Prop. 1984/85:111

Prop.
1984/85:111

Regeringens proposition

1984/85:111

med
förslag till lag om vissa bul vanförhållanden m. m.;

beslutad
den lOjanuari 1985.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag
som har lagils upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

STEN
WICKBOM

Propositionens
huvudsakliga innehall

I propositionen föreslås att en ny lag om vissa
bulvanförhållanden skall ersätta 1925 års lag om bulvanförhållande i fråga om
fast egendom och 1934 års lag om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa
bolag. Den nya lagen skall hindra att den som enligt gällande
förvärvslagstiftning i fråga om fastigheter och aktier m.m. inte får förvärva
sådan egendom kringgår lagstiftningen genom att använda sig av en bulvan. Den
nya lagen innebär liksom gällande lagstiftning att bulvanförhållandet skall
upplösas genom att kronofogdemyndigheten säljer den egendom som bulvanförhållandet
avser. 1 den nya lagen föreslås att både bulvanen och den s. k, huvudmannen
skall kunna straffas,

I propositionen föreslås vidare ändringar i
jordabalken för att hindra att bestämmelserna om besittningsskydd m. m. vid
hyra och arrende kringgås genom att fastighetsägaren upplåter nyttjanderätten
till en bulvan som i sin tur upplåter nyttjanderätten till den egentlige
hyresgästen eller arrendatorn.

Den
nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1985.

Lagförslagen
i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför
tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 6), lagrådets yttrande (s. 33) och
föredragandens ställningstagande till lagrådets synpunkter (s. 47).

Den som vill ta del av samtliga skäl för
lagförslagen måste därför läsa alla tre delama.

I Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 111

Rättelse: S. 2 rad 15 Tillkommer: eller rättigheten
huvudsakligen

Prop. 1984/85:111 2

Propositionens lagförslag

1
Förslag till

Lag
om vissa bulvanförhållanden

Härigenom
föreskrivs följande.

Allmänna
bestämmelser

1 §
Denna lag gäller när ett bulvanförhållande används för att kringgå ett

sådant hinder mot att förvärva eller behålla viss egendom eller rättighet

som uppställs i

1.
18 § lagen (1955:183) om
bankrörelse,

2.
lagen (1975:1132) om förvärv av
hyresfastighet m. m.,

3.
lagen (1976:240) om förvärv av
eldistributionsanläggning m. m.,

4.
jordförvärvslagen (1979:230),

5.
8 a § fondkommissionslagen
(1979:748),

6.
6 a § lagen (1980:2) om
finansbolag,

7.
lagen (1982:617) om utländska
förvärv av svenska företag m. m., eller

8.
lagen (1982:618) om utländska
förvärv av fast egendom m, m.

Med ett bulvanförhållande avses i lagen att någon
(bulvanen) utåt framstår som ägare av viss egendom eller innehavare av viss
rättighet men i verkligheten innehar egendomen eller rättigheten huvudsakligen
för annans (huvudmannens) räkning.

Vad som sägs i det följande om egendom som ett
bulvanförhållande avser har tillämpning också på rättigheter.

Straff

2 §
Kringgår en huvudman eller bulvan uppsålligen ell sådant hinder

som avses i 1 § första stycket, skall han dömas till böter eller fängelse i

högst ett år. Detsamma gäller i fråga om den som är i huvudmannens eller

bulvanens ställe.

Tvångsförsäljning
m. m.

3 §
Om det föreligger etl sådanl kringgående genom ett bulvanförhål

lande som avses i 1 §, skall tingsrätt på talan av allmän åklagare förordna

att kronofogdemyndigheten skall sälja den egendom som bulvanförhållan

det avser på offentlig auktion eller, i fråga om aktier, genom fondkommis-

sionär.

Talan enligt första stycket skall föras mot
bulvanen. Huvudmannen skall beredas tillfälle att yttra sig.

4 §
Försäljning enligt 3 § får ske tidigast sex månader efter det att rättens

beslut om försäljning har vunnit laga kraft.

Kronofogdemyndigheten får besluta att försäljning
inte skall ske, om det visas att egendomen har överlåtits eller att
bulvanförhållandet har upphört på något annat sätt.

Om den åtgärd varigenom bulvanförhållandet upphörde
inte består, skall kronofogdemyndigheten på nytt ta upp frågan om försäljning.

Prop. 1984/85:111 3

5 §
I fråga om försäljningen skall så anses och så förfaras som om

egendomen hade utmätts för fordran med bästa förmånsrätt däri efter

sådana rättigheter som besvärade egendomen redan innan bulvanförhål

landet inträdde och som har förmåiisrätt före alla befintliga fordringar.

Försäljning
får inte ske till huvudmannen eller bulvanen.

Bestämmelserna i 9 kap. 4 §, 10 kap. 19 § första
stycket andra meningen och tredje stycket samt 12 kap. 40 § första stycket
andra meningen och tredje stycket utsökningsbalken skall inte tillämpas på
försäljningen.

Huvudmannen och bulvanen svarar solidariskt för
kostnader som inte kan tas ut enligt 17 kap. 7 § utsökningsbalken.

6 §
Visas sannolika skäl för att det föreligger ett sådant kringgående

genom ett bulvanförhållande som avses i I § och kan det skäligen befaras

att en försäljning enligt 3 § annars kommer att försvåras, får rätten för

ordna om kvarstad på den egendom som bulvanförhållandet avser eller om

förbud för huvudmannen och bulvanen och den som har nyttjanderätt till

egendomen att vidta vissa åtgärder eller utnyttja vissa befogenheter i fi-åga

om egendomen.

I fråga om förordnanden enligt första stycket
gäller i övrigt i tillämpliga delar vad som är föreskrivet om kvarstad i
brottmål. Vid verkställigheten av ett förordnande om kvarstad tillämpas dock
vad som är föreskrivet om verkställighet av beslut om kvarstad till säkerhet
för bättre rätt.

Tillsyn

7 §
De myndigheter som prövar frågor om tillstånd enligt de lagar som

anges i 1 § första stycket 2—4, 7 och 8 skall undertätta åklagarmyndighe

ten, om det skäligen kan antas att det föreligger ett bulvanförhållande inom

myndighetens ansvarsområde.

Övriga
bestämmelser

8 §
Mål enligt denna lag tas upp av den tingsrätt där bulvanen skall svara

i en tvist om äganderätten till den egendom som bulvanförhållandet avser.

I fråga om skyldighet för partema och andra att
förete skriftliga handlingar eller föremål gäller vad som är föreskrivet om
tvistemål även om talan förs om ansvar.

9 §
Om talan enligt 3 § avser egendom som är av beskaffenhet att kunna

vara föremål för panträtt på gmnd av inteckning, skall rätten genast under

rätta vederbörande inskrivningsmyndighet om att sådan talan har väckts.

Inskrivningsmyndigheten skall anteckna detta i inskrivningsboken eller

inskrivningsregistret.

Rätten skall vidare underrätta
kronofogdemyndigheten när rättens beslut om försäljning har vunnit laga kraft.

10 §
Kronofogdemyndighetens beslut enligt denna lag överklagas i den

ordning som föreskrivs i utsökningsbalken.

1.
Denna lag träder i kraft den 1
juli 1985, då lagen (1925:221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom och
lagen (1934:239) om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag skall
upphöra att gälla.

2.
Har ett bulvanförhållande
inträtt före ikraftträdandet men avvecklas

Prop. 1984/85:111 4

det
före utgången av år 1985, får dock straff enligt den nya lagen ådömas endast
den som kunde bestraffas enligt äldre lag,

3, Äldre bestämmelser gäller fortfarande, om talan
har väckts vid dom

stol före ikraftträdandet av denna lag samt, såvitt avser 2 §, om gärningen

har begåtts dessförinnan,

4. Om det i lag eller annan författning hänvisas
till en föreskrift som har

ersatts genom en bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya

bestämmelsen.

2
Förslag tiU

Lag
om ändring i jordabalken

Härigenom
föreskrivs i fråga om jordabalken' dels att 10 kap. I § skall ha nedan angivna
lydelse, dels att i balken skall införas en ny paragraf, 7 kap. 31 §, och
närmast före 7 kap. 31 § en ny mbrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Vissa
upplåtelser i andra hand

7 kap. 31 §

Om en fastighetsägare har upplåtit en
nyttjanderätt tiU någon som i sin tur har upplåtit arrende eller hyra gäller
följande. Om det råder intressegemenskap meUan fastighetsägaren och upplåtaren
och det med hänsyn härtill och till omständigheterna i övrigt kan antas att
rätlsförhåltandel utnyttjas Jor att kringgå någon bestämmelse i lag som är till
förmån för en nyttjan-derältshavare, har arrendatorn och hyresgästen samma rätt
i förliål-lande till fastighetsägaren som de skulle ha liaft om
Jåstighetsägaren hade upplåtit deras nyttjanderätt.

10 kap. 1 § Bostadsarrende föreligger när jord
upplåles på artende för annat ändamål än jordbmk samt artendatom enligt
artendeupplåtelsen har rätt att på arrendestället uppföra eller bibehålla
bostadshus och del ej är uppenbart att upplåtelsens huvudsakliga syfte är att
tillgodose annat ändamål än att bereda bostad åt arrendatorn och honom
närstående.

Vad som föreskrivs om bostadsarrende gäller också
i tillämpliga delar när jord upplåts på arrende till en förening som har tiU
hiivud-

'
Balken omtryckt 1971:1209,

Prop.
1984/85:111

.sakligt
ändamål all i sin tur upplåta arrende .som avses i försia stycket till sina medlemmar.
Bestämmelsen i 4 § första stycket I skall i sådant fall avse hoslndshus på
arrendestället som ägs av någon titt vilken föreningen har upplåtit arrende.
Vad som har sagts nu medför dock inte alt föreningen får sätta någon annan i
sitt ställe utan jordägarens .samtycke.

1.
Denna lag träder i kraft
den I juli 1985.

2.
I fråga om artendeavtal
som har ingåtts före ikraftträdandet gäller 10 kap. 1 § i sin äldre lydelse
fram till den tidpunkt till vilken jordägaren tidigast kan säga upp avtalet genom
uppsägning efter ikraftträdandet.

Prop. 1984/85:111 6

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1984-10-18

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carisson, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodström,
Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Wickbom

Föredragande:
statsrådet Wickbom

Lagrådsremiss
med förslag till lag om vissa bulvanförhållanden m. m.

1
Inledning

År 1982 tillkallades en kommission' med uppdrag att
lämna förslag om åtgärder mot ekonomisk brottslighet (se Dir 1982:101).
Kommissionen antog namnet kommissionen (Ju 1982:05) mot ekonomisk brottslighet.
På grundval av förslag från kommissionen - främst betänkandet (SOU 1984:15)
Ekonomisk brottslighet i Sverige - har regeringen tidigare denna dag beslutat
en proposifion fill riksdagen med förslag till riktlinjer för det framtida
arbetet mot ekonomisk brottslighet,

I enlighet med vad jag upplyste i samband med att
frågan om den nyss berörda propositionen behandlades av regeringen överlämnade
kommissionen i september 1983 eft delbetänkande (SOU 1983:46) Bulvanlag.
Betänkandet har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels
kommissionens sammanfattning av sitt betänkande som hilaga I, dels
kommissionens förslag fill bulvanlag som bdaga 2, dels en förteckning över
remissinstanserna som bilaga 3, dels en sammanställning av remissyttrandena i
vad avser 5—10 §§ i kommissionens förslag till bulvanlag som bUaga 4. En
fullständig sammanställning av remissyttrandena har gjorts inom
justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr
2616-83),

Jag vill i detta sammanhang också ta upp vissa
frågor om användande av bulvan i samband med hyra resp, artende enligt
jordabalken.

'
Generaldirektören, numera landshövdingen Sven Heurgren, ordförande, regeringsrådet
Gunnar Björne och riksdagsledamoten Ame Nygren,

Prop.
1984/85:111 7

Hyresrältsutredningen har i sitt slutbetänkande
(SOU 1981:77) Hyresrätt 3 föreslagit att i vissa närmare angivna situationer,
som kan tyda på alt det föreligger ett bulvanförhållande. en
andrahandsupplåtelse av en bostadslägenhet skall anses vara en upplåtelse
direkt av fastighetsägaren (se betänkandet s. 37 och 257-268 samt prop.
1983/84:137 s. 105), Hyresrätts-utredningens förslag till ny lydelse av 12 kap,
48 § jordabalken bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5. En
sammanställning av remissyttrandena över hyresrättsutredningens betänkande har
gjorts inom justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet
(Dnr 2834-81). Remissinstansemas synpunkter i fråga om det nu aktuella
lagförslaget återfinns i avsnitt 7 under mbriken Förstärkning av
andrahandshyresgäs-ternas rättsställning (s. 257-289 i remissammanställningen),

Arrendelagskommittén
har i sitt slutbetänkande (SOU 1981:80) Arrenderätt 2 föreslagit en
motsvarande bestämmelse när det gäller arrende (se betänkandet s. 23 och
149-154 samt prop. 198.3/84:136 s. 36). Arrende-lagskommitténs förslag till en
ny paragraf. 8 kap, 19a §, i jordabalken bör fogas till protokollet i detta
ärende som hilaga 6. En sammanställning av remissyttrandena över
arrendelagskommilléns belänkande har gjorts inom justitiedepartementet och
finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 2797—81) Remissinstansernas
synpunkter i fråga om det nu aktuella lagförslaget återfinns i avsnitt 10
under rubriken Underarrendatorns ställning (s. 176-181 i
remissammanställningen).

I anslutning till remissbehandlingen av
arrendelagskommilléns betänkande har Svenska förbundet för koloniträdgårdar
och fritidsbyar i en skrivelse till justitiedepartementet den 15 april 1982
hemställt att reglerna om bostadsartende i jordabalken ändras så att
koloniträdgårdsinnehavarnas rättsställning stärks vid underarrende (se prop.
1983/84:136 s. 82, LU 35 s. 25-27, rskr 394), Förbundets skrivelse bör fogas
till protokollet i detta ärende som hilaga 7.

2
Allmän motivering

2.1
Allmänna utgångspunkter

Med bulvan avses i allmänhet någon som utåt
uppträder i eget namn men som i själva verket endast är eft verktyg för någon
annan (huvudmannen). Ordet bulvan används som regel endast vid förfaranden som
betraktas som illojala på ett elter annat sätt.

Rättsligt sett har termen bulvan inte någon allmänt
godtagen innebörd. Gällande rätt innehåller dock vissa regler om
bulvanförhållanden. Dessa regler finns främsl i lagen (1925:221) om
bulvanförhållande i fråga om fast egendom samt i lagen (1934:239) om
bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag. De nämnda lagarna
kompletterar regler om förvärvsprövning i bl.a. Jordförvärvslagen (1979:230),
lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m, m. samt lagen
(1982:618) om utländska förvärv av

Prop. 1984/85:111 8

fast
egendom m. m. Syftet med 1925 och 1934 års lagar är atl förhindra att reglerna
om förvärvsförbud m. m. kringgås genom att någon som har förvärvat fast egendom
eller akfier innehar egendomen huvudsakligen för dens räkning som enligt
reglerna inte kan få tillstånd att förvärva egendomen. Bulvanbegreppet i de
nämnda lagarna konkretiseras främsl av att det skall vara fråga om ett
kringgående av berörd lagstiftning (se prop. 1925:216 och 1934:258).

Lagutskottet har i etl av riksdagen godtaget
betänkande (LU 1982/83:16, rskr 89) framhållit att det i betydande utsträckning
förekommer att bulvaner används i samband med ekonomisk brottslighet. Genom
att bulvaner anlitas sätts olika skydds- och kontrollregler ur spel och
ingripanden från myndigheternas sida försvåras eller omöjliggörs. Utskottet
ansåg att det fanns starka skäl som talade för att samhällets möjligheter att
ingripa vid bulvanförhållanden måste ökas. Enligt utskottet borde därför en
utredning av frågan komma till stånd.

Frågan om utökade möjligheter för samhället att
ingripa vid illojala bulvanförhållanden har övervägts av kommissionen mot
ekonomisk brottslighet. Kommissionen har i sitt betänkande (SOU 1983:46) Bulvanlag
föreslagit en lagstiftning med allmänna bestämmelser om bulvaner. Till en
allmän definition av begreppet bulvan m. m. knyts bestämmelser om straff för
både huvudmannen och bulvanen samt civilrättsliga bestämmelser om ett solidariskt
ekonomiskt ansvar för huvudmannen och bulvanen för de fordringar för tredje man
som en bulvanhandling kan ge upphov till. Kommissionens förslag till bulvanlag
innehåller också särskilda bestämmelser om vissa bulvanskap, som föreslås
ersätta de nyss nämnda bulvan-lagamafrån 1925 och 1934.

Remissinstansema ställer sig i allmänhet bakom
uppfattningen att det finns ett behov av att öka samhällets möjligheter att
ingripa vid illojala bulvanförhållanden. Flertalet remissinstanser avstyrker
emellertid att den föreslagna bulvanlagen läggs till gmnd för lagstiftning. En
allmän invändning är att det är svårt att överblicka konsekvensema av de
föreslagna generella reglerna.

Även Jag delar kommissionens uppfattning att det
finns ett behov av att öka samhällets möjligheter att ingripa mot illojala
bulvanförhållanden. Jag nödgas emellertid konstatera att det är förenat med
åtskilliga svårigheter att utforma en allmän lagstiftning om bulvaner. Vad som
framför allt visat sig vara svårt är att på ett precist sätt ange de illojala
bulvanförhållanden som bör drabbas av konsekvenser i form av straff och
civilrättsligt ansvar. Jag är alltså inte beredd att förorda att de av
kommissionen föreslagna allmänna bestämmelserna om bulvaner nu läggs till gmnd
för lagstiftning.

Jag avser att senare idag begära regeringens
bemyndigande att tillkalla en kommitté med uppdrag att utreda frågor om
betalningsansvaret för Juridiska personers skulder m. m, (se LU 1982/83:16,
rskr 89). Frågan om sådant s. k, ansvarsgenombrott har nära anknytning till
frågan i vad mån

Prop.
1984/85:111 9

huvudmannen
i ett bulvanförhållande bör åläggas ekonomiskt ansvar gentemot tredje man.
Frågorna bör enligt min mening lämpligen utredas i ett sammanhang. Jag kommer
att i mitt förslag till kommittédirektiv närmare utveckla min syn på dessa
frågor.

Vad jag nu anfört om allmänna bulvanbestämmelser
utgör inte något hinder mot att man genomför de av kommissionen föreslagna
särskilda bestämmelserna om vissa bulvanskap. Jag återkommer strax till den
frågan (se avsnitt 2.2).

Jag vill här också nämna att frågan om
bulvanförhållanden i samband med näringsförbud numera har behandlats av näringsförbudskommittén
i betänkandet (SOU 1984:59) Näringsförbud. Betänkandet remissbehandlas f. n.
och frågan om lagstiftning kommer att senare tas upp av chefen för
finansdepartementet.

2.2
Kringgående av förvärvslagstiftning

Mitt
förslag: En ny lag ersätter 1925 års lag om bulvanförhållande i fråga om fast
egendom och 1934 års lag om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag.
Den nya lagen innebär liksom gällande lagstiftning att bulvanförhållandet skall
upplösas genom att kronofogdemyndigheten säljer den egendom som
bulvanförhållandet avser. Både bulvanen och huvudmannen skall dessutom kunna
straffas.

Kommissionens
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag (se 5-10§§ i kommissionens
förslag till bulvanlag).

Remissinstanserna:
Förslaget har i allmänhet lämnats utan erinran (se bilaga 4),

Skäl
för mitt förslag: Lagen (1925:221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom
gäller om ett i lag stadgat förbud att utan tillstånd förvärva fast egendom
kringgås genom bulvan. Vid lagens tillkomst gällde särskilda inskränkningar i
utlänningars och bolags rätt att förvärva fast egendom (1916 års
inskränkningslag och 1925 års bolagsförbudslag). Idag finns regler som
inskränker rätten att förvärva fast egendom i lagen (1975:1132) om förvärv av
hyresfastighet m.m.. Jordförvärvslagen (1979:230) och lagen (1982:618) om
utländska förvärv av fast egendom m. m.

Förvärv
som strider mot de nämnda förvärvslagama är ogiltiga. För-värvslagstiflningen
kan emellertid kringgås genom ett bulvanförhållande, exempelvis så att en
utländsk medborgare som inte får förvärva en fastighet låter en svensk
medborgare, som inte behöver förvärvstillstånd, förvärva fastigheten för
utlänningens räkning. Svenskens förvärv blir i och för sig gihigt, eflersom det
inte omfattas av 1982 års lag om utländska förvärv

Prop. 1984/85:111 10

av
fast egendom m, m. Ett annat praktiskt exempel är atl den som vill förvärva en
jordbmksfaslighet och som inte får förvärvslillstånd i stället arrenderar
fastigheten och även i övrigt genom avtal med ägaren övertar den praktiska
bestämmanderätten i fråga om fastigheten. I detta fall är fastighetsägaren, som
endast har kvar en formell äganderätt, bulvan för arrendatorn.

Enligt 1925 års lag gäller följande om en
inskränkning av rätten att förvärva fast egendom har kringgåtts genom bulvan.
Domstol skall på talan av allmän åklagare förordna att kronofogdemyndigheten
skall sälja egendomen på offentlig auktion. Tvångsförsäljning skall inte ske
om egendomen överlåts frivilligt till någon som har rätt att förvärva den.
Domstolen får också meddela förbud för bulvanen och huvudmannen att använda
fastigheten på vissa i lagen angivna sätt.

Lagen
(1934:239) om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag kom till för
att hindra kringgående genom bulvan av reglema om aktieförvärv i 1916 års
inskränkningslag. Numera gäller lagen kringgående av förbud för s.k.
kontrollsubjekt enligt 3§ lagen (1982:617) om ufländska förvärv av svenska
företag m. m. att förvärva aktier i svenska aktiebolag (se prop. 1981/82:135 s.
87). Kontrollsubjekt är inte bara ufländska medborgare och andra utländska
rättssubjekt utan även vissa svenska Juridiska personer som anges i 1982 års
lag. Kringgås ett förbud för kontrollsubjekt att förvärva aktier genom att
någon är bulvan för konlrollsubjektet, skall enligt 1934 års lag bulvanen dömas
till böter eller fängelse i högst ett år. Vidare gäller att domstolen skall
förordna att aktierna skall säljas av kronofogdemyndigheten, om de inte överlåts
frivilligt till någon som har rätt att förvärva dem. Tvångsförsäljningen skall
i princip ske genom fond-kommissionär.

Enligt min mening är det angeläget att 1925 och
1934 års bulvanlagar ersätts av en ny lag. Somjag strax skall närmare utveckla
är den nuvarande bulvanlagstiftningen ofullständig och bristfällig i flera
avseenden. Den nya lagen bör liksom gällande rätt innebära att
bulvanförhållandet skall upplösas genom att kronofogdemyndigheten efler beslul
av domstol säljer den egendom som bulvanförhållandet avser.

Som framgår av min tidigare redogörelse finns det i
1934 års lag bestämmelser om straff för bulvanen men inte för huvudmannen.
1925 års lag innehåller inte några motsvarande straffbestämmelser. I 1925 års
lag föreslagna straffbestämmelser (för både bulvanen och huvudmannen) togs
bort på hemställan av lagrådet, som bl.a. ansåg att en kriminalisering borde
tillgripas först om det visade sig att de nya reglerna om tvångsförsäljning
inte hade fillräcklig effekt (se prop. 1925:216 s. 32 och 39). Vid tillkomsten
av 1934 års lag uttalade föredragande statsrådet att man hade gmndad anledning
att anta att enbart civilrättsliga tvångsåtgärder skulle vara föga verksamma
vid bulvanförhållanden i fråga om akiier. En kriminalisering ansågs därför
ofrånkomlig i dessa fall. Att kriminaliseringen endast rik-

Prop. 1984/85:111 11

-r :,y ■

lades
mot bulvanen berodde väsentligen på att det inte ansågs tilltalande att rikta
straffregler mot huvudmannen som vanligen var ett ufiändskt rättssubjekt (se
prop. 1934:258 s. 14).

Det är viktigt att ett ny bulvanlag blir så
effekfiv som möjligt, Lagen bör därför enligt min mening även innehålla
straffbestämmelser. De skäl som tidigare har åberopats mot straffbestämmelser i
förevarande sammanhang kan enligt min mening inte längre anses hållbara.

Straffbestämmelserna i den nya lagen bör inte bara
som f. n. avse kringgående av förvärvsförbud i fråga om aktier. De bör ges
samma tillämpningsområde som lagen i övrigt. Straffbestämmelserna bör alltså
bl.a. omfatta kringgåenden av förvärvsförbud i fråga om fast egendom. Vidare
bör kriminaliseringen riktas inte bara som f. n. mot bulvanen utan även mot
hans huvudman. För en sådan ordning talar fömtom rättviseskäl också det
förhållandet att det regelmässigt torde vara huvudmannen som är den drivande
kraften bakom ett bulvanförhållande.

Sammanfattningsvis
förordar Jag alltså att straffbestämmelserna i den nya lagen ges samma
tillämpningsområde som lagen i övrigt samt att både huvudmannen och bulvanen
skall kunna straffas om ett förvärvsförbud kringgås genom bulvanförhållandet.

Den
nuvarande bulvanlagstiftningen är ofullständig även i flera andra hänseenden.
För det första omfattar den endast kringgåenden av förvärvslagstiftning i
fråga om aktier och fast egendom medan exempelvis 1982 års lagar om utländska
förvärv omfattar även andelar i handelsbolag och äganderätt eller nyttjanderätt
till rörelse resp. tomträtt, bostadsarrende, inmutningsrätt och rätt till
utmål. För det andra omfattar 1934 års bulvanlag inte aktieförvärv som görs av
fysiska eller Juridiska personer som inle är kontrollsubjekt. Detta innebär
bl.a. att lagen inte kan fillämpas på kringgåenden genom bulvan av förvärvskontrollen
i fråga om aktier enligt lagen om förvärv av hyresfastighet m. m. Jag förordar
att den nya bulvanlagen i de hänseenden somjag nu har angett anpassas till
gällande förvärvslagstiftning och att den i princip får utgöra ett heltäckande
komplemenl lill denna,

2.3
Kringgående av bestämmelser om hyra och arrende

Mitt
förslag: I 7 kap. jordabalken tas in en bestämmelse som skall hindra att
bestämmelserna om besittningsskydd m.m, vid hyra och arrende kringgås genom att
fastighetsägaren upplåter nyttjanderätt till en bulvan som i sin tur upplåter
nyttjanderätten till den egentlige hyresgästen eller arrendatorn. Den nya
bestämmelsen innebär att hyresgästen och arrendatorn har samma rätt i
förhållande till fastighetsägaren som de skulle ha haft om fastighetsägaren
hade upplåtit deras nyttjanderätt.

Prop. 1984/85:111 12

Hyresrättsutredningens
förslag: I vissa angivna fall som kan tyda på all del föreligger ett
bulvanförhållande skall en andrahandsupplåtelse av en bostadslägenhet anses
vara en upplåtelse direkl av fastighetsägaren, om andrahandshyresgästen begär
det (se bilaga 5 saml SOU 1981:77 s. 37 och 257-268).

Remissinstansema:
Hyresrältsutredningens förslag har i allmänhet lämnats utan erinran av
remissinstanserna. Hyresnämnden i Stockholm anser dock att bestämmelsen bör
avse inte bara bostadslägenheter utan även lokaler.

Arrendelagskommltténs
förslag: I vissa angivna fall skall en underarrenda-tors artende, när
upplåtarens rätt mot jordägaren upphör, anses ha upplåtits av Jordägaren (se
bilaga6 samt SOU 1981:80 s. 23 och 149-154).

Remissinstanserna:
Arrendelagskommitténs förslag har i allmänhet lämnats utan erinran av
remissinstanserna. Bostadsdomstolen och Göta hovrätt är dock krifiska mot den
av kommittén föreslagna lagtekniska lösningen bl. a, därför att den inte
möjliggör någon prövning i det enskilda fallet. Förslaget avstyrks av Sveriges
Jordägareförbund.

Skäl
för mitt förslag: En hyresgäst får upplåta lägenheten i dess helhet i andra
hand, om hyresvärden samtycker till det. När det gäller bostadslägenheter kan
hyresnämnden dessutom ge tillstånd till andrahandsuthyr-ning (se 12 kap. 39 och
40 §§ jordabalken). I förhållande till andrahandshyresgästen är det
förstahandshyresgästen som är hyresvärd och vanliga regler om besittningsskydd
m. m. gäller i hyresförhållandet. Andrahandshyresgästen har emellertid inte
någon självständig rätt gentemot hyresvärden. Om förstahandshyresgästens avtal
med hyresvärden upphör, har andrahandshyresgästen inte någon rätt att sitta
kvar i lägenheten utan bara en ev. rält fill skadestånd av
förstahandshyresgästen.

Riksdagen har redan behandlat frågan om
andrahandshyresgästemas ställning och därvid avvisat ett förslag av
hyresrättsutredningen att en andrahandshyresgäst efler tre år skulle få en rätt
att överta förstahandshyresgästens hyresavtal och få det förlängt för egen del
(se prop. 1983/ 84:137 s. 105 och BoU 1983/84:29 s. 20). Det återstår nu alltså
endast att ta ställning till hyresrättsutredningens förslag i fråga om
bulvanförhållanden.

En artendator får inte utan jordägarens samtycke
upplåta nyttjanderätt till artendestället eller en del av detta (se 8 kap. 19 §
jordabalken). Man bmkar här tala om underartende samt huvudarrendator och underartenda-tor.
Vad som nyss sagts om andrahandshyresgästens rättsställning har motsvarande
tillämpning i fråga om underarrendatorn.

Av vad jag nu anfört om gällande räll framgår att
andrahandshyresgästens och underarrendatorns ställning kan bli bekymmersam. Så
är särskilt fallet om förstahandshyresgästen/huvudarrendatorn i själva verkel
är en

Prop. 1984/85:111 13

bulvan
för fastighetsägaren. De kan då komma överens om att deras avtal skall upphöra
Just för att bli av med andrahandshyresgästen/underarrenda-torn eller också
utnyttja dennes utsätta läge för att få ut en oskälig hyra eller artendeavgift.

Jag delar mot bakgrund av det anförda
hyresrättsutredningens och arrendelagskommitténs uppfattning atl del behövs ändringar
i jordabalken för att hindra att bestämmelserna om besittningsskydd m, m. vid
hyra och arrende kringgås genom bulvanförhållanden (se även SOU 1983:46 s, 36
samt 2 § i kommissionens förslag fill bulvanlag).

En lagreglering bör enligt min mening anknyta till
den praxis som har utvecklats - i vart fall när det gäller hyra - och som
innebär att ett avtal som ingåtts mellan en förstahandshyresgäst, som är bulvan
för fastighetsägaren, och en andrahandshyresgäst av den senare kan åberopas
mot fastighetsägaren som om denne själv hade träffat avlalet. Om det föreligger
elt bulvanförhållande, bör alltså andrahandshyresgästen/underartendatorn anses
ha samma rätt i förhållande till fastighetsägaren som de skulle ha haft om
denne själv hade gjort upplåtelsen, Detla innebär alt en
andrahands-hyresgäst/underartendalor som har besittningsskydd gentemot
första-handshyresgästen/huvudartendatorn också kan åberopa detta gentemot
fastighetsägaren. Han påverkas alltså inte av alt avtalet mellan fastighetsägaren
och förstahandshyresgästen/huvudarrendatom upphör av någon anledning,
exempelvis därför att nyttjanderätten förverkas på grund av bristande
belalning. Däremot bör andrahandshyresgästen/underarrenda-tom i princip inle
kunna åberopa bäitre rätt mot fastighetsägaren än han har mot
förstahandshyresgästen/huvudarrendalorn. Om
andrahandshyres-gästen/underarrendatorn inte har besittningsskydd gentemot
förstahands-hyresgästen/huvudarrendatorn - han har fåll sin nyttjanderätt
förverkad exempelvis på grund av brislande betalning - bör han givetvis inte
heller ha något besittningsskydd gentemot fastighetsägaren. Jag kommer att i
specialmotiveringen ta upp del fallet att andrahandshyresgästen har avstått
från sitt besittningsskydd.

Jag övergår därefter till frågan hur man skall
kunna avgränsa de illojala förfaranden som lagregleringen bör rikta sig mol,
Hyresrältsutredningen har i sitl lagförslag i en detaljerad uppräkning angivit
olika situationer som kan tyda på alt det föreligger ett bulvanförhållande: det
kan vara fråga om visst släktskapsförhållande mellan hyresvärden och
förstahandshyresgästen, förstahandshyresgästen är en juridisk person, över
vilken hyresvärden har ett visst bestämmande inflytande elc,
Arrendelagskommilléns lagförslag innehåller en likartad uppräkning.

Uppräkningar av denna typ kan enligt min mening
lätt leda till felaktiga motsatsslut. En bulvan behöver inte vara släkt med
hyresvärden eller slå i elt sådant beroendeförhållande som omfattas av
uppräkningarna. Dessulom blir sådana uppräkningar både komplicerade och
svårförståeliga.

Jag
anser därför alt beskrivningen av de andrahandsupplåtelser som man

Prop.
1984/85:111 14

vill
komma åt bör utformas på elt annat sätt. Det väsentliga i denna beskrivning bör
vara atl andrahandsupplåtelsen utnyttjas för att kringgå bestämmelser som
gäller till förmån för hyresgäster och artendalorer.

Bestämmelsen bör vända sig inte bara mot rena
bulvanfall där avsikten med andrahandsupplåtelsen redan från början kan antas
ha varit att kringgå t. ex. besittningsskyddsreglerna. Den bör också avse det
fallet att fastighetsägaren och förstahandshyresgästen/huvudarrendatom i ett
senare skede försöker att utnyttja det förhållandet att andrahandshyresgästen/
underarrendatorn inte har något rättsförhållande med fastighetsägaren. Jag
tänker då t. ex. på det fallet att förstahandshyresgästen inte lyckas bli av
med andrahandshyresgästen och då kommer överens med fastighetsägaren om att
denne skall låta avhysa andrahandshyresgästen under åberopande av att
hyresavtalet mellan fastighetsägaren och förstahandshyresgästen har upphön.
Förstahandshyresgästen kan sedan få ett nytt hyreskontrakt.

En
fömtsättning för att bestämmelsen skall bli tillämplig bör vara att
fastighetsägaren och förstahandshyresgästen/huvudarrendatom kan antas vara i
maskopi med varandra, dvs. att de har viss intressegemenskap. När det gäller
att konstatera en sådan gemenskap kan givetvis de av hyresrättsutredningen och
arrendelagskommittén föreslagna uppräkningarna ge viss ledning. Om kringgåendet
syftar till att gynna fastighetsägaren eller - som i det nyss nämnda exemplet -
förstahandshyresgästen/huvudarrendatorn bör däremot inte tillmätas någon
betydelse.

Hyresrättsutredningens förslag avser endast
bostadslägenheter. Jag anser emellertid att den nya bestämmelsen bör gälla
även lokaler. Härigenom hindrar man exempelvis atl en fastighetsägare använder
en insolvent person som förstahandshyresgäst för att undgå ersättningsanspråk
när lokalen sägs upp (se 12 kap. 57 § jordabalken).

Den
nya bestämmelsen bör alltså avse hyra av både bostadslägenheter och lokaler
samt alla typer av arrende. Bestämmelsen bör lämpligen tas in i 7 kap.
jordabalken.

2.4
Kolonlträdgårdsinnehavares rättsställning vid underarrende

Mitt
förslag: Koloniträdgårdsinnehavares besittningsskydd stärks genom att
bestämmelserna om bostadsartende görs tillämpliga även beträffande upplåtelsen
till den förening som har upplåtit koloniträdgårdsinnehavarnas nyttjanderätt.

Bakgrund
till mitt förslag: Vikten av att koloniträdgårdar och stadsnära fritidsboende
kommer till stånd i ökad omfattning har nyligen understrukits av riksdagen (se
prop. 1983/84:145 om turist och rekreationspolitiken m. m. s. 16 och 28 samt
BoU 1983/84:23). Därvid har framhållits alt det i första hand är en kommunal
uppgift att skapa förutsättningar och anvisa lämpliga markområden härför.

I många kommuner har man för all underlätta
administrationen av koloniträdgårdsområdena valt all upplåta kolonilotterna som
underarrenden. Den kommunala upplåtelsen sker då till en ideell förening i
vilken koloniträdgårdsinnehavarna är organiserade. Föreningen har som ändamål
att arrendera mark av kommunen samt att i sin tur upplåta utlagda lotter i det
arrenderade området till sina medlemmar. I vissa fall har medlemmen enligt
kontraktet rätt att uppföra eller bibehålla en byggnad.

Enligt 10 kap, 1 § Jordabalken föreligger
bostadsartende när Jord upplåts på artende för annat ändamål än jordbmk samt
artendatom enligt arrendeupplåtelsen har rätt att på artendestället uppföra
eller bibehålla ett bostadshus och det inte är uppenbart att upplåtelsens
huvudsakliga syfte är att tillgodose någol annat ändamål än alt bereda bostad
åt artendatom och honom närstående. Av denna definition anses följa att
bostadsarrende inte kan upplåtas åt en juridisk person. Avtal om bostadsarrende
är förenal med s.k, besittningsskydd, dvs, en rätt till föriängning av avtalet
vid arrendetidens uigång. En fömtsättning för att besittningsskydd skall föreligga
är atl det då arrendeavtalet senasl kan sägas upp från jordägarens sida på
artendestället finns ett bostadshus som har åsatts taxeringsvärde (se 10 kap. 4
§ första stycket 1 Jordabalken samt prop. 1983/84:136 s. 81).

Av den redogörelse jag nu lämnat framgår att den
kommunala upplåtelsen till föreningen aldrig kan vara etl bostadsarrende. Den
behandlas i stället som lägenhetsartende (se 8 kap, 1 § andra stycket
jordabalken) och är inte förenad med besittningsskydd.

Att den kommunala upplåtelsen till föreningen är
lägenhetsarrende hindrar inte att föreningens upplåtelser till medlemmama kan
vara bostadsarrende och alt dessa kan ha besittningsskydd gentemot föreningen.
Detta besittningsskydd kan dock inte åberopas mot kommunen.

Svenska förbundet för koloniträdgårdar och
fritidsbyar har anfört (se bilaga 7) att det såvitt förbundet kan bedöma endast
finns två lösningar på del ifrågavarande problemet. Den ena är att man återgår
till det tidigare systemet med arrendekontrakt som tecknas direkt mellan
kommunen och koloniträdgårdsinnehavaren. De administrativa svårigheter som var
förknippade härmed gör emellertid all detta i praktiken, enligt förbundets
mening, inle är någon tillfredsställande lösning vare sig för kommunema eller
för koloniträdgårdsinnehavama. Det andra altemativet är att lagstiftningen
ändras så att reglerna om bostadsarrende blir lillämpliga även på upplåtelsen
mellan kommunen och koloniträdgårdsföreningen. En sådan förstärkning av
koloniträdgårdsinnehavarnas ställning synes enligt förbundet kunna ske genom
att ett tillägg görs i 10 kap. 1 § Jordabalken.

Riksdagen har nyligen med anledning av moiioner
understmkit vikten av att frågan om ett förstärkt besittningsskydd för
innehavare av koloniträdgårdar snarast får en lösning (se prop. 1983/84:136 s.
82, LU 35 s. 25-27, rskr 394).

Prop.
1984/85:111 16

Skäl
för mitt förslag: Jag ansluter mig till uppfattningen atl
koloniträdgårds-innehavarnas rättsställning vid underarrende bör förbällras.
Jag förordar därför all del i 10 kap. 1 § Jordabalken tas in en beslämmelse om
atl vad som föreskrivs om bostadsartende i lillämpliga delar också skall gälla
när Jord upplåts på arrende till en förening som har till huvudsakligt ändamål
att i sin tur upplåta bosladsarrende till sina medlemmar.

Som jag redan har nämnt är det en förutsättning för
all besittningsskydd skall föreligga vid bosladsarrende alt arrendatorn på
arrendestället har etl bostadshus som har åsatts taxeringsvärde. Det kan
givetvis inte krävas atl en koloniträdgårdsförening själv har etl bostadshus
för alt besittningsskydd skall föreligga. Enligt min mening bör föreningen
tillerkännas besittningsskydd, om etl sådant hus ägs av någon
koloniträdgårdsinnehavare till vilken föreningen har upplåfit nyttjanderätt.

En bostadsarrendator har under vissa fömtsättningar
räll atl överlåta arrenderätten (se 10 kap, 7 § jordabalken). En sådan rätt är
enligt min mening inte motiverad när det gäller koloniträdgårdsföreningar. För
en sådan förening bör alltså liksom f.n. gälla atl föreningen inle får sätta
någon annan i sitt ställe utan jordägarens samtycke.

2.5
Ikraftträdande

Den
nya lagstiftningen bör träda i kraft den 1 Juli 1985.

3 Upprättade
lagförslag

I enlighet med det anförda har inom
Justitiedepartemenlel upprättats förslag till

1.
lag om vissa
bulvanförhållanden,

2.
lagom ändring i Jordabalken.

Förslagen
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 8.

4 Specialmotivering

4.1
Förslaget till lag om vissa bulvanförhållanden

Den nya lagen om vissa bulvanförhållanden har
behandlats i den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.2). Den ersätter 1925 års
lag om bulvanförhållande i fråga om fast egendom och 1934 års lag om
bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag. Avsikten med lagen är alt
hindra atl gällande förvärvslagstiftning i fråga om fastigheter och aktier m.
m. kringgås genom att den som inte får förvärva egendomen använder sig av en
bulvan. Den nya lagen innebär liksom gällande lagsliftning att
bulvanförhållandet skall upplösas genom aU kronofogdemyndighelen säljer den
egendom som bul-

Prop.
1984/85:111 17

vanförhållandet
avser. Straffbestämmelserna i den nya lagen innebär att både bulvanen och
huvudmannen skall kunna straffas.

Lagen har delats in i olika avsnitt söm skiljs åt
génonrt undermbriker. Under mbriken allmänna beslämmelser anges lagens
fillämpningsområde (1 §). Följande avsnitt innehåller bestämmelser om siraff (2
§), tvångsförsäljning m. m. (3—6§§) och tillsyn (7§). Under mbriken övriga
bestämmelser behandlas frågor om bl.a. behörig domstol och vissa
underrättelser (8-10§§).

AUmänna
bestämmelser

1 §
Denna lag innehåller beslämmelser som skall motverka att de förbud

eller krav på tillstånd som anges i andra stycket kringgås genom ett

bulvanförhållande. Med bulvan avses därvid den som äger viss egendom

men som innehar eller framträder som innehavare av egendomen huvud

sakligen för någon annans (huvudmannens) räkning.

Lagen
gäller förbud eller krav på tillstånd i fråga om rätten atl förvärva eller
behålla viss egendom som har föreskrivits i

1.
18 § lagen (1955:183) om
bankrörelse,

2.
lagen (1975:1132) om förvärv av
hyresfastighet m. m.,

3.
lagen (1976:240) om förvärv av
eldistribufionsanläggning m. m.,

4.
Jordförvärvslagen (1979:230),

5.
8a§ fondkommissionslagen
(1979:748),

6.
6a§ lagen (1980:2) om
finansbolag,

7.
lagen (1982:617) om utländska
förvärv av svenska företag m. m.,

8.
lagen (1982:618) om utländska
förvärv av fast egendom m, m.

I paragrafen anges lagens tillämpningsområde.
Beskrivningen av vad som karaktäriserar ett bulvanförhållande i lagens mening
överensslämmer med vad som gäller enligt 1925 och 1934 års lagar (se 1 § i
resp. lag samt prop. 1925:216 s. 15 och 27 och prop. 1934:258 s. 18 och 28).

Enligt
första stycket är den grundläggande fömtsättningen för att lagen skall bli
tillämplig att det är fråga om kringgående av viss förvärvslagstifl-ning. Den
lagstiftning som det är fråga om anges genom en uppräkning i andra stycket. För
att ett kringgående skall anses föreligga i de fall etl förvärv från
huvudmannens sida är beroende av tillstånd krävs det inle att huvudmannen har
vägrats förvärvstillstånd. Det räcker att det klariäggs alt huvudmannen inte
skulle kunna få förvärvstillstånd.

Som
jag har berört i den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.2) är förvärv som
strider mot den nu berörda förvärvslagstiftningen ogiltiga. Huvudmannen kan
alltså aldrig själv göra ett giltigt förvärv. En utgångspunkt för tillämpning
av bulvanlagstiftningen är därför att det är bulvanen som har förvärvat
egendomen och betraktas som ägare.

Det
i paragrafen beskrivna bulvanförhållandet karaktäriseras vidare av att
kringgåendet sker genom att bulvanens äganderätt till egendomen i realiteten
syftar till att ge huvudmannen förfoganderätten över egendomen. Avsikten med
bulvanförhållandet skall vara att egendomen huvudsakligen skall kunna nyttjas
för huvudmannens räkning. Bulvanen uppräll-

2 Riksdagen I984I85. I saml. Nr 111

Prop. 1984/85:111 18

håller
ett yttre sken av att vara ägare, medan han i själva verkel endast är ett
verktyg för huvudmannen.

Den närmare avgränsningen av de fall som omfattas
av lagen får liksom enligt gällande räll överlämnas åt rättstillämpningen.
Därvid kan ledning hämias i den doktrin och rättspraxis som nuvarande
lagstiftning har givit upphov lill. Jag vill här särskilt nämna Kurt Grönfors
Bulvanköp av fast egendom i Svensk juristtidning 1956 s. 225-245 med
hänvisningar samt för tiden därefter rättsfallet NJA 1974 s. 695.

Andra stycket innehåller en uppräkning i åtta
punkler av den förvärvslagstiftning som omfattas av den nya lagen Qfr 5 §
första stycket i kommissionens förslag till bulvanlag). Som Jag har berört i
den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.2) utvidgas lagens tillämpningsområde
i flera avseenden.

1925 års lag avser endasl fast egendom och 1934 års
lag endast förbud för s. k. kontrollsubjekt att förvärva aktier. Den nya lagen
utgör däremot ett komplement till all nu gällande förvärvslagstiftning.

1975 års lag om förvärv av hyresfastighet m. m.
innehåller bestämmelser dels om förvärv av fast egendom och tomträtt (se I §),
dels om förvärv av aktier och andelar i handelsbolag i vissa fall (se 9§).
Frågor om tillstånd prövas av hyresnämnden. Kommunen har dock tillagts rätten
all i en förberedande prövning avgöra om tillståndsprövning skall ske eller
inle.

Förvärvstillstånd enligt 1975 års lag behövs inte.
om fast egendom eller tomträtt förvärvas genom inrop på exekutiv auktion.
Kontrollen utövas då i efterhand genom att det i princip krävs tillstånd att
behålla egendomen. Sanktionen är här att kronofogdemyndigheten säljer egendomen
på offentlig auktion (se 6 och 7§§ i 1975 års lag). Motsvarande bestämmelser
om förvärv på exekutiv auktion finns i 16 och 17 §§ jordförvärvslagen saml 3
kap. 1982 års lag om utländska förvärv av fast egendom m. m.

Lagen om förvärv av eldistributionsanläggning m. m.
innehåller beslämmelser dels om direkta förvärv av
eldistributionsanläggningar, dels om förvärv av andelar i ekonomiska föreningar
och aktier i bolag som äger en eldistributionsanläggning. Lagen omfattar också
upplåtelse med nyttjanderätt. Frågor om tillstånd prövas av statens
energiverk.

Jordförvärvslagen innehåller bestämmelser om
förvärv av fast egendom som är taxerad som Jordbmksfaslighet (se 1 §). Frågorom
förvärvslillstånd prövas av lantbruksnämnden.

1982 års lag om utländska förvärv av fast egendom
m. m. innehåller bestämmelser dels om fast egendom, tomträtt och bostadsarrende
(1 kap.), dels om inmutningsrätt och rätl till utmål (2 kap.). Frågor om
tillstånd prövas av länsstyrelsen resp. Sveriges geologiska undersökning.

1982 års lag om utländska förvärv av svenska
företag m. m. innehåller bestämmelser om förvärv av aktier, andelar i
handelsbolag och äganderätt eller nyttjanderätt till rörelser eller delar av
rörelse (se 7 §). Lagen innehåller också bestämmelser om förvärv av aktier i
strid mot ett s. k. utlänningsförbehåll (se 13 och 14§§). Frågor om tillstånd
prövas av länsstyrelsen.

Prop. 1984/85:111 19

Tillståndsplikt enligt 1982 års lagar föreligger
för s. k. kontrollsubjekt (se 3 § lagen om utländska förvärv av svenska företag
m, m,). Kontrollsubjekt är inte bara utländska medborgare och andra ufländska
rättssubjekt utan även svenska aktiebolag som inte har utlänningsförbehåll i
bolagsordningen, svenska handelsbolag om någon av bolagsmännen är
kontrollsubjekt samt vissa svenska stiftelser och ekonomiska föreningar.

Till 1982 års lag om utländska förvärv av svenska
företag m. m. anknyter bestämmelser om förvärv av aktier i bankaktiebolag i 18
§ lagen om bankrörelse samt motsvarande bestämmelser i 8 a §
fondkommissionslagen och 6a§ lagen om finansbolag.

Det f. n. oftast upptäckta bulvanfallet torde vara
kringgående av Jordförvärvslagstiftningen genom ett avtal som formellt avser
artende (se t. ex. NJA 1974 s. 695). Situationen är här den att någon som vill
förvärva en Jordbmksfaslighet men som vägras förvärvstillstånd i stället
arrenderar fastigheten. Ägaren lämnar fastigheten och behåller endast en
formell äganderätt medan artendatom (huvudmannen) bmkar fastigheten och även
har den faktiska bestämmanderätten. Arrendeavtalet bmkar kännetecknas av att
artendatorn har vidsträckta rättigheter - t. ex. rätt att avverka skog utöver
husbehov - och även vidsträckta skyldigheter. Arrendetiden bmkar vara lång och
det föreligger ofta en koppling mellan arrendeavgiften och den urspmngligen
avtalade köpeskillingen.

Jag vill i detta sammanhang nämna att maximitiden
för upplåtelse av Jordbmksartende har sänkts från 50 till 25 år (se 7 kap. 5 §
Jordabalken i lydelse enligt SFS 1984:678, som träder i kraft den 1 januari
1985). Ett av skälen till lagändringen var all 49-åriga upplåtelser utnyttjats
för att kringgå Jordförvärvslagstiftningen (se prop. 1983/84:136 s. 67).

Även andra typer av kringgåenden genom
nyttjanderättsavtal torde förekomma. Tillståndsplikten i fråga om
hyresfastigheter och aktier i vissa fastighetsbolag torde ha kringgåtts genom
avtal som innebär att huvudmannen får nyttjanderätten till t. ex. den rörelse
där hyresfastigheten ingår. Bulvanen står då formellt kvar som ägare av
fastigheten eller aktierna. Att det är fråga om ett bulvanförhållande kan
framgå t. ex. av att huvudmannen har tillagts vidsträckta befogenheter när det
gäller att driva rörelsen. Huvudmannen kan också tillförsäkras en optionsrätt
att förvärva aktiema i fastighetsbolaget.

De hittills antydda fallen avser den situationen
att den urspmnglige ägaren förvandlas till bulvan genom att han överlåter
bestämmanderätten till huvudmannen. Ett kringgående av förvärvslagstiftning kan
också ske genom att bulvanen förvärvar egendomen för huvudmannens räkning,
Bulvanen behöver kanske inte tillstånd till förvärvet eller också kan han (men
inte huvudmannen) få det tillstånd som behövs, I denna situation fömtsätts alt
huvudmannen skall få förfoga över egendomen som om han själv ägde den.
Huvudmannen torde ofta skydda sig med en panträtt i egendomen som motsvarar den
av huvudmannen betalade köpeskillingen

Prop. 1984/85:111 20

saml
genom att tillförsäkra sig en nyitjanderäll lill egendomen. När det gäller
aktier får man räkna med all aktierna ofta förvaras hos huvudmannen sedan
bulvanen lålil införa sig som ägare i aktieboken.

Siraff

2 §
Huvudman eller bulvan som uppsålligen kringgår ett förbud eller

krav på tillstånd som avses i I § andra stycket döms lill böter eller fängelse

i högst ett år. Detsamma gäller i fråga om den som är i huvudmannens eller

bulvanens ställe.

Paragrafen
har behandlats i den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.2).

I I § i 1934 års lag finns en beslämmelse om straff
för bulvanen men inte för huvudmannen. 1925 års lag innehåller inte någon
motsvarande straffbestämmelse.

På skäl som redovisats i den allmänna motiveringen
införs nu straffbestämmelser som riktar sig både mot huvudmannen och bulvanen.
Somjag anfört där ges straffbestämmelserna samma tillämpningsområde som lagen i
övrigt.

Enligtyorsra meningen är del en föruisättning för
straff atl det föreligger ett sådant kringgående genom ett bulvanförhållande
som avses i 1 §. För straffbarhet krävs att huvudmannens och bulvanens avsikt
med bulvanförhållandet är att kringgå den aktuella förvärvslagstifiningen.
Broitei fortgår från det bulvanförhållandet ingåtts till dess det blir upplöst.
Straff kan utdömas även efter det att bulvanförhållandet har upplösts, om inle
brottet har preskriberats. Eflersom brottet kan föranleda fängelse får
brottsbalkens medverkansregler anses analogt tillämpliga.

Andra meningen avser det fallel alt huvudmannen
eller bulvanen är en Juridisk person. Bestämmelsen motsvarar i sak I S andra
stycket i 1934 års lag (se prop. 1934:258 s. 19 saml även 3§ andra slycket och
4§ andra stycket i kommissionens förslag till bulvanlag). En medverkan kan avse
både bulvanförhållandets uppkomst och dess bestånd. Siraff bör alltså kunna
ådömas inle bara den som har deltagit i anordnandet av bulvanförhållandet utan
även exempelvis en slyrelseledamol som får veta att bolaget inträtt i ett
bulvanförhållande och ändå underlåter alt inom slyrelsen verka för att
bulvanförhållandet skall upplösas.

Brott mot paragrafen faller under allmänt åtal.
Enligt 7§ föreligger det dessutom en särskild skyldighet för vissa myndigheter
att göra anmälan om brott hos åklagaren. Frågan om behörig domstol behandlas i
8§.

Tvångsförsäljning
m.m.

3 §
Om det föreligger ett sådant kringgående genom ell bulvanförhål

lande som avses i I §, skall lingsrätt på talan av allmän åklagare förordna

att kronofogdemyndigheten skall sälja den egendom som bulvanförhållan

det avser på offenflig auktion eller, i fråga om aktier, genom fondkommis-

sionär.

Talan enligt första stycket skall föras mot
bulvanen. Huvudmannen skall beredas tillfälle att ytlra sig.

Prop. 1984/85:111 21

Paragrafen innehåller bestämmelser
om alt bulvanförhållandet skall upplösas genom tvångsförsäljning av den
egendom som bulvanförhållandet avser. Somjag har redovisat i den allmänna
motiveringen (se avsnitt 2.2) finns det beslämmelser om tvångsförsäljning i
både 1925 och 1934 års lag.

EnligtyfJr.v/« stycket gäller som
förutsättning för ivångsförsäljning alt det föreligger etl sådant kringgående
genom elt bulvanförhållande som avses i I §. Detta överensstämmer med vad som
gäller i fråga om straff (se 2 §).

Det är liksom enligt gällande rätl
domstol som beslutar om tvångsförsäljning på talan av allmän åklagare. Härvid
gäller vad som föreskrivs i 20 § lagen (1946:804) om införande av nya
rättegångsbalken. Talan om ansvar enligt 2§ och en talan om tvångsförsäljning
enligt förevarande paragraf bör naturligen handläggas gemensamt (se vidare
bestämmelsen om behörig domstol i 8 § första stycket).

Liksom enligt gällande rätt är det
kronofogdemyndighelen som skall svara för tvångsförsäljningen. Beslämmelser om
vilken kronofogdemyndighet som är behörig finns i 4 kap. 8§ utsökningsbalken.
som gäller till följd av hänvisningen i 5 § första stycket förevarande lag.
Domstolen bör dock i sitt beslut om tvångsförsäljning ange vilken
kronofogdemyndighet som skall svara för försäljningen (se vidare bestämmelsen
om underrättelse till kronofogdemyndigheten i 9§ andra stycket).

Tvångsförsäljningen skall ske på
offenllig auktion, eller i fråga om aktier, genom fondkommissionär. Jag har
alltså inte ansett det motiverat att behålla den nuvarande möjlighelen att
sälja aktier genom en god man (se 3§i 1934 års lag).

Enligt lantbmksstyrelsen bör
kronofogdemyndigheten som ett alternativ till offentlig auktion ha möjlighet
att sälja en Jordbruksfastighet under hand. Somjag kommer att närmare utveckla
vid 4 § kan bulvanen inför en förestående tvångsförsäljning frivilligt avveckla
bulvanförhållandet genom att sälja egendomen. Enligt min mening finns det
därför inte någol behov av att ge kronofogdemyndigheten en särskild möjlighet
till försäljning under hand. Detta gäller särskilt som en sådan försäljning
knappast kan få ske annat än med bulvanens godkännande (jfr 12 kap. 59 § andra
slyckel utsökningsbalken).

När det gäller vilka olika typer av
egendom som kan bli föremål för en tvångsförsäljning hänvisar Jag till min
redogörelse vid 1 § för gällande förvärvslagstiftning.

Lantbmksstyrelsen har i sitt
remissyttrande (se bilaga 4) tagit upp del fallel att bulvanförhållandet endasl
avser en del av en fastighet, l.ex, fastighetens skogsmark. Problemet är alt
försäljning av en del av en fastighet för sin giltighet är beroende av att
fastighetsbildning sker i överensstämmelse med köpet (se 4 kap. 7 §
Jordabalken). Även en tvångsförsäljning av en del av en fastighet skulle
alltså bli beroende av att avstyckning kan ske. Enligt min mening bör en
tvångsförsäljning därför avse hela fastigheten. En annan ordning skulle vara
oförenlig med lagstiftningens syfte atl framtvinga en upplösning av
bulvanförhållandet.

Prop. 1984/85:111 22

Enligt 2§ i 1934 års lag kan tvångsförsäljning
endast ske om aktiema innehas av bulvanen eller om de är pantsatta på visst
sätt. Denna begränsning har inte bibehållits i den nya lagen. En
tvångsförsäljning kan alltså ske även om det är huvudmannen som innehar
aktierna.

Enligt andra stycket skall talan om
tvångsförsäljning föras mot bulvanen men huvudmannen skall beredas lillfälle
att yttra sig. Detta överensstämmer med gällande rätt (se 8§ i 1934 års lag
och NJA 1974 s. 701 samt 5§ andra stycket i kommissionens förslag till
bulvanlag). Om bulvanen är en juridisk person, skall alltså talan föras mol den
juridiska personen. Talan om ansvar kan dock enligt 2§ andra meningen föras
direkt mot styrelseledamöter eller andra som leder den juridiska personens
verksamhet.

4
§ Försäljning enligt 3 § får ske tidigast sex månader efter det att rättens
beslut om försäljning har vunnit laga kraft.

Kronofogdemyndigheten får besluta att försäljning
inte skall ske, om det visas att egendomen har överlåtits eller att
bulvanförhållandet har upphört på något annat sätt.

Om den åtgärd varigenom bulvanförhållandet upphörde
inte består, skall kronofogdemyndigheten på nytt ta upp frågan om försäljning.

Paragrafen innehåller vissa bestämmelser om
kronofogdemyndighetens handläggning när en domstol har beslutat om
tvångsförsäljning.

Den i första stycket föreskrivna sexmånadersfristen
överensstämmer med gällande rätt (se I § första stycket i 1925 års lag och 2 §
i 1934 års lag). Avsikten med bestämmelsen är att ge partema en skälig
tidsfrist att frivilligt avveckla bulvanförhållandet.

Enligt andra stycket har liksom i gällande rätt
kronofogdemyndigheten fått möjlighet alt avstå från tvångsförsäljning, om
bulvanförhållandet upphör. Under den nyss nämnda sexmånadersfristen kan
bulvanen välja att överlåta egendomen så att huvudmannen inte längre har
möjlighet att förfoga över egendomen. Bestämmelsen innebär i motsats till
gällande rätt att kronofogdemyndigheten får godta att bulvanförhållandet
avvecklas även på annat sätt än genom en försäljning. Detta kan få betydelse
exempelvis i de vid 1 § berörda fallen att jordförvärvslagen kringgås genom
att huvudmannen artenderar fastigheten. Om artendeavtalet upphör och arrendatorn
(huvudmannen) lämnar fastigheten, får kronofogdemyndigheten besluta att
tvångsförsäljning av fastigheten inte skall ske. En fömtsättning härför är
givetvis, att dét visas att bulvanförhållandet verkligen har upphört. Detta
kan framgå av exempelvis ett yttrande från lantbmksnämnden.

Tredje stycket motsvarar 1 § andra stycket andra
meningen i 1925 års lag. Bestämmelsen innebär exempelvis att
kronofogdemyndigheten skall kontrollera att den som av bulvanen förvärvar en
jordbmksfaslighet också får tillstånd enligt jordförvärvslagen till förvärvet.
Om förvärvaren vägras tillstånd, blir ju förvärvet ogiltigt och bulvanens
äganderätt består.

Prop.
1984/85:111 23

5
§ I fråga om försäljningen skall så anses och så förfaras som om egendomen hade
utmätts för fordran med bästa förmånsrätt däri efter sådana rättigheter som
besvärade egendomen redan innan bulvanförhållandet inträdde och som har
förmånsrätt före alla befintliga fordringar.

Försäljning
får inte ske till huvudmannen eller bulvanen.

Beslämmelsema i 9 kap. 4§ första stycket, 10 kap.
19§ första stycket andra meningen och 12 kap. 40 § första stycket andra
meningen utsökningsbalken skall inte tillämpas på försäljningen.

Huvudmannen och bulvanen svarar solidariskt för
kostnader som inte kan tas ut enligt 17 kap. 7 § utsökningsbalken.

Paragrafen innehåller bestämmelser om
handläggningen av ärenden om tvångsförsäljning hos kronofogdemyndigheten.

Enligt första stycket skall vid egendomens
försäljning anses och förfaras som om den utmätts genom domstolens dom (se 2 §
andra meningen i 1925 års lag. jfr 6 kap, 3 § första stycket jordabalken). En
hänvisning till reglerna om försäljning av utmätt egendom finns också i 7 §
andra stycket första meningen lagen om förvärv av hyresfastighet m,m, (se även
17 § andra stycket första meningen jordförvärvslagen och 3 kap, 3 § andra
slyckel första meningen lagen om ulländska förvärv av fast egendom m, m.),

F. n. gäller i fråga om aktier (se 3 § andra
stycket tredje meningen i 1934 års lag) atl försäljningen skall ske som om
aktierna ulmätts för betalning av fordran hos bulvanen. Om iredje man har
panträtt med bättre rätt i aktierna, innebär denna hänvisning att
tvångsförsäljning får ske endast om köpeskillingen förslår till betalning av
Iredje mannens fordran (se 9 kap. 4 § andra stycket utsökningsbalken). Enligt
min mening är detta inle en lämplig ordning, eftersom den nya lagens
effektivitet beror av all tvångsförsäljningen kan genomföras. Förevarande
bestämmelse, som gäller både fast och lös egendom, har alltså utformats i
överenstämmelse med vad som nu gäller i fråga om fast egendom.
Tvångsförsäljningen skall alltid ske som om den avsåg utmätning för fordran med
bästa förmånsrätt.

Av förevarande bestämmelse följer att ett förvärv
som sker vid en tvångsförsäljning skall räknas som elt förvärv vid exekuliv
auktion vid tillämpning av bl.a. 2§ 7 samt 6 och 7§§ lagen om förvärv av
hyresfastighet m.m., 2§ 10 samt 16och 17§§ jordförvärvslagen och 1 kap. 2§ 3,
2 kap. 2§ 3 samt 3 kap. lagen om utländska förvärv av fast egendom m.m. Detta
överensstämmer med gällande rätl (se prop. 1925:216 s. 17, 30 och 38). Det
sagda innebär bl.a. att den som ropar in en jordbmksfaslighet på offentlig
auktion måste ha lantbmksnämndens tillstånd för all få behålla egendomen.

Andra och tredje styckena överensstämmer i huvudsak
med gällande rält (se 2 § i 1925 års lag och 3 § andra stycket i 1934 års lag).

Enligt de i tredje stycket angivna bestämmelserna i
utsökningsbalken får ett inrop vid auktion inte godtas, om det är sannolikt att
en avsevärt högre köpeskilling kan uppnås. I överensstämmelse med gällande rätt
skall denna begränsning inte gälla vid tvångsförsäljning enligt förevarande
lag.

Prop.
1984/85:111 24

Enligt j[7är£f stycket svarar huvudmannen och
bulvanen solidariskt för sådana förrätlningskostnader som inte kan las ut
enligt 17 kap. 7§ utsökningsbalken. F. n. är det endast bulvanen som svarar
för sådana kostnader (se 2 § femte meningen i 1925 års lag och 3 § andra
stycket sista meningen i 1934 års lag).

6
§ Visas sannolika skäl för att det föreligger ett sådant kringgående genom ett
bulvanförhållande som avses i 1 §, får rätten förordna om kvarstad på den egendom
som bulvanförhållandet avser eller om förbud för huvudmannen och bulvanen och
den som har nyttjanderätt till egendomen att vidta vissa åtgärder eller
utnyttja vissa befogenheter i fråga om egendomen.

I fråga om förordnanden enligt försia stycket gäller
i övrigt i tillämpliga delar vad som är föreskrivet om kvarstad i brottmål. Vid
verkställigheten av ett förordnande om kvarstad tillämpas dock vad som är
föreskrivet om verkställighet av beslut om kvarstad till säkerhet för bättre
rält.

Paragrafen innehåller bestämmelser om kvarstad och
om förbud att vidta vissa åtgärder med den egendom som bulvanförhållandet
avser. Nuvarande bestämmelser i 3§ i 1925 års lag om förbud att avverka skog
och att bortföra stråfoder samt i 4 § i 1934 års lag om kvarstad på aktier har
ersatts av generella regler om kvarstad och om förbud (jfr 8 § i kommissionens
förslag till bulvanlag).

Ett beslut om kvarstad torde många gånger vara
nödvändigt för atl man skall kunna säkerställa att huvudmannen och bulvanen
inte längre skall kunna råda över den egendom som bulvanförhållandet avser.
Särskilt i fråga om aktier synes det vara viktigt att en överlåtelse till en ny
bulvan hindras genom ett förordnande om kvarstad. När det gäller fastigheter
har ett kvarstadsbeslut bl.a. den fördelen att kronofogdemyndigheten kan hindra
att olämpliga rättigheter upplåts i fastigheten. Således kan t. ex, en
vidsträckt avverkningsrätt dels försvåra en avveckling av bulvanskapet genom
försäljning till en aktiv Jordbmkare, dels slå i strid med vad som ur
Jordbmkspolitisk synpunkt är önskvärt i fråga om fastigheten. Jag ålerkommer
strax till frågan om kvarstadens rättsverkningar.

Även ett förbud för huvudmannen, bulvanen eller en
nyttjanderätlsha-vare att vidta vissa åtgärder i fråga om egendomen kan vara
påkallat för atl säkerställa en försäljning av egendomen. Bl. a. kan den till
vilken bulvanen har upplåfit en avverkningsrätt hindras från att utnyttja
rättigheten. Föreskriften om förbud gör det också möjligt för domstolen att
förbjuda sådana åtgärder som kan skada ett sådant allmänt intresse som skall
skyddas genom den förvärvslagstiftning som kringgås genom bulvanförhållandet.
Bl. a. kan bulvanen förbjudas att utöva sina befogenheter som aktieägare
(jfr5§i 1934 års lag).

Enligt/örsra stycket får ett förordnande om
kvarstad eller förbud endasl meddelas om det visas sannolika skäl för att det
föreligger ett sådant kringgående genom bulvan som avses i 1 § (jfr 15 kap.
1-3§§ rättegångsbalken).

Prop.
1984/85:111 25

Ett yrkande om kvarstad bör riktas mot bulvanen.
Det är ju denne som formellt är att betrakta som ägare till den egendom som
bulvanförhållandet avser (se 1 §), Det föreligger inte någon skyldighet för
doitistolen att bereda huvudmannen tillfälle att yttra sig innan ett
kvarstadsbeslut meddelas. Det är dock inget som hindrar att så sker (jfr 3 §
andra stycket).

Ett förbud kan riktas inte bara mot huvudmannen och
bulvanen utan även mot den som har nyttjanderätt till den egendom som
bulvanförhållandet avser (jfr 3 § 1 mom. första stycket andra meningen i 1925
års lag).

Den som överträder ett förordnande om kvarstad
eller förbud döms enligt 17 kap, 13 § brottsbalken för överträdelse av
myndighets bud. Någon motsvarighet till 4 § i 1925 års lag har därför inte
medtagits i den nya lagen.

Enligt andra stycket gäller i tillämpliga delar bl.
a. bestämmelserna i 26 kap. 2-8§§ rättegångsbalken. Detta innebär bl.a. att
åklagaren får ta lös egendom i förvar i avbidan på rättens beslut (se 26 kap. 3
§ rättegångsbalken).

Bestämmelserna
om kvarstad i brottmål avser kvarstad för fordran. Vid verkställighet av
förordnande om kvarstad i förevarande sammanhang bör emellertid gälla - fömtom
16 kap. 10 § utsökningsbalken - vad som är föreskrivet om kvarstad till säkerhet
för bättre rätt i 16 kap. 16 § utsökningsbalken. En uttrycklig bestämmelse
härom har därför tagits upp i förevarande stycke.

Ett kvarstadsbeslut medför bl. a. att egendomen
inte får överlåtas utan kronofogdemyndighetens medgivande (se 16 kap. 14 och 16
§§ utsökningsbalken). Elt sådant medgivande skall givetvis ges till en
överlåtelse som innebär atl bulvanförhållandet upphör (jfr 4§ andra stycket).
Avser kvar-stadsbeslulet en fastighet, far rättigheter i denna i princip inte
upplåtas utan kronofogdemyndighetens godkännande (se 12 kap. 6 § utsökningsbalken).
Ett kvarstadsbeslut innebär vidare bl, a. att kronofogdemyndigheten får rätt
alt med en ägares befogenheter ta till vara samhällets intressen beträffande
egendomen under det att bulvanförhållandet avvecklas (se 4 kap. 31 §
utsökningsbalken).

Det ligger i sakens natur att ett förordnande om
kvarstad eller förbud gäller fill dess att en försäljning har skett eller till
dess att det har blivit avgjort atl någon försäljning inte skall ske, om inte
domstolen eller kronofogdemyndigheten bestämmer något annat. Förordnas om
kvarstad eller förbud innan lalan enligt 3 § har väckts, skall rätten utsätta
den tid inom vilken sådan talan skall väckas (se 26 kap, 5 § rättegångsbalken),

Till.syn

7
§ De myndigheter som prövar frågor om tillstånd enligt de lagar som anges i 1 §
andra slyckel 2-4, 7 och 8 skall underrätta åklagarmyndigheten, om det
skäligen kan antas att det föreligger ett bulvanförhållande inom myndighetens
ansvarsområde.

Paragrafen
ersätter de nuvarande tillsynsbestämmelserna i 8§ i 1925 års

Prop. 1984/85:111 26

lag
och 6 § i 1934 års lag. De myndigheter det är fråga om är i första hand
hyresnämnden, statens energiverk, lantbmksnämnden, länsstyrelsen och Sveriges
geologiska undersökning. Jag hänvisar till min redogörelse vid 1 § för gällande
förvärvslagstiftning.

Övriga
bestämmelser

8 §
Mål enligt denna lag tas upp av den tingsrätt där bulvanen skall svara

i en tvist om äganderätten till den egendom som bulvanförhållandet avser.

I fråga om skyldighet för partema och andra att
förete skriftliga handlingar eller föremål gäller vad som är föreskrivet om
tvistemål även om talan förs om ansvar.

Första stycket hänvisar i fråga om behörig domstol
till 10 kap. rättegångsbalken Ofr 7 § första stycket i 1934 års lag).
Hänvisningen har utformats så att den även avser bestämmelserna i 10 kap. 10 §
om fastighets-fomm (jfr 9 § i 1925 års lag).

Fommbestämmelsen avser inte bara mål om tvångsförsäljning
enligt 3 § utan även brottmål enligt 2 §, eftersom det är naturligt med en
gemensam handläggning.

Andra stycket innebär bl. a. att bestämmelserna om
editionsplikt i 38 kap. rättegångsbalken blir tillämpliga (jfr 7 § andra
stycket i 1934 års lag).

9 §
Om talan enligt 3 § avser egendom som är av beskaffenhet att kunna

vara föremål för panträtt på gmnd av inteckning, skall rätten genast under

rätta vederbörande inskrivningsmyndighet om att sådan talan har väckts.

Inskrivningsmyndigheten skall anteckna detta i inskrivningsboken eller

inskrivningsregistret.

Rätten skall vidare undertätta
kronofogdemyndigheten när rättens beslut om försäljning har vunnit laga kraft.

Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet för
domstol att i mål om tvångsförsäljning enligt 3 § lämna vissa underrättelser
(jfr 13 § i 1925 års lag och 9 § i 1934 års lag samt 9 § i kommissionens
förslag till bulvanlag).

Underrättelseskyldigheten enligt första stycket
avser i första hand fast egendom och tomträtt. Den kan också avse skepp,
skeppsbygge, luftfartyg och inteckningsbara reservdelar till luftfartyg, om
sådan egendom finns i en rörelse som en bulvan innehar (jfr 7 § lagen om
ufländska förvärv av svenska företag). Med inskrivningsbok avses fastighetsbok,
tomträttsbok och inskrivningsbok för luftfartyg. Med inskrivningsregister avses
skepps-och skeppsbyggnadsregistren samt fastighetsrättsliga register som förs
enligt lagen (1973:98) om inskrivningsregister.

När det gäller undertättelse till kronofogdemyndigheten
enligt andra stycket vill Jag erinra om vad jag vid 3 § uttalat om all
domstolen redan i sitt beslut om tvångsförsäljning bör ange den
kronofogdemyndighet som skall svara för försäljningen.

Prop.
1984/85:111 27

10
§ Kronofogdemyndighetens beslut enligt denna lag överklagas i den ordning
som föreskrivs i utsökningsbalken.

Hänvisningen i paragrafen innebär atl 18 kap,
utsökningsbalken blir tillämplig Ofr 12 § i 1925 års lag och 10 § i 1934 års
lag samt 10 § i kommissionens förslag till bulvanlag). Kronofogdemyndighetens
beslut enligt förevarande lag överklagas alltså i hovrätten. Klagan över en
försäljning skall föras inom tre veckor från försäljningen. Mot ett beslut om
fördelning eller utbetalning av medel skall talan föras inom tre veckor från
beslutet. I övriga fall skall talan föras inom tre veckor från det att beslutet
delgavs klaganden. Besvärsinlagan skall ges in till kronofogdemyndigheten.

Övergångsbestämmelserna

1.
Denna lag träder i kraft den 1
juli 1985, då lagen (1925:221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom och
lagen (1934:239) om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag skall
upphöra att gälla.

2.
Äldre bestämmelser gäller
fortfarande, om talan har väckts vid domstol före ikraftträdandet av denna lag
saml, såvitt avser 2 §, om gärningen har begåtts dessförinnan.

3.
Om det i lag eller annan
författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i
denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Övergångsbestämmelsema innebär i princip bl, a. att
ett äldre bulvanförhållande som inte har upphört när den nya lagen Iräder i
kraft kan föranleda ingripande enligt den nya lagen i form av straff och
beslut om tvångsförsäljning. Jag har inte funnit det påkallat med några
särskilda övergångsbestämmelser för att mildra denna effekt (jfr
övergångsbestämmelsema till 1934 års lag).

I fråga om bulvanförhållanden där talan har väckts
vid domstol före ikraftträdandet gäller alltjämt de äldre reglerna. De nya
beslämmelsema om straff vid bulvanförhållanden i fråga om fast egendom blir
alltså inte tillämpliga, om talan om tvångsförsäljning har väckts före
ikraftträdandet.

4.2
Förslaget till lag om ändring i jordabalken

7
kap. 31 §

Om en fastighetsägare har upplåtit en nyttjanderätt
tiU någon som i sin lur har upplåtit arrende eller hyra gäller följande. Kan
det med hänsyn tiU den intressegemenskap som finns mellan fastighetsägaren och
upplåtaren antas att rättsförhållandet utnyttjas för att kringgå någon
bestämmelse i lag tiU nyttjanderättshavares förmån, har arrendatorn och
hyresgästen samma rätt i föhållande till fastighetsägaren .som de skidle ha
haft om fastighetsägaren hade upplåtit deras nyttjanderätt.

Prop. 1984/85:111 28

I paragrafen, som är ny, har under en ny mbrik
Vissa upplåtelser i andra hand lagits in en bestämmelse som skall hindra att
bestämmelserna om besittningsskydd m. m. vid arrende och hyra kringgås genom
att fastighetsägaren upplåter nyttjanderätten til! en bulvan som i sin tur
upplåter nyttjanderätten till den egentlige hyresgästen eller artendatorn. Den
nya bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen (se avsnitt 2,3),

Bestämmelsen är inte tillämpHg på rena skenavtal,
dvs, upplåtelser där det redan vid avtalets ingående står klart för parterna
att huvudarrenda-tom/förstahandsgästen handlar på fastighetsägarens uppdrag, I
sådana fall synes det nämligen föreligga ett avtal direkt mellan
fastighetsägaren och underarrendatom/andrahandshyresgästen.

Syftet med paragrafen är att förhindra att
fastighetsägaren och huvudar-rendatom/förstahandshyresgästen missbmkar det
förhållandet att underar-rendatorn/andrahandshyresgästen inte har något
rättsförhållande med fastighetsägaren, Missbmket har i lagtexten beskrivits
som ett utnyttjande av detta förhållande för att kringgå någon bestämmelse i
lag till nyttjanderättshavares förmån.

Av vad som nu har sagts framgår att paragrafen inte
innebär någon fullständig reglering av vad som gäller mellan de inblandade
partema för det fall att fastighetsägaren har upplåtit en arrende- eller
hyresrätt till en bulvan. Bl. a. är att märka att
underarrendatom/andrahandshyresgästen i det fallet enligt allmänna
rättsgmndsatser torde ha befogenheter i förhållande till fastighetsägaren även
om det inte föreligger något sådant missbmk som förutsätts i förevarande
paragraf.

En första fömtsättning för att paragrafen skall bli
tillämplig är givetvis att det i den situation som det är fråga om är till
nackdel för underarrenda-torn/andrahandshyresgästen att han inte har något
rättsförhållande med fastighetsägaren. Något utnyttjande föreligger alltså inte
om fastighetsägarens anspråk skulle ha kunnat genomdrivas av
huvudarrendatom/första-handshyresgästen. Inte heller kan
underarrendatorn/andrahandshyresgäs-ten anses ha något berättigat intresse av
att kunna vända sig mot fastighetsägaren för att få något utfört i annat fall
än när huvudartendatom/första-handshyresgästen inte fullgör sina förpliktelser.

Vad jag har sagt nu innebär, somjag redan har
framhållit i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3), att en
andrahandshyresgäst kan tillerkännas rätt till förlängning av avtalet visavi
fastighetsägaren, om en rätt till förlängning föreligger visavi förstahandshyresgästen.
När det gäller det fallet att bulvanen och andrahandshyresgästen har träffat en
särskild överenskommelse om att hyresrätten inte skall vara förenad med rält
till föriängning (se 12 kap. 45 § andra stycket Jordabalken) villjag anföra
följande.

Det förhållande att andrahandshyresgästen har
avstått från sitt besittningsskydd genom en formellt sett giltig
överenskommelse kan inte utan vidare tas till intäkt för att han skulle sakna
besittningsskydd, I de ifrågavarande fallen torde nämligen överenskommelsen om
avstående från besitt-

Prop. 1984/85:111 29

ningsskydd
många gånger ha tillkommit under sådana omständigheter att den är ogiltig
enligt avtalslagens regler, Andrahandshyresgästen har när överenskommelsen
träffats svikligen förietts att tro att bulvanen haft etl inlresse av alt
nyltja lägenheten för egen del. För det fall att hyresgästen har känt ull
bulvanförhållandet synes överenskommelsen vara ett skenavtal som inte är
gällande.

För att ett utnyttjande skall föreligga krävs
vidare att fastighetsägaren och huvudarrendatorn/förstahandshyresgästen handlar
i maskopi med varandra. Enligt min uppfattning är man normalt berättigad att
anta att så är fallet om huvudartendatorn/förstahandshyresgästen är närstående
till fastighetsägaren eller är anställd av eller har ekonomisk
intressegemenskap med denne, t, ex. är elt av fastighetsägaren kontrolleral
bolag. Även andra omständigheter än de nämnda kan givetvis föranleda slutsatsen
att faslig-helsägaren och huvudartendatorn/förstahandshyresgästen handlar i samförstånd.

Det krävs slutligen att handlandet framstår som ett
kringgående av någon lagbestämmelse som är lill förmån för
nyttjanderältshavaren. Om elt sådant kringgående är för handen får bedömas mot
bakgrund bl, a, av de ifrågavarande bestämmelsernas syfte. Ett kringgående
torde i första hand avse besitlningsskyddsreglerna. Att fråga är om ell
kringgående kan framgå av de förhandlingar som har förts mellan
underarrendatorn/andra-handshyresgästen och
huvudarrendatorn/förstahandshyresgästen. För att förmå
underarrendatorn/andrahandshyresgästen att godta en höjning av arrendet/hyran
kan l.ex. ha åberopats att rättsförhållandet mellan fastighetsägaren och
huvudarrendaiorn/förstahandshyresgästen i annat fall kommer att upphöra. Som
tidigare har påpekats medför etl sådanl upphörande i princip all
underarrendatorn/andrahandshyresgästen blir skyldig atl lämna
artendesiället/lägenheten,

Etl kringgående kan avse även andra bestämmelser än
besitlningsskyddsreglerna, l.ex. bestämmelserna om Jordägarens byggnadsskyldighet
vid jordbruksarrende eller hyresvärdens skyldighet att underhålla lägenheten
vid bostadshyra.

Om de nu redovisade fömtsättningarna är uppfyllda,
har enligt paragrafen underartendalorn/andrahandshyresgästen samma rält i
förhållande till fastighetsägaren som han skulle ha haft om fastighetsägaren
hade upplåtit hans nyttjanderätt. Underarrendatorn/andrahandshyresgäslen får
alliså räll att göra avlalet med huvudarrendaiorn/förstahandshyresgästen gällande
mot fastighetsägaren. Atl avtalet gäller mot fastighetsägaren kan fastställas
vid domstol. Vidare kan ett avtal som enligt det föregående gäller mot
fastighetsägaren åberopas i en förlängnings- eller villkorstvisl vid arrende-
eller hyresnämnden. Att avtalet gäller mot fastighetsägaren innebär vidare
bl.a, dels atl fastighetsägaren endast kan få underarrendatorn/
andrahandshyresgästen avhyst om huvudarrendatom/förstahandshyres-gäslen kan få
det, dels att en andrahandshyresgäst kan få fastighetsägaren ålagd att
underhålla lägenheten.

Prop. 1984/85:111 30

10
kap. 1 §

Bostadsarrende föreligger när Jord upplåles på
arrende för annat ändamål än Jordbmk samt arrendatorn enligt
artendeupplåtelsen har rätt att på arrendestället uppföra eller bibehålla
bostadshus och det ej är uppenbart att upplåtelsens huvudsakliga syfte är att
tillgodose annat ändamål än att bereda bostad åt arrendatorn och honom
närstående.

Vad som föreskrivs om bostadsarrende gäller också i
tillämpliga delar när jord upplåts på arrende tiU en förening som har tiH
huvudsakligt åndamål att i sin tur upplåta arrende som avses i första stycket
till sina medlemmar. Därvid gäller inte undantagsbestämmelsen i 4 § första
stycket 1, om ett hus som avses i nämnda bestämmelse ägs av någon till vilken
föreningen har upplåtit arrende. Vad som har sagts nu medför dock inte att
föreningen får sätta någon annan i sitt ställe utan jordägarens samtycke.

Andra stycket, som är nytt, har behandlats i den allmänna
motiveringen (se avsnitt 2.4). Somjag har anfört där stärks
koloniträdgårdsinnehavares besittningsskydd genom att bestämmelserna om
bostadsarrende görs tilllämpliga även beträffande upplåtelsen till den
förening som har upplåtit koloniträdgårdsinnehavamas nyttjanderätt.

För att upplåtelsen fill föreningen skall behandlas
som bostadsarrende krävs att föreningen har till huvudsakligt ändamål att
upplåta bostadsarrende till sina medlemmar. Det räcker alltså inte att några
av medlemmarna har avtal om bostadsartende med föreningen utan det får
fömtsättas att jordägaren har medgivit att flertalet lotter får bebyggas så att
alltså bostadsartende dominerar bland andrahandsupplåtelserna.

Jag vill här erinra om att vissa ändringar i 10
kap. Jordabalken träder i kraft den I Januari 1985 (se SFS 1984:678).

Den nya bestämmelsen i andra slycket första
meningen får till följd att bestämmelserna om arrendetid och uppsägning i 10
kap. 2 och 3 §§ blir tillämpliga på upplåtelsen till föreningen. Det innebär
bl. a. att upplåtelsen skall avse minst fem år. Ett avtal för kortare tid än
fem år gäller dock om del godkänts av arrendenämnden. Artendernämndens
godkännande fordras också om tiden för uppsägning eller begäran om
villkorsändring skall vara kortare än ett år.

Även bestämmelserna om bostadsarrendatoms
besittningsskydd i 10 kap, 4-6 a §§ blir tillämpliga på upplåtelsen till
föreningen.

Enligt 10 kap. 4 § första stycket 1 är det en
fömtsättning för besittningsskydd att arrendatorn på artendestället har ett
bostadshus som har åsatts taxeringsvärde vid den tidpunkt då jordägaren senast
kan säga upp avtalet. Somjag har anfört i den allmänna motiveringen (se avsnitt
2.4) kan det inte krävas att föreningen själv har ett bostadshus. Enligt andra
stycket andra meningen räcker det om någon av medlemmarna äger ett sådant hus
som avses med bestämmelsen.

Föreningen
har rätt till förlängning av artendeavtalet, om inte jordägaren

Prop.
1984/85:111 31

har
befogad anledning att upplösa arrendeförhållandet enligt några av de gmnder som
anges i 10 kap. 5 § första stycket, exempelvis att marken skall användas för
bebyggelse av annat slag än det som avses med upplåtelsen. Av andra slycket i
nämnda paragraf följer vidare att förlängning i vissa fall kan avse endast en
del av det arrenderade området.

Vid
föriängning utgår enligt 10 kap. 6 § arrendeavgiften med skäligt belopp. Om
Jordägaren och föreningen inte kan enas, fastställs artendeav-giften av
arrendenämnden. Avgiften skall bestämmas så att den kan antas motsvara
artenderättens värde med hänsyn till artendeavtalets innehåll och
omständigheterna i övrigt. Nämnden torde söka ledning för sitt avgörande bl.
a. i den avgift som kan antas motsvara värdet på arrenderätten till enskilda
kolonilotter.

Som Jag har anfört i den allmänna motiveringen (se
avsnitt 2.4) bör bestämmelserna i 10 kap. 7 § Jordabalken om rätt att överlåta
arrenderätten inte gälla i förevarande fall. I andra stycket tredje meningen
har därför sagts ut att föreningen inte får sätta någon annan i sitt ställe
utan Jordägarens samtycke.

Övergångsbestämmelserna

1.
Denna lag träder i kraft den I
Juh 1985.

2.
I fråga om arrendeavtal som har
ingåtts före ikraftlrädandet gäller 10 kap. 1 § i sin äldre lydelse fram till
den tidpunkt till vilken Jordägaren tidigast kan säga upp avtalet genom
uppsägning efter ikraftträdandet.

När det först gäller 7 kap. 31 § villjag erinra om
att hyresrättsutredningen försett sitt förslag till ny 12 kap. 48 § med särskilda
övergångsbestämmelser (se punkten 3 femte meningen i utredningens förslag till
övergångsbestämmelser samt SOU 1981:77 s. 65 och 387). Utredningen ansåg det
motiverat med en ganska lång övergångstid (tre år) för atl inte den nya
bulvanbestämmelsen skulle drabba äldre andrahandsupplåtelser av seriös
karaktär. Arrendelagskommittén ansåg däremot att den av kommittén föreslagna
bulvanbestämmelsen borde gälla även i fråga om arrendeavtal som ingåtts före
ikraftträdandet (se punkt 5 i kommitténs förslag till övergångsbestämmelser
samt SOU 1981:80 s. 236).

Enligt min mening bör 7 kap. 31 § omedelbart få
tillämpas även i fråga om artende- och hyresavtal som har ingåtts före
ikraftträdandet. Paragrafen har utformats så att den inte kan drabba några
seriösa andrahandsupplåtelser. Bestämmelsen i 7 kap. 31 § har alltså inte
försetts med några övergångsbestämmelser som inskränker paragrafens
tillämpning.

När
det därefter gäller 10 kap. I §är situationen en annan. Lagändringen innebär
atl elt avtal som nu avser lägenhetsarrende skall anses som bostadsartende. I
fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet bör denna ändring få verkan
först från den tidpunkt till vilken jordägaren tidigast kan säga upp avtalet
efler ikraftträdandet Ofr punkt 4 i övergångsbestämmelsema till SFS 1984:678).

Prop. 1984/85:111 32

5 HemstäUan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1.
lag om vissa
bulvanförhållanden,

2.
lag om ändring i
Jordabalken.

6 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1984/85:111 33

Uidrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1984-12-13

Närvarande:
f. d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Mueller, Justitierådet Jermsten.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 18
oktober 1984 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för
Justitiedepartementet Wickbom beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag
till

1. lag
om vissa bulvanförhållanden,

2. lag
om ändring i jordabalken.

Förslagen har inför
lagrådet föredragits av hovrättsassessom Lars Andersson. Förslagen föranleder
följande yttranden:

Lagen
om vissa bulvanförhållanden

1 §

Lagrådet
(Paulsson, Jermsten):

Paragrafen innehåller de gmndläggande beslämmelsema
för lagens tillämpning, I första meningen av första stycket anges sålunda att
lagen skall motverka att de förbud eller krav på tillstånd, som föreskrivs i de
i andra stycket uppräknade lagarna och lagmmmen, kringgås genom ett i första stycket
närmare definierat bulvanförhållande. Såväl straffbestämmelsen i 2 § som
regeln om tvångsförsäljning i 3 § anknyter i sin tur till det kringgående som
åsyftas i 1 §, Frågan om när elt sådant kringgående föreligger är därför av
väsentlig betydelse för lagens tillämpning.

De förbud eller krav på tillstånd, som åsyftas i 1
§ andra stycket, avser regelmässigt en rätt att förvärva viss egendom eller
rättighet eller att, efler förvärv genom exekutiv auktion, behålla den.
Utformningen av lagtexten leder därför närmast tanken till att det kringgående
som åsyftas gäller själva den rättshandling, som ersätter det
tillståndspliktiga förvärvet i de angivna lagarna och varigenom det rätta
förhållandet döljs. Av specialmotiveringen till straffbestämmelsen i 2 § framgår
emellertid att innebörden av kringgåendet avses vara att detta skall fortgå
till dess att bulvanförhållandet upplösts och att preskriptionstid således
inte börjar löpa förrän vid nämnda tidpunkt. Härmed bör Jämföras vad
departementschefen anfört i anslutning till andra meningen av 2§, avseende det
fallet att en juridisk person ingår i ett bulvanförhållande. Han uttalar där
att en medverkan kan avse både bulvanförhållandets uppkomst och dess bestånd
och att straff alltså bör kunna ådömas inte bara den som har deltagit i
anordnandet av bulvanförhållandet utan även exempelvis en styrelseledamot som
får veta 3
Riksdagen 1984185.1 samt. Nr In

Prop. 1984/85:111 34

att
bolaget inträtt i etl bulvanförhållande och ändå underiåler alt inom slyrelsen
verka för alt förhållandet skall upplösas. Del må lilläggas alt den tilltänkta
ordningen torde medföra atl kringgående skall anses föreligga även efler del
att någon av parternas rätt enligt bulvanavtalet övergått lill annan,
exempelvis sedan en fastighet ärvts; även denne skall sålunda kunna straffas
under föruisättning att han uppsåtligen underiåler att avveckla det rådande
bulvanförhållandet.

Även om den åsyftade innebörden av begreppet
kringgående sålunda framgår av motivuttalandena kan det ifrågasättas om den
föreslagna lagtexten medger den tillämpning som avses. För att undanröja varje
tvekan på denna punkt förordar lagrådet vissa Jämkningar i utformningen av 1
och 2§§. Jämkningarna innebär i princip att lagens tillämpningsområde - i
anslutning till I § andra stycket av remissförslaget - beskrivs så att lagen
gäller när ett bulvanförhållande används för att kringgå det hinder mot att
förvärva eller behålla viss egendom etc. som uppställs i de lagar och lagmm,
som anges i stycket. Med en sådan formulering kan gärningsbeskrivningen i 2§
första meningen avse att huvudmannen eller bulvanen uppsåtligen kringgår ett
hinder, som avses i 1 §.

Om lagens tillämpningsområde anges i huvudsak i
enlighet med vad lagrådet sålunda förordat synes den hithörande lagtexten böra
bilda första stycket i I §. I andra stycket skulle då lämpligen följa en
beskrivning av vad som avses med bulvanförhållande i lagen; första meningen i
remissförslagets första stycke kan utgå såsom överflödigt. Till detaljerna i
förslaget återkommer lagrådet i det följande.

Vad härefter angår utformningen i remissförslaget
av när ett bulvanförhållande skall anses föreligga enligt lagen har
departementschefen uttalat, att förslaget överensstämmer med vad som för närvarande
gäller enligt 1925 och 1934 års lagar. Bulvanförhållandet har i förslaget
uttryckts på det sättet att med bulvan avses den som äger viss egendom men som
innehar eller framträder som innehavare av egendomen huvudsakligen för någon
annans (huvudmannens) räkning.

I anslutning härtill vill lagrådet anföra följande.
Såsom departementschefen uttalat i remissprotokollet karakteriseras
bulvanförhållandet av att bulvanen upprätthåller ett yttre sken av att vara
ägare medan han i själva verket endast är ett verktyg för huvudmannen.
Bulvanens äganderätt är således huvudsakligen av formell natur. Delta
förhållande bör enligt lagrådets mening komma till tydligare uttryck i
lagtexten.

Mot formuleringen att bulvanen "äger viss
egendom" kan anmärkas att vissa av de transaktioner, som omfattas av
föreskrifterna i de i remissförslagets andra stycke uppräknade lagarna och
lagrummen, inte enligt gängse språkbmk innebär förvärv av "viss
egendom". Sålunda gäller de åsyftade bestämmelserna i vissa fall
exempelvis förvärv av tomträtt, bostadsarrende eller annan nyttjanderätt
ävensom inmutningsrätt och rätl lill utmål. Till undvikande av missförstånd
synes nämnda förhållande böra

Prop.
1984/85:111 35

'fy ■ medföra en komplettering av lagtexten i vad angår beskrivningen av bulvanförhållandet
och innehållet i det av lagrådet föreslagna första stycket av paragrafen. Även
i fortsättningen av lagen används "egendom" genomgående när därmed
avses även rättighet. Lagrådet föreslår därför att i förevarande paragraf
införs ett särskilt stycke av innehåll att bestämmelserna i fortsättningen av
lagen om egendom, som ett bulvanförhållande avser, har tillämpning också på
rättighet.

Med hänvisning till vad ovan anförts föreslår
lagrådet att 1 § ges följande utformning:

"Denna lag gäller när ett bulvanförhållande
används för att kringgå det hinder mot att förvärva eller behålla viss egendom
eller rättighet, som uppställs i

1.---- fast
egendom m. m.

Med bulvanförhållande avses i lagen att någon
(bulvanen) utåt framstår som ägare av viss egendom eller innehavare av viss
rättighet men i verkligheten innehar egendomen eller rättigheten huvudsakligen
för annans (huvudmannens) räkning.

Vad i det följande sägs om egendom, som ett bulvanförhållande
avser, har tillämpning också på rättighet.''

Hämtöver
må tilläggas. I remissprotokollet har departementschefen uttalat att det inte
krävs att huvudmannen har vägrats tillsfånd för att kringgående skall anses
föreligga utan att det räcker att det klarläggs att han inte skulle kunna få
sådant tillstånd. 1 anslutning härtill kan det förtjäna framhållas att enligt
lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m. förvärvstillsfånd inte i
något fall är obligatoriskt utan i regel är beroende av att kommunen hos
hyresnämnden påkallar prövning av förvärvet. Vid en bedömning huruvida ett
kringgående av nämnda lag genom bulvanförhållande föreligger torde man dock
rimligen böra bortse från möjligheten att kommunen skulle ha kunnat underiåla
att påkalla prövning och således hålla sig enbart till frågan hur hyresnämnden
eller bostadsdomstolen kunde väntas ha bedömt saken, om prövning hade begärts.
Det bör nämligen fömtsättas att samma förhållande som kan motivera slutsatsen
att tillstånd skulle ha vägrats i allt fall utgjort tillräcklig gmnd för kommunen
att initiera en prövning av ärendet.

Mueller:

Paragrafen
innehåller de gmndläggande bestämmelserna för lagens tillämpning. I första
meningen av första stycket anges sålunda att lagen skall motverka att de förbud
eller krav på tillstånd, som föreskrivs i de i andra stycket uppräknade lagarna
och lagmmmen, kringgås genom ett i första stycket närmare definierat
bulvanförhållande. Såväl straffbestämmelsen i 2 § som regeln om
tvångsförsäljning i 3 § anknyter i sin tur till det kringgående som åsyftas i 1
§. Frågan om när ett sådant kringgående föreligger är därför av väsentlig
betydelse för lagens tillämpning.

Prop. 1984/85:111 36

Vid all strafflagstiftning är det ett oeftergivligt
krav att den brottsliga gärningen i själva laglexlen beskrivs så tydligt och
klarl alt det inte råder någon rimlig tvekan om innebörden. För att detta krav
skall kunna anses uppfyllt bör lagtexten i det föreliggande förslagel innehålla
för det första en fullständig och klar uppgifl om de föreskrifter beiräffande
vilka elt kringgående kan leda till straff och tvångsförsäljning. För del
andra behövs en lydlig uppgift om vad del innebär att en huvudman eller bulvan
genom ett bulvanförhållande kringgår ett förbud eller elt krav pä tillstånd som
anges i 1 § andra stycket av det remitterade förslagel.

Den i nämnda stycke föreslagna lagtexten innehåller
inle i alla avseenden en tillräckligt klar uppgift om vilka föreskrifter som
avses. I lagtexten anges att fråga skall vara om kringgående av sådant förbud
mot att förvärva viss egendom, sådant krav på tillstånd för att få förvärva
viss egendom eller sådant krav på tillstånd för att få behålla viss egendom som
föreskrivs i åtla uppräknade lagar. I fråga om fem av dessa - däribland lagen
(1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m,, jordförvärvslagen (1979:230),
lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska förelag m, m. och lagen
(1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m, m, -anges inte i vilken
eller vilka paragrafer de åsyftade föreskrifterna om förbud eller krav på
tillstånd finns. På grund härav blir laglexlen på några punkter inte
tillräckligt tydlig. Det lorde nämligen inle vara naluriigt att tolka enbart
lagtextens ord "krav på tillstånd att förvärva eller behålla viss
egendom" såsom omfattande även det krav på tillstånd att sluta avtal om
svenskt handelsbolag som avses i 12 § lagen om ulländska förvärv av svenska
förelag m, m. Vidare bör påpekas att de flesta kraven på tillstånd att behålla
viss egendom, nämligen de som avser egendom som förvärvats genom inrop på
exekutiv auktion, är inskjutna i en bisats på ett sådant sätt att även en
uppmärksam läsare kan länkas komma au i delta sammanhang förbise dem (se 6 §
lagen om förvärv av hyresfastighet m, m,. 16 § jordförvärvslagen samt 3 kap. 1
och 5 §§ lagen om utländska förvärv av fast egendom m.m.).

De här angivna otydligheierna i vad avser
utformningen av lagtexten bör enligt min mening undanröjas. På etl helt
tillfredsställande sätt kan detta ske endast genom att man beträffande samtliga
angivna lagar anger i vilken eller vilka paragrafer som de åsyftade förbuden
och kraven på lillstånd föreskrivs. Jag förordar därför alt så sker. Detta
slåndpunktstagande innebär också att Jag inte kan ansluta mig till den av
lagrådets majoritet föreslagna omformuleringen enligt vilken orden "förbud
eller krav på tillstånd" i lagrådsremissen ersätts med del oprecisare
ordet "hinder".

Jag övergår härefter till atl diskulera den närmare
innebörden i all en huvudman eller bulvan genom ett bulvanförhållande kringgår
ett förbud eller krav på tillstånd som avses i 1 § andra stycket av det
remitterade förslaget.

De
förbud eller krav på tillstånd, som åsyftas i 1 § andra slyckel, avser

Prop.
1984/85:111 37

regelmässigt
en rätt all förvärva viss egendom eller rättighet eller att. efler förvärv
genom exekutiv auktion, behålla den. Utformningen av lagtexten leder därför närmast
tanken till att del kringgående soiii åsyftas gäller själva den rättshandling,
som ersätter det tillståndsplikliga förvärvet i de angivna lagarna och
varigenom del rätta förhållandet döljs. Av specialmotiveringen till
straffbestämmelsen i 2 § framgår emellertid alt innebörden av kringgåendet
avses vara atl delta skall forlgå till dess att bulvanförhållandet upplösts
och att preskriptionslid således inte börjar löpa förtän vid nämnda tidpunkt.
Härmed bör jämföras vad departementschefen anfört i anslulning till andra
meningen av 2 8. avseende det fallet att en Juridisk person ingår i etl
bulvanförhållande. Han uttalar där all en medverkan kan avse både
bulvanförhållandets uppkomst och dess bestånd och atl siraff alltså bör kunna
ådömas inte bara den som har deltagit i anordnandet av bulvanförhållandet utan
även exempelvis en styrelseledamot som får veta att bolaget inträtt i ett
bulvanförhållande och ändå underiåler atl inom styrelsen verka för att
förhållandet skall upplösas. Det må lilläggas alt den tilltänkta ordningen
lorde medföra att kringgcående skall anses föreligga även efter det atl någon
av parternas rätt enligt bulvanavtalet övergått till annan, exempelvis sedan en
fastighet ärvts; även denne skall sålunda kunna straffas under fömtsättning att
han uppsålligen underiåler att avveckla det rådande bulvanförhållandet.

Av specialmotiveringen - bl.a. hänvisningen till
rättsfallet NJA 1974 s. 695 — framgår vidare att exempelvis ett krav på
tillstånd till förvärv av fast egendom kan kringgås genom att en Jordägare i
stället för atl överiåta sin fastighet upplåter en speciellt utformad
arrenderätt till en person som själv ej skulle ha kunnat få erforderligt
förvärvslillstånd.

Även om den åsyftade innebörden av begreppet
kringgående sålunda framgår av motivuttalandena synes det tveksamt om den
föreslagna lagtexten medger den lillämpning som avses. Jag föreslår därför att
lagtexten ändras så att den ger ett tydligt ultryck för att straffar avsett atl
utgå även för det fortlöpande innehavet av en egendom eller rättighet vid vars
förvärv den aktuella förvärvslagstifiningen kringgåtts genom etl bulvanförhållande
(jfr rätlsfallel NJA 1969 s. 397). Det bör också tydligt framgå av lagtexten
att etl straffbart kringgående kan föreligga även i fall då - i likhet med vad
som gällde i rättsfallet NJA 1974 s. 695 - något förvärv inte skett.

Man skulle enligt min mening tydligare få fram att
även det fortlöpande innehavet efter ell förvärv liksom fömt nämnda lyp av
arrendeupplåtelse kan omfattas av straffbudet i 2 §, om man ersäller den i I §
föreslagna definitionen av begreppen bulvan och huvudman med en ny bestämmelse
i 2 8, i vilken anges när ett kringgående genom ett bulvanförhållande skall
anses föreligga.

I enlighet med det anförda föreslär jag att
definilionen av begreppen bulvan, huvudman och bulvanförhållande i första
stycket andra meningen utgår ur 1 §,1 likhet med vad lagrådets majoritet
föreslagil förordar jag dels

Prop. 1984/85:111 38

att
man tar in ordet "rättighet" i lagtexten vid sidan av ordel
"egendom", dels att man kompletterar 1 § med ett särskilt stycke av
innehåll att bestämmelserna i fortsättningen av lagen om egendom, som etl
bulvanförhållande avser, har tillämpning också på rättigheter. Såsom lagrådets
majoritet anfört bör första meningen i remissförslagets första stycke utgå. I
enlighet med det anförda kommer I § att i ett första stycke innehålla en
definition av lagens tillämpningsområde (motsvarigheten lill 1 § andra stycket
i lagrådsremissen) och i ett andra stycke nyss angivna beslämmelse om
rättigheter.

Med beaktande av vad Jag anfört i det föregående
bör 1 § kunna formuleras på förslagsvis följande sätt:

"Denna lag gäller när ett bulvanförhållande
används för att kringgå sådant förbud eller sådant krav på tillstånd att
förvärva eller behålla viss egendom eller rättighet som avses i

1.
18 § lagen (1955:183) om
bankrörelse,

2.
I §, 6 § första stycket och 9§
lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.,

3.
1, 2 och 8 §§ lagen (1976:240)
om förvärv av eldistributionsanläggning m.m.,

4.
1 och 16 §§jordförvärvslagen
(1979:230),

5.
8 a § fondkommissionslagen
(1979:748),

6.
6 a § lagen (1980:2) om
finansbolag,

7.
4, 7, 12 och 14 §§ lagen
(1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m,m,,

8.
1 kap. 1 §, 2 kap, 1 § saml 3
kap, I och 5 §§ lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m.

Vad i det följande sägs om egendom, som ett
bulvanförhållande avser, har tillämpning också på rättighet,"

2
§

Lagrådet
(Paulsson, Jermsten):

Under hänvisning till vad lagrådet anfört vid 1 §
föreslås atl förevarande paragraf ges följande Jämkade utformning:
"Kringgår huvudman eller bulvan uppsådigen ett hinder, som avses i I §
första stycket, döms" elc.

Mueller:

Jag har under 1 § föreslagit att definitionen av
begreppen bulvan, huvudman och bulvanförhållande i nämnda paragraf bör utgå
och ersättas med en ny bestämmelse i 2 §, i vilken anges när ett kringgående
genom ett bulvanförhållande skall anses föreligga. Denna nya bestämmelse bör
utformas med utgångspunkt i den definition av begreppet bulvanförhållande som
lagrådets majoritet föreslagit.

Vid utformningen av den nya bestämmelsen i 2 § bör
även följande beaktas. Enligt ett uttalande i specialmotiveringen till 1 §
skall ett kring-

Prop.
1984/85:111 39

gående
anses föreligga, i fall då elt förvärv från huvudmannens sida är beroende av
tillstånd, inte bara om huvudmannen vägrats ett sökt lillstånd utan också om
det klarläggs att huvudmannen inte skulle kunna få förvärvslillstånd om han
sökte sådant. Av det senare ledet i detta ullalande torde den slutsatsen böra
dragas att en huvudman som behöver tillstånd för etl förvärv men som underiåler
aft begära detta och i stället anlitar en bulvan för förvärvet inte bara
därigenom gjort sig skyldig till etl straffbart kringgående. Ett straffbart
förfarande skulle i dylikl fall föreligga endast om det visas att huvudmannen
inte skulle kunna få lillstånd om han begär det. Den i 1 och 2 §§ föreslagna
lagtexten ger dock inte något klart uttryck för den här angivna innebörden. För
att lagtexten skall få denna innebörd kan den nya bestämmelsen i 2 §
förslagsvis formuleras så att däri anges att huvudmannen på grund av förbudet
eller kravet på tillstånd inte själv kan förvärva eller behålla viss egendom.

Jag instämmer i vad lagrådets majoritet under I §
anfört angående bedömningen av om det föreligger ell kringgående av lagen om
förvärv av hyresfastighet m.m.

Med beaklande av vad Jag anfört i del föregående
förordar Jag all den nya bestämmelsen i 2 § utformas på förslagsvis följande
sätt:

"Ett föl bud eller krav på tillstånd som avses
i 1 § kringgås genom ett bulvanförhållande, när någon (bulvanen) utåt framstår
som ägare av sådan egendom som förbudet eller kravet avser men han i
verkligheten innehar egendomen huvudsakligen för en sådan annan persons
(huvudmannens) räkning som på grund av förbudet eller kravet på tillstånd inte
själv kan förvärva eller behålla egendomen,"

Straffbestämmelsen som i lagrådsremissen finns i 2
§ bör därefter - med en motsvarande förskjutning av övriga paragrafers nummer —
betecknas som 3 § eller om detta anses qlänkbart tas in som ett andra stycke i
2 §, Om det senare alternativet väljs bör den formuleras på följande sätt:

"Huvudman eller bulvan som uppsåtligen gör sig
skyldig till sådant kringgående som avses i försia slycket döms till böler
eller fängelse i högst ett år. Detsamma gäller i fråga om den som är i
huvudmannens eller bulvanens ställe,"

Vad jag här föreslagil föranleder all hänvisningen
i 3 och 6 §§ Justeras till att avse 2 § i stället för I §.

3
§

Lagrådet
(Pautsson, Jermsten):

I specialmotiveringen till förevarande paragraf
berör föredragande departementschefen den situation som uppkommer när ett
bulvanförhållande gäller endast en del av en fastighet. Han anger därvid att en
tvångsförsäljning i sådant fall bör avse hela fasligheten.

Enligt lagrådets mening kan det väl förekomma fall,
särskilt då det är fräga om förtäckta arrenden, där den sålunda anvisade
lösningen är den

Prop. 1984/85:111 40

enda
möjliga. Förhållandena kan dock ibland vara annoriunda. l.ex, när ett
bulvanförhållande avser en tomtplats eller endast en av flera byggnader på en
hyresfastighet. Det är vidare tänkbart att vad som har undanlagils vid en
"arrendeupplåtelse" ibland också kan utgöra egendom som i och för sig
skulle kunna bli föremål för avstyckning. Ifrågavarande uttalande synes därför
lämpligen böra kompletteras med en reservation för fall då den egendom som
bulvanförhållandet avser kan avskiljas genom en fastighetsbildningsåtgärd ,

Allmän åklagares talan enligt förevarande paragraf
skall, eftersom annat inte föreskrivits, i princip handläggas i den för
tvistemål stadgade ordningen, därvid dock gäller de modifikationer som framgår
av 20 § lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken. Handläggs sådan
talan gemensamt med åtal enligt 2 § i förevarande lag torde däremot rättegångsbalkens
regler om brottmål bli att tillämpa på målet i dess helhet (jfr nämnda 20 § och
Gärde m,fl.: Nya rättegångsbalken s. 897 och 898). De skilda
handläggningsreglema synes kunna leda fill missförstånd och de förefaller inte
heller i övrigt innebära en praktisk ordning. Lagrådet ifrågasätter om inte
beträffande utredningen och förfarandet i mål enligt 3 § kunde införas en
bestämmelse av samma innebörd som enligt 199 d § konkurslagen gäller
beträffande talan om näringsförbud eller sålunda att i tillämpliga delar skall
gälla vad som i allmänhet är föreskrivet om mål som rör allmänt åtal för brott,
för vilket är stadgat fängelse i högst ett år. Det bör observeras att en
motsvarande bestämmelse upptagits i det förslag fill lag om förbud mot
yrkesmässig rådgivning i vissa fall m.m., över vilket lagrådet avgivit yttrande
den 9 november 1984.

Mueller:

I specialmotiveringen till 3 § berörs den situation
som uppkommer när ett bulvanförhållande gäller endast ett visst område av en
fastighet. Det föreslås att en tvångsförsäljning i sådant fall bör avse hela
fastigheten. Avsikten synes därvid vara att detta skall gälla oavsett om
erforderlig fastighetsbildning skulle kunna ske om endast nämnda markområde
överläts (jfr 4 kap. 7 § Jordabalken).

Detta uttalande i specialmotiveringen är knappast
förenligt med den föreslagna lagtextens ord "sälja den egendom som
bulvanförhållandet avser". Ett sådant uttryckssätt leder nämligen tanken
närmast till den tolkningen att man avser endast den egendom som
bulvanförhållandet faktiskt gäller. När bulvanförhållandet gäller elt
markområde som utgör del av en fastighet är det alltså delta och ingenting mer
som omfattas av begreppet "den egendom som bulvanförhållandet avser".
Vill man möjliggöra att något mer än detta markområde skall kunna
ivångsförsäljas på sätt som angetts i specialmotiveringen krävs all lagtexten
förtydligas i enlighet därmed.

Innan
en sådan ändring sker, bör dock ytteriigare övervägas om del

Prop.
1984/85:111 41

verkligen
finns tillräckliga skäl för en så generellt utformad regel som förordas i
uttalandet. Är det verkligen i alla situationer en rimlig avvägning mellan
berörda skilda intressen att framtvinga en försäljning av hela fastigheten
trots att bulvanförhållandet endast avser ett område av fastigheten? Den
frågan behandlas inte alls i lagrådsremissen. Jag saknar därför möjlighet att
taga slutlig ståndpunkt till den i specialmotiveringen förordade regeln. Mot
bakgmnd av den utredning som nu föreligger instämmer Jag i de synpunkter
lagrådets majoritet anfört på denna punkt.

I vad avser handläggningsordningen har Jag samma
mening som lagrådets övriga ledamöter.

4 §

Lagrådet:

I första stycket anges att tvångsförsäljning får
ske tidigast sex månader efter det att rättens beslut därom har vunnit laga
kraft. Av specialmotiveringen framgår att avsikten med denna bestämmelse är
att ge parterna en skälig tidsfrist att frivilligt avveckla bulvanförhållandet.

Andra stycket innehåller bestämmelser om att
kronofogdemyndigheten, i fall då det visas att egendomen har överlåtits eller
att bulvanförhållandet har upphört på något annat sätt, "får" meddela
beslut om att tvångsförsäljning inte skall ske. Av en jämförelse med
föreskriftema i tredje stycket framgår att sådant beslut, t. ex. efter en
anmäld försäljning, fömtsätts kunna bli meddelat redan innan en eventuell fråga
om förvärvstillstånd, som skall prövas av annan myndighet, har avgjorts.
Ordalagen i andra stycket i belysning av föreskrifterna i tredje stycket ger
också vid handen att den prövning som kronofogdemyndigheten skall göra i detta
sammanhang egentligen endast skall innefatta en kontroll av att
bulvanförhållandet har upphört. För alt kronofogdemyndigheten skall få vägra
att inställa försäljningen måste myndigheten således finna det vara utrett att
överlåtelsen skett till någon som därvid bara övertagit säljarens ställning
som bulvan.

Det ligger i sakens natur att
kronofogdemyndighetema här kommer att ställas inför myckel vanskliga och
känsliga avgöranden. I prakliken gäller det Ju att på ett ofta förhållandevis
knapphändigt maierial och utan de ytterligare utredningsmöjligheter som en
rättegång ger söka göra en bedömning vilken skall motsvara den som enligt 3 §
i huvudfallet ankommer på en allmän domstol. Med tanke på vilka verkningar elt
beslul att inte inställa försäljningen kan få för parterna i en anmäld
överlåtelse synes det enligt lagrådets mening tillrådligt all myndigheten så
snart ivekan föreligger föredrar alt inställa försäljningen och överlämnar
frågan humvida ett nytt bulvanförhållande föreligger atl utredas och prövas i
vanlig ordning. Del bör t. ex. inle kunna komma i fråga att gmnda elt negativt
beslut på enbart den omständigheten att köparen slår i visst
släktskapsförhållande till säljaren.

Prop. 1984/85:111 42

5
§ Lagrådet:

Enligt första stycket skall i fråga om försäljning
så anses och så förfaras som om egendomen hade utmätts för fordran med bästa
förmånsrätt däri efter vissa närmare angivna rättigheter. Bestämmelsen har
direkt motsvarighet i 1925 års lag (2 § andra meningen). I övrigt innehåller
förevarande paragraf vissa bestämmelser rörande försäljningen, som i huvudsak
överensstämmer med reglerna i 1925 och 1934 års lagar.

11925 års lag finns dessutom, i anslutning till den
regel som nu överförs till första stycket, en bestämmelse av innehåll att om
det vid auktionen avges bud, som får antas enligt de tidigare angivna reglema,
försäljning skall ske även om innhavare av fordran bestrider det (2 § fjärde meningen).
Någon motsvarighet till denna bestämmelse har emellertid inte tagits upp i det
remitterade lagförslaget.

Den närmare betydelsen av den åsyftade regeln att
försäljning skall ske även om innehavare av fordran bestrider det torde hänga
samman med innebörden av uttrycket "fordran med bästa förmånsrätt".
Avses därmed en befintlig fordran skulle, om inte annat stadgas,
fordringsägaren — som alltså då skall anses som utmätningssökande - med stöd av
bestämmelsen i 12 kap. 40 § tredje stycket utsökningsbalken kunna hindra
försäljningen om han inte får full täckning för sin fordran. En sådan
tillämpning, som inte är avsedd, undviks genom den här aktuella regeln att
försäljning skall ske även mot fordringsägares bestridande. Om med nämnda
fordran i stället åsyftas en tänkt fordran med förmånsrätt före alla befintliga
fordringar blir en tillämpning av 12 kap. 40 § tredje stycket utsökningsbalken
inte aktuell och någon särskild regel att fordringsägare inte får hindra
försäljningen behövs alltså inte.

I anslutning härtill bör uppmärksammas att de här
aktuella reglerna i 1925 års lag har motsvarighet i lagen om förvärv av
hyresfastighet m.m. (7§), Jordförvärvslagen (17§) och lagen om utländska
förvärv av fast egendom m. m. (3 kap. 3 §)i fråga om där föreskriven tvångsförsäljning
av fast egendom efter förvärv på exekutiv auktion. Den i första stycket av
förevarande paragraf upptagna bestämmelsen förekommer sålunda i nu relevant
hänseende ordagrant även i nämnda tre lagar, och i samtliga fall finns också en
uttrycklig regel som i princip motsvarar bestämmelsen att försäljning skall ske
även om innehavare av fordran bestrider det. Denna sistnämnda bestämmelse
skulle alltså vara obehövlig om "fordran med bästa förmånsrätt"
åsyftade en tänkt fordran.

Den i första stycket av förevarande paragraf
upptagna bestämmelsen kan rimligen i nu aktuell del inte tilläggas annan
innebörd än den som får anses gälla beträffande motsvarande regler i de tre
nämnda förvärvslagarna. Då dessa lagar upptar en uttrycklig regel som får
anses syfta till att bestämmelsen i 12 kap. 40 § tredje stycket
utsökningsbalken inte skall kunna tillämpas, skulle missförstånd om innebörden
av den aktuella be-

Prop. 1984/85:111 43

stämmeisen
i förevarande paragraf lätt kunna uppstå om inte en uttrycklig spärr av
motsvarande slag införs även här. Lagrådet förordar en sådan ordning.
Bestämmelse härom kan lättast åstadkommas genom en komplettering av de i
tredje stycket uppräknade lagmm i utsökningsbalken, som inte skall tillämpas
vid försäljningen. Med hänsyn till att första stycket av förevarande paragraf
omfattar alla slag av egendom synes en sådan komplettering behöva avse 9 kap.
4§ andra stycket, 10 kap. 19 § tredje stycket och 12 kap. 40 § tredje stycket
utsökningsbalken.

6§
Lagrådet:

Enligt
6§ får rätten förordna om kvarstad på den egendom som bulvanförhållandet
avser. Rätten far också förbjuda huvudmannen, bulvanen eller
nyttjanderättshavare att vidta vissa åtgärder m. m. Som fömtsättning för sådant
förordnande anges i lagtexten endast att det visas sannolika skäl för att det
föreligger ett sådant kringgående genom ett bulvanförhållande som avses i 1 §.
Det ligger i sakens natur och framgår även av specialmotiveringen att sådana
förordnanden inte bör ges i alla ärenden om tvångsförsäljning utan endast när
det föreligger en risk för att avvecklingen av bulvanförhållandet annars kan
komma att försvåras. Det är enligt lagrådets mening angeläget att detta också
framgår av lagtexten på ett sätt som motsvarar utformningen av reglema om
kvarstad i rättegångsbalken.

En
sådan komplettering av lagtexten kan ske förslagsvis genom att

denna utformas på följande
sätt: "Visas i 1 §, och kan det skäligen

befaras
att en försäljning enligt 3 § annars kommer att försvåras far rätten

---- om egendomen."

Övergångsbestämmelsema
Lagrådet:

I
den nuvarande bulvanlagstiftningen förekommer straffbestämmelse endast i 1 § av
1934 års lag. Straffregeln i den nya lagen (2 §) kommer att få ett väsentligt
större tillämpningsområde. Den kommer sålunda att gälla i fråga om samtliga
bulvanförhållanden enligt den nya lagen, och straffansvaret vidgas till att
avse inte bara bulvanen utan även huvudmannen.

Såsom övergångsbestämmelsema utformats blir den nya
lagen - däribland straffregeln - tillämplig även på kringgåenden genom
bulvanförhållanden som uppkommit före ikraftträdandet. En underlåtenhet att
avveckla ett bulvanförhållande av sistnämnt slag blir således straffbar enligt
den nya 2 § fr. o. m. dagen för ikraftträdandet. Häremot synes inte vara något
att erinra under fömtsättning att straff i det aktuella fallet kunnat ådömas
även enligt nu gällande lagstiftning. Den nya straffregeln kommer emellertid
att bli tillämplig även på sådana före ikraftträdandet uppkomna, därefter
alltjämt bestående bulvanförhållanden, för vilka straff inte kunnat ådömas
enligt den äldre lagstiftningen eller kunnat ådömas endast bul-

Prop. 1984/85:111 44

vanen.
En sådan ordning är enligt lagrådets mening inte godtagbar. Jämför vad som
anfördes vid tillkomsten av 1934 års lag (NJA II 1934 s. 307-309). För sådana
fall bör genom en särskild föreskrift i övergångsbestämmelserna lämnas rådmm
för den därav berörde att inom viss tid, förslagsvis sex månader efter
ikraftträdandet, avveckla bulvanförhållandet. En sådan föreskrift kan lämpligen
tas in som en ny punkt mellan punktema 1 och 2 i det remitterade förslaget och
formuleras på följande sätt: "Har ett bulvanförhållande inträtt före
ikraftträdandet men avvecklas det före utgången av 1985, får dock straff enligt
den nya lagen ådömas endast den som kunde bestraffas enligt äldre lag."

Lagen
om ändring i jordabalken

Lagrådet:
7 kap. 31 §

Vid andrahandsupplåtelser av arrende eller hyra
förvärvar underarren-datom/andrahandshyresgästen inte någon självständig rätt i
förhållande till fastighetsägaren utan endast gentemot
huvudartendatorn/förslahandshy-resgästen. Detta medför att om den sistnämndes
avtal med fastighetsägaren upphör att gälla till följd av uppsägning eller av
annat skäl, underarren-datom/andrahandshyresgästen inte har någon rätt att få
ha kvar den upplåtna nyttjanderätten. Förevarande paragraf syftar till att ge
underarrenda-tom/andrahandshyresgästen en förbättrad ställning i sådana fall då
partema i förstahandsupplåtelsen kan antas avsiktligt missbmka detta rättsförhållande
till nackdel för underarrendatom/andrahandshyresgäslen, exempelvis genom att
de i samråd låter förstahandsupplåtelsen upphöra för att därigenom få bort
underarrendatorn/andrahandshyresgästen. För att paragrafen skall få tillämpas
fömtsätts enligt lagtexten all "intressegemenskap" föreligger mellan
fastighetsägaren och den till vilken han upplåtit nyttjanderätt. Om det med
hänsyn till sådan intressegemenskap kan antas att rättsförhållandet utnyttjas
för att kringgå någon bestämmelse i lag, som är till förmån för
nyttjanderättshavare, får underartendatorn/ andrahandshyresgästen enligt
paragrafen samma rätt i förhållande till fastighetsägaren som han skulle ha
haft om denne själv upplåtit nyttjanderätten. Departementschefen betonar i
remissprotokollet att paragrafen inte syftar till att fullständigt reglera den
situationen att vid andrahandsupplåtelser den till vilken fastighetsägaren
upplåtit nyttjanderätt i själva verket är bulvan för fastighetsägaren. Den
ordning som föreslås i förevarande paragraf anknyter emellertid enligt
departementschefen till en, i vart fall beträffande hyresförhållanden,
utvecklad praxis av innebörd att om bulvanförhållande förehgger
underartendatom/andrahandshyresgäslen anses ha samma räll i förhållande till
fastighetsägaren som han skulle ha haft om fastighetsägaren själv hade gjort
upplåtelsen.

Som
framgår av det föregående reglerar paragrafen endast del fallel att

Prop.
1984/85:111 45

parterna
i förstahandsupplåtelsen i samråd utnyttjar detta rättsförhållande för att
kringgå en lagbestämmelse, som är till förmån för nyttjanderättshavare. För
att de avsedda rättsverkningäma skall inträda isyhes dock inte på vanligt sätt
behöva visas att sådant missbmk föreligger. Paragrafen är i stället närmast att
betrakta som en regel, som i en viss situation kan tillåta en presumtion för
att ett sådant missbmk föreligger, nämligen då det visas råda "intressegemenskap"
mellan parterna i förstahandsupplåtelsen.

Den närmare innebörden av uttrycket
"intressegemenskap" har inte preciserats i lagtexten eller i motiven.
Departementschefen uttalar emellertid i detta hänseende bland annat att viss
ledning kan hämtas av de uppräkningar som innefattas i artendelagskommitténs
och hyresrättsutredningens lagförslag i ämnet (8 kap. 19a§ och 12 kap. 48 §
Jordabalken). Hänvisningen torde innebära att med "intressegemenskap"
i förevarande paragraf åsyftas inte bara intressegemenskap i ekonomiskt
hänseende utan även exempelvis nära släktskap. Tydligen är det avsett att
uttrycket skall kunna ges en vidsträckt innebörd.

I vilken utsträckning en konstaterad
intressegemenskap bör kunna föranleda antagande att missbmk åsyftas eller föreligger,
torde bli att avgöra med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall.
Rimligen kan man inte vara berättigad att — såsom vissa uttalanden i
specialmotiveringen kan tyckas tyda på — generellt dra slutsatser i
missbmksfrågan enbart av del förhållandet att intressegemenskap föreligger.
Därtill kan situalionema vara alltför växlande och skälen för
andrahandsupplåtelserna allt för varierande. Av betydelse för bedömningen
torde ofta bli den motivering kontrahenterna i förstahandsavtalet kan lämna
för andrahandsupplåtelsen. Även arten och graden av den aktuella
intressegemenskapen bör vara av betydelse. Allmänt sett torde vidare kunna
förutsättas att antaganden om kringgåendeavsikl ter sig svårare atl göra i en
situation då någon för underartendatorn/andrahandshyresgästen negativ följd av
andrahandsupplåtelsen ännu inte uppkommit än i ett fall då så redan skett.
Lagrådet -som inte har någon erinran mot en lagreglering i huvudsak i enlighet
med förslaget i förevarande paragraf - vill med hänsyn till nu anförda synpunkter
förorda att lagtexten förtydligas på det sättet att däri anges att elt
anlagande om kringgående skall grundas inle bara på den rådande intressegemenskapen
utan även på omständigheterna i övrigt. Biträdes detta kan andra meningen i
paragrafen, med vissa redaktionella Jämkningar, utformas sålunda: "Råder
intressegemenskap mellan fastighetsägaren och upplåtaren och kan det med
hänsyn härtill och till omständigheterna i övrigt antas alt rättsförhållandet
utnyttjas för att kringgå någon bestämmelse i

lag, som är till förmån
för nyttjanderättshavare, har arrendatorn

nyttjanderätt."

Härutöver må tilläggas. Innebörden av det
remitterade förslaget är atl det i de åsyftade fallen uppkommer ell
nyttjanderättsavtal direkt mellan fastighetsägaren och
underarrendatorn/andrahandshyresgästen. Vilken in-

Prop. 1984/85:111 46

verkan
detta far på de tidigare nyttjanderättsavtalen, i den mån dessa fortfarande
existerar, anges inte i remissprotokollet. Denna fråga torde lämpligen böra
överlämnas till rättstillämpningen.

Prop. 1984/85:111 47

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1985-01-10

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Andersson, Boström, Bodström, Göransson,
Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande:
statsrådet Wickbom

Proposition
med forslag till lag om vissa bulvanförhållanden m. m.

1
Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1.
lag om vissa
bulvanförhållanden,

2.
lag om ändring i Jordabalken.

Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför.

Förslaget
till lag om vissa bulvanförhållanden 1 och 2 §§

Liksom 1925 och 1934 års lagar vilar det
remitterade förslaget på tanken att ett kringgående genom ett bulvanförhållande
fortgår till dess att bulvanförhållandet har upplösts. Det sagda innebär bl.
a. att preskriptionstiden för brott mot 2 § inte börjar löpa förtän
bulvanförhållandet har upplösts. Med hänsyn till att lagrådets ledamöter har
ifrågasatt om detta framgår tillräckligt tydligt av lagtexten förordar Jag att
utformningen av 1 och 2 §§ Jämkas så att någon tvekan inte kan råda om
förslagets innebörd på denna punkt. Jämkningen bör enligt min mening lämpligen
utformas huvudsakligen på det sätt som lagrådets majoritet har föreslagit. Jag
kan även i övrigt ansluta mig till majoritetens förslag till omarbetning av 1
§. Vad lagrådets ledamöter har anfört om kringgående av lagen (1975:1132) om
förvärv av hyresfastigheter m. m. föranleder ingen erinran från min sida.

Jag förordar följaktligen att 1 och 2 §§ omarbetas
huvudsakligen på del sätt som lagrådets majoritet har föreslagit. Omarbetningen
av I § föranleder att hänvisningen i 7 § till I § andra stycket ändras till I
§ första stycket.

'
Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 18 oktober 1984.

Prop. 1984/85:111 48

3§

När det gäller bulvanförhållanden som avser bara en
del av en fastighet har lagrådet tagit upp frågan humvida tvångsförsäljningen
alltid behöver avse hela fastigheten. Enligt lagrådet kan det tänkas fall då
bulvanförhållandet avser bara en sådan fastighetsdel som skulle kunna
avskiljas som egen fastighet. För sådana fall förordar lagrådet att det bör
finnas utrymme för att sälja den avskiljbara delen särskilt.

Enligt min mening bör en tvångsförsäljning inte
kompliceras med frågor om ny fastighetsbildning på det sättet. Om ett
bulvanförhållande berör en fastighet och det blir aktuellt att förordna om
tvångsförsäljning, bör förordnandet sålunda enligt min mening alltid omfatta
fastigheten i dess helhet. Denna ordning innebär dock inte nödvändigtvis att
det behöver bli en försäljning av hela fastigheten. Kronofogdemyndigheten kan
sålunda enligt 4 § inställa försäljningen, om bulvanförhållandet har upphört.
Ett skäl att inställa försäljningen kan givetvis vara att det område som
bulvanförhållandet har avsett sedermera har försålts för att avskiljas. Kommer
avskiljandet sedan inte till stånd får frågan om försäljning tas upp på nytt
enligt 4 § tredje stycket. Kronofogdemyndigheten synes vidare böra försälja
endasl en sådan fastighet som berörs av bulvanförhållandet, om en fastighet
har delats efter tingsrättens beslut om tvångsförsäljning.

Det remitterade förslaget innebär att allmän
åklagares talan enligt förevarande paragraf i princip skall handläggas i den
för tvistemål stadgade ordningen, med de modifikationer som framgår av 20 §
lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken. Handläggs talan
gemensamt med åtal enligt 2 § torde dock, som lagrådet har anfört,
rättegångsbalkens regler om brottmål bli att tillämpa på målel i dess helhet.

Den föreslagna ordningen motsvarar vad som gäller
enligt 1925 och 1934 års lagar. En motsvarande ordning gäller också på andra
områden. Som lagrådet har framhållit kan det i och för sig ifrågasättas om det
inte på detta område kunde införas samma regler beträffande åklagarens talan
som numera enligt 199 d § konkurslagen (1921:225) gäller vid talan om näringsförbud.
Sådana regler skulle innebära att även en separat talan om tvångsförsäljning
skulle föras som brottmålstalan. Jag är emellertid inte beredd att nu föreslå
en sådan ändring. Den skulle föra med sig åtskilliga omarbetningar i
lagtexten. En sådan omarbetning kan inte anses befogad med hänsyn till att det
inte torde bli något praktiskt vanligt fall att talan om tvångsförsäljning förs
separat från ansvarstalan. Jag vidhåller därför det remitterade förslaget även
i denna del.

4 §

Jag
ansluter mig till vad lagrådet har anfört vid förevarande paragraf

5 §

Enligt
det remitterade förslaget skall i fråga om försäljning så anses och

Prop. 1984/85:111 49

■ t' så förfaras som om
egendomen hade utmätts för fordran med bästa förmånsrätt däri efter sådana
rättigheter som besvärade egendomen redan innan bulvanförhållandet inträdde och
söm har förmånsrätt före alla befintliga fordringar. Enligt min mening ger den
föreslagna lagtexten vid handen att det är fråga om en tänkt fordran som
placeras in i ett visst förmånsläge och icke om en befintlig fordran. Jag har
därför vid utarbetandet av det remitterade förslaget inle ansett det behövligt
med en utirycklig regel om att försäljning skall ske även om innehavare av
fordran bestrider det. Med hänsyn till vad lagrådet har anfört om risken för aU
lagtexten annars missförstås villjag emellertid inte motsätta mig att texten
kompletteras på det sätt lagrådet har föreslagit.

6
§

Jag delar lagrådets uppfattning att förordnanden
enligt förevarande paragraf bör meddelas endast när det föreligger en risk för
att avvecklingen av bulvanförhållandet annars kan komma att försvåras. Jag
godtar även lagrådets förslag till komplettering av lagtexten.

Övergångsbestämmelserna

Jag ansluter mig till lagrådets uppfattning att
straff enligt den nya lagen skall få ådömas endast den som kunde bestraffas
också enligt äldre lag, om bulvanförhållandet har inträtt före ikraftträdandet
och sedan har avvecklats inom en viss övergångstid. I likhet med lagrådet
anser jag att övergångstiden bör bestämmas till utgången av år 1985. Jag
förordar därför att en sådan ytteriigare föreskrift som lagrådet har föreslagit
tas in i övergångsbestämmelserna.

Förslaget
tiU lag om ändring i jordabalken

Jag ansluter mig till vad lagrådet har anfört vid 7
kap. 31 § och godtar i allt väsentligt lagrådets förslag till komplettering av
lagtexten. Vidare bör förslaget till ändring av 10 kap. 1 § Jämkas
redaktionellt.

2
Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att anta de av lagrådet granskade lagförslagen med
vidtagna ändringar.

3 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens
överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de
förslag som föredraganden har lagt fram.

4 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr III

Prop.
1984/85:111 50

BUaga I

Kommissionens sammanfattning av sitt betänkande (SOU
1983:46)

En bulvan är en person som utåt uppträder i eget
namn och som om han handlade för egen räkning, men som i verkligheten bara är
ett verktyg för någon annan - en huvudman - som själv inte vill synas i
sammanhanget. Oftast är det fråga om att genom bulvanarrangemangel kringgå
olika förbud eller krav på lillstånd eller atl i övrigt sätta samhällets
skydds- och kontrollregler ur spel så att ingripanden från myndigheternas sida
försvåras eller omöjliggörs. Andra illegala syften med att bulvaner anlitas
kan vara att huvudmannen därigenom söker undgå det ansvar för gäld som annars
skulle åvila honom. Han kan också vilja slippa ifrån lillämpningen av tvingande
lag, som skulle bli aktuell om han agerade öppet och i eget namn.

Inte
bara fysiska personer kan uppträda som bulvaner. Även bolag, t. ex.
dotterbolag, eller andra Juridiska personer kan spela denna roll.

Några
allmänna civilrättsliga eller straffrättsliga lagregler om bulvanskap finns
inte. För en bulvan gäller i princip samma regler som för en person som handlar
i eget namn och eget intresse. Detla innebär bl. a. att om en bulvan medverkar
vid brott eller annars förfar brottsligt blir det straffrättsliga regelsystemet
tillämpligt. På vissa speciella områden finns det dock bestämmelser som syftar
till att förhindra all lagbestämmelser kringgås genom anlitande av bulvaner.
Lagen (1925:221) om bulvanförhållanden i fråga om fast egendom
(fastighetsbulvanlagen) gäller sålunda i det fall ett förbud att förvärva fast
egendom utan tillstånd eller godkännande kringgåtts genom användande av bulvan.

En
annan lag som innehåller regler om bulvanskap är lagen (1934:239) om
bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag (aktiebulvanlagen). Även
valutalagen (1939:350) har en bulvanbestämmelse i sin 9 §.

I
riksdagen väcktes under 1982 flera motioner med yrkanden om att ytterligare
åtgärder ska vidtas mot den ekonomiska brottsligheten. Lagutskottet
konstaterade vid behandlingen av dessa motioner - LU 1982/83:16 — att det i
stor omfattning förekom att bulvaner användes i samband med sådan brottslighet
och att det således finns starka skäl som talar för att samhällets möjligheter
att ingripa vid bulvanförhållanden måste ökas. Utskottet ansåg därför att
riksdagen borde hemställa hos regeringen om erforderiiga lagstiftningsåtgärder,
varvid det särskilt pekades på att problemen med bulvanförhållandena i
betydande utsträckning orsakades av utrednings- och bevissvårigheter. Riksdagen
biföll lagutskottets hemställan (rskr 1982/83:89) varefter det sedermera
ankommit på kommissionen mot ekonomisk brottslighet att förbereda och lägga
fram förslag till den åsyftade lagstiftningen.

Prop.
1984/85:111 51

Det lagförslag som kommissionen nu lägger fram är
bl. a. inriktat på att komma tillrätta med de särskilda svårigheter som
lagutskottet pekat på i sin begäran om lagstiftning. Bulvanlagen innehåller
sålunda flera regler av presumtionskaraktär. Härigenom läggs, i de fall
illojala syften kan förmodas ligga bakom vad som utåt är avsett att framstå
som oantastligt, i vissa fall en inte obetydlig bevisskyldighet på dem som
uppträder på sådant sätt och i sådant sammanhang att bulvanskap antagligen
föreligger. De som i första hand träffas av de regler som syftar till att
underlätta bevisningen i mål om bulvanskap är sådana personer som dömts för
ekonomisk brottslighet i samband med utövandet av näringsverksamhet.

Bulvanlagen
innefattar både en civilrättslig och en straffrättslig reglering av
bulvanskapen. Vid bulvanskap som anordnas av huvudsakligen illojala skäl, dvs.
för att undgå ansvar för gäld eller för att kringgå tvingande lag, läggs ett
solidariskt ekonomiskt ansvar på huvudmannen och bulvanen för de fordringar för
tredje man som en bulvanhandling kan ge upphov till. Härigenom kan lagens
preventiva verkan förmodas bli förstärkt och bul-vanartangemangen framstå som
än mindre attraktiva. Bl.a. omintetgörs därigenom själva den effekt som
vanligen eftersträvas - att huyudmannen inte ska ådra sig något ekonomiskt
ansvar för den verksamhet han i realiteten bedriver.

I
sin hemställan om lagstiftning pekade lagutskottet också på de särskilda problem
som uppkommer på gmnd av att närstående till huvudmannen ibland anlitas som
bulvaner. Det förekommer bl.a. att närstående anordnar sina
förmögenhetsförhållanden sinsemellan på ett sätt som innebär att man på ett
illojalt sätt drar sig undan det ansvar för gäld som normalt ska åvila den som
sysslar med ekonomisk verksamhet. Kommissionen diskuterar en möjlig väg att
angripa dessa problem, men föreslår inte i detta sammanhang någon särskild
lagbestämmelse med sikte på Just dessa frågor. De allmänna reglerna om
bulvanskap som ingår i förslaget är emellertid givetvis tillämpliga även i de
fall en närstående anlitas som bulvan varför det behov av lagreglering som
lagutskottet pekat på i huvudsak blir tillgodosett därigenom.

I
de fall bulvankonstruktioner används för att kringgå i lag föreskrivna förbud
eller krav på tillstånd m. m. - t. ex. näringsförbud eller tillstånd att köpa
fast egendom — föreslår kommissionen ett särskilt straffrättsligl ansvar för
huvudmannen. Han ska kunna dömas för "bulvanbrott", en ny brottstyp
som introduceras genom bulvanlagen. Även beträffande den som låter sig
utnyttjas som bulvan skärps straffansvaret. Redan om hän hade skälig anledning
anta, att det bulvanskap han ställt sig till förfogande för anordnades för att
främja brott, ska han kunna straffas. En sådan regel kan sägas innebära ett
ansvar för oaktsam medverkan till annans brott och innebär en betydande
skärpning i förhållande till vad som gäller nu.

I ett särskilt avsnitt av lagen tas särskilda
bestämmelser upp om vissa bulvanförhållanden. Det är i huvudsak de gamla
fastighetsbulvan- och

Prop.
1984/85:111 52

aktiebulvanlagarnas
bestämmelser om avveckling av bulvanskapen genom tvångsförsäljning som här har
arbetats samman och i någon mån moderniserats. Avsikten är att de nuvarande
lagarna ska upphöra när bulvanlagen träder i kraft, enligt förslaget den 1 Juli
1984.

Prop.
1984/85:111 53

Bilaga
2

Kommissionens lagförslag (SOU 1983:46)

Förslag
till Bulvanlag

Härigenom
föreskrivs följande.

Allmänna
bestämmelser

1 §
Den som på annans uppdrag eller eljest till följd av avtal med annan

driver rörelse eller förvärvar egendom eller ingår avtal eller eljest företar

åtgärd eller rättshandling i eget namn, men för huvudsakligen denne andres

(huvudmannens) räkning, företar en bulvanhandling och är bulvan för

huvudmannen om det skäligen kan antas atl detta sätt att ordna förhållan

dena (bulvanskapet) använts huvudsakligen för att i huvudmannens intres

se utåt dölja denne.

Finns
gmndad anledning anta att en bulvanhandling företagils och har den som framstår
som huvudman meddelats näringsförbud eller senare än fem år innan handlingen
företogs begått brott i samband med utövande av näringsverksamhet, för vilkel
han ådömts annan påföljd än böter, skall ett bulvanskap anses föreligga, om det
inte visas alt den handlande uppträtt självständigt i förhållande till
huvudmannen.

Är den som framstår som huvudman en juridisk person
skall vad som sägs i andra stycket även gälla, om vad som där föreskrivs om
huvudmannen är tillämpligt på den som företräder den Juridiska personen,
antingen som ställföreträdare eller genom all faktiskt handha ledningen.

2 §
Uppkommer på grund av en bulvanhandling en fordran för iredje man

får denne, vid bulvanbrott enligt 3 §, göra fordran gällande mot såväl

huvudmannen som bulvanen, vilkendera han helsl vill; detsamma gäller

om det inte visas att bulvanskapet anordnats av huvudsakligen annan

anledning än att huvudmannen skall undgå ansvar för gäld eller kringgå lag

som inte får frångås genom avtal. Avser bulvanhandlingen förvärv eller

annat avtal som på grund av föreskrift i lag är ogiltigl om det ingås av

huvudmannen själv får dock fordran inle göras gällande mot denne.

Varken huvudmannen eller bulvanen kan i fall som
avses i första stycket grunda någon rätt mot tredje mannen på grund av en
bulvanhandling annat än i den mån denne gjort fordran gällande mot honom och
fordrans fullgörande, på grund av avtal eller eljest, förutsätter en
motprestation från tredje mannens sida.

3 §
Företas en bulvanhandling, varigenom etl för viss verksamhet eller

visst slag av förvärv i lag föreskrivet förbud eller krav på registrering eller

tillstånd eller ett av domstol eller myndighel meddelat föreläggande kring

gås, döms huvudmannen för bulvanbrott till böter eller fängelse i högst två

år.

Är juridisk person huvudman vid gärning som avses i
försia stycket, skall den som företräder den juridiska personen, antingen som
ställföreträdare eller genom atl faktiskt handha ledningen, anses som
gärningsman.

5 Riksdagen 1984185. I saml. Nr III

Prop. 1984/85:111 54

4
§ Har en brottslig gärning främjats genom ett bulvanskap och är gärningen av
beskaffenhet att föranleda ansvar för huvudmannen, skall bulvanen, om han hade
skälig anledning anta att bulvanskapet anordnades för att främja brott, dömas
för bulvanbrott enligt 3 § första stycket i denna lag. Vad som sagts nu gäller
dock ej om bulvanen enligt 23 kap. brottsbalken skall ådömas ansvar för
medverkan till gärningen i fråga.

Är juridisk person bulvan vid fall som avses i
första stycket, äger 3 § andra stycket motsvarande tillämpning.

Särskilda
bestämmelser om vissa bulvanskap

5 §
Kringgås genom en bulvanhandling ett förvärvsförbud eller en pröv

ning av en fråga om förvärvstillstånd som har föreskrivits i .

1.
lagen (1955:183) om
bankrörelse,

2.
lagen (1975:1132) om förvärv av
hyresfastighet m. m.,

3.
lagen (1976:240) om förvärv av
eldistributionsanläggning m. m.,

4.
Jordförvärvslagen (1979:230),

5.
lagen (1982:617) om utländska
förvärv av svenska företag m. m., eller

6.
lagen (1982:618) om utländska
förvärv av fast egendom m. m., skall domstol på talan av allmän åklagare förordna
att kronofogdemyndigheten, sedan sex månader förflutit efter det att domen
vunnit laga kraft, skall pröva om den egendom eller rättighet som
bulvanhandlingen avser skall säljas på offentlig auktion eller, i fi-åga om
aktier, genom fondkommissionär. Avser bulvanhandlingen aktier och är bulvanen
införd som aktieägare i aktieboken, skall domstolen vidare förordna att
bulvanen inte får utöva de befogenheter som tillkommer en sådan aktieägare.
Anteckning härom skall göras i aktieboken, sedan domen vunnit laga kraft.

Talan som avses i första stycket skall föras mot
bulvanen. Huvudmannen skall beredas tillfålle att yttra sig i målet.

Ett förordnande enligt första stycket första
meningen, skall innehålla en erinran om föreskrifterna i 6 §.

6
§ Kronofogdemyndigheten skall
förordna om försäljning enligt 5 §, om det inte visas att egendomen eller
rättigheten har överlåtits. Blir en sådan överlåtelse inte bestående, skall
kronofogdemyndigheten på nytt pröva frågan om försäljning.

7
§ Visas det, efter att ett
förordnande om försäljning meddelals, alt egendomen eller rättigheten före
eller efter förordnandet har överlåtits, får kronofogdemyndigheten besluta att
förordnandet inte skall gå i verkställighet. 1 övrigt skall så anses och så
förfaras som om egendomen hade utmätts

1.
i fråga om annat än fast
egendom och tomträtt, för betalning av fordran hos bulvanen, samt

2.
i fråga om fast egendom och
tomträtt, för fordran med bästa förmånsrätt däri efter sådana rättigheter som
besvärade egendomen redan innan bulvanhandlingen företogs och har förmånsrätt
före alla befintliga fordringar.

Försäljning får inte ske till huvudmannen eller
bulvanen. Bestämmelserna i 9 kap. 4 § första och andra styckena samt 12 kap.
40 § första stycket andra meningen utsökningsbalken skall inte tillämpas på
försäljningen.

Avges
vid offentlig auktion bud som sålunda får antas, skall försäljning

Prop.
1984/85:111 55

ske
även om innehavare av fordran bestrider del. Huvudmannen och bulvanen svarar
solidariskt för kostnad som inle kan tas ut ur köpeskillingen för det sålda
enligt 17 kap. 7 § utsökningsbalken.

8 §
Huvudmannen och bulvanen får av domslol förbjudas all vid förvalt

ningen av egendom eller rättighet, som skäligen kan antas komma att bli

föremål för ett sådant förordnande som avses i 5 § försia stycket, vidta en

viss åtgärd om denna kan antas skada ett allmänt intresse. Genom ett

sådant förbud får också bestämmas att bulvanen inte får överlåta eller

pantsätta egendomen eller rättigheten utan att domstolen godkänner det.

Ell förbud enligt första stycket skall genast
verkställas och gäller även mot den som huvudmannen eller bulvanen har upplåtit
en nyttjanderätt till. Om inte domstolen bestämmer annat, upphör förbudet att
gälla sedan försäljning har skett och auktionen vunnit laga kraft eller sedan
det blivil avgjort att förordnande om försäljning inte kommer att meddelas. I
övrigt skall i fråga om förbud 15 kap. rättegångsbalken om kvarstad gälla i
tillämpliga delar.

9 §
Domstolen skall underrätta kronofogdemyndigheten om ett förord

nande enligt 5 §, så snart domen vunnit laga krafl.

Elt förordnande enligt 5 § som gäller fast egendom
eller tomträtt skall genast anmälas till inskrivningsmyndigheten för anteckning
i fastighetsboken eller tomrättsboken.

10 §
Kronofogdemyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas i

den ordning som föreskrivs i utsökningsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984, då lagen
(1925:221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom och lagen (1934:239)
om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag skall upphöra att gälla.

Prop. 1984/85:111 56

BUaga3

Förteckning över remissinstanserna (SOU 1983:46)

Efter remiss har yttranden över kommissionens
betänkande (SOU 1983:46) Bulvanlag avgetts av hovrätten för Väsira Sverige,
Stockholms tingsrätt, kammarrätien i Jönköping, riksåklagaren,
rikspolisstyrelsen, brottsförebyggande rådet, kommerskollegium,
bankinspektionen, riksskatteverket, konsumentverket, juridiska
fakullelsnämnden vid Stockholms universitet, lantbmksstyrelsen, patent- och
registreringsverket, länsstyrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen i Malmöhus
län, länsstyrelsen i Kopparbergs län, kommissionslagskommittén (Ju 1978:10),
näringsförbudskommittén (Ju 1981:03), utredningen (Fi 1973:01) om säkerhetsåtgärder
m. m. i skatteprocessen. Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, Föreningen
Sveriges kronofogdar. Föreningen Sveriges åklagare, Föreningen Sveriges
taxeringsrevisorer. Hyresgästernas riksförbund. Landsorganisationen i Sverige,
Tjänstemännens centralorganisation. Centralorganisationen SACO/SR, Lantbmkamas
riksförbund. Kooperativa förbundet, Stockholms kommun. Svenska
arbetsgivareföreningen. Svenska bankföreningen. Svenska
handelskammarförbundet. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges ackordscentral,
Sveriges advokatsamfund, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges
föreningsbankers förbund. Företagareförbundet, Sveriges grossistförbund,
SHIO-Familjeföretagen, Sveriges hotell- och restaurangförbund, Sveriges
industriförbund och Sveriges köpmannaförbund.

Sveriges industriförbund, SHIO-Familjeföretagen,
Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges grossislförbund och Sveriges
köpmannaförbund har avgett ett gemensamt yttrande.

Riksåklagaren har bifogat yttranden från
överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt, länsåklagaren
i Älvsborgs län samt länsåklagaren för speciella mål. Kommerskollegium har bifogat
yttranden från Stockholms handelskammare och Skånes handelskammare. Vidare har
länsstyrelsen i Malmöhus län bifogat yttranden från kronofogdemyndighetema i
Malmö och Trelleborg.

Prop. 1984/85:111 57

Bilaga
4

Sammanställning av remissyttrandena i vad avser 5-10 §§ i
kommissionens förslag till bulvanlag (SOU 1983:46)

Lanthriiks.styrcisen: Inom lanlbruksstyrelsens
verksamhetsområde förekommer bulvanhandlingar främsl som elt sätt alt kringgå
jordförvärvslagens (1979:230) krav på tillstånd för förvärv av
jordbmksfastigheler. Bulvanförhållandena har som regel tagit sig uttryck i
arrendeavtal där den som förvägrats tillstånd att köpa en fastighet i stället
arrenderar den på mycket lång tid, upp till maximala 50 år (7 kap. 5 §
jordabalken).

Bl.a.
i syfte att motverka bulvanförhållanden av detla slag föreslog
arrendelagskommittén i betänkande (SOU 1981:80) Arrenderätt 2 att maximitiden
för upplåtelse av jordbmksarrende skulle bestämmas lill 20 år. 1 den lagrådsremiss
om nya arrenderegler som lades fram i november 1983 har maximitiden föreslagits
bli 25 år.

Antalet
fall där Jordförvärvslagen kringgås och som kommit till lant-bmksstyrelsens
eller lantbmksnämndernas kännedom är inte särskilt stort. Sannolikt är
emellertid bulvanförhållanden ganska vanliga inom lantbruket.
Lantbmksstyrelsen välkomnar därför den skärpning av reglerna och de ytterligare
åtgärder mot bulvanhandlingar som föreslås i del nu framlagda betänkandet. Det
framstår också som ändamålsenligt att ämnet regleras enhetligt genom en lag
som skall läcka alla förekommande fall av bulvanförhållanden.

Som
lantbmksstyrelsen skall redovisa i del följande är förslaget emellertid i
väsentliga delar inte anpassat till de bulvansituationer som förekommer inom
styrelsens verksamhetsområde. Del synes därför ofrånkomligt att förslaget
kompletteras med sådana regler som tar sikte på bulvanförhållanden som gmndas
på arrenden.

Allmänt
om bulvansitiiationen

Bulvan-artenden karakteriseras av att
"arrendatorn" (huvudmannen) tillerkänns vidsträckta befogenheier, t.
ex. all avverka skog utöver husbehov (jfr lagens begränsning till fem år i
fråga om avverkningsrätter, 7 kap. 5 § andra stycket Jordabalken). Arrendatorn
har ofta rätt att göra investeringar utan a» höra den formella ägaren
(bulvanen) och som säkerhet (och belåningsunderlag) kan arrendatorn få pantbrev
som ägaren tar ul och överlämnar till honom. Inte sällan utgörs arrendeavgiften
av etl engångsbelopp som är identiskt med den köpesumma som tidigare avtalats
mellan parterna. Avtalet kan också innehålla ett löfte lill artendatorn alt när
som helst förvärva fastigheten.

Enligt
förslaget föreligger en bulvanhandling när bulvanen företar en

Prop. 1984/85:111 58

rättshandling
i eget namn men för huvudmannens räkning och avsikten är att dölja denne.

Denna beskrivning stämmer dåligt på de bulvanskap
som förekommer för att kringgå Jordförvärvslagen. Jordägarens, bulvanens,
delaktighet sedan artendeavtalet träffats består vanligen endast i att han
står som lagfaren ägare och gentemot bankerna svarar för intecknad skuld.
Rättshandlingar i övrigt företas av huvudmannen: nyttjanderättsavtal,
avverkningsuppdrag och investeringar m. m. Bulvanens enda funktion är alltså i
regel, som också sägs i 1925 års lag, att han innehar egendomen huvudsakligen
för annans (huvudmannens) räkning. Inte heller är, som del sägs i den
föreslagna I §, bulvanskapet tillkommet "huvudsakligen för alt i huvudmannens
inlresse utåt dölja denne". Avsikten är i stället alt genom en
avtalskonstruktion ge huvudmannen de befogenheter han skulle haft om han fått
köpa fastigheten. Han framträder också ofta utåt som om han vore ägare.

Som framgår av det anförda är det nödvändigl atl
omformulera lagtexten så att även det passiva ägandet kan utgöra en
bulvanhandling. Inte heller kan syftet alt dölja huvudmannen vara ett avgörande
kriterium för frågan om bulvanhandling förekommer eller ej när det gäller
kringgående av jordförvärvslagen.

Ansvar
gentemot tredje man

Kommissionen föreslår att straffbara
bulvanhandlingar som ingås med tredje man skall bli bindande för såväl
huvudmannen som bulvanen liksom handlingar där avsikten är att huvudmannen inte
skall bli förpliktigad. Avtalsparten (tredje man) skall kunna vända sig mot vem
som helst av dem med krav på gmnd av bulvanhandlingen.

När det gäller arrenden som förtäckta köp torde
huvudmannens solidariska ansvar sällan aktualiseras eftersom det är han och
inte bulvanen som svarar för den löpande verksamheten. Ofta har bulvanen
(fastighetsägaren) kvar ansvaret för lånen i fastigheten. Genom arrendeavgiften
kompenseras han för sina utgifter för lånen men avsikten är att huvudmannen
inte skall stå för lånen. Det är oklart om förslaget får till följd att
huvudmannen tillsammans med bulvanen blir ansvarig gentemot långivaren. Lånen
har i allmänhet funnits redan innan bulvantransaktionen företogs. Långivarens
fordran gmndas därmed inte på en bulvanhandling, någol som enligt 2 § i
förslaget är en fömtsättning för ett sådant vidgat ansvar. Slutsatsen skulle då
bli att huvudmannen i detta fall inte är ansvarig för banklånen, vilket i och
för sig hade varit önskvärt. Styrelsen förordar att även den nu angivna
situationen täcks av huvudmannens ansvar.

Medan bulvanen fortfarande står för de äldre lånen
är det inte ovanligt att huvudmannen tar egna nya lån mot säkerhet i pantbrev
som ägaren tagil ut. Något personligt betalningsansvar för bulvanen föreligger
då inte, vare sig med nuvarande regler eller enligt förslaget.

Prop.
1984/85:111 59

Straffrättsligl
ansvar

Lantbruksstyrelsen ser positivi på förslaget atl
straffbelägga bulvanhandlingar som innebär etl kringgående av bl. a. krav på
lillståndsplikt. En sådan regel skulle träffa bulvanförhållanden i form av
arrende av jordbruksfastigheter. Likaså skulle ett straffhot kunna verka
avskräckande för sådana skenöverlåtelser som förekommit för att kringgå
vitesföreläggande enligt lagen (1979:125) om skötsel av Jordbruksmark.

I vissa fall skall också bulvanen kunna dömas till
straff (4 §). Medverkan till själva bulvanbrottet skall dock inte medföra
straff för bulvanen (s. 56), något som inte framgår tillräckligt tydligt av den
föreslagna lagtexten.

Avveckling
av bulvanförhållanden

Vid ett kringgående av bl.a. jordförvärvslagen
skall enligt förslaget domstol på framställning av åklagare kunna förordna att
kronofogdemyndigheten - efter viss tid för frivillig avveckling — skall kunna
sälja egendomen på offentlig auktion.

Jämfört med nuvarande regler i 1925 års lag innebär
förslagel en förenkling på så sätt att åklagarens talan inte behöver ha
föregåtts av en prövning i länsstyrelsen. Det nuvarande systemet är mycket
omständligt och lantbmksstyrelsen välkomnar den föreslagna förenklingen.

Försäljning på offenthg auktion är även med den
föreslagna förenklingen ett tidsödande förfarande och dessutom förenat med en
hel del arbete. Därtill kommer att kretsen av tänkbara köpare är mycket liten
när det gäller Jordbmksfastigheler som är s.k. rationahseringsobjekt. Enligt
lant-bmksstyrelsens mening bör kronofogdemyndigheten också ha möjlighet att
sälja egendomen under hand. Sådana försäljningar används numera ofta som ett
alternativ till offentliga auktioner enligt utsökningsbalken (se Wa-hn m.fl.,
Utsökningsbalken, s. 333 och 436 f). Just när det gäller rationaliseringsfastigheter
torde underhandsförsäljning vara den väg som först bör prövas. Kan ett
acceptabelt pris inte uppnås vid förhandling med tänkbara privata köpare torde
ofta försäljning i stället kunna ske till staten genom lantbmksnämnden i länet.

Lantbmksstyrelsen vill i sammanhanget ta upp frågan
om tvångsförsäljning när bulvanförhållandet avser del av en fastighet, l.ex.
ett skogsskifte där huvudmannen getts långtgående befogenheter under lång tid.
Frågan är då om skiftet kan säljas separat på offentlig auktion eller om hela
fastigheten skall dras in i försäljningen. Såvitt känt har frågan aldrig prövats
i praxis. De fall som förekommit torde ha avvecklats innan det kommit till
någon dom.

Enligt 4 kap. 7 § Jordabalken blir köp av ett
område av en fastighet ogiltig om inte fastighetsbildning sker i
överensstämmelse med köpet. En försäljning enligt bulvanlagen av ett särskilt
område av en fastighet bör kunna ske endast om detta område lämpligen kan föras
till annan fastighet eller avstyckas till egen fastighet.

Prop.
1984/85:111 60

Är det inte möjligt att genom fastighetsbildning
avskilja områdel synes del ofrånkomligt atl försäljningen omfattar hela
fastigheten.

I samband med atl bulvanfrågan beträffande ett
särskilt markområde prövas bör alltså åklagaren - eller domstolen - begära
yltrande från lantbruksnämnden och fastighelsbildningsmyndighelen om området
kan bli föremål för fastighetsbildning och i så fall på vilkel sätt.

Vid försäljning av en del av en faslighet kan
skyddshdoppet enligt 7 § första stycket punkt 2 i förslaget inle beslämmas utan
vidare. Förslagsvis bör det svara mot områdets värde i förhållande till
fastigheten i dess helhet.

En annan fråga atl ta upp i sammanhanget är om ett
förvärv av en Jordbmksfaslighet på offenllig auktion skall fordra tillstånd
enligt Jordförvärvslagen.

En tvångsförsäljning enligt 1925 års bulvanlag
anses likställd med exekutiv auktion och därmed är förvärvet undanlaget från
krav på förvärvslillstånd (se prop. 1925:216 s. 22 och 30 samt 2 § p. 10
jordförvärvslagen). Däremot fordras tillstånd för alt behålla egendomen (16 §
jordförvärvslagen). Vid förvärv på annan offenllig auktion, l.ex. enligt
samäganderätis-lagen, fordras däremoi vanligl förvärvslillstånd.

Det förfarande för tvångsavveckling som föreslås
överensslämmer i princip med det som nu gäller. Ett förvärv av
jordbruksfastighet som görs på en offentlig auktion enligt den föreslagna
bulvanlagen bör därför liksom hittills vara undantaget från kravet på
förvärvstillstånd. Förvärvaren skulle däremot vara skyldig all avyttra
fasligheten inom två år om han inte dessförinnan fått tillstånd all behålla
den. Ett tillägg av denna innebörd bör göras i 2 § p. 10 och 16 §
Jordförvärvslagen.

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt: Såvitt
avser åklagarens roll vid tvångsförsäljning saknar jag i den föreslagna lagen
bestämmelser om utredningsförfarandet. Etl regelkomplex liknande det i 199 § d
konkurslagen vore påkallat.

Jag har i övrigt inga invändningar mot de
avslutande lagreglerna avseende intagande i nya bulvanlagen av de föreskrifter
som redan finnes avseende bulvanskap och avveckling av bulvanförhålllanden.

Riksskatteverket: 5 § Uppräkningen av
förfallningar, i vilka föreskrivs förvärvsförbud eller en prövning av en fråga
om förvärvslillstånd, bör kompletteras med fondkommissionslagen (1979:748)
vari, genom tillägg av en 8 a § (1983:677) föreskrivits förbud för vissa
personer all förvärva aktier i fondkommissionsbolag, och lagen (1980:2) om
finansbolag, där en motsvarande bestämmelse fördes in som 6 a § genom SFS
1983:676.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms
universitet: Fakultetsnämnden har tidigare framhållil att termerna
"bulvanhandling" och "kringgående" i förslaget fått en
alltför vidsträckt innebörd och tillämplighet. Härigenom vidgas
tillämpningsområdel även för de bestämmelser som sammanförts i 5-10 §§. Det
sätt på vilket utvidgningen sker drabbas av

Prop.
1984/85:111 61

samma
invändningar som redan framförls ifråga om de nytillkomna straffrättsliga och
civilrättsliga sanklionsreglerna.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Faslighetsbulvanlagens
och aktiebul-vanlagens regler om tvångsförsäljning har föreslagits överflyttade
till bulvanlagen. Någon utredning om hur dessa lagar fungerat synes inte ha
gjorts av kommissionen. Erfarenhetema av dessa lagar borde kunna visa i vilken
mån det är möjligt att komma åt bulvanförhållanden.

Kronofogdemyndigheten i Malmö: En annan fråga som
inte heller får svar i lagförslaget eller i övervägandena och motiveringen är
vilken domstol och vilken kronofogdemyndighet som är rätt fomm. På gmnd av
formuleringen i lagtexten synes de allmänna fommreglerna gmndade på hemvist
vara tillämpliga. Detta förhållande torde emellertid vara otillräckligt,
eftersom fommfrågan kan behöva avgöras med utgångspunkt från var egendom finns.
Särskilt gäller detta, när fastigheter kommer in i bilden. Betänkandet
innehåller inga kommentarer i forumfrågan.

Näringsförbudskommittén
(Ju 1981:03): En annan risk med en lag som omfattar alla bulvanfall gäller de
områden som tidigare särreglerats. Dessa passas nu in under de generellt giltiga
reglerna med vissa förändringar i de materiella bestämmelserna som följd. Som
exempel kan las sådana fall som i dag regleras av den s.k. aktiebulvanlagen. I
dag straffas endast bulvanen enligt denna lag, men enligt förslaget till
bulvanlag straffas även huvudmannen. Bakom den nu gällande regleringen ligger
otvivelaktigt vissa bedömningar enligt vilka det befunnits lämpligt att endast
straffa bulvanen. En förändring i detta rättsläge föreslås nu, utan atl dessa
tidigare överväganden utsatts för någon synbar granskning. Lagstiftaren byter
alltså fot utan att det anges varför.

Föreningen Sveriges kronofogdar: § 5 Föreningen
föreslår att den eventuella försäljning som skall göras genom
kronofogdemyndigheten sker på sedvanligt sätt dvs. genom auktion och underhandsförsäljning
och inte enbart genom auktion.

§ 6 Föreningen anser att det bör preciseras vilken
kronofogdemyndighet som skall ombesörja försäljningsåtgärderna.

§§
7-10 Föreningen har ingen erinran mol innehållet i dessa paragrafer.

Föreningen Sveriges åklagare: Föreningen
tillstyrker kommissionens förslag att tvångsförsäljning skall kunna ske i det
fall och på det sätt som anges i den föreslagna 5 §. Föreningen delar
kommissionens uppfattning att det är åklagaren som bör föra en sådan talan.
Till utrönande av om fömtsättningama därför är uppfyllda krävs en utredning. På
gmnd av den föreslagna bulvanlagens generella karaktär bör enligt föreningens
uppfattning, ges uttryckligt lagstöd för utredningsförfarandet i likhet med
vad som är fallet beträffande näringsförbudsinstitutet (109 d § konkurslagen).

I den föreslagna 8 § ges domstol möjlighet att
meddela förbud i avseende på vissa förvaltningsåtgärder. Straffsanktion finns i
17 kap. 13 § brottsbalken. Enligt föreningens uppfattning är del emellertid en
klar brist att lagen 6 Riksdagen 1984185.1 saml. Nr 111

Prop.
1984/85:111 62

inle
anger någon tillsynsmyndighet. Förbud, vars efterlevnad inte kontrolleras
fyller ingen större funktion.

Siockholms kommuns juridiska avdelning: I 3 §
straffbeläggs vissa kvalificerade former av bulvanskap. I 3 S första stycket
anges bl. a. att om en bulvanhandling företas, varigenom ell för visst slag av
förvärv i lag föreskrivet krav på tillstånd kringgås döms huvudmannen för
bulvanbrott. Exempel på krav på tillstånd ges i specialmotiveringen (sid.
81-82). Där nämns ej förvärvstillstånd enligt lagen om förvärv av
hyresfastighet. Att exemplifieringen ej omfattar förvärvslillstånd enligt
reglerna i 1-7 §§ nämnda lag synes av alll att döma bero på atl kommissionen
ansett sådana förvärvslillstånd ej vara hänföriiga till i lag föreskrivet
"krav på lillsländ". Enligt 1 § andra slycket lagen om förvärv av
hyresfastighet fordras ju förvärvslillstånd endast om kommunen påkallar prövning
hos hyresnämnden. Något absolut (reservationslösl) "krav på
tillstånd" föreskrivs sålunda ej i nämnda lag. Orsaken till atl kommun ej
påkallar prövning hos hyresnämnd kan emellertid tänkas vara just att
förvärvaren (bulvanen) ej ger anledning till det, medan om del varit
huvudmannen som framträtt som förvärvare kommunen mycket väl kunde haft
anledning påkalla hyresnämndens prövning och tillstånd då hade erfordrats.

Vad sålunda anförts rörande situationer med
förvärvstillstånd bör föranleda klarläggande kompletteringar i det fortsatta
arbetet med bulvanlagen.

I
5 § anges till en början i vilka fall bulvanlagens regler om tvångsförsäljning
är lillämpliga. Där sägs bl. a. att kringgås genom bulvanhandling "en
prövning av en fråga om förvärvslillstånd" som föreskrivits i bl.a. lagen
om förvärv av hyresfastighet m. m. så blir tvångsförsäljningsreglerna
tillämpliga. Med hänvisning till vad ovan i anslulning till straffbestämmelsen
i 3 § första stycket sagts rörande förvärvslillstånd och kommuns påkallande av
prövning synes även beträffande 5 8 tvekan vara berättigad. Denna avser
spörsmålet huruvida reglerna om tvångsförsäljning med nuvarande utformning
verkligen kan bli tillämpliga i det fall någon som sedan visar sig vara bulvan
förvärvat hyresfastighet och kommun ej funnit anledning påkalla prövning hos
hyresnämnden. I efterhand kan man ju inle få klarhet i om "en
prövning" hos hyresnämnd kringgåtts eflersom man inte vet om det kommunala
organel skulle påkallat prövning hos hyresnämnden därest huvudmannen förvärvat
hyresfastigheten.

Vid lagförslagets vidare behandling torde i
specialmotiveringen böra utvecklas hur man skall se på berörda situationer. En
omarbetning av föreslagen lydelse bör också ske.

I
anslutning till bestämmelsen i 5 § torde också böra klariäggas under hur lång
tid åklagarens möjlighel att väcka talan mot bulvanen står öppen. Därvid
fömtsättes bulvanen ej ha överlåtit egendomen. Alt tiden ej begränsas av att
bulvanen erhållit lagfart på fastigheten följer uppenbarligen av vad som
anförts i specialmotiveringen till 6 § (sid. 88-89). Är vidare åklagarens talan
eventuellt av den rättsliga naturen atl reglema om del-

Prop. 1984/85:111 63

givning
av stämning i brottmål äger tillämpning eller kan kungörelsedclgivning kanske
tillämpas? Frågan har sitt intresse mot bakgrund av atl bulvan kan tänkas hålla
sig undan och omöjliggöra personlig delgivning.

Prop.
1984/85:111 64

Bilaga
5

Hyresrättsutredningens förslag till ny lydelse av 12 kap.
48 § jordabalken (SOU 1981:77 s. 37)

12 kap. 48 § Jordabalken Upplåts en bostadslägenhet
i andra hand av

1.
någon som är gift eller har
varit gift med hyresvärden eller är i rält upp- eller nedstigande släktskap
eller svågerlag med hyresvärden eller är syskon till hyresvärden eller på annal
liknunde säll är hyresvärden närstående,

2.
en Juridisk person för vilken
hyresvärden eller någon som avses i 1 är såsom styrelseledamot eller i annan
liknande egenskap ställföreträdare eller över vilken hyresvärden eller någon
som avses i I eljest pä grund av aktieägande eller annan liknande anledning har
ett bestämmande inflytande,

3.
någon som, när hyresvärden är
en Juridisk person, själv har en sådan ställning i förhållande till hyresvärden
som avses i 2 eller är närstående till någon som har en sådan ställning,

4.
någon som är anställd hos
hyresvärden eller har ekonomisk intressegemenskap med hyresvärden eller står i
annal liknande förhållande lill denne,

och kan det på gmnd därav antagas att upplåiaren
inle vid upplåtelsen handlat självständigt i förhållande till hyresvärden,
skall lägenheien, om andrahandshyresgästen begär det, anses ha upplåtits till
denne direkl av hyresvärden.

Har i fall som avses i första stycket ett hyresavtal
upprättals skriftligen, skall anteckning om atl avtalet gäller direkt med
hyresvärden på begäran av hyresgästen göras på handlingen. I annal fall
lillämpas 4 § försia stycket.

Prop.
1984/85:111 65

Bilaga
6

Arrendelagskommitténs förslag till en ny paragraf, 8 kap.
19 a §, i jordabalken (SOU 1981:80 s. 23)

8
kap. 19 a § jordabalken

Har
artende upplåtits i andra hand av

1.
någon som med jordägaren är
eller har varit gift eller är i räll upp-eller nedstigande släktskap eller
svågerlag eller är syskon eller är i del svågerlag. att den ene är eller har
varit gift med den andres syskon, eller som på liknande sätt är jordägaren
närstående,

2.
Juridisk person, över vilken
jordägaren eller någon honom närstående enligt 1. har ett bestämmande
inflytande.

3.
enskild person samt Jordägaren
är Juridisk person, över vilken upplåtaren eller någon honom närstående enligt
I. har elt bestämmande inflytande,

skall, när upplåtarens rätt mot jordägaren upphör,
artendet anses ha upplåtits av denne.

Prop. 1984/85:111 66

BUaga
7

Skrivelse till justitiedepartementet den 15 april 1982
från Svenska förbundet för koloniträdgårdar och fritidsbyar

Svenska förbundet för koloniträdgårdar och
fritidsbyar får härmed hemställa att artendereglerna i jordabalken ändras så
att koloniträdgårdsinnehavamas ställning stärks.

Sedan länge har här i landet funnits
koloniträdgårdar, som upplåtits på artende av kommunema.
Koloniträdgårdsrörelsen fyller en viktig social funktion, särskilt i
storstadsområdena genom att den ger människor möjligheter till en meningsfull
fritid. För många innebär den också att man kan nedbringa levnadsomkostnaderna
genom att själv odla grönsaker. Koloniträdgårdsinnehavama är oftast
pensionärer och andra personer med knappa ekonomiska omständigheter.
Koloniträdgårdsrörelsens betydelse har ökat kraftigt under senare år på gmnd av
ökningen av levnadsomkostnaderna i allmänhet. Många människor saknar i dag
ekonomiska möjligheter att använda sin semester och annan fritid för
välbehövlig rekreation och avkoppling. Koloniträdgårdarnas betydelse har också
ökat genom den stigande efterfrågan på fritidshus. Det är sålunda i dag svårt
att komma över en fritidsbostad inom rimligt avstånd från hemorten. En
koloniträdgård med en mindre stuga blir därför för allt fler ett viktigt
altemativ.

Tidigare arrenderade koloniträdgårdsinnehavama
vanligen marken direkt av kommunen. Denna ordning förde med sig ett betydande
administrativt arbete, främst för kommunema. Numera är innehavama mnt om i
landet oftast organiserade i ideella föreningar. Dessa föreningar har som
ändamål all artendera mark av respektive kommun samt att upplåta det av
kommunen artenderade områdets utlagda lotter till medlemmarna i föreningen.
Formellt skrivs artendekontraktel under av den ideella föreningen och
kommunen. I kontraktet stadgas atl den ideella föreningen skall underhålla och
ombesörja allmän skötsel av det arrenderade området. Föreningen åtar sig
därjämte bl.a. att icke upplåta lott till annan än medlem i föreningen. I ett
andra led tecknar sedan föreningen och den enskilde medlemmen i föreningen ett
nyttjanderättskontrakt där det bl.a. stadgas att medlem inom viss tid skall
uppföra och bibehålla byggnad av viss bestämd storiek (detta gäller nya
områden). Medlem får med föreningens godkännande överlåta lotten, ofta efter
hembudsförfarande. Den nya medlemmen träder då in med samma rättigheter och
skyldigheter som nyttjanderättsavtalet har stadgat för överlåtaren.

Denna konsimktion med en ideell förening som
formell avtalspart gentemot markägaren har tillskapats i syfte att underlätta
administrationen vid avtals undertecknande och vid uppsägning för reglering av
villkoren vid avtalens förlängning.

Prop.
1984/85:111 67

Systemet med all en ideell förening arrenderar ett
markområde av kommunen och sedan i sin lur arrenderar ul marken lill
koloniträdgårdsinnehavama har i prakliken visal sig medföra vissa problem på
grund av arrendereglernas ulformning. Enligt 10 kap. I § Jordabalken
föreligger bostadsarrende när Jord upplåts för annal ändamål än jordbruk samt
arrendalorn enligt arrendeupplåtelsen har rätt all ha elt bostadshus på den
upplåtna marken och atl del ej är uppenbart atl upplåtelsens huvudsakliga syfte
är att tillgodose annat ändamål än atl bereda boslad ål arrendalorn och honom
närstående.

Föreligger bostadsartende har artendatorn
besittningsskydd på i princip samma sätl som en hyresgäst. Är arrendet däremot
inte all anse som elt bostadsartende och inle heller som etl jordbruksarrende
blir reglerna om lägenhelsarrende eller anläggningsarrende tillämpliga vilkel
bl.a. innebär att besittningsskydd helt saknas eller i vart fall är mycket begränsai.

Av uttalanden under förarbetena till
arrendereglerna liksom i den juridiska litteraturen framgår alt bosladsarrende
inte lorde föreligga när en Juridisk person arrenderar marken. Om en
upplålelse sedan sker lill en under-arrendator kan den upplåtelsen emellertid
blir att anse som elt bostadsarrende. Underarrendatorn får dock normall inte
bättre rätt än överarrenda-torn själv har.

Som ovan berörts förekommer det i stor utsträckning
all kolonitriidgår-dama är bebyggda. Husen torde ofta vara att bedöma som
bosladshus enligt arrendereglerna. Som rättsläget är f.n. torde bestämmelserna
om bostadsarrende endasl gälla i förhållandet mellan koloniträdgårdsföreningen
och koloniträdgårdsinnehavama. medan kommunens upplåtelse till föreningen är
att bedöma som ett lägenhetsarrende. I praxis har också bekräftats att så är
fallet genom avgöranden vid fastighetsdomstolen i Krislianstad (mål F 54/75
och vid arrendenämnderna i Örebro och Siockholm (mål A 1 1/81 resp. A 64/81). 1
prakliken innebär gällande ordning att koloniträdgårdsinnehavama saknar
besittningsskydd och är helt utlämnade åt kommunens krav, bl. a. när del
gäller höjningar av arrendeavgiften.

Med hänsyn till del stora sociala värde som
koloniträdgårdsrörelsen har för många människor är nuvarande ordning inte
godtagbar. En ändring bör därför komma til/ stånd. Såvitt förbundet kan bedöma
finns det endast två lösningar på problemet. Den ena är alt man återgår lill
det tidigare systemet med att arrendekontrakt tecknas direkt mellan kommunen
och koloniträdgårdsinnehavaren. De administrativa svårigheter som var
förknippade härmed gör emellertid att detta i praktiken inte är någon
tillfredsställande lösning varken för kommunerna eller
koloniträdgårdsinnehavama. Del andra alternativet är att lagstiftningen ändras
så att reglerna om bostad.sar-rende blir tillämpliga på upplåtelser mellan
kommunen och kolonilräd-gårdsföreningarna. En sådan förstärkning av
koloniträdgårdsinnehavamas ställning synes kunna ske genom all i 10 kap. I §
jordabalken göra ett tillägg av innebörd att bosladsarrende också föreligger
när jord upplåles på

Prop. 1984/85:111 68

arrende
till juridisk person för annat ändamål än Jordbmk om det uteslutande syftet
med upplåtelsen är att arrendatorn skall upplåta nyttjanderätten till delar av
artendestället till flera med rätt för dem alt uppföra och bibehålla
bostadshus.

Förbundet
hemställer att den ovan aktualiserade frågan om en lagändring i syfte att
stärka koloniträdgårdsinnehavarnas ställning tas upp till övervägande i samband
med arbetet på en proposiiion på grundval av artendelagskommitténs
slutbetänkande.

Prop.
1984/85:111

69

Bilaga
8

Lagrådsremissens

lagförslag

1
Förslag till

Lag
om vissa bulvanförhållanden

Härigenom
föreskrivs följande.

Allmänna
bestämmelser

1 §
Denna lag innehåller bestämmelser som skall motverka att de förbud

eller krav på tillstånd som anges i andra stycket kringgås genom ett

bulvanförhållande. Med bulvan avses därvid den som äger viss egendom

men som innehar eller framträder som innehavare av egendomen huvud

sakligen för någon annans (huvudmannens) räkning.

Lagen gäller förbud eller krav på tillstånd i fråga
om rätten att förvärva eller behålla viss egendom som har föreskrivits i

1.
18 § lagen (1955:183) om
bankrörelse,

2.
lagen (1975:1132) om förvärv av
hyresfastighet m. m.,

3.
lagen (1976:240) om förvärv av
eldistributionsanläggning m. m.,

4.
jordförvärvslagen (1979:230),

5.
8 a § fondkommissionslagen (1979:748),

6.
6 a § lagen (1980:2) om
finansbolag,

7.
lagen (1982:617) om utländska
förvärv av svenska företag m. m.,

8.
lagen (1982:618) om utländska
förvärv av fast egendom m. m.

Straff

2 §
Huvudman eller bulvan som uppsåtligen kringgår ett förbud eller

krav på lillstånd som avses i 1 § andra stycket döms till böter eller fångelse

i högst ell år. Detsamma gäller i fråga om den som är i huvudmannens eller

bulvanens ställe.

Tvångsförsäljning
m. m.

3 §
Om det föreligger ett sådant kringgående genom ett bulvanförhål

lande som avses i 1 §, skall tingsrätt på talan av allmän åklagare förordna

alt kronofogdemyndigheten skall sälja den egendom som bulvanförhållan

det avser på offentlig auktion eller, i fråga om aktier, genom fondkommis

sionär.

Talan enligt första stycket skall föras mot
bulvanen. Huvudmannen skall beredas tillfålle att ytlra sig.

4 §
Försäljning enligt 3 § får ske tidigast sex månader efter det att rättens

beslut om försäljning har vunnit laga kraft.

Kronofogdemyndigheten får besluta att försäljning
inte skall ske, om det visas att egendomen har överiålits eller atl
bulvanförhållandet har upphört på någol annal sätl.

Om den ålgärd varigenom bulvanförhållandet upphörde
inte består, skall kronofogdemyndigheten på nytt ta upp frågan om försäljning.

Prop.
1984/85:111 70

5 §
I fråga om försäljningen skall så anses och så förfaras som om

egendomen hade utmätts för fordran med bästa förmånsrätt däri efter

sådana rättigheter som besvärade egendomen redan innan bulvanförhål

landet inträdde och som har förmånsrätt före alla befintliga fordringar.

Försäljning
får inte ske till huvudmannen eller bulvanen.

Bestämmelserna i 9 kap. 4 § första stycket, 10 kap.
19 § första stycket andra meningen och 12 kap. 40 § första stycket andra
meningen utsökningsbalken skall inte tillämpas på försäljningen.

Huvudmannen och bulvanen svarar solidariskt för
kostnader som inte kan tas ut enligt 17 kap. 7 § utsökningsbalken.

6 §
Visas sannolika skäl för att det föreligger ett sådant kringgående

genom ett bulvanförhållande som avses i 1 §, får rätten förordna om

kvarstad på den egendom som bulvanförhållandet avser eller om förbud

för huvudmannen och bulvanen och den som har nyttjanderätt till egendo

men att vidta vissa åtgärder eller utnyttja vissa befogenheter i fråga om

egendomen.

I fråga om förordnanden enligt första stycket
gäller i övrigt i tillämpliga delar vad som är föreskrivet om kvarstad i
brottmål. Vid verkställigheten av ett förordnande om kvarstad tillämpas dock
vad som är föreskrivet om verkställighet av beslut om kvarstad till säkerhet
för bättre rätt.

TUlsyn

7 §
De myndigheter som prövar frågor om tillstånd enligt de lagar som

anges i I § andra stycket 2-4, 7 och 8 skall underrätta åklagarmyndighe

ten, om det skäligen kan antas att det föreligger ett bulvanförhållande inom

myndighetens ansvarsområde.

Övriga
bestämmelser

8 §
Mål enligt denna lag tas upp av den tingsrätt där bulvanen skall svara

i en tvist om äganderätten till den egendom som bulvanförhållandet avser.

I fråga om skyldighet för partema och andra att
förete skriftliga handlingar eller föremål gäller vad som är föreskrivet om
tvistemål även om talan förs om ansvar.

9 §
Om talan enligt 3 § avser egendom som är av beskaffenhet att kunna

vara föremål för panträtt på gmnd av inteckning, skalt rätten genast under

rätta vederbörande inskrivningsmyndighet om att sådan talan har väckts.

Inskrivningsmyndigheten skall anteckna detta i inskrivningsboken eller

inskrivningsregistret.

Rätten skall vidare undertätta
kronofogdemyndigheten när rättens beslut om försäljning har vunnit laga kraft.

10 §
Kronofogdemyndighetens beslut enligt denna lag överklagas i den

ordning som föreskrivs i utsökningsbalken.

1.
Denna lag träder i kraft den I
juli 1985, då lagen (1925:221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom och
lagen (1934:239) om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag skall
upphöra att gälla.

2.
Äldre bestämmelser gäller
fortfarande, om talan har väckts vid domstol före ikraftträdandet av denna lag
samt, såvitt avser 2 §, om gämingen har begåtts dessförinnan.

3.
Om det i lag eller annan
författning hänvisas lill en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i
denna lag. tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Prop. 1984/85:111 71

2
Förslag till

Lag
om ändring i jordabalken

Härigenom
föreskrivs i fråga om jordabalken' dels att 10 kap. 1 § skall ha nedan angivna
lydelse, dels att i balken skall införas en ny paragraf, 7 kap. 31 §, och
närmast före 7 kap. 31 § en ny mbrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vissa
upplåtelser i andra hand

7
kap. 31 §

Om en fastighetsägare har upplåtit en
nyttjanderätt till någon som i sin tur har upplåtit arrende eller hyra gäller
följande. Kan det med hänsyn till den intressegemenskap som finns mellan
fastighetsägaren och upplåtaren antas att rättsförhållandet utnyttjas för att
kringgå någon bestämmelse i lag till nyttjanderättshavares förmån, har arrendatorn
och hyresgästen samma rätt i förhållande lill fastighetsägaren som de skulle
ha haft om fastighetsägaren hade upplåtit deras nyttjanderätt.

10 kap. 1 § Bostadsarrende föreligger när Jord
upplåles på artende för annat ändamål än Jordbmk samt artendatom enligt
arrendeupplåtelsen har rätl att på arrendestället uppföra eller bibehålla
bostadshus och det ej är uppenbart att upplåtelsens huvudsakliga syfte är att
tillgodose annat ändamål än att bereda bostad åt arrendatorn och honom
närstående.

Vad som föreskrivs om bostadsarrende gäller också
i tillämpUga delar när jord upplåts på arrende till en förening som har tiU
huvudsakligt ändamål att i sin lur upplåta arrende som avses i första stycket
lill sina medlemmar. Därvid gäller inte undantagsbestämmelsen i 4 § första
stycket I, om ett hus som avses i nämnda beslämmelse ägs av någon tiU vilken
föreningen har upplåtit arrende. Vad som har sagts nu medför dock inte att föreningen
får sätta någon annan i sitt ställe utan jordägarens samtycke.

Balken
omtryckt 1971:1209.

Prop. 1984/85:111 72

1.
Denna lag träder i kraft den 1
Juli 1985.

2.
I fråga om arrendeavtal som har
ingåtts före ikraftträdandet gäller 10 kap. I § i sin äldre lydelse fram till
den tidpunkt till vilken Jordägaren tidigast kan säga upp avtalet genom
uppsägning efter ikraftträdandet.

Prop.
1984/85:111 73

Innehåll

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... I

Propositionens
lagförslag ..................................... 2

1. Lag
om vissa bulvanförhållanden ........................ 2

2. Lag
om ändring ijordabalken ............................ 4

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 18 oktober 1984

1
Inledning ........................................................ 6

2
Allmän motivering .......................................... 7

2.1
Allmänna utgångspunkter .............................. 7

2.2
Kringgående av
förvärvslagstiftning................. .... 9

2.3
Kringgående av
bestämmelser om hyra och arrende 11

2.4
Koloniträdgårdsinnehavares
rättsställning vid underarrende 14

2.5
Ikraftträdande ............................................ .. 16

3
Upprättade lagförslag ....................................... .. 16

4
Specialmotivering ........................................... .. 16

4.1
Förslaget till lag om vissa
bulvanförhållanden ... 16

4.2
Förslaget till lag om ändring
ijordabalken ........ ... 27

5
Hemställan .................................................... 32

6
Beslut ......................................................... 32

Utdrag
av lagrådets protokoll den 13 december 1984 ... 33

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den lOjanuari 1985 . 47

Bilaga
1 Kommissionens sammanfattning ......... ... 50

Bilaga
2 Kommissionens lagförslag ...................... ... 53

Bilaga
3 Förteckning över remissinstanserna ....... ... 56

Bilaga
4 Sammanställning av remissyttrandena i vad avser 5-10 §§

i
kommissionens förslag till bulvanlag .......... 57

BUaga
5 Hyresrältsutredningens förslag till ny lydelse av 12 kap.

48
§ jordabalken .................................. 64

BUaga
6 Artendelagskommitténs förslag till en ny paragraf, 8 kap.

19a
§, ijordabalken ............................... 65

Bilaga
7 Skrivelse till justitiedepartementet den 15 april 1982 från

Svenska
förbundet för koloniträdgårdar och fritidsbyar . 66

Bilaga
8 Lagrådsremissens lagförslag ................... ... 69

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985