelse 1984: 357.

Prop. 1984/85:108

3
Förslag till

Lagom
ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)

Härigenom
föreskrivs i fråga om bötesverkställighetslagen (1979:189)

dels
att 8 § skall upphöra att gälla.

dels att 9§ skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

I den mån betalning ej
kan erhållas med tillämpning av 7 eller 8. sker indrivning genom utmätning
eller införsel enligt vad som är föreskrivet därom.

I den mån betalning inte
kan erhållas med tillämpning av 7 § eller lagen (1985:000) om avräkning vid
återbetalning av skaller och avgifter, sker indrivning genom utmätning eller
införsel enligt vad som är särskilt föreskrivet.

Denna
lag träder i krafl den I maj 1985.

Prop.
1984/85:108

4 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom
föreskrivs att 68§ 5 mom. och 75a S uppbördslagen (1953; 272)' skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

5 mom.'
Vad i 3 och 4 mom. sägs äger motsvarande tillämpning, då den som är berättigad
atl återbe-komma skatt har att erlägga sjömansskatt eller bevillningsavgift
för särskilda förmåner och rättigheter eller kupongskall. Om lillämpning av 4
mom. vid indrivning av böter, viten och belopp .som förklarats förverkat är
föreskrivet i bötesverk-ställighel.dagen (1979:189).

5 mom. Vad
i 3 och 4 mom. sägs äger molsvarande tillämpning, då den som är berättigad att
återbe-komma skall har all erlägga sjömansskatt eller bevillningsavgift för
särskilda förmåner och rättigheter eller kupongskatt.

/ lagen (1985:000) om avräkning vid återbetalning av
skatter och av-gifter finns också föreskrifter som begränsar rällen till
återbetalning.

75 a §■'

Har belalningsskyldighel enligi 75 § ålagts både
arbetsgivare och arbetstagare och vistas arbetstagaren på känd ort inom riket,
får arbetsgivaren krävas endasl om det kan antagas att arbetstagaren har
underrättats om sin skyldighel alt belala skattebeloppet.

Efterkommer
arbetsgivaren inte anmodan att betala beloppet, får del uttagas i den ordning
som stadgas i fråga om indrivning av skatt. Införsel får dock ej beviljas.

Arbetsgivare
eller arbetstagare, som är skyldig all belala mot underlätet skatteavdrag
svarande belopp, skall också betala restavgift på beloppet.

Om arbetsgivare efter besvär Om arbetsgivare efter besvär

över lokal
skattemyndighets beslut över lokal skattemyndighets beslut

har
funniis inle vara ansvarig för arbelsiagares skall, skall länssiyrelsen Ull
arbetsgivaren återbetala skatt, som han har betalat för arbetstagaren, saml
betald restavgift. På skattebeloppet beräknas reslitu-tionsränta. I fråga om
ränleberäk-ningen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 69 § 2 mom.

Slår arbetsgivare i skuld för restförd skall eller
arbetstagares skall.

har funnits inte vara ansvarig för arbetstagares skatt,
skall länsstyrelsen till arbetsgivaren återbetala skatt, som han har betalat
för arbetstagaren, samt betald restavgift. På skattebeloppet beräknas
restilu-tionsränta. Står arbetsgivare i skuld för restförd skatt eller
arbetstagares skatt, för vilken betalningsskyldighel har ålagts honom, har han
dock rätt att få ut endasl vad som över-

' Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 771.

' Senasle Ivdelse 1979; 196.

Senaste lydelse 1979:489.

Prop.
1984/85:108 9

stiger
det obetalda skattebeloppet för vilken betalningsskyldighet har

och restavgift. I fråga om räntebe- ålagts honom, har han dock rätt alt

räkningen gäller i tillämpliga delar få ut endasl vad som överstiger det

bestämmelserna i 69 § 2 mom. obetalda skallebeloppet och restav-

gift.
/ lagen (1985:000) om avräkning vid alerbeialning av skatter och avgifier
finns också föreskrifter som begränsar rätten tiU alerbeialning.

Har
arbetstagares skatl uttagils hos arbetsgivare, skall, om indrivnings-kvitto
överlämnas till arbetsgivaren, nämnda förhållande anmärkas på
indrivningskvitlol.

Denna
lag träder i kraft den I maj 1985.

Prop. 1984/85:108 10

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att i lagen (1958:295) om
sjömansskatt' skall införas ett nytt moment. 36§ 5 mom., av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36 §

5 mom. / lagen (1985:000) om avräkning vid åierhetolning
av skatter och avgifter finns föreskrifter som begränsar rälten /ill återbetalning
enligt 1—3 mom.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1985.

' Lagen omtryckt 1970:933.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.

Prop. 1984/85:108 11

6 Förslag till

Lag om ändring i tullagen (1973:670)

Härigenom föreskrivs att 22 § tullagen (1973:670) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §'

Har tullskyldig inbelalat tull eller annan införselavgift
med högre belopp än han rätteligen har att eriägga, återbetalas överskjutande
belopp. Motsvarande gäller när han inbetalat tull eller annan införselavgifi
trots atl avgifl ej skall utgå. Har med slöd av 5§ tullförordningen (1973:979)
meddelats förordnande alt tull inte skall utgå för vara av visst slag
återbetalas inbetalat lullbelopp. Belopp, som den tullskyldige kan dra av
enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt, återbetalas dock ej.

På belopp
som återbetalas utgår ränta. Ränta ulgår även på ränta enligt 20 § som
återbetalas. Vid ränteberäkningen tillämpas bestämmelserna i 20 a § första
stycket. Räntan skall dock beräknas ulan tillägg av där angivna
procentenheter. Ränta utgår från utgången av den månad under vilken beloppet
erlagts lill och med den månad då beloppet utbetalats.

Har beslut, som föranlett ränta enligt andra stycket,
ändrals på sådant sätl atl ränta icke skulle ha utgått eller skulle ha utgått
med lägre belopp, skall den lullskyldige återbetala vad han sålunda uppburit
för mycket. Beslämmelserna i denna lag om tull och annan införselavgifi gäller
därvid i tillämpliga delar.

Vid återbetalning till den tullskyl- Vid återbetalning
till den lullskyl

dige får avdrag göras för lill betal- dige får avdrag göras för lill betal

ning förfallen lull eller avgift som ning förfallen lull eller avgift som

den lullskyldige har att erlägga till den tullskyldige har att erlägga till

tullverket. tullverket. / lagen (1985:000) om

avräkning vid återbetalning av skaller och avgifter finns
också föreskrifter som begränsar rälten till återbetalning.

Denna lag Iräder i krafl den I maj 1985.

Seniiste Ivdelse 1983:981.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:1006) om avdrags- och
uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar

Härigenom
föreskrivs att 20§ lagen (1982; 1006) om avdrags- och uppgifisskyldighei
beträffande vissa uppdragsersältningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Om
uppdragsgivaren eller den uppgiftsskyldige efter besvär funnits icke vara
ansvarig för ett belopp, skall länsstyrelsen återbetala del belopp och den
avgift som har betalals. På del återbetalda beloppet skall restitutionsränta
beräknas enligt 69 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272). Om uppdragsgivaren eller
den uppgiftsskyldige står i skuld för skatl enligt uppbördslagen,
mervärdeskatt, arbetsgivaravgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter
eller avgift enligt lagen (1982:423) om allmän löneavgift, har denne dock rätt
att återfå bara vad som översiiger de obetalda skatterna eller avgifterna och
de räntor eller avgifter som belöper på dessa.

Om
uppdragsgivaren eller den uppgiftsskyldige efler besvär funnits icke vara
ansvarig för ett belopp, skall länsstyrelsen återbetala del belopp och den
avgifl som har betalats. På del återbetalda beloppet skall restitutionsränta
beräknas enligt 69§ 2 mom. uppbördslagen (1953:272). Om uppdragsgivaren eller
den uppgifisskyldige står i skuld för skatt enligt uppbördslagen,
mervärdeskatt, arbetsgivaravgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter
eller avgift enligt lagen (1982:423) om allmän löneavgift, har denne dock räll
att återfå bara vad som översiiger de obetalda skatterna eller avgifterna och
de räntor eller avgifter som belöper på dessa. I lagen (1985:000) om avräkning
vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifier som
begränsar rätten till återbetalning.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1985.

Senaste lydelse 1983: 856.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och

prisregleringsavgifter

Härigenom
föreskrivs att 5 kap. 7§ lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifier skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Från
överskjulande belopp enligt 6§ skall före ulbelalning avräknas skalt för vilken
den skaltskyldige slår i skuld hos beskattningsmyndigheten. Skattebelopp som
den skattskyldige har fått anstånd med all betala enligt 5 § skall dock inte
avräknas.

Från
överskjulande belopp enligt 6 § eller annal belopp som ulbelalas på grund av
bestämmelse i denna lag skall före utbetalning avräknas skatl för vilken den
skattskyldige står i skuld hos beskattnings-myndigheten. Skattebelopp som den
skaltskyldige har fåll anstånd med atl betala enligt 5 § skall dock inle
avräknas.

/ lagen
(1985:000) om avräkning vid alerbeialning av skatter och avgifter finns också
föreskrifter som begränsar rätten lill utbetalning.

Denna lag iräder i kraft den 1 maj 1985.

Prop. 1984/85:108 14

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från

arbetsgivare

Härigenom föreskrivs all 25 § lagen (1984; 668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 § öm en arbetsgivare slår i skuld för
arbetsgivaravgifler, allmän löneavgift enligt 1 § lagen (1982:423) om allmän
löneavgift, skatt enligt uppbördslagen (1953; 272) eller mervärdeskatt, har
denne rätl all av del belopp som skall restitueras enligt denna lag ålerfå bara
vad som överstiger de obetalda avgifterna eller skatterna och de räntor eller
avgifter som belöper på dessa.

/ lagen (1985:000) om avräkning vid återbetalning av skatter
och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rälten till restitution.

Denna lag träder i krafl den I maj 1985.

Prop. 1984/85:108 15

10 Förslag till

Lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)

Härigenom föreskrivs att 1,7, 10 och 12 §§
skatleregisleriagen (1980: 343)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

If

För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp
av automa-lisk databehandling föras etl cenlrall skalteregisler för hela riket
och ett regionalt skalteregisler för varje län.

Registren skall användas vid beskattning för

1.
samordnad
registerföring av identifieringsuppgifter beträffande fysiska och juridiska
personer,

2.
planering,
samordning och uppföljning av revisions- och annan kontrollverksamhet,

3.
inkomsl- och
förmögenhelslaxering samt bestämmande av pensionsgrundande inkomst,

4.
bestämmande och
uppbörd av skatt enligt uppbördslagen (1953:272) och lagen (1968:430) om
mervärdeskatt samt avgift enligt lagen (1982:423) om allmän löneavgift och
lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

Registren skall dessutom användas för avräkning enligt
lagen (1985:000) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifier.

Det centrala skatteregislret skall också användas för
utredningar i kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet och för
riksskatteverkets lillsyn enligt lagen (1974: 174) om identiielsbeteckning för
juridiska personer m.fl.

7§ För fysisk och juridisk person får, utöver de uppgifter
som anges i 5 och 6S§, det cenirala skalleregistret innehålla följande
uppgifter.

1.
Sådana
uppgifter om ägarförhållandena i fåmansföreiag som avses i 25 § 8)
taxeringslagen (1956:623).

2.
Uppgifier
angående avslutad revision, verkställt taxerings- eller mer-värdeskaliebesök
eller annal sammanträffande enligt 31 S 2 mom. tredje stycket taxeringslagen
eller 26a § lagen (1968:430) om mervärdeskatt. För varje sådan åtgärd får anges
lid, art, beskailningsperiod, skaiieslag, myndighets beslui om beloppsmässiga
ändringar av skatt eller underlag för skatt med anledning av åtgärden samt
uppgift huruvida bokföringsskyldighet har fullgjorts.

' Lagen omtryckt 1983: 143. - Senasle lydelse 1984:860. -'
Senaste lydelse 1984: 1058.

Prop.
1984/85:108 16

3.
Uppgifl om
regisirering av skyldighet atl belala skatt, uppgifter som behövs för att
bestämma skatl enligt uppbördslagen (1953:272) och lagen om mervärdeskatt eller
avgift enligt lagen (1982:423) om allmän löneavgift och lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare samt uppgifier om redovisning,
inbetalning och återbetalning av sådana skatter eller avgifter.

4.
Uppgift om
maskinellt framslälll förslag lill sådani beslut som enligt lag eller
förordning skall anlecknas i skattelängd.

5.
Uppgifl om
beslut om anstånd med avgivande av deklaration och med betalning av skalt, dock
ej skälen för besluten, saml uppgifl om all laga förfall föreligger för
underiålenhet all fullgöra deklaralionsskyldighet.

6.
Administrativa
och lekniska uppgifier som behövs för beskattningen.

7.
Uppgifter som
skall lämnas i självdeklaration i sammanställningarna för statlig och kommunal
inkomstskatt samt i förmögenhetsredovisningen om skattepliktig förmögenhet.

8.
Uppgift om
beslut om beskattning, dock ej skälen för beslutet, samt uppgift om utmätning
enligt 68 § 6 mom. uppbördslagen.

9.
Uppgifl om all
fordran mol personen registrerats hos kronofogdemyndighet, uppgift om
indrivningsresultat, uppgift om beslut om ackord, likvidation eller konkurs
samt uppgift om betalningsinställelse.

10. Uppgifl om antal anställda och de anställdas
personnummer.

11. Uppgift om telefonnummer 11. Uppgifl om telefonnummer,

samt särskild adress för skallse- särskild adress för skattsedelsför-

delsförsändelse. sändelse samt namn,
adress och te

lefonnummer för ombud.

12. Uppgifl från konlrolluppgift enligt 37 § 1 mom. 1-3,
3b-3f, 4 och 8

saml 42 § 1 mom, och 3 mom. första stycket taxeringslagen samt från sådan

särskild uppgifl som avses i 3§ lagen (1959: 551) om beräkning av pensions

grundande inkomsl enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

13. Uppgift om beteckning, tax- 13. Uppgifl om beteckning, kö-

eringsvärde, delvärde och beskall- peskilling, taxeringsvärde, del-

ningsnatur för faslighel som ägs el- värde, beskallningsna';ur, typ av

ler innehas av personen, andelens fång och tidpunkt förfånget för fas

storlek om fastigheten har flera tighel som ägs eller innehas av per

ägare saml sådan uppgift om fas- sonen, andelens storlek om fastig-

tigheten som behövs för bedömning heten har fiera ägare, sådan uppgift

huruvida inkomsl av fastigheten om fasligheten som behövs för be

skall beräknas med tillämpning av dömning huruvida inkomst av fas-

24§ 2 mom. kommunalskalielagen tigheten skall beräknas med

(1928:370) och uppgifl om intäkt tillämpning av 24 § 2 mom. kom-

som har beräknats med lillämpning munalskattelagen (1928:370) och

av nämnda lagrum samt övriga upp- uppgifl om intäkt som har beräk-

gifier som behövs för beräkning av nåls med lillämpning av nämnda

slatlig fastighetsskatt. lagrum, övriga uppgifter som
be

hövs för beräkning av slallig

fastighetsskatt samt uppgift som

behövs för värdering av boslad på

faslighel.

14. Uppgift om tid och arl för planerad eller pågående
revision saml

beskailningsperiod och skaiieslag som denna avser saml uppgift om tid för

planeral taxerings- eller mervärdeskaltebesök eller annal sammaniräffan-

Prop.
1984/85:108 17

de enligt 31 S 2 mom. tredje styckel taxeringslagen eller
26 a § lagen om mervärdeskall.

15.
Uppgift om
postgiro- och bankgironummer, om personen är näringsidkare.

16.
Uppgifl om
bruttointäkt av tjänst och dennas fördelning på olika kategorier av tjänsl samt
summan av avdrag från intäkten och dennas fördelning på koslnader för resor
mellan bostad och arbetsplats å ena sidan och övriga kostnader å andra sidan.

17. Uppgift om omsättning i
näringsverksamhet.

18.
Uppgift
angående varulager, resultat av brultovinslberäkning, annan beräkning av
relationstal eller liknande, nettointäkt eller underskott av förvärvskälla med
angivande av den del därav som belöper på delägare, skönsmässig beräkning,
belopp som under beskattningsåret har stått till förfogande för
levnadskostnader, varuultag, lolala bilkostnader samt privat andel därav,
bilförmån, bostadsförmån eller annan sådan förmån, avsättning till fond,
investeringsreserv eller liknande, insättning på skogskonto eller liknande,
nedskrivning av fordringar samt av- och nedskrivning med högsla möjliga belopp,
dock endast uppgift om alt här angivet förhållande föreligger och om belopp,
procenttal eller årtal.

19.
Uppgift från
centrala bilregistret om innehav av fordon samt om fordonels
registreringsnummer, märke, lyp och årsrnodell.

20. Uppgifl för beräkning av skallereduktion
för fackföreningsavgifl.

21. Uppgij) om bosäliningsland och tidpunkt för byte av
bosättningsland.

lOS"

Terminalålkomst lill uppgifter i register enligt denna lag
får finnas endast för de ändamål som anges i 1 § och i den utsträckning i
övrigl som anges i andra-femle slyckena.

Länsstyrelse och lokal skattemyndighet får ha
lerminalålkomsl lill uppgifter som avses i 5 och 6§§, 7§ 1-6, 9, 13, 15 och 17
saml de uppgifier därulöver som behövs för uifärdande av skattsedel och
dubbleltskatlsedel.

Länsstyrelse och lokal skatte- Länsstyrelse och lokal skatte

myndighet får vidare ha lerminalål- myndighet får vidare ha terminalåt

komst till uppgifter som avses i 7§ komst till uppgifter som avses i 7§

7, 8, 10-12, 14, 18 och 20 och som 7, 8, 10-12, 14, 18, 20 och 21 och

hänför sig till länet. som hänför sig lill länet eller gäller

skatlskyldig som laxeras i länet.

Riksskatteverket får ha terminal- Riksskatteverkel får ha terminal

ålkomst till uppgifter som avses i 5 åtkomst
till uppgifter som avses i 5

och 6§§ samt 7§ 1-15, 17, 18 och och 6§§ samt
7§ 1-15, 17, 18, 20

20. ■ och 27.

Kronofogdemyndighet får ha lerminalålkomsl till det
cenirala skatteregistret i fråga om uppgifter enligt 5 och 6§§ samt 7 § 1, 3
och 4. Kronofogdemyndighet i det län där ett mål är registrerat för exekutiva
ålgärder får vidare ha sådan lerminalålkomsl i fråga om uppgifter enligt 7§ 7,
8, 12 och

•* Senaste lydelse 1984: 1057.

2 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 108

13. Terminalåtkomsien får avse den som är registrerad som
gäldenår hos kronofogdemyndighet eller make till gäldenären eller annan som
samhe-skallas med gäldenären. 1 fråga om uppgifter enligt 7 S I får terminalåtkomsien
avse också den som år delägare i fåmansföreiag där någon som avses i iredje
meningen är delägare.

12i

Utan
hinder av vad smii iir föreskrivet i annan lag får från regisler enligt denna
lag uppgifl som avses i 5 § Jörsta stycket 1. 2 och 7 och öH jörsia styckel I
och 2 saml uppgift om slag av näringsverksamhet och om beslut om likvidation
eller konkurs lämnas ut till enskild om del inte av särskild anledning kan antas
att den registrerade eller någon honom närstående lider incii om uppgiften
röjs.

Från regisler enligt denna lagfar Ulan hinder av vad som
är jöreskri-vei i annan lag lill enskild lämnas Ul nedan angivna uppgifier. om
del inle (IV särskild
anledning kan aulas all den regisirerad.:' eller någim honom iiårslående lider
men om uppgiften riijs.

De uppgifier som far lämnas ut är

1.
uppgift
som avses i 5 i) Jörsia slyckel 1, 2 eller 7,

2.
uppgift
som avses i 6 § första styckel I eller 2.

3.
uppgift
om slag av närings-verksaintiel eller ont beslut om likvidation eller konkurs
samt

4. uppgift om registrering av

skyldighet all inbetala innehållen

preliminär A-skaii eller arbetsgi

varavgift.

Denna lag iräder i kraft, såvitt avser 7, 10 och 12 SS. två
veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har kommil ut från trycket
i Svensk författningssamling, och såviii avser 1 § den 1 maj 1985.

-' Senasle lydelse 1983: 143.

Prop.
1984/85:108 19

Utdrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1984-11-01

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och slalsråden 1. Carlsson, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Bodström, Göransson, Dahl, R. Carlsson,
Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande:
statsrådet Feldt

Lagrådsremiss
om avräkning vid återbetalning av skatt

1
Inledning

Flertalet
författningar på skalle- och avgiftsområdet innehåller beslämmelser om i vilka
fall ell inbetalt skattebelopp skall återbetalas till den skattskyldige resp.
till den som är avgiftsskyldig. Återbetalning skall bl. a. ske om en
skallskyldig har betalat preliminär skall som översiiger den slutliga skatten.
Återbetalning skall också ske om den skaltskyldige eller avgifisskyldige fått
sin belalningsskyldighel nedsatt eller befriats från denna på grund av
exempelvis ändrad taxering eller rättelse av felaktig debitering eller
kreditering. I anslutning lill återbetalningsbestämmelserna finns i regel också
föreskrifter om atl det belopp som skall återbetalas (restituUonsfordringen)
skall eller får las i anspråk (avräknas) för betalning av vissa skatte- och
avgiflsskulder som den återbetalningsberältigade kan ha. 1 några författningar
uttrycks detta så atl den skallskyldige inle har rätl att få ul mer av
restituUonsfordringen än som återstår sedan skulden betalts. De skatte- och
avgiftsfordringar för vilka avräkning på detta säll skall eller får ske är
enligi föreskrifterna i huvudsak av samma slag som den skall eller avgifl som
skall reslilueras. Enligt vissa författningar kan dock avräkning också ske
mellan olika medelsslag.

Del
här angivna avräkningssysiemet skall inle förväxlas med det allmänna
kvittningsförfarande enligt vilket en gäldenär under vissa förutsättningar får
betala en skuld genom atl kvitta den mot en fordran som han har på borgenären.
Avräkning kan sägas vara ett speciellt kvittningsförfarande med delvis andra
rättsverkningar än kvittningen. Till avräkningens innebörd återkommer jag i
del följande.

Numera
torde den allmänt rådande uppfattningen vara att staten inte kan

Prop.
1984/85:108 20

ta
en skatte- eller avgiftsrestituiion i anspråk genom kvittning och att ett
avråkningsfört"arande får användas bara i den mån uttryckliga bestämmelser
medger della.

Under
de senasle åren har från olika håll förts fram krav på att möjlighelerna att
få in skaller och avgifier skall förbättras genom införandet av en möjlighet
till "generell kvittning". Justitiekanslern (JK) tog för övrigt redan
år 1973 i en skrivelse till finansdepartementet (Dnr 159/73) upp vissa frågor
om indrivning av skatter och avgifter hos belalningsskyldig som har
tillgodohavande hos statsverket i form av överskjutande preliminär skau.
Frågorna hade aktualiserats i ett av JK pröval ärende. Enligi JK; s mening
tydde i ärendel inhämtade yttranden på atl del förelåg ett inle ringa prakiiskl
behov av vidgad möjlighet lill avräkning. Enligt JK hade bl.a. den moderna
dalaiekniken accentuerat behovel av en översyn av bestämmelserna.

En
viss utvidgning av möjligheterna till avräkning har också genomförts på senare
lid. nämligen när det gäller återbetalningar av mervärdeskatt (SFS 1983:76).
Iprop. 1982/83:84 angav jag all denna uividgning var att se som ett steg i
avvaklan på resultatet av de överväganden om en generell avräkningsrätl på
skatte- och avgiftsområdet som pågick inom regeringskansliet.

1
en departementspromemoria. (Ds Fi 1983:24) Avräkning vid återbetalning av
skall m.m., har därefier lagts fram förslag som syftar lill en väsentlig
uividgning av det allmännas möjligheter lill avräkning från belopp som skall
ulbelalas enligt olika skatte- och avgiftsförfattningar. Promemorian
innehåller förslag till en ny lag om avräkning vid återbetalning av skall m. m.
och till följdändringar i en del lagar. Promemorian har remissbehandlats.

Till
protokollet i delta ärende bör fogas dels de i promemorian framlagda
lagförslagen som bdaga I, dels en förteckning över remissinstanserna som bilaga
2. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats inom
finansdepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 2982/83).

Jag
avser nu alt ta upp frågan om lagsliflning på grund av promemorieförslaget. 1
det följande kommer jag först att redogöra for nuvarande avräkningsbestämmelser
på skatte- och avgiftsområdet. 1 anslulning lill denna redogörelse kommer jag
också att redovisa huvuddragen i promemorians förslag.

2
Nuvarande avräkningsbestämmelser

2.1
Uppbördslagens avräkningsbestämmelser

I
uppbördslagen (1953:272, UBL) finns beslämmelser om återbetalning i bl.a. 68 §
1 och 2 mom. Sådan återbetalning ankommer på länsstyrelse. I

Prop.
1984/85:108 21

68 § 3 och 4 mom. ges sedan bestämmelser om att den
ålerbetalningsberätligade endast har rätl atl få ut vad som överstiger vissa
närmare angivna obetalda skattebelopp, medan återstoden skall goltskrivas honom
lill betalning av de obetalda skatterna. Enligt 4 mom. skall sådan avräkning
göras också från ränta som den skattskyldige är berättigad lill enligi 69 § I
mom. (ränla på överskjutande preliminärskalt). Enligt vad som föreskrivs i 68§
5 mom. skall beslämmelserna i 3 och 4 mom. ha motsvarande lillämpning då den
återbelalningsberältigade skall belala sjömansskall eller bevillningsavgift för
särskilda förmåner och rättigheter eller kupongskatt. 1 75 a § UBL föreskrivs
vidare atl en arbetsgivare, som är berättigad all återfå för arbetstagare
erlagd skall men som samtidigt slår i skuld för restförd skall eller
arbetstagares skalt. för vilken han har blivit ålagd betalningsskyldighet,
endast har rätl att få ul vad som överstiger det obetalda skattebeloppet.

Det bör nämnas att avräkning inle skall göras vid alla
ulbelalningar enligt UBL. Fordran på skallebelopp som skall överföras till
främmande stal enligt 69 a § första eller andra stycket kan sålunda inle tas i
anspråk genom avräkning. Överföringen är etl särskilt uppbördslekniskl inslitul
och innebär inle någon reslilulion lill den skallskyldige (se prop. 198.3/84:58
s. 33 0. Sådan reslitulionsränta som enligi 69a § tredje styckel skall beräknas
på del överförda beloppet skall emellertid ulbelalas lill den skaltskyldige.
Det finns dock inle någon beslämmelse enligi vilken den skallskyldiges fordran
på ränta skall las i anspråk genom avräkning.

2.2 Avräkningsbestämmelser i andra författningar

Vid återbetalning av bevillningsavgift, sjömansskall och
kupongskatt skall - enligt bestämmelser i 5 § I mom. lagen (1908: 128) om
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rälligheter, 36 § I mom. lagen
(1958:295) om sjömansskatt och 27 § kupongskaltelagen (1970:624) - de nyss
nämnda avräkningsbeslämmelserna i 68 § 3 och 4 mom. UBL äga motsvarande
lillämpning. Vid återbetalning av sjömansskatt skall della dock endasl gälla i
den omfallning riksskalieverkei (RSV) beslämmer. RSV har i enlighet härmed den
13 mars 1973 beslutat alt beslämmelserna i 68 § 3 och 4 mom. UBL bör äga
motsvarande tillämpning vid reslilulion av sjömansskatt översligande I 000 kr.

1 32§ lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifier enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter (AVGL), i 8 kap. 76 § studiestödslagen
(1973: 349) och i 20 § lagen (1982; 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighel
beträffande vissa uppdragsersältningar (AUL) finns avräkningsbestämmelser som
är utformade på ungefär samma sätt som bestämmelserna i 68 § 3 och 4 mom. UBL.
I enlighet med mitt förslag i prop. 1982/83:84 (SkU 1982/83:20 och SFS 1983:76)
finns en liknande avräkningsbestäm-melse numera också i 49 § lagen (1968:430)
om mervärdeskatt (ML).

Prop.
1984/85:108 22

Riksdagen
har nyligen beslutat (prop. 1983/84: 167, SfU 28, rskr 369) att AVGL skall
upphävas den 1 januari 1985 och ersättas av en ny lag (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare (USAL). Den nya lagen innehåller en
avräkningsbestämmelse (25 §), som också den är uiformad ungefär på samma sätt
som UBL; s avräkningsbestämmelser.

Gemensamt
för de nämnda avräkningsbeslämmelserna i UBL och andra författningar är alt den
skatl- eller avgiftsskyldiges rätt all ålerfå det belopp som skall reslilueras
- med någol varierande ordalag - begränsas så alt han bara har rätl alt ålerfå
vad som översiiger de närmare angivna obelalda skatterna eller avgifterna. Elt
annat gemensamt drag är att avräkningen i princip framstår som obligatorisk,
dvs. alt reslilulionsmyndighe-ten är skyldig all verkställa avräkning. Det
finns emellertid också avräkningsbestämmelser som utformats på annat sätl.

Till
en början kan nämnas en avräkningsbeslämmelse som visseriigen inle lagits in i
skattelag men som dock avser avräkning från återbetalning av skatt, nämligen 8
§ bötesverkställighelslagen (1979: 189). Paragrafen avser fall då den bölfällde
har fordran enligi 68 § I eller 2 mom. eller 69 § 1 mom. UBL på överskjulande
skatl eller ränla på sådan skall och anger att böterna i sådant fall fär
avräknas på den bölfälldes fordran i den ordning som föreskrivs i 68 § 4 mom.
första styckel UBL. Av I § bcitesverksläl-lighetslagen följer all inle bara
böler ulan även vile och sådan särskild rättsverkan av brott som innefattar
betalningsskyldighel omfattas av av-räkningsbestämmelsen. 1 68 § 5 mom. UBL
finns en hänvisning Ull avräk-ningsbestämmelsen i bötesverkställighelslagen.
Denna avräkningsbeslämmelse avviker från de förul nämnda på det sättet atl
avräkningen inle framstår som obligalorisk.

I
lullförfattningarna finns också avräkningsbestämmelser som inle framstår såsom
obligatoriska. Enligt 22 § tullagen (1973:670)/år sålunda, vid återbetalning
till den tullskyldige, avdrag göras för till betalning förfallen tull eller
avgift som den tullskyldige har att eriägga lill tullverket. På tullområdet
skiljer man mellan sådan återbetalning enligt lullagen och tullrestitution
enligt tullförordningen (1973:979). Tullrestitution kan efter ansökan medges
bl. a. för förlullad vara som har använts för tillverkning av exportvara som
ulförts ur landel. Tullförordningen innehåller inle någon
avräkningsbestämmelse, men i 19 § tullstadgan (1973:671) föreskrivs att avdrag
vid tullrestitution/år göras för tull, annan avgift, ränta eller restavgift
som sökanden har att eriägga till tullverket.

I
andra författningar finns avräkningsbestämmelser som visserligen framstår såsom
obligatoriska men som ändå utformats på etl annal sätt än det som använts i
UBL. Etl exempel på detla är 30 § andra stycket vägtrafikskatlelagen (1973:601,
VSL). Där föreskrivs att vid iiterbetalning av skatt skall avräknas endast
sådan lill betalning förfallen fordonsskatt eller kilometerskatt som ej
eriagts, restavgift som belöper på sådan skatl samt sådan avgift enligt
bilregisterkungörelsen (1972:599) som uppbärs i samband med uppbörd av
väglrafikskall.

Prop.
1984/85:108 23

Den av riksdagen nyligen (prop. 1983/84:71. SkU 22, rskr
145) antagna lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP)
gäller för skaller och avgifter som las ul enligt vissa i lagen närmare angivna
författningar, som rör s. k. punktskatter saml prisregleringsavgifter och en
del andra avgifier. I 5 kap. 6§ LPP finns bestämmelser om alerbeialning och
annan ulbelalning och enligt 5 kap. 7 § samma lag skall före ulbelalning
avräknas skall för vilken den skallskyldige står i skuld hos
beskattnings-myndigheten. Då LPP Irädde i krafl den 1 juli 1984 upphörde lagen
(1959; 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning (LEK) all gälla.
Enligt LPP: s övergångsbestämmelser skall den upphävda lagen dock fortfarande
gälla i vissa hänseenden, bl.a. i fråga om skall enligt lagen (1983:219) om
lillfällig vinstskall. LPP: s beslämmelser gäller inte för sådan skall. I 29 §
LEK ges inledningsvis vissa bestämmelser om återbetalning av skall och
därefier föreskrivs i fjärde slyckel, alt avdrag vid återbetalning skall göras
för vad den skallskyldige inle eriagl av förfallel skattebelopp jämte ränla.
som beskaliningsmyndigheten har all uppbära.

Del kan lilläggas alt del inle bara är skalle- och
avgiflsförfaltningarna som innehåller avräkningsbestämmelser. Jag skall här
bara nämna en avräkningsbeslämmelse som har viss anknylning lill
avgiftsområdet. Vad jag syftar på är avräkning från sådan s. k.
skrolningspremie, som enligi 4 § bilskrolningslagen (1975:343) i regel ulgår om
ell fordon avregislreras enligi bilregislerkungörelsen på grund av
skrolningsinlyg. Premien betalas till den som vid avregistreringen är antecknad
som ägare i bilregistret och utbetalningen sker i regel genom automatisk
databehandling på grundval av uppgifier i bilregistret ulan alt beslut
meddelas. Enligt 21 § bilskrot-ningsförordningen (1975:348) skall vissa skaller
och avgifter, som hänför sig till den bil för vilken premien utgår, avräknas
från premien. Den som anser alt skall eller avgift oriktigt avräknats får inom
viss tid påkalla beslut hos länsstyrelsen om ulbelalning av premien.
Beträffande de skrolningsav-gifter som skall eriäggas enligt 9§
bilskrolningslagen är LPP:s förul nämnda återbetalnings- och
avräkningsbestämmelser lillämpliga.

Jag vill
också nämna alt del finns skalleförfallningar som hell saknar beslämmelser om
avräkning. Ell exempel på della är lagen (1976:339) om saluvagnsskalt. Vid
återbetalning enligt 5 § denna lag kan någon avräkning alltså inle göras.
Dessutom innehåller en del punklskalteförfallningar regler om särskilda
ålerbelalningar och andra ulbelalningar, på vilka LPP: s ålerbetalnings- och
avräkningsbeslämmelser inle är lillämpliga. 1 regel saknas också särskilda
beslämmelser om avräkning från sådana ulbelalningar. I 61 § lagen (1941:416) om
arvsskall och gåvoskatt föreskrivs atl, om dödsbo eller skatlskyldig har rätt
att återfå betalad skatt, skall skattebeloppet ålerbelalas i den ordning som är
föreskriven i UBL i fråga om reslilulion av skatl. Ålerbelalningen ankommer på
länsslyrelser-na. Denna hänvisning lill UBL:s reslilutionsbeslämmelser lorde
emellertid inle inbegripa reglerna om avräkning. Enligi lagen (1984:404) om
siämpel-

Prop.
1984/85:108 24

skall vid inskrivningsmyndigheter, som Irädde i kraft den
1 juli 1984 och som delvis ersatte slämpelskallelagen (1964:308), skall alerbeialning
av skatl ankomma på inskrivningsmyndigheten eller den myndighet som regeringen
bestämmer. Lagen innehåller inle några beslämmelser om avräkning.
Slämpelskallelagen ersattes i övrigt av lagen (1984:405) om stämpelskatt på
aklier. 1 den lagen finns inle några bestämmelser om återbetalning eller
avräkning, men LPP:s beslämmelser härom är lillämpliga.

2.3 Avräkning mellan olika medelsslag

Som jag inledningsvis nämnl är skalle- och
avgiftsförfallningarnas avräkningsbestämmelser utformade så att avräkning
skall - eller får — göras i huvudsak endast för fordringar på skatt eller
avgift av samma slag som den skall eller avgifl som skall reslilueras. Som
redan frameåtl medger beslämmelserna dock i viss, skiftande utsträckning även
avräkning mellan olika medelsslag. Vid återbetalning av skatt enligt UBL görs
avräkning således inle bara för fordran på skatt enligt UBL utan också för
fordringar pä sjömansskatt, bevillningsavgift och kupongskatt saml för böter,
viten och sådan särskild rättsverkan av brott som innefallar belalningsskyldighel.
I sammanhängd bör också uppmärksammas alt begreppet skatt enligt UBL i sig
innefattar etl fiertal olika skatter och avgifier. nämligen (enligt 1§ första
stycket UBL) statlig inkomstskatt, staUig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt,
ersättningsskatt, kommunal inkomstskatt, skogsvårdsavgift, egenavgifter enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter, hyreshusavgift, skatteUllägg och
förseningsavgifl enligt taxeringslagen (1956:623) saml vinstdelningsskaU.

I övrigt gäller följande. Vid återbetalning av
bevillningsavgift, sjömansskatt eller kupongskatt görs avräkning inle bara mot
skatt av samma slag utan också mot skatt enligt UBL. Återbetalning av
vägtrafikskatt avräknas bara mol fordringar på väglrafikskall och på vissa avgifter
enligt bilregisterkungörelsen. Vid ålerbäring av sludiemedelsavgifier enligt 8
kap. 74 eller 75 § studiestödslagen avräknas bara fordringar på vissa avgifter
enligt lagen. Vid återbetalning av arbelsgivaravgifter enligt AVGL avräknas
likaledes endasl fordringar på arbelsgivaravgifter. Enligi USAL. som träder i
kraft den 1 januari 1985, skall avräkning emellertid också göras för allmän
löneavgift enligt I § lagen (1982; 423) om allmän löneavgift, för skalt enligt
UBL och för mervärdeskatt.

Vid återbetalning enligt 20 § AUL eller 49 § ML görs också
avräkning för fordringar på mervärdeskatt, skall enligt UBL. arbetsgivaravgift
enligt lagen om socialavgifter och avgifl enligt lagen om allmän löneavgift.

Vid återbetalningar av punktskatter m. m. enligt LPP görs
avräkning för skatt för vilken den skaltskyldige slår i skuld hos
beskaliningsmyndigheten. Detta innebär all avräkning från alerbeialning av en
viss punklskalt

Prop.
1984/85:108 25

kan göras för betalning av fordringar på alla de skatter
eller avgifter, som den restituerande beskattningsmyndigheten, t.ex. RSV, har
att uppbära. LPP innefattar således en ganska omfatlande möjlighel atl avräkna
återbetalning av viss skatl eller avgift mot fordran på annan skatt eller
avgift.

Återbetalning enligt lullagen avser inle bara tull utan
också skatt och annan införselavgift som erlagts till lullmyndighel. Vid
återbetalningen får avdrag, som redan nämnts, göras för tull och avgift, varmed
också förstås skatt, som den lullskyldige har alt eriägga till tullverket. Vid
tullrestitution får avdrag också göras för tull eller annan avgift, inklusive
skatt, som skall erläggas till tullverket. Vid tullverkets utbetalningar får
avräkning således göras mellan olika slags tullar, skatter och avgifter som
tullverket har att uppbära.

Enligt vad nu sagts är avräkning mellan skatter och
avgifter av olika slag alltså medgiven i viss ulslräckning. Därtill kommer att
vad som får avräknas från olika reslitutioner oftast inle bara är vissa
särskilt angivna fordringar på skatt eller avgift. Dessutom får avräkning i
regel ske för betalning av ränior, restavgifter och andra avgifter som hänför
sig till den fordran som skall belalas genom avräkningen.

2.4 Avräkning innan statens motfordran förfallit till
betalning?

En förutsätining för att statens fordran på skatl eller
avgifl skall få räknas av från ett belopp som skall återbetalas är ofta atl
statens fordran (motfordringen) är förfallen lill betalning. Vad nu sagls
gäller sålunda i fråga om avräkning enligi 29 § LFK, 8 kap. 76 § studiestödslagen,
22 § tullagen och 30 § VSL. Det gäller också i fråga om avräkning enligt 49 §
ML från återbetalning av mervärdeskatt mot fordran på skatl enligt UBL,
arbetsgivaravgift enligt lagen om socialavgifter eller avgift enligt lagen om
allmän löneavgift. Delsamma gäller vid avräkning enligt 68 § 4 mom. första
stycket UBL, som avser avräkning mot den skattskyldige påförd skatt som inte
betalts inom föreskriven lid.

Enligt några bestämmelser - 75 a § Qärde styckel UBL och
32 § första stycket AVGL - skall avräkningen avse restförda motfordringar,
vilket innebär alt molfordringarna inte kan bli betalda genom avräkning så
snart de förfallit ulan först vid en någol senare tidpunkt.

Avräkning enligt 8§ bötesverkställighetslagen av
restitution enligt UBL mot böter m.m. kan inte ske förrän böterna lämnats för
indrivning och detla får inle ske innan bötesdomen vunnit laga krafl eller
innan slrafföre-läggande eller föreläggande av ordningsbol godkänts.

Enligt åtskilliga avräkningsbeslämmelser kan avräkning
emellertid göras till betalning av motfordringar som ännu inle förfallit lill
betalning. Till en början kan nämnas beslämmelserna i 68 § 4 mom. andra stycket
första meningen UBL och 32 § andra styckel första meningen AVGL. enligt vilka
avräkning görs för viss debiterad tillkommande skatl resp. avgift utan

Prop. 1984/85:108 26

något krav på att betalningstiden skall ha inträtt. Enligt
68 § 3 mom. UBL skall avräkning dessutom göras inte bara för debiterad skall
utan också för skatl som bör debileras. Vidare föreskrivs i 49 § ML alt
avräkning för betalning av fordran på mervärdeskatt skall göras om den
skaltskyldige står i skuld för sådan skatt. Uttrycket "stå i skuld
för" innefattar fastställd skatt även om den inle är förfallen Ull
betalning.

I nu nämnda fall då avräkning kan göras innan
motfordringen är förfallen till betalning rör det sig i huvudsak om avräkning
mellan samma medelsslag. Det finns emellertid också exempel på avräkning
mellan olika medelsslag redan innan motfordringen förfallit till betalning. Vid
återbetalning enligt 20 § AUL skall således avräkning göras så snarl den
återbetalningsberältigade står i skuld för skatt enligt UBL, mervärdeskatt,
arbetsgivaravgift eller allmän löneavgift. Uttrycket "slå i skuld
för" används också i 5 kap. 7 § LPP och 125 § USAL.

Enligt vissa beslämmelser får en preliminär avräkning
dessulom göras redan innan motfordringen ens faslställts. Enligt 68 § 4 mom.
andra stycket andra meningen UBL får sålunda återbetalning av skatt i visst
fall innehållas i avvaktan på alt tillkommande skatl påförs. Vidare föreskrivs
i 32 § andra stycket andra meningen AVGL atl återbetalning av preliminär avgift
under vissa förutsättningar får innehållas i avvaktan på atl tillkommande
avgifl påförs.

Del finns vidare beslämmelser som medger avräkning för
betalning av en motfordran trots atl anstånd med belalningen av denna
beviljats. Sådana bestämmelser finns i 51 § andra stycket UBL och i 26 §
iredje slyckel AVGL och de innebär alltså att avräkning får ske under
anslåndsUden, dvs. före den tidpunkt till vilken förfallodagen framfiyttats
genom an-ståndsbeslutet. Det kan tilläggas att fordringen inte får drivas in
under anståndstiden.

Trots atl avräkning enligt nyssnämnda bestämmelse i UBL i
princip får göras mellan skatt som skall återbetalas och skall för vilken
belalningsan-stånd har medgells, görs enligt praxis (se anvisningarna i RSV Du
1975:8) inte avräkning mot skatt för vilken anstånd med betalningen har
medgells på grund av all taxeringsbesvär m. m. har anförts.
Avräkningsbeslämmel-sen i 5 kap. 7 § LPP har utformats i överensstämmelse med
denna praxis (se prop. 1983/84:71 s. 102) och innebär alltså att skattebelopp
som den skattskyldige fått anstånd med atl belala skall avräknas, såvida
anståndet inte beviljats med anledning av den skattskyldiges besvär över beslut
om skatten.

2.5 Avräkningsförfarandet

Enligt de olika avräkningsbeslämmelserna i skatte- och
avgiftsförfatl-ningarna är det regelmässigt den återbetalande myndigheten som
har att verkställa avräkningen, som ju är ett led i förfarandet vid
återbetalningen.

Prop. 1984/85:108 27

Länsstyrelserna svarar således för återbetalning och
avräkning enligt UBL, ML, AUL och lagen om bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter. RSV svarar för avräkningen enligt kupongskattelagen
liksom - i den mån verket är beskattningsmyndighei - enligt LPP. 1 de fall då
statens jordbruksnämnd är beskattningsmyndighet svarar nämnden för avräkningen
vid återbetalning enligt LPP. Riksförsäkringsverket (RFV) svarar för
avräkningen vid återbetalningen av arbetsgivaravgifter enligt AVGL men enligt
USAL är del länsstyrelserna som skall ha hand om återbetalningen och
avräkningen. Pä tullområdet ombesörjs återbetalning och därmed också avräkning
av generaltullstyrelsen. Centrala studiestödsnämnden svarar för återbäring och
avräkning enligt studiestödslagen. 1 fråga om vägtrafikskatt är länsstyrelse
beskattningsmyndighet, men återbetalning verkställs av trafiksäkerheisverket
för beskattningsmyndighetens räkning. Vid sådan återbetalning görs avräkning
automatiskt. Länsstyrelse kan emellertid också besluta om avräkning; se
närmare RSV: s anvisningar (RSV Iv 1983:2) om återbetalning av vägtrafikskatt
samt om avräkning av vägtrafikskatt och vissa avgifier.

Åven om
det sålunda i princip är den restituerande myndigheten som verkställer
avräkningen, förutsätter denna ofta att restitulionsmyndighelen på elt eller
annal sätl kommunicerar med kronofogdemyndigheten. En sådan kommunikation kan
vara nödvändig för att restitulionsmyndighelen skall få kännedom om sådana för
indrivning överlämnade avräkningsbara motfordringar som avser andra medelsslag
än del som skall reslilueras. Även när det gäller avräkning mot en för
indrivning överlämnad fordran avseende samma medelsslag som del som skall
restitueras, krävs oftasl kommunikation med kronofogdemyndigheten för att
restitulionsmyndighelen skall få kännedom om vad som alltjämt är obetalt av
den för indrivning överlämnade fordringen. På grund av delta finns del i en
del författningar föreskrifier om kommunikalion mellan restitulionsmyndighelen
och kronofogdemyndighelen. 1 32 S tredje slyckel AVGL föreskrivs sålunda all
RFV till kronofogdemyndigheten skall lämna uppgift om arbetsgivare som är
berättigad atl ålerfå erlagd avgifl. Vidare föreskrivs i 44 § första styckel
uppbördskungörelsen (1967:626) atl länssiyrelsen skall lämna
kronofogdemyndighelen uppgift om överskjutande preliminär skall enligt
skallsedel på slutlig skalt för skattskyldig med skuld som skall drivas in av
kronofogdemyndigheten; i paragrafens andra stycke ges ytterligare föreskrifter
om kommunikalion mellan myndigheterna. När del gäller annan reslilulion enligi
UBL än sådan som avser överskjulande preliminär skatl enligt skattsedel på
slutlig skatt föreskrivs i 48 S uppbördskungörelsen att det i den ordning och
omfattning som RSV bestämmer skall undersökas om den resiilutionsberättigade
har skuld som skall drivas in av kronofogdemyndigheten. 1 av RSV utfärdade
anvisningar (RSV Du 1981: 13 och 1981:20) finns närmare bestämmelserom
kommunikationen mellan skattemyndigheterna och kronofogdemyndigheterna. Det
kan tilläggas att förfa-

Prop. 1984/85:108 28

randel
vid återbetalning av överskjutande preliminär skall bygger på användning av
automatisk dalabehandling (ADB).

I
förarbetena till de nuvarande avräkningsbeslämmelserna i 49 § ML (prop.
1982/83:84 s. 40) förutsattes kommunikalion mellan länsstyrelsen såsom
restitutionsmyndighet och kronofogdemyndighelen. Beslämmelser härom finns i av
RSV utfärdade föreskrifier och anvisningar (RSV lm 1983:2). Förfarandet bygger
på ADB-användning.

Utan
att det finns författningsbestämmelser härom föregås FlSV;s återbetalningar av
kupongskatt och verkets utbetalningar på punktskatteområdet också av
kommunikation med kronofogdemyndigheterna. FiSV underrättar således
regelmässigt vederbörande kronofogdemyndighet om utbetalningar avseende belopp
om minst 300 kr.

I
och med att kronofogdemyndigheten underrättas om förestående återbetalningar
eller andra utbetalningar bereds kronofogdemyndighelen inle bara tillfälle att
till restitulionsmyndighelen anmäla sådana för indrivning överlämnade
fordringar som skall eller får avräknas från restiiulionsford-ringen. Dessutom
får kronofogdemyndigheten möjlighet att ta reslilulions-fordringen i anspråk
genom utmälning tili betalning av fordringar i såväl allmänna som enskilda mål.
Vad som kan omfattas av en utmÉitning av en restitutionsfordran är dock endasl
vad som eventuellt återstår efler föreskriven avräkning. Detta innebär med
andra ord att staten i den utsträckning som avräkningsbeslämmelserna medger
får företräde framför övriga borgenärer lill betalning ur den tillgång som en
reslilulionsfordran ulgör för den äterbetalningsberättigade. Vad som eventuellt
återstår efler föreskriven avräkning kan dock inte alltid las i anspråk genom
utmätning. Vissa restiiutionsfordringar, t. ex. fordran på överskjulande
ingående mervärdeskatt (49 § femte stycket ML), får nämligen inle utmätas.

Åven
i sådana fall där kronofogdemyndighelen enligt vad nyss sagts medverkar i
avräkningsförfarandet är det restitulionsmyndighelen som svarar för
avräkningen, vilken betraktas som en renl administrativ åtgärd (jfr Jö:s
ämbetsberättelse 1960 s. 288, 1962 s. 461 och 1974 s. 442). Detla har framför
allt betydelse om den som utsatts för en avräkning är missnöjd och vill
överklaga avräkningsåtgärden. Trots atl avräkningen ofta innebär att
restitutionsfordringen tas i anspråk för betalning av fordringar som är
överlämnade lill kronofogdemyndigheten för indrivning, är avräkningen inte en
sådan exekutiv åtgärd som skall överklagas lill hovräli: och högsla domstolen
enligt besvärsreglerna i utsökningsbalken (UB). Avräkningen ankommer på
restitulionsmyndighelen som ell led i ålerbelalningen och den som ar missnöjd
med avräkningen kan besvära sig i den ordning som gäller för överklagande av
myndighetens beslut om alerbeialning. Besvär över restitutionsmyndighelernas
ålerbetalningsbeslut prövas i regel av kammarrätt och kammarrättens beslut får
överklagas hos regeringsrällen. En länsstyrelses beslut om återbetalning av
mervärdeskall - och om avräkning vid sådan alerbeialning - överklagas dock hos
RSV och RSV:s beslut får inte överklagas.

Prop. 1984/85:108 29

Det
kan lilläggas att riksrevisionsverket (RRV) i meddelande 1968-11-05 nr 1:35
uttalat, alt avräkning (kvittning) mot överskjutande preliminär skatt är ett
led i förfarandet vid restitution av skatt, som det enligt 68 § UBL ankommer på
länsstyrelsen atl verkställa, att besvär över länsstyrelsens beslut i
restiluUonsärenden får föras i sista hand hos regeringsrätten samt au RRV
ansett atl besvär över avräkning mol överskjulande skatl bör prövas av
länsstyrelsen som en framställning från den skaltskyldige om restitution av
skatt.

I
anslutning till vad i det föregående sagts om kommunikation mellan
restitutionsmyndigheten och kronofogdemyndigheten vill jag framhålla att
avräkning enligt de nu gällande avräkningsbeslämmelserna görs ulan föregående
kommunikalion med den reslitutionsberälUgade, dvs. ulan att denne fått
tillfälle alt yttra sig över frågan om avräkning. Ofta har denne inte ens fått
kännedom om sin restitutionsfordran, när frågan om avräkning uppkommer.

3
Promemorians förslag

I
promemorian föreslås en väsenllig uividgning av möjligheterna atl la skatte-
och avgiflsresiitutioner i anspråk genom avräkning. Enligt promemorian bör den
utvidgade avräkningsrälten inle regleras genom särskilda beslämmelser i de
olika författningar som innehåller reslilutionsbeslämmelser. Del föreslås i
stället all det utvidgade avräkningsförfarandet regleras genom en särskild
lag, lagen om avräkning vid alerbeialning av skall m.m. Det föreslås atl
nuvarande avräkningsbestämmelser i princip skall slå kvar, vilket medför en i
viss mån dubblerad reglering av avräkningsförfarandet. Den föreslagna lagen
innefattar därför beslämmelser som reglerar konkurrensen mellan denna lag och
andra avräkningsbeslämmelser.

Enligt del framlagda
lagförslagel skall ell flertal resUiuUoner på skalte-och avgiftsområdet tas i
anspråk för avräkning mot sådana det allmännas fordringar mot den restitutionsberättigade
som avses i I kap. 6§ andra styckel UB och som är överlämnade för indrivning.
Della innebär att avräkningsförfarandel vad gäller molfordringarna anknutits
till del i UB reglerade begreppel allmänt mål. Genom användningen av uttrycket "det
allmänna" kommer inle bara slatliga utan också kommunala motfordringar att
ingå i avräkningsförfarandet. Anknytningen till begreppel allmänl mål innebär
att avräkningsrälten på moifordringssidan kommer alt vidgas utöver skatte- och
avgiftsområdet främst så till vida att den även kommer all omfalla dels
fordringar på böter, vilen och rällsverkansbelopp, dels vissa fordringar på
rättegångs- och rältshjälpskoslnader.

Enligt
promemorian vore del önskvärt om man även vad gäller restiiu-tionsfordringarna
kunde knyta an lill begreppel allmänl mål, så atl man fick fullständig
överensstämmelse mellan resiiiuiionerna och molfordring-

Prop. 1984/85:108 30

arna.
Med hänsyn till intresset av atl det av lagen klart framgår vilka reslitutioner
som skall tas i anspråk genom avräkning föresläs emellertid en annan lösning.
Enligt 1 § i den föreslagna lagen skall lagen sålunda vara lillämplig - dvs.
avräkning skall göras - vid återbetalning eller annan utbelalning av skalt. 1
lagförslaget (2§) preciseras detla ullryck främsl genom hänvisning till olika
skatte- och avgiftsförfattningar. Förslagel innebär att de flesta
restilutionerna på skatte- och avgiftsområdet skall tas i anspråk för
avräkning. Utbetalningar av stöd och bidrag av olika slag samt andra lyper av
utbetalningar utanför skatte- och avgiftsområdet föreslås däremot inte ingå i
avräkningsförfarandel.

Enligt
lagförslagel skall beslui om avräkning inle meddelas av
reslitu-tionsmyndighelerna utan av kronofogdemyndigheterna och lagförslaget
innehåller bestämmelser om vilken kronofogdemyndighet som skall vara behörig
att beslula om avräkning. För atl kronofogdemyndighelen skall få möjlighel att
i förekommande fall beslula om avräkning måste avräkningsförfarandet bygga på
en skyldighet för restitutionsmyndigheten att underrätta kronofogdemyndigheten
om förestående utbetalningar. Enligt promemorian bör förfarandet emellertid
läggas upp så att avräkning inle fram-ivingas när fördelen med avräkningen inte
slår i rimlig proportion lill koslnaderna för förfarandet, vilket exempelvis
kan bli fallet när det är fråga om mindre belopp och särskilt om förfarandel
inle är automatiserat. Enligt promemorieförslaget skall därför föreskrifier om
i vilken ordning och omfallning som kronofogdemyndigheterna skall underrättas
meddelas av regeringen eller den myndighel som regeringen beslämmer.

Enligi
promemorieförslagel (3 §) skall kronofogdemyndigheten, efter underrättelse
från restitutionsmyndigheten, avräkna så myckel som behövs för betalning av det
allmännas fordran och endasl vad som återstår därefter får betalas ut. Denna
avräkningsbeslämmelse avses ha samma principiella innebörd som UBL:s
avräkningsbeslämmelse och skall alltså innebära dels en begränsning av den
skall- eller avgiftsskyldiges rätl till resUlulions-fordringen, dels all
avräkning i princip är obligalorisk i de fall då kronofogdemyndigheten skall
underrättas. Lagförslaget innehåller emellertid en bestämmelse (5 §) enligt
vilken avräkning får underiåtas i vissa fall då anstånd med belalningen av det
allmännas fordran beviljats. Dessutom föreskrivs att avräkning inle får göras
för betalning av en preskriberad fordran.

Enligi
promemorian torde avräkningsförfarandel, för alt del skall bli rationellt och
lönsamt, i stor utsträckning komma att bedrivas med hjälp av ADB. Detta
förhållande har emellertid inte ansetts behöva medföra att användningen av ADB
regleras i den föreslagna lagen. De närmare övervägandena rörande användningen
av ADB får enligt promemorian göras i ett senare skede, l.ex. i samband med
behandlingen av skatteindrivningsutredningens betänkande (Ds Fi 1983:4)
Utsökningsregisleriag.

Prop. 1984VJ5:108 31

1
promemorian förulsalls all kronofogdemyndighetens handläggning av etl
avräkningsärende enligt den föreslagna lagen inle kommer all avse
kronofogdemyndighelens exekutiva verksamhel och alt förvallningslagens (1971:
290) föreskrifter blir tillämpliga i fråga om förfarandet, om annal inte
föreskrivs. Belräffande förfarandet föreslås den nya lagen emellertid innehålla
en siirskild bestämmelse (7§), enligt vilken avräkning skall få göras Ulan alt
den restituUonsberättigade i förväg underrättats om den föreslående
avräkningen. 1 anslulning till denna bestämmelse föreslås en beslämmelse om
atl underrättelse om verkställd avräkning skall sändas till den restitutionsberättigade.
Enligt promemorian bör närmare föreskrifter om hur sådan underrättelse skall
ske och vad den bör innehålla ges i en förordning angående tillämpningen av
lagen. 1 en sådan förordning bör också ges föreskrifter om vad
kronofogdemyndighetens beslui skall innehålla.

Vidare
föreslås (8 S) att beslämmelserna i UB om besvär över utmätning i allmänhel
skall ha molsvarande tillämpning i fråga om besvär över kronofogdemyndighets
beslut om avräkning. Della innebär bl. a. alt avräknings-beslut får överklagas
lill hovrätt och högsla domstolen. I anslulning därlill föreslås aU det
allmännas lalan i mål om avräkning i hovrätt och högsta domstolen skall föras
av RSV. Dessutom föreslås all kronofogdemyndighelens beslut om avräkning skall
lända till omedelbar efterrättelse.

Konkurrensen
mellan den föreslagna lagen och andra avräkningsbestämmelser föreslås reglerad
genom två olika bestämmelser. Enligt den ena (3§ andra stycket) skall lagens
bestämmelser träda i slället för andra lagbestämmelser om avräkning, i den mån
de avser avräkning mol fordringar som är överlämnade för indrivning. All
avräkning mot fordringar som är överlämnade för indrivning skall således göras
av kronofogdemyndighet enligt den nya lagen. Den andra bestämmelsen (3 §
tredje siyckel) innebär att en restitutionsfordran i första hand skall tas i
anspråk för avräkning mol fordringar som inle är överlämnade för indrivning,
dvs. av reslitutionsmyndigheten enligt de särskilda lagbestämmelser som medger
sådan avriikning. Endasl om sädan avräkning inle skall göras eller om del efler
sådan avräkning återstår något av restitutionsfordringen, kan avräkning enligt
den föreslagna lagen komma i fråga.

1
promemorian föreslås också vissa av den nya lagen föranledda ändringar i ML,
bötesverkställighelslagen, UBL och VSL.

4
Allmän motivering

4.1
Allmänna utgångspunkter

Det
sammanlagda beloppet att indriva belräffande skaller och avgifier har ökal
markanl under senare år. Bl. a. mol bakgrund härav har under de senasle åren
förls fram önskemål om en "generell kviitningslag", vilken

Prop. 1984/85:108 32

skulle ge möjlighel all direkt ta olika slags statliga
ulbelalningar i anspråk för betalning av mottagarens skatte- och
avgiftsskulder. Det i departementspromemorian framlagda förslaget är mer
begränsat. Det omfattar således i princip bara utbetalningar på skatte- och
avgiftsområdet. Promemorieförslaget innefattar emellertid ändå en väsenllig
uividgning av det allmännas nuvarande möjligheter atl få sina fordringar
betalda genom avräkning från belopp som skall utbelalas enligi olika skatte-
och avgiftsförfattningar. För del första blir det fler slag av
restiiutionsfordringar som kan bli föremål för avräkning. För det andra ökas
kretsen av motfordringar som beaktas. Vid avräkning enligt nuvarande bestämmelser
kan sålunda en restitutionsfordran i princip tas i anspråk endast för betalning
av fordran på skalt eller avgift av samma eller liknande slag som den skatt
eller avgifl som skall restitueras. Enligt den i promemorian föreslagna lagen
skall de i lagen avsedda resiitulionsfordringarna däremot tas i anspråk för
avräkning mol alla sådana det allmännas fordringar som avses i 1 kap. 6§ andra
styckel UB och som är överlämnade för indrivning.

Såväl promemorians förslag om alt de nuvarande
avräkniiigsmöjlighe-terna skall utvidgas som huvudlinjerna i promemorians
förslag till lag om avräkning vid återbetalning av skatt m. m. har tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av flertalet remissinslanser. Endast ett fåtal
remissinslanser -bankinspektionen. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),
Sveriges industriförbund. Svenska bankföreningen och Svenska inkassoföreningen
-har uttryckligen avstyrkt att promemorians förslag läggs lill grund för
lagstiftning. En av dessa remissinstanser - bankinspektionen - har dock inte några
principiella invändningar mot en utvidgning av det allmännas rätl lill
avräkning ulan grundar sitt avstyrkande på att vissa frågor försl bör bli
föremål för ytterligare utredning. Sveriges hantverks- och
induslrior-ganisalion - Familjeföretagen har visserligen tillstyrkl en särskild
avräk-ningslag men organisaiionen är negaliv lill den föreslagna utvidgningen
av avräkningsförfarandel och anser att det av principiella skäl är felakligl
alt staten ytterligare skall förbättra sin position som borgenär i konkurrens
med övriga borgenärer. Lantbrukarnas riksförbund (LRF) har också uttalat sig
för en särskild avräkningslag men anser atl det föreslagna tillämpningsområdet
är alltför omfattande och att avräkning endasl bör få ske mellan fordran och
skuld inom skatte- och avgiftsområdet.

Som jag nyss nämnl har bankinspektionen i och för sig inte
någon erinran mot promemorians huvudprincip att slalen vid utbetalningar skall
kunna göra avräkning mol fordringar på mottagaren av utbetalningen. Enligt
inspektionen är del emellertid sannolikt atl ett myckel stort antal hell
normala utbetalningar, mångdubbelt fler än dem som kan ifrågakomma för
avräkning, fördröjs genom det föreslagna förfarandet. En sådan mera allmän
fördröjning för avräkningskontroll skulle enligt inspeklionens mening kunna
vålla allvarliga olägenheter för betalningsväsendet. Inspektionen pekar vidare
bl.a. på de ränteföriuster som i vart fall mottagare av slörre statliga
utbetalningar skulle göra.

Prop. 1984/85:108 33

Svenska
bankföreningen har i sill remissyttrande instämt i vad bankinspektionen anfört
om atl en mer allmän fördröjning för avräkningskontroll skulle kunna vålla
allvarliga olägenheter för betalningsväsendet. Flera remissinstanser -
generallullslyrelsen, RRV, lokala skallemyndigheten i Malmö, SAF, Sveriges
industriförbund och LRF - har också framhållit viklen av alt restilutionerna
sker med skyndsamhel och all avräkningsförfarandel inle medför fördröjning av
utbetalningarna.

Med
anledning av vad bankinspeklionen m. fl. remissinstanser anfört om fördröjning
av utbetalningarna får jag för egen del framhålla följande. Införandet av etl
ulvidgal avräkningsförfarande bör rimligen inte få medföra alt statens
utbetalningar lill dem, som inte har några skulder för vilka avräkning skall
göras, blir fördröjda i sådan mån atl det medför några olägenheter för dem. Vad
gäller restiiutionsfordringar som inle löper med ränla, t.ex. fordran på
återbetalning av mervärdeskatt, är det givelvis särskilt angelägel atl
utbetalningarna inte fördröjs genom avräkningsförfarandet. Enligt vad som
framgår av RSV:s och skatteindrivningsutredningens remissyttranden är del
emellertid möjligt alt ordna den för ett avräkningsförfarande nödvändiga
kommunikationen mellan utbelalningsmyn-digheterna och kronofogdemyndigheterna
så att de ulbelalningar, som inle blir föremål för avräkning, inte behöver bli
fördröjda. Om den utbetalande myndighetens regisler förs med ADB kan det av
kronofogdemyndigheterna använda s. k. REX-syslemel nämligen fortlöpande lämna
uppgift Ull den utbetalande myndigheten om vilka personer som är gäldenärer.
Detta innebär att denna myndighets utbetalningar lill dem som inte är
gäldenärer kan ske utan någon som helsl fördröjning. Endasl i de fall då
ulbelalning skall göras till någon som är gäldenärsmarkerad i myndighetens
register krävs yllerligare kommunikalion med kronofogdemyndighelen för genomförande
av avräkningen. Om denna görs med användning av ADB, kan belopp som eventuellt
återstår efler avräkningen enligt vad RSV uppger utbetalas med endast någon
dags fördröjning. Enligt vad jag inhämtat används den nu beskrivna metoden
sedan någon lid vid avräkning enligt 49 § ML från återbetalning av
mervärdeskall.

I
den mån kommunikationen mellan de utbetalande myndigheterna och
kronofogdemyndigheterna ordnas enligt den nyss beskrivna metoden, behöver
avräkningsförfarandet inle medföra de av bankinspeklionen befarade
olägenheterna. Metoden förutsätter dock aU utbetalningsmyndighetens register
förs med ADB. Åven på områden där metoden inte kan eller bör användas bör det
emellertid enligt min mening finnas möjligheter att praktiskt ordna en
avräkningskontroll på sådant sätl att utbetalningarna till dem som inte är
gäldenärer inte blir fördröjda i någon nämnvärd grad.

Jag
vill tillägga att redan tillämpningen av de nuvarande avräkningsbeslämmelserna
i stor utsträckning förutsätter att reslitutionsmyndigheten innan en
utbelalning görs undersöker huruvida den betalningsberättigade är restförd hos
kronofogdemyndigheten för vissa närmare angivna skatter 3 Riksdagen 1984/85.
I saml. Nr 108

Prop. 1984/85:108 34

eller avgifter. 1 den del promcmorielörslagel inte innebär
annat än att denna kontroll måste utvidgas till att avse åven andra det
allmännas motfordringar medför det föreslagna avräkningsförfarandet uiivelvis
inte någon ytterligare fördröjning av utbetalningarna. Införandet av ett
utvidgat avråkningsförlärande kan tvärtom länkas medföra alt utbetalningarna påskyndas,
eftersom del påkallar en viss översyn av de nu gällande ruUnerna för
kommunikationen mellan utbetalningsmyndigheterna och kronofogdemyndigheterna.
Därvid ges det tillfälle att förbättra rutinerna.

Enligt min mening bör det således i och för sig vara
möjligl att införa etl utvidgat avräkningsförfarande i enlighet med vad som
föreslås i promemorian utan all della behöver medföra någon fördröjning av
utbetalningarna till dem som inte har några skulder till det allmänna.

Vad som i övrigt främst åberopats av de avstyrkande
remissinstanserna år att ett genomförande av promemorieförslagel skulle
innebära elt otillbörligt gynnande av staten på bekostnad av övriga
borgenilrer som har fordringar gentemot en ålerbetalningsberälligad gäldenär.
Föregen del får jag anföra följande.

Såsom
anförts i promemorian har andra rättssubjekt än slalen i princip rått till
kvittning oavsett huruvida motfordringen har någol samband med huvudfordringen
och delta gäller även om den kvittande är eli; rälissubjekl med många
förvaltningsgrenar och även om moifordringen hänför sig lill en annan
förvaltningsgren än huvudfordringen. Mot bakgrund härav anser jag inle att den
i promemorian föreslagna utvidgningen av sialens räll lill avräkning skulle
innebära någol otillbörligt gynnande av slaten såsom borgenär. Förslagel
innebär ju i denna del snarast alt slalen blir mer likställd med andra
borgenärer. Såsom också anförts i promemorian - och i Svenska bankföreningens
remissyttrande — får den nuvarande begränsningen av statens avräkningsrätl ses
mot bakgrund av den rika differeniie-ringen på olika medelsslag, vilka administreras
av från varandra skilda myndigheter. Därmed har del, så länge de olika
myndighelerna inle haft dalorslöd i sin verksamhel, inle funniis prakliska
möjligheter atl genomföra en mera allmän avräkning mellan fordringar och
skulder som hänför sig lill skilda skatte- och avgiftsslag. Enligt min mening
är frågan huruvida nuvarande avräkningsmöjligheter skall uividgas således lill
slor del en praktisk fråga, dvs. en fråga huruvida det finns tekniska
möjligheter att åstadkomma den erforderliga samordningen mellan å ena sidan
ålerbelalningar av skaller och avgifier och å den andra sidan fordringar på
skatter och avgifter av andra slag. Genom införandel av REX-syslemel, Ull
vilkel samtliga kronofogdemyndigheter numera är anslutna, har del skapats möjligheter
lill en sådan samordning som medger en uividgning av möjlighelerna lill
avräkning vid återbetalningar och andra utbetalningar av skatter och avgifter.

En samordning av detta slag kan i sak sägas innebära all
en skatl- eller avgiftsskyldigs konton hos myndigheterna i fråga om olika
skatter och

Prop. 1984/85:108 35

avgifier
ytteriigare kopplas samman så all de i princip bildar ett samlings-konto. Från
ett sådani samlingskonto bör ulbelalning göras bara om del visar överskott. Ell
sådant kan inte föreligga så länge den som kontot gäller slår i skuld för ett
skatte- eller avgiftsbelopp.

1
sammanhanget vill jag ocjkså framhålla att en förbättring av statens rätl som
borgenär måste ses mot den bakgrunden atl statens roll som borgenär i fråga om
fordringar på skaller och avgifter avsevärt skiljer sig från den som föreligger
på det civilrättsliga området. Sådana fordringar uppkommer nämligen i allmänhel
ulan att slaten kan pröva gäldenärens kreditvärdighel eller ta säkerhet.

Jag
vill också tillägga att en uividgning av avräkningsförfarandet enligt del i
promemorian framlagda förslaget i vissa fall kan öka övriga borgenärers
möjligheter att genom utmälning få beiall för sina fordringar. När den
utbetalande myndighelen för avräkningsändamål måsle underrätta kronofogdemyndighelen
får denna nämligen också möjlighet att, i den mån avräkning inte skall ske, ta
restitutionsfordringen i anspråk genom utmätning för betalning av andra
borgenärers fordringar, som är under handläggning hos kronofogdemyndighelen.

Jag
har i etl tidigare lagstiftningsärende (prop. 1982/83:84 s. 38) framhållit alt
det enligt min mening är mycket angeläget att uppbörden och indrivningen av
skaller och allmänna avgifter förbättras och effektiveras och all en åigärd som
borde kunna bidra till detta är en utvidgning av avräknings-möjligheterna.
Enligt vad åtskilliga remissinstanser framhållit skulle den i promemorian
föreslagna utvidgningen av avräkningsförfarandet medföra betydande förenklingar
och förbättringar när det gäller del allmännas möjligheter all få sina
fordringar betalda. Flera remissinstanser har också framhållit all del för det
allmänna rättsmedvetandet måste framstå som oförklarligt alt staten i vissa
fall belalar tillbaka skatter och avgifter till enskilda eller förelag, medan
man samtidigt har fordringar på samma person eller förelag. Jag delar dessa
synpunkter och förordar att avräkningsförfarandet uividgas i huvudsak på det
sätl som föreslagits i promemorian. Detla innebär bl. a. all jag i likhet med
remissinstanserna delar den i promemorian framförda uppfattningen att
utvidgningen bör regleras genom en särskild lag, trols att della medför en
viss dubbelreglering som i sin tur påkallar särskilda beslämmelser om
konkurrensen mellan den nya lagen och andra avräkningsbestämmelser. Med hänsyn
till vad som har framkommit vid remissbehandlingen bör denna konkurrens
emellertid regleras på etl delvis annal sätt än i promemorieförslagel. Jag
återkommer till detta i det följande. Åven i en del andra hänseenden, särskilt
vad gäller tillämpningsområdet, finns del bl. a. med hänsyn till vad som
framkommit vid remissbehandlingen skäl alt i viss mån avvika från
promemorieförslagel.

Sammanfattningsvis
förordar jag således att avräkningsförfarandet utvidgas i huvudsak på det sätl
som föreslagils i promemorian och att de nya

Prop.
1984/85:108 36

bestämmelser som behövs för detta las in i en särskild
lag, benänmd lagen om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifier och i
det följande även kallad avräkningslagen.

4.2 Kronofogdemyndighetens roll i avräkningsfuriärandei

Enligt de avräkningsbeslämmelser som nu finns i olika
skatte- och avgifisförlättningar är del den ulbeialande myndigheten,
resiiiulionsmyn-digheten, som är ansvarig för avräkningen. Den som är missnöjd
med en verkställd avräkning har alltså i förslå hand all vända sig till
reslitutionsmyndigheten och kan anföra besvär över dess beslut om
återbetalning. Eftersom de nuvarande avräkningsbeslämmelserna i regel medger
avräkning också mol fordringar som är överlämnade för indrivning, förutsätter
avräkningsförtärandet emellertid oftast all resUtuUonsmyndigheien kommunicerar
med kronofogdemyndighelen. Denna medverkar i föriarandei främst genom all lill
resUtuUonsmyndigheien lämna uppgifier om slorleken av de för indrivning
överlämnade motfordringar som kan bli betalda genom avräkning. 1 den mån
avräkning görs för betalning av sådana fordringar överförs molsvarande belopp
till kronofogdemyndigheten, som krediierar beloppei på de akluella
molfordringarna. Vid avräkning från återbetalning av överskjutande preliminär
skalt enligt UBL sker kommunikalionen med hjälp av ADB. Detsamma gäller vid
avräkning från återbetalning av mervärdeskatt.

Eflersom den i promemorian föreslagna lagen uteslutande
avser sådana motfordringar som är överlämnade för indrivning, förutsätter
förslaget en omfattande kommunikation mellan restiiutionsmyndigheterna och
kronofogdemyndigheterna. Trots atl avräkning enligt den föreslagna lagen inte
är en exekutiv åtgärd, föreslås all avräkningen skall göras av kronofogdemyndighet
och atl lalan mot dess beslut om avräkning skall fä föras genom besvär lill
hovrätt och högsla domstolen. 1 enlighet därmed föreslås också beslämmelser om
vilken kronofogdemyndighet som skall vara behörig atl besluta om avräkning.
Förslagel kan sägas innebära att reslitutionsmyndigheten skall ställa
restitutionsfordringen till kronofogdemyndighetens disposilion för
avräkningsändamål, medan nuvarande beslämmelser om avräkning medför atl
kronofogdemyndighelen lill resUlutionsmyndigheten skall anmäla sina
avräkningsbara motfordringar. Det förhållandet att kronofogdemyndighelen skall
besluta om avräkning enligt den nya lagen har påverkal promemorieförslagets
ulformning av beslämmelserna om konkurrensen mellan denna lag och andra
avräkningsbeslämmelser.

Förslaget att kronofogdemyndigheterna skall svara för
avräkningen enligt den nya lagen har tillstyrkls eller lämnats ulan erinran av
nästan alla remissinstanser. Etl par remissinstanser har motsatt sig au besvär
skall anföras hos hovrätt och förordat att besvär över utbetalningen skall anföras
hos kammarrätt. För egen del får jag anföra följande.

Prop.
1984/85:108 ?7

Enligt min mening bör den för avräkningslagens tillämpning
nödvändiga kommunikationen mellan restiiutionsmyndigheterna och kronofogdemyndigheterna
kunna ordnas på något sätt som i allt väsentligt överensstämmer med vad som
praktiseras vid tilliimpningen av de nuvarande avräkningsbeslämmelserna. Jag
vill därmed ha sagt att jag inte finner någon anledning alt i enlighet med vad
datainspektionen har förordal inriiUa något särskilt ADB-register för statens
återbctalningsverksamhet. Jag återkommer i det följande (avsnitt 4.5) närmare
till frågan om kommunikationen mellan restitutionsmyndigheten och
kronofogdemyndigheten och vill här endast slå fast alt avriikningsförfarandet
förutsätter samverkan mellan dessa båda myndigheter och bygger på alt var och
en av dem måste vidta vissa åtgärder. Beslutsansvaret för avräkningen måste
emellertid läggas på endera myndighelen. Som skäl för alt lägga detla ansvar på
kronofogdemyndigheten har i promemorian åberopats främst att det är till
kronofogdemyndigheten som det allmännas obetalda fordringar av olika slag
kanaliseras och atl reslitutionsmyndigheten endast behöver kontakta en
myndighet, dvs. kronofogdemyndighelen, om avräkningen begränsas lill
motfordringar som är överlämnade för indrivning. Öm avräkningen begränsas till
sådana motfordringar, är del emellertid enligi min mening uppenbart all
restitulionsmyndighelen inte skulle behöva kontakta någon annan myndighel än
kronofogdemyndighelen även om ansvarel för avräkningen lades på
restitutionsmyndigheten.

Frågan vilken myndighel - reslitutionsmyndigheten eller
kronofogdemyndigheten - som bör besluta om avräkning kan enligt min mening ses
från både leoreliska och praktiska synpunkter.

Enligt mitl lidigare redovisade synsätt angående elt
samlingskonlo skulle det i och för sig vara följdriktigt att låta den
myndighet, från vilken en utbetalning skall göras, överföra
reslituiionsbeloppel till den myndighet hos vilken den skatl- eller
avgifisskyldige slår i skuld. Har fordringen överlämnals för indrivning skulle
sislnämnda myndighet återkalla indrivningsuppdraget hos kronofogdemyndigheten
i den mån skulden blev betald genom överföringen (avräkningen). En sådan
ordning skulle klarl spegla vad det i verkligheten är fråga om. nämligen etl
clearingförfarande mellan den skatl- eller avgiftsskyldiges konton hos de olika
myndighelerna. som inle kan föranleda ulbelalning i den mån ell konlo visar
brisl. Avräkning skulle med andra ord verkslällas av någon av dessa
myndigheler.

En direkt överföring mellan myndighelerna skulle dock i
praktiken kräva medverkan av kronofogdemyndigheten för att den ålerbetalande
myndigheten skulle få kännedom om den avräkningsbara moifordringen. Del
framstår då som mesl prakiiskl all krediieringen på moifordringen görs hos
kronofogdemyndigheten.

Vad som kan synas tala för all beslulen om avräkning ändå
läggs på restitutionsmyndigheterna är bl.a. atl ansvarel för avräkningen enligi
de nuvarande avräkningsbeslämmelserna ligger på resUluUonsmyndigheterna

Prop.
1984/85:108 38

och atl denna ordning inle synes ha medfört några
särskilda problem. Enligt min mening är del ganska klarl all kommunikationen
mellan reslitutionsmyndigheten och kronofogdemyndighelen kommer att gestalta
sig på i huvudsak samma sätt oavsett vilkendera myndigheten som åläggs
be-slulsansvarel för avräkningen. I båda fallen kommer dock del primära
ansvarel för alt den föreskrivna avräkningen kommer lill stånd atl ligga på
restitulionsmyndighelen, som ju måsle låla kronofogdemyndighelen få kännedom om
förestående utbetalningar. Endasl i den mån så sker kan kronofogdemyndighelen
företa någon åigärd och denna blir i realiteten att underrätta
restitulionsmyndighelen om de för indrivning överlämnade fordringar som
evenluellt finns mol den ålerbelalningsberälligade, varefter
resliluUonsmyndighelen överför molsvarande belopp lill kronofogdemyndighelen,
som beslular hur del överförda beloppei skall krediteras. Sådan kredilering
görs redan vid dagens avräkning ulan all kronofogdemyndighelen för den skull
anses besluta om någon avräkning. Jag vill tillägga att möjlighelerna atl ordna
del så atl kronofogdemyndigheten får tillfälle all, förelrädesvis i enskill
mål, ulmäla vad som inte tas i anspråk genom avräkning torde bli desamma vare
sig resliluUonsmyndighelen eller kronofogdemyndighelen får beslulsansvarel för
avräkningen.

Enligi promemorian skall avräkning inle belraktas som en
exekutiv åtgärd. Denna uppfallning överensslämmer med milt synsätt all det är
fråga om en clearing mellan olika skatte- eller avgiftskonlon och alt denna

-
om den skatt-
eller avgiftsskyldiges skuld är överlämnad för indrivning

-
endasl innebär
en begränsning av indrivningsuppdraget i motsvarande mån.

Om frågan om vilken myndighet som bör besluta om avräkning
ses från mer principiella synpunkter är del sålunda inle kronofogdemyndigheten
som kommer i förgrunden. Det slår emellertid å andra sidan klart all del är
kronofogdemyndighelen som känner Ull vilka avräkningsbara motfordringar som
överiämnats för indrivning och hur dessa bör krediteras vid en avräkning. Läggs
den formella beslutanderätten i fråga om avräkning på restitulionsmyndighelen
synes man därför i prakliken få Ivå avgöranden. Elt som gäller reslitulionsmyndighetens
beslut att reslituiionsbeloppel skall innehållas för avräkning och etl som
gäller kronofogdemyndighelens beslut om vilken eller vilka motfordringar som
skall goltskrivas. Vad som kanske dock främst lalar mot atl lägga
beslutanderätten på restitulionsmyndighelen är, alt denna då skulle komma att
få besvara förfrågningar som hänför sig till de motfordringar för vilka
avräkning skell. Reslilulions-myndighelen saknar emellertid regelmässigt den
kännedom om molfordringarna som krävs för all besvara förfrågningarna. Man bör
beakla all avräkningen enligi den föreslagna lagen inle bara avser avräkning av
resUtuUonsmyndighelens ulbelalning mol fordran på skall eller avgift av samma
eller liknande slag utan även mot ett flertal andra slags fordringar som
Ullkommer del allmänna. Eftersom kännedomen om molfordringarna

Prop. 1984/85:108 39

finns hos kronofogdemyndigheten, skulle
rcsliliitionsmyndighctcn som redan nämnts inle heller kunna meddela något
självständigt avriikningsbcslut utan nödgas lila på kronofogdemyndighetens
uppgifter. Med hänsyn hiiriill och den nästan enhälliga remissopinionen har jag
stannat för den i promemorian föreslagna lösningen. 1 mina följande
överväganden ulgår jag sålunda från all del skall ankomma på kronofogdemyndighelen
all besluta om avriikning enligt den nya lagen.

4.3 Avräkningslagens tillämpningsområde

4.3.1 Allmänl

En av de vikligasle frågorna som måsle regleras i den nya
avräkningslagen är tillämpningsområdet, dvs. frågan vilka fordringar som skall
omfatlas av lagens avräkningsförfarande. Av lagen måste således tydligt framgå
dels vilka reslitulionsfordringar - eller staUiga ulbelalningar - som skall få
tas i anspråk genom avräkning, dels vilka motfordringar som skall få bli
belalda genom avräkning. Jag har lidigare (prop. 1982/83:84 s. 38) uttalat all
med skalle- och avgiflssyslemens alll slörre integrering bör följa, all
avräkning ses som elt förfarande i vilkel skaller och avgifter ulgör en helhet
både i den del de skall erläggas och i den del de skall återbetalas på grund av
atl rätt till restitution föreligger. I enlighel därmed borde den nya lagen
principiellt omfatta å ena sidan alla återbetalningar och andra ulbelalningar
av skaller och avgifier saml å andra sidan alla fordringar på skaller och avgifier.
Det i promemorian föreslagna tillämpningsområdet avviker emellertid i Ivå
hänseenden från denna princip. För det första omfattar tillämpningsområdet
visserligen flertalet men dock inle alla utbetalningar på skalle- och
avgiftsområdet. För del andra omfattar lillämpningsområdei inte bara statens
fordringar på skaller och avgifier ulan i huvudsak alla det allmännas
fordringar som överiämnats för indrivning lill kronofogdemyndighet och som där
handläggs som allmänna mål. Promemorieförslaget innebär därmed också atl olika
avgränsningsmeloder används för de utbetalningar resp. de motfordringar som
skall omfattas av avräkningsförfarandet. De olika slagen av ulbelalningar anges
genom en uppräkning i lagen eller genom en hänvisning till andra lagrum som innehåller
en särskild uppräkning av vissa skaller och avgifter. Molfordringarna bestäms
däremol genom en hänvisning lill de fordringar som avses i den i I kap. 6 §
andra slyckel UB intagna definilionen av allmänl mål.

Flera remissinslanser har funnii del i promemorian
föreslagna tillämpningsområdet väl avvägt eller har i allt fall inle haft
några erinringar mot detsamma. En del remissinstanser har emellertid haft
synpunkter på den lagtekniska ulformningen av tillämpningsområdet. Dessulom har
flera remissinstanser förordal att del i promemorian föreslagna
lillämpningsområdet bör utvidgas eller inskränkas i olika hänseenden. Jag
återkommer strax till sistnämnda remissinstansers synpunkter och kommer därvid
först att

Prop. 1984/85:108 40

behandla
de synpunkler som hänför sig lill statens utbetalningar (avsnitt 4.3.2) och
därefter de synpunkter som hänför sig lill molfordringarna (avsnitt 4.3.3).
Dessförinnan vill jag emellertid framhålla följande.

I
promemorian har uttalats all det av lagtekniska skäl vore önskvärt om man även
på restitutionssidan kunde anknyta till begreppet allniänt mål, så att man fick
gemensamma ramar för utbetalningarna och molfordringarna. Enligt promemorian
skulle en sådan anknytning även på restitutionssidan emellertid bl.a. medföra
problem i tillämpningen. De restituerande myndigheterna skulle sålunda inle
sällan få svårigheter att avgöra om ett restitutionsbelopp var att hänföra till
allmänt mål. Bl. a. på gmnd av detta har de utbetalningar som skall ingå i
avräkningsförfarandel i promemorieförslaget angetts genom en uppräkning av
olika slags skatter och avgifter. Göta hovrätt och kammarrätten i Sundsvall har
emellertid i sina remissyttranden ifrågasatt om inte de tillämpningsproblem
som antyds i promemorian kan bemästras så atl några svårigheter inte behöver
uppstå för de restituerande myndigheterna. De båda remissinstanserna förordar
att avräkningsförfarandel även vad gäller utbetalningarna anknyts till
begreppet allmänt mål, eftersom detta medför en ur lagleknisk synpunkt enklare
avfattning av lagen. Kammarrätten åberopar dessulom att den i promemorieförslaget
valda metoden medför att vissa avgifter kommer att omfattas av lagen i de fall
de utgör en fordran på den enskilde men däremol inte för det fall att avgiften
skall återbetalas, utan att något sakligt skäl för denna skillnad föreligger.
Med anledning av dessa synpunkler vill jag framhålla följande.

Åven
enligt min mening vore del av olika skäl önskvärt med gemensamma ramar för de
fordringar och motfordringar som skall ingå i lagens tillämpningsområde. Enligt
vad jag funnit är det emellertid inte lämpligt att nu genomföra en sådan
ordning. Anledningen till detta är följande.

Genomförandet
av avräkningslagen nödvändiggör förändringar i nuvarande system och nya
systemlösningar såväl i REX-systemet som i ADB-system hos myndigheter som
svarar för större antal återbetalningar. Med hänsyn till de inkörningsproblem
som regelmässigt uppkommer när nya eller förändrade system skall tas i drift är
del enligt vad jag har inhämtat från RSV olämpligt att ta mer än ett eller ett
par system i drift vid etl och samma tillfälle. RSV har också i sitt
remissyttrande framhållit att det är angeläget att övergången till det nya
avräkningsförfarandet inte bestäms Ull en fast tidpunkt utan att denna kan
anpassas till resursförhiillandena vid de olika myndigheterna.

RSV:s
önskemål är således all regeringen i avräkningsla.aen skall bemyndigas alt
bestämma när lagen skall träda i kraft och att regeringen därvid skall ges
möjlighet att föreskriva olika tidpunkter för ikraftträdandet av skilda delar
av lagen, dvs. såvitt gäller ulbelalningar på olika skalle- och avgiftsområden.
Ikraftlrädandebestämmelsersom innebär alt frågan överlämnas till regeringens
avgörande bör emellertid enligt vad riksdagen har

Prop.
1984/85:108 41

uttalat
(jfr KU 1976/77:44 s. 21) inte användas annat än i undantagsfall och när del är
motiverat av alldeles speciella skäl. Jag har därför stannat för att lagen bör
träda i kraft vid en i lagen bestämd tidpunkt och att den således då skall bli
tillämplig på alla skatter och avgifter som ingår i tillämpningsområdet. Med
hänsyn till vad jag nyss sagt om svårigheterna att ta flera nya system i drift
samtidigt måste del förslag till avräkningslag som jag nu avser att lägga fram
därför omfatta färre utbetalningar än vad som föreslagits i promemorian. Å
andra sidan möter del inte några praktiska hinder att i enlighet med
promemorieförslaget låta lagen omfatta alla sådana det allmännas fordringar som
handläggs som allmänna mål. Även om jag anser att utgångspunkten för
övervägandena om ett utvidgat avräkningsförfarande i princip bör vara skatte-
och avgiftsområdet, ansluter jag mig i huvudsak till promemorians förslag i
denna del. Jag anser således alt avräkningsförfarandet bör omfatta inte bara
fordringar på skatter och avgifier utan också en del andra fordringar av
offentligrättslig karaktär, främst böter. Enligt min mening bör molfordringarna
emellertid definieras på ett annat sätt än del som föreslagits i promemorian.
Jag återkommer till detta (avsnitt 4.3.3) liksom till frågan om vilka
utbetalningar som bör ingå i avräkningsförfarandel (avsnitt 4.3.2). Vid mina
överväganden av sistnämnda fråga har jag inte bara beaktat huruvida avräkning
från olika slags utbetalningar kräver ändrade eller nya systemlösningar. Åven
när det gäller sådana utbetalningar som i och för sig kan tas i anspråk genom
avräkning ulan att ADB behöver komma till användning kan det nämligen krävas
att nya rutiner utarbetas. I den mån sådana utbetalningar inte kan antas ha
någon slörre ekonomisk betydelse har jag ansett att utbetalningarna nu bör
lämnas utanför det föreslagna avräkningsförfarandet.

Av
vad jag nu anfört framgår att jag inte anser det lämpligl att nu föreslå
gemensamma ramar för de resUtuUonsfordringar och de motfordringar som skall
ingå i lagens tillämpningsområde.

4.3.2
Utbetalningarna

Enligt
promemorieförslaget skall den nya lagen vara tillämplig vid återbetalning och
annan utbetalning av vissa närmare angivna skatter och avgifier samt lull och
vissa ränior och reslavgifter m. m. Belräffande den närmare innebörden av
förslagel i denna del hänvisas lill promemorian (s. 86 ff). Som jag redan nämnt
har flera remissinslanser funnit förslaget i denna del väl avvägt eller i allt
fall inle haft några erinringar mot delsamma.

Några
remissinstanser anser däremol alt i avräkningsförfarandet bör ingå även andra
slatliga utbetalningar än de i promemorian föreslagna. Trafiksäkerheisverket
anser sålunda all skrolningspremier samt vissa avgifter som verket resUtuerar
bör ingå i förfarandel. Kronofogdemyndigheten i Uddevalla, lokala
skallemyndigheterna i Avesta och Borlänge samt

Prop. 1984/85:108 42

Föreningen
Sveriges kronofogdar anser all utbetalningar av olika slags stöd och bidrag
till förelag borde ingå i avräkningsförfarandel. Kammarrätten i Sundsvall
ifrågasätter om inte återbäring av sludiemedelsavgifier borde ingå i
förfarandet. Centrala studiestödsnämnden har däremot tillstyrkt förslaget om
alt sådan återbäring inte skall tas i anspråk för avräkning. RSV har i sitt
remissyttrande uttalat atl del i promemorieförslaget använda begreppel
"skatt" är vagt och framhåller alt det på punklskalteområdel
förekommer en hel del utbetalningar till andra än dem som är skattskyldiga
enligt vederbörande punktskatleförfatlning. RSV ifrågasätter om sådana mot
skatl svarande utbetalningar skall betraktas :;om skatt i den föreslagna lagens
mening.

För
egen del får jag anföra följande.

Eftersom
utgångspunkten för den akluella lagen är skalle- och avgiftsområdet, bör utbetalningar
av slöd och bidrag inle ingå i tillämpningsområdet. I enlighet med vad som
anförts i promemorian och av cenirala studiestödsnämnden bör inte heller
ålerbäring av sludiemedelsavgifier ingå i lagens tillämpningsområde.

Med
hänsyn till vad jag i del föregående (avsnill 4.3.1) anförl om atl
avräkningslagens tillämpningsområde t. v. måsle begränsas anser jag vidare att
jordbruksnämndens ålerbelalningar av prisregleringsavgifter och av avgifter
enligt lagen (1984:409) om avgifl på gödselmedel nu bör undantas från den
föreslagna lagens tillämpningsområde. Detsamma bör gälla i fråga om alla
utbetalningar från trafiksäkerheisverket. Della sammanhänger med all verkels
ulbelalningar är så lairika all ADB-lösningar krävs för all kunna la med dem i
avräkningsförfarandel. Tillämpningsområdel bör således varken omfatta de av
trafiksäkerhetsverket särskilt nämnda utbetalningarna eller sådana
ulbelalningar av väglrafikskall och saluvagnsskalt, som enligt
promemorieförslaget skall ingå i förfarandel. Vidare bör återbetalningar
avseende kupongskatt, bevillningsavgifter och arvs-och gåvoskatt undantas från
avräkningslagens tillämpningsområde. Återbetalning av stämpelskatt enligt
lagen om stämpelskall vid inskrivningsmyndigheter ankommer på
inskrivningsmyndigheterna och bör lämpligen inle heller ingå i
avräkningsförfarandel. Enligt min mening bör också eventuella återbetalningar
av sådana belopp som anges i 2 § punkt 6 i promemorians lagförslag - dvs.
sådana belopp som företrädare för juridisk person betalat enligt 77 a § UBL
m.fl. lagrum - kunna lämnas uianför avräkningslagens tillämpningsområde.

1
övrigt ansluter jag mig till promemorieförslagel i fråga om vilka ulbelalningar
av skatter och avgifier som skall ingå i avräkningsförfarandet. Delta kommer då
all omfalla skalt enligt UBL, sjömansskatt, mervärdeskatt, skatt eller avgift
enligt olika punktskatleförfattningar, tullar, avgift enligt lagen (1968:361)
om avgift vid införsel av vissa bakverk, arbetsgivaravgift enligt lagen om
socialavgifter och avgift enligt lagen om allmän löneavgift.

Prop. 1984/85:108 43

Utbetalningar
som avser dessa skatter och avgifter skall således ingå i lillämpningsområdet
för den lag som jag föreslår.

Förslaget
om vilka utbetalningar som bör ingå i tillämpningsområdet har grundats på
överiäggningar med företrädare för RSV och generaltullstyrelsen. Jag har
därvid erfarit alt del finns möjligheter att med relativt kort varsel utveckla
de syslem och utarbeta de rutiner som behövs för att ifrågavarande
utbetalningar skall kunna ingå i avräkningsförfarandet. Jag återkommer i det
följande (avsnitt 4.5) till frågan hur den erforderliga kommunikalionen mellan
restiiutionsmyndigheterna och kronofogdemyndigheterna bör ordnas.

De
utbetalningar som skall ingå i avräkningsförfarandet bör definieras på ett
annal sätl än del som föreslagits i promemorian. Enligt min mening bör man
lämpligen kunna ange vilka utbetalningar som skall ingå i avräkningslagens
tillämpningsområde genom att hänvisa till de författningar enligt vilka de
akluella utbetalningarna görs. 1 lagen bör sålunda till en början anges atl den
är lillämplig i fråga om ålerbelalningar och andra utbetalningar som görs på
grund av bestämmelser i UBL, lagen om sjömansskatt och ML. Av denna teknik
följer att man också bör ta med återbetalningar som görs på grund av
bestämmelse i AUL (20§). Sådana återbetalningar avser nämligen skatl enligt UBL
eller ML. För atl få med de avsedda utbetalningarna av lullar m.m. samt
tullverkets ulbelalningar av skatter och andra införselavgifter bör vidare
anges all lagen är lillämplig i fråga om utbetalningar som görs på grund av
bestämmelser i tullagen, tullförordningen och lagen (1973:981) om frihei från
införselavgift. För alt även ålerbelalningar av arbelsgivaravgifter skall ingå
i avräkningsförfarandet måsle i avräkningslagen dessutom anges att den avser
återbetalning på grund av bestämmelse i USAL, som träder i kraft den Ijanuari
1985. Återbetalningar av arbetsgivaravgifter kommer emellertid under flera år
framöver även atl göras enligt AVGL och därför måste i avräkningslagen också
anges atl den avser utbetalningar på grund av beslämmelse i AVGL. Däremot krävs
inte någon särskild beslämmelse angående återbetalningar av allmän löneavgift.
Sådana återbetalningar görs nämligen på grund av bestämmelse i UBL och AVGL
eller USAL.

Som
nyss sagts bör lagen vara tillämplig på ålerbelalningar som görs på grund av
beslämmelser i ML. I 76a§ denna lag finns emellertid en speciell beslämmelse
enligi vilken regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer kan medge
återbetalning av mervärdeskall lill ulländska diplomater m.fl. Enligi min
mening bör dessa återbetalningar lämnas utanför avräkningslagens
tillämpningsområde. Ell särskili undantag bör alltså göras för ulbelalningar
enligi 76 a § ML.

Vad
gäller ålerbetalningarna på punklskatleområdel kommer dessa i huvudsak all ingå
i avräkningslagens tillämpningsområde om man i denna anger atl lagen avser
ålerbelalningar eller andra ulbelalningar på grund av beslämmelse i LPP.
Eflersom sialens jordbruksnämnds ålerbelalningar av

Prop.
1984/85:108 44

prisregleringsavgifter m.m. enligt vad jag förul sagl nu
skall lämnas utanför avräkningsförfarandet, bör avräkningslagens hänvisning
till LPP dock begränsas till utbetalningar som görs av RSV. Därmed kommer också
statens utsädeskontrolls eventuella återbetalningar av växtförädlingsav-gifter
enligt LPP och utsädeslagen (1976: 298) att falla uianför avräkningslagens
tillämpningsområde. Detta överensstämmer med promemorieförslagel och är enligt
min mening lämpligl.

Om man i enlighel med vad jag nyss sagt i avräkningslagen
anger att den skall lillämpas vid återbetalning eller annan utbelalning som
skall göras av RSV på grund av bestämmelse i LPP, kommer ytteriigare ett antal
utbetalningar enligt olika punktskatteförfattningar all falla utanför
avräkningslagens Ullämpningsområde. Detla beror på all en del utbetalningar på
punklskatleområdel endast är reglerade i de särskilda
punktsk;atieförfalt-ningarna och inte är av sådan art att de faller in under
LPP:s utbetalningsregler (jfr 5 kap. 6§ LPP). Detla gäller i fråga om
flertalel av de utbetalningar till icke skattskyldiga personer som RSV i sill
remissyttrande anfört som exempel på utbetalningar som inle är klart reglerade
i promemorieförslaget, nämligen återbetalning av reklamskatt till
postorderföretag för postorderkatalog enligt 14§ lagen (1972:266) om skalt på
annonser och reklam, kompensation enligt 13 § lagen (1982:691) om skatt på
vissa kassettband, återbetalning av dryckesförpackningsavgift enligt II § lagen (1973:37) om avgift på
vissa dryckesförpackningar [numera 9§ lagen (1984: 355) om skatt på vissa
dryckesförpackningar], kompensation enligt 7 § lagen (1941:251) om särskild
varuskatt samt utbetalning enligt 13 § lagen (1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon. Som etl ytterligare exempel på en utbetalning som inte är klart
reglerad i promemorieförslaget har RSV nämnt s.k. bensinbidrag enhgt lagen
(1960:603) om bidrag lill vissa handikappade ägare av molorfordon. I fråga om
denna lag är LPP emellertid inte alls tillämplig.

I fråga om vissa andra utbetalningar på punklskalteområdel
är del mera tveksamt huruvida de faller in under utbetalningsbestämmelserna i 5
kap. 6§ LPP. Del gäller dels återbetalning enligt 3§ lagen (1928: 376) om skatt
på lotterivinster (senaste lydelse 1984:152), dels återbetalning enligt 6 a§
tredje stycket lagen om särskild varuskatt (senaste lydelse 1984:153), dels
vissa återbetalningar enligt 24 § första styckel resp. 25 § lagen om skall på
annonser och reklam (senaste lydelse av 24 § 1984:156).

Jag anser att utbetalningar av försäljningsskall lill
invalidiserade enligi lagen om försäljningsskatt på molorfordon och av
bensinbidrag enligt lagen om bidrag till vissa handikappade ägare av
motorfordon bör lämnas utanför avräkningslagens tillämpningsområde.

Beträffande de andra av mig nämnda utbelalningsfallen, där
LPP inte kan sägas vara tillämplig eller där det är tveksamt om så är fallet,
finns del enligt min mening inle skäl alt avstå från avräkning. Åven dessa
utbetalningar bör alliså ingå i det nya avräkningsförfarandel och lagtekniskt
bör

Prop. 1984/85:108 45

detta
lösas så all avräkningen får omfatta inte bara utbetalningar på grund av
bestämmelse i LPP ulan också ulbelalningar som görs på grund av bestämmelse i
de punktskatteförfattningar som anges i I kap. I § första stycket LPP. Etl
särskilt undanlag får då göras för utbetalningar enligt 13 § lagen om
försäljningsskatt på molorfordon. Av praktiska skäl bör även utbetalningar på
grund av bestämmelse i lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt
ingå i avräkningsförfarandel. Som jag förut nämnt bör avräkningslagens
tillämplighet på punklskalteområdel begränsas lill Ulbelalningar som görs av
RSV.

Beträffande
punklskatleområdel vill jag lillägga alt jag inte finner skäl alt i
avräkningslagen också hänvisa lill LFK. Denna lag upphörde att gälla då LPP
trädde i kraft den I juli 1984 men den upphävda lagen skall dock fortfarande
gälla i fråga om skall enligi lagen om lillfällig vinslskatt. Mitl förslag
innebär all ulbelalningar som grundar sig på föreskrifier i sistnämnda lag
inle kommer att ingå i avräkningsförfarandel.

Jag
vill avslutningsvis nämna att jag inte finner anledning alt i mitl lagförslag
la upp någon molsvarighel lill de beslämmelser om upphävda författningar och om
ränior m. m. som finns i promemorians lagförslag (2 § första stycket punkterna
2 och 5 saml andra slyckel). Enligt mitt förslag kommer räntor m. m. atl ingå i
avräkningsförfarandel i den mån de lagar, lill vilka hänvisning görs i
avräkningslagen, innehåller beslämmelser om utbetalning av ränior m. m.

De
av mig nu förordade beslämmelserna om vilka ulbelalningar som skall ingå i det
nya avräkningsförfarandet har i mitt lagförslag lagits in i I §.

4.3.3
Molfordringarna

De
motfordringar som enligt promemorieförslaget skall avräknas mol statens
resliiuUoner av skatter och avgifter är sådana del allmännas fordringar som
vid indrivning skall handläggas som allmänna mål. Innebörden av begreppel
allmänt mål har utförligt behandlats i promemorian (s. 54 ff).

Remissinstanserna
är i allmänhel positiva till förslaget om vilka motfordringar som bör
omfattas. Del finns dock exempel både på remissinslanser som anser all
tillämpningsområdet blir för vidsiräcki och på sådana som anser alt det blir
för begränsat.

Jag
ansluler mig som jag lidigare har nämnt i huvudsak lill promemorians förslag
om vilka molfordringar som bör ingå i den nya lagens Ullämpningsområde. Jag
anser således atl inle bara fordringar på skaller och avgifier ulan även vissa
andra offenlligrättsliga fordringar bör ingå i lill-lämpningsområdet. Eflersom
fordringar på böter o.d. för närvarande får avräknas mol skallerestiiuiioner
enligi UBL, anser jag att del är befogal all sådana fordringar ingår i den nu
föreslagna lagens Ullämpningsområde. Med den i promemorian föreslagna
hänvisningen lill definilionen av begreppel allmänl mål i UB kommer emellertid
även en del andra offentlig-

Prop.
1984/85:108 46

rättsliga motfordringar — bl.a. diverse domstolskoslnader
— alt ingå i den nya lagens tillämpningsområde.

Den i promemorian föreslagna anknytningen lill UB:s
definition av begreppet allmänl mål har den fördelen att den på etl kortfattat
sätt anger de avräkningsbara molfordringarna. Del kan emellertid ifrågasättas
om det är lämpligt atl låta frågan om avräkningslagens tillämpningsiområde bli
beroende av frågan huruvida en fordran som är föremål för indrivning skall
handläggas som allmänt mål hos kronofogdemyndigheten. Där\'id bör bl. a.
beaktas att det i 1 kap. 6§ andra stycket UB använda uttrycket "annan
liknande fordran som tillkommer staten eller kommun" är något vagt (jfr
prop. 1980/81:8 s.1065) samt att omfaltningen av begreppet allmänt mål är
föremål för utredning av skatteindrivningsutredningen och tämligen snart kan
komma att ändras. I della sammanhang bör också beaklas vad några
remissinstanser anfört om att del vid eventuella framtida utvidgningar av
begreppel allmänt mål särskilt måsle övervägas om sådana utvidgningar skall få
återverkan på den föreslagna lagens tillämpningsområde.

Med hänsyn till vad jag nu sagl bör de avräkningsbara
motfordringarna lämpligen definieras på något annat sätt än genom en hänvisning
Ull del i UB använda begreppel allmänl mål. Enligt min mening bör tillämpningsområdet
kunna anges i enlighel med vad som föreskrivs i fråga om tillämpligheten av
lagen (1982: 188) om preskription av skatlefordringar m.m. (LPS). I denna lags
1 § föreskrivs all den gäller fordringar som tillkommer det allmänna och som
drivs in enligt beslämmelserna i UBL eller tullagen. Den föreslagna avräkningslagen
bör dock också omfatta del allmännas fordringar som drivs in enligt
bestämmelserna i bötesverkställighelslagen. Jag förordar all de avräkningsbara
motfordringarna definieras på detla sätl.

Med de nu gällande beslämmelserna om vad som avses med
allmänl mål innebär den av mig förordade definitionen endast ringa avvikelser
från vad som skulle komma att gälla på grund av den i promemorian föreslagna
regleringen. Vad som med mitl förslag faller utanför tillämpningsområdet är en
del fordringar som handläggs som allmänna mål men som inte drivs in enligt
nyssnämnda beslämmelser. Del rör sig främst om fordringar på en del
domstolskoslnader som anges i punkterna 2-3 i I kap. 2S utsökningsförordningen
(1981; 981).

Av vad jag nu anfört följer all jag inle biträder de av
elt par kronofogdemyndigheter framförda förslagen om alt i tillämpningsområdet
också bör ingå en del fordringar som nu inte handläggs som allmänna mål. Jag
vill förutskicka att jag senare (avsnitt 6.1) kommer att närmare ange de olika
motfordringar som omfatlas av lillämpningsområdet.

Enligt promemorieförslagel skall endast sådana
motfordringar som är överlämnade för indrivning vara avräkningsbara. Som
framgått av vad jag förut har sagl är denna begränsning en följd av prakfiska
överväganden, enligt vilka restitutionsmyndighelerna hör kunna verkställa sina
utbetal-

Prop.
1984/85:108 47

ningar
ulan all behöva kommunicera med mer än en myndighel, nämligen
kronofogdemyndighelen, och denna myndighel skall i sin tur inte behöva gå
utanför sina egna regisler för att undersöka om det finns några avräkningsbara
motfordringar. Så gott som samlliga remissinstanser har lämnal
promemorieförslagel i denna del ulan erinran. Skatteindrivningsulredning-en
anser emellertid atl uttrycket "som är överiämnad för indrivning" är
alltför svävande när del gäller atl ange den tidsmässiga avgränsningen av
lagens Ullämpningsområde. Enligt ulredningen finns det anledning att i stället
knyta an till bestämmelsen i 2 kap. 30§ UB om när ansökan skall anses gjord i
allmänl mål. Enligt ulredningen bör del sålunda föreskrivas all lagen är
lillämplig beträffande fordran som är införd i syslemel för aulomalisk
databehandling inom exekuiionsväsendel (ulsökningsregisl-rel). Med fordran som
är införd i uisökningsregislrel avses enligi ulredningen givelvis bara fordran
beträffande vilken indrivningsuppdraget kvarslår och således inle fall där
uppdraget har återkallats. Enligi ulredningen bevaras uppgifier om fordringen i
utsökningsregistrel under någon lid efter det ålerkallelse har skett.
Ulredningen anser emellertid att dess förslag till formulering inte bör kunna
orsaka någol missförstånd. RSV och Föreningen Sveriges kronofogdar förordar
också all del i lagen anges all del skall vara fråga om fordringar som har
förls in i REX-syslemet.

Med anledning av vad
nyssnämnda remissinstanser anförl föreslår jag atl förulsällningen för
avräkning i slället skall vara alt det allmännas fordran är för indrivning
regisirerad i kronofogdemyndigheiernas ADB-re-gisler.

De
beslämmelser som jag nu har redovisat finns i 2 § i mitt lagförslag.

4.4
Avräkningens innebörd m. m.

Enligt
promemorieförslagel (3§ första stycket) skall kronofogdemyndigheten, efler
underrättelse från den myndighet som skall göra en utbetalning, avräkna så
mycket som behövs för betalning av det allmännas fordran och endasl vad som
därefier återstår fåi" belalas ul. Trots atl denna avräkningsregel
utformats på ell annal sätt än UBL;s avräkningsbestämmelser avses den enligt
promemorian (s. 50) ha samma innebörd som dessa. Avräkningsinstitulet innebär
således att den skatiskyldiges räll att få ut en restitutionsfordran begränsas
lill vad som återstår sedan föreskriven avräkning ägt rum. Eftersom iredje man
inle kan förvärva en bällre räll lill resliluiionsfordringen än vad den skallskyldige
har. kan avräkningen sägas ha föreiräde framför uimälning. Vad som ingår i en
restitutionsfordran som utmäts är alltså bara vad som återstår sedan
föreskriven avräkning ägl rum. Enligt promemorian (s. 30) skall avräkning
enligt UBL göras även om den restitutionsberättigade försalls i konkurs och en
kon-kursgäldenärs reslilulionsfordran skall således Ullgodoföras konkursboet
endasl i den mån det finns någol överskott efter avräkning.

Prop. 1984/85:108 48

Föreningen
Sveriges kronofogdar konsialerar i sill remissyttrande att bestämmelsen i
förslagets 3 § innebär atl kronofogdemyndigheten får en ovillkorlig skyldighet
atl avräkna så snarl som skatte- eller avgiftsrestitu-tioner uppkommer.
Föreningen nämner vidare atl del ofta inträffar l.ex. att restförda,
sysselsätlningsinlensiva förelag med betydande skatteskulder förhandlar med
kronofogdemyndigheten om en avbetalningsplan. Enligt föreningen bör det finnas
en handlingsfrihet i dessa fall och detta bör markeras genom att ordel
"skall" i paragrafens inledning byts ut mot "får". De
riktlinjer för kronofogdemyndighelen som härvid bör gälla bör enligt
föreningens mening lämpligen kunna ulformas av RSV. Liknande synpunkler har
framförts av bl. a. RSV.

I
denna fråga får jag för egen del anföra följande.

Jag
delar den i promemorian framförda uppfattningen om avräkningens innebörd.
Eftersom avräkningen alltså grundas på alt den skatl- eller avgiflsskyldiges
rätt till en restitutionsfordran är begränsad, måste kronofogdemyndigheterna -
och restilutionsmyndighelerna - enligt min mening i princip vara skyldiga att
se lill alt den i lagen föreskrivna avräkningen kommer till stånd. Jag vill
därför inte frångå promemorians förslag om atl kronofogdemyndigheten skall
avräkna. Jag vill vidare fiamhålla alt kronofogdemyndigheterna enligt nuvarande
bestämmelser inte har någon möjlighet att påverka frågan huruvida avräkning
skall göras vid restitution. Remissinstansernas synpunkter bör emellertid kunna
beaktas på så sätt att del i avräkningslagen las in en särskild beslämmelse om
att kronofogdemyndigheten får underlåta alt göra avräkning om särskilda skäl
föreligger. Jag förordar atl bestämmelser i enlighet med vad jag nu sagl tas in
i lagen.

I
anslutning lill detta vill jag ta upp den i promemorieförslagets 5 § föreslagna
bestämmelsen enligt vilken utbelalning får göras utan avräkning mol sådana det
allmännas fordringar för vilka betalningsanslånd har beviljats, om anståndet
beviljals med anledning av besvär eller i avvaklan på rättelse. Förslaget
innebär motsätlningsvis all avräkning skall göras ulan hinder av anstånd som
beviljals av andra skäl. Av promemorian (s. 75 fO framgår atl beslämmelsen
bygger på bestämmelserna i 51 § UBL, vilka innebär all anstånd med betalning av
skatl inle ulgör hinder mol all skallen blir betald genom avräkning. Att
avräkning enligt förslaget likväl skall få underlåtas i de angivna fallen beror
på att förslagel anpassats lill den praxis (se anvisningarna i RSV Du 1975:8)
som råder vid tillämpningen av UBL och som innebär alt avräkning inle görs mol
skatl för vilken anstånd med betalningen har medgetts på grund av att
taxeringsbesvär m.m. har anförts. En liknande anpassning till denna praxis har
gjorts i den av riksdagen nyligen antagna LPP (se prop. 1983/84:71 s. 102).

Den
i promemorian föreslagna regleringen av anståndsfallen har bara kommenterats av
etl fåtal remissinstanser och dessa har delade meningar om förslaget. För egen
del kan jag ansluta mig till promemorians förslag. Det bör dock uttryckligen
framgå atl regeringen eller den myndighel som

Prop.
1984/85:108 49

regeringen
bestämmer meddelar närmare föreskrifter angående tillämpningen. 1 det följande
(avsnitt 4.5.1) ålerkommer jag till ytterligare ett fall då avräkning bör få
underlåtas.

1
anslulning lill vad jag nu sagt vill jag framhålla atl jag delar den i
promemorian (s. 77 O uttalade uppfattningen alt avräkning skall göras även mot
sådana fordringar för vilka kronofogdemyndighet beviljat uppskov och att delta
inle påkallar några särskilda beslämmelser i den nya lagen. Jag vill emellertid
erinra om alt avräkning i vissa uppskovsfall kan underlåtas i enlighel med den
av mig nyss föreslagna regeln om all avräkning får underiåtas om särskilda skäl
föreligger.

Några
remissinslanser har anfört all promemorian inte behandlar frågan i vad mån del
som ålerslår av en reslilulionsfordran efler avräkning får utmätas.
Skatteindrivningsutredningen förutsälter liksom RSV all det belopp som
återstår efler avräkning får utmätas, om del inle finns någol särskilt förbud
mot utmätning av restitutionsfordringen. För egen del får jag anföra följande.

En
gäldenärs restitutionsfordran kan givetvis liksom andra lillgångar bli föremål
för utmätning, om det inte finns någol särskilt förbud mot utmälning av
fordringen. Som jag förul nämnl innebär bestämmelserna om avräkning all den
restilutionsberältigades rätl till fordringen är begränsad lill vad som
återstår efler föreskriven avräkning och hans borgenärer kan givetvis inle
genom utmätning åtkomma mer än vad han själv har räll lill av restitutionsfordringen.
Med anledning av vad någon remissinstans anförl vill jag dessulom framhålla att
denna begränsning också medför all borgenärerna inle heller genom konkurs kan
få ul mer av fordringen än som ålerslår efter avräkning.

Några
remissinstanser har påpekat att promemorieförslagel inte innehåller några
bestämmelser om i vilken ordning kronofogdemyndigheten skall göra en avräkning
när det allmänna har flera fordringar och dessa sammanlagt är slörre än
restitutionsfordringen. Det framhålls atl denna fråga inte heller är
lagreglerad belräffande avräkningsförfarandet enligt nu gällande bestämmelser.
Till ledning för kronofogdemyndigheterna finns emellertid vissa av RSV
utarbetade rutiner. Några yrkanden om en lagreglering har inle framförts. För
egen del får jag anföra följande.

Del
av mig nu föreslagna avräkningsförfarandet kommer att till myckel stor del ske
genom samköming av olika regisler. Det är då naturligtvis mest effektivt att
avräkning så långt som möjligl följer en ordning som är inprogrammerad. Della
innebär dock inte att kronofogdemyndigheten blir förhindrad att själv besluta
hur avräkning skall göras. Så kan tvärtom ibland bli nödvändigt, t. ex. om det
visar sig att en gjord avräkning kommit atl avse en fordran som helt eller
delvis blivit betald inom föreskriven tid. 1 sådani fall skall avräkning i
stället göras för betalning av annan avräkningsbar skuld som den skatl- eller
avgifisskyldige kan ha. Avräkning bör enligt min mening också i fortsättningen
kunna ske enligt de principer som ligger 4 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 108

Prop.
1984/85:108 50

till grund för de av RSV utarbetade rutinerna. Jag har
därför inte ansett mig behöva föreslå någon lagreglering i denna fråga.

4.5 Kommunikationen mellan restitutionsmyndigheten och
kronofogdemyndigheten

4.5.1 Allinåni

Enligt promemorian (s. 49) måsle avräkningsförfarandel i
prakliken bygga på en skyldighel för de reslituerande myndighelerna atl
underrätta kronofogdemyndighelen om förestående ulbelalningar så att denna får
möjlighet all i förekommande fall beslula om avräkning. Vidare uitalas i
promemorian all förtärandet bör vara så lältillämpai som möjligl lör de olika
myndighelerna och låggas upp så atl avräkning inte framtvingas när fördelen med
avräkningen inte står i rimlig proportion lill kostnaderna för förtärandet,
något som kan bli fallet när del år fråga om mindre belopp och förfarandet inte
är automatiserat. Enligt vad som sågs i promemorian bör föreskrifier om i
vilken ordning och omfattning som kronofogdemyndighe-lerna skall underrättas
därtör meddelas av regeringen eller den myndighel som regeringen beslämmer. En
beslämmelse om della har lagits in i 4S i promemorians lagförslag. Atl
förfarandel föruisäuer medverkan av reslilu-Uonsmyndigheierna markeras ocksä
genom att del i den egentliga avräk-ningsbeslämmelsen (3 § första slyckel)
föreskrivs all kronofogdemyndighelen skall avräkna, efler underrättelse från
den myndighel som skall göra utbetalningen.

Alt avräkningsförfarandel för all bli raiionelli och
lönsami i slor ulslräckning lorde komma all bedrivas med hjälp av ADB behöver
enligt promemorian (s. 72) inle medföra a» ADB-användningen regleras i den nya
lagen utan behövliga bestämmelser härom kan tas in i en förordning. De närmare
överväganden om ADB-användning som krävs bör enligt promemorian göras i ell
senare skede, l.ex. i samband med den fortsatta beredningen av
skalleindrivningsulredningens belänkande (Ds Fi 1983:4) Ulsökningsregislerlag.

Remissinslanserna har inle haft några direkla invändningar
mol promemorieförslagel i denna del. Som framgår av vad jag förul sagi
(avsnill 4.1) har flera remissinslanser dock framhållit viklen av alt
utbetalningarna sker med skyndsamhet och att kommunikationen med
kronofogdemyndigheten inle får fördröja utbetalningarna till dem som inle har
några skulder. Några remissinstanser anser att mindre utbetalningar bör kunna
göras ulan kommunikation med kronofogdemyndigheten och atl del således bör
finnas en beloppsgräns.

För egen del får jag anföra följande.

Jag instämmer i synpunkten att avräkning inte bör göras
när fördelen med avräkningen inte står i rimlig proportion till kostnaderna för
förfarandet. Utbetalning av mindre belopp bör således i vissa fall kunna göras
utan

Prop.
1984/85:108 51

föregående
kommunikation med kronofogdemyndigheten. Det är emellertid inte möjligt atl i
lagen ange en viss beloppsgräns. Kostnaderna för förfarandet blir nämligen
beroende av hur den erforderiiga kommunikalionen mellan
restitutionsmyndigheten och kronofogdemyndighelen kan ordnas. När avräkningen
genomförs helt maskinellt med ADB kan det löna sig att ta med även mycket små
belopp i avräkningsförfarandet. Enligt min mening bör avräkningsförfarandet
emellertid inte begränsas till sådana fall då avräkningen kan genomföras med
ADB. Jag ålerkommer strax lill frågan hur den erforderiiga kommunikationen
mellan resUtulionsmyndig-helen och kronofogdemyndigheten bör ordnas när del
gäller de olika Ulbelalningar som enligt vad jag förul sagt bör ingå i
avräkningsförfarandet. 1 de fall då avräkningen inle kan genomföras med ADB är
del svårt all nu beräkna kostnaderna för förfarandet och koslnaderna kan
dessulom variera när del gäller ulbelalningar av olika slag, beroende på hur
förfarandet i varje särskilt fall kan ordnas. I överensstämmelse med vad som
föreslagits i promemorian anser jag därför att regeringen, eller den myndighet
som regeringen bestämmer, bör kunna föreskriva i vad mån utbetalning skall få
göras utan underrättelse lill kronofogdemyndigheten. I lagen bör enligt min
mening anges att avräkning får underlåtas om kostnaderna för
avräkningsförfarandet kan antas bli slörre än vad som är förenligl med det
allmännas ekonomiska intressen. En sådan bestämmelse behöver enligt min mening
kompletteras med verkställighelsföreskrifier som närmare anger förutsättningarna
för bestämmelsens lillämpning. För att markera della anser jag del lämpligl atl
det i lagen också anges all närmare föreskrifter meddelas av regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer. Jag anser alt den av mig förut föreslagna
bestämmelsen, enligt vilken avräkning får underlåtas i vissa anståndsfall, bör
samordnas med den nu föreslagna undantagsbestämmelsen. Bestämmelserna om i
vilka fall avräkning får underiåtas har tagits in i 3 § i mitt lagförslag.

Avräkningslagens
bestämmelser riktar sig givetvis inte bara lill kronofogdemyndigheterna, som
skall besluta om avräkning, utan även Ull de utbetalande myndighelerna, som
inle får belala ut mer än vad som återstår efter föreskriven avräkning. Detla
kommer i mitl lagförslag till ullryck genom all del i 2 § andra meningen anges,
atl endast vad som överstiger del allmännas fordran får betalas ut. Lagen
förutsätter således alt myndigheten innan den gör en utbetalning antingen på
något sätt undersöker huruvida betalningsmottagaren är restförd hos kronofogdemyndigheten
eller på någol säll underrättar kronofogdemyndigheten om den förestående utbetalningen.
Enligt min mening behöver lagen inte innehålla några bestämmelser om detta.
Det bör vara tillräckligt att regeringen eller den myndighet regeringen
beslämmer genom verkställighetsföreskrifter förordnar om hur kommunikationen
mellan myndigheterna skall ordnas. Härav följer också att jag delar
uppfattningen att användningen av ADB inle bör regleras i lagen.

Prop.
1984/85:108 52

Åven om kommunikationen mellan myndigheterna således inte
bör regleras i lagen kan det vara lämpligt all i detta sammanhang lämna en
översiktlig redovisning för de förutsåtlningar som enligt min bedömning bör få
betydelse för verksiällighetsföreskiifternas utformning. Av vad jag förut sagt
framgår att jag anser att skilda förtaranden kan komma att användas i fråga om
olika slags utbetalningar. Jag kommer därför i det följande atl var för sig
behandla de olika ulbelalningar som skall ingå i avräkningsförfarandet. Vad jag
därvid anför grundas bl.a. på synpunkter och uppgifter som under
lagstiftningsärendets beredning framförts av RSV och generallullslyrelsen.
Innan jag går in på denna redogörelse vill jag dock först nämna följande.

Sedan våren 1984 är samlliga kronofogdemyndigheter
anslutna till exekutionsväsendets system lör automatisk databehandling
(REX-systemet). 1 etl betänkande (Ds Fi 1983:4) har
skatteindrivningsutredningen lagt fram förslag till en utsökningsregisleriag,
som innehåller bestämmelser om detta personregisler. Enligt förslagel skall
registret benämnas utsökningsregistrel. Belänkandel har remissbehandlals och
del år min avsikl au lägga fram förslag lill författningsreglering av
uisökningsregislrel så au denna kan träda i kraft senasl när avräkningslagen skall
träda i krafi.

1 förslaget lill ulsökningsregislerlag behandlas bl. a.
frågor som gäller avräkningsförfarandet. Utsökningsregistrel, som förs med
hjälp av ADB, kommer bl. a. all innehålla uppgifl om de skatte- och
avgiftsfordringar som överlämnals lill kronofogdemyndigheterna för indrivning.
Registret är med andra ord väl lämpat som ett hjälpmedel i
avräkningsförtärandet, antingen på så säll all en reslituerande myndighels
databand med uppgifter om förestående ulbelalningar samkörs med utsökningsregistrel
eller på del sället alt en restituerande myndighel genom terminalåtkomst Ull
uisökningsregislrel före utbetalningen kan kontrollera om någon avräkningsbar
motfordran finns eller inte. Mitt förslag till författningsreglering av utsökningsregistrel
kommer därför alt innehålla en beslämmelse om att uisökningsregislrel får
användas i avräkningsförfarandel. Jag utgår sålunda från att de myndigheter som
har ADB-regisirering och är inkopplade i terminal-system skall kunna tillämpa
avräkningsbeslämmelserna med dessa hjälpmedel. Som framgår av min följande
redogörelse får avräkningen i andra fall grundas på manuella ålgärder.

4.5.2 Utbetalningar enligt UBL

När del gäller dessa ulbelalningar bör man skilja mellan
återbetalning av överskjutande preliminär skatt och andra ulbelalningar. Numera
år alla kronofogdemyndigheter anslulna lill REX-sysiemet och avräkning enligt
den nya lagen från återbetalning av överskjulande preliminär skall bör kunna
göras genom samköming av skattemyndigheiernas och kronofogdemyndigheternas
register på i princip samma sätt som hittills tillämpats i

Prop.
1984/85:108 .5.1

fråga om kronofogdemyndigheter anslutna lill REX-syslemet.
Skillnaden blir främst att ytteriigare fordringar skall avräknas från
restilutionen. När det gäller andra utbetalningar enligt UBL sänder
länsstyrelsen, eller i vissa fall den lokala skattemyndigheten, nu
underrättelse om utbetalningen till kronofogdemyndigheten, som undersöker om
det finns skuld som skall avräknas. Kronofogdemyndigheten skall meddela resultatet
av undersökningen lill utbetalningsmyndigheten, dvs. länsstyrelsen.
Handläggningsli-den i detta förfarande kan beräknas lill fem dagar. En sådan
ordning skulle i och för sig kunna lillämpas också i del nya
avräkningssysiemet. Jag anser emellertid att det bör vara möjligt att ändra
förfarandet så atl utbetalningarna lill dem som inte har några skulder inte
alls fördröjs. Detla kan ske genom att länsstyrelsen via terminal till
utsökningsregistrel undersöker om den Ull vilken utbetalningen skall ske har några
skulder för vilka avräkning skall göras. Endasl om så är fallet behöver
skriftlig underrättelse om ulbeialningen sändas Ull vederbörande
kronofogdemyndighel. 1 övriga fall kan utbetalning ske omgående.

4.5.3 Utbetalningar enligt A UL

Vid utbetalningar enligt AUL bör man enligt min mening
också kunna lillämpa den av mig nyss förordade metoden med lerminalkonlroll. så
att skriftlig underrättelse om ulbeialningen endasl behöver sändas i fall då
avräkning är aktuell.

4.5.4 Utbetalningar enligt lagen om .sjömansskatt

Enligi 6§ lagen om sjömansskall behandlas ärenden angående
sjömansskall av RSV. nämligen av verkels sjömansskaltekonlor och av en nämnd
inom verket, sjömansskaltenämnden. Utbetalningarna verkställs dock av
länsstyrelsen i Göieborgs och Bohus län. Vid reslilulion av sjömansskall
översligande ett belopp om I 000 kr. skall avräkning göras med lillämpning av
beslämmelserna i 68§ 3 och 4 mom. UBL. I sådana fall sänds därför underrättelse
lill kronofogdemyndighelen. Åven i dessa fall anser jag all man bör kunna
lillämpa meloden med lerminalkonlroll. 1 elt senare skede kan det bli aktuellt
all genomföra avräkningen genom samköming av sjömansskalleregislrel och
uisökningsregislrel.

4.5.5 Utbetalningar enligt LPP

Nu lillämpas den ordningen vid reslilulion av punktskatter
att RSV sänder underrättelse lill kronofogdemyndigheten om reslitutioner avseende
300 kr. eller mer. Om RSV inle mottagit besked inom fem dagar utbelalas
beloppet lill den skaltskyldige. Åven när det gäller utbetalningar enligt LPP
anser jag att det vid avräkningslagens införande bör vara möjligl atl lillämpa
meloden med lerminalkonlroll.

Prop.
1984/85:108 54

4.5.6 Utbetalningar enligt ML

Numera är alla kronofogdemyndigheter anslulna lill REX-
syslemel och avräkning enligi 49§ ML från alerbeialning av mervärdeskall görs
f.n. maskinelll genom samköming av cenirala skatteregislret och REX-regisl-ret
enligt en metod som medför att ålerbelalningar. som inle kan bli föremål för
avräkning, inle fördröjs (jfr avsnill 4.1). När avräkningslagen kan Iräda i
krafl bör således den hittills använda meloden kunna användas också vid
avräkning enligi den nya lagen.

4.5.7 Utbetalningar enligt A VGL

Enligi AVGL svarar RFV för den nuvarande avräkningen vid
alerbeialning av arbelsgivaravgifter. RFV har regisleransvarel för del s. k.
arbelsgi-varregislrel, vilket används för debitering och uppbörd av
arbelsgivaravgifter. Med uppbörd avses även alerbeialning och avräkning enligi
AVGL. RSV har ansvaret för utveckling och underhåll av regislrel men databearbetningarna
utförs på länsstyrelsernas dataenheter med länsstyrelsen i Uppsala län som
registerförare. Avräkning enligt AVGL har hittills, såvitt gäller avräkning mot
fordringar hos kronofogdemyndigheter som varil anslutna till REX-registret,
genomförts vid under året återkommande samkörningar mellan della regisler och
arbetsgivarregistret. Alla kronofogdemyndigheter är numera anslulna lill
REX-systemet och avräkning enligt den nya lagen bör därför kunna ske genom
samköming i huvudsak på del säll som nu lillämpas.

4.5.8 Utbetalningar enligt den nya lagen om uppbörd av
socialavgifter

från arbetsgivare (USAL)

Lagen, som Iräder i krafl den I januari 1985, innebär bl.
a. alt uppbörden av arbetsgivaravgifler samordnas med uppbörden av källskatt
och alt arbetsgivaravgifterna kommer atl registreras i del centrala
skatteregislret. Med hänsyn härtill torde det i och för sig finnas möjligheter
all ordna avräkningsförfarandel genom samköming ungefär på del säll som jag
beskrivit när det gäller avräkning från återbetalning av mervärdeskatt. Det nya
uppbördssystemei för arbetsgivaravgifler antas emellertid medföra alt antalet
reslitutioner blir ringa och därför är del enligt RSV inte motiverat all
utarbeta syslem för maskinell avräkning. Den av avräkningslagen betingade kommunikationen
med kronofogdemyndigheterna lorde därför få ordnas på annat sätt åtminstone
tills närmare erfarenheter av del nya uppbördssystemei vunnits. Eflersom
resiiiuiionerna skall ankomma på länsstyrelserna, bör man kunna tillämpa den av
mig förul angivna meloden med terminalkontroll.

4.5.9 Tullverkets utbetalningar

När det gäller dessa utbetalningar måste man skilja mellan
ulbelalningar Ull s. k. kreditimportörer och utbetalningar till s. k.
kontantbetalare. Samt-

Prop.
1984/85:108 55

liga utbetalningar på tullområdet går genom
generallullstyrelsen. 1 generallullstyrelsens ADB-regisler registreras
emellertid bara ulbeialningarna lill kreditimportörerna. Av ett totalt antal
ulbelalningar om ca 22 000/år avser endast ca 550 utbetalningar till konlantbetnlarc.
Enligt vad jag criärit från RSV och generaltullslyrelsen bör den för
avräkningsförfarandel nödvändiga kommunikationen mellan generallullstyrelsen
och kronofogdemyn-dighelerna vad gäller kredilimporlörerna kunna ordnas på det
siitlet all generallullslyrelsen lill RSV översänder band med uppgifier om de
hos generallullslyrelsen registrerade kreditimportörernas namn. Genom samköming
av detla band och utsökningsregistrel tas del därefter fram en lista över de
kredilimporlörer som förekommer som gäldenärer i uisökningsregislrel. Lislan
behöver inle innehålla uppgifter om skuldbelopp men skall ange aktuell
kronofogdemyndighets adress och telefonnummer. Lislan kan ordnas i alfabelisk
ordning eller i person- och organisationsnummerordning. Lislan sänds till
generaltullstyrelsen som vid sina kommande utbetalningar kontrollerar huruvida
betalningsmottagaren förekommer i listan. Om så är fallet måsle vederbörande
kronofogdemyndighel kontaktas för att avräkning skall kunna göras. Med denna
melod kommer utbetalningarna lill dem. som inle har några skulder, att kunna
ske utan någon fördröjning. För all denna melod för kollalionering mol
uisökningsregislrel skall ge en lillfredsställande grund för avräkningslagens
lillämpning lorde få förulsätlas all generallullslyrelsen översänder sill band
lill RSV minsl två gånger i månaden. När del är fråga om utbetalningar av
slörre belopp kan del kanske också vara lämpligl atl kombinera meloden med
sådana kontakter som. enligt vad jag strax kommer lill, bör kunna användas när
det gäller utbetalningar lill kontantbetalare.

Utbetalningarna lill konlanlbelalare är som jag förul
nämnl få. Kommunikalionen bör därför kunna ordnas så alt man före utbetalning
per telefon kontaktar en kronofogdemyndighel för besked huruvida betalningsmottagaren
har avräkningsbara skulder hos någon kronofogdemyndighet, vilken i så fall får
kontaktas för genomförande av avräkningen. Övriga ulbelalningar kan göras ulan
någon fördröjning. Om generallullslyrelsen skulle få lerminalålkomsl lill uisökningsregislrel,
kan förfarandel givetvis ordnas på ett smidigare säll.

4.5.10 Registerfrågor

Mot bakgrund av den av mig nu lämnade redogörelsen skall
jag ta upp frågan om behovet av ändringar i registerförfallningar.

Om det praktiska avräkningsförfarandet utformas i
huvudsaklig överensstämmelse med vad som sagls i min tidigare redogörelse
krävs del. som jag redan anlyll. alt den kommande författningsregleringen av
uisökningsregislrel Ulformas med beaklande av atl registret skall användas
inte bara för verkställighet enligt UB utan också för avräkningsändamål. Till
dessa frågor får jag anledning att återkomma när jag anmäler förslag till
förfall-

Prop.
1984/85:108 56

ningsreglering
av utsökningsregistrel. Jag skall däremol nu la upp frågan om en ändring i
skatleregisierlagen (1980: 343). I denna fråga har yttrande inhämlals från
daiainspekiionen.

Ell
avräkningsförfarande, som i enlighel med mill förslag skall omfalla inle bara
skalt enligt UBL och mervärdeskatt utan också andra skaller och avgifier, läcks
inle av den ändamålsbeskrivning som f. n. ges i skatleregisierlagen. För all
del av mig föreslagna avräkningsförfarandet skall kunna lillämpas med hjälp av
skalleregistren krävs sålunda atl skatleregisierlagen förses med ell tillägg om
atl registren skall användas också för avräkning enligt den nya
avräkningslagen. Jag föreslår att en beslämmelse om detla tas in i I §
skatleregisierlagen.

4.6
Förfarandet i övrigt

De
i promemorian (s. 63 ff) redovisade övervägandena angående förfarandel vid
avräkningen och lagförslagets bestämmelser om detta har lämnals ulan erinran
av flertalet remissinslanser. Jag kan också för egen del i princip ansluta mig
lill promemorians förslag i denna del. Jag skall i del följande redovisa i
vilka avseenden jag anser atl vissa ändringar och tillägg bör göras.

4.6.1
Behörig kronofogdemyndighet

1
6§ promemorieförslaget föreskrivs alt avräkning beslutas av den kronofogdemyndighel
hos vilken målet om indrivning av del allmännas fordran är anhängigt. 1 ett
andra stycke i paragrafen föreskrivs att avräkning, om flera
kronofogdemyndigheter är behöriga enligt nyssnämnda regel, skall beslutas av
den kronofogdemyndighet som myndigheterna i samråd bestämmer eller som ulses av
den kronofogdemyndighet i vars distrikt den har silt hemvist mol vilken
indrivning skall verkställas. Regleringen i paragrafens andra stycke syftar
således på det fallet att mål orn indrivning av det allmännas fordringar mot en
och samma gäldenär är anhängiga hos två eller flera kronofogdemyndigheter.

RSV
har i silt remissyttrande framhållit alt samtliga kronofogdemyndigheter kommer
att vara anslutna till utsökningsregistrel när den nya lagen kan träda i kraft
saml att - så som registersystemet är konstruerat -samtliga allmänna mål mot en
och samma gäldenär alllid finns registrerade hos en enda kronofogdemyndighet.
RSV föreslår atl del föreskrivs att avräkning beslutas av den
kronofogdemyndighet hos vilken målet om indrivning av del allmännas fordran är
registrerat.

För
egen del får jag anföra följande.

Det
väsentliga är alt bestämmelsen klart anger vilken kronofogdemyndighel som har
ansvaret för avräkningsbeslämmelsernas lillämpning i det särskilda fallet.
Såvitt jag har kunnat finna uppkommer det med hänsyn till vad RSV upplyst ingen
oklarhet, om behörigheten atl besluta om avräk-

Prop. 1984/85:108 57

ning
ges den kronofogdemyndighet som enligt registreringen i utsökningsregistrel är
tilldelad målet om indrivning av det allmännas fordran. Jag föreslår att
behörighetsregeln utformas i enlighet med detta. Den har tagits in i
lagförslagels 5§.

Fråga
är slutligen huruvida det krävs några särskilda bestämmelser som svarar mot dem
som tagits upp i 6§ andra stycket promemorieförslagel. Dessa beslämmelser har
enligt promemorian (s. 95) föranletts av att allmänna mål mol en och samma
gäldenär enligt nu gällande bestämmelser i UB (se 4 kap. 8 § UB) kan vara
anhängiga hos olika kronofogdemyndigheter. Eftersom det trots detta i prakUken
förhåller sig så aU samtliga allmänna mål mol en och samma gäldenär alllid är
registrerade som tilldelade en och samma kronofogdemyndighet, anser jag att
del inle behövs någon motsvarighet till de i 6§ andra stycket
promemorieförslaget upptagna beslämmelserna.

4.6.2
Underrättelse innan avräkning görs

I
promemorian (s. 67 ff) diskuteras bestämmelserna i 15 § förvaltningslagen om
underrättelse och deras tillämplighet i fråga om avräkningsförfarandet. Enligt
promemorian bör emellertid avräkning få göras utan att den som åtgärden avser
har hörts och i promemorieförslagel finns en beslämmelse om detta i 7 § första
meningen. Denna bestämmelse har bara kommenterats av ett fåtal
remissinstanser. Några av dessa ifrågasätter om inte den
restitutionsberättigade på någol sätl borde underrättas om att avräkning kan
komma atl ske, åtminstone då det gäller väsentliga belopp. Det framhålls bl. a.
att det är otillfredsställande om avräkning sker för eventuellt felaktigt
restförda skatter eller för skatter som är föremål för besvär. Genom en
underrättelse skulle den skatt- eller avgiftsskyldige få möjlighet att reagera
om någon felaktighet föreligger.

För
egen del får jag anföra följande.

Det
är naturligtvis önskvärt alt eventuella felaktigheter i fråga om del allmännas
i utsökningsregistrel registrerade motfordringar kan rättas till genom att de
skatt- eller avgiftsskyldiga så långt som möjligt får tillfälle att komma med
påpekanden innan etl beslut om avräkning meddelas. Redan av UB: s bestämmelser
följer emellertid all de skatl- eller avgiftsskyldiga regelmässigt kommer att
få tillfälle att komma med påpekanden angående skuldbeloppet innan avräkning
görs. I 4 kap. 12 § första styckel UB föreskrivs nämligen all underrättelse om
målel skall sändas till gäldenären med posten eller lämnas på annat lämpligt
sätt innan utmätning sker samt att underrättelsen skall ske så lidigl all
gäldenären kan beräknas få Ullräcklig tid atl bevaka sin rätl. Enligt 4 kap. 12
§ andra styckel UB behöver gäldenären dock inle underrättas, om del föreligger
risk alt han skaffar undan eller förstör egendom eller saken eljest är brådskande.
Underrättelse behövs inle heller om gäldenären saknar känl hemvist och del
inte har kunnat klariäggas var han uppehåller sig.

Prop. 1984/85:108 58

De
i 4 kap. 12 § UB givna föreskrifierna avser både allmänna och enskilda mål. I
underrättelser avseende allmänna mål anges den fordran som del allmänna anser
sig ha. Underrättelserna innehåller också uppgifl om att överskjutande
skattebelopp kan tas i anspråk för betalning av del allmännas fordran inle bara
genom utmätning ulan också genom "kvittning".

Så
snart etl allmänt mål registrerats i kronofogdemyndigheiernas ADB-system skrivs
underrättelse om målet i regel ut automatiskt och expedieras till gäldenären.
Underrättelse sänds därför regelmässigt också i de fall då underrättelse inle
behövs på grund av att saken är brådskande,

Det
i UB föreskrivna underrätlelseförfarandel medför således alt den skatt- eller
avgiftsskyldige i regel kommer all bli underrättad om de motfordringar som kan
komma att bli belalda genom avräkning och han ges därmed tillfälle alt framföra
erinringar mot dessa. Det förhållandet att underrättelse enligt UB inte behövs
om gäldenären saknar känl hemvist har ingen betydelse, eflersom särskild
underrättelse med anledning av en föreslående avräkning då inle heller skulle
kunna sändas. Del bör vidare märkas att en avräkning inte kan leda Ull någon
bestående föriust för den skatl- eller avgifisskyldige. Det belopp som
avräknats finns alllid tillgängligt hos det allmänna. Så snart en felaktighet
upptäcks kan därför vad som avräknats för mycket ålerbelalas. Som framgår av de
förslag som jag lägger fram i det följande skall kronofogdemyndigheten rätta
fel som är till den skall- eller avgiftsskyldiges nackdel och återbetala vad
som avräknats för myckel jämte ränla.

Det
sagda kan synas tala för att det inte behövs några speciella beslämmelser om
underrättelse i fråga om avräkningsförfarandel. Alt texten på de blanketter som
f. n. används för underrättelse enligt UB bör kunna förbättras och förtydligas
med tanke på avräkningsförfarandet är en sak för sig.

Det
bör emellertid uppmärksammas att det i UB föreskrivna underrätlelseförfarandel
avser utmätning. Detla medför att underrättelse inte sänds till den som är i
konkurs eflersom utmätning då vanligen inte kan komma i fråga. Underrättelse sänds
inte heller lill den som meddelats anstånd med belalningen av det allmännas
fordran redan innan den registrerats hos kronofogdemyndigheten. Till detla
kommer att reglerna i UB inle hindrar att avräkning kan göras innan den dag
löpt ut, då den skatl- eller avgiftsskyldige enligt underrättelsen senast kan
betala för att undvika utmätning. Detla talar enligt min mening för att
beslämmelser om underriillelse las in i den föreslagna lagen så all alla skall-
eller avgiftsskyldiga, som har en för kronofogdemyndighelen känd adress, blir
tillsända underrättelse om fordringar som kan komma alt bli belalda genom
avräkning. Bestämmelserna bör också innebära att elt beslut om avräkning inle
får meddelas förrän den utsatta betalningsdagen löpt ut. Enligt min mening
finns det däremol inte någon anledning att ålägga kronofogdemyndigheten en
skyldighet att före avräkningen lämna underrättelse om restitutionsbeloppet.

Prop. 1984/85:108 59

Att
den skalt- eller avgiftsskyldige skall Ullsändas underrättelse och atl avräkningsbeslut
inle skall meddelas förrän angiven betalningsdag löpt ut får dock inte bli
sådana förutsättningar, alt ett beslut om avräkning upphävs av domstol endast
av det skälet alt förutsättningarna av en eller annan orsak inle har kommit att
iakttas. De föreslagna bestämmelsema om avräkning har till grund att en skatl-
eller avgiftsskyldig, som slår i skuld till det allmänna, inte har rätt atl få
ut mer av en restitutionsfordran än som överstiger skulden. Har den skalt-
eller avgiftsskyldige den skuld för vilken beslutet om avräkning meddelats, bör
självfallet begränsningen av rätten till återbetalning fortfarande gälla och
beslutet stå fast även om det brustit i underrättelseförfarandet eller beslutet
meddelats före senaste betalningsdag. Man bör dock enligt min mening kunna
räkna med att förbiseenden av delta slag sällan skall förekomma. Om ett
förbiseende ändå sker och ett fel visas föreligga kan enligt vad jag förut sagt
rättelse snabbt göras. Bestämmelserna om undertättelse bör därför kompletteras med
en sådan föreskrift all brister i här nämnda avseenden inte ger grund för
upphävande av etl avräkningsbeslut. Detta kan också vara motiverat med tanke på
att det i fråga om äldre fordringar som före den 1 juli 1984 överförts till
utsökningsregistrel från tidigare manuella syslem inle alllid finns markering
om ulsänd underrättelse.

Milt
förslag innebär sålunda bl. a. att kronofogdemyndigheten skall vänta med sitt
beslui om avräkning lill dess den i underrättelsen angivna betalningsdagen löpt
ut. Av bestämmelsen i 2§ andra meningen följer att restitutionsfordringen till
den del som den överstiger det allmännas fordran får betalas ut ulan avvaktan
på myndighetens prövning av avräkningsfrå-gan.

De
här redovisade bestämmelserna har i mitt lagförslag tagils in i 6 § med
undantag av regeln, att brister i underrätlelseförfarandel m. m. inte skall
vara grund för alt upphäva etl avräkningsbeslut. Denna regel återfinns i 8§.

4.6.3
Underrättelse om verkställd avräkning

Enligt
7§ andra meningen i den i promemorian föreslagna lagen skall underrättelse om
avräkningen sändas till den som åtgärden avser. 1 promemorian har förutsatts
att närmare beslämmelser om sådan underrättelse skall meddelas i
tillämpningsföreskrifter (promemorian s. 69 f). I sådana föreskrifter skall
alltså bl.a. regleras huruvida underrättelsen skall sändas av
kronofogdemyndigheten eller av restitutionsmyndigheten och i vad mån
underrättelsen skall delges.

Några
remissinstanser föreslår, atl det i lagen anges att underrättelsen skall sändas
av kronofogdemyndigheten. Flera remissinstanser, däribland föreningen Sveriges
kronofogdar, framhåller att del i tillämpningsföreskrifterna till lagen klart
bör framgå atl underrättelse om avräkning inle behöver bevisligen delges och
åberopar all ell krav på delgivning skulle komma

Prop.
1984/85:108 60

att
medföra ell betydande merarbete för kronofogdemyndigheterna, eftersom det
kommer att röra sig om en masshantering av ärenden. Föreningen hänvisar också
till atl något krav på bevislig delgivning f. n. inle existerar vid utmätning
av överskjutande preliminär skatt som avses i 68§ 1 mom. första stycket UBL
(jfr 6 kap. 9§ utsökningsförordningen). Finligl föreningen är erfarenhelerna
härav goda.

För
egen del får jag anföra följande.

Del
är enligi mill förslag kronofogdemyndighelen som skall meddela beslut om
avräkning. Det är vidare bara denna myndighet som kan lämna en redovisning för
hur det avräknade beloppet har krediterats. Det är alltså kronofogdemyndighelen
som bör sända underrättelse om beslutad avräkning och om andra beslut som
myndigheten meddelar enligt den föreslagna lagen. Kronofogdemyndigheten torde
också enligt 18 § förvaltningslagen ha en sådan skyldighet. Med hänsyn till
avräkningsförfarandets natur är det emellertid enligt min mening endast den skatl-
eller avgiftsskyldige som berörs av dessa beslut på etl sådant sätt atl han bör
underrättas. 1 den föreslagna lagen bör därför tas in en bestämmelse enligt
vilken kronofogdemyndigheten endast blir skyldig att sända underrättelse lill
den skall- eller avgiftsskyldige. En sådan bestämmelse föreslås i lagförslagels
7§. Jag vill till sist framhålla att jag delar uppfattningen alt
underrättelserna regelmässigt inle skall behöva delges.

4.6.4
Rättelse av felaktigheter och beräkning av ränta

En
kronofogdemyndighel som efler påpekande av den skatl- eller avgiftsskyldige
eller annars finner att ett avräkningsbeslut på grund av någol uppenbart fel
blivit oriktigt torde - även om uttryckliga bestämmelser om rättelse inle
infördes i den föreslagna lagen - ha möjlighet alt i de allra flesta fall göra
erforderliga rättelser. De felaktigheter som kan uppkomma torde nämligen i
allmänhet vara hänförliga till sådana fel som kan rättas enligt 19 §
förvaltningslagen. Det bör emellertid inle bortses från alt också felaktigheter
av annat slag kan uppkomma. Jag tänker härvid särskilt på sådana fall då
avräkning gjorts för betalning av en fordran som visas ha blivit hell eller
delvis betald tidigare. Del kan också gälla en fordran som kommit att tas upp
till ett för högt belopp genom en annan felaktighet som inle heller beror på
elt sådant förbiseende som avses i 19 § nämnda lag.

En
kronofogdemyndighets möjligheter att rätta fel kan vidare försvåras när det
avräknade beloppet hunnit redovisas lill den som fåll sin fordran betald genom
avräkningen. Det kan också uppstå problem alt bedöma om och i vilken mån den
skatt- eller avgiftsskyldige är berättigad till ränta, när en rättelse medför
atl elt avräknat belopp skall utbetalas till honom.

Till
avräkningsförfarandet hör enligt min mening en klar och rationell ordning för
rättelse av felaktigheter som beror på att en betalning av det allmännas
fordran inle beaklals eller att fordringen genom ett uppenbart fel varit
upptagen till ett för stort belopp. Bestämmelse om all kronofogde-

Prop. 1984/85:108 61

myndighelen
i sådana fall skall beslula om rättelse av avräkningen bör därför införas i den
föreslagna lagen. Enligi vad jag nyss anlyll behövs också klara regler om
ränteberäkning. Om delta får jag anföra följande.

På
en restitutionsfordran skall enligt åtskilliga författningar beräknas ränta.
Del kan uppenbarligen synas ligga' närmast till hands alt på del belopp som
skall återbetalas enligt rällelsenlillämpa de regler om räntesats och räntelid
som skulle gälla om beloppei återbetalades inom ramen fördel ordinarie
restitutionsförfarandel. En sådan ordning skulle dock bli mycket besväriig för
kronofogdemyndigheterna att lillämpa.

■Jag
föreslår därför att kronofogdemyndigheten vid ränteberäkningen skall följa
regler som föreskrivs i den föreslagna lagen. Ränlereglerna bör vara enkla all
lillämpa och kan lämpligen utformas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som
gäller i fråga om reslitulionsränta enligt UBL. Jag föreslår alt ränla beräknas
från uigången av den månad då beloppet kom kronofogdemyndigheten lill hända
t.o.m. den månad då beloppet ulbelalas. Ränlesalsen skall vidare molsvara av
riksbanken fastställt diskonto för den lid ränlan beräknas.

De
bestämmelser om rättelse och ränteberäkning som jag har redovisal nu föreslås
inlagna i 9§ i mitt lagförslag. 1 denna paragraf ges också sedvanliga
beslämmelser om öresutjämning och minsla räntebelopp.

Del
finns enligt min mening anledning att låta den föreslagna ordningen med
återbetalning och beräkning av ränla genom kronofogdemyndighelens försorg gälla
också i etl par andra siiualioner. Jag avser bl. a. de fall då ell till
kronofogdemyndigheten överfört belopp inle skall las i anspråk genom avräkning
på grund av atl avräkningen efler besvär hell eller delvis upphävts av
domstol. Den angivna ordningen bör vidare gälla när ell belopp skall utbelalas
på grund av atl kronofogdemyndighelen i andra fall än som avser rättelse
beslutat alt avräkning inte skall ske. Så blir exempelvis fallet när elt till
kronofogdemyndighelen överföfl belopp inle blir ianspråkiagel genom avräkning
på grund av all den skall- eller avgifisskyldige betalar del allmännas fordran
innan den i underrättelsen angivna betalningsdagen löpt ut (jfr avsnill 4.6.2).
Till den del bestämmelserna gäller dessa siiualioner har de tagils in i
lagförslagels 12 §.

Jag
vill i della sammanhang föreslå ylleriigare en bestämmelse som bör kunna
underlätta rällelseförfarandet och återbetalningar genom kronofogdemyndigheterna.
Denna gäller återbelalningsskyldighelen för den som fått sin fordran hell eller
delvis belald genom en senare upphävd avräkning. För sådana fall bör det
finnas en uttrycklig beslämmelse om alt beloppet skall överföras till
kronofogdemyndigheten. Denna beslämmelse föreslås intagen i lagförslagels 13 §.

Det
finns till sist anledning att också beröra en mer praktisk sida av
kronofogdemyndigheternas utbetalningsskyldighel. En kronofogdemyndighel har
inle alltid de medel som behövs; för en utbetalning. Del synes därför vara
lämpligasl atl utbetalningarna alltid sker via RSV.

Prop.
1984/85:108 62

4.6.5
Överklagande m.m.

Enligt
promemorieförslagel (8§) skall en kronofogdemyndighets beslut om avräkning få
överklagas genom besvär. Bestämmelserna, i UB om besvär över utmätning i
allmänhel föreslås ha motsvarande tillämpning. 1 paragrafen ges också
bestämmelser om att det allmännas lalan i besvärsmål skall föras av RSV samt
bestämmelser om verkställigheten av avräkningsbeslut. De i paragrafen
föreslagna beslämmelserna motiveras i promemorian på s. 64 ff, 71 och 96 f.

Av
de drygt tio remissinslanser som anlagt synpunkter på den föreslagna ordningen
för överklagande av beslut om avräkning har flertalet tillstyrkt eller sagl sig
ej ha någol atl erinra mot förslaget atl besvär över avräkning skall anföras
enligt UB:s bestämmelser om besvär över utmätning, dvs. till hovrätt och i
sista instans till högsta domstolen. Två remissinstanser -länsstyrelsen i
Malmöhus län och kronofogdemyndigheten i Malmö - har avstyrkl förslaget. De
anför atl avräkning enligt andra lagar anses som ell led i utbetalningen och
atl besvär över utbetalningen då prövas av kammarrätt samt anser atl samma
inslansordning bör tillämpas i den nya lagen. För egen del får jag anföra
följande.

Eftersom
den föreslagna avräkningen inle är en exekutiv åigärd har jag viss sympati för
de båda sistnämnda remissinstansernas uppfatlning att kronofogdemyndighetens
avräkningsbeslut inte bör överklagas i hovrätt ulan i kammarrätt. För della
lalar också all den i promemorian föreslagna ordningen medför alt den, vars
restitutionsfordran lagits i anspråk genom avräkning såväl enligt den
föreslagna lagen som enligt någon annan avräkningsbestämmelse, kan nödgas föra
talan både hos hovrätt och hos kammarrätt. Å andra sidan kan emellertid den
restitutionsberättigade nödgas anföra besvär såväl till kammarrätt som till
hovrätt, även om kronofogdemyndighelens beslut om avräkning skall överklagas
lill kammarrätt, nämligen om hans restitutionsfordran tagits i anspråk såväl
genom avräkning som genom utmätning. Eflersom del uppenbariigen är olämpligt
all den restitutionsberättigade i fråga om en och samma restitutionsfordran
skall behöva besvära sig lill mer än en instans, borde frågan om lämplig
besvärsordning enligt min mening egentligen vara beroende av huruvida sammanträffande
av avräkning och utmätning kan antas bli vanligare än sammanträffande av
avräkning enligt den föreslagna lagen och enligt andra avräkningsbestämmelser.
Det är emellertid inte möjligl att förutsäga något om delta. Frågan om skilda
besvärsordningar bör å andra sidan inte överdrivas. Enligt vad jag erfaril
förekommer det sällan besvär över beslut om avräkning enligi de nuvarande
avräkningsbeslämmelserna och del finns knappast anledning att anla att
besvärsfrekvensen skulle komma atl öka på grund av införandet av den nya
avräkningslagen. Med hänsyn härtill finner jag inte anledning att frångå den i
promemorian föreslagna ordningen med överklagande till hovrätt.

Jag
instämmer också i promemorians förslag om all del allmänna i besvärsmål skall
företrädas av RSV.

Prop. 1984/85:108 63

Jag
kan i huvudsak godta den i promemorian föreslagna utformningen av
besvärsbestämmelserna. Vissa jämkningar är dock påkallade. Sålunda bör
bestämmelserna enligt min mening utformas så att de inte bara avser besvär över
beslut om avräkning. De bör i princip omfatta alla kronofogdemyndighetens
beslut som har med avräkningsförfarandet att göra. Ett särskili undanlag bör
dock göras för beslui, varigenom kronofogdemyndighelen lämnat en begäran om
rättelse utan bifall. Ett sådan beslut bör inle få överklagas, eftersom den som
besluiei avser får anses vara lillräckligi Ullgodosedd genom möjlighelen atl
föra lalan mot själva avräknings-beslulet. Della överensstämmer med vad sorn
enligt 18 kap. 5 § UB gäller i fråga om beslut, varigenom en begäran om
rättelse av utmätning har lämnals ulan bifall.

Beslämmelsen
om alt RSV skall företräda det allmänna och besvärsbestämmelserna har i mitt
lagförslag tagits in i ilO och 11 §§.

4.7
Förhållandet mellan avräkningslagen och andra avräkningsbestämmelser

Som
framgått av vad jag förut sagt delar jag den i promemorian framförda
uppfattningen atl de nuvarande avräkningsbeslämmelserna i olika författningar i
princip bör kvarstå oförändrade vid sidan om den nya lagen. I
promemorieförslaget regleras konkurrensen mellan den föreslagna lagen och andra
avräkningsbeslämmelser genom två olika regler. Enligt den ena (3 § andra
slyckel) skall den nya lagens beslämmelser träda i slället för andra
lagbestämmelser om avräkning, i den mån de avser avräkning mol fordringar som
är överlämnade för indrivning. All avräkning mol fordringar som är överlämnade
för indrivning skall således göras av kronofogdemyndighel enligt den nya
lagen. Den andra regeln (3§ tredje stycket) innebär alt en restitutionsfordran
i första hand skall tas i anspråk för avräkning mol fordringar som inie är
överlämnade för indrivning, dvs. av resliluUonsmyndighelen enligi de särskilda
lagbestämmelser som medger sådan avräkning. Endast om sådan avräkning inle
skall göras eller om del efler sådan avräkning ålerslår någol av
resliluiionsfordringen, kan avräkning enligt den föreslagna lagen komma i
fråga.

Remissinstanserna
har inte hafl något all erinra mot förslagel om au den nya lagens beslämmelser
skall gälla i slället för andra lagbestämmelser, i den mån de avser avräkning
för betalning av fordringar som är överlämnade för indrivning. Enligi vad jag
förul sagl bör den i promemorieförslaget upplagna förutsättningen all del
allmännas fordran skall vara överlämnad för indrivning ersättas av
förutsättningen att fordringen skall vara för indrivning registrerad i
kronofogdemyndigheternas ADB-register, dvs. i uisökningsregislrel. Jag anser
del vara lämpligt all all avräkning mol fordringar som är regislrerade i
uisökningsregislrel görs av kronofogdemyndigheterna enligi den nya lagen. Jag
föreslår således atl en bestämmel-

Prop. 1984/85:108 64

se
om detta las in i avräkningslagen. Beslämmelsen bör utformas med beaklande av
atl det finns avräkningsbestämmelser inte bara i lag utan också i av regeringen
beslutad författning (19 § tullstadgan). 1 mitt lagförslag tas beslämmelsen
upp som ett första stycke i en särskild paragraf (14§), som reglerar förhållandet
lill andra avräkningsbeslämmelser.

Den
i promemorian föreslagna beslämmelsen (3 § tredje styckel) om att avräkning i
första hand skall göras enligt annan lag, dvs. av restitulionsmyndighelen mol
fordringar som inle är överlämnade för indrivning, har lämnats ulan erinran av
så gott som alla remissinstanser. RSV har dock framhållit alt
restitutionsmyndigheten bör kunna välja mellan atl göra avräkning för en
motfordran som inte är överlämnad för indrivning - och därefier anmäla
eventuellt överskott lill kronofogdemyndighelen för avräkning - och att anmäla
hela beloppet till kronofogdemyndigheten för avräkning mol fordran som är
överlämnad för indrivning. Denna valfrihet är enligt RSV nödvändig och hänger
samman med all det i vissa fall, t. ex. i fråga om skatt enligt UBL, saknas
rutiner för atl la återbetalningar i anspråk för fordringar som inle är
överlämnade för indrivning medan det däremol finns datorstödda rutiner för att
ta överskjutande preliminär skall i anspråk för fordringar som är överlämnade för
indrivning. Av samma skäl anser skatteindrivningsutredningen att det inte bör
ges någon föreskrift som tvingar den återbetalande myndighelen att i första
hand göra avräkning själv.

För
egen del får jag anföra följande.

Den
i promemorian föreslagna ordningen, enligt vilken reslitutionsmyndigheten i
första hand skall göra avräkning enligt den föri"altning som reglerar
restilutionen och då endast mol fordringar som inte är överlämnade för
indrivning, har den nackdelen all avräkning i första hand kommer atl göras mot
yngre fordringar och inte mot de äldre, för indrivning överlämnade
fordringarna, trols att dessa i regel preskriberas Udigare. Den har å andra
sidan den fördelen all den medför en begränsning av anlalel fall då
kronofogdemyndighelen måsle underrättas. Eftersom promemorieförslaget således
medför en administrativt enklare ordning, är jag i och för sig benägen atl
biträda förslagel. RSV; s och skatteindrivningsutredningens av prakliska
förhållanden betingade krav på valfrihet för restitulionsmyndighelen har
emellertid stor tyngd. Jag anser därför atl frågan bör lösas så all
resliluUonsmyndighelen om den så önskar i första hand får göra avräkning för
betalning av en fordran som inle är regisirerad i utsökningsregistrel. Jag
föreslår alt en beslämmelse med den nu angivna innebörden las in i etl andra
stycke i den paragraf (14§) som reglerar förhållandet till andra
avräkningsbeslämmelser.

Alt
kronofogdemyndigheterna enligt den föreslagna lagen skall besluta om avräkning
mot fordringar som är överlämnade för indrivning bör enligt vad som sägs i
promemorian (s. 64 och 81) inte utesluta att restitutionsmyndigheten, i
slället för atl underrätta kronofogdemyndighelen om en

Prop. 1984/85:108 65

reslilulion,
återkallar ett indrivningsuppdrag hos kronofogdemyndighelen och därefier själv
verkställer avräkning enligt den föriättning som reglerar restilutionen. Detta
uttalande har kritiserats äv en del remissinslanser som framhållit atl en sådan
ordning kommer atl medföra olikheler i den prakliska hanteringen och även
onödigt merarbete för såväl den restituerande myndighelen som för kronofogdemyndighelen.

Jag
delar remissinstansernas uppfatlning all man inte bör lillämpa en ordning
enligt vilken restilutionsmyndighelerna regelmässigt återkallar indrivningsuppdrag
för atl i stället verkställa egen avräkning. Å andra sidan kan del i
undanlagsfall finnas skäl för resUlutionsmyndigheten atl återkalla ett
indrivningsuppdrag. Frågan om ålerkallelse av indrivningsuppdrag behöver
emellertid inle behandlas i den föreslagna avräkningslagen men bör beaklas vid uiarbetandel
av närmare föreskrifier om den av lagen föranledda kommunikationen mellan restilutionsmyndighelerna
och kronofogdemyndigheterna.

Vad
gäller frågan om förhållandet mellan avräkningslagen och andra avräkningsbeslämmelser
skall jag avslulningsvis beröra den särskilda frågan i vad mån avräkningslagen
bör medföra ändringar i andra lagar. I promemorian (s. 83) uttalas, att den
föreslagna lagen skall vara lillämplig i fråga om olika slags reslitutioner
utan att hänvisning till lagen görs i de författningar som reglerar restilutionerna.
Enligt promemorian bör detta dock inte utesluta att man i samband med andra
ändringar i sistnämnda författningar tar in en hänvisning till den nya lagen,
om så anses lämpligt. Av skäl som närmare redovisas i promemorian (s. 99 fO
föreslås i denna atl några mindre ändringar görs i bötesverkställighetslagen
samt i 49§ ML, 68 § UBL och 30 § VSL. Åndringen i bötesverkställighetslagen
innebär att 8 § upphävs och atl en i 9 § inlagen hänvisning till 8 § på grund
därav ersätts av en hänvisning till den nya lagen. De andra ändringarna har en
delvis annan karaktär. De innefattar nämligen inte bara ändringar som ansetts direkl
påkallade av den föreslagna lagens nya regler ulan dessutom föreslås att det i
resp. paragraf tas in en upplysning om atl föreskrifter om avräkning också
finns i den nya lagen. För egen del får jag anföra följande.

Eftersom
den av mig nu föreslagna avräkningslagen inte skall omfatta återbetalningar av väglrafikskall,
bör någon ändring inle göras i 30§ VSL. Åndringar i bötesverkställighetslagen,
ML och UBL bör däremot vidtas i huvudsaklig överensstämmelse med promemorians
förslag.

De
tillägg i ML och UBL som i promemorian föreslås, för atl ge upplysning om alt
föreskrifter om avräkning också finns i den nya lagen, bör enligt min mening
ges en annan utformning. Av tilläggen bör framgå att rällen lill återbetalning
är ytterligare begränsad genom föreskrifter i den nya lagen. Sådana tillägg bör
tas in också i andra författningar som innehåller beslämmelser om avräkning.
Sådana tillägg bör sålunda införas i 49 § ML, 68 och 75a§§ UBL, 36§ lagen om
sjömansskatt, 22§ tullagen, 20§ 5 Riksdagen 1984/85. 1 samt. Nr 108

Prop.
1984/85:108 66

AUL, 5 kap. 7S LPP och 25!) USAL. Jag kommer senare att
föreslå regeringen att en liknande beslämmelse las in också i lullsladgan.

1 samband med nyssnämnda ändring i 5 kap. 7S LPP bör
ytterligare en ändring göras i detla lagrum. 1 enlighel med vad som under
lagstiftningsärendets beredning framförts av företrädare för RSV är det
nämligen av prakliska skäl olämpligt att beskattningsmyndighetens skyldighel
ull avräkna år begränsad så atl avräkning endasl skall göras från
överskjutande belopp enligt 5 kap. 6S LPP. Därmed får avräkning inle göras från
ränta som skall ulgå på en alerbeialning enligi 5 kap. 6S LPP. Jag föreslår därior
alt 5 kap. 7 § LPP ändras så att avräkning skall göras inie bara från överskjulande
belopp enligt 5 kap. 6S LPP ulan också från annat belopp som utbetalas på grund
av bestämmelse i LPP.

4.8 Reformens effekter

Elt förfarande med avräkning har flera stora fördelar. En
är atl de skaii-eller avgiftsskyldigas fordringar på alerbeialning i förslå
hand las i anspråk för betalning av det allmännas fordringar och sålunda inte
fördelas mellan del allmänna och den ålerbelalningsberättigades övriga
borgenärer. En annan är all avräkning är enklare att genomföra än del förfarande
som är allernaiivel, nämligen utmätning. Till detta kommer all avräkning lill
mycket stor del kan göras med hjälp av ADB. Den hell övervägande delen av de
belopp som skall tas i anspråk för betalning av det allmännas fordringar ingår
nämligen i återbetalningsruiiner som läu låter sig ADB-iekniskt kombineras med
avräkning mol skuldbeloppen i utsökningsregistrel. Till fördelarna med avräkningsfört"arandet
hör därför också au det är arbets-kraftsbesparande för kronofogdemyndigheterna
och medför en snabbare inbetalning än som erhålls om indrivning måsle ske.

Återbetalningarna av skatter och avgifter uppgår åriigen
till mycket stora belopp. Sammanlagt rör det sig om ca 50 miljarder kronor.
Också det allmännas utestående fordringar av della slag är myckel stora. De skati-eller
avgiftsskyldigas sammanlagda skuldbelopp uppgick sålunda enligt REX-registret i
oklober 1984 till 15,6 miljarder kronor. Genom den föreslagna avräkningslagen
kommer dessa återbetalningar och skulder atl siällas mol varandra för
avräkning i långt slörre utsträckning än hittills. Vad detla kan medföra i ökad
betalning till det allmänna är som framgår av departementspromemorian svårt atl
mer bestämt beräkna. I promemorian har antagils att del kan röra sig om ca 100
milj. kr. Del har å andra sidan av några remissinstanser påpekais alt del kan
komma att krävas vissa resursförstärkningar. Detta synes särskilt sammanhänga
med farhågor för alt etl underrättande om möjlighelerna att anföra besvär över gjorda
avräkningar skall komma att medföra en ökning av antalet besvär och därmed en
arbetsbelastning för kronofogdemyndigheterna.

Prop.
1984/85:108 67

Dessa
farhågor är enligt min mening betydligt överdrivna. Vinsterna med del utvidgade
avräkningsförfarandet är uppenbara och den rationalisering som erhålls bör väl
kompensera kronofogdemyndigheterna för det arbele som besvärsförfarandet
eventuellt kan medföra.

4.9
Ikraftträdande m. m.

Enligt
min mening bör den föreslagna avräkningslagen träda i krafl så

snart som möjligl. Som jag förut (avsnitt 4.3.1) nämnl kan lagen emellertid

inte tillämpas förrän det byggts upp syslem och rutiner för kommunika

lionen mellan restitutionsmyndighelerna och kronofogdemyndigheterna

och för förfarandet i övrigl i fråga om alla de utbetalningar som skall ingå i

lagens tillämpningsområde. Såvitt nu kan bedömas bör lagen kunna träda i

kraft den I maj 1985. i

Jag
ansluler mig till den i promemorian (s. 98) redovisade uppfattningen atl del inle
krävs några särskilda övergångsbestämmelser lill lagen. Delta innebär att lagen
blir tillämplig på alla utbetalningar enligt 1 § som görs efter ikraftträdandet
och all avräkning kan göras mot varje i lagen avsedd motfordran som är
registrerad i utsökningsregistrel.

5
Upprättade lagförslag

1
enlighel med vad jag har anförl i det föregående har inom finansdepartementet
upprättats förslag lill

1. lag
om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifier,

2.
lag om ändring i lagen
(1968:430) om mervärdeskatt,

3.
lag om ändring i bötesverkställighetslagen
(1979: 189),

4.
lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272),

5.
lag om ändring i lagen
(1958:295) om sjömansskatt,

6.
lag om ändring i tullagen
(1973:670),

7.
lag om ändring i lagen
(1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighel belräffande vissa uppdragsersältningar,

8.
lag om ändring i lagen (1984;
151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

9.
lag om ändring i lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

10.
lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343).

Del vid 3 angivna förslagel
har upprättats i samråd med chefen för justitiedepartementet och det vid 9
angivna förslaget i samråd med chefen för socialdepartementet.

Del
vid 10 angivna lagförslaget avser inte sådant ämne att lagrådels yttrande
behöver inhämtas enligt 8 kap. 18 § regeringsformen.

Förslagen
bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 3.

Prop.
1984/85:108 68

6 Specialmotivering

6.1 Furslaget till lag om avräkning vid återbetalning av
skatter och avgifter

l§

1 paragrafens jörsta stycke sägs att det i lagen ges
bestämmelser om avräkning från belopp som återbetalas eller annars utbelalas på
grund av beslämmelser i vissa lagar. Dessa räknas upp i sex särskilda punkter. Ultryckel
"ålerbelalas eller annars ulbelalas" används för att täcka in de
olika former av ulbelalningar som kan förekomma på skalle- och avgiftsområdet.
Eflersom de i lagen avsedda utbetalningarna oftast har karaktären av
återbetalning, används detta ullryck emellertid i lagens rubrik.

Av lagen i övrigt framgår att beslut om avräkning skall
fattas av kronofogdemyndighel. Lagens beslämmelser riktar sig emellertid också
mol de utbetalande myndighelerna. Detta framgår av paragrafens inledande bestämmelse,
enligt vilken det är fråga om avräkning vid utbetalning på grund av beslämmelser
i de uppräknade lagarna samt av beslämmelsen i 2 §, all bara vad som återstår efler
avräkningen får betalas ut.

Lagens tillämpningsområde definieras i I § genom atl det
anges alt lagen avser avräkning från utbetalningar som görs på grund av
bestämmelse i de närmare angivna författningarna. Frågan för vilka fordringar
avräkning skall göras kan också sägas avse lagens tillämpningsområde. Denna
fråga regleras emellertid i 2 §.

När det i förevarande I § talas om belopp som återbetalas
eller annars ulbelalas avses därmed del bruttobelopp som skall utbetalas, dvs.
icke det nettobelopp som skulle återstå alt utbetala efler avräkning enligt beslämmelser
i resp. lag. Frågan huruvida avräkning skall göras enligt sådana bestämmelser
eller enligt förevarande lag regleras i 14 §.

Enligt 1 § första stycket punkl 1 skall lagen lillämpas
vid utbetalningar på grund av bestämmelse i UBL. Bestämmelser om ulbelalningar
finns i 45, 49, 68, 69 och 75 a §§ UBL. Sådan överföring av skattebelopp lill
främmande slal som avses i 69 a § första eller andra slyckel UBL är inle en
sådan ulbelalning som avses i avräkningslagen, eflersom del är fråga om en
överföring mellan olika uppbördssyslem. Sådan resUtutionsränta som enligi 69 a
§ iredje slyckel skall beräknas på del överförda beloppet skall däremot ulbelalas
lill den skaltskyldige och en sådan utbetalning ingår i det föreslagna avräkningsförfarandet.

Enligt styckels punkt 2 skall lagen lillämpas vid ulbelalningar
på grund av bestämmelse i lagen om sjömansskatt. I denna lag finns beslämmelser
om utbetalning i 36§.

Enligt styckets punkt 3 skall lagen tillämpas vid ulbelalningar
på grund av bestämmelse i ML. Utbetalningar enligt 76a§ ML lill utländska diplomater
m. fl. undantas dock (jfr avsnitt 4.3.2).

Enligt styckets punkt 4 skall lagen tillämpas vid ulbelalningar
på grund av bestämmelse i tullagen, lullförordningen eller lagen om frihei från

Prop. 1984/85:108 (i9

införselavgift. Bestämmelser om återbetalnitig av tull
eller annan införselavgift - inklusive skatter som inbetalats Ull tullverket -
finns i 22 § tullagen (22 § ändrad senast 1983:981). Tullagen innehåller inle
några bestämmelser om s. k. lullreslitution. I 17-22 §fj tullförordningen
anges emellertid de grundläggande förulsällningarna för tullrestitution och
den i förevarande punkl inlagna hänvisningen lill lullförordningen syftar lill
att klargöra atl tullreslilulioner skall ingå bhind de utbetalningar på vilka avräkningslagen
är tillämplig. Närmare föreskrifter om förfarandel vid tullrestitution finns i
den av regeringen utfärdade tullstadgan (jfr bemyndigandel i 23 § lullagen).
Enligt 2§ lagen om frihet från införselavgift har bestämmelserna i lullförordningen
om reslilulion molsvarande lillämpning i fråga om skall och annan
införselavgift, som betalats lill lullmyndighet vid förtullning. om ålerbäring
av avgiften inte kan medges i annan ordning. Genom hänvisningen lill lagen om
frihet från införselavgift klariäggs att lullverkels reslitutioner av skatter
och andra införselavgifter också skall ingå i det nya avräkningsförfarandel.

Enligi slyckels punkt 5 skall lagen lillämpas vid
utbetalningar på grund av bestämmelse i AUL. Bestämmelser om alerbeialning
finns i 20 § AUL.

Enligt styckels punkt 6 skall lagen också lillämpas vid ulbelalningar
på grund av beslämmelse i AVGL eller USAL. 1 sislnämnda lag finns återbe-lalningsbeslämmelser
i 23-24 §§. I AVGL finns ålerbelalningsbesläm-melser i 24 a och 31 §§.

I paragrafens andra stycke föreskrivs inledningsvis alt beslämmelserna
i lagen också skall lillämpas på belopp som ulbelalas av RSV på grund av beslämmelse
i LPP eller i författning som anges i I kap. 1 § första stycket LPP eller i
lagen om nedsältning av allmän energiskalt. All dessa ulbelalningar lagils upp
i elt särskilt slycke sammanhänger med alt lagen ålminslone 1. v. inle bör omfalla
utbetalningar som görs av andra beskatlnings-myndigheter än RSV.

I LPP finns bestämmelser om ulbelalning i 5 kap. 6 och
13-15 §§ saml i 9 kap. 4 §. Som nämnls i den allmänna moliveringen faller en
del ulbelalningar på punklskalteområdel inle in under LPP:s uibetalningsregler
utan görs på grund av särskilda beslämmelser i olika punktskalleförfallningar.
Hänvisningen lill de i I kap. I § förslå slyckel LPP angivna författningarna
medför all också sådana ulbelalningar kommer alt ingå i avräkningslagens
tillämpningsområde. Som etl exempel på sådana utbetalningar kan nämnas kompensalion
enligt 13 § lagen om skatl pä vissa kassettband. Vilka utbetalningar del i övrigl
rör sig om har behandlats närmare i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.3.2).
1 enlighel med vad där sagls bör ulbelalningar enligt 13 § lagen om
försäljningsskatt på motorfordon inte ingå i avräkningsförfarandet och de undantas
därför genom en avslutande bestämmelse i förevarande 1 §.

Såsom förut nämnls kommer statens jordbruksnämnds och
statens utsädeskontrolls utbetalningar på punklskalteområdel alt undantas från
avräk-

Prop.
1984/85:108 70

ningsförfarandel genom den i förevarande paragrafs andra slycke
inlagna begränsningen lill belopp som ulbelalas av RSV. Av denna begränsning
följer också all ulbelalningar av skrolningspremier enligi bilskrolningslagen inle
heller ingår i avräkningsförfarandel. RSV:s ålerbelalningar av
skrotningsavgifter enligt samma lag kommer däremol alt ingå i avräkningsförfarandel.

2§

Denna paragraf innehåller den egenlliga avräkningsbestämmelsen.
Kronofogdemyndighelen skall, om inle annal följer av senare bestämmelser i
lagen, från sådana ulbelalningar som avses i 1 S avräkna så mycket som kan gå lill
betalning av del allmännas fordringar mol den Ull vilken ulbeialningen skall
göras. Beslämmelsen förulsäller all de ulbeialande myndighelerna underrättar
kronofogdemyndigheten om sådana ulbelalningar som avses i I § eller all de
före en ulbelalning förvissar sig om alt det allmänna inle har några fordringar
som skall avräknas mol ulbeialningen. Närmare föreskrifter om den nödvändiga kommunikalionen
mellan de ulbeialande myndighelerna och kronofogdemyndigheterna får meddelas av
regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer som verk-slällighetsföreskrifler.
Paragrafen innehåller dessutom en beslämmelse som i första hand riktar sig lill
de utbetalande myndigheterna. I andra meningen föreskrivs nämligen atl endast
vad som överstiger det allmännas fordran får betalas ut.

Som framgår av paragrafen skall vissa förulsättningar i
fråga om det allmännas fordran vara uppfyllda för all avräkning skall få ske.
Fordringen skall sålunda vara för indrivning registrerad i utsökningsregistrel.
Vidare förutsätts atl den drivs in enligt bestämmelserna i UBL, lullagen eller bölesverkställighetslagen.

Beslut om avräkning skall meddelas av kronofogdemyndighelen.
För detla förutsätts givetvis all myndigheten har kännedom om det allmännas
fordran. En stor del av avräkningarna skall vidare ske genom samköming av utsökningsregistrel
och restitutionsmyndighetens register. Det är därför lämpligt all anknyla avräkningsförfarandel
lill registreringen i utsökningsregistrel.

Kravet på att fordringen skall vara registrerad för
indrivning har uppställts för alt förhindra att avräkning görs för fordran som
är registrerad i registret för åtgärd enligt lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skaller, lullar och avgifier. Avräkning bör enligt min
mening inte användas för betalning av sådana fordringar.

Att det skall vara fråga om fordringar som drivs in enligt
bestämmelserna i UBL innebär till en början att avräkning skall göras mol
fordringar på sådana skatter och avgifier som räknas upp i 1 § första stycket UBL,
dvs. fordringar på statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt,
ersättningsskatt, kommunal inkomstskatt, skogsvårdsavgift, vinstdelningsskaU, egenavgifter
enligt lagen om socialavgifter, hyreshusavgift.

Prop. 1984/85:108 71

skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen
samt annuilcl på avdikningslån.

Vidare skall avräkning göras mot fordringar på kvarskatleavgift,
restavgift, tilläggsavgift, förseningsavgift och ränta enligt UBL. eftersom UBL:s
bestämmelser om indrivning av skatt enligt .59 § andra stycket sk;dl tillämpas
på indrivning av sådana fordringar.

I fråga om en rad fordringar som tillkommer staten
föreskrivs i resp. författning att de får las ut omedelbart genom utmälning
eller genom utmätning utan föregående dom eller utslag. Sådana fordringar drivs
med stöd av 64§ UBL in i samma ordning som skall enligt UBL och de skall
således avräknas mot de i 1 S avräkningslagen avsedda utbetalningarna. Som
exempel på sådana fordringar kan niimnas studiemedelsavgifter (8 kap. 73 § studieslödslagen),
flygplatsavgiftér (6 kap. 13 S luftfartslagen (1957:297)]. vissa förrättningskoslnader.
l.ex. koslnader för lantmäleriför-rällning (16 § lanlmäterilaxan (1971: IIOI)] och
koslnader för lantbruks-nämndsförrätlning (17 § förordningen (1967:445) med
lantbruksnämnds-taxa] saml oljeavgift [I0§ förordningen (1957: 344) om
oljeavgift m. m.].

Andra fordringar som drivs in enligt beslämmelserna i UBL
och som således skall avräknas från de i I § avräkningslagen åsyftade ulbeialningarna
är fordringar enligt 77 a § UBL och molsvarande beslämmelser i lagen om
sjömansskatt. ML. LFK. LPP, AUL. AVGL och USAL.

Vad som skall avräknas från ifrågavarande ulbelalningar är
också sådana fordringar som på grund av hänvisningar i olika författningar
skall drivas in enligi UBL:s beslämmelser. Hänvisningarna lill UBL är utformade
på olika sätt. Bestämmelser om att fordran skall drivas in i den ordning som
föreskrivs i UBL om indrivning av restförd skatl finns exempelvis i 28§ LFK.
22 § kupongskallelagen. 53 § lagen om arvsskatt och gåvoskall och 28 § lagen
(1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.

1 andra författningar används andra uttryck för atl ange
all indrivning skall ske i den i UBL angivna ordningen. 1 VSL (30§) uttalas
således all vad i UBL stadgas om indrivning, avkortning och avskrivning av skalt
i tillämpliga delar skall gälla fordonsskatt, kilometerskalt, skatlelillägg och
förseningsavgift. 1 fråga om mervärdeskatt ullrycks på liknande säll (48 § ML)
all beslämmelserna i UBL om indrivning, avkortning och avskrivning saml eflerkrav
i lillämpliga delar gäller i fråga om mervärdeskall. Liknande formuleringar
förekommer i 5 kap. 16 § LPP och i 28 § USAL. I 13!) lagen (1976:206) om felparkeringsavgift
stadgas all om ej annal följer av lagen gäller UBL i lillämpliga delar. En
liknande formulering finns i lagen om bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och räuigheler (5 §). Oavsett hur hänvisningarna till UBL:s indrivningsbeslämmelser
är formulerade skall avräkning göras mol fordringar som drivs in enligi beslämmelserna
i UBL.

Alt avräkningsförfarandel också skall onifalta fordringar
som drivs in enligt bestämmelserna i tullagen innebär (jfr 21 § tullagen;
paragrafen änd-

Prop. 1984/85:108 72

rad
senast 1982; 1213) att avräkning skall göras mol fordringar på lull och andra
införselavgifter samt mol fordran på reslavgift. Avriikning skall också göras mol
fordringar på ränla och förseningsavgift (jfr 20 a § sisla stycket och 40 a § Iredje
slyckel tullagen).

Böler
drivs in ungefär på samma sätl som skaller, men först när lagakraftägande dom
föreligger, och de drivs inte in enligt beslämmelserna i UBL. Eflersom böler nu
enligt 8§ bötesverkställighetslagen lår avräknas mot fordran på överskjutande
skall enligt UBL, bör de såsom nämnls i den allmänna moliveringen ingå i del
nya avräkningsförfarandet. Därför nämns i förevarande paragraf också fordringar
som drivs in enligi bestämmelserna i bötesverkställighetslagen. På grund av
vad som föreskrivs i 1 § andra stycket nämnda lag medför detta att avräkning
skall göras inte bara mot bölesfordringar utan också mol fordringar som avser vile
eller sådan särskild rättsverkan av brott som innefattar betalningsskyldighel.
Avräkning skall också göras mot andra fordringar som inle avser böter men som
drivs in i den ordning som stadgas för böter. Som ett exempel på della kan
nämnas disciplinbot [jfr 5§ lagen (1973: 18) om disciplinstraff för krigsmän].
I enlighet med promemorieförslagel föreslås atl bölesverkställig-helslagens avräkningsbestämmelse
upphävs (se avsnitt 6.3).

Det
kan anmärkas att avräkning skall göras mot bölesfordran även om ett uppburet
bötesbelopp skall tillfalla annan än staten. Staten, dvs. det allmänna, är
nämligen att anse som borgenär även i fråga om en sådan fordran (se prop.
1980/81:8 s. 194).

Den
i paragrafen föreslagna definitionen av de motfordringar som skall avräknas mol
utbetalningarna medför såsom förul (avsnill 4.3.3) nämnts att så gott som alla
de fordringar som vid indrivning handläggs som s.k. allmänna mål skall avräknas
mot utbetalningarna. De fordringar i allmänt mål som faller utanför avräkningsförfarandel
är främsl sådana fordringar på domstolskoslnader som anges i punkterna 2-3 i 1
kap. 2 § utsökningsförordningen.

Några
remissinstanser har lagit upp ell par frågor som gäller den föreslagna lagens
tillämplighet när ulländska skaller och böler skall las ul här i rikel enligt
överenskommelse med främmande stat. Skatteindrivningsutredningen har sålunda
påpekat all när del i olika handräckningsöverenskommelser mellan Sverige och
andra slaler lalas om indrivning torde därmed bara avses rent exekutiva
åtgärder, dvs. i Sverige sådana åtgärder som regleras i UB. Utredningen
framhåller att kronofogdemyndighelens beslut om avräkning enligt den föreslagna
lagen är etl uttryck för myndighetens borgenärsfunktion och inle för dess
funktion som exekutiv myndighet. Mot bakgrund härav har ulredningen funnii att
den föreslagna lagen inte blir tillämplig för betalning av utländska skatter.
Liknande synpunkter har framförts av RSV och av en kronofogdemyndighet.

Skatteindrivningsutredningen
har vidare ultalal alt avräkning enligt den föreslagna lagen bör omfatta böter
som skall verkställas här enligt lagen

(1963:193)
om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av
straff m. m. (nordiska verkställighetslagen). Enligt 2 § denna lag sker på
begäran verkställighet här i landel av bötesdom, som har meddelats i ett annal nordiskl
land, enligt svensk lag. Uttrycket verkställighet får enligt utredningens
mening anses inrymma avräkning.

Med
anledning av dessa uttalanden vill jag försl framhålla atl man vid ingåendet av
handräckningsöverenskommelserna och antagandet av den nordiska
verkställighetslagen uppenbarligen inte hade ell avräkningsförfarande i
tankarna. När den nämnda lagen togs fanns del för övrigl inle någon möjlighel
att avräkna en skallerestilution mot en bölesfordran. Sådan möjlighel infördes
år 1979 genom bötesverkställighelslagen och genom ändringar i UBL.

Frågan
om den föreslagna lagen blir lillämplig eller inte på utländska skatter och
böter är uppenbarligen ytterst beroende av huruvida handräckningsöverenskommelserna
resp. den nordiska verkställighetslagen kan anses inrymma en hänvisning till
bestämmelserna om avräkning.

Avräkning
är varken enligt nuvarande bestämmelser i de olika skalte-och avgiflsförfattningarna
eller enligt den nu föreslagna lagen en exekutiv åtgärd. Avräkningen är enligt
vad jag sagt fömt ett clearingförfarande mellan en skatt- eller avgiftsskyldigs
olika konton hos svenska myndigheler som skall ombesörjas av kronofogdemyndigheten
innan restitutionsfordringen får las i anspråk för betalning av utomståendes
fordringar. Jag kan därför instämma i remissinstansernas uppfattning alt de
handräckningsöverenskommelser som berörts inte kan anses ge möjlighel lill avräkning
för att få en utländsk skattefordran betald. Vad jag nu sagt leder å andra
sidan till att jag inte kan ansluta mig till uppfattningen atl en nordisk bötesdom
skulle kunna verkställas genom tillämpning av bestämmelser om avräkning. För
tillämpning av avräkningsbeslämmelserna skulle del enligt min mening krävas alt
del i den nordiska verkställighetslagen uttryckligen angavs att verkställighet
inbegriper avräkning. Huruvida det skulle kunna anses helt förenligt med
grunderna för avräkningsförfarandet atl genomföra en sådan uividgning är
enligt min mening tveksamt. För detta bör i varje fall förutsättas att det land
för vilkel avräkning skall göras också har eU avräkningsförfarande som får
tillämpas vid verkställighet av svensk dom.

Skatteindrivningsutredningen
har också tagit upp frågan om den nya lagens tillämplighet vid verkställighet i
Sverige av s.k. europeisk brottmålsdom enligt lagen (1972:260) om
internationellt samarbeie rörande verkställighet av brotlmålsdom. Enligt
utredningens mening bör böter som dömts ut på grund av en framställning om
verkställighet enligi denna lag omfatlas av den föreslagna lagen. För egen del
får jag anföra följande.

Enligt
nämnda lags beslämmelser om verkställighet i Sverige av europeisk brotlmålsdom
skall en framställning om verkställighet i Sverige prövas av svensk domstol
eller av riksåklagaren. Vid denna prövning bestäms

Prop. 1984/85:108 74

genom
dom eller strafföreläggande ny påföljd enligt vad som i svensk lag är
föreskrivet om påföljd för molsvarande brotl. I fråga om verkställighet av
påföljd som sålunda bestämts gäller vad i allmänhet är föreskrivet om
verkställighet av påföljd som ådömts genom svensk domstols lagakraftägande
dom. Vidare föreskrivs i 36 § atl böler som beslämls enligt lagen skall lillfalla
kronan. Eflersom det i dessa fall alltså är fråga orn böter som tillkommer
svenska staten, är det uppenbart atl den nya lagen blir lillämplig så all
avräkning skall göras mol ifrågavarande böter.

Som
nämnts i den allmänna motiveringen grundas den föreslagna avräkningen på att
den skatt- eller avgiftsskyldiges rätt till restituUonsfordringen är begränsad,
vilkel framgår av alt det i paragrafen anges all vad som får belalas ut endast
är vad som översiiger del allmännas fordran. Därav följer att hans borgenärer
genom utmätning eller konkurs inte kan komma åt mer än vad som återstår efler avräkningen.
Med anledning av atl den nyligen antagna lagen (1984:649) om förelagshypotek (prop.
1983/84: 128, LU 36, rskr 413) bl.a. innebär att en näringsidkares fordringar
på restitution av skatter och avgifter skall ingå bland den egendom, som ulgör
underlag för den nya säkerhetsrätten (företagshypoteket). bör det påpekas att
vad som kan tillföras den borgenär som har förelagshypotek för sin fordran endasl
är vad som återstår efter avräkning enligt den nu föreslagna lagen eller enligt
någon annan bestämmelse om avräkning.

3S

I paragrafens/ör.?;fl
slycke anges i två särskilda punkter fall då avräkning får underlåtas enligt
närmare föreskrifier av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Enligt
punkl I får avräkning underlåtas om anstånd med betalningen av del allmännas
fordran beviljals med anledning av besvär eller i avvaklan på rättelse. Bestämmelsen
har molsvarighel i 5 § första stycket promemorieförslaget och den har
behandlats i avsnill 4.4 i den allmänna motiveringen.

Enligt
punkt 2 får avräkning underlåtas om kostnaderna för avräkningsförfarandel kan
antas bli större än som är förenligt med det allmännas ekonomiska intressen.
Denna bestämmelse har motiverats i avsnill 4.5.1 i den allmänna moliveringen.
Den bedömning som förutsätts för bestämmelsens tillämpning avses inte falla på
kronofogdemyndigheten. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
skall föreskriva när utbetalningar får göras utan föregående kommunikation med
kronofogdemyndigheten. 1 detta sammanhang kan anmärkas att någon avräkning
givetvis inte kan komma i fråga i sädana fall då restitutionsfordringen uppgår
Ull så ringa belopp att den enligt särskild bestämmelse inte skall utbetalas. 1
5 kap. 6 § tredje stycket LPP anges sålunda att utbetalning inte skall göras av
belopp understigande 50 kr. Liknande begränsningar finns i andra skalteförfaltningar.

Prop. 1984/85:108 75

Enligt
andra stycket får kronofogdemyndighelen underiåta att avräkna om särskilda skäl
föreligger. Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 4.4) har
förevarande bestämmelse föreslagils särskilt med tanke på att kronofogdemyndigheten
bör ha möjlighel all underiåla avräkning då förulsällningarna för en av kronofogdemyndighelen
beviljad avbelalnings-plan annars skulle rubbas.

1
anslutning till vad nyss sagts om att kronofogdemyndigheten i vissa fall skall
kunna underlåta avräkning bör nämnas alt det förhållandel all kronofogdemyndigheten
beviljat uppskov med betalningen av en fordran inte i och för sig utgör hinder mol
att fordringen avräknas mot en utbelalning (jfr promemorian s. 77 f samt vad
som sagts i den allmänna motiveringen i avsnitt 4.4).

4§

Denna
paragraf motsvarar 5 § andra styckel i promemorieförslaget. Av 10 § lagen om
preskription av skattefordringar m. m. (LPS) följer att avräkning inte får ske
för att få betalt för en fordran som preskriberats enligt LPS. Flertalet av de motfordringar
som kan komma i fråga för avräkning enligt avräkningslagen faller inom lillämpningsområdet
för LPS och de kommer därför inte att få avräknas sedan preskription inträtt. Avräkningslagen
omfaltar emellertid en del fordringar som preskriberas enhgt andra beslämmelser.
Enligt dessa kan kvittning vara medgiven trots att preskription inträtt.
Kvittning och avräkning har vissa likheter och därmed kan det uppkomma osäkerhel
huruvida fordringar som preskriberats skall få avräknas. För att helt
undanröja oklarheter föreskrivs i denna paragraf alt avräkning inle får göras
till betalning av det allmännas fordran om denna är preskriberad.

5§

Enligt
promemorieförslagel (6§ första slyckel) skall avräkning beslulas av den myndighel
hos vilken målet om indrivning av det allmännas fordran är anhängigt.

Som
jag förut har föreslagit skall en förutsättning för avräkning vara alt
fordringen är registrerad i utsökningsregistrel. Med della stämmer bäst att också
anknyta behörigheten till denna regisirering. Någon skillnad i sak i
förhållande till promemorieförslaget medför inte denna juslering.

I
enlighel med vad som anförts i den allmänna moliveringen om behörig kronofogdemyndighel
(avsnill 4.6.1) innehåller del nu framlagda förslagel inte någon motsvarighet
till de i 6§ andra stycket promemorieförslaget upptagna bestämmelserna om
behörighet för det fall atl avräkningsbara molfordringar skulle var föremål för
indrivning hos olika kronofogdemyndigheter.

Prop.
1984/85:108 76

6och8§§

De
i 6§ föreslagna bestämmelserna om underrättelse m. m. har ingående behandlats i
den allmänna motiveringen (avsnitt 4.6.2). Det lorde därför vara tillräckligt
att här bara erinra om att ell åsidosättande av vad som föreskrivs i denna
paragraf inte medför att ett meddelal avräkningsbeslut av det skälet kan
upphävas. Bestämmelse om detta finns i 8§.

7§
Bestämmelsen i denna paragraf har motiverats i avsnitt 4.6.3.

9,
12 och 13 §§

Bestämmelserna
i dessa paragrafer om rättelse av felaktigheter, återbetalning på gmnd av
rättelse eller på gmnd av domstols beslut, beräkning av ränla och överföring i
vissa fall av elt avräknat belopp lill kronofogdemyndighelen har utförligt
behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.6.4).

10
§

I
paragrafens/örjM stycke sägs inledningsvis att kronofogdemyndighetens beslut
att avslå en begäran om rättelse av avräkning inle får överklagas. Denna
bestämmelse, som saknar motsvarighet i promemorieförslaget, har behandlats i
del föregående (avsnitt 4.6.5). Styckels övriga bestämmelser överensstämmer i
huvudsak med 8 § första stycket i promemorieförslaget.

Till
en början föreskrivs atl kronofogdemyndighelens övriga beslut enligt lagen får
överklagas genom besvär av den som beslutet gäller. Därmed avses den vars rätt
till återbetalning berörs av beslutet. Detla innefattar en viss avvikelse från
promemorieförslaget, som inte anger vem som har besvärsrätt. Av bestämmelsen
följer att kronofogdemyndighelens beslut om avräkning inte får överklagas av en
myndighet som har fordringar mol den återbetalningsberältigade eller av RSV
(jfr paragrafens andra slycke). Slutligen föreskrivs i första slyckel, atl
bestämmelserna i UB om besvär över utmätning i allmänhet - dvs. utmätning av
annat än lön - skall till-lämpas också i fråga om besvär över
kronofogdemyndighetens beslut enligt avräkningslagen. i den mån inte annat
följer av bestämmelserna i 11§.

Hänvisningen
lill UB innebär bl.a. atl lalan mot kronofogdemyndighetens beslut skall föras
i hovrätt (18 kap. 1 § UB). Besvärstiden blir därmed vidare regelmässigt tre
veckor från delgivning av beslutet (18 kap. 7§ andra styckel UB). Som fömt
(avsnitt 4.6.3) nämnls skall underrättelse om beslut om avräkning dock i regel inle
behöva delges. Della medför atl besvärsliden i praktiken oftast kommer att bli
obegränsad. Hovrättens beslut får överklagas Ull högsta domstolen.

Hänvisningen till UB:s besvärsbestämméiser innebär att också
andra beslämmelser i 18 kap. UB - och i rättegångsbalken - blir lillämpliga,
såvida de rör besvär över utmätning i allmänhet. Beslämmelserna i 18 kap. 2 §
första slyckel UB om vem som får föra lalan mot kronofogdemyndighelens beslui
ersätts dock av den nyss behandlade bestämmelsen i förevarande paragraf.
Bestämmelsen i 18 kap. 5 § första stycket UB om att talan inte får föras mol
beslut, varigenom begäran om rättelse av utmälning m.m. lämnats ulan bifall,
har en sådan utformning att det är osäkert om den blir tillämplig i fråga om
motsvarande beslut enligt avräkningslagen. Som nyss nämnls inleds förevarande
paragraf i avräkningslagen emellertid med en uttrycklig bestämmelse i ämnel.

Ålskilliga beslämmelser i 18 kap. UB haren sådan speciell anknylning
lill utsökningsförfarandel att del givelvis inle kan komma i fråga att tillämpa
dem vid besvär över beslut enligt avräkningslagen. Vissa bestämmelser blir
däremot direkl lillämpliga. Av 18 kap. 8§ UB följer således bl.a. alt klaganden
i sin besvärsinlaga skall ange det överklagade beslutet, den ändring som yrkas
däri och grunderna för besvärsialan. Av 18 kap. 9§ UB följer bl.a. all
besvärsinlagan skall ges in till kronofogdemyndighelen och atl besvär som ej
anförts i rätt tid skall avvisas av kronofogdemyndighelen. Vad sist sagts har naturiigtvis
ringa praktisk betydelse vid besvär över avräkningsbeslut, eftersom sådana
beslut i regel inle kommer all delges. Bestämmelsen i 18 kap. 10§ UB om alt kronofogdemyndighelen
så snarl som möjligl skall sända besvärsinlagan och övriga handlingar i målel lill
hovrätten blir självfallel också lillämplig.

Bestämmelsen i 18 kap. 4 § förslå slyckel UB om alt klagan
inle får föras över alt kronofogdemyndigheten har funnii sig behörig atl ta upp
en ansökan om verkställighet får den betydelsen all ell avräkningsbeslul inle
kan överklagas på den grunden all kronofogdemyndigheten inte skulle ha varil
behörig att pröva frågan om avräkning. Bestämmelsen i samma paragrafs andra
stycke lorde inle få någon praktisk betydelse i avräknings-förhållanden.
Detsamma gäller beslämmelserna i 18 kap. 6§ andra stycket UB.

Bestämmelsen i paragrafens andra stycke innebär att del
allmännas lalan i mål om avräkning förs av RSV i hovrätt och högsta domstolen.
Bestämmelsen överensstämmer i sak med 8S andra stycket i promemorieförslaget.
I promemorian har beslämmelsen behandlats på s. 71.

IIS

Paragrafens bestämmelser har viss molsvarighel i 8§ iredje
styckel i promemorieförslagel.

I första meningen sägs all kronofogdemyndighetens beslui enligi
lagen länder lill efterrättelse utan hinder av all dei har överklagats. Åven om
ell avräkningsbeslul överklagas, skall vad som avräknats således överföras lill
den som enligi beslutet skall få sin fordran hell eller delvis belald genom

Prop.
1984/85:108 78

avräkningen.
Del kan f.ö. anmärkas atl sådani överförande oftast lorde ha ägl rum redan
innan besvär anförts.

I
andra meningen sägs all hovrättens beslut länder till efterrättelse först sedan
det vunnit laga kraft. Om hovrätten skulle upphäva elt avräkningsbeslul, kan
hovrättens beslut således inle verkslällas - dvs. återbetalning till den skatt-
eller avgifisskyldige får inte ske - innan del vunnit laga kraft.

Paragrafens
bestämmelser motiveras av atl en utbetalning av restitutionsbeloppet Ull den skalt-
eller avgiftsskyldige innan avräkiiingsfrågan blivit slutligt avgjord skulle
omintetgöra syftet med avräkningen. Om en sådan utbetalning gjordes och del
senare faslslälldes all avräkning skall göras, finns ju inte längre någol
belopp från vilket avräkning kan ske. Paragrafens beslämmelser är således
nödvändiga och den skatt- eller avgiflsskyldiges intressen tillgodoses genom
alt han enligt 12 §, jämförd med 9§ andra stycket, har rätt till återbetalning jämle
ränla om avräkningsfrå-gan slulligen avgörs Ull hans förmån.

14§

I
första stycket regleras de fall då det allmänna har en i ulsök.ningsregist-rel
registrerad fordran för vilken avräkning kan göras också enligt bestämmelser i
annan lag eller förordning även om fordringen har överlämnats till
kronofogdemyndigheten för indrivning. I sådana fall skall beslämmelserna i den
nu föreslagna lagen tillämpas. Denna ordning överensstiimmer med promemorians
förslag i 3 § andra styckel. 1 promemorieförslagel reglerades förhållandet
till avräkningsbeslämmelser i annan lag. I det nu framlagda förslaget regleras
förhållandel lill avräkningsbeslämmelser i annan lag eller förordning. Detta beror
på all bestämmelser om avräkning från sådana utbetalningar som avses i 1 § även
finns i förfallning som ej är lag. Bestämmelser om avräkning från tullrestitution
enligt tullförordningen finns sålunda i 19 § lullsladgan.

Beslämmelsen
i andra stycket avser de fall då en restilutionsmyndighei enligi skalle- eller avgiftsförfailning
kan göra avräkning för betalning av en fordran som inte är registrerad i utsökningsregistrel
och del samiidigi finns regislrerade fordringar för vilka avräkningsbeslämmelserna
i den föreslagna lagen gäller. Restitutionsmyndigheten blir genom beslämmelsen
i andra slyckel oförhindrad atl göra sin interna avräkning ulan all försl
undersöka om avräkning kan göras för fordran som är regisirerad i utsökningsregistrel.

Bestämmelsen
i andra styckel avviker från vad som föreslogs i promemorian. Skälen för detla
har redovisats i den allmänna moliveringen (avsnitt 4.7).

Prop.
1984/85:108 79

6.2 Förslaget
till lag om ändring i lagen om mervärdeskatt

Beslämmelserna
i 49 § Ijärde styckel ML om avräkning vid återbetalning av mervärdeskall fick
nuvarande lydelse genom en nyligen gjord ändring (SFS 1983:76, prop.
1982/83:84, SkU 20).: Åndringen, som innebar en utvidgning av rällen lill
avräkning, genomfördes som elt sleg i avvaklan på de vidare övervägandena om en
mer generell avräkningsrätl på skatte- och avgiftsområdet.

De
nuvarande bestämmelserna i 49 S Qärde slyckel ML är uppdelade så all avräkning mol
den skallskyldiges skulder avseende mervärdeskatt regleras i en första nfening,
medan avräkning mot den skatiskyldiges skulder av vissa andra slag regleras i
en andra mening. När det gäller avräkning mot mervärdeskatt innebär beslämmelserna
att avräkning får ske mol obetald mervärdeskatt så snarl den fastställts, eller
skall anses fastställd, till vissl belopp. Enligt andra meningen skall
avräkning göras mot skulder avseende skatt enligt UBL, arbetsgivaravgift enligt
lagen om socialavgifter och avgifl enligt lagen om allmän löneavgift. Avräkning
mol sådana skulder får endast göras om skulden är förfallen till betalning.

Eflersom
ML;s avräkningsbeslämmelser närmast har karaktären av etl provisorium i avvaklan
på en mer generell lag om avräkning bör de omprövas när förslag lill en sådan
lag nu läggs fram.

De
fordringar som enligi 49 § Ijärde slyckel andra meningen ML får avräknas mol resliiuUoner
av mervärdeskall får också avräknas enligt den nu föreslagna avräkningslagen.
En skillnad mellan de olika avräkningsbeslämmelserna är emellerfid all
avräkning enligt ML får ske så snart fordringen (den skallskyldiges skuld)
förfallit till betalning, medan avräkning enligt den nya lagen inte får göras
förrän fordringen regislrerals i uisökningsregislrel. Denna skillnad torde emellertid
ha ringa praktisk betydelse. Såsom framgår av RSV lm 1983: 2 sker nämligen
avräkning enligt ML mot ifrågavarande fordringar normalt försl sedan fordringen
överiämnats lill kronofogdemyndighel för indrivning. Eftersom avräkning enligt
bestämmelserna i 49 S fjärde stycket andra meningen ML således i prakliken
kommer all ersättas av avräkning enligi den nya lagen, föreslås att nämnda
bestämmelser upphävs. I enlighet med vad som förut (avsnitt 4.7) förordals
införs i stället i 49 § ML en beslämmelse, som anger att det i den nya lagen
finns föreskrifter som ylleriigare begränsar räuen Ull återbetalning.

6.3 Förslaget
till lag om ändring i bötesverkställighetslagen

I 8§
bölesverkställighetslagen föreskrivs att böler får avräknas från den bölfälldes
fordran enligi 68 § I eller 2 mom. eller 69 § I mom. UBL på överskjutande skatl
eller ränta på sådan skalt; avräkningen skall ske i den ordning som föreskrivs
i 68§ 4 mom. första styckel UBL. Bestämmelsen avser böler som överlämnals för
indrivning. Bölesfordringar som överläm-

Prop. 1984/85:108 80

näts
för indrivning och regislrerals i utsökningsregistrel kan bli betalda genom
avräkning enligt den föreslagna avräkningslagen. De i 8§ bötesverkställighetslagen
angivna resiitulionsfordringarna ingår också i avräkningslagens
tillämpningsområde. Eftersom beslämmelserna i avräkningslagen således
inbegriper samtliga i 8§ bötesverkställighetslagen avsedda avräkningsfall, bör
denna paragraf upphävas.

Upphävandet
av 8 § bötesverkställighelslagen påkallar ytterligare en ändring i denna lag. I
lagens 9 § föreskrivs nämligen vad som skall gälla om betalning inle kan
erhållas med tillämpning av 7 eller 8§. E.ftersom 8§ upphävs, bör hänvisningen
till denna paragraf ersättas av en hänvisning lill avräkningslagen.

6.4 Förslaget
till lag om ändring i uppbördslagen

1
68§ 5 mom. UBL hänvisas till bestämmelserna i 8§ bötesverkställighetslagen.
Eftersom jag föreslår atl sistnämnda beslämmelser skall upphävas, måsle UBL:s
hänvisning till beslämmelserna i bölesverkställighetslagen också upphävas. I
enlighet med vad som förul (avsnill 4.7) förordats ersätts hänvisningen av en
bestämmelse, som anger alt det i avräkningslagen finns föreskrifter som
ytterligare begränsar rätten lill återbetalning. En sådan beslämmelse föreslås
också i 75 a§ UBL.

6.5 Övriga
lagförslag

De
föreslagna ändringarna i lagen om sjömansskatt, tullagen, AUL, LPP och USAL
innebär att det också i dessa lagar tas in en bestämmelse som anger atl det i avräkningslagen
finns föreskrifter som ytterligare begränsar rällen lill alerbeialning. Den
föreslagna ändringen i LPP innebär dessulom en uividgning av
beskattningsmyndighetens skyldighet atl avräkna. Denna uividgning har moUverats
i avsnill 4.7.

Den
föreslagna ändringen i skatleregisleriagen har moUverats i avsnill 4.5.10.

7
Hemställan

Jag
hemsläller atl lagrådets yttrande inhämlas över förslagen lill

1.
lag om avräkning vid
återbetalning av skaller och avgifter,

2.
lag om ändring i lagen
(1968:430) om mervärdeskatt,

3.
lag om ändring i bötesverkställighelslagen
(1979:189),

4.
lag om ändring i uppbördslagen
(1953; 272),

5.
lag om ändring i lagen
(1958:295) om sjömansskall,

6.
lag om ändring i lullagen (1973:670),

Prop. 1984/85:108 81

7.
lag om ändring i lagen
(1982:1006) om avdrags-och uppgiftsskyldighel beträffande vissa uppdragsersältningar,

8.
lagom ändring i lagen (1984:
151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

9.
lag om ändring i lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

8
Beslut

Regeringen
beslutar i enlighel med föredragandens hemställan.

6
Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 108

Prop. 1984/85:108 82

Bilaga I

Promemorians lagförslag

1
Förslag till

Lag
om avräkning vid återbetalning av skatt m. m.

Härigenom
föreskrivs följande.

1
§ Denna lag är tillämplig när skatl
som avses i 2 § skall ålerbelalas eller annars ulbelalas till någon mol vilken
det allmänna har en fordran som avses i I kap. 6 § andra slyckel uisökningsbalken
och som är överlämnad för indrivning.

2
§ Med skall förslås i denna
lag

1.
skall eller avgifl enligi förtäiining
som anges i I S förslå slyckel lagen (1971: 1072) om förmånsberätligade skattelbrdringar
m. m. samt tull.

2.
skall eller avgifl enligi förtäiining
som har upphört att gälla genom föreskrift som har meddelals i anslulning lill beslämmelse
om ikraftträdande av förtäiining som avses i I,

3.
arbetsgivaravgift enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter och avgift enligt lagen (1982:423) om allmän
löneavgift,

4.
skall enligi lagen (1941:416)
om arvsskall och gåvoskall,

5.
ränla, restavgift, skalle-
eller avgifisUlliigg, förseningsavgift eller annan liknande avgifl som påloris
enligi författning som avses i 1-4 eller enligt lagen (1959:92) om förtärandet
vid viss konsumiionsbeskaiining,

6.
skalle- eller avgiftsbelopp jämle
reslavgifl eller ränla som föreirädare för juridisk person betalat enligt 77 a §
uppbördslagen (1953:272), 17 S I mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, 27 a §
lagen om förfarandet vid viss konsumiionsbeskaiining, 30 a § lagen (1959; 552)
om uppbörd av vissa avgifier enligi lagen (1981:691) om socialavgifter. 48 a §
lagen (1968:430) om mervärdeskatt eller 22 § lagen (1982: 1006) om avdrags- och
uppgiftsskyldighet belräffande vissa uppdragsersättningar.

Med skalt
förstås också ränla som skall utgå vid återbetalning eller annan utbetalning av
skalt, lull eller avgift som avses i första styckel 1-6.

3 §
I sådana fall som avses i I § skall kronofogdemyndighelen, efter

underrättelse från den myndighet som skall göra utbetalningen, avräkna så

mycket som behövs för betalning av det allmännas fordran. Endasl vad

som återstår därefier får belalas ut.

Bestämmelserna
i första stycket gäller också i stället för beslämmelser om avräkning i annan
lag, i den mån dessa avser avräkning lill betalning av det allmännas fordran
som är överlämnad för indrivning.

Kan
avräkning göras såväl enligt annan lag för betalning av fordran som inte är
överlämnad för indrivning som enligt denna lag, skall avräkning i första hand
göras enligt den andra lagen.

4 §
Föreskrifter om i vilken ordning och omfattning myndighelerna skall

underrätta kronofogdemyndigheten om förestående ulbelalningar medde

las av regeringen eller den myndighel som regeringen beslämmer.

Prop. 1984/85:108 83

5 §
Har anstånd med betalning av det allmännas fordran beviljats med

anledning av besvär eller i avvaklan på rättelse, får utbetalning göras ulan

avräkning.

Avräkning
får inle göras till betalning av en fordran som är preskriberad.

6 §
Avräkning beslutas av den kronofogdemyndighet hos vilken målet

om indrivning av del allmännas fordran är anhängigt.

öm
flera kronofogdemyndigheter är behöriga enligt första stycket, skall avräkning
beslutas av den kronofogdemyndighet som myndighelerna i samråd bestämmer eller
som utses av den kronofogdemyndighet i vars distrikt den har sitt hemvist mot
vilken indrivning skall verkställas. Därvid gäller vad som i 2 kap. 3 § andra
stycket utsökningsbalken föreskrivs om hemvist.

7 §
Avräkning får göras ulan att den som åtgärden avser har hörts. Till

denne skall sändas underrättelse om avräkningen.

8 §
Talan mot en kronofogdemyndighets beslut om avräkning får föras

genom besvär. I fråga om sådan besvärstalan har bestämmelserna i utsök

ningsbalken om besvär över utmätning i allmänhet motsvarande tillämp

ning.

Det
allmännas talan i mål om avräkning förs i hovrätt och högsta domstolen av riksskalteverket.

Kronofogdemyndighetens
beslut om avräkning länder till efterrättelse omedelbart. Verkställigheten
fortgår även om talan förs mot kronofogdemyndighetens beslut, såvida ej annal
förordnas av hovrätten eller högsta domstolen.

Denna
lag träder i kraft den ...

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom
föreskrivs att 49§ lagen (1968:430) om mervärdeskall' skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

49 § -

översiiger ingående avdragsgill skalt enligt deklaration
den utgående skallen, ålerbelalar länssiyrelsen del överskjulande beloppet i
den mån kvittning icke skett enligt 17 § sjunde stycket.

Översiiger skatl som skatlskyldig betalat för viss
redovisningsperiod skatl som fastställts eller anses fastställd, återbetalar
länsstyrelsen det överskjulande beloppet.

Den som i annat fall får nedsättning i eller befrielse
från skatl som avkrävts honom, återfår av länsstyrelsen vad han betalat för
mycket.

Står
den skallskyldige i skuld för mervärdeskatt, har han vid återbetalning enligt
försia, andra eller tredje styckel rätl alt återfå bara vad som överstiger
skulden och avgifter som belöper på denna. Föreskrifter om avräkidng finns
också i lagen (0000:000) om avräkning vid återbetalning av skatl m.m.

Står den skattskyldige i skuld för mervärdeskatt, har han
vid återbetalning enligt första, andra eller tredje styckel rätl atl ålerfå
bara vad som överstiger skulden och avgifter som belöper på denna. Vad som har
sagts nu gäller också när den skaltskyldige befinns ha till betalningförfallen
skuld som avser

1. skatl enligt uppbördslagen

(1953:272),

2.
arbetsgivaravgift
enligt lagen (1981:691) om socialavgifter eller

3.
avgift
enligt lagen (1982:423) om allmän löneavgift.

Fordran på
överskjutande ingående skalt får ej särskilt överlåtas eller utmätas.

I övrigl
gäller uppbördslagens bestämmelser om restitution av skalt i tillämpliga delar
beträffande återbetalning av mervärdeskatt. ,

I övrigl
gäller uppbördslagens (1953:272) beslämmelser om resli-tution av skatt i
tillämpliga delar belräffande alerbeialning av mervärdeskatt.

Denna lag träder i kraft den ...

' Lagen omtryckl 1979:304.

Senasle lydelse av lagens rubrik 1974:885.

Senasle lydelse 1983:76.

Prop. 1984/85:108 85

3
Förslag till

Lag
om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)

Härigenom
föreskrivs i fråga om bötesverkställighelslagen (1979:189)

dels
all 8S skall upphöra all gälla.

dels atl 9§ skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

I den mån betalning ej kan
erhållas med lillämpning av 7 eller SS. sker indrivning genom uimälning eller
införsel enligt vad som är föreskrivet därom.

I den mån betalning inte
kan erhållas med tillämpning av 7!} eller lagen (0000:000) om avräkning vid
återbetalning av skatt m.m.. sker indrivning genom uimälning eller införsel enligi
vad som är föreskrivel därom.

Denna
lag träder i kraft den

Prop.
1984/85:108 86

4 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs all 68 § 5 mom. uppbördslagen
(1953:272)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

68 §

5 mom. Vad i 3 och 4 mom. 5
mom. Vad i 3 och 4 mom. sägs

sägs äger molsvarande Ullämpning, äger molsvarande lillämpning, då

då den som är berättigad atl ålerbe- den som är berättigad all återbe-

komma skalt har att erlägga sjö- komma skalt har all eriägga sjö

mansskall eller bevillningsavgift för mansskall eller bevillningsavgift för

särskilda förmåner och rättigheter särskilda förmåner och rättigheter

eller kupongskatt. Om tillämpning eller kupongskatt. Om avräkning

av 4 mom. vid indrivning av böter, vid restitution av skatt m.m. finns

viten och belopp som förklarats för- föreskrifter också i lagen (0000:000)

verkat är föreskrivel i bötesverk- om avräkning vid återbetalning av

ställighelslagen (1979:189). skatt rn. m.

Denna lag Iräder i krafl den

' Lagen omtryckt 1972:75.

Senasle lydelse av lagens rubrik 1974: 771.

Senasle lydelse 1979:196.

5 Förslag till

Lag om ändring i vägtraflkskattelagen (1973:601)

Härigenom
föreskrivs att 30 § vägtrafikskatlelagen (1973:601)' skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

.30 § '

1 den mån ej annal följer av denna lag äger 4. 9. 12-15
och 22 SS lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumiionsbeskaiining
motsvarande lillämpning i fråga om förfarandet enligt denna lag. Vad
bestämmelserna innehåller om deklaration gäller i stället uppgift, som skall liimnas
enligt särskilda föreskrifter och ligga till grund för påföring eller faslslällelse
av skatl.

Vad i
uppbördslagen (1953:272) stadgas om indrivning, avkortning och avskrivning av
skalt skall i Ull-lämpliga delar gälla fordonsskatl. kilometerskalt. skatlelillägg
och förseningsavgifl. Vid återbetalning av skall skall avräknas endast sådan
lill betalning förfallen fordonsskatt eller kilometerskau som ej erlagts. reslavgift
som belöper på sådan skall samt sådan avgift enligt bilregislerkungörelsen
(1972:599) som iippbäres i samband med uppbörd av väglrafikskall. I fråga om
avräkning av avgifter som nu har sagls äger 23 och 31 SS molsvarande lillämpning.

Vad i uppbördslagen (1953:272) sladgas om indrivning, avkortning
och avskrivning av skatl skall i till-lämpliga delar gälla fordonsskall, kilometerskalt.
skattetillägg och förseningsavgift. Vid återbetalning av skall skall avräknas
sådan till betalning förfallen fordonsskatl eller kilometerskalt som ej eriagts.
reslavgift som belöper på sådan skatt saml sådan avgifl enligt bilregislerkungörelsen
(1972:599) som uppbärs i samband med uppbörd av väglrafikskall. I fråga om
avräkning av avgifter som nu har sagls äger 23 och 31 SS motsvarande
tillämpning.

Föreskrifier om avräkning finns också i lagen 10000:000)
om avräkning vid återbetalning av skall m.m.

Införsel enligi 15 kap. utsökningsbalken får äga mm vid
indrivning av fordonsskatt, kilometerskatt, restavgift, skatlelillägg och förseningsavgifl.

Denna lag träder i krafl den ..

' Lagen omtryckt 1979:280.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:869.

- Senaste lydelse 1982:994.

Prop. 1984/85:108 88

Bilaga
2

Förteckning över remissinstanserna

Efter
remiss har yttranden över promemorian (Ds Fi 1983:24) avgetls av Göta hovrätt,
kammarrätten i Sundsvall, rikspolisstyrelsen, datainspektionen, riksförsäkringsverkei,
trafiksäkerhetsverket, generallullstyrelsen, bankinspeklionen, riksskatteverket,
centrala sludieslödsnämnden, slatens jordbruksnämnd, kammarkollegiet,
statskontoret, riksrevisionsverkel, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings,
Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Kopparbergs och Väslerbotlens
län, skatteindrivningsutredningen (B 1981:02), Föreningen Sveriges kronofogdar.
Svenska kommunförbundet. Landsorganisationen i Sverige, Centralorganisationen
SACO/SR (SACO/SR), Tjänstemännens centralorganisation. Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks-
och industriorganisation - Familjeföretagen. Lantbrukarnas riksförbund (LRF),
Svenska bankföreningen, Sveriges ackordscenlral. Föreningen auktoriserade
revisorer och Svenska revisorsamfimdet.

SACO/SR
har åberopat ell yllrande som avgetls av Förbundet för jurister, samhällsvetare
och ekonomer (JUSEK). SAF har åberopat Sveriges industriförbunds yttrande. LRF
har åberopat ett inom Lantbmkarnas skattedelegation upprältal ullålande.

Länssiyrelsen
i Slockholms län har bifogat yttranden från kronofogdemyndigheterna i Handens.
Sollentuna och Slockholms distrikt och ell yttrande från den lokala
skattemyndigheten i Sollentuna fögderi. Länsstyrelsen i Jönköpings län har
bifogat ett yllrande från kronofogdemyndigheten i Eksjö distrikt.
Länsstyrelsen i Blekinge län har bifogat yttranden från kronofogdemyndigheten i
Karlskrona distrikt och den lokala skattemyndigheten i Ronneby fögderi.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har bifogat yttranden från länsstyrelsens
mervärdeskatteenhet, från de lokala skattemyndigheterna i Lunds och Malmö fögderier
saml från länets sju kronofogdemyndigheter. Länsstyrelsen i Göieborgs och
Bohus län har bifogal yttranden från länels båda kronofogdemyndigheter.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län har bifogal yttranden från kronofogdemyndighelen
i Skövde distrikt och den lokala skattemyndigheten i Marieslads fögderi.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län har bifogat yttranden från kronofogdemyndigheterna
i Avesta. Boriänge. Faluns och Mora distrikt saml ell gemensamt yttrande från
de lokala skatiemyndighelerna i Avesla och Boriänge fögderier.

Elt
yllrande har också inkommil från Svenska inkassoföreningen.

Prop. 1984/85:108 89

BUaga3

Upprättade lagförslag

1
Förslag till

Lag
om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

Härigenom
föreskrivs följande.

1
§ I denna lag ges bestämmelser om avräkning från belopp som återbetalas eller
annars utbetalas på grund av bestämmelse i

1. uppbördslagen
(1953:272),

2.
lagen (1958:295) om
sjömansskatt,

3.
lagen (1968:430) om
mervärdeskatt med undanlag av 76a §,

4.
lullagen (1973; 670), lullförordningen
(1973:979) eller lagen (1973:981) om frihei från införselavgifi,

5.
lagen (1982: 1006) om avdrags-
och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar,

6.
lagen (1959:552) om uppbörd av
vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter eller lagen (1984:668)
om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

Bestämmelserna
i denna lag skall också tillämpas på belopp som utbetalas av riksskalteverket
på gmnd av beslämmelse i lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifier
eller i författning som anges i 1 kap.

1
§ första styckel nämnda lag
eller i lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt. Vad som sagts nu
gäller dock inte utbetalning enligt 13 § lagen (1978:69) om försäljningsskatt
på motorfordon.

2
§ Tillkommer ell belopp som
avses i I § någon mol vilken det allmänna har en fordran, som är för indrivning
registrerad i utsökningsregistret och drivs in enligi bestämmelserna i
uppbördslagen (1953:272), tullagen (1973:670) eller bölesverkställighetslagen
(1979:189), skall kronofogdemyndigheten, om inte annat följer av vad nedan
sägs, avräkna så mycket som kan gå till betalning av fordringen. Endast vad som
överstiger det allmännas fordran får utbetalas.

3
§ Enligt de närmare
föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen beslämmer
får avräkning underlåtas,

1. om
anstånd med betalningen av det allmännas fordran beviljats med

anledning av besvär eller i avvaklan på rättelse,

2. om
koslnaderna för avräkningsförfarandet kan antas bli större än som

är förenligt med det allmännas ekonomiska intressen.

Om
del föreligger särskilda skäl får kronofogdemyndighelen också i andra fall underiåla
avräkning.

4
§ Avräkning får inle göras lill
beialning av en fordran som är preskriberad.

5
§ Fråga om avräkning prövas av
den kronofogdemyndighet som enligt registreringen i utsökningsregistret är
tilldelad fordringen.

Prop. 1984/85:108 90

6 §
Till den mol vilken det allmänna har sin fordran skall kronofogde

myndigheten sända underrättelse om alt avräkning kan göras för betalning

av fordringen, om den inte är betald senast en viss angiven dag. Ett beslut

om avräkning skall meddelas först sedan den angivna betalningsdagen löpt

ut.

Underrättelse
behövs inte, om den mot vilken det allmänna har sin fordran saknar för
kronofogdemyndigheten känd adress.

7
§ Om beslut som
kronofogdemyndigheten meddelar enligt denna lag skall myndigheten sända
underrättelse till den som beslutet gäller.

8
§ Den omständigheten att ett
beslut om avräkning meddelals ulan att beslämmelserna i 6§ första stycket
iakttagits är inte gmnd för atl upphäva beslutet.

9
§ Finner kronofogdemyndigheten
att för mycket tagils i anspråk genom avräkning på gmnd av all en före avräkningen
gjord betalning av det allmännas fordran inte beaktats eller på gmnd av att
fordringen genom etl uppenbart fel varit upplagen till etl för stort belopp,
skall kronofogdemyndigheten beslula om rättelse.

Till
den som på grund av rättelsen har rätt att få tillbaka ell belopp, skall kronofogdemyndighelen
utbetala, fömtom beloppet, ränta. Denna skall beräknas från utgången av den
månad då beloppet kom kronofogdemyndigheten till banda till och med den månad
då beloppet utbelalas och ulgå enligt en räntesats som motsvarar del av
riksbanken fastställda, vid varje tid gällande diskontot. Öretal som uppkommer
vid ränteberäkningen bortfaller. Ränta som understiger femtio kronor skall
inte utbetalas.

10 §
Kronofogdemyndighetens beslut atl avslå en begäran om rättelse av

avräkning får inte överklagas. Kronofogdemyndighelens övriga beslut en

ligt denna lag får överklagas genom besvär av den som besluiei gäller.

Beslämmelserna i utsökningsbalken om besvär över utmälning i allmänhet

lillämpas också i fråga om sådana besvär, i den mån inte annat följer av

beslämmelserna i 11 §.

I
mål som avses i försia stycket förs det allmännas talan av riksskatteverket.

11
§ Kronofogdemyndighetens beslut
enligt denna lag länder lill efterrättelse utan hinder av att det har överklagats.
Hovrättens beslut länder till efterrättelse först sedan det har vunnit laga
kraft.

12
§ Bestämmelserna i 9§ andra
stycket skall tillämpas på belopp, som överförts till kronofogdemyndigheten men
på gmnd av beslut av kronofogdemyndigheten i andra fall än som avses i 9 §
första stycket eller av hovrätten eller högsta domstolen inte skall tas i
anspråk genom avräkning.

13
§ Skall ett avräknat belopp
enligt beslut av kronofogdemyndighelen, hovrätten eller högsta domstolen inle
tas i anspråk genom avräkning, skall den som fått sin fordran helt eller delvis
betald genom avräkning överföra beloppet lill kronofogdemyndigheten.

Prop.
1984/85:108 91

14
§ Kan avräkning för betalning av en i utsökningsregistret registrerad fordran
göras också enligt annan lag eller enligt förordning, skall bestämmelserna i
denna lag tillämpas.

Kan en myndighet enligt
annan lag eller enligt förordning göra avräkning från belopp, som avses i 1 §,
för betalning av en fordran, som inte är registrerad i utsökningsregistret, får
myndigheten göra avräkningen utan hinder av bestämmelserna i denna lag.

Denna
lag träder i kraft den 1 maj 1985.

Prop.
1984/85:108 92

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom
föreskrivs att 49 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt' skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

49 f

Överstiger ingående avdragsgill skatt enligt deklaration
den utgående skallen, ålerbelalar länsstyrelsen det överskjutande beloppet i
den mån kvittning icke skett enligt 17 § åttonde styckel.

Överstiger skatt som skallskyldig betalat för viss redovisningsperiod
skatl som faslställts eller anses fastställd, återbetalar länsstyrelsen det
överskjutande beloppet.

Den som i annat fall får nedsättning i eller befrielse
från skatt som avkrävts honom, återfår av länsstyrelsen vad han betalat för
mycket.

Står
den skattskyldige i skuld för mervärdeskatt, har han vid återbetalning
enligt första, andra eller tredje stycket rätt att ålerfå bara vad som
överstiger skulden och avgifter som belöper på denna. / lagen (1984:000) om
avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter fmns föreskrifier som yllerligare
begränsar rätten lill återbetalning.

Står den skattskyldige i skuld för mervärdeskatt, har han
vid återbetalning enligt första, andra eller tredje slyckel rätt att återfå
bara vad som översiiger skulden och avgifter som belöper på denna. Vad som har
sagts nu gäller också när den skattskyldige befinns ha till betalningförfallen
skuld som avser

1. skatt enligt uppbördslagen

(1953:272),

2.
arbetsgivaravgift
enligt lagen (1981:691) om socialavgifter eller

3.
avgift
enligt lagen (1982:423) om allmän löneavgift.

Fordran på
överskjutande ingående skatt får ej särskilt överlåtas eller utmätas.

1 övrigt
gäller uppbördslagens beslämmelser om restitution av skatt i tillämpliga delar
beträffande återbetalning av mervärdeskatt.

I övrigt
gäller uppbördslagens (1953:272) bestämmelser om restitution av skatt i
tillämpliga delar beträffande återbetalning av mervärdeskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1985.

' Lagen omtryckt 1979: 304.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:885.

Senaste lydelse 1984: 357.

Prop. 1984/85:108 93

3
Förslag till

Lag
om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)

Härigenom
föreskrivs i fråga om bötesverkställighetslagen (1979:189)

dels
att 8 § skall upphöra att gälla,

dels
att 9§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

9§

I den mån betalning ej kan erhål- I den mån betalning inte kan er-

las med tillämpning av 7
eller ħ, hållas med tillämpning av 7§ eller

sker indrivning genom utmätning lagen (1984:000) om avräkning vid

eller införsel enligt vad som är före- återbetalning av skatter och av

skrivet därom. gifter, sker indrivning genom ut

mätning eller införsel enligt vad

som är särskilt föreskrivet.

Denna
lag träder i kraft den 1 maj 1985.

Prop.
1984/85:108 94

4 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom
föreskrivs att 68 § 5 mom. och 75 a S uppbördslagen (1953; 272)' skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

5 mom.
Vad i 3 och 4 mom. sägs äger motsvarande tillämpning, då den som är berättigad
att återbe-komma skatl har att eriägga sjömansskatt eller bevillningsavgift
för särskilda förmåner och rättigheter eller kupongskatt. Om tillämpning av 4
mom. vid indrivning av böter, viten och belopp som förklarats förverkat är
föreskrivet i bötesverkställighetslagen (1979:189).

5 mom.
Vad i 3 och 4 mom. sägs äger motsvarande tillämpning, då den som är berättigad
att återbe-komma skatt har att erlägga sjömansskatt eller bevillningsavgift
för särskilda förmåner och rättigheter eller kupongskatt. / lagen (1984:000) om
avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns föreskrifter som
ytterligare begränsar rätten tUl återbetalning.

75a§'

Har betalningsskyldighet enligt 75 § ålagts både
arbetsgivare och arbetstagare och vistas arbetstagaren på känd ort inom riket,
får arbetsgivaren krävas endasl om del kan antagas alt arbetstagaren har
underrättals om sin skyldighel all belala skallebeloppet.

Efterkommer arbetsgivaren inle anmodan att betala
beloppet, får del utlagas i den ordning som stadgas i fråga om indrivning av
skatt. Införsel får dock ej beviljas.

Arbetsgivare
eller arbetstagare, som är skyldig att betala mol underlätet skatleavdrag
svarande belopp, skall också belala restavgift på beloppet.

Om
arbetsgivare efler besvär över lokal skattemyndighets beslut har funniis inle
vara ansvarig för arbetstagares skatt, skall länsstyrelsen lill arbetsgivaren
återbetala skalt, som han har betalat för arbetstagaren, saml belald reslavgift.
På skattebeloppet beräknas reslitulionsränta. Slår arbetsgivare i skuld för restförd
skatt eller arbetstagares skatt, för vilken betalningsskyldighet har ålagts
honom, har han dock rätt all få ut endasl vad som överstiger det obelalda
skattebeloppet och restavgift. 1 fråga om ränteberäkningen gäller i
tillämpliga delar bestämmelserna i 69§ 2 mom.

Om arbetsgivare efler besvär över lokal skattemyndighets
beslut har funnits inte vara ansvarig för arbetstagares skatt, skall länsstyrelsen
till arbetsgivaren återbetala skall, som han har betalat för arbetstagaren,
samt belald restavgift. På skattebeloppet beräknas restilu-tionsränta. I fråga
om ränleberäk-ningen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 69§ 2 mom.

Slår
arbetsgivare i skuld för restförd skalt eller arbetstagares skatt, för vilken
betalningsskyldighet har ålagts honom, har han dock rätt att få ul endast vad
som överstiger det obetalda skattebeloppet och restavgift. / lagen (1984:000)
om avräk-

' Lagen omtryckt 1972:75.

Senasle lydelse av lagens mbrik 1974:771.

- Senaste lydelse 1979:196.

Senaste lydelse 1979:489.

Prop.
1984/85:108 95

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

ning vid återbetalning av skatter och avgifter finns föreskrifier som
ytterligare begränsar rätten till återbetalning.

Har
arbetstagares skatt uttagits hos arbetsgivare, skall, om indrivningskvitto
överlämnas till arbetsgivaren, nämnda förhållande anmärkas på
indrivningskvittot.

Denna
lag träder i kraft den 1 maj 1985.

Prop.
1984/85:108 96

5 Förslag tili

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom
föreskrivs att i lagen (1958:295) om sjömansskatt' skall införas etl nytt
moment, 36§ 5 mom., av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

36
§

5
mom. / lagen (1984:000) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter
finns föreskrifter som begränsar rälten till återbetalning enligt 1 eller 2
mom.

Denna
lag träder i kraft den 1 maj 1985.

'
Lagen omtryckl 1970:933.

Senasle
lydelse av lagens rubrik 1974: 777.

Prop. 1984/85:108 97

6
Förslag till

Lag
om ändring i tullagen (1973:670)

Härigenom
föreskrivs att 22 § tullagen (1973:670) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

22 § '

Har
tullskyldig inbetalat tull eller annan införselavgifi med högre belopp än han
rätteligen har atl erlägga, återbetalas överskjutande belopp. Motsvarande
gäller när han inbetalat tull eller annan införselavgift trots att avgift ej
skall utgå. Har med slöd av 5§ lullförordningen (1973:979) meddelals
förordnande att tull inte skall ulgå för vara av vissl slag återbetalas
inbetalat tullbelopp. Belopp, som den tullskyldige kan dra av enligt lagen
(1968:430) om mervärdeskatt, återbetalas dock ej.

På
belopp som återbetalas utgår ränta. Ränta ulgår även på ränta enligt 20 § som
återbetalas. Vid ränleberäkningen Ullämpas bestämmelserna i 20 a § första
stycket. Räntan skall dock beräknas utan tillägg av där angivna
procentenheter. Ränta utgår från uigången av den månad under vilken beloppet erlagts
till och med den månad då beloppet utbetalats.

Har
beslut, som föranlett ränta enligt andra stycket, ändrats på sådant sätt att
ränta icke skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp, skall den
tullskyldige återbetala vad han sålunda uppburit för mycket. Bestämmelsema i
denna lag om tull och annan införselavgift gäller därvid i tillämpliga delar.

Vid
återbetalning till den tullskyl- Vid återbetalning till den tullskyl

dige får avdrag göras för till betal- dige får avdrag göras för till betal

ning förfallen tull eller avgift som ning förfallen tull eller avgift som

den tullskyldige har att eriägga lill den tullskyldige har att eriägga till

tullverket. lullverkel. / lagen (1984:000) om

avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns föreskrifter
som ytterligare begränsar rätten tid återbetalning.

Denna
lag iräder i kraft den 1 maj 1985.

'
Senasle lydelse 1983:981.

7 Riksdagen 1984185. I saml. Nr 108

Prop.
1984/85:108 98

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:1006) om avdrags- och
uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar

Härigenom
föreskrivs alt 20 S lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet belrälfande
vissa uppdragsersältningar skall hu nedan angivna lydelse.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

öm uppdragsgivaren
eller den uppgifisskyldige efter besvär funniis icke vara ansvarig för etl belopp,
skall länsstyrelsen återbetala det belopp och den avgift som har betalats. På
del återbetalda beloppet skall restitutionsränta beräknas enligt 69 S 2 mom.
uppbördslagen (1953:272). Om uppdragsgivaren eller den uppgiftsskyldige står i
skuld för skatl enligt uppbördslagen, mervärdeskatt, arbetsgivaravgift enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter eller avgifl enligt lagen (1982:423) om
allmän löneavgift, har denne dock räll alt ålerfå bara vad som överstiger de
obetalda skatterna eller avgifterna och de räntor eller avgifter som belöper på
dessa.

Om
uppdragsgivaren eller den uppgiftsskyldige efter besvär funnits icke vara
ansvarig för ell belopp, skall länsstyrelsen ålerbeiala del belopp och den avgifl
som har belalals. På del återbetalda beloppet skall restitutionsränta beräknas
enligt 69 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272). Om uppdragsgivaren eller den uppgiftsskyldige
står i skuld för skatl enligt uppbördslagen, mervärdeskatt, arbelsgivarav-gift
enligi lagen (1981:691) om socialavgifter eller avgift enligt lagen (1982:423)
om allmän löneavgift, har denne dock rätl an återfå bara vad som överstiger de
obetalda skatterna eller avgifterna och de ränior eller avgifier sorn belöper
på dessa. / lagen (1984:000) om avräkning vid återbetalning av skatter och
avgifter jinns jöreskrifier som ytterligare begränsar rätten lill
återbetalning.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1985.

Senasle lydelse 1983:856.

Prop. 1984/85:108 99

8
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och

prisregleringsavgifter

Härigenom
föreskrivs all 5 kap. 7§ lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Från överskjutande belopp
enligt 6§ skall före utbetalning avräknas skatt för vilken den skattskyldige
står i skuld hos beskaliningsmyndigheten. Skattebelopp som den skaltskyldige har
fåll anstånd med att betala enligt 5 § skall dock inle avräknas.

Från överskjutande belopp
enligt 6 § eller annat belopp som utbetalas på grund av beslämmelse i denna
lag skall före utbelalning avräknas skall för vilken den skallskyldige står i
skuld hos beskattnings-myndigheten. Skattebelopp som den skattskyldige har fått
anstånd med atl betala enligt 5 § skall dock inle avräknas.

/ lagen (1984:000) om
avräkning vid återbetalning av skaller och avgifter finns föreskrifter som
ytterligare begränsar rälten tiU utbetalning.

Denna
lag iräder i kraft den 1 maj 1985.

Prop. 1984/85:108 100

9
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från

arbetsgivare

Härigenom
föreskrivs all 25 S lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

25 §
Om en arbetsgivare slår i skuld för arbelsgivaravgifter, allmän löneavgift
enligt 1 § lagen (1982:423) om allmän löneavgift, skall enligi uppbördslagen
(1953; 272) eller mervärdeskatt, har denne räll alt av del belopp som skall reslilueras
enligt denna lag återfå bara vad som överstiger de obetalda avgifterna eller
skatterna och de räntor eller avgifier som belöper på dessa.

/ lagen (1984:000) om avräkning vid alerbeialning av skatter och avgifter
finns föreskrifter som ytterligare begränsar rätten till reslilulion.

Denna
lag träder i kraft den 1 maj 1985.

Prop.
1984/85:108 101

10
Förslag till

Lag
om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)

Härigenom
föreskrivs att IS skatleregisleriagen (1980:.343)' skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

För
de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av automa-Usk
databehandling föras elt centralt skalteregisler för hela riket och ett
regionall skatleregister för varje län.

Registren
skall användas vid beskattning för

1.
samordnad registerföring av
identifieringsuppgifter belräffande fysiska och juridiska personer.

2. planering, samordning och uppföljning av revisions-
och annan kontrollverksamhet,

3.
inkomsl- och förmögenhelslaxering
samt beslämmande av pensionsgrundande inkomsl,

4.
beslämmande och uppbörd av skatl
enligt uppbördslagen (1953:272) och lagen (1968; 430) om mervärdeskatt samt avgift
enligi lagen (1982:423) om allmän löneavgift och lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare.

Registren
skall också användas för avräkning enligt lagen (1984:000) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter.

Det cenirala
skalleregistret skall också användas för utredningar i kronofogdemyndigheternas
exekutiva verksamhet och för riksskatteverkets lillsyn enligt lagen (1974:174)
om idenlilelsbeleckning för juridiska personer m.fl.

Denna
lag Iräder i kraft den I maj 1985.

Lagen
omtryckt 1983: 143.

Med
nuvarande lydelse avses den i prop. 1984/85:22 föreslagna lydelsen.

Prop.
1984/85:108 102

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1984-11-22

Närvarande: f.d. juslitierådet Hult. regeringsrådet
Björne, juslilierådel Gregow.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den I november
1984 har regeringen på hemslällan av sialsrådel Feldl beslulal inhämia
lagrådels yttrande över förslag till

1. lag om avräkning vid alerbeialning av skaller och avgifier,

2.
lag om ändring
i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

3.
lag om ändring
i bölesverkslällighetsliigen (1979:189),

4.
lag om ändring
i uppbördslagen (1953:272),

5.
lag om ändring
i lagen (1958:295) om sjömansskatt.

6.
lagom ändring i
lullagen (1973:670).

7.
lag om ändring
i lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighel beträffande vissa uppdragsersältningar.

8.
lagom ändring i
lagen (1984: 151) om punklskalleroch prisregleringsavgifter,

9.
lag om ändring
i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

Förslagen har inför lagrådet föredragils av rådmannen Rolf
Dahlgren. Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådel:

Förslaget till lag om avräkning vid återbetalning av
skatter och avgifter

Det remitterade förslaget innebär en uividgning av den möjlighel
att genom avräkning ta i anspråk återbetalningar och andra utbetalningar av
skatter och avgifier för betalning av det allmännas skalle- och avgiftsfordringar,
som Ln. föreligger enligt vissa författningar, bl.a. uppbördslagen och lagen om
mervärdeskatt. Utvidgningen avser såväl de ålerbelalningar m. m. som kan bli
föremål för avräkning (i det följande kallade reslitulionsfordringar) som de
skalle- och avgiftsfordringar som kan avräknas (i del följande benämnda motfordringar).
En ökad möjlighet Ull avräkning har verkan inte endast för den som är
berättigad till restilulionsbeloppel (här kallad gäldenären) utan även för
dennes övriga borgenärer. Avräkning, som går före och vid sidan av utmätning,
medför all endast vad som evenluellt återstår av restitutionsbeloppet sedan avräkningen
ägt rum står till förfogande för ulmälningsborgenärerna; i vissa fall råder
dock ulmäl-ningsförbud. Avräkning ger alliså ett kvalificerat företräde lill restitutionsbeloppet.
Mot det tillämpningsområde som avräkningslagen föreslås få har lagrådel inte
någon erinran.

Prop.
1984/85:108 10.

Viss tveksamhet synes ha rått i tillämpningen om i vad mån
staten har riitt att kvitta en offentligrätlslig skuld till viss person mot en offcntligriitts-lig
fordran hos samma person i fall då stöd därför saknats i författningsbestämmelser.
I förevarande lagstiftningsärende har departementschefen ultalal. atl den
allmänt rådande uppfattningen numera lorde vara ;itt staten inle kan ta en
skatte- eller avgiftsrestituiion i anspråk genom kvittning och all ett
avräkningsförfarande får användas bara i den mån uttryckliga bestämmelser
medger del. Oavsett vad som må gälla f. n. vill lagrådet för sin del framhålla,
alt av förslaget måste anses följa all reslilulionsfordran avseende skatl eller
avgift i fortsättningen inte kan tas i anspråk genom kvittning (avräkning) i
vidare mån än som särskilt föreskrivs i avriiknings-lagen eller i annan
författning.

1 motiven har inte berörts frågan hur avräkning skall ske
i fall då det allmänna har två eller flera motfordringar lill belopp som
sammanlagt överstiger resliluiionsfordringen. Hur avräkning sker i sådant fall
kan ha stor betydelse för gäldenären. bl.a. med hänsyn till bestämmelserna om
preskription av skatte- och avgiftsfordringar. Vid konkurs gäller att utdelning
skall avriiknas på samtliga bevakade skalle- och avgiftsfordringar i
förhållande lill fordringarnas storlek (se NJA 1977 s. 664). Molsvarande torde
gälla vid uimälning. Det framstår knappast som tillfredsställande om slalen kan
frill välja i vilken ordning avriikning skall ske. Frågan ingår emellertid i
den slörre frågan om avräkning i olika siluationer av medel som influUl för
betalning av del allmännas fordringar. Denna fråga är f. n. oreglerad men kan
möjligen komma all las upp av skatteindrivningsutredningen (jfr prop. 1978/79;
40 s. 32). 1 avvaklan på all så sker får frågan i nu föreliggande sammanhang överliimnas
ål rättsUllämpningen.

I §

Enligi paragrafen skall avräkning kunna ske från belopp
som ålerbelalas eller annars utbetalas på grund av bestämmelser i vissa
författningar. Några av dessa författningar anges i första styckel. där de uppriiknas
under sex olika punkter. I försia meningen av andra slyckel sägs därefter, all
bestämmelserna i lagen också skall lillämpas på belopp som ulbelalas av riksskalteverket
på grund av beslämmelse i vissa andra förfaltningar, nämligen lagen (1974:992)
om nedsättning av allmän energiskatt, lagen (1984: 151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter och författning som anges i I kap. 1 S första styckel sislnämnda
lag. Anledningen lill att dessa författningar behandlas i ett särskili stycke
är enligt specialmoliveringen, alt den föreslagna lagen åtminstone lills vidare
inle bör omfatta ulbelalningar som görs av andra beskatlningsmyndigheler än riksskatteverkel.
Denna begränsning av lagens Ullämpningsområde föranleder emellertid inte någon
sårbehandling av lagen om nedsällning av allmän energiskall, eflersom del endasl
är riksskalieverkei som gör ulbelalningar enligt den lagen. Inte heller i fråga
om övriga nu avsedda författningar synes föreligga

Prop.
1984/85:108 104

Ullräckliga skäl alt utesluta dem från uppräkningen i
paragrafens försia slycke. Med hänsyn härtill och då paragrafen vinner i överskådlighei,
om samlliga ifrågakommande författningar anges i försia slyckel. föreslår lagrådel
all paragrafen ges följande lydelse:

"I S Avräkning enligt denna lag skall göras från
belopp som ålerbelalas eller annars ulbelalas på grund av beslämmelse i

1.
uppbördslagen
(1953:272).

2.
lagen
(1958:295) om sjömansskatt,

3.
lagen
(1968:430) om mervärdeskatt med undantag av 76a S,

4.
tullagen
(1973:670). tullförordningen (1973:979) eller lagen (1973: 981) om frihei från införselavgifi,

5.
lagen
(1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersältningar,

6.
lagen
(1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter eller lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare,

7.
lagen (1984:
151) om punktskatter och prisregleringsavgifier eller författning som anges i
I kap. I S försia slyckel samma lag, i de fall då utbetalningen ankommer på riksskatteverkel,
eller

8.
lagen
(1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt.

Vad som sagls i försia slyckel 7 gäller inle ulbelalning
enligt 13 S lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon."

2-5 §§

I 2 § i förslagel regleras dels vilka lyper av motfordringar
som skall kunna avräknas dels själva avräkningen, medan 3 S innehåller vissa
undantag från avräkning. I 4 S finns föreskrift angående molfordringar som är
preskriberade och i 5 § om vilken kronofogdemyndighet som är lokalt behörig att
göra avräkning. 1 2 § anges att om ett belopp som avses i I S tillkommer någon mol
vilken del allmänna har en fordran, som är för indrivning regisirerad i utsökningsregistrel
och drivs in enligt bestämmelserna i uppbördslagen, tullagen eller bötesverkställighetslagen.
kronofogdemyndigheten skall, om inle annat följer av vad som sägs i det
följande, avräkna så myckel som kan gå lill beialning av fordringen saml all endasl
vad som översiiger det allmännas fordran får utbetalas. 1 3 S föreskrivs i etl försia
slycke under Ivå särskilda punkter atl. enligt de närmare föreskrifter som
meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen beslämmer, avräkning får
underiåtas, om anstånd med betalningen av det allmännas fordran beviljals med
anledning av besvär eller i avvaklan på rättelse eller om koslnaderna för avräkningsförfarandel
kan antas bli större än som är förenligl med del allmännas ekonomiska inlressen.
I ell andra stycke anges alt, om det föreligger särskilda skäl. kronofogdemyndighelen
också i andra fall får underlåta avräkning.

Beslämmelserna synes vinna i överskådlighet. om vad 2 S
innehåller om

Prop. 1984/85:108 105

all
prövningen av avräkningsfrågor skall åvila kronofogdemyndigheten bryts ut till
en särskild beslämmelse, som las in i samma paragraf som föreskriften om lokalt
behörig kronofogdemyndighet. Dessa bestämmelser kan lämpligen las upp närmast efler
2 §. Härav följer all beslämmelserna i 3 och 4 SS i förslaget bör betecknas 4 §
respektive 5 §.

Vad
den föreslagna 3 S inledningsvis innehåller angående närmare föreskrifter som
meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen beslämmer torde inte
åsyfta elt sådani bemyndigande som avses i 8 kap. 7 § regeringsformen. Fråga
torde endast vara om en erinran om verksiälligheisföreskrifter, som avses
skola meddelas. Då en sådan erinran knappast kan anses nödvändig, förordar lagrådel
att den får utgå. I samband härmed bör lämpligen bestämmelsen i andra styckel
föras samman med övriga undantag från avräkning som en tredje punkt i första styckel.

Oaktat
frågor om avräkning föreslås skola ankomma på kronofogdemyndigheten, avses
prövningen av undanlag enligt punkt 2 i 3 § försia stycket - då koslnaderna för
avräkningsförfarandel blir för stora - inle komma atl göras av kronofogdemyndigheten.
Meningen är i stället att den myndighet som har atl utbetala ett restitutionsbelopp
inte skall underrätta kronofogdemyndigheten om resliluiionsfordringen i fall
som avses i nämnda punkl utan kunna utan vidare utbetala beloppet till den
berättigade. Detla bör komma till uttryck i lagtexten, lämpligen i ett andra slycke
i paragrafen.

På
grund av det anförda och med ett par andra, mindre jämkningar kan 2-5 SS ges
följande lydelse;

"2
S Tillkommer ett belopp som avses i 1 8 någon mot vilken det allmänna har en
fordran, som är för indrivning registrerad i utsökningsregistret och drivs in
enligt bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272), tullagen (1973:670) eller bötesverkställighetslagen
(1979: 189), skall från beloppet, om inle annal följer av vad nedan sägs,
avräknas så myckel som kan gå till betalning av fordringen. Endast vad som
överstiger det allmännas fordran får utbetalas.

3 §
Fråga om avräkning prövas av kronofogdemyndighel.

Den kronofogdemyndighel
är behörig som enligt registreringen i utsökningsregistrel är tilldelad
fordringen.

4 §
Avräkning får underiåtas,

1.
om anstånd med belalningen av
del allmännas fordran beviljals med anledning av besvär eller i avvaktan på
rättelse.

2.
om åtgärden inte är försvariig
med hänsyn till koslnaderna för avräkningsförfarandel eller

3. om
del i annal fall föreligger särskilda skäl all avslå från avräkning.

Får avräkning underiåtas enligt försia stycket 2. behöver myndighel som

har
alt utbetala belopp som avses i I S inte underrätta kronofogdemyndigheten om
beloppet.

Prop. 1984/85:108 106

5
S Avräkning får inte göras till betalning av en fordran som är preskriberad."

6§

Denna
paragraf innehåller beslämmelser om underrättelse till gäldenären innan avräkning
sker. 1 första slyckel anges atl till den mol vilken del allmänna har sin
fordran skall kronofogdemyndighelen sända underrättelse om atl avräkning kan
göras för betalning av fordringen, om den inle är belald senasl viss angiven
dag, samt att beslut om avräkning skall meddelas först sedan den angivna
betalningsdagen löpt ut. Andra stycket gör undantag för fall då gäldenären
saknar känd adress.

Bestämmelserna
kan knappast ges annan innebörd än att underrättelse skall sändas först sedan
fråga om avräkning uppkommit, d\'s. sedan en restitutionsfordran uppstått och
kronofogdemyndigheten underrättats därom. Vid föredragningen i lagrådel har
emellertid upplysts atl della inle är avsiklen. Tanken är i slället att i de
underrättelser som efter maskinell framställning utsänds i samband med målets regisirering
i datasystemet uppgift skall rutinmässigt tas in även om att avräkning kan äga
rum (se 4 kap. 12 § utsökningsbalken och 6 kap. I S utsökningsförordningen);
motsvarande uppgifl lämnas f. ö. redan nu i sådana underrättelser. Fråga om
avräkning från en restitutionsfordran kan emellertid aktualiseras försl på ett
senare sladium av indrivningsförfarandel, kanske först efter några år. Avsiklen
är inte atl någon ny underrättelse då skall lämnas (jfr 6 kap. 2 S utsökningsförordningen).
Särskild underrättelse med anledning av möjligheten till avräkning avses skola
lämnas endasl i fall då någon underrättelse enligt 4 kap. 12 S utsökningsbalken
inte sänts. Hit hör enligt departementschefen fall dä utmälning inte får ske
på grund av atl gäldenären är i konkurs och då gäldenären erhållil
betalningsanstånd innan fordringen registrerades hos kronofogdemyndigheten. I
motiven har i samband härmed också nämnts den situationen att avräkning
aktualiseras före uigången av den lid inom vilken gäldenären i underrättelse
enligt 4 kap. 12 S utsökningsbalken anmanals att betala sin skuld; bestämmelsen
i första styckel andra meningen lar sikle på del fallet.

Den
sakliga innebörd som förslaget sålunda åsyftar skall :>es mot bakgrund av
alt gäldenären, med hänsyn till atl det förekommer atl skalle-eller avgiflsfordran
upplagils till för högt belopp i datasystemel. ansells böra få lillfälle all
göra invändningar mol det allmännas fordringsanspråk innan avräkning sker,
medan det bedömts inte föreligga skäl all bereda gäldenären möjlighet att yttra
sig över frågan om avräkning från viss reslilulionsfordran. Mot den ståndpunkt
som förslaget intar i sak har lagrådel inle någon erinran. Den avsedda
innebörden bör emellertid komma lill ullryck på annal sätt än som skett i förslagel.
Delta kan lämpligen ske på så säll all beslämmelsen om underrättelse begränsas
till fall då del syfte som eftersträvas inte redan uppnåtts genom underrättelse
enligt

Prop. 1984/85:108 107

utsökningsbalken.
öm underrättelse av sistnämnda slag anses böra liksom r n. innehålla erinran om
all även avräkning kan komma i fråga, kan detta anges i
verkställighetsföreskrifter; det är dock måhända tillräckligt att frågan
beaktas av riksskatteverket vid fastställande av de formulär som används för
underrättelse (se 6 kap. 1 § utsökningsförordningen). Den bestämmelse om
underrättelse som påkallas i avräkningslagen kan få förslagsvis följande lydelse;

"6
§ Om den mot vilken det allmänna har sin fordran inte Ullsänts underrättelse
som avses i 4 kap. 12 § utsökningsbalken, skall kronofogdemyndighelen sända
underrättelse till honom om att fordringen efter viss angiven tid kan avräknas
enligt denna lag. Underrättelse behövs dock inte, om den mot vilken del
allmänna har sin fordran saknar för kronofogdemyndighelen känd adress."

Det
kan lilläggas all anledning saknas atl ta upp motsvarighet till beslämmelsen i
första slyckel andra meningen i förslagel.

9S

I
denna paragraf ges bestämmelser om befogenhet för kronofogdemyndigheten atl i
vissa fall själv rätta beslutad avräkning. I första stycket anges sålunda atl
om kronofogdemyndigheten finner att för mycket lagils i anspråk genom avräkning
på grund av att en före avräkningen gjord betalning av det allmännas fordran
inte beaklals eller på gmnd av atl fordringen genom elt uppenbart fel varil
upptagen till för stort belopp, kronofogdemyndighelen skall beslula om
rättelse.

Del
sislnämnda skälel för rättelse avser uppenbarligen det fallet att en motfordran
som avräknats varit i kronofogdemyndighelens regisler upptagen till högre
belopp än del Ull vilket moifordringen fastställts genom debitering eller på
annat sätt. Alt rättelse kan göras av kronofogdemyndighelen själv i sådana
fall synes välmotiverat. Den närmare anledningen lill att fordringen tagits upp
lill för högt belopp hos kronofogdemyndighelen synes dock vara ulan betydelse.
Det bör vara tillräckligt atl det kan konstaleras all beloppei inle överensslämmer
med faslställelsebeslulel. Vid föredragningen i lagrådel har upplysls all kravel
på atl felet skall ha varit uppenbart tillkommit för att beslämmelsen inle
skall kunna lillämpas i fall då en motfordran som avräknats visar sig vara
preskriberad. Denna situation får emellertid anses falla utanför bestämmelsen
redan därför atl del då inle kan anses vara fråga om all fordringen varit
upptagen till för slorl belopp. Lagrådel förordar därför all orden "genom ell
uppenbarl fel" får ulgå ur lagtexten.

1
paragrafens andra stycke ges bestämmelser om att den som på grund av
"rättelsen" skall få lillbaka ell belopp även skall erhålla ränla.
Genom del cilerade ordel begränsas innehållet i andra stycket till de rältelsefall
som behandlas i första stycket. Såsom framhålls i den allmänna motiveringen lill
det remitterade förslaget kan emellertid rättelse ske även i vissa

Prop. 1984/85:108 108

andra
situationer, nämligen med stöd av 19 S förvaltningslagen. Åven vid rättelse i
denna ordning bör ränla utgå enligt förevarande stycke, och någol annal har
inte heller varit åsyftat.

Föreskriflen
att det ankommer på kronofogdemyndigheten aU göra utbetalningar som föranleds
av beslut om rättelser kan lämpligen upptas i etl tredje stycke i paragrafen. I
denna bör också göras vissa redaktionella jämkningar.

På
grund av det anförda föreslår lagrådet, alt 9S avfallas på följande sätt:

"9S
Finner kronofogdemyndighelen atl för myckel tagils i anspråk genom avräkning på
gmnd av all en före avräkningen gjord betalning av del allmännas fordran inte
beaktats eller fordringen av annan orsak varil upptagen till ell för slort
belopp, skall kronofogdemyndighelen beslula om rättelse.

Den
som på gmnd av rättelse av avräkning skall få tillbaka etl belopp skall även
erhålla ränta från utgången av den månad då beloppet kom kronofogdemyndigheten
till hända lill och med den månad då beloppet utbetalas. Räntan beräknas enligt
en räntesats som motsvarar det av riksbanken fastställda, vid varje tid
gällande diskonlol. Örelal som uppkommer vid ränleberäkningen bortfaller. Ränla
som undersliger femtio kronor skall inte utbetalas.

Utbetalning
med anledning av rättelse görs av kronofogdemyndigheten."

Om 9S
utformas i enlighel med lagrådels förslag, bör i 12S anges all bestämmelserna i
"9S andra och tredje slyckena" skall tillämpas på belopp som avses
där.

10 S

Enligt
förslaget skall talan mot kronofogdemyndighetens beslut, i den mån inle förbud mol
talan gäller, föras i hovrätten, vars beslut skall kunna överklagas lill högsla
domslolen. Della har i förslagel kommil lill ullryck genom alt det i 10 §
hänvisas lill utsökningsbalkens bestämmelser om besvär över utmätning i
allmänhet. Det kan emellerlid ifrågasättas om den valda lösningen är den
lämpligaste. Såsom framhållils i moliven bör valet av överinstans stå mellan
hovrätten och kammarrätten.

I
enlighet med vad departementschefen anfört kan lill slöd för all välja
kammarrätten anföras att talan mot avräkning enligt andra författningar än avräkningslagen
som regel förs i kammarrällen och alt del kan förekomma atl en gäldenär har
anledning att föra talan mol såväl beslut om sådan avräkning som beslut om
avräkning enligt avräkningslagen. Vad deparle-mentschefen som skäl för molsall slåndpunkl
anförl om all gäldenären kan vilja överklaga dels beslui varigenom reslilulionsfordran
lagils i anspråk genom avräkning dels beslut varigenom samma reslilulionsfordran
blivii föremål för utmätning synes inte avse någol mera praktiskt fall. Om en

Prop. 1984/85:108 109

utmätningsborgenär erhåller rätl alt föra talan mot beslut
om avräkning (se nedan), kommer frågan dock i ell någol annal läge.

Av
betydelse i sammanhanget är givetvis vad överinstansens prövning skall avse.
Någon materiell prövning av resiiiuUonsfordringens eller mol-fordringens
bestånd kan inte äga rum i denna ordning. I den mån del blir aktuellt kan däremol
kontrolleras all reslitulionsfordringens eller molford-ringens belopp överensslämmer
med vad som faslställts därom. 1 övrigl synes en överprövning av avräkningsfrågan
närmast kunna avse huruvida resliluiionsfordringen eller moifordringen är sådan
som avses i I S respeklive 2§ i förslaget, huruvida skäl till undanlag från
avräkning föreligger enligt 3 §, huruvida moifordringen är preskriberad eller
huruvida avräkning skett i rätl ordning när konkurrerande molfordringar
föreligger. Dessa frågor har inte något närmare samband med mål eller ärenden
som f. n. ankommer på hovrättens prövning ulan har mera beröring med frågor som
prövas av kammarrällen.

Vad nu sagls
lalar närmasl för all kammarrätten bör bli överinstans i avräkningsfrågor. Å
andra sidan bör beaklas all lalan mol andra beslui av kronofogdemyndighel, även
uianför uisökningsbalkens område, i prakiiskl tagel samlliga fall förs i
hovrätten. Del kan medföra vissa problem all för viss lyp av ärenden införa en hell
annan besvärsordning. Denna skulle bl.a. innebära alt besvärsinlagan skall ges
in direkl till kammarrätten, som har all pröva humvida besvären anförts i räll
tid (se 12 S förvaltningslagen). Förulom all della avviker från vad som gäller
när beslui överklagas lill hovrätten, skulle del vara mindre lämpligt med
hänsyn lill den befogenhet alt under vissa förulsällningar själv rälla elt
beslut om avräkning som kronofogdemyndighelen har enligt 9§ i förslagel.
Härtill kommer att besvär över beslui enligi avräkningslagen inle kan väntas
förekomma ofta saml all anförda besvär inle torde medföra någol mera krävande arbele
för överinstansen. Mol bakgrund härav anser lagrådel all den föreslagna besvärsordningen
kan godias.

Enligt
första slyckel försia meningen i 10 § får kronofogdemyndighelens beslui all
avslå begäran om rättelse av avräkning inie överklagas. Av beslämmelsen lorde
avses moisällningsvis följa all lalan får föras mol beslui varigenom rättelse
av avräkning sker. Sådan lalan kan knappast länkas bli förd av någon annan ån represenianl
för del allmänna. I andra meningen i samma slycke föreskrivs emellerlid all kronofogdemyndighelens
övriga beslui enligi avräkningslagen - dvs. andra beslui än beslui all avslå
begäran om rättelse - får överklagas genom besvär "av den som besluiei
gäller". Med sislnämnda ullryck åsyftas gäldenären (den resiiiu-UonsberätUgade).
Av beslämmelsen följer all kronofogdemyndighelens beslui över huvud inte får
överklagas av del allmänna. Eflersom detla får anses gälla även beslut om
rättelse, har lydelsen av första meningen blivit missvisande. Denna bör därför
jämkas på så säll alt det där föreskrivna

Prop. 1984/85:108 110

taleförbudet
blir tillämpligt på alla beslut i ärenden om rättelse av avräkning.

I
första styckel andra meningen i 10 § anges som nämnts att kronofogdemyndighetens
beslut enligt avräkningslagen, frånsett beslut som avses i första meningen, får
överklagas genom besvär av den som beslutet gäller. Vidare föreskrivs i tredje
meningen att bestämmelserna i utsökningsbalken om besvär över utmätning i
allmänhet skall tillämpas i fråga om sådana besvär, i den mån inte annat följer
av 11 §. I anslutning härtill har i motiven gjorts uttalanden av innebörd att
bestämmelser i 18 kap. utsökningsbalken om förbud att föra talan mot vissa
beslut blir, i den mån de kan få praktisk betydelse, tillämpliga även i fråga
om beslut enligt avräkningslagen. Där nämns särskilt bestämmelsen i 18 kap. 4 §
första styckel utsökningsbalken, enligt vilken klagan inte får föras över att kronofogdemyndighelen
har funnii sig behörig att uppta ansökan om verkställighet. Genom den föreslagna
bestämmelsen om att kronofogdemyndighetens "övriga" beslut får
överklagas följer emellertid att något taleförbud utöver vad som anges i försia
meningen inle kommer att gälla. Detta kan inte anses mbbas av hänvisningen till
utsökningsbalkens besvärsregler. Det synes emellertid lämpligt att utsökningsbalkens
bestämmelser om taleförbud görs tillämpliga även beträffande beslut enligt avräkningslagen.
Lagtexten bör jämkas i enlighet härmed.

Av
den föreslagna bestämmelsen om att, frånsett visst fall, kronofogdemyndighelens
beslut enligt avräkningslagen får överklagas av den som beslutet gäller lorde,
som nämnts i det föregående, följa atl del allmänna genom sin företrädare inte
får föra talan mol kronofogdemyndighetens beslut att avräkning inte skall ske.
Mot denna ordning finns inie anledning till erinran. Beslämmelsen måste vidare
anses innebära atl en ulmälnings-borgenär inte är behörig att överklaga kronofogdemyndighelens
beslut om avräkning för viss fordran. Den situation som här avses är atl någon
sökt utmätning mot en gäldenär, som är berättigad till restitutionsfordran, och
att utmälning på grund av särskild begäran eller eljesl (jfr 2 kap. 9 S uisökningsförordningen)
avses skola ske av resliluiionsfordringen i den mån den blir tillgänglig för utmälning.
Innan utmätning kan ske tas emellertid resliluiionsfordringen helt eller
delvis i anspråk genom avräkning för en det allmännas fordran, varefter
ingenting eller endast en mindre del återstår för utmätningsborgenären. Atl
denne ansetts inte böra ha laleräll synes ha sin grund i den principiella syn
på avräkningsinstitulet som förslaget utgår från. Denna innebär att avräkning
inte är en exekutiv åtgärd utan ulgör ett clearingförfarande mellan en skatt-
eller avgiftssikyldigs olika konton hos myndigheter. Frågan om talerätt bör
emellertid enligt lagrådets mening inle avgöras enbart på grund av ett sådant
principiellt synsätt ulan även andra omständigheter måste beaktas. Lagrådet
vill härom anföra följande.

Prop.
1984/85:108 Hl

Oaktat avräkning enligt den föreslagna avräkningslagen
inte kan anses utgöra en exekutiv åigärd i den mening som avses i utsökningsbalken
och därtill anslutande författningar, har sådan avräkning nära samband med
utmätning. Som tidigare nämnts går avräkning före och vid sidan av utmätning. Endasl
vad som kan återslå efter avräkningen kan las i anspråk genom utmätning. Elt beslut
om avräkning har därför omedelbar betydelse för en utmätningsborgenär. I
realiteten är del ofta han som i första hand berörs av beslutet.
Utmätningsborgenären kan inle vinna framgång belräffande avräknat belopp genom
atl föra lalan enbart mot kronofogdemyndighelens beslut i uimåtningsmålel; del
avräknade beloppet kan inte bli tillgängligt för utmätning så länge avräkningsbeslulel
står fasl. Detta beslut kan visserligen överklagas av gäldenären. Det är dock
inte säkert all denne, som i den åsyftade silualionen under alla förhållanden
blir av med resUiuUonsbeloppet. finner anledning all föra lalan mol ell felakligl
beslui. Det förtjänar härvid nämnas att den som hos kronofogdemyndighelen sökl
viss verkställighet i princip lorde vara berättigad atl överklaga beslut
rörande annan verkställighet genom vilkel han anser sig lida skada (se prop.
1980/81:8 s. 851 ff och NJA 1983 s. 277). Av skäl som nu anförts framsiår del
som moliveral alt ulmälningsborgenär ges räll atl föra lalan mot beslut om
avräkning, oaktat sådan talan endasl sällan torde komma all aktualiseras.
Skälen för sådan laleräll understryks av det förhållandel att prövningen av avräkningsfrågor
skall ankomma på kronofogdemyndighelen. Vad som här sagls om ulmälningsborgenär
gäller även kvarsiadsbor-genär.

Härtill kommer följande. Avräkning enligt den föreslagna
lagen föreler - oavsett hur förfarandet karaktäriseras - likheter med den
kvittning som kan äga rum på det civilrättsliga området. Huruvida kvittningsförklaring
av en utmätningsgäldenärs motpart varil berättigad kan komma under bedömande
av domstol som ell led i uimäiningsförtarandei (jfr 4 kap. 23 S uisökningsbalken)
eller på lalan av den som förvärval uimäll fordran vid exekuliv försäljning.
Delsamma gäller om olika posler avräknals mol varandra i eit och samma
ekonomiska mellanhavande, l.ex. ett konioku-rantförhållande.

Av nu anförda skäl förordar lagrådel alt 10 S jämkas på
sådant säll au även ulmälnings- eller kvarsladsborgenär tillerkänns laleräll. Della
kan ske genom en generell hänvisning Ull uisökningsbalkens beslämmelser om
besvär över uimälning i allmänhel. En sådan hänvisning kommer all omfalla även
18 kap. 2 S, vari bl.a. stadgas all lalan mot kronofogdemyndighetens beslui
får föras av den som besluiei angår, om del har gåll honom emol. Undantag bör
dock göras för fall då del allmänna eljesl skulle kunna föra lalan, dvs. beslui
som innebär alt avräkning inle skell. Anmärkas kan att ell avräkningsbeslut
inte kan anses angå en ulmälnings- eller kvarsladsborgenär Ulan all hans
ansökan var anhängig hos kronofogdemyndighelen vid liden för avräkningsbeslulel.

Prop. 1984/85:108 112

På
grund av det sagda och med etl par andra, mindre jämkningar föreslås paragrafen
få följande lydelse:

"10
§ Kronofogdemyndighetens beslut i ärende om rättelse av avräkning får inte
överklagas. Talan får ej heller föras mot kronofogdemyndighetens beslut i den
mån det innebär att avräkning inle skall ske. I övrigt tillämpas i fråga om
beslut av kronofogdemyndighel enligt denna lag bestämmelserna i utsökningsbalken
om besvär över utmätning i allmänhel, i den mån inte annat följer av 11 §.

I
mål som avses i försia stycket förs det allmännas talan av riksskalteverket."

Övriga
lagförslag

Lagrådet
lämnar förslagen utan erinran.

Prop.
1984/85:108 113

Utdrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1985-01-24

Närvarande:
statsrådet 1. Carisson, ordförande, och statsråden Feldl, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodström,
Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Hellström, Thunborg

Föredragande:
statsrådet Feldl

Proposition
om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter, m. m.

1
Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1. lag
om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter,

2.
lag om ändring i lagen (1968;
430) om mervärdeskatt,

3.
lag om ändring i bölesverkställighetslagen
(1979: 189),

4.
lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272),

5.
lag om ändring i lagen
(1958:295) om sjömansskatt,

6.
lag om ändring i tullagen
(1973:670),

7.
lag om ändring i lagen (1982:
1006) om avdrags-och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar,

8.
lag om ändring i lagen (1984;
151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

9.
lag om ändring i lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

Föredraganden
redogör för lagrådels yttrande och anför.

Förslaget
till lag om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

Lagrådet
har inledningsvis tagit upp den i det remitterade lagförslaget oreglerade
frågan hur avräkning skall ske när det allmänna har två eller flera motfordringar
som sammanlagt överstiger restitutionsfordringen.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde
den I november 1984. 8 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 108

Prop.
1984/85:108 114

Del
remitterade förslagel har ulformais med uigångspunkl i all avräkning i här
angivna fall skall göras i enlighel med den praxis som ulvecklals vid nuvarande
avräkning enligt uppbördslagen (1953:272). lagen (1968:430) om mervärdeskall
(ML) och andra författningar och som följer av riksskatteverkel (RSV) uiarbelade
ruliner. Denna praxis innebår i princip all de molfordringar som ligger närmasl
preskripUon avräknas i försia hand.

Del framsiår
enligt lagrådels mening knappasl som lillfredsslåilande om slalen kan frill
välja i vilken ordning avräkning skall ske. Lagrådel erinrar härvid om att uldelning
vid konkurs enligt en av högsla domslolen meddelad dom skall fördelas på samlliga
bevakade skalle- och avgiftsfordringar i förhållande till fordringarnas sloriek.
Lagrådel uttalar ocksä all molsvarande lorde gälla vid uimälning.

Högsla
domstolens ställningstagande i förevarande mål bot enligt min mening ses mol
bakgrund av ali det var fråga om konkurs och alliså om en slullig avveckling av
en gäldenärs samlliga skuldförhållanden. Vad som skall anses gälla vid uimälning
är oklart. Det bör dock i fråga om utmätning hållas i minnel att en borgenär
har möjlighet atl begränsa uimäKningsåtgär-derna till den eller de fordringar
som han försl vill ha belalda och alltså på sådant sätl kan undvika att en
fördelning görs på ell för honom inle önskvärt säu.

Som
jag nämnl i lagrådsremissen skall avräkning ses som ett clearingförfarande
mellan den skallskyldiges konton hos olika myndigheler. Det framstår för mig
som naturiigl an det allmänna - på liknande :iäit som när fråga är om uimälning
- kan åsladkomma betalning genom avräkning beträffande de konton på vilka del bl.a.
med hänsyn lill risk lor preskription är mest angeläget att få in betalning.

Vad
härefter gäller den i lagrådsremissen föreslagna lydelsen av lagtexten har
lagrådet föreslagil vissa jusleringar i fråga om 1-6 samt 9, 10 och 12 §S. Med
anledning därav får jag anföra följande.

Lagrådets
förslag belräffande l-5§§ är närmasl av redaktionell natur. 1 fråga om 1 §
föreslår lagrådet en ändrad punklindelning som jag bilräder. Härulöver bör 1 §
kompletteras med anledning av vissa nyligen beslutade ändringar i
energibeskattningen. Om detta får jag anföra följande.

1
prop. 1984/85:64 om ändringar i energibeskattningen föreslogs bl. a. atl den nu
Ullämpade ordningen för skattefrihet för utländska diplomaters m. fl. inköp av
bensin och eldningsolja skall ersättas med etl syslem med återbetalning i
efterhand av den skatt och avgift som ingått i priset på sådana bränslen. Det
nya systemet liknar det som gäller för iiterbetalning av mervärdeskatt. I enlighel
med vad som föreslogs i propositionen har riksdagen nyligen beslutat atl beslämmelser
liknande dem som finns i 76 a § ML skall införas i en ny 27 § i lagen (1957:262)
om allmän energiskatt och i en ny 6§ i lagen (1961:372) om bensinskau (SkU
1984/85; 19, rskr 79, SFS 1984:993-994). De nya beslämmelserna trädde i kraft
den 1 januari 1985

Prop.
1984/85:108 115

men
skall inle lillämpas för lid före den 1 juli 1985. Enligt min mening bör ifrågavarande
återbetalningar - i likhet med återbetalning enligt 76a S ML - undantas från avräkningslagens
tillämpningsområde. Den av lagrådet föreslagna lydelsen av undantagsregeln i 1
§ andra stycket avräkningslagen bör därför kompletteras så atl den avser inle
bara utbetalning enligt 13 S lagen om försäljningsskatt på motorfordon utan
också ulbelalningar enligt 27 § lagen om allmän energiskatt och 6§ lagen om
bensinskatt.

Enligt
lagrådets förslag skall bestämmelsen i 2§ att avräkning skall verkställas av
kronofogdemyndighet brytas ul och tillsammans med behörighetsregeln i
lagrådsremissens 5S bilda en ny 3S. Jag biträder förslaget och föreslår all 2
och 3 SS utformas i enlighel härmed.

Lagrådel
föreslår en viss omredigering av de beslämmelser i del remitterade
lagförslaget (3 §) som anger i vilka fall avräkning får underlåtas. Enligt
lagrådets förslag upptas dessa bestämmelser i 4S. Lagrådet har med sitt förslag
velat klargöra all restitutionsmyndigheten inle behöver underrätta
kronofogdemyndigheten om en förestående återbetalning, när avräkning får
underlåtas på grund av att en tillämpning av avräkningsförfarandet inte skulle
vara försvarlig med hänsyn lill kostnaderna för delta. I sådana fall avses
nämligen inle kronofogdemyndigheten pröva fråga om avräkning.

Jag
delar lagrådets uppfallning alt de ifrågavarande bestämmelserna behöver
förtydligas. Jag anser emellerlid atl ell förtydligande också bör innefatta
direkta föreskrifter om på vilket sätt restitutionsmyndigheten skall medverka i
avräkningsförfarandet. Det lämpligaste sättet att göra en sådan komplettering
av lagtexten är enligt min mening att uppdela beslämmelserna på två
paragrafer. Till den ena paragrafen, 4§, bör därvid hänföras de bestämmelser
som gäller reslitutionsmyndigheten, medan de beslämmelser som skall reglera kronofogdemyndighelens
möjligheter alt underlåta avräkning tas in i följande paragraf, 5 §.

Jag
föreslår i enlighet med vad jag har sagt nu, att 4§ inleds med en huvudregel om
att en myndighel, som har atl utbetala etl belopp som avses i 1 §, skall
undersöka om del allmänna har någon avräkningsbar fordran. Som undanlag från
denna regel bör föreskrivas atl undersökning får underlåtas, om en lillämpning
av avräkningsförfarandet inte är försvarlig med hänsyn till kostnaderna för detla.
Med en sådan utformning följer alt Ulbelalning i sådana fall kan göras utan atl
kronofogdemyndigheten fått tillfälle att pröva fråga om avräkning. I övriga
fall skall restitutionsmyndigheten undersöka om det allmänna har någon avräkningsbar
fordran. Visar det sig att så är fallet skall kronofogdemyndigheten beredas
tillfälle att göra avräkning i enlighel med bestämmelsema i 2 S. Åven här bör
dock ett undantag gälla, nämligen i fråga om fordringar för vilka anstånd beviljats
med anledning av besvär eller i avvaktan på rättelse. Föreligger bara motfordringar
av det slaget bör det sålunda vara möjligt att betala ut restitutionsbeloppet
utan all kronofogdemyndigheten beretts tillfälle att

Prop.
1984/85:108 116

göra
avräkning. Jag föreslår atl bestämmelser av denna innebörd tas in som ett andra
slycke lill 4S.

När
del sedan gäller kronofogdemyndigheiernas räll all underiåla avräkning bör
även denna omfatta de nyss angivna fallen, dvs. all anstånd beviljals med
betalning av fordringen eller alt en lillämpning av avräkningsförfarandel inte
är försvarlig med hänsyn till koslnaderna. Del kan nämligen i vissa situationer
vara ofrånkomligl att kronofogdemyndigheten får atl pröva fråga om avräkning
beträffande en fordran för vilken ansiånd beviljats. Kronofogdemyndigheten bör
också ha räll all begränsa iiilampningen av avräkningsförfarande! i den mån en
avräkning för småbeiopp inle skulle bedömas vara försvarlig med hänsyn lill
kostnaderna för förtärandet. Som framhållits i lagrådsremissen bör kronofogdemyndighelen
vidare kunna undvika avräkning när en sådan åtgärd kan rubba förutsättningarna
för en avbetalningsplan. 1 5 § bör därför i överensstämmelse med lagrådsremissen
och vad lagrådet föreslagil också las in en föreskrift om all kronofogdemyndighelen
får underiåla avräkning om det föreligger särskilda skäl att avslå från sådan åigärd.
Jag föreslår all 5 ii ulformas i enlighel med vad jag sagl nu.

Vad
jag nu har föreslagil medför all lagrådsremissens 4 S kommer att betecknas 6&.
Det medför också en förskjutning i numreringen av de efterföljande
paragraferna. Lagrådsremissens 6- 14 §S kommer sålunda att belecknas 7-15SS.

Beträffande
de av lagrådet i övrigt föreslagna justeringarna i det remitterade lagförslagel
får jag anföra följande.

Som
lagrådet framhåller har beslämmelserna om underrättelse i 6S i dei remitterade
lagförslaget motiverats av atl gäldenären ansells böra få tillfälle atl göra
invändningar mot det allmännas fordringsanspråk innan avräkning görs. Enligt
vad jag framhöll i lagrädsremissen får de gäldenärer som det här är fråga om
regelmässigt meddelande om det allmännas fordran genom de underrättelser som
skall sändas enligt 4 kap. 12 § uisökningsbalken. Särskild underrättelse
behöver därför enligt vad jag också nämnde bara sändas i vissa fall.

Paragrafen
kan emellertid enligt lagrådels mening genom sin utformning ges en inte avsedd
innebörd, nämligen att underrättelse skall sändas försl sedan fråga om
avräkning har uppkommit. Lagrådel föreslår dårtor en omformulering med direkt anknylning
till underrättelserna i 4 kap. 12 § utsökningsbalken.

Jag
ställer mig tveksam till den av lagrådel föreslagna lydelsen. Den medför
nämligen att man i lagen kommer att uppställa olika förutsällningar för
avräkning beroende på vilken typ av underrättelse som sänts. Den av lagrådet
föreslagna lydelsen medger nämligen att avräkning får göras så snart
underrättelse som avses i 4 kap. 12 § utsökningsbalken avsänls. dvs. redan
innan den i en sådan underrättelse angivna betalningsdagen löpt ut. 1 de fall
då sådan underrättelse inte sänts, får avräkning enligt den av

Prop.
1984/85:108 117

lagrådel
föreslagna lydelsen däremot inte göras förrän den i cn särskild underrättelse
angivna tiden löpt ut. Enligt min mening bör avräkning emellerlid i princip
aldrig få göras innan den i en utsänd underriillelse angivna belalningsdagen
löpt ul.

Såvitt
jag kunnat finna bör det klarläggande som med anledning av lagrådets påpekande
synes påkallal i stället kunna uppnås genom en mindre uppmjukning av det
remitterade lagförslagel. Jag föreslår sålunda att försia slyckel i paragrafen,
vilken i enlighel med vad jag nyss sagt kommer att belecknas 7 S. ges följande
lydelse: Till den mot vilken det allmänna h;ir en fordran som avses i 2 S skall
kronofogdemyndigheten sända underriillelse om att avräkning för betalning av
fordringen efler viss angiven dag kan komma all göras från sådana belopp som
avses i IS. Ett beslut om avräkning får inte meddelas innan den angivna dagen
löpt ut.

Vad
lagrådel har anfört i fråga om 9S i del remitterade lagförslaget kan jag i
huvudsak godta. Jag förordar emellertid en mindre jämkning i den av lagrådel
föreslagna lydelsen av räntebestämmelserna i paragrafens andra slycke. Såsom lagrådel
framhåller bör ränla enligi förevarande stycke ulgå även i andra rältelsefall
än de som behandlas i paragrafens försia stycke. Lagrådel föreslår därför all
ordet "rättelsen" i det remitterade lagförslagel ersätts av orden
"rättelse av avräkning". Den önskade effekten uppnås emellerlid genom
beslämmelserna i 12 S i det remitterade lagförslagel. Ordel
"rättelsen" bör därför kvarstå. I övrigl bör förevarande paragraf,
vilken i enlighel med vad jag förul sagl kommer all belecknas lOS, ulformas på
säll lagrådel föreslagil.

Såsom
lagrådel har anfört påkallar de av lagrådel föreslagna ändringarna i 9§ i del
remitterade lagförslagel en viss komplettering av 12S i det remitterade lagförslagel.
1 sislnämnda paragraf, vilken i enlighel med vad jag förul sagl kommer all
betecknas 13 §, bör dessutom - såsom en följd av den ändrade
paragrafnumreringen - ytteriigare en redaktionell ändring göras.

Jag
kan i huvudsak ansluta mig lill vad lagrådel har anfört om besvärsbestämmelserna
i lOS i del remitterade lagförslagel. På en punkl anser jag mig dock böra
frångå lagrådels förslag. Öm della får jag anföra följande.

Enligt
10 S försia styckel försia meningen i det remitterade lagförslagel skall kronofogdemyndighelens
beslut alt avslå en begäran om rättelse av avräkning inte få överklagas. Som lagrådel
framhåller avses motsättningsvis av denna bestämmelse följa att talan får föras
mot beslut varigenom rättelse av avräkning sker. Lagrådet uttalar att sådan
talan knappast kan länkas bli förd av någon annan än represenianl för del
allmänna och påpekar all av beslämmelsen i andra meningen i samma stycke följer
atl kronofogdemyndighelens beslut - inklusive beslut om rättelse - över huvud inle
får överklagas av det allmänna. Lagrådel anser atl lydelsen av första meningen
därmed blivit missvisande och föreslår all den jämkas på

Prop.
1984/85:108 118

så
sålt alt det där föreskrivna taleförbudel blir tillämpligt på alla beslut i
ärenden om rättelse av avräkning.

Enligt
min mening år det emellerlid inle hell uleslulel alt ell beslut varigenom
rättelse sker kan få ell sådani innehåll alt det är till nackdel för gäldenären
(den restituUonsberättigade) och all således annan ån representant för del
allmänna kan ha ett intresse av att kunna föra lalan mot besluiei. Därvid bör
särskilt beaklas all rättelse kan ske även i andra siiualioner än de som
regleras i 9S försia slyckel i del remitterade förslagel. Jag anser all del
skulle vara olillfredsslällande om gäldenären inle kunde överklaga ett rällelsebeslul
som är till hans nackdel. Jag föreslår därför all försia meningen i den av lagrådel
föreslagna lydelsen av paragrafen utgår. 1 övrigl bör paragrafen, vilken i enlighel
med vad jag förul sagl kommer att belecknas 11 S. utformas i huvudsaklig
överensstämmelse med vad lagrådel föreslagil.

Lagrådel
har inle kommenterat beslämmelserna i 7. 8. II. 13 och
14SS i del remitterade lagförslaget. 1 enlighel med vad jag förut sagt kommer
dessa all belecknas 8. 9, 12, 14 och 15 SS. Den ändrade paragrafnumreringen
medför alt en i nya 9S inlagen hänvisning till annan paragraf måsle ändras. Jag
föreslår dessulom atl vissa ändringar av redaktionell art görs i nya 12, 14 och
15 SS.

Jag
vill lill slut la upp en fråga som gäller Iiilampningen av beslämmelserna om
underrättelse i 7S försia slyckel. 1 fråga om del allmännas fordran som har regislrerals
i uisökningsregislrel före den föreslagna lagens ikraftträdande har
underrättelse ulsänls i enlighel med gällande bestämmelser om betalningsanmaning.
Genom en sådan anmaning underräl-tas gäldenären om vilken fordran del allmänna
anser sig ha och om möjligheten atl göra avräkning från överskjutande skatt.
Dessa anrnaningar bör enligt min mening kunna jämställas med de underrättelser
som skall sändas enligt 7S. Jag föreslår att en övergångsbestämmelse med denna
innebörd ges.

Övriga
lagförslag

Lagrådet
har lämnat övriga lagförslag ulan erinran. Jag förordar att ändringar av
redaktionell natur görs i dessa förslag.

2
Ändringar i skatteregisterlagen

I
lagrådsremissen finns - förulom de lill lagrådel remitterade förslagen - ett
förslag till lag om ändring i skatleregisierlagen (1980; 343). Förslagel avser
en av den föreslagna avräkningslagen föranledd ändring i 1 S skatleregisierlagen.
Jag vill i detta sammanhang ta upp några ytteriigare frågor som också
föranleder åndringar i skatteregisterlagen.

Prop.
1984/85:108 ,119

RSV
har sålunda i en framställning den 14 september 1984 till regeringen föreslagil
all skatteregislret skall kompletteras med vissa uppgifter som behövs för att
skattemyndigheterna på elt rationellt och smidigt säll skall kunna fullgöra
vissa arbetsuppgifter. Dalainspektionen har i yttranden förklarat sig inle ha
någon erinran mol de av RSV föreslagna ändringarna. Vidare har kommissionen mot
ekonomisk brollsiighel. eko-kommissionen, i etl betänkande (Ds Ju 1983; 14) Konlroll
av leverantörer föreslagil alt vissa registeruppgifter skall kunna lämnas ut lill
enskilda.

Vad försl angår RSV:s
förslag föranleds detta lill en del av den i våras beslutade reformen om
slopande av särskild självdeklaration för fysiska personer (prop. 1983/84: 193.
SkU 48. rskr 361. SFS 1984: .360-.361). Reformen innebär bl.a. atl den för rikel
gemensamma taxeringsnämnden fr.o. m. 1985 års taxering skall verkställa all ifrågakommande
taxering lill kommunal inkomstskatt för fysiska personer som saknar
hemortskommun i riket. Dessa personer har hittills taxerats kommunalt för
inkomst av t.ex. faslighel och rörelse av laxeringsnämnden i del dislrikl där
förvärvskällan är belägen. Reformen medför alt anlalel skattskyldiga som skall
taxeras i del gemensamma dislriklel kommer all öka betydligt. Enligt nuvarande
rutiner finns för varje skallskyldig som taxeras i distriktet elt registerkorl
som förs manuellt. Med den ökning av anlalel regislrerade som del här blir fråga
om kan man enligt RSV:s mening inle fortsätta med en manuell haniering.
Nuvarande ruliner medför dessulom ett omfatlande dubbelarbete, eftersom
grundläggande personuppgifter m.m. måste registreras både i del cenirala skatteregislret
och i del manuella korlregislrel.

RSV
anser all regislerkortsuppgifterna därför bör registreras i det centrala skalleregistrel.
Den omfallande dubbelregislreringen kommer därmed att bortfalla. Vissa av
uppgifterna på registerkorlen får enligt nuvarande lydelse av skatleregisierlagen
införas i skatteregislret. Lagen bör enligt RSV:s mening kompletteras så alt
uppgifter i ylleriigare några avseenden kan registreras. Det gäller bl.a.
uppgift om namn. adress och telefonnummer för den skallskyldiges ombud.
Skallskyldiga som är regislrerade i del gemensamma dislriklel är nämligen ofta
bosatta utomlands och kommunikationen med dessa sker därför i vissa fall genom
ombud. För bedömning av vilkel dubbelbeskallningsavlal som kan komma i fråga
behöver man vidare enligi verkels mening kunna registrera uppgift om bosäliningsland
och lidpunkl för byte av bosäliningsland. En sådan uppgift har. såvitt den
gäller tidpunkt för inflyttning lill eller utflyttning från Sverige, även betydelse
för bl.a. bestämmande av grundavdrag. Terminalålkomsl lill dessa uppgifter bör
finnas för lokal skaliemyndighel. länsslyrelse och RSV.

Jag
delar RSV:s uppfattning all ändringar i skatteregisterlagen bör göras så att
ifrågavarande uppgifter får införas i skatteregislret. Åndringarna bör komma
till uttryck dels genom atl 7SII kompletteras med uppgift om ombud, dels genom atl
en ny punkl 21. som innehåller uppgifter om

Prop. 1984/85:108 il 20

bosäliningsland,
införs i 7§. Dessulom bör hänvisning lill punkten 21 göras i lOS tredje och
fjärde slyckena.

RSV
har vidare föreslagit alt skatteregislret skall tillföras ytterligare vissa
uppgifter med anknytning lill faslighetsinnehav. För beräkning av
realisationsvinst bordel enligt verkets mening finnas möjlighet atl registrera
uppgifter om köpeskilling, lyp av fång och lidpunkl för fånget. 1 samband med
beviljande av lagfart lämnar inskrivningsmyndigheten dessa uppgifter lill den
lokala skattemyndigheten. För beräkning fiv förmånsvärde enligt 21 och 42 SS kommunalskalielagen
(1928: .370) bör enligt RSV:s mening också uppgifter för värdering av bostad få
registreras. Dessa uppgifter hämlas från fastighetstaxeringen. Jag ansluter mig
till RSV:s uppfattning att också dessa uppgifter bör få införas i skalleregistrel.
Punkl 13 i 7§ bör kompletteras i enlighet härmed.

När
det sedan gäller eko-kommissionens förslag innebär detla all uppgifl om all
någon regislrerals för inbetalning av innehållen preliminär A-skatl eller för
inbetalning av arbelsgivaravgifter normall skall kunna lämnas ut lill enskild.

Kommissionens
förslag har remissbehandlats. En förteckning över remissinslanserna bör fogas
till protokollet i delta ärende som bilaga.

De flesla
remissinslanserna tillstyrker kommissionens förslag eller lämnar det utan
erinran. Några framför kritik av mera principiell arl och framhåller atl
förslaget leder till alt länsstyrelsernas uppbördsenheler i realiteten kommer
alt utnyttjas för kreditupplysning. För egen del får jag anföra följande.

Som
elt led i samhällels ansträngningar att bekämpa ekonomisk brottslighet har vid
den statliga upphandlingen införts ett kontrollförifarande som syftar lill alt
sålla bort sådana anbudsgivare som inte belalar skaller och allmänna avgifter i
föreskriven tid och ordning. Detta har skett genom vissa ändringar i
upphandlingsförordningen (1973:600). Åndringarna, som trädde i kraft den 1
april 1983 (SFS 1983:38), innebär i huvudsak all en statlig myndighet, innan
den antar etl anbud, som regel skall kontrollera alt anbudsgivaren är regisirerad
för redovisning och inbetalning av mervärdeskatt, innehållen preliminär
A-skall och arbetsgivaravgifter. Del förutsätts också att det vid behov tas
vissa kontakter med kronofogdemyndigheten, bl.a. för kontroll av atl
anbudsgivaren inte är restförd för skaller och avgifier. Vad gäller den
kommunala upphandlingen har kommun- och landslingsförbunden anpassat sina s. k.
normalreglemenlen lill de nya reglerna i upphandlingsförordningen. Vidare har
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund rekommenderat församlingarna
att vid sin upphandling tillämpa samma rutiner som stat och kommun.

På
den privata sidan finns del inte möjlighet att inhämta molsvarande uppgifter
som kommer i fråga vid den offenlliga upphandlingen. Sekretesshinder torde
nämligen föreligga beträffande uppgift om registrering för redovisning och
inbetalning av arbetsgivaravgifter eller innehållen prelimi-

Prop.
1984/85:108 121

när
A-skatt. Däremot får uppgift om för vilka skatter eller allmänna avgifter en
uppdragstagare eller annan leverantör står i skuld redan nu lämnas ut till
enskilda. Detsamma gäller uppgift om registrering till mervärdeskall och
uppgift humvida en person skall betala preliminär A-skatt eller preliminär B-skatl.

Företag
och andra på den privata sidan har behov av sådana registerapp-gifter främst
när det gäller att undersöka om en uppdragstagare som man tänker anlita har
ställning som självständig företagare eller om det föreligger skyldighet att
göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter på uppdragsersättningen.

Det
kan visserligen hävdas all de ifrågavarande uppgifterna om registrering för
betalning av arbetsgivaravgifter och innehållen A-skatt inte har avgörande
betydelse när man skall bedöma om en uppdragstagare som man anlitar utför
arbetet som en självständig företagare eller ej. Uppgifterna ger nämligen i
princip bara information om att en person är upptagen i ell arbetsgivarregisler
på gmnd av att han redovisat källskatt eller arbetsgivaravgifler eller ålagts
betalningsskyldighet för sådan skatt eller avgift. Någon myndighetsprövning av
personens ställning görs således inte vid registreringen och denna medför inte
heller några rättsverkningar. Det kan dock i en del fall otvivelaktigt vara av
ett visst värde för en uppdragsgivare all kunna få reda på om uppdragstagaren
finns med i arbetsgivarregistret. Man bör också beakta att uppgifterna inte kan
anses vara av känslig natur utan hör lill samma kategori som uppgifterna om registreringen
till mervärdeskall och om vilkel slags preliminärskatt som betalas, vilka
uppgifter får lämnas ul.

Del
kan vidare nämnas att uppgifl om skyldighet att inbetala innehållen A-skall
redan nu på visst sätt är tillgänglig för enskilda. Vissa arbetsgivare lilldelas
nämligen elt särskilt redovisningsnummer för inbetalning av preliminär A-skatt
och uppgift om sådant redovisningsnummer får lämnas ut till enskild med stöd av
12§ skatleregisleriagen. Inom ramen för det uppbördssystem som hittills gälll
har det också varit möjligt att lämna ut uppgift om registrering angående
skyldighet att betala arbetsgivaravgifter. I del nya samordnade syslemel för
uppbörd av källskatt och arbetsgivaravgifter lorde emellertid uppgifl om
skyldighet att betala avgifier ha kommit atl omfattas av sekretess.

Någon
anledning all upprätthålla en strängare sekretess för dessa typer av uppgifter
än för t.ex. uppgift om registrering för mervärdeskatt finns enligt min mening
inte. Uppgift om humvida en arbetsgivare är registrerad för inbetalning av
arbetsgivaravgifter och källskatt bör därför finnas med bland de undanlag från skatlesekrelessen
som anges i 12 § skatleregisierlagen och jag föreslår att paragrafen ändras i enlighel
härmed. Jag föreslår också en redaktionell omformning av paragrafen.

Vad
n<ågra remissinstanser anfört angående kreditupplysningsverksamhel har
främst avseende på de exekutiva registren och jag ser inte någon

Prop.
1984/85:108 122

anledning
atl nu gå in på den frågan. Jag vill också lillägga atl det givelvis är viktigt
att de myndigheter som skall lämna ul de ifrågavarande uppgifterna och andra uppgifier
av liknande slag klargör för frågeställaren vilken innebörd uppgifterna har så atl
del inle uppkommer missförstånd i fråga om skyldigheten att göra skatteavdrag
och betala arbetsgivaravgifler. Jag vill i detta sammanhang erinra om alt
socialavgiftsutredningen (S 1981:04) har lill uppdrag att försöka åstadkomma
klarare regler i fråga om skyldigheterna att göra skatteavdrag och betala
arbetsgivaravgifter. Det är min förhoppning att kommitténs arbele skall
resultera i alt de enskilda i framliden alllid kan få klara besked i fråga om
dessa skyldigheter.

Slutligen
vill jag la upp en fråga som närmast har karaktären av etl förtydligande av en beslämmelse
i skatleregisleriagen. Frågan gäller vissa uppgifter som i dag registreras i skalleregistrel
och lill vilka terminalåtkomsten är begränsad lill visst län. Begränsningen av
terminalåtkomsien har hittills inneburit atl uppgifterna varit lillgängliga
både för skattemyndigheterna i den skatiskyldiges hemortslän och för
skattemyndigheterna i del län där förvärvskällan finns. Åtkomst har således
funnits både för skattemyndigheter som skall åsätta statlig taxering och för
skattemyndigheter som skall åsätta kommunal taxering. Della har i 10 S Iredje
stycket skatleregisierlagen uttryckts så att uppgifterna skall hänföra sig till
länel. Sedan de särskilda självdeklarationerna slopats för bl.a. fysiska personer
skall taxeringsnämnden i hemortskommunen taxera de berörda skattskyldiga även
för inkomslerna i andra kommuner. Skattemyndigheterna i del län där
förvärvskällan finns bör emellertid också fortsättningsvis ha lerminalålkomsl lill
ifrågavarande uppgifier. Jag föreslår all 10 S Iredje stycket skatleregisleriagen
förtydligas i della avseende.

I
enlighet med vad jag nu har anfört har del i lagrådsremissen upptagna förslaget
lill lag om ändring i skatleregisleriagen kompleiierals. Såsom jag anförl i
lagrådsremissen avser den föreslagna ändringen i 1 S jnle sådani ämne all
lagrådets yttrande behöver inhämlas enligt 8 kap. 18 S regeringsformen. Åndringarna
i 7 och 10 §S skatleregisleriagen omfattas inle heller av regeringsformens beslämmelser
om lagrådsgranskning. Åndringen i I2S är av sådan enkel beskaffenhel atl
lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Åndringen
i I § skatleregisleriagen sammanhänger med avräkningslagen och i den delen bör
den föreslagna lagen om ändring i skatleregisierlagen alltså träda i kraft den
1 maj 1985. Åndringarna i 7, 10 och 12 SS bör däremol kunna lillämpas så snart
som möjligt och jag föreslår all lagen i denna del får träda i kraft två veckor
efter den dag då den kom ul från iryckel.

Prop.
1984/85:108 123

3 Hemställan

Med
hänvisning tili vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att anta dels de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna
ändringar, dels ett inom finansdepartementet upprättat förslag till 10. lag om
ändring i skatteregisteriagen (1980:343).

4 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar all genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop.
1984/85:108 124

Bilaga Förteckning över
remissinstanserna (Ds Ju 1983:14)

Efter
remiss har yttranden över eko-kommissionens promemoria (Ds Ju 1983:14) Kontroll
av leverantörer avgetts av kammarrätten i Sundsvall, datainspektionen, riksskatteverket,
riksförsäkringsverket, riksrevisionsverket, länsstyrelserna i Stockholms,
Västmanlands, Gävleborgs samt Göteborgs och Bohus län, kronofogdemyndigheterna
i Stockholms och Göteborgs distrikt, Slockholms kommun. Svenska
kommunförbundet. Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige,
Tjänstemännens centralorganisation. Centralorganisationen SACO/SR, Svenska handelskammarförbundel.
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges grossistförbund, Sveriges
Hantverks- och Induslriorganisalion - Familjeföretagen (SHIO-Familjeföretagen),
Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund. Svenska byggnadsenlreprenörföreningen.
Målarmästarnas riksförening i Sverige, Elektriska installalörsorganisalionen.
Soliditet AB och AB Svensk Upplysningstjänst.

Sveriges
industriförbund, SHIÖ-familjeförelagen, SAF, Svenska handelskammarförbundel,
Sveriges grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund har avgett ett gemensamt
yttrande.

Länsstyrelsen
i Stockholms län har bifogat yttrande från lokala skattemyndigheten i Stockholms
fögderi. Länsstyrelsen i Göieborgs och Bohus län har bifogat yttranden från
lokala skaltemyndighelerna i Göteborgs och Uddevalla fögderier. Länsstyrelsen i
Västmanlands län har bifogat yttrande från lokala skattemyndigheten i Västerås
fögderi. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har bifogal yttranden från lokala
skattemyndigheterna i Bollnäs och Gävle fögderier.

Prop. 1984/85:108 125

Innehållsförteckning

Propositionen ................................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ................ 1

Propositionens lagförslag ................................................. 3

1
Förslag till
lag om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter 3

2
Förslag lill
lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt 6

3
Förslag till
lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189) 7

4
Förslag till
lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) 8

5
Förslag till
lagom ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt . 10

6
Förslag till
lag om ändring i tullagen (1973:670) ...... II

7
Förslag lill
lag om ändring i lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet
beträffande vissa uppdragsersältningar ................................................. 12

8
Förslag lill
lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter 13

9
Förslag lill
lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare 14

10 Förslag till lagom ändring i skatleregisierlagen
(1980:343) 15

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde 1984-1 l-OI 19

1
Inledning .................................................................... 19

2
Nuvarande avräkningsbestämmelser
......................... 20

2.1 Uppbördslagens avräkningsbestämmelser
......... 20

2.2 Avräkningsbeslämmelser i andra
författningar ..... 21

2.3 Avräkning mellan olika medelsslag
..................... 24

2.4 Avräkning innan statens motfordran
förfallit till betalning? . 25

2.5 Avräkningsförfarandet ........................................ .. 26

3
Promemorians
förslag ................................................ 29

4
Allmän
motivering ..................................................... 31

4.1 Allmänna ulgångspunkler ...................................... .. 31

4.2 Kronofogdemyndighetens roll i avräkningsförfarandet
36

4.3 Avräkningslagens tillämpningsområde
.................. .. 39

4.3.1 Allmänt .............. .................................... .. 39

4.3.2 Utbetalningarna .......................................... .. 41

4.3.3 Motfordringarna ........................................ .. 45

4.4 Avräkningens innebörd m. m................................. .. 47

4.5 Kommunikalionen mellan restitulionsmyndighelen
och kronofogdemyndighelen 50

4.5.1 Allmänl ....................................................... 50

4.5.2 Utbetalningar enligt UBL ........................... 52

4.5.3 Utbetalningar enligt AUL ........................... 53

4.5.4 Utbetalningar enligt lagen om
sjömansskatt 53

4.5.5 Utbetalningar enligt LPP ............................. .. 53

4.5.6 Utbetalningar enligt ML ............................. .. 54

4.5.7 Utbetalningar enligt AVGL ............................ 54

4.5.8 Utbetalningar enligt den nya lagen
om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL) 54

4.5.9 Tullverkets utbetalningar ............................. 54

4.5.10 Registerfrågor ........................................... 55

4.6 Förfarandet i övrigl .............................................. .. 56

4.6.1
Behörig kronofogdemyndighel
.................. .. 56

4.6.2
Underrättelse
innan avräkning görs ........... .. 57

Prop. 1984/85:108 126

4.6.3
Underrättelse om verkställd
avräkning .... .. 59

4.6.4
Rättelse av felaktigheter och
beräkning av ränta 60

4.6.5
Överklagande m. m.............................. .. 62

4.7
Förhållandel mellan avräkningslagen
och andra avräkningsbestämmelser 63

4.8
Reformens effekter ................................... .. 66

4.9
Ikraftträdande m.m...................................... .. 67

5
Upprättade lagförslag ..................................... .. 67

6
Specialmotivering ......................................... 68

6.1
Förslagel tili lag om avräkning
vid återbetalning av skatter och avgifter 68

6.2
Förslaget till lag om ändring i
lagen om mervärdeskatt 79

6.3
Förslaget Ull lag om ändring i bötesverkställighetslagen
... 79

6.4
Förslagel lill lag om ändring i
uppbördslagen .... 80

6.5
Övriga lagförslag ...................................... 80

7
Hemställan .................................................. .. 80

8
Beslut ........................................................ .. 81

Bilaga
1 Promemorians lagförslag .................... .. 82

BUaga
2 Förteckning över remissinstanserna .... .. 88

Bilaga
3 Upprättade lagförslag ........................ 89

Utdrag
av lagrådets prolokoll 1984-11-22 ............... 102

Uidrag
av prolokoll vid regeringssammanträde 1985-01-24 113

1
Anmälan av lagrådsyttrande .............................. 113

2
Ändringar i skatleregisierlagen
............................. 118

3
Hemslällan ..................................................... 123

4
Beslut ........................................................... 123

BUaga
Förteckning över remissinstanserna (Ds Ju 1983:14) .. 124

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985