Prop. 1984/85:115

Prop.
1984/85:115

Regeringens proposition

1984/85:115

om
regional utveckling och utjämning;

beslutad
den 21 febmari 1985.

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har upptagils i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll för de ålgärder och de ändamål som framgår av
föredragandenas hemställan.

På
regeringens vägnar INGVAR CARLSSON

THAGE
G PETERSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen redovisas mål och riktlinjer för regionalpolitiken samt
överväganden om de regionalpolitiska medlens allmänna inriktning och utformning
m. m.

Förslag
och bedömningar redovisas på gmndval av bl. a. betänkanden från den
regionalpoliliska utredningen, glesbygdsdelegationen och malm-fallsutredningen.

Målen
för regionalpolitiken bör ligga fast. Regionalpolitiken bör inriklas på alt
skapa fömtsättningar för en balanserad befolkningsutveckling i landets olika
delar och att ge människor lillgång till arbete, service och god miljö oavsett
var de bor i landet. Glesbygdens utvecklingsmöjligheter skall tas till vara.

Det
regionalpolitiska arbetet bör bedrivas med inriktning på att främja en positiv
utveckling av näringsliv, sysselsättning m.m. i alla delar av landet och att
åsladkomma regional utjämning mellan skilda delar av landel.

Nuvarande
stödområdesindelning föreslås vara oförändrad och nedsättningen av förelagens
socialavgifter liksom i dag omfatta Norrbottens län.

Del
regionalpoliliska arbetet bör ha en bred inrikining så att mål och riktlinjer
kan vägas in i regionalpolitiskt betydelsefulla samhällssektorer. Ökad vikt bör
under de närmaste åren bl.a. läggas på insatser för att åstadkomma kunskaps-
och teknikspridning till regionalpolitiskt prioriterade regioner.

1
Riksdagen 1984185. I saml. Nr 115

Prop. 1984/85:115 2

För
att underlätta för företag i norra Sverige att få konlakl med marknader i
andra delar av landet föreslås all ell persontransportstöd införs. Det
nuvarande godslransportstödel utvidgas på visst sätt för transporter tiU hamnar
längs norrlandskusten och i Vänern och Mälaren.

Den
regionalpolitiska planeringen, seklorssamordningen och projektverksamheten,
lokaliseringsstödet och investeringsbidragen i samband med investeringar,
offertsiödet, sysselsältningsstödet och nedsatta socialavgifter,
glesbygdsstödet samt transportstödet bör utgöra grunden för del regionalpolitiska
arbetet och insalsema. För att ytterligare öka effektiviteten i de
regionalpolitiska insatserna föreslås vissa förändringar och kompletteringar.

Länsstyrelsema
föreslås få ökade medel för regionala utveckUngsinsatser. Användningsmöjlighetema
för medlen föreslås vidgade så alt förstärkt företagsservice och ökat stöd till
företagens produkt-, teknik- och marknadsutveckling kan lämnas tiU företag i
regionalpolitiskt prioriterade regioner. Den ökade medelstilldelningen ger
länsstyrelsema möjUgheter att bl. a. siödja teknikspridningsprojeki och all
också intensifiera glesbygdsin-satsema. Sammanlagt 488 milj. kr. föreslås för
regionala utvecklingsinsatser m. m. under budgetårel 1985/86.

Särskilda
medel föreslås ställas till regeringens förfogande för bl.a. utveckUngsstöd tUl
leknik- och kunskapsspridning. Investeringsstöd föreslås kunna ges till
teknikcentra i regionalpoliliskl prioriterade regioner.

För
atl främja forskning och utveckling i Umeå högskoleregion föreslås att medel
tillförs universitetet i Umeå för insalser för bioteknisk forskning och
utbildning saml högskolan i Luleå för insatser för dataleknisk forskning och
utbildning. Vidare föreslås insatser för rymdleknisk forskning och
högskoleulbildning på rymdområdet i Kirana.

En
viss utökning av de verksamheter som bör kunna erhålla regionalpolitiskt slöd
föreslås. Del regionalpoliliska stödet i samband med investeringar i byggnader
och maskiner föreslås sänkas något. För beslut om lokaUseringsbidrag m. m. som
fattas på cenlral nivå föreslås för budgetåret 1985/86 362 mUj. kr. För beslut
om lokaliseringslån där beslul fattas på både central och regional nivå begärs
300 milj. kr. Kostnadema för sänkta socialavgifter i Norrbottens län och
förhöjl sysselsättningsstöd beräknas till 360 milj. kr. resp. 120 milj. kr. För
person- och godstransportstödet begärs 221 milj. kr.

En
redovisning lämnas för de särskUda insatser som görs eller planeras i
Norrbotten/Malmfälten, Bergslagen och Uddevallaregionen. Beträffande Malmfälten
föreslås fortsatta insatser för att på olika säll stärka och bredda
näringslivet i regionen.

Prop.
1984/85:115 3

Uidrag

PROTOKOLL

vid
regérinjgssärnmanlräde

1985-02-21

Närvarande:
statsrådet I. Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodström,
Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande:
statsråden Peterson och Boström

Proposition
om regional utveckling och utjämning

Statsrådet
Peterson anför:

Den
regionala problembilden

När
riksdagen vid mitten av 1960-lalet beslöt om en aktiv lokaliseringspolitik var
det den snabba minskningen av antalet sysselsalla inom Jordoch skogsbmkel som
utgjorde del dominerande problemet. Denna nedgång drabbade sysselsättning och
befolkning i aUa delar av landet, men främst skogslänen där dessa näringar
dominerade. Industrin expanderade under denna tid och del var naturligt atl de
regionalpolitiska medlen huvudsakligen inriktades mot atl påverka
lokaliseringen av industrins investeringar. Även den offenlliga sektorn
expanderade under 1960-talet med tyngdpunkt i utbyggnaden av universiteten, den
mera specialiserade sjukvården och gymnasieskolan, vilket bidrog tUl den snabba
tillväxten i främst storstäder och länscentra.

Under 1970-talet fortsatie
tillbakagången av antalet sysselsatta inom jord- och skogsbmkel, men i en klart
långsammare takt. Både induslrin och den offentliga sekiom visade nya
utvecklingsdrag. Den allt snabbare stmkluromvandlingen inom industrin och den
allmänl sell svaga ekonomiska ulvecklingen under främst den senare delen av
1970-lalet ledde dels tiU regionalt koncentrerade kriser, nu också i delar av
landel där man tidigare varit förskonad från allvarligare regionala problem,
dels lill en allmän tillbakagång inom induslrin, som vänts först de två senasle
åren. Den offentliga sekiom fortsatte under 1970-talet atl öka i snabb takt,
men utbyggnaden fick nu en regionall mera spridd inriktning. Denna över landet
Jämnt fördelade tillväxt möjliggjordes främst av statliga transfereringar till
kommunema, vilkel fortfarande utgör en politik som vid sidan

Prop.
1984/85:115 4

om
de direkla regionalpoliliska insatserna i hög grad bidrar lUl en regional
utjämning.

Sammantaget
blev resultatet atl flyltningsrörelserna minskade både mellan och inom län.
Nettoflytlningen liU storstadsregionerna byttes i en viss utflyttning och
flertalel skogslän hade en viss nettoinflytlning. Skillnadema mellan och inom
län vad gäller sysselsältningsgraden tenderade att minska. Som jag kommer atl
redovisa senare, kvarstår dock fortfarande stora skillnader vad gäUer
arbetsmarknadens storlek och kvalitet. Fortfarande är arbetslösheten hög
relativt selt och yrkesverksamhetsgraden låg inom i stort sett samma områden
som under 1960-talet var de främsta problemregionema.

Under
de senaste åren har det skell en uppbromsning av tillväxten inom den offentliga
sektom och dess lidigare stabiliserande inflytande på sysselsättningen har
därmed minskat. Industrins nedgång har samtidigt upphört och förbytls i ökning.
Del kan vidare noteras att liUväxten inom industrin har haft en regionalt
förhållandevis jämn fördelning. En ny tendens, av potentiellt stor framtida
belydelse, är den snabba tillväxten inom främsl förelagsinriktade privata tjänsler.

Den
bedömning, som redovisas i den senaste långtidsutredningens huvudallernativ
(SOU 1984:4), innebär alt de senasle årens tendenser i slort sett kommer att
stå sig. En förhållandevis långsam tiUväxt inom den offentliga sektorn kommer
atl gå parallellt med en svag sysselsättningsökning inom industrin. Enligt de
analyser, som expertgmppen för forskning om regional utveckling (ERU) gjort,
kan en sådan utveckling väl förenas med en rimlig regional balans.

Strukturomvandlingen
inom industrin kommer emellertid att fortsätta också inom ramen för denna
utveckling mot en tolall sett bättre balans i ekonomin. Detta kan leda till
regionall koncentrerade obalanser främsl på gmnd av atl näringslivet har en
branschmässigt ojämn regional fördelning. Malmfälten, Bergslagen och
Uddevallaregionen är exempel på vilka problem etl ensidigt beroende av någon
eller några få branscher kan leda lill.

Den
svenska ortsstmkturen är gles i en internationell jämförelse. I de flesla
industrialiserade länder bedrivs industrieU verksamhel i tätt befolkade
regioner, där det ryms en betydande variation i näringslivel. Samtidigt har
Sverige en öppen ekonomi och produktionsstmkturen måsle anpassas efter hur den
internationella marknaden utvecklas. TiUsammans med några andra högl industrialiserade
och glest befolkade länder slår vi därför sannolikt inför en svårare
anpassning mellan näringsliv och regional stmktur än vad våra viktigaste
konkurrenter har att klara av. Somjag kommer all utveckla i det följande
ställer detta krav på en akliv induslri- och regionalpolitik, som måste byggas
under med en god tillväxt i ekonomin.

Prop.
1984/85:115 5

Den
ekonomiska politiken i stort

En
utgångspunkt vid utformningen äv regionalpoliliken är att ulvecklingen i
enskilda regioner på ell avgörande sätt påverkas av situalionen i ekonomin i
stort och av den samlade ekonomiska politikens inriktning. En annan
utgångspunkt är att regionalpolitiken skall vara en integrerad del av den
ekonomisk-politiska strategin. Jag skall därför här kortfattat redovisa min syn
på situationen i den svenska ekonomin och huvudinriktningen av den ekonomiska
politiken.

Den
stagnation i den svenska ekonomin som inträdde vid milten av 1970-talel
präglade siarkt utvecklingen i enskilda regioner. Sjunkande lönsamhel och
försämrad konkurrenskraft i industrin ledde till en nedgång i produktionen och
en påtagligt minskad induslrisysselsällning. Den industriella tillbakagången
medförde att industriinvesieringarna föll kraftigl under senare delen av
1970-talel. Därmed försvann praktiskt laget möjligheterna atl utnyttja
omlokalisering av industriell expansion för regional uljämning. Samtidigt
uppstod en mängd företagskriser som skapade allvarliga sysselsättningsproblem
på lokala arbetsmarknader.

Det
slod klart för regeringen när den tUlträdde hösten 1982 alt den fortgående
försämring av situationen i den svenska ekonomin som pågått sedan millen av
1970-talet måste brytas. En cenlral uppgift blev atl stärka industriseklom.
Dess konkurrenskrafi måste förbällras och dess produktion, sysselsättning och
investeringar åter bringas att växa. Den snabba tillväxten i den offenlliga
sektorn måste hejdas. En sådan omläggning av den ekonomiska politiken var en
fömtsättning för alt jämvikten i bytesbalansen skulle kunna återställas och
att den offenlliga sektorns finanser skuUe kunna saneras.

Regeringens
försia åtgärd blev en kraftig devalvering, som skapade föratsättningar för både
en starkt ökad konkurrenskrafi och en förbättring av den tidigare mycket svaga
lönsamheten i den svenska industrin. Vidare fattades beslul om elt omfattande
investeringsprogram inom transport-, energi- och byggnadssektorema. Resultatet
av politiken har kunnal avläsas i en snabb produktionsökning inom industrin
och förbättrad bylesbalans samtidigt som sysselsättningen och
industriinvesteringarna ökat.

Den
ekonomisk-politiska strategin har med nödvändighet inneburil uppoffringar för
medborgarna. Väsenlliga inslag har varil stark återhållsamhet med den privata
konsumtionen och de offentliga utgiftema och en pålaglig förbättring av
lönsamheten i industrin. För att fördela krisens och krispolitikens bördor
rättvist har därför olika fördelningspoliliska åtgärder salts in.

InduslripoUliken
har, som etl led i det ekonomiska rekonslmklionsarbe-tel, lagts om radikalt.
Den kraftiga förbättringen av indusirins allmänna konkurtensförmåga och den
sanering av de statliga förelagen som genomförts har inneburit aU subventioner
till krisföretag har kunnat ersättas med offensiva industripolitiska insalser.
Under 1984 genomfördes en rad åtgär-

Prop. 1984/85:115 6

der
för alt stimulera teknikutveckUng och teknikspridning inom induslrin och för
att siödja nyföretagande och expansion inom mindre och medelstora företag.

Jag
vUI här också peka på den förändring i den industri- och regionalpolitiska
myndighelsorganisationen som genomförts. Handläggningen av regionalpoliliskl
och industripolitiskt företagsstöd har sammanförts till statens industriverk.
Förändringen skapar bl. a. fömtsättningar för en förenklad stödgivning.

Den
av regeringen förda politiken har varit framgångsrik. Situationen i den svenska
ekonomin är i dag avsevärt bälire än för några år sedan, och utvecklingen går i
rätt riktning. Det kommer emeUertid att ta ytteriigare avsevärd tid innan den
långsiktiga balansen i den svenska ekonomin har återställts. Om detta skall
kunna ske krävs att den nu gällande inriktningen av den ekonomiska politiken
ligger fast.

Regionalpolitiska
insatser sedan regeringsskiftet

Regeringen
har under de drygt två år som gått sedan regeringsskiftet beslutat om
omfallande regionalpolitiska insatser. Den förda regionalpolitiken inrymmer
tre utvecklingslinjer inom ramen för betydligt höjda anslag till
regionalpoliliska insatser. Den första förändringen beslår i samlade program
för kraftfuUa punktinsatser i särskilt drabbade regioner som Norrbotten,
Bergslagen och Uddevallaregionen. Den andra delen i omläggningen av politiken
utgörs av långsiktigt verkande åtgärder för spridning av ny teknik. Experiment
i denna riklning har inletts i Blekinge och Jämtlands län samt kring tre
kärnkraftverk.

Den
tredje förskjutningen av insalsema är de krafiiga uppräkningarna av de
regionalpolitiska medel som ställs tiU länsstyrelsemas förfogande och då i
synnerhet för glesbygdsinsatser.

Problemen
i de områden där särskUda program satts in är olika från fall tiU faU, men
kännetecknas i regel av atl man under lång tid varil beroende av en eller elt
fåtal näringar eller förelag. Industrin i Norrboltens län har huvudsakligen
bestått av ett fåtal stora företag inom tunga basindustrier som gmv-, jäm- och
skogsindustri. Bergslagsregionen har i stort sett varit beroende av samma lyp
av industrier och förelag som Nortbotten. I Bergslagen har ändå funnits en
något mera differentierad industristruktur med kortare avstånd till andra industrimiljöer.
Uddevalla som ort har varit starkt beroende av en stor arbetsplats, varvet, men
ligger samtidigt i en region med betydande induslriell växtkraft.

Även
om situationen således är oUka i de olika exemplen är den ensidiga
näringslivsstrukturen ett gemensaml drag.

De
tre särskilda åigärdsprogram som salts in i Norrbotten, Bergslagen och
Uddevallaregionen syftar alla till alt skapa en miljö för ny industriell
utveckling, såväl genom utveckling i befintliga företag som genom utveck-

Prop.
1984/85:115 7

ling
av nya företag i nya branscher. Ätgärderna har bl. a. innefattat förbättring
av infrastrukturen t. ex. i form av ökade forsknings- och utvecklingsinsatser
och utbildning.

Ålgärdema
i Norrbottenprogrammet (prop. 1982/83:120) bestod bl.a. av rekonstmktion av de
statliga företagen, särskilda arbetsmarknadspoliliska åtgärder, sänkta
arbetsgivaravgifter, medel för förelagsutveckling och vissa insalser inom
energiområdet, resurser för utökade forskningsoch utvecklingsinsatser samt
särskilda medel för utveckling av rymdverksamheten i Kimna. Programmet
innehöll omfattande arbetsmarknadspoliliska insatser, men huvudvikten lades
vid ålgärder för att skapa ny företagsamhet och en breddning av näringslivet.

Resultatet
av insalsema i Norrbottens län, tillsammans med de allmänna förbättringar i den
svenska ekonomin som har åstadkommits, är alt en posiliv utveckling har inletts
i länet. Nyföretagandel ökar samtidigt som näringslivel har genomgått en
breddning. Särskilt intressant är den myckel posiliva utveckling som pågår inom
data- och elektroniksektom samt rymdverksamheten i Kimna. Åtgärderna har dock
sin stora effekt först på lång sikt och sysselsättningsproblemen i länel är
fortfarande betydande.

Bergslagsprogrammet,
som sattes in i anslutning lill uppgörelsen om en ny simktur för
specialstälindustrin, omfattar på samma sätt åtgärder för atl stärka det
befintliga näringslivet och skapa föratsättningar för att bryta ensidigheten
och komplettera befintligt näringsliv med nya verksamheter.

De
medel för Bergslagen som ingick i specialstålspropositionen (prop. 1983/84:157)
kompletterar de utvecklingsresurser som finns vid berörda länsstyrelser och
ulvecklingsfonder. Insalsema tar huvudsakligen sikte på olika
företagsutvecklande åtgärder samt åtgärder för teknikutveckling och
teknikspridning. Åtgärderna i Bergslagsprogrammet omfattar också utbildningsinsatser
och stimulans av nyföreiagande. Slalens industriverk (SIND) och slyrelsen för
teknisk utveckling (STU) har båda givits särskilda uppdrag att arbeta aktivt
med utveckling av näringslivel i Bergslagen.

Uppgörelsen
om specialstålindustrin omfatlade finansiella rekonstmktioner av företagen,
huvudsakligen från privata intressenter och ägare. DärtUl kom
Bergslagsprogrammet, som kraftigl ökade regionens medel för industriell
fömyelse.

Även
åtgärderna i Uddevallaregionen är inriktade på att skapa en bas för ny
industriell utveckling i en region som varil ensidigt uppbyggd kring en enskild
industrigren. De statliga insatserna i Uddevallaregionen omfattar bl.a. lokaliseringsstöd
tUl induslriprojekt saml infraslmkturförbättrande åtgärder, främsl
kommunikationer, forskning och utveckling samt utbildning.

Regeringen
har sedan regeringsskiftet vid sidan om åtgärderna för särskUt utsatta
regioner påbörjat ett arbete, som syflar lill atl via åtgärder för all
förbättra infrastmkturen och stimulera företagsutveckling lägga en grund för en
balanserad regional utveckling.

Prop. 1984/85:115 8

Exempel
på sådana åtgärder är de program för teknikspridning som länsstyrelsema i
Blekinge och Jämllands län har utarbetal på uppdrag av regeringen. Dessa
program syftar tUl all ta till vara de tekniska och andra resurser som finns
vid slora förelag, högskolor och andra organisationer inom eller i kontakt med
länen och ulnyllja dessa resurser för företagsutvecklande åtgärder. Båda länen
kommer att kunna genomföra sina resp. utvecklingsprogram med regionalpoliliska
medel.

På
samma sätt har länsstyrelserna i Uppsala, Kalmar och Hallands län på uppdrag av
regeringen utarbetal program och erhålUt regionalpolitiska medel för att
utnyttja de tekniska kunskaper som finns hos personalen vid kämkraftverken i
Forsmark, Oskarshamn och Ringhals för företagsutvecklande åtgärder. Syftet är
att utnyttja verkens högt utbUdade personal för nyföretagande,
förelagsutveckling och teknikspridning.

Av
stor betydelse för stora delar av de regionalpolitiskt prioriterade områdena
har vidare den kraftigt ökade projekterings- och prospekleringsverksamheten
varit. Delta har möjliggjorts genom det hösten 1982 beslutade
300-miljonerkronorsprogrammet för ökad projekterings- och prospekleringsverksamhel.
Inle minst i Bergslagen och Norrbotiens län har detta haft stor belydelse.

Erfarenheterna
av olika åtgärder för alt skapa nya fömtsättningar för näringslivsutveckling
visar också på del slarka sambandet meUan industri-poUtik och regionalpolitik.
Propositionen om industriell utveckling ocb fömyelse (prop. 1983/84:135), som
riksdagen beslutade om våren 1984, innehöll en rad åtgärder i det syftet, någol
som har stor belydelse för utvecklingen i de regionalpoliliskt priorilerade
regionema. Jag vUl här särskilt peka på de ulökade möjlighelema för de
regionala ulvecklingsfon-dema atl stimulera investeringar i produktutveckling,
marknadsföring m. m., de ökade insalsema för stimulans av nyföreiagande samt
åtgärder för teknikspridning bl. a. via en utvecklad samverkan mellan högskola
och småförelag.

Sammanfattningsvis
visar denna redogörelse att en lång rad åtgärder har vidtagits sedan
regeringsskiftet 1982 i syfte att skapa fömtsättningar för en balanserad
regional utveckling. Samlidigt har ålgärder vidtagits inom ramen för
industripolitiken vilka har stor belydelse även för de regionalpolitiskt
priorilerade regionema. Ålgärdema ligger i linje med den inriktning av den framtida
regionalpolitiken, som jag kommer atl förorda i denna proposition.

Regionalpolitikens
mål och inriktning

Målen
för regionalpolitiken bör enligt regionalpoliliska ulredningens uppfattning
vara all ge alla människor oavsell var de bor i landet liUgång till arbele,
service och en god miljö. Denna målformulering överensstämmer i stort med vad
som gällt alltsedan början av 1970-talel. Som framgår

Prop. 1984/85:115 9

av
vad som lidigare sagls om den regionala problembilden, finns i samhällsutvecklingen
starka krafter som verkar för geografisk koncentration.

Slutsatsen
måsle enligt min uppfattning, liksom den regionalpolitiska utredningens, bli
att de allmänna målen för regionalpolitiken bör ligga fast. Jag instämmer också
i ulredningens bedömning alt stödområdesindelningen inte nu bör förändras
genom all ytteriigare kommuner hänförs tUl stödområdet eUer atl någon kommun
förs därifrån.

Förändringama
skall i stället gälla instmmenten, och siktet måste vara inställt på en högre
grad av måluppfyllelse. De förändringar i de regionalpolitiska medlen som
föreslås i det följande är avsedda all effektivisera regionalpolitiken och
därmed skapa bättre fömtsättningar för en varaktigt förbättrad regional balans.
Förslagen moiiveras också av de förändrade betingelser som de senaste årens
ekonomiska utveckling i Sverige inneburit från regionalpolitisk utgångspunki.

Jag
vUl i detta sammanhang också betona alt regionalpoliliken skaU ses som en
integrerad del i arbetet för all föra landet ur den ekonomiska krisen. En bättre
regional balans bidrar lill atl hålla uppe utnyttjandet av landets samlade
produktionsresurser. Å andra sidan gäller att fullföljandet av regeringens
ekonomiska politik är av avgörande belydelse för möjligheterna atl på sikl
bedriva en framgångsrik regionalpolitik. Erfarenheten har visat att en
stagnation i ekonomin slår hårt mot sysselsättningen i de regioner som har de
största problemen. Därtill kommer atl en bräcklig samhällsekonomi leder till
atl grunden för fördelningspolitiska insalser försvagas.

Dagens
situation i den svenska ekonomin innebär alt föratsältningama för
regionalpolitiken är väsenlligl bäitre än bara för några år sedan. Industrins
konkurtensförmåga har kraftigl förbättrats och lönsamheten är totalt selt god.
Även om man inte kan räkna med en slark långsiktig sysselsättningsexpansion i
industrin med åtföljande möjligheter tUl belydande omlokalisering av företag,
har fömisältningar skapats för en induslriell utveckling i alla delar av
landel.

Slutsatsen
blir, enligt min uppfallning, atl regionalpoliliken i ökad utsträckning bör
inriktas på alt ta vara på de naturUga fömtsättningarna för utveckling av
näringshvet inom olika regioner. Det kan gälla atl bygga upp en infrastmktur
som skapar underiag för en långsiktigt positiv utveckling av de egna
resurserna. Förslag lämnas bl. a. om insatser för all främja forskning och
utbildning i Umeå, Luleå och Kimna. Det kan också vara fråga om att stödja
utvecklingen av befintliga företag i regionen. Det kan, då del gäller
glesbygden, gälla all med okonventionella och för del enskilda fallel särskilt
utformade insatser la vara på de speciella fömtsättningar för produktiv
verksamhel som finns i dessa områden.

Jag
vUl understryka att de påfresiningar på enskilda regioner som ligger i den
fortgående stmkluromvandlingen inle får leda till all regionalpolitiken

Prop. 1984/85:115 10

utformas
så att den konserverar näringsstmkluren. Regionalpolitiken måste tvärtom syfta
tiU atl ta vara på de posiliva inslagen i förändringen.

En
sådan inriktning av det regionalpolitiska arbetet överensstämmer också väl med
det krav somjag tidigare redovisat, nämligen att insatserna skall ligga i linje
med den ekonomisk-politiska strategin i stort.

Min
allmänna bedömning är atl del regionalpolitiska stödet i huvudsak har fungerat
bra och bidragil lill en positiv industriutveckling i slöd-områdeslänen. Också
vad beträffar glesbygdsstödet är erfarenhetema enligt min uppfattning goda.
Detta är också regionalpolitiska utredningens bedömning. Några mer långtgående
förändringar i stödets utformning finns det därför inte skäl att göra. Det
finns emellertid anledning att göra vissa förändringar vad gäller såväl
utformningen som hanteringen av de regionalpolitiska medlen.

Somjag
tidigare har framhållit är en grandläggande utgångspunkt att det praktiska
regionalpolitiska arbetet i ökad ulslräckning skall inriklas på atl ta vara på
möjligheter till tillväxt i befintligt näringsliv och att utveckla ny
verksamhet på basis av regionemas egna förutsättningar. Detta är viktigt.

Jag
vill här sammanfattningsvis redovisa några slutsatser, som mot bakgrand av vad
Jag hittills anfört är utgångspunkt för ulformningen av de i fortsättningen
presenterade förslagen.

En
första slutsats är att regionalpolilikens genomförande tUl stor del kan och bör
decentraliseras tUl länsnivån. Detta är en naturlig följd av atl politiken i
större utsträckning inriktas på att utveckla regionernas och glesbygdens egna
resurser. Det innebär också en förenkling för förelag som söker stöd.

En
andra slutsats är att regionalpolitiken i ökad utsträckning bör inriktas på all
bygga upp infrastmkturen i de regionalpolitiskt prioriterade områdena. Det
behövs exempelvis aktiva ålgärder för att åsladkomma kunskaps- och
teknikspridning till regionalpolitiskt prioriterade regioner. Risken är annars
överhängande för en ökad koncentration av verksamheier och arbelstUlfallen till
de orter och regioner i landet som har större högskoleenheler och/eller större
företag med slora egna forsknings- och utvecklingsresurser.

En
tredje slutsats är att det regionalpolitiska slödel till företagen bör utformas
så att det mer än tidigare ger möjlighet att stödja "mjuka"
investeringar, i främst teknik- och marknadsutveckling. Stödel bör också ges en
sådan utformning att företagens kundkontakter och möjligheter all nå marknaden
med sina produkter underlättas.

En
fiärde slutsats är att det finns elt slort behov av speciella glesbygdsinsalser
för att nå ut med regionalpolitiken till de mest utpräglade glesbygdsområdena.
Även i glesbygdspolitiken bör tyngdpunkten ligga på all ta till vara och
utveckla lokala resurser och förutsättningar.

En
femte slutsats är atl det regionalpolitiska arbetet måste ske på bred fronl -
med en aktiv medverkan från flera politikområden. Industri- och

Prop.
1984/85:115 11

regionalpoUtiska
insatser måste göras så all de stöder och kompletterar varandra. Samverkan med
bl. a. arbetsmarknads-, utbildnings-, kommunikations- och jordbmkspolitiken är
nödvändig för att resullal skall nås med regionalpoliliken. Atl påverka den offentliga
sektorns verksamhel och lokedisering utgör också en viktig del av den samlade
regionalpoliliken. Del är viktigt atl komma ihåg atl etl stort antal beslut som
påverkar den regionala utvecklingen positivt eUer negativt fattas utanför
regionalpolitikens ram.

Avslutningsvis
vill jag redovisa omfattningen av de insatser som föreslås i del följande.
Förslagen ligger i linje med vad som redovisades av den regionalpolitiska
utredningen.

För
atl genomföra de regionalpolitiska insatserna kommerjag att föreslå atl 1740
milj. kr. anvisas för oUka former av utvecklingsarbete och företagsstöd.

Betydelsen
av alt initiativ och idéer som finns regionall och lokall kan utvecklas på etl
effektivt sätt motiverar att det regionalpoUtiska arbetet tiU en betydande del genomförs
i decentraliserade former. Av de medel Jag föreslår skall användas för
regionalpoUtiska insatser anser jag alt länsstyrelsema bör disponera 457 milj.
kr. för regionala utvecklingsinsatser.

Chefen
för kommunikationsdepartementet kommer att begära att riksdagen anvisar 19
milj. kr. till gods- och persontransportstöd uiöver de 202 milj. kr. som
föreslagils i budgelpropositionen (prop. 1984/85:100 bil. 8).

Statsråden
Peterson och Boström anmäler sina förslag. Anförandena och förslagen redovisas
i underprotokoU för resp. departement.

Statsrådet Peterson
hemstäUer att regeringen i en proposition förelägger riksdagen vad han och
statsrådet Boström har anfört för de åtgärder och de ändamål som de har
hemstäUl om.

Regeringen
ansluter sig lill föredragandenas överväganden och beslular att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder
och de ändamål som de har hemställt om.

Regeringen
beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i underprotokollen skall
fogas till propositionen som bilagorna I och 2.

Prop. 1984/85:115 12

BUaga
1

Utdrag

INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1985-02-21

Föredragande:
statsrådet Peterson

Anmälan
till proposition om regional utveckling och utjämning

1
Inledning

Det
senaste mer övergripande riksdagsbeslutet om regionalpolitiken togs våren 1982
(prop. 1981/82:113, AU 23, rskr 305). Riksdagen beslöt därvid också atl föreslå
regeringen tillsätta en pariamenlarisk ulredning med uppgift atl se över
regionalpolilikens inriktning och omfattning efter budgetåret 1983/84.

Utredningen,
som tillsattes av regeringen i december 1982, avlämnade i augusti 1984
betänkandet (SOU 1984:74) Regional utveckling och mellan-regional utjämning.
Däruiöver har ell flertal andra ulredningsbetänkanden och rapporter rörande
regionalpoliliken redovisats för regeringen. Sammanfattningar av betänkanden,
rapporter m. m. och remissynpunkter på dessa bör fogas till protokollet i della
ärende som bilagorna 1.2—1.5 enligt följande:

Utredningsbetänkanden

Bilaga

SOU 1984:74 Regional utveckling och 1.2

mellanregional utjämning + bilagor, Ds I 1984:21-25.
Betänkande avgivet av regionalpolitiska utredningen.'

Ds I 1984:1 Statligt
slöd till glesbygd - 1.3

utvärdering av stödgivningen 1968-1982.

Rapport avlämnad på industridepartementets uppdrag av
planeringsdirektör Bengt Berglund.

' Professor Pär-Erik Back, ordförande, riksdagsledamöterna
Per-Ola Eriksson, Anders G. Högmark, Christer Nilsson, Gunnar Ström, Marianne
Stålberg, Jöm Svensson, docenten Lars Nordström samt dåvarande länsrådel Uno
Williamsson.

Prop. 1984/85:115 13

Utredningsbetänkanden

Bilaga

Ds 11984:20 Glesbygden - resurser och 1.4

möjligheter.

Rapport från delegationen

för glesbygdsfrägor.

Ds 11984:9 Framtid i Malmfälten. 1.5

Belänkande avgivet av

Malmfaltsutredningen.

Dessulom har ett antal skrivelser, rapporter m.m. inkommit
från länsstyrelser, kommuner, företag, organisaiioner m. fl.

En beskrivning och analys av den regionala utvecklingen
och problembilden redovisas i bilaga I.I., som bör fogas tiU protokollet i
detta ärende.

I budgetpropositionen 1985 (prop. 1984/85:100 bil. 14 s.
60) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvakian på särskUd proposition
i ämnel, för budgelåret 1985/86 beräkna

1. lill Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet elt
förslagsanslag av

350000000 kr.,

2. till
Regionalpolitiskt stöd: Vissa lokaliseringsbidrag m.m. ett reserva-

tionsanslag av 264000000 kr.,

3. till
Regionalpolitiskt stöd: Lokaliseringslån ell reservationsanslag av

500000000 kr.,

4. lill
Regionalpolitiskt stöd: Regionala utvecklingsinsatser ett reserva-

tionsanslag av 398250000 kr.,

5. lill
Täckande av förluster på grund av kreditgarantier tiU företag i

glesbygder m.m. ett förslagsanslag av 1000 kr.,

6. till
Ersättning för nedsättning av socialavgifter ett förslagsanslag av

330000000 kr.

Jag avser nu att ta upp frågor om den fortsatta
regionalpoliliken med utgångspunkt från bl. a. nämnda utredningsbetänkanden och
rapporter och redovisa mina överväganden och förslag. Jag börjar med
regionalpolilikens allmänna inriktning (avsnitt 2). Därefler lar jag upp
regionalpolitikens medel (avsnitt 3). Jag går sedan in på särskilda insalser i
vissa regioner (avsnitt 4). Därefter behandlar jag del nordiska
regionalpoliliska samarbetet (avsnitt 5) och den regionalpoliliska forskningen
(avsnitt 6). Efter hemställan (avsnitt 7) tar Jag upp vissa anslagsfrågor
(avsnitt 8).

De frågor som behandlas är delvis av olika karaklär. En
del kräver riksdagens ställningslagande och jag presenlerar där förslag lill
beslut. Andra frågor kräver inle beslut från riksdagens sida och mina bedömningar
är i dessa fall en informalion tiU riksdagen.

Kommunalrådet Äke Edin, ordförande, f.d.
förbundsordföranden Sixten Bäckström, riksdagsledamöterna Bertil Jonasson, Ove
Karisson, Barbro Nilsson och Tore Nilsson samt köpmannen Rune Rydén.

' 1 kommittén ingick vid betänkandets avlämnande
landshövding Erik Hammarsten, ordf., riksdagsledamöterna Kari Björzén, Arne
Fransson, Lilly Hansson, Kari-Erik Häll, Birgitta Johansson, fru Eivor Marklund
samt fru Eva Winther.

Prop.
1984/85:115 14

2
Regionalpolitikens allmänna inriktning

2.1
Regionalpolitikens mål och uppgifter Sammanfattning av mina bedömningar:

o
Målen för regionalpolitiken bör ligga fast. Regionalpolitiken bör sålunda
inriktas på att skapa fömtsättningar för en balanserad befolkningsutveckling i
landets oUka delar och på att ge människor tillgång tiU arbete, service och god
miljö oavsett var de bor i landet. En gmndläggande uppgifl bör därvid vara att
ta till vara och utveckla de resurser och föratsättningar som finns i skUda
regioner och att främja en positiv utveckling av näringsliv och sysselsättning
i alla delar av landel. SärskUda insalser bör härvid göras för att främja
ulvecklingen i glesbygden.

o
Del regionalpoliliska arbetet bör ha en bred inriktning och mål och riktlinjer
vägas in i regionalpolitiskt belydelsefulla samhällssektorer. Ökad vikl bör
under de närmaste åren läggas vid insatser för alt sprida ny kunskap och teknik
till alla delar av landet.

Utredningsförslag:
Såväl regionalpolitiska utredningens som glesbygdsdelegationens syn
överensstämmer med min. Regionalpoliliska ulredningen anser atl de aUmänna
målen för regionalpoliliken bör behållas oförändrade även om de kan tyckas
avlägsna i förhållande till de nuvarande regionalpolitiska problemens
omfattning och svårighetema atl lösa dessa. Enligt utredningen måsle en viktig
uppgifl för regionalpolitiken under det närmasle årtiondet bli att se tiU att
de krafter som verkar i riklning mol fortsatt centralisering inte får slå
igenom. Fortsalt snabb slmkluromvandling, fortsatt relativt låg tiUväxt i
ekonomin, ökade svårigheler atl omlokalisera verksamheter samt framväxt av nya
högleknologiskt baserade företag -vUka dras tiU befintliga kunskapscentra - är
faktorer som enligt utredningen medför risker för en utarmning av områden som
redan drabbats hårt. Utredningen föreslår mol denna bakgmnd att ökade insatser
görs de närmaste fem å tio åren för atl sprida ny teknisk forskning och
utveckling.

Glesbygdsdelegationen
förordar en fortsatt offensiv och utvecklingsin-riktad poUtik för att skapa en
livskraftig glesbygd. Delegationen betonar de utvecklingsmöjligheter som finns
i glesbygden och viklen av alt insatser görs för att främja ett ulnyttjande av
dessa möjligheter.

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser redovisar samma synsält beträffande målen för
regional- och glesbygdspolitiken som regionalpolitiska utredningen och
glesbygdsdelegationen. Flera remissinslanser, bl.a. AMS, LO och TCO, pekar på den
stora skiUnaden mellan mål och medel i det regionalpolitiska arbetet, men
stannar ändå vid uppfatlningen att de nuvarande målen bör gälla också framöver.
Flera remissinslanser fram-

Prop.
1984/85:115 15

håller
- liksom regionalpolitiska ulredningen - vikten av att ökade insatser görs de
närmasle åren för alt geografiskt sprida ny teknik och teknisk forskning och
utveckling.

Svenska
arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund och Svenska
handelskammarförbundet anser i ett gemensamt yttrande att det nu finns
anledning att göra en mer omfattande översyn av regionalpolitiken än som varit
möjligt med den begränsade tidsram regionalpolitiska utredningen har haft tiU
silt förfogande. Organisalionema anser att det nu är dags att sammanfatta tjugo
års erfarenheter av regionalpolitik och skapa etl enkelt och överskådhgt system
som är baserat på en realistisk syn på mål och möjligheter. De föreslår därför
atl det nuvarande stödsystemet behålls oförändrat tills vidare och att en ny
parlamentarisk utredning tUlsätts med vidare direkliv och längre lid för sitl
arbete än den nu avslutade.

Det
stora flertalet remissinstanser delar som nämnts glesbygdsdelegationens syn
vad gäller målen för glesbygden. Samtidigt finns del en del erinringar mol den
bakomliggande analysen liksom mot att delegationen i sin bedömning av
utveckUngsmöjlighetema i glesbygden överbetonat möjlighelema och underskattat
hoten och svårighetema.

Mina
bedömningar: Regionalpolitikens mål att ge människor i alla delar av landet
liUgång till arbete, service och en god miljö ingår som en viktig del i en
samlad välfärdspolitik för landet. Ett tillvaratagande av skilda regioners
arbetskraftslUlgångar och resurser i övrigl är av gmndläggande betydelse för
landets ekonomi. Regional utjämning av sysselsättningsmöjligheterna är också
väsenflig för all åstadkomma jämställdhet mellan kvinnor och män. Tillgång tiU
service och god miljö är viktig både från aUmänna välfardssynpunkler och för
möjlighelema att främja och utveckla näringslivel i skilda regioner.

En
balanserad regional utveckling, utan snabba och omfattande befolkningsomfördelningar
meUan och inom länen, gör att utbyggt samhällskapital kan användas effektivi i
alla delar av landet. En sådan utveckling främjar möJUgheterna för människor
att upprätthåUa stabUileten i sina sociala kontakter och minskar risken för
ofrivilliga flyttningar. Stabilitet i befolkningens geografiska fördelning gör
det också möjligt alt bevara ett varierat kulturellt och socialt mönster i
olika delar av landet. Regional balans är viklig också från försvarspolitisk
synpunkt. Jag vill betona att det även i ett läge med regional balans kan ske
och sker omfattande flyttningar såväl meUan kommuner som mellan län. En viss
geografisk och yrkesmässig rörlighet är naturlig och nödvändig.
Befolkningsutvecklingen påverkas fömtom av flyttningen också av förhåUandet
mellan anlalel födda och döda. De f n. aUmänt låga födelsetalen ger tillsammans
med snedheten i åldersstmkturen hos befolkningen ett negativt födelsenetto i
många kommuner. Vissa befolkningsförändringar sker sålunda även om
flyllningsrö-relsema väger Jämnt regionall selt.

Prop. 1984/85:115 16

Del
har funnits och finns en bred uppslutning kring de hittillsvarande målen för
regionalpoliliken. Några avgörande förändringar i den regionala problembUden
eUer fömtsättningama för regionalpolitiken har enligt min mening inte inträffat
som motiverar en ändring av dessa mål. Jag anser sålunda - i Ukhet med
regionalpoUtiska ulredningen och remissinstanserna - att målen för
regionalpolitiken bör ligga fast.

Jag
delar vidare regionalpolitiska ulredningens uppfattning alt en viktig uppgift i
del regionalpolitiska arbelet under det närmaste årtiondet måste bli att
förbättra fömtsättningama för leknisk forskning och utveckling i olika delar av
landet och att geografiskt sprida ny kunskap och teknik över landet.

Glesbygdspolitiken
utgör enligt min mening en viktig del av den samlade regionalpolitiken. Den
allmänna regionala utveckUngen och regionalpolitiken är av största betydelse
också för glesbygden och för dess människor. Kompletterande insatser, delvis
med en annan utformning och inriktning än i regionalpolitiken i övrigt, måsle
dock göras i den utpräglade glesbygden för alt välfärdsmålen om arbete,
service och miljö skall kunna uppnås även i dessa områden och för att la tiU
vara de utvecklingsmöjligheter som finns i glesbygden.

2.2
De regionalpolitiska medlens allmänna inriktning, utformning och hantering

Sammanfattning
av mina bedömningar:

o
De nuvarande regionalpoliliska medlen - i form av bl. a. regionalpolilisk
planering, sektorssamordning och projektverksamhet, lokaliseringsstöd i
samband med invesleringar, sysselsältningsstöd, nedsatta socialavgifter,
glesbygdsstöd samt transportstöd - bör utgöra gmnden för det regionalpoUtiska arbetet
och insalsema också i fortsättningen. Vissa förändringar och kompletteringar
bör dock göras med hänsyn lill delvis ändrade fömtsättningar och för atl i
övrigl öka slagkraften i de regionalpoUtiska insalsema.

o
Länen bör tillföras ökade medel för regionala utvecklingsinsatser och också ges
ökade beslutsbefogenheter när del gäller dessa medel. Användningsmöjlighetema
för dessa medel bör vidgas så all förstärkt företagsservice och ökat stöd till
nyföretagande och invesleringar i produkt-, leknik- och marknadsulveckUng kan
lämnas lill företag i regionalpoliliskl priorilerade regioner. Samlidigt bör
subventionsnivån sänkas något vad gäller stöd i samband med invesleringar i
byggnader och maskiner.

o
Ökade insalser bör vidare göras för alt allmänt förbättra näringslivsmiljön i
de sysselsättningssvaga delama av landet. Regionalpoliliskl slöd bör således
även kunna användas för att initiera och främja kunskaps-och teknikspridning
tUl dessa delar av landet. Chefen för kommunikationsdepartementet kommer senare
(bilaga 2) all föreslå all ell person-

Prop.
1984/85:115 17

transportstöd
införs för företagen i norta delen av landel och alt en viss utvidgning görs av
det nuvarande godslransportstödel.

Utredningsförslag:
Regionalpoiitiska utredningens och glesbygdsdelegationens synsätt
överensstämmer med mitl.

Remissinstansema:
Flertalel remissinslanser ansluter sig till utredningsförslagen när det gäller
den aUmänna inrikiningen av de regionalpoliliska ålgärdema och medlen. Många
motsätter sig dock all subvenlionsnivån sänks för stöd i samband med
investeringar i byggnader och maskiner. Flera remissinstanser anser atl
utredningen inte lyckats förenkla stödsystemet i riktning mot färre medel,
enklare regler och färte beslutsinstanser. Svenska arbetsgivareföreningen,
Sveriges industriförbund och Svenska handelskammarförbundet anser i sitt
gemensamma yttrande att inriktningen på medlen bör förändras i väsentliga
delar. Organisationerna anser bl. a. att de selektiva formema av stöd tiU
företagen - lokaliseringsstöd, offert-stöd m. m. - bör sammanföras till etl
enda riskkapilalslöd med villkorlig återbetalningsskyldighet. De anser vidare
att sysselsältningsstödet och på sikt också transportstödet bör avvecklas till
förmån för en ytterligare sänkning av företagens socialavgifter.

Opinionen
är starkt splittrad i synen på vissa förslag som rör enskilda medel. En
utförligare redovisning av remissynpunktema görs i anslulning till behandlingen
av de olika medlen (avsnitt 3).

Mina
bedömningar: Ålgärder och beslut inom många samhällsområden påverkar den
regionala utvecklingen. Del reguljära regionalpoliliska siödet utgör endast en
liten del av de samlade statliga transfereringarna till skUda regioner. Det är
därför viktigt att regionalpolitiska aspekler vägs in i sektorspolitiken och
alt detla sker på såväl cenlral som regional nivå. Seklorsövergripande
planering och samordning blir därvid ell viktigt inslag i det regionalpoliliska
arbetet för att åsladkomma väl fungerande regioner och goda
ulvecklingsbelingelser för näringslivet. Jag ålerkommer senare tdl dessa frågor
(avsnitt 2.3 och 3.2.).

Gmnden för del nuvarande
regionalpolitiska stödet utgörs av det lokaliseringsstöd - i form av lån och
bidrag lUl invesleringar - som infördes i mitten av 1960-talet. Siödet har
efter hand kompletterats och förändrats. Det regionalpoUtiska stödet omfattar i
dag lokaliseringsstöd, investeringsstöd, offertslöd, sysselsättningsstöd,
nedsatta socialavgifter, glesbygdsstöd, transportstöd samt medel för
projektarbete. Del senasle mer övergripande beslutet angående medlen tog
riksdagen våren 1982. Siödet har sedan dess byggts ut genom riksdagens beslut
år 1983 om sänkta socialavgifter i hela Norrbollens län från atl tidigare
under ell år ha gälll endasl den nordligaste delen av länet.

Min allmänna bedömning är all det regionalpolitiska stödel har
fungeral 2
Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 115

Prop. 1984/85:115 18

bra
och bidragil lill en bälire regional balans och en förbättrad arbetsmarknad i
de sysselsätiningssvaga delama av landet. Denna bedömning gäller också
glesbygdsstödet. Jag vill i detta sammanhang emellertid också peka på den
betydelse andra samhällsinsatser har i regionalpoliliskl avseende. Jag avser då
den kommunala skalleutjämningen, arbetsmarknadspolitiska ålgärder m. m.

Den
nuvarande utformningen och inriktningen av det regionalpolitiska stödet bör mot
nämnda bakgmnd enligt min mening i sina huvuddrag gälla också i fortsättningen.
Vissa förändringar bör dock göras bl. a. med hänsyn till att nya fakiorer fått
ökad belydelse för näringslivets utveckling och lokaUsering.

Med
en ökad betoning inom regionalpolitiken på atl ta till vara regionala och
lokala utvecklingsmöjligheter bör också följa ökade beslutsbefogenheter på
länsnivå vad gäller användningen av det regionalpolitiska stödel. En
ytterligare decentralisering till länen bör, enligt min mening, därför ske.
Länen bör sålunda tillföras ökade medel för regionala utvecklingsinsatser och
också ges ökade möjligheter all besluta om användningen av medlen.

Dessa
medel bör vidare i ökad grad inriktas på alt stödja företagsulveck-Ung och
nyföretagande. Erfarenhelerna frän det praktiska arbetet i länen pekar entydigt
i denna riktning, något som också framgår av de regionala industriprogram som
arbetats fram i länen. Länsstyrelsemas medel för regionala utvecklingsinsatser
bör sålunda kunna utnyttjas för att förstärka de regionala ulvecklingsfondemas
resurser för företagsservice och stöd till företagens investeringar i
marknads-, teknik- och produktutveckling i regionalpolitiskt prioriterade
regioner. Samtidigt med denna vidgning av användningen av del regionalpoliliska
stödet finns det, enligt min mening, skäl atl minska subventionsnivån något i
samband med invesleringar i byggnader och maskiner. Jag återkommer tUl detta
(avsnitt 3.4.3).

Ökad
vikt bör vidare läggas på infrastmkturåtgärder inom bl. a. utbildning,
forskning och teknisk utveckling. Åtgärder måsle enligt min mening vidtas för
atl ge små och medelstora företag i de regionalpoliliskt prioriterade
regionema möjligheter att ta del av och utnyttja ny teknik och kunskap. Det
gäller här atl initiera och främja kunskaps- och teknikspridning i sådana
regioner. Jag kommer senare (avsnitt 3.3) att föreslå alt regionalpoliliska
medel skall kunna användas för detta ändamål.

2.3
De regionalpolitiska insatsernas geografiska inriktning

Sammanfattning
av mina bedömningar:

o
Det regionalpolitiska arbetet bör bedrivas med inriktning på att främja en
positiv utveckling av näringsliv, sysselsättning m.m. i alla delar av landet
och att åstadkomma regional utjämning mellan skilda delar av landet.

Prop.
1984/85:115 19

o
De regionalpolitiska insatserna bör geografiskt fördelas så atl alla län
tilldelas resurser för vissa allmänt utvecklingsfrämjande insatser och i övrigt
med hänsyn tiU problemens omfattning i skilda delar äv landel.

o
Vissa lyper av åtgärder bör förbehållas vissa områden i landet som preciseras
av regering och riksdag. Avgränsningen av dessa områden kan variera för olika
slags åtgärder.

o
Nu gällande stödområdesindelning för del regionalpoliliska stödet bör ligga
fast liksom nuvarande geografiska avgränsning för nedsättning av
socialavgifter. Chefen för kommunikationsdepartementet kommer senare (bilaga
2) att förorda atl även områdesindelningen för godstransportstödet behålls
oförändrad.

o
Regeringen bör som hittills kunna förklara orter/regioner som drabbas av
regionalpolitiska problem i samband med slmklurförändringar som tillfäUiga
stödområden eUer på annat sätl ge särskilt stöd till sådana orter/regioner.

o
Det ankommer på länsstyrelsema atl ange geografiska prioriteringar och
rikthnjer för del regionalpoliliska arbelel i länen.

Utredningsförslag:
Regionalpolitiska utredningens syn överensstämmer i allt väsentligt med min vad
avser den geografiska inriktningen av regionalpoliliken. Del gäller såväl
gmnderna för de geografiska prioriteringarna som den konkreta indelningen i
stödområden m. m. Ulredningen gör en uppdelning av regionalpolitiken i två
delar - regional utveckling och meUanregional utjämning. Ulredningen anser atl
stödområdesindelningen för del regionalpolitiska stödet bör ligga fast. Tre
landsdelar - Norna inlandet, Norrlands kustland och Bergslagen - framslår
enligt utredningen som de områden som bör prioriteras vad avser åtgärder för
mellanregional utjämning. Problemen skiljer sig en del mellan landsdelarna,
varför sammansättningen av ålgärder bör variera dem emellan. Ulredningen framhåller
också betydelsen av slarka stödjepunkter i dessa delar av landel och
angelägenheten av att åtminslone en arbetsmarknad i varje län utvecklas så all
den kan fungera som altemativ till expansiva orter på andra håll i landel.
Såväl regionalpolitiska utredningen som glesbygdsdelegationen förordar en
geografisk utvidgning av systemet med sänkta socialavgifter. Jag behandlar den
frågan senare (avsnitt 3.4.4).

Remissinstanserna:
Det stora flertalel remissinstanser ansluter sig till regionalpolitiska
ulredningens bedömningar och slulsalser beiräffande de aUmänna geografiska
prioriteringama inom regionalpolitiken. Svenska arbetsgivareföreningen,
Sveriges industriförbund och Svenska handelskammarförbundet framhåller dock i
sitt gemensamma yttrande att det i en fungerande marknadsekonomi är omöjligl
alt bedriva en regionalpolilik som omfallar störte delen av landet.
Organisalionerna anser att det krävs en bälire precisering av de geografiska
prioriteringarna och ser detta också

Prop.
1984/85:115 20

som
en fömtsättning för en delegering av verkställigheten till verk och
myndigheter.

Remissopinionen
är till viss del splittrad när det gäUer de geografiska avgränsningarna för
enskilda stödformer bl, a. vad gäller nedsättningen av socialavgiften. En
närmare redogörelse härför lämnas i anslutning till behandlingen av de ohka
stödformerna (avsnitt 3).

Många
remissinstanser tUlstyrker utredningens förslag alt stödområdesindelningen
inte bör förändras. En del remissinstanser, bl.a. ett antal länsstyrelser i
södra och mellersta Sverige, tiUstyrker att ingen ändring sker under
fömtsättning att län som har områden med betydande regionalpolitiska problem
kan få detta beaktat vid tilldelningen av medel för regionala
utvecklingsinsatser, även om dessa områden ligger utanför slödområdet.

Ett
antal remissinstanser, främst länsslyrelser och kommuner, föreslår inplacering
eUer ändrad inplacering av enskUda kommuner i stödområdet. Flera av förslagen
gäUer kommuner i eller gränsande tiU Bergslagen. Kravet är där inplacering i
stödområde C eller atl få räknas in bland de kommuner i Bergslagen som nu är
föremål för särskilda insatser från statens sida. TCO anser att samtliga 22
kommuner i Bergslagsområdel bör föras tUl stödområde C.

Några
kommuner, bl. a. Lindesberg och Kimna, anser alt del är otillräckligt med
endasl en utvecklad arbetsmarknad i varje län i en kommentar till
regionalpolitiska utredningens skrivning i denna fråga.

Länsstyrelsen
i Gävleborgs län anser att den nuvarande stödområdesindelningen ger en mycket
splittrad och svåröverskådlig bild av stödmöjlig-hetema i länets olika deleu*.
Länsstyrelsen anser att en ny indelning bör göras utan delningar av kommuner
och helst omfallande hela länet.

Mina
bedömningar: Den uppdelning som regionalpolitiska ulredningen gör meUan
regional utveckling och mellanregional utjämning beskriver enhgt min mening två
viktiga dimensioner i den geografiska inriktningen av det regionalpolitiska
arbelel. HärtiU kommer insatser för att molverka atl lokalt och regionalt
koncentrerade akula sysselsättningskriser i samband med slmklurförändringar
inom näringslivet leder lill långsiktiga regionalpoliliska problem.

Den
seklorsövergripande planeringen och samordningen ulgör en viktig del i
regionalpolitiken. Detta arbete tjänar flera syften. Ett syfte är att genom
samordning meUan olika samhällssektorer allmänt främja utvecklingen i alla
delar av landet - vad regionalpolitiska utredningen kallar regional utveckling.
Det är viktigt atl åtgärder inom skilda sektorer planeras och genomförs på ett
samordnat sätt - tidsmässigt, geografiskt osv. Därmed uppnås en ökad
effektivitet och hushållning med tillgängliga resurser. Den seklorsövergripande
regionalpoUtiska planeringen bUdar ock-

Prop.
1984/85:115 21

så
- lillsammans med den översiktliga fysiska planeringen i länen - en viktig gmnd
för trafikplanering, vägplanering, bostadsplanering m. m.

Alla
län bör tillförsäkras vissa resurser från anslaget för regionala utvecklingsinsatser
för denna typ av allmänl utvecklingsfrämjande insatser. Samordningsansvaret för
dessa insalser ligger på länsstyrelsema. Den decentralisering av resurser och
beslutsbefogenheter inom regionalpolitiken som sker till länsstyrelsema
innebär också ökade krav på samordning, uppföljning m. m. I detta sammanhang
vUl Jag också betona viklen av att del inom länsstyrelsema finns en beredskap
för att hanlera lokala och regionala stmkturkriser.

En huvuduppgift för regionalpoUtiken
är att åstadkomma regional balans och utjämning såväl inom som mellan länen —
av regionalpoliliska ulredningen benämnt mellanregional utjämning. Som en
viktig del i della arbele ingår också att främja utvecklingen i länens
glesbygdsområden. Problemens karaktär och omfattning i skilda regioner skall
utgöra granden för de geografiska prioriteringarna när det gäller denna dei av
de regionalpolitiska insatserna, t.ex. vid fördelningen tiU länen av medel från
anslaget för regionala utvecklingsinsatser liksom vid avgränsning av
stödområden m. m. Sådana analyser skall också ligga till gmnd för de
geografiska prioriteringarna inom länen. Faktorer som låg sysselsättningsgrad,
långvarigt hög arbetslöshet och hög andel personer i arbetsmarknadspoliliska
ålgärder liksom omfattande nettoutflyttning och befolkningsminskning bör härvid
tiUmätas stor vikt. Hänsyn måste vidare tas till situationen inom störte
sammanhängande områden och avstånd lill större orter och deras arbetsmarknad.

Vissa typer av åtgärder
bör förbehållas de delar av landel som har de största regionalpoliliska
problemen. Även om ansvaret för genomförandet och den geografiska fördelningen
av stödinsatserna i ökad ulslräckning delegeras till statens industriverk och
länsstyrelserna bör av regering och riksdag fastlagda stödområdesindelnihgar m.
m. också i fortsättningen vara vägledande för insalsemas omfattning och
inriktning i skilda delar av landet. Dessa indelningar och lill dessa knutna
regler om högsia slöd m. m. ger också en viss enhetlighet i behandlingen av
likartade områden i skilda län.

Jag skall nu behandla
stödområdesindelningen för det regionalpolitiska stödet, dock utan att gå
närmare in på vilka stöd och regler som bör gälla i de olika stödområdena. Den
redovisningen sker i anslutning till behand lingen av de olika stödformema
(avsnitt 3). Områdesavgränsningen för nedsättningen av socialavgifter tar Jag
upp senare (avsnitt 3.4.4), medan områdesindelningen för transportstödet kommer
att behandlas senare (bilaga 2) av chefen för kommunikationsdepartementet.

En
genomgång av den regionala problembilden och bedömning av ulvecklingen visar
atl de stora och långsiktiga balansproblemen fortfarande ålerfinns i de
regioner som omfattas av de nuvarande slödområdena. Det

Prop. 1984/85:115 22

gäller
skogslänen. Bergslagen, norta Dalsland samt Gotland. Del har i detla avseende
inte skell några slörre förändringar sedan våren 1982, då den nu gällande
indelningen beslulades av riksdagen. De analyser som gjorts av den
regionalpoliliska ulredningen och inom industridepartementet leder fram lill
slulsalsen all den nuvarande stödområdesindelningen bör ligga fast. Det är
vidare viktigt atl inte ändra stödområdesindelningen för ofta utan låta den
ligga fast över en längre tid. Jag är mot denna bakgrund inte beredd atl
föreslå några utökningar eller ändringar i övrigl. En beskrivning och analys
av den regionala utvecklingen och problembilden redovisas i bUaga 1.1.

Jag
är inle heUer beredd att göra några ändringar i själva principema för stödområdesindelningen
av det slag som länsstyrelsen i Gävleborgs län förordar. Del måste vara möjligt
att klara ut vilka stödvUlkor som gäUer i skilda delar av länet även vid
nuvarande indelning.

Genom
de medel länsslyrelserna disponerar för regionala utvecklingsinsatser finns
möjligheter atl vidta åtgärder också i orter och regioner med regionalpolitiska
problem, även i de fall de inte ligger inom stödområdet. Detla gäller även
direkla förelagsslöd, t. ex. i samband med investeringar i byggnader och
maskiner. Avgörande för möjligheterna till åtgärder i denna typ av
problemorter/regioner belägna utanför stödområdet blir storleken på de medel
för regionala utveckUngsinsatser som regeringen beslutar tilldela resp. län.
Detta förhållande gäUer också för insatser inom slödområdena för projekt upp
lill en viss storlek, medan stöd till större projekt beslutas av SIND eUer
regeringen. Jag viU i detta sammanhang peka på den möjlighel som regeringen har
och bör ha också i framtiden att i särskUda fall besluta om lokaliseringsstöd
liU projekt även utanför stödområdet.

Fördelningen
av medel för regionala utveckUngsinsatser skall, som jag lidigare angivit,
gmndas på problemens omfattning och karaktär i de skilda länen. Delta innebär
atl även problem i orter/regioner utanför slödområdena bör beaktas vid
regeringens fördelning av dessa medel, t. ex. i Östra Småland, Blekinge och
Sjuhäradsbygden.

Del
ankommer sedan på länsstyrelsema att ange vilka delar av resp. län och vilka
ändamål som bör prioriteras för olika typer av regionalpolitiska insalser. Häri
ingår bl. a. all avgränsa vilka områden som skall bli föremål för särskUda
glesbygdsinsalser.

Somjag
lidigare framhållil bör ökad vikl läggas på åtgärder som förbättrar
näringslivsmiljön i de regionalpoliliskt priorilerade delarna av landet. Jag
kommer senare (avsnitt 3.3) föreslå atl regionalpolitiska medel får användas i
dessa områden för att initiera och främja kunskaps- och teknikspridning m. m.
Del är viktigt att i vissa fall se denna typ av salsningar i elt läns- eUer landsdelsperspektiv
och något som kommer hela länet/ landsdelen liU godo.

Insalser
för all förbättra infrastrukturen är en typ av åtgärder som

Prop.
1984/85:115 23

naturligt
kan passas in i ell landsdels- och slödjepunktsresonemang av det slag som
utredningen för. Jag kan i slort ansluta mig lill de principiella överväganden
som utredningen redovisar. Utredningen anser all de skillnader som finns i
problemens karaktär mellan olika landsdelar inom de regionalpolitiskt
prioriterade områdena innebär all åtgärdernas inrikining och sammansättning bör
anpassas med hänsyn härtiU. Detsamma gäller utredningens betoning av värdet atl
det finns stödjepunkter som allmänt kan understödja ulvecklingen i dessa
områden. Samtidigt anser jag, i likhei med utredningen, det inle vara möjligt
att tillämpa landsdels- och stödjepunktsperspektiven vid den regionala
fördelningen av regionalpoliliska insatser. De geografiska prioriteringarna bör
som hittUls komma lill uttryck genom fördelningen av medel lUl länen och genom
områdesavgräns-ningar för olika typer av ålgärder.

Ett
viktigt inslag i den framtida regionala problembUden kommer, liksom under del
senaste årtiondet, med aU sannolikhet atl vara lokalt och regionalt
koncentrerade sysselsättningskriser förorsakade av slmklurförändringar inom
näringslivet och då främst industrin. Den svenska ortsstmkturen är
förhållandevis gles och många orter och regioner är starki beroende av någon
eller några få branscher, många av något enda företag. Omfattande
nedläggningar eller personalminskningar i sådana orter och regioner kan leda
till allvarliga sysselsättningsproblem, såväl kort- som långsiktigl. Behovet
och inriktningen av åtgärder i sådana situationer får bedömas utifrån
problemens omfattning och karaktär i det enskilda fallet. Självfallel måste
ortens/regionens storlek, geografiska läge och situation i övrigl vägas in i en
bedömning. I vissa fall kan det vara nödvändigt all vidta särskilda insatser -
ofta med en kombination av arbetsmarknads-, industri- och regionalpolitiska
åtgärder.

Exempel
på regioner där siaten under senare år gjort omfattande insatser i samband med
större slmklurförändringar inom näringslivel är Norrbottens län. Bergslagen
och nu senast UddevaUaregionen. Problemen har i dessa regioner varil av
varierande art och omfattning. Gemensamt har dock varit atl
stmklurförändringarna berört ett stort anlal anställda. Skilda lösningar har
använts både vad gäller beslutsorganisation och medel. Jag skall senare
(avsnitt 4) översiktligt redogöra för insalsema i dessa tre områden. Jag skall
därvid också redovisa min syn på del fortsatta arbetet i Malmfälten med
utgångspunki från malmfalisutredningens belänkande (Ds I 1984:9) Framtid i
Malmfälten.

Det
är vikligl alt utnyttja de erfarenheter som vunnits från de senaste årens insatser
i orter/regioner som drabbats av i förhållande lill regionens storlek mycket
omfattande straklurproblem. En erfarenhet är att det är svårt alt peka ut en
generell modell för hur arbetet bör organiseras och för vilka insatser och
medel som bör användas i denna lyp av situationer. Såväl organisation som
insatsernas inriktning måste anpassas tUl de förhål-

Prop. 1984/85:115 24

landen
som gäller i varje enskUd region. Några allmänna slutsatser kan dock enligt min
mening dras från senare års arbete med dessa frågor.

En
viktig slutsals är att det är angeläget att redan från början inrikla
ansträngningama på att långsiktigt få fram ny verksamhet och sysselsättning
som kan ersälta de arbelstUlfallen som försvinner vid en straklurför-ändring.
En annan är vikten av att beslutsorganisationen görs klar och enkel och atl i
de faU där särskilda delegationer eller arbelsgrapper tillsätts, dessa far en
klart angiven beslutskompetens i förhållande lill ordinarie organ vad gäller
omfattning, tidsperiod för arbetet m. m. Erfarenhelerna visar också vikten av
en stark lokal och regional förankring av arbelet och att skUda organ
samarbetar och samordnar sina resurser på ett effektivt sätt. Möjligheterna
att nå resultat ligger således i ett effektivt utnyttjande av tiUgängliga
medel och i en samverkan mellan olika sektorsområden.

Jag
har tidigare redogjort för viUca fakiorer som skall beaktas i analysen av de
regionalpolitiska problemen och ligga tiU grund för de geografiska
prioriteringama inom och mellan länen. Regionalpolitiska problem i anslutning
tiU lokala och regionala sysselsättningskriser inom näringslivet skall vägas in
vid fördelningen av medel tiU länen för regionala utvecklingsinsatser. De
skall likaså beaktas vid den geografiska fördelningen av de regionalpoUtiska
insalsema inom länen.

Regeringen
bör som hittills kunna peka ut orter/regioner som drabbas av regionalpolitiska
problem i samband med omfattande slmklurförändringar inom näringslivel som
lillfälliga stödområden. Ett sådant utpekande innebär att lokaliseringsstöd
kan påräknas även för större projekt och atl beslut om sådant stöd kan fattas
av industriverket. Regeringen bör, Uksom nu, ha möjlighet all besluta om stöd
till företag utanför stödområdet och om synnerliga skäl föreligger också kunna
lämna högre bidrag än normalt. Stor restriktivitet bör gäUa för såväl utpekande
av tillfälliga stödområden som slöd till företag utanför stödområdena. Jag
återkommer tUl detta (avsnitt

3).

Följande
sammansläUning visar vUka kommuner och delar av kommuner som tillhör
slödområdena A, B och C samt vUka kommuner och delar av kommuner som genom
regeringens beslut f n. tillhör tillfälliga stödområden.

Prop.
1984/85:115 25

Stödområden

Kommuner
och delar av kommuner som f. n. är inplacerade i stödområdena A, B och C.

Län
och kommun Stödområde

Gotlands
län

Gotland C ■

Ålvsborgs
lån

Bengtsfors C

Dals
Ed C

Åmål C

Värmlands
län

Arvika C

Eda C

FUipstad C

Hagfors C

Munkfors C

Storfors C

Sunne C

Säffie C

Torsby B

Årjäng C

Örebro
län

HäUefors C

Lindesberg,

Guldsmedshyttans
och Ramsbergs församUngar C

Ljusnarsberg C

Västmanlands
län

Fagersta C

Norberg C

Skinnskatleberg C

Kopparbergs
län

Avesta C

Ludvika C

Malung B

Mora,

Venjans
församling B

Orsa C

Smedjebacken C

Vansbro B

Älvdalen B

Gävleborgs
län

Hofors C

HudiksvaU,

Bjuråkers
församling C

Ljusdal B

Nordanstig C

Söderhamn C

Prop.
1984/85:115 26

Län och kommun

Stödområde

Västernorrlands län

Kramfors

C

Sollefteå

B

SundsvaU,

Holms och Lidens
församlingar

C

Ange

B

Örnsköldsvik,

Anundsjö,
BJöma, Skorped och Trehörningsjö

församlingar

B

Övriga
församlingar

C

Jämtlands län

Berg

A

Bräcke

B

Härjedalen

B

Krokom,

Aspås,
Näskotts, Rödöns och Ås församlingar

C

Övriga
församlingar

A

Ragunda

A

Strömsund

A

Åre

B

Östersund

C

Västerbottens län

Bjurholm

B

Dorotea

A

Lycksele

B

Mala

B

NordmaUng

C

Norsjö

B

Robertsfors

C

Skellefteå,

Fällfors,
Jöms och Kalvträsks församlingar

B

Övriga
församlingar

C

Sorsele

A

Stomman

A

Vilhelmina

A

Vindeln

B

Vännäs

C

Åsele

A

Norrbottens län

Arjeplog

A

Arvidsjaur

B

Boden

C

Gällivare

A

Haparanda

A

Jokkmokk

A

Kalix

A

Kimna

A

Luleå

C

Pajala

A

Pileå

C

Prop.
1984/85:115 27

Län
och kommun Stödområde

Älvsbyn B

Överkalix A

Övertorneå A

Kommuner
och delar av kommuner i vilka f n. regionalpolitiskt slöd

tillfäUigl kan lämnas.

Områden med möjlighel
tiU högst 30% lokaliseringsbidrag

Län
och kommun

Västerbottens
län Umeå Hörnefors församling

Gävleborgs
län Hudiksvall Delsbo församUng

Göteborgs
och Bohus län

Lysekil

Munkedal

Uddevalla

Blekinge
län Olofslröm

Områden
med möjlighet till högst 20% lokaliseringsbidrag

Län
och kommun

Örebro
län

Degerfors

Karlskoga

Värmlands
län Krislinehamn

Uppsala
lån

Tierp

Östhammar

3
Regionalpolitikens medel

3.1
Inledning

Jag
har tidigare (avsnill 2) översiktligt redovisat min syn på de regionalpolitiska
medlens inriktning, utformning och hantering. Jag skaU nu närmare utveckla
mina bedömningar och förslag angående de olika medlen.

Jag
tar först upp formema och ansvarsfördelningen för saml inrikiningen av det
regionalpolitiska utvecklingsarbetet på central och regional nivå (avsnitt
3.2). Jag redogör sedan för mina förslag och bedömningar beträffande åtgärder
för att stärka teknisk forskning och utveckling i de regional-

Prop. 1984/85:115 28

politiskt
prioriterade delarna av landet liksom åtgärder för att främja spridningen av ny
kunskap och leknik (avsnitt 3.3). Därefter går Jag in på utformningen och
hanteringen av det regionalpolitiska siödet till förelagen och av ålgärder i
övrigt för atl siödja förelagens utveckling (avsnitt 3.4). Avslulningsvis
redovisar jag mina förslag och bedömningar vad gäller glesbygdsstödets
utformning och hantering samt arbetet i övrigt med gles-bygdsfrågoma (avsnitt
3.5).

3.2
Regionalpolitiskt utvecklingsarbete

3.2.1
Ansvarsfördelning och inriktning

Jag
kommer i detta avsnitt alt, för riksdagens information, redovisa vissa
bedömningar dels om organisalion och ansvarsfördelning på del regionalpolitiska
områdel, dels om inriktningen av det regionalpoliliska utvecklingsarbetet.

Sammanfattning
av mina bedömningar:

o
Mål och riktlinjer inom regionalpolitiken bör vägas in vid genomförandet av
ålgärder inom regionalpoliliskl belydelsefulla samhällssektorer.

o
Länsstyrelsema bör besluta om mål och riktlinjer för regionalpoUtiken i länen.
Därvid bör bl. a. en precisering göras av mål och riktlinjer för en inomregional
utjämning. Utgångspunkter bör vara statsmakternas beslut om regionalpolitiken,
analyser av utvecklingen samt de medel som anvisas.

o
Länsstyrelsema bör samverka med och anlita de regionala utvecklingsfonderna
för att genomföra regionalpoliliskt motiverade åtgärder för nyföreiagande och
företagsutveckling.

o
Statens industriverk har samordningsuppgifter på central myndighetsnivå för
frågor om induslri- och regionalpolitiskt stöd samt genomför viss
regionalpolitisk projektverksamhet. Industriverket bör följa den regionala
utvecklingen och det regionalpolitiska arbete som bedrivs regionall och
centralt.

Utredningsförslag:
Regionalpoliliska utredningen anser att de samhällsproblem som skall lösas i
många faU är komplexa och att det därför är en fömtsättning att flera
seklorsmyndigheler deltar i arbetet. Glesbygdsdelegationen menar att
sektorspoliliken måste ulformas så att offensiva glesbygdsinsalser inte
motverkas utan tvärtom understöds.

Regeringens
samordningsansvar på central nivå och länsstyrelsens på regional nivå betonas
av regionalpoliliska utredningen. Statens industriverks roll bör enligt
utredningen vara atl dels hantera större engagemang i företag, dels utveckla
samspelet mellan induslri- och regionalpolitik.

De
regionala utvecklingsfondema föreslås av utredningen få ökat ansvar

Prop.
1984/85:115 29

för
olika företagsulvecklande insalser. Medel som länsstyrelserna skaU kunna
avsätta lUl utvecklingskapital föreslås överföras till fondema efter en
överläggning om hur medlen bör användas i resp. län. Andra företagsutvecklande
medel bör enligt ulredningen fördelas av regeringen direkt till berörda
ulvecklingsfonder.

För alt belysa del
statiiga resursflödets regionalpoUtiska konsekvenser föreslås expertgmppen för
forskning om regional utveckling (ERU) få i uppdrag alt utveckla meloder för en
regional konsekvensanalys av statsbudgeten. Vidare föreslås att ERU och
delegationen för arbetsmarknads-politisk forskning (EFA) ges i uppdrag att
analysera och bedöma vUka effekter en överföring av medel från
arbetsmarknadspolitik till regionalpolitik skulle ha för berörda individer och
orter i Nortlands inland.

Remissinstanserna:
En bred samstämmighet råder bland remissinstansema om behovel av en väl
fungerande samordning av insatser inom olika samhällssektorer för atl de
regionalpolitiska målen skall kunna nås. Regeringens samordningsansvar på
cenlral nivå underslryks och länsstyrelsen i Värmlands län, Svenska
arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund och Svenska
handelskammarförbundel m. fl. anser att regeringens roll bör stärkas.

Statens
industriverks regionalpoliliska roll accepteras i allmänhel, men vissa
remissinslanser hyser en viss skepsis till ett centralt verks möjligheter att
verka inom regionalpolitikens vida område.

Länsstyrelsemas
samordningsroll betonas slarki från de flesta remissinstanser. Flera
länsslyrelser, bl.a. de i Kalmar och Västmanlands län, påpekar att en viktig
fömtsättning för att man skall nå bra resultat är att länsorganen har
befogenheter atl fatta beslul men också har tillgång till resurser.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att länsstyrelsens möjligheter lill
påverkan för alt uppnå regional sektorssamverkan överdrivs av utredningen och
atl en övertro på frivillig samverkan uppvisas.

Vad
gäUer relationen mellan länsstyrelse och utvecklingsfond förordar en majorilel
av de remissinstanser som behandlat frågan att medel fördelas till
länsstyrelserna som sedan anlitar utvecklingsfonderna för företagsutvecklande
insatser i länen. Landstingsförbundet liksom landslingen och
utvecklingsfonderna förordar dock alt de regionalpolitiska medlen för utvecklingskapital
och övriga företagsutvecklande åtgärder fördelas direkt av regeringen till
utvecklingsfonderna.

Flera
centrala myndigheler, t. ex. AMS, skogsstyrelsen och statens vägverk, påpekar
atl man i silt arbete verkar för de regionalpoliliska målen. Vägverkels
erfarenheler av sektorssamverkan är goda, inte minsl på den regionala nivån där
tyngdpunkten i verksamhelen ligger. Verkel framhåller dock all de regionalpoUtiska
aspekterna måsle anges tydligare.

Även
lantbmksstyrelsen framför liknande synpunkter. Man påpekar att lantbmksnämndema
endast undantagsvis har haft tillgång till etl lokalt

Prop.
1984/85:115 30

eller
regionall underlag för vad som från allmän synpunkt skall vara atl anse som en
önskvärd utveckling i olika områden. Det bör enligt lantbruksstyrelsen åligga
länsslyrelser och kommuner att i den ulslräckning dessa anser det önskvärt
förse lantbmksnämnderna med sådana målformuleringar.

Utredningens
förslag om atl uppdra ål ERU att utveckla meloder för en regional
konsekvensanalys av statsbudgeten får stöd av ett slort anlal remissinstanser.
Landsorganisationen menar att detta stämmer väl med utredningens slutsals alt
regionalpoUlisk sektorspåverkan på central nivå måste vara en regeringsuppgift
och tUlägger alt det möjligen är ulredningens viktigaste förslag.

Även
förslagel alt uppdra tUl ERU och EFA att analysera effektema av överföringar av
medel från arbetsmarknadspolitik till regionalpolitik fär stöd av många
remissinstanser. AMS, EFA och TCO anmäler dock viss tveksamhet till förslaget
och menar alt frågan om dimensionering av oUka poUtikområden inte är en
forskningsuppgift utan främsl en politisk fråga som bör utredas av en
parlamentarisk kommitté.

Mina
bedömningar: I arbelet med all nå de mål som gäller för regionalpolitiken
krävs beslut och insatser inom en rad samhällssektorer. Aktörerna i form av
statliga myndigheler på central och regional nivå, kommuner, företag,
organisationer m.fl. blir därför många. För att den politik som riksdagen
beslular om skall kunna genomföras på ell effeklivl sätt krävs samverkan mellan
sektorema. De organisaloriska förhållandena inom och utom den statliga
förvallningen påverkar i hög grad detta arbete.

Ett
antal uiredningar har nyligen behandlat en rad organisatoriska frågor av
betydelse för regionalpolilikens genomförande. Främsl gäller detta
myndigheterna på den regionala nivån. I delta sammanhang kan bl.a. följande
nämnas

— Norrbottensprojektel,
där statskontoret på regeringens uppdrag bl.a. har utarbetat ett förslag tiU
samordnad länsförvaltning,

— en
arbetsgrupp inom civildepartementet som har undersökt möjligheterna att ge
länsstyrelsema rätt all i störte utsträckning själva beslämma sin organisation,

— stat-kommunberedningen
som bl. a. har behandlat olika frågor som gäller samverkan mellan slatliga och
kommunala verksamhetsområden. Dessa utredningar är en del av underlaget för del
samlade program för

den
offentliga sektorns omvandUng och utveckling som aviseras i prop. 1984/85:100
bU.15. Chefen för civildepartementet framhåller där bl.a. alt han avser alt
behandla statskontorets förslag om samordnad länsförvaltning i Norrbotten i
det aviserade programmet. Han framhåller vidare all han, i avvaktan på
remissbehandlingen av ovan nämnda arbetsgrupps förslag, är beredd all i posiliv
anda behandla framslällningar från olika

Prop.
1984/85:115 31

länsslyrelser
som försöksvis vUl pröva en annan intern organisation av planeringsavdelningen
än den nuvarande.

Mot
denna bakgmnd finner Jag del inte motiverat ått i delta sammanhang närmare gå
in på den regionalpoliliska myndighetsorganisationen. Jag kommer dock i det
följande att redovisa vissa allmänna överväganden dels om organisation och
ansvarsfördelning på del regionalpoiitiska området, dels om inriktningen av det
regionalpoliliska arbetet. I likhet med regionalpoliliska utredningen anser
Jag atl berörda myndigheler bör kunna utföra de föreslagna arbetsuppgifterna
utan att ytterligare administrativa resurser anvisas.

Regionalpolitiskt
planerings- och programarbete på länsnivå

En
effektiv regionalpolitik fömtsätter god informalion om den regionala
utvecklingen och ett väl fungerande planerings- och programarbete. Tyngdpunkten
i det regionalpolitiska planerings- och programarbetet har lagts på länsnivån.
Länsstyrelsema har i dessa frågor liksom i fråga om regionalpolitikens
genomförande i länen givits en samordningsroU. Med utgångspunkt från
statsmakternas beslut om regionalpolitiken skall länsstyrelsema precisera och
lägga fast mål och riktlinjer för arbelet inom det egna länel. Häri ingår att
ange regionalpolitiska riktlinjer för såväl länsstyrelsens egen verksamhet som
för verksamheten hos andra slatliga länsorgan och andra statliga myndigheter
som arbetar i länet. I det löpande regionala utvecklingsarbetet skall
länsstyrelsema sedan verka för atl statlig, kommunal och landstingskommunal
verksamhet slår i samklang med målen för länets utveckling.

Fömtsättningarna
för länsstyrelsernas samordningsuppgifter ges främsl i länssiyrelseinstmktionen
(1971:460) och förordningen (1982:877) om regionalt utvecklingsarbete.
Länsstyrelserna ges här befogenheter på en rad områden som är betydelsefulla
för länens utveckling. Samtidigt åläggs andra statiiga länsorgan och andra
myndigheter att efler sina fömtsättningar verka för att de regionalpoUtiska
målen uppnås och att lägga resullatet av länsplaneringen till gmnd för sin egen
planering av sådan verksamhet.

I
förordningen (1982:877) om regionall utvecklingsarbete föreskrivs atl
länsstyrelsen för samverkan i sysselsättningsfrågor mellan länsstyrelsen,
länsarbelsnämnden och den regionala utvecklingsfonden skall utse en beredningsgrupp.
Jag ser arbetet i denna grupp som en viktig del av den eftersträvade
samordningen som är nödvändig för atl åstadkomma en effektiv användning av de
resurser som de berörda länsorganen förfogar över. I gmppen bör därför, utöver
beredningen av enskilda ärenden, även sysselsättnings- och näringslivsfrågor i
vidare mening kunna tas upp. Delta gäller även uppföljning av olika insalser i
länet etc.

Länsslyrelserna
gavs genom riksdagsbeslul år 1982 ansvar atl själva bestämma när och på vilkel
säll mål och rikllinjer för det regionala utvecklingsarbetet tas fram. Detta
ligger i linje med den decentraliserade inrikt-

Prop. 1984/85:115 32

ning
som jag anser atl regionalpoliliken bör ha. Det föreskrivs dock att
länsplaneringen skaU utgå från kommunemas översiktiiga planering och att övriga
statliga myndigheler skall lämna länsstyrelsema den hjälp som behövs.

I
flera län ulgör fortfarande analyser samt målsättningar och riktlinjer som
lades fast i 1980 års länsprogram gmnden för det regionalpolitiska arbetet. Del
har mol denna bakgmnd i vissa län tagits initiativ i syfte att förnya det
långsiktiga perspektivet i planeringen och att förbättra kunska-pema på områden
som är strategiska i resp. län. Då det är angeläget atl man i samtliga län
arbetar utifrån en aktuell analys av problemen ser Jag del som naluriigt att
etl sådant arbete bedrivs i alla län. Det är i detta sammanhang av stor
betydelse all man i länen utformar arbetet så att kompetens från en bred krets
av länsorgan, kommuner, fackliga organisationer m.fl. engageras. Ett arbete
med denna inriktning bör ge en god gmnd för utformningen av riktlinjer för
verksamheten inom skilda sektorer och för länsstyrelsemas projeklverksamhel m.
m. Jag vUl här, med anledning av bl.a. de synpunkter som framförts av
lantbmksstyrelsen och vägverket, betona vikten av att dessa rikllinjer ges en
sådan konkret och preciserad ulformning att de kan utgöra ett användbart
underlag för inriktningen av seklorsorganens verksamhet.

I
det regionalpolitiska arbetet i länen utgör den årliga länsrapporten ett
väsentUgl dokument. Den ger information tUl slatliga länsorgan, kommuner,
landsling, företag, organisaiioner m.fl. om vUken verksamhet som bedrivs i
länet, om vilka resultat som har uppnåtts och om vilka resultat man viU
åstadkomma.

Jag
vill betona atl arbelet med länsrapporterna bör syfla till att skapa etl samlal
program för regionalpolitikens genomförande i resp. län. Länen ges stor frihet
i fråga om ulformningen av länsrapporten. Vissa föreskrifter beträffande
innehållel ges i förordningen (1982:877) om regionalt utvecklingsarbete. Det
bör vara en väsentlig uppgifl att i länsrapporten redovisa de mål och
rikflinjer som skall ligga till grund för en regionalpolitik med inriktning på
atl åstadkomma inomregional utveckling och utjämning. Jag avser här dels
geografiska prioriteringar inom länet och den syn länsstyrelsen har på olika
samhällssektorers medverkan, dels rikflinjer för användningen av de
regionalpoliliska medel länsstyrelsen disponerar. Med denna utformning riklar
sig länsrapporten i försia hand lill myndigheter och organisationer i det egna
länel. Samiidigi kan länsrapporlerna, trots skillnader mellan länen vad gäller
innehåll och uppläggning, ge viklig information till regeringen och centrala
myndigheler om regionalpolilikens inriktning i länen.

Regionalpolilisk
sektorspåverkan bygger på ett förtroende för sektorsorganens kompetens inom
resp. område och ulgår från att de är beredda atl efter förmåga samverka med
andra organ i arbetet för alt utveckla en region. Seklorsmyndighelen har
huvudansvaret och den regionalpolitiska

Prop.
1984/85:115 33

påverkan
av verksamhelen avser i alla normala fall en marginell del av
resursanvändningen. Utgångspunkten för en regionalpolilisk påverkan kan vara de
långsiktiga strukturella effeklerna av vissa insalser, behovet av olika
åtgärder i en eftersatt landsdel/länsdel eller möjliga samordningsvinster i
elt konkret projekt.

Kraven på etl samlal
uppträdande i länen från slalens sida har ökat under de senaste åren. Mot denna
bakgrand har länsstyrelsens samordningsroll successivi utvecklats och
förstärkts, bl. a. i takt med atl länsstyrelsen har fått ett ökal ansvar i
fråga om de regionalpoliliska medlens användning. Av särskild betydelse har här
varil medlen för regionalt utvecklingsarbete, de s. k. projektmedlen. Somjag
senare kommer all redovisa närmare har ett omfattande projektarbete kunnat
genomföras i länen. Det konkreta samarbetet mellan olika regionala och lokala
organ i projekt har skapat fömtsättningar för en mera effektiv samordning av
resursanvändningen inom olika seklorer.

Som framhåUs av den
regionalpoliliska utredningen är det en svår uppgift för en länsstyrelse att
kontinuerligt följa och påverka utvecklingen inom alla seklorer. Del finns
därför anledning att under vissa perioder prioritera sädana områden som kan
bedömas vara av särskild betydelse för utvecklingen i länen eller i etl
nationellt sammanhang. Regeringen har i detla syfte uppdragit ål
länsstyrelserna atl dels utarbeta regionala industriprogram, dels medverka i
utbildningsplaneringen i länen. Arbetet har skett i samarbete med en rad
regionala och lokala myndigheler och organisationer.

De båda uppdragen har haft
delvis olika karaktär. Gemensamt har emellertid varit att
informalionsunderlaget, på två för den framtida utvecklingen belydelsefulla
områden, både har breddats och fördjupals. I försia hand har ett viktigt
underlag skapats för del fortsatta arbelel inom ramen för de befogenheter och
resurser som varje län förfogar över. Del framkomna materialet ger också
väsenllig information för det arbele som bedrivs av centrala myndigheter och av
regeringen. Arbetet med de båda uppdragen har även inneburil all formema för
samverkan mellan olika aktörer i länen har utvecklats på ett positivi sätt.

Det är min bedömning all
de båda seklorsgenomgångarna har utgjort ett värdefullt inslag i del
fortlöpande regionala utvecklingsarbetet. Del är nu viktigt att arbetet på del
regionala industripoliliska områdel liksom på utbildningsområdet kan drivas
vidare i länen.

De
former för samverkan som finns ulvecklade för flera seklorsområden bör
självfallet kunna liUämpas även inom andra seklorsområden, men också när det
gäller seklorsövergripande frågor. Regeringen har t.ex. uppdragit åt
länsslyrelserna att i samverkan med länsskolnämnderna och länsarbetsnämnderna
redovisa program för att stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. Jag
ålerkommer senare (avsnitt 3.3) till etl förslag som dataeffektutredningen i
sitl belänkande (SOU 1984:20) Datorer och 3 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 115

Prop. 1984/85:115 34

arbetslivels
förändring lämnal om all regionala utvecklingsprogram på dataområdet bör
utarbetas.

Jag
har tidigare framhållit det angelägna i all de regionalpolitiska medlen i ökad
utsträckning används för atl slimulera företagens utveckling. Jag ålerkommer
senare (avsnill 3.4) med förslag om att ökade medel för sådana insalser tillförs
länen. Vad gäller ansvarsfördelningen i länen i fråga om företagsutvecklande
åtgärder som är regionalpolitiskt motiverade, delar jag den uppfattning som en
majoritet av remissinstansema förelräder. Medlen bör således tillföras
länsslyrelserna inom ramen för anslaget för regionala utvecklingsinsatser. För
alt genomföra de konkreta insalsema är del naturligt att länsstyrelsema nära
samverkar med de regionala utveck-Ungsfondema och anlitar den kompelens som
dessa har. Länsslyrelserna bör tiUsammans med utvecklingsfonderna fastställa de
villkor som skaU gälla för insatsemas inriktning och utformning.

Regionalpolitiska
uppgifter på central myndighetsnivå

Regeringen
har samordningsansvaret på central nivå i fråga om regionalpolitiken. Flera
centrala myndigheter kan emeUertid på ohka sätt tUldelas regionalpolitiska
uppgifter, var och en inom sitl ansvarsområde eller i samverkan med andra
myndigheter. För initiering och samordning av viss utvecklingsverksamhet på del
regionalpoiitiska området har regeringen särskilda organ till sitt förfogande.
Expertgmppen för forskning om regional utveckling (ERU) har sådana uppgifler i
fråga om regionalpolilisk forskning. Glesbygdsdelegationen bedriver bl.a.
utvecklingsarbete vad gäller inriktning och utformning av glesbygdsinsatser.

Bland
de centrala myndigheiema intar statens industriverk (SIND) en särstäUning genom
sina uppgifter i fråga om det regionalpolitiska stödel lill näringslivet. Dessa
innefattar handläggning av stöd i vissa ärenden, uppföljning av den stödgivning
som regeringen, SIND och länsstyrelserna svarar för samt rådgivning m. m. lill
länsstyrelsema. Del ankommer på regeringen atl utfärda de närmare anvisningar
som erfordras för delta.

SIND
bar också i sin instmktion, saml i form av särskilda uppdrag, tilldelats vissa
andra uppgifler på del regionalpolitiska området. SIND skall således bedriva
viss projektverksamhet, svara för lokaliseringssamråd med den privata tjänste-
och servicesektorn samt bedriva utredningsverksamhet på det regionalpoliliska
området. Del är angelägel all verksamheten på samtliga dessa områden bedrivs
så atl samverkan mellan industri- och regionalpoUtiska insatser, såväl inom som
utom den egna myndigheten, främjas.

SIND
bör också på regeringens uppdrag, med ulnyttjande av lUlgängliga resurser och
medel, kunna svara för samordning av insatser i projekt där flera myndigheter
och organ medverkar. I första hand bör SIND därvid arbeta med projekt som berör
flera län eller där utvecklingsinslagel i arbetet är stort och där viktiga
erfarenheter kan överföras lill andra län.

Prop.
1984/85:115 35

Mol
bakgmnd av riksdagens tidigare ställningstagande (prop. 1983/84:100 bU. 14, AU
23, rskr 352) har regeringen uppdragit åt SIND aU särskUt analysera och
utveckla metoder och medel för att påverka ulbyggnaden och lokaliseringen av
företag och verksamheter inom den privata tjänste- och servicesektorn till
stödområdena. På gmndval av detta arbete skall industriverket, i enlighet med
dess uppgifl i fråga om lokaliseringssamråd, bedriva en aktiv uppsökande
verksamhet riktad tUl företag och verksamheter inom den privata tjänste- och
servicesektom.

Regeringen
har vidare uppdragil åt SIND all i samarbele med arbetsmarknadsstyrelsen och
Sveriges turistråd genomföra en branschsludie av turistnäringen, vilken har
stor betydelse för sysselsätlningen i vissa av de regionalpolitiskt
priorilerade områdena. Studien skall syfta till all ge underlag för åtgärder
som kan förbättra turistnäringens viUkor utan att beroendet av olika statliga
stödformer ökar.

Det
är nödvändigt att på central nivå ha en god överblick över vilka mål och
rikflinjer som regionalpolitiken bedrivs efter, hur resurserna fördelas och
vilka resultat som uppnås. Det förhållandel atl regionalpolitiken bedrivs av
ett stort antal myndigheter och på såväl regional som cenlral nivå, liksom alt
betydande belopp årligen anvisas för regionalpolitiska insalser, gör alt kraven
på överblick blir särskUt stora. Jag anser del vara naturligt alt SIND, på
grandval av sådan information om och dokumentation av den praktiska
regionalpolitiska verksamheten som tas fram på central och regional nivå,
fortlöpande följer det regionalpolitiska arbete som bedrivs. Jag tänker då på
information om befolknings- och sysselsättningsutvecklingen samt mål,
riktlinjer, prioriteringar etc. beträffande de regionalpolitiska
slödinsatsema.

Även
andra centrala myndigheter än SIND bör i ökad omfallning kunna ges uppgifter på
det regionalpolitiska områdel. Teknikutveckling och teknikspridning utgör
vikliga inslag i den fömyelse av svensk induslri som nu pågår. Det är angeläget
att detla sker på ett sätt som främjar de regionalpolitiska målen. Slyrelsen
för teknisk utveckling (STU) bör i detta avseende kunna spela en belydelsefull
roll i samverkan med SIND, högskolan, gymnasieskolan och regionala och lokala
organ. Jag ålerkommer (avsnitt 3.3) till konkreta förslag i detta avseende.

På
transportområdet har transportrådet inlett ett regionalpolitiskt orienterat
projektarbete med särskild inriktning mot transporter och materialadministration.

Som
jag tidigare redovisat har länsstyrelserna på regeringens uppdrag medverkat i
utbildningsplaneringen i länen. En avrapportering av arbetet har skett i
anslulning till 1984 års länsrapport. Arbetet syflar främsl till att förbättra
planeringsunderlaget och utveckla samverkan inom länen. Del redovisade
materialet innefattar emellertid även sådan information som är av belydelse för
utbildningsplaneringen på central myndighetsnivå och inom regeringen. Jag avser
därför, efter samråd med cheferna för utbild-

Prop.
1984/85:115 36

nings-
och arbetsmarknadsdepartementen, atl senare åierkomma till regeringen med
förslag om alt uppdra åt skolöverslyrelsen, universiteis- och högskoleämbetet
och arbetsmarknadsstyrelsen atl sammanslälla och bearbeta det redovisade
malerialel samt överväga om erfarenhelerna från det hittills genomförda arbetet
föranleder några förändringar i fråga om formerna för och inriktningen av
planeringen av den yrkesinriktade utbildningen m.m.

De
former av seklorspåverkan jag här redovisal är exempel som bör kunna tillämpas
även i det fortsatta regionalpoUtiska arbelel. Dämtöver bör det ankomma på alla
myndigheter som bedriver verksamhet som direkt och indirekt har
regionalpolilisk betydelse alt i sin verksamhel väga in de mål och riktiinjer
som läggs fast för regionalpoUtiken.

Jag
skall här också behandla den regionalpolitiska ulredningens förslag beträffande
dels utveckling av metoder för analyser av siatsbudgetens regionala utfall,
dels analyser av konsekvenserna av en överföring av medel från
arbetsmarknadspolitik tUl regionalpolilik.

Jag
finner för min del att kraven på regionalpolitisk medvetenhet hos
sektorsorganen gör del angelägel att dessa i sin verksamhel dels tar hänsyn
till de skilda fömtsättningar som råder i olika regioner dels i verksamhetsplaner,
program elc. redovisar insalsemas fördelning och inriktning i etl regionalt
perspekliv. STU framhåller i sitt yttrande över den regionalpolitiska
utredningens betänkande alt del finns motiv för all ytterligare analysera möjlighelema
tiU leknisk industriell utveckling ulifrån regionala utgångspunkter och även
genomföra särskilda planerings- och utredningsaktiviteter inom områdel. Inom
ramen härför avser STU att utifrån elt teknikperspekliv analysera olika
regioners speciella utvecklingsförutsättningar. Studierna skall bl. a.
resultera i förslagom hur STU kan effektivisera olika verksamheier med hänsyn
till regionala behov.

Jag
anser atl del arbetssätt som STU har redovisat bör kunna tillämpas även av
andra seklorsorgan. Därmed kan dels informationen om resursanvändningen inom
områden av stor betydelse för den regionala ulvecklingen förbättras, dels en
effektivare resursanvändning sell från regionalpolitiska utgångspunkter nås.
Jag anser all åtgärder inom sektorsorganen av det slag jag här har redovisal
skulle ge såväl regering och riksdag som sektorsorganen själva ell mera
praktiskt användbart informations- och beslutsunderlag än vad omfattande
nedbrytningar av statsbudgeien skulle

ge.

Beträffande
förslagel att analysera effektema av en överföring av medel från
arbetsmarknadspolitik lill regionalpolitik delar Jag utredningens syn att
avvägningsproblemel mellan olika statliga insalser är störst i de regionalpolitiskt
mesl priorilerade områdena. Här råder en varaklig brist på arbetstiUfällen.
Betydande belopp anslås därför åriigen i syfte att dels öka antalet
arbetstillfällen i dessa områden, dels på olika sätt underlätta för dem som
ändå drabbas av arbetslöshet. Det är självfallet angeläget att

Prop.
1984/85:115 37

dessa
resurser får en så effektiv användning som möjligt och all olika insalser i
möjligaste mån får långsiktiga effekler. För att avvägningen mellan olika lyper
av insatser skall bli ändamålsenlig krävs god kunskap om olika åtgärders
effekler på kort och lång sikl.

Den regionalpolitiska
utredningen tar i sitl förslag endasl upp avvägningen mellan
arbelsmarknadspolitiska och regionalpoliliska medel. Jag anser för egen del atl
avvägningsproblemen också berör andra delar av den stafliga resursöverföringen
till den typ av region det här är fråga om. Skatteutjämningsbidragen har t. ex.
direkl och indirekt stor belydelse för sysselsättningen i berörda kommuner. Del
gäller även stöd till de areella näringama m. m. Jag anser också all
effektiviteten i den samlade resursanvändningen inle bara är en fråga om hur
lillgängliga resurser fördelas mellan olika ändamål. Genom förbättrad
samordning mellan olika insalser bör den lotala effekten kunna förbättras. För
all underlätta sådan samordning och samverkan kan vissa förändringar i
gällande regelsyslem behöva göras.

Mot bakgmnd av vad jag här
anfört avser jag att senare föreslå regeringen att uppdra ål ERU att genomföra
en sludie av de statliga insatserna i några olika delar av stödområdet. Studien
bör omfalla sådana resurser som mera direkt är avsedda att påverka
sysselsättning och viss infrastmktur. Syftet med studien bör vara atl kartlägga
nuvarande omfallning och användning av sådana resurser samt all analysera
effeklerna av olika insatser. Vidare bör, inom ramen för nuvarande toiala
resursnivå, förändringar i avvägningen mellan olika ändamål och förändringar i
reglema för medelsanvändningen diskuteras samt de sannolika effeklerna av
sådana förändringar analyseras. ERU bör i sitl arbete samverka med andra
forskningsorgan liksom med berörda myndigheler.

Resultaten
av en studie med den inrikining Jag redovisal bör lillsammans med annan
lillgänglig information ge elt förbätlral underlag för de avvägningar och
prioriteringar av resursanvändningen som regering och riksdag svarar för. En
sådan studie ligger också väl i linje med överväganden om försök med en
samordnad länsförvaltning i Norrbollens län.

Jag
vUl nu la upp frågan om planeringstalen som siyrinslmment i regionalpoliliken.

Den regionalpolitiska
utredningen konstaterar atl planeringstalen knappasl har haft någon styrande
effekt när det gälll att inom olika poUtikområden fördela relativt selt stöme
resurser lill de regionalpoliliskl priorilerade delarna av landet. Utredningen
konstaierar vidare all planeringslalen spelar en mindre roll i dag när en
bättre regional balans uppnåtts och utbyggnaden av bostäder, samhällsservice,
vägar och annan infrastmktur minskat i omfattning.

Inle
någon remissinstans har berört planeringslalen och deras roll som
regionalpoliliskl styrinstrument.

Prop.
1984/85:115 38

Senast
riksdagen fattade beslut om planeringstal för länen var år 1982 (prop.
1981/82:113, AU 23, rskr 388). Nu gäUande planeringstal avser år 1990.

Jag
delar i stort den bedömning som regionalpolitiska ulredningen gör beiräffande
planeringstalens alltmer minskade belydelse som regionalpoliliskl
siyrinslmment. Den bättre regionala balansen och de minskade
sam-hällsinvesleringama förklarar troligen endasl en del av det minskade
intresset för planeringstalen som underlag för dimensioneringsbeslut m. m. En
del av förklaringen torde ligga i själva systemet för framtagandet och
fastställandet av planeringstalen.

Myndigheter,
institutioner, företag m. m. efterfrågar för sin planering information om
befolkningsutveckUngen i län och kommuner. Ett krav är dock att informationen
skall innehålla aktuella uppgifter och bedömningar saml ofta en relativt
detaljerad bedömning av förändringar inom olika åldersgmpper. De av riksdagen
fasflagda planeringstalen för länen blir snabbt inaklueUa och detsamma gäller
naturiiglvis de planeringstal för kommunema som länsstyrelsema fastställer med
utgångspunkt från planeringstalen för länen.

I
flera län har länsstyrelsema för att få fram realistiska planeringstal för
kommunerna fått lämna en del av planeringstalen för länen ofördelade som ett
slags restpost. Detta är otillfredsställande. I andra län används prognoser i
StäUet för de fastlagda planeringstalen som underlag i planeringen.

Den
regionalpolitiska utredningen har inte redovisat något faktaunderlag, som
innebär att en bedömning kan göras om planeringslalen tjänat ut sin roll som
regionalpolitiskt styrmedel eller inte. Utredningen har inte heller redovisal
några förslag om och i så faU hur planeringstalen skulle ersättas med någon annan
form av styrinstrument.

Del
saknas således enligt min mening underlag för atl nu kunna bedöma
planeringstalens regionalpolitiska betydelse.

Jag
avser därför att i särskild ordning ta fram erforderligt faktaunderlag för att
kunna bedöma planeringstalens roll i regionalpolitiken och därefter föreslå
regeringen att förelägga riksdagen förslag i denna fråga. I avvaktan på detta
fakiaunderlag är jag inte beredd all nu föreslå några nya planeringstal för
länen.

3.2.2
Regional projektverksamhet

Sammanfattning
av mina bedömningar: Projektverksamhet bör även i fortsättningen vara elt av
ändamålen inom det s.k. länsanslagel. Inriktningen bör utvecklas vidare på
gmndval av hittillsvarande erfarenheler och den andel av detla anslag som får
användas för projeklverksamhel bör höjas.

Utredningsförslag:
Regionalpolitiska utredningens förslag överensstämmer med mitl vad gäller
verksamhetens inriktning. Utredningen anser att projektmedlen bör ha kvar sin
nuvarande karaktär av relativt liten resurs som

Prop. 1984/85:115 39

kan
användas för utredningar, utvecklingsprojekt och försöksverksamhel i syfle all
befrämja den regionala ulvecklingen. Hur stor andel av länsanslaget som skaU
gå till projeklverksamhel föreslår utredningen all länsstyrelserna själva bör
få avgöra. Glesbygdsdelegationen föreslår att projektmedel skaU kunna lämnas
lUl kommunema för konsultinsatser m.m. Jag kommer att behandla denna fråga i
avsnitt 3.5.

Remissinstanserna:
De remissinstanser som har yttrat sig i frågan är positiva tUl
länsstyrelsernas projektmedel och deras användning.

Mina
bedömningar: Med medlen för regionalt utvecklingsarbete, i fortsättningen
benämnt regional projektverksamhet, kan länsstyrelserna helt eller delvis
finansiera vidareutvecklingen av de olika förslag, som kommer fram i det
regionalpolitiska utvecklingsarbetet i länen. Det kan t. ex. gälla konkreta
projekt som senare genomförs med hjälp av regionalpoliliskt stöd, projekl som
till slutresultat ger en förbättrad samordning mellan oUka statliga insatser
eUer olika former av lokala utvecklingsprojekt som tar tiU vara lokala och
regionala föratsättningar och initiativ.

Regionalpolitiska
utredningen har beskrivii verksamheten relativt ingående och menar att den
lell till en mer konkret inriktning av det regionala utvecklingsarbetet och
förbättrad seklorssamordning etc. Jag delar utredningens bedömning att
verksamhelen är ett viktigt regionalpoliliskt medel. För länen utanför
stödområdet är projektmedlen det dominerande regionalpoiitiska medlet.

Länsstyrelsemas
beslutanderätt över medlen innebär, enligt min mening, dels en klar
decentralisering av vikliga prioriteringsbeslut, dels bättre möjligheter för
samhäUel atl effektivt ta till vara de iniliativ, idéer, resurser etc. som
finns i regionema. Genom närheten till problemen har regionala och lokala organ
bättre fömtsättningar än centrala organ alt finna kon-stmktiva lösningar. Jag
tillmäter också del lokala och regionala engagemanget slor belydelse för
möjlighelen atl nå framgång i det delvis svåra arbetet med olika utvecklingsfrågor.
Engagemanget ökar sJälvfaUet när del finns ekonomiska resurser som möjliggör
konkreta ålgärder.

En annan viktig faktor
bakom de goda erfarenhetema är kopplingen mellan utvecklings- och
genomförandefaserna i ett projekt. I och med all hela denna process i hög grad
är decentraliserad går det snabbare atl komma från idé till genomförande.

Projektmedlen
har enUgt min mening också medverkat tUl all länsstyrelsemas roll i
regionalpolitiken förslärkls. Som exempel på della vill jag nämna de slutsatser
som redovisas i en delredovisning (Regionala organ för näringslivsutveckling -
beslutsprocesserna) från forskningsprojektet "Decentralisering och
samordning i regionalpolitiken" som bedrivs vid statsvetenskapliga
institutionen vid universitetet i Lund. I rapporten beskrivs och analyseras
bl. a. de beslutsprocesser som föregick bildandet av

Prop.
1984/85:115 40

nio
regionala FoU-organ och riskkapitalbolag. I sju av de studerade fallen har,
enligt rapporten, resp. länsstyrelse haft en pådrivande roll. Som en av
huvudorsakema nämns att länsstyrelserna genom tillgången till projektmedlen
kunnat föra aktiva förhandlingar om ett genomförande. Enligt flertalet av de
intervjuer som rapporten bl. a. gmndas på har projektmedlen i de sju faUen
varit avgörande för att organen skulle bUdas.

I
anslutning tiU detta kan också noteras atl en betydande samfinansiering kunnat
ske i det regionala projektarbetet. Enligt det underlag som utredningen tagit
fram, och som belyser verksamheten under budgetåren 1979/80 t.o.m. 1982/83,
avsatte andra intressenter 850000 kr. för varje miljon kronor som
länsstyrelsema anvisade. Den tendens tUl stigande andel delfinansiering från
andra intressenter som också redovisas av utredningen noterar Jag för min del
med tiUfredsställelse. En sådan utveckling bör bl.a. innebära en aUl bättre
förankring av projekten och en ökad möjlighet tUl praktiska resultat. Jag viU
här nämna att om en länsstyrelse ställer projektmedel tiU förfogande för
enskilt företag, skall företagel i fråga svara för minst hälften av den
beräknade totalkostnaden för projektet. En aspekt på samfinansiering av
projekt som Jag också vUl nämna är att länsstyrelse och övriga intressenter kan
finansiera olika stadier i utvecklingsarbetet. Så kan t. ex. länsstyrelse och
länsarbetsnämnd samverka i ett projekl där projektmedlen finansierar
utrednings- och konsultinsatser, samt kanske viss försöksverksamhet, och
genomförandel ske med hjälp av arbetsmarknadspoUtiska åtgärder, t.ex.
arbetsmarknadsutbildning eUer beredskapsarbete. Den beredningsgmpp som finns
för samverkan meUan länsstyrelsen, länsarbetsnämnden och den regionala
utvecklingsfonden har, enligt min mening, en viktig roll vad gäUer inriktningen
av den regionala projektverksamheten.

Beträffande
inriktningen vUl jag nämna att det av länsstyrelsernas an-slagsframstäUningar
framgår att de ca 50 milj.kr. som avsattes tUl olika projekt budgetåret 1983/84
fördelades på följande störte projektområden:

Industriell
utveckling 39 %

Jord, skog och glesbygd 12

Utbildning, teknikspridning 11

Kommun- och regionprojekt 9

Turism 8

Energi 4

Kommunikationer 3

Övrigt, information, projekt

administration m. m. 14

Det
kan också nämnas att en genomgående tendens de senaste åren har varil att ökat
utrymme har givits åt projekt med inriktning mot samverkan mellan högskola och
näringsliv, teknikutveckling och teknikspridning. Jag återkommer senare
(avsnitt 3.3.2) tUl detla. Inom ramen för projektmedlen

Prop.
1984/85:115 41

kan
länsstyrelserna vidare avsätta medel för s. k. regionall nyföretagande. Jag
kommer senare (avsnitt 3.4.2) att närmare behandla dessa frågor.

Mot
bakgmnd av de redovisade goda erfarenhetema bör projeklverksamhelen även
fortsättningsvis ingå som en del av del samlade länsanslaget och kunna
användas för utredningar, utvecklingsprojekt och olika former av
försöksverksamhet. Jag vill dock inte biträda regionalpolitiska utredningens
förslag om atl ta bort maximeringen av deri del av anslaget som resp.
länsstyrelse får disponera för projektverksamhet. Mitt skäl för detta är alt prioritet
bör ges åt regionalpolitiskt stöd till företag och glesbygdsstöd. Jag kommer
däremot senare att föreslå regeringen en uppräkning av ramen för detta ändamål
inom länsanslaget lill 80 milj. kr.

3.2.3
Kommunernas och landstingskommunernas näringspolitiska roll

Jag
kommer i delta avsnitt alt, för riksdagens information, redovisa vissa allmänna
överväganden beträffande kommunernas och landstingskommunernas
näringspolitiska roU.

RegionalpoUtiska
ulredningen markerar kommunernas och landstingskommunemas betydelse för att
regionalpolitikens mål skall kunna förverkligas. För landstingskommunema
gäller det främst de insalser som kanaliseras tiU utvecklingsfondema, men även
andra utvecklingsorgan har på senare år fått stöd. Kommunemas ökade engagemang
på näringslivsområdet ses som ett nödvändigt komplement till statens insalser.
Samtidigt anser utredningen att en fömtsättning för att de ökade kommunala
insalsema skall ha posiliva nettoeffekter nationellt sett är att den kommunala
aktiviteten ligger inom ramen för den kommunala kompetensen.

Glesbygdsdelegationen
tar i sin rapport upp vissa förslag om ell ökat kommunalt engagemang bl.a. i
fråga om hanteringen av glesbygdsstödet. Jag återkommer senare (avsnitt 3.5)
till dessa förslag.

Flertalet
remissinslanser delar regionalpolitiska utredningens uppfattning all
kommunernas ökade engagemang på näringslivsområdel utgör etl nödvändigt
komplement till statens egna insatser. Svenska kommunförbundet understryker
dock att ett ökat kommunalt engagemang inte får bli ett argument för en minskad
statlig regionalpolitisk insats. Flera länsstyrelser framhåller värdet av att
kommunerna har byggl upp en kompetens i näringslivs- och sysselsättningsfrågor.
Samarbetet mellan länsstyrelsen och kommunema underlättas härigenom.
Landstinget i Västmanlands län betonar vikten av att olika satsningar av
regionalpolitisk betydelse sker inom ramen för någon typ av gemensamt
handlingsprogram, där länsplaneringen ulgör grunden. Del är olyckligt, menar
man, om kampen om sysselsättningstillfällen ger upphov tUl inbördes konkurrens
mellan kommunema.

Samhällels
insatser på näringspolitikens område är i första hand en uppgift för statliga
organ. Staten har det övergripande ansvaret för sysselsättningspolitiken och
för det regionalpolitiska stödet. De åtgärder som

Prop. 1984/85:115 42

vidtas
av såväl kommunema som landstingskommunerna har dock väsenllig belydelse för
atl de regionalpoliliska målen skall kunna förverkligas. Förändringar inom
näringslivel leder ofta tiU sådana konsekvenser för samhälle och enskUda på den
lokala och regionala nivån all kommuner och landstingskommuner inte kan vara
overksamma eller sakna handlingsberedskap.

De
kommunala befogenhetema inom näringslivsområdet är siarkt begränsade.
Gmndläggande för bedömningen om en kommun eller en landstingskommun får
engagera sig i näringslivsfrågor är den aUmänna kompetensregeln i 1 kap. 4 §
kommunallagen (1977:179). I denna bestämmelse anges att kommuner och
landslingskommuner själva får vårda sina angelägenheter. Bestämmelsen är
således myckel allmänl hållen. Närmare besked om kompelensregelns räckvidd ges
i förarbelena lill kommunallagen och i regeringsrättens omfattande rällspraxis.

De
kommunala insalsema för all siödja och utveckla näringslivet är av skiftande
slag. På länsnivån är landstingskommunerna lillsammans med staten huvudmän för
de regionala utvecklingsfondema. Huvudparten av de landstingskommunala
insalsema för att främja näringsliv su tv eckhngen kanaliseras genom fondema. I
flera län medverkar även landstingskommunema i och stödjer andra
utvecklingsorgan som växt fram under senare år. Med den ökade roll
företagsulvecklande insalser kommer alt ha i den framtida regionalpolitiken
följer att de regionala ulvecklingsfondemas medverkan i politikens genomförande
kommer atl utökas. En nära samverkan meUan staten och landstingskommunerna på
detta område är därför av stor betydelse.

Kommunema
svarar för väsentlig samhällsservice såsom utbildning, social omsorg och
bostäder som indirekt påverkar näringslivels utveckling. Det kommunala
ansvaret för kommunalteknisk service, industriområden och lokaler för
småinduslri är andra exempel på verksamheier som i detta sammanhang har slor
belydelse. Den kommunala verksamheten har därför stor betydelse för de slalliga
industri- och regionalpolitiska insatserna.

Regionalpolitiskt
slöd kan f n. under vissa fömtsättningar lämnas till kommuner eller andra organ
där kommuner har ägarinlresse. De ändamål som kan komma i fråga för sådanl slöd
är turism verksamhel, faslbränsle-framstäUning och uppförande av
industrilokaler för ulhyming. Glesbygdsstöd kan lämnas till kommuner bl.a. i
form av slöd lill intensifierade kommunala sysselsätlningsinsatser. Jag kommer
vidare alt (avsnitt 3.4.3) föreslå att regionalpolitiskt stöd i viss utsträckning
skall kunna lämnas lill s. k. teknikcentra där även kommuner kan vara
engagerade.

Kommunemas
och landslingskommunemas engagemang i näringspolitiska frågor har under senare
år uppmärksammals på olika sätt. Statens industriverk har på regeringens uppdrag
kartlagt omfattning, inrikining och vissa ekonomiska konsekvenser av den
kommunala näringspolitiken. Ver-

Prop.
1984/85:115 43

kel
har i en rapport (SIND 1984:8) visal all kommunerna i viss omfattning
subventionerat näringslivet genom mark- och lokalinsalser, rådgivning och
service och i samband med avgränsade industriella samverkansprojekt. Dessulom
har kommunerna stött enskilda företag med lån, borgen och garantier. Kommunerna
deltar också aktivt i utvecklingen av näringslivet via s. k. induslriutvecklingsbolag.
I en särskild rapport (SIND 1984:1) har aktiviteterna i dessa bolag kartlagts.
Industriverket har vidare kartlagt och analyserat ohka lyper av industriella
samverkansprojekl (SIND 1982:7 och 1984:3).

Statens industriverk
konstaterar att den årliga nettokostnaden för den kommunala näringspolitiken
successivt ökal fram lill år 1982, då den beräknades uppgå till 340 milj.kr.
Enligt verkels bedömningar har de hittillsvarande insatserna haft marginell
belydelse för konkurtenssilua-tionen i enskUda branscher och för
regionalpoliliken.

Frågan om en allmän
översyn av kommunernas befogenheter på näringslivsområdet har tagits upp i
ohka sammanhang. Regeringen har därför givit stat-kommunberedningen (C 1983:02)
i uppdrag att utreda kommunernas och landstingskommunemas roll i närings- och
sysselsättningspolitiken. Beredningen skall bl.a. analysera erfarenhetema av de
kommunala nä-ringslivsinsatsema och belysa konsekvenserna av olika kommunala
kompetensgränser inom näringslivsområdet. I beredningens uppdrag ingår vidare
all pröva formerna för ökad samverkan mellan kommunerna, landstingskommunerna
och olika statliga organ samt förelag och fackliga organisationer.

Avslutningsvis
vUl jag betona atl kommunema har viktiga uppgifter av betydelse för att de
regionalpolitiska målen skall nås. Del är emellertid nödvändigt att, som den
regionalpolitiska utredningen framhåller, den kommunala aktiviteten sker inom
ramen för den kommunala kompeten-

3.3
Åtgärder för att främja utbUdning, forskning, teknikutveckling och
teknikspridning

3.3.1
Den allmänna inriktningen Sammanfattning av mina bedömningar:

o
Ett nära samspel mellan utbUdningspolitiska och regionalpoliliska insalser bör
utvecklas.

o
Inom en begränsad ram bör regionalpolitiska medel kunna disponeras för alt
åstadkomma en ökad kunskaps- och teknikspridning för att höja leknisk och annan
kompetens i befintliga förelag saml för all slimulera nyföretagande.

Utredningsförslag:
Både den regionalpoUtiska ulredningens och glesbygdsdelegationens bedömning av
den betydelse utbildning, FoU-verksamhet,

Prop.
1984/85:115 44

teknikutveckUng
och teknikspridning har för regional utveckling och utjämning överensstämmer
med min. Regionalpoliliska ulredningen menar att forskning och högre utbildning
har en nyckelroll som drivkraft i den ekonomiska och sociala ulvecklingen. Slor
vikl läggs vid atl ny teknik och kunskap sprids även liU de regionalpolitiskt
utsatta områdena. Utredningen lar specielll upp de mindre högskolomas roll.
Genom sin utbildningsfunktion och genom forsknings- och utvecklingsarbete kan
en högskola aktivt bidra tiU den egna regionens utveckling.

Glesbygdsdelegationen
betonar särskilt behovet av glesbygdsanpassad utbildning inom olika områden.

Regionalpolitiska
utredningen föreslår vidare all SIND ges i uppdrag atl belysa de möjligheter
och hinder för utvecklingen i olika delar av landet, som introduktionen av de
nya data- och telekommunikationsnäten innebär. Glesbygdsdelegalionen föreslår
att regeringen ger televerket i uppdrag att utveckla modeller för hur
informationstekniken skall komma glesbygden tiUgodo.

Remissinstanserna:
Ulredningamas bedömning av utbUdningssektoms betydelse för den regionala
utvecklingen får stöd av en enig remissopinion. De regionala och kommunala
remissinstansema markerar betydelsen av att de mindre högskoloma utvecklar
utbildning med teknisk inriktning för atl ytterligare slimulera del regionala
näringslivel. Universiteis- och högskoleämbetet (UHÄ) menar att det kan finnas
en konflikt mellan å ena sidan regionalpolitik och å andra sidan forsknings-
och utbildningspolitik, men konslalerar också alt de åtgärder som är önskvärda
av regionalpolitiska skäl ofta är neutrala och ibland positiva i förhållande
till de mål som gäller för forskning och utbildning.

Många
remissinstanser menar att utredningens konkreta förslag inom detta område är
alltför begränsade. Glesbygdsdelegationens betoning av utbildningsfrågorna får
starkt gensvar hos remissinstansema.

De
remissorgan som yttrat sig beträffande data- och telekommunikationsnätens
regionala konsekvenser, bl.a. televerkel, statskontoret och statens planverk,
släller sig positiva till atl frågan belyses närmare.

Mina
bedömningar: Mycket tyder på atl de närmaste åren kommer att präglas av en
snabb teknikutveckling som starki förändrar betingelserna för den långsiktiga
industriella verksamheten. På en rad områden kan nya produkter,
produktionsmetoder, system och organisationsformer komma att utformas och tas i
brak i begränsad skala för alt under 1990-talet få en bredare spridning. Teknikutvecklingen
rymmer flera regionalpolitiskt viktiga aspekler.

Del
är för del första angeläget att stimulera spridning av ny teknik och ny kunskap
lUl redan existerande företag. Detta är en viklig del av förnyelsen av svensk
induslri. Därför måste sådana hinder som försvårar sprid-

Prop.
1984/85:115 45

ningsprocessen
i de regionalpoliliskl prioriterade områdena uppmärksammas och ålgärdas.

En
annan aspekl är framväxten av s. k. nya teknikbaseräde förelag. I ell längre
perspektiv kan dessa förelag få slor betydelse för ulvecklingen av produktion
och sysselsättning. Strategiska beslut om t. ex. geografisk påverkan av denna
utveckling måste dock i hög grad ske redan nu. För att en tillväxt inom dessa
områden skall komma fler regioner till del är det därför angeläget att
ytterligare utveckla fömtsättningama för högteknologisk FoU-verksamhel och
samverkan mellan högskola, utbildningsväsendet i övrigt och näringsliv i olika
regioner, särskilt i landets norta del.

En
tredje aspekt är den omfattande utbyggnad av tele- och dalakommunikationsnät
som kommer atl ske. Härigenom ändras fömlsällningama, både lokaliserings- och
sysselsältningsmässigt, för verksamheten inom många samhällssektorer.

Regionalpolitiska
utredningen har försökt att få en bild av vilken betydelse invesleringama i
tele- och dalakommunikationsnät kan ha för den framtida regionala ulvecklingen.
Någon entydig slutsats har utredningen inle kunnat dra. Det är emellertid
uppenbart att nätutbyggnaden och nätets kapacitet i olika regioner kan bidra till
en regional utjämning av produk-tionsföratsättningar och livsvUlkor. En snabb
ulbyggnad av telenätet minskar riskerna för all denna del av infrastrukturen
skall utgöra ett hinder för en önskvärd regional utveckling. Jag delar den
uppfattning som såväl ulredningen som flera remissinstanser framför, att denna
fråga bör belysas närmare. Efter samråd med chefen för
kommunikationsdepartementet har jag erfarit alt bl.a. sådana frågor kommer att
behandlas i det förslag rörande telefrågor som han avser all senare under våren
föreslå regeringen all förelägga riksdagen.

En
väl utbyggd infrastmktur inom ulbildningens och forskningens område är en
viktig fömtsättning för en god utveckling i landets olika delar. Den omfattande
uppbyggnad och geografiska spridning av högskoleulbildningen som har
genomförts har otvetydigt haft stor betydelse för utvecklingen i landet som
helhel och i olika regioner. Tillgången till resurser för utvecklingsarbete
har därmed också förbättrats. Jag vill i detta sammanhang erinra om vad chefen
för utbildningsdepartementet anför i årels budgelproposition (prop.
1984/85:100 bU. 10) beiräffande bl. a. omslruklureringen av de mindre
högskoleenhelemas utbildningsutbud.

Hon
framhåller där all det enligt hennes mening är nödvändigl för varje högskola
ulanför universitetsorterna alt ha en bas för sin verksamhel i någon eller
några allmänna utbildningslinjer som är av betydelse bl. a. för ulvecklingen av
regionens arbetsliv. Många av dessa högskolor har en bas som i elt längre
perspektiv inte är tillräckligt stabil, varför den bör breddas mol främst de
lekniska och ekonomiska utbildningsområdena. Genom en sådan breddning och
förändring av utbildningsutbudet bör dessa enheters roU som regional
utvecklingsfaktor och bas för teknikspridning kunna förstärkas ytterligare. En
omstmkturering av de mindre högskoleenheter-

Prop.
1984/85:115 46

nas
utbildningsutbud bör av dessa skäl göras systematiskt och planmässigl och med
utgångspunki i de förhåUanden, problem och behov som finns vid enheten och i
dess närmaste omgivning.

De
mindre högskoloma är en resurs för regional utveckling inte bara med hänsyn
till den egna verksamhelen, ulan också som kontaktlänk tiU högskolesystemet i
stort. För atl stärka denna kontaktfunktion har basorganisationen för kontakterna
med det omgivande samhället och med enheterna med fast forskningsorganisation
förstärkts.

Jag
ser också gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen som viktiga
resurser i utvecklingsarbetet. Ijuni 1982 uppdrog regeringen åt
skolöverstyrelsen att i samråd med SIND och glesbygdsdelegationen inventera,
utarbeta och faststäUa kursplaner för företagsutvecklande utbildningar och för
yrkesinriktade glesbygdsanpassade utbildningar. I sin rapport för år 1984
redovisar skolöverstyrelsen dels länsbaserade inventeringar, dels
försöksverksamheter. I inventeringsarbetel har överstyrelsen funnit
utbildningsbehov inom vilt skilda områden och av olika omfattningar.
Överstyrelsen avser bl.a. att i samarbete med några länsskolnämnder arbeta fram
ett åtgärdsprogram för att motverka att yrkesutbildningar inom hantverkssektom
försvinner. Ell omfattande utveckhngsarbete har startat beträffande
småföretagaralbildning i samverkan mellan utbildningsenheterna vid vissa
regionala utvecklingsfonder och kommunal och staflig vuxenutbildning.
Försöksverksamhel med utbildning inom vattenbmks-området kommer att pågå under
budgelåren 1984/85 och 1985/86 med statens skola för vuxna i Härnösand som
uibildningsanordnare.

Det
uppdrag att medverka i utbildningsplaneringen i länen som regeringen i mars
1983 gav samtliga länsslyrelser har enligt min mening inneburil, förutom en
ökad lokal och regional samverkan inom utbildningssystemet, en inlensifierad
diskussion om anpassning av ulbUdningens inrikining tUl den lokala och
regionala arbetsmarknadens behov och ell ökat inslag av lokalt förankrade
utvecklingsprojekt.

Fr.
o. m. den 1 juli 1985 har aUa länsskolnämnder möjlighel alt utforma och besluta
om regionall arbelsmarknadsanpassade högre specialkurser i gymnasieskolan. I
fem län, bl. a. de fyra nordligaste, har detla varil möjligt sedan 1983.
Erfarenheterna därifrån vittnar om ett vitaliserat samarbete meUan
gymnasieskolan och näringslivel.

En
väsentlig del av det regionala utvecklingsarbetet har kommii att omfatta
åtgärder för atl bygga upp nätverk av kontakter mellan företag, regionala organ
och utbildningen/forskningen. För atl främja teknikutveckling och
teknikspridning har i ökande omfattning förslag om olika former av teknikcentra
förts fram som ett sätt atl skapa gemensamma lösningar för alt tilWredsstäUa
olika iniressenters ulvecklings- och utbildningsbehov.

Det
är angeläget med ett fortsatt och fördjupat samarbete i ulbildnings-och
utvecklingsfrågor både på regional och central nivå mellan regionalpolitiskt
och ulbildningspolitiskl ansvariga organ. Teknikfrågor i vid mening bör ägnas
fortsatt stor uppmärksamhel.

Prop.
1984/85:115 47

I
det följande kommerjag atl särskilt behandla ålgärder för att underlätta
teknikspridning (3.3.2) och ålgärder för atl främja FoU-verksamhel i Umeå
högskoleregion (3.3.3).

3.3.2
Teknikspridning

Mitt
förslag: Särskilda medel bör stäUas till regeringens förfogande från anslaget
Regionala utvecklingsinsatser m. m. för slöd till leknik- och kunskapsspridning
i regionalpolitiskt prioriterade regioner. Sammanfattning av mina bedömningar i
övrigt: o Länsstyrelsema bör genom anslaget för regionala utvecklingsinsatser

tUlföras
ökade resurser för olika teknikspridningsprojeki. Vidare bör

länsstyrelsema
få i uppdrag att samordna programarbete inom data-

och
elektronikområdet. o Cenirala myndigheter bör engageras i bl. a. samordning,
rådgivning

och
informationsutbyte.

Utredningsförslag:
Regionalpolitiska utredningen föreslår dels att SIND ges i uppdrag att i samråd
med STU och UHÄ följa de regionala projekten för teknik- och kunskapsspridning
tUl små och medelstora företag, dels att länsstyrelsema ges möjlighet att delta
i finansieringen av samverkansorgan och särskilda teknikspridningsprojekt, dels
atl 3 milj. kr. avsätts för etableringen av en filial i Östersund till
stiftelsen InduslrieUl Utvecklingscentmm (lUC), dels att 30 milj. kr. avsätts
under en Ireårsperiod för atl slimulera produklulveckling och vidareförädling
hos sågverks- och Iräförädlings-företagen i slödområdena.

Dataeffektutredningen
(DEU) föreslår att regionala utvecklingsprogram för dala- och eleklronikområdel
utarbetas i länen med länsstyrelsema som huvudmän och samordnare.

Glesbygdsdelegalionen
föreslår att STU och SIND ges i uppdrag att ägna särskild uppmärksamhet åt den
småskaliga lekniken.

Remissinstanserna:
Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan — utom STU - är positiva lill
atl SIND ges ett uppföljningsuppdrag. STU hävdar att etl sådant uppdrag bör
falla inom styrelsens ansvarsområde.

Samfliga
remissinstanser stäUer sig positiva till regionala samverkansprojekt, men en
genomgående åsikt är också atl ulredningen inle tillräck-Ugt beaklal behovet av
ekonomiska resurser. Några länsstyrelser, bl. a. de i Älvsborgs och Kopparbergs
län, menar alt länsanslagel inle kommer all räcka för satsningarna på
teknikcentra m.m. Det behövs enligt deras mening även tillskolt från cenlral
nivå.

Samtliga
remissinslanser ställer sig bakom förslagel att ularbela regionala
utvecklingsprogram enligt DEU:s förslag. Däremot invänder flera re-

Prop. 1984/85:115 48

missinstanser
mot förslaget att bygga upp en central organisation för samordningen.

Ett
anlal remissinstanser, bl. a. STU, är positiva till förslaget att inräita en
lUC-filial i Östersund. Flera berörda organ i länet, liksom SIND, hänvisar lill
del pågående teknikspridningsprojektet i Jämllands län och vill bedöma frågan
om en lUC-filial i detta sammanhang.

Förslagel
atl förstärka branschprogrammet för träindustrin får stöd av flertalet
remissinstanser i norta Sverige, medan t. ex. länsstyrelsen i Jönköpings län
motsätter sig förslaget och länsstyrelsen i Kalmar län menar att även öslra
Småland bör omfattas av etl utvidgat branschprogram.

Glesbygdsdelegationens
förslag rörande småskalig teknik far etl positivt mottagande av
remissinstansema. STU framhåller att det är viktigt att delegationen redovisar
sin definition av begreppet.

Bakgrund
och skäl för mitt förslag: Jag har tidigare allmänt angett de regionalpolitiska
motiven för att främja spridning av ny leknik. Teknikspridning innefattar en
rad aktiviteter med ömsesidigt informationsutbyte mellan förelag och
utbildnings-, utvecklings- och forskningsorgan. I samband med alt Jag här
redovisar skälen för att anvisa särskilda medel villjag för riksdagens
informalion lämna en bredare redovisning av sådana pågående och planerade
insalser inom området som kan ha betydelse för riksdagens slällningstagande.

Regionala
och lokala initiativ

De
regionala FoU-råd och forskningsstiftelser som vuxit fram, inle minst i
anslutning till de mindre högskoloma, visar all man på lokal och regional nivå
känner behov av och vUl pröva nya vägar för samverkan mellan förelag och
ulbUdningssektorn. De nya organen har enligt min mening medverkat tUl ett
förbättrat kontaktnät och effeklivare former av informationsutbyte och
kunskapsöverföring. Erfarenheterna av verksamheten är hitlills genomgående
goda, vilket också en enig remissopinion understryker.

De
regionala samverkansorganen har i sin tur i flera fall medverkat till att
teknikcentra i olika former skapals. Med teknikcentra avser Jag sådana organ
som inrättas för att på olika sätl underlätta spridning av ny teknik till
främsl små och medelslora förelag. Verksamheten kan bestå av konsultverksamhet
(l.ex. CAD/CAM), ulveckUngsarbete (prololypliUverkning m. m.), utbildning (för
gymnasieskola, kommunal vuxenutbUdning, högskola, förelag, länsarbetsnämnd
m.fl.) och ulhyming av teknisk ulmstning.

Den
typ av teknikcentram Jag här avser kan bedrivas i form av t. ex. en sliftelse
med företag, kommuner, regionala organ, branschorgan elc. som huvudmän. Andra
former kan också förekomma. Genom att samordna verksamhelen kan utrustning och
personal utnyttjas effeklivare. De olika

Prop.
1984/85:115 49

intressenterna
får på så säll lillgång till resurser som de var för sig inle skulle kunna
skaffa sig. Utmstningen kan också fömyas snabbare än om var och en skulle svara
för sin utmstning. Jag vill erinra om ätt de fömyel-sefonder som riksdagen
nyligen beslutat om (prop. 1984/85:86, FiU 9, rskr 108) bl.a. kan utnyttjas för
investeringar i byggnader och maskiner i samband med utbildning, forskning
eller utvecklingsarbete.

Jag
vill vidare erinra om vad chefen för utbUdningsdepartementet anfört i årets
budgetproposition om det kommunala skolväsendets medverkan i teknikcentra.
Genom sådan medverkan, framhåller hon, kan en skola dels hålla en nära konlakt
med den lekniska ulvecklingen, dels på sikt begränsa utraslningskostnaderna
samtidigt som utmstningen fortlöpande hålls modem. Från statsbidraget till
utmslning för gymnasieskolan har regeringen beviljal s. k. särskilt
verksamhetsstöd tUl teknikcentra. I budgetpropositionen anmäler
utbUdnlngsministern vidare att verksamhetsstödet bör kunna utnyttjas som stöd
till finansiering av teknikcentra i avvaktan bl. a. på förslag från arbetsgmppen
för översyn av den gymnasiala yrkesutbildningen, som behandlar frågan om
teknikcentra och införande av ny teknik i yrkesutbildningen.

Jag
vUl framhålla det angelägna i att de avgörande besluten om inrättande av
sådana organ som t. ex. teknikcentra fallas av regionala och lokala organ. Del
är där som fömtsättningama är bäsl kända. Fömtsättningama eller underlaget för
denna verksamhet kan variera kraftigt från region till region, bl.a. beroende
på om det finns intresserade företag, gymnasieskolor med lämplig inriktning
m.m.

Jag
ser tillkomsten av teknikcentra som ett av flera viktiga inslag i
leknikspridningsprocessen. De bör kunna utgöra viktiga komplement till de
resurser som finns på STU, branschinstitut m.fl. centrala organ och på de
regionala utvecklingsfondema. De regionala utvecklingsfondema arbetar
operativt med alt sprida ny kunskap och teknik liU små och medelstora förelag.
Relationema mellan teknikcentra och utvecklingsfondema kan utformas så atl
resp. teknikcentram blir en av fondens huvudresurser i den teknikbaseräde
förelagsservicen.

Länsstyrelserna
har en viktig roU att spela när det gäller att t.ex. förhandla fram och
samordna olika statliga, kommunala m. fl. insatser.

Jag
vUl i detta sammanhang behandla DEU:s förslag om regionala utvecklingsprogram
på dataområdet. Utredningen prioriterar detta förslag och menar att regionall
baserade insatser är etl effektivt medel för att få tUl stånd en god
teknikanvändning. Etl genomgående motiv för DEU:s förslag är atl kunskapsnivån
bland förelag, organisationer m.fl. inte står i paritet med teknikens
möjligheter.

Enligt ulredningen bör ett program innefatta informationsspridning,
rådgivning, erfarenhetsutbyte, utbildningsinsatser, samordning av resurser
saml utredningsarbete. Utredningen lämnar exempel på innehåU i dessa delar, men
föreslår att varje län får bygga upp sitt program enhgt egna 4 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr
115

Prop. 1984/85:115 50

behov
av kunskapsuppbyggnad på dataområdet. Ulredningen baserar sina förslag bl. a.
på försöksverksamhet som bedrivits i Värmlands och Malmöhus län.

Jag
finner flera skäl som talar för alt i väsentliga delar genomföra utredningens
förslag. Regionala utvecklingsprogram bör passa väl in i de regionala
teknikspridningsaktiviteter som jag redogjort för. Enligt min mening föreligger
behov av etl visst program- och samordningsarbete eftersom ulvecklingen går
snabbt och många aktiviteter pågår som berör många aktörer. Vidare bör en
samordnad process komma igång i samtliga län.

Jag
kommer därför senare att föreslå regeringen alt länsstyrelsema får i uppdrag
att genomföra ett regionalt programarbete inom data- och elek-tronikområdel med
tonvikt på behovet av samordning. Jag är däremot inte beredd atl biträda
utredningens förslag om en särskild central organisation utan menar, i Ukhet
med flera remissinstanser, alt främsl SIND och STU bör ha den uppgiften inom
ramen för sin ordinarie verksamhet.

I
samfliga de regionala aktiviteter Jag har berört spelar länsstyrelsen en viktig
roll. Somjag lidigare nämnt kommerjag att föreslå regeringen att medelsramen
för länsstyrelsernas projektverksamhet räknas upp tiU 80 milj. kr. Därigenom
får länsstyrelsema inom anslaget för regionala utvecklingsinsatser ökat
utrymme för att stödja teknik- och kunskapsspridning i olika former. Jag viU
slutligen nämna atl länsstyrelsema redan nu kan medverka i finansieringen av
samverkansorgan och särskilda teknikspridningsprojekt. Inom ramen för
projektmedlen har länsstyrelsema möjligheter att genom försöksverksamhet,
initialslöd och projektvist stöd främja denna verksamhet. Stödel bör vara av
engångskaraktär och inte ha formen av reguljärt driftstöd. Som viUkor bör gälla
att verksamhelen därefter kan drivas vidare utan krav på ytterligare
regionalpolitiska insatser.

Särskilda
medel till regeringens förfogande

Huvudlinjen
bör, som Jag nyss framhåUit, vara atl såväl det organisatoriska som det
ekonomiska ansvaret för regionalt inriktade teknUcsprid-ningsåtgärder ligger i
regionema. Uiöver del ansvar som åvilar kommuner och företag blir därvid länsstyrelsernas
samordningsroll och projektmedlen inom länsanslaget viktiga faktorer. En av
regeringens möjligheter att främja olika former av teknikspridningsprojekt i de
regionalpolitiskt prioriterade delama av landel är därför medelstilldelningen
till berörda länsstyrelser.

Jag
finner det emeUertid motiverat all regeringen bör kunna stödja särskilt
angelägna projekt om t. ex. medelsfrågan inte kan lösas på enbart regional
nivå, eller om projektet är av länsövergripande karaktär eUer av
försökskaraktär med speciellt intresse.

Jag
föreslår således att regeringen ges möjlighet alt med medel från anslaget
Regionala utvecklingsinsatser m. m. lämna stöd lill tekniksprid-

Prop.
1984/85:115 51

ningsprojekt
i regionalpolitiskt prioriterade regioner enligt följande rikthnjer.

Som geografiska rikllinjer
bör gälla alt stöd i försia hand bör kunna lämnas lill projekt som främjar
utvecklingen i stödområdet och vissa stödjepunkter i nära anslutning tUl detta
samt de delar av Bergslagen som inle tUlhör stödområdet. Vidare bör projekl som
främjar ulvecklingen i Öslra Småland, Blekinge och Sjuhäradsbygden kunna komma
tfråga för stöd.

Dessa särskilda medel bör
användas tiU bl. a. sådana projekt som regeringen stött med de medel som
avsatts för fördjupad samverkan mellan småföretag och högskolor innevarande
budgelår (prop. 1983/84:135 s. 67, NU 42, rskr 379). Regeringen har därvid
slött dels projekl där lyndpunklen ligger på att bygga upp kontaktnät och
samverkansformer för kunskapsöverföring mellan företag och kunskapscentra, t.
ex. sammanhållna leknik-spridningsprogram i Blekinge och Jämtlands län, dels
projekl av konkret karaktär som syftar lill direkt överföring av kunskap från
lekniska högskolor (motsvarande) till gmpper av förelag med likartade
kunskapsbehov.

Visst
stöd har också lämnats av regeringen till teknikcentra. Inom ramen för
teknikspridningsprogrammei i Blekinge har således länsstyrelsen fåll medel för
att slutföra planeringen av etl elektronikcenlmm i Svängsta och ett
verkstadstekniskt centmm i Karlskrona. Elt annat projekl som nu håller på att
genomföras är elt utvecklingscentmm i Sandviken, där regeringen tilldelat STU
medel lill delta inom ramen för Bergslagsprogrammet. Jag ålerkommer senare lill
insalsema i Bergslagen, där teknikspridningsål-gärder har givits hög prioritet.

Stöd
till teknikcentra från dessa särskilda medel bör utformas från fall till faU
efter beslut av regeringen. En riktlinje bör därvid vara atl stödel bör vara av
engångskaraktär och kunna täcka en del av inkörningskoslnadema i ett initialskede
upp lill tre år. Därefler bör verksamhelen kunna drivas vidare utan krav på
yllerligare regionalpolitiska insatser. För atl stöd skall lämnas bör normalt
högsl en Iredjedel av engagemanget i form av stiftelsekapital (eller
motsvarande) vara statligt. Övrigt sliflelsekapilal (eller motsvarande) bör
privala och andra intressenter svara för. Vidare bör regionala och lokala
organ svara för en betydande del.

Stöd
till teknikcentra i samband med investeringar i maskiner och lokaler bör kunna
lämnas i form av regionalpolitiskt slöd genom beslul av regeringen i varje
särskilt fall. Jag ålerkommer senare till frågan om stöd tiU teknikcentra i de
fall kommun är delägare (avsnitt 3.4.3).

Vad
gäUer utredningens förslag om en lUC-filial i Östersund vill jag inte nu
förorda att särskilda medel avsätts för detla ändamål. Flera remissorgan i
länet har i viss utsträckning ställt sig tveksamma tiU om en lUC-filial är den
mest angelägna ålgärden i den teknikspridningssalsning som f. n. görs.

Prop. 1984/85:115 52

Jag
vUl också kommeniera utredningens förslag att avsätta 30 milj. kr. under en
Ireårsperiod för atl stimulera produktutveckling och vidareförädling hos
sågverks- och träförädlingsföretagen i stödområdena. Jag delar ulredningens
uppfattning alt del finns slora möjligheter till utveckling av
sågverksindustrin i inlandet genom sådana åtgärder. För att stimulera tUl
sådana insatser har SIND fr.o.m. budgetåret 1983/84 tilldelats ökade resurser
tiU det branschprogram för träindustrin som verket driver. För egen del anser
Jag inte att yllerligare medel behöver anvisas utöver de som ingår i SIND:s
branschprogram. Om berörda länsstyrelser prioriterar sådana insalser bör det
ankomma på SIND och länsstyrelsema att inom ramen för branschprogrammet
samordna centrala och regionala resurser.

Centrala
myndigheters medverkan

Jag
har tidigare (avsnitt 3.2) allmänt redogjort för den roll olika centrala
myndigheter bör spela inom regionalpolitiken. En huvudlinje var därvid
samordning, rådgivning och informationsöverföring som komplement till det
decentraliserade beslutsfattandet.

Jag
viU därför anmäla atl Jag i slort ansluter mig till utredningens förslag om
berörda centrala myndigheters medverkan i teknikspridningsinsalser. Jag kommer
därför senare att föreslå regeringen att uppdra åt SIND, STU, UHÄ och SÖ att
följa de olika regionala verksamheterna med teknik- och kunskapsspridning tiU
små och medelslora företag samt att ta initiativ tiU samverkan och
informationsutbyte meUan projekt i olika regioner. 1 årets budgetproposition
(prop. 1984/85:100 bil. 10) anmäler chefen för utbildningsdepartementet att SÖ
i nästkommande anslagsframställning kommer atl redovisa ett kartläggnings- och
utvecklingsarbete avseende samarbetsformer mellan teknikcentra och
gymnasieskolan.

En
viktig uppgift för de centrala verken bör vara att sprida erfarenheler och
lämna råd vad gäUer medfinansiering från t. ex. näringslivet, graden av
självfinansiering m. m. samt att svara för rådgivning bl. a. i fråga om
utformning och inriktning av verksamhelen.

Slutligen
vUl jag beröra glesbygdsdelegationens förslag att STU och SIND bör få i uppdrag
att ägna särskild uppmärksamhet åt den småskaliga tekniken. För egen del anser
jag att även frågor rörande s. k. småskalig teknik faUer inom ramen för SIND:s
och STU:s ordinarie verksamhet. Glesbygdsdelegationen arbetar med frågor
rörande småskalig teknik. Det bör enligt min mening ankomma på delegalionen att
i samråd med SIND och STU ytterligare precisera problemen. Exempel på lösningar
bör vidare kunna belysas i konkreia projekt.

Prop.
1984/85:115 53

3.3.3
Särskilda åtgärder för att främja forskning och utveckling i Umeä
högskoleregion

Mitt
förslag:

o
Universitetet i Umeå bör tillföras medel för en intensifiering av den påbörjade
satsningen inom det biolekniska området.

o
Högskolan i Luleå bör tUlföras medel för en förstärkning av datateknisk
forskning och utbildning.

Utredningsförslag:
Mina förslag överensstämmer med regionalpolitiska utredningens med undantag
för att utredningen inte föreslår någon konkret lösning i medelsfrågan vad
gäller högskolan i Luleå. Dämiöver föreslår utredningen åtgärder för att
underlätta rekryteringen av kvalificerad personal vid dessa enheler samt att
frågan om lokalisering av en superdator tiU Umeå högskoleregion utreds närmare.

Malmfältsulredningen
föreslår att högre utbildning och forskning inrättas i Kirana. Jag kommer att
behandla detla förslag i avsnitt 4.2.2.

Remissinstansema:
Flertalet remissinstanser tillstyrker förslagen om särskilda insalser inom del
biotekniska områdel vid Umeå universitet och det dalatekniska områdel vid
högskolan i Luleå. Skogsslyrelsen påpekar att utredningens förslag inte beaktar
den betydande kompetens inom det biotekniska områdel som finns vid
lantbraksuniversitetets skogsvetenskapliga fakultet i Umeå.

Även
övriga förslag möts av övervägande posiliva reaktioner från remissinstanserna.

Av
de negativa reaktionerna kan nämnas all TCO avstyrker utredningens förslag om
rekryteringsfrämjande ålgärder. Organisationen anser atl det vid tillsättande
av tjänster skaU vara de sökandes kvalifikationer som ger utslaget.

När
del gäller lokalisering av en superdator till Umeå anser STU alt ulgångspunkten
måsle vara de nationella behoven och inte regionala inve-steringsönskemål.
Liknande synpunkter lämnas av bl.a. Forskningsrådsnämnden.

Bakgrund
och skäl för mitt förslag: Jag delar ulredningens bedömning alt forsknings- och
utbildningsinsatser har en särskild betydelse i norra Sverige beroende på dels
närings- och sysselsällningsstmkturen inom regionen, dels all kunskaps- och
utvecklingscenlra ulanför högskolan är få och volymmässigt små. Även det
förelagsinlerna forsknings- och utvecklingsarbetet är volymmässigt mindre än i
övriga delar av landet. För att näringslivet i regionen aklivt skall kunna
bidra tUl tillväxt och fömyelse i svensk ekonomi krävs en allmän höjning av
tekniknivån och specieUa satsningar på högleknikområden med snabb expansion.

Prop. 1984/85:115 54

I
Umeå finns f.n. en belydande kompetens inom del biotekniska området. Forskning
och utbildning anordnas inom de medicinska, matematisk-, naturvetenskapliga och
skogsvetenskapliga områdena. Forsknings- och utvecklingsarbete bedrivs även
inom FOA 4, Röbäcksdalens försöksan-stall vid Sveriges Lantbmksuniversitet m.
fl. institutioner i Umeå. Del är också främst inom del biolekniska området som
en rad samverkansprojekt med näringshvet håller på atl utvecklas.

För
att underlätta och påskynda den önskvärda och påbörjade förstärkningen av
forsknings- och utbUdningsresurser liU det biotekniska området, föreslår Jag, i
samråd med chefen för utbildningsdepartementet, all universitetet i Umeå för
budgetårel 1985/86 tillförs 20 milj. kr. att disponeras under en fyraårsperiod.

Trots
att endasl drygl lio år har gått sedan högskolan i Luleå startades är det helt
uppenbart att den har stor betydelse för utveckUngen i såväl Luleå som hela
Norrbotiens län och övre Nortland i övrigl. Vad gäller den datatekniska
forskningen och utbildningen vid högskolan delar Jag ulredningens uppfattning
atl forskningsorganisationen bör byggas ut för att säkra fortsatt framgång inom
de områden där uppbyggnad skett.

Jag
vUl emellertid gå ett steg längre än utredningen när del gäller alt genomföra
en utbyggnad av forskningsorganisaiionen inom dataområdet. Därvid kan, enligt
min mening, samma modell för finansiering liUämpas som den jag nyss redovisal
beträffande forskning och utbildning inom bioteknik i Umeå. Jag föreslår
således, i samråd med chefen för utbildningsdepartementet, all högskolan i
Luleå för budgetårel 1985/86 tillförs 8 mUJ. kr. att under en fyraårsperiod
disponeras för en förstärkning av den datatekniska forskningen och
utbildningen. Jag anser atl medlen i della fall bör kunna tas från anslaget för
särskilda regionalpoliliska insalser i Norrbottens län.

En
tredje störte FoU-salsning som Jag vill nämna här är de förslag till insatser i
anslutning lill Kimna geofysiska institut som jag närmare kommer att utveckla
när jag behandlar Malmfältsutredningens belänkande (avsnitt 4.2.2). Genom
satsning på forskning och påbyggnadsulbildning som komplemenl lill den
nuvarande rymdverksamheten kommer Kimna att få en ytterligare förslärkt
ställning som svenskl "rymdcentmm". Medelsbehovei för de insatser
Jag kommer att föreslå i Kiruna beräknarjag till 5 milj. kr. under en fyraårsperiod.

Sammanlagna
innebär förslagen atl 33 milj. kr. anvisas för en förstärkning av forskning
och högre utbildning inom nämnda områden i Umeå, Luleå och Kimna.

Gemensamt
för förslagen bör gälla att tillskotten bör disponeras under de fyra kommande
budgetåren. Kostnadema för den verksamhet som därefter kommer alt bedrivas inom
de berörda områdena bör, enligt min och chefens för utbildningsdepartementet
mening, bestridas inom ordinarie utbildnings- och forskningsanslag. För
medlens disponering, l.ex. i

Prop.
1984/85:115 55

fråga
om tillsättande av tjänster etc. bör för högskoleenheterna gäUande regler
tillämpas. Viss del av medlen bör kunna avse utmstning. Jag återkommer senare
tUl anslagsfrågan.

Vad
gäller högskolans organisation i övrigt i regionen vUl Jag framhålla att den
omstrukturering mot tekniskt och ekonomiskt inriktade utbildningar vid
högskolorna i Östersund och Sundsvall/Hämösand, som chefen för
utbildningsdepartementet föreslår i budgelpropositionen, också är ett led i
strävandena alt stärka regionens fömlsätlningar inom FoU-området.

Beiräffande
åtgärder för alt underlätta rekryteringen av kvalificerad personal tUl
högskolan i Luleå och universitetet i Umeå ärjag inte beredd atl biträda
utredningens förslag. Jag vill däremot peka på det s. k. medflyt-tarbidragel
som finns inom arbetsmarknadspolitiken. Genom en ändring i reglerna, vilken
gjorts helt nyhgen, kommer detta bidrag att kunna utgöra ett mer aktivi slöd
för arbetsgivare som söker personal. Genom bidragel får arbelsförmedlingen möjlighet
all under sex månader betala lönen för en medflyttare som annars skuUe haft
svårigheler att få arbete.

Frågan
om den lämpligaste lokaliseringen av en superdator anser jag, i likhei med
bl.a. STU och forskningsrådsnämnden, bör behandlas i elt vidare perspekliv.
Lokaliseringsfrågan är därvid en av flera aspekter.

Utöver
direkla FoU-insatser i högskolesystemet, som inslag i en politik för regional
utjämning, villjag här erinra om mitt förslag alt regeringen ges möjlighet all
stödja olika teknikspridningsprojekt. Slufligen har, som jag tidigare nämnl,
även fördelningen av länsanslagel stor betydelse, eftersom en klar priorilering
av de nordligaste länen i medelsfördelningen ger dessa län belydande
möjligheter atl med regionala medel stödja t. ex. projekt med inriktning på
forskningssamverkan.

3.4
Regionalpolitiska åtgärder för företagsutveckling, stöd i samband med
investeringar m. m.

3.4.1
Utgångspunkter

Sammanfattning
av mina bedömningar: Det regionalpolitiska stödet lill

förelagen bör utvecklas så
atl del inriklas på att

-
yllerligare ta till vara oUka
regioners egna resurser,

-
ge ökade möjligheter att stödja
företagsutveckling, produktutveckling, marknadsföring m.m.,

-
ge utrymme för ytterligare
insatser inom utbildningsområdet,

-
genomföras i mer
decentraliserad form och förenklas

Utredningsförslag:
Den regionalpoliliska utredningens förslag överensslämmer i huvudsak med mina
bedömningar.

Remissinstanserna:
Statens induslriverk anser att såväl utredningens direkliv som utredningstiden
har förhindrat en fömtsättningslös principiell

Prop. 1984/85:115 56

prövning
av det regionalpolitiska stödels utformning och all en sådan bör komma lill
slånd. Även Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund och
Svenska handelskammareförbundet yrkar i ett gemensamt yttrande atl en ny
ulredning skall tUlsältas för att se över regionalpolitiken i ett vidare
perspektiv.

Utredningens
förslag lUl utveckling av det regionalpolitiska stödet tiU-styrks genomgående
av remissinstansema. En allmän kritik mot utredningen är dock att den
misslyckats med att föreslå förenkhngar av stödsystemet.

Mina
bedömningar: De nuvarande regionalpoliliska stödmedlen som riktar sig direkt
till företagen är lokaliseringsstöd (lokaUseringsbidrag och lokaliseringslån),
offertslöd, lån tUl regionala investmentbolag, investeringsbidrag,
sysselsältningsstöd, nedsatta socialavgtfter och transportstöd. DärtUl kommer
att även glesbygdsstöd kan lämnas lill invesleringar i företag. Jag kommer i
det följande att närmare behandla den framtida utformningen av aUa dessa
stödmedel utom transportstödet. Sistnämnda stöd kommer senare att behandlas av
chefen för kommunikationsdepartementet (bilaga 2).

Fömtom
dessa direkta stöd tiU företag har vissa organ som inrättats av staten stor
regionalpolitisk betydelse. Här kan nämnas Stiftelsen Industricentra,
Stiftelsen Administrativ Produklion i Malmfälten (APM), Sltftelsen Industriellt
Utvecklingscentmm i övre Norrland (lUC) och Sliftelsen Norrlandsfonden. lUC
harjag berört i elt tidigare avsnitt. Jag ålerkommer senare till Stiftelsen
Industricentra. Som framgålt av 1985 års budgetproposition (prop. 1984/85:100
bU. 14 s.44) har regeringen föreslagit att 20 milj. kr. anvisas för
Nortlandsfondens verksamhel budgetårel 1985/86. Jag avser att under 1985/86 års
riksmöie förelägga regeringen förslag om Norrlandsfondens verksamhet efter
utgången av år 1985 samt om fortsatta medelstillskott efter budgetåret 1985/86.

HärtUl
kommer att de regionala utvecklingsfondema svarar för viktiga uppgifler i
genomförandet av regionalpoliliken. Fömtom atl fondemas egen verksamhel skall
stå i samklang med samhällels regionalpolitiska strävanden så har de exempelvis
viktiga uppgifter i anslutning till handläggningen av lokaliseringsstöd.

Även
sysiemel med allmänna invesleringsfonder i förelagen har ell uttalat
regionalpolitiskt syfte. Särskilt under slutet av 1960-talel och början av
1970-talet användes fondema som ett led i regionalpoliliken. Under denna tid
etablerades ett flertal filialer till störte förelag i stödområdet.

F.n.
gäller att företagen får ta i anspråk sina aUmänna invesleringsfonder för
inveniarier som anskaffas före utgången av mars 1986 och är avsedda att
användas inom stödområdena. För inventarier som skall användas utanför
slödområdena upphör möjligheten till fondulnyltjande vid utgången av mars
1985. Vidare föreligger rätl lill investeringsavdrag enligt 7 §

Prop.
1984/85:115 57

lagen
om aUmän investeringsfond endast i fråga om byggnads- och markarbeien som
ulförs i slödområdena.

Regeringen avser all
yllerligare förbättra möjligheterna atl ulnyllja in-vesleringsfondsySlemet i
regionalpoUtiskt syfte. Sålunda bör orter och kommuner utanför stödområdet, som
regeringen anger skall tillfäUigl komma i fråga för regionalpoliliskl slöd.
Jämställas med stödområdet vad avser ianspråklagande av investeringsfonder.

Regeringen avser även atl
mer generellt tillåta kombination av fondulnyltjande och regionalpoliliskl
slöd. En fömlsätlning för kombination är dock att fondutnyttjandet faller inom
ramen för de generella frisläpp som regeringen beslutar om.

Utvecklingen beträffande
vUlkor och fömtsättningar för näringslivel gör det enligt min mening nödvändigt
alt göra vissa förändringar av de regionalpolitiska medel som är avsedda att
påverka företagens verksamhel.

Statsmakterna kan i
princip påverka sysselsättningen i en region antingen genom att söka styra
över tillväxt från områden med spontan växtkraft eller genom att stimulera
befintligt näringsliv och nyföreiagande i regionen. När det regionalpoliliska
stödel infördes var situalionen i Sverige sådan att det var naturligt all
inrikta en stor del av poliliken på alt omfördela den industriella expansionen
från områden med stark tillväxt lill slödområdena. Sedan milten av 1970-lalel
har fömtsättningama för en sådan politik förändrats, främst på gmnd av att den
totala sysselsättningen inom industrin minskat under flera år. Den ekonomiska
poliliken och industripolitiken har gett till resultat alt
industrisysselsättningen ökar under 1984 och 1985. På lång sikt kan man dock
inte räkna med en sysselsättningsexpansion inom industriseklom. Politiken har
därför under senare år alltmer kommii att inriklas mol alt iniliera och stödja
nyskapande och nyföretagande samt att utveckla de förelag som finns i de
sysselsättnings-svaga områdena. Enligt min mening är det nödvändigt all denna
inrikining av politiken ytterligare förstärks och medlen därför ytterligare
anpassas för atl la till vara olika regioners egna resurser.

Investeringar i forskning
och utveckling samt i marknadsföring har successivt kommit atl bli alll
viktigare för företagens utveckling. De regionalpoliliska stödmedlen har efter
hand anpassats härtill, och enligt min mening är det önskvärt att nu
ytterligare öka möjligheterna lill slöd för sådana investeringar. Erfarenhetema
har visal atl behovel av produktutveckling, en väl fungerande
produktionsapparat saml en god förankring på marknaden har större betydelse än
vad dessa faktorer hittills tillmätts inom det regionalpolitiska stödsystemet.

En
följd av alt företagandets villkor förändras är atl behovel av
ulbUd-ningsinsatser för företagsledare och anställda ökat. För alt slimulera
nä-ringslivsutvecklingen i regionalpolitiskt prioriterade områden är det motiverat
att använda regionalpolitiska medel för all åstadkomma sådan utbildning.

Prop. 1984/85:115 58

Inrikiningen
av poliliken mot alt i större utsträckning utveckla olika regioners egna
fömtsättningar ulgör motiv för atl ytterligare decentralisera genomförandet av
regionalpolitiken och därigenom också ta lill vara aUa möjligheter att förenkla
stödgivningen.

I
utredningens direktiv angavs bl. a. atl den borde överväga och föreslå
förenklingar i stödsystemet. I likhet med flera av remissinstansema konslalerar
jag att utredningen inle har några egenlliga förslag i detta avseende. Även
förslagen från remissinstansema är få.

Somjag
närmare beskrivii i årets budgetproposition (prop. 1984/85:100 bil. 14 s. 13)
har regeringen sedan sitt tillträde hösten 1982 genomfört en omläggning av
induslripoliliken med utgångspunkt i behovet av atl stärka industrisektorn.
Omläggningen har genomförts i olika steg. Det försia syflade tUl att skapa en
ny gmnd för tUlväxt, del andra till fömyelse av industrin. Nästa sleg syftar
till alt skapa en stabil och gynnsam miljö för industriell tillväxt och förnyelse,
kreativitet, nya initiativ och nyföretagande. Häri ingår bl.a. att undanröja
och molverka administrativa hinder och byråkratiskt krångel för förelagen.

Insalser
har redan inletts på detta område. Inom regeringskansliet har en arbelsgrupp
tillsatts med syfte att gå igenom den statliga normgivningen geniemot
näringslivel. Den s. k. normgrappen skaU motverka regler som är onödigl
koslnadsdrivande, försvårar slrakturförändringar eUer får konkurrensbegränsande
effekler. Grappen skall medverka tUl avreglering och molverka byråkratisering
och krångel. Avsikten är att skapa regler som fyUer samhällets målsättningar
och samtidigt ger företagen goda produk-tionsviUkor. Gmppen arbetar i nära
samverkan med näringslivels och löntagarnas organisationer.

Också
vad gäller komplexiteten i samhällets stödgivning har åtgärder inlells för att
åstadkomma förenklingar. Samhällets samlade stöd för en önskvärd utveckUng inom
näringslivet från industri-, regional-, arbetsmarknads- eller miljöpolitiska
utgångspunkter är uppdelat på ett mycket stort antal stödformer. Förberedande
utvärderingar av möjligheterna all begränsa anlalet stödformer pågår.

Sålunda
har industridepartementet inlett en karfläggning av hur väl förelagen känner
tUl de industri- och regionalpolitiska stöden, i vilken omfattning de utnyttjas
och vad företagen anser om stödens ulformning i relalion liU företagens behov.
Syftet med denna undersökning är bl. a. all erhålla underlag för eventuell
omprövning av stödformema, förbättring av information och administration av
stöden samt ge underiag för förenklingar av stödsystemet.

Jag
har vidare initierat elt arbete inom industridepartementet all gå igenom nu
gäUande stödformer för att lägga förslag om förenkhngar och minskning av
antalet slödformer.

All
ell flertal beslutsnivåer blir inblandade i ett stödärende försvårar
möjligheterna atl fatta snabba beslul. I dagslägel fattas ca 80% av antalet

beslut
om lokaUseringsstöd och investeringsbidrag av länsstyrelserna. Den ytterligare
delegering av beslutanderätten beträffande regionalpolitiskt stöd som föreslås
i denna proposition är därför av slor betydelse även från förenkUngssynpunkl.
Jag kommer i det följande (avsnitt 3.4.3) atl föreslå dels att beloppsgränsen
för länsstyrelsernas beslutsfaltande skall höjas liU invesleringar med ell
lolall kapitalbehov av 9 milj. kr., dels all lokaliseringsstöd i orter och
kommuner utanför stödområdet som regeringen anger tillfälligt skall komma
ifråga för regionalpolitiskt slöd även skall kunna lämnas av länsstyrelsen.
Detla bör innebära atl ett ännu större anlal beslut kommer alt fattas på
regional nivå och därmed kunna leda till all handläggningstidema förkortas.

Jag
har vidare erfarit all slatens industriverk vidtagit ålgärder för atl på ett
tidigt stadium kunna delta i handläggningen av ärenden som via länsstyrelsen
skall överlämnas till verket för beslut. Även detla bör göra atl snabbare
beslul kan fallas.

Sammanfattningsvis
pågår på olika sätt ett omfattande arbete med syfte att underiälla företagens
verksamhet genom atl undanröja administrativa hinder.

3.4.2
Regionala insatser för företagsutveckling

Mitt
förslag: Regionalpoliliska medel bör i fortsättningen kunna användas för

— att
slimulera nyföretagande och företagsförnyelse genom exempelvis information om
företagandets villkor saml insamling och utvärdering av idéer och
produklförslag,

— all
i form av ulvecklingskapital stödja bl.a. produktutvecklings- och
marknadsföringsprojekt,

— all
underlätta förelagens löpande verksamhet genom företagsserviceåtgärder och
utbildningsinsatser.

Utredningsförslag:
Den regionalpolitiska utredningen föreslår atl de regionala
utvecklingsfonderna i de regionalpoliliskl priorilerade landsdelarna under en
ireårsperiod skall tilldelas regionalpolitiska medel

— för
atl stimulera nyföreiagande och produktidéer (45 milj. kr.),

— för
utveckUngskapilal (minst 225 milj. kr.),

— i
form av administralionsbidrag för förelagsserviceåtgärder (50 milj. kr.),

— för
utbUdningsverksamhel som de regionala utvecklingsfonderna i Luleå och Falun
bör bedriva (15 milj. kr.).

Utredningen
föreslår också att engagemangsgränsen för ulvecklingskapital och rörelselån
för samtliga fonder bör höjas liU 5 milj. kr., samt alt utvecklingsfondema i de
regionalpolitiskt prioriterade områdena bör fa möjlighel atl i stället för
rörelselån kunna tillskjuta kapital i form av skuldebrev med optionsrätt.

Prop. 1984/85:115 60

Remissinstanserna:
Så goll som samtliga remissinstanser lillslyrker ulredningens förslag om atl
de regionalpoliliska medlen i ökad ulslräckning skall användas för
företagsutvecklande insatser. Enighel råder även om alt de konkreta åtgärderna
bör genomföras av de regionala utvecklingsfonderna. En del instanser påpekar
all begränsningen beiräffande utbildningsverksamhet tUl utvecklingsfondema i
Luleå och Falun innebär all en del regionalpolitiskt priorilerade områden inte
får del av de förstärkta insalsema.

Statens
industriverk avstyrker utredningens förslag om höjd engagemangsgräns för
utvecklingsfondernas låne verksamhet. Beträffande förslaget om att vissa
fonder skall få tiUskjuta kapital i form av lån med optionsrätt m.m. så anser
SIND att delta tUls vidare måsle betraklas som en försöksverksamhet som skall
användas med stor restriktivitet.

Bakgrund
och skäl för mitt förslag: Länsstyrelsema disponerar f.n. vissa medel för att
stimulera bl. a. nyföreiagande, produktulveckling och marknadsföring samt
förelagsserviceinsalser. De regionala utvecklingsfondema svarar i flertalet
fall för genomförandet av åtgärderna. Mina moliv för att ge länsstyrelsema
möjlighet att använda ytterligare regionalpoliliska medel för bl. a. dessa
ändamål är följande.

Genom
att informera om möjligheter och villkor för atl starta företag, att stimulera
kreativt tänkande genom exempelvis informationskampanjer för att få fram idéer
och uppslag tiU nya produkter samt genom att deha i eller skapa fömtsättningar
för en teknisk och kommersiell utvärdering av produktidéerna bör
regionalpolitiska effekter kunna uppnås.

Dessa
företagsstimulerande åtgärder bör kunna genomföras i alla delar av landet för
att åstadkomma såväl inomregional uljämning som uljämning mellan olika delar av
landet. De med nödvändighet högre ambilionema i stödområdena bör främst
åstadkommas genom en ökad medelstilldelning och en geografisk priorilering inom
länen.

Jag
föreslår därför att denna verksamhet intensifieras genom all länsstyrelserna
får möjligheter alt salsa ytterligare regionalpoliliska medel på sådana
åtgärder.Det är naturligt att länsstyrelsema låter de regionala utvecklingsfondema
svara för del prakliska genomförandel av dessa typer av
företagsutvecklingsålgärder.

Jag
föreslår dessulom atl etl yllerligare steg las i denna riklning genom att skapa
möjligheter att använda regionalpolitiska medel även som regionalpolitiskt
utvecklingskapital.

Jag
föreslår därför att länsstyrelsema skall kunna tillföra utvecklingsfonderna
medel för regionalpolitiskt utvecklingskapital. Utvecklingsfonderna är enligt
min bedömning med sina nära kontakter med de enskilda företagen väl skickade
att svara för den här lypen av företagsulvecklingsin-satser. Fonderna har
dessulom redan en etablerad siödform anpassad för denna lyp av stödändamål.

Det
regionalpolitiskt motiverade ulvecklingskapitalel bör lämnas i form

Prop.
1984/85:115 61

av
lån eller bidrag för att delfinansiera avgränsade projekt i företagen, inom
exempelvis områdena marknadsföring eller produktulveckling. För nuvarande form
av ulvecklingskapital, söm utvecklingsfonderna kan bevilja, gäller att medlen
i regel inte behöver betalas tillbaka om projektet i fråga misslyckas. Å andra
sidan bör fonden om projekien lyckas kunna få tillbaka ett störte belopp än det
som har salsals. Ulvecklingsbidrag lämnas således vanligen med krav på royaity,
för att fonden skall få del av de framtida intäktema av projektet eller av
företagets verksamhet i dess helhet. Samma regler bör gälla för
regionalpolitiskt motiverat utvecklingskapital. Av de medel länsstyrelserna i
stödområdet disponerar för regionala utvecklingsinsatser m. m. bör de kunna
överföra medel för utveckUngskapilal till utvecklingsfondema och i samband
därmed tillsammans med fonderna faststäUa de villkor i övrigl som skall gälla
för insatsemas inriktning och utformning.

Det
bör ankomma på regeringen atl besluta om hur reglema för regionalpoUtiskt
utvecklingskapital närmare skall utformas. De bör så långt som möjligt anpassas
till reglema för nuvarande form av utvecklingskapital. För riksdagens
information vUl jag emellertid anmäla alt jag anser att bl. a. följande bör
gälla för ulvecklingskapital som lämnas med hjälp av regionalpolitiska medel.

-
Medlen skall användas inom
slödområdena eller i orter eller kommuner som regeringen beslutat skall
tillfälligl komma i fråga för regionalpolitiskt stöd.

-
Regionalpolitiskt
utvecklingskapital skall kunna beviljas alla lyper av verksamheier som är
berättigade till regionalpoUtiskt slöd.

-
Medlen skaU normalt inte
användas vid investeringar i byggnader och maskiner.

-
Det är angeläget att
stödgivningen sker i sådana former att så slor del som möjligt av satsat
kapital återbetalas lill fonden.

- Medel
som återbetalas skall få behållas av fonden för ny stödgivning.

Beträffande engagemangsgränsen för ulvecklingsfondemas finansie

ringsverksamhel så ankommer del numera på regeringen att besluta om

dennas storlek. Denna gräns höjdes den 1 juli 1984 från 2 tUl 3 milj. kr.

Gränsen kan överskridas i särskUda fall efler samråd med statens induslri

verk. Denna möjlighet anser Jag vara lillräcklig för alt lillgodose syflel med

utredningens förslag att höja engagemangsgränsen.

Utredningen
föreslår att utvecklingsfondema skall få tUlskjuta kapital lill förelagen i
form av lån med optionsrätt i stället för rörelselån. Enligt vad Jag erfarit
har vissa fonder redan använl sig av denna eller liknande finansieringsformer
inom ramen för ulvecklingskapital. I likhei med slatens induslriverk betraktar
Jag tills vidare detta som en försöksverksamhel som skall användas med stor
restriktivitet och anser i likhet med verket att verksamhelen bör utvärderas
innan finansieringsformen utökas och prövas ytterligare.

Prop, 1984/85:115 , 62

Förelagsserviceåtgärder.
För alt underlätta den löpande verksamheten i etl företag kan det ibland vara
motiverat att samhället gör olika typer av insalser. Sådana insalser kan beslå
dels av rådgivnings- och konsultinsatser i huvudsak inom områdena
marknadsföring/export, underleveran-törsinsalser, produktutveckling,
energihushållning, administration/ADB m.m., dels av utbildningsservice. Del kan
också vara fråga om insatser som syflar till all underlätta för företagen atl
komma i kontakt med rätt insians när de behöver krediter, råd eller annan
service.

Inom
ramen för arbetsmarknadsulbUdning (AMU) i förelag bedrivs f.n. en omfattande
utbildning av anställda. Ulbildningen syftar tUl att stärka de anstäUdas och
förelagens möjligheter all följa med i bl. a. den tekniska utvecklingen. Etl
annat syfte är all motverka s.k. flaskhalsproblem i produklionen. Under del
senaste årel har också inom ramen för arbetsmarknadsutbildning i företag en
särskild salsning gjorts på utbildning av anslällda i datateknik.

I
detla sammanhang villjag erinra om atl riksdagen nyligen på förslag av
regeringen beslutat att införa ett system med fömyelsefonder i företagen (prop.
1984/85:86, FiU 9, rskr 108). Dessa fonder tar sikte på att främja utbildning
av de anslällda i förelagen samt forskning och utvecklingsarbete.

En
viklig utgångspunkt för företagsserviceverksamheten vid utveck-Ungsfondema är
all den skall komplettera befintligt utbud av dessa tjänster och således
koncenlreras till Ijänsler där det privata konsullutbudet inte är så utbrett.
Det privata tjänsteutbudet är starkt koncentrerat till storstäderna och vissa
andra störte orter och således myckel begränsat inom exempelvis delar av
stödområdena. För alt företagen inom stödområdena över huvud tagel skaU få
tiUgång till förelagsserviceverksamhet av detta slag inom rimligl avstånd är
del motiverat all del fortsättningsvis blir möjligt atl använda
regionalpoliliska medel för dessa ändamål. Jag föreslår därför alt
länsstyrelsema skall kunna disponera medel från anslaget för regionala
utvecklingsinsatser för förelagsservice och ulbildningsverksamhel. Jag anser
del vara naturligt all länsstyrelserna utnyttjar den kompetens som finns hos
de regionala utvecklingsfonderna för genomförandet av sådana insalser. Då del
åligger huvudmännen för fonderna att svara för medel tiU fondernas löpande
verksamhel bör de regionalpoliliska medlen inte anvisas som
administralionsbidrag lill fonderna.

I
likhei med vad jag anförl om de förelagsstimulerande insatserna bör även dessa
företagsserviceåtgärder kunna genomföras för all åstadkomma inomregional
utveckling i alla delar av landet och medverka lUl regional uljämning mellan
slödområdet och landet i övrigl. Den regionalpolitiska prioriteringen bör
således främst åstadkommas genom en medelsliUdelning som är anpassad till den
regionala problembilden.

I
många län, och då specielll i slödområdena, är de geografiska avstånden så
stora atl de utgör allvariiga hinder för företagen atl ta del av

Prop.
1984/85:115 63

ulvecklingsfondernas
finansierings- och företagsserviceverksamhet. Vissa utvecklingsfonder har byggt
upp en lokal förelagsservice för all övervinna dessa hinder. På andra håll har
särskilda personella resurser avdelats för vissa delar av länen. Sådan verksamhet
kan behöva utvecklas i flera län. Jag anser därför att länsstyrelserna skall
kunna överföra medel från länsanslagel till utvecklingsfonderna, om del av
länsstyrelsen och fonden bedöms motiverat, för atl åstadkomma en uiökad
företagsservice inom länel och därigenom ge möjlighet även för företagare med
långa avstånd till huvudkontoret att få del av fondens tjänster. Sådan
företagsserviceverksamhet bör i första hand inriklas mol de regionalpoliliskl
högsl prioriterade delama av stödområdena och därigenom utgöra en strategisk
resurs för förelagsutvecklingen i dessa områden. Jag anser atl en sådan
decentralisering av utvecklingsfondemas verksamhel ligger väl i linje med de
regionalpolitiska strävandena.

Jag
ålerkommer senare till frågan om medel för de företagsulvecklande ålgärder Jag
nu beskrivit.

3.4.3
Stöd i samband med nyetablering och expansion Utfall av den nuvarande
stödverksamheten

Av
följande sammanslällning framgår beviljat lokaliseringsstöd, investeringsbidrag
och offertslöd saml beräknad sysselsättningsökning och subvention per
arbetstillfälle under de senasle budgetåren.

1979/80

1980/81

1981/82

1982/83

1983/84

Antal
arbetsställen

326

293

271

266

360

Beviljat stöd (milj. kr) avskrivningslån/
lokaliseringsbidrag' lokaliseringslån

332,1 575,9

298,7 516,6

375,4 401,9

410,2 176,9

365,8 300,7

Summa

908,0

815,3

777,3

587,1

666,5

Beräknad sysselsättningsökning varav kvinnor

2392 1059

1959 809

1706 684

2000 672

2136 809

Subvention per nytt arbetstillfälle (tkr)

102

119

131

169

151

' Inkl. investeringsbidrag och offertslöd.

I beloppet ingår inte stöd till industrilokaler för
uthyrning.

Sammanställningen
visar atl den nedålgående trenden i stödgivningen nu kunnat brytas. Detla är en
återspegling av den ökade investeringsaktiviteten i industrin. Slöd har
således under budgetåret 1983/84 beviljats i ökad omfattning Jämfört med
föregående budgelår. Ökningen av antalet beviljade slöd faller till stor del
på ökal anlal beviljade invesieringsbidrag. Del beloppsmässiga ulfaUet under
olika år påverkas i stor utsträckning av enslaka slora slödärenden. Av under
budgeiårei 1983/84 beviljade bidrag avser 19,8 milj. kr. invesieringsbidrag och
5,8 milj. kr. offertslöd. Den

beräknade
sysselsättningsökningen har stigit under de två senasle budgetåren. Den lägre
subventionsnivån per arbetstillfälle förklaras även den lill stor del av ökad
användning av investeringsbidrag.

Den
långsiktigt minskade trenden i totalt beviljat stöd beror huvudsakligen på alt
andelen lokaUseringslån minskat. Denna minskning hänger i sin tur huvudsakligen
samman med ändrade regler för stödgivningen på så sätl att något
subventionsinslag inte längre finns i lokaliseringslånen.

BevUJal
stöd budgetåret 1983/84 länsvis fördelat på antal arbetssläUen, investeringskostnad,
stödform och beräknad sysselsättningsökning framgår av följande tabeU.

Län

Antal

Investe-

Beviljat stöd

Beräknad

arbets-

rings-

syssel-

ställen

kostnad

Bidrag

Lokaliseringslån

sättningsökning

Uppsala

7

29,0

4,4

56

Södermanland

6

4,8

1,0

37

Östergötland

4

6,1

0,7

31

Jönköping

6

6,8

1,0

34

Kronoberg

4

1,8

0,4

20

Kalmar

1

3,0

0,6

13

Gotland

4

10,1

3,5

2,6

17

Blekinge

14

13,9

2,2

57

Kristianstad

1

23,8

6,0

50

Göteborgs
och Bohus

14

23,7

4,6

83

Älvsborg

9

21,8

4,5

2,7

59

Skaraborg

1

0,8

0,2

4

Värmland

26

64,8

15,5

15,4

140

Örebro

19

56,5

9,6

13,6

101

Västmanland

12

40,2

5,3

12,5

130

Kopparberg

27

73,5

16,0

14,2

136

Gävleborg

29

71,8

19,1

20,2

208

Västernorrland

41

717,6

51,4

164,5

243

Jämtland

50

109,5

49,8

13,2

212

Västerbotten

46

133,6

69,3

9,1

208

Norrbotten

39

245,4

100,9

32,6

297

Summa

360

1658,5

365,8

300,7

2136

En
stor del av stödet har beviljats i Väslernorrlands län i form av
lokaliseringslån till etl företag med 150 milj. kr. I likhet med tidigare år
har Nortbotlens län beviljats en myckel slor del av stödet.

Länsstyrelserna
fattade under budgetårel 279 beslul varav 97 gällde invesieringsbidrag.
Länsstyrelsema svarade för 78% av alla beslul och för 31 % av det totalt
beviljade slödel. Av länsstyrelserna beviljat slöd uppgick tiH 111 milj. kr. i
lokaUseringsbidrag, 20 milj. kr. i investeringsbidrag och 73 milj. kr. i
lokaliseringslån. Av sammanlagt 2136 nya arbetstillfällen hänför sig 1 395 tUl
länsstyrelsernas beslul.

En
fördelning av stödet under budgelåret 1983/84 på stödområden visar att drygt
två tredjedelar av antalet arbetsställen som fått slöd ligger inom
stödområdena. Även sysselsättningseffekten visar samma fördelning. Vidare har
85 % av bidragen och 95 % av lokaliseringslånen gått till stödområ-

dena.
Därtill kommer atl en slor del av siödet ulanför stödområdet gått lill de orter
och kommuner i vilka regeringen ansett atl regionalpoliliskl stöd tiltfälligl
kan lämnas.

Av
nedanstående tabell framgår fördelningen på olika stödområden av anlal
arbetsställen, investeringskostnad, stödform, beräknad sysselsättningsökning
och subvention per nytt arbetstillfälle.

Stödom-område

Antal arbetsställen

Investeringskostnad (milj. kr.)

Beviljat slöd

Beräknad • sysselsättningsökning

Subvention per nytt arbetstillfälle (tkr)'

Bidrag' (milj. kr.)

Lokaliseringslån (milj. kr.)

A B C

Tillfälligt Utanför

Summa

55 96 103 29

77

360

230,4 315,6 848,6 123,3 140,6

1658,5

116,7

116,3

76,3

31,9

24,6

365,8

29,2

40,7

215,5

6,6

8,6

300,7

339 453 634 162 548

2136

327 234 108

73 45

151

'
Lokaliseringsbidrag, investeringsbidrag och offertslöd. ' I beloppet ingår inle
stöd till industrilokaler för uthyrning.

Av
följande labell framgår stödets fördelning under budgeiårei 1983/84 på olika
branscher, arbetsställen, stödform och beräknad sysselsättningsökning.

Bransch

Antal arbets-

Beviljat stöd

Beräknad syssel-

ställen

Bidrag'

Lokaliseringslån

sättningsökning

Livsmedel

23

11,6

7,4

90

Textil

7

1,4

0,3

35

Trävaror

47

80,1

30,3

374

Massa,
grafisk

18

23,8

163,5'

161

Kemisk

36

29,8

7,6

261

Metall/verkstad

140

74,1

45,9

776

Övrig
industri

15

21,7

15,8

102

Partihandel

2

15,5

—

19

Turism

36

50,4

23,1

228

Uppdragsverksamhet

15

22,0

3,8

24

Övrigt

21

35,3

2,9

66

(varav industrihus

7

22,2

0.5

-)

Summa

360

365,8

300,7

2136

'
Lokaliseringsbidrag, investeringsbidrag och offertslöd. ' Lån på 150 milj. kr.
lill ett företag ingår.

Melall-
och verkstadsindustrin har liksom tidigare år beviljals det mesta stödet (18%),
men stödel lill trävamindustrin har ökal och ligger nu på näslan samma nivå.
Stöd liU partihandel, lurism och uppdragsverksamhel har lämnats i ungefar samma
omfattning som tidigare budgelår. Stödel till industrihus har minskat. 5
Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 115

Prop.
1984/85:115 66

Antalet
förelag som fick sysselsättningsstöd uppgick under år 1982 lill 532, vilket är
en ökning jämfört med 1981. Ökningen av anlalel anställda per arbetsställe
kvarstår dock oförändrai och uppgår till i genomsnitt fyra årscirbelskrafler.

För
1982 beviljades sysselsättningsstöd för 73,3 milj. kr. Härav avsåg 32,3 milj.
kr.förstaårsstöd till 393 arbetssläUen med ökad sysselsättning av 1857
årsarbetskrafler. Del är en ökning med 658 årsarbetskrafter från föregående år.
Större delen av ökningen hänför sig emellertid till ett företag som ensamt
svarade för 355 årsarbetskrafler.

Antal
företag som fick sysselsättningsstöd för år 1983 uppgick tUl 634, vilket är en
ökning med drygl 100 företag jämfört med år 1982. Ökningen per arbetsställe
kvarslår dock oförändrad till knappl fyra årsarbetskrafter.

För
1983 beviljades sysselsältningsstöd för 84,7 milj. kr. Härav avsåg 30,6 milj.
kr. förstaårsstöd lUl 479 arbetsställen med ökad sysselsättning av 1701
årsarbetskrafler. Det är en minskning med 156 årsarbetskrafler från föregående
år. År 1982 låg dock ökningen på hög nivå.

Av
följande sammanställning framgår beviljal sysselsättningsstöd för åren
1979-1983 fördelat på anlal arbetsställen, årsarbetskrafter samt beviljat
belopp.

År

1979

1980

1981

1982

1983

Antal
arbetsställen Antal årsarbetskrafter Beviljal belopp (milj. kr.)

432 2520 31,3

518 3 356 54,5

452 3409 59,5

532 4355 73,3

634 5150 84,7

Siödberätligad
verksamhet m.m.

Mitt
förslag: Uiöver de verksamheter som för närvarande kan erhålla regionalpoliliskl
stöd bör all uppdragsverksamhel samt pälsdjursuppfödning och fiskodling vara
siödberätligad. För turistverksamhet bör möjlighel ges all lämna stöd även i de
fall driften av en anläggning utarrenderas. Vidare bör regionalpolitiskt stöd
kunna lämnas för verksamhet med teknikcentra även när kommun är delägare.

Utredningsförslag:
Den regionalpoliliska utredningens förslag innebär att de gmndläggande
utgångspunkterna för utformningen av det regionalpolitiska stödel liU
företagen i huvudsak behålls oförändrade. Utredningen framhåUer bl. a. atl de
projekl som samhällsorganen engageras i alltid bör uppfyUa kravel på
förelagsekonomisk lönsamhel. Endasl i undantagsfall vid tiUskapande av
nödvändiga basresurser som kan komma flera företag tillgodo bör slöd lämnas
lill projekt som i sig inte är lönsamma på kort sikt. Vidare anser ulredningen
att det är angelägel atl den s. k. könskvoteringen av tillkommande
arbetsplatser bibehålles. I del enskilda fallet bör dock hänsyn tas lill
förhållandena på den lokala arbeismarknaden.

Prop.
1984/85:115 67

Utredningen
föreslår att utöver ovan nämnda verksamheter även gmv-och mineralföretag, all
partihandel med produktionsvaror samt konferensverksamhet skall vara
stödberättigade. Den föreslår dessutom att affärsverksamhet som bedrivs av de
slatliga affärsverken skall vara siödberätligad. Vidare föreslås alt slöd till
kommuner för uppförande av industrilokaler i vissa faU skall kunna lämnas även
på större orter.

Remissinstanserna:
De flesta instanser acceplerar utredningens förslag att behålla huvuddragen i
del nuvarande stödsystemet. Några remissinslanser föreslår dock omläggningar
för atl förenkla stödgivningen bl.a. genom alt införa mer generella stödformer.
Statens industriverk framhåller när det gäller mindre förändringar all dessa
måste vara väl motiverade och av långsiktig bäring eftersom de förorsakar
belydande administrativa besvär och skapar förvirring gentemot näringslivel.
Bland de synpunkter i övrigt som behandlar de aUmänna villkoren för stödet kan
nämnas all arbetsmarknadsstyrelsen anser att könskvoteringen haft begränsad
effekt och slyrelsen föreslår därför all man i slället prövar möjlighelema att
främja sysselsättningen för kvinnor i slödområdena genom exempelvis någon form
av bidragssystem.

Remissinstanserna
är i allmänhel posiliva lill förslagen atl uividga de stödberättigade
verksamhelerna. Slalens induslriverk anser dock inle att gruv- och
mineralverksamhel, partihandel med produktionsvaror och konferensverksamhet
skall vara generellt stödberättigade. Beträffande affärsverksamhet som bedrivs
av de slalliga affärsverken anser industriverket att man i släUet bör pröva
möjlighelema lill avskrivning av statskapital via statsbudgeten. Verket
avslyrker även förslagel om alt finansiera större ny-eller ombyggnader av
induslrilokaler ulanför stödområdet.

I övrigl har
remissinstansema en del förslag på ytterligare verksamheier som de anser bör
vara stödberättigade. Många inslanser anser dämiöver atl stöd till
turistnäringen bör kunna lämnas inom etl slörre geografiskt område än för
närvarande.

Bakgrund
och skäl för mitt förslag: De regionalpolitiska stöden är ulformade som
ekonomiska stimulansmedel, dvs. bidrag och lån som påverkar företagens
ekonomiska kalkyler. Huvuddelen av slödel har karaktär av initialslöd. Slöd kan
lämnas både för alt påverka företagens kapitalkostnader och deras
personalkostnader.

Huvuddelen
av stödel lämnas efler individuell prövning av de olika stödärendena. Det
sammanlagda slödel skall härvid inle vara slörre än vad som behövs för att
verksamheten i fråga skall komma lill stånd.

Bortsett
från sysselsältningsstödet så slyrs numera stödverksamheten i högre grad än
lidigare av tillgången på medel. Sålunda gäller att länsslyrelsernas beslut om
lokaliseringsstöd och investeringsbidrag skall inrymmas tillsammans med andra
ändamål inom anslaget för regionala ulvecklingsin-

Prop.
1984/85:115 68

satser.
För statens industriverks och regeringens beslut finns ett gemensamt anslag
som skall inrymma både lokaliseringsbidrag och lån till regionala
inveslmentbolag. För lokaliseringslån finns ett gemensamt anslag för alla
beslut. Jag återkommer närmare lill anslagsfrågorna (avsnitt 8). Som allmänna
villkor för att erhålla regionalpolitiskt slöd gäller bl.a.

-
alt stöd får lämnas endast till
verksamheter som bedöms få tUlfredsställande lönsamhet och ge de anställda en
varaktig sysselsättning,

-
att minst 40% av det antal
arbetsplatser som tillkommer till följd av stödel skall förbehållas vartdera
könet,

-
att stöd får beviljas endast i
den mån de anställda uppbär lön och andra anställningsförmåner som är minst
likvärdiga med dem som utgår enligt tillämpligt kollektivavtal,

-
alt en stödmottagare skaU ha
auktoriserad eller godkänd revisor. Dessa gmndläggande utgångspunkter bör
enligt min mening gälla även

fortsättningsvis.
Jag anser sålunda bl. a. alt den s. k. könskvoteringen har haft positiva
effekter för att åstadkomma en ökad jämställdhet på arbetsmarknaden.
Målsättningen att minsl 40% av de lillkommande arbetsplatserna skall
förbehållas vartdera könet har sålunda i del närmaste uppnåtts. De möjligheter
tiU dispens från della villkor som redan finns gör det vidare möjligt att som
utredningen anser ta hänsyn tiU förhållandena i det enskilda fallet. Efter
samråd med statsrådet Anita Gradin föreslår jag därför atl könskvoleringen
bibehålls i nuvarande omfattning.

I
princip gäller att alla verksamheter som kan påverkas i fråga om lokalisering
eller omfattning kan få slöd. Denna princip bör gälla även fortsättningsvis. De
verksamheter som i dag är stödberältigade bör dock komplelleras i enlighet med
vad jag anför i det följande.

För
att uppdragsverksamhet skall vara siödberätligad erfordras f.n. dels atl den är
inriktad mot företagssektom och därigenom utgör en viktig komponent i regionens
industriella miljö, dels alt den har mer än lokal belydelse och därför är av
relativt betydande omfattning, dels att stödel ger sysselsättningseffekt. ,Jag
anser del angeläget atl bäitre ta till vara möjlighelema atl etablera och
bevara också sådana uppdragsverksamheter som bedrivs i mindre skala för att
underlätta företagens verksamhel på mindre orter. För uppdragsverksamhel bör
därför gälla samma kriterier som för annan siödberätligad verksamhet.

Pälsdjursuppfödning
och fiskodling har hittills inte varit stödberättigade verksamheter annal än
vad avser beredning eller förädling. Eftersom dessa verksamheter har
utvecklingsmöjligheter inom stödområdena och därmed kan bidra till att de
regionalpoliliska målen uppnås föreslår jag alt de i fortsättningen skall vara
stödberältigade även för regionalpolitiskt stöd. 1 fråga om övergripande
planering för fiskodlingens lokalisering, prioriteringar inom verksamheten och
principen för i vilken ordning olika beslut bör fattas hänvisar jag till vad
chefen för jordbmksdepartementet inom kort kommer att anföra när han anmäler
sina förslag på fiskels område.

Prop.
1984/85:115 69

Vad
beträffar turistverksamhet är del vanligt atl ägama lill anläggningen
arrenderar ul rörelsen. Jag föreslår därför atl del i fortsättningen blir
möjligt all lämna regionalpoliliskl slöd lill turist- och konferensanläggningar
även i de fall avsikten är att arrendera ut rörelsen. I de fall stöd lämnas
under fömtsättning atl en viss ökning av sysselsättningen skall ske bör del
finnas ett avtal mellan arrendatorn och den som äger anläggningen om att
sysselsättningsplanen skall följas. I övrigt bör gälla samma villkor beträffande
ålerkrav av slöd m. m. som gäller för verksamheter som inle utarrenderas. I
likhei med vad som gäller för hyressättning i kommunala induslrilokaler för
ulhyming bör villkor för arrendets storlek m.m. kunna föreskrivas av
myndighel.

Jag har tidigare redogjort
för betydelsen av atl samhällel gör slora ansträngningar för att förbättra den
industriella miljön i slödområdena -bl. a. i form av åtgärder för spridning av
ny teknik. Jag har därvid (avsnill 3.3.2) föreslagil atl vissa medel skall
ställas till regeringens förfogande för stöd tUl teknik- och kunskapsspridning
i prioriterade regioner. Genom regionala och centrala iniliativ har redan skapats
olika former av leknikinriklade institut. För atl driva dessa verksamheter
behöver ofta avancerad maskinutrustning, och ibland särskilda lokaler,
anskaffas. Kommuner dellar ofta i uppbyggnaden av dessa typer av verksamheter.
Med nuvarande bestämmelser för när regionalpolitiskt stöd kan lämnas till
projekt med kommunall hel- eller delägande är del inte möjligt all siödja denna
typ av teknikcentra. Under förutsättning all resurserna är tillgängliga för
alla företag i kommunen ligger de väl i linje med reglerna om den kommunala
kompetensen. Jag förordar därför all stöd till kommuner fortsättningsvis skall
kunna lämnas även lill denna typ av teknikcentra. Vid bedömning av om slöd
skall lämnas bör som vUlkor stäUas bl.a. all verksamheten i ell fortvarighelstillstånd
kan drivas vidare utan krav på ytterligare regionalpolitiskt stöd.

Gmv-
och mineralföretag kan i dag få stöd endasl om de bedöms få väsentlig belydelse
för näringslivel i regionen eller annars bedöms ha särskild regionalpolilisk
betydelse. I praktiken har detta inneburit atl dessa verksamheter på grund av
sin geografiska belägenhet ofta har erhållit slöd om de uppfyllt övriga villkor
för all erhålla sådanl. De möjligheter som redan finns atl siödja gmv- och
mineralverksamhel är enligt min mening tillfredsställande. Jag anser det därför
inte vara motiverat all införa någon generell möjlighel lill stöd för dessa
verksamheter.

Beträffande
partihandel gäller f. n. samma villkor som för uppdragsverksamhel för alt den
skall vara siödberätligad. Jag har nyss redogjort för dessa villkor och för att
jag anser alt de bör slopas för uppdragsverksamhet. För partihandel anser Jag
i likhet med statens induslriverk atl de nuvarande villkoren bör bibehållas.

Slöd
till konferensverksamhet kan f.n. generellt lämnas i den mån verksamheten har
anknylning till turistverksamhet. I undantagsfaU -kan stöd

Prop. 1984/85:115 70

dämtöver
lämnas om verksamhelen bedöms få väsentlig betydelse för näringslivet i
regionen eller annars ha särskild regionalpolilisk betydelse. Enligt min mening
är denna avgränsning väl anpassad till angelägenheten av att koncentrera slödel
till turistnäringen tiU de mesl utsatta områdena. Jag föreslår därför inga
förändringar vad avser stödberältigad konferensverksamhet.

Utredningen
föreslår även all regionalpolitiskt stöd skall kunna lämnas till
affårsverksamhel som bedrivs av statliga affärsverk och som är av särskUd
regionalpolitisk betydelse på vissa orter. Jag kan inle bilräda detta förslag,
eftersom statsmaktema har andra möjligheter all påverka affärsverken att ta
regionalpolitiska hänsyn. Liksom f n. bör dock exempelvis dollerbolag till
affärsdrivande verk kunna få slöd om de uppfyller övriga viUkor.

Lokaliseringsstöd
kan, somjag lidigare nämnt, i vissa fall även lämnas för uppförande av
induslrilokaler för ulhyming. Enligt riksdagens beslut (prop. 1981/82:113 s.
116-122, AU 23, rskr 388) får stöd lämnas endast för lokaler på mindre orter
och i lokalema får endast bedrivas industriell eUer industriliknande verksamhel
eller industriserviceverksamhet. Dämtöver gäller bl. a. att lokalytan i
normalfaUet inte bör överstiga 2 000 m.

Utredningen
föreslår alt lokaliseringsstöd lill industrilokaler för uthyrning i
fortsättningen skall kunna lämnas även på större orter som drabbats av akuta
stmkturkriser samt tiU slörre lokaler än för närvarande.

Motivet
för att införa slöd lill uppförande av industrilokaler för uthyrning var
främst att ge de ekonomiskt och sysselsältningsmässigt mesl utsatta kommunerna
i slödområdena möjUghet alt förse mindre, nystartade eller expansiva företag
med lokaler. Detla bl. a. mot bakgmnd av erfarenheten att ekonomiskt starka
kommuner ofta byggde induslrilokaler på egen hand, vilket de mest utsatta
kommunerna inte hade möjlighel till. Avsikten har däremot inte varit atl
medverka till en utveckling som innebär atl samhället mer generellt lar över
ansvarei för att förse företagen med industrilokaler. En sådan utveckling kan
också lätt leda till att stödel kommer i konflikt med reglema om den kommunala
kompetensen.

Mot
bakgmnd av vad jag anfört om motivet till införande av stöd till
industrilokaler för uthyrning och de principiella invändningar jag redovisat
ärjag inte beredd att föreslå några förändringar av de nuvarande reglerna.

Lokaliseringsstöd

Mitt
förslag: Den maximala andelen lokaliseringsbidrag i ell projekt bör sänkas tiU
50% i stödområde A, 35% i stödområde B och 20% i stödområde C. För projekt i
sådana orter eller kommuner utanför slödområdet som regeringen beslutar skall
lillfälligt komma i fråga för regionalpolitiskt stöd bör den maximala andelen
lokaliseringsbidrag sänkas lill antingen 15 % eller 20 %. För markberedning för
torvproduk-

Prop.
1984/85:115 71

tion
bör den maximala andelen lokaUseringsbidrag sänkas tUl 25% i stödområde A och
till 10% i stödområde B. Regeringen bör dock i undanlagsfall kunna lämna högre
lokaliseringsbidrag, maximall 70%, i hela landet.

Länsslyrelsemas
rätl att besluta i lokaliseringsstödsärenden bör utökas tiU investeringar med
ett beräknai totall kapitalbehov på högsl 9 milj. kr. Det bör även bli möjligt
för länsstyrelse atl besluta om lokaliseringsstöd till investeringar med etl
beräknat totalt kapitalbehov av högst 9 milj. kr. i orter och kommuner utanför
stödområdet vilka regeringen anger skall tillfälligt komma i fråga för regionalpolitiskt
stöd.

Utredningsförslag:
Den regionalpolitiska utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med mina.
Utredningen tar dock inle upp frågan om länsslyrelsemas beslutanderätt i mindre
stödärenden i vissa orter och kommuner utanför stödområdet som regeringen
beslutar skaU tillfälligt komma i fråga för regionalpolitiskt stöd. Dessutom
föreslår utredningen

-
att lokaliseringsstöd skaU
kunna lämnas, fömtom i samband med invesleringar som ökar sysselsättningen,
även i samband med investeringar som bedöms vara en förutsättning för att
sysselsätlningen helt eUer delvis skall kunna upprätthållas eller som i annat
avseende är av stor betydelse för ett företags fortsatta utveckling,

-
att den tidsperiod under vilken
statens fordran på gmnd av lämnat lokaliseringsbidrag skrivs ned skall
förkortas från sju till fem år,

-
att lokaliseringsbidrag och
lokaliseringslån lillsammans högsl skall kunna lämnas med 70% i stödområde A,
50% i stödområde B och 30 % i stödområde C.

Remissinstanserna:
Del övervägande antalet instanser motsätter sig ulredningens förslag om
sänkning av de maximala andelarna lokaliseringsbidrag. Slalens industriverk
tiUstyrker dock förslagel av handelspolitiska skäl, men föreslår atl utrymme
lämnas på central nivå att i vissa fall överskrida de föreslagna maximala
andelarna.

Endasl ett fåtal instanser
yttrar sig om förslaget om ökad beslutskompetens för länsstyrelsema. Statens
industriverk finner den nuvarande gränsen väl avvägd och förordar dessutom alt
en engagemangsgräns på 10 mUj. kr. införs på så sätt all beslut om slöd som
ökar slatens engagemang över denna gräns skall fattas centralt.
Landsorganisationen är tveksam till förslaget och Svenska
Träindustriarbetarförbundet avstyrker del.

Flertalel
remissinstanser är positiva till att lokaliseringsstödets knylning till
sysselsällningsökningen görs mindre fast.

Utredningens
förslag att begränsa det lotala lokaliseringsstödets storlek avsiyrks bl. a. av
industriverket och kommunförbundet.

En
del remissinslanser, däribland Bankföreningen, anser alt lokaliseringslånen
bör ersältas med statliga garantier.

Prop. 1984/85:115 72

Bakgrund
och skäl för mitt förslag: Lokaliseringsstöd ulgörs av lokaliseringsbidrag och
lokaliseringslån.

Lokaliseringsbidrag
kan lämnas för att täcka en del av de totala kostnaderna i samband med
investeringar som gäller

-
ny-, tUl- eller ombyggnad av
byggnader eUer anordnande av markanläggningar,

-
maskiner eller inventarier med
en beräknad avskrivningstid av mer än tre år, eller

-
markberedning för
torvproduktion, om det finns särskUda skäl. Lokaliseringslån kan dessulom
lämnas till kostnader för förvärv av

mark,
byggnader eller markanläggningar, för anskaffning av omsättnings-fillgångar,
patent, licenser eller liknande eller för marknadsföring, produktutveckling
eller liknande.

För
lokaliseringsstödet gäller i övrigl bl. a. de allmänna villkor om
stöd-berättigad verksamhel m. m. somjag nyss beskrivit.

Beträffande
lokaliseringsstödets användning kan noteras att investeringarna i stödprojekt
haft en heh annan inriktning än invesleringama i slort i skogslänen. Inslaget
av stöd tiU basindustriema är mycket litet. Däremot finns en slark inriktning
mol iräförädling, kemisk industri, metallindustri, maskinindustri,
transportmedel samt övrig tillverkning. Etl genomgående drag är således att
lokaliseringsstödet bidragit till alt fömya och utveckla industristmkturen.

De
flesta projekt som fått slöd har erhållil både lokaliseringsbidrag och
lokaliseringslån. Föriuslen på gmnd av låntagarens konkurs eUer på gmnd av att
fordringar eflergivils har under senare år legal mnt 3-4% av ulestående
lokaliseringslån.

Storleken
på ett lokaliseringsbidrag gmndas på de lolala kostnadema inklusive
inkömingskostnader och liknande i samband med en investering. Bidraget bestäms
med hänsyn liU antalet nya arbetstillfällen, investeringens storlek och
inrikining saml angelägenheten från samhäUssynpunkl all den genomförs. Bidraget
får dock inte vara större än vad som behövs för att investeringen skall komma
lill stånd och vidare uppgå lill högst följande procentandelar av den del av
totalkostnaderna som avser byggnader, markanläggningar, maskiner och
inventarier:

Stödområde A

70%

Stödområde B

50%

Stödområde C

30%

För
verksamheter i kommuner som regeringen beslutar tillfälligt skall komma i fråga
för regionalpoliliskl slöd uppgår den högsia procentandelen lokaliseringsbidrag
lUl 20 eUer 30%.

Lokaliseringsbidrag
till industrilokaler för ulhyming får lämnas högst med belopp som är lio
procentenheter lägre än nyss nämnda procentsatser. För markberedning för
torvproduktion kan bidrag lämnas med högst 30% av totalkostnaderna i stödområde
A och högst 15% i stödområde B.

Prop. 1984/85:115 73

Om
del finns synnerliga skäl kan regeringen medge alt lokaliseringsbidrag lämnas
med högsl 70% i hela landet.

Regionalpolitiska
utredningen konslalerar all den nuvarande subven-fionsnivån i det
regionalpoiitiska slödel inlernationellt setl är hög. Ulredningen föreslår
bl.a., som tidigare redovisals, alt den maximala andelen lokaUseringsbidrag i
de oUka slödområdena minskas. Jag ansluter mig tUl förslagel. Skälen härtUl är
flera.

Jag
viU inledningsvis peka på den starka förbättring i industrins lönsamhel och
soliditet som åstadkommils under de senaste åren. Förbättringen gäller även
företagen i stödområdet, som därför f. n. har väsentligt större möjligheter än
tidigare atl genom egna finansiella insalser och via den reguljära
kredilmarknaden finansiera sina invesleringar.

Vidare
gäller - vilket också utredningen påpekar - atl riskkapitalförsörjningen inom
de regionalpoliliskl prioriterade områdena har förbättrats under senare år.
Utöver den ökade kreditvärdighelen i näringslivel kan man peka på liUkomslen av
aktiemarknaden för mindre bolag, den s. k. OTC-marknaden, och av ell slort
antal riskkapilalföretag. Vidare har de priorilerade landsdelarna tillförts
betydande kapital via statliga regionala investmentbolag och genom delvis via
staflig långivning finansierade, privata regionala investmentbolag. DärtUl
kommer atl Jag nu (avsnill 3.4.2) föreslår förbällringar i företagens
möjligheter all få regionalpoliliskl slöd till s. k. mjuka investeringar.

Jag
vUl också i delta sammanhang peka på alt elt av de allmänna villkoren för slöd
är alt sådant endast skall lämnas till verksamhel, som bedöms få
tillfredsställande lönsamhet och ge de anställda en varaktig sysselsällning.
Avsikten är aUlså all verksamhelen på sikl skall kunna drivas vidare utan
fortsatt stöd. Kraven på avkastning från de invesleringar som ges
regionalpolitiskt stöd bör därför inte sättas alltför lågt. Dessutom får del
inte råda någon Iveksamhel om atl ansvarei för elt projekt ligger hos förelaget
och dess finansiärer.

De
skäl som jag här angivit talar enligt min uppfattning för att bidragsandelen i
lokaliseringsstödet bör ändras i enlighel med ulredningens förslag.

Som
en konsekvens av de sänkningar av den maximala bidragsprocenten i olika
stödområden Jag förordat bör också den högsia andelen lokaliseringsbidrag för
markberedning för torvproduktion minskas tiU högsl 25 % av totalkostnaderna i
stödområde A och högsl 10% i stödområde B. För verksamheter i kommuner som
regeringen beslutar lillfälligt skall komma i fråga för regionalpolitiskt stöd
bör den högsia andelen lokaliseringsbidrag fortsätiningsvis vara 15 eller 20%.

Övriga
regler för lokaliseringsbidragels slorlek bör vara oförändrade. Det innebär atl
bidrag till induslrilokaler för uthyrning i normalfallet skall kunna lämnas med
högsl ett belopp som är 10% lägre än om förelagel bygger egna lokaler. Vidare
skall regeringen även fortsättningsvis, om del finns synnerliga skäl, kunna
lämna lokaliseringsbidrag med högsl 70% i hela landel.

Prop. 1984/85:115 74

Beiräffande
den praxis som utbildats av myndigheterna att vid bestämmande av elt
lokaliseringsbidrags storlek ta hänsyn till bidrag per nylt arbetstiUfälle vill
jag betona att detta kriterium endasl bör användas som en bland flera
bedömningsfaktorer och alt bidragels storlek skall grundas på en avvägning
mellan alla de faktorer jag tidigare nämnl. Det viktigaste kriieriet anser jag
även fortsättningsvis bör vara atl stödet inte är större än vad som behövs för
atl en investering skall komma lill stånd. De högsta procentandelarna bör
liksom hittills vara maximigränser för den statliga stödinsatsen.

Det
ankommer på regeringen att besluta om handläggningsordningen för
lokaliseringsstödet. En regel har dock en sådan betydelse för anslagsfördelning
m. m. alt riksdagen bör ta ställning härtUl. Det gäller storleken av en
investering tiU vilken beslut om stöd skall fattas på regional nivå. F. n.
gäller att länsstyrelsen, med vissa undantag, skall avgöra ett ärende om det
godkända toiala kapitalbehovet i samband med den investering som ligger till
gmnd för ansökningen uppgår tiU högst 7 milj. kr. Denna beloppsgräns hargäUt
sedan den Ijuli 1982.

Ulredningen
anser det motiverat alt höja denna beloppsgräns till 10 milj. kr. från den 1
Juli 1985 bl. a. med hänsyn liU penningvärdeförändringen.

De
senasle åren har präglats av en starkt ökad decentralisering av
beslutsfattandet inom regionalpolitiken. Vid en inlernationell jämförelse är
den svenska regionalpoliliken bland de mesl decentraliserade. Vad beträffar
lokaliseringsstöd och investeringsbidrag så svarade länsstyrelsema under
budgetårel 1983/84 sålunda för 78% av aUa beslul. Jag har tidigare förordat atl
regionalpolitiken i ännu större utsträckning än f.n. bör inriktas mol all ta
till vara regionemas egna resurser. Som ett led häri harjag även föreslagit en
starkare inrikining av stödet mol s. k. mjuka invesleringar och alt
länsstyrelsema skaU kunna tillföra de regionala utvecklingsfonderna medel
härför. Jag anser del logiskt att fullfölja dessa intentioner med all även höja
beloppsgränsen för länsslyrelsernas beslutsfattande i fråga om
lokaliseringsstöd. Jag föreslår därför alt denna gräns höjs till 9 milj. kr., vilkel
är en slörre höjning än som motiveras av koslnadsulvecklingen.

Länsstyrelsernas
beslutanderätt i mindre stödärenden i vissa orter och kommuner. Beslul om
lokaliseringsstöd ulanför slödområdena A-C fattas normalt av regeringen.
Regeringen kan dock bemyndiga statens industriverk all i specieUa situationer
bl. a. lämna lokaliseringsstöd lUl projekt med ett beräknai totalt kapitalbehov
som översiiger 7 milj. kr. Del sker genom alt regeringen i särskUd ordning
anger orter eller kommuner som tillfälligt bör komma ifråga för
regionalpolitiskt stöd för sådana projekt. Maximall lokaUseringsbidrag är f n.
härvid antingen 20 eller 30%.

För
projekt med ett kapitalbehov av högst 7 milj. kr. kan enligt nuvarande ordning
länsstyrelsen inte bevilja lokaliseringsstöd. Endast regeringen kan f. n. fatta
beslul om sådanl stöd i dessa områden.

Jag
föreslår därför, för att förenkla beslutsfattandet och förkorta hand-

Prop.
1984/85:115 75

läggningstiderna
i sådana stödärenden, att länsstyrelse bör få möjlighet att besluta om
lokaUseringsstöd lUl investeringar med etl beräknai toiaU kapitalbehov av
högst 9 milj. kr. i orter eller kommuner utanför stödområdet vilka regeringen
anger skall lillfälligt komma i fråga för regionalpolitiskt stöd. Denna
möjlighel bör ersätta möjligheten att bevilja investeringsbidrag.

Enligt
nuvarande regler kan i undantagsfaU lämnas lokaliseringsstöd i samband med
investeringar som inte leder till ökad sysselsättning. Del ankommer på
regeringen atl närmare utforma bestämmelserna härom. Regeringen har i
förordningen (1982:677) om regionalpolitiskt stöd föreskrivit att stöd, fömtom
när investeringen beräknas leda lill ökad sysselsättning, kan lämnas

-
i samband med en väsenllig
omläggning av verksamhelen som är nödvändig för atl bevara sysselsättning
eller

-
om investeringen sker i
ersättnings- och rationaliseringssyfte i en verksamhel som har väsentlig
betydelse för sysselsättningen på orten, om verksamheten på sikt inte bedöms
kunna fortsätta ulan att investeringen kommer tUl stånd och denna inle kan
genomföras utan all lokaliseringsstöd lämnas. Dessa ärenden prövas av statens
induslriverk.

För
egen del vUl jag påpeka atl del grundläggande motivet för lokaliseringsstödet
är all skapa ny sysselsällning. Dessutom anser Jag alt det grundläggande kravel
på lönsamhet för alt stöd skall lämnas innebär alt förelagen normalt skaU kunna
genomföra ersättningsinvesleringar ulan statligt stöd. Somjag ovan redovisal
finns dessutom i vissa fall möjlighel atl göra undantag från huvudregeln. Min
bedömning är därför all de nuvarande reglema är väl avvägda.

Ulredningen
anser alt lokaliseringsbidragets nedskrivningsperiod bör begränsas till fem år
för att förstärka bidragets resullalpåverkande effekt under etl projekts
inkörningsfas.

I samband med all
lokaliseringsbidraget fick sin nuvarande ulformning upphävdes skyldighelen atl
skriva av värdet av de med stödet anskaffade tillgångarna i samma takt som
bidragel intäktsförs. Syftet härmed var all förelagen tidigare skall få ett
posilivi tillskott tiU resullatet. Delta uppnås genom atl bidragel successivt
kan inläktsföras eftersom det lämnas för att täcka de inkörnings- och
merkostnader som uppstår i samband med investeringen. Dessa kosinader antas i
normalfaUet fördela sig över en sjuårsperiod med resp. 30, 20, 10, 10, 10, 10,
10% av lokaliseringsbidragel per år från utbetalningslidpunkten. Om det av
någon anledning är önskvärt att fördela bidragel på något annat säll finns
möjlighet att i undanlagsfall medge en annorlunda tidsmässig fördelning av
bidraget.

Vid
bestämning av hur bidragel skulle fördela sig över liden var avsiklen således
att uppnå balans mellan de inkörnings- och merkostnader som under en längre
tidsperiod uppstår i samband med en investering i stödområdena och stödets
resullalpåverkande effekl. Vid bestämning av perio-

Prop. 1984/85; 115 76

dens
längd logs även hänsyn till vikten av all underlätta företagens långsiktiga
överlevnad. Enligt min mening har hitlills inga avgörande förändringar
inträffat som motiverar en ändring av denna lidsperiod. Med hänvisning härtill
och lill möjlighelen all i undanlagsfall medge en annorlunda tidsmässig
fördelning av bidraget föreslår jag ingen förändring i delta avseende.

Den
beskrivna utformningen av lokaliseringsbidraget har i de allra flesta fall
visat sig ändamålsenlig. I några undanlagsfall, exempelvis vid slöd till
uppförande av industrilokaler, där inkörnings- och merkostnader inte uppstår
hos stödmottagaren är det dock lämpligare att lämna stödel lill investeringsutgifterna.
Det bör därför, enligt min mening, vid stöd till uppförande av industrilokaler
för ulhyming vara möjligt all lämna lokaliseringsbidraget även lill detla
ändamål. Härvid skall en motsvarande avskrivning ske av de med stödel
anskaffade liUgångarna. Detta förfarande bör även vara tillämpligt i samband
med slöd till en turistanläggning som utarrenderas och till teknikcentra. Jag
vill i della sammanhang även understryka viklen av att del av beslutet om slöd
klart framgår till vilket ändamål slöd lämnas.

Vid
införandet av del nya lokaliseringsbidraget anförde föredraganden, med
anledning av atl en allmän översyn av beskattningen av stöd till företag
pågick, att del kunde finnas anledning att åierkomma liU den skatterättsliga
behandlingen av lokaliseringsbidraget.

För
näringsbidrag som lämnas efler den 1 Juni 1983 gäller sålunda nya bestämmelser
på skatteområdet. Beslämmelsema finns intagna i punkl 2 av anvisningarna tUl 19
§ kommunalskallelagen.

De
nya beslämmelsema innebär bl. a. atl om näringsbidrag har använls för en ulgift
i verksamhelen som är omedelbart avdragsgill vid laxeringen så ulgör bidraget
skattepliktig intäkt. Om ell sådanl bidrag har erhållils i förskott, dvs.
bidragel avser driftskostnader e. d. först ell senare beskattningsår än det då
bidraget uppburils, får den skattskyldige skallemässigl balansera bidraget till
användningsåret. För att få flytta fram beskattningen av bidraget krävs dock
bl. a. atl den skattskyldige yrkar delta i sin deklaration. Dessa regler kan
vara tillämpliga på lokaliseringsbidrag som erhålls för att täcka inkörnings-
och merkoslnader i samband med en slörre investering.

Näringsbidrag
som används för anskaffning av anläggningstillgångar, dvs. byggnader,
inveniarier eller markanläggningar, skall inle las upp som skattepliktig
intäkt. Å andra sidan skall vid beräkning av värdeminskningsavdrag
anskaffningsvärdet minskas med den del av utgiften som har täckts av bidragel.
Beskattningen kommer alltså att ske indirekt genom att de årliga
värdeminskningsavdragen blir lägre. Dessa skatteregler lorde vara lillämpliga
på lokaliseringsbidrag som erhålls för att täcka utgifter för anskaffning av
byggnader, markanläggningar, maskiner och andra inventarier.

Beiräffande
redovisningen av lokaliseringsbidragel vill jag slutligen

Prop. 1984/85:115 77

nämna
atl bokföringsnämnden nyligen har utfärdat en ny anvisning beträffande
redovisningen av näringsbidrag m.m. (KFS 1984:44, BFN:23). Denna anvisning
knyter an lill ändringarna i skattelagstiftningen. Genom anvisningen föreligger
således numera överensslämmelse mellan den skatlemässiga och den
redovisningsmässiga behandlingen av näringsbidrag.

Det
totala lokaliseringsstödets storlek. Lokaliseringsstöd utgörs av lokaliseringsbidrag
och lokaliseringslån. Lokaliseringslån kan lämnas för fler ändamål än
lokaliseringsbidrag och för atl ge förelagen en totalt setl lämplig
finansiering.

Regeringen
har på senare tid vidtagit en rad ålgärder för all underlätta företagens
kaprtalförsöijning, vilket bl. a. inneburit alt tillgången på riskkapital
förbättrats i landel. De projekl som får lokaliseringsstöd är dock ofta inte
sådana som del riskviUiga kapitalel i försia hand söker sig tUl. Nödvändigheten
av alt inom de regionalpoliliskl prioriterade områdena ta till vara alla
projekt som kan bedömas bli lönsamma, även de mycket risk-fyUda, gör det enligt
min mening motiverat all även fortsättningsvis generellt kunna lämna
lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån med tUlsammans upp till 70% av det
totala kapitalbehovet. Erfarenheterna pekar också enligt min mening mot atl det
inte bara, som ulredningen anser, är inom stödområde A som de säkerheter som
företagen kan lämna i form av exempelvis pantbrev i fasligheter ofta har ett
myckel begränsai värde. Detta kan också gälla utanför stödområdet, t.ex. i
orter med ensidigt näringsliv som drabbats av stmkluromvandlingen inom
induslrin.

Den
sänkning av de högsta procentandelama för lokaliseringsbidrag, som Jag lidigare
förordat, innebär också att lokaliseringslånen kan väntas komma alt svara för
en större andel av finansieringen i samband med investeringar i byggnader och
maskiner.

Jag
vill i sammanhanget erinra om atl riksdagen nyligen har beslutat (prop.
1983/84:100 s. 47, AU 23, rskr 352) att höja den högsia andelen
lokaliseringslån till 70% av det godkända lolala kapitalbehovet i samband med
en investering.

Investeringsbidrag

Mitt
förslag: Den maximala andelen investeringsbidrag i ell projekl bör sänkas liU
15%.

Storleken
på en investering i samband med vilken investeringsbidrag kan lämnas bör höjas
till högsl 9 milj. kr.

Utredningsförslag:
Den regionalpoliliska ulredningens förslag överensstämmer i huvudsak med mina.

Prop. 1984/85:115 78

Remissinstanserna:
Remissopinionen är splittrad om förslaget att sänka den maximala andelen
invesieringsbidrag. En del instanser anser alt investeringsbidraget bör
avskaffas.

Bakgrund
och skäl för mitt förslag: Investeringsbidrag får lämnas av länsstyrelsema
ulanför stödområdena i samband med investeringar som medverkar till atl lösa
inomregionala obalansproblem eller slmkturproblem inom näringslivel och leder
tUl ökad sysselsättning.

Investeringsbidrag
far enligt gällande regler beviljas i samband med investeringar med ett högsta
totalt kapitalbehov av 7 milj. kr. och del får uppgå till högsl 20% av den del
av kostnadema som avser byggnader, markanläggningar, maskiner och inventarier.
I övrigt gäller för investeringsbidrag i slort selt samma regler som för
lokaliseringsbidrag. I likhei med ulredningen anser jag alt
investeringsbidraget bör behållas med i huvudsak nuvarande utformning och
inriktning.

Jag
har lidigare, liksom ulredningen, förordat att de maximala procenl-satsema för
lokaliseringsbidrag skall sänkas i stödområdet. I konsekvens härmed anser jag,
hksom utredningen, att den maximala procentsatsen för investeringsbidrag bör
sänkas tUl 15%.

När
Jag behandlade lokaliseringsstödet föreslog jag all beloppsgränsen för
länsstyrelsemas beslutsfattande skuUe höjas till invesleringar med etl totalt
kapitalbehov av högst 9 milj. kr. Detta bl. a. som etl ultryck för en ökad
delegering och decentralisering av beslutfattandet inom regionalpolitiken. Jag
finner det logiskt atl fullfölja detta förslag genom alt höja även storleken på
en investering i samband med vUken investeringsbidrag kan lämnas tiU högsl 9
milj. kr.

Offertslöd

Sammanfattning
av mina bedömningar: Offertstödets fiexibilitel bör i ökad utsträckning kunna
utnyttjas för all lämna stöd med villkor om återbelalningsskyldighet eller
andel i värdetillväxt.

Utredningsförslag:
Den regionalpolitiska utredningen anser beiräffande offertsiödet

— att
mer av resursema för offertslöd bör satsas på att utveckla och stödja projekt
som innehåller produkl- och marknadsutveckling,

— atl
det är viktigt atl utbildningsprojekt avseende olika personalkategorier kan
ges slöd,

— att
man så långt som del är möjligt bör lämna offerlslöd med vUlkor om
återbelalningsskyldighet i någon form eller med villkor om andel i
vär-defillväxt,

— all
medel för offertslöd och lokaUseringsbidrag som beslutas på central nivå bör
slås samman tiU en anslagspost.

Prop. 1984/85:115 79

Remissinstanserna:
De flesla remissinstanser är positiva till utredningens förslag om den framtida
användningen av offertsiödet.

Mina
bedömningar: Offertslöd får inom stödområdena lämnas lill alla verksamheter som
är stödberättigade utom för uppförande av industrilokaler för uthyrning och
till investmentbolag. Offertslöd kan även lämnas lill produktutveckling på
annan ort inom landet på viUkor att tUlverkningen av den färdiga produklen
förläggs inom något stödområde.

Offertsiödet
skall användas när övriga slödformer inte är tillämpliga och skall främsl
lämnas för framlidsinriktade åtgärder i form av exempelvis produktulveckling,
marknadsföring och utbUdning. De närmare villkoren för stödet utformas från
fall till faU.

Användningen
av offertsiödet har varieral myckel under senare år. Del har genom sin
flexibilitet dock alllid varit värdefuUt på så sätl att angelägna projekl som
inte helt har passat in inom lokaliseringsstödets regler kunnat genomföras.
SärskUt vid projekt inom den privata tjänste- och servicesektom, där
invesleringama i byggnader och maskiner ofta är små, är offert-stödet lämpligl.
Som Jag tidigare framhållit kan denna sektor väntas få ökad betydelse för
sysselsättningen i framtiden.

Den
ökade betydelsen av förelagens investeringar i form av exempelvis
produklulveckling och marknadsföring har också kunnat fångas upp genom
offertsiödet i den mån bidragsmedel för investeringarna har ansetts nödvändiga.
Även denna utveckling väntas fortsätta under de närmaste åren.

Utredningens
förslag om stödets användning till produkt- och marknadsutveckling samt
utbildning ligger väl i linje med detla.

Många
av de projekl till vilka regionalpolitiskt slöd lämnas är riskfyllda. Samtidigt
innehåller de ofta framlida möjligheter som kan ge god avkastning för företagen.
Denna tendens förstärks av att en allt större ande) av investeringarna sker i
tidigare led i produktionskedjan, exempelvis i form av produktutveckling. Jag
anser det angelägel atl staten i lämpliga fall kan tillgodogöra sig
avkastningen av lyckade projekt. Utredningens förslag om atl offertslöd så
långl del är möjligt bör lämnas med villkor om återbelalningsskyldighet i
någon form eUer med villkor om andel i värdetillväxt är väl anpassal härtill.

Jag
ålerkommer senare lill medelsfrågan.

Lån
tiUprivata regionala investmentbolag

Mitt
förslag: Lån liU privala regionala investmentbolag bör kunna lämnas även om de
verksamheter som bolaget engagerar sig i huvudsakligen bedrivs i orter eller
kommuner utanför stödområdet vilka regeringen anger tillfälligt skaU kunna
komma i fråga för regionalpolitiskt slöd i vissa faU.

Prop. 1984/85:115 80

Utredningsförslag:
Den regionalpolitiska utredningen har inga förslag beträffande lån till
privala regionala investmentbolag.

Bakgrund
och skäl för mitt förslag: Slöd till privata regionala investmentbolag kan
lämnas av regeringen i form av lån. Lånevillkoren bestäms för varje särskilt
fall. Dessa har i allmänhet varit ulformade så att bolagens likviditet i
inledningsskedet inte skall urholkas av ränlor och amorteringar. Som
kompensation härför förbehåller sig staten i allmänhet andel i bolagets
eventuella värdetillväxt.

Syftet
med långivningen är atl främja expansion av främst små och medelstora förelag
inom stödområdena, dds genom all öka tiUgången på riskvilligt kapital, dels
genom atl lillföra förelagen kapacitet i form av ledningskunnande.

Erfarenhetema
av dessa.lån är hitlills goda. Jag föreslår därför atl lån lill privala
regionala investmentbolag fortsättningsvis skaU kunna lämnas även om de
verksamheter som bolagen engagerar sig i huvudsakligen bedrivs i orter eUer
kommuner utanför stödområdet vilka regeringen anger tillfäUigl skall kunna
komma i fråga för regionalpoliliskl slöd.

Sysselsättningsstöd

Mitt
förslag: Sysselsätiningssiödei bör höjas lill sammanlagt 180000 kr. per ny
årsarbetskraft i stödområde A, till IIOOOO kr. i stödområde B och lill 55000
kr. i stödområde C.

Utredningsförslag:
Den regionalpolitiska ulredningen föreslår alt sysselsältningsstödet skaU
höjas lill sammanlagi 160000 kr. i stödområde A, lill 120 000 kr. i stödområde
B och lUl 60000 kr. i stödområde C och att slödel skall lämnas under fem år och
med lika slort belopp per år. Den föreslår dessutom all handläggningen av
ärenden om sysselsältningsstöd skall överföras från länsarbelsnämnden till
länsstyrelsen.

Remissinstanserna:
Remissopinionen är i slort posiliv till utredningens förslag om höjning av
sysselsältningsstödet. Majoriteten, däribland arbetsmarknadsstyrelsen (AMS),
har inte heller någol emot atl hanleringen av stödel överförs från länsarbetsnämnden
till länsstyrelsen. AMS påpekar atl även ärenden rörande dispens från
könskvoteringsbestämmelserna bör föras över liU länsstyrelsen.

Bakgrund
och skäl för mitt förslag: Sysselsätiningssiödei är avsett att läcka allmänna
inkömingskostnader i nystartad eller utvidgad verksamhet.

Sysselsältningsstöd
lämnas inom samtiiga stödområden till all verksamhel som är siödberätligad
utom till uppförande av industrilokaler och lill

investmentbolag.
Till turistverksamhet och framställning av fasla bränslen lämnas
sysselsältningsstöd dock endast inom stödområdena A och B.

Sysselsältningsstöd
lämnas f n. med sammanlagt 130000 kr. per ny årsarbetskraft i stödområde A, med
80000 kr. i stödområde B och med 40000 kr. i stödområde C.

I
likhet med ulredningen anser jag det viktigt all lämna en särskild stimulans
till förelag som ökar sin sysselsättning och därigenom något kompensera för de
inkömingskostnader detta medför. Sysselsältningsstödet bör därför behållas som
stödform.

Jag
delar även utredningens uppfattning att stödet bör höjas. Beloppen har varit
oförändrade sedan år 1979. De av utredningen föreslagna beloppen finner jag
dock bör omfördelas någol mellan slödområdena med hänsyn till att utredningen
i sitl förslag utgått från alt nedsättningen av socialavgifterna skulle
ulvidgas lill all omfalla hela stödområde A. Jag återkommer till frågan om
nedsatta socialavgifter (avsnill 3.4.4). Jag kommer då inte atl föreslå någon
ulökning av området för nedsättning av avgiftema. Jag föreslår därför all
sysselsätiningssiödei höjs till sammanlagi 180000 kr. i stödområde A, 110000
kr. i stödområde B och 55000 kr. i stödområde C. Det innebär en ökning med
närmare 40%.

Jag
kan däremoi inle finna tillräckliga motiv för ulredningens förslag atl ändra
stödets konsimktion på så säll alt det i alla stödområden lämnas under fem år
och med lika slora belopp per år. Även här villjag hänvisa till atl mindre
förändringar av gällande regler måste vara väl motiverade eflersom de kan
förorsaka betydande administrativa problem och förvirring gentemoi
näringslivet.

Jag
föreslår därför all sysselsältningsstöd från och med kalenderårel 1985 lämnas
med följande belopp per ny årsarbetskraft i de olika slödområdena.

Stödområde A

Stödområde B

Stödområde C

Förstaårsstöd

40000 kr.

30000 kr.

25000 kr.

Fortsatt
stöd för

andra årel

35000

25000

20000

tredje året

30000

25000

10000

fjärde året

25000

20000

-

femte årel

20000

10000

-

sjätte året

20000

-

-

sjunde året

10000

-

-

Sammanlagt

180000 kr.

110000 kr.

55000 kr.

Handläggningen
av ärenden om sysselsättningsslöd på regional nivå handhas av
länsarbetsnämnden, medan statens induslriverk är cenlral myndighet. Utredningen
anser att denna ordning principieUl selt inle är bra. Jag kan instämma med
utredningen i att del finns problem i del all länsarbetsnämndema på detta sätt
kommer att styras av två myndigheter. 6 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 115

Prop. 1984/85:115 82

De
ärenden om sysselsältningsstöd som avgörs av länsarbetsnämndema är emellertid
av genereU karaktär så lill vida atl ingen prövning av företagets ekonomiska
fömtsätlningsar sker. Sambandet med hanteringen av övriga regionalpolitiska
stödärenden är bl. a. därför begränsad. Länsarbetsnämndema har en naturlig
konlakt med förelagen i dessa frågor, besitter den nödvändiga kompetensen och
har en organisation lämpad alt ulföra uppgifterna. Efler samråd med chefen för
arbetsmarknadsdepartementet har Jag bl.a. därför funnit atl del nuvarande
systemet i stort fungerar väl och föreslår ingen förändring beträffande
hanteringen av sysselsättningsstöd på regional nivå. Della innebär också alt
länsarbetsnämnderna även framdeles bör ha kvar sina uppgifter inom de övriga
regionalpoUtiska stöden.

I
detta sammahang viU jag också erinra om det flyttningsstöd som kan lämnas lill
arbetstagare med kvalificerad yrkesutbildning som får anställning vid
nyetableral eller utvidgat företag som bedriver siödberätligad verksamhet inom
slödområdet. Siödet ulgörs bl.a. av slarthjälp enligt regler i
arbetsmarknadskungörelsen (1966:369). Starthjälpen höjdes den 1 juli 1984 liU
9000 kr. för ensamstående och fiU 20000 kr. för flerpersoners-hushåll vid
flyttning till stödområdet.

3.4.4
Nedsättning av företagens socialavgifter

Sammanfattning
av mina bedömningar: Nuvarande system med nedsältning av företagens
socialavgifter bör bibehållas oförändrat både vad gäller geografisk och
branschmässig omfattning.

Utredningsförslag:
Regionalpolitiska utredningen föreslår atl nedsättningen av socialavgifter
ulvidgas också till övriga delar av stödområde A, men i övrigt inga ändringar i
systemet. Glesbygdsdelegationen anser det angeläget alt olika
finansieringsvägar undersöks både för en geografisk utvidgning till hela
stödområde A och för en branschmässig ulökning till aUa näringsgrenar utom den
offenlliga seklorn. Delegationen anser vidare att möjligheten bör övervägas att
i Norrlands inland befria familjeföretag från arbetsgivaravgift för den första
som anslälls i företaget och eventuellt också reducera avgifterna för de
nästkommande två anställda.

Remissinstanserna:
Remissopinionen är splittrad om utredningarnas förslag. Många remissinslanser,
bl.a. LO, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund och Svenska
handelskammarförbundel. Svenska kommunförbundei. Bankföreningen, Landstingsförbundet
samt flera länsslyrelser, utvecklingsfonder och kommuner, tillstyrker en
geografisk utvidning till övriga delar av stödområde A. Några vill gå längre
och förordar en viss nedsällning av socialavgifterna även i stödområdena B och
C. Många remissinslanser, bl. a. riksrevisionsverkei (RRV), riksskatteverket
(RSV), SIND, TCO och flera länsstyrelser, avstyrker dock en geografisk
uividgning. En ulökning av kretsen berörda företag och lokala

Prop.
1984/85:115 83

skattemyndigheter
skulle enligt RSV kunna leda lill allvariiga störningar i det nya
uppbördssyslem som införts från den 1 januari 1985. SIND vill inte utesluta en
eventuell framlida utvidgning, men avslyrker en sådan i avvaktan på ett bättre
genomarbetat beslutsunderlag. Även RRV anser alt ett bättre underlag måsle
finnas före elt eventuellt beslut om uividgning. AMS anser atl andra
utformningar av avgiftsnedsältningen kan övervägas, vilka är mer selektivt
inriklade och ger lägre slalsfinansiella kosinader. Även TCO anser att andra former
bör väljas för evenluella kostnadssänkningar i norrlandslänen t. ex. lägre
teletaxor eller bensin- och energiskatter.

Remissynpunkterna
går också isär beträffande frågan om en branschmässig utvidgning av systemet.
Några remissinslanser — bl. a. lantbruksslyrelsen, skogsstyrelsen och LRF -
anser atl även jord- och skogsbruket bör omfallas av avgiftsnedsältningen,
medan ytterligare några vill att den skall gälla all privat verksamhet. Många
remissinstanser redovisar endast synpunkier vad gäller den geografiska
omfattningen av systemet med sänkta socialavgifter. Flertalet av de som
avslyrker en geografisk utvidgning synes av formuleringarna all döma också
vara negativa till en utökning lill fler branscher och näringsgrenar. RSV
lillstyrker dock en branschmässig uividgning om maskinell kontroU blir möjlig.

De av
glesbygdsdelegationen framförda förslagen om befrielse för familjeförelag i
Norrlands inland från arbelsgivaravgift för den först anställde och reduktion
av avgiften för de nästkommande två anslällda får stöd av
Hushållningssällskapens förbund, SHIO/Familjeföretagen samt några kommuner.
RSV, SIND och TCO avslyrker förslagen.

Länsstyrelsen
i Norrboltens län framhåller vikten av atl preciseringar nu görs om att
avgiftssänkningen kommer all gälla en längre tidsperiod, t. ex. minst
återstoden av decenniet. Även SIND betonar alt spelreglerna måsle vara fasla
och långsikliga så atl förelagen i sin planering kan ulgå ifrån atl sänkningen
står fast under en längre period.

Mina
bedömningar: Den regionalpoliliskl motiverade nedsällning av företagens
socialavgifter som riksdagen beslutade om år 1983 (prop. 1982/ 83:120, AU 24,
rskr 305 och prop. 1983/84:38, AU 9, rskr 102) gäller förelag i Norrbottens län
inom verksamhelsområdena gmvverksamhet, induslri, partihandel med
produktionsvaror, uppdragsverksamhet samt hotell-, pensionals- och
campingverksamhet. Remissinstansema är som Jag redovisat mycket splittrade i
fråga om en eventuell uividgning av systemet med sänkta socialavgifter. För
egen del anser jag atl skälen emot en utvidgning överväger både i fråga om
geografisk och branschmässig utvidgning.

Jag
börjar med frågan om en geografisk ulökning av området för en
avgtftsnedsällning. Ell viktigt skäl mol en ulökning är att nedsätlningen av
socialavgifterna i Norrbotiens län ingår som en del i de extraordinära
insatserna som nu görs i delta län för att höja konkurrenskraften i näringsli-

Prop. 1984/85:115 84

vet.
En uividgning till yllerligare områden skulle delvis förta kraften i den
satsning på länel som beslutades av riksdagen våren 1983.

Mot
en uividgning talar också all den nu gällande nedsättningen i Norrbottens län
fungeral så kort tid. Den har i sin nuvarande utformning inle varit i krafl mer
än drygt elt år. Del är alldeles för tidigt att dra några slutsatser om
lämpligheten av att i ökad utsträckning använda differentierade
arbelsgivaravgifter som ell medel i regionalpoliliken. Utvärderingar har på
regeringens uppdrag påbörjats och de första resultaten från dessa beräknas
föreligga i början av år 1986.

Ett
ytterligare skäl för att nu inle göra någon geografisk utvidgning är behovet av
stabilitet och långsikiighel i systemet. Detta måsle ligga fast över en längre
tid för att företagen skall kunna väga in avgiftsnedsältningen i sin planering
och i sina kalkyler. Företagen måste kunna utgå ifrån att de konkurrensfördelar
som nedsättningen innebär genlemol andra regioner kommer alt beslå under en
längre tid. En ändring redan nu skulle sannolikt minska tiUlron tiU systemet på
denna punkt.

Mot
bakgmnd av vad Jag här anfört anser jag sålunda all nedsättningen av
socialavgifiema inte bör omfatta någol ytterligare område uiöver Norrbottens
län. Jag är medveten om de stora problem som råder även i andra delar av
Norrland och då främst i Västerbottens inland och i delar av Jämtlands län.
Problemen i dessa områden får dock enligt min mening hanteras med
intensifierade ålgärder med andra regionalpoliliska medel. De utökade resurser
som Jag föreslår till regionalpolitiska utvecklingsinsatser på regional nivå
skapar utrymme för förstärkta insatser bl. a. i dessa regioner. Jag har också
föreslagit (avsnitt 3.4.3) en kraftig höjning av sysselsältningsstödet i
stödområdena.

De
skäl som jag nyss redovisat mot en geografisk utvidgning av avgiftsnedsältningen
kan till vissa delar också användas som motiv mol en branschmässig ulökning av
systemet. Den korta tid som förflulil sedan del nuvarande systemet infördes gör
att det inte heller här finns någon erfaren-hetsgmnd om effekter m. m. att
basera elt beslul på.

Det
enligt min mening viktigaste argumentet mol en uividgning fill fler branscher
och näringar är dock de höga kostnader en sådan vidgning av systemet skulle
föra med sig. En utvidgning lill alla näringsgrenar utom den offentliga sekiom
skuUe i stort innebära en fördubbling av kostnaderna från ca 350 till ca 700
milj. kr. per år. I ett budgetläge som kräver hårdhänta prioriteringar vore
det, enligt min mening, fel all göra en sådan branschmässig utvidgning, då
detla skulle resa krav på neddragningar på andra punkter inom det
regionalpoliliska stödet. Somjag tidigare framhållil bör det övriga
regionalpolitiska stödet utgöra stommen i den regionalpoliliska medelsarsenalen
också i framtiden. Därmed saknas uirymme för en ulökning av
avgiftsnedsältningen tiU andra branscher och näringar. Vidare anser Jag det
aUmänt sett lämpligl att den regionalpolitiskt motiverade avgiftsnedsältningen
inriktas mol samma näringsgrenar som omfattas av

Prop. 1984/85:115 85

det
regionalpolitiska slödel i övrigt. Jag finner mol denna bakgmnd den nuvarande
branschmässiga avgränsningen väl avvägd och anser därför att den bör behållas
oförändrad.

Enligt
vad jag erfarit har administrationen av avgiftsnedsältningen hitinlills
fungerat utan störte problem. I några fall har dock uppkommil problem som
hänger samman med klassificeringen av företagens närings-grensliUhörighet.
Denna klassificering görs med utgångspunkt från företagels huvudsakliga
verksamhet. Della kan i vissa fall leda lill en olycklig konkurrenspåverkan
mellan företag, beroende på all en del förelag inom sig bedriver oUka typer av
verksamhet. Ell förelag där en del av verksamheten från branschsynpunkt skulle
vara berättigad till avgiftsnedsättning, men den huvudsakliga verksamhelen inle
är del, erhåller ingen avgiftsnedsättning. Motsvarande verksamhel får
nedsätlning av socialavgiften i etl annal företag där den huvudsakliga
verksamhelen ingår bland de näringar som är berättigade till
avgiftsnedsättning. Detta kan skapa problem, särskilt mellan företag som
konkurrerar på en lokal marknad. För atl undvika en oönskad konkurrenspåverkan
av della slag anser jag atl företag, vars huvudsakliga verksamhet ligger
ulanför de näringsgrenar som omfallas av sysiemel, i vissa fall och efter
särskild prövning bör kunna få nedsätlning för den del av verksamheten som kan
hänföras till någon av de nedsäll-ningsberältigade näringsgrenarna. Nedsätlning
bör medges i de faU där konkurrenspåverkan kan bedömas vara av mer belydande
omfattning och där den nedsällningsberättigade verksamhelen är möjlig atl
avgränsa från förelagets verksamhet i övrigl.

När
det slutligen gäller glesbygdsdelegationens förslag om avgiftsbefrielse/a
vgiflsreduktion för de försia 1 -3 anställda i familjeföretag i Norrlands
inland anser Jag atl andra stödformer - sysselsältningsstöd, lokaliseringsstöd
och glesbygdsstöd — redan ger betydande subvention lill företag som expanderar
och nyanställer personal. Härtill kommer vad jag tidigare anfört om den korta
tid som del nuvarande systemet med avgiftsnedsättning varit i kraft och alt
det därför är för tidigt all dra några slutsatser om lämpligheten av atl i ökad
utsträckning använda del som ell regionalpoliliskl medel. Jag är mot denna
bakgrund inte beredd atl biträda delegationens förslag.

3.4.5
Stiftelsen Industricentra

Sammanfattning
av mina bedömningar: Verksamhelen vid slatliga industricentra bör i slörre
utsträckning än f n. inriklas mot all skapa en god förelagsmiljö med lillgång
lill allsidig service för hyresföretagen.

Eftersom
stiftelsen har en stor andel tomma lokaler bör inga nya industricentra byggas.

Utredningsförslag:
Den regionalpoliliska utredningen anser del angelägel atl nu konsolidera
Stiftelsen Industricentras verksamhet och att som ett

Prop. 1984/85:115 86

led
häri hyresinläktema bör ökas. Endast sådana komplelterande nybyggnationer som
kan hyras ut omedelbart bör genomföras. Högst 10% av lokalylan bör vara
outhyrd. Sedan konsolideringsåtgärderna avslutats kan ställning tas lill
evenluella utbyggnader av stiftelsens verksamhet.

Remissinstanserna:
Sliftelsen Industricentra betonar att verksamheten som regionalpolitiskt medel
är långsiktig. Stiftelsen bedömer det som möjligt att genomföra den föreslagna
konsolideringen med sikte på en senarelagd utveckling av verksamheten.
Fömlsätlningar härför är att ägaren visar fortsall tilltro och med all kraft
stöder verksamheten saml att finansieringen av investeringarna ordnas så atl
verksamhelen kan hävda sig i konkurrens med annal lokalulbud.

De
flesla andra instanser som yttrat sig, däribland etl flertal kommuner med
induslricentraanläggningar, anser alt konsolideringsalternativet är alltför
restriktivt och att en fortsatt offensiv satsning bör göras. SAF, Sveriges
industriförbund och Svenska handelskammarförbundet anser dock atl stiftelsen
bör avvecklas.

Mina
bedömningar: Stiftelsen Industricentra har till ändamål att genom uppförande av
induslrilokaler för uthyrning stödja regionalpolitiskt högt prioriterade
regioner dels genom all styra ny induslrisysselsällning tUl strategiskt vikliga
orter i dessa områden, dels genom att skapa en god industriell miljö i de
industricenteranläggningar som byggs upp.

För
all nå dessa mål har stiftelsen i uppgift atl planera, uppföra, äga och
förvalla industricenteranläggningar, rekrytera hyresgäster till dessa saml i
övrigl skapa goda fömtsättningar för verksamheten i anläggningama. Anläggningarna
skall enligt de mål som riksdagen ställt upp dimensioneras för ca 300
arbetsplatser. Utbyggnaden skall dock ske etappvis.

Riksdagen
beslutar om i vilka orter industricenteranläggningar skall byggas. Del ankommer
sedan på regeringen att, efter framställning av stiftelsen, besluta när byggen
skall påbörjas och i samband därmed besluta om medel för projekten. Om behov av
extraordinära insatser för att täcka merkosinaden för uppförande eller drifl
uppstår bör förslag till åtgärder dock föreläggas riksdagen.

Stiftelsens
verksamhet skall drivas utan vinstsyfte. Hyran i industricen-teranläggningarna
skall ligga på en nivå som motsvarar de kostnader som förelagen kan räkna med
om de bygger egna lokaler med regionalpolitiskt stöd. Finansieringen av
anläggningama har därför i princip skett med maximalt lokaUseringsstöd samt
kapitaltillskott till stiftelsen. Stiftelsens kosinader för driften av
anläggningama skall läckas av hyrorna. Regionalpoliliskt moliverade kostnader
för stiftelsens verksamhet i form av exempelvis kosinader för alt rekrylera
hyresgäster, för lomma lokaler och för hyresförluster kan dock läckas av
statsbidrag. För budgelåret 1984/85 har stiftelsen beviljats sammanlagi 4,2
milj. kr. för dessa ändamål.

Sliftelsens
lokaler skaU hyras ul till förelag som ökar sysselsättningen på orten och som
driver verksamheter som är berättigade till regionalpolitiskt stöd. I
undantagsfall får dock lokaler hyras ut till serviceförelag som inte är
stödberättigade om de bidrar lill utbudet av industriservice i vid mening inom
anläggningama.

Industricenteranläggningar
finns uppförda på åtta orter. Orterna (inom parentes anges del år när
anläggningarna påbörjats), uppförd lokalyta, uthyrd yta, anlal hyresgäster saml
antal sysselsatta hos dessa framgår av följande sammanslällning som avser
situationen i december 1984.

Ort

Uppförd

Uthyrd yta

Antal

Antal

lokalyta

—
hyres-

syssel-

m'

m'

%

gäster

satta

Lycksele
(1973)

14440

11400

79

11

152

Strömsund
(1973)

25530

20190

79

8

85

Ljusdal
(1976)

14940

13740

92

7

126

Haparanda
(1978)

15860

9970

63

6

73'

Vilhelmina
(1980)

6750

3430

51

23

63

Ange
(1980)

6310

2680

42

4

23

Gällivare
(1982)

4730

970

21

2

15

Sveg
(1982)

3710

140

4

1

4

92270

62520

68

62

541

'
Dessutom 90 AMU-elever.

Från
verksamhetens slart har investerats sammanlagi ca 350 milj. kr. i
anläggningama. Härav har 217 milj. kr. finansierats med lokaliseringsbidrag/avskrivningslån,
35 mUj. kr. med lokaliseringslån/annuiletslån och 98 milj. kr. genom
kapilallillskolt lUl sliftelsen. Sedan den 1 juli 1982 gäller atl 10% av
investeringskostnaderna skaU finansieras på den öppna kredilmarknaden.

Stiftelsen
har ell kansli i Skellefteå med nio anställda. För de delar av dess verksamhel
som inle täcks av hyror får sliftelsen ell åriigl statsbidrag. Delta uppgår
budgetåret 1984/85 till 3,6 milj. kr.

Betydelsen
av en kreativ förelagsmiljö kan enligt min bedömning vänlas bli aUt större för
atl driva framgångsrik industriell verksamhet under kommande år. Ökade krav på
avancerad leknik inom induslrin, elt på gmnd härav ökat behov av kvalificerad
utbUdning av företagsledare och anstäUda, elt ökat behov av närhet och kontakt
med marknaden m. m. hör lUl de behov som finns för företagsutveckling. Del
finns således risk för alt del blir svårare än i dag att bedriva industriell
produktion på mycket små orter.

När
stiftelsen inledde sin verksamhet år 1973 kunde förelag med erbjudande om
lokaler lill låg hyra relativt lätl lockas alt etablera sig i de nya
induslricentraorterna.

Den
sedan dess under lång tid låga invesleringsbenägenheten i svensk industri har
dock negalivi påverkal viljan till nya satsningar och etablering bl. a. i
industricentraortema. De senasle årens förbättringar i della avseende har inte
nämnvärt ändrat fömtsättningarna på dessa orter.

Prop. 1984/85:115 88

Samtidigt
har ulbudel av hyreslokaler för företag ökat över hela landel, inle minsl på
grund av all kommunerna i ökad omfattning uppför industrilokaler för uthyrning
på för företagen fördelaktiga villkor. Inom del regionalpoliliska stödområdet
har även sketl en utbyggnad av hyreslokaler med statligt slöd. Denna utveckling
har medförl att stiftelsens uppgift blivil svårare och dess möjligheter alt nå
nu gällande mål för verksamheten med tillgängliga medel försämrats.

Samtidigt
kvarstår angelägenheten från regionalpolitisk synpunkt alt skapa ökad
sysselsättning på dessa strategiska orter inom stödområdena.
Induslricenleranläggningama utgör härvid utposter i industrifattiga regioner
med mestadels stor ulflytining och arbetslöshet.

Jag
anser därför att verksamheten skall fortsätta som en statlig regionalpolitisk
satsning, att nuvarande rikllinjer för finansiering av stiftelsens
invesleringar och administration i huvudsak skall ligga fast, att verksamhelen
i slörre utsträckning än f n. skall inriktas mot atl skapa en god förelagsmiljö,
att i huvudsak befintliga resurser skall utnyttjas för all fortsätta
verksamhelen , att en ökad ulhyrningsgrad skall eftersträvas samt att inga
industricentra f.n. skall byggas på nya orter.

Jag
vill nu peka på några ålgärder som enligt min mening väsenlligl bör underiälla
för stiftelsen all utveckla sin verksamhet på de orler där man har
industricenteranläggningar.

Med
hänsyn tiU den slora andelen lomma lokaler bör stiftelsen inle bygga nya
lokaler eller expandera nuvarande förrän man med slörre säkerhel än hillills
kan få dem uthyrda.

För
all underlätta stiftelsens rekrylering av hyresgäster bör i fortsättningen
inte samma krav ställas på atl dessa skall öka sysselsätlningen på orten. Även
på orten befintliga förelag som av andra orsaker behöver nya lokaler eller kan
förbällra den industriella miljön i central bör kunna hyra lokaler av
stiftelsen.

Liksom
hittUls bör alla typer av serviceföretag som kan bedömas vara av värde för att
skapa en god industrimiljö kunna inrymmas i anläggningarna. Målel all skapa en
god industrimiljö har ännu inle uppfyllts på någon orl. Endasl vid en av
anläggningarna har försök gjorts att systematiskt realisera detla genom att
hyra ut lokaler till hyresgäster inom servicesektorn, såsom bokföringsbyrå,
revisionsfirma, advokatverksamhet, spedition, konslruk-tionsbyrå etc.
Stiftelsen bör eftersträva atl skapa denna typ av industrimiljö på flera
orter.

I
än högre grad än tidigare ser jag del som nödvändigl för stiftelsen atl
samarbeta med och stöttas av andra organ.

Framför
allt är del vikligl med ell intimt samarbete med de kommuner där stiftelsen har
anläggningar. Redan nu samarbetar stiftelsen med kommunema på olika sätl.
Hillillsvarande erfarenheter är att kommunen, inom ramen för den kommunala
kompetensen i näringslivsfrågor måste siödja stiftelsens verksamhel för att den
skall bli framgångsrik.

Prop. 1984/85:115 89

Elt
nära samarbete med länsstyrelsen och utvecklingsfonden i de län där
industricenteranläggningar finns ser jag ocksä som mycket angelägel.

I samband med elablering
av förelag i de områden där induslricenleranläggningama finns är del ofta
aklueUt all bevilja regionalpoliliskt stöd. Del är mestadels länsstyrelsen som
beslutar om sådant. Del bör vara angelägel för länsslyrelserna atl härvid
beakta den resurs som industricentras lokaler ulgör. Förelag som inle har
möjlighel all bygga egna lokaler kan härigenom påverkas all etablera sig i
industricentra.

Hyresgästerna hos
stiftelsen är ofta nystartade företag eller expanderande sådana med alla
problem del innebär. Jag har tidigare föreslagit atl länsslyrelserna över
länsanslagel skall lilldelas resurser för företagsutveckling och atl
länsstyrelsema normall bör anlila utvecklingsfonderna för bl.a. stimulering av
företagandet, produktutvecklings-, marknadsförings-och förelagsserviceinsalser.
Del bör därvid finnas möjlighel för ulvecklingsfonden all underiälla
verksamheten även för stiftelsens hyresgäster. Jag har här även föreslagit att
länsslyrelserna skall kunna tillföra utvecklingsfondema medel för all
åstadkomma en lokal företagsservice i de regionalpoliliskl högsl prioriterade
områdena. Möjlighelema all förmedla sådan service till förelag i orter med
industricentra bör undersökas.

Statens industriverk bör
ha möjlighel att kombinera sina kunskaper om och kontakter med den svenska
industrin saml sina resurser för branschmässiga och småförelagsinriklade
insalser med regionalpoliliska insalser för all uppnå effekler på
industricentraorterna. Verkel bör t. ex. kunna påverka företag atl söka sig
till dessa orter saml inom ramen för sin projektverksamhet initiera och stödja
insalser för atl främja ulvecklingen av de förelag som redan finns i industricentra.

3.4.6
Lokaliseringssamråd

Sammanfattning
av mina bedömningar: Sysiemel med lokaliseringssamråd med industriföretagen
skall bli föremål för en översyn.

Utredningsförslag.
Den regionalpolitiska utredningen föreslår all lokaliseringssamrådel bör ulvecklas
på så sätt att del koncenlreras lill ett mindre anlal företag för all göra del
möjligt att föra mer djupgående diskussioner om möjlighelema alt förlägga viss
expansion liU de regionalpoliliskt priorilerade landsdelarna.

Remissinstanserna:
Del fåtal instanser som yttrat sig stöder förslaget all lokaliseringssamrådel
bör utvecklas. Etl undantag är dock länsstyrelsen i Stockholms län som
motsätter sig alt samrådet används för att styra den privala tjänstesektorn
bort från Stockholmsregionen.

Mina
bedömningar: Regeringen och industriföretagens organisationer — Sveriges
industriförbund. Kooperativa Förbundet och Lantbmkamas

Prop. 1984/85:115 90

Riksförbund
- överenskom under åren 1976 och 1977 om all skapa ett särskilt
lokaliseringssamråd mellan regeringen och de större industriföretagen. Motivet
var alt skapa en informell konlaktkanal direkl mellan regeringen och de slora
industrikoncernernas företagsledningar för ulbyte av information om regional-
och sysselsällningspolitiska frågor. En särskild delegation inom
industridepartementet svarar för kontakterna med dessa samrådsförelag.

Riksdagen
beslöt senare atl systemet med lokaliseringssamråd skulle utvidgas till den
privata service- och tjänstesektorn (AU 1978/79:23, rskr 435). Detta samråd
bedrivs numera av statens induslriverk och bör även fortsättningsvis bedrivas i
samma former som f n.

Samrådet
med industriföretagen omfattar i dagslägel ca 170 förelag/koncerner som
vardera har mer än 500 anställda. De i samråd ingående företagen omfallar ca
hätflen av induslrisysselsättningen i Sverige.

En
redovisning av erfarenhetema av systemet med lokaliseringssamråd lämnades i den
regionalpolitiska propositionen 1982 (prop. 1981/82:113 s. 137-140). När
överenskommelsen om samrådet träffades anlog man aUmänt att industrins
produklion, sysselsättning och invesleringar skulle fortsätta atl öka
kontinueriigt. Avsikten var att nyetableringar och expansionsinvesteringar
genom lokaliseringssamrådet och med hjälp av regionalpolitiskt stöd så långl
möjligt skulle styras till sysselsätiningssvaga regioner.

Industrins
utveckUng under senare delen av 1970- och början av 1980-ta-let blev emellertid
mindre gynnsam. Industriproduktionen sjönk från år 1975 tUl år 1982. Antalet
industrisysselsalia sjönk från 1049000 år 1975 tiU 887000 år 1983. Indusirins
anläggningsinvesteringar har sjunkit mycket kraftigt under motsvarande period.

Detta
har givetvis gett sämre fömtsättningar alt uppnå lokaliseringssamrådets
ursprungliga syfte. Samrådet har därför i regionalpoliliskl hänseende främsl
kommit atl avse frågor med anknytning lill invesleringar vid befintliga
arbetsställen, omlokaliseringar och förelagsrekonslmklioner. Antalet fall av
rena nyetableringar eller filialutläggningar i gmppen av samrådsföretag har
under årens lopp varit myckel ringa. I praktiken har också det regelbundna
samrådet kommit all koncentreras lill ell urval av de företag som berörs av
överenskommelsen.

Under
år 1984 skedde en ökning av anlalel anslällda inom induslrin. I de större
industriföretagen kan konstateras all ökningen av anlalet anslällda i huvudsak
skedde i befintliga anläggningar. En evenluell fortsall uppgång av
sysselsättningen inom de slörre förelagen kommer främst atl tillföra
arbetstillfällen till företagens redan existerande produktionsenheter.

Investeringar
inom nya produktområden förväntas också ske i anslulning tUl befintliga
arbetsställen. För della talar såväl effeklivilelsskäl som företagens strävan
atl långsiktigt trygga sysselsältningen på orter där de redan är elablerade.

Prop. 1984/85:115 91

Det
är därför inte rimligt, trots en allmänl sett gynnsammare utveckling inom
industrin, att förvänta sig några mera belydande nyetableringar eller
omlokaliseringar bland de förelag vilka är föremål för samråd.

Samrådet
har också inneburil alt överläggningarna med företagen gällt ett vidare
industripolitiskt och branschorienteral perspektiv. Genom all få lillgång till
initierad och aktuell information om utveckhngen i de slörre industriföretagen
har regeringens kännedom om sådana akluella förhållanden inom industrisektorn
som kan vara av betydelse vid ulformningen av industripolitiken förbättrats.

Med
hänsyn tUl att förutsättningama för verksamhelen med lokaliseringssamråd med
industriföretagen har förändrals avsevärt sedan den påbörjades samt att
inrikiningen successivt förändrats anser jag del befogat att göra en översyn av
systemet med lokaliseringssamråd. Jag kommer i del sammanhanget också att
överväga frågan om all koncentrera samrådsverksamheten med industriföretagen
lill elt mer begränsat antal företag.

3.5
Insatser i glesbygd

3.5.1
AUmän inriktning

Sammanfattning
av mina bedömningar: Glesbygdsinsatserna, som ulgör en betydelsefull del i den
samlade regionalpoliliken, bör inriklas på alt la lill vara glesbygdens
resurser och utvecklingsmöjligheter. Mot bakgmnd av de belydande
sysselsättnings- och serviceeffekter som uppnåtts genom hittiUs gjorda
insatser, bör insatserna intensifieras med förstärkt inriktning på offensiva
och utvecklingsinriklade åtgärder.

Utredningsförslag:
Glesbygdsdelegationen förordar en fortsatt offensiv och ulvecklingsinriklad
politik för glesbygden och anser all denna skall bygga på en mobilisering av
glesbygdens resurser.

Remissinstanserna:
Remissinstanserna är genomgående positivi inställda tiU den angivna inriktningen
på glesbygdsinsatsema.

Mina
bedömningar: Regionalpoliliken måsle i fortsättningen än mer inriktas på att
ta till vara och utveckla olika regioners egna resurser. Särskilda insatser i
glesbygd för att bäitre ta till vara glesbygdens egna möjligheter och resurser,
för att öka vidareförädlingen av råvaror, för att öka samverkan mellan
verksamheter och seklorer samt en satsning på ny och småskalig teknik blir då
exempel på viktiga inslag i en sådan pohlik. Insatserna bör vara offensiva och
utvecklingsinriklade och i hög grad bygga på en mobilisering av glesbygdens
resurser så atl fömtsättningar skapas för sysselsättning och boende i
glesbygd. Detta utgör en del av den allmänna politikens inriktning på att skapa
fuU sysselsällning i landel genom utnyttjande av alla produktionsresurser. Jag
kommer senare atl föreslå en uppräkning av del

Prop. 1984/85:115 92

anslag
som länsslyrelserna disponerar för regionala utvecklingsinsatser. Härigenom
skapas ökal uirymme för glesbygdsinsalser.

När
del gäller insalser i glesbygd, så måsle först konstaleras alt glesbygd inte är
någol entydigl begrepp. Del föreligger också stora skillnader mellan
glesbygdsområdena i olika delar av landel vad gäller lillgång på service och
sysselsällning. Del finns områden som ligger relativt nära slörre orter, men
som i statistiska sammanhang betecknas som glesbygd. Dessa områden kan inte
anses ha glesbygdsproblem, vilkel däremoi mindre tätorter på långt avstånd från
större tätorter ofta kan ha. Den mest utpräglade glesbygden, som kännetecknas
av långa avstånd liU större orters sysselsättnings-fillfäUen och service, finns
i försia hand i de sju skogslänen. Det finns emellertid glesbygdsområden även i
andra delar av landet och då särskilt i skärgårdsområdena, i Småland, på
Gotland och i norta delen av Älvsborgs län.

För
atl få en uppfallning om hur många människor som bor i utpräglad glesbygd
gjordes inom industridepartementet år 1981 en geografisk avgränsning av
glesbygdsområden där hänsyn logs lill bl. a. pendlingsavstånd till slörre
lälorter. I dessa områden inkluderades även mindre tätorter som låg långt från
slörre tätorter. På så sätl erhölls i grova drag sådana områden som
förordningen (1979:638) om stafligt slöd till glesbygd tar sikte på, dvs. stora
sammanhängande områden med gles bebyggelse och långa avstånd till
sysselsällning och service saml skärgårdar och andra liknande områden. Den
närmare avgränsningen av de områden inom vilka glesbygdsstöd kan lämnas har
emellertid uppdragils ål länsslyrelserna att genomföra. Jag återkommer (avsnitt
3.5.2) till dessa avgränsningar.

Inom
de av industridepartementet avgränsade glesbygdsområdena bodde 572000 invånare
år 1980. Av dessa bodde ca 200000 personer i glesbygdsområden som låg utanför
skogslänen. Under en 15-årsperiod hade befolkningen i de avgränsade
glesbygdsområdena minskat med ca 130000 personer, varav över 100000 i
skogslänens glesbygd. Minskningstaklen var dock avlagande. Således var
minskningen under 1970-talets andra hätft endast 2% jämfört med 12% under
1960-talets andra hälft. Flera förklaringar finns tUl denna dämpning av
befolkningsminskningen i glesbygd, bl.a. minskad flyltningsbenägenhet i
kombination med minskad efterfrågan på arbelskraft i landels befolkningscentra.
Dessutom hade anlalel länkbara utflyttande personer redan reducerals i flera av
de tidigare ulflyllningsområdena. Vidare lyckades fler personer få arbete på
hemorten, bl.a. genom regionalpoUtiska insatser, eller genom alt pendla tiU
lälorter där arbetstillfällena inom offentlig sektor ökade. Utvecklingsproblem
av stmkturell och långsiklig karaktär kvarstår dock i glesbygden. Bl.a. är den
skeva åldersstmkturen etl problem, som hotar att leda till fortsall
befolkningsminskning.

Del
föreligger elt ömsesidigt beroendeförhållande meUan glesbygdsområdena och tätorterna.
Flera naturresurser, som t. ex. skogen, tas till vara i

Prop. 1984/85:115 93

glesbygden
och ger viktiga sysselsättningstillfällen. En viss vidareförädling sker lokalt,
men huvuddelen ulgör råvaror i slörre tätorters förädlingsindustrier. Glesbygdens
resurser är alltså belydelsefulla inle bara för glesbygden utan även i ett
nationellt perspektiv. Pendling från glesbygd till tätorter förekommer trots de
många gånger långa avstånden. Vidare kan konstateras atl utvecklingen i
glesbygden i hög grad är beroende av den allmänna ekonomiska utvecklingen, av
olika samhälleliga beslul eller av beslut inom näringslivel. För atl
upprätthålla en rimlig service- och sysselsältningsnivå även i
glesbygdsområdena har samhällets transfereringar dil varit omfattande i form av
t. ex. skalteutjämningsbidrag, arbetsmarknads-och regionalpolitiska medel. Även
slödel till jordbmket i norra Sverige är av stor betydelse för glesbygden i de
områden där det lämnas.

Beroendeförhållandena
gör atl förändringar inom olika samhällssektorer på etl avgörande säll påverkar
glesbygdens utvecklingsmöjligheter. Många av glesbygdsdelegalionens förslag
avser också hur sektorema skall kunna påverkas att verka i en för glesbygden
positiv riktning. Detta ligger i linje med den inriktning av regionalpoliliken
som jag behandlat tidigare i denna proposition. Jag har därmed i del föregående
redan behandlat flera av delegationens förslag. I det följande tar jag därför
endast upp vissa frågor kring glesbygdsstödet samt vissa av delegationens övriga
förslag och synpunkter.

I
den utvärdering av glesbygdsstödet, som gjorts pä uppdrag av industridepartementet
(bilaga 1.3), påvisas betydande sysselsättnings- och serviceeffekter av
hittills gjorda insalser. Glesbygdsdelegalionen och remissinstansema är också
av den uppfatlningen atl glesbygdspoliliken i huvudsak fungerar väl.
Glesbygdsinsatsema bör mot denna bakgmnd intensifieras med den inriktning jag
här angivu.

3.5.2
Glesbygdsstödet AUmänna bestämmelser

Sammanfattning
av mina bedömningar: De nuvarande bestämmelserna anses allmänl fungera väl och
medge slor flexibilitet i tUlämpningen. Endasl mindre förändringar är därför
erforderliga för alt nå den intensifiering och lyngdpunktsmarkering som jag
förordal. Jag avser senare alt för regeringen redovisa vissa förslag till
förenklingar av bestämmelserna.

Utredningsförslag:
Glesbygdsdelegationen anser alt en ny siruklur behövs i förordningen
innebärande atl två stödformer, slöd lill förelag och stöd till kommunala
glesbygdsinsalser, skulle ersälta nuvarande fem stödformer. Stödel till
kommunerna föreslås utökal lill alt omfalla även projektmedel för
konsultinsatser m. m., medan buiiksslöd, slöd till godstransporter och
hemarbete skuUe ingå i förelagsstödet. Delegalionen föreslår också att
möjligheten vidgas all lämna glesbygds-

Prop. 1984/85:115 94

stöd
även om annal statligt stöd kan lämnas för samma ändamål. Glesbygdsstödet
skulle mycket väl kunna uigöra "basslödet" för små invesleringar i
glesbygden. Den begränsning som bör gälla är att olika slalliga stöd inte får
kombineras så alt högre subventionsgrad än vad som är lillålel erhåUs för en
specifik investering.

Kraven
på att en investering skall bedömas få tUlfredsställande lönsamhet i strikt
företagsekonomisk mening, och atl företaget skall ha möjlighel att beslå under
en längre tid, anser delegationen inte alltid är lillämpliga i glesbygden, t.
ex. vid investering i ell kombinationsföretag, och föreslår atl hänsyn tas till
detta i förordningen.

Den
uppläggningsavgift om f.n. 200 kr. per lån som uttas från lånlagaren föreslås
slopad liksom den årliga avgtflen om 1 % av uteslående kredil-garantibelopp som
bankema skall erlägga.

Begreppet
glesbygd finns definierat i 1 § förordningen (1979:638) om statligt slöd till
glesbygd, varför delegalionen föreslår att den allmänl hållna 4 § kan utgå.
Länsstyrelserna bör svara för preciseringen av glesbygdsområden.
Länsstyrelsernas samrådsskyldighet i en del stödärenden med vissa myndigheter
och organ föreslås slopad.

Remissinstanserna:
De flesta instanserna har ställt sig bakom delegationens förslag. Att ändra
beslämmelsema vad gäUer krav på lönsamhel m. m. har dock inle fått någol mer
aUmänt stöd. I fråga om ny stmktur i förordningen så önskas förenklingar, men
meningama är delade om behovel av en ny stmktur och formema för en sådan.

Mina
bedömningar: Glesbygdsstöd kan lämnas lill investeringar vid företag, till
kommersiell service, intensifierade kommunala sysselsätlningsinsatser (IKS),
samhällelig service och hemarbele. I storleksordningen 130 milj. kr. per år har
under de senaste två åren lämnats i glesbygdsstöd.

Glesbygdsdelegationen
har i sin rapport framhållil att glesbygdsstödet bUvil del effektiva inslmmenl
för ulvecklingen i glesbygden som stalsmaklema avsett. Delegationen anser
därför inte atl del finns anledning all göra genomgripande förändringar av
stödels inrikining och hantering.

För
egen del anser jag inte heller att del finns anledning till omfallande
förändringar. De nuvarande bestämmelserna - som återfinns i förordningen
(1979:638) om statligt stöd tiU glesbygd - anses allmänt fungera väl och medge
slor flexibUitei i lillämpningen. Jag finner därför inga vägande moliv för att
genomföra en ny stmktur i förordningen så som delegationen föreslagil. Dessutom
finns en principieU invändning mot förslagel. Siödet till kommersiell service
har inte samma slödbestämmelser och syfte som slödel liU investeringar i
företag. Stödet liU kommersiell service, som infördes för över tio år sedan,
har som primärt syfte atl trygga glesbygdsbornas dagligvamförsörjning. Det är
således konsumenternas intressen som i första hand skall tillvaratas och inte
företagets även om della blir

Prop.
1984/85:115 95

moltagare
av stödel. I stället för en ny siruktur i förordningen, så förordar jag en
allmän översyn och förenkling. Jag avser senare, att för regeringen redovisa
vissa förslag tUl förenklingar av nyss nämnda förordning.

Beiräffande
förslagel att särskilda projektmedel lill kommunema skall ingå som en del av
stödel tiU kommunala glesbygdsinsatser, så kan konstaleras att länsstyrelsema
sedan länge i samarbele med kommuner medverkar i olika lokala
ulvecklingsprojekt. Projekten delfinansieras med länsslyrelsemas medel för
regionalt utvecklingsarbete. Länsstyrelserna i skogslänen har dessutom detta
budgetår tilldelats särskilda medel för glesbygdsinsatser, vilka bl.a. kan
användas för lokala utvecklingsprojekt i glesbygden. Enligt min mening finns
det därmed redan möjlighet atl bedriva den verksamhet som åsyftas med
delegationens förslag.

Jag
vill i della sammanhang, utöver vad jag lidigare anförl om kommunemas roU
(avsnitt 3.2.3), något beröra kommunernas roU i hanteringen av
glesbygdsslödsärenden och i glesbygdsutvecklingsarbetet i slort. Jag anser atl
kommunerna har en viktig roll när det gäUer all hjälpa fram lokala iniliativ,
att underlätta företagens kontakter med myndigheter, all medverka till en väl
ulbyggd förelagsservice m. m. i syfte all slimulera småföretagandet i
glesbygden. Kommunerna har också vikliga uppgifler vad gäller hanleringen av
siödet till intensifierade kommunala sysselsätlningsinsatser (IKS) och vad
gäller vamförsörjningsplaneringen bl.a. genom hemsändningsverksamheten. I
Jämtlands och Västerbollens län pågår en försöksverksamhel med aktiv medverkan
från kommunerna i beredningen av ärenden som avser stöd till företag.
Länsstyrelsen har fastställt kommunala ramar som anger hur stor volym varje
kommun har all röra sig inom under budgetårel. Kommunen får sedan priorilera
mellan ansökningarna.

Några
långtgående slutsatser av försöksverksamheten kan ännu inte dras. I likhet med
glesbygdsdelegationen anser jag att etl ökal kommunall engagemang har ett värde
genom att beredningsarbetet sker utifrån lokalkännedom och i nära kontakt med
den stödsökande. Emellertid anser jag att del också kan finnas risker med ett
sådanl syslem. Olikheter i den kommunala prioriteringen kan uppfattas som
orättvist av slödsökande på olika sidor om kommungräns. Fördelning av medel på
kommunala ramar kan också medföra låsningar som försvårar omprioriieringar inom
del samlade länsanslaget om efterfrågesiluationen skuUe förändras. Del är
emellertid angelägel all den pågående försöksverksamheien får fortsätta och all
det senare görs en grundlig utvärdering av vilka erfarenheter som vunnils.

Även
om jag anser alt flera positiva effekter kan uppnås av ett ökat kommunalt
engagemang, så anser Jag atl länsstyrelsen även i fortsättningen måsle ha ell
samlat ansvar för genomförandet av regionalpolifiken och därmed även för beslut
i enskilda ärenden och för medelshanleringen. Jag förordar därför ingen ändring
beträffande handläggningsordningen för beslul om glesbygdsstöd.

Prop. 1984/85:115 96

Jag
anser all det inte heller i framliden skall vara möjligt att erhålla
glesbygdsstöd om annat statligt stöd beviljats eller bedöms kunna beviljas för
samma investering. Dels får någon översubventionering inte åstadkommas och
dels bör det vara av intresse för länsstyrelserna att i försia hand prioritera
sina medel till andra seklorer än sådana som kan få slöd från annat håll. Om
sådant seklorsslöd inle kan beviljas finns emellertid formelll ingel hinder i
förordningen att lämna glesbygdsstöd. Vidare bör glesbygdsstöd tiU en
investering i byggnader och maskiner inte utesluta kombinalion med annal slöd
som inle avser själva investeringen. Del kan exempelvis gäUa det föreslagna
ulvecklingskapitalel till produktulveckling, marknadsföring o. dyl. (avsnitt
3.4.2). Om verksamheten uppfyller viUkoren för sysselsältningsstöd bör sådant
också kunna lämnas.

Min
gmndinställning är således atl glesbygdsstöd inte skall kunna kombineras med
annat statligt stöd till samma investering. Samtidigt har jag erfarit alt det i
Ljusdals kommun kommer all startas en försöksverksamhet med samordning av
resursema för beredskapsarbeten och intensifierade kommunala sysselsätlningsinsatser
(IKS). 1 projektet medverkar glesbygdsdelegalionen, länsstyrelsen,
länsarbelsnämnden öch kommunen.

Jag
anser all kravel på tillfredsställande lönsamhel bör behållas för att
glesbygdsstöd skall kunna lämnas. Vid stöd liU kombinationsförelag bör
företagarens hela verksamhel bedömas och inte bara avkastningen på den
kompletterande investeringen. Varken statliga eller andra medel bör emellertid
satsas i projekl som inle har förutsättningar atl överleva ekonomiskt. Del är
dessulom önskvärt atl bankerna i ökad utsträckning deltar i finansieringen av
projekt, vilket är uteslutet om rimlig lönsamhet inte kan slällas i utsikt.
SlutUgen, och kanske viktigast, så anser jag del vara felaktigt atl med
statliga stödmedel medverka lUl all projekl kommer till stånd, som för den
enskilde stödmotlagaren riskerar atl medföra ekonomisk skada.

Beträffande
delegaiionens förslag all slopa vissa avgifter som tas ut med anledning av
beviljal glesbygdsstöd, så rör det sig här om elt avgiftsfinansieringssystem
som tillämpas generellt för alla lyper av statligt slöd. Jag avser emellertid
föreslå regeringen all avskrivningslån som lämnas enligt förordningen
(1979:638) om stadigt stöd till glesbygd skall undanlas från
uppläggningsavgtft, vilkel tillgodoser elt av glesbygdsdelegationens önskemål.
Däremoi kommer någon ändring vad gäller kredilgarantiavgiflen inte att göras.
Jag är medvelen om att avgifissystemel medfört vissa administrativa problem
för länsslyrelserna, men dessa problem bör minska vid övergång liU ADB-system
för adminislralion av glesbygdsstödet. Industridepartementet har i november
1984 anslagit särskilda medel till länsstyrelsen i Västernorrlands län för atl
länsstyrelsen tiUsammans med länsstyrelsernas organisalionsnämnd och i samråd
med statskontoret skall utveckla ett sådant ADB-syslem som skaU kunna användas
även av övriga länsslyrelser.

I
glesbygdspolitiska sammanhang definieras glesbygd som stora sam-

Prop. 1984/85:115 97

manhängande
områden med gles bebyggelse och långa avstånd lUl sysselsättning eller service
saml skärgårdar och andra liknande områden. Insalser som görs med
glesbygdsmedel bör koncenlreras lill utpräglade glesbygder. Jag anser det dock
inte nödvändigl alt införa yllerligare preciseringar i förordningen. Jag delar
här glesbygdsdelegalionens uppfattning om alt glesbygdsstödsförordningens 1 §
ger tUlräcklig vägledning ochjag fömtsätter att länsslyrelserna i sina
föreskrifter beaktar innebörden i paragrafen beträffande vad söm är att
betrakta som glesbygd.

Delegalionen
anser att bestämmelserna om all länsstyrelsen skall samråda med andra
myndigheler och organ bör slopas och alt länsstyrelsen själv bör avgöra när
samråd behövs. Vad gäller stödet tUl kommersiell service så skall länsstyrelsen
samråda med berörd kommun samt närmasl berörda köpmannaorganisationer och
konsumentföreningar. I principiellt viktiga ärenden skall samråd ske även med
konsumentverket. Enligt min mening har della förfarande inneburil en allsidig
prövning av ärendena som många gånger tUlfört värdefuU information av betydelse
för beslutsfattandet. Beiräffande stödet till invesleringar i förelag är
samrådsförfarandet endasl aktuellt när länsstyrelsen prövar ärenden som berör
vissa sektors-organs ansvarsområden, vanligen lantbraksnämnd, utvecklingsfond eller
regionalt rekreations- och turislorgan. Jag anser alt dessa organ kan lillföra
värdefuUa fackkunskaper av betydelse för beslutsfattandet. Samtidigt har jag en
viss förslåelse för atl samrådspliklen kan upplevas betungande när del rör sig
om mycket små invesleringar. Del bör dock konstateras atl samrådsplikten inte
behöver innebära etl formelll remissförfarande, utan vid mindre invesleringar
bör samrådet kunna ske i enklare former.

Stöd
tiU företag

Mitt
förslag: Högsta belopp för avskrivningslån höjs från 200000 kr. tiU 260000 kr.

Högsta
belopp för avskrivningslån liU uthymingsstugor höjs från 30000 kr. tiU 39000
kr.

Siödet
till hemarbete inordnas som en del av siödet till förelag. Om särskilda skäl
föreligger bör stöd även kunna lämnas till s.k. hemar-belscentral.

Utredningsförslag:
Glesbygdsdelegationen och den regionalpoliliska ulredningen har båda
föreslagil alt högsia belopp för avskrivningslån skall höjas lill 300000 kr.
samt atl högsia belopp för slöd lill uthymingsstugor bör vara 50000 kr. Delegationen
har också föreslagit atl stöd till hemarbete skall kunna lämnas även utanför
stödområdena samt alt avskrivningslån skall kunna lämnas för produktutveckling,
marknadsföring m.m.

Beträffande slödel till vissa godstransporter har delegationen
föreslagit 7
Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 115

Prop. 1984/85:115 98

alt
del inle som f.n. skall utgöra en del av stödet till samhällelig service utan
att det skall kunna lämnas direkt lill förelag och inordnas i företagsstödet.

Remissinstansema:
Delegationens förslag har i allmänhel fått ett positivt mottagande. Vad gäller
godslransportstödel haremellertid de länsstyrelser som utnyttjar denna
stödmöjlighel förordal, all den bör finnas kvar inom ramen för stödet till
samhäUelig service, men utan nu gällande tidsbegränsning fill tre år.

Bakgrund
och skäl för mitt förslag: Drygt hälften av glesbygdsstödsmedlen eller omkring
65 milj. kr. per år har under de senaste åren använts till avskrivningslån för
investeringar i förelag, främst i byggnader och maskiner. Över 1000 företag
per år har fått sådanl stöd under senare år. Omkring 1000 nya heltids- eller
deltidsarbeten beräknas tillkomma per år genom detta slöd.

Utöver
dessa direkta sysselsättningseffekter har kringeffekter uppståti i form av
bibehållande av underlaget för servicen saml över huvud taget ett bättre
tiUvaratagande av lokala resurser. Förelagsstödet har också haft stor betydelse
för att möjliggöra kombinalionssysselsätlning för t. ex. små-Jordbmkare när det
ordinarie arbetet inte givit tillräcklig sysselsättning och
försörjningsmöjlighet.

Mina
förslag om höjningar av beloppsgränsema för avskrivningslånen till 260000 kr.
resp 39000 kr. innebär en krafiig uppräkning. Den regionalpolitiska
utredningen och glesbygdsdelegationen har båda föreslagit en uppräkning till
300000 kr. resp. 50000 kr. Med hänsyn lill att beloppen räknades upp kraftigl
så sent som år 1982 och atl större projekt många gånger kan erhålla
lokaliserings- eller invesieringsbidrag finner jag inle anledning att föreslå
fullt så stora uppräkningar som utredningarna föreslagit-

I
detta sammanhang finns det anledning atl framhålla all stödets storlek i större
utsträckning än hittiUs borde kunna differentieras mellan olika stödärenden.
Den genomsnittliga slödandelen i riket är för företagsstödet ca 35%, men
variationen meUan länen är slor. En del län lämnar nästan genomgående maximal
stödandel, medan andra — ofta de med liten lUl-delning av resurser för
regionala utvecklingsinsatser - ligger på en subventionsnivå som är hälften så
stor. Det finns anledning att uppmärksamma all vid bestämmandet av stödets
sloriek skall även övriga finansieringsmöjligheter undersökas. Eftersom etl
50-procentigt avskrivningslån ofta kompletterats med en statlig kreditgaranti
för lån, står staten ibland för i stort selt hela riskiagandei i elt projekl.
Jag har tidigare framhållit alt lönsamhetskravet inte får eftersättas vid
prövning av etl ärende. Om etl projekl bedöms kunna bli lönsamt bör en ökad
medverkan från bankerna i finanseringen kunna uppnås.

Prop. 1984/85:115 99

Stöd
tiU särskilda insalser avseende godstransporter till och från företag i
glesbygd går i dag via kommun. Delta medför en i vissa fall onödigt krånglig
hanlering. Del finns behov av stöd lill vissa transporter av fisk från
fjällsjöar, till skärgårdstransporler m. m. Det kan i sådana fall vara mera
ändamålsenligt atl lämna slöd direkt tiU den som organiserar transporten än
att gå via kommunen. Detta innebär dock ingen generell möjlighet alt få stöd
till godstransporter, utan det bör avse vissa speciella godstransporter som
länsstyrelsen bedömer nödvändiga all stödja för att en viss verksamhel skall
kunna bedrivas rationellt. Eftersom del inle är fråga om ett generellt slöd
till glesbygdsföretagens godstransporter, anser jag atl nödvändiga anpassningar
av bestämmelserna bör göras inom ramen för stödet till samhällelig service. Jag
ålerkommer senare lill denna fråga.

När slödel till hemarbete
år 1982 inordnades i glesbygdsslödsförordning-en angavs entydigt att arbetet
måsle ulföras i hemmet. Tidigare kunde s. k. hemarbetscenlraler få stöd. Det
kunde gälla att ett mindre anlal personer utförde arbele i hemarbetsliknande
former i en nedlagd skola eller bygdegård. En sådan lösning ansågs ha fördelar
bl.a. från arbetsgemenskapssyn-punkl. Om särskUda skäl föreligger anser jag atl
sådana mindre arbetsplatser åter bör kunna komma i fråga för stöd. Några andra
driftmerkosinader än sådana som föranleds av egentligt hemarbete får dock inle
beaktas. Jag anser vidare all siödet liksom hittiUs bör förbehållas de
glesbygdsområden, som ligger inom det regionalpolitiska stödområdet.

Glesbygdsdelegationen har
föreslagit att avskrivningslån skall kunna lämnas även till mjuka investeringar
såsom produktutveckling, marknadsföring m. m. Jag finner det angeläget atl
investeringar sker även med denna inrikining men de bör inte bli
stödberättigade inom glesbygdsstödets ram. Detta är frågor som naturligen hör
hemma inom utvecklingsfondens ansvarsområde. Jag har tidigare (avsnitt 3.4.2)
föreslagit att regionalpolitiskt ulvecklingskapital skall kunna lämnas för
sådana ändamål i de regionalpolitiskt prioriterade områdena. Glesbygdsföretag
i dessa områden bör också kunna få del av dessa medel.

Stöd
till kommersiell service

Sanunanfattning
av mina bedömningar: Stödet till kommersiell service har haft myckel posiliva
effekter för vamförsörjningen i glesbygden, varför nuvarande beslämmelser bör
fortsätta att gälla.

Utredningsförslag:
Glesbygdsdelegationens förslag till ny stmktur i förordningen innebär en
splittring av stödformen på stöd tUl förelag respeklive kommuner, men ingen
ändring av de enskUda bestämmelserna för siödet tiU kommersieU service.

Remissinstanserna:
De flesta remissinstansema anser inle all några förändringar i beslämmelsema
behövs.

Prop. 1984/85:115 100

Mina
bedömningar: I storleksordningen 20 milj. kr. per år har under de senaste åren
lämnats i stöd till kommersiell service. Under de drygt tio år som slödel till
kommersiell service funnils har omkring 700 butiker i glesbygden fått möjlighel
att leva vidare. Enligt konsumeniverkel har därmed drygt 200000 glesbygdsbor
och ca 30000 fritidsboende fått en tryggad vamförsörjning genom atl de har kvar
en dagligvambulik inom rimligl avstånd. Mot bakgmnd av de posiliva
serviceeffekter som uppnåtts saknas gmnd för förändringar av denna stödform.

Stöd
till intensifierade kommunala sysselsättningsinsatser

Mitt
förslag: Högsta stödbelopp till enskilda arbetsobjekt höjs från 30000 kr. tiU
39000 kr.

Utredningsförslag:
Glesbygdsdelegalionen har föreslagil att högsta stödbelopp bör vara 50000 kr.
Vidare har delegationen föreslagil alt slöd lill intensifierade kommunala
sysselsätlningsinsatser (IKS) skall få lämnas även utanför det
regionalpoliliska stödområdet. Begränsningen atl IKS-ar-belena skaU reserveras
för förelrädesvis äldre lokalt bundna arbelslösa föreslås också slopad.

Remissinstanserna:
Några erinringar mot förslagen har i allmänhel inte framförts.

Bakgrund
och skäl för mitt förslag: Slödel till IKS är del i kronor räknat näst största
slödändamålel inom glesbygdsstödets ram. Drygt 30 milj. kr. per år har under
senare år, genom de prioriteringar som länsstyrelserna gjort, lämnats i stöd
till kommuner i stödområdeslänen för arbetsobjekt, som de ordnar för alt
sysselsätta företrädesvis äldre lokalt bundna arbetslösa.

Milt
förslag om höjning av högsia slödbelopp lill enskilda arbetsobjekt till 39000
kr. innebär en krafiig uppräkning. Eftersom beloppel dessutom räknades upp
kraftigl så sent som år 1982 anser jag det inle motiverat att föreslå en så
betydande höjning som delegationen föreslagit.

Glesbygdsdelegationen
har föreslagil atl IKS-stöd bör få lämnas även ulanför del regionalpoliliska
stödområdet om länsslyrelserna inom ramen för tilldelade medel vill göra en
sådan priorilering. Delegalionen anser också att begränsningen lUl
företrädesvis äldre arbelslösa bör slopas. Motivet härtill anges vara all
IKS-stöd även bör bidra till att lösa arbetslöshetsproblem för ungdomar. För
egen del anser jag att IKS-systemet haft många positiva effekter i glesbygden.
Samtidigt viU jag understryka atl de regionalpoliliska insatserna för
utveckling i glesbygden i första hand bör sikta mot långsiktiga lösningar och
därmed bör tonvikten läggas på slödin-

Prop. 1984/85:115 101

satser
som ger beslående arbetstillfällen. Jag förordar därför ingen utvidgning av
det geografiska områdel där stöd lill IKS kan lämnas.

Enligt min mening bör
IKS-stödet även i fortsättningen reserveras för företrädesvis äldre arbetslösa.
Dessa är ofta lokalt bundna och har svårt all få arbele på den öppna arbetsmarknaden.
För ungdomsgmpperna görs särskilda insatser inom ramen för
arbetsmarknadspolitiken.

Stöd
tiU samhällelig service

Mitt
förslag: Om särskilda skäl föreligger får slöd lill vissa godstransporter
lämnas direkt lill företag eller ekonomisk förening.

Utredningsförslag:
Glesbygdsdelegationen har föreslagit all godstransportstödet skall överföras
lill företagsstödet.

Remissinstanserna:
Få remissinstanser har hafl direkla synpunkier på förslaget. Några
länsstyrelser avstyrker förslagel och vUl i stället slopa tidsbegränsningen på
tre år.

Bakgrund
och skäl för mitt förslag: Jag har lidigare i avsnillet om stöd lill företag
anfört att stöd till vissa godstransporter i fortsättningen bör kunna lämnas
direkt tUl företag eller ekonomisk förening inom ramen för stöd lill
samhällelig service. Slöd till kommuner lämnas f n. i några län i samband med
skärgårdstransporter. Eftersom man där funnil denna lösning ändamålsenlig
anser jag att kommuner även i fortsättningen skall vara stödberättigade i
samband med godstransporter. Mitl förslag öppnar emellertid möjlighet att lämna
slöd direkl till företag eller ekonomisk förening, när della bedöms vara mera
ändamålsenligl. Godslransportstödel bör även i fortsättningen vara elt
initialslöd, som får lämnas under högsl tre år.

Stöd lill samhällelig
service kan i övrigt lämnas till kommuner och landstingskommuner för all läcka
kostnaderna för särskilda insatser avseende främsl vård eller service för
äldre eller handikappade saml aktiviteter för bam och ungdom. Under förra
budgeiårei utnyttjades merparten av de lolalt 6 milj. kr. som länsslyrelserna
avsatte för slöd till samhäUelig service till sådana insatser. Del vanligasle
ändamålel har varil uppmslning av samlingslokaler. Del kan vara svårt att dra
en gräns mot vad som är all belrakla som ordinarie kommunal verksamhel i
glesbygd, men jag anser all det finns anledning all erinra om stödformens
urspmng, som var en av socialstyrelsen bedriven försöksverksamhet i syfle att
förbällra den sociala servicen i glesbygd. Även om jag inle föreslår någon
formeU ändring av stödformen, anser jag, liksom glesbygdsdelegationen, att
siödet i slörre ulslräckning än hittiUs bör kunna användas till
försöksverksamhet som avser service och omsorg i glesbygden.

Prop. 1984/85:115 102

3.5.3
Ytterligare synpunkter på glesbygdsfrågorna

I
delta avsnill lar jag upp vissa ytterligare frågor som behandlats av
glesbygdsdelegalionen i dess rapport och som Jag inle tagit upp i annat
sammanhang i denna proposition. Det gäller bl. a. vissa sektorsfrågor. Jag
finner del angelägel att bereda riksdagen tillfälle all la del av mina synpunkter
på dessa frågor.

Jag
har en positiv inställning till åtskilliga av de synpunkter som delegalionen
framför, ochjag kan samtidigt konstatera atl många av frågoma som aktualiseras
redan är föremål för ålgärder eller uppmärksamhet i ohka sammanhang.

Skogen
är en viktig bas för sysselsättningen i glesbygden. Här bör finnas belydande
utvecklings- och sysselsättningsmöjligheter. Det kan gäUa intensifierad
skogsskötsel, skogsbränslesatsningar, lokal vidareförädling av råvaror och
utnyttjande av småskalig teknik. Skogsbmkel är också en viktig bas för
kombinationssysselsättning i glesbygd, t. ex. i kombinalion med Jordbmk, turism
eller småföretagsamhet.

Glesbygdsdelegationen
har föreslagit att ett försöksprojekt startas i några glesbygdskommuner, där
storskogsbmket skulle utarbeta åtgärdsprogram för skogsskötsel m. m. med
preciserade sysselsätlningsmål. Några länsstyrelser och domänverket har ställt
sig bakom förslaget. För egen del vUl jag först konstatera atl det är
skogsvårdsstyrelsema som ute i länen svarar för att samhällets skogspolitik
verkställs. Givetvis är det då viktigt att skogsvårdsstyrelser och
länsstyrelser samverkar i det regionala programarbetet så atl skogsbmksintressena
kan samordnas med de regionalpolitiska. Enligt vad jag erfarit har
glesbygdsdelegationen prioriterat skogsfrågoma i sitt arbete och inlett ett
samarbete med skogshögskolan i Garpenberg om skogen som utvecklingsresurs för
glesbygden. Delegationen har bl. a. avsatt medel för ett projekt i Älvdalens
kommun. Vidare har skogsvårdsstyrelser tUlsammans med länsstyrelser och
kommuner på flera håll i landet medverkai i projekl för bättre skogsvård
samlidigt som ökad sysselsällning i skogen erhåUits. Även delegationens förslag
till skogsprojekt bör kunna genomföras genom sådana lokala och regionala
initiativ.

Glesbygdsdelegalionen
har också föreslagit all arbetsmarknadsmyndigheterna skall anmodas atl bäitre
utnyttja de möjligheter som finns alt ge arbelsmarknadspolitiskt stöd tUl
samlade skogsvårdsåtgärder m. m. Denna verksamhel är redan prioriterad i
regleringsbrev till arbetsmarknadsstyrelsen. Vid knapphei på medel måste
emellertid olika arbelsmarknadspolitiska insatser vägas mot varandra. Det bör
ankomma på länsstyrelserna och länsarbetsnämndema all utifrån olika behov i de
enskilda länen söka lösningar på dessa avvägningsproblem.

Jordbruket
har slor betydelse för sysselsättningen i glesbygden. Förändringar i
jordbrukspolitiken får därför slor belydelse för glesbygdens utvecklingsmöjligheter.
Enligt vad Jag erfarit avser chefen för jordbruksdepartemenlel att föreslå
regeringen atl under våren 1985 lägga fram proposi-

Prop.
1984/85:115 103

tion
om Uvsmedelspohliken. I detla sammanhang kommer bl. a. slödel liU jordbmkel i
norra Sverige atl behandlas.

Även
s. k. inte utveckhngsbara jordbruk i glesbygden har visat sig kunna fortleva
som kombinationsföretag lillsammans med skogsbmk, turism, hantverk,
småföretagsverksamhel m. m. Glesbygdsstödet har vid sådan breddning av
verksamheten varit tUl stor hjälp. Men del är inte enbart ekonomisk hjälp som
behövs vid sådana satsningar på ny verksamhet, ulan det är också viktigt att
erbjuda sakkunnig rådgivning. Länsstyrelsen, utvecklingsfonden och lantbmksnämnden
bör i samverkan erbjuda rådgivning till sådana kombinationsförelagare.

Viktigt för möjligheten
att bedriva kombinationsföretag är också att det vid prövningen av ärenden
enligt jordförvärvslagen utnyttjas de möjligheter som lagen ger utrymme för vad
gäUer regionalpolitiska hänsynstaganden. Del bör ankomma på lantbmksnämnden
all i samråd med länsstyrelsen verka för en tiUämpning som underlättar
bedrivandet av kombinations-jordbmk i de av länsstyrelsen prioriterade
glesbygdsstödsområdena.

Kust-
och skärgårdsfisket är en viktig del av försöijningsunderlaget för många
glesbygdsinvånare. I insjöarna finns betydande outnyttjade resurser som kan ge
fångster och utkomstmöjligheter. Samtidigt måste möjligheten till transporter,
mottagning och vidareförädling beaktas när insatser görs för ökal fiske.
Detsamma gäller vid satsningar på fisk- och skaldjursodlingar som blivit allt
vanligare under senare år, inte minsl i glesbygdsområdena. Flera av dessa har
erhåUit glesbygdsstöd. Jag har tidigare (avsnitt 3.4.3) föreslagit alt
fiskodlingsverksamhet även skaU bU berättigad atl erhåUa regionalpolitiskt
slöd.

På
uppdrag av regeringen har fiskeristyrelsen, sedan denna fåll det övergripande
ansvaret även för konsumtionsodling av fisk och skaldjur, redovisat hur verksamheten
i fortsättningen bör bedrivas hos styrelsen. Bl. a. tas frågan om samordning m.
m. med regionalpolitiska åtgärder upp. Enligt vad jag har erfarit kommer bl. a.
dessa frågor att tas upp av chefen för jordbmksdepartementet inom kort, när han
anmäler sina förslag på fiskets område.

Glesbygdsdelegationen
har framfört vissa förslag rörande förenklad tillståndsprövning m. m. vad
gäUer vatlenbmk. Dessa önskemål har i slora delar redan lillgodosetts. I syfte
att åstadkomma en bättre samordning och undvika dubbelprövning har ändringar
genomförts i miljöskydds- och vattenlagstiflningen när det gäller
förprövningspliklen för vatlenbmk. Ändringama, som trädde i krafl den 1
januari 1985, innebär alt tillstånd enligt vattenlagen inle längre krävs för
odling av fisk, musslor eller kräftdjur. Ändringar i förprövningspliklen enligt
miljöskyddslagen gjordes också vid årsskiftet. Dessa ändringar innebär alt
förprövning av fiskodling behöver ske först om möjlighet finns all hålla minsl
10 ton fisk i odlingen. Förprövning av musselodling skall ske om odlingens
areal, inbegripet förtöjningar, uppgår till minst 20000 m.

Prop. 1984/85:115 104

Anmälningsplikt
gäller för fiskodling med möjlighet atl håUa mer än 500 kg men mindre än 10 ton
fisk i odlingen samt för musselodling med en areal, inbegripel förtöjningar, av
mer än 5 000 m men mindre än 20000 m. Dessutom gäller anmälningsskyldighet för
anläggning för övervintring av mer än 500 kg fisk samt för kräftdjursodling med
möjlighet alt hålla mer än 500 kg kräftdjur i odlingen.

Regeringen
har vidare, vid införandet av avgifier för prövning och tUlsyn enligt
miljöskyddslagen, maximeral de belopp som myndigheiema får ta ul beträffande
mindre odlingar.

Enligt
vad jag har erfarit har chefen för jordbmksdepartementet för avsikl att föreslå
ytterligare förenklingar i prövningsförfarandel, i första hand när del gäUer
frågor om samordning mellan prövning enligt fiskeriförordningen och
mUjöskyddslagen.

Ett
ökat utnyttjande av inhemska energikällor har inte bara energipolitiska
fördelar utan skogs- och torvenergi kan också få stor betydelse för
sysselsättningen i glesbygden. Regeringen har på olika sätt sökl stimulera en
sådan utveckling. Regeringen har nyligen i en särskild proposition
(1984/85:120) lagt fram förslag till rikthnjer för energipolitiken, varvid bl.
a. dessa frågor har behandlats.

Glesbygdsdelegationen
föreslår ytterligare stimulansåtgärder på områdel, bl. a. för utveckling av
småskaliga energisystem. Delegationen anser också att prisrelationen mellan
elström och inhemska fastbränslen måste förändras för att inte den
fastbränslemarknad som börjat byggas upp skaU slås sönder. Förslagen far inget
direkt stöd av remissinstansema.

Utredningen
om el och inhemska bränslen arbetar med dessa frågor och föreslog i ett delbetänkande
i november 1984 atl det utan dröjsmål borde komma tiU stånd ett samråd på lokal
nivå mellan kraftleverantörer, kommuner och fastbränsleintressenter för att
åstadkomma en bättre organisation av oljeersättningen. Frågan om el och
fastbränsle har behandlats i nyss nämnda proposition med förslag till
riktlinjer för energipoliliken.

Turismen
har under senare år utvecklats till en betydelsefull näring i många glesbygder.

Glesbygdsstöd
har lämnats till mindre turistsatsningar. Under föregående budgetår lämnades
avskrivningslån med 6 milj. kr. och kreditgarantier på 2 milj. kr. tiU
turistinvesteringar, bl. a. till uthyrningsstugor. Turismen i glesbygden
bedrivs ofta i kombination med annan verksamhet, t. ex. Jordoch skogsbmk.

Jag
har tidigare (avsnitt 3.5.2) föreslagit att del högsta beloppet för
avskrivningslån tUl uthymingsstugor räknas upp från 30000 kr. till 39000 kr.
per stuga.

Sveriges
turistråd har i uppdrag atl upprätta en slmklurplan för turism och rekreation.
Rådet och statens industriverk bör kunna fömtsättas uppmärksamma glesbygdens
resurser och möjligheter på turistområdet i sitt arbele.

Prop. 1984/85:115 105

Många
servicefunkiioner fordrar ell visst minimum av befolkningsunderlag för all
kunna upprällhållas. Därför har många mindre serviceinrättningar eller
filialkontor dragits in i glesbygden. Sektorsmyndigheterna har därvid inte
alltid beaktat de regionalpoliliska aspeklerna och inle heUer grundligt
undersökt möjligheterna alt i samverkan med andra seklorer genom personal-
eller lokalsambmk upprällhålla en servicefunktion. Del finns dock några exempel
på framgångsrika försök att samordna servicefunktioner i lokalkontor. Inle
minst för det lokala utveckhngsarbetet har en del av dessa glesbygdskonlor
eller servicekontor fått stor betydelse. Lokalkontorsiden bör kunna utvecklas
ytterligare, t.ex. inom ramen för försöket med seklorssamordning i Norrbotiens
län. I några andra län har länsstyrelsema redan med hjälp av sina medel för
regionall utvecklingsarbete medverkat till uppbyggnaden av lokalkontor.

I
1985 års budgetproposition framhåller chefen för utbildningsdepartementet atl
del är av avgörande betydelse för små kommuner i glesbygd atl leorelisk
gymnasieutbildning kan behållas och föreslår etl nytt resurssy-slem för att
möjliggöra della (prop. 1984/85:100 bil. 10 s. 173).

Indragning
av slatliga myndigheters funklioner har vållat problem inte minst i
skärgårdsområdena. Del har därför införts en av särskilda föreskrifter
reglerad handläggning av frågor om indragning av slallig verksamhel utmed
rikets kuster. Enligt förordningen (1982:136) om handläggning av vissa
personalfrågor i statlig verksamhel utmed rikets kuster skall en myndighet som
planerar en inskränkning av personal som har direkt betydelse för tUlsyn och
övervakning av kustema inhämta länsstyrelsens yllrande över den planerade
ålgärden. Länsstyrelsen skall om den finner del befogal skyndsamt uireda
följderna av åtgärden och om del bedöms angeläget med en fortsall bemanning
föreslå organisation, huvudmannaskap saml finansiering och kostnadsfördelning i
fråga om denna. Om myndighelen trots länsstyrelsens invändning vill genomföra
inskränkningen av verksamheten skall myndighelen överlämna frågan till
regeringens prövning.

En näraliggande fråga
gäller de ombudskap för offentliga organ som glesbygdsbutikema ofta har. Del
gäller t.ex. förmedling av posl- och apolekstjänsler och de statliga
spelbolagens verksamhet. Sådana ombudskap är många gånger viktiga för
glesbygdsbutikernas möjligheter all leva vidare, inle bara genom de direkta
inläkler som de ger ulan också, och kanske framför allt, genom att de
förbättrar glesbygdsbulikernas konkurrenskraft i förhållande till tätorternas
butiker. Avveckling av ombudskap kan sålunda stundtals få verkningar som går
långt utöver del direkla inkomstbortfallet. Del är enligt min mening angeläget
alt också sådana verkningar kan lyftas fram och beaktas när beslut om t. ex.
indragningar av ombudskap övervägs. Konsumentverket har här gjort värdefulla
insatser, senast vid överläggningar med AB Tipsljänst. Jag förutsälter atl
sådana överläggningar i lämplig omfattning kommer till stånd även med andra
berörda affärsverk och bolag.

Prop. 1984/85:115 106

Glesbygdsdelegationen
har föreslagil all kommunala glesbygdsramar, innefattande medel från olika
samhällssektorer, skall prövas i några försökskommuner. Syftet med förslagel
är i försia hand all skapa uirymme för etl stärkt kommunalt engagemang i det
regionalpolitiska utvecklingsarbetet, där näringslivs- och
sysselsättningsfrågorna skulle få en framträdande roU.

Jag
anser atl en ökad sektorssamordning behövs inom regionalpoliliken och atl
länsstyrelserna ytterligare bör utnyttja de möjligheter som finns att samordna
de olika sektorsorganens insalser så att de regionalpolitiska målen beaktas.
Vad gäller kommunernas engagemang i sammanhanget, vill jag hänvisa tUl de
projekl som bedrivs för alt pröva nya arbetsformer och då särskilt tiU det s.
k. frikommunprojeklet. Berörda nio kommuner får där komma med förslag inom
vilka områden som de vill ha större frihet från bl. a. statliga regler för att
kunna pröva nya arbetssätt.

En
del av de lokala utvecklingsprojekten har sketl i kooperativa former. Det kan
gälla arbetskooperativ för jord- och skogsbmk, hantverk m. m. Det relativt
nyligen bildade kooperativa rådet, som är knulel till industri-departmentet,
har tiU uppgifl alt i samarbete med kooperationen främja utvecklingen av såväl
befinllig som ny kooperativ verksamhel. Del bör därmed falla sig naturligt för
rådel alt även verka för ett genomförande av de åtgärder som
glesbygdsdelegationen föreslagit beträffande ulbUdnings-insatser på det
kooperativa områdel. Huvudansvarei för kooperationens utveckling ligger dock
hos de kooperativa organisationerna själva och deras medlemmar.

Jag
har redan nämnl alt små utvecklingsbara verksamheter — ofta knutna till de
areella näringama - såsom fiskodling, trädgårdsodling, biodling,
pälsdjursuppfödning, slugulhyming m.fl. är belydelsefuUa för utvecklingen i
glesbygden. Behovet av lokala anpassningar av dessa verksamheter har gjort det
nalurligl all utvecklingsarbetet i huvudsak bedrivits på lokal och regional
nivå. Stöd i arbetet har man bl. a. haft från hushållningssällskapen, nämnden
för hemslöjdsfrågor och glesbygdsdelegationen. Enligt vad Jag erfarii bedriver
hushållningssällskapen i flera län - särskilt i skogslänen — ett intressant
utvecklingsarbete som avser marknadsföring och försäljning av lokall
tillverkade Uvsmedelsprodukler. Verksamhelen går under benämningen
GÅRDEN-projeklet. Vidare har jag erfarii att glesbygdsdelegationen har angell
de små och utvecklingsbara näringarna som ett av sina viktigaste arbeisområden
och avsatt medel för att siödja och driva på utvecklingsarbetet.
Länsslyrelserna har medverkai i flera projekl, bl. a. finansielll med medel för
regionalt utvecklingsarbete. Enligt min mening är det arbele som pågår
framgångsrikt, och bör även fortsättningsvis kunna stödjas med sådana medel.
Jag bedömer i övrigl atl några ytterligare inilialiv från regeringens sida f n.
inte erfordras. Glesbygdsdelegalionen bör fortsätta all följa
utvecklingsarbetet och medverka i projekl av pilotkaraktär.

Prop. 1984/85:115 107

4
Särskilda insatser i vissa regioner

4.1
Inledning

Lokala
och regionala sysselsättningskriser förorsakade av strukturförändringar inom näringslivet
utgör, som jag tidigare konstaterat (avsnitt 2.3), en väsentlig del av den
regionalpolitiska problembilden i landel. Norrbolten, Bergslagen och nu senasl
Uddevallaregionen är exempel på regioner som drabbats av stora strukturproblem
under senare år och där staten gått in med omfattande åtgärder. Jag skall här
översiktligt redogöra för de särskilda insalser som gjorts och görs i dessa
regioner. Arbetet befinner sig i olika skeden i de tre regionerna vilkel gör
att omfattningen och detaljeringsgraden skiljer sig i redovisningen av
insatserna regionema emellan. När det gäUer Norrbotten skall jag särskilt la
upp siluationen i Malmfälten och de fortsatta insatserna där.

Problemens
omfattning och karaktär skiljer sig en del mellan de tre regionema. För
Norrbollens del var arbetsmarknadssituationen mycket allvarlig redan innan
stmklurproblemen blev akula inom gruv- och slålinduslrin i slutet av
1970-talet och början av 1980-taiel, bl.a. beroende på stora
sysselsätlningsminskningar inom jord- och skogsbrukel. Den lidigare omfattande
neltoutflytlningen från länel hade visserligen stoppats men arbetslösheten och
undersysselsätlningen låg kvar på en hög nivå. Länel tillhörde därför
stödområdet redan före stmklurkriserna inom gmv- och stålindustrin.

Även
i Bergslagen var huvuddelen av kommunerna sedan tidigare inplacerade i
slödområdet när stmklurproblemen blev akula inom slålinduslrin i slutet av
1970-talet - beroende på stora sysselsätlningsminskningar inom bl. a. skogs-
och gruvnäringarna under 1960- och 1970-lalen.

Kommunerna
i Uddevallaregionen ingick inle i stödområdet när beslutet om all uppta
förhandlingar om en nedläggning av UddevaUavarvel kom i slutet av år 1984.
Regeringen har nyligen beslulal alt utpeka UddevaUa, Munkedals och Lysekils
kommuner som tillfälligt stödområde.

Situationen
skiljer sig på viktiga punkter mellan de tre regionerna, vilket påverkar såväl
förutsättningarna för som inriktningen av arbetet på att hjälpa dem som
förlorar sina arbeten atl få ny sysselsällning. Del gäller del geografiska
lägel i förhållande lill andra arbeismarknader av belydelse och till vilka
pendling skulle vara möjlig. Del gäller också lägel i landet i förhållande tUl
avsättningsmarknader och övrigl näringsliv. Härtill kommer betydande skiUnader
i den aUmänna näringslivsmiljön och i induslriell tradition.

Som
jag lidigare framhållit måste insatserna anpassas efter förhållandena i varje
enskild region. Skilda lösningar har också använls i de tre akluella områdena
både vad gäller organisalion och medel.

Prop. 1984/85:115 108

4.2
Norrbotten/Malmfälten

4.2.1
Insatser i Norrbotten under senare år

Riksdagen
har vid tre tUtfäUen under senare år - 1979, 1982 och 1983 -beslulal om
särskilda program med ålgärder för atl stärka näringslivel och sysselsätlningen
i Norrbotten. Del år 1979 beslutade åtgärdsprogrammei (prop. 1978/79:127, AU
33, NU 45, rskr 320 och 322) omfattade stöd tiU länel på totalt ca 1 miljard
kr. Riksdagsbeslutel år 1982 (prop. 1981/82:113, AU 23, rskr 388) omfattade
dels 355 mUj. kr. tiU särskilda sysselsättningsfrämjande insatser, dels en
sänkning av socialavgifterna i länels fyra nordligaste kommuner. Beslutet år
1983 (prop. 1982/83:120, AU 24, rskr 305) omfattade åtgärder till en beräknad
koslnad av ca 4 miljarder kr. under en Ireårsperiod för atl långsiktigt främja
utvecklingen och sysselsättningen i länel och för alt möla den akuta
sysselsättningskris som uppstått i Malmfälten. I della belopp ingick 390 milj.
kr. i bidrag till SJ för alt ge LKAB en samhällsekonomiskt motiverad
fraktnedsättning för malmtransporterna under år 1983 saml kostnaderna för
nedsättning av företagens socialavgifter i hela Norrbottens län med tio
procentenheter beräknade lill ca 350 milj. kr. per år under 1984-1986. TiU de
särskilda insatser jag här nämnt kommer ordinarie salsningar inom bl. a.
arbetsmarknads- och regionalpolitiken.

Genom
de omfattande ålgärder som därmed saltes in i Norrbotlen lades en ny gmnd för
länets utveckling. Situationen för de slora basindustriema i länel har
stabiliserats. AB Slatens Skogsindustrier (ASSI), Luossavaara-Kiimnavaara AB
(LKAB) och Svenskl Stål AB (SSAB) beräknas samtliga redovisa vinst för år 1984.

Vid
sidan av den gamla industristrukturen baserad på skogen, stålet och malmen har
nya verksamheier börjal växa fram, många med sin grund i ny teknik och nya
produkter. Tekniska högskolan i Luleå utgör tillsammans med institutioner som
Kiruna geofysiska institut (KGI), Institutet för verksladsleknisk forsknings
(IVF) filial i Luleå m.fl. en viktig bas för denna utveckling.

Jag
vill i delta sammanhang också peka på den vikliga resurs som investmentbolagen
Bothnia Invest AB (nybildat) och MalmfäUens Finans AB (under bildande) bör
kunna utgöra för att få fram riskvilligt kapital och företagsledningskompetens
för en expansion av länels näringsliv.

Jag
nolerar med tillfredsställelse att utvecklingen nu håller på atl vända efter
några mycket besvärliga år för länet. Samtidigt vill Jag betona all problemen
alltjämt är stora. Fortfarande har Norrbotlen, trots de omfallande insatserna,
den högsta arbetslösheten i landel, den högsta andelen personer i
arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbeten samt den lägsta relativa
sysselsättningsgraden av alla län.

Det
åigärdsprogram riksdagen beslutade om våren 1983 avsåg insatser i länet under
en treårsperiod. Drygl halva den tiden har nu gåll ochjag skall

Prop. 1984/85:115 109

här
kortfattat redogöra för vad som hittills gjorts inom skilda områden.

Vad
gäller kommunikationsdepariemenlels ansvarsområde anslog riksdagen 25 milj.
kr. i särskilda medel till väginvesteringar i länet. Investeringarna har bl.
a. inriktats på ålgärder för alt öka bärigheten på vissa för skogslransporter
viktiga vägar. Medlen har vidare använts för byggandet av en ny vägstalion i
Abisko, vilken skall beijäna den nya mellanriksvägen Kimna-Narvik.

Riksdagen
anslog 40 milj. kr. tiU SJ för uppmslning av malmbanan meUan GäUivare och
Kimna. Arbelet beräknas bli klart under 1986. SJ erhöU också 2 milj. kr. för
projektering av en ny tunnel vid Nuolja på sträckan Kimna—Riksgränsen. Denna
projektering har nu slutförts och SJ har beredskap för en eventuell byggstart
under senare delen av 1985. Riksdagen ställde vidare 2 milj. kr. lill
regeringens förfogande för att täcka evenluella merkoslnader för SJ i samband
med beställningar av jämvägsmaleriel i Norrbotten. Dessa medel beräknas vara
förbrukade vid ulgången av budgeiårei 1984/85. SJ erhöll slutligen 390 milj.
kr. för att under 1983 kunna ge LKAB en samhällsekonomiskt moliverad rabatt på
frakterna på malmbanan. Genom de ralionaliseringar som nu gjorts i
malmbanelrafiken och de nya avtal som SJ iräffal med LKAB har någol fortsatt
behov av statliga stödinsatser inle uppstått.

Riksdagsbeslutel
våren 1983 innefattade också 11 milj. kr. till vissa byggnads- och
anläggningsarbeten på Kiruna flygplats. Medlen har bl.a. använls för ombyggnad
av verkstad och för lokaler för flygfrakt.

Vad
gäller utbildningsdepartementets ansvarsområde innefattade riksdagsbeslulet
våren 1983 om utveckUng i Norrbotlen bl.a. vissa insatser inom gymnasieskolan,
vuxenulbUdningen och vid högskolan i Luleå. Specialkurser genomförs i
gymnaiseskolan för att ge ökade möjligheter till utbildning som är anpassad
lill den regionala arbelsmarknadens behov. Försöket har slagit väl ut och
riksdagen har nu beslulat all utvidga försöksverksamheten till atl omfalla
alla län. Vuxenutbildningen fick ulökade resurser i länet. HitliUs har ca 5000
extra undervisningstimmar liU en kostnad av 1 milj. kr. genomförts.

Högskolan
i Luleå anvisades 9 milj. kr. i extra anslag för ytterligare kompetensuppbyggnad
främst inom områdena elektronik, datateknik och verkstadsteknik. Medlen
utnyttjas för utvecklingsprojekt inom de angivna områdena och för
forskarutbildning. Tre extra professurer har inrättats. Vissa resurser
disponeras även för ulveckhngsprojekl inom områdena industriell ekonomi och
samhällsbyggnadsteknik. För all klara av den ökade externfinansierade
verksamheten vid högskolan i Luleå anvisades 20 milj. kr. för invesleringar i
lokaler. En försia elapp av utbyggnaderna har färdigställts och ytterligare
lokalliUskott planeras. Vidare gavs möjligheter atl genom ombyggnad av
befintliga lokaler skapa utrymme för utbildning, för bibliotek m. m. Härigenom
möjliggjordes inrättandet av en linje för industriell arbetsmiljö.

Prop. 1984/85:115 110

Riksdagen
anvisade vidare 3 milj. kr. till Kimna geofysiska institut (KGI) för tillämpad
forskning och för utveckhngsarbete vid institutet. Medlen syftar till alt skapa
förutsättningar för all omsätta de unika kunskaper som framkommit genom
gmndforskning vid institutet, främst inom områdel almosfäriska vågor, för en
utveckling av produkter som på sikl kan ge produklion och sysselsättning i
regionen. Efler 18 månaders verksamhel långtidsprovas f. n. som första produkl
elt heldatoriserat övervakningssystem på mekaniska maskiner av sex olika slag.
Den kommersiella tillämpningen bedöms kunna starta från millen av år 1985. Tre
ytterligare produkler befinner sig i ett tidigt utvecklingsskede och
utvecklingen av dessa fortsätter.

Riksdagen
anvisade också 4 milj. kr. tiU centmm för regionalpolitisk forskning vid
universitetet i Umeå (CERUM) för forskning om Norrbollen. Etl 20-lal forskare
arbetar nu inom de fyra huvudområdena basnäringarnas förnyelse,
alternativnäringar för Norrbotlen, offenllig politik för näringslivsfömyelse
samt arbetsliv och arbelskrafl. Forskningen skall behandla ulvecklingen i
regionen fram tUl år 2000. Forskningsarbetet kommer alt sluiföras under år
1985.

Vad
gäller jordbruksdepartementets ansvarsområde har skogsstyrelsen ärligen disponerat
extra bidragsbelopp av 10 milj. kr. för särskUda skogsvårdsåtgärder och 5
milj. kr. för skogsvägar i Norrbotten. Det extra siödet kommer att avvecklas
fr.o.m. budgeiårei 1986/87. Denna särskilda salsning har inneburil ökad
omfattning av ålerväxlåigärder och byggande av skogsvägar i Norrbotten i
förhållande lill vad som annars hade varit möjligt. Ålerväxlåigärder och
röjning har sålunda under budgetåret 1983/84 kunnal ulföras på ytterligare
drygt 14600 ha. Under samma tid har slöd kunnal lämnas till byggande av
ytterligare 125 km skogsbilvägar. Sammanlagt har dessa extra insatser under
budgelåret 1983/84 resulterat i drygt 35 000 dagsverken.

Utsättning
av laxfisk i länets älvar lill en årlig koslnad av 250000 kr. ingår som en del
i ett större laxprojekt i samarbele med Västerbottens län och Finland.
Projektet ulvecklas enligt planerna. Del är dock ännu för tidigt alt redovisa
konkreta resullal. Utvecklingsprojektet för fisket i Pajala kommun liU en
koslnad av totalt 1,2 milj. kr. är i ell planeringsskede. Bl. a. främjas
bildandet av fiskevårdsområdesföreningar. Föreningarna ulgör i slor
ulslräckning fömlsätlning för fiskevårdsåtgärdema i projektet.

Lantbmksnämnden
i Norrbotiens län arbelar f. n. med utvecklingsplanering för de fem
nordligaste samebyarna. Det är i dessa byar i den extrema glesbygden som de
största sysselsällnings- och boendeproblemen finns. Utvecklingsplanerna syftar
till all i samråd med resp. sameby komma fram lill en viljeförklaring
beiräffande högsta renantalel, betesmarkernas användning, antal
renskötselförelag, vilka anläggningar som behövs samt förutsättningarna för
fortsall sysselsättning och möjlighelema lill kombinationssysselsättning. De
anvisade medlen torde räcka tiU utvecklingsplaner för ytterligare ett par
samebyar.

Prop. 1984/85:115 111

Vad
gäller arbetsmarknadsdepartementets ansvarsområde beslöts, dels att vidga och
möjliggöra en snabb lokal anpassning av arbetsmarknadsutbildningen, dels alt
underlätta för dem som söker arbele på annan ort samt dels att förstärka de
sysselsättningsskapande åtgärderna. Vidare anslogs särskilda medel för de
övertaliga vid LKAB i Malmfallen, vilkel jag strax återkommer tiU. Särskilda
resurser tillfördes också arbetsmarknadsinstituten i Kalix och Piteå.

Utvärdering av
verksamheten pågår men redan nu kan vissa preliminära resultat redovisas.
Traktamenten vid dubbel bosättning och förlängd lid under vilken månadsresor
vid dubbel bosättning kan lämnas har visal sig vara ett bra medel för atl
hjälpa arbelslösa till arbete pä annan ort. Inom arbetsmarknadsutbildningen har
kursslyrelserna i länet bemyndigals all fastställa lokala läroplaner, vilkel
lett till en större anpassning av ulbildningen till de lokala behov av
arbetskraft som föreligger. Möjlighet öppnades också att aktualisera vissa
projekt som beredskapsarbelen som annars svårligen skulle ha kommit lill stånd.
Inom Karlsviksområdel i Luleå pågår vissa turistinvesteringar liksom vissa
energibesparande åtgärder i kommunala eller landstingskommunala byggnader i
Gällivare. De 10 milj. kr. som avsatts för projekteringsbidrag i länel har nu
förbrukats och därmed stärkt objektreserven.

I
Malmfälten inrättades en särskild delegation för särskilda insalser bland de
övertaliga vid LKAB. Jag återkommer till den senare.

Vad gäller bostadsdepartementet
innebar riksdagsbeslulet våren 1983 särskilda satsningar inom
lantmäteriområdet. Det gäller produktion i Norrbottens län av ekonomiska
kartan och av vegetationskartor. Vidare beslöts att en modemisering av
faslighetsregisterkartoma skulle ske genom uppbyggnad av en särskild
kartcentral för delta i Norrbotlen. Verksamheten är numera tryggad för en 1
O-årsperiod genom del beslul som fattades våren 1984 om kartpolitiken (prop.
1983/84:100 bil. 13, BoU 18, rskr 192).

Framställning av ekonomisk
karta för Norrbotlen pågår för närvarande i Luleå. Verksamhelen följer i slort
uppslällda planer. I mars 1985 kommer drygt 20 personer atl vara sysselsatta
med kartframställningen. Härulöver innebär verksamhelen sysselsättning för
personal vid överlanimälarmyndigheten och riksaniikvarieämbetet. De tekniska
resurser som tiUförts lantmäteriet i Luleå genom att ekonomiska kartans
produktion förlagts dil har också inneburit betydande sekundäreffekter.
Resurserna har medfört atl lantmäteriorganisationen i Luleå fåll nya uppdrag
inom områdena avancerad mätningsteknik och kartläggning. Detta har inneburit
flera nya arbetstillfällen och allt tyder på en fortsatt utveckling i denna
riktning. Vegetationskarteringen sysselsätter f. n. elva personer vid
lantmäleriet i Luleå. Efterfrågan på vegetationskartorna är stor och ökar
successivi, bl. a. från försvaret, skogsbruket, rennäringen, naturvården och
allmänheten. Vegetationskarteringen har också visat sig värdefull när det
gäller atl utarbeta metoder för att utnyttja salellitinformation för
översikllig kartläggning.

Prop. 1984/85:115 112

Produktion
av nya faslighelsregislerkartor startade i Kimna i augusli 1983. F.n. arbetar
totah 15 personer i den kartcentral som inrättats i Kimna. Erfarenheterna från
försia verksamhetsåret är goda och visar all del är rationellt att koncentrera
framställningen av registerkartor för landet och att det går mycket bra att
förlägga sådan produktion tiU Kimna. De resurser som tUlkommil genom centralen
har medfört atl del blivit rationeUt alt förlägga även annan produktion med
anknytning tUl registerkartor tUl Kimna. Resurserna har också möjliggjort ett
utvecklingsarbete i Kimna inriktat mot en digital registerkarteuppbyggnad.

De
salsningar som kunnat göras genom beslutet våren 1983 och som följls upp genom
beslutet om den tio-åriga kartplanen har redan överträffat det mål på ca 50
årsarbetstUlfällen som ställdes upp (prop. 1982/83:120). Hittills har 40 nya
helårsarbetslillfällen tillskapats, tio tidigare helårsarbetstillfällen
tryggats, tio säsongsarbetstillfäUen tillkommit. Som sekun-däreffekl har
ytterligare 5-10 helårsarbetstillfäUen kunnat tillskapas.

Vad
i övrigl gäller bostadsdepartementets ansvarsområde kan nämnas atl den genom
riksdagsbeslutet om utveckling i Norrbotten våren 1983 för länel förlängda
möjlighelen till statsbidrag lill hyresrabatter vid ombyggnad av hyres- och
bostadsrättshus utnyttjas i betydande omfattning. Däremot utnyttjas den
samlidigt förlängda möjligheten att få s. k. reparationslån i förhållandevis
Uten utsträckning. Delsamma gäUer stödel till energisparande ålgärder i
bosläder. Försöksverksamhet med inventering och besiktning av bostadsbeståndet
pågår med statligt stöd i länets kommuner för att belysa behovet av
ombyggnads-, underhålls- och energisparåtgärder.

Vad
slutligen gäller industridepartementets ansvarsområde har LKAB beviljals ell
kapitaltillskott på 1000 milj. kr. för att genomföra en finansiell
rekonstmktion genom nedskrivning av sina tillgångar. Företaget har vidare
erhållit 381 milj. kr. för alt täcka merkoslnader för förlängd uppsägningslid
och för sysselsättningsålgärder m. m. för övertalig personal under åren 1983
och 1984.

Vidare
har LKAB erhållil 50 milj. kr. för inköp av malm från forskningsgruvan i
Luossavaara. Verksamhelen vid forskningsgruvan har efler särskild utredning
däruiöver beviljals yllerligare medel så att den kan fortsätta fram till
mitten av år 1985.

Utvecklingen
inom LKAB har varit posiliv under åren 1983 och 1984. Genom
marknadsföringsinsatser, fortsall produktutvecklingsarbete och en förbättrad
konjunktur har försäljningen av järnmalm ökat.

Enligt
den plan som LKAB redovisade i samband med propositionen om utveckling i
Norrbotlen räknade man med atl anpassa de personella och maskinella resurserna
tiU en nivå på 15 milj.lon järnmalm per år. År 1983 bröts 11 milj.lon Jämmalm
och år 1984 kunde produktionen ökas till 15 milj. lon. Försäljningen uppgick de
båda åren till 15 resp. 18 milj.ton.

Antalet
anställda i järnmalmsrörelsen uppgick vid ulgången av år 1984

Prop. 1984/85:115 113

lill
ca 4000. Delta är ell någol högre anlal än som planerades beroende på högre
liUverkningsvolymer. Bl. a. har driften vid kulsinlerverkel i Svappa-vaara
ålempptagils.

År
1983 kuride LKAB för första gången på sju år redovisa ett positivi resullal av
rörelsen. Resultatet före dispositioner och skatt uppgick till 65 milj. kr. För
år 1984 beräknas molsvarande resullal bli ca 300 milj. kr.

I
della sammanhang vill jag också nämna att LKAB-ägda Viscaria AB beviljats
närmare 50 milj. kr. i lokaliseringsstöd i samband med investeringar i sin
kopparmalmsgmva i Kimna.

Vid riksdagsbeslutet våren
1983 om utveckling i Norrbotten ställdes 200 milj. kr. till SSAB:s förfogande
för investeringar vid anläggningarna i Luleå. SSAB har påbörjai ett antal
invesleringar som finansieras med dessa medel. Vid ulgången av år 1984 hade
drygl 50 milj. kr. tagits i anspråk.

I proposilionen om
utveckUng i Norrbotlen nämndes alt ASSI hade planer på all investera vid massa-
och pappersbruket i Karlsborg. Det var fråga om dels en investering som skulle
möjliggöra en ökad användning av gallrings- och röjningsvirke, dels etl projekt
som avsåg viss kapacitetsutbyggnad. Regeringen beviljade höslen 1983
lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån om sammanlagi 45 milj. kr. till
nämnda invesleringar. Invesleringama, som beräknades ge sysselsällning för 50
till 60 personer, kommer att färdigställas under första halvåret 1985.

Ijanuari 1984 anslog
riksdagen 230 milj. kr. för all finansiellt rekonslme-ra Regioninvestgmppen.
Under del senasle året har Regioninvesl sålt ett flertal dotterbolag, rensal i
produktprogrammet och gjort vissa personförändringar. Vid ingången av år 1985
består Regioninvestkoncemen av åtta helägda dollerbolag. Under år 1985 beräknas
verksamhelen konsolideras ytterligare och nå nollresultat. Anlalel anslällda i
gmppen uppgår till ca 450.

Jag
har tidigare (avsnitt 3.4.4) redovisal min syn på systemet med nedsällning av
förelagens socialavgifter och därvid förordal alt del bör begränsas till
Norrboltens län också i fortsättningen. Nedsättningen som sedan den 1 januari
1984 omfattar hela länet innebär för innevarande år en reduktion av förelagens
kostnader på i storleksordningen 350 milj. kr. Som hillills gäller fullsländig
befrielse från socialavgifter i Svappavaara samhälle. De minskade inkomslema
lill socialförsäkringssystemet täcks med regionalpoUtiska medel.

Den särskilda förhandlingsgmpp som på regeringens uppdrag haft överläggningar
med ett antal större förelag om all få lill stånd ny verksamhet och ny
sysselsällning i Norrbolten har avslutat sitl arbele under hösten 1984. Även
den mindre grupp som på regeringens uppdrag försökt förmå förelag alt göra
elableringar i Svappavaara har nu avslutat sitt arbete. Också inom ramen för
upphandlingen av det nya JAS-flygplanet har bedrivits ett aktivt arbete med
att söka förlägga produktion till Norrbolten. 8 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr
115

Prop. 1984/85:115 114

Förhandlingsarbetet
har bl.a. letl fram till en elablering av elt förelag i Svappavaara som skall
lillverka bilglasrulor. Del har också resulterat i all produklion i övrigt
lagts på befintliga förelag i länet.

I
propositionen våren 1983 om utveckling i Norrbollen betonade jag vikten av atl
del privata näringslivel gör satsningar också i Norrbotten. Jag nämnde där
några elableringsprojekt som aktualiserats från industrihåll. Ett var Gränges
Aluminium AB:s planer på atl etablera ell aluminiumsmältverk i Piteå. Statens
vattenfallsverk har under hösten 1984 överiämnat en utredning till regeringen
beiräffande fömtsättningarna för en sådan etablering. Verket har nu erhållil
regeringens medgivande atl närmare undersöka fömtsättningama för alt uppföra
ett aluminiumsmällverk i Piteå.

Ett
annal projekl gällde byggandet av etl järnsvampverk i Malmfälten vilket hade
aktualiserats av SKF-Steel AB. Jag återkommer till denna fråga när jag kommer
in på del fortsatta arbelel i Malmfälten (avsnill 4.2.2). Jag skaU därvid också
beröra frågan om konslgödsellUlverkning och utvinning av s. k. sällsynta
jordartsmetaller baserad på apatilen i järnmalmen.

Stora
salsningar görs i länel på prospektering för att finna nya malm- och
mineralfyndigheter. Utöver insatser inom den ordinarie prospekleringsverksamheten
satsas dels 28 milj. kr. för basprospeklering från de medel som riksdagen anslog
våren 1982 för särskilda regionalpoUtiska insatser i länet, dels medel från del
femåriga prospekterings- och projekleringspro-gram, som riksdagen beslutade om
våren 1983. Från de sistnämnda medlen har fram till årsskiftel 1984/1985
beviljats sammanlagi 52 milj. kr. lill projekt i Norrboltens län.

Åtgärdsprogrammet
våren 1983 innefatiade också ell ramanslag på 200 milj. kr. lill regeringens
förfogande för särskilda regionalpolitiska insatser i länet under de närmaste
tre budgetåren. I proposilionen redogjorde jag för åtgärder som enligt min
mening borde komma ifråga för slöd från denna medelsram. Slalsrådel Dahl
redogjorde i anslulning därtill för vissa energisatsningar som också borde
finansieras från detta anslag. Hämtöver fömlsatles en viss reserv för
ytterligare ändamål. En del av energisatsningarna befinner sig fortfarande på
inventerings- och utredningsstadiel. Regeringen har fram lill årsskiftel
1984/85 beviljat slöd från delta anslag till ell sammanlagt belopp av drygt
134 milj. kr.

Prop.
1984/85:115 115

Beviljade
medel från anslaget för särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län
fram till årsskiftet 1984/1985

Milj.
kr.

Medel tiU Gällivare, Kiruna och Pajala kommuner och till

ulveckUngsfonden för särskilda näringslivsfrämjande in

satser i Malmfälten 11

Medel till högskolan i Luleå för fortsall verksamhel med

alt låta nyexaminerade civilingenjörer och ekonomer un

der viss tid arbeta i små och medelstora företag i Norrbot

ten 6

Medel tiU länsstyrelsen för särskilda glesbygdsinsatser i

norra delen av
länet 15

Medel tUl länsstyrelsen för förstärkt utrednings- och pro

jektarbete i länet 3

Medel tiU länsstyrelsen för särskilda insatser vad avser

produktsökning, produktförmedling och produktutveck

ling samt annat utvecklingsarbete för det norrbottniska

näringslivet
10

Medel liU SalellitbUd AB för elablering av fjärranalysverk

samhet i Kimna
30

Medel till Stiftelsen Administrativ Produktion i Malmfäl

ten (APM) för konsolidering och vidareulveckUng inom

SIGA AB 20

Medel till utvecklingsfonden för att den skall kunna bibe

hålla sin ullåningskapacilei och även i fortsättningen satsa

på riskfyllda
projekt 15

Medel till högskolan i Luleå för inköp av kompletterande

datomtmstning 1,25

Medel tUl Kimna kommun för anordnande av högskoleut

bildning för
programmerare 2

Medel liU experimentanläggning för avisning av flygplan

vid Luleå
flygplats
3,109

Medel till utvecklingsfonden för särskilda insatser för att

främja ell ökat nyföretagande bland de anslällda vid

SCA:s fabrik i Munksund i Pileå 1

Medel till särskilda förhandlingsgmpper för Norrbotten

och
Svappavaara
0,5

Medel tUl Nordkalottens handelskonsull 0,210

Medel till experimentverksamhet avseende enerighus-

hållning i näringshvets byggnader i länel
0,5

Bidrag lill investeringar i fastbränsleeldade hetvallencen

lraler i skilda
kommuner 10,533

Medel tUl fortsatt verksamhel vid forskningsgruvan i Kim

na
5

Summa 134,102

Uiöver
del i sammanstäUningen redovisade siödet på 10,5 milj. kr. lill
faslbränsleanläggningar har 55,8 milj. kr. anslagils till sådana anläggningar
från arbetsmarknadsdepartementets anslag för särskilda sysselsättningsskapande
åtgärder i Norrbotiens län som riksdagen beslutade om våren

Prop. 1984/85:115 116

1982
och 2 milj. kr. från elt anslag från del åtgärdsprogram riksdagen beslutade om
1979. Sammantaget har sålunda närmare 70 milj. kr. hittills salsals av
särskilda arbetsmarknads- och regionalpoliliska medel på uppbyggandel av
sådana anläggningar i länet.

I
propositionen om utveckling i Norrbotten angav statsrådet Dahl atl delegalionen
för frågor rörande upphandling inom energiområdet bör ägna särskild
uppmärksamhel ål förelagen i Norrbottens län. Delegationen har lämnal stöd om
närmare 50 mUj. kr. till olika företag och projekt i länet. De största
insatserna har inriktats på atl i länet lägga grunden för en utvecklad induslri
vad gäller projektering, installation och tillverkning av värmepumpar.

I
nämnda proposiiion aviserade statsrådet Dahl ett uppdrag till länsstyrelsen i
Norrbollens län och statens vallenfallsverk att utreda frågan om bildandel av
etl regionalt fastbränslebolag med uppgifl att skapa en säker bränsletillförsel
till de fastbränsleeldade anläggningar som byggs i länet. Utredningen är
genomförd och överlämnad tiU regeringen. Frågan bereds f n. inom
regeringskansliet.

En
invenlering har också gjorts i länet av möjliga energisparåtgärder i
näringslivels byggnader. Inventeringen skall bUda underlag för en försöksverksamhet
med stafligt slöd i form av räntebidrag till sådana åtgärder.

Som
framgår av min redovisning har omfattande insatser gjorts i Norrbotten under
senare år för att möta akuta sysselsättningsproblem och för atl långsiktigt
vända utvecklingen i mer positiv riklning. Det gäller åtgärder inom många olika
seklorer och med många parter inblandade lokalt, regionalt och centralt.

En
belydande del av satsningama i länet har gått till de båda malmfälts-kommunerna
Gällivare och Kimna, som drabbats mycket hårt av stmktur-förändringama inom
LKAB.

LKAB
har sedan de stora problemen för företaget började i mitten av 1970-lalel i
olika omgångar fått statligt stöd för förlusttäckning, kapitaltillskott och
sysselsättningsbidrag.. Riksdagen har sedan år 1978 anvisat sammanlagt 5,6
miljarder kr. till företagel, varav som lidigare nämnls 1,4 miljarder kr.våren
1983. TiU della kommer stödet till SJ för att ge LKAB en nedsältning av
fraktkoslnadema för malmtransporterna på malmbanan och de särskilda medel som
liltförts SJ för en uppmslning av malmbanan.

Även
i övrigl har en belydande del av de särskUda insatserna gått till
malmfällsregionen. Malmfältsulredningen har beräknat att drygt 200 milj. kr.
gått till direkta särskUda regional- och sysselsättningspolitiska insatser i de
båda malmfältskommunema i de norrbottensatsningar som riksdagen beslulat om
åren 1979, 1982 och 1983. Till detta kommer malmfältsdelega-lionens 308 mUJ.
kr. för särskilda insatser för övertalig personal från LKAB. Härtill kommer
vidare del särskilda stöd som kommit regionen tillgodo genom sänkta
socialavgifter, via kapitaltillskott till Regioninvesl m.m.

Prop.
1984/85:115 117

Även
om en viss stabilisering och ålerhämlning nu skelt också i Malmfallen är
problemen fortfarande mycket slora. Jag skall i del följande redogöra för min
syn på det fortsatla arbetet i regionen och då med utgångspunki från
malmfållsulredningens överväganden och förslag.

4.2.2
Fortsatta insatser i Malmfälten Sammanfattning av mina bedömningar:

O
Det långsikliga arbelel med alt stärka näringslivel och sysselsättningen i
regionen bygger på två fömtsättningar — en fortsall stabil situation för LKAB
och en utveckling av näringslivet vid sidan om järnmalmsbrytningen. Insatser
bör härvid göras för atl på olika sätl stärka och bredda näringslivel i
regionen. Malmfältsåtgärdema bör också omfatta vissa insatser i Pajala kommun.

o
Det är väsentligt att arbetet får en lokal förankring. Malmfältsdelegationen
bör spela en akliv roll för atl initiera, utveckla och samordna olika insalser
under de närmasle åren.

Utredningsförslag:
Malmfältsulredningen menar all det inte räcker med alt LKAB stabiliserar sin
produklion och sysselsättning på nuvarande nivå för att långsiktigt trygga
malmfällskommunernas framlid. Vid sidan om LKAB måste etl nytt näringsliv
byggas upp.

Utredningen
föreslår ell omfattande åtgärdsprogram för alt stärka och utveckla näringslivel
i de båda malmfältskommunema. Den föreslår också ålgärder för all motverka de
sociala problemen som följer av situationen och utvecklingen i Malmfallen.
Ulredningen föreslår vidare all särskilda insatser görs i Pajala kommun med
lanke på den återflyttning som nu sker dit från Malmfälten.

Utredningen
redovisar tre olika finansieringsvägar för insalser i Malmfälten

•
utnyttjande av ordinarie medel
så långl som möjligt

•
ramanslag för särskilda
insatser i form av elt samlal malmfaltsanslag, saml

•
särskilda medelsbeslut för
slörre projekt som blir aktuella. Utredningen bedömer behovel av medel för
särskilda insalser — utöver

ordinarie
medel och eventuella särskilda medel till större projekt - till i
storleksordningen 300-350 milj. kr. för tiden fram till år 1990. De särskilda
insatserna bör enligt utredningen finansieras genom de medel
malmfälisde-legationen redan förfogar över och vissa tillskolt lill dessa.

Utredningen
föreslår atl genomförandearbelel får en lokal förankring och atl
malmfältsdelegationen ges förlängt och vidgat mandal för sitl arbete.

Remissinstanserna:
Del slora flertalel remissinstanser delar- malmfalls-utredningens uppfallning
alt slora insalser måsle göras från samhällets

Prop. 1984/85:115 118

sida
för att förhindra ökad arbetslöshet och fortsall krafiig ulflytining från
malmfältskommunerna. Några remissinslanser - RRV, SAFoch Sveriges
Industriförbund — anser dock all utredningen inte tillräckligt analyserat och
diskuterat önskvärdheten och konsekvenserna av olika framtida befolkningsutvecklingar
för området. SAF och Industriförbundet anser alt regionalpolitikens uppgifl
måsle vara atl skapa möjlighel lill utveckling i alla delar av landel, men den
skall inte vara en garanti mol befolkningsförändringar i områden med
otillräcklig näringsverksamhet. Organisalionerna menar att malmfähskommunema
kanske är mer betjänta av en väl genomarbetad strategi för en
befolkningsmässig minskning. Remissinstansernas synpunkter på olika delfrågor
och åtgärdsförslag redovisas i del följande.

Mina
bedömningar: Problemen för den svenska järnmalmsbrytningen har ställt
malmfältskommunema Gällivare och Kimna i en mycket svår situation. LKAB har
sedan mitten av 1970-talet i slort sett halverat sin personalstyrka i
Malmfälten, från drygt 7000 lill i dag ca 4000 personer.

Gällivare
och Kimna är i dag modemt utbyggda kommuner med 24000 resp. 28000 invånare.
Arbetsmarknadssituationen har varit och är trols vissa förbättringar ytterst
besväriig med en stor andel personer ulan arbete. En omfattande utflyttning
har skett från regionen under de senaste åren, främsl från Kimna. Prognoser
baserade på nu kända och överblickbara förhållanden pekar mot en kraftig
befolkningsminskning framöver. Det som gör följdverkningama särskilt svåra i
Malmfälten är dels arbelsmarknadens ensidiga beroende av en enda näring -
gmvbrylningen, dels det isolerade lägel i förhållande lill andra orter av
belydelse. Problemen i Malmfälten far negativa återverkningar också i
intilliggande kommuner, främst Pajala.

Den
analys som malmfähsulredningen gjort av etl anlal allernaliva utvecklingar för
Malmfälten och effeklerna av dessa visar alt malmfältskommunerna kommer alt få
svårt alt hävda sysselsättningen och befolkningstalen framöver, även om en
stabilisering uppnås inom LKAB vad gäller produktion och sysselsättning.
Ulredningen drar slutsatsen all ell nylt näringsliv måste byggas upp vid sidan
av LKAB för alt trygga kommunernas långsiktiga fortlevnad.

Omfattande
arbelsmarknadspolitiska insalser har, som jag lidigare redovisat, gjorts i
Malmfälten under de senaste åren i form av beredskapsarbeten,
arbetsmarknadsutbildning, särskilda projekl m.m. Särskilda insalser har därvid
gjorts för de övertaliga vid LKAB inom ramen för den s. k.
malmfaltsdelegationens arbete.

Delegationen
inrättades som en följd av riksdagsbeslutet våren 1983 om utveckling i
Norrbolten och fick ansvar för genomförandet av särskUda insatser för övertalig
personal från LKAB. Till delegationen anslogs för budgetåren 1983/84 och
1984/85 46 milj. kr. för extra förmedlings- och utbildningsinsatser och för
yllerligare s.k. ami-lag saml 262 milj. kr. för

Prop. 1984/85:115 , 119

beredskapsarbeten
och särskilda projekl. Fram lill årsskiftet 1984-1985 har beslul faltals om
drygt 180 milj. kr. av de senare medlen. Delegationens arbete omfattade från
böan ca 1800 personer. Fram lill årsskiftet 1984/85 har ca 600 fåll nytt
arbete, varav ca 150 utanför Norrbotten. Elt 60-tal har flyttat tillbaka till
Finland och drygl 300 har fått eller är aktuella för pension. Av de ca 700
personer som vid årsskiftel var i utbildning och tillfäUiga arbelen i olika
projekt, dellog i ami m. m. räknar delegationen med all huvuddelen bör kunna få
arbete under det närmaste årel.

Även
om arbetslösheten fortfarande är myckel hög i Malmfälten har en påbörjad
omstmkturering av näringslivel lell liU all situationen för de arbetssökande nu
har förbättrats.

Delegaiionens
verksamhet skall enligt det urspmngliga riksdagsbeslutet från våren 1983
upphöra den 30 juni 1985. Malmfältsulredningen föreslår atl
malmfältsddegationen skall ges förlängd tid och ett vidgat arbetsområde för
sitl arbete. Regeringen har i budgetpropositionen 1985 (prop. 1984/85:100 bU.
12 s. 115) anslutit sig liU malmfähsutredningens förslag och föreslagit riksdagen
alt delegalionen ombildas och ges förlängt förordnande fram till den 30 juni
1987. Delegationen föreslås därvid få en bredare inrikining mot insalser för
all allmänl stärka och bredda näringslivet i malmfällsregionen. En viktig del i
arbelel blir dock atl även i fortsättningen skapa varaktiga arbetstillfällen
för de personer som tidigare arbetat inom LKAB. Delegationens arbele
inomförmedlingsområdel, arbetsmarknadsutbildningen och ami-verksamheten
föreslås bli inordnat i den ordinarie arbetsmarknadsverksamheten i regionen.
Den extra förmedlingspersonal som finns inom arbelsförmedlingsverksamhelen i
Gällivare och Kimna föreslås bli kvar under ytterligare två budgelår, dvs.
fram till den 30 Juni 1987.

Jag
delar malmfalisutredningens uppfattning alt stora ansträngningar måste göras
för atl få fram elt näringsliv vid sidan om LKAB och järnmalmsbrytningen.
Järnmalmsbrytningen kommer knappast all sysselsätta mer än ca 4000 personer
även om produktionen på nyll skulle ökas till de 20-25 milj. lon per år som
förelagel lidigare producerade. I elt längre tidsperspektiv, framemot år
2020-2030, krävs för fortsatt gmvbrytning ny teknik för brytning på stora djup.

Jag
skall i del följande redovisa min syn på hur arbetet med atl långsiktigl
trygga och stärka sysselsältningen i Malmfälten bör bedrivas. Jag börjar med
frågan om LKAB:s framtid och andra frågor med anknytning till
jämmalmsbrylningen. Jag har i frågor som rör LKAB samrått med statsrådet R.
Carlsson.

Utredningen
analyserar ett antal altemativ för LKAB:s framtida utveckling och belyser
därvid både förulsällningarna för och effeklerna av olika alternativ.
Utredningen belyser också den osäkerhet - vad gäller priser, marknad,
konkurrens m. m. - som LKAB arbetar under.

Med
tanke på den centrala roll förelagel också i fortsättningen kommer

Prop. 1984/85:115 120

att
spela i Malmfälten anser ulredningen det angeläget all statsmakterna klargör
hur man långsiktigt ser på LKAB:s framtid. Många remissinslanser instämmer i
detta.

Utredningen
framhåller också viklen av atl LKAB.s roU och ansvar i det allmänna
utvecklingsarbetet för att stärka och förnya näringslivet i Malmfälten klaras
ul. Utredningen säger sig vara medvelen om de problem företagel befinner sig i
och nödvändigheten av atl koncentrera arbelet på att få Jämmalmsrörelsen att
fungera och gå ekonomiskl ihop, men anser det samtidigt viktigt atl företagel
aktivt deltar i arbetet på atl få fram ny verksamhet och sysselsättning i
regionen. Utredningen ser del l.ex. som angeläget och också nalurligl atl LKAB
går in på ägarsidan i eventueUa framtida projekl i Malmfälten med nära
anknytning tiU järnmalmsrörelsen t.ex. apatit-ZfosforsyratiUverkning och
jämsvampsproduktion. Delta synsätt delas av remissinstanser som TCO,
gmvindustriarbelarförbundet m.fl. Enligt min mening bör utgångspunkten när del
gäller LKAB vara all bolaget fortsättningsvis skall kunna bedriva sin
verksamhet ulan yllerligare statliga slöd. Enligt LKAB:s nuvarande planering
kommer jämmalms-brytningen atl fortsätta och nya huvudnivåer (eUer molsvarande)
alt anläggas i Kimna och Malmberget.

Vad
beträffar LKAB:s engagemang i framtida projekt med nära anknytning tUl
Järnmalmsrörelsen måste utgångspunkten enhgt min uppfattning vara att projekt
av detta slag skall bedömas ulifrån kommersiella gmnder. LKAB har mol bakgmnd
av kommande slora invesleringar inom bolagel, begränsat utrymme för atl gå in
med riskkapital uiöver vad som krävs för Jämmalmsrörelsen. Del ankommer på LKAB
alt bedöma om företagel skall gå in eller inte i skilda projekt.

Jag
avser nu att behandla de organisatoriska och finansiella grunderna för det
fortsatta arbetet i Malmfälten.

Flertalel
av de åtgärdsförslag som malmfåltsutredningen redovisat i sitt betänkande måste
analyseras och ulvecklas ytterligare innan slullig ställning kan tas. Flera av
förslagen gäUer åtgärder med många olika parter inblandade liksom åtgärder som
måste samordnas sinsemellan eller med andra åtgärder. Utredningen och många
remissinstanser framhåller viklen av att åtgärderna får en lokal anpassning och
förankring i regionen.

Malmfältsdelegationen
- som i årets budgetproposition föreslagils få ell förlängt och vidgal mandal
för sill arbete - bör, enligt min mening, kunna spela en viktig roll i det
fortsalla arbetet med atl stärka och bredda näringslivel i Malmfälten.

Den
förändrade inriktningen av delegationens arbete gör det angeläget att
delegationen och andra organ kommer överens om en lämplig arbetsfördelning
liksom om lämpliga mtiner för beredningen av olika frågor om stöd, former för
samråd m.m. Vidare kan del vara lämpligl atl komplettera delegationens
sammansättning när arbeisområdei nu vidgas och förändras. Det är också viktigt
att markera atl delegalionen har ett tidsbegränsat

Prop. 1984/85:115 121

uppdrag
och all delegationens arbetsuppgifier därefter skall inlemmas i de ordinarie
organens arbete. Det bör, som chefen för arbelsmarknadsdepartementet redan
föreslagil i årets budgelproposition, ankomma på regeringen att besluta om den
närmare utformningen av delegationen och inriktningen av verksamheten.

Vad Jag här anfört om
malmfältsdelegationens ansvar i det fortsatta arbelel innebär att det blir
delegationen som får vidareiitveckla, bedöma och besluta om många av
malmfältsutredningens olika förslag lUl åtgärder. En del av förslagen gäller
dock frågor som bör bedömas och beslutas av annan instans. Några av
malmfältsutredningens förslag har redan förverkligats. Det finns också en del
förslag som enligt min mening bör avvisas eller blivit inaktuella med hänsyn
tiU vad som framkommit i remissbehandUngen eller andra omständigheter.

När det gäller
finansieringen av de fortsatta insatserna i Malmfälten anser jag i likhet med
malmfältsulredningen all ordinarie medel skaU användas så långt som möjligt.
Jag länker här på regionalpolitiskt stöd, arbetsmarknadspoliliska medel m. m.
Vissa lyper av insatser släller emellertid krav på särskilda medel. Dessa krav
bör, enligt min mening, kunna tillgodoses inom ramen för redan anvisade medel.
Del åigärdsprogram som riksdagen beslutade om våren 1983 för Norrbotlen och
Malmfallen innefattade dels ett anslag på 200 milj. kr. för särskilda
regionalpolitiska insalser i länel, dels ett anslag på 262 milj. kr. för
beredskapsarbeten och särskilda projekt för övertalig personal från LKAB.
Somjag tidigare redovisal finns f. n. drygt 65 milj. kr. kvar alt disponera för
nya ändamål och projekt från det förstnämnda anslaget och ca 80 milj. kr. från
del senare anslaget. Även om del förra är avsett för hela länet anser jag det
rimligt att huvuddelen av de medel som nu återstår och som inte åtgår för vissa
ytterligare salsningar på energiområdet, används tUl projekt i Malmfållen. Det
senare anslaget bör — som chefen för arbetsmarknadsdepartementet redan
föreslagit i årels budgetproposition — i fortsättningen allmänl få inriklas på
insalser för att stärka och bredda näringslivet inom malmfällsregionen.

Dessutom
bör enligt min mening siluationen i Malmfallen särskilt beaktas vid
fördelningen av medel för regionalpolitiska utvecklingsinsatser lill
Norrbottens län.

För
slörre projekt som kan bli aktuella får frågan om eventuellt statligt stöd i
form av lokaliseringsstöd m. m. prövas enligt gängse regler.

Jag
skall nu med utgångspunkt från vad Jag anfört beträffande de organisatoriska
och finansiella gmndema för del fortsatta arbetet i MalmfäUen redovisa min syn
på den vidare hanteringen av de olika förslag som malmfältsutredningen lar upp
i sitt belänkande.

Ulredningen
föreslår all regeringen skall uppta förhandlingar med länkbara intressenter om
byggande av Järnsvampverk liksom om produktion av apatU och fosforsyra i
Malmfälten. I anslulning härtill bör enligt utredningen också siuderas
möjligheten att knyla an ytterligare industriell produk-

Prop. 1984/85:115 122

tion
t. ex. framslällning av ammoniak ur den bränngas som bildas vid
järnsvamplillverkning. Ulredningen föreslår vidare all regeringen skall uppdra
ål STU att närmare undersöka fömtsättningarna för utvinning av sällsynta
Jordartsmetaller ur den apatit som finns i järnmalmen.

Många
remissinstanser lillslyrker ulredningens förslag. Flera pekar samlidigt på de
osäkerheter som finns i projekien liksom alt de måste bedömas på kommersiella
grunder. Flera remissinslanser framhåller vikten av alt ytterligare analyser
och utvärderingar görs av de föreslagna projekten bl. a. vad gäUer lönsamhel,
avsättningsmöjligheter och lillgång på råvara. Några pekar också på de problem
som uppslår om järnmalmsbrytningen tvingas upphöra i Malmbergs- och
Kimnagmvorna en bil in på 2000-talet. Jag delar den av många remissinstanser
framförda uppfattningen att yllerligare uiredningar är nödvändiga för atl del
skall vara möjligt all bedöma bärkraften i dessa projekt. Jag inslämmer också i
att projekten måste prövas på kommersiella gmnder. Enligt vad jag erfarii pågår
f.n. ell aklivt arbele som urspmngligen initierats av malmfällsdelegalionen för
att få fram ytteriigare bedömningsunderlag och huvudmän/intressenter när del
gäller en ev. framtida järnsvampproduktion i Malmfälten. I anslutning härtill
studeras också möjlighelema att producera ammoniak ur den bränngas som erhålls
i processen. Jag anser det värdefullt att fömtsättningama för dessa projekts
genomförande och för all få fram huvudmän för projekten på della säll
klargörs. I den mån del visar sig möjligt atl få projekten lönsamma och
huvudmän som är beredda atl salsa erforderiigl eget kapital i dem bör reguljärt
statligt slöd t. ex. i form av regionalpoliliskl stöd kunna komma ifråga.

Enligt
vad jag vidare erfarit avser malmfållsdelegationen på motsvarande sätt ta
inilialiv till en studie av fömtsättningama för produktion av apatit och
fosforsyra liksom för utvinning av sällsynta jordartsmetaller i Malmfålten.
Även här får frågan om ev. statligt stöd prövas när det finns underlag som
visar alt projekten är ekonomiskl sunda och intressenter som är beredda alt
satsa erforderligt kapital i dem.

Utredningen
föreslår atl en ulvärdering görs av de förhandlingar som på regeringens uppdrag
sker med storföretagen om möjligheterna att förlägga verksamhet tiU Norrbotten
och då specielll Malmfälten och att beslut därefler las om formerna för ell
fortsalt arbete på della område.

Jag
har lidigare (avsnill 4.2.1) redogjort för det förhandlingsarbete som
bedriviis. Erfarenhelerna av detta arbele visar hur svårt del är att genom
förhandlingar av detta slag få till slånd elableringar från storföretagens sida
ulanför de orter där de redan bedriver verksamhel. Erfarenheterna visar också
på viklen av att förhandlingsarbetet bedrivs i direkt anslutning till övrigt
arbele för att stärka näringslivel i regionen. Jag ser det mot denna bakgmnd
som naturligt att de fortsatta kontakterna med storföretagen i dessa frågor
sker inom ramen för malmfaltsdelegationens arbete och del lokaliseringssamråd
somjag tidigare behandlat (avsnitt 3.4.6). Det under

Prop. 1984/85:115 123

bildande
Malmfältens Finans AB, som jag återkommer till, bör vidare kunna bh en viklig
resurs i sammanhanget.

Utredningen
föreslår en fortsatt utbyggnad av verksamheten vid Servicecentralen i GäUivare
AB:s (SIGA) enheter i Gällivare och Kiruna. Utredningen föreslår vidare att
Norrbotlen och Malmfälten ges särskild prioritet i arbetet på att
decenlralisera statlig förvallning från Slockholmsregionen.

Etl
aktivi arbete pågår inom SIGA AB och SIGA Företagsutveckling AB att inrikla
SIGA-verksamheten på utvecklingsbara och lönsamma administrativa
serviceprojekl. Arbelel är till stor del inriklal på all bygga upp SIGA:s
kompetens och produklion vad gäller olika ijänsler till datoranvändare på
såväl den offenlliga som den privata marknaden. SIGA har därvid också engagerat
sig i etableringen av nya serviceförelag i Malmfälten.

Riksdagen
anslog hösten 1983 (prop. 1983/84:26, bil. 1) 5 milj. kr. till slalliga
myndighelers beställningar av viss administrativ service. Medlen har använls
för all molverka sysselsättningsproblem som skulle ha uppstått om större
statliga beställningsprojekt i SIGA AB under kort tid hade avslutats eUer
trappats av.

Min
uppfattning är all projekl som långsiktigt kan tillföra verksamheten intäkter
och möjliggöra trygg sysselsättning måste prioriteras framför snabbt
sysselsättningsökande projekl som fortlöpande kräver särskild slallig
stödfinansiering.

När
det gäller decentralisering av statlig verksamhet från Stockholmsområdet kan
nämnas alt Norrbotten och Malmfälten hör till de högst prioriterade områdena.
Lokaliseringsfrågan måste prövas från fall lill fall. Arbelet med dessa frågor
måsle som hittills ligga på central nivå.

Jag
vUl i detta sammanhang nämna all statsrådet Göransson inom kort kommer att ge
Sveriges Radio i uppdrag att inför en ny avtalsperiod mellan staten och
Sveriges Radio se över frågan om inkassering av TV-avgifler. Därvid skall
ulgångspunkten vara atl TV-avgiftscenlralen skall förläggas till
malmfältsområdel.

Utredningen
föreslär att en enhet för vård och konservering av museiföremål inrätlas i
Kimna. En fömlsätlning måsle, enligt ulredningen, vara atl verksamheten på sikl
kan finansieras med ordinarie medel inom kullur-sektom. Driftskoslnadema i
inledningsskedet Uksom investeringskostnaderna bör dock, anser ulredningen, kunna
finansieras med beredskapsmedel och särskUda medel.

Samtliga
remissinslanser som kommenterat förslagel lillstyrker alt en sådan enhet
inrättas i Kimna men anser inte alt den långsikliga finansieringen kan ske
inom befintliga anslagsramar för kullurseklom.

Jag
har efler samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet och statsrådet
Göransson kommii fram till atl förslagel bör siuderas vidare.
Grundfömtsättningen är dock alt den långsiktiga finansieringen kan ordnas inom
ordinarie anslag för kultursektorn. Enligt malmfältsulredningen kan

Prop. 1984/85:115 124

den
föreslagna konserveringsenhelen lill en del förläggas i lomma bostadslägenheter.
Riksdagsbeslutet våren 1983 om utveckUng i Norrbotlen innebär att
regionalpolitiskt slöd kan lämnas i Malmfälten vid ombyggnad av
bostadslägenheter tUl annan användning. I likhet med utredningen anser jag att
arbetsmarknadspolitiska medel liksom särskilda medel från
malm-fällsdelegationen från anslaget för särskilda regionalpoliliska insatser i
Norrboltens län bör kunna användas i etl inledningsskede vid uppbyggnaden och
igångkömingen av verksamheten. En arbelsgmpp med representanter från berörda
departement, malmfältsdelegationen m.fl. studerar f. n. de ekonomiska och
prakliska fömtsättningarna för etl genomförande av förslaget.

Utredningen
föreslår att regeringen ger kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att utreda
förutsättningarna för lokalisering av en kriminalvårdsanstalt till Kimna.
Kriminalvårdsstyrelsen anser i sitt remissvar att del inte föreligger något
behov av ytterligare platser på s. k. riksanslalter inom de närmasle åren och
avstyrker därför förslagel. Chefen för justitiedepartmentet delar denna
uppfattning och jag anser därför inle att det finns skäl att studera frågan
vidare.

Utredningen
föreslår alt Sveriges turistråd och de båda malmfåltskom-munema gemensamt
utreder fömtsättningarna för atl bygga om och använda tomma lägenheter för
turiständamål. De kostnader för erforderiiga kompletteringar ocb anpassningar
som inte kan täckas av beredskapsmedel och bostadsombyggnadsstöd bör enligt
utredningen finansieras med särskilda medel.

Nortbotlens
läns landsling avstyrker förslaget med hänsyn till all del skulle kunna leda
tiU en snedvridning av konkurrensen i branschen.

Efter
samråd med cheferna för jordbmks-, arbelsmarknads- och bostadsdepartementen
anser jag att förslaget bör utvecklas och prövas vidare inom ramen för ett
samordnat arbete för all främja turistnäringen i området. En utgångspunkt bör
vara atl finna organisatoriska former m. m. som förhindrar en osund
konkurrenspåverkan gentemot andra inkvarteringsformer. Jag ser det naturligt
att malmfållsdelegationen ulvecklar förslaget vidare tillsammans med berörda
parter. Som jag nyss nämnt kan regionalpolitiskt slöd användas för ombyggnad
av bostadslägenheter i Malmfälten.

Utredningen
föreslår att ytterligare statligt stöd skall anslås lill kommunernas och den
regionala utvecklingsfondens näringslivsfrämjande arbete i regionen.
Remissinstansema betonar vikten av ett sådanl aklivt arbele. Jag delar denna
uppfattning. Samlidigt anser jag det angelägel all kommunema utvecklar arbetet
på della område med egna medel inom ramen för den ordinarie kommunala
verksamheten. Några ytterligare slalliga medel utöver de som redan lämnats via
länsstyrelsen bör sålunda inle lämnas liU kommunemas allmänna
näringslivsarbele. Slöd för speciella projekl från kommunemas sida för att
främja näringslivsulvecklingen bör dock kunna lämnas från anslaget för
regionala utvecklingsinsatser liksom från malm-

Prop.
1984/85:115 125

fältsdelegalionen.
Även utvecklingsfondens särskilda insalser i regionen bör i fortsättningen
kunna stödjas med medel från nämnda anslag. Jag har tidigare (avsnitt 3.4)
föreslagit en försiärkning och vidgad användning av anslaget ifråga.

Utredningen
betonar vikten av att det i Malmfälten skapas särskUda möjligheter all få fram
såväl ägar- och riskkapital som företagsledningskompetens för näringshvet i
Malmfälten, l.ex. genom ell förstärkt Both-niainvest eller ett särskilt
investment-/finansbolag för Malmfälten. En bred remissopinion stödjer denna
uppfattning. Staten medverkar med medel från malmfältsdelegationen till att etl
Malmfältens Finans AB nu är under bildande.

Utredningen
föreslår att länsstyrelsen lar inilialiv till förhandlingar med LKAB och
Boliden AB om att personella resurser avdelas inom resp. förelag för att ta
till vara och utveckla produkt- och affärsidéer som kommer fram bland de
anställda. Utredningen föreslår vidare all länsstyrelsen och utvecklingsfonden
tillsammans med dessa företag och de båda malmfåltskommunema utformar ett
program för elt samordnat utnyttjande av verkstäder och utrustning i det lokala
näringslivsarbetel.

Enligt
vad Jag erfarit har midmfältsdelegationen stött utvecklandet av ett anlal
produkt- och affårsidéer som presenterats av förelag och enskilda personer i
regionen. Jag anser att delgationen bör fortsätta delta arbete. Vad gäller
utredningens förslag om samutnyttjande av verkstäder och utmslning anser Jag
all malmfållsdelegationen bör initiera en ulredning om möjlighelema tUl ett
sådant.

Utredningen
föreslår att regeringen skall uppdra åt SIND att tUlsammans med
utvecklingsfonden i Norrboltens län låta göra systematiska sektorsgenomgångar
för att få fram affärs- och produktidéer som kan placeras i Norrbotten och
Malmfälten. SIND är i sitt remissyttrande positiv liU förslaget men anser att
huvudansvarei för verksamhelen bör ligga på ulvecklingsfonden med hänsyn till
dess nära konlakl och kunskap om förelagen i länel.

Visst
arbete av della slag pågår enligt vad jag erfarii redan inom såväl SIND som
UlveckUngsfonden i länet. I den mån verksamhelen vid fonden behöver särskild
finansiering anser jag att medel för detla bör kunna lämnas via länsstyrelsens
anslag för regionala utvecklingsinsatser.

Ulredningen
föreslår att länsstyrelsen och ulvecklingsfonden skall ta initiativ till
ålgärder för att främja en ökad upphandling i Nortbotten och Malmfälten av
varor och tjänster för u-landsbistånd. Enligt vad jag erfarit förbereder
länsstyrelsen ett sådanl iniliativ.

Ulredningen
föreslår att länsstyrelsen tillsammans med högskolan i Luleå skall utarbeta en
plan för särskilda insatser från högskolans sida vad avser anordnande av
särskUda högskolekurser och högskolelinjer saml viss yrkesteknisk
högskoleutbildning i Malmfälten. Utredningen föreslår vidare all länsstyrelsen
och högskolan utreder intresset och-formerna för

Prop. 1984/85:115 126

en
högskoleulbildning inom jämvägsområdet i Luleå. Ulredningen redovisar också
förslag om rymdleknisk forskning och utbildning, vilket jag ålerkommer lill när
jag behandlar rymd- och dalasatsningama i Malmfälten.

Högskolan
i Luleå, STU och Norrlandsfonden är positiva till utredningens förslag. Kimna
kommun föreslår att en gmvteknisk högskoleulbUd-ning lokaliseras till Kimna.
SIDA lillslyrker förslagel om en utredning om högre utbildning inom
jämvägsseklom med inriktning på drift och underhåll, då en sådan utbildning
skulle kunna bli värdefull för många mottagarländer för svenskt
utvecklingsbistånd. SJ anser atl en eventuell sådan utbildning bör föriäggas
lill lekniska högskolan i Stockholm med hänsyn tiU närheten lill SJ:s centrala
maskin- och bantekniska avdelningar samt laboratorier.

Jag
avser senare alt lillsammans med chefen för utbildningsdepartementet föreslå
regeringen att uppdra ål regionstyrelsen för Umeå högskoleregion att utreda
frågan om möjlighelema atl förlägga viss högskoleutbildning — l.ex. i form av
enslaka kurser - liU Malmfälten för atl siödja utvecklingen där. Sådan
utbildning bör under en begränsad tid framöver, enligt min mening kunna
finansieras med medel från anslaget för särskilda regionalpolitiska insatser i
Norrbollens län. Vad gäller förslaget om att förlägga jämvägsutbildning till
högskolan i Luleå kan nämnas atl SJ kommer att undersöka de närmare fömlsällningama
för inrättandet av en intemationeU jämvägsutbildning i Sverige.

Utredningen
anser också alt ulbildningsseklorn i övrigt kan spela en viktig roll i en
långsiktig förändring och utveckling av Malmfållens näringsliv. Utredningen
föreslår att en samordningsgrupp inrättas inom utbildningsområdet i resp.
kommun avseende gmndskola, gymnasieskola, kommunal vuxenutbUdning och
arbetsmarknadsulbUdning. Ulredningen menar att skolans möjligheter all slälla
utmslning, lokaler, handledare m. m. liU förfogande för det lokala näringslivet
bör stärkas. Den anser vidare att prakliska och teoretiska moment om atl
starta, driva och utveckla förelag bör läggas in i kursplanerna i såväl
grundskola som gymnasieskola. Ulredningen pekar också på behovet av
ulbUdningar med specielll inlresse för Malmfållen.

Skolöverslyrelsen
(SÖ) ansluter sig lill ulredningens förslag och påpekar att de står i samklang
med utvecklingen inom skolväsendel under senare år. Evenluella särskilda medel
bör enligt SÖ användas liU bl. a. lärarfortbildning i ny leknik och andra
områden med särskilt inlresse för regionen, utmslning inom teknikområdet saml
inköp av dalaprogram för utbildningsändamål. SÖ pekar på den resurs som
folkbildningen och folkhögskolan utgör i sammanhanget.

Min
bedömning är - efter all ha samrått med chefen för utbildningsdepartementet
och med statsrådet Göransson - atl de ålgärder som ulredningen föreslår bör
kunna klaras inom ordinarie ramar inom utbildnings-

Prop.
1984/85:115 127

sektorn.
Behovel av och formema för en ytterligare samordning inom utbildningsområdet i
Malmfälten bör enligt min mening kunna prövas inom ramen för den regionala
ulbildningsplanering som jag tidigare redogjort för (avsnitt 3.2.1).

Ulredningen föreslår ett
anlal åtgärder för all siödja utvecklingen inom data- och rymdområdet i
Malmfälten.

Utredningen föreslår atl
regeringen skall uppdra ål televerkel all uireda ett system med nolltaxa för
datakommunikation tiU och från Malmfallen. Kunder som utnyttjar datatjänster
hos företag i regionen skulle debiteras för lokalsamtal och malmfåltsföretagen
för koslnadema i övrigt. De senare skuUe, enligt utredningen, kunna täckas med
regionalpolitiska medel. Jag har samråti med chefen för
kommunikalionsdepartementel i denna fråga. Han kommer senare (bilaga 2) all
föreslå försök med ett sådanl system i Malmfälten.

Utredningen föreslår atl
Rymdbolaget och dess dotterbolag Satellitbild AB ges ekonomiska möjligheter
lill fortsalla invesleringar i byggnader och maskiner och ges resurser för alt
i ökad utsträckning kunna la tillvara och utveckla produkt- och affärsidéer som
kommer fram i verksamhelen. De remissinstanser som kommenterar förslaget - UHÄ,
Rymdbolaget och delegationen för rymdverksamhel (DFR) - tillslyrker. Jag ser
positivt på den utveckling som nu sker på rymdområdel i Kimna. Denna har i stor
utsträckning stötts med regionalpolitiska medel i form av lokaliseringsstöd m.
m. Även för en fortsatt expansion bör sådanl stöd komma ifråga. Jag anser
vidare att medel från anslaget för särskilda regionalpolitiska insatser i
Norrbotten bör kunna komma ifråga för stöd till företagen för ökade insatser på
att utveckla nya projektidéer som kommer fram i verksamheten. Även
malmfållsdelegationen bör kunna stödja utvecklandet av sådana projekt.

Utredningen föreslår alt ökade
resurser ges lill Kiruna geofysiska institut (KGI) för produktulveckling och
tillämpad forskning så alt fler avancerade produkter och system kan utvecklas
och skapa ny verksamhet i Kimna. Utredningen föreslår också atl gmndforskningen
vid KGI förstärks. Såväl KGI som DFR lillslyrker förslagen. Jag har samrått
med statsrådet I. Carlsson och med chefen för utbildningsdepartementet i dessa
frågor. KGI har tidigare erhållil särskilda regionalpolitiska medel för atl la
tillvara och vidareutveckla produkl- och affärsidéer som kommer fram i
verksamheten. Jag anser atl ytterligare sådanl slöd bör kunna komma ifråga från
anslaget för särskilda regionalpoliliska insatser i Norrbottens län liksom från
malmfaltsdelegationens sida.

Utredningen
föreslår alt länsstyrelsen, tillsammans med Rymdbolaget, SaleUitbild AB, KGI
och högskolan i Luleå, arbelar fram ell förslag lill en stiftelse med syfte all
etablera och bedriva högre inbildning och forskning inom rymdområdet i Kiruna.
Verksamhelen bör enligt utredningen inledningsvis byggas upp kring
forskarutbildning i rymdteknik, fjärranalys och

Prop. 1984/85:115 128

bildbehandling,
specialkurser i nämnda ämnen samt sommamniversitel och s. k. nobelsymposier
inom det rymdlekniska området. Alla remissinstanser som kommenterar frågan -
Rymdbolaget, lantmäteriverket, KGI, DFR, SMHI, UHÄ och Kimna kommun -
tiUstyrker förslaget.

Jag
delar utredningens och remissorganens uppfattning alt en verksamhet av detta
slag skulle kunna utgöra ett värdefullt stöd för den fortsatta utvecklingen på
rymdområdet i Kimna liksom i hela landel. Jag har här också samrått med
statsrådet I. Carlsson och chefen för utbildningsdepartementet. Inledningsvis
bör satsningar göras på två områden, dels på en breddning av forskningen vid
KGI mot sådana områden som är av betydelse för verksamheten inom rymdområdel,
främsl fjärranalys och kommunikationsteknik (satellitkommunikation), dels på
påbyggnadsutbildning inom det rymdteknologiska området för civUingenJörer.
Enligt samma modell som jag tidigare redovisat för satsningama inom det
biotekniska området i Umeå och inom dataområdet i Luleå bör regionalpoliliska
medel kunna användas i ett inledningsskede av fyra år för här nämnda satsningar
inom rymdområdet i Kimna.

Jag
anser att medlen i detta faU bör kunna tas från anslaget för särskilda
regionalpoUtiska insatser i Norrbottens län. Jag avser atl i samråd med
statsrådet I. Carlsson och chefen för utbildningsdepartementet föreslå
regeringen att dels uppdra tUl KGI alt uiarbeta en plan för utvidgning av forskningsverksamheten
vid institutet mot rymdteknologiskt intressanta tillämpningsområden, dels
uppdra till regionslyrelsen för Umeå högskoleregion att utreda
fömtsättningarna och formerna för en högskoleutbildning inom det
rymdteknologiska området i Kimna samt att genomföra en sådan utbildning, till
alt börja med i form av enstaka kurser.

Det
finns enligt malmfåltsutredningen f n. planer inom lantmäteriverket,
centralnämnden för fastighetsdata (CFD) och Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut (SMHI) på atl etablera utvecklingsenheter i Kiruna med
anknytning till rymd- och dalaverksamheten. Ulredningen ser dessa planer som
mycket intressanta och föreslår att regeringen skaU verka för att de skall
fullföljas. Planema bekräftas i remissvaren från respeklive verk och myndighet
som också förklarar sig beredda atl förlägga utvecklingsverksamhet tUl Kimna
om de kan få hjälp med finansieringen. Rymdbolaget uttalar stort intresse för
att verksamhet av detta slag förläggs lUl Kimna.

Jag
har samrått med cheferna för kommunikations- och bostadsdepartementen i dessa
frågor. Jag har tidigare redogjort för de lyckade satsningar som redan gjorts
inom lantmäteriområdet i Kiruna och Luleå. En fortsall satsning i Kirana genom
etablering av nämnda utvecklingsenheter skulle ytterligare förslärka
utvecklingen inom rymd- och dataområdet i Kimna. Jag anser även här atl medel
från anslaget för särskilda regionalpoliliska insalser i Norrboltens län bör
kunna komma ifråga under ett inledningsskede om finansieringen därefter kan
ordnas genom omprioriieringar inom

Prop. 1984/85:115 129

ramen
för myndighelernas ordinarie anslag. Jag avser all lillsammans med cheferna för
nämnda departement föreslå regeringen alt uppdra ål SMHI, lantmäteriverket och
CFD att inkomma med förslag om förläggande av utvecklingsenheter till Kimna med
anknytning till rymd- och dataområdet.

Utredningen
föreslår att en särskild samarbetsgrupp - etl Nortbotten Mineral - skapas i
länet med uppgift och resurser att följa upp och utvärdera malmlmineraljyndigheter
som kommer fram genom prospekteringen. Flertalet remissinstanser som berör
frågan släller sig posiliva till samordnade insatser för att följa upp
prospekteringsuppslag. Flera av dessa, bl.a. nämnden för statens gmvegendom
(NSG), Sveriges geologiska undersökning (SGU), Boliden AB och Svenska
Gmvindustriarbelarförbundet, avvisar dock elt "Norrbotten Mineral"
av del slag som ulredningen föreslår. NSG föreslår i stället atl ett regionall
prospekleringsfomm skapas i länet där olika uppslag och andra frågor kan
aklualiseras och eventuellt kanaliseras lill nya intressenter. Nämnden är
beredd atl aklivt medverka i en sådan gmpp. Jag ansluter mig till den modell
som NSG här skisserar och avser att föreslå regeringen att uppdra åt NSG att la
initiativet tiU all en sådan gmpp organiseras i länet.

Utredningen
föreslår atl regeringen upptar förhandlingar med Boliden AB om tidigareläggning
av en djupundersökning av bolagels dagbrotts-gmva för kopparmalmbrytning i
Aitik utanför Gällivare för all få fram ett underlag beträffande en framtida
underjordsbrytning. Utredningen föreslår vidare all medel ställs lill
förfogande för ytterhgare salsningar på försöken med utvinning av
induslrimineral ur avfallssanden vid Aitikgmvan. Vidare föreslår ulredningen
atl regeringen tar initiativ till en utredning av prissältningen
påjämvägslransporterna av malmen från Aitik.

Gällivare
kommun och svenska gmvindustriarbelarförbundet lillslyrker ulredningens förslag
som rör Boliden AB:s Aitikgmva. SGU påpekar all beslut om yllerligare
salsningar vad avser ytvinning av induslrimineral kan tas tidigast under 1986
när nu pågående försök är klara. Boliden AB anser - mol bakgmnd av ulvecklingen
på kopparmarknaden - alt en under-jordsbrylning inle är akluell i Aitik under
överskådlig tid och all någon djupundersökning därför inte bör ske under
1980-talel, inle ens om siaten skuUe bidra till finansieringen av en sådan. SGU
anser all elt beslut om djupundersökning i första hand bör avgöras på
kommersiella gmnder. SJ anser alt gängse principer bör tillämpas när det gäller
fraklprisema för Ailikmalmen, dvs. all transportavtal tecknas på
förelagsekonomiska gmnder.

Bohdens försök att utvinna industrimineral i Aitik har delvis
finansierais med medel från de av riksdagen 1979 och 1982 anslagna särskilda
regionalpolitiska medlen för insatser i länet. Frågan om eventuellt
ytterligare statligt slöd lill verksamheten får, enligt min mening, prövas när
de nu pågående försöken har avslutats. Med hänsyn tUl företagets avstyrkan av
en lidigareläggning av en djupundersökning av Ailik-malmen anser jag atl 9 Riksdagen 1984185. I saml. Nr
115

Prop. 1984/85:115 130

del
saknas fömtsättningar för en sådan tidigareläggning. När del gäller
Jämvägstransporterna anser jag - ochjag har här samråti med chefen för kommunikationsdepartementet
- all fraktpriserna bör bestämmas på kommersiella gmnder genom förhandUng
mellan företagel och SJ.

Utredningen
föreslår att översyn och underhåll av SJ:s malmvagnar på malmbanan bör ske i
Kimna och all lokverkstaden där byggs ut så den kan rymma också denna
verksamhel. Jag kan - efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet -
konstalera att beslul nu tagits om en sådan utbyggnad i Kimna.

Utredningen
föreslår alt ett allmänt utvecklingsstöd för produktutveckling, marknadsföring
o. dyl. införs för malmfältsförelag med upp till 200 anställda och inom de
branscher som omfattas av systemet med sänkta socialavgifter. Utredningen
föreslår vidare att kompletterande stöd skall kunna lämnas utöver reguljärt
lokaliseringsstöd tiU vissa projekt i Malmfälten på samma sätt som skett från
lidigare särskilda regionalpoliliska anslag för länet.

Remissinstansema
tiUstyrker i allmänhet förstärkt stöd till produktutveckling, marknadsföring
m. m. En del av dem har dock invändningar mot den föreslagna utformningen av
stödel.

Jag
delar utredningens syn beträffande behovel av ell ökat stöd till företagen när
det gäller denna lyp av insatser. Jag har lidigare (avsnitt 3.4) föreslagit att
de regionala utvecklingsfonderna skall kunna få ökade medel för denna typ av
stöd via anslaget för regionala utvecklingsinsatser. Vidare kommer chefen för
kommunikationsdepartementet (bilaga 2) att föreslå att ett persontransportstöd
inrättas för företagen i norra Sverige för affärsresor med flyg och tåg. Jag anser
därmed att intentionerna bakom utredningens förslag om ett allmänt
utvecklingsstöd är förverkligade. Vad gäller frågan om eventuella
kompletterande stöd utöver gängse lokaliseringsstöd viU jag erinra om alt
regeringen har möjlighet att i undantagsfall lämna högre stöd än normalt. Ifall
lokaliseringsstöd inle är tillämpligt kan i stället offertslöd lämnas.

Utredningen
föreslår all regeringen skall uppdra ål Projekt Gastransiie-ring atl
tillsammans med länsstyrelsen i Norrbotiens län utreda fömtsättningama för att
till Malmfallen förlägga dels ett underhållscenlmm, dels driftledningscenlralen
för en eventuell framtida gasledning genom Sverige för naturgas från Nord-Norge
lill kontinenten.

Såväl
statens vallenfallsverk som statens energiverk konstaierar att effektema för
Sveriges del av en evenluell exploatering av nordnorsk olja och gas ligger i en
avlägsen och osäker framtid. De anser därför att det inte finns motiv för att
nu göra de av utredningen föreslagna detaljstudiema. Vattenfallsverket fortsäller
dock sin förprojektering för en gasledning så att en transitering genom Sverige
skall bestå som ell reelll alternativ i en framtida beslutssituation. Efter
samråd med statsrådet Dahl kommer jag fram tiU samma ståndpunkt som
vattenfallsverket och energiverket - dvs. att de av utredningen föreslagna
sludierna saknar aktualitet i nuläget.

Prop. 1984/85:115 131

Ulredningen
föreslår ett antal åtgärder för atl främja turismen i Malmfålten - försök med
flygcharter, ökade marknadsföringsinsatser, anordnande av ohka
kringaktiviteler, utbUdning av personal inom turistbranschen saml
komplelterande investeringar i befintliga turistanläggningar. Dessulom föreslår
ulredningen, som tidigare redovisats, atl lomma lägenheter skall utnylljas för
uthyrning till turister.

Remissinstansema är
allmänt sell posiliva lill utredningarnas förslag beträffande turismen.
Luftfartsverket, SJ och Sveriges turistråd betonar särskilt betydelsen av goda
transportmöjligheter lill regionen, både från södra och mellersta Sverige och
från kontinenten. Turistrådet bedömer det dock inle möjligt atl starta en
flygchartertrafik ulan en föregående krafiig marknadsföringskampanj och en
successiv uppbyggnad av resandei till regionen genom erbjudanden om paketresor
med reguljärt flyg. SJ är berell att aklivi della i en turistsatsning i
Malmfälten med paketresor, bUtåg m. m. Enligt SÖ kan utbildningar inom
turistområdet startas omedelbart bl. a. inom kommunala vuxenulbUdningen. SIND
pekar på de ökade möjligheter som den nya vägen mellan Kimna och Narvik
innebär för en ökad turism i regionen. Glesbygdsdelegationen påpekar atl
inlandsbanan kan fungera som en resurs när det gäller all få turister till
Malmfälten.

Turistnäringen bör, enligt
min mening - och jag har här samråti med chefen för jordbmksdepartementet - ha
goda utvecklingsmöjligheter i Malmfälten. En betydande utbyggnad av hotell- och
stugkapaciteten har också sketl under de senaste åren med slöd av regional- och
arbetsmarknadspoliliska medel. Staten har finansielll också medverkat tiU
uppbyggnaden av en gemensam bokningsorganisalion för turismen i länet. Det är
viktigt atl dessa satsningar nu följs upp med ålgärder för atl göra
malm-fåltsturismen känd och lillgänglig för en slörre marknad. Jag ser sålunda
positivt på malmfållsulredningens förslag om ökade insalser på marknadsförings-
och transportområdena.

Enligt vad Jag erfarii har
överläggningar inlells mellan Sveriges turistråd, Norrbottens läns turistråd,
länsstyrelsen i Norrbotiens län, malmfäUs-delegalionen, malmfältskommunema,
transportföretagen saml förelrädare för turistnäringen i regionen i syfle alt
på ell samordnai sätl öka marknads-föringsinsatsema i Sverige och på
konlinenien för atl främja turismen i Malmfälten enligt de utvecklingslinjer
som malmfältsulredningen föreslår. På malmfaltsdelegationens initiativ har
vidare under höslen 1984 gjorts en utredning om hur de båda malmfältskommunerna
bättre skall kunna samordna sitt arbele på turistområdet. Jag ser det
nalurligl all delegationen lar en aktiv del - finansiellt och på annal sätl - i
del fortsatta arbetet på alt marknadsföra och samordna malmfältslurismen. Medel
lill satsningar på detta område bör också kunna komma ifråga från anslaget för
särskUda regionalpoliliska insalser i Nortbotlens län. Utbildningsfrågorna inom
turislsektorn harjag berört tidigare.

Utredningen
föreslår att resurser slälls lill förfogande för särskilda insat-

Prop. 1984/85:115 132

ser
i GäUivare och Kimna glesbygder inom områden som småinduslri, hanlverk,
pälsdjursuppfödning, småjordbruk, bärodling, fiske samt rennäringen. Den
sisinämnda är av stor omfattning i de båda kommunema och utredningen pekar på
långsiktiga problem som måste lösas inom näringen. Det gäller bl.a.
förelagsstmkluren inom näringen, vidareförädlingen av renprodukler och kompletterande
sysselsättning för samerna vid sidan om renskölseln.

Glesbygdsdelegationen
betonar i sitl remissyttrande vikten av all akliva insatser görs i kommunemas
glesbygdsområden. Delegalionen redovisar också förslag om inrättande av
gemensamma lokalkontor i kommunernas glesbygdsområden där l.ex. länsstyrelse,
lantbruksnämnd, utveckhngs-fond och hushållningssällskap bör finnas
represenlerade, liksom om intensifierad lokal rådgivningsverksamhet och om
s.k. kommunala glesbygdsramar. Lantbruksstyrelsen och Svenska samernas
riksförbund framhåller behovel av insatser inom rennäringen och för atl skapa
komplelterande sysselsällning för samerna. Båda framhåller också att
rennäringens intressen måste beaklas i planeringen bl.a. vad gäUer turism och
torvutvinning för all minska intrångseffekterna mot näringen. SÖ erinrar i silt
yttrande om den ulredning som styrelsen gjort på regeringens uppdrag angående
yrkesinrikiad utbildning i glesbygd. En del av de samordningsfrågor som
malmfältsulredningen lar upp på utbildningsområdet har behandlats i styrelsens
ulredning.

Jag
delar malmfältsutredningens uppfattning att insalser också bör göras för all
stärka sysselsättningen i malmfältskommunernas glesbygdsområden. De förslag
somjag tidigare redovisat (avsnitt 3) om en förstärkning av anslagen liU
regionala utvecklingsinsatser i länen och om elt ulökat glesbygdsstöd innebär
sammantaget förbätlrade möjligheter lill sådana insatser. Malmfåltens
situation bör som Jag tidigare nämnl särskilt beaklas vid fördelningen av dessa
medel till länet. Vidare bör det vara möjligt för malmfältsdelegationen att
stödja denna typ av insatser. För angelägna projekl där andra
finansieringsformer inle är tillämpliga bör medel från anslaget för särskilda
regionalpolitiska insatser i Norrboltens län kunna komma ifråga.
Utbildningsfrågorna harjag behandlat tidigare.

Utredningen
föreslår all insatser skall göras också i Pajala kommun med hänsyn tiU de
problem som uppstått även där som en följd av sysselsättningsminskningarna
inom LKAB. Etl särskUl utvecklingsprogram har utarbetats för kommunen i
anslutning lill malmfållsulredningens arbete. Remissinstanserna ansluter sig
till utredningens förslag alt även Pajala kommun skall omfattas av de särskilda
insatser som nu görs för Malmfålten.

Jag
delar ulredningens uppfattning alt malmfältsinsalserna bör omfatta också vissa
insatser i Pajala kommun. Det utvecklingsprogram som tagits fram bör enligt min
mening bilda utgångspunki för arbelel. Den förstärkning och vidgade användning
som jag tidigare (avsnitt 3) föreslagit beträffande anslaget för regionala
utvecklingsinsatser innebär ökade möjligheter

Prop. 1984/85:115 133

liU
stöd för den typ av insatser som redovisas i utvecklingsprogrammet för
kommunen. Som jag tidigare anfört bör siluationen i Malmfålten - och däri
inräknat Pajala - särskilt beaklas vid fördelningen av medel lill Norrbottens
län från detta anslag. Vad jag vidare anfört om medel lill salsningar i
Malmfälten från anslaget för särskilda regionalpolitiska insatser i
Norrbottens län bör i tillämpliga delar gälla även Pajala kommun. Vidare bör
malmfällsdelegalionen liksom hittills på olika sätt siödja satsningar även i
Pajala.

Ulredningen
framhåller avslutningsvis att åtgärder måste vidtas för atl motverka negativa
sociala följdverkningar av problemen i regionen och för all trygga
malmfältskommunernas service och ekonomi. Särskilda insalser bör, enligt
ulredningen, göras bl.a. inom skolan, den sociala omsorgen, sjukvården och
bostadssektorn och kommunerna måste tillförsäkras medel härför. Utredningen
betonar vikten av att länsstyrelsen och andra länsorgan på olika sätl stödjer
kommunerna i detla arbele. Utredningen föreslår atl särskilda resurser avsätts
för all allmänl dokumentera och utvärdera erfarenheterna från insalsema i
Malmfälten.

SÖ
inslämmer i ulredningens uppfallning all särskilda insalser bör göras inom
skolan för all informera om problemen och om möjligheterna att göra något ål
situationen på arbetsmarknaden och om behovel av en väl ulbyggd och fungerande
skolsocial verksamhet. Socialstyrelsen anser all det gäller all utveckla ell
lokall engagemang hos befolkningen och förhindra all den besvärliga situationen
leder tiU uppgivenhel och passivitet.

Jag delar utredningens syn
vad gäUer behovet av insatser av detla slag. Gmnden för hela della arbete
ligger naturligtvis i att omfattande ålgärder nu vidlas för att stärka
näringslivel och sysselsättningen i regionen på del säll som Jag här redogjort
för. Ansvaret för insatser inom skolan, den sociala omsorgen och bostadssektorn
ligger primärt på kommunerna, medan sjukvården primärt tillhör landstingets
ansvarsområde. Ulredningen förordar att medel bör tillföras kommunema och
landstinget - i form av förstärkta extra skatteutjämningsbidrag eller på annat
sätt - för de särskilda insalser som krävs med hänsyn lill den siluaiion som
nu uppstått i Malmfälten. Malmfältskommunerna får redan idag etl omfattande
stöd via skalleutjämningssystemet. De allmänna skatteutjämningsbidragen har för
de båda kommunema tiUsammans uppgåll tiU ca 100 milj. kr. per år under de
senaste åren. Dämiöver har de erhålhl 3-4 milj. kr. per år i extra
skatteutjämningsbidrag. Statligt stöd har vidare lämnats för atl läcka
hyresföriuster i lomma lägenheter. Slödel liU kommunerna och landslingel för
insatser inom här nämnda områden bör - enligt min mening ochjag har här samrått
med cheferna för finans- och bostadsdepartementen - även i fortsättningen ske
via dessa stödformer. En dokumentation och ulvärdering av insatserna i
Malmfälten bör enligt min mening göras inom ramen för den forskning om
Norrbollen som nu sker vid centret för regionalpolilisk forskning vid Umeå
universitet (CERUM) och för vilken riksdagen anslagit särskilda medel.

Prop. 1984/85:115 134

Avslulningsvis
vill jag peka på betydelsen av det nordiska regionalpolitiska samarbete som
sker på Nordkalotten och där Malmfälten genom sitt geografiska läge spelar en
akliv roll. Många av de frågor och förslag som jag här har berört diskuteras
inom ramen för gränssamarbelel mellan kommunema liksom inom nordkalollsamarbelel
i övrigt. Nordkaloltkom-miltén, som är ett samarbetsorgan under Nordiska
ministerrådet (de för regionalpolitiken ansvariga ministrarna) driver och
stödjer samarbelsprojekt på en rad områden. Stor vikl har från kommilléns sida
de senasle åren bl. a. lagts på en förstärkning av induslri- och
handelssamarbetel, samordnade insatser för att främja turismen liksom på all
få tUl stånd bättre utnyttjande och samordning av de resurser som finns i
regionen för forskning och högre utbildning.

4.3
Bergslagen

Under
år 1984 intensifierades arbetet med atl bryla den negativa utvecklingen i
Bergslagen. Utvecklingen i regionen hade under en följd av år varit mycket
besvärhg med en rad driftsinskränkningar och företagsnedläggningar inom främst
gmv- och stålindustrin. Samtidigt förelåg elt slort behov av en effektivare
förelagsstmktur inom specialstålindustrins rostfria seklor.

Regeringen
tog ett samlat grepp över regionens problem och lämnade förslag till riksdagen
vilka innebar

o
staflig medverkan i rekonstmktionen av AB Bofors-Kilsta och i omslmklureringen
av en viktig svensk industribransch, sektorn för rostfritt stål inom
specialstålindustrin. Dessa finansiella rekonstmktioner innebar statliga
eftergifter av utestående fordringar på sammanlagt 570 milj. kr. och åtaganden
från ägare och övriga privala intressenter på sammanlagt drygl 900 milj. kr.
Genom uppgörelserna tryggades långsiktigt lusentals arbetstillfällen i
Bergslagen som annars riskerade att gå förlorade. o väsentliga utfästelser
från de privata ägarna all medverka till induslriell förnyelse i regionen.
Uppgörelsema innebar ekonomiska åtaganden från företagens sida på sammanlagi
125 milj. kr. o särskilda insatser för industriell fömyelse inom en ram av 25
milj. kr. och uppdrag till SIND och STU all medverka i utvecklingsarbetet. Det
bör nämnas att regeringen redan lidigare hade givit ökal uirymme för regionala
insatser genom kraftiga uppräkningar av berörda länsstyrelsers anslag för
regionala utvecklingsinsatser. Innevarande budgetår disponerar länsstyrelserna
i bergslagslänen sammanlagt 110 milj. kr. för sådana insatser.

I
maj 1984 godkände riksdagen regeringens förslag (prop. 1983/84:157, AU 23, rskr
352). De insalser som då beslulades befinner sig f n. i olika stadier av
genomförande. Jag vill för riksdagens information lämna en översikllig
redogörelse av del aktuella läget.

Prop.
1984/85:115 135

Omslmklureringen
inom specialstålindustrin har påbörjals. Efler den ägarmässigä koncentration
inom den rostfria sektorn från fyra till två företagsgmpperingar som skedde med
statlig medverkan uiider år 1984, genomförs nu förändringar för att öka
konkurrensförmågan. Omslmklureringen syftar till atl minska överkapaciteten
och koncentrera tillverkningen av vissa produkter lUl vissa produktionsenheter.
Beslul har under hösten 1984 fattats om nedläggning av metaUurgin i Fagersta,
ett kallbandvalsverk i Avesta samt stålrörverket Lampertheim i Västtyskland.

De insatser som de privata
ägama utfäste sig att göra har också inletts. I samband med alt staten medverkade
i omstmktureringen av specialstålindustrin åtog sig de fyra urspmngliga ägarna
inom den rostfria sektorn, Avesta AB, Fagersta AB, Sandvik AB och Uddeholms AB
all lillskjuta 100 mUj. kr. tUl etl särskUt investmentbolag, Bmksinvest AB, som
på kommersieUa gmnder skaU bidra till att nya verksamheter och därmed
arbetsställen skapas på bmksorter och i regioner som kan beröras av
omstmktureringen inom specialstålindustrin. Bmksinvest AB har bildats och
inlett sin verksamhel. Vidare har ägarna i olika sammanhang förklarat att de
skall göra ytterligare insatser utöver sin andel i Bmksinvest AB. Ett exempel
på sådana insatser är atl Fagersta AB bildat ett helägt dotterbolag, Fagersta
Induslri AB, som kan stödja nyetableringar i Fagersta genom bl. a. förmånliga
lån och riskkapital.

Vidare
förband sig AB Bofors i samband med statens medverkan i en finansiell
rekonstmktion och stmkturell omvandhng av AB Bofors-Kilstas verksamhet all
skjuta tUl 25 mUJ. kr. till en särskild stiftelse med uppgift att bl. a. stödja
tillkomsten av nya företag i Karlskogaregionen. Regeringen godkände stadgama
för denna stiftelse, Bofors Stiftelse för Näringslivsutveckling, i juni 1984.
I styrelsen är länsstyrelsema och utvecklingsfondema i Värmlands och Örebro
län företrädda liksom Karlskoga kommun, AB Bofors och de fackliga
organisationerna vid detta företag. Verksamheten har inletts.

Som
jag nämnl var en av regeringens första åtgärder för all främja utvecklingen i
Bergslagen att kraftigt öka de ekonomiska resurserna för berörda länsstyrelser.
Riksdagen biföll vidare regeringens förslag atl avsätta 25 mUj. kr. för
särskilda utvecklingsinsatser i regionen.

Det
arbele som nu pågår syftar till alt

-
ta till vara och utveckla
lokala inilialiv

-
utveckla befinfliga och skapa
nya företag

-
ge företagen tUlgång tUl ny
kunskap och teknik.

Tyngdpunkten
i arbelet ligger på länsslyrelser och ulvecklingsfonder i samarbete med
kommunema i berörda län. Enligt vad jag har erfarit pågår ell intensivt
utvecklingsarbete i bergslagslänen, både i form av företagsutvecklande
åtgärder och särskUda utvecklingsprojekt bl. a. med inriktning på teknikfrågor.
Jag viU också nämna att det, inom ramen för ett OECD-projekl, pågår elt
utveckhngsarbete kring lokala sysselsättningsinitiativ i Fagerstaregionen.

Prop. 1984/85:115 136

På
gmnd av de speciella förhållandena, med många län och kommuner och likartade
problem, har SIND och STU fått regeringens uppdrag att medverka i
utvecklingsarbetet i Bergslagen. SIND har samordningsansvaret och har
tUlkallat en Bergslagsdelegalion med bred representation från regionen.

Enligt
regeringens uppdrag skaU SIND bl. a. initera och samordna länsövergripande
projekl, företagsulvecklande aktiviteter saml särskilda branschinsatser.
Regeringen har fördelat 10 milj. kr. tUl SIND av de särskilda s.k.
bergslagsmedlen. STU skall bl.a. samordna och initiera åtgärder för
teknikutveckling och teknikspridning i regionen i form av regionalt inriktade
utvecklingsenheter samt ett teknikspridningsprogram för regionen. Även STU har
genom beslul av regeringen erhållit 10 milj. kr. från bergslagsmedlen. Ett
större utveckhngsprojekt är redan i ett genomförandeskede, nämligen
Utvecklingscentmm i Sandviken, som inordnats i Institutets för verksladsleknisk
forskning (IVF) organisation.

Enligt
vad Jag har erfarii är SIND:s och STU:s verksamhel, efter inledande samråd med
berörda länsslyrelser och utvecklingsfonder, nu inne i ett aktivt skede. Efter
rekommendalion av Bergslagsdelegationen har verken sammantagna fattal beslul
om medel tiU olika projekt om ca 12 milj. kr. Konkreta projekt som inileras i
della samarbete meUan SIND, STU, länsstyrelser och utvecklingsfonder bör också
kunna prövas av Bmksinvest AB och Bofors Stiftelse för Näringslivsutveckling
för medverkan med riskkapitalförsörjning.

Jag
viU understryka att ålgärdema i detta sammanhållna utvecklingsprogram för
Bergslagen är långsikliga. SIND och STU redovisade i sitt förslag att det tar
mellan tre och fyra år innan åtgärderna är fuUt genomförda.

Fömtsättningarna
för alt genomföra olika åtgärder är enligt min mening goda. I och med att
Bergslagen är etl regionalpolitiskt prioriterat område tas vid bl.a. olika
beslul om resursfördelning hänsyn till regionens problem. Jag viU också erinra
om atl 14 av de 21 kommuner som riksdagen angivit som prioriterade för
särskilda insatser är placerade i stödområdet. Fem kommuner har vidare angivits
av regeringen som tillfälligl stödområde. Härigenom har företag som viU
etablera sig i eller bygga ut sin verksamhet i regionen möjlighet atl söka
regionalpolitiskt stöd.

4.4
Uddevallaregionen

För
riksdagens informalion kommer jag att redogöra för regeringens planerade
insatser i Uddevallaregionen.

Bakgmnden
till Uddevallaregionens problem är beroendet av ett enda stort företag,
Uddevallavarvel, och den utdragna krisen inom sjöfarts- och varvsnäringama.
Riksdagsbeslutet år 1983 om varvsnäringen räddade Uddevallavarvet från
nedläggning och Svenska Varvskoncemen från konkurs. Svenska Varv AB gjorde
emellertid vid slutet av år 1984 bedömning-

Prop. 1984/85:115 137

en
all fortsall drifl vid UddevaUavarvel inte längre var möjlig och beslöl alt
inleda MBL-förhandlingar om en nedläggning.

Vid
den planerade nedläggningen av varvet försvinner ca 2 500 arbelslill-fållen.
Elt antal underleverantörer påverkas också av varvsnedläggningen, men den
sysselsältningsminskning detla kan leda liU är svår all bedöma. Samhällets
åtgärder måsle utformas mot bakgrund av Uddevallas viktiga roll som arbetsplals
även för invånarna i angränsande kommuner. Den region som mera direkt berörs av
nedläggningen kan avgränsas till Uddevalla, Munkedals och LysekUs kommuner.

Varvels
nedläggning innebär att nästan en tredjedel av regionens arbetsplatser
försvinner inom industrisektorn. Vid en så snabb och omfattande reduklion måsle
samordnade insatser vidlas inom flera politikområden. För atl uppnå den
nödvändiga bredden görs dessa insalser inom främsl de induslri-, regional-,
arbetsmarknads-, transport- och turislpolitiska områdena.

Vad
gäller industri- och regionalpolitiken skall de föreslagna ålgärdema dels bidra
till atl befinfliga företag i Uddevallaregionen utvecklar nya produkler och
söker nya marknader, dels slimulera förelag all förlägga ny produklion till
Uddevallaregionen, dels skapa en förbättrad industriell miljö genom atl
regionen tillförs resurser för forskning och utveckling, dels ge en särskild
slimulans åt nystarlandel av företag. För all nå dessa resultat kommer
regeringen atl förelägga riksdagen förslag om bl. a. medel

-
för atl bilda ett regionall
investmentbolag,

-
tUl styrelsen för teknisk
utveckling (STU) för atl tillsammans med Chalmers tekniska högskola utarbeta
ell program som syftar lill all tekniskl utvecklingsarbete förs över i
induslriell produklion,

-
till den regionala
utvecklingsfonden i Göleborgs och Bohus län för särskilda insatser

-
lill länsstyrelsen för
regionala utveckUngsinsatser inom bl.a. områdena utbildning, turism,
transporter och marin leknik.

Regeringen
har den 14 febmari 1985 beslulal alt regionalpoliliskt slöd skaU kunna lämnas i
UddevaUa, Lysekils och Munkedals kommuner.

Regeringen
har dessulom tagit konlakl med ell slort anlal större företag med sikte på all
etablera ny produktion i Uddevallaregionen. En av dessa kontakter har
resulterat i atl AB Volvo nu undersöker möjlighelema att bygga ut sin
personbilsproduktion i Uddevalla. Totall beräknas en ny anläggning kunna
sysselsätta drygt 1000 personer.

Inom
del arbetsmarknadspolitiska området försiärks insalsema för arbetsförmedling,
arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbeten. Vidare förbättras möjligheterna
till arbetsresor.

Vägprojekt
på E 6 norr om Uddevalla påbörjas och en arbetsplan för en motorväg mellan
Stenungsund och Uddevalla skall utarbetas.

En
gmndtanke i programmet för Uddevallaregionen är att ordinarie

Prop. 1984/85:115 138

samhällsorgans
verksamhel skall tillfälligt intensifieras och förslärkas. Regeringen har
bedömt atl samordningen mellan de olika verksamheterna sköts bäst på den
regionala nivån och en samordningsgmpp i länet har därför tillkallats.

Jag
avser att återkomma lill frågan om hur dessa ålgärder skall finansieras vid
min anmälan till propositionen med förslag lill medel på tilläggsbudget III
lill statsbudgeten för budgetåret 1984/85.

5
Nordiskt regionalpolitiskt samarbete

För
riksdagens information avser jag nu att redogöra för det samarbete som bedrivs
i Norden på det regionalpolitiska områdel.

Ett
konkret och praktiskt samarbele bedrivs inom etl anlal gränssamar-betsområden.
De samarbelsområden som genom beslul av Nordiska ministerrådet (de för
regionalpolitiken ansvariga ministrarna) erhåUer nordisk finansiering är
Nordkalotten, Västnorden (Island, Färöama och Grönland), Öresund, Kvarken,
Mittnorden, Skärgårdsområdet (Stockholms skärgård, Åland och Åbolands
skärgård), Arvika/Kongsvingerregionen (ARKO), 0slfold-Norra Bohuslän, Bomholm-Sydöstra
Skåne samt det s. k. Norra försöksområdet (gränskommunema i Sverige, Norge och
Finland på Nordkalotten) och Södra försöksområdet (gränskommuner i Jämllands
län saml Nord- och S0r-Tr0ndelags fylken i Norge) för gränskom-munall samarbele
i glesbygden. Högst prioritet har insatser på Nordkalotten och i Västnorden.
Sammantaget har de elva samarbetsområdena genom beslul av ministerrådet under
de senaste tre åren fåll nordiskt regionalpoUtiskt stöd med ca 8,5 mUJoner NOK
för administrativa kosinader, utvecklingsinsatser m.m.

För
atl bedriva ett konkret samarbele i gränssamarbetsområdena finns utöver
tidigare nämnda medel särskilda regionalpolitiska projektmedel. Under den
gångna femårsperioden t.o.m. 1984 har ministerrådet anvisat drygt 21 miljoner
NOK för att genomföra nordiska regionalpolitiska projekt. I den nordiska
handhngsplanen för ekonomisk utveckling och fuU sysselsällning föreslår
Nordiska ministerrådet (finansminislrama) en ökning av dessa projektmedel med
3,6 milj. NOK. Delta innebär atl budgeten för perioden 1986-1988 ökar tiU 10
milj. NOK per år. Vidare planerar minislerrådel (de för regionalpolitiken
ansvariga ministrarna) att under 1985 lägga fram ett förslag om att upprätta en
särskild utvecklingsfond för Västnorden. Fondens grundkapital skall byggas upp
successivt för att fuUt utbyggd uppgå tiU ca 120 milj. NOK.

De
projekl som har erhållit projektmedel är i första hand sådana som förbällrar
sysselsätlningsmöjlighetema, inkomstförhållandena saml tillgången lill service
för förelag och människor. Stöd kan också ges till