Prop. 1984/85:109

Prop.
1984/85:109

Regeringens proposition

1984/85:109

om effektivare
delgivning;

beslutad
den lOjanuari 1985.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

STEN
WICKBOM

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Domstolar
och andra myndigheter har under senare år mött allt större svårigheter när det
gäller att genomföra delgivning i mål och ärenden. Detta har medfört bl.a.
försämrad service för enskilda rättssökande, ökade kostnader för det rättsliga
förfarandet och svårigheter för myndigheterna att på ett rationellt sätt
fullgöra sina arbetsuppgifter.

Mot
den bakgrunden läggs i propositionen fram flera förslag i syfte att
effektivisera delgivningsverksamheten i mål och ärenden hos domstolar och andra
myndigheter. Förslagen går sammanfattningsvis ut pä att förbättra
förutsättningarna för delgivning i enklare former, att skapa bättre möjligheter
för myndigheterna att vid behov själva efterforska adresserna till dem som
skall delges samt att underlätta fältarbetet för stämningsmännen.

Tyngdpunkten
i propositionen ligger i att förbättra etfekUviteten hos de enklare
delgivningsformerna. Men det föreslås också att myndigheterna får tillgång till
effektivare medel när det gäller att komma till rätta med den som söker
undandra sig delgivning. Beträffande sådana fall har ansetts att den enskildes
intresse av skydd för sin personliga integritet i viss utsträckning bör få stå
tillbaka för intresset av att domstolar och andra myndigheter kan fullgöra
sina rättsvårdande uppgifter på ett tillfredsställande sätt.

För att förbättra fömtsättningarna för delgivning i enklare former
föreslås i propositionen att kraven på en sökande bör skärpas när det gäller
att tillhandahålla uppgifter för deigivningsändamål om såväl egna som motpartens
förhållanden. En ökad uppgiftsskyldighet föreslås också för sökandens motpart,
vittnen m. fl. Vidare föreslås att domstolarna i viss utsträck- I Riksdagen I984I85. I saml. Nr 109

Prop. 1984/85:109 2

ning
får möjlighel att avvisa en ansökan, om sökanden inle har lämnal föreskrivna
uppgifier om molparten. Som yueriigare förulsällning för avvisning föresläs
gälla all parien inle har efterkommii etl föreläggande om komplellering och alt
del inle föreligger särskilda skäl mol avvisning. Del föreslås också alt de
allmänna domstolarna får förelägga parter, vittnen m.n. all vid vite lämna
föreskrivna uppgifter om egna förhållanden av betydelse för delgivning.

För alt underlätta för
myndighelerna att få tillgång lill uppgifter om enskilda som behövs för
delgivning föreslås vissa ändringar i sekretesslagen (1980:100). Förslagel
innebär alt en myndighet skall vara skyldig att på begäran av en annan
myndighel lämna ul uppgifter om en enskilds adress, telefonnummer och
arbelsplals oavsett om sekretess gäller för uppgiften hos den myndighel som
innehar uppgiften. Undanlag från uppgiftsskyldighelen skall dock gälla för
uppgift hos televerket om telefonnummer lill en enskilds boslad.

I
samma syfte föreslås alt bl.a. fastighetsägare och arbetsgivare med vissa
undantag skall vara skyldiga att på förtrågan av en siämningsman lämna vissa
upplysningar om den som söks för delgivning. En arbetsgivare som vägrar att
lämna uppgifter när han är skyldig att göra det eller som lämnar orikliga
uppgifter skall kunna dömas lill böler.

Det
föreslås också atl det I sekrelesslagen las in en beslämmelse om sekretess för
integritelskänsliga uppgifier om enskilda som förekommer i
delgivningsverksamhelen.

Vidare
skall faslighelsägare m.fi. samt arbelsgivare vara skyldiga all medverka till
atl siämningsman får tillträde till fasligheler och arbelsplalser för att
genomföra delgivning. Det föreslås också aii siämningsman skall få räll lill
lilllräde till enskill område som inle utgör bostad saml rätt att påkalla
biträde av polismyndighet, om lilllräde vägras dem. Eli annat förslag är atl en
domstol skall kunna beslula om alt husrannsakan skall få ske för atl söka efter
den som skall delges en stämning i brottmål i de fall fängelse är stadgat för
brottet.

I
propositionen läggs också fram förslag om en ny delgivningsform. Det föreslås
sålunda att en myndighet per telefon skall få överbringa innehållet i
kallelser, meddelanden och andra handlingar av enkel beskaffenhet till den
sökte.

De
nya beslämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1985.

Lagförslagen
i denna proposition har granskats av lagrådel. Propositionen innehåller därför
tre huvuddelar; lagrådsremissen (s. 17), lagrådets yttrande (s. 76) och
föredragande statsrådets ställningstaganden till lagrådets synpunkter (s. 84).

Den
som vill ta del av samlliga skäl för lagförslagen måsle därför läsa alla tre
texterna.

Prop.
1984/85:109 3

1 Förslag till

Lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)

Härigenom föreskrivs i fråga om delgivningslagen
(1970:428) dels alt 3 och 19 SS skall ha nedan angivna lydelse, dels alt i
lagen skall införas fem nya paragrafer, 26-30 §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§'

Myndighel ombesörier delgivning genom all sända handlingen
med poslen eller överlämna den med bud eller på annal sätl till den sökte,
varvid som bevis all denne har mottagit försändelsen begäres delgivningskvilto
eller mottagningsbevis (ordinär delgivning).

Om del finns anledning antaga att delgivningskvilto eller
mottagningsbevis ej kommer atl lämnas eller ej kommer att erhållas i tid, får
myndighet som regeringen beslämmer ombesörja att handlingen överlämnas Ull den
sökte i särskild ordning genom postverkets försorg (särskild postdelgiv-ning).

När det är lämpligl, får en myndighel delge kallelser,
meddelanden och andra handlingar med enkelt innehåll genom all innehållet
läses upp vid telefonsamtal med den sökte och handlingen därefter sänds till
denne med posten (lele-fondelgivning). Sådan delgivning får inte avse
stämningsansökningar eller andra handlingar, varigenom mål eller ärenden
anhängiggörs.

Kan delgivning éy'ske enligt/öri- Kan delgivning inte ske enligt

ta eller andra stycket, får delgiv- försia
— tredje styckena, får del

ning ske genom siämningsman eller givning
ske genom stämningsman

annan, vars intyg enligt 24 S första eller
annan, vars intyg enligt 24 §

stycket utgör fullt bevis om del- första
stycket utgör fullt bevis om

givning (stämningsmannadelgiv- delgivning
(stämningsmannadel-

ning). givning).

I fall som avses i 15 och 16 §S får delgivning ske genom
kungörelse (kungörelsedelgivning).

\9f Delgivning har skett genom att den
som sökes för delgivning själv har mottagit handlingen i huvudskrift eller
styrkt avskrift eller styrkt kopia oavsett på vilket sätt den kommit honom till
hända. Har den sökte kvitterat postförsändelse som hämtats av bud, skall den
anses ha kommit honom till hända samma dag som den avhämtals på posten.

' Senaste lydelse 1978:768. - Senaste lydelse 1978:768.

Prop.
1984/85: 109 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förekommer vid särskild posldelgivning eller
stämningsmannadelgiv-ning all den som sökes för delgivning vägrar alt laga emol
handlingen, anses delgivning ändå ha skett.

Delgivning skall anses ha skeit

enligt 6 § andra stycket genom att handlingen är
tillgänglig och meddelandet delgivits,

enligt 12 eller 13 § genom au del enligt 3 S iredje stycket, 12 eller

blivit
fullgjort somyii/fiAriiri där, 13 S genom att del blivit fullgjort

som jöreskrivs där,

enligt 15 S andra stycket sista punkten genom all
handlingen lämnats i den köktes hemvist eller fästs på dörren till hans boslad,

enligt 17 § på tionde dagen efter beslutet om
kungörelsedelgivning under förutsättning att det blivit fullgjort som
föreskrives i paragrafens försia stycke.

26 §

En faslighelsägare, arrendalor eller innehavare av
bosiadslägenhei är skyldig alt på begäran av en siämningsman eller annan som
anges i 24 § försia eller andra Slyckel uppge om den som söks jör delgivning är
bosatt på fasligheien eller i lägenhelen eller annars disponerar Ulrymme där.
Med Jåstig-helsägare jämsiälls toinlrältsha-vare.

27 §

En arbelsgivare skall på begäran av en siämningsman eller
annan som anges i 24 § jörsta eller andra stycket uppge om den som söks för
delgivning är anställd hos honom samt, om så är fallet, upplysa om den söktes
arbetstider, arbelsplals och om andra förhållanden som rör anställningen och
kan underlätta delgivningen.

28 §

Vad som sägs i 26 och 27 §§ gäller inle i fråga om den
som står i sådani förhållande lill den sökte som anges 136 kap. 3 § rättegångsbalken.

Prop. 1984/85:109

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29 §

För att verkställa delgivning har stämningsman. åklagare,
polisman, kronofogde och exekutiv tjänsteman vid kronofogdemyndighet rätt all
få tillträde tUl enskill område som inte utgör boslad.

Vägras annan än polisman dll-trade som han enligt försia
styckel har rätt till. skall polismyndighet på begäran av honom lämna biträde.
Polisman får. efter heslut av polis-mvndighci, .själv bereda sig lilllräde.

30 §

Den .som iipp.såtligen underlåter atl lämna uppgifter
enligt 27 § eller lämnar orikliga uppgifier döms till böter, högst eltusen
kronor.

Denna lag Iräder i kraft den I juli 1985.

2 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken

dels atl 28 kap. 2. 4 och 5 SS saml 33 kap. I § skall ha
nedan angivna lydelse.

dels atl i 33 kap. skall införas tre nya paragrafer. 10 -
12 §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 kap.

2§'

För eftersökande av den som För
eftersökande av den som

skall gripas, anhållas eller häktas, skall gripas,
anhållas eller häktas, hämlas till förhör eller till insläl- hämtas till förhör
eller till inställelse vid rälten eller underkastas lelse vid rätten, delges
stämning i kroppsvisitalion eller kroppsbe- brottmål eller underkastas
kropps-siktning får husrannsakan företa- visitation eller kroppsbesiktning får
gas hos honom, så ock hos annan, husrannsakan företas hos honom, om synneriig
anledning förekom- så ock hos annan, om synneriig an-

' Senaste lydelse 1984: 388 (jfr 1984: 722).

Prop. 1984/85:109

Nuvarande lydelse

mer, all den sökte uppehåller sig där.

Föreslagen lydelse

ledning förekommer, all den sökte uppehåller sig där.
Husrannsakan för delgivning av stämning i brottmål får föreläs endas! om det
jör brottet är stadgat fängelse.

Förordnande
om husrannsakan meddelas av undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Kan
husrannsakan antagas bliva av slor omfallning eller medföra synnerlig olägenhet
för den. hos vilken åtgärden företages, bör, om ej fara är i dröjsmål,
åtgärden icke vidtagas utan rättens förordnande.

Fråga om husrannsakan må av rätten upptagas på yrkande av
undersökningsledaren eller åklagaren. Efter åtalet äge rätlen även på yrkande
av målsägande så ock självmant upptaga fråga därom.

Förordnande
om husrannsakan meddelas av undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Förordnande
om husrannsakan för delgivning av stämning i brottmål skall alltid meddelas av
rätlen. Kan / annat fall husrannsakan antas bli av slor omfallning eller
medföra synneriig olägenhet för den hos vilken åtgärden företas, bör, om ej
fara är i dröjsmål, åtgärden inte vidtas ulan rättens förordnande.

Fråga
om husrannsakan får rälten la upp på yrkande av undersökningsledaren eller
åklagaren. Efter åtalet/«r rätten även på yrkande av målsägande eller självmant
ta upp en sådan fråga. Fråga om husrannsakan för delgivning uv stämning i
hrottmål tas upp av rätten .självmant eller på yrkande av polismyndighet
eller åklagaren.

Utan
förordnande, som sägs i 4 §, må polisman/örerflo husrannsakan, om åtgärden har
till syfte atl eftersöka den som skall gripas, anhållas eller häktas eller
hämlas till förhör eller Ull inställelse vid rätten eller atl verkställa beslag
å föremål, som å färsk gärning följts eller spårats, så ock eljest, då fara är
i dröjsmål.

Utan
förordnande, som sägs i 4 §,/rtr polisman//j;rifl husrannsakan, om åtgärden
har lill syfte alt eftersöka den som skall gripas, anhållas eller häktas eller
hämlas lill förhör eller lill inställelse vid rällen eller atl verkställa
beslag av föremål, som på färsk gärning följls eller spårats, så ock eljesl,
då fara är i dröjsmål. Vad som sagts nu gäller ej husrannsakan för delgivning
av stämning i brottmål.

33 kap. I§ Ansökan, anmälan eller annan inlaga i rättegång
skall innehålla uppgift å domstolen samt parternas namn och hemvist.

Parts första inlaga i rättegången En enskild parts första inlaga i

skall innehålla uppgift å hans per- rättegången skall
innehålla uppgift

Senaste lydelse 1973:240.

Prop. 1984/85:109

Nuvarande lydelse

sonnummer och postadress. Vidare hör angivas parlens yrke
och telefonnummer samt de övriga omständigheler. .som äro av betydelse för
delgivning med honom. Har part vidtalat ombud att företräda honom, skola
tmibudcts namn, postadress och telefonnummer angivas.

Stämningsansökan hör tillika in nehålla uppgifl å
.svaranden i de hänseenden som sägs i andra stvckei.

Sker ändring i förhållande, .som part sålunda uppgivit,
skall parlen utan dröjsmål annuila det till rätlen.

Föreslagen lydelse

om partens

1. yrke samt personnummer eller
organisaiitmsnummer,

2. postadress och adress till arbetsplats
samt i förekommande fall annan adress där parlen kan anträffas för delgivning
genom siämningsman,

3. telefonnummer till bostaden

och arbetsplatsen, dock all num

mer avseende hemligt telefonabon

nemang behöver uppges endasl om

rätten begär det, samt

4. förhållanden i övrigf av bety

delse för delgivning med honom.

Förs partens lalan av siällföre-trödarc. skall motsvarande
uppgifter lämnas öven om denne. Har parten vidtalat ett ombud att företräda
honom, skall ombudets namn. postadress och telefonnummer anges.

En stämningsansökan skall dessutom innehålla uppgifl om
enskild svarande i de hänseenden som anges i andra och Iredje styckena.
UpPfii.ft om svarandens eller dennes ställföreträdares yrke. arbetsplats,
telefonnummer och ombud behöver lämnas endasl om uppgiften ulan särskild
utredning är lillgängligför sökanden. Saknar svaranden känd adress, skall uppgifl
lämnas om den ulredning som gjorls för att fastställa delta.

Begär en part atl elt vittne eller annan skall höras, är
parlen i den utsträckning som anges i fjärde stycket skyldig atl lämna
uppgifter beträffande denne.

Uppgifier
som avses i försia -femte styckena skall gälla förhållandena när uppgifterna
lämnas till rällen. Ändras något av dessa förhållanden eller är en uppgifl
ofullständig eller felaktig, skall det utan dröjsmål anmälas lill rällen.

Prop. 1984/85:109

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 r

Uppfyller en stämningsansökan inte föreskrifterna i I § försia —
fjärde styckena, skall sökanden föreläggas atl komplettera ansökningen, om
inle brislen är av ringa betydelse för frågan om delgivning. Följs inle
föreläggandel och är .saken sådan all förlikning därom är tillålen, får rätlen
avvi.sa ansökningen, om del inle är oskäligt.

II .?■'

Den .som ulan all vara part .skall höras i en rättegång är skyldig att
på begäran av rälten lämna uppgift om egna förhållanden i den utsträckning
.som i fråga om part anges i I § andra och .sjätte styckena.

12
f

Den .som enligt I ell/jr II § skall lämna uppgifier om egna förhållanden får vid vite föreläggas
atl fullgöra sin iippgiftsskytdighct.

Denna
lag träder i kraft den I juli 1985.

3
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden

Härigenom föreskrivs att 2
§ lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §

Ansökan
må göras muntligen eller skriftligen hos rätten.

1
ansökan skall sökanden uppgiva de omständigheter å vilka den grundas och den
åigärd som påkallas samt de omständigheler som betinga rätlens behörighet, om
ej denna framgår av vad eljest anföres. De skriftliga handlingar som åberopas
skola samtidigt inlämnas.

'
Fömtvarande 10 § upphävd genom 1970:429. * Förutvarande 11 § upphävd genom
1970:429. ' Fömtvarande 12 § upphävd genom 1970:429.

Prop. 1984/85:109

Nuvarande lydelse

Skriftlig ansökan skall vara egenhändigt undertecknad av
sökanden eller hans ombud. Sökandens hemvist och postadress skola uppgivas.
Göres ansökan muntligen, skall, / den mån det erfordras, uppteckning därav
ske. Fullmakt för ombud erfordras ej, med mindre rätten finner fullmakt höra
företes.

Föreslagen lydelse

En skriftlig ansökan skall vara egenhändigt undertecknad
av sökanden eller hans ombud. Ansökningen skall innehålla uppgifter om
sökanden och om motpart, om sådan finns, i den utsträckning som anges i 33
kap. I § rättegångsbalken. Görs ansökningen muntligen, skall den upptecknas,
om det behövs. Fullmakt för ombud behöver inte företes, såvida inle rätten anser
an det bör ske.

Begär
en pari atl ett vittne eller annan skall höras, är parten i den utsträckning
som anges i 33 kap. I § fjärde styckel rättegångsbalken skyldig att lämna
uppgifter beträffande denne.

Uppgifter
som avses i Iredje och fjärde styckena skall gälla förhållandena när
uppgifterna lämnas till rätlen. Ändras något av dessa förhållanden eller är en
uppgift ofullständig eller felaktig, skall del ulan dröjsmål anmälas till
rätten.

Denna lag träder i kraft den I juli 1985.

4
Förslag till

Lag
om ändring i lagsökningslagen (1946:808)

Härigenom
föreskrivs atl 2, 4, 19 och 22 S§ lagsökningslagen (1946:808) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Lagsökning
skall göras skriftligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla
uppgift om borgenärens namn, personnummer, yrke, hemvist, postadress och
telefonnummer .samt gäldenärens namn och postadress. Om det behövs för
delgivning med gäldenä-

Lagsökning
skall göras skriftligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla
uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33 kap. I § rättegångsbalken.
Dessulom skall anges fordringens belopp och den ränla som fordras. Borgenären
skall också ange de

' Nuvarande lydelse enligt 1982:297.

Prop.
1984/85:109

Nuvarande lydelse

ren, skall uppgifl även lämnas om annan adress där han kan
anträffas samt hans personnummer. Saknar gäldenären känd adress, skall uppgift
lämnas om den utredning som gjorls för att fastställa detta. Vidare bör anges
gäldenärens yrke, hemvist, telefonnummer och andra omständigheter som är av
betydelse för delgivning. Dessulom skall anges fordringens belopp och den
ränta som fordras. Borgenären skall också ange de omständigheter som betingar
rättens behörighet, om denna inte framgår av vad som annars anförs. Vid
ansökningen skall fogas styrkt avskrift av den handling varpå fordringen
grundas och, då betalning enligt 1 S andra stycket söks ur fast egendom, skepp
eller skeppsbygge, av den handling varigenom panträtt i egendomen upplåtits.

10

Föreslagen lydelse

omständigheter som betingar rättens behörighet, om denna
inte framgår av vad som annars anförs. Vid ansökningen skall fogas styrkt
avskrift av den handling varpå fordringen gmndas och, då betalning enligt 1 §
andra stycket söks ur fast egendom, skepp eller skeppsbygge, av den handling
varigenom panträtt i egendomen upplåtits.

Ansökningen skall jämte avskrift som anges i första
styckel inges i två exemplar och vara egenhändigt undertecknad av borgenären
eller hans ombud. År endast elt exemplar ingivet, skall rätten mot föreskriven
avgifl ombesörja erforderlig avskrift. Denna gäller i målet lika med
originalet.

4 §

Upptages
ansökningen, före-lägge rätlen gäldenären all inom viss av rällen bestämd lid
efler det lagsökningshandlingarna blivit honom delgivna skriftligen svara å ansökningen
vid påföljd alt målet ändå avgöres. Föreläggandet, som skall tecknas å ena
exemplaret av ansökningen, skall tillika innehålla anmaning till gäldenären alt
hos rälten anmäla personnummer, hemvist, postadress och telefonnummer, såvida
lillförlitlig uppgift härom icke föreligger.

Upptas
ansökningen, skall rätten förelägga gäldenären att inom viss av rätten bestämd
lid efler det lagsökningshandlingarna delgivils honom skriftligen svara på
ansökningen vid påföljd att målet ändå avgörs. Föreläggandet, som skall
tecknas på del ena exemplaret av ansökningen, skall tillika innehålla anmaning
till gäldenären att lämna de uppgifier om sig som avses i 33 kap. I §
första-tredje slyckena rättegångsbalken i den mån uppgifterna i ansökningen
år ofullsländiga eUer felakiiga. Rälten får förelägga gäldenären att vid vite
lämna uppgifter i dessa hänseenden.

Senaste lydelse 1973:241.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Vid
utsättande av tiden för svars avgivande har rätten att taga hänsyn till
belägenheten av den ort där gäldenären bor eller handlingarna eljest kunna
vänlas bliva honom delgivna. Har gäldenären känt hemvist inom riket, må tiden
icke utan synnerliga skäl bestämmas längre än till två veckor.

19 §'

Ansökning om belalningsföreläg-gande
skall göras skriftligen eller muntligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall
innehålla uppgift om borgenärens namn, personnummer, yrke, hemvist,
postadress och telefonnummer samt gäldenärens namn och postadress. Om det
behövs för delgivning med gäldenären, skall uppgift även lämnas om annan
adress där han kan anträffas samt hans personnummer. Saknar gäldenären känd
adress, skall uppgift lämnas om den utredning som gjorts för atl fastställa
delta. Vidare bör anges gäldenärens yrke. hemvist, telefonnummer och andra
omsländigheter som är av betydelse för delgivning. Dessulom skall anges
fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären skall i ansökningen
eller i räkning som åberopas också tydligt och fullständigt ange gmnden för
fordringen och tiden för dess lillkomst samt de omsländigheter som betingar
rättens behörig-hel, om denna inle framgår av vad som annars anförs.

Ansökning om
betalningsföreläggande skall göras skriftligen eller munUigen hos allmän
underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgifter om parterna i den utsträckning
som anges i 33 kap. I § rättegångsbalken. Dessutom skall anges fordringens
belopp och den ränta som fordras. Borgenären skall i ansökningen eller i
räkning som åberopas också tydligt och fullständigt ange grunden för
fordringen och tiden för dess tillkomst saml de omständigheter som betingar
rätlens behörighet, om denna inte framgår av vad som annars anförs.

Ansökning
som görs skriftligen skall avlämnas i två exemplar och vara egenhändigt
undertecknad av borgenären eller hans ombud. Är endasl etl exemplar ingivet,
skall rällen mol föreskriven avgift ombesörja erforderiig avskrift. Denna
gäller i målel lika med originalet. Görs ansökning muntligen, skall genom
rätlens försorg mot föreskriven avgift uppteckning därav ske i två exemplar.
Borgenären eller hans ombud skall med sin underskrift intyga atl uppteckningen
är riktig. Uppteckningen gäller sedan som original.

Räkning
som åberopas skall inges i två exemplar. År räkningen ingiven i endasl ett
exemplar, skall rällen mol föreskriven avgift ombesörja erforderlig avskrift.

'
Senaste lydelse 1982:297.

Prop. 1984/85:109 12

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

22
§"

Upptages
ansökningen, förelägge rätten gäldenären att, såframt han vill helt eller till
någon del bestrida ansökningen, inom viss av rätten bestämd tid efter det
ansökningen jämte räkning, om sådan åberopats, blivit honom delgiven,
skriftligen hos rätten anmäla sitt bestridande vid påföljd att utmätning eljest
må ske. Vid utsättande av tiden för anmälan av bestridande har rätten att taga
hänsyn till belägenheten av den ort där gäldenären bor eller handlingarna
eljest kunna väntas bliva honom delgivna. Utan synneriiga skäl må tiden icke
bestämmas längre än till två veckor.

Har
borgenären i ansökningen fordrat ersättning för kostniid å målet, skall rätten
i föreläggandel angiva vad i sådani hänseende skall, om bestridande ej sker,
utgå utöver kostnaden för blivande delgivning. Ersättningen utgår enligt
bestämmelser som regeringen meddelar.

Föreläggandet,
som skall tecknas Föreläggandel, som skall tecknas

fl
ena exemplaret av ansökningen, på det ena exemplaret av ansök-

skall tillika innehålla anmaning till ningen, skall Ullika innehålla an-

gäldenären att hos rätten anmäla maning lill gäldenären all lämna de

personnummer, hemvist, post- uppgifter om sig som avses i 33

adress och telefonnummer, såvida kap. I § första—tredje styckena räl-

tillförlitlig uppgifl härom icke före- tegångsbalken i den mån uppgif-

ligger. terna i ansökningen är ofullstän-

diga
eller felaktiga. Rätten får förelägga gäldenären att vid vite lämna uppgifter
i dessa hänseenden.

Denna
lag träder i kraft den I juli 1985.

5
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1984:660) om ändring i lagsökningslagen

(1946:808)

Härigenom
föreskrivs att 2 § lagsökningslagen (1946:808) i paragrafens lydelse enligt
lagen (1984:660) om ändring i nämnda lag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2§'

Lagsökning skall göras skriftli- Lagsökning skall göras skriftli-

gen
hos allmän underrätt. Ansök- gen hos allmän undertätt. Ansökningen skall
innehålla uppgift om ningen skall innehålla uppgifter om borgenärens namn,
personnum- parterna i den utsträckning som

'
Senaste lydelse 1981:848. ' Senaste lydelse 1984:660.

Prop. 1984/85:109

Nuvarande
lydelse

mer,
yrke, hemvist, postadress och telefonnummer samt gäldenärens namn och
postadress. Om det behövs för delgivning med gäldenären, skall uppgift även
lämnas om annan adress där han kan anträffas saml lians personnummer. Saknar
gäldenären känd adress, skall uppgift lämnas om den ulredning som gjorls för
att fastställa detta. Vidare bör anges gäldenärens yrke, hemvist,
telefonnummer och andra omständigheter som är av betydelse för delgivning. Dessulom
skall anges fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären skall
också ange de omständigheler som beiingar räi-tens behörighet, om denna inte
framgår av vad som annars anförs. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift
av den handling varpå fordringen grundas och, då betalning enligt I § andra
styckel söks ur fasl egendom, skepp eller skeppsbygge eller egendom som
omfattas av förelagshypotek, av den handling varigenom panträtt i egendomen eller
förelagshypotek har upplåtils.

13

Föreslagen
lydelse

anges
i 33 kap. I § rättegångsbalken. Dessutom skall anges fordringens belopp och
den ränta som fordras. Borgenären skall också ange de omständigheter som
betingar rätlens behörighet, om denna inle framgår av vad som annars anförs.
Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av den handling varpå fordringen
grundas och, då betalning enligt 1 S andra styckel söks ur fasl egendom, skepp
eller skeppsbygge eller egendom som omfatlas av förelagshypotek, av den
handling varigenom panträtt i egendomen eller förelagshypotek har upplåtits.

Ansökningen
skall jämle avskrift som anges i försia stycket inges i två exemplar och vara
egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans ombud. Är endast ett exemplar
ingivet, skall rätlen mot föreskriven avgift ombesörja erforderlig avskrift.
Denna gäller i målel lika med originalet.

6
Förslag till

Lag
om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

Härigenom
föreskrivs att 3 och 5 §§ förvaltningsprocesslagen (1971; 291) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §

Ansökan,
besvär, anmälan, underställning och annan åtgärd, varigenom mål anhängiggöres,
skall ske skriftligen.

Ansöknings-
eller besvärshand- En ansöknings- eller besvärs-

ling
från enskild bör innehålla upp- handling från en enskild skall vara

Prop. 1984/85:109

Nuvarande lydelse

gift om hans namn, personnummer, yrke, postadress och
telefonnummer. Handlingen skaU vara egenhändigt undertecknad av honom eller
hans ombud.

14

Föreslagen lydelse

egenhändigt undertecknad av honom eller hans ombud. Den
skall innehålla uppgift om hans

1. yrke samt personnummer eller
organisationsnummer,

2. postadress och adress tiU arbelsplals
saml I förekommande fall annan adress där han kan anträffas för delgivning
genom stämnings-man,

3. telefonnummer lill bostaden

och arbetsplatsen, dock atl num

mer avseende hemligt telefonabon

nemang behöver uppges endasl om

rälten begär det, samt

4. förhållanden i övrigt av bety

delse för delgivning med honom.

Förs den enskildes talan av ställföreträdare, skall
motsvarande uppgifter lämnas även om denne. Har den enskilde vidtalat ett ombud
all företräda honom, skall ombudets namn, postadress och telefonnummer anges.

En ansöknings- eller besvärshandling från en enskild
skall dessutom innehålla uppgifter om enskild motpart, om sådan finns, i de
hänseenden som anges i andra och tredje styckena. Uppgift om motpartens eller
dennes ställföreträdares yrke, arbetsplats, telefonnummer och ombud behöver
lämnas endasl om uppgiflen ulan särskild utredning är tUlgängtig för den
enskilde. Saknar motparten känd adress, skall uppgift lämnas om den ulredning
som gjorls för att faslslälla detla.

Uppgifier som avses i andra ~ fjärde slyckena skall gälla
förhållandena när uppgifterna lämnas tiU rälten. Ändras någol av dessa förhållanden
eller är en uppgifl ofullständig eller felaktig, skall det utan dröjsmål
anmälas lill rätlen.

År
ansöknings- eller besvärshandling så ofullständig all den icke kan läggas till
grund för prövning i

Är ansöknings-
eller besvärshandling så ofullständig all den inle kan läggas till grund för
prövning i

Prop.
1984/85:109 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sak, skall rätten förelägga sökanden sak, skall rätten
förelägga sökanden

eller klaganden att inom viss tid av- eller klaganden att inom viss lid av

hjälpa bristen vid påföljd att hans hjälpa bristen vid påföljd att hans

talan annars ej upplages till prov- talan annars inle las upp lill pröv

ning, ning. Detsamma gäller om hand

lingen inle uppfyller föreskrifierna i

3 §, såvida inle brislen är av ringa

betydelse förfrågan om delgivning.

Denna lag Iräder i kraft den I juli 1985.

7 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)'
dels atl 14 kap. 2 § skall ha nedan angivna lydelse, dels all i 7 kap. skall
införas en ny paragraf, 26 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 26 §

Sekretess gäller i verksamhet som avser delgivning enligt
delgivningslagen (1970:428) Jör uppgift om enskilds personliga Jörhållan-den,
om det kan antas atl den enskilde eller någon honom närstående lider men om
uppgiften röjs.

Ifråga om uppgijl i allmän handling gäller sekretessen i
högst sjuttio år.

14 kap. 2§ Sekretess hindrar inie att uppgift i annat fall
än som avses i I § lämnas till myndighet, om uppgiften behövs där för

1. förundersökning, rättegång, ärende om disciplinansvar
eller skiljande från anställning eller annat jämförbart räiisligl förfarande
vid myndighelen mot någon rörande hans dellagande i verksamhelen vid en
myndighel där uppgiften förekommer.

' Lagen omlryckt 1982: 1106. - Senasle lydelse 1984:316.

Prop.
1984/85:109 16

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2. omprövning av beslut eller åtgärd av den myndighet
där uppgiften förekommer, eller

3. tillsyn över eller revision hos den myndighet där
uppgiften förekommer.

Sekretess
hindrar inte all uppgift lämnas i muntligt eller skriftligt yttrande av
sakkunnig till domstol eller myndighet som bedriver föamdersökning i brottmål.

Sekretess hindrar inte all uppgift om enskdds adress, telefonnummer
och arbetsplats lämnas tUl en myndighet, om uppgiften behövs där för
delgivning enligt delgivningslagen (1970:428). Vad nu sagts gäller dock inte
uppgift hos televerket om telefonnummer lill enskilds bostad, om den enskilde
hos lekverket begärt atl abonnemanget skall hållas hemligt och uppgiften
omfattas av sekretess enligt 9 kap. 8 § tredje stycket.

Sekretess
hindrar inte att uppgift som angår misstanke om brott lämnas till
åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet som har att ingripa mot
brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda
annan påföljd än böter.

För
uppgift som omfattas av sek- För uppgift som omfatlas av sek

retess enligt 7 kap. 1 - 6 §§, 8 kap. retess enligt 7 kap. 1 - 6 §§, 8 kap.

8 S första stycket, 9 eller 15 S eller 8 §
första stycket, 9 eller 15 § eller

9 kap. 7 §, 8 § försia eller andra 9 kap. 7
§, 8 § första eller andra stycket eller 9 S andra stycket gäl- stycket
eller 9 § andra stycket gäller vad som föreskrivs i tredje ler
vad som föreskrivs i fjärde styckel endast såvitt angår misstan- stycket
endast såvitt angår misstanke om brott för vilket inle är före- ke om
brolt för vilket inte är föreskrivel lindrigare straffan fängelse i skrivet
lindrigare straffan fängelse i två år. Dock hindrar sekretess en- två år.
Dock hindrar sekretess enligt 7 kap. I eller 4 § inle att uppgift ligt
7 kap. 1 eller 4 § inte att uppgift som angår misstanke om brott en- som angår
misstanke om brolt enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken ligt 3,
4 eller 6 kap. brottsbalken mot någon som inte har fyllt arton mot
någon som inte har fyllt arton år lämnas till åklagarmyndighet el- år lämnas
till åklagannyndighet eller polismyndighet. ler polismyndighet.

Tredje
stycket gäller inte uppgift Tredje och fjärde slyckena gäller

som
omfattas av sekretess enligt inte uppgift som omfattas av sekre-

9 kap. 9 S försia stycket. tess enligt 9 kap. 9 § första stycket.

Denna
lag iräder i kraft den 1 juli 1985.

Uidrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1984-11-08

Närvarande:
stalsminislern Palme, ordförande, och slalsråden 1. Carlsson, Lundkvist, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peierson, Andersson, Boström,
Bodsiröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg,
Wickbom

Föredragande:
statsrådet Wickbom

Lagrådsremiss
om effektivare delgivning

1 Inledning

Inom
justitiedepartementet har upprättats en promemoria (Ds Ju 1983:13) Effektivare
delgivning. I promemorian föreslås olika åtgärder i syfte att effektivisera
delgivningsverksamheten. Promemorian innehåller också en redogörelse för
delgivningsverksamhetens organisation, olika delgivningsformer och särskilda
problem i delgivningsverksamheten. Där finns också en redogörelse för
tillgängliga upplysningskällor vid efterforskning av delgivningsadresser samt
en redovisning av kostnaderna i delgivningsverksamheten och vissa statistiska
uppgifter.

Promemorians
författningsförslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I.

Promemorian
har remissbehandlats. Remissyttranden har avgetts av justiliekanslern (JK),
riksåklagaren (RÅ), domstolsverket, rikspolisstyrelsen (RPS),
kriminalvårdsstyrelsen, datainspektionen, riksskatteverket (RSV),
länsstyrelsernas organisationsnämnd (LÖN), socialstyrelsen, riksförsäkringsverket,
postverket, Göta hovrätt, kammarrätten i Sundsvall, Stockholms Ungsrätt,
Göteborgs tingsrätt, Härnösands tingsrätt, länsrätten i Malmöhus län,
poUsstyrelsen i Slockholms polisdistrikt, polisstyrelsen i Helsingborgs
polisdistrikt, polisstyrelsen i Östersunds polisdistrikt, länsstyrelsen i
Kalmar län, lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi. Svenska
kommunförbundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund. Föreningen
Sveriges kronofogdar. Föreningen Sveriges länspolischefer och Föreningen
Sveriges polischefer. Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen,
Sveriges föreningsbankers förbund, Post- och Kreditbanken, Svenska
Inkassoföreningen, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges allmännyttiga
bostadsföretag (SABO),

2 Riksdagen I984I85. 1 saml. Nr 109

Prop.
1984/85:109 18

Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänsiemännens
centralorganisa-lion (TCO).

RÅ har bifogal yttranden från överåklagarna i Stockholm,
Göteborg och Malmö saml från länsåklagarna i Södermanlands, Jönköpings och
Västerbottens län. Länsstyrelsen i Kalmar län har bifogat yttranden från kronofogdemyndighelen
i Kalmar distrikt och polisstyrelsen i Västerviks polisdistrikt. TCO har
bifogal yttrande från Polisväsendets ijänstemannaför-ening avdelning 107.

Televerket har avgivit ett särskilt yttrande över ett i
promemorian upplagd förslag Ull ändring i sekrelesslagen (1980; 100, omirycki
I9i2: 1106).

En sammanslällning av remissyttrandena har uppräilals inom
juslitiedepartementel och finns lillgänglig i lagsUftningsärendei (dnr
2270-83).

Jag avser nu alt la upp frågan vad som kan göras för all
elTeklivisera delgivningsverksamhelen. En del av de ålgärder som enligi min
uppfattning bör genomföras kräver riksdagens medverkan medan andra kan beslulas
av regeringen eller av de myndigheler som skall ombesörja delgivning.

For all klargöra sambandet mellan de olika ålgärder som
enligt min mening behovs för att förbättra effektiviielen i
delgivningsverksamhelen och göra del möjligl för riksdagen alt sälla in de
förslag, som den bör ta ställning lill. i ell vidare sammanhang kommer jag att
i del följande redovisa hur jag limker mig också den del av reformen som bör
beslulas av regeringen. Jag konmier även alt beröra vilka ålgärder jag anser
bör vidtas av de myndigheler som skall ombesörja delgivning.

2 Nuvarande ordning

Delgivning innebär all en handling bevisligen lämnas lill
någon som är behörig att ta emol den. För avsändaren är del ofta av slor vikl
atl få vetskap om och kunna styrka atl handlingen verkligen har näli adressaten
och när detta har skett. Delgivning kan l.ex. vara en förutsätining för all elt
rättsligt förfarande skall kunna komma lill slånd eller för atl ett påböriat
förfarande skall kunna forlsalta. Delgivning kan också vara en förulsättning
för att en dom eller ett beslui skall kunna verkslällas eller för att en
besvärstid eller en annan lidsfrist skall börja löpa.

Föreskrifter om hur delgivning skall gå lill finns i
delgivningslagen (1970:428, DL) och delgivningsförordningen (1979: 101, DF).
Vissa ylleriigare beslämmelser om delgivning finns i 33 kap. rättegångsbalken
(RB). 1 DL ges bestämmelser om olika delgivningsmeloder, vem som skall sökas
för delgivning, verkan av alt adressalen vägrar la emot delgivningshandlingen,
när delgivning skall anses ha skett m.m. DL innehåller däremol inte några
föreskrifter om i vilka fall delgivning skall ske. Sådana föreskrifter finns i
stället i de lagar och andra författningar där krav på delgivning

Prop. 1984/85:109 19

förutsätts.
Där kan också ges beslämmelser som avviker från DL, 1. ex. om aliernaiiva
delgivningsmeloder eller om förbud alt använda vissa delgivningsformer.

En
myndighet som skall delge en handling med någon skall normalt själv ombesöria
delgivningen (2 § försia styckel DL). Detta kan ske på olika säll. Myndighelen
kan sända handlingen med poslen eller överlämna den med bud eller på annat sätt
till den som söks. Som bevis på alt denne har mottagit försändelsen avkrävs den
sökte elt delgivningskvitlo eller elt mottagningsbevis. Denna form av
delgivning kallas ordinär delgivning (3 S första stycket DL).

Om
det finns anledning att anla alt delgivningskvilto eller mottagningsbevis inle
kommer att lämnas eller inte kommer all erhållas i lid, får vissa myndigheler
som regeringen har besläml ombesörja atl handlingen överlämnas till den som
söks i särskild ordning genom postverkets försorg. Denna form kallas särskild
posldelgivning (3 S andra styckel DL).

Kan
delgivningen inte ske på något av de nu nämnda sätten, får den ske genom all
myndigheten anlitar en siämningsman. Denne delger den som söks genom att
överiämna handlingen till denne och utfärda ett intyg om della. Denna form
kallas siämningsmannadelgivning (3 § tredje styckel DL).

I
vissa fall sker delgivning genom kungörelse (3 § fjärde stycket DL). En
särskild form av kungörelsedelgivning är s.k. spikning. Denna form får användas
när varken den sökte eller någon som handlingen kan lämnas till enligt 12 S DL
(s. k. surrogatdelgivning) påiräffas i den söktes hemvist och del inie går att
få reda på var han uppehåller sig. En ytteriigare förutsättning är all del
finns anledning att anla att den sökle har avvikil eller håller sig undan på
annat sätt. Spikning innebär atl handlingen i slutet kuvert lämnas i den söktes
hemvist eller, om detta inte kan ske, fästs på dörren till hans bostad (15 §
andra stycket DL).

Belräffande
innehållet i övrigt i gällande rätt och delgivningsverksamhetens organisation
får jag hänvisa till departementspromemorian.

3
Allmän motivering 3.1 Reformbehovet

DL
lillkom år 1970. Sedan dess har den setts över flera gånger. De senaste
ändringarna i DL irädde i kraft den 1 juli 1979. Syftet med översynerna kan sammanfattningsvis
sägas ha varit att förbilliga och effektivisera delgivningsförfarandet. 1
departementspromemorian framhålls emellerfid all belydande problem kvarslår
olösta inom delgivningsverksamheten och all effektiviteten i verksamhelen
fortfarande är otillfredsställande.

Så
gott som samtliga remissinstanser bekräftar den bedömning av svårighelerna i
delgivningsverksamhelen som har gjorts i promemorian. Från

Prop.
1984/85:109 20

flera
håll understryks all delgivningssvårigheierna - särskil: i siorsiads-områdena -
numera har fått en sådan omfattning att de har blivit elt allvarligt problem i
myndighelernas verksamhel. Också på mindre orler finns problem även om de inie
är lika uttalade som i storstäderna. Bland remissinslanserna är det flera
myndigheter som uppger att en inte obetydlig del av arbelel vid myndighelen
måste ägnas ål delgivningsfrågoroch all svårighelen att genomföra delgivning
minskar effektivilen i myndighetens verksamhel. De flesla remissinslanserna är
ense om att del är nödvändigl all effeklivisera delgivningsverksamheten och
hälsar med Ullfredsslällelse flertalel av de förslag som läggs fram i
promemorian.

För
min del vill jag starki understryka belydelsen av all delgivningsverksamhelen
fungerar effektivt. År della inle fallel försvåras en ralionell planering av
myndighelens verksamhel och elt eflekliv ulnylljande av tillgängliga resurser.
När det gäller l.ex. domslolarna leder misslyckade delgivningsförsök inle
sällan lill all en förhandling måsle siällas in vilkel i sin tur medför svårigheter
för domstolspersonalen, åklagare, advokater m.fl. som har infunnit sig att
utnyttja den spilltid som uppkommer. En annan effekl är atl det i mänga fall
uppstår en påtaglig disproportion mellan den lid som behövs för den egenlliga
handläggningen och den lid som myndigheten måsle ägna ål olika
delgivningsproblem. Exempel på della kan hämlas från den summariska
betalningsprocessen men också från andra områden.

För
enskilda medför en inelTekliv delgivningsverksamhet negaliva konsekvenser
framför alll genom all handläggningsiiderna blir långa. 1 l.ex. civilrätlsliga
tvister löper enskilda risk att göra rättslorlusiei på grund av all elt
långsamt rättegångsförfarande lämnar slora möjligheter för gäldenärer och
andra att undandra egendom eller att vidta andra ålgärder för all sabotera en
kommande verkslällighei. Genom att undandra sig delgivning kan en gäldenär
också skaffa sig förlängd kredittid eller förhindra eller fördröja beslut om
kredilspärr e. d. och under liden ytterligare försämra sin ekonomiska situation
lill men för borgenärerna.

När
del gäller brottmålen är det vidare, som framhålls i promemorian, från
kriminalpolitisk synpunkl olillfredsslällande all handläggningen av målen drar
ut på liden. Brisler i delgivningssystemei försvårar samhällets möjligheter att
utreda bro». Inte minst vid ekonomiska brott ingår det ofta som ett led i
verksamheten att den misstänkte genom att undandra sig delgivning förhindrar
eller försvårar myndigheternas utredningsarbete.

Jag
delar den av många remissinslanser framförda uppfattningen alt effektiviteten i
delgivningsverksamheten behöver förbättras. För detta talar även intresset av
att man - inte minsl i nuvarande samhällsekonomiska läge - tar till vara de
möjligheter som finns att effeklivisera myndighetemas verksamhet. Genom en
effektivare delgivningsverksamhet bör man kunna uppnå rationaliseringsvinster
lill gagn för både samhället och enskilda.

Prop. 1984/85:109 21

3.2 Inriktningen av reformen

3.2.1 Allmänl

De åtgärder som föreslås i promemorian kan sammanfattningsvis
sägas vara inriktade på atl förbättra förutsättningarna för delgivning i
enklare former, atl skapa bällre möjligheter för myndigheterna atl själva efterforska
nya delgivningsadresser saml atl underiätta fältarbetet för släm-ningsmännen. Ålgärder
föreslås också för all förbättra samarbelel mellan myndigheler när del gäller
att genomföra delgivning.

Tanken bakom förslagel är att man genom att öka
effektiviteten hos de enklare delgivningsformerna skall kunna minska
tillströmningen av ärenden lill den mer tidsödande och koslnadskriivande
stämningsmannadelgiv-ningen. Därigenom skulle delgivningsliderna kunna
förkortas väsenlligl samiidigi som resurserna inom slämningsmannaverksamhelen
skulle kunna koncenlreras lill de svårare delgivningsfallen.

De flesla remissinslanserna har ställl sig bakom den
föreslagna inriktningen av reformen. Många av dem understryker vikten av atl
inlegritels-aspeklerna beaklas vid ulformningen av nya beslämmelser. Några
remissinslanser påpekar all den skyldighet som enligt förslaget bör åligga myndighelerna
att själva efterforska nya delgivningsadresser medför behov av
personalförslärkningar. Del ifrågasätts därför om inle åtskilligt mera skulle
slå all vinna om man i slället förslärkle de s. k. delgivningscentralerna och
läl dessa svara för konlrollen av adressuppgifter och efterforskningen av nya
delgivningsadresser.

Flera av de förslag som las upp i promemorian innebär att
myndighelerna får lillgång till effektivare meloder än nu för efterforskning
av och delgivning med den som inte frivilligt medverkar till delgivning.

Som flera
remissinslanser har påpekat måsle man vid utformningen av nya regler på området
ta hänsyn till den enskildes intresse av skydd för sin personliga integritet.
Samtidigt måsle man beakla att en väl fungerande delgivningsverksamhet har slor
beiydelse för samhällets förmåga att tillgodose enskilda rällssökandes krav på
effektivitet i förvaltning och rättskipning. Som jag nyss har berört leder elt
utdraget delgivningsförfarande ofta lill rättsföriuster för enskilda. Del kan
också leda till all rättsläget i för den enskilde mycket vikliga frågor hålls
svävande under lång lid. Åven samhällels förm.åga atl bekämpa brollsiighel i
olika former minskas. I viss ulslräckning måsle därför inlressel av skydd för
den personliga inlegrilelen få vika för intresset av att domstolar och andra
myndigheter kan fullgöra sina rätlsvårdande uppgifier på elt tillfredsställande
säll.

För min del har jag kommit lill den uppfattningen alt
flertalet av promemorieförslagen innefallar en rimlig avvägning mellan de
olika inlressen som berörs. På några punkler anser jag dock alt man av hänsyn
till den enskildes personliga inlegritel inle bör följa promemorieförslagen
fulll ul.

Jag vill också särskili framhålla all tyngdpunkten i
förslaget ligger i atl

Prop. 1984/85:109 22

förbättra
effektiviteten när det gäller de enklare delgivningsformerna. För att man skall
kunna minska användningen av siämningsmannadelgivning krävs att den enskilde
medverkar lill delgivning i enklare former. Gör han inte det, måsle samhällel
ha tillgång till effektiva metoder för t.ex. efterforskning av den sökte så
all delgivning ändå kan genomföras. All delgivning kan ske även i sådana fall
är - sett i elt slörre perspekliv - en fråga om all upprätthålla kravel på
likhet inför lagen. Den som försöker sabolera del rättsliga förfarandel bör ju
inte komma i ett bättre läge än den som lojalt underkastar sig de regler som
gäller.

När
del gäller ansvaret för efterforskningsarbelet vill jag erinra om atl redan
nuvarande beslämmelser innebär att det i försia hand åligger myndigheten att
själv ombesörja delgivning och att siämningsmannadelgivning skall reserveras
för mera kvalificerade delgivningsfall. Från effektiviiels-synpunkl framsiår
det som en lämplig ordning all myndighelerna själva prövar de möjligheter som
finns all genomföra delgivning innan man lar i anspråk den mera tidsödande och
kostnadskrävande stämningsmannadel-givningen. De förslag som jag kommer alt
lägga fram i del följande -framför allt förslagel om skärpning av parternas
skyldighet att tillhandahålla uppgifier för deigivningsändamål - bör kunna
leda lill väsenlligl förbättrade möjligheter all genomföra delgivning i
ordinär form och därigenom skapa förulsättningar för myndigheterna all utan
personalförslärkningar ägna mera lid ål besvärliga delgivningsfall. Jag
förordar därför alt man följer den i promemorian föreslagna inriktningen av
reformen.

3.2.2
Parternas ansvar för delgivningen

Till
grund för DL ligger bl.a. principen all det ankommer på den handläggande
myndighelen att ombesörja delgivning och att .samhället skall svara för
delgivningskostnaderna. Förekommande beslämmelser om vilka uppgifter en inlaga
skall innehålla beträffande den som skall delges är oenhetliga och tillgodoser inte
alltid behovel av uppgifier för deigivningsändamål. Några särskilda krav
slälls i allmänhet inte på sökanden, vare sig denne är en myndighet eller en
enskild, att de uppgifter som lämnas beträffande den som skall delges är
fullständiga och akluella. Inte heller ställs det några krav på den som skall
delges när det gäller dennes medverkan till att delgivning kan genomföras.

I
promemorian föreslås dels att sökanden skall vara skyldig atl ge myndighelen
ett fylligare underiag för delgivning än nu, dels atl den sökle i viss
utsträckning skall vara skyldig att medverka till delgivning. Vidare föreslås
att det införs en särskild avgift som sanktion för de fall sökanden resp. den
sökte inte fullgör sina skyldigheler i <les.sa avseenden.

Förslaget
om att sökanden bör åläggas en ökad uppgiftsskyldighel har vunnit gehör hos de
flesta remissinstanserna. Flera av dem ställer sig också bakom kravet att den
sökte bör vara skyldig all medverka lill

Prop.
1984/85:109 23

delgivning.
Den föreslagna sanklionen har dock kritiserats av många remissinslanser.

Som jag ser det är det
nödvändigt att ansvaret för delgivningen fördelas på elt bättre sätl än nu
mellan myndigheterna resp. sökanden och den som skall delges. Liksom hillills
bör det åligga myndigheterna alt ombesöria delgivning men större krav måste
ställas på parternas medverkan när det gäller atl tillhandahålla de uppgifter
som behövs för ändamålet.

Till en början anser jag
atl parternas skyldighet atl lämna uppgifter om egna förhållanden av betydelse
för delgivning bör skärpas. Vidare bör skyldighelen omfatta fler uppgifter än
nu. Eftersom en pari i allmiinhel själv har den bäsia kunskapen om hur han
enklasl och billigast kan nås för delgivning är det naturiigl all han bör vara
skyldig att uppge det till myndigheten.

Som föreslås i promemorian
och som har godtagits av flertalel remissinstanser bör ökade krav ställas
också på sökanden när del gäller alt tillhandahålla uppgifter om molparten.

I prop. 1981/82:134 om
ändring i lagsökningslagen m. m. uttalade dåvarande departementschefen all det
i första hand borde ankomma på borgenärerna atl tillhandahålla sådana
uppgifter om gäldenären all denne kunde delges. Endast j de fall borgenären
inte kunde få fram dessa uppgifier borde domslolarna vara skyldiga all ta på sig
del många gånger avsevärda arbele som är förenat med efterforskning av nya
adresser. Del framhölls också all ell ökal krav på borgenärerna när del gäller
all tillhandahålla olika uppgifter på sikl kan medföra en noggrannare konlroll
av gäldenärens idenlilet och bostadsförhållanden m.m. i samband med
kreditgivning. vilkel ansågs vara värdefullt i flera avseenden. Uttalandet
föranledde ingen erinran vid riksdagsbehandlingen av propositionen (JuU
1981/82:316, rskr .•iO).

Enligt
min mening bör samma princip gälla även i andra fall än i fråga om mål som
handläggs enligi l.igsökningslagen. Åven i dessa fall har sökanden i allmänhel
bällre förulsällningar än den handlägggande myndighelen all Ullhandahålla
sådana uppgifier.

Med stöd av regeringens
bemyndigande har jag nyligen tillkallat en parlamentariskt sammansatt kommitté
som skall ulreda användningen av personnummer i samhällel, både inom den
offenlliga och den enskilda sekiorn. Enligi sina direkliv (Dir 1984:27) skall
kommittén kartlägga den nuvarande användningen och belysa de fördelar och
nackdelar som är förenade med bruket av personnummer. Kommiltén skall bl.a.
granska om användningen av personnummer kan medföra otillbörligt intrång i den
personliga integriteten och vid behov föreslå de begränsningar i bruket av
personnummer som kan anses påkallade.

Promemorieförslagel om en
ökad uppgiftsskyldighel för parterna innebär en viss utvidgning av
användningen av personnummer i mål och ärenden som handläggs av de allmänna
domstolarna eller förvallningsdom-

Prop. 1984/85:109 24

stolarna.
Med hänsyn lill behovel av all komma Ull rälla med de problem som numera
föreligger på delgivningsområdel anser jag all resullalel av kommitténs arbele
inle bör avvaktas innan man lar slällning lill del nu aktuella förslaget.

Som
jag nämnde nyss har tillgången lill personnummer slor betydelse för både
efterforskningsarbelet och identifikationen av parterna. Jag kan inte finna att
en vidgad uppgiftsskyldighel för parterna i mål eller ärenden såvitt gäller
personnummer utgör ett otillböriigt intrång i den personliga integriteten
eller i övrigl innebär några nämnvärda olägenheter för parterna. Jag förordar
alltså att promemorieförslagel genomförs även vad avser skyldighet att lämna
uppgift om personnummer. Självfallel kan denna liksom andra liknande frågor som
berör användningen av personnummer tänkas komma i elt annal läge när resullalel
av den nya kommitléns arbete föreligger.

Sammanfattningsvis
anser jag atl del nu bör slås fasi atl parterna är skyldiga att lämna sådana
uppgifier om sig själva att de snabbt och enkelt kan delges saml att en sökande
i princip bör vara skyldig att också lämna sådana uppgifter om motparten. Som
en av remissinstanserna har föreslagit bör även den som åberopar förhör med
etl vittne eller begär att någon annan skall kallas till en förhandling eller
ett sammanträde vara skyldig att lämna motsvarande uppgifter om denne. Jag
återkommer till dessa frågor i det följande.

Den
söktes villighet att medverka lill delgivning har naiiurliglvis en mycket stor
betydelse för effektiviielen i delgivningsverksamhelen. Flera remissinslanser
bekräftar atl det under senare år har skell en märkbar försämring i detta
hänseende. Av skäl som jag återkommer till i del följande anser jag emellertid
inle att man nu bör införa en lagsladgad skyldighet för den sökte alt medverka
till delgivning. Däremol bör man öka skyldigheten för den som har anträffats
för delgivning all lämna uppgifier om egna förhållanden av betydelse för
fortsatt delgivning.

Jag
delar också de betänkligheter som har förls fram mol förslaget om att införa en
särskild avgift som en sanktion i delgivningssammmanhang och kommer därför inte
att lägga fram något sådani förslag. Däremol anser jag att det bör vara en
framkomlig väg atl man i viss ulslräckning vidgar möjligheterna till avvisning
i de fall delgivning inte kan ske lill följd av atl föreskrivna uppgifter om
den sökte inte lämnas. 1 fråga om parternas skyldighet att lämna uppgifter om
egna förhållanden ämnar jag föreslå att vite införs som sanktion.

3.2.3
Effektivare delgivningsmeloder

Enligt
nuvarande delgivningslagstiftning skall delgivning i första hand ske med
posten. I promemorian föreslås atl delgivning i enklare fall också skall kunna
ske per telefon. Förslagel har tillstyrkts av de flesta remissin-

Prop.
1984/85:109 25

stanserna.
Åven jag anser alt det bör genomföras och kommer i det följande att lägga fram
ett sådant förslag.

En
fömtsättning för att telefon skall kunna användas för att genomföra eller
påskynda delgivning är naturiigtvis att myndigheten har tillgång till det
lelefonnummmer på vilkel den sökle är anträffbar under dagtid. Med hänsyn till
att en stor del av befolkningen förvärvsarbetar är det nödvändigt att
parternas uppgiftsskyldighet får omfatta även uppgift om telefonnummer lill
arbetsplatsen.

I
promemorian understryks vikten av att samhällel har tillgång till effektiva
delgivningsmeloder i de fall då den sökte inte vill medverka till delgivning.
Jag delar den uppfattningen. Av lätl insedda skäl kan man inte låta t.ex. den
söktes inställning till humvida etl krav som riktas mol honom är gmndat eller
ej få inverka på möjligheterna till delgivning med honom. Syftet med det
rättsliga förfarandel som inletts är ju normalt just att få sådana frågor
prövade.

1
likhet med många remissinstanser anser jag atl samhällets och enskildas
intresse av att myndighetens handläggning av ett mål eller ärende kan ske
snabbt och till låga kostnader har sådan tyngd att den som inle vill medverka
till delgivning i enklare former får ta konsekvenserna av detta. Han bör alltså
få finna sig i det obehag som det kan innebära t.ex. alt delgivning sker genom
stämningsman på hans arbetsplats eller att stämningsmannen kontaktar anhöriga
eller grannar för all få fram erforderliga uppgifter för delgivning. Jag återkommer
till dessa frågor i det följande.

För
atl effektivisera delgivningsverksamhelen föreslås i promemorian atl
arbetsgivare och fastighetsägare åläggs skyldighel att medverka till att
siämningsman får tillträde lill lokaler som inte ulgör bosläder för att
genomföra delgivning. Även delta förslag har fått etl posilivi mottagande av de
flesta remissinstanserna. Också jag anser atl del bör genomföras. Jag kommer
alt behandla förslaget närmare i avsnitt 3.3.6.

F.n.
saknar myndighelerna möjlighel att tillgripa rättsliga tvångsmedel för att
genomföra delgivning. Att mer generellt öppna möjlighet atl använda
tvångsmedel för del ändamålet bör enligt min mening inle komma i fråga. I en
situation, nämligen när det gäller delgivning av stämning i brottmål, kan emellertid
övervägas atl ge möjlighet atl använda tvång. 1 promemorian framhålls att
avsaknaden av möjlighelen till tvångsåtgärder för att delge stämning i brottmål
kan leda till att brottet preskriberas eller till alt del rättsliga förfarandel
inte kan fortsättas. Det föreslås därför alt man bör införa möjlighel till
husrannsakan för atl genomföra delgivning av stämning i brottmål i de fall då
varje annan möjlighet har prövats utan framgång eller på goda grunder bedöms
utsiktslös.

Förslagel
har godlagils av de flesla remissinslanserna. Också jag kan anslula mig lill
det. Jag kommer att behandla förslaget närmare i avsnitt 3.3.6.

Prop. 1984/85:109 26

3.2.4
Upplysningskällor

En
effektiv delgivningsverksamhet förutsätter tillgång till olika uppgifter som
behövs för delgivning. Av intresse är främst de uppgifter om bostadsadress som
finns inom folkbokföringen eller härrör från den. 1 promemorian framhålls att
dessa uppgifter i många fall inle är tillräckliga för alt delgivning skall
kunna genomföras ulan måsle kompletteras med uppgifter från annat häll.

Genom
ändringar i sekretesslagstiftningen år 1982 har enskilda fått möjlighet att
erhålla adressuppgifter från poslverkel. Vidare har vissa myndigheter -
däribland domstolar och polismyndigheter - fåll möjlighet atl erhålla uppgift
om huruvida en person som söks för delgivning vistas i en instiluUon inom
hälso- och sjukvården eller socialtjänsten.

Enligt
promemorian tillgodoser de genomförda ändringarna inte fulll ut kravel på
effektivitet i delgivningsverksamheten. Intresset av att delgivning kan ske
väger så tungt all uppgifier bör få lämnas ul Ull en annan myndighet för
deigivningsändamål i slörre utsträckning än nu. Del föreslås därför alt
nuvarande sekretessbestämmelser ändras så atl en myndighel allUd skall vara
skyldig att på begäran av en annan myndighet lämna ul uppgifter som behövs för
delgivning och som myndighelen har tillgång till.

De
flesla remissinstanserna har godtagit förslagel. Även jag förordar all det
genomförs. Jag återkommer till det i del följande. I samband därmed kommer jag
också att la upp frågan om huruvida sekretess bör gälla för uppgifier inom
stämningsmannaverksamheten.

Arbelsgivare
och fastighetsägare är vikliga upplysningskällor i delgivningsverksamhelen. I
promemorian har föreslagits atl det bör införas en lagsladgad skyldighel för
dem att medverka i delgivningsarbetet genom att vid förfrågan lämna
upplysningar om den som söks för delgivning.

Förslaget
har godtagits av de flesta remissinstanserna. Åven jag anser att del bör
genomföras. Jag återkommer till del i avsnitt 3.3.5.

3.2.5
Avskaffande av kravet på delgivning i vissa fall

I
promemorian tas också upp möjlighelen till att avskaffa kravel på delgivning i
vissa fall. Det framhålls atl det är angelägel att antalet fall. då delgivning
krävs, bringas ned till så låg nivå som rättssäkerheten medger. Härigenom kan
antalet delgivningar minskas och samhällets delgivningsre-surser koncentreras
till de fall då viktiga rättssäkerhetsintressen motiverar kravet på delgivning.

Flera
remissinstanser har understrukit behovet av att del i samband med
författningsändringar på olika områden noggrant övervägs i vilken mån krav på
delgivning bör kvarstå eller uppställas. Några av dem ifrågasätter om man inte
redan i detla lagstiftningsärende belräffande vissa fall skulle kunna släppa
kravet på delgivning, t.ex. i fråga om utslag i lagsökningsmål.

För
egen del anser jag att del är angelägel atl föreskrifter om delgivning

Prop. 1984/85:109 27

med
hänsyn till kostnader, lidsutdräkt och merarbete för myndigheterna som en sådan
åtgärd medför begränsas lill de fall där del är påkallal av rättssäkerhetsskäl.
Som framhålls i promemorian bör en översyn av gällande bestämmelser i sådant
hänseende ske områdesvis i samband med all ändringar av andra skäl görs i de
författningar som innehåller bestämmelser om delgivning. En sådan översyn
faller emellertid utanför ramen för den reform som jag nu förordar.

3.2.6
Ålgärder som kan beslutas av regeringen eller annan myndighet

Allmänt

De
ändringsförslag som jag hittills har berört är av sådan art all de kräver
riksdagens medverkan. I del följande kommer jag all ta upp-vissa ytteriigare
åtgärder av betydelse för effektiviteten i delgivningsverksamheten som kan
beslutas av regeringen eller av de myndigheter som skall ombesöria delgivning.

1
promemorian understryks alt en reform av delgivningsverksamheten också bör
inriktas på att effektivisera stämningsmännens verksamhel. Del framhålls all
förenklade arbetsrutiner, mindre arbetsmängd och enklare samarbetsformer utgör
vikliga inslag i en sådan reform av slämningsmannaverksamhelen. Vidare bör
möjligheterna att använda tekniska hjälpmedel för diarieföring,
registerhållning och informalionssökning las lill vara, särskilt vid
delgivningscentralerna.

Del
framhålls också alt bättre förulsättningar måste skapas för ett samarbete
mellan de uppdragsgivande myndighelerna och slämningsmännen när del gäller all
genomföra delgivning. Framför alll är del vikligt att det dubbelarbete som nu
ofta äger rum för alt efterforska delgivningsadresser begränsas genom att
slämningsmännen underrättas om vilka ålgärder myndighelen har vidlagil för att
genomföra delgivning. Stämningsmännen bör också i större utsträckning än nu få
del av de uppgifier om den sökle som myndighelen har lillgång lill och som kan
underiätta delgivning. Vidare är det angeläget att slämningsmannaverksamhelen
samordnas när del gäller utbildning, arbetsrutiner m. m. och atl verksamhelen
följs upp kontinuerligt.

Åven
dessa förslag har fått etl positivt mottagande hos de flesla remissinstanserna.

För
egen del får jag anföra följande.

Minskning
av anlalel uppdrag hos slämningsmännen

En
förulsällning för att slämningsmannaverksamhelen skall kunna göras effektivare
är atl antalet delgivningsuppdrag som skall ulföras av siämningsman kan
minskas. Som jag har nämnt i det föregående bör siämningsmannadelgivning
begränsas lill de svårare delgivningsfallen. De resurser som frigörs genom all
anlalel stämningsmannauppdrag minskas bör användas lill ett mer kvalificerat
eflerforskningsarbete i dessa fall. Detla bör i sin

Prop. 1984/85:109 28

tur
kunna leda till alt delgivning kan genomföras i betydligt slörre antal sådana
fall än f. n.

En
minskning av antalet stämningsmannauppdrag fömtsätter alt den myndighet som
skall ombesöria delgivningen effektiviserar sin egen delgivningsverksamhet och
inte - som nu ofta är fallel - mtinmässigt överiämnar delgivningsärenden till
stämningsman efter etl eller annal försök med ordinär delgivning. Som framhålls
i promemorian bör utgångspunkten vara den alt den handläggande myndighelen
själv vidlar rimliga ålgärder för alt genomföra delgivning och atl
siämningsmannadelgivning i princip reserveras för de svårare
delgivningsfallen, t. ex. sådana fall där den sökte mera systematiskt söker
sabotera delgivningsförsök eller där arbetet med alt få fram uppgift om var
delgivning kan ske är tidsödande eller kräver särskilda åtgärder.

Gällande
bestämmelser innebär atl delgivning i första band skall ske genom ordinär
delgivning eller, om det finns anledning att anta alt delgivningskvilto eller
mottagningsbevis inte kommer att lämnas eller inte kommer att erhållas i lid,
genom särskild posldelgivning (gäller endast vissa myndigheter). Försl när del
har konstaterats att delgivning inle kan ske genom myndighelens egen försorg,
får siämningsmannadelgivning användas (jfr 3 S tredje styckel DL).

Nuvarande
ordning infördes genom ändringar i DL, vilka trädde i krafl den I juli 1979.
Syftet med ändringarna var att en ökad satsning skulle ske på de enkla och
billiga ordinära delgivningsformerna saml att en större restriklivitet skulle
iakttas i fråga om användningen av siämningsmannadelgivning (prop. 1978:79: II s.
17 och 28). I propositionen anförde den dåvarande departementschefen (s. 29 f)
atl siämningsmannadelgivning bör Ullgripas endast i kvalificerade fall. Det
framhölls också i propositionen all siämningsmannadelgivning aldrig får väljas
slentrianmässigt utian bör föregås av en prövning av behovel i det enskilda
fallel.

Eftersom
det redan enligt nuvarande bestämmelser åligger domstolar och andra myndigheler
att själva försöka delge innan uppdrages lämnas lill stämningsman anser jag
inte atl det behövs någon ytteriigare skärpning av fömtsättningarna för atl
siämningsmannadelgivning skall få användas. Men jag vill erinra om atl del i
myndigheternas åliggande ingår inle bara alt sända ut handlingarna med ordinär
delgivning eller särskild posldelgivning utan också atl kontrollera att
handlingarna sänds lill rätt adress. Etl minimikrav är att domstolen eller
myndigheten - om delgivningsförsändelsen kommer i retur outlösl eller
delgivningskvitlol inle kommer in inom rimlig Ud - kontrollerar adressuppgiften
hos någon adresskälla (mantalsregister, postverket, SPAR eller pastorsämbete)
samt försöker nå der eftersökte per telefon i bostaden eller på arbetsplatsen.

När
det gäller frågan om vilka arbetsrutiner som kan vara lämpliga för att
åsladkomma ell bällre resultat vid ordinär delgivning får jag hänvisa till vad
som anförs under avsnitt 8.5.2 i promemorian.

Prop. 1984/85:109 29

I
sammanhanget vill jag understryka vikten av atl den personal hos myndighelerna
som sysslar med delgivningsfrågor får information om de arbetsrutiner som bör
användas i delgivningsverksamhelen. Eflersom huvuddelen av delgivningarna
förekommer inom domstolarnas verksamhetsområde kan det vara lämpligt all
domstolsverket i samarbeie med andra berörda centralmyndigheter utarbetar en
mer ingående information lill ledning för den personal som sysslar med
delgivningsfrågor.

Del
är också vikligt all handläggningen av delgivningsfrågor inom en myndighel sker
på ell raiionelli sätt. Som föreslås i promemorian kan det hos myndigheter som
i någon nämnvärd ulslräckning delger handlingar vara lämpligt att huvudansvaret
för delgivningsverksamhelen läggs på en särskilt utsedd befattningshavare.
Denne bör bl.a. fortlöpande övervaka delgivningsarbetet, handleda den personal
som sysslar med delgivning, handlägga svårare delgivningsfrågor saml se lill
all samarbelel i delgivningsfrågor mellan myndighelen och andra myndigheter
och ingivare fungerar effektivt.

Av
Slor beiydelse för slämningsmannens verksamhel är all han får tillgång lill
alla uppgifter av betydelse för delgivningen. 1 promemorian framhålls alt del
underlag för delgivning som uppdragsgivarna f. n. lämnar till slämningsmännen
ofta är alltför magert. Jag kommer senare all föreslå regeringen all det i DF
las in en beslämmelse som ålägger uppdragsmyn-digheien atl lämna del underlag
som den har tillgängligt.

Informationsutbytet
i delgivningsärenden

För
alt undvika all del sker ett dubbelarbete i delgivningsärenden föreslås i
promemorian alt den handläggande myndighelen dokumenterar vilka
efterforskningsålgärder som den har vidlagil. En sådan dokumenlalion är till
hjälp för planeringen av myndighetens fortsalla eflerforskningsarbete när ett
delgivningsförsök har misslyckats men framför alll för stämningsmannen i de
fall ett ärende överiämnas för siämningsmannadelgivning. Del föreslås atl
dokumentationen görs på en för ändamålet framtagen blankett som vidarebefordras
lill slämningsmännen. Denne bör i sin lur på blankellen ange vilka
efterforskningsålgärder han själv har vidlagil. Blankellen bör vara uiformad på
ett sådani sätl all den även kan användas som underlag för prövning av frågan
huruvida delgivning genom kungörelse eller s. k. spikning skall ske. Vidare
föreslås ati man för alt öka akiualite-len och tillföriitligheten hos
uppgiflerna i folkbokföringen bör ta lill vara den informalion om ny
bosällningsadress som kan erhållas vid siämningsmannadelgivning och återföra
den Ull folkbokföringen. Visar del sig vid delgivningsUllfällei alt den sökle
har byti bostadsadress, bör slämningsmännen underrätta vederbörande
pasiorsämbeie om förhållandel, exempelvis genom all översända en kopia av den
blankett som nyss har föreslagits.

Också
dessa förslag har vunnit gehör hos remissinslanserna. Åven jag

Prop. 1984/85:109 30

förordar
att de genomförs. Som RPS har anförl bör skyldighelen att underrätta
vederbörande folkbokföringsmyndighel om ändrad bostadsadress inte ankomma på
den enskilde slämningsmännen utan på polismyndigheten eller den
uppdragsgivande myndighelen. Vidare bör sådana uppgifier ses som etl underlag
för en eventuell utredning om rätt kyrkobokföringsorl som del enligt
folkbokföringsförordningen (1967; 198) ankommer på folkbokföringsmyndigheten
atl utföra. Bestämmelser i ämnet kan införas utan all resultatet av den nu
pågående utredningen (Fi 1983:04) om förbättrad folkbokföring m. m. avvaktas.
Bestämmelserna bör las in i DF.

Förordnande
som siämningsman

Polismyndigheterna
förordnar stämningsmän till det antal som behövs i varie polisdistrikt (23 §
DL). När en polismyndighet anlitas för siämningsmannadelgivning utförs
delgivningen av en stämningsman som är förordnad av den polismyndighet till
vilken handlingarna har sänts. I vissa fall får även en polisman anlitas (7 S
DF).

Beslämmelserna
anses innebära atl den som har förordnals av en viss polismyndighet är behörig
all vara stämningsman endast inom den polismyndighetens distrikt. Vissa
stämningsmän har emellerlid förordnals som stämningsmän inle bara av den egna
polismyndigheten ulan även av angränsande dislrikls polismyndigheter. Syftet
med detla är alt möjliggöra alt stämningsmännen fullföljer ett
delgivningsuppdrag även om det visar sig atl delgivningen måste genomföras
utanför del egna polisdistriktet. RPS har i sina anvisningar för förfarandet
vid delgivning genom siämningsman rekommenderat atl stämningsmän i
storsladsområdena förordnas som stämningsmän även i angränsande polisdistrikt.

Normall
arbeiar emellertid en stämningsman endast inom del egna polisdistriktet. Om
del visar sig under uppdragels utförande all den som söks för delgivning inle
finns i dislriklel men kan antas finnas på en adress i annal dislrikl,
ålersänder flera polisdislrikl delgivningshandlingarna med hindersbevis lill
uppdragsgivaren. På hindersbevisel anlecknas den nya adressuppgiften. Del får
sedan bli uppdragsgivarens sak all sända ell nyll delgivningsuppdrag Ull det
polisdistrikt som har hand om delgivningar på den nya adressen.

En
del polisdistrikt använder en annan melod i dessa fall. Polisdistriktet sänder
över delgivningshandlingarna till del distrikt som sköter delgivningarna på
den nya adressen och underrättar uppdragsgivaren om översändandet.

I
promemorian föreslås all slämningsmannaförordnanden bör ge behö-righei all
ulföra siämningsmannadelgivning var som helsl i landel på uppdrag av den
polismyndighei som har ulfärdal förordnandet och all delsamma bör gälla
delgivning som uiförs av polisman. Del föreslås också alt en siämningsman bör
få rätt att begära biträde av en siämningsman i ell annat distrikt.

Prop. 1984/85:109 31

Förslagel har tillstyrkts av de flesta remissinstanser som
har lagil upp frågan. Del avstyrks emellertid av RPS som anser att del inle ger
några fördelar från effekiiviieissynpunkt och atl del dessulom kan leda till
viss svårkontrollerbar verksamhet. Enligt RPS kan förslaget om skyldighel för
siämningsman i andra distrikt atl lämna biträde med uppgifter och
delgiv-ningshjälp inte fås att fungera med nuvarande arvodeskonsiruklion.

Enligt min
mening behövs en slörre flexibiliiet i stämningsverksamhelen för atl bättre
tillgodose behovet av effektivitet. Del förefaller inte rationellt att ett
delgivningsuppdrag 1. ex. i elt näriiggande polisdistrikt fördröjs eller inie
kan genomföras på grund av all slämningsmännen saknar behörighet all genomföra
delgivning där. Jag förordar därför all förslaget om all ell
siämningsmannaförordnande skall ge behörighel alt verkställa delgivning var som
helsl i landel genomförs. Detsamma bör gälla en polismans rätl alt ulföra
delgivning.

Självfallet
bör en siämningsman även i fortsättningen ha det egna polis-distriklel som sill
huvudsakliga arbetsområde. Det kan emellerlid länkas läll då slarka rationella
skäl lalar för all ell delgivningsuppdrag fullföljs i etl närbeläget
polisdislrikl av den stämningsman som försl har fåll uppdraget i stället för
atl ärendel ålersänds lill uppdragsgivaren med hindersbevis eller
vidarebefordras lill det andra polisdistriktet. Detta kan vara fallet t. ex.
när en siämningsman har fåll veiskap om all den sökle lillfälligl uppehåller
sig på en plais i det andra distriktet eller att hans arbetsplats är belägen
där och delgivning inte har gått att genomföra i del egna polisdislrikiet.

Vid
bedömningen av om etl delgivningsuppdrag skall fullföljas inom ett närbeläget
dislrikl eller överlämnas lill del dislriklel måsle hänsyn också las lill hur
pass brådskade ärendet är, de merkostnader som kan uppkomma för delgivningen
och sannolikheten för atl delgivningsförsökei lyckas. Det bör ankomma på
polismyndigheten atl inom ramen för arbetsledning och utifrån de lokala
förhållandena ge närmare anvisningar när det gäller förutsättningarna för att
etl delgivningsuppdrag skall få fullföljas utanför stämningsmannnens eller
polismunnens eget distrikt.

Del är också angelägel all samarbelel mellan siämningsman
i olika dislrikl förbättras. Detla kan ske på olika sätt, l.ex. att man
biträder varandra med kontroll av osäkra adressuppgifter innan ell ärende överiämnas
lill ell annal polisdislrikl eller redovisas till uppdragsgivaren med hinder.
Del ligger i sakens natur att det inte kan bli fråga om biträdeshjälp av mera
omfallande slag. I sådana fall bör ärendel i slället vidarebefordras lill del
andra distriktet. Med hänsyn härtill anser jag atl det inte finns anledning
ändra nuvarande beslämmelser om ersällning till fritidsarbe-tande stämningsmän
m. fl. för delgivningsuppdrag.

Som jag har nämnl nyss är del inle ovanligt atl elt
delgivningsärende återsänds till uppdragsgivaren med hindersbevis i de fall det
visar sig all den som söks för delgivning inle finns i dislriklel utan kan
antas finnas på en annan adress i ell annal dislrikl.

Prop. 1984/85:109 32

I
promemorian förordas för dessa fall att ärendet i stället sänds direkt till det
polisdistrikt som har hand om delgivningsverksamheten på den aktuella orten.

Åven
jag förordar att den arbetsmetoden används eftersom den generelll sett bör leda
till en snabbare delgivning. Den bör alltså normalt användas om inte
uppdragsgivaren uttryckligen har begärt att ärendet skall återsändas vid
hinder mot delgivning.

Parkeringstillstånd

Enligt
156 § vägtrafikkungörelsen (1972; 603, VTK) får bl. a. fordon som används av
polispersonal i tjänsteutövning, om omständigheterna kräver det och särskild
försiktighet iakttas, stannas eller parkeras utan hinder av förbud som har
meddelats genom lokal trafikföreskrift. Den övervägande meningen torde vara att
stämningsmän inte är polispersonal i den mening som avses i nämnda bestämmelse.

I
promemorian påpekas atl det faktum att siämningsman inte anses omfattas av
bestämmelsen medför att de, särskilt i storstadsområdena, ofta behöver leta
efter en ledig parkeringsplats och ibland även avbryta ett delgivningsförsök
därför atl parkeringstiden löper ut vilket är till men för effektiviteten.

Polisstyrelsen
i Stockholms polisdistrikt anser atl det inte är möjligt att bedriva en
effektiv delgivningsverksamhet i Stockholm utan parkeringstillstånd. Eflersom
Stockholms kommun inte lämnar erforderliga dispenser krävs en ändring av
bestämmelserna. RPS anser däremot att problemet bör lösas genom s. k.
nytloparkeringstillstånd även om sådana lillstånd är förenade med vissa
kostnader.

För
egen del vill jag framhålla att ett delgivningsuppdrag som utförs av en
siämningsman ofta avser ett ärende av slor vikt och är brådskande. Det är
naturligtvis inte tillfredsställande att utförandet av uppdraget försvåras
eller omintetgörs på grund av parkeringssvårigheler.

Efler
samråd med chefen för kommunikalionsdepartemeniel har jag kommil lill den
uppfattningen alt problemet bör lösas lokalt. Enligt vad jag har erfaril kommer
RPS, trafiksäkerhetsverket och Svenska kommunförbundet att ta upp
överläggningar i syfte att finna lokalt anpassade lösningar. Jag anser därför
att det f. n. inte finns anledning att vidta några ytteriigare åtgärder.

Biltelefoner

I
promemorian framhålls att stämningsmännen i regel saknar sambandsmedel när de
fullgör sin verksamhet på fältet. Stämningsmännen har små möjligheter att
kontakta sin arbetsledning för att få ytterligare uppgifter under fältarbetets
gång, t.ex. hjälp med registerslagning och annan efterforskning av adresser.
De har också begränsade möjligheter :Ut få kontakt med hyresvärdar,
arbetsgivare, myndigheter med registeruppgifter, den

Prop.
1984/85:109 33

eftersökle
eller någon honom närslående. I promemorian anförs all sambandsproblemen
skulle till slor del kunna lösas genom all slämningsmännen utrustas med
biltelefoner. Det föreslås därför att i vart fall polisdistrikt med
heltidsanställda stämningsmän utrustas med biltelefoner.

Förslagel
har tillstyrkls av flertalet remissinstanser som har berört frågan.

Också
jag anser att anskaffande av biltelefoner kan vara av värde när det gäller att
effeklivisera stämningsmännens verksamhet. Med hänsyn till kostnaderna bör
emellertid ett beslut härom föregås av viss försöksverksamhet. Denna bör
enligt min mening föriäggas till Stockholm. Jag kommer att föreslå regeringen
att det för det kommande budgetårel avsätts medel för en försöksverksamhet med
biltelefoner. Ledningen och utvärderingen av en sådan försöksverksamhet bör
ankomma på polismyndigheten i Stockholm.

Konlorsdelgivning

I
promemorian påpekas att en delgivningsmetod som tidigare använts mycket och med
gott resultat vid flera polisdistrikt är s. k. konlorsdelgivning. Den innebär
att den som skall delges själv kommer lill stämningsmannen
(delgivningscentralen) och hämtar delgivningsförsändelsen.

Som
jag ser det kan den s. k. konlorsdelgivningen i vissa fall vara ell lämpligt
sätt att öka effekUviteten i slämningsmannaverksamhelen. Försök som har gjorts
vid Stockholms polisdistrikt har visal att konlorsdelgivning fungerar bra om
delgivningsförsändelser kan avhämtas av de eftersökta på en centralt belägen
plats. Del har däremot visat sig alt knappast någon avhämtar
delgivningsförsändelsen, om en perifert belägen plats anvisais som
avhämtningsplats.

Jag
anser därför att RPS och de lokala polisdistrikten bör verka för att
konlorsdelgivning kan ske i för ändamålet lämpliga lokaler som disponeras av
polisen. Detta kan ske genom att RPS utfärdar allmänna råd för sådan
verksamhel.

ADB-stöd

F.
n. pågår vid delgivningscentralen i Stockholm en försöksverksamhel med ADB-stöd
i delgivningsverksamheten. Målsättningen är att registrering av uppdragen och
registerhållningen skall ske med hjälp av ADB-teknik. Registrering och sökning
i registren avses ske vid bildskärmsterminal med möjlighet till utskrift av
registerutdrag på radskrivare.

I
promemorian framhålls att det är angeläget att systemet utformas så att del ger
möjlighet att söka efter uppgifier om var delgivning kan ske inte bara i
delgivningscentralens egna register utan även i vissa andra myndigheters
register. I promemorian ges exempel på vilka register som i detta hänseende är
av störst intresse.

1
promemorian föreslås att - om försöksverksamheten faller väl ut - 3 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr
109

Prop. 1984/85:109 34

del
bör övervägas all införa liknande syslem vid delgivningscenlralerna i Göleborg
och Malmö samt i vissa undra slörre polisdistrikt. 1 medelstora och mindre
polisdistrikt där det inte finns volymmässiga förulsällningar för ell separat
ADB-stöd i delgivningsverksamhelen bör i stället undersökas om Slämningsmännen
kan få lillgång lill ADB-siöd i eftersökningsarbelel med hjälp av den
dalaulruslning som för övrigt finns vid sådana polisdislrikl eller på annal
håll. Det bör också övervägas att inrätta en för siämningsman gemensam
upplysningscentral. som kan hjiilpa främst slämningsmännen i mindre dislrikl med
eflertorskning av adresser, informalion om delgivningsmeloder och meloder för
efterforskning av adresser, informalion om lagändringar m. m. Möjlighelerna
all knyta en sådan upplys-ningsfunklion lill delgivningsceniralen i Slockholm
bör utredas när denna har fåll sill ADB-slöd. Härigenom skulle även mindre
polisdistrikts stämningsmän via telefonkontakt med denna upplysningscentral
kunna få upplysningar direkt från olika regisler utan tidsförlusler i
delgivningsarbeiei.

De
flesla remissinslanserna är posiiiva lill tanken på ADB-slöd i delgivningsverksamheten
i enlighel med vad som skisseras i promemorian. Enligi domsiolsverkel lorde
även finnas möjlighel alt anordna terminalålkomsl lill olika regisler med den
ADB-ulmslning som redan nu finns eller är under uppbyggnad inom
domsiolsväsendei. Domstolsverket har för avsikt alt närmare undersöka de
tekniska och ekonomiska möjligheterna. Från flera håll framhålls emellerlid all
lerminalålkomsl lill många av de regisler som anges i promemorian aktualiserar frågor
om sekretess- och inlegrilelsskydd som bör bli föremål för närmare ulredning.

För
min del anser jag atl en utformning av ADB-stöd i enlighel med vad som
skisserats i promemorian i hög grad torde kunna bidra till alt effektivisera
slämningsmannaverksamhelen. Jag anser också det lämpligl att man vid
uppbyggnaden av nya eller vid översyn av befinlliga ADB- system för
diarieföring och målregistrering undersöker möjligheterna Ull konlroll av
adressuppgifter mot SPAR i enlighel med vad som redan nu sker i REX-syslemel.

Som
flera remissinslanser har påpekat aktualiserar frågan om terminalålkomst lill
vissa av de regisler som anges i promemorian frågor om sekretess- och
integritetsskydd. Dessa frågor bör utredas närmare sedan erfarenheler vunnits
av försöksverksamhelen med ADB-slöd vid delgivningscentralen i Stockholm.

Blanketter

Domstolsverket
har lill uppgift att efter samråd med RPS och postverket fastställa bl.a.
formulär till delgivningskvitlon. Dessa formulär ges ul i domstolsverkets
blanketlserie (Dv-serien).

För
atl klara ökade krav på informationsutbyte mellan myndighelerna i
delgivningsverksamheten föreslås i promemorian att domstolsverket i samarbete
med RPS och andra berörda myndigheler lar fram ett nyit

Prop. 1984/85:109 35

formulär
till delgivningskvilto samt en ny bilaga. En kopia av bilagan kan användas för
atl återföra adressinformation från stämningsmän lill
folk-bokföringsmyndigheierna. Vidare föreslås atl RPS ser över och samordnar
den flora av "hemmagjorda" blanketter som nu används av stämningsmännen
i de olika polisdistrikten.

För
min del anser jag atl förslagel är ägnat alt underlätta informalionsul-byiet
mellan myndighelerna. Som nämns i promemorian torde uppgiflen rymmas inom det
bemyndigande som domstolsverket redan har enligt 17 S DF. 1 samband med
översynen av formulär Ull delgivningskvilto bör beaktas den söktes behov av
informalion om delgivningsförfarandet. Del är också angeläget att RPS ser över
de blanketter som nu förekommer i de olika polisdistrikten i syfte all
åsladkomma en slörre enhetlighet.

Utbildning

Som
framhålls i promemorian är det en viklig förutsätining för att
delgivningsverksamhelen skall kunna göras effektivare att den personal som
handlägger delgivningsfrågor erhåller erforderlig utbildning för sin arbetsuppgift.
Frågan bör uppmärksammas av de myndigheter på vilka del ankommer all ombesörja
delgivning. När det gäller stämningsmannaverksamheten bör RPS överväga
möjligheterna till samordnad utbildning för stämningsmännen.

3.3
De särskilda lagförslagen

Jag
övergår nu lill atl behandla de olika lagförslagen.

3.3.1
Parternas uppgiftsskyldighet

Mitt
förslag: Kravel på parterna när det gäller att tillhandahålla uppgifter om
egna förhållanden som behövs för delgivning skärps. Vidare skärps en sökandes
skyldighet att i sin första inlaga lämna uppgifter för deigivningsändamål om
molparten liksom en parts skyldighet att lämna uppgift om etl vittne eller
någon annan som skall kallas till en förhandling.

Promemorieförslaget:
Överensstämmer i allt väsentligt med mitt förslag (s. 48-62). I förhållande
till promemorieförslaget innebär dock mitt förslag en viss uividgning av
parternas uppgiftsskyldighel.

Remissinstanserna:
Promemorieförslagel tillstyrks eller lämnas utan erinran av så gott som
samthga remissinstanser. En remissinstans avstyrker förslaget om en ökad
skyldighel för en sökande att lämna uppgifter om motparten med hänvisning till
att det i mål om lagsökning eller betalnings-

Prop.
1984/85:109 36

föreläggande många gånger kan vara omöjligt för sökanden
att få fram föreslagna uppgifier. En annan remissinstans anser att den ökade
uppgiftsskyldigheten skulle innebära en inle oväsentlig och i många läll
onödig belastning för sökanden. En iredje remissinslans anser att parternas uppgiftsskyldighet
bör utvidgas i förhållande till promemorieförslaget och även omfatta vittnen m.
fl. som skall kallas lill en förhandling.

Skäl för mitt förslag: Föreskrifier om vilka uppgifter som
skall lämnas i ell mål eller ärende om den som skall delges finns i de lagar
och förordningar som innehåller beslämmelser om alt delgivning skall ske.
Föreskrifterna innebär i allmänhel all sökanden i sin ansökan utöver uppgifter
om parternas namn skall lämna uppgift om både sin egen och motpartens
postadress. 1 övrigl är bestämmelserna om sökandens uppgiftsskyldighel
oenhetliga till både innehåll och ulformning. I några fall har sökanden ålagts
en relativt omfattande uppgiftsskyldighel, i andra fall är uppgiftsskyldighelen
begränsad till eu fåtal uppgifter. 1 en del fall är uppgifterna obligatoriska,
i andra fall är beslämmelsen om vilka uppgifier som skall lämnas utformad som
en rekommendation. En blandning mellan dessa former är inie ovanlig. Bestämmelserna
är endast i undantagsfall förenade med någon uttrycklig sanktion för
underlålenhel all lämna föreskrivna uppgifier.

Enligt nuvarande lydelse av 33 kap. 1 § RB skall en parts
första inlaga i rättegången innehålla uppgift om hans namn, hemvist,
personnummer och postadress. Parterna är således f. n. skyldiga all lämna dessa
uppgifier om sig själva. 1 paragrafen ges vidare en rekommendaiion lill
parterna all lämna uppgifl om även sill yrke, telefonnummer och de övriga
omständigheter som har betydelse för delgivning med dem. 1 samma paragraf ges
också en rekommendaiion om att en stämningsansökan bör innehålla motsvarande
uppgifter om motparten. Uppgifl om motpartens namn och hemvist är dock alllid
obligalorisk. Om en part har anlitat ett ombud, är parten skyldig att uppge
ombudets namn, postadress och telefonnummer. En part är vidare skyldig att
anmäla till rällen om det sker någon ändring i de uppgifter som han själv har
lämnat.

Promemorieförslagel innebär atl fler uppgifter än nu blir
obligatoriska. Enligt förslagel skall en part således - ulöver uppgift om sitt
namn, hemvisi, personnummer och postadress - i sin första inlaga vara skyldig
att lämna uppgift om sitt yrke, telefonnummer och övriga omständigheter som kan
ha betydelse för delgivning. Även organisationsnumrel för en juridisk person
blir obligaioriskt.

Beträffande stämningsansökningar och andra liknande
ansökningshandlingar samt besvärsinlagor föreslås att en part skall vara
skyldig all lämna motsvarande uppgifter om molparten. Vidare föreslås i de fall
molparten är en fysisk person atl uppgift skall lämnas om motpartens
kyrkobokföringsadress, om denna är en annan än postadressen, saml om vem som
är motpartens arbetsgivare, dennes adress och telefonnummer. Uppgifl om

motpartens yrke. arbelsgivare och telefonnumer behöver
dock lämnas endasl om den är känd för parten. Detsamma gäller uppgift om
motpartens ombud.

Promemorieförslaget har godtagils av så gott som samtliga
remissinstanser. Som nämnts tidigare har dock några remissinslanser framfört
invändningar mot den föreslagna omfattningen av en sökandes uppgiftsskyldighet
belräffande motparten.

Som jag ser del är del av stor betydelse att en myndighel
i ett så tidigt skede som möjligt får Ullgång lill de uppgifter som kan vara av
betydelse för kommande delgivningar med parterna. Vissa uppgifter kan
väsenlligl underiätta eller påskynda en delgivning utan alt för den skull vara
en direkt fömtsättning för alt åtgärden skall kunna genomföras. Detla är
förhållandel med en uppgift om l. ex. telefonnumrel lill en paris bostad eller
arbetsplats. Genom elt telefonsamtal kan en myndighet påminna parlen atl
återsända delgivningskvitlol eller en siämningsman komma överens med den sökle
om ell säll för delgivning som inte medför någon olägenhet för denne eller få
besked om alt den sökte är bortrest och inle aniräffbar för delgivning under
den narmasle liden.

Tillgången lill parternas lelefonnummer kan också i vissa
fall onödiggöra delgivning genom alt en myndighet l.ex. i stället för all delge
en part etl föreläggande om komplellering per telefon kan upplysa parlen om i
vilkel avseende en komplettering måsle ske.

Eflersom en part i allmänhel själv har den bäsia kunskapen
om hur han enklast och billigast kan nås för delgivning anser jag atl han bör
vara skyldig alt i sin försia inlaga lill en myndighel utförligt uppge de omsländigheter
som kan ha sådan betydelse.

Tillgången lill vissa uppgifier om parterna har betydelse
även för andra ändamål än delgivning. Förutom alt en uppgifl om t.ex. en parts
person-eller organisationsnummer har stor betydelse för efterforskning av nya
delgivningsadresser medger de en säkrare idenlifikation av parlen vilkel gagnar
rältsäkerheten både vid myndighelens handläggning och vid senare verkställighet
av myndighelens avgörande.

Av vad jag har sagl nu framgår all jag delar uppfattningen
all parternas uppgiftsskyldighel om egna förhållanden bör vidgas. Enligi min
mening bör dock några jusleringar göras i förhållande till promemorieförslagel.
Sålunda menar jag atl den föreslagna skyldigheten för part atl lämna uppgift om
motpartens kyrkobokföringsadress när denna är en annan än postadressen i många
fall skulle bli betungande både för den enskilde och de anlitade myndigheterna.
Del är f.ö. inle säkert all man vid en sådan konlroll kommer fram till den
rätta adressen, eftersom även uppgifterna i kyrkobokföringen kan vara
inakluella på grund av försummad flyttnings-anmälan. Vad som behövs för
deigivningsändamål är den akluella postadressen och, t. ex. när denna är en
boxadress, uppgifl om gatuadress eller bostadsadress. Jag förordar därför i
stället en reglering huvudsaklig över-

Prop.
1984/85:109 38

ensstämmelse
med 2 och 19 SS lagsökningslagen, dvs. alt del ulöver uppgift om posladress
skall lämnas uppgifl om annan adress där parlen kan anträffas för delgivning
genom siämningsman. Det kan därvid vara lämpligl att i lagtexten särskilt
betona all de uppgifter som lämnas skall vara aktuella.

En
bidragande orsak lill svårigheier i delgivningsverksamhelen är all den som
fiöks för delgivning ofta finns på sin arbetsplats under daglid och alltså inle
är anträffbar på sin bostadsadress, vilken i de flesta fall läggs till grund
för delgivningsförsök. Som jag ser det är det en avgörande förulsällning för
en effektivare delgivningsverksamhet alt myndigheter och siämningsman får
tillgång till uppgifl om var den som söks för delgivning är anträflbar under
normal arbetstid.

Promemorieförslagel
innebär i della hänseende all del åligger sökanden atl lämna uppgift om
motpartens arbelsgivare om uppgiften är känd för sökanden. Någon skyldighel för
parterna all upplysa om sina egna arbelsgivare föreslås inle.

Della
är enligi min mening inte tillräckligt. Jag förordar att båda parter skall vara
skyldiga att lämna uppgifl om sin arbelsgivare och all en sökande dessulom
skall vara skyldig all lämna uppgift om motpartens arbelsgivare om uppgiften
är känd för honom.

Som
en remissinstans har påpekat är uppgiflen om var den söktes arbetsplats är
belägen av större inlresse än vem som formell:; sell är den söktes
arbelsgivare. Jag delar den uppfattningen och anser atl del är lillräckligi all
uppgiftsskyldighelen omfaltar adress och telefonnummer lill parlens
arbetsställe.

Vad
jag har sagt nu innebär inte att jag förordar atl delgiv ning genom
stämningsman i ökad ulslräckning skall ske på den söktes arbetsplats. Syftet
med förslagel är främst atl skapa förulsättningar för alt telefondel-givning
skall kunna ske i enklare delgivningsfall saml alt göra det möjligt för en
myndighel eller en siämningsman atl per lelefon komma i koniakt med den sökle
på dennes arbelsplals och därigenom kunna påskynda ell redan påböriat
delgivningsförfarande eller atl förmå den sökte att medverka lill delgivning i
någon mindre uppseendeväckande form. Siämningsmannadelgivning på den söktes
arbetsplats bör naturiigtvis liksom f.n. tillgripas endast i de fall del inte
är möjligl för slämningsmännen atl delge den sökle på något annal säll. Redan
del förhållandet atl denna möjlighel står till buds torde dock innebära etl
incilamenl för den sökle all medverka till delgivning i annan form.

När
det gäller stämningsmannandelgivning med den sökte på dennes arbetsplats och
myndighelers och stämningsmäns kontakler med den sökle eller annan på dennes
arbetsplats anser jag att del i DF bör las in föreskrifter som i möjligaste
mån garanlerar att detta sker på elt sätt som inte i onödan vållar den sökte
olägenheter. En särskild fråga är huruvida uppgift om telefonnummer till
bostaden

Prop. 1984/85:109 39

bör gälla även hemligt telefonnummer. Av skäl som jag
ålerkommer till i avsnitt 3.3.4 bör uppgift om elt sådant lelefonnummer inte
avkrävas en part när det kan antas att detta skulle innebära men för honom.

När det så gäller uppgifter om motparten har. som nämnls.
några remissinslanser avstyrkl förslagel om en vidgad uppgiftsskyldighel i
stämningsansökningar och liknande handlingar. Bl.a. har framhållits att det
många gånger kan vara svårt eller omöjligt att få fram de föreskrivna
uppgifterna. Datainspektionen har även påpekat all det föreligger risk för fel
når ett personnummer påförs i efterhand.

I fråga om de förslag som promemorian innehåller i detla
hänseende vill jag. ulöver vad som framgår av vad jag sagl i del föregående,
anföra följande.

Del ligger i sökandens inlresse all lämna så fullständiga
uppgifter om motparten som möjligt för att handläggningen av hans sak inle
onödiglvis skall fördröjas eller ominlelgöras på grund av
delgivningssvårighelcr.

Beträffande omfattningen av uppgiftsskyldighelen vill jag
påpeka atl promemorieförslaget när det gäller uppgift om motpartens yrke.
telefonnummer, arbetsgivare och ombud innebiir atl sådan uppgift behöver lämnas
endasl om den är känd för parten. Uppgiften behöver således inle särskilt
efterforskas av parlen. Den föreslagna beslämmelsen innebär trots detta en viss
garanli för att uppgiflen lämnas i de fall den är känd. Jag förordar därför all
promemorieförslagel genomförs.

Med anledning av vad daiainspekiionen har anfört i fråga
om personnummer vill jag framhålla atl promemorieförslaget innebär att cn part
är skyldig att rälla uppgifter som är felaktiga. I de fall ell personnummer
behöver användas för efterforskning av en ny delgivningsadrcss torde del också
i regel upptäckas om personnumret är felaktigt.

I departementspromemorian har föreslagits atl sökandens
uppgiftsskyldighel inle bör omfalla vittnen m.fl. som skall kallas lill förhör
eller förhandling. I silt remissvar har Göta hovrätt förordal all en pari som
åberopar förhör med ell vittne som skall kallas genom rättens försorg bör vara
skyldig all lämna uppgifter om denne i samma omfattning som om molparten. Enligt
hovrätten lorde käranden i ell ivislemål i allmänhet ha sådan kännedom om
viiinel all han ulan närmare ulredning kan få fram dessa uppgifter. I brottmål
kan uppgiflerna inhämtas under fömndersök-ningen i enlighel med bestämmelserna
i 21 S fömndersökningskungörelsen (1947:948).

Jag delar hovrättens uppfallning och anser atl en pari som
åberopar förhör med ell vittne eller annan som skall kallas genom rättens
försorg bör vara skyldig att lämna sådana uppgifier om denne all delgivning av
kallelse kan ske. Denna uppgiftsskyldighel bör lämpligen ges samma omfattning
som har föreslagits ifråga om parts skyldighel att lämna uppgifl i stämningsansökan
om motparten. Den bör också motsvaras av en skyldighet för vederbörande atl
lämna ifrågavarande uppgifter till myndigheten.

Prop. 1984/85:109 40

Sammanfattningsvis
föreslår jag all en parts skyldighel all i sin första inlaga lämna uppgift om
egna förhållanden utvidgas till att omfatta även uppgift om yrke, adress där
parten kan anträffas för delgivning genom stämningsman om denna adress är en
annan än postadressen, telefonnummer till bostaden, besöksadress och
telefonnummer till arbetsplats saml de övriga omständigheter som har betydelse
för delgivning med honom. Vidare föreslår jag alt även uppgifl om organisationsnumret
beträffande juridisk person blir obligatoriskt. Jag föreslår också att en part
bör vara skyldig att i en stämningsansökan eller annan liknande ansökan lämna
motsvarande uppgifter om motparten. Uppgift om dennes yrke, telefonnummer och
arbetsplats behöver dock lämnas endasl om uppgiflen är känd för parten.
Delsamma gäller uppgift om motpartens ombud saml dennes posladress och
lelefonnummer. Slutligen bör en part som åberopar förhör med vittne eller annan
som skall kallas genom rättens försorg vara skyldig att lämna motsvarande
uppgifter om denne.

Frågan
om sanktion för underiålenhet atl lämna föreskrivna uppgifter behandlar jag i
avsnitt 3.3.3.

3.3.2
Den söktes medverkan till delgivning

Mitt
förslag: Promemorieförslaget om skyldighet för den som söks för delgivning att
medverka lill att åtgärden kan komma till slånd genomförs inle. Inte heller
genomförs förslaget om att en myndighet skall kunna förelägga den som skall
delges att hålla myndigheten underrättad om under vilken adress en kommande
delgivning kan ske.

Promemorieförslaget:
Enligt promemorian skall den sökle vara skyldig att vid delgivning genom
lösbrev eller bud underteckna delgivningskvitlol saml vid lösbrevsdelgivning
återsända detta lill myndigheten. Vid delgivning genom rekommenderad
försändelse skall den sökle vara skyldig att hämta ut försändelsen från posten
samt underteckna det särskilda mottagningsbeviset. Någon sanktion för
underlåtenhet atl iaktta detla föreslås inte. Vidare får den handläggande
myndigheten möjlighet alt förelägga den som skall delges atl hålla myndigheten
underrättad om den adress under vilken en kommande delgivning kan ske. Den som
underiäler atl följa ett sådant föreläggande skall kunna åläggas en särskild
avgift (s. 62-66).

Remissinstanserna:
Förslaget om en osanklionerad skyldighel för den sökte att medverka till
delgivning i olika former har avstyrks eller ifrågasatts av flera
remissinstanser framför allt med hänsyn till all en sådan bestämmelse inte
anses ha någon effekt när det gäller svårdeleivna personer. Förslaget om att
den handläggande myndigheten skall kunna förelägga den sökte att hålla
myndigheten underrättad om sin delgivningsadress har

Prop. 1984/85:109 41

av
några remissinstanser ansetts vara alliför långlgående och i praktiken
jämförbart med ett reseförbud. Flera remissinstanser har dock tillstyrkt
förslaget och ansett att etl sådant föreläggande i viss utsträckning skulle
kunna medverka till atl minska antalet misslyckade delgivningsförsök.

Skäl
för mitt förslag: Den söktes villighet att medverka till delgivning spelar
naturiigtvis en myckel stor roll för effektiviteten i delgivningsverksamheten.
I likhet med flera remissinstanser anser jag dock att en föreskrift om
skyldighet för den sökte att medverka Ull delgivning inte torde ha någon
praktisk betydelse, om den inte är försedd med en effektiv sanktionsmöjlighet.
Som framgår redan av departementspromemorian är det förenat med belydande
svårigheier all finna någon lämplig sanktion som samtidigt är
lätiadministrerad. Inledningsvis har jag också antytt atl jag inte avser att
lägga fram något förslag om införande av delgivningsavgift som sanktion när det
gäller försummelser i samband med delgivning. Det finns också invändningar av
mer principiell natur mol förslaget. Jag anser alltså att någon bestämmelse av
nu nämnt slag inte bör införas.

När
det gäller den föreslagna möjlighelen för den handläggande myndigheten att
meddela förelägganden om skyldighet för den som skall delges atl hålla
myndigheten underrättad om sin delgivningsadress kan jag inte dela
uppfattningen att en sådan skyldighet i sig kan anses särskilt långtgående.
Tvärtom anser jag del angeläget att den handläggande myndighelen har tillgång
till akluella uppgifter om var den som skall delges kan nås för genomförande av
åtgärden och att parterna bör vara skyldiga att lämna sådana uppgifter. Detta
behov bör dock enligt min mening kunna tillgodoses genom den skyldighel för
parterna atl lämna uppgifl och anmäla ändringar om egna förhållanden som jag
har föreslagit i föregående avsnitt. Med hänsyn därtill anser jag inte att
någon särskild bestämmelse av nu nämnl slag behövs. Promemorieförslagel i den
delen bör därför inte genomföras.

3.3.3
Sanktioner

Mitt
förslag: Promemorieförslaget om en särskild delgivningsavgift genomförs inte. I
stället får en myndighel i vissa fall möjlighet att avvisa en ansökan, om
sökanden inte har lämnat föreskrivna uppgifter om motparten. Som ytteriigare
förutsättning för avvisning föreslås gälla att parlen inle har efterkommii ell
föreläggande om komplettering av ansökningen med föreskrivna uppgifier och alt
del inle föreligger särskilda skäl mol avvisning. Såvitt gäller de allmänna
domstolarna är avvis-ningsmöjligheien inskränkt till dispositiva tvistemål. De
allmänna domstolarna får förelägga parter, vittnen m.fl. som skall kallas till
en förhandling alt vid vite lämna föreskrivna uppgifter om egna förhållanden
av betydelse för delgivning.

Prop. 1984/85:109 42

Promemorieförslaget:
En särskild delgivningsavgift skall kunna åläggas en enskild sökande som
underlåter att lämna uppgifl om motpartens person-eller organisationsnummer
eller kyrkobokföringsadress, där denna är en annan än postadressen. En sådan
avgift skall även kunna åläggas den som inte efterkommer elt föreläggande att
hålla den handläggande myndigheten underrättad om under vilken adress kommande
delgivning kan ske med honom (s. 66-70).

Remissinstanserna:
Flera remissinstanser avstyrker förslaget om delgivningsavgift och anser att
den föreslagna ordningen är alllfcr omständlig och skulle kunna ge upphov till
en "process i processen". I stället föreslås ökade möjligheter till
avvisning när det gäller försummelser från sökandens sida och ett förenklat
delgivningsförfarande i de fall den sökle inle fullgör de skyldigheler som
enligt promemorieförslagel bör åligga honom. Några remissinstanser tar upp
frågan om vile som lämplig sanklion.

Skäl
för mitt förslag: Jag ansluter mig till den kriUk som har förts fram mol
förslagel om delgivningsavgift som en särskild sanklionsform och anser all
förslagel inle bör genomföras. Jag ser del emellertid som angelägel all
myndighelerna har Ullgång till effektiva påtryckningsmedel i de fall en part
underlåter alt lämna föreskrivna uppgifter.

När
det gäller mål inom RB:s tillämpningsområde kan till en början konstateras atl
parternas uppgiftsskyldighel enligt 33 kap. I S inte är försedd med någon
uttrycklig sanktion. Av beslämmelseri 18 resp. 31 kap. RB följer dock atl en
part som underlåter att lämna fullständiga uppgifter eller att anmäla ändrade
förhållanden kan. om det medför exira koslnader för molparten, åläggas att
ersätta dessa kostnader. Denna möjlighet lorde dock sällan ulnylljas i
prakliken. Rälten har också möjlighet alt enligt 42 kap. 4 S RB avvisa en
stämningsansökan i vilken svarandens namn inle har angetts tillräckligt
tydligt.

Beträffande
mål om lagsökning och betalningsföreläggande skall borgenären enligt 2 och 19
§§ lagsökningslagen (1946:808) i sin ansökan lämna vissa uppgifter om
gäldenären. Enligt de ändringar i lagen som trädde i kraft den I juli 1982 (SFS
1982:297) gäller alt sökanden är skyldig atl lämna vissa ytterligare uppgifter
om gäldenären, om uppgifterna behövs för delgivning med denne. De uppgifter
som avses är annan adress än postadress där gäldenären kan anträffas samt
dennes personnummer. Lämnas inle behövliga uppgifier, kan ansökningen avvisas
(31 c S lagsökningslagen). Gäldenären är enligt 4 och 22 §S skyldig att hos
rätten anmäla personnummer, postadress och telefonnummer, om en sådan uppgift
saknas eller är oriklig. Denna skyldighet är dock osanklionerad.

I
fråga om övriga i delgivningssammanhang mer frekventa författningar saknas
bestämmelser om sanktioner mot en part som inte lämnar föreskrivna uppgifter.

Prop.
1984/85:109 43

Enligt
min mening tillgodoser bestämmelserna i RB inte behovel av effektiva
påtryckningsmedel vare sig i fråga om sökanden eller motparten. Även när det
gäller lagsökningslagen behövs effektiva medel för att förmå gäldenären att
lämna föreskrivna uppgifter om egna förhållanden.

När
del gäller alt förmå en part eller någon annan att t. ex. inställa sig till en
förhandling eller att förete en skriftlig handling i en rättegång får rätten
enligt 9 kap. 7 § RB förelägga honom vite. Detta skall bestämmas till ett
belopp som med hänsyn till den berördes ekonomiska förhållanden och övriga
omständigheler kan antas förmå honom att iaktta föreläggandet. Ett vile får
inle understiga 10 kr eller överstiga 5 000 kr. Vitet döms ut av rätlen. Har
del skett, får rällen förelägga etl nyll vite på högst 10 000 kr. Ell förelagt
vile får inte dömas ut, om ändamålet med vilel har förfallil då fråga uppkommer
om utdömande av vilel. Elt vitesföreläggande skall delges den berörde.

Enligt
min mening synes möjlighelen att förelägga en part vite för alt förmå honom atl
lämna föreskrivna uppgifter om egna förhållanden vara ett lämpligt
påtryckningsmedel i sammanhanget. En sådan lösning torde också vara att föredra
från rättssäkerhetssynpunkt framför t.ex. ett avskaffande av delgivningskravet
eller ett förenklat delgivningsförfarande som några av remissinslanserna har
varit inne på. Åven vittnen och andra som skall delges genom rättens försorg
bör omfatlas av en sådan bestämmelse. Jag förordar all det i RB och
lagsökningslagen las in sådana bestämmelser. Till den närmare utformningen av
dem återkommer jag i specialmotiveringen.

När
det gäller förvaltningsdomstolarna och förvaltningsmyndigheterna torde behovet
atl kunna använda vite som påtryckningsmedel inle vara lika framträdande. På
del föreliggande underlaget är jag i vart fall inte beredd alt föreslå atl även
andra myndigheler än de allmänna domslolarna tilläggs befogenhet att vid vite
förelägga parterna all lämna nu ifrågavarande uppgifier.

När
det gäller frågan om lämplig sanklion mot en sökande som inte fullgör sin
uppgiftsskyldighel belräffande motpartens förhållanden erinras i
departementspromemorian om möjligheten enligt lagsökningslagen att avvisa en
ansökan, om de uppgifter som sökanden skall lämna för atl underlätta
delgivning inte är riktiga och fullständiga. I promemorian görs del
slällningsiagandei all avvisning inle bör införas som en generell sanktion
främsl med hänsyn till att sökanden på vissa av de områden som läcks av DL
skulle komma atl drabbas alltför hårt.

Som
har nämnls tidigare förordar dock flera remissinstanser utvidgade möjligheter
all avvisa ansökningar som inle innehåller föreskrivna uppgifter av betydelse
för delgivning.

För
min del anser jag att inlressel av att delgivning kan ske snabbt och lill låga
kostnader väger så tungt att en sökande som inle lämnar föreskrivna uppgifier
om motparten bör få slå risken för all hans ansökan kan

Prop. 1984/85:109 44

komma
att avvisas. Som jag har anfört tidigare bör det också i första hand ankomma på
sökanden att tillhandahålla erforderliga uppgifter för delgivning med
motparten. Självfallet bör avvisning som sanktion inte ifrågakomma i mål om
allmänl åtal. Åven i indispositiva tvistemål får en avvis-ningsmöjlighel anses
olämplig. Den bör alltså såvitt gäller mål vid de allmänna domstolarna
begränsas till dispositiva tvistemål.

En
avvisningsregel kan utformas efter mönster från 31 c S försia slyckel
lagsökningslagen. Det innebäratl sökanden skall föreläggas att komplettera en
ansökan som inte innehåller föreskrivna uppgifter och att myndigheten får
avvisa ansökningen, om föreläggandet inte följs.

Jag
föreslår atl regler i enlighet med det sagda tas in i RB och förvaltningsprocesslagen
(1971; 291). För att reglerna inle skall drabba alltför hårt bör som
ytteriigare fömtsättning gälla att del inte föreligger särskilda skäl mol
avvisning. Jag tänker då närmast på fall där avvisning framstår som obillig och
del är rimligt att myndighelen tar på sig det merarbete i delgiv-ningshänseende
som avsaknaden av föreskrivna uppgifter om motparten innebär. En sådan undantagsregel
ger också myndighelen möjlighel lill en mera nyanserad tillämpning än annars.

Avvisningsreglema
bör utformas så att de även kan användas mol en sökande som inte lämnar
föreskrivna uppgifter om egna förhållanden av betydelse för delgivning med honom.

Till
den närmare utformningen av nu ifrågavarande bestämmelser återkommer jag i
specialmotiveringen.

3.3.4
Upplysningar från andra myndigheter m. m.

Mitt
förslag: En myndighet skall vara skyldig att på begäran av en annan myndighet
lämna ut uppgifter om en enskilds adress, telefonnummer och arbetsplats, om
uppgiften behövs för delgivning med den sökte oavsett om sekretess gäller för
uppgiften hos den myndighet som innehar uppgiften. Undantag från
uppgiftsskyldighelen skall dock gälla för uppgift hos televerket om
lelefonnummer till en enskilds bostad. Vidare föreslås en sekretessregel till
skydd för uppgifier om enskildas personliga förhållanden som förekommer i
delgivningsverksamheten.

Promemorieförslaget:
Även andra uppgifter än adresser, telefonnummer och arbetsplats bör få lämnas
ut för deigivningsändamål. Undanlag görs inte för hemligt telefonnummer Ull
någons bostad. I promemorian föreslås inte någon beslämmelse om sekretess för
uppgifier om enskilds personliga förhållanden som förekommer i delgivningsverksamhelen
(s. 70-81).

Remissinstanserna:
Endast en remissinstans avslyrker helt promemorieförslaget. Några av de
remissinstanser som tillstyrker förslaget anser att

Prop.
1984/85:109 45

uppgiftsskyldigheten
bör begränsas lill vissa uppgifier och att del i sekrelesslagen uttryckligen
bör anges vilka uppgifter som får lämnas ut. Ell par remissinstanser tar upp
frågan om inte sekretess bör gälla för uppgifter i slämningsmannaverksamhelen.

Skäl
för mitt förslag: Genom införandet av den nya sekrelesslagen, som Irädde i
kraft den 1 januari 1981, begränsades myndigheternas möjligheter att utnyttja
andra myndigheler som upplysningskälla när del gäller uppgifter om enskilda.
Enligt sekrelesslagen omfattas nämligen uppgifter om t.ex. enskildas bostadsadress,
vistelse i anstalt eller i någon institution inom hälso- och sjukvården eller
socialtjänsten, arbetsförhållanden och sociala förhållanden som finns hos en
myndighel av sekreless och får i princip inte lämnas ul lill andra myndigheler.
I vissa fall är förbudei mol utlämnande absolut, i andra fall får utlämnande
ske efter en s. k. intresseavvägning enligt 14 kap. 3 S sekrelesslagen.

Genom
de ändringar i sekrelesslagsUflningen som trädde i krafl den 1 januari 1983
hävdes det slarka sekretesskyddet för bl.a. adressuppgifter hos postverket.
Numera gäller sekretess hos postverket för sådana uppgifter endasl om del kan
anias all röjande av uppgiflen skulle medföra fara för att någon utsätts för
övergrepp eller någol annal allvarligt men. Med adress avses därvid fast eller
tillfällig adress liksom boxadress. Har posten tillgång till flera av dessa
adresser skall samlliga uppges. I fråga om personer som vistas på sjukhus eller
vårdhem inom socialljänslen infördes samiidigi skyldighel för hälso- och
sjukvårdspersonal alt lämna ut uppgifl huruvida någon vistas på en
sjukvårdsinrättning, om uppgiften för särskili fall begärs av bl.a. en domstol,
åklagarmyndighet, polismyndighet eller kronofogdemyndighet (7 a S lagen 1980:11
om lillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.). Ändringarna innefattar
också att från socialljänslen skall lämnas uppgift i molsvarande fall om
huruvida någon vislas i ell hem för vård eller boende (66 S andra stycket
socialtjänstlagen 1980:620). Uppgifterna skall lämnas även till en siämningsman
som har anlitats av någon av de myndigheter som har räll aii få uppgifier
(prop. 1981/82: 100 s. 66 0.

1
lagstiftningsärendet uttalade dåvarande departementschefen (prop. s. 28) att
det var angeläget alt domstolar och kronofogdemyndigheter fick tillgång till de
adressuppgifter beträffande parter och andra som de behövde för sin verksamhel
saml all del var viktigt atl delgivningsverksamhelen fungerade effeklivi.
Enligt departementschefen var del inte acceptabelt atl delgivning kunde
omöjliggöras av atl den som söktes för delgivning var på etl sjukhus e. d. Den
omständigheten att delgivning i vissa fall kunde uppfattas som menlig för den
enskilde borde enligt departementschefen inie få hindra att polisen fick de
adressuppgifter som behövdes för delgivningsverksamheten. Tvärtom var del
angeläget atl delgivning kunde ske även med personer som vistades på sjukhus
e.d. Behovet av ell effektivt

Prop. 1984/85:109 46

delgivningssyslem
vägde så tungt all del inte var acceptabelt att delgivning kunde omöjliggöras
därför atl myndigheterna inte kände till om en person befann sig på en
vårdinrättning (prop. s. 17).

I
promemorian konstaleras att de uppgifter som kan erhållas från folkbokföringen
och poslverkel i många fall inle är tillräckliga för att delgivning skall
kunna ske. Inte heller de uppgifter som numera får lämnas ut beträffande
personer som vistas på sjukhus och andra vårdinrättningar anses tillgodose
behovel av uppgifier för delgivning av svårdelgivna personer.

Det
påpekas i promemorian att del hos myndigheter inorn hälso- och sjukvården samt
socialljänslen även finns andra uppgifter som kan ha slor betydelse för
delgivningsverksamheten. Detta gäller framför alll uppgifl om den söktes
bostadsadress vid utskrivningen men även andra uppgifier som kan möjliggöra
eller underiätta delgivning, t.ex. uppgift om arbelsgivare, övervakare eller
annan kontaktperson. Vidare framhålls atl uppgifter om enskilda som kan
möjliggöra delgivning eller underlätta delgivning också finns hos ålskilliga
andra myndigheter och inrättningiir. 1 stor utsträckning omfattas även dessa
uppgifter av sekretess och får inte lämnas ul för deigivningsändamål eller får
lämnas ut först efler en intresseavvägning.

Enligt
promemorian väger samhällets och även enskildas intresse av en effektiv
delgivningsverksamhet över de intressen som sekretessbestämmelserna är avsedda
atl skydda i dessa fall. Del föreslås därför att en myndighel skall vara
skyldig alt lill en annan myndighet lämna ut uppgifter om den sökle som
myndigheten har tillgång till, om uppgiflen behövs för delgivning med den
sökle. Della bör gälla samtliga myndigheler som har lillgång lill sådana
uppgifier. För alt undanröja behovet av särregleringar i ell slorl antal
författningar föreslås all en sådan bestämmelse tas in i sekrelesslagen.

När
del gäller frågan vilka uppgifier som skall få lämnas ut görs i promemorian den
bedömningen atl del i första hand är uppgifier om den söktes bostadsadress
eller annan vistelseadress och arbelsgivare som är av störst intresse från delgivningssynpunkl.
Därutöver anses det inte vara möjligt att generelll ange vilka uppgifter som
behövs för deigivningsändamål. Även om en uppgifl inle direkt leder fram till
en adress på vilken delgivning kan ske, kan den ulgöra en ledtråd i det
fortsatia efterforskningsarbelet. En uppgift om l.ex. vem som är övervakare
för den sökte kan göra det möjligl för den handläggande myndigheten eller
stämningsmannen all genomföra delgivningen med övervakarens medverkan. Även en
uppgift om den söktes lelefonnummer kan i hög grad underlätta delgivningsarbetet.
1 promemorian framhålls vidare all det i allmänhet inle lorde innebära några
svårigheier för den myndighet från vilken uppgifier begärs att avgöra vilka
uppgifter som kan antas ha betydelse i delgivningshän-seende och således bör
lämnas ut.

Prop.
1984/85:109 47

Som
jag nämnt tidigare har förslagel tillstyrkts eller lämnats ulan erinran av så
gott som samlliga remissinslanser. Några remissinstanser har dock förordat en
begränsning och en precisering av de uppgifier som får lämnas ul. Endast
televerket har motsatt sig att förslaget genomförs.

För
egen del får jag anföra följande.

När
det gäller uppgift om l.ex. bostadsadress är del en grundtanke bakom
folkbokföringen atl en sådan uppgift skall finnas beträffande samtliga
personer som skall vara kyrkobokförda här i landel och all uppgiften skall vara
lillgänglig för envar. Enligt 7 kap. 15 S sekrelesslagen gäller sekreless för
en sådan uppgifl endast om del av någon särskild anledning kan anias all den
enskilde eller någon honom närslående skulle lida men om uppgiflen röjs.

Promemorieförslagel
innebär bl.a. all uppgifl om en enskild persons postadress, lillfälliga
vislelseadress, lelefonnummer till bostaden eller lill arbetsplatsen eller
uppgift om var den är belägen bör få lämnas ul lill en myndighet som behöver
uppgiften för delgivning oavsett om sekretess gäller för uppgiften hos den
myndighet där uppgiften finns. Av bl.a. 15 kap. 5 § sekrelesslagen följer all
en myndighel är skyldig aii på begäran av en annan myndighel lämna ul en
uppgifl som den förfogar över i den mån del inle föreligger hinder mol del på
grund av sekreless eller arbetets behöriga gång. Innebörden av förslagel är
således all myndighelen skall vara skyldig all lämna ul en sådan uppgift lill en
myndighel som behöver den för delgivning enligt DL och atl del skall ske ulan
någon inlressepröv-ning enligi generalklausulen.

För min del anser jag all
del är av slor beiydelse från effekiiviielssyn-punki all en myndighel som
behöver uppgift om adress, lelefonnummer m. m. för atl genomföra delgivning kan
erhålla dem från en myndighel som har lillgäng lill uppgiflerna. Del är också
angelägel all ullämnandel av uppgifterna kan ske snabbi och ulan någol
omständligt prövningsförtä-rande. I likhet med flertalel remissinslanser anser
jag därför atl promemorieförslaget bör genomföras såvitt avser sådana
uppgifier.

En
uppgifl om var en person kan nås för delgivning kan ibland i sig eller i
förening med den omständigheten atl den förekommer hos en viss myndighel vara
av sådani slag atl etl röjande av uppgiften måsle anses vara lill men för den
som uppgiflen rör. Jag tänker då närmast på sådana fall då den sökte är intagen
i en kriminalvårdsanslall eller någon vårdinrättning eller på någol annat säll
är föremål för samhällels vård- eller slödålgärder.

Åven
sådana uppgifier omfattas av promemorieförslagel. En stor majoriiel av
remissinstanserna har siälli sig bakom förslaget aii också sådana uppgifier
skall få lämnas ul. Med hänsyn lill inlressel av en effekiiv delgivningsverksamhei
anser även jag alt skyldighelen all lämna ul uppgifter för deigivningsändamål
bör omfatta också sådana uppgifier. Jag förordar alltså all förslagel genomförs
i den delen. En förutsättning bör

Prop. 1984/85:109 48

emellertid
vara att uppgifterna i Ullräcklig ulslräckning skyddas hos den mottagande
myndigheten. Jag återkommer strax till den frågan.

I
promemorian föreslås också att även andra uppgifter om den sökle än var han kan
nås för delgivning skall få lämnas ut om den mottagande myndigheten behöver
uppgifterna för delgivning. Som exempel på sådana uppgifter nämns uppgift om
övervakare eller någon annan kontaktperson för den sökte.

Som
nämnts tidigare har några remissinstanser ansett att uppgiftsskyldigheten bör
begränsas och preciseras i förhållande till promemorieförslaget. Enligt dessa
remissinstanser bör skyldigheten omfatta endast adressuppgifter, uppgift om
arbetsgivare o.dyl. En remissinstans befarar atl det kan bli svårt för den
myndighel hos vilken uppgiften finns att avgöra om den behövs för delgivning
hos den mottagande myndigheten och således får lämnas ut.

Enligt
min mening kan uppgifter av nu ifrågavarande slag ibland ha betydelse från
delgivningssynpunkl. Samtidigt kan de vara av mycket känslig natur för den
sökle. Vidare kan det uppkomma tillämpningssvårigheter när en myndighel skall
avgöra om en viss uppgift heir betydelse i delgivningshänseende eller inte.

Jag
förordar därför att uppgiftsskyldighelen begränsas till de från delgivningssynpunkl
i allmänhet viktigaste uppgifterna, nämligeii adressuppgifter samt uppgifl om
telefonnummer och arbetsplats. Beträffande andra uppgifter bör en begäran om
utlämnade liksom nu föregås av en prövning enligt generalklausulen. Mitt
förslag innebär också alt - eftersom generalklausulen inte gäller för
myndigheler inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten - andra uppgifter än
de lidigare nämnda inte kan erhållas från dessa myndigheter.

Vad
slulligen gäller frågan huruvida uppgifter hos leleverkel om hemliga abonnemang
skall få lämnas ul för deigivningsändamål görs i promemorian ingen skillnad
mellan dessa och de uppgifter som jag har behandlat nyss. Enligt televerket
talar dock starka skäl mot en sådan ordning. Verket förordar i stället all
frågan om utlämnande liksom nu skall prövas i varie särskilt fall enligt
generalklausulen.

De
uppgifter som är intressanta i detla sammanhang är abonnentens namn,
telefonnummer och på vilken plats telefonen finns insiallerad. Åven uppgifl
huruvida någon innehar ett telefonabonnemang hör till denna kategori. Med
hänsyn till den stora telefontälheten i vårt land har dessa uppgifter slor
betydelse inle bara i delgivningshänseende ulan också i andra sammanhang, t.ex.
när del gäller förundersökning i brottmål eller när en myndighet på etl snabbi
och enkell sätl vill komma i kontakt med en person.

Del
finns ett mycket stort antal hemliga telefonabonnemang. En abonnent som önskar
ett hemligt abonnemang behöver inte ange orsaken till sin begäran. Grunden för
del hemliga abonnemanget är alltså normalt okänd även för televerket.

Prop.
1984/85:109 49

Enligt
televerket skulle många abonnenter avslå från elt telefonabonnemang, om det
inte fanns möjlighel till hemligt abonnemang. Enligt min mening är det
emellertid inte möjligl alt i avsaknad av en närmare ulredning om detta
förhållande bedöma hur slort antal abonnenter del kan röra sig om. Del är inle
heller möjligt alt göra någon generell bedömning av i vilka fall den enskildes
intresse av all uppgifterna inte får lämnas ut för delgivningsmål är av sådant
slag atl det bör ha företräde framför samhället intresse av en effektiv
delgivningsverksamhei.

Uppenbarligen
finns det emellertid abonnenter som på grund av psykiskt eller fysiskt
handikapp är beroende av alt ha tillgång till lelefon och som samiidigi har
goda skäl för att låta abonnemanget vara hemligt. Jag anser också att man måsle
respektera alt det finns enskilda som av integritets-skäl har skaffat sig etl
hemligt abonnemang för atl själva kunna bestämma vilka som bör ha lillgång till
deras telefonnummer och inte behöva riskera atl i sin bostad bli uppringda av
okända personer.

Starka
skäl talar därför emol alt låta en myndighet ulan inlresseprövning enligt
generalklausulen få ta del av en uppgift hos televerket om telefonnumrel till
en abonent som har hemligt abonnemang.

Vad
jag har sagt nu tar sikte endast på uppgift om en fysisk persons telefonnummer
till bostaden. När det gäller uppgift om telefonnummer till apparater som är
installerade på andra platser än bostäder finns det enligt min mening inte skäl
att göra något undantag från den föreslagna uppgifts-skyldigheten. Härav följer
också att uppgift om telefonnummer till andra abonnenter än fysiska personer
alltid bör kunna lämnas ut. Vidare bör uppgiftsskyldigheten omfalla även andra
abonnentuppgifter hos televerket, t. ex. huruvida en viss person eller ett
visst företag innehar ett abonnemang eller var en telefonapparat finns
installerad.

Sammanfattningsvis
föreslår jag att uppgifter om adress, telefonnummer och arbetsplats som finns
hos en myndighet bör få lämnas ut till en annan myndighel, om de behövs där för
delgivning enligt DL oavsett om sekreless gäller för uppgifterna hos den
myndighet som har tillgång till dem. Undantag bör dock göras för uppgifter som
finns hos televerket om fysisk persons telefonnummer till bostaden. Sistnämnda
uppgift bör dock liksom nu kunna lämnas ut efter en intresseprövning enligt
generalklausulen.

I
sammanhanget vill jag erinra om att det förslag om uppgiftsskyldighet som jag
har behandlat tidigare (avsnitt 3.3.1) innefattar skyldighet för parterna m.
fl. att lämna uppgift även om hemligt telefonnummer till bostaden. Som har
nämnts där bör inte en sådan uppgift avkrävas en enskild, om det kan antas att
det skulle innebära men för honom.

Jag
övergår nu Ull att behandla frågan om behovet av sekretess för uppgifter i
delgivningsverksamheten.

I den reform som jag nu förordar finns flera inslag som talar för att
sekretess i viss utsträckning bör gälla för uppgifter som förekommer i
myndigheternas delgivningsverksamhet. Mitt förslag om att vissa annars 4 Riksdagen 1984/85. 1 samt. Nr
109

Prop. 1984/85:109 50

sekreiesskyddade
uppgifier skall få lämnas ut för deigivningsändamål innebär all
sekrelesskyddei lör en uppgift i många läll upphör när den lämnas ul lill en myndighel
eller en stämningsman som har anlitais av en myndighel för all genomföra
siämningsmannadelgivning. Som jag har nämnl nyss kan en sådan uppgifl vara av
ömlåligl slag för den sökle. l.ex. all han är inlagen i en vårdanslalt för
alkoholmissbrukare eller en kriminalvårdsanslall e.d. Av uppgiflen kan framgå
atl den sökle står under övervakning eller är föremål för sociala stödåtgärder.
Uppgiflen kan även avse ell hemligl lelefonnummer eller något annal förhållande
som del skulle vara lill men för den sökle eller någon närslående lill honom om
den röjdes.

Del
ligger också i sakens nalur alt myndigheler och stämningsmän vid sill
eflertorskningsarbete eller sina kontakler med den sökle kan få del av
inlegritelskänsliga uppgifter belräffande den sökle och honom närslående
personer. I sammanhanget vill jag erinra om vad jag lidigare (avsnill 3.2.6)
förordal om all myndigheterna skall dokumentera sina efterforskningsålgärder
och redovisa dem på en särskild blankett till slämningsmännen i samband med all
denne erhåller uppdraget. På samma säll skall slämningsmännen lill myndigheten
redovisa vilka ålgärder han har vidtagit för all delge den sökle. Redan idag
lorde f.ö. förekomma all siämningsman i inie obelydlig omfallning noterar och
sparar uppgifter om notoriskt svårdelgivna personer för atl underlätta
kommande delgivningar.

Behovet
av sekreless för uppgifter om den sökte ökar också om promemorieförslaget om
lerminalålkomsl lill olika regisler för deigivningsändamål genomförs.

Uppgifter
om enskilda som förekommer i delgivningsverksamheten om-fallas redan nu i viss
ulslräckning av sekreless. En adressuppgift belräffande en misstänkl kan vara
hänföriig lill den s. k. förundersökningssek-retessen. Genomförs förslagel lill
ändring i sekrelesslagen, kommer sekretessen för en uppgift som är skyddad hos
en myndighel ail i vissa fall överföras lill den domsiol som har begärt all få
del av uppgiften (jfr 12 kap. 1 § försia stycket sekrelesslagen). Däremot lorde
sekretesskyddet falla bort, om uppgiflen lämnas ut till en annan myndighel
eller lill en siämningsman. Vidare torde de uppgifter som förekommer i
slämningsmannaverksamhelen sakna sekrelesskydd.

Enligi
min mening lalar övervägande skäl för ati sekreless bör gälla för
integritelskänsliga uppgifter som förekommer i myndighelernas och slämningsmannens
delgivningsverksamhei. Det är också önskvärt att sekretesskyddet för sådana
uppgifter blir enhetligt oavsett hos vilken myndighet uppgiften förekommer
eller till vilken den lämnas ut.

Mol
bakgrund av del anförda förordar jag atl del i sekretesslagen las in en
bestämmelse om atl sekretess skall gälla i verksamhet som avser delgivning
enligt DL för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att
den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.

Prop.
1984/85:109 51

3.3.5
Upplysningsskyldighet för fastighetsägare m. fl. samt arbetsgivare

Mitt
förslag: Fastighetsägare - med vilka jämställs innehavare av tomträtt -
arrendaiorer och innehavare av bostadslägenhet saml arbetsgivare skall vara
skyldiga atl på förfrågan av en stämningsman lämna vissa upplysningar om den
som söks för delgivning. Skyldigheten atl lämna sådana upplysningar skall inle
gälla närslående till den sökle. En arbetsgivare som vägrar all lämna begärda
uppgifter eller som lämnar oriktiga uppgifter skall kunna dömas lill böler.

Promemorieförslaget:
Moisvarar i huvudsak mill förslag. 1 promemorian föreslås dock inte någol
undanlag för närslående från upplysningsskyldigheten. Enligt
promemorieförslaget bör upplysningsskyldighelen vara straffsanktionerad även
för fastighetsägare och innehavare av bostadslägenhet (s. 81-83).

Remissinstanserna:
Flertalet remissinslanser lillslyrker förslagel eller lämnar del ulan erinran.
Ell par remissinslanser avslyrker förslagel orti upp-lysningsskyldighel för
arbetsgivare under hänvisning lill den söktes integritet. Några instanser
anser att upplysningsskyldighelen inle bör vara straff-sanktionerad. En
remissinslans anser atl man åtminstone vid delgivning i brottmål med den misstänkte
bör från upplysningsskyldighelen undanta den personkrets som enligt 17 kap. 11
§ tredje stycket brottsbalken (BrB) inle kan ställas lill ansvar för skyddande
av brottsling.

Skäl
för mitt förslag: I promemorian framhålls all det ibland är svårt för
stämningsmännen att få upplysningar från fastighetsägare och arbetsgivare
huruvida en viss eftersökt person bor i fasligheten resp. arbeiar på arbetsplatsen.
Vissa arbetsgivare vägrar atl lämna upplysningar om arbetstider och den
anställdes bostadsadress. Det förekommer också atl arbetsgivare hjälper den
anställde atl hålla sig undan delgivning.

I
promemorian erinras om all fastighetsägare och innehavare av bostadslägenhet,
som upplåler bostad åt annan, enligt 35 S folkbokföringsförordningen
(1967:198) skall anmäla detta lill pastorsämbetet i den församling där
fastigheten är belägen. Anmälan skall göras inom två veckor från inflyttningen.
Fastighetsägare eller innehavare av bostadslägenhet är vidare skyldiga atl på
förfrågan av folkbokföringsmyndigheten uppge om en viss person bor i
fastigheten resp. lägenheten.

I
syfte att underiätta för stämningsmännen all få klarhet i om en viss person bor
i en bostadslägenhet föreslås i promemorian att upplysningsskyldighelen för
fastighetsägare och bostadslägenhetsinnehavare utvidgas till atl omfatta även
förfrågningar från stämningsman. Fastighetsägare och motsvarande skall vara
skyldiga att på begäran av siämningsman uppge om

Prop. 1984/85:109 52

den
som söks för delgivning är bosall i eller annars disponerar lokal i fasligheien
och ange den närmare beskaffenhelen i hans kända boendeför-hållanden (l.ex.
sambolörhållanden, inneboende eller om endasl lokal hyrs och ändamälel med
denna förhyrning).

Del
föreslås också all en arbelsgivare på molsvarande sätl skall vara skyldig all
uppge om en viss person är anställd hos arbetsgivaren samt upplysa om dennes
arbetsUder, arbetslokal, bostads- och vistelseadress och annat som
arbetsgivaren känner till och som kan underlätta delgivning. Del erinras om atl
arbelsgivare redan nu har en liknande upplysningsskyl-dighei gentemot
skattemyndigheter (t.ex. 37 S taxeringslagen 1956:623), kronofogdemyndigheter
(4 kap. 15 § utsökningsbalken) och försäkringskassor (20 kap. 9 S lagen 1962:
381 om allmän försäkring).

Vidare
föreslås all upplysningsskyldighelen lör faslighelsägare m. fl. saml för
arbelsgivare slraffsanklioneras.

För
egen del får jag anföra följande.

Som
har nämnls tidigare har flertalet remissinslanser ställl sig bakom förslagel om
skyldighel för fastighetsägare, innehavare av bosiadslägenhei saml arbelsgivare
all på förtrågan av en siämningsman lämna vissa upplysningar om den sökle.

Åven
jag anser all del är angelägel all slämningsmännen - framför alll i mera
kvalificerade delgivningsfall - får rätt all inhämia upplysningar från
fastighetsägare m.fl. saml arbelsgivare. Vad gäller de invändningar som har
förls fram mol förslagel om upplysningsskyldighei för arbetsgivare får jag
hänvisa till vad jag lidigare har anfört om förtrågningar på den söktes
arbelsplals för deigivningsändamål och delgivning genom siämningsman på den
söktes arbelsplals (se avsnill 3.2.3).

När
det gäller omfattningen av den föreslagna upplysningsskyldighelen har RSV
påpekat att innebörden av fastighetsägarens upplysningsskyldighet i
folkbokföringssammanhang har varil förmål för tvekan. Fastighetsägare i större
hyreshus känner vanligen inle lill mer än vem som har tecknat hyresavlal eller
lill vem en lägenhel enligi fasUghelsägarens godkännande har upplålits i andra
hand. Någon akliv åigärd som t. ex. besök i lägenheten eller särskilda
förfrågningar anser RSV knappast böra krävas av fastighetsägaren med hänsyn
till lägenhetsinnehavarens integritet. Verket hänvisar till att problem av
detla slag kommer att behandlas av 1983 års folkbokföringskommitté (Fi
1983:04). RSV har även ifrågasatt om den föreslagna skyldigheten bör
sanktioneras med ett bölessiraff med hänsyn till att det inte finns föreskrivel
någon sanklion mot en faslighelsägare eller innehavare av bostadslägenhet som
underlåter att besvara en förfrågan från en folkbokföringsmyndighel humvida en
viss person bor i fastigheten eller lägenheten. Enligt RSV: s mening bör
resultatet av kommitténs arbele avvaktas innan man tar ställning till frågan om
lämplig sanklion.

Liknande
synpunkter har anförts av SABO ifråga om svårigheterna för ägare till större
hyresfasUgheter. Som nämnts tidigare har förslagel om en

Prop.
1984/85:109 5?

siraffsanklionerad
upplysningsskyldighei på delta område avstyrkts av ett antal remissinslanser.

För min del anser jag att
man vid utformningen av en beslämmelse om upplysningsskyldighet för
fastighetsägare måste la hänsyn lill de synpunkler som RSV m.fl.
remissinstanser har fört fram. Skyldigheten bör därför i princip omfatta endast
uppgift om huruvida en viss person förhyr eller på annan grund disponerar en
lägenhet eller en lokal i fastigheten. Men samUdigt är det önskvärt atl en
faslighelsägare som känner lill atl en viss person bor i fastigheten också är
skyldig att upplysa om del.

Beträffande
omfaltningen av upplysningsskyldigheten för innehavare av bosiadslägenhei anser
jag all promemorieförslaget bör genomföras.

När
det gäller frågan om lämplig sanklion för vägran alt lämna ifrågavarande
upplysningar eller för lämnande av oriktiga uppgifier anser jag i likhel med RSV
all man bör avvakta resultatet av folkbokföringskommitléns arbele. Redan del
förhållandel all en upplysningsskyldighei finns föreskriven i lag torde medföra
all seriösa faslighelsägare i större utsträckning än nu kommer all lämna
erforderiiga uppgifter.

1
förhållande lill promemorieförslagel förordar jag den jämkningen all även
arrendaiorer och tomlrätlshavare skall vara upplysningsskyldiga.

Till
frågan om undantag för den som är närslående till den sökle från skyldighelen
alt lämna upplysningar ålerkommer jag strax.

1 fråga om omfallningen av
upplysningsskyldighelen för arbelsgivare anser jag atl promemorieförslagel bör
genomföras. En arbelsgivare bör således vara skyldig atl på begäran av en
stämningsman uppge huruvida en person som söks för delgivning är anslälld hos
arbetsgivaren saml upplysa om den anställdes arbetsUder och arbelsplals.

Promemorieförslagel
innnebär all en arbelsgivare bör vara skyldig alt upplysa även om andra
förhållanden som rör anställningen och som kan underiätta delgivningen. Enligi
RÅ kan detla leda till all för delgivningen betydelselösa men för den sökles
personliga inlegritel vikliga uppgifier lämnas ut. RÅ förordar därför alt
upplysningsskyldighelen inskränks lill alt avse arbetstider och arbelsplals.

För min del anser jag att
del är angelägel all upplysningsskyldighelen för arbetsgivare omfaltar även nu
ifrågavarande uppgifier. Sådana uppgifter kan också möjliggöra delgivning på
annan plals än arbelsplatsen. Jag anser också all upplysningsskyldighelen är
tillräckligt begränsad och preciserad genom kravel på att uppgiften dels skall
röra anställningen och dels skall kunna antas underlätta delgivningen.

■1
likhet med flertalet remissinslanser anser jag all upplysningsskyldighelen för
arbelsgivare bör sanktioneras med bötesstraff. Jag förordar all
promemorieförslagel i den delen genomförs. Som elt par remissinslanser har
påpekat bör straffbestämmelsen omfatta även det fallet atl orikliga uppgifter
har lämnals uppsåtligen.

Prop. 1984/85:109 54

Jag
övergår nu lill att behandla frågan om undanlag för närstående lill den sökle
från skyldigheten all lämna uppgifter i nu berörda hänseenden.

I
sitt remissvar har RÅ påpekat atl promemorieförslagel om upplysningsskyldighei
för fastighetsägare, innehavare av bostadslägenhet och arbetsgivare synes
strida mol den rättsuppfattning som har kommil lill uttryck i 17 kap. 11 S
tredje styckel brottsbalken angående skyddande av brottsling. Med hänsyn lill
all en viss krets av närslående personer har ansetts inte böra kunna ställas
till ansvar för skyddande av brottsling bör, ålminslone när delgivningen avser
en person som misslänks för brotl, samma personkrets falla utanför den
föreslagna stralTbeslämmelsen.

1
likhet med RÅ anser jag all närslående lill den sökle inte bör omfattas av den
upplysningsskyldighet som jag nu har förordat. Della bör enligt min mening
gälla oavsett om den sökte är misstänkt för brott eller inle. En bestämmelse
som endast undantar närslående lill en för brotl misslänkl person som söks för
delgivning skulle vålla praktiska svårigheier eflersom en siämningsman endasl i
undantagsfall känner lill innehållet i delgivningsförsändelsen. Av hänsyn lill
bl.a. den söktes inlegrilel bör nämligen en stämningsman i allmänhel inle ha
rätt atl la del av innehållet i försändelsen.

En
bestämmelse om begränsning av upplysningsskyldighelen för faslig-hetsägare m.
fl. och arbetsgivare bör lämpligen utformas efler förebild från bestämmelsen i
36 kap. 3 S RB om undantag från vittnespliklen belräffande närstående lill
part.

En
sådan lösning innebär atl bl.a. make, sammanboende, barn och föräldrar till den
sökte inte blir skyldiga alt lämna ifrågavarande uppgifter till slämningsmännen.
En arbetsgivare som står i etl sådant förhållande lill den sökte omfattas
naturligtvis inle heller av sankiionsbeslämmelsen. I sammanhanget vill jag
emellertid understryka atl den nu förordade undantagsbestämmelsen givelvis
inte hindrar att närstående lill den sökle frivilligi lämnar begärda
upplysningar lill stämningsmannen.

3.3.6
Stämningsmäns rätt att erhålla tillträde m. m.

Mitt
förslag: Fastighetsägare m.fl. saml arbetsgivare blir skyldiga atl medverka
till att stämningsmän får tillträde lill fasligheler och arbetsplatser för att
genomföra delgivning. Stämningsmän får vidare rätt till tillträde till enskilt
område som inle ulgör boslad saml rätt atl påkalla biträde av polismyndighet,
om tillträde vägras dem. Domstol kan besluta om att husrannsakan får ske för
att söka efter den som skall delges en stämning i brottmål i de fall fängelse
är stadgal för brotlel.

Promemorieförslaget:
Överensstämmer med mitl förslag ulom såvitt avser kravet på att det skall vara
stadgat fängelse för brottet för atl husrannsakan skall få ske (s. 93-99).

Prop.
1984/85:109 55

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lillslyrker
eller lämnar förslagen ulan erinran. Ell par remissinstanser anser att
förslaget om all husrannsakan skall få företas för delgivning är alltför
långlgående medan andra menar alt del är alltför reslriktivt utformat. Från
några håll förordas atl möjligheten all förelä husrannsakan begränsas Ull de
fall i vilka fängelse ingår i slraffskalan för brotlel. Del föreslås också atl
åklagare och polischefspersonal bör få räll alt beslula om åtgärden,
åtminstone i brådskande fall. En remissinstans anser all tilllrädesrälten för
siämningsman bör begränsas lill skydd för bl. a. yrkes- och
försvarshemligheler.

Skäl för mitt förslag:

Tillträdesräll för siämningsman

Del finns f. n. inle någon rått för siämningsman all
erhålla lilllräde lill ell privai område för alt genomföra delgivning. Vägras
siämningsman Ulltriide lill arbelsplalser. fasligheler eller andra lokaler
eller områden, kan delgivningen inte genomföras där. I vissa fall redovisas då
uppdraget lill uppdragsgivaren med hindersbevis. I andra fall försöker
slämningsmännen vänta ut den som skall delges eller delge handlingen på annan
lid och plals.

En närbesläktad situalion är all slämningsmännen hindras
från all få lilllräde lill den lokal eller del område där delgivningen kan
genomföras genom all dörrar eller grindar slängts och låsls eller någon
liknande åigärd vidlagils. Det har t.ex. blivit alll vanligare all ytterdörrar
lill hyresfaslig-heler hålls låsla. Även i sådana siiualioner måsle
slämningsmännen enligi gällande ordning avbryta delgivningsförsökei. Han har
inle räll all bryla lås eller på annal säll bereda sig lilllräde lill slulna
utrymmen.

1 promemorian föreslås att del införs en skyldighet för
fastighetsägare och arbelsgivare all medverka lill all bereda siämningsman
tillträde lill fasligheler resp. arbelsplalser för alt där genomföra delgivning
samt atl den regeln kompletteras med en beslämmelse om all stämningsmän har rätt
alt gå in i sådana lokaler eller på sådana områden för att genomföra
delgivning. Del föreslås också att en stämningsman får lagsladgad räll all
begära bilräde av en polismyndighei för all genomföra delgivning i de fall han
vägras tillträde till sådana lokaler eller områden.

Förslagen har godlagils av de flesta remissinstanserna.
Ett par remissinslanser har dock molsatl sig alt siämningsman får
lilllrädesrätt lill arbelsplalser med hänvisning lill all delgivning enligi
deras mening inle bör ske på den söktes arbelsplals.

För min del anser jag all del är av slor beiydelse från
effekiiviieissynpunkt att stämningsmännen nu får en lagsladgad tillträdesräll
till fastigheter och arbetsplatser för atl genomföra delgivning. Under
fömtsättning all undanlag görs för den mesl privata sfären, dvs. någons bostad,
lorde en sådan tillträdesräll i allmänhet inle innebära någol nämnvärt inlrång
för den enskilde. Vad gäller delgivning på den söktes arbetsplats får jag
hänvisa till vad jag tidigare har sagt i den frågan.

Prop. 1984/85:109 56

Av
bestämmelserna i 8 och 9 SS DF följer att delgivningen med den som är inlagen i
kriminalvårdsanslall e.d. eller på sjukhus eller Uänstgör i försvarsmakten bör
ske genom någon tjänsteman eller efter samråd med styresman eller den söktes
chef. Med hänsyn härtill anser jag inte att det finns någol behov av alt
begränsa den nu föreslagna lilllrädesrälten för siämningsman. Inle heller när
det gäller skyddet för yrkeshemligheter torde det finnas något praktiskt behov
av särskilda regler.

Som
föreslås i promemorian bör tillträdesrällen för siämningsman kompletteras med
en skyldighel för fastighetsägare och arbetsgivare att medverka till att
stämningsmännen får tillträde till fasligheler och arbetsplatser för att
genomföra delgivning. En motsvarande skyldighet bör finnas även för andra än
fastighetsägare, t.ex. arrendaiorer och hyresgäster, som disponerar över sådana
lokaler.

Enligt
promemorieförslagel bör tillträdesrällen gälla för - förulom stämningsmän -
även övriga funktionärer som räknas upp i 24 S DL, dvs. de vars intyg gäller
som fulll bevis om delgivning. Förslagel innebär all bl. a. poslljänslemän och
nämndemän vid lingsräll får en sådan räll.

För
min del anser jag att personkretsen bör begränsas till de Uänstemän som i sin
verksamhet generellt sett har störst behov av atl la tillträde till fasUgheter
och arbetsplatser för att genomföra delgivning. Förutom den som har förordnats
som stämningsman bör således endasl åklagare, polisman, kronofogde och
exekuliv tjänsteman vid kronofogdemyndighet ha rätt att för genomförande av
delgivning påfordra lilllräde lill ifrågavarande platser.

Om
den som äger eller disponerar över sådana privata områden som nu avses vägrar
att medverka lill atl stämningsmannen får lilllräde eller hindrar honom att gå
in, föreslås i promemorian att stämningsmannen ges en lagsladgad rätt att
påkalla bilräde av polis för att bereda sig tillträde.

Även
detta förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de flesla
remissinslanserna.

I
likhet med vad som sägs i promemorian anser jag atl stämningsmän inte bör ges
rätt att med våld bereda sig tillträde lill ifrågavarande plalser. Liksom vissa
andra tjänstemän (se t.ex. 4 kap. 38 S fasUghetsbildningsla-gen 1970:988). som
i en motsvarande situalion skall genomföra en tjänsteåtgärd, bör
stämningsmannen i detla läge i stället ha möjlighel all påkalla biträde av
polis. 1 fråga om polismannens rätl alt använda våld för atl bereda
stämningsmannen tillträde till det privata området för atl genomföra
delgivning får allmänna beslämmelser om polismans befogenhet atl använda våld
för att genomföra en tjänsteålgärd lillämpas (jff 10 S försia stycket 5
polislagen 1984:387).

En
konsekvens av den nu föreslagna regleringen blir all i princip inle heller en
polisman som verkställer ett delgivningsuppdrag får rätt atl bereda sig
tillträde till den eftersöktes bostad för alt genomföra delgivning i de fall
den eftersökte vägrar all släppa in honom.

Prop.
1984/85:109 57

Med
hänsyn lill den enskildes intresse av skydd för sin personliga inlegritel bör
en så ingripande åigärd tillåtas endast i undantagsfall. Dessa fall kommer jag
att behandla i följande avsnitt.

Husrannsakan

Om
den som söks för delgivning inte kan nås av stämningsmannen kan ofta
surrogatdelgivning, kungörelsedelgivning eller s. k. spikning användas. I
vissa fall är emellertid della inte tillåtet. Det gäller bl.a. delgivning av
stämning i brottmål (33 kap. 6 5 RB). Om stämningsmannen vet att den sökte
uppehåller sig i t. ex. en lägenhet men vägrar att öppna dörren, finns f. n.
inget verksamt medel för atl genomföra delgivningen. Genom alt hålla sig undan
delgivning av stämningen kan den misstänkte förhala eller t. o. m. förhindra
att brotl som han eller hon begått beivras. Påföljd för broll får nämligen inte
ådömas om inte den misstänkte häktats eller delgivils stämning inom viss lid,
som varierar beroende på brottels svårhels-grad (35 kap. 1 S brottsbalken).

I
promemorian föreslås att reglerna om husrannsakan i 28 kap. RB kompletteras med
en bestämmelse om att husrannsakan får ske i syfte att eftersöka den som skall
delges en stämning i brottmål. Sådan husrannsakan skall enligt förslagel
beslutas av domstol antingen självmant eller på yrkande av den polismyndighet,
som har uppdraget att genomföra siämningsmannadelgivning. Avsiklen är atl
husrannsakan för deigivningsändamål skall få tillgripas endast om andra
möjligheter till delgivning har prövats utan framgång eller på goda gmnder
bedöms utsiktslös.

Som
har nämnts tidigare har förslaget tillstyrkls eller lämnats utan erinran av de
flesta remissinstanserna. Några remissinstanser anser emellerlid att förslaget
är alltför långtgående medan andra menar att del är alltför restriktivt
utformat. Från några håll framförs önskemål om att beslut om husrannsakan bör
få fattas även av åklagare eller polismyndighet.

För
egen del får jag anföra följande.

Som
framhålls i promemorian kan det inte godtas atl en person som är misstänkt för
brott skall kunna undandra sig lagföring och slraff genom atl hålla sig undan
delgivning. Det finns därför starka skäl atl skapa ell verksamt medel för all
genomföra delgivning i sådana fall, även om delgiv-ningsmetoden skulle bli mer
ingripande än vad som annars accepteras.

Enligt
23 kap. 7 § RB får den som inte hörsammar kallelse till förhör under förundersökning
hämtas till förhöret. Om det behövs får husrannsakan (även i bostad) användas
för all genomföra hämtningen (28 kap. 2 8 RB). Enligt 46 kap. 15 § RB får en
tilltalad som efter kallelse inle inställer sig lill huvudförhandling i domstol
hämlas lill förhandlingen. I sådana fall får husrannsakan användas för all
eftersöka den tilltalade (28 kap. 2 S RB). Detsamma gäller för målsägande och
vittnen som inte inställer sig (46 kap. 14 § och 36 kap. 20 S jämfört med 28
kap. 2 S RB). Åven i vissa tvistemål

Prop. 1984/85:109 58

kan
parter och vittnen hämtas lill förhandling och därvid eftersökas genom
husrannsakan (se bl. a. 44 kap. 3 8 och 36 kap. 20 S jämfört med 28 kap. 2 §
RB). Åven i konkurssammanhang kan hämtning ske med hjälp av husrannsakan (se
bl. a. 94 § konkurslagen).

Mot
bakgmnd av de bestämmelser som finns om hämtning med hjälp av husrannsakan kan
del knappasl anses alltför långlgående alt införa en möjlighet att använda
husrannsakan i fall då det är nödvändigt för att stämning i brottmål skall
kunna delges, särskilt om tillräckliga garantier ges för att möjligheten inte
används i onödan. Med hänsyn till den integritetskränkning för den enskilde
som en sådan åtgärd innebär bör dock som fömtsättning gälla att del är fråga om
ett brott av allvarligare slag. En lämplig avgränsning är att det för brottet
skall vara stadgal fängelse.

Som
har föreslagits i departementspromemorian bör för all garantera atl
tvångsmedlet används restriktivt endast domstol vara behörig att besluta om
åtgärden. I nu avsedda fall torde frågan om husrannsakan för deigivningsändamål
oftast aktualiseras av domstolen själv. Den bör därför självmani kunna ta upp
frågan. Vidare bör frågan kunna las upp på framställning av polismyndighet
eller åklagare.

3.3.7
Telefondelgivning

Mitt
förslag: En myndighet far per lelefon överbringa innehållet i kallelser,
meddelanden och andra handlingar av enkel beskaffenhel till den sökte.
Handlingen skall därefier sändas lill denne med poslen i vanligt brev.
Delgivning anses därefter ha skett. Telefondelgivning får dock inle avse
slämningsansökningar eller andra handlingar varigenom mål eller ärenden väcks.

Promemorieförslaget:
Överensstämmer med mill förslag (s. 103-105), frånsett all en del redaktionella
justeringar av promemorieförslagel gjorts i mill förslag.

Remissinstanserna:
De allra flesta tillstyrker förslaget. Några är tveksamma eller avstyrker
förslaget med hänvisning till atl del inle kan anses tillgodose
rättssäkerheten. Från flera håll uttalas önskemål om en precisering av i vilka
fall delgivningsformen skall få användas.

Skäl
för mht förslag: Åtskilliga av de handlingar som f.n. delges har ett enkelt
innehåll. Det gäller t.ex. kallelser till förhandlingar eller andra
sammanträden, förelägganden av olika slag och meddelanden om inställda
förhandlingar. Även vissa beslut kan vara av sådan beskaffenhel.

För
dessa fall föreslås i departementspromemorian att delgivning skall kunna ske
per telefon. Förslaget innebär all en myndighel skall kunna per

Prop.
1984/85:109 59

lelefon
överbringa innehållel i handlingen lill den sökle och därefter skicka
handlingen till denne med posten i vanligl brev. Den sökle skall anses delgiven
när handlingen har avsänts. Vidare föreslås att delgivningsformen inte skall få
användas för delgivning av stämningsansökningar eller av andra ansökningar
varigenom talan anhängiggörs.

Som
redan nämnts har förslaget godlagits av flertalet remissinslanser. Några
remissinslanser har emellertid avstyrkt förslaget och ansett att det inle
uppfyller de rättssäkerhelskrav som bör siällas på ell delgivningsförfarande.

Enligi
min mening ger förslaget möjlighet till betydande effektivitets-vinsler och bör
kunna medföra en avkortning av handläggningstiden i många mål och ärenden.
Telefondelgivning av kallelser till l.ex. en förhandling eller något annal
sammanlräde underlättar även myndighelens arbetsplanering genom atl
delgivningsfrågan kan klaras ul på ett tidigt stadium.

Som
anförs i departementspromemorian torde det sällan finnas anledning atl anta
atl den som lar emot en telefondelgivning skulle ljuga om sin idenlilel.
Särskili när del gäller delgivning med den som har fast bostad eller fasl
arbete och som kontaktas i bostaden eller på arbetsplatsen torde risken för
misstag vara obetydlig. I sammanhanget vill jag erinra om vad jag lidigare
(avsnitt 3.3.1) förordal om en ökad uppgiftsskyldighet för parterna, vilken ger
myndigheterna tillgång dels till aktuella lelefonnummer och dels ökade
möjligheter till konlroll av den uppringdes identitet.

När
det gäller risken för missuppfattning av innehållel i den handling som läses
upp för den sökte per lelefon innebär promemorieförslaget alt en
telefondelgivning alltid skall följas av en skriftlig bekräftelse av innehållel
i handlingen, dvs. atl handlingen sänds till den sökte med posten. Risken för
missuppfattning minskas också genom kravet på att innehållel skall vara av
enkel beskaffenhet för alt telefondelgivning skall få användas. Vidare har den
sökle möjlighet all ställa frågor lill den tjänsteman som genomför delgivningen
samtidigt som denne genom frågor till den sökte kan kontrollera atl denne rätt
har uppfattat meddelandet. Jag vill också erinra om atl telefondelgivning inte
skall få ske av slämningsansökningar och andra handlingar varigenom mål eller
ärenden anhängiggörs.

Sammanfallningsvis
anser jag alt den föreslagna möjligheten till telefondelgivning inle vållar
några betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt. I likhet med flertalet
remissinslanser förordar jag atl förslaget genomförs. Telefondelgivning bör
alltså få ske när del med hänsyn till omsländighelerna bedöms som lämpligt.

Flera
remissinslanser har framställt önskemål om en precisering av vilka handlingar
som skall anses vara av sådan enkel beskaffenhel alt de får delges per lelefon.

För
egen del anser jag all det med hänsyn lill DL: s omfattande tillämpningsområde
inle skulle vara lämpligl och knappasl ens möjligl atl i lag

Prop. 1984/85:109 60

ange
vilka handlingar som kan telefondelges. Som en remissinstans har påpekat måste
hänsyn även tas till den söktes förmåga att motta delgivning per telefon. Om
den sökte på gmnd av språksvårigheter eller av någon annan orsak, t.ex.
ålderdom eller alkoholproblem, har svårt att tillgodogöra sig innehållet i den
handling som läses upp, bör delgivningsförsökei avbrytas och i stället ersättas
med delgivning i någon annan form.

Vad
gäller frågan om vid vilken tidpunkt delgivning skall anses ha skett har ett
par remissinstanser förordal tidpunkten för telefonsamtalet. Med hänsyn till
vikten av att bekräftelsen sänds till den sökle anser jag emellerlid atl man
bör hålla fast vid den lösning som föreslås i promemorian. Vid
telefondelgivning skall delgivning således anses ha skett försl när bekräftelsen
har avsänts. Detta stämmer också överens med vad som gäller i fråga om
surrogatdelgivning enligt 12 och 13 §§ DL.

Enligt
promemorieförslaget bör endast myndigheter få verkställa telefondelgivning.
Jag ansluter mig till del förslaget. Uppgiften bör kunna handhas av tjänstemän
som har behörighet alt handlägga delgivningsfrågor. Närmare bestämmelser om
kontroll av den söktes identitet, dokumentation av samtalet etc. kan meddelas
i DF.

I
promemorian berörs också förfarandet att låta den som skall delges muntligen
bekräfta vid etl telefonsamtal att han eller hon har erhållit delgivningsförsändelsen.
Ett sådani förfarande är inle atl jämställa med den nu föreslagna
delgivningsformen utan innebär endast elt alternativt sätt att skaffa bevisning
för att delgivning har skett.

I
promemorian förordas atl detla förfarande Ullämpas i slörre ulslräckning än nu
saml att bekräftelsen, liksom andra förhållanden som kan bli av betydelse vid
en eventuell utredning om omständigheterna vid bekräftelsen, antecknas på
lämpligt sätt. Ett par remissinslanser har upplyst atl de redan nu i stor utsträckning
tillämpar elt sådani förfarande, t.ex. i samband med underrättelse om
utmätning.

Jag
delar den uppfattning som här kommit till uttryck i promemorian och anser
alltså att DL ger utrymme för ett tillvägagångssätt av .aktuellt slag utan atl
någon särskild föreskrift behöver införas.

3.3.8
Surrogatdelgivning med arbetsgivare

Mitt
förslag: Promemorieförslaget om surrogatdelgivning med den söktes arbetsgivare
genomförs inte.

Promemorieförslaget:
Enligt promemorieförslaget skall surrogatdelgivning få ske genom att handlingen
lämnas till arbetsgivaren eller någon anslälld på kontoret. Meddelande om att
handlingen har lämnats till arbetsgivaren eller en anställd skall sändas med
posten till den sökle. Delgivning anses ha

Prop.
1984/85:109 61

skett
när della fullgjorts. 1 promemorian föreslås också all en arbetsgivare skall
vara skyldig alt medverka till surrogatdelgivning (s. 105-107).

Remissinstanserna:
De flesla lillslyrker förslagel eller lämnar det ulan erinran. Flera
remissinslanser avslyrker dock förslaget och anser all del inte är förenligt
med rimliga krav på skydd för den enskildes integritet. Man menar att det finns
risk för att den sökles arbelsgivare, förman och arbetskamrater får kännedom om
eller i varje fall ökad anledning au spekulera över dennes privata
förhållanden. Della skulle kunna medföra att den sökte hamnar i en utsatt
position och att hans arbetsförhållanden påverkas negativt. En remissinstans
anser atl det måsle vara utomordentligt generande för både arbetsgivaren och
den anställde alt delgivning eller en förfrågan i anledning därav sker på
arbetsplatsen. Enligt samma remissinslans måsle del hållas för vissl alt detla
sprider sig och därmed förorsakar stort obehag för den som, kanske med orätt,
utsätts för en ansökan om beialningsföreläggande eller annal. Några
remissinslanser lar upp frågan om en arbelsgivare skall ha räll all vägra
medverka lill surrogatdelgivning eller inte. Elt par remissinstanser
ifrågasätter om inte den föreslagna skyldigheten för arbetsgivaren atl vid surrogatdelgivning
la emot delgivningshandlingen och överlämna den lill den sökle även bör gälla
den med vilken surrogatdelgivning kan ske redan enligt nuvarande bestämmelser.

Skäl
för mitt förslag: Om en enskild person som söks för delgivning har känt hemvist
här i landet men inle träffas där, får delgivningshandlingarna lämnas lill
någon vuxen medlem av hans hushåll eller, om sådan person inte anträffas, till
den söktes hyresvärd eller faslighetsskölare, om de bor i samma hus. Driver den
som skall delges rörelse med fasl kontor och anträffas han inte där under
normal arbelslid, får handlingarna lämnas på kontoret till någon som är
anslälld där (12 § försia stycket DL, s.k. surrogatdelgivning). Skulle
stämningsmannen få upplysning om atl den sökle är bortrest för mera avsevärd
tid eller all delgivningsförsändelsen av annan anledning inle kan komma honom
lill hända inom rimlig tid, bör surrogatdelgivning inte ske (Gärde m. fl.. Nya
Rättegångsbalken, s. 449 O- Har surrogatdelgivning skell, skall meddelande om det
sändas med posten till den sökte under hans vanliga adress (12 S andra slyckel
samma lag). För en juridisk person som skall delges gäller särskilda regler.

I
promemorian framhålls att stämningsmän ibland har problem vid delgivningsförsök
på arbetsplatser, bl.a. genom alt arbetstagare håller sig undan. Del förekommer
även all arbetsgivare aktivt hjälper sina arbetstagare all hålla sig undan
delgivning. Del föreslås därför atl - på samma sätl som den som driver rörelse
med fasl kontor kan delges genom all handlingen lämnas på kontoret till någon
som är anslälld där - en arbelstagare som inte anträffas på arbetsplatsen skall
kunna surrogaldelges genom att handlingen lämnas Ull arbetsgivaren eller lill
någon anslälld på kontoret. Detta

Prop. 1984/85:109 62

föreslås
gälla oavsett om arbetsgivaren är en fysisk eller en juridisk person.

Som
nämnts tidigare har promemorieförslaget godtagils av de flesla
remissinstanserna. Fiera remissinstanser har emellertid molsatl sig alt
förslagel genomförs med hänvisning till riskerna för att den enskildes
inlegritel skulle kunna komma alt åsidosättas.

Det
finns i dag inte något hinder mot att delgivning sker på den söktes
arbetsplats. I RPS; s anvisningar för förfarandet vid delgivning genom
stämningsman (se bilaga 4 till departementspromemorian) ges vissa rekommendationer
belräffande slämningsmannens uppträdande. Där sägs bl.a. att en siämningsman
bör i möjligaste mån undvika att den sökte utsätts för utomståendes
uppmärksamhet eller atl han på annal sätt åsamkas obehag. För de fall där den
sökte håller sig undan eller av andra skäl är svåranträff-bar kan det ibland
vara påkallal atl stämningsmannen skaffar sig koniakt med den sökle efter
förfrågningar hos andra myndigheler, hos arbelsgivare eller privatpersoner, om
delgivning i mera diskreta former har misslyckats eller bedöms som utsiktslös.
Vidare sägs i anvisningarna att delgivning under samma förulsättningar kan vara
berättigad på annan plats än den sökles hem.

Delgivning
genom stämningsman på den söktes arbetsplats förekommer i dag i en inte
obetydlig omfallning, likaså förfrågningar med anledning av en förestående
delgivning när den sökte är svåraniräffbar eller försöker att hålla sig undan.
Alt - såsom några remissinslanser synes vara inne på -lagstiftningsvägen förbjuda
siämningsmannadelgivning på den söktes arbetsplats bör inte komma i fråga. Jag
vill i sammanhanget hänvisa Ull vad jag har anförl i avsnitt 3.2.3 om all den
som inle vill medverka lill delgivning i enklare och mindre uppseendeväckande
former därmed också bör få finna sig i det obehag det kan innebära alt andra
delgivningsmeloder används. 1 många fall torde delgivningsförsök på den söktes
arbelsplals vara den enda möjlighelen alt få honom eller henne delgiven. Det
finns inle heller anledning anta att slämningsmännen inle skulle följa RPS
anvisningar och således genomföra sill uppdrag med lillbörlig hänsyn till den
sökles inlegrilel.

Promemorieförslaget
innebär all man öppnar möjlighel att i vissa fall genomföra delgivning även om
den sökle inte anträffas på sin arbetsplats under sin vanliga arbetstid. Sådan
delgivning föreslås kunna ske med arbetsgivaren eller med någon anslälld på
dennes kontor. Surrogatdelgivning skulle alltså kunna ske med t. ex. en
arbetskamrat lill den sökte. Detla innebär naturiigtvis en betydande risk för
att det på arbelsplatsen sprids att en viss person söks för delgivning, vilkel
kan vålla den sökte obehag. Detta talar starkt för att i vart fall förslagel i
den delen inle bör genomföras.

Del
finns skäl som talar för alt surrogatdelgivning bör kunna ske med åtminstone
den söktes arbetsgivare. Samiidigi måste beaktas att etl förfarande där
arbetsgivaren aktivt medverkar i själva delgivningen kan - med räll eller orätt
- upplevas som mycket besvärande för den anställde. Även

Prop. 1984/85:109 63

för
arbetsgivaren kan en delgivning i den formen kännas besvärande och kanske
påverka förhållandet lill arbetstagaren negativt. Jag har därför stannat för
atl inte nu föreslå all surrogatdelgivning med arbetsgivaren införs som en ny delgivningsform.
I den bedömningen väger jag in att de förbättringar av delgivningsförfarandet
som jag i övrigl föreslär kan antas minska behovet av en sådan delgivningsform.
Jag är emellertid beredd all på nytt la upp frågan om del skulle visa sig att
del finns ett påtagligt behov av all kunna genomföra surrogatdelgivning med en
arbetsgivare, framför allt i de fall då den sökte inte kan förmås att medverka
till delgivning i någon annan form.

3.3.9
Delgivning med juridiska personer

Mitl
förslag: Något förslag läggs inte fram om nya bestämmelser om delgivning med
juridiska personer.

Promemorieförslaget:
Överensslämmer med mitl förslag (s. 107-109).

Remissinstanserna:
Två remissinslanser har närmare berört frågan om delgivning med juridiska
personer. En av dem ifrågasätter om man inle bör överväga möjlighelen av alt
låla den senasl registrerade styrelsen och en regisirerad firmaiecknare alltid
vara behörig all la emol en delgivning och även skyldiga atl företräda den
juridiska personen. Den andra anser att kungörelsedelgivning bör få användas
vid delgivning med en juridisk person som saknar regisirerad slyrelse.

Skäl
för mitl förslag: Enligt 8 kap. 15 S aktiebolagslagen skall ett aktiebolag
anmäla lill paient- och regislreringsverkei vilka som har ulseiis lill slyrel-seledamöler,
verkställande direktör och firmaiecknare. Vidare skall bolaget anmäla lill
registermyndigheten när det skett ändring bl.a. beträffande vilka som
förelräder bolaget och tecknar dess firma. Anmälan skall ske genast efter det
all ändringen inlräftäl. Liknande regler gäller för andra juridiska personer.
Ett aktiebolag skall dessutom åriigen till registermyndigheten skicka in en
aktuell förteckning över bl.a. styrelseledamöter, verkställande direktör och
firmatecknare.

Delgivning
med juridiska personer sker normall med den som enligt registerutdrag från
registermyndighet är behörig föreirädare för den juridiska personen. 1
promemorian framhålls att del inte så sällan inträffar all någon senare gör
invändning om att delgivningen inle har skell med behörig föreirädare saml
föreler eu protokoll från den juridiska personens beslulande organ, som ulvisar
all någon annan än den som delgiviis handlingarna vid lidpunkien för
delgivningen var ensam behörig all förelräda den juridiska personen. Ell sådani
proiokollfäsl beslut behöver inte vara

Prop. 1984/85:109 64

registrerat
hos registermyndigheten för atl vara gällande vid delgivnings-tillfället.
Därigenom är del möjligt att sabolera redan genomförda delgivningar genom
antedatering av styrelseprotokoll.

Problemet
har också uppmärksammats av kommissionen mot ekonomisk brottslighet i dess
slutbetänkande (SOU 1984:15). Enligt kommissionens uppfatttning (s. 216) lalar
starka skäl för att en avgång som styrelseledamot ges rättsverkan först i och
med att beluiet registreras. En sådan ordning fordrar emellertid en avsevärt
större snabbhet i regislreringsförfa-randet än som f. n. är fallet och en
översyn av de nuvarande resurserna hos patent- och registreringsverket. Med
hänsyn till det och till atl rättspraxis har skärpts (se NJA 1979 s. 655)
avstår kommissionen all lägga fram någol formellt förslag i den riktningen men
anser att frågan bör uppmärksammas i samband med atl andra aktiebolagsrättsliga
frågor las upp i lagstiftningssammanhang.

Jag
delar kommissionens uppfattning och avser inte att i detta lagstiftningsärende
föreslå några nya bestämmelser med sådan inriktning. Jag anser inte heller att
kungörelsedelgivning är någon framkomlig väg att lösa ifrågavarande problem.
Frågan bör emellertid ägnas fortsatt uppmärksamhel och las upp på nytt i etl
annat sammanhang.

3.3.10
Ikraftträdande

Det
är angeläget att den av mig nu förordade reformen kan genomföras så snart som
möjligt. Med hänsyn till bl.a. det förberedelsearbete som behövs beträffande
blanketter, utbildning m.m. förordar jag atl de föreslagna beslämmelserna får
träda i kraft den 1 juli 1985.

Något
behov av övergångsbestämmelser anser jag inte föreligga.

4
Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad som har anförts har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till

1. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

4. lag om ändring i lagsökningslagen (1946; 808),

5. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

6. lag om ändring i sekretesslagen (1980; 100),

7. lag
om ändring i handräckningslagen (1981:847).

Lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bdaga 2.

Prop. 1984/85:109 65

5
Specialmotivering

5.1
Förslaget till lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)

Förslaget
innebär att ändring görs i 3 och 19 §§ delgivningslagen saml atl fem nya
paragrafer, 26 - 30 §8, införs i lagen.

3§

Bestämmelser
om telefondelgivning har tagits upp i ett nytl tredje stycke. Frågan har behandlats
i avsniU 3.3.7 i den allmänna motiveringen. Av bestämmelserna framgår att sådan
delgivning skall kunna användas när del bedöms som lämpligl. Telefondelgivning
får avse endast handlingar med enkell innehåll. Därmed avses dels all
handlingen skall vara kortfattad, dels att innehållel skall kunna läll förstås
av mottagaren. Telefondelgivning får vidare användas endast av myndigheter.

Telefondelgivning
lämpar sig främst för kallelser lill förhandlingar, förhör eller
förrättningar. Även för delgivning av andra enkla meddelanden eller avgöranden
eller för underrättelser om att mål eller ärenden har anhängiggjorts eller
avgjorts bör telefondelgivning kunna användas. Delgivning av enkla
förelägganden bör också kunna ske per telefon.

Telefondelgivning
får inte avse stämningsansökningar eller andra handlingar varigenom mål eller
ärenden väcks. Dit hör bl. a. sådana ansökningar som avses i 3 8
förvaltningsprocesslagen (1971:291) och fullföljdsinlagor av olika slag. 1
övrigl får myndigheten från fall Ull fall avgöra om en handling är sådan atl
den lämpar sig för telefondelgivning.

Vid
telefondelgivning bör den handläggande tjänstemannen inleda telefonsamtalet
med att göra klart för sig att han samtalar med rätt person. Det bör normalt
ske genom att han frågar efter den söktes namn. Om det är den sökte som har
ringt upp myndighelen eller om det annars finns särskild anledning till det,
bör tjänstemannen även fråga efler personnummer eller annan uppgift som kan
användas för en säker identifiering av den som söks för delgivning. Vidare bör
vederbörandes adress kontrolleras, öm del ändå kvarslår osäkerhet beträffande
idenUteten, bör telefondelgivning inte användas. Detsamma gäller om
tjänstemannen får klart för sig att den sökte på gmnd av språksvårigheter, alkoholpåverkan
eller av annan orsak inte kan tillgodogöra sig innehållel i samtalet.

Därefter
läses innehållet i handlingen upp för den sökte. En anteckning om delta bör
sedan göras i myndighetens akt. Av anteckningen bör framgå på vilket sätt
mottagaren har identifierats. Bestämmelser om detta kan meddelas i DF.
Anteckningen bör signeras av den handläggande tjänstemannen.

Handlingen
skall därefter sändas med posten i vanligt brev till den som delges. Att så
sker är en förutsättning för att delgivning skall anses ha ägt mm (se 19 8).
Har den sökte begärt atl handlingen skall sändas till en 5 Riksdagen 1984185. I samt. Nr
109

Prop. 1984/85:109 66

sårskild
adress, boren sådan begäran i allmänhet efterkommas. Handlingen bör givetvis
sändas så snarl som möjligl efler telefonsamtalet. Delgivning anses ha skett
den dag då handlingen sändes med posten. Någon Ulredning av all den skriftliga
handlingen verkligen har nåti adressalen krävs inle.

\Jjtirde stycket
har gjorls en redaktionell ändring på grund av att elt nytl stycke förts in i
paragrafen. Som en förutsättning för all siämningsmannadelgivning skall få ske
kommer enligt slyckel atl gälla all delgivning inte kan ske enligt första - iredje
stycket. Såvitt gäller hänvisningen lill iredje slyckel bör anmärkas alt, i del
läll myndigheten bedömer handlingen ha den karaktären atl telefondelgivning
inte lämpligen bör användas, del självfallet inte krävs att försök gjorls med
sådan delgivning.

19 §

1
paragrafens tredje slycke har lagls till all telefondelgivning skall anses ha skell
genom all del fullgjorts vad som i 3 S iredje slyckel föreskriviis i fråga om lelefondelgivning
(se vidare under 3 S).

26 S

Enligi
förevarande paragraf är en faslighelsägare, arrendalor eller innehavare av bosiadslägenhei
skyldig all på begäran av en siämningsman eller andra som kan utföra siämningsmannadelgivning,
t. ex. exekutiv personal vid kronofogdemyndigheterna, lämna vissa upplysningar
om den som söks för delgivning. Med faslighelsägare jämställs innehavare av
tomträtt. Frågan har behandlats i avsnitt 3.3.5 i den allmänna moliveringen.

Uppgiftsskyldighelen
avser frågan huruvida den sökle är bosatt i eller disponerar någon lokal i en
viss faslighet eller lägenhel. En lägenheisinne-havare är sålunda skyldig all lala
om huruvida den sökle är inneboende i lägenhelen. Skyldighelen gäller dock inle
för den som lillhöi den sökles familj eller annars sammanbor med denne, se 28 S.
Uppgiftsskyldighelen är inte siraffsanklionerad.

27 §

Paragrafen
rör en arbetsgivares skyldighet all för deigivningsändamål lämna en
stämningsman (eller motsvarande) vissa uppgifter om en anställd. Frågan har
behandlats i avsnitt 3.3.5.

De
uppgifter som arbetsgivaren skall vara skyldig att lämna enligt denna paragraf
är sådana som kan underlätta delgivning med en anställd. Särskilt viktiga för deigivningsändamål
är uppgifter om den anställdes arbetstider och arbetsplats. Om arbetsgivaren
känner till andra omsländigheter som kan underiätta delgivning är han skyldig
att upplysa även om dessa under förulsättning all de har samband med
anställningen. Uppgiftsskyldighelen är straffsanktionerad, se 30 §. En
arbetsgivare som är närslående lill den sökte omfattas inle av upplysningsskyldighelen,
se 28 8.

Prop.
1984/85:109 67

28 §

1
paragrafen regleras undantagen från fastighetsägares m.fl. och arbetsgivares Upplysningsskyldighei
enligt 26 och 27 §S. Frågan har behandlats i

avsnill 3.3.5.

Bestämmelsen
innebär all närstående till den sökle inle omfattas av den
upplysningsskyldighet som gäller enligt 26 och 27 SS. Beslämmelsen har ulformais
som en hänvisning lill 36 kap. 3 S RB. Personkrelsen motsvarar således den
personkrets som är undantagen från den allmänna vittnespliklen.

29 §

I
denna paragraf regleras rällen för siämningsman och andra som får ulföra siämningsmannadelgivning
all erhålla lilllräde lill ett enskilt område för att genomföra delgivningen.
Frågan har behandlats i avsnill 3.3.6.

Rällen
till tillträde avser inte boslad. Belräffande bosläder föreslås i stället alt
husrannsakan i vissa fall skall kunna användas för deigivningsändamål (se förslagel
om ändring i 28 kap. 2 S RB).

I övrigl
gäller emellertid inle några begränsningar. En stämningsman får alltså rätl alt
komma in i trappuppgången lill en hyresfastighet, på ell industriområde eller i
en fabrikslokal eller alt komma ombord på ett fartyg. Rällen lill tillträde
innebär all den som äger eller förfogar över det enskilda området (l.ex. en arrendalor)
är skyldig all medverka till all stämningsmannen får det tillträde som han har
räll lill. Ägaren av en hyresfastighet skall alliså på begäran se till att
stämningsmannen kan komma in i fastigheten om ytterporien hålls låst. Del kan
ske l.ex. genom att uppgifl lämnas om porlkod. Ägaren av en fabrikslokal skall
på motsvarande sätt se lill alt stämningsmannen släpps in på fabriksområdet om
det behövs för atl han skall få kontakt med den sökte.

Skulle
slämningsmännen med våld hindras från atl ta sig in på det enskilda området,
får han enligt andra slyckel begära biträde av polismyndighet för all bereda
sig tillträde. Detsamma gäller om den som äger eller förfogar över området
vägrar all öppna dörrar eller reser andra liknande hinder mot lilllräde. Del är
inle tillåtet för stämningsmannen att själv bryta lås för att ta sig in i etl
tillslutet utrymme i syfte att genomföra delgivning.

Den tillträdesräll
som enligt paragrafen tillkommer stämningsman gäller även för åklagare,
polisman, kronofogde saml exekutiv tjänsteman vid kronofogdemyndighet.

30 §

I
förevarande paragraf har tagits upp en bestämmelse om straff för arbelsgivare
som underlåter all lämna uppgifter enligt 27 8 eller som uppsåtligen lämnar orikliga
uppgifter. Straffet är böter omedelbart i pengar, högsl 1 000 kr. En
arbetsgivare som enligt 28 8 är undantagen från upplysningsskyldighelen
omfattas inle av straffbestämmelsen.

Prop. 1984/85:109 68

5.2
Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

Förslagel
innebär all bestämmelserna i RB om husrannsakan i viss utsträckning görs lillämpliga
på delgivning av stämning i brottmål saml alt parternas skyldighel all lämna
uppgifter lill domstolen för deigivningsändamål skärps. Vidare skall en domstol
i vissa läll kunna avvisa en ansökan som inle innehåller för delgivning
behövliga uppgifter. Parter, vittnen m. fl. skall också kunna föreläggas vid vile
all fullgöra sin uppgiftsskyldighel.

28 kap. 2§

1
paragrafen har gjorls del lilläggel att husrannsakan får användas även för alt
eftersöka den som skall delges stämning i brottmål. Frågan har behandlats i avsnill
3.3.6 i den allmänna motiveringen.

En
förutsättning för atl husrannsakan skall få ske för delgivning av stämning är
att stämningen avser ett brott för vilket det är stadgat fängelse. Del ligger i
sakens nalur all husrannsakan bör användas endasl om del är nödvändigt för all delgivningen
skall kunna genomföras. Andra möjligheter all genomföra delgivningen bör alltså
försl ha prövats utan framgång eller kunna på goda grunder bedömas ulsiklslösa,
l.ex. med hänsyn lill erfarenheter från tidigare delgivningsärenden beträffande
samme person.

4 och 5 §§

Enligt
4 8 krävs alllid beslut av rällen för aii husrannsakan skall få användas för deigivningsändamål.
Rätien kan ta upp frågan antingen självmant, t. ex. sedan andra delgivningsförsök
misslyckats, eller efter yrkande av polismyndighet eller åklagare.

I
5 8 finns en bestämmelse om atl polisman i brådskande fall själv får företa
husrannsakan, dvs. utan beslut av undersökningsledaren, åklagaren eller rätlen.
Den möjlighelen bör inle finnas när del gäller husrannsakan för deigivningsändamål.

33 kap. 1 §

Förevarande
paragraf innehåller f. n. i andra och iredje styckena bestämmelser om de
uppgifter om sig själv och om motparten som en part skall ange i sin försia
inlaga i en rättegång. Denna uppgiftsskyldighet har byggts ut i enlighet med
vad som förordats i avsnitt 3.3.1.

Ändringarna
i andra stycket innebär att de uppgifter om egna förhållanden som en part
enligt nuvarande bestämmelser bör men inte är skyldig all lämna i
fortsättningen alllid skall finnas med i hans första inlaga till rätten. Detta
gäller uppgift om yrke, telefonnummer och andra omsländigheter som har
betydelse för delgivning med honom.

Uppgift
om postadress är redan nu obligatorisk. För au markera att

Prop. 1984/85:109 69

adressen
skall vara användbar för delgivning har uttryckligen angetts all uppgiflen
skall avse den akluella postadressen (jfr sjätte stycket).

Vidare har partens
uppgiftsskyldighet byggts ut och omfattar även uppgift i förekommande fall om
organisationsnummer, adress till arbetsplats saml lelefonnummer till bosladen
och arbetsplatsen. En part är också skyldig all lämna uppgifl om annan adress
än posladressen där parten kan anträffas för delgivning genom stämningsman.
Härmed avses bl. a. uppgifl om bostads- eller besöksadress om denna inte
sammanfaller med postadressen. När postadressen utgörs av boxnummer kan
sålunda uppgifl behövas om l.ex. gatuadress diir siämningsmannadelgivning kan
ske.

Till förhållandena i
övrigt av betydelse för delgivning med parlen hör l.ex. uppgifier om lillfälligl
byle av vistelseort, längre resor, skiftarbete e.d.

Beslämmelserna
tar sikle endasl på enskilda parter. Motsvarande uppgifter bör dock lämnas av myndigheler.
givetvis med de begränsningar som följer av egenskapen av myndighet.

I Iredje stycket har lagits
upp en bestämmelse om att motsvarande uppgifter skall lämnas om en parts ställförelrädare
i de fall denne för partens lalan. Till samma slycke har förls över nuvarande
bestämmelser om vilka uppgifier som skall lämnas beträffande en parts ombud.

I
nuvarande iredje slyckel anges alt en stämningsansökan bör innehålla uppgifier
om svaranden i de hänseenden som sägs i andra slyckel. 1 enlighel med vad som
har anförts i den allmänna moliveringen har skyldighelen all i slämningsansökan
lämna uppgifter om svaranden byggls ul. De nya bestämmelserna har lagits upp i fiärde
styckel.

Beslämmelserna
innebär atl en stämningsansökan alltid skall innehålla motsvarande uppgifier om
molparten som en enskild part enligt andra slyckel skall lämna om sig själv.
Härifrån har gjorts vissa undanlag. Uppgift om motpartens eller dennes
ställföreträdares yrke, arbelsplals, telefonnummer och ombud behöver lämnas endasl
om uppgiflen är känd för sökanden. Han behöver således inle särskilt efterforska
dessa uppgifter. Det får dock anses önskvärt all uppgift lämnas om motpartens lelefonnummer.
om delta går alt få fram med hjälp av tillgänglig telefonka-lalog. Del ligger
ju i sökandens egel intresse alt tillhandahålla så fullständiga uppgifter som möjligl
för att inle handläggningen av målel skall försinkas på grund av delgivningssvårigheter.

Undantag från skyldighelen
alt lämna uppgifl om svarandens adress gäller för del fall atl svaranden saknar
känd adress. I sådana fall finns i viss ulslräckning möjlighel till kungörelsedelgivning.
För sådan delgivning krävs all del inle kunnal ulredas var svaranden uppehåller
sig. För alt undgå en onödig kompletteringsomgång eller atl ansökningen avvisas
på grund av atl den saknar adressuppgift är sökanden därför skyldig att lämna
uppgift om den ulredning han har företagit och som utvisar alt svaranden saknar
känd adress. Undanlaget avser även de fall svaranden visserligen

Prop.
1984/85:109 70

har känl hemvisi men för en kringflackande Ullvaro och lill
följd därav saknar fast adress där han kan nås för delgivning.

Fjärde slyckel gäller även i fråga om åklagare och andra myndigheler.

Det bör observeras all hänvisningen från fjärde stycket
till andra stycket innebär atl en part alllid är skyldig all lämna uppgift om
förhållanden i övrigt som har betydelse för delgivning med motparten.

I femle stycket har tagils upp en bestämmelse om att en
part som begär atl ell vittne eller annan genom rättens försorg skall kallas lill
en förhandling skall lämna uppgifier om den som skall kallas i samma omfallning
som en part har all lämna uppgifl om molparten.

Beslämmelserna i .sjätte stycket motsvarar delvis nuvarande
beslämmelser i fjärde stycket om parts skyldighet alt anmäla ändrade
förhållanden belräffande de uppgifter som har lämnats. Som beslämmelserna nu
har avfattats avses de innebära skyldighet även för vittne eller annan som
skall kallas till en förhandling all göra anmälan till rällen. om vederbörande
känner lill att lämnade uppgifter har ändrals eller är ofullständiga eller
felaktiga. Vidare har gjorls vissa redaktionella ändringar.

10 §

Paragrafen är ny. Den har utformats efter mönster från 31
c S lagsökningslagen (1946:808). Huvudregeln är att sökanden skall föreläggas
att komplettera en slämningsansökan som inte innehåller de uppgifter som anges
i 1 S försla-fjärde styckena. Föreläggande behöver dock inle utfärdas om
bristen bedöms vara av ringa betydelse för del forlsiitta förfarandet. Genom
ifrågavarande beslämmelse markeras alt del i försia hand ankommer pä sökanden,
vare sig denna är en enskild person eller åklagare eller målsägande vid enskill
ålal, all tillhandahålla föreskrivna uppgifier. Beslämmelsen tar sikle på såväl
de uppgifier som sökanden enligt 33 kap. 1 5 är skyldig all lämna om sig själv
som de uppgifier som rör svaranden.

Följs inte föreläggandet, får rälten i dispositiva
tvistemål avvisa stämningsansökningen, om det inle finns särskilda skäl mol
det. Avvisning får således inte ske av stämningsansökningar i brottmål eller i indisposiliva
tvistemål. 1 sådana mål kan i stället möjlighelen atl förelägga en enskild part
vite enligt 12 8 användas i molsvarande situation. Vidare kan nalurliglvis underiåtenhel
all följa ell föreläggande få beiydelse i rältegångs-kostnadshänseende.

1 fråga om dispositiva tvistemål är det i och för sig inle
en förutsättning för avvisning atl elt eller flera delgivningsförsök har
misslyckats på grund av att föreskrivna uppgifter inte har lämnals. I praktiken
torde dock frågan om avvisning uppkomma först sedan del har konslalerats att
delgivning inle kan ske. Det bör också observeras att avvisning inle får ske om
del finns särskilda skäl mot det. Vid prövningen av avvisningsfrågan måste
således hänsyn las till partens förmåga atl fullgöra den föreskrivna uppgiftsskyldigheten.
Del kan också finnas andra skäl som lalar för all avvis-

Prop.
1984/85:109 71

ning
inte bör ske. t. ex. alt den sökte är en noloriskl svårdelgiven person. Det bör
anmärkas atl avvisningsmöjlighet enligt paragrafen inte föreligger i de fall
sökandens försummelse hänför sig till uppgifter om vittnen eller andra som
skall kallas lill en förhandling (jfr 33 kap. 1 S femte styckel).

Åven om ett föreläggande
inte efterkommes bör rälten inte vara bunden av föreläggandet. Visar del sig l.
ex. all uppgiften inle längre behövs, skall avvisning inle ske. Ett
föreläggande bör också kunna tillgripas i elt senare skede om del då visar sig
att en viss uppgift har betydelse.

Ell föreläggande som ulfiirdas
bör innehålla en erinran om påföljden för utebliven komplettering.

//
och 12 §§

Som
har nämnls i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.3.3) bör inte bara parter
ulan även andra personer som skall höras i en rättegång vara skyldiga atl
tillhandahålla de uppgifter om sig själva som behövs för deigivningsändamål. En
beslämmelse av den innebörden har lagils upp i 11 8.

Enligt 12 8 får rällen
använda vitesföreläggande för atl förmå parter eller andra all fullgöra uppgiftsskyldighelen
enligt 1 eller 11 S. Även den frågan har behandlats i avsnitt 3.3.3.

5.3
Förslaget till lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av
domstolsärenden

2§

Ändringarna
i 2 8 Iredje slyckel och de nya fiärde och femle slyckena lagen om handläggning
av domstolsärenden (ärendelagen) innebär en anpassning av beslämmelserna lill
33 kap. I S RB. 1 fråga om innebörden av de nya beslämmelserna hänvisas lill specialmoUveringen
lill sistnämnda paragraf I iredje stycket sista meningen har även gjorts
språkliga ändringar.

Enligi 3 8 ärendelagen
skall domslolen förelägga en sökande alt avhjälpa brisler i en ansökan som inte
uppfyller föreskrifterna i 2 S eller annars är ofullständig. Efterkommer
sökanden inle ell sådani föreläggande, får domstolen avvisa ansökningen.

Redan enligi nuvarande beslämmelser
finns således möjlighel alt avvisa en ansökan som saknar uppgifl om l.ex.
sökandens postadress. Det ligger emellertid i sakens nalur alt avvisning enligi
ärendelagen inle Ullgrips i andra fall än där brislen i ansökan är väsenllig.
Med hänsyn härtill har del inle ansetts erfoderligt atl begränsa avvisningsmöjligheten
på sätl som har föreslagils belräffande mål som handläggs enligt RB.

Prop. 1984/85:109 72

5.4
Förslaget till lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808)

2 och 19 §§

I
2 och 19 88 lagsökningslagen (LL) har bestämmelserna om vilka uppgifter om
parterna som skall lämnas i ansökningen tagits bort och ersatts med en
hänvisning till 33 kap. I 8 RB. Belräffande den närmare innebörden av bestämmelserna
hänvisas till specialmotiveringen till ändringen i den paragrafen.

Enligt
31 c 8 försia styckel LL skall borgenären föreläggas att komplettera en
ansökan om lagsökning eller betalningsföreläggande som inte uppfyller
föreskrifterna i 2 8 resp. 19 8, om inte brislen är av ringa betydelse. Om
borgenären inte följer elt sådani föreläggande, får domslolen avvisa
ansökningen. Beslämmelsen blir således i fortsättningen tillämplig i de fall en
ansökan inte innehåller de uppgifier som anges i 33 kap. I 8 RB.

En
ansökan om lagsökning eller betalningsföreläggande skall enligt LL delges gäldenären.
Härigenom blir även bestämmelserna i DL lillämpliga. Telefondelgivning av en
ansökan om lagsökning eller beialningsföreläggande är dock inte tillåten (jfr
3 8 tredje stycket DL).

4 och 22 §§

Enligt
nuvarande lydelse av ifrågavarande paragrafer skall rätlen i det föreläggande
som utfärdas för gäldenären anmana denne att lämna uppgift om sitt
personnummer, hemvisi, postadress och telefonnummer såvida befintliga uppgifier
inte är fullständiga eller korrekta. Ifrågavarande bestämmelser har enligt
förslaget avfattats på det sättet att gäldenären skatl föreläggas att lämna
samtliga de uppgifter om sig själv som avses i 33 kap. 1 8 RB, i den mån
uppgifterna i ansökningen är ofullständiga eller felaktiga. Det åligger alltså
gäldenären att kontrollera ifrågavarande uppgifier i ansökningen. Vidare har
föreskrifterna kompletterats med en bestämmelse som ger rätten möjlighet att
förelägga gäldenären atl vid vile lämna uppgifter i dessa hänseenden.
Beträffande den närmare innebörden av beslämmelserna i 33 kap. I § RB hänvisas
till specialmotiveringen till ändringen i den paragrafen. I 4 och 22 88 har
även gjorts vissa språkliga ändringar.

5.5
Förslaget till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

3§

Förvaltningsprocesslagen
är tillämplig på rättskipning i regeringsrätten, kammarrätterna, länsrätterna,
den mellankommunala skatterätten saml försäkringsöverdomstolen och
försäkringsrätterna.

Ändringarna
i 3 8 innebär att bestämmelserna har anpassats till vad som har föreslagits i
33 kap. 1 8 RB. Beträffande den närmare innebörden av de nya bestämmelserna
hänvisas till specialmotiveringen lill sistnämnda paragraf.

Prop. 1984/85:109 73

5§

Enligt
nuvarande lydelse skall rätten, om en ansöknings- eller besvärshandling är så
ofullständig att den inte kan läggas till grund för en prövning i sak,
förelägga sökanden eller klagande att inom viss tid avhjälpa bristen vid
påföljd att hans talan annars inle tas upp lill prövning.

Åndringen
innebär atl sökanden/klaganden vid samma påföljd skall föreläggas att
komplettera brister som hänför sig till de uppgifter som denne skall lämna
enligt 3 8 andra — fjärde styckena. Beträffande ifrågavarande uppgifter ligger
det i sakens natur atl sanktionen inte bör tillgripas i andra fall än där det
har konstaterats att delgivning inte kan ske till följd av sökandens/klagandens
underlåtenhet att fullgöra sin uppgiftsskyldighel.

5.6
Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

7 kap. 26 §

I
enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.3.4)
har i 7 kap. sekretesslagen, som reglerar sekretessen med hänsyn främst lill
skyddet för den enskildes personliga förhållanden, tagits in en ny paragraf om
sekretess i delgivningsverksamheten.

Bestämmelsen
innebär att sekreless gäller i verksamhel som avser delgivning enligt DL för uppgifl
om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller
någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.

Förekommer
en sådan uppgift i en allmän handling, gäller sekretessen i högsl 70 år.

14 kap. 2 §

Paragrafen
har behandlats utförligt i avsnitt 3.3.4.

Paragrafen
innehåller bestämmelser om begränsningar i sekretessen mellan myndigheter. Den
avser lämnande av uppgifter både från en myndighet till en annan och mellan
två verksamhetsgrenar som är att anse som självständiga inom samma myndighel.

1
paragrafens första och andra stycke anges f. n. fyra fall då sekretessen
genombryts i förhållande lill en annan myndighet. Till dessa fall har i ett
nytt tredje stycke fogats delgivning enligt DL. Ändringen innebär atl vissa
närmare angivna sekreiesskyddade uppgifter utan prövning enligt den s. k. generalklausulen
i 14 kap. 3 8 sekrelesslagen får lämnas till en annan myndighel om de behövs
där för deigivningsändamål.

I
enlighet med vad som anförts i den allmänna moliveringen har de uppgifter som
får lämnas ul begränsals lill uppgifl om enskilds adress, lelefonnummer och
arbetsplats. Undantag har dock gjorts för uppgifl hos televerket om lelefonnummer
lill enskilds boslad. om den enskilde innehar hemligl lelefonnummer. En sådan
uppgift kan omfattas av sekretess enligt 9 kap. 8 8 tredje stycket sekrelesslagen.

Prop.
1984/85:109 74

Med adress avses i detta sammanhang en adress där den
sökte kan anträffas för delgivning. Uppgiftsskyldighelen omfattar således både
bostads-, post- och lillfällig vislelseadress. Har myndigheten tillgång till
flera adressuppgifter, skall samtliga adressuppgifter som kan ha betydelse från
delgivningssynpunkl lämnas ut.

En förutsättning för att den sekreiessbelagda uppgiflen
skall fä lämnas ul med stöd av denna bestämmelse är att den behövs hos den mottagande
myndigheten för delgivning i etl aktuellt ärende. Ifrågavarande uppgifier får
naturligtvis inte begäras av det skälet atl de kan vara bra atl ha för framlida
bruk. Del torde i allmänhel inte innebära några svårigheter för den myndighet
från vilken uppgifier begärs att avgöra om en viss uppgifl har betydelse i delgivningshänseende
och således får lämnas ut. I regel bör myndighelen kunna utgå från atl den myndighel
som begär att få la del av uppgiften också behöver den för atl kunna genomföra delgivningen.

1 paragrafen regleras inte frågan huruvida en myndighet är
skyldig atl lämna en uppgift till en annan myndighet utan bara huruvida en
myndighet får göra det. Frågan om skyldighet att lämna uppgift regleras på annal
håll, bl.a. genom 15 kap. 5 8 sekrelesslagen. Bestämmelserna i sislnämnda
paragraf innebär alt en myndighet är skyldig atl lämna ut en uppgift som den
förfogar över till en annan myndighet i den mån del inte föreligger hinder mol
det på gmnd av någon sekretessbestämmelse eller av hänsyn till arbetets
behöriga gång. Eftersom sekretess inle hindrar att nu ifrågavarande uppgifier
lämnas ut om de behövs för delgivning hos den mottagande myndighelen skall
uppgifterna lämnas ul ulan någon prövning enligt den s.k. generalklausulen.
Begär den mottagande myndigheten ytterligare uppgifter, får frågan prövas
enligt generalklausulen i den mån denna är lillämplig.

De uppgifier som anges i Iredje stycket får även lämnas
till en stämnings-man när denne utför delgivning pä uppdrag av en myndighel.

En uppgifl som lämnas ut kan i vissa fall vara sekretessskyddad
hos den mottagande myndigheten enligt 7 kap. 26 8.

Ändringarna i nuvarande fiärde och femte styckena är av
redaktionell art. Vidare har undanlaget för de allmänna advokatbyråerna att
lämna vissa uppgifter utvidgats lill att avse även uppgifter enligt det nya Iredje
stycket.

5.7 Förslaget till lag om ändring i handräckningslagen
(1981:847)

2§

Åndringen i 2 8 innebär en anpassning av bestämmelserna lill
33 kap. I 8 RB. I fråga om innebörden av de nya bestämmelsema hänvisas till specialmoliveringen
till sistnämnda paragraf.

Enligt 16 8 handräckningslagen gäller, i den mån särskilda
bestämmelser inle har meddelats i lagen, i tillämpliga delar vad som sägs i RB
om

Prop.
1984/85:109 75

tvistemål.
Detta innebär bl.a. att reglerna i 33 kap. 10 och 12 88 om avvisning och
föreläggande av vite blir tillämpliga även i handräckningsmål. Utöver vad som
stadgas i 4 § handräckningslagen om avvisning kan en ansökan således avvisas
enligt 33 kap. 10 8 RB.

6
Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

4. lag om ändring i lagsökningslagen (1946: 808),

5. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

6. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

7. lag om ändring i handräckningslagen (1981:847).

7
Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop.
1984/85:109 76

Uidrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1984-12-03

Närvarande:
f.d. juslitierådet Hull, regeringsrådet Björne, juslilierådel Gregow.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 8 november 1984 har regeringen på
hemställan av statsrådet Wickbom beslutat inhämta lagrådets yttrande över
förslag till

1. lag
om ändring i delgivningslagen (1970:428),

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1946; 807) om handläggning av domstolsärenden,

4. lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808),

5. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291).

6. lag om ändring i sekretesslagen (1980; 100),

7. lag
om ändring i handräckningslagen (1981:847).

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ulf G. Berg.

Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådel:

Förslaget
till lag om ändring i delgivningslagen

26 §

I
denna paragraf föreslås skyldighel för fastighetsägare m.fl. atl lämna vissa
upplysningar om den som söks för delgivning. Där anges atl fastighetsägare, arrendalor
eller innehavare av bostadslägenhet är skyldig alt på begäran av stämningsman
eller annan som anges i 24 8 första eller andra stycket uppge om den som söks
för delgivning är bosatt i <:ller annars disponerar lokal i fasligheten
eller lägenheten. Enligt andra meningen skall med fastighetsägare jämställas tomträttshavare.
Även 27 8 i förslaget innehåller en bestämmelse om upplysningsplikt, nämligen
för arbetsgivare och avseende bl.a. frågan om den som söks för delgivning är
anställd hos honom. I 28 8 görs undantag från upplysningsskyldighelen enligt 26
och

27 88
för vissa närslående lill den sökte.

Arbetsgivares
upplysningsplikt skall enligt förslaget vara sanktionerad genom bötesstraff för
underiåtenhel alt lämna uppgifter och för orikliga uppgifter (30 S). I fråga om
upplysningsskyldigheten för fastighetsägare m.fl. föreslås däremot inle någon
sanktion. Enligt den departementspromemoria som ligger till grund för det
remitterade förslagel skulle även sistnämnda upplysningsplikt vara
straffsanktionerad. Departementschefen ansåg emellertid efter kriUk under
remissbehandlingen att man i fråga om sanktion för denna uppgiftsskyldighet
borde avvakta resultatet av 1983 års

Prop.
1984/85:109 77

folkbokföringskommiués
arbete. 1 anslutning härtill har departementschefen i den allmänna
motiveringen ullalat att redan det förhållandet att en upplysningsskyldighei
finns föreskriven i lag torde medföra att seriösa fastighetsägare i slörre
utsträckning än nu kommer att lämna erforderliga uppgifier.

Den i 26 8 upptagna beslämmelsen
om uppgiftsplikl för fastighetsägare m. fl. går ul på ett åliggande gentemot
del allmänna. Sådana beslämmelser brukar i första hand förenas med föreskrifter
om slraff eller vile; även andra sanktioner kan dock förekomma. Eftersom den nu
akluella beslämmelsen inte är förenad med någon sanktion, genom vilken önskat
resultat direkl eller indirekt kan framlvingas, kan den inle anses innebära
någon skyldighet i egentlig mening. Del är i stället i realiteten fråga endast
om en rekommendation all lämna uppgifter, vilken den som finner det förenligt
med sina inlressen kan avvika från ulan all för den skull någon påföljd drabbar
honom. Bestämmelsens avfattning ger emellertid inlryck av alt en verklig
skyldighet föreligger. Del är tydligt alt detla kan föranleda missförstånd i
tillämpningen då uppgifter skall inhämtas.

1 gällande rätt finns visseriigen
beslämmelser som föreler likheter med den nu akluella. Elt exempel är
föreskrifterna i 33 kap. I 8 andra styckel rättegångsbalken (RB), där del
stadgas att parts första inlaga i rättegången skall innehålla vissa uppgifter
om honom och bör innehålla vissa andra uppgifier. Innehållet i dessa
föreskrifter är i princip inle förenat med någon annan sanktion än eventuell förpliklelse
att belala rättegångskostnader Ofr dock vad nedan vid 33 kap. 10 S RB sägs om
42 kap. 3 och 4 88 RB). Elt annal närliggande exempel är föreskriflen i 35 8
andra styckel folkbokföringsförordningen om all faslighelsägare eller
innehavare av bostadslägenhet är skyldig atl på förfrågan av
folkbokföringsmyndighet uppge om viss person bor i fastigheten respeklive lägenhelen.
Denna föreskrift, som tagits upp i anslulning till en straffsanktionerad beslämmelse
angående viss anmälningsskyldighet för fastighetsägare och innehavare av
bostadslägenhet, är inte sanktionerad.

Av
skäl som framgår av det föregående anser lagrådel, atl lagstiftaren bör avhålla
sig från alt meddela föreskrifter som innebär osanktionerade åligganden. Om en
sådan bestämmelse likväl meddelas, bör den ges sådan ulformning atl den inle
föranleder missförstånd om den rätta innebörden.

Mot
bakgrund av det anförda förordar lagrådel i första hand att bestämmelsen i 26
§ får utgå. Om så sker, bör beslämmelsen i 27 § i förslagel belecknas 26 8, föreskriflen
i 28 S om undantag från upplysningsplikt-begränsas till att avse arbetsgivares
upplysningsplikt och lämpligen tas upp som ell andra stycke i 26 8 samt beslämmelserna
i 29 och 30 88 i förslagel belecknas 27 8 och 28 8.

I
andra hand föreslår lagrådel all lagtexien jämkas på så sätl, att orden
"är skyldig att" byts ut mot "bör". Åven i della fall bör
undantagsregeln i 28 8 inskränkas lill atl gälla arbetsgivares upplysningspliki
och föras samman med bestämmelsen härom.

Prop. 1984/85:109 78

29 §

I
denna paragrafs första stycke ges stämningsman, åklagare, polisman, kronofogde
och exekutiv tjänsteman vid kronofogdemyndighet rätt att få tillträde till
enskilt område, som inte utgör bostad, för atl verkställa delgivning där.
Vägras någon tiUträde som han enligt första styckel har rätt till, skall
polismyndighet enligt paragrafens andra stycke på begäran av honom lämna
biträde.

Ehuru
det inte sägs uttryckligen i andra stycket, är det meningen att polisen i där
avsedda situationer skall som en sislahandsutväg få bruka våld för att bereda
tillträde till det utrymme varom är fråga (jfr prop. 1983/84; 111 s. 88). Såsom
framhålls i den allmänna moliveringen Ull det remitterade förslaget får
allmänna bestämmelser om polismans befogenhet atl använda våld för alt
genomföra en tjänsteålgärd Ullämpas i dessa situationer, se 8 8 första slyckel
och 10 6 polislagen (1984:387). Lagrådel har för sin del ingen annan erinran
mot regleringen i andra stycket av förevarande paragraf än atl det är oegenlligl,
att polisman skall begära biträde av polismyndighet för atl kunna verkställa
delgivning; i de fall polisman utför delgivningar sker det som tjänsteman hos
polismyndigheten (se 4 8 polislagen). 1 fråga om polisman som ulför ett delgivningsuppdrag
behövs i andra stycket endast en regel som medför alt polismannen ges
befogenhet att utöva våld inom den ram som anges i 10 8 försia styckel 5 polislagen.
Den begränsningen synes dock lämpligen böra göras, att polisman i fall av
vägran får själv bereda sig lilllräde endasl efter smvisning av
polismyndigheten.

Lagrådel
föreslår atl 29 8 andra styckel ges följande lydelse: "Vägras annan än
polisman tillträde som han enligt första styckel har rätt till, skall
polismyndighet på begäran av honom lämna biträde. Polisman får, efler anvisning
av polismyndigheten, själv bereda sig tillträde."

Förslaget
till lag om ändring i rättegångsbalken

33 kap. I §

1
andra stycket av denna paragraf anges under olika punkter vilka uppgifter som
enskild parts första inlaga i rättegången skall innehålla om partens egna
förhållanden. I punkt 2 nämns uppgift om partens "aktuella"
postadress, adress till arbetsplats samt i förekommande fall annan adress där
parlen kan anträffas för delgivning genom stämningsman. Användandet av termen
"aktuell" i fråga om postadressen har enligt vad departementschefen
framhållit i specialmotiveringen till syfte att markera att adressen skall vara
användbar för delgivning. Att uppgift om partens posladress skall avse den vid
liden för inlagans ingivande aktuella adressen och inte en eventuell tidigare
adress torde emellertid vara självklart och inte kräva någon särskild
föreskrift; vad som åsyftas framgår f.ö. indirekt

Prop.
1984/85:109 79

av
punkl 4 i samma slycke, enligt vilken uppgifl skall lämnas om partens
förhållanden i övrigl av beiydelse för delgivning med honom. Härtill kommer
alt termens användande skapar en inte avsedd motsättning till övriga
föreskrifter om uppgifter som skall lämnas, l.ex. vad som i övrigt anges i
punkten 2 eller vad som föreskrivs i tredje styckel andra meningen om ombuds posladress.
På grund härav bör ordet "akluella" få utgå ur lagtexten.

Om
del likväl anses nödvändigl att kravet på aktualitet framhålls särskilt,
förordar lagrådel alt detla kommer till uttryck i en bestämmelse som avser all uppgiftsskyldighel
enligt paragrafen. En sådan bestämmelse kan lämpligen föras in som en försia mening
i paragrafens sisla slycke. Della kan då förslagsvis erhålla följande lydelse;

"Uppgifier
som avses i försia - femle slyckena skall gälla förhållandena när uppgiflerna
lämnas lill rätten. Ändras något av dessa förhållanden eller är en uppgift
ofullständig eller felaktig, skall det utan dröjsmål anmälas lill rätten."

Enligt
punkl 3 i andra stycket skall enskild paris inlaga innehålla uppgift om partens
lelefonnummer lill bostaden och arbetsplatsen. 1 moliven har depariemenlschefen
anfört all uppgiftsskyldighelen även avser hemligl telefonnummer till bosladen
men all sådan uppgifl inte bör avkrävas part, om del kan antas att detta skulle
innebära men för honom. Tanken torde vara att frågan om part skall få underiåla
att lämna uppgifter om hemligt lelefonnummer skall i vissa fall prövas av rälten
inom ramen för den i 10 S föreslagna bestämmelsen om föreläggande att
komplettera bristfällig Slämningsansökan och avvisande av sådan ansökan och i
vissa andra fall inom ramen för beslämmelsen i 12 8 om vitesföreläggande.

Enligt
lagrådets mening bör parts uppgiftsskyldighel i förevarande hänseende regleras
på annal säll än som förelås i remissen. Lagrådet förordar, att skyldighet all
uppge hemligl telefonnummer skall föreligga endast om rätlen begär sådan uppgifl.
En sådan begäran bör underlåias, om ell uppgiflslämnande kan antas innebära men
för parlen. Lagrådel föreslår därför all punkl 3 ges följande lydelse: "3.
lelefonnummer lill bostaden och arbetsplatsen, dock atl nummer avseende hemligt
telefonabonnemang behöver uppges endast om rätten begär det, samt".

Tredje
stycket i paragrafen innehåller bestämmelser om uppgifter som i inlaga skall
lämnas angående ställföreträdare och ombud för parlen. I fjärde slyckel
föreskrivs att slämningsansökan dessulom skall innehålla uppgift om svaranden i
de hänseenden som anges i andra slyckel, variämie meddelas vissa undanlag
härifrån. Eflersom beslämmelserna i andra och Iredje slyckena är begränsade lill
inlaga från enskild pari, synes följdrikiigi atl fiärde stycket begränsas på molsvarande
sätl. Vidare bör hänvisningen i fjärde stycket till beslämmelser som meddelas
tidigare i paragrafen avse inle endast andra utan också iredje stycket. I följd
härav bör första meningen i fjärde slyckel ges följande lydelse:
"Stämningsansökan skall

Prop.
1984/85:109 80

dessutom
innehålla uppgifl om enskild svarande i de hänseenden som anges i andra och
tredje styckena."

10 §

Denna
paragraf innehåller beslämmelser om föreläggande atl komplettera bristfällig
stämningsansökan och om avvisande. Där anges sålunda att om en stämningsansökan
inte uppfyller föreskrifterna i 1 8 första - fjärde styckena, sökanden skall
föreläggas atl komplettera ansökningen, om inte bristen bedöms vara av ringa
betydelse för det fortsatta förfarandet. Vidare föreskrivs i en andra mening
att om föreläggandet inte följs och saken är sådan att förlikning därom är
tillåten, rätlen får avvisa ansökningen, om del inte föreligger särskilda skäl
mot det.

I fråga
om tvistemål finns bestämmelser om föreläggande oc:h avvisande av bristfällig
stämningsansökan även i 42 kap. 3 och 4 88 RB. Enligt dessa skall rätten, om en
stämningsansökan är ofullständig, förelägga käranden atl avhjälpa bristen och
skall ansökningen avvisas, om föreläggandet inte efterkoms och bristen är så
väsentlig a» ansökningen är otjänlig som grund för rättegång. Fråga uppkommer
hur dessa bestämmelser förhåller sig till de nu föreslagna föreskrifterna i
förevarande 10 6.

I
förarbetena till nämnda bestämmelse i 42 kap. RB har som exempel på brist i
stämningsansökan som kan föranleda föreläggande och avvisning särskilt nämnts
att ansökningen inte uppfyller de krav som då ställdes i 33 kap. 1 8 RB. Del
får antas all möjligheten till avvisning på sådan grund står till buds endast
då bristen hänför sig lill parts identitet och vad som har samband därmed men
däremot inle enbart på grund av det förhållandet att brislen föranlett eller
kan vänlas föranleda delgivningssvårigheter (jfr NJA Il 1943 s. 520). Den nu
föreslagna beslämmelsen lorde däremot ta sikte endasl på brist av sislnämnda
art och bör inte rubba tillämpningsområdet för 42 kap. 3 och 4 88 RB. På grund
härav synes några tillämpningsproblem som avser förhållandel till dessa lagrum
inte uppkomma. Den avsedda innebörden av förslaget i angivna hänseende bör
emellertid komma lill tydligare uttryck i lagtexten än som skett i förslaget.

Eftersom
avvisning enligt den föreslagna beslämmelsen skall föregås av föreläggande,
vilket måsle delges den som väckt talan, torde bestämmelsen i prakliken främst
få tillämpning på uppgifier som avser svarandens förhållanden. Enligt 33 kap. 1
8 fjärde styckel i förslagel skall uppgiftsskyldigheten i detta avseende vara
förenad med vissa förbehåll. Där föreskrivs sålunda att uppgift om svarandens
eller dennes ställföreträdares yrke, arbetsplats, telefonnummer och ombud
behöver lämnas endast om uppgiften utan särskild utredning är tillgänglig för
sökanden samt. i iredje meningen, att om svaranden saknar känd adress, uppgifl
skall lämnas om den ulredning som gjorts för atl fastställa detta. Om uppgift
som nu nämnls inte lämnas efter föreläggande men det framgår att uppgiften inte
utan särskild utredning är tillgänglig för sökanden eller, i fråga om
svarandens adress.

Prop. 1984/85:109 81

uppgift
i stället lämnas om ulredning som gjorls i saken, skall stämningsansökningen giveivis
inle avvisas; i del senare fallel kan måhända sägas att svaranden efterkommii
föreläggandel. Vad nu sagls framgår av lagtexien endasl genom vad som sägs om
alt avvisning inle får ske, om del föreligger särskilda skäl mol del. Del kan
ifrågasättas om del nyss sagda inte bör komma till direkl ullryck. Del kan dock
knappasl befaras all någon sakligt oriklig tillämpning kommer att ske. Lydelsen
av andra meningen bör emellertid jämkas något.

På
grund av vad nu sagls förordar lagrådel att 10 8 ges följande lydelse: "10
8 Uppfyller en stämningsansökan inte föreskrifierna i 1 8 första -fjärde
styckena, skall sökanden föreläggas alt komplettera ansökningen, om inte
brislen är av ringa betydelse för frågan om delgivning. Följs inle
föreläggandel och är saken sådan att förlikning därom är tillåten, får rätten
avvisa ansökningen, om del inle är oskäligt."

Förslaget
till lag om ändring i lagen om handläggning av domstolsärenden

I
2 8 ärendelagen föreslås skola införas bestämmelser om uppgiftsskyldighel som
nära ansluler till vad som skall gälla enligt 33 kap. I 8 RB. I tredje styckel
av förstnämnda paragraf ges sålunda i fråga om uppgifier som i ansökan skall
lämnas om sökandens och en eventuell motparts förhållanden en generell
hänvisning till 33 kap. 1 8 RB. Vidare föreslås i två nya stycken, Ijärde och
femte styckena, bestämmelser som överensslämmer med vad som föreslagils i 33
kap. I 8 femte och sjätte styckena RB. I del föregående har lagrådel, i fall ordel
"aktuella" i 33 kap. 1 8 andra stycket 2 inle anses kunna ulan vidare
utgå ur lagtexien, förordat att i sjätte stycket i samma paragraf förs in en
för samtliga uppgifter generell föreskrift om all uppgiflerna skall avse akluella
förhållanden, öm sådani tillägg sker i den paragrafen, bör motsvarande ändring
göras i femte stycket i förevarande paragraf. DeUa slycke bör då få följande lydelse;
"Uppgifter som avses i iredje och Qärde styckena skall gälla förhållandena
när uppgiflerna lämnas lill rälten. Ändras någol av dessa förhållanden eller är
en uppgift ofullständig eller felaktig, skall det utan dröjsmål anmälas till
rätten."

Förslaget
till lag om ändring i lagsökningslagen

2§

1
denna paragraf finns bestämmelser angående ansökan om lagsökning. Förslaget
innebär att vad som nu föreskrivs i första stycket om vissa uppgifter angående
borgenären och gäldenären som skall las in i ansökan ersätts av en hänvisning
till de nya bestämmelserna i 33 kap. 1 8 RB om uppgifter som skall lämnas i
inlaga i rättegång. Den nu föreslagna lydelsen av förevarande paragraf utgår
från den lydelse som paragrafen erhållit 6 Riksdagen 1984185. I saml. Nr 109

Prop. 1984/85:109 82

genom
lag 1984:660. Denna lagändring, som hade samband med lagen om förelagshypotek
och innebar all försia slyckel ändrades i annan del än som nu år i fräga, iräder
i kraft den I januari 1986. Nu förevarande ändring föreslås däremol iräda i
kraft den I juli 1985.

Eftersom
den ändring av 2 S som skell genom lag 1984:660 iräder i kraft försl den I
januari 1986, bör paragrafen under liden den 1 juli - den 31 december 1985 ha
den lydelse som f. n. gäller enligt lag 1982: 297 med den ändring däri angående
personuppgifter som nu föreslås. Försl därefter bör paragrafen få den lydelse
som föreslås i remissen. Paragrafen måsle alliså ändras i två omgångar.
Förslaget lill ändring av lagsökningslagen bör beträffande 2 S omarbetas med beaklande
av vad nu sagls.

Förslaget
till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen

3§

1
andra - fjärde slyckena av paragrafen anges vilka uppgifter en ansöknings-
eller besvärshandling från enskild skall innehålla. Uppgifterna är i princip
desamma som enligt del remitterade förslaget lill 33 kap. 1 § RB skall lämnas i
enskild parts försia inlaga i rättegång. De synpunkter lagrådel anförl i anslulning
lill sislnämnda lagförslag gäller också beiräftände nu förevarande bestämmelse.
Lagtexien i andra och femle slyckena bör således ändras på molsvarande sätt
som föreslagils i fråga om 33 kap. I 8 RB. Belräffande fjärde slyckel föreslår lagrådel,
all försia meningen ges följande lydelse;

"En
ansöknings- eller besvärshandling från en enskild skall dessulom innehålla
uppgifter om enskild motpart, om sådan finns, i de hänseenden som anges i andra
och iredje styckena."

5§

Paragrafen
innehåller beslämmelser om förfarandet och påföljden då en ansöknings- eller
besvärshandling inte har föreskrivel innehåll. Enligt paragrafen i dess
nuvarande lydelse gäller atl om sådan handling är så ofullständig all den inle
kan läggas till grund för prövning i sak., rällen skall förelägga sökanden
eller klaganden alt inom viss tid avhjälpa bristen vid påföljd atl hans lalan
annars inle las upp lill prövning. Del remitterade förslagel innefattar etl
tillägg av innebörd alt samma förfarande och påföljd gäller om handling av
angivet slag från enskild inte uppfyller föreskrifterna i den föreslagna 3 8.1
specialmotiveringen anför departementschefen atl det beträffande ifrågavarande
uppgifter ligger i sakens nalur att sanktionen inte bör tillgripas i andra fall
än där det har konstaterats atl delgivning inte kan ske lill följd av
sökandens/klagandens underiåtenhel att fullgöra sin uppgiftsskyldighet.

Den
åsyftade innebörden av förslaget har inte kommil till klart uttryck i
lagtexten, som stadgar att föreläggande skall ske vid angivet äventyr så

Prop. 1984/85:109 83

snart
ansöknings- eller besvärshandlingen inle uppfyller föreskrifterna i 3 8.
Lagrådet föreslår atl paragrafen ges följande lydelse:

"5
§ Är ansöknings- eller besvärshandiing så ofullständig att den inte kan läggas
till grund för prövning i sak, skall rätten förelägga sökanden eller klaganden
alt inom viss lid avhjälpa bristen vid påföljd atl hans lalan annars inle tas
upp Ull prövning. Delsamma gäller om handlingen inte uppfyller föreskrifierna i
3 §, såvida inle bristen är av ringa betydelse för frågan om delgivning."

Förslaget
Ull lag om ändring i sekretesslagen

Lagrådel
lämnar förslaget ulan erinran.

Förslaget
till lag om ändring i handräckningslagen

1
försia slyckel av 2 S i dess nuvarande lydelse anges atl en ansökan om handräckning
skall göras skriftligen. Några bestämmelser om vilka uppgifter om parterna som
ansökningen skall innehålla har inle meddelals i lagen. Av 16 8 framgår emellerlid
att i den mån särskilda beslämmelser inle har meddelals i handräckningslagen
vad som sägs i RB om tvistemål gäller i lillämpliga delar. 1 4 S sladgas all
ansökningen skall avvisas om den är så brislfällig all den inle kan läggas lill
grund för prövning i sak och sökanden inle har efterkommii föreläggande atl
avhjälpa bristen. Vidare stadgas atl ansökningen omedelbart skall avvisas, om annal
hinder möter mol att ta upp den.

I
del remitterade förslagel föreslås atl beslämmelserna i 2 8 första stycket
kompletteras med en föreskrift om att ansökningen skall innehålla uppgifter om
parterna i de hänseenden som anges i 33 kap. 1 5 RB. 1 specialmoliveringen
uttalar departementschefen atl förslaget innebär en anpassning av
bestämmelserna till vad som föreslås i 33 kap. 1 8 RB belräffande sökandens skyldighel
atl lämna uppgifier om sig och motparten. Enligt departementschefens mening
innebär hänvisningen i 16 8 till RB alt reglerna i 33 kap. 10 och 12 88 om
avvisning och föreläggande av vite blir tillämpliga även i handräckningsmål och
all en ansökan ulöver vad som sladgas i 4 8 handräckningslagen således kan
avvisas enligt 33 kap. I0 8RB.

Enligt
lagrådets mening kan den föreslagna lagtekniska lösningen all i 2 8
handräckningslagen införa en uttrycklig hänvisning till 33 kap. 1 8 RB medföra
tvekan huruvida 33 kap. 10 och 12 88 förblir tillämpliga i handräckningsmål.
Väljs den metoden, bör därför i handräckningslagen särskilt regleras också
förutsättningarna för avvisning och föreläggande av vite när del gäller
uppgifter av nu förevarande slag.

Eftersom
bestämmelserna i såväl 1 8 som i 10 och 12 88 av 33 kap. RB till följd av
hänvisningen i 16 8 handräckningslagen ulan särskild beslämmelse måsle anses
gälla i handräckningsmål, behövs inte någon ändring i den lagen. Lagrådet
förordar därför atl förslaget får utgå.

Prop. 1984/85:109 84

Utdr.ig

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1985-01-10

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden 1. Carisson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén.
Peterson, Andersson, Boström, Bodström. Göransson, Gradin, Dahl. R. Carisson,
Holmberg. Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: sialsrådel Wickbom

Proposition om effekUvare delgivning

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådels yttrande' över förslag Ull

1. lag om ändring i delgivningslagen
(1970:428).

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1946:807)
om handläggning av domstolsärenden,

4. lag om ändring i lagsökningslagen
(1946:808).

5. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen
(1971: 291),

6. lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100),

7. lag om ändring i handräckningslagen (1981:847).

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Beträffande förslaget Ull ändring i delgivningslagen har lagrådet till en

börian förordat att den föreslagna beslämmelsen i 26 J om skyldighel
för fastighetsägare m.fl. att lämna vissa uppgifter lill siämningsman för deigivningsändamål
bör utgå. I andra hand har lagrådel föreslagit aii lagiexten jämkas på det
sättet, att orden "är skyldig aii" byts ut mot "bör". 1
samband därmed har lagrådet föreslagit att undantagsregeln i 28 8 inskränks
till att gälla arbetsgivares upplysningsplikt saml alt vissa redaktionella
ändringar görs med anledning därav.

Jag delar i princip lagrådets uppfallning att föreskrifier
för enskilda som går ut på åligganden gentemot det allmänna i regel bör vara
förenade med någon form av sanktion. Som lagrådet har konstaterat i sitt
yttrande saknas det emellertid inte exempel på motsatsen på näraliggande
områden. Den nu föreslagna bestämmelsen är sålunda utformad i nära anslulning lill
den

' Beslut om lagrådsremiss fattal vid regeringssammanträde
den 8 november 1984.

Prop.
1984/85:109 85

osanktionerade föreskriflen i 35 S andra stycket
folkbokföringsförordningen om skyldighet för fastighetsägare och innehavare av
bostadslägenhet alt på förfrågan av en folkbokföringsmyndighel uppge om en viss
person bor i fastigheten resp. lägenheten. Den innebiir alltså inte något
principiellt nytl utan endasl en mindre utvidgning av en redan nu osanktionerad
upplysningsskyldighet för i slort sett samma personkrets. För seriösa
fastighetsägare måsle det vara av värde all deras skyldigheler även i nu
aktuellt hånseende kommer lill klart uttryck i lagen.

Även om
det remitterade förslaget inte innehåller någon direkt sanktion för det fall
att en faslighelsägare underiäler att fullgöra sina skyldigheter enligt 26 8
delgivningslagen i föreslagen lydelse, gäller vidare att en sådan Underlätelse
i vissa fall kan beaktas vid prövning som sker enligt andra förfaltningar.
Exempel erbjuder beslämmelserna i 4 8 första stycket 3 och 4 lagen (1975: 1132)
om förvärv av hyresfastighet m. m. vilka, åtminstone i mera flagranta fall av
underlåtenhet atl fullgöra den nu föreslagna upplysningsskyldighelen. torde ge
möjlighel att vägra lillstånd till förvärv av sådan faslighet. Bestämmelsen i
26 8 kan således sägas i vissa fall vara förenad med en indirekt sanklion. Som
en annan indirekl sanklion kan ses det förhållandel all slämningsmännen med slöd
av 29 8 i förslagel själv får gå in i fasligheien i den mån den inle ulgör boslad
och skaffa sig upplysningarna, eventuelll med bilräde av polismyndighet.

På grund av vad jag nu har sagl och med hänsyn till de
skäl som i övrigl har anförts i lagrådsremissen förordar jag atl förslagel i
denna del genomförs.

I fråga om
29 § har lagrådel inle hafl någon annan erinran mol den föreslagna regleringen
än alt del enligi lagrådets mening är oegenlligl all en polisman skall begära bilräde
av polismyndighet för atl kunna verkställa delgivning i de fall lilllräde
vägras honom. I fråga om polisman som utför etl delgivningsuppdrag behövs del enligi
lagrådels mening i paragrafens andra slycke endasl en regel som medför all
polismannen ges befogenhel att ulöva våld inom den ram som anges i 10 8 försia slyckel
5 polislagen, med den begränsningen atl polisman i fall av vägran själv får
bereda sig lilllräde endast efter anvisning av polismyndigheten.

Innebörden
av såväl det remitterade förslaget som lagrådets förslag är all en polisman som
ulför delgivning inle själv skall kunna beslula om användning av våld för aU
bereda sig lilllräde lill enskilt område av ifrågavarande slag. Elt sådant
beslut skall alltid fallas av polismyndighelen som även har all inom ramen för
sin arbelsledning meddela erforderliga inslruk-lioner för genomförandel av uppdragel.

Jag har
därför i sak ingen erinran mol vad lagrådet har anfört i denna del. Jag anser
dock alt del av lagrådel föreslagna ultryckel "anvisning" i andra slyckel.
vilkel inle förekommer i liknande sammanhang, kan vålla osäkerhel om
innebörden av bestämmelsen. Jag förordar i slällei all laglexlen ulformas på
del sället. all polisman får efler beslui av polismyndighelen

Prop. 1984/85:109 86

själv bereda sig lilllräde. Ell beslui om all en polisman
skall få bereda sig lilllräde bör kunna meddelas redan i samband med all han lilldelas
delgiv-ningsuppdraget, om omsländighelerna är sådana all del finns anledning
all räkna med att han kommer all vägras lilllräde.

När det gäller förslagel lill ändring i 33 kap. I S
rättegångsbalken anser jag för min del alt del är angelägel all del i lagtexien
särskilt markeras att de uppgifter som del åligger parterna alt tillhandahålla
för deigivningsändamål skall vara aktuella. Jag godtar lagrådets förslag till
utformning av lagtexien i denna del. Jag kan ocksä anslula mig lill vad lagrådel
i övrigt föreslagit belräffande denna paragraf. Vad särskilt gäller skyldighelen
för part att uppge hemligt telefonnummer vill jag för min del framhålla atl del
med hänsyn lill del föreslagna sekretesskyddet för uppgifter i delgivningsverksamheten
(jfr 7 kap. 26 S sekretesslagen) endast i undantagsfall torde finnas skäl alt anla
alt del skulle vara lill men för parten all lämna en sådan uppgift.

Jag kan också ställa mig bakom vad lagrådel har anförl i
fråga om tillämpningen av 10 § och biträder lagrådets förslag Ull jämkning av
paragrafens lydelse.

Som lagrådel har påpekal bör 2 § lagsökningslagen under
tiden den 1 juli - den 31 december 1985 ha den lydelse som f.n. gäller enligt
lagen (1982: 297) om ändring i lagsökningslagen med den nu föreslagna ändringen
beträffande personuppgifter. Därefier bör paragrafen få den lydelse som framgår
av det remitterade förslaget. Paragrafen måste därför nu ändras i två sleg,
dels genom en ändring i lagsökningslagen, dels genom en ändring i lagen
(1984:660) om ändring i lagsökningslagen. Lagen om ändring i lagsökningslagen
bör träda i kraft den I juli 1985. medan de ikraftlrädande-och andra
övergångsbestämmelser som har meddelats i lagen (1984:660) om ändring i
lagsökningslagen kommer att omfatta även den här föreslagna ändringen ulan att
det behöver anges särskilt.

Jag godtar vad lagrådel har föreslagit beträffande övriga
remitterade lagförslag.

Ulöver vad jag nu har anförl bör några ändringar av redaktionell
natur göras i förhållande till del remitterade förslagel. Bl.a. bör i 3 § iredje
styckel sista meningen delgivningslagen ordel "väcks" bylas ul mol "anhängiggörs"
för att tydligare markera all undantaget omfaltar inle bara
stämningsansökningar utan också l.ex. fullföljdsinlagor och ansökningar om
återvinning eller återupptagande.

Prop.
1984/85:109 87

2
Hemställan

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen all anta

1. lagom ändring i delgivningslagen (1970:428).

2. lag om ändring i rättegångsbalken.

3. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden.

4. lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808).

5. lag om ändring i lagen (1984:660) om ändring i lagsökningslagen
(1946:808).

6. lagom ändring i förvaltningsprocesslagen (1971: 291).

7. lag om ändring i sekrelesslagen (1980; 100).

3
Beslut

Regeringen
ansluler sig till föredragandens överväganden och beslular all genom proposilion
föreslå riksdagen atl anla de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1984/85:109 88

Bilaga I

Promemorians författningsförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)

Härigenom föreskrivs i fråga om delgivningslagen (1970:
428) dels att 3, 12 och 19 88 skall ha nedan angivna lydelse, dels all i
lagen skall införas sju nya paragrafer. 26-32 88. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 8'

Myndighel ombesörjer delgivning genom all sända handlingen
med poslen eller överlämna den med bud eller på annal salt till den sökte,
varvid som bevis att denne har mottagil försändelsen begäres delgivningskviilo
eller mottagningsbevis (ordinär delgivning).

Om det finns anledning alt antaga att delgivningskvitlo
eller mottagningsbevis ej kommer att lämnas eller ej kommer att erhållas i
tid, får myndighet som regeringen bestämmer ombesöria att handlingen överiämnas
till den sökte i särskild ordning genom poslverkels försorg (särskild posldelgivning).

Innehållet i kallelser, meddelanden och andra handlingar
av enkel beskaffenhet får av en myndighet överbringas per telefon till den
sökte och handlingen därefter sändas tUl denne med posten i vanligt brev (telefondelgivning).
Sådan delgivning får inle avse stämningsansökningar eller andra handlingar,
varigenom talan anhängiggörs.

Kan delgivning ej ske enligt/ör.T- Kan delgivning inte ske enligt

ta eller andra slyckel, får delgiv- försia
- tredje styckena, får del

ning ske genom stämningsman eller givning
ske genom stämningsman

annan vars intyg enligt 24 S försia eller
annan vars intyg enligt 24 8

stycket utgör fullt bevis om del- försia
stycket utgör fullt bevis om

givning (stämningsmannadelgiv- delgivning (slåmningsmannadel-

ning). givning).

I fall som avses i 15 och 16 88 får delgivning ske genom
kungörelse (kungörelsedelgivning).

12 8

Har enskild person som sökes för delgivning känl hemvist
inom rikel

och
träffas han ej där, får handlingen lämnas till vuxen medlem av det

hushåll,
som han tillhör. Träffas ej heller sådan person, får handlingen

lämnas
till den söktes hyresvärd, om denne bor i samma hus. eller lill

' Senasle lydelse 1978:768.

Prop. 1984/85:109 89

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

annan som i hyresvärdens ställe har lillsyn över huset och
bor där. Driver den sökte rörelse med fast kontor och träffas han ej där under
vanlig arbetstid, får handlingen lämnas på kontoret till någon som är anställd
där.

Om en enskUd person söks för

delgivning
på sin arbetsplats men

inle träffas där under sin vanliga

arbetstid, får handlingen lämnas

IiU den
söktes arbetsgivare eller tdl

någon anstäUd på dennes kontor.

Har handling lämnats på sätt som Har handling lämnats på säll som

anges i första stycket skall medde- anges i första
eller andra styckel,

lande härom sändas med posten till skall
meddelande härom sändas

den sökte
under hans vanliga ad- med posten lill den sökte under

ress. hans vanliga adress.

19 8

Delgivning har skett genom att den som sökes för
delgivning själv har mottagit handlingen i huvudskrift eller styrkt avskrift
eller styrkt kopia oavsett på vilket sätt den kommit honom till banda. Har den
sökte kvitterat postförsändelse som hämtats av bud, skall den anses ha kommit
honom till hända samma dag som den avhämtats på posten.

Förekommer vid särskild posldelgivning eller siämningsmannadelgivning
att den som sökes för delgivning vägrar att taga emot handlingen, anses
delgivning ändå ha skett.

Delgivning skall anses ha skett

enligt 3 § tredje stycket genom att innehåUet i handlingen
överbringats per telefon till den sökte och handlingen sänts till denne med
posten,

enligt 6 8 andra stycket genom att handlingen är
tillgänglig och meddelandet delgivits,

enligt 12 eller 13 8 genom att det blivit fullgjort som föreskrives
där,

enligt 15 8 andra styckel sista punkten genom att handlingen
lämnats i den söktes hemvisi eller fästs på dörren Ull hans bostad,

enligt 17 8 på tionde dagen efler beslutet om kungörelsedelgivning
under

förutsättning all det blivit fullgjort som föreskrives i
paragrafens försia slycke.

26 §

Den som av en myndighel söks för delgivning är skyldig att
medverka till atl åtgärden kan genomföras på etl så enkelt sätt som möjligl.

En myndighel får förelägga den som skall delges att, så
länge hand-

- Senaste lydelse 1978:768.

Prop. 1984/85:109

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

90

läggningen av målet eller ärendel inle är avslutad, hålla myndighelen
underrättad om under vilken adress delgivning kan ske. Ett sådant föreläggande
skall delges.

27 §

Har en enskild part eller .sökande underlåtit atl, enligt
vad som särskilt föreskrivits i lag eller annan författning, lämna uppgifl om
motpartens person- eller organisationsnummer eller kyrkiyhokförings-adress,
får han åläggas en avgift (delgivningsavgift), om uppgiften har betydelse för
delgivning. Delgivningsavgift får också åläggas den som inte efterkommer ett
föreläggande enligt 26 § andra stycket.

Delgivningsavgift utgår med det belopp som regeringen
föreskriver.

28 §

Beslut om delgivningsavgift meddelas av den myndighel som
handlägger del mål eller ärende i vilket delgivning skall ske. Beslutet får
överklagas särskilt. Beslutet får verkslällas även om det inte har vunnit laga
kraft.

En myndighet .som har ålagt någon en delgivningsavgift
får efterge avgiften, om det finns särskilda skäl lill det.

29 §

En fastighetsägare eller en innehavare av bostadslägeiihel
är skyldig att på begäran av en stämningsman eller annan som anges i 24 §
första eller andra stycket uppge om den som söks för delgivning är bosatt i
eller annars disponerar lokal i fastigheten eller lägenheten.

30 §

En arbetsgivare skaU på begäran av en stämningsnian eller
annan som anges i 24 § första eller andra stycket uppge huruvida en person som
söks för delgivning är anslälld

Prop.
1984/85:109

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

91

hos arbetsgivaren samt upplysa ont den anställdes
arbetstider och arbetsplats och andra förhållanden som rör anställningen och
som kan underlätta delgivningen.

31 §

För alt verkställa delgivning har en stämningsman eller
annan som anges i 24 § försia eller andra stycket rätt tiU tillträde lill
enskilt område som inle ulgör boslad. Den som äger eller disponerar över områdel
skall medverka tdl atl den som skall genomföra delgivningen får det tillträde
som han har rätt Itu.

Vägras någon tillträde som han har rätl till, får han
begära bilräde av polismyndighet för atl genomföra delgivningen.

32 §

Den som underlåter alt lämna uppgifter enligt 29 § eller
30 § döms till böter, högst ettusen kronor.

Denna lag Iräder i kraft den I juli 1984.

2 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom
föreskrivs all 28 kap. 2, 4 och 5 SS saml 33 kap. 1 8 rättegångsbalken skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

För
eftersökande av den som skall gripas, anhållas eller häktas eller hämlas lill
förhör eller lill in-slällelse vid rällen eller delges stämning i brottmål
får husrannsakan/rire/oj hos honom, så ock hos annan, om synnerlig anledning
förekommer all den sökle uppehåller sig där.

28 kap 28 För eftersökande av den som skall gripas,
anhållas eller häklas eller hämlas till förhör eller till inställelse vid rällen
må husrannsakan förelagas hos honom, så ock hos annan, om synnerlig anledning
förekommer, atl den sökte uppehåller sig där.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Förordnande om husrannsakan meddelas av undersökningsledaren,
åklagaren eller rätlen. Kan husrannsakan antagas bliva av slor omfattning eller
medföra synnerlig olägenhet för den, hos vilken åtgärden/öreraei, bör, om ej
fara är i dröjsmål, åtgärden icke vidtagas utan rättens förordnande.

Fråga om husrannsakan må av rätlen upptagas på yrkande av
undersökningsledaren eller åklagaren. Efler åtalet äge rätten även på yrkande
av målsägande så ock självmant upptaga fråga därom.

Förordnande om husrannsakan meddelas av undersökningsledaren,
åklagaren eller rällen. Förordnande om husrannsakan för delgivning av
stämning i brottmål skall dock alllid meddelas av rätlen. Kan i annal fall
husrannsakan antas bli av slor omfallning eller medföra synnerlig olägenhet för
den hos vilken åtgärden företas, bör, om ej fara är i dröjsmål, åtgärden icke
vidtas ulan rätlens förordnande.

Fråga om husrannsakan får av rällen tas upp på yrkande av
undersökningsledaren eller åklagaren. Efter åtalet fär rällen även på yrkande
av målsägande eller självmant ta upp fråga därom. Fråga om husrannsakan för
delgivning av stämning i brottmål las upp av rätten på yrkande av
polismyndighet eller självmani.

Ulan
förordnande, som sägs i 4 8, må polisman företaga husrannsakan, om åtgärden
har till syfte atl eftersöka den som skall gripas, anhållas eller häktas eller
hämtas till förhör eller till inställelse vid rätten eller alt verkställa
beslag å föremål, som å färsk gärning följls eller spårals, så ock eljesl, då
fara är i dröjsmål.

Utan
förordnande, som sägs i 4 , får polisman företa husrannsakan, om åtgärden har lill
syfte all eftersöka den som skall gripas, anhållas eller häktas eller hämtas
till förhör eller lill inställelse vid rätten eller att verkställa beslag av
föremål, som på färsk gärning följts eller spårals, så ock eljest, då fara är
i dröjsmål. Vad som sagts nu gäller ej husrannsakan för delgivning av stämning
i brottmål.

33 kap. 1 S Ansökan, anmälan eller annan inlaga i
rättegång skall innehålla uppgift å domstolen samt parternas namn och hemvist.

Parts
försia inlaga i rättegången skall innehålla uppgift å hans personnummer och posladress.
Vidare bör angivas partens yrke och telefonnummer samt de övriga omständigheter,
som äro av betydelse för delgivning med honom. Hår part

En parts försia inlaga i rättegången skall innehålla uppgifl
om hans person- eller organisationsnummer och postadress. Vidare skall anges

partens yrke och telefonnummer samt de övriga omständigheler
som har betydelse för delgivning med

Prop.
1984/85:109

Nuvarande lydelse

vidtalat ombud att förelräda honom, skola ombudets namn, posladress
och lelefonnummer flrtg/vai.

Slämningsansökan bör lillika innehålla uppgift å
svaranden i de hänseenden som sägs i andra styckel.

Sker ändring i förhållande, som part sålunda uppgivit,
skall parlen ulan dröjsmål anmäla del lill rällen.

93

Föreslagen lydelse

honom. Har parlen vidtalat ett ombud all förelräda honom,
skall ombudels namn, posladress och lelefonnummer anges.

En
stämningsansökan skall dessulom innehålla uppgifl om svaranden i de
hänseenden som anges i andra slyckel. År svaranden en fysisk person, skall
uppgift lämnas även om dennes kyrkobokföringsadress, om denna är en annan än
postadressen, samt om vem som är svarandens arbetsgivare och dennes adress och lelefonnummer.
Uppgifl om svarandens yrke, telefonnummer och arbetsgivare behöver dock
lämnas endasl om den är känd för parlen. Detsamma gäller uppgift om svarandens
ombud.

Sker ändring i förhållande som avses i försia - iredje
stycket eller upptäcker parlen att en lämnad uppgifl är ofullständig eller
felaktig, skall parten utan dröjsmål anmäla det lill rällen.

Denna lag iräder i kraft den I juli 1984.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808)

Härigenom
föreskrivs att 2 och 19 88 lagsökningslagen (1946: 808) skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Lagsökning
skall göras skriftligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla
uppgift om borgenärens namn, personnummer, yrke, hemvisi, postadress och
telefonnummer samt gäldenärens namn och postadress. Om det behövs för
delgivning ined gäldenären, skall uppgift även lämnas om annan adress där han
kan an-

Lagsökning
skall göras skriftligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgifier
om parierna i de hänseenden som anges i 33 kap. 1 § räiiegångsbal-ken. Dessutom
skall anges fordringens belopp och den ränla som fordras. Borgenären skall
också ange de omsländigheter som betingar rättens behörighet, om denna inle

94

Prop.
1984/85:109

Föreslagen
lydelse

Nuvarande lydelse

framgår
av vad som annars anförs. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av den
handling varpå fordringen grundas och, då betalning enligt 1 8 andra slyckel
söks ur fast egendom, skepp eller skeppsbygge, av den handling varigenom
panträtt i egendomen upplåtits.

iräffas saml hans personnumi?ier. Saknar gäldenären känd
adress, skall uppgift lämnas om den utredning som gjorts för att faslslälla
detta. Vidare bör anges gäldenärens yrke, hemvisi, lelefonnummer och andra
omständigheter som är av betydelse för delgivning. Dessulom skall anges
fordringens belopp och den ränla som fordras. Borgenären skall också ange de
omständigheter som betingar rättens behörighel, om denna inte framgår av vad
som annars anförs. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av den handling
varpå fordringen grundas och, då betalning enligt I 8 andra stycket söks ur
fast egendom, skepp eller skeppsbygge, av den handling varigenom panträtt i
egendomen upplåtils.

Ansökningen skall jämle avskrift som anges i försia slyckel
inges i ivå exemplar och vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans
ombud. Är endast ett exemplar ingivet, skall rätten mot föreskriven avgift ombesöria
erforderiig avskrift. Denna gäller i målet lika med originalet.

19 8

Ansökning
om beialningsföreläggande skall göras skriftligen eller munlligen hos allmän
underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgifl om borgenärens namn, personnummer,
yrke, hemvist, postadress och telefonnummer samt gäldenärens namn och posladresss.
Om det behövs för delgivning med gäldenären. skall uppgift även lämnas om
annan adress där han kan anträffas saml hans personnummer. Saknar gäldenären
känd adress, skall uppgift lämnas om den ulredning som gjorls för att
fastställa della. Vidare bör anges gäldenärens yrke, hemvist, lelefonnummer
och andra omständigheter som är av betydelse för delgivning. Dessutom skall
anges fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären skall i
ansökningen eller i räkning som åberopas också

Ansökning
om betalningsföreläggande skall göras skriftligen eller munlligen hos allmän
underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgifter om parierna i de hänseenden
som anges i 33 kap. I § .--ä t tegångsbalken. Dessulom skall anges fordringens
belopp och den ränla som fordras. Borgenären skall i ansökningen eller i
räkning som åberopas också tydligt och fullständigt ange grunden för fordringen
och tiden för dess lillkomst samt de omsländigheter som betingar rättens behörighet,
om denna inte framgår av vad som annars anförs.

Prop.
1984/85:109 95

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

tydligt
och fullständigt ange grunden för fordringen och tiden för dess tillkomst samt
de omständigheter som betingar rättens behörighel, om denna inle framgår av
vad som annars anförs.

Ansökning
som görs skriftligen skall avlämnas i två exemplar och vara egenhändigt
undertecknad av borgenären eller hans ombud. Är endasl ett exemplar ingivet,
skall rätten mot föreskriven avgift ombesöria erforderiig avskrift. Denna
gäller i målet lika med originalet. Görs ansökning muntligen, skall genom
rättens försorg mol föreskriven avgifl uppteckning därav ske i två exemplar.
Borgenären eller hans ombud skall med sin underskrift intyga atl uppteckningen
är riktig. Uppteckningen gäller sedan som original.

Räkning
som åberopas skall inges i två exemplar. År räkningen ingiven i endast elt
exemplar, skall rällen mol föreskriven avgifl ombesörja erforderlig avskrift.

Denna
lag iräder i kraft den I juli 1984.

4
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden

Härigenom
föreskrivs att 2 8 lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

28

Ansökan
må göras munlligen eller skriftligen hos rätlen.

I
ansökan skall sökanden uppgiva de omsländigheter å vilka den grundas och den åigärd
som påkallas saml de omsländigheter som belinga rättens behörighel, om ej denna
framgår av vad eljesl anföres. De skriftliga handlingar som åberopas skola samiidigi
inlämnas.

Skriftlig
ansökan skall vara egen- En skriftlig ansökan skall vara

händigt
undertecknad av sökanden egenhändigt undertecknad av sö-

eller hans ombud. Sökandens hem- kanden eller hans ombud. Ansök-

vist och postadress skola uppgivas. ningen skall innehålla uppgifier om

Göres ansökan munlligen, skall, i sökanden i de hänseenden som

den mån det erfordras, iippteck- anges i 33 kap. 1 § rättegängsbal-

ning därav ske. Fullmakt för om- ken. Molsvarande uppgifter skall

bud erfordras ej. med mindre rätlen lämnas om motpart, om sådan

Jinner fullmakt böra företes. finns. Görs ansökningen muntli-

gen, skall den upptecknas, om del behövs. Fullmakt för ombud behö-

Prop. 1984/85:109

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

96

ver inte företes, såvida inle rätten anser all det bör
ske.

Sker ändring i förhållande, som part sålunda uppgivit,
skall parlen utan dröjsmål anmäla del tUl rätlen.

Denna lag träder i kraft den I juli 1984.

5 Förslag till

Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

Härigenom
föreskrivs alt 3 8 förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

3 §

Ansökan,
besvär, anmälan, underställning och annan åtgärd, varigenom mål anhängiggöres,
skall ske skriftligen.

Ansöknings-
eller besvärshandling från enskild bör innehålla uppgift om hans namn,
personnummer, yrke, postadress och telefonnummer. Handlingen skall vara egenhändigt
undertecknad av honom eller hans ombud.

En ansöknings- eller besvärshandling från enskild skall
innehålla uppgift om hans namn, person- eller organisationsnummer, yrke, posladress
och telefonnummer saml de övriga omständigheler som har betydelse för
delgivning med honom. Har den enskUde vidtalat ett ombud alt Jöreiräda honom,
skall ombudets namn, postadress och lelefonnummer anges.

En ansöknings- eller besvärs-handling från en enskild
skall innehålla molsvarande uppgifier om dennes motpart, om sådan finns. År
motparten en fysisk person, skall uppgift lämnas även om dennes kyrkobokföringsadress,
om denna är en annan än posladressen, samt om vem som är motpartens
arbetsgivare och dennes adress och telefonnummer. Uppgift om motpartens yrke,
telefonnummer och arbetsgivare behöver dock lämnas endast om den är känd för
parlen. Detsamma gäller uppgift

Prop. 1984/85:109

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

97

om motpartens ombud. Sker ändring i ett förhållande som
avses i andra eller tredje styckel eller upptäcker parlen all en lämnad uppgift
är ofullständig eller felaktig, skall parlen ulan dröjsmål anmäla det tdl rällen.

Denna lag iräder i kraft den 1 juli 1984.

6 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom
föreskrivs att 14 kap. 2 8 sekretesslagen (1980; 100)' skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

14 kap.

8

Sekretess hindrar inle att uppgifl i annat fall än som
avses i I 8 lämnas Ull myndighet, om uppgiflen behövs där för

I. förundersökning, rättegång, ärende om disciplinansvar eller skiljande
från anställning eller annat jämförbarl räiisligl förfarande vid myndighelen mol
någon rörande hans dellagande i verksamhelen vid en myndighel där uppgiflen
förekommer.

2. omprövning av beslut eller åtgärd
av den myndighel där uppgiflen förekommer, eller

3. lillsyn över eller revision hos
den myndighet där uppgiflen förekommer.

2.
omprövning av
beslut eller ål-gärd av den myndighel där uppgiflen förekommer,

3.
tillsyn
över eller revision hos den myndighel där uppgiflen förekommer, eller

4.
delgivning
enligt delgivningslagen (1970:428).

Sekretess hindrar inte atl uppgift lämnas i muntligt eller
skriftligt yurande av sakkunnig till domstol eller myndighet som bedriver
förundersökning i brottmål.

Sekreless
enligt 7 kap. 1 och 4 88 hindrar inle, atl anmälan görs lill åklagarmyndighet
eller polismyndighet angående misstanke om brott enligt 3, 4 och 6 kap.
brottsbalken mot den som inle fyllt aderton år.

Denna lag träder i kraft den I juli 1984.

' Lagen omtryckt 1982: 1106.

7 Riksdagen 1984/85. 1 sand. Nr 109

Prop. 1984/85:109 98

7
Förslag till

Förordning
om ändring i utsökningsförordningen

(1981:981)

Härigenom
föreskrivs att 2 kap. 2 8 utsökningsförordningen (1981; 981) skall ha nedan
angivna lydelse.

2
kap.

2
§ Vid ansökan skall anges, ulöver den åtgärd som yrkas, sökandens namn, person-
eller organisationsnummer, yrke, hemvist, posladress och lelefonnummer saml de
övriga omsländigheter som har betydelse för delgivning med honom. Har sökanden
vidtalat etl ombud all förelräda honom, skall ombudets namn, posladress och
telefonnummer anges. Om ansökan görs hos annan kronofogdemyndighet än den i
vars distrikt svaranden har sitt hemvisi, skall den omständighet anges som gör
kronofogdemyndighelen behörig.

Vid
ansökan skall molsvarande uppgifter lämnas om svaranden. År svaranden en fysisk
person, skall uppgifl lämnas även om dennes kyrkobokföringsadress, om denna är
en annan än posladressen saml om vem som är svarandens arbelsgivare och dennes
adress och telefonnummer. Uppgift om svarandens yrke, telefonnummer och
arbetsgivare behöver dock lämnas endast om den är känd för sökanden.

Sker
ändring i förhållande som avses i första eller andra styckel eller upptäcker
parten alt en lämnad uppgifl är ofullständig eller felaktig, skall parten utan
dröjsmål anmäla del till kronofogdemyndigheten.

Uppgifter
som framgår av exekutionstiteln eller annan handling som inges behöver inte
anges särskilt.

Denna
förordning iräder i kraft den 1 juli 1984.

Prop. 1984/85:109 99

Bilaga 2

De remitterade lagförslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)

Härigenom föreskrivs i fråga om delgivningslagen
(1970:428) dels att 3 och 19 88 skall ha nedan angivna lydelse, dels att i
lagen skall införas fem nya paragrafer, 26-30 88, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 8'

Myndighel ombesörier delgivning genom alt sända handlingen
med posten eller överlämna den med bud eller på annat säll lill den sökle,
varvid som bevis alt denne har mottagit försändelsen begäres delgivningskvilto
eller mottagningsbevis (ordinär delgivning).

Om det finns anledning antaga att delgivningskvilto eller
mottagningsbevis ej kommer att lämnas eller ej kommer atl erhållas i tid, får
myndighet som regeringen bestämmer ombesörja att handlingen överlämnas till den
sökte i särskild ordning genom postverkets försorg (särskild posldelgivning).

När det bedöms som lämpligt får

en myndighet delge kallelser, med

delanden och andra handlingar

med enkelt innehåU genom all inne

hållel i handlingen läses upp vid

telefonsamtal med den sökte och

handlingen därefier sänds till den

ne med poslen i vanligl brev (tele

fondelgivning). Sådan delgivning

får inle avse slämningsansökningar

eder andra handlingar, varigenom

mål eller ärenden väcks.

Kan delgivning e/ske enligt/öri- Kan
delgivning inte ske enligt

ta eller andra stycket, får delgiv- försia - iredje
styckena, får del

ning ske genom stämningsman eller givning ske genom stämningsman

annan, vars intyg enligt 24 8 första eller annan, vars intyg enligt 24 8

stycket utgör fulll bevis om del- första stycket ulgör fullt bevis om

givning (stämningsmannadelgiv- delgivning (stämningsmannadel-

ning). givning).

I fall som avses i 15 och 16 88 får delgivning ske genom
kungörelse (kungörelsedelgivning).

' Senaste lydelse 1978: 768.

Prop.
1984/85:109 100

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 S-

Delgivning har skett genom att den som sökes för
delgivning själv har mottagit handlingen i huvudskrift eller styrkt avskrift
eller styrkt kopia oavseu p-d vilket såvv den kommil honom Ull hända. Har den sökle
kvitterat postförsändelse som hämtats av bud, skall den anses ha kommit, honom lill
hända samma dag som den avhämtals på poslen.

Förekommer vid särskild posldelgivning eller siämningsmannadelgivning
alt den som sökes för delgivning vägrar att taga emot handlingen, anses
delgivning ändå ha skett.

Delgivning skall anses ha skett

enligi 6 8 andra styckel genom all handlingen är
tillgänglig och meddelandet delgivils,

enligt 12 eller 13 § genom alt del enligt 3 S iredje stycket, 12 eller

blivit fullgjort somym'i/(/vit'i där, 13 § genom att
det blivit fullgjort

somföreskrivs där,

enligt 15 8 andra stycket sista punklen genom att
handlingen lämnals i den sökles hemvisi eller fästs på dörren till hans boslad,

enligt 17 S på tionde dagen efter beslutet om kungörelsedelgivning
under förulsällning att det blivii fullgjort som föreskrives i paragrafens
första slycke.

26 §

En Jäsiighetsägare, arrendalor eller innehavare av
bostadslägenhet är skyldig atl på begäran av en stämniiigsiiuin eller annan
som anges i 24 § jörsia eller andra stycket uppge om den som söks Jör
delgivning är bosatt i eller annars disponerar lokal i Jästiglieten eller
lägenheten. Med fastighetsägare jämställs innehavare av tomträtt.

27 §

En arbetsgivare skall på begäran av en siämningsman eller
annan som anges i 24 § jörsta eller andra stycket uppge om en pi-rson som söks Jör
delgivning är anställd hos arbetsgivaren saml upplysa om den anslälldes
arbetstider, arbetsplats och andra förhållanden som rör anställningen och som
kan underlätta delgi>'ningen.

28 8

Vad som sägs i 26 och 27 §§ gäller Inle i fråga om den
som slår I

2 Senasle lydelse 1978:768.

Prop. 1984/85:109

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

101

sådani förhållande till den sökle som anges 136 kap. 3 §
rättegångsbalken.

29 §

För att verkställa delgivning har siämningsman, åklagare,
polisman, kronofogde saml exekuliv tjänsteman vid kronofogdemyndighet rätt
till lilhräde tdl enskilt område som inte ulgör boslad.

Vägras någon tillträde som han enligt första stycket har
rätt lill, skall polismyndighet på begäran av honom lämna biträde.

30

En arbetsgivare som är skyldig att lämna uppgifier som
avses i 27 § men underlåter detta eller uppsåtligen lämnar orikliga uppgifter
döms till böler, högst ettusen kronor.

Denna lag träder i kraft den I juli 1985.

2 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken

dels atl 28 kap. 2, 4 och 5 88 saml 33 kap. 1 8 skall ha
nedan angivna lydelse,

dels
att i 33 kap. skall införas tre nya paragrafer, 10-12 88, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

28 kap. 2 8'

För
eftersökande av den som skall gripas, anhållas eller häktas, hämtas Ull
förhör eller till inställelse vid rätlen, delges stämning i brottmål eller
underkastas kroppsvisitalion eller kroppsbesiktning får

För eftersökande av den som skall gripas, anhållas eller
häktas, hämlas till förhör eller till inställelse vid rätten eller underkastas
kroppsvisitalion eller kroppsbesiktning får husrannsakan företa-

' Senaste lydelse 1984: 388 Ofr 1984:722). 8 Riksdagen
1984/85. I samt. Nr 109

Nuvarande
lydelse

gas hos honom, så ock hos annan, om synnerlig anledning
förekommer, all den sökle uppehåller sig där.

Föreslagen
lydelse

husrannsakan företas hos honom, så ock hos annan, om
synnerlig anledning förekommer, all den sökle uppehåller sig där. Husrannsakan
för delgivning av siämiung i brottmål får företas endasl otn det Jör brottet
är stadgal fängelse.

Förordnande om husrannsakan meddelas av undersökningsledaren,
åklagaren eller rätten. Kan husrannsakan antagas bliva av slor omfattning eller
medföra synnerlig olägenhet för den, hos vilken å\g;ar-den företages, bör, om ej
fara är i dröjsmål, åtgärden icke vidtagas ulan rättens förordnande.

Fråga om husrannsakan må av rätten upptagas på yrkande av
undersökningsledaren eller åklagaren. Efter åtalet äge rällen även på yrkande
av målsägande så ock självmant upplaga fråga därom.

Förordnande om husrannsakan meddelas av undersökningsledaren,
åklagaren eller rätten. Förordnande om husrannsakan för delgivning av
stämning i brottmål skall dock alltid meddelas av rätten. Kan / annat fall
husrannsakan anias bli av stor omläiining eller medföra synnerlig olägenhel för
den hos vilken åtgärden företas, bör, om ej fara är i dröjsmål, åtgärden inte
vidtas utan rätlens förordnande.

Fråga om husrannsakan får rätlen ta upp på yrkande av
undersökningsledaren eller åklagaren. Efter älaleiiijr rällen även på yrkande
av målsägande eder självmani ta upp en sådan fråga. Fråga om husrannsakan Jör
delgivning av stämning i brottmål tas upp av rätlen på yrkande av
polismyndighet eller åklagaren eller självmant.

Ulan
förordnande, som sägs i 4 8, må polisman företaga husrannsakan, om åigärden
har lill syfte alt eftersöka den som skall gripas, anhållas eller häktas eller
hämtas till förhör eller till inställelse vid rätlen eller atl verkställa
beslag å föremål, som fl färsk gärning följts eller spårats, så ock eljesl, då
fara är i dröjsmål.

Ulan
förordnande, som sågs i 4 ,Jår polisman Jöreia husrannsakan, om åigärden har lill
syfte au eftersöka den som skall gripas, anhållas eller häklas eller hämlas lill
förhör eller lill inslällelse vid rällen eller alt verkställa beslag av föremål,
som på färsk gärning följls eller spårals, så ock eljest, då fara är i
dröjsmål. Vad som sagls nu gäller ej husrannsakan för delgivning av stämning i
brottmål.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

33
kap. If Ansökan, anmälan eller annan inlaga
i rättegång skall innehålla uppgift å domslolen saml parternas namn och hemvisi.

Parts försia inlaga i rättegången skall innehålla uppgifl å
hans personnummer och postadress. Vidare bör angivas partens yrke och lelefonnummer
saml de övriga omständigheler, som äro av betydelse för delgivning med honom.
Har part vidtalat ombud att företräda honom, skola ombudets namn, postadress
och lelefonnummer angivas.

Stämningsansökan bör tillika innehålla uppgift å
svaranden i de hänseenden som sägs i andra slyckel.

Sker ändring i förhållande, som part sålunda uppgivit,
skall parten utan dröjsmål anmäla det till rälten.

En enskild parts försia inlaga i rättegången skall
innehålla uppgift om partens

1. yrke saml personnummer eller

organisationsnummer,

2. akluella postadress, adress lill

arbelsplals saml i förekommande

fall annan adress där parlen kan

anträffas Jör delgivning genom

siämningsman,

3. lelefonnummer till bostaden

och arbetsplatsen samt

4. förhållanden i övrigt av bety

delse Jör delgivning med honom.

Förs partens lalan av ställföreträdare skall motsvarande
uppgifter lämnas om denne. Har parten vidtalat elt ombud all företräda honom
skall ombudels namn, posladress och lelefonnummer anges.

En slämningsansökan skall dessulom innehålla uppgifl om
svaranden i de hänseenden som anges i andra slyckel. Uppgift om svarandens
eller dennes ställföreträdares yrke, arbetsplats, lelefonnummer och ombud
behöver lämnas endasl om uppgiflen ulan särskild utredning är lillgänglig för
sökanden. Saknar svaranden känd adress, skall uppgift lämnas om den utredning
som gjorls för att faslslälla delta.

Begär en part att ett vUlne eller annan skall kallas till
en förhandling genom rättens försorg, är parlen i samma utsträckning som
anges i fiärde stycket skyldig att lämna uppgifter beträffande den som skall
kallas.

Ändras något av de förhållanden som avses i försia — femle
styckena eller är en uppgift ofullständig eller felaktig, skall det utan dröjsmål
anmälas till rätten.

■ Senaste lydelse 1973:240.

Prop. 1984/85: 109 104

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 f

Uppfyller en slämni'ngsansökan inte jöreskrijierna i I S jörsia
-Ijärde slyckena, skall sökanden föreläggas all kompletlera ansökningen, om inle
brislen bedöms vara av ringa beiydelse Jör del jon-salta Jörjäraiidel. Följs inle
Jöre-läggandei och är saken sådan all Jörlikning därom är lillåten.Jår tälten
avvisa ansökningen, om del inte Jöreligger särskilda skäl mol det.

11 §'

Den som ulan att vara part skall höras i en rällegång är
skyldig all på begäran av rällen lämna uppgift om egna förhållanden enligt vad
som anges i I §.

12 §'

Den som enligt 1 eller 11 § är skyldig att lämna uppgifier
om egna förhållanden Jår vid vite föreläggas att fullgöra sin uppgiftsskyldighet.

Denna lag iräder i krafl den I juli 1985.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av
domstolsärenden

Härigenom föreskrivs all 2 S lagen (1946:807) om
handläggning av domstolsärenden skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28

Ansökan må göras munlligen eller skriftligen hos rälten.

I ansökan skall sökanden uppgiva de omständigheter å vilka
den grundas och den åtgärd som påkallas samt de omständigheler som betinga
rättens behörighet, om ej denna framgår av vad eljesl anföres. De skriftliga handhngar
som åberopas skola samtidigt inlämnas.

' Förutvarande 10 § upphävd genom 1970:429. * Fömtvarande
11 8 upphävd genom 1970:429. ' Förutvarande 12 § upphävd genom 1970:429.

Prop.
1984/85:109

Nuvarande lydelse

Skriftlig ansökan skall vara egenhändigt undertecknad av
sökanden eller hans ombud. Sökandens hemvist och postadress skola uppgivas. Göres
ansökan muntligen. skall, i den mån det erfordras, uppteckning därav ske.
Fullmakt för ombud erfordras ej, med mindre rätten finner fullmakt böra
företes.

105

Föreslagen lydelse

En skriftlig ansökan skall vara egenhändigt undertecknad
av sökanden eller hans ombud. Ansökningen skall innehålla uppgifter om
sökanden i de hänseenden som anges i 33 kap. I § rättegångsbalken. Detsamma
gäller i fråga om motpart, om sådan finns. Görs ansökningen muntligen. skall
den upptecknas, om det behövs. Fullmakt för ombud behöver inte företes,
såvida inte rätlen anser atl det bör ske.

Begär
en part all etl vittne eller annan skall kallas till en förhandling genoni
rättens försorg, är parlen i den utsträckning sont anges i 33 kap. I § Jjärde slyckel
rättegångsbalken skyldig atl lämna uppgifter belräffande den som skall
kallas.

Ändras
något av de förhållanden som avses i andra stycket eller är en uppgifl
ofullständig eller felaktig, skall del ulan dröjsmål anmälas till rätten.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1985.

4
Förslag till

Lag
om ändring i lagsökningslagen (1946:808)

Härigenom
föreskrivs atl 2, 4, 19 och 22 88 lagsökningslagen (1946:808) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Lagsökning
skall göras skriftligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla
uppgift om borgenärens namn. personnummer, yrke, hemvist, postadress och lelefonnummer
saml gäldenärens namn och posladress. Om del behövs för delgivning med gälde-

Lagsökning
skall göras skriftligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla
uppgifter om parterna i de hänseenden som anges i 33 kap. I § rättegångsbalken.
Dessulom skall anges fordringens belopp och den ränla som fordras. Borgenären
skall också ange de

Senasle lydelse 1984:660.

106

Prop. 1984/85:109

Föreslagen
lydelse

Nuvarande lydelse

omsländigheler
som betingar rättens behörighet, om denna inte framgår av vad som annars
anförs. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av den handling varpå
fordringen grundas och, då betalning enligt I 8 andra slyckel söks ur fast
egendom, skepp eller skeppsbygge eller egendom som omfatlas av förelagshypotek,
av den handling varigenom panträtt i egendomen eller förelagshypolek har upplålils.

nären, skall uppgift även lämnas om annan adress där han
kan anträffas samt hans personnummer. Saknar gäldenären känd adress, skall uppgifl
lämnas om den ulredning som gjorts för atl fastställa delta. Vidare bör anges gäldenärens
yrke, hemvist, telefonnummer och andra omsländigheter som är av betydelse för
delgivning. Dessulom skall anges fordringens belopp och den ränla som
fordras. Borgenären .skall också ange de omsländigheler som beiingar rättens behörighel,
om denna inte framgår av vad som annars anförs. Vid ansökningen skall fogas slyrkl
avskrift av den handling varpå fordringen gmndas och, då betalning enligt 1 8
andra stycket söks ur fast egendom, skepp eller skeppsbygge eller egendom som
omfattas av förelagshypolek, av den handling varigenom panlräll i egendomen eller
förelagshypolek har upplålils.

Ansökningen skall jämle avskrift som anges i försia
stycket inges i två exemplar och vara egenhändigt undertecknad av borgenären
eller hans ombud. År endast elt exemplar ingivet, skall rätten mol föreskriven avgifl
ombesörja erforderlig avskrift. Denna gäller i målel lika med originalel.

4 8

Upplages
ansökningen, förelägge rätlen gäldenären atl inom viss av rälten bestämd tid
efter det lagsökningshandlingarna blivit honom delgivna skriftligen svara å ansökningen
vid påföljd alt målet ändå avgöres. Föreläggandet, som skall tecknas å ena
exemplaret av ansökningen, skall tillika innehålla anmaning till gäldenären att
hos rätten anmäla personnummer, hemvist, posladress och telefonnummer, såvida
tillförlitlig uppgift härom icke föreligger.

Upptas
ansökningen, skall rätlen förelägga gäldenären att inom viss av rällen bestämd
lid efler del lagsökningshandlingarna delgivits honom skriftligen svara/.u;
ansökningen vid påföljd alt målel ändå avgörs. Föreläggandel, som skall
tecknas på det ena exemplaret av ansökningen, skall tillika innehålla anmaning
till gäldenäien atl lämna de uppgifier om sig som avses i 33 kap. I §
rättegångsbalken i den mån uppgifterna i ansökningen är ofullsländiga eUer felaktiga.
Rälten får förelägga gäldenären alt vid vite lämna uppgifter i dessa hänseenden.

Senaste lydelse 1973:241.

Prop. 1984/85:109

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

107

Vid utsättande av liden för svars avgivande har rätten atl
taga hänsyn till belägenheten av den ort där gäldenären hor eller handlingarna
eljest kunna väntas bliva honom delgivna. Har gäldenären känt hemvisi inom rikel.
må liden icke utan synnerliga skäl besiämmas längre än lill Ivå veckor.

19 8'

Ansökning
om betalningsföreläggande skall göras skriftligen eller muntligen hos allmän
underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgifter om parterna i de hänseenden
som anges i 33 kap. I § rätlegångs-halken. Dessulom skall anges fordringens
belopp och den ränta .som fordras. Borgenären skall i ansökningen eller i
räkning som åberopas också tydligt och fullständigt ange grunden för
fordringen och tiden för dess tillkomst saml de omsländigheler som betingar
rätlens behörighel. om denna inle framgår av vad som annars anförs.

Ansökning om betalningsföreläggande skall göras
skriftligen eller munlligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla
uppgift om borgenärens namn, personnummer, yrke, hemvist, postadress och lelefonnummer
saml gäldenärens namn och postadress. Om det behövs för delgivning med gäldenären.
skall uppgifl även lämnas om annan adress där han kan anträffas saml hans
personnummer. Saknar gäldenären känd adress, skall uppgift lämnas om den utredning
som gjorls för att fastställa della. Vidare bör anges gäldenärens yrke.
hemvist, lelefonnummer och andra omständigheter som är av betydelse för
delgivning. Dessulom skall anges fordringens belopp och den ränta som
fordras. Borgenären skall i ansökningen eller i räkning som åberopas också
tydligt och fullständigt ange grunden för fordringen och tiden för dess lillkomst
samt de omständigheler som betingar rättens behörighet, om denna inle framgår
av vad som annars anförs.

Ansökning som görs skriftligen skall avlämnas i två
exemplar och vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans ombud. År endasl
ell exemplar ingivel. skall rällen mot föreskriven avgift ombesöria erforderiig
avskrift. Denna gäller i målet lika med originalet. Görs ansökning munlligen,
skall genom rättens försorg mot föreskriven avgift uppteckning därav ske i två
exemplar. Borgenären eller hans ombud skall med sin underskrift intyga atl
uppteckningen är riklig. Uppteckningen gäller sedan som original.

Räkning
som åberopas skall inges i två exemplar. Är räkningen ingiven i endasl elt
exemplar, skall rälten mol föreskriven avgifl ombesörja erforderlig avskrift.

' Senasle lydelse 1982:297.

Prop.
1984/85:109 108

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 8"

Upplages ansökningen, förelägge rällen gäldenären atl,
såframt han vill hell eller till någon del bestrida ansökningen, inom viss av rällen
bestämd tid efler del ansökningen jämte räkning, om sådan åberopats, blivii
honom delgiven, skriftligen hos rälten anmäla sitt bestridande vid påföljd att utmälning
eljest må ske. Vid utsättande av tiden för anmälan av bestridande har rätten
alt taga hänsyn till belägenheten av den ort där gäldenären bor eller
handlingarna eljesl kunna vänlas bliva honom delgivna. Utan synnerliga skäl må
tiden icke besiämmas längre än lill två veckor.

Har borgenären i ansökningen fordrat ersättning för
kostnad å målet, skall rätlen i föreläggandet angiva vad i sådani hänseende skalil.
om bestridande ej sker, utgå utöver kostnaden för blivande delgivning. Eilrsättningen
utgår enligt beslämmelser som regeringen meddelar.

Föreläggandel, som skall tecknas Föreläggandel, som skall tecknas

å ena exemplaret av ansökningen, på det ena exemplaret; av
ansök-

skall tillika innehålla anmaning till ningen, skall tillika innehålla an-

gäldenären atl hos rätten anmäla maning till gäldenären all lämna de

personnummer, hemvist, post- uppgifter om sig .som avses i 33

adress och lelefonnummer, såvida kap. I § rättegångsbalken i den

tillförlitlig uppgift härom icke före- mån uppgifterna i ansökningen är

ligger. ofullständiga eller felaktiga.
Rätlen

får förelägga gäldenären att vid vite lämna uppgifter i
dessa hänseenden.

Denna lag träder i kraft den I juli 1985.

5 Förslag till

Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

Härigenom föreskrivs atl 3 och 5 88 förvallningsprocesslagen
(1971:291) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

38 Ansökan, besvär, anmälan, underslällning och annan åigärd,
varigenom mål anhängiggöres, skall ske skriftligen.

Ansöknings- eller besvärshand- En ansöknings- eller besvärs-

ling från enskild bör innehålla upp- handling från en enskild skall vara

gift om hans namn, personnum- egenhändigt undertecknad av ho-

mer, yrke, postadress och telefon- nom eller hans ombud. Den skall

nummer. Handlingen skall vara innehålla uppgifl om hans

egenhändigt underlecknad av ho- I. yrke .samt personnummer eller

nom eller hans ombud. organisationsnummer.

" Senaste lydelse 1981:848.

Prop. 1984/85:109

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

109

2. aktuella postadress, adress till

arbetsplats samt i förekommande

fall annan adress där han kan an

träffas för delgivning genom stäm

ningsman,

3. lelefonnummer till bostaden

och arbetsplatsen samt

4. förhållanden i övrigt av bety

delse för delgivning med honom.

Förs den enskildes talan av ställförelrädare skall
motsvarande uppgifter lämnas om denne. Har den enskilde vidtalat ett ombud all
förelräda honom skall ombudets namn, postadress och telefonnummer anges.

En ansöknings- eller besvärshandling från en enskild
skall dessutom innehåUa molsvarande uppgifter om dennes motpart, om sådan
finns. Uppgifl om motpartens eller dennes ställföreträdares yrke, arbetsplats,
telefonnummer och ombud behöver lämnas endasl om uppgiften ulan särskild ulredning
är tiUgängligför den enskUde. Saknar motparten känd adress, skaU uppgift
lämnas om den utredning som gjorts för att fastställa detla.

Ändras något av de förhållanden som avses i första —
tredje styckel eller är en uppgift ofullständig eller felaktig, skall det utan
dröjsmål anmälas lill rätten.

58

Är
ansöknings- eller besvärs handling så ofullständig att den icke kan läggas till
gmnd för prövning i sak, skall rätlen förelägga sökanden eller klaganden att
inom viss tid avhjälpa bristen vid påföljd alt hans talan annars ej upplages
till prövning.

Uppfyller
en ansöknings-. eller besvärshandling Inte föreskrifierna i 3 § eller är den så
ofullständig att den inte kan läggas lill gmnd för prövning i sak, skall rälten
förelägga sökanden eller klaganden atl inom viss lid avhjälpa brislen vid
påföljd all hans lalan annars inte tas upp Ull prövning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

Prop.
1984/85:109 110

6 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)'
dels att 14 kap. 2 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att i 7 kap. skall
införas en ny paragraf, 26 8, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 26 §

Sekretess gäller i verksamhet som avser delgivning enligt
delgivningslagen (1970:428) för uppgift om enskilds personliga förhållanden,
om det kan antas att den enskilde eller någon honom närslående lider men om uppgiflen
röjs.

Ifråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i
högst sjuttio år.

14 kap. 2 8 Sekretess hindrar inte att uppgifl i annat
fall än som avses i 1 8 lämnas till myndighet, om uppgiften behövs där för

1. förundersökning, rättegång, ärende om
disciplinansvar eller skiljande

från anställning eller annat jämförbart rättsligt förfarande vid myndighelen

mot någon rörande hans dellagande i verksamhelen vid en myndighel där

uppgiflen förekommer,

2. omprövning av beslui eller åigärd
av den myndighel där uppgiflen förekommer, eller

3. tillsyn över eller revision hos den
myndighet där uppgiften förekommer.

Sekretess hindrar inte att uppgifl lämnas i muntligt eller
skriftligt yttrande av sakkunnig till domstol eller myndighet som bedriver fömndersökning
i brottmål.

Sekretess hindrar inte alt uppgifl om enskilds adress,
telefonnummer och arbetsplats lämnas till en myndighet, om uppgiften behövs
där för delgivning enligi delgivningslagen (1970:428). Vad nu sagls gäller
dock inle uppgift hos televerket om telefonnummer till enskilds boslad, om den
enskilde hos televerket begärl att abonnemanget skall hållas

' Lagen omtryckt 1982:1106. Senaste lydelse 1984:316.

Prop.
1984/85:109

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

III

hemligt och uppgiflen omfattas av sekretess enligt 9 kap.
8 § tredje stycket.

Sekreless
hindrar inle att uppgift som angår misstanke om brott lämnas lill
åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet som har att ingripa mot
brottet, om fängelse är föreskrivel för brotlel och delta kan antas föranleda
annan påföljd än böter.

För uppgift som omfattas av sekretess enligt 7 kap. 1-6
88, 8 kap.

8
8 första
stycket. 9 eller 15 8 eller

9
kap. 7 8, 8 8
första eller andra stycket eller 9 8 andra styckel gäller vad som föreskrivs i
tredje styckel endasl såvitt angår misstanke om brott för vilket inte är föreskrivel
lindrigare straffan fängelse i två år. Dock hindrar sekretess enligt 7 kap. 1
eller 4 8 inle atl uppgift som angår misstanke om brott enligt 3, 4 eller 6
kap. brottsbalken mot någon som inte har fyllt arton år lämnas lill
åklagarmyndighet eller polismyndighet.

Tredje
stycket gäller inle uppgifl som omfattas av sekreless enligi 9 kap. 9 8 försia
stycket.

För
uppgift som omfattas av sekretess enligt 7 kap. 1-6 88, 8 kap.

8
8 första
stycket, 9 eller 15 8 eller

9
kap. 7 8, 8 8
första eller andra styckel eller 9 8 andra slyckel gäller vad som föreskrivs i
fiärde stycket endast såvitt angår misstanke om brotl för vilket inte är föreskrivel
lindrigare straffan fängelse i två år. Dock hindrar sekretess enligt 7 kap. 1
eller 4 8 inte atl uppgift som angår misstanke om brotl enligt 3, 4 eller 6
kap. brottsbalken mot någon som inte har fyllt arton år lämnas till
åklagarmyndighet eller polismyndighet.

Tredje och
fiärde styckena gäller inte uppgift som omfattas av sekreless enligt 9 kap. 9
8 första stycket.

Denna lag träder i krafl den 1 juli 1985.

7 Förslag till

Lag om ändring i handräckningslagen (1981:847)

Härigenom
föreskrivs all 2 8 handräckningslagen (1981:847) skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

Ansökan om
handräckning skall göras skriftligen. Beträffande laga domstol gäller vad som
är föreskrivet om tvistemål. Arrende-, hyres-och bostadsrällslvisler skall
dock las upp av lingsrälten i den orl där fasligheten finns. Arrende-, hyres-

Ansökan om
handräckning skall göras skriftligen. Den skall innehålla uppgifter om parierna
i de hänseenden som anges i 33 kap. I § rällegångsbalken. Beträffande laga
domstol gäller vad som är föreskrivel om Ivislemål. Arrende-, hyres-

' Senaste lydelse 1982:298.

Prop.
1984/85:109 112

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

och
bostadsrättstvister skall dock och bostadsrältstvister skall dock

tas upp av tingsrätten i den ort där tas upp av tingsrätten i den ort där

fastigheten finns. fastigheten finns.

Rätten
prövar självmant sin behörighet. Sökandens uppgifl om de omständigheter som
betingar rättens behörighel skall godtas, om det inte kan antas att den är
oriktig. Har ansökningen upplagils, skall rälten ej på nytt pröva sin
behörighet, såvida inte svaranden begär del eller fråga uppkommer om Ullämpning
av 10 kap. 17 8 rättegångsbalken.

Denna
lag iräder i krafl den 1 juli 1985.

Prop.
1984/85:109 113

Innehållsförteckning

Sid

Proposition ...................................................................... ...... i

Propositionens
huvudsakliga innehåll ............................ ..... 1

Lagförslag
........................................................................ 3

1.
Förslag till
lagom ändring i delgivningslagen (1970:428) 3

2.
Förslag lill
lag om ändring i rättegångsbalken ............ ..... 5

3.
Förslag till
lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden 8

4.
Förslag lill
lagom ändring i lagsökningslagen (1946:808) 9

5.
Förslag lill
lag om ändring i lagen (1984:660) om ändring i lagsökningslagen (1946:808) 12

6.
Förslag lill
lag om ändring i förvallningsprocesslagen (1971:291) . 13

7.
Förslag till
lagom ändring i sekretesslagen (1980:100) 15

Utdrag av prolokoll vid regeringssammanlräde den 8
november 1984 17

1
Inledning ..................................................................... 17

2
Nuvarande
ordning ..................................................... 18

3
Allmän motivering 19

3.1
Reformbehovet ....................................................... ... 19

3.2
Inriklningen av
reformen ...................................... ... 21

3.2.1
Allmänl ........................................................ 21

3.2.2
Parternas
ansvar för delgivningen .............. 22

3.2.3
EffekUvare delgivningsmeloder
................... 24

3.2.4
Upplysningskällor........................................... 26

3.2.5
Avskaffande av
kravet på delgivning i vissa fall 26

3.2.6
Åtgärder som
kan beslulas av regeringen eller annan myndighel 27

3.3 De särskilda lagförslagen ..................................... ... 35

3.3.1
Parternas uppgiftsskyldighel
...................... ... 35

3.3.2
Den sökles
medverkan Ull delgivning .......... ... 40

3.3.3
Sanktioner .................................................. 41

3.3.4
Upplysningar
från andra myndigheter m.m.... 44

3.3.5
Upplysningsskyldighei
för fastighetsägare m.fl. samt arbelsgivare 51

3.3.6
Stämningsmäns
rätt atl erhålla lilllräde m.m.. 54

3.3.7
Telefondelgivning
........................................ 58

3.3.8
Surrogatdelgivning
med arbelsgivare ........ ... 60

3.3.9
Delgivning med
juridiska personer ................ ... 63

3.3.10
Ikraftirädande
............................................. 64

4
Upprättade
lagförslag .................................................. .. 64

5
Specialmotivering
....................................................... 65

5.1
Förslaget till
lag om ändring i delgivningslagen (1970:428) ... 65

5.2
Förslaget till
lag om ändring i rättegångsbalken .. 68

5.3
Förslagel till
lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden 71

5.4
Förslagel till
lag omändring i lagsökningslagen (1946:808) .. 72

5.5
Förslagel lill
lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291) 72

5.6
Förslaget till
lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) .... 73

5.7
Förslagel lill
lagom ändring i handräckningslagen (1981:847) 74

Prop. 1984/85:109 114

6 Hemställan ................................................... .. 75

7 Beslut ......................................................... .. 75

Utdrag
av lagrådets prolokoll den 3 december 1984 .. 76

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den lOjanuari 1985 . 84

1 Anmälan av lagrådsyltrande ............................. .. 84

2 Hemställan ................................................... 87

3 Beslut ......................................................... 87

Bilagor

BUaga
I Promemorians förfallningsförslag ......... . 88

BUaga
2 De remitterade lagförslagen ............ . 99

Norsteats Tryckeri, Stockholm 1985