Prop. 1984/85:110

Prop.
1984/85:110

Regeringens proposition

1984/85:110

om konsumenttjänstlag;

beslutad den 13 december 1984.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har
tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprolokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

INGVAR CARLSSON

STEN WICKBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen läggs fram förslag lill en ny
konsumeniljänsllag. Syftet med lagen, som saknar motsvarighet i dag, är alt
stärka konsumenternas slällning på etl område av stor praktisk betydelse för
dem.

Konsumenlljänsllagen skall vara lillämplig på ijänster som
näringsidkare utför åt konsumenter vid arbete på lösa saker eller fastigheter.
Lagen omfattar alliså l.ex. underhålls- och reparationsarbeten på bilar och hushållsapparater,
liksom enlreprenadarbelen på byggnader och tomter (utom nyproduktion av
bostadshus). Vidare regleras ijänsler som gäller förvaring av föremål, l. ex.
magasinering av möbler och omhändertagande av pälsar. Lagreglerna är i huvudsak
tvingande till konsumentens förmån.

Näringsidkaren skall enligt lagen utföra tjänsten
fackmässigt och med omsorg ta lill vara konsumentens intressen. Han skall
vidare vid behov samråda med konsumenten och ge denne lämplig vägledning.
Näringsidkaren skall även underrätta konsumenten om behov av tilläggsarbete
och vara skyldig att utföra särskilt angeläget tilläggsarbete. Slutligen
åligger del näringsidkaren att avråda konsumenten från tjänster som inte är
till nytta för denne.

1 lagen fastslås vilka rättigheter konsumenten har, om
tjänsten uiförs felakligl eller om näringsidkaren gör sig skyldig lill dröjsmål
vid utförandet. Vid fel är näringsidkaren normall skyldig - men även
berättigad - all avhjälpa felet. Detla skall i princip ske utan kosinad för
konsumenten. Om felet inte avhjälps, får konsumenten göra avdrag på priset
eller - om felet är väsentligt - häva avtalet. Åven vid dröjsmål som är
väsentliga lar I
Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 110

Rättelse: S. 13, rad I Står: Förslag lill Rättat lill: 2
Förslag till S. 16, rad 4 efler 23a §, Tillkommer: saml närmast före denna
paragrafen ny rubrik.

Prop. 1984/85:110 2

konsumenten
häva avtalet. Vid Fel och dröjsmål har konsumenten dessutom rätt till
skadestånd, om inle näringsidkaren kan visa att del ej har förekommit någon
försummelse på hans sida. Som fel räknas även avvikelser från reklamuppgifter
o.d. (marknadsföringsansvar). Näringsidkarens ansvar enligt en tidsbestämd
garanli förtydligas och skärps. Ett fel skall reklameras inom skälig tid. Som
yttersta frist gäller två år från det alt uppdraget avslutades, utom vid arbete
på byggnader eller fasl egendom då tiden är tio år.

Har
priset för en ijänsl inte avtalats, behöver konsumenten inle betala mer än
skäligt pris. Näringsidkaren får bara i viss ulslräckning avvika från en
ungefäriig prisuppgift. Konsumenten har rätl all få en specificerad räkning.
Vidare regleras frågan om konsumentens skyldighel att belala för en
förberedande undersökning.

Om
konsumenten avbesläller en Ijänsl, är han skyldig att betala för redan utfört
arbele och ersätta näringsidkaren för vissa föriuster. Konsumenten är dock
inte skyldig atl betala föriuslersättning, om han avbeställer tjänsten därför
all den har blivit onyttig för honom av skäl som han inte råder över.

Lagen
innehåller även vissa regler om näringsidkarens rättigheter för det fall all
konsumenten inle belalar i tid eller inle lämnar medverkan som är en väsenllig
förutsättning för utförandel. Dessa regler är bl. a. avsedda att hindra
avtalsvillkor om påföljder som är strängare mol konsumenten.

I
propositionen läggs också fram förslag om ändringar i konsumentkreditlagen.
Viktiga konsumentskyddsbeslämmelser i den lagen skall gälla även belräffande
krediter i samband med konsumenttjänster. Vidare föreslås all 4 8
marknadsföringslagen ändras så all del blir möjligl atl i marknadsrättslig
ordning förbjuda farliga eller uppenbart odugliga ijänster. Beträffande
konsumenlköplagen och den allmänna köplagen föreslås att preskriptionstiden för
anspråk på grund av fel föriängs från nuvarande ell år lill två år.

Den
nya lagsliftningen avses träda i kraft den I januari 1986.

Lagförslagen
i denna proposition har granskats av lagrådel. Propositionen innehåller därför
tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 17), lagrådets yttrande (s. 340) och
föredragande statsrådets ställningstaganden Ull lagrådets synpunkter (s. 368).

För
atl få skälen lill lagförslagen hell klara för sig måsle läsaren ta del av alla
tre texterna.

Prop.
1984/85:110 3

Propositionens lagförslag

1 Förslag till Konsumenttjänstlag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 8 Denna lag gäller avtal om tjänster som näringsidkare i
sin yrkesmäs

siga verksamhet utför åt konsumenter huvudsakligen för enskilt ändamål i

fall då tjänsten avser

1.
arbete på lösa
saker, dock ej behandling av levande djur,

2.
arbele på fast
egendom, på byggnader eller andra anläggningar på mark eller i vatien eller på
andra fasta saker, dock ej arbete som avser uppförande av byggnader för
bostadsändamål eller annat arbele som den som uppför byggnaden har ålagit sig
all ulföra i samband därmed,

3.
förvaring av
lösa saker, dock ej förvaring av levande djur.

2 8 Lagen gäller inte

1.
tillverkning av
lösa saker, utom då konsumenten skall tillhandahålla en väsentlig del av
materialet,

2.
installation,
montering eller annal arbete som en näringsidkare ulför för alt fullgöra ell
avial om köp av en lös sak,

3.
arbele som till
fullgörande av etl avtal om köp utförs för alt avhjälpa fel i den sålda
egendomen.

3 8 Avtalsvillkor som i jämförelse med beslämmelserna i
denna lag är till

nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne, om inte annat anges i

lagen.

Uppdraget m. m.

Ulförande och material

4 8 Näringsidkaren skall utföra tjänsten fackmässigl. Han
skall vidare

med lillböriig omsorg ta till vara konsumentens inlressen och samråda med

denne i den utsträckning som del behövs och är möjligt.

Om inle annal får anses avtalat, ingår det i tjänsten att
näringsidkaren skall tillhandahålla behövligl malerial.

Säkerhel

5 8 Näringsidkaren skall särskilt iaktta att tjänsten
inte utförs

1. i slrid mot sådana förfatlningsföreskrifler eller
myndighelsbeslui som

väsentligen syftar lill att säkerställa att föremålet för tjänsten är
tillföriilligl

från säkerhetssynpunkt, eller

2. i strid mol förbud enligi 4 8 marknadsföringslagen
(1975: 1418).

Näringsidkarens skyldighet all avråda

6 8 Om en tjänsl med hänsyn till priset, värdel av
föremålel för tjänsten

eller andra särskilda omständigheter inte kan anses vara lill rimlig nytta för

konsumenten, skall näringsidkaren avråda honom från all låla ulföra Ijäns-

len.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 4

Om del först sedan tjänsten har börjat ulföras visar sig
att den inte kan anses vara lill rimlig nytta för konsumenten eller atl priset
för tjänsten kan bli betydligt högre än konsumenten hade kunnat räkna med.
skall näringsidkaren underrätta konsumenten om förhållandet och begära hans
anvisningar.

Kan konsumenten inle anträffas eller får näringsidkaren av
annan orsak inte anvisningar av honom inom rimlig lid, skall näringsidkaren
avbryta påböljat arbete. Detta gäller dock ej, om det finns särskilda skäl att
anla alt konsumenten ändå önskar få Uänsten utförd.

7 § Har näringsidkaren åsidosatt vad som åligger honom
enligt 6 8 och

finns del slarka skäl att anta aU konsumenten i annat fall hade avstått från

att beställa tjänsten eller hade avbeslällt den, har näringsidkaren inte

större rätt Ull ersättning än han skulle ha haft, om konsumenten hade

avstått från att beställa tjänsten eller hade avbeslällt den.

För koslnader som inle ersätts enligt försia stycket har
näringsidkaren dock räll lill ersättning i den mån konsumenten annars skulle
gynnas på etl oskäligt sätt.

Tilläggsarbele

8 8 Om det när tjänsten utförs framkommer behov av arbele
som på

gmnd av sitt samband med uppdragel lämpligen bör ulföras samtidigt med

detta (tilläggsarbete), skall näringsidkaren underrätta konsumenten och

begära dennes anvisningar.

Kan konsumenten inte anträffas eller får näringsidkaren av
annan orsak inle anvisningar av honom inom rimlig tid, får näringsidkaren
utföra till-läggsarbetet

1. om priset för detta är obetydligt eller om del är
lågt i förhållande till

priset för den avtalade tjänsien, eller

2. om det finns särskilda skäl att anta all konsumenten
önskar få tilläggs

arbetet utfört i samband med uppdraget.

Näringsidkaren är skyldig att ulföra sådani tilläggsarbete
som inte kan uppskjutas ulan fara för allvariig skada för konsumenten, om
konsumentens anvisningar inte kan inhämtas eller om konsumenten begär det.

1 fråga om pristillägg för tilläggsarbete gäller 38 8.

Fel hos tjänsten

Vad som avses med fel

9 8 Tjänsien skall anses felaktig, om resullalel
avviker från

1.
vad konsumenten
med hänsyn till 4 8 har rätt atl kräva, även om avvikelsen beror på en
olyckshändelse eller därmed jämföriig händelse,

2.
sådana
föreskrifter eller myndighelsbeslui som väsentligen syftar till atl säkerställa
att föremålet för tjänsten är tillförlitligt från säkerhetssynpunkt, eller

3.
vad som
dämlöver får anses avlalal.

Tjänsien skall också anses felaktig, om den har utförts i
slrid mot förbud enligt 4 8 marknadsföringslagen (1975:1418) eller om
näringsidkaren inle har utfört sådant tilläggsarbete som han är skyldig alt
utföra enligt 8 8 tredje stycket.

10 § Tjänsien skall vidare anses felaktig, om resultatet
avviker från

sådana uppgifter av betydelse för bedömningen av tjänstens beskaffenhel

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 5

eller
ändamålsenlighet som kan antas ha inverkat på avtalet och som i samband med
avtalets ingående eller annars vid marknadsföring har lämnals

1.
av näringsidkaren,

2. av någon annan näringsidkare eller av en
branschförening eller liknande organisation för näringsidkarens räkning, eller

3. av en leverantör av material till tjänsten eller av
någon annan i lidigare led.

Försia
stycket gäller ej i fråga om uppgifier som i lid har rättats på etl tydligt
sätt.

11
8 Tjänsten skall slutligen
anses felaktig, om näringsidkaren i annat fall än som avses i 6 8 försia
slyckel före avtalets ingående har underlåtit att upplysa konsumenten om ell
sådani förhållande rörande ijänsiens beskaffenhet eller ändamålsenlighet som
näringsidkaren kände till eller borde ha känl lill och som han insåg eller
borde ha insett vara av betydelse för konsumenten. En förutsättning för all
tjänsten skall anses felaktig är dock all underlåtenheten kan antas ha inverkat
på avtalet.

12
§ Frågan om tjänsten är
felaktig skall bedömas med hänsyn Ull förhållandena vid den tidpunkt då
uppdraget avslulades. Avser tjänsten en sak som har överiämnats till
näringsidkaren eller som av annan orsak befinner sig i hans besittning, anses
uppdraget avslutat först när saken har kommit i konsumentens besittning.

Om
näringsidkaren har ulförl tjänsten men uppdragel inte kan avslulas i rätt tid
på grund av något förhållande på konsumentens sida, är den avgörande tidpunkten
i stället den då uppdraget skulle ha avslutats.

13
§ Försämras resullalel efler
den tidpunkt som anges i 12 8, skall Uänsten anses felaktig om försämringen är
en följd av atl näringsidkaren har åsidosatt vad som ålegat honom enligt
avtalet eller denna lag.

14
8 Har näringsidkaren genom en
garanli eller liknande utfästelse ålagit sig att under en viss tij efler den
tidpunkt som anges i 12 8 svara för resultatet av Uänsten och försämras det
utfästa resullalel under den angivna liden, skall tjänsten anses felaktig.

Försia
stycket gäller ej, om näringsidkaren gör sannolikt atl försämringen beror på
en olyckshändelse eller därmed jämförlig händelse eller på vanvård, onormalt
brukande eller något liknande förhållande på konsumentens sida.

15 8
Avser Uänsten förvaring av en lös sak gäller i stället för vad som

sägs i 9, 10 och 12-14 88 atl tjänsten skall anses felaktig, om förvaringen

anordnas på etl sätt som avviker från

1.
vad konsumenten med hänsyn lill
4 8 har rätl att kräva, även om avvikelsen beror på en olyckshändelse eller
därmed jämföriig händelse,

2.
sådana förfatlningsföreskrifler
eller myndighetsbeslut som väsentligen syftar till alt säkerställa atl
föremålet för tjänsten är lillförlitligi från säkerhetssynpunkt, eller

3.
vad som dämlöver får anses
avlalal.

Tjänsten
skall också anses felaktig, om förvaringen anordnas i strid mot förbud enligt 4
8 marknadsföringslagen (1975; 1418) eller på etl säll som avviker från sådana
uppgifter enligt 10 8 som inte i lid har rättats på ell tydligt sätl.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 6

Påföljder vid fel

16 8 År tjänsten felaktig ulan all del beror på någol
förhållande på

konsumentens sida, får konsumenten hålla inne betalningen enligt 19 8.

Han får vidare kräva att felet avhjälps enligt 20 8 försia styckel eller också

göra avdrag på priset eller häva avtalet enligt 218. Dessulom får konsu

menten kräva skadestånd av näringsidkaren enligt vad som sägs 1318-

I fråga om konsumentens rätt lill skadestånd av någon
annan än näringsidkaren finns bestämmelser i 33 8.

Reklamalion

17 8 Vill konsumenten åberopa atl tjänsten är felaktig,
skall han under

rätta näringsidkaren om detta inom skälig tid efter det atl han märkt eller

bort märka felet (reklamalion). Reklamalion får dock inte ske senare än två

år eller, i fråga om arbele på mark eller på byggnader eller andra anlägg

ningar på mark eller i vatten eller på andra fasla saker, lio år efler det atl

uppdraget avslutades, såvida inte annal följer av en garanli eller liknande

utfästelse.

Har näringsidkaren handlat i strid mol iro och heder, får
reklamation alltid ske inom tio år efter det atl uppdraget avslutades.

Har meddelande om reklamation lämnals in för befordran med
post eller avsänts på annal ändamålsenligt sätt, anses reklamation ha skell när
della gjordes.

18 8 Reklamerar konsumenten inte inom den tid som följer
av 17 8,

förlorar han rätten att åberopa felet.

Konsumentens rätt all hålla inne belalningen

19 8 Konsumenten får hålla inne så myckel av betalningen
som fordras

för att ge honom säkerhet för hans krav på grund av ett fel hos Uänsten.

Avhjälpande

20 8 Konsumenten har rätt att kräva alt näringsidkaren avhjälper
felet,

om det inle medför ölägenheter eller kostnader för näringsidkaren som är

oskäligt stora i förhållande lill felets betydelse för konsumenten.

Åven om konsumenten inte kräver del får näringsidkaren
avhjälpa felet, om han genast efler det att reklamalion har kommil honom
Ullhanda erbjuder sig alt göra detta och konsumenten inle har någol särskilt
skäl atl avvisa erbjudandel.

Avhjälpande skall ske inom skälig tid efler det alt
konsumenten har gelt näringsidkaren tillfälle till del.

Avhjälpande skall ske utan kostnad för konsumenten. Detta
gäller dock inte kostnader som skulle ha uppkommit även om tjänsten hade
utförts felfritt eller, om felet beror på en olyckshändelse eller därmed
jämförlig händelse, kostnader för alt ersätta material som konsumenten enligt
avtalet om tjänsten har tillhandahållit och bekostat.

Prisavdrag och hävning

21 8 Avhjälps inle felet enligt vad som sägs i 20 8, får
konsumenten göra

avdrag på priset.

Om syftet med tjänsten i huvudsak är förfelat, får
konsumenten i stället häva avlalel. Detsamma gäller, om tjänsten har utförts i
strid mot förbud enligt 4 8 marknadsföringslagen (1975: 1418).

Har tjänsten utförts lill en del och finns det starka skäl
att anla atl den

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 7

inte kommer att fullföljas utan fel av väsentlig betydelse
för konsumenten, får denne häva avtalet beträffande återstående del. År felet
sådani all syftet med Uänsten i huvudsak är förfelat eller utförs tjänsten i
slrid mol förbud enligt 4 § marknadsföringslagen, får konsumenten i stället häva
avtalet i dess helhet.

Om det redan innan tjänsien har påböijats finns slarka
skäl all anla att den inle kommer atl utföras utan fel av väsentlig betydelse
för konsumenten, får denne häva avtalet.

Prisavdragets sloriek

22 § Ett prisavdrag skall motsvara vad det kostar
konsumenten all få

felet avhjälpt, bortsett från sådana kostnader som avses i 20 8 fjärde

styckel andra meningen. Om ell på delta säll beräknat prisavdrag är

oskäligt slort i förhållande lill den betydelse som felet har för konsumen

ten, skall prisavdraget i slället svara mol felels betydelse för konsumenten.

Avser tjänsten förvaring, skall prisavdraget alltid svara
mot felets betydelse för konsumenten.

Verkningar av hävning

23 § Häver konsumenten avtalet, har näringsidkaren inte
rätt Ull betal

ning för Uänsten. Näringsidkaren har rätt atl ålerfå det malerial som han

har tillhandahållit, om det kan ske utan atl konsumenten åsamkas olägen

heter eller kostnader av betydelse. 1 den mån del är skäligt skall konsu

menten ersätta näringsidkarens kostnader för vad som ej kan återlämnas,

dock högst med ett belopp som moisvarar dettas värde för konsumenten.

Har Uänsten utförts till en del och häver konsumenten
avlalel beträffande återstående del, har näringsidkaren räll till betalning
med ett belopp som motsvarar priset för tjänsten i dess helhel med avdrag för
vad del kostar konsumenten att få den återstående delen utförd.

Näringsidkarens dröjsmål

Vad som avses med dröjsmål

24 § Dröjsmål på näringsidkarens sida föreligger om
uppdraget, ulan att

del beror på någol förhållande på konsumentens sida, inte har avslutats

inom den tid som har avtalals eller, om någon lid inle har avtalats, inom

den tid som är skälig med hänsyn särskilt till vad som är normalt för en

tjänst av samma art och omfattning.

Dröjsmål på näringsidkarens sida föreligger också, om
näringsidkaren inle iakttar en överenskommen tid för påbörjande av Uänsten
eller för etl arbetes framskridande.

Påföljder vid dröjsmål

25 8 Vid dröjsmål på näringsidkarens sida får konsumenten
hålla inne

betalningen enligt 27 8. Han får välja mellan alt kräva att näringsidkaren

utför tjänsten enligt 28 8 och atl häva avtalet enligt 29 8. Dessulom får

konsumenten kräva skadestånd av näringsidkaren enligt vad som sägs i

31 8.

Reklamation

26 § Har uppdragel avslutats, får konsumenten häva avlalel
eller fordra

skadestånd på grund av ett dröjsmål endast under förutsättning att han

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 8

senast inom skälig tid efler uppdragels avslulande har
underrättat näringsidkaren om att han vill åberopa dröjsmålet (reklamation).

Har meddelande om reklamation lämnats in för befordran med
post eller avsänts på annal ändamålsenligt säll, anses reklamation ha skett när
delta gjordes.

Konsumentens rätl att hålla inne betalningen

27 8 Konsumenten får hålla inne sä mycket av betalningen
som fordras

för att ge honom säkerhet för hans krav på grund av dröjsmål på näringsid

karens sida.

Om betalning enligt avtalet skall ske vid arbetets
påbörjande eller under arbetets fortskridande, får konsumenten, även om det
inte följer av försia stycket, inUll dess att arbetet påbörjas eller
fortskrider hålla inne den del av betalningen som har förfallit efter
dröjsmålels inlräde. 1 fråga om beialning för sädan del av ijänslen som har
ulförts får konsumenten dock inle hålla inne mer än som följer av första
stycket.

Konsumentens rätl att Jå tjänsten utförd

28 8 Konsumenten får kräva att näringsidkaren utför
Uänsten, om del

inle medför olägenheter eller kostnader för näringsidkaren som är oskäligt

slora i förhållande lill konsumenlens inlresse av alt avtalet fullföljs.

Hävning

29 8 År dröjsmålet av väsentlig betydelse för konsumenten,
får han häva

avtalet. Har mer än en obelydlig del av Uänsten utförts, får konsumenten

dock häva avtalet endasl beträffande den del som återstår. .■Xven i etl

sådant fall får avlalel hävas i sin helhet, om syftet med tjänsien i huvudsak

är förfelat på grund av dröjsmålet.

Om del finns starka skäl att anta atl del kommer atl
inträffa dröjsmål av väsentlig betydelse för konsumenten, får han häva avtalet
i enlighel med vad som sägs i första stycket.

Verkningar av hävning

30 8 I fråga om verkningarna av hävning tillämpas 23 8.

Näringsidkarens skadeståndsskyldighet m. m.

Skadesiåndsskyldighel på grund av fel eller dröjsmål

31 8 Näringsidkaren är skyldig atl ersätta konsumenten
skada som den

ne tillfogas på grund av fel eller dröjsmål, om inle näringsidkaren visar att

skadan ej beror på försummelse av honom eller någon som på hans sida har

anlitats för atl utföra tjänsten.

Näringsidkarens skadeständsskyldighet på grund av fel
eller dröjsmål omfattar även ersättning för skada på föremålel för tjänsien
eller annan egendom som tillhör konsumenten eller någon medlem av hans hushåll.
Näringsidkaren och konsumenten kan dock iräffa avtal om alt sådan ersättning ej
skall omfatta föriust i näringsverksamhet.

Skadesiåndsskyldighel I övrigl

32 8 Om föremålet för tjänsien eller annan egendom som
tillhör konsu

menten eller någon medlem av hans hushåll skadas medan egendomen är i

näringsidkarens besittning eller annars under dennes kontroll, är närings

idkaren även i annal fall än som sägs i 31 S skyldig all ersätta skadan, om

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 9

inte näringsidkaren visar all skadan ej beror på
försummelse av honom eller någon som på hans sida har anlitats för alt ulföra
tjänsien.

Näringsidkaren är i övrigt skyldig att ersätta skada som
tillfogas konsumenten, om skadan har vållats genom försummelse på
näringsidkarens sida. Delsamma gäller i fråga om skada på egendom som tillhör
någon medlem av konsumenlens hushåll.

Näringsidkaren och konsumenien kan träffa avtal om all
ersällning enligt försia eller andra slyckel på grund av skada på egendom ej
skall omfatta förlust i näringsverksamhet.

Skadesiåndsskyldighel för iredje man i vissa faU

33 § Har någon som avses i 10 8 första stycket 2 eller 3
uppsåtligen eller

av vårdslöshet lämnat vilseledande uppgifter av betydelse för bedömning

en av Uänstens beskaffenhet eller ändamålsenlighet och är Uänsten på

grund därav felaktig enligt 10 § eller 15 § andra slyckel, är han skyldig au

ersätta konsumenten skada som denne därigenom tillfogas.

Har någon som avses i 10 S första stycket 2 eller 3
underlåtit att lämna sådan information av betydelse för bedömningen av Uänstens
beskaffenhet eller ändamålsenlighet som han enligt marknadsföringslagen (1975:
1418) har ålagts att lämna och kan underlätenheten antas ha inverkat på avtalet
om Uänsten. är han skyldig att ersätta konsumenten skada som denne därigenom
tillfogas.

Skadeståndsskyldigheten enligt första eller andra slyckel
omfaltar även ersättning för skada på föremålel för Uänsten eller på annan
egendom som tillhör konsumenten eller någon medlem av hans hushåll.

Jämkning av skadesländ

34 8 Om skyldigheten att utge skadestånd skulle vara
oskäligt betungan

de med hänsyn till den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden,

kan skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt. Härvid skall även

beaktas föreliggande försäkringar och försäkringsmöjligheler på den ska

delidandes sida, den skadeståndsskyldiges möjligheter atl förutse och

hindra skadan samt andra särskilda omständigheter.

Undanlag för personskada

35 8 Bestämmelserna i 31-34 SS gäller inle ersättning
för personskada.

Priset m, m.

Priset

36 8 I den mån priset inte följer av avtalet, skall
konsumenien betala vad

som är skäligt med hänsyn till tjänstens art, omfaUning och utförande,

gängse pris eller prisberäkningssält för motsvarande ijänsler vid avlalstill-

fället samt omständigheterna i övrigl.

Har näringsidkaren lämnal en ungefärlig prisuppgift får
del uppgivna priset dock inle överskridas med mer än 15 procent, såvida inte
någon annan prisgräns har avtalats eller näringsidkaren har rätl lill
pristillägg enligt 38 8.

37 8 Har konsumenien uppdragit ål näringsidkaren att
företa enbart för

beredande undersökning för atl utreda omfaltningen av eller koslnaden för

en tjänst, är konsumenten inte skyldig alt betala för undersökningen, om

han på gmnd av sedvana inom branschen eller i övrigl har haft skäl att anla

att undersökningen skulle göras ulan ersättning.

Prop.
1984/85:110 10

Pristillägg

38 8 Näringsidkaren har rätt till pristillägg

1.
om han har
utfört tilläggsarbele i enlighet med bestämmelserna i 8 8, eller

2.
om tjänsien har
fördyrats på grund av omständigheter som är alt hänföra lill konsumenten och
som näringsidkaren inle bort förutse när avtalet träffades.

I fråga om pristilläggets storiek gäller bestämmelserna i
36 8.

Betalning efter olyckshändelse m.m.

39 8 Konsumenten är inte skyldig att betala för arbete som
näringsid

karen har ulfört eller malerial som denne har tillhandahållit i den mån

arbetet eller materialet försämras eller går förioral genom en olyckshändel

se eller därmed jämförlig händelse som inträffar före den lidpunkt som

anges i 12 8.

Specificerad räkning

40 8 Näringsidkaren är skyldig atl på konsumenlens begäran
ställa ut en

specificerad räkning för tjänsten. Räkningen skall göra det möjligt för

konsumenten atl bedöma det utförda arbetets art och omfattning. 1 den

mån tjänsten inte har ulförts mot fasl pris skall del även framgå £iv räkning

en hur priset har beräknats.

Tid för betalning

41 § Om inle annat följer av avtalet, är konsumenten
skyldig att betala

vid anfordran sedan näringsidkaren har utfört tjänsten.

Har konsumenten i tid begärt en specificerad räkning, är
han inte skyldig alt betala förrän en sådan räkning har kommil honom till
hända.

Avbeställning

42 8 Avbeställer konsumenten tjänsten innan den har
slulförls, har nä

ringsidkaren rätl till ersättning för den del av ijänslen som redan har utförts

saml för arbete som måste utföras trots avbeslällningen. Ersättningen skall

motsvara det pris som skulle ha gällt, om avtalet endast hade avsett vad

som har utförts.

Näringsidkaren har vidare rätt lill ersättning för
förluster i form av koslnader för den återstående delen av tjänsten samt
ersättning för förluster i övrigt på gmnd av att han har underlåtit att ta på
sig annat arbete eller på grund av att han på annat sätt har inrättat sig efler
uppdraget. Näringsidkaren har dock inte rätl till sådan ersättning, om
konsumentens syfte med tjänsten har blivit förfelat på gmnd av atl

1. föremålet för tjänsten har skadats eller gått
förioral ulan att detta har

berott på försummelse på konsumentens sida, eller

2. konsumenten har hindrats att dra nytta av tjänsten
lill följd av förfatl

ningsföreskrifler, myndighelsbeslui eller andra liknande omsländigheler

utanför hans kontroll.

Ersättning till näringsidkaren enligt andra styckel får
inle översliga hans föriust till följd av avbeslällningen.

43 § Näringsidkaren får förbehålla sig en på förhand
bestämd ersättning

vid avbeställning, om den är skälig med hänsyn lill vad som vid avbeställ

ning normalt kan antas tillkomma en näringsidkare som ersättning enligt

42 8.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 11

44 8 Om den avbeställda tjänsten avser arbele på en sak
som har över

lämnats lill näringsidkaren eller som av annan orsak befinner sig i hans

besittning och konsumenien inle i rätt lid belalar vad han enligt 42 eller

43 8 är skyldig för Ijänslen eller släller säkerhel för näringsidkarens ford

ran på denna ersättning, får näringsidkaren fullfölja Ijänslen och kräva fullt

pris för denna.

Försia stycket gäller ej, om del är uppenbart att
näringsidkaren vid en sådan försäljning av saken som avses i 50 8 andra styckel
ändå kommer att få betalning för sin fordran, sedan koslnaderna för försäljningen
och vad näringsidkaren har atl fordra enligt 50 8 försia slyckel har dragits av
från köpeskillingen.

Konsumentens dröjsmål

Näringsidkarens rätt att inställa arbelel

45 8 Skall betalning enligt avtalet ske helt eller delvis
innan Uänsten har

utförts och belalar inte konsumenien i rätt tid, får näringsidkaren inställa

arbetet till dess all konsumenien betalar. Om del följer av avtalet alt

konsumenten skall medverka lill Uänstens utförande och han inle i rätl lid

lämnar sådan medverkan som utgör en väsentlig förutsättning för utföran

det, får näringsidkaren inställa arbetet till dess all konsumenten lämnar sin

medverkan.

Har tjänsten påbörjais, är näringsidkaren dock skyldig atl
såvitt möjligl ulföra arbete som inle kan uppskjutas utan risk för allvarlig
skada för konsumenten.

Inställer näringsidkaren arbetet enligt försia slyckel,
har han räll lill ersättning för kostnader och andra förluster som detla
åsamkar honom, om konsumenten inte visar att dröjsmålet ej beror på försummelse
på hans sida.

Hävning

46 8 Om konsumenien i fall som avses i 45 S inte betalar
eller lämnar sin

medverkan i rätt lid och dröjsmålet är av väsentlig betydelse för näringsid

karen, får denne häva avtalet belräffande återstående del av Uänsten.

Detsamma gäller om näringsidkaren enligt 6 S Iredje slyckel har avbrutit

påbörjat arbete för att få anvisningar av konsumenien och avbrottet med

för väsentlig olägenhet för honom.

Vill näringsidkaren häva avtalet enligt första stycket
skall han först påminna konsumenten om att denne skall betala, medverka eller
lämna anvisningar samt ge konsumenien skälig lid atl göra detta.

Har en påminnelse lämnats in för befordran med post eller
avsänls på annat ändamålsenligt sätt, anses påminnelse ha skett när detla
gjordes.

47
8
Näringsidkaren får också häva avtalet belräffande återstående del av tjänsten,
om del redan på förhand finns starka skäl atl anta att konsumenten inle i rätt
tid kommer atl betala eller lämna medverkan enligt 45 8 och atl dröjsmålet blir
av väsentlig betydelse för näringsidkaren.

48
8 Häver
näringsidkaren avtalet, är konsumenten skyldig att betala som om han hade
avbeställt tjänsten den dag då hävningen skedde.

Näringsidkarens rätt att hålla kvar föremålet för ijänslen
m. m.

49 8 Avser tjänsien en sak som har överlämnals lill näringsidkaren
eller

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 12

som av annan orsak betmner sig i hans besittning och
belalar inte konsumenten i rätt tid vad näringsidkaren har alt fordra på grund
av uppdraget, får näringsidkaren hålla kvar saken lill dess all han har fått betalt
eller, vid tvist om belalningen, lill dess alt konsumenien har ställt godtagbar
säkerhet för del belopp som näringsidkaren har krävt.

50 8 Näringsidkaren skall vidta de ålgärder som skäligen
kan krävas av honom för att vårda en sak som han håller kvar enligt 49 8 eller
som inte har hämtats i räll lid. Han har rätl till skälig ersättning för
vården.

1 fråga om näringsidkarens rätt att sälja en sak som han
har tagit emot för alt utföra arbete på finns beslämmelser i lagen (1950: 104)
om rätt för hantverkare atl sälja gods som ej avhämtats.

Denna lag träder i kraft den I januari 1986.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85: no 13

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1905:38 s. I) om köp och byte av
lös egendom

Härigenom föreskrivs all 54 8 lagen (1905: 38 s. 1) om köp
och byte av lös egendom skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

54 §

Har köparen ej inom ell år från Har köparen ej inom ivå år från

del gödsel av honom mottagits givit det
godset av honom mottagils givit

säljaren meddelande, atl han vill säljaren
meddelande, alt han vill

lala å fel eller brist, have sin talan lala
å fel eller brisl. have sin talan

förlorat, utan så är all säljaren åta- förlorat,
utan så är att säljaren åta

git sig alt jämväl efter nämnda tid git
sig all jämväl efter nämnda tid

svara för godset, eller svikligt förfa- svara
för gödsel, eller svikligl förfa

rande ligger säljaren till lasl. rande
ligger säljaren lill lasl.

Denna lag iräder i krafl den 1 januari 1986. 1 fråga om
avial som har ingåtts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 14

3
Förslag till

Lag
om ändring i konsumenlköplagen (1973:877)

Härigenom
föreskrivs att 11 S konsumenlköplagen (1973:877) skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Il §

Vill köparen göra gällande befo- Vill köparen göra gällande befo

genhel på grund av fel i varan, skall genhet på grund av fel i varan, skall

han Underrätta säljaren om felet han underrätta säljaren om felet

inom skälig lid efler del atl han inom skälig tid efter det atl han

märkt eller bort märka detta, dock märkt eller bort märka detta, dock

ej senare än en år från del han mol- ej senare än två år från del han mot

tog varan. Har annan än säljaren log varan. Har annan än säljaren

för dennes räkning åtagit sig all av- för dennes räkning åtagit sig att av

hjälpa fel i varan, får underrättelsen hjälpa fel i varan, får underrättelsen

i slället lämnas till den som gjort i stället lämnas till den som gjort

åtagandet. åtagandet.

Försummar
köparen atl lämna underrättelse såsom anges i försia stycket, förlorar han
rätlen alt göra gällande befogenhet på grund av felet.

Denna
lag träder i krafl den 1 januari 1986. 1 fråga om avtal som har ingåtts före
ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 15

4
Förslag till

Lag
om ändring i marknadsföringslagen (1975:1418)

Härigenom föreskrivs alt 4 8 marknadsföringslagen (1975:
1418) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§ Saluhåller näringsidkare lill konsument för enskilt
bruk vara, som på grund av sina egenskaper medför särskild risk för skada på
person eller egendom, kan marknadsdomstolen förbjuda honom all fortsätta
därmed. Detsamma gäller, om varan är uppenbarl otjänlig för sill huvudsakliga
ändamål. Förbud kan meddelas även anslälld hos näringsidkare och annan som
handlar på näringsidkares vägnar.

Försia styckel äger molsvarande Vad som sägs i försia stycket om

tillämpning, om konsumenien er- saluhåltande av varor
gäller även

bjudes alt mol vederlag förvärva då konsumenten erbjuds all mol er-

nytUanderäll lill vara för enskill sanning förvärva nyttjanderätt lill

bruk. en vara för enskill bruk etter alt

mot ersättning få en tjänst som

avses i konsumenltjänsllagen

(1985:000) utförd.

Förbud enligt denna paragraf får ej Förbud
enligt denna paragraf får

meddelas i den mån del i författning ej meddelas i den mån
del i förfati-

eller beslut av myndighel har med- ning eller beslut av myndighet har

delats särskilda bestämmelser om meddelats särskilda bestämmelser

varan med samma ändamål som om varan eller tjänsten med samma

förbudet skulle fylla. ändamål som förbudet skulle fylla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 16

5 Förslag till

Lag om ändring i konsumentkreditlagen (1977:981)

Härigenom
föreskrivs att i konsumenlkredillagen (1977:981) skall införas en ny paragraf,
23a 8, saml närmasl före denna paragrafen ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse Tjänster på kredit

23 a §

Har konsumenten vid avtal om en tjänsl som avses i
konsumentljänsllagen (1985:000) fåll kredil enligt vad som sägs i 3 § angående
köp, tUlämpas bestämmelserna i 10-14 §§ på avtalet.

Denna lag Iräder i krafl den I januari 1986.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110

Uidrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1984-03-29

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
slalsråden 1. Carlsson, Lundkvisl, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon,
Hjelm-Wallén, Andersson, Boslröm, Bodsiröm, Gradin, Dahl, R. Carlsson,
Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Wickbom

Lagrådsremiss med förslag till konsumenttjänstlag

1 Inledning

Den civilrättsliga konsumenllagsUftning som hittills har
införts i Sverige lar lill största delen sikle på konsumenlköp och på krediler
i samband med sådana köp. När det däremol gäller Ijänsler som uiförs för
konsumenters räkning är förhållandet mellan avtalsparterna endast i begränsad
omfattning reglerat i lag.

Ijuni 1971 tillkallades en särskild sakkunnig' för all
utreda frågan om en civilrätlslig lagstiftning lill konsumenternas skydd på
Uänsleområdet (serviceområdet). Den sakkunnige, som antog namnet
konsumenltjänslulred-ningen, avlämnade ijuni 1979 betänkandet (SOU 1979:36)
Konsumenl-Uänstlag. Betänkandet innehåller förslag till en konsumenttjänsllag
som -med vissa undantag - är avsedd alt lillämpas på avtal mellan konsumenter
och näringsidkare om arbele på lösa saker eller arbete på fast egendom,
byggnader e.d. Vidare föreslås i belänkandel ändringar i marknadsföringslagen
(1975: 1418) och konsumenlkredillagen (1977:981). Belänkandet har
remissbehandlats.

Till protokollet i detla ärende bör fogas dels en
sammanfattning av betänkandet som bilaga I, dels lagförslagen i betänkandet som
bilaga 2, dels en förteckning över remissinslanserna och en sammanslällning av

' Professorn Ulf Bernitz. Experter: ställföreträdande
konsumentombudsmannen Axel Edling, revisionssekreteraren Lennart Grobgeld,
professorn Jan Hellner, civilekonomen Lars Hillbom, direktören Ernst Olaf
Holm, direktören Hans Johansson, jur.kand. Jan Steneby, hovrättsrådet Brita
Sundberg-Weitman och direktören Per Wallin.

2 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 110

Prop. 1984/85:110 18

remissytlrandena som bilaga 3. 1 fråga om utländska
förhållanden saml ulredningens närmare överväganden hänvisas lill belänkandet,
som även innehåller en översikt över svenska förhållanden av betydelse.

Konsumenttjänstutredningen berörde i belänkandet frågan om
en framlida uividgning av den föreslagna konsumenttjänstlagen lill att omfatta
även vissa andra ijänster än dem som faller under utredningens lagförslag.
Ulredningen pekade härvid bl. a. på avtal om förvaring av gods. Under
beredningen inom justitiedepartementet har det bedömts lämpligl atl behandla
också förvaringsavialen i delta lagstiftningsärende. Frågan om lagregler
rörande förvaring har diskuterats vid en hearing som justitiedepartementet i
november 1982 höll med företrädare för konsumentverket och berörda
organisationer m.m. Frågan har även berörts i en skrivelse lill departementet
den 18 februari 1983 från Svenska bankföreningen.

KonsumenlUänslutredningen bedrev sitt arbele i samråd med
represenlanter för andra nordiska länder. Etl nära samarbeie ägde bl.a. rum
med del norska forbrukerUenesleutvalgel. som tillsattes år 1973. Samarbetet
ledde Ull atl konsumenujänslulredningens förslag lill en konsumenttjänst-lag
och del samtidigt framlagda norska utredningsförslaget till en lov om
forbrukerUenesle (NOU 1979:42) blev lill väsentlig del likalydande. 1 Finland
lillsalles år 1979 en konsumenujänslkommission, som höslen 1982 lade fram elt
förslag lill en lag om konsumenttjänster (kommittébetänkande 1982:50). Det
finländska lagförslaget har elt vidsträcktare tillämpningsområde än de norska
och svenska utredningarnas förslag men överensstämmer i huvudsak med dessa när
del gäller de materiella regler som föreslås. 1 Danmark utreds frågan om
lagstiftning om konsumenttjänster av udvalget vedrorende forbrugerbeskyltelse
ved Uenesteydelser.

Under jusliliedeparlemenlets beredning av lagstiftningsärendet
har ett flertal överläggningar ägl rum med föreirädare för de danska,
finländska och norska justitiedepartementen. I överläggningarna har också
deltagit företrädare för de danska och norska kommittéerna. Sedan överläggningarna
numera har avslutats, förbereds propositioner - ulöver i Sverige - i Finland
och Norge på grundval av överläggningarna.

En fråga som har samband med en lagreglering av
konsumenlijänsler är näringsidkarnas möjligheier atl göra sig av med egendom
som kunder har lämnal in för reparalion eller förvaring och som sedan inle
hämtas. Jag avser att senare föreslå att den frågan las upp i en särskild
lagrådsremiss på grundval av de förslag som har lagts fram i
departementspromemorian (Ds Ju 1981:2) Rätt atl sälja kvariämnal gods. Avsiklen
är all en lag i detta ämne skall iräda i kraft samUdigt med den lagstiftning
som föreslås nu.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 19

2 Allmän motivering Allmänna utgångs-

punkter 2.1 Allmänna utgångspunkter

2.1.1 Översikt över olika konsumenttjänster

Konsumenttjänsternas betydelse har ökat väsentligt under
de senaste årtiondena. Den större specialiseringen i samhällel saml
utvecklingen mol dyrbarare och lekniskl mer komplicerade vardagsprodukter gör
att vi som konsumenter blir alltmer beroende av olika fackmäns Uänster. Enligt
uppgifter som lämnas i belänkandet uppgick tjänsternas andel av den totala
privata konsumtionen vid mitten av 1970-talet lill mer än 30 procent.

Bland olika typer av konsumentUänsler intar de tjänster
som innebär arbete på lösa saker eller arbete pä fast egendom o.d. en central
plats. När det gäller arbele på lösa saker utgör reparationer och underhåll av
personbilar en ekonomiskt synnerligen betydelsefull grupp. Den årliga reparations-
och underhållskostnaden för en personbil beräknades är 1983 uppgå till i
genomsnitt ca 2.100 kr. inklusive mervärdeskall. För elektriska hushållsapparater
samt TV- och radioutrustning uppgick konsumenternas sammanlagda
reparationsutgifter år 1983 till 180 resp. 300 milj. kr. Åven tjänster
beträffande fritidsbålar och andra varaktiga fritidsartiklar har slor
omfattning.

Situationen är i slorl sett likadan när det gäller
tjänster som innebär arbete på fast egendom o.d.. Egnahems- och
frilidshusägandei har fört med sig ett stort behov av sådana Uänster. Förutom
uppförande av nya byggnader är det här fråga om bl. a. om- och
tillbyggnadsarbeten, reparations- och underhållsarbeten av skiftande slag saml
olika anläggningsarbeten.

Det finns även andra vikliga konsumenttjänster än sådana
som avser arbele på lösa saker eller fast egendom. Här kan försl nämnas
yrkesmässig förvaring av saker utan samband med arbete på dessa. Exempel är
båtuppläggning på varv, möbelförvaring, sommarförvaring av pälsar samt
kort-tidsförvaring av kläder eller andra föremål i restauranggarderober o.d.
Vanliga konsumenlijänsler i privat regi är vidare undervisning, l.ex. hos
bilskolor och i kursverksamhet, behandling av personer, t.ex. frisörtjänster,
hygienisk behandling, privat sjukvård och tandbehandling, samt skötsel och
behandling av djur. En annan betydelsefull kategori av konsumenttjänster
erbjuds i verksamhet som går ut på sakkunnig rådgivning (konsultverksamhet), i
regel på del lekniska, ekonomiska eller juridiska områdel. Besläktade med
konsullUänslerna är ijänsler som innebär prov-ningsverksamhel, t. ex.
bilprovning. Vikliga grupper av konsumenttjänsler Ulgör vidare
begravningstjänsierna, dvs. de Ijänster som ombesörjs av
begravningsentreprenörerna, samt hotell- och resiaurangljänsierna. Om begreppel
konsumenttjänster fallas i vid mening kan hit räknas också bl. a. bank- och
försäkringsljänster.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 20

En speciell typ av Uänster är transporterna, som till
slörre delen är Allmänna utgångs-underkastade särskild lagreglering inom
transporträtten. 1 anslutning lill punkter transportijänsterna bör också
nämnas avtalen om sältskapsresor o.d., vilka dock inte enbart innefattar en
transportdel. Åven om sällskapsreseavtalen står transportavtalen nära har de
en så särpräglad karakiär alt de i prakliken bildar en särskild konlraktstyp.

Den översikt som nu har lämnats över olika
konsumenttjänster är inle uttömmande. Den illustrerar likväl atl
konsumenttjänslområdet totalt sett består av etl brett spektrum av ijänsler som
har stor praktisk och ekonomisk betydelse från konsumentsynpunkt.

2.1.2 Konsumentskyddet på köp- och tjänsteområdena

1 slulel av 1960-lalet påbörjades i Sverige ett omfattande
reformarbete för att på olika sätt förbällra skyddet för konsumenterna. Den
lagstiftning som detla arbele hittills har resulterat i är främst av
marknadsrättslig och civilrätlslig natur. Åven reformer inom processrätten har
gett stöd åt konsumenterna. Vidare har konsumentverket och
konsumentombudsman-naämbetet (KO) inrältals för all som cenirala myndigheler -
sedan den I juli 1976 sammanslagna till en myndighel — la lill vara
konsumenternas inlressen. Genom inrätiandel av allmänna reklamationsnämnden har
tvist-lösningen pä konsumentomrädet underlättats och effektiviserats. Den regionala
och lokala konsumentverksamheten har byggts ut väsentligt. Ett liknande
reformarbele på konsumentområdet har ägl rum i andra nordiska länder.

Elt ändamålsenligt konsumentskydd är av slor betydelse för
medborgarna inte minst i det ansträngda ekonomiska läge som råder f.n. De
konsumentpoliliska frågorna måste därför ägnas betydande uppmärksamhel.
Konsumentpoliliska kommiltén (Fi 1983:03) har till uppgift atl pröva
konsumentpolitikens fortsatta inriktning och göra avvägningar mellan olika
tänkbara insatser för konsumenterna (se Dir. 1983; 15).

Inom den marknadsrältsliga konsumentlagstiftningen görs i
allmänhel inte någon skillnad mellan varu- och Uänsleområdena. Här märks
framför allt marknadsföringslagen (1975; 1418) och lagen (1971:112) om förbud
mol oskäliga avtalsvillkor (1971 års avtalsvillkorslag). Vidare kan nämnas beslämmelserna
om marknadsföring av kredit i konsumentkreditlagen (1977:981), vilka
gäller krediterbjudanden vid både varuköp och förvärv av tjänster. Inle heller
görs i instruktionen (1976:429) för konsumentverket någon allmän åtskillnad
mellan varu- och tjänsteområdena. I sin prakliska verksamhel ägnar verkel slor
uppmärksamhet åt konsumenlproblem inom Uänsleområdet. Allmänna
reklamalionsnämnden handlägger, i enlighet med vad som närmare anges i nämndens
instruktion (1980:872), tvister om både tjänster och varor.

Den nuvarande civilrätlsliga konsumenilagstiftningen tar
däremot till övervägande delen sikte endasl på konsumenternas köp av varor. Här

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 21

gäller sålunda konsumenlköplagen (1973:877). konsumenlkredillagen
Allmänna utgångs-(1977: 981) och hemförsäljningslagen (1981: 1361). Tillsammans
med främsl punktcr den allmänna köplagen - lagen (1905:38 s. 1) om köp och
byle av lös egendom - innefallar de nämnda lagarna en lämligen fullständig
reglering av det civilrätlsliga konsumentskyddet vid köp av varor.

Belydande delar av den civilrätlsliga
konsumenilagstiftningen har nyligen varit eller är f.n. föremål för en översyn
som bl. a. är avsedd all ta till vara vunna erfarenheler. Sålunda har den
nuvarande hemförsäljningslagen ersatt en lag från år 1971 i samma ämne, medan
konsumenlköplagen ses över av konsumenlköpsulredningen (1977: 13). Vidare
bedrivs f.n. inom juslitiedepartementel elt omfattande arbete på all i nordisk
samverkan ulforma ell förslag lill en ny allmän köplag.

På ijänsternas område har civilrätlslig lagstiftning av
konsumentskydds-karaktär tillkommit för vissa speciella sektorer. Detla gäller
försäkringssektorn, där konsumentförsäkringslagen (1980:38) trädde i krafl den
I januari 1981, saml delar av iransportUänslsektorn. 1 övrigt saknas emellertid
en på Uänsleområdet inriktad lagstiftning som närmare reglerar förhållandet
mellan parterna.

2.1.3 Behovel av en reform på konsumenttjänslområdet

Det är mot den nu angivna bakgrunden som
konsumentUänstulred-ningen har lagt fram sill förslag lill en
konsumenltjänstlag. Enligt ulredningens mening fyller förslaget ell angelägel
behov.

Ulredningen har emellertid inte funnii del ändamålsenligt
atl på en gång söka åstadkomma lagregler som täcker hela del dispaiata
Uänsleområdet. Den har därför inriktal silt arbele på de lyper av Uänster som
den funnit det mesl angelägel att reglera i en försia omgång, nämligen Uänsler
som innebär arbele på lösa saker eller på fast egendom o.d. Ulredningen har
dock strävat efter all bygga upp silt lagförslag så, att lagen senare kan
kompletteras med beslämmelser om andra lyper av konsumenttjänsler.

Vid remissbehandlingen har praktiskt taget samlliga
remissinslanser anslulil sig till utredningens uppfallning alt del finns behov
av en civilrätlslig lagstiftning till konsumenternas skydd på tjänsteområdet.
Det slora flertalet remissinslanser finner del också lämpligt atl
lagstiftningsarbetet, i enlighet med utredningens förslag, tills vidare
begränsas lill Uänster som innebär arbete på lösa saker eller på fast egendom
o.d. 1 några remissyttranden framhålls dock behovel av lagregler även
belräffande andra Uänsler. Starkt kritisk mol utredningens avgränsning av
utredningsarbelei är marknadsdomstolen, som menar all lagförslagels
tillämpningsområde har begränsats på elt beklagligt sätt. Bland sådana
betydelsefulla Uänster som inte omfattas av förslaget pekar domslolen särskilt
på behandling av personer, undervisning och sällskapsresor.

För egen del vill jag lill en början framhålla att det
inom tjänsteområdet i slort sell saknas en lagreglering som gäller förhållandel
mellan parierna.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 22

Dessa kan visserligen själva ordna sitt mellanhavande
genom avtal. När Allmänna utgängs-

del gäller
konsumenttjänster är det dock ovanligt att parierna träffar någon punkter

detaljerad
individuell överenskommelse om de villkor som skall lillämpas

mellan
dem. Mer omfallande standardavtal, lill vilka parterna kan hänvisa,

förekommer
endasl inom vissa sektorer. Ofta träffar parierna bara en

ganska
ofullständig överenskommelse som lämnar många frågor öppna.

Uppkommande rättsfrågor måsle då, i avsaknad av särskilda
lagregler om

Uänster, i slor utsträckning lösas genom atl man hämtar
ledning från

allmänna rättsgrundsatser eller från de regler som gäller
för besläktade

avtalstyper, främst köp.

Vad som är gällande rätt inom Uänsleområdet är sålunda
många gånger oklart och svårt all faslslälla. Denna oklarhet i rättsläget är i
försia hand lill nackdel för konsumenien såsom den typiskt sett svagare parten
i avtalsförhållandet. Den lorde emellerlid vara lill olägenhel också för
näringsidkarsi-dan och framstår även från allmänna samhällssynpunkter som
olämplig. Den utveckling som har ägt rum när det gäller konsumenttjänstmarkna-dens
struktur samt synen på konsumentskyddet har gjori det alltmer angelägel atl få
lill slånd en samlad reglering på Uänsleområdet. Genom en sådan lagstiftning
kan man också effektivare motverka förekomsten av oskäliga avtalsvillkor på
detla område, en företeelse som f.n. kan angripas i huvudsak endast med hjälp
av de allmänt hållna generalklausulerna i 1971 års avialsvillkorslag och 36 8
avtalslagen. En lagstiftning som lägger fasl de krav som bör ställas på
näringsidkare vilka ulför konsumenlijänsler ger vidare etl slöd åt de seriösa
och ansvarskännande näringsidkarna, som i dag ofta måsle konkurrera på ojämlika
villkor med näringsidkare vilka inle uppfyller rimliga krav när det gäller alt
ta lill vara konsumenternas inlressen.

Jag anser alltså, liksom ulredningen och del stora
flertalet remissinstanser, alt del föreligger elt påtagligt behov av en
lagsliflning rörande konsumenttjänster.

Som framgår av den översikt som jag nyss har lämnal
(avsnitt 2.1.1) beslår konsumenttjänslområdei emellerlid av en mängd
sinsemellan olikartade tjänster vilka det knappasl är ändamålsenligt all söka
reglera i ell enda sammanhang. I likhel med ulredningen och den hell
övervägande majorileten bland remissinslanserna anser jag att man i denna
omgång bör inrikta arbelet på att åstadkomma en grundläggande civilrätlslig
reglering belräffande de Ijänster som från rättslig och praktisk synpunkt
framsiår som särskilt centrala. Hit hör de tjänster som gäller arbete på lösa
saker eller på fast egendom o.d. Därmed täcks elt omfattande område av stor
vardaglig beiydelse för såväl näringsidkare som konsumenler.

Som nämndes inledningsvis har jag emellerlid ansett det
lämpligt alt i delta sammanhang också behandla sådana ijänsler som avser
förvaring av gods. Anledningen till delta är bl. a. alt det inte sällan finns
ett samband mellan avtal som gäller arbete på gods och avtal om förvaring av
godset. Jag återkommer i avsnill 2.11 lill de frågor som gäller
förvaringsavialen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 23

Vid de nordiska deparlementsöveriäggningarna har uppnåtts
samför- Allmänna utgångsstånd om atl lagstiftningsarbetet i Danmark,
Norge och Sverige i denna punkter etapp bör avgränsas i enlighet med vad
jag nu har angett. Den finländska konsumenttjänslkommissionens förslag är
däremot mera vidsträckt.

2.1.4 Huvuddragen i en lagstiftning om konsumenttjänster

Belräffande avtal om köp mellan näringsidkare och
konsumenler fanns det vid konsumenlköplagens tillkomst genom den allmänna
köplagen en grundläggande och utförlig lagstiftning som kunde las lill
uigångspunkt för regleringen. Konsumenlköplagen kunde i huvudsak inskränkas
lill atl på olika punkler av slörre betydelse för konsumenterna innehålla
tvingande regler om det minimiskydd som alltid skall tillkomma konsumenten. I
övrigl gäller även för konsumenlköpen den allmänna köplagen, vars dispo-sitiva
regler ulgör normalreglerna inom köprälten.

På konsumenttjänslområdet saknas lagfästa normalregler atl
knyta an lill. Med hänsyn särskilt till della förhållande har ulredningen anseti
atl en lag om konsumenttjänster inte bör begränsas till en sådan punktvis reglering
som konsumenlköplagen utgör. 1 stället föreslår ulredningen en mer fullsländig
lagreglering som omfaltar alla huvudfrågor av praktisk betydelse på området.

Ulredningens lagförslag (se bilaga 2) innehåller lill en
början relativt utförliga beslämmelser om uppdraget och priset. Dessa gäller
först och främsl de krav som konsumenien bör kunna ställa på näringsidkarens
prestation i fråga om fackmässighet och omsorg saml i fråga om tillhandahållande
av material, tiden för utförande av Uänsten och dennas resultat. 1 sislnämnda
hänseende fastslås i förslagel att näringsidkaren i princip har ell ansvar för
alt Ijänslen leder lill åsyftat resultat. Vidare föreslås regler om uividgning
av uppdraget m. m. när det visar sig föreligga behov av tilläggsarbete, regler
om skyldighet för näringsidkaren alt i vissa fall avråda konsumenten från att
låla ulföra en tjänsl och regler om rätl för konsumenien att avbeslälla
tjänsien mot atl han ersätter näringsidkaren för redan ulförl arbele m.m. 1
fråga om priset för Uänsten föreslås bl. a. beslämmelser om vad som skall gälla
när priset inle har avialais, om belydelsen av alt näringsidkaren har lämnat en
ungefärlig prisuppgift och om näringsidkarens rätt lill pristillägg i vissa
fall. Näringsidkaren föreslås vara skyldig alt på begäran utfärda en
specificerad räkning avseende Uänsten.

Förslaget innehåller vidare ingående regler för det fall
au del föreligger kontraktsbrott på näringsidkarens sida i form av fel hos
Uänsten eller dröjsmål med dess ulförande. Som en viktig befogenhet för
konsumenten vid fel framhävs räuen att påfordra avhjälpande av felet. Vid
särskilt väsentliga fel eller dröjsmål skall konsumenten ha rätt atl häva
avlalel. En cenlral plals i förslagel intas av bestämmelser om näringsidkarens
skadesiåndsskyldighel mol konsumenien på grund av kontraktsbrott m. m. Åven

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 24

näringsidkarens behov av rättsskydd har beaklals i
förslagel. bl. a. genom Allmänna utgångsbestämmelser om näringsidkarens
befogenheler när konsumenten inle be- punkter lalar i räll lid e.d.

Förslaget innehåller därjämte bl. a. beslämmelser om ett
vidsträckt marknadsföringsansvar, dvs. elt ansvar för näringsidkaren - och i
vissa fall för Iredje man - gentemot konsumenien för uppgifier m. m. som har
förekommit i samband med marknadsföringen rörande en tjänst.

Det slora flertalet remissinslanser biträder utredningens
ståndpunkt atl en lagstiftning om konsumenttjänster bör innehålla en samlad
reglering av förhållandel mellan parierna. 1 allmänhel synes man vidare anse
all förslagel i slort sett innefattar elt lämpligt urval av frågor för
lagreglering.

När del gäller den närmare utformningen av lagförslaget är
remissopinionen belydligi mera splittrad. Förslaget tillstyrks av praktiskt
tagel samtliga remissinstanser som företräder konsumentintressen, däribland de
fackliga organisationerna. I huvudsak posiiiva är vidare de allmänna domstolar
som har hörts i ärendel och flertalet hörda myndigheler i övrigt, liksom bl.a.
juridiska fakultelsnämnden vid Uppsala universitet. Sveriges domareförbund,
Sveriges advokatsamfund. Kooperativa förbundet. Lantbrukarnas riksförbund och
Svenska försäkringsbolags riksförbund. Flera av dessa remissinstanser, bl. a.
konsumentverket och konsumentköpsutredningen, framhåller särskilt att
förslaget i stort synes innebära en skälig avvägning mellan konsumenternas och
näringsidkarnas intressen. Åven de remissinstanser som är posiiiva kommer
emellertid med åtskilliga kritiska synpunkter på delar av förslaget.

En övervägande negativ hållning lill ulredningens
lagförslag redovisas däremol av främsl näringslivsorganisaiionerna och
handelskamrarna. Dessa framhåller bl. a. all del är ett för näringsidkare och
konsumenter gemensamt intresse att lagstiftningen inle grundas på vad som kan
komma att inträffa för enstaka konsumenler i extrema fall. Detta sägs kunna
leda lill en skärpning av kraven på näringsidkarna som går långt utöver
genom-snitlskonsumentens behov och som yttersl drabbar konsumenlerna i form av
ökade kostnader och andra negativa effekler. Enligt näringslivsorganisaiionerna
och handelskamrarna kan betydelsefulla delar av ulredningens förslag från dessa
synpunkler inte accepteras. Detta gäller bl. a. de föreslagna reglerna om
marknadsföringsansvarel, näringsidkarens ansvar för all Ijänslen leder lill
åsyftal resulial, näringsidkarens skadeståndsansvar mol konsumenien saml
konsumenlens avbeställningsrält. Näringslivsorganisationerna inom
byggnadsbranschen framhåller särskilt atl utredningen inle tillräckligt har
beaktat byggnadsarbetenas komplicerade nalur och de särskilda förutsättningar
under vilka sådana arbelen bedrivs. De ställer sig därför helt avvisande lill
förslaget som utgångspunkt för fortsall lagsUfl-ningsarbete.

För egen del vill jag först framhålla all del enligi min
mening är nödvändigl att en lagstiftning på konsumenttjänslområdet, där det
saknas en

s. 25 Kontrollera mot PDF

grundläggande civilrätlslig lagreglering och där
rättsläget i många avseen- Allmänna uigångs-den är oklart, görs relativt
fullsländig. Den bör sålunda behandla flertalet punkter frågor av praktisk
beiydelse som kan uppstå i samband med avtal mellan näringsidkare och
konsumenler om ijänsler av det här akluella slaget. Vid de nordiska
deparlementsöveriäggningarna har det rått enighet om detta.

En lag om konsumenttjänster bör i princip byggas upp så
atl den till en början tillhandahåller regler beträffande vanligl förekommande
situationer som ofta förbises eller annars lämnas oreglerade i samband med all
parterna träffar sill avtal. Som utredningen har framhållit måsle särskilt
beaktas att tjänstens faktiska omfattning och innehåll ofta inte med säkerhet
kan bedömas när avtalet sluts. Risken är därför slor alt del när ijänslen
uiförs uppkommer situationer som parierna inle har förulseil och som i ell
oklart rättsläge kan leda lill tvister. Lagen bör därför tillhandahålla balanserade
normallösningar i frågor om uppdragels innebörd och omfattning, arbetets
ulförande och priset för Uänsten m. m. Härigenom vinner man dels all parterna
görs uppmärksamma på frågor som del kan vara lämpligl alt de uttryckligen
reglerar i sitt avtal, dels att de får normer att hålla sig till i den mån en
avtalsreglering inte har kommil till slånd.

Vidare bör lagen ge konsumenien etl skydd mot ekonomiska
förluster m. m. lill följd av försummelser från näringsidkarens sida eller
andra oväntade händelser. Viktigt är här bl. a. alt konsumenien får ett
tillräckligt effektivt skydd i form av rätt till skadestånd vid fel hos Uänsten
eller dröjsmål med dess utförande. Delta hänger samman bl.a. med all en
befogenhel att vid näringsidkarens avtalsbrott häva avtalet i praktiken inle
kan få samma betydelse vid tjänster som vid köp. Konsumenien bör vidare ha möjlighet
att på rimliga villkor avbeställa en ijänsl som han av någon anledning, t. ex.
etl oväntat hinder för dess utnyttjande, inte längre önskar få utförd.

Lagen bör också mer allmänt ge en skälig balans ål
förhållandel mellan parterna, vilkel f.n. i regel präglas av all konsumenien i
flera hänseenden har en underlägsen position. Inle minsl viktigt är här atl
lagen ger uttryck åt den grundläggande principen att näringsidkaren som fackman
bör ställa sin sakkunskap lill konsumenlens förfogande och med lillbörlig
omsorg beakta dennes intressen.

Åven om det är etl centralt önskemål att stärka
konsumenternas slällning måste hänsyn givelvis las också till näringsidkarnas
berättigade intressen. Bl. a. bör man tillgodose deras behov av säkerhet för
atl konsumenterna på sin sida fullgör sina förpliktelser. Della är särskilt
vikligt med tanke på all konsumenttjänster i stor utsträckning utförs av
hantverkare och andra småföretagare med begränsade resurser.

Enligt min mening motsvarar utredningens förslag i stort
sett de anspråk som bör ställas på en lagstiftning om sådana konsumenttjänster
som det här är fråga om. Den allmänna kritik som främsl från näringslivels sida
har riktats mol förslaget för att det skulle innebära ell alltför långtgående

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 26

konsumenlskydd år knappast befogad. Till stor del ger
förslaget uttryck åt Allmänna utgångsvad som med all sannolikhet redan i dag
är gällande disposiiiv rätl pä punkter konsumentUänstområdet. 1 den mån
utredningen på olika punkter har gåtl längre i syfte att stärka konsumenternas
slällning är förslagen i allmänhel väl underbyggda. Inte heller kan jag finna
all del finns fog för den generella krilik som från byggnadsbranschens sida har
riktals mot förslaget när det gäller dess lämplighet med avseende på byggnadsarbeten.

Jag anser alltså atl utredningsförslagel i huvudsak bör
bilda grunden för en konsumenttjänstlag. Del finns emellerlid anledning atl i
flera hänseenden ta fasta på den remisskritik som har förts fram mot olika
delar av förslagel. Jag återkommer till detla i det följande. Redan nu vill jag
dock beröra den del av kritiken som gäller utredningens förslag om näringsidkarens
marknadsföringsansvar, dvs. hans civilrätlsliga ansvar gentemot konsumenten
för sådana uppgifter rörande tjänsten som har lämnals - eller tvärtom förtigits
- i samband med avtalet om en Uänsl eller vid marknadsföring genom reklam e.d.

Till skillnad från vad som gäller enligt 7 8
konsumenlköplagen vid köp av en vara innebär ulredningens förslag ett
marknadsföringsansvar inle bara för uppgifier om Uänstens beskaffenhel o.d.
utan också för alla andra uppgifter av betydelse för beställningen av Uänsten,
l. ex. beträffande priset, betalningsvillkoren och tiden för utförandel av
tjänsten. I likhet med ålskilliga remissinstanser (se bil. 3 avsnitt 4) anser
jag att utredningsförslaget i denna del har getts en alltför generell
räckvidd. Sålunda är del enligt min mening inle lämpligt alt i lagen söka
reglera näringsidkarens civilrätlsliga ansvar för marknadsföringsuppgifter m.
m. rörande priset för en tjänst. Denna fråga bör i stället, på samma sätt som
skedde vid konsumenlköplagens lillkomst, överlämnas ål rättstillämpningen (jfr
prop. 1973: 138 s. 212 O- Delsamma gäller frågan om ansvaret för marknadsföringsuppgifter
rörande exempelvis betalningsvillkoren och liden för utförandet av tjänsten.

Däremot bör konsumenlUänsllagen, i överensstämmelse med
vad som gäller enligt konsumenlköplagen, innehålla regler om näringsidkarens
marknadsföringsansvar för uppgifier om tjänstens beskaffenhet och lämplighet.
Sådana regler har särskilt slor betydelse just på konsumentUänstområdet.
Eflersom avtalet här avser en framlida prestation vars beskaffenhel i regel
inte kan undersökas närmare vid avlalstillfällel. får konsumenten i ännu högre
grad än vid köp lita på den information i detla hänseende som lämnas när
avlalel iräffas eller vid marknadsföring i övrigl. Reglerna om ett
marknadsföringsansvar för de uppgifter som del nu är fräga om bör, på
molsvarande sätl som i konsumenlköplagen, tas in i anslulning lill reglerna om
fel hos tjänsten. Jag återkommer till den närmare utformningen av dessa regler
i avsnill 2.4.2.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 27

2.1.5
Tvingande eller dispositiva regler? Allmänna utgångs-

Enligl
Ulredningen kräver konsumentskyddet att en lag om konsument- punkter
tjänster i belydande utsträckning görs tvingande till konsumentens förmån.

1
frågan om vilka regler som bör vara tvingande till konsumenlens förmån och
vilka som bör vara i princip disposiiiva, dvs. lämna ulrymme för avialsfrihel,
anser utredningen att de regler som preciserar parternas förpliktelser när det
gäller Uänstens innehåll, omfattning, ulförande och pris m. m. i princip bör
vara disposiiiva. 1 övrigt bör lagen emellertid enligt utredningen i huvudsak
vara tvingande till konsumentens förmån.

Ulredningens
bedömningar i denna del godtas i allt väsentligt av flertalet av de
remissinstanser som är allmänl positiva lill förslaget. Enligt konsumentverket
är del en uppenbar fördel från konsumentsynpunkt, om skyddsnivån i den
föreslagna konsumenttjänstlagen genomgående läggs högre än i den nuvarande
konsumenlköplagen.

Sveriges
advokatsamfund, handelskamrarna och det slora flertalet av
näringslivsorganisaiionerna anser däremol all lagen bör till största delen
göras dispositiv, bl. a. för att ge tillräckligt utrymme för en anpassning av
lagreglerna till olika tjänstesektorers särskilda förutsättningar och behov.
Ett undanlag ulgör dock Motorbranschens riksförbund, som för sin del anser all
utredningens avvägning mellan tvingande och dispositiva regler är ändamålsenlig
och ger utrymme för branschspecifika lösningar i standardavtal.

För
egen del vill jag framhålla all den särskilda civilrättsliga lagsliflning lill
skydd för konsumenterna som gäller f.n. i princip är ivingande till
konsumenlens förmån. Jag anser inte atl man bör gå ifrån denna princip när det
gäller de regler i en konsumentUänsllag som är direkl avsedda att förbättra
konsumenlens ställning. Åven i denna fråga har det i allt väsenlligl rått
enighet vid de nordiska departemenlsöverläggningarna.

Utredningens
avvägning mellan tvingande och dispositiva regler är enligt min mening i slort
sett lämplig. De beslämmelser som preciserar parternas förpliktelser i fråga om
Uänstens innehåll, omfallning, utförande och pris m. m. bör sålunda i princip
vara disposiiiva och endasl ge utfyllande bestämmelser som träder in på
punkler där någon närmare överenskommelse inle har träffals mellan parierna.

När
del gäller främst de regler som är avsedda atl skydda konsumenten vid näringsidkarens
kontraktsbrott släller sig saken annoriunda. En konsument förbiser ofta
hithörande frågor vid avtalslillfällel, samtidigt som förekommande
standardavtal många gånger är inriktade just på all begränsa konsumenlens
befogenheler mol näringsidkaren i fråga om hävning och skadestånd m.m. För alt
ge elt effektivt skydd åt konsumenlerna bör därför de beslämmelser i lagen som
reglerar påföljderna av näringsidkarens kontraktsbrott o.d. - främsl
bestämmelserna om fel och dröjsmål saml skadeståndsreglerna - göras Ivingande
lill konsumenlens förmån. Delsamma bör gälla reglerna om näringsidkarens
rättsskydd vid kontrakts-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 28

brolt från konsumentens sida, där denna ordning behövs för
au hindra all Allmänna utgångskonsumenterna genom t. ex. standardavtal
åläggs elt strängare ansvar. punkter Åven i övrigt bör de regler som är av
mer utpräglad konsumenlskyddska-rakiär vara tvingande till konsumentens förmån.
Jag återkommer mera i detalj lill hilhörande frågor i det följande.

Spörsmålet om i vilken utsträckning en konsumentUänsllag
bör vara ivingande till konsumenlens förmån leder över lill en annan fråga
rörande lagens struktur. Sålunda anser ell flertal remissinstanser, bl. a.
näringslivsorganisationerna och vissa föreirädare för domslolarna, atl
utredningens lagförslag i alltför stor utsträckning innehåller oprecisa regler
som ger elt vidsiräcki ulrymme för skönsmässiga bedömningar. Ålskilliga
remissinslanser finner också förslaget väl kompliceral och svårtillgängligt.
Från näringslivels sida understryker man bl. a. att bristande förutsebarhel när
det gäller tillämpningen av ivingande regler medför svåröverskådliga risker för
näringsidkarna och tvingar dessa all arbeta med större ekonomiska
riskmarginaler.

Enligt min mening är det givetvis önskvärt all lagreglerna
lämnar så klara besked som möjligl. Samiidigi är del emellerlid angelägel att
reglema görs så nyanserade atl man i rättstillämpningen kan ta hänsyn till de
särskilda omständigheler som föreligger i varje enskilt fall. En alltför
stelbent reglering kan motverka detta intresse och även hindra alt rättsbildningen
anpassas Ull fortgående förändringar. För all reglema skall bli tillräckligt
flexibla är det därför ofrånkomligl att de ibland formuleras i så allmänna
ordalag atl deras närmare innebörd måsle fyllas ut och konkretiseras genom
molivultalanden och genom vägledande avgöranden i rättspraxis. Detla är
emellerlid inte någol specielli för en lagstiftning om konsumenttjänster utan
utmärker all annan liknande lagstiftning från senare tid.

Vad jag nu har sagt hindrar emellerlid inle atl man på
vissa punkler kan göra lagen enklare än del förslag som utredningen har lagl
fram. Så l.ex. har ulredningen föreslagil en del särskilda beslämmelser som
begränsar avtalsfriheten när det gäller avtalsvillkor som inte är skäliga. En
generell begränsning av i huvudsak samma innebörd följer emellerlid redan av
den allmänna förmögenhetsrätlsliga generalklausulen i 36 S avtalslagen, vartill
kommer möjlighelen alt ingripa mot oskäliga avtalsvillkor med stöd av 1971 års
avtalsvillkorslag. Enligt min mening finns det därför inie tillräcklig
anledning all i en konsumenttjänsllag föra in sådana särskilda regler om skydd
mol oskäliga avlalsvillkor som utredningen har föreslagit.

Åven i andra hänseenden bör förenklingar kunna
åstadkommas. Jag tänker inle bara på frågan om näringsidkarens
marknadsföringsansvar, som jag redan har behandlat i föregående avsnitt. Det
gäller även de under remissbehandlingen kritiserade reglerna om genombrytning
av preskriptionstiden för reklamalion vid s.k. dolda fel hos ijänslen och om
beräkningen av skadeslånd. Jag återkommer lill detla i det följande.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 29

2.1.6 Samordningen
med del köprätlsliga reformarbelet Allmänna
utgångs-

Som tidigare har nämnls pågår f.n. på det köprätlsliga området ett punkter

omfattande reformarbele som avser både den allmänna
köplagen och konsumenlköplagen. Delta aktualiserar frågan om samordningen
mellan en lagstiftning om konsumenttjänster och en eventuell reform av
köprälten. 1 vart fall de tjänster som gäller arbele på egendom företer i vissa
hänseenden likheter med köp. Del bör därför lillses alt de olika regelsystemen
inle kommer all uppvisa omotiverade skillnader. Delta har också, faslän utifrån
något annorlunda förulsättningar än dem som nu föreligger, beaktats av
ulredningen (se belänkandet s. 113-116). All en samordning bör ske har även
betonals av de allra flesta remissinslanserna. Många av dem anser all en
lagsliflning om konsumenttjänster bör anstå till dess att reformarbelel på
köprällsområdel är avslulal. Föreirädare för näringslivel har i en skrivelse
lill jusliliedepartemenlel den 27 januari 1983 på nyll gett uttryck ål denna
uppfattning.

Enligt min mening bör del omfatlande reformarbete som f.n.
pågår inom köprällens och konsumenlljänslernas områden bedrivas i etapper. Alt
på en enda gång införa ny lagstiftning på dessa områden synes vara en i del
närmaste övermäktig uppgift och skulle i vart fall medföra en avsevärd
lidsutdräkt. Meloden alt etappvis lägga fram reformförslag har av liknande
anledningar ofta lillämpals i andra slora lagstiftningsprojekl.

Del pågående reformarbetet på del köprätlsliga områdel kan
väntas ta yueriigare tid i anspråk. Visserligen är konsumentköpsuiredningens
arbete så gott som avslutat, och även arbetet på att i nordisk samverkan
utforma etl deparlemenlsförslag till ny allmän köplag börjar nu närma sig
slutet. Realistiskt sett återstår det emellertid åtskillig tid innan förslagen,
efler sedvanlig remissbehandling, kan resultera i propositioner lill riksdagen.

Vid utarbetandet av föreliggande lagrådsremiss har jag
beaktat de resultat som finns från arbetet på en ny köplag och en ny
konsumeniköplag. Jag har därvid kommit lill den uppfattningen alt delta arbete
inte på ett olämpligt säll föregrips om ell förslag lill konsumenttjänsllag nu
läggs fram. Denna uppfattning delas av den nordiska köplagsgruppen och av konsumentköpsutredningen.
Jag finner därför inle skäl atl vänta längre med en lagsliflning om
konsumenttjänsler, som enligt vad jag tidigare har sagl är angelägen från flera
synpunkter.

2.1.7 Frågor om förhållandet lill näringsidkare i bakre
led

KonsumenlUänslutredningen har i betänkandet (s. 122-126) behandlat

frågorna om konsumenlens och näringsidkarens förhållande
till näringsidkare i bakre led, t. ex. sådana som levererar material till den
näringsidkare som utför en tjänst för konsumenlens räkning. När det gäller
konsumenlens förhållande till näringsidkare i bakre led har utredningen främsl
diskuterat lämpligheten av alt införa regler som ger konsumenien räll att vid
fel i material o.d. vända sig direkl mot näringsidkaren i det bakre ledet (s.k.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 30

direkttalan). Vidare har utredningen diskuterat behovel av
särskilda lag- Allmänna utgångsregler avsedda atl ge den näringsidkare
som är konsumenlens avialspari en punkter slarkare slällning i förhållande
lill näringsidkare i bakre led. Syftet härmed skulle vara bl. a. all motverka
atl näringsidkare i bakre led genom oskäliga friskrivningsklausuler o.d.
hindrar serviceföretagen all återföra reklama-tionskosinader på det bakre
ledet.

Av skäl som redovisas närmare i belänkandel har
ulredningen emellertid - bortsett från en beslämmelse om iredje mans
marknadsföringsansvar som ger konsumenien räll all i vissa fall rikta
skadeståndsanspråk mot bl.a. näringsidkare i bakre led (se avsnitt 2.7) - inle
föreslagit några lagregler rörande hilhörande förhållanden. Ulredningen har
härvid bl. a. hänvisat till atl frågorna om såväl konsumenlens som näringsidkarens
förhållande till näringsidkare i bakre led omfatlas av konsumentköpsuiredningens
uppdrag.

Sedan betänkandet lades fram har de här diskuterade
frågorna delvis behandlats av konsumenlköpsulredningen i belänkandet (SOU
1981:31) Avlalsvillkor mellan näringsidkare. På grundval av delta belänkande
har regeringen nyligen lill riksdagen överlämnat prop. 1983/84:92 med förslag
till en näringsrättslig lag om avtalsvillkor mellan näringsidkare. Enligt den
föreslagna lagen skall marknadsdomstolen kunna förbjuda en näringsidkare atl
vid avtal med en annan näringsidkare använda villkor som är att anse som
oskäliga mot den andra parlen. Om förslagel antas av riksdagen, kan frågan om
förhållandet mellan näringsidkare i olika led anses ha fått en för de små och
medelslora företagen tillfredsställande generell lösning.

Konsumentköpsutredningen har i del nämnda belänkandel
också berört frågan om direkllalan av konsument mot näringsidkare i bakre led
(se delbetänkandel avsnitt 5.4.1). Utredningen har emellertid funnit atl regler
som ger konsumenien rätl att rikta krav på grund av fel o.d. direkt mol elt
bakre led aktualiserar ålskilliga problem av såväl lagleknisk som saklig arl.
Utredningen har därför anseti det lämpligt alt låla sitt slutliga slällningslagande
i denna fråga anslå.

Enligt min mening saknas det anledning att nu, ulan
utredningsunderlag och remissbehandling, närmare överväga frågan om all i en
konsumenttjänsllag föra in andra regler om direkllalan mol näringsidkare i
bakre led än sådana som kan föranledas av konsumentUänstutredningens förslag
rörande tredje mans marknadsföringsansvar. Frågan kan emellertid tas upp på
nyll i samband med beredningen av det förslag till ny konsumeniköplag som
konsumenlköpsulredningen inom korl lägger fram.

2.1.8 Åtgärder mot oseriös näringsverksamhet på
tjänsteområdet

Under remissbehandlingen har, främsl från näringslivets
sida, anförts bl.a. atl etl alltför långlgående konsumentskydd kan innebära
risk för en ökad förekomst av oseriösa näringsidkare som inte följer spelreglerna
och därför kan erbjuda konsumenlerna lägre priser än de lojala och seriösa

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 31

företagen. Från några håll har framhållils alt det krävs
en betydligt effekli- Allmänna utgångs-vare konlroll än f.n. för att en
konsumenltjänstlag skall få genomslagskraft punkter även mol oseriösa
näringsidkare. En del remissinslanser har i sammanhanget berört frågan om en
utvidgad lagsliflning rörande näringsförbud.

För egen del vill jag understryka all jag i likhel med
ulredningen (se betänkandet s. 205-206) ser förekomsten av oseriöst bedriven
näringsverksamhet inom bl.a. konsumenttjänslområdet som etl myckel allvariigt
problem. Det är här inte bara konsumenternas inlressen som berörs ulan. som har
framhållils från näringslivets sida, även de lojala och seriösa förelagens
inlresse av all inte utsättas för konkurrens på ohederliga villkor.

Enligt min mening torde det emellertid förhålla sig så,
som har framhållils både av ulredningen och av flera remissinstanser, att en
civilrätlslig lagsliflning om konsumenttjänster snarast är lill fördel för de
förelag som redan i dag tar sitt ansvar mot konsumenlerna. De krav som
lagstiftningen släller kommer alt i hög grad påverka silualionen för sådana
icke seriösa företag som i dag kan utnyttja det oklara rättslägel till sin
fördel. Härvidlag bör bl. a. framhållas all konsumenien i princip alllid kan
åberopa lagens Ivingande regler, oavsett vilka villkor som har avtalals i fråga
om priset för Uänsten m.m.

Förekomsten av oseriös näringsverksamhet är ett problem
som måsle ses från fler synpunkter än dem som nu har berörts. Frågan övervägs
också f.n. i särskild ordning. Sålunda har näringsförbudskommittén (Ju 1981:03)
till uppgift att ta ställning till behovel av samt de principiella och
praktiska aspekterna på utvidgade regler om näringsförbud (Dir. 1981: 63).
Kommittén räknar med alt slutföra sill arbete under våren 1984. Vidare har
kommissionen (Ju 1982: 05) mol ekonomisk brottslighet - som just har slutfört
sitt uppdrag att lämna förslag om åtgärder mol den ekonomiska brollslighelen -
i belänkandet (SOU 1984:8) NäringsUllslånd föreslagil atl vissa branscher som
är drabbade av ekonomisk brottslighet och annat oseriöst förelagande skall
kunna omfattas av krav på näringstillstånd. Som exempel på sådana branscher
nämns bl.a. bil-, städ- och byggbranschen.

Frågan om vilka åtgärder som kan behövas för all undanröja
eller motverka oseriös förelagsamhel inom bl.a. konsumentUänstområdet bör
enligt min mening behandlas inom ramen för det arbele som sålunda är akiuelll.
Något hinder mot att genomföra en civilrätlslig lagstiftning om
konsumenttjänster föreligger därför inte från den synpunkl som nu har berörts.

Det kan tilläggas att konsumenternas rättigheter enligt
denna lagstiftning visserligen kan bli innehållslösa i de fall då
näringsidkaren råkar i obestånd eller av andra liknande anledningar inte kan
fullgöra sina lagenliga förpliktelser. Redan i dag torde en näringsidkare
emellertid i frivillig ordning kunna teckna försäkring som garanterar alt hans
förpliktelser mot konsumenlerna fullgörs i sådana fall. Det kan ifrågasättas
om man inle för vissa

branscher
borde uppställa krav på näringsidkarna all hålla en försäkring av detta slag.
Enligt min mening bör man emellertid avvakta den fortsatta utvecklingen innan
man tar slutlig ställning lill denna fråga.

Lagens tillämpningsområde

2.1.9 Dispositionen av den följande framställningen

Jag har härmed avslutat min redogörelse för de allmänna
utgångspunkter som enligt min mening bör gälla för en lagstiftning om
konsumenttjänsler. 1 det följande avserjag att närmare behandla frågan om

lagens tillämpningsområde i avsnitt 2.2,

kraven på näringsidkarens prestation i avsnitt 2.3,

fel hos tjänsten i avsnitt 2.4,

dröjsmål på näringsidkarens sida i avsnitt 2.5,

näringsidkarens skadesiåndsskyldighel i avsnitt 2.6,

skadesiåndsskyldighel för iredje man i vissa fall (iredje
mans marknadsföringsansvar) i avsnitt 2.7,

konsumenlens betalningsskyldighel i avsnill 2.8,

avbeställning i avsnitt 2.9,

konsumentens dröjsmål i avsnitt 2.10,

avtal om förvaring i avsnitt 2.11,

följdändringar i annan lagstiftning i avsnitt 2.12,

ikraftirädande m. m. i avsnill 2.13, och

kostnader och resursbehov i avsnitt 2.14.

Mina kommentarer lill de enskilda lagbestämmelserna
återfinns i specialmoliveringen (avsnitt 4).

2.2 Lagens tillämpningsområde

2.2.1 Parterna

Mitt förslag: KonsumenlUänsllagen skall gälla Uänsler som
näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhel utför ål konsumenler.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se
betänkandet s. 129-133).

Remissinstanserna: Utredningens förslag godtas allmänt (se
bil. 3 avsnitt 2).

Skälen för mitt förslag: En lag om konsumenttjänster bör
omfatta i princip samma partsrelationer som annan näraliggande
konsumenlskydds-lagsliftning (l.ex. konsumenlköplagen, konsumenlkredillagen och
konsumentförsäkringslagen). Lagen bör alltså gälla avtal mellan å ena sidan
näringsidkare i deras yrkesmässiga verksamhet och å andra sidan enskilda
medborgare i deras egenskap av privatpersoner.

Prop. 1984/85:110 33

Behov
av ett skydd liknande det som konsumenttjänstlagen skall ge åt Lagens
tillämpnings-konsumenter kan i och för sig föreligga även hos många mindre
näringsid- område käre vid avtal med större förelag med överlägsna resurser.
Frågan om lämpligheten av atl låla de konsumenlskyddande reglerna i en
konsument-lagstiftning gälla även till förmån för exempelvis sådana mindre
näringsidkare övervägdes bl.a. i samband med tillkomsten av konsumenlköplagen
(se prop. 1973:138 s. 120-121; jfr även prop. 1971:15 s. 68, prop. 1976/77: 110
s. 28-29 och 33, prop. 1977/78: 142 s. 30 och 54 saml prop. 1979/80:9 s. 29).
Tanken på en sådan ordning avvisades emellerlid då, främsl med hänsyn lill all
det trots allt finns avsevärda skillnader mellan de fall då båda konlrahenlerna
är näringsidkare och de situationer då enskilda konsumenter ingår avtal med
näringsidkare. Del finns inte anledning all inta en annan ståndpunkt när det
gäller en konsumeniskyddslag på Uän-sleområdel. En annan sak är atl reglerna i konsumenttjänstlagen
kan komma att lillämpas analogi på avtalsförhållanden som ligger uianför lagens
egenlliga tillämpningsområde.

Enligt
särskilda bestämmelser i konsumenlköplagen och konsumentkreditlagen gäller
dessa lagar även i vissa situationer där konsumentens av-talsmotpart (säljaren
resp. kreditgivaren) inte är en näringsidkare som handlar i sin yrkesmässiga
verksamhel. Detta gäller fall i vilka köpet resp. krediten likväl har
förmedlats av en näringsidkare som därvid i sin yrkesmässiga verksamhet har
uppträtt som ombud för säljaren resp. kreditgivaren (s. k. förmedlingsfall).
Som exempel kan nämnas atl en privatperson vänder sig till en bilhandlare och
får dennes hjälp med atl sälja sin bil på avbetalning till en annan
privatperson. I ell sådani fall kommer såväl konsumenlköplagen som
konsumentkreditlagen atl reglera förhållandel mellan de båda privatpersoner som
är säljare/kreditgivare resp. köpare. Skälen Ull all tillämpningsområdet för de
nämnda lagarna har beslämls på detta sätl är all man har velat dels motverka
kringgående av lagstiftningen, dels fånga in siluationer som typiskt sell står
nära del fallet all den förmedlande näringsidkaren själv är säljare resp.
kredilgivare (jfr prop. 1973; 138 s. 120-121 och 162-163).

Som
ulredningen har framhällil (betänkandet s. 132-133) kan del inte anses
föreligga något behov av en motsvarande reglering när det gäller Uänster som
avser arbele på lösa saker eller på fasl egendom o.d. Endasl i rena
undanlagsfall kan det här tänkas förekomma förmedlingsfall motsvarande dem som
avses med de nämnda bestämmelserna i konsumenlköplagen och
konsumenlkredillagen. 1 den nya konsumenttjänstlagen bör därför inle las in
särskilda bestämmelser om förmedlingsfallen.

3 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 110

2.2.2 Avtalstyperna

Mitt
förslag: KonsumenlUänsllagen skall gälla ijänsler som avser dels arbete på lösa
saker, dels arbete på fasl egendom eller på byggnader e.d., med undantag för
arbete som avser uppförande av byggnader för bostadsändamål och annal arbele
som den som uppför en sådan byggnad har åtagit sig atl ulföra i samband
därmed. (Belräffande tjänster som avser förvaring se avsnill 2.1 1).

Lagens tillämpningsområde

Utredningens
förslag: Överensslämmer i huvudsak med mitt förslag (se belänkandel s.
133-139).

Remissinstanserna:
Del slora flertalet remissinslanser godtar att lagens tillämpningsområde lills
vidare avgränsas i enlighet med ulredningens förslag. En del remissinslanser
kritiserar dock undantaget för arbete som avser uppförande av byggnader för
bostadsändamål och annal arbete som har nära samband med sådan nybyggnation (se
bil. 3 avsnitt 2).

Skälen
för mitt förslag: Exempel på Uänsler som avser lösa saker är reparations-,
underhålls- och Ullverkningsarbeten på olika mer eller mindre vardagliga
föremål såsom möbler, hushållsapparater, kläder, bilar och båtar m. m. Dessa
ijänsler hör Ull de allra vanligaste och viktigaste konsumenttjänsterna. Det
är därför givet att konsumenttjänstlagen, som jag också redan tidigare har sagt
(se avsnill 2.1.3), bör omfatta tjänster som avser lösa saker.

Till
lösa saker räknas i rättslig mening även djur. Enligt utredningens mening är
del dock inte lämpligl all i denna omgång reglera Ijänster som går ul på
behandling av levande djur, t. ex. veterinärmedicinsk verksamhet och annan vård
eller skötsel av djur. Utredningen har därför föreslagit ett särskilt undanlag
för Uänsler av della slag. Della förslag, som har lämnals ulan erinran under
remissbehandlingen, synes välgrundat. Behandling av levande djur företer i
flera avseenden större likheter med Uänster som avser behandling av personer än
med Uänster som avser arbete på döda föremål. Och som jag har förordal i
avsnitt 2.1.3 bör konsumenlljänsllagen inte i denna etapp av
lagstiftningsarbetel omfatta Uänster som avser bl. a. behandling av personer.

Åven
tjänster som innebär arbete på fast egendom hör lill de vanligaste och
ekonomiskl mest betydelsefulla konsumentljänslerna. Principiellt sett
föreligger del inte från rälislig synpunkl några skillnader mellan ijänsler som
går ut på arbete på fast egendom och tjänster som avser arbete på lösa saker.
Dessa slag av ijänsler bör därför lämpligen regleras i ell sammanhang.
Principen bör alliså vara att konsumenlljänsllagen skall omfalla även arbele på
fasl egendom.

Byggnader
och andra anläggningar som ägs av någon annan än den som innehar marken där de
är uppförda är enligi jordabalken inte atl hänföra till fasl egendom. De anses
i stället utgöra lös egendom (men räknas inle som

Prop.
1984/85:110 35

lösa saker). Den omständigheten att en byggnad eller annan
anläggning är Lagens tillämpnings-belägen på någon annans mark saknar
uppenbariigen betydelse när det område gäller frågan huruvida
konsumenttjänstlagen skall vara tillämplig på arbele på byggnaden eller
anläggningen. Lagen bör alltså omfatta arbete på byggnader och andra
anläggningar på mark, oavsett om de är atl betrakta som fast egendom eller ej.
Delsamma gäller anläggningar i vatten saml andra fasla saker.

När del gäller arbete på byggnader har ulredningen
föreslagit atl konsumenttjänstlagen i vart fall lills vidare inle skall gälla
nyproduktion av bosladshus. Utredningens främsla motiv för detta undantag var
all man inte ville föregripa resullalel av det arbete som då utfördes av
småhusköp-kommittén (Ju 1975:02) när det gällde konsumentskyddet vid avtal om
uppförande av småhus för bostadsändamål. 1 fråga om utredningens närmare
överväganden i denna del får hänvisas till betänkandet (s. 137- 138).

Genom tilläggsdirektiv lill småhusköpkommiilén i januari
1981 (Dir. 1981:4) befriades kommittén från de delar av dess uppdrag som avsåg
en civilrättslig reglering lill konsumenternas skydd vid avtal om köp eller
uppförande av småhus. Kommillén fullgjorde därefter återstoden av uppdraget
genom all avlämna sitt slutbetänkande (SOU 1981: 102)
Faslighels-förmedlingslag. Delta förslag har numera lelt lill lagstiftning (se
prop. 1983/84:16, LU 10, rskr 133, SFS 1984:81).

När tilläggsdirektiven utfärdades var avsikten att frågan
om det civilrätlsliga konsumenlskyddet vid avtal om köp eller uppförande av
småhus fortsättningsvis skulle behandlas inom jusliliedepartemenlel i samband
med beredningen av bl.a. konsumentljänslutredningens förslag. Del visade sig
emellerlid under detla arbele all hilhörande frågor lämpligen borde ulredas
under medverkan av bl.a. föreirädare för berörda parter. En särskild kommitté,
1983 års småhusköpsutredning (Ju 1983:03), tillkallades därför med uppdrag all
på nytl ulreda behovel och den lämpligaste uppläggningen av civilrätlsliga lagregler
till konsumenternas skydd vid avtal om köp eller uppförande av småhus. 1 fråga
om den närmare innebörden av utredningens uppdrag får jag hänvisa lill
direktiven (Dir. 1983: 1).

1 avvaklan på resullalel av detta arbete bör sådana avtal
om Uänsler som främsl berörs av småhusköpsulredningens uppdrag hållas uianför
konsu-menttjänsllagens Ullämpningsområde. Detta gäller i försia hand avtal om
nybyggnad för bostadsändamål. I anslulning till eu sådani avtal träffas ofta
överenskommelser om all samma näringsidkare som uppför själva byggnaden skall
i samband därmed ulföra även andra arbelen för konsumenlens räkning. Det kan
exempelvis vara fråga om anläggningsarbeten på tomten eller uppförande av etl
fristående garage eller uthus m.m. Som konsu-menlUänslulredningen har funnit
lorde det vara lämpligasl alt inle skilda regelsyslem blir lillämpliga på olika
delar av en sådan samlad överenskommelse mellan parterna. Från tillämpningen
av konsumenlUänsllagen bör därför undantas inle bara arbele som avser nybyggnad
för bostadsändamål

ulan även sådani annat arbele på fasl egendom, byggnader
eller andra anläggningar som den näringsidkare som uppför byggnaden har åtagit
sig att ulföra i samband därmed.

Del finns inle anledning all ge detta undantag slörre
omfallning än som nu har angetts. Lagen bör alltså vara lillämplig på alla
arbeten i samband med nybyggnation för bostadsändamål (t. ex. framdragande av
elledningar eller VVS-arbelen) vilka inte uiförs av den näringsidkare som
uppför själva byggnaden eller någon som denne i sin tur har anlilal. Som har
nämnls i direkliven lill småhusköpsulredningen bör den dock vara oförhindrad
atl vid sin samlade bedömning av frågorna om småhusköp överväga andra
lösningar.

Kraven på näringsidkarens prestation

2.3 Kraven på näringsidkarens prestation

2.3.1 Behovet av lagregler

Mitt förslag: Konsumenttjänstlagen skall innehålla
allmänna regler om beskaffenheten av näringsidkarens preslalion vid
konsumenttjänsler.

Utredningens förslag: Överensslämmer med milt förslag (se
belänkandel s. 114-115, ll7-118och 185-224).

Remissinstanserna: Del stora flertalel remissinslanser
godtar ulredningens förslag. Från flera håll framhålls dock alt regler om
kraven på näringsidkarens prestation i stor utsträckning måsle bli så allmänt
hållna atl de inte blir av slörre betydelse vid bedömningen av enskilda fall
(se bil. 3 avsnitt 5).

Skälen för mitt förslag: Vid ijänster är del, liksom vid
köp, i försia hand avlalel mellan parterna som beslämmer vad uppdragel till
näringsidkaren skall gå ul på. Avtalet kan också närmare precisera
beskaffenhelen av näringsidkarens preslalion. Inte sällan saknas dock sådana
preciseringar i ett eller flera hänseenden.

Inom köprällens område finns del f.n. för vissa speciella
siiualioner uttryckliga lagregler rörande beskaffenhelen hos säljarens
prestation. Etl exempel är 9 8 konsumenlköplagen, som avser det fallel alt en
vara har sålts i befinUigt skick eller med liknande förbehåll. I övrigl
reglerar lagstiftningen om köp huvudsakligen påföljderna för fel i godset och
för säljarens dröjsmål med leverans, utan all det närmare anges när fel eller
dröjsmål skall anses föreligga. Förklaringen till delta är främsl att en
täckande beskrivning av kraven på säljarens prestation vid köp - eller om man
så vill en täckande definition av begreppen fel och dröjsmål - har ansells bli
så allmänl hållen att den blir av begränsad nytta. Denna uppfallning blev
beslämmande också när man vid konsumenlköplagens tillkomst avstod från att
genom generella lagregler söka slå fast vilka krav som köparen skulle kunna
ställa på en vara (se prop. 1973:138 s. 127).

Till skillnad från vad som sålunda gäller i dag är
avsiklen alt det förslag till en ny allmän köplag som nu utarbetas i nordisk
samverkan skall innehålla vissa allmänna regler om godsels beskaffenhet. Dessa
beslämmelser syftar till att ge vissa normer för bedömningen av godset när
parternas avtal inle ger tillräcklig ledning.

Enligt vad jag har inhämlal har konsumentköpsutredningen
för avsikl all föreslå alt molsvarande allmänna beslämmelser om kraven på
varans beskaffenhel tas in i en ny konsumeniköplag.

Åven
beträffande de tjänster som nu bör regleras i konsumentljänsllagen gäller alt
förhållandena i de enskilda fallen är så olika atl del inte är möjligt att
annat än på eu lämligen allmänl sätl ange kraven på näringsidkarens preslalion.
Sådana allmänt hållna regler kan likväl ha ell värde och kan sägas vara än mer
behövliga inom konsumenttjänslområdet än inom köpområdet. Medan del för köpens
del har utvecklats en omfattande praxis och litteratur belräffande kraven på
säljarens prestation är lägel nämligen elt annat när det gäller Uänslerna.
Rättspraxis och litteratur ger här inle samma vägledning. Som jag tidigare har
nämnt (avsniU 2.1.3) får man i slor utsträckning hjälpa sig fram med en
tillämpning av allmänna avlalsrältsliga principer och med analogier från
näraliggande avtalsområden. Avtal om arbele på lösa saker eller på fast egendom
o.d. är emellerlid ofta så pass särpräglade atl en sådan rättstillämpning är
förenad med problem. Del är ingen tvekan om att della kan medföra betydande
svårigheier för konsumenterna att vid tvister hävda sina inlressen. Regler som
direkt lar sikle på Uänsler ger, även till den del de måsle få en generell utformning,
betydligt bättre vägledning än allmänna avlalsrältsliga principer och analogier
från regler för andra avtalstyper.

Med hänsyn
till det nu sagda bör man, som ulredningen med inslämman-de av det slora
flertalel remissinslanser har förordal, i konsumenlljänsllagen ta in vissa
uttryckliga bestämmelser om de grundläggande kraven på näringsidkarens
prestation. Som jag nyss har sagl måsle dessa beslämmelser med hänsyn lill de
skiftande förhållandena formuleras tämligen allmänl. 1 vissa hänseenden bör anspråken
på näringsidkaren dock preciseras närmare. Jag återkommer lill detla i de
närmasl följande avsnitten.

Kraven på näringsidkarens prestation

s. 38 Kontrollera mot PDF

2.3.2 Fackmässighet och omsorg

Mitt förslag: Näringsidkaren skall ulföra tjänsien på ett
fackmässigl tillfredsställande säll. Vidare skall näringsidkaren med lillböriig
omsorg la till vara konsumentens inlressen samt vid behov samråda med konsumenten
och ge denne de råd som kan anses påkallade. Ell utflöde av denna omsorgspliki
är bl.a. alt näringsidkaren i vissa fall skall avråda konsumenien från all låla
utföra Uänsten och all näringsidkaren i andra fall skall rådgöra med
konsumenten om behovel av all ulföra Ulläggsar-bele.

Prop.
1984/85:110 38

Utredningens förslag: Överensslämmer i huvudsak med mitt
förslag (se Kraven på närings-

betän kandel s. 185 - 193, 209 - 219). idkarens prestation

Remissinstanserna: Ulredningens förslag godias i allmänhet
(se bil. 3 avsnitt 5).

Skälen för mitt förslag: Redan enligt nuvarande oskriven
rätt lorde gälla alt en näringsidkare skall ulföra konsumenttjänsler pä ell
fackmässigl tillfredsställande sätt. Della krav bör nu slås fast som en
grundläggande norm för näringsidkarens prestation.

Enligt ulredningen bör hänsyn kunna las Ull avial om en
lägre slandard på ulförandel i den mån del är skäligt med beaktande av priset
för tjänsten och omsländighelerna i övrigl. Näringsidkaren skall alliså enligt
utredningsförslagel i vissa fall genom en friskrivning kunna frila sig från
kravel på etl fackmässigt tillfredsställande ulförande. Elt sådant fall är när
näringsidkaren med konsumentens vetskap har ålagit sig ett arbele "utanför
silt egenlliga kompetensområde" (belänkandel s. 425). Ell annat fall är
när tjänsten enligt överenskommelse mellan näringsidkaren och konsumenten skall
ulföras av en praktikant eller lärling hos näringsidkaren (belänkandel s.
193.).

Ulredningens förslag om att man sålunda i viss mån skall
kunna godta avtal om en lägre standard på Uänstens ulförande än
"fackmässigl lillfredsställande" har i och för sig lämnals ulan
erinran av praktiskt tagel samlliga remissinslanser. Marknadsdomstolen
framhåller dock att förslagel i själva verkel synes ägnal all förta hela
effekten av det grundläggande kravet på all tjänsten skall utföras på ett
fackmässigt lillfredsställande säll. Vidare befarar konsumentköpsutredningen
all den vaga utformningen av den regel som utredningen har föreslagit kan
komma atl medföra besvärliga bedömningsfrågor.

För egen del kan jag inte finna ulredningens
undanlagsregel nödvändig och berättigad. Som nämndes inledningsvis i avsnill
2.3.1 är del i försia hand avtalet mellan parterna som bestämmer vad uppdraget
- ijänslen -skall gå ut på. Detla kan vara t. ex. all provisoriskt reparera ell
fel hos en bil eller alt lägga in en heltäckande matta i etl rum ulan alt över
huvud taget fästa mattan vid golvet. Det kan vidare vara fråga om att måla en
byggnad eller en sak på etl enkell säll, exempelvis ulan sedvanlig underbehandling,
därför all konsumenien i del enskilda fallet inle behöver etl hållbart arbete
och inle har några krav på arbelel från estetisk synpunkt. I sådana fall går
själva tjänsten ul på en åtgärd som från allmän fackmässig synpunkl kanske inle
ler sig tillfredsställande. Della är emellerlid en sak för sig, som kan få
betydelse bl. a. när det gäller frågan om näringsidkaren skall anses skyldig
atl avråda konsumenten från atl låla ulföra den så beskaffade ijänslen. Jag
ålerkommer sirax lill den frågan vid behandlingen av näringsidkarens
omsorgspliki. Uppdragels eller Uänstens innebörd bör däremol enligi min mening
inle sammanblandas med frågan om det säll på vilket tjänsten skall utföras. Det
finns ingen anledning alt efterge kravel på

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 39

alt tjänsten, sådan den har bestämts genom avtalet, skall
utföras på etl Kraven på närings-fackmässigt tillfredsställande sätt. För den
provisoriska reparationen skall "dkarens prestation inte användas etl
tillvägagångssätt som enligt fackmässig bedömning är otjänligt eller olämpligt.
Den lösi inlagda mattan skall skäras till så all den passar rummets storlek.
Del målningsarbeie som har beslällls skall utföras på etl sätl som för sådani
arbete framsiår som fackmässigt tillfredsställande.

Vad angår det av ulredningen nämnda fallet alt
näringsidkaren har åtagit sig ell arbele "uianför silt egentliga
kompetensområde" vill jag framhålla atl det enligt min mening saknas
anledning alt ge efter kravet på elt fackmässigt utförande av Uänsten så länge
uppdragel ligger inom ramen för näringsidkarens yrkesmässiga verksamhet. År det
fråga om elt särskilt svårt arbete, bör näringsidkarens berättigade intressen
vara tillgodosedda genom det mått av flexibililel som ligger i begreppet
"fackmässigt tillfredsställande". Della begrepp medger självfallet
hänsynstagande lill sådana faktorer som uppdragets svårighetsgrad i allmänhel
för näringsidkare i branschen.

Åven i fall när Uänslen skall utföras av en praktikant
eller lärling hos näringsidkaren bör del enligt min mening vara tillräckligt
med all begreppet "fackmässigl tillfredsställande" ger etl visst
ulrymme för hänsynslagande lill speciella omsländigheler i del enskilda
fallel. Näringsidkaren måsle givelvis ge praklikanlen eller lärlingen
nödvändiga instruklioner, se till all arbelel organiseras på ett fackmässigt
sätt, granska redskapens och materialets ändamålsenlighet samt i tillräcklig
grad övervaka och kontrollera arbelel.

Jag anser alltså all del inle i något fall finns skäl att
tillåla alt Ijänslen, sådan den har beslämls genom avlalel, uiförs på annat än
elt fackmässigl lillfredsslåilande sätl. Beslämmelsen om della bör med andra
ord vara ivingande lill konsumenlens förmån.

Avvikelser från kravet på etl fackmässigt
lillfredsställande ulförande bör, i den mån avvikelsen ger utslag på det
slutliga resultatet av tjänsten, medföra atl tjänsten anses felaktig (se
avsnitt 2.4.1).

Det kan anses vara en allmän obligalionsrätlslig princip
att en part i ett avtal är skyldig atl visa omsorg vid uppfyllande av en
förpliktelse som han har åtagit sig och att därvid i lillbörlig grad la till
vara även motpartens inlressen. 1 förhållandet mellan en näringsidkare och en
konsument är näringsidkarens skyldighel i delta hänseende av särskilt stor
betydelse, inte minst inom området för konsumenttjänster. Konsumenten saknar i
allmänhel den kunskap och erfarenhel som krävs för att bedöma olika
förhållanden av beiydelse för avtalet och för alt utföra det arbele som Uänslen
avser. 1 stället har han befogad anledning alt vänta sig nytta av alt vända sig
Ull näringsidkaren som fackman.

Näringsidkaren måsle därför, i den ulslräckning som sakens
natur fordrar, siälla sin sakkunskap och yrkeserfarenhel till konsumenlens
förfogan-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 40

de på så sätl alt näringsidkaren med lillböriig omsorg lar
lill vara konsu- Kraven på närings-menlens inlressen. Detla bör i lagen slås
fast som en andra grundläggande idkarens prestation norm för näringsidkarens
preslalion.

Elt moment i denna omsorgsplikt är atl näringsidkaren når
det behövs bör samråda med konsumenten rörande Uänstens ulförande m. m. Genom
en sådan kommunikalion mellan parterna, som även ulredningen har lagl slor vikl
vid, kan många ivisler förebyggas. Av kravel på all näringsidkaren med
lillböriig omsorg skall la lill vara konsumentens inlressen följer givelvis all
näringsidkaren vid samråd med konsumenien bör ge denne lämpliga råd och
vägledning i valsiluationer.

En allmän beslämmelse rörande näringsidkarens omsorgspliki
och skyldighet alt vid behov samråda med konsumenten bör kompletteras med
särskilda regler för vissa praktiskt betydelsefulla situationer.

Detla gäller lill en början det fallet att näringsidkaren
som fackman finner att en ijänsl med hänsyn lill priset, värdel av föremålet
för Uänslen eller andra särskilda omsländigheter inle skulle "löna
sig" för konsumenien. För sådana fall bör, som utredningen har föreslagil
med instämmande av praktiskt tagel samlliga remissinslanser. i
konsumenlUänsllagen tas in särskilda beslämmelser som ålägger näringsidkaren en
skyldighel att avråda konsumenien från all låta utföra Uänslen. Härtill bör,
likaledes i enlighel med utredningens förslag, knytas särskilda regler sorn
ålägger näringsidkaren all ta koniakt med konsumenien och inhämia dennes anvisningar
när det under arbelels gång visar sig all Uänslen inle kan anses vara Ull
rimlig nytta för konsumenten eller att Uänslen kan bli betydligt dyrare för
konsumenten än denne hade kunnal räkna med.

Som ulredningen med instämmande av remissinstanserna har
föreslagit bör vidare särskilda beslämmelser tas in i lagen om skyldighet för
näringsidkaren all ta kontakt med konsumenten och inhämia dennes anvisningar i
den prakiiskl myckel betydelsefulla situationen att det under arbelels gång
visar sig föreligga behov av s. k. tilläggsarbele, dvs. yllerligare arbele som
inle kan anses omfallal av uppdragel men som lämpligen bör utföras i samband
med detta. Åven här är del fråga om elt åliggande för näringsidkaren som
ligger inom ramen för den allmänna omsorgspliklen. Del måsle nämligen från
flera olika synpunkter vara ell inlresse för konsumenten att bli underrättad om
behovel av ell lilläggsarbete.

När del gäller Ulläggsarbele uppkommer ytterligare dels
frågan om näringsidkarens skyldighet atl utföra tilläggsarbetet, dels frågan
om hans räll all ulföra tilläggsarbele i fall då konsumenien inle kan anträffas
inom rimlig lid. Jag finner del ligga väl i linje med omsorgspliklen all
näringsidkaren genom en särskild regel åläggs skyldighel alt - på konsumenlens
begäran eller då denne inte kan anträffas - ulföra sådani tilläggsarbete som
inle kan uppskjutas ulan betydande risk för allvarlig skada för konsumenien.
Enligi min mening bör man dock kunna avvara en mera generell bestämmelse om
skyldighel för näringsidkaren all ulföra Ulläggsarbele. En be-

stämmelse av detta slag. vilken föreslagits av
utredningen, måste nämligen förses med sådana begränsningar all den. som även
har framhållils under remissbehandlingen, torde ha föga praktisk betydelse.
Däremot bör lagen i enlighet med ulredningens förslag innehålla regler som ger
näringsidkaren en möjlighet atl. när konsumenten inte kan anträffas, utföra
lilläggsarbete inom en ram som kan antas överensstämma med konsumentens
intressen.

Som ett
utflöde av kravet på lillbörlig omsorg om konsumentens intressen skall
näringsidkaren enligt ulredningens förslag i vissa fall vara skyldig att utföra
tjänsten på minst kostnadskrävande säll. Detta skall enligt förslagel gälla, om
näringsidkaren har valfrihet når del gäller materialet lill Uänsten eller något
annat förhållande av betydelse för prisberäkningen. Ett undantag föreslås dock
för det fall all annat kan anses avtalat på grund av konsumentens anvisningar,
föremålet för Uänsten eller övriga omsländigheter.

Utredningens
förslag i denna del har vid remissbehandlingen kriliserals för all kunna leda
lill lillämpningssvårigheler och i vissa situationer till resultat som är
ofördelaktiga för konsumenten. Här kan hänvisas till yttranden från Malmö
lingsräll, konsumentverket, allmänna reklamationsnämnden. Svenska
byggnadsenlreprenörföreningen och Sveriges bygg-mäslareförbund. Denna krilik är
enligi min mening befogad. Beslämmelser av della slag bör därför inle föras in
i lagen. Som allmänna reklamalionsnämnden har framhällil bör de synpunkter som
ligger bakom utredningens förslag lillräckligi kunna beaktas inom ramen för
reglerna om beslämmande av priset för tjänsien.

Åven i
fall då näringsidkaren åsidosätter sin omsorgsplikt på etl sätt som ger utslag
på del fysiska resullalel av tjänsien, bör i princip gälla atl Uänsten anses
felaktig. Så bör alliså vara fallel bl. a. om näringsidkaren har åsidosatt sin
skyldighet att utföra visst tilläggsarbele. De förordade bestämmelserna om
avrådningsplikt bör dock sanktioneras på ell annal sätl. En lillämpning av
reglerna om fel hos tjänsten framstår här som föga naturlig. Sanktionen bör i
slället, i huvudsaklig överensstämmelse med vad utredningen har föreslagit, i
princip vara alt näringsidkaren inte blir berättigad lill ersällning för
sådani arbele som han borde ha avrått konsumenten från atl låta utföra. Jag
ålerkommer närmare lill delta i specialmoliveringen.

Kraven på näringsidkarens prestation

2.3.3 Materialet till tjänsten

Mitt förslag: 1 ijänslen ingår, om inle annal får anses
avlalal. all näringsidkaren skall Ullhandahålla del malerial som behövs. Om
annat inle får anses avlalal skall malerialel vara av normall god beskaffenhet.

Utredningens förslag: Överensslämmer i alll väsenlligl med
mitt förslag (se belänkandel s. 193-195).

Prop.
1984/85:110 42

Remissinstanserna: 1 huvudsak godias utredningens förslag
(se bil. 3 Kraven på närings

avsnitt 5) idkarens prestation

Skälen för mitt förslag: Beträffande sådana Uänster som
skall omfattas av konsumenttjänstlagen torde del numera få anses vara gällande
räll all näringsidkaren skall tillhandahålla det material som behövs för
Uänslen. om inle annal följer av parternas avtal. En bestämmelse av den
innebörden bör las upp i lagen.

1 princip bör del slå parierna fritt alt iräffa avtal om
kvaliteten hos del malerial som näringsidkaren skall tillhandahålla. För del
fall au inle annat får anses avtalat härom bör lagen emellertid innehålla en
regel som innebär all malerialel skall vara av normall god beskaffenhet.

Inle sällan kan del vara ell uttalat önskemål från
konsumentens sida atl näringsidkaren, i syfte all prisel skall hållas nere.
använder material av en lägre kvalitet än vad som kan betraktas som normalt
god. Som nyss nämndes bör del i princip slå parierna fritt att träffa avtal om
en sådan lägre materialkvalitei. För att inte näringsidkaren skall kunna
ulnyttja denna avialsfrihel på ell säll som framsiår som oskäligl mol
konsumenten bör enligt ulredningen föreskrivas alt hänsyn får las lill etl
avtalsvillkor om lägre materialkvalitet endast i den mån det med beaktande av
priset och omständigheterna i övrigl är skäligl. Denna föreskrift har
kriliserals av en del remissinstanser, som anser att den kan medföra
oklarheter.

Som jag har framhållit i avsnitt 2.1.5 följer en i
huvudsak motsvarande begränsning av avtalsfriheten av den allmänna
förmögenhetsrättsliga generalklausulen i 36 8 avtalslagen. Enligt denna
generalklausul kan ell avtalsvillkor jämkas eller lämnas utan avseende, om
villkoret är oskäligl med hänsyn lill avtalets innehåll, omständigheterna vid
avtalels tillkomst, senare inträffade förhållanden och omsländighelerna i
övrigt. Vid prövningen enligt generalklausulen skall särskild hänsyn las till
om någon - t. ex. i egenskap av konsument - intar en underlägsen slällning i
avialsförhållan-del. Med hänsyn härtill är del enligi min mening inle påkallat
atl i detta sammanhang ta in en sådan beslämmelse som utredningen har
föreslagit.

Om det malerial som näringsidkaren tillhandahåller avviker
från vad som har avialais eller - i den mån avial om malerialkvalileten inle
har träffals - från kravet på normalt god beskaffenhet, bör Uänsten nalurliglvis
anses felaklig (se avsnitt 2.4.1). En särskild fråga i sammanhanget är
emellertid i vad mån näringsidkaren skall hållas ansvarig även för sådana
bristfälligheter m. m. i materialet som han varken märkt eller bort märka. Som
utredningen har utvecklat närmare (belänkandet s. 194-195) bör det inle komma i
fråga att näringsidkaren härvidlag får etl lindrigare ansvar än han skulle ha
haft som säljare av materialet. Näringsidkaren bör sålunda i princip ansvara
för bristfälligheter m. m. i materialet oberoende av om han kan anses ha varit
försumlig eller inle. Som jag ålerkommer till i det följande bör detla dock
inle gälla fullt ut i fråga om näringsidkarens skyldighel all utge skadeslånd
lill konsumenien på grund av fel hos tjänsten (se avsnitt 2.6.1).

Del nu
sagda har lagil sikte på situationen atl materialet tillhandahålls eller
anskaffas av näringsidkaren. Av de lidigare berörda kraven på au näringsidkaren
skall utföra tjänsten pä elt fackmässigl lillfredsslåilande säll och med
lillbörlig omsorg la lill vara konsumenlens inlressen följer emellertid att
näringsidkaren har elt ansvar även för atl sådani malerial som konsumenien
skaffar till tjänsien är av en för ändamålet lämplig typ och godtagbar
kvalitet. Del blir här fråga om en upplysningsplikt för näringsidkaren, vars
åsidosättande kan komma all medföra att Uänslen skall anses felaklig.

Kraven på näringsidkarens prestation

2.3.4 Iakttagande av säkerhetsföreskrifter

Mitl förslag: Tjänsten får inle ulföras i strid mot sådana
författningsföreskrifter eller myndighetsbeslut som väsenlligen syftar lill
att säkerslälla alt föremålet för tjänsten är tillföriilligl från
säkerhetssynpunkt.

Utredningens förslag: Överensslämmer i sak med mitt
förslag (se betänkandet s. 201-203).

Remissinstanserna: Utredningens förslag godtas allmänt (se
bil. 3 avsnitt 5).

Skälen för mitt förslag: 1 8 8 konsumenlköplagen finns
särskilda, lill konsumentens förmån tvingande beslämmelser om varor som inte är
tillförlitliga från säkerhelssynpunkl. Paragrafen nämner ire fall då en sådan
vara skall anses felaklig: 1) Varan säljs i slrid mol ell förbud enligt 4 8
marknadsföringslagen l.ex. atl saluhålla vara som på grund av sina egenskaper
medför särskild risk för skada på person eller egendom. 2) Varan säljs eljest i
slrid mot förbud att saluhålla vara, vilkel har meddelals i förfallning eller
av myndighel väsentligen i syfte alt förebygga all den som använder varan ådrar
sig ohälsa eller drabbas av olycksfall eller för atl i övrigl hindra användning
av en vara som inle är lillförlitlig från säkerhelssynpunkl. 3) Varan är så
brislfällig att dess användning medför uppenbar fara för köparens eller annans
liv eller hälsa.

Beslämmelserna i 8 § konsumenlköplagen slår fasl en
tvingande minimistandard för varans tillförlitlighet från säkerhelssynpunkl.
De är alliså inle avsedda atl lillämpas moisällningsvis. Åven om något av de
fall som nämns i dessa beslämmelser inte föreligger, lorde varor som är
otillfredsställande från säkerhetssynpunkt ofta vara all anse som felakiiga
enligt de allmänna köprätlsliga reglema för felbedömningen.

Skyddel för konsumenlerna lill liv och hälsa måste
naturligtvis ges högsla prioritet även inom konsumentUänstområdet. 1
konsumenttjänstlagen bör därför las in vissa civilrätlsliga bestämmelser som,
i likhet med 8 8 konsumenlköplagen, slår fasl krav som konsumenten alltid bör
kunna ställa på en tjänst från säkerhetssynpunkt. Del skulle visserligen kunna
sägas all de förul uppslällda kraven på näringsidkaren att utföra Uänslen

Prop.
1984/85:110 44

på elt fackmässigt tillfredsställande sätt och atl med
tillbörlig omsorg la till Kraven på näringsvara konsumentens inlressen
självklart måste innebära att en yänst aldrig idkarens prestation får utföras
så all den medför risk från säkerhetssynpunkt. Med hänsyn lill de vikUga
konsumentskyddssynpunkter som här gör sig gällande anser jag emellertid alt del
är befogat att mer preciserat ange de minimikrav i fråga om Uänstens
beskaffenhel från säkerhetssynpunkt som bör följa av anspråken på
fackmässighet och omsorg. Inle minsl viktigt är atl härigenom slå fasl en viss
minsla säkerhelsslandard även när det gäller Uänster av provisorisk karakiär.

För det första bör det alltid krävas all en yänsi uiförs i
överensstämmelse med föreskrifier som har meddelals i författning eller av
myndighet väsenlligen i syfie all säkerställa atl föremålet för tjänsten skall
vara tillförlitligt från säkerhelssynpunkl, dvs. offenlligrättsliga
säkerhetsföreskrifter. Sådana föreskrifter kan vara av skilda slag och röra
olika områden. Jag får här hänvisa lill specialmoliveringen och till
utredningens betänkande s. 429-430.

En beslämmelse av den nu förordade innebörden moisvarar
den regel i 8 8 konsumenlköplagen som inledningsvis redovisades under punkl 2.
Det framsiår som onödigi att därutöver föra in en beslämmelse som motsvarar den
regel i 8 8 konsumenlköplagen som redovisades under punkl 3, dvs. en
beslämmelse om all Uänslen skall ulföras så all den inle medför uppenbar fara
för konsumenlens eller annans liv eller hälsa. Om detta är fallel, kan det
nämligen inle råda någon tvekan om atl näringsidkaren har åsidosatt kravel på
ell fackmässigl lillfredsställande ulförande eller sin omsorgspliki. Detla
lorde för övrigt ofta gälla även om säkerhetsbrislen inle är så grav som nyss
nämndes.

Jag avser att i ett senare avsnitt föreslå att 4 §
marknadsföringslagen ändras så all det blir möjligl all enligt den beslämmelsen
meddela förbud mol marknadsföring av ijänsler som medför särskild risk för
personskador m. m. (se avsnill 2.12.2). 1 den beslämmelse i 8 8
konsumenlköplagen som inledningsvis redovisades under punkl I föreskrivs alt en
vara skall anses felaklig, om den har sålts i slrid mol elt förbud enligt 4 8
marknadsföringslagen. Enligt min mening bör molsvarande gälla enligi
konsumentljänsllagen.

Den beslämmelse om iakttagande av säkerhelsföreskrifter
som jag nu har förordal bör självfallel vara ivingande lill konsumentens
förmån. Avvikelser från den angivna säkerhelsslandarden bör medföra atl
Uänsten anses felaklig. Jag ålerkommer lill den frågan i nästa avsnitt.

2.4 Fel hos tjänsten

2.4.1 Näringsidkarens resultatansvar

Fel hos
tjänsten

s. 46 Kontrollera mot PDF

Mitt förslag: Tjänsien skall anses felaklig, om resullalel
av tjänsien avviker från vad som har avtalats eller från vad konsumenten annars
har rätt alt begära med hänsyn Ull de tidigare behandlade kraven på
näringsidkarens preslalion. Näringsidkaren skall dock inte svara för felet, om
avvikelsen beror på någol förhållande på konsumentens sida.

Utredningens förslag: Tjänsien skall leda lill det
resultat som har avtalats eller som konsumenien har hafl anledning all räkna
med (se belänkandel s. 195-201). Tjänsien skall anses felaklig, om utfört
arbete eller använt material avviker från kraven pä fackmässighet, omsorg,
materialets beskaffenhet och iakttagande av offentligrättsliga
säkerhelsföreskrifter eller från kravet på att Uänslen skall leda till visst
resultat, utom då avvikelsen beror på någon omständighet som är atl hänföra
lill konsumenten (se belänkandel s. 263-269).

Remissinstanserna: Åtskilliga remissinslanser kritiserar
de av ulredningen föreslagna reglerna om näringsidkarens resultatansvar (se
bilaga 3 avsnitt 5). De av ulredningen föreslagna normerna för bedömningen av
om Uänslen skall anses felaklig godtas dock i allt väsentligt (se bil. 3
avsnitt 9).

Skälen för mitt förslag: De avtal om arbete på lös sak
eller på fast egendom o.d. som skall omfattas av den föreslagna
konsumenttjänstlagen syftar principiellt till att näringsidkaren skall prestera
och Ull konsumenien överlämna ell vissl resultat av sill arbete. Som exempel
kan nämnas en tillbyggnad till konsumenlens hus, en bil med fungerande bromsar
och etl armbandsur med nytt glas.

Näringsidkaren anses enligt gällande rätl ha ett ansvar
för alt det resultat som åsyftas med tjänsten kommer konsumenten till godo.
Innebörden av detta s. k. resultatansvar är främsl all näringsidkaren i princip
bär risken för att del åsyftade resullalel inte kan överlämnas till
konsumenien. vare sig detla beror på brister i arbelet eller material eller på
omständigheter utanför näringsidkarens kontroll, t. ex. olyckshändelser som
förstör eller försämrar resultatet. 1 detla senare hänseende lorde
näringsidkarens resultatansvar väsenlligen motsvara vad som gäller vid köp på
grund av atl säljaren "slår faran" för godset, enligt huvudregeln
fram lill avlämnandet av godset.

Vad som nu har i korthet redovisats ulgör f.n. dispositiv
rätt. vilket skulle innebära all parierna i princip kan komma överens om en annan
fördelning av riskerna för att del åsyftade resultatet inte kan uppnås eller
för all del av en eller annan anledning förslörs eller försämras. Principen om
avialsfrihel i della avseende måsle emellerlid numera anses kraftigt inskränkt
när det gäller konsumentförhållanden genom ell viktigt avgöran-

Prop.
1984/85:110 46

de av marknadsdomstolen i slutet av år 1979 (MD 1979:17.
KO./.AB Fel hos tjänsten Skånska Cemenlgjuteriel). Till bedömande i det
ärendel. som gällde tillämpning av 1971 års avialsvillkorslag, förelåg bl.a.
elt avtalsvillkor avseende byggnadsentreprenader enligt vilket faran för skada
på entreprenaden genom "krig, uppror, upplopp, mordbrand, sabotage,
allmänfarlig ödeläggelse, naturkataslrof eller därmed jämförlig
omständighet" övervältrades på beställaren/konsumenten. Marknadsdomstolen
fann att disposiiiv enlreprenadrält fick anses innebära alt entreprenören
"står faran" för skador på entreprenaden på grund av olyckshändelser
intill dess att entreprenaden avlämnas eller annars las i bruk av beställaren.
Med hänsyn till atl del ifrågavarande avlalsvillkoret sålunda utsade motsatsen
Ull vad som skulle gälla enligt dispositiv rätt slog marknadsdomstolen fast atl
villkoret fick anses vara oskäligt mot konsumenterna. Förelaget förbjöds därför
vid vite att använda ett villkor av delta slag vid erbjudande av byggnadsentreprenader
lill konsumenler för enskill bruk.

Självfallel bör det ansvar för resullalel av Uänslen som
alliså kan sägas ulgöra ell huvudmoment i näringsidkarens förpliktelser komma
till uttryck i konsumenlUänsllagen. Detta är också innebörden av ulredningens
förslag. Remissutfallet visar emellertid alt de av ulredningen föreslagna beslämmelserna
om resulialansvaret kan ge upphov till vissa missförstånd. Regleringen bör
därför ges en någol annan ulformning än den som utredningen har föreslagil.

Innan jag går närmare in på della vill jag för all
undanröja alla missförstånd framhålla atl frågan om näringsidkarens ansvar för
resultatet av ijänslen endast gäller ansvarel för produkten av näringsidkarens
arbele och del material som har använts. Den gäller alltså inte ansvaret för
den sak eller den egendom i övrigl på vilken det ifrågavarande arbelel skall
utföras, dvs. föremålet för ijänslen. Frågan om näringsidkarens ansvar för skador
på föremålel för Uänslen - vilka i och för sig kan vara en följd av ulförande!
av Uänslen - behandlas i ell senare avsnitt om näringsidkarens
skadesiåndsskyldighel (avsnill 2.6).

Vilkel resultat som näringsidkaren skall presiera är en
ren avlalsfråga, som sammanfaller med vad den akluella Ijänsten gär ut på.
Huset skall målas gult. TV-apparalen skall förses med elt nytl bildrör. En ny
glasruta skall sällas in i etl fönster. Bilens bromsar skall sättas i sådani
skick all de godkänns vid konlrollbesiktning.

Särskilt vid avtal om reparationsarbeten är avtalet ofta
uppbyggt i två "steg": näringsidkaren skall först undersöka vad som
är orsaken lill alt etl föremål inte fungerar för sill ändamål för all
därefier, om felet kan lokaliseras, avhjälpa della. Molsvarande kan gälla även
vid vissa andra Uänsler. Brunnsborraren skall söka efler vatten på konsumenlens
tomt och, om en godtagbar vattenåder anträffas, borra en brunn ål konsumenien.
Avtal av denna lyp är atl förstå pä det sättel all näringsidkaren har presleral
del resulial som han skall åsladkomma även om felet inte kan lokaliseras eller

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 47

om något vatten inte kan anträffas, förutsatt alt han har
gjort vad som Fel hos tjänsten

fordras av
honom för att lokalisera felet eller finna en valtenåder. En hell

annan
situation föreligger naturligtvis, om näringsidkaren har eller kan

anses ha
förpliktat sig all åsladkomma elt mera kvalificerat resultat, t.ex.

all del
föremål som skall repareras åter skall fungera för sill ändamål eller

att konsumenten
skall få en vallenförande brunn på sin loml. Avtalet är då

inte
längre alt uppfatta som uppbyggt i de tvä nyss nämnda "slegen".

Ulredningens förslag om att ijänsten skall leda lill elt
vissl resullat för tanken till att det skall vara fråga om ett för konsumenien
posilivt resultat. Della synes dock mindre iräffande för det fallet all
näringsidkaren inte har gjort elt sådant kvalificerat åtagande som jag nyss
berörde. Enligt min mening är del bl. a. av denna anledning lämpligare alt
behandla spörsmålet om näringsidkarens ansvar för resultatet av Uänslen som en
fråga om vad som utgör/f/ hos tjänsten.

För att reglera näringsidkarens ansvar för resultatet
behövs då lill en början beslämmelser i följande hänseenden. Del måsle slås
fast vad konsumenten har rätt att fordra av resultatet, dvs. normen för
bedömningen av om Uänslen är felaktig. Vidare måste av regleringen framgå vilka
orsaker till en avvikelse från denna norm som näringsidkaren har all svara för.
Därigenom avgörs bl.a. vem av parterna som bör bära risken för alt resullalel
förslörs eller försämras på grund av olyckshändelser o.d. som inle kan hänföras
Ull någon av parterna, dvs. vem av dem som i detta sammanhang "slår
faran" för resultatet av Uänslen.

Av beiydelse för vad konsumenten har rätt all fordra av
resultatet bör vara bl.a. uppgifter som har lämnats av näringsidkaren i samband
med marknadsföring av Uänsten. Den frågan behandlas i följande avsnitt (2.4.2).

Yllerligare krävs beslämmelser om vilken lidpunkl som
skall vara avgörande vid bedömningen av om resullalel är behäflal med fel. Den
frågan behandlas i avsnitt 2.4.3. Frågan om verkan av garantier behandlas i
avsnitt 2.4.4.

När del gäller normen för bedömningen av resultatet bör
det slås fasl att konsumenien under alla förhållanden, oavsett vad avialet går
ut på. skall kunna fordra ett sådant resulial som bör följa av att Uänsten
uiförs i enlighel med de förul behandlade kraven på näringsidkarens preslalion.
Dessa är att tjänsien skall utföras på ett fackmässigl tillfredssiällande sätt
(se avsnill 2.3.2), atl malerial som näringsidkaren Ullhandahåller skall vara
av den beskaffenhet som har avtalats eller, om någol avtal inle har iräffats i
delta hänseende, av normalt god beskaffenhet (se avsnill 2.3.3), alt Uänslen
skall ulföras i överensstämmelse med vissa offenlligrättsliga säkerhelsföreskrifter
(se avsnill 2.3.4) och alt näringsidkaren skall med lillbörlig omsorg la till
vara konsumentens intressen i övrigl, varvid han bl. a. skall iaktta sin
skyldighel att utföra visst lilläggsarbete (se avsnitt 2.3.2).

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 48

Det nu sagda utgör alltså de minimikrav som konsumenten
alltid skall Fel hos tjänsten kunna ställa i fråga om resultatet av Uänsten.
Därutöver skall konsumenten givetvis ha räll atl kräva all resullalel motsvarar
vad som eventuelll har avtalats rörande resultatet i del enskilda fallel. Del
kan här vara fråga om uttryckligen avtalade anspråk på resullalel eller anspråk
som följer av en lolkning av avlalel. Jag ålerkommer lill dessa frågor i
specialmoliveringen.

1 ulredningens förslag har lagils upp en särskild
beslämmelse av innebörd atl man vid bedömningen av resullalel får la hänsyn
lill förbehåll av lypen "provisoriskt ulförande" eller "så gott
det går" endasl i den mån del är skäligl. Med hänsyn lill vad som lidigare
har sagts om de grundläggande krav som konsumenten alltid - vid sidan av vad
som kan anses avtalat i del enskilda fallel - skall kunna ställa i fråga om
resullalel av Uänsten kan jag inle finna behov av en sådan särskild
beslämmelse.

Ulredningen har vidare föreslagit en uttrycklig regel om
att resultatet av Uänsten skall ha normal hållbarhet. En sådan regel säger
emellerlid enligt min mening inie mer än vad som måsle anses följa redan av de
krav som konsumenien i enlighel med det tidigare anförda har rält att ställa på
resullalel av Uänslen. Jag anser därför atl man kan undvara även en regel av
detla slag.

Jag övergår härefter lill frågan om näringsidkarens ansvar
för olika orsaker till atl resultatet av en tjänst avviker från vad konsumenien
har rätl att kräva.

Del är då lill en böijan klart alt näringsidkaren måsle
svara för sådana orsaker Ull en avvikelse som ligger på hans sida i
avialsförhållandel. Della gäller främsl brisler i arbele, malerial och omsorg
om konsumentens intressen, vare sig bristen beror på näringsidkaren
personligen, på någon av hans anslällda eller på någon självsländig företagare
som han har anlitat såsom maierialleverantör eller underentreprenör e.d.

Näringsidkaren bör vidare svara för sädana orsaker till en
avvikelse som inte kan hänföras till vare sig näringsidkaren eller konsumenten,
utan som från den synpunklen är att betrakta som "rena
olyckshändelser" (vådahändelser). Näringsidkaren bör alliså "slå
faran" för resultatet när det gäller bedömningen av om ijänslen är behäftad
med fel. Detta lorde överensstämma med vad som utgör gällande disposiiiv räll
på områdel och kan i själva verkel sägas ulgöra kärnan i näringsidkarens
resullatansvar. Om näringsidkaren inle bar risken för alt resullalel förstörs
eller försämras på grund av sådana tillfälliga omständigheter som här avses,
skulle det nämligen i prakliken innebära alt hans förpliktelser inte gick
längre än att med iakttagande av omsorg och fackmässighet efterslräva det med
ijänsten åsyftade resultatet.

De händelser som del här kan vara fråga om är t. ex. atl
en plötslig regnskur skadar den nymålade ytan på konsumentens hus innan
målnings-arbetet avslutats, all en storm förstör eller skadar den brygga som
näringsidkaren håller på all bygga eller all en annan kund vid besök i
näringsidka-

rens
verkstad genom någon åtgärd skadar resultatet av det arbele som näringsidkaren
har utfört. Det kan också vara fråga om uppsåtlig skadegörelse e.d. av en
utomstående. Näringsidkaren bör svara även för händelser och omständigheter av
typen "force majeure", i den mån en sådan händelse eller
omsländighel inverkar på resultatet så att delta avviker från vad konsumenien i
enlighet med del lidigare anförda har räll all kräva.

Innebörden
av atl näringsidkaren bär risken för avvikelser hos resullalel som beror på
sådana händelser och omständigheter som nu har nämnls är atl konsumenien på
grund av avvikelsen kan göra olika felpäföljder gällande, om näringsidkaren
inle före den tidpunkt som är avgörande för felbedömningen (se avsnitt 2.4.3)
undanröjer avvikelsen och sålunda presterar etl felfritt resultat. Frågan om
näringsidkarens skadesiåndsskyldighel när Uänslen är felaklig på denna grund
behandlas senare (avsnitt 2.6.1). Jag återkommer också lill frågan om konsumentens
skyldighet att belala för bl. a. malerial som i ell sådani fall har förslörts
eller skadals (avsnitt 2.8.2).

Näringsidkaren bör däremol inte drabbas av något ansvar
för fel hos Ijänsten. när felel beror på något förhållande på konsumenlens
sida. Hil hör i första hand sådana omsländigheler som vårdslöshel eller försummelse
hos konsumenien. Vad som i övrigl kan vara att hänföra till förhållanden på
konsumentens sida beror delvis pä omständigheterna i det enskilda fallel. Jag
ålerkommer till delta i specialmoliveringen.

Fel hos tj ä nsten

s. 50 Kontrollera mot PDF

2.4.2 Näringsidkarens ansvar för uppgifier vid
marknadsföringen

Mitt förslag: Tjänsien skall anses felaklig. om resullalel
inle överensstämmer med sädana uppgifter av betydelse för bedömningen av Uänstens
beskaffenhel eller ändamålsenlighet som näringsidkaren har lämnal vid
marknadsföring. Delsamma skall gälla, om uppgifterna har lämnats av någon annan
näringsidkare eller av en branschorganisation e.d. för näringsidkarens räkning
eller om uppgifterna har lämnals av en maierialleverantör eller någon annan i
lidigare led. Tjänsien skall vidare anses felaklig. om näringsidkaren har
underlålil atl lämna konsumenien viktigare informalion om tjänstens
beskaffenhel eller ändamålsenlighet.

Utredningens förslag: Belräffande näringsidkarens ansvar
för uppgifter om Uänsiens beskaffenhel eller ändamålsenlighet som har lämnals
av honom själv överensslämmer ulredningens förslag i huvudsak med mill förslag.
För uppgifter som har lämnals av någon annan skall näringsidkaren däremol
enligt utredningens förslag svara endast om han har hänfört sig till uppgiflen,
t. ex. genom all hänvisa lill den. Åven enligt ulredningens förslag skall
näringsidkaren svara för underlålenhel all lämna konsumenten viktigare
informalion (se belänkandel s. 147-164).

Remissinstanserna: Utredningens förslag godias i huvudsak
(se bil. 3 avsnill 4). 4 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 110

Prop.
1984/85:110 50

Skälen för mitt förslag: Enligt 7 8 försia stycket
konsumenlköplagen Fel hos tjänsten skall en vara anses felaklig, om säljaren
vid köpel eller på varans förpackning eller i annonser eller andra meddelanden
som är avsedda all komma lill allmanheiens eller köparens kännedom har lämnal
vilseledande uppgifl om varans beskaffenhel eller användning och denna uppgift
kan antas ha inverkat på köpet. Med vilseledande uppgift avses även en direkl
oriktig uppgift.

Som jag lidigare har sagl (se avsnill 2.1.4) bör
konsumenlljänsUagen, i likhel med konsumenlköplagen, innehålla särskilda regler
om näringsidkarens ansvar för uppgifier som han själv har lämnal vid marknadsföringen
av en Uänsl. Della ansvar bör, i huvudsaklig överensslämmelse med vad som
gäller enligi konsumenlköplagen, avse uppgifter om Uänstens beskaffenhel och
ändamålsenlighel. En förulsällning för all näringsidkaren skall bli ansvarig
för sådana uppgifter bör, liksom enligt 7 S konsumenlköplagen, vara alt
uppgifterna kan antas ha haft någon inverkan på avtalels tillkomst eller
innehåll.

Del synes mindre lämpligl alt ansvarel för
konsumenttjänslernas del anknyts till oriktiga eller vilseledande uppgifier, så
som har skett i fråga om konsumenlköp. En skillnad är nämligen atl frågan
huruvida resullalel av en Uänsl överensslämmer med uppgifter som har lämnats
vid marknadsföringen inte kan avgöras redan när avtalet ingås utan försl när
Uänslen har utförts. En lagtekniskt lämpligare lösning är att i stället
betrakta uppgiflerna som om de uigjorde en del av innehållel av avlalel mellan
parierna.

De uppgifter om Uänstens beskaffenhet eller
ändamålsenlighel som näringsidkaren har lämnal i samband med avtalets
tillkomst eller i övrigt vid marknadsföring av tjänsien kommer därmed atl bli
bestämmande för vad konsumenten kan kräva i fråga om tjänstens beskaffenhel.
Detla innebär all näringsidkarens ansvar för marknadsföringsuppgifier som han
själv har lämnat kommer att ha en mycket nära anknylning lill de regler om
näringsidkarens resultatansvar som jag lidigare har föreslagil (avsnitt
2.4.1). I realiteten är det fråga om all slå fasl vad som i del enskilda fallet
skall anses avlalal mellan parterna beträffande tjänstens beskaffenhet i
kvalitativt hänseende. Jag anser det därför nalurligl all även
marknadsföringsansvarel kommer lill uttryck som ell ansvar för resullalel av
Uänslen på så sålt all tjänsien skall anses felaklig, om resullalel av denna
inte överensstämmer med en sådan uppgifl rörande tjänstens beskaffenhet eller
ändamålsenlighel som näringsidkaren i enlighel med det tidigare sagda har atl
svara för.

En förulsättning för näringsidkarens ansvar bör givelvis
vara att den bristande överensstämmelsen mellan uppgiflerna och resultatet av
tjänsien inte beror på konsumenien eller något förhållande på dennes sida.
Liksom gäller enligi konsumenlköplagen bör näringsidkaren även ha möjlighet all
undgå ansvar för en viss uppgift genom att i lid tydligt rälla denna.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 51

Jag övergår härefter till frågan om näringsidkarens ansvar
för uppgifter Fel hos tjänsten som någon annan har lämnat och som är av
betydelse för bedömningen av tjänstens beskaffenhel eller ändamålsenlighet. Som
exempel på sådana uppgifier kan nämnas all en lillverkare av ett tvättmedel
marknadsför della under påstående att del är särskilt lämpligt för rengöring av
skinnplagg eller att en lillverkare av energibesparande utrustning utlovar
särskilt slora besparingar. Uppgifter som är av betydelse för bedömningen av en
tjänsts beskaffenhel eller ändamålsenlighet kan också tänkas vid marknadsföring
som sker genom s. k. fackkedjor eller andra organisationer för samverkan mellan
näringsidkare.

Enligt 7 8 andra slyckel konsumenlköplagen skall en vara
anses felaklig, om en oriklig eller vilseledande uppgift om varans beskaffenhet
eller användning som kan antas ha inverkat på köpet har lämnals av varans
tillverkare eller någon annan som i ell tidigare säljled har lagil befallning
med varan. Della gäller dock endasl under förutsättning att säljaren har
åberopat uppgiflen eller, trots att han insett eller uppenbarligen bort inse
atl uppgiften var oriktig eller vilseledande, har underlåtit att tydligt rätta
uppgiften.

Åven när del gäller konsumenttjänsler bör näringsidkaren
enligi min mening åläggas etl ansvar för sådana uppgifter som vid
marknadsföring har lämnats av någon annan än näringsidkaren själv och som är av
betydelse för bedömningen av en Uänsls beskaffenhel eller ändamålsenlighel.
Ansvarel bör till en början omfalla uppgifter som har lämnats av en annan
näringsidkare, t. ex. en reklambyrå, eller av en branschförening eller liknande
organisation under sådana förhållanden att det kan anses ha skett för
näringsidkarens räkning. Näringsidkaren bör också svara för uppgifter som har
lämnats av en leverantör av material lill ijänslen eller av någon annan i elt
lidigare omsältningsled, t. ex. en lillverkare eller importör av sådant material.
Naturligtvis avses här endasl leveranlör, lillverkare, importör e.d. av
material som tillhandahålls av näringsidkaren eller av någon som han bör anses
svara för. Jag återkommer närmare till dessa frågor i specialmoliveringen.

På samma sätt som i fråga om näringsidkarens ansvar för
egna uppgifier bör hans ansvar för uppgifter som vid marknadsföring har lämnals
av någon annan komma lill uttryck på så sätl att Ijänsten anses felaklig, om
resullalel av denna inte överensstämmer med de uppgifter som har lämnals av en
materialleveranlör e.d. En förulsällning för näringsidkarens ansvar bör dock
även i della fall vara att uppgiflen kan anias ha inverkal på avlalel mellan
näringsidkaren och konsumenien och alt den bristande överens-stämmelsen inle
beror på någol förhållande på konsumenlens sida. Näringsidkaren bör också
kunna undgå ansvar, om uppgiflerna i lid rältas av honom själv eller av den som
har lämnat dem.

Enligt utredningens förslag skall en ytterligare
förutsättning för näringsidkarens ansvar för uppgifter som har lämnats av
malerialleverantörer

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 52

m. fl. vara atl näringsidkaren har hänfört sig lill en
sådan uppgift. Med Fel hos tjänsten della åsyftas i huvudsak delsamma som
då del i 7 8 andra slyckel konsumenlköplagen krävs atl säljaren har åberopat
en uppgift av t. ex. en tillverkare.

Inom Uänsleområdet lorde näringsidkaren emellertid, i sin
egenskap av fackman på etl i regel begränsat yrkesområde, normall kunna skaffa
sig en relativt god kännedom om den marknadsföring som bedrivs av materialleverantörer
m. fl. och som avser sådani malerial m. m. som näringsidkaren använder vid
utförande av ijänster inom sill fack. Delsamma gäller i fråga om sådan
marknadsföring som bedrivs genom branschorganisationer o.d. Jag anser därför
alt det inte kan innebära någon slörre belaslning för näringsidkaren all han
åläggs elt generelll ansvar för sådana uppgifter av beiydelse för bedömningen
av ijänsiens beskaffenhel eller ändamålsenlighel som vid marknadsföring har
lämnals av malerialleveranlörer m. fl. Della bör gälla även i fall då
näringsidkaren till äventyrs inle hafl kännedom om den ifrågavarande
uppgiflen. Som konsumenlköpsulredningen har framhällil i silt remissyttrande
(se bil. 3 avsnitt 4.8) får del - i valet mellan näringsidkaren och konsumenien
— anses ligga närmare till hands alt låla näringsidkaren bära följderna av en
oriklig eller vilseledande uppgift som har lämnals i exempelvis en
malerialleveranlörs marknadsföring.

Något krav på att näringsidkaren skall ha hänfört sig till
den akluella uppgiften bör därför inle ställas upp. En tillräcklig begränsning
av näringsidkarens ansvar ligger enligt min mening i de krav jag nyss har
förordal om alt del skall vara fråga om en uppgifl som kan antas ha inverkal på
avlalel och alt uppgiften inle i lid har rättats.

1 ett senare avsnitt (2.7) kommer jag all la upp frågan om
vilkel ansvar malerialleverantörer m. fl. själva bör ha genlemol konsumenien
för orikliga eller vilseledande uppgifter av betydelse för bedömningen av en
Uänsls beskaffenhet eller ändamålsenlighel.

Om man i enlighel med del sagda ålägger näringsidkaren ell
ansvar för uppgifier som har lämnats av någon annan än honom själv, uppkommer
frågan om näringsidkaren bör ha lagsladgad räll all i sin lur vända sig med
anspråk mol den som har lämnat en oriktig eller vilseledande uppgifl som
näringsidkaren har fåll ansvara för. Som jag har sagl i avsnitt 2.1.7 finns del
emellerlid inle anledning atl nu överväga regressregler av det nämnda slaget
särskilt för konsumenttjänsternas del. Tills vidare får frågan om
näringsidkarens rätt alt göra gällande anspråk mol sin leveranlör e.d. bedömas
enligi de regler som gäller f.n.

Del återstår atl la slällning lill frågan om
näringsidkarens ansvar för underlålenhel alt lämna vissa uppgifter vid marknadsföringen
a' en Uänsl. Som jag lidigare har framhållit är konsumenten inför ell avial om
en ijänsl i hög grad hänvisad lill den informalion rörande Ijänsiens
beskaffenhet och ändamålsenlighel som han får av främst näringsidkaren. Det är
därför angelägel all denne inle enbari åläggs ell ansvar för sådana uppgifter
som faktiskt har lämnats i de nämnda hänseendena. Näringsidkaren bör också

vara skyldig all härvidlag ge konsumenien Ullräcklig
informalion redan innan avtalet har kommit till slånd, så att konsumenten har
så bra förutsättningar som möjligt att pä förhand bedöma vilket resultat som
han kan få ut av del ifrågasatta avtalet.

Som framgår av vad jag tidigare har sagl bör reglema om
näringsidkarens marknadsföringsansvar avgränsas till att avse uppgifier
rörande tjänstens beskaffenhet eller ändamålsenlighet. Näringsidkarens
skyldighel all före avialels iräffande lämna konsumenien informalion bör därför
omfalla sådana förhållanden rörande Ijänsiens beskaffenhet eller ändamålsenlighet
som enligt vad näringsidkaren har insett eller bort inse var av betydelse för
konsumenten.

För atl näringsidkarens ansvar för underiålenhet all lämna
informalion inle skall bli alltför vidsiräcki bör även i della sammanhang
krävas alt underlåtenheten kan antas ha inverkat på avtalet. Upplysningsplikten
bör å andra sidan inte begränsas till enbart förhållanden som näringsidkaren
för sin del fakliskl har ägl kännedom om. Av en näringsidkare som yrkesmässigt
utför Uänster åt konsumenler bör man kunna kräva all han är aktiv för all
skaffa sig kunskaper av beiydelse för bedömningen av tjänstens beskaffenhet och
lämplighet för olika ändamål. En regel om upplysningsplikt för näringsidkaren
bör därför omfatta även sådana förhållanden som näringsidkaren bort känna lill.

Också en beslämmelse om näringsidkarens civilrätlsliga
ansvar för un-deriålenhel alt lämna konsumenten tillräcklig information rörande
Uänstens beskaffenhet eller ändamålsenlighel bör enligt min mening utformas
som en regel om fel hos ijänslen.

2.4.3 Tidpunkten för bedömningen av om ijänsten är
felaklig

Fel hos tjänsten

Mitt förslag: Frågan om Uänslen är felaklig skall bedömas
med hänsyn lill förhållandena vid den lidpunkl då uppdraget avslutades eller,
om det har inträffat en försening på grund av någol förhållande på konsumenlens
sida, då uppdragel annars skulle ha avslulals. Näringsidkaren skall dock svara
även för fel som uppkommer senare och som beror på avialsbrotl från hans sida.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt
förslag (se betänkandet s. 251-262 och 270-272).

Remissinstanserna: Utredningens förslag godias i allmänhet
(se bil. 3 avsnill 8 och 9).

Skälen för mitt förslag: Som jag har nämnt i avsnitt 2.4.1
behövs särskilda bestämmelser om den tidpunkt till vilken bedömningen av
frågan huruvida Uänsten är felaktig skall hänföra sig. Genom beslämmelser av
delta innehåll dras framför allt en gräns i liden för näringsidkarens ansvar
för sådana försämringar av Uänsiens resulial som inle är all hänföra lill någon

Prop.
1984/85:110 54

av parierna, dvs. som beror på vad som i föregående
avsnitt har kallats Fel hos tjänsten rena olyckshändelser. Med ell annal
uttryckssätt kan man därför också säga all del är fråga om tidpunkten för
övergången av "faran" för resultatet från näringsidkaren lill
konsumenien.

Huvudregeln bör enligt min mening vara all frågan huruvida
Uänsten är felaktig skall avgöras med hänsyn lill förhållandena vid den
tidpunkt då uppdraget avslulades. En sådan regel ler sig nalurlig för de flesta
fall (jfr 17 och 44 88 köplagen).

En cenlral fråga är nalurliglvis vad som skall fordras för
alt uppdraget skall anses avslulal. Någon allmän regel om della lorde dock inte
behövas. Även utan en uttrycklig regel är det tydligl alt uppdragel i allmänhel
skall anses avslulat vid den tidpunkt då konsumenien har fått klart för sig all
näringsidkaren har ulfört tjänsten. Har parierna avlalal om en formell
slulbesiktning, bör uppdraget naturligtvis inle anses avslulal förrän
besiki-ningen har ägt rum. 1 andra fall får bedömningen göras med hänsyn lill
de förhållanden under vilka Uänslen uiförs. Jag ålerkommer närmare lill detta i
specialmoUveringen.

En särskild situation föreligger dock då Uänsten avser en
sak som har överlämnats i näringsidkarens besittning eller som skall tillverkas
av denne. Näringsidkaren har då slörre möjligheier än konsumenien att avvärja
olyckstillbud och atl minska omfaltningen av skador på egendomen. Uppdraget
bör därför i detla fall inle anses avslulal förrän saken har kommit (åter) i konsumenlens
besittning. En regel av delta innehåll bör las in i lagen.

Denna regel bör givetvis gälla även i fall då
näringsidkaren ombesörjer alt föremålet för ijänslen, sedan denna har
slutförts, transporteras lill konsumenien eller lill någon plats som denne har
anvisat. Bl. a. med hänsyn till all en näringsidkare generelll sell har slörre
anledning än en enskild konsument atl leckna en försäkring som läcker skador
under transporten bör näringsidkaren i denna situalion bära risken för all
resullalel av ijänslen förslörs eller försämras under transporten (jfr II, 17 och 44 88 köplagen). En lösning
som innebär att en näringsidkare som ombesörjer transporten står ansvarel för
denna risk medför i den praktiska tillämpningen också den fördelen all del inte
blir nödvändigl alt utreda huruvida ell vissl fel har uppslån under iransporlen
eller förelegal redan dessförinnan.

Huvudregeln om all den lidpunkt då uppdragel avslutades
skall vara avgörande för felbedömningen bör emellerlid inle vara lillämplig, om
del -sedan näringsidkaren har ulförl ijänsten - inträffar en försening pä grund
av någon omständighet som är atl hänföra till konsumenien. 1 ett sådant fall
bör tidpunkten för felbedömningen i slället vara den då uppdragel annars skulle
ha avslulals. Näringsidkaren bör alliså vid en sådan försening i princip inle
svara för ett fel som uppkommer därefter. Risken för atl resultatet förstörs
eller försämras genom rena olyckshändelser bör med

Prop.
1984/85:110 55

andra ord i detta fall övergå från näringsidkaren lill
konsumenien när Fel hos tjänsten

uppdraget skulle ha avslulals om förseningen inte
inträffal (jfr 37 och 44 88

köplagen).

En del remissinstanser har anseti atl en undantagsregel av
detla slag inle bör gälla när ijänslen avser en sak som har överlämnals i
näringsidkarens besittning eller som skall tillverkas av denne. Enligi dessa
remissinstanser bör i ett sådant fall den avgörande tidpunkten för
felbedömningen även i förseningssiluationen vara den då saken har kommil i
konsumenlens besittning.

En sådan ordning skulle emellerlid innebära all
näringsidkaren i ålskilliga fall kunde få bära risken för alt resultatet
förslörs eller försämras på grund av rena olyckshändelser ända fram lill den
lidpunkt då han kan sälja saken med slöd av den särskilda lagsliftningen om
rätt alt sälja saker som inle har hämlats. Della är enligt min mening inte
rimligt. Jag anser därför all tidpunkten för felbedömningen bör, när det har
inträffat en försening med uppdragets avslulande på grund av någol förhånande
på konsumentens sida, vara den då uppdragel annars skulle ha avslutats, även
om tjänsten avser en sak som har överlämnals i näringsidkarens besittning eller
som skall tillverkas av denne. En annan sak är att näringsidkaren i detta läge
bör vara skyldig alt i skälig omfallning la vård om saken så länge den befinner
sig i hans besittning.

En särskild fråga är vad som skall gälla, om en försämring
av resultatet på grund av avtalsbrott på näringsidkarens sida uppkommer efter
den tidpunkt då uppdragel har avslulals eller skulle ha avslulals.

Som jag nyss nämnde bör näringsidkaren vara skyldig all i
skälig omfattning la vård om föremålet för Uänslen. Vårdpliklen bör beslå även
om det efler Uänstens utförande har inträffal en försening på grund av någon
omständighet som är atl hänföra till konsumenten. Om resultatet då, efler den
lidpunkl när uppdragel annars skulle ha avslutats, går om inlel eller försämras
till följd av alt näringsidkaren åsidosätter sin vårdplikt, synes det mig
rimligt all näringsidkaren får svara för detla enligt reglerna om fel hos
ijänslen. Delsamma bör gälla om resullalel av Uänslen sedan uppdragel har
avslulals går om inlet eller försämras på grund av all näringsidkaren
försummar att ge konsumenten nödvändiga instruklioner, 1. ex. om all en nyreparerad
molor skall köras försikligi eller om all etl nylackeral golv inte får beträdas
under en viss lid.

Jag förordar därför att näringsidkaren skall svara för en
försämring av tjänstens resultat som uppkommer efter den tidpunkt då uppdraget
har avslulals eller skulle ha avslulals, om försämringen beror på avialsbrott
från hans sida (jfr 44 8 köplagen). 1 så fall bör Uänslen anses felaklig.

De beslämmelser om lidpunkien för felbedömningen som jag
nu har förordal bör vara tvingande lill konsumenlens förmån.

2.4.4 Näringsidkarens
ansvar för tidsbestämda garantier

Fel hos tjänsten

Mitl
förslag: Har näringsidkaren lämnat en Udsbeslämd garanti beträffande
resultatet av Uänslen, skall Uänslen anses felaktig om del utfästa resultatet
försämras under garantitiden. Näringsidkaren är dock fri från ansvar enligt
garantin, om han kan göra sannolikt all försämringen beror på en ren
olyckshändelse eller på vanvård e.d.

Utredningens
förslag: Överensslämmer med mill förslag (se betänkandet s. 274-276).

Remissinstanserna:
Utredningens förslag godias i alll väsenlligl av remissinstanserna. Sveriges
advokatsamfund, näringslivsorganisaiionerna och handelskamrarna anser dock alt
förslagel lägger ett alliför långtgående ansvar på näringsidkaren (se bil. 3
avsnitt 9).

Skälen
för mitt förslag: Vid konsumenttjänsler är det - liksom vid konsumenlköp -
myckel vanligl att näringsidkaren lämnar en garanti för sin prestation.

Någon
definition av termen garanti finns inte i gällande lagsliflning. Vid konsumenlköplagens
Ullkomsl log föredragande statsrådet avstånd från tanken på att genom
civilrätlsliga regler söka bestämma innebörden av detta ullryck. Han påpekade i
samband härmed att generalklausulerna i marknadsföringslagen och 1971 års
avtalsvillkorslag ger möjlighet atl ingripa mot en vilseledande användning av
termen garanli. Jag ansluler mig till den bedömningen även når del gäller
garantier inom konsumentUänstområdet.

I
konsumenltjänsllagen bör däremol, såsom också har skett i konsumenlköplagen,
las in vissa klariäggande bestämmelser om de civilrättsliga verkningarna av all
näringsidkaren lämnar en garanli under viss lid belräffande resullalel av
ijänslen. Sådana lidsbestämda garantier är den i prakliken vanligast
förekommande lypen av garanlier och den som i allmänhel avses när man talar om
atl garanli lämnas för en yänsi, l. ex. ell reparationsarbete.

En
tidsbestämd garanti har sedan länge ansetts ha en viktig verkan i
bevishänseende. Bevisbördan för atl en vara eller en ijänsl är felaklig anses
normall ligga på den av parierna som har varan resp. resultatet av Uänslen i
sin besittning. Har konsumenien mottagil varan eller har uppdraget avslutats,
är del följaklligen konsumenten som måste styrka att varan eller Uänsten är
felaktig. Om annal inte har avtalats eller följer av de lidigare berörda
reglerna om säljarens resp. näringsidkarens ansvar för senare uppkommet fel,
åligger del då konsumenien att visa att felel förelåg redan vid den lidpunkl
som normall är avgörande för felbedömningen, dvs. den då varan avlämnades eller
uppdragel avslulades. Har en tidsbestämd garanti lämnals, medför den emellerlid
alt bevisbördan kastas om. Garantin anses nämligen ge grund för etl räiisligl
antagande - en s. k. presum-

Prop. 1984/85:110 57

tion - av all ell fel som framlräder under garantitiden
förelåg redan vid Fel hos tjänsten den tidpunkt som är avgörande för
felbedömningen. För att säljaren eller näringsidkaren skall undgå del ansvar
som därmed faller på honom måsle han visa att felet har uppkommit senare och
beror på konsumenten eller på en olyckshändelse.

Att en tidsbestämd garanti har denna verkan i
bevishänseende har för konsumenlköpens del fått en uttrycklig reglering i 10 8
konsumenlköplagen. Med hänsyn till atl det ofta kan vara svårt för säljaren
all lägga fram ulredning om vad som har inträffat under tid då köparen har haft
varan i sin besittning behöver säljaren enligt den nämnda beslämmelsen dock
inte presiera full bevisning beträffande felels uppkomsl. Det räcker atl han
gör sannolikl all felet beror på en sådan omständighet som han inle svarar för.
Enligt min mening bör de principer som dessa regler ger ullryck för gälla även
för konsumenttjänsternas del. Molsvarande regler bör därför las in i
konsumenttjänstlagen.

Av 10 8 konsumenlköplagen följer ytterligare en viktig
rättsverkan av en tidsbestämd garanti. I bestämmelsen fastslås nämligen att en
avvikelse från garantin medför all varan skall anses felaklig, även om etl fel
inte annars föreligger enligt lagen. Härigenom klargörs att konsumenten vid en
avvikelse från garantin kan åberopa såväl köplagens allmänna disposiiiva
felregler som konsumenlköplagens Ivingande regler om påföljder vid fel.

När del gäller frågan huruvida en molsvarande verkan bör
lilläggas Udsbeslämda garanlier avseende konsumenttjänster ställer sig saken
visserligen något annorlunda. Som jag inledningsvis har berört (avsnitt 2.1.5)
bör nämligen reglerna om påföljder för fel hos Ijänsten i sin helhel vara
tvingande till konsumentens förmån. En bestämmelse om atl en avvikelse från
garantin skall anses ulgöra fel hos tjänsten får därmed en strängare innebörd
än enligt den molsvarande beslämmelsen i 10 S konsumenlköplagen. Som
ulredningen har varit inne på skulle emellerlid tillämpningen av regelsystemet
bli alltför komplicerad, om näringsidkaren tilläts att i samband med en
garanli friskriva sig från vissa påföljder avseende sådana avvikelser från
garanlin som inte kunde anses utgöra fel enligt lagens tvingande felregler. I
så fall skulle nämligen olika påföljdssyslem kunna bli lillämpliga beroende på
om näringsidkaren ansvarar enligt garanlin eller enligi de allmänna
felreglerna. Jag föreslår därför att man också i konsumenttjänstlagen för in
en bestämmelse om atl avvikelser från en garanli skall anses ulgöra fel.

Som utredningen ingående har redovisat i betänkandet (s.
272-273) räknar man med två huvudtyper av Udsbeslämda garantier inom både
köpområdel och Ijänsleområdel. Den ena lypen är sådana garanlier där
näringsidkaren endast åtar sig elt ansvar för alt resullalel är utan fel vid
den tidpunkt som i andra fall är avgörande för felbedömningen, dvs. normall då
uppdraget avslulas. Enligt den andra lypen av garantier åtar sig näringsidkaren
elt ansvar för att resultatet är felfritt inte bara vid den

Prop.
1984/85:110 58

tidpunkten ulan även under hela garantitiden, under
förutsättning att före- Fel hos tjänsten

målel för
Uänsten brukas på ell normalt säll och inle ulsälls för vanvård

e.d.

Konsumenterna torde vanligen vara omedvetna om denna
skillnad mellan olika lyper av garanlier. För en konsument är del nalurligl
all uppfatta en garanli som ett löfte om all resullalel av Uänslen. eller den
del därav som har garanierats, skall bestå under garantiliden. Det kan inte
råda någon tvekan om all del är denna konsumenlernas vanliga uppfattning om en
garanli som gör lämnandet av garanti till ell så gångbart och ofta använt
argument i marknadsföringen av både varor och tjänster.

Med hänsyn till del sätl på vilkel konsumenlerna sålunda
vanligen uppfattar en lidsbestämd garanti har ulredningen föreslagil en
lagregel om atl en sådan garanli alllid skall anses innebära atl näringsidkaren
har garanterat att resultatet av Uänsten skall bestå under hela garantitiden.
Enligt förslagel skall en lämnad garanli alliså alltid anses tillhöra den
senare av de båda nyss berörda typerna av garantier. Härigenom skiljer sig
ulredningens förslag från den reglering som finns i 10 8 konsumenlköplagen.
Denna beslämmelse lämnar nämligen utrymme för båda typerna av garanlier.

Under remissbehandlingen av ulredningens förslag har bl.
a. näringslivsorganisaiionerna framhållit all del även i fråga om
konsumenttjänsterna bör finnas utrymme för båda dessa slags garanlier.

Som jag lidigare har sagl medför båda garanlityperna alt
bevisbördan kastas om lill konsumenlens fördel. Om garanlin inle innebär mer än
alt resullalel är felfritt vid den lidpunkl som normall är avgörande för felbedömningen,
kan näringsidkaren leoreliskl sett fullgöra sin bevisbörda på endera av två
säll. Han kan anlingen visa all resullalel vid den nämnda lidpunkien var så bra
all del inle kunde vara behäflal med fel, eller visa att del därefier har varil
utsatt för en olyckshändelse eller för vanvård e.d. Vid den andra lypen av
garantier, där resultatet garanleras ha en sådan kvalilet all det vid normal
användning och skötsel beslår under hela garantiliden, räcker del däremol inle
för näringsidkaren all föra bevisning om resultatets beskaffenhet vid den nyss
nämnda tidpunkten. Bevisningen måste i stället avse vad som har inträffat därefter.

Denna skillnad mellan de båda typerna av garanlier torde
emellertid inle ha någon slörre praktisk betydelse. Elt fel som framlräder
under garantiliden får nog i regel antas ha förelegal redan vid den tidpunkt
som normalt är avgörande för felbedömningen. I varje fall lorde det vara svårt
för näringsidkaren atl göra sannolikl atl resullalel då var felfritt, om del
inle finns några tecken som lyder på all del därefier har varil uisalt för
olyckshändelse, vanvård eller onormal användning.

Frågan lill vilken typ en garanli är alt hänföra torde i
prakliken ha betydelse främst när del gäller delaljer som kan anses vara av
förbruk-ningskaraklär och vilkas normala hållbarheisUd är kortare än
garanliliden.

Om en
brislfällighet uppslår under garanliliden pä grund av att en sådan del slits ut
genom normal användning, blir näringsidkaren ansvarig om han har lämnal en
garanli för resullalets bestånd men däremol inte om garanlin är begränsad Ull
atl avse att resullalel var felfritt vid den tidpunkt som normalt är avgörande
för felbedömningen. Denna verkan kan emellertid, som utredningen har
framhållit, undvikas genom alt näringsidkaren vid en garanli av den förra lypen
gör undantag för delaljer av förbruknings- eller förslitningskaraktär. Enligt
min mening är det från konsumentsynpunkt atl föredra att en sådan begränsning
av en lämnad garanti framhävs genom uttryckliga undanlag från garantin i
stället för att garantin utformas som en för konsumenterna svårförståelig
begränsning till ursprungliga fel e.d.

I likhel
med utredningen anser jag alliså all del av konsumenttjänstlagen bör framgå all
en tidsbegränsad garanti skall anses ulgöra en garanti för atl resullalel
beslår under hela garantitiden.

En
beslämmelse av detta innehåll bör därför las in i lagen. Beslämmelsen bör
givetvis vara tvingande till konsumenlens förmån. Della innebär att en
tidsbestämd garanti, oavsett vad som kan ha föreskriviis i denna, skall
behandlas som en garanti av den angivna lypen. 1 den mån näringsidkaren inle
är beredd atl svara för vissa detaljer eller egenskaper hos resultatet av
ijänslen, måsle han alltså uttryckligen ge konsumenien besked om della. En
annan möjlighel är att garantin förklaras gälla endast vissa delar eller vissa
egenskaper hos resullalel av Uänsten. Om garanlier-na utformas på nu angivet
sätl får konsumenten en klarare bild av sina rättigheter än vad som f.n. ofta
är fallet.

Fel hos tjänsten

s. 60 Kontrollera mot PDF

2.4.5 Påföljder vid fel

Mitl förslag: År tjänsien felaklig, kan konsumenien kräva
atl felet avhjälps om det inle medför ölägenheter eller koslnader för näringsidkaren
som är oskäligt slora i förhållande lill felels beiydelse för konsumenien.
Näringsidkaren får, även om konsumenien inle kräver del, avhjälpa felel för alt
undgå eller begränsa andra påföljder. 1 slället för all kräva all felel
avhjälps kan konsumenien göra avdrag på prisel eller, vid väsentliga fel, häva
avtalet helt eller för återstående del. Konsumenten kan hålla inne betalning
lill säkerhel för sina anspråk på grund av felet. (Beträffande konsumenlens
rält till skadeslånd vid fel se avsnitt 2.6.1).

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt
förslag (se betänkandet s. 297-319).

Remissinstanserna: Utredningens förslag godias i alll
väsenlligl (se bil. 3 avsnitt 9).

Skälen för mitt förslag: Om en Uänsl som har ulförts åt en
konsument visar sig vara felaklig, ligger det vanligen i båda parternas
intresse alt

Prop.
1984/85:110 60

näringsidkaren avhjälper felet. Det intresse som
konsumenten knyler till Fel hos tjänsten Uänslen tillgodoses därmed i allmänhet
på ett relativt enkelt sålt. Och för näringsidkaren lorde del i regel framstå
som både smidigast och mesl lillfredsslåilande atl han hell enkell får rälla
lill etl fel i sin preslalion. Åven från allmänna synpunkler är del en fördel
om saken kan bringas ur världen genom atl felet avhjälps. Denna förhållandevis
enkla och nalurliga utväg bör typiskt sell ge upphov till färre tvister än
andra påföljder.

Utredningen har av denna anledning ansett alt regler om
avhjälpande av fel bör ges en framskjuten plats i konsumenttjänstlagens system
av påföljder för fel hos Ijänsten. Denna uppfattning, som har godtagils av
samlliga remissinstanser, ligger i linje med vad som i dag anses vara gällande
rält på området. Också enligt min mening bör lagen innehålla regler av della
slag.

Till en början bör i lagen tas in en bestämmelse om atl
näringsidkaren är skyldig atl avhjälpa fel hos Uänslen, om konsumenien begär
del. Från denna bestämmelse bör dock elt undanlag göras för del fall ali: ell
avhjälpande i del enskilda fallel framstår som oproportionerligl belungande
för näringsidkaren. Konsumenien bör då i stället få tillgripa andra påföljder.
Eftersom utgångspunkten är all konsumenien har rält till en felfri prestation
in natura bör del dock fordras starka skäl för atl han skall behöva avstå från
elt avhjälpande som han önskar.

Enligt ulredningens förslag skall näringsidkaren inle vara
skyldig all avhjälpa ell fel, om åigärden skulle medföra koslnader eller
olägenheler för honom som är oskäligl slora i förhållande lill felets betydelse
för konsumenten. Förslagel har vid remissbehandlingen kommenterats av
marknadsdomstolen och konsumentverket, vilka har ifrågasatt om del inle ger
näringsidkaren en alltför slor möjlighel all undgå ell avhjälpande. Enligi min
mening är förslagel emellerlid väl avvägt. Del kan inle gärna vara etl
konsumentintresse atl fordra all näringsidkaren drar på sig oskäliga kostnader
eller olägenheter för all avhjälpa etl fel. En avhjälpandeskyl-dighel som kan
uppfattas som orimligl slräng medför en klar risk för atl näringsidkarna vägrar
atl uppfylla den.

Med hänsyn till vad jag nyss sade om avhjälpande som den
normall bäsia lösningen när en Ijänsl visar sig vara felaklig, bör
näringsidkaren inle bara ha en skyldighet att på konsumentens begäran avhjälpa
fel hos tjänsten. Om konsumenien inte begär avhjälpande ulan i slället vill
göra någon annan påföljd gällande, bör näringsidkaren i sin lur ha en rätl all
avhjälpa felel för all undgå eller begränsa sådana andra påföljder. Della bör
dock inte gälla, om konsumenien har någol särskilt skäl för all motsätta sig
ell erbjudande från näringsidkaren om avhjälpande. Sådana skäl kan vara l.ex.
all avhjälpandel skulle vålla konsumenien icke obelydliga olägenheter eller
all näringsidkaren har visal sig vara slarvig eller inkompelenl för uppdraget.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 61

Om ell fel skall avhjälpas, bör del ske så snabbt som
möjligt. Näringsid- Fel hos tjänsten karen måsle emellerlid ha en rimlig tid på
sig. Han kanske måste skaffa nytt malerial eller göra andra förberedelser. Med
hänsyn bl. a. lill att lagen skall omfatta en vid krets av tjänster kan denna
lid variera avsevärt från fall till fall. I likhet med ulredningen anser jag
det därför inle lämpligl atl pä denna punkt ställa upp någon mer preciserad
regel än atl elt fel skall avhjälpas inom skälig lid efter det all konsumenien
har gett näringsidkaren lillfälle lill det.

Bedömningen av vad som i det enskilda fallet skall anses
utgöra skälig lid för ett avhjälpande bör kunna göras enligt samma principer
som lillämpas för bedömningen av motsvarande fråga enligt 4 8
konsumenlköplagen. Hänsyn bör sålunda i försia hand las lill förhållandena på
konsumenlens sida, bl. a. hans behov av föremålel för ijänslen i felfritt skick
(se prop. 1973: 138 s. 189). Enligt min mening finns del inle anledning all,
som bl. a. konsumenlverkei har ifrågasatt, siälla upp en snävare tidsfrisl för
det fall all del är näringsidkaren som vill ulnyttja sin rätt aU avhjälpa ett
fel. Utöver vad jag nyss sade om förhållandena på konsumentens sida, vilka
alllid bör tillmätas tyngd vid bedömningen av vad som är skälig lid för ell
avhjälpande, kommer det avgörande för denna bedömning naturiigtvis att bli i
huvudsak den lid som faktiskt måsle beräknas åtgå för näringsidkarens ålgärder
för avhjälpande. Denna tid är densamma vare sig avhjälpandel sker på
konsumenlens eller på näringsidkarens begäran. Kan konsumenien i ell enskill
fall visa alt han kan få felel avhjälpt snabbare på annal håll och alt della
har betydelse för honom, liksom att den lid som går åt för etl avhjälpande gör
att della blir meningslöst för honom, bör della ulgöra sådana särskilda skäl
som enligi del lidigare anförda bör ge konsumenien rätt alt avvisa
näringsidkarens erbjudande om att avhjälpa etl fel.

Eflersom konsumenten har rätt att mol avtalat pris få en
felfri preslalion, bör näringsidkaren naluriigtvis inte ha räll lill
ersällning för sina koslnader för all avhjälpa ell fel. Elt avhjälpande kan
emellertid medföra all även konsumenien ådrar sig kostnader, t. ex. för
transport av föremålel för Uänslen lillbaka lill näringsidkaren. Det måsle
nämligen krävas all konsumenien i skälig omfallning medverkar till ett
avhjälpande genom den lypen av ålgärder, om det gör avhjälpandeförfarandet
enklare och billigare. Enligt min mening är det självklart all konsumenten
aldrig slulligi skall behöva drabbas av några exlra koslnader för själva
avhjälpandet eller vad som har omedelbarl samband därmed, såsom transporter.
Som SHIO - Familjeföretagen och Sveriges köpmannaförbund har förordat bör därför
genom en uttrycklig beslämmelse slås fast att avhjälpandet skall ske utan
kostnad för konsumenien. Härifrån bör dock gälla vissa undanlag, bl. a. för
koslnader som skulle ha uppkommit även om Uänsten från början hade ulförls
felfritt, t. ex. koslnaden för ett sådant byte av delar i en apparat som
näringsidkaren inle tidigare ulfört och inte heller beräknat sig betalning för.
Jag återkommer till detla i specialmoliveringen.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 62

Om
ett avhjälpande av etl fel inle kommer lill slånd - anlingen därför all Fel hos
tjänsten ingen av parierna akiualiserar frågan om avhjälpande eller därför all
näringsidkaren inle är skyldig eller berättigad alt avhjälpa felet - bör
konsumenien ha räll alt på grund av felel göra avdrag på priset eller, under
vissa förutsättningar, häva avtalet. Delsamma bör gälla om felel, när
konsumenien eller näringsidkaren har påkallal ett avhjälpande, inte har
avhjälpts inom skälig tid eller om del på grund av omsländighelerna finns
slarka skäl atl anta att så inte kommer att bli fallet.

Etl
prisavdrag bör i försia hand molsvara vad del koslar konsumenten all få felel
avhjälpi. För en sådan regel lalar redan all della vid tjänster torde vara den
mest praktiska meloden för alt beräkna den minskning av Uänsiens värde som elt
fel medför. Härtill kommer all den angivna beräkningsmetoden synes nalurlig
med hänsyn till att näringsidkaren i regel är skyldig att avhjälpa felet. Om
näringsidkaren vägrar att göra detla eller misslyckas med avhjälpandel, kommer
prisavdraget i allmänhet alt täcka koslnaderna för att låla en annan
näringsidkare avhjälpa felel. Meloden all beräkna prisavdragels storlek på
grundval av vad det kostar konsumenien all få felet avhjälpt bör dock inle vara
lillämplig, om kostnaden för elt avhjälpande är oskäligt slor i förhållande
till felets betydelse för konsumenten. Eftersom näringsidkaren i motsvarande
fall inle är skyldig all själv avhjälpa felet, bör han inte heller vara skyldig
all bära den oskäligl stora koslnaden genom ett prisavdrag. 1 sådana fall bör
prisavdraget i stället besiämmas lill ell belopp som motsvarar felets betydelse
för konsumenten. 1 fråga om den närmare innebörden härav får jag hänvisa lill
specialmoliveringen.

I
en del fall bör konsumenien på grund av ett fel hos tjänsten ha rält alt komma
ifrån avlalel genom all häva detta. Hävning är i regel en belydligi mer
ingripande påföljd än prisavdrag och anses i allmänhel kunna komma i fråga
endasl vid väsenlliga avtalsbrott. Vid fel hos en Uänsl, då näringsidkarens
preslalion redan är ulförd, är hävningspåföljden ofta särskilt slräng mol
näringsidkaren. Hans prestation i form av ulförl arbele kan i allmänhel inle
ålerbäras till honom. Detsamma gäller ofta belräffande del material som han har
tillhandahållit. För atl konsumenien skall få häva måsle därför fordras all
felel är av särskili väsenllig beiydelse. Som ulredningen har föreslagit bör
det krävas att felet medför all konsumentens syfte med Ijänsten i huvudsak är
förfelat.

Vad
som nu har sagls gäller del fallet att tjänsten är utförd i sin helhet. Det kan
emellertid inträffa all konsumenten innan Uänsten har avslutats får anledning
atl misstänka att Ijänslen inle kommer all bli felfri. Skälel lill detta kan
vara att den del av arbelel som redan är utförd har påtagliga brisler.

Om
det på grund av omständigheterna finns starka skäl att anta all tjänsten
sålunda kommer atl bli felaktig, kan del inle utan vidare begäras av
konsumenien att han skall stå fast vid avlalel. Det är uppenbart all del

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 63

för konsumenten kan vara förmånligare att i stället fä
vända sig lill en Fel hos tjänsten annan näringsidkare som kan förväntas utföra
ett felfritt arbete. Konsumenten bör därför i den angivna silualionen ha rätt
alt häva på grund av del fel som tjänsten måste antas komma att bli behäftad
med. Eflersom det är fråga om hävning bör del dock krävas alt det förväntade
felet är på vissl säll väsentligt.

1 enlighet med vad ulredningen har framhållit bör man
härvid skilja mellan olika situationer. Det kan länkas atl konsumenten
visserligen vill avbryta avtalsförhållandet för framtiden men atl han är beredd
alt betala för vad som redan har ulförts av ijänslen. En sådan hävning
beträffande den återstående delen av Uänsten bör konsumenien vara berättigad
lill. om del förvarnade felel är av väsenllig betydelse för honom. För alt
konsumenten skall få häva avtalet i dess helhet - således även för redan
utförd del - bör däremot i enlighet med det tidigare anförda krävas att felel
medför att syftet med tjänsten i huvudsak är förfelat.

All ell avtal hävs innebär alt parternas förpliktelser
enligt avtalet faller bort. 1 den mån båda eller endera av parterna har
uppfyllt sina förpliktelser, skall preslalionerna återgå. Dessa principer bör
gälla även när konsumenten häver ell avtal om en ijänsl i dess helhet.

Som tidigare har framhållits är det vid Uänsler emellertid
ofta inte möjligt alt åierbära näringsidkarens prestation av arbete och
material. Etl ulfört målningsarbete kan nämnas som belysande exempel. I sådana
fall bör näringsidkaren, som är den som har gjort sig skyldig lill
avtalsbrottet, i princip få slå för föriusten. Konsumenten bör vara befriad
från betalningsskyldighet enligt avtalet och berättigad att återfå vad han
eventuellt redan har betalt, Irols alt näringsidkaren helt eller delvis inte
återfår sin prestation. Detla bör gälla inte bara när det är omöjligt all
åierbära vad näringsidkaren har presterat utan också - i princip - i den mån
ett återslällande skulle medföra koslnader eller olägenheler av beiydelse för
konsumenien. Lika litel som vid avhjälpande skall konsumenien nämligen behöva
underkasta sig bördor av betydelse för atl kunna utnyttja de påföljder som
slår honom lill buds vid fel hos Uänsten. Jag vill erinra om att omöjligheten
eller svårighelen alt åierbära näringsidkarens preslation har beaklats redan
när del gällt atl bestämma förulsällningarna för alt konsumenien skall få häva
avtalet i dess helhet.

Vid fel hos Uänsten bör konsumenten även ha rätl alt till
säkerhel för sina anspråk på grund av felet hålla inne belalningen för
ijänslen. Härigenom får konsumenten bl. a. etl påtryckningsmedel mot
näringsidkaren för att förmå denna all avhjälpa felet. Konsumenien bör dock
inle ha rätl alt hålla inne en slörre del av belalningen än som fordras för alt
ge honom säkerhet för hans anspråk på grund av felel, inbegripet eventuelll
skadeståndsanspråk (se avsnill 2.6.1).

Som jag har slagit fast redan i avsnitt 2.1.5 bör de nu
förordade reglerna rörande påföljder för fel hos tjänsien vara tvingande lill konsumenlens
förmån.

2.4.6
Reklamation

Fel hos tjänsten

Mitt förslag: Om konsumenien vill åberopa atl ijänsten är
felaklig, skall han reklamera inom skälig lid efler del all han märkl eller
bort märka felel. Gör konsumenien inte del, förlorar han rätten all åberopa
felel. DeUa gäller dock ej, om näringsidkaren har handlat i strid mot tro och
heder.

Utredningens förslag: Överensslämmer i huvudsak med milt
förslag. Ulredningen föreslår dock elt undanlag även för del fall all näringsidkaren
har förfaril grovt vårdslöst (se betänkandet s. 282-289 och 296-297).

Remissinstanserna: Utredningens förslag godias allmänt (se
hil. 3 avsnitt 9).

Skälen för mitt förslag: Inom avtalsrätten gäller i
allmänhet all den part som anser att motpartens prestation inte är avtalsenlig
och som därför vill göra någon påföljd gällande måste inom skälig lid
underrätta motparten om förhållandet (reklamera). En reklamationsskyldighel av
denna innebörd har på olika områden kommit lill uttryck i särskilda lagregler.
Av intresse i detta sammanhang är framför allt bestämmelsen i 11 §
konsumenlköplagen. Enligt denna beslämmelse skall köparen, om han vill göra
gällande någon befogenhel på grund av fel i en vara, underrätta säljaren om
felet inom skälig lid efter det att han märkt eller bort märka detta.

Enligi min mening bör en molsvarande beslämmelse om
reklamalions-skyldighel tas in i konsumenttjänstlagen. Om konsumenten vill
åberopa atl ijänsten är felaktig, skall han alltså reklamera inom skälig tid
efter del att han märkt eller bort märka felet. Frågan huruvida konsumenten
"bort märka" etl fel beror bl. a. av vilka krav som ställs på
konsumenien når del gäller all undersöka resullalel av ijänslen. Som jag skall
älerkomma till i specialmoliveringen bör några stränga anspråk inle ställas upp
på denna punkt.

1 likhet med vad som gäller enligt konsumenlköplagen bör
det vara tillräckligt atl konsumenten avger en s. k. neutral reklamalion. Detta
innebär alt konsumenien inte i reklamationsmeddelandet behöver ange vilkel
eller vilka anspråk han ämnar framställa på grund av felel. Av reklamationen
bör dock framgå att konsumenien inle godtar resullalel av ijänslen, liksom i
vilket avseende han anser all tjänsien är felaklig (jfr prop. 1973: 138 s.
252). Lika litet som i konsumenlköplagen bör det i konsumenttjänstlagen
ställas upp något krav på att reklamation skall ske i viss form. Den bör alltså
kunna göras såväl munlligen som skriftligen.

Beslämmelsen om reklamation vid fel bör vara tvingande
lill konsumentens förmån. Näringsidkaren skall alltså inte vid ett avtal om en
tjänst kunna binda konsumenien vid strängare föreskrifter om reklamalion, t.
ex. atl reklamalion måsle ske i viss form eller atl reklamationsfrisien begränsas
till en oskäligt kort tid.

Följden av
alt konsumenten inte iakttar sin skyldighet atl reklamera inom skälig tid bör.
liksom enligt II
8 konsumenlköplagen,
vara att han föriorar rällen all göra gällande de olika befogenheler som annars
skulle lillkomma honom på grund av del akluella felel. Delta bör dock inle
gälla om näringsidkaren har handlat i slrid mol iro och heder. t. ex. genom all
förtiga ell för honom känl fel hos Uänslen. 1 sådana fall skulle del närmast
framstå som stötande, om näringsidkaren skulle kunna gä fri från felansvar
genom att åberopa alt konsumenten har reklamerat för sent (jfr 53 S köplagen).

Något
molsvarande undantag bör däremot inte uppställas för del fall att felet beror
på all näringsidkaren har jörjarii grovi vårdslöst Elt sådant undanlag, som föreslagils
av utredningen, lorde främst vara motiverat om man ställer stränga krav på att
konsumenien på sin sida skall undersöka resultatet av näringsidkarens
prestation, så atl konsumenien kan gå miste om rätten att åberopa etl fel
därför alt han inte gjort en tillräckligt noggrann undersökning. Som jag
tidigare sade bör emellertid några sådana stränga krav inte gälla vid
konsumenttjänster.

Fel hos tjänsten

s. 66 Kontrollera mot PDF

2.4.7 Preskriplion

Mitt förslag: Konsumenlens rält att åberopa atl Uänsten är
felaklig gär förlorad (preskriberas), om han inie har reklamerat felet inom två
år eller, vid arbele på fasta saker, inom tio år efter del att uppdraget
avslulades. Har näringsidkaren handlal i slrid mot tro och heder gäller alltid
en preskriptionstid av tio år.

Utredningens förslag: I stället för olika
preskriptionstider vid skilda lyper av ijänster föreslås en generell
preskriptionstid på två år, från vilken dock undantas vissa s. k. dolda fel
saml fall då näringsidkaren har handlal i strid mot tro och heder eller grovt
vårdslöst (se belänkandel s. 292-297).

Remissinstanserna: Ulredningens förslag kritiseras av
flertalel remissinstanser från skilda utgångspunkter. Föreirädare för
näringslivel anser alt preskriptionstiden inle ulan starka skäl bör sällas
längre än ell år. Såväl dessa som andra remissinslanser kritiserar vidare
undantaget för dolda fel, vilket anses vara alltför omfattande och obestämt. En
del remissinslanser ifrågasätter om man inle i slällei för etl undantag för
dolda fel bör ha en längre preskripUonsUd för ijänsler avseende arbete på fasl
egendom o.d.. där problemet med dolda fel kan ha störst aktualitet (se bil. 3
avsnitt 9).

Skälen för mitt förslag: Att en tjänsl är felaktig torde
konsumenien i flertalel fall märka eller åtminstone böra märka redan när uppdragel
avslulas eller inom en inle alltför lång lid därefier. Givelvis kan dock ett
fel i undanlagsfall ha funniis redan vid den lidpunkl som normall är avgörande
för felbedömningen ulan all det blir märkbart förrän kanske lång Ud senare.
5 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 110

Prop. 1984/85:110 66

Möjligheten
av atl en Uänsl är behäftad med ett sådant s.k. dolt fel Fel hos tjänsten
innebär ett osäkerhetsmoment för näringsidkaren. Del är naturligt att denne
efter hand som tiden går får etl alll starkare behov av att kunna betrakta
avtalsförhållandet som definitivt avslutat, så att han inte längre behöver
räkna med att drabbas av anspråk på gmnd av della. Från allmän synpunkt är det
även angeläget alt begränsa antalet ivisler rörande förhållanden som ligger
alltför långt tillbaka i liden. Sådana tvister medför ofta betydande
bevisproblem och kan därmed bli oproportionerligt resurskrävande för både
parterna och samhällel.

Dessa
i viss mån sammanfallande intressen har i köprätlsligl sammanhang beaklats
genom all del såväl i köplagen (54 8) som i konsumenlköplagen (118) har
införts bestämmelser om en längsta tid - en preskripUonsUd - inom vilken
köparen måste ha reklamerat på grund av etl fel för att kunna göra felpåföljder
gällande. Efler utgången av preskriptionstiden utesluts alltså även möjlighelen
att göra gällande påföljder för dolda fel. Preskriptionstiden är enligt båda
lagarna f.n. ell år, räknal från del all köparen mottog gödsel (varan). Regeln
i 11 8 konsumenlköplagen skiljer sig från bestämmelsen i 54 8 köplagen framför
alll genom atl den är tvingande till konsumenlens förmån. Vid konsumentköp kan
preskriptionstiden för felanspråk alltså inte förkortas men väl förlängas
genom avtal (se prop. 1973: 138 s. 252).

Inom
det område som konsumenttjänstlagen är avsedd all omfatta torde f.n., i
avsaknad av särskild lagstiftning, konsumentens rätl att framställa krav på
gmnd av att en Uänsl är felaklig inte preskriberas Udigare än som följer av
allmänna regler om preskription av fordringar (se betänkandet s. 286-287).
Detta innebär att preskriplion enligt den numera gällande preskriptionslagen
(1981:130) inte inträder förrän efler lio år. Bestämmelserna i denna lag om en
allmän lioårspreskription hindrar emellertid inte att en kortare
preskriptionstid bestäms genom avtal. Denna möjlighet har också i viss
omfattning utnyttjats inom konsumenltjänstområdel (se betänkandet s. 288- 289).

Bestämmelser
om preskription av anspråk på grund av fel innebär endast all det sätts en
yttersta gräns för den tid inom vilken konsumenten kan göra sådana anspråk
gällande. Frågan huruvida näringsidkaren är ansvarig för en brislfällighet som
visar sig och reklameras under preskriptionstiden avgörs enligt felreglerna i
övrigt. Konsumenten måste alltså i princip styrka att bristfällighelen beror på
etl fel som förelåg redan vid den lidpunkt som är avgörande för
felbedömningen, dvs. i allmänhet då uppdraget avslulades. Delta blir
naturiigtvis alll svårare efler hand som tiden går.

Med
hänsyn till det nu sagda är del uppenbarl alt den allmänna preskriptionstiden
av lio år är längre än vad som är nödvändigt och rimligt när det gäller anspråk
på grund av fel vid de flesta vanliga konsumentUänsler. Denna tid innebär också
att del f.n. finns en omotiverad skillnad mellan konsumenttjänster och
konsumenlköp.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 67

Näringsidkarens
intresse av atl efler förioppel av en kortare tid kunna Fel hos tjänsten
betrakta avtalsförhållandet som avslutat kan visserligen tillgodoses genom
avtal om preskriptionstid. Å andra sidan gäller beträffande konsumenttjänster
samma behov som vid konsumenlköp av atl genom tvingande beslämmelser skydda
konsumenten mot avlalsvillkor om en alltför kort preskriptionstid.

Jag
anser därför atl konsumenttjänstlagen bör innehålla tvingande regler om en minsta
preskriptionslid som för normalfallet är kortare än den nuvarande dispositiva
tioårstiden. När man skall bestämma denna tid är det enligt min mening
naturiigl atl i första hand anknyta Ull motsvarande regel för konsumentköp. Del
synes inte finnas någol bärande skäl för att en konsument skall ha vare sig
kortare eller längre tid på sig för all åberopa etl fel om han exempelvis låter
reparera en bil eller bygga om en båt än han skulle ha hafl om han i stället
hade köpt bilen eller båten.

1
direkfiven för konsumentköpsutredningen (Dir. 1977:83) har dåvarande chefen
för jusliUedepartemenlet närmasl utgått från all den nuvarande ettåriga
preskriptionstiden för felanspråk vid konsumenlköp bör förlängas till i vart
fall två år. Detta skall ses mot bakgrund av all köplagsutredningen i sill
slutbetänkande (SOU 1976:66) Köplag föreslog atl preskriptionstiden vid såväl
konsumenlköp som andra köp skulle föriängas från etl lill två år. Som skäl för
detta anförde köplagsutredningen bl. a. alt köp numera ofta avser gods av
sådani slag att man måsle räkna med att fel kan visa sig först ganska lång lid
efter det atl godset har tagits i bruk (se SOU 1976:66 s. 327 och 357). Sedan
köplagsutredningen avgav silt slutbetänkande och direkfiven för
konsumentköpsutredningen utfärdades har i 1980 års Wien-konvention om
inlernaiionella köp, vilken har underlecknals av bl. a. Sverige, den
disposiiiva preskriptionstiden för köparens rätt all åberopa fel i gödsel salls
lill två år (Art. 39 mom. 2). Det kan även nämnas alt man i Norge redan år 1974
genomförde en förlängning av preskripiionsliden för felanspråk vid
konsumentköp och andra köp från etl lill två år.

Enligt
min mening är de skäl som köplagsutredningen anförde för en förlängning av
preskripiionsliden för felanspråk bärande. Detla bör vara avgörande när del
gäller alt nu bestämma en kortaste preskriptionstid för anspråk på grund av fel
hos konsumenttjänster. Sådana anspråk bör alltså preskriberas tidigast efter
två år. En molsvarande preskriptionstid bör samtidigt uppställas för
konsumenlköpens del (se avsnill 2.12.1).

En
regel om två års preskriptionslid kan emellertid inle gälla utan undantag inom
hela del område som konsumenttjänstlagen är avsedd atl omfatta. Hänsyn måste
las till atl lagen skall täcka etl vidsträckt fäll av Uänster, bl. a. arbelen
av betydande omfallning på fasl egendom, byggnader och andra anläggningar. Det
är givet atl problemet med dolda fel, vilka kan framkomma försl efter en
avsevärd tid, har en helt annan aktualitet och ofta också en hell annan ekonomisk
betydelse vid sådana arbelen än när det gäller arbele på lösa saker. Vid sidan
av ny-, om- och tillbyggnads-

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 68

arbelen
behöver bara nämnas sådana arbelen som revetering eller målning Fel hos
tjänsten av byggnader, omläggning av hustak och nedläggning av rör eller andra
ledningar under mark.

För
denna typ av tjänster är en tvåårig preskriptionstid avseende anspråk på gmnd
av fel hos ijänslen uppenbariigen för kort. Det kan räcka exempelvis med två på
varandra följande milda eller snöfattiga vintrar för att elt allvarligt fel
skall förbli dolt under mer än två år.

Konsumenlljänslulredningen
har sökl lösa della problem genom alt från regeln om en tvåårig
preskriptionstid göra undanlag för vad som skulle kunna kallas "särskilt dolda"
fel, nämligen sådana fel som inle visat sig under tvåårstiden och inle heller
rimligen kunnat upptäckas under denna tid. Undantagsregeln skall enligt
förslaget gälla vid alla Uänster som faller under lagen. Utredningen har dock
räknat med att den får praktisk betydelse främsl vid byggnadsarbeten o.d.

Ulredningens
förslag på denna punkt har vid remissbehandlingen utsatts för åtskillig krilik.
För egen del kan jag hålla med de remissinstanser, bl. a.
konsumentköpsutredningen, som anser all innebörden av den föreslagna
undantagsregeln är svårgripbar och att regeln i själva verkel måste bedömas
leda till så omfattande undantag från tvåårsregeln atl denna regel blir
praktiskt laget meningslös. Den skulle nämligen få betydelse endast för fel som
- trots att de inte visat sig och inte heller bort märkas under tvåårstiden -
ändå rimligen kunnat upptäckas under denna tid. Under alla förhållanden är det
tydligl att en undantagsregel av del slag som utredningen har förordat kan ge
upphov till betydande tillämpningsproblem och onödiga tvister. Därmed
bortfaller den väsenlliga fördelen med preskriptionsregler överhuvud laget,
nämligen just all de skall förhindra tvister efter utgången av en viss tid.

För
alt regler om preskriplion av felanspråk skall ha någon verklig funktion att
fylla bör de enligt min mening bygga på enkla kriterier, så alt man i
möjligaste mån undviker tvister rörande den grundläggande frågan huruvida
reglerna är tillämpliga i ett visst fall eller inte. Den mest ändamålsenliga
lösningen är därför enligt min mening att man från den föreslagna regeln om en
tvåårig preskriptionstid gör undantag för vissa slags tjänster, vid vilka man
typiskt sett måste räkna med att ett fel kan komma att visa sig först efter en
betydligt längre lid. Della gäller, i enlighet med vad jag har sagt tidigare,
tjänster som innebär arbele på fast egendom o.d. En undantagsregel som tar
sikle på dessa slags Ijänsler motsvarar i princip den som det norska
forbrukertjenesteutvalget har föreslagit i sitt betänkande (NOU 1979:42)
Forbrukertjenester. Enligt detta förslag skall nämligen en längre
preskriptionstid än två år gälla vid ijänster som innebär arbete på fasl
egendom.

En
preskriptionslid som för dessa fall anknyter lill del rättsliga begreppet
"fast egendom" skulle dock leda lill vissa mindre tilltalande konsekvenser.
Sålunda hänförs bl. a. tvättmaskiner, diskmaskiner, spisar och

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 69

kylskåp lill fasl egendom, om de ägs av den som äger
fastigheten där de är Fel hos tjänsten installerade (2 kap. 2 8 jordabalken),
medan de är atl betrakta som lösa saker om de ägs av någon annan än
faslighelsägaren, t. ex. av en hyresgäst (2 kap. 4 8 jordabalken). Förtjänster
som innebär arbele på sådana föremål skulle alltså, om man anknyter lill
begreppel fast egendom, gälla en ivåårig preskriptionstid i vissa fall och en
längre preskriptionstid i andra fall, beroende på vem som äger själva
fastigheten (se också 2 kap. 5 8 jordabalken). En lämpligare lösning är i
stället all ulforma regeln om en längre preskriptionstid så all den omfattar
alla tjänster som innebär arbele på fasta saker.

I fråga om preskriplionslidens längd för hithörande fall
kan nämnas all del norska forbrukertjenesteutvalget för arbelen på fast egendom
har föreslagil en preskriptionstid av fem år. KonsumentUänslulredningen har
däremol ansett atl den allmänna preskripiionsliden av tio år bör gälla belräffande
anspråk på gmnd av sådana "särskilt dolda" fel som avsågs med den av
utredningen föreslagna regeln om undanlag från Ivåårspreskriptionen. Enligt
Svenska Teknologföreningens år 1972 reviderade Allmänna beslämmelser för
byggnads-, anläggnings- och inslallationsenlreprenader (AB 72) gäller att
entreprenören kan hållas ansvarig för dolda fel under den allmänna
preskriptionstiden tio år. Sedan den i regel betydligt kortare garantitiden
har löpt ut gäller detla dock endast i den rnån felet visas ha sin grund i grov
vårdslöshet av entreprenören.

Enligt min mening kan en preskriptionstid av tio år inle
anses vara alltför lång för de fall som det här är fråga om. Fel i
byggnadsarbeten m. m. kan i olyckliga situationer mycket väl förbli dolda under
högsl avsevärd lid samt, när de visar sig, medföra allvarliga ekonomiska
följder för den enskilde konsumenten för den händelse kostnaderna för
avhjälpande m. m. skulle stanna på denne. Samtidigt bör framhållas att en regel
som medger atl konsumenten vid dessa slags tjänster kan göra gällande
felanspråk under en tid av tio år torde komma att aklualiseras endasl i
undantagsfall. Vanligen lorde nämligen även vid dessa tjänster eventuella fel
märkas eller åtminstone böra märkas inom en kortare tid. Det behöver därför
inte befaras all en preskriptionstid av tio år kommer alt leda lill några nämnvärda
fördyringar av detta slags tjänster.

Sammanfallningsvis förordar jag att preskriptionstiden vid
tjänster som innebär arbele på fasta saker bestäms till lio år.

Del finns enligt min mening inle anledning alt komplicera
regelsystemet genom bestämmelser som t. ex. efter uigången av en viss kortare
lid begränsar näringsidkarens ansvar i hithörande fall till all avse endasl fel
som beror på grov vårdslöshel från hans sida eller fel som är särskilt
väsenlliga. Som tidigare framhållils ankommer del på konsumenien att visa att
en uppkommen brislfällighet beror på ett fel som förelåg redan vid den tidpunkt
som är avgörande för felbedömningen, dvs. i allmänhel då uppdraget avslulades.
Redan de med tiden ökande bevissvårighelerna

lorde
därför medföra atl en konsument efter någon längre Ud knappasl kommer atl göra
gällande felanspråk annat än i lämligen klara läll eller i fall som är av
slörre betydelse för honom.

Såväl
den tvååriga som den tioåriga preskriptionstiden bör räknas från den tidpunkt
då uppdragel avslulades. Denna uigångspunkt för preskriplionslidens beräkning
bör gälla även belräffande felanspråk som grundas på en garanli.

Beslämmelserna
om preskription bör, som lidigare har nämnls, vara tvingande lill konsumentens
förmån. Näringsidkaren skall alltså inte genom avtal kunna förkorta den
preskripUonsUd som enligt lagen skall gälla för den aktuella ijänslen. Däremol
bör preskriptionstiden kunna förlängas genom avtal, t.ex. genom en garanti
eller liknande utfästelse från näringsidkarens sida. Jag ålerkommer i
specialmoliveringen lill vissa frågor beträffande preskriplion av felanspråk i
garantifall.

1
föregående avsnill har slagils fasl all näringsidkaren inte lill sill fredande
skall kunna åberopa all konsumenten har underlålil atl reklamera inom skälig
lid efler det alt han märkl eller bort märka elt fel, om näringsidkaren har
handlal i strid mot tro och heder.

När
det gäller sådana tjänster för vilka jag här har förordat en preskriptionslid
av tio år är det enligt min mening inle påkallat med etl motsvarande undantag
från näringsidkarens möjlighet all åberopa att preskriplion har inträtt.
Annorlunda förhåller det sig beträffande tjänster vid vilka enligt förslagel
skall gälla den kortare preskriptionstiden två år. I dessa fall bör göras ett
undanlag från regeln om Ivåårspreskription för den händelse näringsidkaren har
handlal i strid mot tro och heder (jfr 54 8 köplagen). Ett sådani undantag
lorde, om annat inte sägs, leda liil att konsumenlens anspråk i de berörda
fallen skulle preskriberas enligt de allmänna reglerna om lioårspreskription i preskriplionslagen
(jfr Almén- Eklund, Om köp och byte av lös egendom, 1960, s. 733). Enligt min
mening är det emellertid i tydlighetens inlresse bättre att i
konsumenttjänstlagen ta in en beslämmelse som direkl reglerar
preskriptionstidens längd i de nu diskuterade undantagsfallen.
Preskriptionstiden bör här bestämmas till tio år, räknal från samma
utgångspunkt som den som gäller för preskriptionsreglerna i övrigt.

Dröjsmål på näringsidkarens sida

2.5
Dröjsmål på näringsidkarens sida

2.5.1
Vad som avses med dröjsmål

Mitt
förslag: Dröjsmål på näringsidkarens sida föreligger, om uppdraget inle har
avslutals inom den tid som följer av avtalet eller, om någon tid inte har
avtalals, inom den lid som är skälig med hänsyn särskilt till vad som är
normalt för en tjänst av samma art och omfattning. Dröjsmål på näringsidkarens
sida föreligger också, om han inte iakttar en överenskommen tid för påböljande
av tjänsten eller för arbetets framskridande.

Prop.
1984/85:110 71

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med milt
förslag. Dröjsmål på Beträffande försenat påbörjande av tjänsien o.d. har
utredningen dock näringsidkarens sida föreslagil regler som delvis avviker
från departementsförslaget (se betänkandet s. 219-224 och 321-325).

Remissinstanserna: Ulredningens förslag godtas allmänl (s
bil. 3 avsnill 5 och 10).

Skälen för mitt förslag: Näringsidkaren är inle bara
skyldig alt ulföra tjänsten så att resultatet av denna blir fritt från fel. En
andra huvudförpliktelse för honom är att se till att tjänsien blir utförd i
räll lid. Ett dröjsmål med utförandet av tjänsten kan i praktiken medföra
betydande nackdelar för konsumenten, som då bör ha räll atl göra gällande olika
befogenheler mot näringsidkaren. Bl. a. aklualiseras frågan om konsumentens möjligheter
atl genom hävning hell eller delvis frigöra sig från avlalel med näringsidkaren
för atl eventuellt låta en annan näringsidkare ulföra eller fullfölja del
arbele som Uänslen avser.

F.n. råder en viss osäkerhet om vilka krav som kan ställas
på näringsidkaren när det gäller tiden för utförandet av en Uänsl.
Följaktligen är det också oklart, när konsumenten kan göra gällande olika
befogenheter på grund av dröjsmål på näringsidkarens sida. Det är givet alt
denna oklarhet är till nackdel för konsumenterna. KonsumenlUänsllagen bör
därför innehålla vissa uttryckliga bestämmelser om när dröjsmål skall anses
föreligga på näringsidkarens sida.

Utgångspunkten bör vara att del står parterna fritt atl
själva genom avtal reglera inom vilken tid uppdragel skall vara avslulat. Del
finns en mängd omständigheter som har betydelse för denna fråga och som
parterna i samförstånd kan vilja ta hänsyn lill. Här behöver bara nämnas sådana
faktorer som konsumentens möjligheter att avvara föremålel för Ijänslen och arbetsbeläggningen
hos näringsidkaren. 1 regel torde konsumenien redan när han beställer en ijänsl
ägna uppmärksamhet ål lidsfaklorn och kunna ta lill vara sina intressen i detla
avseende, åtminstone när det gäller all primärt bestämma den tidpunkt då
tjänsten skall vara klar.

De problem från konsumentsynpunkt som aktualiseras av en
grundläggande regel om avtalsfrihet hänger samman främsl med atl
näringsidkaren kan tänkas utnyttja silt överläge och sin större erfarenhet lill
all göra förbehåll om rätl lill tidsförlängning i olika situationer som för
konsumenten kan vara svåra all överblicka. Etl sådant förbehåll kan av olika
anledningar framstå som oskäligt mol konsumenten. Del kan t. ex. ge näringsidkaren
rätl till elt obestämt eller orimligl långt uppskov eller ge rätl lill
lidsförlängning på grund av omständigheler som inte skäligen bör godias i
sammanhanget. Som har framhållils i avsnitten 2.1.5 och 2.3.3 skyddas
konsumenten emellertid genom den allmänna förmögenhetsrätlsliga generalklausulen
i 36 8 avtalslagen mot etl sådani missbruk av den principiella avtalsfriheten.
Till detla kommer atl ingripanden mol oskäliga avtalsvillkor i bl. a.
standardavtal kan ske med stöd av avtalsvillkorslagen. Jag anser

Prop.
1984/85:110 72

därför inte atl det finns behov av all genom några
särskilda bestämmelser i Dröjsmål på konsumenttjänstlagen begränsa
avtalsfriheten när det gäller atl bestämma näringsidkarens sida tiden för
uppdragets slutförande.

Har parterna träffat avtal rörande liden skall detla
alltså i allmänhet gälla. Uppdraget skall då vara avslutat inom den tid som
följer av avtalet. Åsidosätter näringsidkaren sin skyldighet i della hänseende
föreligger dröjsmål på hans sida.

För det fall att parterna inle har träffat någol avtal om
den tid inom vilken uppdraget skall vara avslulat bör lagen tillhandahålla en
normalregel, vilken alltså blir av disposiiiv karaktär. En sådan regel måste
bli ganska allmänt hållen, bl. a. med hänsyn till atl lagen kommer atl omfatta
en mångfald tjänster av olika slag. Del är inte ändamålsenligt alt söka ställa
upp några bestämda tidsfrister för olika fall. Man får lämna utrymme för en
viss skönsmässig värdering med hänsyn lill omsländighelerna i del enskilda
fallet.

En dispositiv regel rörande liden för utförandet av en
tjänst bör bygga på all såväl konsumenten som näringsidkaren, när annal inte
har sagls, skall kunna utgå från att uppdragel skall vara avslulal inom den tid
som är normal för en tjänsl av ifrågavarande art och omfattning. Sett från
konsumentens synpunkl innebär detla atl han skall kunna räkna med i stort sell
samma lidsålgång för att få Uänslen ulförd vare sig han vänder sig till den ene
eller den andre näringsidkaren. Han skall alltså inte behöva finna sig i atl
arbelel lar särskilt lång lid beroende på den enskilde näringsidkarens
individuella förhållanden utan atl detla har gjorts klart från början. På
molsvarande sätl skall näringsidkaren kunna räkna med alt han har normal tid
till sitt förfogande för att utföra tjänsten, om annat inle kan anses avtalat.

Man kan emellertid inte begränsa blickfältet enbart till
vad som är normall för en Uänsl av del akluella slaget. Många Uänster är
beroende av sådana yttre förhållanden som t. ex. vädret. Tidsålgången för en
tjänst kan vidare påverkas av sådana händelser av force majeure-karaklär som omfattande
arbetskonflikler eller naturkatastrofer m. m. I den mån förhållanden eller
händelser av nu nämnl slag medför alt det inle skäligen kan krävas alt
uppdraget är avslulal inom den lid som annars skulle vara normal, bör detta
kunna beaklas när det gäller atl avgöra om näringsidkaren har gjort sig
skyldig lill dröjsmål. Som jag skall återkomma till i specialmotiveringen bör
detla dock i princip gälla enbart om konsumenten hade fåll räkna med en
liknande lidsutdräkt även hos andra näringsidkare under molsvarande
förhållanden.

Den omständigheten att hänsyn sålunda i viss mån bör få
tas till yttre förhållanden m. m. innebär dock inte att näringsidkaren någonsin
bör ha mer än en skälig lid på sig för att fullfölja uppdragel.

De beslämmelser som nu har förordats har omedelbart sikle
endast på tiden för uppdragets avslulande. Indirekt får de naturiigtvis också
viss

betydelse för frågan när
utförandel av tjänsien skall påbörjas av näringsidkaren. Om det inle följer av
avtalet att tjänsien skall påbörjas vid en angiven tidpunkt eller vid
anfordran, är näringsidkaren skyldig att utan särskild uppmaning från
konsumenlens sida påböija Ijänsten i sådan lid alt uppdragel kan avslutas i
rätt Ud.

Har parterna emellertid
kommil överens om när tjänsten skall påbörjas är näringsidkaren självfallel
skyldig att iaktta en sådan överenskommelse, som ibland kan vara av slor vikl
för konsumenten. Om näringsidkaren inte gör del, bör detla enligt min mening
räknas som ett dröjsmål på näringsidkarens sida. Detsamma bör gälla, om
näringsidkaren inle iakttar en överenskommen lid om arbelels framskridande,
l.ex. om all en viss del av Uänsten skall påbörjas eller vara färdig vid en
viss angiven lidpunkt.

Vad som nu har sagls om
dröjsmål på näringsidkarens sida bör givelvis inte gälla, om förseningen beror
på något förhållande på konsumentens sida.

Dröjsmål på näringsidkarens sida

2.5.2 Påföljder vid dröjsmål

Mitt
förslag: Vid dröjsmål på näringsidkarens sida kan konsumenten välja mellan att
kräva atl näringsidkaren utför tjänsten och atl häva avtalet helt eller för
återstående del. För rätlen att häva fordras dock alt dröjsmålet är väsentligt.
Och för rätten atl kräva ulförande av tjänsten fordras att del inte medför olägenheter
eller kostnader för näringsidkaren som är oskäligl slora i förhållande till
konsumenlens inlresse av atl avlalel fullföljs. Konsumenien kan vidare hålla
inne betalning Ull säkerhet för sina anspråk på gmnd av dröjsmålet.
(Beträffande konsumentens rätl lill skadeslånd se avsnitt 2.6.1).

Utredningens
förslag: Överensslämmer i huvudsak med mitl förslag (se belänkandet s.
331-344).

Remissinstanserna:
Ulredningens förslag godias allmänl (se bil. 3 avsnill 10).

Skälen
för mitt förslag: Vid dröjsmål på näringsidkarens sida kan den faktiska
situationen te sig på olika sätt när frågan om konsumenlens befogenheter på
gmnd av dröjsmålet aktualiseras.

Läget
kan sålunda till en början vara del att Uänsten vid den nämnda tidpunkten inte
ens har påbörjats eller att det återstår en slörre eller mindre del alt utföra.
Dröjsmålet i och för sig medför givetvis inte att näringsidkarens förpliktelse
atl utföra den avtalade Ijänsten bortfaller. 1 dessa senare fall bör
konsumenten därför i princip kunna hålla fast vid avlalel och påfordra atl
näringsidkaren ulför eller fullföljer tjänsten. Det kan emellertid tänkas att
fullföljandet av Uänsten för näringsidkaren skulle medföra kostnader eller
olägenheler som är så stora att de framstår som oskäliga i förhållande lill
konsumenlens inlresse av atl avtalet fullföljs. I ett sådant

Prop.
1984/85:110 74

fall bör det gälla ett undanlag från näringsidkarens
skyldighel att prestera Dröjsmål på

in natura som i princip moisvarar det i avsnitt 2.4.5
föreslagna undantaget näringsidkarens sida

från hans skyldighet att avhjälpa ell fel hos Uänslen. Jag
får därför hänvisa

till vad som har anförts i del nämnda avsnittet.

Konsumenien bör vid dröjsmål på näringsidkarens sida
vidare ha räll att, i stället för att påfordra atl avtalet fullföljs, under
vissa förutsättningar frigöra sig från avtalet genom hävning.

Som har berörts i avsnitt 2.4.5 bör del för konsumentens
rält atl över huvud taget häva vara en grundläggande förutsättning att
näringsidkarens kontraktsbrott, dvs. i delta fall dröjsmålet, är av väsenllig
beiydelse för konsumenten. Detta bör också vara en tillräcklig fömtsättning, om
konsumenten vill häva avtalet endast beträffande den del av Uänslen som eventuelll
återstår att ulföra när frågan om hävning aklualiseras. Har ijänsten då inle
ens påbörjats, blir del i ell sådani fall givelvis fråga om hävning av avlalel
i dess helhel.

Om konsumenien däremol - för all undgå
betalningsskyldighet - vill häva avtalet när ijänslen har slutförts, faslän för
sent, eller vill häva avtalet inte bara beträffande återstående del ulan även
belräffande redan utförd del, gör sig samma synpunkter gällande som i fråga om
hävning på grund av fel hos Uänsten. Som har framhållits i avsnitt 2.4.5 kan en
hävning som omfattar även vad som redan har utförts av tjänsten drabba
näringsidkaren hårt, eftersom hans prestation av arbete och material ofta inte
kan ålerbäras till honom. Av praktiska skäl bör man visserligen kunna bortse
från detta problem när endast en obetydlig del av tjänsten har utförts. 1 del
fallel bör konsumenien alltså kunna häva avtalet i dess helhet - dvs. även
belräffande den del som har utförts - så snart dröjsmålet är av väsentlig
betydelse för honom. Om mer än en obelydlig del av Uänslen har utförts, bör
konsumenten däremot beträffande den del som har uiföits få häva endast om
syftet med tjänsten i huvudsak är förfelat. Detla strängare krav på dröjsmålets
betydelse för konsumenien kommer sålunda alllid all gälla i den inledningsvis
berörda situationen all Ijänslen, när frågan om hävning aktualiseras, är i sin
helhel utförd fastän detta har skett för senl.

Det nu anförda bör i princip gälla såväl dröjsmål med
uppdragets avslutande som dröjsmål bestående i att näringsidkaren inle iakttar
en överenskommen lid för påbörjande av tjänsien eller för arbelels
framskridande (se avsnitt 2.5.1). Jag återkommer närmare lill hithörande frågor
i specialmoliveringen.

Till skillnad från vad jag lidigare har föreslagit i fråga
om avhjälpande av fel bör näringsidkaren vid dröjsmål inle ha rätl all
fullfölja ijänslen för all undgå eller begränsa andra påföljder för dröjsmålet.
Silualionen är här en annan än vid fel hos ijänslen. Om elt fel avhjälps,
föreligger inle längre något på felet grundat intresse för konsumenten alt få
göra prisavdrag eller häva. Sedan ett dröjsmål har blivit av väsentlig
betydelse för konsumenten, så att denne har rätl all häva, kan emellertid den
olägenhet som

därigenom
har uppkommil för konsumenien inte alllid botas genom alt Dröjsmål på näringsidkaren
fullföljer ijänslen. En annan sak är all näringsidkaren, näringsidkarens
sida sedan han har råkal i dröjsmål, ibland lorde hinna påbörja eller ulföra
Ijänslen innan dröjsmålet har blivit av väsenllig betydelse för konsumenten.

På
molsvarande sätt som när det gäller fel bör konsumenien ha rätl alt häva i fall
då den lid inom vilken Uänslen eller en särskild del av denna skall vara
påbörjad eller utförd visserligen ännu inte har överskridils, men del på grund
av omständigheterna finns slarka skäl alt anta all näringsidkaren kommer atl
göra sig skyldig till ett dröjsmål av väsenllig betydelse för konsumenten (s.k.
anleciperal dröjsmål). Härvid bör givetvis gälla samma begränsning av
hävningsrälten som vid etl redan inträffat dröjsmål. Om näringsidkaren har
ulfört mer än en obetydlig del av ijänsten, bör konsumenien sålunda inte få
häva beträffande den redan ulförda delen annal än då del dröjsmål som måsle
antas komma att inträffa medför all syftet med ijänsten i huvudsak är förfelat.

Verkningarna
av hävning på grund av dröjsmål bör naturligtvis vara desamma som vid en
hävning på gmnd av fel hos tjänsten. Belräffande konsumenlens
betalningsskyldighet m. m. vid hävning får därför hänvisas till vad som har
sagts i avsnitt 2.4.5.

En
för konsumenten väsenllig fråga är i vad mån han vid dröjsmål på
näringsidkarens sida har rätl att hålla inne betalning för tjänsien. Ofta är
det dock inte aktuellt atl se delta som en fråga om en särskild befogenhel för
konsumenten vid näringsidkarens dröjsmål, eflersom del vanliga vid
konsumenttjänster är atl betalning skall eriäggas försl efter anfordran sedan
näringsidkaren har utfört ijänslen. Som jag skall älerkomma till i etl följande
avsnitt om priset för tjänsien (avsnitt 2.8.4) bör della också enligt konsumenttjänstlageri
gälla som en dispositiv regel, dvs. om annal inte följer av avtalet mellan
parterna.

Parterna
kan emellerUd ha avlalal att betalningen för tjänsten helt eller delvis skall
erläggas innan uppdraget har avslutals. Del kan också länkas att parterna i
avtalet har bestämt en viss dag för betalningen av Uänsten, vilken ligger i
tiden efter det att uppdraget skulle ha avslutats. I dessa fall bör konsumenten
så länge näringsidkaren befinner sig i dröjsmål i princip vara berättigad att
hålla inne betalning som förfaller efter del all näringsidkaren har råkal i
dröjsmål.

Så
länge näringsidkaren befinner sig i dröjsmål bör konsumenten i princip vara
berättigad atl hålla inne hela den del av betalningen som har förfallit sedan
dröjsmålet inträdde. Och efler det atl dröjsmålet har upphört bör konsumenien
vara berättigad alt hålla inne så mycket av belalningen som ger honom säkerhel
för hans anspråk på grund av dröjsmålet. Jag ålerkommer närmare lill dessa
frågor i specialmoliveringen.

2.5.3 Reklamation vid dröjsmål

Dröjsmål
på näringsidkarens sida

Mitt förslag: Om konsumenten vill åberopa etl dröjsmål på
näringsidkarens sida för att häva eller fordra skadeslånd, måsle han reklamera
inom skälig tid efler del all uppdragel har avslulals. Dessförinnan gäller
däremol inle någon sådan reklamationsskyldighel.

Utredningens förslag: Konsumenien får häva eller fordra
skadestånd på grund av dröjsmål endasl om han reklamerar inom skälig tid efter
det atl han blivit medveten om dröjsmålet. Denna reklamationsskyldighet skall
alltså gälla även innan uppdragel har avslutats. Så länge inle någon eller
endasl en obelydlig del av Uänsten har utförts, får konsumenien dock häva även
om han inle har reklamerat (se belänkandet s. 325-331).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser godtar
utredningens förslag. Bl.a. konsumentverket kritiserar dock förslagel och
anser all del medför risk för rättsförluster för konsumenterna (se bil. 3
avsnitt 10).

Skälen för mitt förslag: Om Uänsten när ett dröjsmål konstateras
inte har påböljats eller har utförts endasl lill en del, har konsumenien enligt
vad som har sagls i föregående avsnill i princip räll atl kräva all
näringsidkaren utför Uänsten. Del är här inte fråga om en dröjsmålspåföljd i
egentlig mening ulan om ell anspråk från konsumenlens sida på atl
näringsidkaren uppfyller del avtal som har ingåtts. Konsumenten behöver inte
åberopa dröjsmålet till slöd för sitt anspråk utan det gmndas direkl på
avlalel.

Del bör inte komma i fråga att ställa upp etl krav på att
konsumenien, om han vill atl näringsidkaren fullgör avtalet, skall underrätta
näringsidkaren om della inom någon viss kortare tid efter det atl konsumenien
blev medvelen om dröjsmålet. En annan sak är att konsumenien ändå så småningom
lorde förlora sin rätt atl kräva avtalels fullgörande om han förhåller sig
passiv. Jag återkommer till detta i specialmotiveringen.

Frågan om konsumenlens reklamationsskyldighel vid
näringsidkarens dröjsmål ställer sig annoriunda när del gäller de egentliga
dröjsmålspåföljderna hävning och skadestånd. I enlighet med vad som har sagls
i avsnill 2.4.6 rörande reklamation vid fel hos ijänslen kan del synas rimligt
atl kräva att konsumenten inom skälig lid underrättar näringsidkaren om atl han
vill göra gällande någon av dessa påföljder.

Enligt utredningen bör man när det gäller konsumentens
räll att häva skilja mellan olika fall. Det ena fallet är atl näringsidkaren,
då ett dröjsmål konstateras, inle ens har påbörjat Uänsten eller har ulfört
endast en obelydlig del av denna. I denna situation bör det enligt
utredningens mening inte krävas att konsumenten reklamerar inom skälig tid för
all han skall vara bibehållen vid rätten att häva på gmnd av dröjsmålet. Det
andra fallet är att näringsidkaren har utfört hela ijänsten eller mer än en
obelydlig del av denna. Enligt ulredningen bör det då, för atl konsumenien
skall få häva.

Prop. 1984/85:110 77

krävas
alt han inom skälig tid efter det all han blivii medvelen om dröjsmå-
Dröjsmål på

let underrättar
näringsidkaren om all han vill åberopa detta. Delsamma bör narmgsidkarens
sida

enligt ulredningen alllid,
dvs. även om ingen eller endasl en obelydlig del

av tjänsien har utförts,
gälla som en förulsättning för all konsumenien skall

ha räll atl fordra
skadeslånd på grund av elt dröjsmål.

Enligt
min mening finns det flera skäl som lalar mot all konsumenien, då tjänsien inte
har utförts när ett dröjsmål konstateras, skulle förlora sin rätt till
skadestånd och i vissa fall även sin rätt atl häva om han inle reklamerar inom skälig
lid efter del all han har blivii medvelen om dröjsmålet. Om konsumenten i elt
sådant fall vill påfordra atl tjänsten utförs eller bara vill avvakta att det
sker ulan särskilt krav från hans sida, finns det en risk för all konsumenien
förbiser atl han sårskilt måste underrätta näringsidkaren om all han vill
åberopa dröjsmålet för att vara bibehållen vid sin rält lill bl.a. skadeslånd.
För konsumenien kan det vidare framstå som svårbegripligt all hans rält alt
häva, om han inle har reklameral, skulle vara beroende av om endast en
obetydlig eller en något större del av Uänsten har utförts. Della lorde i
synnerhet vara fallet, om näringsidkaren under en längre lid har avbrutit
arbetet och konsumenien endast önskar häva beträffande den del av tjänsien som
återstår att utföra.

Enligt
min mening bör frågan om konsumentens reklamationsskyldighet vid dröjsmål på
näringsidkarens sida kunna regleras på etl avsevärt enklare sätt ulan atl man
åsidosätter näringsidkarens inlressen. Vad lill en början angår dröjsmål med
uppdragets avslutande anser jag sålunda all det över huvud laget inte bör
ställas upp något krav på att konsumenien, för att vara berättigad till hävning
eller skadeslånd på grund av dröjsmålet, särskilt reklamerar innan Ijänsten i
sin helhet har utförts. Enligt vad som tidigare sagts har konsumenten i dessa
fall rätt atl inom en rimlig lid kräva alt näringsidkaren utför Uänsten. Del
bör då också stå öppet för konsumenten att, så länge uppdraget ännu inle har
avslutals, utan särskild reklamalion fordra skadeslånd på gmnd av dröjsmålet
eller häva avtalet heh eller delvis i fall då dröjsmålet ger honom
hävningsräll.

Sedan
näringsidkaren har avslulal uppdragel bör konsumenten däremol inte ha en
obegränsad lid på sig för all åberopa etl dröjsmål med Uänstens utförande. I
denna situalion gör sig samma synpunkler gällande som i fråga om konsumenlens
reklamationsskyldighel vid fel hos tjänsien. Om konsumenten vill häva eller
fordra skadeslånd på gmnd av dröjsmålet, bör del krävas att han reklamerar inom
skälig tid efter del atl uppdraget avslutades.

Vad
härefter angår dröjsmål med påböijande av Uänsten eller en viss del av denna
(se avsnitt 2.5.1) är det självklart att konsumenten, om han vill häva på gmnd
av dröjsmålet, måsle säga ifrån senast när han märker atl näringsidkaren efter
dröjsmålet tänker påbörja arbelel. Detta måste ju då stoppas. På molsvarande
sätt måste konsumenten givelvis stoppa fortsatt arbele, om han vill häva på
grund av ell dröjsmål med färdigslällande av en

viss del av tjänsten eller på gmnd av ell s.k. anleciperal
dröjsmål (se avsnill 2.5.2). Några särskilda regler om reklamalion som
fömtsättning för hävning behöver därför inte uppställas för dessa fall.

När det
gäller konsumenlens rält att fordra skadeslånd på grund av etl dröjsmål med
påbörjande av tjänsien eller en viss del av denna synes det tillräckligt atl
samma regel får gälla som i fråga om dröjsmål med uppdragels avslulande. Sedan
näringsidkaren har avslutat uppdraget bör del alltså fordras atl konsumenten
reklamerar inom skälig tid därefier för atl konsumenten skall vara bibehållen
vid sin rätt till skadeslånd på grund av ell dröjsmål med påbörjande av
ijänslen e.d.

Näringsidkarens skadeståndsskyldighet

s. 79 Kontrollera mot PDF

2.6 Näringsidkarens skadeståndsskyldighet

2.6. / Skadeståndsskyldighet på grund av fel eller
dröjsmål

Mitt förslag: Näringsidkaren skall ersälla konsumenien
skada som denne tillfogas på grund av fel eller dröjsmål, om inte
näringsidkaren kan visa all skadan ej beror på försummelse på hans sida (s.k.
presumlions-ansvar). Ersättningsskyldigheten skall i princip omfatta all skada
på grund av felet eller dröjsmålet. Ersättningen skall dock kunna jämkas, om
ersätlningsskyldighelen skulle vara oskäligl belungande för näringsidkaren.
Personskador omfattas inte av regleringen.

Utredningens förslag: Vid sidan av del presumtionsansvar
sorn nyss har nämnls skall näringsidkaren vara ersättningsskyldig oberoende av
försummelse på hans sida (s. k. strikt skadeståndsansvar), om elt fel eller
ell dröjsmål innebär en avvikelse från vad han kan anses ha utfäst. Vidare
föreslår utredningen vissa särskilda bestämmelser om begränsning av skadeståndet
till s. k. normalförlusl och om möjlighel all iräffa avtal om normalersättning
avseende dröjsmål. I övrigl överensslämmer ulredningens förslag med mitl
förslag (se betänkandet s. 345-373 och 380-396).

Remissinstanserna: Praktiskt taget alla remissinstanser
godtar ulredningens förslag om etl grundläggande s.k. presumtionsansvar för
näringsidkaren. 1 övrigt får utredningsförslaget ell ganska blandat
mottagande. Det stora flertalet remissinstanser som företräder näringslivet
anser all i vart fall en tvingande reglering av näringsidkarens
skadeståndsansvar bör begränsas på huvudsakligen samma sätt som enligt den
nuvarande konsumenlköplagen, dvs. lill atl avse konsumenlens skäliga utgifter
på grund av ett fel eller etl dröjsmål (se bil. 3 avsnitt 11).

Skälen för mitt förslag: Konsumenten kan till följd av elt
fel hos Ijänslen eller elt dröjsmål på näringsidkarens sida drabbas av
ekonomiska föriuster som inle kompenseras genom de lidigare behandlade
påföljderna vid fel och dröjsmål. Vid sidan av övriga befogenheler bör
konsumenten därför

Prop.
1984/85:110 79

även ha en räll att få ersällning av näringsidkaren för
sådana ekonomiska Näringsidkarens

skador skadeståndsskyldighet

Vid den nuvarande konsumenlköplagens lillkomst intogs en
restriktiv hållning Ull att genom ivingande lagregler tillförsäkra konsumenten
rält lill skadeslånd av säljaren vid fel och dröjsmål. Lagen ansågs främsl böra
garanlera köparen möjlighel all framtvinga en riklig prestation från säljarens
sida eller att genom hävning frigöra sig från avtalet så att han kunde skaffa
motsvarande vara från annat håll. Det ansågs däremol mindre lämpligt att införa
ivingande regler om ett vidsträckt skadeståndsansvar för säljaren, bl. a. på
gmnd av att sådana regler skulle kunna ge upphov lill många svårbedömda
tvister. Vidare framhölls all skadorna för konsumenten i enskilda fall kunde
bli belydande och medföra slora koslnader för säljaren, som var svåra alt
bedöma på förhand men som denne måste se lill alt ha täckning för. Ytteriigare
etl skäl för en återhållsam attityd ansågs vara all köplagsulredningen, som
hade till uppgift bl.a. att undersöka frågor rörande skadeståndels roll inom
köprälten, då ännu inle hade slul-fört.silt uppdrag (se prop. 1973: 138 s.
138-139).

Mot den angivna bakgmnden inskränktes den tvingande
regleringen av säljarens skadeståndsskyldighet vid konsumentköp till att ge
konsumenten en rätt till skälig ersättning för utgifter som han ådrar sig till
följd av fel eller dröjsmål. Ersättningsrätl föreligger såvida inte säljaren
kan visa att försummelse inte ligger honom till lasl (68 konsumenlköplagen).
Bestämmelsen medger alltså att säljaren genom förbehåll i köpeavtalel kraftigl
begränsar sill skadeståndsansvar i förhållande till vad som följer av den
allmänna köplagens dispositiva skadeståndsregler (se 23 och 24 samt 42 och 43
88 köplagen). Konsumenien kan visserligen också kräva skälig ersättning för
avhjälpande av fel i en vara. Detta gäller emellertid endasl under
förulsällning alt del är fråga om elt fel som säljaren eller någon för hans
räkning har ålagil sig atl avhjälpa och all sådani avhjälpande eller
molsvarande inte sker inom skälig lid (4 S konsumenlköplagen). I annal fall har
konsumenten inte någon Ivingande rätl att få ersällning för avhjälpande av
fel, inte heller med slöd av den nyss nämnda bestämmelsen i 68
konsumenlköplagen.

Enligt min mening bör konsumenien vid avtal om konsumentUänsler
tillförsäkras en betydligt bättre rätl att erhålla ersättning för eventuella
ekonomiska skador på grund av fel eller dröjsmål än vad som gäller enligt den
nuvarande konsumenlköplagen. Konsumenien skulle annars ofta få en alltför svag
position när det gäller alt tvinga fram avtalsenlig preslalion från
näringsidkarens sida. Av betydelse härvidlag är att redan de rättsliga
möjlighelerna för konsumenien all häva avtalet kommer atl vara begränsade.
Denna ordning har i hög grad förestavats av hänsyn till näringsidkaren (se
avsnitt 2.4.5 och 2.5.2). Till detta kommer att hävning vid många Uänster,
särskili sådana som är av slörre omfallning, är en även för konsumenien
ofördelaktig och framför allt opraklisk påföljd. Med hänsyn

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 80

bl.
a. lill dessa förhållanden bör rätten till skadestånd vid fel och dröjsmål
Näringsidkarens ges en mera framskjuten plals i konsumenttjänstlagen än den har
i den skadeständsskyldighet nuvarande konsumenlköplagen. Jag vill i
sammanhanget även erinra om att det i direkliven för konsumentköpsutredningen
(Dir. 1977: 83) har sagls att en förslärkning av köparens räll till skadeslånd
vid konsumentköp synes befogad.

Givelvis
finns del en risk för all en mera vidsträckt Ivingande rätt för konsumenten atl
erhålla skadestånd på grund av fel och dröjsmål kan leda till etl större antal
tvister. Enligt min mening är risken dock inte så stor. De ekonomiska skador
som en konsument kan åsamkas till följd av ett fel hos en Uänsl eller etl
dröjsmål med dess ulförande lorde i allmänhet vara begränsade och relativt
lätta att fastställa. 1 detta avseende skiljer sig förhållandena vid
konsumentavial i regel väsentligt från vad som kan förekomma i
avtalsförhållanden mellan näringsidkare.

Som
konsumentköpsutredningen har framhållit i sill remissyttrande (se bil. 3
avsnill 11.8) lorde de problem som är förenade med en rätt lill skadeslånd vid
näringsidkarens konlraklsbrolt och som ligger bakom näringsidkarnas påtagliga
benägenhet att friskriva sig från skadeståndsansvar främsl hänga samman med de
s. k. följdförlusterna. Härmed avses i huvudsak andra ekonomiska skador än
sådana som består i en merkostnad för att få Uänsten felfritt utförd på annal
håll (s.k. direkl förlusl) eller i sådana utgifter som avses i 68 konsumenlköplagen.

Att
konsumenten enligt konsumenlUänsllagen bör tillförsäkras en tvingande rält
till ersättning för direkla förluster och utgifter på grund av fel eller
dröjsmål är enligt min mening klart. Det bör nämnas atl konsumentköpsutredningen
enligt uttryckliga uttalanden i direktiven har att överväga om inte konsumenien
vid konsumenlköp bör ges en molsvarande tvingande rätl lill skadeslånd vid fel
och dröjsmål.

Frågan
är alltså närmast om de s. k. följdförlusterna bör särbehandlas när del gäller
konsumentens rätt till skadestånd på grund av fel eller dröjsmål vid tjänster.
Sådana föriuster är enligt gällande dispositiv rätt, dvs. om inle annal har
avtalals, ersäitningsgilla i den mån övriga förutsättningar för
skadeståndsansvar är uppfyllda och förlusten har etl tillräckligt nära samband
med näringsidkarens kontraktsbrott. Det bör givelvis inte komma i fråga att på
denna punkt försämra konsumentens rättsskydd. Vad frågan gäller är därför om
näringsidkarna även i fortsättningen bör lämnas möjlighet att i slörre eller
mindre utsträckning friskriva sig från ansvar för följdförluster eller om
reglerna om sådana förluster bör göras ivingande till förmån för konsumenten.

Enligt
min mening skulle del inle vara lämpligl alt generellt tillåla friskrivning
från skadeståndsansvar för följdförluster. En sådan ordning skulle med
säkerhet leda lill att friskrivningsmöjligheterna i slor omfattning utnyttjades
av näringsidkare som tillämpar standardavtal, vilket medför en risk för att en
del småföretagare som inte tillämpar sådana avtal i prakliken skulle komma alt
bära etl strängare skadeståndsansvar än andra förelag.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 81

Detta är uppenbarligen ingen önskvärd utveckling. Härtill
kommer att Näringsidkarens konsumenien enligt min mening alllid bör ha räll alt
få vissa följdförlusler skadeståndsskyldighet ersalla. Jag länker bl.a. på
sådana näraliggande ekonomiska skador som all konsumenien föriorar
arbetsförtjänst därför all han på grund av näringsidkarens dröjsmål blir
tvungen atl, utöver vad som annars skulle vara nödvändigt, ta ledigt från sitt
arbete för atl vara hemma och ta emol näringsidkaren e.d.

En tänkbar ordning skulle i och för sig vara all lillåla
all näringsidkarna begränsar sitt ansvar för följdföriusler lill ell visst
belopp. Det är emellertid klarl alt beloppsgränsen i så fall av hänsyn till
konsumenlernas inlressen bör sällas relativt högt. En sådan begränsning skulle
därmed få beiydelse endasl i enstaka fall. Det syfte som en
friskrivningsmöjlighel av detla slag skulle fylla kan därför lika gärna
tillgodoses genom all man öppnar möjlighet till jämkning av näringsidkarens
skadesiåndsskyldighel i fall där denna med hänsyn lill omsländighelerna
framstår som oskäligl betungande.

Med hänsyn lill del anförda anser jag, i likhel med
utredningen och bl. a. de remissinstanser som företräder konsumentintressen,
atl konsumenien bör ha en Ivingande räll lill ersällning för i princip all
ekonomisk skada som tillfogas honom på grund av ell fel hos Ijänslen eller elt
dröjsmål på näringsidkarens sida. Detla bör alltså gälla såväl olika s. k.
följdföriusler som direkta förluster och utgifter på grund av kontraktsbrottet.
Jag ålerkommer i del följande lill vissa särskilda frågor rörande
skadeslåndsskyl-dighelens omfattning.

Vid bedömningen av frågan om förulsällningarna för
näringsidkarens skadeståndsskyldighet bör beaktas dels all skadeståndsreglerna
i enlighel med det nyss sagda bör vara ivingande lill konsumenlens förmån, dels
all redan de lidigare föreslagna reglerna om påföljder vid fel och dröjsmål normall
bör i betydande grad kunna tillgodose konsumenlens inlressen. Dessa påföljder
kan göras gällande oavsett orsaken till elt fel eller elt dröjsmål. Åven om
felel eller dröjsmålet inte beror på någon försummelse från näringsidkarens
sida utan på en ren olyckshändelse e.d., blir näringsidkaren alltså skyldig
att utan kostnad för konsumenten avhjälpa felet, att vidkännas elt prisavdrag
som i regel skall motsvara den normala kostnaden för all avhjälpa felel eller
alt underkasta sig hävning och därmed hell eller delvis mista sin räll lill
beialning. Med hänsyn lill del nu sagda samt till att del här ofta är fråga om
mindre företagare skulle det enligt min mening vara alltför strängt all även
ålägga näringsidkaren skadeslåndsansvar oberoende av försummelse.

Principen bör alliså vara alt skadeståndsskyldighet för
näringsidkaren på grund av fel eller dröjsmål inträder endasl om del kan anses
föreligga en försummelse på hans sida. Della innebär en med hänsyn lill
kontraktsly-pen och nyssnämnda förhållanden skälig avvägning mellan parterna. I
överensstämmelse med vad som gäller som huvudregel inom avtalsrättens 6
Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 110

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 82

område bör näringsidkaren svara inte bara för försummelser
som åvilar Näringsidkarens honom själv eller någon av hans anslällda som
utför Uänslen. Näringsid- skadeständsskyldighet karen bör dessulom svara
för försummelser hos en självständig företagare som han har anlilal för
ulförandel av tjänsten eller någon som en sådan självständig företagare i sin
tur har anlilal för delta.

Typiskt sett kan del vara förenat med slora svårigheier
för konsumenien att bevisa atl ell fel eller ell dröjsmål beror på en
försummelse på näringsidkarens sida. Däremot torde den näringsidkare som inte
har varil försumlig i regel inle ha några slörre svårigheter atl bevisa detta,
t.ex. alt felet eller dröjsmålet beror på en ren olyckshändelse.
Näringsidkarens skadeståndsansvar bör därför ulformas som etl s.k.
presumtionsansvar, dvs. näringsidkaren bör gå fri från skadeståndsskyldighet
enligt lagen endasl om han kan visa all det inle har förekommit någon
försummelse på hans sida. Delta torde i princip molsvara vad som f.n. anses
vara gällande räll.

En fråga för sig är om näringsidkaren vid fel och dröjsmål
skall i enlighel med ulredningens förslag vara skadeslåndsskyldig genlemol
konsumenten oberoende av försummelse på näringsidkarens sida (s. k. strikt
skadeslåndsansvar) i fall då felel eller dröjsmålet innebär en avvikelse från
vad som kan anses utfäsl av näringsidkaren. Uttryckliga lagregler av detta
innehåll finns på skilda håll i lagsliftningen, bl.a. i 42 8 andra styckel
köplagen, där del sägs alt säljaren vid köp av besläml gods är skadeståndsskyldig
vid fel i godset som består i att detta vid köpet saknade egenskap som kan
anses tillförsäkrad (se även 4 kap. 19 8 jordabalken).

Mitl ställningstagande i del föregående innebär all
grunden för näringsidkarens skadeståndsansvar enligt lagens ivingande regler i
princip bör vara att näringsidkaren eller någon för vilken han svarar kan anses
ha gjort sig skyldig till försummelse, låt vara atl ansvarel bör utformas som
elt s. k. presumtionsansvar. Den av ulredningen föreslagna regeln skulle
innebära elt betydande avsteg från denna princip. Detta gäller i synnerhet som
utredningen har avsett atl elt strikt skadeslåndsansvar på grund av vad som
"kan anses utfäst" rörande tjänsten skulle följa inte bara av uttryckliga
garanlier av bestämd karaktär utan även av utfästelser som på olika säll kan
intolkas i parternas avtal, t.ex. när del gäller vissa "kärnegenskaper"
hos Ijänslen eller på grund av näringsidkarens allmänna uppträdande i samband
med avtalels lillkomst (se belänkandel s. 361-365 och 494; jfr även
Almén-Eklund, Om köp och byle av lös egendom, 1960, s. 594-595). Förslaget
innebär därför i praktiken alt näringsidkaren skall vara skadeslåndsskyldig
oberoende av försummelse så snarl elt fel eller etl dröjsmål ulgör en avvikelse
från vad som kan anses avtalat mellan parterna.

Med hänsyn lill vad jag lidigare har anfört rörande en
lämplig avvägning av näringsidkarens skadeståndsansvar vid fel och dröjsmål
finns det enligt min mening inle skäl att i konsumenttjänstlagen föra in en
tvingande bestämmelse om etl strikt skadeslåndsansvar av den omfattning som nu
har berörts.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 83

Eftersom de tidigare förordade reglerna om näringsidkarens
skade- Näringsidkarens slåndsskyldighel kommer atl vara tvingande endast till
konsumentens skadeständsskyldighet förmån finns det självfallet ingel som
hindrar att näringsidkaren genom avlalel tar på sig elt längre gående
skadeslåndsansvar för fel eller dröjsmål. Frågan om när det skall anses
föreligga ett sådant frivilligt ansvarsålagande som går längre än vad som
följer av lagen får bedömas med ledning av avtalet och vanliga principer för
avlalslolkning.

Vad härefter angår den närmare omfattningen av
näringsidkarens skadeslåndsansvar vid fel eller dröjsmål bör ansvarel, som jag
tidigare har slagit fast, täcka i princip all skada som tillfogas konsumenien
på grund av ett fel eller ell dröjsmål. Della bör gälla också sådan sakskada
som beslår i att ett fel hos Ijänslen eller elt dröjsmål med dess ulförande
orsakar en skada på föremålel för tjänsten eller på annan egendom som tillhör
konsumenten. Del är här normall fråga om skador som har elt så nära samband
med felel eller dröjsmålet atl det är naturligt och rimligt att låla dem
omfattas av del skadeslåndsansvar som jag förut har förordal, inle minsl med
hänsyn till all delta bygger på atl näringsidkaren inte kan visa alt det ej har
förekommit någon försummelse på hans sida. För all undanröja vaije ivekan om
atl skadeståndsansvaret enligt lagen vid fel eller dröjsmål omfaltar även
sådana skador som nu har nämnts bör i lagen tas in en uttrycklig bestämmelse om
detla. Enligt min mening är del nalurligl atl delta ansvar får gälla även
skador pä egendom som tillhör någon medlem av konsumentens hushåll.
Bestämmelsen bör därför ulformas så all den blir lillämplig också i ell sådani
fall.

I likhet med utredningen anser jag atl frågan om
konsumenlens rätl till ersällning för personskador inte bör regleras i lagen.
Till denna och en del andra frågor ålerkommer jag i specialmoliveringen.

För konsumentens rätl lill skadestånd på grund av elt fel
eller etl dröjsmål bör gälla vissa allmänna begränsningar som följer av skadeslåndsrättsliga
gmndsatser. För att en skada skall vara ersättningsgill får den sålunda inte
framstå som en alltför avlägsen eller i del närmaste helt opåräknelig följd av
koniraklsbroiiel. Del måsle med andra ord föreligga ett sådant orsakssamband
mellan koniraklsbroiiel och skadan som i den juridiska litteraturen bmkar
kallas adekvat kausalitet. 1 enlighet med allmänna skadeslåndsrättsliga
grundsatser bör konsumenten vidare vara skyldig all efler förmåga söka begränsa
sin förlusl.

Som tidigare har antytts bör det finnas en möjlighel all
begränsa näringsidkarens skadesiåndsskyldighel på grund av elt fel eller elt
dröjsmål, om skadeslåndsskyldighelen med hänsyn till förhållandena i ell
enskill fall skulle framstå som oskäligt betungande för näringsidkaren. Detta
bör åstadkommas genom all del i lagen las in en regel som medger alt skadeståndet
i etl sådant fall jämkas efler vad som är skäligt. Den närmare utformningen av
jämkningsregeln behandlas i specialmoliveringen. Här skall endasl framhållas
atl den bör komma lill användning bara i undan-

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 84

tagsfall. Jag kan sålunda inle ansluta mig till
ulredningens förslag om en Näringsidkarens allmän beslämmelse rörande
skadeslåndets beräkning av innebörd atl nä- skadeständsskyldighet ringsidkaren
som regel inte skulle vara skyldig all utge ersällning för "större skada
än sådan som vanligen kan uppkomma i liknande fall". En sådan bestämmelse,
som närmast bygger på den i utländsk rätt förekommande s.k. normalföriustläran,
synes inte vara lämplig för konsumentförhållanden.

Ett skadeslånd för näringsidkaren på grund av fel eller
dröjsmål bör vidare kunna jämkas, om konsumenien eller någon på hans sida är
medvål-lande lill skadan. De bestämmelser om skadelidandes medvållande som
finns i 6 kap. 1 8 andra och tredje styckena skadeståndslagen (1972: 207) är i
detta hänseende lämpliga.

Enligt ulredningen bör parierna, irols alt
skadeslåndsbeslämmelserna i princip bör vara tvingande lill konsumenlens
förmån, ges en möjlighel alt med bindande verkan på förhand iräffa avtal om en
normalersätining som skall ulgå till konsumenien vid dröjsmål eller annan
försening. Utredningens förslag innebär därför all en överenskommelse om viss
normalersätining skall vara gällande, under förulsällning att ersättningen är
skälig. Konsumenten bör emellertid enligt ulredningen i stället kunna kräva ersättning
enligt de vanliga skadeståndsreglerna, om näringsidkaren har handlat i strid
mot tro och heder eller har försummat att begränsa skadan eller om det i övrigl
föreligger särskilda skäl.

Bakgrunden lill förslaget är främsl etl önskemål alt
undvika eventuella uiredningssvårigheler och ivisler om mindre belopp. Enligi
min mening kan della syfte emellerlid tillgodoses ulan en sådan särskild regel
som ulredningen har föreslagil. Det finns sålunda inte någol hinder mol att man
t. ex. i standardavtal tar in beslämmelser om en normalersättning som skall
utgå lill konsumenten vid dröjsmål eller annan försening, om del samtidigt görs
klarl alt konsumenien enligt lagen har rätt till högre ersättning i den mån han
kan visa att han har lidit större skada än som läcks av normaler-sällningen. 1
prakliken bör en sådan ordning kunna fungera på samma säll som den som
utredningen har föreslagil. En lösning av detla slag lorde dessulom göra det
betydligt enklare att vid förhandlingar mellan t.ex. konsumenlverkei och olika
branschorganisalioner nå överenskommelser om lämpliga normalersäliningsbelopp.

2.6.2
Skadeständsskyldighet pä annan grund än fel eller dröjsmål

Näringsidkarens
skadeståndsskyldighet

s. 85 Kontrollera mot PDF

Mitt förslag: Skadas konsumentens egendom av annan
anledning än fel eller dröjsmål, medan den är i näringsidkarens besittning
eller annars under dennes konlroll, är näringsidkaren skyldig alt ersätta
konsumenten dennes skada ulom då näringsidkaren kan visa att skadan inle beror
på försummelse på hans sida. Tillfogas konsumenien i övrigl skada av annan
anledning än fel eller dröjsmål, är näringsidkaren skyldig all ersätta skadan om
den har vållats genom försummelse pä hans sida. Skadeståndet skall kunna
jämkas, om skadeslåndsskyldighelen skulle vara oskäligl betungande för
näringsidkaren. Personskador omfatlas inle av regleringen.

Utredningens förslag: Överensslämmer med deparlementsförslaget
(se belänkandel s. 373-380).

Remissinstanserna: Ulredningens förslag avstyrks av det
slora flertalet remissinstanser som förelräder näringslivel. Som lidigare har
nämnts (se avsnitt 2.6. 1) anser
dessa att i vart fall en Ivingande reglering av näringsidkarens
skadeslåndsansvar bör begränsas på huvudsakligen samma sålt som enligi den
nuvarande konsumenlköplagen. Flertalel remissinslanser i övrigl godiar dock
ulredningens förslag (se bil. 3 avsnill 1 1).

Skälen för mitt förslag: 1 föregående avsnitt (2.6.1) har
jag slagil fasl all näringsidkarens skadesiåndsskyldighel på grund av fel eller
dröjsmål bör omfatta även skador på egendom som tillhör konsumenien eller någon
medlem av hans hushåll.

I samband med utförandel av en Uänsl som går ul på arbete
på lös sak eller på fasl egendom o.l. kan konsumenien eller någon medlen av
hans hushåll emellerlid också tillfogas sakskador som inle beror på ett fel hos
tjänsien eller etl dröjsmål med dess ulförande. Som exempel kan nämnas alt
konsumenien, när han hämtar sin bil hos bilverkstaden efler en ulförd
motorreparalion, finner en repa i bilens lackering eller en oljefläck på bilens
klädsel.

Redan av skadeståndslagen följer atl näringsidkaren är
ersättningsskyldig på grund av en sådan sakskada, om han uppsåtligen eller av
vårdslöshet har vållat skadan (2 kap. I 8 skadeståndslagen). Delsamma gäller,
om skadan har vållats av en arbelslagare hos näringsidkaren genom fel eller
försummelse inom ramen för anställningen (3 kap. 1 8 skadeståndslagen).

Som utredningen har funnii bör frågan om näringsidkarens
skyldighel att ersälla sådana sakskador som del nu är fråga om emellertid
regleras genom särskilda bestämmelser i konsumenlUänsllagen. Anledningen till
detta är dels atl ansvaret med hänsyn lill anknylningen lill avialsförhållandel
och näringsidkarens därav följande omsorgspliki bör ges en någol annan utformning
än enligt skadeståndslagen, dels all beslämmelserna i princip bör vara
ivingande lill konsumenlens förmän.

Prop.
1984/85:110 86

Vid avtal om arbele på lös sak är del vanligl att egendom,
som tillhör Näringsidkarens konsumenien, med anledning av avlalel
överlämnas i näringsidkarens be- skadeständsskyldighet sittning. Som
exempel kan nämnas alt konsumenten lämnar in sin bil lill en bilverkstad för reparalion.
Del är i ett sådani fall inle ovanligt alt bilen innehåller även saker som inte
direkt ingår i bilens ulruslning.

Om konsumenlens egendom i etl sådani fall kommer bort
eller skadas medan den är i näringsidkarens besittning, bör principen vara att
näringsidkaren är skyldig all ersälla konsumenien dennes skada, om den kan
anses bero på försummelse på näringsidkarens sida. Eflersom näringsidkaren när
han har egendomen i sin besittning är den som typiskt sett har lällasl atl
bevisa orsaken till en eventuell skada bör hans skadeslåndsansvar även i della
sammanhang (jft" avsnitt 2.6.1) ulformas som ell s.k. presumlionsansvar.
Näringsidkaren bör alliså gå fri från ersättningsskyldighet endasl om han
visar all skadan inte beror på försummelse på hans sida. Med försummelse av
näringsidkaren själv eller hans anställda bör också i hithörande fall
jämställas försummelse av en självständig företagare som näringsidkaren har
anlitat för utförandet av Uänsten eller någon som en sådan självsländig
företagare i sin lur har anlilal för detta.

I många fall ulför en näringsidkare arbele under
förhållanden som innebär atl konsumenlens egendom visserligen inle överlämnas
till näringsidkaren men likväl för en lid kommer under dennes kontroll. Detta
förekommer såväl vid arbele på lösa saker - t. ex. reparation av konsumentens
bål medan den ligger vid dennes bålplals eller av konsumentens TV-apparal i
dennes hem - som vid arbete på fasl egendom o.d. Om konsumenlens egendom skadas
medan den sålunda med anledning av avtalet slår under näringsidkarens kontroll,
gör sig samma synpunkler gällande som vid skador på egendom som befinner sig i
näringsidkarens besittning. Näringsidkaren bör alltså även i de fall som nu
avses ha etl presumlionsansvar för konsumenlens skada. dvs. vara skyldig all
ersälla skadan om han inte kan visa atl skadan ej beror på försummelse av honom
själv eller någon för vilken han enligt det nyss sagda har att svara. 1
överensslämmelse med vad som har förordals i avsnill 2.6.1 bör della ansvar
gälla även skador på egendom som tillhör någon medlem av konsumenlens hushåll.

1 samband med elt avtal om en tjänsl kan konsumenten eller
någon medlem av hans hushåll tillfogas skador i övrigl, som inte omfattas vare
sig av de i avsnitt 2.6.1 föreslagna beslämmelserna om näringsidkarens skadesiåndsskyldighel
på grund av fel och dröjsmål eller av de nyss förordade reglerna. Del kan här
vara fråga om rena förmögenhelsskador på grund av all näringsidkarens
omsorgspliki har åsidosatts i något hänseende som inle grundar ansvar för fel
eller dröjsmål. Vidare kan det vara fråga om sådana skador på konsumentens
eller någon hushållsmedlems egendom som har samband med näringsidkarens
utförande av ijänsten men som inte inträffar under lid då den egendom som
skadas är i näringsidkarens besittning eller annars under dennes kontroll.

1 likhel
med utredningen anser jag atl näringsidkaren i princip inte bör kunna friskriva
sig från ansvar från sådana skador som nu har nämnls, om de beror på
försummelse av näringsidkaren själv eller någon för vilken han enligt det
tidigare sagda bör svara. Ett undantag bör dock gälla i den mån skadan
innefallar föriusi i näringsverksamhet. Från konsumentsynpunkt finns del inle
något inlresse av all förbjuda friskrivning från näringsidkarens ansvar för
skador av detta slag.

På samma
sätt som när det gäller näringsidkarens skadeståndsansvar vid fel eller
dröjsmål bör det finnas en möjlighet alt jämka ett skadestånd enligt de regler
som jag har förordat i detta avsnitt, om skadeslåndsskyldighelen skulle vara
oskäligl betungande för näringsidkaren.

Skadeståndsskyldighet för tredje man

2.7 Skadeståndsskyldighet för tredje man i vissa fall
(tredje mans marknadsföringsansvar)

Mitt förslag: En materialleveranlör eller en branschorganisation
e.d. som vid marknadsföring uppsåtligen eller av vårdslöshel lämnar vilseledande
uppgifier av betydelse för bedömningen av Uänsiens beskaffenhel eller
ändamålsenlighel skall ersätta konsumenten skada som denne därigenom tillfogas.
Detsamma skall gälla, om en materialleveranlör eller en branschorganisation
e.d. vid marknadsföring underlåter att lämna sådan informalion av betydelse för
bedömningen av tjänstens beskaffenhet eller ändamålsenlighel som vederbörande
enligt marknadsföringslagen har ålagts atl lämna.

Utredningens förslag: Överensslämmer i huvudsak med milt
förslag belräffande ansvaret för vilseledande uppgifter. Enligt utredningen
bör uppgiftslämnaren dock gå fri från skadeständsskyldighet endast om han
visar att han inte har gjort sig skyldig lill försummelse (s. k.
presumtionsansvar). I fråga om materialleverantörers m. fl. ansvar på grund av
underlålenhel att vid marknadsföring lämna information går utredningens förslag
längre än mitt förslag genom att det generellt gäller underiålenhet att lämna
information av särskild betydelse från konsumentsynpunkt (se betänkandet s.
164-171).

Remissinstanserna: Del slora flertalel remissinstanser som
företräder näringslivel är kriliska mot ulredningens förslag och anser att
reglerna om tredje mans marknadsföringsansvar bör ulformas i nära anslulning
lill motsvarande regleri den nuvarande konsumenlköplagen. Övriga remissinstanser
godiar i huvudsak utredningens förslag i fråga om iredje mans ansvar på grund
av vilseledande marknadsföringsuppgifier. Däremol riktar också flera av dessa
remissinstanser krilik mot ulredningens förslag rörande Iredje mans ansvar på
grund av underlålenhel atl vid marknadsföring lämna information (se bil. 3
avsnill 4).

Prop.
1984/85:110 88

Skälen för mitt förslag: I avsnill 2.4.2 har behandlats
frågan om närings- Skadeståndsskyldig-idkarens ansvar enligt reglerna om fel
hos tjänsten för sådana uppgifier av "et för tredje man betydelse för
bedömningen av en Uänsls beskaffenhel eller ändamålsenlighel som har lämnats
vid marknadsföring. Enligt vad jag där har föreslagit skall ijänsten anses
felaklig inle bara när resultatet av ijänslen avviker från uppgifter som har
lämnals av näringsidkaren själv, ulan också när resultatet avviker från
uppgifter som härrör från vissa iredje män. Del gäller sådana uppgifter av en
annan näringsidkare eller av en branschförening eller liknande organisation
vilka kan anses lämnade för näringsidkarens räkning, uppgifier av leveranlör av
malerial som tillhandahålls av näringsidkaren eller någon som han svarar för
samt uppgifier av någon annan i ell tidigare omsältningsled, t. ex. lillverkare
eller importör av sådant malerial.

En tredje man, vars marknadsföringsuppgifier sålunda kan
få betydelse för bedömningen av om en Uänsl är felaktig, bör i viss
ulslräckning bära ett självständigt civilrältsligi marknadsföringsansvar
gentemot konsumenien. Della ansvar bör bestå i en skyldighet all under vissa
förutsättningar ersälla konsumenien skada som denne åsamkas lill följd av
ovederhäflig marknadsföring från tredje mannens sida. Beslämmelser om ell
sådant självständigt marknadsföringsansvar för tredje man finns sedan länge på
konsumentköpsområdei. I 14 8 konsumenlköplagen regleras sålunda tillverkares
m. fl. skadesiåndsskyldighel mot konsumenten på grund av vilseledande
marknadsföringsuppgifier eller underiålenhet all lämna viss informalion om en
varas beskaffenhel eller användning.

I del följande behandlas försl frågan om
materialleverantörers m. fl. ansvar pä grund av uppgifter som liar lämnats vid
marknadsföring.

För alt en materialleveranlör eller annan iredje man skall
bli skadeståndsskyldig gentemot konsumenien på grund av uppgifter som iredje
mannen har lämnal vid marknadsföring kan del uppenbarligen inte vara
tillräckligt all resultatet av en ijänsl avviker från en sådan uppgifl. Avvikelsen
kan nämligen bero på alt den näringsidkare som är konsumenlens motpart i
avtalet om en ijänsl har förfarit felaktigt vid utförandet av tjänsten, så all
resullalel av denna inle svarar mot en i och för sig korrekt
marknadsföringsuppgifi som har lämnats av tredje man. För all denne skall bli
skadeståndsskyldig mot konsumenten bör krävas att krilik kan riktas mot den
lämnade uppgiften som sådan. Della bör komma lill ullryck genom att del för
Iredje mans skadeståndsskyldighet uppställs som en förutsättning alt en av
honom lämnad uppgifl är vilseledande.

För att en lillverkare eller någon annan i elt tidigare
säljled skall bli skadeståndsskyldig mot konsumenien på grund av en
vilseledande marknadsföringsuppgift krävs enligt 14 8 konsumenlköplagen alt
den vilseledande uppgiften har lämnats uppsåtligen eller av vårdslöshet.
Delsamma bör enligt min mening åtminstone lills vidare gälla i fråga om Iredje
mans ansvar för vilseledande uppgifier enligt den föreslagna konsumenlljänsllagen.
Annars skulle det uppkomma en omotiverad skillnad med avseende

på de lagliga förutsättningarna för konsumenlens räll alt
erhålla skade- Skadeståndsskyldig-slånd av en maleriallillverkare, beroende på
om malerialel tillhandahålls het for tredje man av den näringsidkare som utför
tjänsten eller om det inköps och tillhandahålls av konsumenten. Jag anser mig
alltså inte f.n. böra biträda ulredningens förslag om alt tredje mans ansvar
för vilseledande uppgifier enligt konsumenltjänsllagen skall ulformas som ett
s. k. presumtionsansvar. Frågan kan komma i elt annat läge sedan
konsumentköpsutredningen har slutfört sin översyn av konsumenlköplagen.

Ylleriigare en förutsätining för tredje mans
skadesiåndsskyldighel mol konsumenien på grund av en vilseledande
marknadsföringsuppgifi bör givetvis, på samma sätt som enligt 14 8
konsumenlköplagen, vara atl den vilseledande uppgiflen kan antas ha inverkal på
avlalel om Uänslen.

En iredje man som har lämnal en vilseledande
marknadsföringsuppgifi bör enligt utredningen kunna undgå
skadesiåndsskyldighel, om uppgiflen senare rättas på ell tydligl sätl. Jag kan
ansluta mig till delta förslag, vilket inte har mött någon principiell
invändning frän remissinstansernas sida. Det måste anses vara av värde alt på
delta sålt ge eu incitament till efterföljande rättelser av vilseledande
marknadsföringsuppgifter, främst med hänsyn lill atl en rättelse kan förebygga
forlsalta skadeverkningar för konsumenlerna. För alt en rättelse av en vilseledande
uppgift som har lämnats av tredje man skall kunna befria denne från
skadeständsskyldighet måsle det dock ställas stränga krav i fråga om rättelsens
ändamålsenlighet m. m. Självfallet måsle rättelsen vidare ha skell vid en sådan
lidpunkl all den i det särskilda fallel har kunnat påverka konsumenlens beslut.
Jag ålerkommer närmare till dessa frågor i specialmotiveringen.

Jag övergår härefter lill frågan om maierialleveranlörers
m. fl. civilrätlsliga ansvar mol konsumenien på grund av underlålenhel all vid
marknadsföring lämna informalion som är av beiydelse för bedömningen av en
ijänsis beskaffenhel eller ändamålsenlighel.

I samband med marknadsföringslagens lillkomst infördes i
14 8 konsumenlköplagen en beslämmelse som ulgör etl civilrällsligl komplemenl
till de marknadsrältsliga reglerna om informalionsåläggande i 3 8 marknadsföringslagen.
Enligi den nämnda beslämmelsen i konsumenlköplagen är tillverkaren av en vara,
liksom andra som i elt lidigare säljled än säljarens har lagit befallning med
varan, i princip skyldiga alt ersätta konsumenten skada som denne tillfogas
genom att tillverkaren elc. har underlålil att lämna sådan informalion om
varans beskaffenhel eller användning som vederbörande enligt
marknadsföringslagen har ålagts atl lämna.

Ulredningen har ansett att malerialleverantörer m. fl.
iredje män på konsumenttjänsternas område bör kunna åläggas etl längre gående
civilrällsligl ansvar för underiåtenhel att vid marknadsföring lämna
beiydelse-full informalion. Ulredningen har därför på denna punkl föreslagil en
bestämmelse som mera direkl anknyter lill de nyss nämnda reglerna i 3 S
marknadsföringslagen. Enligt förslaget skall en materialleverantör e.d. i

Prop.
1984/85:110 90

princip vara skyldig atl ersälla skada som Ullfogas
konsumenien genom all Skadeståndsskyldig-han vid marknadsföring har
underlålil att lämna sådan informalion om '''' °' tredje man malerial
eller annal förhållande av beiydelse för beställning av en ijänsl som han måsle
ha känt lill och som är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt.

1 likhel med flera remissinslanser, bl.a.
marknadsdomstolen och konsumenlköpsulredningen (se bil. 3 avsnill 4.4. och
4.8), anser jag alt ulredningens förslag i denna del ger anledning till
vägande invändningar. Särskilt bör framhållas atl anknylningen lill del i 3 8
marknadsföringslagen upptagna rekvisilel att informationen skall vara "av
särskild betydelse från konsumentsynpunkt" kan medföra en belydande
osäkerhet i fråga om vilka krav som i sammanhanget skulle kunna ställas på
materialleverantörers m. fl. olika marknadsföringsåtgärder. Som framgår av
motiven lill marknadsföringslagen har beslämmelsen i 3 S - vilken har
karaklären av en generalklausul och endast ger möjlighel all ingripa med ett
för framliden verkande informalionsåläggande - avsiklligt getts en allmänl
hållen utformning. Inle heller moliven lill bestämmelsen ger några närmare
anvisningar om vad som i olika sammanhang skall anses utgöra informalion av
särskild betydelse från konsumentsynpunkt. Avgörandet av sådana frågor har i
slället ansells i sisla hand böra ankomma på marknadsdomstolen som dömande
organ på det marknadsrältsliga områdel, med dess speciella sammansättning och
kompetens (se prop. 1975/76:34, särskili s. 108 och 126-127).

Med hänsyn lill del nu anförda anser jag del inte lämpligt
atl direkl anknyta lill 3 8 marknadsföringslagen i en civilrättslig bestämmelse
om tredje mans marknadsföringsansvar på grund av underiåtenhel atl lämna
information. Härtill kommer atl detla ansvar, särskilt med tanke på del
praktiska fallet atl del är fråga om marknadsföring från maierialtillverkares
sida, synes böra utformas i nära anslulning lill molsvarande ansvar enligt
konsumenlköplagen. Därigenom undviks, liksom när del gäller vilseledande
Uppgifter, omotiverade skillnader i fråga om iredje mäns skadeståndsskyldighet
mot konsumenien beroende på om materialet Ull en tjänst tillhandahålls av den
näringsidkare som ulför Uänsten eller om det inköps och tillhandahålls av
konsumenien.

Enligi min mening bör man därför även för
konsumenttjänsternas del i princip välja den lösning som har valls på
konsumentköpsområdei när del gäller tredje mans skadeslåndsansvar mol
konsumenten på grund av underiåtenhet atl lämna informalion vid
marknadsföring. En materialleverantör eller annan tredje man bör sålunda vara
skadeståndsskyldig, om han vid marknadsföring har underlåtit atl lämna sådan
informalion av betydelse för bedömningen av tjänstens beskaffenhet eller
ändamålsenlighel som han enligt marknadsföringslagen har ålagts atl lämna.
Givetvis bör detla dock gälla endast om underlåtenheten kan antas ha inverkat
på avtalet om tjänsien.

Om de
förulsällningar för iredje mans skadesiåndsskyldighel som har angetts i della
avsnitt är uppfyllda, bör denne i princip vara skyldig alt ersälla konsumenien
all skada som tillfogas honom med anledning av en vilseledande uppgift eller en
underiålenhet alt lämna information vid marknadsföring. Della gäller aUtså
även eventuella sakskador på föremålel för tjänsien eller annan egendom som
tillhör konsumenten. 1 överensslämmelse med vad jag har förordat när del
gäller näringsidkarens skadeståndsansvar (se avsnitten 2.6.1 och 2.6.2) bör
även iredje mans skadeståndsansvar omfatta skador på egendom som tillhör någon
medlem av konsumenlens hushåll. Liksom när del gäller näringsidkarens
skadeslåndsansvar bör däremol frågan om iredje mans ersätlningsskyldighel
avseende eventuella personskador hållas uianför regleringen i
konsumenttjänstlagen.

.Även i fråga om tredje mans skadeståndsskyldighet bör det
finnas en möjlighet an jämka skadeståndet, om skyldigheten atl utge skadeslånd
i någol fall skulle vara oskäligl betungande med hänsyn lill omständigheterna.

Konsumentens betalningsskyldighet

s. 92 Kontrollera mot PDF

2.8 Konsumentens betalningsskyldighet

2.8.1 Bestämmande av prisel

Mitt förslag: I den mån prisel för Uänsten inte följer av
avtalet, är konsumenten skyldig atl betala vad som är skäligt med hänsyn lill
Ijänsiens art, omfallning och ulförande. gängse pris för motsvarande Ijänster
vid avtalslillfällel samt omständigheterna i övrigt. Har näringsidkaren angelt
priset för Uänsten på elt ungefär (ungefäriig prisuppgift), får det angivna
prisel dock inie överskridas med mer än 15 procent, om inte någon annan
prisgräns har avtalals. Näringsidkaren har rätt lill pristillägg för vissa
tilläggsarbeten samt för fördyringar av Uänslen som näringsidkaren inle bort
förutse när avlalel Iräffades och som beror på omständigheter som är att
hänföra lill konsumenten.

Utredningens förslag: Om inle prisel för tjänsien följer
av avlalel, skall del besiämmas enligt gängse prisberäkning för motsvarande
Uänsler vid avtalsUllfället (gängse pris). Försl om del inle finns något gängse
pris, skall priset enligt utredningens förslag besiämmas efler vad som är
skäligl med hänsyn lill olika omsländigheler. I övrigl överensslämmer
ulredningens förslag i sak väsenlligen med milt förslag (se belänkandel s.
225-237).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser godiar i
huvudsak utredningens förslag. Många anser dock all den beslämda anknytningen
till gängse pris i fall då prisel inte följer av avlalel är mindre lämpligl och
förordar i stället en lösning motsvarande den som jag har valt i mitt förslag
(se bil. 3 avsnitt 7).

Prop.
1984/85:110 92

Skälen för mitt förslag: 1 överensslämmelse med gällande
räll bör konsu- Konsumentens menttjänstlagen bygga på principen atl del slår
parterna frill all iräffa avtal betalningsskyldighet om prisel för en Ijänsl.
Har ell sådani avial iräffals skall del alliså normall gälla enligt silt innehåll.
Om etl avlalsvillkor rörande priset för en ijänsl är oskäligl, kan del dock
jämkas med stöd av den allmänna förmögenhetsrätlsliga generalklausulen i 368
avtalslagen. Jag anser del inle vara lämpligl atl, som ulredningen har
föreslagit, dessulom i konsumenlUänsllagen föra in en särskild regel vilken på
huvudsakligen samma grunder som gäller enligt 368 avtalslagen skulle ge
möjlighel all jämka prisel för en Uänsl nedåt.

En viktig fråga är vad som skall gälla om priseiför en
tjänsl inle följer av vad som har avtalats mellan parterna. Denna situalion är
inle ovanlig inom Uänsteområdel. F.n. lillämpas i sådana fall den princip som
har kommil lill Uttryck i 5 8 köplagen. Denna innebär atl konsumenten är
skyldig all belala vad näringsidkaren fordrar, om del inte kan anses oskäligt.
Denna regel, som har kriliserals i den rältsvelenskapliga litteraturen från
skilda ulgångspunkler, bör inle föras över lill en konsumenttjänsllag.

Utredningens förslag innebär att konsumenien i den nu
berörda situationen inte skall vara skyldig alt belala mer än vad som följer
av gängse prisberäkning för molsvarande Uänsler vid avlalstillfällel (gängse
pris). Med gängse pris åsyftar ulredningen del gängse prisel i branschen,
normalt del som lillämpas lokall eller regionalt. Försl om del inle finns ell
sådant gängse pris, skall riktpunkten enligt ulredningens förslag i stället
vara vad som med hänsyn till omsländighelerna är ett skäligt pris för ijänsten.

Åven enligi min mening är del, när parterna inte har
iräffal avial om prisel för en tjänst, naturiigl att fästa vikl vid vad som kan
konstateras i fråga om gängse prissätining för molsvarande Uänster. Del synes
emellerlid mindre lämpligl atl ställa upp en regel enligt vilken gängse pris
för motsvarande Ijänsler i första hand skall vara helt utslagsgivande. En sådan
regel skulle vara onödigt komplicerad att lillämpa och förmodligen få en
begränsad praktisk betydelse redan med hänsyn till svårigheterna atl jämföra
olika individuella Ijänsler av samma typ och atl fastställa ell mer besläml
gängse pris för sådana Uänsler. Oftast lorde man inle kunna komma längre än
till ett konstaterande att de priser som bmkar tas ut för en typ av tjänster
ligger inom en viss ram som kan vara mer eJler mindre vid.

En konsument är i allmänhel väl medvelen om att
prissättningen för Ijänster, ofta även lokalt, i viss mån varierar mellan olika
näringsidkare. Om prisel för en viss tjänsl inle har avtalals, måsle della
därför rimligen uppfattas så att konsumenten har varil beredd atl belala det
pris som den individuella näringsidkaren Ullämpar för sådana ijänster. En
förutsättning för detta, som även näringsidkaren ulan vidare bör inse, lorde
dock alltid vara att del av näringsidkaren tillämpade prisel är skäligt med
hänsyn till en eventuell gängse prissätining för motsvarande Uänsler och till
omständigheterna i övrigt.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 93

Med hänsyn lill det sagda bör konsumenien. när prisel inle
följer av Konsumentens parternas avial, vara skyldig alt betala det pris som är
skäligl med hänsyn betalningsskyldighet till den ifrågavarande tjänstens
beskaffenhet, gängse pris för motsvarande ijänsler vid avtalstillfället och
omständigheterna i övrigl. En regel som ulformas på detta sätt gör atl man i
rättstillämpningen kan fästa tillräcklig och lämplig vikt vid vad som kan
konstateras i fråga om gängse prissättning inom branschen e.d. samtidigt som
regeln i delta hänseende inte blir onödigt stel och besvärlig alt lillämpa.
Från konsumentsynpunkt medför regeln den betydande fördelen att del vid ivisi
om ell begärt pris blir näringsidkaren som får bevisbördan i fråga om prisels
skälighet.

Vid Uänsler som avser arbele på saker och byggnader m. m.
är del ofta svårt att på förhand avgöra vilkel del slulliga priset för en Uänsl
kommer all bli. Detla gäller även om sällel all beräkna prisel har beslämls, i.
ex. etl visst timpris för arbete och ett vissl pris per malerialenhet. 1 många
fall kan det inle säkert bedömas vilka ålgärder som kommer all krävas och hur
mycket arbelslid och material som kommer all gå åt för all nå del resullat som
åsyftas med Uänslen.

Del är emellerlid inle ovanligt all näringsidkaren i
sådana fall likväl anser sig kunna ange vad Ijänslen på ett ungefär kommer all
slutligt kosta konsumenien och atl näringsidkaren därför lämnar denne vad som brukar
kallas en ungefärlig prisuppgift för Uänsten. Oftast torde en ungefärlig
prisuppgift lämnas på begäran av konsumenten, men det är inle heller ovanligt
atl en sådan prisuppgift lämnas självmant av näringsidkaren.

För konsumenien är del givetvis av värde om han sålunda
kan få en uppgift åtminstone om del ungefärliga prisel för en Uänsl. Någon
lagenlig skyldighel för en näringsidkare atl på begäran eller i övrigl lämna
ungefärliga prisuppgifter för sådana tjänster som här är akluella bör dock
inle införas. Etl visst skydd för konsumenien mol alliför obehagliga överraskningar
i fråga om prisel för en Uänst följer av de i avsnitt 2.3.2 förordade
bestämmelserna om skyldighel för näringsidkaren alt avråda konsumenten från att
låla ulföra en Uänst och atl inhämia konsumenlens anvisningar, om det under
arbetets gång visar sig att en Uänst kan bli belydligi dyrare än konsumenien
kunde ha räknal med.

I de fall då näringsidkaren fakliskl lämnar en ungefärlig
prisuppgift är della emellertid etl förhållande av sådan betydelse all det inle
bör förbigås i en lag om konsumenttjänsler. 1 likhel med ulredningen och del
slora flertalet remissinstanser anser jag därför atl lagen bör innehålla en
bestämmelse om den rättsliga verkan av att en ungefärlig prisuppgift har lämnals.

En grundläggande fråga, som har berörts av ell par
remissinslanser, är vad som bör fordras för all näringsidkaren skall anses ha
lämnal en ungefärlig prisuppgift för en Uänsl. Enligt min mening är del
angelägel all man på denna punkl upprätthåller klara linjer, så all onödiga
Ivisler om formuleringar o.d. i möjligasie mån kan undvikas. 1 samband med all
näringsidkaren och konsumenien gör upp om ell arbete som konsumenten

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 94

vill ha ulförl kommer parierna givetvis i allmänhel in på
frågan om vad Konsumentens

arbelet slutligt kommer atl kosta konsumenien.
Näringsidkaren kan därvid betalningsskyldighet

göra olika
uttalanden om della, vilka kan vara myckel varierande lill form

och
innehåll. För alt en prisuppgift från näringsidkarens sida skall anses

föreligga
bör näringsidkarens uttalanden vara konkrela och preciserade.

Om det
angivna priset har försetts med reservalioner av typen "ungefär"

föreligger
en ungefärlig prisuppgift.

Del kan knappasl råda någon tvekan om att näringsidkaren
redan enligt allmänna avlalsrältsliga regler blir bunden av en ungefäriig
prisuppgift på så säll all konsumenien inle är skyldig att belala elt högre
pris än som moisvarar del uppgivna prisel plus den marginal som kan anses ligga
i atl delta har betecknats som ungefärligt e.d.

1 flera praktiskt betydelsefulla slandardavlal inom
konsumenttjänslområdei har frågan om verkan av ungefärliga prisuppgifter
uttryckligen reglerats på ell säll som i princip överensslämmer med del nu
anförda. Del gäller bl. a. det på bilreparalionsområdet gällande
standardavtalet "Regler för reparationer", vilkel har tillkommit
efter överläggningar mellan Motorbranschens riksförbund (MRF) och
konsumentombudsmannen och skall tillämpas av MRF-anslutna fordonsverksläder. 1
della avtal anges sålunda atl en ungefärlig prisuppgift - liksom en preciserad
prisuppgift - är bindande för verkstaden och vidare all ett lämnat ungefärligt
pris inte får överskridas med mer än 15 procent, om inle verkstaden kan göra
sannolikt att annan överenskommelse har iräffals. Motsvarande regler finns i
andra standardavtal, även om procentsatsen för tillåtet överskridande varierar
(se de i utredningens betänkande intagna bil. 2: I a, 2:6, 2:7 och 2: 8). All
en ungefärlig prisuppgift har lämnals innebär alltså atl ell högsta pris, etl
"lakpris", har beslämls för ijänslen.

En bestämmelse av denna innebörd bör, främsl i
klarläggande syfte, också tas in i den föreslagna konsumenlUänsllagen. En
särskild fråga är emellertid hur den prisbegränsande verkan av en ungefäriig
prisuppgift bör anges i en sådan lagbestämmelse. Ulredningen har för sin del
inte velat välja lösningen med en sådan bestämt angiven begränsning som i de
nyss berörda standardavtalen ulan har i stället föreslagit en mer allmänl
hållen regel, enligt vilken det slutliga priset inle får "avsevärt"
översliga del uppgivna, ungefärliga prisel. Denna regel skall dock inte gälla,
om ell högsta pris har avtalats. Etl sådant högsta pris kan enligt utredningen
anges med ett bestämt belopp men också som en högsla procentuell avvikelse
uppåt från det uppgivna priset, dvs. på samma sätt som i de nämnda
standardavtalen.

Enligt min mening ger den av utredningen föreslagna regeln
alltför lilen vägledning i del enskilda, konkrela fallet. Den kan sålunda ge
upphov lill onödiga ivisler om vad som utgör ett "avsevärt"
överskridande av ell ungefärligt pris, när avtal inte har iräffats om t. ex. en
tillålen procenluell avvikelse uppåt. Oklarhet om vilken marginal som gäller
lorde generellt

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 95

sett vara lill nackdel främst för konsumenlerna. Jag anser
därför atl del är Konsumentens bättre atl man i lagen slår fast en viss
procenluell gräns som anger högsta betalningsskyldighet tillåtna överskridande
av ell angivel ungefäriigt pris. Denna gräns bör bestämmas så att den normalt
tillgodoser såväl näringsidkarens som konsumentens inlressen i sammanhanget.
Den bör dock kunna frångås genom avtal för att kunna anpassas exempelvis Ull
förhållandena i olika branscher. En lämplig dispositiv gräns är enligt min
mening 15 procent.

Åven om priset för en Ijänsl har beslämls på förhand eller
om ell högsla pris har beslämls, t. ex. genom all näringsidkaren har lämnat en
ungefäriig prisuppgift, bör näringsidkaren i vissa fall ha rätt till ett högre
vederiag genom prisiillägg. Bestämmelser om detta bör därför tas in i lagen.

Näringsidkaren bör till en början givetvis ha rält till
pristillägg för sådant tilläggsarbele som han enligi de regler som har
förordals i avsnitt 2.3.2 skall ha skyldighel resp. räll atl utföra även om han
inte hade kunnal anträffa konsumenten för att inhämia dennes anvisningar. En
bestämmelse om della är visserligen strängt laget inle påkallad, eftersom det i
dessa fall är fråga om en enligt lagen tillåten eller t.o.m. föreskriven
uividgning av uppdraget. Med hänsyn lill att en sådan uividgning i en del fall
kommer alt kunna ske med slöd enbari av lagen - inle på grund av en överenskommelse
med konsumenien eller annars på dennes begäran - synes del emellerlid lämpligt
all del i lagen också anges de prismässiga följderna av utvidgningen.

Vidare bör näringsidkaren ha rält till pristillägg, om
ijänsten har fördyr-als på grund av någon omständighet som är atl hänföra lill
konsumenien. En förulsällning för detta bör dock vara atl del är fråga om en
fördyring som näringsidkaren inte hade bort räkna med när prisel blev besläml.
Som exempel kan nämnas att ell avtal om visst pris för en Uänst eller en
ungefäriig prisuppgift har baserats på upplysningar från konsumentens sida om
beskaffenhelen av föremålet för Uänslen, vilkas riklighet näringsidkaren inte
hafl anledning att ifrågasätta men som sedermera visar sig ha varil orikliga.

Bortsett från vad som följer av de nu berörda
beslämmelserna om räll lill prisiillägg bör näringsidkaren givelvis i princip
vara bunden av en överenskommelse om prisel för en ijänsl. Näringsidkaren får
alliså bära risken för evenluella koslnadsökningar, såvida inle förhållandena
undanlagsvis är sådana att förutsättningar föreligger atl jämka en
prisöverenskommelse lill näringsidkarens förmån med stöd av 368 avtalslagen.

En särskild fråga i sammanhanget är emellerlid i vad mån
näringsidkaren genom en prishöjningsklausul i avtalet om en Uänst kan
övervältra risken för koslnadsökningar på konsumenten. Det finns enligt min
mening anledning att vara restriktiv när del gäller att ge dem lillämpning
genlemol konsumenter. En alltför allmänt hållen eller långtgående
prishöjningsklau-sul torde i vissa fall kunna bedömas som oskälig mot
konsumenten enligt 36 8 avtalslagen.

2.8.2
Konsumenlens skyldighel all belala för arbele eller malerial som förslörs eller
går förioral genom olyckshändelse

Konsumentens betalningsskyldighet

Mitt förslag: Konsumenten är inle skyldig all betala för
arbele eller malerial som förslörs eller går förioral genom olyckshändelse som
inlräffar innan uppdragel har avslutats eller, om uppdragets avslutande har
försenats på grund av någon omständighet som är all hänföra till konsumenten,
innan uppdragel annars skulle ha avslutats.

Utredningens förslag: Överensslämmer i princip med mill
förslag (se betänkandet s. 251-262).

Remissinstanserna: Utredningens förslag godias i huvudsak
av praktiskt taget samtliga remissinslanser (se bil. 3 avsnitt 8).

Skälen för mitt förslag: I avsnitt 2.4.1 har slagils fasl
all näringsidkaren bör "stå faran" för resullalel av ijänslen när del
gäller bedömningen av om ijänslen är felaklig. Om resultatet av Uänsten avviker
från vad som har avtalats eller från vad konsumenten i övrigl har räll atl
kräva, skall Uänslen sålunda anses felaklig även om avvikelsen beror på vad
som från parternas synpunkl utgör en ren olyckshändelse, dvs. på någon
omsländighel som inle är all hänföra Ull vare sig näringsidkaren eller
konsumenten. Som framgår av vad som har sagls i avsnitt 2.4.3 skall i sådana
fall den tidpunkt som är avgörande för felbedömningen vara den då uppdragel
avslulades eller, om en försening har inträffat som beror på konsumenien eller
ell förhållande på hans sida. då uppdragel annars skulle ha avslutals. Vid den
angivna tidpunkten går alltså "faran" för resultatet av ijänslen över
från näringsidkaren Ull konsumenten. Om resultatet av ijänslen därefter
försämras, förstörs eller går förioral lill följd av en ren olyckshändelse, kan
konsumenien inle enligt lagen göra gällande all Uänsten på denna grund är
felaklig.

Den nu berörda fördelningen av risken för att
olyckshändelser drabbar näringsidkarens prestation av arbele och malerial bör
ålerspeglas också i en beslämmelse som reglerar konsumenlens skyldighel atl
belala för arbete eller material som har förstörts eller gått förioral genom
olyckshändelse.

1 belydande ulslräckning följer visserligen en sådan
reglering redan av de föreslagna reglerna om påföljderna vid fel hos ijänslen.
Enligt dessa blir ju näringsidkaren vanligen skyldig alt ulan exlra kosinad för
konsumenten avhjälpa elt fel. Avhjälps inte felel, får konsumenien göra avdrag
på prisel och i vissa fall häva avlalel, varvid hans belalningsskyldighel i
princip bortfaller.

Beslämmelserna om fel hos tjänsien löser emellerlid inle
frågan om konsumenlens skyldighel all belala för arbele eller malerial som
förslörs eller går förlorat genom olyckshändelse ulan att detla leder Ull atl
ijänsten skall anses felaklig. Som ett exempel pä denna siiuaiion kan nämnas
alt en redan utförd del av tjänsien delvis förslörs genom åverkan av en
ulomslå-

ende
person men atl näringsidkaren genom en ny insals av arbele och malerial
avhjälper skadan så alt resullalel är felfritt när uppdragel avslulas. Med
hänsyn till att näringsidkaren i enlighel med det tidigare sagda "slär
faran" för den ifrågavarande händelsen bör konsumenien givelvis inle vara
skyldig alt belala för vad som har förslörts genom denna. Om uppdragft i
slällei hade avslulals med skadan kvarstående, skulle ju näringsidkaren enligt
felreglerna ha varit skyldig all ulan exlra kosinad för konsumenten avhjälpa
denna eller atl utsättas för prisavdrag eller hävning. På grund av det nu
anförda bör i konsumenlljänsllagen las in en beslämmelse som klargör alt
näringsidkaren även när del gäller rälten till betalning "slår
faran" för sin preslation intill dess au uppdraget har avslutals eller,
vid försening med avslutandet som är alt hänföra lill konsumenien, intill dess
att uppdraget annars skulle ha avslutats. Bestämmelsen bör innehålla alt
konsumenien inle är skyldig att belala för arbete eller malerial som förslörs
eller går förioral genom en ren olyckshändelse som inträffar före den nyss
nämnda tidpunkten.

Konsumentens betalningsskyldighet

1.8.3 Specificerad räkning

Mitt förslag: Näringsidkaren skall ställa ut en
specificerad räkning för tjänsten, om konsumenien begär det. Räkningen skall i
huvudsak beskriva arbelels art saml göra del möjligl för konsumenien all
bedöma arbelels omfallning. 1 den mån ijänsten inte har utförts mot fasl pris
skall det även framgå av räkningen hur prisel har beräknats.

Utredningens förslag: Överensslämmer i sak med mill
förslag (se belänkandel s. 241-243).

Remissinstanserna: Remissinslanserna lillslyrker i princip
förslagel om all näringsidkaren skall vara skyldig all på begäran siälla ut
specificerad räkning. Del slora flertalel remissinslanser som represenlerar
näringslivel anser dock all undanlag bör göras om Uänsten uiförs mol fasl pris
(se bil. 3 avsnitt 7).

Skälen för mitt förslag: För konsumenien är del ofta
vikligt all få en specificerad räkning för en Uänst, så att han kan kontrollera
vad näringsidkaren har beräknat sig betalning för och hur prisel har
beräknats. I konsumenttjänstlagen bör därför las in en bestämmelse som ger
konsumenien rält atl erhålla en specificerad räkning.

1 många fall utställer näringsidkaren naturiigtvis
självmant en Ullräckligt specificerad faktura e.d. Av olika skäl lillämpas
della dock inte generellt. Som ulredningen har redovisat närmare i betänkandet
(s. 241-242) torde del däremot vara fast praxis i åtskilliga branscher inom
konsumenlUänsl-områdel alt konsumenten får en specificerad räkning om han begär
det.

En lagregel om konsumenlens rätt till specificerad räkning
bör anknyta till denna praxis. Det finns inle anledning all kräva att
näringsidkaren utan 7 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 110

Prop.
1984/85:110 98

anmaning skall utfärda en specificerad räkning för varje
Ijänsl som han Konsumentens ulför. I åtskilliga fall lorde konsumenien
hell enkelt inte anse sig ha behov betalningsskyldighet av en närmare
specifikation av prisel och de förhållanden som ulgör underlaget för della. För
att man skall undvika onödigi arbete och onödiga koslnader bör näringsidkaren
alliså vara skyldig att ställa ut en specificerad räkning för en Uänsl bara om
konsumenien begär det.

Framställer konsumenien en sådan begäran, bör
näringsidkaren å andra sidan alltid vara skyldig atl efterkomma denna. Någol
undanlag för del fall all ijänslen har ulförls mot ell fasl pris. som har
förordats från främst näringslivels sida, bör således inle siällas upp.
Konsumenien kan i elt sådani fall behöva en specifikation av utfört arbete och
använt malerial m. m. för en kontroll av atl Uänsten har ulförts i enlighel med
vad som har avtalats. Jag kan inte dela näringslivets farhågor för all en
skyldighet för näringsidkaren atl även i dessa fall på begäran specificera silt
arbete m.m. skulle medföra alltför slora koslnader.

Del kan inle anses lämpligt eller nödvändigt alt i
konsumenttjänstlagen ta in detaljerade regler om olika koslnadsposler m. m. som
särskilt skall redovisas i en specificerad räkning. Vad som härvidlag bör
krävas kan uppenbarligen skifta med hänsyn till Uänsiens beskaffenhel och andra
omsländigheter. Däremot bör i lagen anges grunderna för hur en specificerad
räkning skall vara utformad.

En specificerad räkning bör för del första ge konsumenten
tillräckliga upplysningar om själva del arbele som har ulförts. Den bör sålunda
i huvudsak beskriva arbetets art samt i övrigt innehålla sådan information om
det utförda arbelel att den gör det möjligt för konsumenien all bedöma arbetets
omfallning. I slort sett blir det här fråga om de uppgifier som är nödvändiga
för atl konsumenten skall få veta vilka åtgärder och vilket malerial m. m. som
näringsidkaren tar betalt för. Vidare måsle det givelvis framgå av räkningen
hur priset har beräknats, l.ex. genom angivande av malerialålgång och prisel
per malerialenhel saml lidsålgång och priset per timme eller annan tillämpad
tidsenhet.

Om Ijänsten eller en del av denna har ulförts mol ell
avlalal, fasl pris, finns del emellertid inte anledning alt kräva att
näringsidkaren i en specificerad räkning anger hur detta pris har beräknals.
Ell sådant krav bör inie heller gälla om ijänslen eller en del av denna i
övrigl har ell fasl pris som lillämpas av näringsidkaren. Oftasl är del i dessa
fall fråga om s. k. paket-priser för olika ålgärder som anges i en prislista
eller i reklamerbjudanden, l.ex. avseende byte av avgassystemet på en bil,
varvid prisel inkluderar ersällning för såväl arbele som malerial. Alt
näringsidkaren i sådana fall inle skall behöva specificera hur del fasta prisel
har beräknals överensslämmer med vad som har avsells vara innebörden av
ulredningens förslag (se belänkandel s. 457). Enligi min mening bördetia
emellertid i klarhelens inlresse komma till ullryck i lagtexten.

Prop. 1984/85:110 99

Har konsumenien begärt en specificerad räkning bör han, om
räkningen Konsumentens har begärts i lid, inle vara skyldig all belala
förrän han har fått denna. Jag betalningsskyldighet ålerkommer till detta
i nästa avsnitt.

2.8.4 Tiden för belalningen

Mitt förslag: Om inle annal följer av avtalet, är
konsumenien skyldig alt belala vid anfordran sedan näringsidkaren har ulförl
yänsien. Har konsumenien i lid begärt en specificerad räkning, är han inte
skyldig atl belala förtän räkningen har kommil honom till hända.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitl
förslag (se belänkandel s. 243-244).

Remissinstanserna: I princip godias ulredningens förslag.
Från näringslivels sida framhålls viklen av all regeln om verkan av en begäran
om specificerad räkning inle får möjliggöra obehöriga betalningsuppskov (se
bil. 3 avsnill 7).

Skälen för mitt förslag: I fråga om liden för eriäggande
av belalningen för Uänster som avser arbele på lösa saker eller på fast egendom
o.d. anses gällande rätt innebära all belalningen skall eriäggas i efterskott,
dvs. sedan Ijänslen har ulförls, såvida inle annal har avialais. Har
förfalloliden för efterskollsbeialningen inle beslämls, gäller all betalningen
skall eriäggas vid anfordran.

Principen om betalning i efterskott bör skrivas in i
konsumenttjänstlagen. Från snäv konsumentsynpunkt skulle del naturligtvis vara
av värde, om en regel härom också kunde göras ivingande lill konsumenlens
förmån, så all konsumenien aldrig behövde belala förrän tjänsien har utförts.
Särskilt vid Ijänsler av slörre omfallning är det emellertid rimligt att
näringsidkaren får förbehålla sig rätlen att erhålla en slörre eller mindre del
av betalningen innan uppdraget har avslutats. Ell lilet förelag kan annars råka
i likviditelssvårigheter vid arbeten som sträcker sig över en längre tid. Man
kan inte heller bortse från att det ibland kan innebära en för näringsidkaren
oacceptabel ekonomisk risk atl utföra en tjänsl utan alt få hela eller en del
av belalningen i förskott. En regel om all konsumenien inle är skyldig all
betala förrän näringsidkaren har ulfört Uänsten bör därtör kunna frångås genom
avtal, dvs. vara dispositiv. För den händelse villkor om förskottsbetalning får
en omotiverat stor utbredning i avtalspraxis eller om sådana villkor med hänsyn
Ull sitt innehåll m.m. är atl anse som oskäliga mot konsumenten, är del
tillräckligt alt ingripande kan ske enligt 1971 års avialsvillkorslag och all
villkoren i särskilda fall kan jämkas eller åsidosättas med stöd av
generalklausulen i 36 8 avtalslagen.

Har förfalloliden för en efterskottsbelalning inle
beslämls, bör gälla atl belalningen skall ske vid anfordran. 1 prakliken lorde
konsumenien emel-

lertid
få en skälig lid på sig för alt betala sedan anfordran skett Ufr prop.
1981/82:40 s. 37).

Som nämndes i föregående
avsnitt bör konsumenien, om han har begärt en specificerad räkning, inle vara
skyldig att betala förrän räkningen har kommit honom till hända. Detta bor
gälla såväl då viss tid har beslämls för belalningen som då denna skall ske vid
anfordran.

En sådan ordning bör dock
givelvis inle medföra atl konsumenten får ell obehörigl uppskov med
belalningen. Skall beialning ske vid anfordran bör del, för all en begäran om
specificerad räkning skall medföra del nämnda uppskovet med betalningen, krävas
all denna begäran framställs i samband med att anfordran sker. Har näringsidkaren
i sin anfordran, vilkel lorde vara del vanliga, angett en sisla dag för
beialning som ligger ell slycke framåi i liden, bör del krävas att konsumenien
begär en specificerad räkning i rimlig lid före den angivna förfallodagen.
Detsamma bör gälla om parterna har Iräffal avtal om en bestämd förfallodag.
Enligt min mening bör del av lagen framgå att konsumenien sålunda, för atl en
begäran om specificerad räkning skall få den verkan atl han inte behöver betala
förrän räkningen har kommil honom till hända, inle får dröja alltför länge med
atl framställa en sådan begäran. Några mera detaljerade regler om detla synes
emellertid inle erforderliga. Del bör räcka atl del som en förutsättning för
den här diskuterade regelns tillämplighet anges att konsumenlens begäran om
specificerad räkning skall ha framslällls i lid.

Del bör underslrykas alt
det nu sagda tar sikte endast på frågan huruvida konsumenten skall ha rält atl
vänta med betalningen lill dess alt han har erhållil en specificerad räkning.
Näringsidkarens skyldighel att efterkomma en begäran från konsumenten om
specificerad räkning inskränks däremot inte av den föreslagna beslämmelsen. Har
en sådan begäran framställts, men för senl, är näringsidkaren alltså ändå
skyldig ;ätl sända en specificerad räkning lill konsumenien. Denne är dock för
sin del i della fall skyldig alt belala innan han har fåll räkningen.

Avbeställning

s. 101 Kontrollera mot PDF

2.9
Avbeställning

Mitt
förslag: Avbeställer konsumenien en ijänsl innan den har slulförls, har
näringsidkaren rätt lill ersällning för ulfört arbete och för förluster som han
gör på grund av all han har inrättat sig efler uppdraget. Ersättning för
förlusl skall dock inte utgå, om konsumenlens syfte med Ijänslen har förfelals
på grund av vissa omsländigheler som konsumenien inle kan laslas för. Belalar
konsumenien inle i räll lid vad näringsidkaren har atl fordra på grund av
avbeslällningen och avser ijänslen en sak som näringsidkaren får hålla kvar
lill säkerhel för sin fordran, får näringsidkaren Irols avbeslällningen
fullfölja ijänslen, om del behövs för all säkra hans ersättningsanspråk.

Prop.
1984/85:110 101

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med milt
förslag. Avbeställning Ulredningen föreslår dock inle någon regel om att
konsumenten i vissa fall slipper belala förlustersättning och inle heller någon
regel om att näringsidkaren under vissa omsländigheter har rätt att fullfölja
tjänsien (se belänkandet s. 173-184).

Remissinstanserna: Del slora flerialet tillstyrker eller
godtar principen om avbeställningsrält för konsumenien. Ålskilliga
remissinstanser - däribland Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund
och flertalet föreirädare för näringslivel - avslyrker däremot de av
ulredningen föreslagna ersättningsreglerna. De anser att näringsidkaren i
princip skall ha samma ersättning som om avlalel hade fullföljts, med avdrag
endast för de besparingar som näringsidkaren gör genom att inte behöva
fullfölja arbetet. Konsumentverket anser all konsumenien inte bör vara skyldig
att utge någon ersällning annal än för ulförl arbete, om han på grund av
särskilda omständigheler har förlorat sin nytta av ijänslen (se bil. 3 avsnitt
6).

Skälen för mitt förslag: För konsumenien kan det vara av
stor betydelse all ha möjlighel all avbeslälla en Uänsl innan den har
slutförts. Som har berörts bl. a. i avsnitt 2.3.2 kan del under arbelels gång
visa sig all Ijänslen inle är ändamålsenlig för konsumenien eller alt den blir
betydligt dyrare än beräknat, t. ex. på grund av alt föremålet för tjänsien är
i elt sämre skick än som har förutsells. Näringsidkaren skall i sådana fall
enligi den föreslagna lagen vara skyldig alt ta kontakt med konsumenien och
begära dennes anvisningar. Denna skyldighel skulle naturligtvis varav av föga
värde för konsumenten, om denne likväl inte hade möjlighet alt återkalla
uppdragel genom en avbeställning. En beställd tjänst kan också av andra
anledningar än de nyss nämnda bli onyttig eller ofördelaklig för konsumenten.
Vidare kan dennes ekonomiska situalion ändras så atl han inle längre anser sig
ha råd med en tjänsl som han har beställt.

Inom området för konsumenttjänster saknas det normall
anledning atl näringsidkaren skulle kunna kräva att få fullfölja en Uänsl som
konsumenten inte längre önskar att näringsidkaren skall utföra. Detla gäller
naturligtvis framför allt när det är fråga om arbele på egendom som tillhör
konsumenten eller på annat sätt står under hans rådighel. Näringsidkarens
intresse av tjänsien är praktiskt taget alltid av uteslutande ekonomisk natur
och kan tillgodoses genom regler om en ekonomisk uppgörelse mellan parterna.
Konsumenien bör därför ha en i princip ovillkorlig möjlighet all genom
avbeställning på rimliga villkor påkalla att näringsidkaren inställer fortsatt
ulförande av tjänsten. Det bör vara likgiltigt vilken orsaken är lill atl
konsumenten inte längre önskar få det beställda arbetet utfört av
näringsidkaren.

Saken kan också uttryckas så, atl lagstiftaren i och för
sig inte kan hindra en pari all frånlräda elt avtal utan i stället bör reglera
i vad mån denna part skall ersälla motparten för att avlalel inle fullföljs i
enlighel med sill innehåll.

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 102

Den cenirala frågan är alltså vad som bör gälla
beträffande den ekono- Avbeställning miska uppgörelsen mellan parterna vid en
avbeställning. Som nyss nämnls måsle konsumenien kunna frigöra sig från avtalet
på rimliga ekonomiska villkor. Samtidigt måste givetvis skälig hänsyn las lill
näringsidkarens befogade intresse av all inte drabbas av förluster lill följd
av en avbesläll-ning. Del gäller alliså alt söka nå en godtagbar avvägning
mellan parternas olika ekonomiska inlressen.

Problemel vid ulformningen av reglerna om den ersättning
som konsumenten bör vara skyldig att belala Ull näringsidkaren vid en
avbeställning är i vad mån näringsidkaren bör ha rätl atl tillgodoräkna sig
vinsl på den avbeslällda Uänslen. Med vinst avses i della sammanhang den del av
priset som överstiger näringsidkarens särskilda kostnader i form av lönekoslnad
och materialkostnad för alt ulföra Uänslen och som är avsedd att bidra till täckande
av näringsidkarens allmänna omkostnader för rörelsen och förräntning av egel
kapilal.

Utredningens förslag innebär i detla hänseende atl
näringsidkaren får tillgodoräkna sig vinst på den del av ijänslen som
evenluelll redan har ulförts när Ijänslen avbeslälls och på sådani
avslulningsarbele o.d. som måste utföras trots avbeslällningen. Enligt
utredningen bör näringsidkaren däremol inle få ersättning för den vinst som
skulle ha belöpt på den del av Ijänslen som på grund av avbeslällningen inle
uiförs av näringsidkaren. Vid remissbehandlingen har ulredningens
slällningslagande kriliserals av bl. a. flertalet remissinslanser som
företräder näringslivet. Enligt dessa bör näringsidkaren ha räll lill
ersällning för hela den vinsl som han skulle ha erhållit om avtalet hade
fullföljts, dvs. få ersällning för det s. k. posiiiva konlraktsintresset. De
nämnda remissinstanserna har därför förordat all konsumenlens
ersällningsskyldighel besläms så all han skall betala priset för den
avbeslällda tjänsien men därvid få göra avdrag för de koslnader som
näringsidkaren besparas genom att han inte behöver fullgöra arbetet.

En skyldighet för konsumenten atl ersätta näringsidkaren
för del positiva kontraktsintresset skulle i stor utsträckning kunna förta det
värde som en möjlighet alt avbeställa tjänsien bör ha för konsumenien. Till
stöd för en sådan regel har också mycket rikligt främst åberopats principen all
avtal skall hållas. Detta argument kan emellertid inte tillmätas någon
avgörande betydelse vid en lagreglering av vad som skall anses vara en rimlig
ersällning.

En regel om ersällning för det posiiiva konlraktsintresset
skulle säkerligen i många fall inle molsvara vad som f.n. lillämpas i
praktiken om en konsument önskar återkalla etl uppdrag. Typiskt sett kan en sådan
regel inte heller motiveras av hänsynen till näringsidkarens berättigade ekonomiska
intressen. Genom avbeslällningen frigörs kapacitet hos näringsidkaren. Normall
torde denna kunna utnyttjas till all skaffa näringsidkaren full
ersältningsinkomsl i slällei för vinslen på det arbete som måste inställas vid
avbeslällningen. Även om della någon gång inle skulle bli fallel.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 103

finns
del inte anledning alt för konsumentförhållanden införa regler som
Avbeställning innebär alt näringsidkaren kan tillgodogöra sig en vinst enbart
därför all ell avtal har ingåtts, dvs. utan atl han behöver fullfölja den
preslalion som utgjort förutsättningen för all tjäna in vinsten.

Med
hänsyn till det nu sagda anser jag alt den ersällning som konsumenten bör utge
lill näringsidkaren vid avbeställning av en tjänst inte bör bestämmas med
uigångspunkt i principen om det positiva konlraktsintresset. I slället bör
utredningens förslag i princip följas när det gäller att reglera slorleken av
den ersällning som konsumenien skall utge lill näringsidkaren vid en
avbeställning.

Konsumenten
bör sålunda först och främst vara skyldig atl belala näringsidkaren full
ersättning för den del av Uänsten som eventuelll redan har ulförts när
avbeslällningen sker, liksom för sådani arbele som måsle ulföras Irols
avbeslällningen (t.ex. nödvändiga avslulningsarbeien). Denna
ersättningsskyldighet är motiverad redan med hänsyn lill all resullalel av del
arbele som har utförts och del malerial som har använts kommer konsumenten till
godo. Ersättningen för en utförd del av Uänsten bör omfatta även ersättning för
sådana förberedande ålgärder o. d. som naiurligen måste anses ingå i del
lämnade uppdraget, exempelvis flyllning eller läckning av möbler i ett rum som
skall målas eller resande av slällningar för ell byggnadsarbete. Vidare bör
ersättningen inkludera vinsl som belöper på den del av Ijänsten som har
ulförls och på avslulningsarbeien o. d. 1 den mån avtalet innehåller villkor om
prisel eller prisberäkningen, t.ex. fasl pris för vissa utförda arbetsmoment
eller en avtalad ersättning per limme eller annan enhel, bör dessa
betalningsvillkor gälla även vid beräkningen av den ersättning som vid en
avbeställning skall utgå för utfört arbele.

De
principer för beräkningen av ersättningen som jag nu har förordal bör komma
lill ullryck genom en beslämmelse som anger att ersättningen för ulfört arbele
skall molsvara del pris som skulle ha gällt, om avtalet hade avsett endast vad
som har ulförls.

Med
hänsyn lill all konsumenien, enligi vad som lidigare har sagls, inle bör vara
skyldig alt ersätta näringsidkaren för utebliven vinst på den del av Uänsten
som till följd av avbeslällningen inle uiförs av näringsidkaren lorde
konsumenlens ersätlningsskyldighel vanligen komma att bli begränsad lill den
nu behandlade ersättningen för utfört arbele. I mera speciella siluationer,
exempelvis vid avbeställning av etl arbele av mindre vanligl slag eller av ett
omfattande arbele, kan det emellertid tänkas atl näringsidkaren skulle göra en
förlusl om han inle tillerkänns räll till viss ytterligare ersättning av
konsumenten. Etl exempel är all näringsidkaren för den avbeslällda Uänslen har
inköpt malerial av en så speciell beskaffenhel all man inte kan räkna med all
han kan sälja det eller använda det i samband med andra uppdrag. Ell annal
exempel är atl näringsidkaren till följd av avtalet om den avbeslällda Ijänslen
har avböjt andra uppdrag, som han inte

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 104

skulle
ha hunnit med om avlalel hade fullföljts, och på grund därav går
Avbeställning miste om inkomsl under någon lid efler avbeslällningen till dess
han får nya uppdrag. Självfallel bör näringsidkaren normall inle behöva finna
sig i att göra förluster av detla slag, vilka beror på att han har inrättat
silt handlande i rimlig förlitan på all elt träffat avtal skall fullföljas.

1
enlighet med del nu sagda bör konsumenien vid en avbeslällning i princip också
vara skyldig all ersälla näringsidkaren för eventuella förluster som uppkommer
för denne på grund av all han har inrättat sig efter det avbeslällda uppdraget.
Jag återkommer till detta i specialmotiveringen.

De
sålunda förordade bestämmelserna innebär alt konsumenien i vissa fall kan bli
skyldig att trols en avbeslällning belala lika mycket som om Uänslen hade
utförts. Detla lorde innebära en tillräcklig garanli för atl konsumenlens
möjlighet atl avbeställa Uänslen inte kommer atl missbrukas till förfång för
näringsidkaren.

För
vissa fall framstår det som rimligt all konsumenten vid en avbeslällning inte
skall behöva utge ersällning lill näringsidkaren för dennes eventuella
förluster. Detla gäller då de förhållanden som har legal till grund för
beställningen av en Uänst på grund av oförutsedda omsländigheler, som inle kan
läggas konsumenten till lasl, ändras på etl så avgörande säll all konsumentens
syfte med Uänsten kan anses ha blivit förfelat. Jag länker då i första hand på
sådana situationer där föremålet för yänslen har gåll förioral eller skadats så
väsenlligt, l.ex. genom brand eller annan olyckshändelse, all del inte längre
framstår som meningsfullt all ulföra den beställda tjänsten. Andra situationer
av detta slag föreligger då konsumenten hindras att dra nytta av ijänsten lill
följd av nya förfatlningsföreskrifler, myndighelsbeslui eller andra liknande
ingripande omständigheler som ligger uianför konsumentens konlroll.

Som
ulredningen har berört är det naluriigtvis möjligl all konsumenien i sådana
fall skulle kunna åberopa generalklausulen i 368 avtalslagen till stöd för atl
- utan tillämpning av reglerna om avbeställning - hell eller delvis befrias
från sina förpliktelser enligt avtalet om en ijänsl. En hänvisning till 368
avtalslagen ger emellertid föga vägledning åt parterna i del konkreta fallel.
Enligt min mening är del därför lill fördel för båda parter med en uttrycklig
lagreglering av de här nämnda tämligen klart urskiljbara fallen i vilka det
framsiår som skäligt atl konsumenien, om han på grund av ändrade förhållanden
väljer alt avbeslälla en tjänst, inle blir skyldig att ersätta näringsidkaren
dennes eventuella förluster lill följd av alt han har inrättat sig efler
uppdraget. Jag förordar därför en sådan reglering.

Jag
övergår härefter lill frågan i vad mån de förordade reglerna om konsumentens
ersättningsskyldighet vid avbeslällning bör vara tvingande till konsumenlens
förmån.

I
åtskilliga fall kan del naturligtvis medföra besvär och kostnader att bestämma
storleken av den ersättning som konsumenten enligt de föreslagna reglerna
skall betala till näringsidkaren. Del framsiår därför som önsk-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 105

värt alt parterna på förhand kan avtala om en
standardiserad ersällning Avbeställning som konsumenien skall belala om han
önskar avbeslälla en Uänsl. För konsumenten kan det vara en fördel alt i förväg
veta vad en avbeslällning koslar honom. Särskili vid tjänster av störte
omfattning, där del oftare än eljest kan bli aktuellt med ersällning inte bara
för ulfört arbele utan också för näringsidkarens föriuster, kan del annars bero
på tillfälligheler hur stor konsumentens ersättningsskyldighet blir. Och för
näringsidkaren kan elt avtal om en på förhand bestämd avbeslällningsersättning
framför allt spara in administrativt arbete och koslnader. Vidare är det från
allmänna, samhälleliga synpunkler alltid en fördel om parterna kan reglera
sina melianha-vanden så alt Ivisler undviks.

Med hänsyn lill del sagda anser jag, i likhel med
utredningen, atl det bör öppnas en viss möjlighel för parterna att på förhand
Iräffa avtal om slorleken av den ersättning som konsumenien skall utge till
näringsidkaren vid avbeslällning. Det kan emellertid inle komma i fråga att
medge lolal avtalsfrihet. Fördelarna för konsumenien all mol en rimlig
ersättning kunna avbeslälla Uänsten skulle då kunna omintetgöras. För au eu
avtal om konsumenlens ersättningskyldighel vid avbeslällning skall kunna göras
gällande mol denne bör avlalel i princip framstå som en standardiserad
tillämpning av de tidigare förordade reglerna och inte innefatta några
principiella eller annars påfallande avvikelser från dessa lill konsumenlens nackdel.
Della bör i lagen komma lill uttryck genom en beslämmelse om alt näringsidkaren
får förbehålla sig en på förhand bestämd ersällning, om den är skälig med
hänsyn lill vad som vid en avbeslällning normall kan antas tillkomma en
näringsidkare som ersättning enligt lagens regler.

Jag lämnar med det nu sagda frågan om konsumenlens
ersällningsskyldighel vid avbeslällning för att behandla vad som kan sägas
ulgöra en inskränkning i konsumentens möjlighel att avbeslälla Uänslen.

Den avbeslällda tjänsten kan avse en sak som har
överlämnals i näringsidkarens besittning. Som jag skall återkomma lill i ett
följande avsnitt (2.10.4) bör näringsidkaren då, i överensstämmelse med vad som
följer av gällande rätt, vara berättigad atl hålla kvar föremålet för tjänsten
tills konsumenten betalar vad näringsidkaren har rätt till vid avbeställning
eller ställer betryggande säkerhet för fordringen. Samma s. k. reienlionsräll
bör gälla om tjänsten avser en sak som skall tillverkas av näringsidkaren.

Om konsumenien i etl sådant fall som nu har nämnls inle
betalar eller släller säkerhel, gäller f.n. vid reparationsavial o.d. alt
näringsidkaren enligt lagen (1950:104) om rätl för hantverkare atl sälja gods
som ej avhämtals kan efler en viss tid försälja den sak som Ijänslen avser. Näringsidkaren
får då ur försäljningssumman tillgodogöra sig sin fordran mot konsumenten på
gmnd av tjänsten. Avsikten är att molsvarande regler skall las in i den nya lag
om räll all sälja saker som inle har hämlats vilken är avsedd atl träda i krafl
samtidigt med konsumenlUänsllagen (se avsnitt I).

Konsumenlens möjlighel atl avbeslälla ijänslen påverkar
alltså i och för sig inte näringsidkarens rätl all hålla kvar föremålet för
tjänsten och att evenluelll sälja della enligi de nyss nämnda reglerna.
Försäljningsrätten kan emellerlid bli av ringa värde för näringsidkaren, om han
lill följd av en avbeställning alllid skulle vara hindrad all fullfölja det
avtalade arbetet. Den sak som tjänsien avser kan i del skick som den befinner
sig i när avbeslällningen sker vara osäljbar eller i vart fall ha elt myckel
lägre försäljningsvärde än den skulle ha om ijänsten fick fullföljas.

Del kan inte anses godtagbart att konsumenten genom all
avbeslälla Ijänslen sålunda skulle kunna beröva näringsidkaren dennes
säkerhetsräit i föremålet för tjänsten. Åven för konsumenten kan del vara
ofördelakligt all della säljs i ell myckel sämre skick än del skulle ha om
Uänslen fullföljdes. Problemel har berörts av ulredningen, som emellerlid har
ullalal all frågan om näringsidkarens rätl all i den här diskuterade
situationen höja sakens värde borde prövas i samband med arbelel på nya
lagregler om räll att sälja saker som inte har hämtats.

Enligt min mening lalar dock övervägande skäl för att den
nämnda frågan regleras genom särskilda bestämmelser i konsumenlUänsllagen.
Dessa bestämmelser bör innebära att näringsidkaren trots en avbeslällning får
fullfölja Uänslen - och kräva fulll pris för denna - om konsumenten inle i rält
tid betalar eller ställer betryggande säkerhel för näringsidkarens fordran på
avbeslällningsersättning och fullföljandet behövs för all säkerslälla denna
fordran. 1 fråga om den närmare ulformningen och innebörden av de nu förordade
bestämmelserna får jag hänvisa lill specialmoUveringen.

Konsumentens dröjsmål

2.10 Konsumentens dröjsmål

2.10.1 Behovel av lagregler

Mitt förslag: KonsumenlUänsllagen skall reglera också
verkan av konsumenlens dröjsmål.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se
betänkandet s. 397-408).

Remissinstanserna: Ingen erinran förs fram mot att den
berörda frågan regleras i lagen (se bil. 3 avsnitt 12).

Skälen för mitt förslag: Etl avtal om arbele på
konsumentens egendom medför vissa förpliktelser för konsumenten. Han skall
betala för ijänsten. Vidare skall han lämna den medverkan till tjänstens
utförande som kan ha avtalats eller som är nödvändig för alt arbelet skall
kunna genomföras. Avser Uänsten en sak som har överiämnats till näringsidkaren
eller som skall tillverkas av denne, kan konsumenien vara skyldig att hämta
saken när arbetet är färdigt. Uppfyller konsumenten inte i räll lid en eller
flera av

dessa
förpliklelser - och beror det inle på någon omsländighel som näringsidkaren är
ansvarig för - utgör del elt avtalsbrott på konsumenlens sida som har
karaklären av dröjsmål.

Vid konsumenlens dröjsmål
har näringsidkaren enligi gällande disposiiiv rält lillgång till olika
befogenheter, beroende på vilken förpliklelse som dröjsmålet avser, på
dröjsmålets betydelse för näringsidkaren och på den faktiska situalion som
föreligger när dröjsmålet aktualiseras. Dessa befogenheter grundas f.n. på vad
som kan finnas föreskrivet i avtalet, på allmänna kontraklsrätlsliga regler
eller analogier från närliggande rätts områden och i någon mån på särskilda
lagregler.

Det finns ell klarl behov
av all genom regler i den nya konsumentljänsllagen klarlägga det rättsläge som
i framliden bör råda i fråga om näringsidkarens befogenheler m. m. vid
dröjsmål på konsumenlens sida. Som jag skall älerkomma lill i det följande har
bl.a. de föreslagna beslämmelserna om konsumenlens avbeslällning av Ijänslen
viss beiydelse härvidlag. För många näringsidkare, särskili då småförelagare,
bör del vara av värde att få en mera samlad lagreglering om vad som gäller när
konsumenten inte uppfyller sina förpliklelser enligt etl avtal om en ijänsl. En
lagreglering på denna punkt år också av väsenllig betydelse för konsumenterna.
Bestämmelserna om näringsidkarens befogenheler m. m. vid konsumentens dröjsmål
bör nämligen vara tvingande lill konsumenlens förmån, vilkel innebär atl del
inte blir möjligt för näringsidkaren all genom standardavtal eller individuella
avtal föreskriva andra eller strängare påföljder än som följer av lagen.

Konsumentens dröjsmål

2.10.2
Räll alt Inställa arbelel

Mitt
förslag: Om konsumenten gör sig skyldig till dröjsmål med betal-■ ning
som skall erläggas innan Uänsten har ulförts, får näringsidkaren i regel
inslälla arbetet lill dess all betalning sker. Näringsidkaren får på molsvarande
sätl inställa arbelel i avvaklan på all konsumenien lämnar sådan medverkan som
är nödvändig för alt Uänsten skall kunna utföras. Om näringsidkaren utnyttjar
sin rält all inslälla arbelel på grund av konsumenlens betalningsdröjsmål eller
underiåtenhel all lämna medverkan, har näringsidkaren rält lill ersättning för
de koslnader som della åsamkar honom.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med milt förslag (se belänkandel s. 400-402 och 406).

Remissinstanserna:
Ulredningens förslag godias i allt väsenlligl (se bil. 3 avsnitt 12).

Skälen
för mitt förslag: Enligi vad som har sagls i avsnitt 2.8.4 om liden för
belalningen av en Ijänsl lägger den föreslagna lagen inte hinder i vägen

Prop. 1984/85:110 108

för
avial om alt belalningen hell eller delvis skall erläggas innan ijänslen
Konsumentens har utförts eller t.o.m. innan den har påbörjais. Om konsumenten i
etl dröjsmål sådani fall inle belalar i rätl lid, torde näringsidkaren redan i
dag enligt allmänna kontraklsrätlsliga regler ha rätt atl hålla inne sin
preslalion -dvs. kunna vägra alt påbörja Uänsten eller all forlsalta med dess
utförande — till dess atl betalning sker. Denna befogenhel för näringsidkaren
är i allmänhel fulll rimlig med hänsyn till atl han annars skulle komma i en
sämre situation än den som han enligt avtalet har betingat sig. KonsumenlUänsllagen
bör därför innehålla en bestämmelse om att näringsidkaren i den nu berörda
situationen i princip har rätl atl inslälla arbelel så länge konsumenlens
belalningsdröjsmål varar.

Rällen
alt inslälla arbelel medför inte att avtalet om Uänsten upphör utan endast all
näringsidkarens skyldighel all utföra Uänslen suspenderas. Della betyder bl. a.
atl näringsidkaren även i samband med atl hans rätl all inslälla arbelet
aktualiseras bör vara skyldig att med tillbörlig omsorg la lill vara
konsumenlens intressen. Elt inställande av arbelet bör inte få medföra
oacceplabla skaderisker för konsumenten, l.ex. genom att näringsidkaren
avbryter etl arbele med omläggning av elt lak på ett sådani säll att byggnaden
kommer atl slå oskyddad mol regn eller genom all näringsidkaren vägrar atl
utföra en del av Uänsten som är nödvändig för att förebygga fara för brand
e.d. Näringsidkarens rätt att vid konsumentens belalningsdröjsmål inslälla
arbelet bör därför förses med den generella begränsningen alt näringsidkaren
likväl är skyldig all utföra sådani arbete som inle kan underlåtas ulan risk
för allvarlig skada för konsumenien. De siluationer som här avses är sådana
att jag inle kan finna del skäligl atl, som har förordals från näringslivets
sida, inskränka näringsidkarens skyldighel Ull att avse endast sådani arbete
som kan utföras utan slörre koslnader eller kräva all konsumenien släller
belryggande säkerhel för den uleblivna belalningen. 1 regel torde det inte bli
fråga om några mer omfattande arbeten.

För
atl näringsidkaren skall vara skyldig all Irols konsumenlens belalningsdröjsmål
utföra sådant arbete som nu har nämnls bör del emellerlid fordras all
näringsidkaren har påbörjal utförandet av Uänsten. Det kan nämligen inte gärna
krävas att en näringsidkare som har belingal sig förskollsbelalning - kanske
just därför all han har anledning att tvivla på konsumentens betalningsvilja
eller betalningsförmåga - skall utföra någol arbete över huvud tagel ål
konsumenten innan den avtalade förskottsbetalningen har erlagts.

Ibland
kan det vara en uttrycklig eller underförstådd förutsättning all konsumenten
skall medverka vid utförandel av en tjänst på elt sålt som har betydelse för
planläggningen av arbelet, prisberäkningen osv. Konsumentens medverkan kan
bestå i all han skall della i själva arbelel eller alt han skall vidta ålgärder
som underlättar arbelet. Om konsumenten då inle lämnar sin medverkan, kan det
hindra näringsidkaren från att påbörja eller

fortsätta arbetet i
överensslämmelse med avlalel. I en del fall kan konsumenlens medverkan vara
oundgänglig för all arbetet över huvud tagel skall kunna ulföras. Parterna kan
t. ex. ha kommil överens om atl konsumenten vid ell senare lillfälle skall
välja malerial eller färg e.d. Vidare kan del vara nödvändigl all konsumenien
genom särskilda ålgärder släller föremålel för tjänsten till näringsidkarens
förfogande, t.ex. genom atl han släpper in näringsidkaren i bosladen.

Om
konsumenien sålunda underlåter atl lämna medverkan som är nödvändig för atl
Ijänsten skall kunna ulföras i överensstämmelse med avtalet, bör näringsidkaren
på i princip samma sätl som vid konsumentens betalningsdröjsmål vara
berättigad all ställa in arbetet lill dess att medverkan lämnas.

Om näringsidkaren i
enlighet med de nu förordade beslämmelserna ställer in arbetet i avvaklan på
all konsumentens dröjsmål skall upphöra, kan detta åsamka näringsidkaren extra
kostnader. Det kan 1. ex. vara fråga om koslnader för atl - ulan all det utgör
ell fullföljande av en del av Uänsten — åsladkomma skydd för konsumentens
egendom under den tid som arbetet inställs eller för en extra resa till
konsumenlens bostad. 1 princip bör konsumenten vara skyldig atl ersälla
näringsidkaren för sådana koslnader. En särskild regel om detta bör tas in i
lagen. Regeln får karaklären av en beslämmelse om skadesiåndsskyldighel för
konsumenten på grund av hans dröjsmål. Del synes därför rimligt all - i princip
på molsvarande sätl som när del gäller näringsidkarens skadeståndsskyldighet
på grund av dröjsmål — göra undantag för del fall all konsumenien kan visa atl
belalningsdröjsmålel eller dröjsmålet med att lämna medverkan inte beror på
försummelse på hans sida.

Konsumentens
dröjsmål

2.10.3
Rätt att häva avlalel

Mitt
förslag: Om konsumenien trots påminnelse inle betalar eller lämnar nödvändig
medverkan och dröjsmålet är eller måsle antas bli av väsentlig betydelse för
näringsidkaren, får denne häva avtalet belräffande återstående del av Uänslen.
Näringsidkaren skall också ha sådan rätl att häva, om del redan på förhand
finns slarka skäl atl anla all konsumenien inte kommer atl betala eller lämna
medverkan i rält lid och alt dröjsmålet kommer all bli av väsenllig betydelse
för näringsidkaren. Vid hävning skall konsumenien belala som om han hade
av-beställl Ijänslen den dag då hävningen skedde.

Utredningens
förslag: Överensslämmer i sak väsenlligen med mill förslag (se betänkandet s.
402-403 och 406).

Remissinslanserna:
Ulredningens förslag godtas i princip (se bil. 3 avsnitt 12, jfr även avsnitt
6).

Prop.
1984/85:110 110

Skälen för mitt förslag: Vid konsumenlens dröjsmål med
beialning eller Konsumentens med all lämna nödvändig medverkan måsle
näringsidkaren, utöver rällen dröjsmål all inslälla arbetet i avvaktan på
atl dröjsmålet upphör, ha möjlighel alt avveckla uppdragel genom hävning.

En hävning från näringsidkarens sida bör endasl kunna avse
en återstående del av Uänslen och alliså inle vad som evenluelll redan har
utförts. Om hävning fick ske för en redan ulförd del av tjänsien skulle det
behövas regler om en mera komplicerad uppgörelse mellan parierna belräffande
vad som har utförts. Som har framhållils i avsnill 2.4.5 är del i allmänhel
inle möjligl all till näringsidkaren åierbära hans redan fullgjorda prestation.
Detla medför alt konsumenten - med hänsyn lill att hävningen i de nu
diskuterade fallen sker på grund av hans kontraktsbrott - ändå vanligen skulle
få åläggas skyldighet all betala för utfört arbele och använt malerial. Del är
därför en enklare och mer ändamålsenlig lösning all bara lillåla hävning för en
ålerslående del av Uänslen och i slällei generelll ålägga konsumenien all
belala för den redan ulförda delen.

Enligt allmänna konlraktsrälisliga regler får hävning ske
endasl vid konlraklsbroli som är av väsenllig beiydelse. Della bör givetvis
gälla som en förutsättning också för näringsidkarens rätl att häva elt avtal om
en tjänst på grund av all konsumenien har kommil i dröjsmål med beialning eller
med att lämna nödvändig medverkan. 1 enlighet med utredningens förslag, som på
denna punkt inte har mött någon erinran från remissinstanserna, bör emellertid
därulöver krävas att konsumenten efter del alt han har kommit i dröjsmål har
fått en påminnelse från näringsidkaren om sin skyldighet atl betala eller all
lämna medverkan.

Det nu sagda avser den situationen atl konsumenien redan
har kommit i dröjsmål med betalning eller medverkan, s.k. fullbordat dröjsmål.
Enligt gällande rätl anses näringsidkaren kunna häva också om del på grund av
omständigheterna finns starka skäl alt anta att konsumenten kommer all göra sig
skyldig lill belalningsdröjsmål av väsenllig beiydelse för näringsidkaren, s.
k. anleciperal dröjsmål. Etl praktiskt fall är atl näringsidkaren får kännedom
om atl konsumenten har hamnat i en sådan ekonomisk situation att han inte
rimligen kan förväntas fullgöra sin betalningsskyldighel, i vart fall inte utan
väsentligt dröjsmål. Det finns inte anledning all i etl sådani läge tvinga
näringsidkaren all avvakta med en hävning till dess all konsumenten faktiskt
har kommil i dröjsmål med betalningen. Den föreslagna lagen bör därför
innehålla en beslämmelse som ger näringsidkaren räll all häva även vid
anleciperal dröjsmål. Till skillnad från ulredningen anser jag atl en sådan
beslämmelse bör uttryckligen avse också anleciperal dröjsmål med all lämna
nödvändig medverkan (se belänkandet s. 507).

1 avsnitt 2.9 har förordals all konsumenien enligt den nya
lagen skall ha en i princip ovillkorlig möjlighel att mot en rimlig ersättning
avbeställa Uänsten, oberoende av de skäl som ligger bakom avbeslällningen.
Detta innebär all konsumenien kan avbeställa om han inser att han inle kommer

att kunna
belala eller lämna medverkan i rätt tid. Det finns inte heller något som
hindrar alt konsumenien avbeställer sedan han har råkal i dröjsmål. Tvärtom kan
en avbeslällning aklualiseras av den påminnelse som näringsidkaren då skall
lämna innan han får häva.

Del nu
sagda leder till att konsumenlens ersällningsskyldighel gentemot näringsidkaren
vid en hävning från dennes sida bör regleras på i princip samma sätl som
konsumenlens ersättningsskyldighet vid avbeställning. Del bör således inle
komma i fråga atl vid hävning ålägga konsumenten en längre gående skyldighet att
utge skadestånd till näringsidkaren. Del avgörande för ersättningens
omfallning bör naluriigtvis inle vara vem av parierna som hinner först med sin
åigärd, näringsidkaren med hävning eller konsumenien med en avbeslällning.

Vid
hävning från näringsidkarens sida bör konsumenten alliså vara skyldig att
belala som om han hade avbeslällt Uänsten den dag då hävningen skedde. 1 fråga
om den närmare innebörden av della får hänvisas lill avsnitt 2.9 och till
specialmotiveringen.

Konsumentens dröjsmål

2.10.4 Räll alt hålla kvar föremålet för ijänslen m. m.

Mitt förslag: Om tjänsien avser en sak som har överlämnats
i näringsidkarens besittning och konsumenten inle i räll lid belalar vad
näringsidkaren har att fordra på grund av uppdragel, får näringsidkaren hålla
kvar saken till dess all han har fått betalt eller konsumenten har ställl
betryggande säkerhel för näringsidkarens fordran. Näringsidkaren har dock inte
räll att hålla kvar saken, om del skulle vara uppenbart oskäligl mol
konsumenien. Näringsidkaren skall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas av
honom för all vårda en sak som han håller kvar eller som inle hämlas i rätt
lid. Han har rätt till ersättning för vården.

Utredningens förslag: Överensstämmer med
departemenlsförslagel utom så till vida alt ulredningens förslag inte
innehåller någon särskild regel om uppenbart oskäliga fall av kvarhällande (se
betänkandet s. 403- 404).

Remissinstanserna: Utredningens förslag godtas i sak (se
bil. 3 avsnitt 12).

Skälen för mitt förslag: Vid avtal om arbele på lösa saker
som överlämnas i näringsidkarens besittning får denne enligt gällande räll i
allmänhel hålla kvar saken till säkerhel för sin fordran på grund av uppdragel.
Denna näringsidkarens befogenhet brukar i den juridiska litteraturen kallas
reten-tionsrätl.

Retentionsrällen innebär vanligen all näringsidkaren har
en god garanli för sin rätl till betalning för ijänslen, vilkel nalurliglvis är
av slor betydelse inte minst för hantverkare och andra småförelagare. Från
konsumenlsyn-punkt medför näringsidkarens reienlionsräll den fördelen all
förskollsbelalning sällan aklualiseras vid vanliga ijänsler som
bilreparationer o. d. och

Prop.
1984/85:110 112

all avtal om sådana Ijänsler i regel kan ingås ulan
fördyrande åtgärder som Konsumentens

inhämtande av kreditupplysningar m. m. dröjsmål

Med hänsyn främsl till del nu sagda bör, som ulredningen
med instämmande av remissinstanserna har förordal, näringsidkaren även enligt
den' nya konsumenlljänsllagen ha lillgång lill den säkerhel för belalningen som
relenlionsrätlen ulgör. Relentionsrätlen bör i della sammanhang gälla i fall då
Uänslen avser en lös sak som på grund av avlalel om Uänslen befinner sig i
näringsidkarens besittning. Den bör innebära all näringsidkaren, om konsumenten
inle i räll lid belalar vad näringsidkaren har atl fordra på grund av
uppdragel, får hålla kvar den sak som ulgör föremålel för Uänslen lill dess att
betalningsdröjsmålet upphör.

När konsumenien belalar vad näringsidkaren rätteligen har
all fordra på grund av uppdragel, bör näringsidkarens räll all hålla kvar
föremålel för Ijänslen naturligtvis upphöra. Lämnar näringsidkaren därefter
inle ut den ifrågavarande saken, blir del då näringsidkaren som befinner sig i
dröjsmål med de följder som detta kan få för honom i form av skadesiåndsskyldighel
och eventuellt hävning frän konsumentens sida. Råder det ivisl om betalningen,
kan del likväl uppkomma etl låst läge. Etl exempel är atl näringsidkaren
fordrar etl större belopp än konsumenien anser sig vara skyldig all belala och
att näringsidkaren vägrar att lämna ut föremålel för Uänslen innan hans krav
har lillgodosetts.

I den nu berörda silualionen kan man inle ge vare sig
näringsidkaren eller konsumenien en ovillkoriig rätt att hävda sin mening till
dess att tvisten har lösts, så att näringsidkaren obetingat kan hålla kvar
föremålet för Ijänsten om han inle får beiall i enlighel med sitt krav eller så
all konsumenien Ivångsvis kan få ut föremålet för tjänsien efler betalning i
enlighet med sin ståndpunkt. En rimlig kompromisslösning är emellertid atl
konsumenien vid tvist om belalningen ges räll att få ut föremålet för Uänsten
under förulsättning atl han släller säkerhet för näringsidkarens krav. En regel
av denna innebörd bör alltså las in i lagen.

Alt näringsidkaren håller kvar föremålet för ijänsten
utgör vanligen elt kraftigt påtryckningsmedel mol konsumenten och kan därför
under vissa förhållanden framstå som en orimligt drastisk åigärd. 1 rättsfallet
NJA 1979 s. 670 fann sålunda högsta domslolen all en person, som hade omhänder-hafi
en bålmolor för vinlerförvaring, med hänsyn lill de omsländigheter som förelåg
i delta fall inte var berättigad att hålla kvar motorn lill säkerhel för en
lvistig fordran på 22 kr. 50 öre avseende vissl arbele med molorn.

Del är givel all det praktiska behovet av en
undanlagsregel molsvarande den princip som har kommil lill uttryck i del nämnda
rättsfallet blir mindre, om konsumenien i enlighel med mitl förslag ges rält
atl vid tvisl om belalningen få ul föremålet för tjänsien mol atl han ställer
säkerhel för näringsidkarens krav. Det är likväl inte uleslulel att en
oinskränkt reienlionsräll någon gång skulle kunna ulnyttjas på etl närmasl
siölande sätt. För atl undvika delta bör i lagen las in en regel om att
näringsidkaren över

huvud
laget inle har relenlionsrätl i fall då etl kvarhällande av föremålet för
ijänslen med hänsyn lill omständigheterna skulle vara uppenbart oskäligt mol
konsumenien.

Om
näringsidkaren håller kvar elt föremål lill säkerhel för silt anspråk på betalning,
bör han vara skyldig atl vidta skäliga åtgärder för alt skydda föremålet mot
skador. För detta bör näringsidkaren vara berättigad till skälig ersättning.
Särskilda beslämmelser om della bör las in i lagen.

Konsumentens dröjsmål

2.10.5 Räll lUl ränla

Mitt förslag: Vid konsumentens betalningsdröjsmål skall
näringsidkaren, om parterna inte avtalar om annat, ha rätl lill dröjsmålsränia
enligi beslämmelserna i räntelagen (1975:635).

Utredningens förslag: Enligi ulredningen bör räntelagens
bestämmelser om tiden för beräkningen av dröjsmålsränia och om räniefoiens
sloriek vara tvingande lill konsumenlens förmån vid sådana avtal som faller
under den föreslagna lagen (se belänkandel s. 404-405 och 510).

Remissinstanserna: Del slora flertalet remissinstanser som
företräder näringslivet avstyrker all man för de akluella konsumentUänsternas
del inför en särreglering om att räntelagens beslämmelser skall vara tvingande
lill konsumenlens förmån. Allmänna reklamalionsnämnden anser all man bör
överväga alt för konsumentförhållanden åstadkomma enklare regler om
dröjsmålsränia än de som finns i räntelagen (se bil. 3 avsnill 12).

Skälen för mitt förslag: Om konsumenien gör sig skyldig
lill dröjsmål med beialning, bör han liksom i andra avialsförhållanden vara
skyldig att belala dröjsmålsränia.

Bestämmelser om dröjsmålsränia finns f.n. i räntelagen
(1975:635).

Dröjsmålsräntan moisvarar f.n. riksbankens diskonto med
tillägg av fyra procentenheter. I prop. 1983/84:138 om ändring i räntelagen har
dock föreslagits alt dröjsmålsränlan fr.o.m. den I juli 1984 skall ulgöra åtta
procenlenheler över diskonlol.

Regeringen har nyligen Ullsall en ulredning (Ju 1982:02)
med uppdrag all se över räntelagen m.m. Utredningen skall bl.a. överväga om
lagens regler bör göras generelll Ivingande lill förmån för konsumenter saml
undersöka om del går alt förenkla reglerna om dröjsmålsränta i konsumentförhållanden
(Dir. 1984: 12).

Del finns inle anledning att nu behandla dessa frågor
enbari för avtal om konsumenttjänster. I fråga om sådana avtal bör därför,
åtminstone tills vidare, tillämpas de allmänna regler om dröjsmålsränia som
gäller enligt räntelagen. Någon särskild bestämmelse som erinrar om delta är
enligt min mening inte nödvändig.

8 Riksdagen 1984185. I samt. Nr 110

2.11 Avtal om förvaring

2.11.1 Behovel av reglering

Avtal om
förvaring

Mitt förslag: Konsumenlljänsllagen skall gälla också avial
mellan näringsidkare och konsumenter om förvaring av egendom. De särskilda
regler som behövs belräffande förvaringsavialen las in i de avsnill av lagen
där de sakligl sell hör hemma.

Utredningens förslag: Ulredningens lagförslag omfattar
inte avtal om förvaring (se betänkandet s. 107-113).

Remissinstanserna: Del slora flerlalel remissinslanser har
godlagil all lagens Ullämpningsområde lills vidare avgränsas i enlighet med
ulredningens förslag (se avsnitt 2.1.3). 1 en del remissyttranden berörs dock
problem som kan uppkomma med gränsdragningen mellan sådana avial om arbele på
lösa saker som inrymmer även elt moment av förvaring och mera renodlade
förvaringsavtal (se bil. 3 avsnill I och 2).

Skälen för mitt förslag: En från praklisk och ekonomisk
synpunkl bely-delsefull lyp av avial mellan konsumenler och näringsidkare är
avtal om förvaring av egendom. Härmed avses avtal som innebär all konsumenien
överlämnar ell föremål till näringsidkaren för all denne under någon lid skall
förvara och i övrigl la vård om föremålel för konsumentens räkning. Liksom
avtalen om arbete på lös eller fast egendom går förvaringsavialen ut på en
arbelspreslalion - åtminstone i vidsiräcki mening - från näringsidkarens sida.
Arbelspreslalionen består i omhändertagande, tillsyn och vård i övrigl av del
föremål som förvaringen gäller. Syftet med arbetsprestationen är emellerlid
vid förvaring inte all på någol sätl ändra föremålels beskaffenhel utan tvärtom
all delta skall kunna ålerlämnas till konsumenten i oförändrat skick. Vanligl
förekommande avial om förvaring är sådana som gäller magasinering av möbler,
vinlerförvaring av bålar, sommarförvaring av pälsar och klädförvaring i
resiauranggarderober. Den i prakliken viktigaste rältsföljden av etl avtal om
förvaring är enligt gällande, disposiiiv rält atl näringsidkaren blir
skadeslåndsskyldig mol konsumenien om del inlämnade föremålel i samband med
förvaringen skadas eller kommer bort. Näringsidkaren anses härvidlag bära ell
s.k. presumlionsansvar, dvs. han går fri från skadesiåndsskyldighel endasl om
han kan visa all skadan inte har berott pä försummelse från hans sida.

Beträffande avtal om förvaring finns f.n. vissa
bestämmelser i 12 kap. handelsbalken som har rubriken "Om inlagsfä, eller
nedsatt och förtrott gods". Dessa bestämmelser hör lill de regler i 1734
års lag som alltjämt är gällande. De har inle anpassats för atl reglera sådan
yrkesmässig förvaring som näringsidkare numera i stor utsträckning utför åt
konsumenter.

Prop.
1984/85:110 115

Bortsett
från den ledning som likväl kan hämlas från de nämnda besläm- Avtal om
förvaring melserna är man, när del gäller alt faslslälla vad som utgör gällande
rätt beträffande yrkesmässig förvaring, hänvisad till rättspraxis samt till
analogier från närliggande avtalsområden, allmänna rättsprinciper och en del
framslällningar i den juridiska litteraturen (se numera särskilt Bengtsson,
Särskilda avtalstyper 1, 1976, s. 80-102). 1 prakliken regleras de yrkesmässiga
förvaringstjänsterna oftasl genom standardavtal med ett större eller mindre
tillämpningsområde. Villkoren i standardavtalen avviker ofta från vad som
annars skulle gälla. Det är t. ex. inte ovanligt alt näringsidkarens ansvar
mot konsumenten för skador på etl förvaral föremål begränsas på olika sätl (se
Bengtsson s. 94-98).

Det
finns etl nära samband mellan avtal om förvaring och sådana avtal om arbete på
lösa saker som för arbelels ulförande överiämnas lill näringsidkaren. De
sistnämnda avtalen inrymmer som en biförpliklelse för näringsidkaren ett
momeni av förvaring. En näringsidkare som lar emol en sak för reparalion e.d.
är sålunda skyldig inte bara atl utföra reparationsarbetet på ett fackmässigl
tillfredsställande sätt utan även all förvara och i övrigl la vård om saken
till dess atl den återlämnas lill konsumenten. Denna vårdplikt kommer enligt
den nya konsumenltjänsllagen atl vara sanktionerad främst genom de
skadeståndsregler som jag har förordat i avsnitt 2.6.2. Enligt dessa skall
näringsidkaren, om konsumenlens egendom skadas medan den är i näringsidkarens
besittning, ha i princip samma skadeståndsansvar mol konsumenten som del som
f.n. anses gälla vid avtal om förvaring. Näringsidkaren skall sålunda vara
skyldig alt ersätta konsumenten dennes skada, såvida inte näringsidkaren kan
visa atl denna ej beror på försummelse från hans sida. Likheten mellan de båda
nu berörda avtalssituationerna visar sig yllerligare i all de mera renodlade
förvaringsavialen ofta kombineras med överenskommelserom atl näringsidkaren i
samband med förvaringen skall ulföra vissl arbete på den förvarade egendomen,
l. ex. underhålls- och reparalionsarbele eller rengöring.

De
beröringspunkter som alltså finns mellan förvaringsavialen och flertalet avtal
om arbete på lösa saker gör att rättsreglerna beträffande de båda avtalstyperna
så långt som möjligt bör samordnas. Av betydelse är inte minst att de
bestämmelser som jag har förordat i avsnitt 2.6.2 om näringsidkarens
ersättningsskyldighet mol konsumenien för sådana skador på konsumentens egendom
som inträffar medan egendomen med anledning av ett avtal om reparation e.d. är
i näringsidkarens besittning avses vara tvingande till konsumenlens förmån. Vid
avtal om arbele på en lös sak skall näringsidkaren alltså inte kunna friskriva
sig från eller begränsa detta skadeståndsansvar. Det är givet atl man mot den
bakgrunden måste ompröva de möjligheter till ansvarsbegränsning som
näringsidkaren enligt gällande rätl har vid avtal om förvaring.

Del
mest ändamålsenliga sällel all åstadkomma den önskvärda samordningen är enligi
min mening atl reglera även förvaringsavtal mellan nä-

ringsidkare och
konsumenter i den nya konsumenttjänstlagen. Som jag strax skall återkomma lill
passar merparten av de regler som jag i de föregående avsnitten har föreslagil
beträffande avtal om arbete på lösa saker m. m. även för förvaringsavialens
del. Behovel av särskilda regler rörande dessa avial är inle slort. Det är
därför inle nödvändigl alt, som ulredningen närmasl har varit inne på vid sina
överväganden cm en framlida uividgning av lagens tillämpningsområde, tillföra
konsumenttjänstlagen etl speciellt avsnitt om förvaringsavtal. De särskilda
regler som behövs för dessa avtal kan las in i de avsnitt av lagen eller i de
enskilda beslämmelser där de sakligl sell hör hemma.

De
frågor som nu berörts har diskuterats vid den hearing om förvaringsavtal som
hölls i november 1982 (se avsnitt 1).

Avtal
om förvaring

2.11.2
Tillämpningsområdel

Mitt
förslag: Lagen skall omfatta avtal mellan näringsidkare och konsumenter om
yrkesmässig förvaring av lösa saker (ulom levande djur).

Utredningens
förslag: Saknar motsvarighet till mitt förslag.

Skälen
för mitt förslag: På motsvarande sätt som då det gäller avtal om arbele på lösa
saker m. m. bör lagen i fråga om förvaringsavialen omfatta avtal där behovet av
rättsskydd för konsumenter typiskt sett är särskilt framträdande. Detla gäller
avtal enligt vilka en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhel ålar sig elt
förvaringsuppdrag för en privatpersons huvudsakligen enskilda ändamål.
Förvaringsavtal i andra partsrelationer bör lämnas uianför den reglering som
diskuteras nu. 1 avsnill 2.2.1 har jag konstaterat att det beträffande avtal om
arbele på lösa saker m. m. inle behövs några särskilda beslämmelser i
konsumenttjänstlagen rörande s. k. förmedlingsfall. Vad som sagts där har
giltighet även i fråga om förvaringstjänsterna.

Lagen
bör i princip omfatta förvaring av lösa saker. I likhel med vad som har
föreslagils belräffande avtal om arbete på lösa saker bör undanlag dock göras
för avtal om förvaring av levande djur. Något behov av tvingande lagregler
rörande sådana tjänster - t.ex. omhändertagande av hundar på hundpensionat -
synes inte föreligga. En annan sak är att konsument-ijänsilagens regler om
förvaring, så långt de passar, bör kunna ijäna lill ledning när det gäller all
fastställa parternas plikter och rättigheter i sådana avseenden som inte
särskilt har reglerats i ett förvaringsavtal beträffande ett levande djur.

2.11.3
Kraven på näringsidkarens preslation m. m.

Avtal om
förvaring

s. 118 Kontrollera mot PDF

Mitt förslag: De krav på fackmässigt lillfredsställande
utförande av tjänsien m. m. som har föreslagits beträffande avtal om arbete på
egendom skall gälla också vid avtal om förvaring. I lagen las in en särskild
regel om vad som vid avtal om förvaring skall anses utgöra fel hos ijänsten. 1
övrigt skall vid avtal om förvaring gälla väsentligen samma regler rörande fel
och dröjsmål på näringsidkarens sida som vid avtal om arbete på egendom.

Utredningens förslag: Saknar molsvarighel lill mill
förslag.

Skälen för mitt förslag: Vid avtal om förvaring av lösa
saker bör som grundläggande krav gälla atl förvaringen anordnas på ell
fackmässigl tillfredssiällande sålt. Näringsidkaren bör vidare, på samma säll
som vid Uänsler avseende arbete på egendom, vara skyldig atl med lillbörlig omsorg
ta lill vara konsumentens intressen saml vid behov om möjligt samråda med denne
beträffande tjänsien. I enlighel härmed bör näringsidkaren även vara skyldig
att avråda konsumenien från all låla ulföra en förva-ringsUänsl som på grund av
olika omsländigheler inle kan anses vara till rimlig nytta för konsumenten.
Också de regler om tilläggsarbete som jag tidigare har förordat bör i princip
gälla vid förvaringsavialen.

Vidare bör även för förvaringsavialens del gälla all det
malerial som evenluelll fordras för tjänstens genomförande skall
tillhandahållas av näringsidkaren och alt materialet skall vara av normall god
beskaffenhet, allt såvida inle annal följer av avlalel. Lika litel som tjänster
avseende arbete på egendom bör förvaringsljänster få utföras i strid mot
offenlligrättsliga säkerhetsföreskrifter.

I avsnitt 2.4 har jag, såvitt gäller tjänster avseende
arbele på egendom, behandlat olika frägor rörande fel hos en tjänsl. Frågan om
fel hos tjänsten torde visserligen generelll sett spela en mindre framlrädande
roll vid förvaringsljänster än vid tjänster som gäller arbete på egendom. Del
som i prakliken är vikligast vid förvaring är näringsidkarens skadeslåndsansvar
mot konsumenten för skador på den förvarade saken (se avsnitt 2.11.4).

Enligt gällande rätt har konsumenten dock även rätt all
exempelvis häva ett avtal om förvaring, om del visar sig all förvaringen är
ordnad på etl sämre sätt än som har avtalals och della fel är av väsenllig
beiydelse för konsumenien. För min del kan jag inle finna annal än all
konsumenien vid Uänster avseende förvaring bör, om ijänslen utförs felakUgt, ha
tillgång till i princip de befogenheter som tillkommer honom vid fel hos
ijänster som avser arbete på egendom.

När del gäller frågan om vad som skall anses utgöra fel
kan dock de regler som jag i avsnitten 2.4.1 och 2.4.2 har föreslagit
beträffande tjänster avseende arbele på egendom inte tillämpas fulll ul vid
avtal om förvaring.

Prop.
1984/85:110 118

Vid dessa avtal bör del avgörande för om konsumenien skall
kunna göra Avtal om förvaring gällande olika påföljder vara hur förvaringen
anordnas. Normerna för bedömningen av om förvaringen sker på elt säll som
medför atl Uänsten skall anses felaktig bör däremot i princip vara desamma som
vid Uänsler avseende arbete på egendom. Vad jag nu har sagl innebär att en
tjänst avseende förvaring skall anses felaktig, om förvaringen sker på elt säll
som avviker från vad som har avtalals eller från vad konsumenien har rått all
kräva enligi lagens regler om de grundläggande anspråken på näringsidkarens
preslalion. Delsamma bör gälla om förvaringen inle sker i överensslämmelse med
marknadsföringsuppgifier av betydelse för bedömningen av tjänstens beskaffenhel
eller ändamålsenlighel eller om näringsidkaren har underlålil all före avtalels
ingående lämna konsumenien viktigare informalion om tjänstens beskaffenhel
eller ändamålsenlighet.

1 avsnitt 2.4.3 har föreslagits regler om vilken tidpunkt
som skall vara avgörande för bedömningen av om en Uänst avseende arbete på
egendom skall anses felaktig. Dessa regler, som i princip innebär atl en tjänsl
inte kan anses felaktig förrän uppdraget har avslulals, saknar aktualitet vid
förvaring. Här är det nämligen fråga om en fortlöpande preslalion från
näringsidkarens sida som skall vara felfri under hela avtalstiden. De nämnda
reglerna bör alltså inte ha tillämpning på förvaringsljänster. Motsvarande
gäller belräffande de i avsnitt 2.4.4 behandlade reglerna om näringsidkarens
ansvar enligi en Udsbeslämd garanti.

Vad härefter angår konsumenlens befogenheler vid fel hos
tjänsten (jfr avsnitt 2.4.5) bör konsumenten även vid förvaring ha rätl alt
kräva atl näringsidkaren utan extra kostnad för konsumenien avhjälper ett fel,
dvs. i fortsättningen anordnar förvaringen på elt felfritt sätl.

Konsumenten bör vidare ha rätt att göra avdrag på priset
på grund av att förvaringen har skett på etl felaktigt sätl. Prisavdraget bör
bestämmas till ett belopp som moisvarar felets betydelse för konsumenten, så
att man i princip återställer den relation mellan värdet av parternas
prestationer som har mbbals genom den felakiiga förvaringen. En särskild bestämmelse
om detla bör tas in i lagen.

Om det är av väsentlig betydelse för konsumenten atl
förvaringen anordnas i enlighet med avlalel eller annars på etl felfritt sätl
och denna fömtsättning brister, bör konsumenten ha räll atl häva avtalet för
framliden. Om syftet med tjänsten på gmnd av den felaktiga förvaringen i
huvudsak är förfelat, bör han kunna häva avlalel även belräffande den del av
förvaringen som redan har utförts, dvs. helt befria sig från skyldighelen atl
betala för Ijänsten.

Om konsumenten åsamkas ekonomisk skada på grund av att
förvaringen har skett på ett felaktigt säll, bör han naluriigtvis i princip ha
rätl lill skadestånd av näringsidkaren. Jag återkommer lill della i avsnitt
2.11.4.

Liksom vid tjänster avseende arbete på egendom bör
konsumenten vid förvaringsljänster kunna hålla inne en så stor del av
betalningen som

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 119

fordras för all ge honom betryggande säkerhet för hans
olika anspråk på Avtal om förvaring grund av ett fel hos ijänslen (se
avsnitt 2.4.5).

1 fråga om konsumentens skyldighel atl reklamera om han
vill åberopa ett fel hos en tjänst avseende förvaring saml i fråga om
preskriplion av rätten all åberopa elt fel bör gälla samma regler som de som
jag lidigare har förordat i dessa frågor när del gäller ijänster som avser
arbele på lösa saker. Jag får i denna del hänvisa lill vad som har sagls i
avsnitten 2.4.6 och 2.4.7.

Jag övergår härefter till frågor rörande dröjsmål på
näringsidkarens sida vid förvaringsljänster.

Till näringsidkarens förpliklelser vid avtal om förvaring
av lösa saker hör atl påbörja tjänsien - dvs. la emot saken för förvaring - i
räll lid. Självfallel är della dock akiuelll endasl när det kan anses vara
avtalat på förhand atl saken skall las emol för förvaring vid en viss angiven
lidpunkl eller vid anfordran e.d. Om näringsidkaren i elt sådani fall inle
iakttar den överenskomna tiden bör del anses föreligga ell dröjsmål på hans
sida. Detla motsvarar vad som i avsnill 2.5.1 har föreslagils beträffande
underlå-lenhet från näringsidkarens sida att iaktta en överenskommen lid för
att påbörja en tjänsl som avser arbete på egendom.

Det bör vidare anses utgöra ett dröjsmål på
näringsidkarens sida, om uppdraget inte avslutas - dvs. den förvarade saken
inle ålerlämnas lill konsumenten - i räll tid. Vad som ulgör rätt lid för
sakens äleriämnande till konsumenien torde vid förvaring i regel framgå direkl
av avtalet. Det finns enligt min mening inle anledning all reglera denna fråga
närmare genom tvingande lagbestämmelser. Jag får hänvisa till vad som har sagts
i avsnitt 2.5.1 om motsvarande fråga vid andra tjänster.

Om något särskilt inte har avtalats belräffande tiden för
sakens äleriämnande lill konsumenien är elt avtal om förvaring att uppfatta
som gällande lills vidare, med rätl för båda parter atl säga upp avtalet utan
att behöva åberopa något skäl. 1 elt sådani fall har konsumenien räll all
ålerfå saken vid anfordran, eventuelll efler tillsägelse (uppsägning) en viss
skälig tid i förväg. Huruvida någon sådan uppsägningstid - när särskilt avtal
inte har träffals om det - skall behöva iakttas från konsumentens sida och hur
lång uppsägningstiden i så fall skall vara får bedömas med hänsyn lill vad det
är för en sak som avtalet avser, hur förvaringen enligt avlalel har anordnats
och andra omsländigheler av beskaffenhel all inverka på dessa frägor. Del kan
inte anses lämpUgl att ställa upp någon mera preciserad disposiiiv lagregel om
detta.

Del sagda leder till alt man för bedömningen av om del vid
förvaring skall anses föreligga ell dröjsmål med uppdragels avslulande bör
kunna lillämpa samma regler som de som i della avseende har förordals beträffande
Ijänsler avseende arbele på egendom (se avsnitt 2.5.1). Det skall alltså anses
utgöra elt dröjsmål på näringsidkarens sida. om den förvarade saken inte har
återlämnats inom den lid som har avtalats eller, om någon

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 120

tid
inte har avtalals, inom den lid som är skälig med hänsyn särskilt lill vad
Avtal om förvaring

som är normalt för en
sådan förvaringstjänsl som avlalel gäller. Tiden får

här räknas från del att
avtalet sägs upp lill upphörande eller konsumenien

på annal säll gör anspråk
på all ålerfå den förvarade saken. Som nyss

framhölls är det vid många
förvaringsUänster klart alt "skälig Ud" innebär

genast vid anfordran.

Liksom
när det gäller Uänsler avseende arbele på egendom blir del givelvis inle fråga
om ell dröjsmål på näringsidkarens sida, om ålerlämnan-del av saken försenas på
grund av någon omsländighel på konsumenlens sida. I sammanhängd bör framhållas
all konsumenten, som jag skall återkomma lill i nästa avsnill, i princip bör
bära risken för att en förvarad sak under förvaringen skadas eller går föriorad
på grund av en ren olyckshändelse. Delta får till följd atl det inte kan anses
ulgöra ell dröjsmål på näringsidkarens sida, om återlämnandet försenas eller
saken inle alls kan ålerlämnas på gmnd av atl den har skadals eller förslörts
eller förkommil genom en sådan olyckshändelse som konsumenien bär risken för.

1
fråga om konsumenlens befogenheler mol näringsidkaren vid dröjsmål på dennes
sida bör i princip gälla samma regler som de som lidigare har förordals
belräffande Uänsler avseende arbele på egendom (se avsnill 2.5.2). Konsumenien
bör sålunda för del första kunna påfordra atl näringsidkaren ulför Uänsten,
vilkel vid förvaring aklualiseras endast vid dröjsmål med mottagandel av den
sak som skall förvaras. År dröjsmålet av väsenllig betydelse för konsumenien,
bör han vidare kunna häva avtalet, varvid någol olika förutsättningar bör gälla
beroende på om det är fråga om ell dröjsmål med mottagandet eller återlämnandet
av saken. I det förra fallel bör del räcka med all dröjsmålet är av väsentlig
betydelse för konsumenten. I del senare fallet har saken däremol redan varil
föremål för förvaring under någon lid. 1 detla fall bör del därför, för att
konsumenien skall kunna häva avtalet hell och därmed befria sig från
skyldighelen att belala för den prestation som redan har utförts av
näringsidkaren, krävas att syftet med tjänsien på grund av dröjsmålet i
huvudsak har förfelats.

Konsumenien
bör vid dröjsmål på näringsidkarens sida också ha rätt till skadestånd av
näringsidkaren för sådan ekonomisk skada som eventuelll åsamkas honom genom
dröjsmålel. Den frågan behandlas i näsla avsnill (2.11.4).

Vidare
bör konsumenien vid dröjsmål ha rält att hålla inne betalning för tjänsten
enligt samma principer som har förordals när del gäller tjänster som avser
arbete på egendom (se avsnill 2.5.2).

I
fråga om konsumenlens skyldighet att reklamera om han på grund av ell dröjsmål
vill göra gällande olika påföljder bör vid förvaringsljänster gälla samma
regler som beträffande andra ijänsler vilka omfattas av konsumenttjänstlagen
(se avsnitt 2.5.3).

2.11.4 Näringsidkarens
skadesiåndsskyldighel

Avtal om förvaring

Mitt
förslag: Beträffande näringsidkarens skadeslåndsansvar mol konsumenten på
grund av fel och dröjsmål m. m. skall vid avtal om förvaring gälla samma
regler sorn vid avtal om arbele på egendom. Del innebär bl.a. alt
näringsidkaren skall vara skyldig all ersätta konsumenten skador på den sak
som förvaringen avser, om näringsidkaren inle kan visa att skadan ej beror på
försummelse på hans sida.

Utredningens
förslag: Saknar motsvarighet lill mitt förslag.

Skälen
för mitt förslag: Som jag nämnde i avsnill 2.11.3 är den kanske mest centrala
frågan vid avtal om förvaring av lösa saker den som gäller näringsidkarens
skadeslåndsansvar mol konsumenten om den förvarade saken skadas i samband med
förvaringen.

Enligi
gällande dispositiv räll anses näringsidkaren i ell sådani fall vara skyldig
all ersätta konsumenten dennes skada, om näringsidkaren inle kan visa all
skadan ej beror på försummelse på hans sida. Del är alliså fråga om ell s. k.
presumlionsansvar. Konsumenien bär däremol i princip risken för all saken i
samband med förvaringen skadas eller kommer bort på grund av rena
olyckshändelser.

Åven
enligi den nya konsumenltjänsllagen bör näringsidkarens skadeståndsansvar mol
konsumenien för skador på den förvarade saken utformas som ell presumlionsansvar.
Enligt avlalel ankommer del på näringsidkaren all förvara och vårda saken så
alt den inle drabbas av skador, och eftersom näringsidkaren har saken i sin
besittning är del han som lypiskl sett har lättast all bevisa orsaken Ull en
evenluell skada (jfr avsnill 2.6.2). Del är därför fullt skäligl all
näringsidkaren, för all undgå skadestånds-skyldighet, måste visa atl skadan
beror på något annal än en försummelse på hans sida. Samtidigt kan del inle
anses oskäligl mol konsumenien all denne får bära risken för att saken i
samband med förvaringen skadas på grund av rena olyckshändelser, lika väl som
han bär denna risk under lid då saken inte är föremål för förvaring.

En
särskild fråga i sammanhanget är om näringsidkaren genom den föreslagna lagen
bör åläggas skyldighel att hålla en försäkring som täcker även skador genom
rena olyckshändelser, närmast då skador orsakade av brand, vatten, stöld o.d.
En sådan försäkringsplikt skulle kunna sanktioneras genom att näringsidkaren,
för del fall alt han inle hade fullgjort försäkringsplikten, fick bära ett
strikt skadeslåndsansvar för skador som skulle ha ersatts av den föreskrivna
försäkringen.

1
flertalet fall torde saker som konsumenler lämnar in för förvaring redan vara
föremål för en av konsumenien själv tecknad försäkring mol sådana skador som
det här gäller - t. ex. hem-, motorfordons- eller båtförsäkring. I den vanliga
hemförsäkringen och molsvarande finns sålunda ell s.k. bortaskydd för
försäkringslagarens egendom när den förvaras uianför bo-

Prop. 1984/85:110 122

släden,
vilkel gäller upp till 10.000 kr. Härtill kommer all näringsidkare Avtal om
förvaring som tar emot kunders egendom i sin besittning vanligen torde ha en
s.k. förelagsförsäkring som bl.a. - i vari fall iniill elt vissl belopp -
läcker skador på sådan egendom genom brand, vallen, inbrott och rån saml
maskinskador.

Med
hänsyn lill det sagda och med beaklande även av de upplysningar och synpunkter
som inhämtades vid den hearing rörande förvaringstjänsterna som
juslitiedepartementel anordnade i november 1982 (se avsnill 1) finner jag det
inle moliveral all nu lägga fram förslag om en lagreglerad försäkringsplikl för
näringsidkaren vid förvaringsljänster.

Detta
utesluter inte att näringsidkaren på grund av underiåtenhel all leckna
försäkring eller på grund av underiålenhet att ge konsumenten erforderiiga råd
och upplysningar i försäkringsfrågan i vissa fall kan bli skyldig alt ersälla
konsumenien skador avseende förvarad egendom genom rena olyckshändelser. Jag
återkommer till dessa frågor i specialmotiveringen.

I
fråga om skadeståndels omfallning i fall då näringsidkaren är skyldig all
betala ersällning till konsumenien på grund av skada på den förvarade saken
innebär gällande disposiiiv rätt att näringsidkaren i princip skall betala full
ersättning för konsumenlens förlust. Närmare regler om hur skadeståndet skall
bestämmas vid s.k. sakskador finns i 5 kap. 7§ skadeståndslagen. Enligt denna
beslämmelse omfaltar skadeslånd med anledning av sakskada ersättning för
följande posler: I) sakens värde eller reparalionskoslnad och
värdeminskning, 2) annan kostnad lill följd av skadan, 3) inkomstförlust eller
inlrång i näringsverksamhet.

F.n.
är del inte ovanligt att näringsidkaren vid förvaringsljänster genom avtalet på
olika sätl begränsar omfallningen av det skadeslånd som han kan bli skyldig att
utge vid skador avseende den förvarade saken. Del kan vara fråga om en
begränsning av skadeslåndel lill ell vissl belopp eller till atl avse l.ex.
endasl sakens värde eller reparationskostnad och värdeminskning.

Mina
förslag i avsnitten 2.6.1 och 2.6.2 innebär atl näringsidkaren vid avtal om
arbete på lösa saker m. m. skall vara skyldig atl utge full ersättning till
konsumenien för sådana skador på dennes egendom som uppkommer på grund av fel
eller dröjsmål eller av annan anledning medan egendomen är i näringsidkarens
besittning. Skadeslåndel skall dock i vissa fall kunna jämkas. De nämnda
reglerna skall, i överensslämmelse med vad ulredningen har föreslagil, i
princip vara tvingande till konsumentens förmån.

Vid
avtal om förvaring är del näringsidkarens huvudförpliktelse atl förvara och i
övrigt vårda den egendom som avtalet avser. Redan med hänsyn till detta är det
enligt min mening klarl all näringsidkaren vid avial om förvaring inle bör ha
större möjligheier atl begränsa sitt skadeslåndsansvar för skador på den
förvarade saken än som lillkommer en näringsidka-

re
som tar emot egendom för att ulföra arbele på den och som i samband därmed -
som en biförpliklelse - förvarar egendomen. Näringsidkaren bör alltså även vid
avtal om förvaring - om de förul berörda förutsättningarna för
skadesiåndsskyldighel är uppfyllda - vara skyldig atl i princip utge full
ersättning till konsumenten för dennes föriuster lill följd av en skada på den
förvarade saken. Vidare bör reglerna om delta ersättningsansvar i princip vara
tvingande lill konsumentens förmån. Liksom vid tjänster avseende arbete på
egendom bör det finnas möjligheter atl jämka skadeståndet, om skyldighelen atl
utge fulll skadeslånd skulle vara oskäligt betungande för näringsidkaren. Som
jag skall återkomma till i special-motiveringen bör man genom bl.a. de
möjligheter till jämkning på grund av medvållande som följer av 6 kap. 1 8
andra och tredje styckena skadeståndslagen kunna tillgodose näringsidkarens
intressen i fall då konsumenten inte har lämnal tillbörliga upplysningar om
förvaringsobjeklei.

Utöver förluster Ull följd
av atl den förvarade saken skadas kan konsumenten givetvis drabbas av andra
ekonomiska skador på grund av all en förvaring anordnas på etl felaktigt sätt
eller på grund av all näringsidkaren gör sig skyldig lill dröjsmål. Liksom vid
Uänsler avseende arbele på egendom bör näringsidkaren enligi regler som är
Ivingande lill konsumentens förmån vara skyldig atl ersätta konsumenten även
sådan annan ekonomisk skada, om näringsidkaren inle kan visa all skadan ej
beror på försummelse på hans sida. Jag får härvidlag hänvisa lill vad som har
sagls i avsnill 2.6.1. Vidare bör den i avsnitt 2.6.2 föreslagna regeln om ell
mer allmänl, Ivingande vållandeansvar för näringsidkaren gälla även vid
förvaringsljänster.

Sammanfattningsvis
innebär del nu anförda att belräffande näringsidkarens skadeslåndsansvar mol
konsumenien samma regler bör gälla vid avtal om förvaring som de som jag
lidigare (avsnill 2.6.1 och 2.6.2) har förordat när del gäller Uänsler som
avser arbete på egendom. Även iredje mans marknadsföringsansvar mot konsumenien
bör vid förvaringstjänsterna vara i princip detsamma som vid andra tjänster
som omfatlas av konsumenlUänsllagen (se avsnill 2.6.3). I fråga om de närmare
delaljerna får jag hänvisa lill specialmotiveringen.

Avtal om förvaring

s. 5 Kontrollera mot PDF

2.11.5
Konsumenlens belalningsskyldighel, avbeslällning och påföljder m.m. vid
konsumenlens dröjsmål.

Mitt
förslag: I fråga om konsumenlens betalningsskyldighet, avbeställning från
konsumenlens sida, påföljder m. m. vid dröjsmål på konsumenlens sida med att
betala eller lämna nödvändig medverkan skall vid avtal om förvaring gälla i
alll väsentligt samma regler som vid Ijänster avseende arbete på egendom, med
de avvikelser som betingas av för-varingstjänsternas särskilda karaktär.

Prop.
1984/85:110 124

Utredningens förslag: Saknar motsvarighet lill mill
förslag. Avtal om förvaring

Skälen för mitt förslag: 1 avsnitt 2.8 har behandlals
olika frågor rörande konsumenlens belalningsskyldighel vid avial om Uänsler som
avser arbele på egendom.

Av de bestämmelser som där har föreslagils är del lill en
början klart all de som avser bestämmande av priset för en ijänsl bör gälla
även vid avial om förvaring. 1 den mån prisel för en förvaringsUänsi inle
följer av avlalel, bör konsumenien sålunda vara skyldig all belala vad som är
skäligl med hänsyn till tjänstens arl. omfattning och utförande, gängse pris
för molsvarande tjänster vid avtalsUllfället saml omsländighelerna i övrigl.
Om näringsidkaren har angett prisel för Ijänslen på ell ungefär, dvs. lämnal
en ungefärlig prisuppgift, bör denna prisangivelse i princip vara bindande för
honom. Belräffande dessa frågor får jag hänvisa lill vad som har anförls i
avsnill 2.8.1. Vidare bör näringsidkaren även vid förvaringsUänsler bli
berättigad Ull prisiillägg i principiell överensslämmelse med vad som har
förordals i avsnill 2.8.1, dvs. dels om han i samband med förvaringen har
ulförl visst tilläggsarbete, dels om Uänsten har fördyrats på grund av någon
omständighet som är atl hänföra till konsumenien och näringsidkaren inte hade
bort räkna med denna fördyring när priset för Uänslen bestämdes.

1 avsnill 2.8.2 har föreslagils bestämmelser som innebär
all konsumenten inte är skyldig alt betala för arbete eller malerial som
förslörs eller går förlorat genom en olyckshändelse som inlräffar innan
uppdraget har avslulals eller, vid försening på grund av någol förhållande på
konsumentens sida, innan uppdraget rätteligen skulle ha avslulals. Dessa
beslämmelser ger belräffande tjänster som avser arbele på egendom uttryck ål
etl moment i näringsidkarens s.k. resultatansvar: intill den lidpunkl som är
avgörande för bedömningen av om en sådan ijänsl är behäftad med fel "slår
näringsidkaren faran" för sin prestation även när del gäller rälten lill
betalning (se avsnitt 2.8.2, jfr avsnitt 2.4.1). Beslämmelserna saknar aktualitet
vid förvaringsljänster. Avtalet tar här inte sikte på etl slutligt resultat
utan på en fortlöpande preslation från näringsidkarens sida som till den del
den redan har utförts inle kan förslöras eller gå förlorad i den mening som
ligger lill grund för de nyss nämnda beslämmelserna i förslaget. Konsumenien
bör sålunda inle rimligen kunna undgå att betala för förvaring som redan har
ägt rum i andra fall än då konsumenien har rält atl häva avtalet om förvaring i
dess helhel därför alt förvaringen har anordnats på etl felaktigt sätl eller
därför alt del föreligger ett dröjsmål på näringsidkarens sida (se avsnitt
2.11.3).

I sammanhängd bör nämnas all del vid förvaring visseriigen
kan uppkomma siiualioner liknande dem som avses med de i avsnitt 2.8.2
föreslagna beslämmelserna om att konsumenien inle är skyldig all belala för
arbele eller malerial som förslörls e.d. av våda. Del kan sålunda länkas alt
näringsidkaren för all förvaringen skall ske avlalsenligl måsle vidla vissa
ålgärder, såsom alt bygga en stöttande ställning för landförvaring av en

Prop. 1984/85:110 125

båt. Om i del nämnda fallel siällningen förstörs under
förvaringstiden Avtal om förvaring genom en olyckshändelse, får näringsidkaren
naturligtvis inte debitera konsumenien koslnaderna för alt ställningen måste
byggas på nyll. Delta följer emellerlid av de lidigare berörda beslämmelserna
om näringsidkarens skyldighet all utan exlra kosinad för konsumenien avhjälpa
fel hos tjänsien (se avsnitt 2.11.3).

Liksom vid ijänsler som avser arbele på egendom bör
konsumenten vid avtal om förvaring ha rätl att på begäran få en specificerad
räkning för ijänslen. Härvidlag bör gälla samma regler som de jag lidigare har
förordal belräffande andra tjänster (se avsnitt 2.8.3). Åven i fråga om liden
för betalningen bör gälla samma regler vid förvaring som vid andra Uänsler (se
avsnill 2.8.4).

1 avsnill 2.9 har jag behandlat frågan om konsumenlens
ersätlningsskyldighel mol näringsidkaren i fall då konsumenien avbeställer en
Uänsl som avser arbele på egendom. Denna fråga lorde ha en lämligen begränsad
betydelse vid avtal om förvaring, eflersom dessa ofta är avsedda all gälla
tills vidare med rätl för båda parter atl säga upp avtalet utan all behöva
åberopa någol skäl (se avsnitt 2.11.3). Det förekommer emellertid att avtal om
förvaring sluls för viss besiämd lid. Om konsumenien önskar frånlräda ell
sådani avial i förtid, anses han enligt gällande räll i princip vara skyldig
alt likväl belala avlalal vederlag för hela den bestämda förvaringstiden med
avdrag för de kostnader som näringsidkaren eventuelll besparas genom att han
inle behöver fullfölja Uänsten (jfr Bengtsson, Särskilda avtalstyper 1, 1976,
s. 85). 1 denna del bör i fortsättningen i fråga om konsumenlens
ersätlningsskyldighel gälla samma regler om ersällning vid avbeslällning som
de som jag i avsnill 2.9 har förordal beträffande andra ijänster.

För den händelse konsumenten vid avtal om förvaring gör
sig skyldig till dröjsmål med betalningen eller med alt lämna nödvändig
medverkan bör i fråga om näringsidkarens befogenheter m. m. gälla i huvudsak
samma regler som vid tjänster avseende arbele på egendom (se avsnill 2.10).

För näringsidkarens rätt till hävning bör sålunda gälla
samma förutsättningar som de som tidigare har föreslagits beträffande Ijänster
avseende arbete på egendom. Vidare bör i princip gälla samma regler i fråga om
konsumentens betalningsskyldighet vid hävning från näringsidkarens sida (se
avsnitt 2.10.3), näringsidkarens rätl atl hålla kvar föremålel för tjänsten
lill säkerhel för sin fordran på gmnd av uppdragel (rdenlionsrätt, se avsnitt
2.10.4) samt näringsidkarens rätl till dröjsmålsränia (se avsnitt 2.10.5).

2.11.6
Andra frågor rörande förvaring

Avtal
om förvaring

Mitt förslag: Andra frågor rörande förvaring lämnas
oreglerade. Del gäller bl. a. frågor om uppsägningstid vid uppsägning av
förvaringsavtal frän näringsidkarens sida. konsumenlens skadeslåndsansvar mot
näringsidkaren m. m. på grund av att förvaringsobjeklei visar sig ha
ska-debringande egenskaper och belydelsen av sådana mottagningsbevis som lämnas
ut i samband med förvaringsavtal.

Utredningens förslag: Saknar molsvarighel lill mill
förslag.

Skälen för mitt förslag: Med de regler som jag har
förespråkat i avsnitten 2.11.3-2.11.5 lorde konsumenttjänsllagen läcka
flertalel rättsfrågor av betydelse vid sådana förvaringsavtal som omfattas av
lagen. Självfallel är den förordade regleringen dock inle uttömmande.

Elt spörsmål som inte har behandlats i det föregående är
sålunda om man i lagen bör närmare reglera siluationer där elt avial om
förvaring sägs upp från näringsidkarens sida. Som lidigare har nämnls (se
avsnitt 2.11.3) är etl avtal om förvaring - om annal inle kan anses
överenskommet rörande förvaringstiden - all uppfatta som gällande lills vidare
med rätt för båda parter att säga upp avtalet till upphörande utan au behöva
ange något skäl. Den nu berörda frågan gäller närmasl huruvida lagen bör
innehålla ivingande eller disposiiiva regler om all näringsidkaren i ell sådani
fall är skyldig all iaktta viss uppsägningslid.

Av allmänna rättsprinciper, i förening med kravel på
näringsidkaren all med lillbörlig omsorg la till vara konsumenlens inlressen,
måste anses följa atl näringsidkaren vid uppsägning av ell Ullsvidareavtal om
förvaring är skyldig all iaktta en med hänsyn till omsländighelerna skälig
uppsägningstid. Denna bör ge konsumenien etl godtagbart rådrum för att hämta
ul förvaringsobjeklei, eventuellt också för att dessförinnan ordna med fortsatt
förvaring på annal sätt (jfr Bengtsson, Särskilda avtalstyper 1, 1976, s. 84).
Det sagda avser den silualionen all parterna inle har avlalal om en
uppsägningstid som näringsidkaren skall iaktta vid uppsägning från hans sida. 1
den mån sådana avtal träffas får konsumenlerna anses ånjula etl tillräckligt
skydd mol oskälig behandling i sammanhängd genom de möjligheier atl angripa
oskäliga avtalsvillkor som står lill buds enligt 1971 års avtalsvillkorslag och
den förmögenhetsrätlsliga generalklausulen i 368 avtalslagen.

Med hänsyn till vad jag nu har sagl synes del överflödigt
all i konsumenltjänsllagen ta in beslämmelser om uppsägning från
näringsidkarens sida av ell avtal om förvaring. Del bör för övrigl nämnas atl
denna fråga torde få en begränsad praktisk betydelse med hänsyn lill all
näringsidkaren, vilkel jag skall återkomma lill i specialmoliveringen, bör
vara skyldig all även efler avtalstidens utgång vidla skäliga åtgärder för all
ta vård om en förvarad sak som konsumenien inle hämtar i räll Ud. Näringsid-

Prop.
1984/85:110 127

karen blir ocksä skadeslåndsskyldig mol konsumenien för
skador på för- Avtal om förvaring varingsobjektet som inlräffar medan detla
fortfarande är i näringsidkarens besittning, om denne inte kan visa atl skadan
ej beror på försummelse på hans sida (se avsnitt 2.11.4, jfr avsnitt 2.6.2).

En fråga som någon gång kan aklualiseras vid förvaringsavtal
i konsumentförhållanden gäller konsumenlens skadeslåndsansvar mol näringsidkaren,
om förvaringsobjeklei i samband med förvaringen på grund av sina egenskaper
orsakar skada på person eller egendom.Som exempel kan nämnas alt konsumenien
för förvaring lämnar in en dunk med frätande vätska och vätskan till följd av
läckage skadar andra föremål hos näringsidkaren. Enligt gällande reglerom
skadeståndsskyldighet i kontraktsförhållanden lorde konsumenien i ell sådani
fall i princip vara skyldig atl ersälla näringsidkaren för dennes skada, om
konsumenien kan anses vållande lill skadan. Della lorde normall innebära all
konsumenten blir skadeslåndsskyldig, om han har insett eller bort inse risken
för skada och del kan läggas honom lill lasl som försummelse all han inle
lämnal näringsidkaren sådana upplysningar om förvaringsobjeklels beskaffenhet
att denne kunnal vidla nödvändiga försiktighetsåtgärder (jfr Bengtsson s. 86).

Det finns enligt min mening inle behov av atl genom
ivingande beslämmelser i konsumenlljänsllagen ändra eller klariägga del
rättsläge som sålunda råder i fråga om konsumenlens skadeslåndsansvar mol
näringsidkaren för skador som orsakas av förvaringsobjeklei. Skulle
konsumenten genom avtal åläggas ell längre gående ersättningsansvar för sädana
skador än som följer av gällande rätl måsle ell sådant avlalsvillkor, om del
inte moliveras av alldeles särskilda omständigheter, framstå som så tyngande
för konsumenien alt det kan förbjudas enligt 1971 års avtalsvillkorslag resp.
jämkas eller lämnas ulan avseende med slöd av 368 avtalslagen.

Om förvaringsobjeklei visar sig ha fariiga egenskaper som
näringsidkaren inle bort märka eller förutse när avtalet ingicks anses
näringsidkaren enligt gällande rätl kunna häva avtalet. En förulsällning för
della lorde vara all den fariiga egenskapen medför en skaderisk som är av
väsentlig betydelse och som inte kan elimineras genom enkla åtgärder.

Jag anser del inle finnas skäl Ull erinran mol gällande
rätts slåndpunkl i det nu berörda hänseendet. 1 konsumentförhållanden lorde
frågan inle vara av sådan praklisk beiydelse att det är motiverat all reglera
den i den föreslagna lagen. Jag vill dock framhålla atl spörsmålet huruvida
näringsidkaren på den här nämnda gmnden skall ha räll att med omedelbar verkan
häva förvaringsavtald givetvis får bedömas med hänsyn till de möjligheter som
näringsidkaren kan ha alt säga upp avtalet och de olägenheter som del skulle
medföra för näringsidkaren att i det enskilda fallet iaktta avtalad eller
eljesl skälig uppsägningstid. Om näringsidkaren befinns ha räll all häva
avtalet, bör gmnderna för de lidigare förordade reglerna om konsumentens
belalningsskyldighel vid hävning på grund av konsumenlens dröjsmål (se avsniU
2.11.5, jfr avsnitt 2.10.3) kunna Ullämpas i detta fall.

Prop.
1984/85:110 128

Elt
viktigt inslag i näringsidkarens ansvar vid förvaring är givelvis alt Avtal om
förvaring förvaringsobjeklei lämnas ul till räll person när förvaringen upphör.
Någon särskild lagregel om näringsidkarens ansvar i della hänseende behövs
dock inte vid sidan av de bestämmelser som jag har förordat i avsnill 2.11.4 om
näringsidkarens skadeståndsskyldighet mot konsumenten vid bl.a. förlusl av den
förvarade saken.

Enligt
min mening finns det inle heller anledning atl i lagen reglera betydelsen av
sådana mottagningsbevis av olika slag som näringsidkare i samband med
förvaringsavtal brukar lämna till konsumenten som bevis om all den förvarade
saken har mottagils. Normall kan dessa bevis inle anses som bärare av rätten
atl få ul den förvarade saken. dvs. de ulgör som regel inte vad som i rättsligt
sammanhang brukar belecknas som värdepapper (jfr prop. 1977/78:53 s. 13).
Härmed sammanhänger atl näringsidkaren anses vara skyldig all lämna ul
förvaringsobjeklei till konsumenien utan hinder av alt denne inte kan förde
moilagningsbevisd. om konsumenien är känd eller om han kan slyrka sin räll lill
förvaringsobjeklei på annal säu. Mottagningsbeviset är alltså normalt inle
heller vad som brukar benämnas ett presenlationspapper, dvs. etl bevis som måste
företes för att förvaringsobjeklei skall lämnas ul. Å andra sidan anses ell
mottagningsbevis normall vara ell s. k. legilimalionspapper. Detta innebär att
näringsidkaren kan lämna ul saken lill den som föreler mottagningsbeviset,
såvida inle näringsidkaren inser eller bör inse atl denne i själva verket
saknar maieriell rätt att få ul saken. (Se belräffande de nu berörda frågorna
Bengtssons. 100-101).

Från
konsumentsynpunkt finns del inle skäl lill invändningar mol de principer som
jag nu har redovisat. En lagreglering framstår som överflödig. När del gäller
sådana i konsumentförhållanden sällan uppkommande frågor som sammanhänger med
överlåtelser eller pantsättning av saker som är föremål för förvaring kan
hänvisas bl. a. till prop. 1977/78:53 s. 13.

Mina
förslag i del föregående rörande regleringen av förvaringsavialen innebär atl
del beträffande sådana förvaringsavtal som regleras av konsumenlUänsllagen
inte kommer atl finnas vare sig anledning eller utrymme atl lillämpa de
beslämmelser i 12 kap. handelsbalken som har nämnls i avsnill 2.11.1. Det finns
å andra sidan inte skäl atl i detta sammanhang upphäva dessa bestämmelser,vilka
kan Uäna till ledning för rättstillämpningen bl. a. när del gäller att bedöma
rättsfrågor som kan uppkomma vid avtal mellan privatpersoner om vederiagsfri
förvaring (jfr Bengtsson s. 81-82).

2.12
Följdändringar i annan lagstiftning

2.12.1 Köplagen och konsumenlköplagen

Följdändringar
i annan lagstiftning

Mitt förslag: Den preskriptionslid som föreskrivs i
köplagen och konsumenlköplagen för en köpares anspråk på grund av fel eller
brist i köpt gods förlängs från dt år lill ivå år.

Utredningens förslag: Saknar motsvarighet lill mitl
förslag.

Skälen för mitt förslag: 1 avsnill 2.4.7 (jfr avsnill 2.11.3)
har jag föreslagil all konsumenlens räll atl åberopa all en Uänsl är felaklig
skall gå förlorad (preskriberas), om konsumenten inle har reklamerat senast
inom tvä år från den lidpunkt då uppdraget avslulades. Vid arbete på fasta
saker skall dock enligt förslagel gälla en preskriptionstid av tio år.

Som har framhållits i det nämnda avsnittet bör
preskriptionstiden för anspråk på grund av fel hos en Uänst och fel i en vara
ha i princip samma längd. Den enligt 11 8 konsumenlköplagen f.n gällande preskriptionstiden
- ett år - bör därför föriängas med verkan från den tidpunkt då den föreslagna
konsumenttjänsllagen iräder i kraft. För konsumentköpens del blir det inte
aktuellt att ha skilda preskriptionstider för olika slags varor. Enligt
konsumenlköplagen bör som en enhetlig preskriptionstid för anspråk på grund av
fel i en vara gälla en tid av två år från det att köparen moltog varan.

En särskild fråga är om en motsvarande ändring samiidigi
bör göras i den disposiiiva regeln i 54 8 köplagen, som f.n. föreskriver en
preskriptionstid av ett år för en köpares anspråk på grund av fel eller brist
i godset. Som har nämnts i avsnill 2.4.7 föreslog redan köplagsulredningen i
sill slutbetänkande (SOU 1976:66) Ny köplag att denna preskripUonsUd skulle
förlängas lill Ivå år, vilkel vid remissbehandlingen av betänkandet godtogs
eller tillstyrktes av flertalet remissinslanser. Den krilik som främst från
näringslivets sida riktades mol förslaget och som framför allt gick ul på all
detla inte framstod som lillräckligi moliveral och kunde befaras leda till
kostnadsökningar kan enligt min mening inle betecknas som särskilt vägande.
Jag vill erinra om atl man i Norge sedan mitten av 1970-lalet har en lagsladgad
preskripUonsUd för felanspråk vid konsumentköp och andra köp av två år, vilket
såvitt känt inle har medföri några negaliva följder som bör beaklas i della
sammanhang. Vidare innehåller även 1980 års Wien-konveniion om inlernaiionella
köp en beslämmelse om ivå års preskriptionstid.

Till del nu sagda kommer att det synes omotiverat och
olämpligt att ha olika regler om preskriptionstidens längd i konsumenlköplagen
resp. den allmänna köplagen. En sådan ordning skulle innebära att
detaljhandlare m.fl., som köper varor från andra näringsidkare för
vidareförsäljning lill konsumenter, på ett markant sätt kunde komma i kläm. De
skulle sålunda 9 Riksdagen I984I85. I saml. Nr 110

enligt konsumenlköplagen
kunna ulsätlas för felanspråk från konsumenternas sida under en avsevärt
längre lid än den som enligi köplagen slod dem själva lill buds för atl i sin
lur rikta felanspråk mol sina leveranlörer. Det finns anledning all räkna med
att del förslag till en ny köplag som f.n. utarbetas i nordisk samverkan i
vilkel fall som helst kommer atl innehålla en bestämmelse om två års
preskriptionstid för anspråk på grund av fel i godset. Med hänsyn lill vad jag
här lidigare har anförl anser jag alt man inte bör avvakta detta förslag och
den fortsalla beredningen av del. I ställd bör den preskripUonsUd som gäller
enligi 54 8 köplagen för anspråk på grund av fel eller brisl i gödsel redan nu
förlängas lill två år. Denna ändring i 54 8 köplagen bör träda i kraft
samtidigt med den nyss förordade ändringen i 11 S konsumenlköplagen.

Följdändringar i annan lagstiftning

2.12.2 Marknadsföringslagen

Milt
förslag: Bestämmelserna om produktsäkerhet i 4 8 marknadsföringslagen ändras
så atl det blir möjligl alt förbjuda fortsall tillhandahållande åt konsumenler
av farliga eller uppenbart oUänliga ijänsler som skall omfattas av
konsumenlUänsllagen.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 203-209).

Remissinstanserna:
Utredningens förslag Ullstyrks eller lämnas utan erinran av prakiiskl lagd
samlliga remissinslanser. Konsumentverket anser dock atl bestämmelserna i 4 8
marknadsföringslagen bör göras tillämpliga pä alla slags tjänster, inte bara
sådana som skall omfattas av konsumenttjänstlagen (se bil. 3 avsnitt 13 och
även avsnitt 5).

Skälen
för mitt förslag: Marknadsföringslagen innehåller i 4 8 en generalklausul om
produktsäkerhet m.m. Enligt denna generalklausul kan marknadsdomstolen
förbjuda en näringsidkare all lill konsumenler för enskilt bruk saluhålla varor
som på grund av sina egenskaper medför särskild risk för skador på person eller
egendom. Delsamma gäller belräffande varor som är uppenbart oUänliga för sill
huvudsakliga ändamål. Med saluhållande av varor likslälls uthyrning av varor
lill konsumenler för enskilt bruk. Etl förbud enligt 4 8 marknadsföringslagen
skall normall förenas med vile, som kan dömas ul om förbudet överträds. 1 fall
som inle är av slörre vikl kan KO, i ställd för att ansöka om elt förbud hos
marknadsdomstolen, själv pröva frågan om förbud enligt 4 8 genom elt s.k.
förbudsföreläggande. Om ell sådani föreläggande inom utsatt lid godkänns av
näringsidkaren, får del samma verkan som etl av marknadsdomstolen meddelat
förbud.

Sedan
konsumenlljänslulredningen avslulal sitt arbele har rikllinjekom-millén(H
1979:04) lämnal sill belänkande (SOU 1983:40) Konsumentpoli-

Prop.
1984/85:110 131

liska styrmedel - ulvärdering och förslag.
Riktlinjekommiltén föreslår Följdändringar ålskilliga ändringar i
marknadsföringslagen, bl. a. i 4 8.1 likhd med konsu- ' """
lagstiftning menltjänslutredningen anser riktlinjekommiltén att paragrafen bör
ändras så, att del blir möjligl atl förbjuda fariiga och otjänliga tjänster.
Kommittén föreslår dock all paragrafen görs tillämplig på hela Uänsteområdel
och alliså inle begränsas till tjänster som omfattas av konsumenttjänsllagen.
Detla förslag har tillstyrkls eller lämnats utan erinran under remissbehandlingen.
Kommiltén har vidare föreslagil all etl förbud införs i paragrafen mol
lillhandahållande av farliga eller oUänliga varor eller ijänsler inle bara lill
konsumenler utan även till näringsidkare som befinner sig i bakre led i
förhållande till konsumenlerna. Della förslag innebär alt 1. ex. en lillverkare
eller en grossisl kan förbjudas att sälja vidare en farlig konsumenlpro-dukt.
Också detla förslag har under remissbehandlingen tillstyrkts eller lämnats utan
erinran i sak.

Rikllinjekommitténs förslag bereds f.n. inom
finansdepartementet. Avsiklen är alt en proposition på grundval av kommitténs
betänkande skall läggas fram för riksdagen under innevarande år.

Frågan om en utvidgning av 4 8 marknadsföringslagen till
atl hell eller delvis omfatta Uänsteområdel har således aktualiserats i två
skilda sammanhang. Rikllinjekommitténs förslag går ul på mer omfattande
ändringar i marknadsföringslagen än konsumenlUänstulredningen föreslagit och omfattar
även ändringar i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m. saml i
konsumenlköplagen (1973: 877).

För egen del finner jag del angeläget all del redan i
della sammanhang tillskapas en marknadsrältslig regel som gör det möjligt att
förbjuda lillhan-dahållandel av farliga eller oljänliga Uänsler såvill gäller
konsumenttjänst-lagens tillämpningsområde. Jag förordar därför en sådan regel.
Därmed kan konsumenlUänsllagen ges en i förhållande till konsumenlköplagen
likvärdig utformning när del gäller frågan huruvida en sådan Uänsl som avses
med konsumenttjänsllagen skall anses felaklig (se avsnitt 2.3.4). Det är enligt
min mening av belydande värde all konsumenttjänstlagen på så säll kan få en
definiliv ulformning redan från början.

Mill förslag lill ändring i 4 8 marknadsföringslagen ulgör
således inle något ställningstagande i frågan huruvida förbudsmöjligheten
senare bör uividgas lill att omfatta Uänsteområdel i dess helhel. Den frågan
får prövas i samband med beredningen av rikllinjekommitténs övriga förslag. Den
utvidgning av paragrafen som jag nu har förordat får då inarbetas i det
lagförslag som därvid kan bli aktuellt.

Jag har beträffande de frågor som behandlals i della
avsnill samrålt med chefen för finansdepartementet.

2.12.3 Konsumenlkredillagen

Följdändringar
i annan lagstiftning

s. 133 Kontrollera mot PDF

Mitt förslag: Om näringsidkaren vid en ijänsl som avses i
konsumenltjänsllagen lämnar konsumenien ansiånd med någon del av belalningen
eller om någon del av betalningen eriäggs med belopp som konsumenten får låna
av näringsidkaren eller av en annan kredilgivare på grund av överenskommelse
mellan denne och näringsidkaren, skall vissa bestämmelser om kreditköp i
konsumentkreditlagen tillämpas. Dessa bestämmelser gäller en särskild kreditgivares
civilrätlsliga ansvar mol konsumenien i s. k. treparlsförhållanden, förbud mot
vissa fordringsbevis, konsumentens rält och skyldighet au belala i förlid saml
förbud mol s.k. avräkningsförbehåll.

Ulredningens förslag: Överensslämmer med milt förslag (se
belänkandet s. 244-249).

Remissinstanserna: Det slora flertalel remissinslanser som
företräder kreditgivare eller näringslivet i övrigl avslyrker förslaget om all
utvidga konsumentkredillagens beslämmelser om en särskild kreditgivares civilrätlsliga
ansvar mol konsumenten i s.k. treparlsförhållanden till atl gälla även
belräffande Uänster. I övrigt lämnas utredningens förslag utan erinran (se bil.
3 avsnill 14).

Skälen för mitt förslag: Konsumenlkredillagen innehåller i
8-14 88 vissa beslämmelser som f.n. är tillämpliga endasl vid kreditköp av
varor. Med kreditköp avses enligt lagens 3 8 för del försia köp av en vara. vid
vilket säljaren lämnar köparen anstånd med någon del av betalningen. Till denna
lyp av kredilköp hör del iradilionella avbeialningsköpei och andra
delbe-lalningsköp. där prisel belalas i olika posler, men också de fall där
full beialning eriäggs på en gång vid någon lidpunkl efter det alt varan har
lämnals ul lill köparen. Med kredilköp avses enligt 3 8 konsumenlkredillagen
vidare köp av en vara. vid vilkel någon del av belalningen eriäggs med belopp
som köparen får låna av säljaren eller någon annan kredilgivare på grund av en
överenskommelse mellan säljaren och krediigivaren. Hit hör köp av den typ som
representeras av de s. k. låneköpen och av konloköpen (köp med användande av
kontokort e.d.). Köparen får i dessa fall låna pengar Ull köpel av en särskild
kredilgivare - t.ex. en bank eller ett kontokortsföretag eller annal
finansieringsförelag - och mellan kreditgivaren och säljaren föreligger en
överenskommelse av innebörd all kreditgivaren lämnar kredil för inköp hos
säljaren (se lill del nu sagda prop. 1976/77: 123 s. 157-158 och 111).

Som Ulredningen har framhällil torde krediler visserligen
spela en mindre ekonomisk roll vid sådana Uänsler som skall omfattas av
konsumenlljänsllagen än vid konsumenlers köp av varor. Kredilgivning
förekommer emellertid även i samband med de nämnda tjänsterna och kan då ha i

Prop. 1984/85:110 133

princip samma konstruktioner som vid kreditköp enligt
konsumenlkredit- Följdändringar

I i annan lagstiftning

lagen. *'

De nyss nämnda bestämmelserna i 8-14 SS
konsumentkreditlagen är avsedda atl motverka vissa icke önskvärda förhållanden
i samband med kreditköp och all ge konsumenten ett räiisligl skydd mot bl.a. en
del tyngande eller riskabla avlalsvillkor som har med kredilsiluationen atl
göra. De skäl som ligger bakom flera av dessa beslämmelser gör sig gällande
även vid kreditgivning till konsumenler i samband med Uänsler. när
kreditgivningen har molsvarande konstruktion som kreditgivningen vid kreditköp.

Del sagda gäller dock inle beträffande bestämmelserna i 8
och 9 88 konsumenlkredillagen om krav på kontantinsats vid kreditköp. Dessa
beslämmelser är främsl moUverade av den siiuaiion som är den vanliga vid just
varuköp på kredil, nämligen all varan kan överlämnas lill konsumenten i
omedelbar anslulning lill all avtalet iräffas. Etl viktigt skäl till att kravet
på kontantinsats har införts är sålunda att del ofta kan leda till förhastade
och ofördelaktiga köp, om konsumenten utan någon samtidig motprestation genast
kan skaffa sig en begärlig vara (se prop. 1976/77; 123 s. 100-101). När del
gäller ijänster som omfattas av den föreslagna konsumenlUänsllagen lorde del
nu berörda problemel knappast ha någon betydelse. Härtill kommer atl ett krav
på koniantinsais vid avtal om Uänster på kredil, för alt hell uppfylla ell
sådani syfte som här har berörts, borde innebära alt viss betalning skulle
erläggas i förskoll i samband med atl avlalel om en ijänsl iräffades. Ell krav
på all konsumenien sålunda belalar en viss del av prisel för tjänsien redan
innan denna ulförts skulle lypiskl sell vara ofördelakligl från
konsumenlsynpunkl (jfr avsnitt 2.8.4 saml belänkandel s. 246).

På grund av del anförda anser jag. i likhel med
ulredningen. all det inte bör ställas upp någol krav på konlanlinsals vid
kredilgivning i samband med sådana Uänsler som skall omfattas av
konsumenttjänsllagen.

I 108 konsumenlkredillagen finns beslämmelser om en
kreditgivares civilrätlsliga ansvar mol konsumenien i s.k. trepartsförhållanden
vid kredilköp. Dessa beslämmelser är av slor beiydelse för konsumentens rättsskydd
i kredilköpssilualionen. De Ullförsäkrar till en början konsumenien rällen alt
mol en särskild kreditgivares krav på betalning framställa samma invändningar
på grund av köpel som han kan göra gällande mot säljaren (108 försia styckel).
Denna befogenhet för konsumenten lar sikle dels på fall där säljaren genom
diskonlering e.d. överlåier eller panlsätler sin fordran mol konsumenten lill
en särskild finansiär, dels på fall där kreditgivaren såsom vid låneköp och
konioköp redan från början är någon annan än säljaren men lämnar kredilen på
grund av en överenskommelse med säljaren. I de förstnämnda fallen var del
Udigare vanligl alt köparen genom särskilda s. k. "cut ofr'-klausuler i
kredilköpsavlald skars av från möjligheten atl mol finansiärens krav på
betalning göra invändningar på grund av

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 134

köpel, t. ex. om att varan var behäftad med fel och atl köparen
därför hade Följdändringar rätt till prisavdrag eller hävning m.m. (se prop.
1976/77: 123 s. 111). Enligi i annan lagstiftning 108 försia slyckel
konsumenlkredillagen kan en sådan klausul inle längre åberopas av
krediigivaren. I de senare fallen, där krediigivaren redan frän böljan är någon
annan än säljaren, medför 108 försia stycket konsumenlkredillagen att
krediigivaren inte såsom lidigare kan freda sig mol konsumentens invändningar
på grund av köpet under åberopande av atl kredil-avialei och köpeavialet är två
separata avtal (se a. prop. s. 111-113).

Om konsumenien på grund av köpet har ett anspråk mot
säljaren på återbetalning av köpeskilling, pä skadeslånd eller på någon annan
preslalion i pengar är del inie säkert alt konsumenten, om säljaren inle kan
eller vill fullgöra anspråkel, kan tillgodose della enbart genom att ulnytlja
sin rätt att mol den särskilda kreditgivarens krav på betalning framställa
invändningar med slöd av 108 försia slyckel konsumentkreditlagen. Konsumenien
kanske redan har eriagl full beialning enligt kredilköpsavlald eller i vart
fall en så slor del av betalningen atl del som uleslår obelali inte läcker hans
anspråk mol säljaren. Det har ansells rimligt all en kredilgivare som
möjliggör eller underlättar för säljaren att utnyttja den försälj-ningsmässigl
sell gynnsamma kreditköpsformen, varav de båda har fördel, i den nu berörda
silualionen har ell civilrällsligl ansvar mol konsumenien som innebär alt
kreditgivaren även kan bli skyldig att erlägga betalning lill konsumenien för
all lillgodose dennes anspråk. 1 108 andra slyckel konsumenlkredillagen har
därför slagils fasl all krediigivaren i hithörande fall svarar lika med
säljaren för alt konsumenlens bdalningsanspråk mol säljaren fullgörs.
Kredilgivarens ansvar enligt bestämmelsen är dock begränsat till högsl det
belopp som krediigivaren har uppburit av konsumenien med anledning av kredilen.
Del är alliså fråga om en ålerbetalningsskyl-dighel för krediigivaren. som kan
vara av slort värde för konsumenien om säljaren l.ex. är insolvent (se prop.
1976/77: 123 s. 113—116och 169- 172).

De skäl som ligger bakom bestämmelserna i 108
konsumenlkredillagen talar med styrka för atl dessa bör gälla även vid sådana
kreditförvärv av Uänsler enligi konsumenttjänsllagen som till sin konslrukiion
moisvarar kredilköpel. Del är sålunda givel all konsumenien, när krediten avser
en Uänst, kan ha ett lika stort behov som vid kreditköp att mot en särskild
kredilgivare framställa invändningar och betalningsanspråk som grundas på
avtalet om tjänsten. Det gäller både fall då ijänslen visar sig vara behäftad
med fel och fall då näringsidkaren gör sig skyldig lill dröjsmål, dvs.
konlraklsbroli frän näringsidkarens sida som aktualiserar bl.a. konsumenlens
räll all hålla inne betalning och rätten lill prisavdrag eller evenluellt
hävning. Jag kan inle inse alt etl ansvar för krediigivaren i enlighet med vad
som föreskrivs i 10 S konsumentkreditlagen - såsom har hävdals av flertalet
remissinstanser som förelräder kredilgivare eller näringslivet i övrigt -
skulle medföra större problem på ijänsleområdel än pä varuköpsområdet. Härtill
kommer all en reglering i enlighel med 10 8

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 135

konsumenlkredillagen på konsumenttjänslområdet även synes
angelägen Följdändringar med hänsyn lill de lidigare föreslagna reglerna
om verkan av en avbeställ- ' nnan lagstiftning ning från konsumenlens sida
(se avsnill 2.9).

På grund av del anförda ansluler jag mig till utredningens
uppfattning all beslämmelserna i 108 konsumenlkredillagen i fortsättningen bör
gälla även vid kreditförvärv av sådana Uänster som skall omfattas av konsumenttjänstlagen,
under förutsätining att kredilsiluationen moisvarar den som föreligger vid
kreditköp enligi konsumentkreditlagen.

Detta medför atl också beslämmelsen i 11 8
konsumentkreditlagen om förbud mol vissa fordringsbevis bör gälla vid dessa
kreditförvärv av tjänster. Bestämmelsen i 118 ansluter till 108 och innehåller
elt slraffsank-Uonerat förbud för krediigivaren mot att la emol växlar och
andra fordringshandlingar av konsumenten, vilka kan medföra inskränkningar i
dennes rätt atl framslälla invändningar som grundas på det bakomliggande
avlalel.

1 12 och 13 88 konsumenlkredillagen finns beslämmelser
belräffande förtidsbetalning vid kredilköp, dvs. betalning med frångående av en
avtalad amorteringsplan e.d. Genom 12 8 första slyckel har konsumenien getts
en ovillkorlig rätl all när som helsl avsluta sill mellanhavande med kreditgivaren
genom atl belala sin skuld lill denne i förlid. Del viktiga är här atl den
utestående delen av kreditfordringen därvid enligt 13 S i princip skall
reduceras så att konsumenten inte behöver betala kreditkoslnaden för den del av
kredittiden som lill följd av förtidsbelalningen inle ulnylljas av konsumenien
(beträffande innebörden av begreppen kreditfordran och kredilkoslnad se 2 8
konsumenlkredillagen). Konsumenien har sålunda genom de nämnda beslämmelserna
beretts en möjlighet atl 1. ex. frigöra sig från ell alltför oförmånligt
krediiavtal.

Genom 12 8 andra stycket konsumenlkredillagen har
konsumenten getts etl skydd mot alltför stränga s. k. förfalloklausuler vid
kreditköp, dvs. avlalsvillkor som innebär atl krediigivaren förbehåller sig
räll atl kräva förtidsbdalning av konsumenten exempelvis för den händelse denne
åsidosätter sina förpliktelser enligt kreditaviald. Av 12 S andra stycket
följer att krediigivaren får göra gällande en förfalloklausul endasl vid
konsumenlens dröjsmål med beialning av kredilfordringen. Därjämte måste belalningsdröjsmålel
vara på vissl säll kvalificeral. 1 della hänseende krävs alt konsumenien sedan
mer än en månad är i dröjsmål med alt erlägga en förfallen del av
kredilfordringen som uppgår lill mer än en tiondel av hela kredilfordringen
eller, om dröjsmålel avser ivå eller flera vid olika lid-punkler förfallna
posler, till mer än en ijugondel av hela kreditfordringen. Om kreditgivaren
sålunda har räll alt kräva ut förtidsbelalning av konsumenten, skall även i
detla fall den obetalda delen av kredilfordringen enligt 13 8 reduceras på sätt
som tidigare har nämnls.

De förmåner och del skydd mol alltför stränga
förfalloklausuler som följer av de nu berörda beslämmelserna i 12 och 13 88
konsumenikredilla-

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 136

gen
kan ha betydelse för konsumenien även vid kredilförvärv av sådana Ikraftträdande
ijänsler som skall omfattas av konsumenlljänsllagen. Även dessa beslämmelser
bör därför i fortsältningen gälla vid kreditförvärv av sådana tjänster, om
kredilsiluationen moisvarar den som föreligger vid kredilköp.

Detsamma
gäller beslämmelsen i 14 8 konsumenlkredillagen, vilken innebär all
kreditgivaren vid kreditköp inle kan med verkan mol konsumenten ställa upp etl
s. k. avräkningsförbehåll, dvs. avtalsvillkor som ger krediigivaren rätt atl
bestämma pä vilken av flera fordringar som elt av konsumenien beiall belopp
skall avräknas. Om konsumenien erlägger ell belopp för avräkning på en viss
kredilfordran med anledning av ell kredilförvärv av en Uänst som är atl
likställa med ett kreditköp enligt konsumenlkredillagen, bör kreditgivaren
alltså vara bunden av atl konsumenien har angelt all belalningen avser jusl
denna fordran. Della har beiydelse för konsumenien särskili om del lill
förvärvet av en viss Uänst knutna kredil-avialel innehåller en förfalloklausul,
som skulle kunna utlösas om kreditgivaren fick avräkna betalningen på en annan
fordran som han eventuelll har mol konsumenien.

Som
framgår av del lidigare sagda avser mina förslag om en utvidgning av
bestämmelserna i 10-14 88 konsumentkreditlagen endasl sådana Uänster som skall
omfatlas av den nya konsumenlUänsllagen. Olvivelaktigl fmns del skäl som talar
för alt de nämnda bestämmelserna kunde göras tillämpliga även på kreditförvärv
av en del andra konsumenttjänster. Ett exempel är avtal om sällskapsresor, ett
område där krediler av typen kontokredil har fått en viss utbredning. Jag anser
del emellertid inte lämpligl alt ulan underiag i form av utredning och
remissbehandling lägga fram förslag om en sådan ytterligare utvidgning av de
här aktuella ivingande beslämmelserna i konsumentkreditlagen. I den mån det
vid kredilgivning i samband med andra konsumenttjänster än dem som skall
omfattas av konsumenttjänsllagen skulle förekomma oskäliga kreditvillkor, bör
del i vart fall lills vidare vara tillräckligt med de möjligheter alt angripa
sådana villkor som föreligger enligt 1 8 i 1971 års avtalsvillkorslag och 368
avtalslagen. Givelvis måsle de värderingar som ligger bakom konsumentkredillagens
reglering beträffande bl.a. "cul-off-klausuler, förfalloklausuler och
avräkningsförbehåll härvid få en avsevärd beiydelse för oskälighdsbe-dömningen.
Även uianför områdel för de nämnda lagrummen lorde del ofta vara befogal med en
analog tillämpning av konsumentkredillagens regler på krediiavtal rörande olika
ijänster, t. ex. sällskapsresor.

2.13
Ikraftträdande m. m.

Del
är angelägel all den nya konsumentljänsllagen kan träda i krafl så snart som
möjligl. Del måste dock beaklas all lagen saknar direkl molsvarighel i dag och
innebär en rätl omfattande reglering av elt vidsträckt område inom konsumentmarknaden.
Konsumenlverkei behöver därför lid

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 137

för att uiarbeta informalion om den nya lagens innehåll.
Även branscher- Kostnader och resurs-

behov

ganisalioner o.d. kan behöva sprida information om de nya
reglerna och deras prakliska följder för näringsidkarsidan m. m. Vissa
ulbildningsinsalser kommer förmodligen också all aklualiseras. En del regler i
lagen lorde medföra behov av ändringar och lillägg i standardavtal o. d. som
kan böra föregås av överläggningar mellan konsumentverket och berörda branschorganisalioner.
Näringsidkarsidan måsle också ges viss lid för atl anpassa sina ruliner och sin
verksamhel i övrigl lill den nya lagens beslämmelser.

Med hänsyn till bl.a. dessa förhållanden och till den lid
som kan antas komma alt förflyta innan riksdagen har tagit ställning lill den
föreslagna lagen bör den iräda i kraft först den I januari 1986. Delsamma bör
gälla belräffande den lagsliflning i övrigl som jag har förordal i del
föregående.

1 enlighel med allmänna grundsatser bör reglerna i den nya
konsumenlUänsllagen i princip lillämpas endast på avtal som har ingåtts efler
lagens ikraftirädande.

2.14 Kostnader och resursbehov

Den nya konsumenttjänstlagen och de ändringar som föreslås
i köplagen, konsumenlköplagen, marknadsföringslagen och konsumenlkredillagen
kan knappasl medföra några nämnvärda koslnadsökningar inom berörda service-
och handelsområden. En del inilialkostnader uppkommer givetvis i samband med
behövliga ändringar av slandardavlal och önskvärda förbättringar av
orderrutiner o.d. på särskili konsumenttjänslområdei. Dessa kostnader måste
dock bli ganska marginella. Konsumenlljänstla-gens materiella regler bygger i
slor utsträckning på vad som redan kan anses vara gällande räll och bör därför
lolall sell inle medföra slörre koslnadsökningar. En sak för sig är all lagens
regler i huvudsak är ivingande till konsumenlens förmån och därmed innebär ell
strängare ansvar för näringsidkarna på del sättet att de inle, såsom f.n. är i
princip möjligt, kan genom avtal begränsa l.ex. sitt skadeslåndsansvar vid fel
eller dröjsmål o. d. 1 denna del blir det emellertid i alll väsentligt fråga om
atl ekonomiska risker flyllas över från konsumenlerna lill näringsidkarsidan.
Atl detta i sin tur skulle leda till särskilda prisökningar är ingalunda givet
(se SOU 1972:28 s. 54), och från konsumenternas synpunkl blir del i vart fall
fråga om en effekl som så all säga pulvriseras. Såväl konsumenlerna som näringsidkarsidan
bör kunna få en avsevärd nytta av atl rättslägel på det relativt komplicerade
konsumenttjänslområdet genom den nya konsumenttjänstlagen klarläggs genom en
samlad och uttrycklig reglering.

Genomförandet av den nya konsumenlUänsllagen medför, som
har berörts i avsnitt 2.13, beiydelsefulla uppgifier för konsumenlverkei när
det gäller information och säkerligen också när del gäller förhandlingar om
avlalsvillkor m. m. Det är här emellerlid inle fråga om några principielll nya
uppgifter för verkel. När det gäller den information som är påkallad i samband
med ikraflträdandd bör resursbehovel prövas i särskild ordning.

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 138

Behovel av resurser för de uppgifter i övrigt som den nya
lagstiftningen Upprättade lagförslag

från lid till annan kan föranleda för konsumentverket bör
kunna behandlas

inom ramen för den årliga prövningen av verkels resurser.
Del finns inle

anledning räkna med alt den nya lagstiftningen kommer all
medföra andra

koslnader och resursbehov för del allmänna som bör beaklas
i förevarande

sammanhang.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
jusliliedepartemenlel uppräilals förslag lill

1.
konsumenttjänsllag,

2.
lagom ändring i
lagen (1905: 38 s. t) om köp och byle av lösegendom,

3.
lag om ändring
i konsumenlköplagen (1973: 877),

4.
lag om ändring
i marknadsföringslagen (1975: 1418),

5.
lagom ändring i
konsumenlkredillagen (1977:981).

Belräffande lagförslagel under 4 har jag samrått med
chefen för finansdeparlemeniel. Förslagen bör fogas till protokollet i detla
ärende som bilaga 4.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till konsumenttjänstlag

Lagen har efter mönster av annan konsumentlagstiflning
fått rubriken "konsumenltjänstlag". Den reglerar emellerlid inte alla
slag av tjänster som näringsidkare utför åt konsumenter utan är - i enlighel
med vad som har förordats i den allmänna motiveringen (avsnitten 2.1.3, 2.2.2
och 2.11.1) - begränsad till tjänster som avser arbete på lösa och fasla saker
(reparations- och servicearbeten e.d.) samt förvaring av lösa saker.

Lagen består av åtta olika avsnitt, vilka i sin tur i
regel är indelade i flera underavsnilt. 1 etl första avsnitt med inledande
beslämmelser anges bl.a. lagens tillämpningsområde (1 -3 88)- Näringsidkarens
grundläggande skyldigheler mol konsumenten preciseras i ell andra avsnill med
rubriken uppdragel m.m. (4-8 88). Därefier följer etl tredje avsnitt om fel hos
Ijänslen (9-23 88) och etl fjärde avsnitt om näringsidkarens dröjsmål (24-30
S8). Dessa avsnitt innehåller bl. a. regler om vilka påföljder som konsumenten
kan göra gällande i fall då tjänsien är felaklig eller då näringsidkaren är i
dröjsmål. Ytterligare en påföljd som kan komma i fråga i dessa fall regleras i
ell femle avsnitt, som har rubriken näringsidkarens skadeståndsskyldighet m.m.
(31—35 88). I etl sjätte avsnill finns bestämmelser om priset m.m. (36-41 88),
medan ett sjunde avsnitt handlar om avbeställning av tjänsien från
konsumentens sida (42-44 88). I det avslulande åttonde avsniltel regleras
verkan av konsumentens dröjsmål (45-50 88).

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 139

4.1.1 Inledande bestämmelser 1 jj KtJL

Detla avsnitt av lagen omfattar 1 -3 88. Avsniltel inleds
med en bestämmelse som anger ramen för lagens lillämpning (I 8). Härefter
följer en bestämmelse om lagens avgränsning mol avtal om köp (2 8). Avsnillet
avslutas med en bestämmelse som anger att lagen i princip är ivingande lill
konsumentens förmån (3 8).

I§

Denna lag gäller avtal om tjänster som näringsidkare i sin
yrkesmässiga verksamhet utför ål konsumenter huvudsakligen för enskilt ändamål
i fall då Ijänsten avser

1.
arbete på lösa
saker, dock ej behandling av levande djur,

2.
arbele på fasl
egendom, på byggnader eller andra anläggningar på mark eller i vatten eller på
andra fasla saker, dock ej arbele som avser uppförande av byggnader för
bosladsändamål eller annat arbete som den som uppför byggnaden har ålagil sig
all utföra i samband därmed,

3.
förvaring av
lösa saker, dock ej förvaring av levande djur.

(Jfr 1 kap. I och 2 88 i utredningens förslag)

Paragrafen anger tillsammans med 2 8 - vilken innehåller
vissa avgränsningar mot köprällens regler - lagens tilllämpningsområde. Frågan
härom har i den allmänna motiveringen behandlals i avsnitt 2.2 samt när det
gäller förvaringsavialen i avsnitt 2.11.1 och 2.11.2.

Syftet med konsumenttjänstlagen är främsl alt genom en
samlad lagreglering rörande tjänster av slor praktisk och ekonomisk betydelse
stärka konsumenternas slällning på service- och entreprenadmarknaden i förhållande
till typiskt sett överlägsna motparter. Lagen omfattar därför Ijänsler av vissa
närmare angivna slag som näringsidkare utför ål konsumenter i sin yrkesmässiga
verksamhel. Denna avgränsning av lillämpningsområdet lill atl omfatta
rättsförhållanden mellan konsumenler som uppdragsgivare och näringsidkare som
uppdragstagare moisvarar i princip vad som gäller enligt annan civilrätlslig
konsumentlagstiflning, t. ex. konsumenlköplagen, konsumentkreditlagen,
konsumentförsäkringslagen och hemförsäljningslagen.

Med konsument avses en enskild fysisk person som uppträder
huvudsakligen i sin egenskap av privatperson. Denna precisering av konsument-begreppet
framgår av lilläggel att en ijänsl för all omfattas av lagen skall utföras ål
konsumenien huvudsakligen Jör enskill ändamål. Samtidigt klargörs därmed all
lagen gäller även om Uänslen är avsedd all lill viss, men jämförelsevis mindre
väsenllig del komma beslällaren lill godo för annal ändamål, framför allt i
näringsverksamhet. Om gränsdragningsfrågor uppkommer i detta hänseende, torde
de regelmässigt böra lösas genom alt avgörande vikl fästs vid frågan om det
föremål som tjänsten gäller är avsett huvudsakligen för konsumentens enskilda
bruk eller inte. Detta lorde vanligen framgå av föremålets beskaffenhel och
omständigheterna i övrigl.

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 140

Lagen är sålunda inle lillämplig om l.ex. en droskägare
besläller etl t 8 KtjL reparationsarbete e.d. på en droskbil som han använder i
sin rörelse men som i mindre omfallning också används som privatbil. När det
gäller att bedöma huruvida ett föremål är avsett huvudsakligen för konsumentens
enskilda bruk bör medlemmar av konsumenlens familj eller liknande närstående
idenlifieras med konsumenten själv. Det innebär att lagen inte heller tillämpas
om arbetet i det nämnda exemplet i slällei beställs av en familjemedlem, även
om denne för sin del enbari använder bilen för privatbruk. Lagen bör däremot
anses lillämplig, om en näringsidkare tillfälligtvis lånar en familjemedlems
privatbil för all använda den i rörelsen och i samband därmed besläller en
reparalion e.d. på bilen.

Evenluella ivisler om frågan huruvida del föremål som
ijänsten gäller är avsell huvudsakligen för enskilt ändamål får i sisla hand
avgöras med hänsyn till de omsländigheter som har varil uppfaitbara för
näringsidkaren (jfr prop. 1976/77; 123 s. 154). Beställs Uänslen 1. ex. under
ett firmanamn, bör näringsidkaren sålunda som regel kunna ulgå ifrån att det
inte är fråga om en konsumenttjänst som omfattas av lagen.

Det nu sagda har tillämpning även belräffande arbele på
byggnader o. d. Det är inte ovanligt atl en byggnad inrymmer inle bara en
persons boslad utan också lokaler där han driver en butik eller en verkstad.
När del då gäller arbelen som avser byggnaden som sådan, t.ex. till- eller
ombyggnadsarbeten, takbeklädnadsarbeien, fasadputsning, målning eller andra
arbelen som går ul på reparation eller underhåll av byggnaden, bör del
avgörande vara huruvida denna kan anses huvudsakligen ijäna bostadsändamålet.
Detla lorde ofta vara fallet om den inrymmer innehavarens stadigvarande bostad
(under förulsällning alt bosladen inle är av hell obetydlig omfallning i
förhållande lill de utrymmen som är avsedda för näringsverksamheten).
Konsumentljänsllagen är då lillämplig på sådana arbeten som nyss nämndes även
om de också berör delar av byggnaden där butiken eller verkstaden är inrymd.
Arbelen som inle avser byggnaden som sådan ulan uiesluiande är till nylta för
näringsverksamhden, t.ex. uppsättande och underhåll av butiks- eller
verkstadsinredning, faller däremol uianför lagens Ullämpningsområde.

Åven om en ijänsl avser etl föremål som för ägaren är helt
eller huvudsakligen avsett all användas för näringsverksamhet e.d., kan
ijänslen komma alt omfattas av lagen därför all jusl ijänslen uiförs
huvudsakligen för en konsumenls enskilda ändamål. Så är l. ex. fallel om del
föremål som avses med tjänsten hyrs av beslällaren för huvudsakligen enskill
ändamål och denne därvid besläller ijänslen för egen - och inle för ägarens
-räkning. Här bortses då från del tidigare berörda fallel all beslällaren är en
medlem av ägarens familj som bör idenlifieras med ägaren. Dei är sålunda fråga
om en konsumenttjänst som faller under lagen, om en person som för privat bruk
hyr en bil eller en TV-apparal besläller en reparafion av hyresföremålel för
egen räkning. Delsamma gäller om en hyresgäst för egen räkning besläller en
reparalion e.d. av en förhyrd lägenhet.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 141

För atl lagen skall vara tillämplig förutsätts vidare att
del är fräga om en 18 KtjL tjänsl som uiförs av en näringsidkare. Termen
näringsidkare skall, i överensslämmelse med vad som är fallel enligt annan
konsumentlagstiflning, fattas i vidsiräcki mening. Den omfattar varje fysisk
eller juridisk person som driver verksamhel av ekonomisk nalur och av sådan
karakiär att den kan belecknas som yrkesmässig. Della innebär inte några slörre
krav på verksamhetens omfallning. En person som på sin frilid mol ersättning
-kontant eller in natura - utför Ijänster åt andra bör sålunda belraktas som
näringsidkare i lagens mening så snarl det inle bara är fråga om någol enslaka
uppdrag. Om han på etl eller annat sätl marknadsför sina tjänster — l.ex. genom
annonser, reklamblad eller anslag i bostadsområden - bör han regelmässigt
betraktas som näringsidkare. Det saknar betydelse huruvida en Uänsl. som en
sådan person utför inom ramen för en verksamhel av detta slag, har någon anknylning
till hans utbildning eller anställning eller huvudsakliga sysselsättning eller
ej.

Ett yllerligare villkor för lagens tillämplighet är att
tjänsten utförs inom ramen för näringsidkarens yrkesmässiga verksamhel. Detta
villkor torde i prakliken knappasl få någon självsländig beiydelse. Dd Uänar
huvudsakligen till alt från lagens tillämpningsområde undanta fall då en
person, som i och för sig är atl betrakta som näringsidkare, ulför en ijänsl ål
någon bekant eller annan under sådana förhållanden all han därvid måsle anses
handla i sin egenskap av privatperson. Del bör särskilt framhållas att
villkorei inle är avsett alt generellt undanla sädana fall då en näringsidkare
i sin rörelse lillfälligtvis lar på sig ett arbete som ligger utanför del yrkesområde
(den bransch) inom vilket rörelsen bedrivs.

Näringsidkare i lagens mening är även statliga och
kommunala organ som driver sådan verksamhel av ekonomisk nalur som lidigare har
berörts, t.ex. de affärsdrivande verken. 1 den mån sådana organ utför konsumenttjänster
av de slag som omfattas av lagen är den alliså lillämplig. Prakliska exempel är
arbeten som utförs av kommunala energiverk och av leleverkel saml sådan
förvaring av resgods m.m. som slaiens järnvägar utför (och som inte ingår i
eller enbari ulgör en biförpliklelse lill själva iransporlen av godset). Lagen
är däremot inte lillämplig pä arbeien m. m. som uiförs som ell led i offenllig
förvaltning under sådana förhållanden all del framstår som främmande alt lala
om atl del föreligger ell privaträllsligl avtalsförhållande mellan
näringsidkaren och konsumenien. Den solning som föreskrivs i offentligrätlslig
ordning bör på grund härav anses falla uianför lagens tillämpningsområde (jfr
marknadsdomstolens dom 1976: 15).

Avgränsningen av lagens tillämpningsområde lill
rättsförhållanden mellan konsumenler (privatpersoner) som uppdragsgivare och
näringsidkare som uppdragstagare innebär att åtskilliga partsrelationer faller
uianför lagen som sådan. Så är bl.a. fallel med avtal mellan två näringsidkare
i deras yrkesmässiga verksamhet, dvs. avtal där även uppdragsgivaren är en
näringsidkare som besläller Uänsten för sin yrkesmässiga verksamhel.

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 142

Detsamma
gäller avial där uppdragsgivaren är en juridisk person, vare sig 1 § KtJL
denna driver näringsverksamhet eller ej. Lagen är sålunda inle lillämplig på
Uänsler där uppdragsgivaren är elt bolag eller en ideell förening e.d., såsom
en villaägareförening. Inle heller gäller lagen för ijänster som uiförs ål
dödsbon.

Lagen
bygger lill slor del på vad som kan anias ulgöra generelll gällande oskriven
räll inom Uänsleområdet. Den torde därför ofta kunna tillämpas analogi i
partsförhållanden som faller uianför del i lagen angivna tillämpningsområdet.
I första hand blir del naturligtvis aktuellt all i sådana partsförhållanden
helt eller delvis använda reglerna i lagen som disposiiiv rält, dvs. som
utfyllande regler i frågor som inle har reglerais genom avtalet mellan
parterna. Lagen bör emellertid också kunna ge ledning när det gäller all bedöma
huruvida ell villkor i ett avtal, som på grund av partsför-hållandd faller
uianför lagens tillämpningsområde, är atl betrakta som oskäligl enligt
generalklausulen i 368 avtalslagen, enligt 1971 års avialsvillkorslag eller
enligt den i prop. 1983/84: 92 föreslagna lagen om avtalsvillkor mellan
näringsidkare. Del är givet all konsumenttjänsllagen i båda de nu berörda
hänseendena bör kunna Ullmäias alll slörre beiydelse ju mer den akluella
avtalssituationen liknar de avialssilualioner som omfattas av lagen som sådan.
Särskili när del gäller ijänsler som utförs ål icke näringsdrivande dödsbon
kan del ligga nära till hands alt på della sätt i prakliken låla lagen slå
igenom som ivingande rält.

Lagen
är inle lillämplig på avial som är atl hänföra lill anställningsavtal, dvs.
fall där den arbetspreslerande parten intar ställning av arbelslagare hos den
åt vilken Uänslen uiförs. Frågan huruvida den som ulför en ijänsl ål någon
annan är all anse som arbetstagare hos denne får avgöras enligt de principer
för bedömningen av denna fråga som har utbildats i rättstillämpningen (se SOU
1975: I s. 722-725; jfr SOU 1981:31 s. 63-66).

1
enlighel med vad som har anförts i den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.1.3)
har lagsliftningen inriktats pä konsumenttjänster som från rättslig och
praklisk synpunkl framsiår som särskili centrala. Delta gäller främsl Ijänsler
av lypen byggnads- och anläggningsarbden saml reparalio-ner. underhåll och
Ullverkning m. m. avseende olika föremål. Av skäl som närmare har redovisats i
avsnitt 2.11.1 har det ansells lämpligt alt i sammanhanget reglera också
konsumenttjänster som avser förvaring av egendom. De olika slag av ijänsler
som sålunda omfattas av lagen anges under punkl 1-3 i förevarande paragraf.

Enligi
punkt I och 2 gäller lagen - med vissa särskili angivna undanlag — belräffande
konsumenlijänsler som avser arbete på lösa saker eller på fasl egendom, på
byggnader eller andra anläggningar på mark eller i vallen eller på andra fasla
saker. Genom ullrycket "arbele på" klargörs att det skall vara fråga
om materielll (fysiskt) arbete som skall avsätta ell maleri-ellt (fysiskt)
resulial på föremålel för ijänslen eller frambringa en sak. Huruvida arbelel
görs manuelli eller maskinelll saknar beiydelse. Lagen är

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 143

alltså tillämplig såväl på avancerade hanlverksUänster som
på enkla och i I § KiJL huvudsak maskinellt utförda arbeten.

De avtalstyper som avses i punkt 1 och 2 är sådana som
tradiUonellt brukar hänföras till det s.k. materiella arbetsbetinget. Hit hör
allehanda ändrings-, reparations-, underhålls-, installations- och
tillverkningsarbeien (jfr dock 2 8). Till arbete pä lösa saker eller fasl
egendom o.d. hör vidare olika rengöringsarbeten säsom tvättning av kläder och
andra saker samt städning. Även arbete som går ut på destruktion av saker,
exempelvis rivning av byggnader, omfattas av beskrivningen i punkt 1 och 2.

Bortsett från vad som följer av de särskilda undantagen
från lagens tillämpningsområde saknar det betydelse vad det är för en sak, lös
eller fast, som arbetet avser. Inte heller har arbetets omfattning någon
betydelse för frågan om lagens tillämplighet. Den gäller alltså både för
borllagning av en fläck på ett klädesplagg och för byggnads- eller
anläggningsarbeten av betydande omfattning. Arbelels omfattning och karaktär
kan dock självfallel fä viss betydelse när det gäller tillämpningen av
enskilda bestämmelser i lagen.

Lagen är tillämplig inte bara på avtal om
engångsprestationer utan även på fortlöpande Uänster avseende arbete på lösa
saker eller fasl egendom o. d. Ofta förekommande avtal av del slaget är sådana
som gäller t. ex. årlig service på värmepannor.

Avtal som huvudsakligen går ut på transport av ett föremål
omfattas inte av lagen, och inte heller avtal som huvudsakligen gär ut på att
ett föremål skall testas i ett eller annat avseende. Självfallet är lagen dock
tillämplig på transporter och testningar som ingår som ett led i
näringsidkarens förpliktelser enligt ett avtal som huvudsakligen går ut på
arbele pä ett föremål. När det gäller en förberedande undersökning som en
näringsidkare ulför för att ulreda omfattningen av eller kostnaden för ett
arbele som han förutsätts utföra kan hänvisas till specialmoliveringen till 37
8.

Ett avtal som avser materiellt arbete på en lös sak eller
på fast egendom o.d. faller under lagen även om det inrymmer intellektuella
eller andra immateriella moment, l.ex. konstnärliga, som ingår som en del i
utförandet av arbetet. De flesla avtal som sluls mellan näringsidkare och
konsumenter om arbete på lösa saker eller fast egendom o. d. innebär sålunda
ett moment av rådgivning, som i lagen fastslås genom bestämmelsen om
näringsidkarens skyldighet att med lillböriig omsorg la till vara konsumentens
inlressen (4S). Kravel pä ett fackmässigt tillfredsställande utförande av
Uänsten (4 8) innefallar givelvis sådana moment som au näringsidkaren tillämpar
en fackmans omdöme i olika hänseenden, att han planerar arbetet på ett
fackmässigt sätt och alt han tillgodoser vissa estetiska krav på resultatet av
Uänsten. Vissa arbeten kräver att näringsidkaren upprättar ritningar eller gör
nödvändiga beräkningar av olika slag. Andra arbeten kräver ett större eller
mindre mått av konstnärlighet, t.ex. vissa måleri-och andra dekorationsarbeten
samt sådana arbeten som renovering av

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 144

antika möbler. inskripUonsarbeten. gravyrarbeien och
stämning av musik- l 8 KtjL instrument.

Den omständigheten au ett arbete på cn lös sak eller på
fast egendom o.d. förutsätter konsinäriiga eller andra immateriella prestationer
frän näringsidkarens sida har alltså i princip inte någon betydelse för frågan
om lagens Ullämplighet. En annan sak är att ett rent konstnärligt moment i ett
sådant arbete kan kräva särskilda bedömningar när det gäller att avgöra
exempelvis om yänsten kan anses behäftad med fel.

I vissa fall kan det immateriella momeniei i dt arbele
dock vara så helt dominerande att det framstår som främmande att karaktärisera
avtalet som ett avtal om arbete på lös sak e.d. Lagen torde t.ex. inte kunna
anses tilllämplig på etl avtal som innebär au en näringsidkare tar på sig atl
för en konsumenls räkning uiarbeta dl dalaprogram för konsumenlens hemdator och
mala in delta på ell magneiband som tillhandahålls av konsumenien.
Gränsdragningsfrågor av detta slag, vilka knappast torde bli av nägon slörre
praktisk betydelse, får överlåtas åt rättstillämpningen.

Lagen är inte lillämplig på frislående konsultuppdrag av
immateriell natur mellan en näringsidkare och en konsument, även om uppdraget
har viss anknytning lill elt arbete pä en lös sak eller på fast egendom o. d.
Den gäller alltså inte i förhållandet mellan konsumenien och en av denne
anlitad arkitekt som upprättar ritningar och arbetsbeskrivningar för exempelvis
en byggnad. Om den näringsidkare som skall uppföra t.ex. ett garage åt
konsumenten har ålagit sig au även upprätta ritningar m.m. för byggnaden, är
lagen däremot - i enlighet med det tidigare sagda - tillämplig även på delta
momeni i näringsidkarens preslation. Detla gäller vare sig han upprättar
ritningarna själv eller anlitar någon annan för detla led i ulförandel av del
avtalade arbetet.

Enligt punkt 1 omfattar lagen i princip arbele på lösa
saker. Vad som avses med lösa saker - ibland även betecknade som lösöre - torde
inte kräva nägon närmare förklaring i detta sammanhang. 1 enlighet med vad som
har sagts i avsnitt 2.2.2 undantas emellertid från lagens tillämpningsområde
avial som avser behandling av levande djur. Velerinärmedicinska ijänsler och
ijänster som trimning av levande djur faller alltså uianför lagen. Arbete på
döda djur - t. ex. uppstoppning, styckning eller skinnberedning - omfattas
däremol av lagen.

Med anledning av vad som har anförts av en remissinstans
bör framhållas att lagen inte omfattar behandling av personer, levande eller
döda. Delta innebär att lagen inte år tillämplig på medicinsk behandling av
människor eller t.ex. frisörUänster. liksom inte heller på tjänster som utförs
av begravningsbyråer för begravning av döda.

Enligt punkt 2 omfattar lagen vidare i princip Uänsler som
avser arbele pä fast egendom, på byggnader eller andra anläggningar på mark
eller i vallen eller på andra fasla saker . Redaktionellt avviker denna
beskrivning av kretsen av föremål något från den beskrivning som upptogs i
utiedning-

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 145

ens lagförslag. Någon saklig skillnad i förhållande lill
vad ulredningen har l § KtjL åsyftal föreligger dock inle.

Ullrycket fast egendom anknyter lill begreppsbildningen i
1 och 2 kap. jordabalken. Det innebär alt redan detta ullryck - beroende på
ägarförhållandena — kan inneslula de saker som därefier räknas upp i
beskrivningen i punkt 2. Byggnader och andra anläggningar på mark eller i
vatten nämns emellertid här särskilt, eftersom de inle ulgör fasl egendom
enligt jordabalken om de ägs av någon annan än den som äger marken eller
vallenområdet. De betraklas då i slället som lös egendom, varvid de dock som
regel inle är att hänföra till lösa saker ulan brukar belecknas som fasta
saker. Motsvarande gäller belräffande fasla saker i övrigl, l.ex. föremål som
genom murning har fäsials vid en byggnad.

Prakliska exempel på arbelen som enligt punkl 2 faller
inom lagens ram är till en början markbearbdningsarbeten av olika slag som
jordplanering, anläggande av gräsmattor o.d., brunnsborrning saml grävnings-
och sprängningsarbeien. Lagen omfattar vidare byggande av anläggningar som
murar, brunnar, siängsel och bryggor m. m. Andra vanliga och beiydelsefulla
arbelen som omfattas av lagen är reparations- och underhållsarbeten på
byggnader och anläggningar, t. ex. målning, fasadputsning, takbeklädnadsarbeien,
städning och andra rengöringsarbeten. Under lagen faller vidare om- och
tillbyggnadsarbelen saml även sådana nybyggnadsarbeten som inle utgör
uppförande av bosladshus ulan avser byggande av l.ex. friliggande garage- eller
förrådsbyggnader. Slulligen kan nämnas arbelen som trädgårdsskölsel,
irädfällning, bryining av slubbar och snöröjning. Exemplifieringen är
självfallel inle uttömmande.

Av skäl som har redovisats i avsnill 2.2.2 gäller - i vart
fall lills vidare — vissa undanlag från lagens tillämpningsområde under punkl
2. Dessa undanlag gäller framför alll arbele som avser uppförande av byggnader
för bostadsändamål, såväl fritidshus som byggnader för permanent boende. Vidare
undantas annat arbele på fasl egendom, byggnader o.d. som i samband med
uppförandet av elt bosladshus skall ulföras av den näringsidkare som genlemol
konsumenien har ålagil sig alt uppföra själva bostadsbyggnaden.

Typexemplet på den situalion som avses med dessa
undanlagsregler är etl enlreprenadavial mellan en konsumenl och en byggmäslare
som går ul pä att byggmästaren - själv eller helt eller delvis med anlitande av
underentreprenörer - skall uppföra elt helt funktionsfärdigl bosladshus ål konsumenten
och i samband därmed också bygga ell garage på lomten, ulföra
anläggningsarbeten för trädgården och sälta upp staket m. m. I elt sådani fall
kommer alliså inle bara uppförandel av själva bosladsbyggnaden ulan också
arbetena med dess fasta inredning och utrustning, liksom övriga arbelen som omfatlas
av avlalel mellan byggmäsiaren och konsumenten, att falla uianför lagen och i
princip följa de rättsregler som gäller för sådana arbelen. Skälel till att
undantagsreglerna har utformats på delta sätt är, 10 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr
110

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 146

som
har framhållits i avsnill 2.2.2, all del har ansells olämpligl all låta 1
§ KtJL skilda regelsyslem bli lillämpliga på olika delar av en samlad
överenskommelse mellan konsumenien och den näringsidkare som har ålagit sig
atl uppföra själva bosladsbyggnaden.

När
det gäller tillämpningen av den grundläggande undantagsregeln avseende
uppförande av byggnader för bosladsändamål kan i enslaka fall uppkomma frågan
huruvida ett arbete är att betrakta som uppförande av en ny sådan byggnad eller
som tillbyggnad av ett befintligt bosladshus. Del avgörande bör här i princip
vara det rent fysiska sambandet. Om arbetet fordrar ingrepp i en befintlig
bostadsbyggnad och åstadkommer atl denna utökas med nya rum som hänger samman
med de redan befintliga bostadsutrymmena, bör arbelel räknas som ell
Ullbyggnadsarbde och inle som uppförande av en byggnad för bosladsändamål.
Byggandet av en friliggande flygel lill ell befintligl bosladshus bör däremol
betraktas som uppförande av en byggnad för bosladsändamål och omfattas alliså
av undanlagsregeln. Della gäller även om den nya byggnaden förses med värme
e.d. från den tidigare befinlliga. Om de arbeten som fordras för det ändamälel
skall i samband med nybyggnadsarbdei utföras av samma näringsidkare som har
åtagit sig detta, kommer även dessa arbelen all vara undaniagna från
tillämpningen av den nya lagen.

Som
uppförande av byggnader för bostadsändamål bör givetvis räknas det fallel att
en näringsidkare uppför l.ex. ett fritidshus med materialet från en nedmonierad
byggnad, även om byggnaden blir likadan som den som har monterats ned. Är det
en och samma näringsidkare som har ålagit sig atl i ett sammanhang montera ned
den gamla byggnaden och uppföra den nya, kommer också nedmonteringsarbeld all
falla utanför lagen. Del är däremol inte fråga om ell sådani nybyggnadsarbele
som avses med undantagsregeln, om "innanmäld" i en befintlig byggnad
ersätts med nyll sedan del gamla har rivils ul.

Med
uppförande av byggnader avses endasl uppförandet av själva byggnadskroppen med
avgränsningar utåt i form av grund, väggar och tak saml invändiga avgränsningar
i form av väggar m.m. mellan olika utrymmen. Om konsumenten har beslälll dessa
arbelen av olika näringsidkare, bör undanlagsreglerna i allmänhet anses lillämpliga
för var och en av dem. Har konsumenien sålunda avlalal med en näringsidkare om
atl denne skall utföra gjutning och murning av grunden för etl bosladshus och
med en annan om alt denne skall uppföra återstoden av byggnadskroppen, bör
alltså som regel båda avtalen anses falla utanför lagens tilllämpningsområde.
Molsvarande bör gälla om konsumenien själv ulför den ena eller andra delen av
arbdena.

Undanlagsregeln
avseende uppförande av byggnader är däremol inle lillämplig på arbeten som går
ut på alt förse byggnadskroppen med fasl inredning och övrig utrustning, t.ex.
inläggning av parkettgolv, el- och VVS-installalion m. m. 1 det stora flertalel
fall lorde sådana arbelen ändå

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 147

komma all falla uianför lagens Ullämpningsområde därför all
de skall 1 8 KtjL utföras av samma näringsidkare som har åtagit sig att uppföra
byggnaden. Har konsumenten däremol själv träffat avtal med en eller flera andra
näringsidkare om sådana ulruslningsarbeien m. m., är lagen lillämplig belräffande
de arbeten som denne eller dessa ulför. Delsamma gäller om konsumenien har
avlalal med andra näringsidkare än den som uppför byggnaden om att de skall
ulföra anläggningsarbden för en trädgård eller liknande arbeten.

För alt undanlagsregeln avseende andra arbelen än uppförandet
av själva den nya bosladsbyggnaden skall bli lillämplig förulsalls all den
näringsidkare som uppför byggnaden har ålagil sig alt ulföra de andra arbetena
"i samband därmed". Häri ligger inle bara etl krav på elt vissl
lidsmässigt samband mellan de olika arbetena. Dessulom krävs elt sådani
funktionellt och avtalsmässigl samband mellan dessa all det framstår som
naturiigl och ändamålsenligt atl betrakta dem som ingående i ell enhetligt
uppdrag - syftande till alt konsumenien skall erhålla ett bostadshus med vad
därtill hör - för vars olika delar inte bör tillämpas skilda rättsliga
regelsyslem. Elt sådant samband kan inle anses föreligga, om en näringsidkare
som har uppfört etl bostadshus åt konsumenien någon lid därefier kontrakieras
även för all ulföra anläggningsarbelen på lomlen e.d. I ell sådant fall gäller
alltså konsumenlUänsllagen belräffande de senare arbetena, vilkel inte lorde
medföra några sådana olägenheter som har föranlett de här aktuella
undantagsreglerna.

Undanlagd avseende andra arbelen än uppförandet av en
bostadsbyggnad bör med hänsyn Ull del nyss sagda inle heller anses tillämpligl
belräffande arbelen som lypiskl sell inle har med den ifrågavarande
nybyggna-lionen atl göra, även om de av prakliska skäl e.d. uiförs samiidigi med
denna. Del kan 1. ex. vara fråga om vanliga underhålls- eller
reparalionsar-belen på redan befintliga byggnader eller anläggningar.

Enligt punkl 3 gäller lagen även belräffande
konsumenttjänster som avser förvaring av lösa saker. Frågan härom har behandlals
i avsnill 2.11 i den allmänna moliveringen. Som där har redovisals finns sedan
länge vissa bestämmelser om förvaring av gods i 12 kap. handelsbalken.
Konsumenlljänsllagen lar i sin egenskap av speciallag rörande förvaring av
lösa saker i konsumenlförhållanden över dessa beslämmelser.

Med förvaring avses ell avtal som innebär atl
näringsidkaren lar på sig all för konsumenlens räkning förvara och vårda en sak
så att denna sedermera kan återiämnas i samma skick som när den togs emot av
näringsidkaren. Exempel på vanligl förekommande förvaringsavtal som omfatlas av
lagen är sådana som gäller magasinering av möbler, sommarförvaring av pälsar,
vinlerförvaring av bålar, förvaring av kläder och andra persedlar i
restauranggarderober o.d. samt bagageförvaring som inte enbart ulgör etl
underordnat momeni i ell transportavtal.

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 148

En gränsdragningsfråga som kan uppkomma vid tillämpningen
av lagen 1 § KiJL gäller skiljelinjen mellan å ena sidan avtal om förvaring och
å andra sidan avtal som endast går ut pä all näringsidkaren ställer elt
förvaringsutrymme eller en uppslällningsplals e.d. lill konsumenlens förfogande
och som därför är all bdrakla som ell avtal om hyra e.d. På avtal av denna
senare typ är konsumenltjänsllagen inte tillämplig.

1 princip bör gränsen härvid dras med uigångspunkl i atl
del utmärkande för förvaringsavtald är näringsidkarens förvarings- och
vårdplikt, vilken medför atl förvaringsavtald brukar hänföras lill kaiegorin
avtal om arbetsprestationer. För all elt förvaringsavtal skall anses föreligga
lorde del alliså krävas all näringsidkaren har ålagil sig att la hand om ell
föremål och all ägna della viss vård i form av bevakning eller annan lillsyn
som i princip är inriklad jusl på del ifrågavarande föremålel.

Om en konsumenl på en järnvägs- eller busslalion använder
sig av ett sådant förvaringsfack som där ofta ställs lill allmänhetens
förfogande eller om en konsumenl hyr ell bankfack hos en bank eller får
tillgång lill elt låsbart förvaringsfack i en hotellreception e.d., är del
sålunda som regel inle fråga om ell avial om förvaring. Om ell föremål las om
hand av personalen på järnvägs- eller busslalionen, av personalen i banken
eller av personalen på holelld, föreligger däremol i allmänhel ell avial om
förvaring även om föremålet,bara las om hand för inlåsning i dl bankvalv, elt
kassaskåp eller någol annal förvaringsutrymme som konsumenten inle har direkl
lillgång lill. Uppställning av en bil på en aulomalbdjänad parke-ringsplals
eller i ell aulomatbdjänai garage innebär som regel inle all ell avial om
förvaring har slutits. På samma säll bör bedömas fall där avgiften för
uppsiällningen las upp av områdes- eller garageinnehavarens personal men denna
inle fyller någon annan funklion i förhållande lill konsumenien. Om parkeringsområdds
eller garagets innehavare uttryckligen eller underförstått lar på sig all
kontrollera alt bilen inte hämlas ul av någon annan än den som på ell eller
annat sätt kan legitimera sig, 1. ex. genom att förde etl bevis angående
uppställningen, lorde del däremol i princip få anses vara fråga om etl
förvaringsavtal, låt vara all vårdpliklen i ett sådani fall kan vara uttunnad
till all avse i huvudsak endasl ullämningskontrollen. Om en bålägare hos ett
varv e.d. får disponera en plals för vinteruppläggning av bålen innebär enbart
denna omsländighel inle all det kan anses föreligga ell avtal om förvaring av
bålen. Har varvsägaren ålagil sig att ägna bålen tillsyn under
uppläggningsliden föreligger däremol etl förvaringsavtal.

Även om gränsen mellan avtal om förvaring och avtal om
nyttjanderätt till ett förvaringsutrymme e.d. principiellt sell är klar, kan
del naluriigtvis inte uteslutas alt gränsdragningsfrågor stundom kan uppkomma i
prakliken. 1 sisla hand får sådana frågor lösas i rättstillämpningen, varvid
hänsyn naluriigtvis måste las inle bara till del formella innehållel i
parternas avtal utan också till hur förhållandel mellan parierna fakliskl
gestaltar sig saml till omständigheterna i övrigt. Del bör lilläggas att frågan
huruvida elt avtal

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 149

mellan en näringsidkare och en konsumenl är all hänföra
lill den ena eller 1 § KtJL

den andra
avtalstypen självfallel inle är ensaml avgörande när del gäller

l.ex.
konsumenlens möjligheter atl av näringsidkaren få ersättning för

skador på
egendom som förvaras på vissl sätt. Även ett avtal om hyra av

ell
förvaringsuirymme e.d. kan innebära förpliktelser för näringsidkaren

vars
åsidosättande kan ådra honom bl.a. etl sådant skadeslåndsansvar.

Som har berörts i den allmänna moliveringen (avsnitt
2.11.1) kan ell momeni av förvaring ulgöra en biförpliklelse för näringsidkaren
enligt ett avtal som i huvudsak går ul på en annan preslalion från
näringsidkarens sida, t.ex. transport av gods. I sådana fall bör i allmänhet de
regler som gäller för huvudförpliktelsen tillämpas även för förvaringsmomentd.
Avtalet bör alltså inte lill någon del betraktas som ell sådant avtal om
förvaring som faller under konsumenlljänsllagen. Della får beiydelse bl.a. om
de regler som gäller beträffande huvudförpliklelsen - såsom exempelvis lagsliftningen
rörande vissa transportavtal - innebär eller tillåter begränsningar av
näringsidkarens ansvar för skador på omhändertaget gods.

På samma sätt bör i princip bedömas den situationen att
ett momeni av förvaring ingår som en biförpliklelse lill ell sådant avtal om
arbete på egendom som omfattas av konsumenlljänsllagen, såsom nären bil eller
en annan lös sak överlämnas i näringsidkarens besittning för ell reparalionsarbele
e.d. Delta betyder all lagens särskilda regler rörande avtal om förvaring inte
är direkt lillämpliga på förvaringsmomentd i ell sådant avial. Förhållandel har
dock ringa praklisk beiydelse med hänsyn till all näringsidkarens ansvar vid
skador på konsumenlens egendom medan den befinner sig i näringsidkarens
besittning är i huvudsak delsamma vare sig förvaringsåtagandel är hans
huvudförpliklelse eller förvaringsmomeniel utgör en biförpliklelse lill ell
åiagande all ulföra arbete på elt föremål.

I många fall kan å andra sidan arbele på en lös sak ingå
som elt moment i näringsidkarens vårdplikt enligt ett avtal om förvaring av
saken. Ell sådani arbele bör då i princip bedömas enbart som ett led i
fullgörandet av förvaringsavtalet. Del kan l.ex. vara fråga om rengöring av etl
föremål inför förvaringen, arbele som fordras för atl föremålels skick skall
bibehållas under förvaringen eller demoniering av viss utrustning från ell
föremål inför förvaring av föremålel och senare påmonlering av ulruslningen
inför uilämnande av föremålel lill konsumenien. Molsvarande gäller om
förva-ringsavialel innefattar ell i förhållande lill förvaringsåtagandel
underordnat transporlmomeni e.d., exempelvis bogsering av en bil lill en
uppslällningsplals för förvaring av bilen.

Förhållandena kan emellertid också vara sådana all exempelvis
dl avtal om förvaring av en lös sak och ell avial om arbele på saken bör
bedömas som Ivå separala avtal mellan näringsidkaren och konsumenien. Så kan
vara fallet om ell varv som har ålagit sig vinlerförvaring av en båt också
skall ulföra ulmslnings- eller reparationsarbelen på båten, vilka inte kan
anses ulgöra endasl moment i vårdpliklen enligi förvaringsavialel, eller om

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 150

en
näringsidkare som har ålagil sig sommarförvaring av en päls också skall t §
KtJL ulföra ändringsarbeten på denna. På motsvarande sätt kan t. ex. ell avtal
om transport av en sak ha kombinerats med ell avial om förvaring av saken som
måste anses ligga vid sidan av transportaviald. I sådana fall skall belräffande
vari och ett av avtalen lillämpas de regler som gäller för del avlalel. Delta
hindrar inte att ett väsentligt kontraktsbrott från näringsidkarens sida med
avseende på ell av avtalen i vissa fall kan ge upphov Ull en rält för
konsumenien all häva båda avtalen.

Som
nyss nämndes bör förvaring som endasl utgör ett led i fullgörandd av ell
iransportavial eller annars en biförpliklelse enligt ell sådant avtal i princip
bedömas enligt de regler som gäller för del akluella transportavtalet. 1
allmänhel lorde del här vara fråga om förvaring som sker medan egendom befinner
sig under befordran enligt ell transporiavial eller som sker i omedelbar
anslulning till iransporlens påbörjande eller avslulande. Det gäller bl.a.
sådan förvaring av resgods som regleras i den i prop. 1983/84:117 föreslagna
järnvägstrafiklagen. En speciell situation föreligger dock då en passagerare på
ell fartyg överlämnar värdeföremål lill befälhavaren eller någon annan
represenianl för borlfraklaren för säker förvaring under en sjöresa.
Bortfraktarens ansvarighet för skador avseende den förvarade egendomen regleras
i 6 kap. sjölagen (1891:35 s. 1, ändringar i 6 kap. gjorda senast 1983:699).
Dessa beslämmelser bör i förhållande lill konsumenlUänsllagen uppfattas som
sådan speciallagsliflning som uteslu-ler tillämpningen av konsumentljänsllagens
regler om förvaring.

Objektet
för förvaringsavtal som enligt punkl 3 omfatlas av konsumenlUänsllagen är lösa
saker, dvs. samma kaiegori av föremål som avses under punkl 1 i förevarande
paragraf. 1 enlighel med vad som har anförts i avsnill 2.11.2 undantas från
lagens tillämpningsområde förvaring av levande djur.

Till
lösa saker bör vid tillämpningen av lagen räknas även handlingar av
värdepappers natur. Värdepapper brukar visserligen i många sammanhang inle
hänföras till egendomskalegorin "lösa saker" utan i stället betraklas
som en särskild kaiegori under del vidare rättsliga begreppel "lös egendom".
Detla sker emellertid i sammanhang där del väsenlliga inle är värdepapperet som
ett fysiskt föremål, ulan i slället de räuigheler som represenleras av papperd.
Värdepapper framlräder dock även som fysiska föremål och bör som sådana
omfattas av konsumentljänsllagens regler om förvaring av lösa saker.

Del
bör dock underslrykas all lagen, när del gäller förvaring av värdepapper, inte
är avsedd atl reglera annal eller mera än den förvarings- och vårdplikt som är
förknippad med förvaringen av värdepapper jusl i deras egenskap av fysiska
föremål. Lagen lar däremol inle sikle på den rättsliga vården (förvallningen)
av värdepapper och reglerar alliså inle i. ex. frågan om vilka ålgärder som en
förvarare kan vara skyldig alt vidla i syfte atl bevara de rättigheter som
representeras av elt värdepapper. Frågor av del slaget får lösas genom särskilt
avtal mellan parterna, vars rättsverkningar

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 151

m. m. i princip inle regleras av konsumenttjänsllagen. Ell
avtal som inne- 2 § KtJL bär all värdepapper har överlämnals lill någon
huvudsakligen för sådan förvalming som nu har nämnls, medan förvaringen av
värdepapperen som fysiska föremål framstår enbart som en biförpliklelse till
den rättsliga vården, bör i enlighel med det tidigare sagda anses i sin helhel
falla utanför konsumenlljänsllagen.

1 fråga om förvaring och vård av omyndigas värdehandlingar
finns särskilda beslämmelser av i huvudsak ivingande natur i lagen (1924:322)
om vård av omyndigs värdehandlingar (ändrad senasl 1981: 1335). Lagen gäller
enligt 1 8 i fall då värdehandlingar för en omyndigs räkning har salls ned i
öppel förvar hos riksbanken eller annan bank enligt beslämmelserna i föräldrabalken.
liksom då i annal fall en bank har i öppel förvar sådana värdehandlingar
Ullhörande en omyndig på vilka föräldrabalkens beslämmelser om nedsatta
värdehandlingar skall tillämpas. Enligt 15 8 lillämpas lagen också på vård av
värdehandlingar som lillhör någon för vilken god man har förordnals enligi 18
kap. 3 eller 4 8 föräldrabalken. När det gäller inhemska värdehandlingar
reglerar lagen om vård av omyndigs värdehandlingar, såväl den renl fysiska som
den rättsliga vården av handlingarna, medan den beträffande utländska
värdehandlingar ålägger banken ansvar endasl för den fysiska förvaringen av
handlingarna. 1 fråga om sådan förvaring som omfatlas av lagen om vård av
omyndigs värdehandlingar bör denna belraktas som en specialreglering i
förhållande till konsumenttjänstlagen, vilket medför att den lagen inte är
tillämplig.

2§

Lagen gäller inle

1.
tillverkning av
lösa saker, utom då konsumenien skall tillhandahålla en väsenllig del av
malerialel,

2.
installation,
montering eller annat arbete som en näringsidkare utför för alt fullgöra ell
avtal om köp av en lös sak,

3.
arbele som en
näringsidkare ulför för all avhjälpa fel i egendom som han har sålt.

(Jfr 1 kap. 2 8 i utredningens förslag)

Paragrafen innehåller beslämmelser rörande avgränsningen
av lagens tillämpningsområde gentemot de regler som gäller för köp, i första
hand de till konsumentens förmån ivingande reglerna i konsumenlköplagen.

Punkl I

Genom punkl 1 klargörs atl konsumentljänsllagen inle
gäller för sådana tillverkningsavtal som enligt 2 8 köplagen skall anses som
köp (s. k. besläll-ningsköp). 1 förhållande till den paragrafen har förevarande
beslämmelse gells en modernare språklig ulformning och anpassais lill vad som
preliminärt har överenskommits under del arbete på en ny köplag som f.n.
bedrivs i nordisk samverkan.

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 152

I sak är bestämmelsen i punkt I avsedd atl ansluta lill
beslämmelsen 12 8 2 § KtjL köplagen på så sålt atl sådana avial om
tillverkning av lösa saker som inle faller under köplagen i stället skall anses
som avtal om Uänster.

Del avgörande blir härvid i princip vad avlalel mellan
parterna innebär i fråga om tillhandahållande av det material som behövs för
att tillverka eller framställa den sak som avtalet avser. 1 2 8 köplagen sägs i
detta hänseende att ett avtal om Ullverkning av ell föremål är all anse som
köp, om tillverkaren skall "ämnet därtill beslå". Del anses
emellertid tillräckligt atl tillverkaren skall hålla med.del huvudsakliga
malerialel (se Almén-Eklund, Om köp och byle av lös egendom, 1960, s. 55-56).
Detta förhållande återspeglas i den nu aktuella beslämmelsen genom atl del av
denna framgår all konsumentljänsllagen skall lillämpas på elt
tillverkningsavtal endasl om konsumenien skall Ullhandahålla en väsenllig del
av malerialel (ämnel) lill den sak som skall tillverkas.

Punkt I är avsedd alt omfatta även avtal som är all
jämställa med tillverkningsavtal men belräffande vilka del kan framstå som
mindre träffande all använda termen tillverkning, t. ex. avial om odling av
växter e.d. (jfr SOU 1976:66 s. 205).

Som exempel på vanligt förekommande avtal som enligt punkl
I inle omfattas av konsumenttjänstlagen ulan är alt anse som beställningsköp
kan nämnas tillverkning av nycklar, framställning av fotografier eller fotokopior
genom kopiering av inlämnade negativ eller förlagor och mått-beställning av
kläder hos en affär som tillhandahåller tygel. Del är fråga om tillverkning av
en lös sak enligt punkl I även om föremålel efler Ullverk-ningen skall förenas
med marken eller med en byggnad e.d. på elt sådani säll att föremålel därigenom
blir all anse som fast egendom enligt beslämmelserna i 2 kap. jordabalken
eller kommer att ulgöra en fasl sak, l.ex. byggnad eller anläggning på annans
mark. Om en konsumenl hos en näringsidkare besläller Ullverkning av ell
monleringsfärdigl hus, är del alliså fråga om ell lillverkningsavial som enligt
2 8 köplagen skall anses som köp och som faller uianför konsumenujänsllagens
Ullämpningsområde. Delsamma gäller, om en konsumenl besläller Ullverkning av
fönslerbå-gar lill en byggnad eller av ell slakel som skall levereras i
seklioner för all sällas upp runl konsumenlens toml, förutsatt all
näringsidkaren skall hålla med del huvudsakliga malerialel. Del är däremol inle
fråga om elt s.k. beställningsköp utan i ställd om en tjänsl som omfattas av
konsumenlljänsllagen, om näringsidkaren förfärdigar en sak som i och med
fillverkningen anlar karaklären av fasl egendom eller fasl sak.

Som framgår av del lidigare sagda är beslämmelsen i punkt
I inle avsedd alt ändra den gränsdragning mellan å ena sidan avial om köp och å
andra sidan avial av lypen arbelsbeUng som följer av 2 S köplagen. När det
gäller yllerligare ddaljfrågor rörande denna gränsdragning kan därför hänvisas
lill den köprältsliga litteraturen (se bl.a. Almén-Eklund s. 53-57).

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 153

Punkl 2 2 § KtJL

Genom denna beslämmelse klargörs att konsumenttjänsllagen
inte gäller belräffande sådana installations-, monterings- eller liknande
arbelen som är all bdrakla endast som en biförpliklelse för näringsidkaren
enligt ell avtal om köp av en lös sak. Delta senare kommer Ull uttryck genom
all det i beslämmelsen sägs alt del skall vara fråga om arbete som en
näringsidkare utför för all fullgöra ell sådant köpeavtal. Härav framgår också
all det skall vara fråga om arbete som uiförs av den näringsidkare som är part
i köpeavialet eller av någon annan för hans räkning. Beslämmelsen iräffar
alliså inle det fallel all konsumenien anlitar en näringsidkare för atl installera
en hushållsmaskin e.d. som konsumenien har köpl av en annan näringsidkare.
Vidare framgår av beslämmelsen all arbetet skall ulgöra ell led i fullgörandd
av köpeavtalel. Beslämmelsen avser alliså inle heller den silualionen all en
konsumenl som har köpl en hushållsmaskin e.d. senare på nyll anlitar säljaren
för alt installera maskinen.

Beslämmelsen i punkl 2 anger i och för sig inle när ell
inslallalionsarbete e.d. bör ses som enbart en biförpliklelse för
näringsidkaren enligt ell avial om köp av en lös sak. Den klargör endasl all,
när så är fallet, det ifrågavarande arbelel inle faller under
konsumenttjänstlagen.

Bestämmelsen lämnar sålunda öppel huruvida ell avtal, som
innebär både alt näringsidkaren skall Ullhandahålla gods och all han i samband
därmed skall ulföra arbele på lös sak eller på fast egendom e.d.. bör i sin
helhet bedömas som etl köp eller som en sådan Uänst som avses i 1 8 eller om
del i slället bör bedömas som ivå särskilda avial. Dessa frågor lorde knappasl
vålla några slörre problem i prakliken.

Som en allmän uigångspunkl bör dock framhållas att de
avtal om arbele på egendom som omfattas av konsumenltjänsllagen (del s. k.
materiella arbeisbdingei) lypiskl sett går ul på alt näringsidkaren skall
tillhandahålla såväl gods som arbele. medan köpeavtalel typiskt sell går ul
endasl på lillhandahållande av gods. Del torde därför - som även utredningen
har framhållit (belänkandet s. 135) - ofta ligga närmare lill hands atl hänföra
etl sådani blandal avtal som avses här under konsumenttjänstlagen än all bedöma
del som elt köp. Så snarl arbetsålagandel framsiår som elt väsenlligt moment i
avtalet lorde detta sålunda normalt böra betraktas som ell avtal om en ijänsl
och inle som etl köp. Uppenbarligen kan man härvid inte enbart eller ens i
försia hand se Ull värderelationen mellan arbete och gods. Minst lika viktigt
torde vara, om arbetet framstår som kvalificeral därför alt del kräver en
fackmans sakkunskap, skicklighel eller särskilda ulruslning.

I enlighel med del nu sagda bör - för alt nämna elt
exempel som utredningen har bedömt annorlunda (se belänkandel s. 413) - byle av
molor eller växellåda i en bil regelmässigl belraktas som en Uänst som faller
under konsumenlUänsllagen och inle som ell köp Ufr NOU 1979:42 s. 22 och 67). 1
ell sådani fall lillkommer som en yllerligare bedömnings-

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 154

faklor atl del ofta framsiår som naluriigl för folk i
allmänhet alt bdrakla ell 2 8 KtJL avtal som elt avtal om en ijänsl och
inle som etl köp då det är fråga om all varaktigt förena föremål av lyp
reservdelar med etl huvudföremål.

Del torde däremol normall böra anses vara fråga om ell köp
som enligi punkl 2 i sin helhel faller uianför konsumenttjänsllagen, om en
bilreparatör tillhandahåller och monlerar nya ländsUfl i en bilmotor, nya
glödlampor i en bils strålkastare eller nya hjul på en bil. Typiskt sett är dd
här fråga om enkla arbelen och om föremål som gärna uppfattas som självsländiga
varor bl.a. därför att de i slor ulslräckning lillhandahålls inle bara hos
service-verksläder o. d. ulan säljs och köps i många olika sammanhang. På samma
sätl lorde vanligen böra bedömas köp av iväll- eller diskmaskiner, spisar,
kylskåp o.d., TV-apparater och andra hushållsmaskiner eller hushållsapparater
i fall då säljaren åtar sig att ombesörja installalionen.

Givetvis kan en helhetsbedömning av elt avial mellan en
konsument och en näringsidkare dock utfalla på annat sätt beroende på
omständigheterna i det konkrela fallel. Om en bilreparalör har ålagil sig all
ulföra en 1000-milsservice på konsumenlens bil, innefattande en rad olika
momeni av vilka ett eller flera i enlighel med del nyss sagda skulle kunna
bedömas som köp om de ses isolerat, torde det sålunda normalt vara mesl
naturligt och ändamålsenligt atl uppfatta hela avlalel om servicen som ell
avtal om en konsumentljänsl. 1 andra siluationer kan det däremol vara befogal
alt bdrakla ell liknande avial såsom beslående av ell avtal om en Uänst
kombinerat med ett eller flera köp, l.ex. då en näringsidkare ålar sig atl
helrenovera konsumentens kök och all i samband därmed leverera och installera
sådana apparater som spis, diskmaskin och kylskåp.

Beslämmelsen i punkt 2 gäller även belräffande sådana s.k.
besläll-ningsköp som avses i 2 8 köplagen och som enligt punkt I i förevarande
paragraf inle omfattas av konsumenlUänsllagen. Om en näringsidkare som på
konsumentens beställning tillverkar fönsterbågar lill en byggnad eller
stakelseklioner för en loml också har ålagil sig inmontering resp. uppsättning
torde avtalet sålunda vanligen i sin helhet böra bedömas som ett köp. På samma
sätl lorde normalt också böra bedömas uppsättande genom säljarens försorg av en
monleringsfärdig byggnad, vare sig den har särskilt tillverkals på konsumenlens
besiällning eller köpis "från lager". 1 della fall framstår nämligen
inslaget av köp oftasl som så dominerande att det är naturligt atl se
uppsältningsarbeiet som en biförpliklelse enligt köpeavtalel, trols atl
arbelel i och för sig kan vara både omfallande och kompliceral.

Del bör framhållas all frågan om konsumentljänsllagens
Ullämplighd på arbele på egendom, vilket ulgör en del av näringsidkarens
förpliklelser enligi ell "blandal" avtal, givelvis kan uppkomma även
när arbelel kombinerats med andra prestationer än sådana som kan hänföras lill
köp av lösa saker (l.ex. transport). Bedömningen av dessa fall får överlåtas åt
rättstillämpningen.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 155

Punkt 3 3 § KtjL

Genom punkt 3 klargörs att konsumenlljänsllagen inte
heller reglerar arbete som en näringsidkare utför för atl avhjälpa vad som
rättsligt sett ulgör fel hos egendom - lös eller fasl - som har sålls av
näringsidkaren. Det är alltså även i detla fall fråga om arbete som utförs lill
fullgörande av ett avtal om köp. Beslämmelsen avser endast sådani
avhjälpningsarbde som näringsidkaren är berättigad eller skyldig alt ulföra
enligi de för köpet gällande rättsreglerna och som också uiförs på grund därav.
Härunder faller även avhjälpande av en brislfällighet som omfatlas av ett
garanliåla-gande. Bestämmelsen torde också kunna anses tillämplig om en säljare
avslår från all åberopa l.ex. all konsumenien på grund av alltför sen
reklamalion har förioral sin rätl atl göra ell fel gällande och därför utför
ett avhjälpningsarbde som om han vore skyldig atl göra delta. Detsamma gäller
om konsumenien godiar all näringsidkaren avhjälper ell fel irots all konsumenien
i slällei skulle ha kunnal häva köpet eller göra prisavdrag. Beslämmelsen är
däremol inte lillämplig i fall då en konsumenl av någon anledning väljer att
inte utnyttja sina befogenheter enligt köpeavtalet utan i Ställd besläller
arbelel hos säljaren som ett vanligt reparationsarbete e.d.

Bestämmelsen i punkt 3 gäller endasl arbete som uiförs av
säljaren eller av nägon annan för hans räkning. Om konsumenten låler nägon
annan näringsidkare rälla till en brislfällighd är konsumenltjänsllagen
lillämplig på della arbele.

Som utredningen har framhållit (belänkandel s. 414)
förekommer del, särskili i samband med garantier för en längre lid, all
säljaren som ell villkor för garantins giltighet föreskriver all köparen under
garanliliden skall låla ulföra vissa underhållsarbelen o. d. med jämna
mellanrum. Åven om sådana arbelen uiförs av säljaren lorde detla inte kunna
sägas ske till fullgörande av köpeavtalet, och de hör därför inle lill de
arbeten som avses i punkt 2 eller 3 i förevarande paragraf, såvida det inte i
något enskilt fall blir fråga om etl avhjälpande av fel i den mening som
lidigare har berörts.

Detsamma gäller naturligtvis i allmänhel beträffande annan
service som en näringsidkare utför på egendom som en gång har sålls av honom.
Del lorde emellertid vara befogal att anse beslämmelsen i punkl 2 lillämplig på
sådan, för konsumenien ofta kostnadsfri, leveransservice som en säljare tar pä
sig all ulföra en kortare lid efler leveransen av exempelvis en bil och som i
regel går ul på konlroll och efterjuslering av olika delaljer hos den köpia
varan.

3§

Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna
lag är lill nackdel för konsumenten är ulan verkan mol denne, om inle annal
anges i lagen.

(Jfr I kap. 5 8 i ulredningens förslag)

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 156

Paragrafen fastslår atl bestämmelserna i
konsumenlljänsllagen i princip 3 § KtJL är ivingande lill konsumenlens förmån
på det sällel all denne inte är bunden av avlalsvillkor som i jämförelse med
lagens beslämmelser är till nackdel för honom. Den jämförelse som nämns i
paragrafen skall i princip göras mellan det enskilda avtalsvillkor och den
enskilda lagbestämmelse som reglerar en viss fråga. Det är alltså inle fråga om
alt göra en helhetsbedömning av ett avtal som i vissa avseenden ger konsumenten
en sämre men i andra avseenden en förmånligare ställning än som följer av
lagen.

Bestämmelsen innebär all de olika förmåner och
befogenheler som lagen tillerkänner konsumenten inte kan inskränkas genom
villkor i avial. Inle heller är konsumenien bunden av avtalsvillkor som l.ex.
ålägger honom ell slrängare ansvar för konlraklsbroli än som följer av lagens
regler. Konsumenien får däremol alllid åberopa ett avlalsvillkor som för honom
är förmånligare än molsvarande lagbeslämmelse. Lagen ger således konsumenien
elt minimiskydd i förhållande lill näringsidkaren, såvida del inle av den
enskilda beslämmelsen framgår all den gäller endasl om inle annat har avtalats
mellan parterna. Della moisvarar i princip vad som gäller enligt annan
lagstiftning på konsumentomrädet, t.ex. konsumenlköplagen, konsumentkreditlagen
och konsumentförsäkringslagen.

Det bör påpekas att paragrafen avser avlalsvillkor
varigenom konsumenien på förhand godiar inskränkningar i sina rättigheter
eller utvidgningar av sina skyldigheler enligi lagen. Däremol hindrar
paragrafen inle atl konsumenien, när en befogenhel eller förmån eller
skyldighet enligt lagen väl har aktualiserats, i det konkrela fallel avslår
från befogenheten eller förmånen med giltig verkan eller binder sig vid en längre
gående skyldighel (jfr prop. 1973: 129 s. 193 och 232, 1976/77: 123 s. 159, 348
och 369-370, 1979/80:9 s. 102, 1980/81: 10 s. 162-163 och 1981/82:40 s. 27).
Frågan huruvida etl sådani avstående eller åtagande från konsumenlens sida kan
anses ha skett och i vad mån del är bindande för konsumenien får bedömas enligt
allmänna avlalsrältsliga regler, varvid konsumenien skyddas bl.a. av den
allmänna förmögenhetsrätlsliga generalklausulen i 368 avtalslagen.

Åven om lagen i princip är ivingande till förmån för konsumenten
ger den, som redan nämnts, ulrymme för avtalsfrihet i vissa hänseenden. Detta
kommenteras närmare i anslutning lill de paragrafer som på detta säll är
disposiiiva.

4.1.2 Uppdragel m.m.

Delta avsnill av lagen omfattar 4-8 88 och innehåller
regler om näringsidkarens grundläggande skyldigheler mol konsumenien.

Avsnittet inleds med beslämmelser om näringsidkarens
skyldigheter i fråga om ulförande och material (4 S). Därefter följer
bestämmelser om näringsidkarens skyldighel all iaktta sådana förfatlningsföreskrifler
eller myndighetsbeslut som gäller tjänstens säkerhet (5 8). Beslämmelser om

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 157

näringsidkarens skyldighet att avråda konsumenten från
ijänsten finns 16 4 § KtjL och 7 88. Avsnittet avslutas med bestämmelser om
näringsidkarens skyldigheler att utföra tilläggsarbete (8 §).

Utförande och malerial

4§

Näringsidkaren skall utföra tjänsten på etl fackmässigl
tillfredsställande sätl. Han skall vidare med lillbörlig omsorg la lill vara
konsumenlens intressen och samråda med denne i den utsträckning som del behövs
och är möjligl.

Om inte annat får anses avlalal, ingår det i Uänslen atl
näringsidkaren skall tillhandahålla behövligl material av normall god
beskaffenhel.

(Jfr 2 kap. I -3 88 i utredningens förslag)

Försia slyckel

Beslämmelserna i första stycket anger de grundläggande
krav som konsumenten har rätl alt ställa på näringsidkaren när del gäller
utförandet av en Uänst och näringsidkarens handlande i övrigt i förhållande
lill konsumenien. Bestämmelserna har karaktären av en övergripande generalklausul.
De utgör gmnd valen för lagens mer konkreta regler om näringsidkarens
skyldigheter i olika hänseenden. De inträder emellertid också som en viklig
utfyllande norm när del gäller kraven på näringsidkarens handlande m.m. i
siiualioner som inle närmare har reglerats i lagen eller i avtalet mellan
parterna. De bildar utgångspunkten vid lolkning och lillämpning av olika
bestämmelser i lagen och parternas avial.

Beslämmelsernas innebörd kan allmänl beskrivas så, alt de
som riktmärke för näringsidkarens handlande och för rättstillämpningen
uppställer det handlande i olika hänseenden som kan krävas av en normall
skicklig och kunnig saml seriösl arbdande fackman inom det område som den
ifrågavarande ijänsten gäller.

Della kommer för del försia lill uttryck genom kravel på
all ijänslen, sådan denna har beslämls genom avtalet mellan parterna, skall
ulföras på ett fackmässigt tillfredsställande sätt. Del är givetvis fråga om en
objektiv måiislock. Erfarenheten från främsl allmänna reklamationsnämndens
verksamhet visar atl det i prakliken normalt inte innebär några slörre
svårigheier atl avgöra vad fackmässighden fordrar i olika situationer på olika
områden. 1 många branscher kan vägledning hämtas i allmänna eller särskilda
beskrivningar eller anvisningar avseende material och metoder m. m. Därlill
kommer som en grundläggande norm för bedömningen vad som i olika fall utgör god
yrkes- eller branschpraxis.

Kravet pä ell fackmässigl tillfredssiällande ulförande är
nalurliglvis av cenlral beiydelse när det gäller bedömningen av om en Uänsl
skall anses behäftad med fel. Vid tjänster som avser arbete på egendom sker den
bedömningen i princip med utgångspunkt i resultatet av Uänsten. Som

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 158

framgår
av bestämmelsen i försia meningen lar den emellerlid inle enbari 4 8 KtjL sikle
på all själva del fysiska resullalel av Uänslen skall framstå som fackmässigl
tillfredsställande. Kravet på fackmässighet gäller alla momeni i
näringsidkarens preslalion som kan anses höra lill ulförandel av Uänslen. Del
innebär sålunda bl.a. ell krav på alt näringsidkaren planerar och genomför
arbele och malerialanskaffning på det sätt som kan fordras av en fackman,
vilket kan fä betydelse bl. a. för frågan om skäligheten av del pris som
näringsidkaren vill la ul för en Uänsl eller för frågan om det skall anses
föreligga elt dröjsmål på näringsidkarens sida. Kravel på etl fackmässigl
tillfredsställande utförande av tjänsien innebär vidare all näringsidkaren i
samband med arbelet skall iaktta fackmannens varsamhet och hänsyn vid
hanteringen av föremålet för tjänsten och annan konsumentens egendom som kan
beröras av tjänstens ulförande, vilkel får betydelse bl.a. för tillämpningen av
vissa av lagens beslämmelser om skadesiåndsskyldighel för näringsidkaren.

Till
ell fackmässigl tillfredsställande ulförande av en Uänsl hör i princip också
all näringsidkaren iakttar olika säkerhetsföreskrifter o. d. som avser själva
utförandel av arbetet. Om ell åsidosättande av en sådan säkerhetsföreskrift
leder till skada för konsumenten kan del enligi lagen leda till
skadesiåndsskyldighel för näringsidkaren även om resultatet av Uänsten i och
för sig är felfritt. När del gäller sådana säkerhelsföreskrifter som i princip
lar sikle på resultatet av en Uänst och som väsenlligen syftar lill att
säkerslälla all föremålet för Uänsten efter dennas utförande är tillföriilligl
från säkerhetssynpunkt kan hänvisas till specialmoliveringen lill 5 8.

1
enlighel med vad som har anförts i den allmänna moliveringen (avsnitt 2.3.2) är
beslämmelsen om all Uänslen skall ulföras på elt fackmässigl tillfredsställande
sätl Ivingande till konsumenlens förmån. Som framgår av vad som där har sagts
måsle man emellerlid skilja mellan frågan om del sätl på vilkel en bestämd
tjänst skall ulföras och frågan om uppdragels eller Uänsiens innebörd. Den
senare frågan besläms i princip genom avlalel mellan parterna. I enlighel
härmed kan själva Uänslen. sådan den har beslämls genom avlalel, gå ul på en
åigärd som från allmän fackmässig synpunkl inle ter sig tillfredssiällande. Del
kan t.ex. vara fråga om en provisorisk reparation av ell föremål. Den sålunda
beslämda ijänslen skall emellertid utföras på ell säll som för sådani arbele
framsiår som fackmässigt lillfredsställande. Här fär hänvisas till vad som har
sagls i avsnitt 2.3.2. I fall som nu har berörts måsle del givelvis fordras att
del av parternas avial klart följer all uppdragel eller ijänslen verkligen går
ul på en åtgärd som från allmän fackmässig synpunkl inle ler sig
lillfredsställande. För detla bör i princip krävas all konsumenien insett eller
måste ha insett atl den beslällda Uänslen var av della slag. Om konsumenien
besläller målning av en byggnad på grundval av en arbetsbeskrivning som inte
upptar ell momeni vilkel normalt är nödvändigt för att målningsarbetet skall
kunna anses fackmässigl utfört måste det sålunda, för att uppdraget skall

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 159

anses bestämt i enlighet med arbetsbeskrivningen, som
regel fordras all 4 S KtjL näringsidkaren har klargjort förhållandel för
konsumenten (jfr nedan belräffande näringsidkarens omsorgspliki).

1 sammanhanget bör nämnas att parterna inle kan med
bindande verkan för konsumenien aviala om ålgärder som medför åsidosättande av
sådana säkerhelsföreskrifter o. d. som avses i 5 8.

Som har framhållils i avsnitt 2.3.2 i den allmänna
moliveringen bör den omsiändighelen all konsumenien har medgett all elt arbele
helt eller delvis utförs av en praktikant eller lärling hos näringsidkaren i
tillräcklig grad kunna beaklas inom den bedömningsmarginal som ligger i
begreppet "fackmässigl tillfredsställande".

Kravet på ell fackmässigt tillfredsställande utförande av
Uänsten ulgör ell minimikrav som konsumenien alllid har räll atl ställa. Om
näringsidkaren har åtagit sig ell särskili gott ulförande av en Uänst är han
naturiigtvis bunden av della åiagande. Detla är emellerlid i huvudsak en fråga
om vad konsumenien har räll all fordra av resullalel av Uänslen, och den berörs
därför närmare i anslulning lill bestämmelserna om fel hos ijänsten.

I försia styckets andra mening uppställs som ett andra
grundläggande krav på näringsidkaren all han med lillbörlig omsorg skall ta
till vara konsumenlens intressen. Del går naluriigtvis inle någon skarp gräns
mellan della krav och kravel på ell fackmässigl tillfredsställande ulförande av
en tjänsl. Den omsorgspliki som fastslås genom beslämmelsen i andra meningen
avser emellertid inle i försia hand den omsorg - närmast i belydelsen
noggrannhel o.d. - som näringsidkaren självfallel måste visa vid ulförandel av
ell arbete och som utan vidare täcks av kravet på ell fackmässigl
lillfredsställande utförande. Del är här i stället främst fråga om den mer
allmänna omsorg om motpartens inlressen som bör krävas av en näringsidkare,
särskili när molparten är en konsumenl, och som går ul på att näringsidkaren i
den ulslräckning som sakens nalur fordrar måste ställa sin sakkunskap och
yrkeserfarenhel lill konsumenlens förfogande saml upplräda aklivi lojalt
genlemol konsumenten.

Såväl näringsidkarens skyldighet alt i vissa fall avråda
konsumenien från all låla ulföra en ijänsl (6 8) som hans skyldighel all
underrätta konsumenien om behov av lillläggsarbele (8 8) ulgör i lagen
särskili reglerade utslag av näringsidkarens allmänna skyldighel att med
tillbörlig omsorg la lill vara konsumenlens inlressen. Denna omsorgspliki
innebär vidare t. ex. all näringsidkaren, om han för utförandel av en tjänsl
kan välja mellan olika i och för sig fackmässigl lillfredsställande
tillvägagångssätt, inte får välja etl allernäliv som med hänsyn till omständigheterna
är onödigt dyrt. Andra utslag av omsorgsplikten är all näringsidkaren
självfallel bör underrätta konsumenien om atl del är särskili lämpligl eller
kan innebära en avsevärd besparing för konsumenien atl denne själv vidlar vissa
förberedande ålgärder inför ulförandel av en ijänsl, liksom all näringsidkaren
måste ge konsumenten de anvisningar och i övrigl vidta de försiktighetsmått som
krävs l. ex. för atl skydda redan ulförl arbele mot olika skador.

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 160

Om konsumenten tillhandahåller malerial lill en ijänsl,
får det som regel 4 s KtJL anses ingå i näringsidkarens omsorgspliki all
granska malerialel och säga ifrån, om han finner della bristfälligl eller
olämpligl. På molsvarande sätl kan näringsidkaren som regel inte utan vidare
följa konsumenlens anvisningar för ulförandel av en ijänsl. Dessa frågor
berörs närmare i anslulning lill beslämmelserna om fel hos Uänslen (se
specialmoliveringen till 16 8).

Självfallet finns det gränser för vad som kan åläggas en
näringsidkare när det gäller all la till vara konsumenlens intressen. Vad som
krävs är all näringsidkaren visar lillbörlig omsorg. Del kan l.ex. inle fordras
all näringsidkaren skall upplysa konsumenien om förhållanden som är allmänl
kända även för konsumenler, såvida inle näringsidkaren i del enskilda fallel
har klart för sig atl konsumenien svävar i okunnighet på en sådan punkl. Omvänl
kan del inle heller krävas av näringsidkaren atl han skall upplysa en konsumenl
som är fackman på ell område om sådana förhållanden som konsumenten därmed
rimligen måsle anias känna till. Bortsett från vad som följer av beslämmelserna
om avrådningsplikl (6 8) kan del nalurliglvis inie heller fordras av
näringsidkaren att han handlar i slrid mol sina egna berättigade inlressen. Och
även om näringsidkaren bör lillse all en Ijänsl inle blir onödigt dyr för
konsumenten, kan det normalt inte krävas av näringsidkaren all han för en viss
Uänsl anlitar andra inköpskällor eller underentreprenörer än dem som han
vanligen anlitar.

Del bör framhållas alt näringsidkarens allmänna
omsorgspliki enligi förevarande beslämmelse ibland torde kunna få betydelse som
den enda direkt lillämpliga bedömningsnormen när del gäller näringsidkarens uppfyllande
av olika s. k. biförpliklelser lill en viss Uänsl. Della gäller bl.a. när ell
momeni av förvaring ingår som en biförpliklelse lill etl avtal om arbete på en
lös sak. Del kan i ett sådani fall som regel inle krävas alt saken förvaras och
vårdas på samma säll som om förvaringen vore huvudsyfld med avtalet. Frågan om
näringsidkaren har uppfyllt sina skyldigheter härvidlag får då bedömas enligt
beslämmelsen om näringsidkarens allmänna omsorgspliki. Olvivelakligi kan i elt
sådani fall ell väsenlligl åsidosättande av vad omsorgspliklen kräver leda
lill all konsumenten - om förhållandet upptäcks innan tjänsten har slutförts -
får häva avlalel belräffande ålerslående del av ijänslen samt evenluelll
fordra skadestånd enligt beslämmelsen i 32 § andra styckel även om del
ifrågavarande föremålet inle har skadals.

Som har berörts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.2
) kan många tvister förebyggas genom all parterna på förhand samråder med
varandra om tjänstens ulförande m. m. Särskilda beslämmelser om en skyldighel
för näringsidkaren all söka samråd med konsumenien finns i 6 och 8 88. Del har
emellertid ansells vara av värde alt i förevarande beslämmelse som etl särskilt
momeni i näringsidkarens allmänna omsorgspliki framhålla all denne skall
samråda med konsumenien i den utsträckning som del behövs och är möjligt. Härigenom
klargörs all skyldighelen alt söka undanröja

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 161

missförslånd och andra oklarhder i princip åvilar
näringsidkaren. Detla får 4 § KtjL självfallel betydelse när del gäller all
avgöra vem av parterna som bör bära följderna av sådana oklarhder i
avialsförhållandel som skulle ha kunnal undanröjas genom en koniakt mellan
parterna. Som har framhållils i den allmänna moliveringen (avsnill 2.3.2)
följer av näringsidkarens omsorgspliki all han vid samråd med konsumenien bör
ge denne lämpliga råd och vägledning i valsilualioner.

Andra slyckel

Andra slyckel innehåller en disposiiiv beslämmelse om atl
del, när inle annal får anses avlalal, ingår i ijänsten all näringsidkaren
skall Ullhandahålla det material som behövs för utförandet av Uänslen och all
malerialel, likaledes när inle annat får anses avtalat, skall vara av normalt
god beskaffenhel. Frågan härom har behandlals i avsnill 2.3.3 i den allmänna
moliveringen.

För all ange beslämmelsens dispositiviiel, som gäller både
frågan om vem som skall Ullhandahålla malerialel och frågan om dess
beskaffenhel, har valls uttrycket "om inte annat får anses avtalat".
Med della markeras att det inte nödvändigtvis behöver vara fråga om uttryckliga
muntliga eller skriftliga avtalsbestämmelser ulan alt del också kan vara fråga
om villkor som följer av omständigheterna.

Utgångspunkten är alltså all det ulgör en del av
näringsidkarens förpliktelser vid utförandet av en tjänst ("ingår i
Uänsten") att tillhandahålla det erforderliga materialet. Della medför
bl.a. atl, i den mån inte annal får anses avtalat, en överenskommelse om prisel
för Uänsten eller en ungefärlig prisuppgift för denna skall anses innefatta
även det material som behövs för Uänslen och arbele m. m. för all anskaffa och
leverera materialet. Det medför vidare att valet av malerial i princip omfattas
av kravet på ett fackmässigl lillfredsställande utförande av ijänslen.

1 enlighel med vad som har anförts i den allmänna
moliveringen slår del i princip parterna frill all iräffa avial om beskaffenhelen
(kvaliid m. m.) hos del malerial som skall användas för en Uänst. Avtal kan
alltså med giltig verkan iräffas även om en klart lägre materialkvalitet än
normalgod, vilket strängt taget kan ses som en uttryckligen angiven möjlighel
atl i detta avseende genom avtal avvika från kravel på ett fackmässigl
lillfredsställande ulförande av en tjänst. Del är givel att etl ifrågasatt
avtal om en låg materialkvalitet kan aktualisera den upplysnings- och
vägledningsskyl-dighel för näringsidkaren som följer av hans allmänna
omsorgsplikt. En absolut gräns för vad parterna med bindande verkan för
konsumenten kan Iräffa avtal om när del gäller materialets beskaffenhet sätts
av bestämmelserna om säkerhetsföreskrifter 15 8.

Har något särskilt avtal om materialets kvalilet o.d. inle
träffals, skall enligt förevarande bestämmelse del malerial som näringsidkaren
Ullhandahåller vara av normall god beskaffenhet. 1 detta ligger att malerialel
skall 11
Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 110

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 162

vara normalgoll i fråga om ulseende, användbarhet för
ändamålet och 4 § KtJL

hållbarhet. Som regel blir här del köpräilsliga
felbegreppet avgörande för

frågan om malerialel är konlraktsenligi eller ej. Detla
innebär bl.a. all

hänsyn får las till del ändamål för vilkel malerialel är
avsett. Normall lorde

della belyda all del för reparationer av i vart fall äldre
föremål inle möter

något hinder mot atl använda renoverade utbytesdelar eller
icke-original-

delar, om detta är från fackmässig synpunkt försvariigl.

Om del material som näringsidkaren tillhandahåller avviker
från vad som har avtalals eller - i den mån avtal om malerialkvalileten inte
har iräffats - från kravel på normall god beskaffenhet, är Uänslen i princip
all anse som felaktig. För denna bedömning, liksom för frågan om konsumentens
räll atl påfordra avhjälpande, prisavdrag eller hävning. saknar del betydelse
huruvida näringsidkaren kan anses ha varil försumlig eller ej. Konsumenien kan
alliså göra gällande de nämnda felpåföljderna även om näringsidkaren inte ens
bort märka felet hos malerialel. Som berörs närmare i specialmoliveringen lill
31 8 Ulllämpas däremot en annan princip när det gäller frågan huruvida
näringsidkaren dessutom är skyldig all ulge skadeslånd till konsumenien på
grund av ell malerialfel. Sådan skyldighel föreligger i princip inte, om
näringsidkaren kan visa all varken han eller någon för vilken han svarar bort
märka den ifrågavarande avvikelsen.

Som har nämnts i anslulning till första slyckel följer av
näringsidkarens skyldighel atl med tillbörlig omsorg la lill vara konsumentens
intressen alt näringsidkaren har ell ansvar även för lämplighet m. m. hos
malerial som konsumenien Ullhandahåller för en ijänsl (se specialmotiveringen
lill 16 8).

Förvaring. Beslämmelserna i förevarande paragraf är i sin
helhel lillämpliga även på Ijänsler avseende förvaring av lösa saker. Della
lorde inle behöva ge upphov lill några särskilda lillämpningsproblem. Dd bör
dock nämnas all frågan om vad som är ell fackmässigl tillfredsställande utförande
av Uänslen när del gäller förvaring i prakliken naluriigtvis kommer all variera
avsevärt med hänsyn lill vad förvaringsUänslen går ul på. Sin slörsla beiydelse
som en särskild bedömningsgrund avseende näringsidkarens prestation torde
kravet på fackmässighet få i fall då det krävs särskilda ålgärder under
förvaringstiden för all den sak som förvaringen gäller skall behålla sitt skick
och sin användbarhet.

1 enlighel med vad som har sagls i specialmoliveringen
lill I 8 är lagen lillämplig även på förvaring av värdepapper, dock endast i
deras egenskap av fysiska föremål (lösa saker). Della belyder att varken kravel
på ell fackmässigt tillfredsställande utförande av tjänsien eller kravel på all
näringsidkaren skall med lillbörlig omsorg la lill vara konsumenlens intressen
kan åberopas till slöd för all ålägga näringsidkaren någon skyldighel all
förvalla förvarade värdepapper. När del gäller denna fråga får i övrigl
hänvisas lill specialmoliveringen lill I 8.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 163

Säkerhel S § KtjL

5§

Tjänsten får inle utföras i slrid mol sådana
författningsföreskrifter eller myndighelsbeslui som väsenlligen syftar lill att
säkerställa atl föremålet för tjänsien är tillföriilligl från
säkerhelssynpunkl.

Tjänsien får inte heller ulföras i slrid mol förbud enligt
4 5 marknadsföringslagen (1975:1418).

(Jfr 2 kap. 4 8 i utredningens förslag)

Paragrafen, som är tvingande Ull konsumentens förmån,
anger vissa minimikrav som från främst säkerhetssynpunkt ställs på ulförandel
av en tjänsl. Frågan härom har behandlats i avsnitt 2.3.4 i den allmänna moliveringen.
Paragrafen har viss molsvarighel i 8 8 konsumenlköplagen.

Försia slyckel

Enligt försia stycket får en tjänst inte ulföras i strid
mot vissa säkerhetsföreskrifter, nämligen sådana författningsföreskrifter
eller myndighelsbeslui som väsenlligen syftar till atl säkerställa all
föremålel för ijänslen är Ullförlilligl från säkerhelssynpunkl. Avvikelser
härifrån medför alt ijänslen enligt 9S skall anses felaklig.

De säkerhelsföreskrifter som avses är föreskrifier som har
meddelals i offenlligrätlslig ordning och som lar sikle på all föremålet för
Uänslen efler dennas ulförande inte skall medföra fara för säkerheten lill
person eller egendom. 1 fråga om näringsidkarens ansvar genlemol konsumenten
vid underiålenhd all iaktta sådana säkerhetsföreskrifter som lar sikte på
själva ulförandel av ell arbele kan hänvisas lill specialmoliveringen lill 4 8
försia slyckel.

De offenlligrättsliga säkerhelsföreskrifter som sålunda
åsyftas i beslämmelsen älerfinns på olika områden. En viklig grupp ulgör de
föreskrifter för byggnadsväsendei som sialens planverk har utfärdat med stöd av
76 S byggnadsstadgan (1959:612). Dessa återfinns i den av planverket utgivna
publikationen Svensk Byggnorm (SBN 1980, utgåva nr 2). Föreskrifterna har skilda
syften, och de som avses med förevarande paragraf i konsumenlUänsllagen är
endast de som väsentligen är motiverade av säkerhetsskäl. Hit hör främsl
föreskrifier om skyddsanordningar mot olycksfall, liksom
brandskyddsföreskrifier.

En annan viklig grupp av föreskrifter är sådana som går ul
på au eleklriska inslallalioner och anläggningar skall vara lillförlilliga från
säkerhelssynpunkl. Föreskrifier av detla slag förekommer i SBN. Till huvudsaklig
del återfinns de dock i de av kommerskollegium och statens industriverk
utfärdade s. k. slarksirömsföreskrifierna. Den standard som föreskrivs i
Svenska Elektroiekniska Normer (SEN), ulfärdade av Slandardiseringskommissionen
i Sverige, är också av beiydelse. 1 den mån dessa föreskrifier går ul på all
visst malerial skall vara godkäni av Svenska

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 164

Elektriska Malerielkonirollanslalien (SEMKO) eller annan
s.k. riksprov- S § KtJL plals, ansvarar näringsidkaren enligi förevarande
beslämmelse och enligi reglerna om fel hos Uänslen för alt endasl godkäni
(S-märkl) malerial används.

Yllerligare en viklig grupp av föreskrifier av del slag
som avses med paragrafen är de som finns i fordonskungörelsen (1972:595).
Enligt grundregeln i 7 8 fordonskungörelsen får ett fordon brukas i trafik endasl
om del är tillförlitligt från säkerhetssynpunkt och i övrigl lämpligl för
trafik. Här-Ull anknyter en rad särskilda bestämmelser av vilka ålskilliga är
av del slag som avses här. Ulöver reglerna i själva fordonskungörelsen finns
särskilda föreskrifter i "Bestämmelser om fordon", vilka har
utfärdats av slatens irafiksäkerhelsverk med slöd av 102 8 fordonskungörelsen.

Av paragrafens tvingande natur följer all det i princip
saknar betydelse om konsumenien har känl lill atl utförandet av en Uänst skulle
komma att slå i strid mol offenlligrättsliga säkerhetsföreskrifter (jfr. prop.
1973: 138 s. 228). Konsumenien kan alliså åberopa all Uänslen är felaklig. även
om han hade del nämnda förhållandet fulll klarl för sig när avtalet om Uänslen
iräffades. Denna omsländighel bör inte heller inverka på konsumenlens rält all
påfordra avhjälpande av felel eller prisavdrag eller all häva arbelel. Däremol
torde del i ett sådani fall kunna komma i fråga att enligt 34 8 jämka ett
evenluellt skadeslånd till konsumenten eller låla skadeslåndsskyldighelen
falla bort hell.

Det nu anförda belyder atl förevarande beslämmelse sätter
en gräns för vad parterna med bindande verkan för konsumenien kan avtala i
fråga om innebörden av ell uppdrag lill näringsidkaren. Uppdragel kan sålunda
inle ulan all näringsidkaren ådrar sig ansvar för fel hos tjänsien gå ul på
ålgärder som står i slrid mol sådana offenlligrättsliga säkerhelsföreskrifter
som avses här. Inte heller kan parterna med bindande verkan för konsumenten
avtala om alt för en ijänsl skall användas malerial som inle uppfyller kraven
enligi sådana föreskrifter. Paragrafen är lillämplig även om det är konsumenten
som håller med materialet eller en del därav. Den är också lillämplig på
ijänsler av lypen provisoriska reparaiioner o. d.

Beslämmelsen om iakttagande av offenlligrättsliga
säkerhelsföreskrifter gäller endasl inom ramen för del uppdrag som har lämnats
till näringsidkaren. En annan sak är alt det framsiår som naluriigl all
näringsidkaren varskor konsumenien, om näringsidkaren uppläcker all föremålel
för en Ijänsl har säkerhdsbrisler i andra hänseenden än de som berörs av uppdraget.
För en ansvarskännande näringsidkare kan det vidare i vissa fall vara naturligt
all vägra alt befatta sig med exempelvis reparalion av elt föremål som i andra
hänseenden än de som berörs av den akluella reparalionen framsiår som klart
undermåligl från säkerhelssynpunkl. Om näringsidkaren i etl sådani fall
underiäler all varsko konsumenien eller likväl utför reparalionen, drabbas han
dock i princip inle av något ansvar på grund av atl han skulle ha åsidosall
förevarande beslämmelse. Däremot kan del i en

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 165

del fall bli fråga om ansvar för näringsidkaren på grund
av underiåtenhel 5 § KtJL all avråda konsumenien från all låla ulföra en
ijänsl (6 8) eller all underrätta konsumenien om behov av Ulläggsarbele (8 8).

Som utredningen har framhållit är förevarande beslämmelse
all se som en viklig precisering av kraven på all näringsidkaren skall ulföra
ijänslen på ell fackmässigl tillfredssiällande sätl och med lillbörlig omsorg
ta till vara konsumentens inlressen. 1 dessa krav ligger alt näringsidkaren normall
är skyldig atl följa även l.ex. säkerhdsanvisningar som har lämnals av en
malerialleveranlör e.d., liksom sådana allmänna råd - exempelvis rikllinjer
utfärdade av konsumentverket - eller rekommendationer som har lämnats av
myndigheler och som är av betydelse i säkerhdshän-seende, saml all lillse alt
resullalel av Uänslen också i övrigt är tillfredsställande bl. a. från säkerhetssynpunkt.

Del har inle ansetts nödvändigl att i förevarande paragraf
särskilt nämna all Uänslen inle får utföras så atl resullalel medför uppenbar
fara för konsumenlens eller annans liv eller hälsa (jfr 8 8 konsumenlköplagen).
I ell sådani fall måsle näringsidkaren under alla omständigheter anses ha åsidosall
kraven på elt fackmässigt tillfredsställande ulförande och på lillböriig omsorg
om konsumentens inlressen Gfr betänkandet s. 430).

Andra slyckel

Den ändring av 4 8 marknadsföringslagen som har föreslagits
i avsnill 2.12.3 innebär all del blir möjligt all förbjuda fortsatt
lillhandahållande ål konsumenler av sådana Uänsler som omfattas av
konsumenltjänsllagen, om Uänslen på grund av sina egenskaper medför särskild
risk för skada på person eller egendom. Genom andra slyckel i förevarande
paragraf fasl slås all en tjänst inte får ulföras i strid mol etl sådant
förbud. Om så ändå sker, skall Uänslen enligi 98 anses felaklig.

Med förbud enligi 4 8 marknadsföringslagen avses såväl ell
förbud som har meddelals av marknadsdomslolen som etl förbud, tillkommet genom
godkännande av ett förbudsföreläggande som har utfärdats av konsumentombudsmannen
(jfr 14 8 tredje slyckel marknadsföringslagen).

Ell förbud enligi 4 8 marknadsföringslagen har omedelbar
rälislig verkan endasl mol den näringsidkare som förbudet har riklals mot. Del
är därför endasl denne näringsidkare som, i den mening som avses i förevarande
paragraf, kan utföra en ijänsl "i slrid mol" elt sådant förbud. När
det gäller Uänster lorde förbudet emellertid komma atl grundas på att en melod
eller ett material som används för tjänstens ulförande medför all Uänslen får
sådana fariiga egenskaper som avses i 4 S marknadsföringslagen. Della innebär
all del, sedan ell sådani förbud har meddelals, i prakliken kan göras gällande
mot varje näringsidkare att en molsvarande Uänsl, som har ulförts med
ifrågavarande melod eller malerial, inle uppfyller de krav på fackmässigl
tillfredssiällande ulförande och normalgod malerialbeskaffen-hel som gäller
enligi 4 8 konsumenttjänstlagen. Har ett förbud grundats på

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 166

ett vissl materials farliga egenskaper lorde vidare ell
avlalsvillkor mellan 6 § KtJL

en konsumenl och en annan näringsidkare än den som
förbudei har riklats

mol om
användande av detla malerial i regel kunna bdraklas som oskäligt

mot
konsumenien enligi 36 8 avlalslagen. Del nu sagda lorde för övrigl

också ha
lillämpning om det någon gång skulle förekomma alt såsom

malerial för en Uänsl används en vara, vars saluhållande
lill konsumenter

har förbjudils enligt 4 8 marknadsföringslagen.

På samma säll som har berörts i anslutning till försia
slyckel saknar del i princip betydelse om konsumenten känt till att utförandet
av en tjänst skulle komma att strida mol ett förbud enligt 4 8 marknadsföringslagen
Ufr prop. 1973: 138 s. 228 och prop 1975/76:34 s. 134-136). 1 den delen kan
hänvisas lill vad som har sagls tidigare.

Enligt 4 8 marknadsföringslagen i dess föreslagna lydelse
skall förbud mot fortsatt lillhandahållande åt konsumenler av sådana Uänsler
som omfattas av konsumenttjänsllagen kunna meddelas även i fall då Uänsten är
uppenbarl oUänlig för sill huvudsakliga ändamål. Förevarande bestämmelse
gäller också då en Uänsl uiförs i strid mol ell sådant förbud, och vad som här
lidigare har sagts har lillämpning när förbudet är av della slag.

Förvaring. Paragrafen är tillämplig också på Uänsler som
avser förvaring av lösa saker. I praktiken torde den endast sällan få beiydelse
vid sådana Ijänster. Del kan dock länkas atl det belräffande någon lyp av
föremål har meddelals föreskrifter med krav på föremålel från säkerhelssynpunkl
som innebär eller medför atl della ej får förvaras under vissa förhållanden,
eflersom del då kan utveckla farliga egenskaper.

Skyldighet atl avråda

6§

Om en tjänst med hänsyn till prisel, värdet av föremålel
för Uänslen eller andra särskilda omständigheter inle kan anses vara lill
rimlig nytta för konsumenten, skall näringsidkaren avråda honom från att låla
ulföra Uänslen.

Om del försl sedan ijänsten har börjat utföras visar sig
att den inte kan anses vara lill rimlig nylta för konsumenien eller alt prisel
för ijänslen kan bli belydligi högre än konsumenten hade kunnal räkna med,
skall näringsidkaren underrätta konsumenien om förhållandel och begära hans
anvisningar.

Kan konsumenten inte anträffas inom rimlig Ud, skall
näringsidkaren avbryta påbörjal arbele. Detla gäller dock ej, om det finns
särskilda skäl att anta att konsumenten ändå önskar få tjänsten ulförd.

(Jfr 2 kap. 6 8 i utredningens förslag)

Paragrafen fastslår näringsidkarens skyldighel atl avråda
konsumenien från alt låla ulföra en Ijänsl som inle kan anses vara lill rimlig
nytta för konsumenien. Den innebär vidare all näringsidkaren är skyldig all
under-

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 167

rälla konsumenien och begära dennes anvisningar, om del
försl under 6 § KtJL utförandel av en ijänsl framkommer omsländigheler som ger
anledning atl ifrågasätta konsumenlens inlresse av all få ijänslen ulförd i
enlighel med vad som har avialais. Beslämmelserna ulgör en precisering av näringsidkarens
omsorgspliki i de nämnda hänseendena (jfr 4 8 försia slyckel). Syflel är atl
förhindra alt konsumenten omedvetet drar på sig onyttiga koslnader för en
tjänsl eller drabbas av ovänlal höga kostnader. Frågan har berörts i avsnitt
2.3.2 i den allmänna moliveringen.

De siiualioner som avses med paragrafen är sådana att
reglerna om fel hos ijänslen - eller reglerna om dröjsmål - i princip inte är
tillämpliga om näringsidkaren åsidosätter sina skyldigheter enligt paragrafen.
Denna har i ställd främsl beiydelse i samspel med reglerna om konsumenlens
avbe-slällningsräll (42-44 88). Della ålerspeglas i den räilsföljd som har
knulils lill ell åsidosättande av beslämmelserna i paragrafen och som framgår
av 78.

Första stycket

När en konsument vänder sig till en näringsidkare för all
få etl arbele utfört, exempelvis en reparalion av ett föremål, kan del vara
svårt för konsumenien all bedöma vilka ålgärder som behöver vidias. vad de kan
komma all kosla och om en reparalion åler kan göra föremålel fulll användbart
för sitt ändamål under en rimlig lid. Den för konsumenien inlressanta frågan i
dessa fall är om tjänsten kan anses "löna sig", dvs. om konsumenien
av tjänsien får en nytta som slår i rimlig proportion lill kostnaderna.

I sin egenskap av fackman har näringsidkaren normall
belydligi bättre förutsällningar än konsumenten all bedöma denna fråga. När en
konsumenl önskar beslälla en viss Uänst torde del för den ansvarskännande
näringsidkaren vara en naturlig sak all söka göra en objekliv, fackmässig bedömning
av del ekonomiskl förnuftiga i att Uänslen utförs och all på grund härav ge
konsumenien lämpliga råd. Ofta leder della lill alt parierna diskulerar sig
fram till en lämplig ulformning av uppdragel lill näringsidkaren och atl
konsumentens beställning sålunda kommer alt avse en Uänsl som både "lönar
sig" och i övrigl är ändamålsenlig för konsumenien.

Ibland kan del emellerlid - redan från början eller efler
en förberedande undersökning och diskussion - för näringsidkaren som fackman
framslå som klarl alt en viss tjänsl som konsumenten har tänkt sig atl få
utförd inle kan anses vara lill rimlig nytta för denne. Erfarenhetsmässigl
brukar den ansvarskännande näringsidkaren då avråda konsumenten från all låla
ulföra Ijänslen.

Det nu sagda ulgör bakgrunden lill bestämmelsen i försia
slyckel, vilken anger under vilka förhållanden en näringsidkare enligi lagen är
skyldig all direkl avråda konsumenien från all låla ulföra en Uänst.
Bestämmelsen ulgör i realiieien en regel om en särskili långlgående upplysningspliki
för

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 168

näringsidkaren,
innefattande en skyldighel för denne all upplysa konsu- 6 § KtjL menlen om
all ijänslen enligi fackmannens bedömning inle bör ulföras. En upplysning om
delta är nalurliglvis av slorl värde för konsumenien när del gäller all avgöra
om han skall beslälla en viss Ijänsl eller ej.

Enligi
beslämmelsen i försia slyckel skall näringsidkaren avråda konsumenten från all
låla ulföra en Ijänsl, om denna med hänsyn Ull någon särskild - för
näringsidkare iakllagbar - omsländighel inte kan anses vara lill rimlig nytta
för konsumenien. Med nytta avses här ekonomisk nytta, vilket innebär atl
beslämmelsen som regel över huvud laget inte aklualiseras när del gäller
Uänsler som är av ell sådani slag all del är uppenbart atl konsumenten inte har
ekonomiska moliv bakom besiällningen. Om konsumenten l.ex. önskar beställa
dekorationsmålning på sin bil, skall näringsidkaren självfallel inle behöva
avråda från detta med hänvisning till estetiska synpunkler. Åven i etl sådant fall
är näringsidkaren dock skyldig all avråda, om ijänslen från objekliv synpunkl
inle kan anses vara lill rimlig nytta för konsumenien. Som exempel kan nämnas
alt näringsidkaren finner all bilen är så roslangripen all målningen inom
kortare lid troligen förslörs av fortsatta rostangrepp.

Med
hänsyn till atl del här är fråga om en objekliv, fackmässig bedömning av en
tilltänkt Uänst från ekonomisk synpunkt har som omständigheter av särskild
betydelse i lagtexten framhållils dels priset för ijänslen och dels värdel av
föremålel för Ijänslen. Ofta är del en jämförelse mellan just dessa båda
faktorer som utlöser näringsidkarens skyldighel all avråda konsumenien från atl
låla utföra en Uänsl. Elt typiskt fall då näringsidkaren kan vara skyldig alt
avråda är sålunda, när priset för en reparalion eller ell annal underhålls-
eller förbättringsarbete på ell föremål inle slår i rimlig proportion lill
föremålets marknadsvärde. En beslämmelse av denna innebörd finns i det pä
bilreparalionsområdet gällande slandardavtalel "Regler för
reparaiioner", vilkel har lillkommii efler överiäggningar mellan
Motorbranschens riksförbund (MRF) och konsumentombudsmannen och tillämpas av
MRF-anslutna motorfordonsverkstäder.

I
likhel med vad som gäller enligi dessa "Regler för reparaiioner" bör
del avgörande normall vara föremålels marknadsvärde/öre reparalionen elc. 1
enlighel med praxis hos allmänna reklamalionsnämnden (se betänkandet s. 216)
torde vidare som en allmän riktlinje för bedömningen kunna uppställas all en
reparalion e.d. objeklivi sell inle kan anses vara till rimlig ekonomisk nylta
för konsumenien, om priset för tjänsten kan beräknas uppgå lill eller översliga
hälften av föremålets anlagna marknadsvärde.

1
de fall då föremålel för Ijänsten inle har något egenlligi marknadsvärde på
grund av all del saknas en reell andrahandsmarknad, bör en motsvarande
jämförelse i slället göras med prisel för etl nyll likvärdigl föremål. Enbart
en sådan jämförelse kan dock självfallet inle bli avgörande för frågan om
näringsidkaren skall anses skyldig all avråda från ulförandel av en reparalion
e.d. Del kan nämligen också tänkas all den ålerslående

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 169

livslängden hos elt föremål enligt en fackmässig bedömning
är så kort atl 6 § KtjL koslnaden för en reparalion av föremålet - även om den
moisvarar endast en liten del av nypriset för etl likvärdigt föremål - för
fackmannen framstår som bortkastade pengar. 1 ett sådant fall är
näringsidkaren enligt förevarande beslämmelse nalurliglvis skyldig att avråda
konsumenien från all låta ulföra Uänslen.

Skyldigheten att avråda med hänsyn till prisel för en
tjänst gäller endasl när del av näringsidkaren Ullämpade prisel är så högl all
ijänslen framsiår som ekonomiskl onyttig. En näringsidkare är däremol
självfallet inle skyldig all avråda konsumenien från alt låta näringsidkaren
utföra en Uänst enbart därför atl näringsidkaren vet alt samma Uänst kan fås
billigare på annal håll. Den rättsfråga som här kan uppkomma gäller i slällei
skäligheien av del pris som den ifrågavarande näringsidkaren fordrar (se
specialmoliveringen lill 36 8).

Enligt vad ulredningen har framhällil (se belänkandel s.
216) har del på många områden ulvecklals en fackmässig standard som kan Uäna
till vägledning vid tillämpningen av beslämmelsen om näringsidkarens
avråd-ningsskyldighet (t.ex. den nyss nämnda regeln i MRF: s slandardavlal
"Regler för reparationer"). Om en sådan fackmässig standard
tillgodoser kravet på att en konsumenl skall avrådas från alt låla utföra
Uänster som objektivt sett inle är lill rimlig nytta för honom, bör
näringsidkaren normalt kunna hålla sig till värdekriterier e.d. som framgår av
en sådan standard.

Avrådningsskyldighden enligt förevarande paragraf kan
ibland aklualiseras även av andra omsländigheler än sådana som avser prisel
för tjänsten eller värdet av föremålel för ijänslen. Som exempel kan nämnas
all näringsidkaren genom konsumenlens uttalanden e.d. får klarl för sig all
konsumenien iror all ell vissl arbele behöver ulföras på ell föremål för all
della skall kunna användas för elt särskilt ändamål, medan näringsidkaren vet
atl delta inle är nödvändigt och all arbelel därför är onödigi. Etl annal
exempel är atl näringsidkaren vet alt en tilltänkt åigärd med avseende på ett
föremål medför all della kommer alt förslitas myckel snabbare än som annars
skulle vara fallel.

Om en tjänst uiifrån en objekliv, fackmässig bedömning
inte kan anses vara till rimlig nytta för konsumenien skall näringsidkaren
avråda, även om han har anledning all anla all konsumenien ändå kommer all
vilja ha tjänsten utförd t. ex. därför aii det är fråga om en reparalion av ell
föremål som har affektionsvärde för konsumenien. Här bör erinras om vad som
förul har sagls om att avrådningsskyldighelen reelli sell innebär en särskili
långlgående upplysningsplikt för näringsidkaren. Självfallel innebär den
däremot inte någol förbud för näringsidkaren atl efter ell avrådande la på sig
all ulföra en ijänsl som konsumenten likväl vill ha ulförd.

Som regel lorde man dock få räkna med atl en konsumenl
avstår från atl beställa en tjänst som han har avråtts från alt utföra eller
atl näringsidkaren efter atl ha avrått inte vill ta på sig uppdraget. Bl.a. med
hänsyn lill della

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 170

finns del inle anledning all siälla upp någol krav på
skriftlig form e.d. för 6 8 KtJL ell avrådande. En annan sak är all del
från bevissynpunkt kan vara tillrådligt att en näringsidkare, som pä
konsumentens begäran åtar sig atl utföra en ijänsl som han har avrått ifrån,
l.ex. skaffar sig konsumenlens skriftliga bekräftelse på att avrådande har
skell.

Elt evenluellt avrådande skall ske så snart näringsidkaren
haft möjlighel att skaffa sig ett Ullräckligt underlag för atl bedöma om en
ifrågasatt ijänsl kan anses vara lill rimlig nytta för konsumenten. Detta
innebär atl näringsidkaren i vissa fall bör anses skyldig all avråda från en
Uänst redan i samband med l.ex. elt telefonsamtal vid vilket konsumenien önskar
beslälla ijänslen. Detta kan fä betydelse för näringsidkarens riill all kräva
konsumenien på betalning för exempelvis en resa lill konsumenlens boslad.
Frågan berörs ytterligare i specialmotiveringen till 7 8.

Andra stycket

I flertalel fall lorde näringsidkaren redan i samband med
au konsumenten vänder sig till näringsidkaren för all få en Uänsl ulförd kunna
konslale-ra, om det föreligger skäl för all avråda konsumenien från all låla
ulföra Uänsten. Det kan dock inträffa att del försl senare - när Uänsten har
beslällls och näringsidkaren har börjat utföra den - visar sig atl förhållandena
är sådana all Uänslen inle kan anses vara lill rimlig nytta för konsumenien.

Enligi andra stycket är näringsidkaren i ett sådani fall
skyldig att snarasl underrälla konsumenien om del nämnda förhållandel och
begära konsumenlens anvisningar. Bestämmelsen har samma funklion som den avråd-ningsskyldighd
som gäller enligt försia styckel när arbelet ännu inte har påbörjats. De
faktiska förhållandena kan emellertid vara hell andra och lala för all Ijänslen
Irots alll bör fullföljas. Som exempel kan nämnas all näringsidkaren redan har
utfört kostnadskrävande moment av tjänsten vilka är lill nytta endasl om
Ijänslen fullföljs. Om konsumenien inte önskar få Ijänslen utförd i enlighel
med vad som ursprungligen har avtalats, kan han utnyttja sin rätt alt hell
eller delvis avbeställa Uänslen (se 42-44 88).

En siiuaiion som ligger nära den hillills berörda - och
som ibland kan sammanfalla med denna - är atl del när tjänsien uiförs visar sig
all prisel för denna kan bli betydligt högre än konsumenien kunde ha räknat
med. Ofta torde detta bero på alt det visar sig att beskaffenheten av föremålel
för tjänsien är en annan än näringsidkaren kunnat förutse och all del därför
krävs en belydligi mer omfallande insals för all nå del resultat som åsyftas
med Ijänslen. Åven i den nu nämnda silualionen skall näringsidkaren enligt
andra slyckel underrälla konsumenien om förhållandel och begära dennes
anvisningar. Della gäller även om tjänsten enligt näringsidkarens bedömning
trots prishöjningen blir till rimlig nytta för konsumenien. En lillämpning av
denna regel kan aklualiseras inte bara vid arbelen på löpande räkning. Också
när näringsidkaren har lämnal en ungefärlig prisuppgift (se

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 171

36 8 andra slyckel) kan prisel bli högre än vad som följer
därav. Detsamma 6 § KtjL gäller om ell lotalpris för Uänslen har avtalats
men näringsidkaren enligt 38 8 har rätt lill prisiillägg därför att tjänsien
fördyras på grund av oförulse-bara omständigheler på konsumenlens sida.

Motivet bakom den nu berörda regeln är naturligtvis alt
prisel normalt har slor beiydelse för konsumenten. Prisel är därför en
väsenllig faklor för konsumenlens bedömning av om han skall låla fullfölja en
Uänsl - eventuellt med en omdisponering av sina ekonomiska resurser - eller
avbeställa ijänsten.

Om konsumenien trots den befarade prisökningen önskar fä
tjänsten fullföljd, är näringsidkaren i allmänhel skyldig alt efterkomma detta.
Uppdragets avslutande kan då bli försenal i förhållandel lill vad som ursprungligen
förutsatts. Beslämmelserna om dröjsmål på näringsidkarens sida blir dock
knappasl lillämpliga, eflersom förseningen i hilhörande fall vanligen beror pä
en omsländighel på konsumentens sida (se 24 8).

Del pris som konsumenien "kunde ha räknal med"
är - när del inle föreligger ell avlalal lolalpris eller en ungefärlig
prisuppgift - del pris som man normall får räkna med för Uänsler av
ifrågavarande slag. Har uppdragel beslämls på del sället all näringsidkaren
skall åstadkomma ett vissl resultat, l.ex. all en apparal åler skall fungera
för sill ändamål, skall näringsidkaren underrätta konsumenten och begära dennes
anvisningar om det visar sig all detta i del enskilda fallet kan komma all
kräva belydligi dyrare ålgärder än vad som är vanligl.

Del har inle ansells lämpligl all i lagtexien ange någon
besiämd gräns för inlrädet av näringsidkarens underräilelseplikl i det nu
berörda fallet. Det fordras emellerlid all del sannolika slulliga prisel är
"betydligt" högre än del pris som konsumenien kunde ha räknat med.
Som en riktpunkt bör kunna Uäna den 15-procenlsgräns som enligt 368 andra
styckel gäller vid ungefäriiga prisuppgifter. Om det pris som konsumenten kunde
ha räknat med är lämligen högl, bör näringsidkaren emellerlid anses skyldig alt
underrälla konsumenien även vid en befarad höjning som är procenluelll lägre. Har
näringsidkaren i ell sådani fall lämnal en ungefäriig prisuppgift, bör alltså
inle den gräns som anges i 36 8 andra slyckel anses avgörande för frågan om
näringsidkarens skyldighet all enligi förevarande beslämmelse underrälla
konsumenien om en trolig höjning av det pris som har angetts såsom det
ungefärliga. På motsvarande sätl har del inte heller avgörande betydelse all
parterna eventuelll har direkt faslslagil ell högsta pris för en tjänst, om
näringsidkaren insett eller bort inse ati konsumenien likväl räknat med elt
lägre pris som del mesl sannolika.

Del torde vara lämpligt atl konsumentverket genom
överläggningar med olika branschorganisalioner söker åstadkomma mer preciserade
regler i standardavtal e.d. för näringsidkarens underrättelseplikt enligt den
nu berörda bestämmelsen.

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 172

Del bör påpekas att beslämmelserna om Ulläggsarbele (se 8
8) innebär 6 § KtJL au näringsidkaren är skyldig att ta kontakt med
konsumenien och begära dennes anvisningar även i fall som inle akiualiserar
näringsidkarens underrättelseplikt enligt förevarande bestämmelse.

Bestämmelserna i andra stycket är - liksom bestämmelserna
i första styckel - ivingande lill konsumentens förmån på det säll som anges i 3
8. Konsumenien är alliså inle bunden av ell avlalsvillkor som innebär all han
på förhand har förklaral sig avslå från den förmån som det innebär för honom
alt få en sådan underrättelse med begäran om anvisningar som avses här. Däremot
kan givetvis själva uppdragel bestämmas på sådant säll all en underrätlelseskyldighel
enligt andra slyckel inle aklualiseras.

Tredje slyckel

I de siiualioner som avses i andra slyckel skall
näringsidkaren söka koniaki med konsumenten så snart det visar sig föreligga
sådana förhållanden som avses i den beslämmelsen. Normalt lorde del inle vålla
några problem för näringsidkaren all tämligen omgående anträffa konsumenien
eller någon som förelräder honom. Någon gång kan del emellerlid inlräffa all
det inle går all få tag på konsumenien inom rimlig lid. Näringsidkaren får då
besluta om arbelet skall fullföljas eller ej.

De fall som avses med andra stycket är av den arten att de
typiskt sell ger anledning alt betvivla konsumenlens inlresse av att Uänslen
fullföljs. 1 enlighel med utredningens av remissinslanserna godtagna förslag
har därför i Iredje slyckel som huvudregel ställts upp atl näringsidkaren i
den angivna situationen skall avbryia del påbörjade arbelel i avvaklan på all
han kan få konlakl med konsumenien.

Näringsidkaren skall dock inle avbryia arbelel, om del
finns särskilda skäl all anla att konsumenien ändå önskar få Ijänslen utförd.
Elt sådani särskilt skäl kan vara t.ex. all en näringsidkare som fåll in en bil
för reparation känner lill all konsumenien har omedelbarl behov av bilen för en
förestående semesterresa. Ell särskilt skäl för alt anla all konsumenien Irols
alll önskar få ijänsten ulförd kan vidare vara all näringsidkaren, när ell
sådani förhållande som avses i andra stycket uppdagas, redan har ulfört
kostnadskrävande moment av tjänsien som är Ull nylta endasl om denna fullföljs.
Vid bedömningen måsle givelvis tyngden av de omsländigheler som enligt andra
styckel har föranlett all näringsidkaren är underrättelse-skyldig vägas mol
lyngden av de särskilda skäl som lalar för alt konsumenten trots alll kan antas
vilja få tjänsten utförd. Del är inle någon ivekan om all man här måsle ge
näringsidkaren ell utrymme för ursäktliga misstag när det gäller atl i
konsumenlens ställe besluta om arbelet bör avbrytas eller fullföljas.

Om näringsidkaren enligt förevarande bestämmelse är
skyldig att avbryta etl påbörjat arbete, kan detta medföra extra kostnader för
näringsidkaren. Dessa är konsumenien som regel skyldig all ersätta enligt 38
8. En

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 173

försening med uppdragets avslulande som beror på atl
näringsidkaren varil 6 § KtjL skyldig att avbryia arbetet kan i allmänhet
inle heller medföra all näringsidkaren skall anses ha gjort sig skyldig lill
dröjsmål (se 24 8).

Med den ulformning som har gells ål iredje slyckel är det
klart atl näringsidkaren och konsumenien pä förhand kan träffa bindande avtal
om hur näringsidkaren skall förfara för den händelse del framkommer sådana
oförutsedda förhållanden som avses i andra slyckel och konsumenien inle kan
anträffas inom rimlig tid. Det torde visserligen höra lill ovanlighelerna att
parterna i sill avtal lar in villkor som uttryckligen lar sikle på detta. Av
det sagda får emellerlid anses följa all - i den situation som avses i iredje
styckel - den omständigheten atl parterna har kommit överens om ell högsla pris
eller alt konsumenien endast har fått en ungefärlig prisuppgift ofta bör kunna
anses utgöra ell särskili skäl för antagande att konsumenten önskar få Uänsten
utförd så länge prisel håller sig inom den angivna ramen Ufr 36 S andra
slyckel). En förulsättning för della är dock självfallel all del inle är fråga
om en siluation där det har visal sig all Uänsten inle är Ull rimlig nytta för
konsumenten ens om prisel skulle stanna på den nivå som konsumenten kunde ha
räknal med.

Förvaring. Bestämmelserna i 68 är i princip lillämpliga
även på Uänster som går ul på förvaring av lösa saker. Vid förvaring torde
förhållandena i prakliken endast mera undanlagsvis vara sådana atl
näringsidkaren kan anses skyldig alt avråda konsumenien från att låta förvara ell
föremål på grund av alt förvaringen inle skulle vara till rimlig nytta för
konsumenten. Det kan dock tänkas atl konsumenten vill till förvaring för en
längre lid lämna in elt föremål som enligt fackmässig bedömning är i elt så
dåligl skick alt avgiften för förvaringen framsiår som bortkastade pengar.

Åven vid förvaring kan del inlräffa att det försl sedan
förvaringen har påbörjats visar sig alt prisel för denna kan bli belydligi
högre än konsumenien kunde ha räknal med. Del kan l. ex. framkomma att föremålel
för förvaringen på grund av någon oförulsebar omsländighel kräver en betydligt
mera kostsam vård än vad som är normalt. 1 elt sådani fall är näringsidkaren
enligi 68 andra slyckel skyldig all underrätta konsumenien om förhållandel och
begära hans anvisningar. Del ligger däremol i sakens nalur all bestämmelserna i
6 S tredje slyckel knappast har aktualitet vid förvaring. Vid förvaring måste
det praktiskt lagd alllid anses föreligga särskilda skäl för anlagande att
konsumenten önskar all förvaringen skall fortsätta intill dess att
näringsidkaren har kunnal få konlakl med konsumenien och fåll dennes
anvisningar. Beslämmelserna bör dock leda lill all näringsidkaren, om det är
möjligl ulan alt skada konsumenlens inlressen. måsle anses skyldig all lills
vidare avvakta med all vidla särskili kosl-nadskrävande ålgärder.

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 174

7§ 7 8 KtJL

Har
näringsidkaren åsidosatt vad som åligger honom enligi 68 och finns det starka
skäl all anla atl konsumenien annars hade avslåll från all beslälla tjänsien
eller hade avbeslällt denna, har näringsidkaren inle slörre rätt till
ersällning än han då skulle ha hafl.

För
koslnader som inle ersätts enligt första styckel har näringsidkaren dock rätl
lill ersättning i den mån konsumenien annars skulle gynnas på etl oskäligl
säll.

(Jfr
2 kap. 12 8 andra och Iredje slyckena i ulredningens förslag)

I
denna paragraf regleras rällsföljderna av att en näringsidkare har åsidosatt
sina skyldigheter enligt 6 8 alt avråda konsumenten från att låla utföra en
tjänst eller all underrälla konsumenten om all en påbörjad Uänsl inle kan anses
vara lill rimlig nytta för konsumenien eller kan bli belydligi dyrare för
konsumenten än denne kunde ha räknal med. Principen är alt konsumenien i ell
sådani fall normall inle skall behöva ulge slörre ersällning lill
näringsidkaren än som måsle anias ha blivii fallel, om näringsidkaren hade
uppfyllt sin skyldighet att avråda eller underrätta konsumenten.

De
särskilda rättsföljder som anges i paragrafen aktualiserar naluriigtvis frågan
om gränsdragningen mellan fall som bör bedömas som ett åsidosättande av
näringsidkarens avrådningsskyldighd och fall som bör bedömas enligt reglerna om
fel hos Ijänslen. I princip bör förevarande paragraf lillämpas i sådana fall
där en åtgärd avseende ett föremål enligt en fackmässig och objektiv bedömning
inte kan anses vara till rimlig nytta för konsumenten hur väl åtgärden än
utförs och vilket material som än används. Däremol bör reglerna om fel hos
Ijänsten lillämpas i sådana fall där en åtgärd avseende ell föremål lypiskl
sell är lill rimlig nytta för konsumenten men där resultatet i det enskilda
fallet är behäftat med brister lill följd av det sätt pä vilket åtgärden har
ulförts eller det malerial som har kommil lill användning. I de fall som skall
bedömas enligt felreglerna är det sålunda i princip fråga om brister som kan
avhjälpas genom en ny insats av näringsidkaren inom ramen för vad uppdragel har
gått ul på, eflersom de är hänförliga lill sället för tjänstens utförande eller
till materialet. Härtill kommer vissa kategorier där gränsfall skulle kunna
uppkomma men som enligt uttryckliga bestämmelser skall bedömas enligt reglerna
om fel, nämligen fall där ijänslen har ulförts i slrid mot offentligrättsliga
säkerhetsföreskrifter e.d. eller där ijänsten till sin lyp är uppenbart
otjänlig för sill huvudsakliga ändamål (se 5 S).

Del
bör vidare nämnas alt 6 och 7 88 inte är tillämpliga i sådana fall där en
näringsidkare lar på sig all ulföra en Ijänsl irots atl han inser att
konsumenien av någol skäl måsle ha ijänslen ulförd till en viss dag och all
della inte kommer atl kunna Ullgodoses av näringsidkaren. I ett sådant fall är
del i ställd reglerna om dröjsmål på näringsidkarens sida som skall tillämpas.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 175

Försia stycket 7 § kjjl

Åsidosätter näringsidkaren sin skyldighel alt avråda
konsumenien från att låta utföra en tjänsl eller att i fall som avses i 6 8
andra styckel begära konsumenlens anvisningar, bör konsumenten i princip
försättas i samma situalion som om näringsidkaren hade uppfyllt sina
åligganden. Ett antagande får alltså göras mol bakgrund av omständigheterna i
det enskilda fallel om hur konsumenien i så fall skulle ha handlal. Finns del
vid en sådan bedömning slarka skäl all anla all konsumenien skulle ha avslåll
från att beställa tjänsten eller, i fall som avses i 6 8 andra slyckel, skulle
ha avbeslällt tjänsten, är näringsidkaren enligt förevarande bestämmelse inte
berättigad lill ersättning i vidare mån än som då skulle ha gälll.

Om näringsidkaren borde ha avrått från ijänslen redan
innan avtalet kom lill slånd är konsumenien över huvud lagd inte skyldig atl
betala för Uänslen, såvida ej annal följer av paragrafens andra slycke. Däremol
kan konsumenien även i ell sådani fall vara skyldig alt belala näringsidkaren
för bl. a. en förberedande undersökning av det aktuella föremålet (se 37 8). Om
näringsidkaren redan genom ett telefonsamtal med konsumenten hade fått eller
bort skaffa sig sådana upplysningar om det akluella föremålel som varit
Ullräckliga för att konstalera all en lilliänkl reparation e.d. inle kunde
anses vara lill rimlig nytta för konsumenten, är denne emellertid inte heller
skyldig att betala näringsidkaren för exempelvis ett besök i konsumenlens
boslad. Del kan t.ex. vara fråga om en reparalion av en hushållsmaskin e.d.,
belräffande vilken näringsidkaren redan på grundval av upplysningar om
maskinens ålder m. m. bori kunna konslalera all en reparalion inle skulle
"löna sig".

1 fall som avses i 6 8 andra slyckel är konsumenien, om
näringsidkaren har åsidosall sin skyldighet atl underrätta konsumenten och
begära dennes anvisningar samt del finns slarka skäl atl anla att konsumenien
annars skulle ha avbeslällt Uänslen, enligt försia slycket i förevarande
paragraf inle skyldig all belala mer för Uänsten än som skulle ha gällt vid en
sådan avbeslällning. Utgångspunkten är här att näringsidkarens skyldighet all
begära konsumenlens anvisningar inträder sä snart näringsidkaren bör inse all
Uänsten inte kan anses vara till rimlig nytta för konsumenten eller all prisel
för tjänsien kan bli belydligi högre än konsumenien kunde ha räknal med. Frågan
om hur myckel konsumenien i nu angivet fall skall belala enligi beslämmelsen i
försia slyckel får alliså avgöras utifrån anlagandel all konsumenten vid den
tidpunkten hade avbeslällt tjänsien, varvid betalningsskyldigheten skall
beräknas med lillämpning av reglerna om ersällning vid avbeställning (se 42
och 43 88).

Enligt beslämmelsen i försia slycket krävs, för atl
konsumenien med åberopande av denna skall undgå belalningsskyldighel eller få
denna bestämd i enlighel med del nyss sagda, alt det finns starka skäl aii
anla alt konsumenien skulle ha avstått från alt beställa Uänsten eller skulle
ha avbeställt denna, om näringsidkaren hade fullgjort sin avrådnings- eller

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 176

samrådsskyldighel.
Etl sådani anlagande lorde i allmänhet kunna göras i 7 § KtJL situationer där
Uänsten objeklivi sell inle kan anses vara lill rimlig nytta för konsumenten,
såvida inte näringsidkaren kan visa på särskilda omständigheler som lalar för
alt konsumenien likväl skulle ha låtit ulföra eller fullfölja Uänslen. År
silualionen sådan all näringsidkaren, om en lillämpning av 68 iredje slycket
hade aktualiserats, skulle kunna anses ha hafl särskilda skäl för antagande att
konsumenien trots allt velal fä en påbörjad Uänsl fullföljd, är förevarande
paragraf nalurliglvis inle lillämplig.

I
sammanhanget bör nämnas att bl. a. näringslivsorganisationerna under
remissbehandlingen har anselt all en avrådningsskyldighd för näringsidkaren
bör begränsas till "uppenbara" fall. Som skäl för detta har främst
anförts all en beslämmelse om avrådningsskyldighd inle bör få leda lill att
näringsidkare frestas eller ser sig nödsakade all avråda i överdriven omfallning,
någol som yitersl kan vara lill nackdel för konsumenlerna. För all de i
förevarande paragraf angivna konsekvenserna av en underlålenhel att avråda
skall inträda torde del emellertid i prakliken krävas all del har förelegal
sådana skäl för avrådande all näringsidkarens underlålenhel all avråda knappasl
kan te sig som ursäktlig. Med hänsyn härtill finns det inte anledning alt i
laglexlen la in någon begränsning av näringsidkarens avrådningsskyldighd lill
uppenbara fall.

Andra
slycket

En
lillämpning av beslämmelsen i försia slycket kan någon gång leda lill all
konsumenien på etl oskäligt sätl gynnas på näringsidkarens bekostnad. Genom
andra slycket har därför öppnats en möjlighet för näringsidkaren atl i
begränsad ulslräckning erhålla ytterligare ersättning för sina kostnader för
ijänslen.

Kravel
på all del skall vara fråga om ett oskäligl gynnande av konsumenten innebär
för det försia att det fordras all konsumenien genom tjänstens utförande eller
fullföljande har tillförts etl värde. Delta kan beslå i alt föremålels
marknadsvärde eller dess bruksvärde för konsumenien klart har ökats, vilkel
naluriigtvis ingalunda alllid är fallel. Elt äldre föremål, som i och för sig
har en andrahandsmarknad, får ofta inle elt nämnvärt ökal marknadsvärde genom
reparaiioner e.d. Del är inte heller säkert alt dess bruksvärde för konsumenten
ökas. eflersom föremålel kan vara i så dåligl skick i övrigt att man måste
räkna med alt del ändå snarl blir oanvändbart.

Om
konsumenien kan anses ha blivii lillförd etl verkligl värde ger andra slyckel
näringsidkaren en möjlighel all erhålla ersällning, utöver vad som följer av
försia slyckel. i sådan ulslräckning all konsumenten inle kan anses bli gynnad
på elt oskäligl sätl. Vid reparationsarbeten o.d. torde della i prakliken ofta
belyda all konsumenien är skyldig all belala en ersällning som - Ullsammans med
vad han evenluelll skall belala enligt försia slyckel - motsvarar den kostnad
för reparationen etc. som objektivt

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 177

sett skulle kunna anses ha varil lill rimlig nylta för
konsumenien. En 8 § KtJL förulsällning för della är dock givetvis att
konsumenten har tillförts minst elt motsvarande värde.

Del nu sagda har lagit sikle pä fall där näringsidkaren
redan från början har varil skyldig atl avråda konsumenien från att låla ulföra
ijänslen eller all söka konlakl med denne och evenluelll all avbryia arbetet på
grund av atl ijänslen inle kunde anses vara till rimlig nylta för konsumenten.
Situationen är delvis en annan, om näringsidkaren enbari har åsidosall sin
skyldighel all begära konsumenlens anvisningar och evenluelll all avbryta
arbelet därför alt det visat sig alt priset för tjänsien skulle kunna bli
betydligt högre än konsumenien kunde ha räknal med. Åven om del måste antas all
en underrättelse om prishöjningen skulle ha lett till alt konsumenten hade
avbeslällt Uänslen, har konsumenien i della fall likväl varil beredd att belala
det pris för tjänsten som ursprungligen överenskommits eller som han annars
kunde ha räknat med (se specialmotiveringen till 6 8 andra stycket). Det måsle
därför ofta anses innebära ell oskäligt gynnande av konsumenten, om han i fall
av detta slag inte vore skyldig att utge ersättning lill näringsidkaren
åtminstone intill den prisnivån. Detla skulle han ju ha varit skyldig atl göra,
om näringsidkaren redan från början hade bestämt sig för atl avstå från all
utkräva prishöjningen.

Näringsidkaren har enligt beslämmelsen i andra slycket
endasl rält lill ersättning för vad som ulgör hans koslnader. Härmed avses
såväl hans kostnader för arbete som hans koslnader för material o.d.
Näringsidkaren får däremot inte tillgodoräkna sig någon vinstmarginal på arbele
eller malerial m. m.

Förvaring. Förevarande paragraf är tillämplig även på
tjänster som avser förvaring av lösa saker (jfr- specialmotiveringen lill 68).
Detla torde inte fordra några särskilda kommentarer.

Tilläggsarbete

8§

Om del när tjänsien utförs framkommer behov av
tilläggsarbete som på grund av sitt samband med uppdragel lämpligen bör ulföras
samiidigi med detla, skall näringsidkaren undertälla konsumenten och begära
dennes anvisningar.

Kan konsumenten inte anträffas inom rimlig lid, får
näringsidkaren utföra tilläggsarbetet

1.
om priset för
detta är obetydligt eller om det är lågt i förhållande till priset för den
avtalade tjänsten, eller

2.
om del finns
särskilda skäl att anla att konsumenten önskar få tilläggsarbetet utfört i
samband med uppdragel.

Näringsidkaren är skyldig atl ulföra sådani lilläggsarbete
som inle kan uppskjulas ulan fara för allvarlig skada för konsumenien, om
konsumenlens anvisningar inte kan inhämtas eller om konsumenten begär del.

I fråga om prisiillägg för tilläggsarbele gäller 388.

(Jfr 2 kap. 5 S i utredningens förslag) 12 Riksdagen
1984/85. 1 saml. Nr 110

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 178

Vid avtal om arbele på lösa saker eller på fasl egendom o.
d. är del inle 8 8 KtJL ovanligt all del under arbelels gång framkommer behov
av ytterligare arbete, dvs. arbete som inte omfattas av det ursprungliga
uppdraget. 1 denna situation aklualiseras flera praktiskt betydelsefulla frågor
rörande bl.a. näringsidkarens plikt atl underrätta konsumenien om behovel av
sådani Ulläggsarbele saml näringsidkarens räll och skyldighel all utföra det
ytteriigare arbetet.

I avsaknad av lagregler och vägledande domslolspraxis har
rättsläget belräffande hilhörande frågor varil ganska oklart (se belänkandel s.
209-211, jfr även s. 144-145). 1 viss utsträckning har de dock reglerats i
standardavtal med etl omfallande tillämpningsområde. Sålunda finns i
Motorbranschens riksförbunds standardavtal "Regler för reparationer"
-vilkel har tillkommit efter överiäggningar med konsumenlombudsmannen —
relaiivi uiförliga beslämmelser om lilläggsarbete vid avtal orn
fordonsre-paralioner.

På grund av de nu berörda frågornas vikl för såväl
näringsidkare som konsumenler har del ansells angelägel all konsumentljänsllagen
— såsom utredningen med instämmande av remissinslanserna har förordat - innehåller
vissa generellt giltiga beslämmelser rörande tilläggsarbele. Dessa återfinns i
förevarande paragraf. Den kompletteras av en beslämmelse i 38 8 om näringsidkarens
rätt lill pristillägg för ulfört Ulläggsarbele.

Som kommer atl beröras yllerligare i del följande ligger
det i sakens natur atl tillämpligheten av bestämmelserna i förevarande paragraf
i princip blir beroende av vad parterna har avtalat i fråga om omfattningen
och innebörden av del uppdrag som har lämnats åt näringsidkaren.

Första stycket

För att beslämmelserna i paragrafen över huvud lagd skall
bli akluella krävs atl del när en Uänsl uiförs framkommer behov av ell arbele
som i förhållande till del uppdrag som har lämnals ål näringsidkaren utgör ell
tilläggsarbete, dvs. ell arbete som inte kan anses vara omfattat av uppdraget.

Vad som omfattas av uppdragel besläms av avtalet mellan
parierna. Uppdragel kan gå ul på alt näringsidkaren skall vidla endasl vissa
specificerade ålgärder. I så fall är i princip varje arbele vid sidan av dessa
all betrakta som ett tilläggsarbete.

Uppdraget kan emellertid också gå ut på atl näringsidkaren
- ulan atl alla enskilda åtgärder har specificerats - skall åsladkomma ell
vissl resultat. Detta kan vara atl få en apparat e.d. att åler fungera för
sill ändamål, all sätta en bil i sådani skick all den kan beräknas bli godkänd
vid konlrollbesiktning, atl konsumenien skall få en heltäckande matta eller etl
parkettgolv i ett rum eller få sill hus belagl med fasadpuls etc. Har uppdraget
beslämls på delta sätt, får man ulgå från all i princip alla ålgärder som krävs
för atl näringsidkaren skall kunna åsladkomma ell

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 179

felfritt resulial omfattas av uppdraget och alltså inle
akiualiserar en 8 § KiJL lillämpning av förevarande paragraf. En annan sak är
att näringsidkaren i elt sådani fall kan bli skyldig au enligi 6 8 andra
slycket begära konsumenlens anvisningar, om det visar sig alt del krävs mer
omfattande ålgärder än som kunnal fömlses för alt nå del ifrågavarande
resultatet och att prisel därför kan bli betydligt högre än konsumenten kunde
ha räknat med.

Mellan de båda nu berörda yllerlighdsfallen ligger
nalurliglvis en rad olika säll alt bestämma uppdragels omfattning som får
betydelse för frågan om etl vissl arbele över huvud lagei är alt betrakta som
elt tilläggsarbete eller ej. En icke opraktisk situation är all konsumenien
besläller vissa angivna ålgärder med ell föremål men samtidigt förklarar atl han
också önskar all näringsidkaren utför andra arbelen på föremålet vilka
näringsidkaren finner nödvändiga eller lämpliga, evenluellt inom en viss
prisram. Dessa arbeten omfattas då av uppdraget och ulgör alliså inte sådani
lillläggsarbele som avses med förevarande paragraf. Åven i della fall kan
emellertid samrådsskyldigheten enligi 6 8 andra styckel aklualiseras. I
sammanhanget bör nämnas att också eu uppdrag som avser endast vissa
specificerade ålgärder i regel lorde vara all uppfatta såsom förenat med såväl
en skyldighet som en rättighet för näringsidkaren atl vid behov utföra även
andra, renl bagalellartade ålgärder med naiuriig anknylning till de beslällda
(jfr belänkandel s. 209-210).

1 ullrycket "tilläggsarbete" ligger all det
skall vara fråga om etl arbele som skulle ha kunnat omfattas av uppdragel till
näringsidkaren. Paragrafen lar alliså inle sikle på arbelen som ligger uianför
näringsidkarens yrkesområde. Frågan i vad mån näringsidkaren kan anses skyldig
all underrälla konsumenien om all del har framkommit behov av ell sådani arbele
får bedömas enligi den allmänna regeln om näringsidkarens omsorgsplikt (se 48).

Utgångspunkten för en lagreglering rörande tilläggsarbele
måsle vara alt del i försia hand skall ankomma på konsumenten atl själv avgöra,
om han vill ulvidga dl uppdrag som han har gett ål näringsidkaren. Tidigare har
fastslagits all del i näringsidkarens allmänna omsorgspliki ingår atl vid behov
om möjligl samråda med konsumenien om olika frågor som har anknylning lill
uppdraget. All det har visal sig föreligga behov av tilläggsarbele är en
viklig anledning lill sådani samråd, vare sig näringsidkaren är beredd all
utföra tilläggsarbetet eller ej. I det senare fallel kan konsumenten, särskilt
om behovel av tilläggsarbete framkommer på ell tidigt stadium, vilja
avbeställa tjänsten för all lämna ell mer omfallande uppdrag lill en annan
näringsidkare. Som en grundläggande regel gäller därför enligi första styckel
atl näringsidkaren, om det när en Uänst uiförs framkommer behov av Ulläggsarbele,
är skyldig alt underrälla konsumenten och begära dennes anvisningar. 1 del
slora flertalel fall lorde frågor om lilläggsarbden därmed bli fullständigt
lösta.

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 180

Del är givet all en skyldighel för näringsidkaren alt
under ulförandel av 8 § KtJL en ijänsl ta konlakl med konsumenien om elt
tilläggsarbele - även i fall då näringsidkaren inle är beredd all ulföra della
- inle bör gälla belräffande varje sådani arbete ens om del hör lill
näringsidkarens yrkesområde. Delta skulle leda till all reglerna blev
oprakliska och belungande för både näringsidkare och konsumenl.
Näringsidkarens kontaklskyldighel bör vara begränsad lill fall där en
underrättelse lill konsumenien om behov av ytterligare arbele med fog kan sägas
ligga inom ramen för den skyldighel all med lillbörlig omsorg la lill vara
konsumenlens inlressen som följer av jusl del uppdrag vilkel har lämnats lill
näringsidkaren.

En försia. för del prakliska livet lämligen naturlig
begränsning ligger här i all del enligt försia slyckel skall vara fråga om elt
sådant behov av ålgärder som framkommer när Ijänslen utförs. Därmed avses
givelvis inle all del skall vara fråga om etl ålgärdsbehov som kan upptäckas
först om Uänslen uiförs. Däremol ger beskrivningen en anvisning om all näringsidkaren
inle skall behöva underrätta konsumenien om elt ålgärdsbehov som även för
konsumenten måsle ha stått klarl när Uänslen beställdes och belräffande vilket
konsumenien därför, genom all uleslula della från uppdragel, måsle anses ha
intagil ståndpunkten all åtgärderna inle skall utföras i sammanhanget. Här får
dock självfallet göras en reservation för det fall att det när den beslällda
tjänsten uiförs visar sig all just utförandel av denna, lill skillnad från vad
man kunnal räkna med, verkligen akiualiserar ell behov av alt utföra även de
ifrågavarande åtgärderna.

Som förulsällning för all näringsidkaren skall vara
skyldig atl aktualisera spörsmålet om ell Ulläggsarbele med konsumenien gäller
vidare enligi förevarande beslämmelse all del skall vara fråga om ell arbele
som på grund av sill samband med uppdragel lämpligen bör ulföras samiidigi med
della.

Kravel på all del skall vara fråga om ell arbele som har
samband med uppdraget Uänar huvudsakligen lill all från beslämmelsens
tillämpningsområde föra bort olika länkbara behov av ålgärder med elt föremål,
vilka hell klarl inte har med del avtalade uppdraget atl göra och som del
därför inle rimligen kan anses ingå i näringsidkarens omsorgspliki atl
underrälla konsumenien om när uppdragel uiförs. En bilreparalör som har fåll i
uppdrag alt reparera bromsarna på en bil bör normall inle vara skyldig alt
underrälla konsumenten om atl bilens molor behöver en genomgång. En målare som
har fåll i uppdrag alt tapetsera etl rum bör inte vara skyldig att underrätta konsumenten
om all lägenhdens fönslerbågar behöver målas.

För all näringsidkaren skall vara skyldig all underrätta
konsumenien om behovet av yllerligare arbele krävs vidare atl della arbele är
sådani all det på grund av sill samband med uppdragel lämpligen bör ulföras
samtidigt med uppdraget.

Ulredningens lagförslag innehöll endast atl det
ytterligare arbelel skulle vara "lämpligt att utföra i samband med
uppdraget". Denna formulering

s. 181 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 181

har vid remissbehandlingen kritiserats för all vara
alltför litel upplysande 8 § KtJL och kunna leda lill atl bestämmelserna om
tilläggsarbete i praxis fick en alltför vidsträckt tillämpning. Grunden för
della skulle då närmast vara att del kan finnas ålskilliga ålgärder avseende
ett föremål, l. ex. en bil, belräffande vilka man skulle kunna säga all del är
"lämpligt" all de uiförs i samband med all föremålel ändå har lämnals
in på en verkstad e.d. för annal arbete. Med anledning av bl. a. dessa
synpunkler innehåller förevarande beslämmelse alliså den yllerligare
preciseringen all del skall vara jusl på grund av silt samband med del lämnade
uppdragel som det ytterligare arbetet lämpligen bör ulföras samiidigi med
delta. Denna beskrivning synes pä etl lydligare säll ge uttryck för vad
ulredningen lorde ha åsyftal (se belänkandel s. 21 1).

Frågan humvida ell ytterligare arbele på grund av sitt
samband med del redan lämnade uppdraget lämpligen bör ulföras samtidigt med
della får nalurliglvis bedömas med hänsyn lill omsländighelerna i det enskilda
fallet. De i praktiken vanligaste situalionerna då näringsidkaren enligi försia
slyckel är skyldig atl underrälla konsumenien om behovel av dt tilläggsarbele
lorde vara dels när väsenlliga moment i näringsidkarens preslation - t. ex.
demonteringen av ett föremål - är gemensamma för de båda arbetena så all
konsumenien gör en kostnadsbesparing om de uiförs samUdigt, dels när resultatet
av det ursprungliga uppdragel - även om della resultat i och för sig är
felfritt - måsle anses bli till betydligt mindre nyiia för konsumenien om inle
också del ytterligare arbelet utförs. Del bör påpekas all näringsidkaren i den
senare silualionen, om Ulläggsarbdel av någon anledning inte kommer lill
utförande, någon gång kan bli skyldig enligt 68 att avråda konsumenten från alt
under sådana förhållanden låla ulföra den Uänst som del ursprungliga uppdragel
avser.

Som lidigare har understrukits reglerar beslämmelsen i
försia slyckel endasl frågan om i vilka fall en näringsidkare är skyldig att
redan i samband med ulförandel av en Ijänsl undertälla konsumenien om behovel
av ett arbete som inte omfattas av uppdraget. Självfallet står del
näringsidkaren fritt atl under utförandet av en tjänsl underrälla konsumenien
om att del finns behov av ålgärder som exempelvis inle har samband med
uppdragel och att tillfråga konsumenien om denne vill ha dessa åtgärder utförda
samtidigt. I enlighel med det nyss sagda tas genom första styckel inte heller
ställning Ull frågan huruvida en näringsidkare på grund av sin allmänna
omsorgspliki kan anses vara skyldig - så atl han kan drabbas av
skadeslåndsansvar vid underlålenhel all fullgöra denna skyldighel - atl under
utförandet av uppdragel eller i samband med avslutandel av detla göra
konsumenten uppmärksam på etl ålgärdsbehov som näringsidkaren lagl märke lill men
som inle haft med uppdragel alt göra.

De rättsliga konsekvenserna av all näringsidkaren
åsidosätter sin skyldighet enligt första slyckel all begära konsumenlens
anvisningar rörande elt tilläggsarbete blir i princip följande (jfr betänkandet
s. 432).

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 182

Om näringsidkaren har utfört Ulläggsarbdel utan atl ha
sökl kontakla 8 8 KtJL konsumenien, har han inte rätl till ersällning för
Ulläggsarbelet Qfr 38 8). Som berörs närmare i specialmotiveringen lill iredje
styckel i förevarande paragraf är näringsidkaren dock i vissa siluationer av
nödkaraklär skyldig all ulföra etl tilläggsarbete även om han inle kan få
konlakl med konsumenten.

Om näringsidkaren inle begär konsumenlens anvisningar och
inte heller ulför lilläggsarbetel, blir näringsidkaren i de fall som avses i
tredje styckel i regel ansvarig enligi reglerna om fel hos tjänsien (jfr 98
andra styckel). 1 andra fall än när del föreligger en sådan nödsilualion som
avses i iredje slyckel drabbas han däremol i princip av ansvar för en sådan
underlåtenhet endasl om konsumenien kan visa all han har lidii ekonomisk skada
på grund av denna underlålenhel (jfr 32 8 andra slycket).

Andra stycket

Om det när tjänsten utförs framkommer behov av sådani
Ulläggsarbele som avses i försia slyckel, lorde näringsidkaren normall kunna få
konlakl med konsumenten utan att del föranleder en oacceptabel lidsutdräkt. Hur
näringsidkaren skall handla under tiden till dess all han har nått koniakl med
konsumenien eller själv måste falla eu beslut i frågan om han skall ulföra elt
tilläggsarbete eller ej, får bero på omständigheterna i det enskilda fälld.

Får näringsidkaren kontakt med konsumenten, kan
situationen utvecklas olika beroende på vilken ståndpunkt konsumenten intar i
frågan om utförandet av tilläggsarbetet. Beslular konsumenien efler silt samråd
med näringsidkaren atl Ulläggsarbdel inte skall utföras är saken klar. Näringsidkaren
har då ingen rätl all gå ulöver uppdragel. Som lidigare har nämnts kan dock
näringsidkarens avrådningsskyldighd i detta fall någon gång aklualiseras,
nämligen om näringsidkaren finner alt den beställda Uänslen inle kan anses vara
till rimlig nytta för konsumenien ulan att Ulläggsarbdel uiförs.

Om konsumenien i stället begär atl näringsidkaren skall
utföra Ulläggsarbdel, torde parterna i regel också bli överens om detla. Det
finns inte anledning räkna med att en näringsidkare skulle vägra atl ulföra ell
lillläggsarbele utan all han anser sig ha ell giliigl skäl all vägra. Del har
därför inle ansetts nödvändigl att i lagen ta upp en sådan mera generell bestämmelse
som ulredningen föreslog om atl näringsidkaren pä konsumentens begäran skulle
vara skyldig att ulföra elt tilläggsarbele som inle hindrade näringsidkaren i
hans normala verksamhel eller var lill olägenhel för andra kunder.

De egenlliga problemen med tilläggsarbete uppkommer i fall
dä näringsidkaren trots rimliga försök inte kan anträffa konsumenien ulan
oacceptabel lidsutdräkt. Eflersom del här är fråga om etl sådani Ulläggsarbele
som avses i försia stycket, dvs. etl tilläggsarbete som pä grund av sitt
samband

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 183

med uppdragel lämpligen bör utföras samtidigt med detla,
måsle del ofta 8 § KtjL antas överensstämma med den genomsnittlige konsumentens
önskemål all tilläggsarbetd uiförs i samband med uppdragel. 1 regel kan han
härigenom, ålminslone på längre sikl, spara pengar. Eller också kan han få ell
slörre ulbyle av den beställda ijänsten. För näringsidkaren lorde del i den nu
berörda situationen framstå som otillfredsställande - och som riskabelt från
affärssynpunkt - atl inte handla i enlighel med vad han som fackman anser vara
till konsumentens bästa. Ett dåligt resursutnyttjande kan även från mer
allmänna synpunkler framstå som olämpligt.

Del finns alltså flera argument som lalar för att
näringsidkaren, när konsumenien inle kan anträffas inom rimlig lid, bör vara
berättigad all ulföra sådant tilläggsarbete som avses i första stycket och få
betalt för detta. Mol dessa argument måste emellertid vägas främst konsumentens
intresse av all inle - ulan egel beslui - åsamkas ofömisedda ulgifler.

Det nu sagda utgör bakgrunden till beslämmelserna i andra
slyckel av förevarande paragraf. Genom dessa klargörs att näringsidkaren - om
han i enlighel med första styckel har sökt underrälla konsumenien om behovel av
ett tilläggsarbele men inte kunnat anträffa denne inom rimlig tid eller om det
redan från böijan slår klart att konsumenten inle kan anlräffas inom sådan tid
- under vissa fömtsättningar har rält att utföra tilläggsarbele som avses i
första stycket. Bestämmelserna kompletteras av regeln om prisiillägg för
tilläggsarbete i 38 8.

Enligt punkl 1 får näringsidkaren ulföra Ulläggsarbdel -
dvs. sådani Ulläggsarbele som avses i försia slyckel - om prisel för
tilläggsarbetet är obetydligt eller om del är lågt i förhållande till priset
för den avtalade tjänsien. Vid bedömningen av vad som i förhållande lill prisel
för den avialade tjänsien är ell lågl pris bör som regel den 15-procenlsgräns
som enligt 368 andra slyckel gäller vid ungefäriiga prisuppgifter kunna tjäna
som en riktpunkt. Har konsumenien angett etl "högsla pris", måste hänsyn
givelvis tas lill detla. Huvudregeln bör vara alt del angivna "högsla
priset" inte får överskridas genom en debitering för tilläggsarbele som
konsumenien inle har fåll la slällning lill. Della gäller dock inle. om
angivelsen av ett "högsta pris" är all uppfatta så all den avser
endast de beställda arbetena och atl konsumenien inle därmed har åsyftat all
sätta en prisgräns som gäller även för evenluelll Ulläggsarbele.

Regeln om all tilläggsarbeiel får ulföras när prisel för
della är obeiydligi tar sikle på fall där redan prisel för den avialade
ijänslen är lågt. 1 etl sådant fall måste det genomsnittligt sett antas
överenssiämma med en konsumenls intressen att näringsidkaren ulför ell sådani
lilläggsarbete som avses i försia styckel även om prisel för della inle är lågl
i förhållande Ull prisel för den avtalade Uänslen. Priset för ell
lilläggsarbete lorde i allmänhet kunna anses obeiydligi, om del inle
överstiger ca 100 kr.

Prisgränserna i punkt 1 lar givelvis sikle på den
sammanlagda koslnaden för tilläggsarbete. Om det har framkommit behov av flera
separata ålgärder

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 184

ulöver uppdraget, får beslämmelserna alliså inle lillämpas
på var och en av 8 § KtJL dessa åtgärder för sig.

Enligt punkt 2 får näringsidkaren också, i den situalion
som avses i andra stycket, utföra tiiläggsarbeld om det finns särskilda skäl
atl anta atl konsumenten önskar få tilläggsarbetet ulförl i samband med
uppdragel. Här avses i princip inle en bedömning av den genomsnittlige konsumenlens
önskemål, ulan del skall vara fråga om alt näringsidkaren har särskilda skäl
alt anla att just den aktuelle konsumenien i del enskilda fallel önskar få
Ulläggsarbdel ulförl samiidigi med de beställda arbetena. Näringsidkaren får
då ulföra lilläggsarbetel även om prisgränserna i punkl 1 överskrids. DeUa
innebär dock självfallet inte att det slår näringsidkaren frill alt utföra hur
kostnadskrävande arbelen som helsl. För frågan om del finns särskilda skäl all
anla atl konsumenten önskar få tiiläggsarbeld ulförl samiidigi är nalurliglvis
även prisel för lilläggsarbetel av betydelse.

Som utredningen har framhållit (belänkandel s. 213) bör
näringsidkaren enligt punkt 2 till stöd för elt krav på betalning för
tilläggsarbete kunna åberopa l.ex. all del funniis fog för atl uppfälla
silualionen så att konsumenten med beställningen avsell alt få elt föremål
satt i skick för elt besläml ändamål, såsom inför en konlrollbesiktning av en
bil eller inför en nära föreslående semeslerresa e.d., och all Ulläggsarbdel
varil nödvändigl för alt lillgodose della ändamål. Vidare bör näringsidkaren
kunna åberopa att han på grund av konsumenlens handlande vid lidigare konlakler
dem emellan hafl fog för slutsatsen atl konsumenien skulle ha velat få
Ulläggsarbdel ulförl, om han kunnal tillfrågas. Åven andra siluationer kan
tänkas. Generellt gäller atl det fall som avses med punkl 2 ligger nära del
fallel all uppdraget är atl uppfatta såsom omfattande även del ifrågavarande
lill-läggsarbdel. Enbart den omständigheten alt elt tilläggsarbete avseende etl
fordon kan karakteriseras som nödvändigl från trafiksäkerhetssyn-punki bör dock
inle leda lill all näringsidkaren kan åberopa bestämmelsen i punkl 2 lill slöd
för ell krav på beialning för Ulläggsarbdel.

Beslämmelserna i andra stycket är naluriigtvis på del
sällel disposiiiva all konsumenien redan vid besiällningen av en Ijänsl kan
ange att näringsidkaren, om konsumenten inte kan anlräffas utan uppskov när
del har visal sig finnas behov av tilläggsarbele, får ulföra tilläggsarbeten
inom en vidare prisram än som följer av punkt 1. En annan sak är alt det på
detta område torde finnas anledning all vara försiktig när det gäller att anse
konsumenten bunden av bestämmelser av denna innebörd i standardavtal e.d.

Tredje stycket

I enlighet med vad som tidigare har anförts hardd inte
ansetts nödvändigt att i lagen föra in några mera generella beslämmelser om
skyldighel för näringsidkaren atl, när behov därav framkommer, ulföra arbeten
som inle omfattas av del ursprungliga uppdragel. För ell särskili fall har det
emellerlid, i huvudsak i överensslämmelse med vad ulredningen har förordal.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 185

ansells
befogat alt ålägga näringsidkaren en skyldighet att siälla sig lill 8 §
KtjL konsumenlens förfogande för sådani arbele. Detla gäller, om det när
tjänsten utförs framkommer behov av Ulläggsarbele som inte kan uppskjutas ulan
fara för allvarlig skada för konsumenten. En beslämmelse om della har lagits
upp i tredje slycket av förevarande paragraf.

Beslämmelsen
lar i första hand sikte på nödliknande siluationer såsom när dl uppskov med
arbelel kan medföra livsfara eller fara för brand, ras, översvämning e.d.
Näringsidkaren är i en sådan situalion, om konsumentens anvisningar inte kan
inhämlas eller om han begär del, enligi beslämmelsen skyldig all utföra dd
arbele som krävs för all avvärja faran. Bestämmelsen är emellertid också
lillämplig i fall då del skulle leda Ull allvarlig ekonomisk skada för
konsumenien, om Ulläggsarbdel inle utförs samiidigi med uppdragel. En sådan
situation föreligger exempelvis om myckel koslnadskrävande och redan ulförda
arbetsmoment är gemensamma för tilläggsarbetet och del arbele som uppdraget
gäller samt dessa arbdsmomenl måsle ulföras på nyll för del fall atl
lilläggsarbetel skjuls upp.

Med
uttrycket atl "konsumentens anvisningar inle kan inhämlas" avses
givetvis inte bara det fallet atl konsumenien inle kan anlräffas inom rimlig
lid. Del kan också vara nödvändigl all ell ingripande sker så snabbi atl del
över huvud tagel inle finns tid att först söka konlakl med konsumenien. 1
sådana siiualioner gäller alliså ell undanlag från skyldighelen atl söka
inhämta konsumenlens anvisningar innan ell Ulläggsarbele utförs.

Skyldigheten
för näringsidkaren att utföra sådant tilläggsarbele som avses i tredje slycket
inträder redan i och med atl konsumenien begär del eller då hans anvisningar
inte kan inhämtas. Av della följer alt näringsidkaren inte kan uppställa
exempelvis förskottsbetalning som ett villkor för atl utföra tilläggsarbetet.

Med
anledning av vad som har anförts från någol håll under remissbehandlingen bör
framhållas all bestämmelsen i iredje slyckel inle avser siiualioner då risken
för allvarlig skada rimligen kan undvikas genom atl konsumenien låter bli alt
använda ett föremål. Näringsidkaren är sålunda i regel inte enligt beslämmelsen
skyldig atl ulföra t. ex. sådana arbelen med en bil som av trafiksäkerhelsskäl
är nödvändiga. Självfallel är han däremot i ell sådani fall skyldig all upplysa
konsumenien om alt bilen inle bör användas innan de nödvändiga åtgärderna har
vidlagils.

Del
bör påpekas att även bestämmelsen i tredje styckel är begränsad till all avse
arbete som har samband med del uppdrag som har lämnals Ull näringsidkaren (jfr
första styckel). Frågan i vad mån näringsidkaren i andra fall kan vara skyldig
atl ingripa i l.ex. nödliknande situationer, då en fara hotar konsumenlens
egendom e.d., får avgöras enligt allmänna regler. Det är dock givel alt
näringsidkarens på avlalel grundade plikt all med lillböriig omsorg ta till
vara konsumenlens inlressen i en del fall måsle återverka på bedömningen av
hans skyldigheter i del nu berörda hänseendet.

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 186

Liksom när en näringsidkare har underlåtit atl utföra en
del av ell arbele 8 8 KtJL som det enligi avlalel med konsumenien har
ålegai honom atl ulföra bör del, som utredningen har föreslagil, anses
föreligga ell fel hos Uänslen om näringsidkaren har underlåtit alt utföra ell
arbele som han enligt förevarande beslämmelse är skyldig alt utföra (se 9 8
andra slyckel).

Fjärde styckel

Bestämmelsen innehåller en hänvisning till 38 8, vilken
reglerar näringsidkarens rätl lill pristillägg för tilläggsarbete som
näringsidkaren har ulförl i enlighel med beslämmelserna i förevarande paragraf.
1 fråga om den närmare innebörden och omfallningen av näringsidkarens räll lill
pristillägg för Ulläggsarbele får hänvisas lill specialmoliveringen lill 38 8.

Förvaring. Paragrafen är i princip lillämplig även vid
ijänster som avser förvaring av lösa saker. 1 prakliken lorde dock såväl
uirymmd för som behovel av en lillämpning av denna vara myckel begränsal vid
sådana Uänster. Det lorde sålunda endasl sällan inlräffa all del under en
förvaring framkommer behov av ålgärder som jusl på grund av sill samband med
själva förvaringen lämpligen bör ulföras medan denna pågår, utan atl åtgärderna
också måste anses vara omfattande av uppdragel och således över huvud taget
inte utgör tilläggsarbete.

4.1.3 Fel hos tjänsien

Delta avsnill av lagen omfaltar 9-23 88 och innehåller
regler om fel hos Uänsten. Dessa kompletteras av bestämmelserna i 31 och 33 88
om näringsidkarens skadeständsskyldighet på grund av fel resp. om tredje mans
skadeståndsskyldighet på grund av vilseledande uppgifter o.d. vid marknadsföring.

Avsnilld inleds med beslämmelser om vad som avses med fel
(9- 15 88). Därefier följer en paragraf om påföljder vid fel (16 8). I de därpå
följande paragraferna regleras frågor rörande reklamation (17 och 18 88), konsumentens
rätt all hålla Inne betalningen (198), avhjälpande (20 8) saml prisavdrag och
hävning (21 8). Avsnittet avslulas med regler om prisavdragets Sloriek (22 8)
och om verkningar av hävning (23 8).

Vad som avses med fel

I 9 8 anges alt tjänsten är felaktig, om resullalel
avviker från vad som följer av de grundläggande kraven på fackmässighd och
omsorg m.m., från vissa säkerhetsföreskrifter eller från vad som därulöver har
avialais om resullalel. Vidare innehåller paragrafen regler om atl Ijänslen är
felaklig. om den har ulförts i strid mol ett förbud enligi 4 8
marknadsföringslagen eller om näringsidkaren inle har ulförl ell sådani
lilläggsarbete som han enligt konsumenttjänsllagen är skyldig alt utföra.

I lOS regleras en sida av näringsidkarens
marknadsföringsansvar genom all del slås fasl alt tjänsien är felaktig, om
resultatet avviker från olika

s. 187 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 187

uppgifter av betydelse för bedömningen av Uänstens
beskaffenhel eller 9 § KtJL ändamålsenlighel som har lämnats vid
marknadsföring. 1118 regleras den sida av näringsidkarens marknadsföringsansvar
som gäller underlåtenhet all lämna viktigare upplysningar rörande tjänstens
beskaffenhet eller ändamålsenlighel.

12 8 innehåller bestämmelser om vilken tidpunkt som
normalt skall vara avgörande vid bedömningen av om en tjänst är felaktig.
Därmed sätts också en gräns i liden för näringsidkarens ansvar enligi
felreglerna för olyckshändelser o.d. som drabbar resultatet av ijänslen. Den
avgörande tidpunkten är enligt paragrafen den då uppdraget avslulades eller, om
avslutandet av uppdragel har försenals beroende på någol förhållande på
konsumenlens sida, den lidpunkt då uppdraget annars skulle ha avslulals. Enligi
13 8 skall dock även en senare uppkommen försämring av resullalel anses ulgöra
etl fel, om försämringen beror på ell avialsbrott på näringsidkarens sida. I
14 S regleras verkningarna av atl näringsidkaren har garanterat resultatet av
en tjänst även för viss tid efter den tidpunkt som anges i 128.

Med undanlag för 11 8 passar de nu redovisade
beslämmelserna inte för tjänster avseende förvaring. De tar sikte på det
slulliga resultatet av en ijänsl, medan beslämmelser om vad som avses med fel
vid förvaring bör la sikte på förhållandena under hela tiden dä
förvaringsUänslen uiförs. Beträffande förvaring har därför i 15 8 lagils upp
särskilda beslämmelser som, vid sidan av 118, anger när en Uänsl avseende
förvaring är felaklig. Normerna för felbedömningen är dock i princip desamma
som vid Uänsler avseende arbele på egendom.

9§

Tjänsien skall anses felaklig, om resullalel avviker från

1.
vad konsumenien
med hänsyn till 4 8 har räll all kräva, även om avvikelsen beror på en
olyckshändelse eller därmed jämförlig händelse,

2.
vad som sägs i
5 8 försia slyckel, eller

3.
vad som
dämlöver får anses avlalal.

Tjänsien skall också anses felaktig, om den har utförts i
strid mol elt förbud som avses i 5 8 andra slycket eller om näringsidkaren inle
har ulfört sådant tilläggsarbete som han är skyldig all ulföra enligi 8 8
iredje styckel.

(Jfr 3 kap. 1 8 i utredningens förslag)

Paragrafen innehåller de centrala reglerna om när en
tjänst är felaktig. Hilhörande frågor har i huvudsak behandlats i avsnitt 2.4.1
i den allmänna motiveringen. Paragrafen är inle tillämplig på Uänsler som avser
förvaring (se 15 S).

Försia styckel

1 försia stycket slås fast atl tjänsien skall anses
felaktig, om resultatet avviker från vad konsumenien kan fordra med hänsyn lill
de i 4 8 och 5 8

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 188

försia slyckel angivna, grundläggande anspråken på
näringsidkarens pres- 9 8 KtJL laiion eller från vad som därulöver får
anses avlalal om resullalel. Med "resullalel" avses den fysiska
produklen av arbete och malerial. Uilryc-kel syftar inle bara på resullalel av
den ursprungligen avtalade Uänslen ulan också på resullalel av evenluelll
Ulläggsarbele.

Enligi punkl I skall ijänsten alltid anses felaklig, om
resullalel avviker frän vad konsumenten med hänsyn till 4 § har rätl all kräva.
Enligt 4 8 skall näringsidkaren utföra Uänsten på etl fackmässigl
tillfredssiällande säll och med lillbörlig omsorg la lill vara konsumenlens
intressen. Som har berörts i specialmoliveringen lill 4 8 är dessa regler i
princip tvingande lill konsumenlens förmån. Enligi 4 8 skall näringsidkaren
vidare, om inte annal får anses avlalal, Ullhandahålla det malerial som behövs.
Malerialel skall vara av den beskaffenhel som har avialais eller, om någol
avial inle har iräffals i delta hänseende, a.v normalt god beskaffenhet.

I enlighel med vad som har sagls i avsnitt 2.4.1 i den
allmänna moliveringen (jfr även avsnitt 2.4.3) skall näringsidkaren enligt
reglerna om fel hos tjänsien bära risken för alt resullalel av hans arbele
försämras genom "rena olyckshändelser" som inlräffar före den
lidpunkl som är avgörande för felbedömningen (se 12 8). Detla kommer i lagen
till uttryck genom atl de beslämmelser som anger när Uänslen är felaklig och
som är av intresse i delta sammanhang (9, 10 och 15 88) gäller oavsett orsaken
lill en sådan avvikelse som medför all Uänslen skall anses felaklig, samtidigt
som del av beslämmelserna om påföljder av fel emellerlid framgår att
näringsidkaren inle drabbas av några påföljder av etl fel som beror på någol
förhållande på konsumenlens sida (se 16 8).

Ullryckd "olyckshändelse eller därmed jämföriig
händelse" är avsett atl beteckna i princip samma orsaker lill en
försämring som del i 17 8 köplagen begagnade ullryckd att en försämring av sålt
gods har uppkommit av "våda". Därmed åsyftas händelser som inträffat
utan all vare sig näringsidkaren eller konsumenten eller någon annan person,
för vilken en av parterna får anses ansvarig, är vållande till della. Ultryckel
täcker alliså inle bara nalurhändelser och andra olyckshändelser av detta slag
ulan även sådana händelser som l.ex. atl en ulomslående uppsåtligen skadar
eller förstör resullalel av näringsidkarens arbele.

Vad konsumenien i enlighel med beslämmelsen i punkl I renl
konkrel kan fordra av resultatet blir naluriigtvis beroende av den avtalade
tjänstens innehåll och de allmänna betingelser under vilka den enligt avtalet
mellan parterna skall utföras. För fall som inte inrymmer några särskilda
komplikalioner gäller att konsumenten har anledning atl räkna med att en
tjänst, som uiförs med iakttagande av de krav som anges i 4 8, leder till ell
resullat som tillgodoser ändamålet med del beställda arbetet, uppfyller fackmässiga
krav på ulseende m.m., har normal hållbarhet och inte medför särskilda risker
för person- eller egendomsskador.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 189

Det är emellertid självklart all anspråken på resullalel
måsle anpassas 9 S KtjL lill sådana omsländigheler som l.ex. alt ijänslen går
ul på en provisorisk reparation av etl föremål, vilken kanske dessutom enligt
avlalel måsle utföras myckel snabbt, all Ijänsten avser etl äldre föremål eller
ell föremål i elt allmänl dåligl skick eller all ijänslen enligt avlalel mellan
parterna skall ulföras under myckel ogynnsamma förhållanden såsom under en för
del akluella arbelel klart olämplig årstid eller väderlek.

Del bör framhållas all del nu sagda avser sådana för
resullalel beiydelsefulla förhållanden som enligi avtalet mellan parterna
bildar förutsättningarna för tjänsten och som därför inverkar på vad
konsumenien har anledning all räkna med i fråga om resullalel. Ell allmänl
villkor för della är alt inle bara näringsidkaren ulan också konsumenien har
insett eller bort inse all förhållandet skulle kunna påverka resullalel. Härvid
kan inle siällas några stränga krav på konsumenten, särskilt inle när del
gäller belydelsen av sådana omsländigheler som de yttre förhållanden under
vilka Uänslen skall utföras eller mera speciella förhållanden med anknylning
till beskaffenhelen av föremålel för Uänsten. Om näringsidkaren, men däremol
inle konsumenten, har insett eller bort inse den aktuella omständighetens
betydelse för resultatet och näringsidkaren inle har klargjort denna för
konsumenien, torde det leda lill att del mellan parterna får anses avtalat atl
resultatet skall molsvara vad som - med bortseende från den akluella
omsiändighelen - är normalt för en Uänst av del slag som avtalet gäller. En
avvikelse från elt sådant resultat innebär då all tjänsien skall anses felaktig
enligt punkt 3.

1 enlighel med vad som har anförts i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.4.1) är en ijänsl givetvis inle att anse som felaktig
enligt punkt 1 enbart därför att Uänsten inle har lett Ull elt för konsumenten
"positivt" resultat. Denna situation torde visserligen inte vara
särskilt vanlig men kan uppslå t. ex. i fall då konsumenten besläller en
reparalion av etl föremål för att få detla all åler fungera för sill ändamål ulan
alt det är på förhand känl vad som är orsaken Ull all föremålet inte fungerar.
Om del sedan visar sig all orsaken lill funkiionsbrislen inle kan lokaliseras
eller avhjälpas trols etl fackmässigl tillfredssiällande arbele med
avlalsenligl malerial, är Uänslen likväl inte all anse som felaklig enligt
punkl I. Däremol föreligger i ett sådant fall ett fel enligt punkt 3, om
näringsidkaren får anses ha ålagil sig all åsladkomma ell mera kvalificeral
resulial. Han kan l.ex. ha lovat alt sätta föremålet i funktionsdugligt skick.

En särskild fråga i della sammanhang är vad som kan
fordras av näringsidkaren i fråga om felsökning och andra ålgärder, när
exempelvis ell reparalionsuppdrag på grund av föremålels lekniskl komplicerade
beskaffenhel e.d. kan bestämmas enbari med uigångspunkt i vissa felsymptom hos
föremålel, l.ex. en molor. Det är då inle ovanligl all näringsidkaren finner
vissa brister hos föremålet som har kunnal ge upphov Ull felsymptomen samt
avhjälper dessa brisler. Om felsymptomen emellerUd ålerkom-

s. 190 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 190

mer efler en lid och del då visar sig att dessa i själva
verkel beror på andra 9 8 KtjL eller ytterligare brisler hos föremålel än
den eller dem som har avhjälpts, uppkommer ofta tvist humvida tjänsten är
felaktig på grund av att näringsidkaren inle upptäckt och avhjälpt den
egentliga brislen eller samtliga brister.

Den nu berörda frågan får självfallel bedömas med
utgångspunkt i kraven på atl näringsidkaren skall ulföra Uänslen på ell
fackmässigl lillfredsställande säll och med iakttagande av tillbörlig omsorg
om konsumentens intressen. Detta lorde i princip innebära atl Ijänslen inte kan
anses felaklig enligi punkl I, om näringsidkaren vid en fackmässigl
lillfredsställande felsökning har påträffat och avhjälpt brisler som enligt fackmässig
bedömning utgjort en godtagbar förklaring lill felsympiomen saml del inle
funniis särskilda skäl all fortsätta felsökningen. Della kräver givelvis bl.a.
alt näringsidkaren genom en fackmässigt lillfredsställande provning e.d. konstaterat
all felsympiomen har försvunnit. Belräffande det nu sagda kan hänvisas till
rättsfallel NJA 1973 s. 493.

På molsvarande säll bör bedömas fall där alternativa
ålgärder av olika omfattning kan antas leda till samma åsyftade resultat, l.ex.
alt en funk-Uonsbrisl hos ett föremål blir avhjälpt. Om del enligi en
fackmässig bedömning framsiår som sannolikl alt en mindre omfattande och för
konsumenten billigare åtgärd är tillräcklig för atl nä det önskade resultatet
- och denna bedömning efler en tillfredsställande provning e.d. också synes ha
varil riklig - kan Ijänsten sålunda i allmänhel inle anses felaktig enligt
punkl 1 därför atl det senare visar sig all denna åigärd fakliskl inle var
tillfyllesl. Del avgörande måste här vara, om näringsidkaren vid en samlad bedömning
får anses ha handlat på ett fackmässigt lillfredsställande sätt och med
tillbörlig omsorg om konsumentens inlressen. Det är alliså inle meningen atl
beslämmelsen skall ges en sådan Ullämpning alt en näringsidkare ser sig
nödsakad all för säkerhels skull ulföra mer omfattande och koslnadskrävande
ålgärder än som är påkallade enligi en fackmässig bedömning.

För att en ijänsl skall anses felaktig enligt punkl I
krävs att del föreligger sådana brisler i fråga om fackmässigl utförande och
omsorg om konsumenlens intressen som ger utslag på det slutliga fysiska
resultatet av ijänslen. Om näringsidkarens arbete leder lill ell resultat som
är fackmässigl lillfredsslåilande, är tjänsien alltså inle felaklig även om
näringsidkaren på grund av bristande skicklighel e.d. har använt en enligt
fackmässig bedömning alltför lång tid för atl åstadkomma resullalel. En sådan
brisl i ulförandel av Uänslen kan i stället inverka på bedömningen av vilkel
pris som konsumenien är skyldig all belala för tjänsien. Vidare kan bestämmelserna
om dröjsmål på näringsidkarens sida bli lillämpliga.

Enligt punkl 2 skall ijänsten vidare anses felaktig, om
resultatet avviker från vad som sägs i 5 § försia slyckel, dvs. om tjänsien har
ulförts så all resullalel slår i strid mot sådana författningsföreskrifter
eller myndighels-

s. 191 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 191

beslui som väsenlligen syftar till att säkerställa all
föremålel för ijänslen är 9 § KtjL Ullföriilligl från säkerhelssynpunkl. 1
fråga om den närmare innebörden härav får hänvisas lill specialmoliveringen
lill 5 8 försia slyckel. Som framgår där är den nämnda bestämmelsen tvingande
till konsumenlens förmån.

Reglerna i punkt I och 2 anger de minimikrav på resultatet
som alltid måste vara uppfyllda för atl Uänslen inte skall anses vara behäftad
med fel. Enligt punkl 3 gäller alt tjänsten ocksä skall anses felaktig, om
resullalel avviker från vad som därulöver får anses avtalat.

Del är i punkl 3 fråga om anspråk på resullalel som
uttryckligen har angetts i parternas avtal eller som följer av vad som har
underförslålls mellan parterna eller i övrigl av en lolkning av avlalel. Etl
sådant anspråk kan vara angivet som etl sammanfallande krav på resultatet,
t.ex. atl elt föremål åler skall fungera för silt ändamål eller atl etl läckage
skall avhjälpas elc. Anspråket kan också — enbart eller i förening med ell
sådant sammanfattande krav — ha formen av specificerade krav på resullalels
beskaffenhel i fråga om olika delaljer.

Om näringsidkaren sålunda får anses ha ålagit sig all
åsladkomma etl visst resultat, är ijänslen alltså felaklig enligi punkl 3 om
del avialade resullalel inle uppnås. Del bör dock redan här påpekas all det
inle är givel all konsumenien därmed kan göra gällande någon felpåföljd.
Orsaken lill den ifrågavarande avvikelsen från avtalet kan nämligen vara ell
förhållande på konsumenlens sida. Som elt sådant förhållande lorde få räknas
en brisl e.d. hos föremålel för ijänsten som gör del omöjligt, eller praktiskt
lagd omöjligl, atl nå del avialade resullalel och som näringsidkaren inte
rimligen borde ha räknal med när han gjorde sitt åtagande. Hilhörande frågor
berörs närmare i specialmoliveringen lill 168.

Beslämmelsen i punkl 3 innebär alt tjänsten är felaklig
inle bara om resultatet kvaliialivi sett är sämre än vad som får anses avtalat
ulan också om resullalel på annal sålt avviker från avlalel. Tjänsien är
sålunda felaktig, om fönsterkarmarna på konsumentens hus enligi avtalet skall
målas i en viss färgnyans men näringsidkaren i ställd målar dem i en annan
nyans, även om någon anmärkning i övrigl inle kan riktas mol arbelels eller
malerialds kvaliid.

Tjänsien skall också anses felaktig enligi punkl 3, om
näringsidkaren inle har ulfört alll del arbele som följer av uppdraget lill
honom, dvs. om resultatet företer en kvanlilativ brist. 1 sådana fall kan
frågan om gränsdragningen mellan reglerna om fel hos tjänsten och reglerna om
dröjsmål på näringsidkarens sida aktualiseras. 1 överensslämmelse med vad ulredningen
har förordal bör denna gräns i princip dras så. all reglerna om fel anses
lillämpliga om konsumenien har fått klart för sig atl näringsidkaren i god tro
anser sig ha ulfört alll del arbele som han är skyldig atl utföra (se
betänkandet s. 264-265, jfr 508 köplagen). 1 andra fall bör del däremot anses
föreligga ett dröjsmål på näringsidkarens sida.

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 192

Gränsdragningen har främst betydelse för frågan om
konsumentens 10 § KtjL skyldighet all reklamera, om han önskar få den
kvantitativa brislen avhjälpt. Enligt 17 och 18 88 är konsumenien sålunda i
princip skyldig alt reklamera inom viss tid om han önskar få etl fel avhjälpi,
medan någon molsvarande reklamationsskyldighel inle föreligger om konsumenien
vid ell dröjsmål på näringsidkarens sida väljer att enligt 288 kräva atl
näringsidkaren fullföljer Ijänslen.

Andra slyckel

Enligi andra slyckel skall Uänslen anses felaklig, om den
har utförts i strid mol förbud som avses i 5§ andra styckel, dvs. ell förbud
enligi 4 8 marknadsföringslagen i dess nu föreslagna lydelse. Belräffande den
närmare innebörden härav får hänvisas till specialmoliveringen lill 5 S andra
slycket.

En Uänsl är felaklig enligi förevarande beslämmelse endasl
om den har ulförts av den näringsidkare mol vilken förbudet enligt 4 8
marknadsföringslagen riktar sig. Del är ju bara denne som kan anses ulföra
Uänslen "i slrid mol" förbudei. Som har framhållits i
specialmoliveringen lill 5 8 andra slycket lorde förekomslen av ell sådani
förbud emellertid i regel medföra alt en molsvarande Uänst, utförd av en annan
näringsidkare, måste anses felaklig enligi bestämmelserna i försia styckel.

Enligt andra styckel skall en tjänst också anses felaktig,
om näringsidkaren inle har ulförl sådant tilläggsarbete som han är skyldig all
ulföra enligt 8§ tredje stycket. 1 fråga om näringsidkarens skyldighel all utföra
vissl tilläggsarbete får hänvisas lill specialmotiveringen till den nämnda
bestämmelsen.

10§

Tjänsien skall vidare anses felaklig, om resultatet
avviker från sådana uppgifter av betydelse för bedömningen av Uänstens
beskaffenhel eller ändamålsenlighet som kan antas ha inverkat på avlalel och
som i samband med avtalets ingående eller annars vid marknadsföring har lämnals

1.
av
näringsidkaren,

2.
av någon annan
näringsidkare eller av en branschförening eller liknande organisation för
näringsidkarens räkning, eller

3.
av en
leverantör av malerial lill ijänsten eller av någon annan i lidigare led.

Första slycket gäller ej i fråga om uppgifier som i tid
har rättats på eii tydligl sätt.

(Jfr I kap. 3 8 i ulredningens förslag)

Paragrafen reglerar fall där en Uänst är felaklig på grund
av alt resultatet avviker från uppgifter som har lämnals vid marknadsföring.
Frågan har behandlats i avsnill 2.4.2 i den allmänna moliveringen (se även
avsnitt 2.1.4). Paragrafen är inte tillämplig på Uänster som avser förvaring
(se

158).

s. 193 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 193

Första stycket 10 5 kijl

1 7S försia och andra styckena konsumenlköplagen regleras
f.n. en säljares ansvar för sådana uppgifier om en varas beskaffenhet eller användning
som har lämnals vid köpet eller annars vid marknadsföring av varan. 1 de nämnda
bestämmelserna anknyts etl ansvar för fel i varan lill att en sådan uppgift har
varit "vilseledande", varunder självfallet inbegrips all uppgiflen
har varil oriktig. 1 förevarande beslämmelse fastslås i slället att tjänsten
skall anses felaklig, om resullalel avviker från en lämnad
marknadsföringsuppgifi. 1 praktiken är del fråga om två olika säll all uttrycka
samma sak. När del gäller skälen för den lösning som har valls här får hänvisas
till den allmänna moliveringen. Det bör framhållas atl bestämmelsen på samma
sätl som de motsvarande reglerna i konsument-köplagen träffar inle bara fall
där resullalel fakliskl avviker frän uppgifter som har lämnals i en annons e.d.
(orikliga uppgifier). Den kan också Ulllämpas i fall där resullalel strängl
laget inle avviker från sådana uppgifter, om dessa studeras noggrant, men
däremol från del intryck som uppgifterna på grund av framställningens layout
eller på grund av underlåtenhet all lämna viktiga upplysningar förmedlar till
en mindre uppmärksam läsare (vilseledande uppgifier, jfr prop. 1973:138 s.
214-216).

För att bestämmelsen skall bli tillämplig fordras atl del
är fråga om en avvikelse från uppgifier av betydelse för bedömningen av
tjänstens beskaffenhet eller ändamålsenlighel. Med uppgifier avses såväl
muntliga som skriftliga uppgifier, i princip oavsett hur uppgifterna har
lämnals. 1 stället för det i 7 8 konsumenlköplagen använda uttryckssättet
uppgifter "om" en vara talas i förevarande beslämmelse om uppgifier
"av betydelse för bedömningen av" Uänsiens beskaffenhet eller
ändamålsenlighel. Anledningen lill della är att del inle behöver vara fråga om
uppgifter som direkt avser Uänsten som sådan, dvs. uppgifter "om"
Uänslen. Del kan också röra sig om uppgifier som har lämnals l.ex. vid marknadsföring
av ell malerial som har använls för en Uänsl. Med uppgifier av beiydelse för
bedömningen av ijänsiens beskaffenhel eller ändamålsenlighel åsyftas emellertid
i övrigt principielll samma typ av uppgifier som avses med konsumenlköplagens
ullryck uppgifier om en varas beskaffenhet eller användning. Del skall alliså
vara fråga om uppgifier som gäller arbelels eller malerialds egenskaper och
kvalilet eller deras lämplighet för olika ändamål.

Uppgifterna kan röra del säll på vilkel en Uänsl utförs,
l.ex. all arbelel görs för hand, med användande av precisionsverklyg. enligi en
viss välkänd melod eller av utbildade specialister. När del gäller malerial
kan uppgifterna gå ut på all ell vissl malerial kommer lill användning för en
Ijänsl eller ta sikle på materialets egenskaper, kvalitet och lämplighet för
olika ändamål. Uppgiflerna kan naluriigtvis också mera direkl gälla själva
slulresulialets beskaffenhet eller ändamålsenlighet, t.ex. att en
rosl-skyddsbehandling eller annan ytbehandling ger en varaktig konserverande 13 Riksdagen 1984/85. I .samt.
Nr 110

s. 194 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 194

effekl, all ell måleriarbete ger en glänsande yta, atl en
trimning av en lo § KtJL molor eller en värmeaniäggning eller ell
byggnadsisoleringsarbete ger en väsenlligl lägre bränsleförbrukning, all etl
arbele utfört enligt en viss metod ger elt resultat som är särskilt lämpligl
för våtulrymmen eller för ulomhusbmk osv.

För all del skall kunna anses vara fråga om en uppgifl av
beiydelse för bedömningen av en tjänsts beskaffenhet eller ändamålsenlighel
fordras nalurliglvis atl uppgiften är någorlunda konkrel och inle innebär
enbart allmänt lovprisande (jfr prop. 1973: 138 s. 217). Etl allmänl
framhävande av exempelvis del egna företagets förträfflighet av lypen "Vi
är bäsl i Göteborg på båtmotorer" (se belänkandel s. 154) inger en
konsumenl knappasl några så beslämda förväntningar på resullalel av en
molorrepara-lion all uppgiflen kan läggas lill grund för etl civilrällsligl
felansvar som går längre än vad som följer redan av bestämmelserna i 9S.
Detsamma gäller beträffande andra s.k. "kringuppgifler", dvs.
uppgifter som visserligen indirekl rör beskaffenhelen eller ändamålsenlighelen
hos en Uänsl men som i likhel med uppgifier av den nyss berörda lypen mera
allmänt har till syfte all främja avsättningen och knappasl ger upphov Ull
några mer konkreta förväntningar på resultatet av en Uänsl (jfr prop. 1973: 138
s. 201 och 213). Ingripanden mol felakiiga eller överdrivna uppgifier av de
slag som nu har nämnls får normalt ske med slöd av marknadsföringslagen.

Del nu sagda hindrar givelvis inie att uppgifter med en
mera seriös framtoning om all en näringsidkare är expert eller specialisl på
ell vissl slags arbele kan få beiydelse enligt förevarande beslämmelse, i vart
fall om det är fråga om ijänsler där särskild skicklighel eller särskilda
kunskaper normall måsle Ullmäias vikl. På molsvarande säll kan andra
kringuppgifler ibland fakliskl vara likvärdiga med mer beslämda uppgifier om en
Uänsls beskaffenhel eller ändamålsenlighel (jfr prop. 1973: 138 s. 201 och
213).

För all en uppgifl som har lämnats vid marknadsföring
skall tillmätas någon betydelse enligt bestämmelsen fordras vidare all
uppgiflen kan antas ha inverkat pä avlalel om ijänsten. 1 fråga om den närmare
innebörden av della ullryck kan hänvisas till prop. 1973: 138 s. 216 (jfr även
s. 218). Med anledning av vad som från något håll har anförts under remissbehandlingen
bör framhållas atl det nu berörda kravel bl.a. innebär att konsumenien knappasl
torde med framgång kunna åberopa marknadsföringsuppgifier som lämnals långi
innan avlalel ingicks. Med hänsyn lill all förevarande beslämmelse endasl lar
sikle på uppgifter av betydelse för bedömningen av Uänstens beskaffenhel eller
ändamålsenlighel lorde lids-aspeklen dock inte ha samma vikl som när del är
fråga om prisuppgifier o. d. (jfr belänkandel s. 155-157 saml
specialmotiveringen till 36 8).

För all beslämmelsen skall bli tillämplig krävs vidare all
uppgiflen har lämnals / samband med avtalets ingående eller annars vid marknadsföring.
Begreppel marknadsföring används här i samma vidsträckta betydelse som del har
enligt marknadsföringslagen (se prop. 1975/76:34 s. 124).

s. 195 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 195

Det behöver inte vara fråga om marknadsföring av den
aktuella Uänslen 10 8 KtJL som sådan. Beslämmelsen omfattar även uppgifier som
har lämnals l.ex. vid marknadsföring av ett material som har använts för
tjänsten, under förutsättning all uppgifterna kan antas ha inverkat på avlalel
om ijänslen. Beslämmelsen är däremol inte omedelbart tillämplig på uppgifier
som lämnas av myndigheler eller konsumenlorganisationer och liknande, l. ex. i
samband med offenlliggörande av marknadsöversikler eller lesiningsrap-porler,
och inte heller på uppgifier som förekommer i vanliga Udningsartik-lar eller molsvarande
framslällningar. Del kan emellertid länkas all näringsidkaren eller någon
annan som avses i försia styckel hänvisar lill sådana uppgifier i sin
marknadsföring. 1 så fall får uppgifterna enligt försia slyckel belraktas som
lämnade vid marknadsföringen.

I princip blir naturligtvis endast sådana uppgifter av
betydelse som ingår i marknadsföringsåtgärder vilka kan anses ha varil riktade
lill konsumenler i allmänhet eller till den ifrågavarande enskilde konsumenten.
Med anledning av vad en remissinstans har anförl bör sålunda framhållas alt en
konsumenl inte enligi bestämmelsen bör kunna åberopa uppgifter som han har
inhämlal från en broschyr e.d. av vilken del lydligi framgår all den endasl
riklar sig till fackfolk, såvida inle någon som avses i försia styckel har
vidarebefordrat uppgiften lill konsumenien på elt sådani säll alt uppgiften
får anses ha blivit lämnad till denne.

Enligt bestämmelsen skall tjänsten anses felaktig, om
resultatet avviker från marknadsföringsuppgifier som har lämnals av näringsidkaren.
Hil räknas även uppgifter som har lämnats av någon som har fullmakt all i della
avseende handla på näringsidkarens vägnar. Vanligen lorde det då vara fråga om
personer som har s.k. slällningsfullmakt enligt 10 8 andra slyckel avtalslagen,
l.ex. biträden i näringsidkarens butik eller en anslälld som lar emol kunder i
näringsidkarens verkstad, vare sig del rör sig om en särskild kundmottagare
eller om en annan anslälld som vid sidan av sina övriga sysslor även lar emot
kunder. Sådan ställningsfullmakl lillkommer i regel också verkmäslare och
liknande befattningshavare hos näringsidkaren. Detsamma lorde ofta kunna anses
gälla andra anslällda som en näringsidkare skickar hem lill konsumenien redan
innan ell avial har ingåtts, l.ex. för att besiktiga föremålel för en lilliänkl
ijänsl, såvida del inle framgår av omsländighelerna atl deras slällning inle är
sådan som avses i 108 andra slycket avlalslagen.

Tjänsien skall enligt förevarande bestämmelse vidare anses
felaklig, om resultatet avviker från uppgifter som har lämnats av någon annan
näringsidkare eller av en branschförening eller liknande organisation under sådana
förhållanden att det får anses ha skell/ör näringsidkarens räkning. Del behöver
här inte vara fråga om elt handlande på grund av fullmakt, även om någon form
av fullmakt oftasl lorde kunna anses föreligga i hilhörande fall. Del är
tillräckligt att vederbörande får anses ha handlat för näringsidkarens räkning.
Det avgörande bör då i iveksamma fall vara, hur

s. 196 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 196

konsumenien har hafl anledning atl uppfatta silualionen.
Del kan här vara 10 § KtJL fråga om uppgifter som härrör från dl annal förelag
- l.ex. en reklambyrå - som hjälper näringsidkaren med dennes marknadsföring.
Uppgifterna kan också ha lämnals av en branschorganisation eller en
förelagskedja som bedriver marknadsföring för sina medlemmars räkning. För att
näringsidkaren skall bli ansvarig för en marknadsföringsuppgifi som har
lämnats för hans räkning krävs inle all han har känl lill atl uppgiflen
lämnals.

Till uppgifter som har lämnals för näringsidkarens räkning
kan ibland vara all hänföra uppgifier som i samband med avialels ingående har
lämnals av en underentreprenör. En förulsällning för all dennes uppgifier skall
anses ha lämnals för näringsidkarens räkning är dock, i enlighet med dd nyss
sagda, all konsumenien hafl fog för alt uppfatta underenlreprenö-ren som
represenianl för näringsidkaren. Denne är däremot normalt inte bunden av
uppgifter som en underentreprenör har lämnat i sin egen marknadsföring, såvida
inte näringsidkaren har vidarebefordrat underentreprenörens uppgifier på
sådani säll att de kan anses lämnade även av näringsidkaren.

1 enlighet med vad som har förordats i avsnitt 2.4.2 i den
allmänna motiveringen kan näringsidkaren enligt beslämmelsen i första stycket
emellertid få ansvara även för uppgifter som inle kan anses ha blivit lämnade
för hans räkning. Detla gäller i fråga om uppgifier av betydelse för
bedömningen av tjänstens beskaffenhel eller ändamålsenlighet som har lämnats av
en leveranlör av malerial till tjänsten eller av någon annan i tidigare led. Av
skäl som har redovisals i den allmänna moliveringen uppställs inle heller
belräffande sådana uppgifier någol krav på alt näringsidkaren har känl Ull
eller bon känna till all uppgiflerna lämnats.

När dd i beslämmelsen lalas om leverantör av malerial lill
ijänsten åsyftas naturligtvis endasl leverantören av sådant material som
lillhandahålls av näringsidkaren eller av någon för vilken han svarar. Frågan
om konsumenlens eventuella befogenheter på grund av vilseledande uppgifter som
har lämnals av en leveranlör eller lillverkare av sådani material som
tillhandahålls av konsumenien själv får däremol i princip bedömas enligi
konsumenlköplagen såsom gällande förhållandel mellan konsumenten och
maierialleveranlören etc.

Med "annan i lidigare led" avses lillverkaren av
ett malerial som har använls för ijänsten och andra som i ell omsältningsled
mellan tillverkaren och maierialleveranlören har lagil befallning med
malerialel på ell sålt molsvarande del som avses i 7 8 andra slyckel
konsumenlköplagen, l.ex. importörer och grossisler. Med "malerial"
lill tjänsien åsyftas även sådana förbrukningsvaror som rengöringsmedel o. d.

En underentreprenör till näringsidkaren är i princip inle
att belrakia som "annan i tidigare led". Del kan dock länkas atl en
underentreprenör någon gång får anses inta siällningen av leveranlör av
material till ijänslen, t. ex. om näringsidkaren har anlitat dt företag för all
sälta ihop och leverera byggnadsdelar lill en byggarbetsplats.

s. 197 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 197

Det bör erinras om alt del, för all uppgifier som har
lämnals av i. ex. en 10 § KtjL leverantör eller lillverkare av material till
ijänslen skall få beiydelse enligi förevarande beslämmelse, är en förulsällning
alt uppgiflerna kan antas ha inverkat på avtalet om tjänsien mellan
näringsidkaren och konsumenien. Delta innebär bl.a. all konsumenien när avtalet
slöts måste ha ulgåll från att ell besläml malerial skulle komma lill
användning. Uppgifier som har lämnals av en materialleveranlör elc. lorde
därför i prakliken bli akluella huvudsakligen när parterna har avialat om
användning av etl vissl besläml material eller när näringsidkaren i sin
marknadsföring har angett all han för ijänster av det slag som avtalet gäller använder
etl visst malerial.

Vidare bör framhållas atl näringsidkaren givelvis inte kan
bli ansvarig enligt förevarande bestämmelse för uppgifier rörande ett vissl
malerial, vilka har lämnals av en säljare av malerialel som inle har anliials
som leverantör och som inte heller har ulgjorl elt led i distributionskedjan
fram lill näringsidkaren.

Andra stycket

Åven om resultatet av tjänsten avviker frän en uppgift som
avses i försia styckel skall ijänslen enligt beslämmelsen i andra styckel
likväl inte anses felaktig, om den ifrågavarande uppgiften / tid har rättats pä
ett tydligl sätl.

Med att en uppgifl har rältals avses inle bara fall då
uppgiflen har gells ell nyll innehåll ulan också fall då uppgiflen har
ålertagils utan all ersättas med en ny. Har en ny uppgift lämnals, kan denna i
sin lur få betydelse för felbedömningen enligt beslämmelsen i försia slyckel.

I beslämmelsen har uttryckligen angetts alt rättelsen
skall ha skett "i lid". Med della avses alt rättelsen skall ha gjorts
vid en sådan tidpunkt att den har kunnal påverka konsumenien innan han fattade
sill beslui all ingå avtalet (jfr prop. 1973: 138 s. 217). Det är alltså inle
lillräckligi att en lämnad uppgifl ändras sedan avialet har ingåtts men innan
Uänslen har slutförts.

Bestämmelsen gäller både i fråga om uppgifier som har
lämnats i samband med avtalets ingående och i fråga om uppgifier som har
lämnats vid marknadsföring i övrigt, t. ex. i broschyrer eller vid annonsering.
Det är självklart att näringsidkaren skall kunna ändra en uppgifl som har
lämnals lill konsumenien i etl tidigare skede av diskussionerna eller
förhandlingarna om elt avtal om en Uänsl. Åndringen måste i etl sådant fall ha
kommit lill den enskilde konsumenlens kännedom i tid. Kravel på att rättelsen
skall ha skett "tydligl" innebär atl det i regel inle lorde kunna
anses tillräckligt alt en ändring av en lidigare lämnad uppgift kan utläsas av
ett upprättat avialsförslag e.d. Normalt måsle det krävas all konsumenien har
fått sin uppmärksamhel särskilt riktad på att det är fråga om en ändring av den
tidigare lämnade uppgiften och all denna alltså inle längre är aktuell (jfr
prop. 1973:138 s. 204 och 217).

s. 198 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 198

När del gäller uppgifier som inle har lämnats lill
konsumenien i samband II § KtJL med avtalets ingående utan som har förekommit i
broschyrer, annonser e.d. är del klart all konsumenien inle enligi försia
styckel kan åberopa en sådan uppgifl, om en tydlig rättelse av denna faktiskt
har kommil lill hans kännedom i lid. 1 enlighel med vad utredningen har förordat
(betänkandet s. 158) bör näringsidkaren emellerlid till undgående av felansvar
enligt förevarande paragraf också kunna åberopa alt en uppgifl har rättals
genom ell generelll meddelande, lämnat t.ex. i lidningsannonser, även om rättelsen
faktiskt har råkat förbigå den enskilde konsumenien. Del avgörande bör här
vara, om rättelsen har meddelats pä elt sådani säll all meddelandd lypiskl sett
har varit ägnat att nå de konsumenler som fått del av den ursprungliga
uppgiften. Det fär överlämnas ål rättstillämpningen atl med hänsyn lill
omsländighelerna i del enskilda fallel avgöra vilka krav som härvid bör ställas
på meddelandds spridning m. m.

Om rättelsemeddelandel, trots alt dd fyllt kraven enligt
förevarande beslämmelse, har förbigått den enskilde konsumenien men
näringsidkaren vid avtalslillfällel har insett eller på grund av
omständigheterna hade bort inse atl konsumenien utgick från den ursprungliga
uppgiflen och alt denna hade betydelse för konsumenlens handlande, lorde del
följa av allmänna avlalsrältsliga regler atl näringsidkaren blir bunden i
enlighet med vad som följer av uppgiften, såvida han inte ändrar denna i del
enskilda fallet. 1 den nu berörda situationen är förevarande paragraf
emellertid inte tillämplig. Om resultatet av ijänsten sedermera visar sig
avvika från den ifrågavarande uppgiften, är del i stället fråga om ett sådani
fel som avses i 98 försia styckel 3.

Del bör framhållas atl rättelsen av en uppgift i och för
sig inle behöver ha gjorts av den som har lämnat uppgiften, om det bara tydligt
framgår att det är fråga om en rättelse av en viss tidigare lämnad uppgifl.
Näringsidkaren kan sålunda alltid på sätl som lidigare har berörts ändra en
uppgifl som har lämnats av någon annan, t.ex. en branschorganisation eller en
materialleveranlör e.d. Likvärdigl med etl återtagande av en viss uppgifl är i
ell sådani fall all näringsidkaren klargör atl han inle kan slå för riktigheten
av uppgiften. För alt en sådan förklaring från näringsidkarens sida skall kunna
godtas som en tydlig rättelse av en uppgift måste dock fordras atl förklaringen
tar sikte på en viss angiven uppgift. Del bör alltså inte vara möjligl för
näringsidkaren atl med slöd av bestämmelsen i andra stycket generelll befria
sig från ansvar för uppgifier som har lämnals av andra.

II §

Tjänsien skall slulligen anses felaklig, om näringsidkaren
före avtalels ingående har underlålil alt upplysa konsumenien om ell sådant
förhållande rörande tjänstens beskaffenhel eller ändamålsenlighel som
näringsidkaren kände lill eller borde ha känl lill och som han insåg eller
borde ha insett vara av beiydelse för konsumenien. En förulsällning för all
ijänslen skall anses felakUg i ell sädant fall är dock att underiälenheten kan
antas ha inverkal på avlalel.

(Jfr I kap. 3 8 i ulredningens förslag)

s. 199 Kontrollera mot PDF

Paragrafen reglerar i vilka fall Uänslen skall anses
felaklig lill följd av alt H § KtJL näringsidkaren har underlålil att
lämna vissa upplysningar rörande Uänstens beskaffenhet eller ändamålsenlighel.
Frågan har behandlats i avsnitt 2.4.2 i den allmänna motiveringen.

Paragrafen är tillämplig såväl vid Uänsler avseende arbele
på egendom som vid tjänster avseende förvaring av lösa saker (se 15 8).

Till skillnad från vad som f.n. gäller på
konsumentköpsområdei - enligt den bestämmelse med likartal syfte som finns i 7
8 tredje stycket första meningen konsumenlköplagen - är näringsidkarens
upplysningsskyldighet enligt förevarande paragraf inle beroende av att
näringsidkaren enligt marknadsföringslagen har ålagts atl lämna viss informalion.
Della sammanhänger bl.a. med alt näringsidkaren redan på grund av sin allmänna
omsorgspliki (jfr 4 8) har en mera vidsträckt informationsskyldighet mot
konsumenten än vad som skulle följa av en beslämmelse molsvarande den nämnda
regeln i konsumenlköplagen. Förevarande beslämmelse kan ses som en
konkrelisering i elt vissl hänseende av den informationsskyldighet som följer
av näringsidkarens omsorgsplikt.

I likhet med vad som gäller enligt 108 första styckel
skall det enligt förevarande bestämmelse vara fråga om en upplysning rörande
tjänstens beskaffenhet eller ändamålsenlighet. Belräffande innebörden härav får
hänvisas till vad som sagls i specialmoliveringen till 10 8. Där har också
berörts vad som ligger i kravel på alt näringsidkarens underiåtenhel all lämna
en viss upplysning skall kunna antas ha inverkat på avtalet.

Vilka förhållanden rörande tjänstens beskaffenhet eller
ändamålsenlighel som näringsidkaren insåg eller borde ha insett vara av
betydelse för konsumenten får avgöras efter omständigheterna. Härvid får slor
betydelse tillmätas redan del förhållandet alt del är fråga om en
konsumenttjänst. En beställare som är konsument får lypiskl sett anses ha
slörre behov av upplysningar rörande en ijänsl än en beställare som själv är
näringsidkare. Vid bedömningen av vilka förhållanden som konsumenien kan anses
haft anspråk på alt bli upplyst om måste hänsyn också tas lill Uänstens art,
t.ex. om Uänslen är av en enkel och vardaglig natur eller om det i stället
gäller en komplicerad eller ovanlig tjänst vars egenskaper m. m. får anias vara
okända för konsumenler i allmänhet.

Upplysningsskyldighelen enligt förevarande bestämmelse är
i princip beroende av vad som är av betydelse för den enskilde konsumenten i
del individuella fallel. Denna skyldighel skiljer sig därmed i princip från den
upplysningsskyldighei som ulgör grunden för bestämmelsen om informalionsåläggande
i 3 8 marknadsföringslagen, vilken anknyter lill vad som är av betydelse för
konsumenter i allmänhel. 1 praktiken lorde dock skillnaden inle bli så slor.
Vad som är av beiydelse för konsumenler i allmänhet är i regel av betydelse
även för den enskilde konsumenien i etl individuellt fall. Därulöver har
konsumenien emellerlid rält all bli upplysi om sådana förhållanden som, enligi
vad näringsidkaren inser eller bör inse, är av

s. 200 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 200

beiydelse för konsumenien i del enskilda fallel.
Konsumenlens renl sub- 11 8 KiJL jekliva och för näringsidkaren ej synbara
förvänlningar är däremol inte avgörande. Normall bör säljaren kunna ulgå från
att konsumenien har samma insikter rörande förhållanden av betydelse i
sammanhanget som konsumenler i allmänhel har, om inle annat framgår av
omsländighelerna. Näringsidkaren bör vidare kunna utgå från atl föremålet för
Uänslen skall användas på det säll som är del vanliga för föremål av
ifrågavarande slag, så länge inte annat framgår.

Av särskild betydelse för konsumenien är all bli upplyst
om evenluella begränsningar av en Uänsls lämplighet med hänsyn lill del ändamål
för vilkel föremålel för tjänsien normall används eller för vilket föremålel i
del enskilda fallel - enligi vad som framgår av konsumenlens uppgifier eller
omsländighelerna i övrigt - kommer all användas. Hil hör naluriigtvis
upplysningar om l.ex. sådana förhållanden som alt en viss typ av
lermo-statventiler för värmeelement e.d. är olämpliga att installera i ett
visst område därför atl den höga kalkhallen hos vattnet i området medför
särskild risk för igensällning av ventilerna, att en viss färgkvalild är
olämplig för vålutrymmen eller för bruk utomhus, alt en maltkvalitet är
olämplig för en enlréhall på grund av sin känslighei för smuis och väta osv. 1
della sammanhang kan erinras om vad som har sagts i specialmoliveringen lill 7
8 belräffande gränsdragningen mellan reglerna om näringsidkarens
avrådningsskyldighet och reglerna om fel hos Uänsten.

En liknande lyp av informalion som lypiskl sell är av slor
betydelse för konsumenien rör sådana evenluella hinder för utnyttjandet av
resullalel av Uänslen som beror på föreskrifier av olika slag, t. ex. all vissa
anläggningar på en loml inle får uppföras ulan byggnadslov eller all ell fordon
inle får förses med vilket slags utmstning som helsl (utan alt föreskriflen
härom utgör en sådan säkerhetsföreskrift som avses i 5 8 försia slyckel och 9 8
försia slycket). Viktigt är också all konsumenien får upplysning om särskilda
risker eller olägenheler som kan vara förenade med att en viss Uänst utförs på
etl föremål, t. ex. atl della därigenom blir bestående brandfarligt eller
giftigt för husdjur eller alt del får en beslående obehaglig luki e.d.

De allmänna normer som ulvecklas för informationslämnande
till konsumenler får givetvis stor betydelse för bedömningen av vad
konsumenten rimligen kunde räkna med all bli upplyst om. Sådana normer kan ha
utbildats inom näringslivet eller följa av beslut av marknadsdomstolen eller
rikllinjer av konsumentverket. Åven avgöranden av allmänna reklamationsnämnden
eller av domstol i ivisler om fel hos ijänster kan givelvis vara av betydelse.

Av bestämmelsen följer att tjänsten i princip skall anses
felaktig, om näringsidkaren har underlåtit atl efterkomma elt med slöd av 3 8
marknadsföringslagen meddelal informalionsåläggande avseende förhållanden som
rör tjänstens beskaffenhel eller ändamålsenlighet. Della gäller vare sig
åläggandel har meddelals av marknadsdomslolen eller i form av ell av

s. 201 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 201

konsumentombudsmannen
utfärdat och av näringsidkaren godkänt infor- 12 § KtJL
mationsföfeläggande (se 15 S marknadsföringslagen). Della har inle ansetts
behöva komma till särskilt uttryck i lagtexten.

I
övrigt är det emellertid inle avgörande, om näringsidkaren faktiskt kände till
det förhållande som han underlåtit att upplysa konsumenten om. Som har
framhållits i den allmänna motiveringen bör man av en näringsidkare som
yrkesmässigt utför tjänster åt konsumenter kunna kräva att han är aktiv för att
skaffa sig kunskaper av betydelse för bedömningen av en tjänsts beskaffenhet
och lämplighet för olika ändamål. 1 enlighet härmed är del enligt bestämmelsen
tillräckligt atl näringsidkaren borde ha insett alt elt förhållande var av
betydelse för konsumenien.

Frågan
om vad näringsidkaren borde ha insett får bedömas enligt den måttstock som har
angetts i specialmoliveringen lill 4 8, dvs. med hänsyn till vad som kan
fordras av en normalt skicklig och kunnig saml seriösl arbetande fackman inom
del område som den ifrågavarande ijänsten gäller. Högre krav än eljest bör
dock kunna ställas på en näringsidkare som utger sig för att vara specialist på
områdel.

Det
är givet att en tjänst inte är att anse som felaktig enligt förevarande
bestämmelse, om det visas att konsumenten själv hafl kännedom om ett visst
förhållande och dess betydelse i sammanhanget. 1 ett sådant fall kan
näringsidkarens underlåtenhet inle antas ha inverkat på avtalet om tjänsten. I
övrigt bör näringsidkaren däremol normalt inte kunna gå fri från felansvar
enligt bestämmelsen under hänvisning till att han trodde att just denne
konsument, till skillnad från konsumenler i allmänhet, inte hade behov av en
upplysning om förhållandet. Här bör dock göras en reservation för det fallet
att konsumenten, enligt vad näringsidkaren känner till, har anlitat en arkitekt
eller en tekniskt konsult e.d. för att exempelvis upprätta ritningar och
arbetsbeskrivningar för ett arbele. I ett sådant fall bör Uänslen inte anses
felaktig enligt förevarande beslämmelse, om det förhållande som konsumenten gör
gällande att näringsidkaren bort upplysa honom om helt klart ligger inom ramen
för vad näringsidkaren haft befogad anledning räknad med att konsumentens
"egen" sakkunnige skulle informera konsumenten om (jfr
specialmoUveringen till 168).

12 §

Frågan
om tjänsten är felaktig skall bedömas med hänsyn Ull förhållandena vid den
fidpunkt då uppdraget avslutades. Avser tjänsten en sak som har överlämnats i
näringsidkarens besittning eller som skall tillverkas av denne, anses uppdraget
avslutat först när saken har kommit i konsumentens besittning.

Om
näringsidkaren har utfört ijänsten men uppdraget inte kan avslutas i rätt tid
på gmnd av något förhållande på konsumentens sida, är den avgörande fidpunklen
i stället den då uppdraget skulle ha avslutats.

(Jfr
3 kap. 1 8 andra stycket i utredningens förslag)

s. 202 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 202

Paragrafen, som inte är tillämplig på tjänster avseende
förvaring (se 12 § KtjL 15 8), anger den tidpunkt till vilken bedömningen av
frågan om Ijänsten är felaklig i princip skall hänföra sig. Det avgörande är
resultatets beskaffenhet vid denna lidpunkl. Tjänsien är alltså felaktig om
ell fel förelåg då, även om felel visar först senare, s.k. dolt fel. Härifrån
måsle skiljas del fallel all resultatet vid den i paragrafen angivna tidpunkten
är frill från fel — även dolda — men del därefter uppkommer en försämring av
reslutald. Tjänsten är då inte felaktig enligt beslämmelserna i 9-12 88. En
annan sak är att näringsidkaren ändå kan bli ansvarig för försämringen enligt
beslämmelserna i 13 och 14 88.

För frågan humvida tjänsien är felaktig enligt 9 och 10 88
är det, som lidigare har framhållits, i och för sig utan betydelse vad som är
orsaken till att resultatet avviker från de normer som anges där. Enligt 168
kan konsumenien emellertid inte göra gällande några påföljder på grund av etl
fel som beror på etl förhållande på konsumentens sida. Dit räknas inle fel som
beror på olyckshändelse eller därmed jämförlig händelse (se specialmotiveringen
till 16 8). Detta innebär att näringsidkaren enligt felreglerna bär risken
(står faran) för atl resultatet försämras genom sådana händelser. Förevarande
paragraf sätter emellertid en gräns i liden för näringsidkarens ansvar
härvidlag. Av paragrafen framgår sålunda atl tjänsien aldrig kan vara felaklig
enligt 9 eller 10 8 på grund av atl resultatet har försämrats genom en
olyckshändelse e.d. som har inträffal efler den lidpunkt som anges i paragrafen
(jfr även 13 och 14 88).

I anslutning till det nu sagda bör för tydlighetens skull
understrykas alt näringsidkaren - såvida inte annat får anses avtalat — inte
någon gång under tjänstens utförande eller därefter bär risken för att själva
föremålet för tjänsten, om denna avsett ett redan befintligt föremål, skadas på
grund av en olyckshändelse eller därmed jämförlig händelse. Den risken ligger
på föremålets ägare, dvs. normalt på konsumenten (se specialmotiveringen-till
32 8). Beträffande den ekonomiska risken för att sådant malerial till tjänsten
som konsumenten tillhandahåller förstörs eller försämras genom en
olyckshändelse e.d. som leder till att tjänsten blir behäftad med fel får
hänvisas Ull 20 och 39 88.

Första stycket

Enligt första stycket, som innehåller huvudregeln, skall
frågan om tjänsten är felaktig bedömas med hänsyn lill förhållandena vid den
tidpunkt då uppdraget avslutades.

Ullrycket "förhållandena" syftar självfallet i
första hand på resultatet av det urspmngligen avtalade arbetet och av
eventuellt lilläggsarbete. Av ullryckd framgår emellertid också att man vid
bedömningen av om en tjänsl är felaktig på gmnd av alt resultatet avviker från
sådana föreskrifter som avses i 5 8 första stycket skall ta hänsyn även Ull en
föreskrift som har trätt i krafl efler det att avtalet om Ijänsten slöts men
innan uppdraget

s. 203 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 203

avslulades.
Denna siluation kan någon gång länkas uppkomma när det 12 § KtJL gäller
arbeten som pågår under en längre lid. Molsvarande gäller i fråga om förbud
enligt 4 8 marknadsföringslagen (se 9 8 andra stycket).

Med
att uppdraget avslutas avses detsamma som med den av utredningen använda
termen att "ijänslen avlämnas". Den lidpunkl då uppdraget har
avslutats är, som lidigare har nämnts, avgörande för när risken för att
resultatet försämras genom en olyckshändelse e.d. går över frän näringsidkaren
lill konsumenien. Framför alll med hänsyn lill delta kan det naturligtvis
ibland bli av slor betydelse atl mer precist fastställa när uppdragel kan anses
ha blivit avslutat.

När
det gäller tjänster avseende föremål som inle har överlämnats i näringsidkarens
besittning och som inle heller skall tillverkas av denne innehåller försia
slycket inle några särskilda regler om när uppdragel skall anses avslulat. Det
kan här vara fråga om arbete på mark, byggnader, anläggningar o.d. eller om
arbete på lösa saker som under arbelet finns i konsumentens hem eller på någon
annan av denne disponerad plals.

1
dessa fall får uppdragel i princip anses avslutat när konsumenien har fått
klart för sig atl näringsidkaren anser sig ha slutfört Ijänsten, dvs. utfört
del avtalade arbetet jämte evenluellt Ulläggsarbele och uppfylll de förpliktelser
i övrigt som kan sammanhänga med arbetet, exempelvis städat efter sig och
avlägsnat sin utrustning. Förhållandet kan också uttryckas så att konsumenten
skall ha fått klart för sig alt föremålet för tjänsten, såvitt på
näringsidkaren ankommer, är färdigt för att avsynas och för att tas i bmk av
konsumenten eller på annal säll disponeras av denne, t. ex. för fortsall arbele
av annat slag.

Kravet
på att konsumenten skall ha fått klart för sig att näringsidkaren sålunda anser
sig vara färdig med sitt arbele m. m. innebär i allmänhel att näringsidkaren
måste på ett eller annal sätt tydligt tillkännage detta för konsumenten. Etl
särskilt meddelande härom bör dock - såvida inte annat har överenskommits -
knappast krävas för att uppdragel skall anses avslutat när del är fråga om ett
mindre arbete som utförs i konsumentens hem under dennes frånvaro och
belräffande vilket det uppenbarligen har fömtsätts mellan parterna att arbetet
kommer atl vara färdigt innan konsumenten kommer hem. 1 andra fall, såsom då
arbele i konsumenlens frånvaro utförs på dennes sommarstuga under lid då den
inle bebos eller på en bål som konsumenten har liggande någon annanstans än där
han dagligen vistas, bör det däremot för att uppdragel skall anses avslutat
normalt krävas att näringsidkaren har meddelat konsumenten alt han anser sig
vara färdig med sitt arbete. Kan konsumenten då inte anlräffas, t. ex. på gmnd
av all han har rest bort, går risken för olyckshändelser o.d. som drabbar
resultatet av tjänsten likväl över på konsumenien enligt bestämmelsen i andra
slycket.

Särskilt
vid arbeten på byggnader förekommer det atl konsumenien tar en del av föremålet
för tjänsten i bmk, sedan näringsidkarens arbete

s. 204 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 204

avseende
den delen har slutförts men innan näringsidkaren har färdigställt 12 § KtJL
arbelet avseende andra delar. Konsumenien flyttar l.ex. in i elt nymålat och
nylapdserat mm medan näringsidkaren fortsätter sitt arbete i andra mm. I ett
sådani fall torde parterna ibland kunna anses ha bmlil ut den ifrågavarande
delen av det urspmngliga uppdraget till ett särskilt uppdrag, som blivit
avslutat i enlighet med vad som lidigare har sagts. Delta får emellertid
avgöras med hänsyn till omsländighelerna i del enskilda fallel. Av 16 8 följer
all konsumenien under alla förhållanden får själv svara för en försämring av
den ianspråktagna delen, om försämringen sammanhänger med hans bmkande av
denna och annat inte följer av parternas avtal (jfr betänkandet s. 256 och s.
262).

Parterna
kan också i andra fall i princip avtala om att arbeten som skall utföras i etl
sammanhang är alt betrakta som skilda uppdrag, beträffande vilka risken för
olyckshändelser som försämrar resultatet går över på konsumenten efler hand som
de olika deluppdragen på tidigare angivel sätt har avslutats. Beslämmelserna i
förevarande paragraf och 16 8 är emellertid Ivingande lill konsumenlens
förmån. För att ett avtal av del nu nämnda slaget skall vara bindande för
konsumenten, måste det framstå som nalurligl att behandla de olika delarna som
separata uppdrag när det gäller bl. a. frågan om övergången av risken för olyckshändelser
från näringsidkaren till konsumenten.

Det
bör i sammanhanget framhållas att enbart den omständigheten all prisel enligi
avlalel skall betalas i delposter efter hand som arbetet fortskrider inte
medför alt parterna kan anses ha kommit överens om en sådan uppdelning av ett
uppdrag som här har berörts. Ofta är det andra skäl som ligger bakom en sådan
betalningsklausul. Med hänsyn till att en uppdelning av ett uppdrag bl. a.
medför att risken för olyckshändelser som försämrar resultatet stegvis överförs
på konsumenten innan hela arbetet har avslutals, bör det ställas stränga krav
på bevisningen för alt en överenskommelse därom har iräffals.

Vad
som tidigare har sagls gäller även i fråga om arbete på löpande räkning (jfr
betänkandet s. 260-261). Också vid sådant arbete är alltså den för
felbedömningen avgörande tidpunkten den då uppdraget avslulades. Detta innebär
att risken för försämringar av resultatet genom olyckshändelser e.d. inte
heller vid arbete på löpande räkning går över på konsumenten vid en tidigare
Udpunkt, såvida inte parterna någon gång kan anses ha träffat ett avtal om
uppdelning av arbelet i deluppdrag och detla avtal i enlighel med del fömt
anförda kan godtas som bindande för konsumenten.

Partema
kan ha avtalat om all en formell besiktning av resultatet av tjänsten skall äga
mm sedan Uänsten har slutförts. I så fall kan uppdragel inte anses avslutat
förrän besiktningen har genomförts. Det bör påpekas att detta innebär alt
näringsidkaren bär risken för olyckshändelser o.d. som drabbar resultatet under
själva besiktningen.

s. 205 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 205

Beträffande tjänster som avser en sak som har överlämnats
i näringsid- 12 § KtjL karens besittning eller som skaU tillverkas av denne har
i andra meningen i första stycket tagits upp en särskild regel om när uppdraget
skall anses avslutat. Detta är i dessa situationer fallet först när saken efter
slutförandet av tjänsien har kommit i konsumentens besittning. Först då går
alltså risken för försämringar av resultatet genom olyckshändelser över på konsumenten.
Skälen för denna regel har redovisals i avsnitt 2.4.3 i den allmänna
moUveringen.

Det kan tänkas att det redan i samband med atl föremålel
för Ijänslen skall överiämnas till konsumenten visar sig att tjänsien är
behäftad med ett fel och att näringsidkaren därför skall behålla föremålel för
all avhjälpa felel. I så fall bör uppdragel enligi den nu aktuella beslämmelsen
inle anses avslutat förrän föremålel efter avhjälpandel kommer i konsumenlens
besittning.

Om konsumenten skall hämta föremålet för tjänsten hos
näringsidkaren - vilket torde vara vad som gäller om inte annal får anses
avtalat - är uppdraget enligt den nu berörda bestämmelsen avslutat när
föremålet har tagits om hand av konsumenten eller av någon för hans räkning, t.
ex. av en chaufför hos ett åkeriföretag som enligt överenskommelse med konsumenten
skall transportera föremålet till denne. Har näringsidkaren i elt sådant fall
åtagit sig att hos åkeriföretagel överlämna föremålet till delta, är uppdraget
avslutat när föremålet har tagits om hand av åkeriföretaget.

Frågan om när föremålet kan anses ha blivit omhändertaget
av konsumenten eller av någon för hans räkning får avgöras med hänsyn till
omständigheterna i det enskilda fallet. Om del t. ex. är fråga om ell slörre
föremål som näringsidkaren hjälper konsumenien all lasta in i dennes bil e.d.,
kan föremålel inte anses ha blivit omhändertaget av konsumenien förrän del har
lastats in i bilen.

Har näringsidkaren åtagit sig alt ombesörja transport av
föremålel för ijänsten till konsumenten, antingen i egen regi eller med
anlitande av en självständig fraktförare, är uppdragel att anse som avslulat
när föremålet efter transporten har tagits om hand av konsumenten eller av
någon för hans räkning eller på annal sätt har överiämnats till konsumenten.
Transporten går i ett sådant fall alltså på näringsidkarens risk. Som framgår
av det sagda är det inte alltid nödvändigt för att uppdraget i hilhörande fall
skall anses avslutat alt föremålet faktiskt har tagits om hand av konsumenten
eller av någon som företräder denne. Sålunda får en sak som har lagts ned i
konsumentens brevlåda normalt anses ha kommil i konsumenlens besittning även om
han inte är hemma vid tillfället. Ell föremål som enligt överenskommelse med
konsumenien har slällls av på dennes villatomt får i regel också anses ha
kommit i hans besittning (jfr Almén-Eklund, Om köp och byte av lös egendom, 4
uppl. Stockholm 1960, s. 118). Däremot kan ell föremål som har placerats
utanför dörren lill en lägenhel i etl hyreshus knappasl anses ha kommil i
lägenheisinnehavarens besittning förrän det faktiskt har tagits om hand av
honom eller någon som företräder honom.

s. 206 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 206

Det förhållandet att kravet på atl saken skall ha kommit i
konsumentens 12 § KtjL besittning kan anses uppfyllt exempelvis om den har
lagts ned i hans brevlåda eller placerats på hans tomt innebär självfallet inte
att näringsidkaren alltid är berättigad atl avsluta uppdragel på della sätt.
Näringsidkaren är skyldig atl med lillböriig omsorg ta till vara konsumentens
intressen. Detla medför alt han inte i onödan får utsätta konsumenten för fara
all resultatet av ijänsten försämras eller all föremålet för tjänsien skadas
eller försvinner. Enligt 13 8 är näringsidkaren ansvarig enligt reglema om fel
hos Uänslen för en försämring av Uänstens resultat som uppkommer efler den
tidpunkt som anges i förevarande paragraf, om försämringen är en följd av
näringsidkarens avtalsbrott. Åven i övrigl kan näringsidkaren bli
skadeståndsskyldig mol konsumenien, om denne lider skada till följd av atl
föremålel för Ijänsten har levererats på här berört eller liknande sätt och
delta med hänsyn till omständigheterna kan anses innefatta en försummelse på
näringsidkarens sida (se 32 8 andra slyckel).

Eu åiagande av näringsidkaren all ombesörja iransporl av
föremålet för tjänsten behöver inte innebära alt föremålet skall sändas ända
hem till konsumenten e.d. Del kan ankomma på konsumenten att hämta föremålet på
exempelvis ett postkontor eller ett godsmagasin. I så fall är uppdraget
avslutat när konsumenten eller någon som företräder honom har tagit hand om
föremålet där.

Frågan om vem av partema som skall stå för kostnaderna för
en transport av föremålet för tjänsten som näringsidkaren har åtagit sig atl
ombesörja berörs i anslulning till bestämmelserna om priset för tjänsten (se
specialmotiveringen till 36 8).

Andra stycket

Enligt andra stycket är den lidpunkl som skall vara
avgörande vid bedömningen av om tjänsten är felaktig en annan än den då
uppdraget faktiskt avslutades. Detta gäller om näringsidkaren har utfört
tjänsten men uppdragel inte kan avslulas i rätt tid pä grund av någol
förhållande på konsumentens sida. I så fall är den avgörande lidpunkten i
stället den då uppdraget annars skulle ha avslulals. Risken för att resullalel
försämras genom en olyckshändelse eller därmed jämföriig händelse ligger alltså
därefier på konsumenien.

Vid tjänster avseende föremål som inte har överlämnats i
näringsidkarens besinning och som inle heller skall lillverkas av denne är
uppdraget enligt försia slyckel i regel att anse som avslutat i och med att
näringsidkaren har meddelat konsumenien att tjänsten är utförd. Dd kan
emellertid hända att konsumenten av någon anledning som är att hänföra till
hans förhållanden inte utan dröjsmål kan anträffas med ett sådant meddelande.
Enligt förevarande bestämmelse blir i så fall avgörande vilken beskaffenhet
resultatet har vid den tidpunkt då meddelandet annars skulle ha kunnal lämnas
Ull konsumenten. En förulsättning är självfallet atl en eventuellt avtalad
tidpunkt för uppdragets avslutande då också är inne.

s. 207 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 207

Partema
kan ha avtalat om atl uppdragel skall avslutas genom en formell 12 § KtjL
besiktning av resultatet av tjänsien vid en viss tidpunkt. Om näringsidkaren
då har utfört ijänsten men besiktningen inle kan äga mm vid den överenskomna
tidpunkten på gmnd av något förhållande på konsumentens sida, blir enligt
bestämmelsen den lidpunkt avgörande då besiktningen annars skulle ha varil
avslutad.

Om
tjänsten avser ell föremål som har överlämnats i näringsidkarens besinning
eller som skall tillverkas av denne kan avtalet, som fömt har nämnts, innebära
att konsumenten efler del atl näringsidkaren har utfört Ijänsten skall hämta
föremålel hos denne. I sådana fall får vid tillämpningen av förevarande
bestämmelse skiljas mellan olika siluationer.

Det
vanliga är atl avtalet i hilhörande fall anger en tidpunkt för avhämtning av
föremålet utan atl konsumenten är skyldig alt hämta föremålel vid den angivna
tidpunkten. Avlalel innebär alltså endasl att Uänslen då beräknas vara utförd
och atl föremålel då kan avhämias. Konsumenien bör i dessa fall ha en rimlig
tid på sig efter den utsatta lidpunkien. Så länge denna tidsrymd inte
överskrids, kan avslutandet av uppdraget över huvud taget inle anses ha blivit
försenat på sätt som avses i förevarande bestämmelse. Hur lång tid som
konsumenten sålunda har på sig för att hämta föremålet - dvs. vad som enligt
bestämmelsen utgör "rätt tid" för att avsluta uppdraget - torde
främsl bero på praxis i branschen. I många situationer, såsom när det gäller
föremål som varken är skrymmande eller särskilt värdefulla, rör del sig
säkerligen om en ganska avsevärd lid.

Partema
kan emellertid ha kommil överens om att föremålet för Uänsten efler avslutat
arbele skall avhämtas senasl vid en viss angiven tidpunkt. En sådan
överenskommelse kan ha kombinerats med en tidsangivelse av del nyss berörda
slaget. Det kan sålunda l.ex. anges all föremålel är färdigt för avhämtning
efter en viss kortare tid och dessutom all konsumenten är skyldig att hämta
föremålet senast inom en viss angiven Ud, exempelvis en eller ett par månader
efler inlämningsdagen. Överenskommelsen kan också gå ul på atl konsumenten är
skyldig att hämta föremålet inom en hell korl Ud. I många fall kan detta vara
av väsentlig betydelse för näringsidkaren, t.ex. om tjänsten avser ett
skrymmande eller värdefullt föremål eller om näringsidkaren av någon anledning
har särskilda problem med all ta hand om föremålel efter avslulat arbete. Han
kanske driver en fordons verkstad, där inlämnade fordon efter avslutat arbele
måste ställas på gatan, eller avser att stänga för semester e.d.

Konsumenten
är naluriigtvis i princip skyldig alt iaktta en överenskommelse av det slag
som nu har berörts. Denna blir alltså normalt bestämmande för vad som enligt
förevarande bestämmelse utgör "rält tid" för uppdragets avslutande.
Som lidigare har berörts får della framför alll den följden alt en försening
som beror på någol förhållande på konsumenlens sida medför all risken för
försämringar av resultatet genom olyckshändelser e.d. går över på konsumenten
när föremålel enligt överenskommel-

s. 208 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 208

sen
skulle ha hämtats. En förutsättning för detla är dock atl överenskom- 13 8
KtJL melsen inle med hänsyn lill omständigheterna framstår som oskälig mot
konsumenten och därför kan angripas med slöd av 36 8 avlalslagen.

Om
näringsidkaren skall ombesörja transport av föremålet för tjänsien till
konsumenten, kan uppdragets avslulande bli försenal t.ex. genom att konsumenten
inle iakttar en överenskommen tid för alt ta emol föremålet. 1 så fall blir den
för felbedömningen avgörande tidpunkten enligt förevarande bestämmelse den då
föremålel rätteligen skulle ha mottagits. En evenluelll nödvändig ålertransport
går alltså på konsumentens risk. Skall konsumenten hämta föremålel på etl
posikontor e.d. har han den normala liggetiden för försändelser av
ifrågavarande slag på sig, såvida inte parterna har kommit överens om att
konsumenten skall hämta föremålet inom en viss kortare tid.

Bestämmelsen
i andra slyckel kan bli lillämplig inle bara i fall då konsumenten underlåter
atl i rätt tid avhämla eller ta emol föremålel för tjänsien, utan också i t.ex.
fall då näringsidkaren med slöd av 49 8 kvarhåller föremålet för ijänsten efter
den lidpunkt då uppdraget rätteligen skulle ha avslutats.

13
§

Försämras
resultatet efter den tidpunkt som anges i 12 8, skall tjänsten anses felaktig
om försämringen är en följd av ett avtalsbrott på näringsidkarens sida.

Bestämmelsen
i förevarande paragraf innebär etl undantag från reglerna i 12 8. Paragrafen är
inte tillämplig på tjänster som avser förvaring (se 15 8).

Paragrafen
gäller försämringar av resultatet som uppkommer efter den tidpunkt som enligt
12 8 är avgörande för bedömningen av om ijänsten är behäftad med fel. Härmed
avses inte en defekt hos resultatet som låg latent eller dold vid denna
tidpunkt men som framkommer eller visar sig först senare (dolt fel). En sådan
defekt faller under reglerna i 9-12 88.

Enligt
paragrafen är Uänsten felaktig, om en försämring av resultatet som uppkommer
först efter den tidpunkt som anges i 12 8 är en följd av etl avtalsbrott på
näringsidkarens sida. Med avtalsbrott avses inte endast att näringsidkaren
åsidosätter särskilda bestämmelser i ell avtal mellan parterna ulan också atl
han åsidosätter sina förpliklelser enligt lagen, t. ex. sin allmänna
omsorgsplikt enligt 4 8 eller sin plikt enligt 50 8 att ta vård om ett föremål
som han håller kvar under åberopande av reienlionsräll eller som inte i rätl
tid har kunnat överiämnas i konsumentens besittning.

I
enlighet med det nu anförda blir paragrafen lillämplig t. ex. om näringsidkaren
i strid mol sin omsorgspliki har underlåtit att ge konsumenten nödvändiga
anvisningar till förebyggande av att denne på grund av okunnighet skadar
resultatet av Uänsten. Del kan gälla en anvisning om att en molor efter
renovering måsle köras försiktigt under en tid, alt elt golv efter

s. 209 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 209

lackering inle får bdrädas med skor förtån efler viss lid,
all en tapet eller 14 s KtjL en färgyla inte tål vatten, all en
helläckningsmatla måsle rengöras på etl vissl sätl för att inte skadas osv.

Paragrafen blir vidare tillämplig om näringsidkaren inför
en transport av föremålet för Uänsten som ombesörjs av konsumenten - och som
därför i och för sig går på dennes risk - har åtagit sig all förpacka föremålet
men gör detta så dåligt att resultatet av tjänsten till följd därav skadas
under transporten. Del måste då givelvis vara fråga om en försämring av resullalel
som inte skulle ha uppkommit även om näringsidkaren hade förpackat föremålet på
ett godtagbart sätt.

Även andra fall kan länkas då förevarande paragraf
aklualiseras (se bl. a. specialmotiveringen till 12 5 försia stycket slyckel).
Del bör emellertid framhållas atl paragrafen inle avser försämringar som endasl
framstår som en indirekl konsekvens av ell avtalsbrott från näringsidkarens
sida. Beslämmelsen är sålunda t.ex. inte avsedd all innebära all
näringsidkaren blir ansvarig för att resultatet försämras ytterligare genom en
olyckshändelse eller därmed jämförlig händelse som inträffar sedan
näringsidkaren -efter det att uppdraget har avslutals - åler har fåll hand om
föremålel för all avhjälpa ett fel hos ijänsten. Självfallet blir bestämmelsen
däremot tillämplig, om näringsidkaren genom all brista i fackmässighet eller
omsorg i samband med avhjälpandel av elt fel försämrar resultatet ytterligare.

14 §

Har näringsidkaren genom en garanti eller liknande
utfästelse åtagit sig all under en viss lid efter den lidpunkt som anges i 12 8
svara för resultatet av Ijänslen och försämras del utfästa resultatet under den
angivna tiden, skall Ijänsten anses felaktig.

Första stycket gäller ej, om näringsidkaren gör sannolikt
att försämringen beror på en olyckshändelse eller därmed jämföriig händelse
eller på vanvård, onormalt brukande eller någol liknande förhållande på konsumentens
sida.

(Jfr 3 kap. 2 8 i utredningens förslag)

Paragrafen reglerar verkningama av atl näringsidkaren har
lämnat en s.k. tidsbestämd garanli avseende Uänstens resultat. Frågan har
behandlats i avsnitt 2.4.4 i den allmänna motiveringen. Beslämmelsen är inle
tillämplig på tjänster som avser förvaring (se 15 8).

Första stycket

Paragrafen avser endast garantier som tar sikte på
resullalel av Uänsten eller en del därav och som täcker en kortare eller längre
lidsrymd framåi i tiden. Garantitiden behöver i och för sig inte vara
begränsad. Den behöver inte heller vara angiven i etl tidsmått utan den kan
anges genom all garantin förklaras gälla för en viss körsträcka med ett fordon
e.d. Genom Ullägget liknande utfästelse markeras att utfästelsen inle behöver
innehålla 14
Riksdagen 1984/85. 1 samt. Nr 110

s. 210 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 210

ullrycket "garanli". Del är Ullräckligt alt
utfästelsen i prakliken har sam- 14 8 KtjL ma innebörd som en vanlig
tidsbestämd garanti avseende resultatet eller en del därav. Givelvis är del
inle heller nödvändigl alt utfästelsen innehåller ett sådant uttryck som au
näringsidkaren "svarar för" resultatet eller synonyma uttryck.

1 enlighet med vad som har utvecklats i den allmänna
motiveringen har paragrafen utformats så atl en lidsbestämd garanli eller
liknande utfästelse får verkan som en garanli för resultatets bestånd under
hela garantitiden, förutsatt all del inle drabbas av olyckshändelser eller
utsätts för vanvård eller onormalt brukande e.d. från konsumentens sida. Enligt
bestämmelsen i första stycket är det sålunda tillräckligt atl resullalel eller
den del därav som omfattas av utfästelsen försämras någon gång under garantitiden.
Del saknar då i princip betydelse alt resultatet var aldrig så perfekt vid den
tidpunkt som enligt 12 8 är avgörande för felbedömningen. För atl
näringsidkaren skall undgå ansvar måste del göras sannolikl all försämringen
beror på någon sådan händelse eller någol sådani förhållande som avses i andra
styckel. Detta ligger helt i linje med hur en konsumenl vanligen uppfattar en
tidsbestämd garanti.

Som har berörts i den allmänna moliveringen torde det
egentliga problemel för näringsidkarsidan med denna rättsliga konstruktion av
garaniian-svarel hänföra sig lill sådana delar av resultatet som även vid ett
normalt brukande och en normal vård kan slitas ut före garantitidens utgång, t.
ex. materialdetaljer av förhrukningskaraktär. Detta problem kan emellertid
lösas genom att garantiulfäslelsen begränsas till all avse endasl en viss del
av resultatet. En sådan begränsning kan anges posilivi, så alt garantin
förklaras omfatta endast en viss del, eller negativt, så att det förklaras alt
garantin inte omfattar en viss eller vissa delar av resullalel. Om garantin
begränsas på det senare sättel, så att den inte omfattar exempelvis detaljer av
förbrukningskaraktär, bör del inle vara nödvändigl med någon hell uttömmande
uppräkning av sådana detaljer. Det bör räcka med en exemplifiering som
tillräckligt tydligl ger besked om vad som åsyftas. Garantin kan även anges
gälla endasl en viss eller vissa egenskaper hos resullalel, t.ex.
färgbeständighet, eller begränsas genom alt någon eller några egenskaper undantas
från garantin.

För att paragrafen skall bli lillämplig fordras, atl
resultatet till den del del omfattas av en garanti försämras under
garanliliden. Varje normal användning e.d. av ett föremål medför självfallel
en viss förändring av föremålets skick som strängl lagd skulle kunna betecknas
som en försämring i förhållande lill dess skick som nytl eller nyrepareral
osv. Ingen skulle komma på tanken att på gmnd av en sådan förändring åberopa en
garanli, och del är inte heller sådana förändringar som i bestämmelsen åsyftas
med uttrycket "försämras". Detla lar sikte på sådana förändringar hos
resultatet av tjänsten som i utredningens förslag har beskrivits så att det
uppkommer en "bristfällighet" hos resultatet. Försämringen torde vanligen
ta sig uttryck i

s. 211 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 211

en funktionssvikl under garanliliden, l.ex. alt de
renoverade bromsarna 15 § KtjL upphör alt ge tillfredsställande effekt,
eller i en defekt i resultatets ulseende, t. ex. att färgen vars beständighet
har garanterats bleknar under garantitiden.

Inlräffar en sådan försämring som nu har nämnls skall
ijänsten anses felaklig, för så vilt inle näringsidkaren kan göra sannolikt att
försämringen har orsakats av någol sådani förhållande som avses i andra
slyckel. All Ijänslen skall anses felaklig innebär alt konsumenten kan göra
gällande samlliga de påföljder som enligt lagen följer härav. Det är alltså
inle möjligt all i en garanti begränsa konsumentens befogenheter till atl
omfalla endast en del sådana påföljder eller all ålägga konsumenien självrisker
eller andra inskränkningar av hans förmåner eller rättigheter enligt lagens
regler om påföljder av fel. Näringsidkaren kan sålunda t.ex. inle heller i en
garanli förbehålla sig en mera vidsträckt rält atl avhjälpa ell fel än som följer
av 20 8.

Andra slycket

Genom andra stycket fastslås atl del blir näringsidkaren
som får bevisbördan rörande orsaken lill försämringen. Skall han gå fri från
ansvar för denna måste han nämligen enligt andra styckel visa anlingen all
försämringen beror på en olyckshändelse eller därmed jämföriig händelse som
inträffat efler den lidpunkl då risken för försämringar av resultatet genom
sådana händelser gick över på konsumenten (se 12 8) eller att försämringen
beror på vanvård, onormalt brukande eller liknande förhållande på konsumenlens
sida. Det är emellertid, i likhel med vad som gäller enligi 10 8
konsumenlköplagen, inle nödvändigl atl näringsidkaren förebringar full
bevisning om alt orsaken lill försämringen är någon sådan som nu har berörts.
Del räcker med all delta görs sannolikt (jfr prop. 1973:138 s. 306 och 318).

Med uttrycket "liknande förhållande" på
konsumentens sida avses bl. a. sådant som alt konsumenten har underiåtit alt
följa väsenlliga skötsel- eller serviceföreskrifler, även om detta inle kan
belecknas som van vård. I sammanhanget skall nämnas att dd bör vara möjligl för
näringsidkaren atl som ell direkt villkor för en garantis giltighet föreskriva
alt resullalel av Uänslen skall underkastas viss regelbunden översyn eller alt
del inle får ulsätlas för en viss lyp av brukande. En förulsällning är
dock.givelvis all villkoret inte framsiår som oskäligt, l.ex. därför all del
innebär en sådan inskränkning av konsumenlens möjligheter atl disponera
föremålel för ijänsten alt garanlin närmasl blir vilseledande.

15 §

Avser Uänslen förvaring av en lös sak gäller i ställd för
vad som sägs i 9, 10 och 12-14 8S atl ijänslen skall anses felaktig, om
förvaringen anordnas på etl sätt som avviker från

s. 212 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 212

1.
vad konsumenten med hänsyn lill
4 8 har räll all kräva, även om I5 § KijL avvikelsen beror på en
olyckshändelse eller därmed jämförlig händelse,

2.
vad som sägs i 5 8 försia
slyckel, eller

3.
vad som därutöver får anses
avtalat.

Tjänsten
skall också anses felaklig, om förvaringen anordnas i slrid mot ell förbud som
avses i 5 8 andra slyckel eller på elt säll som avviker från sådana uppgifter
enligt 10 8 som inte i tid har rätlats på elt tydligt säll.

Paragrafen
innehåller särskilda regler om när en Uänsl som avser förvaring av en lös sak
skall anses felaklig. Den är alliså inle lillämplig på tjänster som avser
arbete på egendom. Frågan har behandlals i avsnill 2.11.3 i den allmänna
motiveringen.

Bestämmelserna
i 9 och 10 SS lar sikle på resullalel av en ijänsl, dvs. del rent fysiska
resultat som del avtalade arbelet jämte eventuellt tilläggsarbele avsätter, på
föremålel för Uänslen. De passar därför inle för Uänsler som avser förvaring,
eftersom syflel med dessa Uänsler inle är alt frambringa något resulial i den
nyss angivna meningen. Syflel med en förvaringsUänsi är tvärtom i princip alt
förvaringen skall anordnas så atl föremålel för Uänsten - den sak som förvaras
- kan ålerlämnas lill konsumenien i oförändrai skick. Vad som bör ligga lill
grund för bedömningen av om en tjänsl som avser förvaring skall anses felaklig
är det sätt på vilket förvaringen anordnas. Del är främst della som kommer
lill uttryck i förevarande paragraf. Själva normerna för bedömningen av om
tjänsten är felaklig med hänsyn till det sätt på vilket förvaringen anordnas är
däremol i princip desamma som anges i 9 och 1088-

Bestämmelserna
i 11 8 gäller även för tjänster som avser förvaring. Också en sådan tjänst är
alitså felaktig bl.a. om näringsidkaren före avtalets ingående har underlåtit
att lämna konsumenien beiydelsefulla upplysningar rörande tjänstens
beskaffenhet eller ändamålsenlighel.

Bestämmelserna
i 12-1488 saknar aktualitet vid förvaring. Del rör sig här om en fortlöpande
preslation från näringsidkarens sida som skall vara felfri under hela
förvaringstiden. Reglerna i 12 8 om att förhållandena vid den lidpunkl då
uppdragel avslutades normall skall vara avgörande vid bedömningen av om en
tjänsten är felaktig kan alltså inle lillämpas vid förvaringsljänster. Detsamma
gäller då reglerna i 13 och 14 88.

Första
stycket

De
normer för bedömningen av om en Ijänsl avseende förvaring är felaklig som anges
i försia styckel motsvarar dem som gäller enligt 98 första slycket. Här kan
därför hänvisas lill vad som har sagts i specialmotiveringen till den
bestämmelsen samt i specialmoliveringen lill 48 och 5 8 första slycket.

s. 213 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 213

Andra slycket 16 § KtJL

Beslämmelsen utgör för förvaringsUänsternas del en
motsvarighet till 108 och lill en del av 98 andra slycket, nämligen såvitt
avser det fallel all tjänsten utförs i strid mol ett förbud enligi 4 8
marknadsföringslagen. Del har inle ansells föreligga skäl att beträffande
förvaringsUänsierna la upp någon molsvarighel till den bestämmelse i 9 8 andra
stycket som föreskriver atl en Ijänsl skall anses felaktig om näringsidkaren
inte har utfört elt sådant tilläggsarbele som han är skyldig att utföra enligt
8 8 iredje styckel. Frågan har knappasl någon aklualiid vid Ijänsler som avser
förvaring (se specialmoliveringen lill 8 8 iredje styckel).

Uttrycket "sådana uppgifter enligt 108"
innefattar självfallel en hänvisning också lill det i 108 uppslällda kravel på
atl uppgiften kan antas ha inverkat på avlalel om ijänsten.

I övrigl får beträffande innebörden av bestämmelsen i
andra slyckel hänvisas lill specialmoliveringen till 9 8 andra stycket och 10
8.

Påföljder vid fel

16 §

År tjänsien felaktig utan att det beror på något
förhållande på konsumentens sida, får konsumenien hålla inne betalningen
enligt 19 8. Han får vidare kräva atl felet avhjälps enligt 20 8 första slyckel
eller också göra avdrag på priset eller häva avtalet enligt 218. Dessulom får
konsumenien kräva skadestånd av näringsidkaren enligt vad som sägs i 31 8.

I fråga om konsumentens rätt till skadestånd av någon
annan än näringsidkaren finns bestämmelser i 33 8-

Första slyckel

Beslämmelsen innehåller en allmän beskrivning av
konsumentens befogenheter mot näringsidkaren vid fel hos tjänsten. De närmare
förutsättningarna för utövandet av dessa befogenheler framgår av de olika
paragrafer som beslämmelsen hänvisar lill.

I del nu berörda hänseendet torde bestämmelsen i försia
styckel inte fordra några särskilda kommentarer. Del bör dock framhållas att
det av andra meningen framgår alt konsumenien i princip har frihei att välja
mellan de påföljder som anges där. Han är alliså i och för sig inle hänvisad
till att alltid först begära att felet avhjälps. Enligt 208 andra slyckel har
emellertid näringsidkaren, under vissa fömtsättningar, räll all för atl undvika
eller begränsa andra påföljder avhjälpa ell fel även om konsumenten inte begär
avhjälpande. Påföljden avhjälpande har alltså getts en viss prioritet framför
prisavdrag och hävning (jfr avsnitt 2.4.5 i den allmänna moliveringen).

Av bestämmelsen i försia styckel framgår emellertid vidare
all konsumenten enligt lagen över huvud lagd inle kan göra gällande några
påföljder mol näringsidkaren på grund av ett fel hos tjänsien, om felel beror
på något förhållande på konsumenlens sida. Detta uttryck moisvarar i sak

s. 214 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 214

den
av utredningen använda termen "omständighet som är atl hänföra lill
16 § KtJL konsumenten" (se l.ex. 3 kap. 1 8 i ulredningens förslag).

Normall
får ell fel anses bero på ell förhållande på konsumenlens sida, om felet har
uppkommit genom vårdslöshet eller försummelse hos konsumenten eller hos någon
för vilken han med hänsyn lill omsländighelerna måsle anses svara i
förhållandel lill näringsidkaren, t.ex. medlemmar av hans familj, gäsler i hans
hem eller en annan näringsidkare som konsumenten har anlilal för annal arbele.
Vad som här i försia hand är av inlresse är sådana fel som uppkommer genom alt
konsumenien eller någon som han måsle anses svara för av försummelse skadar
resullalel av näringsidkarens arbele. Ell exempel är alt konsumenten går in på
det golv som näringsidkaren jusl har lackerat. Etl annat exempel är atl en
elinstallatör som konsumenten har anlitat i samband med renoveringen av ell rum
smutsar ned den lapel som näringsidkaren nyss har satt upp.

Om
konsumenien själv tillhandahåller malerial till ijänslen och ell fel beror på
brislfälligheter hos della malerial, är del inle ulan vidare givel atl felel
därmed skall anses bero på ell förhållande på konsumentens sida.
Näringsidkarens skyldighet all utföra Uänsten på etl fackmässigt tillfredsställande
sätt och att med lillbörlig omsorg ta lill vara konsumentens inlressen innebär
bl.a. att näringsidkaren, i den utsträckning som sakens nalur fordrar, måsle
ställa sin sakkunskap lill konsumenlens förfogande (jfr specialmoliveringen
lill 4 8). Del avgörande bör därför i princip vara, om näringsidkaren har
insett eller bort inse atl det malerial som konsumenten tillhandahöll var
olämpligl eller annars hade brisler som kunde påverka resultatet av tjänsien.
Har näringsidkaren insett eller bort inse detla men inle reagerat och upplyst
konsumenien därom, kan felel inte anses bero på ell förhållande på konsumenlens
sida. Näringsidkaren har då brustit i fråga om iakttagande av fackmässighet och
omsorg. Della gäller även om konsumenien också för sin del kan anses ha visal
försummelse vid valet av material. En annan sak är att delta kan inverka t. ex.
på frågan om näringsidkarens skadeståndsskyldighet (se 34 8).

Har
konsumenten, trols all näringsidkaren uppfyllt sin upplysningsplikt, påfordrat
atl del ifrågavarande malerialel skall användas, kan malerialds brisler över
huvud tagel inie medföra all ijänslen skall anses felaklig. Silualionen är då i
princip densamma som om parierna hade iräffal avtal om all näringsidkaren
skulle Ullhandahålla jusl det ifrågavarande malerialel, med dess brisler (se 4
8 andra stycket). Det bör dock påpekas atl del i hithörande fall inle är
tillräckligt alt näringsidkaren lämnar konsumenten en sådan upplysning som här
har berörts, om det material som konsumenten tillhandahåller står i strid mot
sådana säkerhetsföreskrifter som avses i 5 8 försia slyckel och näringsidkaren
har insett eller bort inse detla. 1 denna situation måsle näringsidkaren, om
han skall kunna undgå felansvar enligi 9 8 försia slyckel 2, avböja all utföra
Uänsten med del ifrågavarande materialet Gfr specialmotiveringen till 5 8
första styckel).

s. 215 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 215

På molsvarande säll som nu har berörts när del gäller
material som 16 § KtJL konsumenten tillhandahåller får i princip bedömas
fall dä konsumenten själv lämnar närmare anvisningar om hur en tjänsl skall
utföras och dessa anvisningar visar sig vara olämpliga eller felakiiga.

Della gäller i och för sig även i fall då olämpliga eller
felaktiga anvisningar e.d. som har lämnals från konsumentens sida härrör från
en annan fackman som konsumenien har anlitat, l.ex. en arkitekt eller en
leknisk konsult. Del bör emellertid underslrykas atl näringsidkaren normalt
inte kan anses skyldig all från den nu berörda synpunklen närmare granska och
bedöma sådana ritningar och arbetsbeskrivningar m. m. som enligi vad han vd
eller har befogad anledning atl tro är upprättade av en fackman på området. Del
kan t.ex. vara fråga om omfallande anbudshandlingar e.d. inför elt
byggnadsarbete eller ett liknande arbele. För att näringsidkaren i ett sådani
fall i enlighel med det lidigare anförda skall kunna bli ansvarig på grund av
etl fel som har sin grund i all anvisningarna har varit olämpliga eller
felakiiga, lorde del i allmänhet böra krävas all han fakliskl har insett detta
förhållande eller att detta har varil mer eller mindre uppenbart för en fackman
i hans slällning. På liknande säll får bedömas fall då en annan av konsumenten
anlitad fackman på annal sätl har lagl en brislfällig grund för näringsidkarens
arbele och detta därför blir behäflal med fel.

I enlighel med vad som har anförts i anslutning lill
beslämmelsen i 9 8 första slyckel 1 utgör beskaffenheten av föremålel för
ijänsten ofta en faktor som direkt inverkar redan på vad konsumenten har
anledning atl räkna med i fråga om resultatet och därmed på frågan om tjänsten
över huvud tagel kan anses felaklig. Del kan emellerlid tänkas all näringsidkaren
genom avtalet har ålagit sig atl åstadkomma etl vissl bestäml resultat. Om det
avtalade resullalel i ell sådani fall inte kan uppnås på grund av en
bristfällighet eller någon annan egenskap hos föremålel för Uänsten, bör felet
anses bero på ett förhållande på konsumentens sida, under förutsättning all
del är fråga om en brisl eller en egenskap hos föremålet som näringsidkaren inte
räknal med eller bort räkna med när han gjorde sill åiagande.

Annorlunda förhåller det sig om näringsidkaren då borde ha
räknal med den ifrågavarande brislen elc. hos föremålel för ijänslen. Del bör
dock påpekas att del i denna siluation kan vara från konsumentens synpunkt
oförnuftigt att näringsidkaren trols den framkomna svårighelen söker åstadkomma
del avtalade resultatet, om ell fasl pris inle har avialais för Uänslen. Denna
kan då bli belydligi dyrare för konsumenien än han kunde ha räknal med. I etl
sådani fall är näringsidkaren emellerlid enligi 6 8 andra slyckel skyldig atl
underrätta konsumenien och begära dennes anvisningar, vilkel kan leda lill all
konsumenien avbeställer Uänsten hell eller delvis (se 42-44 88). Har del visal
sig vara omöjligl atl åsladkomma del utlovade resultatet, torde konsumenien i
den nu nämnda silualionen i slällei kunna häva avlalel enligt reglerna om
hävning på grund av s. k. anleciperal fel (se 21 8 andra slycket).

s. 216 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 216

Till förhållanden på konsumentens sida är inle att hänföra
olyckshän- 17 8 KtJL delser eller därmed jämförliga händelser, dvs. händelser
som inträffar ulan atl vare sig näringsidkaren eller konsumenien eller någon
annan person för vilken en av parterna får anses ansvarig är vållande till
detla och som inte heller har sin gmnd i malerial eller anvisningar som
konsumenten har tillhandahållit eller i beskaffenhelen hos föremålel för
tjänsien (jfr ovan saml belänkandet s. 262). Hil hör inle bara naturhändelser
och andra händelser som i dagligt tal brukar kallas olyckshändelser ulan även
sådana händelser som t.ex. alt en ulomslående uppsåtligen skadar eller förstör
resultatet av näringsidkarens arbele. Beträffande denna fråga får i övrigt
hänvisas lill avsnitt 2.4.1 i den allmänna motiveringen (jfr även specialmoliveringen
lill 12 8).

Andra stycket

Andra slyckel innehåller endasl en erinran om all
konsumenien, när tjänsten är felaklig, i vissa fall har räll lill skadestånd av
tredje man enligt beslämmelserna i 33 8.

Förvaring. Förevarande paragraf gäller även belräffande
Uänsler som avser förvaring av lösa saker.

Reklamation

I7§

Vill konsumenien åberopa alt Uänsten är felaktig, skall
han underrätta näringsidkaren om detta inom skälig tid efter det atl han märkl
eller bort märka felel.

Reklamalion skall dock ske senasl inom Ivå år eller, vid
arbele på mark eller på byggnader eller andra anläggningar på mark eller i
vallen eller på andra fasla saker, inom tio år efter det att uppdragel
avslutades.

Har reklamationsmeddelande lämnals in för befordran med
post eller avsänts på annat ändamålsenligt säll, anses reklamalion ha skell när
delta gjordes.

(Jfr 3 kap. 3 8 första och andra styckena saml 3 kap. 4
och 17 88 i utredningens förslag)

Paragrafen innehåller regler om konsumentens skyldighel
all reklamera, om han vill åberopa att tjänsten är felaktig. Hithörande frågor
har behandlals i avsnitten 2.4.6 och 2.4.7 i den allmänna moliveringen. I
första stycket regleras bl. a. den tid inom vilken konsumenien måsle reklamera
sedan han märkl elt fel. Andra stycket innehåller bestämmelser om absoluta
reklama-tionsfrister (preskriptionstider), olika för skilda slag av ijänster.
Tredje slycket anger när reklamalion i vissa fall skall anses ha skett.

Rältsföljden av att konsumenten inte reklamerar inom den
lid som följer av första eller andra styckel i förevarande paragraf framgår av
18 8. Normall förlorar konsumenten då sina befogenheter mol näringsidkaren på
grund av felel.

s. 217 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 217

Beslämmelserna
i 17 och 18 88 gäller endast i förhållandel mellan konsu- 17 S KtJL menlen och
näringsidkaren. De innebär alliså inte atl konsumenien är skyldig all
reklamera, om han enligt 33 8 vill kräva skadeslånd av en tredje man (se
specialmotiveringen lill 33 8)- De kan däremol indirekt få betydelse för konsumentens
möjligheter atl enligt 10 8 konsumentkreditlagen göra gällande ell felanspråk
mol en särskild kreditgivare. Denna fråga berörs i specialmoliveringen Ull
ändringen i konsumenlkredillagen.

Försia
slyckel

Enligt
försia styckel skall konsumenten, om han vill åberopa att Ijänslen är felaklig,
reklamera inom skälig lid efler del alt han har märkt eller bort märka felel.

Lagen
innehåller inte några särskilda beslämmelser om skyldighet för konsumenien alt
undersöka resullalel av tjänsien. Eflersom del för reklamationsfrisien är av
betydelse även vad konsumenien bort märka, kan han dock inle hell underlåta atl
vidta någon åtgärd för all konstalera huruvida resultatet är felfritt eller ej.
Del bör sålunda i allmänhet kunna fordras atl konsumenten ganska omgående gör
åtminstone en ytlig granskning av resultatet i de fall där detla är möjligt och
meningsfullt med hänsyn till tjänstens art. Bortsett härifrån bör konsumenien
ha rätl att räkna med att eventuella fel visar sig då han på vanligt sätt
använder föremålel för tjänsten eller då della annars utsätts för vanlig
miljöpåverkan o. d. Normalt bör del alltså inte kunna göras gällande att han på
annal sålt, 1. ex. genom alt företa en mer ingående eller systematisk
undersökning, bort märka ett fel som inte kunnat upptäckas vid en ytlig
granskning.

Vidare
bör gälla atl konsumenten kan åberopa även lillfälliga omständigheler av
personlig nalur - t. ex. sjukdom eller vistelse på annan ort - som giltig
ursäkt för alt han inte märkl ett fel hos tjänsien och för all han inte
lidigare än som skett har påtalat elt fel. Som en giltig ursäkt härvidlag bör
också kunna räknas bl.a. atl konsumenten saknat de kunskaper som krävts för all
förstå att ett vissl felsymptom varit etl tecken på att tjänsien varil
felaktig. För en konsument kan del vidare framslå som tveksamt, om ett fel är
sådant alt del kan åberopas. Det kan därför vara nödvändigl för konsumenten att
få rådgöra med någon som är insatt i reklamationsfrågor innan han avgör om han
skall påtala felet hos näringsidkaren. Omständigheler av dessa och liknande
slag måste tillmätas relativt stor betydelse när det gäller all bedöma, om en
konsument har bort märka etl fel och om reklamalion har skett inom skälig tid.

Sammanfattningsvis
innebär det anförda att det i prakliken får godtas att del kan förflyta en i
vissa fall ganska lång tid innan konsumenten reklamerar mol ell fel som inle
märks vid en mer ytlig granskning av Uänstens resullat och som inle heller
omedelbart kommer i dagen vid en normal användning av föremålel för Uänsten.

s. 218 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 218

Beslämmelsen
i första styckel är ivingande till konsumentens förmån. 17 S KtjL
Näringsidkaren kan alltså inte genom ell avtalsvillkor förkorta den lid som
enligt beslämmelsen slär konsumenien lill buds för atl reklamera, vare sig
genom att ange en viss kortare reklamationsfrisl eller genom alt föreskriva atl
konsumenien inte får åberopa ett vissl hinder e.d. mot att reklamera vilket
skäligen bör godias som en giltig ursäkt.

Lagen
innebär däremol inte någol hinder mol alt parterna t. ex. i form av
bestämmelser om besiktning eller molsvarande iräffar avtal om en skälig
undersökningsplikt för konsumenten. En sådan avtalad undersökningsplikt kan
nalurliglvis få en viss betydelse för frågan när konsumenten bort märka ell
fel. Av det tidigare sagda följer emellertid alt reklamalionsfrislen inte kan
börja löpa redan vid den tidpunkt då en besiktning e.d. enligt avlalel
rätteligen skulle ha ägt rum, i fall då konsumenien haft en giltig ursäkt för
all skjuta upp undersökningen.

En
avtalad besiktning e.d. får endasl betydelse med avseende på fel som
konsumenien vid besiktningen märkt eller med hänsyn till sina fömtsättningar
bort märka. Belräffande sådana fel gäller emellertid vidare, på grund av
bestämmelsens Ivingande nalur, alt konsumenien därefier alllid har en skälig
lid på sig för att reklamera. Del är alltså inle möjligl alt -såsom lidigare
har skett i vissa sammanhang - genom avtal lillägga en besiktning den verkan
atl konsumenien redan i och med besiktningens avslutande, besiktningsprotokollets
upprättande eller omedelbart därefter avskärs från möjligheten att åberopa ett
fel som han märkl eller bort märka vid besiktningen.

Näringsidkaren
kan ha lämnat en tidsbestämd garanti för resultatet eller en del av detta. I så
fall följer av bestämmelsen i försia slyckel all konsumenien enligt 14 8 kan
åberopa garanlin med avseende på ett fel som har uppkommit under garantiliden
och som täcks av garanlin, under föml-sätlning all han reklamerar inom skälig
lid efler del alt han märkl eller bort märka felel. Del saknar härvid betydelse
atl garantitiden evenluelll har löpt ul när reklamationen sker (se dock
specialmoliveringen Ull andra stycket).

I
likhel med 11 8 konsumenlköplagen innehåller förevarande beslämmelse endast
etl krav på s. k. neutral reklamation. Detta betyder atl del är tillräckligt
att konsumenien underrättar näringsidkaren om att han vill åberopa ett fel
genom atl konsumenten talar om all han inle är beredd all nöja sig med
näringsidkarens preslalion och ålminslone i huvudsak anger vari felel enligi
hans mening beslår eller hur del yttrar sig. För alt vara bibehållen vid sin
rätl behöver konsumenten däremot inte i reklamationen ange vilken eller vilka
påföljder som han vill göra gällande på grund av felet Ufr prop. 1973:138 s.
252).

Från
bevissynpunkl kan det naluriigtvis vara tillrådligt atl konsumenien åtminstone
i viktigare fall reklamerar skriftligen, genom ell brev e.d. (jfr Iredje
slyckel). Även en muntlig reklamation är emellerlid fullt giltig.

s. 219 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 219

Av beslämmelsens ivingande natur följer all konsumenten
inle kan 17 S KtJL berövas sina rälligheter genom elt avlalsvillkor om alt han
i reklamationen skall ange vilka påföljder han vill göra gällande eller om atl
reklamationen skall ske i skriftlig form, på särskild blankett eller i övrigt
med iakttagande av några särskilda formaliteter. Detla hindrar inte atl
näringsidkaren kan rekommendera konsumenien all reklamera på vissl säll, vilket
ibland kan vara till fördel för båda parter genom att det underlättar
reklamationshanteringen. En klausul, som till en rekommendaiion av delta slag
knyler den rältsföljden all konsumenien vid underiålenhet all iaktta
rekommendationen går miste om någon rättighet som följer av lagen, blir
emellertid ogiltig Gfr prop. 1973: 138 s. 252-253).

På liknande säll får bedömas del fallel alt näringsidkaren
har angett att reklamationer skall riktas lill en viss person, t. ex. en annan
företagare som enligt överenskommelse med näringsidkaren har ålagit sig att
avhjälpa eventuella fel hos Uänsten. I elt sådant fall kan konsumenien
naturligtvis, med verkan mol näringsidkaren, reklamera hos den som har angetts
som reklamalionsmotlagare. Konsumenien kan emellerlid också alltid i slället
reklamera hos näringsidkaren själv.

Vid Uänsler som avser arbele på egendom kan
reklamationsskyldighel enligi förevarande beslämmelse inle inträda före den
lidpunkl som enligi 12 8 är avgörande för bedömningen av om Uänslen är
felaklig. Som utredningen har nämnl (belänkandet s. 466) kan del någon gång
inlräffa all konsumenten redan dessförinnan märker atl näringsidkaren utför
ijänslen på ell sätl som rimligen måsle medföra att Uänslen kommer alt bli
felaklig. Näringsidkaren använder t. ex. ell malerial som avviker från vad som
har avialais. Del normala är väl all konsumenien då säger ifrån. Underiäler han
all göra del bör han emellertid inte på grund därav enligt förevarande
bestämmelse och 18 8 föriora sin räll alt senare åberopa felel.

En annan sak är atl konsumenten under arbelels ulförande
naturligtvis kan gå med på en ändring av avtalet så att Gänsten i etl fall av
det nyss nämnda slaget över huvud tagel inte blir all anse som felaklig.
Konsumenlens blotta passiviiel kan emellertid inle anses leda lill en sådan
ändring av avtalet. Däremot lorde en obehörig passivitet från konsumenlens sida
i den angivna situationen kunna inverka l.ex. på hans möjligheter att erhålla
skadestånd av näringsidkaren på grund av felel.

Till skillnad från utredningens förslag innehåller del
föreliggande lagförslagel inte någon särskild beslämmelse rörande
reklamationsskyldighel, om konsumenten efter ett försök från näringsidkarens
sida all avhjälpa ett fel vill åberopa all felet hell eller delvis kvarslår.
Denna fråga berörs närmare i specialmotiveringen lill 20 8.

Andra slyckel

Andra slycket innehåller regler om preskriptionstid för
anspråk på grund av fel hos Uänslen Gfr 18 8). Reglerna är ivingande till
konsumenlens

s. 220 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 220

förmån,
och preskriptionstiden kan alltså inle förkortas genom avial (se 17 8 KtjL

3 8). Däremot kan den med
bindande verkan förlängas genom avtal. En

sådan förlängning kan
uppkomma t.ex. genom atl näringsidkaren lämnar

en lidsbestämd garanli för
resullalel av yänslen eller en del av detta som

gäller för längre lid än
preskriptionstiden enligt förevarande beslämmelse

(se
14 8).

Belräffande
förhållandet mellan andra slycket och det tidigare berörda första styckel bör
framhållas följande. Andra slyckel anger endast den tid inom vilken konsumenien
under alla förhållanden - såvida inle annal följer av avtal eller av 18 8 -
måsle reklamera för all kunna åberopa etl fel hos Uänsten. Del vanliga är
emellertid alt konsumenien märker elt fel långt före uigången av denna tid. I
så fall måsle han enligt första styckel reklamera inom skälig tid efter dd att
han märkl felel. På motsvarande sätt kan konsumenten.inle heller åberopa
beslämmelserna i andra slyckel, om han bort märka elt fel i sådan lid atl
reklamalionsfrislen enligt försia slyckel på grund därav löpl ut före uigången
av den lid som anges i andra styckel. Om konsumenten å andra sidan märker etl
fel försl kort före utgången av sistnämnda tid måsle han likväl i princip
reklamera inom denna.

1
enlighel med vad som har anförts i avsnitt 2.4.7 i den allmänna motiveringen
har preskriptionstiden för flertalet vanliga konsumenttjänsler satts lill två
år. Preskriptionstiden räknas från den lidpunkl då uppdragel avslutades (se 12
8 försia styckel). Detta överensstämmer i princip med vad som gäller enligt 11
8 konsumenlköplagen Gfr även 54 8 köplagen).

Som
har slagils fast i den allmänna moliveringen är en preskriptionstid av två år
alldeles för kort när dei gäller byggnadsarbelen o.d., där redan den normala
hållbarhdstiden för resullalel ofta är betydligt längre och där även ell
allvarligt fel på grund av slumpartade förhållanden kan förbli dolt under en
avsevärd tid.

För
arbele på mark, byggnader, anläggningar och andra fasta saker har
preskriptionstiden därför satts Ull tio år, även i dessa fall räknat från den
tidpunkt då uppdraget avslutades.

Beskrivningen
av de arbelen som omfattas av den längre preskriptionstiden har av skäl som
redovisats i den allmänna moliveringen inte anknutits Ull det rättsliga
begreppet fast egendom. Detta innebär atl bestämmelserna i 2 kap. jordabalken
om vad som är att hänföra till fasl egendom inte heller bör tillmätas någon
betydelse när det gäller att avgöra vad som enligt förevarande bestämmelse
utgör arbete på byggnad. Den omständigheten atl vissa föremål enligt 2 kap.
jordabalken räknas som lillbehör till byggnad behöver sålunda inte medföra atl
arbete på sådana föremål på gmnd därav omfattas av den längre
preskriptionstiden. Det avgörande blir här i stället om det är fråga om arbete
på själva byggnaden som sådan - vartill givelvis får räknas sådana arbeten som
takläggningsarbelen, golv- och matllägg-ningsarbeten, målning, tapetsering och
anbringande av fasl inredning o. d.

s. 221 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 221

- eller arbele på föremål som i och för sig inle
naiurligen kan betraktas 17 § KijL som en del av själva byggnaden men som
har fästats vid denna på etl sådani säll alt de är atl betrakta som fasla
saker.

Den här gjorda avgränsningen innebär i praktiken främst
atl arbele på föremål av lypen tvättmaskiner, diskmaskiner, kylskåp, frysskåp,
elektriska spisar o. d. inle omfattas av den längre preskriptionstiden enbari
därför alt föremålet vid tillämpningen av beslämmelserna i 2 kap. jordabalken
skulle vara alt hänföra till fast egendom.

Det är givel all regeln är schematisk och all den tioåriga
preskriptionstiden även med den nu berörda avgränsningen kommer att omfatta en
del arbeten belräffande vilka dd inle kan sägas vara nödvändigt med en så lång
preskriptionslid. 1 praktiken lorde delta emellertid inte komma all vålla några
problem, eflersom eventuella fel hos Gänsten i dessa fall normall kommer alt
märkas inom en kortare lid efler uppdragets avslulande, varvid beslämmelsen i
paragrafens första slycke blir lillämplig.

Under remissbehandlingen har framförts farhågor för atl en
lång preskriptionslid kan åsamka företagen ökade kostnader för
reklamationshan-lering genom atl konsumenter långt efter uppdragets avslutande
kan vilja göra gällande atl allehanda bristfälligheter som då visar sig beror
på ett fel hos Uänsten. Det bör därför på nytl underslrykas att det här endasl är
fråga om att fastslå en yttersta tid inom vilken konsumenten måsle reklamera
för alt över huvud tagel kunna göra gällande anspråk på vad som faktiskt utgör
etl fel hos Gänsten. I princip ankommer det härvid pä konsumenien alt visa alt
det verkligen är fråga om ell fel som förelåg redan vid den tidpunkt som är
avgörande för felbedömningen, dvs. i allmänhet då uppdragel avslulades. Som
har framhållits i den allmänna motiveringen lorde redan denna bevisskyldighd
begränsa risken för omotiverade reklamationer efter en längre tid. Härtill
kommer alt lagen inle kan anses hindra att näringsidkaren debiterar
konsumenien koslnader för en av reklamationen föranledd besiktning eller
liknande undersökning av föremålet för Uänslen, om det skulle visa sig att
Gänsten inte är felaklig Gfr specialmotiveringen till 20 8 tredje stycket). Om
näringsidkaren vill förbehålla sig rält att ta ut sådana kostnader bör han dock
göra detla klarl för konsumenien redan innan undersökningen uiförs.

Beslämmelsen i andra styckel gäller även i fall då
näringsidkaren har lämnat en tidsbestämd garanli för Uänslen, förutsatt all
parterna inle dessutom har avtalat om en längre preskriptionstid. Gäller
garanlin för en längre tid än preskriptionstiden enligt bestämmelsen innebär,
som lidigare har framhållils, redan själva garanlin nalurliglvis en förlängning
av preskripiionsliden. En särskild fråga är emellertid om konsumenten i ett
sådant fall också måsle reklamera inom garantiliden när ett fel har uppkommit
omedelbart före dess utgång.

Detla får i princip bero på en lolkning av
garantiulfäslelsen. 1 regel lorde angivandel av en garanlilid dock inle kunna
uppfattas så alt denna tid

s. 222 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 222

också ulgör den frist inom vilken reklamalion måsle ske.
Tvärtom väcker 17 § KtJL en garanli normall en berättigad förväntan hos
konsumenten om att garantin gäller för fel som uppkommer även mot slulel av
garantitiden och att konsumenten därför måsle ha en praktisk möjlighel all
åberopa sådana fel. Innehåller garantiulfäslelsen inle någon särskild
beslämmelse som anger inom vilken lid reklamalion skall ske och vars innebörd
på ell tillräckligt tydligt sätt har klargjorts för konsumenien, bör
utfästelsen därför förstås så alt konsumenten även efter garantitidens utgång
har en skälig tid på sig för att reklamera elt fel som uppkommil under
garanliliden. Del nu sagda gäller även i fall då garantitiden sammanfaller med
preskriptionstiden enligt förevarande bestämmelse och kan också bli aktuellt om
garanliliden skulle vara obetydligt kortare än denna.

Tredje slyckel

Beslämmelsen i tredje slyckel innebär atl konsumenien är
bevarad vid sin rätl att åberopa ett fel hos Uänslen, om han i lid har lämnal
in ett reklamationsmeddelande för befordran med post eller avsänt meddelandet
på annat ändamålsenligt sätl. Detta innebär all det är näringsidkaren som får
bära följderna av att meddelandet därefter förvanskas, försenas eller inte
kommer fram. Etl reklamationsmeddelande som har avsänts på angivet sätt går
alltså på näringsidkarens risk Qfr 18 8 konsumenlköplagen, 61 S köplagen och 40
8 avtalslagen).

Atl risken för förseningar m.m. ligger på näringsidkaren
kommer till uttryck genom en direkl regel om att reklamalion skall anses ha
skett redan när meddelandet lämnats in för postbefordran etc. Del innebär atl
del i regel inte blir nödvändigl att utreda när meddelandet kom näringsidkaren
till banda och om en försening av meddelandet förelåg då. Frågan huruvida
reklamalion har skett en eller etl par dagar förr eller senare torde i
konsumentförhållanden endasl undanlags vis ha avgörande betydelse. Om så ändå
någon gång skulle bli fallel, bör konsumenien ges den förmån som det innebär
all reklamationsskyldigheten anses fullgjord redan i och med all han har avsänt
ell reklamalionsmeddelande på ell ändamålsenligl sätl.

Del är alllid tillräckligt all konsumenien har lämnal in
reklamationsmed-delandel för befordran med post. I och för sig uppställs del
inle någol krav på atl meddelandet skall sändas i rekommenderat brev. Detta
förfarande kan dock vara Ullrådligt från bevissynpunkl eftersom del, om
försändelsen kommer bort eller försenas, givetvis ankommer på konsumenten att
visa alt meddelandet har avsänls och när delta skedde.

Med atl ett reklamalionsmeddelande har avsänls på annal
ändamålsenligl säll avses i första hand alt det har sänts per telegram eller
telex. Meddelandet får i dessa fall, om inte annat följer av de instruklioner
som konsumenten har lämnal, anses avsänt så snarl det har lämnals till en
telegrafoperalör e.d. för vilken konsumenien inle kan anses svara.

s. 223 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 223

Frågan
humvida elt reklamationsmeddelande, som skickats med någol 17 § KtjL annal
befordringsmedel och som försenas eller inle kommer fram, kan anses ha blivit
avsänt på ett ändamålsenligt sätt får avgöras med hänsyn till omständigheterna
i det enskilda fallet.

Kravet
på att meddelandet skall ha avsänts på ett ändamålsenligt sätl innefallar
givetvis bl.a. att del skall ha försetts med en korrekt och tillräckligt tydlig
adressering. Del bör emellertid alllid vara tillräckligt att konsumenten har
sänt meddelandet under näringsidkarens för konsumenten senasl kända firma och
adress e.d.

Med
hänsyn till att reklamaUonen i de nu berörda fallen skall anses ha skett i och
med all meddelandet lämnats in för befordran med post eller avsänls på annal
sätt skall reklamalionsmeddelandd givetvis bedömas på grund av det innehåll som
konsumenien då har gett det. Som tidigare har nämnls bär alliså näringsidkaren
risken för atl meddelandet eventuelll förvanskas i samband med befordringen,
t.ex. genom misstag av en telegrafoperalör. Del bör framhållas att förevarande
beslämmelse däremol inte reglerar vem som bär risken för att ett
reklamationsmeddelande, som når näringsidkaren i samma skick som det hade när
konsumenien sände del, inte uppfattas som en reklamation eller missförstås på
annat sätt. Denna fråga får lösas enligt allmänna avtalsrättsliga regler.

Bestämmelsen
utsäger endast all reklamation i vart fall skall anses ha skett när konsumenten
har lämnat in eller annars sänt elt reklamalionsmeddelande på det sätl som
anges i beslämmelsen. Givelvis kan konsumenten försl reklamera t.ex. muntligen
och därefter bekräfta reklamationen genom elt brev e.d. I så fall har
reklamation skett redan i och med det muntliga meddelandet (se specialmotiveringen
lill försia styckel).

Förvaring.
Bestämmelserna i förevarande paragraf är tillsammans med 18 8 lillämpliga även
vid Gänster som avser förvaring av lösa saker.

Normall
lorde konsumenien vid förvaringsUänster inte förrän vid uppdragets avslutande
märka eller böra märka alt förvaringen evenluelll har skett på ett sådant sätt
att Uänsten enligt 15 8 är felaklig. Reklamalionsfrislen enligt första stycket
i förevarande paragraf beräknas då på vanligt säll med uigångspunkt från del
tillfälle då konsumenien märkte eller borde ha märkt felet.

Någon
gång kan det emellertid inlräffa att konsumenien redan under loppel av en
längre förvaringstid märker att förvaringen sker på ett sätl som innebär atl
tjänsten är felaktig. 1 elt sådant fall måste konsumenien, om han vill åberopa
felel, enligt första styckel underrätta näringsidkaren inom skälig lid efter
del atl konsumenien märkte felel. Del lorde dock komma all höra lill
sällsynlhelerna alt konsumenien i enlighel med det nu sagda skulle kunna anses
ha förlorat sin räll atl åberopa etl fel redan innan uppdragel avslulals.
Däremot kan del i den nu berörda silualionen ibland vara berättigat att kräva
atl konsumenien i vart fall reklamerar när uppdragel avslulas.

s. 224 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 224

Om konsumenten under förvaringstiden har framslälll en
anmärkning 18 § KtJL mol all förvaringen sker felaktigt får detta naturligtvis
anses ulgöra en reklamalion. Har anmärkningen skell i form av ell krav på all
felakiigheien rältas till (avhjälps) och näringsidkaren efterkommer delta krav,
får dd alll efter omsländighelerna i del enskilda fallet avgöras huruvida
konsumenien därmed evenluelll kan anses ha med bindande verkan avstått från all
senare göra gällande även andra påföljder på grund av felel, t. ex. prisavdrag
eller krav på skadeslånd.

18 §

Reklamerar konsumenten inle inom den tid som följer av 17
8, föriorar han rällen all åberopa felel. Har näringsidkaren handlat i slrid
mot tro och heder, förlorar konsumenten dock inle i något fall denna rält
förrän lio år efter del all uppdragel avslutades.

(Jfr 3 kap. 3 § iredje slyckel i ulredningens förslag)

1 paragrafen regleras rältsföljden av att konsumenien inle
reklamerar mol elt fel inom den tid som följer av 17 8 första och andra
styckena. Konsumenten/ör/orar då rätlen att åberopa felet, dvs. han förlorar
den räll atl göra gällande de befogenheter mot näringsidkaren som annars skulle
lillkomma honom på gmnd av det ifrågavarande felet.

Från denna regel görs dock undantag för det fall
näringsidkaren har handlal i strid mot tro och heder. I elt sådant fall gäller
alt konsumenien inle på grund av underlåten reklamation förlorar sin rält atl
åberopa felel förrän tio år efter del att uppdraget avslulades. Detta moisvarar
den preskripUonslid som enligi 17 8 andra slyckel gäller för framställande av
reklamation vid byggnadsarbeten m.m. Undanlaget lar alltså sikle på
reklamalionsskyldighelen enligt 17 8 försia slyckel och tvåårsregeln i 17 8
andra slycket. Frågan har behandlals i avsnitt 2.4.6 och 2.4.7 i den allmänna
motiveringen, till vilken får hänvisas.

Undanlagd innebär t.ex. alt näringsidkaren i allmänhet
inte mol ell felanspråk från konsumentens sida kan åberopa atl konsumenten
försuttit reklamalionsfrislen enligi 17 8 försia styckel eller enligt
tvåårsregeln i 17 S andra stycket, om det visas alt näringsidkaren känl till
men inle upplysi konsumenien om det fel som konsumentens anspråk grundas på Gfr
Almén-Eklund, Om köp och byte av lös egendom, 4 uppl. 1960, s. 726).

Som har nämnls vid 17 8 saknar förevarande paragraf
betydelse för konsumentens rätt alt enligt 33 8 framställa skadeståndsanspråk
mot en iredje man (se specialmoliveringen lill 33 8).

Förvaring. Paragrafen är lillämplig också belräffande
Gänsler som avser förvaring av lösa saker.

s. 225 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 225

Konsumentens rätt att hålla inne betalningen 19 § KtjL

19 §

Konsumenien får hålla inne så myckel av belalningen som
fordras för all ge honom säkerhel för hans krav på gmnd av ell fel hos Gänsten.

(Jfr 3 kap. 7 8 i ulredningens förslag)

Paragrafen reglerar konsumenlens räll atl hålla inne
belalningen för tjänsten för att säkerslälla sitt krav mot näringsidkaren på
grund av ell fel hos Gänsten. Denna räll är av betydelse för konsumenten som
ett påtryckningsmedel för att förmå näringsidkaren atl avhjälpa ell fel och
som elt medel all göra bl.a. rätlen till prisavdrag eller hävning effekiiv för
den händelse felel inle avhjälps.

Konsumenien får hålla inne sä mycket av betalningen som
fordras jör alt ge honom säkerhet för hans krav på grund av etl fel. Vilkel
belopp som det här blir fråga om måste avgöras med hänsyn lill omständigheterna
i del enskilda fallel.

År felet av sådan beskaffenhel att konsumenten, om felet
inte avhjälps, har rätt att häva avtalet i dess helhet, bör han kunna hålla
inne hela belalningen. Det kan inte komma i fråga all på detla sladium la
hänsyn lill atl konsumenten enligt 23 8 första slycket evenluellt kan bli
skyldig alt utge viss ersättning till näringsidkaren även om avtalet hävs.

I annat fall, dvs. när konsumenien inle har rätt all häva
avtalet i dess helhet, får konsumenien först och främsl hålla inne så myckel av
betalningen som kan beräknas svara mot det prisavdrag som konsumenten blir
berättigad att erhålla om felet inte avhjälps. Därjämte får han hålla inne ett
belopp som kan beräknas svara mot hans skadeståndsanspråk mot näringsidkaren
på gmnd av felet. Alt konsumenten endasl har rätt atl hålla inne betalning lill
säkerhet för sina egna anspråk på grund av etl fel berörs i specialmotiveringen
lill 31 8 andra slycket.

Principen är atl konsumenien fär hålla inne ett belopp som
kan beräknas motsvara hans olika befogade anspråk. På det sladium då
konsumenlens rätt att hålla inne betalningen aktualiseras kan det emellertid
vara svårt att med någon exakthet bestämma storieken av dessa. Konsumenien
måsle därför ges en marginal som medför all det framsiår som säkert all del
belopp som han håller inne kommer alt läcka hans krav. Delta ligger i utlryckel
"säkerhet". År det uppenbart att felel är av ringa betydelse för
konsumenien, torde 4 8 andra slyckel andra meningen konsumenlköplagen kunna ge
viss ledning.

Har konsumenten med stöd av paragrafen hållit inne etl
belopp får han fortsättningsvis hålla inne della endasl i den mån han alUjäml
har etl utestående anspråk mol näringsidkaren på grund av felel. Om näringsidkaren
hell eller delvis avhjälper felel, får konsumenten sålunda därefter hålla inne
endast ett belopp som kan beräknas svara mol hans evenluelll kvarstående och
nytillkomna krav osv. intill dess atl parterna når en slutreglering. 15 Riksdagen 1984185. I saml. Nr
110

s. 226 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 226

Konsumenlens
räll all hålla inne betalning enligt förevarande paragraf 19 S KtjL
aktualiseras i regel inte förrän efter del att tjänsien har slutförts, eftersom
del normall är försl då som priset för tjänsten förfaller lill betalning (se 41
8). Del kan tänkas all parterna har kommit överens om att betalningen därefier
skall erläggas i form av delbetalningar (avbetalningar). Om konsumenten i ell
sådani fall har ell anspråk mol näringsidkaren på grund av ell fel hos Gänsten
vilkel undersliger det totala priset för denna, bör konsumenten kunna
innehålla de närmasl förfallande delposter som svarar mol hans anspråk.
Konsumenten behöver alltså inle avvakta Ulls endasl de restposler ålerslår som
motsvarar anspråket Gfr prop. 1973: 138 s. 192).

Parterna
kan emellerlid också ha avtalat all hela eller en del av prisel för Gänsten
skall erläggas innan Uänslen har sluiförts. Paragrafen är då till-lämplig, om
del på grund av förhållandena vid den tidpunkt då betalning skall eriäggas
måsle anias all Gänsien kommer all bli behäftad med ell fel som ger upphov till
ell krav mol näringsidkaren från konsumenlens sida (s.k. anleciperal fel, jfr
21 8 tredje stycket). Åven i denna situation bör konsumenien ha rätl alt hålla
inne hela eller en del av den närmasl förfallande belalningen, om prisel har
delats upp i posler.

Det
kan uppkomma tvist mellan parterna, om och i vilken utsträckning konsumenten
har rätl att hålla inne betalning enligt paragrafen. Avser Gänsten en sak som
har överlämnals i näringsidkarens besittning eller som skall tillverkas av
denne, kan näringsidkaren i så fall vilja göra gällande att han har räll alt
hålla kvar föremålet för Gänsten till dess atl han får betalning i enlighet med
sin ståndpunkt i tvisten. Som skall beröras närmare vid 49 8 har konsumenien i
denna situation emellertid möjlighet alt få ut föremålel för Gänsten genom all
ställa säkerhel för vad näringsidkaren anser sig ha atl fordra.

Del
bör påpekas att paragrafen endasl reglerar konsumenlens räll all hålla inne
belalningen lill säkerhel för sina krav på grund av elt fel hos Uänslen,
inklusive krav på skadestånd på grund av felel. En del remissinstanser har
lagit upp frågan huruvida konsumenien också bör ha räll all hålla inne
betalning för Uänslen lill säkerhet för sådana skadeståndsanspråk som inle
grundas på elt fel hos Gänsten ulan på att näringsidkaren har åsidosall en
biförpliklelse enligt avlalel. Detta skulle alltså gälla skadeståndsanspråk
enligt 32 8 på grund av exempelvis skador på föremålel för Gänsten eller annan
konsumentens egendom, vilka inte beror på ett fel utan på all näringsidkaren
har åsidosatt sin skyldighel all vara aklsam om konsumentens egendom e.d.

Det
har emellertid inte ansetts nödvändigt eller lämpligt all på anlyll sätl lagreglera
frågan om konsumenlens möjligheter all hålla inne betalning till säkerhel för
andra anspråk än sådana som grundas på all näringsidkaren har åsidosall sin
skyldighel atl på ell riktigt sätt fullgöra den huvudpresla-lion för vilken
belalningen ulgör konsumenlens molpreslaiion. 1 prakliken torde den situalion
som här diskuteras komma all avvecklas genom all

s. 227 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 227

konsumentens skadeständsfordran kvittas mol
näringsidkarens fordran på 20 8 KtjL

betalning för Gänsten. Vid tvist om det berättigade i en
skadeständsfordran

som konsumenien sålunda åberopar lill kvittning gäller vad
som nyss har

sagts
beträffande konsumenlens möjligheier alt få ul föremålel för Gänsten

även i
fall då näringsidkaren gör gällande all han har rält att hålla kvar

detta till
dess att han får betalning i enlighel med sin slåndpunkl i tvisten

Gfr 49 8).

Skulle frågan om konsumenlens rätl alt hålla inne
betalning till säkerhel för anspråk mot näringsidkaren på grund av brott mot
biförpliklelser någon gång siällas på sin spets, får den avgöras i
rättstillämpningen. Det är ingalunda uteslutet all konsumenien i del enskilda
fallet kan böra tillerkännas en sådan rätt Gfr Rodhe, Obligaiionsräti, 1956,
s. 402-404).

Paragrafen reglerar endast konsumentens rält att hälla
inne betalning till säkerhel för hans krav mol näringsidkaren. Beslämmelsen
medför således inte någon befogenhet för konsumenien alt hålla inne betalning
för alt säkerslälla en skadeslåndsfordran enligt 33 8 mot tredje man.

Förvaring. Förevarande paragraf är lillämplig också vid
Gänsler som avser förvaring av lösa saker.

Avhjälpande

20 §

Konsumenien har rält atl kräva all näringsidkaren
avhjälper felel, om del inle medför olägenheter eller koslnader för
näringsidkaren som är oskäligt slora i förhållande lill felels betydelse för
konsumenien.

Även om konsumenien inte kräver del får näringsidkaren
avhjälpa felel, om han genasl erbjuder sig all göra della när konsumenten
reklamerar och denne inte har någol särskilt skäl atl avvisa erbjudandel.

Avhjälpande skall ske inom skälig tid efter del alt
konsumenien har gelt näringsidkaren tillfälle till del.

Avhjälpande skall ske ulan kosinad för konsumenien. Detla
gäller dock inle kostnader som skulle ha uppkommil även om Gänsten hade utförts
felfritt eller, om felel beror på en olyckshändelse eller därmed jämföriig
händelse, kostnader för att ersätta material som konsumenien enligt avtalet om
Gänsten skall tillhandahålla och bekosta.

(Jfr 3 kap. 5 och 6 88 i utredningens förslag)

Paragrafen reglerar påföljden avhjälpande av fel. Frågan
har behandlals i avsnitt 2.4.5 i den allmänna motiveringen.

Första stycket

Genom försia slyckel ges konsumenien rätt att kräva att
näringsidkaren avhjälper elt fel. Normalt är del inget som hindrar atl
näringsidkaren i sin lur anlitar någon annan för atl avhjälpa felet.
Konsumenten kan dock inte anses skyldig all finna sig i delta, om del medför
särskilda olägenheler för

s. 228 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 228

honom eller om han fäst särskild vikt vid att Uänsten
skulle utföras just av 20 § KtjL näringsidkaren.

Utgångspunkten för beslämmelsen i försia slyckel är att
konsumenien har rätl till en felfri preslalion. Näringsidkaren är därför
normall skyldig all avhjälpa ell fel, om konsumenten begär det.

Som har framhållils i den allmänna moUveringen är del
emellertid inle ens från konsumenlsynpunkl ell intresse atl näringsidkarna
åläggs en skyldighel att avhjälpa fel som kan uppfattas såsom orimligt sträng.
1 beslämmelsen görs därför ell undanlag från näringsidkarens skyldighet all
avhjälpa ell fel, om avhjälpandet skulle medföra olägenheler eller koslnader
för näringsidkaren som är oskäligl slora i förhållande lill felels betydelse
för konsumenten. Denne får då i ställd ulnytUa de andra befogenheter som står
honom lill buds, t. ex. rätlen all göra prisavdrag.

Undanlagsregeln bygger alliså i försia hand på en
avvägning mellan parternas inlressen, där felels beiydelse för konsumenien
skall siällas mol de olägenheler och koslnader som ell avhjälpande i del
enskilda fallet skulle medföra för näringsidkaren. Del innebär nalurliglvis
alllid både besvär och koslnader för näringsidkaren att delvis behöva göra om
etl arbele eller på annat sätl förbättra resullalel av en Uänsl. För atl
näringsidkaren på grund härav skall vara befriad från skyldighelen all avhjälpa
elt fel fordras emellerlid all del föreligger ett markant missförhållande
mellan den uppoffring som näringsidkaren måsle göra för att avhjälpa felet och
dettas betydelse för konsumenten. Ju väsentligare felel är för konsumenien,
desto slörre olägenheler och kostnader måsle näringsidkaren låla. År felet av
en bagatellartad nalur, kan redan elt relativt sett mindre missförhållande
mellan näringsidkarens olägenheler eller koslnader och felels betydelse för
konsumenien vara all bdrakla som en oskälig belaslning på näringsidkaren.

Del är bl.a. för alt möjliggöra en sådan mera flexibel
bedömning som uttrycket "oskäligl" slora etc. har valls i stället för
elt uttryck som anger en fastare norm för intresseavvägningen, exempelvis att
det skall föreligga etl "uppenbart missförhållande" mellan
belastningen på näringsidkaren och den nackdel för konsumenien som felel
innebär. Genom atl del krävs atl näringsidkarens kostnader eller olägenheter
skall vara "oskäligl" stora i förhållande till felets betydelse för
konsumenien markeras vidare alt hänsyn bör kunna tas även till andra
omständigheler än enbart den rena jämförelsen mellan dessa faktorer. Vid
oskälighdsbedömningen bör sålunda kunna beaklas t. ex. en sådan omständighet
som näringsidkarens större eller mindre skuld lill felets uppkomsl. Har han
förfaril särskilt slarvigt eller annars klandervärt kan det framslå som skäligt
atl han också får bära slörre olägenheler eller koslnader än annars för all
avhjälpa ell fel. Delsamma gäller om felel beslår i atl resultatet står i
strid mol sådana säkerhelsföreskrifter som avses i 5 S försia slycket eller
annars medför fara för person eller egendom.

s. 229 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 229

Undantagsregeln
kan belysas med följande exempel som har lämnats av 20 S KtjL utredningen.
Näringsidkaren har i uppdrag atl lägga beiongpannor av ell vissl slag på ell
villalak. Han felbedömer ålgången, och ylleriigare pannor av samma slag finns
inte kvar på marknaden. En del av taket läggs därför med pannor som till
utseende och färg avviker något från de beställda pannorna. Del är visserligen
inle omöjligl att avhjälpa felel genom all speciallillverka nya pannor, men
della skulle medföra koslnader för näringsidkaren som inte står i rimlig
proportion till den olägenhet som konsumenten har av felet. Näringsidkaren är
då normalt inte skyldig att avhjälpa detla. En sådan skyldighet kan dock
föreligga, om näringsidkarens felbedömning framstår som oursäktlig eller om
konsumenten från början varit inställd på alt använda pannor av en mera
slandardbeionad typ men av näringsidkaren har övertalals att beslälla mer
exklusiva och svåranskaf-fade pannor.

Hänsyn
kan också böra las till konsumentens möjligheter all få ett fel avhjälpi på
annat håll än hos näringsidkaren. Skulle ell avhjälpande genom näringsidkarens
försorg medföra belydande olägenheler eller koslnader för denne, medan
konsumenten ulan särskilda svårigheter kan få felet avhjälpt hos någon annan
till en lägre kosinad eller t.o.m. kan avhjälpa det själv, kan del medföra atl
näringsidkaren inte bör anses skyldig att avhjälpa felet. Näringsidkarens
skyldighet att avhjälpa elt fel bör inte få leda till vad som objektivt sett
framstår som ett slöseri med resurser.

Som
berörs närmare vid fjärde styckel i förevarande paragraf skall näringsidkaren i
princip svara för kostnaderna för etl avhjälpande. Om dessa då i elt enskilt
fall framstår som oskäligl stora i förhållande till felets betydelse för
konsumenien, kan denne åstadkomma att näringsidkaren ändå blir skyldig atl
avhjälpa ell fel genom alt själv slå för en så stor andel av kostnaderna all
dessa inle längre utgör en oskälig belaslning för näringsidkaren.

Av
uttrycket "olägenheter eller kostnader" framgår alt det inte bara är
omständigheter av direkt ekonomisk nalur som kan medföra atl näringsidkaren
undantagsvis är befriad från skyldigheten atl avhjälpa elt fel. Som exempel på
olägenheter kan nämnas alt näringsidkaren har blivit långvarigt sjuk och har
stora svårigheter all skaffa en ersättare, att näringsidkaren måste resa långt
för all kunna avhjälpa felel eller alt del är särskili svårt atl finna eller
anskaffa de reservdelar som behövs.

1
princip är det naturiigtvis den enskilde näringsidkarens olägenheler och
kostnader som skall beaklas vid bedömningen. Med anledning av vad
konsumentverket har anfört under remissbehandlingen bör framhållas att en
näringsidkare normalt inte bör få åberopa sådana olägenheter eller kostnader
som sammanhänger med att hans företag är illa organiserat e.d. Hänsyn bör
alltså över huvud tagel inle tas till kostnader eller besvär som inle skulle
uppkomma för en seriösl arbetande fackman.

s. 230 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 230

Andra slycket 20 S KijL

Beslämmelsen ger näringsidkaren cn räll all avhjälpa en
fel för all därigenom undvika eller begränsa andra påföljder av felel. Till
följd av paragrafens ivingande nalur anger beslämmelsen emellertid också
gränserna för näringsidkarens möjligheter all genom avlalsvillkor förbehålla
sig rälten att avhjälpa fel.

Näringsidkarens räll atl avhjälpa elt fel innebär en
viklig inskränkning i konsumenlens principiella rätt all välja vilken
felpåföljd som skall komma i fråga Gfr specialmoliveringen lill 16 8). Åven om
konsumenien annars skulle ha rält all häva avlalel kan näringsidkaren undvika
della genom all avhjälpa felel.

Om näringsidkaren önskar ulnylGa sin räll atl avhjälpa
felel måste han erbjuda sig att göra detta genasl när konsumenien reklamerar.
Det kan dock inte fordras all näringsidkaren alltid beslämmer sig för etl
avhjälpande i omedelbar anslulning till alt reklamationen sker. Ibland kan han
behöva någon tid för atl undersöka föremålel för Uänslen och konslalera om del
föreligger något fel och om del är möjligl för honom atl avhjälpa della.
Näringsidkaren bör då kunna dröja med sitt besked under en kortare lid i
avvaklan på resullalel av undersökningen.

Enligi 17 8 tredje styckel skall reklamalion i vissa fall
anses ha skell redan i och med all konsumenien avsänder elt
reklamalionsmeddelande. Den regeln har uppslällis endasl i syfte all förhindra
all konsumenien enligi 18 8 förlorar sin rätl atl åberopa ell fel, om
meddelandet skulle försenas eller komma bort m. m. För att näringsidkaren skall
vara bevarad vid sin räll enligt förevarande beslämmelse all avhjälpa ell fel
är del givelvis lillräckligi alt han erbjuder sig all göra delta genasl när reklamalionsmeddelandd
når honom eller han på annal salt får kännedom om reklamationen. En annan sak
är atl konsumenien i ett sådani fall, enligt den undanlagsregel som strax skall
beröras, ibland kan vara berättigad atl avvisa näringsidkarens erbjudande.

Liksom enligt försia stycket är det inle alltid nödvändigl
att näringsidkaren själv utför avhjälpandet. När det gäller frågan om
konsumenlens skyldighel att finna sig i alt någon annan än näringsidkaren
avhjälper felet får hänvisas lill vad som har sagls i anslutning till första
slycket.

Näringsidkaren har enligt förevarande beslämmelse inle
rätl alt avhjälpa etl fel, om konsumenien har någol särskili skäl all avvisa
näringsidkarens erbjudande. Etl sådani särskili skäl kan vara alt ell
avhjälpande skulle medföra betydande besvär eller olägenheler för konsumenien:
Denne skall l. ex. resa bort för en tid och behöver då använda föremålet för
Gänsten. Om näringsidkaren inle kan beräknas hinna avhjälpa felet före avresan,
bör konsumenien i ställd kunna fordra ett prisavdrag och få felet avhjälpt på
en orl dil han reser, om del är nödvändigl för all han skall kunna använda
föremålet. Konsumenien bör vidare anses ha särskilda skäl för all avvisa
näringsidkarens erbjudande att avhjälpa etl fel, om näringsidkaren

s. 231 Kontrollera mot PDF

har visal allvarlig oskicklighet när Gänsien ulfördes,
upplräll slörande, 20 8 KtjL visal bristande hederlighet eller på annat sätt
åsidosatt konsumentens inlressen så all denne med fog kan göra gällande att han
inle har förtroende för näringsidkaren personligen eller för hans kompelens Gfr
belänkandet s. 310 och 472). Ett särskilt skäl för konsumenten att avvisa ell
erbjudande om avhjälpande av elt fel kan vidare vara atl del måsle antas all
näringsidkaren på grund av sin pressade arbdssituation e.d. inle kommer alt
kunna avhjälpa felet inom skälig lid (se tredje slyckel).

Åven om konsumenien inte frän början har något särskilt
skäl atl avvisa näringsidkarens erbjudande att avhjälpa etl fel, kan han
givetvis senare avvisa avhjälpandet om det då framkommer särskilda skäl för
detla.

1 specialmotiveringen till första stycket har berörts alt
näringsidkaren kan vara skyldig all låla större olägenheler och kostnader än
annars för atl avhjälpa ett fel som består i att resultatet avviker från sådana
säkerhelsföreskrifter som avses i 5 8 första stycket eller annars medför fara
för person eller egendom. På motsvarande säll bör även konsumenien i etl sådani
fall vara skyldig att underkasta sig större olägenheter än annars, om näringsidkaren
erbjuder sig all avhjälpa felel. Del primära inlressel är i dessa fall all
säkerhdsbristen blir undanröjd.

Tredje slycket

Vare sig det är konsumenien som har krävt avhjälpande
eller näringsidkaren som ulnylGal sin rätl alt avhjälpa elt fel skall
avhjälpandel ske inom skälig lid efler det all konsumenien har gen
näringsidkaren lUlfälle all avhjälpa felel. Vad som fordras för alt konsumenten
skall anses ha gelt näringsidkaren lillfälle all avhjälpa felel får bedömas med
hänsyn lill omsländighelerna i del enskilda fallel. Om Uänsten gäller ett
föremål som konsumenten har lämnal in lill näringsidkaren, bör denne normall
inle anses ha fåll lillfälle alt avhjälpa felet förrän konsumenien på nyll har
lämnal in föremålel. Undanlag härifrån kan dock tänkas, l. ex. om föremålel är
sådant att del medför ell belydande besvär för konsumenten atl frakta föremålel
till näringsidkaren, medan denne däremol ulan olägenhel kan hämta föremålet hos
konsumenten eller avhjälpa felet där föremålet finns. Har näringsidkaren hämtat
föremålet hos konsumenien redan för all utföra Gänsten, bör han i regel anses
skyldig all hämta det på nyll, om del fordras för att felel skall kunna
avhjälpas. 1 så fall har han fått lillfälle atl avhjälpa felet, när konsumenien
har meddelat atl föremålel kan hämlas.

Skall felel avhjälpas där föremålel finns, t.ex. vid fel i
byggnadsarbeten eller då felet annars skall avhjälpas hemma hos konsumenten
e.d., har näringsidkaren fått lillfälle all avhjälpa felel när föremålel slälls
lill hans förfogande vid en tidpunkt som skäligen bör godtas av näringsidkaren.
Ibland kan det naluriigtvis inle anses lillräckligi att konsumenten bara anger
en enda tid då näringsidkaren kan få komma. Normalt bör del dock räcka att
konsumenien ger näringsidkaren etl par, tre skäligen godtagbara tider.

s. 232 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 232

Som
har framhållils i den allmänna moliveringen (avsnill 2.4.5) bör 20 S KtJL
frågan om vad som ulgör skälig tid för att avhjälpa ett fel kunna bedömas
enligt samma principer som vid tillämpningen av den liknande beslämmelsen i 4
8 konsumenlköplagen. Hänsyn bör sålunda i försia hand las lill förhållandena på
konsumentens sida, bl.a. hans behov av föremålel för Uänslen i felfritt skick.
I princip bör näringsidkaren vara skyldig all la sig an avhjälpandel omgående sedan
konsumenien har gett honom lillfälle till det. Endast om felet är av sådant
slag att dd inte nämnvärt påverkar föremålels användbarhet och konsumenien kan
disponera föremålel, bör konsumenten behöva finna sig i alt näringsidkaren på
grund av ursäktlig tidsbrist e.d. dröjer någol med sina ålgärder. Även om
konsumenien inle kan använda föremålel för Uänslen under vänletiden bör en
längre lid för avhjälpandel än annars kunna godtas, om näringsidkaren ställer
etl ersält-ningsföremål lill konsumentens förfogande. Della kan bli akiuelll
exempelvis om felet inte kan avhjälpas ulan uppskov på grund av all näringsidkaren
har slängl sill företag för semester e.d. Självfallel bör näringsidkaren kunna
medges en slörre tidsmarginal, om konsumenten ändå inle skulle använda
föremålel för Uänsten t.ex. därför atl användningen är säsong-bunden.

I
övrigl blir del avgörande för bedömningen av vad som ulgör skälig lid för ell
avhjälpande i huvudsak den lid som måsle beräknas normalt gå ål för de
nödvändiga ålgärderna. I princip kan ledning därför hämlas från vad som har
sagls i avsnitt 2.5.1 rörande tiden för ulförandel av en Gänsl (se även
specialmoliveringen till 24 8). Åven när det gäller tiden för avhjälpande av
etl fel bör skälig hänsyn kunna tas till sådana yttre förhållanden som t.ex.
vädret och händelser av force majeure-karaklär Gfr prop. 1973: 138 s. 189).

Del
bör inle anses godlagbart från konsumentsynpunkt alt näringsidkaren gör
upprepade misslyckade försök atl avhjälpa samma fel. Om etl fel hell eller
delvis kvarstår efter två avhjälpningsförsök, bör konsumenten sålunda kunna
vägra atl gå med på flera försök. År del fråga om olika fel kan man ibland få
godta något fler avhjälpanden. Åven i sådana fall torde man emellertid ganska
snart nå en gräns där ytterligare åtgärder för avhjälpande av olika fel får
anses medföra sådana olägenheler för konsumenien all denne enligt andra styckel
i förevarande paragraf har särskilda skäl för all avvisa fortsalla erbjudanden
om avhjälpande från näringsidkarens sida.

En
särskild fråga i delta sammanhang gäller konsumenlens skyldighel all undertälla
näringsidkaren, om konsumenien vill åberopa all ell fel hell eller delvis
kvarslår efler ell avhjälpningsförsök. Det bör åligga konsumenten atl anmäla
detla lill näringsidkaren inom skälig lid. Gör han inte det, får han anses ha
godlagil avhjälpandel. En sådan anmälan är inle alt betrakta som en reklamation
i lagens mening, vilken ju redan har skell, och den kan därför göras även efter
utgången av den i 17 8 andra styckel angivna preskriptionstiden. Av grunderna
för reglerna om preskriptionstid i den

s. 233 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 233

nämnda
bestämmelsen saml reglerna i 18 8 får dock anses följa atl anmärk- 20 §
KtjL ningar mot ell kvarslående fel i vart fall måste göras inom två resp. tio
år från avhjälpandeförsöket.

Som
lidigare har sagls är förevarande bestämmelse ivingande lill konsumenlens
förmån. Detta innebär att näringsidkaren inle på förhand kan förbehålla sig en
längre lid för avhjälpande än som följer av bestämmelsen. Sedan frågan om
avhjälpande av ell fel väl har aktualiserats, kan konsumenten däremot med
bindande verkan medge näringsidkaren en längre tid för avhjälpandet (se
specialmotiveringen lill 3 8).

Fjärde
stycket

I
enlighel med vad som har slagils fast i den allmänna moliveringen skall etl fel
i princip avhjälpas ulan kosinad för konsumenien. Näringsidkaren får inte
avkräva konsumenien ersättning för näringsidkarens egna koslnader för
avhjälpandet och han är vidare skyldig atl ersätta konsumenten dennes utlägg i
sammanhanget, l.ex. för resor och transporter. Eflersom bestämmelsen är
ivingande lill konsumenlens förmån är dd inle möjligt för näringsidkaren att i
avtalet om en Gänst eller i en garantiutfäslelse e.d. Gfr 14 8) föreskriva att
konsumenien skall svara för vissa koslnader för avhjälpandel, betala en viss
"självrisk" e.d.

Av
allmänna principer får anses följa alt konsumenten är skyldig atl i göriigaste
mån begränsa de kostnader som näringsidkaren sålunda skall slå för Gfr
specialmotiveringen till 31 8 första slyckel). Om konsumenten skall lämna in
föremålet för Gänsten hos näringsidkaren för all få felet avhjälpi kan han ofta
inte begära atl få företa en särskild resa på näringsidkarens bekostnad för att
lämna in föremålet, utan detta får ske vid etl senare lillfälle när han ändå
skall förda resan. Skulle detta dröja alltför lång tid eller medför det en
oskälig olägenhel för konsumenien all under en lid inle kunna använda föremålel
eller all använda del trots felet, blir förhållandet dock ett annat. Bor
konsumenten mycket avlägset kan det, beroende på felels betydelse för
konsumenten och andra förhållanden som inverkar på bedömningen enligt försia
slycket i förevarande paragraf, medföra att näringsidkaren med hänsyn till
rese- eller transportkostnaden inte är skyldig all avhjälpa felel.

Ulredningen
har i belänkandel (s. 474-475) särskili berört den situationen att
konsumenten, sedan en Uänst har utförts, flyttar föremålel för Uänsten lill en
ort långt från den där näringsidkaren driver sin verksamhet. Ett exempel är att
konsumenten efler en reparalion av hans TV-apparal i Göleborg flyttar lill
Stockholm och först därefter upptäcker att reparationen har utförts felaktigt.
Ell annal exempel är alt en konsumenl som är bosall i Slockholm har fåll sin
bil reparerad i Göleborg under en vistelse där och alt han först efter
hemkomsten upptäcker att reparationen har ulförts felaktigt.

s. 234 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 234

1 princip gäller alt ett eventuellt avhjälpande även i
sådana fall skall ske 20 § KtjL ulan kosinad för konsumenien. Del är emellertid
uppenbart all näringsidkaren här ofta kan åberopa atl dl avhjälpande som
konsumenien begär skulle medföra oskäligt stora koslnader för näringsidkaren,
såvida han inte kan anlila en samarbetande näringsidkare på konsumentens
bostadsort för att utföra avhjälpandet. Om det till äventyrs i stället är
näringsidkaren som erbjuder sig atl avhjälpa felet, bör de olägenheter för
konsumenien som kan vara förenade med all på ett eller annat sätl frakta
föremålet lill näringsidkaren ofta kunna anses ulgöra ell särskili skäl för
konsumenien all avvisa erbjudandet.

1 prakliken lorde hithörande siluationer i regel lösas så.
all konsumenien får vända sig till elt förelag på den ort där han bor, vilkel
anlingen avhjälper felel på näringsidkarens vägnar ulan kosinad för konsumenien
eller gör delta på konsumentens uppdrag, varefter denne får tillgodogöra sig
koslnaderna för detta genom ett prisavdrag (se 21 8). Självfallet är del av
vikt för konsumenten all på förhand Iräffa en ordenllig uppgörelse med näringsidkaren
om ell sådant förfarande. Han riskerar annars bl. a. att råka i
bevissvårigheler, om näringsidkaren invänder att del över huvud taget inte
förelegal någol fel för vilket näringsidkaren var ansvarig.

De koslnader som konsumenien har räll att få ersatta
enligi förevarande bestämmelse är koslnader som är nödvändiga för all
avhjälpande skall kunna ske, såsom rese- och transportkostnader. Hit bör även
räknas förlorad arbetsinkomst för konsumenien, om del kan anses ha varil nödvändigl
för denne atl ta ledigt från sill arbete för alt få etl fel avhjälpi.

Elt fel kan emellerlid också föranleda andra koslnader för
konsumenien. Han kan l.ex. på grund av en felaklig reparalion av en tvättmaskin
få utgifter för tvätt på annat håll medan felet avhjälps. Ett annat exempel är
all konsumenien på grund av en felaklig bilreparalion måsle avbryta en inledd
resa eller fortsätta med dl annal färdmedel och därigenom får exlra ulgifler
för transporter och inkvartering m. m. Huruvida konsumenien har rätl lill
ersällning också för sådana koslnader blir all bedöma enligt reglerna om
näringsidkarens skadesiåndsskyldighel 1318.

Dd bör vidare framhållas atl vad som här tidigare har
sagls om konsumentens rätl atl få ersättning för transportkostnader m. m. i
samband med avhjälpande av etl fel givelvis gäller bara då del verkligen
föreligger ell fel för vilkel näringsidkaren ansvarar enligi påföljdsreglerna.
Konsumenien har sålunda inte rätt till ersättning för rese- eller
iransportkoslnader m. m. för all lämna in föremålel för Gänsten hos
näringsidkaren e.d., om del vid en undersökning visar sig all del i själva
verkel inle föreligger någol fel eller all felel beror på ell förhållande på
konsumentens sida Gfr 16 S). Som har nämnts i anslulning lill 17 8 andra
slyckel finns del i princip inle någol hinder mot att näringsidkaren i ett
sådant fall tvärtom debiterar konsumenten koslnader för en undersökning av
föremålel för Uänslen som föranldls av konsumenlens reklamalion. Vill
näringsidkaren förbehålla sig rätt all la

s. 235 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 235

ut sådana kostnader bör han emellertid göra della klart
för konsumenien 20 § KtjL på förhand.

Konsumenien kan inte heller åberopa förevarande
bestämmelse till stöd för atl få ersällning för rese- och iransportkoslnader m.
m.. om del vid en undersökning skulle visa sig att avhjälpandet av ett fel
medför så slora koslnader för näringsidkaren att denne enligt försia stycket
inte är skyldig alt avhjälpa felet. Frågan om konsumentens rätt till ersättning
för kostnader med anledning av all han fåll frakta föremålet för yänslen till
näringsidkaren e.d. får i elt sådant fall bedömas enligt reglerna om
näringsidkarens skadeståndsskyldighet.

1 bestämmelsen görs vissa undanlag från principen all dt
fel skall avhjälpas ulan kostnad för konsumenten. Denne är sålunda för det
första skyldig att vidkännas koslnader som skulle ha uppkommit även om Gänsten
hade utförts felfritt. I den allmänna motiveringen har som elt exempel på
kostnader som avses här nämnts koslnaden för elt sådant byte av delar i en
apparat som näringsidkaren bort ulföra från början men som han inte ulförl och
inle heller beräknat sig betalning för. Konsumenten är dä skyldig alt betala
näringsidkaren såväl för arbetet med atl byla delarna som för malerialel, men
konsumenlens belalningsskyldighel skall beräknas efter vad bylel skulle ha
koslat honom om del hade ulförts från början. Konsumenien är alliså inle
skyldig atl betala för exempelvis en demoniering och hopsättning av föremålel
för Gänsien som mäste utföras på nytt för all felel skall kunna avhjälpas.
Principen kan också uttryckas så alt konsumenien aldrig skall behöva stå för en
kosinad som inle skulle ha uppkommil om Gänsten från början ulförts felfritt.

Som framgår av del nyss anförda är konsumenten enligt det
nu berörda undanlagd naturligtvis inle skyldig atl betala näringsidkaren för
arbete m. m. som denne redan har beräknat sig betalning för. Della innebär alt
undanlagd inte blir tillämpligt när parterna har avtalat om elt besläml
lolalpris för Gänsien, såvida inle näringsidkaren har räll lill prisiillägg
enligt 38 8 försia siyckei 2 för de ålgärder som fordras för att avhjälpa
felet.

Det andra undanlaget i Qärde slyckel lar sikle på del
fallel alt det fel som skall avhjälpas beror på en olyckshändelse eller därmed
jämförlig händelse och att avhjälpandel förulsäller en ny insats av sådant
malerial som konsumenten enligt avtalet om Uänslen skall tillhandahålla och
bekosta. Som lidigare har fastslagits bär näringsidkaren enligt reglerna om fel
hos Uänsten risken för all resullalel av Gänsien försämras genom en
olyckshändelse eller därmed jämföriig händelse som inträffar före den lidpunkt
som är avgörande för felbedömningen. 1 betalningshänseende innebär della emellertid
inle mer än atl näringsidkaren bär risken för sin egen preslalion av arbele och
material (se 39 8). Konsumenien bär däremol den ekonomiska risken för att
malerial som han skall tillhandahålla och bekosta försämras eller förslörs
genom en sådan olyckshändelse e.d. som nämndes nyss. Del är della förhållande
som ålerspeglas i den nu berörda undanlagsregeln.

s. 236 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 236

Som etl exempel på fall då della undanlag blir Ullämpligt
kan nämnas 21 § KtJL följande. Näringsidkaren har målat konsumenlens hus med
färg som konsumenten har Ullhandahållii och bekostat. En del av målningen
skadas genom en olyckshändelse innan uppdragel har avslulals, så alt ijänsten
är felaktig enligt 9 8 försia slyckel. Näringsidkaren är då i princip skyldig
att ulan kosinad för konsumenien avhjälpa felel genom en ny insals av arbele. Enligt
den här akluella undanlagsregeln är konsumenien emellerlid skyldig atl slå för
kostnadema för att tillhandahålla den yllerligare färg som behövs för all
avhjälpa felet.

Förvaring. Förevarande paragraf är tillämplig även vid
Uänster som avser förvaring av lösa saker. Innebörden av elt avhjälpande är vid
förvarings-ijänsierna.aii näringsidkaren ser lill all förvaringen i
fortsättningen sker felfritt Gfr 15 8). En förulsällning för att konsumenien
skall kunna kräva avhjälpande av ett fel vid förvaring är sålunda självfallet
atl han märker felel medan förvaringen pågår.

Genom all avhjälpa felel kan näringsidkaren undgå atl
konsumenten häver avtalet i dess helhel eller för ålerslående del av en besiämd
för-varingsUd. Della gäller dock inle, om redan del förelupna felet är av sådan
beskaffenhel alt konsumenien har räll atl häva (se 21 8). Genom alt avhjälpa
felet kan näringsidkaren vidare undgå prisavdrag avseende den följande
förvaringstiden. Givelvis kan han däremol inle undgå prisavdrag för den lid
under vilken förvaringen har skell felakligl.

Prisavdrag och hävning

21 §

Avhjälps inle felel enligt vad som sägs i 208, får
konsumenien göra avdrag på prisel. Om syftet med Gänsten i huvudsak är
förfelat, får konsumenten i slället häva avtalet i dess helhet. Detsamma
gäller, om Gänsien har ulförts i strid mol etl förbud enligt 4 8
marknadsföringslagen (1975:1418).

Om del redan innan Gänsten har ulförts finns starka skäl
att anla alt den inte kommer att fullföljas utan fel av väsenllig beiydelse för
konsumenien. får han häva avlalel belräffande återstående del. Om felet medför
all syflel med Uänslen i huvudsak är förfelal eller om Gänsien uiförs i slrid
mot ett förbud enligi 4 8 marknadsföringslagen, får konsumenien i slällei häva
avlalel i dess helhei.

(Jfr 3 kap. 8 § i ulredningens förslag)

Första slyckel

Om ett fel inte avhjälps enligt beslämmelserna i 20 8, får
konsumenten göra prisavdrag. Prisavdragets sloriek regleras i 22 8. Medför
felet atl syftet med Gänsten i huvudsak är förfelal, får konsumenten i stället
häva avlalel. Hithörande frågor har behandlats i avsnitt 2.4.5 i den allmänna
motiveringen.

s. 237 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 237

Anledningen lill atl felel inte blir avhjälpt saknar
betydelse. Den kan 21 8 KtjL vara atl inte någon av parterna vill utnyttja sin
rält till avhjälpande, atl näringsidkaren enligt 20 8 första slycket inte är
skyldig att avhjälpa felel, atl konsumenten enligt 20 8 andra stycket har rätl
all avvisa näringsidkarens erbjudande alt avhjälpa felel eller all
näringsidkaren inle uppfyller sin skyldighel atl avhjälpa felel inom skälig lid
efter del all han har fåll lillfälle lill del. Prisavdrag eller hävning
aktualiseras också om näringsidkaren endasl delvis lyckas avhjälpa elt fel.

Har konsumenien begärt eller näringsidkaren erbjudit
avhjälpande och skall felel på grund därav avhjälpas, får konsumenien i princip
inle göra gällande prisavdrag eller hävning förrän skälig lid för avhjälpandet
enligt 20 8 iredje slyckel har löpl ut. Della gäller dock inle, om del på grund
av omsländighelerna måsle antas atl avhjälpandel inte kommer atl ske inom
skälig lid. Det kan l. ex. visa sig all näringsidkaren dröjer alltför länge med
atl ta sig an avhjälpandel sedan han fåll tillfälle till detta. 1 så fall
behöver konsumenten inle avvakta atl tidsfristen för avhjälpande löper ul. ulan
han kan i slälld omedelbarl göra prisavdrag eller häva.

För atl konsumenien skall ha räll lill ell prisavdrag
krävs endasl all felel inte avhjälps helt. Felel behöver inle vara väsenlligt.
Åven ell obeiydligi fel ger rätt lill prisavdrag.

1 enlighel med vad som har anförts i avsnill 2.4.5 fordras
det däremot för all konsumenien skall ha räll alt häva all syflel med Uänslen i
huvudsak är förfelal. Detta är fallet t. ex. om felel är av sådan beskaffenhel
all föremålet för Gänsien är praktiskt tagel oanvändbart Gfr 4 S första
styckel sisla meningen konsumenlköplagen) eller om resultatet annars är så
dåligl eller så avvikande från vad som har avtalals alt del i slorl sett inle
har någol värde för konsumenien. Åven om felel inle är av en så allvarlig
karakiär och del i och för sig kan avhjälpas, kan syftet med Gänsten vara
förfelat om arbelel beställts enbari för atl föremålet för Gänsien skulle
användas vid elt vissl lillfälle och felel inle kan avhjälpas dessförinnan.

Del är nalurliglvis den enskilde konsumenlens syfte med
Uänslen som avses i beslämmelsen i andra meningen. Frågan huruvida syftet med
Uänsten i huvudsak är förfelat skall alltså i princip bedömas från konsumentens
synpunkl. 1 enlighel med vad ulredningen har framhällil (belänkandel s. 316)
bör i della sammanhang, där del är fråga om en för näringsidkaren så
ingripande åigärd som hävning även belräffande redan ulfört arbete, hänsyn inte
tas till ell mer specielli syfte med Uänsten vilkel inle varil synbart för
näringsidkaren. Om konsumenten t.ex. har beslälll ändring av en klänning
enbari för atl använda den vid ett visst tillfälle och felet inle kan avhjälpas
innan delta inträffar, bör konsumenien sålunda inle ha räll atl häva avtalet
enligt andra stycket, om näringsidkaren varken insett eller bort inse detla
speciella syfte med Uänslen. Del har inte ansells nödvändigl alt låla della
komma lill uttryck i laglexlen.

s. 238 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 238

Om
Uänsten är felaklig på grund av alt den har utförts i slrid mol ell 21 S KtjL
förbud enligt 4 8 marknadsföringslagen (se 9 8 andra slycket) bör konsumenten
alltid ha rätl all häva avtalet i dess helhet, såvida inte felet eventuelll
avhjälps genom all näringsidkaren inom skälig lid helt enkelt utför Gänsten på
nyll. En särskild regel om konsumentens hävningsräll i detta fall har lagils
upp i Iredje meningen. Regeln gäller även om konsumenten till äventyrs varil
medvelen om att Gänsten ulfördes i slrid mol del aktuella förbudei (se
specialmotiveringen lill 5, 9 och 16 88).

1
sammanhanget bör framhållas att man vid bedömningen av om syftet med en Uänsl i
huvudsak är förfelal givetvis måsle bortse från all parierna kan ha avlalal om
alt Uänslen skall ulföras i slrid mot någon annan ivingande bestämmelse i
lagen. Konsumenien är inle bunden av elt sådani avlalsvillkor, l.ex. om
ulförande i slrid mot sådana säkerhetsföreskrifter som avses i 5 8 försia
slycket. Frågan huruvida syflel med Gänsten i ell sådani fall i huvudsak är
förfelal på grund av att resultatet avviker från en säkerhetsföreskrift skall
alltså bedömas utan hänsyn lill alt konsumenien från början kan ha varil
införstådd med den ifrågavarande avvikelsen.

Andra
slyckel

För
atl frågan om hävning på grund av etl fel skall aklualiseras vid Gänsler som
avser arbele på egendom fordras normalt atl uppdragel har avslutats (se 12 S).
Del kan emellertid inträffa alt det redan innan Gänsten har ulförts slår klart
eller är i hög grad sannolikl all Gänsten kommer all bli felaklig. Skälel lill
della kan vara bl. a. att den del av arbelel som redan har ulförls har
påtagliga brisler eller all näringsidkaren på annal säll har visal klar
inkompdens eller har förklarat all han inle avser alt leva upp lill avlalel i
ell vissl hänseende eller lill en marknadsföringsuppgift som hafl betydelse för
konsumentens beslut att beslälla Gänsien.

Om
del sålunda på grund av omsländighelerna finns starka skäl atl anla alt Gänsten
inte kommer alt fullföljas ulan fel av väsentlig betydelse för konsumenien, har
denne enligt andra slyckel rätt alt häva avlalel belräffande ålerslående del.
För all bestämmelsen skall bli tillämplig krävs en hög grad av sannolikhet för
all Gänsten kommer all bli felaklig om näringsidkaren får fullfölja den.

1
enlighet med vad som har anförts i avsnitt 2.4.5 skiljs i bestämmelsen mellan
två olika situationer. Den ena är atl konsumenten endasl önskar häva avtalet
för den del av Gänsten som ålerslår all utföra men är beredd all belala för vad
som redan har ulförls Gfr 23 8 andra slyckel). För en sådan hävning är del
Ullräckligt all del måsle antas uppkomma ett fel som är av väsenllig beiydelse
för konsumenien. Vid bedömningen härav skall, på molsvarande säll som har
berörts vid andra styckel. borlses från att parterna kan ha avlalal om att
yänsien skall utföras i strid mot en tvingande beslämmelse i lagen.

s. 239 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 239

För alt konsumenien skall få häva avtalet i dess helhet,
dvs. även 21 S KtjL beträffande den del av Gänsten som redan har utförts, och
därmed helt befrias från skyldighet all belala för Gänsten krävs däremol att
det måste antas uppkomma ett fel som medför att syflel med Gänsten i huvudsak
är förfelat. 1 fråga om innebörden härav kan hänvisas lill vad som har sagls i
anslutning lill första slyckel. Konsumenten får också häva avlalel i dess
helhet, om det visar sig att Gänsien uiförs i strid mol elt förbud enligt 4 8
marknadsföringslagen. Åven i den delen kan hänvisas lill vad som har sagts i
specialmoUveringen lill försia stycket.

Förvaring. Paragrafen är tillämplig även vid Uänster som
avser förvaring av lösa saker. Förhållandena vid sådana Gänsler är emellertid
speciella bl.a. så tillvida att bedömningen av huruvida Uänsten är felaktig
inte är anknuten till en lidpunkt efler del all Uänsten har sluiförts. 1
slället gäller atl Uänslen skall vara felfri under hela förvaringstiden. Som
tidigare har nämnts innebär della bl.a. alt elt fel hos Uänslen kan avhjälpas
endasl såvill avser evenluellt återstående förvaringstid.

Har förvaringen under en tid skett på ett sådant sätl all
tjänsten är felakUg, är konsumenien således alllid berättigad lill i vart fall
ett prisavdrag på grund av felel (se första slyckel första meningen i
förevarande paragraf).

När del gäller frågan om konsumenlens rätt all häva på
grund av ett fel hos en Gänsl som avser förvaring bör lill en början beröras den
silualionen alt frågan om hävning aktualiseras försl efter det att förvaringen
har avslutats. Enligt försia slyckel andra meningen i förevarande paragraf har
konsumenten då rält att häva avtalet endasl om felel medför all syftet med
Uänslen i huvudsak är förfelat.

Detla är naturiigtvis fallel, om del förvarade föremålel
på grund av felel har förkommit eller förstörts och i regel också om föremålet
på grund av den felaktiga förvaringen har blivit väsenlligl skadal. Åven om
någon sådan skada inle har inträffal, kan syflel med Gänsten vara i huvudsak
förfelat därför all förvaringen har skell på ell säll som inle alls moisvaral
konsumenlens befogade krav. Avtalet kan l.ex. ha inneburit atl föremålel skulle
förvaras inomhus eller på annal sätl hållas skyddat mot väder och vind, medan
näringsidkaren har förvaral det oskyddat utomhus. Vid fel av della slag kan
syflel med ijänslen vara huvudsakligen förfelat även om felel inle förelegal
under hela förvaringstiden. Vad som härvidlag bör krävas för all konsumenten skall
ha räll all häva avtalet och alltså vara hell befriad från skyldighet all
belala för förvaringen får bedömas med hänsyn till omständigheterna i del
enskilda fallel, särskilt lill den lid under vilken förvaringen har anordnats
på etl felaktigt sätl.

Frågan om hävning kan emellerlid också komma upp under
förvaringstiden, om konsumenien redan under denna får kännedom om atl
förvaringen sker felakligl. Konsumenlens rätl alt genom hävning avbryia
avialsförhållandel för framtiden lorde då visserligen endasl sällan
aklualiseras, efler-

s. 240 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 240

som ell förvaringsavtal normall gäller lills vidare med
rätl för konsumen- 22 8 KtjL len all när som helsl säga upp avtalet till
upphörande. Frågan kan dock bli av intresse, om parterna har avtalat om en
besiämd förvaringstid eller om konsumenten vid en vanlig uppsägning av avlalel
skulle vara skyldig alt iaktta viss uppsägningslid.

Vill konsumenien i ell sådani fall häva avtalet för
framtiden får det ske med slöd av andra styckel i förevarande paragraf.
Konsumenten kan alltså häva, om det måste antas all förvaringen inle kommer atl
fullföljas utan fel som är av väsenllig betydelse för honom.

När del gäller förvaring skall härvid tas hänsyn också
till det fel som har förelupil innan frågan om hävning aklualiseras. Som
lidigare har framhållits kan ju detla fel inle avhjälpas. Om redan del
förelupna felel är av så väsenllig beiydelse för konsumenien alt del inte kan
krävas att han låter avtalsförhållandet bestå eller iakttar en avtalad
uppsägningstid, är konsumenten således berättigad atl häva avtalet för
framtiden även om näringsidkaren förklarar sig beredd alt se lill alt
förvaringen i fortsättningen sker felfritt. År det förelupna felel inle i och
för sig av väsenllig beiydelse för konsumenien, blir del avgörande däremol om
del på grund av omständigheterna måste antas att det blir fråga om ett fel av
väsentlig betydelse för del fall förvaringen fortsätts.

Om etl redan förelupd fel som konstaleras under
förvaringstiden är av sådan beskaffenhet att syftet med Uänsten på grund därav
får anses i huvudsak förfelal, får konsumenien häva avtalet i dess helhet, dvs.
även för den del av Gänsten som redan har ulförts. Rätten till hävning kan i
etl sådani fall grundas på försia slyckel andra meningen i förevarande paragraf.
Kan en räll lill hävning av avtalet i dess helhel inle i enlighel med del nu
sagda grundas på ell redan förelupd fel, blir del avgörande däremot om det
enligt andra stycket i paragrafen måste antas all del i fortsättningen kommer
att föreligga etl fel som medför all syflel med förvaringsGänslen skulle vara i
huvudsak förfelal.

Prisavdragets storlek

22 §

Ell prisavdrag skall molsvara vad del koslar konsumenten
atl få felel avhjälpt, bortsett från sådana kostnader som avses i 20 8 fjärde
slyckel andra meningen. Om ell på della säll beräknal prisavdrag är oskäligt
stort i förhållande lill den betydelse som felel har för konsumenien, skall
prisav-dragel i slället svara mol felels betydelse för konsumenien.

Avser Gänsten förvaring, skall prisavdraget alltid svara
mol felels betydelse för konsumenien.

(Jfr 3 kap. 10 8 i ulredningens förslag)

Paragrafen innehåller regler om hur ell prisavdrag på
grund av fel hos Uänsten skall beräknas. Frågan har behandlats i avsnitt 2.4.5
i den allmänna moliveringen.

s. 241 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 241

Försia slyckel 22 § KtJL

Bestämmelserna i försia slycket gäller prisavdrag vid
Gänsler som avser arbele på egendom. Vid sådana Gänsler skall enligt
beslämmelsen i försia meningen etl prisavdrag i försia hand molsvara vad del koslar
konsumenten atl få felel avhjälpt. Prisavdraget bör härvid beräknas efter vad
del skulle kosta konsumenten att få felet avhjälpt på det minst kostnadskrävande
sätt som han med hänsyn lill omständigheterna kan anses skyldig all godta.
Härmed avses framför allt atl beräkningen i regel skall grundas på att
konsumenien vänder sig lill närmaste fackman på områdel. Han bör alltså i
allmänhel inte vara berättigad Ull etl prisavdrag, beräknat med hänsyn lill
rese- eller iransportkoslnader för alt få felet avhjälpi av en näringsidkare
som bedriver sin verksamhet långt från den plats där föremålet för Uänsten
befinner sig. om en fackman finns atl tillgå på närmare håll.

Prisavdraget skall försl och främst täcka konsumentens
kostnader för del arbele och det malerial som behövs för all avhjälpa felet,
inklusive skälig rese- och iransportersätlning m. m. åt den som antas avhjälpa
felel. Hänsyn skall dock inle tas till sådana kostnader som avses i 20 8 fjärde
slycket andra meningen. Delta gäller kostnader som skulle ha uppkommit för
konsumenten även om Gänsten hade utförts felfritt saml, om felel beror på en
olyckshändelse eller därmed jämförlig händelse, kostnader för att ersätta
material som konsumenten enligt avtalet om Uänslen skall tillhandahålla och
bekosta. 1 denna del får hänvisas till vad som har sagts vid 20 8 fjärde
stycket.

I enlighet med vad som gäller enligt sistnämnda
beslämmelse skall prisavdraget vidare täcka konsumenlens kostnader för atl
transportera föremålet för Uänslen lill någon som kan avhjälpa felel saml
konsumenlens koslnader i övrigt som har omedelbart samband med avhjälpandet.
Som har anförts vid 208 fjärde slyckel bör hit räknas även evenluellt föriorad
arbetsförUänst för konsumenien, om del skäligen kan anses nödvändigt för denne
alt la ledigt från sitt arbete för att få felet avhjälpi.

Beslämmelsen i första meningen medför i realiteten en rätt
för konsumenten att få felet avhjälpi även när den näringsidkare som har
utfört Uänsten inte är skyldig all göra detta därför att det skulle medföra
olägenheter eller kostnader för näringsidkaren som är oskäligt slora i
förhållande till felets betydelse för konsumenten (se 208 försia slycket). Som
har framhållits i den allmänna motiveringen skall näringsidkaren emellertid
inle heller genom etl prisavdrag behöva bära en oskäligl slor
avhjälpande-kostnad. Om ett prisavdrag, beräknal enligt vad som förut har
sagls, skulle vara oskäligt slort i förhållande till felets betydelse för
konsumenien, gäller därför enligt första styckel andra meningen att prisavdraget
i stället skall svara mot felets betydelse för konsumenten. När del gäller
frågan om vad som är att betrakta som etl oskäligt stort prisavdrag kan
hänvisas till vad som har anförts vid 20 S första stycket.

16 Riksdagen 1984185. I saml. Nr 110

s. 242 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 242

Det vanliga är naturligtvis att resultatet av Uänslen på
gmnd av felel 23 § KtJL objeklivi sett är mindre värt än om det hade varil
felfritt. I så fall bör prisavdraget enligt den nu berörda regeln svara mot
värdereduklionen. Som utredningen har framhållit kan hänsyn härvid ocksä böra
tas exempelvis lill all felet medför ökade underhållskostnader (se belänkandel
s. 482).

Tjänsien kan emellertid vara felaklig ulan atl resultatet
för den skull objektivt sett är mindre värt än om del hade varit felfritt. Som
ett exempel kan nämnas att felet består i alt näringsidkaren har använt elt
annat material än del som har beställts, vilket dock är lika bra som det
beställda, och alt det är omöjligt eller oproportionerligt dyrt atl skaffa fram
del beställda materialet. Även i etl sådant fall är konsumenien berättigad till
etl prisavdrag som svarar mot felets betydelse för honom. Prisavdraget får då
bestämmas genom en skönsmässig uppskattning.

Andra stycket

Vid Uänsler som avser förvaring kan elt prisavdrag inte
lämpligen beräknas efter vad det skulle kosla konsumenien atl avhjälpa ell
fel. 1 andra stycket har därför tagits upp en särskild bestämmelse avseende
förvarings-Gänsterna. Enligt denna skall ett prisavdrag på gmnd av ett fel hos
en förvaringsGänst alllid svara mol felets betydelse för konsumenien. I regel
blir del här fråga om en uppskattning av hur myckel lägre värde näringsidkarens
prestation kan anses ha för konsumenten jämfört med om den hade varit felfri.

Verkningar av hävning

23 §

Häver konsumenten avlalel i dess helhel, har
näringsidkaren inle rätl till betalning för Gänsten. Näringsidkaren har rätl
alt återfå det material som han har tillhandahållit, om del kan ske utan alt
konsumenten åsamkas olägenheter eller kostnader av betydelse. 1 den mån det är
skäligt skall konsumenten ersätta näringsidkarens koslnader för vad som ej kan
återlämnas, dock högst med ett belopp som motsvarar dettas värde för konsumenten.

Häver konsumenten avtalet belräffande återstående del av
Uänslen, har näringsidkaren rätt till betalning med etl belopp som moisvarar
priset för Gänsten i dess helhet med avdrag för vad del koslar konsumenten att
få den ålerslående delen utförd.

(Jfr 3 kap. 98 i utredningens förslag)

Paragrafen reglerar verkningarna av hävning, framför allt
näringsidkarens rätt Ull ersättning. Frågan har behandlals i avsnitt 2.4.5 i
den allmänna moliveringen.

Första styckel

I första stycket regleras den silualionen atl konsumenien
häver avtalet i dess helhet. En självklar förutsättning är att hävningen sker
med stöd av

s. 243 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 243

lagen. Enligt denna har konsumenten räll lill sådan lolal
hävning endasl 23 S KtjL om felet - eller etl fel som måsle antas uppkomma -
medför att syftet med Gänsien är huvudsakligen förtelat eller om Gänsten slår i
strid mot etl förbud enligt 4 8 marknadsföringslagen (se 21 8). Om konsumenten
enligt avlalel har getts en längre gående räll all häva avtalet om en Gänsl i
dess helhet, blir verkningarna av en sådan hävning beroende av vad avlalel
innebär pä denna punkl. Om inget annal har angetts i avtalet, torde de
principer beträffande verkningarna av hävning som föreskrivs i förevarande
beslämmelse normall bli lillämpliga.

Häver konsumenien avtalet i dess helhet gäller i princip
atl näringsidkaren inte har rän till betalning för tjänsien. Har konsumenten
redan eriagl hela eller en del av belalningen. har konsumenien räll atl få
tillbaka vad han har beiall jämte ränta enligt vad som följer av 2 8 andra
stycket och 5 8 räntelagen.

Näringsidkaren har för sin del rätt alt återfå del
material som han har tillhandahållit, om det kan ske utan att konsumenten
åsamkas olägenheter eller kostnader av betydelse. Konsumenten åläggs alltså en
begränsad skyldighet all medverka lill att näringsidkaren kan återfå sill material.
Han måste t. ex. i rimlig utsträckning ge näringsidkaren tillfälle all hämta
sådant material som kan avlägsnas från föremålet för Uänsten utan olägenhet av
betydelse för konsumenien. Del kan också länkas alt konsumenien bör anses
skyldig att lämna in föremålel lill näringsidkaren för att denne skall kunna ta
tillbaka material som han har tillhandahållit. En förutsättning för della är
emellertid alt del inle kan anses medföra någol nämnvärt besvär för
konsumenten. Denne skall inte behöva vara av med föremålel under någon Ud som
är av betydelse för honom. Principen bakom den nu berörda regeln är att
konsumenten inte skall behöva underkasta sig några bördor av betydelse för atl
ulnylGa felpåföljderna. Del är samma princip som ligger bakom beslämmelserna om
att avhjälpande av ell fel skall ske ulan kostnad för konsumenien och att
konsumenien i vissa fall har räll atl avvisa elt erbjudande från
näringsidkarens sida om atl avhjälpa etl fel (se 208).

För vad som i enlighel med det nu anförda inte kan återlämnas
har näringsidkaren enligt bestämmelsen i iredje meningen viss möjlighel all få
ersällning av konsumenien. Ersällning kan dock ulgå endasl i den mån det är
skäligl. Vid denna skälighetsbedömning kan hänsyn las lill alla omsländigheter
av betydelse för ersättningsfrågan, t.ex. näringsidkarens slörre eller mindre
skuld lill feleis uppkomsl, vilka prakliska problem felel kan ha åsamkal
konsumenien och vilka besvär eller koslnader konsumenten har haft för att få
Gänsten utförd. Hänsyn bör också tas till all konsumenten under någon tid kan
ha hafl viss nytta av Uänslen.

Skälighetsbedömningen avser givetvis både frågan om
konsumenien över huvud laget skall vara skyldig all ersälla näringsidkaren för
vad som inte kan återlämnas och frågan om ersättningens sloriek. När del gäller
ersättningens sloriek uppställs dock ytterligare begränsningar. Näringsid-

s. 244 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 244

karen
kan sålunda för del försia endasl få ersättning för sina kostnader för 23 §
KtjL del som inle kan ålerlämnas. Han får alliså inte tillgodoräkna sig vinst i
sammanhanget. För del andra är konsumenien inte skyldig att betala en högre
ersättning än som moisvarar värdel för konsumenien av del som ej kan
ålerlämnas. Här kan framför alll bli av beiydelse att konsumenien under någon
lid hafl nytta av Uänslen eller all han i annal sammanhang kan utnyttja det
materia! som näringsidkaren har tillhandahållit men som inte kan ålerlämnas, t.
ex. om uppdragel överlämnas lill en annan näringsidkare.

Del
bör påpekas att den nu berörda beslämmelsen inle reglerar frågan om
näringsidkarens räll till ersättning för vad som kan ålerlämnas till denne men
som av en eller annan anledning faktiskt inle ålerlämnas. Om konsumenien l.ex.
ställer material till näringsidkarens förfogande men denne inte bryr sig om att
hämta det, är konsumenten givetvis inle skyldig alt ersätta näringsidkaren för
materialet. Har näringsidkaren inle hämtat materialet inom rimlig lid, får
konsumenten anses berättigad atl förfoga över detla på det sätt han finner
lämpligl. För normala fall, dä del inle vållar konsumenien någon särskild
olägenhet alt ha materialet kvar i sin besittning, bör vid bedömningen av vad
som härvidlag utgör rimlig lid ledning kunna hämtas från t. ex,
tremånadersregeln i 108 hemförsäljningslagen. Om konsumenten åsamkas kostnader
för bortforsling av materialet e.d., får frågan om hans rält till ersättning
för sådana koslnader bedömas enligt reglerna om näringsidkarens
skadeståndsskyldighet. År det i slället konsumenien som utan giliigl skäl
vägrar all medverka lill alt material som kan återlämnas också blir åtevlämnat,
bör han givelvis vara skyldig alt ersätta näringsidkaren för mfiteriald på
vanligl sätt, dvs. att näringsidkaren i så fall kan ta ut vanligl pris för
detta.

Vidare
bör anmärkas att beslämmelserna i försia stycket innebär atl del i princip är
näringsidkaren som bär risken för all resullalel av Uänsten förstörs eller
försämras genom olyckshändelser eller därmed jämföriiga händelser, om
konsumenten har rätt att häva avtalet. Om material som näringsidkaren har
tillhandahållit och som i och för sig skulle ha kunnal återiämnas förstörs
genom en sådan händelse, är ju konsumenten inle skyldig att ersätta
näringsidkaren för materialet. Här bortses då från del fallet atl konsumenien
eventuelll kan ha hafl viss nylta av Gänsten under någon tid. I regel får
näringsidkaren också bära konsekvenserna av att konsumenten på olika sätt har
disponerat över föremålel för Gänsten innan han märkt eller bort märka felet
Gfr 58 8 köplagen).

Om
konsumenien häver avtalet på grund av all Gänsten är felaktig, kan
näringsidkaren enligt reglerna om skadeslånd på grund av fel bli skyldig att
ersälla konsumenien för att föremålet för Gänsten eller malerial som konsumenten
har tillhandahållit har skadals eller förstörts lill följd av felel (se 31 8).

s. 245 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 245

Andra
styckel 23 6 KtjL

Beslämmelsen
i andra stycket gäller den situationen att konsumenien häver avlalel om en
Gänst enbart belräffande den del av Gänsien som återstår att utföra. Vid
Gänster som avser arbete på egendom blir detta enligt lagen aktuellt endast i
fall som avses 1218 iredje slycket, dvs. när det på grund av omsländighelerna
måsle antas atl Gänsten inle kommer all fullföljas utan fel av väsentlig
betydelse för konsumenten. Bestämmelsen är emellertid också tillämplig om
konsumenten enligt avtalet har tillerkänts en mera vidsträckt rätt atl häva
detta beträffande en återstående del av Uänsten.

Vid
en sådan partiell hävning bör näringsidkaren i princip ha rätt till full
betalning för vad han redan har gjort. Detta kan ju i regel utnyttjas, om
konsumenten överlämnar uppdraget lill en annan näringsidkare. Som skall beröras
i det följande får näringsidkaren dock vidkännas avdrag på denna betalning, om
del redan utförda arbetet är behäftat med fel. Samtidigt bör konsumenien
försältas i ett sådant läge att han inom ramen för vad Uänslen skulle ha kostat
honom kan få denna felfritt utförd.

Del
nu sagda utgör grunden för bestämmelsen i andra styckel. Beslämmelsens
innebörd kan belysas med följande av utredningen nämnda exempel. En
näringsidkare skall uppföra en mur åt konsumenten för 9.000 kr. När två
tredjedelar av arbetet är ulförl häver konsumenien beträffande ålerslående del
på gmnd av all näringsidkaren utför arbelel så oskickligl att Gänsten måste
antas bli behäftad med fel av väsentlig betydelse. Del kan beräknas kosta
konsumenten 4.000 kr. att få den återstående delen av Gänsten utförd av en
annan näringsidkare. Den näringsidkare med vilken avtalet om Gänsten träffats
har då i princip rätl till ersättning med (9.000-4.000) 5.000 kr. Om den del av
Gänsten som redan har ulförts är behäftad med fel, är han emellertid skyldig
att vidkännas ett prisavdrag för detla, beräknat enligt 22 5 första styckel.

Vid
beräkningen av vad det koslar konsumenien all få den återstående delen av
Gänsten utförd bör tillämpas samma principer som vid beräkningen av ett
prisavdrag enligt 22 8 första stycket försia meningen. Här kan därför hänvisas
till vad som har sagts i anslutning till den bestämmelsen.

Förvaring.
Förevarande paragraf är lillämplig även vid Gänsler som avser förvaring av lösa
saker. När konsumenten häver ett sådant avtal i dess helhel torde det dock i
praktiken endast bli bestämmelsen i försia stycket första meningen som blir av
betydelse, dvs. att näringsidkaren inle har rätl till betalning för Uänsten och
därmed också är skyldig atl belala lillbaka vad konsumenten eventuelll redan
har betalt jämle ränta enligt 2 8 andra stycket och 5 8 räntelagen.

Bestämmelsen
i andra stycket är vid Gänster som avser förvaring av lösa saker Ullämplig
endast om en bestämd tid för förvaringen har avtalats.

s. 246 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 246

4.1.4 Näringsidkarens dröjsmål 24 § KtjL

Detla avsnitt av lagen omfattar 24-30 88 och innehåller
regler om dröjsmål på näringsidkarens sida. Dessa kompletteras av
bestämmelserna 1318 om näringsidkarens skadesiåndsskyldighel på gmnd av
dröjsmål.

Avsnittet inleds med bestämmelser om vad som avses med
dröjsmål (24 8). Därefier följer en paragraf om påföljder vid dröjsmål (25 8).
I den följande paragrafen regleras frågor rörande reklamalion (26 8). Därefier
följer bestämmelser om konsumenlens rätt att hålla inne betalningen (27 8), om
näringsidkarens skyldighel all utföra tjänsien (28 8) saml om hävning (29 S)
och verkningar av hävning (30 S).

Vad som avses med dröjsmål

24 §

Dröjsmål på näringsidkarens sida föreligger om uppdragel,
utan atl det beror pä någol förhållande på konsumentens sida, inte har
avslutals inom den lid som har avtalals eller, om någon tid inte har avtalats,
inom den tid som är skälig med hänsyn särskilt till vad som är normall för en
Gänsl av samma arl och omfattning.

Dröjsmål på näringsidkarens sida föreligger också, om
näringsidkaren inte iakttar en överenskommen tid för påbörjande av ijänslen
eller för ett arbetes framskridande.

(Jfr 2 kap. 7 8,3 kap. 11 8 och 4 kap. I 8 första stycket
Iredje meningen i utredningens förslag)

Paragrafen anger under vilka förhållanden dd föreligger
ell dröjsmål på näringsidkarens sida. Indirekt reglerar den därmed liden för
utförandet av Gänsten Gfr 2 kap. 7 8 i utredningens förslag).

Bestämmelsen i andra stycket innebär delvis en nyhet i
förhållande till ulredningens förslag Gfr 4 kap. 1 8 första slyckel andra
meningen i delta).

Hilhörande frågor har behandlats i avsnitt 2.5.1 i den
allmänna moliveringen.

Första styckel

1 första stycket anges när det föreligger etl dröjsmål på
näringsidkarens sida med uppdragets avslutande. Vad som avses med all uppdragel
har avslutats framgår av 12 8 första slyckel och specialmotiveringen till den
bestämmelsen Gfr betänkandet s. 436).

Belräffande gränsdragningen mellan dröjsmål på
näringsidkarens sida och etl sådant fel hos tjänsten som består i att
näringsidkaren inte har utfört allt del arbete som följer av uppdraget lill
honom kan hänvisas till vad som har sagts i specialmotiveringen lill 9 8 försia
stycket.

Dröjsmål på näringsidkarens sida föreligger inte, om en
försening beror på något förhållande på konsumentens sida. 1 fråga om
innebörden härav kan i allt väsentligt hänvisas lill vad som har anförls
belräffande motsvarande undanlagsregel i 16 8. Till del där sagda kommer i
förevarande

s. 247 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 247

sammanhang naturiigtvis sådana förhållanden som atl
konsumenien l.ex. 24 § KtjL

inte lämnar näringsidkaren tillträde till konsumenlens
bostad på avtalad tid

i fall arbetet skall ulföras där. En försening får vidare
anses bero på ett

förhållande på konsumentens sida, om näringsidkarens
arbele fördröjts på

grund av
all en annan, av konsumenien anlitad näringsidkare inte har blivit

klar med sill arbele i lid. Detsamma gäller, om en
försening uppkommit på

grund av all näringsidkaren under en tid har inställt
arbetet med stöd av

45 8 eller på grund av atl näringsidkaren har hållit kvar
föremålet för

Gänsten med stöd av 49 8. Belräffande vissa frägor med
anknytning härtill

kan hänvisas till Almén-Eklund, Om köp och byte av lös
egendom, 1960,

s. 223-229.

Uppdraget kan komma att avslutas för senl, om
näringsidkaren i enlighel med 6 8 tredje styckel ställt in arbetet i avvaktan
på att få koniakt med konsumenten och erhålla dennes anvisningar. 1 etl sådant
fall får förseningen i allmänhet anses bero på ell förhållande på konsumentens
sida. Delsamma gäller, om uppdragel avslutas för senl på grund av atl näringsidkaren
utan atl ha fåll kontakt med konsumenten har utfört sådant tilläggsarbele som
han enligi 8 8 tredje styckel är skyldig alt utföra.

På motsvarande sätt torde ofta böra bedömas fall då
näringsidkaren, när han inle kunnat få kontakt med konsumenten, har utfört
sådant tilläggsarbete som han enligt 8 8 andra slycket får ulföra i denna
situation. Bedömningen kan dock bli en annan, om konsumenien har gjort klart
för näringsidkaren atl del är av vikt för konsumenten att en avtalad lid för
uppdragets avslutande hålls.

Av den nu berörda undanlagsregeln framgår motsätlningsvis
atl del föreligger ett dröjsmål pä näringsidkarens sida även om en försening av
uppdragets avslutande beror på en olyckshändelse eller därmed jämförlig
händelse Gfr specialmotiveringen till 16 8 och betänkandet s. 324). Delta
innebär bl.a. atl näringsidkaren - om Gänsten avser etl föremål som har
överlämnats i näringsidkarens besittning eller som skall tillverkas av denne -
i princip bär risken för förseningar på grund av olyckshändelser e.d. som
inträffar under en transport av föremålet för tjänsten till konsumenten, vilken
näringsidkaren har ålagil sig att ombesöija Gfr specialmotiveringen lill 12 8
försia stycket). En annan sak är all näringsidkaren, som strax skall beröras, i
samband med avtalet om en Gänsl kan i skälig omfattning förbehålla sig rätt
till en lidsföriängning på grund av olika omsländigheler.

I enlighel med vad som har anförts i avsnitt 2.5.1 står
del i princip parterna fritt att själva genom avtal reglera, inom vilken tid
uppdraget skall vara avslutat. 1 förevarande beslämmelse fastslås därför till
en början att etl dröjsmål på näringsidkarens sida föreligger om uppdraget,
ulan att detla beror på någol förhållande på konsumenlens sida, inle har
avslulals inom den tid som har avtalats.

Den tid inom vilken uppdraget sålunda skall vara avslulal
kan genom avtalet ha bestämts på olika sätt. För del försia kan parterna ha
träffat en

s. 248 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 248

reservalionslös överenskommelse om all uppdragel skall
vara avslulal en 24 § KtjL viss dag e.d. 1 så fall föreligger elt dröjsmål på
näringsidkarens sida, om uppdragel inle kan avslutas vid den angivna lidpunkien
ulan all det beror på något förhållande på konsumenlens sida.

Del lorde dock inte vara särskilt vanligl alt
näringsidkaren gör en sådan reservalionslös utfästelse beträffande tiden för
uppdragels avslutande. Vid många Gänster är denna nämligen beroende av olika
omsländigheter som ligger utanför näringsidkarens kontroll, t.ex. vädret.
Betydligt vanligare är därför atl parierna i avtalet visserligen anger en
lidpunkt då uppdragel skall vara avslutat, samiidigi som näringsidkaren dock
förbehåller sig rält till en förlängning av tiden pä grund av olika
omständigheter som kan fördröja arbetet m. m.

Med hänsyn till den grundläggande avtalsfriheten när del
gäller atl bestämma tiden för uppdragets avslutande är ett avtal om en sådan
vill-korad tid i princip giltigt, givetvis under förulsällning all förbehålld
har gjorts på elt sådani säll alt det över huvud taget kan anses utgöra en del
av avtalet mellan parterna. Del bör framhållas atl ell angivande av en lidpunkl
för uppdragets avslutande i förening med en reservation för vissa fördröjande
omständigheter från konsumentsynpunkt ofta kan vara all föredra framför att
näringsidkaren för säkerhets skull tar lill en onödigi lång tid eller att
tidsfrågan lämnas öppen.

Som har framhållits i avsnitt 2.5.1 kan ett förbehåll om
rätl till tidsförlängning emellertid vara att anse som oskäligt mol
konsumenten, med följd atl del kan jämkas eller lämnas utan avseende med stöd
av 36 S avlalslagen. Denna fråga får bedömas med hänsyn lill omständigheterna
i del enskilda fallet.

Rent principiellt kan dock sägas att näringsidkaren genom
ett förbehåll av del nu berörda slaget för det första inte bör kunna avskära
konsumenien från rällen atl häva avtalet eller hindra honom från atl göra
gällande andra dröjsmålsbefogenheier under en oskäligt lång tid. Delta gäller
oavsett vad som är orsaken till att näringsidkaren enligt avtalet i och för sig
har rätt till en tidsförlängning. Vad som i detla sammanhang är atl anse som en
oskäligt lång lid får naturligtvis bedömas med hänsyn bl.a. till Gänslens art.

För det andra bör näringsidkaren inte kunna åberopa ett
förbehåll som ger honom rätt att mer eller mindre efter eget gottfinnande
förskjuta tidpunkten för uppdragets avslutande eller som indirekt fritar honom
från skyldighelen att planera och genomföra Gänsten på ett fackmässigl sätt och
med lillbörlig omsorg om konsumentens intressen. Detta innebär all ell
förbehåll ofta bör kunna bedömas som oskäligt i den mån del ger näringsidkaren
rätl Ull tidsförlängning på grund av andra omsländigheler än sådana som ligger
utanför näringsidkarens kontroll. 1 regel bör näringsidkaren emellertid inte
heller när del gäller sådana omsländigheler kunna åberopa ett förbehåll om rätt
till lidsföriängning, om han bort räkna med atl en viss

s. 249 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 249

omständighet skulle komma alt försena arbelet eller om han
med iaktta- 24 s KtjL gande av fackmässighet och omsorg borde ha kunnat
undvika en försening på grund av en sådan omsländighel.

Del sagda lar i första hand sikle på den vanliga
situationen all elt förbehåll om rätt till uppskov med uppdragets slutförande
återfinns i elt standardavtal e.d. Självfallet kan det inte alllid anses
oskäligt mol konsumenten att näringsidkaren i ett enskill fall förbehåller sig
rätl lill en skälig tidsförlängning även på grund av omsländigheler som i och
för sig ligger inom hans konlroll eller som är av en mera subjektiv natur.
Förhållandel kan t. ex. vara det att näringsidkaren, när avtalet träffas,
väntar på att få in ett arbete som han vill utföra med förtur och all del är
osäkert när detta andra arbete kan bli aktuellt. Näringsidkaren bör då
nalurliglvis kunna förse ell löfte om att konsumentens arbete skall vara klart
lill en viss dag med elt förbehåll om räll till elt skäligl uppskov för den
händelse del andra arbelel aklualiseras dessförinnan. Delsamma gäller i andra
liknande situationer. Över huvud tagel gäller att del vid en bedömning enligt
36 8 avtalslagen finns större anledning lill återhållsamhet när det gäller atl
godta schablonartade förbehåll i standardavtal e.d. än när del är fråga om mer
individuella förbehåll som har lillkommii efler diskussion mellan parterna i
det enskilda fallel och vars innebörd konsumenien har lättare atl överblicka.

Om näringsidkaren och konsumenten inle har träffat avtal
om liden för uppdragets avslutande gäller enligt förevarande beslämmelse att
uppdraget skall vara avslutat inom den lid som är skälig med hänsyn särskili
till vad som är normalt för en tjänst av samma arl och omfattning. I annat fall
föreligger ett dröjsmål på näringsidkarens sida, såvida inte förseningen beror
på något förhållande på konsumentens sida.

Som framgår av vad som har anförts i avsnitt 2.5.1 innebär
denna regel atl del vanligen föreligger etl dröjsmål om näringsidkaren inle kan
avsluta uppdraget inom den lid som generelll sett är atl betrakta som normal
lidsålgång för den ifrågavarande Uänsten, med skälig marginal för sådana
förhållanden som alt det råder högsäsong och därmed viss vänlelid inom
branschen o.d. I den mån normal lidsåtgång överskrids på grund av ytlre
förhållanden som näringsidkaren inte råder över och vars inverkan han inte
heller rimligen kan förebygga eller undanröja, medger bestämmelsen även att
sådana omständigheler beaktas, dock endast inom ramen för vad som kan betraklas
som en skälig tid för att färdigställa Uänsten. Vad som härvidlag utgör skälig
tid får bedömas med hänsyn till Gänslens art och omfallning, orsaken lill
tidsutdräkten i förhållande lill vad som är normall, de olägenheler som en
tidsåtgång utöver det normala innebär för konsumenten m. m.

De yttre omständigheter som sålunda bör kunna beaktas när
del gäller att avgöra humvida näringsidkaren enligt den nu berörda regeln kan
anses ha råkat i dröjsmål är t.ex. särskilt ogynnsamma väderieksförhållanden.

s. 250 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 250

naturkatastrofer, omfallande arbetskonflikler, allmän
brisl på arbetskraft, 24 § KtjL material eller energi och liknande
förhållanden. Som har framhållils i den allmänna motiveringen skall konsumenten
emellerlid i princip inle behöva finna sig i atl ell arbele tar särskilt lång
lid beroende på den enskilde näringsidkarens individuella förhållanden. En
näringsidkare bör sålunda inle. när uppdragels avslulande fördröjs ulöver vad
som kan anses normall, enligt den nu berörda regeln kunna åberopa atl
fördröjningen beror på hinder eller svårigheter som föreligger enbari för honom
eller hans förelag, t.ex. sjukdom, en arbetskonfiikt inom företagel, brisl på
arbetskraft enbart inom detta, brist på pengar, leveransförseningar från
underleverantörer som inte beror på sådana mera generellt ingripande förhållanden
som lidigare har berörts m. m.

Självfallet bör näringsidkaren dock i del enskilda fallel
kunna förbehålla sig rält lill en längre lid för utförandet av Gänsien än
normalt med hänvisning även till sådana individuella förhållanden som nu har
nämnts, under förutsättning att förbehållet inte kan anses oskäligl mol
konsumenien. Har della skett utan att någon besiämd lid för uppdragels
avslulande har angetts, får del anses avtalat mellan parterna all Gänsten skall
vara utförd inom normal lid med ett skäligl tillägg för del eller de
förhållanden som förbehållet avser, 1. ex. sjukdom eller personalbrisl.

Till skillnad från ulredningens förslag med dess mer
allmänt hållna regler om betydelsen av lämnade marknadsföringsuppgifier
innehåller den föreslagna lagen inle några uttryckliga bestämmelser om
näringsidkarens civilrätlsliga ansvar för marknadsföringsuppgifier rörande
tiden för utförandet av en tjänst. Del torde emellertid vara klart alt
närigsidkaren ändå, på avtalsrättslig grund, blir bunden i enlighet med sina
marknadsföringsuppgifter i detla hänseende huvudsakligen i samma omfattning
som skulle följa av utredningsförslaget. Om en näringsidkare l.ex. genom anslag
i sina lokaler eller i annonser anger att beställda arbelen färdigställs inom
tre dagar torde sålunda av avlalsrältsliga regler följa att denna lid får anses
avtalad för uppdragets avslutande, om näringsidkaren lar emol en beställning
av konsumenten utan att därvid göra klart för denne atl en annan tid skall
gälla. Har avtal inte träffats om när uppdraget skall vara avslutat bör
marknadsföringsuppgifter om snar leverans, snabbt utförande o.d. kunna
tillmätas betydelse när det gäller att bedöma vad som enligt förevarande
bestämmelse är skälig tid för att avsluta uppdragel.

1 lagförslagel regleras inte särskilt vid vilken tidpunkt
näringsidkaren skall påbörja tjänsten. Detta kan emellertid ha beslämls i
avtalet mellan parterna (se andra styckel). Om så inte har skett, är
näringsidkaren skyldig all ulan särskild uppmaning från konsumenlens sida
påbörja Gänsten i sådan tid att uppdraget kan avslutas i rätt tid Gfr
belänkandel s. 222).

Har parterna avtalat alt uppdragel skall vara avslulal vid
en viss tidpunkt, blir detla givetvis indirekl bestämmande för när
näringsidkaren måsle påbörja Gänsten. I fall då avtal inle har träffats om vare
sig liden för

s. 251 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 251

avslutandet av uppdragel eller arbetets påbörjande skall
vad som enligt 24 § KtjL förevarande bestämmelse utgör skälig tid för att
avsluta uppdraget givetvis i princip räknas från den lidpunkt dä avtalet om
Gänsten iräffades. Näringsidkaren är då alltså skyldig atl påbörja Gänsien i
sådan lid atl uppdraget kan avslulas inom skälig tid efter avtalstillfället,
med hänsyn särskili lill vad som är normall för den ifrågavarande Gänsten.

Andra slycket

Enligt bestämmelsen i andra slyckel skall det också anses
föreligga ell dröjsmål på näringsidkarens sida, om näringsidkaren inte iakttar
en överenskommen lid för påbörjande av tjänsten eller för ell arbetes framskridande.
Av beslämmelsens formulering framgår atl del inle heller i dessa fall är fråga
om någol dröjsmål av näringsidkaren, om en försening beror på någol förhållande
på konsumentens sida. Del krävs däremol inle alt det föreligger någon
försummelse av näringsidkaren. Del är Ullräckligt all han inte följer
överenskommelsen, även om detta beror på etl ytlre hinder e.d. som
näringsidkaren inte kan undanröja. Liksom är fallet med sådana avtal som avses
i första styckel kan överenskommelsen även i hithörande fall emellertid
innefatta etl förbehåll från näringsidkarens sida om rätl lill framflyttning av
den överenskomna lidpunkien på gmnd av exempelvis omständigheter utanför
näringsidkarens kontroll. Givelvis kan ett sädant förbehåll ibland vara all
anse som oskäligl mot konsumenien. Beträffande den frågan kan i allt väsenlligl
hänvisas till vad som har anförts vid första slycket.

En överenskommelse om liden för påbörjande av Gänsten kan
gå ut på alt den skall påbörjas en besiämd dag eller senasl en viss dag e.d.
Överenskommelsen kan emellertid också gå ut på alt Gänsien skall påbörjas
sedan en viss händelse har inlräffai, 1. ex. närmaste dag med uppehållsväder,
eller atl den skall påbörjas vid anfordran från konsumentens sida. I sistnämnda
fall torde näringsidkaren likväl, om inte annat framgår av överenskommelsen,
ha etl skäligt rådrum till sitt förfogande om han inte kan påbölja Uänslen
genast vid anfordran Gfr betänkandet s. 220).

När det gäller Gänsler som avser arbele på egendom behöver
en överenskommelse om liden för Uänsiens påböGande inle nödvändiglvis gå ul på
atl själva arbetet skall påböGas en viss dag e.d. Är del fråga om ell föremål
som skall överlämnas i näringsidkarens besittning för arbetets utförande, t.
ex. en bil, kan överenskommelsen också innebära alt näringsidkaren har
förbundit sig alt ta emot föremålel en viss dag även om arbetet inle behöver
påbörjas då.

Eftersom bestämmelsen anger vad som utgör elt
"dröjsmål" på näringsidkarens sida reglerar den givetvis inle det
fallet att näringsidkaren, l.ex. när ett arbete skall utföras i konsumenlens
bostad, kommer för all påbörja Uänslen alltför tidigt. Om konsumenien i elt
sådant fall inte kan eller önskar låta näringsidkaren påbörja Uänslen före
utsatt tid, kan han givetvis vägra att ta emol näringsidkaren.

s. 252 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 252

Överenskommelser om tiden för ett arbetes framskridande
lorde huvud- 25 § KtjL sakligen vara akluella vid arbelen av slörre
omfattning, t.ex. byggnadsarbeten. En sådan överenskommelse kan avse
exempelvis atl en viss del av arbetet skall påbörjas eller vara färdig senast
vid en besiämd tidpunkt.

1 förhållande till ulredningens förslag innebär den här
föreslagna beslämmelsen - i förening med beslämmelserna om påföljder vid
dröjsmål på näringsidkarens sida - framför alll den skillnaden alt konsumenien
kan bli berättigad atl häva avtalet om en tjänst redan på grund av ell dröjsmål
med Uänstens påböGande eller arbetets framskridande i förhållande lill vad som
överenskommits, såvida dröjsmålet är av väsenllig betydelse för konsumenten
(se 29 8 försia och andra styckena). För atl konsumenien skall ha rält alt häva
krävs del alliså i och för sig inie all etl dröjsmål med yänslens påböGande
elc. måsle antas leda också till etl dröjsmål med uppdragets avslulande (se 29
S iredje slyckel).

Förvaring. Förevarande paragraf är lillämplig även vid
Gänsler som avser förvaring av lösa saker. De beslämmelser som här blir akluella
är dels första styckel, dels den bestämmelse i andra styckel som avser all
näringsidkaren inte iakttar en överenskommen tid för all påbörja förvaringen,
dvs. ta emot saken för förvaring. De särskilda frågor som uppkommer när del
gäller vad som avses med ett dröjsmål på näringsidkarens sida vid förvaring
har utförligt behandlats i avsnitt 2.11.3 i den allmänna moliveringen.

Påföljder vid dröjsmål

25 §

Vid dröjsmål på näringsidkarens sida får konsumenien hålla
inne belalningen enligt 27 S- Han får välja mellan atl kräva atl
näringsidkaren ulför Uänsten enligt 28 S och att häva avtalet enligt 29 8.
Dessulom får konsumenten kräva skadestånd av näringsidkaren enligt vad som
sägs 1318.

Paragrafen innehåller en allmän beskrivning av
konsumenlens befogenheter mol näringsidkaren vid dröjsmål. De närmare
förutsättningarna för utövandet av dessa befogenheter framgår av de
bestämmelser som paragrafen hänvisar till. Paragrafen lorde inle fordra några
särskilda kommentarer.

Förvaring. Paragrafen gäller även beträffande Gänster som
avser förvaring av lösa saker.

Reklamation

26 §

Sedan uppdraget har avslutals får konsumenien häva avlalel
eller fordra skadestånd på grund av ett dröjsmål endasl under förutsättning all
han inom skälig tid därefter har underrättat näringsidkaren om alt han vill
åberopa dröjsmålet.

s. 253 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85: no 253

Har reklamationsmeddelande lämnals in för befordran med
post eller 26 8 KtjL avsänts på annat ändamålsenligt sätt, anses
reklamalion ha skett när detla gjordes.

(Jfr 3 kap. 12 8 i utredningens förslag)

Paragrafen reglerar bl.a. konsumentens skyldighel atl
reklamera, om han vill göra gällande vissa befogenheler på grund av ell
dröjsmål från näringsidkarens sida. Frågan har behandlats utförligt i avsnitt
2.5.3 i den allmänna moliveringen.

Första stycket

Konsumenien är enligt bestämmelsen skyldig atl reklamera
endasl om han på grund av ell dröjsmål vill häva avtalet eller fördra
skadestånd och då endasl under Jörutsättnlng atl uppdraget har avslutals.
Liksom när del gäller reklamalion vid fel är det tillräckligt att konsumenten
avger en neutral reklamation. Han behöver alltså inle i samband med
reklamaUonen nödvändiglvis ange vilken eller vilka påföljder som han kan vilja
göra gällande (se specialmoUveringen till 17 8 första styckel).

Reklamation skall ske senast inom skälig lid efter det att
uppdraget avslulades. Utgångspunkten för reklamalionsfrislen är alltså inle den
då konsumenten märkt dröjsmålet. Bestämmelsen fyller därför framför allt den
funktionen att näringsidkaren, sedan uppdraget har avslutats, inte under någon
längre tid därefier skall behöva sväva i ovisshet huruvida konsumenten har för
avsikl atl åberopa ell eventuelll dröjsmål. När del gäller frågan om en
reklamalion kan anses ha skett "inom skälig tid" kan i huvudsak hänvisas
till vad som har sagls i specialmotiveringen till 17 8 försia styckel.

Av bestämmelsen framgår all konsumenten inle är skyldig
all reklamera, om han med stöd av 28 S vill kräva all näringsidkaren
fullföljer avtalet. Konsumenien kan dock, om han förhåller sig passiv, så
småningom förlora rällen lill fullgörelse. Den frågan berörs närmare i
specialmotiveringen till 28 8.

Inle heller behöver konsumenien särskilt reklamera, om han
på grund av ett dröjsmål vill häva avtalet hell eller för en återstående del av
Uänslen innan uppdragel har avslutats Gfr 29 8) och i anslulning lill en sådan
hävning eventuelll fordra skadestånd. Della gäller vare sig en slörre eller
mindre del av Uänsten har ulförts och vare sig arbetet pågår eller har
avbrutits. Denna ordning lorde inle behöva vålla några slörre problem för den
seriöse näringsidkaren. Näringsidkaren måsle ju i allmänhel vara medvelen om
atl han befinner sig i dröjsmål och kan därmed själv genom frågor lill
konsumenten klariägga dennes inställning till dröjsmålel. 1 konsumentförhållanden
torde hilhörande frågor i allmänhel kunna lösas på etl informellt sätl.

s. 254 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 254

Om konsumenien vill häva avlalel på grund av ell dröjsmål
med påbör- 27 § KtjL jande av tjänsien eller en viss del av denna (se 24 8
andra styckel), måsle han givelvis säga ifrån senasl när han märker all
näringsidkaren påbÖQar eller länker påbörja det ifrågavarande arbelel. 1 detla
läge räcker del inle med all konsumenten förklarar sig vilja åberopa
dröjsmålel, ulan han måsle avge en hävningsförklaring. Arbelet måste ju
stoppas. Näringsidkaren kan, om han vill klarlägga situationen innan han
påböGar arbelet, rikta en förfrågan e.d. lill konsumenien rörande dennes
inställning Ull all avtalet fullföljs trots dröjsmålel med dess igångsättande.
Konsumenien får då anses vara skyldig all så snart som möjligl ge
näringsidkaren ell besked om sin inställning. Underlåter konsumenten ulan
giltigt skäl all svara, får situationen bedömas med hänsyn lill innehållel i
näringsidkarens förfrågan eller molsvarande Gfr betänkandet s. 327-328). Om
konsumenten låter näringsidkaren påbörja arbetet trots dröjsmålet, får han
anses ha avslåll från sin räll alt häva avlalel på grund av della dröjsmål. Han
är däremot bibehållen vid sin rätl att eventuelll fordra skadestånd på grund av
dröjsmålet, såvida han inte någon gång kan anses ha avstått även från denna
rätl. Vill konsumenten fordra skadeslånd på grund av dröjsmålel måsle han i
vari fall, om han inle redan lidigare har gjort klart för näringsidkaren atl
han vill åberopa dröjsmålet Irots att han inle häver, reklamera enligt
förevarande bestämmelse inom skälig tid efter det att uppdraget avslutades.

Beslämmelsen är ivingande lill konsumenlens förmån.
Näringsidkaren kan alltså inte genom avtalet om en Gänst föreskriva en längre
gående reklamationsskyldighel för konsumenten vid dröjsmål än som följer av
beslämmelsen. Här kan hänvisas lill vad som har anförts rörande molsvarande
fråga i specialmoUveringen lill 17 8 första styckel.

Andra styckel

Beslämmelsen moisvarar 17 8 iredje slyckel. Här kan därför
hänvisas till specialmotiveringen lill den bestämmelsen.

Förvaring. Förevarande paragraf är lillämplig även vid
Uänster som avser förvaring av lösa saker. Della lorde inte kräva några
särskilda kommentarer.

Konsumentens rätt atl hålla inne belalningen

27§

Så länge näringsidkaren befinner sig i dröjsmål får
konsumenien hålla inne hela den del av betalningen för Gänsten som har
förfallil sedan dröjsmålet inträdde. Har näringsidkaren enligi avlalel räll
lill beialning för en del av Gänsien som har ulförts, får konsumenien dock inte
hålla inne sådan betalning i vidare mån än som framgår av andra slycket.

Konsumenien får alllid hålla inne så myckel av belalningen
som fordras för att ge honom säkerhel för hans krav på grund av ell dröjsmål.

(Jfr 3 kap. 14 8 i ulredningens förslag)

s. 255 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 255

Paragrafen reglerar konsumenlens rätt att hålla inne
betalningen för 27 S KtJL Gänsten med anledning av dröjsmål på
näringsidkarens sida. Frågan har behandlats i avsnitt 2.5.2 i den allmänna
moliveringen.

Första slyckel

Bestämmelserna i försia styckel avser den silualionen all
näringsidkaren befinner sig i dröjsmål. Vad som avses med dröjsmål framgår av
24 8. Del kan vara fråga om elt dröjsmål med alt påbörja Gänsten eller med
arbelels framskridande (se 24 8 andra styckel). Med atl näringsidkaren befinner
sig i dröjsmål avses i dessa fall atl en överenskommen fidpunkt för påbörjande
av Gänsten resp. för färdigslällande eller påböGande av en viss del av denna
har passerats ulan att näringsidkaren har iakttagit överenskommelsen. Vidare
kan det vara fråga om ell dröjsmål med uppdragels avslulande. Näringsidkaren
befinner sig i ell sådani dröjsmål, om den lidpunkl då uppdragel rätteligen
skulle ha avslulals har passerals men uppdraget ännu inle har avslulals ulan
alt delta beror på ell förhällande på konsumenlens sida (se 24 8 första
styckel). Av det anförda framgår att näringsidkaren inte längre "befinner
sig i" dröjsmål med en viss preslalion sedan denna har fullgjorts, trots
atl del har skett för senl. I den situationen regleras konsumentens rält alt
hålla inne betalningen på grund av det förelupna dröjsmålel av beslämmelsen i
andra stycket.

Så länge näringsidkaren befinner sig i ett dröjsmål av det
ena eller andra slaget har konsumenten enligt huvudregeln i första meningen
rätt atl hålla inne hela den del av belalningen för ijänsten som har förfallit
sedan dröjsmålet inträdde. Bestämmelsen skall ses mol bakgrund av den dispositiva
regeln i 41 8, som innebär all konsumenten normall inle är skyldig alt betala
för Gänsien innan denna har slulförls. Den nu berörda beslämmelsen får därför
i huvudsak betydelse endast i fall då parterna har avtalat om all hela eller en
del av belalningen skall erläggas redan dessförinnan.

Till belysande av innebörden av beslämmelsen i försia
meningen kan nämnas följande exempel. Näringsidkaren skall renovera
konsumenlens ivåvåningsvilla invändigl. Enligi avlalel gäller alt arbetena
skall påböGas i undervåningen den 1 augusti, att undervåningen skall vara
färdig den 1 seplember då arbetena i övervåningen skall påböGas saml all
arbdena skall vara hell färdiga och uppdraget avslulas den I oktober. Betalning
skall enligt avlalel eriäggas med ca en tredjedel den 10 augusti, ca en
tredjedel den 10 seplember och återstoden den 15 oktober.

Näringsidkaren gör sig skyldig lill ett dröjsmål med
påböGandet av Uänsten lill den 15 augusti. Konsumenten får då hålla inne den
första delbetalningen så länge dröjsmålel varar. Först den 15 augusti är han
alliså skyldig att erlägga den första delbetalningen (med del undantag som kan
följa av beslämmelsen i andra slyckel). Om näringsidkaren därefier inte kan
färdigställa undervåningen förrän den 20 seplember, får konsumenien på nytl
hålla inne sin betalning så länge detta dröjsmål varar. Han är alltså

s. 256 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 256

då först den 20 seplember skyldig att erlägga den andra
delbetalningen 27 § KtJL (med det undantag som kan följa av beslämmelsen i
andra slyckel). Della gäller även om näringsidkaren trots dröjsmålel med
färdigställandet av undervåningen kan påböga arbetena i övervåningen på
överenskommen lid, eflersom näringsidkaren då likväl med hänsyn lill avtalels
innehåll befunnit sig i dröjsmål med färdigställandet av undervåningen sedan
den 1 seplember. Om näringsidkaren lill sist inle kan slutföra arbetena och
avsluta uppdragel förrän den 20 oktober, får konsumenten hålla inne återstoden
av belalningen till den dagen. Först då är han alltså skyldig all erlägga
sluibelalningen, med del undanlag som kan följa av beslämmelsen i andra
styckel.

Del bör påpekas all i elt fall som del nu nämnda
bdalningsplanen i stället kan vara direkt anknuten till arbetenas
framskridande, l.ex. så all avlalel inle anger beslämda kalenderdagar för
erläggande av delbetalningar utan anknyter skyldighelen all erlägga dessa lill
all arbetena påbörjas, all en viss del av arbdena färdigställs osv. 1 elt
sådant fall näs i princip samma prakliska resultat som nyss har redovisats
redan genom tillämpning av avtalet, ulan atl del blir fråga om ett sådani
"innehållande" av betalning som avses i förevarande beslämmelse.
Givelvis kan även ell avial som enbart anger beslämda kalenderdagar för
delbdalningar under liden som en Uänsl uiförs böra tolkas så, att en
förutsäuning för konsumentens skyldighet all betala på angiven dag likväl är
alt arbetet har framskridit på vissl sätl och att förseningar härvidlag alltså
medför atl en avtalad förfallodag förskjuls i motsvarande mån.

Bestämmelsen i första meningen innebär bl.a. atl
konsumenlens skyldighel atl erlägga en delbetalning, som enligt avtalet
förfaller under liden som Gänsten uiförs, någon gång - vid ett särskili
allvariigt dröjsmål på näringsidkarens sida - kan uppskjulas exempelvis till
dess alt yänslen har slutförts helt. Detta kan belysas genom att del nyss
anförda exemplet ändras pä så sätl atl näringsidkaren inte kan färdigställa
arbdena i undervåningen förrän den 5 oklober. 1 så fall får konsumenten även
därefier hålla inne den delbelalning som enligt avlalel skulle ha eriagts den
10 seplember, eflersom näringsidkaren den 5 oktober alkjäml befinner sig i
dröjsmål, nu med avslutandet av uppdraget.

Huvudregeln i försia meningen ger konsumenien elt
effektivt påtryckningsmedel mol näringsidkaren i dröjsmålssitualionen och
medför etl minskat ekonomiskt risktagande för konsumenten. Den kan emellertid
under vissa förhållanden framslå som alltför sträng mot näringsidkaren,
nämligen då denne visserligen befinner sig i elt dröjsmål men under liden som
della varar färdigställer en del av tjänsten som han enligt avlalel har räll
lill särskild betalning för.

Situationen kan belysas genom all del tidigare nämnda
exemplet ändras så all betalning enligt avlalel skall erläggas särskilt för
arbdena i undervåningen sedan dessa färdigställts medan ålersloden av belalningen
skall

s. 257 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 257

erläggas
när uppdragel avslutas. Om näringsidkaren då lyckas färdigställa 27 § KtjL
arbetena i undervåningen först den 5 oktober synes det knappast rimligt att
konsumenten även därefter skulle kunna hålla inne hela betalningen för dessa
arbeten under hänvisning till atl näringsidkaren sedan den 1 oklober befinner
sig i dröjsmål med uppdragets avslulande.

I
andra meningen av första styckel har därför tagits upp en bestämmelse som
innebär ett undantag från huvudregeln i första meningen. Undantagsregeln lar
enbart sikte på fall där näringsidkaren enligt avtalet har rätt till betalning
för en del av tjänsten som har utförts. Det skall alltså vara fråga om en
avtalad betalning för en del av Gänsten som faktiskt har färdigställts, så att
konsumenten har fått molsvarande nylta av den ifrågavarande belalningen. I
detla fall får konsumenien enligt beslämmelsen i andra meningen inte hålla inne
den förfallna betalningen för vad som har utförts under åberopande av atl näringsidkaren
trots att delprestationen har färdigställts befinner sig i dröjsmål. Däremol
kan konsumenten fortfarande vara berättigad att enligt andra stycket i
förevarande paragraf hålla inne en del av den avtalade belalningen för vad som
har utförts lill säkerhel för sina krav på grund av näringsidkarens dröjsmål. I
det nyss nämnda exemplet är konsumenten alltså skyldig att den 5 oktober
erlägga avtalad betalning för de färdigställda arbetena i villans undervåning,
men han kan enligt andra stycket ha rätt att hålla inne en del av betalningen
för dessa arbeten Ull säkerhel för exempelvis ett krav på skadestånd på gmnd av
näringsidkarens dröjsmål med att färdigställa dessa.

Avtalet
mellan parterna kan innebära atl näringsidkaren har rätt att vid anfordran under
Gänstens utförande erhålla betalning för vad som redan har utförts.
Bestämmelsen i andra meningen är givelvis lillämplig även i denna siluation.

Bestämmelsen
är vidare i och för sig tillämplig också i fall då avtalet innebär att
konsumenten skall erlägga betalning i förskott för olika delar av en Uänst.
Reglerna i första stycket leder emellertid i ett sådant fall till att den
avtalade förskottsbetalningen övergår till atl bli en betalning i efterskott.
Detta kan illustreras med följande enkla exempel. Näringsidkaren skall
tapetsera tre mm i konsumentens lägenhet. Enligt avtalet skall betalning för
vane rum erläggas i förskott när arbetena i resp. mm påbörjas. Samtliga arbelen
skall enligt avtalet vara färdiga till den 1 oktober. Näringsidkaren hinner
emellertid inte påbörja någol arbete förrän den 5 oktober och han kommer alltså
att kontinuerligt befinna sig i dröjsmål under hela den Ud som arbetena utförs.
Konsumenien får då enligt bestämmelsen i första meningen av förevarande stycke
till en början hålla inne betalningen avseende arbetena i det första mmmet.
Sedan dessa har utförts, får han emellertid på gmnd av bestämmelsen i andra
meningen inte längre hålla inne betalningen för dessa arbeten i vidare mån än
som kan följa av andra stycket. På molsvarande sätt får han inte längre enligt
första styckel hålla inne betalningen för arbetena i det andra rummet sedan
dessa har utförts osv. 17 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 110

s. 258 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 258

Andra
styckel 27 § KtjL

Bestämmelsen
i andra stycket reglerar konsumentens rätl att i andra fall än de som omfatlas
av första styckel hålla inne betalningen på gmnd av etl dröjsmål på
näringsidkarens sida. Främsl avses här den situationen att näringsidkaren efter
atl ha gjort sig skyldig lill ell dröjsmål har fullgjort den preslalion som
medför alt han inle längre befinner sig i dröjsmål. Konsumenten har då, intill
dess att en definitiv uppgörelse har skett, enligt andra stycket rätt all hålla
inne så mycket av betalningen för tjänsten som fordras för att ge honom
säkerhet för hans krav på grund av ett dröjsmål. I allmänhet torde det bli
fråga om atl konsumenten håller inne en del av betalningen till säkerhet för
anspråk på skadestånd (eller s.k. dröjsmålsvite) på gmnd av elt förelupd
dröjsmål. Alt del i begreppet "säkerhet" ligger att konsumenten bör
medges en viss marginal, när anspråkets storlek inle säkert kan bedömas vid
den lidpunkl då innehållandel aktualiseras, har berörts i anslulning till den
motsvarande beslämmelsen i 19 8.

Förevarande
bestämmelse är t. ex. tillämplig, om konsumenten i del vid försia slyckel
nämnda exemplel är berättigad lill skadeslånd av näringsidkaren på grund av
dennes dröjsmål med påböoandet av Uänsten. Konsumenten får i så fall hålla
inne så mycket av den första delbetalningen som fordras för att ge honom
säkerhet för hans skadeståndskrav Gfr specialmoUveringen till 198).

Ett
i prakliken vanligl fall torde vara att konsumenten är skyldig atl betala för
Gänsten först sedan uppdragel har avslutats och atl näringsidkaren har ort sig
skyldig till ett dröjsmål med uppdragets avslutande. Med stöd av förevarande
bestämmelse kan konsumenten då i avvaktan på slutuppgörelse hålla inne ett
belopp till säkerhet för ett krav på skadestånd på gmnd av dröjsmålel. Om
dröjsmålet är av den beskaffenheten att det ger konsumenten rätt att häva
avtalet i dess helhet (se 29 8), bör han kunna hålla inne hela betalningen Ull
dess att slutuppgörelse har ägt mm enligt bestämmelsema i 30 8 Gfr
specialmotiveringen till 19 8).

Det
kan uppkomma tvist mellan partema om och i vilken utsträckning konsumenten har
rätt att hålla inne betalning enligt förevarande bestämmelse efter det att
Gänsten har slutförts. Avser Gänsten en sak som har överlämnats i
näringsidkarens besittning eller som skall tillverkas av denne, kan
näringsidkaren i så fall vilja göra gällande att han har rätt att hålla kvar
föremålet för Gänsten till dess att han får betalning i enlighet med sin
ståndpunkt i tvisten. Som skall beröras närmare vid 49 8 har konsumenten i
denna situalion emellertid möjlighet att få ut föremålet för Gänsten genom att
ställa säkerhet för vad näringsidkaren anser sig ha att fordra.

Bestämmelsen
i andra stycket kan tillämpas även vid s. k. anleciperal dröjsmål på
näringsidkarens sida, dvs. om det på gmnd av omständighder-na finns slarka skäl
att anta att näringsidkaren kommer atl göra sig skyldig till en dröjsmål Gfr 29
8). Som ett exempel kan nämnas att näringsidkaren har åtagit sig att
färdigställa ett arbete Ull den 1 maj och att konsumenten

s. 259 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 259

enligt avtalet skall eriägga full betalning för arbelel
redan den 25 april. Om 28 § KtjL det sistnämnda dag måste antas all
näringsidkaren kommer all göra sig skyldig till ett dröjsmål som ger
konsumenten rält alt häva avtalet i dess helhet, får konsumenten hålla inne sin
beialning i avvaklan på all han kan nå näringsidkaren med sin
hävningsförklaring Gfr Rodhe, Obligaiionsräti, Slockholm 1956, s. 408-409). Del
är också möjligl för konsumenten alt hålla inne en del av betalningen lill
säkerhet för ell mindre långlgående anspråk, t.ex. ett skadeståndsanspråk, på
grund av ell anleciperal dröjsmål.

Förvaring. Förevarande paragraf är lillämplig även vid
Uänsler som avser förvaring. Om näringsidkaren vid förvaring gör sig skyldig
lill ell dröjsmål med alt påbörja yänsten, dvs. inle tar emol det aktuella
föremålet för förvaring vid en överenskommen lid, får konsumenten enligt försia
slycket hålla inne en eventuelll avtalad betalning till dess att dröjsmålet
upphör. Det bör dock framhållas all det här i allmänhel torde följa redan av
avtalet att konsumenten över huvud tagel inle är skyldig att erlägga någon
betalning innan förvaringen faktiskt har påböoals.

Om näringsidkaren vid förvaring råkar i dröjsmål med
uppdragets avslutande, dvs. inte kan lämna ul det förvarade föremålel i räll
tid, torde konsumenten på gmnd av bestämmelsen i första slycket andra meningen
aldrig kunna åberopa försia stycket till stöd för att innehålla betalningen för
den utförda förvaringen. Konsumenten kan däremol hålla inne sin betalning
enligt bestämmelsen i andra slycket.

Även den nu berörda frågan torde emellertid ha en
begränsad praktisk betydelse vid förvaringsGänsler, eflersom del knappasl torde
vara vanligt att konsumenten i samband med förvaringstidens utgång enligt
avtalet är skyldig att eriägga en eventuellt återstående betalning förrän
föremålet faktiskt lämnas ut till honom eller det har faslslagits att föremålet
har förstörts eller förkommit på gmnd av någon händelse för vilken konsumenten
bär risken Gfr vad som sagls om förvaring i specialmoliveringen Ull 24 8).

Näringsidkarens skyldighel all utföra tjänsien

28 §

Konsumenten får kräva atl näringsidkaren utför Uänslen, om
det inle medför olägenheter eller kostnader för näringsidkaren som är oskäligl
stora i förhållande till konsumentens intresse av atl avtalet fullföljs.

(Jfr 3 kap. 13 8 i utredningens förslag)

Som framgår av 25 8 får konsumenten vid dröjsmål på
näringsidkarens sida välja mellan att kräva att näringsidkaren utför Uänsten
och atl häva avtalet Gfr 29 8).

s. 260 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 260

Huvudregeln
är naturligtvis atl konsumenten, om han så vill,/år kräva 28 § KtjL alt
näringsidkaren ulför ijänslen. Detla gäller både när tjänsien inte alls är
påböoad och när det endasl återstår en del atl utföra. Det är här fråga om au
konsumenien hell enkell påfordrar att avtalet fullföljs trols dröjsmålet. All
konsumenien däGämle kan ha rätt till skadestånd på grund av dröjsmålel framgår
av 31 8.

Om
konsumenten i en dröjsmålssituation kräver att näringsidkaren ulför Gänsten,
torde det vanliga vara alt konsumenten i samband därmed också anger en ny lid,
inom vilken näringsidkaren skal! påböoa Gänsien eller inom vilken uppdragel
skall vara avslulal. Under loppel av denna lid har konsumenten naturligtvis
inte rätl att på gmnd av dröjsmålel i stället häva avtalet, såvida del inle med
hänsyn till nytillkomna omständigheter måste antas aU näringsidkaren inte
heller inom tilläggstiden kommer all fullgöra sina förpliklelser (se 29 8
iredje styckel). Har konsumenten inle angett någon ny tid, får näringsidkaren
anses ha en skälig tid på sig. Härvid kan viss ledning hämtas från bestämmelsen
i 24 8 första slyckel. Vid bedömningen av vad som i förevarande sammanhang
ulgör en skälig lid är del emellertid uppenbart alt del måsle tillmätas slor
vikl atl näringsidkaren redan har råkat i dröjsmål.

Om
näringsidkaren efter elt krav från konsumenten inte har påböGat arbelet eller
kunnal avsluta uppdraget inom en skälig tilläggslid som konsumenten har angett
eller inom den tid som i annat fall gäller i enlighet med det nyss sagda, torde
del i allmänhel innebära att dröjsmålel är av en så väsenllig betydelse för
konsumenien all denne enligi 29 8 har rält att omedelbart häva avtalet i vart.
fall beträffande återstoden av Gänsten. Detta får emellertid bedömas med hänsyn
till omsländighelerna i det enskilda fallet, och undantag kan tänkas förekomma.
I enlighet med vad utredningen har förordat (se betänkandet s. 341) bygger den
föreslagna lagen alltså inte på principen att överskridandet av en skälig
lilläggsfrist automatiskt ger rätt till hävning. En ovillkorlig regel av den
innebörden framstår som onödigi sträng för de avtalsförhållanden som det här
gäller Ofr även SOU 1976:66 s. 354).

Har
näringsidkaren överskridit en tilläggslid för alt påböGa Uänsten eller en viss
del därav Gfr 24 S andra styckel) men konsumenten därefter låter näringsidkaren
påbörja det ifrågavarande arbetet, får konsumenien - i enlighet med vad som har
sagls i specialmoliveringen till 26 8 - anses ha avstått från sin rätt att häva
avtalet på gmnd av det ifrågavarande dröjsmålet. Om näringsidkaren har
överskridit en tilläggstid för uppdragets avslutande men detta likväl har
avslutats, är konsumenten i princip skyldig atl iaktta bestämmelsen om
reklamation i 26 8, om han vill häva avtalet på grund av dröjsmålet eller
fordra skadeslånd. 1 vart fall när det gäller rälten att fordra skadestånd
torde situationen i hithörande fall dock ofta vara sådan att konsumenten redan
i samband med kravet på alt få Gänsten utförd får anses ha gjort klart för näringsidkaren
atl även etl sådant anspråk skulle kunna bli aktuellt.

s. 261 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 261

Genom
förevarande bestämmelse sätts emellertid också en gräns för 28 § KijL
näringsidkarens skyldighet att fullfölja avtalet om en Gänst. Näringsidkaren
är sålunda inte skyldig att efterkomma elt krav från konsumentens sida om
utförande av tjänsien, om delta skulle medföra olägenheler eller koslnader för
näringsidkaren som är oskäligt slora i förhållande till konsumenlens intresse
av all avtalet fullföljs. Del är här fråga om ell undanlag motsvarande det som
gäller enligt 20 8 första styckel för näringsidkarens skyldighet alt avhjälpa
ett fel hos Gänsten. När del gäller principerna för bedömningen av vad som kan
anses vara oskäligl mot näringsidkaren kan därför hänvisas lill
specialmotiveringen till 20 8 första stycket.

De
olägenheter och kostnader som kan få betydelse i förevarande sammanhang är
naturligtvis i allmänhet endasl sådana som näringsidkaren inte bort räkna med
redan när avtalet om Uänsten ingicks. Del bör sålunda särskili framhållas all
det inte är avsett att förevarande bestämmelse skall ge näringsidkaren en
större möjlighet att komma ifrån ett för honom ofördelaktigt avtal än som kan
följa av generalklausulen i 36 8 avtalslagen. Om avtalet är ofördelaktigt för
näringsidkaren är det i allmänhet i motsvarande mån fördelaktigt för
konsumenten. Därmed får också dennes intresse av att avtalet fullföljs ökad
tyngd.

Vid
oskälighdsbedömningen bör hänsyn emellertid också tas till att det här är fråga
om konsumentens intresse av atl just den ifrågavarande näringsidkaren utför
tjänsten. Om konsumenien utan någon slörre olägenhet kan få en annan
näringsidkare, som kan antas göra ett lika bra arbete, att utföra Gänsten till
samma pris bör detta således vägas in vid bedömningen.

Det
kan tänkas att ett hinder eller en avsevärd svårighet att utföra Gänsten, som
inle kan övervinnas utan oskäliga olägenheler eller kostnader för
näringsidkaren, består endasl under en viss tid. 1 etl sådani fall bör
konsumenien, som utredningen har framhållit, kunna kräva att Uänsten utförs
sedan hindret har fallit bort (se betänkandet s. 487). Detta bör dock i princip
gälla endast under fömtsättning att hindret inte kan beräknas bestå under en
avsevärd tid. Bedömningen får bero av omständigheterna i det enskilda fallet
Gfr SOU 1976:66 s. 236 samt Almén-Eklund, Om köp och byte av lös egendom, 1960,
s. 247-249). Någon särskild lagregel rörande denna fråga har inte ansetts
erforderlig.

Som
har nämnts i specialmotiveringen till 26 8 första styckel behöver konsumenten,
om Gänsten inte har påbörjats eller om näringsidkaren har avbmtil arbelet, inte
reklamera inom någon viss tid för att vara bibehållen vid sin rätt att kräva
atl Gänsten utförs. I enlighel med vad utredningen har framhållit måste det
emellertid fordras att konsumenten framställer ett krav härom innan det har
gått en tid som med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet framstår
som orimligt lång. I annal fall riskerar konsumenten att förlora sin rätt atl
kräva fullgörelse på gmnd av passivitet Gfr 26 8 andra meningen köplagen och
belänkandet s. 327-328).

s. 262 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 262

Har
i den nu berörda silualionen Gänsten inte påböGats eller har arbetet 29 § KtjL
varit avbmtel under så lång tid att näringsidkaren har anledning att vara
osäker beträffande konsumentens inställning, kan näringsidkaren naturligtvis
rikta en förfrågan e.d. till konsumenten rörande dennes önskemål i fråga om
tjänstens utförande trots dröjsmålet. Om konsumenten ulan giltigt skäl
underlåter atl svara inom skälig lid, får situationen - som har nämnts i
specialmoUveringen till 26 8 första stycket - bedömas med hänsyn till
innehållet i näringsidkarens förfrågan eller motsvarande. Har näringsidkaren
frågat konsumenten humvida denne vill ha Gänsten utförd eller ej, torde ett
uteblivet svar från konsumenten i allmänhet böra anses leda lill att han genom
sin passivitet har förlorat rälten atl kräva fullgörande av avtalet. Har
näringsidkaren i stället meddelat atl han avser atl påbörja eller fortsätta
arbetet vid en viss tidpunkt, om konsumenten inte har något emol delta, torde
det vara naturiigl att uppfatta en utebliven reaktion från konsumenlens sida
så, att han kräver fullgörelse i enlighet med näringsidkarens meddelande (se
betänkandet a. st.).

Förvaring.
Förevarande paragraf är givetvis tillämphg även vid Uänster som avser förvaring
av lösa saker. Det ligger i sakens natur att den vid sådana Uänster får
betydelse endast när det gäller dröjsmål på näringsidkarens sida med påböGande
av Uänsten, vilkel i sin tur fömtsätter att parterna har träffat
överenskommelse om att förvaringen skall påbörjas vid en angiven tidpunkt eller
vid anfordran av konsumenten.

Hävning

29
§

Är
dröjsmålel av väsentlig betydelse för konsumenien, får han häva avtalet. Har
mer än en obetydlig del av Gänsten ulförts, får konsumenten dock häva avtalet
endast beträffande den del som återstår, såvida inte syftet med Gänsten i
huvudsak är förfelat på gmnd av dröjsmålet.

Om
det finns slarka skäl att anta att det kommer att inträffa dröjsmål av
väsentlig betydelse för konsumenien, får han häva avtalet i enlighet med vad
som sägs i första stycket.

(Jfr
3 kap. 15 8 i utredningens förslag)

Paragrafen
reglerar konsumentens rätt att - helt eller delvis - häva avtalet om en Gänsl
på gmnd av ett dröjsmål. Frågan har behandlats i avsnitt 2.5.2 i den allmänna
motiveringen.

Första
stycket

I
första stycket anges den gmndläggande förutsättningen för att konsumenten över
huvud tagel skall ha rält att häva avtalet om en Gänst på grund av etl
dröjsmål, nämligen att dröjsmålet är av väsenllig betydelse för konsumenien.

s. 263 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 263

Som
framgår av bestämmelsens formulering skall bedömningen av om 29 § KtjL
dröjsmålel är väsentligt göras ur konsumenlens synvinkel. Det skall alltså
beaklas vilka olägenheler m. m. som dröjsmålet har medfört för den enskilde
konsumenten med hänsyn till dennes förhållanden.

En
särskild fråga är om det bör krävas att näringsidkaren också har insett eller
bort inse alt etl dröjsmål var av väsentlig betydelse för konsumenten. Till
skillnad från vad utredningen har förordat bör något sådani krav i princip inte
uppställas. Med hänsyn lill den informella avtalssituation som ofta föreligger
när del gäller konsumenttjänster skulle ett sådant krav i alltför hög grad
kunna beskära konsumentens möjligheter att häva. I händelse av tvist mellan
partema torde emellertid bevisbördan för dröjsmålels väsentlighet få anses
ligga på konsumenten. Delta torde innebära att denne åtminstone vid etl
kortvarigt dröjsmål måsle visa på någon särskild omständighet som gör alt
dröjsmålet trols sin kortvarighet var av väsentlig betydelse för honom Gfr
prop. 1973; 138 s. 169-170). Del bör lilläggas att näringsidkaren i allmänhet
har möjlighet all genom frågor lill konsumenten klarlägga vilken vikl denne
fäster vid atl ett dröjsmål inte inträffar. En vanlig situation torde vidare
vara att konsumenten, när ett dröjsmål har inträffat, kräver fullgörelse inom
en angiven ny tid. I ett sådant fall behöver det, som har nämnts i
specialmotiveringen till 28 8, i allmänhel inte uppkomma någon ivekan om atl
ell fortsatt dröjsmål är av väsentlig betydelse för konsumenten.

I
enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5.2)
gäller emellertid belräffande fömtsättningarna för hävning en skillnad mellan
konsumentens rätl att häva avtalet beträffande en återstående del av Uänsten
och hans rätt atl häva belräffande redan utfört arbete. Detta framgår av
bestämmelsen i andra meningen.

Beträffande
en återstående del av tjänsien har konsumenten alltid rätt att häva så snart
ett dröjsmål i enlighet med det tidigare sagda är av väsentlig betydelse för
honom. Har Gänsten i ett sådani fall inte ens påböGats, blir det naturligtvis
fråga om en hävning av avtalet i dess helhet.

För
att konsumenten skall ha rält atl häva även beträffande redan utfört arbete,
dvs. rätt att frigöra sig från betalningsskyldighel för detta arbete, krävs det
däremot i allmänhet att syftet med tjänsien I huvudsak är förfelat på gmnd av
dröjsmålel. Tjänsten skall alltså i stort sett ha förlorat sin mening för
konsumenten med hänsyn lill det syfte för vilkel han velat få den utförd. Det
vanliga torde här vara atl konsumenten har beställt Gänsten med sikte enbart
på elt vissl tillfälle e.d. och att Gänsten inle har blivit klar Ull detta. Som
har framhållils i specialmotiveringen till 21 8 andra stycket bör i hithörande
fall, där det är fråga om en för näringsidkaren så ingripande åtgärd som
hävning även belräffande redan utfört arbete, hänsyn inle tas till ett mera
speciellt syfte med Gänsten vilket inle varil synbart för näringsidkaren.
Självfallet behöver konsumenien inle uttryckligen ha angelt sitt syfte med
Gänsten, utan det kan vara tillräckligt all konsumen-

s. 264 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 264

ten
på etl eller annal sätl har ådagalagt att det är av särskild vikt för honom
29 § KtjL att Gänsten blir ulförd i rätl lid.

Det
mera kvalificerade krav på dröjsmålels betydelse för konsumenien som nu har
berörts gäller dock inte, om Uänsten har utförts endasl till en obetydlig del.
Näringsidkaren drabbas då normall inte så hårt av en hävning av avtalet i dess
helhel - jämfört med om hävning fick ske enbart för återstående del (se 30 S
och 23 8 andra stycket) - att det finns anledning att begränsa konsumentens
rätl alt häva utöver vad som följer av kravet på att dröjsmålel skall vara av
väsentlig beiydelse för konsumenten.

Andra
stycket

Om
det på gmnd av omständigheterna på förhand finns slarka skäl all anla att det
kommer att inträffa ell dröjsmål som är av väsentlig betydelse för konsumenten,
är denne enligi andra slyckel berättigad att häva avtalet redan innan
dröjsmålet fakliskl har inträtt eller har blivit av väsentlig betydelse för
honom. För all bestämmelsen skall bli tillämplig krävs en hög grad av
sannolikhet för alt del kommer att inträffa ett väsentligt dröjsmål. Det kan
givelvis vara fråga både om ett dröjsmål med uppdragets avslutande och om ett
dröjsmål med att påböGa Uänsten eller med arbetets framskridande.

I
fråga om konsumentens rätl att häva avlalel belräffande en redan utförd del av
Gänsten gäller enligt förevarande bestämmelse samma begränsning som enligt
första slycket andra meningen. Har mer än en obetydlig del av Gänsten ulförts
när hävning aktualiseras, får konsumenten alltså häva belräffande vad som redan
har utförts endast under fömtsättning att det dröjsmål som måste antas komma
att inträffa medför atl konsumentens syfte med Gänsten huvudsakligen förfelas.

Förvaring.
Paragrafen är lillämplig även vid Uänster som avser förvaring av lösa saker.

Frågan
om hävning kan vid förvaringsavialen aktualiseras vid dröjsmål på
näringsidkarens sida med att påbörja tjänsten (se 24 8 andra stycket). För att
konsumentens möjlighel att häva avtalet på gmnd av ett sådant dröjsmål skall
vara av intresse är det dock en förutsättning atl konsumenten enligt avtalet
är skyldig all betala en viss avgift e.d. till näringsidkaren även om
konsumenien faktiskt inte lämnar in föremålet till förvaring. I så fall har
konsumenten emellertid enligt förevarande paragraf rätt atl häva avtalet och därmed
frigöra sig från betalningsskyldighet, om näringsidkaren gör sig skyldig Ull
ell för konsumenten väsenlligt dröjsmål med att ta emot föremålel för
förvaring. Detsamma gäller, om det på gmnd av omständigheterna finns starka
skäl atl anla att näringsidkaren kommer att göra sig skyldig till ett sådani
dröjsmål (andra slyckel).

När
del gäller dröjsmål med att avsluta uppdragel, dvs. med atl återlämna del
förvarade föremålel lill konsumenten, finns del vid förvaring

s. 265 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 265

knappast något utrymme för hävning. Förvaringen är ju då
redan ulförd. 30 8 KtjL och del har inte ansetts befogal atl vid förvaring låla
konsumenien häva belräffande en redan utförd del av yänsten under någon
lindrigare förutsättning än den som gäller för hävning av andra Uänster som
omfatlas av den föreslagna lagen, nämligen att syftet med Gänsten skall vara i
huvudsak förfelat. Della kan i allmänhel inle anses vara fallel därför alt
föremålel ålerlämnas alltför sent. Konsumenien är alltså även i denna siiuaiion
i regel skyldig alt betala för den utförda förvaringen. En annan sak är atl
konsumenien kan vara berättigad lill skadeslånd på grund av dröjsmålet, t. ex.
om det varit nödvändigt för honom all hyra elt ersällningsföremål under den tid
som dröjsmålet varat.

Självfallel kan det dock inträffa atl föremålet har
förkommit e.d. och därför över huvud lagd inle kan ålerlämnas Ull konsumenten.
I ell sådani fall föreligger i princip ell dröjsmål - del kan däGämle vara
fråga om ell fel hos Gänsten — och syftet med Gänsien får då nalurliglvis anses
vara förfelal. Konsumenien kan därmed häva avlalel i dess helhel och är inle
skyldig alt betala för förvaringen (se 30 §).

I sammanhanget bör erinras om all konsumenten vid
förvaring bär risken för atl det förvarade föremålel förslörs eller förkommer
på grund av en olyckshändelse eller därmed jämföriig händelse. Som har
framhållits i avsnitt 2.11.3 i den allmänna motiveringen innebär detta all det
inte kan anses föreligga ett dröjsmål på näringsidkarens sida, om föremålet
inte kan återiämnas till konsumenten därför all del förslörls eller förkommit
till följd av en sådan händelse. Detsamma gäller, om åleriämnandd försenas på
gmnd av att föremålet har skadats genom en händelse av della slag.

Verkningar av hävning

30 §

I fråga om verkningarna av hävning lillämpas 23 S.

(Jfr 3 kap. 168 i utredningens förslag)

Belräffande innebörden av paragrafen kan hänvisas lill vad
som har anförts i specialmoliveringen till 23 8.

Förvaring. Paragrafen är tillämplig även vid Gänsler som
avser förvaring.

4.7.5 Näringsidkarens skadeständsskyldighet m. m.

Föreliggande avsnitt av lagen omfattar 31-35 88. Avsnillei
inleds med en bestämmelse om näringsidkarens skadeständsskyldighet på grund av
fel eller dröjsmål (31 8)- I den följande paragrafen regleras näringsidkarens
skadeständsskyldighet i övrigt (32 S). Därefter följer beslämmelser om
skadesiåndsskyldighel för tredje man i vissa faU, dvs. branschorganisationers
och materialleverantörers m.fl. ansvar mol konsumenten för bl.a.

s. 266 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 266

vilseledande marknadsföringsuppgifter (33 S). Avsnittet
avslutas med be- 31 8 KtjL stämmelser om jämkning av skadestånd (34 8) och
undanlag för personskador (35 8).

Skadeständsskyldighet på grund av fel eller dröjsmål

31 §

Näringsidkaren är skyldig att ersätta konsumenten skada
som denne Ullfogas på grund av fel eller dröjsmål, om inte näringsidkaren visar
alt skadan ej beror på försummelse på hans sida.

Näringsidkarens skadesiåndsskyldighel på grund av fel
eller dröjsmål omfattar även ersättning för skada på föremålel för Uänsten
eller annan egendom som tillhör konsumenien eller någon medlem av hans hushåll.
Näringsidkaren och konsumenien kan dock iräffa avtal om atl sådan ersättning ej
skall omfatta förlusl i näringsverksamhet.

(Jfr 4 kap. 1 8 och 4-6 88 i utredningens förslag)

Paragrafen reglerar näringsidkarens skyldighel att ersälla
i försia hand konsumenten för skador som denne tillfogas på grund av fel hos
Uänsten eller dröjsmål på näringsidkarens sida. Hithörande frågor har i den allmänna
motiveringen behandlals i avsnitt 2.6.1 när det gäller Uänsler som avser arbete
på egendom och i avsnitt 2.11.4 belräffande förvaring.

Del bör erinras om all några felpåföljder, inklusive
skadesiåndsskyldighel för näringsidkaren, inle aklualiseras om ell fel hos
Uänslen beror på någol förhållande på konsumenlens sida (se 16 8 och
specialmotiveringen till den paragrafen). När det i del följande lalas om
näringsidkarens skadesiåndsskyldighel på grund av fel borlses alltså från
detta fall.

Förevarande paragraf skall ses mol bakgrund av all andra
beslämmelser i viss ulslräckning ger konsumenien kompensation för olika
kostnader på grund av elt fel eller ell dröjsmål. Vid avhjälpande av fel är
näringsidkaren sålunda skyldig all ersätta konsumenien dennes evenluella koslnader
för avhjälpandel, t. ex. utgifter för resor eller transporter som är nödvändiga
för att avhjälpandet skall kunna ske (se specialmotiveringen lill 20 5 Qärde
stycket). Vidare skall elt prisavdrag på grund av fel i första hand motsvara
vad det koslar konsumenien all få felet avhjälpi, vilket innebär att konsumenien
i form av prisavdrag får tillgodoräkna sig ersällning för sådana kostnader som
nämndes nyss (se specialmoliveringen lill 22 8 första stycket). Och om
konsumenien på grund av ell dröjsmål eller ell s. k. anleciperal fel häver
avtalet belräffande den återstående delen av Gänsten, får han vid uppgörelsen
med näringsidkaren frän prisel för Gänsten i dess helhel göra avdrag för vad
del kostar att få återstoden av Gänsten ulförd (se 23 8 andra slycket och 30
8). En lillämpning av förevarande paragraf behöver alltså aktualiseras endasl
om konsumenten tillfogas andra eller större ekonomiska skador på grund av etl
fel eller ett dröjsmål än som täcks av de nu berörda reglerna.

s. 267 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 267

I enlighet med vad som har anförts i avsnitt 2.6.1 och
avsnitt 2.11.4 är 31 § KtjL paragrafen, bortsett från ett ganska speciellt
undanlagsfall, Ivingande lill konsumenlens förmån Gfr 3 8)- Näringsidkaren kan
alltså inle genom villkor i avtalet om en Gänsl friskriva sig från den
ersättningsskyldighet som följer av bestämmelsen. Med hänsyn lill all det är
fråga om konsumenlförhållanden lorde det normalt inle komma atl röra sig om
några mera belydande skadeslåndsbelopp. Skulle ersätlningsskyldighelen någon
gång komma atl framstå som oskäligl belungande för näringsidkaren, finns del
emellertid möjlighet atl jämka skadeståndet enligt 34 8.

Försia slyckel

De grundläggande förulsällningarna för näringsidkarens
skadestånds-skyldighet enligt paragrafen är atl Gänsien är felaklig eller alt
näringsidkaren har gjort sig skyldig Ull etl dröjsmål (se 24 §). Vidare krävs
enligt försia slyckel alt konsumenien på grund härav har lillfogais en skada.
Denna skall vara av ekonomisk natur.

Som utredningen har påpekat ankommer det på konsumenten
att visa att de nu berörda förutsättningarna för hans rätl lill skadeslånd
föreligger. Della ulesluler dock inte alt näringsidkaren med hänsyn lill
omständigheterna anses bevisskyldig för olika delmoment av betydelse. Så kan
t. ex. bli fallel, om näringsidkaren bestrider att det föreligger ell fel eller
etl dröjsmål under påslående att avtalet har ell för honom särskilt förmånligl
innehåll när det gäller sättet eller tiden för utförandet av Uänslen.

Näringsidkarens skadeståndsansvar enligt paragrafen är etl
s. k. presumlionsansvar. Della innebär att ansvarel visserligen i princip
bygger på att det har förekommit en försummelse på näringsidkarens sida. 1
detta hänseende har emellertid näringsidkaren bevisbördan. Om de tidigare angivna
villkoren för skadesiåndsskyldighel är uppfyllda, går näringsidkaren fri från
ersällningsskyldighel endasl om han visar alt skadan inle beror på försummelse
på hans sida. Bevissvårigheter och ovisshet i frågan om det har förekommit en
försummelse eller ej går alliså ul över näringsidkaren. Skälen för denna
utformning av skadeståndsansvaret har redovisats i avsnitt 2.6.1.

Det är inle alllid tillräckligt atl näringsidkaren visar
att skadan inte beror på försummelse av honom själv. För all undgå skadesiåndsskyldighel
enligt paragrafen måste han också kunna visa att skadan inte heller beror på
försummelse av någon som på hans sida har anlitats för utförandel av Gänsten.
Härmed avses inle bara anställda hos näringsidkaren ulan även självsländiga
företagare och deras anställda som - genom avtal direkl med näringsidkaren
eller via en eller flera mellanhänder - har anlitats för atl utföra Uänsten
eller en del därav. Om den näringsidkare som är konsumentens motpart i avtalet
om en tjänst (t.ex. ell större ombyggnadsarbete) har anlilal en
underenireprenör och denne i sin lur har engageral en underentreprenör för
vissa arbeten, svarar näringsidkaren alltså enligi förevarande

s. 268 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 268

paragraf för båda underentreprenörernas evenluella
försummelser i sam- •" § KtjL band med ulförandel av Gänsten.

Näringsidkarens ansvar enligt paragrafen för andra än
näringsidkaren själv omfattar endasl personer eller företag som på
näringsidkarens sida har anliials för utförandel av Gänsten. Della innebär atl
det skall vara fråga om någon som har utfört någol som del enligt avtalet om
Uänsten ankommer på näringsidkaren alt utföra. Till denna krets hör inle den
som enbart har såll det för Gänsten erforderiiga materialet lill
näringsidkaren.

Om Gänsten avser etl föremål som har överlämnals i
näringsidkarens besittning, kan näringsidkaren enligt avtalet ha ålagit sig all
i egen regi ombesöGa ålertransporten av föremålet till konsumenien. 1 så fall
får återtransporten anses ulgöra en del av utförandel av den avtalade ijänslen.
Näringsidkaren ansvarar då enligt paragrafen om han inle kan visa all elt fel
eller ell dröjsmål inle heller beror på försummelse av den som ulför
Iransporten. Har näringsidkaren däremol endasl ålagit sig all se till all
föremålel blir avsänl lill konsumenien med poslen eller med en s.k.
självsländig fraktförare - l.ex. med järnvägen eller med en budfirma e.d. - bör
den transport som äger rum sedan föremålet har överlämnals lill posten eller
lill fraktföraren inte anses utgöra en del av utförandet av Gänsten.
Näringsidkaren blir alltså i ell sådani fall inle skadeslåndsskyldig enligt
paragrafen på grund av etl fel eller ell dröjsmål som uppslår under transporten
Gfr NOU 1979:42 s. 119-120). Del bör erinras om alt näringsidkaren däremot
enligt reglerna om fel och dröjsmål i övrigl även i delta fall bär risken för
atl resullalel av Gänsten försämras, förstörs eller annars inte kommer
konsumenien till godo på grund av vad som inlräffar under en sådan transport
(se specialmotiveringen lill 12 och 24 88).

Det bör påpekas all näringsidkarens skadeslåndsansvar
gentemot konsumenten för försummelser av näringsidkarens anställda enligt 3
kap. 1 8 skadeståndslagen (1972:207) kan sträcka sig längre än vad som följer
av förevarande paragraf.

1 prakliken lorde presumlionsansvarel innebära all
näringsidkaren, för all gå fri från skadesiåndsskyldighel, i allmänhet måsle
kunna visa alt ett fel eller etl dröjsmål beror på en olyckshändelse eller
därmed jämförlig händelse eller på någon annan omständighet som ligger uianför
näringsidkarens och evenluella medhjälpares konlroll. Som skall beröras i det
följande kan näringsidkaren dock i vissa fall bli skadeståndsskyldig även om
själva felet eller dröjsmålel beror på en sådan händelse eller omständighet.

Förulom olyckshändelser o. d. kan det här vara fråga om
exempelvis alt material som har använls för Gänsten varil behäflal med en
bristfällighet som leder lill elt fel hos Gänsien eller lill ell dröjsmål men
som varken näringsidkaren eller någon av hans medhjälpare märkl eller bort
märka. Vid remissbehandlingen har vissa anmärkningar riklals mot alt näringsidkaren
sålunda kan undgå skadesiåndsskyldighel enligt förevarande para-

s. 269 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 269

graf, om han kan visa all ell fel eller ell dröjsmål beror
på en dold 31 § KtjL materialdefekl. Detla får emellertid anses utgöra en
skälig avvägning mellan parternas inlresse. Åven om näringsidkaren kan visa
att ell fel beror på en materialdefekl som inte ens bort märkas av honom eller
hans medhjälpare, är näringsidkaren i regel skyldig att ulan kostnad för
konsumenten avhjälpa felet och kan han vidare få finna sig i prisavdrag eller
hävning. Särskilt med tanke på hantverkare och andra mindre näringsidkare framstår
det som alltför strängt alt i ett sådant fall även ålägga näringsidkaren
skadeståndsskyldighet. Den jämförelse som någon remissinstans har gjort med
bestämmelsen i 43 § köplagen, enligt vilken en säljare vid s.k. leveransavtal
i princip är skadeståndsskyldig på grund av fel även om han inte varil
försumlig, är knappasl bärande. Den nämnda bestämmelsen i köplagen är nämligen
dispositiv, medan förevarande paragraf är ivingande lill konsumenlens förmån.
Del synes därför ligga närmare lill hands all i sammanhanget jämföra med den på
molsvarande säll ivingande beslämmelsen i 6 8 konsumenlköplagen. Åven enligt
denna gäller att näringsidkaren/säljaren kan undgå skadeståndsskyldighet på
grund av fel eller dröjsmål, om han visar all någon försummelse inle ligger
honom lill last Gfr prop. 1973: 138 s. 199, 297 och 316).

Om näringsidkaren inle visar att själva felel eller
dröjsmålel ej beror på försummelse från hans sida, blir han enligi paragrafen i
princip skyldig all ersälla konsumenten för skador som slär i ell adekval
orsakssamband med felet eller dröjsmålel.

Kan näringsidkaren däremol visa all själva felet eller
dröjsmålel ej beror på någon försummelse på hans sida, är della emellertid inle
helt avgörande. Som framgår av bestämmelsen måste näringsidkaren nämligen visa
all den skada som har lillfogais konsumenien på grund av ell fel eller ell
dröjsmål inle beror på någon sådan försummelse. Avsiklen med denna ulformning
av beslämmelsen, som överensslämmer med vad utredningen har föreslagil, är atl
uttryckligen slå fasl att näringsidkaren i vissa fall är skyldig att ersälla
konsumenien dennes skada på grund av elt fel eller etl dröjsmål även om själva
felet eller dröjsmålet inte kan läggas näringsidkaren eller någon för vilken
han svarar lill last.

Della kan till en början bli fallel, om konsumenten
tillfogas särskild skada i samband med all näringsidkaren avhjälper ell sådani
fel, l.ex. genom alt avhjälpandet inte har skett inom skälig tid (se 20 8).
Näringsidkaren är då enligt förevarande beslämmelse skyldig all ersätta denna
skada, om han inle kan visa all förseningen ej beror på försummelse från hans
sida. Givetvis blir näringsidkaren också skyldig alt ersätta konsumenten för
skada som denne tillfogas genom att näringsidkaren i strid mot 20 8 försia
slyckel underiäler all avhjälpa etl fel som i och för sig inle beror på
försummelse på hans sida eller genom att näringsidkaren i slrid mol 28 S
underlåter atl fullfölja Uänslen efter ell dröjsmål som i och för sig inle
berott pä någon sådan försummelse.

s. 270 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 270

Vidare
kan näringsidkaren bli skyldig atl ersätta konsumenien för skada I § KtjL som
denne tillfogas på grund av ett fel eller etl dröjsmål, vilkel i och för sig
inle beror på försummelse från näringsidkarens sida, om näringsidkaren redan
vid avtalels ingående bort inse atl felel eller dröjsmålet skulle uppkomma.
Detsamma gäller, om näringsidkaren visserligen inte redan från böGan men under
ulförandel av ijänsten hade bort inse all felel eller dröjsmålet skulle
uppkomma. 1 detta senare fall blir näringsidkaren skyldig att ersäua
konsumenten för skada som denne tillfogas på gmnd av felet eller dröjsmålel i
den mån skadan kunnal undvikas genom en underrättelse till konsumenien e.d. Gfr
belänkandet s. 492-493). Del nu sagda gäller även belräffande molsvarande
försummelser av någon som på näringsidkarens sida har anlitats för ulförandel
av Gänsten. Näringsidkaren svarar alltså enligt förevarande beslämmelse
genlemol konsumenten även för sådana försummelser av hans medhjälpare, trots
att försummelsen i dessa fall i allmänhet inte lorde ha ägt rum direkl i
förhållande lill konsumenien. Del kan l.ex. vara fråga om atl en
underentreprenör vid ulförandel av en del av Gänsten bort inse all hans arbele
skulle komma all bli försenal på grund av en omsländighel uianför
underenlreprenörens kontroll och atl detta skulle leda till elt dröjsmål med
avslutandel av del uppdrag som näringsidkaren åtagit sig.

Vid
remissbehandlingen har en remissinstans ifrågasatt del lämpliga i att låla även
de nu berörda situationerna omfattas av en regel om presumtionsansvar. Åven om
en sådan ordning avviker från vad som vanligen antas gälla, synes den dock inte
behöva ge upphov lill några problem. Vill konsumenien fordra skadeslånd av
näringsidkaren på grund av en försummelse i samband med avtalels ingående
eller en försummelse att på förhand underrälla om eller på annal sätt
förebygga skadeverkningarna av ett hotande fel eller dröjsmål, bör del givetvis
för del försia - om näringsidkaren kan visa att felet eller dröjsmålet beror
på en omständighet som inle kan läggas honom eller hans medhjälpare till lasl
som försummelse -ankomma på konsumenten atl åberopa att näringsidkaren eller
någon på hans sida hade bort beakta denna omsländighel redan på förhand. För
att konsumenien skall få framgång med elt påslående härom torde det i prakliken
ofta krävas att konsumenien också kan peka på särskilda förhållanden som tyder
på atl den ifrågavarande omständigheten kunnat och bort beaklas. Kan
konsumenien göra detla, synes det rimligt atl näringsidkaren måsle visa atl
någon försummelse härvidlag likväl inle har förekommit på hans sida.

Beträffande
näringsidkarens skadeståndsansvar när Gänsien är felaklig på gmnd av atl
resultatet avviker från uppgifter som har lämnats i samband med avlalel om
ijänsten eller annars vid marknadsföring (se 10 8) kan framhållas följande.

Om
felel består i att resultatet avviker från en marknadsföringsuppgifi som har
lämnats av näringsidkaren själv eller av någon som i detla hänse-

s. 271 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 271

ende hafl fullmakt att förelräda honom (se 10 8 försia
slyckel I) gäller i 31 8 KtjL fråga om
näringsidkarens skadesiåndsskyldighel på grund av felel detsamma som om
uppgiflen utgjort ell uttryckligt villkor i avtalet om Gänsien Gfr avsnill
2.4.2). För all undgå skadesiåndsskyldighel enligi förevarande paragraf måsle näringsidkaren
därför lill en bönan visa att del ej beror på någon försummelse från hans sida
att resultatet inle svarar mol uppgiftens innehåll. Detla kan länkas ske genom
att näringsidkaren styrker l.ex. all avvikelsen beror på en olyckshändelse
eller därmed jämförlig händelse eller all del helt enkell inle är möjligt atl
åstadkomma elt resultat motsvarande uppgiften. Åven i detla fall kan
näringsidkaren enligt förevarande beslämmelse emellertid bli skyldig all
ersälla konsumenien för dennes evenluella skada på grund av del ifrågavarande
felel, nämligen om han inle kan visa atl det ej berott på försummelse på hans
sida att uppgiflen lämnals och ej heller rältals före avialels ingående.
Näringsidkaren kan alliså undgå skadesiåndsskyldighel om han kan visa all del
har funnits befogad anledning alt ulgå från alt resullalel skulle komma alt slå
i överensslämmelse med den lämnade uppgiflen. En förulsättning är dock, som
lidigare nämnts, att man på näringsidkarens sida inte heller under ulförandel
av Gänsien bort inse atl resultatet skulle komma att avvika från uppgiften och
genom exempelvis en underrättelse till konsumenten hell eller delvis hade
kunnal hindra skadan.

Det nu anförda gäller i princip även i fall då ijänsten är
felaktig på grund av all resullalel avviker från en sådan uppgifl som avses i
10 8 och som har lämnals av någon annan än näringsidkaren (se 10 8 försia
slyckel 2 och 3). En grundläggande förulsättning för atl näringsidkaren i detta
fall skall vara skadeståndsskyldig på grund av felel - men inle för hans ansvar
i övrigl på grund av delta (se specialmotiveringen lill 10 8) - är dock all
näringsidkaren inle kan visa all varken han eller någon som på hans sida har
anlitats för ulförandel av Uänslen känl lill eller bort känna lill all
uppgiflen lämnats.

Om tjänsien är felaklig enligt 11 §, lorde näringsidkaren
i regel också vara skadeståndsskyldig på grund av felel enligt förevarande
paragraf. Detta sammanhänger med atl redan förulsällningarna för att Uänsten
skall anses felaklig enligt 11 8 har beslämls på etl sådani sätl atl de normall
måsle anses innefatta en försummelse på näringsidkarens sida.

Vad härefter angår skadesiåndsskyldighetens omfattning
gäller, i enlighel med vad som har anförts i den allmänna moliveringen, all
näringsidkaren enligt förevarande paragraf i princip är skyldig atl ersätta
konsumenten för hela den skada som konsumenien visar sig ha lidit på grund av
felel eller dröjsmålel och belräffande vilken näringsidkaren inte kan visa att
den ej beror på försummelse på hans sida. Atl lagen inte reglerar frågan om
ersättning för evenluella personskador på grund av fel eller dröjsmål framgår
dock av 35 8.

s. 272 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 272

För ersättningsskyldigheten gäller vissa begränsningar som
följer av 31 § KtjL allmänna skadeslåndsrättsliga principer. En begränsning
ligger sålunda i kravel på s. k. adekval kausalild mellan koniraklsbroiiel och
skadan. Della innebär i huvudsak all näringsidkaren inte kan anses skyldig atl
ersälla en skada, om och i den mån skadan framstår som en så osedvanlig och
osannolik följd av hans kontraktsbrott all näringsidkaren inle skäligen hade
bort ta den i beräkning Gfr belänkandel s. 499, prop. 1973:138 s. 196, och
Almén-Eklund, Om köp och byle av lös egendom, 1960, s. 319). En annan allmänt
erkänd princip är atl den skadelidande är skyldig alt efter förmåga söka
begränsa sin skada och alt försummelse härvidlag kan inverka pä hans räll lill
ersättning Gfr belänkandel s. 500 och SOU 1976:66 s. 161-162). Del har inle
ansetts påkallat all, såsom ulredningen har föreslagil, i lagen la upp en
särskild beslämmelse om detta.

Den föreslagna lagen innehåller inle heller några
särskilda beslämmelser om beräkningen av skadeståndets storlek. I della
hänseende får man tillämpa vanliga principer för beräkning av skadeslånd i
konirakisförhål-landen, vilkel i huvudsak innebär alt man skall jämföra
konsumenlens ekonomiska ställning sådan den skulle ha varil om näringsidkaren
inle hade gjort sig skyldig lill del skadeslåndsgmndande beteendet och sådan
den har blivit på grund av detta. Det är alltså fråga om en s. k. differensbedömning.
1 enlighet med vad som har anförts i avsnitt 2.6.1 har i lagen inle tagils upp
någon motsvarighet lill den regel som utredningen föreslagil om att
näringsidkarens ersällningsskyldighel i regel skulle vara begränsad lill s.k.
"normalförlusl".

Enligi allmänna principer bör vid skadeslåndets beräkning
hänsyn tas lill om konsumenien i samband med ell konlraklsbroli på
näringsidkarens sida också har besparats en ulgifl eller kosinad i övrigl som
skulle ha uppkommil vid en avtalsenlig fullgörelse Gfr SOU 1976:66 s. 171).

Ersätlningsskyldighelen kan i prakliken komma alt avse
många olika slags ekonomiska skador. En typ av skada är den särskilda kosinad
som kan drabba konsumenien, om han efler all ha hävi avtalet om en Uänst på
grund av fel eller dröjsmål vill få Gänsien ulförd på annal håll. Del kan då
länkas att konsumenten måsle betala ett högre pris än han skulle ha fåll belala
för samma arbele enligt avlalel med näringsidkaren. Denne är då enligt förevarande
paragraf skyldig all ersälla konsumenien för prisskillnaden i den mån
konsumenien inle kompenseras för denna enligt beslämmelserna i 23 8 andra
slyckel och 30 S.

Elt fel eller ett dröjsmål leder ofta lill alt konsumenten
åsamkas ulgifler av olika slag. Del kan vara fråga om ulgifler som föranleds av
konsumenlens åtgärder för all få rättelse lill stånd, t.ex. utgifter för
telefonsamtal, porto eller resor m. m. i samband med reklamalion eller ulgifler
för iransporter e.d. som inle blir ersatta redan enligt reglerna om
avhjälpande av fel, prisavdrag eller uppgörelsen vid hävning. Andra utgifter
kan vara sådana som föranleds av den siiuaiion i vilken konsumenien har
försalls

s. 273 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 273

genom
felel eller dröjsmålet. Som exempel kan nämnas atl konsumenlens 31 S KtjL bil
på grund av en felaktigt utförd reparation plötsligt blir oanvändbar och all
konsumenien lill följd därav åsamkas ulgifter för bärgning av bilen, för
taxiresor, för övernattning på hotell m.m. Ytterligare en typ av utgifter
utgörs av sådana som är en följd av alt konsumenien inte kan använda föremålet
för Gänsten under ett dröjsmål eller under den tid som gär åt för atl avhjälpa
etl fel eller som uppkommer på grund av att föremålet lill följd av ell fel
blivit obrukbart. Exempel på detta är ulgifler för inköp av ell
ersällningsföremål, för hyra av ell ersättningsföremål, för anlilande av en
ivätlinräitning när en tvättmaskin inle kan användas eller för mållider på
restaurang när ell kök inle kan användas osv.

Konsumenien
bör givetvis ha räll till ersällning för ulgifter endasl i den mån dessa med
hänsyn lill omsländighelerna framsiår som skäliga. Delta ligger i linje med all
konsumenien, som lidigare har framhållils. enligi en allmän skadeslåndsrällslig
princip också är skyldig alt söka begränsa sin skada. Han får exempelvis inte
välja ett onödigt kostsamt transportsått, såsom laxi eller flyg när han med
hänsyn till omständigheterna lika gärna kunnal anlita buss eller låg, eller ell
onödigi dyrbart sätl atl kompensera avsaknaden av föremålet för Uänslen. 1
sislnämnda hänseende bör särskili framhållas atl del givelvis långlifrån alllid
kan anses skäligl atl konsumenien hyr elt ersällningsföremål under ell
dröjsmål e.d. Della får bedömas med hänsyn till konsumenlens behov av föremålel
i fråga, den lid under vilken han på grund av ell fel eller ell dröjsmål måsle
avvara föremålel för Gänsien och övriga omständigheler.

En
typ av skada som kan tillfogas konsumenien på grund av ell fel eller ell
dröjsmål är förlusl av arbelsförtjänsl. Som exempel kan nämnas att konsumenten
måsle slanna hemma för all vidta omedelbara åtgärder med anledning av etl
läckage efler en felaktigt utförd rörinslallalion eller att konsumenien råkar
ut för etl molorhaveri på grund av en felaktigt ulförd motorreparalion och till
följd därav inte hinner till sitt arbele i lid efler en ledighd. Konsumenien
kan också få vidkännas eu löneavdrag e.d. om han på grund av ett fel eller ell
dröjsmål måste la ledigt från sill arbele för all slanna hemma och la emol
näringsidkaren eller för all uppsöka denne. Alt konsumenten redan enligt
beslämmelserna om avhjälpande av fel kan ha rätl Ull ersättning för bl.a.
förlorad arbelsförtjänsl som en kostnad för avhjälpandet har berörts i
specialmoliveringen lill 208 Qärde slyckel. 1 övrigl omfattas förlust av
arbetsförtjänst på grund av fel eller dröjsmål av näringsidkarens
ersättningsskyldighet enligt förevarande beslämmelse. Detta gäller vare sig det
är fråga om inkomsl av anställning eller av annal förvärvsarbete. Åven i della
hänseende gäller att konsumenien är skyldig atl söka begränsa sin förlust. Han
bör därför inle kunna få ersällning för löneavdrag e.d. om del - såsom ofta
torde vara fallel - skäligen kunnat fordras att han uinyttjat sin frilid för
exempelvis ett nödvändigl besök hos näringsidkaren. 18 RiLsdagen 1984185. I saml. Nr
IIO

s. 274 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 274

Yllerligare en typ av skada som konsumenien enligt
förevarande be- 31 § KtjL stämmelse kan ha räll Ull ersättning för är kostnader
som blivit onyttiga på grund av ett fel eller eu dröjsmål. Ell exempel är all
en på förhand belald resa med bilfäGa inte kan utnyttjas därför atl
bilverkstaden gör sig skyldig lill ett dröjsmål med reparation av konsumenlens
bil. När det gäller delta slags skador, som hänger samman med konsumentens
planer för utnyttjandet av föremålel för tjänsien eller planerade aktiviteter
i övrigl, lorde dock såväl kravel på adekvat kausalitet som en tillämpning av
bestämmelserna i 34 8 om jämkning av skadeslånd kunna aklualiseras oftare än
eljest Gfr prop. 1973:138 s. 196). Etl annal och vanligare fall är att
konsumenien kan ha räll lill s.k. sUlleslåndsersättning avseende sådana
koslnader för l.ex. en bil som blivii onyttiga därför all bilen på grund av en
felakligl ulförd reparation eller elt dröjsmål på näringsidkarens sida över
huvud taget inle kunnal ulnyttjas av konsumenien under en lid Gfr prop. 1972: 5
s. 580). En ekonomisk skada av liknande slag kan uppkomma genom alt konsumenien
på grund av ell fel eller ett dröjsmål i samband med arbeten i hans boslad inte
kan utnyttja denna till fullo. I sådana fall som nu har berörts lorde en
evenluell ersättning dock ofta få besiämmas på grundval av en uppskattning av
skadans sloriek Gfr rättsfallet NJA 1978 s. 307).

Ell fel eller ell dröjsmål kan också orsaka konsumenien
"förluster" och olägenheter som inle direkt kan målas i pengar. Som
exempel kan nämnas atl konsumenien på grund av ell dröjsmål med en
bilreparalion måsle sätta till en slörre del av sin fritid än eljest för sina
resor lill eller från arbelet, all hushålls- eller trädgårdsarbete blir mera
belungande därför att en hushållsmaskin eller etl molorredskap inte kan
användas eller all konsumenten inte kan använda en båt under sin semester och
därför inte får avsett utbyte av ledigheten. Som både köplagsutredningen (SOU
1976:66 s. 172-173) och konsumenlGänstutredningen (betänkandet s. 499-500) har
framhållit bör även en skada av denna typ kunna bedömas som en skada av
ekonomisk natur, närmasl då som ell inlrång i konsumentens inlresse av alt få
valuta för kostnader eller arbele som han har nedlagt för all få ökad frilid,
ell bekvämare vardagsliv eller en för honom värdefull rekreation. Konsumenien
bör därför enligt förevarande bestämmelse kunna erhålla ersättning även för
detta slags skador, om de inte kan anses bli till fullo ersalla genom
stilleståndsersätlning e.d. Ersättningen får i hilhörande fall i regel
besiämmas på grundval av en skönsmässig uppskattning. En förulsällning för
rällen till ersättning för skador av det nu berörda slaget är att de inte
endasl består av sådana ej alltför betydande ölägenheter som man alltid måsle
räkna med när någon försummar sig i elt avtalsförhållande. Skador av rent
ideell natur som obehag, olust, irritation ("psykiskt lidande") över
del besvär som ell kontraktsbrott kan vålla ger sålunda inle räll till
ersättning.

Atl paragrafen är ivingande lill konsumenlens förmån
innebär, som tidigare har nämnts, att näringsidkaren inte genom avtalet om en
Uänsl kan

s. 275 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 275

friskriva sig från den ersällningsskyldighel som följer av
beslämmelserna i 31 § KtjL paragrafen Gfr dock andra slyckel). Inte heller
är del möjligl alt i avtalet maximera konsumenlens rätl till ersällning lill
vissa belopp e.d.

Som har berörts i den allmänna moliveringen finns del emellerlid
inle någol som hindrar all man av prakliska skäl, främst för alt underlätta
skaderegleringen, i exempelvis standardavtal avseende olika Gänster anger
schabloner för skadeståndsberäkning eller schablonbelopp, som följs resp. som
konsumenien blir berättigad att erhålla om han inte i del enskilda fallel
styrker att han har tillfogats en större skada.

Andra styckel

I enlighel med vad som har anförts i avsniU 2.6.1 har här
tagils upp en uttrycklig bestämmelse om att näringsidkarens
skadesiåndsskyldighel på grund av fel eller dröjsmål - dvs.
skadeslåndsskyldighelen enligi försia stycket — omfattar ersättning för skada
på föremålet för tjänsten eller annan egendom som tillhör konsumenien. Del är
alltså fråga om s.k. sakskador som uppkommer som en följd av etl fel eller dt
dröjsmål. Som exempel kan nämnas alt en näringsidkare, som skall montera upp en
tung spegel på konsumenlens vägg, använder en enligt fackmässig bedömning
alltför klen upphängningsanordning och all spegeln lill följd därav faller ner,
krossas, skadar ell bord och skär sönder en malla. Ell annal exempel - hämlal
från allmänna reklamationsnämndens praxis - är alt en skomakare brisler i
fackmässighet genom att vid klackning av elt par skor inle lillräckligi väl
försänka några spikhuvuden, med följd all konsumenlens parkettgolv skadas när
konsumenten går på delta med de nyklackade skorna. Som ell exempel pä en
sakskada pä grund av dröjsmål kan nämnas atl frysta matvaror förstörs därför
all en näringsidkare inte kommer på avtalad tid för atl reparera en frysbox (se
belänkandel s. 373).

Fömtsättningarna för alt näringsidkaren skall bli
ersättningsskyldig för skador av hithörande slag är de som anges i försia
slycket. Näringsidkaren drabbas alltså inle av ersättningsskyldighet enligt
förevarande beslämmelse, om han kan visa atl skadan ej beror på försummelse
från hans sida. Om näringsidkaren i exemplel med spegeln använt en enligt
fackmässig bedömning tillräckligt kraftig upphängningsanordning och
näringsidkaren kan slyrka att händelsen inte heller berott på något annal fel
från hans sida utan i ställd på en materialdefekl hos upphängningsanordningen,
vilken han varken märkt eller bort märka, blir han alltså inte skyldig alt
ersätta konsumenten dennes skada enligt förevarande beslämmelse. En annan sak
är att konsumenten enligt avtalet med näringsidkaren kan ha rätt till
ersättning även i detla fall, nämligen om näringsidkaren ålagil sig etl
skadeslåndsansvar oberoende av försummelse eller i vart fall ett skadeståndsansvar
avseende dolda malerialfel saml ålagandei omfaltar även sakskador på grund av
fel e.d. Det kan också tänkas atl konsumenien enligt andra rättsregler kan bli
berättigad lill ersällning från exempelvis

s. 276 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 276

lillverkaren av den ifrågavarande anordningen Gfr
belänkandet s. 366— ''JL

371).

Enligt andra slycket omfattar näringsidkarens skyldighet
att utge ersättning för sakskador på grund av fel eller dröjsmål även skador
på egendom som lillhör någon medlem av konsumentens hushåll. Sakskador på grund
av fel eller dröjsmål vid konsumentUänsler, särskilt sådana som avser arbele i
konsumenlens boslad men även andra, kan nämligen lika gärna drabba föremål som
Ullhör någon annan hushållsmedlem än konsumenien/ beslällaren. Såvitt avser
denna snäva krets bör näringsidkarens ansvar för sakskador därför vara i
princip delsamma oberoende av de mer eller mindre formella
äganderättsförhållandena. 1 del tidigare anförda exemplet med spegeln bör del
sålunda inte göra nägon skillnad om den sönderskurna mattan ägs av konsumenten
eller av konsumentens make. Molsvarande gäller i exemplel med de slarvigt
klackade skorna.

Medlemmar av konsumenlens hushåll — elt motsvarande
uttryck förekommer bl. a. i 12 kap. 24 8 jordabalken - är familjemedlemmar och
andra som lever i en hushållsgemenskap av viss varaklighd med konsumenten.
Tillfälliga besökare och gäster hör inle hit.

Till undvikande av missförstånd bör framhållas atl
näringsidkaren blir ersältningsskyldig enligt den nu berörda beslämmelsen även
om skadan drabbar en hushållsmedlems egendom när denna befinner sig utanför den
gemensamma bostaden. Som exempel kan nämnas all en kamera som lillhör
konsumentens samboende förslörs vid en brand i konsumentens bil, orsakad av all
bilverksladen monteral bensinpumpen så illa all läckage uppstått.

Bestämmelsen omfattar endasl skador på egendom som
"tillhör" konsumenten eller någon medlem av dennes hushåll. Hil hör
egendom som har köpls på kredil med förbehåll om ålertaganderält (evenluelll
ell s. k. äganderättsförbehåll), men däremol inle föremål som konsumenten
eller någon medlem av dennes hushåll har hyrt eller lånat av någon ulomslående.
En annan sak är all elt fel hos en Uänst kan medföra skada på etl föremål som
konsumenien har hyrt eller lånat av en ulomslående och all konsumenten då kan
bli skyldig atl ersätta denne för skadan. Konsumenien tillfogas därmed en
förmögenhetsskada, som näringsidkaren är skyldig att ersälla enligi första
slyckel i förevarande paragraf.

Om en sakskada som avses i beslämmelsen inte drabbar
konsumenten ulan en medlem av hans hushåll, är det den senare som kan rikta
ersättningsanspråk mot näringsidkaren. Nalurliglvis kan den skadelidande dock
låla sig företrädas av konsumenten, vilket kan vara prakiiskl om även denne har
ell krav mol näringsidkaren på grund av felel eller dröjsmålel. Del bör påpekas
all konsumenten inle har räll all hålla inne betalning enligi 19 eller 27 8 Ull
säkerhel för en annan hushållsmedlems ersättningsanspråk enligi förevarande
beslämmelse.

s. 277 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 277

Ersättning för sakskador bestäms enligt 5 kap. 7 8
skadeståndslagen (se 31 § KtjL prop. 1972:5 s. 578-581). En sådan skada kan
drabba egendom som i större eller mindre utsträckning används i den
skadelidandes näringsverksamhet saml medföra kostnader och andra förluster i
näringsverksamheten (se 5 kap. 7 8 3 skadeståndslagen). Som etl exempel kan
nämnas att konsumenten eller någon medlem av hans hushåll driver en
frisersalong i familjens bosladshus samt att en felaktigt ulförd
rörinslallalion avseende bostadsutrymmena leder lill vattenskador på salongens
utmsining och lill all rörelsen måsle hållas stängd under en vecka. Dessa
skador och de förluster som följer därav drabbar inte några egenlliga
konsumentintressen. Om rörinstallationen hade avsett ulruslning för
frisersalongen skulle näringsidkaren ha haft möjlighet alt begränsa sill ansvar
för skadorna. Samma möjlighet bör stå honom lill buds även om den Uänsl som har
gett upphov till egendomsskadorna och föriusten i näringsverksamheten -såsom i
det anförda exemplel - är en konsumenttjänst som omfattas av
konsumenlUänsllagen.

1 andra slyckel har därför tagits upp en bestämmelse som
innebär atl näringsidkaren och konsumenten kan träffa avtal om atl sådan
ersättning som avses i andra stycket ej skall omfatta förluster i
näringsverksamhet. Beträffande näringsidkarens möjligheter att åberopa en sådan
friskrivnings- eller ansvarsbegränsningsklausul gäller naturiigtvis samma
begränsningar som i andra fall. Delta innebär bl.a. atl näringsidkaren inle
lorde kunna göra klausulen gällande, om del har förekommil en grov försummelse
(grov vårdslöshet) från hans sida, och att klausulen även i annal fall kan
lämnas utan avseende eller jämkas enligt 36 8 avtalslagen om den framstår som
oskälig mol den skadelidande. 1 sammanhängd bör anmärkas att grov vårdslöshel
i princip måsle slyrkas av den skadelidande. En regel om presumtionsansvar ger
nämligen inte grund för ell rättsligt verkande antagande (en presumiion) att
grov vårdslöshel föreligger på den skadevållandes sida.

Har näringsidkaren och konsumenten avtalat om
ansvarsbegränsning för näringsidkaren med slöd av den nu berörda bestämmelsen
bör della, om ej annal framgår av avtalet, vara bindande även för andra
medlemmar av konsumentens hushåll såvitt gäller näringsidkarens
ersättningsskyldighet gentemot dessa enligt konsumenlGänstlagen. De är däremol
oförhindrade atl kräva ersättning av näringsidkaren för förluster i
näringsverksamhet på annan gmnd, t. ex. enligt skadeståndslagen, såvida inte
konsumenien i del enskilda fallel varit behörig atl för deras räkning avtala
med näringsidkaren om befrielse från eller begränsning av även sådant annal
skadeståndsansvar.

Ulredningen har föreslagit en särskild bestämmelse om att
näringsidkaren i fall då han är ersältningsskyldig för skada på föremålet för
Gänsien skulle vara såväl skyldig som berättigad all avhjälpa skadan enligi
regler molsvarande dem som gäller om avhjälpande av fel hos Uänslen. Del har
emellertid inle ansells påkallal atl föra in en beslämmelse härom i lagen.

s. 278 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 278

Om konsumenien begär all näringsidkaren — i slälld för att
kompensera 31 § KtjL

skadan enbart i pengar - skall reparera eller in natura
ersätta ell skadat

eller
förkommet föremål, kan detta ofta vara förmånligl för näringsidkaren.

Och om näringsidkaren inle vill gå med på della kan
påföljden ändå, även

med den av utredningen föreslagna beslämmelsen, knappast
bli någon

annan än
all näringsidkaren i sisla hand får ulge ersällning i pengar.

Om del är näringsidkaren som begär att få reparera eller
in natura ersälla ell skadal eller förkommet föremål - t. ex. därför all det är
fördelaktigt för honom all ombesöGa reparalionen eller återanskaffningen i sin
rörelse — torde konsumenten i princip få anses skyldig atl gå med på detla
såvida han inle har någol särskilt skäl för atl motsätta sig en reparalion e.d.
genom näringsidkarens försorg. Della följer av den vid försia slyckel berörda
principen alt konsumenten är skyldig atl söka begränsa sin skada. En obefogad
vägran från konsumentens sida atl gå med på en rättelse in naiura kan i
enlighel därmed, om en sådan rättelse skulle innebära all näringsidkaren
lolall sett drabbas av lägre kostnader än eljesl, medföra en molsvarande
begränsning av konsumenlens rätt lill skadeslånd.

Vad som nu har sagts om avhjälpande av skada på egendom
gäller självfallet också om del är en medlem av konsumentens hushåll som är den
skadelidande.

Förvaring. Förevarande paragraf är lillämplig även vid
Uänster som avser förvaring av lösa saker.

Om en Gänsl avseende förvaring är felaktig (se 11 och 15
88). är näringsidkaren alltså i enlighel med del lidigare anförda skyldig all
ersätta konsumenten för i princip hela den ekonomiska skada som denne har
tillfogats på grund av felet, såvida inte näringsidkaren kan visa all skadan ej
beror på försummelse på hans sida. Detsamma gäller, om näringsidkaren gör sig
skyldig till ett dröjsmål med påbörjande av förvaringsGänslen (se 24 8 andra
slycket) eller etl dröjsmål med uppdragels avslutande, dvs. med ullämnandel
lill konsumenten av den förvarade saken (se 24 8 första slyckel), och
konsumenten på grund härav tillfogas ekonomisk skada.

Som har framhållils i den allmänna moliveringen är vid
förvaring den dominerande frågan i allmänhel den som gäller konsumentens rätt
till ersällning på grund av alt den förvarade saken under förvaringen har
försämrats, förstörts eller förkommit. Så som konsumenlUänsllagen är uppbyggd
kan rätt lill ersättning för sådan sakskada grundas inle bara på förevarande
paragraf om skadesiåndsskyldighel på grund av fel eller dröjsmål ulan också på
beslämmelserna i närmasl följande paragraf, 32 S. Frågan om näringsidkarens
skadesiåndsskyldighel vid förvaringsGänsler behandlas därför närmare i
specialmotiveringen lill 32 8.

s. 279 Kontrollera mot PDF

Skadeständsskyldighet i övrigl •' S i

32 §

Om föremålel för Gänsten eller annan egendom som tillhör
konsumenten eller någon medlem av hans hushåll skadas medan egendomen är i
näringsidkarens besittning eller annars under dennes konlroll, är
näringsidkaren även i annal fall än som sägs i 31 S skyldig all ersälla skadan,
om inte näringsidkaren visar all skadan ej beror på försummelse på hans sida.

Näringsidkaren är i övrigl skyldig att ersälla skada som
tillfogas konsumenten, om skadan har vållats genom försummelse på
näringsidkarens sida. Delsamma gäller i fråga om skada på egendom som lillhör
någon medlem av konsumentens hushåll.

Näringsidkaren och konsumenten kan träffa avtal om atl
ersättning enligt första eller andra slyckel på grund av skada på egendom ej
skall omfatta förlust i näringsverksamhet.

(Jfr 4 kap. 2 8 i ulredningens förslag)

Paragrafen innehåller beslämmelser om näringsidkarens
skadeslåndsansvar vid konsumenttjänster ulöver vad som följer av
beslämmelserna 1318 om skadeståndsskyldigheten på grund av fel eller dröjsmål.
Hithörande frågor har i den allmänna moliveringen behandlals i avsnill 2.6.2
när det gäller Uänster som avser arbete på egendom och i avsnitt 2.11.4
belräffande förvaring.

Första stycket

Enligt beslämmelsen i första styckel har näringsidkaren
vid avtal om Gänster som omfattas av den föreslagna lagen i vissa fall elt s.k.
presumtionsansvar avseende skador på föremålet för ijänsten eller pä annan
egendom som tUlhör konsumenien eller någon medlem av hans hushåll oberoende av
om en sådan sakskada är en följd av elt fel resp. ett dröjsmål eller inte. Med
att föremålel för Gänsten eller annan egendom har "skadats" avses
här liksom 1318 andra stycket inle bara all en sak har skadals partielll, t.
ex. all lackeringen på en bil har repals, ulan även atl en sak har totalförstörts
genom exempelvis brand eller har förkommil.

Vad som åsyftas med "egendom som lillhör konsumenien
eller någon medlem av hans hushåll" har berörts i specialmoliveringen lill
31 8 andra styckel. Om del är en medlem av konsumenlens hushåll som är den skadelidande
och framställer anspråk mot näringsidkaren, gäller vad som i del följande sägs
om "konsumenien" i tillämpliga delar även belräffande en sådan
skadelidande.

Presumlionsansvarel innebär alt näringsidkaren för att gå
fri från skadesiåndsskyldighel enligt försia slyckel måste visa att skadan
inle beror på försummelse av honom eller av någon som på hans sida har anliials
för ulförandel av Gänsten (se specialmotiveringen till 31 8 försia slyckel). 1
enlighel med vad som har anförts i den allmänna moliveringen avser bestämmelsen
därför endasl situationer där del — i valet mellan parterna -

s. 280 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 280

framstår som rimligt alt låta näringsidkaren ha
bevisbördan rörande orsa- 32 § KtjL ken till en skada.

Detta gäller lill en böGan om skadan har inträffat medan
den skadade egendomen med anledning av avlalel om en ijänsl var /
näringsidkarens besittning. Del är här alltså fråga om fall då Gänsten avser
förvaring av en lös sak (denna situation kommenteras närmare i slulel av
specialmoliveringen lill förevarande paragraQ eller då ell moment av förvaring
ingår som en biförpliklelse i ell avial om arbete på egendom. I sistnämnda fall
kan del röra sig om skador på l.ex. en apparal, en möbel eller en bil som för
reparalion e.d. har lämnals in på näringsidkarens verkslad eller om skador på
plagg som har lämnals lill en iväilinräilning.

Saker som sålunda har överlämnals lill näringsidkaren bör
vid iiilampningen av beslämmelsen i försia slyckel i allmänhel anses vara i
dennes besittning lill dess att konsumenten själv eller någon som får anses
företräda honom har hämlal dem eller ålerfått dem på annat säll. Del saknar
härvid betydelse om näringsidkaren för utförandel av Uänslen eller en del därav
för någon lid överlämnar egendomen exempelvis till en annan företagare. En
kamera som har lämnals in till en fotohandlare för reparalion bör sålunda vid
iiilampningen av beslämmelsen anses vara i dennes besittning även under lid då
kameran sänls lill en särskild verkstad e.d. för utförandel av reparationen.

Om näringsidkaren, sedan arbelet har utförts, enligt
överenskommelse med konsumenien ålersänder föremålel för Gänsten lill
konsumenien med posten eller med en s. k. självsländig fraklförare - t. ex.
järnvägen - kan föremålel däremol inle längre anses vara i näringsidkarens
besittning sedan det har överlämnats lill poslen eller lill fraklföraren.
Förevarande bestämmelse är alltså inle lillämplig, om föremålel för Gänsien
skadas under en sådan iransport. Däremot kan näringsidkaren i etl sådani fall
bli ansvarig enligt beslämmelsen i andra slyckel av förevarande paragraf, om
skadan beror på alt näringsidkaren har varil försumlig vid emballeringen av
föremålel e.d.

Del bör påpekas atl det nu sagda enbari avser skador som
drabbar föremålel för Gänsten utan att resultatet av Gänsten påverkas så alt
Gänsten blir felaktig. Som har nämnls vid 31 8 första slycket bär
näringsidkaren nämligen enligi reglerna om fel och dröjsmål risken för att
resultatet av Gänsten skadas eller förstörs eller annars inle kommer konsumenten
lill godo på grund av vad som inlräffar under transporten (se specialmoliveringen
lill 12 och 24 88).

Enligi vanliga bevisbörderegler ankommer del på
konsumenien alt visa all han har drabbats av en sådan sakskada som avses i
beslämmelsen. Det ligger därför ofta i konsumentens inlresse all underrätta
näringsidkaren om atl konsumenten l.ex. vill lämna kvar värdefull egendom i en
bil som lämnas in på en verkstad, eftersom han annars kan drabbas av
bevissvårigheler ifall egendomen förkommer. Därmed får näringsidkaren också
lillfäl-

s. 281 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 281

le
alt avgöra om han vill tillåta atl egendomen överlämnas i hans besitt- 2 S KtjL
ning. Del bör vidare framhållas all ell omdömeslösl handlande från konsumentens
sida härvidlag kan leda lill all en skada inte anses bero på försummelse på
näringsidkarens sida. Som exempel kan nämnas atl en värmekänslig sak ulan
näringsidkarens veiskap ligger kvar i en bil och skadas på gmnd av att
näringsidkaren ställer bilen i solsken. I andra liknande situationer kan etl
evenluelll skadestånd komma att jämkas på grund av medvållande från
konsumenlens sida e.d. (se 34 8).

I
händelse av tvist ankommer del vidare i princip på konsumenien att visa att en
konstaterad skada har inträffat medan den skadade egendomen befann sig i
näringsidkarens besittning. Vilka krav som härvid kan siällas på konsumenten
får avgöras med hänsyn lill omständigheterna i del enskilda fallet. Del kan
l.ex. vara fråga om en skada som enligt erfarenhel läll uppkommer i samband med
visst arbete på ett föremål. Om konsumenien påpekar en skada redan när
egendomen ålerlämnas till honom men näringsidkaren påstår att skadan fanns när
egendomen överiämnades till näringsidkaren, blir det givetvis av betydelse
huruvida det kan anses ha ålegat näringsidkaren atl göra en anmärkning om
skadan när han mottog egendomen. I vissa branscher torde del vara praxis att
näringsidkaren skall på tillbörligt sätt granska egendom som överlämnas Ull
honom för arbete e.d. och på mottagningskvitto eller molsvarande göra anmärkning
om förekommande skador. Återkommer konsumenten däremot först senare med ett
påstående om all egendomen skadals hos näringsidkaren, gör sig å andra sidan
den synpunkten gällande att en konsumenl i regel bör göra åtminstone en flyktig
granskning av egendom som varil inlämnad för arbete e.d. i samband med att
denna återlämnas till honom.

PresumUonsansvarel
enligt första styckel gäller vidare med avseende på sakskador som har inträffal
medan den skadade egendomen med anledning av avtalet om en Uänst var under
näringsidkarens kontroll. Här åsyftas fall då egendomen visseriigen inte har
överiämnats i näringsidkarens besittning men denne ändå under ulförandel av
Uänsten har en motsvarande faktisk kontroll över egendomen. Delta gäller t. ex.
vid arbete på fasl egendom eller annars på byggnader o.d. samt vid arbete på
lösa saker som finns i konsumentens bostad eller på någon annan av denne
disponerad plals, såsom vid arbete på konsumentens båt medan denna ligger vid
konsumentens båtplats. I vilken utsträckning som egendom tillhörande
konsumenten eller medlemmar av hans hushåll skall anses befinna sig under
näringsidkarens "kontroll" vid arbete exempelvis på en byggnad eller
på ett föremål i konsumentens bostad e.d. får bedömas med hänsyn till de
faktiska förhållandena i det enskilda fallel Gfr betänkandet s. 495-496). I
sista hand får det avgörande bli, om del med hänsyn till omständigheterna
framstår som rimligast atl ålägga näringsidkaren alt visa att en viss skada
inte beror på försummelse på hans sida eller all i slället ålägga konsumenten
all visa att skadan beror på en sådan försummelse (se andra slyckel i
förevarande paragraf).

s. 282 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 282

Andra
stycket 32 § KtJL

Andra
stycket samlar upp alla övriga fall av näringsidkarens skadesiåndsskyldighel enligt
konsumenttjänstlagen. Vid sidan av skadeståndslagen och andra allmänna regler
om skadestånd i kontraktsförhållanden ligger beslämmelsens självsländiga
betydelse främst däri att den, med den begränsning som följer av tredje
stycket, är tvingande till konsumentens förmån. Näringsidkaren kan inte i
vidare mån än som anges i tredje slyckel friskriva sig från eller begränsa silt
skadeståndsansvar enligt beslämmelsen.

Skadeslåndsskyldighelen
enligt andra stycket kan avse olika slags skador. Till en böGan kan det vara
fråga om sakskador som drabbat föremålet för Gänsten eller annan egendom som
lillhör konsumenien eller någon medlem av hans hushåll men som inle har
inträffat medan egendomen var i näringsidkarens besittning eller annars under
dennes konlroll Gfr försia styckel). Givelvis måste skadan ändå ha ett sådani
samband med utförandet av en tjänsl att det framstår som befogat atl bedöma
frågan om näringsidkarens ersättningsskyldighet med tillämpning av konsumenltjänsllagen.
Som exempel på ett fall då näringsidkaren enligt beslämmelsen är
ersättningsskyldig för sakskador kan nämnas atl en målare, som är sysselsatt
med arbeten i konsumentens lägenhet, över en helg vårdslöst lämnar kvar trasor
som är indränkta med en vätska som orsakar självan-tändning och därmed
brandskador på föremål i lägenheten. Ett annat exempel, avseende försumlig
emballering av föremålet för Gänsten inför en ålertransport till konsumenten
med en s. k. självsländig fraklförare, har berörts i specialmotiveringen till
första stycket.

Beslämmelsen
i andra slycket omfattar vidare rena förmögenhelsskador som drabbar konsumenten
men som inle är en följd av etl fel eller ett dröjsmål. Det lorde här framför
allt bli fråga om skyldighel för näringsidkaren att ersätta konsumenten för
rena förmögenhelsskador i form av' utgifter och förluster som uppkommer på gmnd
av åsidosättande av näringsidkarens omsorgsplikt i olika hänseenden. För
exempel på siluationer i vilka en sådan tillämpning av bestämmelsen kan
aklualiseras får hänvisas till specialmoliveringen till 4 8 första stycket, 8 8
försia slycket och 12 8 första stycket.

En
fömtsättning för näringsidkarens skadesiåndsskyldighel enligt andra stycket är
att konsumenten - eller den som annars har drabbats av en skada som avses i
bestämmelsen — kan visa atl skadan har vållats genom försummelse på
näringsidkarens sida. Näringsidkaren svarar härvid - i överensstämmelse med vad
som gäller enligt 31 S och första stycket i förevarande paragraf — även för
försummelser av någon som på hans sida har anlitats för utförandet av Gänsten
(se specialmotiveringen till 31 S första stycket).

s. 283 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 283

Tredje styckel 32 § KtjL

1 tredje styckel har tagits upp en beslämmelse som utgör
en motsvarighet till den tidigare behandlade regeln 1318 andra stycket andra
meningen. Beträffande skälen till och innebörden av förevarande bestämmelse får
hänvisas till specialmotiveringen till 31 8 andra stycket. Där har också
berörts frågan om konsumenlens möjligheter atl begära atl näringsidkaren
avhjälper en skada på egendom, för vilken näringsidkaren är ersättningsskyldig,
resp. näringsidkarens möjligheter atl — till begränsning av sin skyldighel att
ulge ersättning i pengar - själv begära atl få förda etl sådani avhjälpande.

Förvaring. Förevarande paragraf är tillämplig även vid
tjänster som avser förvaring av lösa saker.

Om en sak som är föremål för ett avtal om förvaring skadas
under förvaringstiden — då saken alltså befinner sig i näringsidkarens
besittning - är näringsidkaren således skyldig att ersätta konsumenien dennes
ekonomiska skada till följd därav, såvida inte näringsidkaren kan visa all
denna skada ej beror på försummelse av näringsidkaren eller av någon som på
hans sida har anlitats för utförandet av Gänsten.

För frågan om näringsidkarens skyldighet all utge
ersättning på gmnd av skador som drabbar den förvarade egendomen under
förvaringstiden är del i och för sig utan betydelse huruvida skadan har
uppkommil genom all förvaringen har anordnats felaktigt eller ej. 1 båda fallen
blir näringsidkaren nämligen skyldig alt ersätta konsumenten för dennes skada
— i del förra fallet enligt 31 8 och i det senare fallet enligt första stycket
i förevarande paragraf - om näringsidkaren inte kan visa att den skada som har
tillfogats konsumenten ej beror på någon sådan försummelse som nämndes nyss.
Frågan humvida en Gänsl avseende förvaring är felaklig torde därför, om den
förvarade saken har skadats under förvaringen, i prakliken komma all
aktualiseras endast om konsumenten på gmnd av ett fel vill göra gällande någon
annan befogenhet mot näringsidkaren än rätten alt erhålla ersättning av denne
för skadan på den förvarade saken, t.ex. om konsumenten däGämle vill fordra ett
prisavdrag på gmnd av atl förvaringen har skett felaktigt. Del bör i
sammanhanget påpekas att rätten att kräva skadestånd enligt förevarande
paragraf inte går föriorad på gmnd av en eventuell underiåtenhel all reklamera
inom viss lid (se 17 och 18 88, jfr även 26 8).

Beslår en skada avseende en förvarad sak däri atl denna
under förvaringstiden helt har förstörts eller har förkommil, så att saken
inte kan återlämnas till konsumenien, kan en skyldighet för näringsidkaren atl
ersätta konsumenten för hans skada till följd därav grundas antingen på
bestämmelsema 1318 om näringsidkarens skadeståndsskyldighet på gmnd av dröjsmål
eller på försia stycket i förevarande paragraf. För frågan om näringsidkarens
skadesiåndsskyldighel på grund av att saken har gåtl

s. 284 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 284

förlorad
är del alltså även i ell sådani fall i princip ulan betydelse humvida 8
KtjL konsumenten särskilt vill åberopa dröjsmålet eller ej. En annan sak är atl
konsumenien i ell sådani fall regelmässigt torde vilja åberopa dröjsmålel med
uppdragels avslulande, dvs. med åleriämnandd av saken, till stod för atl häva
förvaringsavtald (se specialmotiveringen lill 29 8).

Ifall
en förvarad sak efter uigången av en besiämd förvaringstid eller efter en
uppsägning av förvaringsavtald inle avhämtas i rätl tid, är näringsidkaren
enligt 50 8 skyldig all även därefier vidla skäliga åtgärder för vård av saken.
Om denna skadas under tiden som den till följd därav alhjämt befinner sig i
näringsidkarens besittning men sedan förvaringstiden har utgått, får frågan om
näringsidkarens ersättningsskyldighet på grund av skadan bedömas enligt förevarande
paragraf Gfr specialmoliveringen till 50 8). Beslämmelserna om fel och
dröjsmål, inklusive reglerna 1318 om skadesiåndsskyldighel på grund av sådani
kontraktsbrott, kan däremot inte anses tillämpliga i denna situation.

Det
bör erinras om atl konsumenten vid förvaring — om inte annat följer av avtalet
- bär risken för alt den förvarade saken i samband med förvaringen förslörs
eller förkommer på grund av en olyckshändelse eller därmed jämförlig händelse
Gfr specialmotiveringen till bl.a. 9 8). Alt saken inle kan återlämnas till
konsumenten lill följd av en sådan händelse medför alltså inte all
näringsidkaren befinner sig i dröjsmål (se specialmotiveringen till 24 8).

1
ett sådant fall lorde näringsidkaren normall inle heller bli
ersättnings-skyldig mol konsumenien enligi förevarande paragraf. För att gå fri
från skadesiåndsskyldighel måsle näringsidkaren dock — på motsvarande sätt som
gäller enligt 31 8 i fråga om näringsidkarens skadesiåndsskyldighel på grund av
fel eller dröjsmål - visa alt konsumenlens ekonomiska skada till följd av den
primära sakskadan inte beror på någon försummelse på hans sida. Detla
aktualiserar främst frågan om hållande av försäkringar som läcker skador på
förvarad egendom genom olyckshändelser o. d. Gfr avsnitt 2.11.4 i den allmänna
motiveringen saml Bengtsson, Särskilda avtalstyper I, 1976, s. 88).

Om
näringsidkaren enligt ett avtal om förvaring särskilt har åtagit sig att hålla
förvarad egendom försäkrad mot olika skadehändelser men näringsidkaren har
försummat att uppfylla sitt åtagande, blir han givetvis enligt förevarande
paragraf skyldig all ersälla konsumenten för dennes ekonomiska skada till
följd av atl egendomen har förstörts e.d. ulan att vara avlalsenligl försäkrad.
Ersättningen kommer alltså alt molsvara den skada som skulle ha täckts av den
överenskomna försäkringen.

Vad
angår den situationen atl något sådani särskilt försäkringsåtagande inle har
gjorts av näringsidkaren kan framhållas följande.

En
näringsidkare som yrkesmässigt tar emot saker lill förvaring har i regel
möjlighet att teckna en s. k. företagsförsäkring som omfattar den förvarade
egendomen. I företagsförsäkringen ingår i allmänhel bl.a. en

s. 285 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 285

ansvarsförsäkring och en egendomsförsäkring.
Egendomsförsäkringen gäl- •' § KtjL ler för såväl försäkringstagaren som
egendomens ägare, om den försäkrade egendomen ulgörs av kunders tillhörigheter.
Försäkringen gäller dock endast i den mån ägaren inte har rätl atl uppbära
skadeersättning genom en av honom själv tecknad försäkring. Egendomsförsäkringen
avser sådan skada som består i att egendomens värde minskas eller går förlorat.
De skadehändelser som försäkringen gäller för är i huvudsak skador genom brand,
vatten och inbrott.

När det gäller sådan yrkesmässig förvaring för
privatpersoners räkning som det här är fråga om måste konsumenten i regel anses
ha befogad anledning all utgå från atl näringsidkaren håller en
företagsförsäkring av nyss berört slag eller någon liknande försäkring som är
sedvanlig i branschen och som omfattar skador på kundernas egendom genom bl.a.
olyckshändelser. Om näringsidkaren saknar ett sådant för branschen normalt
försäkringsskydd måsle del därför, mol bakgmnd av hans allmänna omsorgsplikt,
anses åligga näringsidkaren alt upplysa konsumenten om detta Gfr specialmoliveringen
till 4 8 första slyckel). Gör näringsidkaren inte det, torde det i regel få
anses följa av vanliga avlalsrältsliga principer att näringsidkaren blir
ersättningsskyldig mol konsumenten enligt förevarande paragraf på samma sätt
som om näringsidkaren uttryckligen hade ålagil sig att hålla en för branschen
sedvanlig försäkring men försummat alt uppfylla detta åtagande. Näringsidkaren
blir alltså ersältningsskyldig även för skador till följd av rena
olyckshändelser som drabbar den förvarade egendomen, i den mån skadorna skulle
ha täckts av en sådan försäkring.

I enlighel med vad som har anförts i avsnill 2.11.4 i den
allmänna moUveringen åläggs näringsidkaren emellertid inle enligi lagen någon
försäkringsplikl utöver vad som följer av vad som får anses avtalat mellan
parterna. Har näringsidkaren före avtalets ingående upplyst konsumenten om att
näringsidkaren inte håller en sådan sedvanlig försäkring som har berörts nu,
har konsumenten alltså inle rätt lill ersättning på den grund att näringsidkaren
har saknat sådan försäkring. Delsamma gäller, om konsumenten i etl enskill
fall av annan anledning saknat fog för antagande alt näringsidkaren höll en
sådan försäkring. Vidare står det parterna i princip fritt alt avtala om att
del i stället åligger konsumenten atl hålla förvarad egendom försäkrad mol
olyckshändelser o.d.

Åven vid förvaring är bestämmelsema om näringsidkarens
skadeståndsansvar, med det undantag som anges 1318 andra stycket och 32 8
tredje slycket, tvingande lill konsumenlens förmån. Näringsidkaren kan alltså
inte i vidare mån än som framgår av nyssnämnda undantagsregler genom
avtalsvillkor friskriva sig från eller begränsa sitt skadeståndsansvar för
bl.a. skador på den egendom som omfatlas av förvaringsavtald. Det bör mot
bakgrund av hittillsvarande avlalspraxis i vissa branscher framhållas atl en
sådan ansvarsbegränsning i princip inle heller kan åstadkommas genom att
konsumenten anger etl vissl värde på en sak som lämnas in till

s. 286 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 286

förvaring.
En annan sak är atl det i ett sådani fall kan vara svårt för 32 8 KtjL
konsumenten att visa alt saken, om den har förstörts eller förkommil, hade ett
högre värde än del angivna. Åven om konsumenten förmår visa detta, kan del
vidare bli fråga om jämkning av ett eventuelll skadestånd om näringsidkaren
vilseldls av konsumentens uppgift om värdel. Beträffande förhållandena vid s.k.
slulna förvar hänvisas till vad som sägs i det följande.

I
vissa fall kan den frågan uppkomma, om det föreligger en enligt lagen ogilUg
ansvarsfriskrivning inom ramen för ett förvaringsavtal eller om situationen i
stället är den att del över huvud taget inte kan anses föreligga etl avtal om
förvaring av viss egendom.

Om
del i en restauranglokal e.d. intill en obevakad klädhängare har salls upp ett
anslag om att lokalens innehavare inle ansvarar för persedlar som placeras där,
kan dt avtal om förvaring naturligtvis i allmänhet inle anses uppkomma
beträffande sådana persedlar (se Bengtsson, Särskilda avtalstyper I, 1976, s.
98, jfr även s. 81). Ett annat exempel är atl del i en bevakad
reslauranggarderob e.d. har satts upp ett anslag av innehåll att
garderobsinnehavaren inte ansvarar för värdesaker som finns i inlämnade kläder.
Tar denne då likväl emol ett värdeföremål, torde del i regel få anses vara fråga
om en ansvarsfriskrivning som enligt konsumenlUänsllagen saknar verkan mot
konsumenten Gfr Bengtsson s. 95). Bedömningen blir däremot en annan, om den som
i och för sig tar emot saker för förvaring tydligt klargör för konsumenten all
han inte är beredd atl åta sig förvaring av vissa slags föremål, t.ex. smycken
eller andra värdesaker. Har konsumenten då, utan näringsidkarens vetskap,
likväl lämnat kvar ell sådani föremål i en persedel som lämnats in för
förvaring, kan någol förvaringsavtal inte anses slulet belräffande detta
föremål.

Det
nu sagda bör i princip ha lillämpning också när det gäller s. k. slulna förvar,
dvs. fall då en näringsidkare för förvaring lar emot saker som ligger
inneslutna i etl kuvert eller i en väska e.d. som förvararen normall inte får
öppna. Näringsidkaren bör vid slutna förvar alltså kunna föreskriva alt
förvaret inte får innehålla vissa slags föremål, med följd atl förvaringsavtald
över huvud laget inte kan anses omfatta sådana föremål. Vid slutna förvar bör
näringsidkaren också kunna föreskriva att förvaret inle får innehålla saker med
ett sammanlagl värde som överstiger etl vissl belopp, med följd att
förvaringsavtalet inte kan anses omfatta ett sakvärde som överstiger det
angivna beloppet. 1 hithörande fall bör del emellertid fordras att det på etl
tydligt sätt har gjorts klart för konsumenien atl del är fråga om elt
allvarligt menat villkor belräffande förvaringsavialds omfattning. Har detla
inte skett eller framgår det av omständigheterna all näringsidkaren i själva
verket inte tillämpar den ifrågavarande föreskriften som ell sådani villkor,
bör föreskriften i stället bedömas som en enligt lagen i princip ogiltig
ansvarsbegränsningsklausul.

s. 287 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 287

Skadesiåndsskyldighel
för tredje man i vissa faU 33 § KtjL

33
§

Har
någon som avses i 10 8 första stycket 2 eller 3 uppsåtligen eller av
vårdslöshet lämnat vilseledande uppgifier av betydelse för bedömningen av
Gänslens beskaffenhet eller ändamålsenlighet och är Gänsten på grund därav
felaktig enligt 108 eller 15 8 andra slycket, är han skyldig att ersätta
konsumenten skada som denne därigenom tillfogas.

Har
någon som avses i 108 första stycket 2 eller 3 underiåtit att lämna sådan
information av betydelse för bedömningen av Gänslens beskaffenhel eller
ändamålsenlighet som han enligt marknadsföringslagen (1975; 1418) har ålagts
att lämna och kan underlåtenheten antas ha inverkat på avtalet om Gänsten, är
han skyldig atl ersälla konsumenten skada som denne därigenom tillfogas.

Skadeslåndsskyldighelen
enligt försia eller andra slyckel omfattar även ersättning för skada på
föremålet för Gänsten eller på annan egendom som lillhör konsumenten eller
någon medlem av hans hushåll.

(Jfr
1 kap. 4 8 i utredningens förslag)

Paragrafen
reglerar branschorganisationers, materialleverantörers, maierialtillverkares
och annan tredje mans civilrättsliga s. k. marknadsföringsansvar gentemot
konsumenten. Ansvarel består i en skyldighel att under närmare angivna
fömtsättningar ersätta konsumenten för skada som denne tillfogas bl. a. till
följd av att tredje man vid marknadsföring lämnar vilseledande uppgifter av
betydelse för bedömningen av en Gänsts beskaffenhet eller ändamålsenlighel.
Liknande bestämmelser finns sedan tidigare i 14 8 konsumenlköplagen.

Frågan
om tredje mans civilrätlsliga marknadsföringsansvar har i den allmänna
moliveringen behandlats i avsnitt 2.7 (se även avsnitt 2.11.4).

Paragrafen
är Ullämplig både vid Gänster som avser arbete på egendom och vid Gänster som
avser förvaring.

Första
stycket

Beslämmelsen
tar sikle på fall då en Uänsl som avser arbete på egendom eller en Gänst som
avser förvaring är felaklig enligt 108 resp. 15 8 andra slycket på gmnd av
avvikelser från marknadsföringsuppgifier som härrör från en tredje man, dvs.
från någon annan än den näringsidkare som är konsumentens motpart i avtalet om
tjänsien.

Enligt
10 8 är en Gänst som avser på egendom felaklig, om resultatet av Gänsten
avviker från vissa i den paragrafen närmare angivna marknadsföringsuppgifter.
Del skall vara fråga om en uppgift som har lämnats i samband med avtalels
ingående eller annars vid marknadsföring. Innebörden härav har behandlats i
specialmotiveringen till 108 första slyckel. Av vad som har sagls där framgår
bl.a. att marknadsföringen inle behöver ha avsett den aktuella Gänsten som
sådan. Uppgiften kan också ha lämnals vid marknadsföring av exempelvis ell
material eller en metod som har använls för tjänsten eller vid mera generellt
utformad marknadsföring av

s. 288 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 288

näringsidkares utbud. Uppgiften måsle emellertid ha varil
av betydelse för 3 § KtjL bedömningen av den aktuella Uänstens beskaffenhet
eller ändamålsenlighet. Vidare krävs alt uppgiften kan antas ha inverkal på
avtalet om tjänsten. Enligt 15 8 andra stycket är en Gänst som avser förvaring
under motsvarande förutsättningar felaktig, om förvaringen har anordnats på dt
säll som avviker från en marknadsföringsuppgifi.

Av intresse i förevarande sammanhang är i första hand de
fall då Gänsten i enlighet med det anförda är felaktig på grund av att den
avviker från marknadsföringsuppgifier som genom annonsering, spridning av
broschyrer e.d. eller andra marknadsföringsuppgifter har lämnats direkl lill
konsumenterna av en branschorganisation, en maierialleverantör, en materialtillverkare
eller någon annan tredje man. Dessa fall anges i 10 8 första slycket 2 och 3.
Genom hänvisningen i förevarande bestämmelse lill dessa regler besläms kretsen
av dem som kan bli ansvariga mot konsumenten enligt beslämmelsen.

De som sålunda bär ell marknadsföringsansvar mol
konsumenten enligt förevarande beslämmelse är till en bönan andra näringsidkare
samt branschföreningar och liknande organisationer som vid marknadsföring har
lämnal uppgifter under sådana förhållanden att det får anses ha skett för
näringsidkarens — dvs. konsumenlens motparts — räkning (se 10 8 första styckel
2). Vidare gäller det leverantörer av material tid tjänsien och andra i
tidigare led såsom maleriallillverkare. materialimportörer, male-rialgrossister
m. fl. (se 108 första stycket 3).

För att tredje man som nu har nämnls skall bli
skadeståndsskyldig mol konsumenten enligt förevarande beslämmelse krävs till en
böGan att han vid marknadsföring - i fall som avses i 108 första styckel för
näringsidkarens räkning - har lämnat en vUseledande uppgift av betydelse för bedömningen
av Gänslens beskaffenhel eller ändamålsenlighel. Belräffande innebörden av
uttrycken "marknadsföring" och "uppgifl av beiydelse för
bedömningen av Gänslens beskaffenhet eller ändamålsenlighel" får hänvisas
till vad som har anförts vid 108 försia stycket. Med "vilseledande"
uppgifier avses, på samma säll som i 7 och 14 88 konsumenlköplagen, givelvis
också uppgifter som är vilseledande därför att de är direkl orikliga (se prop.
1973; 138 s. 214-216, jfr även specialmotiveringen lill 10 8 försia styckel).
Frågan om en uppgift är vilseledande skall i princip bedömas från objektiv
synpunkl (se prop. 1973:138 s. 217).

Vidare krävs all Iredje mannen har lämnal den vilseledande
uppgiflen uppsåtligen eller av vårdslöshet. Uppsåld eller vårdslösheten skall
täcka de faktiska förhållanden som gör atl uppgiflen objeklivi sett framsiår
som vilseledande. Vad som skall räknas som vårdslöshel från iredje mans sida
får avgöras enligt vanliga kriterier Gfr prop. 1973: 138 s. 264-265). Del krävs
inle atl vårdslösheten har varil särskilt kvalificerad.

Marknadsföringsuppgifter från en branschorganisation, en
maleriallillverkare eller någon annan iredje man kan gälla beskaffenheten
eller lämp-

s. 289 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 289

ligheten av elt visst material, viss metod e.d. som
används för en Uänst 33 § KtjL eller andra förhållanden som kan sägas existera
när uppgiften lämnas. 1 ett sådani fall torde bedömningen av vad som är en
vilseledande uppgift och av frågan om Iredje mans vårdslöshet e.d. enligt
förevarande bestämmelse i princip inte komma atl skilja sig från motsvarande
bedömning enligt 14 8 konsumenlköplagen avseende uppgifter om varor.

När det gäller Gänster kan marknadsföringsuppgifter som
har lämnals av en iredje man - framför allt i fall som avses i 108 första styckel
2 -emellertid också ta sikle på utförandels kvalitet eller på beskaffenheten m.
m. av slutresultatet, dvs. produkten av arbete och material Gfr specialmoliveringen
till 10 8 första slycket). Uppgiflerna avser då förhållanden som ligger i
framtiden, och deras riktighet i del enskilda fallet är beroende av
näringsidkarens kommande prestationer. Denna situalion saknar i praktiken
motsvarighet när det gäller tredje mans marknadsföringsansvar vid konsumenlköp
enligt 14 8 konsumenlköplagen.

Givetvis kan del i allmänhel inle komma i fråga all enligt
förevarande beslämmelse ålägga l.ex. en branschorganisation, som bedriver marknadsföring
för medlemmarnas räkning, skadesiåndsskyldighel mol konsumenten på gmnd av atl
en medlem i elt vissl fall har ulfört en prestation som är klart sämre än det
normala. Denna begränsning följer av kravet på atl iredje mannens uppgifl skall
ha varil vilseledande i och för sig. Som har berörts i avsnitt 2.7 innebär
delta alt krilik skall kunna riktas mot uppgiften som sådan när den lämnas. För
att exempelvis en branschorganisation skall bli ansvarig enligt bestämmelsen
för sådana uppgifter som nu har berörts bör del därför i princip krävas all
uppgifterna har saknat läckning i vad som normalt kunde förväntas komma till
utförande. Självfallet kan bedömningen härvidlag dock bli beroende av
marknadsföringsuppgiflens utformning i det enskilda fallel.

En fömtsättning för tredje mans ansvar enligt förevarande
bestämmelse är slutligen, som tidigare har berörts, att Gänsten enligt 108
eller 15 8 andra styckel är att anse som felaktig på grund av alt en av tredje
man vid marknadsföring lämnad uppgift har varil vilseledande.

Detta villkor för tredje mans ansvar innebär först och
främsl att del fordras alt den vilseledande uppgiften kan antas ha inverkal på
avtalet om Uänsten Gfr 14 8 konsumenlköplagen och specialmotiveringen lill 108
första slycket konsumenltjänsllagen).

Vidare innebär det atl tredje man inte blir ansvarig
enligt beslämmelsen på gmnd av en vilseledande uppgift som i tid har rältals på
ett tydligt sätt. Della följer av beslämmelserna i 108 andra slyckel och 15 8
andra slyckel. 1 enlighet med vad som har anförts i specialmotiveringen lill
förstnämnda bestämmelse bör tredje man härvid kunna åberopa även ell generellt
rätlelsemeddelande, lämnat l.ex. i lidningsannonser, under förulsättning att
meddelandet uppfyller de där berörda kraven på tydlighet och tillräcklig
spridning. Skälen för all tredje man bör ha en sådan möjlighet atl åberopa 19 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr
110

s. 290 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 290

rättelsemeddelanden
genom lidningsannonser o. d. har redovisats i avsnitt 33 8 KtjL 2.7 Gfr
belänkandet s. 168-169). Någon direkl molsvarighel lill denna möjlighel finns
visserligen inie f.n. enligi 14 8 konsumenlköplagen. I praktiken torde denna
skillnad dock inte bli särskilt betydelsefull Gfr prop. 1973:138 s. 263-264).

Av
vad som har sagls vid 10 8 andra stycket framgår all en Iredje man som har
lämnal en vilseledande marknadsföringsuppgifi naturligtvis inte heller drabbas
av skadesiåndsskyldighel enligt förevarande beslämmelse, om den näringsidkare
med vilken konsumenien ingår avtalet om Uänsten i tid tydligt rättar uppgiften,
så att denna blir helt tillrättalagd eller neutraliserad.

Vid
108 första styckel har nämnts att enligt den beslämmelsen, och därmed enligt 15
8 andra slyckel, i princip endasl sådana uppgifier blir av betydelse som har
ingått i marknadsföringsåtgärder vilka kan anses riktade till konsumenter i
allmänhet eller lill den ifrågavarande enskilde konsumenten. Denna begränsning
är i och för sig aktuell även vid tillämpningen av förevarande bestämmelse. För
alt iredje man skall bli ansvarig för en vilseledande marknadsföringsuppgifi är
det emellertid inte nödvändigt att del är tredje mannen själv som har låtit uppgiften
ingå i just sådana marknadsföringsåtgärder. Detta kan i stället ha skett l.ex.
genom att näringsidkaren i samband med avtalets ingående eller i annan
marknadsföring till konsumenter har åberopat en vilseledande uppgift som en
material-tillverkare e.d. har lämnat i en broschyr eller elt annat
marknadsföringsmeddelande, vilkel har varil riklal uteslutande till
näringsidkare. Med hänsyn lill alt det är en förulsällning för tredje mannens
ansvar atl denne har lämnal den vilseledande uppgiflen uppsåtligen eller av
vårdslöshet kan det inle anses obilligi atl han i ett sådant fall får svara för
denna även i förhållande till konsumenten.

Föreligger
de förutsättningar som anges i bestämmelsen, är tredje mannen skyldig atl
ersälla konsumenten för i princip all skada som denne tillfogas på grund av all
Uänslen till följd av den vilseledande uppgiften är felaktig. 1 detta hänseende
kan i huvudsak hänvisas till vad som har anförts vid 31 8. Av tredje styckel i
förevarande paragraf framgår atl skadeslåndsskyldighelen omfattar även
ersättning för skador på föremålet för Gänsten m. m. Den omfattar däremol inle
ersättning för evenluella personskador (se 35 8).

Bestämmelsen
har avfattats med tanke på den situationen att uppgiften härrör från en viss
tredje man. Identiska uppgifter kan emellertid ha lämnals av flera som hör lill
den krets av ansvariga som anges i bestämmelsen. I så fall kan solidarisk
skadeständsskyldighet bli aktuell Gfr 5 kap. 6 8 skadeståndslagen saml prop.
1973: 138 s. 264). Tredje man kan givelvis också bli ersättningsskyldig
solidariskt med näringsidkaren, t. ex. om denne har på sätt som nyss nämndes
lill konsumenten vidarebefordrat en vilseledande marknadsföringsuppgift som
härrör från en materialtillver-

s. 291 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 291

käre e.d. och näringsidkaren inle kan visa att han varken
insett eller bort 33 8 KtjL inse atl uppgiflen var vilseledande Gfr 31 8).

Det bör påpekas atl iredje mans ansvar enligt förevarande
bestämmelse i princip är självständigt i förhållande till näringsidkarens
ansvar på grund av fel hos Gänsten. För all konsumenten skall kunna vända sig
mol en tredje man med elt skadeståndsanspråk enligt beslämmelsen krävs alltså
inle att konsumenten åberopar det uppkomna felel genlemol näringsidkaren. Om
konsumenien å andra sidan gör delta och erhåller viss kompensalion av
näringsidkaren genom l.ex. dl avhjälpande av felet eller etl prisavdrag, kan
konsumenien givelvis inle få ersättning i motsvarande hänseende i form av
skadeslånd från tredje man.

Det uppställs inte någol krav på atl konsumenien skall
reklamera inom viss tid för att kunna göra gällande ett skadeståndsanspråk
enligt förevarande bestämmelse. Etl sådani krav har inle ansetts behövligl när
det gäller Iredje mans marknadsföringsansvar enligi 14 8 konsumenlköplagen och
bör därför kunna undvaras även i detta sammanhang (se prop. 1973: 138 s. 265).

Andra slyckel

Bestämmelsen utgör en motsvarighet till regeln i 14 8
andra meningen konsumenlköplagen, vilken infördes i samband med tillkomsten av
marknadsföringslagen. Den torde inle fordra några särskilda kommentarer Gfr
prop. 1973: 138 s. 136). Det bör dock anmärkas att bestämmelsen endasl avser
informalion som vederbörande iredje man enligt marknadsföringslagen har ålagts
att lämna vid marknadsföring. Underlåter den näringsidkare som är konsumenlens
motpart i avtalet om en Gänsl alt lämna sådan informalion som han enligt
marknadsföringslagen har ålagts att lämna vid marknadsföring, blir
näringsidkaren ansvarig enligt 11 och 31 88.

Tredje stycket

1 bestämmelsen slås fasl all tredje mans
skadesiåndsskyldighel enligt första och andra styckena även omfattar ersättning
för skada på föremålet för Uänsten eller på annan egendom som tillhör
konsumenien eller någon medlem av hans hushåll. Belräffande bestämmelsens
närmare innebörd kan i huvudsak hänvisas lill specialmoliveringen lill 31 8
andra slyckel.

Som ell exempel på fall då beslämmelsen blir aktuell kan
nämnas följande. En tillverkare av etl medel för färgning av tyg har vid
marknadsföring uppgelt att tyg som färgals med medlet inle fäller vid
Ivällning. Tillverkaren har därvid av vårdslöshel - eller trols ell åläggande
enligi marknadsföringslagen - underiåtit alt ange all della inie gäller
belräffande vissa lygkvaliteter. Med ledning av uppgiflen avtalar konsumenten
med närigsidkaren om färgning av etl plagg med del ifrågavarande medlet. När
konsumenien senare tvättar det färgade plagget fäller delta så att del blir fuh
och obmkbart varjämte andra, samtidigt tvättade plagg förslörs. Kon-

s. 292 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 292

sumenien har då rätt lill ersättning av medlets
lillverkare för de förslörda '* * KtjL plaggen m. m.

Med hänsyn lill atl tredje man inle slår i någol
avlalsförhållande lill konsumenten kan ål tredje man inte ges den möjlighel som
näringsidkaren har alt genom avtal friskriva sig från eller begränsa ansvarel
för eventuella förluster i näringsverksamhet till följd av sådana sakskador som
avses i förevarande beslämmelse Gfr 31 8 andra slyckel och 32 8 Iredje
stycket). Situationen torde vara så sällsynt förekommande atl del inle heller
finns anledning alt särskilt reglera den på annat säll.

Jämkning av skadesländ

34 §

Om skyldigheten atl utge skadestånd skulle vara oskäligl
belungande med hänsyn till den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden,
kan skadeslåndel jämkas efler vad som är skäligl. Härvid skall även beaklas
föreliggande försäkringar och försäkringsmöjligheler på den skadelidandes sida,
den skadeståndsskyldiges möjligheter att förutse och hindra skadan samt andra
särskilda omsländigheter.

(Jfr 4 kap. 5 8 tredje slyckel i ulredningens förslag)

Paragrafen ger möjlighet all jämka dt skadeslånd som
annars skulle utges av näringsidkaren eller tredje man enligt 31-33 88, om
skyldigheten att utge fullt skadestånd någon gång skulle vara oskäligt
belungande för den skadeståndsskyldige. Belräffande näringsidkaren är
paragrafen i och för sig lillämplig också om skadeståndsskyldigheten i
molsvarande fall grundas på avtal, t.ex. om näringsidkaren genom avtalet om en
Uänsl har ålagit sig skadesiåndsskyldighel på grund av fel eller dröjsmål e.d.
hell oberoende av försummelse på hans sida.

Paragrafen är tillämplig även på Gänster som avser
förvaring.

Hithörande frågor har i den allmänna moliveringen berörts
i avsnitt 2.6 och 2.7 Gfr även avsnitt 2.11.4).

Sådana Gänsler som omfattas av konsumenttjänsllagen uiförs
ofta av hantverkare och andra småförelagare med begränsade ekonomiska resurser.
Särskili med hänsyn lill della förhållande kan del inlräffa alt
skadeslåndsskyldighelen på grund av fel och dröjsmål m.m. - som i princip
innebär skyldighel alt ersätta konsumenien fullt ul för hela dennes ekonomiska
skada - leder lill en belaslning på den skadeslåndsskyldige som blir oskäligl
stor. 1 sammanhanget måsle beaktas att konsumenlens rätl till skadeslånd enligi
lagen - med vissa begränsade undantag - är tvingande lill konsumenlens förmån
och alltså inle kan inskränkas genom avtal. Som har framhållits i den allmänna
motiveringen bör det därför finnas en möjlighet atl i vissa fall jämka etl
skadeslånd som annars skulle utgå till konsumenien (eller lill en medlem av
hans hushåll).

s. 293 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 293

Del kan emellertid inle anses lämpligt all öppna en mer
allmän möjlighet 34 § KtjL till jämkning efler skälighel. Detla skulle stå i
mindre god överensslämmelse med de grundläggande ställningstaganden som har
redovisats i avsnitt 2.6 och med vad som i allmänhet gäller beträffande
skadeslånd i sådana avialsförhållanden som del här är fråga om. En vidsiräcki
möjlighel lill jämkning kan vidare medföra osäkerhel vid iiilampningen av
skade-ståndsreglerna och därmed försämra möjlighelerna lill uppgörelser ulom
rälla. En beslämmelse om jämkning bör därför begränsas till undantagsfall
motsvarande dem som regleras i 6 kap. 2 S skadeståndslagen och la sikle på atl
förhindra obilliga ekonomiska verkningar för i försia hand mindre företagare.

Jämkningsregeln i 6 kap. 2 5 skadeståndslagen är i och för
sig lillämplig även i avtalsförhållanden. Med hänsyn till de särskilda
rättsregler som gäller inom avtalsrätten Gfr 1 kap. 1 8 skadeståndslagen) är
utrymmet för jämkning av skadestånd i avtalsförhållanden med stöd av den
bestämmelsen emellertid mycket begränsal. Delta gäller i synnerhet om den
skadeståndsskyldige är näringsidkare och skadeslåndsskyldighelen beror på alt
han har åsidosatt en s.k. huvudförpliktelse i avlalel. Del är vidare tveksamt
i vad mån jämkning kan ske enligt den nämnda beslämmelsen när
skadeslåndsskyldighelen - så som i slor ulslräckning blir fallel när del gäller
näringsidkarens ansvar enligi konsumenttjänsllagen — grundas på särskilda
lagregler som innebär elt s. k. presumlionsansvar. Beträffande dessa frågor kan
hänvisas lill prop. 1975: 12 s. 178, SOU 1971:83 s. 52-54 samt till Bengtsson,
Om jämkning av skadestånd, 1982, s. 285-289.

Mot bakgrund av del nu anförda har förevarande paragraf
slällls upp. Paragrafen har ulformais i nära anslulning lill 6 kap. 2 8
skadeståndslagen och klargör att jämkning kan ske på liknande grunder som
enligt den bestämmelsen, trots att det här är fråga om avtalsförhållanden och
trots att ansvarssituationen har sådana inslag atl jämkning med stöd av 6 kap.
2 S skadeståndslagen knappast skulle kunna komma i fråga.

Bestämmelsens undantagskaraklär framgår av atl en
förulsällning för jämkning är att skyldigheten atl ulge skadeslånd skulle vara
oskäligt betungande med hänsyn till den skadesländsskyldiges ekonomiska
förhållanden. I prakliken belyder delta alt skadeståndet, för all jämkning
över huvud taget skall komma i fråga, i allmänhel måsle uppgå till etl i och
för sig ganska belydande belopp. För atl elt skadeslånd i förevarande sammanhang
skall kunna betraklas som "oskäligl belungande" lorde del vidare
fordras atl skadeslåndel är avsevärt slörre än vad som kan anses motsvara en
"normal" skaderisk i den skadeståndsskyldiges verksamhet. Dennas
natur får alltså direkl betydelse för jämkningsfrågan. Del bör nämligen vara en
uigångspunkt vid tillämpningen av beslämmelsen att normala skaderisker är
inkalkylerade vid prissäiting eller på annat säll ekonomiskl beaktade i
verksamhelen. Konsumenien skall i princip inle behöva finna sig i jämkning av
elt skadestånd av den anledningen all han har råkal anlila en näringsidkare med
en dåligl planerad rörelseekonomi.

s. 294 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 294

Delta innebär att frågan om jämkning, i enlighet med vad
som har sagls i 34 § KtjL avsnill 2.6.1, torde bli aktuell huvudsakligen
när del är fråga om särskilt slora s.k. följdskador av exempelvis ell fel hos
Uänslen eller särskilt betydande sakskador av del slag som avses i 32 S.

Som framgår av specialmotiveringen lill I 8 är del avsett
att lagen skall ges ell vidsträckt tillämpningsområde och bl.a. omfatta fall
där den som utför en Gänst gör della inom ramen för en ganska blygsam
yrkesmässig verksamhet, t.ex. på sin frilid. Självfallel kan del nyss sagda
behöva modifieras i sådana fall, under förutsättning atl konsumenten har haft
klart för sig att han anlilal en sådan person.

Ell skadestånd kan inte anses oskäligt betungande för den
skadeslåndsskyldige, om skadeståndet täcks av en försäkring på hans sida eller
om den skadeståndsskyldige är l.ex. etl sådant större förelag som är alt bedöma
som en s. k. självförsäkrare (se prop. 1975: 12 s. 138 och 176). I princip bör
jämkning inte heller komma i fråga när den skadeståndsskyldige av annan
anledning har underlåtit att teckna en försäkring som kunnat täcka skadeståndet
och som han i sin egenskap av näringsidkare objeklivi sett borde ha tecknat.
Det bör emellertid påpekas atl möjligheterna för en näringsidkare atl teckna
en ansvarsförsäkring som läcker skador av del slag som del här gäller i vart
fall f.n. torde vara begränsade. Vidare bör även i del nu berörda hänseendet
hänsyn kunna las lill om den skadeslåndsskyldige bedriver enbart en blygsam
verksamhet på sin frilid e.d.

För att jämkning skall kunna ske enligt bestämmelsen är
del inte tillräckligt atl skadeståndet i och för sig är betydande,
beloppsmässigl faller utanför ramen för del normala med hänsyn lill
verksamhelens art och inle täcks av försäkring. Skadeståndet skall trots detla
inte jämkas, om det likväl kan bäras av den skadeslåndsskyldige utan sådana
uppoffringar som kan betecknas som oskäliga med hänsyn till hans ekonomiska
förhållanden i övrigt. Detta torde i praktiken innebära alt jämkning i regel
kommer i fråga endast när den skadeståndsskyldige är en fysisk person som
driver sin verksamhet under enskild firma och sålunda drabbas av ett personligt
och i princip obegränsat ansvar. I ett sådant fall bör frågan om vad som är att
anse som oskäligl betungande med hänsyn till den skadesländsskyldiges
ekonomiska förhållanden kunna bedömas på huvudsakligen samma säll som enligt 6
kap. 2 8 skadeståndslagen (se prop. 1975: 12 s. 176-177). Härvid bör dock
beaktas vad som lidigare har sagls om att den skadeståndsskyldige i
förevarande sammanhang i allmänhel måsle svara för vad som inte avsevärt
överstiger normal skaderisk i hans verksamhet.

Del är emellerlid inle uteslutet att jämka elt skadestånd
med slöd av förevarande beslämmelse även när den skadeslåndsskyldige är en
juridisk person. År del fråga om etl handelsbolag med begränsade ekonomiska
resurser, bör hänsyn sålunda kunna las till att en enskild bolagsman slutligt
kan drabbas av en personlig ansvarsbörda motsvarande den som åvilar en enskild
näringsidkare. Också när den skadeslåndsskyldige är ett aktiebolag

s. 295 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 295

e.d. bör jämkning undanlagsvis kunna ske, såsom då
skyldighelen att utge 34 § KtJL fullt skadestånd skulle få förödande
konsekvenser för etl mindre familjeföretag som drivs i akliebolagsform och
andra skäl inle lalar mol jämkning.

Vid bedömningen av om skyldighelen all ulge fulll
skadestånd skulle vara oskäligl belungande med hänsyn till den
skadesländsskyldiges ekonomiska förhållanden skall enligt beslämmelsen också
beaklas olika särskilda omsländigheter i det enskilda fallel. Av bestämmelsens
utformning framgår att det här är fråga om omständigheter som, när
skadeslåndsskyldighelen väl är av sådan omfaUning atl spörsmålet om jämkning
aktualiseras med hänsyn till den skadeståndsskyldiges ekonomiska situation, kan
inverka på oskälighdsbedömningen enligt beslämmelsen. Det är alltså inte fråga
om självständiga grunder för jämkning.

Till en böan nämns föreliggande försäkringar och
försäkringsmöjligheter på den skadelidandes sida. Belydelsen av försäkringar
och försäkringsmöjligheter på den skadesländsskyldiges sida har redan lidigare
berörts. Om konsumenten har en försäkring som täcker den ifrågavarande skadan
bör jämkning kunna ske trots att skyldighelen all utge fullt skadestånd inte
utgör en lika stor belastning på den skadesländsskyldiges ekonomi som annars
skulle fordras.

Har konsumenien medveld underiåtil alt hålla en sådan
försäkring som är klart sedvanlig i hans förhållanden, bör hänsynen lill
konsumentens ekonomiska intresse i vart fall inle hindra en jämkning som framsiår
som befogad med hänsyn till den skadesländsskyldiges ekonomiska förhållanden.
Detta bör i regel kunna gälla vid medveten underiåtenhel atl hålla
brandförsäkring på byggnader. Även i andra fall kan en medvelen underiåtenhet
all hålla etl rimligt försäkringsskydd framslå som så oförsvariig att den kan
få samma inverkan vid bedömningen av jämkningsfrågan, l.ex. vid underiålenhet
alt försäkra särskilt dyrbara konstföremål Gfr prop. 1975:12 s. 177 samt prop.
1977/78:126 s. 24 och 48 O-

Vidare nämns den skadesländsskyldiges möjligheier atl
förutse och hindra skadan. Har näringsidkaren varil medvelen om att t. ex. ell
fel eller elt dröjsmål eller en oförsiklighd vid utförandel av Gänsten skulle
kunna medföra en särskilt slor skada, exempelvis därför alt konsumenien har
gjort näringsidkaren uppmärksam på en speciell skaderisk, och har näringsidkaren
hafl goda möjligheter all förebygga skadan genom all iaktta särskild omsorg
eller vidta särskilda skyddsåtgärder e.d. men underiåtit detta, är det
naturligtvis omständigheler som lalar mol jämkning. Å andra sidan bör
näringsidkarens siiuaiion kunna bedömas mildare än annars, om det varit svårt
för honom att förutse l.ex. en betydande följdskada av etl fel eller elt
dröjsmål.

Vid bedömningen av om jämkning av ett betungande
skadestånd bör ske kan enligt bestämmelsen hänsyn tas även till andra särskilda
omsländigheter som gör atl situationen avviker från del genomsnittliga och som
därför kan lala för eller emol jämkning. Hil hör sådana omsländigheler som den

s. 296 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 296

skadesländsskyldiges särskilt slora eller ivärtom ringa
skuld till skadans 34 § KtjL uppkomsl. Vidare bör givelvis beaklas om den
skadeslåndsskyldige har möjlighet all i sin lur vända sig mol någon annan,
t.ex. en underentreprenör eller en materialleverantör, för atl få hela eller
en del av skadeståndet till konsumenien täckt. År della fallel, kan del
utesluta jämkning. Om skadan har vållats genom l.ex. försummelse av en
underenireprenör som skulle ha kunnat ersätta denna bör näringsidkaren i regel
inle kunna åberopa förevarande bestämmelse, om anledningen till atl
skadestånds-skyldigheten blir särskilt belungande för honom är att han i
avtalet med underentreprenören har gått med på avtalsvillkor som begränsar
dennes ansvar. Åven priset för Gänsten bör i tveksamma fall kunna få betydelse,
i vart fall på del sället all ett särskilt högl pris får anses lala mol
jämkning. Vid tillämpningen av bestämmelsen måsle hänsyn självfallel också las
till konsumentens ekonomiska förhållanden. Har denne ell särskilt slorl slort
behov av full ersättning för sin skada, är det en omständighet som måsle anses
lala myckel starkt mot jämkning.

Med hänsyn lill de stränga krav som slälls för att
jämkning över huvud taget skall komma i fråga och lill de närmasl socialt
färgade skäl som ligger bakom förevarande beslämmelse bör del normalt inle
Ullmäias någon särskild beiydelse, huruvida skadeståndsskyldigheten beror på
alt näringsidkaren har åsidosatt en s. k. huvudförpliklelse eller en s. k.
biförpliklelse i avtalsförhållandet med konsumenien. Det kan t.ex. inte anses
befogat all skilja mellan det fallel att en villabrand med omfattande skador
orsakas av all en elektriker vid installationsarbde gör en vårdslös felkoppling
och del fallet all branden orsakas av all en målare vårdslöst lämnar efler sig
Irasor som självantänder. Del sagda ulesluler dock inle all den nu berörda
frågan kan få viss betydelse i gränsfall, åtminstone så lill vida all
bedömningen kan bli mildare mol den skadeslåndsskyldige, om denne har åsidosatt
endasl en mer underordnad biförpliklelse.

Som nämndes inledningsvis bör jämkning enligi beslämmelsen
kunna ske även i fall då näringsidkaren genom avtalet om en Gänsl har ålagil
sig etl s. k. strikt skadeståndsansvar, dvs. etl ansvar oberoende av försummelse
på hans sida, för exempelvis skador på grund av fel eller dröjsmål. Det ligger
emellertid i sakens natur atl del i elt sådani fall kan böra ställas slrängare
krav än annars för atl jämkning skall kunna ske. Bl.a. måste beaktas all
näringsidkaren genom sill åiagande kan anses ha accepterat en generellt sett
slörre skaderisk än som skulle följa av lagens beslämmelser och att åtagandel
kan ha inverkal höjande på priset för Gänsten. Del är vidare självklart att del
i denna situation inte kan åberopas till näringsidkarens fördel all han inle
bär skulden till skadans uppkomsl.

Om skadeslåndsskyldighelen grundas på elt fel hos Gänsten
och näringsidkaren har avhjälpi felet, bör vid bedömningen enligt förevarande
beslämmelse hänsyn kunna tas lill all avhjälpandel eventuelll har förorsakat
honom betydande koslnader som han inte kan få ersättning för från annal håll.

s. 297 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 297

Om
förulsältningama för jämkning enligt bestämmelsen föreligger, får 34 § KtjL
jämkning ske efter vad som är skäligt. Härvid får givelvis beaktas bl.a. sådana
olika omständigheler som tidigare har berörts. Jämkning skall endasl ske i den
utsträckning som behövs för att skadeståndet inte längre skall framstå som en
oskälig belaslning på den skadeslåndsskyldige med hänsyn till hans ekonomiska
förhållanden.

I
det föregående har frågan om jämkning behandlats främsl med utgångspunkt i all
den skadeslåndsskyldige är den näringsidkare som är konsumentens motpart i
avtalet om en Gänst. Som lidigare har sagls är förevarande beslämmelse
tillämplig också när det gäller elt sådani skadeslånd som en Iredje man kan
vara skyldig atl ulge enligt beslämmelserna i 33 8. 1 prakliken lorde det dock
bli ytterst sällsynt all frågan om jämkning aklualiseras i sådana fall.

En
annan grund för jämkning av skadestånd än den som regleras i förevarande
paragraf är medvållande pä den skadelidandes sida. Beslämmelser om jämkning på
grund av sådani medvållande lill sakskada eller ren förmögenhdsskada finns i 6
kap. I 8 andra och tredje styckena skadeståndslagen. Dessa beslämmelser är i
princip tillämpliga även i kontraktsförhållanden (se I kap. I 8
skadeståndslagen), och någol undantag bör härvidlag inte gälla för
konsumenlGänsternas del. Det bör framhållas atl utrymmet för jämkning på grund
av medvållande i kontraktsförhållanden inte är lika begränsal som utrymmet för
jämkning i sådana förhållanden med stöd av den allmänna jämkningsregeln i 6
kap. 2 8 skadeståndslagen.

Jämkning
på gmnd av medvållande på konsumenlens sida lorde vid konsumenttjänster huvudsakligen
bli aktuell vid sådana sakskador som omfatlas av skadeståndsreglerna i 31 och
32 88. Som ett exempel kan nämnas att det till en sakskada, för vilken
näringsidkaren i och för sig är ansvarig, har bidragit att konsumenien
försummat atl vidta vissa överenskomna skyddsåtgärder e.d. inför utförandet av
en Gänst. Ett närliggande fall är att konsumenten, utan att det är fråga om etl
åsidosättande av en överenskommelse om skyddsåtgärder e.d., av vårdslöshel har
utsatt egendom för risken atl bli skadad i samband med utförandet av en Uänst.
Konsumenten kan t. ex. ha låtit ell ömtåligt och dyrbart föremål slå kvar i dt
rum där näringsidkaren skall utföra ell arbele som medför risk för all
föremålel skadas. Ell annat exempel är atl konsumenien vårdslösl lämnar kvar
slöldbegäriig egendom i en bil som lämnas in för reparalion e.d. En lillämpning
av reglerna om jämkning på grund av medvållande lorde däremol mera sällan
aklualiseras i fall då konsumenien har underlåtit atl underrälla näringsidkaren
om en särskild skaderisk, l.ex. om all ell föremål som överlämnas till
näringsidkaren är avsevärt ömtåligare än näringsidkaren har anledning att
räkna med och därför kräver exlra noggrann vård e.d. En underiålenhet att
upplysa om sådana särskilda skaderisker lorde nämligen i många fall i stället
leda lill alt näringsidkaren kan visa atl en skada över huvud taget inle beror
på försummelse från hans sida och

s. 298 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 298

därmed lill all han går hell fri från
skadesiåndsskyldighel Gfr specialmoU- 34 § KtJL veringen lill 32 8 första
slyckel saml Benglsson. Om jämkning av skadestånd, 1982, s. 217-218).

Självfallel kan även andra situationer länkas där del blir
akiuelll atl jämka på grund av medvållande på konsumentens sida. Som ell
exempel kan nämnas att konsumenien fortsäller all använda ell nyrepareral föremål
irots att det bort stå klart för honom all reparalionen utförts felaktigt och
all fortsatt användning skulle förvärra en lill följd av felel uppkommen skada
på föremålel.

Jämkning på grund av medvållande lorde endasl
förhållandevis sällan aktualiseras när del är fråga om rena förmögenhelsskador
på grund av fel eller dröjsmål e.d. Den form av "medverkan" lill en
skada som här lorde vara den vanligast förekommande är, atl konsumenten ådrar
sig en onödigi omfatlande skada genom posiiiva ålgärder eller genom
underlålenhel alt efler förmåga söka begränsa sin skada. Som framgår av vad som
har anförts i specialmotiveringen till 31 8 är detta emellertid omsländigheler
som i princip skall beaklas redan när del gäller atl faslslälla del skadestånd
som den skadeståndsskyldige över huvud taget kan bli skyldig att utge.

Enligt 6 kap. 1 8 andra stycket skadeståndslagen kan
jämkning äga rum om vållande "på den skadelidandes sida" har
medverkat lill skadan. I förevarande sammanhang skall alltså beaktas inle bara
vållande av konsumenten personligen utan också vållande av någon annan för
vilken han måste anses svara i förhållandel till den skadeståndsskyldige. Det
kan här vara fråga om t. ex. medlemmar av hans hushåll, gäsler i hans hem eller
en annan näringsidkare som konsumenten har anlitat för annal arbele Gfr
specialmotiveringen till 16 S försia slyckel).

Vid sådana ijänster som omfatlas av konsumenttjänstlagen
kan "den skadelidande" i vissa fall vara en medlem av konsumenlens
hushåll (se 31-33 88). Vad som här lidigare har sagts om medvållande på
konsumenlens sida gäller i sådana fall i tillämpliga delar beträffande
medvållande på den skadelidande hushållsmedlemmens sida.

Enligt 6 kap. 1 8 tredje styckel skadeståndslagen skall en
eventuell jämkning på grund av medvållande ske efter vad som är skäligt med
hänsyn till graden av vållande på ömse sidor och omständigheterna i övrigt. I
fråga om den närmare innebörden härav kan hänvisas till prop. 1975: 12 s.
173-175. Av vad som där sägs framgår bl.a. atl bedömningen av i vilken mån
jämkning skall ske kan påverkas även av billighetshänsyn lill den skadelidande.
Detta bör i princip gälla även i förevarande sammanhang, trols att det här är
fråga om avtalsförhållanden. Utrymmet för etl sådani hänsynstagande till
billighet mol konsumenien måsle dock anses vara myckel begränsal när hans
medvållande har elt klart koniraklsrälls-ligt inslag, såsom då han på sin sida
har åsidosatt en avtalsförpliktelse eller har underlåtit atl lämna
upplysningar.

s. 299 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 299

Förvaring. Förevarande paragraf är, som förul har nämnts,
lillämplig även 35 § KtjL på Uänsler som avser förvaring. Detla lorde inte
fordra några särskilda 36 § KtjL kommentarer. Åven vad som här har sagls
belräffande jämkning på grund av medvållande har tillämpning på
förvaringsGänsler.

Undanlag för personskada

35 §

Bestämmelserna i 31-34 88 gäller inle ersättning för
personskada.

(Jfr 4 kap. 3 8 i utredningens förslag)

I överensslämmelse med vad utredningen har föreslagit
fastslås genom förevarande beslämmelse alt skadeståndsreglerna i 31-34 88 inle
gäller ersällning för personskador. Ell motsvarande undantag finns i 19 8 konsumenlköplagen.

I fråga om de närmare skälen för bestämmelsen får hänvisas
lill vad utredningen har anfört (belänkandel s. 371-372, se även s. 379).

4.1.6 Prisel m.m.

Föreliggande avsnitt av lagen omfattar 36-41 88. Avsnittet
inleds med två beslämmelser om priset (36 och 37 88). 1 den följande paragrafen
regleras näringsidkarens räll lill pristillägg (38 8). Därefter följer en bestämmelse
om betalning efter olyckshändelse m.m. (39 8). Den därpå följande paragrafen
behandlar näringsidkarens skyldighet all ställa ut en specificerad räkning (40
8)- Avsnittet avslulas med en beslämmelse om liden för beialning (41 8).

Prisel

36 §

I den mån priset inle följer av avlalel, skall konsumenien
belala vad som är skäligl med hänsyn lill Ijänsiens art, omfallning och
ulförande, gängse pris eller prisberäkningssält för motsvarande Gänster vid
avtalslillfällel saml omständigheterna i övrigt.

Har näringsidkaren lämnat en ungefärlig prisuppgift får
det uppgivna prisel dock inte överskridas med mer än 15 procent, såvida inte
någon annan prisgräns har avialais eller näringsidkaren har räll lill
prisiillägg enligi 38 8.

(Jfr 2 kap. 11 5 i utredningens förslag)

Paragrafen innehåller i försia stycket en utfyllande
bestämmelse om prisel för Gänsien, vilken tillämpas i den mån prisel inle
följer av avtalet. Andra styckel innehåller en bestämmelse om verkan av all
näringsidkaren har lämnat en s. k. ungefärlig prisuppgift. Hilhörande frågor
har behandlals i den allmänna motiveringen i avsnitt 2.8.1.

s. 300 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 300

Utgångspunkten
är att parierna frill kan aviala om priset för en Gänsl 36 § KtjL och
all såväl konsumenien som näringsidkaren är bunden av en överenskommelse om
priset. Om etl avtalsvillkor rörande prisel är oskäligl, kan del dock jämkas
med slöd av generalklausulen i 36 8 avtalslagen Gfr prop. 1975/76:81 s.
137-139).

Försia
slyckel

Beslämmelsen
i första slycket är Ullämplig endasl i den mån prisel inle följer av avlalel
mellan parterna. Bestämmelsen blir alltså inte lillämplig i det fallet att
parterna har kommit överens om elt belopp i ell för alll som konsumenien skall
belala för Gänsien. Bestämmelsen gäller inle heller "i den mån"
prisel har avtalals. Etl inle ovanligl fall är att parierna har avlalal om
grunderna för prisberäkningen. Man kan l.ex. ha kommil överens om ell vissl
pris per arbeisUmme eller annan beräkningsenhet. Detta pris är då givelvis
bindande mellan parierna. Förevarande bestämmelse blir emellertid tillämplig
belräffande anlalel arbetstimmar eller molsvarande, dvs. belräffande den
faklor vid prisberäkningen som parierna inle har Iräffal avial om.

Prisel
kan vara reglerat genom avlalel belräffande en del av Uänslen men ha lämnals
öppet beträffande andra delar. Ett avtal om uppförande av elt garage kan t.ex.
innehålla ett fast pris belräffande själva byggnaden, medan arbetet med
schaktning för infart och grund skall ske på löpande räkning ulan alt grunderna
för prisberäkningen har avialais. Förevarande beslämmelse tillämpas i så fall
när del gäller de delar belräffande vilka prisel inle följer av avtalet.

Prisel
kan "följa av avlalel" ulan all parterna uttryckligen har kommil
överens om ell visst pris eller om grunderna för prisberäkningen. En
prisöverenskommelse kan nämligen ibland framgå av en vanlig tolkning av
avtalet. Som exempel kan nämnas att näringsidkaren tillämpar en fast prislista
och atl konsumenien känner lill della. I ell sådani fall lorde avlalel i regel
få anses innebära alt konsumenien skall belala enligi den prislista som gäller
vid avtalslillfällel. Ell annal exempel är atl näringsidkaren har marknadsfört
Gänsten genom annonsering e.d. och därvid angett vad Gänsten koslar samt all
konsumenien i anslulning härtill har beställt den ifrågavarande Gänsten. I så
fall måsle avtalet ofta anses innebära all det pris som har angetts i
marknadsföringen skall gälla, om inte parterna särskilt har kommil överens om ell
annal pris eller konsumenten annars har fått klart för sig all del angivna
prisel inle skall gälla.

Åven
om dd är klarl atl ett vissl pris är avtalat, kan det uppkomma tvist om vad
detta pris omfattar. Parterna kan t. ex. vara oense i frågan huruvida elt
avtalat pris omfattar endast arbetskostnad eller om del också inkluderar
ersättning för material m. m. Det avgörande blir då naturligtvis en vanlig
tolkning av avtalet. Vad särskilt angår frågan huruvida ell avlalal pris
omfaltar även ersättning för malerial bör erinras om all del enligt 4 8 andra

s. 301 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 301

slyckel, om inle annal visas, "ingår i Gänsien"
all näringsidkaren skall 36 § KtJL Ullhandahålla behövligt malerial. Som har
framhållits i specialmotiveringen lill den beslämmelsen bör elt av
näringsidkaren angivel pris därför i Iveksamma fall anses inkludera
malerialkoslnaderna. Även i övrigt bör ulgängspunklen vara atl elt av
näringsidkaren angivel pris inkluderar allt vad denne enligt avlalel om Gänsten
har åtagit sig, såvida inle annal särskilt framgår. Om näringsidkaren t. ex.
enligt avtalet skall ombesöGa en transport av föremålet för Gänsten till
konsumenien, bör sålunda - om inte annat visas ha varit avsett av parterna -
kostnaderna för transporten anses inkluderade i ett pris som näringsidkaren har
angett. Konsumenten bör vidare, om inle annal har gjorls klart, vara berättigad
all ulgå från alt de priser som en näringsidkare anger inkluderar mervärdeskatt
(moms) saml andra offenlliga avgifter som skall erläggas av näringsidkaren (se
belänkandel s. 443).

1 den mån prisel inle följer av avlalel, är del
naturligtvis näringsidkarens sak all avgöra vilkel pris han vill begära. Enligt
förevarande beslämmelse är konsumenien dock inte skyldig alt belala mer än vad
som är ell med hänsyn lill omständigheterna skäligl pris. Bakgrunden lill denna
ulformning av bestämmelsen har utföriigt berörts i avsnitt 2.8.1, vartill får
hänvisas.

Vid bedömningen av om etl av näringsidkaren begärt pris är
skäligl är ulgängspunklen nalurliglvis ijänsiens arl, omfallning och utförande,
eller med andra ord beskaffenheten av näringsidkarens prestation eller den del
därav som det begärda priset avser Gfr ovan). Detla lorde inle fordra några
särskilda kommenlarer. Det bör dock framhållas att den omständigheten att
Gänsten lill äventyrs är felaklig (se bl. a. 9 8) i princip inle skall påverka
bedömningen av prisels skälighel enligt förevarande bestämmelse. En annan sak
är all konsumenten i ett sådant fall kan bli berättigad till ell prisavdrag, om
felel inle avhjälps (se 22 8).

Vid bedömningen av prisels skälighel skall hänsyn vidare
las lill vad som kan ulrönas om gängse pris för molsvarande Ijänster. Med
gängse pris avses del pris som i allmänhel tillämpas för molsvarande Uänsler,
t.ex. etl marknadspris inom branschen eller motsvarande. Skulle marknadspriset
variera mellan olika orter, blir del avgörande i första hand gängse pris inom
orten. Det är givel att ell pris som ej alltför obetydligt översiiger gängse
pris i regel inle kan betraktas som skäligt vid tillämpningen av förevarande
beslämmelse Gfr Almén-Eklund, Om köp och byte av lös egendom, 1960, s. 73).

Ofta går det inle att närmare bestämma vad som är gängse
pris för en viss Gänsl. Del år etl välbekant faktum alt t. ex. priserna för etl
och samma slags Gänsler kan variera avsevärt. Däremol kan del finnas ett gängse
sätl atl beräkna prisel, l.ex. per arbetstimme eller per kvadratmeter plus
materialkostnader med vissl påslag. Hänsyn skall i så fall tas lill gängse säll
för prisberäkningen.

s. 302 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 302

Det bör påpekas atl det, även om etl begärt pris grundar
sig på vad som 36 S KtjL inom branschen är gängse pris per arbetstimme
e.d., kan förhålla sig så all prisel med hänsyn lill andra omsländigheler inte
är skäligt. Delta gäller t. ex. om näringsidkaren begär ell pris som grundar
sig på en onormalt och i det enskilda fallel omotiverat slor tidsåtgång.

Det är gängse pris vid avtalslillfällel som skall beaktas
vid bedömningen av om etl begärt pris är skäligl. Del innebär all del i princip
är näringsidkaren som bär risken för atl prisnivån stiger mellan
avtalsUllfället och tidpunkten för uppdragets avslutande, även när priset inie
är avtalat.

Vid bedömningen av prisels skälighel skall hänsyn också
tas till omständigheterna i övrigt. Hänsyn kan l.ex. böra las lill att
näringsidkaren är specialisl och alt Uänsten har krävt hans särskilda kompelens
eller lill all Gänsten krävt arbete på övertid. Om det efler avlalstillfällel
har inträffat en ofömtsedd och påtaglig höjning av den allmänna prisnivån som
avsevärt har ökal näringsidkarens koslnader för ijänslen, kan hänsyn
undanlagsvis böra tas också lill en sådan omsländighel trots det som nyss har
sagts om gängse pris vid avlalstillfällel. Det kan också förekomma
omsländigheler som lalar i motsatt riktning. Om t. ex. konsumenten har besparat
näringsidkaren kostnader som denne vanligen har för motsvarande Uänster, kan
hänsyn böra tas till detta. Detsamma gäller om gängse pris vid liden för
utförandet är betydligt lägre än vid avtalslillfällel och detla har medföri att
näringsidkaren haft lägre koslnader för Uänsten än han från början haft
anledning att förutsätta.

En särskild fråga är i vad mån näringsidkaren kan gardera
sig mot oväntade kostnadsökningar genom särskilda prishöjningsklausuler e.d. Eftersom
utgångspunkten är att det råder avtalsfrihet i fråga om prisel för Gänsten är
detta i och för sig möjligt. Som har framhållils i den allmänna moliveringen
(avsnitt 2.8. 1)
finns det emellerlid
anledning all vara restrik-tiv när del gäller all ge sådana klausuler
tillämpning i förhållande till konsumenter. Alltför generelll hållna eller
annars långtgående prishöjningsklausuler torde i vissa fall kunna bedömas som
oskäligl tyngande för konsumenten och därför kunna åsidosättas eller jämkas med
slöd av 36 8 avtalslagen. Ledning bör här kunna hämlas bl.a. från
marknadsdomstolens praxis vid tillämpningen av 1971 års avialsvillkorslag på
klausuler av nu berört slag.

Förevarande beslämmelse aktualiserar flera frågor om
bevisbördan, av vilka åtminstone två har slörre praklisk betydelse. Den ena av
dessa frågor gäller vem som har bevisbördan i fall då näringsidkaren, under
påstående att prisel inte har avtalats, begär dt pris som näringsidkaren anser
vara skäligl medan konsumenien påstår all ell vissl lägre pris har avtalats. 1
enlighet med lidigare rällspraxis bör del i elt sådant fall normall anses
åligga näringsidkaren all visa all någol besläml pris inle har avialais (se NJA
1951 s. 1 och 1975 s. 280). Gmnden för delta är att del i princip bör ankomma
på näringsidkaren all dokumentera avtalets innebörd i fråga om priset för
Gänsten.

s. 303 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 303

Den andra frågan av slörre praklisk betydelse gäller vem
som har bevis- 36 S KtjL bördan i fråga om prisels skälighet. Som har
framhållits redan i den allmänna moUveringen innebär förevarande bestämmelse
alt det är näringsidkaren som har bevisbördan i delta hänseende. Han skall med
andra ord kunna visa all del av honom begärda priset är skäligl med hänsyn lill
olika relevanta omsländigheler. Del bör framhållas att detla också ligger i
linje med beslämmelsen i 40 8 om näringsidkarens skyldighet atl på konsumentens
begäran ställa ul en specificerad räkning.

Andra stycket

Bestämmelsen i andra slycket reglerar den praktiskt
vikliga frågan om verkan av atl näringsidkaren har lämnat en s.k. ungefärlig
prisuppgift. Beslämmelsen är tillämplig bara i den mån del inte kan anses all
prisel följer av avlalel.

Frågan om verkan av en ungefärlig prisuppgift har
utförligl behandlals i avsnitt 2.8.1 i den allmänna motiveringen. Som har
framhållits där bör kraven inte ställas alltför lågl när del gäller att avgöra
om näringsidkaren verkligen har lämnat en ungefärlig prisuppgift. Del måsle i
princip fordras all etl uttalande från näringsidkarens sida om priset för
Uänsten har en sådan konkretion att del framstår som en reell prisuppgift, låt
vara alt prisel har betecknats som "ungefärligt" eller angetts med en
liknande reservation. Den uppgifl som näringsidkaren lämnar behöver inle direkl
la sikle på själva priset ulan kan också gälla den arbetstid som kan beräknas
åtgå och som har direkl beiydelse för beräkningen av prisel.

Om näringsidkaren har lämnal en ungefärlig prisuppgift,
gäller enligt förevarande beslämmelse som huvudregel atl del uppgivna prisel
får överskridas med högst 15 procent. Denna regel innebär en begränsning i
förhållande till vad som enligt försia slyckel gäller i fall då prisel inle
följer av avlalel. När en ungefärlig prisuppgift har lämnals, får del slutliga
prisel sålunda inte överstiga prisuppgiften med mer än 15 procent även om ell
skäligt pris enligt försia slyckel skulle ligga högre. Del bör emellerlid
understrykas atl den omständigheten all en ungefärlig prisuppgift har lämnats
inte innebär alt del föreligger ett avtal om ett vissl pris. Åven om en ungefäriig
prisuppgift har lämnals, är konsumenien alliså inle skyldig atl belala mer än
vad som är ell skäligt pris enligt försia stycket. Konsumenten kan därför i
princip inle komma i ell sämre läge då han har fått en ungefärlig prisuppgift
än då prisel skal! besiämmas enbari enligt första slyckel, låt vara all den
ungefärliga prisuppgiften nalurliglvis får beaktas när man lar slällning lill
vad som skall anses vara skäligl pris.

Bestämmelsen om all en ungefärlig prisuppgift får
överskridas med högst 15 procent kan modereras genom all parterna avtalar om en
annan prisgräns. Genom avtal kan alltså bestämmas atl en ungefärlig prisuppgift
får överskridas med högsl t.ex. 10 eller 20 procent. Härigenom kan en
branschanpassning åstadkommas. Det torde kunna förutsättas all frågan

s. 304 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 304

blir föremål för uppmärksamhel i samband med
överläggningar om stan- 37 § KtjL dardavtal mellan konsumentverket och
olika branschorganisationer eller motsvarande.

Förvaring. Paragrafen är lillämplig även på tjänster som
avser förvaring.

37 §

Konsumenten är inle skyldig atl betala för en förberedande
undersökning som näringsidkaren har ulfört för att utreda omfattningen av
eller kostnaden för en Gänst, om konsumenten på gmnd av sedvana inom branschen
eller i övrigt har skäl alt anla atl undersökningen skall göras utan
ersättning.

(Jfr 2 kap. 15 8 i utredningens förslag)

Paragrafen behandlar frågan om konsumenlens skyldighet all
belala för en förberedande undersökning.

När en konsument överväger att beslälla en Uänst vill han
ofta alt en förberedande undersökning skall företas för alt han skall få en
rimlig uppfatlning om vad ijänsten kommer att kosla eller hur myckel arbele som
behöver göras. Som exempel kan nämnas undersökningar för alt avgöra vad som är
orsaken till ell vailenläckage eller till all en bilmotor eller en diskmaskin
inte fungerar. Förberedande undersökningar av delta slag förutsätter ofta en
inte obelydlig insals av tid, arbele och kunnande från näringsidkarens sida.
Del kan l.ex. vara fråga om lidsspillan med anledning av hembesök, arbele med
nedmonlering av en maskin eller lekniska beräkningar av olika slag.

Den nalurliga ulgängspunklen är atl konsumenien skall
betala för en förberedande undersökning även om den inte leder lill all han
besläller den Gänsl som undersökningen avsett. Med en sådan princip blir det
ekonomiska utfallet i allt väsenlligl detsamma oavsett om konsumenien först
ber om en förberedande undersökning l.ex. för all få reda på vad som behöver
göras för att få en hushållsapparat e.d. atl åter fungera eller om han utan
vidare ber all få föremålet satt i funktionsdugligt skick och näringsidkaren
efter en felsökning meddelar konsumenten alt en reparalion inte lönar sig Gfr
68). Om konsumenten då avbesläller Uänsten har näringsidkaren nämligen rätt
till ersällning för felsökningsarbetet Gfr 42 8).

Del har inle ansells erforderligl all i lagen särskili slå
fast all konsumenien i princip är skyldig att betala för en förberedande
undersökning. Förevarande paragraf lar i slället direkl sikle på siiualioner
där undanlag från denna princip skall gälla. Detta är fallet, om konsumenien på
grund av sedvana inom branschen eller annars har skäl atl anta an
undersökningen skall göras utan ersättning.

Del nämns uttryckligen all konsumenien kan ha skäl atl
anta all undersökningen skall ske utan ersättning på grund av att detta är
sedvana inom branschen. Andra omsländigheter som kan ge konsumenten skäl för
etl

s. 305 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 305

sådant anlagande kan vara att det är vanligt bland
företagarna på orten atl 38 § KtjL inle la beiall för sådana uppdrag. Om
näringsidkaren lidigare ulfört förberedande undersökningar av liknande slag ål
konsumenten ulan alt ta betalt, kan också detla vara ett skäl för konsumenten
att anta att den ifrågavarande undersökningen skall ske vederlagsfritt.

Andra omständigheter som kan ge konsumenten skäl att tro
alt han inte behöver betala kan vara all undersökningen utförs som ett led i
näringsidkarens normala försäljningsanslrängningar. Detla är i synnerhet
fallet om det är näringsidkaren som söker upp konsumenten och erbjuder denne
sina Gänster. Som exempel kan nämnas all en näringsidkare, som marknadsför s.
k. kondensrör för skorslenar, vid hembesök hos villaägare erbjuder sig all
"provirycka" skorslenarna för all konlrollera om de är tåla.

En annan omsländighel som kan ge konsumenien anledning all
anta att en förberedande undersökning skall ske vederiagsfrill är all det är
fråga om sådana kostnadsberäkningar m.m. som ingår i ett vanligl anbudsförfarande.

Paragrafen är inte tvingande. Näringsidkaren kan alltså
alltid förbehålla sig räll till betalning för en förberedande undersökning,
även om del är sedvana inom branschen atl näringsidkare inte lar betalt för
förberedande undersökningar av ifrågavarande slag. Självfallel måsle det dock
fordras att näringsidkaren på ell tydligl sätt har gjort klart för konsumenten
att denne skall belala för undersökningen i fall då konsumenten annars på grund
av omsländighelerna har skäl all anla molsatsen.

Förvaring. Paragrafen är i och för sig lillämplig även i
fråga om förvaring. Dess prakliska beiydelse torde dock vara begränsad när del
gäller förvaringsGänsler.

Pristillägg

38 §

Näringsidkaren har rätt lill pristillägg

1.
om han har
ulfört Ulläggsarbele i enlighet med beslämmelserna i 8 8, eller

2.
om Uänsten har
fördyrats på grund av omsländigheler som är all hänföra till konsumenien och
som näringsidkaren inte bort förutse när avtalet träffades.

I fråga om pristilläggets sloriek gäller beslämmelserna i
368.

(Jfr 2 kap. 13 8 i utredningens förslag)

Paragrafen innehåller beslämmelser om näringsidkarens räll
lill pristillägg. Frågan har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt
2.8.1.

Första styckel

Enligt bestämmelserna i första styckel har näringsidkaren
lill en början räll lill pristillägg om han har utfört tilläggsarbete. En
förutsättning är 20 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 110

s. 306 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 306

dock all Ulläggsarbdel har utförts i enlighel med
bestämmelserna i8§. Del 38 8 KtjL innebär att konsumenien är skyldig all belala
prisiillägg för etl Ulläggsarbele endasl om näringsidkaren har hafl räll all
ulföra della på gmnd av en överenskommelse med konsumenten eller direkl på
grund av beslämmelserna i 8 8. 1 denna del får hänvisas lill
specialmotiveringen lill 8 8. Har näringsidkaren utfört lilläggsarbete i en
större omfattning än han sålunda haft rält till, är konsumenten bara skyldig
alt belala pristillägg för det tilläggsarbete som näringsidkaren har varit
berättigad att utföra.

Bestämmelserna i 8 S om vad som är atl hänföra Ull
tilläggsarbete och om näringsidkarens rätt atl utföra tilläggsarbele i fall då
konsumenien inte kan anträffas ulan uppskov ger ulrymme för en viss skönsmässig
bedömning från näringsidkarens sida. Del har därför inte ansetts påkallal
eller lämpligl atl därutöver föra in en av ulredningen föreslagen regel om alt
näringsidkaren i skälig ulslräckning skulle ha räll lill ersällning för Ulläggsarbele
som han har utfört ulan all ha rält därlill enligt 8 8. om näringsidkaren
ursäklligen misstagit sig i fråga om sin rält att ulföra lilläggsarbetel.

Enligt beslämmelserna i försia stycket har näringsidkaren
vidare rätl till pristillägg, om Gänsten fördyras på grund av omständigheler
som är all hänföra lill konsumenien och som näringsidkaren inle bort förutse
när avtalet träffades. Med "omständigheler som är all hänföra till
konsumenten" avses förhållanden på konsumenlens sida oberoende av om
dessa kan läggas honom lill last som försummelse eller ej. Del kan vara fråga
om orikliga eller missvisande uppgifter från konsumenlens sida belräffande
beskaffenheten eller storleken av föremålel för Gänsten, dröjsmål med all
Ullhandahålla föremålel för Uänsten eller med att tillhandahålla material,
ändrade anvisningar till näringsidkaren beträffande utförandel eller andra
liknande förhållanden. För alt näringsidkaren skall ha räll lill prisiillägg på
grund av en fördyring som beror på en omsländighel som i och för sig är att
hänföra till konsumenten fordras emellertid all näringsidkaren inte borde ha
beaktat den ifrågavarande omständigheten redan när avtalet träffades.

Rätten lill pristillägg gäller inle bara då ell vissl
lotalpris för Gänsten har avtalats utan även då priset skall bestämmas med
hänsyn lill en ungefärlig prisuppgift Gfr 36 8 andra styckel). Den kan vidare
aktualiseras om elt fasl pris har avtalats eller en ungefärlig prisuppgift har
lämnals belräffande enbart en del av Gänsten.

Förevarande regel innebär inle alt näringsidkaren har en
ovillkorlig rätl att utföra Gänsten mot pristillägg. Om det visar sig atl
priset för Gänsten kan bli betydligt högre än konsumenten kunde ha räknal med,
skall näringsidkaren underrätta honom om detta (se 6S andra slyckel). Bl.a. i
en sådan siluation kan konsumenten avbeställa Gänsten. Han behöver då inle
belala mer än vad som följer av 42-44 88.

Andra slyckel

1 andra slycket anges att bestämmelserna i 36 8 om priset
gäller även i fråga om pristillägg enligt förevarande paragraf. Om parterna har
kommil

s. 307 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 307

överens om prislilläggds storlek, gäller alltså överenskommelsen
om den 39 8 KtjL inle är oskälig och därför kan angripas med stöd av 36 8
avtalslagen. Konsumentens behov av elt tilläggsarbele kan t. ex. ha gelt
näringsidkaren möjlighel alt genomdriva en överenskommelse om ell oskäligl
slorl prisiillägg. Det vanliga lorde dock vara alt pristilläggets storiek inle
har beslämls genom avial. Konsumenien skall då belala vad som är ell med
hänsyn till omständigheterna skäligt pristillägg. Vid denna bedömning skall
hänsyn las lill i princip samma omständigheler som dem som enligi 36 8 skall
beaklas vid avgörandet av vad som är ell skäligl pris.

Förvaring. Paragrafen är lillämplig också på Ijänster som
avser förvaring. Den kan ha praktisk betydelse l.ex. om föremålel visar sig
kräva mer kostsam vård än näringsidkaren vid avtalsUllfället hade bort förutse.

Betalning efter olyckshändelse m. m.

39 §

Konsumenten är inte skyldig atl betala för arbete som
näringsidkaren har utfört eller material som denne har tillhandahållit i den
mån arbelet eller materialet försämras eller går förioral genom en
olyckshändelse eller därmed jämförlig händelse som inträffar före den tidpunkt
som anges i 128.

(Jfr 2 kap. 14 8 i utredningens förslag)

Paragrafen handlar i prakliken om i vilken utsträckning
näringsidkaren i prishänseende "står faran" för all arbele och
material förstörs genom olyckshändelser o. d. Frågan har behandlals i den
allmänna motiveringen i avsnitt 2.8.2.

Med atl näringsidkaren i prishänseende står faran för en
händelse menas atl han inte får kräva betalning för arbele eller material som
har förstörts av händelsen i fråga. När näringsidkaren inle längre står faran,
innebär del å andra sidan att konsumenten måsle belala för tjänsten trots att
resultatet gåtl till spillo.

Frågan om vem som skall stå faran, eller med andra ord
bära risken, för att det som näringsidkaren har ulfört eller tillhandahållit
förstörs genom olyckshändelse o.d. har betydelse också för bedömningen av om
konsumenten skall få göra gällande påföljder av fel och dröjsmål (se 9 8
första stycket 1 och 16 resp. 24 8).

De händelser som avses med paragrafen är dels rena
olyckshändelser såsom en eldsvåda eller en översvämning, dels andra liknande
händelser som varken näringsidkaren eller konsumenten ansvarar för såsom skadegörelse
eller stöld av iredje man. Den fråga som behandlas i förevarande paragraf är om
konsumenien i etl sådani fall ändå är skyldig atl belala för näringsidkarens
prestation, inte vem som bär risken för all själva föremålel kommil bort.
Belräffande den frågan kan hänvisas lill specialmoliveringen 111132 8.

s. 308 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 308

Frågan om det är näringsidkaren eller konsumenien som
skall bära 40 § KtjL risken för en händelse av ifrågavarande slag beror enligt
paragrafen på om händelsen inlräffar före eller efler "den lidpunkt som
avses i 12 8", dvs. den lidpunkl som är avgörande för frågan om Uänslen är
felaklig. Som regel är della den lidpunkl då uppdragel avslulades eller - när
Uänslen avser en sak som har överiämnats i näringsidkarens besittning eller som
skall tillverkas av denne - då saken har kommil i konsumenlens besittning.

Förvaring. Paragrafen är lillämplig också på Gänster som
avser förvaring. Den innebär bl.a. all konsumenien måsle belala för förvaringen
även om föremålel har kommil bort. Della gäller dock inle om förlusten beror på
all näringsidkaren har varit försumlig eller om konsumenien har rätt atl häva
avlalel i dess helhel på grund av alt förvaringen har anordnats på etl
felaktigt säll eller på grund av etl dröjsmål på näringsidkarens sida (se
avsnill 2.11.5 i den allmänna motiveringen).

Specificerad räkning

40 §

Näringsidkaren är skyldig atl på konsumenlens begäran
ställa ut en specificerad räkning för Uänsten. Räkningen skall göra del möjligt
för konsumenten att bedöma det utförda arbetets art och omfattning. I den mån
Gänsten inle har utförts mol fast pris skall det även framgå av räkningen hur
prisel har beräknals.

(Jfr 2 kap. 16 8 i ulredningens förslag)

Paragrafen innehåller beslämmelser om näringsidkarens
skyldighel all ställa ul en specificerad räkning. Frågan har behandlals i
avsnitt 2.8.3 i den allmänna moliveringen.

Enligt paragrafen är näringsidkaren skyldig atl ställa ul
en specificerad räkning endast om konsumenien begär del. Självfallel kan
näringsidkaren också vara skyldig all göra della direkt på grund av avlalel
mellan parterna. Paragrafen är Ivingande till konsumenlens förmån. Konsumenten
är alltså inle bunden av elt avtalsvillkor varigenom han på förhand har avstått
från rällen alt erhålla en specificerad räkning (se 3 8).

Konsumentens räll atl begära en specificerad räkning är i
och för sig inte begränsad till att gälla endasl under viss lid efter
uppdragels avslulande e.d. Gfr dock 41 8 andra slyckel). Det ligger emellertid
i sakens nalur att konsumenten inte kan dröja hur länge som helst med att framställa
en sådan begäran, eflersom del så småningom kan bli förenat med oskäliga
svårigheter för näringsidkaren alt åstadkomma en specificerad räkning avseende
en Gänsl.

Del har inle ansetts möjligt eller lämpligl att i
laglexlen i detalj ange de krav som bör ställas på en specificerad räkning i
olika enskilda fall. Som ell

s. 309 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 309

principiellt krav gäller emellertid lill en början alt
räkningen skall göra del 41 8 KtjL möjligt för konsumenien att bedöma det
ulförda arbelels art och omfattning. Della innebär att konsumenten skall kunna
utläsa l.ex. vilket slags arbele som utförts, vilka ålgärder som vidtagits och
vad för slags material som använts. Denna specifikation är främsl avsedd alt
göra del möjligl för konsumenten att bedöma om Gänsten har utförts
avlalsenligl.

1 den mån Gänsien inle har ulförls mol ett fast pris skall
del av räkningen också framgå hur prisel har beräknals. I elt sådant fall krävs
del alltså alt näringsidkaren i räkningen anger t. ex. hur många timmar och hur
myckel material som gåll åt samt priset per limme och malerialenhel. Syflel med
denna specifikation är givelvis främsl alt göra del möjligt för konsumenien all
bedöma del begärda prisels skälighel.

Konsumenlverkei har i fråga om reparalion av elektriska
hushållsappa-rater och hemeleklronik ulfärdal riktlinjer som bl.a. innehåller
mer delal-jerade krav på vad en specificerad räkning skall innehålla (se
konsumenl-verkds författningssamling 1982:4). Dessa rikllinjer lorde kunna Uäna
till viss ledning även utanför sitt direkta tillämpningsområde. Det kan också
vara lämpligl all konsumenlverkei överväger behovel av liknande riktlinjer
även för andra branscher eller av mer generell giltighet.

Förvaring. Paragrafen är lillämplig också på Uänsler som
avser förvaring.

Tid för betalning

41 §

Om inte annat följer av avtalet, är konsumenten skyldig
att betala vid anfordran sedan näringsidkaren har utfört Uänslen.

Har konsumenten i lid begärt en specificerad räkning, är
han inte skyldig att belala förrän en sådan räkning har kommit honom till
banda.

(Jfr 2 kap. 17 8 i utredningens förslag)

Paragrafen innehåller regler om tiden för belalningen.
Frågan har behandlats i avsnitt 2.8.4 i den allmänna moUveringen.

Första slycket

Regeln i försia slyckel är disposiiiv och gäller med andra
ord bara om parterna inte själva kommit överens om när belalningen för en Gänsl
skall eriäggas. Parterna kan alltså i princip frill avtala t.ex. om alt prisel
skall belalas helt eller delvis i förskoll, i olika delposter under Gänslens
ulförande eller vid en bestämd lidpunkl efter det alt Gänsten har avslutals.
Som har nämnts i den allmänna moliveringen kan generalklausulen i 36 8 avtalslagen
dock utgöra en begränsning, särskilt i fråga om långlgående villkor angående
förskottsbetalning.

Om annal inle följer av avtalet gäller emellertid enligt
förevarande bestämmelse att betalningen skall erläggas vid anfordran sedan
näringsid-

s. 310 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 310

karen har utfört tjänsten. Detla innebär all
näringsidkaren har alt framstäl- 41 8 KtJL la anspråk på betalning och all
konsumenien inte är skyldig atl belala förrän han fåll del av en sådan
anfordran om betalning. 1 princip är konsumenien skyldig all belala omedelbart
vid anfordran. 1 prakliken har konsumenien visserligen ofta en viss lid på sig
genom atl påföljder av dröjsmål med betalning inte alltid inträder omedelbart
Gfr prop. 1981/82:40 s. 37; jfr även 6 och 7 88 inkassolagen). Om Gänsten avser
en lös sak som befinner sig i näringsidkarens besittning, kan näringsidkaren
dock ulöva sin reienlionsräll enligt 49 8 och alltså hålla kvar föremålet för
Uänslen om inte konsumenten belalar omedelbarl.

En viss inskränkning i konsumenlens skyldighel att belala
vid anfordran följer av reglerna om konsumenlens räll atl hålla inne
belalningen när del föreligger avtalsbrott på näringsidkarens sida. Om Gänsten
är felaklig, får konsumenien sålunda hålla inne så mycket av betalningen som
fordras för alt ge honom säkerhel för hans krav på grund av felel (se 19 8).
Eflersom konsumenien enligt försia slyckel i förevarande paragraf är skyldig
atl belala vid anfordran försl när näringsidkaren har ulfört Gänsten, har däremol
konsumentens rätt atl hålla inne belalningen vid näringsidkarens dröjsmål inte
någon självständig betydelse i fall tiden för betalningen inle följer av
avtalet (se 27 8).

Andra stycket

Enligt 40 8 är näringsidkaren skyldig att på konsumentens
begäran ställa ut en specificerad räkning. Av förevarande bestämmelse följer
all konsumenten, om han i lid har begärt en specificerad räkning, inle är
skyldig all betala förrän näringsidkaren har efterkommit hans begäran. Della
gäller dock bara under förutsättning all han har framslälll sin begäran "i
lid". Vad detta innebär har behandlals i den allmänna moliveringen.

Konsumenlens belalningsskyldighel inträder inle förrän han
fåll en räkning som är så specificerad att den uppfyller kraven på
specifikation enligt 408.

Slutligen gäller att den specificerade räkningen skall ha
kommil konsumenten till hända. Uttrycket "komma till hända" har här
samma betydelse som i flera andra lagar t.ex. avtalslagen, köplagen och
räntelagen. Räkningen kommer konsumenten till hända när han är i tillfälle all
ta del av dess innehåll. Om räkningen överiämnas till konsumenien. kommer den
honom till hända vid själva överlämnandet. Skickas den med post färden i
allmänhel anses ha kommil konsumenien till hända när den läggs i dennes
brevlåda eller när han nås av en avi om att den kan hämlas på etl postkontor
(se prop. 1981/82:40 s. 33).

Förvaring. Paragrafen är tillämplig även vid Gänster som
avser förvaring.

s. 311 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 311

4.1.7
Avbeslällning 42 § KtJL

Detla
avsnill av lagen omfattar 42-44 88. Del innehåller främsl beslämmelser om
näringsidkarens rätl lill ersättning i fall då konsumenien avbeställer
Gänsten. Med all konsumenten avbesläller Uänslen avses enligt lagens
terminologi att han lämnar besked om all han inle vill fullfölja avtalet om
Gänsten utan att ha slöd för detta i lagens bestämmelser om räll till hävning.

Avsnittet
inleds med en bestämmelse om hur ersättningen lill näringsidkaren normall
skall besiämmas i de aktuella fallen (42 8). Härefter följer en regel om
näringsidkarens möjligheter att förbehålla sig en på förhand besiämd ersättning
vid avbeställning (43 8). Avsnittet avslulas med bestämmelser om näringsidkarens
rätl att i vissa fall trols avbeslällningen fullfölja Uänsten och kräva fullt
pris för denna (44 8).

42
§

Avbeställer
konsumenien Uänslen innan den har sluiförts, har näringsidkaren rätt till
ersättning för den del av tjänsien som redan har ulförts saml för arbele som
måsle utföras trots avbeslällningen. Ersättningen skall molsvara det pris som
skulle ha gällt, om avtalet endasl hade avsett vad som har ulförts.

Näringsidkaren
har vidare räll lill ersättning för förlusler i form ay kostnader för den återstående
delen av Gänsten samt ersättning för förluster i övrigl på grund av atl han
har underlålil all ta på sig annal arbele eller på grund av all han på annal
säll har inrättal sig efler uppdragel. Näringsidkaren har dock inle rätl till
sådan ersättning, om konsumenlens syfte med tjänsten har blivit förfelat på
grund av all föremålel för Gänsten har skadats eller gått förioral ulan att
detla har berott pä försummelse på konsumentens sida eller på grund av atl
konsumenten har hindrats att dra nytta av Gänsien till följd av
förfatlningsföreskrifler, myndighelsbeslui eller andra liknande omsländigheler
uianför hans konlroll.

Ersällning
lill näringsidkaren enligi andra slyckel får inle överstiga hans förlusl lill
följd av avbeslällningen.

(Jfr
2 kap. 9 8 i utredningens förslag)

I
paragrafen behandlas näringsidkarens rätt till ersättning när konsumenten har
avbeslällt Uänsten. Försia styckel gäller endasl i fall då Uänslen lill någon
del har ulförts när avbeslällningen äger rum, medan andra slyckel gäller vare
sig någol arbete har utförts eller ej. Tredje styckel innehåller en övre gräns
för vad konsumenien är skyldig att belala om han avbesläller.

Hithörande
frågor har i den allmänna moliveringen behandlals i avsnill 2.8. Av vad som där
anförls framgår all vad som har ansetts behöva regleras är den ekonomiska
uppgörelsen mellan parterna när konsumenten inte längre vill atl Uänslen uiförs
ulan bestämmer sig för alt avbeställa den.

I
enlighel med vad ulredningen har ullalal (belänkandel s. 437) kan en avbeslällning
avse inle bara den avtalade Gänsten i dess helhel. Konsumenten kan också
avbeslälla en del av Gänsten, dvs. reducera uppdragels omfattning. Förevarande
paragraf är lillämplig även i ell sådant fall.

s. 312 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 312

Paragrafen är vidare lillämplig vid avbeslällning av s.k.
abonnemangs- 42 § KtJL Gänster, dvs. avtal om atl näringsidkaren
fortlöpande skall tillhandagå konsumenien med en viss Gänsl. Ell praktiskt
exempel är avtal om årlig översyn och service av värmeanläggningen i en villa.

Första stycket

Beslämmelserna i förevarande slycke innebär att
näringsidkaren har räll lill ersällning för den del av Uänslen som redan har
ulförts saml för arbele som måsle utföras trots avbeslällningen.

Till den redan ulförda delen av ijänsten räknas inte bara
del mesl cenirala innehållel i den avialade Uänslen ulan ocksä projeklerings-,
planerings- och annal förberedelsearbete som konsumenien inle kan tillgodogöra
sig på grund av avbeslällningen. Om en husfasad skall pulsas är exempelvis
uppmonlering av ställningar all räkna som en ulförd del av ijänslen. Delsamma
gäller om näringsidkaren har utrymt en lokal inför omläggningen av ell golv.
För atl bli ersätlningsgilli måsle förberedelsear-betel, såsom i de angivna
exemplen, vara direkl bundet lill jusl den avtalade Uänsten. Om det, för atl ta
elt annat exempel, är näringsidkaren som skall anskaffa materialet, kan också
arbetet med della vara en del av Uänsten. Materialet måsle dock ha anskaffats
enkom för detta uppdrag. Del är inle tillräckligt all arbelet med
materialanskaffningen endasl delvis har föranlelts av det aktuella uppdraget.
Anskaffning av material som näringsidkaren ibland behöver i sin verksamhet och
som inte är speciellt för del akluella uppdraget bör alltså inte räknas som en
del av Uänslen.

Med arbele som näringsidkaren måsle utföra trols
avbeslällningen avses exempelvis arbele med nedmonlering av byggnadsställningar
och bortlransport av material som inle har kommit till användning. 1 vissa fall
kan också visst arbete med själva föremålel för Gänsten behöva ulföras irots
avbeslällningen. Normall lorde parterna komma överens i sådana frågor i samband
med atl avbeslällningen äger rum. Om så inle sker och konsumenten inte är
aniräffbar, kan näringsidkaren med hänsyn till sin omsorgsplikt enligt 4 8
behöva utföra vissa avslulningsarbeien så atl föremålet inte kommer till
skada. Han har då också räll till ersättning för arbetet enligt den här
akluella bestämmelsen.

Den ersättning som näringsidkaren har rätl till skall
motsvara det pris som skulle ha gällt, om arbetet endasl hade avsett det arbele
som utförts. Om någol pris för den avtalade Gänsten över huvud taget inle har
bestämts, får man tillämpa den regel om prisel som gäller enligt 36 8 försia
slyckel. Denna innebär atl konsumenten för det utförda arbetet skall belala vad
som är skäligl med hänsyn lill Ijänsiens art, omfallning och ulförande, gängse
pris eller prisberäkningssätl för molsvarande Gänsler vid avlalstillfällel samt
omsländighelerna i övrigt (se vidare specialmoliveringen lill 36 8)-

s. 313 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 313

Om silualionen i ställd är den att parterna har avtalat om
ett visst 42 § KtjL prisberäkningssätl - exempelvis fasta priser för
olika arbetsmoment eller ersällning per timme - torde det i allmänhet saknas
anledning alt frångå detla beräkningssäll vid beslämmande av ersättningen
enligt förevarande paragraf.

Om parterna har avtalat ell fasl pris för hela Gänsten,
får ersättningen för vad som har ulförts sättas i relation till del avtalade
prisel. Detla innebär att, om del avtalade prisel ligger högre än gängse pris,
ersättningen för den redan ulförda delen av Gänsten i molsvarande mån bör ligga
i överkant. Det bör här framhållas all man inle ulan vidare kan uppskatta
ersättningen för den utförda delen av Gänsien till molsvarande andel av del
lolala priset. Del ligger nämligen i sakens natur alt ell uppdrag ofta blir
förhållandevis billigare ju större del är. Detla kan bero exempelvis på all
uppdragel är förenal med vissa fasla koslnader som inle reduceras i samma
ulslräckning för det fall atl hela Uänsten inte utförs. Priset för t.ex.
hälften av den avtalade Uänslen kan därför ofta vara högre än hälften av det
pris som skulle ha gällt om hela Gänsten hade utförts.

Andra styckel

Som har anförts i den allmänna moliveringen kan del tänkas
atl näringsidkaren i mera speciella situationer skulle göra en förlusl om han
hade rätl endasl till ersättning för den del av Uänslen som redan har ulförts
saml för arbete som måste ulföras trots avbeslällningen. Huvudregeln i andra
stycket innebär atl näringsidkaren utöver sådan ersättning kan ha rätl till
ersättning för förluster som beror på att han har inrättat sig efter uppdragel.
Sådan ersättning kan utgå vare sig Gänsten har påböGats eller ej.

Som exempel på kostnader för den återstående delen av
tjänsten kan nämnas resekostnad till konsumenlens boslad. Etl annat exempel
utgör kostnader för malerial som näringsidkaren har anskaffat. För atl sådan
kosinad skall vara ersättningsgill krävs dock att det är fråga om material som
har anskaffats med sikle på den särskilda Gänsten och alltså inte sådani
malerial som näringsidkaren löpande använder i sin verksamhel. 1 den mån
koslnaderna hänför sig lill en redan ulförd del av Uänslen ersätts de enligt
försia styckel. I andra styckel åsyftas alltså endast koslnader för den del av
Uänsten som har blivit avbeställd. Del lorde i allmänhel inte vara svårt all
avgöra lill vilken av dessa kategorier kostnaden är hänföriig. Frågan kan få
betydelse bl.a. genom atl rätten till ersättning enligt andra slycket är
försedd med elt undanlag för vissa situationer (se närmare i det följande).

För att koslnader för den ålerslående delen av Uänsten
skall ersättas av konsumenten krävs att koslnaderna har inneburit en förlust
för näringsidkaren. Om koslnaden trots avbeslällningen har varit till nytta i
näringsidkarens övriga verksamhel, skall ersällning alltså inle ulgå. Delsamma
gäller om kostnaden borde ha kunnal nyttiggöras hos näringsidkaren.

s. 314 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 314

Detla följer av den allmänna principen all den som lider
en skada är skyldig 42 8 KtjL all söka begränsa sin förlusl. Näringsidkaren får
i enlighel härmed söka avyttra material som han har anskaffat för den avtalade
Uänsten och som han inle kan använda för andra ändamål. Ersättningen kommer i
sådana fall all begränsas lill den eventuella förlust som näringsidkaren gör
genom försäljningen. Om näringsidkaren inle lyckas avyttra malerialel, är konsumenten
skyldig all ersälla honom kostnaden för detla. Konsumenien har då givelvis rätl
all få malerialel.

Näringsidkaren har vidare räll till ersättning för
förlusler i övrigl som uppkommer genom att han har underlålil atl ta på sig
annal arbele eller på annat sätl har inrättal sig efler del sedermera
avbeslällda uppdragel. Som har framhållils i den allmänna moliveringen innebär
detta all näringsidkaren normall inle har rätt lill ersättning för utebliven
vinsl på det uppdrag som har blivit avbeslälll. Däremot ersätts näringsidkaren
för föriusler som hänger samman med atl han har inrättat sig efler del uppdrag
som konsumenten har lämnal honom, exempelvis genom att näringsidkaren har avböjt
andra uppdrag under den lid som han har reserveral för den sedermera
avbeslällda Gänsten.

Förlusterna får i de nu berörda fallen beräknas med
utgångspunkt i den uleblivna vinslen på del uppdrag som näringsidkaren har
underlålil att ta pä sig. Med vinsl avses i detta sammanhang den del av priset
för detta uppdrag som överstiger särkostnaderna för uppdraget och som är avsedd
all bidra lill all täcka allmänna omkostnader och till att förränta egel
kapilal. Saken kan också uttryckas så alt den uteblivna vinsten utgörs av det
beräknade prisel för det misiade uppdragel med avdrag för de koslnader som
näringsidkaren har besparat sig genom atl detla uppdrag inte kom lill
utförande.

Om näringsidkaren har gjort en förlust genom all han har
inrättat sig efter det avbeställda uppdraget, är han i enlighel med del
lidigare anförda . skyldig alt söka begränsa denna förlusl. Näringsidkaren bör
alltså använda sina frigjorda resurser för all minska omfattningen av
förlusten. Om näringsidkaren lyckas skaffa annal arbete, skall vinsten på
detla dras av vid beräkningen av förlusten. Åven det förhållandel atl
näringsidkaren inle har ansträngt sig tillräckligt för att skaffa sig andra
uppdrag skall beaktas vid denna beräkning.

Vid beräkningen av förlusten måste beaktas all elt uppdrag
som näringsidkaren har underlåtit alt la på sig kan ha varil mindre lönsami än
det avbeslällda arbetet. Näringsidkarens förlust uppgår då inte till mera än
den vinst som skulle ha blivit resultatet av del icke anlagna uppdraget. Skulle
detla uppdrag i ställd ha varil mer lönsamt än del uppdrag som avbeslällls,
utgör föriusten likväl inle mer än vad näringsidkaren har förioral genom atl
han inle har utfört det avbeställda uppdraget (se iredje slyckel).

Ersällning för förluster som näringsidkaren inte kan täcka
genom att utföra andra uppdrag lorde mera sällan förekomma i branscher där
verk-

s. 315 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 315

samheten normall är organiserad så all näringsidkaren har
en mer eller 42 8 KtjL mindre konstant balans av icke utfört arbete. Etl
exempel ulgör en bilverkstad, dil ell anial bilar har lämnals in för
reparation. Verkstaden kan vid avbeslällning av en bilreparalion i allmänhet
sysselsättas med någol annal arbele. Om så inle är fallel beror del antagligen
på brist på kunder, och näringsidkaren har då inte gjort någon förlust genom
all han har inrättat sig efter den avbeslällda Gänsten. 1 andra branscher,
särskilt vid Gänster av större omfallning, kan del emellerlid förekomma all
näringsidkaren avböjer uppdrag eller i varje fall underiäler alt vidla
åtgärder för all skaffa andra uppdrag under den lid som den sedermera
avbeslällda Gänsten var avsedd all ulföras. 1 sådana fall kan det bli aktuellt
med föriuslersättning enligt förevarande slycke.

Det ankommer i princip på näringsidkaren atl slyrka den
förlusl han har lidil genom all Gänsten avbeslällls. För all ersättningsgill
förlusl skall konstaleras bör det inle krävas att näringsidkaren faktiskt har
avböjt erbjudanden om andra uppdrag. Näringsidkaren kan nämligen ha inrättal
sig efter det avbeställda uppdragel på del sällel alt han förhållit sig passiv.
Exempelvis kan en byggmäslare, som har avsatt två månader för etl projekt, ha
inrättal sig efter detta genom atl inle vidta någon åtgärd för atl få andra
uppdrag. Även i etl sådani fall bör föriuslersättning kunna komma i fråga. Det
bör då inte ställas alltför höga krav på näringsidkaren i bevishänseende, om
han gör gällande atl han inle har haft möjlighet atl ulnylGa sin ledigblivna
kapacitet. Del bör räcka att näringsidkaren gör sannolikt alt han har gåtl
miste om en inkomstkälla genom alt inrätta sig efter uppdraget. Vid
bedömningen av denna bevisfråga får man särskilt beakta förhållandena i
branschen på orten vid den aktuella tiden.

En särskild fråga är hur ersättningen skall beräknas vid
avbeställning av abonnemangsavial. Avbeslällningen får lill en början den
omedelbara verkan alt konsumenien skall belala ersättning enligt försia slyckel
för arbele som har ulförls under liden fram till avbeslällningen. Även om
abonnemangsavtald föreskriver viss uppsägningstid, behöver konsumenten inte
belala ersättning enligt första slyckel för längre lid än fram lill
avbeslällningen. Däremot får en föreskrift om uppsägningstid betydelse för
beräkningen enligt andra slyckel av den förlusl näringsidkaren lider på grund
av avbeslällningen. På grund av en sådan föreskrift har nämligen näringsidkaren
hafl anledning all räkna med all avlalel skulle gälla åtminstone under denna
lid. Den förlust som kan drabba näringsidkaren därför atl han har inrättat sig
efter uppdraget blir i enlighel härmed begränsad lill all motsvara högsl vad
näringsidkaren går miste om under uppsägningstiden.

Ett undanlag från konsumenlens skyldighel att ersälla förluster
enligt andra slycket gäller i vissa fall där konsumenlens syfte med tjänsien
har blivit förfelat. I enlighet med vad som har ulvecklals i den allmänna
motiveringen tar detla undanlag sikte på fall där de förhållanden som har legat
lill gmnd för beställningen av Uänslen ändras på elt avgörande sätl på

s. 316 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 316

grund
av oförutsedda omsländigheler som inle kan läggas konsumenien till 42 §
KtjL lasl.

Undantaget
från konsumenlens ersättningsskyldighet gäller till en början i fall där syflel
med Uänslen har förfelals därför alt föremålet för Gänsien har skadals eller
gåll förioral utan all detla beror på försummelse på konsumenlens sida. Som
exempel kan nämnas alt konsumenien avbeställer ell uppdrag avseende
reparationsarbeten på en byggnad sedan denna har brunnit ned.
Undantagsbestämmelsen gäller inte bara när föremålet fysiskt har förintats utan
i alla fall där del har gåll förioral för konsumenten, exempelvis genom siöld.
Åven en skada på föremålel kan leda lill atl syftet med Gänsten har blivit
förfelat. Detla torde bli fallet främsl när skadan är så allvarlig alt den
avtalade Gänsten vid en ekonomisk bedömning inte längre ter sig meningsfull
för konsumenien.

Konsumenien
är inle heller skyldig alt belala föriuslersättning till näringsidkaren, om
han hindras från att dra nytta av Gänsten Ull följd av
förfatlningsföreskrifler, myndighelsbeslui eller andra liknande omsländigheter
utanför konsumentens kontroll. Detla kan komma alt bli av betydelse särskilt
när del gäller arbele på fasligheler. Ell exempel är all en myndighel utfärdar
strängare brandsäkerheisföreskrifier än beräknat vilka innebär alt en ombyggnad
inte kan ulföras såsom avtalats ulan i slället på etl sätt som konsumenien inle
kan godta.

Del
bör framhållas att konsumenlens ersättningsskyldighet i dessa fall faller bort
endast när den omständighet som hindrar honom från all dra nytta av Gänsten
verkligen ligger uianför hans konlroll. Elt exempel på en situation där detla
inte kan anses fallel är alt konsumenien med bindande verkan avtalar med
näringsidkaren om etl Ullbyggnadsarbde innan han har erhållil byggnadslov.
Avslår byggnadsnämnden senare konsumenlens ansökan om byggnadslov, bör
förlustersättning kunna komma i fråga.

Som
har anförls i den allmänna motiveringen är del möjligl all konsumenten i vissa
situationer skulle kunna åberopa generalklausulen i 36 8 avlalslagen lill slöd
för all - ulan lillämpning av reglerna om avbeställning - hell eller delvis
befrias från sina förpliktelser enligt avtalet om en Gänsl. Del bör i
anslutning till delta framhållas att den reglering av vissa ofömtsedda
händelser som förevarande beslämmelse innehåller inle bör utesluta all 36 8
avlalslagen lillämpas i andra situationer där förhållandena har ändrats sedan
avtalet ingicks (se prop. 1975/76:81 s. 126-128).

Tredje
styckel

Denna
bestämmelse får betydelse i fall där det uppdrag, som näringsidkaren har gått
miste om därför atl han inrättat sig efler den avbeslällda Gänsten, skulle ha
varit mera lönsamt än den avbeslällda Gänsten. Näringsidkarens ersättning
begränsas i sådana fall lill all gälla hans föriusi Ull följd av
avbeslällningen, dvs. den del av prisel för den avbeställda Uänsten som
översiiger särkoslnaderna för denna och som är avsedd alt bidra till

s. 317 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 317

all täcka allmänna omkostnader och till att förränta egel
kapital. Föreva- 43 8 KtjL rande beslämmelse begränsar näringsidkarens
sammanlagda ersättning enligt paragrafen så att den inle kan komma atl
översliga prisel för den avbeställda Gänsten.

Förvaring. Förevarande paragraf är lillämplig även på
Gänster som avser förvaring. Den torde dock få begränsad praktisk betydelse vid
förvaringsGänsler med hänsyn lill alt avtalet här ofta är avsell all gälla
lills vidare med räll för båda parter all säga upp avlalel utan atl behöva
åberopa något skäl.

43 §

Näringsidkaren får förbehålla sig en på förhand bestämd
ersättning vid avbeställning, om den är skälig med hänsyn lill vad som vid
avbeslällning normall kan antas lillkomma en näringsidkare som ersällning enligt
42 8.

(Jfr 2 kap. 10 8 i ulredningens förslag)

Paragrafen reglerar näringsidkarens möjligheier all
förbehålla sig en på förhand bestämd ersättning vid avbeslällning från
konsumentens sida.

Som har anförts i den allmänna moliveringen (avsnitt 2.9)
kan del i vissa fall medföra besvär och koslnader all bestämma slorleken av den
ersättning som konsumenten har alt utge enligt 42 8. I förevarande bestämmelse
har därför öppnats en möjlighet för parierna alt på förhand iräffa särskild
överenskommelse om ersättningen vid avbeställning. Eftersom 42 8 är tvingande
till konsumenlens förmån skulle, ulan den nu aktuella beslämmelsen, sådana
villkor inte kunna göras gällande mot köparen, om en beräkning enligt 42 8 i
del akluella fallel leder Ull en lägre ersällning.

Beslämmelsen syftar framför alll lill att möjliggöra
villkor om avbesläll-ningsavgift i standardavtal. Del är dock inlel som hindrar
atl elt individuellt avial reglerar frågan om ersällning vid avbeslällning.
Det ligger i båda parters inlresse all redan från böGan veta vad konsumenten
skall betala i händelse av avbeställning. Vidare minskar risken för tvister om
hur ersättningen skall beräknas.

För all ett avtalsvillkor som anger en
avbeslällningsavgifl skall vara giltigt krävs att ersättningen är skälig med
hänsyn till vad som normalt kan antas lillkomma en näringsidkare vid en
beräkning enligi 42 8. Förhandlingar i della ämne kan antas komma att tas upp
mellan konsumentverket och de branscher där frågan är särskilt aktuell.
Resultatet av sådana förhandlingar bör kunna ge viss vägledning för bedömningen
även i andra fall.

Avbeslällningsavgiflen kan konstrueras på olika sätt. Den
behöver inte nödvändigtvis ulgöra ell fast belopp som skall belalas vid alla
avbeställningar. Ersättningens storlek kan variera beroende på vid vilken
tidpunkt avbeslällningen sker, t.ex. före eller efter del alt Uänsten har böGal
ut-

s. 318 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 318

föras.
Ersättningen kan också besiämmas lill viss procent av prisel för 44 8 KtjL
Gänsten. Beroende på omsländighelerna kan beloppet avse såväl ersällning för
utfört arbete som ersättning för förluster till följd av avbeslällningen (42 8
försia respektive andra styckel).

44 §

Avser
Gänsten arbele på en sak som har överiämnats i näringsidkarens besittning eller
som skall lillverkas av denne, får näringsidkaren fullfölja Gänsten och kräva
fulll pris för denna, om konsumenten inte i räll lid betalar vad han är skyldig
för Gänsten enligt 42 eller 43 8 eller ställer säkerhet för näringsidkarens
fordran på denna ersättning.

Första
slycket gäller ej, om del är uppenbart alt näringsidkaren vid en sådan
försäljning av saken som avses i 50 8 andra stycket ändå kommer alt få
betalning för sin fordran, sedan koslnaderna för försäljningen och vad
näringsidkaren har alt fordra enligt 50 8 första stycket har dragils av från
köpeskillingen.

(Paragrafen
saknar molsvarighel i ulredningens förslag)

I
paragrafen behandlas näringsidkarens rätl att i vissa fall fullfölja Gänsten
trols atl den har avbeslällls av konsumenien. Som har ulvecklats i den allmänna
motiveringen är utgångspunkten den alt konsumenien har rätl att avbeställa
tjänsten innan den har slutförts. Bestämmelserna i förevarande paragraf
innefattar en viss inskränkning i denna rält, förestavad främsl av
näringsidkarens inlresse av att kunna ha föremålel för Gänsien som säkerhel
för vad han har all fordra enligt 42 eller 43 8.

Paragrafen
gäller bara fall där Gänsten avser arbete på en sak. Den är alltså inle
Ullämplig vid Gänsler som avser förvaring.

Första
slycket

Bestämmelsen
fömtsätter atl den sak som Gänsten avser har överlämnats i näringsidkarens
besittning eller skall tillverkas av denne. Den närmare innebörden av della
har ulvecklats i specialmotiveringen lill 12 S och behandlas även i
specialmoUveringen till 49 S. Av den nu angivna förulsällningen följer alt
beslämmelserna i förevarande paragraf är tillämpliga endast i siluationer där
näringsidkaren vid Gänster som avser arbele på en sak kan bli berättigad att
sälja föremålet för Gänsten för att få ul sin ersättning på grund av uppdraget.

En
ytterligare förutsättning för näringsidkarens rält all fullfölja Gänsten och
kräva fulll pris är atl konsumenten, sedan han har avbeslälll Gänsien, inle i
rält lid belalar eller ställer säkerhet för näringsidkarens fordran. Frågan om
konsumenien är i dröjsmål får bedömas med tillämpning av de principer som
ligger till grund för reglerna 1418. Normall är konsumenien sålunda skyldig atl
belala vid anfordran sedan avbeslällningen har ägl rum. Om konsumenien
emellertid i lid har begärl en specificerad räkning, är han inte skyldig all
betala förrän räkningen har kommit honom till hända.

s. 319 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 319

Andra stycket 45 § tJL

Som har angetts i del föregående är paragrafen förestavad
främsl av näringsidkarens intresse att ha säkerhet för sin fordran pä
konsumenien. 1 enlighel med detta gäller enligt andra styckel alt
näringsidkaren inle har rält all fullfölja Gänsten, om det är uppenbart atl
näringsidkaren vid en försäljning av saken ändå kommer att få läckning för sin
fordran. Beslämmelsen innebär atl man därvid också skall beakla koslnaderna
för en försäljning saml den fordran som näringsidkaren kan ha på grund av atl
han, sedan föremålel inte har hämtats ul av konsumenten, har vårdal detta (se
50 § första stycket). Om det är uppenbart att den uppskattade köpeskillingen
för föremålel minskad med dessa avdragsposler under alla omständigheler
översiiger näringsidkarens fordran enligt 42 eller 43 8, har näringsidkaren
alltså inte rätl atl fullfölja Uänslen. Framför alll när mera dyrbara föremål
har lämnals in Ull näringsidkaren kan denna regel bli av beiydelse. I praktiken
lorde det dock vara ovanligt atl konsumenien underlåter all lösa ul ett sådani
föremål.

Förvaring. Som tidigare har nämnls är förevarande paragraf
inle lillämplig vid Gänster som avser förvaring.

4.1.8 Konsumentens dröjsmål

Föreliggande avsnitt av lagen omfattar 45-50 88. Det
innehåller främst beslämmelser om näringsidkarens befogenheler i fall då
konsumenien gör sig skyldig lill dröjsmål med alt betala för en Gänsl eller med
atl lämna medverkan som är nödvändig för ulförandel av Gänsten.

Avsnittet inleds med bestämmelser om näringsidkarens räll
alt vid konsumentens dröjsmål lills vidare inslälla arbetet och all erhålla
ersättning av konsumenten för koslnader och förlusler som därigenom åsamkas näringsidkaren
(45 S). Därefter följer beslämmelser om näringsidkarens räll all häva avtalet
om en Gänst. Dessa avser dels fall då konsumenien redan har gjort sig skyldig
lill ett dröjsmål (46 S), dels fall då det på förhand finns starka skäl atl
anta att konsumenten kommer att råka i dröjsmål (47 8). Vidare regleras den
ekonomiska uppgörelsen vid hävning (48 8). I den därpå följande paragrafen
regleras frågan om näringsidkarens rätt an hälla kvar föremålet för tjänsien
när konsumenten inle belalar i rätl lid (49 8). Avsnittet avslulas med
beslämmelser om näringsidkarens skyldighet atl vårda en sak som han kvarhåller
eller som inle avhämias i rätt lid m. m. (50 8).

Inställande av arbelet

45 §

Belalar konsumenien inle i räll lid i fall då priset skall
betalas hell eller delvis innan Gänsten har utförts eller underiäler
konsumenien all i rätt lid lämna den medverkan som är nödvändig för alt Gänsten
skall kunna

s. 320 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 320

utföras, får näringsidkaren inställa arbetet till dess all
konsumenien belalar 45 § KtjL eller lämnar medverkan. Har Gänsten
påböGats, är näringsidkaren dock skyldig all utföra arbele som inle kan
uppskjulas utan risk för allvarlig skada för konsumenien.

Inställer näringsidkaren arbelet enligi försia styckel,
har han rätt lill ersällning för koslnader och andra förlusler som delta
åsamkar honom, om konsumenten inte visar att dröjsmålet ej beror på försummelse
på hans sida.

(Jfr 5 kap. 1 och 2 88 i utredningens förslag)

I paragrafen behandlas dels näringsidkarens rätt atl tills
vidare ställa in arbelet i vissa fall av dröjsmål från konsumentens sida, dels
näringsidkarens rätt till ersättning för kostnader och förlusler som därigenom
åsamkas honom.

Paragrafen är tvingande lill konsumenlens förmån.

Hilhörande frågor har i den allmänna moliveringen
behandlats i avsnitt 2.10.2.

Första styckel

Näringsidkaren har enligt reglema i försia slycket rätt
atl i två huvudfall ställa in arbetet vid dröjsmål på konsumentens sida.

Detta gäller lill en böan om konsumenien inte betalar i
rätt lid i fall då prisel för Uänsten hell eller delvis skall belalas innan
tjänsien har ulförts. Som tidigare har framgått (se bl.a. specialmotiveringen
lill 41 8) är parterna oförhindrade all Iräffa avtal om all ersättningen helt eller
delvis skall erläggas redan innan tjänsien har påbörjais eller under liden som
den utförs. Om konsumenien då gör sig skyldig till elt dröjsmål med en överenskommen
betalning, har näringsidkaren enligt huvudregeln i försia meningen rätt att
ställa in arbetet - dvs. vägra att påbörja Gänsten eller att fortsätta med dess
utförande - till dess all konsumenten betalar. Det är här alltså fråga om en
motsvarighet lill konsumentens rätt att hålla inne belalningen i fal! då
näringsidkaren befinner sig i dröjsmål (se 27 8).

Näringsidkaren kan i och för sig siälla in arbelel så
snart konsumenien inle erlägger överenskommen betalning i räll lid. Det krävs
alltså inle atl betalningsdröjsmålet är av väsenllig betydelse för
näringsidkaren eller att konsumenten särskilt har påmints om sin
betalningsskyldighet. Det ligger dock i sakens nalur att det i prakUken sällan
blir aktuellt atl näringsidkaren släller in arbelet på grund av ett dröjsmål
med ett i sammanhanget helt bagatellartal belopp.

Näringsidkaren har enligt beslämmelsen vidare räll alt
tills vidare ställa in arbelel, om konsumenien underlåter atl lämna medverkan
som är nödvändig för all Uänslen skall kunna ulföras. Atl sådan medverkan är en
förutsättning för Gänsten kan framgä uttryckligen av avtalet men är ofta
underförstått, såsom då näringsidkaren måsle släppas in i konsumenlens bostad
för all få lillgång till del föremål som Gänsten avser. Ell annal

s. 321 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 321

exempel
är att parterna har kommil överens om alt konsumenien senare 45 § KtjL
skall välja färg, material eller liknande. Konsumentens medverkan går i ell
sådant fall ul på atl precisera uppdragels innehåll och är nödvändig för atl
den avtalade Gänsten skall kunna utföras.

För
all den nu berörda regeln skall vara tillämplig krävs del inte att konsumenlens
medverkan, såsom i de nyss nämnda exemplen, är en absolut fömtsättning för atl
åstadkomma del resultat som Gänsten avser. Det är tillräckligt att konsumentens
medverkan ulgör en väsenllig förutsättning för uppdraget. Om det exempelvis
har avtalats att konsumenien skall medverka som hantlangare vid ett
byggnadsarbete, kan konsumenten inte kräva atl näringsidkaren ensam skall
utföra Uänslen om denna då blir väsenlligl mer arbelskråvande. Kan
näringsidkaren däremol utföra Uänslen på etl rimligt sätt utan konsumenlens
medverkan eller kan han utföra en annan del av uppdragel medan han vänlar, bör
han vara skyldig all göra della. Hilhörande situationer får, som ulredningen
har framhållit (belänkandet s. 503-504), bedömas inle enbart med hänsyn lill
vad som har avtalats mellan parterna utan också med hänsyn till näringsidkarens
allmänna omsorgsplikt (se 4 8). Om Gänsten i elt fall av nu berört slag
fördyras för näringsidkaren, kan han ha rätt lill pristillägg enligt 38 8-

Om
konsumenien underiäler att lämna nödvändig medverkan kan anledningen
naturligtvis vara att konsumenten inte längre är intresserad av atl Uänsten
utförs. Konsumentens underiåtenhel kan emellertid också bero på något
lillfälligl förhinder. Del ligger därför i båda parters inlresse all
näringsidkaren, i vart fall om ell inställande av arbetet kräver särskilda
åtgärder, söker ta kontakt med konsumenten innan näringsidkaren beslutar om
han skall ställa in arbelet.

I
sammanhanget bör framhållas alt även en underlåtenhet från konsumenten sida
all lämna sådan medverkan som inte kan anses nödvändig någon gång kan ge
näringsidkaren särskild anledning alt anta alt konsumenten inte längre önskar
få arbetet utfört. Näringsidkaren bör då kunna avvakta med eller avbryia
arbetet trots alt förevarande beslämmelse inte är Ullämplig. Om antagandet i
efterhand visar sig felakligl men näringsidkaren har hafl fog för sin
bedömning, får elt dröjsmål som uppkommer på grund av avbrottet i arbetet anses
bero på konsumenten (se 24 8 och specialmoUveringen lill den paragrafen).

I
praktiken kan del ofta vara omöjligt för näringsidkaren att omedelbart påböGa
eller fortsäUa ett arbete sedan dröjsmålel på konsumentens sida har upphört. I
sådana fall åligger det näringsidkaren att uppta arbelel så snart det är
möjligl. Medan arbetet är inställt får näringsidkaren inte binda sig för andra
uppdrag i sådan utsträckning atl han sedan inle kan uppia arbelet inom skälig
lid. Om näringsidkaren har anledning att tro alt dröjsmålet blir långvarigt,
kan del därför bli aktuellt för honom atl i stället vidta åtgärder för all
frigöra sig frän avtalet genom hävning (se 46 8).

21 Riksdagen 1984185. I saml. Nr 110

s. 322 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 322

Rätlen
all inslälla arbelel enligt bestämmelsen innebär inle annal än alt 45 8 KtJL
näringsidkaren lills vidare kan hålla inne sin preslalion, dvs. avvakta med all
utföra Gänsten. Skyldighelen att ulföra denna kvarslår alltså, men den
suspenderas lill dess atl dröjsmålel på konsumenlens sida upphör. All avlalel
beslår innebär också all näringsidkaren alUjäml är skyldig atl med lillbörlig
omsorg la till vara konsumenlens inlressen, exempelvis genom alt vårda
föremålel för Gänsien.

Dd
ligger vidare i linje med näringsidkarens omsorgspliki alt hans rält att ställa
in arbetet inte kan få leda till oacceplabla skaderisker för konsumenten. I
enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnill 2.10.2)
gäller därför enligt andra meningen i förevarande slycke all näringsidkaren, i
fall då han i princip har rält all siälla in arbelel, likväl är skyldig alt
ulföra sådani arbele som inle kan uppskjulas ulan risk för allvarlig skada för
konsumenten. Av skäl som har redovisals i den allmänna motiveringen gäller
detta dock endast i fall där tjänsien har påbörjats. Om så skall anses ha
skett får bedömas med hänsyn lill förhållandena i del enskilda fallel. Enbart
den omsiändighelen att ett föremål har lämnals in lill näringsidkaren för
reparalion eller bearbetning lorde i regel inle kunna anses innebära att
Gänsten har blivit påböGad.

I
och med atl dd skall föreligga en risk för allvariig skada lorde näringsidkarens
skyldighel atl trols konsumenlens dröjsmål ulföra visst arbete inträda endasl i
undanlagsfall. Del skall vara fråga om situationer där skaderisken objektivt
sett framsiår som oacceplabel. Ell lypexempel är all näringsidkaren inte får
avbryta etl arbele med omläggning av ell lak på sådani sätl att byggnaden
kommer atl stå oskyddad mol regn. I della exempel har skaderisken uppstått på
grund av det arbele som näringsidkaren redan utfört. Att så är fallel är dock
inte någon förutsättning för näringsidkarens skyldighet atl ulföra sådani
arbele som avses med bestämmelsen. Del kan alltså vara fråga om risk för
allvarlig skada som föreligger av annan anledning. Den skada som avses behöver
inle vara av fysisk natur utan kan också vara av rent ekonomiskl slag.

Näringsidkarens
skyldighel atl ulföra arbete som inte kan uppskjutas utan risk för allvarlig
skada gäller inte bara vid betalningsdröjsmål utan också vid underlåten medverkan
från konsumenlens sida, givetvis under fömtsättning atl arbelet kan utföras
ulan konsumenlens medverkan.

Det
arbete som näringsidkaren kan bli skyldig att ulföra behöver inle utgöra ett
led i den avtalade Gänsten. Del kan också vara fråga om arbele av annal slag
som behövs för alt undanröja skaderisken. Som har framhållits i den allmänna
motiveringen lorde dock del sällan bli fråga om några mer omfallande arbelen.

Om
näringsidkaren åsidosätter sin skyldighel alt utföra visst arbete enligt den nu
berörda bestämmelsen, kan han bli skyldig all ersätta konsumenten för
eventuella skador på grund härav. Detla följer av 32 8.

s. 323 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 323

Förevarande paragraf lar sikle endasl på fall av s. k.
fidlbordal dröjsmål. 45 § KtjL dvs. fall då tidpunkten för konsumenlens
skyldighel att betala eller lämna medverkan är inne men konsumenien inle
erlägger avtalad beialning eller lämnar nödvändig medverkan.

Om situationen i stället är den atl del med hänsyn lill
omständigheterna redan på förhand finns starka skäl att anta att konsumenten
inle kommer att belala eller lämna nödvändig medverkan i räll lid (s.k.
anleciperal dröjsmål), kan näringsidkaren ha rält atl häva avtalet enligt
beslämmelserna i 47 8.1 så fall mäste han också anses ha rält att ställa in arbetet
till dess att hävning faktiskt sker Gfr Rodhe, Obligationsrätt, 1956, s.
408-409 samt specialmoliveringen lill 27 8). Förevarande paragraf är dock inle
lillämplig, vilket bl. a. innebär all näringsidkaren i den nu berörda
silualionen inle är skyldig all ulföra annat arbele än sådana direkla
skyddsålgärder e.d. som han ulan vidare måsle anses skyldig all vidla på grund
av sin allmänna omsorgspliki enligt 4 8. Har näringsidkaren felbedömt
situationen och i själva verkel inle hafl rätl all häva på grund av anleciperal
dröjsmål, går delta å andra sidan givetvis ut över näringsidkaren. Denne kan dä
drabbas av dröjsmålspåföljder, inklusive skadesiåndsskyldighel enligt 31 S,
eller av skadeståndsskyldighet enligt 32 8.

Har näringsidkaren i enlighel med det nyss sagda haft rätl
atl ställa in arbetet på gmnd av anleciperal dröjsmål men häver han sedan inte
avtalet, t. ex. därför att konsumenien trols allt lyckas ställa garanti för
belalningen e.d., bör frågan om konsumentens ersättningsskyldighet för eventuella
särskilda koslnader m. m. på grund av inställandet av arbelel bedömas med
analogisk tillämpning av andra stycket i förevarande paragraf.

Andra stycket

Enligt andra slyckel har näringsidkaren rätt till
ersällning för koslnader och andra förlusler som uppkommer till följd av atl
arbelet slälls in enligi bestämmelsema i första styckel.

Ett exempel är att arbelel skall utföras i konsumentens
bostad och atl näringsidkaren tvingas företa en extra resa dil. Näringsidkaren
kan vidare drabbas av exlra kostnader för hyra av en maskin under längre tid än
den som annars skulle ha åtgått. Del kan också vara fråga om kostnader för
exlra arbele som behövs för alt hindra skador exempelvis på ell bygge under den
tid arbelet i övrigt ligger nere.

Näringsidkaren har, som nämnls, också rält lill ersättning
för förlusler som beror på att arbetet ställs in. Näringsidkaren kan exempelvis
under avbrottet i arbelel förlora arbetsinkomst därför atl han på grund av
uppdraget har avböjt andra arbelen. Vid bedömningen av näringsidkarens rätl
till ersällning för föriust bör vad som har anförts vid bestämmelsen i 42 8
andra styckel kunna ge vägledning.

Konsumenten är dock inte ersältningsskyldig enligt
förevarande bestämmelse, om han kan visa atl dröjsmålel ej beror på
försummelse på hans

s. 324 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 324

sida. Dröjsmålet kan ha orsakats av någon omsländighel som
konsumen- 46 § KtjL ten inte råder över och som han inle heller hade bort
förutse och kunnal övervinna följderna av. Som exempel kan nämnas försenad
postbefordran, strejk och hastigt påkommen allvarligare sjukdom. Bedömningen
bör inle vara alltför sträng mot konsumenien. men självfallet måsle del fordras
all dröjsmålel framsiår som klart ursäktligt. Konsumenten bör sålunda inte
kunna åberopa glömska e.d. och i regel inte heller sådana omständigheler som
all han har felbedöml sin lillgäng på tid eller sina ekonomiska möjligheter
att betala i rätt tid.

För all konsumenten skall gå fri från
ersätlningsskyldighel räcker det inle alt han kan visa all dröjsmålel ej beror
på försummelse av honom personligen. Han måsle också visa atl dröjsmålet inle
beror på försummelse av någon annan på hans sida i avtalsförhållandet. Della
innebär framför alll atl konsumenien svarar för försummelser som kan laslas
någon som han har anlilal för all uppfylla sina skyldigheler enligt avtalet. Om
konsumenien exempelvis har vidlalat en granne all släppa in näringsidkaren i
bosladen men grannen av försummelse underiäler alt göra detla, har
näringsidkaren rätt till ersällning på samma sätt som om felet var konsumentens
eget. Molsvarande gäller givelvis om någon annan, i. ex. en familjemedlem eller
en bank, har fåll i uppdrag alt ombesöGa betalning för konsumenlens räkning.

Förvaring. Förevarande paragraf är lillämplig även vid
Uänsler som avser förvaring. Dess praktiska betydelse vid sådana Uänsler lorde
dock vara begränsad med hänsyn lill atl båda parierna i regel kan frigöra sig
från avtalet genom uppsägning utan atl behöva ange någol skäl. Paragrafen
innebär emellerlid atl näringsidkaren sedan ell avtal har träffats om förvaring
av ell föremål kan ulan vidare, alltså ulan uppsägning och iakttagande av ev.
uppsägningslid, vägra att la emol föremålel så länge konsumenten inle erlägger
en avtalad förskottsbetalning. Om konsumenien skall betala sedan förvaringen
har påböGats men underiäler detta, torde paragrafen dock knappasl få någon
självsländig betydelse vid sidan av näringsidkarens räll att frigöra sig från
avtalet genom uppsägning eller ev. genom hävning. Näringsidkarens allmänna
omsorgsplikt enligt 4 S måste nämhgen anses innebära atl han i den angivna
situationen under alla förhållanden är skyldig att vårda föremålel för
förvaringen till dess atl konsumenien har hämlal delta.

Hävning

46 §

Om konsumenien i fall som avses i 45 8 trols påminnelse
inle belalar eller lämnar nödvändig medverkan och dröjsmålet är av väsenllig
beiydelse för näringsidkaren, får denne häva avlalel belräffande ålerslående
del av Uänslen.

s. 325 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 325

Har
en påminnelse lämnals in för befordran med posl eller avsänts på 46 § KtjL
annal ändamålsenligl sätl, förlorar näringsidkaren inte sin rätt för den
händelse påminnelsen försenas eller ej kommer fram.

(Jfr
5 kap. 3 8 i ulredningens förslag)

1
paragrafen regleras näringsidkarens räll alt häva avlalel vid konsumentens
dröjsmål. Frågan har behandlals i avsnitt 2.10.3 i den allmänna moliveringen.

Paragrafen
är tvingande till konsumenlens förmån.

Första
slycket

Beslämmelsen
anknyter till 45 8 och reglerar samma situalion som avses där. Del är alltså
fråga om dels fall där prisel skall belalas hell eller delvis innan uppdraget
har avslutats men konsumenten inle belalar i räll lid, dels fall där
konsumenten underlåter att lämna nödvändig medverkan i räll tid Gfr
specialmotiveringen lill 45 8). För näringsidkarens rätl atl frigöra sig från
avlalel genom hävning enligi förevarande bestämmelse är det dock inle någon
förutsättning atl han först har ställt in arbelet enligt 45 §.

Näringsidkaren
har enligt bestämmelsen rätt alt häva endast beträffande ålerslående del av ijänslen,
varvid han samiidigi har räll lill ersättning för redan ulfört arbele (se 48
8)- Hävning beträffande en redan utförd del av Uänslen kan inte äga rum ens i
fall då näringsidkarens prestation helt eller delvis kan återställas. Ingel
hindrar dock all parierna, sedan frågan om hävning väl har aktualiserats Gfr
specialmotiveringen lill 3 8), kommer överens om all konsumenien lämnar
lillbaka vad som kan återställas i ställd för att betala näringsidkaren för
della. En sådan uppgörelse kan bli aktuell i situationer då den utförda delen
inte kan vara av nytta för konsumenten, men väl för näringsidkaren.

För
alt hävning skall få ske krävs lill en böGan atl konsumenten har fått en
påminnelse om skyldighelen alt belala eller lämna nödvändig medverkan.
Påminnelsen måsle ha lämnats efter den tidpunkt då betalning eller medverkan
skulle ha ägl mm. Självfallel behöver näringsidkaren däremot inie invänta att
dröjsmålel blir av väsentlig betydelse innan han lämnar påminnelsen. Denna
behöver inle göras i någon särskild form. Påminnelsen behöver sålunda inle
nödvändigtvis innehålla någon erinran om att konsumenten riskerar hävning. Åven
en munUig påminnelse är Ullräcklig. Vid tvist är del emellerlid näringsidkarens
sak att visa att en påminnelse har lämnals. Från bevissynpunkl lorde det därför
vara tillrådligt atl påminnelsen lämnas skriftligen.

1
beslämmelsen har inle angetts någon bestämd tid som måsle förflyta efter
påminnelsen för all näringsidkaren skall bli berättigad atl häva. Del ligger
dock i sakens natur atl konsumenten efter påminnelsen måste ges en med hänsyn
lill omständigheterna skälig tid för atl fullgöra sina skyldigheter.

s. 326 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 326

En förutsättning för hävning är vidare atl dröjsmålel är
av väsenllig 47 § KtjL betydelse för näringsidkaren. Så kan vid dröjsmål med
belalningen vara fallet med hänsyn lill dröjsmålels renl ekonomiska verkningar
för näringsidkaren. Av betydelse för bedömningen blir då främsl beloppets
storlek och dröjsmålels ulslräckning i liden. Såväl när del gäller belalningsdröjsmål
som när del gäller dröjsmål med all lämna nödvändig medverkan måsle också
beaklas alt förutsättningarna för den avtalade Uänslen kan förändras genom
dröjsmålet. Konsumenlens underiålenhd leder ju oftast lill att Gänsten inte
utförs under den tid som har förutsatts, anlingen därför alt del inle är
möjligl för näringsidkaren all påbörja eller fortsätta arbetet eller därför atl
denne väljer att ställa in arbetet. Om uppdraget då har en sådan karaktär att
utförandel exempelvis blir betydligt svårare på grund av dröjsmålet eller om
dröjsmålet medför väsentliga problem för näringsidkaren med hänsyn lill hans
arbdsbeläggning i övrigt, kan näringsidkaren vara berättigad atl häva avlalel
även om själva tidsutdräkten inte är av slörre omfattning.

Andra slyckel

Enligi bestämmelsen medför del i vissa fall inle någon
rättsförlust för näringsidkaren, om en sådan påminnelse som avses i första
stycket försenas eller inte kommer fram till konsumenten. Förutsättningen för
detta är att påminnelsen har lämnals in för befordran med posl eller att den
annars har avsänts på ett ändamålsenligl säll. I fråga om vad som avses med atl
påminnelsen har avsänls på ell ändamålsenligl sätt kan hänvisas lill specialmotiveringen
lill 17 8 tredje styckel.

Förvaring. Paragrafen är tillämplig även vid Uänsler som
avser förvaring. Dess prakUska beiydelse lorde dock vara begränsad med hänsyn
till att avtalet i dessa fall oftasl gäller lills vidare, varvid båda parierna
kan frigöra sig från avtalet genom uppsägning ulan att behöva ange något skäl.
En tillämpning av paragrafen kan dock bli aktuell i fall då parterna har
träffat avtal om förvaring för en bestämd tid.

47 §

Näringsidkaren får också häva avlalel beträffande
återstående del av Gänsten, om del redan på förhand finns slarka skäl all anla
alt konsumenten inle kommer att betala eller lämna nödvändig medverkan i rätl
lid och att dröjsmålel kommer att bli av väsenllig betydelse för
näringsidkaren.

(Jfr 5 kap. 3 8 försia slyckel 1 i ulredningens förslag)

Paragrafen, som är tvingande lill konsumenlens förmån,
behandlar näringsidkarens rätl att häva när del på grund av omsländighelerna
redan på förhand finns starka skäl atl anla att konsumenien kommer att göra sig
skyldig lill ett dröjsmål av väsenllig betydelse för näringsidkaren (s. k.
anleciperal dröjsmål).

s. 327 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 327

1
likhel med de närmasl föregående paragraferna är förevarande paragraf 48 8 KtjL
tillämplig såväl i fråga om belalningsdröjsmål som i fråga om dröjsmål med alt
lämna nödvändig medverkan. Den gäller emellertid endasl i fall dä lidpunkien
för konsumentens betalningsskyldighet eller skyldighet att lämna medverkan
ännu inte har inträffat. Bestämmelsen kan alltså inle åberopas sedan
konsumenien väl har råkat i dröjsmål, utan då kan hävning ske endast med slöd
av beslämmelserna i 46 8 vilka bl. a. kräver atl näringsidkaren har lämnal
konsumenten en påminnelse om hans skyldigheter.

Del
bör påpekas all förevarande beslämmelse är lillämplig även i fall då
konsumenien skall erlägga beialning försl efler del alt Gänsten har slutförts.

För
all beslämmelsen skall bli lillämplig krävs en hög grad av sannolikhet för all
det skall uppstå etl dröjsmål av väsenllig betydelse. Del skall vara fråga om
siluationer där dröjsmålel framsiår som i det närmaste oundvikligt. Exempel på
delta är atl konsumenten kommer på obestånd eller blir försall i en siluation
som gör del prakiiskl laget uteslutet atl han kommer alt kunna lämna medverkan
på avtalat säll.

Förvaring.
Paragrafen är tillämplig även på Gänsler som avser förvaring Gfr
specialmoliveringen till 46 8).

48 §

Häver
näringsidkaren avtalet, är konsumenten skyldig atl belala som om han hade
avbeslällt Gänsten den dag då hävningen skedde.

(Jfr
5 kap. 4 8 i utredningens förslag)

I
paragrafen regleras konsumenlens betalningsskyldighet då näringsidkaren har
hävt avtalet. Frågan har behandlats i avsnitt 2.10.3 i den allmänna
moliveringen.

Paragrafen
är ivingande lill konsumentens förmån.

Huvudregeln
är att konsumenien skall belala som om han hade avbeslälll Gänsien den dag då
näringsidkaren hävde avtalet. En självklar förutsättning för detta är att
näringsidkaren verkligen har varil berättigad all häva avtalet enligt någon av
de föregående paragraferna.

Belräffande
omfallningen av betalningsskyldigheten får hänvisas till 42 och 43 88 saml till
vad som har sagts i specialmoliveringen till dessa paragrafer. Förevarande
beslämmelse medför all konsumenten inle kommer i en sämre situation om
näringsidkaren häver än om det i ställd är konsumenten som avbeställer. Den
innebär sålunda bl. a. alt konsumenien inle heller vid hävning från
näringsidkarens sida blir skyldig alt betala sådan föriuslersättning som avses
i 42 8 andra styckel, om konsumentens syfte med Gänsten blivit förfelal på
grund av någon sådan omständighet som anges i nämnda bestämmelse.

Förvaring.
Paragrafen är lillämplig även på Gänsler som avser förvaring.

s. 328 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 328

Rän all hålla kvar föremålel för ijänslen m. m. 49 § KtjL

49 §

Avser Gänsten en sak som har överlämnats i näringsidkarens
besittning eller som skall lillverkas av denne och belalar konsumenien inte i
rält tid vad näringsidkaren har alt fordra på gmnd av uppdragel, får näringsidkaren
hålla kvar saken lill dess alt han har fåll betalt eller, vid tvist om
betalningen, lill dess atl konsumenien har ställt godtagbar säkerhel för del
belopp som näringsidkaren har krävt. Näringsidkaren har dock inte rätl all
hålla kvar saken, om del skulle vara uppenbart oskäligt mol konsumenten.

(Jfr 5 kap. 5 8 försia slyckel i ulredningens förslag).

1 paragrafen behandlas näringsidkarens s.k.
reienlionsräll, dvs. hans befogenhel atl hålla kvar föremålel för Uänslen för
att säkerställa sin räll till betalning.

Relenlionsräll enligt förevarande paragraf kan bara
föreligga beträffande en lös sak som har överlämnats i näringsidkarens
besittning eller som skall tillverkas av denne. 1 sislnämnda fall är del en
förutsättning för paragrafens tillämplighet all konsumenten tillhandahåller en
väsentlig del av materialet Gfr 2 8 1). Det är endasl den sak som utgör
föremålet för Uänslen som näringsidkaren har rätl all hålla kvar. Om Gänsten
exempelvis gäller reparation av en bil, har näringsidkaren rält alt hålla kvar
bilen men däremol inle sådan egendom som konsumenien evenluellt har lämnal kvar
i bilen och som inle ingår i dess utrustning. Avser Gänsten tillverkning av en
sak, får näringsidkaren givelvis hålla kvar inle bara den färdiglillverkade
saken utan även sådani material som konsumenien har tillhandahållit men som
ännu inte har använts för tillverkningen.

En förutsättning för reienlionsräll är all saken (eller
malerialel) har överiämnats i näringsidkarens besittning. Huruvida denna
förutsättning är uppfylld får bedömas enligt allmänna grundsatser (se också
specialmoliveringen lill 32 S). Etl typexempel där förulsällningen inle är
uppfylld är då en TV-apparal repareras i konsumentens hem.

För att retentionsrätt skall föreligga krävs vidare all
konsumenien är i dröjsmål med betalningen, dvs. alt näringsidkaren har en
förfallen fordran på konsumenten. Fordringen måsle ha sin grund i del uppdrag
som konsumenten har lämnat åt näringsidkaren. Den behöver emellertid inte
gälla priset för den avtalade Gänsten utan kan lika gärna avse t. ex.
ersättning för en förberedande undersökning enligt 37 8 eller ersällning vid
avbeslällning eller hävning enligt bestämmelserna i 42 och 48 88. Della innebär
alt näringsidkaren kan hålla kvar saken som säkerhel för etl bdalningsanspråk,
även om själva arbelel inle har fullbordals eller ens påbörjats.

Som nyss nämndes måste det krav som näringsidkaren
åberopar lill stöd för att hålla kvar föremålet för Gänsten hänföra sig lill
del uppdrag som är aktuellt mellan parterna. Om konsumenien l.ex. när han
lämnar etl föremål som skall repareras råkar köra på en grindslolpe, har
näringsidkaren inle relenlionsräll i föremålel för Gänsten som säkerhel för en
eventuell

s. 329 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 329

skadeståndsfordran.
Fordringen hänför sig i etl sådani fall inle lill uppdra- 49 § KtjL gel utan
till en självständig skadebringande handling från konsumentens sida. Näringsidkaren
har inte heller retentionsrätt för en fordran som hänför sig till ett tidigare
ulfört uppdrag. Om konsumenten exempelvis lämnar in en bil till ett
verkstadsföretag, kan förelaget inle hålla kvar bilen som säkerhet för
ersättning för en reparation som har ulförts vid ell tidigare tillfälle. En
speciell situation föreligger då konsumenten samtidigt har lämnal in flera
föremål lill näringsidkaren för bearbetning eller liknande. Relentionsrätlens
omfattning lorde i etl sådant fall få bedömas med hänsyn till om det kan anses
föreligga ett eller flera skilda uppdragsförhållanden mellan parierna.

Rätten
all hålla kvar föremålel innebär en press på konsumenien atl belala. Den
innebär också andra fördelar för näringsidkaren. Enligt 48 2 förmånsrätlslagen
(1970:979) har han särskild förmånsrätt i egendomen vid uimälning eller
konkurs. I sammanhanget bör också erinras om atl näringsidkaren under vissa
förulsällningar har möjlighel alt sälja föremålel med lillämpning av lagen
(1950: 104) om rält för hantverkare atl sälja gods som ej avhämtats. Som redan
har angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt I) är
avsikten alt den lagen skall samtidigt med all konsumenttjänsllagen Iräder i
kraft ersättas av en ny lagstiftning om räll alt sälja saker som inle har hämtats.

Näringsidkaren
har normalt räll all hålla kvar föremålel lill dess atl han har fått betalt. Om
del föreligger tvist om betalningen, har konsumenten dock möjlighel att få ul
föremålet utan att betala den begärda summan till näringsidkaren. Förutsättningen
för delta är atl konsumenien släller säkerhel för det belopp som
näringsidkaren kräver. Säkerhel kan ställas exempelvis genom att konsumenten
sätter in beloppet på bank och därvid föreskriver att beloppet får lyftas
endasl om både konsumenien och näringsidkaren samtycker till del. Om
konsumenien föreler bevis om en sådan insättning, har näringsidkaren enligt
förevarande paragraf inle längre rält alt hålla kvar föremålet. Säkerheten
skall emellertid vara godtagbar, objektivt sett. Näringsidkaren är inle
skyldig att som säkerhel acceptera exempelvis ett annat i och för sig
tillräckligt värdefullt föremål, om det kan medföra besvär för näringsidkaren
all realisera della föremål vid utebliven beialning.

Som
har berörts i den allmänna moliveringen kan näringsidkarens räll alt hålla kvar
föremålet för Uänslen under vissa förhållanden framslå som en alltför drastisk
åigärd. Ell exempel på della ulgör det i den allmänna moliveringen omnämnda
rättsfallel NJA 1979 s. 670, där högsta domstolen fann att en person, som hade
omhänderhaft en bålmolor för vinlerförvaring, med hänsyn till de
omständigheter som förelåg inle var berättigad all hålla kvar molorn till
säkerhet för en Ivislig fordran på 22 kr. 50 öre avseende visst arbete med
motorn. För all möjliggöra en rältslillämpning som ligger i linje med detla
avgörande har i sista meningen i förevarande

s. 330 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 330

paragraf förts in etl undanlag från näringsidkarens
retentionsrätt i fall då 50 8 KtjL utövningen av denna rätl skulle vara
uppenbart oskälig mol konsumenten. Det följer av lagtextens formulering alt
denna undanlagsregel kan tillämpas endasl när relentionsrätlen skulle komma all
utövas på ett närmasl slötande sätt.

Del bör framhållas atl det är en absolut förulsällning för
näringsidkarens relenlionsrätl att näringsidkaren har fog för sill krav. Della
innebär all han uiövar relenlionsrätlen på egen risk. Om del senare blir
avgjort atl konsumenten inte har varit skyldig atl utge elt IvisUgl belopp,
har näringsidkaren inle varit berättigad atl hålla kvar föremålel för Gänsten.
I en sådan situation föreligger dröjsmål på näringsidkarens sida. Konsumenten
kan på grund härav bli berättigad lill ersättning enligt 318 för skada som har
tillfogals honom på grund av dröjsmålel. Detta gäller även i fall där konsumenten
genom alt ställa säkerhel för näringsidkarens krav har fåll ut föremålet för
Ijänslen. Skadeslåndel kan avse exempelvis kostnad som konsumenien hafl för all
ställa godtagbar säkerhet.

Förvaring. Förevarande paragraf är lillämplig även på
tjänster som avser förvaring.

50 §

Näringsidkaren skall vidla de åtgärder som skäligen kan
krävas av honom för att vårda en sak som han håller kvar enligt 49 8 eller som
inte har hämtats i rätt tid. Han har rätl lill skälig ersällning för vården.

I fråga om näringsidkarens räll atl sälja en sak som han
har lagil emol för att utföra arbete på den finns bestämmelser i lagen (1950:
104) om rätl för hantverkare atl sälja gods som ej avhämtals.

(Jfr 5 kap. 5 8 andra och Iredje styckena i ulredningens
förslag)

I paragrafen behandlas dels näringsidkares skyldighet atl
vårda ett föremål som han har hållit kvar enligt 49 8 eller som inle har
hämtats i rätt tid av konsumenien, dels näringsidkarens räll till ersättning
för vården. Paragrafen innehåller också en erinran om näringsidkarens rätt atl
sälja föremål som inte har hämtats.

Första slycket

Denna bestämmelse om näringsidkarens vårdplikl tar sikte
på samma situation som den som har behandlats i 498, nämligen atl föremålel för
Gänsten på grund av konsumentens dröjsmål ligger kvar hos näringsidkaren efler
det atl Gänsten har slutförts. Beslämmelsen är lillämplig oavsett om
näringsidkaren håller kvar föremålet med stöd av 49 8 eller om konsumenten har
underlåtit alt hämta ul föremålel.

I de aktuella fallen är näringsidkaren skyldig atl vidla
de ålgärder som skäligen kan krävas av honom för all vårda föremålel.
Bestämmelsen kan ses mot bakgrund av den allmänna omsorgspliklen enligt 4 8.

s. 331 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 331

Vad den angivna vårdpliklen närmare innebär får bedömas
från fall lill 50 § KtJL fall. Omsländigheler som därvid är av beiydelse
är exempelvis föremålels värde och beskaffenhel saml näringsidkarens resurser
och möjligheter all vidta olika åtgärder. I vissa fall torde även dröjsmålets
ulslräckning i tiden kunna vägas in i bedömningen.

Förhållandena kan givelvis i del enskilda fallet vara
sådana att man av näringsidkaren inle kan kräva lika slor omsorg som annars om
konsumenlens egendom sedan denne har kommit i dröjsmål med avhämtandd. Åven i
denna siluation har visserligen näringsidkaren ett s.k. presumlionsansvar,
dvs. han är skyldig att ersätta skada på egendomen om han inte visar all skadan
ej beror på försummelse på hans sida (se 32 S och specialmoliveringen till
denna paragraf)- Som antytts kan bedömningen av vad som i dröjsmålsfallen ulgör
försummelse bli mindre sträng mol näringsidkaren än annars.

1 första slyckel andra meningen anges atl näringsidkaren
har rätt till skälig ersättning för vården. Denna rätl gäller oavsett vad som
är orsaken till konsumentens dröjsmål. Ersättningen skall givelvis läcka
näringsidkarens koslnader för vården. Kostnaderna kan vara direkl betingade av
vården, exempelvis i form av arbete eller utlägg, men de kan också ulgöra del i
fasta koslnader såsom för hyra och liknande. En bilreparalör kan t. ex. vara
berättigad till ersättning för garagehyra vare sig han särskilt har hyrt en
plals i annans garage eller han har låtit konsumentens bil slå kvar i
reparatörens egna lokaler. Vid bedömningen av vad som ulgör skälig ersättning
måste man givelvis ta hänsyn lill omfaltningen av näringsidkarens vårdplikt i
del aktuella fallet. Har näringsidkaren vidlagil ålgärder som inle skäligen kan
anses ha varit påkallade, kan följden bli att hans koslnader för dessa ålgärder
inle ersätts i full utsträckning. Om näringsidkarens ersättningskrav slår i
överensslämmelse med hans vårdplikl, skall han däremol i princip ha full
ersättning för sina koslnader.

Andra slycket

I beslämmelsen erinras om att näringsidkaren i vissa fall
kan sälja föremålel för Gänsten med lillämpning av lagen (1950:104) om rätt för
hantverkare att sälja gods som ej avhämtats. Som har anförts i den allmänna
moliveringen (avsnitt 1) är avsiklen alt den lagen skall samiidigi med all
konsumenttjänsllagen Iräder i krafl ersättas av ny lagsliflning om räll att
sälja saker som inle har hämtats.

Förvaring. Första stycket i förevarande paragraf är
tillämpligl också på Gänster som avser förvaring. Hänvisningen i andra styckel
till 1950 års lag gäller däremot inte Uänsler som avser förvaring. Avsikten är
emellertid all den nya lagsliftningen om rätl alt sälja saker som inle har
hämtats skall omfatta även saker som har lämnats in för förvaring (se Ds Ju
1981: 2).

s. 332 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 332

4.1.9 Ikraftirädande 54 § köplagen

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986. H § konsumenlköp-

lagen

Av allmänna principer följer all den nya lagen lillämpas
endasl på sådana avtal om Gänsler som har iräffals efler ikrafllrädandd. Också
sådana regler i lagen som inle förutsäller atl ett avtal om Gänsl har iräffals
tillämpas fr. o. m. dagen för ikrafllrädandd. Det gäller bestämmelserna i 6 och
7 88 om näringsidkarens skyldighel att på förhand avråda konsumenten från all
låla ulföra en Uänsl, liksom beslämmelserna i 37 8 om konsumenlens skyldighel
atl belala för en förberedande undersökning.

4.2 Förslaget till lag om ändring i köplagen

54 §

Har köparen ej inom ivä år från del godset av honom
mottagits givit säljaren meddelande, all han vill lala å fel eller brisl, have
sin lalan förioral, ulan så är att säljaren ålagil sig atl jämväl efter nämnda
lid svara för godset, eller svikligl förfarande ligger säljaren lill last.

Förslagel innebär atl preskriptionstiden för en köpares
anspråk på grund av fel eller brist i godset förlängs från nuvarande ett år Ull
två år. I övrigt behålls paragrafen oförändrad. Skälen för den föreslagna
ändringen har redovisals i avsniU 2.12.1 i den allmänna moUveringen.

I enlighet med vad som har förordats där skall ändringen i
köplagen träda i kraft samtidigt med konsumenlGänstlagen och molsvarande
ändring i konsumenlköplagen (se avsnitt 4.3), dvs. den 1 januari 1986. Den
äldre bestämmelsen om ett års preskriptionstid skall dock fortfarande gälla i
fråga om avtal som har ingåtts före nämnda dag. Delta följer av allmänna principer.

4.3 Förslaget till lag om ändring i konsumenlköplagen

ll§

Vill köparen göra gällande befogenhet på gmnd av fel i
varan, skall han underrätta säljaren om felet inom skälig tid efter det atl han
märkt eller bort märka detta, dock ej senare än ivå år från det han mottog
varan. Har annan än säljaren för dennes räkning åtagit sig att avhjälpa fel i
varan, får underrättelsen i stället lämnas till den som gjort åtagandet.

Försummar köparen att lämna underrättelse såsom anges i
första stycket, föriorar han rätten att göra gällande befogenhet på gmnd av
felet.

Förslaget innebär att preskriptionstiden för köparens
anspråk på gmnd av fel i varan förlängs från nuvarande etl år lill ivå år. 1
övrigt behålls paragrafen oförändrad. Skälen för den föreslagna ändringen har
redovisats i avsnitt 2.12.1 i den allmänna motiveringen.

Paragrafen är tvingande till köparens förmån på del sätt
som framgår av 2 8 konsumenlköplagen.

s. 333 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 333

Åndringen föreslås träda i krafl samUdigt med
konsumenlGänstlagen, 4 8 marknadsförings-dvs. den 1 januari 1986. Den
äldre beslämmelsen om elt års preskriptions- 'gen lid skall dock
fortfarande gälla i fråga om köp som har ingåtts före nämnda dag. Detta följer
av allmänna principer.

4.4 Förslaget till lag om ändring i marknadsföringslagen

4§

Saluhåller näringsidkare till konsument för enskilt bruk
vara, som på grund av sina egenskaper medför särskild risk för skada på person
eller egendom, kan marknadsdomslolen förbjuda honom all fortsätta därmed.
Delsamma gäller, om varan är uppenbarl oGänlig för silt huvudsakliga ändamål.
Förbud kan meddelas även anslälld hos näringsidkare och annan som handlar på
näringsidkares vägnar.

Vad som sägs i första styckel om saluhållande av varor
gäller även då konsumenien erbjuds en ijänsl som avses i konsumenlljänsllagen
(1984:000) eller erbjuds all mol ersällning förvärva nytUanderätt lill en vara
för enskilt bruk.

Förbud enligt denna paragraf får ej meddelas i den mån det
i författning eller beslut av myndighel har meddelats särskilda bestämmelser om
varan eller ijänsten med samma ändamål som förbudet skulle fylla.

(Jfr utredningens förslag till ändring i
marknadsföringslagen)

Andra styckel

Lagändringen innebär att generalklausulen om
produktsäkerhet m.m. i 4 8 marknadsföringslagen utvidgas till att omfatta även
fall då en näringsidkare mol ersättning erbjuder konsumenter sådana Gänster
som avses i konsumenttjänstlagen. Del blir därmed möjligl atl med stöd av
paragrafen i marknadsrättslig ordning förbjuda näringsidkaren alt fortsätta med
all på angivet sätt tillhandahålla en Gänst som avses i konsumenlGänstlagen.
Fömtsättningen för detla är all Gänsten på grund av sina egenskaper medför
särskild risk för skada på person eller egendom eller alt Gänsten är uppenbart
oGänlig för sitt huvudsakliga ändamål. Förbud kan meddelas även den som är
anställd hos en näringsidkare och andra som handlar på näringsidkarens vägnar.

Förbud enligt paragrafen meddelas av marknadsdomslolen.
Etl sådani förbud skall enligt 5 8 marknadsföringslagen förenas med vite, om
det inte av särskilda skäl är obehövligt. I fall som inte är av större vikt får
förbudsfrågan emellertid enligt 14 S marknadsföringslagen prövas av konsumentombudsmannen
genom s.k. förbudsföreläggande. Ett inom utsatt Ud godkänt förbudsföreläggande
gäller som ett förbud som har meddelats av marknadsdomslolen.

Ansökan hos marknadsdomstolen om förbud enligt 4 S görs
enligt 10 S marknadsföringslagen av konsumentombudsmannen. Beslutar denne för
ett vissl fall att inte göra en sådan ansökan, får ansökan emellertid göras
också av sammanslutning av konsumenter, löntagare eller näringsidkare.

s. 334 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 334

1
övrigt kan beträffande handläggningen av frågor om förbud enligt 4 §
marknadsförings-förevarande paragraf hänvisas till marknadsföringslagen och
dess förarbe- lagen ten (prop. 1975/76:34; jfr även prop. 1970:57).

Etl
förbud avseende fortsatt erbjudande mol ersällning av en Uänst som avses i
konsumenlGänstlagen kan enligt paragrafen meddelas först och främst om tjänsten
på grund av sina egenskaper medför särskild risk för skada på person eller
egendom. I fråga om vad som avses härmed kan i alll väsentligt hänvisas till
vad utredningen har anfört i sitt belänkande (s. 206-207 och 511-512). För att
ell förbud skall meddelas måste det i princip vara fråga om fall där
skaderisken är knuten till konstmktionen eller utformningen i övrigl av del
material som näringsidkaren använder för Gänsten eller till den melod eller del
förfaringssätt i övrigl som han använder för denna. Som exempel på det senare
kan nämnas en metod för reparalion av bilbromsar som medför särskild risk för
nedsatt eller utebliven bromsverkan eller en melod för installation av
rörledningar i byggnader som medför särskild risk för läckage och
översvämningsskador. I enlighel med vad utredningen har framhållit är del
däremot inte avsell atl förbudsmöjligheten skall omfatta situationer där
skaderisken beror på den enskilde näringsidkarens slarv eller bristande
yrkesskicklighet i övrigl (se betänkandet s. 207). De gränsdragningsfrågor som
härvid kan uppkomma får överlämnas lill rättstillämpningen.

Skaderisken
skall vara så betydande alt del är befogat med en så ingripande åtgärd som ett
förbud. Vid denna bedömning bör särskilt beaktas möjligheterna alt motverka
olika skaderisker genom information - t. ex. varningsmärkning eller tydliga
bruksanvisningar - i stället för förbud. Enligt 3 8 marknadsföringslagen kan en
näringsidkare åläggas atl vid marknadsföring lämna information av särskild
betydelse från konsumenlsynpunkl. Förbud bör givelvis inte komma i fråga för
tjänster som trots att de innebär skaderisker kan anses godtagna av samhället.
Det är här fråga om principer för bedömningen enligt förevarande paragraf som
alllsedan marknadsföringslagens tillkomst har tillämpats när det gäller varor
Gfr prop. 1975/76: 34 s. 101-102 och 128).

Som
utredningen har framhållit kan del vara lämpligt att söka närmare precisera de
säkerhets- och informationskrav som bör ställas upp i fråga om vissa slags
Gänster. Detta kan ske genom sådana rikllinjer som konsumentverket -
regelmässigt efter ingående överläggningar med branschorganisationer e.d. -
utfärdar med stöd av sin instruktion Gfr bl.a. prop. 1976/77:123 s. 370-371).

Etl
förbud enligt paragrafen kan vidare riktas mot fortsall erbjudande mol
ersättning av en Gänst som avses i konsumentGänsUagen, om tjänsien är uppenbart
otjänlig för sin huvudsakliga ändamål. I princip avses inte heller här fall där
oGänlighden beror på den enskilde näringsidkarens slarv eller bristande
yrkesskicklighet, utan endasl fall där en Gänsl är så atl säga lill sin art
uppenbart oGänlig för sitt huvudsakliga ändamål. Della kan bero

s. 335 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 335

på del malerial som används för Gänsten eller på meloden
eller Ullväga- 4 8 marknadsförings-gångssätiel i övrigt för utförandet av
denna. Som exempel kan nämnas en '"8" rostskyddsbehandling som inle
leder till ell godlagbart rostskydd anlingen på grund av alt det
roslskyddsmedel som används är odugligl eller på grund av atl metoden för att
anbringa medlet medför risk för röstning. Kravet på all Gänsten skall vara
uppenbart oGänlig för sitt huvudsakliga ändamål innebär att förbud skall riktas
endasl mol klart odugliga Gänsler. Del är däremol inle avsikten all Uänsler som
erbjuds i förenklat utförande e.d. skall förbjudas om de fyller en funklion för
konsumenlerna. OUänlig-hetsbedömningen skall grunda sig på objektivt påvisbara
förhållanden. Till grund för bedömningen bör normall ligga resultatet av
provningsverksamhet eller sammanställningar av konsumenlerfarenheter e.d. Gfr
prop. 1975/76: 34 s. 128).

Tjänstens "huvudsakliga ändamål" utgör del eller
de ändamål som framsiår som normall eller i vart fall ligger nära lill hands
för en Uänst av del akluella slaget. Lika litet som när del gäller varor är det
i fråga om Uänsler meningen atl mer speciella ändamål som har angetts i
produkllöf-len vid marknadsföring skall beaklas vid oGänlighdsbedömningen Gfr
prop. 1975/76:34 s. 128). Ingrepp mot orikliga, vilseledande eller överdrivna
löften i marknadsföring bör i ställd ske enligt reglema om olillböriig
marknadsföring. Ett förbud enligt förevarande paragraf kommer alliså i regel i
fråga endasl då oGänlighden beror på Gänsien som sådan, oberoende av
ulformningen av marknadsföringen avseende Gänsien Gfr prop. 1975/76: 34 s. 128).

Tredje stycket

Bestämmelsen har lill syfte atl förebygga
kompdenskonflikler mellan olika myndigheler. Den bör i fortsättningen
självfallel gälla även belräffande sådana Uänsler som kan bli föremål för
förbud enligt paragrafen och har därför ändrals i enlighel med detla. I fråga
om den närmare innebörden och tillämpningen av beslämmelsen får hänvisas lill
prop. 1975/76:34 s. 113-114 och 128-129.

Som lidigare har framgått kommer ett förbud som har
meddelals enligt förevarande paragraf alt få civilrättsliga konsekvenser enligt
konsumenl-Gänstlagen. Belräffande denna fråga får hänvisas lill 5, 9, 15 och
2188 konsumentUänstlagen samt till vad som har anförts i specialmoliveringen
lill dessa beslämmelser Gfr även specialmotiveringen till 12 8 konsumenl-Gänsllagen).

Ändringen i marknadsföringslagen bör träda i kraft
samtidigt med konsumenlGänstlagen, dvs. den I januari 1986. Några
övergångsbestämmelser behövs inte Gfr belänkandet s. 513).

s. 336 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 336

4.5 Förslaget till lag om ändring i konsumentkreditlagen 23 a 8 konsument-

kreditlagen Tjänster på kredit

23 a §

Beslämmelserna i 10—14 §§ lillämpas även ijråga om kredil
för förvärv av en ijänsl som avses i konsumenlljänsllagen (1984:000), om
förvärvei moisvarar ell kredilköp enligt 3 §.

(Jfr utredningens förslag lill ändring i
konsumenlkredillagen)

Genom förevarande paragraf görs vissa bestämmelser om
kredilköp i konsumenlkredillagen omedelbarl lillämpliga även på kredilförvärv
av sådana ijänsler som avses i konsumenlljänsllagen, om kredit förvärvet av
Gänsten motsvarar etl kreditköp enligt den definition av delta begrepp som
återfinns i 3 8 konsumenlkredillagen. Frågan har behandlals ulförligl i avsnitt
2.12.3 i den allmänna motiveringen. Där har även berörts frågan om analogisk
lillämpning av de ifrågavarande beslämmelserna i konsumentkreditlagen vid
konsumenlens kredilförvärv av andra Uänster än sådana som avses i
konsumenttjänsllagen.

De beslämmelser som enligt paragrafen blir direkl
lillämpliga vid kreditförvärv av Uänsler som moisvarar kredilköp ulgör
cenirala regler lill skydd för konsumenten mot alltför betungande avlalsvillkor
m.m. i kredilsiluationen. Del gäller lill en början beslämmelserna i 10 8 om
konsumenlens befogenheter mol en särskild kredilgivare i s.k.
treparlsförhållanden och det därtill anknytande förbudei mol vissa
fordringsbevis, bl.a. växlar, i 11 8. Vidare gäller del beslämmelserna i 12 8
om konsumentens räll att belala sin skuld lill krediigivaren i förtid och om
begränsning av kreditgivarens rält att göra gällande en s. k. förfalloklausul,
dvs. ett förbehåll om rätt lill betalning i förlid vid betalningsdröjsmål e.d.,
samt de därmed sammanhängande bestämmelserna i 13 8 om hur man skall beräkna
kreditgivarens fordran vid betalning i förlid. Dessa innebär i princip alt
konsumenten får en viss reduktion av kreditkoslnaden med hänsyn till alt hela
den överenskomna kredittiden inle ulnyttjas. Slulligen kommer även beslämmelsen
i 14 8, som innebär alt ell s.k. avräkningsförbehåll inle kan göras gällande
mot konsumenien, all bli lillämplig.

Förevarande paragraf är, liksom de beslämmelser lill vilka
den hänvisar, Ivingande lill konsumenlens förmån på det sätt som framgår av 4 8
konsumenlkredillagen.

En grundläggande förutsättning för atl bestämmelserna i
10-14 88 enligt förevarande paragraf skall bli lillämpliga vid ett
kreditförvärv av en Gänst är all kredilen omfattas av konsumenlkredillagen. Det
skall alltså vara fråga om en kredit (betalningsanslånd eller lån) som är
avsedd huvudsakligen för enskilt bruk och som lämnas - eller förmedlas - till
konsumenten av en näringsidkare i dennes yrkesmässiga verksamhet (I 8
konsumentkreditlagen; jfr prop. 1976/77: 123 s. 152-155, 346-347 och 368-369).

s. 337 Kontrollera mot PDF

Vidare
krävs det att kreditförvärvel av Gänsten moisvarar etl kreditköp 23
a § konsument-

enligl definitionen i 3 8
konsumentkreditlagen. kreditlagen

Detta
innebär att det för det första kan vara fråga om etl sådani förvärv av en
tjänst vid vilket den näringsidkare som är konsumenlens motpart i avtalet om
tjänsten lämnar konsumenten anstånd med någon del av betalningen för tjänsten.
Frågan humvida näringsidkaren sålunda har lämnal ett betalningsanstånd får
bedömas mot bakgrund av den dispositiva bestämmelsen 1418 första stycket
konsumentGänstlagen om liden för betalningen av en Gänst och bestämmelserna i
49 8 samma lag om näringsidkarens s. k. retentionsrätt vid vissa slags Gänster.

Avser
Gänsten elt föremål som har överlämnats i näringsidkarens besittning eller som
skall tillverkas av honom (se 49 8 konsumenujänstlagenj, får konsumenien anses
ha erhållil kredil i form av ett betalningsanslånd så snart näringsidkaren
lämnar ul föremålet lill konsumenien eller någon som företräder denne utan att
ha fåll full betalning för tjänsten Gfr prop. 1976/77: 123 s. 157-158). Detla
gäller dock inle, om näringsidkaren fordrar full betalning för Uänslen men vid
tvist om belalningen måsle lämna ul föremålet för Uänslen därför att
konsumenien släller säkerhet för näringsidkarens fordran.

Vid
andra tjänster, t.ex. vid arbete pä fast egendom eller på föremål i
konsumentens hem, får konsumenten i princip anses ha erhållit elt betalningsanstånd,
om inle näringsidkaren i lillräckligi nära samband med att Gänsten har
slutförts framställer en anfordran om att hela betalningen -resp. hela den
återstående belalningen - för tjänsten skall erläggas omgående (se 41 8
konsumenlGänstlagen). En sak för sig är att konsumenten i ett sådant fall kan
behöva någon tid på sig för att skaffa fram pengar. Detta innebär inte att
näringsidkaren har lämnal konsumenten etl betalningsanstånd i den mening som
avses här. Så kan inte heller anses vara fallel, om tidpunkten för konsumentens
betalningsskyldighet flyttas fram så mycket som fordras på gmnd av att
konsumenten har begärt en specificerad räkning (se 41 8 andra slycket
konsumenlUänsllagen).

För
att näringsidkaren skall kunna anses ha lämnal ett betalningsanstånd måste han
alltså frivilligt ha medgett ett uppskov med hela eller en del av betalningen
till en senare tidpunkt än som följer av den dispositiva bestämmelsen i 41 8
första styckel konsumenttjänstlagen. Medgivandet kan ha lämnats uttryckligen
eller tyst, genom s. k. konkludenl handlande. Del saknar betydelse om det har
lämnats på förhand, t. ex. i avtalet om Uänsten, eller först efler det atl konsumentens
betalningsskyldighet har inträtt. Åven betalningsanståndels längd och
beloppsmässiga omfattning saknar i princip betydelse Gfr prop. 1976/77:123 s.
158).

Del
nu sagda har avsett den principiella frågan om när kredil i form av
betalningsanstånd kan anses föreligga vid konsumentUänsler. 1 prakliken torde
denna fråga knappast komma att ställas på sin spels vid tillämpningen av
förevarande paragraf. För alt de bestämmelser lill vilka paragrafen 22 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr
110

s. 338 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 338

hänvisar
skall vara av prakUskt inlresse torde del nämligen i allmänhet 23 a §
konsument-

fordras
atl det är fråga om ell mer omfattande betalningsanslånd, t. ex. en kreditlagen

avbetalningsöverenskommelse
eller en överenskommelse om att hela (den återstående) betalningen för Gänsten
skall erläggas på en gång vid en betydligt senare lidpunkl än som följer av den
disposiiiva bestämmelsen i 41 8 försia styckel konsumenttjänstlagen. I dessa
fal! lorde del inie behöva uppkomma någon tvekan om atl det föreligger en
kredit i form av ett betalningsanstånd.

För
tydlighetens skull bör påpekas att del inte är fråga om en kredit i form av ett
betalningsanstånd, om konsumenten skall betala för Gänsten genom delbetalningar
av vilka den sista skall erläggas före eller vid den lidpunkt som följer av
nyssnämnda beslämmelse i konsumenttjänsllagen. Detta gäller även om parterna
från början skulle ha kommit överens om t.ex. förskottsbetalning men
näringsidkaren senare har gått med på en delbetalningsplan eller etl annal
uppskov som inte sträcker sig längre än till den nämnda lidpunkien.

Ett
sådant kreditförvärv av en tjänst som motsvarar elt kreditköp enligt
definitionen i 3 8 konsumentkreditlagen föreligger vidare, om någon del av
belalningen för tjänsten eriäggs med belopp som konsumenien får låna av den
näringsidkare som är hans motpart i avtalet om Gänsten eller av någon annan
kredilgivare på gmnd av överenskommelse mellan denne och näringsidkaren. Hit
hör framför alll kreditförvärv av Gänster under former som motsvarar det s.k.
låneköpet på varuområdet och kredilförvärv av Gänster med utnyttjande av
konlokrediter. Utmärkande för dessa kreditförvärv är att hela eller någon del
av betalningen eriäggs med belopp som konsumenten får låna av en bank, etl
kontokortsföretag eller en annan kredilgivare på grund av en sådan
överenskommelse mellan kreditgivaren och näringsidkaren som går ul på att
kreditgivaren skall lämna kredit för betalning av Gänster som utförs av
näringsidkaren Ofr prop. 1976/77; 123 s. 82, III och 158). I hithörande fall
har det givetvis inte någon betydelse vid vilken tidpunkt näringsidkaren
erhåller betalning för Gänsten eller vid vilken lidpunkl konsumentens skuld
till krediigivaren skall vara återbetald.

Det
bör framhållas atl begreppet kreditköp i 3 8 konsumentkreditlagen inle omfaltar
fall då konsumenien lånar pengar av en frislående kreditgivare, l.ex. en bank,
för ett köp utan att kredilen gmndas på en sådan överenskommelse mellan
kreditgivaren och säljaren som berördes nyss. Ell förvärv av en Gänsl under
molsvarande förhållanden ulgör alltså inte heller etl sådani kreditförvärv som
faller under förevarande paragraf. 1 övrigl får beträffande innebörden av
begreppel kreditköp - och därmed beträffande tillämpligheten av förevarande
paragraf på förvärv av Uänster som avses i konsumenlGänstlagen — hänvisas till
prop. 1976/77:123 s. 81-83 och 157-159.

Tillämpningen
av bestämmelserna i 10-14 SS konsumentkreditlagen vid

s. 339 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 339

kreditförvärv
av Uänsler lorde inte behöva ge upphov lill frågor som i 23 a
§ konsument-

någon
högre grad skiljer sig från dem som uppkommer vid kredilköp kreditlagen

avseende
varor. 1 detta hänseende kan därför hänvisas lill förarbetena till
konsumentkreditlagen (prop. 1976/77:123, LU 1977/78:5; jfr även Wester-hnd
m.fl., Kommeniar till konsumentkreditlagen, 1980). För fillämpningen av
bestämmelsema i 13 8 konsumentkreditlagen om avräkningen mellan parterna vid
förtidsbetalning enligt 12 S har konsumentverket utarbetat hjälpmedel i form av
tabellverk.

Del
bör framhållas all vissa beslämmelser i konsumentkreditlagen redan tidigare är
tillämpliga på krediter och krediterbjudanden som avser bl.a. förvärv av
tjänster, även sådana som inle omfattas av konsumenttjänstlagen. Delta gäller
bestämmelserna om marknadsföring av kredit i 5-7 88. om konsumentens
betalningsansvar vid föriust av kontokort m.m. i 24 8 saml självfallet
tillsynsbestämmelserna i 25-29 88 och bestämmelserna i 2 8 med vissa
grundläggande begreppsdefinitioner. Konsumentverket har utfärdat riktlinjer för
tillämpningen av bl.a. de nyss nämnda bestämmelserna om marknadsföring av
kredil. Rikllinjerna åierfmns i konsumentverkels författningssamling (KOVFS
1979: 1).

Ändringen
i konsumenlkredillagen bör träda i krafl samtidigt med konsumenlGänstlagen,
dvs. den 1 januari 1986. Av allmänna principer följer att den nya paragrafen
tillämpas endast då avtalet om en Gänst har ingåtts efter ikraftträdandet. Till
undvikande av missförstånd bör påpekas alt paragrafen blir tillämplig på ett
sådant avtal även om förvärvet har skett med utnyttjande av kontokredil enligi
elt konlokredilavtal som har träffals före nyssnämnda dag Gfr prop. 1976/77:123
s. 149).

5 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådels yttrande inhämtas över förslagen till

1.
konsumenttjänsllag,

2.
lag om ändring i lagen (1905:38
s. 1) om köp och byte av lös egendom,

3.
lag om ändring i
konsumenlköplagen (1973:877),

4.
lag om ändring i
marknadsföringslagen (1975:1418),

5.
lag om ändring i
konsumenlkredillagen (1977:981).

6 Beslut

Regeringen
beslular i enlighel med föredragandens hemslällan.

s. 340 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 340

Utdrag LagrådeU yttrande

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanlräde 1984-11-29

Närvarande:
juslitierådet Höglund, regeringsrådet Wahlgren, juslilierådel Rydin.

Enligt
utdrag av prolokoll vid regeringssammanlräde den 29 mars 1984 har regeringen på
hemställan av statsrådet Wickbom beslutat inhämia lagrådels yttrande över
förslag till

1.
konsumenttjänstlag,

2.
lagom ändring i lagen(1905; 38
s. 1) om köp och byte av lösegendom,

3.
lag om ändring i
konsumenlköplagen (1973; 877),

4.
lag om ändring i
marknadsföringslagen (1975: 1418) och

5.
lag om ändring i
konsumenlkredillagen (1977:981).

Förslagen
har inför lagrådel föredragils av hovrättsassessorn Michael Koch. Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget
till konsumenttjänstlag

Del
omfattande reformarbete som under senare år ägt mm i vårt land för att
förbällra skyddel för konsumenler har lell lill lagsliflning på civilrättens
och marknadsrättens områden. Den nuvarande civilrätlsliga
konsument-lagstiftningen lar huvudsakligen sikte på köp av varor och innefattar
tillsammans med den grundläggande allmänna köplagen en tämligen fullsländig
civilrättslig reglering av konsumentskyddet vid köp. Reformarbetet har gåtl
vidare och inriktats bl.a. på Gänster, som näringsidkare ulför ål konsumenter.
Det nu till lagrådel remitterade förslagel lill konsumenl-Gänsllag innehåller
sålunda en reglering av konsumentskyddet vid sådana Gänsler som beslår i arbele
på lösa saker eller fastigheter samt Gänster som avser förvaring av gods.

Samtidigt
har reformarbelel fortsatt på köprättens område. Den nu gällande
hemförsäljningslagen av år 1981 har sålunda ersatt en lidigare lag i ämnet av
år 1971 och den år 1977 tillsatta konsumentköpsutredningen har nyligen avlämnat
betänkande (SOU 1984:25) med förslag till ny konsumeniköplag. DäGämle
förbereds i nordiskl samarbete en ny allmän köplag. En särskild ulredning, 1983
års småhusköpsutredning, har också tillsatts för all utreda frågan om vilka
lagregler som behövs vid förvärv av småhus.

Den
nu föreslagna konsumenttjänstlagen blir den första egentliga lagregleringen i
sill slag. Vi får därmed en reglering av vissa konsumenttjänster men kommer att
sakna regler på Uänsteområdel i stort. Där reglering saknas får man fortfarande
i viss utsträckning falla lillbaka på de grund-

s. 341 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 341

salser som gäller inom köprätten. En genomförd
konsumenlGänsUag på Lagrådets yttrande del område som det nu är fråga om lorde
också bli lill ledning för bedömningen av närliggande Gänsler utanför lagens
tillämpningsområde. All vi på Gänsteområdet inle får en övergripande
lagsliflning på samma sätt som inom köprälten bör inle innebära någon slörre
olägenhet. Som ulvecklas i remissprolokollel (avsnitt 2.1.3) torde del
prakliska behovel av lagstiftning främst göra sig gällande i fråga om sådana
Gänster som förslagel omfattar.

Med hänsyn lill del nära sambandet med köprälten är del
naturligt all en lagstiftning rörande konsumentUänsler får sin ulformning i
anslutning till lagstiftningen på konsumentköpsområdei. Som följd härav och då
köplag-siiflningen är under reformering skulle del vara all föredra alt en ny
lagreglering på de båda områdena fick komma lill stånd samtidigt eller atl en
reglering av konsumenttjänsterna renlav fick anslå lill dess den grundläggande
regleringen inom köprälten lagls fasl. Olägenheter av atl redan nu - innan nya
köp- och konsumentköplagar anlagils - införa en konsumentUänsllag torde dock
kunna undvikas om man ser lill atl i sådana delar, där alla skäl talar för en
ensartad reglering, lösningar väljs som passar väl även för
konsumentköpsområdei. Detla synes också ha skett vid uiarbetandel av det
föreliggande förslagel till konsumenlGänsUag. På vissa punkler föreligger dock
skillnader mellan del remitterade förslagel och det sedermera av konsumentköpsutredningen
avgivna förslaget till konsumeniköplag. Vissa av dem kan vara betingade av att
det i ena fallet är fråga om köp och i det andra om Uänst. Andra skillnader är
svårare att upprätthålla. Sådana återfinns exempelvis i regleringen av påföljderna
vid fel och dröjsmål på näringsidkarens sida. Skadeståndsansvaret är sålunda
utformat som ett presumtionsansvar i del remitterade förslaget till
konsumenttjänstlag men som ell strikt ansvar med vissa undantag i
utredningsförslaget rörande konsumenlköpen. 1 fråga om hävningspåföljden skall
- enligt motiven till det remitterade förslagel - på tjänsteområdet gälla det
krav på synbarhet som för närvarande finns inom köprätten för atl hävningsgrund
skall föreligga, medan detla krav enligt samma utredningsförslag inte är tänkt
att gälla på konsumentköpsområdei. En samordning bör eftersträvas när del
gäller principiella lösningar av dessa och liknande slag, om inte slarka
praktiska skäl talar däremot. Rättssystemet blir annars onödigi kompliceral.

Den föreslagna lagens uppbyggnad följer i stort
regleringen inom köprälten. En betydelsefull nyhet i förslaget är att
lagregler införs om produktansvar för sakskador. Regleringen innebär att
näringsidkarens skadeståndsansvar vid fel eller dröjsmål omfattar även skada
på föremålet för Gänsten eller annan egendom som tillhör konsumenten eller
medlem av dennes hushåll. Del utvidgade ansvarel är liksom skadeståndsansvaret
i övrigt konstruerat som ett presumlionsansvar. Della innebär atl
näringsidkaren går fri från skadeståndsskyldighet endasl om han kan visa att
försummelse inle förekommil på hans sida.

s. 342 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 342

Produktansvaret enligt förslagel skall sålunda ifrågakomma
endasl vid Lagrådets yttrande fel eller dröjsmål. En liknande reglering
föreslås i det nämnda förslagel till ny konsumeniköplag. Även där föreslås
produktansvaret bli begränsal lill fall av fel eller dröjsmål på
näringsidkarens sida. Som skäl för en sådan begränsning har angivits att del
vid en köprällslig reglering av produktansvaret bör anknytas till
konsumenlköplagens felbegrepp, så alt ersättnings-rätt i princip förulsäller
att ell fel i den lagens mening föreligger. Det köprätlsliga felbegreppet antas
enligt sislnämnda förslag läcka sådana feltyper som konsiruklionsfel, fabrikalionsfel
och instruktionsfel, vilka vanligen kommer i fråga vid produktansvar (SOU 1984:
25 s. 193). Molsvarande resonemang kan förmodas ligga bakom avgränsningen av
produktansvaret på Gänsteområdet.

Del har inle klarlagls vilken närmare innebörd en begränsning
av produktansvaret till felfallen har (från dröjsmål bortses här, eflersom
dröjs-målsfallet inle har samma inlresse som felfallet). En sådan begränsning
förefaller vid första påseende atl leda lill ell ganska snävt tillämpningsområde
för produktansvaret och därmed för del konsumentskydd som ligger i sådant
ansvar. Hur det förhåller sig härmed beror tydligen på hur området för
näringsidkarens felansvar besläms. Enligt gällande räll skils mellan fel, som
utlöser felansvar, och skadebringande egenskap, som utlöser produktansvar (se
härom exempelvis Karlgren, Produktansvaret, 1971, s. 6ff och
produktansvarskommilténs belänkande SOU 1979; 79 "Produktansvar II"
s. 25, 27). Det förra avser skada på eller brist hos själva köpeobjektet, den
senare skada på annan egendom eller på person. I vissa fall kan etl fel vara
sådant all del utlöser både felansvar och produktansvar.

Om områdel för felansvaret uividgas, blir olägenheterna av
den föreslagna begränsningen av produktansvaret inte så stora. Förslagel kan
synas innebära en sådan utvidgning, så all skadebringande egenskaper i ökad
utsträckning blir atl hänföra lill fel. Vissa bestämmelser i förslaget kan tyda
därpå. Redan kravel på fackmässighet och omsorg samt felregeln i anslulning
därtill (98) talar i sådan riktning. Tjänsten skall också enligt förslaget
anses felaktig när den utförts i strid mol sådan författningsföre-skrifl eller
sådani myndighelsbeslui som väsentligen syftar till all säkerställa all
föremålel för Gänsien är tillföriilligl från säkerhetssynpunkt eller när den
utförts i slrid mot ell förbud enligt 4 8 marknadsföringslagen. Dessa
beslämmelser synes kunna innebära att sådana brisler hos Uänslen som enligt
traditionellt synsätt skulle betraktas som skadebringande egenskaper är att
hänföra till fel i den föreslagna lagens mening och därmed av beskaffenhel atl
utlösa alla påföljder vid fel (prisavdrag, hävningsräll etc). Härav följer
tydligen också att reklamation krävs även vid anspråk på ersättning för skada
på annan egendom. Del är önskvärt med ett klariäggande av den nu berörda
frågan om omfattningen av själva felbegreppet i förhållande lill gällande rält.
Del synsätt som ligger bakom förslagel kan möjligen länkas få betydelse även
för utvecklingen på produktskadeområ-det i övrigt Gfr NJA 1982 s. 380 och 1983
s. 118).

s. 343 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 343

Som anförs i remissprolokollel finns ett nära samband
mellan avtal om Lagrådets yttrande förvaring och avtal om arbele på sådana lösa
saker som för arbetets utförande överlämnas lill näringsidkaren. Delta har
föranlett atl i det remitterade förslagel till konsumenlGänsllag lagits in
regler även för förvaringsavtal mellan näringsidkare och konsumenter.
Utredningsförslaget upptog emellertid inte sådana regler. Sedvanlig
remissbehandling lill ledning för bedömningen av den föreslagna regleringen i
denna del har följaklligen inle heller förekommil. Det är därför vanskligt atl
överblicka konsekvenserna av förslaget i denna del.

En fråga som genasl inställer sig gäller
tillämpningsområdel för den föreslagna regleringen. Ålskilliga uppdrag
förekommer som innefattar en kombination av olika Uänsler, bland vilka
förvaring ingår som etl led. 1 remissprolokollel synes i della hänseende ha
lagils upp främsl kombinalio-ner av förvaring och mindre slag av servicearbeien.
Vidare har berörts frågan om förvaring av värdepapper som ett led i den typ av
Uänst som beslår i förvaltningen av dem. En vanlig kombination som särskilt bör
uppmärksammas och som också berörts i remissprolokollel är förvaring och
transport. Det kan ifrågasättas om inte en allmän regel behövs i lagen till
ledning för bedömningen av när etl avtal som delvis innefattar förvaring skall
anses falla in under den föreslagna lagens tillämpningsområde. Problem
motsvarande det som gäller det i förslagel reglerade förhållandet mellan köp
och tillverkning av sak (2 8 1) uppkommer här.

En annan fråga som inle regleras i förslagel och som inle
heller närmare berörs i remissprolokollel avser konsumentens skyldighel atl
lämna upplysningar om det gods han lämnar till förvaring. Sådana upplysningar
kan vara avgörande för näringsidkarens villighet atl åta sig
förvaringsuppdra-get. Eflersom förslagel inte medger honom att friskriva sig
från ansvar, hell eller delvis, uppkommer för honom i slället frågan om atl
avböja uppdragel. En upplysningsplikt kan få betydelse även i andra hänseenden.
1 remissprolokollel (avsnitt 2.11.4) talas om jämkning av skadestånd till
konsumenten på grund av skada på egendomen, när konsumenten inte har lämnat
tillbörliga upplysningarom förvaringsobjeklei. Försummelser i detta hänseende
kan emellertid få även andra verkningar. Försummelserna kan exempelvis få
betydelse för bedömningen av det krav som bör ställas på förvararens aktsamhet
Gfr NJA 1978 s. 618). De kan också tänkas medföra skadeståndsskyldighet för
konsumenien när förvaringen avser t.ex. fariigt gods. Sådan skyldighet lorde
även kunna komma i fråga vid skada lill följd av skadebringande egenskaper hos
gödsel. I vad mån beslämmelser bör meddelas om upplysningsplikt för konsumenten
och om påföljder för försummelse av sådan plikt kan inte bedömas på del
malerial som föreligger i lagstiftningsärendet.

Ehuru som framgår av det anförda tvekan kan råda om
lämpligheten av atl införa en omfattande lagsliflning på konsumenttjänslområdet
innan klarhet vunnits om regleringen av konsumentköpen, bör det kunna godias

s. 344 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 344

att
så sker. I fråga om den del av förslagel som avser förvaring inställer
sig Lagrådets yttrande

en
viss osäkerhet om förslagets tillräcklighet. Lagrådel vill dock inte

motsätta
sig den förslagna regleringen i denna del. 1 övrigl är förslagel väl

underbyggt
och ägnat att upphöjas till lag. Lagrådet vill dock betona viklen

av
alt samma rättsliga principer får så långt del är praktiskt möjligl gälla på

konsumentköpsområdei
och konsumenltjänstområdel. 1 den mån andra

vägar
väljs inom den fortsatta lagsliftningen på det förra områdel, bör

därför
ändringar övervägas på del senare, så all samstämmighet såvitt

m ö jligt n å s.

Lagrådel
tillstyrker sålunda atl en konsumenttjänsllag med den inriktning och del
innehåll som del remitterade förslagel innefattar nu genomförs. 1 vissa
hänseenden har förslaget givit anledning till erinringar eller kommenlarer från
lagrådels sida. Till dessa återkommer framställningen i det följande vid de
särskilda beslämmelserna.

1 8

I
denna paragraf anges ramen för den föreslagna lagens lillämpning. Lagen skall
gälla avtal om Uänster, som näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet utför
åt konsumenter huvudsakligen för enskilt ändamål i fall då Gänsten avser vissa
i paragrafen angivna arbelen på lösa saker eller på fast egendom m. m. eller
förvaring av lösa saker.

Näringsidkare
i lagens mening är enligt specialmoliveringen till paragrafen även statliga
och kommunala organ som driver verksamhet av ekonomisk natur. Lagen avses dock
inle vara tillämplig på arbelen m.m. som uiförs som etl led i offentlig
förvaltning under sådana förhållanden atl del framsiår som främmande att tala
om att det föreligger ett privaträllsligl avtalsförhållande mellan
näringsidkaren och konsumenien. Som exempel nämns den solning som föreskrivs i
offentligrätlslig ordning. Den anses falla utanför tillämpningsområdet. 1 detla
sammanhang kan del enligt lagrådets mening ha sitt intresse atl beröra även
den sophämtning - bortforsling av hushållsavfall - som utförs genom kommunens
försorg enligt renhållningslagen (1979; 596) och som föranlett många tvister.
Åven denna verksamhel torde falla utanför den nu föreslagna lagens
tillämpningsområde.

Med
konsument avses enligt moliveringen till paragrafen en enskild fysisk person
som uppträder huvudsakligen i sin egenskap av privatperson. Avgränsningen av
tillämpningsområdet till rättsförhållanden med konsumenter som uppdragsgivare
innebär bl.a. att avtal mellan två näringsidkare i deras yrkesmässiga
verksamhel faller uianför lagens lillämpning. Delsamma gäller avtal där
uppdragsgivaren är en juridisk person, l.ex. elt bolag eller en ideell
förening, såsom en villaägareförening. Inte heller gäller den föreslagna lagen
enligt motiven för Gänster som utförs ål dödsbon.

En
begränsning av lagens Ullämpningsområde på uppdragsgivarsidan, så

s. 345 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 345

all
även dödsbon faller uianför, är knappasl sakligl motiverad. Visserligen
Lagrådets yttrande erhålls en klar gränsdragning såUllvida atl alla juridiska
personer faller uianför, men en sådan gränsdragning förefaller konstlad från
saklig synpunkl. Del skyddsbehov som en konsumenllagsUftning är avsedd all
lillgodose föreligger i regel i lika hög grad för dödsbon som för enskilda
personer. Om t.ex. efterlevande make och barn eller två syskon lever tillsammans
och gör en beställning för sitt privata bmk, är det inte sakligl motiverat atl
tillämpa olika regler beroende på om de råkar bilda ett dödsbo eller om så inle
är fallel. Föredragande statsrådet synes inle heller ha varit främmande för
tankar av delta slag, i del atl han som exempel på fall då den föreslagna
konsumenttjänstlagen kan lillämpas analogi nämner särskilt Uänsler som utförs
ål icke näringsdrivande dödsbon.

Del
är självfallet ell inlresse att termen konsument har samma innebörd i alla
lagar på konsumentskyddels område. Termens innebörd är emellertid inte angiven
i lag. Enbart molivultalanden finns lill ledning. Dessa ulgår som regel från
alt konsumenl är en enskild medborgare i betydelsen fysisk person, se t.ex.
moliven lill lagen (1971:112) om förbud mol oskäliga avtalsvillkor i NJA II 1971
s. 649, jfr s. 663, lill konsumenlköplagen (1973:877) i NJA II 1973
s. 437, Ull konsumentförsäkringslagen (1980: 38) i NJA II 1980 s.
67, jfr s. 69f, och Ull hemförsäljningslagen (1981: 1361) i NJA II 1981
s. 611. Del vill synas som om dödsbofallen inle uppmärksammats Gfr dock
lagrådets yttrande över förslagel till lag om avbetalningsköp mellan
näringsidkare m.fl. i NJA II 1978 s. 6). Konsumentköpsutredningen har däremol
i sitt nyligen avgivna belänkande (SOU 1984:25) berört frågan. Den anför (s.
256) atl etl dödsbo som exempelvis köper möbler till etl boet tillhörigt
fritidshus bör kunna likställas med en fysisk person vid tillämpning av de av
ulredningen föreslagna konsumentköpsreglerna.

Lagrådet
vill hävda att termen konsument, som inle någonstädes i lagstiftningen givits
ett mera preciserat innehåll, bör ha den innebörden att den omfattar inte bara
enskilda fysiska personer ulan också dödsbon. Att termen inte bör omfatta
dödsbo som driver näringsverksamhet är klart. Men så länge det rör sig om
prestationer för delägarnas enskilda ändamål - för deras eller någonderas
privata bruk - synes sakliga skäl saknas att göra skillnad mellan personer som
tillsammans bildar ett dödsbo och personer som inte gör det. All låta
lagstiftningen omfatta även dödsbon behöver inte medföra att även vissa andra
juridiska personer som skulle kunna anses höra hil behöver föras in därunder.
Den vikliga skillnaden föreligger att enskilda personer ofrivilligt råkar in i
ett dödsboförhållande, medan så ej är fallet när del gäller andra juridiska
personer.

Till
de arbelen som faller in under den föreslagna lagens tillämpningsområde hör
enligt punkt 2 arbete på - förulom fasl egendom, byggnader och andra
anläggningar - andra "fasla saker". Utlryckel "fasla
saker", vid sidan av de vedertagna termerna fast egendom och lös egendom
med däri ingående lösa saker, ler sig något överraskande såsom en eljest i
lagslift-

s. 346 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 346

ningen
inle brukad term. Med den innebörd ullryckd avses ha enligi Lagrådets yttrande
remissprolokollel förefaller del emellertid praktiskt som gemensam benämning
på samma slags saker, oavsett om. dessa är att hänföra till fast egendom eller
inte beroende på äganderättsförhållandena Gfr 2 kap. 4 8 jordabalken). Lagrådet
finner sig därför inte böra rikta någon erinran mot del använda uttrycket.

2 S

Paragrafen
anger hur gränserna mol köp av lös egendom skall dras. Punkt 1 avser tillverkningsavtal.
Belräffande sådana avtal gäller för närvarande enligt 2 S köplagen all de
skall anses ulgöra köpeavtal, om den som tillverkar godset skall beslå
malerialel. Skall malerial Ullhandahållas både av lillverkaren och av
beställaren anses avlalel såsom köp, ifall lillverkaren beslår den
huvudsakliga delen av materialet. Etl under det nordiska samarbelel upprältal
ulkasl lill ny köplag upplär under 2 8 beslämmelsen alt besiällning av en vara
som skall tillverkas anses som köp, om inle beslällaren skall tillhandahålla en
väsentlig del av malerialel.

Gällande
konsumeniköplag innehåller inle någon liknande beslämmelse om
tillverkningsavtal. 1 del förul nämnda förslaget till ny konsumeniköplag finns
däremot en regel som överensstämmer med regeln i köplagsulkastel. Sålunda sägs
i 2 8 första styckel av förslagel, alt beställning av gods som skall tillverkas
anses som köp, om inle beslällaren skall tillhandahålla en väsentlig del av
materialet.

Enligt
punkt 1 i nu förevarande paragraf skall konsumenlGänstlagen inle gälla
tillverkning av lösa saker, utom då konsumenien skall tillhandahålla en
väsentlig del av materialet. Som anmärkts i specialmoliveringen har
beslämmelsen anpassats till utkastet till ny köplag och den står också i
samklang med förslaget till ny konsumeniköplag. Innebörden av den avsedda
regleringen i det hela blir att sådana avtal om tillverkning av lösa saker som
inte faller in under köplagen eller konsumenlköplagen anses som avtal om
Gänsler. Mol en sådan ordning finns ingel all erinra.

Innan
den nya lagstiftningen på köprättens område hunnit genomföras kan emellerUd
tillämpningsproblem tänkas uppkomma i etl speciellt läge. Del gäller det fallel
då tillverkaren skall beslå den huvudsakliga delen av materialet och
konsumenten skall tillhandahålla återstoden men ändå så stor del atl den kan
sägas vara väsentlig. Etl sådani fall kan hänföras bäde lill köp enligt
gällande köprättsliga lagstiftning och till Gänst enligt förslaget till
konsumenttjänsllag. De praktiska ölägenheterna av all denna inkongruens
föreligger under ell övergångsskede lorde emellertid vara ringa.

Lagrådet
finner sig sålunda kunna tillstyrka att punkl 1 i förevarande paragraf ulformas
i enlighet med det remitterade förslagel.

Punkl
3 i paragrafen avser alt klargöra all konsumenttjänsllagen inle reglerar
arbele, som en näringsidkare utför för all avhjälpa vad som rättsligt sett
utgör fel i egendom som han har såll. Såsom anges i specialmoU-

s. 347 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 347

veringen gäller punklen alliså ai beie som utförs lill fullgörande
av etl avtal Lagrådets yttrande om köp. Bestämmelsen avser endast sådant
avhjälpningsarbde som näringsidkaren är berättigad eller skyldig att ulföra
enligt de för köpet gällande rättsreglerna och som också uiförs på grund
därav. Däremol är beslämmelsen inte tillämplig, om en konsument avslår från
alt ulnyttja sina befogenheter enligt köpeavtalel och i stället besläller
arbetet hos säljaren som etl vanligt reparalionsarbele. Den sålunda avsedda
innebörden av stadgandet i punkl 3 framgår inle med önskvärd klarhet av
lagtexien i dd remitterade förslagel. Bestämmelsen lorde därför böra
förtydligas och ges lydelsen att lagen inte gäller arbete som till fullgörande
av elt avtal om köp utförs för alt avhjälpa fel i den sålda egendomen.

4 8

Försia styckel av paragrafen innehåller i en första mening
föreskriflen all näringsidkaren skall ulföra tjänsien på etl fackmässigt
tillfredsställande säu. Enligt andra meningen i samma stycke skall
näringsidkaren vidare med tillbörlig omsorg ta till vara konsumentens intressen
och samråda med denne i den utsträckning som det behövs och är möjligl.

Utlryckel "på elt fackmässigt tillfredsställande
sätt" torde inte ha annan innebörd än del kortare och även klarare
ullryckd "fackmässigt". Det senare uttrycket torde därför böra väljas
och första meningen sålunda få lydelsen atl näringsidkaren skall utföra Uänslen
fackmässigl.

1 andra slycket föreskrivs att, om inte annal får anses
avtalat, det ingår i Uänsten att näringsidkaren skall tillhandahålla behövligt
malerial av normall god beskaffenhel. Bestämmelsen innehåller sålunda dels
föreskriflen alt näringsidkaren skall tillhandahålla del malerial som behövs
för Uänsten, dels kvalitetskravet atl materialet skall vara av "normalt
god beskaffenhet". I båda dessa hänseenden gäller bestämmelsen i den mån
inte annal får anses avtalat.

I specialmotiveringen anförs att utgångspunkten alltså är
alt del utgör en del av näringsidkarens förpliktelser vid utförandel av en
Gänst ("ingår i Gänsten") att tillhandahålla det erforderiiga materialet.
Della medför bl. a. att valet av material i princip omfattas av kravel på etl
fackmässigl ulförande av Uänsten. Eftersom bestämmelsen är dispositiv (inte
tvingande) kan, enligt vad som vidare anförs i specialmoliveringen, avtal med
giltig verkan träffas om en klart lägre materialkvalitet än normalgod. Detta
kan enligt moliven strängt laget ses som en uttryckligen angiven möjlighel atl
i delta avseende genom avtal avvika från kravet på elt fackmässigl
tillfredsställande utförande av en Gänsl.

En viss motsägelse synes ligga i alt paragrafen sålunda å
ena sidan ställer det ivingande kravet på fackmässighet och omsorg och å andra
sidan tillåter avtal om material av en klart lägre kvalitet än normalgod.
Kravel på normall god beskaffenhel är dessutom något förvillande. Del kan
uppfattas som om en annan slandard än som krävs i köpsammanhang är avsedd.

s. 348 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 348

Enligt
motiven är Gänsten sålunda i princip atl anse som felaklig, om Lagrådets
yttrande

materialet
avviker från kravel på normall god beskaffenhel i den mån inle

annat
är avtalat. Men i motiven sägs även all del köprättsliga felbegreppel

som
regel blir avgörande för frågan om materialet är konlraktsenligi eller

ej-

Med
kravel på normalt god beskaffenhel synes vidare av moliven all döma vara avsett
alt utmärka att näringsidkaren skall i fråga om materialet ha samma ansvar som
en säljare. Della kan dock knappasl följa av den föreslagna beslämmelsen och
synes också onödigi all uttrycka. Det lorde räcka med del ansvar för fel som näringsidkaren
har enligt den föreslagna lagen. Av dess 98 måsle anses följa att fel
föreligger om materialet inte svarar mot vad konsumenien äger förvänta sig på
grund av det i förevarande 4 8 föreskrivna kravet på fackmässighet och omsorg.

Enligt
lagrådels mening skulle regleringen vinna i följdriktighet om det särskilda
kravel på normall god beskaffenhel hos malerialel fick ulgå.

5
8

Denna
paragraf är upplagen under rubriken "Säkerhet". I försia slycket av
paragrafen föreskrivs, att Uänsten inte får ulföras i strid mot sådana
förfatlningsföreskrifler eller myndighelsbeslui som väsenlligen syftar lill att
säkerslälla all föremålet för Gänsten är Ullförlilligl frän säkerhelssynpunkl.
Och enligt andra stycket får Gänsten inle heller utföras i strid mot förbud
enligt 48 marknadsföringslagen (1975:1418).

Om
resullalel av Gänsien avviker från vad som sägs i 5 8 första stycket, skall
Gänsten enligt 9 S första stycket 2 anses felaklig. Likaså skall Gänsten anses
felaktig - enligt 98 andra styckel - om den har utförts i strid mol etl förbud
som avses i 5 8 andra slycket. Molsvarande bestämmelser finns i 15 8
beträffande sådan Gänsl som avser förvaring.

Föreskrifterna
i 5 8 ger ell någol besynneriigt inlryck, i del all vad som utsågs förefaller
självklart. Dessutom kan de förargligt nog läsas så som om det skulle vara
tillåtet atl ulföra Gänsten i strid mol andra författnings-föreskrifter eller
myndighelsbeslui, l.ex. en miljöföreskrift eller elt meddelal byggnadslov.
Paragrafen med tillhörande rubrik torde böra ulgå.

En
följd av att 5 8 utgår blir atl de här förul nämnda bestämmelserna om fel i 9
och 15 88 måsle omformuleras. Försia styckel 2 i 98 bör således innehålla att
Gänsten skall anses felaktig, om resultatet avviker från sådan
författningsföreskrift eller sådani myndighetsbeslut som väsenlligen syftar
till atl säkerslälla alt föremålel för Gänsten är tillföriilligl från säkerhetssynpunkt.
Andra stycket i 9 8 bör på motsvarande sätl lill sin förra del omformuleras och
få lydelsen, att Gänsten också skall anses felaklig, om den har utförts i slrid
mot förbud enligt 4§ marknadsföringslagen (1975; 1418). Molsvarande ändringar
bör göras i 15 8 i förslagel.

Skulle
innehållel i 5 8 likväl tillerkännas sådan betydelse att del anses böra kvarslå
i della avsnill av den föreslagna lagen, bör en annan formule-

s. 349 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 349

ring väljas. Lämpligen kunde i sådant fall föreskrivas atl
näringsidkaren Lagrådets yttrande skall särskilt iaktta atl Gänsten inte uiförs
i strid mot sådan förfatiningsfö-reskrift eller sådant myndighelsbeslui som
väsenlligen syftar lill all säkerslälla all föremålel för Gänsten är
tillföriiUigt från säkerhetssynpunkt eller i slrid mot förbud enligt 4 8
marknadsföringslagen (1975: 1418). Viss jämkning av lydelsen av 9 och 15 88 i
förslaget föranleds även härav.

6 8

1 denna paragraf föreskrivs lill en början skyldighet för
näringsidkaren atl under vissa förutsättningar avråda konsumenten från att låta
utföra Gänsten (första stycket). Därefier behandlas det fallet att det först
sedan Gänsten har börjat ulföras visar sig, au den inle kan anses vara till
rimlig nytta för konsumenien eller atl prisel för Uänslen kan bli belydligi
högre än konsumenien hade kunnal räkna med. 1 sådani fall skall näringsidkaren
underrätta konsumenien om förhållandet och begära hans anvisningar (andra
stycket). Kan konsumenten inte anträffas inom rimlig tid, skall näringsidkaren
avbryta påbögat arbete, dock inle om det finns särskilda skäl alt anta all
konsumenien ändå önskar få Uänslen ulförd (Iredje slyckel).

Föreskriflen, all näringsidkaren skall avbryia påbörjal
arbele, gäller sålunda enligt den föreslagna bestämmelsen i iredje slycket när
konsumenten inle kan anträffas inom rimlig tid. Detsamma bör naturiigen gälla
när konsumenten väl kan anträffas men inle ger besked inom rimlig lid. För
tydlighels skull torde detla böra framgå av paragrafen. Lagrådel förordar
därför sådan lydelse av iredje slyckel att näringsidkarens skyldighel alt
avbryia påböGat arbete inträder, när konsumenien inte kan anträffas eller näringsidkaren
av annan orsak inle får anvisningar inom rimlig lid.

7 8

Denna paragraf anger rällsföljderna av atl näringsidkaren
har åsidosatt sina skyldigheter enligt 68. Lagrådet har inle någol alt erinra
mot den föreslagna regleringen i sak. Första slyckel synes dock böra jämkas
redaktionellt så atl innebörden av stadgandet blir lättare alt uppfatta.
Bestämmelsen kan förslagsvis ges den lydelsen att, ifall näringsidkaren har
åsidosatt vad som åligger honom enligt 68 och det finns slarka skäl alt anla
alt konsumenten i annal fall hade avslåll från att beslälla Uänsten eller hade
avbeslällt den, näringsidkaren inle har slörre rätl lill ersättning än han
skulle ha haft, om konsumenten hade avstått från atl beställa Gänsten eller
hade avbeställt den.

Enligt denna paragraf skall näringsidkaren underrätta
konsumenien och begära dennes anvisningar, om del när Uänslen utförs framkommer
behov av tilläggsarbete som på grund av sitt samband med uppdraget lämpligen
bör utföras samiidigi med delta (försia styckel).

s. 350 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 350

Första
meningen har fåll karakiär av en definition av sådani arbete som Lagrådets
yttrande här är i fråga och som benämns tilläggsarbete. Lagrådel vill förorda
all denna innebörd får liksom i ulredningens förslag (2 kap. 5 8 första stycket)
framträda klarare genom atl texten får innehålla ordel "arbele" i
stället för "tilläggsarbete" och ordel lilläggsarbete tillfogas sist
i meningen inom parentes som benämning på del arbele som här är i fråga. Därmed
präglas termen tilläggsarbete med ell vissl här angivel innehåll som får gälla
i fortsättningen när termen används i den föreslagna lagen.

Enligt
andra styckel får näringsidkaren under vissa angivna fömtsättningar utföra
lilläggsarbetel, om konsumenien inle kan anträffas inom rimlig tid. I likhel
med vad lagrådet förordal belräffande 6 8 iredje stycket vill lagrådel förorda
sådan lydelse av förevarande andra slycke all del sagda gäller, när konsumenien
inle kan anlräffas eller näringsidkaren av annan orsak inle får anvisningar
inom rimlig tid.

9
8

Lagrådet
vill erinra om den jämkning av lydelsen som föranleds av lagrådets förslag
beträffande 5 8.

Enligt
förevarande 9 S försia slyckel 1 skall Gänsten anses felaklig, om resultatet
avviker från vad konsumenten med hänsyn till 4 8 har rätl atl kräva, även om
avvikelsen beror på en olyckshändelse eller därmed jämförlig händelse. Alt
märka är atl del i 48 föreskrivna kravet på fackmässighet och omsorg kan i
vissa situationer medföra avrådningsskyldighet för näringsidkaren enligt 6 8 i
förslaget. I sådana situationer leder ell åsidosättande av kravet inte till
att Gänsten skall anses felaktig utan i stället till påföljd enligt 7 8 i
förslaget.

11
8

Paragrafen
innehåller atl en Gänsl skall anses felaktig, om näringsidkaren före avtalets
ingående har underlåtit att upplysa konsumenien om ett sådant förhållande
rörande Gänslens beskaffenhet eller ändamålsenlighel som näringsidkaren kände
lill eller borde ha känl lill och som han insåg eller borde ha insett vara av
betydelse för konsumenten. En förulsättning för atl Gänsten skall anses
felaklig i ett sådani fall är enligt paragrafen dock alt underiålenhelen kan
antas ha inverkat på avtalet.

Beslämmelsen
kan enligt specialmoliveringen ses som en konkretisering i visst hänseende av
den informationsskyldighet som följer av näringsidkarens omsorgsplikt.
Omsorgsplikten tar sig ullryck även i 6 8 första stycket, enligt vilken
näringsidkaren åläggs avrådningsskyldighet i vissa fall. Åsidosätter
näringsidkaren denna avrådningsskyldighet, inträder enligt 7 S i förslaget en
begränsning i hans rält till ersättning för Gänsten. I sådani fall är inle
fråga om fel hos Gänsten. Av betydelse blir därför att iaktta gränsen mellan
fall, som innebär åsidosättande av avrådningsskyldighelen, och fall, som bör
bedömas som fel.

s. 351 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 351

Enligi
specialmoliveringen avses 7 8 skola lillämpas i sådana fall dåren Lagrådets
yttrande åtgärd avseende ett föremål enligt en fackmässig och objektiv
bedömning inte kan anses vara till rimlig nytta för konsumenten, hur väl åtgärden
än utförs och vilkel malerial som än används. Däremol - sägs del vidare -bör
reglerna om fel hos Gänsten lillämpas i sådana fall där en åtgärd avseende ell
föremål lypiskl sett är lill rimlig nytta för konsumenten men där resultatet i
det enskilda fallel är behäftat med brister till följd av det sätt på vilket
åigärden har utförts eller del malerial som har kommil till användning. I de
fall som skall bedömas enligt felreglerna är det sålunda i princip fråga om
brister som kan avhjälpas av näringsidkaren inom ramen för vad uppdraget har
gåll ul på, eflersom de är hänförliga till sättet för Uänstens utförande eller
till materialet. HäGämte hänvisas lill vissa gränsfall som enligi uttryckliga
regler skall bedömas enligt felreglerna, nämligen de fall om vilka föreskrifter
meddelas i 5 8 i förslagel.

Atl
skillnad sålunda skall upprätthållas mellan avrådningsfallen och felfallen
framgår inle helt klart av lagtexien. Lydelsen av 11 8 omfaltar sålunda strängt
tagel även de fall som avses med 6 8 försia slycket. Denna otydlighet synes
kunna undanröjas genom all del i 11 8 görs undantag för fall som avses i 68
försia styckel.

Första
meningen i 11 8 torde sålunda kunna ges lydelsen, atl Gänsten skall slutligen
anses felaklig, om näringsidkaren i annal fall än som avses i 68 första slycket
före avtalets ingående har underlåtit att upplysa konsumenten om ett sådant
förhållande rörande Gänslens beskaffenhet eller ändamålsenlighet som
näringsidkaren kände lill eller borde ha känt till och som han insåg eller
borde ha insett vara av betydelse för konsumenien. Den ändrade lydelsen
föranleder en redaktionell jämkning av andra meningen sålunda, att orden
"i ett sådant fall" får utgå. De kan annars befaras ge upphov till
missuppfattning. Alt fråga är om fel i paragrafens fall och inga andra torde
framgå ulan den beslämning som ligger i de citerade orden.

12 8

Enligt
första slycket försia meningen i denna paragraf skall frågan, om Gänsten är
felaktig, bedömas med hänsyn till förhållandena vid den lidpunkt då uppdragel
avslutades. 1 andra meningen föreskrivs atl, om Uänsten avser en sak "som
har överlämnats i näringsidkarens besittning eller som skall lillverkas av
denne", uppdragel anses avslulat först när saken har kommit i konsumentens
besittning. Sistnämnda bestämmelse träffar enligt ordalagen även del - måhända
mindre vanliga men tänkbara - fallet alt näringsidkaren skall tillverka en sak
i konsumenlens hem eller på någol annat av denne disponerat ställe. En snickare
skall t. ex. tillverka en större bokhylla på platsen. Det torde inle vara
avsett alt regleringen i andra meningen skall omfatta nu angivna fall, där
föremålel inte har varil i näringsidkarens besittning. För all laglexlen skall
komma i överensstäm-

s. 352 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 352

melse
med vad som synes ha åsyftats lorde den cilerade lydelsen böra Lagrådets
yttrande ersättas med lydelsen "som har överlämnals lill näringsidkaren
eller som eljesl befinner sig i hans besittning".

Lydelsen
av 44 8 försia slyckel och 49 8 första meningen i lagförslagel torde böra
ändras på samma säu.

13
8

I
denna paragraf föreskrivs att, om resullalel försämras efler den lidpunkl som
anges i 12 S, Gänsten skall anses felaklig om försämringen är en följd av ett
avtalsbrott på näringsidkarens sida. Enligt motiveringen till paragrafen avses
med avtalsbrott inle endast att näringsidkaren åsidosätter särskilda
beslämmelser i avtalet mellan parierna ulan också att han åsidosätter sina
förpliktelser enligt lagen. Det synes oegentligt att i uttrycket avtalsbrott
inbegripa åsidosättande av förpliklelser som gmndar sig pä bestämmelser i lag.
För all den avsedda innebörden skall komma till uttryck i lagiexten lorde
paragrafen böra innehålla all, om resullalel försämras efler den tidpunkt som
anges 112 8, Uänslen skall anses felaklig om försämringen är en följd av atl
näringsidkaren åsidosatt vad som ålegat honom enligt avtalet eller den nu
föreslagna lagen.

15 8

I
fråga om denna paragraf gäller samma erinran som belräffande 9 8.

16 8

I
paragrafen anges vilka påföljder som konsumenien kan göra gällande när Gänsien
är felaklig. En förulsättning för påföljd är enligt paragrafen att
felaktigheten inte beror på någol förhållande på konsumentens sida. Fall kan
tänkas förekomma då redan avtalet går ut på en Gänsl, som är felaklig enligt
den föreslagna lagens regler. Fråga blir då i vad mån konsumentens medverkan
till avlalel medför all felaktigheten skall anses bero på elt förhållande på
konsumenlens sida. Etl särskilt fall av delta slag är det då konsumenten direkt
har önskat atl få en Gänsl ulförd, trots atl den strider mol t.ex. etl
myndighelsbeslui, och näringsidkaren saknar kännedom om beslutet.

Frågan
är inle närmare berörd i remissprotokollet. Vissa uttalanden görs emellertid i
anslutning lill 5 8 vilka får betydelse för bedömningen. I specialmotiveringen
till nämnda paragraf behandlas sålunda del fallet alt Gänsten utförs i strid
mol sådan förfallningsföreskrifl eller sådant myndighets-beslut som väsentligen
syftar till atl säkerslälla att föremålel för Gänsten är tillförlitligt från
säkerhetssynpunkt. En avvikelse härifrån medför att Gänsten är felaktig enligt
9 8. Av paragrafens tvingande nalur följer, anförs del vidare, att del i
princip saknar betydelse om konsumenten har känt till att utförandet av en
Gänsl skulle komma att stå i slrid mot offenlligrättsliga
säkerhetsföreskrifter. Konsumenien kan alltså åberopa att Gänsten är fel-

s. 353 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 353

aktig
även om han hade del nämnda förhållandet fullt klart för sig när Lagrådets
yttrande avtalet om Gänsten träffades. Della belyder, sägs det också, all
bestämmelsen i 5 8 sätter en gräns för vad parterna med bindande verkan för
konsumenten kan avtala i fråga om innebörden av elt uppdrag till näringsidkaren.
Uppdraget kan sålunda inle ulan atl näringsidkaren ådrar sig ansvar för fel hos
Gänsten gå ul på åtgärder som står i strid mol sådana offenlligrättsliga
säkerhetsföreskrifter som avses här.

En
ordning som sålunda lägger hela ansvaret på näringsidkaren även när konsumenten
känt till felet behöver inte möta någon principiell invändning. Situationen
torde ofta vara sådan att denna ordning ler sig naturiig. Men om den föreslagna
regleringen avses innebära atl näringsidkaren under alla förhållanden skall
svara för felet synes den föra väl långt. 1 den föreslagna lagtexien kan
knappasl heller inläsas ell så långtgående ansvar. I exempelvis sådana fall då
konsumenten beställt Uänsten med full insikt om alt den står i strid mol elt
förbud och därför är felaktig torde det böra anses att felaktigheten beror på
ell förhållande på konsumentens sida. I synnerhet om näringsidkaren då inte
känl till förbudet och därav följande felaktighet ter sig elt felansvar för
honom stötande. Om meningen är att näringsidkaren skall svara fullt ut även i
sådana fall torde lagiexten böra förtydligas genom att villkoret, atl
felakiigheien inle får bero på någol förhållande på konsumentens sida, slopas
för dessa fall.

17
8

Paragrafen
innehåller bestämmelser om reklamalion på grund av fel hos Gänsten.

Den
grundläggande reklamationsregeln finns i försia styckel. Där föreskrivs att,
om konsumenten vill åberopa atl Uänsten är felaklig, han skall underrätta
näringsidkaren om detla inom skälig lid efter del alt han märkl eller bort
märka felet. Bestämmelsen innebär enligt vad som sägs i specialmotiveringen
endast krav på s. k. neutral reklamation. Det belyder all del är lillräckligi
att konsumenien underrättar näringsidkaren om atl han vill åberopa ett fel
genom att han talar om att han inle är beredd att nöja sig med näringsidkarens
prestation och åtminstone i huvudsak anger vari felet enligt hans mening består
eller hur det yttrat sig. Han behöver däremot inte ange vilken påföljd han vill
göra gällande på gmnd av felel.

Meningen
synes vara att en reklamation enligt den föreslagna lagen i princip skall ha
samma innehåll som en reklamation enligt konsumenlköplagen (se belräffande
reklamalion enligt sistnämnda lag NJA II 1973
s. 5290- Den remitterade lagtexien skiljer sig dock i utformningen från molsvarande
beslämmelse i 11 8 konsumenlköplagen. Enligt den senare skall köparen endasl
undertälla säljaren om felet. Några praktiska olägenheter torde väl inte behöva
befaras till följd av den olikhet som sålunda föreligger. Det är emellertid
önskvärt att bestämmelserna om reklamaUon får samma lydelse i
konsumenlGänstlagen och konsumenlköplagen. Lagrådet 23 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr
110

s. 354 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 354

vill för sin del tillstyrka den utformning som valts i det
nu remitterade Lagrådets yttrande förslaget.

1 klarhetens intresse torde i första slyckel böra anmärkas
alt konsumentens underrättelse enligt beslämmelsen är att beteckna som
reklamalion.

Andra stycket anger två olika gränser för den tid inom
vilken konsumenten med laga verkan kan reklamera. Normall skall enligt
förslaget gälla en preskriptionstid på två år efler del att uppdragel
avslulades. I fråga om arbele på mark m. m. är tiden utsträckt lill tio år.
Regleringen innebär att konsumenten är avskuren från möjligheten att reklamera,
om han först efter preskriptionstidens utgång märkl eller bort märka felel. I
del fall då han märker eller bör märka felet i god tid före preskriplionslidens
utgång måsle han enligt huvudregeln i första styckel reklamera inom skälig tid.
Om han upptäcker felet jusl innan preskriptionstiden löper ul, har han dock
endasl den återstående tiden på sig att reklamera även om "skälig
tid" innebär en längre tid.

En särskild situation föreligger när näringsidkaren har
lämnat konsumenten en garanli eller liknande utfästelse, som innebär atl denne
har längre tid på sig att reklamera än som följer av andra stycket. Av de
grundsatser som lagförslagel vilar på följer atl en sådan utfästelse till
konsumenlens fördel blir gällande mot näringsidkaren. Frågan om preskription
av felanspråk, när garanti lämnats, har behandlals i specialmotiveringen.
Lagrådet har inte något all erinra mot de uttalanden som där har gjorts i
saken. Såsom ulvecklals i motiveringen kan en konsument, som har fått en
garanti avseende längre tid än den i andra styckel stadgade preskriptionstiden,
få skälig tid på sig även efler garantitidens utgång för att reklamera med
anledning av ett fel som uppkommit i slutskedet av garantitiden. Enligt vad som
anges i motiveringen gäller detta också i fall då garantitiden sammanfaller med
preskriptionstiden i andra stycket och kan även bli aktuellt, om garantiliden
skulle vara obetydligt kortare än denna.

Vad sålunda anförts om verkan av garantiutfäslelser synes
för tydlighetens skull böra komma till ullryck på någol sätt i lagtexien.
Utredningsförslaget innehöll en särskild bestämmelse i ämnel (3 kap. 3 8 andra
stycket). Frågan har också reglerats i förslaget till ny konsumeniköplag (208
iredje slycket, jfr SOU 1984:25 s. 289). En markering kan ske genom att i
förevarande 17 8 tillfogas villkoret, atl inte annat följer av en garanti eller
liknande utfästelse.

Enligt lagrådets uppfatlning är del från systematisk
synpunkt atl föredra att försia och andra styckena i det remitterade förslaget
slås ihop Ull etl enda stycke.

På grund av det anförda föreslår lagrådet atl som en
första mening i försia slyckel upptas bestämmelsen atl, om konsumenien vill
åberopa atl Gänsten är felaklig, han skall underrätta näringsidkaren om detla
inom skälig lid efter det att han märkl eller bort märka felel (reklamalion).
En andra mening bör innehålla alt reklamation dock inle får ske senare än två

s. 355 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 355

år eller, i fråga om arbele på mark eller pä byggnader
eller andra anlägg- Lagrådets yttrande ningar på mark eller i vallen
eller på andra fasla saker, tio år efter del alt uppdraget avslutades, såvida
inle annal följer av en garanli eller liknande utfästelse.

Enligt 18 8 första meningen i lagförslaget är rältsföljden
av all konsumenten inle reklamerar inom föreskriven tid all han föriorar
rällen all åberopa felel. 1 andra meningen görs dock del undanlaget all, om
näringsidkaren har handlal i slrid mol tro och heder, konsumenien inte i något
fall föriorar denna rätt förrän tio år efter det atl uppdraget avslutades. Sislnämnda
bestämmelse, som innebär en förlängning av preskriptionstiden, synes ha sin
rätta plats i förevarande 17 8. Lagrådel föreslår därför alt som elt andra
stycke i denna paragraf föreskrivs atl, om näringsidkaren har handlal i slrid
mol iro och heder, reklamation alltid får ske inom lio år efter det att
uppdragel avslutades. 1 här avsedda fall gäller inle något krav på att
konsumenten för alt komma lill sin rätl skall ha reklamerat inom skälig tid
efler del atl han märkt eller bort märka felet.

En fråga som inte har berörts i lagrådsremissen är
förhållandet mellan beslämmelserna i förevarande 17 8 och bestämmelserna i
preskriptionslagen (1981:130). De senare gäller i fråga om preskription av
fordringar, i den mån inle annal följer av vad som är särskilt föreskrivet.
Begreppet fordran omfattar här alla slag av fordringar, oavsett om de gäller
pengar, varor, Gänster eller andra prestationer (se NJA 11 1981 s. 4).
Huvudregeln är att en fordran preskriberas lio år efler tillkomsten, om inle
preskriptionen avbryts dessförinnan. 1 5 8 ges bestämmelser om
preskriptionsavbrolt. Enligt punkt 2 i denna paragraf avbryts preskriplion
genom att gäldenären får ett skriftligt krav eller en skriftlig erinran om
fordringen från borgenären. Anspråket skall alltså göras i skriftlig form och
gäldenären skall ha fått del av del Gfr härom NJA II 1981 s. 280-

Enligt det remitterade lagförslaget kan reklamalion ske
munlligen eller skriftligen hos näringsidkaren. Av bestämmelsen i iredje
slyckel av 17 8 följer au, om konsumenten väljer atl reklamera skriftligen,
reklamationen skall anses fullgjord när meddelandet lämnats in för befordran
med posl eller avsänts på annal ändamålsenligl sätt. Innebörden härav är alt
del är näringsidkaren som får bära risken av att meddelandet försenas eller
inte kommer fram.

En reklamation som har gjorts i överensstämmelse med
reglema i förevarande 17 8 - exempelvis muntligen eller i enlighet med
bestämmelsen i iredje styckel - innebär att konsumenten är bevarad vid rällen
all åberopa felet Gfr 18 8). Han kan sålunda t.ex. göra gällande anspråk på
skadeslånd på grund av felet. Hur länge denna rält beslår regleras inte i
lagförslaget. Mest följdriktigt lorde vara alt, om reklamalion har ägl rum i
den ordning som krävs enligt den föreslagna lagen, konsumentens räll därefier
är underkaslad endast den tioåriga preskriptionstiden enligt preskriplionslagen
Gfr betr. köp Winroth, Köp av lös egendom, 1917, s. 266 och Almén-

s. 356 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 356

Eklund. Om köp och byle av lös egendom. 4 uppl. 1960, s.
730 f med not Lagrådets yttrande

14).

18 8

Som lagrådel föreslagil vid 17 8 bör bestämmelsen i andra
meningen av förevarande paragraf las upp som elt andra stycke i 17 8.

20 S

Andra slycket

År en utförd Uänsl felakUg, får konsumenien enligt försia
slycket i förevarande paragraf kräva att näringsidkaren avhjälper felet. Även
om konsumenien inte kräver all felel avhjälps, får näringsidkaren enligt andra
slyckel avhjälpa felel, om han genast erbjuder sig atl göra delta när
konsumenien reklamerar och denne inle har någol särskili skäl all avvisa
erbjudandet. För att näringsidkaren skall vara berättigad all avhjälpa felel
ulan all konsumenien begär del krävs sålunda, all näringsidkaren genasl när
konsumenien reklamerar erbjuder sig atl göra delta.

Uttrycket "när konsumenten reklamerar" är någol
oklart i detla sammanhang. Näringsidkaren bör ju ha fått kännedom om
reklamationen för all han skall kunna erbjuda sig alt avhjälpa felet. Men
enligi 17 8 Iredje slycket anses reklamation ha skett så snart meddelande om
reklamationen lämnals in för befordran med posl eller avsänls på annat
ändamålsenligt säll, oavsett om näringsidkaren får del av reklamationen eller
inle. En nära till hands liggande tolkning är i enlighet härmed, atl
näringsidkaren går föriuslig sin rätt all avhjälpa felel även om han varil ur
slånd all genast lämna sill erbjudande därför all reklamationen inle nått
honom. En sådan ordning kan också synas vara en naturlig följd av
reklamationsregeln. I specialmotiveringen till paragrafen sägs emellertid atl
del för alt näringsidkaren skall vara bevarad vid sin rätl all avhjälpa felet
är tillräckligt all han erbjuder sig atl göra detla genast när
reklamalionsmeddelandd når honom eller han på annal sätt får kännedom om
reklamationen. En annan sak är, sägs del vidare, atl konsumenien i elt sådani
fall enligt en undanlagsregel i styckel ibland kan vara berättigad atl avvisa
näringsidkarens erbjudande. Undantagsregeln innebär atl konsumenien kan avvisa
erbjudandel, om han har särskilt skäl därtill.

Om innebörden skall vara den nu angivna, synes lagiexten
behöva förtydligas. Andra stycket torde sålunda böra ges en lydelse, enligt
vilken näringsidkarens erbjudande skall lämnas genast efler det all reklamalion
har kommil näringsidkaren lill hända.

Fjärde slycket

Enligt fjärde slycket skall avhjälpande ske ulan kosinad
för konsumenten. Delta gäller dock inle koslnader för all ersälla malerial som
konsumenten enligt avtalet om Gänsten skall tillhandahålla och bekosta, när
felet

s. 357 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 357

beror på en olyckshändelse eller därmed jämförlig
händelse. Denna regel Lagrådets yttrande

skall ses
mot bakgrunden av alt del enligt reglerna om fel hos Gänsten är

näringsidkaren
som bär risken för alt resultatet av Gänsten försämras

genom en
olyckshändelse eller därmed jämförlig händelse som inlräffar

före den
lidpunkl som är avgörande för felbedömningen. Näringsidkaren

bär dock
enbart risken för sin egen prestation av arbete och malerial (se

398 i
förslagel). Däremol bär konsumenien den ekonomiska risken för alt

malerial,
som han själv skall tillhandahålla och bekosta, försämras eller

förstörs
genom en olyckshändelse e. d.

Regelns innebörd lorde vara att konsumenien bär risken för
förstörelse eller försämring av sådant malerial som han fakliskl har
Ullhandahållii enligi avtalet. Däremol torde han inle bära risken för förstörelse
eller försämring av sådani malerial som han visserligen skall Ullhandahålla
enligi avlalel men som han likväl av någon anledning inte har tillhandahållit
ulan som i stället har tillhandahållits av näringsidkaren. För alt denna
innebörd skall framträda tydligare vill lagrådel förorda den jämkningen av
undantagsregeln alt denna i fall som nu är i fråga får omfatta malerial som
konsumenten enligt avlalel om Gänsten har tillhandahållit och bekostat.

21 8

I denna paragraf regleras konsumenlens rätl lill prisavdrag
och till hävning av avtalet. Enligt lagrådels mening skulle en redaktionell
vinst göras om dessa båda påföljder reglerades i särskilda stycken. Lagrådet
vill därför förorda att första styckel i det remitterade förslagel delas upp på
två stycken, av vilka det första får innehålla paragrafens försia mening om
prisavdrag och det andra de båda följande meningarna om hävning. Som följd
härav kommer del remitterade förslagets andra stycke all bilda ett tredje
slycke i paragrafen.

Konsumenien får enligt första stycket i det remitterade
förslagel häva avtalet, om på grund av föreliggande fel syftet med Uänslen är i
huvudsak förfelat. Frågan humvida syftet med Gänsten är i huvudsak förfelal
skall enligt specialmotiveringen i princip bedömas från konsumentens synpunkt.
Härvid bör, enligt vad som vidare uttalas, hänsyn inte las lill etl mer
speciellt syfte med Gänsten, vilkel inle varil synbart för näringsidkaren.
Konsumenten bör sålunda inte ha räll att häva avtalet, om näringsidkaren
varken insett eller bort inse ell speciellt syfte med Gänsten. Del har inte
ansetts nödvändigl att låla detta krav på synbarhet komma till uttryck i
lagtexten. Del remitterade förslaget överensstämmer i denna del med
utredningens förslag. Enligt vad som uttalas i belänkandel ligger en sådan
ordning i linje med allmänna avlalsrältsliga principer och behöver inle
kodifieras (betänkandet s. 316).

Den angivna principen lorde stå i överensslämmelse med vad
som gäller enligt vår köprätlsliga lagstiftning. Del kan därför vara försvariigl
all inte låla den komma till uttryck i själva lagtexien. Enligt
konsumentköpsuired-

s. 358 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 358

ningens
belänkande (SOU 1984; 25) synes emellertid en annan princip vara
Lagrådets yttrande

avsedd atl gälla på
konsumentköpsområdei. 1 anslutning till en av nämnda

ulredning föreslagen regel
av innehåll, all köparen får häva köpel om felet

är av väsentlig betydelse
för honom, sägs nämligen all köparen är häv-

ningsberältigad
även om säljaren inle har hafl anledning all inse väseni-

lighden
(belänkandel s. 297, jfr s. 166). Om en sådan ordning kommer all

vidhållas
på konsumentköpsområdei, kan del vara anledning alt överväga

att
den princip som enligt det nu remitterade förslaget skall gälla på

konsumenlGänstområdd
och som lagrådel vill anslula sig lill får komma

till
ullryck i lagiexten.

Enligt
bestämmelserna om hävning i det remitterade förslagets försia slycke får
konsumenten häva "avtalet i dess helhel". När del som här är fråga om
hävning av avtalet i dess helhet torde del böra uttryckas kort och gott med atl
konsumenten får häva avtalet. När det åter som i andra stycket är fråga om
hävning av avtalet belräffande ålerslående del bör del anges särskilt såsom
skett i förslagel Gfr 29 8).

Andra
slycket i det remitterade förslagel avser, ehuru del inte framgår klart av
lagtexien, både det fallet all Uänslen har påböoals men inle slutförts och det
fallet att den överhuvud aldrig har påböoals. För tydlighets skull synes dessa
båda fall böra behandlas vart för sig. Lämpligen bör della ske i skilda
stycken. Lagrådet vill i enlighet härmed förorda atl som ett tredje stycke i
paragrafen intas bestämmelser av följande innehåll. Har Gänsten utförts till en
del och finns del starka skäl atl anla alt den inte kommer att fullföljas utan
fel av väsenllig betydelse för konsumenten, får denne häva avtalet belräffande
återstående del. År felet sådant att syftet med Gänsten är i huvudsak förfelat
eller utförs Gänsten i strid mot förbud enligt 4 8 marknadsföringslagen, får
konsumenten i stället häva avtalet i dess helhet. Därefter torde som ett Qärde
stycke få följa beslämmelsen atl, om del redan innan Gänsten har påböoals finns
starka skäl att anla all den inte kommer all utföras utan fel av väsentlig
betydelse för konsumenien, denne får häva avtalet.

26
8

1
denna paragraf ges regler om reklamation på grund av dröjsmål pä
näringsidkarens sida.

För
det fallel atl näringsidkaren dröjer med all påböoa uppdraget eller med att
avsluta elt påbörjat uppdrag behöver konsumenten enligt lagförslaget inte
särskili reklamera, om han på grund av dröjsmålet vill häva avtalet eller kräva
skadestånd. Bakgrunden till denna ordning, som skiljer sig från vad utredningen
föreslagit, framgår närmare av remissprolokollel.

Sedan
uppdraget har avslutats får konsumenten däremol enligi förslagel häva avtalet
eller fordra skadestånd på grund av ett dröjsmål endast under fömtsättning atl
han inom skälig tid därefier har underrättat näringsidkaren om att han vill
åberopa dröjsmålet. Bestämmelse härom upptas i

s. 359 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 359

försia
styckel av förevarande paragraf. Ulgängspunklen för beräkningen Lagrådets
yttrande av skälig reklamalionstid är inle den lidpunkt då konsumenien märkl
eller bort märka dröjsmålel utan lidpunkien för uppdragels avslulande. Regleringen
innebär all näringsidkaren, sedan han slutfört sitt uppdrag, inte under någon
längre tid därefter skall behöva sväva i ovisshet om huruvida konsumenten
tänker åberopa dl inträffat dröjsmål. Den föreslagna beslämmelsen lorde inte
lägga något hinder i vägen för all konsumenten redan före uppdragets avslutande
underrättar näringsidkaren om atl han vill åberopa etl dröjsmål. Ett
förtydligande av lagtexten i detta hänseende torde lämpligen höra ske.

1
övrigt kan belräffande utformningen av och innehållel i paragrafen hänvisas
lill vad lagrådel anfört vid 17 8.

Innebörden
av regleringen i förevarande paragraf är, på den plals i lagen som paragrafen
har enligt förslagel, inle så läll alt uppfatta. Bestämmelsen lar som framgått
sikte bara på den silualionen alt uppdraget har avslutats, medan de följande
27-29 88 har aktualitet även dessförinnan. Enligt lagrådels mening skulle
regleringen vinna i tydlighet, om bestämmelsen flyttades ned omedelbart efter
sladgandel om hävning i 29 8 i förslaget.

I
överensslämmelse med det sagda får lagrådel föreslå att 268 med tillhörande
rubrik i del remitterade lagförslaget upptas närmast efler det remitterade
förslagels 29 8 och att försia stycket i paragrafen utformas så atl, om
uppdraget har avslutats, konsumenten får häva avtalet eller fordra skadestånd
på grund av ett dröjsmål endast under förutsättning atl han senasl inom skälig
tid efter uppdragets avslutande har underrättat näringsidkaren om att han vill
åberopa dröjsmålet (reklamalion).

27
8

1
paragrafen ges bestämmelser om konsumenlens rätt att hålla inne betalningen på
gmnd av dröjsmål på näringsidkarens sida. Den enligt motiven avsedda innebörden
är svår atl utläsa av laglexlen. Lagrådet får föreslå alt paragrafen
förtydligas enligt följande.

Som
ett första stycke i paragrafen upptas den i andra stycket av den remitterade
lydelsen intagna grundregeln, atl konsumenien får hålla inne så myckel av
betalningen som fordras för all ge honom säkerhet för hans krav på gmnd av
dröjsmål på näringsidkarens sida. 1 ett andra slycke föreskrivs därefter som en
första mening alt, om enligt avtalet betalning skall ske vid arbetets
påbörjande eller under arbetets fortskridande, konsumenten får, oavsett vad
som följer av första stycket, intill dess arbetet påböoas eller fortskrider
hålla inne den del av betalningen som har förfallit efter dröjsmålets iniräde.
Som en andra mening i slycket sladgas alt i fråga om betalning för sådan del av
tjänsten som har ulförts konsumenien dock inte får hålla inne mer än som följer
av första slycket.

s. 360 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 360

36
8 Lagrådets yttrande

Lagförslaget
utgår från atl näringsidkaren och konsumenten frill kan aviala om priset för en
Gänst. Elt avtal om prisel blir bindande för parterna på ömse sidor och någon
prövning av etl överenskommel belopps skälighel kommer alltså inte i fråga
enligt förslaget. En annan sak är all den allmänna regeln i 36 8 avtalslagen om
jämkning av avtal kan tänkas bli tillämplig.

Förevarande
paragraf reglerar endasl fall då prisel för Gänsten inle kan anses följa av
avtalet. Konsumenten skall då enligt första slycket betala vad som med hänsyn
lill omständigheterna är skäligl. 1 andra styckel upptas en bestämmelse för del
fallel all näringsidkaren har lämnat en ungefärlig prisuppgift. Det sålunda
uppgivna prisel får som regel inte överskridas med mer än 15 procent. 1
anslutning till denna beslämmelse understryks i moliveringen atl den
omständigheten, all en ungefärlig prisuppgift har lämnats, inle innebär atl
del föreligger ett avtal om visst pris. Åven om en ungefärlig prisuppgift har
lämnals är konsumenten, enligt vad som vidare sägs, alltså inte skyldig all
belala mer än vad som är ell skäligt pris enligt första slyckel.

Angående
paragrafens innebörd vill lagrådel anföra följande. Som framgått är både
första och andra slyckena i paragrafen tillämpliga bara i den mån priset inte
följer avtalet. Frågan i vilken mån prisel i det enskilda fallet följer av
avtalet får bedömas enligt de principer som gäller för avtalstolkning i
allmänhet. Om parterna t. ex. har träffat avtal om atl priset för en tjänst
skall vara "lägst 10 000 kr och högst 12 000 kr" eller "mellan
10 000 kr och 12 000 kr" torde, i enlighet med lagens utgångspunkt alt
avlalal pris skall gälla, konsumenten vara skyldig att belala minst 10 000 kr,
medan näringsidkaren inte är berättigad till mer än 12 000 kr. All rätt till
prisavdrag eller pristillägg enligt andra beslämmelser i lagförslaget kan
tänkas föreligga är en sak för sig. Inom ramen 10 000 kr-12 000 kr lorde vid
tvist tillämpning av första styckel i paragrafen kunna komma i fråga.

Parterna
kan också i avtalet ha bestämt priset exempelvis till "ungefär 10 000
kr". I ett sådant fall får anses följa av avtalet alt priset skall hålla
sig omkring 10 000 kr. Saken kan också uttryckas så, atl priset enligt avtalet
skall vara 10 000 kr med den marginal åt båda håll som kan ligga i beteckningen
ungefär. Delta synsätt ligger i linje med etl uttalande i den allmänna
motiveringen till förevarande paragraf i avsnitt 2.8.1. Där sägs sålunda atl
det knappasl kan råda någon tvekan om atl en näringsidkare redan enligt
allmänna avtalsrättsliga regler blir bunden av en ungefärlig prisuppgift på så
sätt atl konsumenten inte är skyldig all belala etl högre pris än som moisvarar
det uppgivna prisel plus den marginal som kan anses ligga i att della har betecknats
som ungefärligt e. d. Då någon särskild regel om avlalslolkning till
konsumenlens fördel inte ges i förslaget lorde konsumenten på motsvarande sätt
vara bunden av ell åtagande att betala ett ungefärligt pris på det sättel att
han är skyldig atl betala minst det angivna beloppet minus den marginal som kan
ligga i beteckningen ungefärligt.

s. 361 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 361

även om ett lägre pris kunde anses skäligt. Frågan hur
stort marginalul- Lagrådets yttrande rymmel är lorde få överlämnas ål
rättstillämpningen.

Ifall näringsidkaren däremot endasl har lämnat en
ungefäriig prisuppgift utan atl någol avtal om priset kan anses vara träffat
mellan parterna, är konsumenten i enlighet med vad som sagts i moliveringen
inte skyldig att betala mer än vad som med lillämpning av försia slyckel kan
anses ulgöra etl skäligt pris.

37 8

Paragrafen behandlar frågan om konsumentens skyldighet att
betala för en förberedande undersökning.

Vid föredragningen inför lagrådet har upplysls atl
paragrafen är avsedd atl reglera det fallel då uppdragel avser enbart en
förberedande undersökning. Denna begränsning framgår inle klart av vare sig
lagtext eller moliv. Paragrafen lorde därför ges lydelsen, all om konsumenien
uppdragit åt näringsidkaren att företa enbart förberedande undersökning för att
ulreda omfattningen av eller kostnaden för en tjänsl, han inle är skyldig att
betala för undersökningen, om han på grund av sedvana inom branschen eller i
övrigl hafl skäl alt anta, att undersökningen skulle göras utan ersättning.

44 8

Lydelsen av försia stycket i paragrafen torde böra ändras
i enlighet med vad lagrådet föreslagit vid 12 S.

45 8

Med förevarande paragraf inleds ett avsnill av den
föreslagna lagen som behandlar konsumenlens dröjsmål. I försia hand är här
fråga om dröjsmål med betalningen. Vidare kan konsumenten råka i dröjsmål i
fråga om sådan medverkan från hans sida som är nödvändig för atl Uänsten skall
kunna ulföras. Vid dröjsmål i någoldera hänseendet får näringsidkaren inställa
arbetet tiil dess konsumenten betalar eller lämnar nödvändig medverkan och, om
konsumenten irots påminnelse inte betalar eller lämnar sin medverkan och
dröjsmålet är av väsentlig betydelse för näringsidkaren, häva avtalet
beträffande återstående del av Gänsten. Hävning får också ske vid anleciperal
dröjsmål av väsenllig betydelse för näringsidkaren. Bristande betalning ger
också näringsidkaren rdenlionsrätt.

1 försia styckel av paragrafen föreskrivs alt, om
konsumenten inte betalar i rätl Ud i fall då priset skall betalas helt eller
delvis innan Gänsten har utförts eller han underiäler atl i rätt tid lämna den
medverkan som är nödvändig för att Gänsten skall kunna utföras, näringsidkaren
får inslälla arbetet Ull dess konsumenien betalar eller lämnar medverkan. Har
Gänsten påböoats, är näringsidkaren dock skyldig att utföra arbele som inte kan
uppskjulas utan risk för allvarlig skada för konsumenien. Enligt andra stycket
har näringsidkaren, när han inställer arbetet enligt första slycket.

s. 362 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 362

rätt lill ersällning för koslnader och andra föriusler som
delta åsamkar LagrådeU yttrande honom, om inle konsumenten visar all
dröjsmålel ej beror på försummelse på hans sida.

Frågan, när dröjsmål med belalningen uppstår, torde i
regel inte bereda några svårigheier. Mera tveksamt är vad som avses med
"medverkan som är nödvändig för atl Uänslen skall kunna ulföras". 1
specialmoUveringen till bestämmelsen sägs alt del för regelns lillämpning inte
krävs all konsumentens medverkan - såsom i etl par anförda exempel - är en
absolut förutsättning för att åstadkomma del resultat som Uänslen avser. Del är
Ullräckligt att konsumentens medverkan ulgör en väsenllig förutsättning för
uppdraget. Vidare anförs alt, om näringsidkaren kan ulföra Gänsien på rimligl
sätl utan konsumentens medverkan eller om han kan utföra en annan del av
uppdraget medan han väntar, han bör vara skyldig att göra detta. Hithörande
situationer får, sägs det ytteriigare, bedömas inle enbart med hänsyn Ull vad
som har avtalats mellan parterna utan också med hänsyn till näringsidkarens
allmänna omsorgspliki (4 8). Om Uänsten fördyras för näringsidkaren, kan han
ha rätl till pristillägg enligt 38 8.

Den föreslagna lagbestämmelsen synes inle fullt återspegla
den innebörd som sålunda avses i fräga om konsumentens medverkan. En
formulering i närmare anslutning till innebörden lorde böra eftersträvas.
Samiidigi lorde i fråga om betalningsdröjsmål, med hänsyn till beslämmelsen i
41 8 om betalning först vid anfordran sedan Gänsten utförts, böra anges alt
fråga är om avtalad betalning helt eller delvis i förskott. Åven den
redaktionella ändringen torde böra göras alt andra meningen i det remitterade
förslagels första styckel får bilda ell särskilt andra stycke i paragrafen. I
följd härav får dess andra stycke bli ett tredje stycke.

I enlighet med det anförda vill lagrådet till övervägande
framföra följande förslag till lydelse av första slyckel. 1 en försia mening
föreskrivs atl, om betalning enligt avtalet skall ske hell eller delvis innan
Uänslen har utförts och konsumenien inle betalar i rätl tid, näringsidkaren får
inställa arbelel till dess konsumenten betalar. Därefter föreskrivs i en andra
mening att, om det av avtalet följer att konsumenien skall medverka lill
Uänstens utförande och han inte i rätt lid lämnar sådan medverkan som Ulgör en
väsentlig förutsättning för utförandet, näringsidkaren får inställa arbetet
till dess konsumenien lämnar sin medverkan.

En fråga som uppkommer är hur paragrafen, särskilt dess
bestämmelse om ersättning till näringsidkaren för kostnader och andra
föriusler, förhåller sig till bestämmelsen i 6 8, enligt vilken näringsidkaren
i väntan på anvisningar från konsumenten skall avbryta arbetet. Om detla medför
extra koslnader för näringsidkaren, är konsumenten enligt vad som anförs i
specialmotiveringen Ull 6 8 tredje stycket skyldig att ersäua dessa enligt 38
§, dvs. i form av pristillägg. Denna rätt till pristillägg är oberoende av om
försummelse ligger konsumenien lill last eller inle. Rälten lill ersällning
enligt förevarande 45 8 förulsäller emellerlid, att konsumenien inte visar att
dröjsmålel ej beror på försummelse på hans sida.

s. 363 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 363

Dd
vill synas som om sådana anvisningar som näringsidkaren är skyldig Lagrådets
yttrande atl avvakta på grund av sin avrådningsskyldighet enligt 6 8 skulle
kunna hänföras under sådan medverkan från konsumenien som avses i 45 8. Detla
torde dock inte vara beslämmelsernas innebörd. Påföljden för konsumenten är
olika i de båda fallen, pristillägg i fall som avses i 6 8 och skadestånd i
fal) som avses i 45 8. Tydligen skall bestämmelserna tolkas så, all åtskillnad
skall göras mellan sådan medverkan från konsumentens sida som hänger samman med
näringsidkarens avrådningsskyldighd enligt 6 8 och sådan medverkan som får
anses följa av avtalet med näringsidkaren.

46
8

Enligt
denna paragraf får näringsidkaren vid sådani dröjsmål på konsumenlens sida som
är av väsenllig beiydelse för näringsidkaren häva avtalet beträffande
återstående del av Uänsten. En förutsättning för hävning är atl näringsidkaren
först påminner konsumenien om hans skyldighet atl betala eller medverka. Enligt
vad som sägs i specialmotiveringen ligger det i sakens natur att konsumenten
efler påminnelse måsle ges en med hänsyn till omständigheterna skälig lid för
atl fullgöra sina skyldigheler. I paragrafens andra stycke meddelas en
särskild bestämmelse rörande formen för påminnelsen, av innehåll liknande det
som föreslagits rörande reklamation i 17 8 tredje slycket.

Enligt
lagrådets mening bör kravel på påminnelse komma lill lydligare uttryck i
paragrafen och en antydan göras om innebörden av påminnelse. Den föreslagna
bestämmelsen i andra styckel torde omformuleras i närmare anslutning lill
förslagels beslämmelse i 17 S Iredje slyckel rörande reklamation.

1
enlighet härmed torde som ell första slycke i paragrafen intas bestämmelse av
innehåll att, om konsumenten i fall som avses i 45 8 inte belalar eller lämnar
sin medverkan i rätt lid och dröjsmålel är av väsenllig betydelse för
näringsidkaren, denne får häva avtalet belräffande ålerslående del av Uänsten-
Som ell andra slycke i paragrafen torde få följa beslämmelsen, att om
näringsidkaren vill häva avtalet enligt första slyckel, han försl skall påminna
konsumenten om hans skyldighet all betala eller medverka och ge honom skiilig
Ud atl fullgöra sin skyldighel. 1 ell iredje slycke slufligen lorde föreskrivas
att, om en påminnelse har lämnals in för befordran med posl eller avsänts på
annat ändamålsenligt sätt, påminnelse anses ha skell när della gjordes.

1
anslutning till 45 8 har lagrådel berört del nära sambandel mellan
bestämmelserna om sådan medverkan som avses i nämnda paragraf och om sådana
anvisningar från konsumenlens sida som avses i 6 8. Del vill synas som om även
dröjsmål som kan komma all ligga konsumenien lill lasl i fall som avses i 6 8
kan bli av sådan väsentlig betydelse för näringsidkaren atl denne bör vara
berättigad atl häva avlalel belräffande åter-

s. 364 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 364

Slående
del av Uänslen. Lagrådel vill därför lill övervägande föreslå en Lagrådets
yttrande regel härom. Den kan lämpligen las in som en särskild paragraf närmast
efler 46 8. Del skulle förskjuia paragrafnumreringen endasl för de fyra
följande paragraferna, 47-50 88. Den nya paragrafen lorde i en försia mening få
innehålla alt, om näringsidkaren enligt 6 8 tredje styckel har avbruUi påböoal
arbele och avbrottet medför väsenllig olägenhet för honom, han får häva
avtalet beträffande återstående del av Gänsten. 1 en andra mening lorde
därefter tillfogas, all bestämmelserna i 46 8 andra och tredje styckena (enligt
den av lagrådet förordade lydelsen) har motsvarande lillämpning.

47
8

Enligt
denna paragraf får näringsidkaren häva avtalet beträffande ålerslående del av
Uänslen vid anleciperal dröjsmål på konsumenlens sida. Som följd av den av
lagrådel förordade omformuleringen av 45 S, såvitt avser konsumenlens
medverkan, vill lagrådet föreslå alt förevarande paragraf får lydelsen, atl
näringsidkaren också får häva avtalet belräffande återstående del av Uänsten,
om del redan på förhand fmns starka skäl alt anla att konsumenien inle i rätl
lid kommer all belala eller lämna medverkan enligt 45 8 och atl dröjsmålel
blir av väsentlig betydelse för näringsidkaren.

49
8

Sedan
gammall har hantverkare, som ulfört arbete på annans sak, hafl räll atl hålla
kvar saken till säkerhet för sin fordran på betalning (relenlionsrätl).
Begreppet hantverkare har i detta sammanhang en vidsiräcki innebörd och kan
sägas omfalla alla som går in under beteckningen näringsidkare och som har
utfört arbete på en sak. Någon lagbestämmelse om retentionsrätt för hantverkare
finns för närvarande inte, om man bortser från en föreskrift på sjörättens
område. Atl sådan rält föreligger förutsätts emellerlid i lagen (1950:104) om
räll för hantverkare att sälja gods som ej avhämtals. På denna förutsättning
vilar också den särskilda förmånsrätt som enligt 4 8 2 förmånsrätlslagen
(1970:979) följer med retentionsrätt. (Se närmare beträffande det här anförda
lagberedningens betänkande Utsökningsräll IX, SOU
1969:5, s. 99 f och 102 f.)

Med
den berörda bestämmelsen inom sjörätten åsyftas 247 8 sjölagen (1891:35 s. I). 1 den paragrafen har den som bygger, bygger om eller reparerar farlyg
ål annan uttryckligen tillerkänls relenlionsräll däri till säkerhet för sin
fordran på vederlag.

Även
den som förvarar gods åt annan har retentionsrätt i godset lill säkerhel för
anspråk på betalning. Härom finns en särskild bestämmelse i 12 kap. 8 8
handelsbalken. Med denna retentionsrätt följer inte någon försäljningsrätt
såsom för hantverkare Gfr NJA II 1950 s. 309 f).

1
della sammanhang kan också erinras om den rdenlionsrätt som före-

s. 365 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 365

skrivs i lagen (1970: 980) om relenlionsrält för fordran
hos holellgäsl och i Lagrådets yttrande 182 8 sjölagen (rörande
relenlionsrätl i passagerares resgods).

Förevarande paragraf i förslagel upptar i försia meningen
en uttrycklig beslämmelse om relenlionsräll för näringsidkaren i sådana
konsumenl-Gänstförhållanden som omfattas av lagen. Som framgått existerar en
sådan räll redan. Det ler sig emellertid nalurligl all en lag, som syftar lill
atl ulgöra en tämligen fullsländig reglering inom silt tillämpningsområde, fär
innehålla även en bestämmelse om relentionsrätlen. Den föreslagna räuen för
näringsidkaren att hålla kvar saken gäller i normalfallet lill dess han har
fåll beiall för den ulförda Gänsten. Om konsumenten i händelse av tvist om
belalningen släller godtagbar säkerhet för dd belopp som näringsidkaren har
krävt, upphör dock enligt förslagel därigenom retentionsrällen. Mol den sålunda
föreslagna regleringen har lagrådet inte någol alt erinra. Lagtexten torde
emellerUd böra jämkas i enlighet med vad lagrådet angelt vid

12 8.

1 andra meningen av paragrafen föreskrivs del undanlagd
från regleringen i första meningen att näringsidkaren inte har rätt att hålla
kvar saken, om del skulle vara uppenbart oskäligl mol konsumenten. Någon molsvarande
bestämmelse föreslogs inle av ulredningen. Undantaget har enligt vad som sägs i
remissprotokollet införts för all möjliggöra en rättstillämpning som ligger i
linje med högsta domstolens avgörande i rättsfallet NJA 1979 s. 670. 1 det
fallet ansågs del - kort sammanfattat - föreligga etl så markant
missförhållande mellan det i målet aktuella fordringsbeloppet 22 kronor 50 öre
och värdet av den kvarhållna egendomen, en båtmotor, atl relenlionsrätl
rimligen inle kunde få göras gällande i egendomen.

Den föreslagna lagtexten synes emellerlid sträcka sig
betydligt längre än den grundsats som kommit till uttryck i rättsfallet.
Begreppel "oskäligl" ger sålunda ulrymme ål alt även andra
omsländigheler än som var föremål för prövning i rättsfallet skall kunna
beaktas. Som exempel på en sådan omsländighel kan nämnas all den
betalningsskyldige konsumentens ekonomiska siluation allmänl sett är dålig.
Del kan inte gärna begäras att näringsidkaren skall behöva göra en bedömning i
sådani eller liknande hänseende för att han skall våga utöva sin rdenlionsrätt.
Genom en undantagsregel, som innebär att en skälighetsprövning skall äga rum,
synes relenlionsrätlen bli alltför urholkad för alt kunna ulgöra belryggande säkerhel
för fordringsanspråk.

Vidare kan anföras följande. En näringsidkare, som har
lagit emol en sak för all ulföra arbete på den, har rält att sälja saken enligt
bestämmelserna i 1950 års lag om rätt för hantverkare atl sälja gods som ej
avhämtals Gfr 50 8 andra styckel i förslagel). Av remissprolokollel framgår atl
den lagen är avsedd atl ersättas med en ny lag i ämnet, vilken skall omfatta
även förvaring. Genom försäljningsmöjligheten har retenlionsrätten kommil att
närma sig panträtt (se SOU 1969:5 s. 99 O- I fråga om panträtt finns inte
föreskrivet något undanlag motsvarande oskälighdsregeln i andra

s. 366 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 366

meningen
av förevarande paragraf. Det synes knappasl lämpligl all på nu Lagrådets
yttrande ifrågavarande punkl behandla de båda närbesläktade säkerhelsräiierna
olika. En ändring av det slag som del här är fråga om lorde inle böra
genomföras ulan närmare utredning med ålföljande remissbehandling.

En
konsumenl som vill hindra näringsidkaren från all utöva sin relen-tionsräll
har, såsom berörts, i förslaget Ullerkänis rätl all vid tvist om belalningen
ställa godtagbar säkerhel för näringsidkarens krav. Genom att ställa sådan
säkerhet kan konsumenien åstadkomma att han får ul föremålel för Gänsien. Som
angivils i remissprolokollel minskar denna möjlighel all ställa säkerhel del
praktiska behovet av en undanlagsregel som den föreslagna.

Mol
bakgrunden av det anförda synes övervägande skäl tala mol alt undantagsregeln i
andra meningen införs. Lagrådel får därför föreslå alt regeln ulgår.

Övriga
lagförslag

De
ändringar som föreslås i köplagen, konsumenlköplagen, marknadsföringslagen och
konsumentkreditlagen föranleder ingen erinran från lagrådels sida.

Enligt
förslagen skall ändringarna träda i kraft samtidigt med den föreslagna
konsumenlGänstlagen. Särskilda övergångsbestämmelser har inte ansells
erforderliga i fråga om någon av lagändringarna. Skälel därtill är såvill angår
marknadsföringslagen, alt sådana beslämmelser inle är behövliga, och i övrigt
all del av allmänna principer följer all de nya beslämmelserna är tillämpliga
endasl i fall då avtal om köp eller Gänst ingåtts efter ikraftträdandet.

Det
är rikligt all den angivna principen gäller i fråga om lagändringar på
förmögenhetsrättens område. Del har också i tidigare lagstiftningsärenden
förekommit alt principen ansetts inle behöva komma till uttryck i lagtext (se
ang. konsumenlköplagen NJA 11 1973 s. 562). Denna teknik är användbar i fråga
om införande av nya bestämmelser som inle samtidigt upphäver äldre. När del
gäller de nu föreslagna ändringarna i köplagen och konsumenlköplagen om
förlängning av preskriptionstiden för köparens anspråk på grund av fel eller
brist i godset från ell till två år innebär emellertid ändringen två saker. Den
avser sålunda inle bara att den nya lydelsen skall gälla i fråga om köp som
slutits efter ikraftträdandet utan också att den äldre lydelsen skall fortfara
atl gälla efter ikraftträdandet såvitt angår köp som sluUts dessförinnan. En
särskild bestämmelse torde erfordras för del senare förhållandel.

Till
del sagda kommer att ivekan kan inslälla sig om den angivna principens
innebörd. Del ligger knappasl något onaturligt i att läsa de nya beslämmelserna
så, all de är tillämpliga så snart godset eller varan mottagits efter
ikraftträdandet, oavsett om köpeavtalel träffals dessförinnan.

s. 367 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 367

Del
kan inle heller uleslulas alt någon vill uppfatta lagändringarna på det
Lagrådets yttrande sättet alt preskriptionslid som redan börjat löpa men inle
gått lill ända vid ikraftträdandet förlängs med ell år. Särskilda
övergångsbestämmelser synes därför ha sitt värde även i klarhelens intresse
för att hindra atl missuppfattning om lagändringarnas rätta innebörd uppkommer
hos någon och medför rättsförlust i onödan.

På
grund av del anförda vill lagrådet föreslå atl en särskild övergångsbestämmelse
meddelas belräffande var och en av de båda nu nämnda lagändringarna.
Beslämmelsen lorde böra innehålla alt om köpel har ingåtts före dagen för
ikraftträdandet äldre bestämmelse fortfarande äger lillämpning.

s. 368 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110

JUSTITIEDEPARTEMENTET

368

Utdrag

PROTOKOLL

vid
regeringssammanlräde

1984-12-13

Slutprotokoll

s. 369 Kontrollera mot PDF

Närvarande: sialsrådel I. Carlsson, ordförande, och
statsråden Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson,
Andersson, Boström, Bodsiröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg,
Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Wickbom

Proposition om konsumenttjänstlag

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslagen
till

1.
konsumenttjänsllag,

2.
lag om ändring
i lagen (1905:38 s. I) om köp och byle av lösegendom,

3.
lag om ändring
i konsumenlköplagen (1973: 877),

4.
lag om ändring
i marknadsföringslagen (1975: 1418),

5.
lag om ändring
i konsumentkreditlagen (1977:981). Föredraganden redogör för lagrådets
yllrande, liksom för en av Sveriges

grossisiförbund, Sveriges industriförbund.
Bilindustriföreningen, Svenska byggnadsentreprenörföreningen och Svenska
handelskammarförbundel den 12 december 1984 ingiven skrivelse lill
justitiedepartementet, saml anför.

Förslaget till konsumenttjänstlag

Lagrådet har tillstyrkt att en konsumenttjänstlag med den
inrikining och det innehåll som del remitterade förslaget innefattar nu
genomförs. I vissa hänseenden har förslagel gett anledning till erinringar
eller kommentarer från lagrådels sida. Till dessa ålerkommer jag i anslulning
till de enskilda beslämmelserna. Först vill jag dock uppehålla mig vid några
mera allmänna frågor som lagrådet har tagit upp i inledningen lill sitt
yllrande.

När det gäller samordningen med det pågående köprättsliga
reformarbetet har lagrådel belonal all olägenhelerna med all redan nu införa
en konsumenttjänstlag bör kunna undvikas om man, i sådana delar där alla skäl
talar för en ensartad reglering, väljer lösningar som passar väl även för

' Beslut om lagrädsremiss fattat vid regeringssammanlräde
den 29 mars 1984.

Prop.
1984/85:110 369

konsumentköpsområdei. Enligt lagrådel synes delta också ha
skett vid Slutprotokoll ularbeiandel av del remitterade förslaget.
Lagrådel har samiidigi pekat på vissa skillnader mellan de föreslagna
regelsyslemen, bl.a. belräffande skadeståndsansvarets ulformning och kravel på
synbarhel för hävning.

De organisalioner som Udigare angetts har i sin skrivelse
lill jusliliedepartemenlel hemställt all förslaget lill konsumenlGänsllag inle
nu föreläggs riksdagen utan alt den slutliga behandlingen av denna och en
kommande konsumeniköplag samordnas.

Med anledning av vad dessa organisationer har framhållit
vill jag upprepa vad jag anfört i lagrådsremissen om alt dd inte finns skäl aU
vänta längre med en lagstiftning om konsumenttjänster. Tvärtom är det angeläget
all konsumenlernas ställning på detta område snarast förbättras. Liksom
lagrådel vill jag dock understryka att man bör se lill atl de olika regelsyslemen
inte kommer all uppvisa omotiverade skillnader. Vilka lösningar som bör väljas
i de frågor som lagrådet har tagit upp får man på nytl ta ställning till i
samband med den slutliga utformningen av de nya lagarna på köprällens område.
Det bör inie vara uleslulel all i del sammanhanget på vissa punkler modifiera
konsumenlGänstlagen, om så skulle anses påkallal.

Den andra mera allmänna frågan som lagrådet har berört
avser näringsidkarens skadeslåndsansvar enligt del remitterade förslaget för
skador på föremålet för Gänsten eller annan egendom som lillhör konsumenten
eller medlem av dennes hushåll. Detta s. k. produktansvar skall, som lagrådet
har framhållit, enligt förslagel gälla endast i situationer då del föreligger
fel hos Gänsten eller dröjsmål med dess utförande.

Enligt lagrådet förefaller denna begränsning leda lill atl
tillämpningsområdel för det produktansvar som regleras i konsumenttjänsllagen
blir ganska snävl. Lagrådel synes ha grundat della anlagande på alt man, i
vaoe fall i princip, enligt gällande räll skiljer mellan fel, som utlöser
felansvar, och skadebringande egenskaper, som kan utlösa produktansvar.
Lagrådel anser att dd är önskvärt med elt klarläggande av frågan hur
omfattningen av de föreslagna felreglerna förhåller sig lill gällande rält.

Enligt min mening förhäller del sig f. n. så att en Gänst,
som har utförts på sådant sätt att föremålel för Gänsten eller annan egendom
kommer lill skada, i det hell övervägande anlalel fall måsle anses vara
behäftad med fel. Detsamma torde gälla på köprällens område Gfr SOU 1979; 79 s.
119 ff, särskih s. 122, SOU 1984:25 s. 195 f och Karigren, Produktansvaret,
1971, s. 53 ff, särskilt s. 61 f). 1 detta hänseende skiljer sig det
remitterade förslagel inte från vad gällande rätl sålunda kan anses innebära.
Även enligt den nya konsumentGänstlagen kommer alltså en Gänst normalt att
anses som behäftad med fel i de aktuella fallen. Jag kan därför inte hålla med
lagrådet om all förslagel leder lill ell ganska snävt Ullämpningsområde för det
produktansvar som förslagel innebär. Genom förslagel förstärks konsumentskyddet
på så sätt all näringsidkaren när del gäller produklska-dor som omfattas av den
nya lagen blir skadeståndsskyldig redan på den 24 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr
110

s. 370 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 370

grunden all han inte kan visa alt skadan ej beror på
försummelse på hans Slutprotokoll sida. Det kan lilläggas att konsumenten kan
vara berättigad till skadestånd även i de undanlagsvis förekommande fall, då
fel inle kan anses föreligga och konsumenttjänstlagen alltså inte är
tillämplig. För konsumenlens rält lill skadeslånd i ell sådant fall krävs dock
all konsumenten kan visa all näringsidkaren genom försummelse har vållat
skadan.

Lagrådel har vidare berört frågan om tillämpningsområdel
för de föreslagna reglerna om förvaring av lösa saker. Enligt lagrådet kan del
ifrågasättas om inte en allmän regel behövs i lagen till ledning för
bedömningen av när ett avtal, som endasl delvis innefattar förvaring, skall
anses falla in under den föreslagna lagens tillämpningsområde.

Som lagrådet har framhållit moisvarar de problem som här
kan uppkomma dem som gäller det i förslaget reglerade förhållandet mellan köp
och Uänsler Gfr 2 8 1 i den föreslagna konsumenttjänstlagen). Enligt min mening
torde emellerlid gränsdragningsproblemen i samband med förvaring bli av ganska
lilen praklisk betydelse. Under sådana förhållanden kan del inle anses
nödvändigl alt i laglexlen föra in en särskild beslämmelse i frågan. Del får i stället
anses tillräckligt med de uttalanden som har gjorts i moliven.

Lagrådel har vidare berört frågan om konsumentens
skyldighel atl lämna upplysningar om det gods som han ger in för förvaring.
Enligi lagrådet kan del inle på det malerial som föreligger i
lagstiftningsärendet bedömas i vad mån beslämmelser bör meddelas om en sådan
upplysningsplikt för konsumenien och om påföljder för försummelse av en sådan
plikt.

Jag vill med anledning härav erinra om vad som anförts i
lagrådsremissen (avsnitt 2.11.6 i den allmänna motiveringen) beträffande
konsumenlens skadeslåndsansvar mot näringsidkaren i fall då förvaringsobjeklei
i samband med förvaringen på grund av sina egenskaper orsakar skada på person
eller egendom. Som jag har sagt där lorde konsumenien enligt gällande regler om
skadesiåndsskyldighel i kontraktsförhållanden i princip vara skyldig atl
ersätta näringsidkaren för dennes skada, om konsumenten kan anses vållande till
denna. Detla torde normalt innebära atl konsumenten blir skadeståndsskyldig,
om han har insett eller bort inse risken för skada och del kan läggas honom
till last som försummelse atl han inle lämnal näringsidkaren sådana
upplysningar om förvaringsobjeklels beskaffenhet att denne kunnal vidla
nödvändiga försiktighetsåtgärder. Som jag har anfört i lagrådsremissen finns
del enligi min mening inte någol behov av atl genom tvingande bestämmelser i
konsumenttjänstlagen ändra eller klarlägga del rättsläge som sålunda råder i
frågan.

Med anledning av vad lagrådet har yttrai i anslulning till
de enskilda paragraferna vill jag anföra följande.

1 8 Lagrådet har i anslutning till denna paragraf hävdat
atl utlryckel konsu-

s. 371 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 371

ment
bör ha den innebörden att det - Ull skillnad frän vad som har angetts
Slutprotokoll i specialmotiveringen - bör ha den innebörden atl del omfattar
inte bara enskilda fysiska personer utan också dödsbon. Jag kan emellertid inte
dela denna uppfattning. Enligt min mening slär del klarl all konsumentbegreppet
i tidigare lagar på förmögenhetsrättens område omfattar endasl enskilda
fysiska personer samt atl dödsbon och andra juridiska personer alliså faller
utanför begreppel (se belräffande dödsbon särskilt prop. 1977/78: 142 s. 158
och 166). Del bör inle komma i fråga all nu ge konsumentbegreppd en vidare
innebörd på konsumenttjänslernas område. Till denna fråga kan del emellertid
finnas anledning alt återkomma i samband med beredningen av det nyligen
framlagda förslagel lill konsumeniköplag (se SOU 1984: 25 s. 256).

Vad
lagrådet i övrigl har anförl i anslulning lill denna paragraf kan jag instämma
i.

4 8

Jag
bilräder vad lagrådet har anfört i anslutning till denna paragraf och
tillstyrker förslaget lill ändring av laglexlen.

Belräffande
frågan om näringsidkarens ansvar för kvalilelen hos materialet till Gänsten
vill jag tillägga följande. Som lagrådel har anfört lorde det härvidlag räcka
med det ansvar för fel som näringsidkaren har enligt lagen. Av 9 8 måste anses
följa atl del föreligger fel, om materialet inte svarar mol vad konsumenten har
rätl att kräva på grund av kraven på fackmässighet och omsorg. Även med den av
lagrådet föreslagna lagtexien Slår del parterna frill atl bestämma uppdragel
så, all Gänsten skall utföras med malerial av viss beskaffenhel. Della gäller
även om detta malerial har en kvalilet som är klart lägre än den som annars
normalt kan förväntas. En annan sak är atl del sålunda bestämda uppdragel skall
ulföras fackmässigl Gfr specialmoliveringen till 4 8 försia stycket). Det bör
vidare erinras om atl parterna inle med bindande verkan för konsumenten kan
avtala om att Uänslen skall utföras med malerial av sådan kvalitet att
säkerhetsföreskrifter o. d. som avses i 5 S åsidosätts.

5 8

Med
anledning av vad lagrådel har anfört i anslulning lill denna paragraf vill jag
inle motsätta mig en annan lösning än den som föreslagits i lagrådsremissen.

Jag
har i remissprolokollel anfört all del är befogat all mer preciseral ange de
minimikrav i fråga om Uänsiens beskaffenhel från säkerhetssynpunkt som bör
följa av anspråken på fackmässighet och omsorg. Jag vidhåller denna uppfattning
och kan därför inte bilräda förslaget all paragrafen skall ulgå, någol som
f.ö. skulle kunna hindra nordisk enhellighel i detta hänseende. Paragrafen bör
emellertid ulformas på ell annal sätt. Det alternativ som lagrådel har
föreslagil kan jag i huvudsak godta. Paragrafen

s. 372 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 372

bör i enlighel härmed ges den lydelsen all näringsidkaren
skall särskilt Slutprotokoll iaktta all Gänsten inle uiförs i slrid mol
sådana förfatlningsföreskrifler eller myndighelsbeslui som väsenlligen syftar
till all säkerslälla all föremålel för Gänsten är tillförlitligt från
säkerhelssynpunkl eller i slrid mot förbud enligt marknadsföringslagen (1975:
1418).

Som en följd av ändringarna i 5 8 bör beslämmelserna om
fel i 9 och 15 88 formuleras om. Bestämmelserna kan lämpligen ges i huvudsak
den lydelse som lagrådel har föreslagil. Beslämmelsen i 9 8 försia slyckel 2
bör alltså innehålla att Gänsten skall anses felaktig, om resultatet avviker
från sådana förfatlningsföreskrifler eller myndighelsbeslui som väsenlligen syftar
lill atl säkerslälla atl föremålet för Gänsten är tillförlitligt från säkerhetssynpunkt.
Andra slyckel i 9 8 bör på motsvarande sätt lill sin förra del få lydelsen alt
Uänslen också skall anses felaklig, om den har utförts i slrid mol förbud
enligt 4 8 marknadsföringslagen (1975: 1418). Molsvarande ändringar bör göras i
15 8.

Jag vill slulligen i anslulning Ull denna paragraf göra
ell påpekande med anledning av vad som har anförts i specialmoliveringen till
förevarande paragraf om atl näringsidkaren normall är skyldig alt följa även
l.ex. säkerhetsanvisningar som har lämnals av en materialleveranlör e.d., liksom
sådana allmänna råd eller rekommendationer som har lämnals av myndigheter och
som är av betydelse i säkerhetshänseende. Utmärkande för sådana råd eller
rekommendationer som har utfärdals av myndigheter är all de inle är bindande
ulan syftar bl. a. Ull all ge exempel på hur kraven i en bindande föreskrift
kan uppfyllas Gfr prop. 1983/84: 119, KU 25, rskr 245). Jag vill med anledning
härav betona all en Uänsl i ell enskill fall inle behöver strida mol ett krav
på fackmässighet enbart därför all ulförandel inte överensslämmer med
exempelvis elt allmänl råd som har utfärdats av en myndighet.

15 8

I enlighet med vad jag nyss har anfört bör paragrafen
ändras något.

16 8

I anslutning lill denna paragraf har lagrådet tagit upp
frågan i vad mån konsumenlens medverkan lill ell avial som går ut på en felakUg
Gänsl medför all felet skall anses bero på etl förhållande på konsumentens
sida.

Enligt min mening kan ell fel inle anses bero på ell
förhållande på konsumenlens sida enbart därför atl denne har beställt Gänsten
med full insikl om alt den står i strid mol ell förbud och med hänsyn härtill
är felaklig. För alt näringsidkaren skall undgå felansvar synes dessulom böra
krävas atl han beträffande sådana väsentliga säkerhetsbestämmelser som del är
fråga om i 5 8 varken har känl Ull eller borde ha känl till förbudet. Om ett
sådant mera ovanligt fall skulle föreligga, är del alltså inle meningen atl
näringsidkaren skall drabbas av någol felansvar. Vad jag nu har sagl

s. 373 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 373

överensstämmer
i sak med vad som har angetts i specialmotiveringen lill Slutprotokoll 16 8
beträffande fall då konsumenien själv tillhandahåller malerial lill Gänsten.
Det kan tilläggas all, även om det i vissa fall kan bli fråga om felansvar, del
kan finnas anledning att jämka etl skadeslånd lill konsumenten när denne har
medverkat till ett avtal som går ut på en felaktig Gänsl (se lagrådsremissen
avsnitt 2.6.1 och specialmotiveringen till 34 8).

Jag
kan alltså inte se all paragrafen, med den innebörd som jag nu har angelt, kan
leda till några stötande resultat.

26 8

Vad
lagrådet har anfört om innebörden av bestämmelsen i försia styckel kan jag
anslula mig Ull. Jag biträder också de förslag till jämkningar i paragrafens
lydelse som lagrådet har fört fram. Däremot kan jag inte dela lagrådets
uppfatlning atl regleringen skulle vinna i tydlighet om paragrafen flyttas ned
omedelbart efler stadgandet om hävning i 29 8. Jag finner alltså inle skäl för
en sådan omplacering.

36
8

Vad
lagrådet har anfört om lillämpningsområdei för paragrafen kan jag instämma i.
För egen del vill jag i anslutning till detla anföra följande.

1
paragrafen regleras endasl fall då priset för Uänsten inte kan anses följa av
avtalet. Som har underslrukits i lagrådsremissen innebär den omständigheten,
att en ungefäriig prisuppgift har lämnats, inle i sig att del föreligger ett
avtal om visst pris. Frågan i vilken mån prisel i dd enskilda fallet följer av
avtalet får som lagrådet har anfört bedömas enligt de principer som gäller för
avlalslolkning i allmänhel. Detta gäller också när man skall bedöma om del
föreligger elt avtal om etl pris som är ungefäriigt bestämt eller endast en för
konsumenien oförbindande uppgifl om vad Uänslen kan komma atl kosta på ett
ungefär. Har näringsidkaren, på konsumenlens fråga vad tjänsten kommer alt
kosla, svarat atl priset kommer all uppgå till "ungefär 10000 kr",
torde parterna som regel inle haavsett all konsumenten skulle vara bunden vid
del angivna ungefäriiga prisel. Avtalet bör uppfattas på del sättel bara om
omsländighelerna klart ulvisar alt parterna har haft en sådan avsikt. Del kan
lilläggas all bevisbördan i frågan huruvida ett avtal har iräffats om prisel
eller ej ligger på näringsidkaren (se specialmotiveringen till 36 8 och där
anmärkta rättsfall).

46 S

Jag
bilräder i huvudsak vad lagrådel har anförl belräffande ulformningen av denna
paragraf.

1
anslulning till paragrafen har lagrådel pekal på atl ett slags dröjsmål på
konsumentens sida också uppkommer i fall då näringsidkaren enligt 6 8 Iredje
slycket har avbrutit arbetet för att få anvisningar av konsumenien. Enligt
lagrådet bör lagen kompletteras med en regel som ger näringsid-

s. 374 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 374

karen rätt alt häva avtalet belräffande återstående del av
Uänsten i fall då Slutprotokoll ett sådant avbrott medför väsentlig
olägenhel för honom.

Jag kan biträda lagrådets uppfatlning att del är en fördel
atl en uttrycklig hävningsregel av det innehåll som lagrådel har föreslagil
förs in i lagen. Jag tillstyrker därför lagrådels förslag. När del gäller den
närmare innebörden av denna beslämmelse vill jag framhålla följande. Om
konsumenten i en situation av del berörda slaget inte kan anträffas och
näringsidkaren avbryter arbetet, torde avbrottet ofta medföra vissa
olägenheler för denne. För atl näringsidkaren skall ha rätt att häva avtalet
måste det självfallet krävas atl olägenhelerna är belydligi allvarligare än de
som normall uppkommer i en sådan siluation. Omsländigheler av betydelse för
bedömningen är främsl de rent prakliska svårigheier som uppkommer för
näringsidkaren — exempelvis alt han måste avsätta en stor del av sina utrymmen
för att förvara föremålel för arbelel — saml avbrollds utsträckning i tiden.
Åven i andra fall kan ölägenheterna för näringsidkaren av att inte under lång
tid kunna anträffa konsumenten vara så väsentliga all han bör ha räll alt häva
avtalet.

För atl näringsidkaren på denna grund skall kunna häva
avtalet beträffande återstående del av Uänsten bör, sakligt sett i
överensstämmelse med vad lagrådet har föreslagit, krävas att näringsidkaren
försl har påminl konsumenien om all denne skall lämna anvisningar saml har gelt
konsumenten skälig lid att göra delta. Även belräffande en sådan påminnelse
bör gälla all den skall anses ha skett när den har lämnats in för befordran med
posl eller avsänts på annat ändamålsenligl sätt.

Lagrådet har föreslagil all kompletterande bestämmelser av
della slag las in i en särskild paragraf närmasl efter 46 8. Enligt min mening
är del emellertid lämpligare alt bestämmelserna fogas in i 46 8. Det kan ske
genom alt den av lagrådel föreslagna beslämmelsen i försia slyckel kompletteras
med en beslämmelse av innehåll alt näringsidkaren också har räll alt häva
avlalel beträffande ålerslående del av Gänsien, om han enligt 6 8 tredje
slyckel har avbrutit påböoal arbele för att få anvisningar av konsumenten och
avbrottet medför väsentlig olägenhet för honom. Vidare bör i paragrafens andra
stycke föreskrivas atl näringsidkaren, om han vill häva avtalet enligt första
styckel, försl skall påminna konsumenien om all denne skall belala, medverka
eller lämna anvisningar saml ge konsumenten skälig tid atl göra delta.

49 8

Mot regleringen i paragrafens första mening har lagrådel
inle hafl någol att erinra. Som lagrådel har anfört bör lagtexten emellertid
jämkas i enlighel med vad lagrådel har angelt i anslulning lill 12 8.

Lagrådel har däremol ansett atl övervägande skäl lalar mol
en undantagsregel av del slag som i del remitterade förslagel har lagils in i
andra meningen. Som framgår av vad som har sagls i lagrådsremissen är denna

s. 375 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 375

undanlagsregel avsedd för vissa situationer där det
framstår som en orim- Slutprotokoll

ligi drastisk åigärd alt näringsidkaren håller kvar saken.
Att konsumenien

enligt lagen - vid tvisl om betalningen - blir berättigad
alt få ul saken

genom alt ställa godtagbar säkerhet för näringsidkarens
krav minskar

emellertid, som lagrådel har framhållit, det praktiska
behovet av en sådan

undantagsregel. På gmnd härav och med hänsyn till vad
lagrådet i övrigl

har anfört kan jag biträda lagrådets förslag att regeln
skall ulgå.

Övriga paragrafer

Vad lagrådet har anfört i anslutning till 2, 6-9, 11-13,
17, 18,20,21,27, 37, 44, 45 och 47 88 kan jag instämma i. Dessa beslämmelser
bör ges i huvudsak den lydelse som lagrådet har föreslagit.

Utöver vad jag nu har föreslagil bör några redaktionella
jämkningar göras i lagtexien, liksom i några rubriker lill de olika avsnitten.

Övriga lagförslag

De ändringar som har föreslagits i köplagen,
konsumenlköplagen, marknadsföringslagen och konsumentkreditlagen har inte
föranlett någon erinran från lagrådets sida. Lagrådel har däremot föreslagit att
en särskild övergångsbestämmelse meddelas belräffande köplagen och konsumenlköplagen.
Jag bilräder detla förslag.

Dessutom bör enligt min mening några redaktionella
jämkningar göras i lagförslagen.

2 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag
atl regeringen föreslår riksdagen atl anta de av lagrådel granskade
lagförslagen med vidtagna ändringar.

3 Beslut

Regeringen ansluler sig Ull föredragandens överväganden
och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen atl anta de förslag som
föredraganden har lagt fram.

s. 376 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 376

Innehåll

Sid

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................. 1

Propositionens lagförslag ................................................. 3

Utdrag av prolokoll vid regeringssammanträde den 29 mars
1984 ... 17

1
Inledning ..................................................................... 17

2
Allmän
motivering ...................................................... 19

2.1 Allmänna ulgångspunkler .................................... 19

2.1.1
Översikt över
olika konsumenlGänster .... 19

2.1.2
Konsumenlskyddet
på köp- och Gänsleområdena 20

2.1.3
Behovel av en
reform på konsumenttjänslområdet 21

2.1.4
Huvuddragen i
en lagstiftning om konsumenlGänster 23

2.1.5
Tvingande eller
disposiiiva regler? .......... 27

2.1.6
Samordningen
med del köprätlsliga reformarbelel 29

2.1.7
Frågor om
förhållandel lill näringsidkare i bakre led 29

2.1.8
Ålgärder mot
oseriös näringsverksamhet på Gänsleområdd 30

2.1.9
Dispositionen
av den följande framställningen ... 32

2.2 Lagens tillämpningsområde ................................... 32

2.2.1
Parterna ................................................. 32

2.2.2
Avtalstyperna
.......................................... .. 34

2.3 Kraven på näringsidkarens prestation .................. 36

2.3.1
Behovel av
lagregler ................................ .. 36

2.3.2
Fackmässighet
och omsorg ...................... .. 37

2.3.3
Materialet till
Gänsten ............................. .. 41

2.3.4
Iakttagande av
säkerhetsföreskrifter ...... .. 43

2.4 Fel hos Gänsten .................................................. 45

2.4.1
Näringsidkarens
resultatansvar .............. 45

2.4.2
Näringsidkarens
ansvar för uppgifier vid marknadsföringen 49

2.4.3
Tidpunkten för
bedömningen av om tjänsien är felaktig 53

2.4.4
Näringsidkarens
ansvar för tidsbestämda garanlier 56

2.4.5
Påföljder vid
fel ........................................ .. 59

2.4.6
Reklamalion .............................................. 64

2.4.7
Preskriplion
............................................. . 65

2.5 Dröjsmål på näringsidkarens sida.......................... . 70

2.5.1
Vad som avses
med dröjsmål ................. . 70

2.5.2
Påföljder vid
dröjsmål ............................. . 73

2.5.3
Reklamalion vid
dröjsmål ........................ . 76

2.6 Näringsidkarens skadeståndsskyldighet ............. 78

2.6.1
Skadeståndsskyldighet
på grund av fel eller dröjsmål 78

2.6.2
Skadeståndsskyldighet
på annan grund än fel eller dröjsmål 85

2.7
Skadesiåndsskyldighel
för Iredje man i vissa fall (tredje mans marknadsföringsansvar) 87

2.8
Konsumentens
betalningsskyldighet ................... . 91

2.8.1
Bestämmande av
prisel .......................... . 91

2.8.2
Konsumenlens
skyldighet atl belala för arbete eller malerial som förslörs eller går förioral
genom olyckshändelse ........................... 96

s. 377 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 377

2.8.3
Specificerad r ä kning .................................... 97

2.8.4
Tiden för
betalningen .............................. .. 99

2.9
Avbeställning ....................................................... 100

2.10 Konsumenlens dröjsmål ..................................... 106

2.10.1
Behovel av
lagregler ................................ 106

2.10.2
Rält atl
inställa arbetet ............................ 107

2.10.3
Rält atl häva
avtalet ................................ . 109

2.10.4
Rätt alt hålla
kvar föremålet för Uänslen m. m. ... 111

2.10.5
Rätt lill
ränta ........................................... . 113

2.11 Avtal om förvaring ............................................... . 114

2.11.1
Behovet av
reglering ................................ 114

2.11.2
Tillämpningsområdet
.............................. 116

2.11.3
Kraven på
näringsidkarens prestation m. m 117

2.11.4
Näringsidkarens
skadesiåndsskyldighel . . 121

2.11.5
Konsumentens
betalningsskyldighel, avbeslällning och påföljder m. m. vid konsumenlens
dröjsmål 123

2.11.6
Andra frågor
rörande förvaring .............. . 126

2.12 Följdändringar i annan lagstiftning........................ . 129

2.12.1
Köplagen och
konsumenlköplagen ......... . 129

2.12.2
Marknadsföringslagen
............................ . 130

2.12.3
Konsumenlkredillagen
............................. . 132

2.13 Ikraftträdande m. m............................................... . 136

2.14 Koslnader och resursbehov ................................ 137

3
Upprättade
lagförslag ................................................. . 138

4
Specialmotivering
....................................................... . 138

4.1 Förslagel lill konsumenttjänsllag..........................
. 138

4.1.1
Inledande
bestämmelser (1-3 88) .......... . 139

4.1.2
Uppdraget m.m.
(4-8 88) ......................... . 156

4.1.3
Fel hos Uänsten
(9-23 88) ...................... . 186

4.1.4
Näringsidkarens
dröjsmål (24-30 88) ...... . 246

4.1.5
Näringsidkarens
skadesiåndsskyldighel m. m. (31 -

35 88) ..................................................... . 265

4.1.6
Prisel m.m.
(36-41 88) ............................. 299

4.1.7
Avbeslällning
(42-44 88) ......................... . 311

4.1.8
Konsumenlens
dröjsmål (45-50 88) ....... . 319

4.1.9
Ikraftirädande
........................................ . 332

4.2
Förslagel lill
lag om ändring i köplagen .............. . 332

4.3
Förslagel lill
lag om ändring i konsumenlköplagen . 332

4.4
Förslaget lill
lag om ändring i marknadsföringslagen 333

4.5
Förslaget till
lag om ändring i konsumentkreditlagen 336

5
Hemställan .................................................................. 339

6
Beslui ......................................................................... 339

Uidrag av lagrådels prolokoll den 29 november 1984 ....... 340

Uidrag av prolokoll vid regeringssammanträde den 13
december 1984 368

Norstedts Trvckeri, Stockholm 1985

Prop. 1984/85:110 1

Bilaga
I

Sammanfattning av utredningens betänkande

Under
senare decennier har de svenska konsumenterna fått ell stigande behov av olika
slags Gänsier. Flera läkiorer har medverkai lill denna ulveckling.
Konsumenlerna har i alll större utsträckning skatläl sig kapitalvaror såsom
bilar, hushållsapparater saml apparater tor bild och ljud. Anlalel egna hem och
fritidshus har ökal kraftigt. Även om många konsumenler själva utlbr en del
enklare reparations- och underhållsarbelen, uppgår konsumenternas samlade
kostnader för ijänster till mycket höga belopp. Konsumenlernas årliga ulgifter
för Gänsler som avser arbele på lös sak och på fasl egendom ligger sannolikl i
storieksordningen 6 miljarder kronor.

Behovet
av lagstiftning

Under
1970-lalel har del i Sverige och andra nordiska länder skell en utveckling mol
ell ökat skydd lör konsumenlerna. Detta har skell dels genom marknadsräiislig
och dels genom civilrällslig lagstiftning. Det civilrätlsliga reformarbelet har
dock inle rört Uänsler. Då konsumenien köper någol -vare sig det gäller lös
eller fasl egendom - finns tor köpet en uitöriig rättslig reglering. För köp av
lös egendom finns, tbmlom den allmänna köplagen, de särskilda reglerna i
konsumenlköplagen. För köp av fast egendom finns reglerna i 4 kap. jordabalken.
För Gänsler såsom reparalion, underhåll och ombyggnad finns det praktiskt laget
inte någon lagreglering. Man tvingas därför atl lösa uppkommande rättsfrågor
med hjälp av analogier. Man får hämta ledning från vad som gäller lör
närliggande avtalstyper för vilka del finns lagreglering - främsl från köp -
och från allmänna rätlsgmndsatser.

Konsumenlens
rättsliga slällning på Gänsteområdet är mot bakgrund härav knappasl
lillfredsställande. Del är ofta svårt atl veta vad som skall gälla om parterna
inle har irälfai någon överenskommelse i frågan. I de läll överenskommelse har
irätTais, finns risk för att denna ensidigt gynnar näringsidkaren lill nackdel
lör konsumenien. Delta gäller särskilt då avtal har iräffats på gmndval av ell
slandardlbrmulär. Visserligen förekommer numera ett konsumentinfiylande på
utformningen av standardavtal genom avialsvill-korslagen och indirekl också genom
den nya generalklausulen i 36 § avlalslagen, Men vid bedömningen av om elt
avlalsvillkor är oskäligl eller inle, saknas slödel av en civilrätlslig
lagsliflning som direkl rör Gänster.

Med
hänsyn lill vad som här har sagls finns del ell påtagligt behov av
civilrällslig lagstiftning om Uänster. Genom en sådan lagsliflning Ullgodoses
behovel av ökad klarhei om räilslägei. Förekomsten av en civilrällslig lag- 1 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr
110. Bilagedel

Prop. 1984/85:110 2

sUftning
kommer vidare alt motverka oskäliga avtalsvillkor i standardformulär. När
denna lagstiftning utformas, lär man tilllälle alt ta hänsyn till den allmänna
samhällsutvecklingen och de framsteg i fråga om konsumenlskydd som har ägl mm
på andra rättsområden. Detta möjliggör all man kan lillgodose behovel av en
samlad rällspolilisk avvägning av vad som i civilrällsligl hänseende bör gälla
lör konsumenttjänster. Åven om skyddel lör konsumenien är ell gmndläggande skäl
lör lagstiftning ligger delta också i del seriösa näringslivets intresse. En
lagsliflning som skyddar konsumenterna tillgodoser nämligen också behovet av
skydd mot oseriöst bedriven näringsverksamhet.

Utredningen
har sökt lillgodose de nu nämnda behoven vid utformningen av förslaget lill den
konsumenttjänstlag som läggs fram i detta betänkande.

Utredningens
arbete

Ulredningen
har haft etl fiertal överläggningar och hearings med konsumentverket/KO saml
konsument- och näringslivsorganisationer. För all få en fylligare bild av
gällande rätt, har ulredningen lagit del av bl.a. vissl opublicerat
rällslällsmalerial. Ulredningen har också fortlöpande töljl allmänna
reklamationsnämndens praxis. Vidare har ulredningen samlal in ell stort antal
formulär lill garanlier och standardavtal.

Utredningsarbetet
har ägt mm utan större motsättningar mellan löre-trädare lör konsumenler och
företrädare tor näringslivet. Till hell övervägande del har enighet kunnal
uppnås om lösningslörslagen.

Utredningsarbetet
har bedrivits i samråd med representanler lor andra nordiska länder. Etl myckel
nära samarbeie har ägl mm med det norska Ibrbmkertjenesleutvalget. 1 anslulning
lill all lörslaget lill konsumenttjänst-lag läggs fram, presenteras från norsk
sida etl utredningsbetänkande med förslag lill lov om Ibrbmkenjenesier. Della
har i allt väsenlligl samma uppläggning och innehåll som det svenska förslagel.
Överensstämmande disposition och paragrafindelning har uppnåtts. Vissa
skillnader mellan förslagen är en konsekvens av olikheter i gällande rätt på
näriiggande områden. 1 Danmark arbeiar en kommitté, molsvarande dem i Sverige
och Norge. Denna lillsalles dock väsenlligl senare och har ännu ej nått fram
till ell tårdigi förslag. 1 Finland har någon kommitté inte Ullsatls, men man
har där genom observatörer nära lölji arbelel på svensk, norsk och dansk sida.

Lagstlfiningsmodell

KonsumenlUänslutredningen
lillsalles år 1972. Vid denna lidpunkt hade köplagsutredningen nyligen lagt
fram förslag lill konsumeniköplag. Enligt direkliven lill
konsumenujänslutredningen borde konsumenlköplagen kompletteras med en
civilrällslig lagsliflning lill konsumenlernas skydd på serviceområdet.
Föredragande statsrådet yttrade i direkliven bl. a. alt det inle kunde komma i
fråga att på serviceområdet genomföra någon fullsländig rälislig reglering
jämslälld med köplagens. Utredningsarbelei borde direkl inriklas på sådana
regler som i forsla hand behövdes lör att tillgodose konsumenternas behov av
rättsskydd.

Konsumenttjänsiulredningen
har under sitt arbete funnit att det inie är möjligl alt skapa en lag om
konsumenttjänster med konsumenlköplagen som modell. Konsumenlköplagen kunde
byggas upp som en komplettering Ull köplagen på de punkler där behovel av
konsumenlskydd bedömdes som särskilt angeläget. Men detla skedde på gmndval av
ett bestående system av köprättsliga regler. Ell motsvarande regelsyslem saknas
när del gäller Gänsler.

Ulredningen
har också avvisat den köprättsliga modellen med regler på två nivåer -
disposiiiva normalregler och tvingande minimiregler. 1 stället föreslås etl
system med normalregler. Detta är samiidigi i stor utsträckning ivingande till
konsumenlens förmån. Belydande ulrymme ges dock för avtalsfrihet framför alll
i fråga om uppdragels omfattning och innebörd samt priset lör Uänsten.
Bestämmelserna som rör näringsidkares kontraktsbrott har däremot i huvudsak
gjorts tvingande. I ell par fall ges det möjlighet atl lillämpa normaliserade
ersättningar. Lagiexten lämnar på skilda punkler ulrymme för branschanpassade
lösningar inom ramen för standardavtal. Utredningen räknar med atl sådana avial
lillkommer eller revideras i samråd med konsumeniverkd/KO.

1
Ulredningens arbele har givelvis köprälten utgjort en mycket viklig
utgångspunkt. Det finns emellertid gmndläggande olikheler mellan varor och
Uänsier. Medan varor vanligen föreligger färdiga vid köpel, rör Gänsler avtal
om framtida prestationer där många faktorer ofta är oklara vid
av-lalsUlllället. Della leder lill att rättsreglerna delvis måsle bli olika.
Härtill kommer atl de problem som särskilt aktualiseras vid konsumenlGänster
delvis är andra än vid konsumentköp. Ulredningen har därför inte utan vidare
kunnat ta över stora delar av det köprätlsliga regelsystemet. Vid valel mellan
olika sakligl moUverade lösningar har ulredningen dock efter-sirävat
parallellitet mellan de köp- och Gänsieräiisliga reglerna.

Ulredningen
har sökl ge lagregler om de huvudfrågor av praklisk beiydelse som möter i
samband med avtal om konsumenttjänsler. Ulredningen föreslår en förhållandevis
fyllig lagiext, som bl. a. ger uttryckliga regler om de krav som konsumenien
kan ställa på näringsidkarens prestation.

Partsförhållande

1
enlighel med vad som har Ibrulsatts i ulredningens direktiv, begränsar
utredningen konsumentGänstlagen Ull alt avse endast en viss partsrelaiion.
Lagen föreslås gälla avtal mellan näringsidkare och konsument om Gänsl, som
näringsidkaren i sin yrkesmässiga verksamhel utlbr huvudsakligen lör enskilt
bruk. Härigenom uppnås lagteknisk samordning med annan konsumentskyddande
lagstiftning. Lagen kommer vidare att bygga på ett i huvudsak enhetligt
iniresseläge och åtminstone en viss enhellighel i fråga om avtalens ekonomiska
omfattning och allmänna karakiär.

Konsumenttjänstlagen
bör dock kunna få beiydelse även för Gänster i andra relationer än mellan
näringsidkare och konsument. Det kan gälla förhållandet mellan två
näringsidkare eller mellan två privaipersoner. 1 vissa sådana läll kan
konsumenttjänsllagen få betydelse genom atl den tolkas analogt eller genom atl
den Gänar lill ledning för oskälighdsbedömningen enligt 36 § avlalslagen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 4

A
vtalslyper

Del
finns en rad olika Gänsler av mycket varierande slag och räckvidd. Som exempel
kan nämnas arbele på lös sak och arbeie på fast egendom, förvaring,
undervisning och rådgivning samt behandling av person och behandling av djur.
För alt undvika alltför abstrakta och svepande regler har ulredningen anselt
del nödvändigt all begränsa lagförslagel lill utredningsuppdragets kärnområde.
Den föreslagna konsumenttjänstlagen omfattar därför

D
avtal om arbete på lös sak

D
avtal om arbete på fast egendom eller i övrigl på byggnad eller annan
anläggning på mark eller i vallen.

Dessa
avtalstyper ligger varandra myckel nära. Enligt såväl nordisk som främmande
rätt har de sedan länge löljl gemensamma regelsystem eller rättsprinciper. I
själva verket är det i båda fallen fråga om vad man traditionellt hänför lill
del s. k. materiella arbetsbetinget. De rättsliga och prakliska problemen är i
alll väsenlligl desamma anlingen det är fråga om avtal om arbele på lös sak
eller avtal om arbeie på fast egendom o. d. Redan på ell lidigl sladium av
utredningsarbetet har del därför stått klart, att del inle linns skäl för en
uppdelning i olika regelsyslem efter arten av föremålet för arbelet.

Lagförslaget
har ulformais så, all del i ell senare skede kan byggas på med särskilda
kapitel rörande andra lyper av Gänsler som lämpligen kan inrymmas i en allmän
konsumenttjänsllag. Hil hör förvaring, undervisning och rådgivnings- och
provningsverksamhet liksom behandling av person och behandling av djur. När det
gäller dessa Gänsler räknar emellertid ulredningen med att
konsumenttjänsllagens regler, åtminstone tills vidare, i betydande ulslräckning
kan lillämpas analogi såsom uttryck för disposiiiv rält. En lagstiftning om
sällskapsreseavial, som måsle ges nära anknytning lill transporträtten, bör
däremot ske inom ramen för en speciallag, som även kan innefatta annan
yrkesmässigt bedriven rese-, turist- och rekrea-Uonsverksamhet. Åven avtal om
ulhyrning av varor till konsumenter bör enligt Ulredningen ulredas särskilt.

Åven
om lagen alltså bör vara analogi lillämplig på liera angränsande rättsområden
har ulredningen angett klara gränser lör tillämpningsområdel. Dessa gränser får
då främsl betydelse för tillämpningen av lagens ivingande regler.

Lagstiftningens
innehåll

När
del gäller del materiella innehållel i den föreslagna konsumenttjänsllagen
vill ulredningen understryka vissa allmänna drag. Som lidigare har nämnls finns
del för närvarande inle någon lag om Gänster av de slag del nu gäller. Det kan
därior vara svårt all veta vad som är gällande räll. 1 slort sett slår
förslagel väl i överensslämmelse med vad som i vart fall kan antas vara
gällande rätl. 1 vissa fall är del dock klarl all lagförslagel innebär
förändringar i rättsläget. Hämiöver innebär lagförslagel den stora Ibrändringen
all reglerna, som nämnls, lill övervägande del är ivingande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 5

En
övergripande synpunkt är att reglerna skall stimulera till kommunikation
mellan parterna. Många tvister kan undvikas om parterna lar konlakl med
varandra och diskuterar t. ex. avtalels innebörd och eventuell utvidgning av
detla och frågor om betalningen.

Den
räiispoliiiska ulgängspunklen har nalurliglvis varit alt lillgodose konsumentskyddet.
Men ulredningen har därlör inte velat eftersätta det seriösa näringslivets
befogade intressen. Det har i stället varil en strävan att finna balanserade
regler tor rättsförhållandet mellan näringsidkare och konsumenter.

Ansvar f ö r marknadsf ö ringen

Lagförslaget
innehåller uttryckliga regler om alt näringsidkaren skall svara lör uppgifter
som han har lämnat - inle bara vid avialels ingående utan även vid
marknadsföringen. Med detta vill ulredningen markera all av-lalsmekanismen
sätts igång redan i och med marknadsföringen. Vad som då har förekommit kan -
om avtal kommer till slånd - bli av betydelse lör avialsinnehållel eller
lolkningen av avtalet. Detta är något som i vart fall ligger i linje med vad
som redan nu kan anses vara gällande rält. Moi bakgmnd härav har utredningen
inte funnii skäl att - på del sätt som skett i 7 8 konsumenlköplagen - begränsa
lagregleringen till fall då näringsidkaren har lämnal vilseledande uppgift om
prestationens kvalitet. En avvikelse från vad som har ullovals i
marknadsföringen kan - om den gäller l. ex. Gänslens beskallenhel - visserligen
bli att betrakta som fel. Men om avvikelsen gäller tiden för prestationen, kan
den bli atl betrakta som dröjsmål. Vidare kan det röra sig om en vid
marknadstöringen lämnad uppgift om t. ex. priset. En sådan uppgift kan bli bestämmande
lör vad konsumenten skall belala. 1 vissa fall får näringsidkaren enligt
(brslagei också svara tor all han underlåter alt lämna relevant information.

Ulredningen
föreslår också att näringsidkare i bakre led, l. ex. malerialleveranlörer,
skall ha ansvar lör uppgifter vid marknadsföringen. Detta ansvar är dock mera
begränsal än det ansvar som ulredningen föreslår atl näringsidkaren själv skall
ha. Ansvaret lör näringsidkare i bakre led föreslås gälla endasl uppgifter som
varit vilseledande. Vidare är ansvarel begränsat lill skadestånd. Även för
näringsidkare i bakre led föreslås tor vissa fall elt ansvar för Underlätelse
atl lämna information.

N ä ringsidkarens
prestation

Till
skillnad från vad som gäller i köprälten ger förslaget uttryckliga regler om
prestationens slandard. Den gmndläggande regel som utredningen to-reslår är au
näringsidkaren skall uilöra Gänsten på en fackmässigt tillfredsställande sätl
och med omsorg ta lill vara konsumenlens intressen. Med Utgångspunkt häri
föreslås sedan ett antal mer konkreta beslämmelser. Flertalet av dessa kan
sägas vara ett uttlöde av den allmänna omsorgspliklen. Näringsidkaren har
enligt lagförslaget ett ansvar lör att arbetet leder till ett vissl resulial.
Vilkel resultat som kan krävas beror på vad som är avtalat eller på vad
konsumenien har haft anledning au räkna med.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 6

Ibland
kan näringsidkaren dock inle anses ha ålagit sig mer än att göra sill bästa för
atl lå l.ex. en äldre apparat all fungera. Man får då lälla lillbaka på huvudregeln
om all arbelet skall ullöras fackmässigl och med omsorg. Lagförslaget anger
uttryckligen au resullalel skall ha den hållbarhet som är normal med hänsyn Ull
Uänstens art och sällel för utförandet. Det förekommer all näringsidkaren inle
åtar sig mer än aii utföra Gänsten provisoriskt, så goti del går eller med
liknande förbehåll. Lagförslagel godiar i princip ett sådant förbehåll, men
anger att hänsyn därtill får las endast i den mån del är skäligt. Denna regel
kan jämföras med 9 8 konsumenlköplagen.

Del
uppställs också elt särskilt krav på säkerhet. Tjänsten skall utföras så att
resultatet slår i överensslämmelse med föreskrift som i säkerhelssyfte har
meddelats i författning eller av myndighet. Detta krav är oeftergivligt.
Beslämmelsen har sin motsvarighet i 8 8 konsumenlköplagen.

1
vissa läll är näringsidkaren enligt förslaget skyldig atl ulföra
lilläggsarbete. Detta är arbeie som inle omfattas av uppdragel men som är
lämpligt all ulföra i samband med della. Om dd framkommer behov av
lilläggsarbete, skall näringsidkaren i forsla hand söka få konlakl med
konsumenien för alt få anvisningar av denne. Försl om della inte lyckas, får
näringsidkaren utföra lilläggsarbetel. Della gäller som regel dock bara om
prisel för lill-läggsarbdel är förhållandevis lågl. För vissa läll föreslås
näringsidkaren vara skyldig alt ulföra tilläggsarbele. Della gäller bl. a. om
arbeiei inte kan uppskjulas ulan belydande risk för allvariig skada för
konsumenien.

I en
del siiualioner är näringsidkaren enligi förslagel skyldig att avråda
konsumenien från au låta utföra Gänsten. Så är fallel om Gänsien med hänsyn
lill omständigheterna inle kan förväntas bli lill rimlig nytta för konsumenten,
t. ex. om en reparalion av en apparal kan vänias bli opropor-lioneriigl dyr.
Del har anseiis rimligl all näringsidkaren i en sådan situation skall ställa
sin sakkunskap lill konsumenlens förfogande även om näringsidkaren själv går
miste om ett uppdrag. Även sedan Gänsten har påböoals kan näringsidkaren f&
skäl all avråda konsumenien från fbnsaii utförande. Näringsidkaren skall då
begära anvisningar från konsumenten. Om han inle får lag på denne, skall
näringsidkaren i allmänhel avbryia arbetet.

Ibland
har parierna kommit överens om när en prestation skall vara klar. Om parterna
har kommil överens om tiden för ulförandel, skall en sådan överenskommelse
nalurliglvis gälla. Men om inget har avtalats om tiden, föreslår utredningen
atl Gänsten skall vara klar inom den lid som är skälig med hänsyn särskilt till
vad som är normall for en Gänsi av del slag del gäller. Härigenom får
konsumenten möjlighet all komma ifrån avtalet om Gänsien inle har utförts inom
skälig lid.

Konsumentens
avbeställningsrätt

Konsumenten
har enligt förslaget rätt att avbeställa Gänsien. Rällen Ull avbeslällning
gäller oberoende av om konsumenien kan visa några särskilda skäl tor
avbeslällningen. Rällen till avbeslällning fömtsätter inle heller all
avbeslällningen kan ske utan olägenhet lör näringsidkaren. 1 den mån
näringsidkaren drabbas av olägenheler genom avbeslällningen, menar ulredningen
att näringsidkaren bör kompenseras genom ekonomisk ersättning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 7

1
förslaget skils på ersällning tbr del arbete som är ullört vid avbeslällningen
och ersällning för förlust. För utfört arbete skall näringsidkaren ha ersättning
molsvarande vad som är skäligt pris om avtalet endasl hade avsett del ulförda
arbelel. Dämlöver skall näringsidkaren enligi ulredningens förslag ha
ersättning for förlusl som uppkommer genom all han har haft kostnader för
arbeie som har insiällis, på gmnd av uppdragel underlålil alt åla sig annat
arbele eller I övrigt inrättal sig efler uppdragel. Ulredningen intar med detla
förslag en principielll annan ståndpunkt än del år 1976 framlagda förslagel
till ny köplag. Enligi konsumenlGänstulredningens förslag utgår aldrig
ersättning för utebliven vinst på den avbeställda delen av uppdragel. Däremol
kan näringsidkaren tå ersällning fbr atl han under tiden före avbeslällningen
har missal chansen lill annat arbete, anlingen genom all lacka nej lill eller
låla bli all söka andra uppdrag. Om näringsidkaren efter avbeslällningen har
försummat all vidla skäliga ålgärder fbr alt begränsa fbrlusien, sätts
ersättningen ned i molsvarande mån. Detta innebär bl. a. all näringsidkaren
efler avbeslällningen är skyldig alt söka skalTa sig ersäliningsuppdrag i
stället för del avbeställda arbetet.

Reglerna
om avbeslällning är i princip ivingande. Om parterna har iräffal avtal om
normalersättning skall dock en sådan överenskommelse kunna gälla. Ulredningen
har härvid framför alll tänkt på överenskommelser i form av Slandardavlal. Med
hänsyn till del lämpliga i au låla ersällning utgå på gmndval av
lättillgängliga normalbelopp, har näringsidkaren enligt ulredningens förslag
räll lill skälig normalersäiining om sådan ersällning vanligen lillämpas inom
branschen. Denna sistnämnda regel skall ses mot bakgrund av det arbete på
standardavtalens område som utförs av konsumenlver-kei/KO tillsammans med
näringslivets organisalioner.

Prisel

Utgångspunkten
är atl parierna själva skall kunna komma överens om prisel. Men om priset ej är
avialat, föreslår utredningen att del skall besiämmas efter vad som är gängse
pris. Om del inie finns någol gängse pris, skall konsumenten betala vad som är
skäligt. Delta innebär en förbättring av konsumenlens rättsläge jämföri med den
princip i 5 § köplagen som f n. anses analogi tillämplig på Gänsiernas område
och som innebär all näringsidkaren kan la ut det högsla pris som inle är
oskäligl.

Lagförslaget
har hämiöver en beslämmelse som sätter en övre gräns for näringsidkarens
möjlighel alt la betalt i de praktiskt mycket viktiga fall när han har lämnat
en ungefarlig prisuppgift. Priset fär då inte avsevän överstiga det pris som
har uppgeits. Har det avtalats ett högsta pris (lakpris) får prisel inle
översliga detta.

Utredningen föreslår
dessutom en särskild jämkningsregel som främst tar sikle på det fallet atl elt
avialai pris är oskäligl. Moiivel lill denna regel är alt det på Uänslernas
område finns ell specielli behov all kunna jämka etl i förväg bestäml pris som
vid en jämförelse med den senare uilörda presiationen framsiår som oskäligl.
Regeln skall också ses mol bakgrund av all den nya generalklausulen i 36 §
avlalslagen inte kan anias bli använd i dessa siiualioner. Enligi den
föreslagna jämkningsregeln får prisel sällas

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 8

ned
om del med hänsyn Ull gängse prisberäkning lör motsvarande Uänsler vid
avtalslillfällel och övriga omsländigheler är oskäligl.

Den
konsumenl som av näringsidkaren krävs på elt ospecificerat belopp har små
möjligheter all konlrollera att det som begärs motsvarar gängse eller skäligl
pris. För all de nyss omnämnda reglerna om priset inle skall bli verkningslösa
föTeslår ulredningen därför all näringsidkaren skall vara skyldig all på
konsumentens begäran utställa en specificerad räkning. Räkningen skall vara
tillräckligt specificerad för atl möjliggöra en bedömning av prisberäkningen
saml av arien och omlätiningen av uttört arbele. Konsumenien får härigenom en
möjlighel all konlrollera inle bara prisel ulan också vad som har blivit gjort.
Innan konsumenten har fåll en specificerad räkning är han som regel inie
skyldig alt belala.

Utredningen
föreslår vissa regler om räll Ibr näringsidkaren lill ersättning lör
konsumentens obehöriga vinst. Det gäller här situationer i vilka näringsidkaren
har misstagit sig belrätlände sin rätt atl utfbra arbetet. Hil hör bl. a. det
fallel ail näringsidkaren har utlbri arbeie uianför uppdragel utan all arbelel
kan räknas som "lilläggsarbete". Ulredningen menar all del då trots
alll inle bör vara uteslutet tbr näringsidkaren att tå viss ersättning. En
fbmisäiining är dock att näringsidkarens misstag har varil ursäktligt.
Ersättningen är vidare maximerad i ell par avseenden. Näringsidkaren är inle
berättigad till mer än skälig ersättning Ibr sina kostnader. Han har heller
inte rätl lill mer än vad som moisvarar den värdeökning som har kommil
konsumenien Ull del.

Farans
övergång

En
viklig fråga är när läran för näringsidkarens preslalion skall gå över från
näringsidkaren Ull konsumenien. Vad del här gäller är i vad mån konsumenten
skall vara skyldig alt belala fbr arbete och malerial som gått till spillo på
gmnd av en olyckshändelse. Som huvudregel föreslås atl konsumenten inte är
skyldig att belala för näringsidkarens prestation i den mån den har törslörts
genom olyckshändelse före avlämnandet. Undanlag görs dock fbr del fallet au
avlämnandet har försenats på grund av konsumenten. Då övergår faran på denne
då avlämnandet skulle ha ägl mm. Om Gänsten gäller en sak som har överlämnats i
näringsidkarens besittning, t. ex. en apparat som inlämnats tbr reparation,
Ibreslås en särskild regel. Näringsidkaren står då läran tbr nedlagt arbele m.
m. lill dess saken har kommit i konsumentens besittning. Undanlag gäller dock
för del tall alt konsumenien inte hämtar saken i lid. Här ges i förslagel en
regel som innebär en tbrbältring fbr konsumenien jämfört med vad som gäller fbr
köp enligt 17 8 andra meningen köplagen. Enligt ulredningens förslag övergår
fåran inle omedelbart på konsumenten då denne har möjlighet au hämta saken. 1
slället övergår faran på konsumenien först då denne har kommil i väsentligt
dröjsmål med avhämtandei.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 9

Fel
och dröjsmål

Som
tidigare har nämnts föreslår utredningen särskilda regler om vilka krav som kan
ställas på näringsidkarens prestation. Dessa gäller både prestationens kvalitet
och lidpunkien för prestationen. Fel och dröjsmål är att se som avvikelser från
dessa krav. Utredningen föreslår uttryckliga regler med detla innehåll. Varken fel
eller dröjsmål föreligger om avvikelsen beror på en omständighet som är att
hänföra till konsumenten.

Efter
reglerna som definierar vad som är fel och vad som är dröjsmål följer regler om
reklamation och preskriplion saml regler om de påföljder som kan drabba
näringsidkaren vjd fel och vid dröjsmål. I fråga om fel ges det härutöver
särskilda regler om garanlier.

Garanti

Garanlireglerna
gäller endast lidsbestämda garantier. Härmed avses alt näringsidkaren genom
garanti eller liknande utfästelse har åtagit sig atl under viss lid svara för
Uänstens beskaftenhet eller resultat. Enligt förslaget skall näringsidkaren
svara såsom för fel Ibr sådan brisilällighei som uppkommer under den angivna
garanliliden. Della innebär två saker. För del forsla är näringsidkarens ansvar
under garantiliden etl ansvar såsom för fel. Konsumenten har då räll till hela
det påföljdssyslem som ulredningen föreslår när Gänsien är felaklig.
Näringsidkaren förhindras härigenom att föreskriva alt brislfällighet under
garantitiden ger rält lill endast någon viss påföljd, 1. ex. avhjälpande. För
del andra innebär regeln all näringsidkaren alltid skall svara för avvikelse
från garanlin om den uppkommer under den angivna garanliliden. Alla Udsbeslämda
garanlier skall med andra ord lolkas som s. k. funkiionsgarantier. Härigenom
avvisas en svagare typ av garanli som skulle innebära att näringsidkaren endast
svarar tbr Gänstens beskaffenhet vid tidpunkten fbr lärans övergång, dvs.
normalt vid avlämnandet.

Förutom
den nu angivna regeln om materialli ansvar för tidsbestämda garanlier, föreslår
utredningen en regel molsvarande bestämmelsen i 10 § konsumenlköplagen. Enligt
den föreslagna regeln gäller en omvänd bevisbörda lill konsumenlens fördel.
För all gå fri från silt garantiåtagande måste näringsidkaren göra sannolikt
att brisilällighden beror på olyckshändelse eller på omständighet som är alt
hänföra till konsumenien.

Reklamalion

Både
vid fel och vid dröjsmål föreslår ulredningen regler om reklamation. De
föreslagna reglerna knyter an lill vad som gäller i köplagen och konsumenlköplagen,
men i vissa hänseenden innebär de andra lösningar.

Vad
gäller reklamaUon vid/e/ ibreslås som gmndregel all konsumenien skall reklamera
inom skälig lid efter del aii han märkl eller bort märka felel.

En
svårbedömd fråga har varii om den nu angivna reklamalionsfrislen skall
kompletteras med en särskild preskriptionstid. Utredningen har stannat vid all
föreslå delta trots all konsumenlens talerätt f n. inte är begränsad på annal
säll än genom de allmänna reglerna om lioårspreskripUon. Skälet

Prop. 1984/85:110 10

härtill
är främst alt det måste ligga i båda parters intresse all elt rättsförhållande
kan anses avslutat efter en inte alltför lång lidsperiod. 1 överensslämmelse
med köplagsförslagei föreslår konsumenttjänsiulredningen all reklamalion skall
ske senasl inom två år från lidpunkien för farans övergång. Ulredningen
föreslår dock au denna preskriptionstid skall kunna genom-brylas vid s. k.
dolda fel. För au ell doll fel skall anses vara för handen gäller ivå
förulsällningar. Felel skall tbr del tbrsla inie ha visat sig inom tvåårstiden.
Del skall för del andra inle rimligen ha kunnal upptäckas dessförinnan. 1
prakliken kan del föriängda ansvaret för dolda fel främsl bli akiuelll vid
arbele på byggnader o. d.

Rälislbljden
av försummad reklamalion är alt konsumenten förlorar sin laleräll. Undanlag har
gjorts för vissa fall av klandervärt förlärande från näringsidkarens sida,
nämligen då denne handlat i slrid mot tro och heder eller grovt vårdslösl.

Vad
gäller reklamalion vid dröjsmål har ulredningen föreslagit regler med
utgångspunkt i den s. k. staius-quo-principen. Del har dock ansetts överflödigt
med en regel om reklamaUon för all konsumenien skall ha kvar rällen Ull
preslalion om denna har uieblivii. Om Uänslen inte kan sägas vara påböGad, har
konsumenien också rält au häva ulan alt ha reklameral. Om hela eller någol mer
än en obelydlig del av Gänsten har utförts, är konsumenlens rält au häva
däremol beroende av au reklamalion har skell i lid. RäUen alt kräva skadeslånd
fömtsätter alllid atl konsumenien har reklameral.

Påföljder

Vad
gäller påföljder för fel och dröjsmål föreslår ulredningen i båda fallen all
konsumenien försl och främsl skall kunna begära alt få en avtalsenlig
preslalion (naiuraprestaiion). Della innebär vid fel alt konsumenien har räll
att få felet avhjälpt och vid dröjsmål alt konsumenten har rätt att få Gänsten
utförd. Undanlag gäller i båda fallen om del skulle medföra oproportionerligl
Slora olägenheter eller koslnader Ibr näringsidkaren atl prestera. Den
rätts-politiska ulgängspunklen har varil all naiuraprestaiion på Uänslernas
område är den påföljd som föredras av båda parter.

Vid
fel föreslår ulredningen att näringsidkaren i princip skall ha rätt all - lill
avväGande av längre gående påföljder - avhjälpa felet. Molsvarande föreslås
inle vid dröjsmål. Här har konsumenien principiell räll alt välja mellan alt
kräva naiurapresialion och hävning. Denna skillnad mellan fel och dröjsmål
uGämnas dock ofta i praktiken genom kravet på väsenllighet vid hävning.
Näringsidkaren har nämligen ofta möjlighet atl presiera innan dröjsmålel har
hunnit bli väsenlligl.

Konsumentens
rätt att vid fel få della avhjälpt skulle vara foga värdefull om konsumenien
tvingades all belala för avhjälpandel. 1 standardavtal är del r n. inie
ovanligt au konsumenten får stå för vissa kostnader. Utredningen föreslår som
huvudregel att näringsidkaren inle har räll lill ersällning Ibr avhjälpandel.
Dock ges del undanlagei alt om avhjälpandel förulsäller arbele eller annal, t.
ex. material, som inte omfattas av priset för del som är gjort, får
näringsidkaren la betalt för avhjälpandet. Sammantaget lär dock

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 II

näringsidkaren
inle ta mera betalt än om arbetet hade gjorts rikligt från böoan.

Både vid fel och vid
dröjsmål ges konsumenien i princip räll att hålla inne betalningen
{deieniionsräit). Härigenom kan konsumenien ulöva påtryckning på
näringsidkaren för att få denne alt t. ex. avhjälpa etl fel. De-lenlionsrätien
är också av betydelse för övriga påföljder som annars lätl skulle kunna bli
verkningslösa.

Hävning är som nyss
antytts en sekundär påföljd vid fel, men alternativ påföljd vid dröjsmål. Som
förulsättning tbr hävning gäller att koniraklsbroiiel - felet eller dröjsmålet
- skall vara väsenlligl. På Gänsiernas område kan hävning dock inte alllid
genomföras lika lätt som vid köp. En Gänst som är utförd kan inle gärna
ålerlämnas till näringsidkaren på samma sätt som man lämnar lillbaka en såld
vara. Ulredningen föreslår därför regler enligi vilka hävning normalt bara får
ske beträffande framtida - dvs. ej utförd - prestation. Ulredningen ulesluler
dock inle möjligheten av hävning även belräffande ulförd preslation. För sådan
hävning krävs det enligt förslaget s. k. kvalificerad väsentlighet. Detta uttrycks
så all "syftet med Uänslen är huvudsakligen förfelal" på grund av
koniraklsbroiiel.

För
all få häva krävs enligt utredningens förslag inle all koniraklsbroiiel är
fullbordal. Åven i siiualioner då konlraklsbroli ännu inle har inträtt, men det
måsle antas att kontraktsbrott som ger rätl all häva kommer all inlräffa,
föreslås hävningsräll (anleciperal fel och anleciperal dröjsmål).

Hävning innebär i princip
att vardera partens prestalionsskyldighel faller bort. Redan fullgjord
preslalion skall lämnas åler. 1 enlighel härmed har enligi ulredningens förslag
näringsidkaren inle rält lill betalning. Konsumenien skall lämna tillbaka vad
näringsidkaren har presterat i den mån del är möjligl ulan olägenhet eller
kosinad av betydelse. Om konsumenien helt slapp att betala tör vad som inte kan
återiämnas, skulle han kunna göra en "obehörig vinsl". Ulredningen
föreslår därför all konsumenien i skälig ulslräckning skall ersälla
näringsidkaren dennes koslnader som lett till en värdeökning för konsumenten.
Detta slår i principiell överensslämmelse med vad som föreslås i
prisavsnillet.

Vid hävning beträffande
ålerslående del bör ulgängspunklen enligt ulredningen vara atl konsumenien
skall lå en fullsländig preslation tbr samma pris som skulle ha gällt om
avtalet inle hade hävts. Näringsidkaren har i enlighet härmed räll alt fl
betalt för vad som är gjort med elt belopp som moisvarar priset tor Gänsten i
dess helhel, med avdrag för vad del normall koslar all få den ålerslående delen
ulförd.

Vid
fel i näringsidkarens preslation Ibreslås all konsumenien också skall ha rätt
lill prisavdrag. Även denna påföljd är sekundär i förhållande lill
näringsidkarens primära räll all avhjälpa felel. Prisavdrag skall enligt ulredningens
förslag molsvara vad del normall kostar alt fl felel avhjälpi. En
kompletlerande regel föreslås för del fallel att koslnaderna är oskäligl stora.
Prisavdraget skall då besiämmas med härisyn lill felels betydelse för
konsumenien.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 12

Näringsidkarens
skadesiåndsskyldighel

Enligt
utredningens mening finns det eu behov av att genom ivingande regler
tillibrsäkra konsumenien rätt till skadeslånd. Deua är vikligi därför alt
konsumentens övriga befogenheter vid koniraktsbrott ofta är begränsade. Härtill
kommer att konsumenien har behov av alt få skadeslånd även i vissa andra läll
än vid fel och dröjsmål.

Vad
gäller skada på grund av fel eller dröjsmål föreslår ulredningen en gemensam
regel. Enligt denna är näringsidkaren skadeståndsskyldig om han inle visar all
skadan inte beror på försummelse av honom själv eller någon som han har
anlilal. Näringsidkaren måste med andra ord exculpera sig för att gå fri från
skadesiåndsskyldighel. Dei är alliså fråga om etl s. k. presumlionsansvar.
Ulredningen avvisar den i köprälten förekommande skillnaden i ansvar beroende
på om det gäller s. k. generisk preslalion eller inle. Denna uppdelning har
utredningen inle funnit passa för Uänslernas del.

Från
den allmänna regeln om presumlionsansvar har utredningen dock föreslagit ett
undantag, enligt vilket del gäller s. k. strikt ansvar Ibr tdl-försäkrade
egenskaper. Avviker Uänslen från vad som kan anses utläst av näringsidkaren
("garanterat") är denne enligt förslaget ansvarig även om någon
försummelse inte föreligger på näringsidkarens sida. Denna beslämmelse ansluter
nära till vad som kan antas vara gällande rätt beträffande både köp och
Uänster. Ulredningen har här inle anselt sig böra inta annan ståndpunkt än vad
som uttryckligen har lagfästs på det näriiggande köpområdet. Vad som tidigare
har berörts har gällt ekonomiska skador av allmän nalur. Ulredningen föreslår
emellertid att det angivna ansvarel för skada på grund av fel och dröjsmål
skal! uividgas Ull vissa följdskador, nämligen skada på tbremålet för Uänslen
eller på konsumenlens egendom i övrigt (sakskador). Del är här fråga om ett
"produktansvar' grundat på ett avtalsförhållande. Ulredningens törslag
lorde innebä;'a en viss förändring i förhållande lill vad som kan antas vara
gällande räll.

Personskador
hålls hell utanför utredningens reglering. Skälet är bl. a. atl det ekonomiska
skyddel vid personskador i stor ulslräckning är Ullgodoseti genom annan
lagstiftning. Personskador är vidare mycket artskilda från de skadeiyper som
ulredningen anser sig böra reglera i konsumenttjänsllagen.

Kar
det galler skador pd annan grund än fel eller dröjsmål sk\l)et utredningen i
lagförslagel på sakskador som drabbar konsumenlens egendom medan den är i
näringsidkarens besittning eller i övrigt under dennes kontroll, å ena sidan,
och övriga skador, å den andra. Beiräftände den första lypen av skador föreslås
ell presumlionsansvar. Del kan i praktiken röra sig om skador på grund av alt
näringsidkaren bruslit i sin vårdplikt eller i sin omsorgspliki i övrigt när
del gäller konsumenlens egendom. Beträffande den andra lypen av skador föreslås
etl vanligt culpa-ansvar, dvs. konsumenten måsle visa all näringsidkaren har
varil försumlig för atl skadestånd skall ulgå. Här kan del vara fråga om skador
av skilda slag

Vad
gäller skadeslåndets beräkning är utgångspunkten den fakiiska skada som
konsumenien har lidil. Dock föreslås den begränsningen, att ersättning i
princip inle skall ulgå för annal än "normalförlusl", dvs.
näringsidkaren

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 13

är
inte skyldig att utge ersättning för större skada än sådan som vanligen kan
uppkomma i liknande fäll. Härifrån görs dock vissa undantag.

Utredningen
föreslår också reglerom nedsältning av skadeslåndel. I överensstämmelse med
vad som redan måsle anses gälla skall konsumenien vara skyldig au vidla skäliga
ålgärder tor alt begränsa skadan. Ytterligare Ibreslås en allmän regel om
nedsällning av skadeslåndel på grundval av en skälighetsbedömning. Hänsyn skall
då las lill näringsidkarens svårigheier atl töruise och hindra skadans uppkomst
samt omständigheterna i övrigt.

Reglerna
om näringsidkarens skadesiåndsskyldighel kompletteras av en regel om
normalersätining. Den utgår enligt förslaget i fäll av dröjsmål eller
dröjsmålsliknande situationer. Denna bestämmelse ger möjlighet till överenskommelser
om s. k. dröjsmålsviien. Åven om del inte är avtalat, skall konsumenien kunna
kräva skälig normalersätining på grundval av branschsedvana.

Såväl
regeln om ersättning lör normaltbriust som bestämmelsen om normalersätining
vid dröjsmål sätts ur spel om det föreligger särskilt klandervärt förfarande
från näringsidkarens sida.

Konsumenlens dr ö jsm å l

Utredningens
förslag innehåller även regler om vilka påföljder näringsidkaren får tillgripa
vid dröjsmål på konsumenlens sida. Det är främsl fråga om att konsumenten inte
betalar i tid. Men det kan också gälla att konsumenten inte lämnar nödvändig
medverkan eller all han inte hämtar t. ex. ell reparerat föremål i lid. De
föreslagna reglerna är tvingande till konsumenlens förmån. Syftet med reglerna
är bl. a. att dra en gräns Ibr hur hårda sanktioner näringsidkaren får
tillgripa mot konsumenien.

De
påföljder som ulredningen föreslår vid konsumentens dröjsmål gäller rätt Ibr
näringsidkaren alt siälla in arbelet (deieniionsräli), räll att häva, rätt att
hålla kvar föremålel Ibr Gänsten (relenlionsrätl) och räll till ränta.

Detentionsräiten
föreslås gälla i de fäll betalning skall ske hell eller delvis i förskott.
Undanlag tbreslås för del fallet all arbelet har påböoals och etl inställande
av arbelel skulle medföra risk Ibr allvarlig skada för konsumenten. Även vid
bristande medverkan från konsumentens sida får näringsidkaren siälla in
arbelet.

1
samband med alt näringsidkaren ställer in arbetet, kan del uppstå koslnader
tbr honom. Utredningen toreslår alt näringsidkaren skall ha rätt till ersättning
lör dessa koslnader, om inle konsumenien kan exculpera sig beiräftände orsaken
till dröjsmålet.

Näringsidkarens
rätt all häva avtalet gäller bara bdräflånde återstående del. Hävningsrälten
förutsätter också atl näringsidkaren torsi har påmint konsumenten om dennes
dröjsmål.

Enligt
vad som förut har sagts föreslår utredningen att konsumenten skall ha generell
rätt atl avbeställa Uänslen, men all han då skall ersätta näringsidkaren enligt
vissa regler. Situationen vid dröjsmål på konsumentens sida har många
beröringspunkter med situationen vid avbeställning. Om näringsidkaren häver
avtalet på grund av konsumentens koniraktsbrott, skall konsumenten enligt
förslaget därför betala som om han hade avbeställt

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 14

Uänsten
den dag näringsidkaren hävde. Från denna regel föreslås dock viss inskränkning
om konsumenien kan exculpera sig beiräftände orsaken lill dröjsmålel.

Sedan
länge anses i svensk räll en hantverkare ha reteniionsräll i sak som han har
tält hand om. 1 överensslämmelse härmed föreslår ulredningen all näringsidkaren
får hålla kvar saken lill dess han har fåll beiall, om konsumenien inle betalar
i rätt Ud. Della gäller alltså bara Gänsl beiräftände lös sak som har
överlämnals i näringsidkarens besittning. Det kan dock länkas att konsumenien
inte vill betala därtbr all han menar all näringsidkarens preslalion är
felaklig, dvs. au konsumenien vill utöva sin rält atl hålla inne belalningen.
För atl lösa denna konfiikl föreslår ulredningen all konsumenten har räll all
få ut saken om han släller belryggande säkerhel för näringsidkarens krav.

Så
länge en näringsidkare har konsumenlens sak i sin besittning, är han skyldig
att vårda den. Ulredningen föreslår alt näringsidkaren i rimlig utsträckning
skall vårda saken även om konsumenien inle hämtar saken i tid eller
näringsidkaren håller kvar saken pä gmnd av sin retentionsrätt. I deiia fall
skall enligi förslagel näringsidkaren ha räll lill skälig ersättning tbr
vården.

Vid
konsumentens dröjsmål med belalningen föreslås också atl näringsidkaren skall
ha räll lill ränta enligt räntelagen. Detla innebär att näringsidkaren inte
kan föreskriva högre ränla.

Rätten
för hantverkare atl sälja gods som ej avhämtals regleras av en särskild lag av
år 1950. Ulredningen föreslår inle några ändringar i denna lag. Ulredningen
förulsäller dock atl del, som riksdagen har begärt, snarast sker en översyn av
lagen i syfte att åsladkomma bältre fungerande regler.

Förhållandet
till bakre led

Ulredningen
har i belänkandel berört förhållandet Ull näringsidkare i bakre led, dvs.
maierialleverantör eller annan som inte ar konsumenlens avtalspart. Del är här
fråga om två skilda situationer. Den ena gäller konsumentens relation Ull
näringsidkare i bakre led. Den andra gäller avtalsrelationen bakåt för den
näringsidkare som är konsumenlens avtalspart.

Beträftände
konsumentens förhållande lill bakre led har ulredningen övervägt regler om s.
k. direkllalan. Dessa skulle möjliggöra för konsumenien alt göra gällande
felpäföljder mol lillverkare eller annan i Udigare led, om del föreligger fel i
l.ex, levereral malerial. Ulredningen föreslår emellertid inte att det nu
införs regler av della innehåll. Ulredningen har bl. a. läst avseende vid all
den pågående konsumenlköpsulredningen har fåll tilläggsdirektiv som berör
denna fråga.

Utredningen
har, som nämnts, också berört förhållandet bakåt Ibr den näringsidkare som
konsumenten står i avialslorhållande till. Inte heller Ibr sådana
avtalsförhållanden är utredningen beredd att föreslå lagstiftning. Åven frågan
hur konsumentens rättigheter påverkar näringsidkarnas inbördes relationer
skall utredas av konsumenlköpsulredningen. Båda frågorna är i försia hand av
köprättslig karaktär.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 15

Ändring
i marknadsföringslagen

1
4 § marknadsföringslagen ges regler som möjliggör förbud mol marknadsföring av
varor som medtbr särskild risk för skada eller som är uppenbart oGänliga.
Reglerna gäller f. n. då en näringsidkare saluhåller eller hyr ut en vara lill
en konsumenl. Utredningen föreslår att paragrafen skall utvidgas till all avse
också de fall då en näringsidkare marknadsför en tjänst som omfattas av
konsumenttjänstlagen. Det är här fråga om Gänster, där del använda materialet
eller den tillämpade meloden medför särskild risk fbr skada på person eller
egendom, och om Gänsler som är uppenbart oGänliga för silt huvudsakliga
ändamål.

Utredningen
förordar även all 4 § marknadstöringslagen utvidgas så att förbud att sälja
varor som medför särskild risk för skada eller som är uppenbart oGänliga kan
riktas också mol näringsidkare i bakre led. En sådan uividgning har föreslagils
av konsumeniverkel/KO och skulle bl. a. ha betydelse för konsumenlGänslerna.
Säljlbrbud skulle kunna riktas mol näringsidkare i bakre led som
tillhandahåller t. ex. skadebringande material eller delar som annan
näringsidkare använder Ull konsumenlGänster. Ulredningen lägger dock inte fram
något lagförslag i denna del.

Ulredning
om n ä ringsf ö rbud

Ulredningen
har dellagil i del ulredningsarbele angående auklorisalion från
konsumenlsynpunkl, som bedrivits av en särskild arbetsgmpp knuten lill
konsumentverket. Ulredningen delar arbelsgmppens uppfattning att del saknas
skäl alt frångå den i Sverige törhärskande, restriktiva synen på auklorisalion.
1 tbrsla hand bör man pröva om inie andra system, ulan inslag av
etableringskontroll, kan ge konsumenterna tillräckligt skydd. Den mindre grupp
av uppenbart oseriösa näringsidkare, som finns även på Gänsiernas område, ulgör
dock ett konsumentproblem som det gäller att komma lill rätta med. Detta är
viktigt inte minst för att säkerslälla all konsumenlGänstlagen slår igenom på
fältet. Åtgärderna bör riktas direkl mol de näringsidkare som missbmkar
näringsfriheten. Ulredningen förordar därför att frågan om ett näringsförbud
skall ulredas särskilt. En sådan ulredning bör dock inle begränsas lill förbud
mol näringsidkare som åsidosätter konsumenttjänstlagen eller annan
konsumeniskyddslagsliftning. Övervägande skäl lalar Ibr ali möjlighelen atl
meddela näringsförbud mol uppenbart oseriösa näringsidkare utreds generelll.

Ändring
i konsumenlkredillagen

Konsumentkreditlagen
innehåller vissa bestämmelser som rör konsumentkredit i allmänhet och därmed
även konsumentUänsler. Hit hör bl. a. reglerna om angivande av ellekiiv ränta
i marknadsföring m. m. Huvuddelen av lagen galler dock bara kreditköp.
Ulredningen (Öreslår alt vissa av de civilrätlsliga regler som bara gäller
kredilköp också skall gälla Ibr sådana Gänster som omlätias av
konsumenttjänsllagen. Del giiller köparens befogenheter mot annan kreditgivare
än säljaren (trepartslörhållanden), förbud mol vissa (brdringsbevis. rätt till
förtidsbelalning och förbud mot viss av-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 16

räkning.
De regler som rör krav på minsla kontantinsats vid kreditköp bör däremol inie
gälla för Gänsler.

Tvistlösning

För
atl säkerslälla konsumenttjänsllagens genomslagskrafl och få lill slånd en
fortgående rättsutveckling är del viktigt all del finns väl fungerande organ
för Ibsning av tvister. Allmänna reklamationsnämnden prövar på elt snabbt och
enkelt säll ivisler i konsumentfrågor och spelar här en viklig roll. Nämnden
har emellertid inle möjlighet all la upp tvister rörande arbele på fast
egendom. Delta är en klar brist. Ulredningen har tillstyrkl
rekla-malionsulredningens förslag all ulvidga nämndens kompetens så au denna
brisl undanröjs. Enligt ulredningens mening bör det prakliska genomförandet av
denna uividgning samordnas med konsumenujänsllagens införande såvitt gäller
sådana Uänster på fast egendom och byggnader i övrigt som lagen omfattar.

Information
och Ikraftträdande

KonsumentUänsllagens
regler kan på vissa punkler behöva preciseras med hänsyn lill förhållandena i
särskilda branscher. Över huvud taget behöver Slandardavlal och mtiner fbr
kundmottagning o. d. anpassas tiil den nya lagen. Del är en viktig uppgift fbr
konsumenlverkei/KO au genom förhandlingar med näringslivets organisalioner se
till all della sker. När del gäller Iiilampningen av avtalsvillkorslagen är del
- som i övrigl på mark-nadsräliens område - nalurliglvis marknadsdomstolen som
ytterst har den rätlsgestaliande funktionen.

Del
är också viktigt all konsumenlerna och berörda näringsidkare får informalion om
den nya lagsliftningen och om nya slandardavlal m. m. Åven della är en
betydelsefull uppgifl fbr konsumeniverket/KO och näringslivels organisalioner.

Del
är angeläget all den nya lagsliftningen iräder i kraft så snarl som möjligl.
Den fömtsätter inle några övergångsbestämmelser och har ulformais så all den
kan genomföras ulan all översynen av konsumenlköplagen avvaktas. Tidpunkten
för ikraftträdandet bör dock bestämmas så att det ges ell vissl rådrum för atl
uiarbeta nya standardavtal och ruliner och lör att sprida nödvändig
information.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 17

Bilaga
2

Utredningens författningsförslag

1
Förslag till Konsumenttjänstlag

Härigenom
föreskrivs följande.

1
kap. Inledande bestämmelser

Tillä
mp ningsom rade

1 §
Denna lag gäller avtal mellan näringsidkare och konsumenl om Gänsl,

som näringsidkaren i sin yrkesmässiga verksamhel utför huvudsakligen för

konsumenlens enskilda bruk.

Med
Uänsl avses i denna lag

1.
arbeie på lös sak,

2.
arbete på fasl egendom eller i
övrigt på byggnad eller annan anläggning på mark eller i vatten.

2 §
Lagen gäller inle

1.
tillverkning av lös sak om
näringsidkaren helt eller Ull huvudsaklig del skall tillhandahålla malerialel,

2.
insiallaiion, montering eller
liknande arbete som en näringsidkare har åtagit sig atl utföra i samband med
alt han tillhandahåller en lös sak, om avtalet väsenlligen ftamsiår såsom ett
köp,

3.
arbeie som en säljare eller
någon för hans räkning på grund av köp skall utföra lor all avhjälpa fel i såld
egendom,

4.
uppfbrande av byggnad fbr
bostadsändamål ellei annat arbete som den som uppför sådan byggnad har ålagit
sig atl ulföra i samband med uppförandet,

5.
behandling av levande djur.

Ansvar
for marknadsföringen

3 §
Har näringsidkaren vid marknadsföring eller i samband med avtalels

ingående lämnat uppgift om Uänsten eller om annat förhållande av betydelse

Ibr beställning av Uänsten. svarar han loi' uppgiften gentemot konsumenten,

om den kan antas ha inverkat på avtalet. Detta gäller dock ej om uppgiften

tydligl har rätlats eller ändrats.

2 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 110. Bilagedel

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 18

Har
näringsidkaren hänlbri sig lill uppgift som lämnats av annan, svarar han härför
såsom för egen uppgift.

Har
näringsidkaren underlåtit att lämna upplysning om sådant förhållande rörande
Uänsten som han måste ha känt till och som han. på grund av att det är av
särskild betydelse från konsumentsynpunkt eller i övrigt av vikl, borde ha
upplyst konsumenien om, svarar han för underiåielsen, om den kan anta.s ha
inverkat på avialet.

4
§ Har malerialleveranlör eller annan näringsidkare i lidigare led vid marknadsföring
lämnat vilseledande uppgift om malerial eller om annal förhållande av
betydelse lör beställning av Gänsien och kan uppgiften antas ha inverkat på
avtalet, är han skyldig atl ersätta skada som därigenom tillfogas konsumenten.
Detla gäller dock ej om uppgiften tydligt har rättats eller del inle har berott
på försummelse alt uppgiften lämnals och alt rättelse inte skett.

Har
näringsidkare i tidigare led vid marknadsföring underlåtit att lämna
informalion om material eller annat förhållande av betydelse för beställning
av Uänsten, som han måste ha känt till och som är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt,
och kan underiåielsen antas ha inverkat på avtalet, är han skyldig alt ersätta
skada som därigenom tillfogas konsumenten. Detta gäller dock ej om
underiåielsen inle har berott på försummelse.

Skadeslånd
enligt första och andra slyckel beräknas enligt beslämmelserna i 4 kap. 5 §.

Med
näringsidkare i lidigare led avses också sammansluining av näringsidkare.

Tvingande
bestämmelser

5 §
Beslämmelserna i denna lag får ej åsidosättas genom avtal Ull nackdel för
konsumenten, om ej annat anges i lagen.

2
kap. Uppdraget och priset Näringsidkarens prestation

Sällel
för ulförandel

1 §
Näringsidkaren skall utföra Gänsten på ett fackmässigl lillfredsställande

sätt och med omsorg ta tillvara konsumentens intressen.

1
Gänsten ingår att tillhandahålla det malerial som behövs, om annat inte har
avtalals eller följer av omständigheterna. Materialet skall vara av normall god
beskaffenhet.

Har
annat avtalats om sättet för utförandet eller materialets beskaffenhel. fåj-
hänsyn tas härtill i den mån det med beaklande av priset och övriga
omständigheter är skäligl.

2 §
Har näringsidkaien valfrihet beiräftände material eller andra förhållan

den som påverkar prisberäkningen, skall näringsidkaren utföra Uänslen på

minst koslnadskrävande säll såvida ej annal kan anses avtalat på grund

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 19

av
konsumenlens anvisningar, föremålet för Gänsien eller övriga omsländigheler.
När så är påkallal och lämpligl skall näringsidkaien inhämia anvisningar från
konsumenten.

Resultatet

3 §
Tjänsten skall leda lill det resulial som har avialais eller som kon

sumenten har haft anledning att räkna med. Resultatet skall ha den håll

barhet som är normal med hänsyn lill Gänslens art och sättet Ibr uttbrandei.

Har
näringsidkaren åtagit sig atl utföra Gänsten provisoriskt, så gott del går
eller med liknande förbehåll, får hänsyn las härtill endasl i den mån det är
skäligl.

4 §
Tjänsien skall utföras så att resultatet slår i överensstämmelse med

föreskrift, som har meddelats i föriättning eller av myndighet, väsentligen

i syfte all säkerslälla alt föremålet för Gänsten skall vara tillförlitligt
från

säkerhelssynpunkl.

Tilläggsarbete

5 §
Framkommer del under Gänstens uttbrande behov av arbete, som inie

kan anses omfallal av uppdragel men som är lämpligl alt utföra i samband

med della (tilläggsarbele), skall näringsidkaren begära anvisningar från kon

sumenten.

Kan
näringsidkaren ej anträffa konsumenien, får lilläggsarbetel utföras endasl om
prisel för della är förhållandevis lågt eller om del i del enskilda fallet
finns särskilda skäl all anla alt konsumenten ändå önskar få arbelel ulfört.

Tilläggsarbele,
som inle kan uppskjutas ulan betydande risk för allvarlig skada för
konsumenien, är näringsidkaren skyldig all utföra. Annat lillläggsarbele är
näringsidkaren skyldig att utföra om konsumenten begär det och om del inle
hindrar näringsidkaren i hans normala verksamhel eller är lill olägenhel för
andra kunder.

Skyldighet
att avråda

6 §
Näringsidkaren är skyldig alt avråda konsumenien från all låta ulföra

Gänsien om den, med hänsyn till priset eller i övrigt, inte kan förväntas

bli till rimlig nytta för konsumenien.

Får
näringsidkaren, sedan Gänsien har påböoals, skäl atl avråda konsumenten från
vidare ulförande, skall han begära anvisningar från konsumenten. Detsamma
gäller om han får skäl att anta aii prisel blir belydligi högie än vad
konsumenien kan ha väntat. Kan näringsidkaien ej anträffa konsumenten, skall
han avbryta arbetet, såvida han ej i del enskilda fallet har särskilda skäl atl
anla att konsumenten ändå önskar få arbelel ulförl.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 20

Tiden
för iitJÖrandei

1
§ Tjänsien skall vara utförd inom den tid som har avtalats eller som är skälig
med hänsyn särskilt lill vad som äi' normall för en Gänst av ifrågavarande
art, omlättning och utförande.

Konsumenlens
avbeställningsrält

8
§ Konsumenten fåi- avbeslälla Gänsten innan den har avslutats eller, om
näringsidkaren fortlöpande skall Ullhandagå konsumenien med Gänsler, undei'
loppet av avtalstiden.

9§
För uilbit aibcte har näiingsidkaren rält till ersättning som, med beaktande
av avtalat eller i övngt föi' Gänsten gällande pris, skall motsvara det pris
som skulle ha vant skäligl om avtalet end:ist hade avsett det utförda arbetet.

Näringsidkaren
har rätt lill ersällning lor förlust som uppkommer genom att han haft koslnader
för arbete som instiillts, underlåtit att äta sig annat arbete eller i övrigt
inrättat sig efler uppdraget. Försummar näringsidkaien alt efter
avbeslällningen vidla skäliga ålgärder tbr att begränsa förlusten sälls
ersättningen ned i motsvarande mån.

Den
sammanlagda ersättningen låi' ej överstiga det pris som skulle ha gällt, om
Uänslen slutförts.

10 §
Har avtal trälTats om en normalersätining, som konsumenien skall

belala om han avbeställer Gänsien, gäller sådan överenskommelse om er

sättningen med beaktande av reglerna i 9 8 är skälig. Åven om del inte

är avtalat, har näringsidkaren rätt till skälig normalersättning om sådan

ersättning vanligen tillämpas inoni branschen.

Prisel
m. m.

Prisets
bestämmande

11 §
År priset ej avtalat, skall del bestämmas enligt gängse prisbeiäkning

Ibr motsvarande Gänsler vid avialstilHället (gängse pris). Finns inle något

gängse pris skall konsumenten betala vad som med hänsyn lill arbetets art,

omfattning och ulförande saml övriga omständigheler är ell skäligl pris.

Har
näringsidkaien lämnat en ungefärlig prisuppgift fåi' priset inte avsevärt
överstiga del pris som har uppgetts, såvida inte etl högsla pris är avtalat.

Priset
får sällas ned om del med hänsyn till gängse prisberäkning för motsvarande
Gänster vid avtalsiilllallet och övriga omständigheler är oskäligt.

12 §
Har näringsidkaren ej iakttagit vad som åligger honom enligt 2 8. är

konsumenten inte skyldig au betala mer än vad som skulle ha gällt om

näringsidkaren utfört Gänsten på minst kostnadskrävande säu.

Har
näringsidkaren ej iakttagit vad som åligger honom enligt 6 8. äi- konsumenten
inie skyldig alt belala mer än vad som skulle ha gällt om han efter aviådan
från näringsidkaien i vederböriig tid hade avbeslälll Gänsten.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 21

Har
näringsidkaren misstagit sig beiräftände sm rätt atl utlbia arbetet enligt 2
eller 6 88 och måste misstaget anses ursäktligt, har näringsidkaren i skälig
utsträckning rält lill ersättning för kostnader som lett till en vårdeökning
för konsumenten.

Prisiillägg

13 §
Har näringsidkaren utfört arbeie utanför uppdraget i enlighet med be

slämmelserna i 5 !;, har han rätt till pristillägg. Har näringsidkaren
misstagit

sig belräffande sin rätt atl utföra arbetet och måste misstaget anses
ursäktligt,

har näringsidkaren i skälig ulslräckning rält till ersättning för kostnader

som lett till en värdeökning för konsumenten.

Om
tjänsten fördyras för näringsidkaren på grund av omständighet som är att
hänföra till konsumenten, har han rätt till pristillägg även om prisel är
avtalat eller skall besiämmas på grund av ungefärlig prisuppgift.

Pristillägg
skall beräknas enligt 11 8.

Faran f ö r n ä ringsidkarens prestation

14 8
Konsumenien är inte skyldig atl betala lÖi näringsidkarens preslation

i den mån den har förstörts genom olyckshändelse före avlämnandet. Har

avlämnandet försenats på grund av konsumenien, övergår dock fåran på

denne då avlämnandet skulle ha ägt rum.

Vid Gänst avseende sak som
har överlämnals i näringsidkarens besittning Slår näringsidkaren faran till
dess saken kommit i konsumentens besittning eller denne kommit i väsenlligt
dröjsmål med alt avhämta saken.

Förberedande
undersökning

15 §
Har konsumenien uppdragit ål näringsidkaren alt företa förberedande

undersökning eller liknande arbete för att utreda omfattningen av en Gänst

eller kostnaden för densamma, är konsumenten skyldig att betala fÖr detta

såvida han inte på grund av sedvana inom branschen eller i övrigl hade

skål atl anla att detla arbele skulle ske ulan vederlag.

Specificerad
räkning

16 §
Näringsidkaren är skyldig att på konsumenlens begäran utställa en

räkning som är tillräckligt specificerad för att möjliggöra cn bedömning

av prisberäkningen saml av arten och omlätiningen av utfört arbete.

Tiden
Jör betalningen

17 §
År annat ej avlalal, skall prisel betalas efler anfordran sedan Gänsten

har avslutats.

Har
konsumenien begärl en speciliceiad räkning, är han inie skyldig all betala
förrän han fåll en sådan räkning.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 22

3
kap. Fel och dröjsmål vid tjänstens utförande Fel

Vad
som är fel

1 §
Tjänsien är felaklig om ulförl arbele eller använt malerial avviker från

vad konsumenien med stöd av 2 kap. 1-5 §§ har rätl aii kräva och avvikelsen

inle beror på omsländighel som är alt hänföra lill konsumenien.

Utgångspunkt
(or bedömningen av frågan om Uänslen är felaktig skall vara dess beskaftenhet
vid den tid som anges i 2 kap. 14 8.

Garanli

2 §
Har näringsidkare genom garanli eller liknande uifåslelse ålagil sig all

under viss lid svara för Gänslens beskaffenhel eller resultat, skall närings

idkaren svara såsom för fel för sådan brislfällighet som uppkommer under

den angivna garanliliden.

Näringsidkaren
är fri från ansvar enligi ålagandei om han gör sannolikt all brislfällighden
beror på olyckshändelse eller på omsländighel som är all hänföra lill
konsumenien.

Reklamation

3§
Vill konsumenien göra gällande befogenhet på grund av fel, skall han underrätta
näringsidkaren om della (reklamera) inom skälig tid efler del all han märkl
eller bort märka felel.

Reklamalion
skall ske senasl inom ivå år från den lidpunkl som anges i 2 kap. 14 §, såvida
fråga ej är om fel som inte visat sig inom denna tid och inle rimligen kunnal
upptäckas dessförinnan. Har garanli enligt 2 § lämnats för Gänsien, uilöper
fristen dock lidigasl skälig lid efter garantitidens utgång.

Försummar
konsumenien atl reklamera inom den lid som följer av första och andra slyckel,
förlorar han rälten atl göra gällande befogenhel på grund av felel, såvida inie
näringsidkaren har handlat i slrid mot iro och heder eller grovt våidslöst.

4 §
Vill konsumenien, sedan näringsidkaren har sökl avhjälpa fel, göra gäl

lande befogenhel på grund av att Uänsten alhjämt är felaklig, äger 3 § mot

svarande lillämpning.

Påföljder
för fel

A
vhjälpande

5 §
Är Gänsien felaktig, får konsumenien kräva atl näringsidkaren avhjälper

felel, om del inle skulle medföra olägenheler eller koslnader som är oskäligl

slora i förhållande lill feleis beiydelse för konsumenten.

Åven
om konsumenien inle kräver det, har näringsidkaren räll all avhjälpa felel, om
han erbjuder sig detla i anslulning lill reklamaUonen och konsumenien inle har
särskilda skäl alt moisäiia sig avhjälpandel.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 23

Avhjälpande
av fel skall ske inom skälig Ud efler det all konsumenien har reklameral och
gett näringsidkaren lillfälle att avhjälpa felel.

6 §
Näringsidkaren har inle rält lill ersällning för sina kostnader i samband

med avhjälpandel.

Försia
Slyckel gäller inle om avhjälpandet fömlsätier arbele eller annal, som inie
omfattas av priset för vad som ursprungligen har utförts. Sammantaget med della
pris får dock ersättningen inte översliga del pris som konsumenien skulle ha
varil skyldig att betala, om hela Gänsten hade utförts på en gång.

Rän
an innehålla belalningen

7 §
Konsumenien får innehålla så myckel av belalningen, som ger honom

belryggande säkerhet för hans krav på grund av felel.

Prisavdrag
och hävning

8 §
Avhjälps inie felel i enlighel med beslämmelserna i 5 §, får konsumenien

göra prisavdrag eller, om syflel med Gänsien är huvudsakligen förfelal, häva

avlalel. Kommer avhjälpande inle i fråga eller måsie del anias alt felel

inie kommer all avhjälpas i lid, får han göra prisavdrag eller häva även

om liden tbr avhjälpandet inte har överskridits.

Har
endasl en del av Gänsien ulförts och måsie del antas alt Gänsten i dess helhel
kommer all ha fel av väsenllig betydelse för konsumenien, får denne häva
avlalel beträffande återstående del. Måsie del antas alt syftet med Uänsten
kommer att bli huvudsakligen förfelal, får konsumenien häva avtalet i dess
helhet.

Verkningarna
av hävning

9§
Har konsumenten hävt avlalel i dess helhel, har näringsidkaren inie rätt lill
betalning. Konsumenten skall återlämna vad näringsidkaren har presleral i den
mån della är möjligt utan olägenhel eller kosinad av betydelse. För del som
inle ålerlämnas skall konsumenien i skälig ulslräckning ersäua näringsidkaren
dennes koslnader som lelt till en värdeökning för konsumenten.

Har
konsumenien hävi avialet beiräftände ålerslående del, har näringsidkaren rätl
lill betalning med eil belopp som motsvarar prisel för Gänsien i dess helhel
med avdrag för vad del normalt kosiar all få den ålerslående delen utförd.

Beräkning
av prisavdrag

10 8
Prisavdrag skall motsvara vad del normall koslar alt få felel avhjälpi. Om
kostnaderna är oskäligt stora, skall prisavdraget besiämmas med hänsyn lill
felels betydelse för konsumenten.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 24

Dröjsmål

Vad som ä r dr ö jsm å l

11 §
Dröjsmål med Uänstens utförande föreligger, om Uänslen ej har ullörts

inom den lid som anges i 2 kap. 7 §, och förseningen inle beror på om

sländighel som är att hänföra lill konsumenien.

Reklamation

12 §
Konsumenien fåi inie häva eller kräva skadeslånd, om han ej inom

skälig lid efter det att han blivit medvelen om dröjsmålel har undertätlat

näringsidkaren om all han vill åberopa dröjsmålel (reklameral).

Åven
om konsumenien inte har reklamerat, fåi han häva så länge inte någon eller
endast en obetydlig del av Uänsien är uilord.

Påföljder
för dröjsmål

Utförande

13 §
Vid dröjsmål på näringsidkarens sida får konsumenien kräva all Gäns

ten uiförs, om detta inte skulle medföra olägenheler eller koslnader som

är oskäligt stora i förhållande till konsumenlens intresse av att
näringsidkaren

utför Gänsten.

R ä tl
all inneh å lla belalningen

14 §
Till dess Gänsien är utförd, fåi' konsumenten innehålla belalningen,

om ej avial har iräftats om att betalning skall ske innan Gänsien påböoals.

Motsvarande gäller om priset skall betalas i särskilda poster eller efler hand

som Gänsien uiförs.

Efter
det att Uänsten är ulförd, fåi' konsumenien innehålla så myckel av belalningen,
som ger honom betryggande säkerhel för hans krav på grund av dröjsmålet.

H ä vning

15 8
Är näringsidkaien i dröjsmål som är av väsenllig betydelse Ibr kon-

.sumenien, får konsumenten häva avialet.

Har
näringsidkaren utfört en icke obetydlig del av Gänsten, får konsumenten häva
avlalel enligt första stycket endast belräffande ålerslående del. Om syftet med
Uänsten är huvudsakligen förfelat på grund av dröjsmålel, får han dock häva
avialet i dess helhet.

Måste
det antas au Gänsten inte kommer att bli utförd utan dröjsmål som ger
konsumenten rätl att häva, fär denne häva avlalel även om liden för ulförandel
inie har överskridils.

16 §
Beträffande verkningarna av att konsumenten häver avtalet gäller be

stämmelserna i 9 8.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 25

Vissa
meddelanden

17
§ Har meddelande som konsumenien vill lämna näringsidkaien enligt 3, 4 eller 12
88 inlämnats för befordran med post eller i övrigl avsänts på etl
ändamålsenligl sätt, medför det ej rättsförlust för konsumenten au meddelandet
försenas eller inle kommer fram.

4
kap. Näringsidkarens skadeståndsskyldighet

Förutsättningarna
för skadestånd

1 §
Lider konsumenien skada på grund av fel eller dröjsmål, har han rätt

till skadeslånd, om ej näringsidkaren visar att skadan inte beror på för

summelse av honom själv eller någon som han har anlitat. Med dröjsmål

likställs här atl näringsidkaren inic har iakttagit överenskomna tider vid

Uänstens påböGande eller under dess utförande.

Avviker
Gänsien från vad som kan anses uiläsl av näringsidkaren, är denne ansvarig även
om någon Ibrsummelse inle föreligger på hans sida.

Ansvaret
på gmnd av fel och dröjsmål enligi törsta och andra styckel omfaltar även skada
på föremålel för Uänslen eller på konsumenlens egendom i övrigt.

2 §
Har konsumentens egendom skadats på annan grund än fel eller dröjs

mål, medan den var i näringsidkarens besittning eller i övrigt under dennes

konlroll, har konsumenten rält till skadestånd, om ej näringsidkaren visar

att skadan inte beror på Ibrsummelse av honom själv eller någon som han

har anlitat.

Lider
konsumenten i övrigt skada på annan grund än fel eller dröjsmål, är
näringsidkaren ansvarig om skadan har vållats genom Ibrsummelse av honom själv
eller någon som han har anlitat.

Personskada

3 §
Bestämmelserna i 1 och 2 §ij gäller inte rätt till ersättning för person

skada.

Avhjälpande
av skada

4 §
Är näringsidkaren ansvarig för skada på föremålet för Uänsten, skall

bestämmelserna i 3 kap. 5 8 Ullämpas i fråga om avhjälpande av skadan.

Skadeståndets
omfattning

5 §
Skadeslånd skall beräknas på grundval av den skada som konsumenten

visar sig ha lidit. Näringsidkaren är dock inte skyldig atl ulge ersällning

lör större skada än sådan som vanligen kan uppkomma i liknande fall,

såvida han inie har handlal i strid mol tro och heder eller försummat atl

begränsa skadan eller i övrigt särskilda skäl löieligger.

Försummar
konsumenien atl vidla skäliga åtgärder för all begränsa skadan sälls
skadeslåndel ned i motsvarande mån.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 26

Skadeslåndel
kan även sältas ned i den mån det är skäligl med hänsyn Ull näringsidkarens
svårigheier att fömtse och hindra skadans uppkomst sami omsländighelerna i
övrigl.

Normalersätining

6
§ Har avtal iräftäis om en normalersätining som näringsidkaren skall ulge för
skada och olägenhel på grund av dröjsmål eller annan försening, gäller sådan
överenskommelse om ersättningen är skälig. Även om del inie är avlalal, har
konsumenien räll till skälig normalersäiining om sådan ersällning vanligen
lillämpas inom branschen.

Har
näringsidkaren handlal i strid moi iro och heder eller försummal alt begränsa
skadan eller föreligger i övrigt särskilda skäl, har konsumenien rält till
skadestånd enligt 5 § i slället för normalersäiining.

5
kap. Konsumentens dröjsmål

Rätl
an inställa arbetet

1 §
Skall Uänslen belalas helt eller delvis innan den har avslutals och belalar

konsumenien inle i rält lid, f näringsidkaren inslälla arbelet till dess han

har fåll beiall. Har Uänslen påböoals, är näringsidkaren dock skyldig ati

utföra sådant arbele som inle kan uppskjulas utan belydande risk för allvariig

skada för konsumenten.

Beslämmelserna
i försia slyckel gäller i molsvarande mån om konsumenten inle lämnar nödvändig
medverkan.

2 §
Insläller näringsidkaren arbelel enligi 1 § har näringsidkaren räll lill

ersällning för kosinad som uppkommer lill följd av atl arbetet inställs, om

ej konsumenien visar all dröjsmålet inle beror på försummelse från hans

sida.

Hävning

3 §
Näringsidkaren fåi' häva avlalel belräffande ålerslående del

1.
om del måsle anias att
konsumenien inte kommer all belala ulan dröjsmål som är av väsenllig beiydelse
för näringsidkaren,

2.
om konsumenien, sedan tiden tÖr
beialning är inne, irots påminnelse inie belalar ulan dröjsmål av väsenllig
beiydelse för näringsidkaren,

3.
om konsumenien irois påminnelse
inle lämnar nödvändig medverkan inom rimlig lid.

Har
påminnelse som näringsidkaren vill lämna konsumenien inlämnals fbr befordran
med posl eller i övrigl avsänls på ell ändamålsenligl säu, medför del ej
räiislbriusi fbr näringsidkaren all påminnelsen försenas eller inle kommer
fram.

Verkningarna
av hävning

4 §
Häver näringsidkaren avtalei, är konsumenien skyldig atl belala som

om han hade avbeslälll Gänsien den dag då näringsidkaren hävde. Ersättning

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 27

enligt
2 kap. 9§ andra slyckel skall dock ej ulgå, om konsumenien visar alt dröjsmålet
inle beror på försummelse från hans sida.

Rätl
all k\'arhålla föremålet för Ijänslen

5 §
Gäller Gänsten lös sak, som har överiämnals i näringsidkarens besittning,

och belalar konsumenien ej i räll lid, får näringsidkaren kvarhålla saken

lill dess han har fåll beiall. Konsumenien har dock räll alt få ul saken,

om han släller belryggande säkerhel för näringsidkarens krav.

Näringsidkaren
skall, i den utsträckning som rimligen kan krävas, vårda sak som han kvarhåller
enligi försia slyckel eller som konsumenien inte avhämiar i räll lid.
Näringsidkaren har rält lill skälig ersättning Ibr vården.

1
fråga om näringsidkarens räll all sälja annans sak finns särskilda beslämmelser
i lagen (1950:104) om räll för haniverkare all sälja gods som ej avhämtals.

Ränla

6 §
Vid konsumenlens dröjsmål med betalningen har näringsidkaren rätl

till ränta enligt räntelagen (1975:635).

Denna
lag iräder i krafl den

2 Förslag till

Lag om
ändring i marknadsföringslagen (1975:1418)

Härigenom
föreskrivs all 4 8 marknadsföringslagen (1975:1418) skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
Ivdelse

Saluhåller
näringsidkare lill konsument för enskilt bruk vara, som på grund av sina
egenskaper medför särskild risk för skada på person eller egendom, kan
marknadsdomslolen förbjuda honom au fbnsäita därmed. Detsamma gäller, om varan
är uppenbart oUänlig lör sill huvudsakliga ändamål. Förbud kan meddelas även
anställd hos näringsidkare och annan som handlar på näringsidkares vägnar.

Försia slycket äger molsvarande Ullämpning, om konsumenten
erbju-des all mol vederlag förvärva nylljan-deräti lill vara för enskill bruk.

Förbud enligi denna paragraf får ej meddelas i den mån del
i förtäiining eller beslut av myndighel har meddelals särskilda beslämmelser
om varan med samma ändamål som förbudei skulle fylla.

Försia stycket äger molsvarande lillämpning, om
näringsidkaren erbjuder sij,' all lill konsumenl mol vederlag upplåta
nyiijanderäii lill vara lör enskill bruk eller införa ijänsl som omfatlas av
konsumenlljänsllagen (1900:000).

Förbud enligi denna paragraf fåi' ej meddelas i den mån
del i föriättning eller beslut av myndighel har meddelals särskilda
beslämmelser om varan eller tjänsien med samma ändamål som förbudei skulle
fylla.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Denna lag iräder i krafl den

Prop.
1984/85:110 29

3
Förslag till

Lag
om ändring i konsumentkreditlagen (1977:981)

Härigenom
fbreskrivs atl i konsumentkreditlagen (1977:981) skall införas en ny paragraf,
23a8, och närmast före denna paragrafen ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Tjänster
på kredit

23
a § Beslämmelserna i 10-14 §§ är lillämpliga på avtal mellan konsumenl och
näringsidkare om ulförande av Gänst som omfattas av konsumentGänstlagen
(1900:000), om konsumenien fär ansiånd med betalningen eller lån på motsvarande
säll som sägs i 3 8 om kredilköp.

Denna
lag träder i krafl den

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 30

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttrandena över konsumenttjänstutredningens
betänkande

Remissinstanserna

Efler remiss har yttranden över betänkandet avgetls av
hovrätten för Västra Sverige, Stockholms tingsrätt, Malmö tingsrätt,
brottsförebyggande rådet, trafiksäkerhetsverket, sjöfartsverket,
bankinspektionen, kommerskollegium, marknadsdomstolen,
näringsfrihelsombudsmannen, konsumenlverkd/KO, allmänna reklamalionsnämnden,
stålens planverk, statens industriverk, juridiska fakultelsnämnden vid Uppsala
universitet, småhusköpkommiilén (Ju 1975:02), konsumentköpsutredningen (Ju
1977:13), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
domareförbund. Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks-och industriorganisation (SHIO)-Familjeförelagen,
Svenska Handelskammarförbundel, Svenska Företagares riksförbund. Svenska
Byggnadsentreprenörföreningen, Sveriges grossistförbund. Näringslivets
delegation för marknadsrätt. Motorbranschens riksförbund, Kungl.
Automobilklubben, Molorföramas helnykterhetsförbund. Motormännens riksförbund.
Svenska Båtindustriföreningen Sweboat, Västsvenska Varvsföreningen, Sjösportens
samarbetsdelegalion. Kooperativa förbundet, Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska
Sparbanksföreningen, Finansieringsföretagens förening och Sveriges
villaägareförbund.

SACO/SR har i sill remissvar instämt i etl yttrande från
förbundet för jurister, samhällsvetare och ekonomer (JUSEK), vilkel har
bifogats svaret.

Sveriges industriförbund. Svenska Arbetsgivareföreningen,
Finansieringsföretagens förening. Näringslivets delegation för marknadsrätt',
SHIO-Familjeföretagen, Svenska Byggnadsenlreprenörföreningen, Svenska
Företagares riksförbund. Svenska Handelskammarförbundel, Sveriges
grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund och Svenska Båtindustriföreningen
Sweboat har lämnat ett gemensamt yttrande, vilket i det följande redovisas
under mbriken Vissa organisationer inom näringslivet. SHIO-Familjeföretagen och
Sveriges köpmannaförbund har dessutom kommit in med ett branschspecifikl, gemensaml
yttrande. Kompletlerande yttranden har lämnats även av Svenska
Byggnadsentreprenörföreningen, Svenska Båtindustriföreningen Sweboat och
Finansieringsfördagens förening.

' Delegationen representerar med sitt yttrande även
Auktoriserade Fastighetsmäklares riksförbund. Dagligvaruleverantörers Förbund,
Direktförsäljningsförelagens förening, Svenska Annonsörers förening, Svenska
BokföHäggareföreningen, Svenska Petroleum institutet. Svenska
Tidningsutgivareföreningen, Svenska Tobaksbranschföreningen, Sveriges
bilindustri- och bilgrossistförening och Sveriges reklambyråförbund.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 31

Kommerskollegium
har till sitt yttrande bifogal ell av handelskamrarna i landel gemensamt
avgivet yttrande, som också kommit in direkl från kamrama.

Yttranden
har också kommit in från Kristianstads kommuns konsumentnämnd. Svenska
försäkringsbolags riksförbund och Sveriges byggmästareförbund.

Yttrandet
från Sveriges byggmäslareförbund är praktiskt lagd hell likalydande med
Svenska Byggnadsenlreprenörsföreningens kompletterande yttrande. Dessa båda
yttranden redovisas därför i det följande som etl yttrande.

Svenska
bankföreningen, Posl- och Kreditbanken samt Sveriges föreningsbankers förbund
har beretts lillfälle att avge yttranden men har avstått från att yttra sig.

1
det följande återges yttrandena i oavkortat skick under olika avsnitt.

1
Allmänna synpunkter

1.1
Hovrätten för Västra Sverige:

Ulredningens
förslag innebäratl en viktig del av serviceområdet regleras genom lag.
Därigenom får 1970-talets konsumentlagstiflning etl myckel värdefulll
lillskoit. Utredningen har emellertid hafl en svår uppgifl i att skapa
lagbestämmelser på etl område som omfattar en mängd olika lyper av Gänster
alltifrån en enkel reparation av en klocka till omfattande och kostnadskrävande
arbeten på fast egendom, uppförande av byggnad etc.

Det
kan lill en böGan ifrågasättas om man sä som ulredningen föreslår bör
sammanföra regler om arbete på lös sak och arbete på fasl egendom i samma lag.
Del är fråga om två vilt skilda typer av Uänster. Reglerna om arbete på fasl
egendom torde till sin natur och uppläggning snarast höra hemma i jordabalken.
Jordabalkens regler om vad som avses med fast egendom, om tillbehör till fasl
egendom, om fel och brisl vid köp av fasl egendom, om nyttjanderätt till fast
egendom, om lidpunkten för farans övergång med flera rättsverkningar lorde
kunna appliceras på arbele på fasl egendom. Å andra sidan har Gänster som avser
arbete på lös sak så myckel gemensaml med köp alt det borde övervägas att i en
för lös egendom gemensam konsumenllag införa bestämmelser för konsumentköp och
konsumenlGänster. Utredningen har genomgående framhållit dessa likheter. En
sådan lag skulle kunna innehålla i huvudsak gemensamma regler för dessa två
avtalstyper och dämlöver de särregler som är betingade av skillnaderna mellan
dessa. Den skulle kunna byggas på med regler förändra icke lagreglerade
avtalstyper som hyra av lös egendom, förvaring av lös egendom etc. Vidare
skulle man därigenom till slor del kunna undvika de svårigheter som kan uppstå
vid s. k. biandavtal i fråga om tillämplig lag.

Om
en gemensam konsumentlag och ell inarbetande av lagregler om arbele på fasl
egendom i ett särskilt kapilel i jordabalken inle anses kunna komma i fråga är
det i varje fall angelägel alt regleringen av konsumentUänsler och
konsumentköp blir enhellig. En konsumenttjänsllag bör därför inte slutligt
utarbetas förrän den kan samordnas med de nya regler som kan komma atl föreslås
av konsumentköpsutredningen. Nya regler på dessa två områden bör träda i krafl
samiidigi.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 32

Den föreslagna laglexlen innehåller en del nya
begreppsbestämningar som ur språklig synpunkt kan diskuteras. "Avtal om
Uänsl" kan läll förväxlas med det vedertagna begreppet Uänsteavtal inom
arbetsrätten. Ell tänkbart alternativ kunde vara arbelsbeUng. Detta för
juristen vedertagna begrepp är visserligen ur språklig synpunkl ålderdomligt
men skulle kanske ändå såsom skett med del lika ålderdomliga ordel häleri kunna
bli ett välkänt begrepp för allmänhelen. Etl annat förslag är
"uppdragsavtal".

Utredningen har föreslagil en kapitelindelning och
paragrafnumrering som överensstämmer med det norska förslagel. Enligt
hovrättens mening skulle det vara lämpligare all bygga upp en
konsumenttjänsllag på samma sätt som köplagen och konsumenlköplagen, dvs. med
en genom hela lagen löpande paragrafnumrering. En sådan metod hindrar inte en
ändamålsenligt rubricering av olika avsnitt.

Regler som är gemensamma för samtliga Gänster bör
sammanföras i en och samma paragraf. Beslämmelserna om vissa meddelanden i 3
kap. 17 § är desamma som för påminnelser enligt 5 kap. 3 § 2 st. Dessa
beslämmelser bör sammanföras till en paragraf i I kap., förslagsvis efler 5 §.

Som redan framhållils har del varil en svår uppgift för
ulredningen atl skapa lagbestämmelser på etl så vittomfattande område varom är
fråga. Även med den begränsning lill arbele på lös sak och på fasl egendom som
ulredningen har gjori blir bestämmelserna alltför generella med ibland svepande
formuleringar på bekostnad av enkelhet och klarhei. Utredningen har förklarat
att den vall all avfalla en "fyllig laglexl" för att göra reglerna
mera läitillämpade och underlälta en smidig konfliktlösning. Trols
beaktansvärda försök har utredningen dock haft svårt att åstadkomma den åsyftade
enkelheten och klarheten. Lagtexien innehåller också alltför obestämda uttryck
som t.ex. "eller i övrigl särskilda skäl föreligger" (4 kap. 5 § 1
si. in fine), "saml omsländighelerna i övrigt" (4 kap. 5 § 3 st in
fine). Därigenom urholkas lagregelns betydelse eflersom alliför slort ulrymme
lämnas för allsköns olika ställningstaganden. Detsamma gäller sådana uttryck
som "av väsenllig betydelse", "skälig tid", "endasl i
den mån del är skäligl", "skälig normalersätining". Vidare bör
lerminologin vara enhellig; försening bör inte användas i stället för dröjsmål
och brislfällighd inte i stället för fel såvida icke någon skillnad i sak
åsyftas. Även om hovrätten är medveten om att det är svårt all komma fram lill
mera konkreta ullryck i en lag som skall reglera ett så stort område vill
hovrätten dock framhålla önskvärdheten av alt utrymmet för skönsmässig bedömning
minskas så myckel som möjligt särskilt vid lolkning av ivingande lagregler.

Hovrätten har i det föregående inskränkt sig lill alt peka
på vissa frågor som hovrätten anseti vara av särskilt intresse. Som helhet
finner hovrätten emellertid utredningens arbete mycket förtjänstfullt. Del
framlagda lagförslagel kan därför bli en god grund för forlsall
lagsUflningsarbele i ämnel. Hovrätten vill emellerlid än en gång understryka
viklen av att lagstiftningen sker i nära samarbete med
konsumentköpsutredningen för åstadkommande av i möjligaste mån likartade
regler för köp och Gänsl.

1.2 Stockholms tingsrätt:

Tingsrätten anser atl del, lika väl som belräffande
konsumenlköpområ-del där vi har konsumenlköplagen, finns etl behov av
civilrällslig lagsliflning även pä konsumenttjänslområdet. Behovel all söka
åsladkomma ökad fasihel finns i fråga om ett flertal relalioner inom hilhörande
rällsom-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 33

rade.
Dock framsiår del såsom särskilt angelägel alt klargöra rättsförhållandena
mellan näringsidkare och konsumenl saml fasllägga lagregler härom. Med denna
uigångspunkl lillslyrker lingsrälten alt lagstiftning i ämnel nu kommer lill
slånd. Del framlagda förslagel synes väl ägnal alt läggas lill grund för sådan
lagsliflning. Denna bör få indispositiv karaktär i den omfallning som förslagel
anger.

Tingsrätten
vill belöna all, även om lagstiftningen nu av olika skäl får en förhållandevis
begränsad räckvidd, den lorde få betydelse vid bedömning av tvister av liknande
slag även uianför del egenlliga lillämpningsområdei.

I
lagförslagel förekommer liksom i konsumenlköplagen rekvisit och Uttryckssätt
som måsle vara ganska obegripliga för en enskild konsument. Atl moliven
härvidlag ger vägledning må så vara; konsumenien lorde inle ha tillgång till
dem. Tingsrätten vill därför förorda atl, i den mån uttryckssätten inle är
nödvändiga för kongruens med köplagen och konsumenlköplagen, de formuleras på
ell begripligare säll även om därvid måhända omskrivningar med flera ord måsle
ske.

1.3
Malmö tingsrätt:

Tingsrätten
anser all del föreligger ell klart behov av att stärka konsumenlernas
rättsskydd på Uänsleområdet. Del är värdefulll all den osäkerhel, som hittills
rått i fråga om rättsläget, när del gäller vilka rättigheter och skyldigheter
parterna har vid avtal om arbete på fasl och lös egendom. Ull slor del
undanröjs om lagförslagel antas. Detta särskilt med tanke på det väsenlligl
ökade behov av Uänsler som uppkommit genom konsumenternas ökade anskaffning av
varaktiga konsumtionsartiklar och småhus. Även med hänsyn till andra av
utredningen angivna skäl är lagsliftningen betydelsefull. Det bör emellerlid
anmärkas att lagens värde måste anses begränsal när del gäller atl komma lill
rätta med oseriöst bedriven näringsverksamhet. För detta krävs betydligt
kraftfullare ålgärder och yllerligare lagstiftning.

Åtskilliga
Gänster faller uianför lagen. Behovet av en lagreglering beträffande vissa
andra konsumenlGänster t. ex. sällskapsresor och ulhyrning av varor är slort
och bör snarasl föranleda lagstiftning.

Då
lagregler i slorl sell saknas inom Gänsleområdd kan del ifrågasällas om det
inte vore lämpligare med en lagsliflning beslående av disposiiiva normalregler
för Gänster i allmänhet och med tvingande beslämmelser för konsumenttjänster.
En sådan lagstiftning skulle visseriigen bli mer omfattande men vara värdefull
för såväl parter som domstolar och mer lillfredsställande än en analogisk
tillämpning i vissa fall av konsumenlUänsllagen såsom utredningen föreslår (s.
120 f.).

Under
lagstiftningsarbetet bör uppmärksammas att inle onödiglvis olika rättsregler
kommer att gälla för köp och Gänster beträffande t. ex. reklamation, beräkning
av skadestånd etc. Gränsdragningsproblem när del gäller frågan lill vilket
rättsområde etl avtal skall hänföras kommer alltid atl finnas och även av
hänsyn lill rättssäkerheten bör så långt möjligl samma regler gälla för
näraliggande avtalstyper.

Förslagel
innebär att i flera avseenden principen "pacla sunl servanda"
åsidosälls. Dd är naturiigl all så sker när en lagsliflning skall lillvaraia en
svagare parts inlressen. Man bör emellertid vara uppmärksam på all en del
konsumenter kan komma att utnyttja den slarkare ställning de fått genom lagen
på etl sätt lagstiftaren ej avsett. Det är därför vikligt atl lagens
lillämpning följs upp och all konsumenterna vid informalion angående lagen ej
ges överdrivna förhoppningar om sina rättigheter. 3 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr
110. Bilagedel

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 34

Tingsrätten kan trots del anförda - uiifrån de synpunkler
tingsrätten har all beakta - i huvudsak ansluta sig lill del föreliggande
lagförslagel, dock med följande ändringar och påpekanden.

1.4 Brottsförebyggande rådet

Konsumenttjänsiulredningen har avlämnat sitt
slutbetänkande (SOU 1979: 36) Konsumenttjänstlag. Belänkandel har nyligen
remissbehandlals. 1 anslulning härtill önskar slyrgruppen för den inom
brottsförebyggande rådel (BRÅ) på regeringens uppdrag bedrivna översynen av
lagsliflning mot organiserad och ekonomisk brottslighet anföra följande.

1 direkliven för nämnda ulredning pekade föredragande
sialsrådel på all Gänsler av "immaleriell" arl såsom bl.a. juridisk
rådgivning evenluelll kunde behöva läckas in i en ny konsumeniskyddslagsliftning.
Under avsnill 3 av nämnda belänkande behandlar ulredningen frågan om vilka
lyper av Uänsler som lagsliftningen bör omfatta. Ulredningen uttalar all bl.a.
rådgivningsverksamhd hör Ull de lyper av Uänsler, som del kan finnas skäl all
inbegripa i en allmän konsumenttjänsllagsUflning lill den del verksamhelen
bedrivs i privalrättsliga former. Bl.a. dessa Uänsteiyper kan enligt
ulredningen, generellt sagt, tillmätas samma vikl från konsument-skyddssynpunkt
som arbete på lös sak och arbete på fasl egendom. Utredningen har alltså
ansett att konsulttjänster av ekonomisk och juridisk nalur faller under den lyp
av konsumenttjänster som bör kunna komma i fråga i en konsumentUänsllag.
Utredningen har dock begränsal sill arbete så att bl.a. dessa Gänsldyper
hållils uianför förfallningsförslagd. Utredningen uttalar atl den föreslagna
konsumenttjänstlagen utformats så alt den i etl senare skede kan byggas på med
ytterligare kapitel rörande bl.a. dessa Uänsteiyper. Man pekar också på möjligheten
till analogisk tillämpning av den föreslagna lagen på bl.a. dessa typer av
Gänsler. Utredningen har vidare i avsnitt 8.4 av betänkandet förordat att
frågan om införandel av elt näringsförbudsinstitut, bl.a. med sikle på
näringsidkare som tillhandahåller konsumenlGänster, blir föremål för särskild
utredning.

I BRÅs översynsarbete har behovet av att utveckla de
etiska normerna för vissa kategorier av rådgivare uppmärksammals. Detla arbele
har resulterat i promemoriorna Revisors verksamhel (PM 1978:2) och
Advokal-verksamhel (PM 1979:8). Det hänvisas lill dessa promemorior. 1 förordet
till den sistnämnda promemorian har styrgruppen uttalat all del är väsenlligt
att kunna motverka att sådana rådgivare, som inle är åtkomliga för samhällelig
konlroll på samma sätl som exempelvis advokater och kvalificerade revisorer,
kan bedriva verksamhel med allvarliga brisler i t.ex. etiskt hänseende.
Styrgruppen har också hafl lillgång till material som givit stöd för anlagande
att organiserad och ekonomisk brottslighet främjats av vissa rådgivare av detta
slag.

Frågor med anknytning till det här aktuella problemet har
också behandlals i riksdagens justilieutskotts betänkande (1979/80: 12) med
anledning av motion om konlroll av verksamhelen vid vissa juridiska byråer. Jfr
också bl. a. BRÅs yttrande i ärendet som refererats i betänkandet.

Styrgmppen anser atl sådan oseriös verksamhet som kan
bedrivas av vissa ekonomiska och juridiska rådgivare och som kan främja
organiserad och ekonomisk brottslighet måste ses som ett allvariigt
missförhållande i samhället som även bör beaktas när konsumenlGänstulredningens
förslag nu skall bedömas inom regeringskansliet. Denna lyp av brottslighet är i

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 35

slor utsträckning riktad mot det allmänna och någol
molsatsförhållande mellan rådgivaren och dennes klient föreligger väl sällan
direkl. Dessa förhållanden kan givelvis sägas lala för att problemel i första
hand bör mötas med offenlligrättsliga ålgärder i form av system för lillsyn och
konlroll, näringsförbud etc. och inte med direkl syftande konsumentpoliliska
åtgärder.

Slyrgruppen menar emellerlid alt konsumentpoliliskt
syftande lagslift-ningsålgärder kan medföra alt den diska nivån kan höjas i en
bransch som är utsatt för oseriösa näringsidkare. Kan samhället på ett område
åsladkomma en ordning som medför att näringsidkare håller en godtagbar etisk
slandard i förhållande till konsumenterna är det etl rimligl antagande all
näringsidkarna i stor utsträckning kommer atl sköta sig även i andra avseenden,
l.ex. gentemot borgenärer, konkurrenter och fiscus. En kon-sumentpoliliskl
moUverad konlroll bör också kunna utvecklas så all även myndigheler som
företräder skilda samhälleliga intressen, l.ex. skatiemyndighelerna, för sina
ändamål kan utnyttja den erfarenhel och information som de konsumentpoliliskt
verksamma organen erhåller. En närmare civilrällslig reglering för de aktuella
rådgivarkalegoriernas verksamhel är därför enligi slyrgruppens mening
angelägen. En sådan reglering kan sedan ge ulgångspunkler för utformningen av
en tänkbar framlida offentligrättslig reglering på områdel.

Siyrgmppen vill alliså från de särskilda synpunkler
gruppen har all företräda biträda den i belänkandel framförda tanken all
rådgivning av juridisk och ekonomisk art bör göras lill föremål för en
konsumenlrällslig reglering. Gmppen understryker viklen av all arbetet i
riktning mot en sådan lagstiftning nu drivs vidare.

1.5 Trafiksäkerhetsverket:

Verkets yllrande begränsas lill de avsnitt som kan ha
anknylning lill fordon och fordonsreparalioner och omfattar således ej
förslagen rörande arbele på fast egendom.

1 och för sig finns del naluriiglvis skäl all genom
förbättrad lagsfiftning söka göra en mera preciserad avvägning mellan
konsumenl- och produ-ceniinlressen på Gänslemarknaden. Genom införande av den
föreslagna lagen skulle nuvarande frivilliga regler för bilreparationer i viss
grad skärpas och dessulom komma all gälla alla bilverkstäder samt även
verkstadsarbete på övriga fordonskalegorier.

Trafiksäkerheisverket ifrågasätter dock effeklen av sådan
lagsliflning belräffande fordons trafiksäkerhet. De av ulredningen ej
redovisade kostnaderna för delta ökade konsumentskydd kan få lill följd alt
andelen ej yrkesmässigt utförda reparationer ökar.

1.6 Sjöfartsverket:

Med anledning av ovannämnda remiss får sjöfartsverket
meddela all verket, från de synpunkler verkel har all beakta, inle har någon
erinran mot det framlagda förslaget.

1.7 Bankinspektionen:

Inspektionen kan ansluta sig till ulredningens uppfallning
all det finns ell behov av att konsumentskyddet på Uänslernas område byggs ul
genom

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 36

införande av en särskild civilrällslig lagsliflning. När
det gäller avgränsningen av de Uänsler på vilka lagen är direkl lillämplig
finner inspeklionen den väl avvägd. Härigenom nås en viss konkrdion. Vidare kan
lagen i ell senare skede göras direkl lillämplig på andra Gänsler efler hand
som erfarenheter görs i den prakliska iiilampningen.

Inspeklionen har ingen erinran mol den föreslagna lagen
som innehåller en skälig avvägning mellan konsumd och näringsidkareinlressen.
Som ulredningen framhåller lorde lagen också vara i det seriösa näringslivets
inlresse.

Ulredningen anmärker atl avtal om banklån och annan
förslräckning, pant och borgen saml liknande kredilrättsliga avtal måsle anses falla
ulan-för ulredningsuppdragd. Man konstaterar all, även om sålunda
bankverk-samhet i alll väsenlligt ligger utanför, del dock förekommer vissa
speciella bankUänsier i form bl.a. av förvaringsuppdrag och notariattjänsler
med karakiär av rådgivning eller förvaring, som möjligen bör innefattas i en
lagsliflning om konsumenttjänsler. Utredningen avvisar dock atl konsumenttjänstlagen
blir direkt tillämplig på nyssnämnda Gänster men menar alt de principer som
finns nedlagda i konsumenttjänstlagen bör kunna finna analog lillämpning på 1.
ex. Ijänsler som bl. a. förvaring och rådgivning av juridisk och ekonomisk
natur.

Inspeklionen anser att konsumenttjänstlagen i viss
utsträckning bör kunna användas analogt inom tillsynsområdd närmasl för sådana
Uänsler som utredningen angivit. För vissa "rådgivningsGänster" som
t.ex. fond-Gänster gäller redan bestämmelser av olika slag. En analog
tillämpning kräver alltså som utredningen också framhåller en noggrann prövning
av i vad mån en i lagförslaget intagen regel verkligen passar för viss
avtalstyp.

Som utredningen redovisar har banklagsutredningen enligt
sina direkliv all bl. a. överväga frågor om konsumentskydd på bankUänsternas
område. Inspektionen avstår därför från att närmare än den gjort ange på vilka
Uänster konsumentGänstlagen bör vinna analog lillämpning.

1.8 Kommerskollegium:

Kommerskollegium har som myndighet ingen direkt erfarenhet
av frågor och problem rörande konsumentens rättsliga ställning på Gänsteområdet
så som detta definierats av utredningen. Mol bakgrund härav avser kollegiel
inle all i sill yllrande granska de enskilda beslämmelserna i föreliggande
förslag utan begränsar sig till atl anlägga några mera allmänna synpunkler på
detla.

Enligt kollegiets mening förefaller förslagel i huvudsak
väl avvägt vad gäller relationen konsument-näringsidkare. Vad däremol gäller de
konsekvenser som skulle uppkomma i de inbördes relaUonerna olika näringsidkare
emellan vid etl genomförande av förslagel, känner kollegiel viss iveksamhel.

Enligt förslagel åläggs de näringsidkare som
tillhandahåller tjänster Ull konsumenter ell långlgående ansvar genlemol dessa.
För att rätt kunna fullgöra sina åtaganden gentemot konsumenterna är sådana
näringsidkare ofta beroende av att Udigare led i tillverknings- och
distributionskedjan fungerar Ullfredsställande. Sålunda torde del inte vara
ovanligl att ell fel i en Gänst till konsument kan hänföras lill ett fel i
lidigare led. Om nu konsumentens ställning gentemot den näringsidkare som
tillhandahåller Gänsten stärks medan relationen näringsidkare emellan inle
undergår någon förändring finns uppenbarligen en risk all näringsidkaren i
ledet när-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 37

mast konsumenien kommer "i kläm" mellan två
slarkare intressenter. Det måste därvid beaktas all del här ofta rör sig om
ulpräglade småförelag. Mot denna bakgmnd vill kollegiet ifrågasätta om inte
relalionen näringsidkare emellan i här akiuelll avseende bör bli föremål för
ulredning innan den föreslagna konsumenttjänsllagen sälls i kraft.

För ell sådani uppskov kan ytteriigare skäl anföras. Del
föreligger ell nära samband mellan de frågor som regleras i förslagel till
konsumenlGänsllag och annan reglering på konsumenlskyddsområdel, främsl konsumenlköplagen.
Förslaget innefattar emellertid på vissa punkter avvikande regler jämfört med
vad som f.n. gäller på sådana närliggande områden. Denna bristande samordning
skulle kunna medföra inle obetydliga lillämpningssvårigheler exempelvis vid s.
k. blandade avtal. Självfallel bör efter-slrävas så långi möjligt
överensstämmande regler i konsumenlköp- och konsumenUjänstlagarna. Även
resullalel av den pågående översynen av konsumenlköplagen bör därför enligt
kollegiets mening avvaktas innan slullig slällning las Ull den närmare
ulformningen av en konsumenttjänsllagsUflning.

1.9 Marknadsdomstolen:

Marknadsdomslolen delar ulredningens bedömning alt del
föreligger etl dokumenteral behöv av all konsumentskyddet på Uänslernas område
byggs ul genom införande av särskild civilrättslig lagstiftning, och även
beträffande de gmndläggande skälen härför kan domstolen anslula sig lill
ulredningens överväganden. Genom tillskapandet av en s.k. konsumentUänsllag
åstadkoms en naturlig fortsättning på den tidigare ulveckling mot ett ökat
konsumentskydd som ägt rum särskilt under 1970-talel.

Såsom ulredningen anför måsle den civilrällsliga
lagsliflning som behövs på konsumenUjänslernas område avgränsas i två
hänseenden. Det gäller atl bestämma dels vilka partsrelationer som bör omfattas
av lagsliftningen dels vilka lyper av Uänsler som bör tas med. Vad försl angår
partsrelalionerna anser sig marknadsdomslolen i alll väsenlligt kunna bilräda
ulredningens slåndpunkl att lagsliftningen bör begränsas lill endasl
konsumenlrelalioner. Såvitt rör frågeställningen vilka typer av Gänster som bör
omfatlas av en lagsliflning om konsumenttjänster vill domslolen något
utföriigare klariägga sin ståndpunkt.

Under
3.4.2 befattar sig ulredningen med sistnämnda frågeställning. Också enligt
marknadsdomstolens uppfallning bör de av ulredningen ui-valda kaiegorierna
arbele på lös sak och arbele på fasl egendom bli föremål för reglering i en
konsumenttjänsllag. Marknadsdomslolen menar dock all andra lyper av Gänsler är
i väl så slort behov av en sådan reglering. 1 denna värdering ligger
naluriigtvis atl de bör tillmätas minsl samma vikl från konsumentsynpunkt som
arbete på lös sak och arbele på fasl egendom. Domstolen har härvidlag i åtanke
t. ex. avtal rörande behandling av person och rörande undervisning. Även om
huvuddelen av sislnämnda slag av Gänsler lorde ulföras i det allmännas regi och
därmed falla utanför ulredningsuppdragd finns del likväl - som också framgår
av ulredningens redovisning - en mängd prakiiskl vikliga avtal på hilhörande
områden. Bland avtal belräffande behandling av person bör särskilt omnämnas privat
landbehandling, och belräffande undervisning finns anledning all särskili
uppmärksamma olika former av undervisningsverksamhel i anslulning lill
konsumenlers fritidssysselsättningar. Inle minst med hänsyn Ull den s.k.
frilidsmarknadens expansion under senare år lorde den om-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 38

nämnda undervisningsverksamhden spela en för konsumenlerna
väsenllig roll. - Av de i belänkandel under 3.4.3 behandlade
Uänslekalegorierna, synes i molsals lill vad utredningen funnii, olika slags
mäklartjänsler böra komma i fråga för reglering i sammanhängd; man möler i
själva verkel här elt servicegebil där konsumenliniressd är i alldeles
pålagligl behov av förslärki skydd. Inle heller slår del klart för
marknadsdomslolen varför ulhyrning av varor inte skulle i della sammanhang
äniligen få sin för konsumenlinlressds garderande behövliga reglering.
Marknadsdomslolen vill med eftertryck underslryka del angelägna i all
konsumeniskyddd förslärks på sislnämnda område. Dylik uihyrningsverksamhet har
nämligen - som Ulredningen anger - under senare år jusl i konsumenisamman-hang
blivii vanligt förekommande. Som exempel på ulhyrningsavlal där del är
angelägel all konsumenien Ullförsäkras vissa s. k. minimirälUghder kan nämnas
avial rörande s. k. depositionsleasing av bilar. - Transportavtal skall enligt
ulredningens förslag falla uianför den lilllänkla lagregleringen beroende på
all där i regel är fråga om ämnen som täcks av speciallag-sliftning; ett sådani
slällningslagande förutsattes redan i direktiven. Härvidlag har
marknadsdomstolen ingen avvikande slåndpunkl. Beträffande avtal om
sällskapsresor vill marknadsdomslolen dock anmäla en i förhållande till
utredningen någol annorlunda bedömning. Såsom anförs i direkliven har avtal om
sällskapsresor slor praklisk betydelse, och dylika avtal är förenade med
speciella problem för konsumenlerna. Inte minsl vid tillämpningen av
marknadsföringslagen (1975:1418) har marknadsdomstolen i flera ärenden fåll
klart för sig atl konsumenlerna är i särskili behov av ell starkt skydd på
hithörande område. Bl.a. ulsälls konsumenlerna här för en myckel inlensiv
marknadsföring. Genom marknadsföringslagen kan olillböriig marknadsföring
beivras. Del torde emellerlid enligt domstolens bedömning vara erforderligl all
kompletlera den marknadsrältsliga regleringen med civilrällsligl verkande
mekanismer, så att den enskilde resenären/konsumenten kan få upprättelse (se
l.ex. marknadsdomslolens beslui 1979:8 i ärende mellan konsumenlombudsmannen
(KO) och Scandinavian Touring AB jämfört med artikeln "Många klagomål på
charterresor" i konsumenlverkds (KOV) lidskrift Konsumenträtt &
ekonomi nr 1979:6, s. 45). Mot denna bakgrund är del angeläget all avtal om
sällskapsresor kommer atl omfattas av en lilliänkl konsumenttjänsllag. Visserligen
lorde väl ulredningens uiesluiande av sällskapsreseGänslerna svara mol den
inslällning som spåras i direkliven, och visserligen lorde
sällskapsreseav-lalel med dess sammansatta och tekniska natur erbjuda särskilda
svårigheier vid en reglering i lag men ulredningen borde dock med lanke på
sina egna säkerligen myckel goda inblickar i sällskapsresornas avsevärda ekonomiska
beiydelse för slora konsumentgrupper närmare ha övervägt all tillförsäkra
konsumenterna ålminslone vissa minimirällighder. Ulredningen skulle l.ex. ha
kunnal inrikla sig på all låla sådana frågor, belräffande vilka
sällskapsreseavialets speciella karaktär inle kan anses oundgängligen motivera
särbestämmelser, regleras på samma sätt som belräffande andra avtalstyper.

1 utredningens slutsatser rörande avgränsningen av
konsumentGänstla-gens tillämpningsområde såvill avser olika avtalstyper
sammanfattas först ulredningens överväganden angående vilka avialslyper som
skulle kunna länkas komma i fråga. Den därvid gjorda avgränsningen avser sådana
avialslyper som del i och för sig kunde vara skäl atl inrymma i en konsumenttjänsllag;
all dessa avtalstyper därmed även verkligen skall anses böra inbegripas i den
av ulredningen lilllänkla konsumenttjänsllagen är

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 39

enligi ulredningen alls inle givel. Tvärtom anser
ulredningen alt konsumenttjänsllagen skall omfalla endast avtal om arbele på
lös sak saml på fasl egendom eller i övrigl på byggnad eller annan anläggning.
Därmed låler alliså utredningen konsumenlGänsllagens Ullämpningsområde bli yllerligare
begränsat; så undantas flertalet av de avialslyper som ulredningen lidigare
förklaral böra i och för sig falla in under en konsumenttjänsllags
Ullämpningsområde. Säsom motivering till den ylleriigare begränsningen anför
ulredningen alt det ulvaida begränsade områdel befunnils väl sammanhållet och
lämpal för lagsliflning med enhellig uppläggning. Genom all inskränka sill
arbele på angivel sätl har ulredningen velal undvika alt söka ge enhetliga
regler för etl myckel slort och disparat område. En dylik lagstiftning skulle
nämligen - fortsätter utredningen - behöva göras förhållandevis abstrakt och
svepande och skulle förmodligen komma atl i viss mån likna sådana allmänt
hållna regler med bred räckvidd som återfinns i kontinentala civillagverk.
Ulredningens "andra" avgränsning moliveras alliså väsentligen med den
av ulredningen själv valda lagstiftningstekniken. Marknadsdomslolen kommer i
avslulningen av sill remissullålande att ånyo beröra ämnena lagsUftningsleknik
och Ullämpningsområde. Här får marknadsdomslolen endasl konslalera all för
konsumenlerna myckel vitala områden beklagligtvis lämnals uianför den
lilllänkla lagregleringen av Gänsleområdd. 1 sin dömande verksamhel har
domslolen i en mängd ärenden kommil i kontakt med just tjänsteområdet. Som
exempel kan nämnas olika ärenden angående behandling av person, ärenden rörande
undervisning saml ärenden beträffande sällskapsresor. Domstolen har härvid i
hög grad blivit varse det angelägna i att det civilrällsliga konsumeniskyddd
förslärks.

Därefier övergår marknadsdomslolen till all behandla vissa
centrala spörsmål avseende uppläggningen av själva lagen. En försia fråga är
hur pass nära en lagstiftning om Uänsler bör anknytas lill vad som gäller för
köp av lös egendom (allmänna köplagen och konsumenlköplagen). Utredningen har
kunnal konslalera all skillnaderna mellan konsumenlköp och konsumenttjänsler är
större än vad man tidigare - bl. a. i direkliven - har anlagil. Della har
enligi ulredningen gjort all ulredningsarbdd inle har kunnal inriklas på all
väsenlligen la över slora delar av det köprätlsliga regelsyslemd. Härvidlag är
marknadsdomstolen emellertid av annan uppfallning. Enligi domsiolens mening
har ulredningen överdrivit olikheterna mellan köp och Uänsler. Åven om del
naiurligen finns skillnader mellan köp och Gänsler, saknas del bärande skäl all
låla dessa avspegla sig i olika lösningar av de många frågeslällningar som är
gemensamma för köp och Gänsler. Vidare bör belönas all ell syslem med i slor
ulslräckning samma rättsliga reglering för köp och Gänsler i belydande mån
underiättar för särskili konsumenler och mindre näringsidkare all förslå
lagsliftningen. Etl dylikt syslem minskar också evenluella lillämpningsproblem
vid bland-avial, dvs. avtal som innehåller momeni av både köp och Gänsl. Mol
bakgrund av del anförda anser marknadsdomstolen alt övervägande skäl lalar för
all köp och Gänsler i slörsla möjliga mån regleras på ell likartal säll Gfr
konsumenlköpsulredningens direkliv. Dir 1977:83), och della gäller i särskild
hög grad i konsumentsammanhang där del finns skäl all siälla slörre krav på
klarhet i regelsystemen. Atl det primära regelsystemet härvid skall ulgöras av
de köprätlsliga reglerna lill vilka den nya regleringen avseende ijänsler
sedan skall anknyta lorde vara självklart och är i direktiven uttryckligen
förutsatt.

Marknadsdomslolen har alliså som sin mening ullalal all
lagsliftningen

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 40

avseende
konsumenttjänsler i slörsla möjliga mån bör knyta an till den köprätlsliga
regleringen. Uiifrån denna inställning ler del sig emellertid nödvändigl atl i
del fortsatta lagstiflningsarbeid avvakia nu pågående översyn av de båda
köplagarna. Atl del sker en samordning av lagsUfl-ningsarbdd rörande
konsumenttjänsllagen och konsumenlköpsulredningens framlida förslag synes med
andra ord ofrånkomligl. Lagstiftningsarbetel angående konsumenttjänstlagen
kommer på så sätt all drabbas av belydande tidsuldräkt. Till följd av att
översynen av den allmänna köplagen och konsumenlköplagen kan komma all
innebära stora förändringar och genom all dessa förändringar hänför sig till
civilrättens mesl cenirala delar, kan del enligi domsiolens bedömning inle
undvikas atl del slutgiltiga lagstiflningsarbeid angående konsumenttjänsllagen
får anslå i vänlan på den förvarnade omarbelningen av den allmänna köplagen och
konsumenlköplagen.

Enligt
Ulredningen lorde den föreslagna konsumenttjänstlagen inle ge upphov lill ökade
kostnader, eflersom näringsidkarna i slort sell knappasl åläggs mera
långlgående ansvar än del de redan har enligi gällande disposiiiv räll. För
sin del anser marknadsdomslolen emellertid all fråga är om viss skärpning av de
regler som näringsidkarna f. n. har all rätta sig efter. 1 vilken utsträckning
denna skärpning av kraven på näringsidkarna också leder till ökade koslnader är
emellertid svårt att på förhand uttala sig om. Risk för ökade koslnader lorde i
alla fall anses föreligga.

Ökade
koslnader hos näringsidkarna kan emellertid även uppstå på etl mer indirekl
sätl genom att konkurrensen mellan näringsidkarna försämras. Det är nämligen
inle orealistiskt all anla atl många mindre företagare, s. k. enmansföreiagare,
inom Gänsleområdd slås ut från marknaden genom all de själva inle förmår
åsladkomma erforderliga adminislraliva ruliner för all kunna beakla den nya
konsumenttjänsllagens krav. Vissa av dem kanske dessutom saknar del stöd som
medlemskap i branschsammanslutning kan erbjuda. Den nya konsumenttjänsllagens
krav kan alltså i viss mån komma alt fungera såsom ell fakliskl
elableringshinder. Självfallel anser marknadsdomslolen att del inle finns
anledning all la hänsyn till evenluella svårigheter för mindre seriösa
näringsutövares verksamhel. Domslolen finner dock angelägel all fäsla
uppmärksamhelen på atl del kan finnas risker för en försämrad konkurrens, något
som i sin lur kan resultera i ökade koslnader och därmed även högre priser för
konsumenterna.

Som
sammanfattning av sin granskning av ulredningens överväganden och förslag får
marknadsdomstolen anföra följande.

Otvivelaktigt
innebär den föreslagna konsumenttjänsllagen i fiera hänseenden en välbehövlig
förstärkning av konsumentskyddet. Mol bakgrund härav är del olyckligl all
lagens tillämpningsområde begränsats i alltför stor utsträckning. Säsom
marknadsdomstolen tidigare anförl hamnar för konsumenlerna vitala områden
utanför lagens tillämpningsområde.

Som
skäl för den egenlliga avgränsningen, dvs. åigärden all uleslula vissa
avialslyper Irots atl även ulredningen finner dem i och för sig böra omfatlas
av en konsumenttjänstlag, åberopar utredningen främsl lagslifl-ningsiekniska
skäl. Ulredningen vill bl.a. undvika en abslrakt och svepande lagstiftning.
Som lidigare framgått ställer sig marknadsdomslolen kritisk till just den av
utredningen utformade lagsUfiningstekniken. Del är i framför alll ivå avseenden
som marknadsdomstolen är kritisk. För det försia har domslolen påvisat att
regleringen av olika frågor byggls upp på

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 41

så sålt att lagen först tillhandahåller ett slags
huvudregel enligi vilken konsumenten tillerkänns ganska långlgående räuigheler.
Därefier föreskrivs i ytterligare någon eller några kompletlerande regler
sådana undantag från huvudregeln all dess effekt reduceras betydligt. 1 vissa
fall medför undantagsreglerna alt det över huvud laget är svårt alt bilda sig
en klar uppfallning om vad som blir slulresullaiel av regleringen. För del
andra har domslolen med syftning på flera sammanhang betonat all föreslagna
beslämmelser är onödiga och endast bidrar till all göra lagsliftningen oklar.
Sammantaget tyder de två nu påtalade karaktärsdragen hos den tekniska
uppbyggnaden på all utredningen hafl ambitionen all åsladkomma ell helläckande
lagverk där varje länkbar konfliklsilualion är förutsedd av lagstiftaren. Alt
ulredningen gåll lill verkel med den angivna ambitionen förklarar också varför
utredningen sett sig tvungen att begränsa lillämpningsområdei i sådan
beklaglig omfallning. Del hade varil bättre om ulredningen koncentrerat sitt
arbele på att utforma praktiskt lillämpbara beslämmelser inriklade på vissa
för konsumenterna väsentliga kärnfrågor; därmed hade ramen kunnat vidgas till
att inbegripa de avtalstyper som enligt vad förut berörts är i lika stort behov
av lagregler som de av ulredningen uivalda avialslyperna. Som lagförslaget nu
är ulformai nödgas marknadsdomslolen avstyrka att det i föreliggande skick
läggs lill grund för lagsUftning.

Oavsett hur man värderar ulredningens förslag som sådani,
finns del goda skäl lill all förslagel inle omgående vidarebefordras till
slutligt lagstiftningsarbete. Som marknadsdomstolen redan lidigare framhållit
bör förevarande lagstiftningsärende samordnas med översynen av konsumenlköplagen
och den allmänna köplagen. Eflersom del finns anledning räkna med alt
reformerna på köprällsområdel blir väsenlliga och då där är fråga om en
synneriigen central civilrällslig lagsliflning finns det all anledning all
avvakia den köpräilsliga lagsliftningen. Alt del måsle vara
köprälisgesiali-ningen som ulgör ledfyren vid arbelel på all åstadkomma en
lagsliflning sådan som konsumenttjänstlagen ter sig för marknadsdomstolen
nalurligl.

Belräffande vissa av de föreslagna bestämmelserna har
utredningen föreslagil att KOV genom förhandlingar och överenskommelser med näringslivel
skall tillhandahålla de närmare anvisningarna för den rätta till-lämpningen (se
t.ex. kommentaren lill 4 kap. 6 § angående normalersätining vid
näringsidkarens skadesiåndsskyldighel). Mol bakgrund härav finns del enligi
marknadsdomslolens uppfallning anledning ifrågasätta humvida del är
utredningens mening all KOVs överiäggningar med näringslivel verkligen
härigenom i betydande mån skall inkräkta på de allmänna domstolarnas
verksamhetsfält. KOV har i och för sig viktiga funktioner alt fullgöra på
konsumenlskyddsområdel. KOVs kompetens kan däremot knappasl anses omfalla
uppgiften att utbilda normer för tillämpningen av civilrätlslig lagstiftning. 1
detla avseende ger förevarande belänkande anledning till stark oro. 1 ställd
för prejudikatbildning genom domstolsavgöranden fömtsälts det alltså bli så,
alt rikllinjer från KOV evenluelll stödda på överenskommelser på näslan vaGe
område skall klargöra den närmare rättsliga innebörden. Häri måste anses ligga
ell betydande hot mol den enskilde individens möjligheter all via rällegång
vederfaras rällvisa; genom normer som produceras inle via lagsliflning i därom
enligi förfallning stipulerade former utan genom anvisningar från KOV eller i
överiäggningar mellan KOV och branschorganisationer skulle den enskildes
inlressen bedömas.

Med hänsyn till den tvekan som domslolen lidigare gelt
uttryck för

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 42

beträffande frågan huruvida lagförslagel kommer att leda
lill ökade kostnader för näringsidkarna och då domstolen även ullryckl viss
oro belräffande effeklerna på konkurrensen mellan olika näringsidkare vill domslolen
i detta sammanhang framställa önskemål om all det i det fortsatta
lagstift-ningsarbdei närmare övervägs - vilkel inte alls skell i belänkandet
-huruvida förslagel kan länkas ge upphov lill konkurrensbegränsande effekler.

Trols alt marknadsdomslolen i flera avseenden kriiiserat
ulredningens överväganden och förslag vill domslolen avslutningsvis påminna om
sina uttalanden att belänkandel innehåller flera goda förslag som kan bidra
lill förslärki konsumenlskydd. Vidare vill marknadsdomslolen särskili berömma
del utredningsarbete som redovisas i belänkandel. Betänkandet innehåller
nämligen en mycket förtjänstfull och omsorgsfullt utförd kartläggning av
gällande räll belräffande främsl Gänsleområdd. Inte minsl med avseende på jusl
Gänsleområdd är det av belydande värde att få denna akluella sammanställning av
gällande räll.

1.10 Näringsfrihetsombudsmannen (NO):

Konsumenujänslulredningens förslag anges syfta till att
tillgodose behovel av ökad klarhei om räilslägei ifråga om konsumenttjänsler.
all förslärka skyddel mot oskäliga avtalsvillkor i standardformulär, att få en
samlad räUspolilisk avvägning av vad som i civilrällsligl hänseende bör gälla
för konsumenttjänster samt all molverka oseriös näringsverksamhel.

NO kan i stort sett dela utredningens bedömning av behovet
av en civilrättslig lagstiftning på konsumenlGänstområdd. Förslaget torde i
slort sell vara väl ägnal all lillgodose uppslällda syften och kan därför i
sina huvuddrag tillstyrkas av NO. Del skulle dock kunna ifrågasättas om inte en
någol enklare och mindre omfattande lagsUftning kunde vara ell lika verksaml
allernäliv. Dei hade också varil önskvärt om man kunnat nå en högre grad av
precision även om detta olvivelakligi är en svår uppgifl. Det är givelvis i den
allmänna omsättningens inlresse med både koncenlrerad och precis laglexl. Atl
näringsidkaren skall ulföra Uänsten på ett fackmässigl lillfredsslåilande säll
och med omsorg la lill vara konsumentens intressen (2 kap. I §) får exempelvis
anses innefatta utförande på minsl koslnadskrävande säll, skyldighel all
avråda och atl utföra Gänsten så all del inom skälig tid blir ett visst
resultat med viss hållbarhet. Del är tveksamt om man trots sådana omfallande
försök lill förtydliganden når den önskvärda precisionen i lagiexten.

Ulredningen har inle redovisal några analyser eller försök
till uppskattningar av vilka koslnadsmässiga effekler som ett genomförande av
förslagel kan få. Man anser all ökade koslnader på del hela lagd inle lorde
bli följden. Del hade måhända varil av inlresse från allmän synpunkt alt få en
någol fylligare redovisning av de överväganden som legal lill grund för denna
ulredningsslulsais. Den framflyttning av konsumenlens posilion som förslagel
delvis innebär och åsyftar kommer med all sannolikhd alt innebära högre koslnader
för många förelag. Exempelvis gäller della de Ivingande skadesländsregler som
föreslås. Häri ligger naluriiglvis fördelar från konsumenlsynpunkl som dock bör
vägas mol de nackdelar i form av 1. ex. högre prisnivå som kan bli följden.
Ulredningen räknar också med all förslagel leder till betydelsefulla uppgifter
för KOV/KO bl.a. inom områdel förhandlingsarbde rörande avlalsvillkor, vilket
dock ulan närmare

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 43

specificering antas bli möjligl genom omdisponering av
befintliga resurser. Ulredningen anger flera punkter där
konsumenlGänsllagsliftningen förutsätts bli kompletlerad med
förhandlingsarbete via KOV/KO. Å andra sidan förefaller det sannolikt att
behovet av förhandlingsinsatser efter del inledande skedd avtar genom den självsanering
som en civilrällslig lagstiftning om konsumenttjänster torde leda lill inom
näringslivel. Härigenom kan KOV/KO komma all besparas en hel del ingripanden,
särskili på någol längre sikt.

Den föreslagna lagsliftningen avser också att tillgodose seriösa
förelaga-res inlressen och motverka icke seriös verksamhel. Från konkurrenssynpunkt
är sådana åtgärder som riktar sig direkl mol misskölsamma företagare och som
verkar allmänt preventiva mol missbruk all föredra framför näringsrällslig
reglering av lyp auktorisalionskrav som läggs på hela branscher. Gynnsamma
preventiva effekler av civilrällslig lagsliflning förulsäller emellertid att
uppställda krav inte läggs på en för hög nivå för då kan effekten bli den
omvända. Om dd blir alliför kompliceral och kostsamt att följa lagen riskerar
den all få dålig genomslagskraft vilkel kan drabba de svagasle konsumenlerna
som inle har förmåga all göra sin räll gällande. 1 den mån lagförslagel klargör
och kodifierar gällande rätl bör dock sådana risker inte föreligga. Del är
närmasl på de punkler där konsumenien avses få ylleriigare förmåner, utöver vad
som nu antas gälla, som det är vikligt all göra en riklig bedömning av
effeklerna. Del skulle också vara en fördel om principfrågor av lyp
skadesländsregler och preskripUonsUder inom sådana närliggande områden som
Uänsleräll och köpräll kunde få en samlidig och enhellig lösning. Tanken på all
införa möjlighel till näringsförbud i vissa flagranta fall förijänar även
enligt NOs mening all övervägas närmare, eftersom man härigenom skulle kunna
ingripa mot notoriska missbmk av näringsfriheten utan all reglera hela
branscher.

Utredningen tänker sig all KOV/KO på många punkler skall
komplettera lagstiftningen genom överenskommelser om standardkonlraki och liknande.
Sådana kan vara betydelsefulla för all åsladkomma en sanering inom branscher
med oförmånliga kontraktsvillkor för konsumenler. Intresset av enhetliga
villkor måsle emellerlid också vägas mol inlressel av urval mellan olika
kombinalioner av pris, kvalilet, .service och andra villkor så alt inte
utvecklingen låses.

En hög
grad av enhellighel ifråga om kontraktsvillkor kan leda lill alt Uänslerna blir
i slort sell idenliska. Förulsällningarna för prisöverenskommelser eller annan
prissamverkan ökar därmed. Riskerna härför lorde dock vara någol mindre på
Ijänsleområdel än på varuområdet, på grund av den på Gänsleområdel som regel
lägre graden av fördagskoncenlralion. Om emellertid prissamverkan eller
betydande prisföljsamhel uppkommer genom en standardisering av villkoren kan
detta minska intresset för effeklivitelsfrämjande konkurrens och
konsumentfördelarna med ökad jämförbarhet kan därmed mer än väl komma all
uppvägas av sådana negativa effekter. Det måsle ses som i vart fall mera
väsentligt att förbättra befinlliga standardkonlraki än alt gå in för all
generelll söka skapa enhel-liga konlraklsformulär inom nya områden.

1.11 Konsumentverket/KO (majoriteten):

Atl del saknas gmndläggande civilrällslig lagstiftning på
Uänsteområdel medför olägenheler från konsumenlsynpunkl. I sin
rådgivningsverksamhd kommer konsumentverket/KO dagligen i koniakt med
konsumenler som

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 44

har problem som gäller Gänsler. Del kan avse sådani som
prissättningen, Gänslers innehåll och kvaliid och konsumenternas räuigheler vid
fel, brisl eller försening. Frågor av della slag är särskili vanliga vid
reparalionsarbe-len på bilar och hushållsapparaler, arbelen på småhus och i
fråga om sällskapsresor.

Den enskilde konsumenlens möjligheier all hävda sig mol
näringsidkaren är av flera skäl begränsade. Del kan l.ex. vara så all del inle
skell någon uttrycklig avlalsreglering i frågor som har cenlral beiydelse för
rältsförhållandd. Näringsidkaren hävdar därför atl Uänslen skall ulföras på de
villkor som är brukliga i branschen eller som han själv normall använder. Denna
Ullämpning visar sig dock vara oförmånlig för konsumenien genom all inle la
hänsyn lill all denne inlär en underiägsen ställning i förhållande lill
näringsidkaren. Även om de avialsvanor eller föregivna sedvänjor som
näringsidkaren hänvisar lill inle skulle Ullmäias betydelse vid en rälislig
prövning, gör brislen på lagsliflning del osäkert vilka ulfyl-lande rättsregler
som konsumenien kan åberopa och när han kan räkna med framgång genom all
hänskjuta en Ivisl lill prövning i allmän domstol. En omfattande praxis i fråga
om vissa Uänster har ulbildals i allmänna reklamalionsnämnden. De
förhållandevis få domsiolsprejudikalen på Ijänsleområdel gör det ändå svårt
all bedöma vad som är gällande rält. All formulärrällen på många Uänsleområden
är svagl ulvecklad bidrar också till denna osäkerhet och medför all uirymmd för
ulfyllande rättsregler är slort. Civilrättslig lagstiftning som klargör vilka
rättigheter och skyldigheter parterna har förbättrar därför konsumenlernas
möjligheter atl ta tillvara sin rält.

Del finns å andra sidan också branscher där del är vanligl
med en mera omfattande avtalsreglering. Det är dock inte sällsynt atl
avtalsvillkoren är ensidiga till förmån för näringsidkaren både när de är
individuellt utformade och då de förekommer mera allmänt i en bransch. Della
har nyligen belysts i marknadsdomslolens avgörande i ärendel KO ./. AB Skånska
Cemenlgjuteriel (beslut 1979: 17). I besluiei förbjöds bolagel med slöd av
lagen om förbud mol oskäliga avlalsvillkor (avtalsvillkorslagen) atl vid
erbjudande av byggnadsenlreprenad lili konsumenl för enskill bmk använda vissa
avlalsvillkor som är vanliga på enlreprenadområdd. Avgörandel visar all del
redan idag går atl - genom tillämpning av avialsvillkorslagen - förbättra
konsumenlens civilrällsliga ställning på Gänsleområdd. Förulom all vissa
avlalsvillkor prövals av marknadsdomslolen - del slörsla och principiellt mesl
betydelsefulla ärendet hillills är del som nämndes nyss - har
konsumenlverkel/KO genom förhandlingar fåll lill slånd en bättre
avtalsreglering på olika områden (bl. a. för vissa reparationsGänsler,
VVS-arbelen och måleriarbelen saml sällskapsresor och bohagsflyllning-ar). Del
är dock ell myckel slort antal näringsidkare som ulför Gänsler, och del är
svårt all nå alla för villkorsgranskning. Eflersom många av dem dessulom
använder individuelll utformade villkor är del svårt att med stöd av
avtalsvillkorslagen åsladkomma en tillfredssiällande avtalsulformning över hela
fälld. Della lalar för all civilrällslig lagsliflning om Gänsler införs. En
sädan behövs också som komplement till avialsvillkorslagen redan därför all
denna inle kan åberopas av en konsument som slöd i en uppkommen Ivisl.

Brisien på lagsliflning om Gänster kan vara till olägenhet
inle bara när konsumenien i del enskilda fallel skall la slällning lill vilka
räuigheler och skyldigheler han har. Den kan också skapa problem då
konsumenternas rättsliga slällning skall förbättras med stöd av
avialsvillkorslagen. En

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 45

grundläggande
princip vid iiilampningen av avialsvillkorslagen är atl ell villkor lypiskl
sell får anses som oskäligl "om del med avvikelse från gällande
disposiiiva rättsregler ger näringsidkaren en förmån eller berövar konsumenien
en rälUghd och därigenom åsladkommer en sådan snedbe-laslning i fråga om
parternas räuigheler och skyldigheler enligi avlalel, all en genomsnillligl
sell rimlig balans mellan parterna inle längre är för handen" (prop. 1971:
15 s. 71). Konsumenlverket/KO och marknadsdomslolen har visserligen i slor
ulslräckning Ullgripil analogier, främsl från köprällen, när de pröval villkor
på Gänsleområdd. De faktiska förhållandena vid Gänsl skiljer sig dock i
vikliga avseenden från dem som gäller vid köp (l.ex. i fråga om möjligheterna
atl åierbära en ulförd prestation), och analogierna har därför ibland gjorts
med viss försiktighet. Oklarheten om vad som är gällande disposiiiv räll och
därmed var "oskäligheisnivån" ligger kan göra det iveksaml hur
långlgående krav på förändringar av villkoren som man i etl vissl fall kan
siälla med slöd av avtalsvillkorslagen. Det går inle all bortse från all denna
oklarhel kan medföra all en från konsumenlsynpunkl befogad ändring inle kommer
lill stånd. Åven delta är ett skäl för lagstiftning på Uänsteområdel.

Inledande
synpunkter på lagförslaget

Utredningen
redogör i betänkandet på etl klargörande sätt för vad som kan anses vara
gällande rätt på Uänsteområdel. Den gör förtjänstfulla överväganden av hur
konsumentproblemen skall kunna bemästras med hjälp av skrivna civilrätlsliga
regler. Lagförslagel uttrycker i slort en rimlig avvägning mellan
konsumenternas och näringsidkarnas intressen. Betänkandet är enligt
konsumentverkets mening väl lämpal all läggas lill grund för en lag om
konsumenttjänster.

Den
föreslagna lagen kommer att medföra all rättsförhållandet mellan konsument och
näringsidkare blir bältre balanserat än det ofta är idag. Det kan dock inte
bestridas atl förslagel har en omfallning och utformning som inte gör det helt
lättillgängligt och som kan medföra problem i tillämpningen. Medan somliga
bestämmelser har stor betydelse från konsumentsynpunkt på vissa Gänsteområden
är de av mindre vikl på andra. Som exempel kan nämnas reglerna om
tilläggsarbete och avbeställningsrält. Delta är dock en naturlig följd av all
lagen skall vara lillämplig både på Uänster av liten omfattning (t.ex. lagning
av etl par skor), där de problem som kan uppkomma är ganska få, och på sådana
som är betydligt fler och mera komplexa (såsom uppförande av ett garage eller
renovering av en villafastighet). För Gänsler av del senare slaget fömtsätter
ell fullgott konsumentskydd en mera omfatlande reglering än då del gäller
Uänsler av enklare beskaffenhel och med ell mindre ekonomiskl risklagande. Ell
tänkbart alternativ till en konsumentUänsllag med gemensamma beslämmelser för
etl förhållandevis slort och heterogent tillämpningsområde är att uppta regler
för olika lyper av Gänster i skilda avsnill i lagen eller lill och med i olika
författningar. Det är dock knappasl möjligt atl med etl sådant regelsystem hell
undgå de svårigheier som nämnts. Del skulle också ge etl oenhetligt
konsumentskydd och medföra ännu störte problem i Ullämpningen - bl.a. då del
gäller all dra gränserna mellan regelsysle-mens tillämpningsområden - än den nu
föreslagna lagstiftningen. Ett system med generella regler av det slag som nu
föreslås är enligt verkels mening därför att föredra.

Del
bör framhållas atl man genom ell samspel mellan konsumenttjänstlagen och
avtalsvillkorslagen kan åstadkomma branschanpassade syslem

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 46

av slandardformulär som är ulformade på
konsumenttjänsllagens grund. Avialsvillkorslagen fungerar således inle bara som
ell medel med vars hjälp oskäliga avtalsvillkor kan ulmönslras. ulan också som
en förhandlingsordning för ulveckling av formulärrällen. Förhandlingarna leder
ofla lill från konsumenlsynpunkl materiella förbättringar, som inle är begränsade
lill de villkor som kan stämplas som oskäliga i lagens mening. De får i
allmänhel också till följd av villkoren framställs på elt lydligare säll än
förut.

Verkel anser liksom ulredningen all en lag om
konsumenttjänsler bör reglera sådana frågor som kan ge upphov till problem i
rättsförhållandet mellan en konsumenl och en näringsidkare. Lagen bör därför
behandla också andra momeni i rällsförhällandd än som las upp i konsumenlköplagen.
Som ulredningen framhåller kan näringsidkarens svårigheier atl föra över
konsumentskyddskoslnader på förelag i bakre led vara lill nackdel från
konsumenlsynpunkl (s. 125). Också konsumenlens slällning kan därför förbällras
genom atl rältsförhållandd mellan näringsidkaren som ulför konsumenttjänsler
och dennes leveranlörer blir reglerat genom lagstiftning. Verket delar dock
uppfattningen all frågan om näringidkarens förhållande lill bakre led — som
utreds av konsumenlköpsulredningen - inte bör regleras i konsumenttjänsllagen.
Sammanfattningsvis ansluler sig verkel till utredningens bedömning av vilka
frågor som bör behandlas i lagen.

Samordningen med andra regelsystem

Som utredningen framhåller ger det gällande
lagstiftningssystemd på köpområdel med ivå delvis parallelll verkande lagar av
olika karakiär upphov lill olägenheler (s. 116 f). All införa en iredje lyp av
lagsliflning -en blandning av tvingande och dispositiva normalregler - på etl
angränsande rättsområde kan onekligen medföra yllerligare problem. Ibland ingår
konsumenien avtal om köp av lös eller fasl egendom samtidigt eller i nära
samband med avtal om Gänsl. 1 andra fall träffar han ell avial med en och samme
näringsidkare om både köp och Gänsl. Del är inle minsl därför till fördel om
rättsreglerna om köp och Gänsl anpassas lill varandra och i största möjliga
utsträckning får ell likartal innehåll.

Konsumenlköplagen ses för närvarande över och frågan om
ökal konsumentskydd vid uppförande av bosladshus och köp av fasl egendom är
under utredning. Man skulle därför kunna ifrågasätta om del är lämpligl all
redan nu - innan della utredningsarbete är avslutat - ta slullig slällning lill
hur konsumentskyddet bör ulformas på Uänsleområdei. Behovel av ökal
konsumenlskydd är dock så slort alt del övriga utredningsarbelei inle bör få
ligga i vägen för den föreslagna lagstiftningen. Enligt verkels mening bör
konsumenttjänsllagen alltså införas ulan att man avvaktar de förslag som kan
komma all läggas fram av konsumentköpsutredningen och småhusköpkommiilén. En
annan sak är all det kan finnas skäl all låla erfarenhelerna av den
dilUllsvarande Ullämpningen utgöra underlag för en översyn av
konsumentGänstlagen då det övriga utredningsarbetet är avslulal.

Informationsåtgärder

Verket vill betona atl del är nödvändigl all kraftiga
informationsinsatser, riktade till både näringsliv och konsumenter, görs inför
konsumenlGänsllagens införande. Särskilt med hänsyn lill lagens komplicerade
regler är det vikligt all det ularbeias branschanpassal informationsmaterial.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 47

Styrelseledamoten Ingrid Flory:

När man diskulerar olika säll all genom lagsliflning
lillvaraia konsumenlernas inlressen är del vikttgl all man har klarl för sig atl
sådana ålgärder alltid kan innebära en risk för ökade koslnader för
konsumenlkolleklivel. Om man i alliför hög grad koncenlrerar sig på
undanlagsfall som kan inlräffa för en enskild konsument under särskilda
omsländigheler finns del en risk all man får ett konsumenlskydd som
genomsnillskonsumenlen inle har lusl alt betala för. En alltför hög
ambilionsnivå kan leda till att konsumenten hellre vänder sig till mindre
seriösa näringsidkare som istället för lagens konsumenlskydd erbjuder ett lägre
pris. Sådana förhållanden snedvrider konkurtensförhållandena i de olika
branscherna.

På Uänsteområdel kan alltför höga krav i lagsliflning vad
gäller näringsidkarens skyldigheler innebära atl han avslår från alt åla sig
l.ex. en reparalion och i stället försöker förmå konsumenien alt köpa nyll.
Förhållandel blir delsamma om näringsidkaren upplever lagen som alltför krånglig
eller otydlig så all han inle kan bedöma sina skyldigheler. De krav man måsle
siälla på en lagsliflning inom konsumenlområdd är alliså atl den dels lar
hänsyn lill koslnaderna för konsumenien i förhållande lill de fördelar som
genomsnillskonsumenlen kan vinna, dels all den inte uppmuntrar till en ur
allmän synpunkl olycklig slit och släng menlalilei.

Ulredningen har vall all ulforma en lagstiftningsmodell
som innebär all ivingande normalregler skall gälla på konsumenttjänslområdet.
Lagen skall vara tillämplig både på Uänster av liten omfattning som lagning av
ett par skor, och på mer komplicerade Ijänster som uppförande av ett garage
eller renovering av en villafaslighet. Den av ulredningen valda lagstiftningsmodellen
med tvingande regler för hela området erbjuder inle tillräckliga möjligheter
lill nyansering av reglerna för de enskilda fallen. Visserligen har
utredningen försökt komma lillrälia med problemen genom all laborera med olika
skälighdsregler. Men man har då hamnal i den silualionen all rättsläget inte
blir tillräckligt preciseral. Enligi min uppfattning är den lagsUftningsleknik
som ulredningen vall inle ändamålsenlig för Gänsleområdd, eftersom den inle ger
tillräckliga möjligheter lill branschanpassningar.

För närvarande pågår ulredningsarbden inom områden som
gränsar lill Uänsleområdet. Konsumenlköplagen är t. ex. föremål för översyn.
För all få en samlad konsumenlpolitisk bedömning anser jag del angelägel all
man avvaklar med genomförandel av ulredningsförslagd lill dess
lagsUflnings-arbeiel på konsumenlköpsområdd lell till resulial.

1.12 Allmänna reklamationsnämnden (ARN):

En belydande del av de ärenden som handläggs vid allmänna
reklamalionsnämnden utgör Ivisler inom Gänsleområdel. bdraklal i vid mening.
Också den omfattande rådgivande verksamhel som nämnden bedriver rör till stor
del frågor som anknyter till Gänsleområdd. En slutsats som nämnden härvid
anser sig kunna dra är alt avsaknaden av en civilrällslig lagsliflning inte
sällan skapar belydande problem för parterna när det gäller för dem all bedöma
redan sina grundläggande skyldigheler och räuigheler i avialsförhållandel. För
ARN och andra rältstillämpande myndigheler får det visserligen anses ha varil
mindre bekymmersaml att med slöd av analogier från lagstiftning på angränsande
områden, främst köprällen. och andra rällskällor finna skäliga och lämpliga
lösningar på enskilda ivisler.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 48

Nämnden
har därvid kunnal konslalera all den praxis som nämnden under sin verksamhet
har ulbildal i olika frågor, inle minsl när det gäller normer för och krav på
näringsidkarens preslalioner på Ijänsleområdel, har accepterats av del seriösa
näringslivel och lett Ul! förbättringar på marknaden. Trols detla skulle
införandel av en konsumenttjänsllag ulan ivekan vara ägnal all skapa slörre
klarhei och enhellighel för rättsUllämpningen. Lagsliflning skulle också
underlätta vidareutvecklingen av slandardavtalsräl-len på Gänsleområdel. Dessa
och andra skäl kan sägas lillräckligi starkt tala för atl lagsUftning om
Uänster nu genomförs. Mol del sagda kan framhållas all om lagsliflning nu
kommer lill slånd i principiell överensslämmelse med förslagel, detta innebär
att påtagliga olikheter lills vidare kommer all råda i förhållande lill den
köpräilsliga lagsliftningen. Med hänsyn lill atl utredningsarbete för
närvarande pågår inom olika områden av köprällen skulle ell uppskjutande av
lagsliftningen underlätta en i och för sig önskvärd samordning av
konsumeniskyddd på ifrågavarande områden. Framför alll mol bakgrund av all
ulredningsarbdd såvitt gäller översyn av konsumenlköplagen kan förvänlas la
förhållandevis lång lid i anspråk, anser nämnden sig emellertid inle böra motsätta
sig alt lagsliflning nu genomförs på Uänsleområdei. Nämnden vill dock lillägga
all vad belräf-far dess egen Ivisllösande verksamhel elt uppskov inte
nödvändigtvis behöver medföra mer betydande nackdelar; jämför vad som nyss har
sagts om genomslagskraften av den praxis som nämnden har utbildat inom
Uänsteområdel.

Ulredningen
har i del föreliggande förslaget begränsat tillämpningsområdet till
avtalsförhållanden mellan näringsidkare och konsumenl och till vissa typer av
Gänster, nämligen arbeten på lös sak och fasl egendom. Som ulredningen
framhällil kan en lagsliflning enligi föreslagen modell förväntas i viss
utsträckning bli tillämplig analogi såsom uttryck för dispositiv rält när fråga
är om annal partsförhållande. Delsamma kan bli förhållandel också när fråga är
om Gänsldyper som faller utanför del direkla tillämpningsområdet. Trols alt
lagen föreslås få förhållandevis begränsal Ullämpningsområde inryms däri
ålskilliga sinsemellan olikartade Uänsler. Utredningen har föreslagil en
lagsliflningsmodell som innebär ell syslem med för hela områdel generelll
lillämpliga normalregler. Dessa har också gjorts i huvudsak indisposiliva lill
konsumenlens förmån. Del ligger i sakens nalur all ett regelsyslem som det
föreslagna, med dess slrävan efter å ena sidan generalitel och å andra sidan
nyansering, kan medföra tillämpnings-svårigheter. 1 princip finner nämnden
emellertid atl förslagel om en sammanhållen lagstiftning har övervägande
fördelar. På vissa punkter kan del dock ifrågasättas om inte klarare och enklare
lösningar kunnal väljas. De föreslagna lagreglerna innehåller sålunda
ålskilliga obesiämda och abstrakta ullryck för vilkas förståelse fordras
ingående läsning av motivutla-landena. Stundom synes också vad som sägs i
motiven ha brislfällig läckning i de regler som föreslås.

Sammanfattningsvis
får nämnden således lillsiyrka att en konsumenlGänsllag ges den principiella
uppbyggnad ulredningen föreslår.

Nämnden
har vid sin genomgång av förslaget avslåll ifrån en detaljgranskning av de
föreslagna reglerna i språkligt och redaktionellt hänseende. Denna granskning
liksom bedömningen av om förslagel innefattar en rimlig avvägning mellan
partsintressena lorde i huvudsak böra ankomma på andra remissinstanser.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 49

1.13 Statens planverk:

Sialens planverk har begränsal sill yllrande över
belänkandet lill all i huvudsak beröra sådana frågor som har anknylning lill
planverkels verk-samhelsområde, nämligen konsumenttjänster avseende arbete på
fasl egendom eller i övrigl på byggnad eller annan anläggning på mark.

1 skrivelser lill planverkel har under årens lopp
ålskilliga faslighelsägare - framför alll ägare av småhus - pålalai fel eller
brisler i sina byggnader. Dessa fel eller brisler har i regel uppdagats långt
efter det byggnadsnämnden verkställt föreskriven slutbesiktning.
Fastighetsägarnas strävanden att få rättelse har ofla medföri segslilna
civilrätlsliga processer. Avtal om uppförande av byggnad för bostadsändamål har
dock avskiljts från ulredningens uppdrag i och med lillsällandel år 1975 av
småhusköpkommiilén, som har i uppdrag att ulreda behovel av förstärkt
konsumenlskyddande lagsliflning på småhusområdd.

Konsumenlljänsllagen föreslås omfatta avial om underhålls-
och repara-lionsarbelen liksom Ullbyggnads- och ombyggnadsarbden saml sådan
ny-produklion som inle omfattas av småhusköpkommitténs uppdrag. Ulredningen
föreslår därför all avial, som konsumenl ingår med byggmästare eller
generalenlreprenör, ej skall omfattas av lagen. Separala avtal som konsumenten
evenluellt träffar med l.ex. rör- eller elinsiallalörer, målare elc. föreslås
däremol falla in under konsumenttjänstlagen. 1 avvaktan på de förslag
småhusköpkommiilén kan komma all lägga fram lillslyrker planverkel utredningens
förslag vad avser konsumenlGänsllagens tillämpningsområde.

1.14 Statens industriverk:

I den nuvarande lagstiftningen finns del inle någon
lagreglering för Gänsler. Industriverket anser därför all ulredningens förslag
rörande konsumenttjänsllag i slort fyller del lomrum som nu finns avseende
laglig reglering av tillhandahållandd av Gänster.

1.15 Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet:

Fakultelsnämnden inslämmer allmänt i ulredningens
bedömning all del är angeläget med en lagstiftning på det vikliga område som
konsumenlGänslerna ulgör. Ulredningen har gjort ell förtjänslfulll arbete, och
dess slutprodukt är väl ägnad atl läggas till grund för en konsumentUänsllag.
Lagförslaget är lämpligt avgränsat i en försia lagstiftningsomgång genom 1:1-2.

Någon anledning att, såsom begärts i vissa särskilda yttranden,
vänta med lagstiftning om konsumenttjänster lill dess alt frågan om konsumentens
och näringsidkarens förhållande till bakre led på näringsidkarsidan närmare
utretts inom ramen för del konsumeniköprälisliga utredningsarbetet synes inte
föreligga; utredningens förslag är ju inle särskili ingripande för
näringsidkaren, och problemel med rällsförhållandei lill bakre led har
alllsedan konsumenlköplagens Ullkomsl varit en brännande fråga.

Däremot finns del anledning all överväga om inle
genomförandel av lagen bör anstå till dess all pågående reformarbete på
köprällens område sluiförts. Som fakultelsnämnden kommer all påpeka ålskilliga
gånger i det följande — och som ulredningen också ofla framhållit - är del
vikligi all omoliverade skillnader inle föreligger mellan reglerna för köp och
för

4 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 110. Bilagedel

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 50

tjänster, främst därför alt dd ibland kan vara svårt all
avgöra om etl avtal är att hänföra lill den ena eller den andra kaiegorin.
Flera av ulredningens förslag aktualiserar en samordning med köprällen och del
vore önskvärt om del liggande belänkandel från köplagsulredningen med förslag
lill ändringar i köplagen (SOU 1976:66) och del kommande belänkandel från den
arbdande konsumenlköpulredningen kunde beaklas i departements-behandlingen av
konsumenlGänstulredningens förslag. Bland de frågor där en samordning framsiår
som önskvärd vill fakullelsnämnden nämna näringsidkarens ansvar för
marknadsföringen, regler om avbeslällningsräll, regler om priset,
påföljdsreglerna vid dröjsmål och fel bl.a. reglerna om garantier, reklamalion
och preskripUon saml näringsidkarens skadesiåndsskyldighel. Del borde vara
värt atl dröja ett par år med genomförandet av konsumentGänstlagen, om man
därigenom kan uppnå en slutprodukt som från böGan är synkroniserad med den
framlida köprällen och som inte behöver undergå etl flertal detaljändringar
inom de närmaste åren.

Bland allmänna synpunkler vill fakultelsnämnden i övrigl
framhålla all lagiexten på vissa punkter blivit onödigt omfatlande, varför en
siramare redigering bör kunna genomföras. Fakultelsnämnden ålerkommer lill delta
vid kommentaren lill 2:1-4 och 3: I liksom belräffande en del andra förslag,
där man borde kunna hålla tillgodo med de regler som redan finns i t.ex.
avtalslagen. Vidare förefaller lagreglerna ibland onödigi innehållslösa.
Särskilt när del gäller en konsumentlagstiftning, där alla som har alt
handlägga lagen inte är vana att arbela med NJA 11, SOU eller propositionen i
handen, är del vikligi atl de ledande synpunkterna antyds i lagtexten, även om
man därefter nödgas lillägga något om "omständigheterna i övrigt",
"eljesl är skäligt" el. dyl. Nämnden ålerkommer lill delta. I en del
fall synes ulredningen också ha lämnal problem olösta i motiven, fastän
problemel är av sådan art all det bort ankomma på lagstiftaren att lösa del (se
nedan beträffande exempelvis 3:9 1 st.). Detla är dock ingen genomgående
anmärkning utan utredningen har tvärtom oftasl gjort en grundlig analys av
förekommande rättsfrågor.

En annan allmän synpunkt avser paragrafnumreringen. De
allra flesta civilrättsliga lagar har en löpande paragrafnumrering, vilket är
att föredra eflersom det underlättar minnesfunktionen. Bland de moderna
civilrätlsliga lagarna är det endast skadeståndslagen som fått ny
pragrafnumrering i varje kapitel. Detta motiveras med att åtskilliga ändringar
i lagen var att vänta. Åven konsumenttjänsllagen avses enligt ulredningen bli
utvidgad till att omfatta nya typer av Uänster, men avsikten tycks vara alt nya
kapitel skall tillfogas (s. 20). Delta är i så fall utan vidare möjligl även om
paragrafnumreringen blir löpande. Fakultetsnämnden vill därför föreslå atl en
löpande paragrafnumrering införs. En sådan hindrar inle att lagen ändå - som
skett i köplagen och avtalslagen m. fl. lagar - indelas i olika kapilel.
Överskådligheten i fråga om lagen i slorl lorde ocksä förbällras någol, om i
samband därmed underrubrikerna av den lägsla graden togs bort.

Utredningen har på etl förtjänslfulll säll fortlöpande
uppmärksammat förekommande standardavtal i motiven. Etl än säkrare underlag för
bedömning av vilka frågor som bör regleras i lagen hade förmodligen förelegat,
om utredningen samlat hade redovisal i vilka situationer som påtagliga missbmk
av avtalsfriheten f.n. förekommer i praktiken. En sådan empirisk undersökning
saknas emellertid. 1 sammanhanget kan noteras att det rättspolitiska
utgångslägel möjligen skiljer sig ifråga om köp och Gänsler. Vid köp, t.ex. av
begagnade bilar, förekommer det att köparen i viss

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 51

ulslräckning hamnar i händerna på en säljare med kontoret
i fickan, en säljare som räknar med alt endast en kort lid bedriva verksamhel
på ifrågavarande plals och under samma firma och som försöker få ul kortsiktiga
vinster. Denna företeelse lorde däremol vara mindre vanlig vid Gänsler, där de
flesta näringsidkare antagligen är måna om att behålla sina kunder och helst
försöka ulvidga sin marknad genom att skapa ett gott renommé. Fakultetsnämnden
har emellertid intrycket av all alla vikUga frågor är läckla i lagförslagel och
all den räiispoliiiska avvägningen i slorl sell är lämplig.

1.16 Konsumentköpsutredningen:

Utredningsförslagel behandlar en från konsumenlsynpunkl
betydelsefull grupp av avial och den föreslagna konsumenttjänsllagen kan bli
ell värdefulll komplemenl lill den civilrällsliga lagsliflning lill
konsumenlernas skydd som har genomförts under senare år. Del bidrar lill all
skapa klarhei på elt avtalsområde som hillills inle har varil föremål för
lagreglering. Åven om lagförslaget endast gäller avtal mellan konsumenter och
näringsidkare bör dess regler i slora delar kunna ses som ullryck för allmänna
principer och läggas till gmnd för en analogisk tillämpning på avtal där
partsslällningen är en annan.

Lagförslagel är överskädligl och väl genomarbelal. Det är
en god grundval för fortsatt lagstiftningsarbete. Vårt allmänna intryck är alt
de regler som utredningen föreslår innebär en rimlig avvägning mellan de motstående
parternas inlressen. Strävan all åsladkomma ell nyanseral regelsystem, som
leder till skäliga resullat i den mångfald olika situationer som kan tänkas
uppslå, synes dock på vissa punkter i väl hög grad ha fåll gå ut över intresset
av klara och läitillämpade regler.

Utredningen diskuterar i etl inledande avsnitt
förhållandet mellan köp och Gänsler. Sammanfattningsvis kommer ulredningen lill
del resultatet all skillnaderna mellan konsumenlköp och konsumenttjänsler är
slörre än vad man Udigare - bl. a. i ulredningens direktiv - har antagit (s.
115). Vi anser oss inle ha anledning alt polemisera mol denna bedömning. Vi
vill emellertid underslryka att del finns viktiga beröringspunkter mellan de
båda typerna av avtal. I de Uänsler som omfattas av ulredningens lagförslag
ingår nästan alltid som ell led att tillhandahålla reservdelar eller annat
material. Många köp innefattar å sin sida också en Uänsleprestalion, i. ex. ett
monterings- eller installationsarbete. Avtal som ligger på gränsen mellan köp
och Gänsl är inte ovanliga, och många näringsidkare tillhandahåller i sin
verksamhet både varor och Uänster.

Ulredningens förslag reglerar delvis ämnen som är av
speciellt intresse vid Gänster men har ringa eller ingen aktualitet vid köp.
Till myckel stor del behandlar det emellertid frågor som är av betydelse både
vid köp och vid Gänsler. Nyss berörda förhållanden ulgör elt starki skäl för
all man vid regleringen av sådana frågor bör sträva efter så enhetliga
lösningar som möjligt. Detla har också påpekais i både
konsumenttjänsluiredningens och våra direktiv.

Eflersom vår översyn av konsumenlköplagen inle inleddes
förrän vid en lidpunkt då konsumenttjänstutredningens arbele befann sig i etl
slutskede har del inte varil möjligt att samordna arbetet i de båda
utredningarna. Konsumenlljänslulredningen anser atl dess förslag kan genomföras
ulan atl man behöver avvakta den pågående revisionen av konsumenlköplagen (s.
128). Skäl kan otvivelaktigt anföras för en motsatt bedömning. Om de

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 52

båda lagstiftningsfrågorna samordnas är förulsällningarna
givelvis bättre för all man skall kunna få lill slånd enhelliga regler som
passar för båda rättsområdena. Mol en sådan samordning kan emellerlid anföras
atl man måsle räkna med all vårt ulredningsarbele. bl.a. som följd av de
Ulläggs-direkliv vi har fåll. kan komma all ta ganska lång lid i anspråk.

Vi har ännu inle lagil slullig slällning lill vilka regler
vi vill föreslå för konsumenlköpens del. Delta gör det svårt för oss alt nu med
bestämdhet uttala oss om de lösningar som konsumenlGänstutredningen föreslår,
och vi har därför tvekat om vi över huvud tagel bör gå in på en saklig granskning
av utredningens förslag. Om förslaget läggs lill grund för lagsliflning ulan
all man avvaktar resullalel av vårt ulredningsarbele, leder emellertid
önskemåld om en samordning mellan reglerna om konsumenlköp och
konsumenttjänsler till all innehållel i konsumenttjänsllagen i belydande män
kommer atl inverka på våra slällningslaganden i fråga om konsumenlköp. Mol
denna bakgrund har vi, irols de antydda bdänklighelerna, anseti oss böra
framföra synpunkler som vår genomgång av ulredningens belänkande har gett
anledning till.

1.17 Landsorganisationen i Sverige (LO):

Under 1970-lalel har skyddel för konsumenlerna successivi
ökal p.g.a. ett flertal olika lagar. Della har skett genom såväl
marknadsrältslig som civilrätlslig lagstiftning. Det civilrällsliga
reformarbelel har dock ej rört Gänsler som exempelvis reparalion, underhåll och
ombyggnad. Möjligheten atl hävda konsumentintresset inom Uänsteområdel är
därför idag knappast tillfredsställande.

LO tillstyrker därför ulredningens förslag om en särskild
konsumeniljänsllag, som byggs upp med ell system av i huvudsak till
konsumenlens fördel Ivingande normalregler. Konsumenttjänster har många gånger
inslag av köp, liksom konsumentköp ofta innehåller olika Gänsteelemenl.

För närvarande arbetar en särskild ulredning.
konsumenlköpsulredningen, med en översyn av de konsumeniköprälisliga reglerna.
LO anser all del är väsenlligl all de olika lagsUflningskomplexen ulformas på
ell så enhelligi säll som möjligt. Della får dock inte las lill iniäkl för alt
skjuta på den nödvändiga reformen som införandet av en konsumenttjänsllag innebär.
Den nödvändiga samordning;!! får i slället göras när de nya
konsu-menlköpreglerna ska införas.

LO finner ingen anledning all i delalj kommenlera de olika
avsnitten. LO vill i slället starkt understryka viklen av all såväl konsumenter
som näringsidkare får informalion om den nya lagsliftningen och eventuella
standardavtal som kan komma all ularbeias. Delta måsle bli en viklig uppgifl
för Konsumenlverkel/KO och näringslivels organisalioner. Når inle denna
informalion ul, riskeras all hela lagsliftningen blir elt slag i luften. En
annan nödvändig och viklig uppgifl för Konsumenlverkel/KO är all genom
förhandlingar med olika organisalioner precisera en kommande konsu-menUjänstlag
på olika punkter. Hit hör exempelvis frågan om lämplig reklamalionstid, normer
angående hur stort prisöverskridande som en näringsidkare ska få göra vid
ulförande av en Uänsl inom viss bransch m. m.

1.18 Tjänstemännens centralorganisation (TCO):

Under 1970-talel har ett flertal lagar sliftals lill skydd
för konsumenlerna. När del gäller marknadsräiislig lagsUftning har lagarna
avsell både

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 53

varor och Gänster, medan den civilrällsliga lagsliftningen
inle berört Uänsler. För flertalet Uänsler finns därför inle någon lag atl
ulgå ifrån vid tvister. Detta faktum innebär slor osäkerhet för i försia hand
konsumenlerna men också för producenlerna. Konsumenttjänsiulredningen lägger
mol denna bakgrund fram förslag lill konsumenttjänsllag. Förslagel innebär elt
syslem med normalregler, av vilka de flesla är ivingande lill konsumenlernas
fördel.

TCO delar ulredningens uppfatlning om behovel av en
särskild konsumenlGänsllag och atl den ulformas med normalregler.

Lagen gäller mellan näringsidkare och konsumenl för Gänst
som näringsidkaren i sin yrkesmässiga verksamhet ulför huvudsakligen för
enskill bmk.

TCO vill emellertid underslryka viklen av, alt de
kompletteringar utredningen anser nödvändiga på transporträttens område för
atl skydda konsumenter av rese-, turist- och rekrealionsUänsler snarasl blir
föremål för ulredning i syfte av på della område Ullskapa en speciallag.

Del är synnerligen vikligt, all lagens lillämpning slälls
under etl väl fungerande organ med erfarenhel av konsumenlräli. Utredningen har
tillstyrkt reklamationsutredningens förslag, alt allmänna reklamationsnämndens
behörighet vidgas lill att omfatta även fasl egendom. TCO vill underslryka all
en sådan uividgning av nämndens befogenheler är önskvärd och delar ulredningens
uppfallning atl denna uividgning samordnas med konsumenttjänsllagens
införande.

1.19 Centralorganisationen SACO/SR och.Förbundel för
jurister, samhälls

vetare och ekonomer (JUSEK):

JUSEK välkomnar förslagel lill lagsUftning på delta
betydelsefulla område och kan därför i huvudsak instämma i vad som anförs om
behovet av lagsliflning och ulformningen av lagsliftningen. Omfallningen av
lagsliftningen och dess Ivingande momeni förefaller lämligen väl avvägi.

JUSEK
anser del vara angeläget all näringsidkarens förhållande lill bakre led snabbi
blir föremål för utredning och evenluelll lagstiftning inom ramen fördel
konsumeniköprälisliga reformarbelel. Förbundel anser dock inte all
ikraftirädande av konsumenttjänsllagen bör fördröjas i avvaktan på en lösning
av della problem.

1.20 Sveriges advokatsamfund:

Samfundet inslämmer i vad ulredningen anfört rörande
behovel av lagsliflning om uppdragsavial och vill därvid särskili framhålla
dess grundläggande beiydelse som slöd för tillämpningen av
avtalsvillkorslagen.

Atl den föreslagna lagsliftningen lar sikle på de regler,
som bedömls vara beiydelsefulla i konsumentskyddels inlresse, samtidigt som en
allmänl normerande lagsliflning om uppdragsavial saknas, ger emellerlid enligi
samfundels uppfattning anledning till den slörsla försiklighd i fråga om
sluisalser om analogisk Ullämplighd av lagen pä rättsområden och i
partsförhållanden, som vid lagstiftningens Ullkomsl inle varil föremål för
närmare bedömning. Samfundd ställer sig därför tvekande till de i vissa
hänseenden långi gående uttalanden om analogisk lillämpning som gjorts av
ulredningen och anser del böra särskili starki underslrykas, all domslolarna
vid rättsUllämpningen har all noga pröva i vad mån en regel i

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 54

konsumenttjänsllagen verkligen passar för fall utanför
lagens direkla tilllämpningsområde.

1 några hänseenden, som kommer alt särskilt beröras i den
följande framsiällningen, har ulredningen enligi samfundets mening inle
tillräckligt beaktat för konsumenlkolleklivel koslnadshöjande effekler av
sådana föreslagna prestationskrav och riskövertaganden, som är mer långtgående
än näringsidkare tidigare vid sin prissättning normalt kalkylerat med. Samfundet
har den uppfattningen all koslnadsaspeklen är förUäni av en närmare analys än
utredningen redovisal, bl.a. när del gäller ulformningen av resullalansvard,
reklamalionsreglerna och reglerna om avhjälpande av fel.

Vad gäller lillämpningsområdei ser samfundd inle någol hinder
mol en gemensam reglering av Gänsler som avser arbele på lös sak och fasl
egendom. Den föreslagna avgränsningen av lillämpningsområdei vid arbele i
samband med uppförande av byggnad synes dock olillfredsslällande. Samfundd kan
inle se några sakliga skäl lill all olika regler skall gälla för sådana arbeten
beroende på vilken entreprenadform som valls (generalentreprenör med
underentreprenörer eller byggnadsentreprenör med sidoentreprenörer). 1
avvaklan på samordning med de förslag småhusköpkommiilén kan komma atl
framlägga belräffande byggnadsentreprenader bör därför enligt samfundets mening
alll arbete i samband med nybyggnad undantas från lillämpningsområdet.

1.21 Sveriges domareförbund:

Lagförslaget tillgodoser etl pålagligl behov av ökad
klarhet om räilslägei på konsumenttjänslernas hilinlills icke lagreglerade
område. Genom alt belänkandet — förulom fylliga motiveringar till vaGe
sladgande — innehåller en noggrann och fullständig redogörelse för vad som får
anses vara gällande rätl fyller betänkandet den dubbla funktionen all vara en
uttömmande lagkommentar och ell värdefulll bidrag till den civilrällsliga
doktrinen.

Domareförbundels inslällning lill lagförslagel är till
slor del positiv. Förbundet inskränker sig till atl redovisa allmänna refieklioner
saml all närmare behandla vissa siadganden där förbundel har en från
utredningen avvikande uppfattning.

Ulredningen har eflerslräval alt i största möjliga
ulslräckning faslslälla och följa de rikllinjer, som idag får anses reglera
konsumenttjänsternas rättsområde. Förslaget innebär därför alt de
rättsgrundsatser, som ulbildats främst genom analogislut från köprällen och
med ledning av branschpraxis, kommil all kodifieras. Enligi förbundets
uppfatlning ler del sig naturiigl att de allmänna principer som gäller inom
köprätten — det centrala civilrättsliga regelkomplexd - får prägla även en
reglering på Gänsle-sidan. Så mycket starkare talar skälen härför som
gränsdragningen mellan köp och Gänst ej blott avseende de s. k. blandade
avtalen ulan även i andra fall kan komma att bli hårfin. Del förefaller under
sådana förhållanden olillfredsslällande atl från fall lill fall grundprinciper
av olikartal innehåll kan komma all reglera såväl köp- som Uänsterätlen
närstående avtalsförhållanden, alll beroende på hur en skönsmässig
klassificering av avtalet utfaller. Det är därför betänkligt att - såsom delvis
framgår av del följande - på Gänsterätiens område införa regler som står i
strid med motsvarande alUjämi gällande köprätlsliga regler. En reform därvidlag
bör enligt förbundets mening samordnas med planerade reformer inom köprätten.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 55

Ulredningen har såsom rällspolilisk utgångspunkt hafl all
lillgodose konsumenlskyddet (s. 21). Dock framhålles särskilt all en slrävan
varil all finna balanserade regler för rällsförhållandei mellan konsumenl och
näringsidkare, i del atl en önskan av atl stärka konsumenlens rätl icke skall
få ske på bekostnad av del seriösa näringslivels befogade inlressen. 1 detta
hänseende vill förbundel hänvisa lill vad experterna Holm, Johansson och Wallin
anfört i sitt särskilda yllrande (s. 515). Förbundel ifrågasätter om ej vissa
föreslagna Ivingande regler, såsom näringsidkarens resultalansvar, konsumenlens
rätt till ovillkoriig avbeställning, näringsidkarens skyldighet atl avråda
respeklive utföra tilläggsarbeten m. m., kan komma alt i alliför hög grad
inverka belungande på näringsidkaren och ytterst slå tillbaka på konsumenten
och därmed motverka ändamålet med lagstiftningen.

Såsom
förslagets tillämpningsområde är definierat och med hänsyn lill valet av
lagsliflningsmodell kommer lagen all omfatta avtalstyper av vill skilda slag.
Förbundel är i och för sig medvdel om det svåra, för all inle säga omöjliga, i
all medelsl enkla konkrela formuleringar uttömmande kunna reglera samlliga de
länkbara siluationer. som kan uppslå inom etl rättsområde av dylik omfallning.
Dock vill förbundel i della sammanhang framhålla följande. En
konsumenttjänsllag - som ju till övervägande del skall tillämpas på regelbundet
återkommande transaktioner mellan beställare och uppdragstagare inom den
dagliga hushållningen - lorde för all få avsedd genomslagskrafl böra lämna
avtalsparterna handledning om vad de i en viss uppkommen konfliktsituation har
all iakttaga. Ulredningen har också (bl.a. s. 21) framhällil, all en
övergripande synpunkl varil all reglerna skall slimulera Ull kommunikalion.
Denna parternas möjlighel alt förutse och bedöma rättsläget krymper emellertid
i takt med all ökat ulrymme lämnas åt skönsmässiga bedömningar, baserade på vad
som "med hänsyn lill omsländighelerna" framsiår såsom
"normalt", "skäligt" eller liknande. Förbundet
ifrågasätter om inle slörre reslrikliviid kunnal iakttagas när del gäller alt
lämna spelrum för del fria skönei. Måhända hade ökad klarhet och konkretion -
på sätt experten Johansson reservationsvis hävdat (s. 518) - kunnal vinnas
genom alt skilda regler föreslagits för fasl och lös egendom.

1.22 Vissa organisationer inom näringslivet:

Konsumentskyddet inom området för ijänsler

Inom näringslivel anser man all del är ell inlresse för
näringsidkare och konsumenler all den genomsnittlige konsumentens behov fär
bestämma en civilrällslig reglering av konsumenlers krav på näringsidkarens
preslalioner och skyldigheler i olika avseenden. Delta är etl naturiigl
synsätt om man har som uigångspunkl all, i etl ekonomiskl syslem som bygger på
marknadshushållning och konkurrens, produklion och produkluiveckling liksom
distribution ytterst skall styras av konsumenlernas anspråk och behov. 1 den
mån näringslivels föreirädare framför andra uppfattningar belräffande
konsumentskyddets lämpliga avvägning och utformning än andra
intressegrupperingar i samhällel. l.ex. konsumenlvårdande myndigheter, beror
delta alltså inte på några djupgående motsättningar i fråga om grundläggande
värderingar utan på överväganden av mera praktisk nalur.

Enligt organisationernas uppfallning är del emellertid
angelägel all man inom konsumenlpoliliken beaklar all vaGe reglering, som
sikiar lill elt ökal tillvaralagande av konsumenlers inlressen (ökal
konsumenlskydd), len-derar alt belasta konsumenlkolleklivel med ökade
koslnader. Dessa kan

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 56

ligga på olika plan och i många fall vara svåra all ange
och uppskatta. De kan vara direkla, vilkel l.ex. är fallel om vissa minimikrav
uppslälls på varors eller Ijänsters beskaffenhel, och de kan vara indirekla, i.
ex. påverkan på konkurrensförhållanden och på adminislraliva ruliner inom
förelag och hos myndigheler. Organisationerna vill betona vikten av all man
även i Sverige tillägnar sig ett sådani cosl/benefil-länkande och inle ensidigl
inriktar uppmärksamhelen på en snäv konsumentskyddsfilosofi.

Mol nu anförda bakgrund vill organisationerna särskilt
peka på atl man vid ulformningen av regler för avial om konsumenttjänsler bör ulgå
från vad som framsiår som ell lämpligt avvägt konsumentskydd för genomsnittliga
konsumenter i inte alltför sällan förekommande situationer och avtals-komplex.
Om man nämligen inriktar inlressel i huvudsak på vad som kan komma all inlräffa
för enslaka konsumenler i exlremfall ligger del nära lill hands all man skärper
kraven på näringsidkarnas preslalion kanske långi ulöver vad som ligger i
genomsniliskonsumenlens inlresse. Delta innebär i sin tur ökade kostnader på
olika plan vilka ytterst kommer all drabba konsumenlerna i egenskap av
konsumenler och medborgare. Uttryckt i andra termer, man genomför regler som
inle är välfärdsekonomiski motiverade och önskvärda.

En högre ambilionsnivå vad gäller reglering av Uänsleavial
lill konsumenlens skydd än som moisvarar etl slorl antal konsumenters fakiiska
behov tenderar också all snedvrida slrukluren och konkurrensförhållandena inom
områdel i fråga. Del uppkommer lätl en "grå marknad", där konsumenien
visserligen får ell sämre skydd, men i gengäld kan räkna med ett lägre pris. En
sådan dubbel marknad drabbar de näringsidkare som seriösl söker uppfyllda
lagens slrängare krav och medför på sikl all konsumeniskyddd försvagas genom
att även dessa tvingas tumma på sina avtal om de vill behålla sin marknad.

En alltför hög ambitionsnivå i fråga om konsumentskydd kan
också leda lill all näringsidkare i iveksamma fall inle vågar la de risker som
är förbundna med all utföra Ijänsten. Som exempel kan nämnas all näringsidkaren
kan uppfatta risken för skadeslåndsansvar eller all inle få fulll beiall för en
reparalionsUänsl så belydande all han inle vill åla sig uppiften.
Organisationerna anser vidare all avialsregler på konsumenttjänslområdei som
uppfattas såsom alliför snåriga, t.ex. pålägger näringsidkaren långt gående skyldigheler
atl reparera eller all presiera ddaljerai specificerade räkningar, kan befaras
påverka näringsidkarens benägenhet atl ingå reparationsavial. Han föredrar all
sälja nyll. Risk föreligger alltså för atl en från allmän synpunkt inte
önskvärd "slit och släng"-menlalitet främjas.

Långlgående och komplicerade skyddsregler på avlalsområdei
för konsumenttjänsler, 1. ex. när del gäller skadeslånd, innebär en ökad
adminislraliv belaslning på förelagen. Nya ruliner krävs som drar koslnader
vilka måste slå igenom på priserna. Åven myndigheternas konlroll- och
ivisle-lösningsfunklioner blir mera omfattande och krävande. Härigenom binds
slörre resurser vid konsumentpoliliskt sett mindre produktiva akiivileler än
vad som annars skulle behöva vara fallel.

I della sammanhang vill organisalionerna även beröra en
annan rällspolilisk principfråga, nämligen kravel pä elt i möjligasie mån
klart och entydigt regelsyslem på konsumenttjänslernas område. Della krav
uppbärs av ell samfälll inlresse hos konsumenler och näringsidkare atl kunna
förutse innebörden och följderna av ingångna avtal. Konsumenien skall ha möjlighel
alt bedöma vad han belalar för, dvs. dels näringsidkarens preslalion, själva
Gänsten, dels del konsumenlskydd som kommer honom lill del

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 57

genom avlalel. Näringsidkaren har inlresse av all kunna
förutse och beräkna konsekvenserna för hans del av ingångna avial. Kravel på
enlydighd och klarhei i fråga om regelinnehålld innebär att man bör undvika
ulpräglade skälighdsregler lillämpliga över vidslräckla områden och på vill
skilda avialslyper. Kravet innebär vidare all regler för lolkning av innehållel
i enskilda avial - särskilt i fråga om vad prestationen går ut på
("resultatansvaret", innebörden av garantier och ansvarel för utfästelser)
- inte bör avvika från gängse tolkningsprinciper och inte heller bör möjliggöra
fiktiv avlalslolkning som leder lill resullat som avviker från vad en part
normalt måsle ha avsell. Brislande förulsebarhei medför all näringsidkarna
tvingas arbela med slörre ekonomiska riskmarginaler och, i dt vidare
ekonomiskt-politiskt perspektiv, alt samhällel belaslas med ökade koslnader för
lolkningsbistånd och tvistlösning i en eller annan form.

Organisationerna anser del vara en angelägen uppgift vid
den fortsatta handläggningen av ärendel all sysiemaliskl och noggranl analysera
och mol varandra balansera koslnader och nylta av de lösningsalternativ som kan
komma all övervägas. Della gäller såväl vid val av styrningsmedel som vid val
mellan tolkningsprinciper och regelallernaliv.

Belänkandel

Belänkandel innehåller en ulomordentlig! värdefull
kartläggning av gällande rätt inom ell stort och svåröverskådligt rättsområde.
Redan härigenom har belänkandet ell slort värde som uigångspunkl för
ulformningen av individuella avtal och standardavtal. Betänkandet innehåller
dessulom en föredömlig redovisning av skälen för och emol olika, länkbara
lösningar saml konkretiseringar genom väl valda exempel.

Del arbele som utredningsförslaget representerar kan inte
göra anspråk pä atl innefatta en definitiv och okonlroversiell lösning av de
många delvis mycket svåra frågor som aklualiseras vid en rälislig reglering av
avtal om konsumenlGänster. Del är följaktligen hell nalurligl all ulredningens
lagförslag måsle underkastas en kritisk granskning både vad gäller principer
och konkrela detaljer och att alternativa rättsliga lösningar måsle diskuteras.

Lagförslagets huvudlinjer TiUämpningsområdet

Det kan förefalla egendomligt all bygga ell lagförslag på
avialslypen malerielll arbelsbeUng och atl lämna del minsl lika vikliga områdel
för immaleriella Gänsler utanför. Frågan är emellertid om man överhuvud kan få
lill slånd ell "helläckande" konsumenlskydd på konsumenttjänslområdet.
Utredningen har visal pä de rätlslekniska svårigheier som i så fall skulle
uppslå. Organisationerna kan därför i och för sig acceplera den föreslagna
avgränsningen.

Ulredningen anlar all den föreslagna lagsliftningen i
betydande omfattning kan lillämpas analogi. Organisationerna vill inle hell
uleslula all behov kan föreligga av analog rällsUllämpning på konsumenttjänster
som inle omfattas av en konsumenttjänsllag liksom på näringsidkarens förhållanden
lill bakre led. Däremol anser organisationerna atl det inte kan komma ifråga
atl lillämpa konsumeniskyddsregler analogi i lypiska nä-ringsidkarsitualioner.
Under inga förhållanden kan det godias att sådana beslämmelser som avviker från
nu gällande rätl genom uttalanden i lagmo-tiven får föras in
"smygvägen" uianför lagstiftningens direkta tillämpningsområde.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 58

Lagförslagets nyheter

Emellertid innehåller den föreslagna lagstiftningen
åtskilliga nyheter som saknar motsvarighet i gällande räll. Detta leder lill
svårigheier all åstadkomma en nödvändig samordning med reglerna inom
angränsande rättsområden. Som elt exempel kan nämnas den siiuaiion som kan uppkomma
om en säljare genom ell frislående s. k. serviceavial ulfäsler sig all ulföra
servicearbelet på varan sedan garanliliden för köpet gåll ul. Sådana
serviceavial är numera myckel vanliga, även inom områdel för konsumenttjänsler.
De innefallar inle bara arbele på lös sak eller fast egendom ulan även
immaleriella Uänsler och ulgör sålunda i den bemärkelsen "blandade"
avtal. Anlag att konsumenien belalar serviceavgiften för senl, all han kräver
sUlleslåndsersättning för all varan ej fungerar och all han slulligen säger upp
serviceaviald i förlid. Enligi nu gällande räll föreligger inga regler som
hindrar näringsidkaren all faslslälla ränlesalsen och all begränsa
skadeslåndsansvard lill en skyldighel aii ulge "ulgiflsersäil-ning"
Gfr 6 § konsumenlköplagen). Vidare besläms avbeslällningsersäll-ningen efler
principen om del posiiiva konlrakisiniresset, dvs. del avtalade prisel minus
gjorda eller möjliga inbesparingar på grund av alt presiationen inle behöver
fullgöras. Om vi anlar all serviceaviald föreskriver 1,5% dröjsmålsränia per
månad och all skadeslåndsansvard begränsals på ovan angivet sätl nödgas man, om
den föreslagna lagsliftningen antas, samtidigt tillämpa olika principer inom
ramen för ell och samma avtal för bestämmandet av dröjsmålsräntan,
skadeslåndel och avbeslällningsersältningen. Detta exempel kan räcka för atl
påvisa den absolula nödvändighelen alt ulforma en konsumenttjänsllag på elt
sådani säll all reglerna i denna stämmer överens med vad som gäller inom
angränsande rättsområden. Etl genomförande av lagstiftningen i föreslagen form
skulle leda till bristande konsekvens i rältssyslemd, vilket skulle medföra
svåröverskådlighei, överraskningsmoment för parterna och ökade - delvis
onyttiga - koslnader.

Tidpunkten för ikraftträdandet

Konsumenlljänslulredningen framhåller all del är angeläget
all den föreslagna lagsliftningen iräder i kraft så snart som möjligl och
föruiskickar all den skulle kunna genomföras ulan atl översynen av
konsumenlköplagen avvaklas (s. 32 i betänkandet). Organisalionerna vill för sin
del bestäml avstyrka alt den föreslagna lagen träder i kraft i vart fall innan
översynen av konsumenlköplagen sluiförts lill lagsliflning. 1 den män
konsumenlköplagen kommer att innehålla väsenlliga ändringar av gällande räll
(l.ex. i fråga om innebörden av lidsbestämda garanlier, reklamalionsfrislen,
avbeslällning, ränta och skadeslånd) är del dessulom angelägel all avvakia all
motsvarande ändringar i köplagen, räntelagen och skadeslåndsrällslig lagsliflning
genomförs. Organisalionerna hänvisar i detla sammanhang till vad som ovan
anförts belräffande behovel av samordning.

Med hänsyn till näringsidkarnas behov att i lid kunna
anpassa sina rutiner och avtalsformulär lill den nya lagsliftningen och inle
minsl all informera och inslruera sin personal om de nya reglerna hemställer
organisalionerna atl elt evenluelll ikraftträdande inle sker lidigare än ell
år efler riksdagsbeslui.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 59

Sammanjältning

Sammanfallningsvis vill organisalionerna anföra följande.

Enligi
organisaiionernas uppfallning kan ulredningens förslag vad gäller
marknadsföringsansvarel, resullalansvard, ersättningens beslämmande vid
avbeställning, tolkningen av lidsbestämda garantier, genombrylningen av
reklamalionsfrislen vid dolda fel saml näringsidkarens skadesiåndsskyldighel
inle accepleras i föreliggande ulformning.

Beslämmelserna i en blivande konsumenttjänsllag måste
utformas på etl sådani sätl att tillräckliga möjligheter lämnas öppna för en
anpassning av regelsyslemd lill olika Uänsleseklorers särskilda förulsällningar
och behov. Samtidigt är del angelägel all bestämmelserna konstrueras så att
uirymmd för ulpräglade skälighetsöverväganden blir mindre än enligt kommitténs
förslag; målet bör vara all såväl konsumenler som näringsidkare kan göra sig
en någorlunda klar bild av reglernas reella innebörd. Lösningen är enligt
organisaiionernas uppfallning all söka i en lagstiftning som i stort sett
bygger på en dispositiv reglering, avpassad för mera frekvenla Uänsler av en
inle alltför komplicerad beskaffenhet och med möjlighel till val av produkt-
eller branschspecifika lösningar när praktiska skäl påkallar del.

Organisalionerna vill också underslryka viklen av alt man
vid den fortsatta handläggningen av ärendel sysiemaliskl analyserar och mol
varandra balanserar koslnader och nytta av olika lösningsallernativ.

Organisalionerna
hävdar slulligen all en blivande lagsliflning på konsumentUänsternas område
måsle vara väl samordnad med molsvarande lagstiftning rörande köp. Detla
innebär atl med den slulliga ulformningen av lagen får anslå till dess
översynen av konsumenlköplagen slulförls. Organisationerna finner det
angeläget all de två lagstiftningsärendena slutbehandlas parallelll inom departemenlel
och vill föreslå all någon form av hearing eller snabbremiss sker lill närmasl
berörda remissorgan innan propositioner läggs fram.

1.23 Handelskamrarna:

Konsumenlskydd inom området för ijänsler

Handelskamrarna vill lill en bögan underslryka atl någon
motsättning inle föreligger mellan näringsidkare och konsumenler ifråga om
önskemåld all lillgodose "genomsnittskonsumentens" krav på
näringsidkarens prestationer och skyldigheter i olika avseenden. Tvärtom är det
konsumenlens behov som bestämmer om han överhuvud vill köpa en produkt eller
Gänsl och det är ytterst konsumenlens önskemål som styr produklul-vecklingen.
De motsättningar som kan uppkomma mellan näringsidkare och konsumentvårdande
organ kan således uteslutande komma all röra frågan om konsumentskyddets
utformning och innehåll och inle konsumentskyddet som sådani.

Kamrarna
vill gärna inledningsvis fastslå atl motsättningar kan uppkomma beroende på
del förhållandet all näringsidkarna principielll anser all frågan om
konsumentskyddels innehåll inle skall bedömas med ledning av vad som kan komma
all inlräffa för enstaka konsumenler i onormala fall. Om man koncenlrerar sig
på dessa "sjuka" fall kan man nämligen frestas all siälla så
överdrivna anspråk på konsumenlskydd all avlalel får etl innehåll som
"genomsnillskonsumenlen" inle önskar. Della medför all han genom ell
förhöjl pris på produklen eller Gänsien får betala för någonting som han
egentligen inte vill ha. Den krilik som handelskamrarna riklar

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 60

mot en del av de föreslagna bestämmelserna skall förslås
från denna utgångspunkt.

En annan fråga av stor principiell betydelse är
lydlighetskravet. Det gäller alt göra det möjligt för konsumenten alt kunna
bedöma vad han köper. Kamrarna vill emellerlid underslryka all detla inle
endasl gäller näringsidkarens preslalion ulan även jusl konsumentskyddets
innehåll. Delta krav på tydlighet äventyras så snart man väljer skälighdsregler
i slället för fastare utgångspunkter för bedömningen. Inle heller regler för
lolkningen av avialels innehåll - särskili ifråga om vad prestalionen går ul på
("resullalansvard", garanliernas innebörd och ansvarel för
ulfäslelser) - bör avvika från gängse praxis eller genom fikliv avlalslolkning
från vad en part normall måsle anias ha avsett. Kamrarna återkommer till dessa
frågor i del följande.

Som lidigare nämnls leder överdrivna krav pä
näringsidkarens preslalion lill fördyring. 1 varsla fall kan man härmed
befrämja en från allmän synpunkl icke önskvärd "köp och
släng"-menlalitei. Handelskamrarna vill i detla sammanhang särskilt
framhålla all överdrivna krav på näringsidkarens skyldighel atl avråda
konsumenien från alt reparera en vara kan användas som etl argument i
näringsidkarens marknadsföring all få sälja nya varor i slället för all
reparera. Vidare kan näringsidkaren uppfatta risken för skadeslåndsansvar eller
för all inle få fulll betalt för siu arbete så belydande all han överhuvud inle
vill ålaga sig all reparera varan.

Från konsumenlens synvinkel är del givelvis av särskili
inlresse all konsumeniskyddd ulformas på ell sådani säll att
konsumentkolleklivel inle drabbas av onyttiga koslnader. Reglerna får inle
utformas så all de leder lill adminislraliv omgång. Kamrarna vill i della
sammanhang särskili framhålla den risk för ökade administralionskoslnader som
kan uppkomma genom överdrivna krav på "specificerad räkning",
komplicerade skade-ståndsregleringar och frångåendet av avtalat pris som
utgångspunkt vid besiämmandel av avbeslällningsersättning. Kamrarna ålerkommer
lill sislnämnda frågor i kommenlaren till lagförslagels enskilda beslämmelser.

Lagförslagets huvudlinjer Utredningsarbetet

Betänkandet innehåller en utomordentligt värdefull
kartläggning av gällande rätl inom ett stort och svåröverskådligt rättsområde.
Redan härigenom har betänkandet etl slort värde som uigångspunkl för
ulformningen av individuella avtal och standardavtal. Betänkandet innehåller
dessutom en föredömlig redovisning av skälen för och emol olika, länkbara
lösningar samt konkretiseringar genom väl valda exempel. Åven om ulredningens
förslag till lösningar inie alllid kan accepteras, vill kamrarna begagna
Ullfällel all uttala sin Ullfredsslällelse med ulredningsarbdd som sådant.

Tillämpningsområdet

Del kan förefalla egendomligt atl bygga ett lagförslag på
avtalstypen materiellt arbelsbeUng och all lämna del minsl lika vikliga områdel
för immaleriella Gänsler uianför. Frågan är emellertid om man överhuvud kan
begagna lagsUflningsmdoden för alt få lill stånd etl "helläckande"
konsumenlskydd på konsumenlGänstområdd. Utredningen har visat på de
rätts-tekniska svårigheier som i sä fall skulle uppslå. Handelskamrarna kan
därför i och för sig acceplera den föreslagna avgränsningen.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 61

Lagförslagels nyheter

Emellertid
innehåller den föreslagna lagstiftningen åtskilliga nyheter som saknar
motsvarighet i gällande rätl. Delta leder lill svårigheier atl åstadkomma en
nödvändig samordning med reglerna inom angränsande rättsområden. Som ett
exempel kan nämnas den situalion som kan uppkomma om en säljare genom etl
fristående s. k. serviceavtal ulfäsler sig all ulföra servicearbele på varan
sedan garanliliden för köpel gåll ul. Sådana serviceavtal är numera mycket
vanliga, även inom området för konsumenttjänster. De innefattar inle bara
arbele på lös sak eller fasl egendom utan även immaleriella Gänster och ulgör
sålunda i den bemärkelsen "blandade" avtal. Anlag atl konsumenien
belalar serviceavgiften för sent, att han kräver stilleståndsersättning för att
varan ej fungerar och atl han slutligen säger upp serviceavtalet i förtid.
Enligt nu gällande rätl föreligger inga regler som hindrar näringsidkaren all
fastställa räntesatsen och all begränsa skadeslåndsansvard lill en skyldighet
alt ulge "uigiflsersäti-ning" Gfr 6 § konsumenlköplagen). Vidare
besläms avbeslällningsersältningen efter principen om del positiva
kontraklsinlressel, dvs. del avialade pri.sel minus gjorda eller möjliga
inbesparingar på grund av all preslaiionen inle behöver fullgöras. Om vi antar
att serviceavtalet föreskriver 1,5% dröjsmålsränta per månad och att
skadeståndsansvaret begränsals på ovan angivel sätt nödgas man, om den
föreslagna lagsliftningen anias, samtidigt tUlämpa olika principer inom ramen
för ett och samma avtal för bestämmandet av dröjsmålsräntan, skadeståndet och
avbeslällningsersältningen. Della exempel kan räcka för att påvisa den absolula
nödvändighelen all eliminera sådana delar i lagförslagel som inle stämmer
överens med vad som gäller inom angränsande rättsområden. Ell genomförande av
lagstiftningen i föreslagen form skulle leda lill brislande konsekvens i
räiissysle-mel, vilket skulle medföra svåröverskådlighei, överraskningsmomenl
för parterna och ökade - delvis onyttiga - koslnader.

Tidpunkten för ikraftträdandet

KonsumenlGänstutredningen framhåller atl det är angeläget alt
den föreslagna lagsliftningen iräder i kraft så snart som möjligl och
förutskickar alt den skulle kunna genomföras utan alt översynen av
konsumenlköplagen avvaktas (s. 32 i betänkandet). Handelskamrarna vill för sin
del bestämt avstyrka atl den föreslagna lagen iräder i krafl i vart fall innan
översynen av konsumenlköplagen lell till lagstiftning. 1 den mån
konsumenttjänsllagen kommer all innehålla väsenlliga ändringar av gällande
räll (l.ex. i fråga om innebörden av lidsbestämda garanlier, reklamalionsfrislen,
avbeslällning, ränla och skadeslånd) är del dessulom angelägel all avvakia
molsvarande ändringar i köplagen, ränlelagen och skadeslåndsrällslig lagstiftning.
Kamrarna hänvisar i detla sammanhang lill vad som ovan anförts belräffande
behovel av samordning.

Med hänsyn till de betydande informations- och
utbildningsinsatser som kommer all krävas om lagförslagel genomförs bör ocksä
relaiivi lång Ud -minsl 1 år - förflyta mellan lagens anlagande och
ikraftträdande.

Som framhållits ovan innehåller betänkandet en
utomordentlig värdefull kartläggning av gällande rätl på förevarande
rättsområde. De synpunkler belräffande lagreglernas ulformning, som
handelskamrarna i dd föregående anmäll, kräver dock lämligen omfattande
ändringar. Handelskamrarna avslyrker därför all förslagel i sin nuvarande
ulformning lägges lill grund för lagsliflning.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 62

1.24 SHIO-Familjeföretagen och Sveriges köpmannaförbund:

Näringslivets organisalioner har avgivii ell gemensaml
yllrande över förslagel lill konsumenttjänsllag. 1 della remissarbete har även
undertecknade organisationer deltagit. Vi ansluler oss i huvudsak lill delta
yttrande. Härutöver vill organisalionerna i föreliggande yllrande framföra
vissa kompletterande synpunkter.

Bland organisaiionernas delägare återfinns de flesla
branschförbund inom hanlverk, service och distribution. Dessa branscher är jusl
de som kommer alt beröras av den föreslagna konsumenlUänsllagen. För organisationernas
medlemsföretag tillhör också lagförslagel de väsentligaste frågorna under
senare tid. Organisalionerna förulsäller därför alt dess synpunkter på detla
förslag beaklas med vederbörlig tyngd.

Allmänl

Organisalionerna delar ulredningens uigångspunkl alt en
speciell lag fordras på konsumenltjänstområdel. För tjänster som reparation,
underhåll och ombyggnad finns del f. n. prakiiskl laget inte någon
lagreglering. Detla har vållat en del problem för både konsumenler och
näringsidkare, även om en fungerande praxis ulvecklals, bl.a. genom
analogilolkningar från andra närliggande rättsområden.

Från konsumentsynpunkt kan del också vara rimligl att en
lag på Uänsteområdel ges en speciell konsumenlskyddsinriklning. Del är dock
lika väsenlligt all konslalera all behovet av del skydd inom marknads- och
köpområdel, som under senare år tillförsäkrais konsumenien, även finns hos den
slora mängden ddaljisler och servicegivare och induslriella småförelag,
underentreprenörer elc. Många näringsidkare har låg skolulbild-ning och ringa
kunskaper i juridiska frågor. De har heller knappast tid all sälta sig in i den
allt mer komplicerade köp- och marknadsrätten. Detta ger dem inte bara en sämre
ställning genlemol konsumenien; de kommer också i sämre position gentemot
grossister och andra leveranlörer. Av della skäl bör näringsidkarens rättsliga
ställning gentemot dessa "bakre led"stärkas; annars kommer denne pä
mellanhand. Denna fråga har lidigare aklualiserals bl. a. i en riksdagsmoUon
(1978/79: 1476) och i en gemensam skrivelse från Sveriges Köpmannaförbund och
SHIO-Familjeföre-lagen. Kopia på denna bifogas.'

I särskilda yttranden till belänkandet har experterna Holm
och Johansson utvecklat dessa viktiga frågor. Organisalionerna instämmer i
experternas yttranden.

Ulredningen har på denna punkt hänvisat till pågående
ulredning av konsumenlköplagen och av del skälel avslåll från all föreslå
speciella regler. Organisationerna, som haft förhoppning all ulredningens
förslag även skulle innefatta en reglering av förhållandena till bakomliggande
led, vill understryka atl det är nödvändigl atl konsumenttjänsllagens Ullkomsl
tidsmässigt samordnas med en reformering av konsumenlköplagen eller allmän
avialslagsUftning sä atl förhållandena till bakomliggande led ur de små och
medelslora förelagens synpunkl får en acceplabel lösning.

Även om redan nu flertalet seriösa förelag i alll
väsentligt följer principerna i lagförslagel lorde lagen ändå komma all
medföra koslnadsökningar för förelagen. De måste då genom en högre debitering
försäkra sig om tillräckliga inkomster för atl täcka dessa fördyringar. Del kan
därför vara

' Kopian är här utelämnad.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 63

på sin plats att påpeka atl del i sisla hand är
konsumentkolleklivel som får belala näringsidkarens ökade ansvar.

En allvarlig anmärkning som kan riktas mol lagen är all
den kan komma alt öka gapet mellan de seriösa förelagen och de oseriösa
förelagen som arbeiar pä den "svarta marknaden". De senare kommer
självfallet inle al» drabbas av de ökade koslnader som en konsekvenl och
fullsländig lillämpning av konsumenttjänstlagen torde medföra. De kommer
därigenom all kunna hålla lägre priser och alkjäml verka attraktiva på
resurssvaga konsumenler som på så sätt även framgent kommer att vara uilämnade
ål dessa företags oseriösa marknadsföring och Jaga servicenivå.

Del är därför av ytiersla vikl alt samhället kraftigl
verkar för all komma lill rätta med de problem som de oseriösa företagen utgör.
SHIO-Familjeföretagen har i andra sammanhang förklarat vilka vägar man kan gå
för all lösa detla problem. Vi hänvisar till SHIO-Familjefördagens yttrande
(bifogas') lill Arbelsmarknadsdepartemenlet över den rapport som avgivils
1978-09-12 angående uthyrnings- och entreprenadföretag i Norden. Särskilt vill
vi underslryka kravel på obligalorisk regisirering av alla förelag, vilkel ej
är atl förväxla med auklorisering. En sådan regisirering skulle kunna ge
myndighelerna en praklisk möjlighel all följa de oseriösa förelagens
verksamhel.

Ikraftträdande

Med tanke på del omfallande informationsarbete i form av
kurser och framtagande av malerial som fordras för att lagen skall kunna tränga
in ordentligt i både konsumenlernas och näringsidkarnas medvetande, fordras en
tidsfrist, från del all lagen antas lill dess den iräder i krafl, på minsl 12
månader. Som exempel på vilka problem som kan uppslå när informa-lions- och
förberedelseliden inför en komplicerad lags inlroduklion varil för kort kan
hänvisas till konsumentkreditlagens införande.

1.25 Svenska Byggnadsenlreprenörföreningen och Sveriges
byggmästareförbund:

Svenska Byggnadsenlreprenörföreningen och Sveriges
byggmäslareförbund, som fillsammans med Sveriges Induslriförbund,
SHIO-Familjeföretagen och ett antal andra organisalioner, avgivii gemensaml
remissvar över konsumenlGänstulredningens belänkande SOU 1979:36, Konsumenttjänsllag,
får härmed, som elt branschspecifikl Ullägg lill de generella
ställningstaganden, som skett i del gemensamma remissyttrandet, belysa
lagföi-slagels konsekvenser ur byggnadsindustrins synpunkl. Föreningen och
förbundel vill redan inledningsvis pålala all ulredningsförslagd inte är
anpassat lill de förhållanden, som råder inom byggnadsbranschen saml all den
leoreliska grund på vilken ell flertal av de föreslagna beslämmelserna vilar
icke ansluler lill den prakUska verkligheten.

Allmänt

Enligt ulredningens förslag skall konsumenttjänstlagens
bestämmelser äga generell lillämpning på underhålls-, reparations- och
ombyggnadsarbeten avseende fast egendom. Arbelen av delta slag skiljer sig
avsevärt från

Ytlrandel är här utelämnat.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 64

den lyp av Gänsler, som i övrigl är avsedda all inrymmas
under den föreslagna konsumenttjänsllagens tillämpningsområde. Arbelen på fasl
egendom kan många gånger vara omfallande och/eller lekniskl komplicerade.
Avtal om sådana Uänsler kan dessulom sägas i sig innefatta en mångfald köp och
Uänsler av inbördes myckel olika karakiär. Arbdena bcdrives också under myckel
skilda beUngelser. Ofta inlräffar under arbe-lenas gång lill fasligheien eller
ulomslående förhållanden hänförliga hinder och slörningar av olika slag, vilka
varil oföruisebara för såväl näringsidkare som konsumenl. Sålunda kan del
exempelvis vid omläggning av golv eller lak eller vid andra arbelen. som i sig
innefallar rivning eller nedmonlering av befinlliga byggnadsdelar, inle sällan
visa sig att underliggande malerial har annan beskaffenhel eller annan kvaliiei
än vad som framgått av konsumenlens uppgifier eller vad som i övrigl kunnal
förulsällas av en fackman. Detla medför då all det resulial, som från böGan
varil åsyftat, nödvändiglvis måsle ändras i ell eller annal avseende. Sådana
ändringar kan föranleda att omfattningen eller kvalilelen på arbdena ökar eller
minskar men det kan även medföra ändrade förulsällningar för arbdenas ulförande
eller bedrivande med koslnadsmässiga konsekvenser som följd ulan att slulresullaiel
i sig påverkas.

Arbelen avseende mer omfattande reparations- och
ombyggnadsarbeten föregås vidare ofla av ell anbudsförfarande, där ell anial
anbudsgivare i konkurrens lämnar anbud på ulförandel av arbdena. Till grund för
anbuden ligger då av konsumenien eller av honom anlitad konsult upprättade
beskrivningar och rilningar avseende de arbelen som skall ulföras. En
konsekvens av anbudsförfarandd är all de handlingar som ligger lill grund för
anbudsgivningen blir av avgörande beiydelse för de kommande arbe-lenas
kvaliiei, resulial och hållbarhd. Utförandel av arbetena måste vidare, i
förekommande fall, anslula till vad byggnadsnämnden besläml i beslui om
byggnadslov. Slulligen medför den ställiga långivningen för nu ifrågavarande
arbelen regelmässigl en slrävan mol förbilligande och därmed ur resulial- och
hållbarheissynpunkl enklare ulföranden och lägre slandard.

Mol bakgrund av de ifrågavarande arbetenas särpräglade
karakiär är det inle förvånande all del, särskilt i avtalsförhållandena med
enskild konsumenl, ofla uppkommer besvärliga, ur adminislraliv synpunkl
koslsamma och inle sällan onödiga reklamalioner. De ivisler, som föranledes
härav, har många gånger sin orsak i all köparen/beslällaren saknar de lekniska
kunskaper som erfordras, för atl på ell riktigt säll kunna utvärdera ulförda
arbelen. Inom byggnadsbranschen har under de senasle åren kunnal förmärkas en
markanl ökning av anialel oberättigade reklamalioner i konsu-meniavlalen.
Nämnda ulveckling innebär all de onyttiga kostnader för besiktningar m.m., som
härvid uppkommer, precis som andra koslnader för produktionen, får bäras av
konsumenlkolleklivel.

Konsumenttjänsluiredningens lagförslag kan inle förvänlas
medföra någon lösning av nyssnämnda problem. Tvärtom är ulformningen av en rad
beslämmelser i lagförslagel. såvitt gäller beslämmelsernas lillämpning på
ombyggnads- och reparalionsarbden, närmasl ägnade all direkl öka frekvensen av
felakiiga reklamationer, liksom onödiga och oberättigade prisdiskussioner.
Nämnda effekl kan förväntas redan som en följd av lagförslagels höga
delaljeringsnivå, där ulredningen - lill skillnad från vad som gäller inom del
köpräilsliga områdel - vall all inte reglera konsumeniskyddd i form av
ivingande minimiregler ulan islälld ulforma ddaljerade "normalregler"
av genomgående ivingande karakiär. Genom atl lagförsla-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 65

gel utformats på så säll försvåras eller omöjliggöres
nödvändiga och även ur konsumentsynpunkt ändamålsenliga branschanpassningar i
de standardavtal, som framtages på frivillig väg, genom konsumentverkets
arbete eller inom ramen för avialsvillkorslagen. Slulligen synes ulredningen i
myckel begränsad omfallning ha övervägt och utvärderat de prakliska och
ekonomiska konsekvenserna av föreslagna beslämmelser, särskilt när del gäller
beslämmelsernas lillämpning på omfattande och tekniskt komplicerade arbelen.
Föreningen och förbundet återkommer i del följande lill elt antal enskilda
bestämmelser där någon avvägning mellan utredningens förslag lill reglering
saml de merkoslnader för Gänslens utförande, som ulgör en direkl följd av
förslaget, över huvud lagd inte skell frän utredningens sida.

Utredningen föreslår atl uppförande av byggnad för
bosladsändamål eller annal arbele, som den som uppför sådan byggnad har ålagil
sig all utföra i samband med uppförandel, undaniages från lagens
Ullämpnings-områden. Föreningen och förbundet lillslyrker att nyuppförande av
bostadsbyggnad undantas. Föreningen och förbundel anser vidare - hell i likhel
med vad experten Johansson anfört i särskili yllrande - all arbelen som uiförs
i samband med nyuppförande av byggnad måsle undanlagas frän lagens
tillämpningsområde, oavsett om dessa utförs av byggnadsentreprenören eller av
sidoentreprenör. En annan ordning på denna punkl medför att skilda regelkomplex
skulle bli gällande på ell och samma objekt, vilket måsle orsaka
avgränsningsproblem såväl mellan näringsidkarna inbördes som mellan
näringsidkare och konsumenl. Vad nu sagls gäller särskilt som dd vid mindre
entreprenader stundom kan råda oklarhet i vad mån el-, rör-,
målningsenlreprenörer m.fl. är att betrakta som underentreprenörer till
byggnadsentreprenören eller sidoentreprenörer.

Ulredningens förslag utgår, i likhet med annan
konsumenllagsliftning, från del generella anlagandd all avial mellan
näringsidkare och konsumenl genomgående känndecknas av en brislande
partsbalans. Nämnda anlagande, som i vart fall inom Uänsteområdel inte är
generellt rikiigl, präglar utformningen av en rad regler i lagförslaget. Det
sagda hindrar inle att utredningens förslag på vissa punkler kan förmodas
utgöra en kodifiering av gällande rätt. Lika uppenbart är emellertid att
utredningen, med syfte atl i olika avseenden trygga konsumenlskyddet, på ell
flertal punkler i lagförslagel sträckt sig avsevärt mycket längre, än vad som,
i vart fall inom byggnadsbranschen, ulgör gällande rätt. Som ulredningen anger
(sid. 121 i betänkandet) ankommer del i vaGe enskill fall på rättsUllämpningen
alt la ställning lill om gällande eller föreslagen konsumenllagsUftning bör tillämpas
analogt uianför lagstiftningens egentliga tillämpningsområde. Föreningen och
förbundel lar av nyssnämnda skäl bestämt avstånd från ulredningens generella
"anvisningar" för den kommande rättstillämpningen liksom utredningens
uttalanden all slora delar av lagförslagel slundom skall kunna tillämpas
analogi även i avtal mellan näringsidkare.

Sammanfallande synpunkler

Som ovan framgått har utredningen vid ulformningen av
enskilda beslämmelser inle alls eller inle i tillräcklig ulslräckning övervägt
och beaktat reparations- och ombyggnadsarbetenas komplicerade nalur och de
särskilda förulsättningar under vilka sådana arbelen bedrivs. Med anledning
härav är föreningens och förbundets uppfatlning den att förslagel i föreliggande
skick inte kan läggas lill gmnd för lagstiftning och inle heller kan 5 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr
110. Bilagedel

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 66

ulgöra en acceptabel utgångspunkt för det fortsatta
lagsUfiningsarbdd. Förslaget är alltför kompliceral och långlgående samtidigt
som ålskilliga regler har karaktär av abstrakta generalklausuler, påbyggda med
olika motivuttalanden, vilket skulle innebära påtagliga svårigheier vid Ullämpningen
av reglerna. Åtskilliga beslämmelser i förslagel har vidare en direkl
prisuppdrivande effekt saml medför en ökad byråkrali och adminislralion kring
olika prakliska frågor, som kan uppkomma i samband med Gänstens utförande.
Sådana beslämmelser med åtföljande ekonomiska konsekvenser ler sig inie
förmånliga för konsumenlkolleklivel. I vart fall kan man inle - som utredningen
- underlåta all la slällning lill dessa frågor och låtsas som om ökade
administrativa krav på företagen inle skulle föranleda någon prispåverkan.
Enligi föreningens och förbundels mening ler del sig nalurligl all ell
fortsall arbele med gemensamma regler för konsumenttjänsler -i likhet med vad
som är fallet inom köprätten - inriklas endast på tvingande
minimibestämmelser.

1.26 Motorbranschens riksförbund (MRF):

Allmänt om behovet av lagstiftning på ijänsleområdel

Såsom utredningen påpekar finns del i Sverige i dagens
läge endasl i obelydlig ulslräckning lagsliflning som från civilrällslig
synpunkl direkl rör Uänsler. Rätlslägd är många gånger lämligen oklart eller
låter sig i vart fall fastställas endasl med svårighei. Från allmän synpunkl
ler sig del osäkra rättsläget på elt så viktigt område som konsumentUänsierna
som olämpligt.

Verksläder som är anslulna lill MRF Ullämpar emellertid
sedan ell anial år gemensamma "Regler för reparaiioner". De nu
gällande har antagils efler överläggningar med KO. Reglerna är ganska utförliga
och innehåller bestämmelser om vilka rättigheter och skyldigheler som parterna
har.

En svaghet med ett standardavtal av nu angivel slag är
dock all del inte omfattar oorganiserad eller oseriös näringsverksamhel. Inom
bilverksiads-branschen märks i dagens läge en belydande oro över den ulveckling
som leder till ett ökat inslag av bilverkstäder som bedriver verksamhet mera
kortsiktigt och på elt från konsumenlsynpunkl mindre seriösl säll. Del av
Konsumenlverkei lidigare framlagda förslagel lill lag om tillsyn över fordonsverkstäder
är främst föranlett av förekomsten av denna lyp av problem inom
bilreparationsbranschen.

Mol denna bakgrund kan del te sig befogal atl införa en
civilrällslig lagsliflning om konsumenttjänster. En sådan lagsliflning lorde
vara ägnad all slödja de seriösl bedrivna företagens verksamhel och slarka
förulsällningarna för konkurrens på lika villkor i vad avser de grundläggande
avtalsvillkoren vid utförande av konsumenlGänster. En förutsätining härför är
dock självfallel att den föreslagna konsumenttjänsllagen får en sådan
genomslagskraft på fälld atl den även träffar de grupper av oseriösa
näringsidkare, som medvetet brukar sätta sig över lagsliflning inom skilda
områden. Näringsidkare av delta slag bör bli föremål för en belydligi slörre
kontroll än vad som i dag sker. Konsumentverket och de regionala och lokala
konsumenlorganen torde härvidlag ha en viklig uppgift att fylla.

I den mån den föreslagna lagsliftningen i prakliken får
effekl mot icke seriösl bedriven verksamhet, har således MRF intet all erinra
mol införandel av en konsumenttjänsllag.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 67

Förhållandet till bakre led

Förslagel UU konsumenlGänsllag ålägger enligt tvingande
regler näringsidkare, som utför konsumenttjänster, skyldigheler genlemol
konsumenlerna i en rad skilda hänseenden. Många av de berörda näringsidkarna
är haniverkare eller andra småförelagare, som ofta befinner sig i underiäge i
förhållande Ull bakre led, dvs. lill malerialleverantörer, underentreprenörer
eller molsvarande. Flertalet bilverkstäder ulgör sålunda småförelag, som
emellanåt kan drabbas av svårigheter atl föra konsumentskyddskoslnader bakål i
siiualioner, där detta framstår som berätUgal. Atl della kan föranleda
nackdelar även från konsumenlsynpunkl lorde vara uppenbart, eflersom
konsumenterna kan ulsätlas för en avvisande hållning vid reklamation i en
sådan situalion. För att inle konsumenlernas rättsläge härvidlag skall
försämras är del angeläget atl del finns en rimlig balans mellan konsumentens
motpart och det bakomliggande ledet i vad avser dessas rättigheter och
skyldigheter.

Medlet all komma lill rälla med här akluella problem är
enligt ulredningen en lillämpning av generalklausulen i 36 § avlalslagen. De
hitintills vunna erfarenhelerna av klausulen lyder emellertid inle på en akliv
lillämpning och genomslagskrafl av densamma. Dess beiydelse som underlag vid
avtalsförhandlingar inom näringslivet får inte överdrivas, eftersom vägledande
prejudikat i alll väsentligt saknas. Del är mol bakgrund härav angelägel att
frågan om avialsrelalioner i bakre led blir föremål för närmare ulredning. MRF
ansluter sig lill vad som anförts härom i del särskilda yttrande som avgivils
av ulredningens experter.

1.27 Kungl. automobilklubben (KAK):

Inom KAKs verksamhelsområde inlär konsumentfrågorna en
ingalunda oväsentlig plats speciellt då dd gäller förhållandel mellan bilägarna
som konsumenler och bilverksläderna.

KAK vill erinra om alt de av Motorbranschens Riksförbund
efter samråd med KO införda reglerna för reparaiioner inneburit en
betydelsefull sanering av branschen. KAK finner atl de kollekliva åtagandena av
medlemmarna i MRF varil av så slor beiydelse ur konsumenlsynpunkl all några
yllerligare ålgärder belräffande denna grupp icke lorde erfordras. De seriösl
arbdande förelagen har alltså redan vidlagil ur konsumenlsynpunkl erforderiiga
ålgärder, men å andra sidan förekommer lyvärr i branschen ell relativt slort
antal outsider-förelag, vilka slår uianför denna överenskommelse. Därför finner
KAK atl del föreligger ell behov av lagsUftning på Uänsleområdet när del gäller
bilbranschen.

Den närmare utformningen av denna lagsliflning bör
givelvis omfatta sådana frågor av principbelydelse som möler parierna i samband
med avial om hur konsumenttjänslen bör utföras. Det synes därför lämpligt all
lagregler införes som direkl berör parternas räuigheler och skyldigheler. Del
förtjänar understrykas, att lagsliftningen bör få sådan utformning atl den
kommer att gälla principiella frågor och icke leda lill all konsumenlerna får
överdrivna anspråk på konsumeniskyddd, vilka måsle leda lill högre priser.
Reglerna bör i princip ej heller utformas så, att de leder lill ökade
adminislraliva koslnader som påverkar prisel för Uänsten.

KAK finner alt utredningen på ell synneriigen grundligi
säll genomgått de problem som sammanhänger med förhållandel mellan
näringsidkare och konsument i fråga om utförandel av Uänsler. Under hänvisning
lill ovan-

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 68

slående reservalioner när del gäller olika avsnill i
förslagel, vill KAK i princip lillsiyrka all en konsumenttjänsllag införes.
Dock bör hänsyn tas lill alt köplagsulredningen också upptagit hilhörande
problem, varför en gemensam lösning är alt rekommendera.

1.28 Motorförarnas helnykterhetsförbund (MHF):

MHF. vars verksamhel som konsumentorganisalion berör bl.
a. bil- och bilreparalionsmarknaden saml resemarknaden, anser atl ulredningen
på ell ambiliösl och grundligi sätt har underbyggl sill förslag lill konsumenlGänsllag.
Förslagel är i slorl sell en laglig reglering av den praxis som vuxil fram
under senare år.

Som en följd av avial mellan konsumenlorganisalioner lyp
MHF och Motorbranschens Riksförbund (MRF) har en viss självsanering ägl rum
inom motorbranschen. Mindre seriösa förelag synes i viss ulslräckning ha ändrat
policy och följt praxis och ingångna avtal mellan huvudorganisationen och
organ som tillvaratar sina medlemmars inlressen. MHF delar därför ulredningens
förmodan atl en konsumenttjänsllag är av värde inle bara för konsumenterna ulan
också för seriösa näringsidkare, då den kan bidra lill sanering av en bransch.

Sammanfattningsvis vill MHF med åberopande av vad som
anförls tillstyrka förslagel till KonsufrienlGänstlag och föreslagna ändringar
i Marknadsföringslagen och Konsumenlkredillagen.

1.29 Motormännens riksförbund (M):

Inledningsvis vill M framhålla all nu gällande regler för
reparaiioner som tillämpas av verksläder anslulna lill Motorbranschens
Riksförbund i stort sell ulgör elt acceptabelt underlag för lösning av sådana
tvister som faller inom ramen för dessa regler. Åtskilliga situationer, bl.a.
konsumentens möjligheter Ull hävning vid t. ex. dröjsmål från verkstadens sida,
behandlas dock icke i dessa regler och M delar därför utredningens synpunkter
belräffande behovet av en lagsUftning.

1.30 Västsvenska Varvsföreningen:

En stor del av lagförslagel såsom det framlagts av
ulredningen beslår av en kodifiering av redan gällande rätt. De väsentliga
nyheterna vad gäller just denna del av förslagel beslår i huvudsak av ire
delar:

a. Deposiiionsansvard uividgas ulöver
"besittning" och skall nu även

omfatta de situationer när näringsidkarna har "... kontroll".

b. Näringsidkaren skall ej ha rält att friskriva sig
eller på annal sätt

avtalsvägen minska sitt ansvar; reglerna är således Ivingande.

c. Faran för godset torde kvarstå även sedan
konsumenten kommil i

dröjsmål med avhämlandel; iroligen skall här gälla samma princip som

ulredningen föreslår i samband med behandlingen av "faran för näringsid

karens preslalion" vid konsumenlens dröjsmål med avhämtande - nämli

gen all konsumenten mäste komma i väsentligt dröjsmål innan faran över

går. Detla utsägs emellertid ej klart i denna del av lagförslaget.

----- (se avsnill 11.15)---

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 69

Av
vad som ovan anförts framgår alt det är av väsenlligt inlresse för en
varvsägare alt i förväg kunna precisera sitt ansvar. På grund av de växlande
förhållanden under vilka bålar läggs upp eller arbelen uiförs på dessa kan
denna precisering endasl ske avialsvägen. Således bör elt varv rimligen själv
få bestämma när man lar emol en bål för vinlerförvaring och därmed står
depositionsansvar och när man endast uthyr en båtplats, i vallnel eller på
land, eller utför vissl arbele på en bål.

Idag
Ullhandahåller flertalet varv sina Gänster under allmänna villkor. En kontroll
av dessa villkors skälighel ur konsumenlsynpunkl kan med fördel ske inom ramen
för nuvarande konsumenllagsliflning. 1 övrigl kan oskäliga villkor jämkas i
enlighel med avlalslagen.

Med
hänvisning till vad som ovan anförts hemställes atl en uividgning av
depositionsansvaret lill all omfatta "kontroll" ej bör företas om
utvidgningen ej klarare kan avgränsas och förtydligas; all en ny lagstiftning
ger parterna möjlighel all aviala om dels när förvaring skall föreligga, dels
villkoren för sådan förvaring; saml all det inskrivs all faran för gödsel
övergår på konsumenien vid dennes dröjsmål även om näringsidkaren åläggs viss
vårdplikl.

1.31
Svenska Båtindustriröreningen Sweboat:

Såsom
framgår av del gemensamma remissylirandel från skilda näringslivsorganisaiioner
delar vi den uppfattning, som kommil Ull uttryck uii ifrågavarande yllrande. Vi
delar även i huvudsak den uppfattning, som kommil lill uttryck i Väslsvenska
Varvsföreningens remissyttrande. Emellertid vill vi därulöver anföra följande.

Förslagel lill
konsumenttjänsllag omfattar myckel slora och skilda områden, såväl i vad avser
värdet som slorleken på de föremål som omfattas av förslaget. Åven arten av
Gänsterna kan vara myckel olika. Vi anser därför, all däresl del föreliggande
förslaget kommer atl ligga lill grund för en proposilion del lydligt måsle
framgå all med konsumenttjänsl icke omfattas förvaring av vara.

Av ulredningens förslag
framgår del emellertid, alt olika uppfattningar kommil lill stånd i
ulredningen. Såsom exempel härpå kan nämnas, all det å sid. 100 3 st. sista
meningen säges. alt yrkesmässig förvaring är en form av konsumenlGänst, varvid
namnes båtuppläggning på varv, pälsförvaring elc. Samma synpunkler kommer även
till uttryck på andra ställen i utredningen. 1 specialmoliveringen nämndes
dock å sid. 412, 5 si., all belräffande viss egendom såsom bilar, bålar och
pälsar är del vanligt, att avtal träffas om all näringsidkaren skall dels
ulföra vissa arbelen, dels taga hand om saker för förvaring under viss lid. Vidare
säges, att i den mån arbetsmomentet icke är av hell underordnad betydelse är
lagen lillämplig på sådana avtal. Det bör därför i lagtexien eller i
departementschefens yttrande klart framgå, atl l.ex. en yrkesmässig ulhyrning
av plals för en bål -vare sig dd är på land eller i vatien - icke omfatlas av
konsumenlGänstlagen. Vad konsumenten därvid utnyttjar och belalar för är en
del av fasl egendom. Som bekant har enligt jordabalkens beslämmelser en faslighelsägare
icke någol ansvar för den egendom, som nyttjanderällshavaren har på den plals
som han förhyr, om ej annal avialais. En klar disUnklion bör därför lydligi
framkomma mellan beslämmelserna i jordabalken och den ev. konsumenttjänsllagen.

Såsom
framgår av del gemensamma remissyttrande, som vi dellagil i, har många frågor
och lagbestämmelser givits en myckel elastisk lolkning.

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 70

All av förarbetena - såsom exempelvis ulredningens förslag
- exakt utläsa vad som avses med alt arbetsmomentet "inte är av helt
underordnad betydelse", är omöjligl. Del bör därför i den ev. kommande
lagsliftningen framgå, all hyrandet av en besiämd bålplals under viss angiven
lid mol erläggande av hyra, vare sig del sker i vallen eller på land, ej
omfattas av konsumentGänstlagen. Näringsidkarens - i della fall varvsågarens -
ansvar skall därför icke inrymmas inom konsumenttjänsllagen i sådana fall,
ulan endast då exempelvis bålen inlämnats till ell varv för en kortare Ud för
ulförandel av överenskomna Gänsler. Exempelvis kan nämnas, alt en kund förhyr
en uppläggningsplals under tiden 15 oktober-1 juni nästkommande år. Han
beställer därvid vissa tjänster, som på sin höjd kan laga varvsägaren 20 limmar
att utföra. Koslnaden för själva arbdsmomenid kan då uppgå lill c:a 3000 kronor
inklusive malerial, medan hyreskostnaden för den ifrågavarande tiden kanske
endasl uppgår lill I 500 kronor. Av exemplel framgår, all liden för förvaring
är 7 '/ månad, varvid endasl ivå dagar ålgår för utförandel av den s. k.
konsumeniGänsten. Koslnaden för konsumenttjänslen däremol är dubbell så slor
som hyreskosinaden. Tolkningen av utlryckel "inle är av hell underordnad
beiydelse" kan ju då ske på Ivå säll, antingen i förhållande lill lidsrymd
eller i förhållande lill prisel. Enligt vår absoluta uppfattning måste det
klart framgå, atl i ell sådani fall ulnylljandel av viss del av fasligheien är
det dominerande inslagel och ej arbdsmomenid.

Med ovanslående förtydligande skapas klara regler, och
ovisshel behöver ej uppstå vilken lag som är lillämplig på upplålandel av del
av fasl egendom för båten ifråga. Näringsidkarens/varvsägarens ansvar för
om-händerhavd egendom skall således ej bedömas uiifrån de föreslagna reglerna
i den eventuella lagstiftningen om konsumenlGänster.

Yllerligare ell spörsmål, som vi vill draga upp i detta sammanhang,
är all vid ell ev. uiformande av en konsumenttjänsllag ell nära samarbeie måsle
ske med försäkringsbranschen, så all såväl näringsidkaren som konsumenten kan
få ett fullgott försäkringsskydd till lägsla möjliga pris, och alt man undviker
många former av dubbelförsäkring, dock utan atl man därigenom kommer i den
situationen att den omhänderhavda egendomen är oförsäkrad. Enligt vår
erfarenhel har del i etl flertal fall visal sig, att varvens
ansvarsförsäkringar m. m. ej är kongruenla med dem som gäller för konsumenternas
bålförsäkringar. Vi anser att denna fråga yllerligare måsle ulredas innan ett
förslag lill konsumenttjänsllag framlägges i proposition. Det kan synas
egendomligt atl denna fråga ej har kunnal klariäggas, men man måsle i detta fall
hålla i minnet, att de små servicevarven elc. är en slyvmoderligi behandlad
"lillebror" till de stora försäkringsbolagen.

Vad som här senast omnämnts ansluler sig till det
huvudyllrande, som vi dellagil i, och ulgör ell komplemenl till samordning med
annan blivande lagsliflning,

1.32 Sjösportens samarbetsdelegation (SSD):

Sjösportens Samarbetsdelegalion (SSD). som vid
behandlingen av föreliggande remiss haft biträde av egen juridisk sakkunskap,
har granskal del framförda förslaget från allsidiga synpunkter. Ur
konsumentsynpunkt har SSD beakial all skenbara fördelar för konsumenlerna ofla
måste betalas med högre pris för produklen, och SSD har därför på olika punkter
övervägt i vad mån de föreslagna konsumentskyddsreglerna har reell betydelse
för de båtägare SSD företräder.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 71

SSD yttrar sig inle om förslagels allmänna lämplighel alt
läggas till grund för lagstiftning på annat säll än alt anföra vissa
bdänklighder mol all lagen såsom speciallag för konsumenler framläggs innan
grundläggande lagsUftning finns på områdel.

Området för den föreslagna lagen är slarkl begränsal både
med avseende på de parlsrelaUoner (näringsidkare-konsumenl) den behandlar och
med avseende på de Gänsler den läcker. SSD har synpunkter på båda begränsningarna.

Förslagels egenskap av speciallag för konsumentskydd har
slöd både i direkliven och i del förhållandel att del nordiska samarbelel
inriklals just på konsumeniskyddslagsliftning. Dessa ulgångspunkler kan
emellerlid inte på detta stadium hindra kriliska synpunkter på den gjorda
begränsningen.

När konsumenlköplagen kom till var den allmänna köprällen
sedan länge reglerad genom köplagen. När konsumenlkredillagen kom lill var
kredilrälten reglerad genom bl.a. skuldebrevslagen. De nämnda Ivå
kon-sumenlskyddslagarna är en i huvudsak ivingande komplellering lill förmån
för en speciell grupp av lagstiftning på ell område där grundläggande
disposiiiva regler redan finns.

För den föreslagna konsumenttjänstlagen är förhållandet
ell annal. Här saknas hos oss grundläggande lagsliflning, och vad som kan gälla
är i många avseenden osäkert. I della läge blir förslagel med en mängd ivingande
regler den enda lagsliflning som finns på områdel. Ulredningen anger själv all
förslagels regler skall ha prägel av normalregler, grundade på en balanserad
avvägning av parlsinlressena, och all det därför bör ägna sig till analogisk
tillämpning.

SSD kan inte finna att ivingande regler lill konsumenters
skydd är någon lämplig utgångspunkt för analogisering utaaför del direkl
reglerade områdel. Konsumentintresset har i förslaget på flera punkter
framdrivit särlösningar som innebär avsleg från köplagens motsvarande
lösningar, som hillills ansells gälla analogivis. Sådana avvikelser från
allmännare regler medför dels osäkerhel om vad som skall gälla uianför lagens
starkt begränsade tillämpningsområde och kan dels leda lill skilda regleringar
av ganska likartade situationer vid gränsen lill köp. Över huvud lagd är del en
ogynnsam uigångspunkl för en speciallagsliflning av förevarande arl all
grundläggande lagregler på området saknas.

Avgränsningen av de läckia tjänsterna är påfallande snäv.
Förslagel behandlar bara arbele på lös sak och arbele på fasl egendom eller
annan byggnad/anläggning på mark eller i vallen. Den snäva begränsningen medför
dels all beleckningen "konsumenttjänsllag" blir mindre adekval och
dels all del på många punkter kan bli osäkrare vad som skall gälla än om
"Gänster" i allmänhel hade läckls, med generellare regler. SSD kan
illu-slrera della med ell exempel från sill egel verksamhelsområde.

Förslagel omfaltar bålreparalioner och annal arbete på
bålar, l.ex. målning och ulruslning. Rena förvarings- eller
förtöjningsålaganden läcks däremol inle. Del är emellertid ovisst om sådant
arbete som upptagning och sjösättning, täckning och avtäckning omfattas. Om
sådana arbetsmoment ingår, är del möjligl att etl förvaringsavtal vari de är
en del skall i sin helhel omfattas av lagen; moliven säger alt förvaring faller
under lagen om den är förenad med arbetsavtal av viss betydelse. Osäkerhel av
delta slag har betydelse främst därför all lagens beslämmelser skall vara
ivingande, medan del råder avialsfrihel utanför lagens område.

Lagen genomför som nämnts en räll långtgående tvingande
reglering.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 72

SSD finner all regeltvånget även för en ren
konsumenllagsliftning på flera punkler går längre än vad som är behövligl.
Generelll kan man hålla med om atl friskrivningar i standardkonlraki kan vara
konsumenlerna lill skada, men lillgång till individuell friskrivning kan samiidigi
fylla ell vikligt behov. Vi ålerkommer härtill i samband med synpunkler på
lagens regler om godtagbar preslalion.

Ett allmänt drag är lagens beroende av oprecisa
värderingar, i synnerhet begreppel "skälig". Parterna kan enligt
förslagel avtala om lägre slandard än normall vid konsumenttjänsler endasl i
den mån del är skäligl; åtaganden om provisorisk reparalion godias bara om de
är skäliga; näringsidkaren får vid kundens avbeslällning ersällning efter vad
som är skäligt; normalersätining (vile) för avbeslällning godias i den mån del
är skäligl; om pris inle överenskommits och gängse pris inle kan påvisas gäller
vad som är skäligt; pris som är överenskommel får nedsättas om del är oskäligl;
näringsidkaren får i flera situationer ersällning i skälig ulslräckning för s.
k. obehörig vinsl som konsumenien kan göra genom befrielse från belalningsskyldighel;
prisiillägg för exlraarbele får göras i skälig ulslräckning; reklamalioner och
näringsidkarens avhjälpande av pålalade fel måste ske inom skälig tid;
prisavdrag för felakligl ulförl arbele skall beräknas efler koslnaden för
avhjälpande såvida del inle är oskäligl dyrt alt avhjälpa felel; skadeslånd som
näringsidkaren skall belala kan sällas ned efler vad som är skäligl;
överenskommelse om normalersäiining för dröjsmål (dröjs-målsviie) godtas om
ersättningen är skälig. Andra lösa bestämningar förekommer också ymnigl, såsom
"rimlig lid" och många andra ullryck. Del är ell besläml önskemål atl
förslaget vid en eventuell fortsatt departe-menlsbehandling preciseras på
ålskilliga punkler.

De nu framförda allmänna anmärkningarna skall yllerligare
exemplifieras i den fortsaita behandlingen av de enskilda reglerna.

1.33 Kooperativa förbundet (KF):

Ulredningen har behandlat konsumenlens rättsliga slällning
på Gänsleområdel. Någon samlad civilrällslig lag, som reglerar de frågor som
uppslår dä en konsumenl får Gänsler ulförda av en näringsidkare finns inle
lidigare i svensk rält. KF skall bevaka konsumenlernas inlressen och från denna
utgångspunkt är en lag av del slag som utredningen föreslår välkommen.

Inom KF:s, dess dotterföretags och konsumentföreningarnas
verksamhel ulgör visserligen Uänsler i form av service, reparalion och
underhåll en mindre del än t.ex. tillhandahållandet av varor och andra förnödenheter
lill konsumenlerna. KF anser del likväl även från näringsidkarsynpunkl vara bra
att de delvis oklara rättsliga frägor, som hänger samman med tillhandahållandet
av Uänsler, regleras genom en särskild lag.

Eflersom någon egentlig lagstiftning lidigare inle finns
har ulredningen gjort en ingående bedömning av de frågor som kan behöva
lagregleras. Detla har rcsulleral i ett omfattande betänkande som delvis
innehåller komplicerade rätlslekniska resonemang. Belänkandel är ändå enligt
KF;s mening både välskrivel och överskädligl. Detsamma gäller utredningens
lagförslag. Om förslaget läggs till grund för lagstiftning bör det med hänsyn
lagen lill de ingående överväganden som ulredningen redovisar kunna användas
som hjälpmedel för tolkning av Gänsleavtal även mellan andra än näringsidkare
och konsumenler.

Förslagel innehåller emellertid en del oklara frågor och
kan medföra

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 73

vissa lämligen slora lolknings- och lillämpningsproblem.
KF syftar här l. ex. på alt köp av vara ibland även omfattar ulförande av
Uänster i form av montering eller liknande liksom atl utförande av en Gänsl i
form av t. ex. reparation ibland också innebär försäljning av vara i form av
reservdel. KF finner emellertid i likhel med utredningen, all en fullsländig
klarhei i dessa gränsdragningsfrågor sannolikl aldrig kan uppnås. Då en
relaiivi lillfredsställande lagsliflning som reglerar köp av varor finns och
eflersom konsumenlköpsulredningen f.n. arbetar på en översyn av den del av
denna lagstiftning som rör förhållandet mellan näringsidkare och konsumenler
och kan förvänlas komma med förbättringar häri, anser KF alt gränsdragningsproblemen
inle bör förhindra införandet av en konsumenttjänsllag.

I detta sammanhang vill KF uttrycka en förhoppning om att
konsumenlGänstulredningens arbele skall ge vägledning i vissa frågor för
konsumenlköpsulredningens fortsalla arbele. Härvidlag vill KF också erinra om
de önskemål som KF framfört i sina remissyttranden över förslagel lill konsumeniköplag
1972 och förslaget lill köplag 1977 all alla relalioner mellan å ena sidan
säljare som är näringsidkare och å andra sidan konsumenler bör regleras
exklusivt i en enda lag.

Utredningen har föreslagit, all lagen skall omfatta
Uänsler i form av arbete på lös sak och arbele på fast egendom m. m. Lagen
föreslås sålunda inte omfatta transporter, sällskapsresor, konsullUänsler av
skilda slag, behandling av person m.m. KF anser denna begränsning av
tillämpningsområdet riktig med hänsyn lill de skilda, speciella förhållanden
som gäller för dessa slag av Uänsler. Åven om det inle uttryckligen framgår av
vare sig lagförslagel eller motiven förefaller del av utredningens resonemang
som om lagen inle skall äga lillämpning på sådana Gänster som utförs i samband
med begravningar. KF vill ifrågasätta om inle ell förtydligande i della
hänseende bör göras i samband med den fortsatta behandlingen av lagförslagel.

Sammanfallningsvis lillslyrker KF införandel av en
konsumenttjänsllag med den huvudsakliga inrikining och uppläggning som
konsumenttjänst-utredningen föreslår men med de ändringar i de enskilda
beslämmelserna som KF förordar i della yllrande.

1.34 Lantbrukarnas riksförbund (LRF):

Förslaget avser endasl Gänsler där enskilda konsumenler
ianspråklar näringsidkares Uänster. Därigenom berörs LRFs intressenlkrets i
ganska begränsad omfallning av den föreslagna konsumenttjänsllagen. Direkl berör
förslaget för LRFs del endast de situationer där enskilda lantbrukare uppträder
som konsumenter uianför sin näringsverksamhel samt de siluationer där
lantbrukskooperativa företag i sin egenskap av - med förslagels terminologi -
näringsidkare i lidigare led kan göras ansvariga för vilseledande uppgifier
eller underiålen informalion i sin marknadsföring.

Indirekl kan förslagel genom analogisk lolkning beröra
också förhållandet mellan två näringsidkare där den ene med hänsyn till
omständigheterna kan jämföras med en konsument, t.ex. en lantbrukare.

Förslaget innebär en långlgående reglering av
försäljningen av konsumenttjänster. Behov av viss lagreglering lorde föreligga.
Förslagel kan härvid ligga lill gmnd. På några punkler kan dock ifrågasättas om
inte bestämmelserna går väl långt, l.ex. ifråga om näringsidkarens skyldighel
att avråda konsumenten från all låta utföra Uänslen.

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 74

1.35 Svenska Sparbanksföreningen:

Sparbankerna, som i sin verksamhel vill slå vakt om
konsumenlernas ekonomiska inlressen, har slor förståelse för atl behov kan
föreligga av bestämmelser, som reglerar förhållanden vid köp av Uänsler.

Generelll måsle dock kravel på ålgärder vara sådana aii
bestämmelserna görs entydiga, så all lolkningsproblem icke behöver uppslå om
vad som avialas, alt de även från praktiskt synpunkl är genomförbara samt all
de icke får prishöjande konsekvenser. Ulan all gä in på enskildheter i den
föreslagna lagstiftningen synes del dock allmänl kunna sägas all förslagel
uppvisar brisler i samlliga dessa hänseenden, varför en omprövning med
ovannämnda krilerier som uigångspunkl bör göras.

----- (se avsnitt 14.8)---

Med hänsyn till ovanslående får Svenska sparbanksföreningen
med kraft framhålla atl förslagel lill konsumenttjänsllag bör omformas på ell
sådant säll alt huvudsyfiel - all Gäna flertalel konsumenters behov
-Ullgodoses. och att de förändringar av konsumenlkredillagen. som den nya
lagstiftningen kan föranleda, icke får en sådan ulformning au kreditgivaren
omfattas av elt så långlgående ansvar, som nu skisserals.

1.36 Sveriges villaägareförbund:

Mot bakgrund av de olika åtgärder som under de senasle
åren vidlagils för all slarka konsumenlernas slällning är del välkommel all
reformarbelel nu nått Uänsleseklorn. Som framhålls i belänkandel finns det ell
behov av en civilrällslig lagsUftning på della område. Inle minsl med lanke på
villaägaren, som ofla har anledning att anlita haniverkare för reparalions-och underhållsarbeten
på den egna fastigheten, är del önskvärt med en rättslig reglering av
pansförhållandel. Sveriges Villaägareförbund släller sig därför bakom förslagel
lill en konsumenttjänsllag.

Slrävandena all förbättra konsumentskyddet måste vägas mol
koslnads-aspeklerna. Med en lagsUftning som ger konsumenien långlgående fördelar
kan befaras all näringsidkarna kompenserar sig genom höjda priser. En i
huvudsak disposiiiv lagsliflning lorde minska riskerna för ell sådani resullat.
Å andra sidan blir konsumentens rättsskydd i sådani fall sämre än om
bestämmelserna är tvingande.

Utredningen har vall en modell med regler som i stor
utsträckning är tvingande till konsumenlens förmån. Bland dessa finns
otvivelaktigt sådana, som pekar mot att konsumenttjänsterna kan komma atl
fördyras. Här kan nämnas beslämmelserna om resultatansvar, tilläggsarbeten, avbeställningsrält,
garanti. Samtidigt innefattar reglerna värdefulla förbättringar av
konsumentskyddet. Vad l.ex. gäller garanliålaganden föreslås all lidsbestämda
garanlier skall tolkas som funkiionsgarantier. Ett sådant synsätt ligger hell i
linje med den verksamhel som Sveriges Villaägareförbund drivil för all
förbättra småhusköparnas slällning.

Genom den som Småhus 76 betecknade överenskommelsen har
förbundel också uppnått all stora grupper köpare av småhus tillförsäkras etl
tioårigt skydd mot funkiionsfel på husel.

Åven förslagel alt förlänga garanliliden lill Ivä år
innebär en betydelsefull förbättring. En ytteriigare förslärkning av skyddel
innebär möjligheten atl påtala dolda fel efler denna garantitids utgång. Tre av
ulredningens

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 75

experter
har reserverat sig och anser att preskriptionsreglerna bör bli föremål för
vidare överväganden i samband med den generella översynen av köprätten och
reglerna om allmän preskriplion. Trols den avsevärda förbäliring som
ulredningens förslag innebär är förbundel närmasl inne på reservanternas
tankegång. Det därvid avgörande för förbundets slällningslagande är risken för
atl ulredningens förslag kommer all medföra en belydande fördyring av
konsumenttjänslerna. Det synes med den bakgrunden lämpligare all
preskriplionsfrågorna löses i ell vidare sammanhang.

Med
sistnämnda reservation är förbundet berett tillstyrka alt ulredningens förslag
läggs lill grund för lagstiftning.

Förslagel
lämnar på skilda punkter ulrymme för branschanpassade lösningar inom ramen för
standardavtal.

Förbundel
räknar i likhet med ulredningen atl sådana avtal tillkommer eller revideras i
samråd med konsumenlverkel/KO.

1.37
Kristianstads kommuns konsumentnämnd:

Den
branschmässiga kunskap som förelagarna alla kalegorier har innebär inle bara
slrikl malerialkunskap respeklive deialjerad kännedom om arbetsmdoder, ulan
även oftast en mångårig vana i branschens praxis och därmed en ingående
kännedom om den lagsliflning som gäller för den speciella branschen. Delta
Ullsammans ger företagen etl väsentligt övertag över konsumenterna vid vaGe
form av affärsmässig kontakt, vare sig del gäller frågan om arbete på lös sak
eller fasl egendom. Mycket ofta slutes avtal munlligl i dessa sammanhang. Del
är i en sådan siluation specielli svårt för konsumenlerna all hävda vad som
överenskommiis i sak. Denna obalans på marknaden öppnar slora möjligheier för
icke seriösa fördagare ibland med konlord på fickan. Betänkandds förslag lill
konsumenttjänsllag kommer som nämnden ser del att innebära en efleriängtad
bättre balans mellan köpare och säljare på konsumenlGänslmarknaden.
Lagstiftningen blir inle enbart ell skydd för konsumenlerna mol mindre nogräknade
företag, utan även på längre sikl för seriösa förelag mot illojal konkurrens
från icke seriösa näringsidkare.

Det
ansvar som lägges på näringsidkaren både när det gäller Gänslens utförande och
resultatet, samt skyldighelen att avråda till olämpliga arbeten, ger
ylleriigare en trygghetsfaktor till konsumenten, saml motverkar uppkomsten av
icke seriösa förelag s. k. "skuttar".

Tillämpningen
av den föreliggande konsumentGänstlagen kommer atl innebära mycket stora
problem för konsumenien, därför lorde det vara väsentligt att KO ges talerätt,
så att han i enskilda fall aklivi kan agera inför domstol och ur principiell
synpunkl driva speciellt viktiga ärenden. Enskilda konsumenter har hittills
hafl oerhört slora problem all hävda sin rält i samband med arbelen på fast
egendom. För detta krävs etl utredningsmaskineri, som konsumenten saknar, men
vilkel KO skulle kunna ha lill sitt förfogande. Här måsle preciseras sådana
termer som fel, dröjsmål, skäliga ersällningar, med mera, och delta sker genom
domslolsförfarande, där konsumenien har myckel stora problem att göra sig
gällande.

Det
föreliggande förslagel lill konsumenttjänsllag torde innebära fördelar för
både konsumenler och seriösa företag därför är del angelägel all den nya
lagstiftningen träder i kraft så snart som möjligl.

Kristianstads
kommuns konsumenlnämnd förordar atl det föreliggande

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 76

förslaget lill konsumenttjänstlag med beaklande av vad som
ovan framförts genomföres så snart ske kan.

1.38 Svenska Försäkringsbolags riksförbund:

Den lagstiftning som föresläs är från allmänna synpunkler
alt välkomna. De regler som nu gäller i fråga om Gänsler av olika slag är
svårfångade och inle alllid anpassade lill de konsumenlpoliliska idéer som har
slagil igenom på angränsande områden. Förslagel synes lillgodose de krav man
kan ställa på en samlad civilrällslig regering av konsumenlens rättsliga slällning
när del gäller Gänsler.

Förslagel kan lill slora delar accepleras. Vad man
emellerlid saknar från ulredningens sida är en analys av vissa grundläggande
förhållanden som har beiydelse för om den ena eller andra lösningen av en viss
fråga bör väljas. Delta gäller framför allt de ekonomiska konsekvenserna av ansvarsreglerna.
Del kan ha slor beiydelse om en skada på inlämnai gods skall ersättas via
näringsidkarens eller konsumenlens försäkring. Av vikt från kostnadssynpunki är
självfallel också hur långi man siräcker skadeslåndsskyldighelen. Ulredningen
vill ulvidga rätlen till ersällning på elt säll som kan bli dyrbart och av den
anledningen inle prövals på andra områden där moliv i och för sig kanske också
har funniis. Della gäller exempelvis rällen till ersättning för besvär.
Udsförlusi och obehag som inle kan direkl räknas i pengar, däribland även
förlusl av frilid (s. 499). Del saknas ocksä praxis när del gäller all värdera
denna typ av skador. Någon vägledning ger inle betänkandet på denna punkt.

Yllersi drabbar koslnaderna för ett förbättrat skydd
konsumenterna själva i form av förhöjda priser på konsumenttjänslerna. Den
prevenliva effekl man uppnår genom skärpning av skadeslåndsskyldighelen väger
antagligen läll i jämförelse med den inverkan på koslnaderna som åtgärden
medför. Del kan därför vara av beiydelse för de beslulande insianserna all ha
en klarare bild av förslagels ekonomiska konsekvenser än den ulredningen
presleral. Försäkringsförhållandena spelar en inle underordnad roll i
sammanhanget. Vettiga regler om ansvarsfördelningen mellan näringsidkare och
konsumenl kan underlätta vettiga försäkringslösningar.

Näringsidkaren kan inte, med de försäkringsmöjligheler som
slår lill buds idag, täcka in alla skadehändelser som kan tänkas drabba gods
och prestation. Egendomsskyddet i förelagsförsäkringen omfattar "kundens
tillhörigheter", dvs. kund tillhörig egendom som är i försäkringstagarens
vård och som har direkl samband med den försäkrade verksamheten. I värdel ingår
även de kostnader företagaren har nedlagt på egendomen. Skyddel gäller brand,
vattenskada, inbrott, rån och maskinskada. För andra tänkbara skadehändelser
får näringsidkaren svara själv. En lagstiftning med del innehåll som nu
föreslås bör möjligen föranleda överväganden om ell mera helläckande skydd, om
detta skulle anses påkallal. Möjligheterna atl konstmera aliriskförsäkringar
på olika konsumenttjänslom-råden är dock högsl begränsade med hänsyn till de
kostnader som är förenade med en sådan försäkringsform.

Företagsförsäkringen är subsidiär lill kundens egen
försäkring. 1 den vanliga hemförsäkringen och motsvarande finns elt s.k.
"bortaskydd", dvs. skydd för försäkringslagarens egendom när den
förvaras utanför bosladen. Detta gäller dock bara upp lill 10000 kr. Vid skada
på kundens egendom som är under arbele i dennes bostad finns självfallel inle
denna inskränkning. Försäkringen är vidare, på samma säll som föreiagsförsäk-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 77

ringen, i allmänhel begränsad lill vissa skadehändelser.
Värderingsreglerna är olika i förelagsförsäkringen och kundens försäkring. Den
sistnämnda använder nyvärdesprincipen, medan företagsförsäkringen i allmänhel
ersätter efler dagsvärdesprincipen. Att företagsförsäkringen är subsidiär till
hemförsäkringen motiveras av att en försäkring i första hand bör bekostas av
egendomens ägare. Men en närmare reglering i konsumentGänstlagen av faran för
prestalionen kan göra del mera naturiigl all man vänder på principen och låler
näringsidkarens försäkring vara primär, särskili om man utsträcker hans
försäkringsmöjligheter lill ett skydd av allriskkaraklär. Koslnaderna kan dock,
som berördes ovan, bli etl hinder. Förslagel kan alltså föranleda all man bör
se över inle bara försäkringarnas konslrukiion när del gäller skyddels
omfattning utan också förhållandet mellan näringsidkarens och konsumenlens
försäkringar. Riksförbundel vill emellerlid underslryka alt nuvarande
förhållande mellan näringsidkarens och konsumenlens försäkring kan ha slora
fördelar även om förslaget genomförs.

----- (se avsnill 11.18)----

På frågan om ansvarels konslmklion inverkar inle bara
förhållandena på konsumenlGänstområdd. Man måsle också la med närliggande områden
i bilden. Komplexilden ökar då ytteriigare. Framför alll måste därför en
samordning övervägas med konsumentköplagstiftningen. Detta gäller även andra
delar av den föreslagna lagen. Produktansvarsreglerna kommer in som en speciell
ansvarsform såväl när del gäller konsumentköpen som konsumenttjänsterna. Hur
skadeståndsreglerna på dessa områden kommer all gestalta sig i framliden är
inle hell klart. Under alla omsländigheler förenklar det nu framlagda förslaget
inle bilden när del gäller konsumenlens skadeståndsmöjlighder på köp- och
Uänsleområdena. En samordning är nödvändig.

2 Konsumenttjänstlagens tillämpningsområde:

2.1 Stockholms tingsrätt:

Vad härefter gäller de enskilda stadgandena finner
tingsrätten atl den i / kap. 1 § upptagna begränsningen av lagens
tillämpningsområde är väl konkretiserad och avgränsad på sådani sätt atl
problem knappasl behöver uppslå för vilka siluationer lagen är tillämplig. En
annan sak är att man kan diskulera om de i / kap. 2 § upplagna undantagen under
punkterna I och 2 är lämpligl avgränsade och om undanlagspunklen 4 över huvud
lagd bort vara med. Vissa av de s.k. blandade avtalen, dvs. avtal som
väsenlligen framstår som ett köp, skal! enligi punkten 2 falla uianför lagens
tillämpning. Mot bakgrund av den föreslagna regelns indisposiliva karaktär kan
dock ifrågasättas om en sådan gränsdragning ler sig ändamålsenlig, allrahelst
som den saknar molsvarighel inom den indisposiliva köprätten. De i moliven
nämnda skälen för undanlagd under punklen 4 är knappasl ens på kort sikl
bärande och sladgandel lorde komma all vålla icke obelydliga svårigheier och
materielll sell även orättvisor vid Ullämpningen.

2.2 Malmö tingsrätt:

(se även avsnill 1.3)

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 78

I kap. 2 §

Lagen skall enligi andra punklen inle gälla installation
m.m. som näringsidkare har ålagil sig alt utföra i samband med all han
tillhandahåller en lös sak, om avlalel väsenlligen framstår såsom ett köp. Även
vid andra avtalstyper än köp kan del förekomma all näringsidkaren vid sidan av
annan preslation skall ulföra arbele som i och för sig skulle falla in under
konsumenttjänsllagens Ullämpningsområde. Ulredningen har funnii dd ej vara
nödvändigl all ange hur dessa avtal skall bedömas (s. 137).

Enligt tingsrättens mening är det vikligi alt lagens
tillämpningsområde blir noggrant preciseral. Tvister kan annars lätt uppstå vid
s. k. blandade avtal genom all parterna har olika uppfattning om vilka regler
som skall tillämpas. Därför bör efler punklen 2 införas en punkl med följande
lydelse: "annal arbete som näringsidkare åtagit sig all ulföra om avlalel
huvudsakligen avser annat än Gänsl enligt denna lag" (eller
"väsenlligen framsiår såsom annal än avtal om sådan Gänsl som avses i
denna lag").

2.3 Bankinspektionen:

Se avsnill 1.7.

2.4 Marknadsdomstolen:

1 del väsenlliga har marknadsdomslolen anmäll sina mer
principiella överväganden rörande lagens Ullämpningsområde redan i samband med
behandlingen av föregående avsnitt.' Här skall domslolen endast någol beröra
lagens Ullämplighd beträffande arbele på fasl egendom. I princip är den
föreslagna konsumenttjänstlagen tillämplig på alll arbele på fasl egendom m.
m. Med hänsyn lill småhusköpkommitténs pågående arbele görs emellertid i lagen
uttryckligen undanlag för avial angående uppförande av byggnad för bosladsändamål
eller annat arbele som den som uppför sådan byggnad har ålagil sig all ulföra i
samband med uppförandel. I och för sig kan ifrågasättas huruvida
undantagsregeln konstruerats på elt ändamålsenligl sätt. Frågeställningen
torde dock endasl vara av akademiskt intresse. 1 praktiken ulesluls all
nybyggnadsverksamhd, vilkel lorde vara lämpligl med hänsyn lill pågående
ulredningsarbele. För det fall all småhusköpkommitténs arbele resullerar i all
del inte föreslås särskild lagsliflning rörande uppförande av småhus ulan all
regler i hilhörande ämne bör tas in i konsumentGänstlagen finns del anledning
atl närmare överväga huvudvida lagen skall delas upp i olika avdelningar,
varvid särskilda regler evenluelll bör gälla för arbele på lös sak och arbele
på fasl egendom m.m. Mol bakgrund härav finns all anledning all avvakia
småhusköpkommitténs arbete i det fortsatia lagsUflningsarbeld.

2.5 Konsumentverket/KO:

Lagen skall vara lillämplig på avtal mellan näringsidkare
och konsumenl (1 kap. I §). Begreppel näringsidkare skall i princip ha samma
innebörd som i 1. ex. konsumenlköplagen. För all en uppdragstagare skall anses
som näringsidkare, skall uppdraget enligt moliven gälla en Gänst som ligger
inom ramen för hans yrkesmässiga kunnande och uppdragstagaren utföra Gänster av
ifrågavarande slag med någon regelbundenhet. Avgörande skall

' Avsnill 1.9.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 79

vara hur konsumenien haft anledning all uppfatta
silualionen (s. 1300-Enligt 2 kap. 1 § iredje si. kan näringsidkaren i viss
ulslräckning friskriva sig från skyldigheten atl ulföra Gänsten på ell
fackmässigl lillfredsslåilande säll. 1 moliven anges atl detla kan ske
"l.ex. om en näringsidkare har ålagit sig ell uppdrag uianför silt
egenlliga kompetensområde" (s. 425). Uttalandel lyder på atl konsumenttjänsllagen
skall vara lillämplig även då de angivna krilerierna på näringsidkare inle är
uppfyllda. Verket ansluler sig till etl sådani synsätt. En uppdragstagares
befogade inlresse alt inle omfatlas av samma ansvar som den yrkeskunnige, om
han åtar sig all ulföra en Gänsl utanför sitt yrkesmässiga kunnande, bör kunna
lillräckligi tillgodoses genom friskrivning av del slag som nyss angavs. Även
den inle yrkeskunnige uppdragstagaren bör därför omfatlas av lagen.

Genom att konsumentens uppfallning om uppdragslagarens
kompelens och verksamhel kan få betydelse för om lagen skall vara tillämplig,
blir följden all en person som åtar sig "extraknäck" kan komma all
anses som näringsidkare i ell fall men inle i ell annal. Delta är knappast en
ändamålsenlig ordning. Verkel vill ifrågasätta om lagen inle bör vara
lillämplig så snart en uppdragslagare beiingar sig ersällning för Uänsten
ulöver kompensation för utlägg.

Hela
Ijänsleområdel inrymmer en slor mängd avtalstyper av mycket varierande
omfallning och karakiär Gfr s. 99fO. Konsumenlproblemen är dock inle lika
framträdande vid alla slags Gänsler. Verkel ansluler sig till tanken atl lagens
tillämpningsområde åtminstone tills vidare begränsas till sådana Gänster för
vilka behovel av konsumentskydd är särskilt slort. De avtalstyper som omfatlas
av förslagel - avtal om "arbete på lös sak" och "arbele på fasl
egendom eller i övrigt på byggnad eller annan anläggning på mark eller i
vallen" - hör onekligen hit. Del bör dock framhållas all det finns konsumentproblem
också på andra områden, såsom uppförande av småhus - där dock frågan om ökat
konsumentskydd genom lagsUftning övervägs - sällskapsresor och vissa
iransporler av annat slag, behandling av person och immaleriella Gänsler.
Verket lillslyrker den föreslagna avgränsningen men vill underslryka all denna
inle bör anses som slulgilUg. Del kan finnas skäl all slarka konsumeniskyddd
också vid andra Gänsler. Lagsliflningsarbdd på Gänsleområdel bör därför
fortsätta. Verkel vill särskili peka på avtal om sällskapsresor som dl område
med belydande konsumentproblem. För närvarande förhandlar verket med
resebranschen om revidering av de allmänna resevillkoren. Om förhandlingarna
inle leder till en klar förbättring från konsumenlsynpunkl kan del finnas
anledning all överväga lagsliflning på detla område. Delsamma kan bli fallet
också i fråga om andra slag av Uänsler.

Det kan i vissa fall vara oklart vilkel regelsyslem som
skall lillämpas på ett rättsförhållande - konsumenlUänsllagen eller någol
annat. Som ulredningen framhåller är de kanske slörsla svårighelerna knulna
lill sådana avtal som innebär atl näringsidkaren skall ulföra arbete i samband
med atl han tillhandahåller lös sak (blandade avial). Konsumenttjänsllagen är
inle lillämplig "om avlalel väsenlligen framsiår såsom ell köp" (2 §
2.). Avgörande för vilka regler som skall gälla i ell vissl fall bör enligi
ulredningen vara om del är fräga om en "typisk" Gänsl eller etl
"lypiskl" köp (s. 1340- Vad som är del "typiska" momeniei i
elt blandal avial är dock inle allUd givet.

Åven gränsdragningen mol det i lagstiftningen oreglerade
entreprenad-området kan vålla problem. Utanför konsumenttjänstlagens
Ullämpningsområde ligger "uppförande av byggnad för bosladsändamål eller
annal

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 80

arbele som den som uppför sådan byggnad har åtagit sig alt
utföra i samband med uppförandet" (2 § 4.). I den allmänna motiveringen
anförs atl det bara är konsumenlens avtal med byggmästaren eller
generalenlre-prenören som avses med delta undanlag (s. 138). Separala avtal som
en konsument iräffar med rör- och elinsiallalörer, målare och andra haniverkare
omfattas däremol av lagen. Om en konsumenl delar upp en entreprenad mellan
flera uppdragslagare - där någon ulför grundsanningen, någon annan uppför
stommar och väggar och ytterligare andra personer utför snickeriarbeten,
takläggning och målning — kan man fråga sig vem som "uppför" huset
och för vilka Uänsler lagen gäller. Del kan inle heller gärna förhålla sig så,
all vae avtal med en "byggmästare" i samband med uppförande av ell bosladshus
har sådan innebörd all del faller uianför lagen.

Enligi specialmoliveringen lill 2 § 4. undanlas från
lagens Ullämpningsområde "endasl uppförande av hell ny byggnad och
således inle om- eller lillbyggnad av ett redan befintligt hus" (s. 414).
Ibland kan del dock vara svårt all avgöra vad som är "ombyggnad" och
vad som ulgör uppförande av "hell ny" byggnad. Man kan fråga sig om
lagen är lillämplig l.ex. när en näringsidkare ålar sig all riva en byggnad och
av malerialel uppföra den igen på kanske annan plals eller uppföra en byggnad
av annal slag. Spelar del någon roll om den byggnad som uppförs är en
bosladsbyggnad? Om lagen av del senare skälel inle är tillämplig kan det också
vara tveksamt om även rivningsarbelel faller uianför dess Ullämpningsområde
därför alt del utförs "i samband med" uppförandel. Verkel gör
ingalunda gällande all lagiext kan ulformas så att man helt undgår problem i
tillämpningen. Det som här sagls belyser däremol all del är önskvärt all del
civilrätlsliga konsumenlskyddande regelsyslemd blir så enhelligi som möjligl.

2.6 Allmänna reklamationsnämnden:

I 1 kap. 1 och 2 §§ anges den föreslagna lagens
tillämpningsområde. Vad gäller partsförhållandena begränsas detta i 1 § lill
avtal mellan näringsidkare och konsument. Därvid åsyftas enligt motiven (s.
130) en princpiell överensstämmelse med annan konsumenlrällslig lagsliflning.
Ulredningen (s. 131) anser dock skäl föreligga all från näringsidkarbegreppd
avskilja fall där uppdragstagaren åtar sig atl utföra en Uänsl "åt släkt
och ål nära grannar och vänner". För det fall de av utredningen för övriga
situationer angivna kraven på yrkesmässighet och regelbundenhet är uppfyllda
och uppdraget utförs mol ersättning förefaller uttalandet enligt nämndens mening
mindre välmoliveral.

Nämnden ansluler sig lill ulredningens uppfattning att
lagens Ullämpningsområde f.n. bör begränsas lill Gänsler som gäller arbele på
lös sak och fasl egendom. Emellertid finns som ulredningen också framhällil (s.
110) skäl alt överväga lagsliflning inom andra sådana i konsumenlsamman-hang
betydelsefulla Uänsleområden som ulhyrning av varor, iransport-Gänster m.m. Här
kan nämnas att f. n. ca 18 procent av de anmälningar som inkommer till nämnden
rör klagomål över researrangemang.

Ulredningen diskulerar vidare frågan om behov föreligger
all göra lagen tillämplig på förmedlingsfallen (s. 132). Nämnden delar på de
skäl som utredningen anfört uppfattningen all någol egenlligi behov därav ej
föreligger inom de områden pä vilka lagen föreslås bli Ullämplig.

För atl inle föregripa resullalel av småhusköpkommitténs
arbele har utredningen föreslagit (I kap. 2 § p. 4) att vissa avtal om
uppförande av

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 81

byggnad för bosladsändamål skall undanlas från
konsumenttjänsllagens tillämpningsområde. De avial som undanlagd avser är
enligi moliven (s. 138) sådana som träffas med byggmästare eller
generalenlreprenör om uppförande av hell nyll bosladshus och om ulförande av
därmed sammanhängande arbeten. Andra avial såsom avial med separata
insiallalörer om l.ex. VVS- och elarbelen vid uppförande av nyll bosladshus,
avial om uppförande av annan byggnad än bostadshus och avtal om lill- och ombyggnad
av befinlligl bostadshus omfatlas inte av undanlagsregeln.

Enligt nämndens mening är det uppenbart att en regel som
den föreslagna kommer all medföra problem vid tillämpningen. Dd förhållandd
all i enskilda fall delvis slumpartade faktorer blir avgörande för frågan om
och på vilka avtal lagen blir tillämplig måste också från materiell synpunkt
anses otillfredsställande. Såvitt kan utläsas av moliven (s. 138) har ulredningen
i princip uppfattningen all konsumenttjänsllagens regler passar för sådana
avial som omfattas av undanlaget. Della gäller i vari fall när frågan inte är
om standardiserad gruppbebyggelse eller annan serieproduktion. Enligi nämndens
uppfattning kan mol bakgrund av del anförda slarkl ifrågasättas om del
föreslagna undanlaget bör godias ens som en provisorisk lösning.

Nämnden ansluler sig sålunda i huvudsak lill förslagel i
fråga om lill-lämpningsområdei för en konsumenttjänsllag. Del förtjänar kanske
ändå all framhållas all gränserna för della område kan besiämmas på många olika
säll ulan all man a priori kan säga all den av ulredningen valda lösningen är
den lämpligasle. Nämnden prövar för närvarande klagomål mol vissa typer av
konsumenttjänsler som enligi förslagel skall falla ulan-för lagens
tillämpningsområde (hårvård, vård av djur, möbeltransporter, reseGänster,
stuguthyrning, viss kursverksamhet etc), men kan å andra sidan av olika skäl
inte pröva alla sådana Gänsler som kommer atl omfattas av lagen. Bestämmelserna
i I kap. I och 2 §§ kan därför behöva ses över, sedan lagen har tillämpats
någon tid och de praktiska konsekvenserna kan utvärderas.

2.7 Statens planverk:

Se avsnitt 1.13.

2.8 Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala
universitet:

Nära förbunden med frågan om samordning av rättsreglerna
på köp-respeklive Uänsleområdet är den avgränsning mellan köp och tjänster som
ulredningen föreslår i 1:22 mom. Där sägs alt lagen inle gäller vid installation,
montering eller liknande arbele som en näringsidkare ålagit sig all ulföra i
samband med atl han tillhandahåller en lös sak, om avlalel väsenlligen
framstår som ett köp. Problemet har tidigare berörts utan något egentligt
ställningstagande i propositionen till konsumenlköplagen (1973:138 s. 161) och
av köplagsulredningen (SOU 1976:66 s. 206f). Köplagsulredningen förordade all
avlalel skall anses uppdelade i en köpdel och en Gänstdel, där della är
möjligl, och all köpreglerna skall lillämpas i den första och reglerna om
Uänster i den andra delen (se även NJA 1951 s. 271). Den yttersta konsekvensen
av della bdraktelsesäll vore all alla regler om fel i malerial (frånsett 2:12
st.) skulle utmönstras ur konsumenlUänsflagen.

Konsumenttjänstutredningen vänder sig nu mol en sådan
uppdelning (s. 1350- Vissa av ulredningens argumenl synes dock mindre bärande,
t.ex. 6 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr IIO. Bilagedel

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 82

att en uppdelning kräver all en prisuppdelning kan ske;
även om en prisuppdelning inte utan vidare kan göras, måsle en dylik
uppskattning företas också vid lillämpning uiesluiande av regler om Uänsler,
ifall prisavdrag eller ålerbäring av köpeskillingen efter hävning skall
beräknas p. g. a. fel eller dröjsmål i den ena delen. Del lunga argumenld som
ulredningen åberopar är alt en konsumenl, som köpl en sak och med skäl räknal
med att få den monterad av säljaren, inle skall behöva stå fasl i köpedelen
ifall monleringen inle kommer lill slånd och måhända inle heller om den blir
felaktigt gjord. Jämför härvidlag 22 § KöpL in fine om successiv leverans. Även
fakultelsnämnden anser del alltså väsentligt atl konsumenien kan häva avtalet i
dess helhet, exvis om Uänsten kräver sakkunskap som är förknippad med
tillhandahållandet av varan eller om en snabb installation var viklig för
konsumenien vid beställningen eller om konsumenien får räkna med kostnadsökning
vid anlitande av en annan näringsidkare för ulförande av Gänstedelen. Säljaren
skall alltså inle kunna kräva full betalning för leverans av en vara, om
installationen av denna dröjer. Till delta resultat kan man emellertid komma
vare sig avtalet klassificeras som köp eller som Gänsl, eflersom bl.a.
hävningspåföljden då kan omfalla hela säljarens prestation. Men även om avtalet
delas upp i en köpdel och en tjänstdel och köprätlsliga regler tillämpas i del
första avseendd och konsumenttjänstlagen i del andra, så kan del förhållandel
all de båda momenien är nära förbundna med varandra medföra atl en hävningsräll
belräffande köpet leder till att konsumenten får göra påföljder gällande även i
Gänstedelen och vice versa Gfr NJA 1924 s. 465 och Rodhe, Obligaiionsräti,
1956, § 38 f). Fakultelsnämnden menar därför all en sammanhållen bedömning av
hela avtalet inte är nödvändig för atl uppnå det önskvärda slutresultatet som
utredningen åsyftal.

Vidare är det väsentligt att, så snart ett åtagande atl
utföra en Gänst finns med i avtalet, konsumenien får räll atl kräva
avhjälpande, om ijänslen är felaktigt utförd. Åven detla önskemål kan
tillgodoses både inom köp- och tjänstreglerna, om köplagen blir ändrad såsom
föreslagits i SOU 1976:66 angående 42 §. Det tycks sålunda inte spela så slor
roll, om man godtar köplagsakkunnigas idé om atl uppdelning av de kombinerade
avtalen skall göras där detta är möjligl eller konsumenttjänsluiredningens
förslag om all en sammanhållen bedömning enligt anlingen köprätlsliga eller
Gänsträlts-liga regler skall göras. Emellertid bör del beaklas atl parierna
själva kan träffa avtal om två olika prestationer på etl sådant säll all del
måste anses föreligga två olika avtal. Som exempel kan nämnas alt en
näringsidkare åtagit sig atl byla ul en molor i konsumenlens bil saml i samband
därmed även sälja (och ev. monlera) fyra vinterdäck. Men även när leverans av
en vara kombineras med installation eller en annan Uänsl belräffande samma
vara, kan sambandet vara så löst atl avtalet naturiigen bör delas upp. Så
skulle exempelvis vara fallet om en näringsidkare åtagit sig att dels leverera
etl bastuaggregat, dels bygga om etl rum i konsumenlens villa lill en bastu; om
aggregatet lätt kan bylas ul mol etl annal aggregat utan att ombyggnaden
påverkas därav, borde olika lagar kunna tillämpas för leveransen och för
ombyggnaden. Som ovan nämnts hindrar detta emellertid inte att hävning avseende
den ena prestationen kan återverka på den andra, exempelvis ifall en snabb
leverans av aggregatet var en förulsällning för all näringsidkaren fick
besiällningen av baslubyggnaden, ehuru han inle hade samma kvalifikalioner för
den uppgiflen som vissa andra näringsidkare.

I de fall då leveransen av en vara och monleringen hänger
nära samman.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 83

måsle bedömningen i sin helhel göras enligt köprättsliga
eller Gänsträlls-liga regler. Ulredningen avvisar här möjligheten att lägga
avgörande vikt vid huruvida saken går alt montera bort utan praktiska eller
ekonomiska svårigheter liksom möjligheten att uppställa en värderelationsregel;
i ställd föreslås en obestämd regel om att en helhetsbedömning skall göras och
all från konsumenttjänstlagen skall undanlas avtal som väsenlligen framstår
som ell köp. Del hade varit önskvärt alt ulredningen ulvecklat de synpunkler
som lalar emol alt hänsyn allra främst las lill svårighelen alt la bort saken
Gämför s. 136). För fakultelsnämnden förefaller detla vara del krilerium som
ligger närmasl till hands, eftersom de avgörande skillnaderna mellan köpregler
och Gänsiregler finns i fråga om förulsällningarna för hävning när
näringsidkarens preslation fullgjorts. Som köplagutred-ningen framhållit (SOU
1976:66 s. 207) bör under alla förhållanden en analog tillämpning från det
främmande regelkomplexet vara möjlig.

Del kan tilläggas all gränsdragningsproblem uppkommer inle
endasl mellan Uänsl och köp utan även mellan fallet all näringsidkaren skall
tillhandahålla malerial och fallel all denna skaffar malerialel i kommission
för konsumenien. År del kommission, har näringsidkaren inle samma ansvar för
fel i malerialel och slår inte faran för skador på detla före avlämnandet.
Dessa problem torde emellertid kunna lämnas åt sidan i del pågående
lagsliflningsarbdd, även om de har stor betydelse.

Beträffande förslagen till 1:1-2 vill fakullelsnämnden i
förbigående påpeka alt orden "denna lag gäller avtal" bör bytas lill
"gäller vid avtal" eller "äger lillämpning på avial".

2.9 Småhusköpkommittén':

Småhusköpkommiilén, som ännu inle kommil in på den del av
sill ulredningsuppdrag som avser konsumenlers befogenheter mol näringsidkare
vid småhusköp och småhusenlreprenader (se härom närmare i del följande),
inskränker silt remissyttrande till all avse den av konsumenl-Uänslutredningen
valda gränsdragningen för lagens lillämpning på arbete på fast egendom och i
övrigl på byggnad eller annan anläggning på mark eller i vallen.

Småhusköpkommiilén har enligt sina direkliv att förbättra
konsumeniskyddd vid förvärv av småhus. På grundval av kommitténs promemoria Ds
Ju 1976:10 med förslag lill ändring i avialsvillkorslagen har denna med verkan
fr. o. m. den I juli 1977 ändrats så all den numera avser bl. a. även
erbjudanden om försäljning och upplåtelse av fast egendom. F.n. arbeiar
kommittén med sin andra huvuduppgift, den alt föreslå etl civilrällsligl
ansvarssyslem för all yrkesmässig fastighetsförmedling och en på lämpligl sätl
uiformad tillsyn från samhällels sida av dem som uiövar
fasUghets-mäklarverksamhet. Småhusköpkommitténs ålerslående uppgift är därefier
att ta ställning lill om det behövs vissa Ivingande regler om förvärv av småhus
och tomtmark för småhusbebyggelse och till hur dessa regler skall vara
utformade. De tvingande regler man här tänker sig enligt direkliven

' I del här återgivna yttrandet har ledamöterna Kerstin
Gellerman, Oskar Lindkvist. Ingegärd Oskarsson och Allan Åkerlind sami experten
Nils Hegardt förenal sig. Kommitténs ordförande Olof Tranell har varit skiljaktig
och anslutit sig till konsumenttjänstutredningens förslag till gränsdragning.
I ordförandens bedömning har experterna Jan-Erik Hagman, Sven A. Leander,
Anders Sköld och Per Rimwall instämt.

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 84

skall liksom konsumenlköplagens beslämmelser gälla endasl
när förvärvaren är konsumenl och fasligheien huvudsakligen är avsedd för
enskill bmk. Reglerna skall syfta lill atl i förhållande Ull säljaren eller
entreprenören ge den som köper ell nyll hus vissa grundläggande befogenheler
såvitt gäller fel (bl.a. i husets funktioner) och dröjsmål. En utgångspunkt för
kommitténs arbele härvidlag skall vara konsumenlköplagens och jordabalkens
beslämmelser.

Småhusköpkommitténs sislnämnda uppdrag avser främsl de
problem som finns vid köp av småhus och lomtmark för småhus. Emellerlid kommer
man såsom påpekas i direkliven inle ifrån all samiidigi behandla frågor som rör
uppförande av småhus, eflersom del i vart fall vid nybyggnader många gånger är
svårt all dra någon skarp gräns mellan enlreprenadavial och köpavlal. Ofla är
båda lyperna av avialspreslalioner inlagna i samma konlraklshandling eller på
annal säll kombinerade så all de är avhängiga av varandra. 1 prakliken finns
del inle heller anledning all skilja del fallel där köparen förvärvar ell
småhus som uppförts vid avlalstillfällel från del fallel där avlalel innefattar
skyldighet för säljaren all uppföra ell småhus.

Avtal om reparations- och underhållsarbelen på hus ligger
däremol enligi direkliven i princip uianför småhusköpkommitténs arbele. Dessa
avtal ankommer del på konsumenttjänsiulredningen att skapa lagregler för. Mol
bakgrund av att reglerna i den tillämnade konsumentGänstlagen ansågs passa
mindre väl för slörre entreprenader, räknade man i direkliven för
småhusköpkommitténs arbele med all uppförande av byggnad för bosladsändamål
skulle komma all undanlas frän den lagens tillämpningsområde. Åven uppförande
av annan byggnad än bostadsbyggnad ansågs böra föras in under de regler som
småhusköpkommiilén skall uiarbda — nämligen om uppförandet sker / samband med
uppförandel av bosladsbyggnaden. KonsumenlGänstutredningen har i sill
lagförslag också stannat för den sålunda anvisade gränsdragningen. Mellan
näringsidkare och konsumenl skall sålunda som huvudregel arbete på fasl
egendom och på byggnad eller anläggning på mark eller i vallen falla in under
konsumenl-Gänsllagen. Men enligi undanlagen i 2 § skall lagen inle gälla
"uppförande av hus för bostadsändamål eller annat arbele som den som
uppför sådan byggnad har åtagit sig att utföra i samband med uppförandel".

Konsumenttjänsiulredningen anser (s. I38f) all de regler
som den föreslår "rätt väl" passar för vissa entreprenadavtal som
formellt faller in under småhusköpkommitténs uppdrag. Utredningen länker då på
avial om sådani uppförande av bosladsbyggnad som inle kan hänföras lill gruppbebyggelse
eller annan serieproduklion, så vid avial om uppförande av enslaka hus utan
samband med fastighetsköp, t.ex. uppförande av enslaka fritidshus på befintlig
tomt. För den skull vill ulredningen göra undanlaget vad gäller
bostadsbyggnader så snävt som möjligt, dels genom all göra del provisoriskl -
"tills vidare" - och dels genom all bara undanta konsumenlens avtal
med den näringsidkare som har huvudansvaret för bostadsbyggnadens uppförande.
Separata avtal som konsumenten evenluelll iräffar med rör- och
elinsiallalörer, målare, irädgårdsanläggare, plallsäliare m.fl. skall däremol
falla in under lagen. Mol förslagets konsekvens i sislnämnda hänseende har
ulredningens expert Hans Johansson hafl invändningar (s. 5l8f). Han anser all
delta leder lill ovisshel såväl för konsumenten som för näringsidkare, om
huruvida konsumenlUänsllagen gäller eller inte.

Enligt den föreslagna konsumenlUänsllagen I § skall
sålunda arbele på

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 85

fast egendom eller i övrigl på byggnad eller annan
anläggning falla under de föreslagna reglerna i konsumenttjänstlagen. Från
huvudregeln i I § undantas dock enligt 2 § 4. sådant arbete som avser
uppförande av bostadsbyggnad och annal arbele (underförslålt: på lös sak, fast
egendom eller annan anläggning enligt I § andra slyckel I och 2 p.) som den som
uppför bostadsbyggnaden har åtagit sig atl utföra i samband med uppförandel.
Huruvida sistnämnda arbelsälagande behöver ha skell samUdigt med avlalel om
uppförandd eller om konsumenl och näringsidkare kan aviala om arbelsåtagande
vid annan lidpunkt eller eventuellt i annan form än uppförandeavtalet är
således inte det avgörande, även om lidssambandet inte är heh utan betydelse
för frågan om arbetet skall undantas eller inle. Bestämmande för om arbetet
skall falla inom undantaget i 2 § 4.. dvs. utanför konsumenttjänsllagens
Ullämpningsområde, är i slälld om del skall ulföras i samband med uppförandel.
Genom den sålunda ulformade undanlagsregeln kommer "lilläggsarbden",
som i och för sig är lämpade alt falla in under konsumentUänstlagens regler och
som dessutom inle avser bostadsbyggnadsarbete utan l.ex. slakelbyggnad,
lomlplanering, infartsasfalle-ring o. likn., all undantas och detla enbart
därför alt dessa arbeten enligt åiagande av näringsidkaren skall ulföras i
samband med uppförandel.

Ullrycket "i samband med" ger ulrymme för en
rätl vidsiräcki lillämpning av undantagsregeln i 2 § 4. Eftersom
näringsidkaren åiagande enligt vad som nyss nämnls inte behöver ha skett
samiidigi med ålagandei att uppföra bostadsbyggnaden, kan man väl tänka sig all
näringsidkare och konsumenl när bostadsbyggnaden närmar sig sin fullbordan
kommer överens om atl något visst arbele skall ulföras av näringsidkaren,
sedan bosladsbyggnaden färdigslällls. Della speciella arbele undanlas sålunda
från konsumenttjänsllagens lillämpning, fasl del varken liknar bosladsbyggande
eller uiförs samiidigi med detta. Detta kan inte anses lillfredsställande, även
om man på annat säll - på gmndval av evenluelll enlreprenadavial mellan
parterna eller genom analogier från köpräll och konsumenttjänsllag - kan komma
fram till skäliga avvägningar mellan näringsidkare och konsument.

Med det förhållandet alt näringsidkaren som uppför
bostadshuset kan åta sig detta och annan lyp av arbete i samband med
uppförandel ulan alt någondera arbetet faller in under konsumentGänstlagen,
skall jämföras den av utredningen angivna följden av undanlagsregeln, atl av
konsumenten själv anlitade näringsidkare omfattas av konsumenlGänsllagens
regler, trots att de kanske anlitas för arbeten som ulgör lypiska momeni i jusl
bostadsbyggnadens uppförande.

Vid övervägande av de gränsdragningsspörsmål som
diskulerats här samt i ulredningsbetänkandet s. 137 ff och 518 f, föreslår småhusköpskom-mittén,
att tUlsvidare - intill dess kommittén kommil fram till lämpliga regler för
konsumenters köp- och nybyggnadsavlal - 2 § 4. ges den utformningen, atl från
konsumenttjänsllagens Ullämpningsområde undanlas "arbele på byggnad och
annal arbete som utförs i samband därmed".

Med den av småhusköpskommiltén nu föreslagna
omformuleringen av 2 § 4. minskas oklarheten beträffande undanlagels omfaUning.
Oklarheten gäller uttrycket "uppförande av byggnad för
bostadsändamål". Med delta uttryck åsyftar konsumenlUänstulredningen
nybyggnad men inte om- eller tillbyggnad Gfr betänkandet s. 137 f). Utredningen
diskulerar emellertid inte, var gränsen går mellan å ena sidan tillbyggnad som
utgör ombyggnad och som faller under lagen och å andra sidan tillbyggnad (av
exempelvis en

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 86

bostadsdel
till en villa eller ett fritidshus) som utgör nybyggnad och som skall vara
undantagen från lagens regler. - Här kan sannolikl småhusköps-kommitléns
fortsatta arbele med regler för småhusköpares köp- och entreprenadavtal så
småningom bidra till en klarare gränsdragning.

2.10 Konsumentköpsutredningen:

I
1 kap. 1 och 2 §§ anges den föreslagna lagens tillämpningsområde. Genom
bestämmelserna i 2 § 1-3 regleras gränsen mol köp. Av såväl lagregeln som molivultalanden
Gfr exemplet med byte av bilmotor s. 413) framgår emellertid atl
gränsdragningen är ganska oklar och bygger på vaga kriterier. Detta torde
knappast kunna undvikas. Det understryker emellerlid vikten av vad som redan
har anförts om önskvärdheten av såvitt möjligt enhetliga regler för köp och
Gänster. Med sådana regler lorde del också bli lättare att, vilket utredningen
i många fall anser lämpligl (s. 135), behandla ett blandat avtal enligt elt
enda regelsyslem.

2.11 Sveriges
advokatsamfund:

Se
avsnitt 1.20.

2.12 Vissa
organisationer inom näringslivet:

Tillämpningsområdet
(I kap. I, 2 §§)

Organisationerna
kan- godta det föreslagna tillämpningsområdet

men
endast under fömtsättning att lagstiftningen utformas med beaktande av behovet
av nyansering för olika typer av avtal och samordning med rättsreglerna utanför
tillämpningsområdet. Organisationerna vill också särskilt påpeka olägenheter
som uppstår genom att lagen blir tillämplig både på fast och lös egendom.

2.13 Handelskamrarna:

(se
även avsnitt 1.23)

Handelskamrarna
kan godta det föreslagna lillämpningsområdet men endast under fömtsättning att
lagstiftningen utformas med beaklande av behovet av nyansering för olika typer
av avtal och samordning med rättsreglerna utanför tillämpningsområdet.

2.14 SHIO-Familjeföretagen
och Sveriges köpmannaförbund:

Lagförslagel
har blivit alll för kompliceral och borde ha uppdelals i ivå avdelningar, med
olika regler för fast egendom och lös sak. Vad som är rimligt i en bransch
behöver inte vara det i en annan bransch. En omfattande ombyggnad av en villa
kan inte regleras på samma sätl som en halvsulning av en sko.

Vidare
anser vi att konsullGänsler, åtminstone på byggnadsområdet, borde omfattas av
lagen. KonsullGänsler i samband med en byggnadsentreprenad är svåra att
särskilja från själva entreprenaden, vilkel gör del svårt atl veta i vilken
utsträckning konsumentGänstlagen skall gälla.

Beträffande
§ 2, pkt 4, ansluter organisationerna sig lill experten Johanssons yttrande på
sid. 518-519 i betänkandet. Lagen bör således inte gälla uppförande av byggnad
för bosladsändamål eller annat arbete som utförs i

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 87

samband med uppförandet. Eljesl skapas en omoliverad
skillnad mellan två olika enlreprenadformer, vilkel kan medföra ålskillig
förvirring på marknaden.

Av lagförslagel framgår ej om
"livsmedelsGänsler" skall omfatlas, ex.-vis middagsbeställningar och
beställningar av bakverk, ibland inklusive servering m. m. Vid dessa fall
tillhandahåller näringsidkaren hell och hållet materialet, men enligt kundens
speciella önskemål. Delta har stor betydelse för frågan om resultatansvaret.
Ett klarläggande på denna punkt är nödvändigt.

2.15 Svenska Byggnadsentreprenörföreningen och Sveriges
Byggmästareförbund:

Se avsnitt 1.25.

2.16 Motormännens riksförbund (M):

/ kap. I § I st.

I konsekvens med vad som gäller i Konsumenlköplagen
ifrågasattes om icke Konsumenttjänsllagen skall vara tillämplig i de fall
näringsidkare som ombud för privatperson förmedlar tjänst åt konsument. Viss
uppmärksamhel bör måhända även ägnas ål den visserligen icke vanligen men dock
förekommande situationen då en näringsidkare icke själv kan åtaga sig ulföra t.
ex. etl renoveringsarbete men sänder objektet till annan näringsidkare på
annan ort för bearbelning. I dessa fall synes det från konsumentsynpunkt ligga
närmast till hands att avtalet ingåtts med den "förmedlande/anvisande"
näringsidkaren.

1 kap. 2 § 3 p.

M vill här fästa uppmärksamheten på atl konsumenlens
möjligheter lill hävning vid dröjsmål eller fel i samband med s. k. garantiarbden
enligt t.ex. nybilsgarantin är väsenlligt mer begränsade än motsvarande regler
i förfatiningsförslagei. Frågan är därför om icke förslagel, i synnerhet som
garantiarbden ej sällan medför en viss självriskkostnad för konsumenien, bör
omfatta även sådana arbelen. 1 sådani fall skulle även den fördelen vinnas alt
konsumentens reklamalionsmöjlighder enligi förslagel blir Ull-lämpliga på
garantiarbden.

2.17 Västsvenska Varvsföreningen:

Se avsnitt 1.30.

2.18 Sjösportens samarbetsdelegation
(SSD): Se avsnitt 1.32.

2.19 Kooperativa förbundet (KF):

Se avsnitt 1.33.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 88

2.20
Lantbrukarnas riksförbund (LRF):

LRF
delar utredningens synpunkter på möjligheterna till analogisk till-lämpning av
en konsumenttjänstlag på "konsumentliknande" förhållanden, där en
lantbmkare ulgör näringsidkarens medparl. Här föreligger det ju ur
näringsidkarens synvinkel typiskt sett ingen som helsl skillnad jämfört med
den siluation alt hans medpart är en enskild konsumenl i förslagels mening.

3
Valet av lagstiftningsmodell

3.1
Hovrätten för Västra Sverige:
Se avsnitt 1.1.

3.2
Stockholms tingsrätt:

Se
avsnitt 1.2.

3.3 Malmö
tingsrätt:

Se
avsnitt 1.3.

3.4 Bankinspektionen:

Se
avsnitt 1.7.

3.5 Marknadsdomstolen:

(se
även avsnitt 1.9)

Valet
av lagstiftningsmodell och avvägningen mellan tvingande och dispositiva regler
utgör ytterligare frågeställningar som sammanhänger med lagens uppläggning.
Spörsmålen har nära samband med varandra och bör behandlas i etl sammanhang. I
och för sig kan marknadsdomstolen anslula sig till utredningens målsättningar
atl man skall i försia hand söka lagfäsla vad som bör gälla såsom normalregler
på konsumenttjänslernas område och att normalreglerna i belydande ulslräckning
måsle göras Ivingande till konsumenternas förmån. Emellertid har marknadsdomstolen
svårt att bilda sig en klar föreställning av hur ulredningen ser på den
spänning som kan synas råda mellan de båda målsättningarna. Enligt
marknadsdomstolens uppfallning förhåller det sig nämligen så, att om
lagstiftaren i visst fall bestämmer sig för tvingande lagregler måste del
därvid också bli fråga om minimiregler. Tvingande lagreglering lorde nämligen
på grund av sakens natur fömtsatta alt lagstiftaren håller anspråken
jämförelsevis låga. Väljer lagstiftaren i ställd atl låla lagreglerna få karaktären
av normalregler, dvs. vad som normalt bör gälla på vissl rättsområde, ligger
del därvid omvänl i själva begreppet att reglerna svårligen kan göras
tvingande. Beträffande utredningens nu föreslagna lagregler synes del
följdriktigt i själva verket vara så, att de flesta såsom normalregler
betecknade beslämmelserna närmast är atl betrakta såsom minimiregler.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 89

3.6 Näringsfrihetsombudsmannen (NO): Se
avsnill 1.10.

3.7 Konsumentverket/KO:

(se även avsnitt l.l 1)

Ulredningen har avvisal tanken all införa en lag som,
liksom konsumenlköplagen, innehåller tvingande minimiregler i frågor där
behovel av konsumenlskydd är särskili slort. Förslagel innebär i slället atl
del införs ell samlal regelsystem med bestämmelser som uttrycker vad som
normalt bör gälla mellan parterna. Till sin innebörd skiljer sig normalreglerna
från konsumenlköplagens minimiregler väsentligen genom all uttrycka en från
konsumenlsynpunkl högre skyddsnivå.

I många fall innebär förslagel all konsumenlernas
slällning malerielll förbättras i förhållande till vad som gäller idag. 1
branscher där avtalsvillkoren redan nu ger konsumenterna ell gott rättsskydd
kan lagen dock få lill följd alt villkoren delvis försämras (del införs t. ex.
krav på reklamalion vid näringsidkarens dröjsmål). Del finns skäl all här
erinra om vad KO anförde i sill remissyttrande över köplagsutredningens förslag
lill konsumeniköplag (SOU 1972:28, Konsumeniköplag):

Tvingande regler på detta område (köpområdel) måsle
innebära elt slags minimistandard avpassad bl.a. efler förhållandena i
branscher som har speciella svårigheter att lillgodose konsumenlkrav och i viss
ulslräckning även efler mera särpräglade undanlagssilualioner. Del är
självklart all samma standardvillkor inte kan gälla vid försäljning av monteringsfärdiga
trähus som vid försäljning av radioapparater. Tvingande regler i en köplag
måste genom sin generella form ofla bli oförmånligare för köparna än de regler
som kan uppnås vid branschvisa förhandlingar enligt avtalsvillkorslagen. Man
bör vara medveten om att en ivingande reglering kan molverka en smidig
tillämpning av avialsvillkorslagen... För att molverka en sådan len-dens är det
enligt KO nödvändigl all del i konsumenlköplagen ul-iryckligen fastslås att
lagens minimistandard inle skall vara avgörande för om en avlalsklausul skall
bedömas som olillböriig enligi avialsvillkorslagen. Om en ivingande
minimiregel införs som håller en standard märkbart "under" köplagens,
sett från köparens synpunkl, kan del enligt KO:s mening på goda grunder antas
all tillämpningen av avtalsvillkorslagen försvåras. När del gäller
ulformningen av standardkonlraki lorde man nämligen på säljarsidan vara
benägen atl söka sig till det minimum som kan ha uppställts. Det lorde i
flertalel fall vara utomordentligt svårt för KO atl med framgång hävda alt ell
villkor som överensslämmer med en tvingande minimiregel är otillbörligt på den
gmnden att det fråntager köparen befogenheter han har enligt den allmänna
köplagens regler. Det kan med andra ord bli prakiiskl lagd ogörligt alt
upprätthålla den allmänna köplagens relaiivi högl ställda krav.

KO:s farhågor om riskerna att i praktiken de tvingande
reglerna i konsumenlköplagen skulle fungera som etl lak för möjlighelerna all
öka konsumenternas rättigheter har tyvärt visal sig bli besannade. Del har vid
förhandlingarna enligt avtalsvillkorslagen inle sällan varil svårl all nå fram

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 90

lill villkor som ger konsumenlerna en bällre slällning än
konsumenlköplagen, l.ex. ifråga om rätt Ull skadeslånd. Detla kan också bli
fallel om Ivingande regler införs om Gänsler.

Del är därför till uppenbar fördel från konsumenlsynpunkl
all skyddsnivån i konsumenttjänstlagen genomgående är högre än den som
konsumenlköplagen uttrycker. Åven om lagen i vissa fall kan medföra risker av
del slag som angetts, anser verkel att dessa klart uppvägs av den förstärkning
av konsumenlskyddel som meloden med ivingande normalregler ändå innebär. Denna
lillslyrks därför.

Se även avsnitt 1.11 reservationen.

3.8 Allmänna reklamationsnämnden:

(se även avsnitt 1.12)

Enligt nämndens mening borde det av reglema i I kap. 5 §
för tydlighetens skull framgå att otillåten avvikelse från reglerna i lagen
blir ulan verkan.

3.9 Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala
universitet:

(se även avsnitt 1.15)

I 1:5 föreslås att beslämmelserna i konsumenttjänsllagen
"inte får" åsidosättas genom avtal lill nackdel för konsumenten, om
ej annat anges i lagen. Härmed lämnas rättsföljden öppen och bestämmelsen ger
dessutom intryck av att konsumenten gör något olagligt. Laglexlen bör ändras
Ull "inle kan" eller alt avvikande avtal till nackdel för konsumenten
är ogiltigt.

3.10 Konsumentköpsutredningen:

När del gäller valet av lagstiftningsmodell har
ulredningen stannat för att i första hand försöka lagfästa vad som bör gälla
som normalregler på konsumenttjänsternas område. Dessa regler har till stora
delar gjorts tvingande till konsumenternas förmån, men på flera punkter skall
avtalsfrihet råda. Denna lagstiftningsmodell avviker från den som har valts i
konsumenlköplagen, vilken gäller parallellt med den allmänna köplagen och i
huvudsak åsyftar att tillförsäkra konsumenterna etl visst minimiskydd. Modellen
är emellertid naturlig på konsumenttjänslernas område redan av del skälet att
det här inte finns någon allmän lagstiftning alt anknyta regleringen lill. Den
ligger därtill väl i linje med den modell som har valts i förslagel till
konsumenlförsäkringslag (prop. 1979/80:9) och med vad vi enligt våra direktiv
har all överväga för konsumentköpen.

Regleringens tvingande karaktär kommer till uttryck i 1
kap. 5 §, där del sägs att lagens bestämmelser inte får åsidosättas genom avtal
lill nackdel för konsumenten, om inte annat anges i lagen. Formuleringen
ansluter nära till vissa regler av molsvarande innehåll i den iransporträtlsliga
lagslifl-ningen, l.ex. 200 § sjölagen (1891: 35 s. I), 5 § lagen (1974:610) om inrikes väglransport och 2 §
lagen (1976:58) om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande. I modern
lagsliflning, bl.a. på konsumentskyddets område, är det emellertid vanligare
att principen uttrycks sålunda, att avtalsvillkor som avviker till
konsumentens nackdel från de tvingande reglerna skall vara ogiltigt eller utan
verkan; jfr t. ex. 2 § första stycket konsumenlköplagen, 6 § lagen (1971: 238)
om hemförsäljning m. m., 4 § konsumenikredilla-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 91

gen (1977:981), 3§ förslaget till konsumenlförsäkringslag,
12 kap. I § Gärde slyckel jordabalken, 4 § försia styckel lagen (1976: 580) om
medbestämmande i arbetslivet och 3 § försia slycket lagen (1974: 12) om
anställningsskydd. En fördel med denna utformning av regeln är atl
rältsföljden vid överträdelse klart anges, och vi ifrågasätter om inte en
liknande formulering borde övervägas för konsumenttjänsllagens del.

3.11 Landsorganisationen i Sverige (LO):

Se avsnitt 1.17.

3.12 Tjänstemännens centralorganisation (TCO):

Se avsnill 1.18.

3.13 Centralorganisationen SACO/SR och Förbundet för
jurister, samhälls

vetare och ekonomer (JUSEK):

11:5 borde del stå atl beslämmelserna i lagen inie kan
åsidosättas eller atl avvikande avtal blir ogiltigt. Lydelsen "får
ej" lämnar påföljden olöst i lagtexien och kan l.o. m. ge intryckei all
konsumenten gör sig skyldig Ull något olagligt.

3.14 Sveriges advokatsamfund

(se även avsnitt 1.20)

Samfundet vill i fråga om spörsmålet om disposiiiv eller
Ivingande lagstiftning anföra följande synpunkter.

Även med den föreslagna begränsningen av
tillämpningsområdet till arbete på lös sak och fasl egendom kommer de
föreslagna reglema att gälla Gänster av mycket olika karaktär och omfattning.
Del finns goda skäl att utgå från att en så detaljerad reglering som den
föreslagna i vissa hänseenden inle kommer atl passa för en del av de fall, som
i utredningsarbetet inle kunnat bli föremål för närmare överväganden. Samfundet
vill - nu liksom lidigare i skilda sammanhang - framhålla vikten av atl
avtalsfriheten upprätthålls som grundläggande princip. Samfundet har inte
kunnal finna alt utredningen lämnal tillräckligt underlag för atl medge en
säker bedömning av vilka ivingande minimiregler, som erfordras för alt undvika
beaktansvärda olägenheler för konsumenlerna. Övertygande skäl har i vart fall
enligt samfundets mening inle framlagts till slöd för att i huvudsak göra
reglerna för ifrågavarande Uänster tvingande. Del förefaller inte berätUgal att
göra jämförelser med den tvingande regleringen i fråga om hyra av
bostadslägenhet, vissa IransportGänster och konsumentförsäkringar, eftersom
heterogenileten inom konsumenlGänsllagens tillämpningsområde är vida större än
inom förenämnda rättsområden. Samfundet förmenar alt lagstiftningens
inledningsvis berörda betydelse som stöd för tillämpningen av
avtalsvillkorslagen inte förringas om den skulle utformas som i huvudsak
dispositiva normalregler.

3.15 Vissa organisationer inom näringslivet:

(se även avsnitt 1.22)

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 92

Meloden ati åstadkomma del önskade konsumenlskyddel
Slandardavialsmeioden

Den metod som kanske ligger närmasl lill hands för att
åstadkomma del önskade konsumentskyddet är atl genom förbättringar av bestående
standardavtal och utformning av nya sådana lillgodose konsumenternas önskemål.
En sådan metod medför fördelen all man kan anpassa reglerna lill vad som bör
gälla för varje avlalslyp. Särskilt inom området för Uänsler föreligger ell
sådant behov. Man kan sålunda - såsom framgår av experten Johanssons särskilda
yttrande i belänkandel (s. 518 fO - ifrågasätta om samma regler lämpar sig för
arbele på fasl egendom som för arbele på lös sak. Del säger sig självt atl del
föreligger belydande skillnader mellan omfatlande reparationsarbeten på en
villafastighet jämföri med 1. ex. reparalion av en kamera. Vidare påvisar
belänkandet de belydande rätlslekniska svårighelerna all åsladkomma ell
lagverk som omfattar hela området för konsumenttjänsler. Nackdelen med slandardavialsmeioden
ligger huvudsakligast däri, att den kan antas komma all bli lämligen
lidskrävande.

Emellertid kan redan själva belänkandel - oavsett om det
leder till lagsliflning — underlätta det fortsalla arbelet på ulformningen av
standardavtalen, eftersom betänkandds kartläggning av gällande räll nu
erbjuder goda ulgångspunkler för arbelel.

Lagstiftningsmetoden

TradiUonellt har lagstiftningsmetoden fördelen atl man kan
iräffa ell större område med generella regler och uppnå stadga i rällssyslemd.
Den senare fördelen har visserligen pä senare lid delvis gåll förlorad på gmnd
av den moderna civilrällsliga lagsUftningens förhållandevis "korta livslängd".
Men trots den ökande lagändringsfrekvensen medger lagstiftning onekligen en
säkrare utgångspunkt för individuella avtal och slandardavlal än okodifierade
allmänna rätlsgmndsatser.

Nackdelen med lagstiftningsmetoden ligger främsl däri, all
dén på etl riktigt sätt måste samordnas med vad som gäller inom angränsande
rättsområden. Tvingande lagstiftning medför dessulom risken att möjlighelen
till en i och för sig önskvärd nyansering av reglerna för olika typfall går
förlorad. Detta gäller i synnerhet om man som ulredningen - till skillnad från
den melod som använls vid ulformningen av konsumenlköplagen -föreslår tvingande
normalregler i ställd för minimiregler. 1 viss mån kan sislnämnda nackdel
motverkas genom att reglerna göras tillräckligt generella för atl möjliggöra
sådana nyanseringar. Men man slår då inför en annan nackdel, nämligen det
osäkerhetsmoment som inträffar när räilslägei inle kan preciseras
lillräckligi.

3.16 Handelskamrarna:

Metoden alt åstadkomma det önskade konsumentskyddet
Slandardavialsmeioden

Den melod som kanske ligger närmast till hands är all
genom förbättringar av beslående slandardavlal och utformning av nya sådana -
eventuelll genom förhandlingar med Konsumenlverkei - lillgodose konsumenlernas
önskemål. En sådan metod medför fördelen att man kan anpassa reglerna till vad
som bör gälla för vaGe avtalstyp. Särskilt inom områdel för Gänst föreligger
ett sådant behov. Man kan sålunda - såsom framgår av experten Johanssons
särskilda yllrande i belänkandel (s. 518 fO -

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 93

ifrågasätta om samma regler lämpar sig för arbete på fasl
egendom som för arbele på lös sak. Del säger sig självt all del föreligger
belydande skillnader mellan omfattande reparalionsarbden på en villafaslighet
jämfört med t.ex. reparation av en kamera. Vidare påvisar betänkandet de betydande
rältstekniska svårighelerna atl åsladkomma ett lagverk som omfattar hela
områdel för konsumenttjänster. Nackdelen med standardavtalsmetoden ligger
huvudsakligast däri, atl den kan antas komma all bli lämligen lidskrävande.
Emellertid kan redan själva betänkandet - oavsett om det leder Ull lagstiftning
- underlätta del fortsatta arbetet på ulformningen av standardavtalen, eftersom
betänkandets kartläggning av gällande räll nu erbjuder goda utgångspunkter för
arbelel.

Lagstijiningsmeloden

Traditionellt har lagstiftningsmetoden fördelen atl man
kan iräffa ell slörre område med generella regler och uppnå sladga i
rällssyslemel. Den senare fördelen har visserligen på senare tid delvis gått
förlorad på grund av den moderna civilrällsliga lagstiftningens förhållandevis
"korta livslängd". Men trols den ökande lagändringsfrekvensen medger
lagstiftning onekligen en säkrare utgångspunkt för individuella avtal och
standardavtal än okodifierade allmänna rällsgrundsalser.

Nackdelen med lagsUflningsmdoden ligger främsl däri, all
den på ett rikligt sätt måsle samordnas med vad som gäller inom angränsande
rättsområden. Tvingande lagsliflning medför dessulom risken all möjlighelen
till en i och för sig önskvärd nyansering av reglerna för olika typfall går
förlorad. 1 viss mån kan sislnämnda nackdel motverkas genom all reglerna görs
lillräckligi generella för att möjliggöra sädana nyanseringar. Men man står då
inför en annan nackdel, nämligen del osäkerhetsmoment som inträffar när
räilslägei inle kan preciseras på etl tillräckligt tydligt sätl.

3.17 Svenska Byggnadsentreprenörföreningen och Sveriges
byggmästare-

förbund:

Se avsnitt 1.25.

3.18 Motorbranschens riksförbund (MRF):

Eftersom den föreslagna lagstiftningen avser elt icke
tidigare lagreglera! område, där osäkerhel ofta föreligger om vad som är
gällande rält, ter del sig naturiigl atl söka lagfäsla vad som bör gälla såsom
s. k. normalregler på konsumenttjänslernas område. Den närmare ulformningen av
lagförslagel synes i allmänhet omfalla huvudfrågor av praklisk betydelse som
möler i samband med avial om ulförande av konsumenttjänsler. MRF har således
inlel all erinra mol all del - lill skillnad mol vad som skell i
köplagsUft-ningen - här införs lagregler som direkl rör parternas primära
rättigheter och plikier, även om en sådan melod onekligen leder lill en något
fyllig laglexl.

Den av utredningen föreslagna avvägningen mellan tvingande
och dispositiva regler synes ändamålsenlig och ge utrymme för branschspecifika
lösningar av konkreta frågor inom ramen för standardavtal.

3.19 Kooperativa förbundet (KF):

(se även avsnitt 1.33)

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 94

Ulredningen har föreslagil normalregler som i viss
ulslräckning medför avialsfrihel mellan parterna men i slor ulslräckning är
tvingande lill konsumenlernas förmån. Del senare framgår av 1 kap. 5 § som
sladgar all lagens beslämmelser inle får åsidosättas genom avial lill nackdel
för konsumenien. om inle annat anges i lagen.

KF finner den valda modellen lämplig och avvägningen
mellan dispositiva och ivingande regler i huvudsak riklig. KF vill emellerlid
ifrågasätta, om inle nyssnämnda regel bör förtydligas på så sätl alt det i
lagiexten anges vad som blir följden om en till konsumenlernas förmån ivingande
regel åsidosätts. En avvikelse i sådant hänseende bör t.ex. fastslås som
ogiltig.

4 Ansvar för marknadsföringen

4.1 Hovrätten för Västra Sverige:

/ kap. 3 S

1 1 kap. 3 § 2 st regleras ansvaret för uppgifl som
lämnals av annan än näringsidkaren, när denne "hänfört sig till"
uppgiflen. 1 molsvarande stadgande i konsumenlköplagen, 7 § 2 si., används
verbel "åberopat". Eflersom enligt moliven, s 417, någon skillnad i
sak inle avses bör samma uttryck användas i de båda lagarna.

Vad gäller 3 si. bör en förulsällning för ansvar för en
underiålen upplysning vara s. k. synbarhel, dvs. att näringsidkaren insett
eller bort inse upplysningens betydelse för konsumenten i del särskilda fallet.
Vad gäller en informationsskyldighet enligt marknadsföringslagen skall en
näringsidkare aldrig kunna freda sig från ansvar genom atl påstå alt han inte
hafl sådan insikl.

Hovrätten anser atl stadgandet i 1 kap. 3 § i förslaget
bör omarbetas så atl nu nämnda synpunkler klart framgår av laglexlen.

/ kap. 4 §

Vad gäller näringsidkares i tidigare säljled skyldighet
enligt 1 kap. 4 § 2 st all vid marknadsföring lämna information bör denna
knytas direkt till informalionsåläggande enligi 3 § marknadsföringslagen.
Endasl en underlålenhel all lämna en enligi marknadsföringslagen ålagd
informalion bör kunna medföra skadesiåndsskyldighel. Näringsidkare i lidigare
led kommer eljest alt sväva i ovisshel om vad han har all iakttaga vid sin
marknadsföring. Hovrätten föreslår all lagiexten förtydligas i nämnda avseende.

Konsumentköpsutredningen har i tilläggsdirektiv (Ju Dir
1978:78) ålagts all omarbda reglerna för marknadsföringsansvarel vid
konsumenlköp och utvidga delta till näringsidkare i tidigare led. Då del för
konsumenttjänsler bör införas likartade regler är del enligt hovrättens mening
angelägel atl la hänsyn lill konsumenlköpsulredningens ståndpunktslagande vid
en slullig reglering av innehållel i 1 kap. 3 § och 4 §.

4.2 Stockholms tingsrätt:

1 1 kap. 3 § har enligt tingsrättens uppfallning
näringsidkarens ansvar för marknadsföringen kommit till ell tillfredsställande
ullryck. 1 paragrafens andra slycke regleras frågan om näringsidkarens
underlålenhel all lämna upplysning. Härtill uttalas i moliven att del vid
bedömningen av om en

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 95

dylik siluation föreligger bl.a. bör beaklas om
näringsidkaren insett eller bort inse atl en upplysning varil påkallad. Enligt
tingsrättens mening bör denna förutsäuning för omfallningen av näringsidkarens
upplysningspliki uttryckligen framgå av lagtexien.

4.3 Malmö tingsrätt:

1 kap.3 §

Näringsidkaren svarar, enligi försia slyckel, för bl.a.
marknadsföringsuppgift om uppgiflen kan antas ha inverkal på avlalel.
Ulredningen har anfört att vid bedömningen av frågan om en uppgift kan antas ha
inverkat på avlalel, avseende bör fäslas vid bl. a. den lid som gåll sedan
uppgiflen lämnals (s 156 f). Näringsidkaren svarar således inle för
marknadsföringsuppgift om så lång lid hunnil förflyta att konsumenten med
hänsyn lill förhållandena bör ha hafl skäl alt tvivla på all uppgiflen
fortfarande är relevanl.

En uppgift som lämnals lång lid före avlalel kan myckel
väl "antas ha inverkat på avtalet" om konsumenten inte förstått all
uppgiften skulle gälla endasl en begränsad lid. För alt uppmärksamma
konsumenien på denna begränsning i näringsidkarens ansvar är ett förtydligande
på sin plats. Del kan enklasl ske genom elt lillägg lill 3 § I si 2 p så all
denna får följande lydelse: "Delta gäller dock ej om uppgiflen lydligt har
rättals eller ändrats eller om så lång tid förfluUl sedan uppgiflen lämnals alt
den inte längre kan anses gälla."

4.4 Marknadsdomstolen:

I sina allmänna överväganden rörande näringsidkarens
civilrällsliga ansvar för marknadsföringen säger ulredningen bl.a. all frågan
om den lämpliga utformningen av regler angående marknadsföringsansvar i konsumenttjänsllagen
bör övervägas i Ijusel av den utveckling som numera skell inom marknads- och
konsumenlrällen. Det ler sig vidare enligi ulredningen mindre lämpligl atl
direkl överföra de nuvarande reglerna i ämnel i konsumenlköplagen lill
Gänslerältens område eflersom dessa regler inle innefattar hela det ansvar som
föreligger enligt allmänna rättsprinciper. Större samstämmighet mellan
marknadsföringslagen och del civilrällsliga regelsyslemd än vad som nu
föreligger bör enligi ulredningen efierslrävas. Till dessa principielll
formulerade målsättningar angående frågan om del civilrällsliga ansvarel kan
marknadsdomslolen hell ansluta sig. Enligt domstolens erfarenheter finns del
ell klart behov av alt konsumenterna även civilrällsligl bör få del av del inom
marknadsföringslagens ram ul-vecklade förslärkta konsumenlskyddel. Och alt det
därvid inte bör komma i fråga att nöja sig med ell enligt konsumenlköplagen
begränsal ansvar är fulll klarl. Det civilrällsliga ansvarel bör alliså inle
begränsas lill orikliga eller vilseledande uppgifter om varans beskaffenhel
eller användning. 1 slälld bör en regel om näringsidkares ansvar för uppgifier
i marknadsföringen av Gänsler - såsom ulredningen anför — rikla in sig på att
göra näringsidkaren ansvarig för sådana uppgifter i sig. Hur en på denna grundsyn
baserad lagregel skall konstrueras är emellertid inle hell givel.

Ulredningens huvudregel rörande näringsidkarens
civilrällsliga ansvar för marknadsföring upptas i lagförslagels / kap 3 §
försia st. Näringsidkarens ansvar för lämnade uppgifter uttrycks i laglexlen
så. all han svarar för

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 96

uppgiflen genlemol konsumenien. Rättsverkningarna av all
näringsidkaren svarar för lämnade uppgifier framgår enligi marknadsdomslolen
inte med Ullräcklig klarhei. Enligi ulredningen är alliså ulgängspunklen all
uppgifterna ingår i avialsinnehållel. Vilka befogenheler konsumenien i
förekommande fall kan göra gällande blir, säger ulredningen vidare, beroende
av arten av de lämnade uppgifterna. Visserligen torde det i många fall, l.ex. i
de av ulredningen på sid 157 angivna exemplen, stå hell klarl vilka
befogenheler konsumenten kan göra gällande. Men i andra fall framstår det inle
lika lydligt vilka befogenheler som kan aklualiseras. Domslolen tänker här
exempelvis på sådana fall där avialsinnehållel i och för sig är hell klart. En
bilverkslad ingår l.ex. avtal om vissa Ullsynsarbden i enlighel med särskili
annonseral erbjudande all arbdena lillfälligl uiförs för 100 kr, vilkel pris
anges vara rabatleral med 50 procent. Om del i detta fall rätteligen förhåller
sig så, atl rabatten endast var 25 procent i förhållande Ull normalpriset, kan
del ifrågasättas huruvida och på vilkel säll bilverksladen skulle enligi
konsumenttjänstlagen svara för den felaktiga uppgiflen rörande det avtalade
prisels förhållande lill normalprisei. Mol bakgrund av del anförda vore det
enligt marknadsdomslolens önskemål bra om rättsverkningarna av näringsidkarens
ansvar kunde anges på ell tydligare säll i laglexlen.

1 3 § andra st ges regler för näringsidkarens ansvar för
annans uppgifter och i iredje st. för underiåtenhel all lämna upplysning. Åven
i dessa båda sin anges näringsidkarens ansvar endasl på så säll all han
"svarar" för uppgiflen respeklive underiålenhelen. 1 enlighel med del
lidigare anförda bör rättsverkningarna av näringsidkarens ansvar även i dessa
fall anges på ell tydligare säll. Beträffande tredje st avseende ansvarel för
underiåtenhel atl lämna upplysning innebär lagförslagel en klar uividgning av
näringsidkarens ansvar i förhållande lill 7 § konsumenlköplagen. 1 och för sig
finner marknadsdomslolen del erforderligl all den nu aktuella regeln siräcker
sig längre än den molsvarande i konsumenlköplagen. Emellertid anser domslolen
all den föreslagna regeln gells en olämplig konslrukiion belräffande själva
avgränsningen lill enbart beiydelsefulla upplysningar. Härvidlag bör enligi domsiolens
mening vara vägledande vad som för den enskilde konsumenien i del individuella
fallel framstår såsom beiydelse-fulll. All i en civilrällslig lag anknyta till
all del skall vara av särskild beiydelse för konsumenter i allmänhet framstår
som främmande. Det är i della sammanhang direkl olämpligl, eflersom man då
överiåler lill de allmänna domslolarna alt ge sig in på marknadsrältsliga
bedömningar. Den marknadsrältsliga normbildningen bör även framdeles ligga hos
marknadsdomstolen Gfr prop. 1975/76: 34 s 108). Dessulom lorde en anknylning
lill vad som är av beiydelse för konsumenler i allmänhel i della fall ålägga
näringsidkarna etl alldeles för långlgående ansvar.

I / kap. 4 § upptas regler avseende iredje mans
marknadsföringsansvar. Även belräffande den nu akluella paragrafen äger den
lidigare redovisade kriliken angående regeln i 3 § Iredje si. avseende
näringsidkarens ansvar för underlätenhet att lämna information sin fulla
tillämplighet. Del är alltså olämpligl atl anknyla till vad som är av betydelse
för konsumenler i allmänhel. Men då del gäller iredje mans ansvar kan man
näppeligen anknyta ulformningen av regeln till vad som är av betydelse för den
enskilde konsumenten i del individuella fallel. Enda allernaiivel torde vara
all lagstiftaren såsom i 14 § konsumenlköplagen låter regeln avse uiesluiande
sådan informalion som omfattas av ett åläggande enligt marknadsföringslagen.
Åven om regeln på så säll får en avsevärt begränsad beiydelse i

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 97

prakliken har marknadsdomslolen svårl att se någon annan
lösning. 1 övrigl har domslolen ingen erinran moi den föreslagna 4 §.

4.5 Konsumentverket/KO:

Enligt utredningen lorde en näringsidkare på Gänsleområdel
idag kunna åläggas civilrällsligl felansvar för uppgifier i reklam i ungefär
den omfattning som framgår av 7 § konsumenlköplagen och därulöver i viss
ulslräckning även för uppgifterom t.ex. priset och leveranstiden (s. 151).

Ulredningen föreslår en kodifiering och samtidigt en viss
uividgning av näringsidkarens civilrätlsliga marknadsföringsansvar på
Gänsteområdet. Verkel delar uppfattningen atl del civilrällsliga ansvarel för
marknadsföringsuppgifter inte bör vara mindre omfallande vid Uänsl än vid
konsumenlköp (s. 152). Slarka skäl lalar för att ansvarel blir mer omfallande
än så. Del är olillfredsslällande om del ansvar som följer redan av allmänna
rättsprinciper inte återspeglas i lagen. Konsumenien är vid Uänsl dessulom i
alldeles särskilt hög grad hänvisad till de uppgifier som näringsidkaren
lämnar. Avial om Gänsl ingås ofta per lelefon och bl. a. därför lämnas inle så
omfallande uppgifier om Gänsten, och konsumenien får då heller inle lillfälle
alt se prover eller liknande. Och även om konsumenten uppsöker näringsidkaren,
har han i allmänhet svårl all få en klar bild av Gänsten på annat säll än genom
all la del av del marknadsföringsmaterial som kan finnas, eflersom Gänsten
normall inle kan undersökas i förväg. Dessa förhållanden motiverar atl
näringsidkaren inle görs ansvarig bara i felhänseende för uppgifter som lämnas
i marknadsföringen och endast för uppgifter som är oriktiga eller
vilseledande. Konsumentverket ansluter sig därför lill utredningens uppfatlning
all de uppgifter som lämnas i marknadsföringen blir del av avialsinnehållel
Gfr s. 152 f).

Det lär ibland bli svårt att dra gränsen mellan uppgifier
som är så konkreta att de bör leda till civilrällsligl ansvar och sådana som är
allmänl hållna och därför bör vara oförbindande. Verkel vill dock i anslulning
lill vad utredningen anför om detta underslryka att också uppgifier av allmän
karakiär skall kunna tillmätas civilrätlslig betydelse (s. 154). Avgörande
måste vara inte uppgiftens större eller mindre grad av precision och konkretion,
ulan om konsumenien med hänsyn lill omständigheterna hade skäl all fästa vikl
vid den.

Om en lämnad uppgift tydligt har rättats eller ändrals
skall näringsidkaren inte svara för den (3 § första st. sista p.). Enligt
ulredningen behöver en rättelse inte riktas till den enskilde konsumenten för
att vara gällande mot denne utan kan vara generell. Som exempel anförs att en
uppgift får anses ha blivit tydligt rättad eller ändrad "om korrigeringen
framcår av tydlig skyltning i den lokal där avtalet träffats" (s. 158).
Konsumentverket kan i och för sig ansluta sig lill alt man ofta bör godta en
generell rättelse. Omständigheterna kan dock vara sådana, att näringsidkaren
bör vara ansvarig, även om han vidtagit generella ålgärder som lypiskl sett
borde ha nått de konsumenter som tagit del av den felaktiga uppgiften, om del
med hänsyn till omständigheterna var naturligt atl konsumenien inle lade märke
till dem. Näringsidkaren bör 1. ex. inle få åberopa en generellt gjord korrigering
genom skyltning gentemot en konsument. Ull vilken marknadsföringen väsentligen
skett på annat säll - l.ex. per telefon eller vid hembesök - innan avtal
träffades i näringsidkarens lokal, om konsumenten inte lagt märke till
skyltningen. Likaså bör man inte ulan vidare godta att en uppgifl som lämnals
l.ex. i samband med en omfallande annonskampanj ändras genom anslag med för
konsumenien bindande verkan. 7 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 110. Bilagedel

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 98

Enligt förslagel skall näringsidkaren ha ell
civilrällsligl ansvar inle bara för uppgifier i marknadsföringen ulan också för
sådana som lämnas "i samband med avialels ingående" (I kap. 3 S).
Åven innebörden av della kan vålla tveksamhet. Av den allmänna motiveringen
framgår atl del som avses är "individuella uppgifier om en viss Gänsl som
lämnats till en enskild konsumenl vid konlakler som föregått avialels
ingående" (s. 155).

Enligi verkets mening bör man överväga all inte begränsa
ansvarel lill denna siiuaiion. 1 vissa fall kan del finnas skäl all hålla
näringsidkaren ansvarig för uppgifier som lämnas också efler avialels ingående.
Här åsyftas närmasl sådani som informalionsmalerial. garanlisedlar o.d., som
överlämnas till konsumenien i samband med all Uänsten uiförs eller när den är
avslutad, och således när avtalet redan har ingåtts.

Utredningen föreslår all en näringsidkare, som i
marknadsföringen underiäler all lämna upplysningar av särskild betydelse från
konsumenlsynpunkl eller i övrigl av vikl, skall vara civilrällsligl ansvarig
för underiåielsen, om denna kan anias ha inverkal på avlalel (I kap. 3 § 3
si.). Av skäl som berörts är del vid erbjudande av Uänster vikligt all
näringsidkaren på egel inilialiv ger konsumenien information om förhållanden
som är betydelsefulla vid ell avlalsslul och som han inle kan ulgå från all
konsumenien redan känner lill. Liksom ulredningen anser verkel därför atl en
regel molsvarande den i 7 § iredje st. konsumenlköplagen skulle vara alltför
begränsad. Den skulle också innebära ett mera inskränkt konsumenlskydd än del
som ulvecklals i allmänna reklamalionsnämndens praxis. Denna innebär all
näringsidkaren ansvarar om han låtit bli att lämna information som varit av
betydelse för konsumenten.

Del kan lilläggas, atl en regel som utformas med 7 §
tredje st. konsumenlköplagen som förebild - och som för civilrällsligl ansvar
vid underlålenhel all lämna information fömtsätter ohörsamhet mol etl beslui
av marknadsdomslolen eller etl godkänt informalionsföreläggande - skulle ha
flera nackdelar jämfört med förslagel. För atl kunna Ullförsäkra konsumenlerna
ell civilrällsligl skydd skulle KO tvingas vidla rättsliga åtgärder mot en
näringsidkare, som underlåter att lämna viss informalion, även när
näringsidkaren förklaral sig beredd att lämna informationen. Konsumentens
rättsliga ställning skulle bli beroende av om den näringsidkare han i del
enskilda fallel ingår avial med har ålagls all lämna informalion eller inte.
Den osäkerhet som det i och för sig kan innebära för en näringsidkare all
bedöma vilken information som är "av särskild betydelse från konsumentsynpunkt"
kan elimineras genom att det i anknytning till den civilrätlsliga regeln
utbildas informationsstandarder för olika branscher. Verkel vill särskili
framhålla all de riktlinjer för information, som verkel utfärdar med stöd av
sin instmktion och i anknytning till 3 § marknadsföringslagen, bör kunna Gäna
som lämpligt underlag för näringsidkarnas bedömningar av vilken information som
bör lämnas för olika typer av Gänster. Med hänvisning till vad som anförts
tillstyrker konsumentverket den föreslagna bestämmelsen.

Som utredningen framhåller kan det förekomma situationer
då en konsumenl kan ha särskilt inlresse av alt kunna vända sig mol en Iredje
man, vars marknadsföring inverkal på del avtal som konsumenien ingått (s.

165).

I vissa branscher är del inle ovanligt, att den
näringsidkare som l.ex. tillverkat det material som uppdragstagaren
tillhandahåller har en omfallande marknadsföring lill konsumenlerna. Som
exempel kan nämnas att tillverkare av byggnadslillbehör i sin marknadsföring
inie sällan, på grund

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 99

av energikrisen, påslår all malerialel är energisparande.
Del är rimligl all konsumenien kan hålla lillverkaren ansvarig om sådana och
andra påståenden är felakiiga, liksom då lillverkaren underlålil all lämna
väsenllig informalion om sin vara. Verkel lillslyrker därför förslagel i I kap.
4 § om skadeståndsansvar i vissa fall för näringsidkare i lidigare led, som
lämnal vilseledande uppgifier eller lålil bli alt lämna information.

4.6 Allmänna reklamationsnämnden:

1 / kap. 3 § regleras uppdragslagarens civilrätlsliga
marknadsföringsansvar. Regeln har sin närmaste motsvarighet i 7 §
konsumenlköplagen (KKL) men har en vidare innebörd och en annan rätlsleknisk
uppbyggnad. Ulgängspunklen är all - under i övrigl angivna förulsällningar -
uppgifl som näringsidkaren lämnat (eller utelämnat) i marknadsföringen bildar
grund för det individuella avialsinnehållel. Beroende på uppgiftens karakiär
kan den därvid inverka på bedömningen av prisels storlek, om fel eller dröjsmål
föreligger m. m. Detla ullrycks i 3 § I si. på del sällel all näringsidkaren
genlemol konsumenien "svarar för uppgiflen". Lösningen kan i och för
sig anses lillialande. Bristen på närmare konkrelisering av vad ansvarel i
olika situationer innebär måste emellertid leda till osäkerhel vid
tillämpningen. Del kan därför ifrågasättas om inle en regel om marknadsföringsansvarel
bör ha en principiell uppbyggnad molsvarande den i KKL. I vart fall bör
undersökas om inle konkreUseringar delvis kan ske genom hänvisningar i bl.a.
reglerna om fel och dröjsmål. Motsvarande synpunkter kan anföras även ifråga
om underiåtelseansvard enligt 3 § 3 st. i förslagel.

Av 3 § (även 4 §) framgår all näringsidkaren kan undgå
bundenhet vid den lämnade uppgiflen om denna lydligt rättats eller ändrals. Del
kan visserligen sägas ligga i sakens natur all sådan rättelse måsle ske innan
avial har träffals. Trols della är det nämndens erfarenhel att näringsidkare
inle sällan har korrigerat löften och ulfäslelser i efterhand och mot framställda
krav gör gällande alt han inle längre skulle vara bunden vid uppgilj ten. I
förtydligande syfte kan del därför vara lämpligl alt i lagtexten tillägga att
rättelse skall ha skett innan konsumenten har blivit bunden av beställningen
(betänkandet s. 416; se dock s. 157 n).

4.7 Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet:

1 förslaget till 1:3 ges regler om näringsidkarens ansvar
för marknadsföringen. Enligt allmänna avtalsrättsliga principer är säljaren
bunden av utfästelser som lämnats av behörig representant för säljaren i
samband med köpel. I 7 § konsumenlköplagen finns en ivingande regel härom som
omfaltar utfästelser om varans beskaffenhel och användning. Molsvarande
bestämmelser föreslås nu i konsumenlUänsllagen 1:3 I st, men regeln utsträcks
till alt omfatta alla uppgifter om Gänsten eller annat förhållande av betydelse
för beställning av Gänsten, dvs. även uppgifier om priset, leveranstiden och s.
k. kringuppgifter t.ex. att viss kändis anlitar näringsidkaren. Det stadgas
atl näringsidkaren "svarar för" uppgiften mol konsumenten, ifall
uppgiften kan antas ha inverkat på avtalet, såvida uppgiflen inle har lydligt
rättals eller ändrals.

Fakultetsnämnden vill på denna punkl lill en böoan
ifrågasätta om uttrycket "svarar för" uppgiften är lämpligt (se även
1:3 3 st). Vad som avses är enligt motiven atl uppgiften blir del av avtalet
och atl uppgiflen

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 100

inle endast skall kunna läggas lill gmnd för felpåföljd
ulan även kunna beaklas vid bedömningen av vad som är avtalat om pris,
leveranstid, betalningsvillkor etc. (s. 153 o. 157). Eflersom ullrycket
"svarar för" eller särskilt "ansvarar för" ibland anses
avse blott skadesiåndsskyldighel (särskili i friskrivningssammanhang), vore
del bällre om det i laglexlen framhölls all uppgiflen blir
"bindande" för näringsidkaren.

Huvudfrågan är emellerlid i vad mån del alls är lämpligl
all i konsumenttjänsllagen eller/och i lagar angående andra speciella
konlraklslyper införa regler av allmän civilrällslig betydelse. Med hänsyn lill
den samordning som ovan framhållils vara önskvärd, är del knappasl lämpligl
att regler om ansvar för marknadsföringen med elt någol olikartat innehåll ges
i konsumenlköplagen och konsumenttjänsllagen Gfr även köplagsakkunnigas
förslag lill ansvar för culpa in conlrahendo i 23 och 42 §§). Inle heller kan
del vara rationellt alt inta likalydande bestämmelser av avtalsrättsligl
innehåll i de nämnda lagarna. Ännu en synpunkt som lalar för atl del
civilrällsliga ansvarel för marknadsföringen övervägs i ett bredare sammanhang
är, atl reglerna knappasl behöver begränsas lill konsumenlförhållanden.
Exempelvis bygger reglerna i 7 och 9 S§ konsumenlköplagen på rällspraxis från
tiden före konsumenlköplagen, delvis rörande annal än konsumenlförhållanden,
och reglerna lorde därför ha generell gillighd (se NJA 1949 s. 750, 1955 s. 75,
1964 s. 239 och 1971 s. 51). Enligi fakullels-nämndens mening borde del alltså
övervägas ell införande i avlalslagen av regler om civilrättslig bundenhet av
marknadsföringen gällande för alla avtalstyper, medan de ulfyllande reglerna om
respektive parts preslalion som ges i köplagen och konsumenttjänsllagen borde
begränsas lill regler som är speciella för respeklive avlalslyp.

1 sak har fakullelsnämnden ingen erinran mot att part kan
bli bunden av sina uppgifier, även om dessa inle avser Uänstens beskaffenhet
eller användning, 1. ex. pris, leveranslid eller betalningsvillkor. Frågan är
emellertid om uppgifier rörande "vaGe förhållande av betydelse för
beställning av Gänsten", frånsett allmänna obesiämda säljfrämjande
uttalanden, bör bli bindande och vad bundenhet innebär i vissa fall. Antag
t.ex. all en näringsidkare lyckas skaffa nya beställningar genom atl i sin
reklam ange atl han anlilas av Björn Borg. 1 vissa grova fall kan lämnandd av
en sådan kringuppgift medföra att avtalet blir ogiltigt på grund av svek eller
förul-sällningsläran. Enligi uttalanden i förarbetena till 36 § avtalslagen
skulle det även finnas en viss möjlighel alt jämka avtalet vid falska
kringuppgifter (SOU 1974:83 s. 133, jfr prop 1973: 138 s. 201 och 213
belräffande 7 § konsumenlköplagen), vilkel måsle innebära att avtalsvillkoret
om priset får belraktas som oskäligt när vissa kringuppgifter är oriktiga.
Fastän konsumenlGänstutredningen inle har berört detta, öppnar det i 3:10 lämnade
förslaget lill en skönsmässigl beräknad nedsältning av priset, när en Gänsl är
annoriunda men i och för sig lika mycket värd som vad som beställts, en
möjlighet all lillämpa regler om felansvar även på oriktiga kringuppgifter.
Enligt fakulldsnämndens mening måste det närmare ulredas och klargöras, vilka
påföljderna skall vara för felakiiga kringuppgifter, innan näringsidkaren
åläggs ett civilrällsligl ansvar för uppgifter rörande vaGe förhållande av
betydelse för beställningen av Gänsten.

Det förtjänar vidare att påpekas att näringsidkarens
bundenhet vid utfästelser från ombud under marknadsföringen möjligen kan
undergrävas genom att bundenheten fömtsätter att ombudet är behörigt atl lämna
uppgiften (se betänkandet s. 416 f och prop. 1973:138 s. 203 betr. 7 §
konsumenlköplagen). Visseriigen finns normalt ställningsfullmakl att lämna
uppgifter

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 101

om
varan, men i motsats lill hur lägel är vid hemförsäljning (se 3 § hemförsäljningslagen)
finns ingel stadgande som säger all ombudels behörighel atl lämna uppgifter ej
kan inskränkas. Del är därför tveksamt vad som gäller, ifall näringsidkaren i
exempelvis etl standardkonlraki stipulerar all ombudel saknar behörighel all
göra ulfäslelser om Gänsten. Fakullelsnämnden menar emellertid all även den
uppfattningen låler sig hävdas, all ombudels normala slällningsfullmakl all
lämna uppgifier om Gänsien p.g.a. förslagel lill 1:3 o 5 inle skulle kunna
inskränkas. Frågan förGänar måhända alt övervägas närmare, varvid självfallel
även 7 § konsumenlköplagen måste uppmärksammas. I 1:3 3 si ges en regel om atl
näringsidkaren ansvarar för underiåtenhel atl lämna upplysning om sädant
förhållande rörande Gänsten som han måste ha känt till och som han, p. g. a.
att del är av särskild beiydelse från konsumenlsynpunkl eller i övrigl av vikl,
borde ha upplyst konsumenten om. En viklig fråga är hur regeln förhåller sig
lill motsvarande bestämmelse i 7 o 9 S§ konsumenlköplagen, där säljaren är
skyldig alt lämna upplysning, om varan ej är sådan som köparen haft anledning
all räkna med och säljaren måsle ha insett delta. Av moliven lill
konsumentGänstlagen framgår atl en utvidgning är avsedd, så all en bällre
samordning uppnås med näringsidkarens informationsplikl enligi
marknadsföringslagen (se s. 160). Den betydelsefulla utvidgningen synes vara
att näringsidkarens åliggande inte endasl avser egenskaper hos Uänslen utan
allehanda förhållanden rörande tjänsien som är av vikl för konsumenler i
allmänhet eller för den enskilde konsumenten. Hit hör enligt uttalanden i
motiven även förhållanden av vikl för kundens beslut atl beställa Uänsten, om
näringsidkaren känl till del fakiiska förhållandel och behovet av uppgiften för
konsumenien (s. 163 o. 164). Man frågar sig om näringsidkaren bl. a. är skyldig
att tala om att priset är oförmånligt, därför att konkurrenten intill är
billigare och lika bra. Vidare framgår del inle heller på denna punkt klart,
vilken påföljden är av all näringsidkaren är bunden av sin underlåtenhet så att
den undertryckta upplysningen ineår i avialsinnehållel (s. 160). Åven här kan
det sättas i fråga om en fullsländig integrering av de marknadsrättsliga
reglerna i det civilrätlsliga systemel så enkell kan göras, särskili i fråga om
kringuppgifler eller förtegna sådana.

En
annan betydelsefull skillnad i förhållande till 9 § konsumenlköplagen är, att
enligt konsumenlköplagen upplysningspliki föreligger endasl i fall
näringsidkaren måsle inse atl varan är annorlunda än köparen hafl anledning
räkna med, dvs. måst inse felel. 1 förslagel lill 1:3 3 st. räcker del
emellertid med att näringsidkaren måst inse del faktiska förhållandet men blott
bort inse att konsumenten är okunnig härom (se förutom laglexlen betänkandet s.
163 f). Det är kanske inte uteslutet atl utredningen menat att näringsidkaren
även måsle ha insett alt konsumenten misstagil sig samt bort lämna upplysning,
men detta framgår i så fall varken av lagtexten eller moUven. Fakultetsnämnden
håller visserligen för troligt att det finns skäl att utvidga
upplysningsplikten lill vissa situationer då en näringsidkare bort inse att
kortigerande upplysning behövts (l.ex. då en bilhandlare avsiktligt håller sig
i okunnighet om en begagnad bils skick, jfr NJA 1964 s. 239 HovR:n) men en
sådan uividgning av upplysningsplikten borde nog föregås av en mer ingående
undersökning än den som redovisals i ulredningen och i så fall är även en
samordning med 9 § konsumenlköplagen önskvärd.

(Skulle
en dylik revidering göras även av 9 § konsumenlköplagen kan i förbigående
nämnas att denna paragraf i så fall bör inledas med orden "Även om varan
sålts i befintligt skick" etc. Konsumenten bör inte gärna

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 102

ha sämre ställning, om säljaren insett att kunden
misstagit sig på någon väsenllig egenskap hos varan, när varan sålls ulan
klausul om befinlligl skick än när en sådan finns med. 1 del försia fallel
kunde del ifrågasällas om inle subjektivt fel föreligger Gfr Hellner, Köpräll,
4 uppl. s. 143), men i vart fall borde 9 § konsumenlköplagen lillämpas a
fortiori. Ullalandena i prop 1973: 138 s. 240 är därför vilseledande).

4.8 Konsumentköpsutredningen:

I / kap. 3 § uppläs regler om vad ulredningen kallar del
civilrällsliga marknadsföringsansvarel. Där föreskrivs all näringsidkaren
"svarar" mol konsumenien för uppgifier som han har lämnat vid
marknadsföringen eller i samband med avtalels ingående. Vidare kan han få svara
för underlåtenhet atl lämna viss upplysning. Reglerna är enligt ulredningen
lill slor del att se som en precisering av vad som får anses gälla redan enligi
allmänna rättsprinciper och vad utredningen i övrigl föreslår om
näringsidkarens omsorgspliki och krav på hans prestation i skilda hänseenden
(s. 164). Innebörden av reglerna är emellertid delvis oklar.

I moliven sägs all en vid marknadsföringen lämnad uppgift
blir en del av avialsinnehållel eller i vart fall ell lolkningsdalum (s. 153).
Vid underlålenhel all lämna upplysning "bör avlalel lolkas och tillämpas
sådani det framstår när man bortser från upplysningen" (s. 160). Om
näringsidkaren vid marknadsföringen har lämnat vissa uppgifter om den erbjudna
Uänstens innehåll, pris, leveranstid etc. och dessa frågor inle uttryckligen
regleras i samband med atl avtal Iräffas, skall alltså avtalet anses ha del
innehåll som framgår av de lämnade uppgiflerna. Detta torde följa redan av
allmänna principer för avlalslolkning. Likaså lorde del även ulan någon
uttrycklig lagregel stå klart all man, när del gäller atl fastställa innebörden
av ett avtal, i allmänhel skall bortse från förhållanden som har varil kända
endasl för den ena av parterna.

De föreslagna reglerna är emellertid uppenbarligen avsedda
all få beiydelse även i fall då avialels innehåll i och för sig är klart men
del föreligger en molsätlning mellan della och de uppgifier som näringsidkaren
har lämnat. Som exempel kan nämnas atl parterna har kommil överens om atl en
viss arbetsmetod eller vissl malerial skall användas men näringsidkaren har
lämnal orikliga uppgifier om vad meloden innebär eller om materialets
egenskaper. 1 en sådan situation torde det vara avsett atl konsumenten skall
kunna göra gällande atl del föreligger elt fel i Gänsten därför atl denna inle
motsvarar vad näringsidkaren har uppgivit. Detta överensstämmer med vad som
gäller enligt 7 § första slyckel konsumenlköplagen när vilseledande uppgifier
har lämnals om en salubjuden vara. På motsvarande säll torde del vara meningen
all konsumenten, i likhet med vad som för där avsedda fall anges i 7 § tredje
slyckel konsumenlköplagen, skall kunna hävda att avsaknaden av viss relevanl
upplysning innebär all Gänsien skall anses felaktig, trols alt den
överensslämmer med vad som har avtalals. Den teoretiska konstruktionen är
emellerlid en annan än i konsumenlköplagen, och rättsverkningarna av en
vilseledande uppgift eller en underlåtenhet all lämna upplysning anges inle
uttryckligen.

Medan reglerna i konsumenlköplagen bara gäller uppgifier
om varans beskaffenhel eller användning omfattar de föreslagna reglerna i konsumentGänstlagen
även uppgifter om andra förhållanden. Hil hör exempelvis vissa s. k.
kringuppgifter saml uppgifier om prisel, bdalningsvillkoren och leveranstiden. Del
är emellertid svårt att utläsa vilken betydelse del skall

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 103

få all näringsidkaren "svarar för" sådana
uppgifter i fall då avialsinnehållel i och för sig är klart. Som exempel kan
nämnas att en näringsidkare, som bjuder ul en Gänst Ull etl vissl angivel pris,
felakligl uppger atl prisel är nedsatt eller atl del undersliger del för
branschen normala prisel. 1 en sådan siiuaiion kan del möjligen finnas vissl
ulrymme för ogilUgförklaring eller jämkning av avlalel med slöd av avtalslagens
regler. Däremol lorde del inte vara avsett atl näringsidkarens
"ansvar" för den oriktiga uppgiften enligt den föreslagna paragrafen
skall ge konsumenien räll all häva avlalel eller kräva nedsällning av del
avtalade prisel. En vilseledande uppgift om prisets "egenskaper"
synes sålunda inte få samma effekl som en vilseledande uppgift om Gänstens
egenskaper. Inle heller lorde den omständigheten att näringsidkaren försummat
atl lämna information, exempelvis om den effektiva ränlan vid etl kredilavial,
kunna medföra några särskilda påföljder enligi konsumenttjänsllagen.

För all näringsidkarens ansvar enligi paragrafen skall
inlräda krävs all uppgiflerna kan antas ha inverkat på avlalel. Detta kan ge
intryck av atl marknadsföringsuppgifter som inle var kända för konsumenien när
avtal Iräffades aldrig skall få någon betydelse. Della är emellerlid inle
avsiklen. Såsom ulredningen själv påpekar, bör även sådana uppgifier kunna
utnyttjas när det gäller alt bestämma avtalets innehåll (s. 156).

Av del anförda framgår all de föreslagna reglerna om
marknadsföringsansvarel delvis ger uttryck ål vad som följer av allmänna
avlalsrältsliga principer men samtidigt är behäftade med åtskilliga oklarheter.
Den motsvarande bestämmelsen i 7 § konsumenlköplagen är mer konkrel uiformad
och anger klart rättsverkningarna av orikliga eller vilseledande uppgifier och
underiålen information.

Vad beträffar de föreslagna reglerna om
marknadsföringsansvarel kan ytterligare framhållas följande.

Enligt 3 § andra stycket svarar näringsidkaren även för
uppgift som har lämnats av annan. Härför fordras dock att han har "hänfört
sig Ull" uppgiften. Sistnämnda uttryck är enligt specialmoliveringen (s.
417) likly-digl med del i konsumenlköplagen bmkade uttrycket
"åberopat". Om en sådan begränsning skall gälla bör uttryckssättet i
de båda lagarna vara enhetligt. Det kan emellertid med vissl fog ifrågasättas
om begränsningen, som saknar motsvarighet i de andra nordiska ländernas lagar
om konsumentköp, är motiverad. Av näringsidkaren och konsumenien synes den
förstnämnda ligga närmast till hands alt bära följderna av en vilseledande
uppgift som har lämnats i exempelvis en malerialleveranlörs reklam. Del kan
därför förtjäna övervägas atl slopa begränsningen av ansvaret lill åberopade
uppgifter och göra näringsidkaren generellt ansvarig för uppgifter som har
lämnats av näringsidkare i bakre led eller av annan, t. ex. en
branschorganisation, för näringsidkarens räkning. KonsumenlUänslutredningen
har som skäl för silt förslag anförl atl etl solidariskt ansvar för
tillverkamppgifter synes "alltför långtgående" och särskilt hänvisat
till näringsidkarens svårigheter alt göra anspråk gällande mol bakre led (s.
159). Med anledning härav kan erinras om atl vi genom tilläggsdirektiv har fått
i uppdrag all utreda behovet av lagregler till skydd för detaljhandlare i
förhållande till bakre led.

Del i 3 § tredje slyckel föreslagna ansvarel för
underiåtenhel atl lämna upplysning sträcker sig betydligt längre än motsvarande
regel i 7 § tredje stycket konsumenlköplagen. En utvidgning av ansvaret i
förhållande lill konsumenlköplagen synes i och för sig väl motiverad. Del kan
emellerlid ifrågasättas om regeln bör anknyta så nära till marknadsföringslagen
som utredningen föreslår.

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 104

Enligt
3 § marknadsföringslagen kan näringsidkare som underlåter att vid
marknadsföring lämna informalion som har särskild beiydelse från
konsumentsynpunkt åläggas all lämna sådan informalion. Härvid skall föreskrivas
i vilken form informationen skall lämnas, exempelvis all den skall
tillhandahållas på varan eller på säljslälld, atl den skall las in i
förekommande annonser eller all den skall lämnas ul lill konsumenl som begär
del. Förarbdena ger endast begränsad vägledning när det gäller all avgöra vad
som är av särskild beiydelse från konsumenlsynpunkl. Del framgår emellertid alt
åläggande skall kunna meddelas så snart etl "inte hell obetydligt
behov" därav föreligger (prop. 1975/76: 34 s. 126). Befogenheten atl
föreskriva informationsskyldighei är alltså ganska vidsträckt. Valel av form
för informationen torde i viss mån kunna bli beroende av vilken tyngd som
Ullmäts informalionsbehovel. Del förulsalls sålunda all man exempelvis skall
kunna begränsa sig lill etl åläggande all lämna informalion vid eventuell
annonsering, vilket innebär all någon informationsskyldighet inle föreligger
så länge näringsidkaren avslår från att annonsera (a. prop. s. 52-53, 100). Av
det anförda framgår all del i belydande mån har överlämnals ål de lillämpande
myndighelerna atl närmare ulforma normerna för informationsskyldigheten vid
marknadsföring. Med hänsyn till alt lagstiftningen ställer den beslulande
myndigheten inför "ålskilliga svåra avvägningsproblem som är av lämligen
speciell karakiär" har det inte ansetts lämpligt all förlägga tillämpningen
till de allmänna domslolarna (a. prop. s. 108). Den avgörande och slutliga
prövningen har i slället anförtrotts ål marknadsdomslolen.

Nu
föreslår konsumenlljänslulredningen att den civilrättsliga informationsskyldigheten
vid avtal om konsumenlGänster utformas på ett säll som direkl anknyler lill
ordalagen i 3 § marknadsföringslagen. Della innebär lill synes en väsenUig
skärpning av informationsskyldigheten i förhållande till vad som gäller enligt
denna lag. Man inför nämligen en civilrällsligl sank-lionerad
informationsskyldighei, vilken siräcker sig lika långt som marknadsdomstolens
möjligheter att ingripa med ett för framliden verkande åläggande atl lämna
information, låt vara alt den civilrällsliga sanktionen är betingad av all
underiålenhelen att lämna information kan antas ha inverkat på avtalet.
Förslagel innebär vidare all frågor om vilken information som är av särskild
betydelse för konsumenter i allmänhel kan komma under allmän domstols prövning.
En sådan ordning är, såsom påpekades vid marknadsföringslagens tillkomst, inte
lämplig, utan denna bedömning bör alUjämt förbehållas de myndigheter som har
all lillämpa marknadsföringslagen, i sista hand marknadsdomstolen.

1
en civilrättslig lagstiftning kan det förefalla naluriigare atl anknyta, inle
lill vad som är av betydelse för konsumenter i allmänhel utan lill vad som är
av betydelse för den enskilde konsumenien i det individuella fallel. Om
upplysningsplikten utformas på sådani sätl synes det knappast behövligt att som
ett särskilt rekvisit ställa upp atl underiålenhelen all lämna upplysning kan
anias ha inverkal på avlalel. Däremol bör krävas all näringsidkaren har insett
eller borde ha insett upplysningens betydelse. All ett sådani krav skall gälla
lorde även vara ulredningens mening. 1 moliven sägs sålunda att det för ansvar
bör krävas alt "näringsidkaren hafl kännedom om förhållandena saml alt
han kan sägas ha visat försumlighet" (s. 163). Vid bedömningen av fall där
upplysningsskyldigheten är knulen lill förhållanden av individuellt slag bör
enligt ulredningen beaktas om "näringsidkaren insett eller bort inse att
en upplysning var påkallad", och ansvar bör inle inträda "när del
framstår som ursäktligt atl näringsidkaren

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 105

inte
insett behovel av uppgiflen" (s. 164). Della kan emellertid svårligen
ulläsas av den föreslagna laglexlen.

Enligi
ulredningsförslagd skall upplysningsplikten bara gälla sådani förhållande som
näringsidkaren "måste ha känl till". Regeln ålägger alliså inle
näringsidkaren någon skyldighel all skaffa sig insikl i förhållanden som är av
betydelse för konsumenlerna. Det kan förtjäna övervägas om inte en viss sådan
skyldighel bör införas, exempelvis genom all informationsplikten anges omfatta
sådani som näringsidkaren "borde ha känl Ull". Vid bedömningen av vad
näringsidkaren borde ha känl lill får hänsyn las lill sådani som
näringsidkarens kvalifikalioner och hans möjligheier all skaffa sig lillgång
lill informalionen, exempelvis genom konlakl med ma-teriallillverkaren.

Mol
bakgmnd av det nu anförda kan. som ett alternativ till den av utredningen
föreslagna regeln övervägas all upplysningsplikten i 3 S anges avse
förhållanden som näringsidkaren kände till eller borde känna till och som han
borde inse vara av särskild betydelse för konsumenien. Om näringsidkaren har
ålagls atl lämna informalion enligt marknadsföringslagen bör han aldrig med
fog kunna göra gällande all han inle borde inse informaiionens beiydelse för
konsumenien. Molsvarande lorde böra gälla, om del eljesl har ulvecklals fasla normer
för informaiionslämnande inom marknadsföringslagens ram.

Reglerna
i 4§ om iredje mans marknadsföringsansvar överensslämmer till sin konstmktion
med 14 § konsumenlköplagen. Medan ansvar enligt konsumenlköplagen förutsätter
uppsåt eller vårdslöshel är reglerna i förslaget konstmerade som
presumtionsregler, innebärande all näringsidkaren går fri från ansvar endasl
om den vilseledande uppgiften har rättals eller del inte har berott på
försummelse atl uppgiften har lämnats och atl rättelse inle har skett resp. att
informalion inle har lämnals. Den skärpning av ansvarel i jämförelse med
konsumenlköplagen som utredningsförslagel innebär i detta hänseende synes i och
för sig kunna godtagas.

Samma
skadeståndsansvar som näringsidkare i lidigare led skall enligt 4 § Qärde
stycket åvila sammanslutning av näringsidkare. Av specialmotiveringen framgår
att härmed avses både sammanslutningar av näringsidkare i bakre led och
sammanslutningar av näringsidkare i slutledet, dvs. sådana som utför Uänster ål
konsumenler (s. 421). Delta bör komma lill klarare uttryck i lagtexien.

Såsom
tidigare har påpekats är del oklart vilka rättsverkningar som inträder om den
avlalsslutande näringsidkaren har lämnat oriktiga uppgifter om exempelvis
förmånlighelen av erbjudna avlalsvillkor. Har en sådan uppgift lämnats av
tredje man kan emellertid denne bli skadeståndsansvarig enligt 4 § första
styckel mot konsumenten. Om, för att ta etl exempel, en branschorganisation i
reklam för medlemmarnas verksamhel orikUgt uppger att vissa garantiförmåner
inte tillhandahålls av andra än dem, synes en konsument, som under inlryck
härav anlilar en medlem av organisationen, kunna kräva skadeslånd på gmnd av
att molsvarande förmåner hade kunnat erhållas till lägre kostnad hos en
oorganiserad näringsidkare. Om samma uppgift hade lämnats av den avlalsslutande
näringsidkaren själv, torde däremol 3 § inte ge konsument rätt Ull skadestånd
eller någon annan gottgörelse, såvida ej sådani kan länkas ulgå med stöd av 4
kap. 2 § andra slycket. Den olikartade rättsliga konstruktionen av 3 och 4 §§
synes alltså kunna leda lill olika resultat i likartade fall. Delta är
ytterligare etl skäl lill Ivekan inför den uppläggning som 3 § har fåll i
förslaget.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 106

Moliven
lill de föreslagna reglerna om tredje mans marknadsföringsansvar innehåller
vissa uttalanden som kan ge upphov Ull ivekan om ansvarets räckvidd. Sålunda
sägs atl del i fråga om organisations ansvar för uppgifter som har lämnals i
dess marknadsföring saknar betydelse om den näringsidkare konsumenien har
anlilal är medlem i organisaiionen (s. 166, 421). DeUa kan ge intryck av all en
branschorganisation, som lämnar vissa uppgifter om sina medlemmars Gänster,
skulle kunna bli skadeslåndsskyldig därför att arbele ulfört av någon som står
utanför organisationen inte stämmer med vad som sålunda har uppgivits. Vidare
sägs alt ansvarel för näringsidkare i bakre led inle bör begränsas till
uppgifier om del han själv Ullhandahåller eller i övrigl har befattning med
utan också bör omfatta uppgifter som han har lämnal i t. ex. jämförande reklam
om del som andra näringsidkare Ullhandahåller (s. 167). Detta uttalande kan
tolkas som innebärande att en näringsidkare, som har lämnat vissa uppgifter om
en konkurrents produkter, skall kunna bli skadeslåndsskyldig mot en konsumenl,
som har slutit avtal om konkurrentprodukten i föriilan på alt de sålunda
lämnade uppgiflerna är rikliga. Del är iveksaml om ulredningen verkligen menar
att tredje mans ansvar skall ha den räckvidd som här har aniyiis. Vi vill emellertid
ifrågasätta om inle ansvarel endast bör omfalla vilseledande uppgifter som har
lämnals av en näringsidkare i bakre led i förhållande till den näringsidkare
som har ingått avlalel med konsumenien eller av en organisation som den
avlalsslutande näringsidkaren eller näringsidkare i etl bakre led tillhör. En
annan sak är att den vilseledande uppgift som har inverkat på konsumentens
avtal kan vara en uppgift om konkurrenters verksamhet.

De
betänkligheter som tidigare har anförts mot atl knyta den avlalsslutande
näringsidkarens ansvar för underiåtenhet att lämna upplysningar Ull rekvisiten
i marknadsföringslagen gör sig gällande även i fråga om iredje mans ansvar. Om
de föreslagna reglerna genomförs finns del anledning för materialtillverkare
och branschorganisationer att tänka sig noga för innan de över huvud taget
vidtar några marknadsföringsaktiviteter mol konsumenterna, åtminstone så länge
några fasta normer för informationsskyldigheten enligt marknadsföringslagen
inle har utbildats. Det måsle bli betydligt svårare atl förvissa sig om att
all behövlig informalion tillhandahålls än att de uppgifter som fakliskl lämnas
inte är vilseledande. Man kan också fråga sig vilken grad av marknadsföring som
krävs för alt ansvaret skall utlösas. Räcker det t.ex. med alt en organisation
rent allmänl anbefaller sina medlemmars Gänsler för alt den också skall bli
skyldig att lämna närmare information om uänslerna och om andra förhållanden av
betydelse i samband med dem?

Del
kan sålunda ifrågasättas om inte reglerna om tredje mans informationsskyldighet
bör ges en mera begränsad utformning än ulredningen föreslår. Man kan
emellertid här knappast knyta an till vad som är av betydelse för den enskilde
konsumenten. Vem denne är har ju iredje man inte någon vetskap om. Ett tänkbart
alternativ är däremot all liksom i 14 § konsumenlköplagen låta regeln gälla
endast sådan information som omfattas av ett åläggande enligt
marknadsföringslagen. Häremoi kan givelvis anföras atl regeln då får myckel
begränsad praktisk betydelse. Det är emellertid svårt att finna en lämplig
gränsdragning för ell längre gående ansvar. Regeln torde nämligen böra utformas
så att hänsyn kan tas lill en rad olika faktorer, inte bara informaiionens
betydelse och vad den marknadsförande näringsidkaren eller organisationen
insett eller borde ha insett härom utan också vem marknadsföringen är riktad
lill och hur den i övrigt

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 107

är
uiformad. Del förefaller lämpligare all ålminslone lills vidare låla uivecklingen
av de allmänna normerna för informationsskyldigheten vid marknadsföring ske
inom marknadsföringslagens ram.

4.9
Tjänstemännens centralorganisation (TCO):

Enligt
lagförslaget skall näringsidkare svara för uppgifier som han lämnal inle bara
vid avialels ingående ulan också vid marknadsföringen. Vidare föreslår
utredningen alt näringsidkare i bakre led, t. ex. malerialleveranlörer, också
ansvarar för uppgifier vid marknadsföringen.

TCO
tillstyrker utredningsförslaget men anser all dd bör framgå all konsumenien, om
omsländighelerna ej lägger hinder i vägen, skall framföra reklamalioner lill
del led som är närmasl konsumenien. Konsumenien bör således i normalfallei
endasl ha konlakler med etl led.

4.IU
Sveriges advokatsamfund:

Samfundet
delar utredningens ståndpunkt att lagen bör reglera de civilrällsliga
verkningarna av marknadsföringsålgärder. Del är därvid värdefullt att
utredningen tydligt klargjort skillnaden mellan ansvarel enligt
marknadsföringslagen och den föreslagna civilrättsliga regleringen (s. 154 ö).

Del
av utredningen framförda kravel på all uppgifl vid marknadsföring skall ha en
någorlunda konkret och preciserad karakiär för att medföra civilrällsligl
ansvar finner samfundd väl moliveral. Dock ifrågasätter samfundet om vissa av
ulredningens exempel på uppgifter vid marknadsföring, som skulle kunna
föranleda civilrällsligl ansvar, låler sig väl förena med kravel på uppgiftens
konkretion och precisering.

Enligt
förslagel blir förhållandel mellan uppgifier i marknadsföringen och andra
uppgifier, som direkt ingår i avtalet, betydelsefullt. Vidare får frågan om
giltighetstiden för en lämnad uppgifl liksom senare ändring av uppgifl i
marknadsföringen särskild betydelse. Samfundet tar emellertid för givet all
uttryckliga uppgifter i avtalet har företräde framför avvikande uppgifier i
marknadsföringen och att delta är innebörden av den föreslagna bestämmelsen om
uppgift som ändrals. Något krav på "uttryckligt återkallande" i
annan mening skulle i så fall inle kunna inläggas i kravet på tydlig ändring.

I
fråga om ansvar för underlåten upplysning frångår utredningen den lidigare
klargjorda principiella distinktionen mellan marknadsföringslagens krav och det
civilrätlsliga ansvaret för marknadsföringsåtgärder. I ställd föreslår
utredningen här införandel av elt civilrällsligl ansvar för uppfyllandet av
det marknadsrättsliga informationskravet.

Redan
av rättssäkerhetsskäl anser samfundet del mindre lämpligt atl på della sätt
civilrättsligt sanktionera ell informalionskrav, som åtminstone ännu så länge
på Gänsleområdd saknar rimlig konkretion och fömlsebar-het. Detta gäller
alldeles särskilt i de fall regeln görs lillämplig i förhållande till bakre
led, dvs. i utomobligatoriska förhållanden. I betänkandet finns ingen mer
utförlig genomgång av det civilrättsliga ansvarets konkrela innebörd eller det
praktiska behovet därav. I själva verket synes det vara i begränsad
utsträckning som det marknadsrältsliga informalionskravel lar sikte på
upplysningar, som - om de ulelämnas - kan ge beiydelse för avialels innehåll.

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 108

4.11 Vissa organisationer inom näringslivet:

Ansvarel för marknadsföringen (1 kap. 3, 4 §§)

Utredningen föreslår en belydande utvidgning av
näringsidkarens ansvar för marknadsföringen jämfört med vad som nu gäller
enligt 7 och 14 §§ konsumenlköplagen. Sålunda avses ansvarel skola gälla inle
bara Gänstens egenskaper ulan även "andra uppgifter", l.ex. rörande
pris, betalningsvillkor och liden för Gänslens ulförande. Som räilsföljd av all
sådan uppgifl lämnals föreslås all näringsidkaren "svarar... för uppgiflen
genlemol konsumenien".

Även ifråga om underiålenhet atl lämna upplysning har en
belydande uividgning skett av ansvaret för marknadsföringen jämfört med konsumenlköplagen
vars bestämmelser begränsas lill all avse sådan informalion som näringsidkaren
enligt marknadsföringslagen ålagts alt lämna. Den nu föreslagna principen
innebär all näringsidkaren åläggs ett generelll civilrällsligl ansvar för
marknadsföringen och alt innebörden av della ansvar direkt kommer under allmän
domstols bedömning. Delta är enligt organisalionerna olämpligl, eflersom man
fär räkna med olikheler i domsiolarnas bedömning. Härigenom skapas osäkerhet
inom ell område där särskili behov av klarhet och förulsebarhei föreligger.

Enligi organisationerna är del inle godtagbart all ange
rältsföljden av näringsidkarens ansvar för marknadsföringen med del svepande
utlryckel "svara för" uppgiflen respeklive underlåtenheten. Härmed
avser utredningen i huvudsak atl uppgiften respektive underiålenhelen skall
påverka avtalsinnehållet sålunda att avtal skall anses ha ingåtts i enlighet
med uppgiflen respektive "bör lolkas och tillämpas sådant det framstår när
man bortser från (den underiåtna) upplysningen". En sådan
avtalstolkningsmetod är enligt organisationerna inle godtagbar. Frågan om
inverkan av lämnade uppgifier och underiålna upplysningar på rättsförhållandet
mellan parterna är alltför komplicerad för alt kunna lösas på det föreslagna
sättet. Framför alU är utredningens lanke aU knyta civilrättsliga påföljder
till underlätet uppgiftslämnande problematiskt. En korrekt upplysning ifråga om
t. ex. prisel, betalningsvillkoren och tiden för Uänstens ulförande kunde ha
lett lill all avtalet överhuvud inle skulle ha ingåtts eller, alternativt, atl
avtal skulle ha ingåtts men på andra villkor. Avtalets ogiltighel, hävning,
prisnedsättning, jämkning eller skadeslånd kan i så fall tänkas komma ifråga
som påföljder för underiåtenhel atl lämna sådan upplysning. Innan man inför en
så betydande uividgning av marknadsföringsansvarel som utredningen föreslagit
måsle rällsföljderna noga utredas och i förekommande fall preciseras i
lagtexien.

Organisalionerna föreslår atl 3 och 4 §§ i förslaget
ulformas i nära anslutning till nu gällande bestämmelser i 7 och 14 §§
konsumenlköplagen.

4.12 SHIO-Familjeföretagen och Sveriges köpmannaförbund:

1 § 3 betonas näringsidkarens ansvar för uppgift lämnad i
samband med avtalets ingående. Organisationerna anser dock att det bör betonas
all begreppet uppgifl inle skall inbegripa exempelvis en av myndighel lill näringsidkaren
lämnad felaktig uppgifl om exempelvis läge för eller utformning av en kommunal
ledning för vatien, avlopp eller annal.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 109

4.13 Sjösportens samarbetsdelegation (SSD):

Förslaget genomför en upplysningsplikt som medför all näringsidkaren
blir ansvarig för informalion som ingår i hans marknadsföring och l. o. m. för
underlålenhel atl lämna viktiga upplysningar vid marknadsföringen. Ansvarel är
mer långlgående än i annan civilrällslig lagsliflning, l.ex. konsumenlköplagen.

Reglerna om upplysningsplikt innebär också alt
malerialleveranlörer och andra företagare i tidigare led blir bundna av
vilseledande uppgifter som de lämnat vid sin marknadsföring. SSD finner här
lagiexten oklar och efteriyser ett förtydligande. Den uppgift som
maierialleveranlören lämnat skall ha inverkat på "avtalet" (dvs.
avtalet med konsumenien), vilket tyder på att man endasl avsett marknadsföring
riktad mol konsumenten. Lagiexten täcker dock i och för sig även marknadsföring
riktad mol den näringsidkare med vilken konsumenien avlalal, och man vd inle
vad som avsells. Har del t. ex. varit meningen alt en lillverkare av ländstift
skall bli ansvarig mot konsumenien för uppgifier som han lämnat i reklamblad
lill reparatörer och som förmått en reparalör all använda den marknadsförda
produklen vid silt arbete? Samma fråga kan ställas belräffande underlålenhel
att lämna uppgifter vid marknadsföringen.

4.14 Kooperativa förbundet (KF):

1 / kap. 3 och 4 §§ föreslår ulredningen vissa
ansvarsregler för den marknadsföring som näringsidkare använder. Reglerna
innebär bl.a. all näringsidkare svarar för marknadsföringsuppgift gentemot
konsumenl om uppgiften kan antas ha inverkat på avlalel, såvida inle uppgiften
tydligt har rättals eller ändrats. Näringsidkare och konsumenler som kan komma
i tvist härom kan knappast förvänlas känna lill lagens förarbeten ulan har i
bästa fall tillgång till lagtexten. KF ifrågasätter därför om inte lagtexten
bör förtydligas så att det klart framgår all uppgiften skall ha lydligt rättats
eller ändrats före avtalets ingående för atl inle näringsidkarens ansvar skall
kvarstå.

Av samma bestämmelse framgår, att om näringsidkaren hänför
sig lill uppgift som har lämnals av annan, svarar han för denna såsom för egen
uppgift. Av specialmotiveringen, s. 417, framgår all någon högre grad av
ultrycklighet inte krävs utan det räcker med all näringsidkaren muntligen har
påpekat innehållet i en broschyr rörande Gänsten för konsumenten eller t.o.m.
att han i sin lokal har lagt fram broschyrer avsedda för kundernas information.
Härefter uttalas emellertid, att uttrycket "hänför sig till uppgift"
är liktydigt med det i 7 § andra styckel konsumenlköplagen använda uttrycket
"åberopat uppgiften". KF får för sin del föreslå, att uttrycket "hänför
sig till uppgift" kvarslår i laglexlen men atl den inskränkning som tycks
ligga i hänvisningen till konsumenlköplagen utgår ur motivutlalandena.

Tredje stycket samma paragraf sladgar, all näringsidkare
svarar för underiålelse alt lämna upplysning om sådant förhållande rörande
Gänsten som han mäste ha känt till och som han, på grund av alt den är av
särskild betydelse från konsumentsynpunkt eller i övrigl av vikt, borde ha
upplyst konsumenten om. Med hänsyn Ull all en näringsidkare kan antas ha större
insikt om konsumenters förhållande i allmänhel på del Uänsleområde som han
utövar än den enskilde konsumenten får KF föreslå alt ordel "måste"
byts ut mot "borde".

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 110

4.15 Lantbrukarnas riksförbund (LRF):

Utredningen har övervägt alt lägga fram förslag om konsumenlers
direkttalan, dvs. möjligheter för konsumenl all rikla sin lalan direkl mol
tillverkare eller liknande i ställd för endasl mol säljare. Ulredningen har
dock stannat för atl så icke bör ske. LRF delar utredningens uppfatlning atl
möjlighet lill direkttalan inte bör införas. Förulom de skäl som ulredningen
anför bör möjlighel lill direkllalan inle införas av principiella skäl. Ell
avtal mellan två parter bör inte kunna binda en iredje utomstående part.

I anslutning Ull motsvarande bestämmelser i konsumenlköplagen
föreslår utredningen vidare skadesiåndsskyldighel för näringsidkare i bakre
led vid vilseledande uppgifier eller underiålen informalion i marknadsföringen.
Regeln moisvarar huvudsakligen innehållel i 14 § konsumenlköplagen.

LRF godiar i princip alt lillverkare m.fl. åläggs elt
ansvar för egna marknadsföringsåtgärder. Emellertid framgår inle av förslaget,
lika litet som av konsumenlköplagens molsvarande regler, hur ansvarel genlemol
konsumenien fördelar sig mellan konsumenlens medparl och näringsidkaren i
bakre led när del gäller sådana uppgifier som den avlalsslutande näringsidkaren
hänfört sig lill. Frågan kan ställas om l. ex. tillverkaren och den
avtalsslutande näringsidkaren är solidariskt ansvariga så att konsumenten kan
välja vem han skall rikta etl skadeståndsyrkande emot vid t. ex. någon av
näringsidkarnas insolvens eller bristande vilja all träffa en uppgörelse. Eller
är skadeslåndsskyldighelen för näringsidkare i bakre led subsidiär? Denna
oklarhet bör undanröjas.

4.16 Kristianstads kommuns konsumentnämnd:

När del gäller ansvar för marknadsföring, borde rimligtvis
näringsidkaren svara för alla de ulfäslelser, som han och av honom anslälld
personal, lämnar konsumenien och vilka kan anses ha inverkal på alt avtal kom
till stånd. Där så icke är fallet borde företagaren ha skyldighel atl upplysa
om vilka personer, som i så fall, har rätl att lämna bindande uppgifter, som
inverkar på konsumentens val av förelag för utförande av den speciella Gänsten.
Grundmeningen bör alltså vara atl näringsidkare svarar för de uppgifter som han
och hans anställda personal givit till konsumenien.

5 Kraven på näringsidkarens prestation

5.1 Hovrätten för Västra Sverige:

Näringsidkarens preslation och felbegreppet 2 kap. 1-5 §§
samt 3 kap. 1 §

Köplagen och konsumenlköplagen innehåller inle någon
allmän definition om vad som är att anse som fel. Inte heller i förslaget till
ny köplag (SOU 1976:66) finns någon sådan begreppsbestämning. Det har ansetts
att kraven på beskaffenhelen av såll gods måsle bero på så många omständigheler
atl generella normer skulle bli myckel intetsägande. Den uppfatlning som
framförts i köprätlsliga sammanhang lorde även böra gälla på
konsu-menlGänsträiiens område.

Ulredningen har emellertid anseti atl begreppel fel bör
bestämmas i lag och föreslagil i 3 kap. I § all en Gänsl är felaktig om ulfört
arbete eller

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 111

använt material avviker från vad konsumenien med slöd av 2
kap. I -5 §§ har rätl att kräva. Bestämmelsen i 2 kap. 1 § 1 st om
"fackmässighet" och "omsorg" har emellertid en sådan
generell avfattning ali den knappasl kan tillmätas någon betydelse vid
bedömandet av frågan om fel i det konkrela fallel föreligger.

Åven beslämmelsen i 2 kap. 3 § atl Gänsten skall leda Ull
del resullat som har avtalats och som konsumenien hafl anledning all räkna med
är alltför allmänt hållen för alt kunna Gäna lill ledning vid bedömandet av
felbegreppet. Stadgandet är för övrigl ägnal all hos konsumenien inge
överdrivna förhoppningar. För att molverka della skulle bestämmelsen kunna
omformuleras med i 4 kap. 19 § jordabalken valt uttryckssätt som förebild. I 2
kap. 3 § 1 st andra meningen sägs atl resullalel skall ha den hållbarhet som är
normal med hänsyn till Uänsiens art och sättet för utförandet. Av denna
beslämmelse får man försl det intrycket av att ulredningen infört någon sorts
garanli för prestationens hållbarhet. Emellertid har ulredningen uttryckligen
förklaral alt kravel på hållbarhet skall omfattas av regeln om näringsidkarens
resullaiansvar saml avvisal möjlighelen all ulforma kravel på hållbarhel som
en regel om legal garanli enligi vilken näringsidkaren under viss lid skall
svara för preslalionens kvaliiei. Då ulredningen med lydelsen av ifrågavarande
mening icke avser annat än vad som följer av näringsidkarens allmänna ansvar
för resullalel av sin preslalion bör meningen för undvikande av missförslånd
ulgå.

5.2 Stockholms tingsrätt:

Del är av stort värde alt del i 2 kap. I § slås fast, atl
Gänsten skall utföras på ett fackmässigl Ullfredsställande sätl och atl
näringsidkaren med omsorg skall la tillvara konsumentens intresse.

Enligt 2 kap. 2 § åligger del näringsidkaren när denne har
valfrihd belräffande malerial m.m. alt utföra Gänsten på minsl koslnadskrävande
sätl, såvida ej annat kan anses avtalat i det enskilda fallet. "När så är
påkallat och lämpligl" skall dock näringsidkaren inhämia anvisningar från
konsumenten. Enligt tingsrättens mening är ifrågavarande skyldighet alltför
oprecis i sin utformning. I laglexlen bör på någol säll nämnas vad som avses.
Man måste här beakta att koslnadsregeln i sin första mening innehåller en
avlalspresumtion som ej endasl hänför sig lill konsumenlens anvisningar ulan
även till så vida begrepp som föremålel för Uänslen eller övriga
omsländigheler.

Vad gäller 2 kap. 3 § har utredningen ingående redovisal
sina synpunkler på det resultat vartill Uänslen skall leda och om hållbarhelen
av resullalel. Det är pålagligl alt här föreligger svårigheter alt i en kort
laglexl formulera vad som avses. Om man tillägger domstolen rätt till en
tämligen vid tolkning av de enskilda fallen kan den kortfattade beskrivningen i
paragrafen anses godtagbar som utgångspunkt för bedömningen.

1 fråga om tilläggsarbete anser tingsrätten all 2 kap. 5 §
i ingressen bör omformuleras, så alt del lydligi framgår ail fråga är om alt
ulgängspunklen skall vara vad näringsidkaren fackmässigl bedömer vara
behövligl. Likaså anser lingsrällen all i 6 § bör anges den fackmässiga
bedömningen för skyldighel all avråda. Del är angelägel att detla ulsägs så alt
allehanda synpunkter i övrigl på vad som kan vara lill rimlig nytta framsiår
som ovidkommande.

Del är enligi lingsrällens mening av lika slor vikl att
liden för ulförandel som sättel för utförandet regleras, vilkel har skell i 2
kap. 7 §. Vad som

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 112

sägs i denna paragraf lorde väl kunna lillämpas inom de
olika Uänsleområden varom kan vara fråga.

5.3 Malmö tingsrätt:

2 kap. I §

Enligi andra slyckel skall näringsidkaren Ullhandahålla
malerialel om annal inle avialais eller följer av omsländighelerna. Vilka
omständigheler som avses har inle närmare kommenierals i ulredningen. Del kan
l.ex. vara fråga om omsländigheler vid avtalets ingående och/eller branschsedvana.
Etl klargörande bör ske.

I tredje styckel stadgas all om annat avialais angående
sällel för ulförandel eller malerialds beskaffenhet får hänsyn las härtill i
den mån del med beaklande av priset och övriga omständigheler är skäligt. I
ulredningen har på flera ställen framhållils belydelsen av all behålla
avtalsfriheten mellan parterna. Trols delta har man således kraftigl inskränkl
avtalsfriheten när det gäller sället för utförandet och materialets
beskaffenhet. Tings-rätlen finner detta otillfredsställande och anser all
tillräckliga skäl för en sådan inskränkning inte föreligger. 1 ställd bör
tredje slycket få en lydelse som närmare överensstämmer med 36 § avtalslagen
enligt följande: "Har ... beskaffenhet skall del gälla om del ej är
oskäligl."

2 kap. 2 §

Del kan ifrågasällas om inle enligi laglexlens ordalydelse
en alltför långtgående skyldighet åläggs näringsidkaren atl utföra Uänsten så
billigt som möjligl. Flera faktorer kan tänkas inverka på valel av lämpligt
malerial och lämplig arbetstmetod och det är inte ulan vidare givel att
riktpunkten i tveksamma fall bör vara atl Gänsten skall utföras så billigt som
möjligt. En lämpligare regel vore att näringsidkaren ej får utföra ijänsten på
ett onödigt dyrt sätt.

2 kap. 3 §

Första meningen bör ha följande lydelse: "Tjänsien
... avtalats eller -om inget avtalats härom - som ... räkna med." Vidare
bör i tydlighetens intresse i lagtexten undantag göras för del fall atl del
visar sig omöjligl all åstadkomma nämnda resultat.

Utredningen föreslår atl Gänsten skall ha den hållbarhet
som är normal med hänsyn till Gänstens art och sättet för ulförandel.

Även andra omständigheler bör kunna beaklas vid bedömandet
av vad som är normal hållbarhet l.ex. prisel på Uänslen. Om en Uänst utförs
till ett avsevärt mycket lägre pris än normalt får konsumenien räkna med och
acceptera att resultatet kan ha kortare hållbarhet än molsvarande Gänsl lill
det högre priset. Resullalel bör därför ha den hållbarhel som är normal med
hänsyn särskilt lill Gänslens art, prisel och sättet för ulförandel.

2 kap. 5 §

Enligi tredje stycket andra punkten är näringsidkaren
skyldig all på konsumentens begäran utföra "annal tilläggsarbete" om
del inle hindrar näringsidkaren i hans normala verksamhel eller är lill
olägenhel för andra kunder. Av utredningen framgår all det är tillräckligt all
näringsidkaren gör sannolikt all sådani hinder eller sådan olägenhet föreligger
(s. 434). Denna lättnad i bevisbördan bör framgå av lagtexien, särskilt som
lagen i övrigt kräver mer av näringsidkaren i bevishänseende.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 113

2 kap. 7 §

Stadgandet bör ha följande lydelse: "Tjänsien ...
avialais - eller om inget avtalats härom — som är skälig ... ulförande."

5.4 Trafiksäkerhetsverket:

Kravel på all Uänsten utförs så all resullalel
överensslämmer med föreskrift som meddelals för att säkerslälla tillförlillighd
från säkerhelssynpunkl är tilltalande. Verket vill dock varna för svårigheier
vid tillämpningen av delta krav på bilreparationer. Della säkerhdskrav
förulsäller tillgång på i detta hänseende provade och godkända reservdelar
liksom en möjlighel för verkstaden att utföra vissa prov och mätningar som nu
sker vid registrerings- och kontrollbesiklningar. Konlrollmöjlighderna måsle
skapas innan ell krav slälls på överensstämmelse med säkerhelsföreskrifter. Då
dessa föreskrifter för fordon främsl inriktar sig på nya fordon vill verkel i
della sammanhang påpeka all man rimligen inle kan siälla samma krav på fordonel
under hela bmkningsUden fram till fordonds skrotning som på nya fordon i
samband med typ- eller regislreringsbesiktning.

Såväl beträffande nuvarande frivilliga regler för
bilreparationer som molsvarande beslämmelser i en konsumenttjänsllag vill
irafiksäkerhds-verkel ifrågasätta om del är fordonets värde före en reparalion
som bör vara utgångspunkten när verkstaden avråder från reparation. Från konsumentsynpunkt
bör det vara lämpligare alt verkstaden ulgår från bilens marknadsvärde efler
reparationen med beaktande av all etl på gmnd av utebliven reparation
nödvändigt bilköp såväl kostnadsmässigt som i fråga om finansiering kan vara
ofördelaktigare än kostnaderna för den behövliga reparationen. Med en
trafiksäkerhetsmässigt fullgod reparation kan sannolikt också
samhällsekonomiska och i vissa fall också samlade energimässiga bedömningar
leda till samma resullat.

Del bör därför klargöras att vid bedömningen av
"rimlig nytta för konsumenten" skall man i första hand ställa
reparationskostnaden i förhållande till fordonets värde efter reparationen.

5.5 Marknadsdomstolen:

I 2 kap. I § första st. föreslår utredningen en allmän
beslämmelse om kraven på näringsidkarens prestation. Enligi denna beslämmelse
skall näringsidkaren utföra Gänsten på ett fackmässigl tillfredsställande sätt
och med omsorg la tillvara konsumentens intressen. 1 och för sig har marknadsdomstolen
förståelse för utredningens ambition att såsom skett i den aktuella paragrafen
i själva lagtexien fastslå de gmndläggande krav som konsumenten skall kunna
ställa på näringsidkarens preslation. Från konsumentskyddssynpunkt ter sig en
sådan satsning vällovlig. Domstolen ställer sig emellertid mycket kritisk till
utformningen av regeln.

Bestämmelsen i 2 kap. 1 § första st. är enligt
marknadsdomstolen ell i skilda hänseenden gmndläggande lagmm som anger så att
säga ton och ansats i hela konsumentUänstlagens syftning. På skilda sätt
avspeglar denna paragraf en brist på fasthet i tankegången som också går igenom
på andra håll i lagen. Utredningen har i upptakten på paragrafen funnii del
angeläget atl slå fasl den i och för sig iruistiska förväntningen på
Uänsie-prestationen att denna skall utföras fackmässigt lillfredsställande. Vid
sidan härav uppställs det långtifrån truisUska kravel all näringsidkaren skall
med omsorg la tillvara konsumentens inlressen. Tolkningen av ut-

8 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 110. Bilagedel

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 114

tryckssätten
är i och för sig inle så enkel all utföra. Del kan emellertid hävdas all man
härvidlag höjl sig ålskilligl över den miniminivå som är den nalurliga
belingelsen för ivingande lagregler. Om det nu förhåller sig så, all kravel på
omsorg liksom det i andra st. behandlade kravel på malerialds beskaffenhet
represenlerar lämligen långlgående pretentioner och fordringar, kan å andra
sidan ifrågasättas om inte dessa helt eflerges genom Iredje st. Detta tredje
st. förefaller i själva verket ägnat all förlä hela effeklen av stadgandena i
de tidigare slyckena. Summan av det hela blir att paragrafen i verkligheten
inle kommer all belyda något i någon riklning.

I 2
kap. av lagförslagel lar utredningen under rubriken "Resultat" i 3 §
första st. upp en beslämmelse som föreskriver dels all Gänsien skall leda lill
det resullat som har avtalals eller som konsumenten har hafl anledning all
räkna med dels att resultatet av Uänsten skall ha den hållbarhel som är normal
med hänsyn till Uänstens art och sällel för utförandel. Beträffande regleringen
av kraven på näringsidkarens prestation har del alliså genom 2 kap. 1 § och 3 §
skett en uppspaltning i begreppen sätt och resultat. Marknadsdomstolen får
härvidlag ifrågasätta del meningsfulla i all använda sig av en dylik konsllad
begreppsdisUnklion som endasl lorde försvåra lagens överskådlighei. Belräffande
jusl 3 § första st. kan med fog ifrågasättas humvida denna beslämmelse kan
tänkas få någon reell effekl. Laglexlen innehåller nämligen uiesluiande rena
självklarheier.

I
allt väsentligt kan marknadsdomstolen ansluta sig lill utredningens
överväganden i 8.4 angående säkerhet. Vad avser förslagel all ulvidga 4 §
marknadsföringslagen lill all även avse Uänsler som på gmnd av sina egenskaper
medför särskild risk för skada pä person eller egendom eller som är uppenbart
oGänliga för sill huvudsakliga ändamål vill marknadsdomslolen dock fästa
uppmärksamheten vid alt elt förbud av angivet slag i många fall i praktiken kan
länkas få samma konsekvenser som ett näringsförbud. Riskerna för dylika konsekvenser
bör därför noga övervägas innan den föreslagna ändringen i marknadsföringslagen
görs. Beträffande ulredningens förordande av att frågan om införande av etl
näringsförbudsinstitut blir föremål för särskild ulredning vill
marknadsdomslolen här endasl erinra om alt domslolen tidigare i annal
remissärende framfört förslag om dylik utredning till handelsdepartementet.

Bland
övriga krav beträffande näringsidkarens prestation vilka behandlas i
förevarande avsnitt finner marknadsdomstolen ulredningens förslag till
beslämmelser avseende tilläggsarbete och tiden för utförandel ändamålsenliga.
Bestämmelserna hänför sig till frågeställningar som lorde ha stor praktisk
betydelse för konsumenterna.

5.6
Näringsfrihetsombudsmannen (NO):

Det
får förutsättas alt kravet på material av normall god beskaffenhel och
utförande i enlighet med säkerhetsföreskrifter inte hindrar användande av
exempelvis renoverade utbytesdelar eller kvalitetsmässigt fullgoda
icke-originaldelar vid bilreparationer. Sådana delar ulgör vikliga konkurrensfaktorer
gentemot nya originaldelar och kan ofla avsevärt förbilliga reparationerna.
Detta bör anses ligga i del gmndläggande kravel alt näringsidkaren med omsorg
skall la tillvara konsumenlens inlressen vilkel bl. a. innebär utförande av Gänsten
på minsl koslnadskrävande säll. Del är naturiigtvis en fördel om näringsidkaren
och konsumenten i förväg diskuterat olika alternativ och deras effekter på
priset för Gänsten.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 115

5.7 Konsumentverket/KO:

Utredningen föreslår i 2 kap. 1 § första st. en
generalklausul om näringsidkarens prestation, som i senare bestämmelser i viss
ulslräckning ges en mera konkrel innebörd. Även om regeln inte innebär någon
förändring i förhållande till gällande rätl, är del enligi verkels mening ändå
värdefulll all del uilryckligl anges all konsumenien kan fömlsätla atl Uänsten
uiförs på ell fackmässigl lillfredsslåilande sätl. Del är likaså av värde all
del uttalas alt näringsidkaren med omsorg skall tillvarata konsumentens
inlressen. Särskilt belydelsefulll är här all näringsidkaren har att la hänsyn
till konsumentens ekonomiska inlressen.

Det händer atl konsumenien har en felakUg eller oklar
uppfallning om vem som är hans avlalspart, som han kan rikta anspråk mol på
grund av avlalel. Problemel förekommer närmasl vid enlreprenadUänsier, då arbelel
uiförs av underenlreprenörer till en huvudentreprenör. Del kan också uppslå när
en uppdragslagare ulför en Uänsl både med malerial som han själv
tillhandahåller och med sådani som konsumenien köper av tredje man, men där
uppdragstagaren kanske bilräder vid köpavialels ingående och hela liden renl
fakliskl har malerialel om hand. Problemel inlräffar vidare ibland när
konsumenien iror sig ingå avial med en viss näringsidkare, men denne i själva
verkel förmedlar en annan näringsidkares Gänsler. Som exempel kan nämnas atl
tvätlerier uppträder som ombud för företag som rengör pälsar och skinnkläder,
liksom atl vamhus förmedlar Gänster av olika slag, såsom reparalion av
hushållsapparaler, lavelinramning och glasgravyr. Det händer atl konsumenterna
först i samband med reklamation blir upplysta om med vem avtalet ingåtts.

Del finns i många fall ett informationsproblem av liknande
slag när konsumenten har ett arbetsgivaransvar mot näringsidkaren. Det är inte
ovanligl all en konsumenl som anlitar en uppdragstagare inle känner lill all
han är all anse som dennes arbelsgivare med skyldighel bl.a. all belala sociala
avgifier för uppdragslagaren.

Enligi verkels mening bör kravel all näringsidkaren med
omsorg skall lillvaraia konsumenlens inlressen innefatta all näringsidkaren
klargör för konsumenien i vilken ulslräckning han själv är ansvarig för
Gänsien. Han bör då ange sådana inskränkningar i ansvarel som han har anledning
tro alt konsumenien annars inte kommer att uppfatta. Kravel bör också innebära
all näringsidkaren i förekommande fall informerar konsumenien om all denne är
hans arbelsgivare och vad detta belyder. 1 vissa fall torde näringsidkaren
enligt gällande rätt ådra sig ansvar gentemot konsumenten om han är passiv i de
hänseenden som angetts. Det bör också vara möjligl atl med stöd av 3 § MFL
ålägga bl. a. en näringsidkare som uppträder som ombud för annan att informera
konsumenterna om vem som är avtalspart.

Starka skäl lalar för alt en näringsidkare i princip bör
tillhandahålla det malerial som kommer lill användning och all han har samma
ansvar för della som om han hade varil säljare. I vissa fall kan del dock ligga
i konsumenlens inlresse all själv tillhandahålla det material som behövs eller
alt tredje man gör detta. Det kan också finnas siluationer där del över huvud
taget inle är möjligt för näringsidkaren atl tillhandahålla malerialel. Verkel
har därför ingen erinran mol att bestämmelsen all näringsidkaren skall
Ullhandahålla materialet är dispositiv (2 kap. 1 § andra st.). Som antytts vid
behandlingen av det föreslagna näringsidkarbegreppd delar verket också
utredningens uppfattning att näringsidkaren bör ha viss möjlighel att begränsa
sitt ansvar ifråga om sättel för utförandet och materia-

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 116

lets
beskaffenhet. Dd bör dock betonas, atl del för en konsumenl som saknar närmare
insikl på områdel kan vara ulomordenligt svårt all ta ställning till innebörden
av en ansvarsbegränsning. Hänsyn bör därför få las lill en sådan bara om näringsidkaren
har gjort klart för konsumenien vad begränsningen innebär och därmed möjligl
för denne all överväga om han skall låta Gänsten ulföras av någon annan, som är
beredd att ikläda sig ell normall ansvar. Man bör inle heller annat än under
mycket speciella förhållanden godta att en näringsidkare med normal kompelens
begränsar sitt ansvar, eller all en näringsidkare generelll använder villkor
som innebär all han fritar sig från ansvar för normal, fackmässig standard.

Dd
ligger i allmänhel i konsumenlens inlresse atl Gänsten uiförs så all den blir
så billig som möjligt inom ramen för vad som kan anses avtalat om resultatet.
Verket tillstyrker därför regeln i 2 kap. 2 §. Del finns dock skäl att peka på
att det kan vara svårt för konsumenien atl bedöma betydelsen av all
näringsidkaren förbehåller sig räll atl välja malerial, arbeismeioder och
annal. När delta sker riskerar konsumenien all få ell resulial som visserligen
är avlalsenligl men som ändå avviker från vad han väntal sig. Del kan bero på
att resultatet bara inrymmer en bedömning av Uänsiens tekniska kvalitet men
inte av dess estetiska egenskaper. Del kan också vara så alt det avtalade
resultatet i fråga om kvalitet och ulseende är sämre än konsumenten räknat med,
utan all del är fråga om något vilseledande eller på annat säll otillbörligt
förfarande. Inte minsl när del gäller bygg-Uänsier av olika slag - t.ex.
ombyggnad av småhus - är misstag om den avtalade kvaliteten vanliga. Det
behöver i de fall som här avses inle gälla avvikelser från vad som är ett
normalt resultat Gfr 2 kap. 3 §). Kravet att Gänsien skall utföras på minst
kostnadskrävande säll behöver inte heller alllid tillämpas till konsumentens
fördel för alt vara uppfyllt. Regeln ger näringsidkaren möjlighel atl välja del
förfarande och det material som är billigast för honom själv, om bara
resultatet uppnår den lägsta gräns som är godtagbar för atl uppfylla vad som är
avtalat och samtidigt normall.

Det
som här har berörts är i hög grad ell informationsproblem, som undanröjs genom
att näringsidkaren - före eller i samband med avtalets ingående - klargör för
konsumenten vilka konsekvenser som näringsidkarens valfrihet kan få för sättet
på vilket Gänsien blir ulförd. Del belyser också vikten av atl
marknadsrältsliga åtgärder vidtas - i del nu angivna fallet närmast med stöd av
2 och 3 §§ marknadsföringslagen - för atl de civilrättsliga reglerna i
konsumentGänstlagen skall få genomslagskraft och tillämpningen av lagen ligga i
linje med lagens syfte atl stärka konsumentemas ställning.

Resultatet

Verket
tillstyrker regeln om näringsidkarens resultatansvar i 2 kap. 3 §. Bestämmelsen
föranleder följande kommenlarer i övrigt.

Enligt
utredningen kan det vara en uppgift för konsumentverket och näringslivets
branschorganisationer att med slöd av avialsvillkorslagen uiarbeta preciserade
normer för Gänslers hållbarhel på olika områden (s. 200). Verket anser för sin
del atl del är önskvärt med sådana normer men vill påpeka att del är svårt all
utarbela dem. Till slor del saknas del nämligen meloder med vilka varors och
Gänslers livslängd kan målas. 1 avlalsvillkor kan en näringsidkares ansvar för
hållbarhelen hos en Gänsl närmasl regleras genom längden på ansvarsliden för
fel (dvs. preskriptionstiden) och på garantitiden. Som framgår av
marknadsdomslolens avgörande i ärendel KO ./. AB Skånska Cemenlgjuteriel ger
avlalsvillkorsla-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 117

gen
emellertid inte stöd för krav på att garanthider skall ha viss längd. Del
förtjänar dock framhållas atl verkel har möjlighel atl genom rikllinjer, som lar
sikle på egenskaperna hos varor och Gänsler, i viss mån påverka dessas
hållbarhel. Del bör också vara möjligt atl med slöd av 3 S marknadsföringslagen
ålägga en näringsidkare all informera om förhållanden som har betydelse för atl
bedöma hållbarheten hos de Gänster som han tillhandahåller.

Med
anledning av 2 kap. 3 § andra st. vill verket betona att det visserligen kan
ligga i båda parternas intresse atl ell arbele ibland utförs "så gott det
går" men alt det inte bör godtas alt en näringsidkare generellt använder
ett sådant villkor.

Ulredningen
föreslår atl konsumenlerna skall skyddas mol Uänsler som är bristfälliga från
säkerhetssynpunkt genom regier av såväl civilrällslig som marknadsrältslig
karakiär. Bestämmelsen i 2 kap. 4 § konsumenlUänsllagen moisvarar regeln i 8 §
första p. konsumenlköplagen om försäljning av vara i strid mol
säkerhetsföreskrift. Som skäl lill all inle föreslå en regel liknande den i 8 §
andra p. konsumenlköplagen om försäljning av vara, som medför uppenbar fara för
liv eller hälsa, anförs alt näringsidkaren i ell motsvarande fall vid tjänst
måste anses ha åsidosatt kravet på fackmässighet och omsorg (s. 203). Enligt
konsumenlverkds mening kan det dock för undvikande av oklarhet vara befogat atl
kompletlera beslämmelsen med en motsvarighet lill den i 8 § andra p.
konsumenlköplagen.

Etl
säll att komma till rätta med bl.a. erbjudanden om fariiga eller oGänliga
Gänsler är att införa möjligheter till näringsförbud mol oseriösa
näringsidkare. Utredningen förordar att frågan utreds generellt (s. 206). Det
förekommer på Gänsleområdel liksom på andra områden av näringslivel ell anial
oseriösa näringsidkare som orsakar stora problem från konsumenlsynpunkl.
Möjligheten att ingripa mol dem med näringsförbud skulle enligi verkets mening därför
kunna få positiva effekter från konsumentsynpunkt. Som framgår av betänkandet
har verket också aktualiserat frågan i olika sammanhang (s. 205). Verket vill
på nytt framhålla atl det är viktigt att man överväger möjlighelerna att
tillgripa näringsförbud både inom vissa branscher och på Gänsleområdd
generellt.

Utredningen
föreslår atl tillämpningsområdet för generalklausulen i 4 §
marknadsföringslagen uividgas till atl avse Uänster som medför särskild risk
för skada på person eller egendom eller som är uppenbart oUänliga för sitt
huvudsakliga ändamål. Förslaget är dock begränsal Ull sådana Gänsler som
omfattas av konsumentGänstlagen.

Förekomsten
av oGänliga Gänster är enligt utredningen inle något slörre praktiskt
konsumentproblem (s. 207). Det skall därför påpekas all verket i sin
rådgivningsverksamhet i slor utsträckning kommer i kontakt med konsumenter som
drabbats av oGänliga Gänsler. Särskilt vanliga är problemen vid
bilreparationer, radio- och TV-reparationer och byggUänster. En vikUg orsak
till förekomslen är att en person kan åta sig att ulföra Gänster av skilda slag
utan atl ha särskild kompetens eller någon mera omfatlande utmstning.

Av
de Gänster som faller uianför konsumenttjänsllagens tillämpningsområde har
enligi ulredningen uppförande av byggnad för bosladsändamål siörsl intresse.
Denna Gänsldyp har dock nära samband med överiålelse och upplåtelse av fast
egendom, och här är 4 § marknadsföringslagen inte tillämplig. Andra Gänster är
enligt ulredningen inte av tillräckligt intresse för att motivera alt 4 §
marknadsföringslagen görs lillämplig på dem (s. 208). Med hänvisning lill detta
och till småhusköpskommilléns arbete

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 118

avvisar utredningen tanken att utvidga tillämpningsområdet
för 4 § marknadsföringslagen till andra Gänster än sådana som omfattas av
konsumentGänstlagen. Verkel delar inte denna uppfattning. På hälso- och skönhetsområdena
förekommer tjänster som kan karakteriseras som oGänliga. Del förekommer också
IransportGänster och immateriella Gänster av olika slag, som är oGänliga. 4 §
marknadsföringslagen bör därför göras generellt tillämplig på Gänsteområdet. En
sådan utvidgning av generalklausulens tillämpningsområde lär inle på ett
menligt säll föregripa resultatet av utredningsarbetet på småhusområdet.

Tilläggsarbete

Konsumentverket anser det värdefullt att utredningen
övervägt regler om näringsidkarens rätl och skyldighel all ulföra
tilläggsarbele (2 kap. 5 §) och tillstyrker förslaget. I vissa branscher utgör
frågan om näringsidkarens rätt till ersällning för tilläggsarbete, som denne
utfört på eget initiativ, ett problem. Konsumenten kan ha ett klart inlresse av
all få lilläggsarbete utfört. Verket anser liksom utredningen alt
näringsidkaren skall underrätta konsumenten om han märker att dd finns behov av
tilläggsarbete. Näringsidkaren bör vidare vara skyldig alt i viss utsträckning
utföra sådani arbete.

De starka begränsningar som uppslälls i konsumentens rätt
att fordra tilläggsarbete gör att man dock kan bli tveksam om bestämmelsen får
annal än begränsad betydelse. Det kan sättas i fråga i vilken utsträckning en
konsument kommer att faktiskt kunna, med stöd av regeln i iredje st. sista p.,
framtvinga elt tilläggsarbete som näringsidkaren inle är villig alt utföra. Det
är också osäkert i vad mån han kommer atl kunna göra påföljder gällande därför
alt han - på gmnd av atl han inte blivit underrättad om behovel av
tilläggsarbete — inle getts möjlighet atl avbeställa tjänsten för att låta den
utföras av någon annan. Det som nu sagts innebär att del inte heller finns
anledning tro att den föreslagna regeln kommer att medföra någon störte
kostnadsökning för näringsidkarna.

Skyldighet atl avråda

Liksom kommittén anser verket att näringsidkaren skall
vara skyldig att avråda konsumenten från en Gänst som inte kan förväntas bli
till rimlig nytta (2 kap. 6 §). En del av de anmälningar som verket tar emot
från konsumenter handlar om bristande information om det nyttiga i att en
beställd åtgärd utförs. Som exempel kan nämnas atl en konsument beställer
mattläggning på ett underlag som är ojämnt eller dåligl på annal sätt men inte
får veta att underlaget bör slipas och spacklas eller kanske till och med
omkonstmeras för att det skall vara meningsfullt att lägga på en matta.

Det bör betonas att avrådandet skall ske så snart
näringsidkaren kan bedöma vilken nytta konsumenten kan komma atl få av Gänsten.
Enligt verkels erfarenheter får konsumenien ofta alltför senl information om
nyttan av att få en Gänst utförd, särskilt vid telefonbeställning av
hant-verksGänsler som skall utföras i konsumenlens bostad, såsom reparation av
kylskåp, TV-apparater och andra hushållskapitalvaror. Konsumenten har ofta
själv dålig kunskap om i vad mån del lönar sig att låta reparera en trasig
vara. Många gånger kan inle heller näringsidkaren bedöma detta innan han besökt
konsumenten, eftersom han inte redan vid telefonsamtalet lar reda på varans
ålder och lillstånd. Följden blir att hantverkaren försl vid sitt besök hos
konsumenten kan konslalera att en reparation inte är

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 119

meningsfull. Konsumentverket har fått många klagomål från
konsumenter som i detta läge krävts på besöksavgift, men som inle velal belala
därför all de uppfattat näringsidkarens besök som onyttigt. För atl undvika
detta slag av konflikter bör näringsidkaren på ett så tidigt sladium som
möjligl -dvs. i dessa fall vid lelefonsamlald - förhöra sig om sådani som är av
betydelse för att han skall kunna bedöma nyttan av yänslen och la ställning
till om han skall avråda eller ej. Om näringsidkaren inte kan ta slällning lill
frågan vid delta tillfälle, bör han åtminstone informera konsumenten om sådant
som kan få betydelse för dennes bedömning av om han skall beställa Gänsten,
särskilt kostnaderna för hembesök.

5.8 Allmänna reklamationsnämnden:

Sättet för utjörandet, resullalel

2 kap. 1 och 3 §§ innehåller regler om vilka krav som kan
ställas på näringsidkarens preslalion respektive vilket resultat denna skall
leda till. Reglerna får betydelse genom atl avvikelser från dem kan leda lill
all preslaiionen blir all bedöma som felaktig (3 kap. 1 §). Av moliven (s. 196)
synes framgå all reglerna i 2 kap. 1 § 1 st. och 3 § I st. kan få en sinsemellan
fristående betydelse för en felbedömning. Nämnden har dock svårt att dela detta
synsätt. Utgångspunkten för parternas avtal måste vara atl uppdraget skall leda
till eller alt det i vart fall syftar till ett visst resultat. För det fall
part menar atl åsyftal resultat inte har uppnåtts är det för avgörandet om fel
föreligger naturligtvis av betydelse om utförandel avviker från normal
fackmässighet. Andra kriterier - inle minsl avialsinnehållel - måsle
emellertid också vägas in vid bedömningen. Fackmässighe-len och omsorgsplikten
får därvid som nämnden ser det endast betydelsen av tolkningsdata för
resultatansvaret.

Nämnden ifrågasätter därför om det vid sidan av
beslämmelserna i 2 kap. 3 § om ett resultatansvar föreligger någol egenlligi
behov av regeln i

1 § I si. En hell annan fråga är i vad mån näringsidkaren
skall äga rält att

friskriva sig från etl ansvar för fackmässighet vid ulförandel av ell upp

drag. Som utredningen framhållit (s. 192) bör detla endast undantagsvis

kunna komma ifråga. Mot bakgrund av det tidigare sagda bör rätlen all

göra ett sådani avsteg komma till uttryck i 3 § 2 st.

Som etl särskilt uttryck för näringsidkarens omsorgsplikt
åläggs denne i

2 kap. 2 § atl under vissa närmare angivna förulsättningar
utföra Uänslen

på minst kostnadskrävande sätt. Det kan ifrågasättas om inle en sådan

regel kommer atl leda till att konsumenten inte sällan tvingas godta atl

resultatet blir av lägre standard än vad han från andra utgångspunkter

skulle ha varit mest beUänt av. Del är l.ex. inle säkert all den lägsla

koslnaden för Gänslens utförande på längre sikt motsvarar det ekonomiskt

mest fördelaktiga allernativet. Bestämmelsen måsle av sagda skäl kunna

leda lill besvärliga och delvis onödiga tvistefrågor mellan parterna. Till

detla bidrar även det förhållandet att regelns utformning ger föga ledning

för bedömningen när avsteg från skyldigheten all ulföra arbelel på billi-

gasle sätt får ske. Åven om det för vissa fall finns skäl alt uppställa etl
krav

på atl arbetet skall utföras på billigaste sätl bör detla enligt nämndens

uppfattning anses kunna tillräckligt beaklas inom ramen för de regler

ulredningen föreslårom prisets beslämmande.

Rältsföljden vid åsidosättande av den aktuella
beslämmelsen är enligt 2 kap. 12 § 1 si. all konsumenien ej är skyldig all
belala mer än vad Uänslen skulle ha koslal om den hade ulförts på minst
koslnadskrävande

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 120

säll. Någon annan räilsföljd lorde knappasl komma ifråga.
Hänvisningen i 3 kap. 1 § förefaller därför obehövlig.

Tilläggsarbele

Frågan om rätt föreligger atl utföra tilläggsarbete och
rällen till betalning för della ulgör inie sällan förekommande ivislefrågor i
ärenden rörande reparalionsUänster hos nämnden, främst på bilsidan. Nämnden
anser det därför värdefullt att regler härom intas i lagen.

De föreslagna bestämmelserna i 2 kap. 5 och 13 §§ om räll
till utförande av lilläggsarbete och pristillägg får anses väl tillgodose
motstående parters intressen och stämmer väsenlligen överens med den praxis som
tillämpas av nämnden i sådana ärenden. I ärenden av det aktuella slaget är del
emellertid ofla svårt alt klargöra om fråga är om tilläggsarbete eller inte.
Delta kan bero på atl uppdraget ej har närmare preciserats vid beställningen
eller atl parterna eljest är oense om vad som har avtalats. Enligt det
slandardavlal som nu lillämpas inom områdel för bilreparalionsljänsler åligger
del verkstaden att anteckna uppdragel på beslällningssedel och lämna kopia lill
kunden.

Ell sådani förfarande kan leda lill att anlalel Ivisler om
uppdragels art och omfallning saml rällen lill beialning för ulfört arbele
minskar. Del skulle enligt nämndens mening kunna ifrågasättas om inle en
bestämmelse om skyldighet för näringsidkaren atl på konsumentens begäran
skriftligen bekräfta erhållet uppdrag pålagligl skulle underlätta för parterna
atl själva lösa tvistefrågor av hithörande slag. En sådan regel kan också anses
kompleltera den av utredningen i 2 kap. 16 § föreslagna föreskriflen om
skyldighel all utställa preciserad räkning.

Skyldighel att avråda

I 2 kap. 6 § 1 st. föreslås en regel om skyldighel för
näringsidkaren alt avråda konsumenten från atl låta utföra Gänsten om den med
hänsyn lill prisel och andra omständigheter inte kan förväntas bli till rimlig
nytta för konsumenien. Regeln kompletteras i 12 § 2 st. av en bestämmelse
varigenom betalningsskyldigheten inskränks i fall där Gänsten har utförts
trols alt avrådande bort ske.

Nämnden finner del belydelsefulll alt de föreslagna
reglerna intas i en konsumenttjänstlag. Nämnden har i ålskilliga fall haft
anledning atl la ställning lill ifrågavarande problem och har i sin praxis
fastslagit principer som överensslämmer med ulredningens förslag i denna del.

5.9 Statens planverk:

Ulredningen föreslår en tvingande bestämmelse enligt
vilken Gänsten skall utföras så att resultatet står i överensstämmelse med
föreskrift, som har meddelats i författning eller av myndighet.
Byggnadsföretag, vare sig byggnadslov erfordras eller ej, skall uppfylla de
föreskrifier som meddelats i byggnadsstadgan (BS) eller i statens planverks
lillämpningsbeslämmelser till stadgan (Svensk byggnorm, SBN). Den byggande,
dvs. byggherren -fastighetsägaren — ansvarar för atl gällande föreskrifter
uppfylls. Lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. (LPl)
gäller vid överträdelse av sådan föreskrift om byggande som har meddelats i
byggnadslagen, BS eller SBN. Planverket finner det därför motiverat att näringsidkarens,
med den definition begreppet givils i lagförslagel, ansvar för de fel han kan
begå lagfästs.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 121

Konsumenlverkei har i flera sammanhang föreslagil
införande av insliluiet näringsförbud på konsumenUjänslernas område. Ell
införande av nä-ringsförbudsinsUlulel på konsumenlområdd måsle enligi
ulredningens mening föregås av en särskild utredning. Då konsumenlGänster inom
byggbranschen ofla kan få från säkerhelssynpunkl myckel allvariiga konsekvenser
inslämmer planverkel med ulredningen i all frågan om ingripande med
näringsförbud är värd all ulredas särskili.

5.10 Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet:

Beslämmelserna om kvalilelskraven på näringsidkarens
preslalion i 2:1-3 har blivii vidlyftiga, ehuru de är lämligen innehållslösa
och delvis dubblerar varandra. Som jämförelse må nämnas alt köplagen hell
saknar regler i ämnet. Fakullelsnämnden menar dock atl vissa beslämmelser bör
meddelas men i siramare form.

2:1 1 st. innehåller vad utredningen kallar en generalklausul
om all näringsidkaren skall ulföra Uänslen på ell fackmässigl
lillfredsslåilande säll och med omsorg la lill vara konsumenlens inlressen.
Omsorgsplikten är sedan närmare reglerad i vissa speciella avseenden, l.ex. på
del sället att näringsidkaren är skyldig att utföra Gänsten på det minst
kostnadskrävande sätt som behövs för att uppnå avtalat eller godtagbart
resultat (2: 2) och att näringsidkaren har viss skyldighet att avråda
konsumenten från Gänsien (2:6). Där sådana särskilda stadganden om omsorgspliklen
saknas, är det tveksamt vilken betydelse den allmänna skyldighelen kan
Ullmäias (resonemangen i motiven s. 265 o. 365 förefaller kunna föras utan ell
allmänl stadgande om omsorgspliki). Fakultelsnämnden kan dock acceplera ell
allmänt stadgande om omsorgsplikt.

Skyldighelen att utföra Uänslen på ett fackmässigl
lillfredsställande sätt följs upp med särskilda regler om all materialet skall
vara av normall god beskaffenhet (2: 2 2 si.), all Gänsien skall leda lill det
resullat som har avtalats eller konsumenten har hafl anledning atl räkna med
och att resultatet skall ha den hållbarhel som är normal med hänsyn lill
ijänsiens art och sättel för utförandet (2; 3 1 st.). Alla dessa sekundära krav
kan egentligen häriedas ur del primära kravel på fackmässighet. Flera av
kraven följer dessutom av redan gällande principer, t. ex. kravel på malerial
av normall hållbar beskaffenhel Gfr 43 § köplagen) och resullalansvard
(allmänna avtalsrättsliga principer; se även utredningens förslag till 1:3 3
st.). Fakultetsnämnden finner det ändå godlagbart att vissa preciseringar
görs, men reglerna bör i så fall sammanföras. Resultatansvaret må gärna
omnämnas Gfr motiven s. 196), men hållbarhetskravel är en onödig dubblering av
della. 2:1 1 st. skulle exempelvis kunna ges följande lydelse. "Näringsidkaren
skall utföra Gänsten på ett fackmässigt tillfredsställande sätt och med omsorg
ta konsumentens inlresse lill vara. Tjänsten skall leda till det resultat som
är avtalat eller som konsumenten haft anledning all räkna med". Därefier
skulle 2:1 2 st. kunna följa i nuvarande lydelse.

Som Ulredningen anför i moUven (s. 192 o. 196 f.) ligger
del i konsumenlernas inlressen all vissa Gänsler kan ulföras provisoriskt.
Della har föranlett Ulredningen all i 2:1 3 si. och 2: 3 2 st. ge regler om
atl avtal som avviker från kravel på fackmässighet eller på normalt gott
malerial eller på normal hållbarhel är gällande men endast i den mån del är
skäligt. Meningen är bl.a. att läriingar skall kunna få användas till lägre
pris (s. 192 f.). Belräffande avsteget från hållbarhetskravel anförs atl avtal
om begränsade insatser aldrig får ge utrymme för slarv eller avsteg från vad en
omsorgsfull

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 122

fackman
kunnat åstadkomma i motsvarande siluation; därför skulle del inle finnas någon
anledning all införa någon direkl molsvarighel i lagiexten lill 9 §
konsumenlköplagen om befinlligl skick (s. 197). Som en konsekvens av den
omredigering fakullelsnämnden föreslagil ovan, förordar fakullelsnämnden all
2:2 ges följande lydelse: "Har annal avialais om sällel för utförandet
eller resultatet eller materialets beskaffenhel, får hänsyn las härtill endasl
i den mån del med beaklande av prisel och övriga omständigheter är
skäligt."

Mot
ulredningens förslag lill 2:2 (kan införas som 2:3) och 2:4 har
fakullelsnämnden ingen erinran.

12:51
si. föreslår ulredningen atl, när behov av tilläggsarbete uppkommer, som inte
omfatlas av uppdragel men som del är lämpligl alt utföra i samband med detta,
näringsidkaren skall begära anvisningar från konsumenten. Så långt är
beslämmelsen bra, eflersom den ger kunden möjlighel atl med stöd av 3 st.
begära att näringsidkaren utför tillägget. Om näringsidkaren emellertid inte
kan nå kunden medan reparalionen fortgår, har näringsidkaren rält all själv ulvidga
uppdraget och med stöd av 2:11 o. 2:13 få gängse ersättning, om priset för
utvidgningen är förhållandevis lågt eller om det i det enskilda fallet finns
särskilda skäl att anta atl konsumenten ändå önskar få arbetet utfört. Här har
ulredningen enligt fakultets-nämndens mening gåtl alltför långt, ålminslone om
man håller sig lill laglexlen. Det kan inte vara rimligt - med hänsyn lill
konsumenlernas självbestämmanderätt och deras ofla begränsade lillgång till
likvida medel och risken atl de inte har råd all lösa ul bilen m.m. - atl
näringsidkaren har rätt att ensidigt ulvidga reparationen så snart del är
lämpligt och prisel för utvidgningen är förhållandevis lågt. Enligt MRF:s
regler för reparationer (se utredningen s. 545) får uividgning ske endast om
utvidgningen avser trafiksäkerhetsreparalioner eller ålgärder som det vore
ekonomiskl oförsvarligt att inte låta utföra samiidigi med del beställda
arbetet, förutsatt dessulom att tilläggsarbetet inte kostar mer än 25 % av den
ursprungliga beställningen. Det krav på avsevärd ekonomisk vinst för
konsumenien som ligger häri bör upprätthållas även i lagen. Däremot förefaller
även MRF;s regler gå för långt vad avser trafiksäkerhetsreparalioner, eftersom
trafiksäkerhelskraven, såsom de definieras av Svensk Bilprovnings verksamhel,
avser en mängd åtgärder som inte behöver vara överhängande atl utföra utan som
vid besiktning kanske endasl leder till ell påpekande; beträffande sådana
trafiksäkerhetsreparationer måste del likaledes krävas en uppenbar ekonomisk vinst
för konsumenten för atl utvidgning skall få ske (se Hastad, Tjänster utan
uppdrag s. 100), och i denna del tillstyrkes utredningens förslag att
trafiksäkerhelskravel inte i och för sig ger utrymme till utvidgning. Enligt
fakultetsnämndens mening borde lilläggsrepara-tioner ge näringsidkaren rätl
lill betalning endast om tilläggsarbetet medför en avsevärd kostnadsbesparing
för konsumenien och prisel på tilläggsreparationen är förhållandevis lågt.
Därutöver, dvs. även om prisel för tillägget är jämförelsevis högre, bör
ersättning såsom utredningen föreslagil kunna utgå, om det finns särskild
anledning anla atl konsumenten vill ha Gänsten utförd.

I
nära samband med rätten till ersättning för tilläggsreparalioner enligt 2:5 2
st. står 2:13 I st. 2 punkten. Där stadgas, att om näringsidkaren misstagit
beträffande sin räll att ulföra etl tilläggsarbete och misstagel måste anses
ursäktligt, så har näringsidkaren i skälig ulslräckning räll till ersättning
för kostnader som lett lill en värdeökning för konsumenien. Enligi moliven
skulle näringsidkaren med slöd av della stadgande kunna få

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 123

ersällning, när han misslagil sig huruvida del var
lämpligl all ulföra lili-läggsarbdd i samband med del beslällda arbelel (s.
239) och utvidgningen ligger i rimlig närhet av vad som skulle vara lillåld
lilläggsarbete. Förutsättningen är att näringsidkaren befinner sig i ursäktlig
villfarelse belräffande de omständigheter som styr hans handlande (s. 239),
ehuru han från objekliv synpunkl har felbedöml avtalssituationen (s. 239). 1 så
fall kan ersättning för konsumenlens obehöriga vinsl ulgå efler en skönsmässig
bedömning (av huruvida ersällning bör ulgå eller inte, se s. 240).

Fakullelsnämnden
vill med beslämdhel opponera sig mol detla förslag. Del är en genomgående
rättslig princip att en avtalspart, som känner lill de fakiiska förhållandena
men som gjort en annan normativ bedömning av dessa än vad domstolen finner
riktigt, får ta konsekvenserna av sin rättsvillfarelse Gfr t. ex. motiven till
33 § avlalslagen, NJA 1915 s. 261). Fakullelsnämnden utgår härvidlag ifrån atl
redan 2:5 2 st. inrymmer ett god-trosskydd för näringsidkaren så till vida att
bedömningen av lämpligheten all ulföra etl tilläggsarbele skall baseras på de
omständigheler som var synbara för näringsidkaren och atl bedömningen av
huruvida del fanns särskild anledning all anla all konsumenien ville ha
reparalionen ulvidgad också skall ske uiifrån vad som var känl för
näringsidkaren när reparalionen ulfördes. När utredningen i moliven på s. 239
säger all den silualionen avses då näringsidkaren varit i ursäktlig villfarelse
beträffande de omständigheter som styr hans handlande blandar utredningen ihop
begreppen; näringsidkaren har varit i oursäkllig villfarelse belräffande den
rättsliga bedömningen av de omsländigheter han känt lill eller gjort en
oursäktlig missbedömning av vad konsumenien objektivt sett förmodligen skulle
ha svarat, ifall han kunnat tillfrågas om utökningen av reparationen. Fakultetsnämnden
kan alltså inle förstå atl del med sedvanliga rättsliga bedömningar skulle
finnas något ulrymme för ursäktliga misstag hos näringsidkaren, som inte ger
honom rätl till ersättning redan enligt huvudregeln i 2; 5 och 13. Dessutom
vill fakultelsnämnden med krafl underslryka all införandel av obehörig
vinstersältning i 2:13 innebär en stor risk att själva grundprincipen i 2:5 2
st. skulle undergrävas, eftersom näringsidkaren alltid skulle kunna hysa en
tämligen välgrundad förhoppning om all ålminslone få viss ersättning vid en
utvidgning av reparationen som inte är orimlig.

Ännu etl skäl emot all införa en regel om ersättning för
obehörig vinsl är alt beräkningsgrunden för ersättningen inte alls utretts i
moliven (s. 240). Avses med värdeökning den ökning av försäljningsvärdet som
Gänsten åsladkommer, vilkel i allmänhel endast skulle medföra en obetydlig värdeökning?
Eller avses ökningen av bruksvärdet och hur skall detla uppskattas belräffande
ell föremål som kanske inte på länge kommer atl avyttras? Eller avses den vinst
ägaren gör genom all han inle behöver låta reparera saken hos annan och vilken
blir då skillnaden jämfört med 2; 13 1 punkten?

I 2:5 3 st. stadgas atl näringsidkaren är skyldig att
utföra lilläggsarbete dels om lilläggsarbetel inte kan uppskjutas utan
betydande risk för allvarlig skada för konsumenten, dels i övrigt om
konsumenien begär att lilläggsarbetel skall ulföras och della inle hindrar
näringsidkaren i hans normala verksamhel eller är lill olägenhel för andra
kunder. Som utredningen själv framhåller är detla elt påtagligt ingrepp i
avtalsfrihetens princip (s. 215), och mot bakgmnd härav kan del ifrågasättas om
inte skyldigheten atl på begäran ulföra vaGe slags lilläggsarbete som är
lämpligt atl ulföra i samband med den ursprungliga beställningen borde
villkoras även enligt laglexlen av att näringsidkaren ej har personliga skäl
(särskilt om han är

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 124

ensamföretagare) alt begränsa sin arbetsinsats Gfr vad som
i moliven sägs om all näringsidkaren inte skall behöva tillgripa övertid men
ingenting slår om hans rält alt ibland arbela kortare lid utan all behöva få
skälel för della granskal av kunder eller reklamationsnämnder). 2:5 3 si. 2 p.
skulle kunna lyda: "Annat Ulläggsarbele är näringsidkaren skyldig all
ulföra, om konsumenien begär det och del inle är lill olägenhet för
näringsidkaren eller för andra kunder."

Laglexlen i 2:6 anser fakultetsnämnden vara mindre lyckad.
Näringsidkaren bör inle vara skyldig att avråda konsumenien alt låla ulföra
Gänsien i alla fall då Gänsten, med hänsyn lill prisel eller i övrigl, inle kan
förvänlas leda lill rimlig nytta för konsumenien. Del fmns myckel onyltigl som
människor önskar utfört och som näringsidkaren inle har någon anledning all
lägga sig i. Vad som avses enligi moliven är framför alll fall då näringsidkaren
såsom fackman har bältre förulsällningar än konsumenien all bedöma den lekniska
nyttan av en Uänst (se s. 216 f.). Delta borde kunna lydligare uttryckas i
laglexlen t.ex. så att näringsidkaren skall avråda konsumenien från alt
beslälla Uänster som enligt en fackmässig bedömning är olämpliga Gfr 2:1).

1 2:7 föreslår utredningen, all när liden för Uänsiens
fullgörande inte avtalats, Uänslen skall vara ulförd inom den lid som är skälig
med hänsyn särskilt till vad som är normall för en Gänst av förevarande art,
omfallning och utförande. Fakultelsnämnden har ingen erinran mot att en regel
ges härom, eftersom den undanröjer den oklarhet som måhända kan råda om humvida
Uänslen, när avtal saknas om tid för utförandet, skall färdigställas utan
anfordran men inom en på något sätl fastställd skälig lid eller försl vid eller
efler anfordran Gfr s. 220). - Enligt lagiexten skall preslalionstiden i försia
hand avgöras efter en skälighetsbedömning, varvid särskild hänsyn skall tas
lill vad som är normall för en Gänsl av ifrågavarande art, omfattning och
utförande. Hänvisning till vad som är normall innebär all en lypiserad
bedömning skall göras. Vissa omständigheter som avser föremålel för Gänsten,
t. ex. den reparerade bilens beskaffenhet eller den renoverade fastighetens
grundförhållanden, medför naturligtvis all slora individuella avvikelser
ibland måsle accepteras. Härulöver framgår av moliven alt diverse
omständigheler som inlräffar efler beställningen avses kunna inverka på frågan
när dröjsmål inträder, såsom malerialbrist, arbdskonflikl,
väderleksförhållanden eller händelser av lypisk force majeure-karaklär som
nalurkalaslrof eller krig. Vidare skall beaklas om ifrågavarande fördröjande
omsländigheler är självförvållade av näringsidkaren och om de bort fömlses av
denne eller inle (s. 223 och 323 f.). Ulredningen har alltså godtagit den
konstruktion som ligger lill gmnd för 4; 3 i AB 72 beträffande entreprenad, där
vissa förhållanden som inlräffar efler avlalel ger enire-prenören rätt lill
lidsförlängning. Näringsidkarens åiagande belräffande liden för ulförandel
innebär således endast alt visa omsorg, och för att dröjsmål skall föreligga
måste han ha varil vårdslös Gfr s. 322).

En regel om atl näringsidkaren måste ha varit vårdslös för
atl vara i dröjsmål, vilket i sin tur medför atl culpa blir en förutsättning
för hävning, kan synas innebära etl kraftigl principielll avsleg från den regel
som gäller i 21 § köplagen, men förmodligen är motsättningen främsl skenbar. Om
en köpare beställt en vara och del är klarl atl säljaren inte har omedelbar
tillgång till varan ulan denna måste skaffas från underleverantörer och detla
kan beräknas ta en viss tid, kan köparen inle gärna häva om säljaren därefier
inle levererar vid anfordran, ulan köparen får anses ha medgivit säljaren all
under skälig tid omsorgsfullt försöka få fram varan Gfr 1 §

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 125

köplagen). Vid beställningen av Gänsler, l.ex. ulvändigl
målningsarbeie, lorde del vara ganska vanligt att del är svårt atl exakt ange
hur lång lid elt arbete tar, varför näringsidkaren får anses ha utloval atl med
normal yrkesskicklighet få arbetet klarl så snart de yttre omständigheterna
medger. Fakultelsnämnden kan därför i slort sell godta utredningens lösning,
men nämnden anser att utredningen gåtl alltför långt i bedömningen av vilka
yttre omsländigheler som bör medföra tidsförlängning.

Till alt böGa med instämmer fakultetsnämnden i
ulredningens uttalande i motiven på s. 324 om atl en i avtalet reservationslöst
ullovad lid skall hållas och all hinder av force majeure-karaklär i sådana fall
inle får inverka på konsumenlens räll all häva avlalel.

Om ingen tid avtalals kan delta i allmänhet förklaras med
atl vissa omständigheler ansetts svårbedömda enligt parternas gemensamma förulsällningar
vid avialels ingående. Enligi fakulldsnämndens mening skall i så falljust
sådana men inga andra omständigheter kunna medföra tidsförlängning. Sådana
omsländigheler är olika egenskaper som hänför sig lill föremålel för Uänslen.
Vid arbele ulomhus bör även ogynnsam väderiek kunna föra med sig
lidsförlängning. Däremol bör det förhållandet all liden lämnats öppen i avlalel
inle innebära all näringsidkaren ulan särskili förbehåll gjort
fullbordansUdpunkten beroende av elt fungerande materialtillflöde från
underieverantörer eller all arbdskonflikl ej uppstår i hans organisation Gfr
NJA 1917 s. 58 juslitierådet Almén). Det finns ingen som helst anledning,
varför en näringsidkare som utför en Gänsl skulle ha ett förmånligare rättsläge
i dessa avseenden än en näringsidkare som åtagit sig att leverera en vara av
genuskaraktär. Någon generell tidsförlängning vid händelser av force
majeure-karaklär bör inle föreligga.

För all markera etl vissl avståndstagande från
ulredningens moliv bör lagtexien undergå en viss förändring, som samtidigt
bättre ger uttryck för ovannämnda tankegångar. Det bör alliså framgå all
näringsidkaren skall ägna normal omsorg och att hänsyn skall las Ull egenskaper
hos den sak som är föremål för Uänslen saml lill yttre omsländigheler som är
opåverkbara och beiydelsefulla för utförande av Gänsten men som saknar motsvarighet
vid köp. Ordel ulförande lorde kunna ulgå, ur laglexlen, eflersom ordel dels
medför ell cirkelresonemang i förhållande lill ordel "ulförd"
lidigare i meningen, dels läcks av orden "art och omfallning".
Laglexlen skulle kunna lyda: "Tjänsien skall vara utförd inom den lid som
avtalals eller som vid ell fackmässigl arbele är skälig med hänsyn till
Uänstens art och omfattning."

5.11 Konsumentköpsutredningen:

Förslaget innehåller i 3 kap. I § en beslämmelse om vad
som är fel i Gänsien. 1 paragrafen hänvisas lill de föreskrifier om kraven på
näringsidkarens prestation som är upplagna i 2 kap. l-5§§. Några
motsvarigheter lill nu berörda regler finns inte i köplagen. Inle heller
konsumenlköplagen innehåller någon allmän definilion av felbegreppet. Däremol
finns special-bestämmelser som på vissa punkter anger när en vara skall anses
behäftad med fel. Tanken på generella regler rörande säljarens preslation har,
som utredningen påpekar (s. 190), avvisats såväl vid tillkomsten av konsumenlköplagen
som i köplagsutredningens betänkande med förslag till ny köplag. Som skäl för
denna bedömning har bl.a. anförts att kraven på såll gods måsle bero på så
många olika omsländigheler all generella normer skulle bli myckel inlelsägande
(SOU 1976: 66 s. 154). Åven i våra direktiv uttalas

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 126

den uppfattningen all myckel talar för att allmänna
definitioner av felbegreppel skulle bli av begränsal värde.

Åven om man på köprättens område skulle slanna för all
också i fortsättningen avstå från allmänna regler i lag om kraven på säljarens
preslalion, lorde del inle vara någol som hindrar atl man väljer en motsatt väg
på konsumentGänsiernas område. Det förslag som ulredningen lägger fram kan dock
sägas bekräfta den uppfattning som har anförts i köprätlsliga sammanhang,
nämligen att man knappasl kan nå längre än lill myckel allmänl utformade
regler, som ger ringa vägledning för tillämpningen. Möjligen ligger reglernas
huvudsakliga värde på ell "pedagogiskt" plan, därigenom att de
inskärper att den som yrkesmässigt ulför Uänsler ål konsumenter måste uppfylla
vissa kvalitetskrav.

I 2 kap. 3§ föreslås vissa regler om del resullat Gänsten
skall leda till. Innebörden av dessa regler är i viss mån oklar.

Enligt första meningen i paragrafens första slycke skall
Uänslen leda lill del resulial som har avialais eller som konsumenien har haft
anledning alt räkna med. En vanlig siluation är all en konsumenl lämnar in en
på vissl säll felaklig vara lill en näringsidkare för reparalion. Del är då i
allmänhel hell klart vilkel resulial konsumenten önskar, nämligen alt det
konslalerade felel skall avhjälpas så all varan åler fungerar
lillfredsslåilande. Om näringsidkaren vid mottagandel av reparalionsuppdragei
inle har gjort någol särskili förbehåll och reparalionen inle leder till det
önskade resultatet, kan det förefalla som om konsumenien skulle kunna göra
gällande alt Gänsien är felaklig, även om näringsidkaren i och för sig har
ulfört ell fackmässigl lillfredsställande arbete. Della antagande vinner visst
slöd av vad utredningen anför om alt det ankommer på näringsidkaren att reservera
sig, om han inte anser sig kunna åstadkomma vad konsumenien har anledning atl
förvänta (s. 197, jfr även s. 427). Andra motivullalanden lyder emellertid på
atl detla inle är meningen. Sålunda sägs all vad konsumenten i vart fall bör
kunna fordra är alt resultatet överensstämmer med vad en fackmässigl och med
omsorg utförd Gänst skulle leda till i en molsvarande situation (s. 198) och
att presiationen ofta kan betraktas som avtalsenlig, om näringsidkaren inom
ramen för normal yrkesskicklighet har gjort så gott han har kunnat, medan det
för all Gänsten skall anses felaktig fömtsätts att näringsidkaren kan anses ha
utfäst ell vissl resultat, som inle uppnås (s. 264, jfr även s. 460). Om denna
lolkning är den riktiga, synes det tveksamt om regeln tillför någol utöver vad
som följer av föreskrifterna i 2 kap. 1 § om fackmässighet och omsorg. Del
finns också en viss risk för alt bestämmelsen kan ge konsumenlerna en
överdriven uppfatlning om vad de har rätt att vänta sig av näringsidkarna.

1 försia styckets andra mening sägs atl resullalel skall
ha den hållbarhel som är normal med hänsyn till Gänslens arl och sällel för
ulförandel. Del är oklart om ulredningen härmed avser all uttrycka någol annal
än vad som följer av reglerna i 1 § och av del inom köprälten Ullämpade
"in-nuce"-resonemangel. Avgörande för frågan om en vara eller Gänsl
är felaktig är enligt gällande rätt förhållandena vid den tidpunkt då faran
övergår, dvs. i regel vid avlämnandet. Om det sedermera visar sig all varan
eller resultatet av Gänsten inte håller så länge eller i övrigt motsvarar
sådana påfrestningar som man har haft anledning atl räkna med, ulgör delta i
och för sig inle tillräcklig grund för all felpåföljder skall kunna göras
gällande. Däremol kan del givelvis ses som ell indicium på all del förelåg ell
fel i varan eller Uänslen redan vid tiden för farans övergång. Vissa uttalanden
av ulredningen lyder på atl man inle åsyftar alt frångå dessa

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 127

principer.
Den föreslagna regeln presenteras som etl enklare säll all ul-trycka vad som
ligger i "in-nuce"-resonemangei (s. 199), och utredningen framhåller
uttryckligen all regeln inle innebär någon "legal garanli" (s. 201).
Andra uttalanden väcker emellertid viss Ivekan. Sålunda tar utredningen under
hänvisning till kravel på hållbarhet avstånd från del av köplagsulredningen
begagnade uttryckssättet all lidpunkien för farans övergång skall vara
"avgörande" för felbedömningen och föreslår i slället alt bedömningen
skall ske med "utgångspunkt" i förhållandena vid denna lidpunkt (s.
272). Vidare lycks utredningen som grund för alt konsumenien inle skall kunna
göra gällande felpåföljder, om resultatet av Gänsten inle kan slå emot en
onormalt hårdhänt behandling från konsumenlens sida, vilja hänvisa Ull regeln
all näringsidkaren inte svarar för avvikelser som beror på konsumenien (s.
200). Detla resonemang synes ulgå från all Gänsien i della fall i och för sig
inle överensslämmer med vad som följer av hållbarhdsregeln i 2 kap. 3§, låi
vara all avvikelsen beror på konsumenlerna och därmed inle omfattas av
näringsidkarens ansvar. Med del synsätt som gällande rält bygger på får man
däremol anse alt konsumenlens onormala haniering medför alt det inträfffade
inle kan godtas som bevis för atl Gänsten var felaktig vid liden för farans
övergång. Om en regel om hållbarhel las upp i lagen, lorde nu berörda spörsmål
böra klargöras bättre än vad som har skett i ulredningens moliv.

Enligt
utredningen skall det ligga inom ramen för näringsidkarens omsorgsplikt atl
lämna erforderliga instruktioner. Härav sägs följa att etl s. k.
inslruklionsfel, som åsladkommer en avvikelse från del resulial konsumenien
har räll att kräva, bör anses som fel i rättsteknisk mening och ge konsumenien
de befogenheter som gäller vid fel (s. 265-266). Del kan ifrågasättas om della
är förenligl med den föreslagna laglexlen i 3 kap. 1 §, som talar om atl
"ulfört arbete eller använt malerial" avviker från vad konsumenten
har rätl alt kräva.

De
föreslagna reglerna om kraven på näringsidkarens preslalion är i princip
disposiiiva, men vissa begränsningar skall gälla i fråga om möjligheterna atl
genom avtal komma överens om sämre standard. Dessa begränsningar uttrycks i
vaga ordalag. Hänsyn skall tas lill sådana överenskommelser "i den mån
del är skäligt" (2 kap. I § tredje slyckel och 3§ andra slyckel). Det kan
befaras atl dessa regler kommer alt kunna medföra besvärliga bedömningsfrågor.

Särskilt
utformningen av 3 § ter sig härvidlag problematisk. Enligt försia stycket
gäller som huvudregel att resultatet skall motsvara vad som har avtalals eller
vad konsumenten har haft anledning alt räkna med. Ell förbehåll av del innehåll
som anges i andra slyckel måsle i och för sig inverka på vad konsumenien har
anledning all räkna med belräffande resullalel. Om nu hänsyn inle skall las
lill detta förbehåll kan alltså regeln i första stycket inle lillämpas efter
ordalagen. Skall man hell bortse från förbehållet lorde resultatet böra
molsvara vad konsumenien skulle ha hafl anledning all räkna med, om något
förbehåll inte hade gjorts. Men hur skall regeln tillämpas om man endast i
begränsad mån skall bortse från förbehålld?

Beslämmelserna
i 1 § iredje slyckel och 3 § andra slyckel är ulformade någol annoriunda i del
norska lagförslaget. Enligt ulredningen moisvarar dock dessa regler "i
alll väsenlligl" och i "slort sett" de svenska (s. 425, 429).
Såvitt vi kan förslå innebär emellertid den norska regeln i I § iredje styckel
inte någon begränsning i avtalsfriheten såviii gäller sättet för utförandet och
materialels beskaffenhel. Den norska regeln i 3 § andra

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 128

Slycket synes inte ge upphov lill de svårigheter som här
har påtalats beträffande molsvarande svenska regel.

5.12 Tjänstemännens centralorganisation (TCO):

TCO understryker viklen av kravel att konsumenien skall
avrådas alt låla ulföra en Gänst som inle kan förväntas bli lill rimlig nytta
för konsumenten. Enligt utredningen kvarslår della krav sedan Gänsten
påbörjats.

Enligt TCOs mening bör huvudprincipen vara atl elt
avrådande sker innan Uänslen påböGas. Anlalel avrådanden sedan Gänsten
påbörjais bör vara så litet som möjligl. Det är annars iroligl all många
ivisler uppstår mellan konsument och näringsidkare. Sådana tvister kan gälla
prisel för redan utförd Gänsl eller oenighet om näringsidkaren till följd av
oskick-lighel gjort vidare reparalion o dyl omöjlig.

5.13 Centralorganisationen SACO/SR och Förbundet för
jurister, samhälls

vetare och ekonomer (JUSEK):

JUSEK ifrågasätter om del generellt skall vara tillåtet
atl utöka en reparation, när kunden inle är aniräffbar, så snart ulökningen
medför endasl en förhållandevis låg prisökning, även om ulökningen slår i nära
samband med beställningen (2:5). En väsenllig kostnadsbesparing bör dessutom
uppnås eller särskilda skäl föreligga. - Vidare betvivlar JUSEK all del finns
ulrymme för etl ursäktligt misstag om tillållighelen av en ulvidning enligi 2;
13 försia slyckel, så alt räll lill ersättning för obehörig vinsl skulle kunna
föreligga. Redan grundregeln om uividgning 2:5 innehåller ett godtrosskydd för
näringsidkaren, eflersom del avgörande är om det finns särskilda skäl (tolkat
ifrån näringsidkarens synvinkel) all anla alt konsumenten önskar fä del exlra
arbetet utfört. Föreligger inle sådana särskilda skäl, kan misstagel inle vara
ursäktligt. Del finns ingen anledning atl bereda näringsidkaren ersättning för
obehörig vinst, om han visserligen varil vårdslös i sin bedömning, men
misstaget ändå på något svårförståeligt säll skulle vara ursäktligt. Godtas
regleringen i 2: 13 försia slyckel, uppkommer en stor risk atl huvudregeln i
2; 5 andra styckel urholkas.

2:5 försia stycket innebär i nuvarande utformning att
näringsidkaren är skyldig atl underrälla kunden om behov av Ulläggsarbele, även
om näringsidkaren inle avser all ulföra lilläggsarbetel. Underlåter näringsidkaren
att underrätta kunden och uppkommer härav skada, blir näringsidkaren
ersättningsskyldig enligt 4:2 första styckel. JUSEK lillslyrker detta.

Från skyldighelen i 2:5 iredje stycket första punkten alt
utföra exlra arbele när belydande risk för allvarlig skada för konsumenien
föreligger lorde undanlag få göras, ifall kunden inle önskar saken ulförd, men
undanlagd är kanske så teoretiskt att del inte behöver framgå av laglexlen.
Däremol torde 2:5 iredje slyckel andra punklen behöva jämkas någol: enligt
förslaget skall näringsidkaren vara skyldig atl utföra tilläggsarbete på
kundens begäran, om tilläggsarbetet inte hindrar näringsidkaren i hans normala
verksamhel eller är till olägenhel för andra kunder. För en sådan arbelsplikl
för näringsidkaren borde krävas dels all ulvidgningen är av väsenllig beiydelse
för kunden, dels all näringsidkaren inle heller har beaktansvärda personliga skäl
för att slippa, såsom egen semester, sjukdom i familjen elc. Ell sådani
undanlag blir naluriigtvis av mindre betydelse ifråga om näringsidkare med
flera anslällda, men en markering av att yllerligare undantag kan vara aktuella
borde införas i laglexlen.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 129

Enligi 2:6 första slyckel är näringsidkaren skyldig all
avråda konsumenten från Gänsien, om den inle kan förväntas blir till rimlig
nytta för konsumenien. JUSEK finner delta iveksaml om näringsidkaren skall behöva
avråda kunder vid begäran om Gänsler av sådan vardagskaraktär att gemene man är
sakkunnig eller där smaken spelar slor roll. Vad som avses lorde vara fall där
näringsidkaren är kunden lekniskl överlägsen all bedöma värdet av Gänsten.
Denna inskränkning borde framgå av lagtexien.

1 2:7 bör behovet av ivingande regler om leveranstid
övervägas ytterligare. Genomförs förslagel med dess i princip obegränsade
avtalsfrihet kan en konsument som lämnal ett alltför långvarigt uppdrag tvingas
återta saken med utnyttjande av de för honom för oförmånliga
avbeställningsreg-lerna.

5.14 Sveriges advokatsamfund:

Redan av del från gällande räll hämtade kravel på
fackmässigt lillfredsslåilande ulförande av Uänsten och omsorgsfullt
tillvaratagande av konsumenlens inlressen kan sägas följa elt visst
resultalansvar på del sällel all etl objektivt olillfredsslällande resultat
ofta indikerar bristfälligl ulförande av Uänsten eller bristande omsorg i fråga
om konsumentens intresse. 1 övrigt kan det speciella uppdragsavtalet vara av
sådan art atl det i sig innefattar ett resultatansvar. Samfundet hyser
emellertid starka betänkligheter mot att därutöver införa en generell regel om
resullatansvar och vill därvid särskilt beakta några tänkbara ur
konsumenlsynpunkl icke önskvärda effekter.

Vid uppdrag som avser reparalion innebär den föreslagna
regeln alt risken för att del reparerade föremålel är i sämre skick än vad som
är normall till väsentlig del överflyttas till näringsidkaren. Detla kan
medföra att näringsidkare i allmänhet vägrar atl i rimlig mån försöka
reparation och i stället påfordrar att få göra utbyten eller nyinstallationer.

Ett generellt resultalansvar kan vidare antas leda lill
atl näringsidkare i allmänhet för säkerhets skull utökar omfallningen av silt
arbete.

Långlgående undersöknings- och provningsruUner kan av
näringsidkare uppslällas som villkor för all ulföra uppdragel om elt generelll
resultatansvar ålägges honom.

Samtliga dessa förhållanden kan medföra inte obetydliga
koslnader och olägenheter för konsumenterna, som inle motsvaras av nyttan av
del åsyftade resultatansvaret.

Nu berörda effekter av resullalansvard hänger delvis
samman med de tvingande elementen i utredningens förslag. En reservation för
resultatet framstår på vissa områden som en normal företeelse som ofta kan
anses avtalad utan uttrycklig överenskommelse. Trots della synes utredningen
avse atl endast individuella förbehåll i del enskilda fallel skulle godias. De
adminislrativa komplikalioner och kostnader som detta kan innebära kan tänkas
påverka prisnivån. Detsamma gäller ökade tvistighder till följd av svårigheier
att tolka resultatansvarets omfattning i enskilda fall då konsumenten är
missnöjd med reparaiionsresullald.

Skall etl uttryckligt resultatansvar införas, bör detta
enligt samfundets mening ulformas som en dispositiv regel som, utöver avtalat
resultat hänvisar till det resultat som vid en objektiv prövning med hänsyn
till föremålel för Uänsten, Gänstens art, sättet för ulförandel och övriga omständigheler
finns befogad anledning atl räkna med.

9 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr IIO. Bilagedel

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 130

5.15 Sveriges domareförbund:

2 kap. 3 §

1 stadgandets försia mening har på näringsidkaren lagts
etl ansvar för att hans arbele ger resultat - "Gänsten skall leda lill del
resulial som har avialais eller som konsumenten hafl anledning all räkna
med". Förbundel, som delar den av utredningen framförda uppfattningen (s.
195) all näringsidkarens huvudsakliga förpliklelse vid ulförandel av
ifrågavarande slags Gänsler lorde vara att åstadkomma etl vissl resullat, har i
och för sig ingen erinran mol all ell i lag siadgat resultatansvar ålägges
näringsidkaren. Moliven (s. 196 O kan möjligen ge anledning lill den
uppfattningen att resullalansvard skall anknyla lill konsumenlens subjektiva
uppfallning. Den föreslagna laglexlen måste dock i och för sig anses innebära
att resullalansvard är objeklivi besläml men kan, såsom experterna Holm,
Johansson och Wallin reservalionsvis anförl (s. 516), väcka obefogade
förvänlningar hos konsumenien. Jämväl från lagleknisk synpunkl finner förbundet
den föreslagna lydelsen vara mindre lämplig. Härvid hänvisas lill de erinringar
som kan göras mol molsvarande ullryck i 4 kap. 19 § jordabalken (se härom
Karlgren: Felansvard vid fasUgheisköp enligt jordabalken, 1976, s. 17 ff saml
TSA 1973 s. 3 ff och 401 ff).

Belräffande kravel på hållbarhel, varom beslämmelse
inlagits i siadgan-dels andra punkl, har enligi förbundets mening även det
avtalade prisel beiydelse för kvalitetsbedömningen. Förbundet föreslår all
lillägg härom inlages i laglexlen.

2 kap. 5 §

Paragrafen behandlar näringsidkarens rättighet respektive
skyldighel att utföra vad utredningen definierar såsom tilläggsarbete, dvs.
"behov av arbete, som inle kan anses omfallal av uppdragel men som är
lämpligl atl utföra i samband med delta". Till utrönande av vilka åtgärder
som skall anses falla in under legaldefinitionen lämnar moliven, som innehåller
ofullsländiga och i viss mån motstridiga uppgifter, ingen annan upplysning (s.
211 och 431) än att dessa skall ha "viss anknylning" till del
ursprungliga uppdragel och höra "naturligt samman med avtalstypen".
Kravel pä lämplighel är uppfylll så snart konsumenien besparas lid, kostnader
eller besvär om arbelet utföres i ett sammanhang. Med undantag för del s. k.
nödfallet, vilkel knappasl larvar närmare förklaring, saknar moliven hell
lolknings-underlag till klargörande när behovskriteriet skall anses uppfylll.
Om en bil inlämnals på verkstad för byle av brytarspetsar, skall då såsom
tilläggsarbete enligt förslagels mening anses en begäran om utbyte även av
topp-lock och/eller bromsklotsar?

Förbundet finner den av utredningen föreslagna
definilionen vara alltför allmänl hållen och i egenllig mening sakna krav på
kausalild mellan urspmngligen beställt arbele och tillkommande åtgärd. Särskilt
mol bakgrund av atl i paragrafens Iredje stycke, vilket nedan kommenteras
närmare, föreslagits att näringsidkaren mol sin vilja i vissa fall skall kunna
tvingas all utföra "lilläggsarbete" anser förbundel nödvändigl all
därunder inbegripna ålgärder begränsas lill all avse sådana momeni, som har
etl omedelbart orsakssamband med del ursprungligen beställda arbetet saml all
della kommer till klart uttryck i lagrummet.

1 stadgandets iredje slycke har utredningen föreslagit en
regel som torde utgöra en civilrätlslig nyhet. Näringsidkaren har nämligen
utanför det urspmngliga uppdragets ram och oberoende av sin egen inställning
förkla-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 131

rals skyldig all i vissa siiualioner ulföra sådana
ålgärder som faller in under beslämningen Ulläggsarbele. Denna arbelsplikl är i
del s. k. nödfalld ovillkoriig, medan motsvarande skyldighel i den med
beslällningsfalld avsedda silualionen inlräder om konsumenien begär arbelet och
della inle hindrar näringsidkaren i hans normala verksamhel eller är till
olägenhet för andra kunder. Obefogad vägran frän näringsidkarens sida skall
enligt 3 kap. 1 § i förslaget bedömas som om arbetet hade beställts men lämnats
ogjort, dvs. som brist eller fel (s. 434). Såsom en lättnad i näringsidkaren bevisbörda
för all hinder i angivel hänseende skall anses ha förelegat har ulredningen i
motiven förklarat (s. 434) atl denne endasl behöver göra förhållandel
sannolikl. En sådan försvagning av bevisskyldighden lill näringsidkarens förmån
bör, om förslagel godias, klart framgå av laglexlen. Mol den föreslagna
skyldighelen kan också invändas all näringsidkaren inle genom lagtexien
tillagts några garanlier för alt han får betalning för det måhända myckel
omfallande Ulläggsarbdel. För konsumentens del kan den beslämmelse som avser
nödfall medföra en för honom opåräknad och möjligen alltför betungande
belalningsskyldighel. Enligi förbundels uppfatlning uppväger ej de
konsumenträttsliga aspekter utredningen redovisal nackdelarna med den
inskränkning av näringsfrihelen som en regel av föreslaget innehåll skulle
innebära. Förbundel släller sig därför avvisande till principen atl ålägga
näringsidkaren arbetstvång.

2 kap. 6 §

Förbundet noterar med tillfredsställelse atl den i vart
fall inom vissa branscher allmänl tillämpade, för konsumenten synnerligen
betydelsefulla principen angående näringsidkarens skyldighel atl avråda, nu
föresläs bli lagfäst. Enligt förslagel skall näringsidkaren vara skyldig atl
avråda konsumenien från all låla ulföra Uänslen om den, framför alll i
prishänseende, inle kan förvänlas komma konsumenten till rimlig nytta. För del
fall näringsidkaren finner skäl alt avråda försl sedan Uänslen påbörjais, skall
han - för såvitt konsumenten ej kan anlräffas för meddelande av instruklioner
- som regel avbryta arbelel. Härvid släller man sig frågan vilkendera
kontrahenten som skall svara för del ekonomiska avbräck näringsidkaren kan
komma all vidkännas såsom en följd av all arbelel insiälles. Näringsidkaren
skall enligt förslagel äga rätl lill ersättning för det arbete han väl hunnit
utföra. Men vem skall svara för de kostnader som till exempel en bilreparalör
åsamkas till följd av alt en bil, som i demonterat skick svårligen kan flyttas
och för övrigt slår under reparatörens vårdplikt, lar upp ulrymme i hans
verkstad i avbidan på atl bilägaren kan anträffas? Della praktiskt sell vikliga
problem synes icke ha beaklals av ulredningen.

Rättsföljden för att näringsidkaren ej fullgör sin plikt
atl avråda angives i 2 kap. 12 § 2 st. Konsumenten behöver ej "belala mer
än vad som skulle ha gälll om han efter avrådan från näringsidkaren i
vederbörlig tid hade avbeslällt Gänsten". Den genom nyssnämnda lagrum
sanktionerade situationen avser således de fall, där näringsidkaren fortsätter
arbelel oakial skäl för avrådande förelegat. Del omvända förhållandel, dvs.
fall där näringsidkaren som del senare visar sig felakligl iror sig ha skäl för
avrådande och därför inställer arbetet, synes emellertid ha förbisdls av ulredningen.

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 132

5.16 Vissa organisationer inom näringslivet:

"Resultatansvaret" (2 kap. 3. 4§§)

Ulredningen föreslår alt avlalel principielll skall anses
innebära all näringsidkaren garanlerar all insaiserna leder lill eu resulial.
han åläggs etl "resultatansvar". Organisalionerna vill Ull en början
peka på del förhållandel att denna princip går vidare än näringsidkarens
huvudförpliklelse. såsom den uttrycks i 2 kap. I §. Här sägs nämligen all
näringsidkaren skall ulföra Uänsten på etl fackmässigl lillfredsslåilande säll
och med omsorg la tillvara konsumenlens intressen. Man kunde ju då ha vänlal
sig alt han principielll skulle anses ha uppfylll sin prestation om han
förfaril på del angivna sättet.

Konsekvenserna av resullalansvard blir särskilt allvarliga
eftersom utredningen föreslår atl näringsidkaren inle kan aviala bort det ulom
i sådana fall då detla kan anses skäligl. Införandel av en skälighdsregel för
fastställandet av avtalets innehåll leder till otydlighet och är redan av
denna anledning inle önskvärt. 1 prakliken kan näringsidkarens förpliklelse all
enligi 2 kap. 2§ ulföra Uänslen "på minsl kostnadskrävande sätt" böra
leda lill atl han inte lar på sig ell resullatansvar. Vidare kan etl resultatansvar
fresta honom atl uppfylla sin avrådningsskyldighet alltför ambiliöst och all
sälja ny vara islälld för all reparera en gammal som kunnal göras
funktionsduglig till överkomlig kosinad.

Organisationerna är medvetna om atl näringsidkarna i vissa
fall och för vissa avtalstyper är beredda all la på sig resultatansvar, men
detla gäller ingalunda generelll. Den föreslagna regeln kommer därför atl i
vissa fall slarkl avvika från nuvarande praxis och därför ge parterna en
felaktig uppfattning om avtalets reella innehåll. Organisationerna föreslår alt
3 § får följande lydelse:

"Tjänsten skall utföras på del sätl som har avtalats
och med iakttagande av näringsidkarens förpliklelser enligt 2 kap. I §."

Härefter bör 4 § inledas på följande sätt:

"Tjänsien skall ulföras i överensstämmelse med
föreskrift ...".

Tilläggsarbete (2 kap. 5 §)

Organisalionerna kan acceptera atl näringsidkaren åläggs
en skyldighel all utföra sådant tilläggsarbete som inle kan uppskjulas ulan
betydande risk för allvarlig skada för konsumenten ävensom annal tilläggsarbele
som konsumenien begär och som inte hindrar näringsidkaren i hans normala
verksamhel eller är till olägenhel för andra kunder. Emellertid måsle
näringsidkaren i dessa fall få rält lill betalning i förskott för
tilläggsarbetet. Organisationerna föreslår därför följande tillägg lill
paragrafens iredje slycke;

"Oavsett vad som avtalals med avseende på
huvudarbelel, har näringsidkaren rätt lill beialning i förskoll för
lilläggsarbetel."

Avrådningsskyldighet (2 kap. 6§)

Såsom organisalionerna tidigare anfört' är del angelägel
all näringsidkarna inle påverkas alt använda avrådningsskyldighelen som en
metod alt förmå konsumenien att köpa en ny vara i ställd för en vara som
lämpligen kan repareras. Organisalionerna föreslår därför all paragrafen inleds
på följande sätt:

' Se avsnitt 1.22.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 133

"Näringsidkaren är skyldig alt avråda konsumenten
från atl låla ulföra Uänslen, om det är uppenbart atl den, med hänsyn lill
prisel ...".

Tiden för utförandet

All Gänsten skall ulföras inom avialad lid är självklart.
Vad problemel gäller är att försöka fastställa vad parterna avlalal. Om avlalel
helt saknar något tolkningsdatum återstår ingen annan möjlighel än att, såsom
ulredningen föreslagil, falla tillbaka på begreppel "skälig tid".
Den omständigheten att näringsidkaren har sagt all arbelel skall vara klart
vissl angivel datum innebär emellertid inle att avtalet ulan vidare kan lolkas
så, alt hans utfästelse gäller under alla förhållanden. Det är sålunda inle
hållbart atl med utgångspunkt från ell sådant anlagande dra slulsalsen att
dröjsmål föreligger om tiden överskrids (3 kap. 11 §). En genomgång av
föreliggande standardavtal visar att ovillkorliga utfästelser all prestera Ull
besiämd Ud endasl förekommer undanlagsvis. Organisalionerna vill föreslå att de
lyp-siluaiioner då näringsidkaren bör ha räll Ull lidsförlängning preciseras i
lagtexien. Under alla förhållanden bör del göras klart i ell tydligl
molivul-lalande all näringsidkaren i del individuella avlalel eller i
slandardavlal kan inla beslämmelser som svarar mol dem som nu förekommer i sedvanliga
branschvillkor. Med hänsyn Ull Marknadsdomslolens beslui 1979:17 i ärendel D
2/77 KO ./. AB Skånska Cemenlgjuteriel vill organisalionerna framhålla som sin
bestämda uppfallning all undanlag endasl för force majeure i köplagens mening
inle är lillräckligi. Della framgår f.ö. lydligt redan av lydelsen av 24 §
köplagen som, trols köplagens generelll disposiiiva karaktär, uttryckligen
hänvisar säljaren till möjligheten alt genom förbehåll inskränka den
principielll slränga förpliktelsen all leverera viss bestämd tid. De
omständigheler som bör verka Udsförlängande kan i prakliken vara svåra all
förulse och precisera. Därför krävs även ell allmänl och opreciseral förbehåll
för s. k. "händelser ulom kontroll".

Som Marknadsdomstolen i ovannämnda beslui framhåller kan
näringsidkarnas rätl till lidsförlängning verka oskäligl mot konsumenien om
denne genom förlusl av hävningsrälten binds vid avlalel under oskäligl lång
lid. Denna nackdel begränsas dock genom förslagel all införa en avbeställningsrält
för konsumenten. Om man ytteriigare vill begränsa effekten av Udsförlängande
omständigheter bör detta ske genom en bestämmelse att näringsidkaren endast har
räll till skäUg lidsföriängning istället för ett generelll förbud mol
beslämmelser avseende vissa typfall eller med generell ulformning. Med en
sädan melod kan man på ell riktigare och mer effekfivt sätt motarbeta den
oskälighet som eventuelll skulle kunna uppslå mol konsumenien vid lillämpning
av de ifrågavarande beslämmelserna Gfr Marknadsdomslolens ovannämnda beslui,
särskili s. 117 i besluiei).

5.17 Handelskamrarna:

"Resultatansvaret" (2 kap. 3 och 4§§}

Ulredningen föreslår att avlalel principielll skall anses
innebära atl näringsidkaren garanlerar att insaiserna leder lill ett resulial,
han åläggs elt "resultatansvar". Handelskamrarna vill lill en böGan
peka på det förhållandet alt denna princip går vidare än näringsidkarens
huvudförpliklelse, såsom den uttrycks i 2 kap. I §. Här sägs nämligen all
näringsidkaren skall utföra Gänsten på ett fackmässigl tillfredsställande sätl
och med omsorg ta tillvara konsumentens inlressen. Man kunde ju då ha väntal
sig att han principiellt skulle anses ha uppfylll sin prestation om han
förfarit på det

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 134

angivna sällel. Konsekvenserna av resultatansvaret blir
desto allvarligare som utredningen föreslår all näringsidkaren inle kan aviala
bort del utom i sådana fall då delta kan anses skäligl. Införandet av en
skälighdsregel för fastställandet av avtalets innehåll leder dessulom till
otydlighet och är redan av denna anledning inle önskvärt. Kamrarna är medvetna
om all näringsidkarna i vissa fall och för vissa avtalstyper är beredda atl la
på sig resultalansvar, men della gäller ingalunda generelll. Den föreslagna
regeln kommer därför all i vissa fall slarkt avvika från nuvarande praxis. Kamrarna
vill därför föreslå atl 3 § får följande lydelse:

"Tjänsien skall utföras på det säll som har avtalats
och med iakttagande av näringsidkarens förpliktelser enligt 2 kap. 1 S."

Härefter bör 4 § inledas på följande sätt:

"Tjänsien skall ulföras i överensstämmelse med
föreskrift ...".

Tilläggsarbete (2 kap. 5§)

Handelskamrarna kan acceptera att näringsidkaren åläggs en
skyldighet all ulföra sådani lilläggsarbete som inle kan uppskjulas ulan
belydande risk för allvarlig skada för konsumenien ävensom annal tilläggsarbete
som konsumenten begär och som inte hindrar näringsidkaren i hans normala
verksamhet eller är lill olägenhel för andra kunder. Emellertid bör näringsidkaren
i della fall ha räll till betalning i förskott för Ulläggsarbelel. Kamrarna
föreslår därför följande lillägg till paragrafen: "Oavsett vad som
avtalals med avseende på huvudarbetet, har näringsidkaren rält lill betalning
i förskott för tilläggsarbetet."

Avrådningsskyldighet (2 kap. 6§)

Såsom handelskamrarna lidigare anfört' är det angeläget
all näringsidkarna inte stimuleras att använda avrådningsskyldighelen som en
melod atl förmå konsumenten atl köpa en ny vara i ställd för en vara som bör
repareras. Kamrarna föreslår därför all paragrafen inleds på följande säll:
"Näringsidkaren är skyldig all avråda konsumenten från all låla utföra
Ijänslen, om det är uppenbart atl den, med hänsyn till prisel ..."

Tiden för ulförandel

Alt Gänsten skall utföras inom avtalad lid är självklart.
Vad problemel gäller är all försöka faslslälla vad parterna avlalal. Om avtalet
hell saknar någol lolkningsdalum återstår ingen annan möjlighel än all, såsom
ulredningen föreslagit, falla tillbaka på begreppet "skälig lid".
Den omständigheten atl näringsidkaren har sagt all arbetet skall vara klart
vissl angivel datum innebär emellertid inle atl avtalet utan vidare kan lolkas
så, atl hans utfästelse gäller under alla förhållanden. Del är sålunda orikligt
atl med utgångspunkt från etl sådani anlagande dra slutsatsen atl dröjsmål
föreligger om tiden överskrids (3 kap. 11 §). En genomgång av föreliggande
standardavtal visar att ovillkorliga utfästelser all prestera lill bestämd lid
endasl förekommer undanlagsvis. Handelskamrarna kan i della sammanhang som ell
exempel hänvisa till bilaga 2 i betänkandet, AB 72 kap. 4 § (s. 574) och vill
föreslå att de typsilualioner då näringsidkaren bör ha räll till
tidsförlängning preciseras i lagtexien. Under alla förhållanden bör del i etl
lydligt moUvullalande göras klart, all näringsidkaren i del individuella
avlalel eller i standardavtal kan ta in beslämmelser som svarar mol dem som nu
finns i AB 72 kap. 4 § 3.

' Se avsnitt 1.23.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 135

5.18 SHIO-Familjeföretagen och Sveriges köpmannaförbund:

Näringsidkarens prestation

1 § 1 sägs all näringsidkaren skall Ullhandahålla det
material som behövs. Organisalionerna anser del önskvärt all departemenischefen
i en evenluell proposilion belönar all näringsidkarens skyldighet härvidlag
inle siräcker sig utöver dennes normala verksamhetsområde.

Kravet i §2 på alt näringsidkaren skall utföra Gänsten
"på minst koslnadskrävande sätl" får inle lolkas så att
näringsidkaren skall gå utanför exempelvis normala inköpskällor för material.
Eftersom del inle framgår av laglexlen bör del påpekas på annat sätl.

Resultatet

I §3 sägs all Gänsien skall leda till "del resultat
som har avtalats eller som konsumenien har haft anledning alt räkna med".
Vi inslämmer i del särskilda yUrande som de ire experterna avgivit angående
denna form av resullatansvar pä sid. 516 i belänkandel. Näringsidkaren bör bara
ha ett slrikl resullaiansvar när detla uttryckligen har avialais. De
svårigheier som etl utökat resultalansvar medför torde få lill effekl att
näringsidkaren, för atl skydda sig mol konsumenlens subjekiiva uppfallning,
utarbetar ddaljerade arbetsbeskrivningar. Della kan i sin tur leda lill högre
koslnader. I vart fall bör möjligheter lill alll för subjekiiva lolkningar hos
konsumenten undanröjas, exempelvis genom alt meningen i lagen får följande
lydelse: "... hafl skälig anledning all räkna med".

Vidare lorde uttrycket "hållbarhel" sakna
relevans när Uänsten avser 1. ex. avloppsrensning, tvätt av kläder,
fönsterpulsning m. m. Organisationerna hänvisar därulöver lill
specialmoliveringen på sid. 468, 3 slyckel.

Vad gäller säkerhdssynpunklerna i §4 vill vi framföra
följande. Konsumenten kan för Uänstens utövande, t.ex. en VA-installalion,
anlila en konsullerande ingenjör eller själv vara sådan yrkesman som upprättar
detaljerad beskrivning enligi vilken arbelel skall utföras av näringsidkaren.
Konsumenten kan lill och med länkas själv upplräda som ansvarig arbels-ledare
enligi byggnadsstadgan. Vidare kan han också tänkas ha fåll föreskrifter från
myndighel, försäkringsbolag o.dyl. som grund för sina föreskrifter för
näringsidkarens sätl all ulföra arbelel. Del måste ifrågasällas om denne i
sådana fall skall ha skyldighel atl konlrollera konslruklionen och rälla
eventuella brisler och fel i denna.

Skyldighet att avråda

OrganisaUonerna ifrågasätter om näringsidkaren bör ha
skyldighel atl avråda enligt § 6 från t. ex. en lyxbetonad insiallaiion i elt
badrum eller en dyrbar reparalion av en gammal klocka. Delta krav kan medföra
besvärliga konsekvenser för små haniverkare och kan komma all ulnyttjas av
konsumenten, som kanske ängrar sig sedan han fåll fakluran för arbelel. Vi
anser del därför lämpligt med ell uttalande från departemenischefen i vilkel
klargörs alt en näringsidkares skyldighet all avråda bör begränsas till en
fackmässig bedömning uiifrån lekniskl-ekonomiska skäl. Det måsle dessutom
finnas skäligl ulrymme för en näringsidkares felbedömningar belräffande rent
lekniska konsekvenser av ell arbele.

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 136

5.19 Svenska Byggnadsentreprenörföreningen och Sveriges
byggmästareförbund:

Föreningen och förbundel kan lillsiyrka all som normalkrav
på näringsidkarens preslalion skall gälla all denne skall ulföra Uänslen på
etl fackmässigl lillfredsslåilande säll. De bestämmelser som härutöver
föreslås belräffande näringsidkarens preslation är emellerlid alltför
kategoriska och onyanserade för all kunna vinna allmän lillämpning inom
Uänsleområdei. Del kan länkas alt den balansgång som ulredningen skisserar
mellan de samtidiga kraven på fackmässigl och med omsorg ulfört arbele,
billigasle ulförande, resultat- och funktionsansvar samt skyldighet all avråda
- med de konsekvenser beträffande felansvaret och rätlen lill betalning som
härav följer - kan te sig någol så när genomförbara på mindre och hell
okomplicerade ijänster, där bestämmelserna endasl undantagsvis lorde komma all
lillämpas. För Gänsler av mer komplicerad karaktär, såsom reparalions- och
ombyggnadsarbden på fasl egendom, är emellertid nyssnämnda regler inle alls
anpassade för en praklisk lillämpning. Den primära grundregeln att avtal skall
hållas och näringsidkarens behov av säkerhet för alt konsumenterna uppfyller
sina förpliktelser enligt ingångna avtal -vilkel behov utredningen sagl sig
vilja värna om (sid. 177 i belänkandel) -har satts ål sidan i en ulslräckning
som inle kan godtagas. Vid reparalions-och ombyggnadsarbeten avseende fasl
egendom är del iroligl. all en direkl konsekvens av föreslagna bestämmelser är
alt näringsidkaren får nöja sig med den beialning som konsumenten frivilligt
förklarar sig beredd atl betala, i de fall konsumenten i efterhand med
hänvisning till föreslagna regler vill ifrågasätta riklighden av gjorda
debileringar. Det är uppenbart all Ullskapandd av sådana regler kommer all
medföra all de seriösa företagen, som har att följa gällande lagstiftning,
kommer atl få ell minskal inlresse av att åtaga sig reparalions- och
ombyggnadsarbeten ål enskild konsumenl, samtidigt som den redan nu besvärande
s.k. svarta marknadens marknadsandelar kommer alt öka.

Vad härefter gäller kravel på billigasle utförande kan det
visserligen -särskilt i de fall då avtal om arbelen om fasl egendom föregåtts
av ell anbudsförande — ofla anses all billigasle försvarbara utförande får
anses ligga inom ramen för vad parterna avtalat, i den mån avtalet inle
preciseral anger vad som skall utföras. I sådana fall får emellertid
konsumenten inle heller belala för mer än det som faktiskt utföres. Däremol är
del felakligl att härutav skapa en generell regel om all billigaste utförande
regelmässigt skall gälla, i de fall näringsidkaren inle kan visa att annal är
avtalat. Atl dessutom knyta en sanktion lill bestämmelsen av innebörd all
näringsidkaren inle skall vara berättigad lill högre ersällning, om han skulle
ulföra Gänsten på etl bällre säll än vad som vid en prövning i efterhand kan
anses vara del billigaste, måsle av prakliska skäl vara hell uteslutet - jfr
exempelvis AB 72 kap. 2 § 1.

Ett övergripande motiv för ulredningen har varit all
föreslagna regler skall slimulera lill kommunikation mellan parierna, sä att
avtalets närmare innehåll kan fastställas. Emellerlid synes den prakliska
innebörden av föreslagna regler i nu ifrågavarande del närmasl ulgöra elt krav
på näringsidkaren atl regelmässigl och under löpande arbelen skriftligen
dokumentera samlliga förda diskussioner, vid äventyr att näringsidkaren i
efterhand inte kan fullgöra honom åliggande bevisskyldigheler. Ulredningens målsättningar
och förhoppningar härvidlag motsvaras inte av den praktiska verkligheten. Jusl
frånvaron av en koslnadskrävande administration utgör

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 137

grunden för de mindre förelagens möjligheier atl
priskonkurrera om nu ifrågavarande objekl, vilka objekl ofla kan ulgöra den
huvudsakliga basen för dessa förelags verksamhel. Ulredningens förslag saml den
byråkrali och de ökade adminislralionskoslnader, som ulgör den direkla följden
härav, skulle olvivelakligi avsevärt komma att begränsa de mindre förelagens
konkurrenskraft och kunna komma all rycka undan grunden för deras fortsalla
verksamhel.

Reparalions- och ombyggnadsarbelen på fasl egendom - särskili
sädana arbelen som utföres av småförelagare - sker ofla formlöst på löpande
räkning. Härvid enas parierna om vilka arbelen som huvudsakligen skall utföras
medan de närmare arbetspreslalionerna växer fram genom diskussion mellan
parterna och efter konsumenlens eller dennes rådgivares muntliga anvisningar.
Anlag all en småföretagare vid elt ombyggnadsarbete t.ex. ålagit sig all byla
kakel i badrum. 1 sådani fall förekommer i marknaden en mängd olika kakellyper
med högsl skiftande kvaliid och kostnader. Anlag vidare atl konsumenien under
arbdenas gång ger uttryck för önskemål om elt kakel med förhållandevis hög
kvaliid och alt ulförande kommer till slånd med sådani kakel. Möjlighelerna
för näringsidkaren all i efterhand bevisa alt avtal träffats genom muntlig
anvisning från konsumentens sida om den högre kvaliteten torde vara yllersi
begränsade. All konsumenien i siluationer som den beskrivna genom den
föreslagna regeln kan tillgodogöra sig den högre kvaliteten genom att betala
för lägsta möjliga kvalitet, ter sig direkl siölande. Vid mer omfallande
reparalions-och ombyggnadsarbelen på fasl egendom är den föreslagna
beslämmelsen, med dess konsekvenser för felbegreppel och rällen lill betalning,
inle möjlig alt lillämpa enligi sin ordalydelse. Härtill kommer all regeln slår
i direkl motsatsförhållande lill beslämmelserna om fackmässigl ulförande och
ansvar för resultatet. Det kan på goda gmnder antagas all bestämmelsen, om den
leder till lagstiftning, kommer atl leda lill många och onödiga ivisler, särskili
när del gäller arbelen avseende fasl egendom, vilka ofta gäller betydande
belopp. Risk föreligger härvidlag all den föreslagna bestämmelsen tas lill
intäkt för obehöriga "prutningar" i efterhand på en avtalad eller
eljest korrekt beräknad ersällning.

Enligi 2
kap. 3 § i lagförslagel skall Uänsten leda lill avlalal resultat eller del
resullat, som konsumenten hafl anledning att räkna med. Utredningen berör i
betänkandet flykligl det förhållandel att konsumenien själv eller genom
särskilt anlitad rådgivare tillhandahållit material eller mer eller mindre
färdiga beskrivningar och rilningar. som skall ligga till grund för utförandel
(sid. 194, 196, 197 och 267 i belänkandel). Att resullalel härvid blir
avhängigl av beskaffenheten av Ullhandahålld malerial jämle överiämnade
beskrivningar och rilningar, är sedan länge en självklarhel inom
byggnadsbranschen. Vad nu sagls gäller särskili i de fall då beskrivningar och
rilningar legal lill grund för etl anbudsförfarande och en efterföljande
beställning. Även ulredningen synes ha uppfattningen all näringsidkaren inte
har anledning atl "nagelfara" för ändamålet särskilt upprättade rilningar.
Nämnda förhållande måsle emellerUd komma Ull uttryck i laglexlen eller på etl
klarare sätl i motiven.

Enligt 2 kap. 6§ i lagförslaget föreligger skyldighel för
näringsidkaren all avråda konsumenten från atl låla utföra Uänsten om den inle
kan förvänlas bli lill rimlig nylta för konsumenten eller, sedan Uänslen
påböGats, i vissa fall avråda från fortsatt utförande. 1 belänkandel anger
ulredningen alt näringsidkaren givetvis inte skall vara skyldig att ifrågasätta
del förnuftiga

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 138

i vaGe uppdrag han får. Den föreslagna beslämmelsen har
sålunda karakiär av undanlagsregel och lorde ta sjkte på lämligen sällan
förekommande undanlagssilualioner. Nämnda förhållande måsle - om regeln över
huvud lagd skall leda lill lagsUftning - komma Ull ullryck i laglexlen.
exempelvis genom atl beslämmelsen förses med ell uppenbarhdsrekvisil. Del kan
härulöver enligi föreningens och förbundels mening allmänl ifrågasällas om del
finns någon anledning alt generelll uppsätta någon form av objeklivi
nyttokriterium för atl en näringsidkare skall kunna vara berättigad all ulföra
en av konsumenien önskad Gänsl. Väl kan länkas all en enskild konsumenl kan ha
inlresse av alt "rusia upp" en honom Ullhörig byggnad, alldeles
oavsett om della ur samhällssynpunkl ter sig som objekUvl rikligt eller ej. Den
föreslagna bestämmelsen lar enligi sin ordalydelse sikle på hela Uänslen eller
en reslerande del av Gänsien. Med anledning av vissa uttalanden i övrigl i
belänkandel vill föreningen pålala att del vid sammansatta och komplicerade
Gänster, lyp reparalions- och ombyggnadsarbeten avseende fasl egendom, skulle
föra alldeles för långi all lillämpa molsvarande princip på vaGe delåtagande
inom ramen för Uänslen. 1 moUven lill eventuell lagsliflning i denna del bör
sålunda klargöras alt del här är frågan om en bedömning, som skall ske mol
bakgrund av vilken rimlig nytta konsumenien kan anses ha hafl av Uänslen i dess
helhel.

Sammanfallningsvis har föreningen och förbundel
uppfattningen att kap. 2 §§2, 3 och 6 i förslagel inle är anpassade lill
arbelen på fasl egendom, vilkel synes ha sin förklaring i all de prakliska och
ekonomiska konsekvenserna för konsumenl resp. byggföretag av föreslagna regler
inle blivit föremål för några närmare överväganden av utredningen.

5.20 Motorbranschens riksförbund (MRF):

Resultatansvar

Enligt utredningens mening är avtalsfriheten en
utgångspunkt när det gäller frågan om vilkel resultat som näringsidkaren skall
prestera. Ulredningen föreslår därför all Uänslen skall leda lill det resultat
som har avtalats. Om emellertid del åsyftade resultatet inte på etl
tillräckligt tydligl säll framgår av avtalet, bör näringsidkaren enligt
utredningens mening ansvara för det resullat som konsumenien har haft anledning
alt räkna med.

Att Gänsten skall leda till del resultat som har avtalats
synes närmasl vara självklart. Någon molsvarande beslämmelse finns inte i t.ex.
den köprättsliga lagstiftningen. Del kan mol bakgmnd härav ifrågasättas om den
nu föreslagna bestämmelsen fyller etl egentligt behov.

Om det åsyftade resultatet inle på ell tillräckligt
lydligt sätt framgår av avtalet, synes den nalurliga ulgängspunklen för
avtalstolkningen vara all del sker en objektiv bedömning av omständigheterna i
del enskilda fallel. Vid denna bedömning bör hänsyn las Ull såväl
näringsidkarens som konsumentens uppfattningar om vad avtalet kan anses gå ut
på. Ulredningens förslag all endast konsumenlens uppfallning härvidlag skall
vara avgörande för avtalslolkningen är för ensidigt och lorde medföra all
näringsidkaren försätts i en besvärande osäkerhetssitualion. Paragrafens
ulformning kan i den prakUska tillämpningen ge anledning Ull en sådan lolkning
atl balansen mellan näringsidkarens och konsumentens berättigade intressen
väsenlligl

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 139

kan komma all rubbas till näringsidkarens nackdel. Härtill
kommer all den "förulsebarhei" som i andra sammanhang uppslälls som
en förulsällning för vissa rättsverkningar saknas här. Kraven på näringsidkaren
för atl denne skall kunna undgå del ansvar som här är i fråga är orimligl högt
salta.

1 den mån en särskild regel om avtalstolkningen anses vara
erforderiig -vilket kan ifrågasättas - bör densamma ulformas så, alt tolkningen
skall grunda sig på objektiva omständigheler som parierna insett eller bort
inse vid avlalslidpunkten eller senare under Gänstens ulförande.

5.21 Kungl. Automobilklubben (KAK):

Beträffande resultalansvar vill KAK anföra all del i
princip synes självklart all Gänsten skall leda lill det resultat som har
avtalats. Ulredningens förslag atl näringsidkare skall svara för det resultat
konsumenien kan anse sig ha anledning räkna med synes KAK kunna leda till
orimliga konsekvenser. Den föreslagna principen går också betydligt längre än
vad som stadgals i gällande köplagstiftning.

1 fråga om avrådningsskyldighet vill KAK påpeka att sådan
för närvarande fungerar inom ramen för Udigare nämnda MRF-överenskommelse. 1
princip vill KAK dock framhålla all en långt driven avrådningsskyldighd kan
leda till ur konsumentsynpunkt ofördelaktiga konsekvenser, då överdrivna krav
på näringsidkarens skyldighet att avråda konsumenien från att reparera en vara
kan leda till all näringsidkaren avråder reparalion enbart i syfte atl få sälja
nya varor i stället för atl reparera. KAK anser därför en näringsidkares
skyldighet att avråda konsumenien från all låla ulföra en Gänsl endasl skall
ske om del är uppenbart all Uänslen med hänsyn till priset icke bör utföras.

5.22 Motormännens riksförbund (M):

2 kap. 5 § 3 st. I p.

M tolkar förslagel så att t.ex. för en bils trafiksäkerhet
nödvändigt arbete faller inom ramen för del s.k. nödfallet. M ställer sig
emellertid tveksamt till att skyldigheten all ulföra della lilläggsarbete
uppkommer så snart konsumenten icke kan anlräffas omedelbart saml atl denna
skyldighet föreligger även om priset för lilläggsarbetel icke är
förhållandevis lågt. När det gäller bilar borde situationen i de flesta fall
vara den atl någon risk för allvarlig skada icke uppkommer så länge bilen icke
bmkas. M menar därför att det ligger närmare till hands atl i detla speciella
sammanhang låta kostnaderna för tilläggsarbetet vara avgörande för om arbetet
skall ulföras utan konsumentens hörande.

5.23 Sjösportens samarbetsdelegation (SSD):

Belräffande kraven på godtagbar preslalion sladgas all
Uänslen skall ulföras fackmässigl lillfredsslåilande, och att näringsidkaren
skall "med omsorg tillvarata konsumenlens inlressen". Han skall
Ullhandahålla material om inte annat avtalats, och materialet skall vara av
god beskaffenhet.

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 140

Dessa beslämmelser om slandard är ivingande, ulom så all
"hänsyn får las" lill all lägre standard överenskommits "i den
mån del med beaklande av priset och övriga omsländigheler är skäligl".
Molsvarande föreskrivs där parierna överenskommil om provisorisk reparalion
eller all arbelel skall göras "så gott del går" eller liknande.

Även som konsumentrepresenlanl kan man fråga sig vad denna
ivingande regel är lill för. Parterna kan vilja överenskomma lägre slandard än
den anbefallda, l.ex. där kunden inle behöver fackmässiga kunskaper och vänder
sig lill en icke-fackman för all få lägre pris. Fallel illuslrerar det tidigare
sagda alt del kan finnas behov av en regel som inskränker möjligheten alt
genom tryckta villkor sänka standardkravet för arbelet, ulan att omöjliggöra
för parterna atl uttryckligen överenskomma en lägre slandard. Ell sådani
villkor borde accepteras därför alt det är avlalal, och inle bara föranleda
någol slags jämkning av den lagreglerade ordningen genom all "hänsyn får
las" lill avlalel "i den mån del är skäligl". Den föreslagna
regeln kan omöjliggöra avtal med mindre kompetenta personer som anlilas lill
lägre priser.

Det kan påpekas att konsumenlköplagens regel om köp
"i befinlligl skick" nog hade varil dl lämpligare mönsler för en
lösning än del som kommittén kommil fram till.

I 2 kap. 2 8 ges en regel all näringsidkaren skall ulföra
arbelel så billigt som rimligen är möjligl. Regeln lycks innebära en dubblyr
vid sidan av 12 §.

I 3 § slår att tjänsien skall leda till del resultat
"som har avtalats eller som konsumenten haft anledning alt räkna
med". Har ett varv åtagit sig all reparera en bålmotor skall molorn
fungera när arbetet är färdigt. Har någon åtagit sig atl sprullackera elt
båtskrov, skall skrovet vara så blankt som kunden har anledning all förvänla
med hänsyn Ull prisel och den erfarenhel som hantverkaren uppgelt sig ha.
Regeln innebär med andra ord all näringsidkaren åläggs en garanti för förväntat
resultat.

Del förefaller SSD atl regeln går längre än vad
konsumenten rimligen kan begära. Lagiexten har redan i 1 § angivil atl tjänsten
skall ulföras fackmässigl tillfredsställande. All del dessulom skall leda lill
förvarnat resulial innebär att reparatören åläggs risken för etl misslyckande
trots fackmässigt utförande. Har delta uttryckligen avialais — vanligen i form
av lidsbegränsad garanti - är ell sådant resullatansvar på sin plals. Åven ulan
uttryckligt åtagande kan regeln tänkas vara motiverad i sådana fall där
näringsidkaren ensam råder över resultatet, t. ex. där en bil eller en maskin
varil inlämnad på en verkslad för reparalion. Men en generell regel om
resultalansvar går nog längre än vad som är rimligt till konsumenlens skydd.
Skall exempelvis målaren under alla omsländigheter bära risken för att en
regnskur förstör den fina ytan innan den hunnit torka?

5.24 Kooperativa förbundet (KF):

KF har inget att invända mol de regler som ulredningen
föreslår ifråga om näringsidkarens preslalion, sällel för ulförandel,
resullalel, lilläggsarbete, skyldighet att avråda och liden för ulförandel.

5.25 Lantbrukarnas riksförbund (LRF):

Förhållandet mellan huvudregeln om tilläggsarbete i 2:5
andra st. och pristilläggsregeln i 2:13 försia st. bör ses över ytterligare
såvitt avser

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 141

frågan
om ersättning till näringsidkaren för obehörig vinsl och ursäktliga misstag
från näringsidkarens sida.

LRF
ifrågasätter om inte 2:5 tredje st. bör ulformas någol mer reslriktivt. Förslaget
innebär att näringsidkaren är skyldig alt utföra Ulläggsarbele på kundens
begäran, om tilläggsarbetet inte hindrar näringsidkaren i hans normala
verksamhet eller är lill olägenhel för andra kunder. Här finns ingen spärr
såvitt avser Ulläggsarbdds betydelse för kunden, ej heller undantag om vikliga
personliga skäl hos näringsidkaren föreligger. Sistnämnda aspekt torde ha viss
betydelse för familjeföretagare med endast få anställda.

Näringsidkaren
föreslås vara skyldig atl avråda konsumenten från Gänsten om denna inle kan
förväntas bli lill rimlig nytta för konsumenien. Enligt LRFs uppfattning går
beslämmelsen för långi. Ifråga om Uänsler som är allmänl förekommande eller där
avgörandet beror på lycke och smak bör någon avrådningsplikl inle föreligga.
Även andra fall kan länkas. Bestämmelsen bör ses över ytteriigare.

6
Konsumentens avbeställningsrätt

6.1
Hovrätten för Västra Sverige:

2 kap. 8 §

Ulredningen
har föreslagit en räll för konsumenien all ulan angivande av skäl få avbeslälla
en Gänsl. En fömisällning är att avbeslällningen sker innan Gänsten avslutats
eller, i fråga om s.k. abonnemangsavial, under loppet av avialsUden.
Utredningen har därmed gåll längre än vad som föreslagils i 37 § i förslagel
lill ny köplag om avbeslällning vid lillverkningsavial. Ett lagfästande av en
sådan räll är ägnal all undergräva den gamla regeln att avtal skall hållas.
Hovrätten släller sig därför tveksam till den föreslagna, för konsumenten
generösa avbeställningsrällen. Om förslagel genomföres är del för att förhindra
missbmk nödvändigt atl näringsidkaren blir tillgodosedd i ekonomiskl avseende.

Om konsumenten i stället
för all i behörig ordning avbeställa en Gänst gör sig skyldig till
koniraktsbrott genom att inle belala eller lämna nödvändig medverkan och näringsidkaren
med anledning härav häver avlalel, skall enligt 5 kap. 4 § konsumenien vara
skyldig all belala som om han hade avbeslälll Gänsten den dag näringsidkaren
hävde, dock att ersättning enligt 2 kap. 9 § 2 st. inte skall utgå om
konsumenien visar atl dröjsmålel inte beror på försummelse från hans sida.
Skadeståndsansvaret vid konsumentens dröjsmål är sålunda icke så slrängl som
vid en i behörig ordning gjord, på sakliga skäl gmndad avbeslällning. Della
slällningslagande från utredningens sida medför atl en konsumenl, som avser att
avbeslälla, hellre försöker sälla sig i en sådan siluation alt näringsidkaren
nödgas häva på gmnd av dröjsmål enligt 5 kap. Avbeställningsreglerna kommer
icke att få någon självständig slällning om en konsumenl som vill avbeslälla
når etl bättre resultat genom all inle infria sina åiaganden, alliså förhålla
sig passiv. Hovrätten föreslår därför all andra meningen i 5 kap. 4 § - en
beslämmelse som i och för sig synes opåkallad - utgår.

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 142

6.2 Stockholms tingsrätt:

När del gäller de i 2 kap. 8-9 §§ upptagna reglerna om
konsumentens avbeställningsrätt, vill tingsrätten - med sin till problem som
uppkommer vid domstols rättstillämpning avgränsade granskning - inte yttra sig
över den för konsumenten långtgående befogenhel förslagel innehåller. Dock vill
tingsrätten påpeka alt regleringen av näringsidkarens rätl lill ersällning bör
ske med utgångspunkt i prisel för Uänsten. Det torde i princip vara
avbeställaren som skall ha bevisbördan för påståenden att den ersättning som
näringsidkaren kräver är oskälig. Paragrafen kan alltså leda till bedömningar
av annan art än konsumenten tänkt sig och del är inle uteslutet att konsumenten
härigenom dras in i processer.

6.3 Marknadsdomstolen:

Med tillfredsställelse noterar marknadsdomstolen atl
ulredningen föreslår en lagfäsl säll lill avbeställning för konsumenten. Från
konsument-skyddssynpunkt är det särskilt viktigt atl ulredningen inle
föreslagil all rätten till avbeslällning skall vara beroende av alt
avbeslällning kan ske utan väsentlig olägenhel för näringsidkaren. Härvidlag är
alltså ulredningens förslag att föredra framför köplagsutredningens lidigare
framlagda förslag. Konsumenttjänsluiredningens regel i 2 kap. 8 S ler sig
enligt marknadsdomstolen ändamålsenlig. Beträffande regleringen i 2 kap. 9 §
av näringsidkarens rält lill ersättning har domstolen i och för sig ingen mer
väsentlig erinran. Det skulle emellertid vara olyckligl om olika beräkningsgrunder
kom att gälla vid köp och tjänster, varför en samordning med de köprättsliga
reglerna följaktligen bör göras.

6.4 Konsumentverket/KO:

Utredningen föreslår alt konsumenten skall ha generell
rätl all avbeställa en Uänst, dvs. ulan att anföra några särskilda skäl (2
kap. 8 §). Verket ansluter sig till del som anförs som slöd för en sådan regel
och tillstyrker den föreslagna bestämmelsen. Avbeställningsrällen skall också
gälla vid abonnemangsavtal och verket vill underslryka, alt de skäl som talar
för en avbeställningsrält ofta är slarka jusl i sådana fall. Särskilt när
abonnemangsavtalet fortlöpande förlängs under lång lid är det viktigt att
konsumenten har möjlighel att frånträda Gänsten.

I motiven anförs, att näringsidkaren efter en
avbeställning har rätl atl vidta sådana åtgärder som går ut på att hindra fara för
skada på person eller egendom (s. 437). Detta ligger naturligtvis normall i
konsumentens intresse, och verket ansluler sig lill del. Av samma skäl bör
enligt verkels mening näringsidkaren i vissa fall också vara skyldig atl
förhindra skada även efter en avbeslällning. Om näringsidkaren påböGat arbetet
när avbeslällningen sker, bör det åligga honom att undertälla konsumenien om
del föreligger fara för att person eller egendom skadas om arbelel upphör.
Önskar konsumenien få sådani arbele ulfört som behövs för all hindra skadan,
bör näringsidkaren vara skyldig alt utföra delta. Även om näringsidkaren inte
kan anträffa konsumenten bör han - liksom i fråga om tilläggsarbele (2 kap. 5 §
tredje st.) - vara skyldig atl utföra sådana åtgärder som måste vidtas för atl
förhindra allvarlig skada för konsumenten.

Verket har ingen erinran mot all näringsidkaren vid
avbeställning får ersättning för utfört arbele. Verkel har inle heller någol
all invända mol att

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 143

näringsidkaren kompenseras för koslnader för sådani arbele
som inle blir av, eller för föriusi på gmnd av alt han underiåtit all åla sig
annal arbele. 1 vissa fall kan del dock finnas anledning all låta konsumenien
undgå ersällningsskyldighel för föriust. Liksom enligt del norska förslaget
bör detta vara fallet, om konsumenten på grund av omsländigheter som inle är
atl hänföra lill honom själv - t.ex. därför atl föremålel för Gänsien har gåll
förioral - saknar möjlighel all ulnyttja Uänslen. Del finns också anledning all
överväga om delsamma inte bör gälla om orsaken är allvariiga personliga skäl,
såsom svår sjukdom.

I motiven anförs att näringsidkaren kan ha inrättat sig
efter uppdragel genom all inte vidta några åtgärder för alt få andra uppdrag,
och atl man i elt sådani fall inte kan begära att han, för all ha rätl lill
ersällning för förlusl, påvisar alt han blivit erbjuden något annat arbete (s.
440). Del bör enligt ulredningen i allmänhel räcka med att del är sannolikl alt
han gått miste om en annan inkomstkälla. Enligt verkels mening kan man inte
bortse från atl näringsidkare med normall dålig orderingång vid avbeslällning
kan komma all missbruka regeln. Den kan också komma att medföra all
näringsidkare vid avbeslällning överlag yrkar ersällning för förlusl, ulan atl
förebringa någon egenllig bevisning. Beviskravet får därför inte sältas alltför
lågl.

Verket ansluler sig lill bedömningen ail standardiserade
ersättningsbelopp kan vara till fördel från konsumentsynpunkt. Ersättningens
sloriek blir förulsebar och tvister kan undvikas (s. 184). Verket har därför
ingen erinran mot den föreslagna regeln (2 kap. 10 §). Beslämmelsen får dock
inle tas till intäkt för all man inför krav på ersättning vid avbeslällning i
branscher där del idag inle las ut någon sådan. Det bör också belönas, all
ersättningsbeloppen för atl vara skäliga bara bör få sältas så högl atl de
läcker näringsidkarens förlust men däremol inle ger vinsl.

6.5 Allmänna reklamationsnämnden:

Genom regeln i 2 kap. 8 § ges konsumenien en generell rält
att avbeslälla en Uänsl så länge denna inte har avslutals. 1 de närmasl
följande beslämmelserna intas regler om näringsidkarens ersätlningsrätt i
anledning av en avbeslällning.

Konsumentens
avbeställningsrätt går långt så lill vida all denne inle behöver anföra något
skäl för avbeslällningen. Samtidigt har näringsidkaren - vid sidan av rätten
till ersättning för redan ulförl arbele (9§ 1 st.) - en i princip obetingad
räll lill förlustersättning i anledning av avbeslällningen (9§ 2 st.). Någol
undanlag från skyldighelen all ersälla föriusi i de fall där konsumenten
avbesläller på grund av orsaker av "force majeure"-karaklär
föreligger inte. 1 moliven anmärks visserligen all sådana omsländigheler i
vissa fall kan medföra ogillighd eller jämkning av avial enligi avlalsrältsliga
principer eller regler. Den föreslagna regeln om ersättning för uppkommen
förlust vid avbeställning bör emellertid jämföras med vad som i motsvarande
fall föreslås gälla vid konsumenlens dröjsmål. Av 5 kap. 4§ framgår därvid atl
konsumenien kan undgå skyldighel all ulge ersällning för förlusl om han förmår
visa all dröjsmålel inle har berott på försummelse från hans sida. Beslämmelsen
måsle anses ge ulrymme för lolkningen atl rätten lill förlustersättning är
vidare vid avbeslällning än vid dröjsmål. Moliven övertygar inle om motsalsen
på denna punkl (s. 507). Enligt nämndens mening föreligger inle någol skäl alt
göra åtskillnad mellan här akluella situationer.

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 144

6.6 Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala
universitet:

De i 2:8—9 föreslagna reglerna om avbeslällningsräll och
beräkning av skadestånd i samband därmed tillstyrks. Förslagel lill 2:10 1 p.
bör ulgå, eflersom en prövning enligi 2:9 alllid måsle ske, även när avtal om
normalersätining iräffals. Den föreslagna regeln skulle därför inte fylla sin
avsedda praktiska funklion.

I motiven på sid. 184 uttalar ulredningen atl
överenskommelser om normalersätining bör vara normgivande, även om hänvisning
Ull dessa saknas i del individuella avlalel, oavsett om slandardavtalel har
karakiär av sedvana. Visserligen har del nyligen i rällspraxis slagils fast att
slandardvillkor utan hänvisning kan vara bindande vid sällskapsresor, där
förekomsten av standardvillkor är allmänl bekani och villkoren läll lillgängliga
m.m. (NJA 1978 s. 432), men fakullelsnämnden känner ändå iveksamhel om
bevissvårigheterna vid faslslällande av avbeslällningsersättning är så slora,
all man därför på della område skall uppställa en generell regel om
standardvillkors giltighet ulan hänvisning. Även om 2; 10 I p. skulle accepteras
av lagstiftaren, föreslår fakultelsnämnden därför all 2: 10 2 p. ulgår.

6.7 Konsumentköpsutredningen:

Förslaget innehåller i 2 kap. 8-IO§§ särskilda regler om
rätl för konsumenten att avbeställa en Gänst och om ersättning till
näringsidkaren vid sådan avbeställning. Någon motsvarighet till dessa regler
finns inte i köplagen och konsumenlköplagen. Köplagsutredningen har emellertid
tagit in regler i ämnet i sill förslag lill ny köplag. Dessa regler är
begränsade lill avial om Ullverkning och framslällning av gods.

Enligt konsumenttjänsluiredningens förslag ges konsumenten
en mycket vidsträckt avbeställningsrätt. Som enda förutsättning skall gälla atl
Uänslen inle är avslutad. Denna ordning, som skiljer sig från köplagsutredningens
mera restriktiva förslag, har den fördelen all den är enkel och klar. Den synes
kunna godtas i konsumentförhållanden, under förutsättning atl reglema om den
ekonomiska uppgörelsen mellan parterna utformas så all de motverkar missbruk av
avbeställningsrällen.

För ersättningsberäkningen förordar
konsumenlUänstulredningen, liksom köplagsutredningen, att man väljer en
"additionsmelod". De båda förslagen är emellertid utformade på olika
säll. Gemensamt för dem är atl de synes lämna ganska stort ulrymme för
skälighetsbedömningar. Detta gör del svårt alt överblicka de praktiska
konsekvenserna av de båda allernaliven. Elt försök till analys ger emellertid
vid handen alt de bägge metoderna bör kunna leda lill i slort sell likvärdiga
resullat. Man måsle dock räkna med att reglerna, vilketdera allernativet som än
väljs, kommer att erbjuda stora tolknings- och tillämpningsproblem. Detla kan
försvåra uppgörelser i enskilda fall.

KonsumenlGänstulredningens förslag har från
näringsidkarens synpunkt den fördelen framför köplagsförslagei atl del inte i
samma mån tvingar denne att redovisa sina ekonomiska kalkyler. Å andra sidan
kan del, såsom ulredningen själv påpekar, leda lill bevissvårigheter, särskilt
när del gäller frågan vilka inkomsler näringsidkaren hade kunnat skaffa sig, om
han inle hade åtagit sig det avbeställda uppdraget. Enligt ulredningen bör man
emellertid inle överbdona kraven på näringsidkaren i bevishänseende (s. 183).
I allmänhet bör del räcka all del framsiår som sannolikt all

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 145

näringsidkaren har gått miste om en annan inkomstkälla
genom alt inrätta sig efler uppdraget (s. 440). Med så måttliga krav på
bevisningen är del Iroligl atl man vid ersättningsberäkningen i regel kommer
atl få ulgå från att näringsidkaren skulle ha kunnat få ett annal uppdrag, som
skulle ha gett honom samma inkomsl som del avbeslällda. Näringsidkaren blir då
berättigad till ersättning för utebliven vinsl, formellt på det uppdrag han
har avstått från. Åven om det inle framsiår som sannolikl alt näringsidkaren
hade kunnal få etl annal likvärdigt uppdrag, torde del ofla kunna hävdas att
han har gjort en föriusi genom atl inrätta sig efter del avbeslällda uppdragel.
Belydelsen av frågan om näringsidkaren skall ha räll lill ersällning för
ulebliven vinsl eller inle är för övrigl beroende av vad man lägger in i
begreppet "vinsl". Della berörs inle i belänkandel. Man kan fråga sig
i vilken mån däri skall ingå sådani som bidrag lill förelagels allmänna
adminislralionskoslnader, lön till näringsidkaren själv och ränla på i rörelsen
nedlagt kapilal.

Sammanfattningsvis förefaller den beräkningsmetod som
utredningen föreslår i allmänhel leda lill i slort sell samma resulial som en
subtraktions-melod, innebärande alt näringsidkaren skall ha rätl till del
avialade priset med avdrag för de koslnader han har undgått genom
avbeslällningen och för vad han har Gänal in eller kunde ha Gänal in på andra
uppdrag med ulnyttjande av den kapacitet som har frislällis genom
avbeslällningen. Den valda konstmktionen ger emellertid konsumenten viss fördel
i bevishänseende. Dd blir inte konsumentens sak atl visa, vilka besparingar
och inkomsler näringsidkaren har kunnat uppnå till följd av avbeslällningen. I
ställd ankommer det på näringsidkaren atl visa eller åtminstone göra sannolikl
att han har gjort en förlust. Mot denna bakgrund synes en additionsmelod
lämplig från konsumenlens synpunkt. Del kan dock ifrågasättas om inte regeln
skulle kunna förenklas genom atl det i andra stycket försia meningen endasl
sägs alt näringsidkaren skall ha räll Ull ersättning för förlusl som uppkommer
genom avbeslällningen.

6.8 Tjänstemännens centralorganisation (TCO):

Utredningen föreslår atl rätt skall föreligga att
avbeslälla Uänsl även efter del att Uänsten påböGats. Näringsidkaren skall i
sådant fall ersättas för koslnader som redan uppstått. Näringsidkaren kan i
vissa fall få ersättning för alt han under tiden före avbeslällningen förioral
möjlighelen till alternativt arbele antingen genom att tacka nej eller atl låla
bli alt söka annat arbete.

TCO anser atl det är viktigt att rätt alt avbryta redan
påböGad Gänst finns. TCO finner emellertid regeln om särskild ersättning för
förioral alternativt arbele svår att tillämpa. Del borde i lagen åläggas
näringsidkare att bevisa atl föriust av uppdrag verkligen föreligger.

6.9 Sveriges advokatsamfund:

Samfundet ansluler sig Ull uppfattningen atl en
avbeställningsrätt för konsumenien bör föreligga. På Gänsteområdet föreligger
ofta sådana förhållanden att en rält all avbeslälla under pågående arbele ler
sig som en moliverad normalregel.

Däremot kan samfundet inte godta utredningens förslag all
ersättningen vid avbeställning, även efter del att arbetet påböGats, skall
bestämmas med frångående av den i nuvarande rättsläge gällande
subtraktionsmelo- 10
Riksdagen 1984/85. I .saml. Nr 110. Bilagedel

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 146

den. De av utredningen föreslagna ersättningsprinciperna
synes förenade med sådana bevissvårigheter för näringsidkaren, all del i många
fall kan bli denne som kommer i underläge vid en avbeslällning. Samfundd befarar
atl addilionsmetoden vid bestämmande av ersällning för inslälll arbele och
begränsningen till det negativa kontraklsinlressel medför risk för ell lättvindigt
utnyttjande av avbeställningsrällen, som är ägnal leda Ull slörre olägenhel
inom näringsverksamhden än behovet av konsumenlskydd i förevarande avseende
moUverar.

6.10 Sveriges domareförbund:

2 kap. 8 och 9 §§

Principen om en lagfäsl räll lill avbeställning för
konsumenten introducerades genom köplagsutredningens slulbelänkande (SOU
1976:66) med förslag lill köplag. I detta förslag inskränktes sagda rättighd
dock Ull all avse endasl de s. k. tillverkningsavlalen och gjordes konsumenlens
möjlighel all frånlräda ell redan ingångel avial av dylikl slag beroende av
dels att inlel eller endast en mindre del av tillverkningen utförts, dels all
avbeslällningen kunde ske utan väsentlig olägenhel för säljaren.

Konsumenlljänslulredningen har nu gåll ett sleg längre och
föreslagil en regel med generell avbeslällningsräll för konsumenien. Såsom
molivering har utredningen (liksom på sin lid köplagsulredningen) framhällil
del sam-hällsekonomiskt olämpliga i all en Uänst, som ej längre är önskad av
beslällaren, likväl kommer till slånd (s. 177). Del har också påpekais alt
näringsidkarens intresse av avtalels bestånd i allmänhel lorde vara av rent
ekonomisk natur och begränsa sig till ett anspråk på alt få full kompensation
för sin förlust på grund av avbeslällningen. Vad angår den ekonomiska
avräkningen parterna emellan skall denna enligt vad ulredningen föreslagil
genomföras medelsl lillämpning av den s. k. addilionsmetoden, som också den
lanserades av köplagsutredningen. Enligt denna princip skall näringsidkaren ej
äga rätt lill ersättning i vidare mån än vad del negaliva kontraklsinlressel
medger, dock med lillägg för föriusi som drabbar honom för all han går miste
om vinsten på andra uppdrag (s. 181), och i inlet fall med högre belopp än det
vederiag konsumenten haft atl eriägga om avbeställning överhuvudtaget ej ägl
mm. I bevishänseende har i moliven uttalats (s. 183 och 440) alt det av
näringsidkaren ej skall krävas mer än att denne lämnar en sannolik förklaring
till att han lidit förlust och inle hafl möjlighel all genom annan inkomslkälla
begränsa omfattningen av förlusten.

Domareförbundet redovisade redan i yttrande över
köplagsutredningens ovan nämnda betänkande tveksamhet mol etl genombrytande av
gmnd-principen "pacla sunt servanda" saml framhöll att den s.k.
additionsmetoden radikalt avvek från den vedertagna meloden för beräkning av
skadestånd vid kontraktsbrott. Åven om de av utredningen framförda skälen för
en ovillkoriig avbeslällningsräll i och för sig ler sig beakiansvärda, ifrågasätter
förbundet fortfarande, humvida dessa synpunkter verkligen får anses äga ett
tillräckligt starki skyddsinlresse för atl rättfärdiga ett totalt åsidosättande
av grundsatsen atl ingångna avtal skall hållas - någol som kan befaras bli
resultatet av en lagregel med föreslaget innehåll. 1 alla händelser kan
förbundet inte godtaga utredningens förslag alt införa en "additionsmetod"
- ett beräkningsförfarande som alltför ensidigl gynnar konsumenien på
näringsidkarens bekostnad. Förbundet vill härvid påmin-

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 147

na
om del negativa mottagande som köplagsulredningens försök all inlro-ducera
nämnda metod i svensk rätt rönte. För det fall förslagel likväl skulle gå
igenom, anser förbundel atl ovan berörda lättnad i näringsidkarens bevisbörda
klart skall framgå av lagtexten.

6.11 Vissa
organisationer inom näringslivet:

Organisalionerna
kan i och för sig godta att konsumenien uttryckligen medges rätt att avbeställa
Gänsten trots den ökade risk som därigenom kan uppstå för omotiverade eller
från allmän synpunkt icke önskvärda avbeställningar. Ulredningen har
emellertid föreslagit en avbeslällningsersättning till näringsidkaren i stort
sett uppbyggd efter samma principer som föreslagils i köplagsulredningen (SOU
1976:66) och som slarkl kriliserals av ett flertal remissinstanser.
Organisationerna anser atl man principielll måste utgå från regeln atl avtal
bör hållas även inom området för konsumenttjänsler. Och ett faslhållande vid
denna princip kan inle leda till någol annal än all ersättning bör ulgå för del
posiiiva kontraklsinlressel, om konsumenien väljer att avbeställa Gänsten. Atl
medge undanlag från principen kan möjligen vara lill fördel för en enskild
konsument som vill avbeslälla Uänsten men knappast för konsumentkolleklivel som
genom koslnadsövervältring i sista hand får bära den "rabatt" på det
posiiiva kontraklsinlressel som medges avbeslällande konsumenler. Härtill kommer
alt ett fastställande av den "rabatterade" avbeställningsersällningen
i prakliken kommer atl medföra hart när oöverstigliga svårigheter. Hur skall
man t.ex. fastställa ett "skäligt pris" för den del av arbetet som
hunnit utföras före avbeslällningen? Hur skall man få fram bevisning om situationen
såsom den skulle ha varit om avtalet aldrig ingåtts? Hur skall man bestämma
"näringsidkarens förlusl"? Innefattar denna t.ex. bortfall -helt
eller delvis — av det täckningsbidrag som det uleblivna avlalel skulle ha
medfört? Tillämpar man regeln atl konsumenten principielll måste belala avtalat
pris, men med avdrag för de besparingar som näringsidkaren gjort eller kunnat
göra genom att han slipper utföra den avbeställda delen, undgår man att behöva
svara pä frågor av angiven typ. Principen om ersättning enligt dd positiva
konlraktsintresset innebär dessulom en myckel bältre utgångspunkt för
bestämmandet av den normalersätining som enligt utredningens förslag bör godtas
(10§).

6.12 Handelskamrarna:

Handelskamrarna
kan i och för sig godta att konsumenten uttryckligen medges rätt att avbeställa
tjänsten trots den ökade risk som därigenom kan uppstå för omotiverade eller
från allmän synpunkt icke önskvärda avbeställningar. Utredningen har emellertid
föreslagit en avbeslällningsersättning lill näringsidkaren i stort sett
uppbyggd efter samma principer som föreslagits i köplagsutredningen (SOU
1976:66) och som starkt kriliserals av remissinstanserna. Kamrarna anser atl
man principielll måsle utgå från regeln att avtal bör hållas även inom områdel
för konsumentUänsler. Och ett fasthållande vid denna princip kan inte leda till
någol annat än all ersättning bör utgå för det positiva kontraktsintresset, om
konsumenten väljer atl avbeställa Gänsten. Atl medge undantag från principen
kan möjligen vara till fördel för en enskild konsument som vill avbeställa
Gänsten men knappasl för konsumentkollektivet som genom koslnadsövervältring i
sista hand torde komma att få bära den "rabatt" på del

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 148

posiiiva konlraktsintresset som medges avbeställande
konsumenter. Härtill kommer all ell faslslällande av den
"rabatterade" avbeställningsersällningen i praktiken kommer alt
medföra hart när oöverstigliga svårigheier. Hur skall man t. ex. fastställa ell
"skäligl pris" för den del av arbelet som hunnil utföras före
avbeslällningen? Hur skall man få fram bevisning om situationen såsom den
skulle ha varil om avlalel aldrig ingåtts? Hur skall man bestämma
"näringsidkarens förlust"? Innefallar denna l.ex. bortfall - hell
eller delvis - av del täckningsbidrag som del uleblivna avlalel skulle ha
medfört? Tillämpar man regeln alt konsumenien principielll måste betala avtalat
pris, men med avdrag för de besparingar som näringsidkaren gjort eller kunnat
göra genom att han slipper ulföra den avbeställda delen, undgår man all behöva
svara på frågor av angiven lyp. Principen om ersättning enligt det positiva
konlraktsintresset innebär dessulom en myckel bättre uigångspunkt för
bestämmandet av den normalersätining som enligt ulredningens förslag bör godias
(10§).

6.13 SHIO-Familjeföretagen och Sveriges
köpmannaförbund:

Belräffande §8 anser organisalionerna all del renl allmänl
är siölande alt en part i etl avlalsförhållande skall kunna, ulan saklig grund,
bryta etl ingångel avial. Seriösl arbetande näringsidkare som, för atl kunna
pressa koslnader och priser, försöker planera sitt arbele drabbas särskili hårl
om kunderna ulan förvarning och utan grund avbryler planerade och/eller
pågående arbelen. Man bör beakla all l.ex. el- och VVS-installalioner i villor
innebär kostnader på uppåt 50—60000 kronor. Atl avbryia ell avtal om en sådan
preslalion fär konsekvenser även för andra, såsom underentreprenörer och
underleverantörer. Därmed skulle näringsidkaren göra sig skyldig till
koniraktsbrott gentemot dessa kalegorier. Della är ytterligare ell skäl lill
att förhållandena lill "de bakre leden" måsle regleras i samband med
antagandet av föreliggande lagförslag.

Den skadeslåndsrätl näringsidkaren får enligt §9, st. 2,
är iveksam. Del är för del första svårt att visa atl "man underlålil att
åla sig annal arbele". För det andra är det närmasl ogörligt all beräkna
vad näringsidkaren skulle ha erhållil i ersättning för "annal
arbete". Del naturliga och mest prakliska är att näringsidkaren ersätts
med del han skulle ha fåll enligt del ursprungliga avtalet, med avdrag för vad
han eventuelll erhållit för annat arbele under tidsperioden i fråga.

6.14 Motorbranschens riksförbund (MRF):

I de lidigare omnämnda "Regler för reparationer"'
saknas särskild bestämmelse om avbeställningsrätt för konsumenten. Anledningen
härtill torde vara all frågan om avbeslällningsräll har ansetts vara föga
betydelsefull från praklisk synpunkt. Konsumentverket har inle heller
framslälll önskemål om införande av en regel om avbeslällningsräll i branschens
slandardavlal.

Såvill del är MRF bekani lorde dd i praktiken vara sällan
förekommande atl konsumenter önskar frånlräda ingångna avtal om
bilreparationer. I den mån så har skett är det förbundets erfarenhel atl
bilverksläderna villfarit konsumenlernas önskemål härvidlag och att den
ekonomiska uppgörelsen mellan parterna i anledning av avbeställning fungerat
utan märkbara olägenheler för någondera parlen.

' Se avsnitt 1.26.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 149

Som
en gmndläggande förulsällning för all införa en beslämmelse om
avbeslällningsräll i konsumenttjänsllagen bör gälla att en sådan beslämmelse
fyller ell påvisbart prakiiskl behov. Mol bakgrund härav hade det varit
värdefulll alt få ta del av utredningens erfarenheler härvidlag. Sådan
redovisning återfinns emellertid inte i belänkandel.

Konsumenlens
rält all frånträda ell ingångel avtal ulgör ell avsleg från den sedan myckel
länge tillämpade principen all avial skall hållas. Varken köplagen eller
konsumenlköplagen ger köparen någon rält all frånlräda ell redan giliigl avtal.
Endast vid sådana köp, på vilka hemförsäljningslagen är lillämplig, har köparen
ivingande rält till s. k. ångervecka, då han hell kan frånträda köpeavtalet.

Med
hänsyn till alt köparen i allmänhel inte tillerkänns avbeställningsrätt enligt
nuvarande köprältsliga lagstiftning kan det ifrågasällas om del är lämpligl all
nu införa sådan räll enbart inom Uänsteområdel. Övervägande skäl lalar i slälld
för all frågan löses i ell sammanhang. Detta kan lämpligen ske i samband med
den pågående översynen av köplagen och konsumenlköplagen.

Mot
bakgrund av det ovan anförda kan MRF inle bilräda ulredningens förslag i denna
del.

Med
nu intagen ståndpunkt saknas i och för sig anledning att yttra sig över
utredningens förslag om ersättning lill näringsidkaren vid avbeslällning. Även
i della avseende är del dock angeläget att framhålla all näringsidkarens räll
till ersättning besläms enligi en enhellig melod för köp och Gänsler. Frågan om
meloden för beräkning av sädan ersällning bör därför avgöras i ell sammanhang.
Därvid bör en naturiig utgångspunkt vara alt näringsidkaren får full
kompensalion för sin förlusl på grund av avbeslällningen (ersättning för del
posiiiva konlraklsinlressd). Det torde dock vara motiverat atl göra avsteg
härifrån därest avbeslällningen beror på sjukdom, arbeislöshd eller annan
liknande orsak varöver konsumenten inte råder. För sådana siiualioner lorde
ersätlningsskyldighelen kunna begränsas lill del negativa konlraklsinlressd.

6.15
Kungl. automobilklubben (KAK):

Belräffande
avbesiällningsräiien kan KAK konslalera, all del i fråga om bilreparaiioner
yttersl sällan förekommer att kunden önskar frånträda ell ingångel avial. När
det gäller medlemmar i MRF har della som regel kunnal lösas utan några som
helst olägenheter för någondera parten. Del bör också påpekas att konsumentens
rätt att frånträda ett avtal utgör elt avsleg från den gängse principen atl
avtal skall hållas. Vare sig köplagen eller konsumenttjänsllagen ger köparen
rätt att frånlräda ell giliigl avtal (undanlag utgör ångerveckan vid
hemförsäljning). En utökad avbeställningsrält måste också påverka det
administraliva arbetet och därmed påverka prisel. Del kan därför ifrågasällas
om del är lämpligt atl införa en särskild avbeslällningsräll inom
Gänsleområdel. Frågan lorde lättare lösas genom överenskommelser branschvis.

6.16
Motormännens riksförbund (M):

2
kap. 8 §

En
generell avbeslällningsräll kan enligi Ms mening medföra allvariiga rubbningar
i näringsidkares planering med ty ålföljande koslnadsökningar

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 150

för
denne, vilkel i sisla ledd kan drabba konsumenien i form av ökade ulgifler för
Gänsten. M ställer sig därför tveksam till en sådan avbeställningsrätt, i vaGe
fall bör denna rätl icke föreligga i de fall då näringsidkare kan ulföra det
beställda arbetet inom ramen för lämnad prisuppgift.

6.17
Sjösportens samarbetsdelegation (SSD):

Etl
svårläst avsnitt behandlar kundens avbeställningsrätt. Avbeslällning av ett
avtalat arbete har hittills ansetts som avtalsbrott och medfört atl företagaren
får det avtalade vederlaget, med avdrag för besparingar som han gjort eller
bort göra ("subiraklionsmdod"). Förslaget betraktar i princip
avbeslällning som tillåten och beräknar ersättningen efter en metod som
framförts i ett förslag till ny köplag. Näringsidkaren skall ha ersättning dels
för del arbete som han bara fåll utföra delvis med en proportionell del av den
beräknade vinsten, och dels för kostnader som han ådragit sig för del redan
ulförda arbetet ("additionsmetoden"). Den nya metoden anses gynna
beställaren i två avseenden; dels reduceras näringsidkarens vinsl efler vad som
svarar mol graden av färdigställande, och dels är del näringsidkaren som får
påvisa olika förlustposter för atl få någon ersällning.

SSD
kan väl länka sig att det kan vara fördelar med en regel som reducerar
näringsidkarens vinst när han kunnat avbryia arbelel lidigare än beräknat och
därigenom frigjort kapacitet för nya uppgifter, och del kan vara meningsfullt
alt framräkna resultatet genom all näringsidkaren får påvisa sina förlustposter
och sina reducerade vinstkrav. SSD kan emellertid inte förstå förslagets metod
atl realisera dessa intentioner. Förslaget utgår nämligen från att
näringsidkaren över huvud taget inle får räkna vinsl på det avbeställda
uppdraget utan istället pä sådana uppdrag som han måst avböja därför atl han
åtagit sig det nu avbeställda. Men samtidigt tillerkänns näringsidkaren den
andel av överenskommel (eller eljest gällande) pris som svarar mot utfört arbete
- vilkel rimligtvis måste inkludera en reducerad del av beräknad vinsl.
Bestämningen av den andel av priset som näringsidkaren skall erhålla görs för
övrigl på ett närmasl obegripligt diffust sätt; ersättningen är vad som,
"med beaktande av avtalat eller i övrigt för Gänsten gällande pris, skall
motsvara del pris som skulle varil skäligt (sic!) om avtalet endast hade avsett
del utförda arbetet". SSD menar atl det eftersträvade resultatet bättre
hade kunnat nås genom etl handfast timkostnadsresonemang.

Huruvida
det eftersträvade resultatet atl kunden skall komma lättare ifrån elt ingånget
avtal över huvud taget är lämpligt kan man ha delade meningar om, men SSD vill
framföra några principiella synpunkler. Den ena är atl avbeställningsregeln av
kommiuén avsetis vara tillämplig både när avbeslällningen beror på beställarens
insolvens eller personliga ointresse av att få arbetet fullföljt och när den
orsakas av att arbelet oväntal fördyrals på grund av tilläggsarbete eller
tillstötande svårigheier (betänkandet s. 231). SSD finner del inte lämpligt
atl man tillämpar samma ersättningsberäkning i båda situationerna. Den andra
principiella synpunkten på avbeställningsrällen är all regeln bör samordnas
med den planerade köplagsändringen, så att beställningen av arbele på sak som
lillhör beslällaren inte faller under en annan beräkningsregel än beställning
av en sak som skall tillverkas. Som inledningsvis framhållits skulle en sådan
inkongruens dessutom leda till ovisshet om vilka analogier som skall lillämpas
uianför del lagreglerade områdel.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 151

6.18 Kooperativa förbundet (KF):

----- KF kan också lillsiyrka de föreslagna reglerna om
konsumenlens

avbeställningsrätt-- .

7 Konsumentens betalningsskyldighet

7.1 Hovrätten för Västra Sverige:

Enligi 2 kap. 11 § 3 si. i förslagel skall prisel kunna
sättas ned om del är oskäligl. Hänsyn skall därvid las lill gängse
prisberäkning för molsvarande Uänsler vid avlalstillfällel och övriga
omständigheter. Hovrätten ifrågasätter behovet av denna jämkningsregel mot
bakgrund av den generalklausul i 36 § avlalslagen som Irädde i kraft den I juli
1976. Generalklausulen innebär atl avtalsvillkor får jämkas eller lämnas ulan
avseende om villkoret är oskäligl med hänsyn till avtalets innehåll,
omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och
omständigheterna i övrigt. Vid sådan prövning skall enligt lagiexten särskild
hänsyn tas till om part i egenskap av konsumenl eller eljesl intar en
underlägsen ställning till molparten. Åven etl avtal om prisel skall enligi
vad som anfördes i moliven till 36 § avlalslagen kunna jämkas med slöd av
generalklausulen.

Enligt motiven bör generalklausulen vara tillämplig inom
hela förmögenhetsrättens område. Med anledning därav upphävdes då gällande
civilrätlsliga generalklausuler i andra lagar än avlalslagen. Det kan inle
vara rikligt alt nu tillskapa en jämkningsregel vid sidan av avtalslagen.
Införes jämkningsregler i andra lagar än avlalslagen kan generalklausulen i 36
§ avtalslagen komma atl uppfattas såsom om den skall lillämpas endast i
speciella undantagsfall. Della var uppenbarligen inte meningen vid dess
införande. En konsumenl som anser alt prisel är oskäligl högt har ofla
möjlighet atl åberopa andra lagbestämmelser för att få rättelse lill slånd,
t.ex. regler om fel i preslaiionen. På grund av del anförda avslyrker hovrätten
alt en speciell jämkningsregel införes i 2 kap. 11 §.

7.2 Stockholms tingsrätt:

Belräffande prisets bestämmande föreslås i 2 kap. Il § för
det fall fasl pris inle har avialais, all del skall bestämmas enligt gängse
pris för molsvarande Gänster vid avtalslillfällel. Tingsrätten, som i och för
sig hyser förståelse för motiven för en sådan regel, vill dock ifrågasätta om
inte domslolarna i rättsUllämpningen, i alltför stor utsträckning kommer all
fylla en priskontrollerande funktion i samhällslivel. Mol en sådan regel kan
även processekonomiska skäl anföras. Enligi lingsrällens mening bör
domsiolarnas civilrällsliga bedömning i prisfrågor begränsas lill vad som med
hänsyn till arbelels arl och övriga omständigheter framstår som ell skäligl
pris i del enskilda fallet. Därvid kan givetvis det gängse prisel vara en av
flera omständigheler som skall beaklas. Tingsrätten avslyrker förslagel i
denna del.

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 152

7.3 Malmö tingsrätt:

2 kap. II §

För all inle göra bestämmelsen i försia slyckel onödigi
krånglig all tillämpa bör den ha följande lydelse: "År priset ej avtalat
skall konsumenten betala vad som med hänsyn främsl till gängse prisberäkning
för molsvarande Gänsler vid avlalstillfällel (gängse pris) men även lill
arbetets art, omfattning och utförande saml övriga omsländigheler är ell
skäligl pris."

II §3 st. i ulredningens förslag medför nämligen i prakliken all konsumenien,
i fall då pris ej avialais, skall betala skäligt pris. Tredje slyckel bör då
endasl avse avlalal pris.

Den av tingsrätten föreslagna formuleringen har dessulom
den fördelen att den överensstämmer med vad som föreslagits av
köplagsulredningen i förslaget till köplag 5 §.

2 kap. 12 §

Enligt andra slycket är konsumenien, om näringsidkaren
inte fullgjort sin skyldighel all avråda, inle skyldig all belala mer än om han
efter avrådan avbeslälll Uänsten. En förutsätining för all detta skall gälla är
enligi utredningen, att del finns ett orsakssammanhang mellan näringsidkarens
underiåtenhel och det förhållandel alt Uänsten inte blivit avbeslälld (s. 448).
Detta framgår inte av lagtexten. Del norska förslagel har ell lillägg som går
ul på all näringsidkarens underlålenhel skall ha inneburil all konsumenien inle
fått tillfälle atl ulöva sin avbeslällningsräll. Någol liknande bör skrivas in
i del svenska förslagel för alt undvika oberättigade krav från konsumenterna,
som knappast kan förvänlas läsa förarbetena till lagen.

2 kap. 15 §

Lagtexien bör förtydligas och göras mer konkrel genom all
". . .i övrigl hade skäl all anta . . ." ersätts med ". . . med
hänsyn lill vad som förekommil mellan parterna hade skäl atl anla ..."

2 kap. 16 §

Näringsidkaren är skyldig att på konsumentens begäran
utställa specifi

cerad räkning. Han bör vara skyldig atl utställa räkningen snarasl, vilkel

bör framgå av lagiexten. Följden kan annars bli all näringsidkaren genom

atl dröja med räkningen kan få konsumenien all belala för all få ul föremå

lel för tjänsten. En lidsangivelse kan också få betydelse för frågan hur

länge näringsidkaren enligt 5 kap. 5 § har räll alt kvarhålla saken. ,

2 kap. 17 §

Betalning för Gänsten skall erläggas efter anfordran sedan
Gänsten avslulals. Som skäl till all liden för betalning angivits på delta
säll anför ulredningen bl.a. att om konsumenten redan betalat torde han i
allmänhet ha svårt alt framtvinga fullgörande vid dröjsmål eller avhjälpande av
fel (s. 243). Detla talar för atl avlämnandei bör vara den avgörande lidpunkien
eftersom utgångspunkten för bedömningen av om fel föreligger normalt är
ijänsiens avlämnande. Utredningens avsikl lycks också ha varit all avlämnandei
skall ha skell innan beialning behöver erläggas. För aii undvika oklarhet bör
betalningsskyldigheten knytas lill avlämnandet.

Enligi andra stycket är konsumenien inle skyldig all
belala förrän han fåll en specificerad räkning, om han begärl sådan. Någon lid
inom vilken

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 153

sådan räkning skall begäras för all konsumenien skall ha
rätt att underiåta att betala har inle angivits. 1 utredningen anförs all
konsumenien utan oskäligl uppehåll bör meddela näringsidkaren att utställd
räkning inte uppfyller specifikalionskravel. Lagen bör innehålla en
lidsangivelse såsom "ulan oskäligl uppehåll" eller "inom skälig
lid" för atl ge konsumenien vägledning.

7.4 Marknadsdomstolen:

För det fall atl prisel inte är avlalal föreslår
utredningen i 2 kap. 11 § försia st. en regel av innebörd all prisel skall
bestämmas med utgångspunkt i gängse pris; i andra hand skall skäligt pris
gälla. För konsumenlerna lorde den föreslagna regeln vara förmånligare än den
som finns i 5§ köplagen. Begreppel gängse pris är emellerlid inle olvelydigl.
Bl.a. mot bakgrund härav anser marknadsdomslolen all värdel av den föreslagna
regeln i konsumenttjänsllagen inle skall överskallas. 1 belydande mån ger ju
även den nya prisregeln ulrymme för vissl frill skön vid beslämningen av
prisel. Marknadsdomslolen har emellertid ingen väsentligare anmärkning mot
regelns ulformning, men domslolen vill starki underslryka all jusl en prisregel
av nu aktuellt slag är av sådan vikl atl del är av ulomordenllig beiydelse all
den konslrueras på liknande sätl för köp och Gänster. All l.ex. införa en ny
prisprincip i konsumenttjänsllagen innan översynen av de köpräilsliga lagarna
slutförts bör inte komma i fråga.

Med hänsyn lill att själva huvudregeln i 2 kap. 11 §
första si. angående prisets bestämmande i sig ger utrymme för ett inle
oväsentligt mått av frilt skön ter del sig för marknadsdomstolen förvånande all
ulredningen i paragrafens andra och Iredje st. tillhandahåller ytterligare
regler för prisels beslämmande. Genom regeln i andra st. belräffande ungefärlig
prisuppgifl och regeln i tredje st. angående jämkning av priset skall sålunda
del på basis av huvudregeln i försia st. framräknade prisel kunna modifieras
ytterligare. Marknadsdomslolen ifrågasätter del ändamålsenliga med de två
modifierande undanlagsreglerna när själva utgångspunkten - huvudregeln i
första st. - ändå är så oklar genom de föga precisa uttrycken "gängse
pris" och "skäligt pris". Genom användandet av just de nämnda
uttrycken torde också tillräckligt utrymme ges för en smidig tillämpning av
prisregeln. Beträffande jämkningsregeln i Iredje st. kan del dessutom hävdas
all del vore olämpligl att vid sidan av 36 § avlalslagen införa en
jämkningsregel.

Den föreslagna bestämmelsen i 2 kap. 16 § om specificerad
räkning är i och för sig lovvärd. Marknadsdomslolen befarar dock all
beslämmelsens effekl blir ringa. För all nå en bällre effekl torde del enligt
domstolens mening vara nödvändigl att i själva lagtexien uttryckligen ange
vilka poster som en räkning måste innehålla på konsumentens begäran.

7.5 Näringsfrihetsombudsmannen (NO):

Ulredningen avser genom förslaget att få parterna i ett
avtal all kommunicera bällre med varandra så all missförslånd undviks. Sådana
effekter är givelvis önskvärda. Åven om en lagstiftning ger vissa regler för
bedömningen av uppkomna tvister är del självfallet bäst för alla parter om
tvister kan förebyggas. När del gäller prisbestämningen för en Uänsl har ulredningen
den självklara utgångspunkten all parterna skall kunna komma

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 154

överens om prisel själva. Försl om så ej sker skall
reglerna om gängse respeklive skäligl pris träda in. Det är angelägel alt man i
informalion och konsumenlupplysning.framhäver atl konsumenien så långt möjligt
bör komma överens med näringsidkaren i förväg om vilkel pris eller vilka
prisbeslämningsprinciper som ska tillämpas i del enskilda fallet. En praxis där
någon form av "gängse pris" blir förhärskande princip kan leda till
atl priskonkurrensen försvagas, effektiviietsutvecklingen fördröjs och allmänt
högre prisnivå blir följden. Vad som är "skäligl pris" lorde ofla
vara svårt all bestämma och kommer måhända sällan alt behöva användas, men
förslagel om skäligl pris som övre gräns innebär ändå från konsumenlsynpunkl
en angelägen förbäliring jämfört med nulägei. All konsumenien får rält lill
specificerad räkning bör underlätta prisjämförelser och prisbedömningar och
kan inle vara särskili belungande för näringsidkare med ordnad bokföring o.d.

När del gäller lämnande av ungefärliga prisuppgifier måsle
del ges möjlighel till lydliga reservalioner för slora avvikelser i svårbedömda
fall. Del är annars risk för all förelagaren tar till i överkant, vilkel kan
verka prisuppdrivande.

7.6 Konsumentverket/KO:

Om priset inte är avtalat skall det bestämmas med
utgångspunkt i vad som är gängse pris (2 kap. 11 §). Verket har inle någon
erinran mol den föreslagna regeln men vill peka på del konsumenlproblem som
ligger i all näringsidkare i vissa branscher från att tidigare ha avlalal om
priset i vae enskill fall övergår till att ta betalt enligt gängseprislislor.
En sådan tendens finns redan idag. Prislistorna är ofta så detaljerade och så
komplicerat utformade att det är svårt för konsumenten atl i förväg bedöma hur
högl priset kommer att bli. Det är likaså svårt för honom när han krävs på
betalning atl avgöra om det debiterade priset är skäligt. Risken för en
utveckling mol allt fler gängseprislistor av detta slag är kanske något större
med en huvudregel om gängse pris än med en om skäligl pris.

Med anledning av bestämmelsen om ungefärlig prisuppgift
(11 § andra st.) vill verkel underslryka all priset för Gänsten normall är en
fråga som har slörsla beiydelse för konsumenien när han ingår avtal. När det
kan ske bör priset därför bestämmas redan i samband med avtalet. Näringsidkaren
bör i vaGe fall upplysa konsumenten om prissältningsnormerna, så alt denne kan
bilda sig en uppfattning om prisels sloriek. Det kan från konsumentsynpunkt
inte godtas atl en näringsidkare l.ex. ger sken av att vara särskilt billig
genom att lämna ungefärliga prisuppgifter som är låga, men som sedan frångår
dem när konsumenten skall betala. Verkel har i olika sammanhang med stöd av 2 §
marknadsföringslagen ingripit mot prisuppgifter som varil vilseledande. Likaså
har KO och marknadsdomstolen ingripit mot avtalsvillkor, som gett
näringsidkaren räll all höja priset efter avtalels ingående (bl. a.
marknadsdomstolens beslut i ärendel KO ./. Tjäre-borg, 1974; 13, och i ärendet
KO ./. Finnwood AB, 1978: 29). Det får dock ibland godtas all en näringsidkare
lämnar en ungefärlig prisuppgifl. Liksom utredningen anser verket att en sådan
uppgift dock inte bör kunna obegränsat överskridas.

Del pris som näringsidkaren beiingar sig kan vara
oskäligl. Som korrektiv för sådana fall föreslås en regel som gör det möjligt
all jämka prisel (11 Ii tredje st.). Bestämmelsen utgör ett komplement till 36
§ avlalslagen. 1 förarbetena lill 36 § avlalslagen anförs all jämkning av
priset med slöd av

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 155

denna
bestämmelse främst lär komma i fråga pä grundval av andra omsländigheler än en
renodlad jämförelse mellan pris och preslalion. Verkel delar mol denna bakgrund
utredningens uppfatlning all del finns skäl alt införa en särskild
jämkningsregel i konsumenlGänstlagen. Det bör dock starki framhållas, all en
sädan inle bör föranleda molsatsslut belräffande möjlighelen all använda 36 §
avtalslagen som medel för prisjämkning på andra områden.

Utredningen
föreslär atl näringsidkaren i vissa fall skall ha räll lill ersällning för
obehörig vinsl (2 kap. 12 §). Verkel vill framhålla all en mera omfallande
skyldighet all ulge sådan ersällning kan bli belungande för konsumenten. En
förpliklelse all belala för en dyrare eller mera omfallande Uänst än
konsumenten har beslälll kan skapa likvidiletssvårigheler och därmed bli
besvärande för hans ekonomiska ställning. Det är därför viktigt att en sådan
skyldighet inte blir för omfallande. Enligt förslagel är konsumenlens
skyldighet atl utge ersällning för obehörig vinsl också begränsad. Regeln är
dock utformad så all bedömningen blir ganska subtil, och det blir svårt för en
konsumenl alt förulse i vad mån han kan bli belalningsskyldig i ell visst fall.
Verkel finner dock inle anledning all molsätla sig bestämmelsen.

Konsumentverket
delar ulredningens uppfattning all konsumenten i vissa fall bör vara skyldig
att betala för en förberedande undersökning som han beställt (2 kap. 15 §).
Förutsättningen bör dock vara att näringsidkaren upplyst konsumenien om alt
undersökningen bara utförs mot vederlag, om han inte med hänsyn lill
omständigheterna hade anledning att räkna med all konsumenten ändå måsle ha
insett detta.

Konsumentverket
tillstyrker förslagel alt näringsidkaren skall vara skyldig att utställa
specificerad räkning (2 kap. 16 §). Det är viktigt alt konsumenten får
möjlighet all bedöma prisberäkningen och arten och omfattningen av utfört
arbete. Det bör framhållas atl möjligheterna för konsumenten att göra detta är
beroende av vilka debiteringsprinciper näringsidkaren tillämpar och vilken
information som han lämnar om Gänsten i samband med beställningen.
Konsumentverket har fått många anmälningar och klagomål som gälll
debileringsprinciperna, särskilt vid arbeten på småhus och på elektriska
hushållsapparaler. Problemen har ofla sin orsak i att konsumenterna krävs på
ersättning för olika schabloniserade koslnader, utan atl de har möjlighet att
konlrollera om debiteringen är riklig. Det används vidare vid debilering ell
slort anial koslnadsbegrepp och lermer som gör del svårt för konsumenlerna alt
närmare bedöma hur prisberäkningen har skett. För att den nu föreslagna regeln
skall få avedd effekl måste verket förhandla med olika branscher för att
förenkla och förenhet-liga debiteringsprinciperna och den nomenklatur som
används vid debitering. För närvarande ulformas för övrigl inom verkel
rikllinjer för information vid marknadsföring av reparationsGänsler och
underhållsservice på elektriska hushållsapparater och elektroniska
konsumentvaror.

7.7
Allmänna reklamationsnämnden:

Enligt
nämndens erfarenhel uppslår inte sällan tvist mellan parterna i fråga om en
lämnad (fast eller ungefärlig) prisuppgifl har avsett endasl arbelskostnaden
eller har omfallal också del material som ålgår vid Gänslens ulförande resp.
utgående mervärdeskall. Åven om det enligt 2 kap. I § 2 st. i Uänslen ingår atl
tillhandahålla material, om annal inte har avtalats, kunde del enligt nämndens
mening vara lämpligt alt i anslutning

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 156

lill beslämmelserna i 2 kap. 11 § om priset fastslå all
prisuppgift som har lämnats även omfaltar material och mervärdeskall, om annat
inle har uttryckligen överenskommiis.

1 2 kap. II §
2 st. föreslår utredningen en regel enligt vilken näringsidkarens slulliga
pris inle avsevärt får översliga en lämnad ungefäriig prisuppgifl. Della skall
dock inle gälla om samiidigi ell högsta pris har avialais. Nämnden
ifrågasätter om förslaget ger beslällaren tillräckligt skydd mol oacceptabla
prisavvikelser. Det är därvid Ull en böGan att beakta all näringsidkaren fritt
har rätl all avstå från all lämna sådan uppgifl, om han i det enskilda fallel
anser frågan svårbedömd. Som ulredningen har påpekal (s. 231) lillämpas l.ex.
av MRF-anslutna verksladsförelag en regel som innebär alt överskridande av
ungefärlig prisuppgift får ske med högsl 25 procenl (numera 15 procenl), såvida
inle annal har överenskommiis. Nämnden har uiifrån sina erfarenheler vid
lillämpning av denna regel ej fäll uppfattningen all några egenlliga problem
föreligger all hälla slulprisel inom den angivna ramen. Nämnden vill därför
förorda all utrymmel för avvikelser från lämnad ungefärlig prisuppgifl görs
snävare än vad utredningsförslagel ger ullryck för. Nämnden kan slulligen inte
dela ulredningens uppfallning all skäl finns all godla all ungefärlig
prisuppgift avsevärt får överskridas i fall där också ell högsla pris angivils.
Enligt nämndens bedömning motverkar en sådan regel syflel med all ge
avlämnandet av ungefärlig prisuppgifl viss rättsverkan. Härtill kommer att av
laglexlen inle torde klart framgå atl bestämmelserna i 11 § 1 st. ("År
prisel ej avtalat - -") avses skola lillämpas också i de fall som regleras
i paragrafens andra slycke (s. 445).

7.8 Juridiska fakultctsnämnden vid Uppsala universitet:

Om bestäml pris inle avtalats (eller framgår av
omsländighelerna) gäller nu enligt 5 § köplagen för köp och analogi för Uänsler
all konsumenien skall belala vad näringsidkaren begär om det inle är oskäligl.
Köplagsutredningen har föreslagit (SOU 1976:66) att köparen i ställd bör vara
skyldig att belala vad som är skäligl med hänsyn lill godsels arl och
beskaffenhel, gängse pris vid liden för köpel samt omsländighelerna i övrigl.
Konsumenttjänsiulredningen anser en hänvisning lill skäligheten såsom grundnorm
vara alltför oprecis i en konsumenllagsliftning och föreslår i stället att i
brist på avtal prisel skall besiämmas enligi gängse prisberäkning för
molsvarande Gänsler vid avlalstillfällel (gängse pris) men att, när sådant
gängse pris saknas, konsumenien skall belala vad som med hänsyn till arbetets
art, omfattning och utförande saml övriga omständigheter är ett skäligt pris.

Fakulietsnämnden instämmer i de båda utredningarnas kritik
av 5 § köplagen i nu gällande lydelse. Härulöver vill fakullelsnämnden särskilt
framhålla atl reglerna om köp och Gänster bör vara så likartade atl del inte
leder till avgörande skillnader ifall ell kombinerat avtal delas upp eller
klassas som antingen köp eller Gänsl. Några belydande skillnader mellan
köplagsutredningens förslag och konsumenlGänsulredningens synes inle heller
föreligga, om man beaklar de möjligheier som finns all inom ramen för
köplagsutredningens förslag betona betydelsen av gängse pris vid konsumentköp
Gfr SOU 1976; 66 s. 214). Fakultelsnämnden kan därför UUstyr-ka
konsumenttjänsluiredningens förslag, men förulsäller all olika avvikelser
ifråga om förutsättningarna för tjänstens utförande (obekväm arbetstid,
konsumenten ombesörjer materialanskaffning elc.) kan leda lill alt

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 157

det gängse priset i motsvarande mån jämkas. Förslagel lill
laglexl bör dock omformuleras någol. Visseriigen sladgas i 1:5 all avvikelse
lill konsumenlens förmån generelll får göras från lagens beslämmelser, men i
2: 11 I si. borde del istället stå alt, om prisel ej är avlalal, konsumenten är
skyldig alt belala högst vad som vid avlalstillfällel är gängse pris för
molsvarande Gänsler (begreppel gängse pris får anses innefatta även gängse
prisberäkning).

I förslagel UU 2; 11 3 st. stadgas all prisel (i
belydelsen avlalal pris. vilkel borde framgå av laglexlen) får sältas ned om
del med hänsyn lill gängse prisberäkning för molsvarande Gänsler vid
avialsUllfälld och övriga omständigheter är oskäligl. Det kan ifrågasättas om
del är nödvändigt atl i konsumenttjänsUagen införa en sådan generell
jämkningsregel, som inle går ulöver 36 § avlalslagen. Såsom ulredningen anför
finns del förmodligen oftare anledning all jämka avlalal pris om en Uänsl än
om ell köp, eflersom konsumenien vid avial om en Uänsl inle har samma möjlighel
all i förväg besikliga resullalel och eftersom konsumenien ibland är i den
silualionen att han omedelbart måsle få en sak reparerad (s. 235). Dessa
synpunkler förefaller dock kunna väl beaktas enligt 36 § avlalslagen, som
särskili betonar all en jämförelse mellan pris och preslation spelar slor roll
och all 36 § avlalslagen kan fungera som elt komplemenl till 31 § avlalslagen
om ocker. Jämkningsregeln i konsumentGänstlagen borde därför ulgå. Vad
utredningen anför på sidan 235 om atl prisel för en Gänst som är undermålig
utan att vara felaktig i teknisk mening bör kunna jämkas enligt den föreslagna
jämkningsregeln är litel svårgripbart; problemaliken synes böra behandlas bland
felreglerna.

I 2: 16-17 stadgas atl kunden har rätl atl begära
specificerad räkning och att han inte råkar i dröjsmål med belalningen förrän
sädan räkning utställts. Vad som anförs i motiven på s. 242 om all begäran om
sådan räkning skall göras ulan oskäligt uppehåll från del alt kunden första
gången krävdes på betalning bör på något sätt antydas i lagtexien.

7.9 Konsumentköpsutredningen:

I 2 kap. 11 § försia slyckel regleras hur prisel skall
bestämmas när del inte är avtalat. Regeln är förmånligare för konsumenlerna än
motsvarande regel i 5 § köplagen. Den avviker i viss mån från den formulering
som upptas i köplagsulredningens förslag lill ny köplag. Denna beslämmelse
bedöms emellertid av köplagsulredningen själv som mindre lämplig för
konsumentköp (SOU 1976:66 s. 214). Den beslämmelse som konsumenlUänstulredningen
föreslår synes lillgodose de synpunkter köplagsulredningen anför när det
gäller konsumenlköp. Regelns prakliska beiydelse torde dock vara mindre vid köp
än vid Uänster, eftersom det endast sällan lär kunna göras gällande all priset
vid ell köp inle framgår av avtalet.

I paragrafens tredje slycke föreslås en särskild
jämkningsregel, enligi vilken prisel får sällas ned, om del med hänsyn lill
gängse prisberäkning för motsvarande Gänster vid avtalslillfällel och övriga
omständigheter är oskäligt. Ulredningen anser all det finns behov av en sådan
regel vid sidan av generalklausulen i 36 § avtalslagen.

I samband med atl den allmänna regeln om jämkning av
oskäliga avlalsvillkor infördes i 36 § avlalslagen upphävdes en rad beslämmelser
av motsvarande innebörd i lagar om särskilda avtalstyper. I moliven anfördes
all man renl principielll borde undvika särskilda jämkningsregler i andra lagar
än avtalslagen (SOU 1974:83 s. 126). Del synes angelägel all hålla

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 158

fasl
vid denna princip. Annars riskerar den allmänna regeln i avlalslagen alt
försvagas. Man kan få del intryckei att lagstiftaren inte räknar med atl den
skall användas annal än i ulpräglade undanlagsfall. Särskilda jämkningsregler
i speciallagstiftning väcker också frågor om de skall kunna tillämpas analogi
utanför lagens tillämpningsområde. Av nu angivna skäl bör sådana regler inte
införas annal än om det finns ell slarkl behov av längre gående
jämkningsmöjligheter än avtalslagen erbjuder.

Såsom
framgår av de uttalanden utredningen återger från förarbetena till 36 §
avtalslagen står det i och för sig klari att jämkning enligt denna bestämmelse
kan avse själva priset. Det antas emellertid bli relativt sällsynt all
jämkning sker på gmndval av en renodlad jämförelse mellan pris och preslalion.
Utredningen vill öka möjligheterna lill sådan jämkning. Samiidigi undersiryks
emellertid att inte heller den av ulredningen föreslagna regeln skall fungera
som ell medel för en allmän priskonlroll. Regeln sägs vara avsedd att kunna
tillgripas endast i "individuella fall av särpräglad karaktär" (s.
235).

Av
utredningens molivultalanden synes framgå all jämkning visserligen normall inle
skall kunna ske så snarl prisel översiiger gängse pris för den Uänsl dd är
fråga om, men all del som gmnd för jämkning skall räcka med en mindre kraftig
avvikelse från del gängse prisel än som lorde krävas för jämkning enligt 36 §
avlalslagen. Del blir alliså närmast fråga om gradskillnad, och del är svårt
all bilda sig någon besiämd uppfallning om hur slor praktisk betydelse denna
ökade jämkningsmöjlighet får. Ulredningen menar vidare att jämkning skall
kunna ske, även om priset moisvarar gängse pris men prestationen är av sämre
kvalilet än genomsnittet. Det förefaller föga troligt atl utrymmet för jämkning
pä sådana grunder blir särskilt stort mol bakgrund av vad som har sagts om att
regeln inte skall vara etl medel för en allmän priskonlroll. I många fall kan
gängse pris för en prestation av särskilt låg kvaliid anias vara lägre än gängse
pris för en normal preslalion. Och om presiationen är "undermålig"
Gfr s. 235) torde den med de regler om kraven på näringsidkarens preslation som
utredningen föreslår i 2 kap. I och 3 §§ i allmänhel också vara felaktig och
berättiga konsumenten lill prisnedsättning på den grunden.

Del
kan mol bakgrund av del anförda synas Iveksaml om de jämkningsmöjligheter den
föreslagna regeln ger utöver 36 § avtalslagen är av tillräckligt slor
beiydelse för all en särregel skall vara motiverad. Såvill gäller andra omsländigheter
än prisels storlek jämfört med prestationens kvalitet lorde förslaget inle
innebära några vidgade jämkningsmöjlighder i förhållande till avtalslagens
regel.

7.10
Tjänstemännens centralorganisation (TCO):

Enligt
lagförslagel skall gängse pris gälla i de fall man inle kommit överens om
priset. Om näringsidkaren lämnal en ungefärlig prisuppgift får prisel inte
avsevärt överstiga det pris som uppgeits.

Enligt
TCOs mening borde lagförslagel innehålla bestämmelser om en högsta tillåten
avvikelse i procent eventuellt med kronlalsmaximering. Normer för sådana
procentsatser borde utarbetas inom vaGe Uänsleområde.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 159

7.11 Centralorganisationen SACO/SR och Förbundet för
jurister, samhälls

vetare och ekonomer (JUSEK):

Bestämmelserna 2:11 om prisels beslämmande innebär att,
när pris inle är avtalat och gängse pris saknas, konsumenten skall belala
skäligt pris. Har pris avtalats, får priset ändå sättas ner om det är oskäligt.
Prisel blir därmed i stort sett delsamma, oavsett om avtal härom träffals eller
ej. Del kan emellertid ifrågasättas om det inte har sådani värde all parterna
enar sig om etl pris, att etl avtalat pris bör gälla, om della inle är klart
oskäligt.

I 2; 17 sägs att konsumenien skall betala priset efter (ej
vid) anfordran, utan alt del klargörs hur länge efter anfordran konsumenten får
dröja utan alt råka i dröjsmål. Härmed blir del osäkert, när näringsidkaren får
inställa fortsall arbele enligi 5:1 (om ell nyll arbele är beslälll). Närmare
preciseringar i moliven om lolkningen än vad som framgår på sid. 458
eflerlyses. Däremol är problemen kanske mindre när det gäller all avgöra om
tidpunkl för hävning inträtt, eflersom del här ändå är fråga om en skönsmässig
väsentlighetsbedömning (5: 3).

7.12 Sveriges advokatsamfund:

Prisets bestämmande

Samfundet delar uppfattningen atl del ger näringsidkaren
en alltför slor fördel all konsumenien, när priset inle är avlalal, enligt
gällande rätl har atl betala vad näringsidkaren begär, om detta inle är
oskäligl. Samfundd kan emellertid inle anslula sig till förslagel alt
huvudregeln i sådana fall skall hänföra sig lill gängse pris. Särskili när del
gäller mer individualiserade tjänsler har båda parter inte sällan förutsatt
att det är näringsidkarens vanliga pris konsumenien skall betala, oberoende av
om della är någol högre eller lägre än gängse pris. Förhållandena är vidare så
varierande på Uänsteområdel atl gängse pris vanliglvis inle alls är så
lättillgängligt all det i sig erbjuder nämnvärda prakliska fördelar, någol som
accentueras av all utredningen vagt förulsäller all gängse pris kan vara
beroende av kvalilelen av ulförandel. 1 slälld bör enligi samfundets mening
skäligt pris gälla som huvudregel. Näringsidkaren bör alltså kunna få sin egen
prisberäkning godkänd så länge prisel är skäligl med hänsyn lill Gänslens art
och ulförande, gängse prisberäkning för motsvarande Gänster och övriga
omsländigheler.

Enligt gällande räll anses näringsidkaren - i vart fall
vid vissa typer av uppdrag - ha bevisbördan för att priset inle avtalats. Della
framstår som främsl motiverat av den fördel näringsidkaren då har av all kunna
bestämma prisel lill vad som inle är oskäligl. Frångås nu denna princip för
prisels beslämmande bortfaller också del huvudsakliga skälel lill nämnda bevisbörderegel.
Hur bevisbördan bör fördelas vid den nya principen för prisberäkningen får
anses i hög grad beroende av omsländighelerna i olika fall. Slällningsiagandei
härtill borde därför överlämnas till rättsUllämpningen ulan någon sådan
anvisning belräffande bedömningen som ges i belänkandel. Enligt samfundels
mening står etl sådant synsätt i överensslämmelse med HD:s avgörande i NJA 1975
s. 280.

Samfundet kan inte heller ansluta sig lill förslagel alt
införa en tvingande regel om verkan av ungefäriig prisuppgifl. Begreppel
ungefäriig prisuppgift synes inle tillräckligt klart avgränsat för atl kunna
läggas lill grund för en generell tvingande lagsUftning. Enligt samfundels
mening framgår detla tydligt av ulredningens försök all göra en gränsdragning
mellan å ena sidan

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 160

en prisuppgift, beträffande vilken näringsidkaren
uttryckligen förklarar all del bara är en uppskattning, som han inte kan slå
för, och å andra sidan "något mer obestämt", som utgör "en
antydan om etl pris som kan bli akiuelll". All göra lillållighden av
reservalionen i del förslnämnda fallet beroende av huruvida näringsidkaren
också nämner etl högsla pris - som tydligen kan vara tilltaget hur som helst -
skulle introducera en regel ulan förankring i det praktiska livets förhållanden.
Om överhuvud tagel en regel om verkan av ungefärlig prisuppgifl skall införas i
lagsliftningen borde den dels vara dispositiv och dels villkorad av atl
bestämmelsen inle skall tillämpas så snart det kan anses framgå av
omständigheterna atl endasl en oförbindlig uppskattning lämnals.

Specificerad räkning

Samfundd ansluler sig till förslaget om skyldighet all på
begäran utställa specificerad räkning. Undantag borde dock enligt samfundels
mening göras för del fall all fasl pris avialais. 1 sistnämnda hänseende är
del oklart i belänkandel vad specifikalionen skall omfalla. Laglexlen och den
allmänna motiveringen antyder atl specifikalionen skall möjliggöra en bedömning
av prisberäkningen med tanke på prisjämkningsregeln i 2 kap. 11 §.
Specialmotiveringen däremol anger all specifikalionen endasl skall ange arten
och omfallningen av ulfört arbele.

Särskili på byggnadsenlreprenadområdel, där fast pris har
särskilt stor betydelse, skulle en skyldighet all lämna specifikation
nödvändiggöra all näringsidkarens redovisning ordnas så att uppgifterna för en
specifikation finns lillgängliga vid behov. De särskilda ålgärder som
näringsidkaren skulle behöva vidtaga får med all sannolikhet en priseffekl lill
konsumentens nackdel, trots att en specificerad räkning sällan är av inlresse
för konsumenten när fasl pris avtalals för ett väl preciseral arbele.

Tiden för betalningen

När annat inte avtalals inlräder enligt gällande rätl
betalningsskyldighet då den avtalade Gänstepreslationen är fullord.
Utredningens förslag synes avsett all lagfästa samma princip men skapar en
belydande oklarhel om huvudregelns närmare innebörd genom att införa uttrycket
"efter anfordran". Enligt specialmoliveringen belyder della all
konsumenien inle är skyldig att betala vid anfordran utan har en inte närmare
preciserad tid på sig därefter. Ulredningens hänvisning lill 4 § ränlelagen kan
ge intryck av atl konsumenien i själva verket skulle ha en månad på sig att
betala utan atl dröjsmål skulle föreligga.

Konsekvenserna av den föreslagna ulformningen av
huvudregeln om förfallotiden har inte närmare belysts i betänkandet. Det kan
sålunda ifrågasättas om det av utredningen tänkta betalningsanslåndd skulle
gälla även vid t. ex. reparation om lös sak, då viss avhämlningsdag har överenskommits,
vilket förefaller uppenbart orimligt. Osäkerhet föreligger vidare om samspelet
med bestämmelsen om näringsidkarens rdenUonsräll, vilken förutsätter all del
föreligger dröjsmål med betalningen. Till undvikande av oklarhel bör enligt
samfundets mening principen om betalning då prestationen är fullgjord
bibehållas.

Utredningens förslag innehåller också en särskild regel om
betalningstiden när konsumenien begärt specificerad räkning. Av
specialmoUveringen synes framgå all regeln endasl är avsedd att gälla när bestämd
tid för betalning inte är avtalad. Undantagets generella formulering synes dock
inte i sig utesluta dess tillämplighet vid avtalad betalningstid. Vidare har

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 161

inle heller i detta fall samspelet med beslämmelsen om
relenlionsräll klariagls i belänkandet. Härtill kommer att undantaget kan medge
etl obestämt uppskov med betalningen, eftersom begäran om specificerad räkning
inte behöver framställas inom viss tid. 1 den mån begäran om specificerad
räkning alls skall tilläggas betydelse för förfalloliden anser samfundet att
regeln bör ges en väsentligt snävare avgränsning.

7.13 Sveriges domareförbund:

2 kap. 12 §

Paragrafens andra stycke behandlar begränsningarna i
näringsidkarens rätt till vederiag i fall där denne ej iakttagit sin skyldighel
all avråda. Konsumenien har under sådani förhållande ej skyldighel all betala
mer än vad han haft att erlägga om han avbeslällt Uänsten. 1
specialmotiveringen framhålles (s. 448) att del skall finnas "etl
orsakssammanhang mellan näringsidkarens underlålenhel all avråda, å ena sidan,
och del förhållandel att Uänsten inte blir avbeställd, å den andra". Delta
krav på kausalild har kommil lill direkl uttryck i del norska förslagel i del
all näringsidkarens försummelse atl avråda skall kunna antagas ha förhindrat
konsumenien atl utöva sin avbeställningsrätt. Förbundel menar - främsl i syfte
att stävja missbmk från konsumentens sida - att kravet på kausalitet bör kunna
ulläsas jämväl av den svenska lagtexten.

7.14 Vissa organisationer inom näringslivet:

Specificerad räkning (16, 17 §§)

Organisationerna har förståelse för önskemålet alt
konsumenien genom en specificerad räkning skall kunna konlrollera all han inle
nödgas betala för mycket för Uänsten. En regel härom måsle utformas på ett
sådani sätt att den inte av konsumenten används som en utväg all skjuta upp
betalningen. Upprättande av specificerade räkningar leder dessutom givetvis
lill ökade administrationskostnader, särskilt för sådana mindre näringsidkare
som arbetar utan administrativ personal. Del är därför angeläget atl kraven på
näringsidkaren inte går längre än vad som är nödvändigt för att uppnå
bestämmelsens syfte.

Organisationerna vill till en böijan föreslå atl de
avslutande orden "samt av arten och omfattningen av utfört arbete"
utgår. Del bör rimligen räcka att själva räkningen är tillräckligt specificerad
för all möjliggöra en bedömning av prisberäkningen. Att näringsidkaren som etl
villkor för all få betalt skall behöva beskriva arten och omfallningen av ell
lekniskl komplicerat arbele för en kanske tekniskt okunnig konsument går för
långt. Vidare måste undanlag göras för sådana fall då överenskommelse träffals
om etl bestämt fast pris för Gänsten eller om konsumenten på annat säll vid
avtalets ingående måste anses ha avstått frän rätten alt senare begära
specifikation. Såsom utredningen anger i belänkandel (s. 243) bör konsumenten
inle kunna dröja med sin begäran om specificerad räkning. Emellertid anses det
inte nödvändigt atl uttrycka detta i lagregeln. Organisationerna ställer sig
principielll avvisande lill lagstiftning genom lagmotiv och föreslår därför -
inte minst i klarhetens och därmed även i konsumentens intresse - att den
sistnämnda principen las in i laglexlen genom en föreskrift atl begäran om
specificerad räkning skall framslällas omedelbart efter det att faktura
mottagils. 11
Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 110. Bilagedel

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 162

7.15 Handelskamrarna:

Specificerad räkning (2 kap. 16, 17 §§)

Även om handelskamrarna har förståelse för önskemålet all
konsumenten genom en specificerad räkning skall kunna konlrollera all han inle
nödgas belala för myckel för Uänslen, måsle regeln ulformas på ell sådani sätt
alt den inte av konsumenien används som en utväg att skjuta upp belalningen.
Upprättande av specificerade räkningar leder dessulom givelvis lill ökade
administralionskoslnader, särskili för sådana mindre näringsidkare som arbeiar
ulan administrativ personal. Det är därför angeläget atl kraven på
näringsidkaren inte går längre än vad som är nödvändigt för atl uppnå
huvudsyftet med beslämmelsen. Kamrarna vill till en böGan föreslå atl de
avslulande orden "samt av arten och omfaltningen av utfört arbele"
utgår. Det bör rimligen räcka atl själva räkningen är lillräckligi specificerad
för all möjliggöra en bedömning av prisberäkningen. All näringsidkaren som etl
villkor för att få betalt skall behöva beskriva arten och omfattningen av ett
tekniskt kompliceral arbele för en kanske tekniskt okunnig konsument går för
långt. Vidare bör undantag göras för sådana fall då överenskommelse iräffats om
ett bestäml totalpris för Uänslen eller om konsumenien på annal sätl vid
avtalets ingående måste anses ha avstått från rätten att senare begära
specifikation. Utredningen anger i belänkandet (s. 243) atl konsumenten bör
framställa sin begäran om specificerad räkning utan oskäligt uppehåll. Enligt
kamrarna bör en sådan begäran framslällas genast. Vidare bör denna regel las in
i lagtexten och inle endasl i motiven.

7.16 SHIO-Familjeföretagen och Sveriges köpmannaförbund:

Prisets bestämmande

Lagtexten i § 11, si. 2, borde förtydligas så att det
klart framgår atl bundenhet avser det ungefärliga priset för just den
prestation prisuppgiften avser. T.ex.: "Har ... får priset för den
ursprungligen avtalade Gänsten inte ...". Man får räkna med att regeln
kommer att avskräcka näringsidkare att lämna ungefärligt pris, vilket i
längden blir till konsumentens nackdel.

Det är även i detla sammanhang stötande atl en avtalspart
skall ha räll att frångå ett ingånget avtal. Möjlighelen i § 11, st. 3, till
prisnedsättning är diskutabel och dåligt moliverad av ulredningen. En
ytterligare jämkningsregel utöver § 36 i avtalslagen torde ej behövas.

Prisiillägg

I § 13, st. 1, i förslaget talas om
"pristillägg", vilket vi uppfattar som etl lillägg lill elt avlalal
fast, eller i vart fall ungefärligt, pris. Del kan således ej vara aktuellt vid
löpande räkning. Självfallel skall näringsidkaren ha beiall för ändrings- och
lilläggsarbden, som direkl beslällls av kunden.

Specificerad räkning (§ 16)

Del torde normalt sell saknas anledning för en
näringsidkare som ulför ett arbete, l.ex. en viss VVS- eller elinslallation i
en ny- eller ombyggd villa mot avtalat pris, atl utfärda en specificerad
räkning. På grund av den av utredningen föreslagna, något märkliga rätten för
konsumenien att få till

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 163

stånd
en prutning av avlalal pris (kap. 2, § 11, si. 3), har dock föreslagils alt
även i della fall specificerad räkning skall ulslällas. Det bör därför erinras
om atl en faktura avseende en VVS-installalion i en villa i storleksordningen
50000 kronor innefattar många lälskrivna sidor och medför ålskilligl merarbde
för enlreprenören.

Tiden
för belalningen (§ 17)

Enligi
ulredningsförslagd skall prisel belalas efler anfordran sedan Gänsien har
avslutals om inle annal avtalals. Del förulsalls således etl uttryckligt avtal
för atl näringsidkaren skall ha räll lill dellikvid i mån av ulfört arbete.

Även
förhållandevis stora arbelen på i. ex. byggandets område uiförs på myckel
enkell, stundom enbart munlligen, formulerade avtal. Det mäste ändå anses
skäligt atl näringsidkaren skall ha rält till dellikvider när Uänsten
kostnadsmässigt överstiger vissl belopp, l.ex. etl halvt basbelopp och sträcker
sig över en viss lid, l. ex. mer än en månad. En regel härom borde således
faslslälla följande:

Om
Uänsten omfattar en lolal kostnad översligande ell halvt basbelopp och avtalad
eller skälig ulförandelid överstiger en månad skall näringsidkaren även utan
avtal därom ha rätl all efler anfordran få dellikvid molsvarande utfört
arbete.

Kap.
3, § 14, bör ändras till följd av en sådan regel.

Vad
gäller konsumentens möjlighet enligt si. 2 atl vänta med belalningen lills
denne fått sin begärda specifikation på fakluran, anser organisationerna
följande. Denna möjlighet kan misstolkas av kunder som hoppas på eller frankt
kalkylerar med kanske en månads ytterligare bdalningsrespil och därför väntar
med atl begära specifikation. Av det skälel bör del av laglexlen framgå all
konsumenien omedelbarl efter erhållande av faktura måsle begära specifikation
om han vill åberopa den därmed uppkomna respilUden.

7.17
Svenska Byggnadsentreprenörföreningen och Sveriges byggmästareförbund

Priset

Föreningen
och förbundel avslyrker förslagel all prisel, om del inle särskilt avtalats,
skall bestämmas lill "gängse pris". Vad som ulgör gängse pris är inle
sä lältillgängligl som ulredningen förulsäller, i vart fall inle inom
byggnadsbranschen, där avsevärda prisvariationer kan förekomma, bl. a. med
hänsyn lill de närmare förulsällningarna för arbetenas bedrivande. Vidare
sammanhänger naluriigtvis kvalilelen på ulförandel med vad som kan antas vara
"gängse pris". Föreningen och förbundet föreslår att näringsidkaren,
i del fall prisel inle är avialai, skall erhålla skälig ersällning för sin
preslation.

Ulredningen
föreslår vidare en Ivingande beslämmelse om ansvar för "ungefäriig
prisuppgift". Vad som utgör ungefäriig prisuppgift låler sig emellertid
inte så lätt bestämmas. Utredningen är för sin del medvelen om all en
ungefärlig prisuppgift ofta kan ha lämnats på enträgen begäran av en konsument,
som vill få ett begrepp om den belalningsskyldighel han åtar sig. 1 den angivna
situationen föreslår ulredningen all näringsidkaren skall kunna befria sig från
ansvar enligt den ivingande bestämmelsen genom att vägra lämna prisuppgift,
genom alt "ge etl exempel på eller en antydan om

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 164

etl pris som kan bli aktuellt" eller genom att lämna
dels en ungefäriig prisuppgifl och dels elt lakpris. Utredningens förslag i
dessa delar framstår som en utpräglad skrivbordsprodukt, som saknar all
anknylning lill verkligheten. Föreningen och förbundel avslyrker därför
förslaget om en tvingande bestämmelse rörande ansvar för ungefärlig
prisuppgifl, vilkel förslag lorde avvika från nu gällande rält.

Vidare föreslår ulredningen en särskild beslämmelse om
prisjämkning för den händelse prisel är oskäligl med hänsyn lill gängse
prisberäkning för molsvarande Uänsler vid avialsUllfälld och övriga
omsländigheler. Utredningen understryker all den föreslagna bestämmelsen inte
skall vara etl medel för allmän priskonlroll utan kunna tillgripas endasl i
individuella fall av särpräglad karaktär. De omsländigheler, på vilka
ulredningen grundar sitt förslag till särskild prisjämkningsregel, ansluler i
allt väsentligt lill de grunder, vara elt pris kan jämkas enligi den allmänna
bestämmelsen i 36 § avtalslagen. Enligt sagda bestämmelse skall särskild hänsyn
tagas om en av parterna i egenskap av konsumenl eller eljesl intager
underlägsen ställning i avtalsförhållandet. Mot bakgrund härav kan någol behov
av en särskild prisjämkningsregel i konsumenttjänstlagen inle anses föreligga.
Inle heller föreligger några bärande skäl för all reglera den förevarande
problemaliken på skilda säll vad gäller konsumenlköp resp. konsumenlijänsler.
Tillskapandel av en särskild prisjämkningsregel i konsumenltjänsllagen måste
komma att uppfattas som om det skulle vara betydligt lättare att jämka avtalat
pris vid konsumenlGänster än vid andra konsumentavtal. Med anledning av del
anförda avstyrker föreningen och förbundet den föreslagna prisjämkningsregeln.

Vad gäller konsekvenserna enligt kap. 2 § 12 av att
näringsidkaren inte utfört prestationen på billigasle sätl resp.
"underiåtil" avråda från vissl utförande, hänvisas lill vad som ovan
anförts under rubrik Näringsidkarens prestation.

Specificerad räkning

Föreningen och förbundet kan tillstyrka atl näringsidkaren
skall vara skyldig att efter särskild begäran utfärda specificerad räkning när
fråga är om Gänst, som ulföres å löpande räkning utan att prisel blivit
besläml. Har, å andra sidan, fast pris avtalats finns emellertid ingen
anledning atl ålägga näringsidkaren någon sådan skyldighel. Om ulredningens
förslag i sistnämnda del skulle leda till lagstiftning skulle detta medföra
omläggningar av fördagens mtiner för kostnadsuppföljning med merkoslnader för
konsumentkollektivet som följd, vilka kostnader i flertalel fall skulle te sig
helt onyttiga. Nämnda konsekvens har uppenbarligen inte övervägts från
utredningens sida, men i detta som i andra sammanhang medför nalurliglvis
ökade administraliva krav på företagen att kostnaden för företagens produkter
och Gänster ökar i molsvarande mån.

Till gmnd för kravet på specificerad räkning ligger
önskemålet att konsumenten skall ha möjlighel all kontrollera slulkostnadens
skälighet. 1 en koslnadsspecifikation kan finnas poster som är högre än
"gängse pris", precis som det där kan finnas poster, som är lägre än
gängse pris. Ulredningen uttalar (betänkandet sid. 241) alt konsumenien genom
den specificerade räkningen kan påvisa all "en eller flera posler i
fakluran översiiger vad som är gängse eller skäligt". Föreningen och
förbundel vill med anledning härav framhålla att del avgörande i sammanhanget
måsle vara en utvärdering av totalkostnadens skälighel och att det inle kan
vara fråga om att konsumenten skall "plocka russin ur kakan" från en
lämnad kost-

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 165

nadsredovisning. Den omständigheten all en eller flera
posler i en kostnadsredovisning kan vara högre än "gängse pris"
medför inle alt slutkoslnaden därför skall anses oskälig. Nämnda förhållande
måsle enligt föreningens och förbundels mening komma lill ullryck i lagmoUven.

7.18 Motorbranschens riksförbund (MRF):

Prisets bestämmande

Utredningen föreslår den huvudregeln alt prisel - om del
ej är avlalal -skall besiämmas enligi gängse prisberäkning för molsvarande
Gänsler vid avlalstillfällel (gängse pris). Utredningen vill således frångå den
i 5 § köplagen uttryckta principen enligi vilken näringsidkaren ges möjlighel
all la ul del högsla pris som inte är oskäligl.

Enligt ulredningen är del i allmänhet möjligl all avgöra
vad som är gängse prisberäkning l.ex. per limme för vissl arbete. Som
utgångspunkt skall härvid gälla "priset i branschen".

Inom bilverksladsbranschen finns en rad olika lyper av
bilverkstäder, l.ex. märkesverkstäder, s.k. fristående verksläder,
specialverkstäder av olika slag etc, som kan tillämpa sinsemellan hell skilda
priser, enär de arbetar under olikartade fömtsättningar. Atl mol bakgrund härav
tala om etl gängse pris för elt visst reparalionsuppdrag ler sig något
verklighetsfrämmande. Del kan således ifrågasättas vilken typ av verkstad som
skall utgöra norm då det gäller alt bestämma del gängse prisel.

Om en näringsidkare tillämpar högre priser än "gängse
pris på marknaden", bör han enligt ulredningen upplysa konsumenten om
detla före avtalets ingående. Den upplysningsskyldighet som här anbefalls låter
sig icke göra med mindre näringsidkaren har vetskap om vilka debilerings-normer
andra förelag inom den akluella branschen tillämpar och exakt vad uppdragel
omfattar. Sådan kunskap lorde i allmänhel näringsidkaren inle besitta eller ha
möjlighel atl la del av.

Med hänsyn till den oklarhet som vidlåder den föreslagna
regeln anser inte MRF del lämpligl att den läggs lill grund för lagsUftning.
Hänsyn bör även las lill att Köplagsutredningen i sill betänkande föreslagit en
annan lösning på ifrågavarande problem. Köplagsutredningens förslag härvidlag
torde vara atl föredra framför Konsumenujänslutredningens förslag. Frågan bör
lämpligen lösas i etl sammanhang för all undvika skilda regler inom köp- och
Gänslerätten.

Specificerad räkning

Utredningen föreslår en regel enligt vilken näringsidkaren
är skyldig atl på konsumenlens begäran utställa en räkning som är tillräckligt
specificerad för atl möjliggöra en bedömning av prisberäkningen samt av arten
och omfattningen av utfört arbete.

MRF har inlel all erinra mol all konsumenien ges räll all
på begäran få sådan räkning. En regel av molsvarande innehåll åierfmns för
övrigl i MRF:s regler för reparaiioner. Vid den prakUska Ullämpningen av regeln
är del dock i allmänhel ej fråga om annal än alt arbetskostnaden anges som en
totalsumma utan uppdelning i delposter. Vid bilverksladsarbden är del ofta
fråga om reparationer av flera sinsemellan olika delar av bilen. Sådana
reparaiioner utförs i allmänhel av en och samma mekaniker. Enligt gällande
adminislraliva rutiner inom branschen är det härvidlag i slor utsträckning
vanligl all endasl den lolala arbdstiden för samtliga arbetsmoment

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 166

noteras, varefter verkstaden med ledning av lidsålgången
debilerar kunden en tolal arbetskostnad för beslällda arbelen. I andra fall
debiteras arbetskostnaden med utgångspunkt från särskilda märkeslislor oberoende
av den i dd enskilda fallel åtgångna liden. Någon särredovisning av tiden för
olika momeni sker ej heller i dessa fall.

Om den av utredningen föreslagna regeln om specificerad
räkning är all lolka så atl räkning skall innehålla uppgift om lidsålgången för
olika i uppdraget ingående arbetsmoment, strider detla således mot den praxis
som tillämpas inom bilverksladsbranschen. En omläggning av nuvarande system i
det avseende varom nu är fråga skulle ulan ivekan leda lill en ökning av det
administrativa arbetet med åtföljande behov av prishöjningar på
bilverkstadsarbeten. En sådan ulveckling kan knappast ligga i konsumenternas
inlresse. MRF förordar därior alt det får anses vara tillfyllesl all räkningen
innehåller uppgift om den totala arbetskostnaden utan uppdelning i delposter.

7.19 Kungl. automobilklubben (KAK):

KAK anser i princip att konsumenten skall ha möjlighel
kräva specificerad räkning av näringsidkaren. Inom bilbranschen, där ell
flertal olika arbeten ingår i en reparation torde del emellerlid medföra vissa
svårigheter att i detalj precisera den arbetstid som åtgått för enstaka delar
av arbelet. Skulle dylik ddaljering krävas i samtliga fall måste det leda till
en ökning av det administraliva arbetet, vilket medför en ur konsumentsynpunkt
olycklig fördyring.

7.20 Motormännens riksförbund (M):

2 kap. II §

Inledningsvis nämnda regler för reparationer anger
skyldighel för verkstaden att lämna prisuppgift avseende del beslällda arbetet
i sin helhet. Denna skyldighet synes M helt naturlig eftersom konsumenten i
övervägande antalet fall måsle ha etl berättigat inlresse av att få klarhet i
storieken av den utgifl han lar på sig om han besläller elt vissl arbete. M
förordar därför en uttrycklig skyldighet för näringsidkare att lämna, i varje
fall en ungefärlig prisuppgift.

Vad så angår den närmare innebörden av atl, då ungefärlig
prisuppgift lämnats, priset icke avsevärt får överstiga uppgivet pris, bör ej
enbart vissa tillämpade procentsatser Gäna till ledning. Dessutom bör klargöras
att prisökningen under inga förhållanden får överstiga etl vissl
basbeloppsre-lateral belopp.

2 kap. 15 §

Förberedande undersökning som leder lill besiällning hos
näringsidkare som utfört undersökning bör icke leda lill skyldighel för
konsumenten alt svara för kostnaderna för undersökning.

2 kap. 16 §

M förordar en generell skyldighel för näringsidkare all
utfärda specificerad räkning. I varje fall bör sådan skyldighet föreligga så
snart priset överstiger elt visst, förslagsvis basbeloppsrelalerat, belopp.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 167

7.21 Sjösportens samarbetsorganisation (SSD):

En praktiskt viktig fråga vid reparationer avser
faslslällandd av pris som parierna inte fixerat Förslagel använder en annan
teknik än köplagens (som enligi bokstaven låter säljaren la ul det högsla pris
som inle är oskäligl) och föreskriver "gängse pris", eller om della
inle kan fastställas "skäligt pris". Principen om gängse pris
moisvarar den Ullämpning som köplagen numera har fått och lorde vara lämplig.

Utredningen berör frågan vem som skall bevisa huruvida
fasl pris överenskommiis men anger ingen lösning. Som ulredningen nämner har
vid arbete på fast egendom ansells all den som påslår atl fasl pris ej överenskommiis
måste bevisa delta, när motparten hävdar motsalsen. Ståndpunkten har kritiserats
och lorde sammanhänga med särskilda förhållanden vid arbele på fast egendom. 1
vae fall vid arbete på båtar skulle en sådan presumlionsregel försvåra den
informella beställningspraxis som förekommer idag, och del kan därför vara
skäl atl lagiexten fick ange att den som vid beställning av arbele på lös sak
hävdar all fasl pris angivits måsle bevisa della. Reklamalionsnämndens praxis
på denna punkl visar sig vara något obestämd.

När emellertid näringsidkaren på del ena eller andra
sällel bevisligen har angett etl pris, bör det åläggas honom all klargöra om
den nämnda siffran är en uppskattning, etl fasl pris eller en övre gräns. Såsom
ulredningen nämner bör kunden ha rätt all ulgå från all del nämnda prisel är
ett fasl pris, och han bör dessulom kunna ulgå från alt prisel inkluderar alla
koslnader, och sålunda även moms och malerial. 1 dessa avseenden bör
bevisbördan läggas på näringsidkaren, och della bör klargöras i lagtexien. En
sådan regel påverkar näringsidkarnas offertrutiner men är ingenting som generellt
fördyrar varan för konsumenterna.

7.22 Kooperativa förbundet (KF):

----- KF kan också tillstyrka de föreslagna reglerna om prisets

bestämmande
och om pristillägg.

KF har inga invändningar mot de återstående beslämmelserna
i andra kapitlel om förberedande undersökning, specificerad räkning och liden
för beialning.

7.23 Lantbrukarnas riksförbund (LRF):

(se även avsnitt 5.25)

Viss oklarhet föreligger beträffande 2: 17. Konsumenl
skall enligt förslaget betala efter anfordran men det sägs ej hur lång tid därefter
detta kan ske ulan att dröjsmål uppkommer. Frågan hänger ihop med när
näringsidkaren får inställa fortsatt arbete (5: 1). Moliven bör belysa frågan
ytterligare.

7.24 Kristianstads kommuns konsumentnämnd:

Med den möjlighet, som ges ål förelagarna att ta ut
pristillägg, föreligger risk atl vissa fördagare lar för vana all lämna
prisuppgifier i underkant och därefter använda sig av de bestämmelser som finns
alt göra prisöverskri-danden och på så sätl fortlöpande tillskansa sig högre
priser än vad man annars skulle kunna ta ul. Om man på det sättel genomgående
lämnar ett

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 168

lågt ulgångspris, som därefter överskrides, åsidosätter
man den fria konkurrensen. Den lypen av flylande prissättning innebär då inte
bara elt konsumenträltsligl problem, ulan därmed även en illojal konkurrens
genlemol andra förelag, vilkel i del långa loppel innebär marknader med mindre
seriös verksamhel än vad som annars skulle vara fallel. Anlingen måsle ju de
seriösa förelagen möla den konkurrensen med samma medel eller också kommer de
icke seriösa förelagen all framhävas. Här måsle man i samband med Ullämpningen
av lagsliftningen se lill all dessa typer av prisöverskridanden i göriigaste
mån begränsas.

Vid förberedande undersökningar vill konsumenien som regel
ha svar på frågorna "Lönar del sig all reparera den här saken?" eller
"Har jag de ekonomiska fömtsättningarna för all klara av alt ulföra den
här reparationen?", det senare oftasl när del gäller fasl egendom. Vad vi
har märkl på den lokala konsumenlrådgivningen uppfattar många konsumenler det
som myckel siölande, när förelagaren kräver beiall för förundersökningar. Del
är inle ovanligl all fömndersökningen på mindre saker beiingar ell pris som
ligger mycket nära vad apparaten i sig själv kostar som ny. I sådana sammanhang
borde det rimligen vara fackmannens/näringsidkarens skyldighet all upplysa
konsumenten om atl förundersökning inie är lönsam. Den allra bästa lösningen på
della vore, atl man genomgående i branscherna icke tog beiall för
förundersökningar, ulan precis som vid anbudsförfarandet vid fast egendom
inbakar anbudskosinaderna i den allmänna prissättningen i branschen. Åven mol
bakgrund av att anbudsförfarandd i vanlig mening, dvs. en uppmaning atl komma
med anbud på etl uppdrag i konkurrens med andra näringsidkare är mindre vanlig
i konsumenlsförhål-landen, torde denna inbakning i den generella prisnivån i
branschen inte påverka priserna speciellt myckel, men icke desto mindre
underlätta en annars besvärlig siluation för de enskilda konsumenterna.

8 Faran för näringsidkarens prestation

8.1 Stockholms tingsrätt:

2 kap. 14 § första styckel bör formuleras om, så all man
inser all del kan vara fråga om såväl den omständigheten all arbelel ulförts
förgäves som atl vissl Ullhandahålld malerial förstörts.

8.2 Malmö tingsrätt:

2 kap. 14 §

Utredningens mening är tydligen all konsumenien inle
undgår belalningsskyldighel om näringsidkarens prestation förstörts på grund
av ka-suella omständigheler som är att hänföra till konsumenten eller dennes
egendom. Della framgår inte tillräckligt tydligt av lagtexien.

I lagen finns ingen regel om när avlämnande skall anses ha
skell. Sådana regler finns beträffande köp i köplagen. Med hänsyn lill den
slora betydelse tidpunkten för avlämnandet fåll i lagförslagel måsle del anses
erforderligt med en definition även när del gäller Gänsler. Vad utredningen
anfört i fråga om vad som skall menas med avlämnandet bör kunna ligga till
grund för lagstiftning (s. 259 f, 271 och 454).

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 169

8.3 Marknadsdomstolen:

Marknadsdomslolen lillslyrker ulredningens förslag i denna
del.

8.4 Konsumentverket/KO:

Vid arbele på fast egendom och då konsumenten har
föremålet i sin besittning övergår faran till konsumenten vid avlämnandet (2
kap. 14 § försia st.). Av motiven framgår inle klart när avlämnandet inträffar.
Ett avgörande kriterium synes dock vara alt konsumenten förstått atl näringsidkaren
anser sig ha slutfört Gänsten (s. 259 och 454). Felbedömningen enligt 3 kap. I
S andra st. och reklamationsfristen enligt 3 kap. 3 § andra st. är knulna lill
tidpunkten för avlämnandet, och det är därför viktigt atl detta begrepp
preciseras. Det kan tilläggas att det särskilt vid arbete på fasl egendom inle
är ovanligt alt näringsidkaren avslutar arbetet och också räknar Uänsten som
färdig och "avlämnad", utan att konsumenien vet om del. Av sådana
omständigheler som att dt arbetsredskap finns kvar eller arbelsplatsen inte är
städad kan konsumenten dra den felakiiga slutsatsen att arbelel fortfarande
pågår. I vissa sådana fall ur det möjligt att näringsidkaren ändå kan anses ha
överlämnat Uänslen konkludenl. När näringsidkaren har anledning iro att
konsumenten inte uppfattat att Gänsten är slutförd bör han i båda parternas
inlresse därför underrätta denne om förhållandel.

När Gänsten avser en sak som överlämnals i näringsidkarens
besittning övergår faran på konsumenien när denne kommil i väsenlligl dröjsmål
med all avhämla saken (14 § andra st). Enligi verkels uppfattning är del mycket
vanligt all någon lidpunkt för avhämlandel inle besläms i sådana fall som här
avses. Regeln kan därför bli svår att tillämpa i prakliken och skapa osäkerhel
om vem som i elt vissl fall har slåil faran. Verket anser därför atl
undantagsregeln bör utgå.

8.5 Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet:

Likaledes tillstyrker fakultelsnämnden lill 2:14 I st. om
faran för näringsidkarens preslation. Såsom utredningen anför (s. 260 f) bör
näringsidkaren slå faran även när arbelel utförs på löpande räkning. Däremot
förefaller förslaget till 2:14 2 st. innehålla en onödig - och i förhållande
till köplagen avvikande - komplikation, när del i beslämmelsen framgår alt
näringsidkaren ej ska ha rält lill beialning för arbelel på egendom som lämnats
i näringsidkarens besittning, om arbetet förstörs genom olyckshändelse innan
egendomen återlämnats lill konsumenien eller denne kommil i väsentligt
dröjsmål med atl avhämla saken. Köplagen innehåller på denna punkl alt faran
övergår så snart dröjsmål med avhämlandel uppstått. Ifall endast en ungefäriig
dag beslämls för sakens avhämiande. torde köparen inte vara i dröjsmål förrän
den länkbara lidsrymden gåll lill ända. Har viss bestämd dag satts ul. talar
inlressel för enhellighel med reglerna vid konsumentköp och av en exakt regel
för atl faran övergår så snart dröjsmål föreligger.

8.6 Konsumentköpsutredningen:

1 2 kap. 14 § ges regler om lidpunkien för farans
övergång. Vid en jämförelse med köp är framför alll andra styckel av inlresse.
Där behand-

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 170

las del fallet atl Gänsien avser en sak som har
överlämnals i näringsidkarens besittning. Belräffande regeln i försia stycket
må i della sammanhang endasl ifrågasällas om inle innebörden av begreppet
"avlämnande" borde anges i laglexlen. Begreppet får på grund av
hänvisningarna i 3 kap. I och 3 §*} betydelse också när det gäller lidpunkien
för felbedömningen och Ulgängspunklen för preskriplionsfrislen. Vad som anförs
i motiven om begreppets innebörd (s. 259-260, 454) är vagt och lämnar
ålskilligl ulrymme för Ivekan.

Enligi andra slyckel gäller som huvudregel att
näringsidkaren slår faran för sin preslalion lill dess all saken har kommit i
konsumenlens besittning. Della överensslämmer med vad som gäller enligt
köplagen för det fall all köparen skall hämla varan hos säljaren eller att
denne själv skall avlämna varan hos köparen. Del är emellerlid inle helt klarl
vad som enligt förslagel skall gälla om saken genom näringsidkarens försorg
skall sändas lill konsumenten med anlitande av en självsländig iransporlör.
Denna oklarhel sammanhänger med svårighelen alt avgöra vid vilken lidpunkt
besittningen i en sådan situation skall anses övergå lill mollagaren.
Utredningen ger inle någol besked om hur förslagel skall lolkas i delta
hänseende. Troligen menar dock ulredningen all den avgörande tidpunkten skall
vara när saken fakliskl efler avsluiad iransporl överlämnas av fraktföraren
lill konsumenien eller en represenianl för denne, även om mottagaren enligt
reglerna för fraktavialel har varil berättigad all förfoga över saken lidigare.
Om denna lolkning är riklig innebär förslagel all näringsidkaren alllid kommer
att slå faran under Iransporlen. Delta är en annan regel än vad som gäller
enligi 10 och 17 §§ köplagen för fall då gödsel skall iransporteras från en orl
lill en annan med anlilande av en självsländig fraklförare. Enligt köplagsutredningen
kan del emellerlid sältas i fråga om köplagens regler lämpar sig för
konsumenlköp (SOU 1976:66 s. 221), och i våra direkliv anförs all del bör
övervägas om inle varan, även när den skall sändas till köparen frän en orl
lill en annan, bör anses avlämnad försl när den har kommil i köparens
besittning, med verkan bl.a. all säljaren fram lill dess slår faran.

I della sammanhang kan förUäna påpekas all
ulredningsförslagd inle innehåller någon föreskrift om vem som skall slå för
transportkoslnaden i fall då näringsidkaren skall ombesörja Iransporl av saken.
Den omsiändighelen all Iransporlen såvitt avser näringsidkarens preslalion går
på dennes risk berättigar i och för sig inle lill den slulsalsen all han också
skall bekosta iransporlen. Vi ifrågasätter om inte till undanröjande av
oklarhet en regel i ämnel borde las upp i lagen. Regeln skulle exempelvis kunna
ges del innehållel all näringsidkaren skall slå för Iransportkoslnaden, om inle
annal har avtalats.

Enligt köplagen kan faran i vissa fall gå över på köparen
redan före avlämnandet. Enligt 17 § andra meningen skall sålunda köparen vid
köp av besläml gods slå faran, om godset skall avhämias av köparen och liden
för avhämtandei är inne saml godset hålls redo för hans räkning. Vidare gäller
enligt 37 § att köparen alllid slår faran om avlämnandet försenas på grund av
dröjsmål på köparens sida. Köplagsutredningen, som föreslår viss motsvarighet
till dessa regler, har även här ullalal iveksamhel om reglerna bör gälla också
för konsumenlköp (SOU 1976:66 s. 230). Ell skäl som talar för atl en för
köparen gynnsammare reglering bör kunna övervägas är alt sålda varor som ligger
kvar i säljarens lager kan läckas av dennes försäkring enligt gällande villkor
för affärsförsäkring.

KonsumenlGänstulredningens förslag innehåller en viss
motsvarighet lill köplagens nyssnämnda regler. Sålunda föreskrivs att faran
skall gå över på

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 171

konsumenten redan innan denne har fått saken i sin
besittning, om han har kommit i väsenlligl dröjsmål med att avhämta den. Åven
första styckel andra meningen innehåller en särregel om lärans övergång när
avlämnandet har försenats pä grund av konsumenten. Vi utgår emellertid från
att denna regel, som inle är förenlig med nyssnämnda bestämmelse i andra
slyckel. inle skall gälla för de fall som avses där. Paragrafens innebörd bör
emellerlid förtydligas på denna punkl.

Del är iroligt all varor som inte avhämtas är elt större
problem när dd gäller Gänsler än vid köp, där ju i allmänhet avlämnandet äger
rum i omedelbarl samband med avlalel. En regel om att furan för
nuringsidku-rens prestation övergår före avhämtningen är emellerlid inle ägnad
alt annat än i mycket begränsad mån komma till rätta med detla problem.
Näringsidkaren är ju alhjäml skyldig alt la vård om saken Gfr 5 kap. 5 S andra
slycket) lill dess han kan sälja den med stöd av lagen (1950; 104) om räll för
haniverkare all sälja gods som ej avhämlals, och skulle saken skadas medan den
är kvar hos näringsidkaren blir denne enligi 4 kap. 2 § forsla stycket
skadeståndsskyldig, om han inle kan visa att skadan inte beror på försummelse
av honom själv eller någon som han har anlilal. Den föreslagna regelns räckvidd
begränsas vidare av att dd kan bli svårt all ange när konsumenten kommer i
dröjsmål. Ofta torde nämligen något avtal inle kunna anses iräffal om all
konsumenien är skyldig all avhämla saken vid en viss lidpunkl. 1 den mån en
tidpunkt har avialais kan nog della ofla inte anses innebära mer än all
näringsidkaren har ålagil sig atl då ha saken färdig för avhämtning.
Ytterligare kan pekas på de svårigheier som är förenade med all avgöra när ell
dröjsmål blir väsenlligl. Av motivullalanden atl döma skall denna fråga i
försia hand bedömas med hänsyn lill näringsidkarens förhållanden (s. 455). Mol
bakgrund av del nu anförda kan ifrågasällas om inle den berörda undanlagsregeln
skulle kunna ulgå ur lagen.

8.7 Tjänstemännens centralorganisation (TCO):

När del gäller den s. k. farans övergång föreslås alt
konsumenten inte är skyldig atl betala för näringsidkarens preslalion om den
har förslörls genom olyckshändelse före avlämnandei. Undanlag görs om
avlämnandei försenals på grund av konsumenten. I sådani fall övergår faran på
konsumenien från den lidpunkl då överlämnandd skulle ha ägl rum.

TCO lillslyrker all faran normall övergår till konsumenien
vid liden för överlämnandd. TCO avslyrker däremol all faran generelll övergår
lill konsumenien då försening kan laslas konsumenien. En sådan lagbeslämmelse
kan enligi TCO inle ha generell ulformning.

8.8 Sveriges domareförbund:

2 kap. 14 §

1 likhel med vad köplagen i förevarande hänseende påbjuder
har faran för preslalionens övergång anknuUls lill lidpunkien för avlämnandei.
Del är vidare "avlämnandei" som utgör relevant uigångspunkl för
felbedömningen (3 kap. I §) och beräkningen av preskriplionsfrislen vid fel (3
kap.

3 §). Enligi vad som kan utläsas ur moliven (s. 259 o.
454) synes ulredning

en vilja ge begreppet avlämna den innebörden, all ifrågavarande Uänst

ävensom eventuella därmed förknippade biförpliklelser (säsom exempel

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 172

namnes skyldighet atl städa och forsla bort arbetsredskap
vid utförandet av måleri- och lapetserararbeten) skall hu avslutats samt att
konsumenten insett innebörden härav och beretts tilllälle till besiktning.

Enligt vedertaget språkbruk torde "avlämnande"
vara liktydigt med begreppet tradition i dess sedvunliga juridiska betydelse.
(Jfr Almén-Eklund. Om köp och byle av lös egendom. 1960, s. 93). Förbundet hur
däiför den uppfattningen att begreppet avlämna i förevarande sammanhang framstår
såsom etl från språklig synpunkl inadekvat uttryck. På grund härav och då
kravet på pregnant och vägledande formulering, med tanke på tidpunktens
avgörande betydelse såsom utgångspunkt för flertalet ingripande rätlsföljders
inträde, här slarkl gör sig gällande, föreslås att den valda beslämningen
ersattes med en mot utredningens därmed åsyftade innebörd svarande objekliv
definilion.

I specialmoliveringen till rubricerade lagrum (s. 453)
förklaras atl "faran gäller olyckshändelse som drabbar näringsidkarens
prestution så atl arbele eller malerial förstörs". Såsom elt exempel på
atl arbetet går förlorat namnes all föremålet för arbetet blir stulet.
Lagbudels föreslagna lydelse läcker ej samlliga de situationer utredningen
velat inrymma under farebe-greppei. Till undvikande av missförslånd föreslås
därtör en formulering i samklang med den lydelse köplagsutredningen vall
belräffande molsvarande siluation.

I lagrummds andra slycke göres. såvitt avser lös sak som
lämnats i näringsidkarens besittning, ett undanlag från huvudregeln till
konsumenlens favör. Under åberopande av billighetsskäl har ulredningen
nämligen föreslagil all det från konsumenlens sida skall erfordras alt han
hamnat i "väsenlligl dröjsmål" med avhämlandel för all läran skall
övergå på honom. Vad som avses med "väsenligl dröjsmål" skall enligt
moliven (s. 455) bedömas utifrån omständigheterna inom ifrågavarande bransch.
På säll ovan framhållils framsiår vikten av alt lidpunkten för farans övergång
klarl fixeras som så belydelsefulll, att dess inlräde ej bör få hållas svävande
genom alt göras beroende av skönsmässiga överväganden. 1 ställd bör liden för
farans övergång besiämmas på samma sätt som enligi köplagen.

8.9 Vissa organisationer inom näringslivet:

2 kap. 14 §

Del framgår inie fulll klart av den föreslagna lagtexien
om man med uttrycket "faran" avser faran för näringsidkarens
preslation eller faran för "saken". Organisalionerna vill därior
föreslå all man efter orden "fara" i 14 §. andra slyckel. lägger till
orden "för sin prestation".

8.10 Handelskamrarna:

Del framgår inle fullt klarl av den föreslagna lagtexien
om man med uttrycket "faran" avser faran för näringsidkarens
prestation eller faran för "saken". Handelskamrarna vill därför
föreslå all man efter ordel "faran" i 14 §. andra slyckel, lägger Ull
orden "för sin prestation".

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 173

8.11 SHIO-Familjeföretagen och Sveriges kömannaförbund:

Utredningen har i § 14. st. I, ulan alt närmare undersöka
eller beröra de försäkringslekniska möjlighelerna lill skydd, föreslagil alt
näringsidkaren skall stå faran om hans prestation, före avlämnande, skadas
genom "olyckshändelse", ett i och för sig vagt definieral begrepp.
Naluriigare hade varil atl låla den part som har bäst uppsikt över eller
konlroll av objekld för preslaiionen ansvara för della.

Del kan vidare ifrågasättas om inle föreskriven ersällning
i försia hand bör ulgå ur konsumenlens objeklförsäkring. Delta särskilt när
föremålel för Gänsten är i konsumentens besittning vid skadans inlräffande.

Av
lagtexien i § 14, st. 2, framgår ej klart all del är faran för näringsidkarens
prestation som avses och ej faran för "saken". Del bör framgå direkt
ur lagtexten.

8.12 Motorbranschens riksförbund (MRF):

Ulredningen föreslår i en särskild regel för farans
övergång när föremålet för Uänsten har överlämnals i näringsidkarens
besittning. Enligt 2 kap. 14 S 2 si. slår näringsidkaren faran lill dess saken
kommit i konsumentens besittning eller denne kommil i väsenlligl dröjsmål med
all avhämla saken.

Den föreslagna beslämmelsens ulformning synes leda lill ej
önskvärda resultat. Antag atl en bilverkslad pä begäran av en kund släller ul
dennes bil efler avsluiad reparalion på en parkeringsplals el. dyl. vid
lidpunkl då verksladen slänger för dagen. Bilen blir därefter utsatt för
skadegörelse av en ulomslående person innan kunden hämlal bilen. All verkstaden
i denna siiuaiion skall bära risken för händelsen synes inle vara rimligt. Skäl
synes föreligga all närmare ulvärdera konsekvenserna av den föreslagna beslämmelsen.

8.13 Sjösportens samarbetsdelegation (SSD):

Förslagel använder på flera slällen lermen
"avlämnande" utan alt precisera innebörden. Hänvisning görs på olika
ställen till regeln om varans återgång, men inte heller denna anger belydelsen.
En definilion behövs särskilt i de fall där arbetet inte gäller en sak som
inlämnas och återlämnas ulan någonling som hela liden är i konsumentens
besittning.

Belräffande fareövergången ifråga om sak som överiämnals i
näringsidkarens besittning borde lydligare klargöras all den risk som läggs på
näringsidkaren inle avser den inlämnade saken ulan endast det värde som
lillförls genom arbelel på denna.

8.14 Kooperativa förbundet (KF):

KF är däremol iveksaml till om beslämmelsen i 2 kap. 14 S
om faran för näringsidkarens preslalion fåll en i alla delar lämplig
ulformning. Beslämmelsen innebär all konsumenien inle är skyldig all belala
för en preslalion. i den mån denna har förslörls genom olyckshändelse före
avlämnandei. Om avlämnandei däremol försenas på grund av konsumenien föreslås
faran övergå på denne då avlämnandei skulle ha ägl rum. 1 andra slyckel
uttalas, att vid Uänst på sak som har överlämnats i näringsidkarens besittning
slår näringsidkaren faran lill dess saken kommil i konsumenlens besittning
eller denne kommil i väsenlligl dröjsmål med all avhämla saken.

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 174

När avial om Uänsl ingås mellan näringsidkare och
konsumenl lorde myckel sällan någon informalion ges till konsumenien om vem
som bär risken för presiationen i skilda skeden av dess ulförande. KF föreslår
därför, atl regeln i paragrafens andra slycke om all näringsidkaren slår faran
lill dess besittningen övergått lill konsumenien bör kunna gälla som huvudregel
för övergången av faran för näringsidkarens preslalion.

I samband härmed får KF ifrågasätta, om inle uttrycket
"slå faran för" numera framsiår som så föråldrat, att del kan vara
svårl all förslå och om inle etl mer lältillgängligl begrepp bör kunna
övervägas.

9 Fel i näringsidkarens prestation

9.1 Hovrätten för Västra Sverige:

(se även avsnitt 5.1)

Felbegreppet 3 kap. I §

Utredningen anser atl s.k. inslruklionsfel, som leder lill
en avvikelse från del resulial konsumenien har räll all kräva, bör anses som
fel i rällslekniskt avseende. Detta framgår inte direkl av 3 kap. I § I st.,
där det sägs all Uänsten är felaktig om utfört arbete eller använt material
avviker från vad konsumenien med stöd av 2 kap. I -5 §§ har räll all kräva.
Enligi ulredningen ligger i omsorgspliklen all näringsidkaren lämnar erforderliga
inslmklioner. 3 kap. I § bör enligi hovrättens mening formuleras så att man
utan vidare förstår atl inslruklionsfel ingår i felbegreppel.

Garanti 3 kap. 2 §

Ulredningen framhåller i moliven all en avvikelse från en
garanli är alt bedöma som fel. Hovrätten delar denna uppfatlning. Med hänsyn
härtill bör närmare undersökas om beslämmelserna om garanli kan föras lill
reglema om näringsidkarens preslalion. 2 kap. 3 § I si. innehåller huvudregeln
för näringsidkarens preslalion. 2 si. reglerar del fall, då näringsidkaren
ålagit sig att ulföra Uänsten provisoriskl. Reglerna om garanti då
näringsidkaren ålagil sig all under viss lid svara för preslaiionen kan ingå
som ell 2 si. och reglerna om ell provisoriskl ulförande flyllas lill ell 3 st.
i

2 kap. 3 §.

Av elt lagstadgande om garanli bör framgå all hänsyn skall
las lill garanlin om genom ålagandei konsumenten tillförsäkrais en särskild förmån
som eljesl icke skulle ha slåll honom till buds.

En avvikelse från nu föreslagen lydelse av 2 kap. 3 § 2
st. dvs. från garantin, skulle i så fall jämlikt 3 kap. I § bedömas som fel.
Liksom vid alla andra fel får näringsidkaren jämlikt 3 kap. I § I st. in fine
vid ellgaranliåla-gande etl presumlionsansvar. Del erfordras vid en nu
föreslagen ändring i

3 kap. I § 2 st. in fine ell lillägg om att hänsyn skall
lagas även lill

garantiliden. Genom en sådan formulering och omredigering torde klarare

framgå alt garanlin är en funklionsgaranli och innebär en särskild förmån

för konsumenien.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 175

Reklamalion och preskriplion vid fel 3 kdp. 3 §

Hovrätten bilräder förslaget men anser all förevarande
preskripUons-fråga bör lösas i nära samförslånd med konsumenlköpsulredningen
och i ell sammanhang saml all resullalel av pågående preskripUonslagsliftning,
som avser atl reglera preskriplion i konsumenlförhållanden, bör avvaklas.

Avhjälpande av fel 3 kap. 5 §

Näringsidkarens rätt att avhjälpa fel enligt 3 kap. 5 § 2
st. är för honom mycket gynnsam. Del kan ifrågasällas om i en konsumenllag
näringsidkaren skall ha prakiiskl tagel samma räll all avhjälpa fel som
konsumenien har i fråga om räll all kräva att näringsidkaren avhjälper fel.
Innan konsumenten kan göra sin rätl Ull prisavdrag eller hävning gällande
måsle han avvakia uigången av frislen för avhjälpande, "skälig lid"
(3 kap. 5 S 3 si.). Ulredningen säger i moliven, s. 473, all vad som anges om
skälig lid i specialmoliveringen lill 2 kap. 7 §, som gäller liden för
ulförandel av en Uänsl, härvid kan Uäna lill ledning. För all underslryka
viklen av skyndsamma ålgärder för avhjälpandet anser hovrätten all i slälld
för "skälig lid" uttryck som "ulan dröjsmål" bör tas in i
laglexlen.

Rätl all innehålla belalningen vid fel 3 kap. 7 §

Utredningen har ej berört frågan om en ddenlionsräll bör
kunna få ulövas även vid krav på skadeslånd enligt 4 kap. 2 § på annan grund än
fel i själva Gänsten. Hovrätten vill peka på förhållandel för del fall all en
sådan omfallande ddenlionsräll bör lillskapas.

Hävning pä grund av fel 3 kap. 8 §

För prisavdrag erfordras icke all felel är väsenlligl. Den
mera ingripande åigärden hävning kan däremol lillgripas endasl då felel är av
väsenllig beiydelse. Av laglexlen framgår inte atl väsenllighden skall vara
synbar, dvs. all näringsidkaren insett eller bort inse all felel var av sådan
väsenllig beiydelse som avses. 1 fråga om fel, som är uppenbart för envar, är,
som ulredningen framhällil, hell klarl atl näringsidkaren insett eller bort
inse väsenllighden. Annoriunda är det i fråga om egenskaper som har betydelse
bara för den särskilde konsumenten. Sådana fel torde vara mera vanliga vid
Gänsler än vid köp. Hovrätten ifrågasätter om icke av lagtexien bör framgå all
för hävning erfordras jämväl all näringsidkaren insett eller bort inse atl
felet är väsenlligl för konsumenien.

9.2 Malmö tingsrätt:

3 kap. I §

Förulsällning för all Gänsl skall anses felaklig är bl. a.
all avvikelsen inle beror på omständighet som är alt hänföra lill konsumenten.
Bland sådana omsländigheler namnes i ulredningen beskaffenhelen hos föremålel
för

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 176

Gänsten (s. 269). Del kan ifrågasättas om inle denna
omsländighel bör anges särskili i lagiexten då "beskaffenhelen hos
föremålel för Gänsten" enligt normall språkbruk ej omfattas av
"omständighet som är atl hänföra lill konsumenien".

3 kap. 3 §

Enligt andra slyckel skall reklamation ske inom viss tid
såvida fråga ej är om fel som inle visal sig inom denna lid och inle rimligen
kunnal uppiäckas dessförinnan.

Kravel all felet inle skall ha visal sig inom denna lid är
onödigi och enbart vilseledande. Ulredningens inlenlioner är uppfyllda även om
endasl den förulsällningen behålles alt felet inle rimligen kunnal uppiäckas
inom den angivna liden.

9.3 Marknadsdomstolen:

Förevarande avsnill i belänkandel inleds med en
redogörelse för ulredningens överväganden rörande själva felbegreppet. De
flesta av utredningens här anförda tankegångar kan marknadsdomstolen ansluta
sig till. I 3 kap. I § första st. föreslår ulredningen en beslämmelse som
uttryckligen anger vad som utgör fel. Mol innehållel i laglexlen finns i och
för sig inle anledning lill någon allvariigare invändning. Del som utsägs i
beslämmelsen kan nämligen närmast karakteriseras såsom truismer. Mol bakgrund
härav finns del skäl alt åler ifrågasätta det meningsfulla med denna typ av
bestämmelser. Det är t.o.m. inle hell uleslulel atl dylika beslämmelser kan
inbjuda lill missbruk från mindre seriösa näringsidkares sida. Marknadsdomstolen
anser följaktligen atl beslämmelsen bör ulgå.

Tiden för felbedömningen regleras i 3 kap. I § andra si.
Marknadsdomslolen har ingen erinran mol förslagel i denna del.

Inle heller utredningens bedömningar och förslag lill
beslämmelse angående garanlier ger anledning lill någon erinran från
domsiolens sida.

Ulredningens förslag lill bestämmelser om reklamalion vid
fel upptas i 3 kap. 3 S- Den i försia st. intagna bestämmelsen synes enligt
marknadsdomslolen ha fåll en i huvudsak ändamålsenlig ulformning. I anslulning
härtill finns anledning omnämna alt marknadsdomslolen numera meddelal beslut i
del av utredningen i detla sammanhang åberopade ärendel mellan KO och AB
Skånska Cemenlgjulerid (beslui 1979: 17). 1 besluiei har domslolen bl.a.
bedöml den åberopade beslämmelsen i AB 72 såsom oskälig enligi
avialsvillkorslagen.

Regeln i 3 § första st. kompletteras i andra si. med en preskripUonsregel
som dock enligt marknadsdomstolens mening getts en mindre lämplig ulformning.
För atl den angivna preskriptionstiden på två år skall gälla uppslälls nämligen
ett förbehåll för dolda fel som i praktiken förtar myckel av
preskriptionsregelns effekl.

Härefter övergår marknadsdomslolen lill alt behandla
utredningens överväganden belräffande påföljder för fel.

Marknadsdomstolen delar ulredningens syn på del önskvärda
i att särskilt lagfästa en skyldighel för näringsidkaren alt avhjälpa fel. En
dylik påföljdsregel verkar rimlig och torde på ett förhållandevis enkelt säll
undanröja eventuella tvister mellan konsumenl och näringsidkare då en Gänsl
befinns felaklig. Domslolen släller sig emellertid Iveksam lill laglexlens
lydelse såvill avser del i 3 kap. 5 § försia si. sista ledet upptagna
förbehållet beträffande ifrågavarande skyldighel att avhjälpa fel. Från kon-

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 177

sumenlskyddssynpunki bdraklal synes laglexlen inte böra ge
näringsidkaren en så vidsträckt möjlighel atl slippa avhjälpa fel;
formuleringen "om dd inle skulle medföra olägenheler eller koslnader som
är oskäligt stora i

förhållande
lill----- " ger näringsidkaren elt alltför generöst lilllagd

manöverulrymme
för all förvägra avhjälpandeåtgärd. All näringsidkaren inle skall ha rält till
ersättning för sina kostnader i samband med avhjälpandel är i och för sig
självklart. Emellertid är del för konsumenlerna av väsenllig betydelse all del
på denna punkl inle råder någon som helsl oklarhel. Därför är del befogal med
den särskilda beslämmelse i ämnet som tagits in i 3 kap. 6 § första st.
Undantagsregeln i 6 § andra st. ulgör däremot ytterligare elt exempel på en
hell onödig beslämmelse. För atl anknyla till det av utredningen valda exemplet
på sid. 308f säger det sig ju självt atl byggmäsiaren skall ha rält till
ersättning för asfaltstrykning; ersättning för detla arbetsmoment omfattas ju
inte av priset för vad som urspmngligen har utförts.

Den
föreslagna regleringen av prisavdrag och hävning har i stort gells en
ändamålsenlig lösning. Marknadsdomslolen vill särskilt framhålla det praktiskt
lämpliga i atl göra nu aktuella påföljder sekundära i förhållande till
avhjälpandepåföljden. Att i princip ge avhjälpandepåföljden förtur lorde
befrämja att förekommande tvister blir lösta på ell smidigi och enkell sätt.
Tillgriper man prisavdrag och hävning, medför nämligen detla som regel att
parternas uppgörelse belastas med inle hell betydelselösa koslnader för olika
administrativa arrangemang hos näringsidkaren.

Även om nu
aktuella beslämmelser rörande prisavdrag och hävning gells en i huvudsak
ändamålsenlig utformning vill marknadsdomslolen ändå uttala sig för atl slörre
klarhet får prägla beslämmelserna om prisavdrag och hävning av redan ulförd
prestation. Renl praktiskt ter det sig nämligen svårt att upprätthålla en klar
distinktion mellan de olika påföljderna prisavdrag och hävning beträffande
redan utförd prestaUon. 1 vart fall torde de flesta konsumenter ha svårt atl
förstå skillnaden mellan de båda juridiska konstruktionerna. Lagförslagets
praktiska genomslagskraft i denna del skulle onekligen vinna myckel om
bestämmelserna kunde göras klarare.

9.4 Konsumentverket/KO:

Fel och reklamalion vid fel

Verkel ansluter sig till utredningens förslag att en
tidsbestämd garanli skall anses som en funklionsgaranli (3 kap. 2 §).

Konsumenien
måsle reklamera inom viss lid för atl kunna göra gällande fel (3 kap. 3 §).
Verket har ingen erinran mol den föreslagna reklamalionsfrislen (3§ försia
st.). Konsumenien skall i princip reklamera inom två år för att kunna åberopa
etl fel (3 § andra st.). Preskriptionsregeln kan genombrytas om felet inte
visat sig inom de två åren och inte heller "rimligen kunnat"
upptäckas dessförinnan. Ulredningen avvisar en beslämmelse som innebär all
konsumenten kan åberopa felet om detla inte "bort" upptäckas under
den angivna tiden. Skillnaden ligger närmast i atl den föreslagna regeln
innebär alt bedömningen av vad som skall anses vara ett relevanl doll fel skall
ske med uigångspunkl i vad konsumenler i allmänhet kan ha insett Gfr s. 468).

Den förkortning av preskripiionsliden som ulredningen
föreslår lär få betydelse framför allt vid byggnadsenlreprenader. Det är långt
ifrån ovanligt att fel i den utförda Gänsten visar sig först efter lång tid -
inte sällan 12 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 110. Bilagedel

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 178

väsenlligen översligande två år - efler del alt
konsumenien lagil Uänslen i bruk. Med lanke på den slora betydelse som en
förkortning av preskriptionstiden kan få för den enskilde konsumenten avslyrker
verkel förslagel atl förkorta preskriptionstiden från tio lill två år. Om den
gällande preskripiionsliden ändå förkortas, bör konsumenien i varje fall kunna
åberopa också fel som inle bort uppiäckas före uigången av den kortare preskripiionsliden.

Påföljder för fel

Om Gänsien är felaklig får konsumenten i försia hand kräva
alt felel avhjälps (3 kap. 5 §). Avhjälpande är enligi utredningen den
smidigaste och lämpligasle påföljden för båda parter (s. 306). Konsumenlverkei
inslämmer i atl elt avhjälpande ofla ligger i båda parternas inlresse. 1 många
fall tillgodoser ell avhjälpande konsumenien bällre än någon annan påföljd. Del
är också nalurligl att konsumenien ges räll att kräva all ell fel ålgär-das,
eflersom della innebär alt näringsidkaren blir skyldig atl fullgöra en avtalad
preslalion. Verkel ansluler sig därför lill den föreslagna regeln. Enligt
förslagel är konsumenlens rätt lill avhjälpande begränsad till fall då
avhjälpandel inle medför "olägenheler eller koslnader som är oskäligt slora
i förhållande till felets betydelse för konsumenien". Avhjälpandel innebär
lill sin karaktär alt näringsidkaren till konsumenien överlämnar den avtalade
presiationen. Näringsidkaren måsle således redan innan avlalel ingås la i
beräkning vilka löften han har möjlighel all infria. Man kan enligi verkels
mening därför ifrågasätta om del finns skäl alt på della sätt begränsa
avhjälpningsskyldigheien. Delsamma kan anföras också i fråga om begränsningar i
näringsidkarens skyldighel alt belala Iransportkoslna-derna i samband med
avhjälpande av fel och atl slå koslnaderna för felfritt malerial (s. 330). Även
koslnader som är myckel höga kan vara helt adekvata med hänsyn till del säll på
vilkel näringsidkaren bedriver sin verksamhel. Till vad som nu sagls kan läggas,
att kostnaderna för ell avhjälpande kan variera från näringsidkare lill
näringsidkare. Man kan anla alt t. ex. en näringsidkare som är mindre kunnig
och som har en dålig serviceorganisation får högre koslnader för all avhjälpa
fel än den yrkesskicklige näringsidkaren med lillgång lill verkslad elc.
Offergränsen synes därför kunna dras olika beroende på den enskilde
näringsidkarens förutsättningar. Det kan enligt verkels mening inte godias,
att en konsument som anlitat en näringsidkare, som är sämre ägnad för sitt
uppdrag än andra, skall ha mindre möjlighel all få avhjälpande utfört, eller
bli tvungen atl betala en slörre del av kostnaderna för avhjälpandel, än den
konsument som vänt sig till en yrkesskicklig näringsidkare.

Genom att erbjuda sig att avhjälpa felel kan
näringsidkaren avväga all konsumenien gör gällande prisavdrag eller hävning (3
kap. 5§ andra st.). Även om avhjälpande många gånger ligger i konsumenlens
inlresse är del dock inle alllid så. Tillämpningen av de bestämmelser i
konsumenlköplagen som ger näringsidkaren rält atl genom avhjälpande förhindra
annan påföljd (4 och 5 §§) visar att en sådan räll kan medföra problem för
konsumenterna. Är näringsidkaren ett seriösl förelag med lillgång lill etl väl
utbyggt system för service- och reparalionsverksamhd är avhjälpandet ofla lill
konsumenlernas gagn. När näringsidkaren inte är av della slag, blir bedömningen
en annan. Del är inle ovanligl all konsumenler får vänia länge innan
avhjälpande sker och inle heller sällsynt alt avhjälpandel är bristfälligl
ulförl och måste upprepas flera gånger utan tillfredsställande resullat. Verkel
gör inte gällande atl näringsidkaren skall sakna räll all

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 179

avhjälpa fel, men anser lill skillnad från utredningen (3
kap. 5§ iredje st. och s. 31 1) att
avhjälpandet - liksom enligt 5 § konsumenlköplagen - skall ske
"genasl" och inle försl "inom skälig lid".

Slarka skäl lalar för att hävning av redan utförd
preslalion som påföljd vid fel i Uänsl inle bör komma i fråga i samma
ulslräckning som vid köp. Del finns dock siluationer där konsumenien har ell
klart inlresse av atl kunna häva Gänsten också lill den del den är utförd.
Enligt verkels mening är det därför av slor beiydelse från konsumenlsynpunkl
att konsumenien enligt förslagel får viss rätl att häva avtalet både lill den
del Gänsten har blivit utförd och i ålerslående del. Verket tillstyrker de
föreslagna reglerna om hävning (3 kap. 8 och 9§§). Verket lillslyrker också all
konsumenien ges rält till prisavdrag. Med hänvisning till vad som sagls vid
behandlingen av 3 kap. 5 § ifrågasätter verkel däremol om prisavdraget bör
begränsas på del sätl som kommer lill ullryck i 3 kap. 10§.

9.5 Allmänna reklamationsnämnden:

Vad som är fel

1 3 kap. I S regleras frågan när en Uänst är atl bedöma
som felaklig. För denna bedömning hänvisas lill föreskrifierna i 2 kap. l-5§§
om kraven på näringsidkarens preslalion. Meloden all i laglexl ge en allmän
definition av felbegreppets innebörd torde sakna molsvarighel i annan
lagsliflning. Åven om del av förklarliga skäl inle låler sig göra alt närmare
konkretisera kraven på näringsidkarens prestation, måste det anses vara av
vissl värde att i laglexlen ange vissa grundläggande normer angående
preslalionens kvaliid och hållbarhel. Nämnden får dock hänvisa lill vad som tidigare
har anförts till de föreslagna reglerna i 2 kap. l-5§§.

Garanlier

Regeln i 3 kap. 2§ har sin närmaste motsvarighet i 10 §
KKL. Garantiansvaret blir emellertid enligt förslagel strängare, bl.a. genom
det vidgade skadeslåndsansvar som utredningen föreslår. Förslagel innebär
vidare all Udsbeslämda garanlier får karaklären av funkiionsgarantier. Som
ulredningen framhållit (s. 273) har det hillills förelegal svårigheier
belräffande flertalel förekommande branschgaraniier all avgöra humvida dessa är
atl tolka som funkiionsgarantier eller inle. Den praxis som under åren har
utbildats hos nämnden på såväl köp- som Uänstesidan får anses innebära alt
nänngsidkarens garanUansvar i prakliken har fått karaklären av ell
funklionsansvar under garanliliden. En sådan lösning får anses lämplig inle
minst från bevissynpunkl. Nämnden anser därför all ulredningens förslag därom
bör godtas.

Påföljder av fel

1 3 kap. 5-IOSS uppläs beslämmelser om påföljd vid
felakiighet i Uänsl. Nämnden anser all del föreslagna påföljdssysiemel har fåll
en tillfredssiällande uppbyggnad. Den primära påföljden ulgör enligi 5§ 1 st.
rätl för konsumenten all kräva feleis avhjälpande. Enligi andra slycket har
näringsidkaren rätl att - lill undvikande av annan påföljd för honom såsom
prisavdrag eller hävning - erbjuda konsumenien avhjälpande av felel. En sådan
lösning har påtagliga fördelar och motsvarar den praxis som har ulbildats hos
nämnden ifråga om arbele på lös sak. Del kan antas all vid sidan av
skadeslåndsreglerna i 4 kap. avhjälpanderegeln i prakliken kom-

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 180

mer all få den slörsla belydelsen i påföljdssysiemel.
Regeln får enligi nämndens mening också anses ha erhållil en ulformning som
lillfredsslåilande lillgodoser båda parters inlresse all i särskilda fall
påkalla undanlagande av regelns Ullämplighet.

Genom den föreslagna regeln i 3 kap. 7§ tillförsäkras
konsumenien räll all lill säkerhel för krav på grund av fel innehålla beialning
för Uänslen. En motsvarande räll föreligger enligt 14 S i händelse av
näringsidkarens dröjsmål. Av respektive regels ordalydelse får motsatsvis
anses framgå alt konsumenien inle har räll alt innehålla betalning lill
säkerhet för fordran på sådani skadeslånd som avses i 4 kap. 2 §. Della
förhållande berörs inie i moUven. Enligi nämndens mening synes inle någon
saklig grund föreligga för en sådan ålskillnad.

9.6 Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet:

Fakultetsnämnden har inga andra kommenlarer till
utredningens/eZ/je-grepp i 3:1 än att det i 2 si. borde lilläggas all gödsel även
måsie anses behäflal med fel om näringsidkaren efler avlämnandet vårdlösl
skadar godset Gfr 44 § köplagen). Delta måste framgå av 2:1 2 st.; annars blir
inle ens skadeståndsreglerna i 4:1 formellt lillämpliga.

Utredningens argumentering (s. 278 O för au Udsbeslämda
garanlier skall lolkas som funkiionsgarantier är alldeles övertygande, och
förslagel lill 3:2 tillstyrks. Fakultelsnämnden tillstyrker också att
avvikelser från en garanti bedöms som fel, så all del normala påföljdssysiemel
blir Ullämpligt (s. 280).

Utredningens förslag om reklamation i 3:3 1 st.
lillslyrks. I fråga om preskriplion finns för närvarande inga regler för
Gänsler, varför den enda begränsningen utgörs av den allmänna
tioårspreskriptionen. Ulredningen föreslår emellerlid 13:32 si. en Ivåårig
preskripUonsUd med undanlag för fel som inle visal sig inom denna tid och inle
rimligen kunnat upptäckas dessförinnan (s.k. dolda fel). Som grund för
införandel av en preskripUonsregel åberopar ulredningen ett flertal vad den
betecknar som slarka skäl (s. 292 O- Bl.a. skulle del på många sätl vara ett
konsumentintresse med en preskriptionsregel, vilket kan betvivlas, eftersom
preskriptionen ju avskär konsumenter frän alla möjligheter (även om bevisning i
del enskilda fallel skulle finnas) från all lala å fel och eflersom det
knappasl finns konsumenter som avsiktligt skulle skjula upp en uppgörelse med
näringsidkaren om elt uppläckl fel därför alt preskription inle skulle kunna
ske. Det starka skälet för en preskriptionsregel är all näringsidkarens
intresse av all i sin ekonomiska planering inte behöva beakta reklamalioner för
gamla Gänster och det förhållandel att en preskriptionstid som är väl tilltagen
inte drabbar konsumenterna särskilt hårt, eftersom de flesta fel visar sig dessförinnan
och eftersom konsumenien ändå skulle ha svårt all föra bevisning om felet efter
läng lid. Efter att ha avvisat möjlighelen all differenliera preskripiionsliden
mellan Gänster avseende lös och fasl egendom föreslär ulredningen en enhellig
regel om två år. Denna enhelliga regel anser sig ulredningen kunna uppställa
genom att öppna en ventil vid dolda fel, som främsl blir akluell vid
byggnadsenlreprenader men prakiiskl lagd aldrig beträffande Gänster på lös
egendom såsom bilar, hushållsapparaler och TV-apparater. Begreppel dolda fel
definieras sedan i moliven (s. 294 O på ell synnerligen invecklat sätt som
sådana fel som visseriigen kunnat - men dock inle rimligen kunnal - upptäckas
inom preskriptionstiden. Fakullelsnämnden anser gränsdragningen för dolda fel
så svår atl göra för parter och

s. 181 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 181

domstolar atl den redan därför bör avvaras. Härtill kommer
all undanlagd för dolda fel slrider mol själva idén om en preskripUonslid.
Meningen med preskription är ju främst atl näringsidkaren från och med en viss
lidpunkl skall vara säker på alt undgå krav från konsumenten. Den föreslagna
specialregeln om dolda fel avstyrks därför.

Frågan blir härefter, huruvida en preskriptionstid på Ivå
är är generelll lämplig, om den är ovillkorlig. Som ulredningen framhållit är
två år en för kort tid, om preskriptionsregeln även skall omfatta
byggnadsreparationer, där felen ofta visar sig senare.

Man har därför atl välja mellan att anlingen generelll
stadga en längre preskripUonslid, exempelvis fem år, eller all avslå från en
särskild preskripUonsregel i konsumenttjänsllagen och som nu falla tillbaka på
den allmänna Uoårspreskriplionen eller atl införa en ivåårig preskriplion för
Uänsler i allmänhet (varigenom en samordning åsladkommes med de köprätlsliga
förslagen i SOU 1976:66) men utsträcka preskriptionstiden lill fem eller tio år
med sikte på byggnadsreparationer, vilkel rältslekniskl sell endast torde kunna
ske genom all en gräns dras upp mellan arbete på fast och lös egendom (dvs. del
norska förslagel), fastän detla skulle medföra vissa omoliverade skillnader vid
reparaiioner bl.a. av hushållsmaskiner. Fakultetsnämnden anser sig ej behöva
förorda någol av de nämnda alternativen.

Förslaget i 3:3 2 st. 2 p. atl konsumenten alltid skall
kunna reklamera inom skälig lid efter del att en garantilid löpt ut tillstyrks.
Likaså tillstyrks förslaget 13:33 st. alt reklamation efter preskriptionstidens
utgång får ske om näringsidkaren handlat i strid med tro och heder eller grovt
vårdslöst. Åven om preskriptionstiden i sådana fall får överskridas, kan det
dock ifrågasättas om förfarandel i slrid med tro och heder eller den grova
vårdslösheten skall dispensera från all reklamationsskyldighet, åtminstone när
konsumenien fakliskl märkl felel. Eftersom den föreslagna regeln ansluter lill
gällande rält i 53 § köplagen och eftersom regelsystemet skulle bli tämligen
komplicerat om undantag gjordes från undantaget i 3: 3 för de fall konsumenien
märkl felet, bör utredningens förslag emellertid kunna accepteras.

Förslaget lill 3:4 om krav på reklamalion mot bristfälligl
avhjälpande av fel tillstyrks.

När del gäller påföljder för fel föreslås ett lagfästande
i 3: 5 av näringsidkarens skyldighel atl avhjälpa fel frånsett fall där delta
skulle medföra olägenheter eller koslnader som är oskäligt stora i förhållande
till felets betydelse för konsumenten (som t. ex. bor ute på Rödlöga). Vidare
föreslås att näringsidkaren skall ha en rätt att frivilligt avhjälpa felet, om
han erbjuder detta i anslutning till reklamationen och konsumenien inle har
särskilda skäl all molsälla sig avhjälpandel. Båda reglerna liksom paragrafens
3 st. tillstyrks på de skäl som anförts i utredningen. Undanlagd från rätten
att frivilligt avhjälpa när särskilda skäl föreligger bör dock ulvecklas i
lagtexten i enlighel med moliven, t.ex. så all undanlaget gäller om
näringsidkaren visal inkompetens, uppträtt störande eller eljesl särskilda skäl
föreligger (s. 310).

Konsumenlköplagen hindrar inle all en säljare i en
garantiutfästelse ålägger köparen atl belala viss självrisk eller
transportkostnader vid avhjälpandet av fel; köparen är ändå skyldig att i
första hand begära avhjälpande, och rätlen lill prisavdrag eller hävning
förulsäller enligt 4§ konsumenlköplagen att säljaren inte uppfyllt sill
avhjälpningsålagande på de villkor som angivils i garanlin. Departemenischefen
anförde i propositio-

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 182

nen 1973:138 s. 174 och 186 fall garanlins maleriella
innehåll inle borde göras lill föremål för ivingande civilrättslig reglering.
Dylika villkor i garantin kan dock ibland bli angripna med avtalsvillkorslagen
eller 36 § avtalslagen. - KonsumenlUänslutredningen föreslår nu en ivingande
civilrätlslig reglering genom atl i 3:6 I si. stadga all näringsidkaren inte
har rätl lill ersällning för sina kostnader i samband med avhjälpandet. Detta
betyder atl klausuler om all konsumenien skall belala självrisk eller belala
näringsidkarens koslnader bl.a. för att hämla saken eller för näringsidkarens
resa ul till konsumenten är ogiltiga. Dessa förslag lillslyrks såsom ulgörande
väsenlliga förbättringar av konsumenlskyddet. När del gäller konsumentens egna
koslnader för att transportera saken lill näringsidkaren ger ulredningen
konsumenten en tvingande rält lill skadeslånd, när näringsidkaren inle kan
exculpera sig (4:1, jfr motiven s. 390). Eftersom förulsällningarna således
skiljer sig för konsumenlens möjligheier att hålla sig skadeslös beroende på om
näringsidkaren ombesörjer iransporlen (strikt ansvar för näringsidkaren) eller
om konsumenten sköter transporten (presumlionsansvar för näringsidkaren), blir
del vikligi atl slå fast i vilka fall näringsidkaren är skyldig atl avhjälpa
fel hos konsumenien eller hämta saken och humvida konsumenien i vissa fall är
betagen sin räll all kräva ersättning för egna iransportkoslnader därför atl
han får skylla sig själv all han fört saken långt ifrån näringsidkaren.
Utredningen har inle klariagt huruvida den angivna utgångspunkten, alt
konsumenien skall ha en felfri prestation, leder så långt all näringsidkaren
med den inskränkning som anges i 3:5 är skyldig alt avhjälpa fel hos
konsumenten eller hämta varan, även om den felakiiga Uänslen ulfördes hos
näringsidkaren. Tveksamheten bör undanröjas i del fortsatta lagsliflningsarbdd.

Fakullelsnämnden vill i sammanhanget även påpeka alt
konsumenl-Gänslulredningens förslag lill 3:6 I st. bör medföra alt man omprövar
möjligheten i konsumenlköplagen att uppställa inskränkande självriskklausuler
och transportkoslnadsklausuler i garanlier, som innebär etl avhjälpningsålagande.
Rällen lill prisavdrag och hävning i konsumenlköplagen, som alllid föreligger
vid fel enligt 5 § konsumenlköplagen ifall inget avhjälpningsålagande gjorts,
blir på gmnd av självrisk- och transportklausulerna ibland blockerad. Den
möjlighet att utnyttja avialsvillkorslagen, som departementschefen anvisade i
propositionen lill konsumenlköplagen är inte lill fyllest, vilkel framgår av
att sådana klausuler godtagils av KO (MRF-garantin för begagnat molorfordon pp.
2 och 5). I vari fall borde självriskklausuler utan vidare kunna
ogilligförklaras. Delsamma gäller transportkoslnadsklausuler, ifall säljaren
får möjlighet atl hänvisa en köpare som befinner sig på annan ort än säljaren
att uppsöka annan av säljaren anvisad verkstad och atl, såsom
konsumenttjänstutredningen föreslår, vägra avhjälpande där avhjälpande skulle
medföra koslnader som är oskäliga i förhållande lill felels betydelse för
konsumenten.

Förslaget till 3:6 2 st. och 3:7 tillstyrks. 3:6 2 st. bör
dock omformu

leras så atl de dubbla negationerna undviks. Slycket skulle exempelvis

kunna lyda: "Rätl till ersättning föreligger dock om avhjälpandel ".

När felel inle avhjälps, får konsumenten enligt 3:8 bl.a.
rätl all göra prisavdrag. Della skall enligi 3:10 molsvara vad det normall
koslar all få felel avhjälpi. Om koslnaderna är oskäligl stora, skall
prisavdragd besiämmas med hänsyn lill felels betydelse för konsumenien. 1
köprätten beräknas prisavdrag lill en proportionell värdeminskning av godset.
Ersättning för kostnad för avhjälpande brukar däremot klassificeras som
skadeslånd. Anledningen till all konsumenttjänsiulredningen vall att be-

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 183

teckna denna påföljd som huvudfallet för prisavdrag
framgår inle. Möjligen beror del på all skadeslånd kräver culpa hos
näringsidkaren (se 4:1) och all ulredningen inle velal göra ersättningen för
avhjälpande hos annan näringsidkare beroende av culpa. Avvikelse från normal
begreppsbildning bör emellertid helst undvikas. Möjligheten atl kräva
avhjälpande på näringsidkarens bekosinad oavsett dennes culpa lillslyrks i sak
men enligt fakullelsnämnden bör rält till ersättning i denna form ulgöra en
särskild påföljd som direkl omnämns i 3:8. Vidias denna ändring, blir 3: 10 1
p. överflödig. Den normala beräkningen av egentligt prisavdrag, när sådant är akiuelll,
kan - såsom skell i 42 § köplagen - kortfallal anlydas redan i 3:8.

Hämiöver
menar utredningen all prisavdraget skall kunna användas i ytterligare en
funklion, nämligen för all ge konsumenien en skönsmässig prisnedsättning när en
preslalion är felaktig utan alt för den skull vara mindre värd än en
avtalsenlig prestation (s. 313). Fakultelsnämnden lillslyrker alt
prisnedsättning kan ske i sådana fall (l.ex. när näringsidkaren använt malerial
av felakUgt ulseende), eftersom förutsättningarna för avlalel därmed rubbals.
I förslaget om en sådan här skönsmässig nedsättning av priset ligger också
förklaringen (ehuru det inte framgår av motiven) till all oriktiga
kringuppgifler enligt utredningens mening skulle vara bindande för
näringsidkaren och leda lill att Gänsten blir behäftad med fel (se ovan
angående förslaget till 1:3). Del kan diskuteras om det direkt av lagen bör
framgå atl en skälig prisnedsättning skall äga rum, om Gänsten är felaktig
ehuru inte mindre värd än avtalad preslalion. Etl sådani prisavdrag ryms
emellertid under den beskrivning av prisavdraget som förekommer i 42 § köplagen
och som kan införas även i konsumentGänstlagen.

Förslagen
om fömtsättningarna för hävning i 3:8 tillstyrks i huvudsak. Ulredningen
uttalar i motiven att väsentligheiskravel kan bedömas både från abstrakt och
konkret synpunkt men att väsentligheten måste ha varil synbar för
näringsidkaren, vilkel medför att konkret väsentlighet inte alltid ger
konsumenten rätt lill hävning. Utredningen slutar med atl konstatera att dessa
regler ligger i linje med allmänna avlalsrältsliga principer som del inle finns
anledning atl kodifiera (s. 315 O- Fakultetsnämnden menar tvärt emot att det
finns stor anledning atl kodifiera dessa regler; del är en avgjord fördel om
svaret på viktiga frågor kan erhållas i lagtexien, särskilt när del är fråga om
en konsumentlagstiflning. En sådan kodifiering har vidare gjorts i 21 §
köplagen, och en tystnad härom i konsumentGänstlagen kan leda till ovisshel.

Med beaktande av de ovan framförda förslagen skulle 3:8 1
st. ges följande lydelse.

"Avhjälps inte fel i enlighet med bestämmelserna i 5
§, får konsumenien låla avhjälpa felel på näringsidkarens bekostnad eller göra
sådani avdrag på prisel som svarar mol felet. Är syftet med Gänsten
huvudsakligen förfelal för konsumenten och näringsidkaren insett eller bort
inse della, får avlalel hävas."

Eflersom näringsidkarens arbeie många gånger successivi
blir avsy-ningsbarl för konsumenien, är frågan om hävning på grund av
anleciperal fel belydligi vikligare vid Gänsler än vid köp. Del är därför
värdefulll all lagen föreslås innehålla beslämmelser härom.

När
hävning sker sedan näringsidkaren utfört sin preslalion, hell eller delvis,
skall konsumenten i princip åierbära denna, men i prakUken blir del ofla
omöjligt utan atl betydande olägenheler eller koslnader uppstår. Utredningen
föreslår då att undanlag görs för ålerbäringsskyldighd i della

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 184

fall men all konsumenien i skälig utsträckning skall
ersälla näringsidkaren dennes koslnader som lett till en värdeökning för
konsumenien (3:9 I st.). I moliven har ulredningen berört ivå principfrågor men
synes ha lämnal dem i huvudsak olösla. Den ena gäller vad som är skälig
ersällning när prestalionen är annorlunda än vad som beställts men ändå har ett
lika högl värde, och den andra är i vilken ulslräckning man skall beakla atl
händelser av force majeure-karaklär orsakat felel. Båda problemen föreslås bli
lösta inom ramen för skälighdsbedömningen ulan närmare anvisning (s. 317 O- Som
nyss nämndes skall en betydande, lål vara skönsmässig nedsällning av priset
kunna äga rum, om konsumenien begär prisavdrag därför all Gänsien är annoriunda
än han beslälll (3:10), och delta har fakultelsnämnden tillstyrkl för atl
respeklen för avialels rälla uppfyllande skall vidmakthållas. En konsekvens
härav blir då atl konsumenten endast behöver betala en mindre ersällning för
en i och för sig värdefull men dock felaktig prestation, när avtalei hävts. 1
fråga om yttre omständigheters inverkan menar fakullelsnämnden, atl dessa inle
bör inverka på bestämmandel av vilken obehörig vinst-ersättning som
konsumenien skall ge enligt 3:9 ulan all skälighdsbedömningen endasl skall
gälla den icke ålerburna preslalionens värde för konsumenten; dylika
ursäklsgrunder kan ju inle hindra all konsumenten häver så snart syftet med
Uänslen är huvudsakligen förfelat, och den ibland tillfälliga omständigheten
atl prestationen inle kan ålerbäras bör inte medföra all det grundläggande
ställningstagandet upphävs bakvägen.

Mol förslagel till 3:9 1 st. 2 p. kan vidare anmärkas, att
där inle löses problemel huruvida konsumenten kan tvinga näringsidkaren att ta
tillbaka Uänsten, faslän betydande kostnader eller olägenheter skulle uppstå
för vilka näringsidkaren skulle ansvara. Av förslaget till 3:10 2 p. lorde emellertid
följa atl elt sådani krav inte är berättigat.

Fakultelsnämnden har även en detaljanmärkning rörande 3:9
I st. 3 p. (se även 2:13 1 si. in fine). Del bör stå att konsumenten i skälig
utsträckning skall ersätta näringsidkaren dennes koslnader / den män dessa
lett lill värdeökning; enligt den föreslagna laglexlen utesluts inte atl
ersättningen kan överstiga värdeökningen.

Beträffande näringsidkarens rätt till betalning, när
Uänsten hävts partielll (3:9 2 si), åberopar ulredningen lämplighetsskäl för
all inte välja lösningen att ge näringsidkaren räll till betalning i proportion
till vad som utförts men med rätt för konsumenten atl genom skadeslånd
kompensera sig för den prisökning som kan uppstå när resten av Gänsten måsle
utföras genom annan; utredningen föreslår att denna eventuella prisökning beaktas
redan vid regleringen av vilken betalning näringsidkaren skall få för vad som
utförts (s. 318 0- Fakultetsnämnden vill tillägga all della inle endasl är en
lämplighdsfråga av redigeringskaraklär. Om konsumenien hänvisades lill alt
begära skadeslånd för all kompensera sig för prisökningen på ålersloden, blir
han beroende av atl näringsidkaren inte kan exculpera sig (se 4:1). Särskilt av
denna anledning tillstyrks ulredningens förslag.

9.7 Konsumentköpsutredningen:

(se även avsnill 5.11)

Garantier

Enligi vad ulredningen upplyser har garanlier slor
spridning på Gänsleområdd. Ulredningen redovisar däremol inte någon bedömning
av hur

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 185

dess lagförslag kan komma att påverka detta förhållande.
Troligt är emellerlid atl uirymmd för garanlier kommer att minska väsenlligt
om utredningsförslagel genomförs. Genom de ivingande lagregler som föreslås om
bl.a. kraven på närtngsidkarens prestation och konsumentens befogenheler vid
fel ges denne sålunda en bältre rättsställning än han har enligt många nu
förekommande garanlier. Vidare gäller enligi marknadsdomslolens praxis alt
ullrycket "garanli" får användas bara när parten tillförsäkras en
särskild förmån som annars inte skulle ha stått honom till buds. Del är
iveksaml om detta rekvisit är uppfyllt, om den enda förmån garanlin medför är
den lättnad i bevishänseende som anges i 3 kap. 2 S andra slyckel i
ulredningens lagförslag. Ulredningens resonemang om garantier för kortare lid
än normal hållbarhetstid (s. 280-281) synes dock ulgå från atl så är fallel.

Enligt ulredningens förslag skall alla tidsbestämda
garanlier anses ulgöra funkiionsgarantier. Hur de garantier som nu förekommer
vid konsumenlköp skall lolkas i della hänseende är, såsom ulredningen anför
(s. 273), oklart Gfr Hellner. Köprält, 4 uppl. s. 180 och Vahlén i Svensk rätt
i omvandling s. 606) och regeln i 10 § konsumenlköplagen lar inle ställning i
denna fråga. Till förmån för ulredningens förslag lalar bl.a. atl det från
konsumenlens synpunkl framstår som nalurligl atl uppfatta en garanli som en
funklionsgaranli. Regeln synes emellerUd böra komma lill klarare ut-Iryck i
lagiexten.

Förslaget innebär vidare atl en avvikelse från en garanli
alllid skall bedömas som ell fel och allslå medföra alla de befogenheler för
konsumenten som föreligger vid fel. Detta överensstämmer med vad som gäller
enligt 10 § konsumenlköplagen. 1 sak blir emellertid skillnaden belydande.
Enligi 6 § konsumenlköplagen gäller sålunda all en säljare, som har ålagil sig
all avhjälpa fel, blir skadeslåndsansvarig försl om ålagandei inle fullgörs
inom skälig lid Gfr prop. 1973: 138 s. 198), och ansvaret omfattar då endast
sådana utgifter som avses i paragrafen, medan säljaren kan friskriva sig från
skadeståndsansvar därutöver. Förslagel lill konsumenttjänsllag ålägger däremot
näringsidkaren etl strängl skadeslåndsansvar, som han inte kan friskriva sig
från. Den föreslagna regleringen kan tänkas leda till atl näringsidkarna avstår
från atl lämna garantier som i och för sig skulle kunna vara av visst värde för
konsumenlerna. Sålunda blir del exempelvis inle möjligt atl ge en garanti som
siräcker sig ulöver normal hållbarhetstid och samtidigt begränsa åtagandel
såvitt avser denna "extra tid" till atl gälla avhjälpande av
uppkommande fel. Värdet av klara och enkla regler rörande garanliernas
rättsverkningar väger kanske tillräckligt tungt för all motivera en sådan
ordning. Det hade emellertid varit av intresse atl få denna fråga belyst i
betänkandet.

Vad beträffar de föreslagna reglerna om garantier kan
yllerligare följande påpekanden göras. Enligi motiven skall det vara möjligl
alt göra undanlag från en garanli eller begränsa garanlin lill en viss del av
Uänslen eller viss egenskap hos denna (s. 297, 463). Della bör komma lill klarl
ullryck i laglexlen. Verkan av en garanli anges i laglexlen vara alt näringsidkaren
skall "svara såsom för fel". Det kan ifrågasällas om inle den norska
laglexlens "anses som mangel" ger bällre uttryck ål vad som åsyftas.
Ansvarel skall avse brislfällighd som "uppkommer" under garanliliden.
Della kan möjligen lolkas som innebärande all näringsidkaren kan göras ansvarig
även för en avvikelse som visar sig försl efler garanlitidens ulgång men som
måsle anias ha förelegal dold redan före denna lidpunkl. En sådan tolkning
lorde emellerlid inle vara åsyftad; jfr l.ex. s. 296, där

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 186

del lalas om fel som "visar sig" under
garanliliden. Denna fråga bör klargöras.

Reklamalion och preskriplion vid fel

En konsumenl som vill göra gällande befogenhel på grund av
fel skall enligi 3 kap. 3 § reklamera inom skälig lid efler det att han har
märkl eller bort märka felet. Denna regel överensslämmer med vad som gäller
enligt II S konsumenlköplagen.

Förslagel innebär vidare, liksom köplagcn och
konsumenlköplagen. att rälten alt göra gällande fel preskriberas efter viss
tid. Denna tid föreslås av ulredningen besiämd Ull ivå år från avlämnandet.
Motsvarande frist ulgör enligt köplagen och konsumenlköplagen dl år från del
atl köparen mottog varan. Enligt den norska köplagen gäller däremot en
tvåårsfrist. och motsvarande frist har tagils upp i köplagsulredningens
förslag till ny svensk köplag.

Flertalet fel torde såväl vid konsumenttjänster som vid
konsumenlköp märkas eller ålminslone böra märkas redan kort lid efter
avlämnandet. En regel om preskription av rällen all reklamera blir därför uv
begränsad praklisk betydelse. Enligt ulredningens förslag reduceras
preskriptionsregelns vikt yllerligare av alt den inte skall gälla vid s.k.
dolda fel. Härmed avses enligt lagtexien fel som inte har visat sig och inte
heller "rimligen kunnal upptäckas" inom tvåårstiden. Regeln om
preskriplion av rällen att reklamera får alltså aklualiid bara när felel
visserligen inle har märkts eller bort märkas av konsumenien i lid för
reklamalion före tvåårstidens ulgång men likväl rimligen hade kunnat uppiäckas
dessförinnan. Vid bedömningen av vad som "rimligen hade kunnal
uppiäckas" skall man ulgå från vad som kan förvänlas av konsumenler i allmänhel.
men hänsyn skall kunna las lill all en viss konsument har speciella kunskaper i
det aktuella facket (s. 468).

Innebörden av det föreslagna undanlagei är svårgripbar,
och besvärliga lolkningsproblem kan förutses. Härigenom omintetgörs i viss mån
en av de väsentliga fördelarna med en preskriptionsregel, nämligen all den
förhindrar Ivisler. Undanlagsregeln skall enligi utredningen lillämpas med
försiklighd och bör inle komma lill användning i bagutellfall (s. 296). Någon
sådan begränsning kan emellerlid inle ulläsas av laglexlen. Snarare kan
ifrågasällas om inle undanlagd innebär en mycket kraftig urholkning av
preskriptionsregeln.

Som redan har påpekats lorde de flesla fel märkas eller
ålminslone böra märkas inom ganska korl lid från avlämnandei. Åven med myckel
lågt ställda krav på undersökningsplikt bör man kunna begära att konsumenien
inom den föreslagna preskripiionsliden har granskal Uänsten tillräckligt noga
för all uppläcka sådana fel som kan iakttas av en person ulan särskild
fackkunskap. En regel om ivåårspreskriplion skulle därior sannolikl få
beiydelse huvudsakligen för fall då felel består i brislande hållbarhel eller
är av sådan beskaffenhet all del inle ger sig till känna vid normal användning
ulan endasl i speciella siluationer, exempelvis vid särskilda påfrestningar av
sällan förekommande slag. Det förefaller emellerlid som om sådana fel som nu
har nämnls i allmänhel skulle omfattas av utredningens definilion av dolda fel.
Om, för alt anknyla lill elt av utredningen anförl exempel (s. 468), pulsen på
etl reveleral Irähus böGar flagna av efter fyra år, lorde man normalt knappasl
kunna göra gällande all konsumenien rimligen hade kunnal uppläcka den bristande
hållbarhelen redan inom två

s. 187 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 187

I sak synes skillnaden inte bli så slor mellan
utredningsförslagel och en ordning där konsumentens rutt att göra gällande fel
begränsas endast uv kravet på reklamation inom skälig tid från det felet märkts
eller bort märkas och av den allmänna tioårspreskriptionen. En sådan ordning lorde
molsvara nu gällande rält på Gänsleområdel och överensstämmer också med vud som
gäller för konsumenlköp i Finlund. Ulredningen har inle konstaterat några
allvarligare ölägenheter med nuvarande ordning. Om regler om
korllidspreskription skall införas kan man emellertid ifrågasätta om man inte.
för all reglerna skall fylla någol egentligt ändamål, bör begränsa utrymmet för
undanlag mer än utredningen har gjort. En möjlighet är atl göra skillnad
mellan olika typer av yänsier och t.ex. föreskriva längre preskriptionstid vid
fel i arbete pä byggnad eller annan anläggning Gfr det norska
ulredningsförslagd). En sådan uppdelning är dock. säsom ulredningen själv
päpekar. inle invändningsfri. Även om dolda fel av den lyp ulredningen åsyftar
är ett slörre problem vid byggnadsenlreprenader och liknande Uänster, torde de
för övrigt inte vura helt ovanliga när det gäller arbele på lös egendom. En
annan möjlighel är att begränsa undanlagsregeln lill fall av mera extraordinär
typ. t. ex. sådana där felet inle kan uppiäckas annal än under mycket speciella
omsländigheler. medan preskriptionsregeln blir lillämplig på normala
"hållbarhetsfel".

Om garanli har lämnats utlöper preskriptionstiden enligt
en särskild beslämmelse i förslagel lidigasl skälig lid efler garantitidens
utgång. Del kan möjligen ifrågasättas om inle delta skulle gälla även utan
någon uttrycklig föreskrift i ämnet, men en lagbeslämmelse är otvivelaktigt av
värde för all undanröja oklarhel. Beslämmelsen lorde emellertid inle böra gälla
andra fel än sådana som omfattas av garantin. 1 specialmotiveringen sägs atl
den föreslagna regeln kan få viss analogisk lillämpning även vid garantitider
som är kortare än preskriptionstiden (s. 467). Detta uttalande ter sig
förbryllande. Att reklamation kan ske efter garanlitidens utgång men inom
preskriptionstiden synes följa direkl av de regler som utredningen föreslår i
3 kap. 2 § och 3 § första styckel. Härför krävs inte någon analogisk
lillämpning av den nu berörda regeln.

Påföljder för fel

1 3 kap. 5-10 §!? upptas beslämmelser om påföljder för
fel. Vid fel i Uänslen ges konsumenien i försia hand räll atl kräva alt
näringsidkaren avhjälper felel (5 § försia slycket). Konsumenien är dock inle
Ivungen all ulnyttja denna befogenhel. Han kan i slälld välja alt göra prisavdrag
eller, under de förutsällningar som framgår av 8 §, häva avlalel. 1 så fall kan
emellerUd näringsidkaren erbjuda sig all avhjälpa felel (5 § andra slyckel).
Ell sådani erbjudande medför all konsumenien i princip inle kan göra gällande
räll lill prisavdrag eller hävning förrän den lid som slår näringsidkaren lill
buds för all avhjälpa felel har gått lill ända ulan all någol avhjälpande har
skell. All della är förslagels innebörd torde i och för sig vara klarl Gfr
exempelvis s. 478), även om vissa moUvuUalanden kan inge Ivekan Gfr s. 312). Dd
kan emellerlid ifrågasättas om inle lagreglerna skulle kunna ulformas på elt
säll som gör att påföljdssystemels struktur framträder lydligare.

Den i 5 § försia slyckel föreslagna regeln om
näringsidkarens skyldighel alt avhjälpa fel saknar motsvarighet i köplagen. En
sådan regel ingår emellerlid i köplagsulredningens förslag lill ny köplag. och
vi skall enligt våra direktiv överväga om och i vad mån man bör föreskriva en
ivingande avhjälpningsskyldighd för säljaren vid konsumentköp.

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 188

Regeln i 5 S andra stycket, som ger näringsidkaren räll
atl avhjälpa fel även om konsumenten inle kräver del, är gynnsammare för
näringsidkaren än molsvarande regler i 49 § köplagen och 5 § andra slyckel
konsumenlköplagen samt 49 § i köplagsulredningens förslag lill ny köplag. En
av-hjälpningsrätl för säljaren av i slort sett samma innebörd som konsumenlGänstutredningen
föreslår skall emellerlid enligt köplagsulredningen anses följa av den regel om
avhjälpningsskyldighd som uppläs i 42 § i köplagsförslagei (SOU 1976:66 s.
306-307). Om en sådan avhjälpningsrält skall gälla synes delta, vilkel också
har framhållils vid remissbehandlingen av köplagsutredningens belänkande, böra
komma lill klart ullryck i lagtexien, såsom har skell i
konsumenttjänsluiredningens förslag.

1 5 S tredje slycket föreskrivs att avhjälpande skall ske
inom skälig tid. Betruffande innebörden av ullrycket "skälig lid"
hänvisas i specialmotiveringen (s. 473) lill vad som sägs i specialmoliveringen
till 2 kap. 7 §, som rör tiden för utförandet. Specialmoliveringen till denna
paragraf (s. 436) ger emellertid knappast någon ledning för tolkningen. Del kan
för övrigt ifrågasättas om del är rimligt att tillämpa summa principer i de
båda situalionerna. 1 det ena fallet gäller det alt avgöra när en beställd
Uänst skall vara utförd, om avtal därom inte har träffats, i det andra atl
avgöra hur lång lid en näringsidkare som har Ullhandahållii en felaktig
prestation skall ha på sig för alt avhjälpa felel. 1 förarbetena lill
konsumenlköplagen har innebörden av uttrycket "skälig lid" i samband
med avhjälpande belysls ganska ulföriigl (prop. 1973: 138 s. 189). Dessa
uttalanden lorde kunna Uäna lill ledning även när del gäller Uänsler.

Enligt 6 S skall näringsidkaren själv slå för sina
koslnader för avhjälpandel. Av denna regel följer inte att näringsidkaren
också skall svara för konsumenlens koslnader i sammanhängd. Denna fråga lorde i
slället bli atl bedöma enligt reglerna i 4 kap. om näringsidkarens skadesiåndsskyldighel.
Delta innebär all konsumenten i vissa situationer inle kan få ersällning för
dessa koslnader. Vi ålerkommer lill skadeslåndsreglerna i det följande.

Under vissa förhållanden kan ell avhjälpande av ell fel
kräva en koslsam Iransport. Den omsiändighelen atl näringsidkaren skulle
drabbas av en sådan kostnad kan befria honom från skyldighet atl avhjälpa felel
(s. 307). Enligt uttalanden i moliven skall emellertid konsumenien kunna
undanröja della hinder genom att erbjuda sig atl själv slå för viss del av
iransportkoslnaden, nämligen så slor del därav all vad som kommer all åvila
näringsidkaren ligger innanför dennes "offergräns" (s. 309). Della
lorde anses följa av huvudregeln i 5 § försia styckel. 1 specialmoliveringen
till 6 § görs emellertid uttalanden som tycks bygga på ell annal synsätt. Man
synes där ulgå från att näringsidkaren i princip är avhjälpningsskyldig även i
en situation av nu åsyftad typ men har rätt till ersättning av konsumenten för
transportkoslnaden (s. 474-475). Del är ingalunda säkert all de båda synsätten
leder till samma resultat i den praktiska tillämpningen.

Frågor om var avhjälpande skall ske och vilken av parierna
som skall svara för uppkommande iransporlkostnader regleras f.n. ulförligl i
vissa slandardavlal Gfr s. 304-305). Del hade varil av inlresse all i moliven
få närmare belysl hur ulredningens förslag förhåller sig till dessa regler.

I 7 § regleras konsumenlens räll all innehålla betalningen
som säkerhet för krav på grund av fel. Enligt moliven bör konsumenten kunna
hålla inne hela belalningen om del är "klarl" alt han har räll att
häva avtalei i dess helhet, och om del "slår klart" all han är
berättigad lill skadeslånd bör hänsyn även las lill delta (s. 319). Dessa
uttalanden kan uppfattas som ullryck för en mera restriktiv syn på konsumentens
befogenheler än som

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 189

kan utläsas ur laglexlen. De år inle heller hell förenliga
med vad ulredningen anför om atl konsumenien måste ges en "betryggande
marginal" Gfr även specialmotiveringen s. 476).

Genom 7 § och molsvarande bestämmelse rörande dröjsmål i
14 § andra slyckel ges konsumenien räll alt hålla inne belalningen lill
säkerhel för krav på skadeslånd på grund av fel eller dröjsmål. Någon
motsvarande rält ges inle i fråga om skadestånd på annan grund Gfr 4 kap. 2 §).
Utredningen har inte redovisat någon molivering för denna skillnad.

För all konsumenien skall ha rätt all häva avtalet på
grund av fel slälls i 8 § upp ett väsenllighetskrav. Enligt moliven fordras
dessulom all väsenllighden har varil synbar. Näringsidkaren skall sålunda ha
insett eller bort inse all felet var av sådan väsenllig betydelse som avses i
paragrafen (s. 316, 477). Nägon regel härom föreslås emellertid inie i
lagiexten. Inle heller köplagsulredningens förslag lill köplag innehåller någon
sådan föreskrift. Som molivering härför har köplagsutredningen anförl att elt
sådani krav skulle passa mindre väl vid s. k. abslrakl fel, dvs. sådani fel som
ulgör avvikelse från den slandard som allmänt fordras. Gäller det egenskaper
som har betydelse bara för den särskilde köparen kan del däremol enligt
köplagsulredningen vara rimligt atl la hänsyn till om säljaren har insett eller
bort inse väsenllighelen. Del har emellerlid inle ansetts nödvändigl all lynga
lagiexten med anvisningar härom (SOU 1976:66 s. 305-306).
KonsumenlUänstulredningen anför belräffande abslrakl fel all del måsle finnas
en slark presumiion för alt näringsidkaren har insett eller i vart fall bort
inse all felel är väsenlligl (s. 316). Del kan emellertid ifrågasättas om det
över huvud lagd bör finnas något ulrymme för näringsidkaren all undgå ansvar
vid ell fel av della slag än om det visas atl felel fakliskl inle är väsenlligl
för konsumenien i det individuella fallet.

9.8 Tjänstemännens centralorganisation (TCO):

Garanli

För närvarande råder slor osäkerhel om värdel och
innebörden av garantier som utfästs från näringsidkare. Många garantier är så
utformade alt de ger konsumenten ell sämre skydd är de civilrällsliga reglerna.
Ulredningen föreslår nu all näringsidkare under garanliliden ansvarar som för
fel. Det betyder atl konsumenien har räll till hela del påföljdssyslem som
lagförslaget innebär. Näringsidkaren kan alltså inle föreskriva atl endast en
påföljd, t.ex. avhjälpande, kan krävas. Vidare innebär utredningens förslag
atl omvänd bevisbörda till konsumenlens fördel skall gälla. Näringsidkaren
måste, för att slippa ansvar, göra sannolikt alt brislfällighd i Gänsten beror
på olyckshändelse eller på omständighet som är atl hänföra till konsumenien.

Reklamalion

TCO anser vad beträffar reklamalion att
konsumenttjänsllagen skall anslutas till konsumenlköplagens regler nämligen atl
konsumenien skall underrätta näringsidkaren om att han vill göra gällande
befogenheter på grund av fel inom skälig lid efter del alt Uänslen är avslutad.
Eftersom dock regeln, inom skälig lid, är någol oklar förordar TCO, såsom ulredningen
föreslagil, all frågan om upprättande av slandardformulär med bl.a.
beslämmelser om lämplig reklamationslid las upp mellan KOV/KO och resp.
näringslivsorganisaiioner.

s. 190 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 190

De förslag som utredningen lagt fram om en ivåårig
preskripUonslid kan TCO ansluta sig lill, dock alt möjlighel till genombrott
vid s. k. dolda fel skall finnas.

Påföljder

1 försia hand gäller för fel och dröjsmål, enligt
ulredningen, all konsumenien skall kunna begära all få en avlalsenlig
preslalion. Möjlighet till hävning föreligger i begränsad ulslräckning vid
dröjsmål. Enligi TCOs mening är den nalurliga påföljden all konsumenien får den
avtalade prestationen ulförd.

Ulredningen intar en restriktiv hållning till påföljden
hävning förmodligen på grund av svårighelen alt häva en Uänst. Ulredningen
föreslår att hävning endasl skall ske om felel eller dröjsmålel är väsenlligl
och all hävningen endasl får ske belräffande framlida, dvs. ej ulförd
preslalion. Endasl i fall av s.k. kvalificerad väsenllighel medges hävning även
av redan utförd Gänsl. Med kvalificerad väsenllighel avser ulredningen all
syflel med Gänsten är huvudsakligen förfelal.

TCO lillslyrker ulredningens förslag vad avser hävning.
TCO anser all det är nödvändigl alt möjlighel lill hävning finns som en
komplellering lill naiurapresialion.

9.9 Centralorganisationen SACO/SR och Förbundet för
jurister, samhällsvetare och ekonomer (JUSEK):

Konsumenlköplagen hindrar inte alt en säljare i en
garantiutfäslelse ålägger köparen all belala viss självrisk eller
iransportkoslnader vid avhjälpande av fel; sådana villkor kan emellertid
underkännas enligi 36S avlalslagen och förbjudas enligi avialsvillkorslagen.
JUSEK välkomnar all del nu i konsumenttjänsllagen föreslås en Ivingande regel
all avhjälpande av fel normall skall ske på näringsidkarens bekosinad.
Klausuler om atl viss självrisk utgår vid vae avhjälpande eller att
transportkostnader skall bäras av konsumenien är alliså i princip ogilUga. 1
3:6 formuleras della så all näringsidkaren inle skall ha rätt till ersättning
för sina koslnader i samband med avhjälpandel. Koslnader kan säsom framgår av
moliven (sid. 307 ff) emellertid uppdelas i näringsidkarens koslnader och konsumenlens
koslnader, bl.a. vid Iransporl av varan. Del förefaller vara meningen all
näringsidkaren i princip skall hämta varan vid avhjälpande, där avhjälpande
inte kan ske hos konsumenien. Detta är också en rimlig utgångspunkt, eflersom
näringsidkaren varil skyldig atl tillhandahålla felfri preslation mol vederlag.
Med denna konstruktion blir alla transportkostnader i princip näringsidkarens
kostnader. - Frågan kommer emellertid all uppstå hur lägel skall behandlas, om
konsumenien själv forslar en felaktig sak (t.ex. en dåligt reparerad
TV-apparal) till näringsidkaren för avhjälpande av felet.

På denna punkl anförs i motiven (sid. 308 y) all, om
kostnaderna ligger på konsumenlens sida, sä måsle han anlingen kvitta dem vid
belalningen eller ålerkräva dem, ehuru konsumenten dock bör stå för vissa
smärre koslnader, l.ex. mindre lokaltransporter Gfr sid. 390). Hänvisas konsumenten
all ålerkräva sina koslnader enligi skadeslåndsreglerna, undgår näringsidkaren
emellertid ersällningsskyldighel om han kan exculpera sig. Det rikliga
förefaller enligt förbundet vara, all konsumenien i princip skall ha beiall för
alla iransportkoslnader - frånsett de fall då iransporlkoslna-derna är så stora
all näringsidkaren inle är skyldig all avhjälpa felel enligt

s. 191 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 191

3:5 försia slyckel - men atl konsumenien bör kontakla
näringsidkaren innan Iransporten utförs för att ulreda om näringsidkaren själv
vill ombesöGa iransporten; endast ifall näringsidkaren vägrar detla. bör
konsumenten ha beiall för iransportkoslnader. varvid en mindre lokallransporl
utförd med privatbil eller utan extra besvär med allmänna kommunikationsmedel
inle behöver anses ha medfört någon exlra kosinad.

3:9 första slyckel andra punklen bör jämkas. Häver kunden
på grund av att näringsidkaren begått konlraklsbroli. skall kunden för del som
inle ålerlämnas ej betala näringsidkarens koslnader i den mån dessa översiiger
värdeökningen.

9.10 Sveriges advokatsamfund:

Garanti

Enligi samfundels mening erbjuder Udsbeslämda garanlier
för Uänsle-preslationer betydelsefulla fördelar för konsumenten även om
garanlin i princip bara omfattar fel vars grundorsak förelåg vid farans
övergång och alliså inle är en funklionsgaranli. Samfundd kan inte dela
ulredningens uppfallning all förekommande garanlier i allmänhel är
funklionsgaranlier. Ulredningens förslag all alla tidsbestämda garantier skall
lolkas som funktionsgarantier ulgör således enligt samfundels mening elt
förslag om tvångsvis utvidgade garantiåtaganden. Eftersom emellerlid frihet
föreligger alt inle lämna någon garanti alls, tvingar den föreslagna regeln
näringsidkaren, som inte vill åla sig ell ulvidgal ansvar, atl i slällei avstå
från alt lämna garanti. Samfundet kan inle finna all en sådan ulveckling skulle
ligga i konsumenternas inlresse och avslyrker följaklligen förslaget i denna
del.

Reklamation

Införandel i konsumenttjänsllagen av en preskriptionsfrisl
som molsvarighel lill 54 § köplagen respektive 11 § konsumenlköplagen framsiår
för samfundd som en nalurlig åtgärd vid lagregleringen av Uänsteavtal. En annan
reglering än den allmänna tioårspreskriptionen är på detla område motiverad av
samma skäl som föranlett molsvarande köpräilsliga beslämmelser. Vad beiräffar
den Udsfrisl som bör gälla får hänsyn tas lill all förhållandena varierar i hög
grad mellan olika lyper av Gänster. I allmänhel är den lid inom vilken fel
yppar sig kort och ligger väl inom den köprätlsliga dlårsfrislen. Ibland,
särskilt vid arbele på fast egendom, kan emellerlid en längre preskripUonslid
vara moliverad. Samfundd molsäller sig därför inte atl en disposiiiv
preskriptionstid i lagen faslslälls till ivå år. Enligt samfundets mening är
det med hänsyn till förhållandena på Gänsleområdel omotiveral att faslslälla
en så förhållandevis lång preskripUonsUd som Ivingande minimum.

Enligi samfundets mening är del också nalurligl all
preskripiionsliden i vissa fall av s. k. dolda fel kan genombrylas. Det kan
härvid vara motiverat att gå något längre än som sker i 54 § köplagen. På
byggnadsenlreprenadområdel är sedan länge i slandardvillkor ell ansvar för
grov vårdslöshel föreskrivel även efler garanlilidens ulgång. Däremol kan
samfundd inle finna del välmoliveral all genombryta preskripiionsliden vid vaGe
doll fel, något som i praktiken helt skulle urholka preskriptionsregeln. En
tvingande regel om preskripiionsgenombrotl skulle dessulom innebära synnerligen
långlgående förändringar vars ekonomiska konsekvenser ulredningen

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 192

synbarligen inle övervägt. På byggnadsenlreprenadsidan där
ell- eller ivåårig garanli- och preskriptionstid allmänt tillämpas och där
utredningens förslag skulle ha sina slörsla effekler, finns det anledning all
anla all hanieringen av reklamalioner av allehanda mindre bristfälligheter som
efler hand uppträder under en tioårsperiod skulle innebära myckel slora
koslnader. Behovel av konsumenlskydd på della områdel bör inle negligeras men
synes inle inom rimliga kostnadsramar kunna lösas på sätl utredningen föreslår.

Avhjälpande av fel

Principen alt näringsidkare som avhjälper fel skall slå
för sina egna koslnader framsiår enligt samfundels mening som en självklar
normalregel. Samfundet anser emellertid även på denna punkl atl
omsländighelerna i samband med olika Uänsler är så varierande all regeln inle
bör göras tvingande. Det kan sålunda förekomma fall där det ligger i
konsumentens inlresse atl kunna aviala om någon viss avvikelse från
huvudregeln. Som exempel kan nämnas rimliga självriskbelopp i samband med
myckel långvariga garantiåtaganden av näringsidkaren. En sådan ansvarsbegränsning
kan möjliggöra en praktisk och ekonomisk lämplig avgränsning mellan olika
bristfälligheter som är mer och mindre betydelsefulla för konsumenten all få
avhjälpta ulan egna uppoffringar. Ell förbud mol sådana lösningar kan molverka
frän konsumentsynpunkt önskvärda ansvarsregleringar, därför att koslnaderna
blir orimligt höga om näringsidkaren måsle svara ulan vaGe undre gräns.

Verkningarna av hävning

Samfundet delar ulredningens uppfallning all konsumenien
endast i begränsad utsträckning bör åläggas skyldighel att erlägga ersällning
vid total hävning, även om del är omöjligl alt återiämna vad näringsidkaren
presterat. Ofta kan naluriiglvis ingen ersättning alls ifrågakomma när syftet
med Gänsten är huvudsakligen förfelal. 1 vissa fall synes dock en ersättning
till näringsidkaren för nedlagda koslnader kunna vara skälig med hänsyn till
omsländighelerna även om någon värdeökning för konsumenten inte kan visas ha
uppkommil. Enligt samfundets mening borde värdeökning därför inte uppställas
som etl särskilt rekvisit i laglexlen utan i stället få beaktas vid
skälighetsbedömningen.

9.11 Sveriges domareförbund:

3 kap. 3 §

Ulredningen har i förevarande lagrum föreslagil all
konsumenlens rält lill lalan på grund av fel skall preskriberas efler två år, räknal
från tidpunkten för farans övergång. Preskriplionsfrislen skall dock kunna
genombrylas vid förekomslen av s. k. dolda fel. Regeln ansluler sig - förulom
undanlagd för dolda fel - lill vad köplagsutredningen föreslagil beträffande
en förlängning av preskriptionstiden i 54 § köplagen.

Av skäl som inledningsvis berörts under rubriken
"Allmänna synpunkler" anser förbundel all principiella förändringar
i grundläggande civilrällsliga värderingar bör genomföras med generell
giltighet för såväl köp som Gänsler. En förlängning av preskriplionsfrislen bör
därför inle ensidigl genomdrivas på Gänsleområdel.

s. 193 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 193

9.12 Vissa organisationer inom näringslivet:

Felbegreppet (I §)

Vid beslämmande av felbegreppel hänvisas till vad som
lidigare sagls ifråga om avialels innehåll och "resullalansvard". 1
köprällen är lidpunkien för farans övergång även avgörande när del gäller alt
bedöma om fel föreligger (44§ köplagen). Del finns ingen anledning atl frångå
denna princip för konsumenttjänster. Del försia ordel i 1 §, andra slyckel
"utgångspunkt", bör därför ersättas med ordel "avgörande".
Organisalionerna är medvetna om atl den nu föreslagna omformuleringen stämmer
mindre väl överens med ulredningens förslag all näringsidkaren principiellt
förpliktar sig att åstadkomma elt visst resultat som skall hälla under viss
lid. Organisalionerna har emellertid avvisal länken på ell generelll resullatansvar
och återkommer i näsla avsnitt lill frågan om innebörden av tidsbestämda
garantier.

Garanli (2 §)

De garantiåtaganden som förekommer i praktiken för varor
och Uänsler är i alll väsentligt utformade som garanlier för avsaknad av s. k.
ursprungligt fel, vilka utredningen benämnt "Almén-garantier".
Funktions- eller hållbarhdsgarantier tillhör undantagen. Under sådana
förhållanden är del felakligl att föreskriva att alla tidsbestämda garanlier
måste uppfattas som funktions- eller hällbarhetsgaranlier. Eftersom detla
slrider mol gällande praxis och näringsidkarnas normala avsikl med garantierna,
kommer utredningens förslag atl leda till förvirring. Undantagen från
utfästelsen om en funktions- eller hållbarhetsgaranti har ulformais alltför
snävl. Självfallel räcker det inle att undanta olyckshändelse och
"omsländighel som är atl hänföra till konsumenten". Det finns
nämligen ingen anledning varför näringsidkaren t. ex. skulle la på sig ansvar
för sådan tredje man som han inle anlitat för uppdragets utförande. Den
föreslagna regeln stämmer inte heller överens med vad som gäller inom
köprälten. Om säljaren eller annan person åtar sig alt ge service på varan
sedan garanliliden i köpavialel gåtl ul, skulle detta innebära den plötsliga
förbättringen för konsumenien atl varans funklionsduglighd garanleras.
Erfarenhelen visar alt överdrivna anspråk på garanliskydd ofla nog kan få helt
motsatt verkan. Sålunda har t.ex. utformningen av tillverkaransvaret i 12§
konsumenlköplagen lell lill all Ullverkargarantierna prakiiskl lagd försvunnit
ur marknaden.

Reklamalion (3, 4§§)

Reklamationstidens längd kan självfallet diskuteras. Emellertid
bör man inle utan starkt vägande skäl frångå den sedan länge accepterade
eilårsre-geln. Det är också tveksamt om den fördyring, som en utsträckning av
frislen skulle komma all medföra, är någol som genomsnillskonsumenlen är beredd
att betala för. Organisationerna vill ånyo erinra om viklen alt undvika sådana
onödiga fördyringar som kan leda lill all i och för sig önskvärda reparaiioner
inle blir genomförda. Härtill kommer ökade svårigheter för sista såljledd atl
föra tillbaka reklamationen lill den som i sista hand skall svara för den. En
tvåårsfrist bör därför under inga förhållanden genomföras förrän motsvarande
ändring har gjorts i konsumenlköplagen och den allmänna köplagen.

Utredningen har vidare föreslagil en genombrytning av
reklamalionsfrislen för s. k. dolda fel. Som slöd för denna nyhel åberopas
främsl del s. k. Nälsta-fallet (NJA 1977 s. 138), som rörde ell doll fel i ett
radhus. Med

13 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 110. Bilagedel

s. 194 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 194

hänsyn lill atl avlalel - ehuru formelli ell köp av lös
egendom - i realiieien borde likslällas med överiålelse av fasl egendom, kunde
det avgöras utan direkl tillämpning av 54 § köplagen. Köparen ansågs därför ej
ha förlorat sin rält atl pålala felel irols alt reklamalion skedde försl nio år
efler köpel. Organisalionerna anser inte atl detla avgörande kan tas lill
intäkl för en lagregel om genombrott av reklamalionsfrislen i avtal om
konsumenttjänsler. En sådan lagregel skulle innebära högsl belydande
osäkerhdsmomenl för näringsidkarna och i alll väsenlligl slutligt drabba dem
som slår i avlalsförhållande lill konsumenien, eflersom möjlighelen all
ålerföra reklamaUonen på ansvarig part måsle belrakals som hell obefintlig
sedan reklamalionsfrislen i avialsförhållandel med "bakre led" gåll
ut.

Felpåföljder (5-10§§)

Organisalionerna har i och för sig inget atl erinra mol
förslaget om felpäföljder, vilkel i stort sell slammer överens med gällande
räll. Den förändring som föreslås genom införandei av etl krav på
"kvalificerad" väsenllighel som villkor för hävning är väl moliverad,
eflersom, såsom utredningen framhåller, etl återställande av nalurapreslationen
svårligen kan komma ifråga för Uänsler. Ulredningen anför i belänkandet (s.
477) all konsumenten endasl kan åberopa väsenllighelen om den varil synbar för
näringsidkaren. Enligi organisalionerna bör detla komma till uttryck i 8§ genom
all bisaisen i första meningen får följande lydelse:

"om del har slåll klart för näringsidkaren all syftet
med Uänsten skulle huvudsakligen förfelas".

Införandet av en avhjälpningsskyldighd (5§) innebär också
en nyhet jämföri med gällande räll och även den är moliverad för all lillgodose
konsumentens inlresse. Organisalionerna vill emellerlid föreslå all man i
undanlagsregeln från avhjälpningsskyldigheien i lagiexten gör klart att även
del avtalade prisel och inte endasl felels betydelse för konsumenien inverkar
på skälighetsbedömningen. Della kan man åsladkomma genom att orden "del
avtalade prisel och" skjuls in före "felels beiydelse" i 5 S,
försia slyckel.

9.13 Handelskamrarna:

Felbegreppel (3 kap. I §)

Vid bestämmandet av felbegreppet hänvisas lill vad som
tidigare sagts i fråga om avtalets innehåll och "resultatansvaret". I
köprätten är lidpunkten för farans övergång även avgörande när det gäller atl
bedöma om fel föreligger (44 § köplagen). Del finns ingen anledning all frångå
denna princip för konsumenttjänster. Det första ordel i 1 §, andra slyckel,
"utgångspunkt", bör därför ersättas med ordet "avgörande".
Kamrarna är medvetna om att den nu föreslagna omformuleringen stämmer mindre
väl överens med utredningens förslag atl näringsidkaren principielll förpliktar
sig att åstadkomma ett visst resultat som skall hålla under viss tid. Kamrarna
har emellertid avvisat tanken på ett generelll resullaiansvar och ålerkommer i
näsla slycke till frågan om innebörden av tidsbestämda garantier.

Garanti (3 kap. 2§)

De garantiåtaganden som förekommer i prakliken för varor
och Uänsler är i allt väsenlligl utformade som garanlier för avsaknad av s. k.
urspmng-

s. 195 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 195

ligt fel, vilka utredningen benämnl
"Almén-garantier". Funktions- eller hållbarhetsgaranlier lillhör
undantagen. Under sådana förhållanden är del felaktigt atl föreskriva all alla
Udsbeslämda garanlier måste uppfällas som funktions- eller
hållbarhetsgaranlier. Eflersom della slrider mol gällande praxis och
näringsidkarnas normala avsikl med garantierna, kommer ulredningens förslag
alt leda till förvirring. Härtill kommer alt undanlagen från ulfäslelsen om en
funktions- eller hållbarhdsgaranli utformats alltför snävt. Självfallet räcker
det inle alt undanta olyckshändelse och "omständighet som är atl hänföra
lill konsumenien". Del finns nämligen ingen anledning varför
näringsidkaren l.ex. skulle ta på sig ansvar för sådan iredje man som han inle
anlilal för uppdragets ulförande. Den föreslagna regeln stämmer inle heller
överens med vad som gäller inom köprälten. Den skulle därför leda till del
egendomliga resullalel all konsumenlskyddet successivi förslärks med liden i
ställd för alt avla. Om nämligen säljaren eller annan person åtar sig atl ge
service på varan sedan garantitiden i köpavialel gåll ul. skulle della
innebära den plötsliga förbättringen för konsumenten atl varans
funktionsduglighet garanleras. Erfarenhelen visar all sådana överdrivna anspråk
på konsumentskydd ofla nog kan få hell motsatt verkan. Sålunda har l.ex.
ulformningen av tillverkaransvaret i 12 § konsumenlköplagen lell lill alt
tillverkargarantierna praktiskt tagel försvunnit ur marknaden. Ifall
beslämmelsen om näringsidkarens garantiansvar antas i föreslagd skick, är del
iroligl all näringsidkarna i framtiden hell kommer atl avstå från tidsbestämda
garantier.

Reklamation (3 kap. 3, 4§§)

ReklamaiionsUdens längd kan självfallet diskuteras.
Emellertid bör man inte Ulan slarkl vägande skäl frångå den sedan länge
accepterade etlårsre-geln. Del är också Iveksaml om den fördyring, som en
ulslräckning av frislen skulle komma alt medföra, är något som
genomsnillskonsumenlen är beredd all betala för. Kamrarna vill ånyo erinra om
vikten alt undvika sådana onödiga fördyringar som kan leda till att i och för
sig önskvärda reparaiioner inte blir genomförda. Härtill kommer ökade
svårigheier för sista såljledd all föra tillbaka reklamationen till den som i
sisla hand skall svara för den. En tvåårsfrist bör därför under inga
förhållanden genomföras förrän molsvarande ändring har gjorts i
konsumenlköplagen och den allmänna köplagen.

Utredningen har vidare föreslagil en genombryining av
reklamalionsfrislen för s. k. dolda fel. Som slöd för denna nyhel åberopas
främsl del s. k. Nälsla-fallel (NJA 1977 s. 138), som rörde ett dolt fel i ell
radhus. Med hänsyn lill att avtalet - ehuru formellt ett köp av lös egendom - i
realiteten borde likslällas med överiålelse av fasl egendom, kunde del avgöras
ulan direkl lillämpning av 54 § köplagen. Köparen ansågs därför ej ha förioral
sin rätl atl påtala felet trots atl reklamalion skedde försl nio år efter
köpel. Kamrarna anser inle all detta avgörande kan las till intäkt för etl
generelll genombrott av reklamationsfristen i avtal om konsumenttjänster. En
sådan lagregel skulle innebära högsl betydande osäkerhetsmoment för
näringsidkarna och i alll väsentligt slutligt drabba dem som står i
avtalsförhållande till konsumenien, eflersom möjlighelen all återföra reklamationen
på ansvarig part måste betraktas som helt obefintlig sedan reklamationsfristen
i avtalsförhållandet med "bakre led" gåtl ut.

Felpäföljder (3 kap. 5-l0§§)

Handelskamrarna har i och för sig inget atl erinra mot
förslagel om felpåföljder, vilkel i stort sett stämmer överens med gällande
rätl. Den

s. 196 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 196

förändring som föreslås genom införandet av ett krav på
"kvalificerad" väsenllighel som villkor för hävning är väl moliverad,
eflersom, såsom ulredningen framhåller, ell ålerställande av nalurapreslalionen
svårligen kan komma-i fråga för Uänsler. Utredningen anför i betänkandet (s.
477) att konsumenien endasl kan åberopa väsenllighelen om den varil synbar för
näringsidkaren. Enligi kamrarna bör detla komma lill ullryck i 8S genom atl
bisaisen i försia meningen får följande lydelse; "Om det har stått klart
för näringsidkaren att syftet med Gänsten skulle huvudsakligen förfelas".
Införandel av en avhjälpningsskyldighd (5§) innebär också en nyhel jämföri med
gällande räll, men även den är moliverad för all lillgodose konsumenlens
intresse. Kamrarna vill emellerlid föreslå all man i undantagsregeln från
avhjälpningsskyldigheien i laglexlen gör klarl all även del avialade prisel och
inle endasl felets betydelse för konsumenien, inverkar på
skälighetsbedömningen. Detta kan man åsladkomma genom att orden "del
avialade prisel och" skjuls in före "felels betydelse" i 5§,
försia slyckel.

9.14 SHIO-Familjeföretagen och Sveriges
köpmannaförbund:

Reklamalion

Vad gäller reklamalionsfristens längd i S3. st. 2,
ansluler vi oss lill det gemensamma expertyllrandd på sid. 516-517 i
ulredningen. Frågan om preskripUonsreglerna bör lösas i ell sammanhang i
samband med den generella översynen av köprällen och reglerna om allmän
preskriplion. Beträffande "dolda" fel är förslagel olyckligl
ulformai, då del kan lolkas som all del innehåller en obegränsad
reklamationsfrisl. I si. 3 lalas vidare om reklamalion "inom den lid som
följer av ... andra slyckel", trots atl ingen lid, dvs. ingen ytlre
lidsgräns där sälls för "dolda" fel.

Vi föreslår därför en omformulering av lagiexten enligt
ungefärligen följande (där del underslrukna är vårt förslag): "Vill
konsumenien ... (reklamera) inom skälig lid efter del all lian märkt eller bort
märka felel. Reklamalion skall dock ske senasl inom ell år från den lidpunkl
som anges 12 kap. 14 § .. . Försummar konsumenien all reklamera inom den tid
som följer av försia slyckel och andra slyckel förlorar han rällen alt göra
gällande befogenhet p.g.a. felet, såvida detia inte visai sig inom den sagda
liden och inle rimligen kunnat uppiäckas dessförinnan och näringsidkaren har
handlal i strid mot tro och heder eller grovt vårdslösl".

En allmän slulsals av resonemangen om preskriptionstider
är, atl behovel hos en näringsidkare alt försäkra sig om regressrätt mol
"de bakre leden" ökar ju längre reklamalionsfrislen sålts och ju
mindre krav läggs på konsumenten i reklamationsfrågor.

Avhjälpande

Enklare och klarare hade varit att i §6, st. 1, skriva
ungefär sålunda: "Fel skall avhjälpas ulan kostnad för konsumenien".

9.15 Svenska Byggnadsentreprenörföreningen och Sveriges
byggmästare

förbund:

Reklamalion och preskriplion

Som utredningen funnii ulgör den allmänna
10-årspreskriplionens tillämpning inom Gänsleområdel inle elt resullat av
övertänkta lagregler

s. 197 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 197

ulan är snarare en följd av atl del saknas särskild
lagstiftning om yänsler. Föreningen och förbundel finner del naluriigl all i
konsumenttjänstlagen införa en särskild preskriptionsfrisl motsvarande vad som
gäller enligt .54 § köplagen resp. 11 § konsumenlköplagen. PreskripUonsfrislens
längd bör anslula lill vad som gäller inom del köprätlsliga områdel. Några
avgörande skäl för en avvikande reglering vad avser konsumenttjänsler
föreligger inle.

Ulredningen
föreslår vidare etl allmänl genombrott av preskripiionsliden för fel som
"inle visar sig inom denna tid och inle rimligen kunnal uppiäckas
dessförinnan". Ulredningen ger uttryck för förhoppningen atl del
föreslagna genombrolld för dolda fel efter en elt- eller tvåårig garanti/
ansvarslid, inle kommer atl aklualiseras på "mindre Gänsler", typ
reparalion av bilar, hushållsmaskiner, TV-apparaler o. d. utan närmasl på
"slörre Gänster", lyp reparation av byggnader, bålar elc.
Gränsdragningsproblemen härvidlag är emellertid uppenbara. Väl kan länkas all
preskriplions-genombrotld kan komma all göras gällande i en helt annan
omfaUning än vad ulredningen länkt sig i moUvutlalandena. 1 de standardavtal,
som vunnit allmän lillämpning inom byggnadsbranschen, gäller regelmässigl alt
byggföretaget efter garanlitidens utgång och i övrigl under allmän preskriptionstid,
ansvarar för fel och brisl, som beror på grov vårdslöshel från byggfördagels
sida. Föreningen och förbundel kan därför för byggnadsbranschens del lillsiyrka
all genombrott av preskriplionsregeln får ske för fel, som beror på grov
vårdslöshel - jfr 3 kap. 3§, iredje slyckel i ulredningsförslagd. Ulredningens
förslag innebär emellerlid i princip all preskripiionsgenombrotl sker för alla
fel och brisler, som "inle rimligen kunnal uppiäckas" inom
tvåårstiden. En ivingande regel härom innebär myckel långtgående förändringar
av gällande rättsläge. De avsevärda prisförhöjningar på nu ifrågavarande
konsumenlGänster. som skulle ulgöra en direkl följd av ulredningens förslag i
denna del, har över huvudlagd inle föranlett några överväganden från
ulredningens sida. Frågan om ansvar för byggföretagen gentemot en konsument för
dolda fel, som framlräder efter en ettårig garantitids utgång och
kostnadskonsekvenserna härav har nyligen varil föremål för ingående prövning
av marknadsdomstolen i mål mellan KO och AB Skånska Cemenlgjuteriel
(marknadsdomslolens beslui 1979: 17). Ulredningens motiv för genombrottet av
preskriplionsregeln för dolda fel ansluler i allt väsenlligl lill KOs lalan
inför marknadsdomslolen i nu berörd del. Marknadsdomslolen fann - i likhel med
lidigare Bostadsstyrelsen - all en allmän rätt atl föra lalan mol fel och
brist, som framträder efter garantitidens ulgång, skulle vara förenad med
avsevärda kostnader. Etl efler många års nyttjande uppläckl fel skulle vid
sådani förhållande regelmässigl föranleda en besiklning i syfte all ulröna om
felel kunde hänföras lill någon ursprunglig ofullkomlighet hos enireprenaden
och därmed falla under enlreprenörens ansvar eller om detsamma möjligen kunde
ha uppkommit under brukandel av egendomen. All avgöra sådana frågor kan
uppenbarligen vara ytterst vanskligt samt medföra utdragna och koslnadskrävande
ulredningar, som endasl ibland skulle leda lill ell för konsumenien
lillfredsslåilande resulial. Enligi marknadsdomslolen måsle man därför
ifrågasätta om en sådan ordning med ålföljande betydande prisförändringar ler
sig som förmånlig för konsumenlkollektivet även om den i någol enskill fall
skulle kunna visa sig vara till gagn. Mol bakgrund härav fann marknadsdomstolen
att ansvarel för fel och brist efter den ettåriga garanlilidens ulgång, i
likhel med vad som lidigare gällt, kunde begränsas lill atl avse fall av grov
vårdslöshel från enlreprenörens sida. Marknadsdomslolen var enig i denna
bedömning.

s. 198 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 198

Även
om det alldeles övervägande anlalel fel vid arbelen å fast egendom
uppmärksammas i samband med konlroll och besiklningar av arbdena, kan
nalurliglvis enslaka fel eller brisler slundom framlräda efler ansvarsU-dens
ulgång. Även vid köp av lös egendom - särskili större kapitalvaror såsom bilar,
bålar elc. - kan emellertid på motsvarande sätt förekomma all fel eller brisl
framlräder efler preskriplionslidens utgång. Vare sig i samband med arbelel med
översyn av köplagen eller vid tillkomsten av konsumenlköplagen har tanken på
ell genombrott av preskriptionstiden aktualiserats. Bärande skäl för atl nu på
Gänsteområdet införa en så belydande uividgning av näringsidkarens ansvar
jämfört med vad som gäller inom köprällen, föreligger ej. Ulredningens förslag
ansluter inte heller lill rådande rättsläge, som del kommit till uttryck i
marknadsdomslolens ovan angivna beslui. All ulredningen över huvudlagd inle
gjort några överväganden av koslnadseffekterna för konsumenlkolleklivel av
lagförslagel, särskilt i nu akluell del, finner föreningen och förbundel
synnerligen anmärkningsvärl.

Ulöver
vad nu anförls vill föreningen och förbundel framhålla all den ifrågavarande
beslämmelsen fåll en ur lagleknisk synpunkl helt olillfredsslällande
utformning. Någon slörre ålskillnad vid den prakliska Ullämpningen mellan fel,
som är "dolda" i den meningen all de inle markis och inle heller bort
märkas respeklive fel som "inle rimligen kunnat upptäckas" torde man
inle kunna räkna med.

9.16
Motorbranschens riksförbund (MRF):

Preskriptionstid

Ulredningen
föreslår en huvudregel om preskription av rätten all reklamera på grund av fel
i Gänsien.

Som
en lämplig lidsfrist föreslås här ivå år. Regeln föreslås dock kunna genombrytas
vid s.k. dolda fel, då den allmänna tioåriga preskriptionstiden skall vara
lillämplig.

Oavsett
hur gällande rättsläge är atl uppfatta i vad del avser preskriptionslid för
utförda Gänsler, är det - som ulredningen själv framhåller -önskvärt med enhelliga
regler om reklamalion inom köp- och Gänslerätten. Inom köprällen är
preskripiionsliden ell år. Köplagsulredningen har emellertid föreslagit atl
preskriptionstiden förlängs lill två år.

Frågan
om en enhellig preskripUonslid vid köp och Gänsler bör lämpligen lösas i etl
sammanhang. Principiellt sett gör sig samma synpunkter gällande här i vad avser
frågan om den absolula tidsgräns som lämpligen hör uppställas för reklamation.
Det skulle onekligen te sig förvirrande och föga ändamålsenligl all nu införa
en ivåårsregel inom Gänslerätten samtidigt som nuvarande dlårsregel inom
köprällen förblir oförändrad.

När
del gäller arbelen på lös sak, t. ex. en bilreparalion, saknas skäl att låla
preskriptionstiden vara längre än ell år. Bristfälligt ulförda Gänster på detla
område lorde i allmänhel kunna uppiäckas i nära anslutning till Gänstens
avslutande. En ettårig reklamationsfrisl är därför i allmänhel alt anse som väl
tilllagen i detta avseende. En yllerligare förlängning av liden ler sig föga
ändamålsenlig och torde dessutom bidra lill att skapa en felaktig föreställning
hos konsumenien angående dennes rättigheter. Konsumenten har ju all visa all
del påtalade felel förelåg redan vid avlämnandei av saken. Vid t.ex. en
bilreparalion lorde konsumenien härvid i allmänhel mölas av näslan
oöversligliga svårigheier all uppfylla della

s. 199 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 199

krav. Del kan därför på goda grunder ifrågasällas om den
föreslagna preskriptionstiden motsvarar ell verkligt konsumentbehov då det
gäller denna lyp av Gänster. Det kan inle bortses från alt regeln kan få lill
följd all konsumenlerna framför oberättigade reklamalioner på grund av missuppfattningar
rörande bestämmelsens faktiska innebörd.

9.17 Kungl. Automobil Klubben (KAK):

Ulredningen har föreslagil ulökning av reklamaiionstiden
till två år. Det synes KAK angelägel atl enhelliga regler införes avseende
såväl köp- som Gänslerätten. Nu gällande princip innebär som bekani en
reklamalionslid av ett år. Inom bilbranschen torde svårigheter all lösa
ivislefrågor vid en förlängd reklamalionslid lala mol förslaget. Förslaget kan
också leda lill alt näringsidkare måste kompensera sig genom prishöjning.

9.18 Motorförarnas helnykterhetsförbund (MHF):

1 förslaget lill Konsumenttjänsllag medges konsumenl räll
all innehålla beialning (3 kap. 7 §). I 5 kap. 5 § regleras näringsidkares räll
all kvarhålla föremålet för Uänslen. Denna rätl skall beslå lill dess han fåll
betalt. Konsumenl kan dock utfå saken del gäller, om han släller betryggande
säkerhel för näringsidkarens krav.

Om konsument innehåller betalning därför all enligi hans
mening, Uänsten inle ulförts på överenskommel sätt eller påtalade fel inte
avhjälpts, men näringsidkaren å sin sida anser all kundens uppfallning är fel,
kan han vägra alt lämna ul varan om ej konsumenien ställer betryggande säkerhel
för näringsidkarens krav.

Tvister av sådani slag uppslår inle sällan mellan l. ex.
bilverksläder och kund, som lämnal fordon för reparalion. Dessa har kunnal
lösas lack vare branschorganisalionens ingripande eller också har avlalel
mellan bransch-organisalionen och konsumenlorganisationen tillämpats så att
kunden erhållil sill fordon mol deponering av säkerhel till dess atl ivislen
lösls.

MHF finner del angelägel atl i konsumenttjänstlagen anges
de krilerier som skall gälla för all konsumenien skall kunna innehålla hela
eller del av betalningen, men ändock utfå sin vara. 1 annal fall föreligger
risk för all Ivisler med processer som följd uppslår.

1 3 kap. 8§ behandlas prisavdrag och hävning med räll för
konsumenien atl göra prisavdrag eller alt häva avtalet. Enligt 9§ har i
sislnämnda fall näringsidkaren ingen rätt lill betalning. Enligi MHFs mening
skulle det vara lill förmån för konsumenten om någon opartisk instans, l.ex.
reklamalionsnämnden, bedömde skäligheien av konsumenlens anspråk.

9.19 Sjösportens samarbetsdelegation (SSD):

1 kap. 3 om fel och dröjsmål ges nya regler om
reklamation. Förslagel ålägger inle kunden någon undersökningsplikl när
reparaiören blivit klar med sill arbele. Kunden skall kunna räkna med all
arbelel är välgjort. Däremol måste kunden reklamera inom "skälig lid"
efter all han märkt eller bort märka ett fel.

Regeln innehåller två obestämda tidsmomenl. Försl är
obestämt vilken lid som kan passera innan kunden märkl eller bort märka felel.
Del beror ju på hur myckel kunden använder del reparerade föremålel. Lämnar jag
en bål Ull reparation på höslen och inle har undersökningsplikl när arbelel

s. 200 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 200

färdigställts,
kan felel vanligen inle upptäckas förrän på våren, när båten las i bruk. Sedan
kunden uppläckl felel vidlar näsla obestämda lidsrymd, nämligen den
"skäliga" lid inom vilken reklamation skall ske. Bestämmelserna blir
tvingande, så alt reparaiören inle kan genom avialsföreskrifler framlvinga en
undersökning eller begränsa den lid inom vilken reklamalion av ell upptäckt fel
bör ske.

SSD
anser all reklamationsliderna vid arbeten på bålar, segel och andra
båttillbehör ofla skulle bli ogynnsamt långa om inle reparatörerna ges en
möjlighel all framlvinga undersökning. Förslagels obesiämda regel om
reklamalionstid bör därför inle göras tvingande på det sätl som skell, men det
kan vara skäl alt kräva all näringsidkaren lydligi klargör när han vill ålägga
konsumenten en undersökningsplikl.

Förslagel
genomför även en utsträckning av den senaste tidpunkl före vilken anmärkning
måste göras, preskriptionstiden. Denna, som i köplagen är satt till ett år och
enligi ändringsförslag lill köp- och konsumentköpla-garna skall bli två år. är
även i konsumenttjänslförslaget två år. SSD anser i och för sig all en sådan
ulslräckning kan ha en viss beiydelse för båilivd. Köper man båt på höslen.
eller låter man då företa en reparalion. kommer fel såsom nyss framhållils ofla
inle atl uppmärksammas förrän bålen börjar användas näslföljande sommar, och
del är sedan inle lång lid kvar förrän preskriplionsård förfluUl. Belräffande
reparaiioner torde emellerlid behovel av denna ulslräckning vara mindre än för
köp, och bestämmelserna bör därför vara samordnade.

Tvåårsregeln
kompletteras med en möjlighel Ull genombrott vid s. k. dolda fel. Etl exempel
från båliillverkning kan vara plaslpest, som beror på felakligheter vid
laminering och inte upplräder förrän flera år efler att båten framställts. Det
ligger säkert genomsnittligt i konsumenternas intresse atl sådana skador läggs
på tillverkaren. De får betraklas som utvecklingsskador och kommer slutgiltigt
atl övervällras på de konsumenler som får en bältre produkt, när felel
upptäckts och tillverkningsprocessen med anledning därav lagls om. Åven här
lorde emellertid kunna sägas att del i försia hand är köprätten som borde
reformeras. Vid reparalion är del säkert ovanligl all fel som framkommer så
långi efteråt kan hänföras till reparationen. Dessutom bör genombrottsregeln
begränsas till allvarligare fel. Det kan bli dyrbart om kunderna böoar komma
efler två år med krav på förbättring av gjorda arbelen. eftersom bevisläget
efler så lång tid måsle vara oklart.

Vid
tidsbestämd garanli låter ulredningen garanlin läcka alla fel som uppslån under
garanliliden, varefter kunden får en ytterligare "skälig" frist på
sig all reklamera. Saken måsle emellertid bero på garanlins utformning.
Lagiexten förutsälter atl reparatören ålar sig att under viss lid svara för
arbetets beskaffenhet. Har emellertid reparaiören åtagit sig atl rätta fel som
reklameras inom exempelvis fem år, är del lydligi all någon reklama-Uonsfrisl
inle kan tilläggas. Della bör klarläggas genom etl moUvultalande.

Beträffande
påföljder av fel observerar SSD följande.

Etl
varv eller annan reparalör har normall inle rätt lill ersällning för koslnader
vid avhjälpande av fel som varvel begått. Men i förslagets 6§ 2 st. anges atl
detta inte gäller om avhjälpandel förulsäller arbele eller annal som inte
omfattas av priset för vad som ursprungligen ulförts. Härom måsle sägas atl
alll avhjälpande förulsäller arbele eller annal som inte omfattas av prisel för
vad som ursprungligen ulförts. Vad som bort vara avgörande är om konsumenien
får någol som inle avsells från böGan, eller om han får en bällre produki. Om så
är fallel kunde kunden åläggas atl

s. 201 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 201

betala för övervärdet enligt den princip om obehörig vinst
som föreskrivs ifråga om tilläggsarbete. Lagförslagel ger däremot ingen
anvisning för beräkning av de extra kostnaderna.

1 10§ regleras prisavdrag för felakligl arbele. Där sägs
all avdragd skall möjliggöra feleis avhjälpande på annat håll. Men om
kostnaderna är "oskäligl slora" skall avdragd islälld besiämmas med
hänsyn lill felels betydelse för konsumenien. Della är oklart och förmodligen
missvisande. Vad som borde ha sagts är väl atl om kostnaderna är sådana atl del
inte lönar sig atl få Gänsten utförd, skall avdraget iställel bestämmas med
hänsyn Ull felets beiydelse för konsumenten.

Reklamalioner är vikliga rättshandlingar, och del är belydelsefulll
all kunderna får klart för sig att de måsle kunna bevisa alt de ingivils.
Förslaget föreskriver atl reklamationsskrivelser till reparaiören går på
dennes risk. Del är emellerlid klarl all kunden mäste bevisa all brevet
avsänls. Della framgår av moliven men bör lydligi sägas i laglexlen så alt den
uppfattningen undanröjes att det räcker att skicka iväg etl reklamations-brev
och sedan lämna saken åt sill öde — eller all man i efterhand kan påstå att man
skickat iväg ett sådani brev. Texlen bör alliså ulsäga "Kan konsumenien
visa alt han avsänl ell meddelande enligi ... medför det ej rättsförlust att
meddelandet försenas eller inte kommer fram".

9.20 Kooperativa förbundet (KF):

Fel och dröjsmål

KF kan godla den legala definilion som utredningen föreslår
i 3 kap. 1 § belräffande vad som är fel. KF anser vidare, all del är
lillfredsslåilande all ulredningen föreslagil i 3 kap. 2 § att en garanti eller
liknande uifåslelse som näringsidkare ålar sig skall anses utgöra en
tidsbestämd funklionsgaranli och alt en avvikelse från en sådan garanti skall
bedömas som ell fel och medföra de befogenheter som gäller vid fel.

Utredningen föreslår, att reklamation vid fel skall ske
inom skälig tid efter det atl konsumenien märkt eller bort märka felel. Denna
rält föreslås preskriberas efter två år ulom vid s.k. dolda fel. Sådana fel,
dvs. sådana som enligt lagtextförslaget "inte rimligen kunnal uppiäckas
dessförinnan" bryler igenom den Ivååriga preskripiionsliden.

Ulredningen konstaterar vid sin genomgång av gällande rätl
atl någon preskriptionstid för Gänster f. n. inle finns med undanlag för
bestämmelserna om tioårig preskripUon av fordringar. KF anser i likhet med
ulredningen, alt del bör vara av gemensamt inlresse för näringsidkare och
konsumenter att en preskriptionstid för reklamation belräffande utförda Uänster
införs i lagen. I sitt remissyttrande över förslagel lill köplag ställde sig KF
visseriigen tveksamt till om köplagsutredningens förslag till en föriängning av
preskriptionstiden vid köp från etl Ull två år var samhälls-ekonomiskl
moliveral. KF:s iveksamhel berodde främst på atl fel i köpta varor
erfarenhetsmässigt visar sig nästan undantagslöst under den första tiden av
varans användning. När det gäller utförda Gänster är situationen enligt KF:s mening
annorlunda. Detta gäller särskilt arbele på fasl egendom och liknande
anläggningar. En längre preskriptionslid för Uänsler bör därför kunna
övervägas. Valet av preskriptionstidens längd blir ofrånkomligen gmndat på en
viss skönsmässig bedömning. KF vill för sin del föreslå, att del i del
fortsatta lagsUflningsarbeld övervägs om inle anledning finns atl för
konsumenlGänsternas del anknyta till den ireårsUd för

s. 202 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 202

preskriplion
av konsumenlfordringar som nyligen föreslagils i en lagrådsremiss från
jusliliedepartemenlel med förslag lill preskripUonslag. Några ekonomiska
olägenheter i förhållande lill gällande ordning bör inle en IreårsUd föranleda
på konsumentGänsiernas område och enligt KF:s mening är det önskvärt, atl så
slor enhetlighet som möjligl efierslrävas för regler av sådant slag.

3
kap. 5-10 §§ bär underrubriken "Påföljder för fel". KF ifrågasätter
om inte rubriken språkligt bör ändras till "Påföljder vid fel". 1
övrigt har KF inget alt invända mot förslagen i 5-7 §§.

1 8 ii
föreskrivs atl konsumenien har räll alt häva etl avtal om en Gänsl när ell fel
inle avhjälps på del säll som sägs i 5 § och om syflel med Uänslen är
huvudsakligen förfelal. Av samma beslämmelse andra slyckel framgår, all om
endasl en del av Uänslen har ulförls och det måsle anias atl Uänslen i dess
helhet kommer alt ha fel av väsentlig betydelse för konsumenten får denne rätl
att håva avtalet beträffande återstående del. Konsumenten får vidare rätt atl
häva etl avtal i dess helhet om det måsle anias all syflel med Gänsien kommer
att bli huvudsakligen förfelat. Utredningen föreslår med andra ord atl
konsumenlens hävningsräll är beroende av att ell fel är synbart väsenlligl. KF
anser inle denna inskränkning i konsumenlens hävningsräll befogad ulan föreslår,
alt konsumenien skall ha rätl lill hävning av avlalel om del inle visas att
felel inle är väsenlligl för konsumenten.

9.21 Sveriges
Villaägareförbund:

Se
avsnitt 1.36.

9.22 Kristianstads
kommuns konsumentnämnd:

Reklamationstiden
två år bör sättas i relation lill möjlighelen som finns enligi jordabalken all
ta upp fel på fasl egendom inom en tioårsperiod, respeklive att lös sak i del
här sammanhanget rimligtvis borde ha en livslängd på lio år eller längre.

1
etl senare skede kan det vara lämpligl atl ta upp konsumenlköplagens
bestämmelser om en reklamalionslid på ell år lill omprövning, mot bakgrund av
den köprättsliga situation som är på marknaden, saml med erfarenhel från den
lokala kommunala konsumentverksamheten. Som exempel kan tas den orimliga silualionen
all en bil för 50000 kronor garanlerar man inle funklionsmässigl längre än ell
år. Hur sedan dessa reklama-Uonsmöjligheter skall regleras i en slutlig
skrivning borde rimligtvis vara föremål för en bredare ulredning, ty del finns
ju andra branscher där dtårsregeln kan vara mer moliverad exempelvis
konfeklionsbranschen.

10
Näringsidkarens dröjsmål

10.1
Hovrätten för Västra Sverige:

Vad
som är dröjsmål

3
kap. 11 § och 2 kap. 7 §

På
motsvarande sätl som utredningen föreslår införande av etl felbegrepp har
ulredningen i silt förslag utformat etl dröjsmålsbegrepp genom

s. 203 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 203

att i 3 kap. 11 § hänvisa till 2 kap. 7 § om liden för
ulförandel. Av sislnämnda sladgande kan den enskilde konsumenten, om han icke
tar del av uttalanden i moliven. läll få den felaktiga uppfattningen all del
för näringsidkaren föreligger valfrihet all ulföra Gänsien antingen inom den
tid som avtalats eller inom skälig tid. För att undvika missförslånd bör paragrafen
få en lydelse liknande den som finns i 2 kap. 11 § om prisel och 2 kap. 17 § om
liden för betalning.

Reklamation vid dröjsmål 3 kap. 12 §

Utredningen föreslår i 3 kap. 12 § 2 st. alt konsumenien
har räll alt häva men inle rält all kräva skadeslånd ulan föregående
reklamalion så länge inle någon eller endasl en obelydlig del av Uänslen är
ulförd. Därmed vill Ulredningen genom förslagel införa en skyldighel för
konsumenien all reklamera för rätt att kräva skadesländ som icke finns för en
köpare i molsvarande situation. I de flesta fall kräver konsumenien alt Uänslen
Uiförs. Konsumenien lorde icke förslå all han ulöver kravet på fullgörande
måste reklamera, dvs. ge tillkänna atl han åberopar dröjsmålel för att bevara
sin rätt till skadeslånd. Han lorde anse del vara lillräckligi all han påminl
näringsidkaren och krävl att Gänsten utföres. Åven om konsumenten icke kräver
fullgörande av prestationen — han inser kanske atl del är lönlösl och vidtager
i ställd en täckningsålgärd - måsle konsumenien enligi förslagel reklamera för
all erhålla skadeslånd. Enligi köplagen erfordras icke nägon sådan reklamaUon
för räll lill skadeslånd. Ej heller föreslås någon sådan skyldighet i förslagel
lill ny köplag. Då del inle bör siällas större krav på en konsument än på en
köpare i molsvarande siluation bör 3 kap. 12 § 2 st. formuleras på sä säll all
konsumenten i där angivel fall icke belages sin rätl all kräva skadeslånd om
han inle reklameral.

Rätt all innehålla belalningen vid dröjsmål 3 kap. 14 §

Vad hovrätten anförl om ddenlionsräll enligt 3 kap. 7 §
vid fel gäller även 3 kap. 14 § 2 si. i fråga om säkerhel för krav på grund av
dröjsmål.

Hävning på grund av dröjsmål 3 kap. 15 §

Kravel på s. k. synbarhet bör Ullmäias slörre vikl vid
dröjsmål än vid fel. Hovrätten föreslår därför all i lagen inläs en föreskrift
om att en förulsällning för all konsumenien skall få häva är all
näringsidkaren insett eller bort inse alt dröjsmålel är lill väsentlig nackdel
för konsumenten. Ulredningen har i moliven lagit upp frågan om införande av en
s. k. lilläggsfrist liknande den som köplagsulredningen inlagil 121 S 3 si. i
förslaget lill köplag. Enligi ulredningen skulle lagiexten bli alltför
komplicerad om en sådan bestämmelse införs, och har därför inte föreslagil
någon lilläggsfrist. Fördelen med en för näringsidkaren utsatt lilläggsfrist är
all om näringsidkaren icke fullgör Uänsten inom denna tid det även för
näringsidkaren är uppenbart all väsenlligl dröjsmål föreligger. Konsumenien har
genom en sådan lilläggs-frisl gjort klart för näringsidkaren alt del för honom
är av väsenllig betydelse alt den föreslagna fristen iakttas. Hovrätten anser
atl övervägande skäl lalar för att införa regler om lilläggsfrist.

s. 204 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 204

10.2 Marknadsdomstolen:

1 huvudsak kan marknadsdomslolen tillstyrka ulredningens
förslag i denna del. Beträffande beslämmelsen i 3 kap. 13 S angående konsumentens
rält att vid dröjsmål kräva fullgörelse liksom lidigare belräffande
beslämmelsen i 3 kap. 5 § försia st. angående avhjälpandepåföljden vid fel
släller sig marknadsdomstolen Iveksam Ull laglexlens lydelse såviit rör det
uppställda förbehållet. Såsom marknadsdomslolen hävdade i fråga om
avhjälpandepåföljden bör laglexlen inle bereda annal än en ganska reslrik-tiv
möjlighel för näringsidkaren atl slippa utföra avtalad prestation.

10.3 Konsumentverket/KO:

Dröjsmål

För atl konsumenten skall få skadestånd vid
näringsidkarens dröjsmål måsle han reklamera. Också för räll till hävning krävs
reklamation, ulom när ingen eller bara en obelydlig del av Gänsten är utförd (3
kap. 12 §). Del kan ifrågasättas om del finns skäl alt göra konsumenlens rält
till hävning och skadeslånd beroende av reklamalion och om en annan ordning
medför pålagliga olägenheler för näringsidkarna. För konsumenlerna kan en reklamationsskyldighel
däremol medföra problem. Enligi förslaget skall konsumenten reklamera
"inom skälig lid efter del att han blivit medveten om dröjsmålet".
Reklamationen skall innehålla underrättelse om atl konsumenten vill åberopa
dröjsmålet (s. 485). Antag att en näringsidkare inte blir färdig med Gänsten vid
avtalad lidpunkt och atl konsumenten därför i hopp om att näringsidkaren ändå
skall prestera vid flera lillfällen under längre lid vänder sig lill honom för
att ta reda på, när arbelel kan bli klart. Eftersom konsumenien då låtit bli
all reklamera inom skälig lid - hans evenluella "leveransuppmaning"
uppfyller kanske inle kraven på reklamalion - har han förioral både rält till
skadeslånd och, om mer än en obelydlig del av Gänsien blivii ulförd, lill
hävning, trots atl dröjsmålel kanske kommer att fortgå.

Enligt konsumentverkels mening kan en sådan regel inte
godtas. Del kan knappasl heller ligga i näringsidkarens inlresse atl
konsumenten hotar med hävning eller skadestånd, när näringsidkaren kommil i
dröjsmål, i stället för att avvakta att Gänsten utförs så snart som möjligl.

Påföljder vid säljarens dröjsmål

Verkel tillstyrker alt konsumenien skall kunna kräva alt
Gänsten utförs om näringsidkaren kommer i dröjsmål (3 kap. 13 §). Del kan
ifrågasättas om inte den i bestämmelsen inlagna undantagsregeln ger näringsidkaren
alltför slora möjligheter all underiåla preslation. Också här kan hänvisas lill
vad som sagts med anledning av 3 kap. 5 och 10 §§. 1 specialmoliveringen
anförs atl undanlagsregeln inle skall vara lillämplig om det kostar
näringsidkaren "lika myckel eller någol mer" alt utföra Gänsien än
vad konsumenlens intresse kan värderas till (s. 486 f). Del kan inte godtas all
näringsidkaren slipper prestera annal än när han har elt påtagligt myckel
slörre inlresse av delta än konsumenten av alt få Gänsten utförd.

Konsumentverket tillstyrker bestämmelserna om konsumentens
rätt all innehålla betalningen och häva avtalet (3 kap. 14-16 §§).

s. 205 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 205

10.4 Allmänna reklamationsnämnden:

1 3 kap. 12 § föreslås en regel enligt vilken konsumenien
är skyldig all inom skälig lid efter det han blivit medvelen om dröjsmålel
reklamera hos näringsidkaren för all kunna göra gällande skadeslåndsanspråk och
hävning i vissa fall. Rällen aU kräva fullgörande enligi 13 § har inle gjorts
beroende av reklamalion. För det fall inle någon eller endasl en obelydlig del
av Gänsien har blivii utförd är reklamation inte heller nödvändig för
hävningspåföljd (12 § 2 st.). Nämnden anser att en regel med denna begränsade
räckvidd kan godtas.

De föreslagna påföljdsreglerna vid dröjsmål föranleder
inle någon erinran från nämndens sida.

10.5 Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet:

Enligt 26 S köplagen är en köpare skyldig all reklamera
inom rimlig tid från det all säljaren råkal i dröjsmål, om köparen vill kräva köpets
fullgörande. Molsvarande problem kan nalurliglvis uppslå i fråga om Uänsler.
men ulredningen anför all del inle finns någon anledning all införa en
reklamalionsskyldighd av detla slag i en konsumeniskyddslagsliftning (s. 327
f). Denna molivering förefaller mindre bärkraftig, eflersom lagsliftningen
inle såsom konsumenlköplagen endast innehåller vissa minimum-rälUgheler för
konsumenien ulan i princip är en helläckande lagstiftning på Gänsleområdel med
ett på andra slällen i moliven ullalal syfte atl balansera näringsidkarens och
konsumenlens inlressen mol varandra (se l.ex. s. 18). En molsvarighel lill 26 §
köplagen bör därför föras in i lagen. Reklamationsskyldighel enligt regeln bör
även föreligga om presiationen delvis utförts men avbmtils. Konsumenten har
däremol ingen anledning all anmärka på dröjsmål och förklara atl han vill
kräva fullgörande, om näringsidkaren visserligen är i dröjsmål men är i färd
med all fullborda Gänsten Gfr s. 328f).

1 fråga om reklamation som förutsättning för hävning
föreslår ulredningen alt konsumenien måsle reklamera inom skälig lid från
kännedom om dröjsmålel, även om hävningen endasl skulle avse en ännu icke
ulförd del av Gänsien (3: 12 och moliven s. 329 0. En sådan regel skulle
emellerlid innebära atl en konsumenl som varit villig atl överse med etl
väsentligt dröjsmål med ulförandel av en första del av Gänsten, när del
förefallit som om näringsidkaren skulle bättra sig och därför inle räknat med
all behöva häva för ålersloden, därefier skulle vara förhindrad atl häva för
ålersloden även om näringsidkaren återigen kommer i väsenlligl dröjsmål och -
om moUvutlalandel las efler orden - kanske visar fullsländigl oinlresse för atl
ulföra resten av Uänsten. Del rikliga måsle vara all konsumenien endasl är
skyldig att reklamera efler dröjsmål, om han vill häva avseende vad som redan
ulförls Gfr 27 § köplagen).

1 3:12 föreslår ulredningen all konsumenien skall vara
skyldig alt reklamera inom skälig Ud från det all han blir medvelen om
näringsidkarens dröjsmål för all kunna kräva skadeslånd, även om näringsidkaren
inle utfört någon preslation. Förslagel innebär en avvikelse från 26 § köplagen
och del förslag som presenlerats i SOU 1976:66 (s. 262). Fakullelsnämnden
lillslyrker konsumenttjänsluiredningens förslag.

Med hänsyn lill de ändringsförslag som här presenlerats
bör del övervägas atl dela upp reklamalionsreglerna i 3: 12 i två olika
paragrafer, vilka

s. 206 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 206

liksom 26-27 §S köplagen skiljer på fallen all preslation
skett respeklive inle skett. Vidare bör reklamalionsreglerna vid dröjsmål nog
placeras efter påföljdsreglerna, eflersom redan i reklamalionsreglerna skillnad
görs mellan olika påföljder, vilka dock regleras försl i de efterföljande
paragraferna. Symmdrin med reglerna om fel i näringsidkarens preslation blir då
av underordnat inlresse.

Fakullelsnämnden tillstyrker i huvudsak förslagel lill 3:
13 om rälten atl kräva fullgörande utom i de fall då fullgörandet skulle
medföra olägenheter eller koslnader som är oskäligt stora i förhållande till
konsumenlens inlresse av atl näringsidkaren utför prestationen. Frågan är
emellertid om be-dömningsgmnderna mer i detalj alldeles överensslämmer i fråga
om rällen all kräva avhjälpande av fel Gfr 3:5 1 si.) och rällen all kräva
fullgörande. Om exempelvis en näringsidkare ålagil sig all utföra omläggning av
elt lak på en stuga ute på Rödlöga men Gänsten utförs med ell lilel fel, bör
konsumenien förmodligen inte kunna kräva avhjälpande; om näringsidkaren inle
alls påbörjar presiationen eller endast ulför den delvis, synes konsumenten
emellertid böra ha rätt lill fullgörande. Frågan är därför om de olika
bedömningsgrunderna bör ulvecklas någol i moliven lill 3: 13 eller om renl av
en viss skillnad bör markeras i lagiexten Gfr köplagssakkunni-gas förslag lill
ändring av 21 § köplagen).

När del gäller förulsällningarna för hävning hänvisas lill
vad som anförts ovan belräffande 2: 7 (se avsnitt 5.10).

Ifall en rätl till hävning vid anleciperal dröjsmål införs
i köplagen, tillstyrker fakultelsnämnden all motsvarande regel införs i
konsumenlUänsllagen (3; 15). Likaså tillstyrks förslagel lill 3; 14 om
ddenlionsräll.

10.6 Konsumentköpsutredningen:

Reklamation vid dröjsmål

I 26 § köplagen finns vissa regler som ålägger köparen att
vid dröjsmål på säljarens sida meddela denne om han vill utöva sin rätt alt
kräva godsels avlämnande. Utredningens förslag innehåller inte några
molsvarande föreskrifter. Av motiven framgår dock all de principer som har
kommit lill ullryck i 26 § köplagen enligt ulredningens mening i slort sett
också bör gälla vid konsumenlGänster (s. 327-328). Vi anser oss kunna godta
utredningens bedömning att särskilda lagregler i ämnel kan undvaras.

I likhel med vad som gäller enligt 27 § köplagen föreslår
utredningen i 3 kap. 12 § atl konsumenien skall vara skyldig all reklamera om
han, sedan Gänsien har blivit utförd, vill häva avtalet eller kräva skadestånd
på grund av dröjsmål. Åven om Gänsten inle har blivit ulförd fordras enligt
förslagel reklamation för att konsumenien skall ha rätl all kräva skadestånd.
På denna punkt skiljer sig förslaget från köplagen och från köplagsutredningens
förslag till ny köplag. Som skäl för att inte föreslå någon reklamationsskyldighel
för dessa fall har köplagsulredningen anfört atl fallel inle synes vara av den
betydenhet atl en regel är påkallad och all de regler som köplagsförslagei
innehåller om nedsättning av skadeslåndel torde vara UllJfyllest (SOU 1976:66
s. 262-263). Köplagsulredningens bedömning på denna punkt synes inte ha
ifrågasatts vid remissbehandlingen.

Den av utredningen föreslagna regeln synes i vissa
situationer kunna leda till överraskande konsekvenser för den enskilde
konsumenten. Om en Uänst inte är ulförd på avtalad lid eller inom skälig lid
från beställningen synes den naturliga reaktionen från konsumenten, om han
alUjäml önskar

s. 207 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 207

få Gänsten utförd, vara all han lar konlakl med
näringsidkaren och erinrar denne om hans åiagande. Det lycks inle vara
ulredningens mening alt en sådan påstötning skall betraklas som en reklamation
(s. 485). Om Gänsten sedermera, trots konsumentens påminnelse, inle blir utförd
och konsumenten häver avlalel, synes därför den av ulredningen föreslagna
reklama-lionsregeln medföra all konsumenten har förlorat sin befogenhet all i
anslulning därlill kräva skadeslånd, exempelvis för iransportkoslnader som har
blivii onyttiga eller för prisslegring som har inlräffai på Gänster av det slag
avtalet gäller. Del kan ifrågasättas om en sädan ordning är skälig.

Påföljder för dröjsmål

Den påföljd som i första hand slår konsumenien Ull buds
vid dröjsmål på näringsidkarens sida är alt kräva all ijänslen uiförs (3 kap.
13 S). Näringsidkaren skall dock inte vara skyldig att ulföra Gänsten, om
della skulle medföra olägenheler eller koslnader som är oskäligl slora i förhållande
lill konsumenlens inlresse av atl uppdragel fullföljs. Denna undantagsregel är
efler ordalagen förmånligare för näringsidkaren än molsvarande regel i 21 §
andra slyckel köplagsulredningens förslag, där det lalas om "uppoffringar
som slår i uppenbart missförhållande lill del inlresse köparen har av
köpel". Som skäl för den föreslagna formuleringen har konsumenttjänsiulredningen
i huvudsak anfört, atl man inte bör göra någon skillnad mellan dröjsmål och fel
när del gäller undantag från näringsidkarens skyldighel all presiera in natura
(s. 339). Vi har förståelse för denna synpunkt, som leder till all
regelsystemet blir något mindre kompliceral. Vi vill emellertid understryka all
den föreslagna laglexlen måsle anses innebära att det fordras koslnader och
olägenheler av allvarlig art för all näringsidkaren skall kunna undgå
prestationsskyldighet. Vad som sägs i specialmotiveringen s. 486-487 torde
inte böra tas lill intäkl för en annan bedömning. I moliven diskuteras inle om
konsumenien skall kunna uppnå all näringsidkaren blir preslalionsskyldig genom
att konsumenten erbjuder sig atl själv slå för vissa koslnader, föriänga liden
för utförandel eller på annal säll underlätta bördan för näringsidkaren. 1
analogi med vad som har anförts i moliven lill regeln om näringsidkarens
avhjälpningsskyldighd vid fel (s. 309) lorde emellertid få antas att della
skall vara möjligl.

I 3 kap. 15 § finns regler om hävning av avlalel vid
näringsidkarens dröjsmål. Liksom vid fel skall hävning få ske endasl om
dröjsmålel år av väsenllig betydelse, och för alt konsumenten skall få åberopa
väsenllighelen krävs enligi moliven (s. 489) att denna har varit synbar för
näringsidkaren. Sistnämnda regel framgår emellertid inle heller här av
laglexlen. Förslaget skiljer sig på denna punkt från 3 § konsumenlköplagen och
21 § Iredje stycket köplagsulredningens förslag lill ny köplag, där kravel på
synbarhel uttryckligen anges. De i del föregående redovisade skäl som har
föranlett köplagsutredningen atl inte skriva in synbarhdskravel i laglexlen när
del gäller fel föreligger inle vid dröjsmål. Del kan därför förtjäna övervägas
att i lagen uttryckligen föreskriva all näringsidkaren skall ha insett eller
bort inse dröjsmålets väsentlighet.

Ulredningen har övervägt all komplettera väsentligheiskravel
med en regel om tilläggsfrist liknande den som köplagsutredningen har lagit upp
i 21 § tredje styckel förslagel till ny köplag. Ulredningen har emellertid
stannat för atl inle föreslå någon sådan regel (s. 341). Om konsumenien, sedan
näringsidkaren har kommit i dröjsmål, ger denne en skälig lilläggsfrist, lorde
dock enligi utredningen dröjsmålel i regel vara att bdrakla som väsentligt, om
Uänsten inte blir klar inom den utsatta frislen (s. 489). Den

s. 208 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 208

av köplagsulredningen föreslagna frislregeln har från
köparens synpunkt den fördelen atl någon diskussion om dröjsmålels väsentlighet
inle behöver uppkomma. Del kan finnas skäl all ytterligare överväga om inte en
sådan regel kunde vara av visst värde också vid konsumenlGänster. Regeln bör
dock i så fall ges en för konsumenlförhållanden anpassad utformning. Som
exempel på en sådan regel kan hänvisas till vad som gäller för konsumenlköp
enligt 74 § andra styckel i den danska köplagen. Där föreskrivs följande:

I lilfaelde af forsinkelse kan koberen have k0bd, såfremt
forsinkel-sen er af vaesentlig belydning for ham, og sa;lgeren måtte
forudsajtle delte. Det samme ga;lder, hvis seelgeren ikke efter påkrav leverer
salgsgenstanden inden udl0bel af en rimelig frist, som köberen har fasisal,
eller, hvis der ikke er fasisal en sådan frisl, inden rimelig lid.

10.7 Vissa organisationer inom näringslivet:

Dröjsmälsbegreppet (3 kap. 11 §)

Den formulering som föreslås i II § kan endasl godias om 2 kap. 7§ omformuleras i
enlighel med organisaiionernas förslag. 1 så fall kan de avslulande orden
"och förseningen inle beror på ..." ulgå.

Dröjsmälspåföljer (3 kap. I3—I6§§)

Åven påföljderna för dröjsmål slammer överens med gällande
rätt med del undanlagd all kvalificerad väsenllighet gäller som krav för
hävning i de fall dä näringsidkaren ulförl en icke obelydlig del av Gänsien
(I5S, andra slyckel). Av skäl som anförts ovan anser organisationerna kravel på
kvalificerad väsenllighel väl motiverat. Detla gäller även kravel atl väsentligheten
skall ha varit synbar för näringsidkaren (belänkandet s. 489). Liksom
belräffande hävning på grund av fel (8§) bör principen komma till Ullryck i
laglexlen. 15 § bör därför inledas på följande sätt:

"Är näringsidkaren i dröjsmål och måste del ha stått
klart för honom atl dröjsmålel skulle bli av väsenllig betydelse ...".

1 15 §, andra styckel, bör andra meningen inledas på
följande sätt:

"Om del har stått klart för näringsidkaren alt syftet
med Gänsten skulle huvudsakligen förfelas på grund av dröjsmålet ...".

10.8 Handelskamrarna:

Dröjsmälsbegreppet (3 kap. 11 §)

Den formulering som föreslås i II § kan endasl godtas om 2 kap. 7§ omformuleras i
enlighel med kamrarnas förslag. 1 så fall kan de avslulande orden "och
förseningen inle beror på ..." ulgå.

Dröjsmålspåföljder (3 kap. 13-16 §§)

Åven påföljderna för dröjsmål stämmer överens med gällande
räll med del undanlagd alt kvalificerad väsenllighel gäller som krav för
hävning i de fall då näringsidkaren ulförl en icke obetydlig del av Gänsien (15
S, andra slyckel). Av skäl som anförts ovan anser kamrarna kravet på kvalificerad
väsenllighel väl moliveral. Della gäller även kravel all väsenllighelen skall
ha varit synbar för näringsidkaren (belänkande s. 489). Liksom belräffande
hävning på grund av fel (8 §) bör principen komma till ullryck i

s. 209 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 209

laglexlen.
15 § bör därför inledas på följande säll: "År näringsidkaren i dröjsmål
och måste del ha slåll klart för honom alt dröjsmålel skulle bli av väsenllig
betydelse ...". 1 15 §. andra slycket, bör andra meningen inledas på
följande sätt: "Om dd har stått klart för näringsidkaren att syflel med
Gänsien skulle huvudsakligen förfelas på grund av dröjsmålel ...".

10.9
SHIO-Familjeföretagen och Sveriges köpmannaförbund:

Det
kan inte anses rimligt att inte lämna skäligt utrymme för hinder att inom
avtalad lid fullgöra yänsten ifråga. Detla gäller även om § 13 och kap. 4 § I
begränsal näringsidkarens ansvar vid ursäklliga dröjsmål. Näringsidkaren kan
ju fråntas möjlighelen atl fullfölja arbelel (§15. si. 1) och vidare kan
konsumenien innehålla belalningen (§14, si. 1). Delta kan medföra slora
föriusler för näringsidkaren.

Kap.
2 §7, bör därför kompletteras med räll till erforderlig lidförlängning vid
hinder av force majeur-karaktär.

10.10
Kooperativa förbundet (KF): (se även avsnitt 9.20).

I 3
kap. 12 § föreslår ulredningen, all en konsumenl skall underrätta en
näringsidkare om. att han vill åberopa ell dröjsmål, dvs formellt reklamera,
för all han skall vara bibehållen sin rätl atl häva eller kräva skadestånd.
Enligt KF:s uppfatlning finns del härigenom en risk för all konsumenter som
inte känner lill detta formella krav på reklamalion nöjer sig med atl
informellt påminna näringsidkare om t. ex. att en överenskommen lidpunkt för
Ulförande av Gänsl har överskridils. KF anser, att del inte är lillfredsställande
atl en sådan påminnelse inle skall ha samma verkan som all "åberopa ell
dröjsmål". KF föreslår därför att även en informell påslöt-ning skall ha
den verkan som en formell reklamalion har i della sammanhang.

Belräffande
underrubriken "Påföljder för dröjsmål" hänvisar KF till vad KF
tidigare anfört belräffande "Påföljder för fel". 1 övrigl anser sig
KF kunna fillstyrka de återstående beslämmelserna i iredje kapilld.

11
Näringsidkarens skadeståndsskyldighet

11.1
Hovrätten för Västra Sverige:

4
kap. I § 3 si. innehåller en beslämmelse om produklansvar, dock inskränkl lill
skada på föremålel för Uänslen eller på konsumenlens egendom.
Konsumenlköplagen undantar produklansvar genom beslämmelsen i 19 § att lagen ej
äger tillämpning på ersättning för föriust som köparen lider genom skada på
annan egendom än den sålda varan. På samma säll har köplagsutredningen gjort
undanlag för produktansvar i förslagel lill köplag 43 § 4 st. Den svåriösta
frågan om produktansvar har enligt Ju Dir 1977; 84 överlämnals lill
produklansvarskommillén för närmare övervägande. Beslämmelsen i 4 kap. 1 § 3
st. om begränsal produklansvar bör ulgå vad gäller annan konsumenien Ullhörig
egendom än själva föremålel för Uänslen.

Hovrätten
ifrågasätter om de skadeståndsregler som har föreslagils i 4 kap. 2§ 2 st.
erfordras. Ansvar på gmnd av vållande grundar ersätlnings- 14 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr
IIO. Bilagedel

s. 210 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 210

skyldighet enligt allmänna rättsgrundsatser. Om regler
härom införes kan man tro atl fråga är om någol nyll som gäller endasl för
yänsler.

Särskili yttrande av hovrättsrådet Lindeblad:

Beslämmelserna i 4 kap. om näringsidkarens
skadesiåndsskyldighel synes svåra all lillämpa. Det är enligt min mening
angeläget all skadeståndsreglerna görs mera konkrela med hänsyn till de
prakliska fall som kan UDDlräda i ett konsumentförhållande.

Köplagsulredningen föreslår i sill belänkande ati man vid
beräkning av skadestånd skall skilja mellan direkl förlusl, ullägg och
följdförlust och anför två skäl för uppdelningen. Del ena är all
skadeslåndsmalerian därigenom blir mera lätthanlerlig än om skadeslåndel
diskuieras som elt enda komplex. Del andra skälel är all säljarens skyldighel
alt vid fel i godset ersätta direkl förlusl och utlägg skall gä längre än hans
skyldighet alt ersätta följdförlust. En näringsidkare åläggs enligt 43 § 2 si.
i förslaget lill köplag slrikl ansvar för direkl förlusl och ullägg.

De anförda synpunklerna förUänar all beaklas även när det
gäller konsumenttjänsler. Den föreslagna skadeslåndsregeln i 4 kap. 5 § att
all skada skall ersättas skulle kunna utbytas mol regler om ersällning för
direkl förlusl, ullägg och följdförlusl. För en konsumenl kan rällen till skadeslånd
inle bli lika omfallande som vid ett kommersiellt köp. Utlägg ävensom
inkomstförlusl är lämligen lätta att beräkna. Direkt förlusl skulle i försia
hand gälla ersättning för täckningsålgärd vid hävning. Däremol lorde del vara
sällsynl med s. k. följdföriusl för en konsumenl. Då näringsidkare utför
Ijänsl synes slrikl ansvar kunna åläggas honom för direkt förlust och ullägg.
Vad gäller följdförlusl bör näringsidkarens ansvar inskränkas lill elt
presumlionsansvar som dock inle bör göras tvingande.

Den svårtillgängliga beslämmelsen om nedsältning av
skadeståndet i 4 kap. 5 § 3 st. skulle kunna ulgå. om näringsidkarens slrikta
ansvar begränsas lill ersällning för direkl förlusl och ullägg. Däremol bör
beslämmelsen i 4 kap. 5 § 2 st. om skyldighel för konsumenien atl vidlaga åtgärder
för att begränsa skadan vara kvar. En sådan förenkling av skadeståndsreglerna
lorde underlätta för enskilda parter atl själva lösa uppkomna ivisler.

11.2 Stockholms tingsrätt:

Belräffande 4 kap. synes ulredningsförslagels regler om
skadeslåndeis omfallning onödigi ddaljerade. Tingsrätten vill ifrågasätta om
inle endasl en mera generell hänvisning Ull allmänna skadeslåndsrättsliga
regler i konlraklsförhållanden bör vara lillräckligi för alt lillgodose
förslagels syf-ten i denna del. Alt ulomobligatorisk skadesiåndsskyldighel
inlräder i vissa fall torde följa av allmänna rättsregler. Del torde också vara
lämpligl alt överiämna lill rättsUllämpningen att bedöma i vilken mån
ersättning för ren förmögenhdsskada skall utgå. Härvidlag synes det inte få
anses otillbörligt all rällen för en näringsidkare lill friskrivning görs
vidare än vad gäller egenlliga sakskador.

11.3 Malmö tingsrätt:

4 kap. 4 §

Följden av den lydelse lagrummet fåll blir all
näringsidkaren har skyldighel respeklive rättighd all avhjälpa skada endasl på
föremålet för Uänslen

s. 211 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 211

och således ej skada på annan konsumentens egendom.
Visseriigen anförs i utredningen atl lagrummet bör vara tillämpligt även vid
skada på annan konsumenten tillhörig egendom (s. 498) men della kan alllsä inte
ulläsas ur lagtexien. Tingsrätten anser att näringsidkaren bör hu rätt all
avhjälpa sådan skada, något som bör framgå av lagtexien. Någon skyldighet bör
inle åläggas honom i detta avseende, då han kan sakna fackmässiga resurser för
avhjälpandet. I enlighet med dd anförda föreslås ett tillägg till lagrummet
enligi följande: "År näringsidkaren ansvarig för skada på konsumenlens
egendom i övrigl skall bestämmelserna i 3 kap. 5 § andra och tredje slycket
lillämpas".

11.4 Marknadsdomstolen

Marknadsdomstolen dclur utredningens åsikt att
påföljdssysiemel vid näringsidkarens fel och dröjsmål även måste inbegripa en
riiit för konsumenten atl i vissa lägen få skudestånd på grund av
näringsidkarens konlraklsbroli. Ulformningen av den i 4 kap. 1 § försia si.
upplagna huvudregeln om näringsidkarens skadesiåndsskyldighel innebur enligt
domstolens bedömning att utredningen med iukllugunde uv en balunserud avvägning
mellan näringsidkarens och konsumenlens olika intressen lillförsukrur
konsumenternu dt verkningsfullt korrektiv i fall av koniraktsbrott från
näringsidkarens sida.

Den kompletterande skadeslåndsregeln i 4 kap. I § andra
st. avseende ansvaret vid utfästelser från näringsidkaren förefaller i och för
sig rimlig. Emellertid torde regeln erbjuda avsevärda svårigheier att tillämpa
framlör alll beroende på osäkerheten om när cn utfäslelse kan anses vara för
handen. Den praktiska effekten uv regeln ler sig mol bakgrund härav något
iveksam.

Mol bestämmelsen i 4 kap. 1 § tredje st. angående
sakskador såsom följd av fel och dröjsmål har domslolen ingen erinran. Inte
heller har domstolen någon mer väsentlig invändning mot utformningen av
reglerna i 4 kup. 2 § belräffunde skadeslånd pä annan grund än fel eller
dröjsmål.

Under mbriken "Skadeslåndeis omfallning" upptas
i 4 kap. 5 § bestämmelser för skadeståndels beräkning. Enligt
marknadsdomstolen har reglerna getts en mindre lämplig utformning. Mot den
grundläggande bestämmelsen i 5 § försia st. första p. finns inte anledning
lill erinran. Skadeståndet skall alltså beräknas på grundval av den skada som
konsumenien visar sig ha lidil. Därefier föreslår utredningen emellerlid
sammanlagt tre regler enligt vilka skadeståndet skall kunna nedsättas.
Härigenom urholkas på eu betänkligt sätl del skydd som huvudregeln i första st.
är avsedd utt ge konsumenien. Särskilt vänder sig domslolen mol reglerna i
första si. andra p. och i Iredje st. Mot innehållet i andra st. hur domstolen
ingen invändning i och för sig. Däremot kan det ifrägasätius om del verkligen
är nödvändigl med en uttrycklig bestämmelse. Sammanlagd innebär de föreslagna
reglerna alt det framsiår som myckel oklart hur slort skadestånd en konsument
i förekommande fall kan påräkna. Det lorde därför böra övervägas om inte hela
regleringen av skadeståndets omfallning bör omprövas och omarbelas.

Med hänsyn lill alt det i många full kan vara svårt alt pä
ett enkelt satt bedöma en skadas omfattning anser utredningen det önskvärl med
någon form av normaliserad skadeslåndsberäkning. Regler härom uppläs i 4 kap. 6
§. Marknadsdomslolen ifrågasätter värdel av en särskild beslämmelse i saken.
Enligt domstolens uppfattning torde en bestämmelse av föreslagen

s. 212 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 212

art i nu aktuellt fall snarast bidru till att öka
oklurthden kring hur sion skadeslånd konsumenien verkligen kan påräknu. I och
för sig kan det väl för vissa situationer te sig raiionelli med olika fomer av
normalersältning-ar, men enligi domsiolens uppfattning måste sädana
normalersutlningar framräknas inom ramen för de vanliga reglerna för skadståndds
beräkning. Marknadsdomstolen avstyrker alltså förslaget om en särskild beslämmelse
angående normulersällningar i samband med skadeslåndeis beräkning.

Beslämmelsen i 4 kap. 4 § angående avhjälpande av skada
förefaller rimlig och klarl lämplig för dd prakliska livet.

11.5 Konsumentverket/KO:

Konsumentverket delar utredningens uppfallning all del
finns skål all i konsumenttjänsllagen reglera konsumenlens rält lill
skadestånd. De föreslagna bestämmelserna kommer i många fall alt medföra utt
konsumenlerna ges en bällre rälislig ställning än idag. Enligt konsumenlverkds
mening innehåller förslagel dock alliför omfattande begränsningar av konsumenlernas
möjligheter att få kompensation för liden skada.

Näringsidkaren har vid skada på grund av fel eller
dröjsmål elt presumlionsansvar (4 kap. I §). 1 fråga om egenskaper som kan
anses utfäsla är ansvarel dock slrikl. Som framgår av belänkandet (s. 352 ff)
är det någol oklart i vad män en näringsidkare enligt gällande rält vid
dröjsmål eller fel i en Uänsl är slrikl ansvarig eller har etl culpaansvar. Det
kan inle uleslulas alt den nu föreslagna huvudregeln ibland kan ge konsumenten
en sämre rättsställning än han har idag. Den uttrycker dock i huvudsak en
rimlig avvägning mellan konsumenternas och näringsidkarnas intressen. Verkel
finner därför inle anledning lill erinran mot den föreslagna presumtionsre-geln
i vad avser näringsidkarens skadetåndsansvar för själva utförandel. 1 fråga om
näringsidkarens ansvar för malerial som han Ullhandahåller gör verkel däremol
en molsall bedömning. Beslämmelsen medför här all näringsidkaren får ell
lindrigare ansvar för materialet än en säljare har enligi köplagens regler om
leveransavial, någol som också framhålls i belänkandel (s. 359). Enligi
verkels mening bör en uppdragslagare som omfattas av konsumenttjänstlagen ha
samma ansvar som en säljare för materialels beskaffenhel. Konsumenlskyddel bör
vara delsamma oavsett om konsumenten köper del malerial som kommer lill
användning av iredje man eller om malerialel lillhandahålls av den
näringsidkare som skall ulföra Gänsten.

Beslämmelserna om strikt ansvar för ulfäslelser, om ansvar
för vissa följdskador och om skadeslånd för skada på annan grund än fel eller
dröjsmål tillstyrks av verkel (4 kap. I § andra och tredje si. saml 2 §).

Parierna har samma rätt och skyldighet att avhjälpa
respeklive kräva avhjälpande av skada som ifråga om fel (4 kap. 4 §). Verket
vill dock framhålla alt konsumentens skäl att molsälla sig avhjälpande av skada
normall måsle anses väga ännu lyngre än då det är fråga om fel, eflersom
avhjälpandet vid skada många gånger kan avse ålgärder som ligger uianför
näringsidkarens normala verksamhelsområde.

1 moliven framhålls belydelsen av all konsumenlens räll
lill skadestånd blir en realitet. Ulredningen pekar på alt del idag är vanligl
all näringsidkarna friskriver sig från eller begränsar sitt skadeståndsansvar
(s. 389). Den reglering som föreslås belyser dock de svårigheier som ligger i
en lagsliftningsmdod med Ivingande regler. 1 fråga om skadeståndels beräkning
föreslås visseriigen som huvudregel, all konsumenien skall få ersätt-

s. 213 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 213

ning för den skada han lidil. Denna regel är dock försedd
med långtgående undanlag som väsenlligl begränsar konsumenlens räll lill full
ersättning (4 kap. 5 §). 1 moliven uttalar utredningen alt dd finns skäl all i
"en lag av konsumenttjänsllagens karaktär som inle medger friskrivningar
eller andra begränsningar av ansvaret och där den skadeslåndsskyldige är
näringsidkare" göra del möjligl för näringsidkaren alt begränsa sill
skadeståndsansvar lill s. k. normal förlusl (s. 391). Enligi verkels mening är
de undanlag (i 5 § försia st. andra p. och Iredje si.) som görs frän
huvudregeln om skadeslånd molsvarande liden skada alltför långlgående. Den
laglekniska ulformningen är dessulom så komplicerad, atl del lär vara i del
narmasle omöjligl för en konsumenl atl förulse hur hög ersättning han kan komma
all få i ell vissl fall. Det kan anmärkas, alt konsumenlens skadeståndsansvar
för förlusl som näringsidkaren gör då han häver avtalet på grund av
konsumentens dröjsmål (enligt 5 kap. 4 §) inte på motsvarande säll är begränsad
till normal förlust.

Enligt förslagel skall avial kunna iräffas mellan
näringsidkaren och konsumenien om normalersätining (4 kap. 6 §). Som
framhållils ovan vid behandlingen av 2 kap. 10 § kan schabloniserade
ersättningssystem ha fördelar för båda parterna genom alt göra
ersätlningsskyldighelens omfattning förulsebar. Förulsällningen för alt etl
avial om normalersättning skall godtas i det enskilda fallet måsle dock vara
atl ersättningsbeloppet ligger på en rimlig nivå. Det kan här påpekas alt
marknadsdomslolen i det tidigare nämnda beslutet 1979:17 rörande oskäliga
avlalsvillkor vid erbjudande av byggnadsentreprenad förbjöd näringsidkaren atl
som dröjsmåls-vite vid försening med färdigställandel av enlreprenadarbdena
ange ell alliför lågl belopp. För alt tillförsäkra konsumenien kompensalion för
liden skada kan del finnas skäl all utforma avtalsvillkor om
schabloner-sättning så all hänsyn las lill olika kostnadsposter som han kan ha.

11.6 Allmänna reklamationsnämnden:

Förutsättningarna Jör skadeslånd

I 4 kap. intas bestämmelser av i huvudsak ivingande nalur
om näringsidkarens skadesiåndsskyldighel. Beslämmelserna gäller ej ersällning
för personskada. Enligt huvudregeln (I § I st. och 2 § I st.) bär
näringsidkaren s. k. presumlionsansvar för all skada som drabbar konsumenien.
Näringsidkaren ansvarar emellerlid strikt när Uänsten avviker från vad som kan
anses vara utfäsl.

För skada som inle ulgör följdskada av fel eller dröjsmål
har näringsidkaren etl vanligl culpaansvar, om den skadade egendomen vid
skadelillfäl-lel inle har varil under näringsidkarens kontroll.

Nämnden har inte något alt erinra mol all fömlsättningarna
för näringsidkarens skadeslåndsansvar regleras på säll ulredningen föreslår.

Skadeståndets omfattning, norinalersåtining

Bestämmelserna om skadeslåndeis beräkning uppläs i 4 kap.
5 och 6 §§. Huvudregeln i 5 § 1 st. innebär alt skadeståndet i princip skall
motsvara den fakiiska skada konsumenien har lidil. Någon närmare precisering av
poster som skadeslåndel kan omfatta sker ej i laglexlen. Huvudregeln om
ersällning för faktisk skada begränsas senare i paragrafen därigenom att
näringsidkaren i princip ej blir skyldig all ulge högre ersättning än vad som
kan anses molsvara en normalföriusl. Ylleriigare begränsningar av skade-

s. 214 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 214

slåndel kan i dd enskilda fallel ske genom jämkning i den
mån dd ur skäligl med hänsyn lill speciella omsländigheler hänförliga lill
näringsidkaren.

Åven om regeln om ersällning för normal förlusl i någon
mån kan ge parierna vägledning hur skadeslåndel skall beräknas, måsle en
beslämmelse som den föreslagna i flertalet fall ge upphov lill betydande
svårigheter för dessa alt själva la slällning i ersättningsfrågan och träffa
överenskommelse om ersättning. Del kan därför förulsällas alt regeln kommer
att föranleda etl betydligt ökat antal tvister i berört hänseende.
Möjlighelerna atl enligt 6 § iräffa avtal om normalersätining vid dröjsmål kan
endust delvis motverku della förhållande. Nämnden ifrågasätter därlör om det
inle vore möjligl ull i lagtexien bättre preciseru vad skadeersättningen kun
avse. En annan framkomlig väg skulle kunna vara alt utvidga lillumplighe-len av
6 § lill att avse vissa vunligu och mer förutsebara poster såsom utlägg och
förlorad arbetsförUänst även för andra siiualioner än dröjsmål.

11.7 Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet:

Belräffande de föreslagna reglerna om näringsidkarens
skadesiåndsskyldighel möler i första hand frågan om ansvaret för ren
förmögenhdsskada på grund av fel eller dröjsmål, dvs. konlraklsbroli i form av
åsidosättande av en huvudförpliktelse enligt avtalet. Fakullelsnämnden finner
all utredningen anfört goda skäl för sill förslag om lagfäslande av ell
presumtionsansvar. Den föreslagna lagiexten (4: I I st.) gör dock ansvaret
beroende av atl näringsidkaren inle visal all "skadan" inle beror på
försummelse av honom själv eller någon som han har anlilal. 1 de cenirala fall,
då en ren förmögenhdsskada ulgör följden av fel eller dröjsmål, bör emellerlid
frågan om näringsidkarens försumlighd hänföra sig inte lill skadan ulan lill
koniraklsbroiiel som sådani i form av fel eller dröjsmål. Enligt allmänna,
obligalionsräitsliga principer bör del räcka med all den efterföljande
för-mögenhdsskadan slår i adekval orsakssamband med koniraklsbroiiel. 1 själva
verkel har ulredningen själv också i den allmänna moliveringen för silt förslag
(s. 359 f) ulgåll från elt sådani synsätt, som också kommer lill uttryck i
l.ex. köplagen 23 och 42 §§.

Ulredningen har inle moliveral varför bedömningen av
näringsidkarens försummelse inriklals på "skadan" och inle på felet
eller dröjsmålet. Det förefaller emellertid möjligl all avfatlningen valls för
alt den skall rymma även näringsidkarens ansvar i vissa fall för culpa in
conlrahendo i form av försummelse från näringsidkarens sida all upplysa
konsumenien om ell holande dröjsmål eller ell fel, vars exislens han känl lill
(eller möjligen bort känna till) (se betänkandet s. 360 f och 392 O- Även om
man antar all culpa in conlrahendo (eller i vaGe fall dolus in conlrahendo) kan
föranleda skadeslåndsansvar enligi allmänna principer om avialsparis ansvar för
sill beleende vid ingående av avial, är del dock svårl all inse hur och varför
ell sådani ansvar skulle konslrueras som ell presumlionsansvar. Vid fråga om
culpa in conlrahendo, som kan förekomma vid vilken avtalstyp som helst,
föreligger knappasl del av utredningen åberopade ändamålsskäld för presumlionsansvar
för skada på grund av fel eller dröjsmål belräffande själva huvudförpliklelsen.
dvs. all näringsidkaren har lättare än konsumenien atl slyrka sådana
omsländigheler som är av beiydelse för bedömningen av om Gänsien ulförts med
erforderlig fackmässighd och omsorg. En reglering av culpa in conlrahendo borde
därför förulsätla elt uttryckligt sladgande. som inle innebär
presumtionsansvar. Emellertid borde etl sådani stadgande

s. 215 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 215

uttryckligen täcka även det skadeslåndsansvar för förfarande
i slrid mot iro och heder (enligi 33 § avlalslagen. som ävenledes måsle antas
gälla). (En sådan, vidare reglering förekom också i 23 § 2 si. 1976 års
köplagförslag.) En sådan reglering är dock inle nödvändig, eflersom
skadeslåndsansvar på gmnd av omsländigheler vid avtalsslutet kan uppfattas som
en generell möjlighet på allmän avlalsrällslig grund som gäller vid sidan av de
speciella, obligalionsräitsliga regler, vilka upplagils i särskilda lagar om
enskilda avialslyper. Då det dessutom kan vara tveksamt hur långi dl ansvar för
culpa in conlrahendo bör utsträckas förordar fakultetsnämnden alt frågan inle
regleras i lagen, i vae fall inle på del utredningsunderlag som nu föreligger.
Ulredningens uttalanden är f. ö. oklara belräffande frågan om näringsidkaren
skall kunna läggas till lasl inle bara vad han känt lill ulan även
omsländigheler som han bort räkna med (se s. 360). (Noleras kan också all
regeln om säljarens skadeslåndsansvar i 4: 19 jordabalken blott sladgar
skadeslåndsansvar vid - förulom uifåslelse - svek från säljaren.)

Fakullelsnämnden har likaledes svårt atl inse lämpligheten
av alt presumlionsansvarel enligi förslaget skulle täcka de av ulredningen nu
särskilt nämnda fallen av s.k. inslruklionsfel (s. 360) och försummelse atl
hindra skada genom att näringsidkaren inle upplyser konsumenien om ell holande
dröjsmål (s. 493). Skall det ges en regel för dessa fall av s. k. culpa in
contraciu, bör del ske genom en allmän regel om all näringsidkaren svarar för
försummelse vid ulförandel av Uänslen. Möjligen skulle en samordning kunna ske
med förslagel lill 2 § 2 st., men nämnden har inle någol färdigi
lösningsförslag.

Däremol inslämmer nämnden i all presumlionsansvar bör
gälla i ylleriigare ell av Ulredningen diskuleral fall, nämligen ftirsummelse
från näringsidkaren att avhjälpa fel (s. 360 och 493). 1 detla fall kan de
allmänna skälen för en omkastad bevisbörda åberopas. Om ordet "skada"
i I § 1 si. i enlighel med fakulldsnämndens påpekande byts mol "felel
eller dröjsmålel" kan försummelse all avhjälpa fel dock föras in i
laglexlen genom ell lillägg liknande det som redan nu finns i förslaget för det
fall atl "näringsidkaren inte iakttagit överenskomna lider vid Uänsiens
påböGande eller Ulförande". Nämnden godiar i och för sig sistnämnda punkl.

1 fråga om del i 4: 1 2 st. föreslagna ansvaret för
näringsidkaren ' för vad som kan anses utfäst" instämmer nämnden i
bedömningen all ansvarel bör gälla både vid fel och dröjsmål. 1 lydligheiens
inlresse bör emellerlid inledningsorden "avviker Uänslen". som
närmasl för länken enbari lill fel, förses med lilläggel "på grund av fel
eller dröjsmål".

Del är i
övrigt en svårbedömd fråga hur ansvarel för ulfäslelser bör avgränsas.
Visserligen har den föreslagna avfatlningen molsvarighder i reglerna om säljarens
skadeståndsansvar enligt 42 § köplagen (där del dock lalas om
"Ullförsäkrad" och inte om "utfäsl" egenskap) och 4: 19
jordabalken. Köplagen är emellerlid gammal och sladgandel i Jordabalken har
kopierals på den köpräilsliga regeln ulan mera ingående överväganden. Som
framgår av konsumenttjänsluiredningens framställning (s. 362 fO är
utgångspunkten för ell ansvar grundal på ulfäslelser all en avlalspart varil
beredd all ålaga sig ell slrikl skadeslåndsansvar; i vaGe fall användningen av
ordel garanli kan lolkas som ullryck för en vilja alt bära risken av elt visst
förhållande och därmed etl skadeslåndsansvar om förhållandel skulle slå fel.
Man glider emellertid alll längre bort från grundlanken om ell slrikl
skadeslåndsansvar på grund av åiagande om en utfäslelse anses föreligga när
avtalsparten blott gjort frislående uttalanden (ibland kallade

s. 216 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 216

enunlialioner) om egenskaperna hos sin preslalion. Vid en
än mera långlgående rällsUllämpning, som innebär all avsaknaden av vissa fundamen-lala
egenskaper hos preslaiionen bör anses uifäsla även utan slöd av några som helsl
uttalanden, har man i själva verkel lämnal områdel från vad som i rimlig mening
kan sägas grundal på ell frivilligi åiagande alt bära elt strikt
skadeslåndsansvar. Åven om del, på säll som ibland sker, låler sig sägas alt
molparten (köparen eller konsumenien) haft skäl förutsätta all den preslalion
han mottar skall ha vissa "kärnegenskaper" är detla inle samma sak
som atl det skulle finnas fog för atl säga atl säljaren eller näringsidkaren
varil beredd alt ålaga sig elt strikt skadeslåndsansvar. Etl sådani anlagande
innebär yllersi en fiklion.

En annan sak är all del nalurliglvis låter sig diskuieras
om inte allmänna skäl lalar för all en säljare eller näringsidkare i viss
ulslräckning bör bära ell slrikl skadeslåndsansvar. Molpartens "befogade
tillit" blir emellertid i fråga om Gänsien delvis Ullgodosedd redan genom
regler om prisnedsättning och räll till avhjälpande av fel på näringsidkarens
bekostnad. 1 den mån en köpare eller konsumenl därulöver drabbas av ekonomisk
skada på grund av fel ålerslår det all molivera varför risken för sådan skada
även ulan särskilt åiagande därom skall läggas på säljaren eller
näringsidkaren. Därulöver kan del kanske också ifrågasättas varför ell slrikl
ansvar -även ulan slöd i någol åiagande - bör inriklas jusl på sådana fall då
skadan orsakals av all felel hänfört sig lill en särskili cenlral egenskap hos
del som skall presleras; behovet av ersättning kan ju vara alldeles lika slort
vare sig skadan orsakals av etl mer eller mindre centralt fel.

Vad särskilt gäller skadeståndsfrågan vid fel i Gänsl, som
näringsidkare tillhandahållit, innebär redan det föreslagna presumlionsansvarel
en ansvarsskärpning Ull konsumenlens förmån jämfört med del culpaansvar för
vållande efler avlalel som gäller vid köp (se 42 § köplagen). Förhållandel har
också påpekats av ulredningen (s. 363 0. Redan presumlionsansvarel gör all
behovet av etl strikt ansvar minskar. Hade t.ex. den felaktiga
vatlenledningsinstallalion, som föranledde del av ulredningen uppmärksammade
rättsfallel NJA 1978 s. 307 (se bei. s. 363). inlräffai inle på grund av ell
köp av en faslighel utan som följd av ett avtal om Uänsl, borde ell
skadeslåndsansvar för näringsidkaren ulan vidare ha följl av det föreslagna
presumlionsansvarel. Fakultelsnämnden vill ifrågasätta om dd överhu-vudlagd på
Gänsleområdel finns vare sig behov av eller något klart rälls-politiskt moliv
för ell rent slrikl ansvar för andra fall än då elt sådant ansvar enligt normala
och rimliga principer för avlalslolkning kan förankras i ell individuelll
åiagande av näringsidkaren. Ulredningen belönar visserligen också en sådan
synpunkl (s. 365), men räknar dock samUdigt med atl del därutöver skall kunna
anses utfäsl all en Gänsl är felaklig "när det föreligger en fundamental
avvikelse från den slandard konsumenien ulan vidare ägt förutsätta" (s.
364; jfr s. 494). Av vad som här anförls framgår all fakullelsnämnden menar
både att ett så konstruerat ansvar p. g. a. "utfäslelse" bygger på en
fiklion och all del saknas en rällspolilisk motivering för ett fristående
slrikl ansvar i jusl dessa fall av felaklig preslalion.

När nu ell skadeslåndsansvar för näringsidkarens
ulfäslelser skall lag-fäslas, är del naturligtvis dock närliggande all anknyta
lill formuleringarna i 42 § köplagen och 4: 19 jordabalken om vad som "kan
anses" uifäsi eller lillförsäkrat. Som redan berörts är emellerlid den
ursprungliga avfallning-en i köplagen gammal och knappasl särskili analyserad.
1 och för sig skulle del kunna länkas vara bällre att genomgående taga bort de
citerade orden "kan anses".

s. 217 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 217

Om orden bibehölls, vill fakullelsnämnden dock betona
behovel av en inskränkande lolkning. Dessulom vill nämnden föreslå all själva
den länken bakom ansvarel - all näringsidkaren ålagit sig etl ansvar - får
komma fram bällre i laglexlen. Innebörden av ell så avgränsat skadeslåndsansvar
skulle komma till ullryck om 4: 1 2 si. fick l.ex. följande lydelse;
"Näringsidkaren är även ulan försummelse ersällningsskyldig för skada på
grund av fel eller dröjsmål, om han kan anses ha ulfäst atl fel eller dröjsmål
ej skulle inlräffa eller all han skall bära ansvar för skadan".

Genom 4:1 3 st. har ulredningen föreslagil att
näringsidkarens presumlionsansvar och ansvar för ulfäslelser i sådana fall,
när skada orsakals på grund av fel eller dröjsmål, skall omfatta även skada på
föremålel för ijänslen eder på konsumentens egendom i övrigt. Fakullelsnämnden
har inlel alt invända mot själva grundlanken, all näringsidkaren bör bära ell
sådani ansvar. Förslagel föranleder emellertid problem om gränsdragningen
mellan olika ansvarsregler och om deras exakla ulformning.

Den föreslagna regeln kommer atl få betydelse för sådana
fall då föremålet för Uänsten eller konsumenlens egendom drabbas av en fysisk
skada, som inle är en lypisk ekonomisk följdskada på grund av fel eller
dröjsmål. Ulredningen nämner som exempel all en bilmolor skär ihop, när konsumenien
använder bilen, därför att verkstaden vid utförandet av cn tjänst glömt alt
fylla pä olja, eller alt matvaror blir förstörda på grund av atl en
näringsidkare har råkal i dröjsmål med reparalionen av en frysbox (s. 373).
Ulredningen framhåller med rälla atl del inte finns anledning att bedöma dessa
fall annorlunda när skada inträffat inte lill följd av fel (eller dröjsmål)
utan på gmnd av näringsidkarens åtgärder under Gänstens utförande (t. ex. då
bilen körs ulan olja av näringsidkarens anslällda medan den ännu är på
verkstaden). 1 sådana fall bör - i molsals lill läget vid normala följdförluster
på grund av kontraktsbrott - bedömningen av frågan om försummelse på
näringsidkarens sida inriktas på risken för någon form av fysisk skada, inle på
själva risken för fel eller dröjsmål. Eftersom del i försia si. bör komma lill
uttryck atl näringsidkarens försummelse blott behöver hänföra sig till
kontraktsbrolid, inle lill risken för skada på grund av koniraklsbroiiel,
kommer en anknylning av presumlionsansvarel för skada på föremålet för
tjänsien eller på konsumenlens egendom i övrigl alt bli sakligl missvisande. I
sistnämnda fall bör näringsidkaren visa all skadan inle beror av hans
försummelse. (Härigenom kommer presumlionen f. ö. - och med rälla - att omfalla
även frågan om orsakssamband mellan näringsidkarens påstådda ålgärder och
skadan.)

I själva
verkel innebär del sagda all presumlionsansvarel för skada på föremålel för
Gänsten eller på konsumentens egendom i övrigl på grund av fel eller dröjsmål
bör avgränsas på alldeles samma säll som del föreslagna presumlionsansvarel
enligi 4: 2 när konsumenlens egendom skadals på annan grund än fel eller
dröjsmål, medan den var i näringsidkarens besittning eller i övrigt under
dennes konlroll. Ulredningen har själv (s. 373) varil inne på all del här inle
finns anledning all göra någon skillnad, men har inle dragil någon slulsals om
möjlighelen all slå ihop 4: I 2 si. och 4: 2 I si. lill en enda regel. Frågan
är emellertid om del inle vore en rälissyslema-tiskt bältre lösning all söka
åsladkomma en sådan sammanslagning lill en särskild paragraf (4:2) om
presumlionsansvar för den händelse föremålel för Gänsien eller konsumenlens
egendom skadals. En sådan regel skulle kunna få l. ex. följande avfattning:
"Har föremålet för Gänsten eller konsumenlens egendom skadals anlingen på
grund av fel eller dröjsmål eller medan egendomen var i näringsidkarens
besittning eller eljesl under hans

s. 218 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 218

konlroll. har konsumenien rätl till skadeslånd om ej
näringsidkaren visar alt skadan inte beror på försummelse av honom själv eller
någon som han har anlitat".

Vud som hillills sagts om presumlionsansvarel för
följdskador på grund av fel eller dröjsmål (4: 1) eller för skador på föremålel
för Uänslen eller på konsumenlens egendom i övrigt (den av nämnden föreslagna
4:2) har emellertid lämnal öppet i vad mån vissa fall uv fysiska skador genom
skadebringande egenskaper (frågor om produktionsansvar) skall kunna omfatlas av
4: 1. Åven om presumlionsansvarel för skada pä grund av (dröjsmål eller) fel
inle är omedelbart uppsiälll för att läcka sådana fall, fär man dock - med den
ulformning regeln fåll i ulredningens förslag - se del som möjligt, alt regeln
i tillämpningen anses kunna innefatta sådana fall av skadebringande egenskaper
som föranlett "sådan förlusl som kan anses vara en lypisk ekonomisk
följdskada av fel" (bei. s. 367; se även NJA 1960 s. 441). En möjlighel
vore visserligen all hell uleslula fallen om skadebringande egenskaper från 4:
I genom all avgränsa lagrummet Ull rena förmögenhelsskador Gfr 1:2
skadeslåndslagen). Skada genom skadebringande egenskaper hos Gänsien skulle
ändå komma all omfattas av eu presumlionsansvar och ett ansvar för ulfäslelser
enligi den av nämnden föreslagna 4:1. Emellertid har 4:1 ell någol vidare
Ullämpningsområde genom all den presumerade försummelsen på näringsidkarens
sida blott behöver gälla felel eller dröjsmålel, ej skadan som fallel är i 2 §.
Fakullelsnämnden menar del därför böra överiämnas lill rättspraxis all avgöra
om skada på föremålet för Gänsten eller på konsumentens egendom i övrigt i
vissa fall skall jämställas med en sådan typisk ekonomisk följdskada av själva
koniraklsbroiiel, att 4: I bör vara Ullämplig.

Näringsidkaren måsle vidare kunna göras
skadeslåndsansvarig för sakskador på egendom om han garanterat alt hans
preslalion inte skulle ha skadlig effekl. Etl sådani ansvar för utfästelse
läcks av 4: 1 3 si. men inle av 4:2 i utredningsförslagel. Del finns dock
knappasl heller i delta hänseende någon anledning atl skilja mellan de ivå
fallen. Även om del inom ramen för den ivingande lagsliftningen överhuvudtagel
inle är nödvändigl alt reglera ansvarel för utfästelser, som ändå måsle anses
följa av allmänna rättsprinciper, är del dock konsekvenlasl all fortsätta på
denna linje, eflersom ell ansvar för ulfäslelser upplagils som ansvarsgrund i
4: 1 2 st. i fråga om "vanlig" skada på grund av fel eller dröjsmål.
Vid fråga om skada på föremålel för Gänsien eller på konsumentens egendom i
övrigt finns det emellertid lika lilet anledning beträffande utfäslelse som i
fråga om presumlionsansvarel all skilja mellan skador på grund av fel och
skador i övrigl på grund av Gänsien. 1 båda fallen kan ell ansvar på grund av
uifåslelse länkas och i båda fallen bör en förutsätining vara all ulfäslelsen
(eller näringsidkarens allmänna åiagande) kan tolkas som en garanti för atl han
skall bära den ekonomiska konsekvensen av en evenluell skada eller för atl en
skada överhuvudtaget inte skall uppkomma. Del lycks möjligl all uttrycka en
sådan regel genom ell andra slycke efler den nyss föreslagna regeln om
presumlionsansvar av t.ex. följande lydelse: "Näringsidkaren är även ulan
försummelse ansvarig för skada enligt försia slyckel om han kan anses ha ulfäsl
all skada ej skulle inlräffa eller atl han skall bära ansvar för skadan".
(Avfatlningen anknyler lill del ovan s. 329 föreslagna ansvarel för
ulfäslelser, när skada föranldls av fel eller dröjsmål).

Som ell avslutande, tredje slyckel skulle i 4:2 kunna
uppläs den föreslagna regeln i 4:2 2 si. om ett allmänt culpaansvar av
ivingande natur. Fakultelsnämnden föreslår all regeln får lyda: "Lider
konsumenien i annal

s. 219 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 219

fall skada på grund av Uänsten är näringsidkaren ansvarig
om skadan har vållats genom försummelse av honom själv eller nägon som han har
anlitat".

Fakultelsnämnden godtar de föreslagna reglerna i 4:3 om
alt ersättningsbestämmelserna inte gäller personskada liksom i 4: 4 om avhjälpande
av fel. Den förra regeln är kanske självklar men kan ändå fylla en upplysande
funktion. Regeln av avhjälpande utgör dt mera nödvändigt Sladgande.

Fakullelsnämnden
har åtskilliga invändningar mot de föreslagna reglerna i 4: 5 I och 3 st. om
begränsning av den ersättning som näringsidkaren skall vara skyldig att ulge.
För det första bör man enligt nämndens mening klarare hålla isär frågan om
vilken ersättning som bör ulgå enligi disposiiiva regler, om parterna inte
kommit överens om unnat, från spörsmålet om näringsidkarens möjlighet till
ansvarsfriskrivning. Utredningen har i viss utsträckning kombinerat argument
som hänför sig till de två olika frågorna på ett sätl som gör analysen inte
helt lillfredsställande. Della visar sig bl.a. när ulredningen som uvgörunde
urgument för en begränsning av ersättningsskyldigheten lill "den förlusl
som vanligen kan uppkomma i liknande fall" (i enlighel med den s.k.
normalföriustläran) åberopar all ansvaret enligt konsumenttjänsllagen är
ivingande. Men genom förslagel i denna del avskär ulredningen samiidigi
konsumenien frän skadeslånd Ulöver vanlig förlusl även i sådana fall. när
näringsidkaren inle genom något avtalsvillkor begränsat omfattningen av sin ev.
ersättningsskyldighet. Den grundläggande frågan bör emellertid vara vilken
disposiiiv regel som i så fall bör gälla. 1 den delen har ulredningen inle
anfört några övertygande skäl för en begränsning lill normalförlusien.

Även om
avsikten är att begränsningsregeln skall kunna få en större effekt än som
följer av ett sedvanligt krav på atl den ekonomiska förlusten skall slå i
adekval orsakssamband med del bakomliggande koniraklsbroiiel är det inie visal
all frågan har praklisk betydelse på konsumenttjänslområdei. Ulredningen
hänvisar til! 1976 års köplagsförslag men berör inle att köplagsutredningen i
sina motiveringar för en molsvarande begränsningsregel lill sedvanlig förlusl
främst uppehöll sig vid fall. som i själva verket utgör exempel på handelsköp.
dvs. siiualioner där även den skadelidande köparen är näringsidkare. (Se SOU
1976:66 s. 163 f. där del lalas om betydelsen för en köpares föriust av hans
egen lagerhållning i fråga om bl. a. reservdelar, vilken säkerhetsmarginal i
fråga om leveranstid han själv brukar tillförsäkra sig för sina egna åiaganden
i senare led osv.) På konsumenttjänslområdei torde riskerna för all en
konsument skall drabbas av en ovanligl slor skada vara mindre, samiidigi som
det inte föreligger samma skäl som när den skadelidande är näringsidkare att
belasla konsumenien med risken alt han inle organiserat sin
"verksamhet" pä ell säll som håller förlusiriskerna nere. Del kan
f.ö. lilläggas atl begränsningsregeln förefaller särskilt olämplig i fråga om
fysiska skador på föremålet för Gänsien eller konsumenlens egendom i övrigt.
Det bör nämligen inte för en speciell avtalstyp införas begränsningar i fråga
om skadesiåndsberäkningen för sakskador i allmänhel, när della inte kan
motiveras av alldeles speciella skäl. 1 vaGe fall i fråga om nyssnämnda fysiska
skador erbjuder f.ö. den allmänna jämkningsregeln i Skadeslåndslagen 6 kap. 2 §
en yttersta möjlighet för undvikande av en oskäligl belungande
ersättningsskyldighet för en näringsidkare med begränsade resurser.

De
gjorda invändningarna kan anföras även mol begränsningsregeln i 4:5 3 st. med
dess anknylning lill bl.a. näringsidkarens svårigheier atl

s. 220 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 220

förutse och hindra skadans uppkomsl. Del lorde f.ö. inle
vara så läll att ulföra en sådan förutsebarhetsbedömning vid sidan av del
hänsynslagande Ull möjligheten av ell konlraklsbroli eller en skada, som följer
redan av presumlionsansvarel som ansvarsförutsällning. Överhuvudtaget lorde de
föreslagna begränsningsreglerna i 4: 5 I och 3 st. vara så pass
svårtilläm-pade, all enbari della förhällande är ett rällslekniskt skäl mot
införandet av regleringen.

Om de diskuterade begränsningsreglerna avvisas, återstår
av 4:5 blott den självklara utgångspunkten i I st. I p. alt skadeståndet skall
beräknas på grundval av konsumenlens skada saml den föreslagna regeln i 2 si.
all skadeslåndel kan nedsälias, om konsumenien försummal all vidla skäliga
ålgärder för all begränsa skadan. Sislnämnda regel gäller säkeriigen som en allmän
princip enligt rällspraxis även ulan lagstöd. Etl lagfäslande skulle väl i och
för sig kunna ha viss upplysningsfunktion. Om del i övrigl inle kommer alt ges
någon substantiell lagregel om beräkning av skadeståndet, synes del emellertid
lämpligt all 4: 5 helt får ulgå.

Förslagel till 4:6 om giliigheien av avtal om
normalersäiining kan otvivelaktigt förefalla bestickande med lanke på
svårbedömda skade-slåndsposier som sUlleslåndsersättning när en bil inle kan
utnyttjas eller en husägares allmänna merkoslnader när byggnadsarbelen blivii
fördröjda. Med lanke på just sådana posler kan del emellertid samiidigi sägas
alt förslagel kanske är onödigt, eftersom omöjligheten all kalkylera den individuella
föriusten exakt gör atl skadeståndet ändå kommer atl besiämmas lill en
normalersäiining inom ramen för skadeslåndsreglerna som sådana. Beräkningen av
sUlleslåndsersättning är etl belysande exempel. Fakullelsnämnden anser det
därför inle lillräckligi analyseral om en regel behövs och hur den skulle komma
alt fungera jämföri med den anknylning av skadesiåndsberäkningen lill
normalföriuster. som ytterst ändå blir akluell i fråga om vissa
ersällningsposler vid skada på grund av dröjsmål. 1 den mån så sker i
skadeslåndsrällslig praxis blir avtalsvillkor om normalersätining rimligen utan
vidare giltiga inom ramen för konsumenttjänsllagens ivingande regelsyslem.

I varje fall har den föreslagna regeln fåll elt för vitt
tillämpningsområde, eftersom del inle finns skäl all frångå huvudregeln, all
konsumenten bör ha ersättning för sin verkliga föriust, för den händelse del
inte är fråga om de "dröjsmålsförlusler" som ulredningen närmast
länkt på ulan om t.ex. kostnader för all få en Uänsl ulförd av en annan, om
konsumenien tvingats häva avtalet med den ansvarige näringsidkaren. En regel om
normalersätining bör m.a.o. - om den alls införs - begränsas lill blott vissa
typer av ersällningsposler.

Vad slulligen gäller förslagel i 4:6 2 si. atl en
konsumenl även ulan avtalsvillkor skall ha räll till normalersättning enligt branschsedvänja,
kan detta förslag godtas lill den del som det innebär att normalersättning
skall kunna utgå även om föriusi fakliskl inte föreligger i det enskilda
fallet. Av en jämförelse mellan försia och andra slyckel i förslagel framgår
emellertid att en konsument med hänvisning lill branschsedvänjan normall skulle
vara avskuren från räll till ersällning för sin slörre, individuella föriusi.
även när ell avlalsvillkor härom inle finns i hans avtal med näringsidkaren.
Fakullelsnämnden, som här inle kan ingå på den rättsliga belydelsen över huvud
lagd av branschsedvänja, finner denna del av förslaget ivivelakligl. Även pä
denna punkl kan del f. ö., liksom i fråga om den föreslagna regeln i dess
helhet, sägas, all i den mån redan allmänna regler om skadeslåndsberäkning
anknyter lill normalersätining i fråga om vissa skadeposter, löses frågan redan
därigenom ulan all den föreslagna 6 § överhuvudlaget behövs.

s. 221 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 221

11.8 Konsumentköpsutredningen:

I 4 kap. upptas beslämmelser om näringsidkarens
skadesiåndsskyldighel. Huvudregeln är alt näringsidkaren bär ell
presumlionsansvar för all skada som drabbar konsumenien med undanlag för
personskada. För särskilda fall görs emellertid avvikelser dels i skärpande
dels i mildrande riklning. Sålunda ansvarar näringsidkaren slrikl när Uänslen
avviker från vad som är eller kan anses vara ulfäsl. medan han bär ell vanligt
- men Ivingande — culpaansvar för skada som inle har direkl samband med
ulförandel av själva Uänslen eller vården av föremålet för denna. 1 kapitlet
görs också belydande undantag från principen all konsumenien skall få
ersällning för hela sin skada.

Från den enskilde konsumentens synpunkt är det givetvis
önskvärl all han skall ha en ovillkorlig räll till ersättning för all skada som
orsakas av ell fel eller dröjsmål på näringsidkarens sida. Flera skäl kan
emellerlid anföras mol en ivingande skadesiåndsskyldighel av så omfallande
slag. Ulredningens förslag innebär all begränsningar görs dels i fråga om förulsällningarna
för all näringsidkaren över huvud lagd skall vara skadeslåndsansvarig dels i
fråga om ersällningsberäkningen.

När det gäller förulsällningarna för skadeslåndsansvar lar
ulredningen avslånd från tanken atl ålägga näringsidkaren etl strikt sådant
ansvar. Ett slrikl ansvar skulle enligi ulredningen vara "väl
slrängl" och bedöms också som mindre angeläget från konsumenlens synpunkl
med hänsyn lill de befogenheler som i övrigl slår denne lill buds (s. 358).
Ulredningen föreslår därför att näringsidkaren skall kunna undgå skadesiåndsskyldighel
genom alt visa all skadan inle beror på försummelse av honom själv eller någon
som han har anlilal.

Del är
inle meningen all sislnämnda ullryck skall innefatta den som Ullhandahåller
material för Uänslen. Om Gänsien blir felaklig på grund av all undermåligl
malerial har använls går alliså näringsidkaren fri från skadeslåndsansvar. om
han visar all han inle har varit försumlig vid valet av material eller i övrigl
vid ulförandel av ijänslen. Eftersom konsumenten i en sådan situation normalt
inle torde ha möjlighel all få ul skadeslånd från maierialleveranlören, som han
ju inle slår i någol avlalsförhållande lill, blir resullalel all konsumenien
själv får slå för sin skada. Näringsidkarens ansvar blir, som ulredningen
själv påpekar (s. 359). lindrigare än del som åvilar en säljare enligi
köplagens regler om leveransavial. Troligen blir del också lindrigare än det
ansvar som föreligger enligi gällande räll Gfr s. 71 och s. 354 med hänvisning
till Benglsson. Särskilda avialslyper I).

1 della sammanhang kan också påpekas all begränsningarna i
fråga om näringsidkarens skadesiåndsskyldighel kan minska värdel av de övriga
befogenheler som lillkommer konsumenien vid näringsidkarens konlraklsbrolt.
För atl få ell fel avhjälpi kan konsumenien sålunda nödgas ådra sig koslnader
som han inle kan få ersalla, och vid hävning kan han få finna sig i atl belala
ett högre pris än det avtalade för all få Uänsten ulförd av någon annan. 1
anslulning härtill må erinras om atl de regler som föreslås i 3 kap. 13 § om
konsumenlens räll all kräva fullgörelse vid dröjsmål på näringsidkarens sida
leder lill alt hävningsmöjlighelen slundom är den enda befogenhel som slår
honom lill buds.

All i det enskilda fallet avgöra om näringsidkaren eller
någon som han har anlilal har varil försumlig eller ej kan givelvis vara svårl.
Delsamma gäller frågan om vad som "kan anses ulfäsl" av
näringsidkaren. Motsvarande rekvisil inom köprällen har vållat
lillämpningsproblem och utsatts

s. 222 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 222

för kritiska synpunkler. vilka utredningen själv betecknar
som "icke obefogade" (s. 362). Meningen torde vara atl regeln skall
ges samma innebörd som i köprällen. även om viss ivekan kan vållas av vad
ulredningen anför om all det måsle vara fråga om något som "pä etl myckel
påtagligt sätl -ullalal eller underförslåll - har slöd i det individuella
avtalet" (s. 365).

Också de bestämmelser som ulredningen i 5 § föreslår om
skadeslåndets beräkning kan befaras vålla problem i den praktiska
tillämpningen. Den formella huvudregeln är atl skadeslåndel skall beräknas på
grundval av den skada som konsumenien visar sig ha lidil. Flera undantag från
denna huvudregel görs emellerlid senare i paragrafen. Den valda lagtekniska
konslruklionen är komplicerad och kräver en rad vanskliga bedömningar. Beslämmelsens
egentliga innehåll synes vara att konsumenten har räll lill skälig ersällning
lör den skada han visar sig ha lidil och att man vid skälighetsbedömningen
särskilt skall beakla vad som är normal eller genomsnittlig skada. Det måsle
bli svårl för parierna all själva komma överens om ersäilningsbeloppd på
grundval av en sådan regel.

Ulredningen synes vara medvlen om dessa problem och
föreslär i 6 § regler som skall underlätta beräkningen av skadeståndels
sloriek. Konsumenlens rält lill ersällning för skudu kan begränsas lill
"normalersätining" genom alt en beslämmelse härom las in i avlalel.
Sådan ersällning skall kunna lillämpas även utan slöd i avtalet, nämligen om
detta är vanligt i branschen. Som förulsällning för att normalersäiining skall
ulgå fordras emellertid i båda fallen all ersättningen lill sin sloriek är
skälig.

Del ligger i sakens natur alt skälighelsprövningen måsle
ulgå från en genomsnittlig bedömning när en klausul om normalersäiining finns i
ett slandardavlal. Della framgår emellerlid inle av moliven, och vad som skall
gälla när en motsvarande klausul finns inlagen i ell individuelll avial -vilkel
synes möjligl - är oklart. Troligen är del meningen all man vid
skälighdsbedömningen i dessa fall skall beakta även individuella förhållanden
sådana de förelåg när avlalel ingicks. Avsiklen med beslämmelsen lorde vidare
vara all ell avial om normalersätining skall innebära, ä ena sidan att
konsumenten alllid har rätt lill skadestånd med det faslslällda beloppei, å
andra sidan atl ersällning - bortsett från fall som avses i andra slyckel -
aldrig skall kunna utgå med högre belopp. Om något avtal om normalersäiining
inte föreligger mellan de enskilda parterna måste det däremol alllid slå
konsumenien frill alt kräva ersällning enligi huvudregeln i 5 §, även om deilu
skulle leda lill elt högre ersättningsbelopp än normal-ersätlningen. Vissa
uttalanden i specialmoliveringen (s. 502) kan synas ulgå från en annan
tolkning.

Regler om normalersätining kan sannolikl i många fall
förenkla skaderegleringen och minska de nackdelar med det föreslagna
skadeståndssysle-mei som lidigare har påtalats. Åtminstone gäller detla när
beslämmelser i ämnel finns i slandardavlal som har tillkommit efler
överläggning med konsumentverket. Del finns emellerlid av flera orsaker också
anledning att varna för en alltför slor tillit lill alt beslämmelsen om
normalersäiining skall lösa de prakliska svårigheier som är förknippade med
utredningens skadeslåndssystem. Först kan konstaleras alt regeln närmasl har
inrikining på dröjsmål. Svårighelerna att bestämma ell skäligt skadeslånd vid
fel beslår alliså i slor ulslräckning. Vidare slälls betydande anspråk på konsumentverket.
Del finns risk för atl resurser som hade kunnal användas på elt mera effeklivi
säll binds till förhandlingar om normalersätining i en mängd branscher, där
rälten lill ersättning för annal än ullägg och inkomstförlust har mycket lilen
betydelse.

s. 223 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 223

Det bör också beaktas alt klausuler om normalersättning
inte sällan kan komma all ge konsumenien en sämre rält till ersättning än hun
har enligt 6 § konsumenlköplagen i en motsvarande dröjsmålssiluation vid köp.
Man får nämligen räkna med atl normalersältningen i många fall ger konsumenlerna
föga ulöver vad som ulgör en genomsnittlig ersättning för utgifter och ett
mindre belopp för lidsspillan, hell enkell därför att den skada konsumenten i
allmänhel lider därutöver är obelydlig. Della förhällande kan inle sällan leda
lill all enskilda konsumenler inle får full ersättning för ulgifter, som väl är
skäliga men ändå högre än genomsnittet. Så torde kunna bli fallel även om
rätten lill ersällning för annal än ulgifter - som ulredningen synes vilja göra
- besläms generösi.

Enligt den
föreslagna regeln i 6 § skull normalersättningen avse "skada och olägenhel"
på grund av dröjsmål eller annan försening, och i moliven sägs all den bör
ulgöra kompensation inle bara för en "tänkt ekonomisk skada" utan
också för den "allmänna olägenhet" som konsumenien normalt drabbas
av vid försening på näringsidkarens sida (s. 394. 502). Någon hänvisning till
"olägenheler" görs inte i de grundläggande bestämmelserna om
skadeståndet i 1 och 5 §§. Det kan därför förefalla som om normaler-sätlningen
skall läcka något mer än ett enligt dessa regler beräknal skadeslånd. Detla lorde
dock knappasl vara meningen. Vad ulredningen syftar på får anias vara delsamma
som i annat sammanhang betecknas som "Udsförlusi och annan olägenhel som
inte omedelbart är av ekonomisk art och därför inle kan direkl beräknas i
pengar" (s. 389). Sådani skall enligi specialmotiveringen till 5 § räknas
lill ekonomisk skada (s. 499). Del lorde knappast finnas behov av alt
introducera uttrycket "olägenhet" för atl beteckna denna typ av
skada, särskilt som uttrycket används i en någol annan betydelse i 5 kap. 1 §
försia styckel 3 skadeslåndslagen.

Av del hittills anförda framgår alt utredningens förslag
föranleder åtskilliga lolknings- och lillämpningsproblem. Vidare synes de
föreslagna reglerna i vissa siluationer kunna leda lill att konsumentens
befogenheler beskärs på ell säll som kan förefalla mindre skäligl. Dessa
olägenheler lorde delvis vara en följd av all ulredningen dels har ulgåll från
alt reglerna i sin helhel bör vara ivingande och alliså samUdigt ha karaktären
av normalregler och minimiskydd (s. 356) dels inte har ansett sig böra göra
någon skillnad mellan olika skadeslåndsposler (s. 392).

1
köplagsulredningens förslag lill ny köplag görs en uppdelning av skadeslåndel
i ire posler, nämligen direkt förlusl. ullägg och följdförlusl. för vilka delvis
olika regler skall gälla Gfr förslagels 43 §). Med "direkl förlusl"
åsyftas sådan förlusl som är i slort sett oberoende av köpurens individuella
förhållanden (SOU 1976:66 s. 157). Vad som här blir av praklisk betydelse för
konsumentköp är i huvudsak förlust som köparen lider vid hävning av köpel pä
grund av all varans pris har sligil och han alltså måsle betala ell högre pris
vid ett eventuellt täckningssköp. Med "utlägg" menas i huvudsak
deisamma som med ullryckd "ulgifter" i 6 § konsumenlköplagen (s.
170). När del gäller alt la slällning till skadeståndsreglerna vid
konsumenlköp kan del ligga nära till hands att knyta an lill
köplagsulredningens uppdelning. Rätt lill ersällning för utlägg föreligger som
nämnts redan enligi 6 § konsumenlköplagen. och i våra direktiv framhålls
särskilt att vi bör överväga om inle konsumenien bör Ullförsäkras en räll lill
ersällning för prisskillnaden vid läckningsköp efler hävning. I direktiven
påpekas alt själva befogenheten all häva köpet kan vara etl olillräckligt vapen
för all tvinga fram en riklig preslalion. särskilt i tider då del förekommer
prisökningar.

s. 224 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 224

De problem som är förenade med en räll lill skadeslånd vid
säljares konlraklsbroli och som ligger bakom den pålagliga benägenhelen all friskriva
sig från skadeslåndsansvar sammanhänger framför alll med följdför-luslerna. Del
är särskili svårl för säljaren all förutse denna lyp av förlusler. vilka är
beroende av hur köparen har avsell alt använda den köpta varan och över huvud
lagd av dennes planer och individuella förhållanden i övrigl.
Ersällningsberäkningen och bedömningen av frågor om köparens möjligheier all
begränsa sin förlusl kan också anias vålla särskilda svårigheier när del
gäller följdförluster. Direkt förlust är däremot i princip inte beroende av den
individuelle köparens förhållanden och därför lättare alt förulse. All ulreda
förluslens sloriek möler i regel inle några slörre svårigheier. Delsamma
gäller i huvudsak om ullägg. Här blir del dessulom i allmänhet fråga om. ganska
små belopp. Från konsumenlens synpunkt framstår del som särskilt angelägel alt
kunna få ersättning för de utgifter som är en direkl och svåmndviklig följd av
säljarens kontraktsbrott.

Mot bakgrund av del anförda kan det finnas anledning alt
överväga all begränsa de Ivingande skadeståndsreglerna i konsumenlköplagen lill
alt gälla ersällning för direkl förlusl i form av prisökning på varan vid
hävning av köpel saml ullägg. Möjligen skulle man på samma säll kunna behandla
inkomstförlusl för köparen, som är en direkl följd av säljarens kontraktsbrott,
exempelvis därför atl köparen måsle la ledigl från sitt arbete för all la emol
en reparalör i hemmet eller för all uppsöka säljaren för byle av en felaklig
vara. Belräffande följdföriusl i övrigt skulle däremot säljaren alhjäml i
princip ha rätl alt friskriva sig från ansvar.

Om man begränsar de tvingande skadeslåndsreglerna lill
ersättning för prisökning vid hävning saml för ullägg och inkomslförlusl. lorde
del vara möjligl alt i stället skärpa ansvaret i denna del så all säljaren har
all svara oberoende av försummelse. 1 fråga om del disposiiiva ansvarel för
följdförlusler skulle man däremol evenluelll kunna begränsa sig lill ell
presumlionsansvar. trols alt detta skulle innebära en viss försvagning i förhållande
lill vad som nu gäller vid leveransavial enligi köplagen.

Ell sådani skadeslåndssyslem som nu har skisserals skulle
kunna övervägas också för Gänsler. Möjligen bör man därvid som direkt förlusl
vid hävning behandla även sådan förlusl som beslår i all av konsumenien
tillhandahållet malerial. exempelvis tapeter eller ell klänningslyg, inle
vidare kan användas. Genom ell sådant syslem skulle man i belydande mån undvika
de svårigheier som har pålalals i del föregående. Del skall emellerlid inte
förnekas all konslruklionen - både på köpens och Gänsiernas område - säkert
skulle leda lill all friskrivningsmöjligheterna utnyttjas och all konsumenlerna
ganska ofla inle skulle kunna få ersällning för annat än ullägg och
inkomslförlusl saml, vid hävning, prisökning och förlusl av malerial. Den
försvagning av konsumenlernas skydd söm della skulle innebära kompenseras dock
i viss mån. om ansvarel i dessa delar blir slrikl. I många fall lorde för
övrigl någon följdförlust inte uppkomma. Visserligen bör, såsom lidigare har
berörts, skadeslånd kunna ulgå även för Udsförlusi och annan olägenhel som inle
direkl kan målas i pengar. Rent "ideella" skador, såsom obehag och
irritation över näringsidkarens underlålenhel alt uppfylla sina åiaganden,
lorde emellerlid inle kunna bli ersättningsgilla.

1 belänkandel anförs som etl skäl för lämligen slränga
skadesländsregler all konsumenlens övriga befogenheler vid konlraklsbroli ofla
är begränsade. Särskili pekas pä all räll lill hävning skall föreligga endasl
om vissa kvalificerade förulsällningar är uppfyllda (s. 345. 389). Med
anledning

s. 225 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 225

härav må framhållas alt möjlighelerna att skadeståndsvägen
kompensera konsumenien för den uleblivna hävningsrällen ofla lorde vara
begränsade. Om exempelvis omklädsel av en möbel har ullorts pä etl undermåligt
sätt eller med lyg i en annan färgnyans än den beslällda men ell avhjälpande
skulle vara förenat med oskäligt slora olägenheter eller kostnader Gfr 3 kap. 5
§) och syftet med Gänsten inle kan sägas vara i huvudsak förfelat Gfr 3 kap. 8
§), är den enda påföljd som står konsumenten lill buds all göra prisavdrag.
Avdraget skall då enligt 3 kap. 10 § bestämmas med hänsyn lill felets betydelse
för konsumenien G s. 482). Något ulrymme för skadeslånd därulöver, t.ex. för
atl möjliggöra för konsumenien att få arbetet omgjorl, torde inle föreligga.
Annars skulle man ju på en omväg nå samma ekonomiska resullat som genom en
hävning Gfr s. 313 och 361).

I della sammanhang bör slulligen erinras om all den
omständigheten all lagen ger ulrymme för friskrivning från ansvar för
följdskador inte i och för sig skulle innebära att en sådan friskrivning alllid
skall godias. Såväl avtalsvillkorslagen som 36 § avlalslagen ger möjlighel all
inskrida mol oskäliga friskrivningsklausuler. Det lorde finnas anledning för
konsumentverket alt särskilt uppmärksamma sådana frågor och se lill all
avlalsfrihe-ten inle utnyttjas på etl sätt som inte är godtagbart.

Enligt 4 kap. I § tredje styckel skall ansvar på grund av
fel och dröjsmål enligt första och andra slyckena omfalla också skada på
föremålel för Gänsien eller på konsumenlens egendom i övrigl. Della innebär all
näringsidkaren kommer att få bära ell vissl produklansvar. Förslagel skiljer
sig häruUnnan från konsumenlköplagen, vars 19 § från lagens Ullämpningsområde
uttryckligen undanlar förlusl som köparen lider genom skada på annan egendom än
den sålda varan. Molsvarande undanlag anses gälla enligi den allmänna köplagen.

Vad som är gällande räll på produklansvarels område är i
hög grad oklart. Huvudregeln lorde för den som utför en Gänst liksom för
säljare vara ett ansvar för vållande. Kanske kan emellerlid en glidning mol ett
slrikl ansvar skönjas, närmast med slöd av garantiresonemang. Ulredningens
förslag, vilket föreskriver ell presumlionsansvar och vid ulfäslelse ell slrikl
ansvar, lorde alliså innebära en viss skärpning av del ansvar som gäller för
närvarande. Genom den möjlighel förslagel ger näringsidkaren all undgå
skadeslåndsansvar, om han visar all försummelse inle ligger honom eller någon
som han har anlilal till lasl, begränsas emellertid konsumentens möjlighet atl
få ersällning för skador orsakade av defekler i malerial som har använls vid
Uänstens ulförande. Någol fullsländigl skydd mol produklskador som drabbar
konsumentens egendom erbjuder alltså förslagel inle.

Frågor om ansvarel för produklskador utreds för närvarande
av produktansvarskommittén. Utredningsarbetet avser i första hand personskador,
men i kommitténs uppdrag ingår också alt överväga om del finns behov av att införa
regler om etl allmänl, objektivt produktansvar för sakskador som drabbar
enskilda konsumenter. Kommiuén har vid sina överväganden kommil fram lill all
det i och för sig föreligger ell behov av sådana regler. Kommittén har
emellertid efler samråd med oss stannat för att regleringen lämpligen bör ske i
konsumenlköplagen. Vi kommer därför i vårt fortsatta arbete att ta upp frågan
om införande i konsumenlköplagen av regler som ålägger säljaren etl strikt
ansvar för skada som fel i såld vara orsakar på annan egendom som tillhör
köparen eller medlem av hans hushåll. Vi har ännu inte tagit slällning lill den
närmare ulformningen av reglerna. En fråga som måste lösas i detla sammanhang
är emellertid vilka

15 Riksdagen 1984/85. t saml. Nr 110. Bilagedel

s. 226 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 226

möjligheter som lagen bör ge säljaren atl regressvis göra
ansvarel gällande mol bakre led i säljkedjan.

Om etl strikt ansvar för produklskador åläggs säljaren
enligt konsumenlköplagen bör molsvarande ordning införas för konsumenttjänsler.
Denna fråga lorde emellertid inle böra tas upp förrän resullalel av våri
ulredningsarbele föreligger. Om konsumenttjänsluiredningens förslag läggs lill
grund för lagsliflning redan nu, synes de regler utredningen föreslår om
produkl-ansvarel kunna las upp i lagen i avvaklan på vårl fortsalla arbele.

1 4 kap. 2 § försia slyckel föreslås särskilda
skadesländsregler för del fall atl konsumenlens egendom har skadals på annan
grund än fel eller dröjsmål, medan den har varit i näringsidkarens besittning
eller i övrigt under dennes kontroll. Molsvarande problem får knappasl
aklualiid vid köp. Skulle ansvarel vid fel och dröjsmål ulformas enligi de
rikllinjer vi lidgare har anlyll kan del finnas anledning all överväga all
lills vidare låla reglerna i 2 § försia slycket, som bygger på
presumlionsansvar, gälla också för produklskador, möjligen med ell särskili
lillägg för ulfäslelsefallel.

Belräffande den i 4 kap. 5 § andra slycket föreslagna
regeln om skyldighel för konsumenien all vidla ålgärder för all begränsa sin
föriusi anför ulredningen all koslnader av "mer eller mindre bagalellariad
karaktär" bör kunna falla uianför skadeslåndel enligt denna princip (s.
390). En sådan lolkning, som innebär all den skadelidande får slå en viss
"självrisk", kan inle utläsas av lagiexten.

11.9 Sveriges domareförbund:

4 kap. I och 2 §§

Dessa beslämmelser behandlar förulsällningarna för
näringsidkarens skadesiåndsskyldighel dels för skada pä grund av fel eller
dröjsmål belräffande Uänslen (I § 1 och 2 si.), dels för skada på konsumenlens
egendom (I § 3 si.), dels för skada uppkommen av annan anledning.

Förbundel har ingen erinran mol förslagel au
näringsidkaren såsom huvudregel skall exculpera sig för all undgå
ersällningsskyldighel och, i händelse av ulfäslelse, åläggas ell slrikl ansvar
med avseende på själva tjänsien. Dessa principer korresponderar med molsvarande
regler inom köprälten och lorde slå i överensstämmelse med näringsidkarens
skadeståndsskyldighet enligt nu gällande rätt på Gänsleområdel. Vad gäller
förslagel i övrigl innebär della dock en belydande uividgning av näringsidkarens
skyldigheler jämfört med den skadeslåndsrättsliga regleringen inom köprätten.
Som inledningsvis framhållits bör reformer på Gänsterätiens område samordnas
med ny lagsliflning inom köprällen. Under alla förhållanden bör 1 § 3 st.
ulformas så all del klarl framgår all ansvarel omfaltar endasl s. k.
felgreppsfall och ej malerialfel.

11.10 Vissa organisationer inom näringslivet:

Skadesländsförulsättningarna (I, 2 §§)

De skäl som ligger lill grund för etl ansvar med omvänd
bevisbörda till näringsidkarens nackdel (presumlionsansvar) föreligger inte
alltid inom hela området för Gänsler. 1 ålskilliga fall kan nämligen
konsumenten lypiskl sell ha bättre förulsällningar än näringsidkaren atl ulreda
orsaken lill atl etl föremål inle fungerar. Emellertid kan önskemålet att
åstadkomma

s. 227 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 227

störte enhetlighet i ansvarsförutsällningarna måhända
anses väga lyngre än en i och för sig motiverad nyansering. Väsentligt är också
att parterna kan bedöma ansvarsförutsällningarna i förväg.

Principen om ell strikt skadeståndsansvar för vad
näringsidkaren kan ha ulfäst beträffande ijänsten - uttryckligen eller fiktivt
("kan anses utfäst") - tillgodoser inle önskvärda anspråk på
förulsebarhei. Del må vara all rällspraxis och doktrin i vissa fall ger stöd
för ell slrikl skadeslåndsansvar för ulfäslelser - inle minsl beroende på den
snäva ulformningen av specie-säljarens skadeslåndsansvar för fel i 42 §. andra
slyckel, köplagen - men enligi organisalionerna saknas skäl all befäsla denna
rällspraxis genom en generell lagregel inom områdel för konsumenttjänsler.
Ulredningen anlar att man har att göra med ett "medvetet åtagande" av
strikt skadeståndsansvar, när näringsidkaren uttryckligen garanterat alt
Uänslen skall leda lill elt visst resulial. Della anlagande är felakligl.
Näringsidkaren har i regel inte alls klart för sig all en uttrycklig garanli
belräffande preslaiionen skall medföra all han också blir skadeslåndsansvarig
oberoende av varje fel eller försummelse för de konsekvenser som en avvikelse
kan komma alt medföra.

Läran om ell slrikl ansvar för ulfäslelser vilar i alll
väsenlligt på en fikliv avlalslolkning. Metoden kan visserligen i vissa fall
behövas för all åsladkomma etl rikligt resultat men kan knappasl sägas Gäna
klarhetens inlresse. 1 delta sammanhang vill organisationerna särskilt peka på
svårigheten atl åstadkomma ell effektivt konsumentskydd genom en tvingande
lagbeslämmelse uppbyggd på principen om elt ansvar för uttryckliga eller fingerade
ulfäslelser. Tvingande rättsregler grundade på avlalslolkning lider nämligen av
den begränsningen all den berörda parten kan göra helt klart vad han avsett med
avlalel, 1. ex. genom etl uttalande all avialet inle skall anses innefatta
utfästelser i den bemärkelse som behandlas i lagen. Enligt organisalionerna
skulle en lagbestämmelse om strikt ansvar för utfästelser innebära etl
osäkerhetsmoment lill nackdel för båda parter såväl vid avtalets ingående som
vid fastställande av avialsinnehållel. Den prakliska innebörden av rättsregeln
kommer troligen atl begränsas Ull all drabba de näringsidkare som inte varil
lillräckligi förulseende i samband med avialels ingående. Av dessa skäl
hemställer organisalionerna atl 1 §, andra stycket, hell utgår ul lagtexten.

Det kan diskuteras om tiden nu är mogen all införa ell
ivingande produklansvar för näringsidkaren även om detla, såsom ulredningen
föreslår, begränsas till sakskada Gfr undanlagd för personskada i 3 §). Frågan
om produktansvaret för sakskada är svårbedömd och kan sannolikl inle lösas
genom en generell regel för alla lyper av sakskada. Organisalionerna vill
därför föreslå att resultatet av pågående lagstiftningsarbete inom det akluella
områdel avvaktas.

Skadeslåndets omfattning (5 §)

Ulredningen föreslår en tvingande lagregel som
principielll ger konsumenten rätl lill ersättning för all skada. Denna regel
begränsas därefter genom atl näringsidkaren inle skall vara skyldig alt utge
ersättning för annat än "normalförlusten" ulom i de fall när han
handlal mot tro och heder eller försummal all begränsa skadan eller i övrigl
särskilda skäl föreligger. Vidare kan skadeståndet reduceras om konsumenien
försummar alt vidla skäliga åtgärder för all begränsa skadan. Slulligen
föreslås en allmän regel om jämkning efter skälighel. En skadereglering
uppbyggd på anförda principer kommer atl bli ytterligt komplicerad alt lillämpa
i prakti-

s. 228 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 228

ken. Den evenluella rättvisa som med slöd av de föreslagna
reglerna kan uppnås för en och annan konsument uppvägs på inlel sätt av den
lotalkost-nad som skaderegleringssyslemet måsle komma atl medföra för konsumentkolleklivel.
De skä! som anförls lill slöd för inskränkningen av det ivingande
skadeslåndsansvard enligi konsumenlköplagen 6 § gäller alltjämt. Fördelen av
ell läilhanlerligt skaderegleringssyslem har där fåll väga tyngre än de hänsyn
som man i och för sig kan anse sig behöva la lill en enskild konsument, som
drabbats hårdare av näringsidkarens kontraktsbrott än vad som vanligen kan
förutses. Organisalionerna vill i deiia avseende hänvisa lill vad som lidigare
sagls ifråga om principerna för besiämmandel av konsumeniskyddets innehåll. Del
avgörande bör vara vad som lypiskl sell kan vara av inlresse för konsumenter
vid avialels ingående och inte de anspråk som en enskild konsument kan känna
behov av att framslälla sedan skadan väl inträffat. Organisationerna föreslår
därför alt skadeslåndets omfallning ulformas på samma sätt som nu gäller enligt
6 § konsumenlköplagen.

Ulredningen har försökt minska olägenheterna av den
ivingande skadeslåndsregeln i 5 § genom all lillåla
"normalersäiining" enligi 6 §. Organisalionerna vill emellertid
understryka svårighelen att bygga upp sådana regler om normalersättning på
grundval av principerna i 5 §. Den föreslagna regeln att skälig
normalersättning skall kunna Ullämpas även om den inle kommil lill uttryck i
det individuella avtalei - om den nämligen vanligen lillämpas inom branschen -
är i och för sig riklig, eflersom konsumenler, och för den del även näringsidkare,
får anias ha ingåu avial på branschens sedvanliga villkor. Del finns emellerlid
ingen anledning all från denna i och för sig rikliga utgångspunkt ulforma
regeln ensidigl Ull förmån för konsumenien. Enligt organisalionerna bör 6 §
försia styckel, andra meningen, inledas på följande sätt:

"Även om del inle är avlalal. skall skadeståndet
bestämmas till skälig normalersätining ...".

11.11 Handelskamrarna:

Skadesiåndsjörulsällningarna (4 kap. 1—2 §§)

Handelskamrarna släller sig iveksamma lill all bygga
näringsidkarens skadeslåndsansvar på principen om en omvänd bevisbörda lill
hans nackdel (presumlionsansvar). De skäl som ligger lill grund för denna
ansvarstyp föreligger inle alllid inom hela områdel för yänster. 1 ålskilliga
fall kan nämligen konsumenien lypiskl sell ha bällre förulsällningar än
näringsidkaren all ulreda orsaken till all ell föremål inle fungerar. Emellerlid
kan önskemåld all åsladkomma större enhetlighet i ansvarsförutsällningarna
anses väga lyngre än en i och för sig moliverad nyansering. Väsenlligl är också
all parterna kan bedöma ansvarsförulsätiningarna i förväg.

Principen om ett slrikl skadeslåndsansvar för vad
näringsidkaren kan ha ulfäst beträffande Gänsien - uttryckligen eller fiktivt
("kan anses utfäsl") - lillgodoser inte önskvärda anspråk på förulsebarhei.
Det mä vara att rättspraxis och doktrin i vissa fall ger slöd för ell slrikl skadeslåndsansvar
för utfästelser - inte minsl beroende på den snäva ulformningen av specie-säljarens
skadeslåndsansvar för fel i 42 §. andra slyckel, köplagen - men enligi kamrarna
saknas skäl all befäsla denna rättspraxis genom en generell lagregel inom områdel
för konsumenttjänsler. Ulredningen anlar all man har atl göra med ell "medveld
åiagande" av slrikl skadeståndsan-

s. 229 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 229

svar, när näringsidkaren uttryckligen garanterat att Uänslen
skall leda Ull ell vissl resultat. Enligt kamrarna är della anlagande
felaktigt. Näringsidkaren har i regel inle alls klart för sig all en
uttrycklig garanli beträffande prestationen skall medföra alt han ocksä blir skadeslåndsansvarig
oberoende av vaGe fel eller försummelse för de konsekvenser som en avvikelse
kan komma all medföra. Läran om ell slrikl ansvar för ulfäslelser vilar i alll väsenlligt
på en fikliv avlalslolkning. Meloden kan visserligen i vissa fall behövas för
att åsladkomma elt rikiigl resullat men kan knappasl sägas Uäna klarhelens
intresse. 1 detta sammanhang, vill kamrarna särskih peka på svårighelen att
åstadkomma ell effektivt konsumentskydd genom en ivingande lagbeslämmelse
uppbyggd på principen om ett ansvar för ui-iryckliga eller fingerade ulfäslelser.
Tvingande rättsregler grundade på avlalslolkning lider nämligen av den begränsningen
all den berörda parten kan göra helt klart vad han avsett med avtalei. l.ex.
genom elt uttalande all avtalet inte skall anses innefatta ulfäslelser i den
bemärkelse som behandlas i lagen. Enligi kamrarna skulle en lagbeslämmelse om slrikl
ansvar för ulfäslelser innebära elt osäkerhetsmoment till nackdel för båda
parter såväl vid avtalets ingående som vid faslslällande av avialsinnehållel.
Den praktiska innebörden av rättsregeln kommer iroligen all begränsas till att
drabba de näringsidkare som inte varit tillräckligt förulseende i samband med
avtalets ingående. Av dessa skäl hemställer kamrarna att 1 §, andra stycket,
helt ulgår ur lagiexten.

Del kan diskuteras om tiden nu är mogen all införa ell ivingande
produktansvar för näringsidkaren även om detta såsom ulredningen föreslår,
begränsas lill sakskada Gfr undantaget för personskada i 3 §). Frågan om
produktansvaret för sakskada är svårbedömd och kan sannolikt inle lösas genom
en generell regel för alla typer av sakskada.

Skadeståndets omfattning (4 kap. 5 §)

Ulredningen föreslår en ivingande lagregel som principielll
ger konsumenten räll lill ersättning för all skada. Denna regel begränsas
därefter genom all näringsidkaren inle skall vara skyldig atl ulge ersättning
för annal än "normalförlusien" utom i de fall när han handlal mot tro
och heder eller försummat atl begränsa skadan eller i övrigl särskilda skäl
föreligger. Vidare kan skadeslåndel reduceras om konsumenten försummar alt vidla
skäliga ålgärder för all begränsa skadan. Slulligen föreslås en allmän regel om
jämkning efter skälighel. Del inses läll all en skadereglering uppbyggd på
dessa principer kommer all bli ytterligt komplicerad. Den eventuella rättvisa
som med stöd av de föreslagna reglerna kan uppnås för en och annan konsumenl
uppvägs på inlel sätl av den toialkoslnad som skaderegleringssyslemd måsle
komma all medföra för konsumenlkolleklivel. De skäl som anförts lill stöd för
inskränkningen av del ivingande skadeståndsansvaret enligt konsumenlköplagen 6
§ gäller alltjäml. Fördelen av ell lällhanteriigl skaderegleringssyslem har
där fåll väga lyngre än de hänsyn som man i och för sig kan anse sig behöva la lill
en enskild konsumenl, som drabbas härdare av näringsidkarens konlraklsbrolt än
vad som vanligen kan förutses. Kamrarna vill i della avseende hänvisa lill vad
som lidigare sagts i fråga om principerna för besiämmandel av konsu-menlskyddeis
innehåll. Det avgörande bör vara vad som typiskt sell kan vara av intresse för
en konsument vid avtalets ingående och inte de anspråk som en enskild konsument
kan känna behov av att framställa sedan skadan väl inträffat. Kamrarna föreslår
därför atl skadeslåndeis omfallning ulformas pä samma sätt som nu gäller enligt
6 § konsumenlköplagen.

s. 230 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 230

Utredningen har försökt minska olägenheterna av den
tvingande skadeslåndsregeln i 5 § genom alt lillåla "normalersäiining"
enligi 6 §. Kamrarna vill emellertid understryka svårigheten all bygga upp
sådana regler om normalersäiining på grundval av principerna i 5 §. Den
föreslagna regeln alt skälig normalersätining skall kunna lillämpas även om den
inie kommil lill ullryck i del individuella avlalel - om den nämligen vanligen Ullämpas
inom branschen — är i och för sig riklig, eftersom konsumenler, och för den del
även näringsidkare, får anias ha ingåu avtal på branschens sedvanliga villkor.
Del finns emellerlid ingen anledning all från denna i och för sig rikliga uigångspunkl
ulforma regeln ensidigt lill förmån för konsumenten. Enligt kamrarna bör 6 §,
andra meningen, inledas på följande sätt: "Även om det inte är avlalal,
skall skadeståndet bestämmas lill skälig normalersättning ...".

11.12 SHIO-Familjeföretagen och Sveriges köpmannaförbund:

Förutsättningarna för skadeslånd

Näringsidkaren har enligt förslagel i § I ansvar bl. a.
för skador pä grund av fel i installerat malerial, dock endast som ell presumlionsansvar,
och ett strikt ansvar ulan exculperingsrätt, för skada till följd av avsaknad
av "utfäst" egenskap. Det sistnämnda ansvaret omfattar även fel lill
följd av avsaknad av s. k. kärnegenskap.

Del bör i anslutning lill della ansvar konslaleras all
näringsidkaren i dag regelmässigl har få eller inga möjligheier all regressvis uikräva
ansvar av sina leveranlörer. Vidare bör pålalas all hanlverkaren i normalfallet
har begränsade möjligheter att själv avgöra lämpligheten av eller konslalera evenluella
skadebringande egenskaper elc. hos de malerial- och inslalla-tionsddaljer, som
han använder som ingredienser i de Uänsler han ulför.

Under alla omständigheler kan organisalionerna inte
acceptera del slrikta ansvaret enligt § 1, st. 2. En utförlig molivering för della
slällningslagande framgår av näringslivets gemensamma yllrande under punklen
4.1.

Skadeståndets omfallning

Skadeslåndsreglerna i paragrafen är väl långlgående och belungande
för näringsidkaren. Det borde i utredningen därför ha utretts om och i vilken
utsträckning näringsidkaren genom försäkring kan avlasta sig ansvarel.

Del kan vidare ifrågasättas om inte en skadeståndsregel
borde införas för de fall konsumenien vållar näringsidkaren skada genom alt
hindra honom i utförande av sill arbele. Konsumenten bör genlemol näringsidkaren
i vari fall ansvara för hinder i arbelel som vållas av annan av konsumenien anlilad
näringsidkare, l.ex. sidoenireprenör vid insialla-lionsarbelen.

11.13 Svenska Byggnadsentreprenörföreningen och Sveriges byggmäslareförbund:

Skadeståndets omfattning

Innebörden av 4 kap. 5 och 6§§ i lagförslaget synes vara atl
konsumenien i princip får möjlighet att välja i det enskilda fallet mellan fulll
skadestånd och vite. I de fall konsumenten inte kan påvisa någon liden skada

s. 231 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 231

skall han således enligt utredningens förslag ha rält lill
sedvanligt vile, oavsett om della avtalats eller ej. En sådan konstruktion är
ensidig och innebär all konsumenien i den angivna silualionen kan Ullgodogöra
sig fördelarna av en schablonmässig ersällning i form av vile, ulan all ersättningen
begränsas i molsvarande ulslräckning i de fall skadan översiiger normalvilet. Åven
vid reparalions- och ombyggnadsarbelen ät konsument förekommer stundom atl
avtal träffas om vite vid försening av entreprenaden. Slorleken på avialat viie
kan emellertid variera avsevärt, beroende på slorleken av åtagandel, arten av arbele
och de särskilda förutsättningarna i vaGe enskill fall. Enligt föreningens och
förbundets mening måsle rälten lill vile vara beroende av en uttrycklig
överenskommelse i del enskilda fallel.

11.14 Motorbranschens riksförbund (MRF):

Skadeslåndets beräkning vid kontraklsbotl från
näringsidkarens sida

Vad gäller skadeståndels beräkning vid konlraklsbroli från
näringsidkarens sida är ulgängspunklen enligt ulredningen den fakiiska skada
som konsumenien har lidil. Skadeslåndel föreslås innefatta även ersättning lill
konsumenten för sådan Udsförlusi och annan olägenhet som inle omedelbart är av
ekonomisk art och därför inle direkt kan beräknas i pengar. Utredningen
föreslår dock den begränsningen, all ersättning i princip inle skall utgå för annal
än "normal förlusl", dvs. näringsidkaren är inle skyldig all ulge
ersättning för större skada än sådan som vanligen kan uppkomma i liknande fall.

Enligt konsumenlköplagen har konsumenien inte rätt lill skadeslånd
i vidare mån än atl han garanleras "skälig ersällning för ulgift" på
grund av dröjsmål eller fel.

Enligt
förbundets uppfattning saknas tillräckliga skäl för att ge skadeslåndel en
mera framskjulen plals i konsumenttjänsllagen än del fåll i konsumenlköplagen.
De skäl som låg bakom begränsningen av skade-slåndsbestämmelsen i konsumenlköplagen
gör sig även gällande i della sammanhang. 1 vari fall får det anses olämpligt
all nu ulvidga skadeslåndsskyldighelen, eflersom samma fråga synes vara
föremål för Konsumenlköpsulredningens överväganden. Såsom Udigare har framhållils
lalar flera skäl för att en samordning kommer lill slånd mellan reglerna inom
köp- och Gänslerätten.

11.15 Västsvenska varvsföreningen:

(se även avsnill 1.30)

Den försia betänkligheten infinner sig vid bedömningen av
hur långt den föreslagna ulvidgningen av ansvarel skall slräcka sig. Besillningsbegrep-pel
har ju, åven om del inle på långi när blivii hell preciseral, varil föremål för
uppmärksamhel under lång tid i såväl doktrin som praxis. Nu införs ulan någon
närmare kommentar elt helt nytt begrepp, "kontroll", som gör det ändå
mera vanskligt all dra gränsen mellan l. ex. uthyrning av bålplals och
förvaring. Visserligen sägs i ulredningens moliv all deposiiionsansvard kan
växla i omfallning alllefler omsländighelerna. men della innebär föga Irösl
för l.ex. en varvsägare, som slår i begrepp all låia någon lägga upp sin bål på
hans område. Eflersom varvsägaren heller inle avials-

s. 232 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 232

vägen kan begränsa sill ansvar, måsle han därför la del
säkra för det osäkra med belydande koslnadsökningar som följd i form av högre
försäkringspremier, Ullsynskoslnader m.m. Ulredningen synes inle närmare ha gåll
in på frågan om man avtalsvägen kan bestämma huruvida deposition föreligger
eller inle. Med hänsyn lagen till lagens skyddskaraklär, måsle del dock hållas
för sannolikt att den vägen till ansvarsbegränsning inle slår öppen för
näringsidkaren. Huruvida deposilionsansvar förelegal kommer därför all avgöras
i efterhand från fall till fall och facit kan bli dyrbart för varvsägaren.

Lagens ivingande karakiär medför som ovan framgått en belydande
sielhel och ell föga anpassbart syslem för ansvarsfördelning. Della framgår
klart när man ser på skadeslåndsansvard i förhållande lill möjlig
försäkringstäckning.

Den båtförsäkring som försäkringsbolagen idag
tillhandahåller ersätter skador lill sjöss, vid kaj, under transport och när
bålen är upplagd. Försäkringen läcker vidare brandskador och skador på grund
av stöld och skadegörelse. Försäkringsläckningen bortfaller vid vållande, t.ex.
genom dålig förtöjning eller brislande uppallning och läckning. Den enskilde bälägaren
tecknar normall en försäkring som läcker del av honom beräknade värdet på
båten.

Ägaren till en fritidsbål kan idag vinlerförvara sin båt
pä olika sätt alllefler koslnadsaspekl och servicebehov. Han kan således själv
la upp båten och förvara den på tomlen. Han kan få lillslånd av ell bålvarv all
mol ersättning lägga båten på varvsområdet. 1 samband med atl han hyr en uppläggningsplals
på varvel kan han också mol särskild ersällning erhålla varvels hjälp med lyft
och avriggning av bålen. Varvet kan slulligen leckna elt utlryckligl förvaringsavtal
med ägaren, i vilkel varvel förutom upplag-ning och förvaring även kan ålaga
sig en rad olika Uänsler, såsom motor-renovering, målning etc. 1 samlliga fall
ger ägarens bålförsäkring etl betryggande skydd. Om ulredningens förslag antas
kommer nuvarande utformning av bålförsäkringen inte all vara Ullräcklig för
alt läcka uppkommande skador, eflersom försäkringen inle skyddar varvsägaren.
Denne kommer därför all ivingas all själv leckna en försäkring för samma skador
och delta ulan att klarl vela vilken beloppsbegränsning han skall välja. Denna exlra
försäkringsläckning innebär samUdigt inte all hela försäkringsbördan övervällras
på varvsägaren, eftersom den ursprungliga båtförsäkringen läcker även en rad
andra skador. Sådan övervällring förutsäller fullt marknadsvärde på de båtar,
som kan omfatlas av hans ansvar, saml vidare den exlra ersättning som kan
uppkomma för ägaren 1. ex. på grund av att han inle kan använda bålen under
säsongen. Del ansvar, som varvsägaren därmed måsie försäkra, blir i förhållande
lill den tillhandahållna Gänstens värde orimligl högt.

Utredningen antyder all vårdansvaret kan begränsas efter
omständigheterna i del enskilda fallel. Del är iroligt atl flera av de Gänsler,
som etl bålvarv tillhandahåller, skulle kunna falla in under de antydda undanlagen.
Del är således möjligl all en varvsägare som uthyr en speciellt anvisad plals
till en bålägare för dennes förvaring av sin bål ej skulle bdraklas som deposilarie.
Ulredningen ger emellerlid inte någon närmare ledning för denna bedömning och
man kan aniaga all det ej varit ulredningens mening all parterna själva skulle
få aviala om när en förvaringssilualion föreligger (se ovan). Ulvidgningen av ansvarel
lill fall där näringsidkaren har "konlroll" gör bedömningen ändå
mera osäker. 1 del nu berörda fallel kommer bålägaren kanske alt ha konlroll
över bålen i samband med upptagningen

s. 233 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 233

och iordningssiällandet för vinieriorvaringen och därefter
under vårarbetet före sjösättningen. Alternalivi kan varvsägaren anses ha
kontroll över bålen när han lar upp denna med sin kran och vidare när han utför
särskilt beslällda arbeten på båten. Frågan uppkommer dock vem som skall anses
ha sådan konlroll över bålen när ingen av parterna utför arbete på den. Detta
skall uppenbariigen enligt utredningen avgöras från fall till fall. Här kan såväl
de Uänsler som varvel Ullhandahåller. såsom l.ex. upptagning och uppallning,
som omsländighelerna kring själva skadefallet, såsom l.ex. att en stöld
inträffar under arbetstid, påverka bedömningen. Varvsägaren kan således inle i
förväg med någon slörre säkerhel avgöra om han slår ett betungande presumtionsansvar.

Åven vad gäller lidpunkien för ett ansvars inträdande och
upphörande kommer slor oklarhel all föreligga. Sålunda har ulredningen tänkl
sig att vårdansvaret skall fortsätta även efler del all konsumenien kommer i
dröjsmål med avhämlandel. Del är uppenbarl alt risken för en båt ökar slarkt
efter del alt den åler lagls i vallnel, då den lättare kan bli föremål för siöld
eller skadas genom dåligt väder. Åven här har utredningen pekat på atl man efler
omsländighelerna i det enskilda fallel får bedöma hur långtgående
näringsidkarens ansvar skall vara. En varvsägare kan därför i förväg ej avgöra
vilken risk han löper.

Mol bakgrund av den rättsuppfattning som numera får anses
gälla i Sverige kommer den föreslagna lagen med största sannolikhet all få en
vid lillämpning. För bl.a. bålvarv kommer lagen därför all i förhållande lill
nuvarande siluation medföra ell kraftigl vidgal ansvar för skador. Koslnaden
för della ökade ansvar kommer naluriiglvis all i sista hand bäras av
konsumenten.

11.16 Sjösportens samarbetsdelegation (SSD):

Beträffande omfattning av skadeslånd anges i 4:5 alt
näringsidkaren inle är skyldig utge ersättning för slörre skada än sådan som
vanligen kan uppslå i liknande fall, dock med vissa undanlag. Till undanlagen
bör fogas en möjlighel för konsumenien all ange inlresse och då få detla
ersatt. Elt sådani angivande av inlresse kan visseriigen bli verksaml såsom avial
lill konsumenlens fördel (förslagels I kap. 5 §), men del förutsätter att konsumenten
inle bara angivil inlresse ulan alt detta godlagils av reparaiören såsom ersällningsbestämmande,
saml all alll della kan bevisas.

11.17 Kooperativa förbundet (KF):

KF kan godla ulredningens förslag lill beslämmelser i 4
och 5 kapillen.

11.18 Svenska Försäkringsbolags riksförbund:

De regler som föreslås belräffande näringsidkarens skadeslåndsansvar
kommer anlagligen all leda lill en komplicerad lillämpning. Invändningarna är
av såväl rältsteknisk som saklig arl. Ulredningen rör sig med tre olika lyper
av skadeståndsansvar; presumtionsansvar (4 kap. 1 § I st., 2§ 1 st.), strikt
ansvar (I §2 st.) och vanligl culpaansvar (22 st.). Gränserna mellan tillämpningen
av de olika ansvarstyperna är beroende av delvis vaga krilerier.

Frågan om presumlionsansvar eller slrikl skall gälla
avgörs sålunda av frågan om "Uänslen avviker från vad som kan anses ulfäsl
av näringsid-

s. 234 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 2.34

karen". Denna dislinkiion rymmer lolkningar som kan
gä mer eller mindre långi, beroende på hur en ulfäslelse skall anses gjord. Man
kan förulse liberalild mot konsumenlerna när domslolarna Ullämpar denna
reglering. 1 en så viklig fråga kan man dock inle gärna ha en gränsdragning som
är så elastisk och svår atl förutse.

Begreppet "fel eller dröjsmål" har också betydelse
för vilken ansvars-typ som skall gälla i ell visst fall. Åven här finns ulrymme
för olika lolkningar som kan medföra komplikalioner i Ullämpningen. För övrigl
verkar strikt ansvar för skada på grund av dröjsmål vara en väl avancerad
påföljd med lanke på de många näringsidkare med endasl mindre rörelse som kan
drabbas.

Del borde vara möjligl atl förenkla regleringen genom att minska
antalet ansvarslyper i en lag av della slag. Presumtionsansvar anses ju många
gånger ge ungefär samma resulial som ell slrikl ansvar. Det medför emellertid
en mera komplicerad skadereglering. Olika faktorer av detla slag borde i och
för sig medverka lill all konstruktioner med omkastad bevisbörda inle väljs
längre. Troligen är denna lyp av ansvar dock atl föredra på della område
framför ell slrikl ansvar som skulle föra väl långt. Förenklingen i denna del
bör i ställd uppnås genom atl det slrikta ansvarel ulmönslras ur förslagel.

Ulredningens uttalanden om ersällning för besvär m. m. har
kritiserats ovan eftersom de leder myckel långi. Åven ulredningens synpunkler
när del gäller länkbara skadeiyper föranleder vissa frågetecken. 1 skadeslåndslagen
används ullryckd "ren förmögenhdsskada" för ekonomisk skada som
uppkommer utan samband med atl någon lider person- eller sakskada (1 kap. 2 §).
Traditionellt täcks ren förmögenhetsskada, som del närmast är fråga om i ulredningens
resonemang, inie av försäkring. Del går av ekonomiska och prevenliva skäl inte
atl få försäkringsskydd för följderna av dröjsmål.

12 Konsumentens dröjsmål

12.1 Malmö tingsrätt:

5 kap. 1 §

Näringsidkaren saknar rält atl inställa arbelel vid anleciperal
dröjsmål med betalningen. Han har endast rätl all häva avlalel (5 kap. 3 § 1 p.).
Delta måsle anses olyckligl för såväl konsumenten som näringsidkaren, särskilt
som en viss, om än ringa, osäkerhet i fråga om konsumentens avsikl all belala
ibland kommer alt föreligga. Om näringsidkaren i stället för hävning lillåles atl
inslälla arbelel blir skadorna för båda parterna troligen mindre. Dessutom ulgör
det en rimlig påtryckning på konsumenten alt fullgöra sin del av avtalet.
Därför föreslås att näringsidkaren ges möjlighet all inslälla arbelel vid anleciperal
dröjsmål från konsumenlens sida.

5 kap. 3 §

Den möjlighel till hävning som vid anlecipering av
dröjsmål med medverkan som ulredningen funnii föreligga (s. 507) bör lagfästas.

s. 235 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 235

12.2 Marknadsdomstolen:

Beslämmelserna föranleder ingen kommeniar från marknadsdomslolens
sida.

12.3 Konsumentverket/KO:

Liksom utredningen anser konsumentverket att det finns
skål att i konsumenttjänsllagen la in även regler om vilka påföljder
näringsidkaren kan göra gällande vid konsumentens dröjsmål. Från konsumenlsynpunkl
är del av värde all del fastslås hur långt näringsidkarens rätl siräcker sig i
sådana fall. Verket har ingen erinran mot de föreslagna beslämmelserna (5
kap.).

12.4 Allmänna reklamationsnämnden:

Enligi 5 kap. 6 § har näringsidkaren vid konsumenlens
dröjsmål räll lill ränla enligt räntelagen.

Erfarenheterna hos nämnden ger emellertid vid handen att
räntelagen lämpar sig mindre väl vid konsumeniivisier. Lagen medför lillämpningsproblem
för parterna när del gäller säväl alt bestämma lidpunkten från vilken ränta
skall räknas som att bestämma räntesatsen vid varje särskild lidpunkt, eftersom
denna har knutits till del - ålminslone pä sislone -flukluerande diskonlol. 1
nämndens beslui kan inle heller den lolala ränlan fastslås, eflersom man vid lidpunkien
för beslulds meddelande inle vd vid vilken lidpunkl beialning kommer atl ske.

Det borde därför övervägas om inte enklare regler kan
införas för konsumenttvisternas del — vilka ju ofta rör lämligen låga värden
och därmed också låga ränlebelopp - så att problem i berörda hänseenden
undviks.

12.5 Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet:

Ulredningen föreslår att konsumentens skyldighel alt
ersätta näringsidkarens skada, om näringsidkaren inställer arbetet eller
häver, skall begränsas lill fall där dröjsmålel inle beror på försummelse från
konsumenlens sida (5:4 2 p.). Någon egenllig molivering för denna ändring av
gällande rätl Gfr 30 § köplagen, där undanlag görs endast för force majeure)
lämnas egentligen inte frånsett en hänvisning till att näringsidkaren inte är
skadeståndsskyldig i slörre utsträckning för konlraklsbroli (s. 401 f och 403).
Näringsidkarens prestation är emellertid inle av hell generisk art, varför moliveringen
ej är alldeles övertygande. Vidare borde del närmare ha utretts vad som är
försummelse på konsumenlens sida. Hör exempelvis försummelse från hans bank hil,
eller är delta all betrakta som en yttre omsländighel? Åven andra liknande lolkningsproblem
lorde kunna uppslå. Fakultelsnämnden vill ifrågasätta, om inte köpslagssakkunnigas
förslag beträffande köparens skadesiåndsskyldighel är bättre, nämligen att konsumenten
är skadeslåndsskyldig för beialningsförsummelse, om ej dröjsmålel beror på
lag, avbrott i den allmänna samfärdseln eller annal liknande hinder. Intresset
av samordning med köprälten bör återigen beaktas.

1 5:5 regleras näringsidkarens retentionsrätt vid
konsumentens belalningsdröjsmål. 1 andra punkten föreslås atl konsumenten,
trots belalningsdröjsmålel, har rätt att få ut saken, om han släller belryggande
säkerhet för näringsidkarens krav. Mol delta förslag finns ingen erinran.
Enligt motiven anses denna regel emellertid bli tillämplig framför alll på
fallet all tvist

s. 236 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 236

råder om betalningens storlek, oavsett om näringsidkares
krav är berättigat eller ej (s. 404). Som ulredningen dock alldeles riktigt
påpekar (s. 404) har näringsidkaren relenlionsrätl endasl om han har fog för
sill krav. När Ulredningen därefier fortsäller med konstaterandet alt
konsumenten bör kunna värja sig mot releniionsrällen genom all siälla säkerhel
och med påpekandd alt enligt 5:5 ingendera parlen behöver avstå från sin ekonomiska
säkerhet (relenlionsrätlen respeklive belalningen). stämmer del inle längre.
Näringsidkaren uiövar sin relenlionsräll vid tvist om belalningens Sloriek hell
på egen risk. Visar det sig i efterhand att näringsidkarens krav var oberälligal.
är han i dröjsmål. Detta följer av en generell juridisk princip som del inte
finns anledning all göra undanlag från i detta sammanhang särskilt som ett sådani
undanlag skulle kunna leda lill alt vissa näringsidkare fann del förenligl med
sina inlressen alt framställa obefogade krav med förhoppningen all åtskilliga
konsumenter ändå skulle belala för atl de omedelbarl behöver få lillgång till
saken. Näringsidkarens skadesiåndsskyldighel får sedan behandlas enligt 4: 1.
men en juridisk felbedömning bör därvid aldrig betraktas som ursäktlig (se
Hastad, Tjänster ulan uppdrag s. 89 saml NJA 1979 s. 670, särskilt s. 676
tredje slyckel försia meningen).

Slulligen vill fakullelsnämnden i fråga om förslagel till
ränta i 5: 6 påpeka all lagiexten inte hindrar all näringsidkaren beiingar sig
högre ränta än som följer av räntelagens normalbeslämmelser. eflersom
räntelagen är disposiiiv. I 5:6 måsle hänvisning göras lill 2-7 §§ ränlelagen
eller lill räntelagens disposiiiva beslämmelser.

12.6 Konsumentköpsutredningen:

De olikheler som finns mellan köp och Gänster gör att
flera av de problem som behandlas i 5 kap. i lagförslaget i stort sell saknar
aktualitet vid köp, möjligen bortsett från lillverkningsavial. Bl.a. med hänsyn
härtill har vi anseti oss kunna inskränka oss lill följande påpekanden rörande ulredningens
förslag i denna del.

I 3 § försia slyckel I och 2 ges regler om näringsidkarens
räll till hävning när konsumenien dröjer med belalningen. 1 båda fallen fordras
all dröjsmålel är av väsentlig betydelse för näringsidkaren, men enligt punkt
2 krävs dessulom atl konsumenien har fått en påminnelse om sin betalningsskyldighel.
Alt någol sådani krav inle slälls upp i punkl 1 är nalurligl, eflersom denna
regel lar sikte på anleciperal dröjsmål. Regelns formulering synes emellertid
inte hindra atl den tillämpas även vid hävning efler förfallodagen, då alltså
ett dröjsmål redan har inträtt. En sådan tillämpning lorde dock inle vara
åsyftad, eflersom föreskriflen om påminnelse i punkt 2 därigenom skulle kunna
sältas ur spel. Meningen lorde vara att hävning efler förfallodagen skall kunna
ske endasl med slöd av punkl 2, vilket i och för sig innebär atl
påminnelseförfarande måsle lillämpas också i fall då del slår klart all konsumenien
inle kommer atl belala. Laglexlen synes böra förtydligas på denna punkl.

Formuleringen av punkt 2 kan möjligen inge del inlryckd
all frågan om etl väsenlligl dröjsmål föreligger skall bedömas med hänsyn lill
den tid som har förflutit efler påminnelsen. Della lorde emellertid inle vara
meningen, utan dröjsmålel bör räknas med uigångspunkt från förfallodagen. Av kravel
på påminnelse måsle dock givelvis följa alt hävning inle får ske förrän
konsumenten har haft tillfälle atl reagera på påminnelsen. Hur lång lid konsumenien
skall ha på sig framgår inle av laglexlen. 1 moUven anlyds all

s. 237 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 237

det skall vara fråga om "skälig tid" (s. 403).
Del kan ifrågasällas om inte della borde uisägas i laglexlen Gfr den norska lexlen,
som dock inle släller upp någol självständigt krav på alt dröjsmålel är väsenlligt).

Ersättningsregeln i 4 § synes vara förmånligare för konsumenien
än regeln i 30 § köplagen om säljarens rätt till skadestånd vid hävning på
grund av köparens dröjsmål med betalningen. Medan köplagens regel innebär etl slrikl
ansvar med undanlag för fall av force-majeure-lyp ger förslaget konsumenien möjlighel
all undgå ersällningsskyldighel genom atl visa all dröjsmålel inte beror på
försummelse från hans sida. Det framgår inte av moliven om ulredningen menar atl
konsumenien skall kunna gå fri från ansvar vid underiålen betalning genom att visa
alt hans ekonomiska ställning ovänlat har försämrats av orsaker som han inte
har kunnat råda över. Om delta inle är avsiklen lorde ansvarsbefrielse såvitt
gäller dröjsmål med betalningen i huvudsak komma i fråga bara då dröjsmålet
beror på näringsidkaren eller händelse som denne slår faran för. Del kan emellerlid
med visst fog göras gällande all sådana siiualioner över huvud lagd inle bör
behandlas enligt reglerna om konsumenlens dröjsmål Gfr ulredningens dröjsmålsdefiniiion
i 3 kap. 11 § saml för köprällens del vad köplagsulredningen anför i SOU
1976:66 s. 264). Vi vill med hänsyn härtill ifrågasätta om inle 4 § andra
meningen skulle kunna ulgå ur lagtexien. Som etl ylleriigare skäl härför kan
anföras atl regeln synes innebära atl konsumenten kan komma i ell bättre läge
genom atl försätta sig i dröjsmål i stället för atl avbeställa Uänsten, när ell
hinder av åsyftal slag har uppslån. Ulredningen förnekar visserligen all så är
fallel (s. 507), men förklaringen härtill förefaller knappast hållbar.

12.7 Tjänstemännens centralorganisation (TCO):

Konsumenlens dröjsmål är i försia hand alt konsumenien inle
belalar i lid. Ulredningen föreslår följande påföljder. Räll för näringsidkaren
alt ställa in arbelel (deieniionsräit), rätt att häva, rätl all hålla kvar föremålel
för Uänslen (relenlionsrält). Reglerna är tvingade till konsumentens förmån
och syftar lill alt dra en gräns för hur hårda sanktioner som näringsidkaren
får tillgripa mot konsumenien.

Ett låst läge skulle kunna inlräffa när näringsidkaren
håller kvar en sak samiidigi som konsumenien utövar sin räll alt hålla inne belalningen
därför all konsumenien menar alt näringsidkarens preslalion är felaklig. Ulredningen
föreslår all konsumenien skall ha räll all få ul saken om konsumenten ställer
betryggande säkerhel för näringsidkarens krav.

12.8 Centralorganisationen SACO/SR och Förbundet för
jurister, samhälls

vetare och ekonomer (JUSEK):

Förbundet vill även ifrågasätta 5:5 och vad som anförs i moliven
på s. 404. Paragrafen tvingar konsumenten vid tvisl om prisel all skaffa fram
pengar, som del slutligen kanske visar sig all han egenlligen inle behövde
erlägga, för atl deponera pengarna och få ul den reparerade saken. Konsumenien
bör emellertid ha rält alt få ul saken ulan atl ställa säkerhet, ifall han har räll.
Lämnar näringsidkaren inle ul saken, skall kunden ha skadestånd Gfr den
generella regeln om slrikl skadeståndsansvar vid juridiska felbedömningar. Enligi
förslagel lill 5: 5 har näringsidkaren allt atl vinna och ingenling att förlora
på all kräva för myckel beiall, och i många fall lorde kunden resignera och belala
del begärda prisel (ex. vis för en repare-

s. 238 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 238

rad bil i ställd för all la sig från verksladen med laxi).
Regeln kan alliså leda till missbruk från näringsidkarna och får generelll
ogynnsamma verkningar vid belalningsuppgörelsen för konsumenterna.

Hänvisningen i 5; 6 innebär atl disposilivilden i ränlelagen
kan ulnyttjas av näringsidkaren. Del måsle framgå av paragrafen all
näringsidkaren inle har räll lill ränla i vidare mån än som följer av ränlelagens
disposiiiva beslämmelser.

12.9 Vissa organisationer inom näringslivet:

Rält all inslälla arbelel (5 kap. I §)

Den föreslagna regeln alt näringsidkaren skall ha rätt att
inslälla arbelel, om konsumenien inle belalar i räll lid, stämmer överens med
gällande räll. Emellertid gäller della inle den föreslagna regeln alt
näringsidkaren skall vara skyldig all fortsätta arbelel "på kredit",
när Gänsien påböoats och arbelel icke kan uppskjulas ulan belydande risk för
allvarlig skada för konsumenten. Om en sådan risk uppslår, kan man säkerligen
räkna med all konsumenten på dt eller annat sätl tillmötesgår näringsidkarens
krav på betalning annat än i sådani fall då han helt enkelt saknar
betalningsförmåga. Men i sislnämnda fall kan det knappasl anses skäligl all
näringsidkaren skall ulföra arbelel uian all överhuvud få beiall för del. Å andra
sidan bör man kanske Ullmötesgå konsumenien såUllvida, atl han medges räll atl
i del angivna fallel påfordra en forlsättning av arbelel mol all han släller
betryggande säkerhel för belalningen. 1 andra hand kan man tänka sig alt
inskränka skyldigheten all utföra arbelel, irois all konsumenien ej belalar i rätl
tid, till sådani som kan ulföras ulan större koslnader.

Retentionsrällen (5 kap. 5 §)

Även den föreslagna regeln om näringsidkarens relenlionsräll
stämmer överens med gällande rätl, dock med undantag för regeln all konsumenten
har räll att få ut saken om han släller belryggande säkerhel för näringsidkarens
krav. Härigenom förlorar visserligen näringsidkaren en möjlighel all lilllvinga
sig beialning från en iredskande konsumenl men releniionsrällen kan, såsom ulredningen
framhåller, också utövas chikanöst av mindre nogräknade näringsidkare för atl
få orällmälig beialning. Av sislnämnda skäl kan organisalionerna godla den
föreslagna regeln.

Sisla slyckel i 5 § innefattar endasl en upplysning om
gällande rätl. Enligt organisalionerna kan del finnas anledning alt istället ulvidga
de möjligheier som nu föreligger enligt lagen (1950: 104) om rätt för hantverkare
all sälja gods som ej avhämlals lill alt gälla generelll för näringsidkare som
har ulfört arbele på lös sak och fortfarande har den i sin besittning. Delta
kan tillgodoses genom en omformulering av lexlen enligi följande:

"För näringsidkarens fordran mol konsumenten gäller beslämmelserna
i lagen (1950: 104)....".

Dröjsmålsränlan (5 kap. 6 §)

Organisalionerna anser alt bärande skäl saknas all göra de
disposiiiva reglerna i ränlelagen ivingande inom områdel för konsumenlijänsler.
Utredningen föreslår visserligen att man genom ändringar i ränlelagen skall
åstadkomma en sådan höjning av dröjsmålsräntan alt den motverkar fres-lelsen
för den betalningsskyldige atl skaffa sig kredil på billigare villkor än vad
som normall vid Ullfällel gäller för kredilavial. Organisalionerna anser del emellerlid
rikligasl alt räntelagen får bibehålla sin huvudsakliga karak-

s. 239 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 239

lär alt genom disposiiiva regler fastställa ränta och ränlesals
för fall då avtalet saknar bestämmelser härom. Alt införa särregler med högre ränla
genom tvingande beslämmelser till fördel (och nackdel) för konsumenler anser organisalionerna
inte vara en framkomlig väg. Av dessa skäl föreslår organisalionerna all beslämmelsen
om ränla ulgår ur lagförslagel.

12.10 Handelskamrarna:

Rätl att inställa arbetet (5 kap. I §)

Den föreslagna regeln atl näringsidkaren skall ha rätl alt
inslälla arbelel. om konsumenten inle belalar i rätl tid stämmer överens med
gällande rält. Emellertid gäller della inte den föreslagna regeln all näringsidkaren
skall vara skyldig all fortsätta arbelel "på kredit", när Gänsien påbörjais
och arbelel icke kan uppskjutas ulan belydande risk för allvarlig skada för konsumenien.
Om en sådan risk uppslår, kan man säkerligen räkna med all konsumenien på elt
eller annat sätt tillmötesgår näringsidkarens krav på betalning annal än i
sådana fall då han helt enkelt saknar betalningsförmåga. Men i sistnämnda fall
kan del knappasl anses skäligl att närinsid-karen skall utföra arbelet ulan alt
överhuvud få betalt för del. Å andra sidan bör man kanske lillmölesgå
konsumenten såtillvida, all han medges räll all i dd angivna fallet påfordra en
fortsättning av arbelel mol all han släller belryggande säkerhel för belalningen.
1 andra hand kan man tänka sig all inskränka skyldigheten atl utföra arbelet, trols
all konsumenien ej belalar i räll lid, lill sådani som svarar mol en ringa del
av del avialade lotalprisd.

Relenlionsrätlen (5 kap. 5 §)

Åven den föreslagna regeln om näringsidkarens relenlionsrätl
stämmer överens med gällande rält, dock med undanlag för regeln atl konsumenien
har räll alt få ul saken om han ställer betryggande säkerhel för näringsidkarens
krav. Härigenom föriorar visserligen näringsidkaren en möjlighel all lilllvinga
sig betalning från en Iredskande konsumenl men, såsom utredningen framhåller,
kan relenlionsrätlen också ulövas chikanöst av mindre nogräknade näringsidkare
för att få orällmälig beialning. Av sislnämnda skäl kan kamrarna godla den föreslagna
regeln.

Sisla slyckel i 5 § innefattar endast en upplysning om
gällande rätt. Enligt kamrarna kan det finnas anledning all i slällei ulvidga
de möjligheier som nu föreligger enligt lagen (1950:104) om rält för haniverkare
att sälja gods som ej avhämtats Ull atl gälla generelll för näringsidkare som
har utfört arbete på lös sak och fortfarande har den i sin besittning. Della
kan Ullgodoses genom en omformulering av lexlen enligt följande: "För näringsidkarens
fordran mot konsumenten gäller bestämmelsema i lagen (1950:104)...".

Dröjsmålsräntan (5 kap. 6 §)

Handelskamrarna anser all bärande skäl saknas all göra de disposiiiva
reglerna i ränlelagen Ivingande inom områdel för konsumenttjänsler. Ulredningen
föreslår visserligen all man genom ändringar i ränlelagen skall åsladkomma en
sådan höjning av dröjsmålsränlan all den molverkar fres-telsen för den
betalningsskyldige all skaffa sig kredil på billigare villkor än vad som gäller
för kredilavial. Kamrarna anser det emellerlid rikligasl att ränlelagen får
bibehålla sin huvudsakliga karakiär all genom dispositiva

s. 240 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 240

regler fastställa ränla och ränlesals för fall då avtalet
saknar bestämmelser härom. Atl införa särregler med högre ränla genom tvingande
beslämmelser lill fördel (och nackdel) för konsumenter anser kamrarna inte
vara en framkomlig väg. Av dessa skäl föreslår kamrarna alt beslämmelsen om ränla
ulgår ur lagförslagel.

12.11 SHIO-Familjeföretagen och Sveriges köpmannaförbund:

En allmän synpunkt är atl del i lagförslagel inle framgår klarl
all näringsidkarnas ansvar med avseende på resullalel bör avklinga i lakl med
dröjsmål från konsumenlens sida all avhämla föremålel i fråga. Så l. ex. kan
en klocka, efler reparalion som ulförls på elt fackmannamässigt tillfredsställande
sätt - men som inte blir avhämtad av konsumenien inom en tidsrymd av etl par
år - bli föremål för klagomål från konsumenien med avseende på arbelels
utförande, oakial orsaken lill evenluella felakiigheier kan vara hänföriig till
konsumentens dröjsmål med alt uthämta föremålel.

Verkningarna av hävning

Om näringsidkaren ivingas häva avtalet borde hun
rimligtvis ha rätt lill ersällning (§ 4) även för del posiiiva konlraktsintresset
även ulan att bevisa all all han enligt kap. 2, § 9, si. 2, "underlålil
ull åtu sig annal arbele elc". Del finns ingen anledning all luckra upp konsumentkollektiveis
känsla för ansvar för ingångna avtal och gjorda åtaganden.

Rån att kvarhålla föremålel för ijänsten

Organisalionerna förutsälter all sialsmaklerna i del
fortsatta arbelel med förslagel lill konsumenttjänsllag kommer att föreslå en omarbdning
av lagen angående hantverkares räll all sälja ej avhämiai gods (nuvarande lag
1950:104). Denna lag är olymplig och därför sällan användbar då en haniverkare
söker betalning för ett arbeie. En samlidig lagändring bör genomföras.

Ränla Del saknas grund all införa en tvingande regel i § 6
om dröjsmälsräntans

storlek. Av del skälel bör meningen avslulas enligt
följande: " om ej

annat avialais".

12.12 Sjösportens samarbetsdelegation (SSD):

Belräffande konsumenlens dröjsmål observeras alt rälten
alt inslälla arbelel av sådan anledning gäller endasl vid överenskommelse om kon-lanlbelalning,
som skall ulges före ijänsiens avslulande. Härutöver ges reparatören rält all
häva i vissa siiualioner där beialning skall ske i efterhand och belalningen framsiår
som osäker lill följd av kundens brislande solvens. Man frågar sig om inle
mindre långlgående reaklion borde få förekomma vid skäl all förulse bdalningssvårigheler,
nämligen att näringsidkaren inte skulle behöva tillgripa hävning utan endast
inställa arbetet lill dess säkerhel slällls eller betalning erlagts i förskoll.
Enligt lagförslagel innebär etl sådani inslällande av arbelel avialsbrott, om inle
reparaiören samiidigi meddelar all han häver avlalel. En regel om inslällande
av arbelel borde kunna ulformas i anslutning lill köplagens regler om säljarens
sloppningsräll.

s. 241 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 241

12.13 Kooperativa förbundet (KF):

KF kan godta ulredningens förslag lill beslämmelser i 4
och 5 kapillen.

12.14 Lantbrukarnas riksförbund (LRF):

Enligi 5: 5 måsle en konsumenl vid Ivisl om prisel
deponera pengar för atl få ut den sak Gänsien avser. LRF ifrågasätter om den
avvägning som gjorts är rimlig för de fall konsumenien får slulligi rält.

13 Förslaget till ändring i marknadsföringslagen
(1975:1418)

13.1 Malmö tingsrätt:

Tingsrätten tillstyrker förslagel.

13.2 Bankinspektionen:

-------- Inte heller har inspeklionen någon erinran mol
all marknadsfö

ringslagen --- utvidgas på säu utredningen föreslår.

13.3 Marknadsdomstolen:

Se avsnitt 5.5.

13.4 Näringsfrihetsombudsmannen (NO):

Förslaget beträffande uividgning av marknadsföringslagens
4 §

att gälla
även konsumentUänster kan NO tillstyrka.

13.5 Statens planverk:

Vidare föreslår utredningen en utvidgning av 4 §
marknadsföringslagen (MFL) till att även gälla sådana av konsumenlUänsllagen
omfattade Uänster, som på grund av sina egenskaper medför särskild risk för
skada på person eller egendom eller som är uppenbarl oGänliga för sitt
huvudsakliga ändamål. Planverket tillstyrker atl en sådan ändring av 4 § MFL
kommer Ull slånd.

13.6 Statens industriverk:

Utredningens förslag rörande utvidgning av 4 §
marknadsföringslagen innebär en förstärkning av konsumentskyddet, och synes
inte medföra några stöme problem för seriösa näringsidkare. Industriverket kan
därför tillstyrka förslaget. Verket biträder också förslaget om en utredning
rörande behovet av ell lagförslag för näringsförbud.

13.7 Motorförarnas helnykterhetsförbund (MHF):

Den föreslagna ändringen i marknadsföringslagen (1975:
1418) 4 § finner MHF motiverad och tillstyrker förslaget.

16 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 110. Bilagedel

s. 242 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 242

14 Förslaget till ändring i konsumentkreditlagen
(1977:981)

14.1 Malmö tingsrätt:

Tingsrätten tillstyrker förslaget.

14.2 Bankinspektionen:

-------- Inte heller har inspeklionen någon erinran mol
all konsu

menlkredillagen uividgas på säll ulredningen föreslår.

14.3 Marknadsdomstolen:

1 huvudsak kan marknadsdomslolen anslula sig lill ulredningens
överväganden angående Gänsler på kredit och även tillstyrka den föreslagna
ändringen i konsumenlkredillagen (1977:981). Dock vill domslolen ifrågasätta
om ulredningen inle någol underskallar belydelsen av l.ex. användningen av
kreditkort på Uänsleområdei. Härvidlag lorde nämligen uivecklingen inle minsl
under dd senasle halvårei ha lell lill en belydande ökning. Vid l.ex. bilreparaiioner
lär del sålunda vara myckel vanligl all kredilkort används.

14.4 Näringsfrihetsombudsmannen (NO):

Förslagen belräffande utvidgning av vissa bestämmelser i konsumentkreditlagen
atl gälla även konsumenttjänster kan NO tillstyrka.

14.5 Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet:

Fakultelsnämnden lillslyrker vad utredningen framhåller i moliven
om atl krav på minsta kontantinsats ej bör uppställas samt om s. k. trepartsför-hållanden
och ulredningens förslag till tillägg till konsumentkreditlagen

(23 a §).

14.6 Vissa organisationer inom näringslivet:

Regeln om kredilgivarens proprieborgensliknande ansvar i
10 § konsumenlkredillagen skulle komma all bli utomordentligt svåriillämpbar
på konsumentUänstområdet. Svårigheterna för krediigivaren all avgöra om
näringsidkaren har fullgjort sin preslalion på ell felaktigt säll, så att konsumenlens
belalningsinvändning eller återkrav bör tillmötesgås, är uppenbara.
Organisationerna vill därför avstyrka del föreslagna tillägget till konsumentkreditlagen.

Med hänsyn lill den tveksamhet som uppstått ifråga om kredilbegreppel,
såsom det kommer till uttryck i konsumentkreditlagen, vill organisationerna fäsla
uppmärksamhelen på del förhållandel atl uttalande i betänkandet på s. 513 - all
kredit föreligger om konsumenten skall betala hela eller en del av prisel
senare än vid avlämnandet av Gänsten - inte stämmer överens med vad som sägs på
s. 458. Här sägs nämligen i kommentaren till 2 kap. 17 §, försia styckel, atl
konsumenten även då betalning skall ske "efter anfordran" bör ha
"någon lid på sig atl fullgöra sin prestation". Organisalionerna
anser atl betänkandet härmed på ett rikligt sätt anger innebörden av en "kontantprestation"
såsom den uppfattas i näringslivet och vill begagna tillfället atl efleriysa ell
auktoritativt uttalande alt även kreditbegreppet i konsumentkreditlagen skall
förslås på detla sätt.

s. 243 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 243

14.7 Handelskamrarna:

Regeln om kreditgivarens proprieborgensliknande ansvar i
10 § konsumentkreditlagen skulle komma atl bli utomordenlligl svåriillämpbar
på konsumenttjänslområdei. Svårighelerna för krediigivaren all avgöra om näringsidkaren
har fullgjort sin preslalion på etl felaktigt säll, så all konsumenlens belalningsinvändning
eller ålerkrav bör lillmölesgås, är uppenbara. Handelskamrarna vill därför avslyrka
dd föreslagna lilläggel lill konsumenlkredillagen. Med hänsyn lill den iveksamhel
som uppslån i fråga om kredilbegreppel, såsom del kommer lill uttryck i konsumenlkredillagen,
vill kamrarna fäsla uppmärksamhelen på det förhållandet all ullalandet i belänkandel
på s. 513 - alt kredit föreligger om konsumenien skall belala hela eller del av
prisel senare än vid avlämnandei av Gänsien - inle slammer överens med vad som
sägs på s. 458. Här sägs nämligen i kommenlaren lill 2 kap. 17 §, försia slyckel,
alt konsumenien även då beialning skall ske "efler anfordran" bör ha
"någon tid på sig all fullgöra sin preslalion". Handelskamrarna anser
atl bebelänkandel härmed på etl riktigt sätl anger innebörden av en "konlanlpresiaiion"
såsom den uppfällas i näringslivet och vill begagna tillfället alt efleriysa
ett auktoritativt uttalande att även kredilbegreppel i konsumenlkredillagen
skall förslås på detla sätt.

14.8 Svenska Sparbanksföreningen:

Sparbanksföreningen får dessulom särskili kommenlera de
följdverkningar lagförslaget skulle medföra med hänsyn lagen lill de
ändringar, som även föreslagits i gällande konsumentkredillag. Reparalion av
såväl lös som fasl egendom har en belydande omfallning. Specielli reparalion av
fasl egendom medför i de flesta fall koslnader, som sällan kan läckas ur konsumenlernas
löpande inkomsler ulan får finansieras genom sparande eller lån. Gällande banklagsliftning
och varierande grad av restrikriv kre-dilpolilik ger inle alltid möjlighel för
bankerna all direkl lillgodose konsumenternas behov av kredit för dessa
ändamål. Icke sällan får kreditbehoven tillgodoses inom ramen för del samarbeie
i kreditfrågor som råder mellan näringsidkare och enskilda sparbanker — dvs.
näringsidkaren förmedlar krediler inom en för denne uppställd limit.

Enligi förslagel skulle nuvarande konsumentkredillag
ändras på etl sådant sätl all vid s. k. ireparlsförhållande, konsumenien skall
kunna välja all rikla klagomål belräffande Uänsls utförande antingen till
näringsidkaren, som utfört arbelet, eller lill kreditgivaren. Därtill kommer
all konsumenlens rätt att ställa krav i vissa fall skulle kunna uppgå till två
år efler det att arbetet utförts. Det säger sig självt all krediigivaren icke
har kompelens för alt befatta sig med denna typ av frågor. Däresl denna
bestämmelse skulle genomföras, skulle del utan tvivel få till följd atl ovan
skisserade samarbete mellan näringsidkare och bank i kredilfrågor närmasl
skulle upphöra. Därmed försvåras ytterligare konsumenlens möjligheier all till
rimlig kostnad och under kontrollerade former finansiera reparationer. Det kan
inte vara vare sig etl konsumentintresse eller ell samhällsin-tresse all ivinga
konsumenien ul på den grå eller svarta kredilmarknaden för alt tillgodose behov
av della slag. Konsumenlernas möjligheier lill service skulle även i betydande
utsträckning äventyras då antalet mindre företag, vars exislens grundar sig på samarbeie
med kredilgivare, skulle minska.

s. 244 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 244

Med
hänsyn lill ovanslående får Svenska sparbanksföreningen med

kraft
framhålla--- all de förändringar av konsumenlkredillagen som

den
nya lagsliftningen kan föranleda, icke får en sådan ulformning all krediigivaren
omfatlas av ell så långlgående ansvar, som nu skisserals.

14.9
Finansieringsföretagens förening:

Sveriges
Induslriförbund__ , Finansieringsfördagens Förening m.fl.

organisalioner
har i tidigare nämnl yllrande beir. kredilgivarens ansvar angett all della
ansvar skulle komma atl bli utomordenlligl svårtillämpal på konsumenttjänslområdei.
Organisationerna avslyrker därför del föreslagna lilläggel lill konsumenlkredillagen
all 10 § skall kunna Ullämpas betr. Gänsler.

Föreningens
inställning är alt finansbolagen som kredilgivare icke skall ha ell ansvar enligi
10 § konsumenlkredillagen för sina kunders - säljföre-tagens - varor och
tjänster.

Vid kontokrediler
föreligger nämligen elt krediiavtal mellan finansbolaget och konsumenten/kontohavaren.
Finansbolagets anslutningsavtal med säljfördagd reglerar endasl förhållandel
all säljförelagd förbinder sig all godkänna konsumenternas/konlohavarnas köp
mot företeende av kontokort som ulgör en anvisning till säljförelagd alt
tillgodogöra sig betalning hos finansbolaget. Vid säljfördagets finansiering av
bl. a. avbetalningskontrakt som slutits mellan konsumenten/kreditgivaren och säljföreiagei
övertar finansbolaget endast krediten.

Finansbolaget
har inga förutsättningar atl bedöma de köp som genomförs i samband med kredit
enligt föregående stycke. Del är därför inle förenligl med finansbolagens
verksamhet alt stå det proprieborgensliknande ansvar som stadgas i 10 § konsumentkreditlagen.

Därest
ett ansvar för krediigivaren enligt 10 § konsumenlkredillagen ändock införes jämväl
på konsumenttjänstområdet hemställer föreningen atl paragrafen för köp av varor
och Gänster på kredit ändras på sådani säll alt säljfördagets ansvar blir
primärt och kreditgivarens sekundärt. Del är vidare föreningens uppfattning att
kreditgivarens ansvar skall inträda försl över etl minsta belopp förslagsvis
tio procent på basbeloppet. Därigenom skulle kreditgivaren undvika att ta
ställning till smärre tvister vid vilka det är särskilt besvärligt för krediigivaren
atl bilda sig en riklig uppfatlning.

s. 245 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 245

Bilaga 4

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till Konsumenttjänstlag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller avtal om Uänsler som näringsidkare i
sin yrkesmässiga verksamhet utför åt konsumenter huvudsakligen för enskill
ändamål i fall då Uänsten avser

1.
arbete på lösa
saker, dock ej behandling av levande djur,

2.
arbete på fast
egendom, på byggnader eller andra anläggningar på mark eller i vatten eller på
andra fasla saker, dock ej arbete som avser uppförande av byggnader för
bostadsändamål eller annal arbele som den som uppför byggnaden har åtagit sig
att utföra i samband därmed,

3.
förvaring av
lösa saker, dock ej förvaring av levande djur.

2§ Lagen gäller inte

1.
Ullverkning av
lösa saker, utom då konsumenten skall tillhandahålla en väsentlig del av
materialet,

2.
installaUon,
montering eller annat arbete som en näringsidkare utför för att fullgöra ett
avtal om köp av en lös sak,

3.
arbete som en
näringsidkare utför för att avhjälpa fel i egendom som han har sålt.

3§ Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i
denna lag är till nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne, om inte
annat anges i lagen.

Uppdraget m. m.

Ulförande och malerial

4§ Näringsidkaren skall utföra Gänsten på etl fackmässigt
tillfredsställande sätt. Han skall vidare med lillböriig omsorg ta till vara
konsumentens inlressen och samråda med denne i den utsträckning som det behövs
och är möjligt.

Om inte annat får anses avtalat, ingår det i Gänsten atl
näringsidkaren skall tillhandahålla behövligt material av normalt god
beskaffenhet.

Säkerhel

5§ Tjänsten får inte utföras i strid mol sådana
författningsföreskrifter eller myndighetsbeslut som väsenUigen syftar till att
säkerställa att föremålet för Gänsten är tillföriilligl från säkerhelssynpunkl.

Tjänsten får inte heller utföras i strid mot förbud enligt
4 § marknadsföringslagen (1975: 1418).

s. 246 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 246

Skyldighet all avråda

6§ Om en Gänsl med hänsyn lill prisel, värdel av föremålel
för Gänsien eller andra särskilda omsländigheter inte kan anses vara till
rimlig nytta för konsumenten, skall näringsidkaren avråda honom från att låla
utföra Uänsten.

Om del försl sedan Gänsten har böGai ulföras visar sig alt
den inte kan anses vara lill rimlig nytta för konsumenien eller all prisel för tjänsien
kan bli betydligt högre än konsumenten hade kunnat räkna med, skall näringsidkaren
underrätta konsumenten om förhållandet och begära hans anvisningar.

Kan konsumenten inle anlräffas inom rimlig tid skall
näringsidkaren avbryta påböGal arbele. Della gäller dock ej, om del finns
särskilda skäl atl anla att konsumenien ändå önskar få Gänsten utförd.

7§ Har näringsidkaren åsidosall vad som åligger honom
enligt 6§ och finns det slarka skäl alt anta all konsumenien annars hade avslåll
från att beslälla Gänsien eller hade avbeslälll denna, har näringsidkaren inle slörre
räll lill ersättning än han då skulle ha hafl.

För koslnader som inle ersätts enligi första stycket har näringsidkaren
dock rätl Ull ersällning i den mån konsumenien annars skulle gynnas på ett oskäligl
sätt.

Tilläggsarbete

8 § Om del när Gänsten utförs framkommer behov av
tilläggsarbete som på

grund av sill samband med uppdraget lämpligen bör utföras
samtidigt med

detla, skall näringsidkaren underrätta konsumenten och
begära dennes

anvisningar.

Kan konsumenten inte anträffas inom rimlig tid, får
näringsidkaren utföra lilläggsarbetel

1. om prisel för della är obeiydligi eller om det är
lågt i förhållande till

prisel för den avialade Gänsien, eller

2. om del finns särskilda skäl att anla att konsumenten
önskar få

tiiläggsarbeld ulfört i samband med uppdragel.

Näringsidkaren är skyldig alt utföra sådant tilläggsarbete
som inle kan uppskjulas utan fara för allvarlig skada för konsumenien, om konsumenlens
anvisningar inte kan inhämtas eller om konsumenten begär det.

1 fråga om pristillägg för tilläggsarbete gäller 38 §.

Fel hos tjänsten

Vad som avses med fel

9§ Tjänsten skall anses felaktig, om resultatet avviker
från

1.
vad konsumenien
med hänsyn lill 4§ har rätt att kräva, även om avvikelsen beror på en
olyckshändelse eller därmed jämföriig händelse,

2.
vad som sägs i
5 § första slycket, eller

3.
vad som
därutöver får anses avtalat.

Tjänsien skall också anses felaktig, om den har utförts i
strid mot ett förbud som avses i 5 § andra slycket eller om näringsidkaren inte
har utfört sådani tilläggsarbete som han är skyldig att ulföra enligt 8 § iredje
stycket.

10 § Tjänsien skall vidare anses felaktig, om resultatet
avviker från sådana uppgifter av betydelse för bedömningen av Uänstens beskaffenhel
eller ändamålsenlighel som kan antas ha inverkal på avtalet och som i samband
med avtalels ingående eller annars vid marknadsföring har lämnats

s. 247 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 247

1.
av
näringsidkaren,

2.
av någon annan
näringsidkare eller av en branschförening eller liknande organisation för
näringsidkarens räkning, eller

3.
av en
leverantör av material till Gänsten eller av någon annan i lidigare led.

Första stycket gäller ej i fråga om uppgifter som i tid
har rättats på ell lydligi säll.

11
§ Tjänsten
skall slutligen anses felaktig, om näringsidkaren före avtalets ingående har
underlåtit all upplysa konsumenten om ett sådant förhållande rörande Gänstens
beskaffenhet eller ändamålsenlighet som näringsidkaren kände till eller borde
ha känt lill och som han insåg eller borde ha insett vara av betydelse för
konsumenten. En förutsättning för att Gänsten skall anses felaktig i ell sådani
fall är dock atl underlåtenheten kan antas ha inverkal på avtalet.

12
§ Frågan om Gänsten
är felaklig skall bedömas med hänsyn lill förhållandena vid den tidpunkl då
uppdraget avslulades. Avser Uänslen en sak som har överlämnats i
näringsidkarens besittning eller som skall tillverkas av denne, anses uppdragel
avslulal försl när saken har kommit i konsumentens besittning.

Om näringsidkaren har utfört Gänsten men uppdragel inte
kan avslutas i rält tid på grund av något förhållande på konsumentens sida, är
den avgörande tidpunkten i stället den då uppdragel skulle ha avslutats.

13§ Försämras resultatet efler den tidpunkt som anges i 12
§, skall Gänsten anses felaklig om försämringen är en följd av ett avtalsbrott
på näringsidkarens sida.

14 § Har näringsidkaren genom en garanli eller
liknande utfästelse åtagit

sig att under en viss tid efter den tidpunkl som anges i 12 § svara för

resultatet av Gänsten och försämras det utfästa resultatet under den an

givna liden, skall tjänsten anses felaklig.

Första stycket gäller ej, om näringsidkaren gör sannolikt atl
försämringen beror på en olyckshändelse eller därmed jämförlig händelse eller
på vanvård, onormalt brukande eller något liknande förhållande på konsumentens
sida.

15 § Avser Gänsten förvaring av en lös sak gäller i slället
för vad som sägs i

9, 10 och 12-14§§ att Gänsten skall anses felakUg, om förvaringen anord

nas på etl sätt som avviker från

1.
vad konsumenten
med hänsyn till 4§ har rätl att kräva, även om avvikelsen beror på en
olyckshändelse eller därmed jämföriig händelse,

2.
vad som sägs i
5 § första stycket, eller

3.
vad som
dämtöver får anses avtalat.

Tjänsten skall också anses felaklig, om förvaringen
anordnas i slrid mot ett förbud som avses i 5 § andra styckel eller på ett sätl
som avviker från sådana uppgifter enligt 10§ som inle i tid har rättats på elt
tydligt sätt.

Påföljder vid fel

16 § Är Gänsten felaktig ulan att det beror på något
förhållande på konsu

menlens sida, får konsumenten hålla inne belalningen enligt 19 §. Han får

vidare kräva att felet avhjälps enligt 20 § första styckel eller också göra

s. 248 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 248

avdrag på priset eller häva avlalel enligt 21 §. Dessutom
får konsumenten kräva skadeslånd av näringsidkaren enligt vad som sägs i 31 §.

I fråga om konsumentens räll lill skadeslånd av någon
annan än näringsidkaren finns beslämmelser i 33 §.

Reklamalion

17 § Vill konsumenten åberopa atl Gänsten är
felaktig, skall han undertälla

näringsidkaren om detta inom skälig lid efter del alt han märkt eller bort

märka felet.

Reklamalion skall dock ske senast inom två år eller, vid
arbete på mark eller på byggnader eller andra anläggningar på mark eller i
vatten eller på andra fasla saker, inom lio år efler det all uppdragel avslulades.

Har reklamalionsmeddelande lämnals in för befordran med posl
eller avsänts på annal ändamålsenligl sätt, anses reklamation ha skett när
detta gjordes.

18 § Reklamerar konsumenien inte inom den tid som
följer av 17 §, förlorar

han rällen all åberopa felel. Har näringsidkaren handlat i slrid mot tro och

heder, förlorar konsumenien dock inle i någol fall denna rätt förrän tio år

efter det alt uppdragel avslulades.

Konsumenlens räll atl hålla inne betalningen

19 § Konsumenien får hålla inne så mycket av belalningen
som fordras för

all ge honom säkerhel för hans krav på gmnd av etl fel hos Uänslen.

Avhjälpande

20 § Konsumenien har räll all kräva all
näringsidkaren avhjälper felel, om

del inle medför olägenheler eller koslnader för näringsidkaren som är

oskäligt stora i förhållande till felets betydelse för konsumenten.

Även om konsumenien inte kräver det får näringsidkaren
avhjälpa felet, om han genast erbjuder sig att göra detla när konsumenten
reklamerar och denne inte har något särskilt skäl atl avvisa erbjudandel.

Avhjälpande skall ske inom skälig tid efter del alt
konsumenten har gett näringsidkaren tillfälle till det.

Avhjälpande skall ske ulan kostnad för konsumenten. Delta
gäller dock inte kostnader som skulle ha uppkommit även om Uänsten hade utförts
felfritt eller, om felel beror på en olyckshändelse eller därmed jämförlig
händelse, koslnader för att ersätta material som konsumenien enligt avtalet om
Gänsten skall tillhandahålla och bekosta.

Prisavdrag och hävning

21 § Avhjälps inle felel enligt vad som sägs i 20 §,
får konsumenten göra

avdrag på prisel. Om syftet med Gänsten i huvudsak är förfelat, får konsu

menten i ställd häva avtalet i dess helhet. Detsamma gäller, om Gänsten

har utförts i strid mot ett förbud enligt 4§ marknadsföringslagen

(1975:1418).

Om det redan innan Gänsten har utförts finns starka skäl
att anta att den inle kommer att fullföljas ulan fel av väsentlig betydelse för
konsumenten, får han häva avtalet beträffande ålerslående del. Om felet medför
att syftet med Gänsten i huvudsak är förfelat eller om Gänsten utförs i strid
mot ett förbud enligt 4 § marknadsföringslagen, får konsumenten i slället häva
avtalet i dess helhet.

s. 249 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 249

Prisavdragets storlek

22 § Ett prisavdrag skall molsvara vad del kostar konsumenien
all få felel avhjälpi, bortsett från sådana koslnader som avses i 20 § Qärde
stycket andra meningen. Om etl på detta sätt beräknat prisavdrag är oskäligt
stort i förhållande till den betydelse som felet har för konsumenten, skall
prisavdraget i stället svara mot felels betydelse för konsumenien.

Avser Gänsten förvaring, skall prisavdraget alllid svara mol
felels beiydelse för konsumenten.

Verkningar av hävning

23§ Häver konsumenien avtalet i dess helhet, har
näringsidkaren inte räll till betalning för Gänsten. Näringsidkaren har rätl
all ålerfå del material som han har tillhandahållit, om del kan ske ulan att konsumenien
åsamkas olägenheter eller kostnader av betydelse. I den mån det är skäligt
skall konsumenten ersätta näringsidkarens kostnader för vad som ej kan återlämnas,
dock högst med elt belopp som moisvarar dettas värde för konsumenien.

Häver konsumenien avlalel belräffande ålerslående del av Gänsien,
har näringsidkaren rätl lill betalning med elt belopp som moisvarar priset för Uänsten
i dess helhet med avdrag för vad det kostar konsumenten att fä den återstående
delen utförd.

Näringsidkarens dröjsmål

Vad som avses med dröjsmål

24 § Dröjsmål på näringsidkarens sida föreligger om
uppdraget, utan all

del beror på något förhållande på konsumenlens sida, inte har avslutats

inom den tid som har avtalats eller, om någon lid inle har avialais, inom

den tid som är skälig med hänsyn särskilt lill vad som är normall för en

Gänst av samma art och omfattning.

Dröjsmål på näringsidkarens sida föreligger också, om
näringsidkaren inle iakttar en överenskommen lid för påböGande av Gänsien eller
för etl arbetes framskridande.

Påföljder vid dröjsmål

25 § Vid dröjsmål på näringsidkarens sida får konsumenien
hålla inne

betalningen enligt 27 §. Han får välja mellan att kräva att näringsidkaren

utför Gänsten enligt 28 § och att häva avlalel enligt 29 §. Dessutom får

konsumenien kräva skadeslånd av näringsidkaren enligt vad som sägs i

31 §.

Reklamation

26 § Sedan uppdraget har avslutals får konsumenten
häva avtalet eller

fordra skadeslånd på grund av ett dröjsmål endast under förulsällning all

han inom skälig tid därefter har underrättat näringsidkaren om atl han vill

åberopa dröjsmålet.

Har reklamationsmeddelande lämnals in för befordran med
post eller avsänls på annal ändamålsenligl säll, anses reklamalion ha skell när
detta gjordes.

Konsumentens rält atl hälla inne betalningen

27 § Så länge näringsidkaren befinner sig i
dröjsmål får konsumenien hålla

inne hela den del av betalningen för Gänsten som har förfallit sedan

17 Riksdagen
1984/85. I saml. Nr 110. Bilagedel

s. 250 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 250

dröjsmålel inlrädde. Har näringsidkaren enligi avlalel rält
till betalning för en del av Gänsten som har utförts, får konsumenten dock inle
hålla inne sådan betalning i vidare mån än som framgår av andra slyckel.

Konsumenien får alllid hålla inne så myckel av belalningen
som fordras för all ge honom säkerhel för hans krav på grund av elt dröjsmål.

Näringsidkarens skyldighet atl ulföra tjänsten

28§ Konsumenien får kräva all näringsidkaren ulför Uänslen,
om del inle medför olägenheler eller koslnader för näringsidkaren som är oskäligl
slora i förhållande till konsumenlens inlresse av all avtalet fullföljs.

Hävning

29§ År dröjsmålel av väsenllig beiydelse för konsumenten,
får han häva avlalel. Har mer än en obelydlig del av Uänslen ulförls, får konsumenien
dock häva avlalel endasl beträffande den del som återstår, såvida inle syflel
med Uänslen i huvudsak är förfelal pä grund av dröjsmålet.

Om del finns slarka skäl atl anla all del kommer atl inlräffa
dröjsmål av väsenllig beiydelse för konsumenien, får han häva avtalei i enlighel
med vad som sägs i försia stycket.

Verkningar av hävning

30 § 1 fråga om verkningarna av hävning lillämpas
23 §.

Näringsidkarens skadeståndsskyldighet m. m.

Skadesiåndsskyldighel på grund av fel eller dröjsmål

31 § Näringsidkaren är skyldig atl ersätta konsumenien
skada som denne

tillfogas på grund av fel eller dröjsmål, om inle näringsidkaren visar alt

skadan ej beror på försummelse på hans sida.

Näringsidkarens skadeståndsskyldighet på grund av fel
eller dröjsmål omfattar även ersättning för skada på föremålel för Gänsien
eller annan egendom som lillhör konsumenien eller någon medlem av hans hushåll.
Näringsidkaren och konsumenien kan dock iräffa avtal om all sådan ersällning ej
skall omfatta förlust i näringsverksamhel.

Skadesiåndsskyldighel i övrigl

32 § Om föremålel för Gänsten eller annan egendom
som tillhör konsumen

ten eller någon medlem av hans hushåll skadas medan egendomen är i

näringsidkarens besittning eller annars under dennes konlroll, är näringsid

karen även i annal fall än som sägs i 31 § skyldig all ersätta skadan, om inte

näringsidkaren visar atl skadan ej beror på försummelse på hans sida.

Näringsidkaren är i övrigl skyldig att ersätta skada som
tillfogas konsumenten, om skadan har vållals genom försummelse på
näringsidkarens sida. Delsamma gäller i fråga om skada på egendom som lillhör
någon medlem av konsumentens hushåll.

Näringsidkaren och konsumenten kan iräffa avtal om all ersällning
enligi försia eller andra slyckel på grund av skada på egendom ej skall omfatta
förlust i näringsverksamhel.

Skadeständsskyldighet för tredje man i vissa fall

33§ Har någon som avses i 10 § försia slyckel 2 eller 3 uppsålligen
eller av vårdslöshel lämnal vilseledande uppgifter av betydelse för bedömningen
av Gänslens beskaffenhel eller ändamålsenlighel och är Gänsien på grund

s. 251 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 251

därav felaktig enligt 10 § eller 15 § andra slyckel, är
han skyldig all ersätta konsumenten skada som denne därigenom tillfogas.

Har någon som avses i 10 § första styckel 2 eller 3 underiåtil
all lämna sådan informalion av betydelse för bedömningen av Gänstens
beskaffenhet eller ändamålsenlighel som han enligt marknadsföringslagen (1975:
1418) har ålagts all lämna och kan underiålenhelen antas ha inverkat på avtalet
om Gänsten, är han skyldig att ersälla konsumenien skada som denne därigenom Ullfogas.

Skadeslåndsskyldighelen enligt försia eller andra slycket
omfattar även ersällning för skada på föremålel för Gänsten eller på annan
egendom som tillhör konsumenten eller någon medlem av hans hushåll.

Jämkning av skadestånd

34 § Om skyldighelen atl ulge skadeslånd skulle vara
oskäligt belungande med hänsyn lill den skadeståndsskyldiges ekonomiska
förhållanden, kan skadeståndet jämkas efler vad som är skäligl. Härvid skall
även beaklas föreliggande försäkringar och försäkringsmöjligheler på den
skadelidandes sida, den skadesländsskyldiges möjligheier alt förulse och hindra
skadan saml andra särskilda omsländigheler.

Undantag för personskada

35§ Beslämmelserna i 31-34 §§ gäller inle ersättning för
personskada.

Priset m. m.

Prisel

36§ 1 den mån priset inte följer av avlalel, skall konsumenien
belala vad som är skäligl med hänsyn till Uänsiens art, omfallning och ulförande,
gängse pris eller prisberäkningssätl för molsvarande Uänsler vid avialsUllfälld
saml omständigheterna i övrigl.

Har näringsidkaren lämnat en ungefäriig prisuppgift får
del uppgivna prisel dock inte överskridas med mer än 15 procenl, såvida inle
någon annan prisgräns har avialais eller näringsidkaren har räll lill prisiillägg
enligt 38 §.

37 § Konsumenien är inle skyldig all betala för en
förberedande undersök

ning som näringsidkaren har utfört för alt ulreda omfallningen av eller

koslnaden för en Uänsl, om konsumenien på grund av sedvana inom

branschen eller i övrigl har skäl all anla alt undersökningen skall göras

utan ersättning.

PrisiUlägg

38 § Näringsidkaren har räll lill prisiillägg

1.
om han har
utfört tilläggsarbete i enlighel med bestämmelserna i 8§, eller

2.
om Gänsten har
fördyrats på grund av omsländigheler som är att hänföra Ull konsumenien och som
näringsidkaren inie bort förutse när avtalet träffades.

I fråga om pristilläggets storlek gäller bestämmelserna i
36 §.

Betalning efter olyckshändelse m.m.

39 § Konsumenten är inte skyldig all belala för arbele
som näringsidkaren

har ulfört eller malerial som denne har Ullhandahållii i den mån arbelet

s. 252 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:110 252

eller malerialel försämras eller går förlorat genom en
olyckshändelse eller därmed jämförlig händelse som inlräffar före den tidpunkt
som anges i 12 §.

Specificerad räkning

40 § Näringsidkaren är skyldig all på konsumentens
begäran ställa ul en

specificerad räkning för Uänslen. Räkningen skall göra del möjligt för

konsumenten alt bedöma del ulförda arbelels art och omfallning. 1 den

mån Gänsien inle har utförts mot fast pris skall det även framgå av räkning

en hur prisel har beräknals.

Tid för betalning

41 § Om inte annal följer av avlalel, är
konsumenten skyldig att betala vid

anfordran sedan näringsidkaren har utfört Gänsten.

Har konsumenien i tid begärl en specificerad räkning, är
han inle skyldig att betala förrän en sådan räkning har kommil honom lill hända.

Avbeställning

42 § Avbesläller konsumenien Uänslen innan den har
slutförts, har nä

ringsidkaren rält lill ersällning för den del av Uänslen som redan har ulförls

samt för arbete som måsle ulföras irols avbeslällningen. Ersättningen skall

molsvara del pris som skulle ha gälll, om avtalet endast hade avsett vad

som har ulförts.

Näringsidkaren har vidare rält lill ersällning för föriuster
i form av kostnader för den återstående delen av ijänslen saml ersättning för
förluster i övrigt på grund av alt han har underlåtit atl ta på sig annal arbele
eller på gmnd av all han på annal säll har inrättal sig efter uppdraget.
Näringsidkaren har dock inte rätt lill sådan ersättning, om konsumenlens syfte
med Ijänsten har blivit förfelat på grund av alt föremålet för Gänsten har
skadats eller gåll förioral ulan atl detla har berott på försummelse på
konsumentens sida eller på grund av atl konsumenien har hindrats all dra nytta
av Gänsten lill följd av förfaltningsföreskrifter, myndighelsbeslui eller andra
liknande omsländigheler utanför hans kontroll.

Ersättning lill näringsidkaren enligt andra styckel får inle
översliga hans föriusi lill följd av avbeslällningen.

43
§
Näringsidkaren får förbehålla sig en på förhand besiämd ersättning vid avbeslällning,
om den är skälig med hänsyn lill vad som vid avbeställning normall kan antas
tillkomma en näringsidkare som ersättning enligt 42 §.

44
§ Avser Gänsten
arbete på en sak som har överlämnals i näringsidkarens besittning eller som
skall lillverkas av denne, fär näringsidkaren fullfölja Gänsten och kräva fullt
pris för denna, om konsumenten inte i rätt tid belalar vad han är skyldig för Gänsten
enligt 42 eller 43 § eller ställer säkerhel för näringsidkarens fordran på
denna ersättning.

Försia slycket gäller ej, om det är uppenbart all
näringsidkaren vid en sådan försäljning av saken som avses i 50 § andra styckel
ändå kommer att få betalning för sin fordran, sedan kostnaderna för
försäljningen och vad näringsidkaren har atl fordra enligt 50 § första slycket
har dragits av från köpeskillingen.

s. 253 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 253

Konsumentens dröjsmål

Inställande av arbetet

45 § Betalar konsumenien inle i räll lid i fall då
priset skall betalas helt

eller delvis innan tjänsien har ulförts eller underlåter konsumenien all i rält

lid lämna den medverkan som är nödvändig för alt Gänsten skall kunna

utföras, får näringsidkaren inställa arbetet till dess all konsumenien betalar

eller lämnar medverkan. Har Gänsten påböGats, är näringsidkaren dock

skyldig atl utföra arbete som inte kan uppskjulas utan risk för allvarlig

skada för konsumenien.

Insläller näringsidkaren arbetet enligt första styckel,
har han räll till ersättning för kostnader och andra föriuster som delta
åsamkar honom, om konsumenien inte visar all dröjsmålel ej beror på försummelse
på hans sida.

Hävning

46 § Om konsumenien i fall som avses i 45 § trols
påminnelse inte belalar

eller lämnar nödvändig medverkan och dröjsmålel är av väsenllig beiydel

se för näringsidkaren, får denne häva avlalel belräffande ålerslående del

av yänsten.

Har en påminnelse lämnats in för befordran med posl eller avsänls
på annat ändamålsenligl sätt, förlorar näringsidkaren inte sin räll för den
händelse påminnelsen försenas eller ej kommer fram.

47
§
Näringsidkaren får också häva avlalel belräffande återstående del av Gänsten,
om del redan på förhand finns slarka skäl all anta atl konsumenten inle kommer
att betala eller lämna nödvändig medverkan i rätt lid och atl dröjsmålet kommer
all bli av väsentlig betydelse för näringsidkaren.

48
§ Häver
näringsidkaren avtalet, är konsumenten skyldig att belala som om han hade avbeslällt
Gänsten den dag då hävningen skedde.

Rätt alt hålla kvar föremålet för tjänsien m.m.

49
§ Avser Gänsten
en sak som har överlämnals i näringsidkarens besittning eller som skall lillverkas
av denne och belalar konsumenien inle i räll tid vad näringsidkaren har all
fordra på gmnd av uppdraget, får näringsidkaren hålla kvar saken lill dess all
han har fått betalt eller, vid tvist om betalningen, till dess att konsumenten
har ställl godtagbar säkerhel för del belopp som näringsidkaren har krävl.
Näringsidkaren har dock inte rätt att hålla kvar saken, om det skulle vara
uppenbart oskäligl mol konsumenien.

50
§
Näringsidkaren skall vidla de ålgärder som skäligen kan krävas av honom för att
vårda en sak som han håller kvar enligt 49 § eller som inle har hämtats i rätt
tid. Han har rätt till skälig ersättning för vården.

I fråga om näringsidkarens räll att sälja en sak som han
har lagil emol för att ulföra arbete på den finns bestämmelser i lagen
(1950:104) om rätl för haniverkare atl sälja gods som ej avhämlals.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

s. 254 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:110 254

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1905:38 s. 1) om köp och byte av
lös

egendom

Härigenom föreskrivs all 54 § lagen (1905: 38 s. 1) om köp
och byte av lös egendom skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

54 §

Har köparen ej inom ett år från Har köparen
ej inom två är från

del godset av honom mottagits givit del
godset av honom mottagits givit

säljaren meddelande, all han vill säljaren
meddelande, att han vill

tala å fel eller brist, have sin lalan tala
å fel eller brist, have sin lalan

förioral, ulan så är all säljaren åla- förioral,
ulan så är all säljaren åla

gil sig all jämväl efler nämnda lid gil
sig all jämväl efler nämnda lid

svara för gödsel, eller svikligl förfa- svara
för godset, eller svikligl förfa

rande ligger säljaren Ull lasl. rande
ligger säljaren lill last.

Denna lag träder i krafl den I januari 1986.

3 Förslag till

Lag om ändring i konsumenlköplagen (1973:877)

Härigenom föreskrivs all 11 § konsumenlköplagen (1973:877)
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §

Vill köparen göra gällande befo- Vill köparen
göra gällande befo

genhel på grund av fel i varan, skall genhet
på grund av fel i varan, skall

han underrätta säljaren om felel han
underrätta säljaren om felet

inom skälig lid efter det att han inom
skälig lid efler del all han

märkl eller bort märka detla, dock märkt
eller bort märka detta, dock

ej senare än ett år från del han mol- ej
senare än två år från det han mol

tog varan. Har annan än säljaren tog varan.
Har annan än säljaren

för dennes räkning ålagit sig alt av- för
dennes räkning ålagit sig all av

hjälpa fel i varan, får underrättelsen hjälpa
fel i varan, får underrättelsen

i slället lämnas till den som gjort i
ställd lämnas lill den som gjort

åtagandet. åtagandet.

Försummar köparen all lämna underrättelse såsom
anges i första stycket, föriorar han rätten all göra gällande befogenhel på
grund av felel.

Denna lag Iräder i krafl den 1 januari 1986.

4 Förslag till

Lag om ändring i marknadsföringslagen (1975:1418)

Härigenom
föreskrivs all 4§ marknadsföringslagen (1975: 1418) skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

4 §

Saluhåller
näringsidkare till konsument för enskill bruk vara, som på grund av sina
egenskaper medför särskild risk för skada på person eller egendom, kan
marknadsdomstolen förbjuda honom atl fortsätta därmed. Delsamma gäller, om
varan är uppenbarl oGänlig för sill huvudsakliga ändamål. Förbud kan meddelas
även anslälld hos näringsidkare och annan som handlar på näringsidkares vägnar.

Första slycket
äger molsvarande tillämpning, om konsumenien er-bjudes att mol vederlag
förvärva nyttjanderätt lill vara för enskill bruk.

Förbud enligt denna paragraf får ej meddelas i den mån del
i författning eller beslui av myndighel har meddelals särskilda beslämmelser
om varan med samma ändamål som förbudei skulle fylla.

Vad som
sägs i försia styckel oiti saluhållande av varor gäller även då konsumenien
erbjuds en tjänsl som avses i konsumenltjänsllagen (1984:000) eller erbjuds alt
mot ersättning förvärva nyttjanderätt lill en vara för enskill bruk.

Förbud enligi
denna paragraf får ej meddelas i den mån del i förfallning eller beslui av myndighel
har meddelals särskilda bestämmelser om varan eller tjänsten med samma ändamål
som förbudet skulle fylla.

Denna lag träder i krafl den I januari 1986.

5 Förslag till

Lag om ändring i konsumentkreditlagen (1977:981)

Härigenom
föreskrivs all i konsumenlkredillagen (1977:981) skall införas en ny paragraf,
23 a §, saml närmast före denna paragrafen ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen lydelse Tjänster på kredit

23 a §

Bestämmelserna i 10-14§§ till-lämpas även ifråga om kredil
jör förvärv av en tjänsl som avses i konsumenlljänsllagen (1984:000). om förvärvei
motsvarar en kreditköp enligt 3 §.