Prop. 1984/85:118

Prop.
1984/85:118

Regeringens proposition

1984/85:118

om
kemikaliekontroll;

beslutad
den 21 mars 1985.

Regeringen
föreslår riksdagen all anla de förslag som har lagits upp i bifogade uidrag av
regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

SVANTE
LUNDKVIST

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
proposilionen föreslås dels en ny lag om kemiska produkler, dels en ny
myndighel för kemikaliekontroll, benämnd kemikalieinspektionen.

Den
nya lagen är lillämplig på hantering och imporl av kemiska ämnen och
beredningar (kemiska produkler). Lagens syfle är all förebygga all skador på
människors hälsa eller i miljön förorsakas av kemiska ämnens inneboende
egenskaper. Om del är påkallal från hälso- eller miljöskyddssynpunkt får
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva atl lagens
beslämmelser om kemiska produkter skall lillämpas på varor, som innehåller
eller har behandlals med en sådan produkl. Genom lagen upphävs lagen (1973:329)
om hälso- och miljöfarliga varor.

Den
som tillverkar eller importerar en kemisk produkl skall enligt lagen uireda
produktens egenskaper i enlighel med vetenskap och beprövad erfarenhet. Också
den som i övrigt yrkesmässigt hanterar kemiska produkler skall ha lillgång
lill behövlig kemisk och toxikologisk kompetens. Vid överlåtelse av kemiska
produkler skall lämnas sådan informalion som är av belydelse från hälso- eller
miljöskyddssynpunkt. Informalionen kan lämnas genom märkning eller på annal
sätt.

Kemikalieinspektionen
ersäller produklkonlrollnämnden men får också uppgifler som inle åvilal
nämnden. Kemikalieinspektionen skall bedriva allmän ulredningsverksamhel
avseende hälso- och miljörisker i samband med hanleringen av kemiska produkler
saml utföra förhandsgranskning av nya kemiska ämnen och utredningsarbete
avseende ämnen som redan är i bruk. Vidare skall kemikalieinspektionen
registrera bekämpningsmedel saml vidmaklhålla och utveckla ell aUmänl
produktregister. 1 kemikaliein-1 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 118

Prop. 1984/85:118 2

spektionens
uppgifler ingår dessulom all ulöva tUlsyn enligt den nya lagen av tillverkare,
importörer och andra leverantörer av kemiska produkler saml alt meddela
föreskrifier om t. ex. produktutredningar och produktinformation.

Lagen
föreslås träda i kraft saml kemikalieinspektionen påbörja sin verksamhet den
Ijanuari 1986.

Lagförslaget
under 1 i denna proposition har granskals av lagrådet. Propositionen innehåller
därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 9), lagrådels yttrande (s. 57) och
föredragandens ställningstaganden till lagrådets synpunkter m. m. (s. 70).

Den
som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måsle därför läsa alla tre
delama.

i

Prop. 1984/85:118 3

1
Förslag till

Lag
om kemiska produkter

Härigenom
föreskrivs följande.

Inledande
bestämmelser

1 §
Denna lag är tUlämplig på hanlering och import av kemiska ämnen

och beredningar (kemiska produkler). Lagens syfte är alt förebygga all

skador på människors hälsa eller i miljön förorsakas av kemiska ämnens

inneboende egenskaper.

Om
del är påkallal från hälso- eller miljöskyddssynpunkt får regeringen eller den
myndighel som regeringen besiämmer föreskriva all lagens bestämmelser om
kemiska produkler skall lillämpas på varor, som innehåller eUer har behandlals
med en sådan produkl.

2
§ Med hantering menas i denna
lag tUlverkning, bearbelning, behandling, förpackning, förvaring, transport,
användning, omhändertagande, de-stmktion, konvertering, saluförande,
överlålelse och därmed jämförliga förfaranden.

3
§ Denna lag gäller inte sådana
kemiska produkler som omfattas av livsmedelslagen (1971:511),
läkemedelsförordningen (1962:701) eller lagen (1985:000) om foder. Om del från
hälso- eller miljöskyddssynpunkt är särskilt påkaUat får regeringen eller den
myndighel som regeringen bestämmer dock föreskriva all bestämmelserna i denna
lag skall tillämpas även på sådan produkl.

I
fråga om kemiska produkler som omfallas av slrålskyddslagen (1958:110) eller
lagen (1975:69) om explosiva och brandfarliga varor är bestämmelserna i denna
lag inle tillämpliga för alt förebygga hälso- eller miljöskador på grund av
joniserande strålning respektive explosion eller brand.

I
fråga om transport av sådana kemiska produkler som är farligt gods enligt lagen
(1982:821) om transport av farligt gods gäller denna lag endast i den utsträckning
som föreskrivs av regeringen eller den myndighel som regeringen besiämmer.

Denna
lag gäller inle sådan hanlering av kemiska produkter som omfattas av lagen
(1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark.

4 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen besiämmer får före

skriva undantag från lagens tUlämpning i fråga om visst produktslag eller

viss hanlering eller import av kemiska produkler.

Skyldigheter
vid hantering och import av kemiska produkter

5 §
Den som hanterar eller importerar en kemisk produkl skall vidta de

åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för atl hindra

eUer molverka skada på människor eUer i miljön.

Regeringen
eller den myndighel som regeringen bestämmer får meddela särskilda föreskrifter
om försiktighetsmått.

Prop. 1984/85:118 4

6 §
Del åligger särskilt den som lillverkar eller importerar en kemisk

produkl alt genom egna undersökningar eller på annal sätt se lill alt det

finns liilfredsslällande ulredning för bedömning av vilka hälso- eller miljö

skador som produklen kan orsaka. Ulredningen skall vara gjord i enlighel

med vetenskap och beprövad erfarenhei.

Regeringen eller den
myndighel som regeringen besiämmer får meddela yllerligare föreskrifier
beträffande ulredningen om kemiska produkler.

7
§ Den som yrkesmässigl hanterar
eller importerar en kemisk produkl skall ha lillgång liU den kemiska och
toxikologiska kunskap som behövs med hänsyn till verksamhelens omfattning och
produktens egenskaper. Regeringen eller den myndighel som regeringen besiämmer
får meddela ytterligare föreskrifier i delta hänseende.

8
§ Den som lillverkar,
importerar eller överlåter en kemisk produkt skall genom märkning eller på
annat sätl lämna uppgifler av belydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt
(produktinformation).

Regeringen
eller den myndighet som regeringen besiämmer får meddela ytterligare
föreskrifter om produktinformation.

9 §
Den som yrkesmässigt hanterar eller importerar en kemisk produkt

skall lill den myndighel som regeringen besiämmer och i den omfallning

regeringen eller, efler regeringens bemyndigande, myndighelen föreskri

ver lämna de uppgifter om produklen och dess hanlering som kan behövas

för all bedöma hälso- eller miljörisker.

Förhandsanmälan

10 §'
Regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer får före

skriva alt den som avser all lillverka eller importera en kemisk produkt,

som inle lidigare varit i bruk i Sverige, senasl vid en viss lidpunkl lill den

myndighel som regeringen besiämmer skall göra anmälan om tillverkning

en eller importen saml redovisa undersökningsresultat och andra upp

gifter.

Tillstånd
m. m.

11
§ Om del behövs från
hälso-eller miljöskyddssynpunkt, får regeringen eller den myndighel som
regeringen besiämmer föreskriva alt en kemisk produkl får hanleras eller importeras
endast efter tillstånd eller all för hanlering eller import av en sådan produkl
skall gälla annat särskilt villkor.

12
§ Är del av särskild belydelse
från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får regeringen eller den myndighel som
regeringen besiämmer förbjuda hantering eller import av en kemisk produkt.

Miljöfariigt
avfall

13 §
öm del är påkallal från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får rege

ringen föreskriva atl slulligl omhändertagande av visst avfall på vilkel

denna lag är lillämplig (miljöfarligt avfall) får bedrivas yrkesmässigl endasl

av juridisk person i vilken staten har inflytande.

Prop. 1984/85:118 5

Tillsyn

14
§ Tillsynen över efterlevnaden
av denna lag samt föreskrifier och villkor som har meddelals med stöd av lagen
skall ulövas av den eller de myndigheler som regeringen besiämmer.

15
§ En lillsynsmyndighel har rätl
all på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för lillsynen.

16
§ En tillsynsmyndighet får
meddela de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för all denna
lag eller föreskrifier som har meddelals med slöd av lagen skall eflerievas.

Beslul
om föreläggande eller förbud får förenas med vite.

Underiåler
någon att vidta en ålgärd som åligger honom enligt denna lag eller enligt
föreskrifier eller villkor som meddelats med slöd av lagen eller enligt en
tillsynsmyndighets föreläggande, får myndigheten förordna om rätlelse på hans
bekostnad.

17 §
För lillsyn enligt denna lag har en tillsynsmyndighet rätt lill tillträde

lill områden, lokaler och andra utrymmen som används i samband med

hanleringen av kemiska produkter, dock inte bostäder, och får där göra

undersökningar och la prover. För uttaget prov belalas inle ersättning.

Polismyndigheten
skall lämna del bilräde som behövs för tillsynen.

Om
skyldighet all ersälla en tillsynsmyndighet kostnader för provtagning och
undersökning av prov föreskriver regeringen eller den myndighel som regeringen
besiämmer.

Avgifter

18
§ Regeringen eller den
myndighel som regeringen besiämmer får föreskriva om avgifier för myndighels
verksamhel enligt denna lag.

19
§ Om det med slöd av denna lag
har meddelals föreskrifter som medger undantag från en beslämmelse om hanlering
eller imporl av en kemisk produkl av visst slag och sådana föreskrifier kan
antas innebära ekonomisk fördel för den som hanterar eller importerar produkten
får regeringen eller den myndighel som regeringen besiämmer föreskriva alt en
särskild avgift skall las ul för all utjämna en sådan fördel.

Ansvar,
sekretess m. m.

20 §
Den som

1. med
uppsåt eller av grov oaklsamhel bryler mol 5 §,

2.
med uppsåt eller av oaktsamhet
bryler mot föreskrifl, villkor eller förbud som meddelats med stöd av 5-13 §§
eller

3.
med uppsåt eller av oaklsamhel
underiåler all fullgöra vad som åligger honom enligt 15 §,

döms
lill böler eller fängelse i högsl ell år.

I
ringa fall döms inle lill ansvar.

Till
ansvar enligt försia slycket döms inle om ansvar för gärningen kan ådömas
enligt brottsbalken eller enligt lagen (1960:418) om siraff för vam-smuggling.

Prop. 1984/85:118 6

Den
som har överträtt vitesföreläggande eUer vitesförbud döms inle liU ansvar
enligt denna lag för gärning som omfallas av föreläggandet eUer förbudet.

21
§ Den som med uppsåt eller av
oaklsamhel lämnar oriklig uppgifl om förhållande av betydelse i ansökan eller
annan handling som avges enligt denna lag eller föreskrift som meddelats med
slöd av lagen döms till böler.

22
§ Kemiska produkter eller varor
som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdel därav samt utbyle av
sådanl broll skall förklaras förverkade, om del inle är uppenbari oskäligt.

23
§ Den som har tagit befattning
med etl ärende som avses i denna lag får inte obehörigen röja eller ulnyllja
vad han därvid erfarit om någons affärs- eUer driftförhållanden.

I
det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen
(1980:100).

24 §
Föreskrifier om överklagande av en myndighels beslut enligt denna

lag eller med stöd av ell bemyndigande enligt lagen meddelas av regering

en.

1.
Denna lag träder i krafl den
Ijanuari 1986. Genom lagen upphävs lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga
varor.

2.
Förekommer i lag eller annan
förfallning hänvisning till bestämmelser som ersätts genom bestämmelserna i
denna lag, tiUämpas i stället de nya bestämmelserna.

3.
Beslut om förbud, föreskrifl,
lillstånd, medgivande eller regisirering som faltals enligt äldre bestämmelser
skaU anses meddelat med slöd av molsvarande bestämmelser i denna lag om inte
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar annat.

2
Förslag till

Lag
om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Härigenom
föreskrivs atl 3 § vapenlagen (1973:1176) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3§
Med ammunition förstås i denna lag patron eUer projektil eller handvapen på
vUkei lagen äger tillämpning saml tändhatt eller annal ländmedel till sådan
patron eller projektil.

öm
ammunition som är all hän- Om ammunition som är all hän

föra till explosiv vara eller som in- föra till explosiv
vara eUer som in

nehåller gift finns bestämmelser nehåller gift finns bestämmelser

även i förordningen (1949:341) om även i förordningen (1949:341) om

explosiva varor och i lagen explosiva varor och i lagen

(1973:329) om hälso- och miljöfar- (1985:000) om kemiska produkter,

liga varor.

Denna
lag träder i kraft den Ijanuari 1986.

Prop.
1984/85:118 7

3
Förslag till

Lag
om ändring i brandlagen (1974:80)

Härigenom
föreskrivs alt 15 § brandlagen (1974:80) skall ha nedan angivna lydelse.

15 §'

Nuvarande
lydelse

Föreligger
i samband med verksamhet vid viss anläggning särskild fara för att utflöde av
vara, på vilken lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor äger
tillämpning, orsakar avsevärd skada på människor eller i miljön, får
länsstyrelsen efler samråd med produktkontrollnämnden ålägga anläggningens
ägare eller innehavare alt hålla den beredskap med personal och utrustning som
behövs för atl avvärja eller begränsa sådan skada. Åläggande får dock ej avse
beredskap som skulle medföra oskälig koslnad. I fråga om anläggningar, som
krigsmakten förfogar över, meddelar regeringen särskUda beslämmelser.

Föreslagen
lydelse

Föreligger
i samband med verksamhel vid viss anläggning särskild fara för all utflöde av
vara, på vilken lagen (1985:000) om kemiska produkter äger lillämpning,
orsakar avsevärd skada på människor eller i miljön, får länsstyrelsen efter samråd
med den myndighet som regeringen bestämmer ålägga anläggningens ägare eller
innehavare att hålla den beredskap med personal och ulrusining som behövs för
atl avvärja eller begränsa sådan skada. Åläggande får dock ej avse beredskap som
skulle medföra oskälig kostnad. I fråga om anläggningar, som försvarsmakten
förfogar över, meddelar regeringen särskilda bestämmelser.

Denna
lag Iräder i krafl den Ijanuari 1986.

4
Förslag till

Lag
om ändring i renhållningslagen (1979:596)

Härigenom
föreskrivs all 2 § renhållningslagen (1979:596) skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

Utöver
föreskrifierna i denna lag finns föreskrifter om avfallshantering i
förfatiningar om miljöskydd och om kemiska produkler saml i andra
författningar.

Nuvarande
lydelse

2 §

Utöver
föreskrifierna i denna lag finns föreskrifter om avfallshantering i
författningar om miljöskydd och om hälso- och miljöfarliga varor samt i andra
förfatiningar.

Ulan
hinder av denna lag kan regeringen eller en myndighet, som regeringen
besiämmer, beiräffande försvarsmaklen meddela särskilda föreskrifter i frågor
som avses i lagen.

Denna
lag Iräder i krafl den 1 januari 1986. Senaste lydelse 1975:96.

Prop.
1984/85:118 8

5
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

Härigenom
föreskrivs atl 4 och 7 §§ lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel
över skogsmark skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4§

Produktkontrollnämnden får Regeringen eller den myndighet

medge undanlag från 1 §,
om del som regeringen bestämmer får behövs för velenskaplig
prövning. medge undantag från 1§, om del

behövs
för vetenskaplig prövning.

7§
Skogsvårdsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos skogsslyrelsen
genom besvär.

Beslul
av skogsslyrelsen eller Beslut av skogsslyrelsen eller

produktkontrollnämnden
får över- myndighet som avses i 4 § får

klagas
hos regeringen genom be- överklagas hos regeringen genom

svär. besvär.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1986.

Prop. 1984/85:118 9

Uidrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1985-01-17

Närvarande: statsrådet Lundkvist, ordförande, och
statsråden Sigurdsen, Hjelm-Wallén, Andersson, Boström, Göransson, Gradin,
Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Lundkvist

Lagrådsremiss med förslag till lag om kemiska produkter.

1 Inledning

Genom beslul i februari 1983 bemyndigade regeringen mig
all lillkalla en kommission med uppdrag all se över frågor om kontrollen över
användningen av kemiska produkler (kemikommissionen).'

Kommissionen överlämnade i april 1984 delbeiänkandel (SOU
1984:24) En bäitre informalion om kemiska produkler och i seplember 1984 huvudbetänkandel
(SOU 1984:77) Kemikaliekontroll.

Huvudbetänkandel innehåller förslag lill lag om kemiska
produkter, förslag till lag om spridning av bekämpningsmedel och förslag om
vissa nya lillämpningsförfaltningar. Där redovisas också kommissionens förslag
lill lillsynsorganisalion, finansiering m. m.

Till prolokollet i della ärende bör som bilaga 1 fogas den
sammanfattning av betänkandena som finns i betänkandet (SOU 1984:77).

De lagförslag som har lagts fram i betänkandena bör fogas
lill prolokollet som bilaga 2.

Betänkandena har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna och en sammanslällning av remissyllrandena bör fogas lill
protokollet i detla ärende som bilaga 3 såviit gäller SOU 1984:24 och som
bilaga 4 såvitt gäller SOU 1984:77.

I fråga om gällande rätl och nuvarande förhållanden i
övrigl hänvisar jag tiU de båda betänkandena. Delsamma gäller i fråga om de
närmare överväganden som redovisas i dessa.

' Ledamöter i kemikommissionen: statssekreteraren Ulf
Lönnqvist, ordförande, bibliotekarien Viola Claesson, riksdagsledamöterna Lars
Ernestam, Britta Hammarbacken, Per-Richard Molén, Kjell Nilsson, Berit
Oscarsson och Bengt Silfverstrand.

Prop.
1984/85:118 10

I
fortsättningen av mitl anförande kommerjag alt ta upp de lagstiftningsfrågor som
föranleds av kommissionens förslag och som bör beslutas av riksdagen. För
sammanhangels skull kommer jag som information atl behandla också vissa förslag
i frågor som del ankommer på regeringen all avgöra. Jag avser all åierkomma
till organisalions- och anslagsfrågorna när jag efter lagrådsgranskningen för
regeringen redovisar milt förslag till proposiiion till riksdagen. Mina
ställningstaganden till en del övriga förslag som kommissionen har lagt fram
kommerjag all redovisa för regeringen i andra sammanhang.

2
Allmän motivering

2.1
Allmänna utgångspunkter

Att
trygga alla människors rätl tUl en god livsmiljö är etl övergripande mål för
miljöpolitiken. En sådan helhetssyn kräver att de miljöhot som äventyrar
livsvillkoren för människor kan avväijas. Därför måste miljöförstörelsen var
och i vilken form den än förekommer hejdas och förstörd miljö så långt möjligt
återställas.

Vi
vet i dag all grundläggande fömtsättningar för mänskligl liv på jorden kan
hotas, om miljöförslörelsen får breda ut sig. Denna förstörelse är i stor
utsträckning en följd av mänsklig aktivitet. Del krävs en anpassning lill de
naturligt givna förulsällningarna, om detla hol mot människans existens skall
kunna tillbakavisas. I dessa anslrängningar förbUr vetenskap och teknik nödvändiga
instmment för atl finna lösningar på vitala samhällsproblem. Det är genom
utnyttjandet av vetenskapens framsteg som vår kunskap om miljöproblemen växer.
Ur del ökande vetandet skapas också fömtsättningarna för åtgärder och
problemlösningar.

Miljöförslörelsen
vet inga nationsgränser. Miljöförstörelse i ett land påverkar ofta siluationen
i andra länder. Därför är del nödvändigt med ell vidgal och fördjupat
internationellt samarbete för alt finna gemensamma lösningar på många
miljöproblem. Utmärkande för miljöförslörelsen är också alt dess långsikliga
karaklär kan påverka situationen för kommande generationer. Det ger än slörre
anledning till kraftfulla ålgärder på olika områden för att förebygga och
förhindra miljöförstörelsen.

Flera
av de mesl besvärliga miljöproblemen i dagens samhälle kan hänföras liU den
stora användningen av kemikalier. I vårt land förekommer omkring 90000 kemiska
produkler. De flesla ämnen och produkler som nu används är otillräckligt
undersökta från hälso- och miljösynpunkt.

1
dagens samhälle kommer flertalet människor i sin dagliga lUlvaro - på
arbetsplatserna, i hemmen, i det fria - i kontakt med kemiska produkler av
olika slag. Vi vet samiidigi all användningen av kemiska produkter har orsakat
skador på människor och i naturen. Människan kan påverkas av de kemiska
produkterna på olika sätl. Dels kan produklen påverka de männi-

Prop.
1984/85:118 I!

skor
som lillverkar den, använder den eller på annat sätl kommer i direkl konlakl
med den, dels kan den nå människan via inandningslufl, dricksvatten, födoämnen
m.m. Det finns anledning att se med säi-skild oro på sådana skadeverkningar som
upptäcks först sedan del hälso- eller miljöfarliga ämnel använts en längre
lid. Vikliga sådana exempel finns inom den yrkes- eller på annal sätt miljöbetingade
cancern.

Samtidigt
är det viktigt atl undersiryka all den kemiska induslrin har varil och alltjämt
är av slor betydelse för vårl samhälle. Ulvecklingen av nya kemiska ämnen och
processer har gett oss bälire läkemedel, hjälpt oss all få bukt med
skadeinsekter och växtsjukdomar, underlättat arbelel i hemmen, skapal nya
maierial osv. Men samiidigi har användningen av vissa kemiska produkler skapal
problem. Osäkerheten är slor om många av de kemiska ämnenas verkan på lång
sikl. Vi vet bl. a. aUl för litet om hur olika ämnen samverkar med varandra och
med föroreningar.

Många
människor känner i dag otrygghet och rädsla för skada och ohälsa på grund av
kemikalieanvändningen. Även om ålgärder har vidtagits från samhällets sida för
att förbällra kontrollen över kemikalieanvändningen, finns fortfarande behov av
atl förbättra kontrollen över utvecklingen på kemikalieområdet. Därför krävs en
effektivisering och samordning av sam-hällskonlrollen. För all se över den
pågående verksamhelen och lägga fram förslag till insatser för en förbättrad
kontroll tillsatte regeringen en kemikommission. Kommissionens uppdrag har
varit att göra en samlad översyn av de problem för hälsa och miljö som den
stora kemikalieanvändningen medför samt att föreslå sådana ålgärder all
problemen kan molverkas.

Mål
och principer för kemikaliekontrollen

Kemikommissionen
har i sill belänkande angell vilka uigångspunkter och mål som bör gälla för
samhällels kemikaliekontroll. Jag vill i detta sammanhang i anslutning lill vad
kommissionen anfört peka på vissa principer som enhgt min mening är av särskild
betydelse.

Målel
för kemikaliekontrollen måste vara att förhindra skada på människor och miljö.
Skadliga ämnen och produkler bör därför så långl som möjligt ersältas med
mindre skadliga och heh ofarliga. Där användningen av ämnen som kan innebära
risker för hälsa och miljö inte kan undvikas måste sådana ålgärder vidlas som
gör hanleringen säker. För all kemikaliekontrollens mål skall nås är det
viktigt atl aUa kemiska produkler som hanteras är väl utredda med avseende på
sina effekter på hälsa och miljö. Lika angeläget är det att alla som hanterar
kemiska produkler är tillräckligt informerade om skaderisker och förebyggande
ålgärder så att de kan hantera produkterna på etl säkert sätl.

Ansvarei
för alt kemikaliekontrollens mål uppnås måsle enligt min mening i första hand
ligga hos de förelag som tillverkar, importerar, överiåter eller använder
kemiska produkter. Myndighelernas huvuduppgift inom

Prop.
1984/85:118 12

kemikaliekontrollen
bör vara atl se lill alt företagen gör vad som behövs för all undanröja och
förebygga hälso- och miljörisker.

Det
är enligt min mening angelägel atl ålgärder för all förebygga skada vidlas så
tidigt som möjligt. Mycket höga krav måste därför ställas på tUlverkare och
importörer. De skall genom silt val av produkler saml genom uiredningar och
information om hälso- och miljörisker ge goda förutsättningar för en säker
hanlering hos dem som skall använda produklerna. Jag anser atl kontrollen av
all tillverkarna och importörerna fullgör sin undersökningsskyldighel måste
utvecklas.

En
avgörande fömlsätlning för en fungerande kemikaliekontroll är atl kunskapsnivån
är lillräcklig i kemikaliehanteringens alla led och hos ansvariga myndigheler.

TUlsynsmyndighelernas
verksamhet måste somjag ser del i alll väsenlligl koncenlreras kring
uppslällda mål för kemikaliekontrollen. Tillräckliga resurser måsle avsällas ål
kunskapsuppbyggnad och ål alt följa ulvecklingen. Myndigheterna bör vid sin
verksamhel utgå från vetenskapligt underbyggda bedömningar.

Myndighelernas
kontroll av all förelagen följer gällande beslämmelser måsle vara effektiv.
Därigenom uppnås inle bara en bäitre kemikaliekontroll utan också
fömtsättningar för en konkurrens på lika villkor mellan företagen.

Kemikaliekontrollen
är uppdelad mellan flera olika myndigheter. Etl nära samarbete mellan
myndigheterna är nödvändigl för att samordna bedömningar och ålgärder i fråga
om sådana ämnen som förekommer i skilda miljöer. Samarbele behövs också för alt
förhindra atl problem lämnas ulan åtgärd därför all ingen känner ansvar för alt
lösa dem.

De
kemiska hälso- och miljöproblemen är i slor ulslräckning inlernationella. I
många fall kan de inte lösas utan inlernationellt samarbete. Ett ulvecklal
framåtsyftande inlemalionelll samarbele minskar riskerna för tekniska
handelshinder lill följd av nationell reglering. OECD har utgivit rikllinjer
och rekommendalioner inom kemikalieområdet som utgör goda exempel på sådant
samarbele. Beslul har faltals inom OECD om godkännande av testresultaten från
andra länder där tester skelt i överensstämmelse med OECD: s rikthnjer. Vidare
har man kommii överens om bl. a. gemensamma riktlinjer för dokumeniation som
skall föregå introduktion av nya kemikalier. Arbete har nu påbörjals rörande
kemikalier som redan exislerar på marknaden. Del inlernationella samarbetet
måste även i fortsättningen ges hög prioritet i myndighelernas arbete. Jag
vill särskilt understryka att samarbelel mellan de nordiska länderna bör
vidareutvecklas.

Myndighelernas
agerande genlemol näringslivet måsle enligt min mening präglas av fasthet men
också av kunskaper om och insikter i näringslivels förhållanden. Därigenom
skapas del förtroende från näringslivels sida som är ett viktigt led i en god
kemikaliekontroll. Förelagen bör ha ett egel inlresse av alt
kemikaliekontrollen i samhällel fungerar på elt sådanl säll

Prop. 1984/85:118 13

alt företagen kan uppfylla sina förpliktelser i fråga om
arbetsmiljö och miljöskydd.

Den gemensamma uppgiflen alt skydda arbetstagarna från
hälsorisker ger en god grund för samarbele mellan myndigheterna och
arbetslagarnas organisaiioner. Väl informerade skyddsombud kan omedelbart
ingripa vid risksiiuationer på de enskilda arbetsplatserna och utgör därigenom
ell nödvändigl inslag i kemikaliekontrollen. Förelagshälsovården har också en
viklig roll.

Den riskanalys som görs i myndighelernas arbele bör enligt
min mening redovisas så atl därav framgår inte bara den kunskap som man har om
etl visst ämne, utan också de kunskapsluckor och den osäkerhet som finns.
Riskanalysen är av grundläggande betydelse som underlag för myndigheternas
föreskrifter om kemiska produkler.

I många fall räcker befinllig kunskap inle för all med
någorlunda säkerhel avgöra om etl ämne har en viss missiänki skadlig effekl
eller inte. Enligt min åsikt bör man då så långl del är praktiskt möjligt
tillämpa principen all ämnel räknas som om del hade den misstänkta skadliga
effeklen inlill dess det finns tillräckliga skäl att anse all så inle är
fallel.

Jag anser alt del är av slor belydelse för
kemikaliekontrollen atl en hög forskningskompetens upprätthålls och att en
kvalificerad toxikologisk och epidemiologisk forskning, bl.a. vad gäller
melodulveckling, bedrivs inom landet.

Kommissionens förslag i huvuddrag

Kemikommissionen har redovisal bl.a. följande brisier i
den nuvarande kemikaliekontrollen.

Flertalel av de kemikalier som används har lagils i bruk
ulan alt vara tillräckligt undersökta. För flertalet ämnen och produkler är
också de nuvarande kunskaperna om hälso- och miljöeffekterna ofullständiga.
Många av myndighelernas och företagens beslut om kemikaliernas användning
måsle därför fallas på elt osäkeri beslulsunderiag. Produktinformationen lill
dem som använder kemiska produkler är i många fall brislfällig. Produktinformation
om miljörisker har ännu inte genomförts på något systematiskt sätt.

Del finns inte någon systematisk myndighetslillsyn riklad
mot tillverkare eller importörer, trots att det är avgörande för
kemikaliekontrollen all dessa fullgör sina omfallande skyldigheler i fråga om
produkiuiredningar och produktinformation. Samordningen mellan myndigheterna är
inle lillräckligt ulvecklad och ansvarsfördelningen är i några avseenden
oklar. Myndighelernas risk-nyltovärderingar görs inle på ell tillräckligt
systematiskt och samordnai säll och brister dessutom i fråga om det
velenskapliga underlaget.

Kemikommissionen har siarkt understrukit tillverkarnas och
importörernas redan i gällande lagsliftning fastslagna ansvar för all kemiska
pro-

Prop.
1984/85:118 14

dukter
är tillräckligt utredda från hälso- och miljöskyddssynpunkt innan de förs ul i
användning. Den som tillverkar eller importerar en kemisk produkt bör genom
egna undersökningar eller på annal säll se till att det finns tillfredsstäUande
ulredning som underlag för bedömningen. Denna skyldighel bör vara
grundläggande för hela konlroUen av vUka hälso- eUer miljöskador som produklen
kan orsaka. Tillverkarna och importörema har också ell ansvar för alt
produkterna ålföljs av den informalion om risker och skyddsåtgärder som behövs
för en säker hantering då de förs ut i användning.

Kompetenskrav
bör enligt kommissionen kunna införas för dem som tillverkar, importerar eller
yrkesmässigl överlåter kemiska produkter. Den som lillverkar eller importerar
kemiska produkter bör vara skyldig all skaffa sig tillgång tUl den kemiska och
toxikologiska kompelens som behövs samt hålla sig underrättad om forskning och
teknisk utveckling av belydelse för skyddel av hälsa och miljö. Åven den som
yrkesmässigl överlåter kemiska produkler bör skaffa sig det kunnande som behövs
med hänsyn till produkternas egenskaper.

Den
som yrkesmässigt ulreder kemiska ämnens hälso- och miljöeffekter bör göra det i
enlighel med vetenskap och beprövad erfarenhei.

Vid
överlåtelse av en kemisk produkt lill yrkesmässig hanlering bör enligt
kommissionen besked lämnas om atl den är bedömd från hälso- och
miljöskyddssynpunkt. Detta bör göras även om produkten bedömts vara varken
hälso- eller miljöfarlig.

Kommissionen
föreslår vidare all tillverkare och importörer blir skyldiga all tUl
kemikaliemyndigheten rapportera nya rön som kan antas vara okända för
myndigheten, t. ex. opublicerade undersökningsresultat.

Spridning
av bekämpningsmedel regleras enligt kommissionens förslag i en särskild lag. I
lagen uppställs krav på försiklighetsmålt och återhållsamhet vid användningen
av bekämpningsmedel.

I
fråga om organisalionen föreslår kommissionen att myndighetsansvaret för den
gmndläggande kemikaliekontrollen läggs på en fristående kemikaliemyndighet som
ersäller den nuvarande produklkontroUnämn-den. Vidare bör elt toxikologiskt råd
inrättas för att verka för en samordning av myndighelemas riskanalyser och för
en hög kvalitet på dessa.

Kommissionen
har föreslagil att lagen (1973:329) om hälso- och miljöfariiga varor (LHMV)
ersätts av en ny lag om kemiska produkter.

Ställningstaganden
tUl vissa huvudfrågor

Kemikommissionens
förslag tillstyrks av många remissinstanser. Beträffande den föreslagna lagen
om kemiska produkter ifrågasäller flera remissinslanser behovet av en ny lag
med etl tillämpningsområde som är mer vidsträckt än LHMV: s. Från näringslivets
sida anser grossistförbundel, industriförbundet, kemisk lekniska
leveranlörsförbundei (KTF) och kemikontoret att bristerna i LHMV är otillräckligt
analyserade och att det inte

Prop. 1984/85:118 15

föreligger
behov av någon ny lagstifining. Flerlalel av remissinslanserna har dock inle
hafl något alt erinra mol kommissionens lagförslag.

För
egen del villjag anföra följande: Det har nu gått drygt ett decennium sedan den
nuvarande lagstiftningen och myndighelsorganisationen på kemikalieområdet kom
till. Ulvecklingen har visal all kemikaliekontrollen nu behöver effektiviseras.
Därvid behöver bl. a. tillämpningsområdet för lagstiftningen utvidgas. En
effektiv lagstifining om kemikaliekontroll bör gälla hela det kemiska
produktområdet, även sådana produkler som inle har konslalerals vara hälso-
eller miljöfarliga. Delta förhållande samt de övriga ändringar i den gällande
lagen som bör genomföras med anledning av kommissionens förslag gör det
motiverat all som kommissionen föreslår ersälla LHMV med en ny lag om kemiska
produkler.

Den
nya lagen bör få samma karaklär som den nuvarande med dels relativt allmänt
hållna bestämmelser om bl.a. de skyldigheler som åvilar dem som i olika
sammanhang hanterar kemikalier, dels bemyndiganden all i
tillämpningsföreskrifter precisera lagstiftningens innehåll. Med utgångspunkt
i kommissionens förslag bör därvid en rad tekniska förändringar göras i lagen i
syfte alt göra den till ell mera smidigt inslrumenl i en effekliv
kemikaliekontroll. Med denna lagstiftningsteknik föreligger självfallel vissa
svårigheler att närmare bedöma vilka effekler i bl.a. koslnadshanseende som de
föreslagna lagändringarna kan få.

Jag
vill i detla sammanhang dock framhålla alt de utgångspunkter som enligt min
mening bör vara vägledande när det gäller all effeklivisera kemikaliekontrollen
också syftar till all förenkla för näringslivel alt uppfylla de krav som
samhällel från hälso- och miljösynpunkt har anledning alt ställa. Genom en
förbättrad tillsyn mol tillverkare och importörer av kemiska produkter, vilkel
kommissionen föreslagil och vilkel också jag ansluter mig till, kan flera
fördelar nås. Ansvaret läggs därvid på de led i hanleringskedjan där i
allmänhel möjligheter finns att till lägsta koslnad minska hälso- och
miljöriskerna. En brislfällig hantering i leverantörsledet kan leda lUl all
användare av kemikalier tvingas all inhämla information, göra egna
undersökningar eller vidta särskilda försiktighetsåtgärder lill sammanlagt
belydligl högre kosinader än om åtgärderna vidtagits i lidigare led. En
effeklivare tiUsyn bidrar också tUl atl undvika all vissa förelag kan få
konkurrensfördelar genom att åsidosätta lagstiftningens krav.

Eftersom
lagen i stor utsträckning skall lillämpas och lolkas av berörda myndigheler är
del svårt all i samband med lagstiftningsärendet göra några sammanvägda
kostnadsberäkningar. Först i samband med ohka tillämpningsföreskrifter som
senare kommer all meddelas är det meningsfulll alt för särskilda områden
försöka beräkna nyttan och kostnaderna i olika avseenden för de åtgärder som
övervägs. Det är angelägel atl sådana beräkningar görs där det är möjligt. Jag
vill i sammanhanget emellerlid framhålla all den nuvarande lagsiiftningen -
trols alt berörda myndigheler givils långtgående bemyndiganden — innebär alt
föreskrifier som har vä-

Prop. 1984/85:118 16

senllig
ekonomisk belydelse alllid skall underslällas regeringen. Molsvarande kommer
med hänsyn lill den s.k. begränsningskungörelsen (1970:641) all gälla också för
lillämpningen av den nya lagstiftningen.

2.2
TUlämpningsområdet för den nya lagen

Mitt
förslag: Den nya lagen skall vara lillämplig på hanlering och import av kemiska
ämnen och beredningar (kemiska produkter). Dess syfte är all förebygga hälso-
eller miljöskador av sådana produkler.

Lagen
skall kunna tillämpas också på varor som innehåller eller har behandlals med
kemiska produkler.

Kommissionens
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Många remissinslanser har inle gjort någol principuttalande angående
kommissionens lagförslag. Socialslyrelsen och arbelarskyddsstyrelsen anser alt
förslagel till en lag om kemiska produkler innebär en förbäuring jämfört med
den nuvarande lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Flera remissinslanser,
som ifrågasäller behovel av en ny lag, menar all del är lillräckligl med vissa
ändringar i den nuvarande lagen. Remisskritiken inriklas särskilt på alt
begreppet kemiska produkler införs i lagsiiftningen. Lantbruksslyrelsen anser
all del bör bälire klargöras vilka slag av ämnen som berörs av lagstiftningen
om kemiska produkler. Gifiinformalionsceniralen framhåller all kemisk produkt
är ell inarbetat begrepp som inte täcker enskilda ämnen. Bl.a.
slrålskyddsinstilutel föreslår atl förslagel komplelleras med definitioner av
de begrepp som används. Liknande synpunkier framförs av Svea hovrätt och
kammarrätien i Göleborg. Nalurvårdsverkel anser all tillämpningsområdet för
lagen bör begränsas lill sådana effekler som orsakas genom produkternas kemiska
och kemiskfysikaliska egenskaper.

Skälen
för mitt förslag: En modern kemikalielagstiflning bör fånga upp hela skalan av
hälso- och miljöfariiga egenskaper hos kemiska produkler. Skyldigheten att
undersöka, informera och lämna uppgifler bör finnas även för produkler utan
kända skadliga egenskaper. Ullryckel kemisk produkl används utan några
påtagliga nackdelar såväl inom industrin som hos myndigheterna som en samlande
benämning för både ämnen och beredningar. UUryckel "kemisk produkt"
är dessutom enligt min mening mer upplysande än "hälso- och miljöfariig
vara", som har vållat svårigheler vid lillämpningen.

Del
kan inle anses nödvändigl alt i laglexlen klargöra vilka egenskaper hos de
kemiska produklerna som lagen skall lillämpas på. Del är enligt min mening
lillräckligl alt människor eller miljö kan skadas då de utsätts för en

kemisk
produkl för all lagen skall vara tillämplig. Delta synsält präglar också
lagstiftningen på området i andra länder. Asbest, kvarts och andra mineraler
som kan förorsaka hälsöskador vid exponering bör innefattas i
tillämpningsområdet såvitt avser kemiska risker. Renl mekaniska skador, t. ex.
av lypen all människor eller djur skär sig på kemiska produkter, bör däremot
inle omfattas. Lagen bör inte heller vara lillämplig när kemiska ämnen genom
sin normala förekomst i naturen orsakar skada.

Kemisk
produkt används som jag tidigare har beröri som en sammanfattande benämning
för kemiska ämnen och beredningar. Med uttrycket kemisk produkt menas således,
vid den avsedda lillämpningen av lagen, inle, vilket några remissinstanser
synes ha uppfattat, varje vara eller föremål som innehåller ell kemiskt ämne.
En lagstiftning som syflar till skydd mot skadliga egenskaper hos kemiska
produkter bör emellertid också kunna lillämpas på föremål som innehåller eller
har behandlals med sådana produkler. Därför bör kunna föreskrivas all lagen
skall lillämpas även på vissa föremål. Sådana föreskrifier kan också avse skydd
mol t. ex. effekler av ell ämne som avges när elt föremål hanleras, även om
ämnel som sådanl inle ingår i föremålet utan bildas vid hanleringen, l.ex. vid
upphettning av plastmaterial.

Begreppet
kemisk produkl behandlas yllerligare i specialmotiveringen.

I
likhei med LHMV bör den nya lagen inte innehålla några beslämmelser om
skadestånd. Allmänna beslämmelser om skadestånd finns i skadeståndslagen
(1972:207). När del gäller skador av miljöfariig verksamhel finns särskilda
regler om ersättning i miljöskyddslagen (1969:387). Dessa regler är f. n.
föremål för översyn inom justitiedepartementet.

2.3
Förhållandet till viss annan lagstiftning

Mitt
förslag: Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva atl
lagen om kemiska produkler skall lillämpas även på Hvsmedel, läkemedel och
djurfoder om del behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt.

Radioakliva
ämnen saml explosiva och brandfarliga varor omfallas av lagen i den mån del
behövs för all förebygga andra hälso- eller miljöskador än sådana som omfattas
av resp. speciallagstiftning.

Kommissionens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Remissinstanserna har i allmänhet inte haft något atl invända mot kommissionens
förslag.

Skälen
för mitt förslag: Livsmedel, läkemedel och djurfoder är föremål för särskild
kontroll utanför kemikaliekontrollen. Ingen av dessa lagstiftningar

2
Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 118

Prop.
1984/85:118 18

tillgodoser dock några miljöskyddssyflen. En lagsliftning
om kemiska produkter bör innehålla en möjlighet atl ställa vissa baskrav från
hälso- och miljöskyddssynpunkt på alla produkter oberoende av vad produklerna
skall användas till. Samhällets kemikaliekontroll bör ha en god beredskap inför
nya risker. Därför bör del inle vara uteslutet atl ingripa enligt den nya lagen
mol livsmedel, läkemedel och foder.

LHMV gäller inle alls för radioakliva ämnen eller andra
källor till joniserande strålning. För explosiva eller brandfarliga varor
gäller LHMV endasl om de är hälso- och miljöfarliga på annal säll än genom alt
de kan orsaka explosion eller brand.

Inga kemiska produkter bör enligt min mening undanlas från
den föreslagna lagens lillämpning därför all de är radioaktiva, brandfarliga
eller explosiva. För samtliga dessa produkler bör lagen gälla fulll ut vid
sidan av speciallagarna.

Kommissionen har föreslagil alt det liksom lidigare skaU
finnas elt bemyndigande i lagen för regeringen eller myndighel som regeringen
bestämmer atl förordna om undantag från lagens lillämpning i fråga om visst
varuslag eller viss hanlering eller viss imporl. Enligt kommissionen läcker
della bemyndigande även del nuvarande bemyndigandel i 4 § andra slyckel LHMV
enligt vilket regeringen eller myndighel som regeringen besiämmer kan förordna
om undantag från lagens tillämpning på försvarsmakten. Överbefälhavaren har med
hänvisning lill närliggande lagsliflning, främsl 1 kap. 4§ arbetsmiljölagen,
föreslagit en beslämmelse enligt vilken regeringen eller den myndighet som
regeringen besiämmer får meddela föreskrifier för totalförsvaret med avvikelse
från den nya lagen. För min del viU jag peka på all arbetsmiljölagen lill
skillnad från kommissionens förslag inte innehåller något allmänl bemyndigande
om undanlagsbestämmelser. Den beslämmelse som kommissionen har föreslagit läcker
enligt min uppfallning även del av överbefälhavaren föreslagna bemyndigandel.
Jag finner därför inte anledning all frångå kommissionens förslag på denna
punkl.

I likhet med vad som har varit fallet under den lid som
LHMV har funnils kommer del också efler den nya lagens tillkomst atl finnas
oreglerade frågor som gäller gränsdragningen lill annan lagsliflning. Jag
tänker i detla sammanhang främsl på marknadsföringslagen (1975:1418) och arbetsmiljölagen
(1977:1160). Jag viU här någol utveckla min syn på den nya lagens förhåUande
lill dessa lagar.

Marknadsföringslagen

Marknadsföringslagens viktigaste beslämmelser är de tre
generalklausulerna om otillbörlig marknadsföring (2 §), informalion (3 §) och
produktsäkerhet (4 §).

Den nya lagen innehåller inle någon med 2 §
marknadsföringslagen konkurrerande bestämmelse.

Prop.
1984/85:118 19

Konsumentverket
har i sitt remissyttrande i fråga om olillböriig marknadsföring lämnat ulan
erinran kommissionens uttalande (huvudbetänkandel s. 192-193) au det i kemikalielagstiftningen
inle behövs några särskilda beslämmelser som kompletterar generalklausulen i
2§ marknadsföringslagen, såvitt avser skyddel för de anslällda vid
marknadsföring av kemiska produkter. Marknadsdomstolen har dock påpekat atl det
skydd som marknadsföringslagen ger en arbelsgivare då han förvärvar en vara för
sin rörelse inle beror på arbetsgivarens egenskap av näringsidkare ulan på aU
han är "konsument" i den mening som avses i 2§ marknadsföringslagen
(jfr prop. 1970:57 s. 88). I vad mån behovel av skydd för de i elt förelag
anslällda kan beaklas inom marknadsföringslagens ram är enligt
marknadsdomstolen högsl iveksaml. Hur långl marknadsföringslagens skydd i
beröri hänseende sträcker sig bör enligt min mening prövas av marknadsdomstolen
i ell särskilt fall. Först därefter kan finnas skäl alt ta upp frågan om
yllerligare lagsliflning behövs. Arbetarskyddsverket och kemikaliemyndigheten
bör bli skyldiga att till konsumentombudsmannen anmäla otillbörlig
marknadsföring av kemiska produkter. Därmed finns del fömtsättningar för att en
sådan fråga som jag nyss nämnt kommer under domslolens prövning.

Bestämmelserna
i 3 § marknadsföringslagen, som handlar om en näringsidkares
informationsskyldighet vid marknadsföring av varor, tjänsler och andra nyttigheier
lill konsumenler, konkurrerar med bestämmelserna om produktinformation i den
föreslagna nya lagen. Av 3§ marknadsföringslagen följer alt en näringsidkare
är skyldig all lämna sådan informalion som har särskUd belydelse från
konsumentsynpunkt. Bestämmelsen gäller alltså vid sidan av
speciallagstiftning. Jag förutsätter därför all den bestämmelsen beaktas vid
lillämpningen av den nya lagen såviit gäller produktinformation till
konsumenter. Del torde ofta finnas anledning för kemikaliemyndigheten att
samråda med konsumentverket i frågor som gäller produktinformation till
konsumenter.

Enligt
4§ marknadsföringslagen kan förbud meddelas mol fortsatt försäljning lill
enskilda konsumenler av en produkl som på gmnd av sina egenskaper medför
särskild risk för skada på person eller egendom. Eflersom ell sådanl förbud
enligt iredje slyckel i nämnda stadgande inle får meddelas i den mån det i
författning eller beslul av myndighel har meddelats särskilda beslämmelser om
varan med samma ändamål som förbudet skulle fylla, har dock bestämmelserna i
den nya lagen företräde framför marknadsföringslagen i detla avseende.
Marknadsdomstolen kan alltså inte förbjuda försäljningen av en vara, om del
redan finns en molsvarande föreskrift enligt den nya lagen.

Arbelsmiljölagen

Enligt
2 kap. 6§ arbetsmiljölagen fär etl ämne som kan föranleda ohälsa eller
olycksfall användas endast under förhållanden som ger betryggande

Prop. 1984/85:118 20

säkerhel.
Med farligt ämne avses i arbetsmiljölagen alla kemiska ämnen och produkler som
med hänsyn lill sina egenskaper och med elt visst användningssätt kan vara
hälsofariiga eller medföra olycksfallsrisk. Enligt 3 kap. 9§ arbelsmiljölagen
skall den som lillverkar, importerar eller överlåter ämne, som kan föranleda
ohälsa eller olycksfall, vidta de ålgärder som behövs för att hindra eller
molverka alt ämnel vid avsedd användning innebär risk från skyddssynpunkt. När
ämnet avlämnas för alt tas i bruk skall de anvisningar följa med som behövs för
hanleringen. Åmnel eller förpackning, kärl eller liknande, vari del förvaras,
skall vara tydligt märkt med uppgifter av betydelse för att förebygga ohälsa
och olycksfall. Enligt sistnämnda bestämmelse regleras hanleringen av alla slag
av farliga ämnen i arbetslivet, aUtså även sådana som är atl anse som
hälsofarliga enligt LHMV.

I
förarbelena till arbelsmiljölagen (prop. 1976/77:149) har vägledning getts för
samordningen i de frågor som berörs av de båda lagstiftningarna. I förhållande
lill arbelsgivare och andra brukare på arbetsplatserna kan sålunda föreskrifier
om farliga ämnen meddelas enligt 3 kap. 12 § arbetsmiljölagen både i enskilda
fall och generelll. När ett fariigl ämne godkänns, kan direkt
straffsanklionerade villkor föreskrivas för bmkandet av ämnel. När del gäller
leveranlörer av kemiska ämnen lill arbetsplatser, finns del som nyss nämnls
enligt 3 kap. 9§ arbelsmiljölagen etl skyddsansvar med möjlighel lill
ingripande i enskilda fall. Däremoi meddelas generella föreskrifter som avser
ledel före användningen av farliga ämnen med slöd av LHMV. Vidare anges i
proposilionen lill arbetsmiljölagen all LHMV skall tillämpas när del gäller
allmänna produktfrågor såsom allmän kartläggning av förekommande kemiska
produkter, klassificering av hälso- och miljöfarliga varor samt basmärkning.

I
förhållande lill arbelsmiljölagen har LHMV också förelräde när det gäller
frågor om ingripande med generella krav där en samlad bedömning behövs med
hänsyn till både arbelsmiljö och andra miljöseklorer.

LHMV:s
och arbelsmiljölagens tillämpningsområden sammanfaller således i stor
ulslräckning. Den nya lagens lillämpningsområde, som avser hela fältet för
kemiska produkter, för de båda lagsliflningsområdena ännu närmare varandra.
Detta ger sammantaget myndigheterna helläckande möjligheter till ingripanden mol
fariiga kemiska produkter. Detta är nödvändigt inte minst med hänsyn till
kravel alt ingripanden snabbi och effektivt måsle kunna ske för aU förhindra
ohälsa på arbetsplatserna. I frågor som huvudsakligen berör arbelsmiljön bör
redan enligt arbetsmiljölagen i dess nuvarande lydelse arbelarskyddsstyrelsen,
efter samråd med kemikaliemyndighelen, kunna meddela generella föreskrifier
riktade mot leverantörsledel.

All
de två lagsystemen delvis reglerar samma område ger mig dock anledning all
siryka under vad som vid tillkomsten av arbelsmiljölagen sades om
nödvändigheten av ell myckel nära samarbele mellan arbetar-

Prop.
1984/85:118 21

skyddsslyrelsen
och kemikaliemyndighelen. Del är därvid viktigt all de föreskrifier som
meddelas med slöd ay arbeismiljölagsliftningen när del gäller kemiska produkler
samordnas med de föreskrifter som meddelas enligt den nya lagen. Jag utgår från
all arbelarskyddsstyrelsen och kemikaliemyndighelen fortlöpande uppmärksammar
behovet av sådan samordning.

2.4
Försiktighetsmått

Mitt
förstag: Liksom lidigare skall del finnas en grundläggande beslämmelse om de
försiktighetsmått som skall iakttas vid all hanlering av kemiska produkter.

Bestämmelsen
om försiktighetsmått bör gälla även i fråga om en vara som kan orsaka en hälso-
eller miljöskada därför all den innehåller eller har behandlats med en kemisk
produkt.

Kommissionens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag med del undanlaget atl kommissionen
inle har föreslagil all bestämmelsen om försiktighetsmått skall vara direkt lillämplig
på en vara som innehåller eller har behandlals med en kemisk produkl.

Remissinstanserna:
Naturvårdsverket har ansell att bestämmelsen bör ulvidgas på säll som jag
föreslagit. Remissinslanserna har i övrigt inle hafl något att erinra mol
kommissionens förslag.

Skälen
för mitt förslag: Den som hanterar eller importerar en hälso- och miljöfariig
vara skall enligt 5§ LHMV vidta de ålgärder och iaktta de försiktighetsmått i
övrigt som behövs för att hindra eller motverka skada på människor eller i miljön.
Regeln om ålgärder och försiktighetsmått riklar sig lill alla som lar någon
befattning med hälso- eller miljöfariiga varor. En beslämmelse med molsvarande
innehåll behövs även i fortsättningen. Innebörden är bl. a. följande.

Vid
tillverkning och import bör en utgångspunki vara att välja en från hälso- och
miljösynpunkt så bra produklsammansättning som möjligt. Detla kräver för
tillverkarnas del au hälso- och miljöaspekterna blir slarki styrande för
produktutvecklingen. Vid yrkesmässig hanlering måste väljas ämnen och produkter
som kan hanteras säkert i alla hanleringsled, inbegripel avfallsbehandlingen.
Sådana produkler bör undvikas som kan ersättas av andra produkler som medför
mindre skaderisker. Delta kräver bl. a. all hanterande förelag har väl utvecklade
rutiner för att beakla hälso- och miljöaspekter vid inköp av kemiska produkler.
Vidare kräver del en fungerande produktinformation från tillverkare och
importörer.

Prop. 1984/85:118 22

Hanleringen
av kemiska produkler måsle ordnas så alt skada på hälsa och miljö undviks. Dels
kan della ske genom lekniska ålgärder som in-kapsling, ventilation,
recirkulalion, avloppsrening och teknik för omhänderlagande av avfall. Dels
kan det ske genom hanteringsrutiner, skyddsföreskrifter o.d. Förebyggande tekniska
åtgärder bör utnyttjas så långt som möjligt. Det är också viktigt atl
tillverkare, importörer och myndigheler får kännedom om erfarenhelerna hos
konsumenler och på arbetsplatser av användningen av kemiska produkler så all
dessa erfarenheter kan tillvaratas vid bedömningen och ulformningen av
produktinformationen.

Jag
ålerkommer i specialmotiveringen till den närmare tolkningen av bestämmelsen om
försiktighetsmått.

2.5
Undersökningar av ämnen och produkter

Mitt
förslag: Den som tillverkar eller importerar en kemisk produkl skall genom egna
undersökningar eller på annal sätt se till all del finns tillfredsställande
utredning för bedömning av vilka hälso- eller miljöskador som produklen kan
orsaka.

Den
som yrkesmässigt, t. ex. som tillverkare eller importör eller som konsult,
Ulreder ämnens hälso- och miljöeffekter skall vara skyldig att göra det i
enlighel med vetenskap och beprövad erfarenhei.

Skyldigheten
för myndighel alt avge s. k. responsum avskaffas.

Kommissionens
förslag: Överensslämmer i sak med milt förslag.

Remissinstanserna:
Remissinstanserna har i allmänhet inle hafl någol all invända mol kommissionens
förslag. De flesla har inte gjort någon erinran mol alt bestämmelsen om
responsum avskaffas. Bl.a. kemikontoret och kemisktekniska leveranlörsförbundei
anser dock atl bestämmelsen bör behållas.

Skälen
för mitt förslag: Oavsett pä vilket underiag som bedömningen av hälso- och
miljöfariighelen hos en produkl görs bör det i första hand vara lillverkaren
eller importören som ansvarar för alt underlaget är lillräckligl och
bedömningen riktig. Delta överensslämmer med vad som redan gäller enligt 5 §
lagen om hälso- och miljöfariiga varor.

En
tillverkare eller importör bör bl. a. uireda vad som redan är känt om de
humantoxikologiska och ekotoxikologiska verkningarna hos ämnen eller
ämneskombinationer som ingår i en viss kemisk produkl. Om resultaten av
tillgängliga undersökningar är otillräckliga för alt bedöma produkten, bör det
åligga honom all se till alt de kompletterande undersökningar som behövs kommer
lill slånd.

Nya
kemiska produkter bör få marknadsföras först när tillräckligt be-

Prop.
1984/85:118 23

dömningsunderlag
finns och varan enligt gjorda undersökningar kan hanleras på ett från hälso-
och miljösynpunkt acceptabelt sätt. Innan en produkl las i bruk, bör del vara
känt hur avfallet skall las om hand på eu säkert sätt.

När del gäller varor som
redan har inlroducerals, bör lillverkaren eller importören forllöpande hålla
sig informerad inte bara om sådan forskning som har betydelse för att bedöma
varans egenskaper utan också om möjligheterna att förändra dess sammansällning
på ell sätt som minskar hälso- eller miljöriskerna. Han bör vidare vara skyldig
all föranstalta om kompletlerande undersökningar, när della behövs för alt
hålla kunskapen om varan i nivå med den velenskapliga utvecklingen.

Kunskaper som behövs för
atl bedöma kemiska ämnens och produkters hälso- eller miljöfarliga egenskaper
kan inhämtas på olika sätt. 1 vissa fall kan del vara nödvändigl atl låla
genomföra regelrätta undersökningar på laboratorium. Detta lorde t. ex. bli
nödvändigl om del finns misstankar om hälso- eller miljöfarliga egenskaper som
varken kan vederläggas eller verifieras på annat sätt.

I
andra faU kan nödvändiga kunskaper för all bedöma ämnens och produkters
egenskaper från hälso- och miljösynpunkt inhämtas från befintlig velenskaplig
dokumentation eller från litteratur med redan ulvärderad information.
Tillverkaren eller importören får även i sådana fall la ansvaret för att gjorda
utredningar och utvärderingar är korrekta. Givetvis kan även myndighelernas
redovisade syn på ämnens och produkters hälso- och miljöeffekter utgöra
bedömningsunderlag.

Del är således inte
nödvändigl alt en tillverkare eller importör själv ulför erforderliga
uiredningar om produktens egenskaper från hälso- och miljösynpunkt. Han bör ha
möjlighel all förlila sig på resullal från uiredningar som andra har gjort och
all t. ex. anlita konsulttjänster. En förutsättning är dock atl utredningarna
har genomförls och redovisats på etl vetenskapligt korrekt sätl. Det är
angeläget att all yrkesmässig utredningsverksamhet inom delta område håller en
hög kvalitet, såväl den som bedrivs av tillverkare och importörer som den som
bedrivs av t. ex. konsuller.

Särskilda
krav bör slällas på ulredningen när en produkl befinns eller misslänks ha
hälso- eller miljöfarliga egenskaper. Sådana produkter skall vara noga utredda
med avseende på vilka innehållsämnen eller föroreningar som ger produkten dess
farliga egenskaper, arten och graden av de farliga egenskaperna saml vilka
åtgärder som behövs, dels för atl undvika hälso- eller miljöskador, dels för
all ta hand om avfall från produklen.

Om
tillverkare och importörer inte i delalj kan ange vilka hanteringsföreskrifter
som måste iakttas eller vilka övriga skyddsåtgärder som måste vidlas bör de
dock ansvara för all sådan informalion om lämplig hantering och om
skyddsåtgärder som behövs för en säker hanlering i följande hanteringsled
vidarebefordras. I varje hanteringsled skall göras erforderliga riskanalyser
med utgångspunki i den aktuella hanleringen.

Prop. 1984/85:118 24

En
lämplig indelning av de kemiska produklerna med hänsyn lill deras hälso- eller
miljöfarlighet bör liksom tidigare vara ell vikligl inslag i utredningsskyldigheten.

Jag
avser all senare föreslå all regeringen meddelar föreskrifier om all den som
lillverkar eller importerar en kemisk produkl skall bedöma produkten och med
hänsyn till arten och graden av farliga egenskaper klassificera den med
avseende på dess hälso- och miljöfarlighet.

Jag
har lidigare framhållil all huvudparten av kemikaliekontrollen bör ske hos
tillverkare, importörer och yrkesmässiga användare. Delta innebär atl även
flertalet bedömningar av risk- och nyttoaspekter skall göras av förelagen.
Också inom ramen för myndighelernas verksamhel kommer det dock alt bli aktuellt
atl utföra bedömningar av risk och nylla med enskilda kemiska ämnen eller
produkter. Myndigheternas verksamhel på områdel, som också bör innefalla l.ex.
angivandet av principer för bedömning av olika sorlers risker, bör kunna bli av
betydelse också för de bedömningar som sker på förelagen. Det är därför
angeläget all myndighelernas arbele, så långl del är möjligt, följer vissa
enhelliga principer.

Det
behövs rikllinjer för myndigheternas arbele med bedömningar av risk och nytta i
kemikalieanvändningen. Dessa rikllinjer bör ta sikte på bl. a. all göra
myndighetsarbelel i dessa frågor läll lillgängligl för allmänhetens insyn, på
att åtskilja faktabedömningar och värderingar och på att hålla en hög velenskaplig
kvalilel i faklaunderlagel. Vidare bör i riktlinjerna framhållas
angelägenhelen av all djurförsök vid lesier av kemiska produkter så långl
möjligt ersätts med försöksdjursfria metoder. Vidare behövs en mera
standardiserad lerminologi på områdel.

Responsum

Enligt
10 § LHMV bemyndigas regeringen all föreskriva skyldighel för myndighel all på
begäran meddela beslul om en vara är all anse som hälsofarlig eller som
miljöfarlig. Enligt 55 § KHMV skall produklkonlrollnämnden på begäran av den
som saken angår meddela beslul om en vara med hänsyn lill sina egenskaper och
uppgivna eller troliga hanlering är all anse som hälsofarlig, s. k. responsum.
Om del är av slor belydelse från allmän synpunki och förhållandena medger det,
får produktkontrollnämnden också meddela beslut om en vara är all anse som
miljöfariig.

Den
nuvarande responsumskyldighelen har saknat praklisk belydelse. Den kan enligt
min åsikt också leda till missförstånd bland de produklan-svariga om deras
skyldighel alt alllid själva bedöma om en vara är hälso-och miljöfarlig eller
inte. Allmänheten kan också vilseledas i sin uppfallning om
kemikaliekontrollens verksamhel och slälla förvänlningar på den som varken kan
eller bör infrias. Ell responsumbeslul kan aldrig befria en tillverkare från
hans grundläggande skyldigheler att vidta försiktighetsmått och alt se liU atl
del forllöpande finns lillfredsställande ulredning för bedömning av riskerna
med produklen. Han måsle således som andra

Prop.
1984/85:118 25

tillverkare
följa ulvecklingen och vid behov ändra klassificeringen av produklen. Det är
enligt min bedömning principiellt olämpligt att ha en ord-ning som kan lolkas
som om ansvaret för nu nämnda skyldigheler lill någon del kunde flyttas över på
myndigheten.

2.6
Produktinformation

Mitt
förslag: Den som yrkesmässigl hanterar eller importerar en kemisk produkt skall
vara skyldig all genom märkning eller på annal säll lämna uppgifler av
belydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt (produktinformation).

Kommissionens
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Enligt kommissionens
förslag skulle bestämmelsen om produktinformation gälla endasl vid överlålelse.

Remissinstanserna:
Remissinslanserna har i allmänhel ingel att invända mot att kravet på
produktinformationen kan omfatta mer än märkning. Flera betonar alt
informalionen lill konsumenterna måste hålla samma kvalilel som informalionen
lill dem som yrkesmässigl hanterar kemiska produkler. 1 fråga om märkningen av
kemiska produkler betonar många remissinslanser viklen av all de svenska
bestämmelserna inle ger upphov lill hinder för den internationella handeln.
Generallullslyrelsen anser all kemiska produkler bör vara märkta redan vid
importtillfället.

Skälen
för mitt förslag: Enligt vad som sägs i 5 § LHMV avser informationsplikten för
den som överlåter en kemisk produkl f n. endasl märkning. Därutöver torde av
paragrafens allmänna bestämmelse om försiktighetsmått följa en viss
ytteriigare informationsplikt. Märkning har alltid haft en framträdande roll i
lagstiftningen på områdel och kommer också i fortsättningen atl vara en
nödvändig form för informalion om kemiska produkter. Den moderna
kemikaliehanteringen ställer emellertid krav på informalion som inte alllid kan
tillgodoses genom märkning. Särskilt som skydd för yrkesmässig hantering behövs
regelmässigl en mer ulföriig informalion än vad som får plals på
förpackningen. Information utöver eller vid sidan om märkningen kan också
behöva lämnas t. ex. i fråga om oförpackade produkler. Ibland sker hanleringen
i sådana former atl märkning inte är möjlig. Samiidigi som märkning forlfarande
är den grundläggande formen av produktinformation bör därför även andra
informationssätl kunna föreskrivas om del är lämpligl.

Produktinformationen
har stor betydelse för produktvalet och möjligheterna all ordna en säker
hanlering. När en produkt förs ut i användning av tillverkare eller importörer,
måsle den därför åtföljas av informalion från

Prop. 1984/85:118 26

hälso-
och miljöskyddssynpunkt. Vid överiåtelse av kemiska produkter måsle mottagaren
få den produktinformation som behövs för hanleringen. Del kan gälla t. ex.
identileisuppgifler om produklen och om del i Sverige ansvariga förelaget samt
information om bedömningen från hälso- och miljöskyddssynpunkt av produktens
egenskaper. Del kan också gälla ingående ämnen samt behovet av skyddsålgärder
och lämplig melod för omhänderlagande av avfall.

Konsumenler,
som för privat bruk använder kemiska produkler, är i vissa avseenden en
särskilt utsatt grupp. De har sällan tillgång till personlig skyddsutmstning
och de har oftast sämre förkunskaper än de som yrkesmässigl hanterar kemiska
produkter. Konsumenterna har inle heller samma möjligheter som
kemikaliehanlerande förelag alt vidta lekniska ålgärder för all förebygga
skadliga effekler på hälsa eller miljö. Del är därför särskilt angeläget all
kemiska produkler avsedda för konsumenlbruk är så ofarliga som möjligt och atl
konsumenterna får en tillfredsställande information om risker och
skyddsålgärder.

Som
jag har nämnl lidigare kommer även fortsättningsvis produktinformationen
huvudsakligen atl lämnas genom märkning. Della anknyter lill ell problem som
har berörts av några av remissinslanserna, nämligen vilket led i
distributionskedjan som bör ha huvudansvaret för produktinformationen. I denna
fråga vill jag först understryka att det är företagen själva och inle
kemikahemyndigheten som har ansvarei för all avnämarna av de kemiska
produklerna och även allmänheten erhåller en tillfredsställande
produktinformation. Huvudansvarei för informalionen bör ligga på dem som skall
ha den största kunskapen om en produkl, dvs. tillverkare och importörer. Som
generallullslyrelsen har påpekal bör informationsplikten inle vara begränsad
till enbari överlåtelsetillfället.

Man
kan, såsom köpmannaförbundet har framhållil i sill remissyttrande, inle
förutsätta atl detaljhandeln alltid skall vara kunnig i komplicerade
kemisk-lekniska frågor. Detla är elt ytterligare skäl lill alt informalionen i
form av märkning av lillverkaren eller importören i slörsia möjliga ulslräckning
bör lämnas på produklen eUer på förpackningen så att den läll kan
vidarebefordras lill brukaren. Detla hindrar givelvis inte all även
detaljhandeln har etl ansvar mol l.ex. konsumenterna. Det bör t.ex. kunna
åligga detaljhandeln ell ansvar för all den som förvärvar en kemisk produkl i
förekommande fall ocksä kan få ta del av ell informationsblad.

De
närmare föreskrifierna om varuinformation bör meddelas av regeringen eller
myndighet som regeringen besiämmer. Därvid bör utgångspunkten vara atl de
svenska märkningsbeslämmelserna i likhet med andra nationella regler inle får
innebära hinder för den internationeUa handeln.

Prop.
1984/85:118 27

2.7
Förhandsgranskning m. m.

Mitt
förslag: Nuvarande regler om lillslånd, särskilda villkor eller förbud i fråga
om imporl eller hanlering behålls. Som villkor för hanlering och imporl får
föreskrivas skyldighel alt göra förhandsanmälan.

Kommissionens
förslag: Kommissionen har föreslagit att bestämmelserna i LHMV om tillstånd,
villkor och förbud behålls och att del i lagen dessulom tas in en särskild
beslämmelse om förhandsanmälan som villkor för tillverkning eller imporl av
nya kemiska ämnen.

Remissinstanserna:
Remissinstanserna har i slor utsträckning lämnal kommissionens förslag utan
erinran. Såvitt gäller förhandsgranskningen har de flesla påpekal all en
överensslämmelse med EG: s regler bör eflerslrävas. LO har påpekal all
bestämmelserna om förhandsgranskning bör kunna gälla både nya ämnen och nya
kemiska produkler.

Skälen
för mitt förslag: Reglerna om tillstånd, särskilda villkor och förbud har visat
sig ge den handlingsram som regeringen och underlydande myndigheler behöver
för kemikaliekontrollen. Enligt min mening bör nuvarande bemyndiganden i
huvudsak oförändrade överföras till den nya lagen.

Förhandsgranskning
av bekämpningsmedel förekommer redan i form av regisirering.

Jag
avser all senare föreslå regeringen all föreskriva bl. a. aU registreringen
tidsbegränsas lill högsl fem år, så aU alla bekämpningsmedel regelbundel skall
kunna omprövas enligt slränga krav från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Vidare
bör vid registreringen behovet av den avsedda bekämpningen prövas. Därvid bör
dock i och för sig likvärdiga preparal få användas. Del förhållandel alt andra
likvärdiga preparal i-edan finns registrerade, får alltså inle uigöra
tillräcklig grund för alt avslå en ansökan om regisirering. Beträffande
bekämpningsmedel avser jag vidare föreslå bl.a. atl registreringen görs till
villkor även för import och att endasl medel i den lägsta av de tre
faroklasserna för bekämpningsmedel skall få säljas till allmänheten.

I
bl. a. EG och USA finns syslem för förhandsgranskning av nya ämnen. Dessa
system innebär au tillverkare och importörer är skyldiga aU anmäla nya ämnen
till ansvarig myndighel. I EG-syslemel skall en anmälan innehålla en rad
specificerade uppgifter som behövs för bedömning av ämnets egenskaper från
hälso- och miljöskyddssynpunkt.

Det
är angeläget all samhället får lillfälle att la ställning lill nya kemikalier
i god lid. Eu syslem för förhandsgranskning bör därför införas. Som många
remissinslanser framhållit är det angeläget alt få lill slånd ell nära
samarbele med EG om förhandsgranskning. Vissa diskussioner har redan

Prop. 1984/85:118 28

förls
i delta syfle. Beslut om ulformningen av de svenska reglerna för
förhandsgranskning bör fattas av regeringen sedan dessa avslutats.

Kemikommissionen
har föreslagil en särskild lagbestämmelse om skyldighelen atl göra
förhandsanmälan. Bestämmelsen skall enligt kommissionen ulformas på del sätlel
all en anmälan kan vara ett villkor för en viss hanlering eller import av ell
ämne. Jag anser dock för min del alt några särskilda bestämmelser om
förhandsanmälan inle behövs i lagen, ulan atl föreskrifier om förhandsanmälan
bör kunna meddelas med slöd av del allmänna bemyndigandel alt föreskriva
villkor för hantering eller imporl. Jämfört med kommissionens förslag innebär
den av mig nu förordade lösningen atl en förhandsanmälan kan avse alla slags
kemiska produkler och inle bara vissa ämnen. 1 likhet med LO anser jag all
della ger utrymme för ell mera flexibell syslem för förhandsgranskning, om del
skulle uppkomma etl behov all utvidga området för granskningen. Det bör
ankomma på regeringen eller myndighel som regeringen besiämmer all meddela
ytterligare föreskrifter om förhandsgranskning.

2.8
Uppgiftsskyldighet

Mitt
förslag: Genom generella uppgiftsinsamlingar skall kunna erhållas de uppgifler
om produkterna och deras hantering som kan behövas för atl bedöma hälso- eller
miljörisker.

Kommissionens
förslag: Överensstämmer med milt förslag.

Remissinstanserna:
I remissytlrandena har kommissionens förslag i slort sell lämnals utan erinran.

Skälen
för mitt förslag: En viktig bas för en effekliv tillsyn är att myndigheten har
rält alt samla in uppgifler som behövs för all bedöma hälso- eller miljörisker
som kan uppkomma såväl genom användningen av enskilda ämnen och produkter som
genom kemikalieanvändningen i samhällel i slort. En del av de uppgifter en
tillsynsmyndighet behöver för silt arbele kan hämias in i de enskilda fallen.
Andra uppgifter, främsl sådana som behövs som underlag för prioriteringar,
måste hämias in genom generella uppgiftsinsamlingar.

Någon
samlad överblick över användningen av kemiska ämnen i samhällel finns f n.
inle. LHMV ger i och för sig utrymme för uppgifisinsamlingar av generell
karaktär och ell datoriserat produktregister har också börjat byggas upp. Detta
ger emellertid ännu inle den önskvärda överblicken.

Regeringen
gav i febmari 1983 produktkontrollnämnden i uppdrag all fortsätta uppbyggnaden
av produktregislret. Genom della s. k. iredje steg i registeruppbyggnaden
kommer information all fås främsl om de produkter

Prop.
1984/85:118 29

som producenierna själva har bedömi som hälsofarliga.
Kemikommissionen har föreslagil ell ytteriigare steg i registeruppbyggnaden
som syftar till aU skapa överblick över vilka äihnen söm finns i Sverige. En
överblick över dessa behövs enligt kommissionen både för förhandskontrollen och
för arbelet med atl täppa lill kunskapsluckorna om ämnen som är i bruk.

Frågan om en fortsatt ulbyggnad av produktregislret bör
prövas av regeringen på grundval bl. a. av de erfarenheler som vinns av
ulbyggnaden av del iredje steget.-

Behovel av uppgiftslämnande inom kemikalieområdet gäller
dock inle bara produktregislret. Huvudansvarei för all allmänheten får lillgång
lill de uppgifler den behöver ligger hos förelagen. För att underiätta
förelagshälsovårdens, skyddsombudens och myndighelernas arbete saml en saklig
offenllig deball måste en ökad öppenhet komma lill slånd.

En princip bör därvid vara all förelagens önskemål all
inle lämna ut uppgifler lill allmänheten skall tillgodoses endast när de inle
hotar beaklansvärda hälso- och miljöintressen och när förelagen i övrigl har
fullgoda skäl. Den som hanterar en produkl måsle få tillförlitlig informalion
om evenluella hälso- eller miljöfariiga effekler samt om vilka beståndsdelar i
produklen som ger dessa effekter. Dessa krav kan lillgodoses inom ramen för
milt förslag om produktinformation.

Skyddsombud, fackliga organisaiioner, miljöorganisationer
och forskare kan för vissa utredningar behöva lillgång även till andra
uppgifler om produkters innehåll än dem som avser hälso- eller miljöfarliga
beståndsdelar. Det bör ligga i näringslivets inlresse alt söka lillgodose
della behov.

Liksom enligt gällande lagsliflning skall myndigheterna
självklart få fullsländig information om innehållet i varje produkl som
förekommer i Sverige.

Kemikommissionen har föreslagil en begränsning av
meddelarfriheten för sekretessbelagda uppgifter i produktregislret. Denna fråga
bör lämpligen tas upp i samband med alt ytlrandefrihetsulredningens belänkande
(SOU 1983:70) Värna yttrandefriheten behandlas i regeringskansliel. Jag är
alltså för min del inle beredd all lägga fram någol förslag i denna fråga.

2.9 Nya rön

Mitt förslag: Den som yrkesmässigl lillverkar eller
importerar en kemisk produkl blir skyldig att lill kemikaliemyndighelen
rapportera rön som kan antas vara okända för myndigheten, t. ex. opublicerade
undersökningsresultat.

Kommissionens förslag: Överensslämmer med mitt förslag.

Prop. 1984/85:118 30

Remissinstanserna:
Arbetarskyddsstyrelsen har tillstyrkt förslagel. Övriga remissinstanser som har
yttrat sig har ställt sig tveksamma till förslaget. Sveriges grossistförbund
anser all bestämmelsen i prakliken kommer all molverka sitl syfle och har
avstyrkt förslaget.

Skälen
för mitt förslag: Det är viktigt aU sådana rön om produkler som har belydelse
från hälso- och miljöskyddssynpunkt kommer till kemikahemyn-dighelens kännedom.
Särskilt importörer, handelsagenter och tillverkare kan via ulländska kontakter
få tillgång till t.ex. opublicerade undersökningsresultat eller rapporter om
observerade skador i andra länder. De har även en god överblick över produktens
användning i Sverige och kan därför även på delta sätt få kännedom om
misstänkta skador. Sådana rön som del kan antas all myndighelen inte har
kännedom om bör rapporteras. Som arbelarskyddsstyrelsen har påpekal har
information av delta slag slor belydelse för all på ell lidigl stadium
möjliggöra ålgärder, l.ex. för all minska expositionen i arbetsmiljön. För
utförda undersökningar bör rapporteringsskyldigheten gälla både negaliva och
posiliva resultat.

Det
bör ankomma på regeringen eller den myndighel som regeringen besiämmer all
meddela föreskrifier om rapporteringen av nya rön. För atl svårigheler skall
undvikas vid tillämpningen bör de krav som slälls i dessa föreskrifier vara väl
definierade.

2.10
Tillsyn

Mitt
förslag: Reglerna om lillsyn behålls i huvudsak oförändrade.

Kommissionens
förslag: Överensslämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Remissinslanserna har i allmänhel inle haft något atl erinra mol kommissionens
förslag.

Skälen
för mitt förslag: En tillsynsmyndighets uppgifl är all med olika medel se lill
aU förelagen fullgör sina skyldigheler i fråga om kemikaliekontrollen.
Myndigheten skall kontrollera aU kemikaliehanteringen i samhällel sker i
enlighet med meddelade beslämmelser och i övrigl på elt från hälso- och
miljösynpunkt acceptabelt säll saml vid behov ingripa mol olämplig hanlering. I
en myndighels uppgifter ingår också inlern kunskapsuppbyggnad, utarbetande av
författningar och informalion till leverantörer, yrkesmässiga brukare,
arbetstagare samt konsumenter.

LHMV:s
formella styrmedel för tillsynen överensslämmer i stort med vad som förekommer
inom ramen för annan näringsrältslig lagstiftning. De ger en tillsynsmyndighet
det uirymme som behövs för de uppgifter jag nyss har beskrivii. De kan därför i
huvudsak oförändrade föras över till den nya lagen.

Prop.
1984/85:118 31

Regeringen
bör liksom enligt LHMV ha ett bemyndigande all meddela föreskrifier om de olika
myndighelernas tillsynsuppgifter. Arbetarskydds-och nalurvårdsmyndigheterna bör
därvid få lillsynsuppgifter inom sina resp. ansvarsområden. Jag återkommer lill
organisationsfrågorna i mitl förslag lill proposiiion till riksdagen.

2.11
Avgiftsfinansiering inom kemikaliekontrollen

Mitt
förslag: Regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifier om avgifier för en myndighels verksamhel enligt den nya lagen.

Kommissionens
förslag: Överensslämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Socialslyrelsen lillslyrker förslagel all kontrollen skall finansieras via
avgifier. Kommunförbundei är posilivi till alt miljö- och hälsoskyddsnämndernas
lUlsynsverksamhet enligt den nya lagen finansieras genom avgifter. 1 övrigl är
de remissinstanser som har yttrat sig i frågan kriiiska lUI kommissionens
förslag. Kriliken kommer främsl från remissinslanser som förelräder
näringslivel. Enligt LRF är del principielll felaktigt alt samhällels kosinader
på produklkonlrollens område i sin helhet skaU finansieras genom avgifter.
Kosinader för lillsyn som ulgör normal myndighetsutövning bör enligt LRF
bestridas av del allmänna. Kemikonlorel anser alt den föreslagna avgiften,
beräknad på de produkler som är anmälda lill produktregislret, är en skalt.

Skälen
för mitt förslag: Enligt 15 § LHMV får regeringen föreskriva all särskilda
avgifier skall las ut i ärende enligt LHMV. Sådana avgifter kan avse ansökan,
undersökning eller beslul beträffande regisirering eller godkännande av viss
vara eller årsavgift för upprätthållande av tillstånd.
Bekämpningsmedelskontrollen finansieras i slor utsträckning med ansöknings-
och årsavgifter.

Kemikommissionen
har föreslagil alt avgifier, utöver för bekämpningsmedel, också skall tas ul
för del allmänna kemiska produktområdet. Den avgiftsbelagda verksamhelen hos
myndighelen kan enligt kommissionens förslag vara t. ex. tillståndsprövning,
upprätthållande av tillstånd, registrering och andra sådana ålgärder saml den
allmänna kemikalieiillsynen. Kommissionens förslag innebär all kostnaderna för
den grundläggande kemikaliekontrollen som riktar sig till tillverkare och
importörer hell skall läckas genom avgifier från dessa.

Jag
delar kemikommissionens uppfattning all lagen bör ge möjlighet all ta ul
avgifier också för annan verksamhet än den som omnämns i 15 § LHMV. Fortfarande
rör det sig emellerlid om avgifier för myndighels

Prop. 1984/85:118 32

verksamhel
enligt lagen, varför avgiftssystemet trots det utvidgade till-lämpningsområdel
inle ulgör någon principiell nyhet i förhållande till 15 § LHMV. Jag delar
alltså inle kemikonlorets uppfattning all del kan bli fråga om någon skall.

Jag
återkommer i mitt förslag till proposition till riksdagen lill frågan om i hur
stor ulslräckning kemikaliekontrollen bör finansieras med avgifter.

2.12
Spridning av bekämpningsmedel

Spridning
av bekämpningsmedel mol lövsly regleras f. n. särskilt genom lagen (1983:428)
om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark. I övrigl finns generella
bestämmelser om spridning av bekämpningsmedel i KHMV. Föreskrifierna har
meddelals av regeringen med slöd av de allmänna bestämmelserna i LHMV om
försiklighetsmålt m. m. Med slöd av bemyndigande i KHMV har också
produklkonlrollnämnden i kungörelse om spridning av bekämpningsmedel (SNFS
1984: 2, PK: 19) utfärdat yllerligare föreskrifier för spridning av
bekämpningsmedel.

Enligt
kommissionens förslag skulle viss spridning av bekämpningsmedel, nämligen
sådan som sker över mark och vallenområden, regleras genom en särskild lag. För
egen del anser jag emellertid att lagen om kemiska produkler bör vara
tillämplig på spridning av bekämpningsmedel. Undantag bör liksom nu göras
endasl i fråga om bekämpning av lövsly. I fråga om sådan bekämpning bör således
gällande lag om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark behållas.

Bestämmelserna
i den av kommissionen föreslagna spridningslagen har enligt min mening sådan
karaktär alt de bör vara föreskrifter som meddelas med slöd av lagen om kemiska
produkter. Dessa frågor fordrar därför inle riksdagens ställningstagande. För
riksdagens informalion villjag emellertid redogöra för min inställning lill
kommissionens förslag i denna del.

Kommissionen
har föreslagit all regeringen eller myndighet som regeringen besiämmer får
förbjuda onödig användning av bekämpningsmedel. Flertalel av de remissinstanser
som yttrat sig är negativa till det av kommissionen föreslagna bemyndigandel
och anser all enda sället atl förhindra onödig användning av bekämpningsmedel
är insalser i fråga om rådgivning och informalion.

Kravel
på all minska hälso- och miljöriskerna med bekämpningsmedel gör det enligt min
mening angeläget att förhindra sådan användning av medlen som kan avvaras utan
belydande ekonomisk olägenhet. Jag anser emellertid alt det bör ytteriigare
ulredas hur detta på elt effektivi sätl kan åstadkommas. Jag avser därför att
föreslå regeringen att ge slalens nalurvårdsverk i uppdrag all i samarbele med
bl. a. lantbruksstyrelsen uiarbeta förslag till åtgärder för att förhindra
onödig användning av bekämpningsmedel. I försia hand lorde därvid rådgivning
och informalion komma i fråga. I den mån särskilda föreskrifter också kan
behövas bör de meddelas

Prop.
1984/85:118 33

med
slöd av de bemyndiganden som den nya lagen om kemiska produkler föreslås
innehålla.

Kommissionen
har vidare föreslagit att spridning av bekämpningsmedel från luften skall
förbjudas. Flera remissinslanser avvisar eller är tveksamma till förslagel och
anser alt ett sådanl förbud skulle innebära all Sverige ställdes hell ulan
kalaslrofskydd i fall av epidemiarlade angrepp av skadegörare. Några
remissinstanser framhåller all spridning från luften är enda sätlel när marken
på grund av nederbördsförhållandena inle bär. Flera remissinstanser anser också
atl flygbesprulning är all föredra från arbetsmiljösynpunkl.

Vid
spridning av bekämpningsmedel över åkermark från luften kan avdrifl av preparal
medföra oavsiktlig spridning lill bebyggelse, friluftsområden, sjöar och
vallendrag m.m. Risken för alt omgivningen ofrivilligt kommer i konlakl med
bekämpningsmedel lorde vara betydligt större vid spridning över jordbruksmark
än över skogsmark, eftersom spridningen över skogsmark som regel sker långl
från bebyggda områden. Erfarenhelen har visal all skyddszoner inle alltid är
lillräckliga för all undvika de olägenheler som flygspridningen av
bekämpningsmedel över jordbmks-mark kan medföra. Spridning av bekämpningsmedel
från luften över annan mark än skogsmark bör därför enligt min mening i princip
förbjudas. Jag avser därför alt föreslå regeringen all som villkor för
spridning av bekämpningsmedel skall gälla all spridningen inle sker från
luften. Vissa undantag från förbudet bör kunna medges t.ex. för vissa epidemiartade
angrepp av skadegörare som inle kan bekämpas på annal sätt och då bekämpning
från marken på gmnd av markförhållandena är omöjlig.

Kommissionen
har också föreslagil all ell system med provning och godkännande av
spmlutmslning införs. Förslagel lillslyrks i allmänhel eller lämnas ulan
erinran av remissinstanserna. Etl par remissinslanser anser dock all ett sådant
krav kan leda lill alt utländska förelag slutar marknadsföra sina produkler i
Sverige på grund av ökade introduktions-kostnader, vilket i sin lur kan leda
lill alt marknadsföringen av ny, miljö-vänligare leknik försenas.

Riskerna
för oavsiktlig spridning lill omgivningen vid bespmtning med markbaserad
utmslning är siarkt beroende av vilken utrustning som används. Som exempel på
viktiga fakiorer som påverkar avdriflens slorlek kan nämnas sprutans
arbetslryck saml spruimunslyckenas utformning och deras höjd över marken. En
ökad avdrifl innebär också ökad risk för alt sprulföraren utsätts för
bekämpningsmedel.

Med
hänsyn till den roll utrustningen spelar då det gäller alt minska riskerna vid
spridning av bekämpningsmedel anser jag alt det finns skäl all också med slöd
av lagen om kemiska produkler som ell villkor kräva att spmlulrustningen eller
delar av den skall vara godkänd. Från arbelarskyddssynpunkl finns redan en
sådan möjlighel enligt 3 kap. 12 §2 arbelsmiljölagen. Genom bäitre
spmlutmslning minskas inle bara riskema för

3 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 118

Prop. 1984/85:118 34

avdrifl.
Åven bekämpningsresullalet blir bättre vilket i sin tur också kan leda till att
i många fall lägre doser kan användas. Jag avser därför alt föreslå regeringen
att ell syslem med provning och godkännande av spmlutmslning införs. Med
hänsyn lUI de effekler som ell sådant system får på Sveriges utrikeshandel avser
jag därvid eftersträva en så stor inlernalionell och särskilt nordisk
samordning som möjligt.

Kommissionens
förslag innehåller också beslämmelser om sanktionsav-gifler vid otillåten
spridning av bekämpningsmedel i vissa fall. Såsom anmäldes i prop. 1984/85:32
om riktlinjer för del framlida arbelel mol ekonomisk brottslighet (s. 54) är
avsiklen alt i en proposiiion liU riksdagen under innevarande riksmöie föreslå
all elt nyll sanklionssyslem med förelagsbol införs. Del lilllänkta förslagel
bygger på ell delbelänkande av kommissionen mot ekonomisk brottslighet. Ds Ju
1984:5 Förelagsbol. En sådan sanktion som föreslagils i betänkandet och som f.
n. övervägs inom regeringskansliet bör kunna uigöra en verksam sankiion bl.a.
vid brott som utgör otillåten spridning av bekämpningsmedel. På grund härav
anser jag inle atl man f. n. bör införa någon sådan sanklionsavgifi som kommissionen
har föreslagil.

2.13
Övriga frågor

Miljöfarligt
avfall

För
riksdagens kännedom vill jag i delta sammanhang la upp några frågor som rör
behandlingen av del miljöfarliga avfallel.

Kommunalt
renhållningsmonopol m.m.

I
prop. 1975:32 om ålervinning och omhändertagande av avfall förordade jag alt
kommunall renhållningsmonopol successivt skulle införas för miljöfarligt avfall
efler samråd med berörda kommuner. Efler åtagande av kommunerna har regeringen
nu enligt 4 § renhållningsförordningen (1979:904) föreskrivii om monopol för
miljöfariigt avfall i ca 120 av landels 284 kommuner.

Kemikommissionen
har i sill betänkande föreslagil all kommunall renhållningsmonopol för
miljöfarligt avfall införs i samtiiga kommuner från den 1 januari 1986.

Flertalel
remissinslanser som har yttrat sig, bl.a. kommunförbundet, lillstyrker
kommissionens förslag. Kommunförbundei anför att ett kommunalt monopol innebär
all möjligheter skapas för en förbällrad hantering av del miljöfarliga
avfallet.

Del
är angelägel all avfallshanteringen i sin helhet blir föremål för samhällels
insyn och kontroll. Eftersom SAKAB numera lar emot alll miljöfariigt avfall,
kan del enligt min mening inle finnas någol hinder för kommunerna all lillämpa
del kommunala renhållningsmonopolel också för miljöfarligt avfall. Jag bilräder
därför kommissionens förslag i den delen.

Prop. 1984/85:118 35

Det
ankommer på regeringen all meddela de föreskrifter som behövs för

atl genomföra del kommunala renhållningsmonopolel för miljöfariigt av

fall. ■ ■ ■

År 1975 infördes också en
årlig deklaralionsplikl för miljöfarligt avfall. Avfallsdeklaralioner har
emellertid genomförls i betydligt mindre utsträckning än från början tänkt.
Naturvårdsverket utarbetar f. n. ell system där uppgiftsinsamlingen samordnas
med iransportkonirollen för del miljöfarliga avfallet. Enligt kemikommissionen
bör de möjligheter som finns aU förenkla uppgiflsinsamlandel på della område
las till vara. Jag delar denna uppfattning. Jag räknar därför med att det
bemyndigande all föreskriva om uppgiftsskyldighei när del gäller miljöfarligt
avfall som föreslås i den nya lagen i första hand skall behöva ulnylljas för s.
k. riklade deklaralioner.

Åtgärder
mot de miljöfarliga batterierna

Spridning
av kvicksilver, kadmium och andra tungmetaller lill miljön är enligt min mening
ell synnerligen aUvarligl hälso- och miljöproblem. Metallema är giftiga för
levande organismer och kan anrikas och ackumuleras hos dessa. Försurningen ökar
risken för atl tungmetaller skall lösas ut och spridas. Spridningen sker i
huvudsak genom ulsläpp från induslrin saml vid förbränning och deponering av
avfall.

Slora
resurser har salsats för alt begränsa utsläppen från industriella processer.
Från miljösynpunkt är del nödvändigl atl effektiva ålgärder vidtas också för
att minska spridningen av tungmetaller från avfall. Det finns f. n. inget
effeklivl syslem för all samla in eller på annat sätl avskilja produkter som
innehåller tungmetaller från del vanliga avfallel. Batterierna ulgör i dag den
dominerande källan lill kvicksilver och kadmium i avfallet. Utsläppen av
kvicksilver från batterier slår för ca hälflen av samtliga kvicksilvemlsläpp.
Åven om utsläppen av kvicksilver och kadmium från batterier endasl utgör en
mindre del av den samlade depositionen av dessa tungmetaller i miljön är
utsläppen allvarliga till följd av metaUernas stabila nalur och de hälso- och
miljöeffekter de ger.

En
rad olika lyper av batterier används i dagens samhälle som ström-käUa i olika
apparater. Del finns inget som tyder på all den hittillsvarande ulvecklingen
mot alll fler batleridrivna apparaler för olika ändamål kommer att brytas. År
1983 uppgick den toiala försäljningen av batterier lill ca 5730lon.
Totalmängden kvicksilver i batterier uppgick till ca7,7lon och mängden kadmium
till 18-22 ton. Med de insamlingsakliviteler, som f n. pågår uppnås endasl
vissa mindre ulsläppsbegränsningar. De årliga utsläppen lUI luft och mark från
batterier uppgår till ca6lon kvicksilver och 16-20lon kadmium. Beträffande
slutbehandlingen av de lungmelallhaluga batterierna kan konstaleras all
ålervinningsanläggningar redan finns eller är i provdrifl.

Under
de senasle åren har balleribranschen genom frivilliga ålaganden åstadkommit
viss insamling av främst kvicksilveroxidbatterier. Vidare har

Prop.
1984/85:118 36

ett
förhållandevis storl anlal kommuner påbörjat insamlingsakliviteler med olika
ambitionsnivå. 1 framför alll de kommuner, som skickar silt hushållsavfall
lill förbränning, har insamlingsakliviteierna påskyndats. Bakom detla ligger
bl.a. de skärpta tillståndskraven på sopförbränningsanläggningarna alt inte
släppa ut tungmetaller av lyp kvicksilver och kadmium.

Frågan
om åtgärder mot de miljöfarliga batterierna har vid olika tillfällen behandlats
i riksdagen. Bl. a. har jordbruksutskottet i silt betänkande (JoU 1981/82:24)
om avfallshantering och ålervinning anförl all del är angelägel att särskilda
åtgärder vidtas för att hindra spridningen av giftiga tungmetaller genom
hushållssoporna. Enligt utskottets mening måste särskilda anslrängningar göras
för atl bringa till praktisk tillämpning den princip om tillverkarens och
importörens ansvar, som formulerades redan vid 1975 års riksdagsbeslut om
ålervinning och avfallshantering.

Statens naturvårdsverk har
utarbetat ell förslag lill handlingsprogram för hanlering av batterier.
Förslagel syflar lill en ökad och effektiviserad baileriinsamling genom all
förbrukade batterier återlämnas lill de affärer, som säljer batterierna.
Förslaget anvisar hur batterierna bör märkas och hur insamlingen bör
organiseras och finansieras. Om de uppsatta målen inte nås med föreslagna
åtgärder anvisas vägar alt genom ökade avgifter eller panl öka systemets
effektivitet. Förslagel har remissbehandlats. Remissinstanserna är eniga med
verket om behovet av åtgärder mol de miljöfarliga batterierna, men del råder
delade meningar om bl.a. den organisaloriska ulformningen. Många
remissinslanser ansluter sig lill principen om tillverkarens ansvar och menar
all ansvarei för nödvändiga åtgärder primärt måsle åvila tillverkarna eller
importörerna av batterier. Bl. a. anser Sveriges industriförbund att
myndigheterna skall slälla krav på en lidsanknuien ulsläppsreduktion samt
överiåla åt branschen atl uppfylla kraven. Från kommunal sida anförs all de
kommunala kostnaderna för ballerihanleringen rimligen bör belasla berörda
tillverkare och importörer.

Enligt
min mening bör ulgångspunkten från samhällets sida i fråga om älgärder mot de
miljöfariiga batterierna vara all utsläppen av kvicksilver, kadmium och
liknande miljöfariiga ämnen i batterier på sikl skall upphöra. Delta bör ske
genom all de miljöfarliga batterierna snarasl möjligt ersätts med batterier
utan miljöfarliga ämnen, hanteras i slutna återtagningssy-stem eller på annal
sätt blir föremål för långtgående ålervinning.

Del
bör enligt min mening ankomma på de förelag som lillverkar och importerar
batterier atl svara för att hanteringen blir sådan alt utsläppen av kvicksilver
och kadmium från batterier upphör och alt välja de medel och meloder, som är
mesl ändamålsenliga för atl uppnå de mål som bör gälla. Ansvarei inbegriper
alla led från tillverkning och import till slutbehandling. Eftersom batterier i
många fall finns direklmonlerade i apparater och instrument har också de
företag som lillverkar, importerar och hanterar olika sådana apparaler ell
ansvar för atl de miljöfariiga utsläppen minskar.

Prop.
1984/85:118 37

Mol
bakgrund av vad jag här anförl ärjag inle nu beredd att förorda all samhällel
tar elt sådant ansvar för organisation och finansiering av en baileriinsamling
som följer av natui"vårdsverkels förslag. Berörda branscher bör i stället
i försia hand ges möjligheter alt själva välja de lämpligasle lösningarna för
all så långt möjligt minska utsläppen lill miljön från hanleringen av
miljöfariiga batterier.

Valet
av åtgärder för alt minska utsläppen lill miljön av skadliga ämnen varierar med
de olika balterilyperna. Utöver ålervinning genom insamling kan del för
kvicksilveroxidbalterierna med f. n. närmare 35% kvicksilverinnehåll vara
akluelll alt minska utsläppen genom alt ersälta dem med zink-luftbatterier för
vissa användningsområden, bl.a. för hörapparater. För de alkaliska batterierna
är vid sidan av ökad återvinning en minskning av kvicksilverhalten med hälflen
akluell inom elt par år. Jag ser det som naturligt att de berörda branscherna
nu snarast utarbetar och genomför ett program för minskning av de miljöfarliga
utsläppen. Med utgångspunkt i bl.a. delta harjag haft överläggningar med
företrädare för balleribranschen som förklarat sig villiga alt vidta olika
åtgärder för alt minska utsläppen. Mol bakgrund av de för år 1984 beräknade
utsläppen om ca 6 lon kvicksilver bör en målsällning för en försia etapp vara
en utsläppsminskning som senasl år 1987 uppgår lill minsl 75%, dvs. utsläpp om
maximalt ca 1,5 lon kvicksilver/år.

För
de kadmiumhalliga batterierna är bedömningen av marknadsstruktur och
utsläppsmängder mer vansklig. När det gäller många produkter där sådana
batterier ingår, bör ökad återtagning kunna ske. Tekniskl bör också
förutsättningar finnas att på viss sikl utveckla laddbara batterier som är
kadmiumfria. Målsättningen bör därför vara en motsvarande ulsläppsreduktion
som för kvicksilver. En spliltrad marknadsbild när det gäller kadmiumhalliga
batterier kan dock kräva särskilda insatser för atl målel skall kunna uppnås.

Somjag
tidigare anförl bör berörda branscher nu ges möjlighel att själva välja på
vilka sätt ulsläppsminskningarna skall kunna nås. Jag förutsätier alt närmare
redovisningar av hur de angivna målen skall uppfyllas snarast lämnas. Sådana
redovisningar bör ske lill naturvårdsverket. Det bör därefter ankomma på
verkel all överväga vilka åtgärder från samhällels sida som kan behövas för all
säkerslälla att den eftersträvade minskningen av utsläppen från batterier skall
kunna genomföras. 1 det fall målen för utsläppsminskningarna inle uppnås med
nu redovisade åtgärder får frågan om yllerligare regleringar las upp lill ny
behandling. Jag förutsälter också atl verkel går vidare i silt arbete med all
se över behoven av åtgärder mot olika varor eller varugrupper som innehåller
kvicksilver och kadmium.

Med
del samlade renhållningsansvar, som kommunerna föreslås få för det miljöfarliga
avfallet, är det nalurligl all kommunerna ulvecklar och gör lällillgängliga
sina system för återtagning av miljöfariigt avfall från hushällen. Hur sådana
syslem bör anpassas lill insamling och återvinning av

Prop. 1984/85:118 38

batterier
ankommer det på kommunerna och batteribranschen alt iräffa överenskommelse om.

Följdändringar
i annan lagsliftning

Den
nya lagen föranleder ändringar av redaktionell art i viss annan lagstiftning.
Jag avser här vapenlagen (1973:1170), brandlagen (1974:80), renhållningslagen
(1979:596) och lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över
skogsmark.

Med
hänsyn till den enkla beskaffenheten av lagändringarna anser jag all någol
yttrande från lagrådel inle behövs. Jag återkommer med lagförslagen i mitt
förslag till proposiiion till riksdagen.

2.14
Ikraftträdande

Jag
föreslår atl lagen om kemiska produkler träder i krafl den 1 juli 1985.

3
Upprättat lagförslag

1
enlighel med del anförda har inom jordbmksdepartementet upprättats förslag till
lag om kemiska produkter. Förslaget bör fogas lill prolokollet i detta ärende
som bilaga 5.

4
Specialmotivering

Lagen
om hälso- och miljöfarliga varor (LHMV) ersätls av en ny lag om kemiska
produkter (LKP). LKP har liksom LHMV karaktären av en ramlag. Lagen får alltså
sitl konkreta innehåll i stor utsträckning genom bestämmelser som meddelas av
regeringen eller den myndighet som regeringen besiämmer. Lagen innebär i vissa
delar väsentliga ändringar i förhållande lill LHMV. Begreppel hälso- och
miljöfarlig vara har genomgående ersalls med kemisk produkl.

Kemikommissionens
förslag har lell lill elt flertal nya beslämmelser och preciseringar i
förhållande lill LHMV:s regler. I många fall behålls dock LHMV:s regler i sak.
I dessa avseenden gäller förarbetena lill dessa regler, i den mån de inte
kommenteras särskilt i det följande. Vidare har vid departemenlsbehandlingen
skell en översyn av främst lagteknisk nalur.

LKP
är disponerad på följande säll. Efler de inledande bestämmelserna (l-5§§)
följer den allmänna bestämmelsen om försiktighetsmått samt ytterligare
beslämmelser om utredningsskyldighet, kompetenskrav, informationsplikt och
upplysningsskyldighet som gäller den som hanterar en kemisk produkl (6-10§§).
Därefter innehåller lagen regler som gör del möjligt för regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer atl meddela

Prop. 1984/85:118 39

bestämmelser
om villkor, tillstånd och förbud (11 och ]2§§). I fråga om miljöfariigt avfall
finns särskilda regler i 13 §. Tillsynen över efterlevnaden av lagen regleras i
14-I7§§. Enligt 18 och I9§§ kan las ut avgifter för myndighets verksamhel saml
s.k. dispensavgifler. Slutligen innehåller lagen i 20-24 §§ regler om ansvar m.
m.

Inledande
bestämmelser

1§

Denna
lag är tillämplig på hanlering och import av kemiska ämnen och beredningar
(kemiska produkler). Lagens syfte är att förebygga hälso- eller miljöskador av
sådana produkler.

I
denna inledande paragraf anges lagens tillämpningsområde och syfle. Den
moisvarar närmast 1 och 2§§ LHMV samt 1§ i kommissionens förslag.

LHMV
är lillämplig på ämnen och beredningar som med hänsyn till sina kemiska eller
fysikalisk-kemiska egenskaper och hantering kan befaras medföra skada på
människor eller i miljön. De lyper av skadeeffekter som åsyftas är i likhei med
vad som tidigare gällde enligt giflförordningen effekler av kemisk eller
fysikalisk-kemisk arl, däremot inte skadeverkningar som är all belrakta som
renl fysikaliska eller mekaniska effekler. Det är sålunda i första hand varor
som kan betecknas som kemiska som omfattas av LHMV.

Med
ämnen avses i LHMV gmndämnen och kemiska föreningar, ofta gemensaml benämnda
(kemiska) substanser. Hit räknas också biologiska naturprodukter, l.ex. vissa
som droger använda växtdelar. Beredningar avses omfatta sådana sammansatta
varor som t. ex. lösningar, emulsioner, pulverblandningar och pastor.

Till
begreppet hälso- och miljöfarlig vara hör enligt LHMV också varor som
innehåller eller har behandlals med ämnen eller beredningar, om varorna
därigenom och med hänsyn lill sin hanlering är hälso- eller miljöfarliga.
Kemiska varor som är alt anse som riskfria räknas inle som hälso-och
miljöfariiga varor. En annan sak är att de lillämpande myndigheterna får
infordra uppgifler om kemiska varor över huvud laget för all del skall bli
möjligt all avgöra vilka varor som bör bli föremål för kontroll enligt lagen.
Vid tillkomsten av lagstiftningen var man medvelen om all avgränsningsproblem
skulle komma all uppslå, ålminstone under ell övergångsskede. Man förutsatte
dock alt en fortlöpande karlläggning av det kemiska produktområdet skuUe göra
det möjligt all bälire avgränsa och precisera området för hälso- och
miljöfarliga varor (JoU 1973:19 s. 15).

Följande
grundläggande principer gäller för tillämpningen av LHMV. Redan en på goda
vetenskapliga grunder uppkommen misstanke om skaderisker utgör tillräcklig
grund för ingripanden enligt LHMV. Detta innebär bl. a. att en producent som
vill marknadsföra en otillräckligt känd vara

Prop. 1984/85:118 40

som
han kan på vetenskapliga eller andra grunder anta vara farlig från hälso- eller
miljöskyddssynpunkt måste beakta denna risk vid bedömning av om han skall
marknadsföra varan eller inle. Myndigheterna behöver inte heller vänta med ell
ingripande lill dess några skador har inträffat. För att undgä förbud eller
andra restriktioner måsie en producent så långt del på vetenskapens ståndpunkt
är möjligt bevisa atl missianken är ogrundad. Annars får han finna sig i att
myndigheterna behandlar varan som hälso-och miljöfariig. Den osäkerhel som i
elt sådanl fall kan råda rörande elt ämnes fariighel skall alltså inle gå ul
över allmänheten ulan drabbar den som vill marknadsföra varan i fråga.

De
grundläggande principema för LHMV bör äga gillighel också vid illämpningen av
LKP. Den inledande paragrafen i LKP har dock utformats på ell annal säll än
molsvarande beslämmelse i LHMV. 1 princip omfattas alla kemiska produkler av
lagens tillämpningsområde. Särskilda bestämmelserfinns för livsmedel,
läkemedel och djurfoder. Lagen kan emellertid göras tillämplig även på sådana
produkler om hälso- och miljöskyddssynpunkter påkallar del. Delta framgår av 3
§. Med undantag för bestämmelsen om försiktighetsmått i 6§ får dock lagen i de
flesta fall elt konkret innehåll först genom de tillämpningsföreskrifter som
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar.

Begreppet
kemiska produkler omfaUar alla kemiska ämnen och beredningar som är föremål
för någon form av mänsklig hanlering. Del är ingen skillnad jämförl med LHMV i
fråga om vad som avses med ämnen och beredningar. I molsals till LHMV är LKP
inle begränsad lill endasl sådana hälso- och miljörisker som beror på kemiska
eller fysikalisk- kemiska egenskaper hos etl ämne eller en beredning. Detta
innebär i praktiken att t. ex. silikosrisker omfallas av lagen. LKP möjliggör
också åtgärder mot ämnen som l.ex. vid spill leder till förhöjd halkrisk. Lagen
skall dock inte tillämpas l.ex. vid miljöskada på gmnd av uriakning av etl i
naturen förekommande ämne lill följd enbart av nalurliga processer. Renl
mekaniska skador såsom all människor får skärsår av kemiska produkter kan som
jag tidigare har påpekat i avsnill 2.2 inle heller bli föremål för ingripande
enligt LKP. För att lagen skall vara tillämplig är del liksom enligt motsvarande
lagstiftning i flera andra länder tiUräckligt atl den skadliga effeklen uppstår
genom aU människor eller miljö utsätts för ämnet. Avsiklen är atl förebygga
skaderisker som beror på etl kemiskt ämnes inneboende egenskaper. Det är
riskerna som är förenade med exponering för kemiska grundämnen eller deras
föreningar som omfattas av lagen. Lagen kan således tillämpas även på asbest,
kvarts och andra mineraler som kan förorsaka hälsöskador vid exponering.

2§

Med
hanlering menas i denna lag tillverkning, bearbelning, behandling, förpackning,
förvaring, transport, användning, omhändertagande, de-stmklion, konvertering,
saluförande, överlålelse och därmed jämförliga förfaranden.

Prop. 1984/85:118 41

Paragrafen
moisvarar 2 § LHMV.

I
likhet med kommissionen anser jag alt också den befattning som en handelsagent
lar med huvudmannens produkter när Hän vei-kar för deras avsättning ulgör
hanlering enligt förevarande paragraf

3§

Särskilda
bestämmelser finns för livsmedel, läkemedel och djurfoder. Regeringen eller den
myndighet som regeringen besiämmer får dock föreskriva all denna lag skall
lillämpas även på sådana varor, om det är påkallal från hälso- eller
miljöskyddssynpunkt.

I
fråga om radioakliva, brandfarliga eller explosiva varor skall lagen lillämpas
endasl i den mån det behövs för all förebygga andra hälso- eller miljöskador än
som avses i de särskilda beslämmelser som finns för sådana varor.

f
fråga om Iransporl av sådana kemiska produkler som är fariigt gods enligt lagen
(1982:821) om transport av fariigl gods gäller denna lag endasl i den
utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer.

Om
spridning av bekämpningsmedel över skogsmark finns särskilda beslämmelser.

Paragrafen
anger lagens förhållande lill viss annan lagsliflning och motsvarar 3 § LHMV
och 3 § i kommissionens förslag.

LHMV
gäller inle vara som är au anse som livsmedel enligt livsmedelslagen
(1971:511), läkemedel enligt läkemedelsförordningen (1962:701) eller
djurfoder. Inle heller gäller lagen i fråga om radioaktiva ämnen och andra
källor lill joniserande sirålning. I fråga om brandfariig eller explosiv vara
skall LHMV lillämpas endasl i den mån varan är hälso- eller miljöfarlig av
annal skäl än som föranlett all den hänförts lill nämnda varukategorier. 1
fråga om transport av sådana hälso- och miljöfarliga varor som är fariigl gods
enligt lagen (1982:821) om transport av fariigl gods gäller LHMV endasl i den
utsträckning som regeringen förordnar. I övrigl har
arbelarskyddslagsliftningen, miljöskyddslagsliflningen och annan lagstiftning
angående varor hänförliga lill hälso- och miljöfarliga varor gällt fullt ut vid
sidan av LHMV. Någon utirycklig beslämmelse om detta har inle ansells behövlig.

LKP
har en något annorlunda ulformning än LHMV när del gäller förhållandet lill
annan lagsliftning. Visseriigen gäller också enligt LKP att lagen inle skall
lillämpas i de fall en effektiv kemikaliekontroll redan ulövas enligt annan
lagstifining. Avgränsningen enligt LKP är emellertid inle så definiliv som den
är enligt LHMV. Syftet är att förhindra au vissa skadeverkningar av en del
produktgrupper blir oreglerade.

Såviu
gäller livsmedel, läkemedel och djurfoder öppnar bemyndigandet i försia slyckel
således en möjlighel lill ingripanden med slöd av LKP om den lagstiftning som
tar sikle på dessa särskilda produktgrupper skulle visa sig Olillräcklig för
all lillgodose hälso- eller miljöskyddssyflena.

Prop.
1984/85:118 42

1
fråga om förhållandel lill läkemedelsförordningen bör följande gälla. När del
gäller läkemedlens påverkan på miljön i samband med eller efter destruktion bör
den nya lagen lillämpas. Den nya lagen bör också kunna lillämpas i vissa
förvarings-, förpacknings- och märkningsfrågor, där läkemedelsförordningen
inte inrymmer tillräckliga möjligheter till ingripanden mol kemiska miljö- och
hälsorisker.

I
fråga om radioaktiva produkler gäller lagen enligt andra stycket inte för
joniserande sirålning. Skydd mol sådan sirålning regleras i strålskyddslagen
(1958:110). Däremot får lagen liUämpas på sådana produkter i den mån del behövs
för alt förebygga andra risker än sådana som beror på joniserande strålning.
Molsvarande gäller enligt stadgandet i förhållande liU lagstiftningen om
brandfarliga och explosiva varor.

Tredje
stycket, som gäller förhållandel till lagen (1982:821) om iransporl av farligl
gods, moisvarar utan ändring i sak 3§ iredje stycket LHMV. Della innebär i
princip alt regleringen av sådana transporter inte skall ske med stöd av LKP,
såvida inte särskilda skäl föreligger. Möjligheten för regeringen alt förordna
om gUlighel av LKP ger förfaltningsstöd för vissa bestämmelser om transport i
förordningen (1975:364) om miljöfarligt av-faU.

I
fiärde slycket avses lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över
skogsmark.

Jag
har i avsnitt 2.3 redogjort för förhållandel till marknadsföringslagen och arbelsmiljölagen.

4§

Regeringen
eller den myndighel som regeringen bestämmer får föreskriva atl lagen skall
tUlämpas på en vara som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkl.

Paragrafen
motsvarar 11 § i kommissionens förslag. Regeringen eller den myndighet som
regeringen besiämmer får enligt paragrafen föreskriva att lagen skaU lillämpas
också på sådana varor som innehåller eller har behandlats med kemiska
produkler. Föreskrifterna kan avse skydd mot t. ex. effekler av ell ämne som
avges när en vara hanteras, även om ämnet som sådanl inle ingår i varan ulan
bildas vid hanleringen. De hälso- eller miljörisker som avses med bestämmelsen
omfallar alltså även sådana risker som kan orsakas genom en hantering som
innebär all ett nytt ämne bildas och avges, t. ex. vid upphettning av
plastmaterial. I tillämpningsföreskrifter får särskilt anges vilka regler som
gäller också varorna. Innebörden av bestämmelsen är alltså - frånsett den
allmänna bestämmelsen om försiktighetsmått som behandlas i 6 § - all lagen får
tillämpas på varorna först efler särskilt beslul.

Prop.
1984/85:118 43

5§

Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva undanlag från
lagens tillämpning i fråga om visst produktslag eller viss hanlering eller
imporl av kemiska produkler.

Paragrafen
moisvarar i sak 4 § LHMV och 4§ i kommissionens förslag.

Med
slöd av molsvarande bemydigande i LHMV har regeringen i kungörelsen om hälso-
och miljöfarliga varor föreskrivii all LHMV inte äger tillämpning i fråga om
lobaksvaror. I fråga om teknisk spril och alkoholhaltiga preparat äger LHMV
lillämpning endasl i den mån varans hälsofariiga egenskaper betingas av annal
däri ingående ämne än elylalkohol. Detsamma bör gälla enligt den nya lagen.

LKP
innehåller ingen specialbestämmelse angående försvarsmakten. Det allmänna
bemyndigandel i paragrafen all förordna om undanlag omfattar också
försvarsmakten, såsom jag framhållil i avsnill 2.3.

Skyldigheter
vid hantering och import av kemiska produkter

6§

Den
som hanterar eller importerar en kemisk produkl skall vidta de ålgärder och
iaklla de försiktighetsmått i övrigl som behövs för alt hindra eller motverka
skada på människor eller i miljön. Vad som nu har sagts gäller även i fråga om
en sådan vara som avses i 4 §.

Regeringen
eller den myndighet som regeringen besiämmer får meddela särskilda föreskrifier
om försiktighetsmått.

Paragrafen
motsvarar 5§ första slyckel försia meningen och andra slycket LHMV saml 5 §
försia och fjärde slyckena i kommissionens förslag. Bestämmelsen i andra
meningen i försia slycket motsvarar närmast 1 § försia slyckel 2 LHMV.

Den
som hanterar eller importerar en hälso- och miljöfarlig vara skall enligt 5§
första slyckel försia meningen LHMV vidta de åtgärder och iaktta de
försiktighetsmått i övrigl som behövs för alt hindra eller motverka skada på
människor eller i miljön. Denna grundregel för hanteringen av hälso- och
miljöfariiga varor kompletteras i LHMV med allmänna beslämmelser om
undersöknings- och märkningsskyldighel. Aktsamhetsregeln riklar sig till alla
som på ett eller annal sätt befattar sig med hanteringen av en vara.

Förevarande
paragraf innebär ingen ändring i sak i förhällande till bestämmelsen i LHMV.
Eflersom LKP omfaltar alla kemiska produkler och inte bara sådana som är hälso-
och miljöfarliga, skall emellertid aktsamhetsregeln alllid iakttas vid all
hantering och import av kemiska produkler.

Bestämmelsen
får ett konkret innehåll för särskilda situationer genom de följande
paragraferna i lagen och genom föreskrifier som meddelas av regeringen eller
den myndighel som regeringen besiämmer men är också direkl slraffsanktionerad.

Prop.
1984/85:118 44

Aktsamhetsregeln
gäller förutom yrkesmässig hantering och import också användning i
konsumenlledel av kemiska produkter samt prival import. Som elt viktigt exempel
vill jag nämna all barn skall skyddas mot de förgiflningsrisker som en
bristfällig hantering innebär. Jag ämnar också föreslå regeringen all
föreskriva atl förpackningar lill hälso- eller miljöfarliga produkler skall
vara betryggande ulformade. De skall inte heller genom sin ulformning medföra
risk för förväxling och skall vid behov utformas med särskUd hänsyn till barns
säkerhel.

7§

Del
åligger särskUl den som lillverkar eller importerar en kemisk produkl atl
genom egna undersökningar eller på annal sätt se till att det finns
tillfredsställande utredning för bedömning av vilka hälso- eller miljöskador
som produklen kan orsaka.

En
näringsidkare som utreder kemiska produkters egenskaper från hälso- eller
miljöskyddssynpunkt skall göra del i enlighel med vetenskap och beprövad
erfarenhei.

Regeringen
eller den myndighel som regeringen besiämmer får meddela yllerligare
föreskrifier beiräffande ulredningen om kemiska produkter.

Paragrafens
första stycke motsvarar 5 § försia stycket andra meningen LHMV samt 5 § andra
slyckel i kommissionens förslag. Andra slycket, som saknar motsvarighet i LHMV,
moisvarar 6§ första meningen i kommissionens förslag. Tredje stycket motsvarar
5§ andra slycket LHMV saml 5 § fjärde stycket och 6§ andra meningen i
kommissionens förslag.

Försia
stycket. Enligt 5§ första stycket andra meningen LHMV skall särskilt den som
lillverkar eller importerar en hälso- eller miljöfariig vara noggrant undersöka
varans sammansättning och egenskaper i övrigt från hälso- eller
miljöskyddssynpunkt.

Undersökningsskyldighelen
enligt LHMV åvilar alltså i särskilt hög grad tillverkare och importör. Della
överensslämmer med del synsäll som präglar LKP. Skyldighelen skall ses mol
bakgrund av all del inle är möjligt all undvara alla produkler som har något
slag av farliga egenskaper. Det är därför nödvändigt alt hanleringen av kemiska
produkter över huvud laget ordnas så alt skada på människor eller i miljö kan
undvikas. En förutsäuning för della är atl de som skall hanlera produkterna
vet på vilkel säu produkterna är farliga. Tillverkare och importörer skall
därför bedöma vilka egenskaper en produkt har. Utredningsskyldigheten är
forllöpande och upphör t.ex. inte när produklen har förts ul på marknaden.
Vilken ulredning om en produkl som får anses liilfredsslällande måste bli
beroende av en rad olika omständigheter. Höga krav måsle t. ex. ställas när
det är fråga om ell helt nylt användningssätt även om del aktuella ämnet är väl
utrett i hell andra användningar. Delsamma gäller i fråga om nya ämnen. Den
möjliga expositionen är alllid en belydelsefull faktor. Del måsle också
framhållas att den närmare innebörden av kraven på ulredning besläms av den vid
varje lidpunkl rådande velenskapliga kunskapsnivån. Bestämmelsen har
kommenterats utföriigt i avsnitt 2.5 i den allmänna moliveringen.

Prop.
1984/85:118 45

Den
som lillverkar eller importerar en kemisk produkt bör bedöma produklen med
hänsyn till arten och graden av fariiga egenskaper och klassificera den med
avseende på dess hälso- och miljöfarlighet.

Bestämmelsen
i andra stycket lar sikle också på andra näringsidkare än tillverkare eller
importörer, l.ex. sådana som bedriver toxikologisk konsultverksamhet.
Naturiiglvis behöver en tillverkare eller en importör inte själv genomföra de utredningar
om produktens egenskaper från hälso- och miljösynpunkt som behövs för hans
verksamhel. Han måsle ha möjlighel att förlita sig på resultat från utredningar
som andra har gjort och att t. ex. anlila konsulttjänster. En förutsätlning är
att utredningarna har genomförts och redovisats på etl vetenskapligt korrekt
sätl. Del är angelägel all all yrkesmässig utredningsverksamhet inom detla
område håller en hög kvalilel, såväl den som bedrivs av tillverkare och
importörer som den som bedrivs av t. ex. konsulter.

De
närmare föreskrifterna om utredningsskyldighet får enligt tredje slyckel
meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Genom sådana
föreskrifter bör bl.a. kunna preciseras hur en utredning skall genomföras och
redovisas med avseende på vilka ämnen eller föreningar som ger produkten
farliga egenskaper, arlen och graden av de fariiga egenskaperna, lämpliga
skyddsåtgärder samt vilka åtgärder som behovs för all ta hand om avfall från
produklen.

Den
som yrkesmässigt hanterar eller importerar en kemisk produkl skall ha tillgång
lill den kemiska och toxikologiska kompetens som behövs med hänsyn lill
verksamhelens omfallning och produktens egenskaper.

Regeringen
eller den myndighel som regeringen besiämmer får meddela ytteriigare föreskrifterom
kompetenskrav.

Enligt
paragrafen, som saknar motsvarighet i LHMV och i kommissionens lagförslag,
gäller atl den som yrkesmässigl hanterar eller importerar en kemisk produkt
måste ha en viss sakkunskap. Kompetenskravet gäller med olika slyrka beroende
på i vilkel led hanleringen sker.

Den
som lillverkar eller importerar en kemisk produkt skall i den omfallning som
behövs med hänsyn lill arlen och omfaltningen av verksamheten ha tillgång lill
kemisk och toxikologisk kompetens samt hålla sig underrättad om forskning och
teknisk utveckling av betydelse för skyddel av hälsa och miljö.

Den
som yrkesmässigl överlåter en kemisk produkt bör ha del kunnande som behövs med
hänsyn till produktens egenskaper. Återförsäljare av kemiska produkler skall
lill köparna vidarebefordra korrekt risk- och skyddsinformation. Särskilt
återförsäljare med större kemikalieförsäljning måsle ha god kännedom om de
regler som gäller t. ex. för klassificering och märkning av produkler efler
deras hälso- och miljöfarlighet. Förståelse för dessa regler förutsätter
allmänna kunskaper om kemiska produkters egen-

Prop. 1984/85:118 46

skaper
och effekler saml kännedom om begrepp som kan förekomma i märkning och annan
produktinformation, l.ex. akut och kronisk giftighet, allergiframkallande och
frätande egenskaper, nedbrytbarhet och bioacku-mulering. Återförsäljarna bör
normall kunna få sill behov av informalion om de saluförda produkternas
egenskaper tillgodosett genom den risk- och skyddsinformalion som tillverkarna
och importörerna skall lämna om varje produkl. De ytteriigare kunskaper som
behövs för atl återförsäljare skall kunna fullgöra sina skyldigheler, t. ex.
alt tillgodose köparnas behov av informalion, kan byggas upp inom förelagen.
Som framgår av 11 § kan även i fortsättningen handel med särskilt fariiga varor
underkastas någon form av lillslåndsprövning. En sådan prövning ger samhällel
möjlighel all ställa villkor för tillstånd och bör i fortsättningen ha en
tydligare inriktning på kunskapskrav än f n. Reglerna om kompetenskrav är
avsedda att bl. a. uigöra en bas för tillståndsprövningen.

Företag
som hanterar kemikalier behöver kunskaper om kemiska risker på lägst den nivå
som behövs för all förslå innebörden av de begrepp som används för atl ange
kemikaliers hälso- och miljöfarlighet. De behöver också yrkeshygienisk och
omgivningshygienisk sakkunskap för att kunna bedöma vilka hälso- eller
miljörisker som kan uppstå på grund av hanteringen.

Slora
förelag med omfattande kemikaliehantering bygger ofta upp en egen kompetens för
alt inhämta och bedöma information från leverantörerna eller från annal håll.
Detla brukar ske bl.a. inom förelagshälsovården som normalt inrymmer medicinsk
och skyddsteknisk saml ofta även yrkes-hygienisk sakkunskap. Användarförelag
ulan egna resurser för bedömning av riskerna vid hanteringen måsle anlila
uiomslående sakkunskap. Detta gäller även för tillverkare och importörer.

Arbelsmiljölagstiflningen
innehåller de krav som bör ställas på yrkemässig användning av kemikalier från
arbetsmiljösynpunkl. Motsvarande gäller om miljöskyddslagstiftningen
beträffande den yttre miljön. Förevarande paragraf ger möjlighel alt slälla de
ytterligare kompetenskrav som kan behövas för en säker kemikaliehantering inom
förelagen.

9§

Den
som yrkesmässigl hanterar eller importerar en kemisk produkt skall genom
märkning eller på annat säll lämna uppgifter av belydelse från hälso- eller
miljöskyddssynpunkt (produktinformation).

Regeringen
eller den myndighel som regeringen besiämmer får meddela yllerligare
föreskrifier om produktinformation.

Paragrafen
moisvarar närmasl 5§ första slycket iredje meningen och andra slycket LHMV samt
5 § Iredje och fjärde slyckena i kommissionens förslag.

Enligt
5 § LHMV gäller alt en hälso- eller miljöfarlig vara skall märkas tydligt med
uppgifler av belydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt. I

Prop. 1984/85:118 47

18
§ kungörelsen om hälso- och miljöfariiga varor finns vissa föreskrifter om hur
förpackning tiU gift eUer vådligt ämne skall vara märkt. Med slöd av
regeringens bemyndigande har produktkontrollnämndéh vidare meddelat allmänna
föreskrifter om märkning av hälsofariiga varor.

Den lagstadgade
produktinformation som enligt LKP skall åtfölja kemiska produkter skaU, uiöver
vad som har kunnat föreskrivas med slöd av LHMV, kunna innehålla sådan
produktinformation som inte är av ren varningskaraktär men som ändå är av
belydelse från hälso- eUer miljöskyddssynpunkt. Della är en följd av atl
lagens lillämpningsområde inle är begränsai på motsvarande säu som LHMV. Som
exempel på informalion som här avses kan nämnas uppgifler om en varas
identitet, tillverkarens eller importörens namn och resultatet av gjord
bedömning. För brukaren är sådana uppgifler av belydelse även för produkler som
leverantören inle anser hälso- eUer miljöfariiga.

Fortfarande
bör dock syftet med informalionen primärt vara alt sprida upplysning om risker
som är förenade med hanteringen av en kemisk produkl.

Informationen
kan enligt LKP lämnas även på annal sätl än genom märkning. Informalionen kan
lämnas l.ex. genom informationsblad. Produktinformationen kan avse såväl
hälso- som miljörisker. Olika krav på informationen kan ställas beroende på om
den som skall la emot informationen är en konsument eller en näringsidkare.

Del
bör ankomma på regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer att
meddela närmare föreskrifter om produktinformation. Andra stycket ger stöd för
della.

10 §

Den
som yrkesmässigt hanterar eller importerar en kemisk produkl skall till den
myndighet som regeringen bestämmer och i den omfallning regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, myndigheten föreskriver

1. lämna
de uppgifler om produkten och dess hantering som kan behövas

för all bedöma hälso- eller miljörisker,

2. rapportera
sådana rön som har betydelse för bedömningen av produk

ten från hälso- eller miljöskyddssynpunkt och som kan antas vara okända

för myndigheten.

Punkt
1 moisvarar närmasl 8 § LHMV, medan punkt 2 saknar motsvarighet där.
Paragrafen motsvarar 9 § i kommissionens förslag.

Punkt
1. Enligt 8§ LHMV är den som yrkesmässigl hanterar eller importerar ämne,
beredning eller annan vara skyldig au tiU myndighet som regeringen bestämmer
och i den ordning sådan myndighel föreskriver lämna de uppgifter om varans
sammansättning, egenskaper i övrigl och hantering som är nödvändiga för
ulredning om varans hälso- eller miljöfarlighet.

I
LHMV föreskrivs en rapporteringsskyldighet som inle är begränsad lill hälso-
och miljöfarliga varor. Skyldighelen enligt LHMV omfattar såväl

Prop. 1984/85:118 48

kemiska
varor i allmänhel ulan hänsyn till deras farlighet för människor som andra
varor som del är av särskild belydelse från hälso- och miljöskyddssynpunkt all
få uppgifler om.

Det
får ankomma på regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer alt meddela
föreskrifter om omfattningen av uppgiftsskyldighelen för den som hanterar eller
importerar en produkl. Genom tillämpningsföreskrifter får också anges
tidpunkten för uppgiftsskyldighelens inträde och vem som i ell visst fall är
uppgiftsskyldig. Den uppgiftsskyldighei som får föreskrivas går längre än
molsvarande skyldighel enligt LHMV och kan omfatta alla de uppgifter om
produkten och dess hanlering som kan behövas för alt överblicka och bedöma
tänkbara hälso- eller miljörisker inle bara lill följd av användningen av varje
enskild produkl för sig utan av hela kemikalieanvändningen i samhällel.

Den
uppgiftsskyldighei som behandlas i förevarande beslämmelse avser bl. a. sådana
uppgifler som samlas in lill del produktregister somjag nämnl i avsnitt 2.8 i
den allmänna motiveringen. Del bör dock framhållas alt stadgandet också ger
uirymme för sådana uppgifisinsamlingar som behövs t. ex. för kartläggningen av
ell problemområde utan alt insamlingen har någon direkt anknytning till
produktregislret.

De
uppgifter som behövs för lillsynen av lagens efterlevnad i ett enslaka ärende
skall däremot inle inhämtas med slöd av bestämmelserna i ifrågavarande
paragraf utan med slöd av 15 §.

För
all underlätta myndigheternas kontroll av användningen av kemiska produkler
föreskrivs i punkt 2 alt den som yrkesmässigt hanterar eller importerar en
kemisk produkl skall rapportera sådana rön som har belydelse för bedömningen
av produklen från hälso- eller miljöskyddssynpunkt och som kan antas vara
okända för myndighelen. Den som är osäker om sitt egel ansvar eller
myndighelens kunskap i en viss fråga måsle för att ha fullgjorl sina
skyldigheler förvissa sig om ifrågavarande rön är kända hos myndigheten. Man
kan dock förutsätta atl kemikaliemyndigheten följer de viktigare velenskapliga
tidskrifterna. Rapporteringsskyldigheten gäller inte bara egna rön utan också
sådanl som inhämtas t. ex. från en utländsk tillverkare.

TUlstånd
m. m.

ll§

öm
del behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer föreskriva all en kemisk produkl får
hanteras eller importeras endasl efter lillslånd eller all för hanlering eUer
import av en sådan produkt skall gälla annal särskilt villkor.

Paragrafen
moisvarar 6 § försia slycket LHMV och 7 § i kommissionens förslag.

Enligt
LHMV kan regeringen eller produklkonlrollnämnden, om det är

Prop. 1984/85:118 49

påkallal
från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, föreskriva att hälso- och miljöfarlig
vara av visst slag får hanleras eller importeras endasl efler särskilt
lillstånd eller atl för hanlering eller import av sådan vara skall gälla annal
särskilt villkor.

Den
kontroll av hanleringen och importen av hälso- och miljöfarliga varor som LHMV
gjort möjlig finns del enligt förevarande paragraf utrymme för också enligt
LKP. Om del är påkallal från hälso- eller miljöskyddssynpunkt får därför
föreskrivas bl. a. atl den som vill saluhålla, överiåla eller använda kemiska
produkler av visst slag måsle begära tillstånd lill detta. Vid
tillståndsgivningen skall liksom vid lillämpningen av LHMV den handläggande
myndigheten bedöma risken med produkten eller hanleringen av produklen och
göra en avvägning mellan risk och nylla. Om tillstånd meddelas kan myndigheten
också föreskriva villkor som direkl lar sikte på alt förebygga skador. Sådana
vUlkor bör kunna ändras, när del finns skäl därtill. Etl meddelat lillslånd bör
också kunna återkallas när som helst. Så bör kunna ske t.ex. om varans
sammansättning ändras eller nya risker med varan upptäcks som inte var kända
när varan godtogs. Myndighelen bör ingripa så snart omständighetema kräver det.
Tillslåndskrav är i många fall så ingripande att föreskrifter därom normall bör
ulfärdas av eller åtminstone underställas regeringen. Villkor som syftar lill
atl förebygga skador lorde oflasl komma alt rikla sig mol den som lillverkar,
importerar eller försäljer viss vara. Sådana villkor kan också avse brukarens
skyldigheler. Så t. ex. kan föreskrivas begränsningar i en varas användningsområde
eller skyldighel atl använda viss skyddsutmstning vid hantering av en vara.

Bemyndigandel
i paragrafen omfallar också sådan förhandsgranskning av kemiska ämnen eller
produkler som avses i avsnill 2.7 i den allmänna motiveringen.

Exempel
på föreskrifter enligt paragrafen är sådana som avser anmälan av produkler
eller krav på lillslånd för hanlering eller import av särskih fariiga produkter
och krav på registrering av bekämpningsmedel. Till föreskrifter enligt
paragrafen räknas också bestämmelser om tillslåndskrav eller villkor som avser
en enskild produkl eller etl visst ämne. Från tillämpningen av LHMV kan jag
nämna all regeringen har meddelat bestämmelser i kungörelsen om hälso- och
miljöfarliga varor med tillslåndskrav och villkor avseende bekämpningsmedel,
PCB m.m., molorbensin och kadmium.

Bemyndigandet
i paragrafen medger även all föreskrifter av helt eller delvis nyll slag
meddelas. I anslulning till vad nalurvårdsverkel har anförl i sill
remissyttrande villjag särskilt peka på all del kan bli akluelll all skärpa
kraven såvitt gäller företagens hantering genom alt den som överlåter vissa
kemiska produkler också blir skyldig att återta produkten som ell led i
avfallshanteringen. Sådana föreskrifter kan bl.a. komma i fråga som ell villkor
för försäljning lill konsumenterna av batterier med innehåll av kvicksilver och
kadmium, (jfr avsnitt 2.13 i den allmänna moliveringen).

4 Riksdagen 1984185.1 saml. Nr 118

Prop.
1984/85:118 50

12
§

År
del av särskild belydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får regeringen
eller den myndighet som regeringen besiämmer förbjuda hanlering eUer imporl av
en kemisk produkt.

Paragrafen
moisvarar i huvudsak 7§ första slycket LHMV och 8§ i kommissionens förslag.

I
sådana faU då en kemisk produkl kan medföra en särskilt betydande risk för
människors hälsa eller för allvarlig miljöskada får enligt paragrafen
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer omedelbart ingripa med
generellt förbud mot hanlering eller import av produklen. En fömlsätlning för
elt förbud är atl lUlslånd eller villkor som avses i 11 § inte är en
tillräckligt ingripande ålgärd för alt undanröja den akluella hälsoeller
miljörisken. Med slöd av bestämmelsen är del möjligt alt ingripa såväl mot en
enslaka produkl som mol produkler av etl visst slag. Här avses bl. a. varor som
på kortare eller längre sikt kan befaras vara cancerframkallande,
fosterskadande eller ärfllighelsändrande. Hit hör också produkter vars
skadeverkningar i del enskilda fallel inle behöver vara av allvarlig art men
genom varornas utbredda användning kan drabba många människor, t. ex.
kosmetiska eUer hygieniska medel.

Miljöfarligt
avfall

13 §

Om
det är påkaUat från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får regeringen föreskriva
alt slutligt omhändertagande av visst avfall på vilkel denna lag är lillämplig
(miljöfariigt avfall) får bedrivas yrkesmässigl endasl av juridisk person i
vilken staten har inflytande.

Paragrafen
moisvarar i huvudsak 7§ andra slyckel LHMV och 12 § i kommissionens förslag.

Om
det är påkaUat från hälso- eller miljöskyddssynpunkt kan enligt LHMV regeringen
föreskriva all ålervinning, oskadliggörande, långtidsförvaring eller annal
därmed jämförligt förfarande för slulligl omhändertagande av visst slag av
avfall får bedrivas yrkesmässigt endasl av juridisk person vari staten har
inflylande.

Avfall
av kemiska produkter räknas också som kemiska produkter vid lillämpningen av
LKP. LKP ger alltså möjligheter lill ingripanden på samma sätt som i fråga om
kemiska produkler i övrigl. Regleringen av hanteringen av det miljöfarliga
avfallel bör liksom tidigare ske i en särskild regeringsförordning. Dämiöver
har LKP liksom LHMV anseits böra innehålla särskilda regler om slutligt
omhänderlagande av miljöfarligt avfall. Enligt bestämmelsen kan en ensamrätt
atl behandla miljöfariigt avfall föreskrivas för ell visst förelag. Den
behandlingsverksamhel som avses är liksom enligt LHMV slulligl omhändertagande.
Därmed avses ålervinning.

Prop.
1984/85:118 51

oskadliggörande,
långtidsförvaring och annat därmed jämförligt förfarande. Paragrafen medger
däremoi inle en ensamrätt för transporter och mellanlagring av miljöfarligt
avfall.

Bemyndigandet
i 7§ andra stycket LHMV har av regeringen använts till att förbehålla för
Svensk avfallskonvertering aktiebolag (SAKAB) all yrkesmässigt slulligl
omhänderta miljöfariigt avfall. Behandlingsförelagels ensamrätt kan inskränkas
genom atl elt annat förelag får särskilt lillslånd atl behandla miljöfarligt
avfall.

Tillsyn

14 §

Tillsynen
över efterlevnaden av denna lag samt föreskrifter och villkor som har meddelats
med stöd av lagen skall utövas av den eller de myndigheter som regeringen
bestämmer. Tillsynen får inte avse hantering av kemisk produkl i enskilt
hushåll.

Paragrafen
överensslämmer i sak med 11 § LHMV och 13 § i kommissionens förslag. Dessulom
föreskrivs uttryckligt att tillsynen inle får avse hanlering av kemisk produkt
i enskill hushåll. Detla gäller givelvis också i fråga om sådana varor som
avses i 4§. Evenluella Ivångsingripanden med anledning av överträdelser vid
hanlering i hemmen av straffbelagda föreskrifter får därför ske med slöd av
rällegångsbalken.

Det
ankommer på regeringen atl fördela tillsynsuppgifterna mellan olika cenirala,
regionala och lokala myndigheter. På del lokala planel är del, utom många faU
som avser tillsyn mot tillverkare och importörer, främst de kommunala miljö-
och hälsoskyddsnämnderna som avses svara för den omedelbara liUsynen inom
kommunen. Detla överensslämmer med vad som gäller f n. Jag avser atl senare
förelägga regeringen elt förslag om hur denna fördelning bör ske.

15 §

En
tillsynsmyndighet har räll all på begäran få de upplysningar och handlingar som
behövs för lillsynen.

Paragrafen
motsvarar i sak 12 § LHMV och 14 § i kommissionens förslag. Liksom lidigare
ger bestämmelsen en tillsynsmyndighet möjlighet att som ell led i den löpande
tillsynen i etl visst ärende besluta atl den som hanterar eller importerar en
kemisk produkt skall lämna myndigheten de upplysningar och handlingar som
behövs. Det kan gälla en kemisk produkts ursprung, sammansättning, egenskaper
i övrigt, avsedd hantering, omsättning e.d. Myndigheternas befogenheier
omfattar också relevanla delar av fakluror, handelsböcker, följesedlar,
leveransverifikationer, laboratoriejournaler, analysprolokoll och likartade
handlingar.

De
uppgifler som framkommer i samband med lillämpningen av denna

Prop.
1984/85:118 52

paragraf
kan i sin lur ligga till grund för vilesbeslul och andra ingripanden.
Underlålenhel atl lämna upplysningar kan medföra straffansvar enligt 20 §
försia slycket punkl 3.

16
§

En
tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs i enskilda
fall för att denna lag eller föreskrifier som har meddelals med slöd av lagen
skall efterlevas.

Beslul
om föreläggande eller förbud får förenas med vite.

Underiåler
någon all vidta en åtgärd som åligger honom enligt denna lag eller enligt
föreskrifter eller villkor som meddelals med slöd av lagen eller enligt en
tillsynsmyndighets föreläggande, får myndighelen förordna om rättelse på hans
bekosinad.

Paragrafen
motsvarar i huvudsak 13 § LHMV och 15 § i kommissionens förslag.

Enligt
LHMV får lillsynsmyndighel meddela de förelägganden och förbud som uppenbart
behövs för att LHMV eller föreskrifter som meddelats med slöd av LHMV skall
efterlevas. I övrigt innebär bestämmelserna i försia stycket ingen ändring i
sak jämfört med LHMV.

Liksom lidigare bör aUlså
en lillsynsmyndighel vid brislande efterlevnad söka nå rättelse på frivillig
väg genom råd och anvisningar. När den frivilliga vägen inle är framkomlig,
innebär borttagandet av uppenbarhets-rekvisilel en väsentiig uividgning av
myndighelernas befogenheier jämfört med LHMV:s beslämmelser. Någon principiell
begränsning till klara fall av överträdelser föreligger således inte. Med
hänsyn till de beslämmelser om överklagande som finns innebär delta ingen risk
för rättssäkerheten. De befogenheter som följer med paragrafen bör alltså i
princip ulnylljas när del är påkallal av hänsyn till hälso- eller miljörisker.
Jag vill i sammanhanget hänvisa till alt uppenbarhelsrekvisilel inle heller
finns i motsvarande bestämmelse i arbelsmiljölagen. Liksom tidigare kan etl
vilesföreläggande vara ett allernaliv till en ålalsanmälan. När det gäller etl
straffbelagt förfarande bör dock inte vilessanklionen i andra stycket lillämpas
som ett alternativ i de fall då frågan lämpligen bör prövas i straffprocessuell
ordning, dvs. då någon oklarhet föreligger i skuldfrågan.

Åven
bestämmelsen i tredje stycket bör enligt min mening kunna lillämpas annorlunda
än molsvarande beslämmelse i LHMV. I specialmotiveringen till 13 § tredje
stycket LHMV förordades att rättelse på den försumliges bekosinad skulle ses
som ett sisla medel för all åstadkomma efterlevnad. Enligt min mening ger
varken lagtexten eller ändamålel med bestämmelsen anledning till en så snäv
tolkning. Rätlelse på den försumliges bekostnad bör i stället användas som en
lillsynsbefogenhet bland andra när skäl föreligger därtUl.

17 §

För tillsyn enligt denna lag har en lillsynsmyndighel rält
lill tillträde tUl områden, lokaler och andra utrymmen som används i samband
med hanleringen av kemiska produkler och får där göra undersökningar och ta
prover. För uttaget prov belalas inle ersättning.

Polismyndigheten skall lämna det bilräde som behövs för
tillsynen.

Om skyldighet att ersätta en liUsynsmyndighei kostnader
för provlagning och undersökning av prov föreskriver regeringen eller den
myndighet som regeringen besiämmer.

Paragrafen moisvarar med endast några redaktionella
ändringar 14 § LHMV och 16 § i kommissionens förslag.

Enligt 60 § kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor
skall tillsynsmyndighets kosinader för provtagning och undersökning av prov i
den utsträckning och enligt de villkor produktkontrollnämnden föreskriver ersältas
av den i fråga om vars verksamhet provtagningen och undersökningen utförts.
Jag avser att föreslå regeringen att motsvarande föreskrifter meddelas för
lillämpningen av LKP såvitt nu är i fråga. Det utmärkande för dessa avgifier är
atl de avser ersällning för kosinader i enskilda ärenden där tillsynen avser
efterlevnaden av LKP och föreskrifter som har meddelats med slöd av LKP.

Avgifter

18 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen besiämmer
får föreskriva om avgifter för myndighels verksamhel enligt denna lag.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 15 § LHMV och 17 § i ulredningens
förslag. Bestämmelsen har i den allmänna motiveringen kommenterats i avsniu
2.11.

19 §

Om del med slöd av denna lag har meddelats föreskrifter
som medger undanlag från en beslämmelse om hanlering eller import av vara av
visst slag och sådana föreskrifier kan antas innebära ekonomisk fördel för den
som hanterar eller importerar varan, får regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer föreskriva aU en särskild avgift skall las ut för atl
utjämna en sådan fördel.

Paragrafen motsvarar IOa§ LHMV och 18 § i kommissionens
förslag. I förhållande lill LHMV innebär bestämmelsen den skillnaden all
regeringen inte endast får överiåta ål myndighet att meddela föreskrifter om
hur en avgifi skall beräknas ulan också överiåta till myndighelen all beslämma
när avgift skall las ut.

Annars skall alltså bestämmelsen tillämpas på samma sätt
som IOa§ LHMV. Bemyndigandel gör del möjligt all besluta om dispensavgifter

Prop. 1984/85:118 54

även
i fråga om andra slag av kemiska produkter än molorbensin som är del enda
produklslagel som f. n. omfattas av en sådan avgift.

Ansvar,
sekretess m. m.

20
§

Den
som

1.
med uppsåt eller av grov
oaklsamhel bryter mol 6§,

2. med uppsåt eller av oaktsamhet bryler mol
föreskrifl, villkor eller förbud som meddelals med stöd av 6-12§§ eller

3. med uppsåt eller av oaktsamhet underiåler all
fullgöra vad som åligger honom enligt 15 §,

döms
till böter eller fängelse i högsl ell år.

I
ringa fall döms inle lill ansvar.

Till
ansvar enligt första slycket döms inle om ansvar för gärningen kan ådömas
enligt brottsbalken eller enligt lagen (1960:418) om siraff för vam-smuggling.

Den
som har överträtt vilesföreläggande eller viiesförbud döms inle lill ansvar
enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

Enligt
16 § LHMV är straffskalan böler eUer fängelse i högsl etl år för den som
uppsålligen eller av oaklsamhel bryler mot föreskrifl, förbud eller villkor som
meddelals med stöd av 5§ andra slyckel eller 6—8§§. TUl samma siraff skall den
dömas som uppsålligen eller av grov oaktsamhet bryler mol 5 § första stycket
LHMV.

Enligt
första stycket första punkten är del endast bestämmelsen om försiktighetsmått i
6§ som är direkl slraffsanktionerad. Liksom tidigare krävs för ansvar vid
överträdelse av den allmänna bestämmelsen om försiktighetsmått all gärningen
har begålls med uppsåt eller av grov oaklsamhel.

Ansvarsbestämmelsen
i andra punkten avser överträdelse av föreskrifter som regeringen eller
myndighel som regeringen bestämmer har meddelat om försiktighetsmått (6§),
utredningsskyldighet (7§), kompetenskrav (8§), produktinformation (9§),
uppgifisskyldighet (10§), tillstånd och villkor (11 §) saml förbud (12 §).

Enligt
tredje punkten straffsanktioneras broll mot upplysningspUkten i 15§.

Enligt
andra stycket skall inte dömas till ansvar i ringa fall.

Liksom
enligt LHMV skall enligt tredje stycket ansvar inte ådömas enligt LKP om ansvar
för en gärning kan ådömas enligt brottsbalken. Delta innebär vid lagkonkurrens
(dvs. när brottsbalkens och LKP:s bestämmelser samiidigi kan tillämpas) bl. a.
atl beslämmelsema i 13 kap. 8 a och 9§§ brottsbalken om miljöbrotl och vållande
lill miljöstörning har förelräde framför ansvarsbestämmelserna i LKP. TUl
ansvar skaU inle heller dömas om ansvar för gärningen kan ådömas enligt
varusmugglingslagen.

Jag
vill i delta sammanhang erinra om atl LKP, liksom LHMV, över huvud tagel inle
reglerar frågor om utförsel av kemiska produkler. Regeringen kan dock enligt
lagen (1975:85) med bemyndigande alt meddela föreskrifier om in- eller utförsel
meddela föreskrifier l.ex. om del är påkallat av hänsyn lill miljövården.
Sådana bestämmelser finns i förordningen (1975:346) om miljöfarligt avfall.

Det
fiärde stycket ger ultryck för den allmänna principen all inte ingripa med både
straff och vilespåföljd mol samma förfarande.

21§

Den
som med uppsåt eller av oaktsamhet lämnar oriklig uppgifl om förhållande av
belydelse i ansökan eller annan handling som avges enligt denna lag eller
föreskrifl som meddelats med stöd av lagen döms till böter.

Enligt
16 § tredje slyckel LHMV kan den dömas till böler som uppsålligen eller av
oaklsamhel underiåler all fullgöra etl åliggande enligt 12 § LHMV eller en
föreskrifl som meddelats med stöd av 9§ LHMV eller i ansökan eller annan
handling som avges enligt den lagen eller föreskrifl som meddelals med slöd av
lagen lämnar oriklig uppgifl rörande ell förhållande av betydelse.

I
LKP är underlåtenhet att fullgöra en författningsenlig uppgifisskyldighet
enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 10§ slraffsanktionerad
enligt 20 § första slyckel punkt 2.

TUlämpningsområdet
för förevarande paragraf avser de fall där etl oriktigt uppgiftslämnande inle
är kriminaliserat enligt något annat straffstadgande.

22 §

Kemiska
produkler eller varor som varil föremål för brott enligt denna lag eller värdet
därav samt utbyte av sådant brott skall förklaras förverkade, om det inte är
uppenbart oskäligt.

Paragrafen
överensstämmer i sak med 18 § LHMV och 22 § i kommissionens förslag.

23 §

Den
som har tagit befattning med ett ärende som avses i denna lag får inte
obehörigen röja eller utnyttja vad han därvid erfarii om någons affärs-eller
driftförhållanden.

I
det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen
(1980:100).

Paragrafen
överensslämmer i sak med 17 § LHMV och 23 § i kommissionens förslag.

Prop. 1984/85:118 56

24
§

Föreskrifter
om överklagande av en myndighets beslut enligt denna lag eller med slöd av ell
bemyndigande enligt lagen meddelas av regeringen.

Paragrafen,
som inte har någon motsvarighet i LHMV eller i kommissionens lagförslag,
innehåller en erinran om all besvärsbesiämmelser kommer atl ulfärdas i
administrativ ordning. Enligt 19 § LHMV får regeringen föreskriva om räll till
överklagande för vissa organisaiioner för tillvaratagande av
konsumentintresset. Beslämmelser med samma innebörd kan meddelas med slöd av
förevarande paragraf.

5
Hemställan

Jag
hemsläller all lagrådels yttrande inhämtas över förslaget till lag om kemiska
produkler.

6
Beslut

Regeringen
beslular i enlighel med föredragandens hemställan.

Prop. 1984/85:118 57

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammaniräde 1985-02-22

Närvarande:
f d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Mueller, justitierådet Jermsten.

Enligt
prolokoll vid regeringssammanträde den 17 januari 1985 har regeringen på
hemställan av chefen för jordbmksdepartementet, statsrådet Lundkvist beslulat
inhämla lagrådels yttrande över förslag till lag om kemiska produkter.

Förslagel
har inför lagrådet föredragils av hovrättsassessorn Ulf Andersson.

Förslagel
föranleder följande yttranden:

1
§

Lagrådet (Paulsson,
Jermsten):

Paragrafen
innehåller huvudregeln om lagens tillämpningsområde. Della är enligt förslagel
i princip begränsat till hanlering och imporl av "kemiska ämnen och
beredningar", lagtekniskl gemensaml benämnda kemiska produkter. Vad som
avses med kemiska ämnen och beredningar synes inle i alla sammanhang vara fulll
entydigt. Då emellerlid dessa benämningar har använls som gmndläggande begrepp
redan i 1973 års lag om hälso- och miljöfarliga varor och såvitt bekant inte
där vållat några nämnvärda tolkningsproblem (jfr 5 § kungörelsen 1973:334 om
hälso- och miljöfarliga varor), synes några betänkligheter inle behöva hysas
mol all samma ultryck kommer tUl användning även i den nya lagen.

Lagen
kan emellertid bli tiOämplig även på annal än kemiska produkler. I 4 § föreslås
sålunda all regeringen eller den myndighel som regeringen besiämmer får
föreskriva alt lagen skall tillämpas på en vara, som innehåller eller har
behandlals med en kemisk produkl. Lagen skulle bli mera lättläst om
bestämmelsen, som ju avser lagens lillämpningsområde, placeras i anslulning
tiU huvudregeln i 1 §, där den lämpligen kan bilda etl andra siycke. Härigenom
skulle också vinnas alt innebörden av "kemiska ämnen och beredningar"
framstår tydligare.

Vad
angår den närmare utformningen av del av lagrådel sålunda förordade andra
stycket må framhållas alt de olika föreskrifierna i lagen i slor utsträckning
är anknutna tiU ullryckel "kemiska produkler". Den avsedda innebörden
av stadgandet kommer därför lill mera adekvat utiryck om bemyndigandet anges
omfatta räll alt föreskriva att lagens beslämmelser om kemiska produkler skall
tillämpas på vara, som här är i fråga.

Bemyndigandel
enligt remissförslagets 4 § all utvidga lagens lillämpningsområde föranleder
vidare följande synpunkter från lagrådels sida. I

Prop.
1984/85:118 58

lagtexten
har inte angetts under vUka förhållanden bemyndigandel skaU få utnyttjas. Delta
synes slå i mindre god överensstämmelse med grunderna för 8 kap. 7 §
regeringsformen. Åven om del vid en lagsliflning som den förevarande kan vara
svårt atl i lagtexten med någon slörre grad av precision ange ramen för
bemyndigandel synes dock stadgandets undantagskaraklär böra markeras,
exempelvis genom all som fömtsättning för alt föreskrift skall få meddelas
anges "om det är påkallal från hälso- eller miljöskyddssynpunkt"
eller annat liknande ullryck.

Enligt
del remitterade förslaget anges vidare i 1 § alt lagens syfle är atl förebygga
."hälso- eUer miljöskador" av kemiska produkler. Av motiven framgår
alt med hälsa här avses, liksom i gällande lag, människors hälsa. Detta synes
böra komma till klart utiryck vid utformningen av bestämmelsen, som ju är
avsedd att styra tUlämpningen av lagen i dess helhet.

Som
framhålls i remissprolokollet innebär utformningen av skaderekvisitet enligt
förslagel all den nya lagen, i motsats lill 1973 års lag, inte är strikt
begränsad liU hälso- och miljörisker, som beror på kemiska eller
fysikaUsk-kemiska egenskaper hos ämnet eller beredningen. Detla anges innebära
atl bl. a. siUkosrisker och halkrisker vid spiU kommer alt omfattas av lagen.
Däremoi skall, enligt vad departementschefen anför, lagen inle lillämpas på
renl mekaniska skador, såsom att människor får skärsår av kemiska produkter.
Denna begränsning av tUlämpningsområdel har emellertid inle kommit tUl ultryck
i lagtexten. Att så sker synes dock viktigt, SärskUl med hänsyn tiU de faU då
lagen, tiU följd av föreskrift enligt remissförslagets 4 §, kommer att gälla varor,
som innehåller eller har behandlats med kemiska produkter. Förslagsvis kan de
avsedda skadorna — i anslulning lill framställningen i specialmotiveringen till
paragrafen — beskrivas som skador förorsakade av "kemiska ämnens
inneboende egenskaper".

Beaktas
de synpunkter lagrådet anfört ovan kan 1 § ges förslagsvis följande lydelse:

"Denna
lag är tiUämplig på hantering och import av kemiska ämnen och beredningar
(kemiska produkter). Lagens syfte är all förebygga all skador på människors
hälsa eller i miljön förorsakas av kemiska ämnens inneboende egenskaper.

Om
del är påkallal från hälso- eller miljöskyddssynpunkt får regeringen eller den
myndighel som regeringen besiämmer föreskriva atl lagens beslämmelser om
kemiska produkter skall tiUämpas på varor, som innehåller eller har behandlats
med en sådan produkt."

Mueller:

Jag
vUl här taga upp några frågor om den föreslagna lagens lillämpningsområde,
såsom delta område bestämls framför alll i förevarande paragraf. Jag gör det
mot bakgmnd av främst följande omständigheter. Del remitterade förslaget ingår
såsom ell viktigt led i miljöpolitiken, vars övergripande

Prop.
1984/85:118 ' 59

mål
är att trygga alla människors räll till en god livsmiljö. En utgångspunkt för
förslaget är därvid atl flera av de besvärligaste miljöproblemen i dagens
samhäUe kan hänföras till den slora användningen av kemikalier och all denna
användning orsakal skador på människor och i miljön. Påverkan på människor kan
ske på flera säll. Kemiska produkter kan således påverka de människor som
lillverkar dem, använder dem eller på någol annal sätt kommer direkl i konlakt
med dem. Människor kan emellertid också påverkas via inandningsluft,
dricksvatten och födoämnen m. m. Mot denna bakgrund föreslås i lagrådsremissen
en effekiivisering av samhällets kontroll över kemikalieanvändningen.
Förslaget avser bl.a. en allmän regel om aktsamhet vid hanteringen (6 §), en
regel om skyldighet för importörer och tillverkare av kemiska produkler alt
undersöka produkterna (7 §), en regel som ålägger den som yrkesmässigl hanterar
eller importerar kemiska produkler alt ha tillgång till kemisk och toxikologisk
kompetens (8 §), en regel om skyldighet atl lämna informalion om kemiska
produkler (9 §), en regel om uppgiftsskyldighei gentemoi vissa myndigheler (10
§), regler om tillstånd m.m. (11 och 12 §§), reglerom tillsyn (14-17 §§), i
vilka föreslås bl.a. alt myndighet skall få rätt att med polisens hjälp bereda
sig tillträde till områden och lokaler, saml regler om straff (20-22 §§),
enligt vilka böter eller fängelse i högsl ell år skall ådömas den som bryter
mol vissa beslämmelser i lagen, däribland den allmänna regeln om aktsamhet i 6
§.

För
att det angivna syftet med lagen skall kunna nås fuUl ut är det nödvändigt att
lagens tillämpningsområde definieras så noga all någon rimlig Ivekan inte kan
väntas uppslå i detta hänseende. Alt så sker är dessulom av största vikl för
atl trygga de enskildas rättssäkerhet. Varje omsorgsfull läsare av lagtexten
bör nämligen av denna kunna få en lillför-litiig bild av tillämpningsområdel
och därmed av det område inom vilket den enskilde åläggs skyldigheter och kan
bli utsatt för straff eller tvångsingripanden av nyss nämnl slag.

Huvudbestämmelsen
om lagens lillämpningsområde finns i 1 § av förslaget. Denna bestämmelse kompletteras
av bl.a. 4 §, enligt vilken tillämpningsområdet kan ulvidgas.

Enligt
1 § är lagen tillämplig på hantering och import av "kemiska ämnen och
beredningar". I lagtexten ges dessa ämnen och beredningar den gemensamma
laglekniska benämningen "kemiska produkler". 1 4 § föreslås
regeringen eller den myndighel regeringen besiämmer få räll all uividga lagens
lillämpningsområde till atl avse även "en vara som innehåller eller har
behandlals med en kemisk produkt". Begreppen "kemiska ämnen",
"kemiska beredningar" och "vara" definieras inle i
lagtexten.

På
sätt anges i avsnittet 2.2 i den allmänna motiveringen har under
remissbehandlingen motsvarande terminologi i kemikommisionens betänkande (SOU
1984:77) kritiserats av bl.a. lantbruksstyrelsen, strålskydds-institutet, Svea
hovrätt och kammarrätten i Göteborg. I kriliken har anförts bl. a. all del
borde bäitre klargöras vilka slag av ämnen som berörs av den föreslagna
lagstiftningen.

Av
specialmotiveringen till 1 § framgåratt med "kemiska ämnen" skall
avses grundämnen och kemiska föreningar samt i vart fall vissa biologiska
naturprodukter. Om grundämnena och de kemiska föreningarna sägs därvid all
dessa ofta gemensaml benämns "(kemiska) substanser". Av den allmänna
moliveringen (avsnitt 2.2) och specialmotiveringen tiU 1 § framgår också att
mineraler är alt räkna som kemiska ämnen. Enligt specialmotiveringen lill 1 §
omfattar del lagtekniska begreppet kemiska produkter alla kemiska ämnen och
beredningar som är föremål för någon form av mänsklig hantering. Däremot skall
lagen inte tillämpas exempelvis vid en miljöskada på gmnd av uriakning av ett i
naturen förekommande ämne lill följd av enbart naturliga processer.

Som
exempel på biologiska naturprodukter som vid lillämpning av lagen skall anses
utgöra kemiska ämnen nämns i specialmotiveringen till 1 § "vissa som
droger använda växtdelar".

Innebörden
i begreppet "vara" i 4 § berörs ej i moliveringen.

Den
föreslagna lagtexten och de därtill fogade motivuttalandena ger inte en så klar
bild av den föreslagna lagens tillämpningsområde som enligt vad nyss anfördes
behövs för atl lagens syflen skall nås fullt ul och för atl trygga de enskildas
rättssäkerhet. Jag kommer i del följande all beröra några punkter som
omedelbart ger anledning till iveksamhel om den avsedda innebörden.

Särskild
tveksamhet vållar den fömtsätta gränsdragningen mellan etl kemiskt ämne (1 §),
å ena, och en vara som innehåller eller har behandlats med etl kemiskt ämne (4
§), å andra sidan. En sådan gränsdragning finns visserligen redan i 1973 års
lag (se 1 I försia stycket punktema 1 och 2). Den saknar emellertid där reell
belydelse för bestämningen av lagens tillämpningsområde, eftersom såväl del
kemiska ämnet som varan ingår i tillämpningsområdet på i huvudsak samma villkor.
I det remitterade lagförslaget däremot behandlas kemiska ämnen och varor på
skilda sätt. Lagen blir nämligen direkt tillämplig endasl på kemiska ämnen. I
fråga om varor blir lagen tiUämplig endast om regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer föreskriver del. I fråga om alla varor för vilka en sådan
föreskrifl inte finns kommer således gränsen mellan kemiskt ämne och vara som
innehåller eller behandlats med ämnet atl också utgöra gränsen för lagens
tillämpningsområde ulom i vad avser den föreslagna allmänna regeln om
aktsamhet vid hanteringen (6 §) och den därtill knutna straffregeln (20 §
försia stycket 1). Ämnet men inte varan kommer att omfattas av samhällels
tillsyn. Hanteringen av ämnel men inle hanleringen av varan kommer att kunna föranleda
tvångsingripanden enligt lagen (16 och 17 §§).

Vidare
bör framhållas att begreppel vara enligt vanligt språkbmk kan omfalta såväl etl
kemiskt gmndämne, exempelvis järn, som en kemisk förening, exempelvis saltsyra.
Med lagförslagels ord "vara" måste uppenbarligen avses något annat,
närmast ell föremål som tillverkats. Det råder inte någon tvekan om att det
fårdiga papperet, den färdiga stolen eller den

Prop.
1984/85:118 61

färdiga
maskinen är ett sådanl föremål. Men när i den serie av bearbetningar som
behövs t. ex. från brytning av järnmalm fram lill den färdiga bilplåten övergår
del kemiska ämnet järn till all bli etl sådanl föremål som i lagförslagets 4 §
betecknas som vara? Motsvarande fråga kan ställas på de fiesta andra
produktområden t. ex. i fråga om de kemiska föreningar som används vid
framställning av plaslföremål.

När det gäUer mineraler är
del oklart från vilken lidpunkl - i samband med brytningen - de skall anses
vara "föremål för någon form av mänsklig hantering" och därmed såsom
kemiska ämnen falla inom lagens tillämpningsområde. År del när behov av skydd
mot stendamm uppkommer?

Del
är också oklart hur slor mängd av elt kemiskt grundämne eller en kemisk
förening som måste ingå i ell föremål som ej är liUverkal, exempelvis bruten malm,
för att det vid lillämpningen av lagen skall anses vara detta kemiska grundämne
eller denna kemiska förening.

Moiivullalandei
om all vissa växtdelar är kemiska ämnen i lagens mening borde närmasl leda
till alt alla biologiska naturprodukter - däribland exempelvis virke och fåmll
— också skall anses som kemiska ämnen i lagens mening, eftersom de innehåller
flera grundämnen eller kemiska föreningar. Del synes emellerlid tveksamt om
della är avsell, då del beträffande sådana produkter i regel knappast föreligger
något reellt behov av ålgärder för all tillgodose syflel med den föreslagna
lagen.

Motivuttalandel
om alt grundämnen och kemiska föreningar ofta gemensaml benämns kemiska
substanser synes i viss mån tala för en så restriktiv tolkning av begreppel
kemiskt ämne all del närmast blir synonymt med begreppel kemikalie och sålunda
avser en produkl som framslålls för alt användas vid någon form av kemisk
process. Mol en sådan tolkning lalar emellertid del förhållandel alt mineraler
uttryckligen anges vara kemiska ämnen i lagens mening.

Sammanfattningsvis finner
jag alt lagens lillämpningsområde inte angivits - vare sig i laglexlen eller
moiiven - så tydligt som behövs för all syftet med lagen skaU kunna nås fullt
ut och för att trygga de enskildas rällssäkerhet. Jag avstyrker därför atl
lagförslagel läggs fram med den föreslagna ulformningen av reglerna om dess
tillämpningsområde. Jag förordar i stället att såväl lagtexten som moiiven
förtydligas i här angivna hänseenden. Den omsländighelen att begreppet kemiskt
ämne - med samma otydlighet - används i nu gällande lag om hälso- och
miljöfariiga varor ulgör inle någol bärande skäl mot sådana förtydliganden,
sedan oklarheten nu blivil belyst. Del bör i sammanhanget också observeras alt
otydligheten i del använda begreppet kemiskt ämne i nuvarande lag är av mindre
belydelse, eflersom den lagen endasl gäller sådana ämnen som kan befaras
medföra skada på människor eller i miljön, under det att lagförslagel avser
alla kemiska ämnen, alltså även de som är hell riskfria.

Vid
min fortsatta granskning ulgår jag ifrån del remillerade förslagel i nu
föreliggande skick; jag har alltså inle kunnal beakla resultatet av de förtyd-

Prop. 1984/85:118 62

liganden
beiräffande tillämpningsområdel som jag förordal i del föregående.

Med
beaktande av denna reservation instämmer jag i vad ledamöterna Paulsson och
Jermsten i övrigt anfört under 1 §.

3§
Lagrådet:

I
förevarande paragraf ges vissa bestämmelser om den nya lagens avgränsning i
förhållande till annan särskild lagsliftning som också gäller kemiska
produkler.

Belråffande
första slycket anser lagrådel bl.a. alt användningen av ullrycken
"hvsmedel", "läkemedel" och "djurfoder" i
förening med en hänvisning tiU "särskilda bestämmelser" kan ge
anledning lill missförstånd. Således innehåller livsmedelslagen (1971:511)
definitioner som innebär all t. ex. ell kemiskt ämne, som ännu inle har
lillförts någol som enligt lagen ulgör "hvsmedel", betecknas som
"livsmedelstillsats". Ell förslag till ny lag om foder som nyligen
har granskats av lagrådel är i delta hänseende uppbyggt på motsvarande sätt.
Med tanke på all del just är sådana "tillsatser" som främsl är av
intresse i detla sammanhang bör lagtexten förtydligas på denna punkt. Det bör
lämpligen ske på del sället atl hänvisning görs direkl lill de förfatiningar
det här är fråga om. Åven innebörden av de föreslagna bestämmelserna i andra
och Qärde styckena skulle enligt lagrådels mening komma till tydligare ultryck
med en annorlunda utformning. Lagrådel förordar därför att paragrafen ges
följande lydelse:

"Denna
lag gäller inte sådana kemiska produkler som omfattas av livsmedelslagen
(1971:511), läkemedelsförordningen (1962:701) eller lagen (1961:381) om
tUlverkning och handel med fodermedel m. m. Om del från hälso- eller miljöskyddssynpunkt
är särskilt påkallal får regeringen eUer den myndighet som regeringen bestämmer
dock föreskriva atl bestämmelserna i denna lag skall tillämpas även på sådan
produkl.

I
fråga om kemiska produkter som omfattas av strålskyddslagen (1958:110) eller
lagen (1975:69) om explosiva och brandfariiga varor är bestämmelserna i denna
lag inte tillämpliga för all förebygga hälso- eller miljöskador på gmnd av
joniserande strålning respeklive explosion eller brand.

I
fråga om transport...... regeringen bestämmer.

Denna
lag gäller inle sådan hantering av kemiska produkler som omfallas av lagen
(1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark."

Det
bör slutiigen anmärkas, att 1961 års lag enligt den tidigare berörda
lagrådsremissen från den 1 januari 1986 avses bli ersatt av en lag (1985:000)
om foder.

Prop. 1984/85:118 63

4§

Lagrådet-Hår erinras om
alt lagrådet vid 1 § förordal all en bestämmelse motsvarande den i 4 §
föreslagna las in i 1 §. Bilräds della kan alltså 4 § ulgå.

Lagrådet:

Första stycket innehåller
en allmän försiktighetsregel, som har sin principiella motsvarighet i 5 §
försia stycket 1973 års lag. Regeln, som är straffsanktionerad (20 §), skall
enligt försia meningen gälla vid hanlering och import av kemiska produkter,
således enligt definilionen i 1 § kemiska ämnen och beredningar. Enligt andra
meningen skall bestämmelsen vidare gälla även "i fråga om en sådan vara
som avses 14 §".

Av vissa uttalanden i
moiiven all döma kan del antas att den avsedda innebörden av sistnämnda mening
är all alla varor som anges i 4 § skall omfallas av försiktighetsregeln, alltså
även de som inle blivil föremål för där åsyftad föreskrifl. Bestämmelsen gäller
således hantering och imporl av aUa föremål, som innehåUer eller har behandlals
med en kemisk produkl. Därmed kommer i princip regeln att få lillämpning på
hanleringen av de flesta av de föremål som människor i allmänhet dagligen
använder eller på annal säll kommer i kontakt med. Att på delta sätt ålägga den
enskilde ett egel ansvar för varje hanlering av så frekventa föremål, som här
är i fråga, går avsevärt längre än som är bmkligt enligt svensk rättstradition.
Del förefaller vidare som om regeln inle skulle uppbäras av något påtagligt
rättspolitiskt behov; lagrådet vill här erinra om de möjligheter till ingripanden
som redan föreligger enligt exempelvis miljöskyddslagen (1969:387),
renhållningslagen (1979:596) och hälsoskyddslagen (1982:1080). I anslutning
härtill vill lagrådel vidare påpeka atl den föreslagna lagen i princip skall
lillämpas endasl på sådan hanlering och imporl som gäller kemiska produkler (1
§) och alt varor, som innehåller eller har behandlats med kemiska produkter, i
andra fall avses skola omfattas av lagen först efler särskild föreskrifl (4 §).
Det synes med hänsyn härtill från principiell synpunkt svårförståeligt atl den
enskilde skall åläggas ell egel ansvar för förebyggande av skador från här
aktuella varor även i sådana fall då de inte av myndigheiema bedömis vara
förenade med sådana risker vid hanleringen alt föreskrifl enligt 4 § ansetts
påkallad.

Med hänsyn liU nu anförda
synpunkier förordar lagrådel all bestämmelsen i andra meningen av försia
slycket ulgår. I så fall kommer en vara all omfallas av försiktighetsregeln
endasl om den blivil föremål för föreskrifl enligt 4 § (1 § andra slyckel
enligt lagrådets förslag).

Prop. 1984/85:118 64

7§
Lagrådet:

I
första stycket föreskrivs all den som lillverkar eller importerar en kemisk
produkt skall se lill atl del finns tillfredsstäUande utredning för bedömning
av vilka hälso- eller miljöskador som produklen kan orsaka. Denna beslämmelse
kompletteras med en föreskrift i andra slycket av innebörd att varje
näringsidkare som ulreder kemiska produkters egenskaper från hälso- och
miljöskyddssynpunkt skall göra detta i enlighel med vetenskap och beprövad
erfarenhet. Enligt Iredje slycket får regeringen eller myndighel som regeringen
bestämmer meddela yllerligare föreskrifter beiräffande ulredningen om kemiska
produkler.

Sådana
utredningar som avses i paragrafens försia siycke torde knappast någonsin
kunna anses tillfredsställande med mindre de också ulförts i enlighel med
vetenskap och beprövad erfarenhei. Det finns därför ingen erinran mot andra
slycket lill den del detla är avseit all trygga kvalilelen i de uiredningar som
skall finnas enligt försia slyckel i paragrafen.

Emellertid
har föreskriften i andra slyckel givits ell vidare tillämpningsområde framför
allt i två hänseenden. Den avser nämligen för det första inte bara den
ulredning som en tillverkare eller importör är skyldig alt låta ulföra
beiräffande sina kemiska produkler ulan också alla andra utredningar som görs
om sådana produkler, exempelvis uiredningar om planerade produkler som aldrig
kommit att tillverkas eller importeras och inledande undersökningar som är
avsedda all bara ligga lill grund för eller belysa behovel av mer definitiva
uiredningar. Den andra utvidgningen av till-lämpningsområdel avser
personkretsen. Under del all försia slyckel reglerar de skyldigheter som skaU
åvila tillverkare och importörer, krävs nämligen enligt andra stycket atl även
andra personer i sin utredningsverksamhet rörande kemiska produkter skaU hålla
en särskilt hög kvalilet. Här åsyftas främst den verksamhel som bedrivs av
frislående konsulter. Av tredje slycket framgår atl kvalitetskraven kan komma
all specificeras i föreskrifier som meddelas av regeringen eller myndighel som
regeringen besiämmer; sådana föreskrifter lorde kunna komma all avse exempelvis
utredarens personliga kvalifikationer i fråga om bland annat utbildning och
erfarenhei. Föreskrifierna blir enligt 20 § försia stycket 2 straffsanklionerade.

Enligt
lagrådels mening finns det med hänsyn till lagens syfte inle någol egentligt
behov av all i lagen införa särskilda kvalitetskrav i fråga om andra
utredningar om kemiska produkter än de uiredningar som måsle finnas enligt
paragrafens första stycke.

När
det gäller förslagel atl i andra slyckel av förevarande paragraf ta in
föreskrifier om vilken kvalitet som andra personer än tillverkare eller
importörer skall hålla i sitl arbete med ulredning av kemiska produkter vill
lagrådel först framhålla all liknande regler brukar tillgripas endast när del
finns särskilda skäl därtill. Med de kompletlerande föreskrifter som kan

Prop.
1984/85:118 65

komma
all meddelas med slöd av iredje slycket synes här kunna bli fråga om ell
regelsystem innefattande etl slags auktorisation. Alt införa elt sådant system
utan en allsidig ulrednirig inger allvarliga betänkligheter, då den närmare
innebörden av en dylik reglering och konsekvenserna därav inte nu kan
överblickas. Det finns också skäl all ifrågasätta om en sådan reglering
verkligen behövs vid sidan om föreskriften i försia slyckel om skyldighet för
tillverkarna och importörerna atl låla utföra tillfredsställande ulredning.

På
anförda skäl förordar lagrådel att regeln att en ulredning skall göras i
enlighel med vetenskap och beprövad erfarenhei får gälla endasl beträffande
den utredning som tillverkare och importörer är skyldiga all göra enligt första
slyckel. Bestämmelser härom kan lämpligen las in som en ny sisla mening i
första stycket och förslagsvis formuleras på följande sätt: "Utredningen
skall vara gjord i enlighel med vetenskap och beprövad erfarenhet."

9§
Lagrådel:

Denna
paragraf innehåller beslämmelser om skyldighet atl genom märkning av vara
eller på annal säll lämna den information om kemiska produkler som behövs från
hälso- eller miljöskyddssynpunkt (produktinformation). Enligt förslagel gäller
bestämmelserna "den som yrkesmässigl hanterar eller importerar en kemisk
produkl".

Enligt
kemikommissionens förslag omfatlade molsvarande paragraf "den som
yrkesmässigt överlåter" en kemisk produkt. Av den allmänna moliveringen i
remissprolokollet framgår endast att den sålunda gjorda ändringen i
beskrivningen av den krets som skall vara skyldig all lämna produktinformation
haft sin grund i elt påpekande från generallullslyrelsen under
remissbehandUngen, nämligen att kemiska produkter bör vara märkta redan vid
importtillfället.

Med
den vidsträckta definition av begreppet "hantering" som ges i 2 §
kommer informationsplikten enligt den i remissen föreslagna lagtexten i
förevarande paragraf att omfalta också bl. a. dem som yrkesmässigl förvarar,
transporterar eller använder kemiska produkler. I sisinämnda gmpp ingår mängder
av arbelslagare och enskilda företagare som använder och därvid ofta även
slutgiltigt förbmkar olika kemiska produkter. Några bärande skäl som kan
moiivera att även nu nämnda kategorier skall omfallas av paragrafens
bestämmelser synes inle föreligga.

Enligt
lagrådets mening skulle avsiklen bakom den i förhållande till kommissionens
lagtext i remissen föreslagna ändringen bälire komma lill utiryck med
beskrivningen "den som tillverkar, importerar eller överlåter". Det
bör anmärkas atl paragrafen därmed kommer alt gälla alla som överlåter kemiska
produkler, således inte bara i fall då överlåtelsen kan betecknas som
yrkesmässig. Med lanke på de risker som aUlid uppkommer 5 Riksdagen 1984185.
1 saml. Nr 118

Prop.
1984/85:118 66

när
en omärkt kemisk produkt i förbmkarledet övergår i nya händer lorde en sådan
uividgning av bestämmelsernas tillämpningsområde inle sakna praktisk betydelse.

10
§ Lagrådet:

Enligt
punkt 1 i denna paragraf är den som yrkesmässigt hanterar eller importerar en
kemisk produkt skyldig alt, i den omfattning som besläms i särskild ordning,
till myndighet lämna de uppgifter om produklen och dess hantering som kan
behövas för att bedöma hälso- eller miljörisker. Bestämmelsen motsvaras nära
av 8 § i 1973 års lag. Hämtöver stadgas i punkt 2 av den föreslagna paragrafen
som en nyhet en skyldighel för den angivna krelsen all till myndighel
rapportera sådana rön som har belydelse för bedömningen av produklen från
hälso- eUer miljöskyddssynpunkt och som kan antas vara okända för myndighelen.

I anslutning till regeln i
punkt 2 vill lagrådet anföra följande. Den föreslagna lagen bygger i princip
på den ordningen att hantering eller import av kemiska produkter får ske ulan
särskilt tillstånd eller annan medverkan av myndighet och alt ansvaret för alt
skador av verksamheten inte uppkommer vilar på den enskUde själv. Den kontroll
från samhällets sida som är inbyggd i lagen medför emeUertid all den enskildes
verksamhet i många fall begränsas eller regleras genom skilda beslämmelser.
Till åtlydnad av sådana beslämmelser blir den enskilde ofta skyldig bl. a. att
lämna ingående redogörelse för de produkter han hanterar eller importerar. Här
må till en början erinras om den tidigare berörda bestämmelsen i punkt 1 av
förevarande paragraf. För del fall all lillslåndslvång införs med stöd av 11 §
blir den enskilde skyldig alt lämna vederbörande myndighet uppgifler om
produklen när han söker lillslånd. Han kan också bli ålagd all lämna närmare
uppgifter om sin produkl i ell särskilt tillsynsärende. Vid fullgörandet av
den nu beskrivna uppgiftsskyldighelen åligger det den enskilde att lämna alla
de upplysningar om produkten som har betydelse för myndighelen och den
bedömning myndighelen skall göra. Det är självklarl att uppgiftsskyldighelen
därvid i förekommande fall omfattar även sådana rön, som åsyftas i punkl 2 av
förevarande paragraf. Del synes också naluriigt att som komplellering till
lämnade uppgifter del bör kunna krävas atl upplysning lämnas om senare erhåUna
kunskaper av det slag, varom här är fråga. Något särskilt stadgande om
skyldighet att lämna sådana upplysningar, som avses i punkl 2, lorde inle
behövas för här beskrivna fall.

Den
i punkt 2 föreskrivna upplysningsskyldighelen sträcker sig emellerlid vida
längre än som nyss berörts. Sålunda må till en böijan framhållas att regeln
omfattar alla dem som yrkesmässigl hanterar eller importerar kemiska
produkler, således en myckel slor gmpp. I denna ryms bl. a. företagare av de
mesl skUda kaiegorier, från den som bedriver tillverkning på området i
storindustriell skala och har tillgång till mycket kvalificerad

Prop.
1984/85:118 67

sakkunskap
till hantverkaren eller butiksinnehavaren, som utövar sin hanlering under
relativt enkla förhållanden. I krelsen finns uppenbarligen en slor mängd
enskilda som inle annars här någon kontakt med myndigheterna enligt
förevarande lag. Fullgörandel av upplysningsskyldigheten förutsätter vidare
elt stort mått av subjektiv värdering från den uppgiftsskyldiges sida; han
skall sålunda själv pröva om det aktuella rönet har betydelse för
myndigheternas bedömning av produkten och han skall också göra ett anlagande om
myndighetens kunskap på området. Härtill kommer att regeln uppenbarligen
förutsätter atl upplysningsskyldighelen skall fullgöras på den enskildes egel
initiativ; någon påstötning från myndigheten kan ju inle förväntas. Med det
anförda vill lagrådet illustrera att den aktuella regeln enligt lagrådels
mening givits en sådan utformning atl de därav berörda i stor utsträckning inte
kan förväntas ha möjlighet att efterleva bestämmelsen och att den inle heller
synes motsvara ett praktiskt behov. Härtill kommer att en fristående
upplysningsskyldighet av detta slag är mindre väl förenlig med lagens
principiella uppläggning.

Med
hänvisning till det anförda vill lagrådet förorda att punkten 2 i förevarande
paragraf får utgå ur lagförslagel.

11
§ Lagrådet:

Förevarande
paragraf innehåller elt bemyndigande för regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer atl föreskriva att en kemisk produkt får hanteras eller
importeras endast efter lillstånd eller att för hantering eller import av en
sådan produkt skall gälla annat särskUt vUlkor, Paragrafen motsvarar 6 § i
gällande lag. Med stöd av sistnämnda paragraf har i kungörelsen 1973:334
meddelals bestämmelser bl.a. om förhandsgranskning av bekämpningsmedel,
innebärande förbud all saluhålla, överlåta eller använda sådant medel med
mindre della genom regisirering godkänls av produktkontrollnämnden. Av den
allmänna motiveringen framgår alt förhandsgranskningen av bekämpningsmedel avses
skola fortsätta. I anslutning härtill uttalar departementschefen vidare, efler
att ha upplyst att i bl, a. EG och USA finns system för förhandsgranskning av
nya ämnen, att det är angeläget atl samhällel får tillfälle au ta ställning
till nya kemikalier i god tid och atl elt system med förhandsgranskning i detta
hänseende därför bör införas. Beslut om ulformningen av de svenska reglema för
förhandsgranskningen bör enligt departementschefen fattas av regeringen sedan
pågående diskussioner med EG på delta område avslutats. Av motiven framgår att
regeringen avser atl meddela här åsyftade föreskrifier om förhandsgranskning -
vUken synes vara avsedd att kunna omfatta alla slag av kemiska produkter och
inte bara ämnen — med slöd av bemyndigandet i förevarande paragraf

Härtill
vill lagrådet anmärka att en förhandsgranskning som sträcker sig så långt att
den omfattar alla nya kemiska ämnen inle rimligen kan beslutas

Prop. 1984/85:118 68

med
slöd av bemyndigandet i förevarande paragraf. Ett generellt system av det slag
som skisserats i remissprotokollet skulle hell slrida mol de principer som
lagen annars bygger på. En sådan ordning bör enligt lagrådets mening inte
införas med mindre regler på området las in i lagen.

14
§ Lagrådet:

Denna paragraf innehåller
vissa gmndläggande bestämmelser om tillsynsverksamheten på ifrågavarande
område. I andra meningen anges all tillsynen inte får avse hantering av kemiska
produkter i enskilt hushåll. Denna undanlagsregel utgör en nyhet i förhållande
till såväl 1973 års lag som kemikommissionens förslag. Av de uttalanden som i
denna del görs i specialmotiveringen kan endasl utiäsas all syflel med
undantaget år all nå en ordning där eventuella tvångsingripanden med anledning
av överträdelser vid hantering av en kemisk produkl i ett hem inle skall kunna
ske med stöd av de föreslagna bestämmelserna i 17 § ulan enligt reglerna i
rättegångsbalken.

Undantaget synes ha
avfattats efter mönster från 3 § livsmedelslagen. Vad som skall räknas lill
"hanlering i enskilt hushåll" torde i fråga om livsmedel inte
föranleda några egentliga avgränsningsproblem. Frågan blir belydligl mera
osäker när det gäller kemiska produkter. Del räcker här att peka på
användningen av t. ex. bekämpningsmedel i villaträdgårdar eller vid fritidshus.

Mot bakgmnd av nu nämnda
förhållanden vUl lagrådel ifrågasätta om inte såväl sakliga skäl som anförda
intentioner bakom förslagel i denna del moiiverar att ifrågavarande
undantagsregel placeras i 17 § första stycket och där anges avse
"boslad" eller "bostadsutrymme".

16
§ Lagrådet:

Denna paragraf innehåller
föreskrifter om vilka tvångsåtgärder som en tillsynsmyndighet kan använda. I
likhei med vad som gäller enligt etl slort antal andra lagar ges
tillsynsmyndigheten rätt all meddela de förelägganden och förbud som behövs i
enskilda fall. Vidare föreskrivs all myndigheten får förena beslul om
föreläggande eller förbud med vite. Underiåler någon atl vidta en åtgärd som
åligger honom får tillsynsmyndigheten förordna om rättelse på hans bekostnad.

I anledning av vad som sålunda
föreslås vill lagrådet framhålla all del får anses vara vedertaget och ligger
för övrigl i sakens nalur all en myndighel tillämpar föreskrifter av nu
förevarande slag så att den aldrig tillgriper mer omfattande tvångsåtgärder än
som behövs i del enskUda fallel. I enlighel härmed torde ingripanden enligt
förevarande paragraf i första hand komma alt ske genom förelägganden och
förbud. Ett förordnande om rättelse på den felandes bekostnad torde däremoi
aktualiseras först om del finns skäl

Prop.
1984/85:118 69

all
anla att ett föreläggande eller förbud, med eller utan vite, inle skulle
ållydas eUer au del inte skulle lillräckligl snabbi eller effektivi leda lill
åsyftat resultat.

17
§ Lagrådet:

Här
erinras om att lagrådet vid 14 § ifrågasatt om inle en där intagen
undanlagsbestämmelse angående hantering av kemiska produkter i "enskill
hushåll" bör flyttas till förevarande paragrafs första stycke och här avse
"bostad" eller "bostadsutrymme".

20
§ Lagrådet:

Här
må endasl påpekas att lagförslagel, i motsats till gällande lag och
kemikommissionens förslag, inte innehåller någon straffbestämmelse för
överträdelse av det förbud, som innefattas i 13 §.

24
§ Lagrådet:

I
denna paragraf erinras endast om atl erforderliga beslämmelser om besvär kommer
all meddelas av regeringen.

Med
avvikelse från vad som annars närmasl undantagslöst gäller i fråga om
författningar med motsvarande innehåll och omfattning finns således i
förevarande lagförslag inte någon direkt föreskrift om besvär. I motiven saknas
därtill uppgifter om hur hithörande frågor avses bli reglerade. Det kan
förulsällas alt det här finns ett samband med vad som i remissprolokollet
anförs om att slutiig ställning ännu inte har lagils till de organisationsfrågor
som förslaget aktualiserar.

De
principiella och sakliga skäl som talar för alt erforderliga besvärsbesiämmelser
bör ha sin plats i samma författning där de grundläggande bestämmelserna på
området ges har enligt lagrådels mening en alldeles särskild tyngd när det som
i delta fall rör sig om en lag med en tämligen ingående reglering av elt
ämnesområde som dessutom berör en myckel vid krets av medborgare.
Informationsbehovet är här mycket påtagligt. Det bör i sådanl fall vidare vara
angeläget atl lagstiftaren bl. a. kan la ställning till i vilka frågor som en
fullföljd till förvaltningsdomstol är motiverad.

Lagrådet
förordar på grund av vad nu anförts alt det i det fortsatta
lagstiftningsarbetet - mol bakgrund av redan gjorda eller kommande ställningstaganden
i organisationsfrågorna - noga prövas om inte förevarande paragraf kan
kompletteras med vissa direkla beslämmelser om besvärsordningen.

Prop. 1984/85:118 70

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1985-03-21

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bodström, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande:
statsrådet Lundkvist

Proposition
om kemikaliekontroll

1
Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande' över förslag till lag om kemiska produkler.
Föredraganden redogör för lagrådets yltrande och anför.

1
och 4 §§

Lagrådel
har föreslagil alt 4 § i del remitterade lagförslaget skall utgöra ett nytl andra
stycke till 1 §. Lagrådet föreslår vidare en särskild bestämmelse om att en
föreskrift enligt del nya andra stycket skall vara påkallad från hälso- eller
miljöskyddssynpunkt.

Lagrådel
har dessutom föreslagit vissa förtydligande ändringar av 1 §.

Vad
lagrådet har föreslagil överensstämmer i sak med det remitterade lagförslaget.
Enligt min mening innebär emellertid lagrådels förslag värdefulla
preciseringar av lagtexten. Jag biträder därför lagrådels förslag. Samtidigt
villjag erinra om atl vad jag har anfört i lagrådsremissen i anslutning tiU
remissens 1 och 4 §§ fortfarande äger aktuaUlel.

Beträffande
ledamolen MueUers yttrande i anslutning till 1 § vill jag tUlägga följande.

Användningen
av begreppel "ämnen och beredningar" har hitlills inle förorsakat
några nämnvärda svårigheter i tillämpningen. En bidragande orsak är säkert atl
begreppel är väl inarbetat, framför alll hos de tillverkare och importörer som
i första hand berörs av den föreslagna lagens krav. I likhet med lagrådels
majoritet anser jag all inga belänkligheter behöver

'
Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 17Januari 1985.

Prop. 1984/85:118 71

hysas
mot alt begreppen ämnen och beredningar (kemiska produkter) kommer lill
användning också i den nya lagen.

De ändringar i laglexlen
som följer av all 4 § i det remillerade förslagel ulgår föranleder också en
viss omnumrering av paragraferna jämfört med lagrådsremissen. I det följande
anges inom parenies lagrådsremissens avvikande paragrafnummer.

3§

Lagrådet
har föreslagit att lagtexten förtydligas med avseende på syftet med de
föreslagna bestämmelserna. För min del vill jag särskilt framhålla att
livsmedelstillsatser, såsom lagrådet funnit, är av särskilt intresse i fråga om
förhållandet mellan den nya lagen och livsmedelslagen. Vad lagrådel härvid
föreslagit innebär elt förtydligande även vid en jämförelse med motsvarande
bestämmelse i LHMV.

Jag instämmer även i
övrigl i vad lagrådel har anfört och biträder lagrådels förslag till lagtext.

I prop. 1984/85:149 har
dock föreslagits atl lagen (1961:381) om tillverkning av och handel med
fodermedel m. m. fr. o. m. den Ijanuari 1986 skall ersättas av en ny lag om
foder. Hänvisningen i första slycket bör därför avse den nya lagen.

5 §
(6 §)

Lagrådet
förordar att bestämmelsen i andra meningen av försia stycket i det remitterade
förslagel utgår. Innebörden i denna beslämmelse är alt regeln om
försiktighetsmått blir direkt lillämplig på varor som innehåller eller har
behandlats med en kemisk produkt utan atl någon särskild föreskrifl behöver
meddelas om detla. Enligt min mening finns del beiräffande åtskilliga varor ett
behov av en sådan beslämmelse. Den lagstiftning som lagrådel har hänvisat till
torde knappast fylla delta behov. Lagrådet har dock funnit att bestämmelsen
såsom den har utformats i lagrådsremissen får ett alltför vidsträckt
lillämpningsområde. Denna invändning kan inle lämnas utan avseende. Dessutom
finns möjlighet all med stöd av den av lagrådel föreslagna 1 § andra stycket
meddela de föreskrifter som behövs om försiktighetsmått m. m. beiräffande varor
som är farliga därför alt de innehåller eUer har behandlats med en kemisk
produkl. Jag kan därför tillstyrka den ändring i lagtexten som lagrådel
förordar.

6 §
(7 §)

I
första stycket föreskrivs som en komplettering av den allmänna bestämmelsen om
försiktighetsmått i 5 § en särskild utredningsskyldighet för den som tillverkar
eller importerar en kemisk produkt. Som lagrådel har funnil lorde sådana
utredningar knappast någonsin kunna anses tillfredsställande med mindre de
också har utförts i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Lagrådet
har dock avslyrkt den utvidgning av per-

Prop.
1984/85:118 72

sonkrelsen
som föreslås i andra slyckel i del remillerade lagförslagel. Lagrådel anser all
det finns skäl alt ifrågasälla om en sådan reglering verkligen behövs vid sidan
om föreskriften i första stycket om skyldighel för tillverkarna och
importörerna atl låla utföra tillfredsställande utredning. Del ankommer
självfallel på kemikaliemyndigheten all följa den toxikologiska
konsultverksamhetens utveckling. Särskilda bestämmelser om konsultverksamheten
lorde dock f.n. kunna undvaras. Jag biträder därför lagrådets förslag.
Samtidigt villjag undersiryka vad som framgår av lagrådels yllrande, nämligen
all den tillverkare eller importör som ger etl uiredningsuppdrag ål någon annan
inle i och med detla kan friskriva sig från del ansvar som följer av
förevarande paragraf.

8
§ (9 §)

Jag
instämmer i vad lagrådel har anfört och biträder lagrådels ändringsförslag.

9§(10§)

Paragrafen
behandlar uppgiftsskyldighelen till kemikaliemyndighet för den som yrkesmässigt
hanterar eller importerar en kemisk produkt. Enligt lagrådet motsvaras punkt 1
i paragrafen nära av 8 § LHMV. För min del vill jag här anmärka att
uppgiftsskyldighelen enligt förevarande paragraf lill skillnad mol 8 § LHMV
inte är begränsad lill nödvändiga uppgifter utan avser alla slags uppgifter som
kan behövas för att bedöma en produkts hälso- eller miljörisker.

Bestämmelsen
i 8 § LHMV omfaltar även andra varor än kemiska produkter. Med stöd av den av
lagrådet föreslagna 1 § andra stycket kan uppgiftsskyldigheten ulvidgas till
all avse även varor som innehåller eUer har behandlats med en kemisk produkt.

Lagrådet
avslyrker förslagel i punkt 2 om skyldighet all rapportera nya rön. Lagrådel
har därvid funnil all denna rapporteringsskyldighet i alll väsentligt omfattas
av paragrafens punkl 1 och i förekommande fall av 11 § om tillståndstvång.
Vidare har lagrådet pekal på vissa lUlämpningssvårig-heler som kan antas vara
förbundna med punkl 2. Som lagrådet anfört bör skyldighelen atl rapportera rön
i erforderlig mån kunna föreskrivas med stöd av punkt 1, varför den särskilda
punkten 2 kan avvaras. Jag biträder därför lagrådels ändringsförslag.

10 §

Jag
föreslår en ny 10 § om förhandsanmälan. Beträffande moliveringen hänvisar jag
till vad jag anför under 11 §.

11 §

Enligt
lagrådet kan en förhandsgranskning som sträcker sig så långt all den omfattar
alla nya kemiska ämnen inle rimligen beslutas med slöd av

Prop.
1984/85:118 73

bemyndigandet
i förevarande paragraf Ell generelll syslem av det slag som har skisserats i
remissprolokollet lorde enligt lagrådel helt strida mot de principer som lagen
annars bygger på. Lagrådet lorde härvid syfla på lagens principiella
uppläggning att ansvarei enligt lagen för atl förebygga en skada av en kemisk
produkl åvilar den enskilde, t. ex. en tillverkare eller importör, och inte
tillsynsmyndigheterna. Lagrådets uttalande lorde också inrymma den ståndpunkten
atl del skuUe bryla mol lagens systematik alt kräva en förhandsanmälan som ell
generelll villkor för all marknadsföra en produkl.

För
min del vill jag först påpeka alt lagrådet, liksom majoriteten av
remissinslanserna, inle avvisat tanken på en förhandsgranskning över huvud
tagel. Vad lagrådels kriiik avser är i stället den lagtekniska utformningen av
systemet. Enligt min mening talar starka skäl för atl tUlmötesgå lagrådels
synpunkter. Della synes kunna ske genom en bestämmelse om förhandsanmälan
omedelbart före 11 §, enligt vUken kravel på förhandsanmälan inle
sammankopplas med etl villkor för all få hantera eller importera en kemisk
produkt. Av skäl som jag har redovisat under avsnitt 2.7 i lagrådsremissen bör
bestämmelsen om förhandsanmälan avse såväl ämnen som beredningar.

14 och 17 §§

Jag
instämmer i vad lagrådet har anfört och förordar alt undanlagsbestämmelsen i
lagrådsremissens 14 § andra meningen angående hantering av kemiska produkter i
"enskUl hushåll" flyttas till 17§ försia stycket och där anges avse
"boslad".

16
§ Vad lagrådel anför föranleder ingen kommenlar från min sida.

20
§

Med
anledning av vad lagrådel påpekar bör av lagtexten framgå att överträdelse av
del förbud som innefattas i 13 § slraffsanktioneras med slöd av förevarande
paragraf.

24
§

Lagrådet
hävdar all förfatiningar med motsvarande innehåll och omfallning närmasl
undantagslöst innehåller direkla föreskrifter om besvär. Jag vill till detta
påpeka all såväl LHMV som, när del gäller nyare lagsliflning, t. ex. lagen
(1982:291) om transport av fariigt gods saknar sådana föreskrifter. Enligt min
mening är del både förenligt med gmndlagens krav och praktiskt lämpligl all
även de besvärsbestämmelser som har anknytning lill den nya lagen meddelas av
regeringen. Eflersom lagen har ramlagskarak-tär kommer många beslul att stödja
sig på regeringsföreskrifler. Av den anledningen lillgodoses det
informationsbehov som lagrådet påtalar om

Prop. 1984/85:118 74

också
besvärsbeslämmelserna finns i föreskrifter som meddelas av regeringen.

Med
anledning av vad lagrådet har anfört villjag dock tUlägga all beslul i sådana
tiUsynsfrågor som regleras i 14-17§§ bör kunna komma under domstolsprövning.

Utöver
vad som nu har anmärkts i anslutning lill olika paragrafer har några
redaktionella jämkningar gjorts i lagförslaget.

1.1
Ikraftträdande

I
lagrådsremissen har föreslagits atl den nya lagen skall träda i krafl den Ijuli
1985. Somjag kommer alt redovisa i avsnitt 3 är den Ijanuari 1986 den tidigast
möjliga tidpunkten för all den nya kemikaliemyndighelen skaU börja verka, Lagen
bör därför träda i krafl den Ijanuari 1986.

2 Följdändringar
i annan lagstiftning

Jag
har i avsnitt 2.13 i lagrådsremissen anmäll att den nya lagen föranleder
följdändringar av redaklionell art i viss annan lagstiftning. Åndringar av
sådan art föranleds också av den organisationsändring somjag kommer att föreslå
i avsnitt 3.

I
fråga om dessa följdändringar kan jag i övrigl hänvisa lill vad jag har anfört
i nyssnämnda avsnitt i lagrådsremissen.

3 Myndighetsorganisation
för kemikaliekontrollen

3.1 Inledning

I
lagrådsremissen harjag framhållil alt det övergripande målet för kemikaliekontrollen
måste vara atl förhindra skada på människor och miljö.

Ansvaret
för atl kemikaliekontrollens mål uppnås måste i första hand ligga hos de
förelag som lillverkar, importerar, överlåter och hanterar kemiska ämnen och
produkter. Myndighelemas huvuduppgifter inom kemikaliekontrollen är alt
säkerslälla en överblick över kemikalieanvändningen och dess hälso- och
miljörisker saml att se till alt företagen gör vad som behövs för att förebygga
dessa risker. För att fullfölja dessa uppgifter behöver myndigheiema genom
bl.a. utrednings- och sammanslällningsar-bete skaffa sig kunskaper om de
kemiska riskerna saml ulforma föreskrifter av olika slag och utöva lillsyn och
kontroll av att gäUande regler efterlevs.

Myndigheternas
liUsyn av all förelagen efterlever gällande bestämmelser måste vara effekliv.
Därigenom uppnås inte bara en bälire kemikaliekontroll utan också
förutsättningar för en konkurtens på lika villkor mellan

Prop.
1984/85:118 75

förelagen.
Del är således elt slarki samhällsintresse all en myndighetsorganisalion
skapas som är väl anpassad för alt medverka till att de uppställda målen för
kemikaliekontrollen kan uppnås.

Samhällets
kemikaliekontroll är f n. fördelad mellan ett antal myndigheter.

Produktkontrollnämnden har
elt centralt myndighetsansvar enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor för
hälso- och miljörisker som kan förorsakas av ämnen och beredningar, oavsett
hanleringsled. Produklkonlrollnämnden har till uppgift atl utfärda
föreskrifter och alt fatta beslul i tillståndsfrågor. Ledamöter av
produktkontrollnämnden är chefen för naturvårdsverket, som är ordförande i
nämnden, cheferna för arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen,
konsumentverket, Uvsmedelsverkel och lantbmksstyrelsen samt en representant
för näringslivet, tre representanter för de fackliga organisalionema och en
särskUt förordnad vice ordförande. Naturvårdsverkets produktkontrollbyrå
fungerar som kansli åt produklkonlrollnämnden.

Naturvårdsverkets
arbete med de kemiska riskerna regleras främst av miljöskyddslagen och lagen om
hälso- och miljöfarliga varor. Verket är cenlral tillsynsmyndighet enligt
miljöskyddslagen och ger allmänna råd för dess tiUämpning. Naturvårdsverket är
också central liUsynsmyndighei enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor
på alla områden som inle faller under arbetarskyddssiyrelsens ansvarsområde.
Länsstyrelsema och miljö-och hälsoskyddsnämnderna har på motsvarande sätt
regionalt resp. lokall tillsynsansvar enligt bl. a. miljöskyddslagen och lagen
om hälso- och miljöfarliga varor.

Arbelarskyddsstyrelsen är
central förvallnings- och tillsynsmyndighet enligt arbelsmiljölagen och
meddelar föreskrifter och allmänna råd för dess tillämpning.
Arbetarskyddsstyrelsen har inom arbelsmiljöområdel även hand om den centrala
tillsynen enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor av yrkesmässig
hantering av hälsofarliga varor. Yrkesinspekiionen svarar för den närmare
liUsynen över efterlevnaden av arbetsmiljölagen och inom arbetsmiljöområdet av
lagen om hälso- och miljöfarliga varor.

Åven vissa andra
myndigheter har inom sina ansvarsområden lillsynsuppgifter när det gäller
kemiska hälso- och miljörisker, bl. a. statens livsmedelsverk,
socialstyrelsen, sprängämnesinspektionen, sjöfartsverkei, slalens
strälskyddsinstitut, statens planverk, tuUverkel, konsumentverket,
lantbmksstyrelsen och statens brandnämnd.

Somjag
anförde i lagrådsremissen avsåg jag atl åierkomma lill organisa-tionsfrågoma i
detta sammanhang. I del följande redovisas mina förslag beträffande ny
myndighetsorganisation för kemikaliekontrollen. Jag har i dessa frågor samrått
med de statsråd som ansvarar för olika myndigheler på kemikaliekontrollens
område.

Prop. 1984/85:118 76

3.2
Ny kemikaliemyndighet

Mitt
förslag: En ny fristående myndighel, kemikalieinspektionen, inrättas.
Kemikalieinspektionen ersäller produktkontrollnämnden, men får också andra
uppgifler. Produktkontrollnämnden upphör i och med atl kemikalieinspektionen
bUdas. Kemikalieinspektionen skall bl.a. svara för:

— tillsyn
enligt lagen om kemiska produkler av tillverkare, importörer och andra
leverantörer av kemiska produkler,

— ularbelande
av föreskrifter och allmänna råd om t. ex. produktundersökningar och
produktinformation,

— regisirering
av bekämpningsmedel saml annan förhandsgranskning,

— utredningsverksamhet
avseende kemiska produkters hälso- och miljörisker, sammanslällningar och
dokumeniation avseende användningen av kemiska produkter saml framtagande av
underiag i övrigl för planering och priorilering av olika myndighelers arbele,

— drifl
och utveckling av produktregislret,

— informalionsservice
liU övriga myndigheler på kemikalieområdet,

— stöd
lill regionala och lokala lillsynsorgan,

— information
lill bl. a. företag och allmänhet,

— internationellt
samarbele på kemikaliekontrollens område.

Kemikommissionens
förslag: Överensslämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Remissinslanserna har i aUmänhet inte hafl något alt erinra mot kommissionens
förslag all en ny myndighel benämnd kemika-Ueinspeklionen inrättas. Flertalel
av de remissinstanser som berört frågan om en ny kemikaliemyndighel har
tillstyrkt förslaget. Statskontoret, statens slrålskyddsinstilul,
riksrevisionsverkei och Lantbmkamas riksförbund har förordat all uppgiftema
ulförs av existerande myndigheler. Statskontoret anser all arbetsuppgiflema,
med undanlag för de nya arbetsuppgifterna förhandsgranskning av nya ämnen samt
priorilering av undersökningar av befintiiga ämnen, naturligen faller inom
existerande myndigheters ansvarsområden.

Skälen
för mitt förslag: Det är viktigt atl myndighetsorganisationen så långt som
möjligt är uppbyggd så att samhället får en samlad överblick över skaderisker i
samband med kemikaliehanteringen och så att en samordnad kontroU av
kemikaUeanvändningen uppnås. Kemikommissionen har vid sin översyn funnil vissa
brister i den nuvarande myndighelsorganisationen. Ansvarsfördelningen mellan
myndigheterna har i en del avseenden varit oklar och samordningen har inle
alltid varit tillräcklig. Produklkontrollnämndens organisalion har inle heller
visat sig helt ändamålsenlig.

Prop.
1984/85:118 77

Ansvarsfördelningen
mellan myndigheter när del gäller frågor om kemiskt betingade risker kan ske
enligt olika principer. Enligt kemikommissionen kan fördelning ske bl. a.
efter miljösektor, dvs. efter var i miljön en viss risk förekommer.
Arbelarskyddsstyrelsen har t. ex. ansvar för arbelsmiljön, oavsell riskens
nalur. På molsvarande säll har naturvårdsverket ansvar för den yttre miljön.

En
annan princip kan enligt kommissionen vara fördelning efler lyp av risk,
oavsett var i miljön risken uppträder. Så t. ex. har strålskyddsinsiitulel etl
generellt ansvar för frågor om joniserande sirålning från kemiska ämnen och
beredningar. Sprängämnesinspeklionen har etl motsvarande ansvar i fråga om
brand- och explosionsrisker.

En uppdelning av
myndighetsansvaret helt efter risktyp skuUe försvåra en samordning av
kemikaliekontrollen inom olika seklorer med andra miljö- och säkerhetsfrågor
inom respektive seklor. En indelning enbart efler miljösektor skulle å andra
sidan medföra en ökad risk för dubbelarbete i frågor som berör flera
miljöseklorer. En sådan indelning skulle också göra del svårare atl få lill
slånd övergripande lösningar i frågor som är gemensamma för flera seklorer. Del
är därför rimligt alt söka en kombination mellan olika indelningsgmnder. Så är
också den nuvarande organisationen av kemikaliekontrollen i stort ordnad. Del
finns ingen anledning atl frångå denna ordning. Delta hindrar dock inte all de
olika myndighelernas ansvarsområden i vissa avseenden klargörs och justeras.

En på olika myndigheter
uppdelad kemikaliekontroll är således i flera avseenden ofrånkomlig och
nödvändig. Den är samlidigt också förenad med nackdelar. Överföringen av
erfarenheter från ett område till ell annal fungerar inte alltid
tillfredsställande. En enhetlig riskvärdering försvåras. Svårigheter kan också
föreligga atl finna lämpliga former för arbetsfördelning och samordning.
Dubbelarbete på vissa områden och luckor i insatserna på andra områden kan bli
följden. En uppdelad kontroll medför också risker för atl vissa mer långsikliga
och svåridentifierbara hälso- och miljöproblem inle uppmärksammas lillräckligt.
Detla gäller särskih problem som berör flera myndighelers ansvarsområden men
inle klart kan hänföras till någol av dem. Del är nödvändigl alt nu angivna
problem uppmärksammas vid överväganden om lämplig myndighetsorganisalion på så
säll att möjligheter skapas för en samlad behandling av vissa grundläggande
frågor som rör kemikaliekontrollen.

Det
finns ell belydande anlal gmndläggande frågor om kemiska hälso-och miljörisker
som berör flera olika miljösektorer. Del gäller särskilt för den ämnes- och
produktinriktade kemikaliekontrollen. Myndighetsuppgifter som rör flera
miljöseklorer är l.ex. rådgivning och lillsyn när det gäller sådana
produkiuiredningar och produktbedömningar saml sådan produktinformation från
både hälso- och miljöskyddssynpunkt som tillverkare och importörer skall svara
för och som syftar lill aU klariägga och informera om ämnens och produkters
inneboende egenskaper. Del gäller

Prop.
1984/85:118 78

också
sådan bevakning av utvecklingen inom loxikologi och kemi som behövs för den
grundläggande kemikaliekontrollen och som är av slor nytta för
myndighetsarbetet inom olika miljösektorer. För alt svara för bl.a. sådana
arbetsuppgifier behövs såsom kemikommissionen redovisal en särskild
kemikaliemyndighet.

Av
de skäl somjag här har anfört föreslår jag atl en frislående kemikaliemyndighel
benämnd kemikalieinspektionen nu inrätlas. Den nya myndigheten bör överta
huvuddelen av de uppgifler som åvilal produktkontrollnämnden, men bör också få
andra uppgifler. En sådan myndighet med egna kansliresurser kan lättare själv
prioritera bland arbetsuppgifterna och ta ansvar för prioriteringen än vad som
är möjligt för den nuvarande produktkontrollnämnden. Samtidigt kan
naturvårdsverkets ansvarsområde renodlas lill alt avse frågor som rör skyddet
av den yttre miljön.

Del
bör ankomma på kemikalieinspektionen all ha ansvaret för tUlämpningen av sådan
generell reglering av ämnen och produkler som kommer all föreskrivas med slöd
av den nya lagen om kemiska produkler. Det kan gälla l.ex. förhandsanmälan av
nya ämnen, deklaration tiU produktregislret, klassificering och produktinformation.
Inspektionen bör också ha det övergripande ansvaret för priorilering av
kontrollen av befintliga kemiska ämnen som allmänt sett är olillräckligt
undersökta samt ansvaret för översiktliga faroanalyser rörande kemiska ämnen
och produkter. För alt få underlag härför behöver inspeklionen bl.a. bedriva
utrednings-, sammanställnings- och dokumentationsverksamhet avseende kemiska
ämnen och de hälso- och miljörisker dessa ämnen kan medföra. Resultatet av
sådan verksamhel bör också kunna ulnylljas av andra myndigheler inom kemikaliekontrollens
område. Liksom hitlills bör del ankomma på sektorsmyndighelema, främst
naturvårdsverket och arbelarskyddsstyrelsen att var och en inom silt
ansvarsområde närmare bevaka och ulöva lillsyn över hanteringen av kemiska
produkler. Jag återkommer till de samordningsfrågor som denna
ansvarsfördelning aktualiserar.

Utöver
den förhandsgranskning som sker beträffande de i särskild ordning reglerade
produktgmppema läkemedel, livsmedelstillsatser och vissa fodertillsatser förekommer
en sådan granskning av produkter f. n. endasl i fråga om bekämpningsmedel.
Registreringen av bekämpningsmedel bör av prakliska och kompetensmässiga skäl
förläggas till kemikalieinspektionen. Många likheter finns här med de
gmndläggande utredningar och bedömningar som måste göras i övrigl vad gäller
nya ämnen. Detta hindrar inle att naturvårdsverket och arbetarskyddsstyrelsen
inom sina ansvarsområden kan komma att behöva meddela föreskrifter om
användningen.

Inspeklionen
bör också vara den myndighet som i första hand får regeringens bemyndigande
att, inom ramen för de begränsningar och krav på samråd som regeringen
uppställer, meddela tillämpningsföreskrifter lill den nya lagen.

Kemikalieinspektionens
kontrollverksamhet bör i första hand avse liU-

Prop.
1984/85:118 79

verkar-
och leveranlörsleden, dvs. de led som har del grundläggande ansvarei för
utredningar, bedömningar och informalion när det gäller ämnens och produkters
egenskaper. I myndighetens uppgifter bör liU belydande del ingå föreskrifts-,
informalions- och rådgivningsverksamhet men också direkl övervakning av lagens
efterlevnad. Tillsynen är bl.a. en fömtsättning för den nödvändiga
erfarenhetsålerföringen och kontakten med den praktiska kemikaliehanteringen i
samhällel. I molsals lill arbelarskyddssiyrelsens och naturvårdsverkets
tillsyn bör kemikalieinspektionens tillsyn vara inrikiad på leveranlörsledets
skyldigheter i fråga om främsl produkiuiredningar och produktinformation. Denna
uppgift kräver kompetens i form av toxikologisk experlis som inte f. n. finns
hos någon annan myndighel.

Del
är nödvändigt all den kunskap och kompelens som samlas hos
kemikalieinspektionen kan komma också andra myndigheler på kemikaliekontrollens
område tillgodo. Det gäller bl. a. information från produktregislret samt
resultaten av sådan utrednings-, sammanställnings- och dokumentationsverksamhet
som inspektionen kommer atl bedriva. Såväl arbelarskyddsstyrelsen och
naturvårdsverket som andra myndigheler har behov av t. ex. uppgifter om vUka
ämnen och produkter som förekommer och om de egenskaper hos produkterna som kan
vara av belydelse från hälso-och miljöskyddssynpunkt. Det är därför en central
uppgifl för kemikalieinspektionen att utifrån sin sakkunskap på
kemikalieområdet svara för en informalionsservice lill andra myndigheler som
arbelar inom delta område. På molsvarande sätt ankommer del självfallet på
övriga berörda myndigheler all tillhandahålla information inom områdel.

Informalion lill
allmänheten och till näringslivel är en viktig del av myndighetsarbelel också
inom kemikalieområdet. Del är av stort värde för dem som informationen riktas
till att myndigheternas informalion om kemiska hälso- och miljörisker
samordnas. Kemikalieinspektionen bör inom della område få ett huvudansvar för samhällels
informalion lill tillverkare, importörer och andra leverantörer samt lill
konsumenler. Naturligtvis ligger huvudansvaret för produktinformationen på
kemikalieområdet i försia hand på förelagen själva.

Del
intemationella samarbetet får alll större betydelse inom kemikaliekontrollen.
F. n. pågår ell omfattande internationellt samarbele i frågor om dokumentation,
undersökning m. m. rörande dels nya, dels i bmk varande kemiska ämnen. Det är
naluriigt all ansvaret för deltagandel i detla arbete i första hand kommer atl
ligga hos kemikalieinspektionen. Härmed avses givetvis inle de inlernationella
överläggningar där kommerskollegium har huvudansvaret.

Prop. 1984/85:118 80

3.3
Ansvarsfördelningen mellan myndigheterna

Mitt
förslag: Naturvårdsverket, arbelarskyddsstyrelsen och socialstyrelsen får
liksom hitlills viktiga uppgifter inom kemikaliekontrollen.

Nalurvårdsverkel
övertar ansvarei för de frågor av särskild betydelse för den yttre miljön som
ålegat produktkontrollnämnden. Naturvårdsverkets bibliotek blir
ansvarsbibliotek inom miljövårdsområdet.

Socialslyrelsen
får också enligt lagen om kemiska produkler myndighetsansvaret för kosmetiska
och hygieniska preparal.

Föreskrifier
meddelas om regelbundet samråd meUan berörda myndigheter.

Ett
rådgivande organ för toxikologiska frågor, med namnel toxikologiska rådet,
knyts lill kemikalieinspektionen. Rådet skall bl. a. verka för en hög
vetenskaplig slandard i myndighelemas riskanalyser och en samordning av dessa.

Kemikommissionens
förslag: Överensslämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna:
I flertalet remissyttranden har kommissionens förslag i stort sett lämnals ulan
erinran. Ell anlal remissinslanser har närmare berört myndighelemas samarbele
när del gäller kemiska konsumentprodukter.

Skälen
för mitt förslag: Jag har i det föregående behandlat kemikalieinspektionens
ansvarsområde och arbelsuppgifler. Jag har då anfört atl denna verksamhet i
princip bör inriklas mot leverantörsledel. Alla centrala myndigheler med
ansvar för en viss miljösektor eller en viss risklyp måsle ha möjlighet att la
iniliativ och agera inom sill ansvarsområde. Exakta gränser för de olika
myndigheternas verksamhetsområden kan vara svåra atl dra och därför måsle vissa
överlappningar accepteras. Samtidigt bör dock ansvarsfördelningen klargöras så
långl som möjligt och samarbetet mellan myndigheterna utvecklas så all
samordningsfrågorna kan lösas på ell praktiskt och effektivi säll. Härvid
måsle beaktas bl. a. näringslivels berättigade krav på atl största möjliga klarhet
åstadkoms i della hänseende.

Ansvarsfördelningen
är i stort selt klar när del gäller ålgärder mol kemiska arbelsmiljörisker i
bmkariedet. Arbelarskyddsstyrelsen har del fulla myndighetsansvaret när del
gäller atl meddela lillämpningsföreskrif ler tiU arbetsmiljölagen och för den
centrala tUlsynen av att föreskrifterna efterievs. Den regionala lillsynen
fuUgörs av yrkesinspekiionen. Det är naturligt all arbelarskyddsstyrelsen med
stöd av arbelsmiljölagen kan meddela sådana föreskrifier även mol leverantörsledet
som är moliverade väsentiigen från arbetsmiljösynpunkl. Della bör ske efter
samråd med kemikalieinspektionen. Del är vidare naluriigl all
arbelarskyddsmyndighe-

lerna
inom silt ansvarsområde får elt tillsynsansvar över efterlevnaden av sådana
tillämpningsföreskrifter till lagen om kemiska produkter som har betydelse
främst för arbetsmiljön. Exémjjel på sådana regler'kan vara vissa föreskrifier
om klassificering och märkning av kemiska produkler.

Nalurvårdsverkel
bör ha det fulla ansvarei för frågor om den yttre miljön, på molsvarande säll
som arbelarskyddsstyrelsen för frågor om arbelsmiljön. Naturvårdsverket bör
därmed överta ansvarei bl.a. för behandlingen av vissa frågor av betydelse för
den yttre miljön som ålegat produklkonlrollnämnden. Det gäller t. ex. frågor om
spridningen av bekämpningsmedel och gödselmedel. Praktiska skäl talar för all
nalurvårdsverkel även skall la hand om bl. a. frågor som rör motorbensinens
kemiska sammansällning. Jag avser också all föreslå regeringen atl ge
nalurvårdsverkel befogenheier atl ularbela vissa föreskrifier och svara för
sådan tillsyn enligt den nya lagsiiftningen som har belydelse särskilt för den
yttre miljön. Samråd bör ske med kemikalieinspektionen när det gäller föreskrifter
riktade mot leverantörsledel.

Ansvarei
för handläggning av frågor angående hälso- och miljörisker på kemikalieområdet
när del gäller konsumentprodukter delas f n. mellan produklkonlrollnämnden,
nalurvårdsverkel, socialslyrelsen och konsumentverket. De tre förstnämnda
myndigheternas verksamhel är reglerad med slöd av lagen om hälso- och
miljöfarliga varor medan konsumentverkets verksamhel i huvudsak ulövas med
slöd av marknadsföringslagen. Enligt min uppfallning är det naturligt atl
kemikalieinspektionen också för sådana kemiska produkler som är
konsumentprodukter får huvudansvarei för ålgärder riktade direkt mol
tillverkare, importörer och andra leverantörer. Konsumeniverkel bör däremot
även i fortsättningen ha hand om sådana produktsäkerhelsfrågor som berör slörre
produktområden än enbart kemiska produkler. Del är l.ex. naturligt för
konsumentverket all verka för atl förelagen vidlar egenålgärder, förbättrar
marknadsföringen av produkler och förbättrar förpackningar. Jag vill i della
sammanhang erinra om all konsumentverket med slöd av 3 § marknadsföringslagen
har i uppgifl alt bedöma vilken information förelagen bör lämna konsumenterna
vid köp och användning av i princip alla varor och Ijänster.

Frågor
som rör kosmetiska och hygieniska preparat bör liksom hittills behandlas av
socialslyrelsen. Slyrelsen utreder på regeringens uppdrag f n. frågan om nya
märkningsbestämmelser för sådana produkler. Styrelsen har även aktualiserat
vissa andra frågor som rör kontrollen av kosmetiska och hygieniska preparal.
Ställningstagande i hithörande frågor får ske sedan utredningsarbetet i fråga
om nya märkningsbestämmelser slutredovisals.

Del
är angeläget all slalens livsmedelsverk har ell odelat ansvar för frågor som
sammanhänger med kontrollen av livsmedel. Delta är också en avsikl med 3 §
lagen om kemiska produkler. Kemikommissionen har dock angell alt
livsmedelsverkets befogenheier är otillräckliga för ingripanden 6 Riksdagen
1984185. I saml. Nr 118

Prop. 1984/85:118 82

mot
kemiska hälsorisker som har samband med livsmedelsförpackningar och husgeråd.
Jag avser därför atl föreslå regeringen all ulredningen om Uvsmedelskontroll
(Jo 1983:07) får i uppdrag alt utreda dessa frågor.

Sprängämnesinspeklionen
(SÅI) ansvarar i dag för frågor om varors brandfarliga och explosiva
egenskaper, medan produklkontrollnämndens ansvarsområde avser hälso- och
miljörisker i övrigt. Motsvarande ansvarsfördelning bör beslå när
kemikalieinspektionen överiar produklkontrollnämndens uppgifter.

Som
framgår av avsnitt 2.2 i lagrådsremissen kan del i vissa fall bli aktueUl all
meddela undantagsbestämmelser med hänsyn tiU de särskUda förhållandena inom
försvarsmakten. I sådana fall kan del vara lämpligt atl lägga tillsynsuppgifter
på försvarets sjukvårdsstyrelse.

Så
långl kompetens kan byggas upp på regional och lokal nivå, bör tillsynen
decentraliseras. Det behövs en jämn och hög kvalitet på tillsynen och en
erfarenhelsåierföring till de cenirala tillsynsmyndigheterna. De centrala
myndigheterna bör ha kompelens och resurser för att kunna ge regionala och
lokala myndigheter tillräckligt sakslöd. För yrkesinspektionen och
länsstyrelserna bör även fortsättningsvis del arbete som är knutet till
arbelarskyddssiyrelsens och naturvårdsverkets arbetsområden vara de cenirala
uppgifterna. Nu angivna regionala organ fömtsätts också vara tiUsynsmyndigheler
enligt den nya lagen inom sina resp. ansvarsområden. Miljö- och
hälsoskyddsnämnderna bör liksom hittills svara för den omedelbara tillsynen
inom kommunen. Stöd till berörda regionala och lokala lUlsynsmyndigheter t. ex.
genom aUmänna råd och informalion är en naturlig uppgifl för
kemikalieinspektionen och övriga berörda cenirala myndigheler, var och en inom
silt ansvarsområde.

Jag
vUl här också erinra om atl de yrkesmedicinska klinikerna har en viklig roll
beiräffande informalion och rådgivning till dem som är verksamma i det lokala
arbetsmiljöarbetet i förelagen saml inom företagshälsovården. Delta gäller
både hanteringsinriktade frågor och frågor om ämnens inneboende egenskaper.
KHnikerna förenar hög kompetens med en decentraliserad verksamhel. Det är
angeläget att klinikerna fortsäller att utveckla sin informations- och
rådgivningsverksamhet.

Jag
viU i detta sammanhang ta upp frågan om ansvarsbibliotekens centrala roll
beiräffande litteratur- och dokumentationsservice. Behovel av en god
litteraturservice i humantoxikologi bör vara läckl genom ansvarsbib-Uoteken vid
arbelarskyddsstyrelsen såvitt gäller arbelsmiljöområdet och vid karolinska
inslUulel inom området medicin. Områdel ekoloxikologi täcks emellertid inte av
hittills beslutade eller föreslagna ansvarsbibliotek. Del borde, om en
jämförelse görs med arbetarskyddssiyrelsens bibUotek, ligga närmast till hands
all naturvårdsverkets bibliotek får molsvarande funkiion inom den yttre miljöns
område. Sådana tankar fördes fram också i den utredning om ansvarsbibliotek som
gjordes år 1983 av delegationen för velenskaplig och leknisk
informationsförsörjning. Del finns behov av ell

Prop.
1984/85:118 83

bibliotek
med nationellt ansvar för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning i
kemiska miljöfrågor. Jag förordar därför atl naturvårdsverkets bibliolek blir
ansvarsbibliotek inonni det yttre miljöområdet. Jag förutsätter atl
naturvårdsverket i den fortsatta planeringen i samråd med delegalionen klargör
ansvarsavgränsning och samverkansformer med arbetarskyddsstyrelsens och
karolinska institutets bibliolek.

Somjag
tidigare framhållil är del angelägel att de olika myndigheler som arbetar med
kemiska miljöfrågor har ett väl fungerande samarbete. Det finns
rationaliseringsvinster all göra för de enskilda myndigheterna genom t.ex.
utbyte av kunskaper och erfarenheter och genom samarbete vid inhämtande av ny
kunskap. Samarbele behövs också för atl samhällels samlade resurser skall kunna
användas på etl ändamålsenligl sätt och för att förelagen skall bemötas på etl
konsekvent sätt av samhällsorganen.

Samarbetet
mellan myndigheterna inom kemikaliekontrollens område bör i huvudsak ske
informellt i del dagliga arbelet genom konlakler och överläggningar av olika
slag och genom informationsutbyte myndigheterna emellan. Dämtöver behövs ett
regelmässigt samråd på verksledningsnivå. Jag ser del som nalurligl atl del
sker regelbundna samrådsmöten på verksledningsnivå meUan bl.a.
kemikalieinspektionen, naturvårdsverket, arbetarskyddsstyrelsen,
socialstyrelsen, konsumentverket, livsmedelsverket, sprängämnesinspektionen och
sjöfartsverket. Samråd bör därvid bl. a. ske beiräffande formerna för det
mtinmässiga löpande samarbelel, om arbetsfördelningen mellan myndigheterna och
om myndighelemas långsiktiga planering av kemikaliekontrollen.

Kemikommissionen
har behandlat möjliga tillvägagångssätt all förbättra samordningen av
myndighelemas bedömningar av risk och nylla. Åven om vaije myndighet för sig,
mol bakgrund av sitl speciella ansvarsområde, måsle göra de slutgiltiga
bedömningarna av olika beslulsaliernalivs risk-och nyttoaspekter bör vissa
delar av riskanalysen kunna göras på ett enhetligt sätt. Del gäller t. ex.
ställningstaganden i velenskapliga tolkningsfrågor. För att underlätta en
sådan samordning föreslår jag att ett rådgivande organ för toxikologiska
frågor, med namnet toxikologiska rådel, inrättas och knyts adminislrativi till
kemikalieinspektionen. Rådet bör ha till uppgifl atl verka för en hög velenskaplig
slandard i myndigheternas riskanalyser och för en samordning av dessa. Rådet
bör verka för all kriterier och vägledningar utarbetas för arbetet med
velenskaphga tolkningsfrågor. Vidare bör rådel verka för en samordning av
myndighelernas medverkan i det inlernationella samarbetet i toxikologiska
frågor. Det är dock inte avsiklen att rådet skall överta ansvar eller
beslutsbefogenheter från myndigheterna.

Stommen
i rådels sammansällning bör utgöras av represenlanler för berörda myndigheler.
Del bör ankomma på regeringen atl besluta om den närmare sammansättningen av
och arbelsuppgifterna för rådet. Jag vill dock för riksdagens informalion
framhålla följande. För all rådets samord-

Prop. 1984/85:118 84

ningsfunklion
skall fungera effektivt måste varje berörd myndighel vara representerad av
någon som har ansvar för de toxikologiska bedömningarna.
Arbelarskyddsstyrelsen, socialslyrelsen, statens livsmedelsverk, statens
naturvårdsverk och kemikalieinspektionen bör vara represenlerade. De vetenskapliga
områden som är av speciell vikl vid tolkning av testdata bör också finnas
represenlerade i rådel, l.ex. olika specialiteter inom loxikologi saml patologi
och statistik. Vidare bör rådel ha möjlighel atl vid behov anlila utomstående
experler.

3.4
Kemikalieinspektionens organisation och uppbyggnad

Mitt
förslag: Kemikalieinspektionen blir en fristående myndighel med egel kansli.
Huvuddelen av resurserna vid naturvårdsverkets produktkontrollbyrå och vid
enheten för toxikologisk informationsservice vid karolinska institutet förs
över till kemikalieinspektionen. Denna tillförs dämtöver nu nya resurser
molsvarande 15 årsarbetskrafter.

Kemikommissionens
förslag: Överensslämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Merparten av remissinstanserna har tillstyrkt eller inle haft någon erinran mol
förslagel om alt inrätta en ny myndighel på del av kommissionen föreslagna
sättet. Några remissinslanser har som jag lidigare nämnt avstyrkt förslagel om
en särskild kemikaliemyndighel med moliveringen att uppgiftema kan åläggas
exislerande myndigheter. Några remissinslanser har särskUt behandlat
kommissionens förslag i den del det berört den nuvarande verksamhelen med
toxikologisk informationsservice vid karolinska institutet.

Arbelarskyddsstyrelsen,
Uvsmedelsverkel, arbetarskyddsfonden och LO antingen stöder eller har inget alt
invända mol kommissionens förslag att huvuddelen av enhelen för toxikologisk
informalionsservice uppgår i kemikalieinspektionen. Nalurvårdsverkel delar
uppfatlningen alt bevakning av toxikologisk forskning och
informationsverksamhet hör till kemikaliemyndighetens arbelsuppgifler, varför
resurser måsle avsättas härför. Verkel menar dock atl det också finns behov av
toxikologisk sammanställnings- och ulvärderingsservice. Den berörda verksamhelen
vid karo-Unska institutets bibliotek och informalionscenlral (KIBIC) bör enligt
naturvårdsverket därför ombildas till eU stadigt bolag som arbelar på kommersiella
vUlkor.

Socialstyrelsen
ser behov av en toxikologisk informalionsverksamhel som är fristående från
kemikaliemyndigheten och som är ett organ för sammanslällning och ulvärdering
av toxikologiska dala. Socialslyrelsen föreslår att enheten för toxikologisk
informationsservice integreras med den toxikologiska miljömedicinska
verksamhelen vid slatens miljömedi-

Prop. 1984/85:118 85

cinska
laboratorium och karolinska institutet (KI). Statens miljömedicinska
laboratorium redovisar samma uppfattning som socialslyrelsen.

KI
ser del angeläget atl den toxikologiska informaliönsservicen kan arbela i nära
konlakl med pågående forskning samt med bibliotek, dalorbaserad
lilleraturljänsl och syslemavdelning. KI liksom SACO/SR och TCO avvisar därför
kommissionens förslag. SAF menar att den toxikologiska informalionsservicens
betydelse för det lokala skyddsarbetet troligen kommer atl öka om verksamheten
får vara en från kemikaliemyndighelen fristående serviceorganisation.
Giftinformationscentralen anser det vara för tidigt atl efter så kort tid som
två år utvärdera verksamheten. Delegalionen för velenskaplig och teknisk
informationsförsörjning menar atl skäl finns för atl mer direkl än f. n.
integrera den toxikologiska informaliönsservicen i KIBIC.

Skälen
för mitt förslag: Kemikommissionen har föreslagit atl kemikalieinspektionen
blir en fristående myndighet med egna resurser. Kommissionen har därvid angell
resursbehovet vid inspeklionen till 80 ijänsler varav slörre delen överflyttas
från naturvårdsverkets produktkontrollbyrå och från enheten för toxikologisk
informationsservice vid KIBIC. Den del av kommissionens förslag som avser
överflyttning av huvuddelen av produkt-konlrollbyrån till den nya myndigheten
har i allmänhel inte mött några invändningar vid remissbehandlingen. Vissa
remissinslanser har däremot framfört kritiska synpunkter mot atl också enheten
för toxikologisk informationsservice vid KIBIC förs över till inspektionen.

Jag
vill för egen del framhålla del nödvändiga i alt samhällels resurser för
kemikaliekontroll nu koncenlreras till de områden och de frågor där de kan
användas på ell så effektivt sätl som möjUgl. Med hänsyn till de viktiga
uppgifler kemikalieinspektionen fömtsätts få inom den samlade kemikaliekontrollen
är det naturligt atl i hög grad samla tillgängliga resurser till inspeklionen.

Produklkontrollbyrån vid naturvårdsverket utgör i dag kansli åt produktkontrollnämnden.
Samtidigt fullgör byrån de tillsynsuppgifter som naturvårdsverket har enligt
gällande lagstiftning. Som jag lidigare redovisal bör naturvårdsverket också
enligt den nya lagstiftningen ha ansvaret för den del av kemikaliekontrollen
som direkt är inriktad på skyddet av den yttre miljön. Såsom också
kemikommissionen föreslagit bör därför viss del av produktkontrollbyråns
resurser ligga kvar på naturvårdsverket. Samtidigt avlastas naturvårdsverket
vissa administrativa uppgifler vid omorganisationen. Med utgångspunki i
kommissionens förslag förordar jag atl resurser motsvarande sju
årsarbelskrafter från den nuvarande produklkontrollbyrån avsätts för
naturvårdsverkets uppgifter inom den fortsalla kemikaliekontrollen. Återstoden
av produktkontrollnämndens resurser jämte administrativa resurser motsvarande
tre årsarbetskrafler bör överföras lill kemikalieinspektionen. 7 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr
118

Prop. 1984/85:118 86

Den
särskilda enheten för toxikologisk informalionsservice vid KIBIC inrättades
under år 1982 i enlighet med förslag i prop. 1981/82:48 om upprättande av en
toxikologisk informalionsservice, m.m. Syflel angavs vara att bygga upp en
informationsverksamhet på det toxikologiska området främst inrikiad på s. k.
hänvisningsservice. Däremoi fömlsatles inte större sammanställningar och
riskulvärderingar ingå i arbetsuppgiflema. Informationsservicen skulle ses som
en komplettering av den tillsynsverksamhet på produkikontrollområdet som
bedrevs av olika myndigheter. Medel för verksamheten har anvisals över anslaget
Toxikologisk informationsservice, m.m. under nionde huvudtiteln. Del
fömlsatles dock i den nämnda propositionen all verksamheten på sikt skulle
göras i slörre utsträckning ekonomiskt självbärande.

Jag
har tidigare framhållil att informationsverksamhet är en viktig del av den nya
kemikalieinspektionens arbetsuppgifter. Informalion måste ges om nya
förfatiningar och andra viktiga ställningstaganden från myndigheterna. Lika
vikligl är det alt myndigheterna sprider allmän information om kemiska ämnens
hälso- och miljöfarlighet, om risker med deras hanlering samt ger aUmänna råd
om t. ex. lämplig hantering och om skyddsåtgärder. Sådan allmän information
måste ges till aUmänheten, till arbetstagare och till företag. Informationen är
ell nalurligl led i den rådgivande delen av myndighetemas tillsyn.

Jag
vill i sammanhanget särskilt framhålla vikten av all alla tillsynsmyndigheter,
såväl centrala, regionala som lokala, uppmärksammar konsumenternas och
arbetstagamas informationsbehov. Dessa grupper har väsentiigt mindre
möjligheter än företagen att på egen hand skaffa sig information. Samlidigt
vill jag understryka leverantörernas ansvar för att brukarna får utförlig
information om de risker användningen av olika enskilda produkter medför och om
nödvändiga skyddsåtgärder. Brisier härvidlag skall rättas till genom
tillsynsåtgärder från myndighetemas sida, inle genom att samhället tar över
informationsansvaret.

Delar
av den informationsverksamhet som enheten för toxikologisk informationsservice
f. n. bedriver innebär uppgifter av samma slag som kemikalieinspektionen enligt
mitl förslag skall svara för. Del gäller bl. a. aktiv spridning av information
t. ex; genom utgivning av informationsblad. Andra delar bl. a. litteratur- och
dokumentationsservice och i viss mån hänvisningsservice är uppgifler som
snarare åligger organ av lypen ansvarsbibliotek.

Beslutet
all inrätta den nuvarande enheten för toxikologisk informationsservice får ses
mot bakgmnd av den situation som då rådde bl. a. i fråga om informationsutbud.
Skapandet av en särskild kemikaliemyndighel med vida uppgifter i fråga om
informationsspridning ändrar bUden betydligt liksom också inrättandet av
ansvarsbiblioteken. Elt bibehållande av enheten för toxikologisk
informationsservice skulle inte minska behovel av resurser hos
kemikalieinspektionen. Inspeklionens informalions-

Prop.
1984/85:118 87

verksamhel
måste med nödvändighet inlegreras med del övriga myndighetsarbelel. Den kan
därför inle överlåtas ål exierna organ. En splittring av
informationsverksamheten på flera organ innebär risker för dubbelarbete och
därmed dålig resursanvändning. Den kan också leda lill oklarheter om ansvaret
för den information som ges. Av särskild belydelse är atl ansvarsfördelningen
mellan samhällsorganen och förelagen är klar. Den grundläggande principen i den
nya lagstiftningen, nämligen atl tillverkare och importörer har huvudansvarei
för att utreda och informera om de risker som användningen av olika kemiska
produkter kan innebära, får inte åsidosättas. Flera av de remissinslanser som
avstyrkt kemikommissionens förslag om att resurserna vid enheten för
toxikologisk informationsservice vid KIBIC skaU överföras tiU den nya
kemikalieinspektionen synes ha utgått från atl i enhetens arbetsuppgifier också
ingår service med avancerade sammanstäUningar och utvärderingar. Delta har
emellertid som jag nyss redovisat inle varit avsikten.

Med
hänsyn tiU vad jag nu anfört om behovet av en koncentration av samhällels
resurser och av en klar ansvarsfördelning förordar jag därför alt huvuddelen av
resurserna vid den toxikologiska informationsservicen vid KIBIC överförs till
kemikalieinspektionen. De bör där främst utnyttjas för bevakning av
toxikologisk forskning, för faro- och riskanalys saml för
informationsverksamhet. En mindre del av resursema vid enheten för toxikologisk
informalionsservice molsvarande medel för två årsarbelskrafter bör i enlighet
med kemikommissionens förslag även fortsättningsvis anvisas KIBIC som en
förstärkning av den toxikologiska kompeiensen vid den beslutade uppbyggnaden av
KIBIC tUl etl ansvarsbibliotek inom området medicin.

Jag
vill i delta sammanhang framhålla all del är naturligt all KIBIC i sin roll som
ansvarsbibliotek bedriver informations- och annan serviceverksamhet på det
toxikologiska området. Denna service kan tillhandahållas företag, myndigheter
och andra intressenter mol ersällning och kan omfalta t.ex. litteratur-,
dokumentations- och nyhetsservice. Redan nu finns ett antal organ som på
kommersiell bas erbjuder mer avancerade toxikologiska konsulttjänster. Åven
statliga organ kan givelvis erbjuda sådana Ijänster. Som tänkbara organ vid
sidan om KIBIC kan här nämnas t. ex. statens miljömedicinska laboratorium, som
bl. a. som uppdragsverksamhel bedriver viss sammanställnings- och
utvärderingsservice på kemikalieområdet. Del är dock som jag tidigare
framhållil synnerligen viktigt all en statlig serviceverksamhet bedrivs på etl
säll som inle frångår principen om att del är producenierna och andra
kemikaliehanlerande förelag som bär ansvarei för bedömningen av kemikalier och
för att tUlräckligt bedömningsunderlag las fram.

Som
jag tidigare nämnt har kemikommissionen föreslagil atl också nya resurser skaU
anvisas kemikalieinspektionen uiöver de som förs över från naturvårdsverkels
produktkontrollbyrå och från enheten för toxikologisk

Prop. 1984/85:118 88

informationsservice
vid KIBIC. PersoneUl kan de överförda resurserna beräknas motsvara
storleksordningen 40 resp. 10 årsarbetskrafler. Kommissionen har också
föreslagit vissa resursförstärkningar vid andra myndigheter. Jag delar
kommissionens bedömning att det är nödvändigt med en resursförstärkning om del
angivna målet, nämligen en effekiivisering av samhällels kemikaliekontroll,
skall kunna uppnås. Jag vill samiidigi framhålla all en framgångsrik
kemikaliekontroll inle enbart är en fråga om hur slora resurser som tillskjuts.
Det är också utomordentligl vikligl att inspeklionens verksamhel planeras,
priorileras och leds på ell ändamålsenligl och effektivt sätt och atl
samarbetet meUan de olika berörda myndigheiema på kemikaliekontrollens område
fungerar väl.

Jag
har lidigare översiktiigt redovisat de huvudsakliga arbetsuppgifterna för
kemikalieinspektionen. Jag har också berört avgränsnings- och samordningsfrågoma
i förhållande till andra myndigheter med uppgifter inom kemikaliekontrollen.
Det är ett gemensamt ansvar för alla de berörda organen att väl fungerande
samarbetsformer byggs upp där den nya myndigheten får den roH inom den
grundläggande kemikaliekontrollen som är avsedd. Del är också etl gemensamt
ansvar för berörda organ alt se till att tillgängliga resurser på olika håll
utnyttjas effeklivl och i samverkan. Det gäller både den kompelens på det
toxikologiska området som byggs upp vid den nya myndigheten och resurser för
bl. a. forskning, undersökningar och tiUsyn som finns hos de befintliga
myndigheterna. Med hänsyn bl. a. till erfarenhetema från
produktkontrollnämndens verksamhet vill jag understryka betydelsen av all
uppbyggnaden av kemikaliekontrollen nu noga följs upp och alt en konlinuerlig
utvärdering sker av hur den nya myndigheten finner sina arbelsformer. Av vikt
är därvid både alt en realistisk planering sker av inspektionens eget arbete
och att formerna för samarbetet med naturvårdverket, arbelarskyddsstyrelsen
och övriga berörda myndigheter samt med de forskningsinstitutioner som har alt
förse myndigheterna med underlag för bl. a. riskbedömningar av olika slag
utvecklas på ett positivt sätt.

Med
hänsyn tiU vad jag här anfört anser jag alt kemikalieinspektionen i ett första
sleg nu bör ges ett resurstillskott, utöver de resurser vilka förs över från
andra myndigheter, som motsvarar 15 årsarbetskrafter. Jag bedömer det vidare
som lämpUgt att de nya arbetsformerna inom kemikaliekontrollen prövas efter en
tvåårsperiod. I samband därmed bör särskilt resursavvägningen och
samverkansformema mellan de myndigheter som arbelar inom detta område
övervägas. Därefter får ställning las till den fortsatta utbyggnaden. Jag avser
atl senare återkomma till regeringen i fråga om formema för denna utvärdering.

En
rad faktorer är av belydelse när det gäller atl skapa möjligheter för den nya
organisationen att fungera väl. Hur kemikalieinspektionen organiseras och vart
den lokaliseras är av stor vikl för hur effektivt inspektionen

Prop.
1984/85:118 89

skall
kunna fullgöra sina viktiga arbetsuppgifier. Dessa frågor har inle närmare
behandlals av kemikommissionen.

När
det gäller organisalionen ser jag del som nalurligl att kemikalieinspektionen
organiseras med en slyrelse, en generaldirektör samt de enheler som behövs för
all myndighelen inom den angivna resursramen så effeklivl som möjligt skall
kunna utföra de uppgifter jag tidigare redovisat. Med hänsyn tiU att kemikalieinspektionen
blir en relativt liten myndighel är del angeläget all möjligheter atl köpa in
administrativa tjänster beaklas. Det bör ankomma på regeringen all fastställa
den närmare organisalionen för verket. För verkschefen bör inrättas en
ordinarie tjänsl med beteckningen p. Styrelsens sammansättning bör prövas bl.
a. mot bakgrund av resullatet av verksledningskommitléns arbele. Jag avser att
inom kort föreslå regeringen all en kommitté tillkallas för att bl. a. utforma
förslag till organisalion för kemikalieinspektionen och för atl medverka i
arbelet med au genomföra den nya organisalionen.

Del
är angeläget alt den nya organisalionen kan böija arbela så snart det är
praktiskt möjligt. Jag förordar därför att den nya organisationen Iräder i
krafl den Ijanuari 1986.

Medel
för den verksamhel som f. n. bedrivs vid naturvårdsverket och KIBIC men som
enligt mitl förslag kommer att föras över till kemikalieinspektionen anvisas
nu över flera anslag. Koslnadema för produklkontrollbyrån beslrids från
anslaget Slalens naturvårdsverk medan medel för den aktueUa verksamheten vid
KIBIC anvisas över anslaget Toxikologisk informalionsservice, m.m. Vidare
disponerar produktkontrollnämnden för utredningsverksamhet på kemikalieområdet
anslaget Undersökningar av hälso- och miljöfarliga varor. För budgetårel
1985/86 bör för kemikalieinspektionen föras upp ett särskilt förslagsanslag.
Jag kommer i det följande att förorda att inspektionens verksamhet helt
finansieras genom avgifter. Avgiftema bör tillföras anslaget lUI inspektionen
som med hänsyn härtill bör föras upp med etl formellt belopp av 1000 kr. I
avvaktan på resultatet av organisationskommitténs arbele kan en definiliv
beräkning av belaslningen på berörda anslag under nästa budgetår inte nu
göras. Jag förordar därför att de nuvarande anslagen förs upp med belopp som
för budgetårel 1985/86 endasl på sedvanligt sätt jusleras för pris- och
löneulvecklingen. Del bör ankomma på regeringen alt sedan kommitténs arbete
redovisats föreskriva i vilken utsträckning de olika anslagen inom anvisade
belopp får belastas. Vad gäller den nya kemikalieinspektionen kan
helårskostnaden med utgångspunkt i de beräknade kosinaderna för nuvarande
verksamhel och för den föreslagna resursförstärkningen överslagsmässigi
uppskattas till storleksordningen 21-25 milj. kr. Härtill kommer kostnader av
engångskaraktär i samband med inrättandet av den nya myndigheten. Vid
kostnadsberäkningen har bl.a. förutsatts att vissa rationaliseringsfördelar kan
uppnås genom samlokalisering med annan likartad verksamhel. För att läcka
behovet av likvida medel för inspeklionens verksamhel bör inspeklionen få
disponera en rörlig kredii i riksgäldskontoret.

Prop. 1984/85:118 90

3.5
Avgiftsfinansiering inom kemikaliekontrollen

Mitt
förslag: Kemikalieinspektionens verksamhel skaU avgiftsfinansieras fulll ul.

Kemikommissionens
förslag: Överensslämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Remissinslansemas synpunkier har redovisals i avsnitt 2.11 i lagrådsremissen
(se också bilaga 4 avsnitt 14.2).

Skälen
för mitt förslag: Jag har i lagrådsremissen fömtskickat att jag i samband med
propositionen till riksdagen skulle återkomma till frågan om
avgiftsfinansiering av kemikaliekontrollen.

Enligt
18 § i den nya lagen får regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer föreskriva om avgifier för en myndighels verksamhet enligt den nya
lagen. Som framgår av avsnitt 2.11 i lagrådsremissen skall enligt
kemikommissionens förslag avgifter enligt 18 § tas ut i sådan omfattning atl
kostnadema för den gmndläggande kemikaliekontroll som riklar sig till
tillverkare och importörer hell skall läckas genom avgifter från dessa.

När
det först gäller bekämpningsmedelskonlrollen har denna sedan länge varil
avgifisfinansierad. Författningsmässigt regleras detta i kungörelsen
(1973:1051) om avgifi för regisirering av hälso- och miljöfarUga varor.
Kemikommissionen föreslår atl kemikalieinspektionens arbele med
bekämpningsmedelskontrollen liksom hittills finansieras med ansöknings-och
årsavgifter. Jag delar kemikommissionens uppfallning vad gäller finansieringen
av bekämpningsmedelskontrollen. De kosinader härför som sålunda behöver täckas
genom avgifier kan såsom kommissionen har angett beräknas lill
storleksordningen 4milj. kr/år. Della innebär att en viss avgiftshöjning är
nödvändig för alt full kostnadstäckning skall kunna nås.

Kemikommissionen
har vidare föreslagil en avgiftsfinansiering av kemikalieinspektionens arbete
på det allmänna produktområdet. Enligt kommissionen bör en avgift tas ul för
samtliga produkler för vilka anmälnings-och deklarationsplikt till
produktregislret föreligger. Kommissionen beräknar de kosinader som på della
säll skall avgiftsfinansieras lill ca26milj. kr. och föreslår aU en
tillsynsavgift på 425 kr. om året skaU tas ut.

Åven
jag är av den uppfattningen alt en allmän produktavgifl bör tas ut för alt
läcka de kostnader för kemikalieinspektionens verksamhel som inte avser
bekämpningsmedelskonlrollen. Jag avser härvid den dokumentations-, kontroll-,
informations-, föreskrifts- och utredningsverksamhet som enligt den nya lagen
om kemiska produkler kommer alt åvUa kemikalieinspektionen med anledning av
tillverkar- och leverantörsledens befallning med kemiska produkter. Avgiften
skall i princip motsvara den faktiska kostnaden för myndighelens verksamhel.

Prop. 1984/85:118 91

Jag
kan i alll väsentiigt anslula mig till kemikommissionens förslag också i fråga
om utformningen av avgiftssystemet. Genom atl den allmänna produktavgiften
anknyts lUl de produkler som är anmälda lill produktregislret åstadkommer man
enligt min mening en enkel och rättvis fördelning av företagens kostnadsansvar
för kemikaliekontrollen. Del är nämligen i huvudsak de till registret anmälda
produktema som ger upphov till de olika aktiviteter hos myndigheten som jag
tidigare i della avsnitt har angett. Härvid vill jag dock tillägga att jag -
såsom kommissionen också har föreslagit - avser atl föreslå regeringen att
avgiften reduceras för den som har fler än 200 produkter anmälda till
produktregislret. Därigenom undviks betungande kostnader för förelag med mycket
slora sortiment. En ytterligare fördel med anknytningen lill produktregislret
är alt adminislralionen av den allmänna produktavgiften bör kunna hållas låg
eftersom produktregislret redan innehåller erforderliga uppgifter för
debitering av avgiften.

Den
allmänna produktavgiften bör tas ul för varje produkl som är anmäld tiU
produktregistret. Avgiften bör tas ut årligen för all läcka koslnadema för den
löpande verksamheten varvid en rörlig kredit som jag tidigare nämnl bör kunna
disponeras för all klara eventuella likviditetsproblem. Det bör ankomma på
regeringen att bestämma avgifternas storlek. Med utgångspunkt i den tidigare
nämnda preliminärt beräknade årliga kostnaden för kemikalieinspektionens
verksamhel exkl. bekämpningsmedelskontrollen och i antalet produkter som f n.
är anmälda lill regislret, nämligen ca80000 stycken, skulle den årliga avgiften
behöva uppgå liU ca 400 kr. för varje anmäld produkt upp till etl antal av 200
och därefler till ca50kr. per produkt.

3.6
Lokalisering av kemikalieinspektionen

Mitt
förslag: Organisationskommittén får i uppdrag att överväga den lämpligasle
lokaliseringen av kemikalieinspektionen.

Kemikommissionen:
Kommissionen har inte tagil ställning i lokaliseringsfrågan.

Skälen
för mitt förslag: Statsmakterna har i olika sammanhang framhållil att det måste
finnas starka skäl om man skall förlägga ny statlig verksamhet till
Stockholmsregionen. Den nu föreslagna omorganisationen innebär att det cenirala
organel på kemikaliekontrollens område, kemikalieinspektionen, får en
fristående ställning och tillförs viss resursförslärkning. Del rör sig således
i huvudsak om en fortsättning av en pågående verksamhel i nya former.
Organisationsförändringarna är etl uttryck för en sirävan att koncentrera och
samordna resurserna inom detla område för all åsladkomma en ökad slagkraft och
effektivitet. Också lokaliseringsfrågan måste

Prop. 1984/85:118 92

bedömas
med ulgångspunkl i målsättningen att det nu är nödvändigl alt
kemikaliekontrollen effektiviseras.

För
alt kemikalieinspektionen skall kunna arbeta på ell ändamålsenligt sätt krävs
ell nära samarbele med regeringskansliel, andra cenirala myndigheter och
intresseorganisationer. Ett särskilt nära samarbele fömtses ske med
naturvårdsverket och arbetarskyddsstyrelsen. Vidare är det angeläget all
kemikalieinspektionen upprätthåller nära kontakter med toxikologisk
forsknings- och laboratorieverksamhet. Omfattande sådan verksamhet bedrivs
bl.a. vid karolinska institutet och statens miljömedicinska laboratorium. Åven
vid arbetarskyddssiyrelsens forskningsavdelning bedrivs toxikologisk
forskning. I samma område som nu nämnda myndigheter finns också
giftinformalionscenlralen och en stor del av landets toxikologiska
forskningsresurser. Områdel har således utvecklats till något av elt
toxikologiskt centmm. En utveckling av delta skulle vara tiU gagn för samtliga
de berörda miljömyndighelema.

Del
är angeläget atl kompetens som nu finns vid produklkontrollbyrån och enhelen
för toxikologisk informationsservice kan bibehåUas. Huvuddelen av
inspeklionens arbetsuppgifier överflyttas från naturvårdsverket och karolinska
institutet. Berörd personal vid dessa myndigheter bör därför erbjudas
anstäUning vid kemikalieinspektionen.

Organisationskommittén
bör noga studera för- och nackdelar från olika utgångspunkter med en fortsatt
lokalisering till nuvarande område jämfört med en annan lokalisering. Sedan
kommitténs arbete vad avser lokaUse-ringsfrågan slutförts bör regeringen
redovisa sitt ställningslagande för riksdagen.

4
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår
riksdagen dels att antaga det av lagrådet granskade förslaget tUl

1. lag
om kemiska produkler med vidtagna ändringar,

dels
all anlaga inom jordbmksdepartementet upprättade förslag till

2.
lag om ändring i vapenlagen
(1973: 1176),

3.
lag om ändring i brandlagen
(1974:80),

4.
lag om ändring i
renhållningslagen (1979:596),

5.
lag om ändring i lagen
(1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark,

dels
all

6.
godkänna de av mig förordade
riktlinjerna för organisationen av kemikaliekontrollen,

7.
godkänna all en fristående
myndighel för kemikaliekontroll, kemikalieinspektionen, med de uppgifter som
jag har angett inrätlas den Ijanuari 1986,

8.
bemyndiga regeringen aU vid
kemikalieinspektionen inrälla en ordinarie Ijänsl för generaldirektör med
beteckningen p,

9.
bemyndiga regeringen atl vidta
de övergångsålgärder och andra ålgärder som behövs för atl kunna genomföra de
organisationsförändringar som jag har redogjort för,

10.
besluta alt produktkontrollnämnden skall upphöra vid utgången av december 1985.
Del under 2 angivna lagförslagel har upprättats i samråd med chefen för
justitiedepartementet och del under 3 i samråd med chefen för försvarsdepartementet.

5
Anslagsfrågor för budgetåret 1985/86

I
prop. 1984/85:100 bil. 11 har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvakian
på särskild proposiiion i ämnel, för budgeiårei 1985/86 under angivna
anslagsrubriker beräkna följande belopp.

Hl.
Statens naturvårdsverk 100776000 kr.

H
7. Undersökningar av hälso- och

miljöfarliga
varor 4500000 kr.

H
12. Toxikologisk informationsservice, m.m. 5650000 kr.

Jag
anhåller alt nu få anmäla dessa frågor.

H.
Miljövård

H
1. Statens naturvårdsverk

1983/84
Utgift 95628381

1984/85
Anslag 100776000

1985/86
Förslag 105875000

Slatens
nalurvårdsverk är central förvaltningsmyndighel för ärenden om nalurvård, däri
inbegripel vattenvård, luftvård och renhållning utomhus, saml om rörligl
friluftsliv, jakt och viltvård, alll i den mån sådana ärenden ej ankommer på
annan myndighet. Till verkels förvaltningsområde hör även ärenden enligt
miljöskyddslagen (1969:387, ändrad senast 1983:656) i den mån dessa ej ankommer
på koncessionsnämnden för miljöskydd eller annan myndighel. Verkel har tillsyn
över efterlevnaden av lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor (ändrad
senast 1982:822) och i anslulning därtill meddelade föreskrifter, i den mån
tillsynen ej ankommer på annan myndighet. Verket har vidare lill uppgifl atl
leda och främja

företrädesvis
målinriktad nalurvårdsforskning och undersökningsverksamhet inom
nalurvårdsområdel.

Till
verkel är produktkontrollnämnden knuien. Nämnden prövar frågor som avses i
lagen om hälso- och miljöfarliga varor, i den mån prövningen ej ankommer på
annan myndighet.

Naturvårdsverket
leds av en styrelse. Chef för verkel är en generaldirektör. Inom verket finns
en administrativ avdelning, en nalurresursavdel-ning, en teknisk avdelning samt
en forsknings- och utvecklingsavdelning. Inom administrativa avdelningen finns
en produktkontrollbyrå. Hos verkel finns i övrigl de laboratorier och enheter
som verkel besiämmer.

Inom
verkel finns vidare en forskningsnämnd.

1984/85

Beräknad ändring 1985/86

Statens

Före-

naturvårdsverk

draganden

Personal

537

_

_

Anslag

Ulgifter

Förvaltningskostnader

86569000

-1-4775000

-1-3677000

(därav lönekostnader)

(66240000)

(-f3 535000)

(-H2969000)

Lokalkoslnader

14207000

4-1271000

-H 422
000

Särskilda
under-

sökningar

10000

-

-

Engångsanvisning

—

-1-1000000

-

100786000

-1-7036000

-t-5099000

Inkomster

Ersättning
för särskilda

undersökningar

10000

-

-

Nettoutgift

100776000

-1-7036000

-1-5099000

Statens
naturvårdsverk

1. Pris-
och löneomräkning 4 775 000 kr.

2. Huvudförslaget
skulle innebära att medel molsvarande ytterligare ca

tio tjänsler fråntogs verket. Stora personalbehov föreligger för atl kunna

klara en rad såväl gamla som nya uppgifter som pålagts verkel och för vUka

verkel aldrig erhållit några tjänster. Inom en åtminslone oförändrad real

resursram ser verket möjligheter att åsladkomma konsolideringar och där

med fortsätta ompriorileringsarbetet från lidigare år. (+1068000 kr.)

Föredragandens
överväganden

Statens
naturvårdsverk har redovisat etl huvudförslag innebärande en fördelning av
nedskärningar under de närmaste tre åren med 1 %, 2% resp. 2%. Jag föreslår att
anslaget beräknas i enlighel härmed. Jag bedömer all detta kan genomföras genom
fortsatt ralionaliseringsarbete. När det gäller

Prop.
1984/85:118 95

beräkningen
av resurserna för kemikaliekontrollen hänvisar jag lUl vad jag tidigare har
anförl. Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen

att
till Statens naturvårdsverk för budgetårel 1985/86 anvisa ell förslagsanslag av
105875000 kr.

H
7. Undersökningar av hälso- och miljöfarliga varor

1983/84
Utgift 4257454 Reservalion 4319978

1984/85
Anslag 4500000

1985/86
Förslag 4600000

Från
anslaget bestrids efter beslut i varje särskilt fall av produktkontrollnämnden
kostnader för undersökningar rörande häslo- och miljöfariiga varor.

Statens
naturvårdsverk

Det
är angeläget att verksamheten kan stärkas. Verkel bedömer, mot bakgmnd av de
anspråk för anslaget som kan fömtses och tillgängliga resurser, att anslaget
bör ökas tiU 5,5 milj. kr.

Föredragandens
överväganden

Med
hänvisning tUl vad jag tidigare har anfört bör anslaget för nästa budgetår
föras upp med 4600000 kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
tiU Undersökningar av hälso- och miljöfarliga varor för budgetåret 1985/86
anvisa ett reservationsanslag av 4600000kr.

H
12. Toxikologisk informationsservice, m.m.

1983/84
Utgift 5244313 Reservation 1267788

1984/85
Anslag 5650000

1985/86
Förslag 5850000

Från
anslaget beslrids kosinader för toxikologisk informalionsservice och viss övrig
miljöinformationsservice. Naturvårdsverket har det samlade ansvaret för
verksamheten. Den toxikologiska informationsservicen handhas av karolinska
institutets bibliotek och informationscentral.

Föredragandens
överväganden

Med
hänvisning lill vad jag tidigare har anfört bör för näsla budgelår anslaget
föras upp med 5850000 kr. Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen

att
till Toxikologisk informationsservice, m.m. för budgetårel 1985/86 anvisa
ett reservationsanslag av 5 850000kr.

Prop. 1984/85:118 96

H
15. Kemikalieinspektionen

Nylt
anslag (förslag) 1000 kr.

Med
hänvisning lill vad jag tidigare har anfört om den föreslagna nya myndighetens
organisation och finansieringen av dess verksamhel bör under anslaget anvisas
etl formellt belopp av 1 OOOkr. Jag hemställer att regeringen föreslår
riksdagen

all
lill Kemikalieinspektionen för budgetårel 1985/86 anvisa elt förslagsanslag av
1000 kr.

Årendet
bör behandlas under innevarande riksmöte.

6
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular alt genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagl
fram.

Prop. 1984/85:118 97

Innehåll

Proposiiion
........................................................ 1

ProposUionens huvudsakliga
innehåll .................... 1

Lagförslag.......................................................... 3

Utdrag av prolokoU vid
regeringssammanträde den 17 januari 1985 . 9

1
Inledning ........................................................ 9

2
Allmän motivering ........................................... 10

2.1
Allmänna utgångspunkter ............................. 10

2.2
Tillämpningsområdet för den nya
lagen ........... .. 16

2.3
Förhållandet lill viss annan
lagstiftning ............ .. 17

2.4
Försiktighetsmått ....................................... 21

2.5
Undersökningar av ämnen och
produkter ......... .. 22

2.6
Produktinformation ..................................... 25

2.7
Förhandsgranskning m. m.............................. .. 27

2.8
Uppgiftsskyldighei ....................................... 28

2.9
Nya rön ................................................... .. 29

2.10
Tillsyn .................................................... 30

2.11
Avgiftsfinansiering inom
kemikaliekontrollen .... 31

2.12
Spridning av bekämpningsmedel ..................... 32

2.13
Övriga frågor ........................................... 34

2.14
Ikraftlrädande ............................................ 38

3
Upprättat lagförslag ....................................... 38

4
Specialmotivering ............................................ 38

5
Hemställan .................................................... 56

6
Beslut .......................................................... 56

Utdrag
av lagrådets protokoll den 22 febmari 1985 . 57

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 21 mars 1985 ... 70

1 Anmälan
av lagrådsyllrande .............................. .. 70

1.1
Ikraftträdande ........................................... 74

2
Följdändringar i annan
lagstiftning ....................... 74

3
Myndighetsorganisalion för
kemikaliekontrollen ..... 74

3.1
Inledning .................................................. .. 74

3.2
Ny kemikaliemyndighel ................................ 76

3.3
Ansvarsfördelningen mellan
myndigheiema ........ 80

3.4
Kemikalieinspektionens
organisation och uppbyggnad 84

3.5
Avgiftsfinansiering inom
kemikaliekontrollen ..... 90

3.6
Lokalisering av
kemikalieinspektionen ............. 91

4
Hemställan .................................................... 92

5
Anslagsfrågor för budgetåret
1985/86 ................ 93

6
Beslut .......................................................... %

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985

BUaga 1

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1984:77) Kemikaliekontroll

Här
redovisas i huvuddrag kommissionens förslag. För att fä en överblick är det
lämpligt att läsa dels denna sammanfattning, dels kapilel 6
(Kemikaliekontrollens mål och medel). Nedan betyder * att ett förslag lämnats i
kemikommissionens delbetänkande (SOU 1984:24).

Produktkontrollnämnden
upphör. En ny kemikaliemyndighet övertar delar av dess uppgifter, men får också
nya uppgifter. Lagen om hälso-och miljöfarliga varor modifieras och fär namnet
Lag om kemiska produkter.

Skyldigheter för kemikalieleverantörer

Tillverkare
och importörer skall utreda produkternas effekter på hälsa och miljö, och
utarbeta märkning och annan produktinformation. Denna skyldighet skall vara
grundläggande för kemikaliekontrollen. En effektiv myndighetstillsyn mäste
byggas upp för att se till att tillverkare och leverantörer lever upp till sitt
ansvar.

Det
lagstadgas att den som tillverkar eller importerar en kemisk produkt skall
genom egna undersökningar eller på annat säll se lill alt del finns
tillfredsställande utredning för bedömning av vilka hälso- eller miljöskador
som produkten kan orsaka.

Kompetenskrav
införs för dem som tillverkar, importerar och yrkesmässigt överlåter kemiska
produkter. Den som tillverkar eller importerar kemiska produkter skall vara
skyldig att skaffa sig tillgäng till den kemiska och toxikologiska kompetens
som behövs. Han skall också hälla sig underrättad om forskning och teknisk
utveckling av betydelse för skyddet av hälsa och miljö. Även den som
yrkesmässigt överlåter kemiska produkter skall skaffa sig det kunnande som
behövs med hänsyn till produkternas egenskaper.

Den
som yrkesmässigt, t. ex. som tillverkare eller importör eller som konsult,
utreder kemiska ämnens hälso- och miljöeffekter skall göra det i enlighet med
vetenskap och beprövad erfarenhet.

Information
om kemiska produkters skadlighet för den yttre miljön skall lämnas genom
märkning och vaminformationsblad, på samma sätt som redan sker för
hälsofarligheten. Kemikaliemyndigheten utarbetar kriterier för att bedöma
ämnens och produkters miljöfarlighet.

Varuinformationsblad skall dels överlämnas vid överlåtelse för yrkes- 1 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr
118. Bilagedel

Prop. 1984/85:118 2

mässigt
bmk, dels hällas tillgängtiga för konsumenten pä överlåtelseställen med större
försäljning av kemikalier.

Alla
kemiska produkter skall vara försedda med uppgift om produktnamn och om det
svenska produktansvariga företagets namn och adress.*

Vid
överlåtelse till yrkesmässig hantering skall besked lämnas om att en vara är
bedömd från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Detta skall göras även om produkten
bedömis vara varken hälso- eller miljöfarlig.*

Barnskyddande
förpackningar krävs pä sädana konsumentprodukter där det behövs för att undvika
att barn kommer till skada.

Tillverkare
och importörer blir skyldiga att till kemikaliemyhdigheten rapportera nya rön
som kan antas vara okända för myndigheten, t. ex. opublicerade
undersökningsresultat.

För
import, yrkesmässig försäljning och annan än yrkesmässig användning av
särskilt farliga varor krävs särskih tillstånd från länsstyrelsen. Tillstånden
tidsbegränsas till högst fem är.

Bekämpningsmedel

Registrering
("godkännande") av bekämpningsmedel blir tidsbegränsad. Alla medel
omprövas minst vart femte är enligt stränga hälso- och miljökrav. Vid
registreringsförfarandet skall behovet av medlet prövas, både mot andra kemiska
medel och mot icke-kemiska bekämpningsmetoder. Ett systematiskt forsknings-
och utvecklingsarbete bedrivs för att utveckla miljömässigt bättre
bekämpningsmetoder.

En
tag om spridning av bekämpningsmedel införs. Där anges krav om
försiktighetsmått och återhållsamhet vid användningen av bekämpningsmedel.

Naturvårdsverket
fär befogenheter att förbjuda sädan användning av bekämpningsmedel som kan
avvaras utan betydande ekonomisk olägenhet. Sådan s. k. planmässig bekämpning
som sker mtinmässigt utan att behov föreligger i det enskilda fallet bör därvid
förbjudas.

Flygbespmtning
förbjuds. Dispens skall endast kunna lämnas vid epidemier som inte kan bekämpas
på annat sätt, samt för lövslybekämp-ning i skog enligt redan gällande regler.
1 det sistnämnda fallet har kommunerna rätt att helt undanta ett omräde frän
möjlighet till dispens.

Ett
system med typprovning och typgodkännande av spmtutmstning införs. Syftet är
att dels minska risken för spridning till kringliggande mark, dels minska
arbetsmiljöriskerna.

Endast
medel av den lägsta (klass 3) av de tre faroklasserna för bekämpningsmedel
skall fä säljas till allmänheten. För att få använda medel i klass 1 och 2
skall krävas utbildning och godkänt kunskapsprov. Medel i klass 1 och 2 skall
inte få användas över områden där allmänheten har tillträde, t. ex. parker.

Kemikaliemyndigheten
skall bedriva tillsyn av företag som säljer bekämpningsmedel för att se till
att deras information och marknadsföring inte är missvisande. För försäljning
av bekämpningsmedel i klass 1 och 2 skall krävas minst den kompetens som krävs
för att fä använda dessa medel.

Prop.
1984/85:118 3

Avfall

Det
kommunala renhållningsmonopolel utvidgas tilfatt omfatta miljöfarligt avfall i
samtliga kommuner frän den 1 januari 1986. Alla kommuner blir därigenom ocksä
skyldiga att ordna sä atl hushällen kan lämna ifrån sig miljöfariigt avfall
skilt frän annat avfall.

Tillståndskrav
införs för import av miljöfariigt avfall.

Naturvärdsverket
fär i uppdrag att uiarbeta ett nytt system för information om miljöfarligt
avfall.

Myndigheternas bedömningar av risker med kemikalier

Följande
riktiinjer skall gälla för myndighetemas bedömningar av risk och nytta:

1.
Faktabedömningar bör vara klart
sammanställda. De bör även vara redovisade skilt från de samhällsetiska
bedömningarna.

2.
Kriterier, bedömningsprinciper
och beslutsunderlag skall så långt möjligt vara redovisade och lättillgängliga.
Myndigheterna skall aktivt eftersträva atl berörda intressenter får insyn i
beslutsprocessen. Särskilt angeläget är det att människor som utsätts för
risker får tillgång till information om dessa risker, så att de kan framföra
sina synpunkter till myndigheterna.

3.
Myndighelernas riskanalyser
skall grundas pä vid varje tillfälle bästa möjliga kunskap. Toxikologisk
expertis skall finnas på myndigheterna.

4.
Det är angeläget att
myndigheterna drar nytta av kunskaper och material från del internationella
samarbetet inom bl. a. FN och OECD. Internationellt fastlagda riktlinjer för
utvärdering av toxikologisk dokumentation skall användas så långt möjligt.
Handläggare som utvärderar toxikologisk dokumentation bör ha ingående kunskaper
om sådana riktlinjer.

5.
De olika myndigheterna bör sä
långl möjligt samordna principerna för tolkning av vetenskapliga data. Så långt
möjligt bör riktlinjer utarbetas för lolkning av dala med betydande
vetenskaplig tolkningsbredd.

6.
Osäkerhetsfaktorer i den
vetenskapliga dokumentationen bör klart redovisas i beslutsunderlaget. Myndigheterna
bör också i sitt arbete eftersträva att gradvis skärpa beviskraven för att
hanteringen av ett ämne inte skall anses innebära en viss risk.

7.
Myndigheterna bör ha möjlighet
att göra eller låta göra objektiva utvärderingar av redovisade ekonomiska bedömningar.

8. Det
är angeläget att när så är möjligt ersätta djurexperimentella tester

med försöksdjursfria-metoder. Det får emellertid inte ske under former

som medför en ökad risk för att människor skadas. Sverige bör i det

internationella samarbetet aktivt verka för att försöksdjursfria testmeto-

Prop.
1984/85:118 4

der
används i sådana fall där detta kan ske utan att osäkerheten i riskanalysen
ökar. För att bra försöksdjurfria testmetoder skall kunna utvecklas är det
viktigt atl toxikologisk gmndforskning stöds.

Ett
toxikologiskt råd utses av regeringen. Det skall bestå av representanter för
arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen, livsmedelsverket, naturvårdsverket
och kemikaliemyndigheten, samt av utomstående sakkunniga. Rådet får till
uppgifl:

D
att verka för en hög vetenskaplig standard i myndigheternas riskanalyser ocb
för en samordning av dessa, D att utarbeta kriterier och vägledningar för
arbetet med velenskapliga

tolkningsfrågor,
Q att verka för en samordning av myndigheternas medverkan i det
internationella samarbetet i toxikologiska frågor.

Tre
år efter det att riktlinjerna antagits och det toxikologiska rådet utsetts
skall de i rådet representerade myndigheterna rapportera till regeringen om
sitt arbete med bedömningar av risk och nytta med kemikalier. Det toxikologiska
rådet skall ett halvår senare lämna en rapport i samma ämne, där man även
utvärderar myndigheternas redovisningar.

En
enhetlig terminologi införs för de olika stegen i bedömningen av risk och nytta
med kemikalier.

Ett
system för förhandsgranskning av nya kemiska ämnen införs.* Tillverkare och
importörer blir skyldiga att till ansvarig myndighet anmäla de ämnen de avser
att tillverka eller importera innan verksamheten påbörjas. Anmälan skall
innehålla de uppgifter som är nödvändiga för bedömning av ämnets egenskaper
från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Kemikaliemyndigheten ges i uppdrag att
föra en förteckning över kemiska ämnen som är i bruk. Överläggningar bör tas
upp med EG om lämpliga former för samarbete.

Sverige
bör verka för en internationell arbetsfördelning för testning av sädana ämnen
som är i bmk och som hittills inte undersökts tillräckligt. Vidare bör en
prioriteringslista göras över ämnen som det, utgående från svenska
förhållanden, är angelägel att få testade.

Tillsyn och information

Kemikaliemyndigheten
skall bygga upp en tillsyn riktad mol tillverkare, importörer och
handelsagenter. Tillsynen skall bl. a. gälla företagens produktutredningar och
produktinformation. Denna nya verksamhel skall spela en central roll i
kemikaliekontrollen.

Kemikaliemyndigheten
åläggs också att övervaka konsuUverksamhe-ten inom det toxikologiska området.

Konsumentombudsmannen
(KO) skall i ökad utsträckning åta sig frågor om marknadsföring av kemiska
produkter till yrkesmässiga bm-kare. Arbetarskyddsverket och
kemikaliemyndigheten skall anmäla otillbörlig marknadsföring till KO.
Konsumentverket får 1 ny tjänst.

Tillsynsmyndigheterna
skall verka mer konsekvent än hittills för att ätal kommer till stånd när det
är befogat. De skall utarbeta fungerande mtiner för åtals- och polisanmälan.

Prop.
1984/85:118 5

Maximistraffet
i lagen om kemiska produkter blir fängelse i ett är. För svårare brott mot
lagens bestämmelser skall brottsbalkens regler användas. De medger betydligt
strängare straff

Sanktionsavgifter införs
för otillåten spridning av bekämpningsmedel.

Miljö-
och hälsoskyddsnämnderna skall få ett ökat stöd frän kemikaliemyndigheten för
att kunna bedriva tillsyn riktad mot försäljningsställen. De skall också få
ett ökat stöd från naturvårdsverket för tillsyn av kemikaliehanteringen.

Som stöd för
tillsynsarbetet byggs produktregistret ut. Den s. k. tredje etappen i
produktregistrets uppbyggnad kompletteras med deklarationsskyldighet för
miljöfarliga produkter. Vidare genomförs en fjärde etapp, utformad som en
ämnesdeklaration.* Därefter skall produktregistret innehålla: Q för varje
kemisk produkt: uppgift bl. a. om vem som tillverkar eller

importerar
den samt om vilka innehällsämnen som ger upphov till

den eventuella hälso-
eller miljöfarliga egenskapen, Q för varje kemiskt ämne: uppgifterom vilka
tillverkare och importörer

som
tillverkar resp. för in det i landet (som renl ämne eller som

beståndsdel i produkter),
a för varje kemiskt ämne som ger produkter hälso- eller miljöfarliga

egenskaper:
uppgifter om vilka dessa produkter är.

Kemikaliemyndigheten
skall bedriva en förhållandevis omfattande information riktad till
allmänbeten. Den skall ocksä utarbeta en regelbunden information, t. ex. i
form av ett informationsblad, för tillverkare, importörer och andra med behov
av kvalificerad information om kemikaliekontroll och kemiska risker.

De
yrkesmedicinska klinikerna bör utöka och utveckla sin information och
rådgivning till dem som är verksamma i det lokala arbetarskyddet.

Naturvärdsverkets
bibliotek blir ansvarsbibliotek inom miljöområdet.

Kemikaliemyndigheten

Kemikaliemyndigheten
blir en fristående myndighel. Den fär ett eget kansli med 80 tjänster.
Myndigheten fär namnet kemikalieinspektionen. Frågan om en sammanslagning med
sprängämnesinspektionen och/ eller med sjöfartsverkets enhet för landtransport
av farligt gods tas upp till förnyad prövning efter fem år.

Huvuddelen
av produktkontrollbyrån samt av enheten för toxikologisk informationsservice
(Tox-info) vid Karolinska institutet uppgär i kemikaliemyndigheten. (Karolinska
institutet fär 2 tjänster för biblioteksverksamhet inom det toxikologiska
området.)

Kemikaliemyndigheten
övertar produktkontrollnämndens undersökningsanslag (f n. 4,5 milj. kr.).

Kemikaliemyndigheten
får följande uppgifter:

1.
Tillsyn riktad mot tillverkare, importörer, handelsagenter och andra

Prop. 1984/85:118 6

leverantörer
av kemikalier. Föreskrifter och allmänna råd om produktundersökningar och
produktinformation.

2.
Förhandsgranskning av kemiska
ämnen. Prioriterings- och utredningsarbete avseende ämnen som redan är i bmk.

3.
Registrering av
bekämpningsmedel.

4.
Produktregislret.

5.
Stöd till miljö- och
hälsoskyddsnämnderna främst för deras tillsyn av försäljningsställen.

6.
Konsumentskydd i fråga om
kemiska produkter.

7.
Internationellt samarbete om
gmndläggande kemikaliekontroll.

Kemikaliemyndigheten
bör inte annat än undantagsvis syssla med hanteringsfrågor.

Myndighetsresurser
avsätts för atl följa den kemiska produktutvecklingen och annan teknisk
utveckling av betydelse för riskbilden.

Samordning och arbetsfördelning

Miljömyndigheternas
samarbete i det dagliga arbetet bör förbättras. Dessutom bör de centrala
myndigheterna pä omrädet regelmässigt, minsl en gång per halvår, överlägga med
varandra om mera övergripande samarbetsfrågor. De skall då ta upp formema för
det dagliga samarbetet, arbetsfördelningen sinsemellan samt samordningen av
den mera övergripande planeringen. Det är i första hand arbetarskyddsstyrelsen,
naturvärdsverket, socialstyrelsen, livsmedelsverket, konsumentverket,
lantbruksslyrelsen, kemikaliemyndigheten, strälskyddsinstitutet,
sprängämnesinspektionen och sjöfartsverket (i dess egenskap av transportmyndighet)
som bör delta i dessa överläggningar.

Länsslyrelserna,
yrkesinspektionen och miljö- och hälsoskyddsnämnderna bör förbättra silt
inbördes samarbete. De närmare formerna avgörs efter de lokala
förutsättningarna.

Tillämpningsområdet
för lagen om kemiska produkter utvidgas i förhållande till nuvarande lag, så
att vissa luckor i lagstiftningen täpps igen. Det blir därigenom möjligt att
ingripa mot kemiskt betingade hälso- och miljörisker hos radioaktiva ämnen samt
mot kemiskt betingade miljörisker hos livsmedel, läkemedel och fodermedel.

Sprängämnesinspektionen
får myndighetsansvaret för s. k. brandska-pande ämnen, som hittills varit
oreglerade.

Kemikaliemyndigheten
övertar från sprängämnesinspektionen uppgiften att fastställa reglerna för
produktinformation om kemiska ämnens brand- och explosionsfarlighet. Ett samlal
regelsystem för information om hälso-, miljö- och brandfarlighet utarbetas.

Naturvårdsverket
får befogenheter enligt lagen om kemiska produkter att till skydd för den yttre
miljön utfärda föreskrifter om produkthante-

Prop.
1984/85:118 7

ring.
Naturvärdsverket övertar därmed sädana frägor om hantering av betydelse för den
yttre miljön som ålegat produktkontrollnämnden. Detta gäller bl. a. spridning
av bekämpningsmedel; Naturvårdsverket får 7 nya tjänster.

Socialstyrelsen blir
central tillsynsmyndighet enligt lagen om kemiska produkter för kosmetiska och
hygieniska preparat. Den får 3 nya tjänster.

Livsmedelsverket får
det odelade myndighetsansvaret för hälsorisker från husgeråd och
livsmedelsförpackningar. Det får 1 ny tjänst.

Finansiering
och kostnader

En
tillsynsavgift tas ut för produkter som skall anmälas till produktregistret.
Den kan vara ca 425 kr. per år. Vidare höjs avgifterna för registrering av
bekämpningsmedel.

Kemikaliemyndigheten
finansieras helt genom tillsynsavgifter och bekämpningsmedelsavgifter. Med
tillsynsavgiften finansieras också huvuddelen av de förstärkningar hos andra
myndigheter som kommissionen föreslår.

Genom kommissionens
förslag avlastas statsbudgeten med netto ca 20,5 milj. kr., eftersom en del
redan befinllig verksamhel blir avgifisfinansierad.

Länsstyrelserna
och miljö- och hälsoskyddsnämnderna får ta ut avgifter för tillsyn enligt
lagen om kemiska produkter.

Ökade kostnader för
näringslivet påverklBT priset på kemiska produkter och drabbar ytterst
allmänheten. Den utbredda oro som finns för de kemiska hälso- och miljöriskerna
ger fog att anta att allmänheten är beredd att acceptera kostnaderna för en
effektiv kemikaliekontroll.

Prop.
1984/85:118 8

Bilaga
2

Lagförslag i betänkandet (SOU 1984:77) Kemikaliekontroll

1
Förslag till

Lag om kemiska
produkter

Härigenom
föreskrivs följande.

Inledande
bestämmelser

1
§ Syftet med denna lag är att
förebygga hälso- eller miljöskador som kan orsakas genom hanteringen av kemiska
ämnen eller beredningar (kemiska produkter).

2
§ Med hantering menas i denna
lag tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning, förvaring, transport,
användning, omhändertagande, destmktion, konvertering, saluförande, överlåtelse
och därmed jämförliga förfaranden.

3
§ Särskilda bestämmelser finns
för livsmedel, läkemedel och fodermedel. Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer får dock föreskriva att även denna lag skall tillämpas pä
sådana varor om del är påkallat från hälso- eller miljöskyddssynpunkt.

I fräga om radioaktiva,
brandfarliga eller explosiva varor äger lagen tillämpning endast i den mån det
behövs för att förebygga andra hälsoeller miljöskador än som avses i de
särskilda bestämmelser som finns för sädana varor.

1 fråga om transport av
sädana kemiska produkter som är farligt gods enligt lagen (1982:821) om
transport av farligt gods gäller denna lag endast i den utsträckning som
förordnas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

I
fräga om spridning av bekämpningsmedel i vissa fall finns särskilda
bestämmelser.

4 §
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får förordna

om undantag frän lagens tillämpning i fräga om visst varuslag eller viss

hantering eller import.

Försiktighetsmått,
tillstånd m. m.

5 §
Den som hanterar eller importerar en kemisk produkt skall vidta de

åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att

Prop.
1984/85:118 9

hindra
eller motverka skada på människor eller i miljön.

Det
åligger särskilt den som tillverkar eller importerar en kemisk produkt aU genom
egna undersökningar eller på aniiäl sätt se till att det finns
tillfredsställande utredning för bedömning av vilka hälso- eller miljöskador
som produkten kan orsaka.

Den
som yrkesmässigt överlåter en kemisk produkt skall genom märkning eller på
annat sätt lämna uppgifter av betydelse frän hälso- eller miljöskyddssynpunkt
(produktinformation).

Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer fär meddela särskilda föreskrifter om
försiktighetsmått, utredningar och produktinformation.

6
§ En näringsidkare som utreder
kemiska produkters egenskaper från hälso- eller miljöskyddssynpunkt skall göra
det i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer får meddela särskilda föreskrifter om sådana
utredningar.

7
§ Om det är påkallat frän
hälso- eller miljöskyddssynpunkt, fär regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer föreskriva att kemisk produkt av visst slag får hanteras
eller importeras endast efter lillstånd eller att för hantering eller import av
sådan produkt skall gälla annat särskilt villkor.

8
§ Är det av särskild belydelse
frän hälso- eller miljöskyddssynpunkt, fär regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer förbjuda hantering eller import av kemisk produkt av
visst slag.

Uppgiftsskyldighet

9 §
Den som yrkesmässigt hanterar eller importerar en kemisk produkt

skall till myndighet som regeringen bestämmer och i den omfattning

sådan myndighet föreskriver

1.
lämna de uppgifter om produkten
och dess hantering som kan behövas för att bedöma hälso- eller miljörisker,

2.
rapportera sådana rön som har
betydelse för bedömningen av produkten från hälso- elter miljöskyddssynpunkt
och som kan antas vara okända för myndigheten.

Förhandsanmälan

10 §
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får medde

la föreskrifter om skyldighet att som villkor för tillverkning eller import

av vissa ämnen i god lid göra anmälan och redovisa undersökningsresul

tat och andra uppgifter.

Varor
som innehåller eller har behandlats med kemiska produkter

11 §
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får före

skriva att 5 § och 7—9 §§ skall gälla även i fråga om varor, som kan

orsaka hälso- eller miljöskador genom hanteringen därför att de inne

håller eller har behandlats med kemiska produkter.

Prop. 1984/85:118 10

Miljöfarligt
avfall

12 §
Om det är-päkaltal frän hälso- eller miljöskyddssynpunkt, fär re

geringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att slut

ligt omhändertagande av avfall på vilket denna lag är tillämplig (miljö

farligt avfall) fär bedrivas yrkesmässigt endast av juridisk person i vilken

staten har infiytande.

Tillsyn

13
§ Tillsynen över efterlevnaden
av denna lag och föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen
skall utövas av myndighet som regeringen bestämmer.

14
§ Tillsynsmyndighet har rätt
atl på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

15
§ Tillsynsmyndighet får meddela
de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag eller föreskrifter som
har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.

Beslut
om föreläggande eller förbud får förenas med vite.

Underlåter
någon att vidta åtgärd som åligger honom enligt denna lag eller enligt
föreskrifter och villkor som meddelats med stöd av lagen eller enligt
tillsynsmyndighets föreläggande, fär myndigheten förordna om rättelse på hans
bekostnad.

16 §
För tillsyn enligt denna lag äger tillsynsmyndighet tillträde till

områden, lokaler och andra utrymmen som används i samband med

hanteringen och får där göra undersökningar och ta prover. För uttaget

prov betalas inte ersättning.

Det åligger
polismyndigheterna att lämna den handräckning som behövs för tillsynen.

Om
skyldighet att ersätta tillsynsmyndighet kostnader för provtagning och
undersökning av prov förordnar regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer.

Avgifter

17
§ Regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer får föreskriva om avgifter för myndighets verksamhet
enligt denna lag.

18
§ Har med stöd av denna lag
meddelats föreskrifter som medger undantag från bestämmelse om hantering eller
import av vara av visst slag och kan sådana föreskrifter antas innebära
ekonomisk fördel för den som hanterar eller importerar varan får regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att en särskild avgift
skall tas ut för att utjämna en sådan fördel.

Prop.
1984/85:118 11

Ansvar,
sekretess m. m.

19 §
Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som

1. med uppsåt eller av
grov oaktsamhet bryter mot 5 § första eller

andra stycket,

2.
med uppsåt eller av oaktsamhet
bryter mot föreskrift, förbud eller villkor som meddelats med stöd av 5 §
fjärde stycket, eller 6—12 §§,

3.
med uppsåt eller av oaktsamhet
underiåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 14 §.

Till ansvar enligt första
stycket döms inte om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.

20
§ Till böter döms den som med
uppsåt eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift om förhållande av betydelse i
ansökan eller annan handling som avges enligt föreskrift som meddelats med
stöd av denna lag.

21
§ Om ansvar för införsel av en
vara i strid mot föreskrift som meddelats med slöd av denna tag och försök
därtill finns bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för vamsmuggling.

22
§ Kemiska produkter eller varor
som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet därav samt utbyte av
sådant brott skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt.

23
§ Den som har tagit befattning
med ett ärende som avses i denna lag fär inle obehörigen röja eller utnyttja
vad han därvid erfarii om någons affärs- eller driftförhållanden.

I det allmännas verksamhet
tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesstagen (1980:100).

24 §
För tillvaratagande av konsumentintresset får organisation, vilken

är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580)

om medbestämmande i arbetslivet eller motsvarande sammanslutning

pä arbetsgivarsidan, överklaga beslut enligt denna lag i den mån det är

tillåtet enligt bestämmelser som meddelas av regeringen.

Denna
lag träder i kraft den

Genom
lagen upphävs lagen (1973:329) om hälso- och miljöfariiga varor.

Förekommer
i lag eller annan författning hänvisning till bestämmelser som ersatts genom
bestämmelserna i denna tag, tillämpas i stället de nya bestämmelserna.

Beslut om förbud,
föreskrift, tillstånd, medgivande eller registrering som fattats enligt äldre
bestämmelser skall anses meddelat med stöd av motsvarande bestämmelser i denna
lag om inte regeringen fUecinyndig-het som regeringen bestämmer förordnar
annat.

Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer fär föreskriva de avvikelser från
denna lag som behövs med hänsyn till övergängssvä-righeter för näringslivet.

Prop.
1984/85:118 12

2
Förslag tiU

Lag
om spridning av bekämpningsmedel

Allmänna
bestämmelser

1
§ Denna lag avser
spridning av bekämpningsmedel över mark- och vattenområden.

2
§ Spridning av
bekämpningsmedel skall ordnas så att människor inte skadas eljer vällas annan
olägenhet och så att oavsiktlig miljöpåverkan undviks. Åtgärder skatl vidtas
för att motverka att medlet sprids till kringliggande områden.

Ytterligare
föreskrifter om spridning meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer.

3
§ Regeringen elter
myndighet som regeringen bestämmer får förbjuda sådan spridning av
bekämpningsmedel som kan avvaras utan betydande ekonomisk olägenhet.

4
§ Spridning av
bekämpningsmedel från luftfartyg är förbjuden.

5
§ Användning av
bekämpningsmedel mot lövsly i skogsmark är förbjuden.

6
§ Regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer får medge undantag

1.
från 4 § om det
föreligger särskilda skäl,

2.
frän 4 eller 5 § om
kravet enligt 7 § skogsvårdslagen (1979:429) i fråga om återväxt av skog inte
rimligen kan tillgodoses genom röjning med mekaniska metoder och annat inte
följer av 7 §,

3.
från 4 eller 5 § om det
behövs för vetenskaptig prövning.

Vid
prövningen enligt första stycket 2 skall hänsyn tas till skogsmarkens läge och
beskaffenhet, skogsbeståndets sammansättning, arbetarskyddet och tillgängen på
arbetskraft.

Ett
medgivande om undantag skall förenas med de villkor som behövs till skydd för
.människan och miljön.

7
§ Kommunfullmäktige kan
besluta att undantag enligt 6 § första stycket 2 inte får medges i fråga om
ett visst område inom kommunen, om detta framstår som påkallat med hänsyn till
områdets betydelse för friluftslivet, naturvärden, den lokala befolkningens
trivsel eller annat kommunalt intresse.

8
§ Regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer fär föreskriva att anordning för spridning
av bekämpningsmedel fär användas endast efter godkännande.

9
§ Särskilda bestämmelser
finns om registrering av bekämpningsmedel och om medlens användning.

Prop.
1984/85:118

Straffbestämmelser

10 §
Till böter eller fängelse i högst ett är döms den soni med uppsåt eller

av oaktsamhet

1.
bryter mot föreskrift som har
meddelats med stöd av 2 §,

2.
bryter mot förbud som har
meddelats med stöd av 3 §,

3.
bryter mot 4 eller 5 §, om
undantag inte har medgivits enligt 6 §,

4.
åsidosätter villkor eller
föreskrifter som meddelats med stöd av 6 § tredje stycket, 8 eller 9 §.

Ansvar
enligt första stycket inträder inte om ansvar för gämingen kan ådömas enligt
brottsbalken.

11 §
Vid överträdelser av 4 §, 5 § eller av förbud som har meddelats med

stöd av 3 § skall en straffavgift betalas till staten.

Straffavgiften
skall tas ut av den fysiska eller juridiska person för vars räkning spridningen
har skett. Straffavgiften är 1 000 kronor för varje hektar där spridning har
skett i strid med förbud.

Avgiften
kan sättas ned eller efterges om särskilda omständigheter föreligger.

12 §
Frågor om straffavgift prövas av allmän domstol efter ansökan som

skall göras av allmän åklagare inom två år från den tidpunkt dä överträ

delsen begicks. 1 fråga om sådan ansökan gäller bestämmelserna i rätte

gångsbalken om åtal för brott, pä vilket inte kan följa svårare straff än

böter, och bestämmelserna om kvarstad i brottmål. Sedan fem år har

förfiutit från den lidpunkt då överträdelsen begicks, fär straffavgift inte

tas ut.

Beslut
varigenom nägon har påförts straffavgift skall genast sändas till
länsstyrelsen. Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader frän
det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i
beslulel. Betalas inte avgiften inom denna tid, får avgiften samt restavgift,
beräknad enligt 58 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272), drivas in i den ordning
som enligt den lagen gäller för indrivning av skatt. Indriv-ningsätgärder fär
inte vidtas sedan fem är har förfiutit från det att beslutet vann laga kraft.

13 §
Den som fälls till ansvar enligt denna lag skall ersätta statsverket

sådana kosinader för provtagning och undersökning av prov som varil

skäligen påkallade. Detsamma gäller den som har påförts straffavgift.

Denna
lag träder i kraft den . Genom lagen upphävs lagen

(1983:428)
om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark. Undantag som har meddelats
enligt den lagen eller motsvarande äldre bestämmelser skall gälla även efter
den nya tagens ikraftträdande.

Prop.
1984/85:118 14

Lagförslag i betänkandet (SOU 1984:24) En bättre information
om kemiska produkter

3
Förslag till

Lag om ändring i
sekretesslagen (1980:100);

utfärdad
den

Härigenom
föreskrivs all 16 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)' skaU ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1 §
Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen alt meddela och
offentliggöra uppgifter i vissa faU är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första
stycket 1 och 2 samt 5 § 1 och 2 samma förordning. De faU av uppsåtiigt
åsidosättande av tystnadsplikt, i vUka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första
stycket 3 och 5 § 3 tryckfrihetsförordningen i övrigt är begränsad, är de där
tystnadsplikten följer av

1. beslut
enligt---------------------------------------

2.
3 kap. 3 §
tryckfrihetsförordningen,-----------------

3.
denna lag enligt-----------------------------------

8
kap. 3 §, 5 § första stycket 2, 8 kap. 3 §, 5 § första stycket 2,

6 § första stycket 2, 7 § första 8 kap. 6 § första stycket 1 såvitt

stycket 2 eller 8 § första stycket. avser uppgift som hänför sig till det

produktregister som förs med stöd av lagen (1973:329) om hälso- och
miljöfarliga varor.

8 kap. 6 § första stycket 2, 7 § första stycket 2 eller 8 § första
stycket.

8
kap. 8 § andra-------------------------------------

Denna
lag träder i kraft den

'
Omtryckt 1982:1106. Ändrad senast 1983:498.

Prop.
1984/85:118 15

Bilaga
3

Remissammanställning — kemikommissionens delbetänkande
(SOU 1984:24) En bättre information om kemiska produkter

1 Förteckning över remissinstanserna'

Efter
remiss har yttranden kommit in från justitiekanslern, kommerskollegium,
civilförsvarsstyrelsen, statens brandnämnd, socialslyrelsen, sjöfartsverket,
generaltuUstyrelsen, konsumentverket, lantbmksstyrelsen, statens Uvsmedelsverk,
statens naturvårdsverk, arbetarskyddsstyrelsen, statskontoret,
riksrevisionsverket (RRV), Svea hovrätt, kammarrätten i Göteborg, försvarets
forskningsemstalt, statens miljömedicinska laboratorium, statens jämvägar,
statens vägverk, luftfartsverket, universitets- och högskoleämbetet (UHÄ),
statens strålskyddsinstitut, styrelsen för arbetarskyddsfonden, ILO-kommittén,
sprängämnesinspeklionen, statistiska centralbyrån (SCB), statens
arbetsmUjönämnd, statens giftinformationscentral, Apoteksbolaget,
länsstyrelsema i Östergötiands, Kristianstads, HaUands, Göteborgs och Bohus,
Värmlands och Norrbotiens län, ingenjörsvetenskapsakademien, Svenska
kommunförbundet, landstingsförbundet. Centralorganisationen SACO/SR,
Kooperaliva förbundel (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbmkamas
riksförbund (LRF), Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges grossistförbund,
Sveriges industriförbund. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) samt
SOS-Alar-mering AB.

Universitets-
och högskoleämbetet har bifogat yttranden från Uppsala universitet, högskolan i
Karlstad, Umeå universitet, högskolan i Sundsvall/Hämösand och
WaUenberglaboratoriet. Länsstyrelsen i Östergötlands län har bifogat yttranden
från Motala kommun, Norrköpings kommun samt Östergötiands och Södermanlands
Handelskammare. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har bifogat yttrande
från Göteborgs kommun, Centralorganisationen SACO/SR har bifogat yttrande från
Sveriges farma-cevtförbund och Landsorganisationen i Sverige har bifogal
yttrande från HandelsanstäUdas förbund.

'
I sammanställningen har också redovisats remissvar från instanser som har
yttrat sig i samband med remissvar över kommissionens huvudbetänkande.

Prop. 1984/85:118 16

Dessutom
har yttranden kommit in från bl. a. statens planverk. Svenska kemiingenjörers
riksförbund, Sveriges kemiska industrikontor samt Företagens
uppgiftslämnardelegation.

Sveriges
grossistförbund, Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen
har i frågor om sekretess m. m. hänvisat liU det yttrande som avgetls av
Företagens uppgiftslämnardelegation.

ProduktkontroUnämnden
har beslutat att avstå från att avge yttrande med hänsyn tUl att samtliga i
nämnden representerade myndigheter och organisationer beretts tUlfälle att
själva avge yttrande.

2 Allmänna synpunkter på utredningsarbetet m. m.

2.1 Generaltullstyrelsen:
Titeln på delbetänkandet innehåller begreppet

"kemiska produkter". Fömtom denna benämning på de objekt som avses

förekommer även kemiska ämnen, kemikalier och kemiska preparat (ex

empelvis sid. 51). För att undanröja risken för missförstånd borde klara

definitioner ges för de objekt som avses. Avgränsning bör kunna göras

med hjälp av tuUtaxan. Denna står i samklang med nuvarande produktre

gister. I detta finns uppgift om statistiskt nummer enligt tuUtaxan (sid. 80).

Det
system som petroleumbranschen har utarbetal för sitt behov att från kemiska
samt hälso- och mUjömässiga utgångspunkter få tUlfredsställande definitioner av
petroleumfi-aktioner bör även beaktas.

2.2
Livsmedelsverket: Ett genereUt
ställningstagande till de redovisade förslagen försvåras av att kommissionen i
detta delbetänkande inle presenterar en helhetsbild av frågor rörande kontroll
över användningen av kemiska ämnen och produkter. Livsmedelsverket kan dock
anslula sig till de förslag som kommissionen framför.

2.3
Arbetarskyddsstyrelsen: En bra
information om kemiska ämnen är en fömtsättning för alt på ett effektivt sätt
kunna skydda människa och mUjö. Betänkandet utgör ett viktigt bidrag tiU
arbetet på en bättre kontroU av kemiska ämnen. För att ge en helhetsbUd hade
det dock varit önskvärt att en övergripande diskussion om produktkontroUen -
dess mål, olika behov och tänkbara insatser — hade redovisats redan i detta
delbetänkande.

2.4
Riksrevisionsverket: KemUcommissionen har valt atl behandla frågor om
myndighetemas informationsbehov innan man utrett och lagit ställning tiU
inriktningen på och organisationen av den framlida kemikaliekontrollen och
tUlsynen inom produktkontroUen. Riksrevisionsverket (RRV) saknar i betänkandet
en analys av dagens kemikaliekontroU och brislerna i denna

Prop.
1984/85:118 17

samt
av hur kemikaliekontrollen bör ulformas för all ändamålsenligt skydda
människors hälsa och den yttre miljön. En sådan analys behövs som utgångspunkt
för att bedöma myndighetemas informationsbehov. Enligt RRVs mening är kommissionens
beskrivning av liUsynsarbetel och informationsbehovet aUtför ytlig för att
vara tiUfyUest i sammanhanget.

Kommissionen
diskuterar vidare endast myndighelsarbetet enligt lagen om hälso- och
mUjöfarUga varor (LHMV). Viktiga delar av kemikaliekon-troUen bedrivs med slöd
av andra lagar, exempelvis miljöskyddslagen och arbetsmUjölagen. RRV anser att
förslagen om förhandsgranskning och produktregistret bör bedömas också med
avseende på informationsbehovet i den kemikaliekontroU som bedrivs med stöd av
dessa andra lagar.

RRV
viU inledningsvis också kort beröra en aspekt på resursft-ågan. Kommissionens
beräkningar av myndighelemas resursbehov för förhandsgranskningen och
produktregistrets fortsatta uppbyggnad torde motsvara cirka 15 tjänster. Detta
innebär ca 30 procent av de nuvarande personre-sursema vid naturvårdsverkets
produklkontroUbyrå skuUe tas i anspråk av dessa verksamheter. Kemikommissionens
förslag binder således en mer än margineU del av de myndighetsresurser som f.
n. är avsatta för produkt-kontroU utanför arbetsmiljöområdet. Ett definitivt
ställningstagande tiU kommissionens förslag i det remitterade delbetänkandet
bör därför enligt RRVs mening inte göras förrän resursåtgången kan sättas i
relation tiU de samlade resurser som man viU avsätta för kemikaliekontroUen i
sin helhet.

Enligt
RRVs mening redovisar kommissionen sålunda inte ett tilbäckligt underlag för
slutiiga släUningstaganden tUl förslagen om förhandsgranskning och
produktregistrets fortsatta uppbyggnad.

2.5
Luftfartsverket: I delbeiänkandel
redovisas inga uppgifter om de kostnader förslagen innebär och hur de skaU
täckas. Endast finansieringen av förhandsgranskningen berörs men denna fråga
föreslås anstå tiU ett senare sammanhemg. Luftfartsverket anser att en
kostnadsredovisning skulle ha underlättat ställningstagandena tUl de av
kommissionen framförda förslagen.

2.6
Styrelsen för
arbetarskyddsfonden: Komplexiteten i fråga om kontrollen över användningen av
kemiska ämnen och produkter gör det nödvändigt att från olika utgångspunkter
prioritera meUan olUca tänkbara insatser, vUket också framhåUs i direktiven.
Utredningen borde därför i ett inilialt skede lagt större vikt vid att ge en
överblick av tänkbara insatser på området. Som delbetänkandet nu är utformat,
har vid sidan av förslag kring frågor med förtur även resten av delbetänkandet
koncentrerat sig på enskilda förslag, vUka svårUgen låter sig analyseras i ett
"prioriteringsperspektiv". Visserligen är frågoma om
förhandsgranskning och produklre-

2 Riksdagen 1984185.1 saml. Nr 118. Bilagedel

Prop. 1984/85:118 18

gisiret
viktiga och torde få central betydelse även i en mer samlad bedömning av
ålgärder för att effektivisera kemikaliekontroUen. I nuläget saknas dock mycket
av den önskvärda helhetsbUden.

Från
strategisk och även pedagogisk synpunkt föreslås därför att kommissionen i den
fortsatta utredningen försöker ta ett mer samlal grepp om hela frågan om
kemikaliekontroll. Härvid bör man bl. a. fömtsältningslöst pröva formema för
kemikaliekontrollen på längre sikt. En klarare strategiredovisning under det
fortsatta arbetet skulle t. ex. kunna göra åtskillnad meUan förslag som läggs i
ett kortsiktigt perspektiv och förslag tiU mer långsiktiga handUngslinjer. Ett
annat ur strategisk synvinkel viktigt exempel på val av handlingsvägar som
behöver belysas är omfattning och utformning av kontroU från centrala
myndigheter/lokala organ/användarsidan. En central utgångspunkt i direktiven
är härvid, att ansvarei för att det inte uppstår risk eller skada på människor
eller i miljön, i försia hand åvUar den som lUlverkar, importerar eller på
annat sätt hanterar ämnet eller produkten.

2.7
Länsstyrelsen i Kristianstads län: Med hänvisning tiU vad reservantema anfört
anser länsstyrelsen inte att de i delbetänkandet framlagda förslagen kan liUstyrkas.

Ledamötema
Persson, Hansson, Karlsson, Ahlqvist, tjänstgörande suppleanten Eriksson och
landshövding Sandgren var skiljaktiga och anförde:

Vi
anser att länsstyrelsens yttrande borde haft följande lydelse:

De
flesta kemiska ämnen kan vid en felaktig hantering medföra risker för människa
eller miljö. För att förebygga skador måste därför de som hanterar sådana
ämnen ha lättUlgängUg och god information om ämnenas egenskaper, vUka risker
som finns och hur de kan undvikas. Även tiUsynsmyn-dighetema behöver sådan
information om de på ett tillfredsställande sätt skall kunna fullgöra sina
uppgifter.

De
i delbetänkandet framlagda förslagen tUl en utvidgad produktinformation,
förhandsgranskning av nya ämnen och en utbyggnad av produktregistret utgör
enligt länsstyrelsens uppfattning en god gmnd för en bättre information om
kemiska produkter.

I
samband med behandlingen av sekretessfrågor angående produktregistret föreslår
emeUertid kommissionen en inskränkning av nu rådande meddelarfrihet (dvs.
rätten för offentliga funktionärer att i viss utsträckning lämna normalt
sekretessbelagda uppgifter för offentiiggörande i tryckt skrift eller i radio
eUer TV) beträffande sådana uppgifter i registret som omfallas av
sekretesslagens 8 kap. 6 § 1 st. punkt 1. Med hänsyn tUI att belänkandet i sin
helhet syftar tiU en vidgad information om kemiska ämnen och produkter stäUer
sig länsstyrelsen Iveksam till tfrågavarande

Prop.
1984/85:118 19

förslag,
vilkel i förhåUande till nu gällande rätl begränsar den insyn som del i vissa
fall kan vara befogal att förmedla trots del sekretessintresse som föranlett
den aktuella sekretessregeln.

De
skäl som anförts för en sådan begränsning finner länsstyrelsen ej tilkäckligt
tungt vägande - särskilt mot bakgmnd av ytlrandefrihetsulredningens
principieUa insläUning att undantag från meddelarfriheten bör anges i gmndlag -
för att bifaUa förslaget till ändring i sekrelesslagen (16 kap. 1 §).

I
övrigt tUlstyrker länsstyrelsen de i delbetänkandet framlagda förslagen.

2.8 Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen finner del

--- inte
ändamålsenligt att som kemikommissionen börja med vissa

detaljer
i det stora problemkomplexet kemikaliehantering från mUjö- och hälsosynpunkt.
Det logiska är att först presentera vilka problem och hot mol hälsa och mUjö
som är aktuella. (Jämför energikommissionens arbete 1978.) Flödena i samhället
av t.ex. de 100 farligaste kemikalierna (enl. t. ex. TSCA, USA) bör
presenteras. Läckagen ut i omgivningen och eventuella samband med effekter i
miljön och på hälsan bör också redovisas. En sådan problembild kan sedan utgöra
bakgmnden tiU en utvärdering och analys av brisier i hittiUsvarande tillämpning
av LHMV. Därefter kan förslag tUl förbättringar läggas fram.

Varför
liUsynen enligt LHMV inte fungerat borde t. ex. ha analyserats.

Hur
har hUtiUsvarande produktregister utnyttjats? Vad har man kunnat få ut av det i
praktiskt lUlsynsarbete? Vilka kemikalier och vilken hantering utgör de
största problemen? Om man utgår ifrån problembUden, var är del då lönsamt ftån
miljösynpunkt atl i första hand lägga ned resurser på? Vilka lyper av resurser
och kompetens behöver skapas som inle redan finns? En rad frågor av denna typ
borde ha belysts innan ställningstagande sker lUl de olika detaljförslagen i
betänkandet. Vissa av ovanstående frågor kommer att behandlas i kommande
betänkande. Det är emeUertid olyckligt att inte en analys och utvärdering av de
viktigaste frågoma kommer före en rad delaljförslag som kan låsa diskussionen i
vissa frågor längre fram.

2.9 Lantbrukamas
riksförbund: ProduktkontroUen är en angelägen sam

häUelig uppgift. Någon närmare diskussion om mål och medel för produkt

kontrollen förs emeUertid inte i delbetänkandet. Detta är en aUvarUg brisl i

kommissionens uppläggning av sitt arbete och försvårar remissinstanser

nas möjligheter atl värdera de framförda förslagen. Några mer genomgri

pande förslag lUl förändringar i eller utökningar av produklkonlrollens

uppgifter bör därför inle föreläggas riksdagen förrän kemikommissionen

har slutfört sitt arbete och detta kunnat remissbehandlas.

Även
om produktkontroUen är en angelägen uppgift kan den, liksom annan verksjunhet,
inte förfoga över obegränsade resurser. Detta gäller såväl för den del som
ulförs inom produktkontrollbyrån som de uppgifter

Prop. 1984/85:118 20

som
industrin har i sammanhanget. En priorilering måste göras till förmån för de
insatser som bedöms ha störst effekl på både kort och längre sikt. I detta
sammanhang bör den kritik uppmärksammas som Företagens Uppgiftslämnardelegation
riktat mot produktkonlroUens hittiUsvarande arbete.

2.10
Svenska arbetsgivareföreningen: SAF, som främst representerar an-vändarledet i
samband med kemikaliehanteringen, har i utredningsarbetet varit representerad i
såväl själva kommissionen som i några av dess referensgmpper. Föreningen har
därvid hafl möjUghet att fortlöpande följa och diskutera utredningsarbetets
utformning i stort. Även andra representanter för näringslivet bl. a. med stark
anknytning tUl tUlverkare, leverantörer och importörer har deltagit i utredningsarbetet.Näringslivets
synpunkter har i vUctiga delar inte beaktats i ulredningsarbelet. Detta bar
resulterat i att det tUl delbetänkandet har fogats ett flertal särskilda
yttranden och reservationer. Betänkandet ger därför etl starkt spUtlrat intryck.

SAF
viU för sin del ansluta sig tUl vad dess representant i kommissionen, fil. dr.
Harald Frostling, framfört i sitt särskUda yttrande. I detta behandlas
väsentiiga delar som behovsanalys, förhandsgranskning och utbyggnad av
produktregistret med ett fjärde steg.

Hämtöver
viU SAF framhåUa informationens betydelse för en säker kemikalieanvändning Det
kan också konstateras att mycket gjorts på detta område under senare år och
Kemikommissionens arbete kan härvid ses som en fortsättning. SAF är emeUertid slarki
kritisk tiU flera av kommissionens förslag och viU särskilt betona följande
punkter.

Behovsanalys

Gmndläggande
för aUt utredningsarbete måste vara en noggrann analys av faktiska brister för
att få fram relevanla förslag tUl åtgärder. I en sådan analys ingår inte enbart
dagens brister utan också en bedömning av effektema av nyligen påbörjade eller
beslutade åtgärder i syfte att undanröja befintiiga risker.

Som
exempel på sådana påbörjade eller beslutade åtgärder från myndighetemas och
leverantöremas/tiUverkamas sida inom del kemiska området och som borde
analyserats i delbeiänkandel kan nämnas:

- produktkontroUnämndens
nya regler för klassificering och märkning

— etapp
3

— produktkontrollnämndens
föreskrifter om regler om vaminformationsblad

- sprängämnesinspektionens
regler för märkning av brandfarliga och ex

plosiva varor

~
arbetarskyddsstyrelsens regler för information om farliga ämnen

~-
den överenskommelse som träffats meUan partema och de oUka

branschorganisationema
om vaminformationsblad som avses åtfölja

alla
leveranser av kemiska produkter

Prop.
1984/85:118 21

SlutUgen
måste också i en behovsanalys ingå en noggrann ekonomisk kostnads-Znyttokalkyl
för att avhjälpa de eventuellt kvarstående bristema. I dessa avseenden finns
väsentliga brister i kommissionens arbete. Bristerna återfinns inte enbart i
delbetänkandet utan slår också igenom i kommissionens fortsatta arbete. Som
SAFs representant i kommissionen utvecklat i sitt SärskUda yttrande, kommer de
ovan angivna aktiviteterna från myndigheterna och leverantörema/tiUverkamas
sida att medföra betydande förbättringar i kemikaUehanteringen och leda tiU ett
minskal behov av ytterligare kostnadskrävande åtgärder riktade mot
näringslivet.

2.11
Sveriges grossistförbund: Kemikommissionen har valt atl bryta ut vissa delar av
sina överväganden och presentera dessa i elt delbetänkande kaUat "Bättre
information om kemiska produkter", för atl senare i ett huvudbetänkande
redovisa mer övergripande frågor, som bl.a. produktkontrollens mål, brister i
nuvarande produktkonlroU m. m. De förslag som presenteras i nu kommenterat
delbetänkande och som rör vissa detaljfrågor kommer därför att delvis hänga i
luften beroende på vad som slutUgen kommer att föreslås i huvudbetänkandet. Vi
tycker att utbrytning av vissa detaljfrågor är mindre välfunnen och kommer
säkert ha anledning beröra dessa frågor igen då huvudbetänkandet remitteras.

De avsnitt som nu
behandlas och som inte kan sältas in och värderas i ett större sammanhang, som
ovan påpekats, rör märkning av kemiska produkter, förhandsgranskning av nya
ämnen samt vidare uppbyggnad av det s. k. produktregistret.

Flera
av de förslag som kommissionen gett i betänkandet skuUe, om de genomfördes,
innebära att Sverige inför särsystem, bl. a. avseende märkning som icke har
någon motsvarighet i övriga Norden eller Europa. Detta anser vi vara
anmärkningsvärt, speciellt sett i ljuset av de ansträngningju" som från
svensk sida idag görs för att motverka handelshinder i Västeuropa. Bland annat
anförde utrikeshandelsministem Mals Hellström efter det gemensamma
EG/EFTA-mötet i Luxemburg atl "vi har l.ex. kommii överens om att utveckla
samarbetet när det gäUer alt ta bort de hinder för handeln som fortfarande
finns kvar. Det kan ske genom alt man anpassar och harmoniserar standardiseringskrav,
undanröjer oUka byråkratiska handelshinder".

Det
kan inte ge trovärdighet åt svenska ambitioner att minska olika handelshinder i
Europa om man samtidigt inför nya egna handelshinder, ett förhållande som,
enligt vår uppfattning, måste väga tungt mot vissa av kommissionens framlagda
förslag.

De ekonomiska effektema av
kommissionens förslag, bl. a. kostnadema för näringslivet är icke
tillfredsställande redovisade. Vi fömtsätter att detta görs i senare betänkande
men detta förhållande minskar krafligl möjligheterna att ta StäUning tiU
delbeiänkandel och Ulustrerar nackdelama med nu genomförd uppdelning.

Vi
skall här nedan närmare detaljkommentera de olika förslagen.

Prop.
1984/85:118 22

2.12
Sveriges industriförbund:
Kemikommissionen framför i del aktueUa betänkandet tre konkreta förslag med
avsikten att förbättra informationen om kemiska produkter. Innan Förbundet
kommenterar de enskilda förslagen måste vi konstatera, att Kommissionen tyvärr
inte har bemödat sig atl analysera svaghetema i det nuvarande kontroll- och
informationssystemet. Detta är enligt vår mening helt nödvändigt för att kunna
avgöra dels om kontrollsystemet behöver utökas, dels också hur systemet skall
kon-stmeras för att undgå de eventueUa svaghetema i det system vi har i dag.

2.13
Sveriges kemiska
industrikontor: efterlyser Kemikontoret en

totalbUd
över kemikaUekontroUen, dess resurser och evenluella brister samt orsaken tiU
dessa, innan definitiv ståndpunkt kan tas till förslagen i delbeiänkandel.

3 Utvidgad produktinformation

3.1
Allmänna synpunkter

3.1.1
Kommerskollegium: Vad gäUer informnations (och konsultations-) skyldigheterna
enligt de handelspolitiska överenskommelserna kan följande meddelas. De av
kemikommissionen föreslagna ändringama och tilläggen i den svenska lagstiftningen
om hälso- och miljöfarliga produkter bar av koUegiet bedömts vara av väsentlig
betydelse för den internationella handeln med dessa varor och därför av sådsm
karaktär att notifikation gjorts i EFTA och GATT. Notifikationema föreligger i
form av dokument TBT/Nottf. 84.98 och EFTA/INST 23/84.

Med
anledning av notifikationema har USA, Canada, Frankrike, Neder

ländema öch Tunisien begärt ytterligare information, vUken kollegiet till

ställt dem i form av bakgmhdsmaterial. Skriftliga kommentarer har läm

nats av Norge-- Från norsk sida framhålls bl. a. atl inom det nordiska

miljövårdssamarbetet
(arbetsgmppen för produktkontroll) har föreslagits ett samarbetsprojekt för atl
fa lUl stånd gemensam nordisk vamingsmärk-ning. Inför detta arbete vore det
fördelaktigt om de nordiska ländemas lagstiftning så långt som möjligt kunde
harmoniseras på detla område. De av kemikommissionen föreslagna reglerna om
märkning medför att de svenska reglema kommer att närma sig rådande norska och
danska system men att en mindre avvikelse kommer att bestå. Enligt de norska
kommen-tarema kan denna avvikelse komma att försvåra det kommande arbetet med
alt fa fram gemensamma nordiska vamingsmärkningar. Vidare anförs vissa
kommentarer angående förslagen om notifikationssystem för nya kemiska ämnen och
det fjärde steget i uppbyggnaden av det svenska produktregislret.

De
från Norge inkomna kommentarerna med anledning av notifikationema i GATT och
EFTA har av kollegiet överlämnats till utrikesdeparte-

Prop.
1984/85:118 23

mentet/handelsavdelningen
för vidare beredning inom regeringskansliet inför avgivande av svar till Norge.
UD lorde innan svar lämnas komma atl samråda med olika berörda svenska
inslanser.

3.1.2 Statskontoret:
Enligt statskontorets mening saknas här det underlag

som behövs för att bedöma vilka åtgärder som är mest angelägna inom

produktkontroUen. Det gäller t. ex. uppgifter om konstaterade skador och

en redovisning av de erfarenheler som gjorts av hittiUsvarande insatser

inom produktkontroUen.

Statskontoret
tUlstyrker likväl förslagen om utvidgad märkning, eftersom de klargör
tiUverkamas och importöremas gmndläggande skyldighet atl dels bedöma sina
produkter från hälso- och miljösynpunkt, dels informera om produktema.

3.1.3 Luftfartsverket:
Luftfartsverket har inte något att invända mol en

förbällrad produktinformation men motsätter sig atl nationeUa regler och

förfaranden införs som avviker från interaationeUt vedertagna regler efter

som detla kommer att medföra problem vid främst import men även vid

export. Ett sådant förfarande skulle innebära ett beklagligt avsteg från de

strävanden som pågått under senare år att förenkla förbindelsema och

handeln ländema emeUan genom enhetliga regler och föreskrifter.

3.2
En farosymbol för den Qärde riskkategorin hälsofarliga varor

3.2.1------------------- Kommerskollegium: framhålla
atl det föreslagna kravel på

märkning
med symbol av produkter ur den Qärde kategorin hälsofarliga varor synes kunna
medföra slörre svårigheter för utländska tUlverkare och svenska importörer m.
fl. än kemikommissionen fömtsett. Det är därför viktigt atl det intemationella
samarbetet i fråga om utformning av symboler noga följs för att undvika alt en
svensk symbol — som synes vara relativt unik i sitt sammanhang - inte förväxlas
med vamingssymboler som utformats genom intemationelll samarbele på andra
områden.

KoUegiet
viU understryka den slora angelägenheten av att intemationeUt samråd sker innan
kommande svenska bestämmelser utformas i detalj och att sådant samråd lämpligen
bör ske inom ramen för eUer i anslutning tiU del inlensifierade samarbetet
EG-EFTA och i Norden. KoUegiet fömtsätter därvid all både de olika
remissinstansemas synpunkter i detta hänseende och kommentarer från andra
länder beaktas.

3.2.2 Civilförsvarsstyrelsen:
I nulägel måste frågan om märkningsskyl

dighel även för sådana ämnen som inte omfattas av nuvarande märkning

(symbol för 4: e kategorin) beiraktas som mindre angelägen. Anpassning

lill intemationella överenskommelser bör i möjligaste mån eftersträvas.

Den föreslagna symbolen utnyttjas redan vid transporter av farUgt gods

och kan därför ge upphov tiU förväxling.

Prop. 1984/85:118 24

3.2.3
Socialstyrelsen:
Kemikommissionens förslag tUl märkningssystem bygger i hög grad på EG:s regler.
Socialstyrelsen anser att det är värdefuUt med ökad intemationeU enhetiighet
beträffande regler för märkning av kemiska produkter. Styrelsen tar dock inte
stäUning till införande av symbol för den fjärde huvudkategorin av
hälsofarliga produkter, övriga märkningspliktiga varor.

3.2.4
Sjöfartsverket: Från aUmänna
utgångspunkter och med stöd i sin erfarenhet som myndighet då det gäller
intemationeUa transporter av farligt gods anser sjöfartsverket att
utarbetandet av bestämmelser som berör vår import och export måste beakta
behovet av intemationeU harmonisering och att tekniska handelshinder undviks.

Mot
denna bakgmnd anser verket den i förslaget framförda särskilda farosymbolen för
en fjärde gmpp ämnen inle bör genomföras. Om nationeUa särbestämmelser ändå
skaU utarbetas för den fjärde gmppen avstyrker sjöfartsverket den i orange
kulör föreslagna rektangeln då verket anser att den kan skapa förvirring med
del system som gäller transportmärkningen.

3.2.5------------------ Konsumentverket: tycks
det oklart vilken symbol som kom

missionen tänker sig för den Qärde kategorin. Kommissionen hänvisar

(sid. 43) tUl föreskriftema för brandfarliga varor och reglema om "en

orange mta, kompletterad med text". I föreskriftema om brandfarliga

varor nämns bl. a. en orange mta med texten "Brandfarligl" inne i
mtan.

För en sådan hälsofarlig vara i den Qärde kategorin, som inle samtidigt är

brandfarlig, synes kommissionens förslag dock innebära atl den föreslagna

symbolen eller signalen kan bestå av enbart en orange mta — med den

kompletterande texten utanför mtan.

Konsumentverket
anser att en orange mta har en viss varseblivningsef-fekt. Emellertid är det
etUigt verkets mening nödvändigt att också bestämma en text som skaU finnas i
mtan för de hälsofarliga varorna. Utan slagkraftig text eller annat
iögonfaUande element måste mlans varsebliv-ningseffekt anses aUtför liten. TiU
sakinnehåUet kan bl. a. uttryck av följande typ övervägas: "Kemiska
risker", "Riskabelt", "Kan vara farligt" etc. Det är
viktigt att hålla texten relativt kort, så att slagkraften i märkningen inte
går förlorad. Samtidigt är det givetvis angeläget att varor i den Qärde
kategorin inte framstår som farUgare än varorna i de tre försia kategorierna.
Konsumentverket föreslår atl en text av typen "Kan vara farUgt" ingår
i symbolen för den Qärde kategorin.

Konsumentverket
avstyrker kommissionens förslag att man för en produkt som är både hälsofarlig
och brandfarlig bör kunna föreskriva alt symbolen för brandfarlighet har
företräde framför symbolen för den Qärde kategorin av hälsofarUga varor.
Kommissionen motiverar förslaget med att det räcker med en enda symbol för att
få den eftersträvade varseblivnings-effekten.

Prop.
1984/85:118 25

Man
får dock enligt Konsumentverkets mening inte bortse från atl della
uppmärksamhetsskapande element i sig rymmer även en sakupplysning. En konsument
som uppmärksammat texten "Brandfarligl" löper risken alt tro, att
varans hantering är riskabel enbart med avseende på brandfarligheten och inte
med hänsyn tiU kemiska risker. Märkningssystemets möjlighel att använda två
symboler parallellt bör därför utnyttjas även för den Qärde kategorin
hälsofarliga varor.

3.2.6.
Lantbruksstyrelsen: Åtgärder enligt förslaget om utvidgad produktinformation
kan vara befogade att beakta i samband med framlida ställningstaganden. I
fråga om symbol för den Qärde riskgmppen av ämnen bör dock intemationeU
likformighet eftersträvas.

3.2.7
Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket delar i princip kommissionens
uppfattning att det är önskvärt att aU vamingsmärkning kombineras med en
symbol som en första signal att uppmärksamma vamingsmärk-ningen.
Fömtsättningama för att införa en symbol för den lägsta riskkategorin
diskuterades också ingående av produktkontrollnämnden i samband med att
föreskriftema om det nya märkningssystemet utfärdades utan att nämnden lyckades
finna någon lämplig symbol. Bl.a. diskuterades och avfärdades den av
kommissionen (s. 43) rekommenderade "symbolen" -en tom orange mta —
som olämplig och svårbegriplig.

F.
n. pågår en intensiv information och undervisning beträffande de nya
märkningsreglema mnt om i landet. Att under sådana förhållanden nu riva upp de
regler som så nyligen utfärdats för att införa en "symbol" som skuUe
vara unik för Sverige och svårbegriplig för konsumenter och arbetstagare
förefaUer inte särskUt välbetänkt. Fömtom att det skuUe dra stora kostnader för
ändring av framtaget informationsmaterial, får man också räkna med att man
härigenom i aUmänhetens ögon kan sprida ett löjets skimmer över regeringens och
myndighetemas bestämmelser i allmänhet och märkningsreglema i synnerhet.

Tanken
att inte använda denna "symbol" på varor som samtidigt är brandfarUga
(s. 43) bryter också mot den gmndläggande principen i märkningssystemet att
symbol för hälsofarUga egenskaper respektive brandfarliga/explosiva egenskaper
skaU väljas var för sig. Denna princip gäUer även i EG-systemet. När man inför
en hälsorisksymbol för den Qärde kategorin bör symbolen därför också åsättas
sådana produkter som samtidigt är brandfarUga.

Som
kommissionen anmärkt förekommer även i EG-systemet för vissa ämnen upplysningar
om hälsorisker utan farosymbol. Kemikommissionen har föreslagit att regeringen
skaU uppdra åt produktkontroUnämnden att komplettera märkningskungörelsen med
föreskrifter om en symbol för den Qärde kategorin hälsofarliga varor.
Naturvårdsverket fömtsätter atl ell sådant uppdrag kan lolkas så att det också
rymmer möjUgheten för pro-

Prop.
1984/85:118 26

duktkontrollmyndigheten
atl la upp diskussioner med EG-kommissionen och övriga nordiska länder i syfte
att försöka finna en lämpUgare symbol än den tomma orange mtan.

3.2.8
Arbetarskyddsstyrelsen: Styrelsens
inställning är att alla farliga produkter skall märkas. Det är viktigt atl man
på arbetsplatsen är medvelen om all man hanterar en produkt med farliga
egenskaper. SärskUt viktigt är det atl uppmärksamheten påkallas av märkningen.
Symbolen i form av en orange mta för den Qärde kategorin hälsofarliga produkter
är dock mindre lyckad. Slyrelsen anser därför att symbolen bör utformas analogt
med symbolema för kalegori 1—3 hälsofarliga varor. Samtidigt är det viktigt att
en utvidgning av märkningsområdet sker i intemationeUt samarbete.

3.2.9
Riksrevisionsverket: RRV kan
inte bedöma behovet av den utökade informationsplikten. Den av kommissionen
föreslagna symbolen för den Qärde kategorin hälsofarliga varor används redan
för landsvägstransporter av farligt gods. En annan symbol än den som
kommissionen har föreslagit bör därför väljas om stalsmaklema beslutar enligt
kommissionens förslag.

3.2.10
Statens miljömedicinska
laboratorium: De föreliggande förslagen tUl märkningssystem och förhandsgranskning
är tiU stor del baserade på EG:s regler inom detta område. Det faktum att
internationellt sett enhetliga regler upprättats inom detta område hälsar vi
med tUlfredsstäUelse. Vi anser det finns skäl även för införande av den s. k.
Qärde kategorin "övriga märkningspliktiga varor". Frågan om symbol
för denna kategori tar vi inte ställning tiU.

3.2.11
Statens vägverk:- att en symbol
för övriga märkningsplikliga

varor
inte bör införas, då detta kan skapa förvirring och förväxling hos bmkaren. Då
det dessulom inte finns motsvarighet i andra länder kan föreslagen märkning ge
upphov till fördyring av produkter som tas hem från utlandet. Vidare kan man
inte bortse från att märkning som inte harmoniserar med intemationeU märkning
kan skapa missförstånd. Slutligen kan för mycket märkning leda till minskad
respekt och uppmärksamhet hos den som mtinmässigt använder produkler.

3.2.12 Sprängämnesinspektionen:
SÄI har intet att invända mot vad som

framkommer i förslaget utan har endasl följande komplettering tiU vad som

anges om märkning av brandfarUga varor.

Av
vad som framkommer på sidan 43 kan man få intrycket att märkningen av
brandfarliga varor är något exklusivt för Sverige. Så är inte faUet. För varor
med en flampunkt lägre än -I- 21°C har Sverige motsvarande farosymbol som EG,
dvs. en "flamma" på orange botten. Vad som skiljer

Prop.
1984/85:118 27

sig
från EG:s märkningsregler är att man i Sverige föreskrivii en varselmärkning
även för varor med flampunkt mellan -I- 21 och H- 55°C, nämligen ordet
"brandfarligl" på orange botten. Främsta skälen härtill är att de
äldre svenska beslämmelsema föreskrev varselmärkning (svart text på gul botlen)
för denna gmpp. Någon ändring/lindring därvidlag har ej ansetts påkallad utan
skäl har ansetts föreligga för att behåUa varselmärkningen även för denna
kalegori. Dessutom har Norge molsvarande märkningskrav medan Danmark istäUet
har en rekommendation av motsvarande innebörd. Innan SÄI föreskrev om denna
särskUda farosymbol kontaktades berörda myndigheter i såväl Norge som Danmark.
Man hade i dessa länder ej upplevt några problem med avvikelser från EG utan
ansåg efter något års användning all denna avvikelse beträffande märkningen var
motiverad.

3.2.13
Statens arbetsmiljönämnd:
Beträffande förslag tiU märkning av huvudkategori 4 (övriga märkningspliktiga
varor) intar nämnden en tveksam håUning. Fördelen med denna märkning skulle
vara att märkningssystemet blir mer heltäckande. En nackdel är att förslaget
innebär ett avsteg från standardiseringen inom EG. Vidare kan införande av
ytterligare symboler innebära en nackdel ur varseblivningssynpunkl med
försämrad vamingsef-fekt som följd. De praktiska fömtsättningama för införande
av en Qärde symbol kan också behöva utredas ytterUgare.

3.2.14
Länsstyrelsen i Hallands län:
Länsstyrelsen delar kommissionens uppfattning att avsaknaden av symbol för en
gmpp hälsofarliga varor bryter systematiken och försämrar därför inte bara
märkningen av enskUda produkter utan också hela systemels genomslagskraft.

Länsstyrelsen
anser därför att övervägande skäl talar för att märkningskungörelsen bör
kompletteras med en symbol för kategori 4. Med tanke på atl ca 70% av de
kemiska produkterna på den svenska marknaden är importerade och alt det i
svensktUlverkade produkter inle säUan ingår importerade beståndsdelar hade emellertid
en likstämmighel med EG-bestämmelsema på denna punkt varit atl föredra.

3.2.15
Ingeiörsvetenskapsakademien:
IVA anser att Sverige bör anpassa sig tUl EG-systemet när det gäller märkning
av kemiska produkter. Att införa en ny symbol enbart i Sverige för övriga
märkespliktiga varor finner IVA olämpligt.

3.2.16
Svenska kommunförbundet: Under
fömtsättning att den av kommissionen föreslagna farosymbolen för kategori 4
kan få tillämpning intemationeUt släller sig styrelsen positiv tiU att
symbolen införs. Styrelsen anser atl överläggningar bör tas upp på ett
internationellt plan i syfte att söka nå en gemensam inslällning tiU en
farosymbol för denna kategori.

Prop.
1984/85:118 28

3.2.17
Lantbrukarnas riksförbund:
Beträffande de framförda delaljförsla-gen tiUstyrker LRF principiellt den del
som avser uividgad information om kemiska produkter. Förbundet är dock delvis
tveksamt tUl de enskilda förslagen i detta avsnitt, bl. a. införande av en
särskild symbol för en Qärde kategori av produkter.

3.2.18
Svenska arbetsgivareföreningen:
Utredningen föreslår införandet av en för vårt land unik farosymbol för den s.
k. Qärde riskgmppen av kemiska produkter. Ett eventueUt införande av en sådan
symbol kan komma att ge upphov till missförstånd och risksituationer främst
bland bmkama samtidigt som den stäUer tUl problem i det intemationella
handelsutbytet. Det är inte visal att kostnadema för införandet av och nyttan
med den föreslagna symbolen står inte i rimUg proportion till varandra.

3.2.19
Sveriges grossistförbund: Sedan
1974 har berörda myndigheter arbetat med att utforma ett nytt klassnings- och
märkningssystem. Från nä-ringsUvets sida har under arbetets gång starkt
påpekals behovet av en harmonisering från svensk sida med det inom EG
etablerade klassnings-och märkningssystemet. Dåvarande regering beslöt 1980 på
förslag från ProduktkontroUnämnden om att ett nytt klassnings- och
märkningssystem skuUe införas och påpekade i sitt beslut behovet av en
harmonisering inom Norden och med EG. Beslutet innebar dock att en specifik
svensk risk-gruppsfUosofi ledde tiU flera avvikelser. Den mest påfallande var
den s. k. 4:e riskklassen. Någon symbol för denna 4:e riskklass infördes dock
lyckligtvis inte och inom näringslivet arbetar man nu intensivt med att försöka
införa det nya, mot omvärlden avvikande, märkningssystemet.

Kemikommissionens
förslag att nu införa en sådan symbol innebär att

—
Sverige utökar avvikelsema i
1980 års beslut om klassnings- och märkningssystemet, vUket innebär ytterUgare
hinder för den intemationeUa handeln och motverkar strävanden bl. a. från
Regeringens sida att undanröja byråkratiska handelshinder i den intemationeUa
handeln.

—
Man ingriper i näringsUvets
arbete med att införa det nya märkningssystemet.

Här
kan dessutom ifrågasättas om införande av en Qärde symbol verkh-gen förbättrar
säkerheten. Den orangefargade mtan i märkningssystemet kompletterat med en viss
symbol anger att här föreligger påtaglig risk. Inför man den orangefargade
varaingssymbolen på produkter med låg hälsoskadlighet kan respekten för
vamingssystemet minska. Detta är, i brist på ventskapliga underlag, en Uka
rimlig hypotes som den som redovisas i kommissionens delbetänkande sid 42/43.

Grossistförbundet
hemstäUer att den föreslagna särskilda symbolen för 4: e riskkategorien icke
införes. SkuUe man inom övriga Norden och EG införa en 4: e riskkategori och
därmed också en särskUd symbol för denna kommer vi icke att motsätta oss att
Sverige harmoniserar med ett sådant beslut.

Prop.
1984/85:118 29

3.2.20
Sveriges industriförbund:
Kommissionens första förslag innebär huvudsakligen att en ny märkningssymbol
införs för den Qärde kategorin av hälsofarliga varor, som saknar motsvarighet
inom EG-systemet. Detta innebär, att Sverige ensamt inför en ytterligare symbol
i ett i övrigt på europeisk nivå standardiserat märkningssystem. Med hänsyn tiU
de svårigheter som uppstår för stora delar av näringslivet, med behov av
ommärk-ning vid internationell handel, risk för förväxlingar med
transportmärkning av farligt gods samt inte minsl risken för att åtgärden
betraktas som handelshinder avvisar Förbundet bestämt detta förslag.

3.2.21
Tjänstemännens
centralorganisation: Kemikommissionen föreslår

---- att
märkningskungörelsen kompletteras med en symbol för den

Qärde kategorin.- TCO
tUlstyrker förslaget.

3.2.22 Svenska
kemiingerijörers riksförening: Utredningen presenterar någ

ra förslag tUI att öka informationen om kemiska produkter. SKR ifrågasät

ter om aUa dessa förslag verkligen är väl avvägda. Det gäller inte minst

utredningens förslag om att införa en särskild svensk symbol för den Qärde

kategorin hälsofarliga varor. En sådan symbol har ingen motsvarighet i

nordiska grannländer eUer i EG. Därmed skapas problem för utrikeshan

deln med berörda produkter.

Industrin
har i stor utsträckning gått över tiU ett system för märkning av förpackningar
genom etiketter som är utformade med en text avfattad på oUka mottagarländers
språk men med så långt som möjligt en för aUa gemensam symbol för respektive
vara. SkuUe en särskUd svensk risksymbol nu införas, uppstår olägenheter.

Företagen
kan för den svenska marknaden ha en specieU etikett och i lager skilja berörda
produkter för den svenska marknaden från motsvarande varor som skall
exporteras tiU Finland, Norge eUer EG. Detta är förenal med ell utökat
administrativt arbete och därmed sammanhängande kostnader.

Företagen
kan använda en etikett med den föreslagna symbolen även för export till
nordiska grannländer och EG. I moilagarländema som saknar den aktueUa symbolen
kan då uppstå osäkerhet om symbolens innebörd. Svenska varor skuUe t. o. m.
kunna uppfattas som farligare än molsvarande från annat land, som ej har den
aktuella symbolen. Risk uppslår att den svenska exporten stoppas eUer försenas.

Därför
anser inte SKR att det är motiverat med en ändring i det märkningssystem som
är under genomförande och avråder från att införa en symbol för den Qärde
riskkategorin.

3.2.23
Sveriges kemiska industrikontor: Beträffande förslaget om utvidgad

information
om kemiska produkter anser Kemikontoret

-
att en särskild symbol ej bör införas för den s. k. Qärde riskgmppen.

Prop.
1984/85:118 30

-
atl om en sådan symbol Ukväl skuUe övervägas, överläggningar först bör upptas
med Finland och Norge i syfte atl söka nå en gemensam insläUning tiU frågan.

3.3 Uppgift
om den administrativa klassificeringen

3.3.1
Statens brandnämnd:
Brandnämnden delar inte Kemikommissionens åsikt att indelningen i gifter och
vådliga ämnen kan slopas. Vid märkning av livsfarliga varor skall symbolen vara
dödskaUe (mycket giftigt), vid märkning av mycket farliga varor skall för
giftiga varor symbolen vara dödskalle (giftigt) men för mycket frätande varor
frätsymbol (vådligt). Indelningsgmnden för märkning är således begreppen gift
och vådUgt inte Uvsfarligt och mycket farligt. Dessutom är indelningen i gift
ocb vådligt så inarbetad i människors medvetande atl det vore mycket olyckligt
om den ändrades.

3.3.2
Statens naturvårdsverk:
Naturvårdsverket har ingenting att erinra mot förslaget om upphävande av kravet
att varningstexten skall innehåUa uppgift om varans karaktär av gift eller
vådligt ämne efter det att en symbol för den Qärde riskkategorin införts.

3.3.3
Statens vägverk:- atl
signalorden "Vådligt" och "Gift" bör

bibehållas,
som ett komplement tiU symbolema, då många torde vara ovetande om vad t. ex.
symbolen "Andreas kors" står för.

3.3.4
Landsorganisationen i Sverige:
När en — enligt förslaget — lagändring genomförs som innebär krav om märkning
eller motsvarande information även beträffande ämnen och beredningar som inte
är att hänföra till hälso-och mUjöfarliga varor, måste det anses nödvändigt och
logiskt att som Kemikommissionen föreslår, införa en farosymbol även för gmppen
"övriga märkningspUktiga varor". Man måste då även finna en ny
samlingsm-brik för denna kategori.

3.3.5
Sveriges kemiska
industrikontor: att förslaget om att uppgifl

angående
en varas karaktär av gift eller vådligt ämne skaU utgå ur varningstexten bör
tillstyrkas.

3.4 Uppgift
om att produkten är bedömd

3.4.1
Statens brandnämnd: I sammanfattningen på sid 24 föreslår kemikommissionen att
även vara som inte behöver varningsmärkas skaU förses med någon information om
att varan är bedömd från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Brandnämnden
instämmer i detta och anser att sådan information måste

Prop.
1984/85:118 31

medfölja
förpackningen och lämpligen anges med etikett på förpackningen. På etiketten bör
även anges vilken eller vilka risker som har bedömts och även resultatet av
bedömningen.

En sådan märkning kommer
att komplettera vamingsmärkningen och underlätta brandchefemas riskbedömningar
för kemikalielager och vid räddningsinsatser vid kemikalieolyckor.

3.4.2
Generaltullstyrelsen:
Kortfattad information skall kunna erhåUas från märkningen (etikett) på varan.
Den som hanterar varan skaU utgående från denna information kunna göra en enkel
bedömning beträffande graden av hälso- och mUjöfara.

3.4.3
Konsumentverket: Kommissionen
föreslår att uppgift om bedömning ("Denna vara har bedömts från hälso- och
miljöskyddssynpunkt av ..." etc) skall lämnas vid överlåtelse för
yrkesmässig användning. Konsumentverket finner detta förslag mindre väl
underbyggt. Verket anser atl det finns risk att den som läser denna text,
felaktigt tror atl produkten inte bara är bedömd utan även godkänd.

Kommissionen tycks
fömtsätta att de yrkesmässiga användama skall fa kompletterande information om
hur texten skall tydas, så all de inte missförstår den och tror att varan är
helt ofarlig. Det kan dock knappasl anses ändamålsenligl all på det föreslagna
sättet i författningstext lägga fast en formulering, som man redan från början
är klar över kan bli missförstådd. Om ingen bättre formulering kan hittas, bör
man heUre avstå från att ta in den tveksamma formuleringen i själva
författningstexten.

Konsumentemas behov av
bedömningsinformationen torde vara lika stort som yrkesanvändarnas. Under
fömtsättning alt en lämplig formulering kan hittas, anser Konsumentverket
därför atl uppgiften bör finnas även på konsumentförpackningar.
Marknadsföringslagens gmndläggande krav att alla uppgifler som ges vid
marknadsföringen skall vara vederhäftiga skulle därvid ge en gardering mot
missbmk, även om någon särskilt utbyggd kontroU av resursskäl inle är möjlig
(sid 45).

3.4.4
Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket
har inget att invända mot förslaget om utökad produktinformation för produkter
som inte behöver vamingsmärkas .

3.4.5
Riksrevisionsverket: RRV
ifrågasätter vidare behovel av att lagstiftningsvägen reglera informalionen om
produkter som inte bedöms som hälso- eller miljöfariiga. Om del på
arbetsplatserna finns en manifesterad efterfrågan på produktinformation lorde
det ligga i tillverkares och importörers inlresse att också ge en sådan
information.

Prop.
1984/85:118 32

3.4.6
Kammarrätten i Göteborg:
Kommissionen föreslår att produktinformation skall lämnas om en produkt även
om den inte behöver vamingsmärkas. Informationen skaU avse bl. a. hur
produkten bedömts från hälsosynpunkt. Skyldighet att lämna denna information
skall emellertid begränsas tiU den yrkesmässiga användningen av produkten.
Vidare uttalar kommissionen att deima utvidgade produktinformation t. v. inte
obligatoriskt bör omfatta konsumentledet samt att kommissionen avser atl
åierkomma tiU frågor om skydd för konsumenter (s 45). Lagregleringen föreslås
ske genom en ny paragraf (5 a) i LHMV. Den bestämmelse som föreslås i denna lag
innehåUer emeUertid ingen begränsning av informationsskyldigheten tiU den
yrkesmässiga hanteringen. Denna begränsning föreslås i StäUet i en ny paragraf
(21 a) i kungörelsen om hälso- och mUjöfarliga varor. Innebörden av
kommissionens förslag i dessa delar är att lagtexten utformas nu men att de
närmare motiven för lagen och de tänkta gränsema för lagens tiUämpning skall
anges i ett senare sammanhang och i ett annat lagstiftningsärende. Att först
besluta om lagtextens utformning och i senare lagstiftningsmotiv lämna
riktlinjer för hur lagen skaU toUcas och tiUämpas, är en lagstiftningsteknik
som har avvisats av lagrådet (se t. ex. prop 1978/79:11 s. 184—185). om de
begränsningar som anges i förslaget tUl 21 a § kungörelsen om hälso- och
mUjöfarliga varor skaU gäUa bör de finnas i 5 a § LHMV.

3.4.7
Statens vägverk:-- att den föreslagna
ändringen i LHMV om en

utvidgning
av produktinformationen att omfatta även andra än hälso- och miljöfarliga
varor, skuUe underlätta för arbetsgivaren vid riskbedömning och något eUminera
den osäkerhet som arbetstagaren känner vid användning av då specieUt nya
produkler.

3.4.8
Statens strålskyddsinstitut:
Radioaktiva ämnen är enl 3 § undantagna från lagen om hälso- och miljöfarliga
varor. Den föreslagna nya 5 § ger möjlighet att kräva märkning på varor som
inte är hälso- och mUjöfarlig vara. Institutet fömtsätter att avsikten med den
nya paragrafen inle är att den ska tiUämpas på radioaktiva ämnen. Regler för
märkning av och information om radioaktiva ämnen utfärdas idag med stöd av
strålskyddslagen.

3.4.9
Länsstyrelsen i Hallands län:
Förslaget att förse icke märkta kemiska produkter med information om att de är
bedömda enligt märkningsbeslämmelserna är enligt länsstyrelsens mening
motiverat. Härigenom kan osäkerhet om dessa produkters beskaffenhet
undanröjas.

3.4.10 Svenska
konmiunförbundet: Styrelsen tillstyrker kommissionens

förslag---- att
tiUverkare och importörer skaU vara skyldiga atl vid

överlåtelse
lämna besked om att varan är bedömd från hälso- och mUjö-skyddssynpunkt.

Prop.
1984/85:118 , 33

3.4.11 Kooperativa
förbundet: KF är posiliv till utredningens förslag att

genomföra en uividgad märkning av såväl hälsofarliga produkter som av

kemiska varor som inte behöver vamingsmärkas. Ur både konsument- och

arbetstagarsynpunkl är det av stort värde all kemiska varor märks med

-
Produktansvarigs namn och
adress

-
Humvida produkten bedömts ur
risksynpunkt

-
Etl identifikationsnummer som
förenklar informationskanalerna mellan samtliga parter

Genom
dessa åtgärder blir det avsevärt enklare för den enskUde individen att få
yllerligare information från tUlverkare och leverantörer. KF anser att detla är
en mycket viktig förändring i förslaget.

3.4.12 Landsorganisationen
i Sverige: Det nya märkningssystemet och det

nyss antagna systemet med vaminformationsblad i yrkesmässig hantering

motsvarar inte dessa krav eftersom båda systemen enbart knyts liU hälso-

och mUjöfarliga varor.

LO
tiUstyrker därför Kemikommissionens förslag om alt den lagstadgade
skyldigheten att lämna produktinformation för den yrkesmässiga hanteringen ska
utsträckas tiU att gälla även produkter som inte behöver vamingsmärkas. Med
dessa produkter ska följa en information om att produkten har varit underkastad
bedömning men inte ansetts tiUhöra någon av de märkningspliktiga kategoriema.

Det
föreliggande förslaget kräver dock vissa ytterligare överväganden på denna
punkl.

3.4.13---------------------- Sveriges
grossistförbund:

Förslaget
atl man även för produkler som icke är hälsofarUga och därför icke vamingsmärks
för yrkesmässig hantering lämnar vaminformationsblad anser vi acceptabelt.

3.4.14----------------------------------------- Tjänstemännens
centralorganisation: I den yrkesmässiga hantering

en uppslår ofta osäkerhet om vad avsaknad av vamingsmärkning beror på.

För att undanröja denna osäkerhet föreslår kommissionen att tiUverkare

och importörer skall vara skyldiga atl vid överiåtelse lämna besked om att

varan är bedömd från hälso- och miljöskyddssynpunkt. TCO tUl

styrker förslagel.

3.5
Namnuppgifter

3.5.1
Socialstyrelsen: Beiräffande produktinformation för produkter som inte behöver
vamingsmärkas delar styrelsen nämndens uppfattning att det skuUe vara önskvärt
om alla kemiska produkter vore försedda med uppgift om tiUverkarens respektive
importörens namn och adress. Kommissio- 3 Riksdagen 1984185. I saml. Nr
118. Bilagedel

Prop.
1984/85:118 34

nens
bedömning gmndas på fömtsättningen att de produkter, som säljs i detaljhandeln,
i stor utsträckning är försedda med dessa data. Uppgtflema i delbetänkandet
utgör dock inte tUlräckligt underlag för att styrelsen skall kunna ta ställning
till kommissionens förslag.

3.5.2 Konsumentverket:
Konsumentverket tillstyrker kommissionens för-

sltig att även sådana produkter som inte behöver vamingsmärkas skall

förses med produktnamn och det produktansvariga svenska företagets

namn och adress.

Dessa
uppgifter får anses ha särskUd betydelse från konsumentsynpunkt. Det kan
därför enUgt Konsumentverkets bedömning krävas att näringsidkare vid sin
marknadsföring lämnar uppgiftema, om inle annat så med stöd av 3 §
marknadsföringslagen. Eftersom det rör sig om ett område som redan är
speciaUeglerat är det dock här att föredra, att föreskriften ges i SärskUd
ordning på det sätt som kommissionen föreslagil.

3.5.3
Statens naturvårdsverk:
Naturvårdsverket delar också kommissionens uppfattning att alla kemiska
produkter — inte bara de som hittiUs märkts som gift eUer vådligt ämne — bör
vara försedda med uppgift om den svenske tiUverkarens respektive importörens
namn och adress. En sådan vidgad märkning skuUe underlätta för användaren att
släUa frågor och framföra synpunkter tUl leverantören. Genom att den senare
aUtid skuUe gå att identifiera, kan man också antaga att benägenheten att i
övrigt märka produkten på ett riktigt sätt skuUe öka.

3.5.4
Arbetarskyddsstyrelsen:
Styrelsen är positivt inställd tiU tanken att uppgift om produktnamn och det
svenska produktansvariga företagets namn skeiU anges även för produkter, som
inte behöver förses med varningsmärkning.

3.5.5 Styrelsen
för arbetarskyddsfonden: Mot bakgmnd av sina direktiv att

med förtur utreda frågan om märkningsskyldighet också för sådana ämnen

ocb produkter som inle omfattas av nuvarande bestämmelser, föreslår

kommissionen i korthet att en symbol "för den Qärde kategorin hälsofar

liga varor" införs, att krav på uppgift om en varas karaktär av gift eUer

vådligt ämne tas bort och att fömtsättningar tUlskapas för att kräva märk

ning även beträffande ämnen och beredningar som inte är atl hänföra liU

hälso- och mUjöfarliga varor.

Dessa
förslag kan i sina huvuddrag liUstyrkas. Dock föreslås att kommissionen
ytterligare överväger förslaget tUl märkning av ämnen och beredningar som inte
är atl hänföra tiU hälso- och miljöfarliga varor, vad avser dess tUlämpning.
Vidare bör frågan om identifikationsnummer ej i nuläget avskrivas, utan ingå i
kommissionens fortsatta arbete tUl dess en mer övergripande redovisning av
förslag på området ger underlag för prioriteringar.

Prop.
1984/85:118 35

3.5.6
Länsstyrelsen i Hallands län:
Del bör vara möjligt för användare -såväl inom yrkesmässig hantering som i
konsumentledet — samt tillsynsmyndigheter all vid behov direkl kunna vända sig
liU leveranlören för ytterligare information om viss produkt. Länsstyrelsen
tillstyrker därför förslaget atl alla kemiska produkter förses med uppgift om
produktnamn och det produktansvariga företagets namn och adress.

3.5.7
Svenska kommunförbundet:
Styrelsen tillstyrker kommissionens förslag som innebär att uppgift om
produktnamn och det svenska

produktansvariga
företagets namn och adress görs obligatorisk även för

produkter som inle behöver förses med vamingsmärkning .

3.5.8------------------------------------ Sveriges
grossistförbund: Att namnuppgift, dvs. alla kemiska pro

dukter skall märkas med fömtom produklnamn även det svenska produkt

ansvariga företagets namn och adress anser vi mindre välfunnet.

Ibland
förekommer aUa tre uppgiftema på förpackningarna men ofta kan intemationeUa
välkända företag avstå från att trycka företagets adress på förpackningen då de
är så aUmänt välkända att man med hjälp av en telefonkatalog lätt kan finna
företagels hemvist i olika länder. SkuUe man tvingas ange adress för sina skUda
dotterbolag i olika länder skuUe detta innebära ett avsevärt ingrepp i
materialadnunistrationen och leda tiU avsevärda fördyringar. Även här kan
anföras att ett sådanl krav från svensk sida skuUe innebära att intemationeU
handel försvårades och säkerligen i många länder uppfattas som ett byråkratiskt
handelshinder.

3.5.9 Tjänstemännens
centralorganisation: Behov av atl inhämta ytterligare

information kan uppstå ifråga om produkter som inte behöver vamings

märkas. Kommissionen föreslår därför att uppgift om produktnamn och

det svenska produktansvariga företagels namn och adress görs obligato

risk även för produkter som inte behöver förses med vamingsmärkning.

TCO tUlstyrker förslaget.

3.5.10------------------------------ Sveriges
kemiska industrikontor: om krav på märkning av

kemisk
produkt med uppgift om den svenska tiUverkarens eller importörens namn och
adress skall stäUas bör detta krav gälla industrivaror genereUt.

Det
torde vara en överloppsgäming att kräva atl alla produkter skaU märkas med
tillverkaren eller för utiändskt tillverkade produkter, importörens eUer
agentens namn och adress. Ett utbyggt produktregister ger alla möjligheter atl
identifiera på marknaden förekommande produkter. Ell sådant krav skuUe innebära
handelshinder. Kravet bör som idag förbehållas produkter med vamingsmärkning.
Givetvis bör inte helt oidentifierbara produkter fä förekomma.

Prop.
1984/85:118 36

3.6
Konsumentprodukter

3.6.1
Civilförsvarsstyrelsen:
Förslaget om en utvidgad information om kemiska produkler kan i allt
väsentiigt tillstyrkas. Behovet av risk- och skyddsinformation vid
konsumentanvändning har dock undervärderats. Som utredningen framhåller är
konsumentanvändningen begränsad i relation liU den yrkesmässiga användningen.
Vid den senare hanteringen är i regel de vidlagna skyddsåtgärdema betydligt
bättre utformade. Detta medför att exponeringen för ämnet i de båda fallen kan
bU jämförbar. Vid en utökad produktinformation bör i framtiden även
miljöriskema beaktas.

3.6.2
Kammarrätten i Göteborg: För de
kemiska produkter som inte skall vamingsmärkas föreslås en skyldighet att lämna
viss information i samband med överlåtelse för yrkesmässig användning. Någon
information skall emellertid inte behöva lämnas vid överlåtelse av mindre
mängder i förpackningar som är avsedda för konsumentbmk. En fömtsättning för
att informationen skaU nå de avsedda adressatema är alltså att mindre förpackningar
aldrig förvärvas för yrkesmässig användning. Denna bedömning synes emeUertid
vUa på osäker gmnd. Även mindre förpackningar torde inköpas för yrkesmässig
användning, särskilt av den som har mindre erfarenhet av produkten och därför
löper särskUt stor risk vid användningen. Elt eff'ektivl skydd i den
yrkesmässiga användningen kan därför inte erhållas på annal sätt än genom atl
aUa förpackningar märks, även de som normall förbmkas av konsumenter.

3.6.3
Statens planverk:- konsumentinformationen
om kemiska produkter bör vara utförligare än vad kemikommissionen föreslår vad
det gäller produkter som i stor omfattning används av självbyggare och andra
konsumenter med ringa sakkunskap om hälsoriskerna på kort och lång sikt.

3.6.4
Länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län: Förslaget kan tillstyrkas. Informationsbehovet i konsumenlledel bör
dock tiUgodoses bäitre.

3.6.5
Landsorganisationen i Sverige:
I underremiss från HandelsanstäUdas

Förbund--- framhålls
att en utvidgad produktinformation även bör

utsträckas
lUl konsumentiedet.

LO
delar uppfattningen att det är mycket svårt att dra gränser meUan den
yrkesmässiga hanteringen och konsumenlledel och att det därför skulle vara en
fördel atl ha samma fömtsättningar på båda sidor.

Det
bör därför enhgt LOs uppfattning övervägas hur dessa av HandelsanstäUdas
Förbund framförda synpunkier ska kunna tUlgodoses.

Prop.
1984/85:118 37

4 Förhandsgranskning

4.1 Civilförsvarsstyrelsen:
Beiräffande förslagel om förhandsgranskning

har uppmärksamheten i aUtför hög grad inriktats på nya ämnen. För att

fånga de hälso- och miljöfarliga ämnen som sannolikt är i bmk bör även

vissa resurser sättas in för att spåra dessa. Som tidigare framförts finns

olyckligtvis ännu inga kriterier för mUjöfarlighet. Bedömning av hälsofar

lighet borde gmndas på ett urval av dokumentationskraven i OECD:s

MPD-system.

Detta
innebär en högre nivå än den som kommissionen föreslagit (nivå 3).
Kommissionens stäUningstagande i denna fråga gmndar sig bl. a. på den
begränsade tUlgången på toxikologisk och annan erforderlig expertis. Detta
överensstämmer säkerligen med verkligheten men möjlighelen till internationellt
samarbete och utnyttjande av expertis inom landel måste först utvärderas.
Eftersom kommissionen uppskattar antalet nya ämnen med anmälningsplikt som
årligen introduceras på den svenska marknaden tUl några tiotal, bör kontroUen
av dessa kunna genomföras på ett tiUfredsställande sätt.

Volymgränsen
över vUka en fullständig förhandsanmälan krävs har satts till 100 kg per år per
tillverkare eller importör. Möjligheten av en differentierad gräns med hårdare
krav på högtoxiska ämnen borde ha belysts.

4.2
Socialstyrelsen:
Socialstyrelsen anser att det är av stort värde med införande av elt system för
förhandsgranskning av kemiska ämnen i Sverige. Den av kemikommissionen
föreslagna utformningen av systemet ligger enligt styrelsens uppfattning i Unje
med EG: s regler inom området, vilket ju ökar den intemationeUa enhetligheten
härvidlag.

4.3
Sjöfartsverket: Med undanlag
för ovan anförda synpunkter har sjöfartsverket ingenting att erinra mol
innehåUet i kemikommissionens delbetänkande.

4.4
Generaltullstyrelsen: De
förslag om uividgad produktinformation, om förhandsgranskning av nya kemiska
ämnen och om ulbyggnad av produktregistret som kemikommissionen redovisar i
sitt föreUggande delbetänkande torde i stort, om de genomförs, leda tiU en, i
jämförelse med nuläget, förbättrad informalion om kemiska varor.

4.5 Konsumentverket:
Med hänvisning tiU de resursskäl som kommis

sionen anför, har Konsumentverket inget att invända mol kommissionens

förslag att införa ett system förförhandsgranskning av nya kemiska ämnen

i Sverige, även om det från konsumentsynpunkt givelvis vore ännu bäitre

med en granskning av den färdiga produklen, där flera olika kemiska

ämnen kan samverka och förslärka den lolala effekten.

Prop.
1984/85:118 38

4.6
Lantbruksstyrelsen:
Förhandsgranskning av vissa kemiska produkter bör kunna motiveras i ett
framtida produktkontroUsystem. Bl. a. av resursskäl bör dock så långt möjUgl
intemationeUt samarbete, framförallt med EG, eftersträvas. Vidare finns skäl
att så långt möjligt begränsa en sådan granskning ämnesmässigt.

4.7
Statens naturvårdsverk:-

— tiUstyrker
att förhandsgranskning av nya kemiska ämnen införs i Sverige,

— anser
liksom kommissionen att förhandsgranskningen bör avse ämnen som är nya för
Sverige,

— delar
kommissionens uppfattning att anmälningsskyldigheten inte enbart skaU avse den
som först tiUverkar eUer importerar ett ämne tiU Sverige,

— anser
liksom kommissionen att dokumentationskrav, avgränsning av anmälningspUktiga
produkler etc även i övrigt bör harmoniseras med de krav som gäller i
EG-ländema,

— anser
att det bör ankomma på produktkontrollmyndigheten att avgöra vilka
dokumentationskrav som bör gäUa för ämnen som är nya för Sverige men anses befintliga
inom EG-ländema

4.8 Arbetarskyddsstyrelsen: Slyrelsen
delar uppfattningen att elt

system
för förhandsgranskning av nya kemiska ämnen bör införas i Sverige. Styrelsen
delar kommissionens bedömning att man dock bör begränsa sig tUl kemiska ämnen i
stället för produkter. Då detta ändå kommer att bli en mycket krävande uppgift
för den ansvariga myndigheten vill styrelsen understryka bebovet av samarbete
med EG och de nordiska ländema så atl onödigl dubbelarbete undviks. De
uppgifter man begär är ju inte specifika för varje enskUt land. Det kan vidare
ifrågasättas om den föreslagna anmälningspUkten för ämnen som är nya i Sverige
men inte i EG är meningsfull. Ett annat altemativ vore atl acceptera EGs Usla
över befintliga ämnen och använda de härigenom frigjorda resursema för
riskbedömningar av på svenska marknaden befintliga ämnen som har en stor
användning men för vUka riskbUden är otillfredsställande känd.

4.9----------------------------- Statskontoret:
Statskontoret kan på de gmnder som redovisas i

delbetänkandet,
inte ta stäUning tiU kommissionens förslag till förhandsgranskning av kemiska
ämnen men har i princip inget att erinra mot alt etl system för
förhandsgranskning av nya kemiska ämnen införs.

Enligt
kommissionen är det naturligt atl samarbeta med EG i denna fråga för att man
skaU undvika dubbelarbete. Statskontoret ser ett sådant internationellt
samarbete som en fömtsättning för en rationell förhandsgranskning och förandet
av en förteckning över kemiska ämnen.

Prop. 1984/85:118 39

4.10
Riksrevisionsverket: RRV ser för sin del två tänkbara syften med en
förhandsgranskning, nämligen dels

att
ge de svenska produktkontrollmyndighetema kännedom om vilka kemiska ämnen som
introduceras på den svenska marknaden och vissa data om dessa ämnens
egenskaper, dels

att
vara ett led i tUlsynen över att tiUverkare och importörer lever upp tiU de
lagstadgade föreskriftema om undersökningar av hälso- och mUjöfarUga varors
egenskaper, eftersom förhandsgranskningen innebär atl tUIverka-ren/importören
skaU redovisa sin dokumentation över genomförda undersökningar.

Kommissionens
bedömning är, framgår det av betänkandet, att det är ytterst få ämnen som
introduceras i Sverige och som samtidigt inte förekommer eller introduceras
inom EG. Enligt RRVs mening torde därför det första syftet väl uppfyUas genom
en anslutning tUl EG-systemet eUer genom ett avtal som ger Sverige tiUgång tiU
EG-listan och inlämnad dokumentation.

En
svensk anslutning tiU EGs system med förhandsgranskning torde mnebära att den
som tUlverkar eller importerar ett ämne som är nytt i Sverige men befintUgt
inom EG inte behöver redovisa någon särskild dokumentation tiU de svenska
myndigheiema. De dokumentationskrav som kommissionen föreslår för sådana ämnen
är dock mycket begränsade. Jämfört med en anslutning tiU EG-systemet skuUe
således en granskning inte på något avgörande sätt bättre tiUgodose det andra
syftet.

Kommissionen
har beräknat resursåtgången för sitt förslag om förhandsgranskning. Det bör
observeras att kommissionen därvid endast redovisar de direkta lönekostnadema.
De av kommissionen uppskattade beloppen torde fördubblas om man tar med även de
indirekta lönekostnadema och de s.k. over-headkostnadema. Den av kommissionen
föreslagna Qärde etappen av produktregistrets uppbyggnad (ämnesregistret) torde
huvud-sakUgen kunna motiveras av de behov som uppkommer vid en eventueU
förhandsgranskning. Enligt RRVs mening bör därför även kostnadema för
ämnesregistret beaktas vid en samlad bedömning av kostnadema för förhandsgranskningen
.

Av
kommissionens betänkande framgår atl EGs system med förhandsgranskningen inle
saknar svagheter. Den förteckning över befintliga ämnen som f. n. arbetas fram
torde komma att innehåUa många ämnen som ännu ej lämnal laboratoriestadiet.
Många ämnen som framöver i praktiken introduceras på EG-marknaden kommer därför
inte att anmälas och granskas som nya. Vidare är anmälningsplikten inom EG
knuten tiU tidpunkten för ämnets marknadsföring. I svensk lagstiftning används
främst begreppen tillverkning och import, vilka bl. a. torde ge entydigare regler
för när ett ämne skall anmälas och vem som är anmälningspliklig. Dessa
svagheter kan dock enligt RRVs mening vara av underordnad betydelse jämfört med
de fördelar som kan nås genom en svensk anslutning tiU EGs
förhands-granskningssystem.

Prop. 1984/85:118 40

RRV
tUlstyrker kemUcommissionens förslag om förhandlingar med EG om ett samarbete.
Mot den här redovisade bakgmnden anser RRV att man från Sveriges sida bör
sträva efter en anslutning tiU EGs system med förhandsgranskning eUer etl så
nära samarbete atl Sverige inte behöver bygga upp ett eget system för detta.
RRV avstyrker alltså kemikommissionens förslag att besluta om ett svenskt
system för förhandsgranskning innan förhandlingama med EG slutförts.

4.11
Svea Hovrätt: Hovrätten anser
atl den föreslagna 9 § i lagen om ändring i lagen (1973:329) om hälso- och
miljöfarUga ämnen utformats på ett sätt som medfört att den blivit mera
vidsträckt än som enUgt motiven avses. Hovrätten vUl i stäUet föreslå följande
lydelse: "Regeringen eUer myndighet som regeringen bestämmer får som
vUlkor för yrkesmässig tiUverkning eUer import av produkter i vUka ingår nya
kemiska ämnen föreskriva, att tUlverkaren eUer importören i god lid skall
anmäla tiUverk-ningen eUer importen och därvid redovisa undersökningsresultat
och andra uppgifter angående ämnet".

4.12
Kammarrätten i Göteborg:
Kommissionen föreslår ett system för förhandsgranskning av nya kemiska ämnen.
Granskningen skaU avse ämnets egenskaper från hälso- och mUjösynpunkt.
Förslaget har fått sin lagtekniska utformning genom den föreslagna lydelsen av
9 § LHMV. I den föreslagna lagtexten anges emeUertid att granskningen skaU avse
vissa ämnen och utan den begränsningen att granskningen skall avse ämnets
egenskaper från hälso- och miljösynpunkt (jfr förslaget tUl ny lydelse av 8 §).
Den föreslagna lydelsen av 9 § går alltså längre än som anges i motiven, vUket
väl inte torde ha varit tanken.

Kommissionens
avsikt är att kemiska ämnen som är i bmk i Sverige skall finnas upptagna i en
förteckning. Kemiska ämnen som inte finns i förteckningen torde därefter anses
som nya ämnen. Den som avser att påbörja tUlverkning eUer import av ett ämne
som inte är upptaget i förteckningen skaU anmäla detta. Bestämmelsen härom har
utformats i ett utkast tiU vissa beslämmelser i den förordning som är avsedd
att ersätta kungörelsen om hälso- och mUjöfarliga varor och har i utkastet
upptagits som 03 §. För att anmälningsskyldigheten skaU kunna fullgöras
fömtsätts uppenbar-Ugen att tiUverkaren eUer importören känner tUl vilka ämnen
som redan finns i förteckningen. Kammarrätten viU ifrågasätta om det inte bör
införas en författningsenlig skyldighel för tUlverkare eller importör av
kemiska ämnen att undersöka om ämnet finns upptaget i förteckningen.

4.13 Statens
miljömedicinska laboratorium: De föreliggande förslagen tUl

märkningssystem och förhandsgranskning är tiU stor del baserade på EG: s

regler inom detta område. Det faktum att intemationelll selt enhetiiga

regler upprättats inom detta område hälsar vi med tillfredställelse. Vi anser

Prop.
1984/85:118 41

det
finns skäl även för införande av den s. k. Qärde kategorin "övriga
märkningsplikliga varor". Frågan om symbol för denna kalegori tar vi inte
ställning lill.

4.14----------------- Statens
vägverk: att beträffande förhandsgranskning av ämnen

som
redan finns och är granskade inom EG, men inte i Sverige, bör de resurser som
skulle behövas härför i stäUet används till atl granska de ämnen/produkter som
redan finns inom landet och som misslänks ha negativ effekt på människor
och/eUer miljö.

4.15
Luftfartsverket: Luftfartsverket
ifrågasäller om det verkhgen kan anses nödvändigt att granskningen skaU omfalla
ämnen som redan förhandsgranskas i EG. I varje fall borde ett sådant
ställningstagande kunna avvakta tills erfarenheter från EG-granskningen
föreligger.

4.16
Statens strålskyddsinstitut: Beträffande
förhandsgranskning

ger
strålskyddslagen möjlighet att granska radioaktiva ämnen innan lUlslånd för
handel resp användning ges. Sådan granskning ulförs för vissa typer av
radioaktiva ämnen.

4.17 Styrelsen
för arbetarskyddsfonden: Den ambitionsnivå som valts be

träffande förhandsgranskningen av kemiska ämnen är inte självklar och

bör behandlas i ett större perspektiv i samband med huvudbetänkandet, då

kommissionen har tiU uppgift att göra en samlad bedömning av åtgärder för

att effektivisera kemikaliekontrollen och angelägenheisgradera dessa. Inte

heUer synes det av tidsskäl finnas anledning prioritera förslag på just detta

område, eftersom huvudbetänkandel fömtsätts läggas fram inom en rela

tivt snar framtid. I det fortsatta utredningsarbetet bör i denna fråga de

intemationeUa samarbetsmöjlighetema och deras betydelse för lämplig

ambitionsnivå i Sverige belysas ytterligare. Detta gäller inte minst hur

lämplig toxikologisk informalion om ohka typer av "gamla" kemiska

ämnen skaU kunna fås fram.

I
samband med att förhandsgranskning behandlas i delbetänkandet (bl. a. sid 62
och 69) diskuteras innebörden av granskningsförfarande. Utan att här närmare gå
in på frågan om vUken ambitionsnivå som är lämplig avseende förhandsgranskning,
kan dock konstateras alt själva granskningsförfarandet kan, om det låses
initiall, i sin lur låsa vUka övervakningssystem som byggs upp. En olycklig
låsning kan naturiiglvis också ske omvänt, så att övervakningssystem begränsar
granskningsförfarandet (kontroUmöjlighetema). Därför bör oUka nivåer och former
av granskning/ kontroll behandlas paralleUt med övervakningssystemen.
Ovanstående resonemang avseende förhandsgranskning kontra övervakningssystem
gäUer naturligtvis också utbyggnaden av produktregislret i övrigt, speciellt
som förslagen beträffande förhandsgranskning hänger ihop med och styr försia-

Prop.
1984/85:118 42

gen
kring produktregistrets fortsatta uppbyggnad och vice versa. I sammanhanget
bör också beaktas den omständigheten att användare i samband med inköp av
ämnen/produkter även framgent torde stå för en stor del av den
riskbedömning/kontroU/granskning som görs - naturligtvis med uppgifter från
tillverkare/importör som gmnd för sina ställningstaganden. I fråga om vilka
övervakningssystem som byggs upp är det också viktigt att behandla froma om hur
systemen kan användas enskilt och/eller tiUsammans för tiUskapande av en
samlad riskbUd som underlag för olika insalser. Att bästa möjliga underlag
erhåUs för prioriteringar i tillsyns-, FoU-och annat arbete på området är
angelägel.

4.18
ILO-kommittén: På sid. 24 i
betänkandet framhåUer kemikommissionen att överläggningar omgående bör
påbörjas med EG om lämpliga former för samarbete om förhandsgranskning av nya
ämnen. Kommittén viU i anslutning därtiU — även om frågan ligger utanför
ILO-kommitténs ansvarsområde - erinra om det mUjövårdssamarbete som etablerades
genom skriftväxUng 1977 meUan Sverige och EG-kommissionen. Upplysningsvis viU
kommittén även nämna att på liknande sätt även en överenskommelse på
arbetsmUjöområdet nyligen (i april 1984) tecknats meUan Sverige och
EG-kommissionen. Dessa båda överenskommelser bör enligt kommitténs uppfattning
utgöra en lämplig ram för ett mer konkret samarbete med EG vad avser
förhandsgranskning av nya kemiska ämnen.

4.19
Statistiska centralbyrån: Att
förslaget om förhandsgranskning

av
kemiska ämnen innebär en angelägen anpassning till europeiska regler och på
sikt också bör kunna leda tUl att lämpliga klassificeringar för slatistUc över
hälso- och mUjöfarliga varor kan göras.

4.20 Statens
giftinformationscentral: Kemikaliemyndigheten skaU ges i

uppdrag att föra en förteckning över kemiska ämnen som är i bmk i landet

och att information skall lämnas om ämnen som avses importeras eller

användas redan innan de tas i bmk. Denna s. k. förhandsgranskniiig kom

mer att underlätta GIC: s arbete med att upprätta beredskap avseende

risker och behandling inför en ev. akut förgiftningssituation. Detta fömt

sätter givetvis att GIC får tUlgång tiU denna information.

GIC:
s verksamhet underlättas betydligt om skyldighet införs att produktinformation
lämnas även för kemiska ämnen och produkter som inte har sådana egenskaper att
vamingsmärkning behövs. Detta utreds närmare nedan i GIC: s synpunkter på
produktkontrolh-egistret.

4.21 Apoteksbolaget:
Apoteksbolaget tUlstyrker en förhandsgranskning av

kemikalier men viU betona vikten av att mindre mängder undantas. Detta

gör det möjUgt att distribuera kemikalier som är nödvändiga för l.ex.

experimentell forskning och kliniska prövningar. I dessa sammanhang kan

Prop.
1984/85:118 43

man
också anla att kompelens finns bland de som hanterar kemikaliema för att
undvika hälso- och mUjöfara. Av denna anledning stödjer Apoteksbolaget den i
delbetänkandet angivna gränsen 1 ton som högsta icke granskningsplikliga mängd.

Apoteksbolaget
viU också betona vikten av intemationeUt samarbete på detta område. Detta gäUer
på flera nivåer. Första steget är alt ge riktlinjer för prövningar av
kemikaliers hälso- och mUjöfara. Därefter är samarbete nödvändigt vid det
praktiska utförandet av testerna och den slutliga bedömningen av resultaten.

Apoteksbolaget
stödjer därför förslaget att förhandsgranskningen inte ska behövas för ämnen
som granskats inom EG efter gemensaml godkända riktUnjer. Produktregistret ger
ändå insyn i vilka kemikalier som hanteras inom landel och
kemikalieinspektionen har genom lagen möjlighet att ingripa.

4.22
Länsstyrelsen i Östergötlands
län: Förslaget om förhandsgranskning av kemiska ämnen är bra under fömtsättning
att myndigheterna tar Vcu-a på möjligheterna all införa eventueUa restriktioner
för ett ämne när det kan anses befogat ur hälso- eUer miljösynpunkt.
Restriktionerna kan då införas redan innan ämnet börjar användas.

4.23
Länsstyrelsen i Hallands län:
Länsstyrelsen är positiv tiU kommissionens förslag beiräffande
förhandsgranskning av kemiska ämnen. Mot bakgmnd av alt EG redan har infört
ett sådant system, bör så långt det efter svenska förhållanden är möjligt,
likstäUighel och samarbete eftersträvas.

4.24
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län: När det gäller förhandsgranskning av nya ämnen bör dokumentationskrav enl
OECD: s MPD-system nivå 1 gälla.

Uppgifter
från ett amerikanskt kemiorgan (CAS) gör gällande att det 1983 fanns 60-70000
ämnen i aUmänt bmk. Av dessa svarar viktmässigl ca 3 000 för nästan 90 % av den
totala användningen av kemiska ämnen (sid 63 i betänkandet). Mot bakgmnd av
dessa fakta finner länsstyrelsen det logiskt att kemikomissionen eller annat
expertorgan arbetar fram ett program för dokumentation av även befintliga
ämnen och produkler, där dels vanlighet (t ex bland de "3000"), dels
miljö- och bälsofarlighel (t.ex. enl TSCA: s prioritetslistor) far vara
styrande för urvalet.

4.25 Svenska
kommunförbundet: Ett system där nya kemiska ämnen för

handsgranskas med avseende på dess egenskaper från hälso- och miljö

skyddssynpunkt innan de tas i bmk är enligt styrelsens uppfattning angelä

get. Slyrelsen tUlstyrker detta kommissionens förslag och förutsätter där

vid att samarbete inleds med EG.

Prop.
1984/85:118 44

4.26
Landstingsförbundet: Slyrelsen
kan i princip biträda kemikommissionens uppfattning om önskvärdheten av elt
system för förhandsgranskning av nya kemiska ämnen. EmeUertid lorde ett
genomförande av förslaget komma atl kräva avsevärda resurser. Av denna anledning
vUl styrelsen föreslå alt man före ett ställningslagande närmare utreder
resursbehoven och möjligheterna att täcka dessa.

4.27
Kooperativa förbundet: KF
ställer sig positiv till ett förhandsgransk-ningssystem som förhindrar att
dessa produkter okontrollerat tUl-verkas/importeras och saluförs. En
förhandsgranskning av kemiska ämnen torde vara den enda formeUa möjlighelen att
åstadkomma delta.

I
Sverige finns en begränsad tUlgång på toxikologiskt kunnande. Av den
anledningen bör förhandsgranskning avse de ämnen som inte tidigare finns på den
svenska marknaden. Dessa anmäls nu enligt produktregistrets tredje etapp.

KF
bifaller förslaget om del samarbete som kommissionen föreslår ska tas upp med
EG.

KF
anser att en eftergranskning, Uksom nu sker med bekämpningsmedlen, kan vara av
värde för att tiUgodose nya krav på redan godkända produktgmpper.

4.28 Landsorganisationen
i Sverige: LO stödjer KemUcommissionens för

slag om förhandsgranskning av kemiska ämnen. Vi viU dock lämna föl

jande principieUa synpunkter, som utgår från att ett system för förhands

granskning beräknas införas tidigast 1 januari 1987.

Kommissionen
redovisar all man avser återkomma ifråga om undersökning av ämnen som redan är
i bmk.

LO
kan acceptera att förhandsgranskning i ett inledande skede begränsas tiU ämnen
enligt förslaget. Det långsiktiga målet måste enligt LOs uppfattning vara att
både nya ämnen och nya produkter ska förhandsprö-vas. För att ge möjligheter
tiU en smidig övergång som ger uirymme för förhandsgranskning av produkter bör
lagstiftningen redan nu förberedas för detta. Det bör finnas möjligheter all i
t. ex. 9 § LHMV skriva in att kravet på förhandsanmälan också gäller för
kemiska produkter.

LOs
bedömning är atl när väl kriterier för vad som är nya ämnen, granskningskrav m.
m. är avklarade, kommer det att bli ett begränsat antal anmälningar av nya
ämnen. Därför bör man inom överskådUg tid kunna övergå tUl förhandsgranskning
mot specieUt angelägna produktgmpper.

4.29 Lantbrukarnas
rU(sförbund: Verksamheten vid produktkontrollen bör

koncentreras tiU de produkter som vi nu använder och vars egenskaper är

ofuUständigt kända. Förhandsgranskning av kemiska ämnen bör koncen

treras tUl ämnen som tas fram i Sverige. I övrigt bör etl intemationelll

samarbete utnytQas. Det förefaUer också tveksamt om något särskilt

svenskt ämnesregister bör upprättas.

Prop.
1984/85:118 45

4.30 Svenska
arbetsgivareföreningen: Kommissionen föreslår införandet av

förhandsgranskning av nya kemiska ämnen innan de far användas. För

handsgranskningen medför svårigheter för framför alU högteknologiska

företag inom t.ex. flyg-, rymd-, och försvarsindustrin. Dessa är i stor

utsträckning direktimportörer av kemiska produkler som är nödvändiga att

använda enligt gäUande tiUverkningsspecifikationer. Något ulbyte av des

sa produkter p.g.a. deras eventueUa bälsofarlighel är därför inte möjligt att

göra. Problematiken får i stället mötas med noggranna hanleringsföreskrif

ter, vUka för övrigt utgör en hörnpelare i aU säker kemikaliehantering.

Den
av kommissionen diskuterade volymsgränsen, 100 kg, över vilken en fullständig
förhandsanmälan fordras är orealistisk. Gränsen är så lågt satt alt den
omöjliggör en ulprovning av nya ämnen i praktisk skala, specielll inom
processindustrin. Det i betänkandet framförda skälet för den föreslagna
volymgränsen, nämligen den svenska marknadens storlek i förhållande tUl EG, är
ovidkommande. Avgörande måsle i stäUet vara möjligheten atl kunna genomföra
reaUsliska prov under säkra miljöförhållanden. Den inom EG gällande gränsen 1
ton, är betydligt mer realistisk. Frågan är dock om inte hela tänkesättet med
volymsgränser borde ersättas med en ändamålsbestämmelse där möjlighelen för
svensk industri att under säkra förhållanden utföra nödvändiga försök,
bejakas.

4.31 Sveriges
grossistförbund: Kemikommissionens föreslag att införa för

handsgranskning av nya ämnen som man redan gjort i EG sätter vi oss inle

emot. Vi anser dock att etl sådant system skaU införas i nära samarbele

med EG och vara ömsesidigt. Detta innebär att etl nytl ämne förhands

granskat och godkänt i Sverige skulle icke yllerligare behöva godkännas i

EG och vice versa.

Att
fömtom att införa förhandsgranskning av nya ämnen (i Sverige och Europa) införa
granskning av ämnen som redan finns i Europa men är nya i Sverige anser vi vara
en överloppsgärning. Del merarbeie som en sådan åtgärd medför, både för
näringsliv och myndigheter såväl som att det praktiskt skulle innebära etl
handelshinder gör alt det från flera synpunkier är oreaUstiskl, oekonomiskt och
opraktiskt. Vi motsätter oss att ett särskilt, från EG avvikande, svenskt
förhandsgranskningssystem införes. Dock gärna elt förhandsgranskningssystem
harmoniserat med EG.

4.32 Sveriges
industriförbund: Syftet med della förslag är atl möjliggöra

kontroU av nya ämnen som en fömtsättning för alt sådana ämnen får

marknadsföras eller tas i bmk. För atl kunna genomföra en sådan gransk

ning av nya ämnen måsle man känna lill vilka ämnen som vid en viss

tidpunkt redan finns på marknaden. Här föreslår kommissionen att till

verkning eller import av ämnen som inle finns på den svenska marknaden

skall ammälas till ansvarig myndighet i god lid innan tillverkning eller

import påbörjas.

Prop. 1984/85:118 46

Industriförbundet
finner systemet med förhandsanmälan av nya ämnen befogat. Vi har emellertid
starka invändningar mot förslagets betraktelsesätt att begreppet "nya
ämnen" hänför sig tiU ämnen som är nya i Sverige. Vi anser, all det system
för förhandsanmälan som sedan någon tid tiUämpas inom EG även bör kunna
tUlämpas i Sverige. Detta innebär, atl förbundet accepterar en
förhandsgranskning av ämnen som är nya inom EG, men motsätter sig granskning av
sådana ämnen som är "nya" i Sverige men "gamla" inom EG.
Ämnen i denna kategori är i aUmänhet kontroUerade i något EG-land och
underkastade EGs långtgående kemika-UekontroU.

Vi
understödjer Kommissionens förslag att överläggningar omgående bör påbörjas med
EG om lämpUga former för samarbete. Målet för detta samarbele bör vara ett
avtal med EG om bl. a. ömsesidigt accepterande av granskning och godkännande av
nya ämnen.

4.33
Tjänstemännens
centralorganisation: TCO tillstyrker förslaget. Vi ställer oss däremot
tveksamma tiU den angivna volymgränsen 100 kg. I de flesta faU kan detta anses
som en liten mängd men samtidigt i andra sammanhang som en mycket stor volym.
Om en gräns skaU finnas bör den sättas lägre.

4.34
Svenska kenuingeiyörers
riksförening: SKR vUl därför bestämt avvisa att det i Sverige införes ett
nationellt system för förhandsanmälan av nya ämnen, som redan är etablerade i
EG.

Om
myndigheterna önskar veta hur näringslivet har klassificerat och märkt de ämnen
som förekommer på marknaden, kan information fås i efterhand i anmälningssteget
tUl produktregistret.

4.35 Sveriges
kemiska industrikontor:

-
att förhandsanmälan av verkligt
nya ämnen på den västeuropeiska marknaden, när den första introduktionen sker i
Sverige, kan tUlstyrkas,

-
att förhandUngar bör upptas med
EG om ett avtal angående en svensk anslulning tUl EG: s system

-
att förslag om särskild
förhandsanmälan av ämnen som redan exislerar i EG men vUka ej tidigare
förekommU i Sverige (s. k. ny-gamla ämnen) bör avvisas.

5 Produktregistret

5.1
Ämnesdeklaration

5.1.1
CivUförsvarsstyrelsen: Den föreslagna uppbyggnaden av produktregislret som ett
ämnesregister och graden av det sekretesskydd som erfordras kan liUstyrkas.

Prop.
1984/85:118 47

Innan
detaljerade förslag lUl fortsatt uppbyggnad formuleras bör dock en praktisk
utvärdering företas när arbetet med tredje etappen är genomförd.

I händelse av krig kommer
civilförsvarel att stäUas inför en mängd svårlösbjua uppgifter bland vUka
olyckor orsakade av kemikalier kan utgöra en icke oväsentiig del. Ett samlat
grepp om på marknaden förekommande kemikalier skuUe stärka beredskapen och
underlätta räddningsstyr-komas arbete med att skydda och rädda liv.

5.1.2 Statens
brandnämnd: Beträffande produktregistret anser brand

nämnden att vid räddningsinsatser bör räddningsbefälhavaren kunna fa

tiUgång tiU sådan produktinformation som är nödvändig för räddningstjän

sten, t.ex. uppgift om hälso- och miljöfarlighet, brandfarlighet, om pro

dukten är lösUg i vatten o. dyl.

Sådan information bör
enligt brandnämndens mening kunna förmedlas av någon informationscentral som
för detta ändamål måste ha tUlgång tUl registret dygnet mnt.

Brandnämnden ser det som
en stor brist att Kemikommissionen ej har tagil hänsyn tiU att
räddningstjänsten kan behöva ha tiUgång tiU produktregislret vid olyckor för
atl erhålla information om kemikaUer där endasl produktnamn förekommer på
handlingar och förpackningar. Även om sådana kemikalier inte är farligt gods
enligt lagen (1982:821) om transport av farligt gods kan de ge svåra
miljöskador om de inte tas om hand på rätt sätt. Ingen av de myndigheter som
anges i 28 § på sid. 31 har tiU uppgift att lämna räddningstjänsten sådana upplysningar.

5.1.3 Socialstyrelsen:
Enligt socialstyrelsens uppfattning är det angeläget

med ett utbyggt produktregister. Socialstyrelsen viU dock framhåUa all

styrelsen fatt i uppdrag av regeringen att utarbeta nya märkningsbestäm

melser för kosmetiska och hygieniska medel. I direktiven tiU uppdraget har

angetts att märkningsbestämmelsema skall utarbetas i likhet med de be

slämmelser som finns inom EG-området. Uppdraget har därmed även

kommit att inriktas på produklkontroUfrågor för kosmetiska och hygienis

ka medel. Socialstyrelsen vUl hänvisa till styrelsens utredning (bilägges)

vad gäUer de kosmetiska och hygieniska medlen ocb dess beröring med

kommissionens förslag. Styrelsen har noga övervägt lokaliseringen av

produktregister för kosmetiska och hygieniska medel och funnit att sådanl

register bör vara lokaUserat tiU tUlsynsmyndigheten. Styrelsen har under

hand erfarit att kemikommissionen delar styrelsens uppfattning härvidlag.

I
det nuvarande produktregistret finns också vissa alkoholhaltiga preparal. I
vilken omfattning detta förekommer är inte närmare utrett. Troligtvis finns
endasl en mindre del av godkända alkoholhaltiga preparat antecknade i
nuvarande prcduktregistret. Såviit nu kan bedömas skulle den föreslagna
uppbyggnaden av produktregistrets Qärde etapp genom ämnesvis deklaration inte
ge några fördelar inom socialstyrelsens tillsynsområde vad

Prop. 1984/85:118 48

gäller
alkohol- och narkotikafrågor. Uppbyggnad av registret genom produktvis
deklaration innebär enbart registrering av vissa alkoholhaltiga preparal. Så
länge registret endasl omfattar hälso- och miljöfarliga preparat är
registreringen alltför ofullständig för socialstyrelsens behov. TiUståndsärenden
om alkoholhaltiga preparat bör tUls vidare inte kopplas tiU produktregistret.

5.1.4
Sjöfartsverket: Med undantag
för ovan anförda synpunkter har sjöfartsverket ingenting att erinra mot
innehåUet i kemikommissionens delbetänkande.

5.1.5
Generaltullstyrelsen: Utförlig
information skall snabbt kunna erhållas om varan i akuta situationer. Denna
information måste innehåUa utför-hga uppgifter om varans effekter på människa
och miljö. Informationen måste också innehålla sådana kemiska och fysikaliska
uppgifter som anger hur varan uppträder vid utsläpp i mUjön och därmed kan ge
vägledning om vUka ålgärder som bör vidtas vid olycka.

I
samband med tuUklarering av importerat gods skaU tuUverket bl. a. kontrollera
att gift enligt 2 § kungörelsen om hälso- och mUjöfarliga varor (KHMV) och
beredningar innehållande gift enligt 3 § KHMV inte införs till landel av annan
än någon tUlhörande de i 9 § KHMV uppräknade kategoriema. Mycket få produkter
(beredningar enligt 3 § KHMV) är vid import-tUlfällel klassificerade eller
bedömda från hälso- och miljöskyddssynpunkt.

TuUljänstemän
tvingas ofta att snabbi ta ställning tiU om en viss kemisk produkt utgör gtft
eUer ej samt hur den bör hanleras osv.

Identifieringen
av kemiska varor med hjälp av registret underlättas om uppgifter finns om
fakturabenämning, handelsnamn och dyl. och om leverantör. Informationen bör ej
begränsas tiU vissa typer av kemiska varor. Den bör ej heUer begränsas tiU nya
varor utan måsle även gälla de varor som redan tidigare varit föremål för
import eller produktion inom landet. En avgjord fördel vore även om i
delbeiänkandel diskuterade identifikationsnummer infördes för varje kemisk
vara. Om varan byter namn vilket ofta sker behöver delta nummer ej ändras. Ehum
svårigheter föreligger vid införande av ett sådant system bör möjlighelema
härför dock ytteriigare undersökas.

Del
vore ännu bättre ur tuUverkets synpunki om kemiska produkler redan vid
importtillfället vore klasstficerade och bedömda ur hälso- och
miljöskyddssynpunkt och i samband med della upptagna i ett utbyggt
produktregister.

De
ställda kraven på produktinformation om kemiska varor är resurskrävande.
Kraven fömtsätter en mer omfattande deklarationsplikt beträffande kemiska
produkters innehåll från tillverkare än kemikommissionen föreslår.

Prop.
1984/85:118 49

Det
kan konstaleras, att enligt delbetänkandet är varor som endast skall exporteras
undanlagna från anmälningsp ikten vUkel ej närmare motiveras (sid. 47).
Ändamålsenligheten härmed kan ifrågasättas. Varorna hanteras inom landet genom
all de transporteras och kontrolleras av bl.a. lullper-sonal. Fara för hälsa
och miljö kan därför föreUgga. Del borde därför klart anges i delbetänkandet
att där framlagda förslag gäller både import och export av kemiska varor.

För
att registrets uppgifter om kemiska varors statistiska nummer skall bli
tillförlitliga måste lämpliga mtiner för samarbete mellan produktregistret och
generaltullstyrelsen upprättas.

5.1.6
Konsumentverket: Konsumentverket ansluter sig till de utgångspunkter som
kommissionen anger för sina överväganden om produktregister (sid. 109).
Huvudsakliga syflen som kan uppnås med ett produktregister är att få en
överblick dels över förekommande kemiska ämnen, dels över innehållet i olika
produkter.