Prop. 1984/85:120

Prop.
1984/85:120

Regeringens proposition

1984/85:120

om
riktlinjer för energipolitiken;

beslutad
den 14 februari 1985.

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har upptagils i bifogade uidrag av
regeringsprotokoll för de ålgärder och det ändamål som framgår av
föredragandens hemslällan.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

BIRGITTA
DAHL

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
propositionen läggs fram förslag lill riktlinjer för energipolitiken. En
slralegi för oljeersällning och för avvecklingen av kärnkraften redovisas.

Samhällets
och indusirins behov av en billig och säker energiförsörjning skall tryggas
genom ett energisystem som i största möjliga utsträckning är grundat på
varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor. En effektiv
energianvändning och en intensifierad energihushållning skall främjas. Stränga
krav skall ställas på säkerhel och omsorg om miljön vid användning och
utveckling av all energiteknik. Kärnkraften skall ulnyttjas under en
övergångsperiod. Senast år 2010 skall den sista reaktorn tas ur drift.

Strategin
för atl förbereda och säkerslälla kärnkraftens avveckling är utformad så att de
beslut som successivi behöver fattas kan grundas på ett så aktuellt underlag
som möjligl. Belräffande såväl hushållning och effeklivisering som miljövänlig
energiteknik går utvecklingen nu snabbt. Ambitionen är att vid vaGe steg i
utvecklingen fram Ull år 2010 säkerställa att bästa tillgängliga leknik
utnyttjas. Utgångspunkten är att kärnkraften ersätts i första hand genom en
effektivare elanvändning, i andra hand genom övergång till inhemska bränslen,
solvärme, naturgas, m.m. samt i tredje hand genom nya
elproduktionsanläggningar, dock endasl i den utsträckning detta behövs för att
komplettera de andra alternativen. Avvecklingen av kärnkraften bör förverkligas
steg för steg. Vid regelbundet återkommande avstämningar bör riksdagen med
utgångspunkt i aktuellt beslutsunderlag lägga fast de närmare rikllinjerna.
Inrättandet av ett råd för långsiktiga elanvändnings- och elproduktionsfrågor
aviseras. I Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 120

Prop.
1984/85:120 2

Förslag till riktlinjer för energianvändningen liiggs
fram. De innebår bl.a. all en slrävan bör vara att energianvändningen i
IViimtidon inle skall överstiga dagens nivå. Detta förutsälter bl.a. en fortsatt
energihushållning inom uppvärmningsseklorn. Hushållningsinsatserna skall
särskilt riktas in på att effektivisera användningen av olja och kol. De
väsentligaste styrmedlen bör även forlsäitningsvis vara priset samt
information, utbildning och rådgivning.

En medvelen och effektiv elanviindning skall IVämjas.
Detta år siirskill vikligi i del längre lidsperspeklivei inför kärnkraftens
avveckling. Inom ramen för de nationella rikllinjerna förulsalls
energihushållningen bedrivas utifrån de skiftande lokala förulsällningarna, och
kommunernas roll i delta sammanhang betonas.

Olika ålgärder föreslås lör alt öka möjlighelerna Ull
framlida elproduk-lion i kraflvärmeverk. Slatligl stöd föreslås kunna lämnas
fördels förberedelser för senare moitrycksproduklion, dels åtgärder som ökar
de sammankopplade värmeunderiagen inför kärnkraftens avveckling. Det nuvarande
stödel till solvärmeanliiggningar föreslås behållas t. o. m. år 1986.

De riktlinjer för elförsörjningen som föreslås innebär
bl.a. att vid utbyggnaden av krafisysienid hänsyn skall las inle bara Ull
krafiekonomi Ulan även till effeklerna på miljön, den regionala balansen och
sysselsättningen. De olika möjligheterna lill ulbyggnad av
elprodukiionskapaciiden inför kärnkraftens avveckling bör lills vidare hällas
öppna. Slatligt slöd föreslås kunna lämnas till små vattenkraftverk och till
vissa insalser inom vindkraflsområdel. Förslag läggs fram om komplettering av
planen för vat-tenkraflsuibyggnad.

Frågor om beredskap mot fredstida störningar i eldistributionen
behandlas. Bl. a. aviseras att reservkraflslägei vid landets sjukhus kommer
alt ses över. En annan fråga som också skall belysas yllerligare är den kommunala
planeringen för all möta elavbrott.

Gällande rikllinjer för bränsleförsörjningen ligger fasl.
Del innebär bl. a. att del mål som fasllades i 1981 års energipoliliska beslut
- alt oljans andel av energiförsörjningen lill år 1990 skall minskas lill ca
409f från nära 70Cr år 1979 - ligger fast. Oljeersätiningen har varii
framgångsrik de senasle åren. Nu är oljans andel ca 50%.

Kolanvändningen år 1990 skall i enlighet med riksdagens
lidigare beslut begränsas till högsl 3-4 miljoner ton. Nu finns dd tecken på
att kolanvändningen kan bli lägre.

De senaste årens satsningar på inhemska bränslen har varii
framgångsrika. På relativt korl lid har användningen av lorv, avfall och
irädbränslen ökat från en låg nivå till att i dag svara för en väsenllig del av
värmeförsöG-ningen. Flera åtgärder föreslås för atl främja användningen av
inhemska bränslen. Bl. a. föreslås etl forlsall stöd lill uigången av år 1986
till invesleringar i anläggningar som skall eldas med inhemska bränslen.

Kolmiljöfondens Ullämpningsområde föreslås utvidgas lill
all omfatta

Prop.
1984/85:120 3

även
åtgärder för att minska utsläppen av kväveoxider och utsläppen vid förbränning
av lorv och avfall. Fonden föreslås ändra namn Ull bränslemiljöfonden.

En
ny lagstiftning föreslås i syfte all åsladkomma förenklingar av tillståndsprövningen
för all undersöka eller bearbda lorv för utvinning av energi. Vid den pågående
lorvmarksinvenleringen skall såväl naturvårds-som exploaleringsinlressen
beaklas.

1
propositionen aviseras en särskild utredning för atl klarlägga förulsällningarna
för låginblandning av moloralkoholer i bensin.

Resulialen
av överläggningarna om storstadsområdenas energiförsörjning redovisas.

Resultaten
av 1983 och 1984 års investeringsprogram och av
energiupp-handlingsdelegalionens arbele redovisas. Bl.a. redogörs för uppbyggnaden
av ell organ. Svenska värmeverkens ekonomiska förening (VÅR-MEK), för gemensam
upphandling av värmeleknisk utrustning inom den offentliga sektorn. Fortsatta
resurser föreslås till Svensk bygg- och ener-giexporls (Swebex) verksamhet.

Inom
kärnsäkerhelsområdd föreslås vissa förändringar vid nuvarande nämnden för
hantering av använt kärnbränsle. Nämnden föreslås benämnas statens
kärnbränslenämnd. Ett samarbetsorgan för kärnavfallsfrågor föreslås inrättas.

Förslag
läggs också fram om anslag inom energiområdet för budgetåret 1985/86.

Bl.
a. föreslås medel till statens vattenfallsverk för fem nya utbyggnadsprojekt
inom vatlenkraftområdd, nämligen Vargfors, Gallejaur, Sillre, Ålvkarieby och
Skärblacka, saml för en ny likströmslänk mellan Sverige och Danmark (Jylland)
för överföring av el.

Under
ett nytl anslag föreslås .som en engångsanvisning 300 milj. kr. till stöd till
vissa åtgärder för omställning av energisystemet.

Nästa
precisering av riktlinjerna för energipolitiken aviseras tiil omkring år 1990.

Prop. 1984/85:120 4

1
Förslag till

Lag
om vissa torvfyndigheter

Härigenom
föreskrivs följande.

Inledande
bestämmelser

1
§ För undersökning och
bearbelning av fyndigheier av lorv för att ulvinna energi fordras särskili
lillslånd (koncession), om inle annat följer av 3 §.

2
§ Koncession skall avse anlingen
undersökning (undersökningskoncession) eller bearbelning
(bearbeiningskoncession).

3
§ Faslighelsägaren har rätt all
förda undersökning ulan koncession, om inle koncession har meddelals någon
annan. Denna rält lar överiåias.

Faslighelsägaren
får också ulan koncession tillgodogöra sid lorv för all utvinna energi för
husbehov, om inte någon annan har beviljals bearbeiningskoncession för
fyndighelen.

4
§ Undersökningskoncession kan
förenas med räll för innehavaren all senare få bearbeiningskoncession för fyndighelen
eller föreiräde framför andra till sådan koncession.

5
§ Frågor om koncession prövas
av länsstyrelsen i del lån där del område som avses med ansökningen eller
slörre delen därav ligger.

Den
som söker koncession skall belala ansökningsavgift enligt föreskrifter som
meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

6 §
I fråga om verksamhet som avses i denna lag skall även iakttas

tillämpliga föreskrifter i byggnadslagen (1947:385), miljöskyddslagen

(1969; 387) och andra författningar.

Förutsättningar
för koncession

7 §
Koncession får meddelas endast om det från allmän synpunkl är

lämpligt att verksamheten kommer lill slånd och sökanden från sådan

synpunkt är lämplig all bedriva verksamhelen.

Bearbetningskoncession
får meddelas endast om det görs sannolikl all fyndigheten kan tillgodogöras
ekonomiskt.

8
§ Om någon har beviljats
koncession för ell visst område, får inle någon annan beviljas koncession för
samma område.

9
§ Inom ett område som omfattas
av koncession enligt lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheler får någon
annan än koncessionshavaren inte utan särskilda skäl beviljas koncession enligt
denna lag. Ej heller får inom ett område, som omfattas av rätt enligt 1 kap. 4
eller 5 § eller 14 kap. 6 § första stycket gruvlagen (1974:342) eller av
ansökan om sådan rätt, koncession utan särskilda skäl meddelas någon annan än
den som erhållit eller ansökt om sådan rält.

Prop.
1984/85:120 5

10 § Har två eller ftera ansökl om koncession för samma
område, skall

länsstyrelsen pröva vilken av dem som från allmän synpunkl bör ges

föreiräde. Avser ansökningarna undersökningskoncession, skall även be

aktas om någon av sökandena utfört undersökningsarbete inom områdel.

Villkor i samband med koncession

11 § Koncession skall avse ett bestämt område och
giilln en viss tid.

Undersökningskoncession skall meddelas för en lid av högst två år från

beslutet,
om inte särskilda skäl föranleder annat.

12 § Koncession skall förenas med de villkor som behövs
för all molver

ka eller begränsa menlig inverkan på naturmiljön saml för alt beakla andra

allmänna inlressen och enskild räll.

Som villkor för koncession får besiämmas all slaten skall
ha rält atl della i verksamhelen eller all koncessionshavaren skall betala
avgift eller pro-duklionsandel lill slalen eller iaktta något annat liknande
villkor.

Meddelas bearbetningskoncession för någon annan än
fastighetsägaren i fråga om en fyndighet från vilken denne uivinner torv för
sitt husbehov, skall koncessionen, om inte särskilda skäl föranleder annal.
förenas med villkor som gör del möjligl för faslighelsägaren all på skäliga
villkor få lorv för sill husbehov även i fortsättningen.

13
§
Koncessionshavaren skall, om inte särskilda skäl föranleder annat, åläggas all
ställa säkerhet för atl villkor till skydd för naturmiljön, andra allmänna
inlressen eller enskild rätt skall uppfyllas. Visar sig säkerheten
olillråcklig. får länsstyrelsen bestämma all ytterligare säkerhet skall ställas.

14
§ Uppkommer
genom verksamhel för vilken koncession meddelats belydande olägenhel som inle
fömlsågs när koncessionen meddelades, får länssiyrelsen beslämma de villkor för
den forisaiia verksamhelen som behövs för all förebygga eller minska
olägenhelen.

Överlåtelse, frånträdande och ålerkallelse av koncession

15
§ Koncession
får överlåtas endasl med länsstyrelsens tillstånd.

16
§ Anmäler
koncessionshavaren Ull länsstyrelsen all han önskar frånlräda sin räll. upphör
denna sex månader efter del anmälan kom in. om ej annal följer av koncessionen.

Önskar koncessionshavaren avslå endasl från viss del av
koncessions-områdel. skall han ansöka om della hos länssiyrelsen.

17 § Koncession får ålerkallas av länssiyrelsen. om
koncessionshavaren

åsidosätter villkor som har förenals med koncessionen. Åven i annat fall

får koncessionen återkallas, om synnerliga skäl föreligger. 1 sådant fall har

koncessionshavaren räll atl få ersättning av slalen för föriust lill följd av

åigärd som han vidlagil med anledning av koncessionen.

Förberedande undersökning

18 § Behöver någon som förberedelse för en ansökan om koncession

ulföra undersökning på annans mark och medger inle markägaren della.

Prop. 1984/85:120 6

får
länssiyrelsen i del län där marken eller slörre delen därav ligger efler
ansökan lämna lillslånd till sådan undersökning under viss tid.

Undersökningen
skall ulföras så, alt minsta skada och inlrång vållas. Byggnad får uppföras och
väg byggas endast om markägaren har samtyckt till det eller länsstyrelsen har
lämnal lillstånd till åtgärden. Föranleder undersökningen skada eller intrång,
skall ersättning lämnas. Tvisl om ersällning prövas av den faslighetsdomslol
inom vars område marken eller större delen därav ligger.

Regeringen
eller den myndighel som regeringen beslämmer får föreskriva att
ansökningsavgift skall betalas för ansökan som anges i första slycket.

Undersökningsarbete

19
§ Den som innehar
undersökningskoncession får inom koncessionsområdet ulföra undersökningsarbete
för atl ulröna möjligheterna att av torvfyndighelen ulvinna energi.

20
§ Undersökningsarbete får
omfatta endast sådana ålgärder som behövs för all vinna närmare kännedom om
lorvfyndighelens sloriek, beskaffenhet och utvinningsbarhet.

Koncessionshavaren
får inle inom koncessionsområdd uppföra annan byggnad än sådan som är
oundgängligen nödvändig för undersökningsar-betel, såvida inle markens ägare
och innehavare av nyttjande eller servitul avseende marken medger del. I den
mån det behövs får han ulan medgivande bygga väg inom området eller begagna
befintlig väg lill och inom området. Efter tillstånd av länsstyrelsen får han
också bygga nödvändig väg till området.

Ålgärderna
skall utföras så, att minsta skada och intrång vållas.

21
§ Koncessionshavaren får
använda torv som utvunnits under undersökningsarbetet endasl i den mån del
behövs för atl undersöka lorvens beskaffenhel och lämplighel för bearbetning.

22
§ Skada eller inlrång. som
föranleds av undersökningsarbele skall ersättas av koncessionshavaren. Tvist om
ersättning prövas av den fastighetsdomstol inom vars område marken eller
större delen därav ligger.

Innan
arbetet påbörjas skall koncessionshavaren ställa säkerhel för ersättningsskyldighet
enligt första stycket, om inte den ersättningsberättigade avstår från
säkerhet. Säkerheten skall ställas hos länsstyrelsen, om inte parterna kommer
överens om annat. Slaten, kommun, landslingskommun och kommunalförbund behöver
inte ställa säkerhel.

Bearbetning

23 §
Den som innehar bearbetningskoncession får inom koncessionsområdet undersöka,
bearbeta och tillgodogöra sig lorv för att utvinna energi.

Koncessionshavaren
får undersöka och bearbeta torv för annal syfte än att utvinna energi i den mån
det behövs för att arbetet skall kunna bedrivas på ett ändamålsenligt sätt.

Koncessionshavaren
får tillgodogöra sig lorv som bearbetats enligt andra stycket, i den mån
markägaren inte inom sex månader efter tillsägelse hämtar torven och ersätter
på denna nedlagda kostnader. Tvist öm sådan

Prop. 1984/85: 120 7

ersättning prövas av den fastighetsdomstol inom vars
område marken eller större delen därav ligger. Väcks talan, räknas niimnda tid
från det att ersättningsbeloppet slutligt beslämls.

24
§
Koncessionshavaren får ej börja bearbetningen och diirmed sammanhängande
verksamhet, såsom att uppföra byggnad eller anlägga väg. transportbana eller
ledning eller att lägga upp torv eller avfallsprodiiktcr. ulan att markägare
som berörs av åtgärderna har medgett det eller att mark för ändamålet har
anvisats enligt 26 § första styckel och marken får tilltrii-das enligt 26 §
andra styckel eller 32 § jiimförd med 5 eller 6 kap. expro-prialionslagcn
(1972:719).

25
§ Gäller för
samma område både koncession för bearbetning av torv och en eller fiera sådana
rättigheter som anges i 9 §, får arbete som utförs med stöd av rättighet som
tillkommit först inte hindras eller uppehållas av arbete som utförs med stöd av
råttighet som tillkommit senare.

26
§ I den mån
medgivande att påbörja bearbetningen och diirmed sammanhängande verksamhet
inte lämnats av berörda markiipare. skall länsstyrelsen anvisa den mark som
behövs.

Har koncessionshavaren hos lånsstyrelsen ställt siikerhd
för den ersättningsskyldighet som avses i 27 §. får den anvisade marken genast
tillträdas, om inte länsstyrelsen förordnar annat. Slalen. kommun, landslingskommun
och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.

Ersättning till följd av att mark las i anspråk för
bearbetning m. m.

27 § Ägare lill mark som tas i anspråk för bearbetning
eller därmed

sammanhängande verksamhet är berättigad atl av koncessionshavaren få

inlrångsersällning och annan ersättning för skada. Samma räll lill ersätt

ning har innehavare av nyttjanderätt eller annan särskild räll till fastighet

som berörs av ianspråktagandel.

Beträffande ersättningen gäller 4 kap. expropriationslagen
(1972:719) i lillämpliga delar. Vad som sägs i 4 kap. 3 § samma lag skall
härvid lillämpas i fråga om värdeökning som ägl rum under liden från dagen lio
år före det lalan väcktes vid domstol.

28
§ Uppstår till
följd av all mark tas i anspråk synnerligt men för någon faslighel eller del
därav, skall koncessionshavaren lösa del område som lider sådani men. om ägaren
begär del.

29
§ Kan
överenskommelse ej iräffas om ersällning enligt 27 § eller lö-seskilling enligi
28§. prövas ivislen av den faslighetsdomslol inom vars område marken eller
slörre delen därav ligger. Annan än koncessionshavaren får ej väcka lalan
innan lilllräde har skell.

30
§ Ersällning
enligi 27 § som ej avser personlig skada skall nedsättas hos länssiyrelsen, om
fasligheten så minskat i värde atl den kan antas ej ulgöra full säkerhel för
borgenär, som hade panlräll i fasligheien när rälten lill ersällning uppkom.
Nedsältning skall ske hos länsstyrelsen i del län där marken eller slörre delen
därav ligger.

31
§ Om borgenär
som avses i 30 § lider föriusi lill följd av all nedsatt-

Prop.
1984/85:120 8

ning ej skett, är han berättigad att av koncessionshavaren
få gottgörelse för förlusten. Detsamma gäller, om borgenären lider förlust
genom all ersättning, som ej prövals av domstol, blivii för lågl beräknad.
Tvist om gottgörelse prövas av faslighetsdomslol som anges i 29§.

32
§ 1 mål om
ersättning enligt 27 § eller gottgörelse enligt 31 § och i ärende om fördelning
av ersällning som nedsatts enligi 30§ gäller, om ej annal är föreskrivel i
denna lag. 5-7 kap. exproprialionslagen (1972:719) i lillämpliga delar.

33
§ I mål om
inlösen enligt 28 § gäller, om ej annat är föreskrivel i denna lag.
expropriationslagen (1972:719) i lillämpliga delar. Vad som sägs i 4 kap. 3 §
samma lag skall härvid tillämpas i fråga om värdeökning som ägl rum under tiden
från dagen tio år före det talan väcktes vid domstol.

Verkan av att koncession upphör

34 § När en koncession upphör skall koncessionshavaren ta
bort anlägg

ningar och vidla andra ålgärder för ålerställning, om delta är moliveral

från allmän eller enskild synpunkl.

1 den mån skyldighel alt vidta sådana åtgärder inle har
beslämls genom villkor i koncessionen, skall frågan prövas av länssiyrelsen i
samband med all koncessionen upphör.

Vissa särskilda åligganden för koncessionshavaren

35 § Sveriges geologiska undersökning eller annan
myndighel som rege

ringen beslämmer skall på begäran beredas lillfälle all följa koncessionsha-

varens arbele i geologiskl hänseende och la del av de geologiska resulialen

av arbelel.

Tillsyn, handräckning, ansvar m. m.

36 § Länsstyrelsen uiövar tillsyn över undersökning och
bearbelning

som utförs enligt denna lag.

Den som utövar verksamhel enligt lagen skall på begäran
lämna länsstyrelsen de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.
Om del behövs skall länsstyrelsen bestämma villkor, som tryggar all verksamheten
utövas i överensstämmelse med föreskrifierna i lagen.

Länsstyrelsen äger tillträde lill arbetsplats och därtill
hörande anläggningar för att inspektera verksamhel som omfattas av denna lag.

37
§ Vid Ivisl
angående fråga som avses i 25 § tillämpas reglerna i 41 § lagen (1974: 890) om
vissa mineralfyndigheler.

38
§ Påbörjas
undersökningsarbele ulan atl vad som i 22 § andra styckel föreskrivs om
ställande av säkerhel iakttagits eller utförs anläggning i slrid med 18 § andra
slycket eller 20 § andra slyckel. får tingsrätten på ansökan av den som äger
eller innehar marken förordna all arbelel skall inställas eller att
anläggningen skall las bort på undersökarens bekosinad.

1 fråga om sådant förordnande finns beslämmelser i I7§
handräckningslagen (1981:847).

Prop.
1984/85:120 9

39 §
Iakttar en koncessionshavare inte villkor som förenals med konces

sionen eller efterkommer han inle vad som begärs med stöd av 35 § eller

36 § andra styckel, får länsstyrelsen vid vile förelägga honom alt fullgöra

sina skyldigheter.

Under
samma förutsättning får tingsrätten på ansökan av länsstyrelsen eller, i fall
som nämns i 35 §. myndighet som avses där förordna om handräckning för all
åstadkomma rättelse på bekosinad av koncessionshavaren.

40 §
Till böler eller fängelse i högsl sex månader döms den som uppsåtli

gen eller av oaktsamhet

1.
påbörjar undersökningsarbete
utan att iaktta vad som i 22 § andra styckel föreskrivs om ställande av
säkerhet,

2. bearbetar en lorvfyndighd utan alt ha erhållit
bearbeiningskoncession, om sådan krävs.

Till
sådan påföljd döms också den som vid fullgörande av uppgiftsskyldighel som är
förenad med koncession eller som avses i 36 § andra styckel lämnar oriklig
uppgifl, om della sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet.

I
fall som avses i första slycket 2 får torv som bearbetats förklaras förverkad.

Den
som har gjort sig skyldig till gärning som avses i första stycket 2 fär
förpliktas alt ersätta kostnad som föranleds därav.

Brolt
som avses i första styckel 1 får åtalas av allmän åklagare endast om
målsäganden anger brotlel lill ålal.

41
§ Länsslyrelsens beslui enligt
denna lag får överklagas hos regeringen genom besvär. Statens naturvårdsverk
får överklaga sådani beslut.

42
§ Med särskild rält till
faslighet förslås i denna lag nytUanderätt, servitul och rätl till elektrisk
kraft samt liknande rätl.

43
§ Har säkerhet som skall
ställas enligt denna lag inle godkänts av den till vars förmån den ställs,
prövas säkerheten av länsstyrelsen.

Borgen
får godkännas av länsstyrelsen endasl om borgensman svarar som för egen skuld
och, om två eller fiera tecknat borgen gemensamt, de svarar solidariskt.

1. Denna
lag träder i krafl den I juli 1985.

2.
Förekommer i lag eller annan
författning hänvisning lill föreskrift som ersatts genom beslämmelse i denna
lag, skall i slället den nya bestämmelsen lillämpas.

3.
Vad som enligt denna lag gäller
om ägare av faslighel skall tillämpas även på den som innehar faslighet med
ständig besittningsrätt eller fidei-kommissräll.

4.
Beslämmelserna i denna lag om
borgenär som har panlräll i faslighel tillämpas även pä den som har räll lill
avkomsl eller förmån som avses i 8 § lagen (1970:995) om införande av nya
jordabalken, om rättigheten inte är all anse som sådan särskild räll som avses
i 42 § denna lag.

5.
Den som vid uigången av juni
1985 bedriver lorvtäkl för vilken koncession inle behövs enligt lagen (1974:
890) om vissa mineralfyndigheler men för vilken koncession därefier behövs
enligt denna lag får ulan koncession fortsätta verksamheten lill uigången av
juni 1986 samt, under förulsällning all ansökan om koncession gjorls före nämnda
lidpunkl, lill dess ansökningen har slulligi prövals.

Prop. 1984/85:120 10

6.
I övergångsbestämmelserna till lagen (1985:0(X)) om ändring i lagen (1974:890)
om vissa mineralfyndigheler finns bestämmelser rörande ansökningar om
koncession för undersökning eller bearbetning av lorvfyndighd för att utvinna
energi, som gjorts före den I juli 1985, och vissa andra mål och ärenden som
avser sådana torvfyndigheter.

Prop. 1984/85:120 Ij

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:890) om vissa
mineralfyndigheler dels all 49 § skall upphöra att gälla, dels alt 1, 4, 7, 9,
10, 41 och 44 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§' För undersökning och bearbetning av fyndighet av

1. olja, gas, stensalt eller annat salt som förekommer på
likartat sätt,

2.
alunskiffer,

3.
stenkol,
eldfasl lera eller 3. slenkol, eldfast lera eller
klinkrande lera, klinkrande lera eller

4.
uranhalligl
eller toriumhaltigt 4. uranhalligt eller toriumhalligt
mineral eller mineral

5. torv för att utvinna energi fordras, om ej annal följer
av 8 eller 9 §, särskilt tillstånd (koncession). 1 fråga om förberedande
undersökning finns bestämmelser i 15 §.

4§

Koncession meddelas för en eller Koncession
meddelas för en eller

flera av de grupper av ämnen som flera av de grupper
av ämnen som

anges i 1 § 1-5. anges i I § 1-4.

Koncession skall avse bestämt område och viss lid. Område
och giltighetslid bestämmes efter vad som är lämpligt med hänsyn liil
fyndigheten, ändamålet med koncessionen och övriga omständigheler.

Gränserna för området räknas på djupet lodräta, om det kan
ske utan intrång i annans rätl.

7§ Inom område som omfattas av koncession för viss grupp
av ämnen får annan än koncessionshavaren ej utan särskilda skäl meddelas
koncession för annan grupp av ämnen. Ej heller får inom område, som omfatlas av
rätt enligt I kap. 4 eller 5 § gmvlagen (1974:342) eller ansökan om sådan rätt,
utan särskilda skäl koncession meddelas annan än den,som erhållil eller ansökt
om sådan räll.

Meddelas koncession inom om- Inom område som omfattas av

rade
.som omfatlas av annan koncession enligt lagen (1985:000) koncession
eller av sådan rätl en- om vissa torvfyndigheter får ligt
gruvlagen som avses i första koncession enligt denna lag inte styckel
eller beviljas sådan gruvrätt utan särskilda skäl beviljas annan inom
område som omfattas av än koncessionshavaren. koncession, får arbele,
som ulföres på grund av först uppkommen rättighet, icke hindras eller
uppehållas av arbele på grund av rättighet som tillkommit senare.

' Senasle lydelse 1982:484.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Meddelas koncession inom område som omfattas av annan
koncession enligt denna tag eder av sådan rält enligi gruvlagen som avses i
första slycket eller beviljas sådan gruvrätt inom område som omfatlas av
koncession, får arbele, som utförs på grund av först uppkomna rättighet, icke
hindras eller uppehållas av arbete på grund av rättighet som tillkommit senare.
Motsvarande gäller belräffande arbelen med slöd av koncession enligt denna
lag i förhållande till arbelen som bedrivs med stöd av koncession enligt lagen
om vissa torvfyndigheter.

9 V

Har koncession
inle meddelals i fråga om fyndighet som avses i I § 2, 3 eller 5, får den utan
koncession bearbetas av fastighetsägaren. Vad som sagts nu gäller inle om
fyndigheten finns inom ett område där någon inmulare eller gmvrättshavare har
rätt att utföra undersökningsarbete enligt 8 § första stycket I, och inte
heller om den finns inom ett område som omfatlas av bearbetningskoncession för
annan fyndighet. Fastighetsägaren får heller inte ulan koncession bearbeta
fyn-dighei som avses i I § 5, om länssiyrelsen för vissl fall beslular atl
koncession skall krävas för bearbelning. Så skall ske om en koncessionsprövning
av särskilda skäl är påkallad för ställningstagande i fråga rörande skyddet för
inlressen av speciell art som står mol bearbelning. Frågan huruvida koncession
skaU krävas prövas av länsstyrelsen på särskild begäran av den som ämnar
påbörja bearbetning eller i samband med prövning av tillstånd till läkt
enligt 18 § nalurvårdslagen (1964:822).

Har
koncession inle meddelals i fråga om fyndighel som avses i I S 2 eller 3, får
den ulan koncession bearbetas av fastighetsägaren. Vad som sagls nu gäller inte
om fyndigheten finns inom ett område där någon inmulare eller gmvrättshavare
har rätt att utföra undersökningsarbele enligt 8 § första styckel 1, och inte
heller om den finns inom ell område som omfattas av bearbetningskoncession för
annan fyndighel.

Senaste lydelse 1982:484.

Prop. 1984/85:120 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Faslighelsägaren får utan koncession för husbehov utnyttja
gas som framkommit på annat sätt än i samband med sökande efter olje- eller
gasfyndighet, även om annan har koncession inom områdel.

Meddelas bearbetningskoncession för någon annan än
fastighetsägaren i.fråga om en fyndighet där denne utvinner torv för sitt
husbehov, skaU koncessionen, om inte särskilda skäl föranleder annat, förenas
med villkor som gör del möjligt för fastighetsägaren all på skäliga villkor
även i fortsättningen få lorv för sill husbehov.

10 §3

Koncession kan förenas med de föreskrifier som behövs för
all skydda allmänna inlressen eller enskild rätl eller som eljesl påkallas för
all främja ell från allmän synpunkl ändamålsenligl utforskande och
tillvaratagande av naturtillgångarna.

Koncession kan göras beroende av alt undersökning eller
bearbetning sker i viss omfattning.

1 koncession kan föreskrivas atl slaten skall ha rätl alt
deltaga i verksamheten eller all koncessionsinnehavaren skall ulge avgifl
eller produklions-andel lill stålen eller iakttaga annat liknande villkor.

/ fråga om bearbeiningskoncession för lorv finns
bestämmelser om visst villkor I 9 § iredje styckel.

41 §

Uppslår i fall som avses i 7 § Uppslår
i fall som avses i 7 §

andra slyckel ivisi, beslämmer tredje
styckel tvist, beslämmer

bergmäslaren. med iakttagande av bergmäslaren,
med iakttagande av

vad som kan ha föreskriviis i frågor vad
som kan ha föreskriviis i frågan

i samband med koncessionen, hur i samband
med koncessionen, hur

arbetena skall ordnas för all inne- arbetena
skall ordnas för all inne

havaren av den först uppkomna rät- havaren
av den först uppkomna rät

tigheten skall kunna driva sitt arbe- ligheten
skall kunna driva silt arbe

le ändamålsenligl och med minsla te
ändamålsenligl och med minsla

förfång för den andre rättsinneha- förfång
för den andre rättsinneha

varen, våren.

44 §

Till böler eller fängelse i högsl sex månader dömes den
som uppsålligen eller av oaktsamhel

1. påbörjar undersökningsarbele ulan alt iakttaga vad
som i 20 eller 32 §

fiärde slyckel föreskrives om underrättelse och slällande av säkerhet.

2. bearbetar ämne som avses i 2. bearbetar ämne som avses i

I § I, 4 eller 5 utan att ha erhållit 1
§ / eller4 utan all ha erhållil bear-

bearbetningskoncession, om sådan beiningskoncession,
om sådan

kräves, kräves,

' Senaste lydelse 1982:484.

Prop. 1984/85:120 14

3.
utan tillstånd enligt 33 § andra stycket lägger igen utfraktsväg, ort eller
bomhål som där avses.

Till
påföljd som anges i försia stycket dömes också den som vid fullgörande av
uppgiftsskyldighet som är förbunden med koncessionen eller som avses i 40 §
andra stycket lämnar oriktigt uppgift, om della sker uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet.

I
fall som anges i första stycket 2 kan ämne som utvunnits förklaras förverkat.

Om
brolt som avses i första stycket 1 förnärmar enbari enskilds rält, får åklagare
väcka åtal endast om målsägande anger brottet lill åtal.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1985.

I
fråga om koncession för undersökning eller bearbetning av lorvfyndighd för att
ulvinna energi, som har meddelats enligt äldre bestämmelser, tillämpas efter
ikraftträdandet lagen (1985:000) om vissa torvfyndigheter, varvid koncessionen
skall anses som undersöknings- eller bearbetningskoncession enligt sistnämnda
lag.

Ansökan
om koncession för undersökning eller bearbelning av lorvfyndighd för att
ulvinna energi, som gjorts före ikraftträdandet men inte slutligt avgjorts
dessförinnan, prövas enligt äldre bestämmelser. I fråga om koncession, som
beviljals på grund av sådan ansökan gäller vad som sägs i andra stycket. Mål
och ärenden i övrigt i fråga om sådana torvfyndigheter vilka anhängiggjorts
före ikraftträdandet men inte slutligt avgjorts dessförinnan handläggs och
prövas enligt äldre bestämmelser.

Prop.
1984/85:120 15

3
Förslag till

Lag
om ändring i gruvlagen (1974:342)

Härigenom
föreskrivs att 2 kap. 3 § gruvlagen (1974; 342) skall ha nedan angiven lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2
kap. 3§'

Inmutningsrätl
får ej ulan medgivande av regeringen beviljas inom

1. område som genom
beslut av riksdagen förklarats utgöra statsgruve-

fält eller om vars förklarande för statsgruvefält statlig myndighet gjort

framställning hos regeringen, såvida icke inmutning sökes för slatens räk

ning,

2.
område som avsatts till
nationalpark eller om vars förklarande för nationalpark slatlig myndighet gjort
framställning hos regeringen,

3.
befäsiningsområde och, i den
ulslräckning regeringen beslämmer, område utanför detta,

4.
kyrkogård eller annan
begravningsplats,

5.
område varpå sökts eller
med- 5. område varpå sökts eller meddelals koncession
enligt lagen delals koncession enligt lagen (1974: 890) om vissa
mineralfyn- (1974:890) om vissa mineralfyndigheler. dighder
eller enligt lagen

(1985:000) om vissa torvfyndigheter.

Ulan
hinder av vad som föreskrives i försia styckel får i fall som anges under 5
inmulningsräll beviljas, om medgivande lämnats av den som sökl eller erhållil
koncessionen.

Denna
lag iräder i krafl den I juli 1985.

Senusle
lydelse 1974:892.

Prop.
1984/85:120 16

4 Förslag till

Lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)

Härmed föreskrivs att 18 § nalurvårdslagen (1964:822)
skall ha nedan angiven lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 §'

Takt av sten, grus, sand, lera. Takt av sten, grus, sand, lera,

jord, torv eller andra jordarter för jord, torv eller
andra jordarter för

annat ändamål än markinnehava- annal ändamål än markinnehava

rens husbehov får ej ske utan läns- rens husbehov får ej ske ulan läns

slyrelsens lillstånd. Vad nu sagls styrelsens tillstånd. Vad nu sagts

avser dock ej läkt i vattenområde avser dock ej läkt i vattenområde

vartill tillstånd lämnats enligt val- vartill tillstånd lämnals enligt vat

tenlagen (1983:291) eller fordras tenlagen (1983:291) eller fordras

enligt lagen (1966:314) om konti- enligt lagen (1966:314) om konti

nentalsockeln, nenlalsockeln eller läkt av torv
var

till bearbetningskoncession har

meddelats enligt lagen (1985:000)

om vissa torvfyndigheter.

Länsstyrelsen får förelägga den som söker täkttillstånd
att, vid äventyr att ansökningen avvisas, lägga fram utredning som belyser
behovet av takten samt en täktplan av erforderlig omfattning. Tillståndet skall
förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka företagets
menliga inverkan på naturmiljön. Om ej särskilda skäl föranleder annat, skall
tillstånd för sin giltighet göras beroende av att säkerhel ställs för sålunda
föreskrivna villkor. Visar sig sådan säkerhet otillräcklig, får länsstyrelsen
föreskriva att tillståndet skall gälla endasl om ytterligare säkerhel ställs.

Om fullgörandet av föreskriven åigärd ankommer på annan än
markens innehavare, är innehavaren skyldig låla att åigärden vidtages.

Har lio år förflutit från det täkttillstånd har vunnit
laga kraft, får länsstyrelsen upphäva Ullståndet helt eller delvis eller
förena tillståndd med ändrade villkor. Visar det sig atl föreskrivna villkor
inte i den utsträckning som behövs begränsar eller motverkar företagets menliga
inverkan på naturmiljön, får länsstyrelsen före uigången av den angivna liden
förena tillståndet med ytterligare villkor som behövs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

' Senaste lydelse 1983:654.

Prop.
1984/85:120 17

5 Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1983:291)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 6§ vattenlagen (1983:291)
skall ha nedan angiven lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 6§ Bestämmelserna i 1, 2 och 4 §§ gäller inle

1.
vattenföretag
som vid prövning av en viss verksamhet enligt 136 a § byggnadslagen (1947; 385)
har angetts som ett villkor för verksamheten,

2.
broar eller
andra vattenförelag för väg, järnväg, tunnelbana eller spårväg, vars anläggande
har prövats i särskild ordning,

3.
rörledningar i
vatien, vartill koncession har meddelals enligt lagen (1978: 160) om vissa
rörledningar,

4. verksamhel, vartill bearbeiningskoncession har
meddelals enligt lagen (1985:000) om vissa torvfyndigheter.

Denna lag träder i kraft den I juli 1985.

2 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 120

Prop.
1984/85:120 18

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt

Härigenom föreskrivs all 2 § lagen (1957:262) om allman
energiskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Skalt utgår icke för inhemska lästa bränslen. Skall ulgår
ej heller för eleklrisk krafl, som

a)
framställes
inom rikel av pro- a) framsiälles inom rikel av
pro-ducenl, som förfogar över en insial- ducenl,
som förfogar överen installerad generatoreffekl av mindre än lerad generatorelfeki av mindre än 5Ö kilowatt och
som icke yrkesmäs- 100 kilowatt och som icke
yrkes-sigi distribuerar elektrisk krafl, måssigi
distribuerar elektrisk kraft,

b)
Ull lägre
effekl än 50 kilowatt ulan avgift levereras av producent eller distributör lill
någon, som ej står i intressegemenskap med producenten eller distribuiören,

c)
framställes och
förbrukas å farlyg eller annal iransporlmedel. eller

d) nytliggöres inom rörelse för produklion eller
dislribuiion av elektrisk

krafl eller borlgår lill följd av förluster vid överföring, iransformering
eller

omformning hos producent eller dislribuiör.

Denna lag iräder i krafl den I juli 1985.

' Lagen omtryckt 1984:994. Senaste lydelse av lagens
rubrik 1975; 272.

Prop. 1984/85:120 19

Utdrag

INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanlräde 1985-02-14

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden 1. Carlsson, Lundkvisl, Feldt,
Gustafsson, Leijon, Peterson, Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin,
Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Wickbom

Föredragande:
statsrådet Dahl

Proposition
om riktlinjer för energipolitiken

1
Inledning

Gällande
riktlinjer för energipolitiken fram Ull omkring år 1990 beslutades av
riksdagen år 1981 (prop. 1980/81:90 bil. 1, NU 60, rskr 381). Därefter har
ålskilliga åtgärder vidtagits i syfte att underlätta och påskynda omställningen
av vårt energisystem.

Energiförsörjningssituationen
har förbättrats avsevärt. Användningen av energi ökade snabbt under
efterkrigstiden fram till mitten av 1970-talet. Under de senaste åren har den
dock minskat till följd av bl. a. omfatlande energihushållningsåtgärder.
Samtidigt har andelen oljeprodukter i energi-försöGningen minskat från nära 70
% år 1979 till ca 50 % år 1984. Användningen av inhemska bränslen har ökat
snabbt liksom användningen av ny teknik såsom värmepumpar. Tillgången på
energi, speciellt elenergi, är f. n. god och väntas förbli det under de
närmaste åren.

För
atl inte ånyo riskera att samhällsekonomin utsätts för påfrestningar på grund
av störningar på energiområdet eller en okontrollerad kostnadsutveckling
fordras målmedvetna och konsekventa energipolitiska åtgärder. Jag kommer i det
följande att lägga fram förslag till riktlinjer och långsiktiga mål för
energipolitiken. Härvid kommer jag också att redovisa en strategi för
kärnkraftens avveckling. Utgångspunkten för mina förslag är i huvudsak vad
riksdagen beslutade år 1981, dvs. att tillgängliga energikällor skall UlnytUas
på bästa möjliga sätt. En effekUv hushållning skall främjas och miljön skall
värnas. Förutsättningar skall skapas för en avveckling av kärnkraften enligt
riksdagens beslut. Oljeberoendet skall minskas och en fortsall övergång lill
fasta bränslen skall främjas. En successiv ulveckling skall ske mot ett
energisystem i huvudsak grundal på varakUga, helst förnybara och inhemska,
energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan.

Belydande kunskaper och erfarenheler har vunnits inom
energiområdet sedan år 1981. En slor del av de satsningar som har £Jorts för
alt få fram ny energileknik har utvärderats och vikliga sluisalser kan dras.
Vidare har ell slort anial ulredningar och andra studier genomförts.

Som underiag för mina stiillningstaganden ligger
utredningsbetänkanden m.m. enligt följande sammanställning (labell I). Sammanfattningar av betänkandena
m.m. bör fogas till protokollet i della ärende. 1 de läll remissbehandling har
skett bör även sammanslällningar av dessa remissyttranden fogas lill
protokollet. Sammanfattningarna, skrivelserna och remisssammanslällningarna bör
fogas Ull proiokollei i della ärende som bilagorna 1—24.

Tabell
1

Kommitié/motsv.

1981 års energikommillé

Utredningen om taxe-och prissätlningen på energiområdet

Kommissionen om el-försöriningens sårbarhet

Kommiltén för översyn av kärnbränslenämndens verksamhet

Industridepartementet

Industridepartementet

Industrideparlemenlel

Utredningen om el och inhemska bränslen (ELIN)

Bostadsdepartementet

Delegationen för upphandling inom energiområdet

Statens energiverk

Slatens energiverk

Betänkande/ moisv.

Remiss-behandl;

Bilaga
ld nr.*

LLigrådsreniiss
med förslag till lag om vissa torvfyndigheter

1

Lagrådels yllrande över lagrädsremissen

2

1 sliillet lör kärnkraft (SOU 1984:61) Pris på energi
(SOU 1981:69)

X X

3 4

Saker elförsörjning (SOU 1984:69)

X

.s

Samordn.id avfalls-hanleringlSOU 1984:76)

10

Storstädernas värmelör-försöoning (Dsl 1983:5)
Lagstiftning om torv för energianvändning (Ds I 1984: 14) Komplettering av
planen för vatten-kraflul byggnad (Ds 1 1984:26) Oljeersällning Kontlikter -
lokala lösningar (Ds 1 1984:27)

12

Vidgad rådgivning för energihushållning och bostadsförbättring
(Ds Bo 1984: II)
Redogörelse för
energi-upphandlingsdelega-lionens verksamhel

13

Energihushållnings-programmets effekter (1984:2)

14

Små vattenkraftverk (1984:4)

Kommitlé/molsv.

Betänkande/ mol sv.

Remiss- Hilapa hchandlad nr.*

Stålens energiverk Statens energiverk

Slatens energiverk

Stålens energiverk

Stålens energiverk

Sl.ilens energiverk/statens industriverk

Statens induslriverk

Statens vatlenfallsverk

Statens råd för byggnadsforskning

International Energv Agencv (lEA)'

Energipcrspekliv l.'>

I970-I99,S(I984:7)

Förbränning av \ 16

lorv - hur kan miljökraven tillgodoses'

Industriellt mot- 17

tryck. Produktion -potential - prognos

Statens
eleklriska 18

inspektion - uppgifter, organisation, resurser

Vindkraft. Ulvärdering av 19

vindkraft programmet (I9«.S:I)

Den energilekniska indu- 20

slrins ulvccklingsmöjligheter

Skrivelse ang. avgifts- 21

finansierad rådgivning

Naliirgos - hälsa - miljö x 22

Energi 8.S - Energi- x 23

användning i bebvggelse

(026: 1984)

Rekommendationer 24

ang. nya personbilars

bränsleförbrukning

* Bilagorna 3-24 finns i .särskild bilagedel.

Jag har dessulom lagil del av en slor mängd synpunkler och
förslag rörande ålgärder inom energiområdet från myndigheler. kommuner, organisationer,
förelag och enskilda. Jag vill i del sammanhanget särskilt nämna
Ingenjörsvdenskapsakademiens (IVA) rapport Energi och ekonomi och den
förhandsinformation som jag har fåll om Folkkampanjens mol kärnkraft siudie
FOLKE.

I 1985 års budgetproposition (prop. 1984/85: lOObil. 14 s.
77 och 139) har regeringen föreslagil riksdagen all. i avvaklan på särskild
proposilion i ämnel. för budgelåret 1985/86 beräkna

1.
lill Statens
energiverk: Förvallningskoslnader etl förslagsanslag av 19584000 kr..

2.
lill Statens
energiverk: Ulredningar m. m. och informalion elt reservationsanslag av
10929000 kr..

3.
liil Slatens
elektriska inspektion elt förslagsanslag av 8831 000 kr..

4.
lill Utbildning
och rådgivning m.m. för all .spara energi elt reservationsanslag av I 000 kr.,

5.
till Främjande
av landsbygdens elektrifiering elt reservaiionsanslag av 4.500000 kr..

6.
lill Ersällning
f(>r försenad idriftlagning av kärnreaklorer ett förslagsanslag av
290000000 kr..

7.
lill Visst
inlernationellt energisamarbele etl förslagsanslag av 14 574000 kr..

Prop.
1984/85:120 22

8.
till Statens
kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader etl reservationsanslag av 1 000
kr.,

9.
till Statens
kärnkraftinspeklion: Kärnsäkerhel.sforskning ett reservafionsanslag av 1 000
kr.,

10. till Ålgärder för haniering av radioaktivt avfall etl
reservaiionsanslag

av 1000 kr.,

11. lill Stålens vatlenfallsverk: Kraftstationer m. m. ett
reservationsanslag

av 3 323000000 kr.,

12. lill Energiforskning ell
reservationsanslag av 421 500000 kr.,

13. till Bidrag tUl verksamheten vid
Studsvik Energileknik AB ell reservationsanslag av 42635000 kr.,

14. till Avveckling av
forskningsreaktorer m.m. ett reservaiionsanslag av 9900000 kr.,

15. till Anläggningar för radioaktivt
avfall i Studsvik. m.m. ell reservationsanslag av 72700000 kr.,

16. till Slöd för oljeersättande
ålgärder, m.m. ett reservaiionsanslag av 210000000 kr.,

17. till Täckande av förlusler i
anledning av slatliga garantier för oljeersättande åtgärder, m. in. ett
förslagsanslag av 15000000 kr..

18. till Drift av beredskapslager ell
förslagsanslag av 637 381 000 kr.,

19. lill Beredskapslagring och
induslriella åtgärder elt reservaiionsanslag av 7455000 kr.,

20. till Särskilda kostnader för
lagring av råolja och fiygdrivmedel elt förslagsanslag av 1 000 kr.

Jag anhåller nu om atl få ta upp även frågorna under p. 1
-20.

Propositionens disposilion

Den följande framställningen kommer jag alt disponera på
följande sätt. Jag beskriver först den internationella utvecklingen på
energiområdet och del internationella energisamarbetet sedan 1980-talets
början. Vidare redogör jag för 1981 års energipolitiska beslut och vikligare
beslut därefier (avsnitt 2). Därefter tar jag upp de rikUinjer och långsikliga
mål som enligt min mening bör gälla för energipolitiken (avsnitt 3).

Jag går efter delta över till att bedöma behovet av energi
framöver (avsnitt 4). I de följande avsnitten (avsnitt 5-12) lägger jag fram
förslag till riktlinjer för utvecklingen av olika delar i energisystemet. Bl.
a. lägger jag fram förslag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskall
(avsnitt 7.3).

Jag föreslår också en ny lag om vissa torvfyndigheter,
m.m. (avsnitt 8.6). De lagförslag som grundas pä ett förslag av
minerallagskommittén (I 1983; 04) har genom beslut av regeringen den 22
november 1984 remitterats till lagrådet, som har yttrat sig över förslagen,
nämligen

Prop. 1984/85:120 23

1.
lag om vissa
torvfyndigheter

2.
lag om ändring
i lagen (1974: 890) om vissa mineralfyndigheler

3.
lag om ändring
i gruvlagen (1974:342)

4.
lag om ändring
i nalurvårdslagen (1964; 822)

5.
lag om ändring
i vattenlagen (1983:291)

Kommitténs lagförslag och en sammanslällning av
remissyttrandena över kommitténs förslag bör fogas till protokollet i detla
ärende som bilaga 8. Lagrådsremissen, med undantag av däri ingående kommitténs
lagförslag och en remissammanställning däröver, bör fogas lill proiokollei i
della ärende som bilaga I. Lagrådets
yttrande över förslagen i lagrädsremissen bör fogas lill protokollet i della
ärende som Inlaga 2. Mina överväganden med anledning av lagrådets synpunkter
redovisar jag liinpre fram lavsnitl 8.6).

Innebörden i korthet av förslagen i propositionen och var
de åierfmns framgår av följande uppställning:

Förslag A vsnitt

Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken 3

Rikllinjer för energianviindningen .s.l

Slöd for att öka de sammankopplade vilrmeundcrlagcn 6.1

Stöd till solvärmeanläggningar 6..S

Riktlinjer för elförsörjningen 7.1

Rikllinjer för fortsatt vallenkraftutbyggnad 7.3

Slöd till små valtenkraftanläggningar 7.3

Ändring i lagen om allmän energiskatt 7.3

Stöd för förberedelser för framtida utbyggnad av motlrycks-

produklion 7.4

Slöd lill ulveckling av vindkrafi 7.5

Stöd för anskaffande av reservkraflverk inom jordbrukel 7.7.1

Stöd för ålgärder för att minska utsläppen av kväveoxider och

utsläpp vid förbränning av torv och avfall 8.1

Lag om vissa torvfyndigheter 8.6.1

Ändring i minerallagen 8.6.1

Ändring i gruvlagen 8.6.1

Ändring i naturvårdslagen 8.6.1

Ändring i vallenlagen 8.6.1

Slöd lill anläggningar för eldning med inhemska briinslen 8.6.4

Slöd för utveckling av ny energiteknik 10.3

Ändrad organisation och ändrade uppgifter för nämnden för

hantering av använt kärnbränsle 11.2.2

Anslagsfrågor 14

2 Bakgrund

2.1 Den internationella utvecklingen

Den senaste tioårsperioden har medfört dramatiska
förändringar på de internationella energimarknaderna. Under denna relaiivi
korta period har upprepade och kraftiga oljeprishöjningar ägt mm i förening med
andra typer av leveransslörningar. Inget enskill land har undgått all påverkas
av

Prop.
1984/85:120 24

dessa omvälvningar. För samlliga länder innebar
1970-lalels ulveckling på energiområdet slulel på en epok och början lill en
ny: en omställning av väridsekonomin från låg- Ull högprisenergi.

Energins betydelse som nyckel för ekonomiska framsteg och
social utveckling är numera uppenbar. Tillgång, produklion och konsumlion av
energi är emellertid ojämnt fördelad mellan världens länder och folk. Della ger
upphov lill inlernaiionella slörningar och försvårar strävandena att utjämna
klyftan mellan rika och falliga länder.

Flertalel i-länder har i slorl lyckats anpassa sig lill de
nya förhållandena på energimarknaderna. Däremol har många u-länder, och de
icke-oljeproducerande i synnerhet, råkal in i en ond cirkel lill följd av höga
energipriser och växande utlandsskulder vilka försvårar eller omöjliggör sädana
investeringar som skulle kunna vända den ekonomiska utvecklingen i gynnsammare
riklning.

Utvecklingen efter oljeprischockerna på 1970-lalel har
vidare medföri att de flesta länder, oberoende av samhällssystem och
utvecklingsnivå, numera har eller är i färd med atl utarbela nationella
energiprogram. Huvudmålel för energipolitiken på de flesla håll är av naturliga
skäl all trygga energilillgången lill rimliga priser. Andra elemenl som brukar
åier-finnas i energiprogrammen gäller målsättningar om alt använda förnyelsebara,
miljövänliga och helsl inhemska energislag, att främja energihushållning, att
slödja forskning och leknikulveckling. 1 detla sammanhang har del
internationella samarbetet kommit alt spela en alllmer framlrädande och
betydelsefull roll. Jag avser all återkomma lill delta i del följande.

Utvecklingen under de senaste tio åren har redovisats och
analyserals i elt flertal sludier i Sverige och ullandet. Jag vill i detla
sammanhang särskilt hänvisa lill belänkandel (SOU 1983:19) Den slora omställningen,
en analys av de inlernaiionella energimarknaderna. Bland de lairika förhållanden
som har belysls i dessa analyser vill jag betona följande.

Den totala efterfrågan på energi har, trots
oljeprishöjningarna, fortsatt att stiga i takt med befolkningstillväxten. Per
capita-konsumtionen av energi i världen är i dag således ungefär densamma som
för tio år sedan.

Energiförbrukningen har ökat kontinuerligt i u-länderna
och statshandelsländerna, men varil sjunkande eller oförändrad i
induslriländerna fram lill år 1983.

Tabell
2.1 Å rlig tillv ä xttakt av energianv ä ndning, %

1955-1973

1973-

-1979

1979-1983

V ä riden,
totalt ."i.l OECD-l ä nder 4.0
Slalshandelsl ä nder'och Kina 6,1

2.7 l.l 4.8

-0.1

-2.4 2.1

Källa: lEA

' Albanien. Bulgarien. Polen. Rumänien, Sovjetunionen.
Tjeckoslovakien. Tyska

demokratiska republiken, Ungern

Prop.
1984/85:120 25

Av
de olika energislagen är det enbart efterfrågan på olja som, globalt sett, har
sjunkit sedan år 1973: frän 2.4 miljarder ton lill 2.2 miljarder ton år 1983.
Denna minskning har skett hell inom OECD-länderna. Förbrukningen av kol har
ökat i samtliga länderkalegorier. Detla har även gällt användningen av
elkraft. Användningen av naturgas har minskat något i OECD-länderna, men ökal i
de Ivå andra ländergrupperna.

De slora
oljeprishöjningarna på 1970-talet har medfört en dramatisk förändring av de
västliga i-ländernas energianvändning. Under tioårsperioden 1973-1983 har
förbrukningen åriigen ökal med drygl 1 %, vilket kan jämföras med en årlig
ökningslakt på över 5% under 1960-lalet. Konsum-Uonsnedgången blev särskili
kraftig i början av 1980-talet efter de stora prishöjningarna pä olja åren
1979-1980 och den efterföljande konjunkturnedgången. Från slulel av år 1983
har oljekonsumtionen åter börjat sliga samiidigi med konjunkluruppgången i
framför alll Förenta stalerna och Japan. Myckel lyder emellertid på att del
nära samband som tidigare rådde mellan lillväxllakten för
bruttonationalprodukten (BNP) och energianvändningen har försvagats.
Användningen av energi ökar inte längre i samma takt som BNP. Den erforderiiga
energimängden för att producera en enhet av BNP minskade således med ca 18%
mellan åren 1973 och 1983 inom OECD-länderna. Tendensen har varil än mera
pålaglig i fråga om oljeförbrukningens relalion lill BNP-lillväxlen.

I
ell senare avsnitt (8.2) kommer jag alt mera ingående beröra de betydelsefulla
strukturella förändringar som har ägt rum på oljemarknaden under de senasle
åren, och som på elt avgörande säll har lell lill all oljemarknaden allt mer
har kommil all likna andra inlernaiionella råvaru-marknader.

Oljans
minskade betydelse för OECD-ländernas samlade energibalans belyses i labell 2.2
över energikonsumtionen fördelad på energislag.

Tabell 2.2 Energislagen.s relativa betydelse i
OECD-länderna, %

1973 1983

51.4

43.5

21,2

25.3

20,6

19.5

1.2

4.6

5.7

7,1

Olja

Fasta bränslen

Naturgas

K ä rnkraft

Vattenkraft m. m.

K ä lla: lEA

Del
finns självfallel anledning all välkomna uivecklingen mol minskal oljeberoende
och effekUvare energianvändning.

Jag
vill dock samiidigi varna för atl dra alliför långlgående sluisalser för
framliden av de senasle årens gynnsamma ulveckling. Erfarenhelerna visar all vi
bör inta en försiktig hållning till prognoser om energimarknadernas förväntade
utveckling. Dels innehåller de osedvanligt många osa-

kerhetsfaktorer
av ekonomisk, polilisk och social nalur, dels färgas de ofta av del läge och de
stämningar som råder när de ställs samman. Inom OECD:s energiorgan
(International Energy Agency, lEA) redovisas åriigen medlemsländernas egna
uppskattningar av del framtida energibehovet. Elt genomgående drag under en
följd av år har varil, att bedömningarna av den förväntade energianvändningen
successivi har dämpats. År 1978 uppskattades således lEA-ländernas totala
energikonsumtion år 1990 komma att uppgä till 5,1 miljarder ton
oljeekvivalenter (toe) varav 2,4 miljarder lon olja. I motsvarande beräkningar
som gjordes under år 1983 redovisades betydligt lägre siffror: 3,9 miljarder
toe varav 1,5 miljarder ton olja.

En
sammanfattning av lEA-ländernas beräkning av energibehoven fram till
sekelskiftet återges i diagram 2.1. Vid en genomsnittlig åriig BNP-tillväxt pä
2,7-3% väntas energibehovet hos lEA-länderna år 2000 vara drygt 30% större än
för närvarande.

Diagram
2.1 Energibehovet i lEA-länderna

vtilj.
loe

5000

Vallenkraft,
geotermisk energi, m. m.

K ä rnkraft
Naturgas :;:\N;vy Fasta br ä nslen ■ Olja

4000

jippjm

3000

2000

Milj.
loe 5000

4000

3000

-I
2000

1980 K ä lla: lEA.

19S1

1982

1985

1990

2000

En
betydande osäkerhetsfaktor vid bedömningen av oljans roll i framtiden är
självfallet prisutvecklingen på olja. Vi vet att till synes tillfredsställande
marginaler mellan utbud och efterfrågan snabbt kan krympa, vilkel i sin tur kan
skapa oro och ge upphov till plötsliga prisförändringar.

En
utbredd uppfattning för dagen är att de reala oljepriserna sannolikl kommer att
stabiliseras eller rentav sjunka under resten av 1980-lalet för alt åler stiga
- möjligen kraftigt - under 1990-lalel. Detla innebär alt den allmänt
förväntade skärpningen av oljemarknaden sannolikt kommer all inlräffa senare än
man beräknade för några år sedan.

Prop.
1984/85:120 27

2.2
Internationellt encrgisamarbete

Det
internationella samarbetet på energiområdet har intensifierats sedan början av
1970-talet. En viktig orsak lill delta är givetvis utvecklingen pä
oljemarknaden, som har betonat såväl vårt som andra länders internationella
beroende på energiområdet. Den snabba tekniska utvecklingen på energiområdet
ökar också betydelsen av etl fortlöpande kunskaps- och informationsutbyte.
Samarbetet, som bedrivs både bilateralt och multilateralt, täcker således dels
mera övergripande energipolitiska spörsmål, dels en rad tekniska och
kommersiella aspekter rörande bl.a. energianvändning och sparmetoder.

Samarbetet
på det mera övergripande energipolitiska planet har hillills i slorl sell ägt
rum inom å ena sidan lEA-länderna och å den andra OPEC-länderna. Försök alt
skapa bättre konlakler - en dialog - mellan dessa grupperingar har gjorts under
många år. De ständigt förändrade förhållandena på oljemarknaden i förening med
ett visst motstånd inom de tvä grupperingarna till olika förslag om vad
kontakterna bör gå ut på. har lett till atl några bredare kontakter inte har
knulils sedan 1970-lalet. Jag anser dock all dd är angeläget att förbättrade
och intensifierade kontakter kommer till stånd mellan oljeproducerande och
oljekonsumerande länder. Syflel bör därvid i första hand vara atl genom ökad
information skapa bättre kännedom om och förståelse för de globala
ulvecklingslendenserna på energiområdd och på oljeområdet i synnerhet. Det är
särskilt viktigt atl man därvid analyserar belydelsen av en säker och stabil
oljetillförsel och oljeanvändning.

Sverige
har med sin stora energikonsumtion och höga energilekniska kompetens både ett
intresse av och ett ansvar för att genom internationellt samarbete främja en
jämnare fördelad och bättre global energiförsörjning. Delta kan Sverige konkret
åsladkomma genom en fortsatt energihushållnings- och oljeersältningspolitik
inom landet, som leder lill all vi tar en mindre del av världens oljetillgångar
i anspråk. Sverige kan och bör ställa bra energiteknik lill förfogande i
utlandet, inle minst i u-länderna. Sverige bör också genom ett fortsatt
intensivt internationellt samarbete medverka till att minska de miljöproblem
som är förknippade med energisystemets olika delar - utvinning, omvandling, distribution
och användning.

Energifrågorna
har blivit alllmer uppmärksammade inom det svenska utvecklingssamarbetet. En
förklaring till detta är bl.a. de ökade priserna på olja. vilka gör satsningar
på hushållning och på utvinning av inhemska energikällor till ett nödvändigt
altemativ för de icke-oljeproducerande u-länderna. Vidare kräver en tilltagande
industrialisering av u-länderna en effekiiv energiförsörjning. På hushållsnivå
gäller del ofla att finna en ersättning för brännved och atl i övrigl trygga försörjningen
av brännved.

De
slora .satsningarna på energisidan görs inom del bilalerala samarbelel med de
18 huvudmottagarna av svenskt bislånd. Verksamhelen omfattar

Prop.
1984/85:120 28

bl.a. uppförande av stora vattenkraftverk, projektering av
mindre kraftverk, rehabilitering av äldre kraftstationer saml elektrifiering
av landsbygden. Olika lyper av sludier på energiområdet, liksom mindre
insatser, görs också i ett antal länder. Bisländssamarbdel med Indien inrymmer
ell flertal salsningar på energi. Således har 100 milj.kr. avsalls under en
Ivåårsperiod för inköp av varor och Uänsler i Sverige. Därulöver framgår av
budgelproposilionen 1983 (prop. 1982/83: 100 bil. 5 s. 66) alt u-krediter i
ökad ulslräckning används i ulvecklingssamarbetel med Indien, särskilt på
energisidan. Vidare görs slora salsningar på byskogsprogram, bl. a. i syfte atl
öka Ullgången på brännved.

Svenskl slöd till den regionala samarbelsorganisationen
Mekongkom-millén, i vilken Thailand, Laos och Vielnam ingår, omfaltar främsl slöd
för satsningar avseende vattenkraft.

Även för del multilaterala samarbetet avsätts medel som
bl.a. går lill olika försöksprojekt, sludier, handböcker och rådgivning.

De sammanlagda satsningarna på energi inom
ulvecklingssamarbetel under innevarande budgelår uppgår lill uppskattningsvis
drygl 450 milj. kr., vilket motsvarar 5-6% av bisiåndsanslagen.

Jag går nu över lill atl redogöra för arbelet i de
internationella samar-belsorganisalioner som Sverige aktivt medverkar i.

Organisationen för ekonomiskt samarbete och ulveckling
(OECD) beslöt i november 1974 att upprätta etl internationellt energiorgan.
International Energy Agency (lEA). med uppgifl all genomföra ell
inlernalionelli energiprogram, Inlernalional Energy Programme (lEP).

Riksdagen beslöt våren 1975 att godkänna Sveriges
anslulning till avtalet om del inlernaiionella energiprogrammel. Av OECD:s 24
medlemsländer har 21 anslutil sig till avlalel. Avtalets grundläggande syfte är
att främja en säker oljeförsörjning på rimliga och rällvisa villkor. Avlalel
har fyra huvuddelar, nämligen s.k. krisålgärder, informalion om oljemarknaden,
långsiktigt samarbeie saml förhållandel till oljeproducerande länder. Arbelet
inom lEA har under senare är även i betydande utsträckning kommit all beröra
frågor som rör miljöpolitik och internationellt forsknings- och utvecklingssamarbete
på energiområdet.

lEP-avtalel och lEA lillkom som en följd av oljekrisen
åren 1973-1974. Tillskyndarna säg som IEA:s främsta uppgifl atl åsladkomma etl
fungerande syslem för Ulldelning av olja mellan medlemsländerna i händelse av
en ny oljekris. Krisberedskapen är också fortfarande en central uppgift för
organisaiionen. Systemel för oljetilldelning har konlinueriigt byggls ul och
leslats i övningar.

Tveksamhd har stundom framkommil om systemel för
oljetilldelning kommer att fungera i händelse av en ny lillförselkris. Ett
grundläggande problem har ansetts vara att systemet är uppbyggt som elt rent
fördelningssystem där föga hänsyn har tagits till prisfrågorna. Vidare har
framhållils att tilldelningssystemds funktion, trots automatiken, bygger på
medlems-

Prop.
1984/85:120 29

ländernas
politiska vilja vid eventuella krislillfällen. Enligt min mening har reglerna
för krisålgärder varil av betydelse även om de aldrig har tillämpats. Medlemsländernas
lagerhållning i förening med konsumlionsbegrån-sande ålgärder samt själva
systemet för oljetilldelning har sannolikt bidragit lill en stabil ulveckling
på oljemarknaden.

För
övrigl beslutade lEA:s styrelse (Governing Board) sommaren 1984 all oljelagren
och särskilt de slalliga oljelagren skall användas på ett tidigt sladium i en
krissiluaiion om della bedöms nödvändigl för all lugna oljemarknaden. 1
anslulning lill della beslui redovisade Förenia staterna atl man nu var beredd
att på myckel lidigl sladium och i stor skala använda sina strategiska
lagerreserver vid etl lillförselbortfall för atl lätta på trycket på
oljemarknaden. Jag anser beslutet atl använda oljelagren vid mindre kriser vara
elt betydelsefullt steg ägnal all siärka och fördjupa solidariieien och
samarbelel mellan lEA-länderna.

Förenta
Nationernas (FN) behandling av energifrågorna uppvisar en splittrad bild. Något
centralt organ för dessa frågor finns inle ulan ulredningsverksamhel och
leknisk bislåndsverksmhel bedrivs inom olika FN-organ enligt följande.

År
1980 påbörjade FN:s organisation för utvecklingsprogrammet (UNDP) och
Världsbanken en omfallande syslemalisk karlläggning av energisilualionen i 70
ulvecklingsländer. Syflel är atl ulreda u-ländernas behov inom energisektorn
och deras möjligheter alt utnyttja egna energikällor samt spara energi. Inom
ramen för della s. k. Energy Secior Assess-meni Programe framkommer en mängd
förslag till investeringar och projekl, vilka kan vara av slorl inlresse för
svensk induslri.

1 augusti
1981 hölls en FN-konferens i Nairobi om nya och förnybara energikällor.
Konferensens vikligasle resulial blev anlagandel av ell ak-lionsprogram,
lillsällandel av en särskild kommitté samt inrällandel av en enhel i
FN-sekrelariaiel i New York för dessa frågor. Denna enhet är bl. a. tänkt att
vara en central informationskälla rörande projekt för installation av ny
energileknik i u-länderna.

FN-sekrelariaieis
avdelning för leknisk bisiåndsverksamhd har ägnal frågan om oljeuivinning i
u-länderna slor uppmärksamhet och har arrangerat expertmöten i dessa frågor.

FN:s
organisaton för industriulveckling (UNIDO) har ägnal energifrågorna alll
slörre uppmärksamhel under senare år såväl i sin ulredningsverksamhel som i
sin omfallande prakliska biståndsverksamhet. Byggande av små och medelslora
vattenkraftverk i u-länderna saml energibesparing inom induslrin är bland de
frågor som giviis högsla priorild inom UNIDO.

Inom
UNIDO hålls också olika s. k. konsuliaiionsmöien om utvecklingen inom vissa
industribranscher. Dessa konsultationer hålls i flertalet fall utanför
organisationens högkvarter i Wien. Den svenska regeringen har erbjudit sig att
slå som värd för ell sådani möle angående energiuiruslning. Della kommer all
äga rum i Slockholm den 10-14 juni 1985. 1 samband

Prop. 1984/85:120 30

med
detla möte finns möjlighel för svensk induslri alt närmare presentera vad som
har åstadkommits på detta område under senare år.

Energifrågorna
utgör vidare en inlegrerad del av arbetet inom FN:s ekonomiska Europakommission
(ECE) i Geneve. Utvecklingen inom energisektorn behandlas såväl översiktligt
som i särskilda kommilléer, främst kolkommittén, elkraftskommitlén och
gaskommittén. Sverige deltar i arbetet på energiområdet, och kommer att stå
som värd för etl ECE-seminarium den 6-9 maj 1985 i Slockholm rörande högspänd
likström (HVDC). Seminariet omfattar systemplanering och utrustning samt
drift- och ekonomifrågor vid överföring av högspänd likström.

En
viklig del av energisamarbeiel gäller miljöproblemen i samband med energiproduktion
och energianvändning. Inom ramen för verksamheten vid OECD:s miljökommitté
sammanträder expertgruppen för energi- och miljöfrågor. Gruppen har ett samlat
ansvar för miljöfrågor som på olika sätt berör energifrågor i vid mening.
Vidare studeras inom gruppen miljöfrågorna vid olika bränslen, l.ex. kol. På
senare tid har en slor del av resurserna ägnats åt COMPASS-projeklet
(Comparalive Assessmenl of Energy Technologies), som har siarlats på svenskt
initiativ. Sludier beträffande energiförsörjningssystem och lokaluppvärmning
har genomförts och f. n. pågår arbete beträffande motorfordon och industri. På
basis av detta arbele har ularbelals etl förslag Ull rekommendation till vårens
miljöminis-lermöte inom OECD.

OECD;s
kärnenergiorgan Nuclear Energy Agency (NEA) är elt forum för del organiserade
multilaterala lekniska samarbetet på kärnkraftsområdet. Verksamhelen bedrivs
på områdena anläggningssäkerhet, strålskydd, avfallshantering,
bränsleförsörjning och kärnkrafisekonomi. Även data-bankssamarbele rörande
vetenskapliga grunddata samt frågor om atom-ansvarighet innefattas.
NEA-samarbdd har som huvudsyfte all bidra till harmonisering och
kunskapsöveriöring på säkerhetsområdet, men del ger även möjlighel för vårl
land att följa den inlernaiionella utvecklingen inom kärnkraftstekniken. Jag
vill särskilt nämna det omfattande forskningssamarbetet på
kärnsäkerhetsområdet inom OECD/NEA:s ram.

EG-ländernas
kärnenergiorgan Euratom behandlar bl.a. problem vid lagring av radioaktivt
avfall och är lillsynsorgan vid överföring av nukleärt material mellan
medlemsländerna. Sverige dellar i vissa av Euratoms arbelsgrupper. Vad gäller
Sveriges dellagande i EG:s fusionsforskningsprogram ålerkommer jag i det
följande (anslaget E 12).

Dd
internationella kärnenergiorganel, International Aiomic Energy Agency (lAEA), i
Wien omfaltar betydligt fler länder än OECD/NEA, däribland även etl slorl antal
u-länder. I lAEA-samarbetd deltar även statshandelsländer med i flera fall
omfattande kärnenergiprogram.

Samarbetet
inom lAEA kretsar kring ire huvudieman. För det försia är lAEA huvudman för den
internationella s.k. safeguardverksamheten, som syftar lill alt genom
registrering och inspektioner av klyvbart malerial i de

Prop. 1984/85:120 31

anslutna
länderna ge möjlighel all faslslälla om avledning av malerial har förekommit
och därigenom kan ulgöra en risk för spridning av kärnvapen lill nya länder.
Anslulning till safeguardverksamheten sker genom avtal mellan enskilda länder
eller ländergrupper å ena sidan och lAEA å den andra.

För
del andra bedrivs etl ulvecklings- och samordningsarbete i syfte atl uiarbda
inlernaiionella rikllinjer för säkerhdsarbdd, som sedan kan ligga till grund
för nationella beslämmelser. Sådana gemensamma rekommenda-lioner utarbetas för
reaktorsäkerhetssidan liksom för avfallshantering och för iransporler av
radioaklivi och klyvbart malerial saml för fysiskl skydd av iransporler och
anläggningar.

För
del iredje bedriver lAEA ulvecklings- och rådgivningsverksamhet i fråga om
kärntekniska lillämpningar utanför energiområdet. Exempel härpå är ulveckling
av konserverings- och bekämpningsmeloder inom livsmedels- och
jordbrukssektorerna.

Inom ramen för det
inlernaiionella fördraget mot kärnvapenspridning, Nucelar Non-Proliferation
Treaiy (NPT), har anslutningen av enskilda länder till lAEA:s
safeguardverksamhel en avgörande roll. Även andra inlernaiionella konlakler av
betydelse för icke-spridningssträvandena sker inom ramen för
lAEA-organisalionen. Jag vill särskili nämna följande. Efter en omfallande siudie
av kärnbränslecykelns problem i ell icke-sprid-ningsperspekliv, Inlernalional
Fuel Cycle Evaluaiion (INFCE), påbörjades ell kommiltéarbde, Committee on ihe
Assurance of Supply (CAS), lör att belysa sambandel mellan
icke-spridningsåtaganden och lillförsel-iryggheien på kärnenergiområdel för de
stater som inle disponerar urantillgångar eller anriknings- och
upparbeiningsanläggningar. Vidare har ell redan i lAEA;s sladga föruisall
arrangemang för lagring av pluionium under internationell kontroll, Inlernalional
Pluionium Siorage (IPS), diskuterats ingående inom organisaiionen. Pluionium
från upparbeining kan nämligen f.n., bl.a. beroende på bridieknikens osäkra
läge, inle direkl användas i en utsträckning som svarar mol produktionen. F. n.
synes dock inga Sleg i riklning moi förverkligandet av eii iniernalionelU
lagringssy-siem vara akluella.

Jag
vill även erinra om del nordiska samarbeie på kärnkraflsområdet som är knutet
lill Nordiska ministerrådets verksamhet. Det nordiska kontaktorganet Jör
atomenergifrågor (NKA) är ell forum för ömsesidig informalion även rörande de
nordiska ländernas agerande i mulUlaierala sammanhang. NKA är huvudman forell
slorl säkerhetsforskningsprojeki som engagerar forskare och instilulioner i
samlliga dellagarländer.

Det
nordiska samarbelel inom energiområdet har sedan år 1980 iniensi-fierats och
ulvecklals. Del drivs nu vidare i enlighel med en arbetsplan som beslutades av
de nordiska energiministrarna i februari 1982. Som eu ullryck för del
intensifierade samarbelel har också under Nordiska ministerrådet
(energiministrarna) bildals en särskild nordisk ämbelsmannakom-

Prop.
1984/85:120 32

mitte för energipoliliska frägor. Informationsulbyte och
projektsamarbete pågår inom olika samarbetsområden.

Med utgångspunkt i rapporten Nordiskl samarbeie om olja
och gas från den nordiska ämbetsmannakommittén för energipolitik har samarbetet
inom olje- och gasområdet vidareutvecklats. Under år 1984 avhölls bl.a. ett
seminarium om försäkringsfrågor inom offshoreområdei. En rapport om karlläggning
av raffineringsindusirin i Norden och handel med oljepro-dukter över de
nordiska gränserna har nyligen presenterats för de nordiska energiministrarna.
På gasområdet har etablerats en nordisk informationsgrupp med företrädare från
de statliga företagen på områdel och berörda slalliga myndigheler. Vidare har
som en följd av förslagen i rapporten (NU 1981; 13) Naturgas i Nord bildats en
nordisk kontaktgrupp för att diskulera de nordiska samarhdsaspekterna i samband
med den forlsalta utvecklingen av petroleum verksamhelen utanför Nordnorge. På
olje- och gasområdel förekommer också visst bilalerall samarbeie som följs i
del nordiska samarbetet.

Det nordiska samarbelel på energihushållningsområdet
gmndar sig f.n. på ett samarbeisprogram för perioden 1983-1985 och är närmasl
inriktat på energihushållning inom induslrin, viss experimentbyggnadsverksamhet,
klimatfrågor i byggnader och generelll samarbete inom
energihus-hållningsområdd. Samarbelel avseende induslrin är inriktat på
medelstora industribranscher och innefattar bl.a. branschvis anordnade
seminarier om energisparålgärder och publicering av branschvägledningar.

Del hillillsvarande nordiska samarbelel på
energiforskningsområdet har visal alt del finns belydande möjligheter all genom
ett utökat institutionelll samarbeie mellan ansvariga myndigheler och
forskningsorgan i de nordiska länderna få Ull stånd en bredare
forskningsverksamhd och etl effektivare ulnylljande av lillgängliga resurser.
De nordiska energiminislrarna har därför nyligen beslulal all förändra
energiforskningssamarbelel i denna riktning. För att främja detla samarbete har
en särskild energiforsknings-kommitté bildals. De nya samarbdsområden som man
därvid beslulade atl kommillén skall inrikla det nordiska
energiforskningssamarbelel mol är oljeteknologi, oljegeologi, tjärrvärme,
kolteknologi och bioenergi.

2.3 Riksdagens behandling av energifrågorna sedan år 1981

Genom riksdagens beslut våren 1981 med anledning av prop.
1980/81:90 bil. I (NU 60, rskr 381) lades riktlinjerna för energipolitiken fasl
fram lill omkring år 1990. Riksdagens beslut innebar också bl.a. alt elt
energihushållningsprogram resp. elt oljeersäitnlngsprogram lades fast för
ålersloden av 1980-talet. Samiidigi fattades beslut om ett nytt
energiforskningsprogram för perioden 1981/82-1983/84. Riksdagsbeslutet innebar
vidare vissa revideringar av det löpande oljelagringsprogrammet. Frågorna om
energisparverksamhet i byggnader m.m. ingår som en del i det samlade
energihushållningsprogrammel (prop. 1980/81:133, CU 37, rskr 384).

Prop. 1984/85:120 33

1 enlighet med riksdagens energipolitiska beslut
tillkallades år 1981 en parlamenlarisk kommitté med uppgift all yllerligare
analysera vilka ålgärder som snarasl kan vidias för alt säkra kärnkraftens
avveckling och dl fortsatt minskat oljeberoende. Kommittén antog senare namnet
1981 års energikoinmittc (EK 81). Kommiltén har höslen 1984 avlämnat
betänkan-del (SOU 1984:61) 1 ställd för kärnkraft. 1 betänkandet redovisas en
rad ålgärder som behöver vidias för att dels säkerställa kärnkraftens avveckling,
dels åsladkomma fortsatt oljeersällning. Förslagen sammanfattas i en s. k.
åtgårdsplan. Kommitténs förslag och synpunkler, liksom i lillämpliga fall
remissynpunkierna, behandlas under olika avsnitt i dd följande.

Sedan regeringsskiflel år 1982 har vidtagits en rad
ålgärder på energiområdet som ell led i alt förverkliga och vidareutveckla de
fastslagna riktlinjerna för energiförsörjningen.

Oljans andel av vår energiförsörjning har genom bl. a.
gjorda insatser för oljeersättning kunnal minskas från nära 70% år 1979 lill ca
50% år 1984. 1 syfte alt åsladkomma fortsatt oljeersättning har riksdagen
fatlat beslut om ylleriigare slöd för ålgärder för alt ersätta olja, m.m.
(prop. 1983/84:62, NU 9, rskr 124). Detta program gäller fr.o.m. år 1984 fram
lill och med den 30 juni 1987 och omfattar 1 650 milj. kr.

Under våren 1984 fattades beslut om åtgärder i syfte all
trygga försörjningen av råolja ocb petroleumprodukter (prop. 1983/84: 110, NU
43, rskr 391). Bl. a. ändrades systemet för finansiering av prospeklering efler
olja, nalurgas eller kol. Vidare beslulades om en delvis ny inrikining av
Svenska Pelroleum AB:s verksamhel och om etl ändrat program för beredskapslagring
av olja. Genom den snabba minskningen av oljeanvändningen har behovet av
beredskapslager kunnal reduceras. Lagren har genom riksdagens beslut (prop.
1984/85:53, FöU 6, rskr 94) anpassais Ull en lägre oljeförbrukning än lidigare,
vilkel innebär lägre kostnader för såväl stal som näringsliv. Vid samma
tillfälle beslulade riksdagen om en ny lag om beredskapslagring av olja och
kol.

För att uppnå det av riksdagen fastställda målet om 66
TWh/år beslutade riksdagen i juni 1984 om en plan för utbyggnad av
vattenkraften (prop. 1983/84; 160, BoU 30, rskr 388). Planen syftar lill alt
garanlera ett produk-tionsUllskolt från vallenkraften om minst 2,5 TWh/år.

För atl stärka kommunernas roll i energipolitiken har
regeringen föreslagit en rad åtgärder i en proposition om utvecklad kommunal
energiplanering (prop. 1984/85:5, BoU 6, rskr 82). Riksdagen beslutade i
enlighet med förslagen, vilket bl.a. innebär all den plan för oljereduktion som
skall finnas i varje kommun skall vidgas Ull att omfatta all tillförsel,
distribution och användning av energi i kommunen. Samtidigt beslutades om en
ändring i ellagen som begränsar elleverantörers rätt att vägra elleverans till
värmepump inom nalurgas- eller Qärrvärmeområden.

En ökad effeklivisering av energianvändningen, ny teknik
och en målmedveten satsning på nya energikällor har lett till att del framlida
behovel av kol kan begränsas kraftigl i förhållande till vad som lidigare har
beräknals. Nu gällande rikllinjer omfattar liden fram till år 1990 och innebår
att 3
Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 120

Prop. 1984/85:120 M

kolanvändningen
skall begränsas lill högsl 3-4 miljoner ton per år (prop. 1983/84: 158, NU 44,
JoU 28, rskr 389 och 390). I rapporten Kol-84 som nyligen presenterats av
statens energiverk görs bedömningen atl kolanvändningen vid utgången av
1980-iald stannar vid ca 3 miljoner ton årligen.

1
juni 1980 godkände riksdagen ett avtal mellan regeringarna i Sverige och
Danmark om naiurgassaniarbeieyämtc riktlinjer för genomförandet av del s.k.
Sydgasprojektel (prop. 1979/80: 170, NU 70, rskr 410). Hösten 1983 bemyndigade
riksdagen regeringen all godkänna ell konsortialavial mellan staten och Malmö
kommun, Helsingborgs kommun. Lunds kommun och Sydkraft AB för att säkra
genomlörandei av Sydgasprojeklel (prop. 1983/84:47, NU 10, rskr 125). Enligt
avlalel inträdde slaten som hälfiendelägare i Sydgas AB.

Under
år 1984 beslutade riksdagen om en ny lag (1984: 3) om kärnteknisk verksamhet,
som syftar lill all uppränhålla säkerhelen vid kärnleknisk verksamhel och all
uppfylla Sveriges inlernaiionella förpliklelser all förhindra spridning av
kärnvapen (prop. 1983/84:60, NU 17, rskr 135). Regeringen beslulade i juni
1984 all med slöd av nämnda lag ge lillslånd all tillföra kärnbränsle till de
två sisla kärnkraftblocken i del svenska kärnkraftprogrammel - Oskarshamn 3
resp. Forsmark 3.

För
all främja utvecklingen av ny leknik inom energiområdd beslutade riksdagen
våren 1984 om ell nyll energiforskningsprogram (prop. 1983/84: 107 bil. 9, NU
45, rskr 407). En lolal ram på närmare 1,2 miljarder kronor för perioden
1984/85- 1986/87 faslslälldes.

Riksdagen
har också beslutat anslå medel lill konjunkiuranpassade ///-vesteiingsprograni
för åren 1983 och 1984 saml beslulal om en förlängning av dessa program under
år 1985 (prop. 1982/83:50 bil. 6. NU 18, rskr 111; prop. 1983/84:62, NU 9, rskr
124; prop. 1984/85:25. NU 12, rskr 87). Totalt sett har genom
investeringsprogrammen salsals I 650 milj. kr.

Investeringsprogrammen
har, inkl. de insalser som gjorls genom den s. k.
energiiipphandlingsdelegaiionen (1 1983; 7), som regeringen bemyndigade mig
att tillkalla år 1982, främjat invesleringar för att ersätta olja, framför allt
i kommunerna. För delegationens verksamhet har disponerats 700 milj. kr. ur
ramen för investeringsprogrammen. Genom dessa insatser i form av lån, garantier
m. m. lill investeringar har skett en snabb ulveckling och introduktion av
fastbränsleeldade anläggningar saml en tidigareläggning av investeringar i
fjärtvärmesystem. Vidare har insaiserna haft betydelse för landets tekniska
och industriella ulveckling, för miljön saml för sysselsättning och export.

Regeringen
har också tagit initiativ till en rad åtgärder för atl effeklivisera
energianvändningen inom bostadssektorn. Är 1983 infördes ett
kon-junkturanpassat stöd till värmeisolering i bosladshus (prop. 1982/83:50
bil. 5, CU 8, rskr 112). Vidare har omfattande insatser skett inom ramen för
bostadsförbättringsprogrammet (prop. 1983/84:40 bil. 9, BoU 11 och 12, rskr 63
och 95).

Prop. 1984/85:120 35

För
all främja export inom energi-och byggnadsssekiorn fattade riksdagen under våren
1984 beslut om alt inom ramen för Sveriges Exportråds verksamhel inrätta Svensk
bygg- och energiexport (Swebex). Särskilda medel anvisades för della ändamål
(prop. 1983/84:168, NU 40, rskr 382).

Riksdagen
beslutade under höslen 1983 om riktlinjer för den framtida
energiskattepolitiken (prop. 1983/84:28, SkU 9, rskr 96). En grundläggande
princip skall vara att främja de energiinvesteringar för oljeersättning och
energihushållning som bör genomföras under 1980-talet. Hänsyn skall också tas
till olika energikällors effekter på miljön, bytesbalansen, försörjningstryggheten,
sysselsättningen och den industriella utvecklingen.

3
Energipolitik för förnyelse och utveckling — en strategi för oljeersättning
och kärnkraftsavveckling

Energipolitiken
skall ulformas så au den medverkar till att nå de välfärdsmål vi har satt upp
för samhället. Den skall bidra till en fortsatt ekonomisk och industriell
utveckling, en hög sysselsättning samt till social och ekonomisk uUämning.
Energipolitiken måsle formas med uigångspunkl i en ansvarsfull hushållning med
våra nalurresurser och en ständig hänsyn till miljön. I elt internationellt
perspektiv är energiförsörjningen av stor betydelse för världens utveckling.
Det handlar vidare om all hushålla med jordens tillgångar och om atl styra den
tekniska utvecklingen för att nå en tryggare och rättvisare värld.

Mer
preciseral innebär våra nu gällande energipolitiska mål att samhällets och
industrins behov av en billig och säker energiförsörjning skall tryggas genom
etl energisystem som i största möjliga utsträckning är grundat på varaktiga,
helst förnybara och inhemska, energikällor. En effektiv energianvändning och en
intensifierad energihushållning skall främjas inom ramen för en allmänt god
hushållning med begränsade resurser. Stränga krav skall ställas på säkerhet
och omsorg om miljön vid användning och utveckling av all energiteknik.
Förutsättningar skall skapas för en avveckling av kärnkraften i enlighet med
riksdagens beslut. Senast år 2010 skall den sista reaktorn tas ur drift.
Byggande av kärnvär-mereaktorer och bridreaktorer skall inte förekomma i
Sverige.

Dessa
energipolitiska mål bör stå fast. Ett förverkligande av de fastställda målen
förutsätter en långsiktig och konsekvent genomförd energipolitik.

Förulsällningarna
för de beslut som vi måste fatta påverkas av utvecklingen i vår omvärld.
Bedömningar av denna utveckling präglas av stor osäkerhel. Det gäller t.ex.
priset på olika energiråvaror, särskilt olja. 1970-talets oljekriser visade hur
känsligt vårt samhälle är för förändringar i prisel och tillgängligheten på
energi.

I
1975 års energipolitiska beslut angavs att vi allvarligt bör pröva att från

Prop.
1984/85:120 36

omkring år 1990 hålla användningen av energi på oförändrad
nivå. Dd bör enligt min mening vara en uttrycklig strävan alt hålla
energianvändningen på högsl denna nivå, särskilt som jag bedömer alt det finns
myckel goda utsikter all uppnå delta mål och samiidigi nå välfärdsvinster. Den
minskade energianvändningen har hillills medföri all försörjningslågd har
förbätlrals samiidigi som beiydelsefulla resultat nåtts på miljöområdet. En
övergång lill ny, energisnål leknik har i många full ökal företagens
konkurrenskraft och minskat energianvändarnas kostnader.

Minskningen av energianvändningen har i huvudsak kommil
Ull uttryck i minskad användning av olja. Oljan är emellerlid fortfarande och
förväntas även för lång lid framöver bli del slörsla enskilda energislagel.
Trols all vi har lyckais all pålagligl minska vår oljeanvändning kommer därför
Sveriges ekonomi under överskådlig lid att påverkas av utvecklingen på oljemarknaden.

För mindre än etl decennium sedan hade vi ell energisystem
som var ensidigl och sårbart, samiidigi som del uigjorde en avsevärd belaslning
på miljön. Nu har vi i vårl land bl.a. genom energipolitiken skapat en mer
robust energiförsörjning än i många andra länder. Vi har f. n., och kommer
under avsevärd lid alt ha, en förhållandevis gynnsam situalion med god tillgäng
pä el och inhemska bränslen och vi har på många områden uppnåll en elTekliv
energianvändning. Vi har dessulom minskat svaveldioxidulsläppen med ca två
tredjedelar under perioden 1970-1983 lill slor del beroende av de
energipoliliska ålgärderna.

Fortfarande är emellerlid beroendei av olja alliför slort.
Oljeberoendei ulgör både en ekonomisk belaslning för samhällel och ell hol mol
miljön. Fortsaita insatser för atl minska oljeberoendei är därtör nödvändiga.
Dd stöd som samhället har lämnal lill forskning och ulveckling, lill leknik för
atl ersätta olja och till energihushållning har i förening med de senasle årens
investeringsprogram gjort en radikal minskning av oljeanvändningen möjlig. Till
övervägande del har de salsningar som har gjorts gett myckel goda resultat.
Därigenom har också sysselsättning och industriell ulveckling kunnal främjas
och förulsällningar skapats för framgångar på exportmarknaderna. Den teknik
som har utvecklats i dessa syften kommer också att ha betydelse för
kärnkraftsavvecklingen. Vid en jämförelse med linje 2:s avvecklingsplan (det
allernäliv som erhöll flesi röster vid folkomröstningen) ligger vi nu i
vikliga avseenden före de mål som där sattes upp. På flera områden pågår
således arbelel med all fullfölja uppgifter som där talades om som uppgifter
för 1990-lalel. Del innebär atl vi redan har lagl grunden för
kämkraftsavvecklingen. Vi skall nu sleg för sleg fullfölja arbetet med att
avveckla kärnkraften i enlighel med riksdagens beslui och samUdigt fortsätta
att minska oljeberoendet.

De erfarenheter och kunskaper som har vunnits under senare
år gör alt vi har tillgång till energiteknik som på många områden nu har nått
eller slår inför ett tekniskt och kommersiellt genombrott. Detla har kunnat ske
inte

Prop.
1984/85:120 37

minsl
lack vare ell mer omfattande utvecklingsstöd än någonsin tidigare. Insatserna
omfattar hela utvecklingskedjan, från grundforskning över tekniskt
ulvecklingsarbele och tillämpad forskning till prototyp- och demonslrationsanläggningar
och marknadsintroduktion. Genom dessa insatser har vi lyckais åsladkomma en del
av den omställning av cncrgisystcmcl som energipolitiken syftar till. Slrävan
skall vara alt i ökande utsträckning verka för all nyulvecklad leknik klarar
sig på egna meriter och på marknadens villkor och för all de olika aklörerna
inom energiområdet tar ett ökande ansvar.

Den omställning av
energisyslemel som pågår har skapal en grund även för förnyelse och ulveckling
inom den utmstningstillverkandc industrin. Detta gör all vi nu närmar oss en
situation då vi i mindre iitslriickning iin tidigare behöver lämna slalligl
ekonomiskl stöd lill energiområdd. Stödet kan koncenlreras på insatser som är
strategiska, särskilt för forlsall oljeersällning och för avveckling av
kärnkraften. En sådan utveckling kräver att den statliga energipolitiken
bedrivs målinriktat och konsekvent och grundas på väl avvägda
ställningstaganden. Statens handlande, bl. ii. genom informalionsinsalser.
ulformning av skatteregler och andra regelsyslem och olika former av slöd.
måsle dock fortlöpande följas upp och anpassas Ull den lekniska uivecklingen.

De
framgångar som vi hillills har uppnåll i omställningen av energisyslemel är
etl resultat av ett utvecklat samspel mellan staten, kommunerna, företagen och
de enskilda. Huvuddelen av investeringarna har kommil lill slånd genom beslut
av kommuner, förelag och enskilda. Men också slalen har. särskilt inom
elproduktions- och eldislribulionsområdel. vidtagit omfallande ålgärder.

Del är naturligt
allkommunerna ges ell huvudansvar för energisystemets ulformning på lokal
nivå. En utveckling i denna riklning har påbörjais. Denna ulveckling bör
forlsalta och förstärkas. Det vidgade kommunala ansvarel och de kunskaper och
erfarenheler som vinns i kommunerna kommer också atl bilda en värdefull
uigångspunkt för framtida energipolitiska beslut. En grundläggande
utgångspunkt är alltså att energipolitiken mäste ulgå från ell slarkl
inflyiande och ansvar på den lokala nivån, som utövas i samverkan med de
boende, näringslivel och andra. Jag har nyligen lagil initiativ till
överläggningar med bl. a. företrädare för kommunerna och bostadsföretagen i
syfte all pröva olika vägar all vidga och fördjupa det kommunala ansvarel inom
energiområdd.

Energipolitiken
har en i huvudsak långsiktig inrikining. Samiidigi finns en belydande osäkerhel
inom flera vikliga områden. Del gäller inte minst i fråga om vilka nya och
bättre lösningar som forskning och teknikutveckling kan erbjuda längre fram.
Energipolitiken bör därför utformas så all Ullräcklig handlingsfrihel och
handlingsberedskap kan behållas. Invesleringar inom energiområdet kännetecknas
ofla av långa planerings- och konsiruklionstider och belydande livslängd.
Osäkerheten och de långa

Prop.
1984/85:120 38

genomförandetiderna gör alt energisyslemel måste utformas
så att det är möjligl atl anpassa det lill ändrade förhållanden. Den
energipoliliska planeringen mäste löpande följas upp och besluten fattas sleg
för sleg. Detta skall ske inom ramen för en energipolitik som präglas av
uthållighet och konsekvens så alt klara spelregler råder för dem som medverkar i
omställningen av energisystemet.

Under resten av 1980-talel bör huvuduppgiften för
energipolitiken vara all fullfölja omställningen av energisyslemel från olja
lill förnybara och inhemska energikällor, samUdigt som förutsällningar sleg för
sleg läggs fasl för att avveckla kärnkraften. Som ell led i denna omställning
skapas etl energisystem som är mindre känsligt för inlernaiionella
Ullförselslör-ningar och som ger en förbättrad försörjningstrygghel.

De konkreta åtgärder som nu vidias för alt snabbt minska
oljeberoendet och lägga grunden för en ersällning av kärnkraften i form av
energihushållning, fjärrvärmeutbyggnad, införande av ny teknik och nya
energikällor saml forskning och utveckling ulgör de första leden i en strategi
för att avveckla kärnkraften.

När det gäller det någol längre tidsperspektivet delar jag
den uppfatlning som 1981 års energikommitté (EK 81) har uttalat om
möjligheterna att avveckla kärnkraften i enlighet med riksdagens beslut. Jag
anser alltså all del inle finns några avgörande hinder för alt avveckla
kärnkraften. Erfarenheterna säger oss att utvecklingen av del nya
energisyslemel, som ersäller olja och kärnkraft, kan ske med betydande vinster
för miljö, ekonomi och sysselsättning.

Nu bör de rikllinjer läggas fast som skall gälla till i
mitten av 1990-lalet. Nästa precisering av de energipolitiska rikllinjerna bör
ske omkring år 1990. Fram till dess skall en rad åtgärder genomföras och
beslutsunderiag tas fram. För detla krävs även ekonomiska insalser inom skilda
områden. Jag kommer i det följande under anslaget E22. Vissa ålgärder för
omställning av energisyslemel atl beräkna särskilda medel för detta ändamål.

Förutom fortsatta insatser på de områden som jag nyss har
nämnl bör i strategin för kärnkraftens avveckling ingå en ändamålsenlig
elanvänd-ningspoliiik. Utgångspunkten härför är att vi f. n. och sannolikt ett
antal år in på 1990-talet kommer att ha en god tillgång på el till tåg kostnad.
I framtiden kommer tillgången att bli mera begränsad. El bör då reserveras för
i första hand de områden där den är svår eller omöjlig att ersätta. Jag tänker
här på industrins behov, på spårbunden trafik, vård, service, belysning och på
hushållsel. Genom målmedvetna insalser för en effektivare elanvändning kan vi i
betydande utsträckning minska behovet av ersättande elproduktion när
kärnkraften skall avvecklas. Under övergångstiden bör den goda tillgången på el
utnyttjas för att ersälla olja och kol, främsl för uppvärmningsändamål. Den el
som övergångsvis utnyttjas på detla sätt skall i ett längre perspektiv ersättas
genom sparande, övergång till inhemska bränslen, naturgas, sol och annan ny
teknik för uppvärmning. El för

Prop. 1984/85:120 39

uppvärmning får alliså i alll väsentligt endast användas i
omställbara, flexibla och utvecklingsbara system eller i kombination med
exircml energisnål leknik.

När dd
gäller frågor om hur kärnkraftverken skall las ur drift vill jag anföra
följande. Enligt riksdagens beslui (prop. 1979/80: 170. NU 70. rskr 410) skall
den sista reaktorn i Sverige stängas senasl år 2010. Säkerhetsaspekter skall
vara avgörande för i vilken ordning kärnkraftverken las ur drift. Della är
utgångspunkten för del prakliska arbelel. Den lid som har gåtl sedan en viss
anläggning logs i bruk bör således inle vara avgörande för när den las ur
drift. Del kan myckel väl visa sig vara så all något av de lidigl uppförda
verken är bällre från säkerhels-, strålskydds- och tillpång-lighelssynpunkt än
någol av dem som har byggls senare.

Del är alliså enligi min mening inle möjligl all nu med
någon slörre precision ange den exakla lidpunkien för när ulfasningen av
kärnkraften bör påbörjas. Del gör också alt man i dag inle kan ange vilka nya
produk-lionsanläggningar som kommer att behövas och exakt när. Som jag nyss har
anfört måste energipolitiken skapa handlingsberedskap och handlingsfrihet
genom en planering som successivt följs upp och revideras som grund för de
beslut som behöver fattas. Detla innebär att ny teknik, ny kunskap och nya
fakta kan tillföras beslutsunderlaget och göra del miijligl all fatta väl
avvägda beslui. Slralegin för all avveckla kärnkraften består i all sleg för
sleg lägga fast konkrela handlingsplaner för de narmasle åren. Därigenom skapas
en god grund för de beslui som behöver fallas framöver. På detta sätl kan vi också
använda bästa möjliga leknik med hänsyn lill bl.a. miljön.

Strategin för atl avveckla kärnkraften innebär vidare atl
vi måsle pröva alla möjligheter lill atl hushålla med energi och nå en alll
effekiivare användning av denna. Inför kärnkraftens avveckling är del vikligt
med insalser för en allt effektivare elanvändning och för ersättning av el med
inhemska bränslen, sol, nalurgas m.m. där så är tekniskt möjligl och ekonomiskl
rimligt. Vi skall också la vara på möjlighelerna att utnytUa mottryckskraft i
industrin och inom kommunerna. Vi bör också ingående pröva alla de möjligheter
som slår lill buds med ny leknik för elproduktion, såsom vindenergi eller
solceller.

Även om en
slor del av elbehovet kan ersättas eller tillgodoses genom hushållning,
ersällning av el med inhemska bränslen, nalurgas, sol m.m. samt mollryck och ny
leknik måsle vi planera för all det kan komma all återstå belydande behov av el
vid kämkraftsavvecklingen som endast kan fyllas med i dag känd leknik, dvs. med
vattenkraft eller med fastbränsleeldade kraftverk. För all garanlera ell
fullföljande av beslutet atl avveckla kärnkraften måste vi därför upprätthålla
en beredskap för atl ulnyttja sådana allernäliv. Redan nu måsle ålgärder vidtas
för atl vidmaklhålla och vidareutveckla kompelens och för all ulröna vilka
möjligheter tekniken har

Prop.
1984/85:120 40

all erbjuda. Lösningar som begränsar miljöpåverkan bör
särskili beaktas. Vi bör också genom olika slag av sludier mer preciseral
studera länkbara lokaliseringar och klargöra vilka konsekvenser en ulbyggnad av
kraftverk för all ersätta kärnkraften får för miljö, sysselsättning och
ekonomi. Härigenom skapas förulsättningar för att i demokratisk ordning och på
sakliga grunder fatta de beslut som är nödvändiga, samiidigi som planeringsli-derna
för konkreta projekt kan förkortas.

Del är angeläget att konlinueriigt följa drifien vid
kärnkraftsblocken med hänsyn till säkerhet och slrålskydd. Denna uppgift
fullgörs av slatliga myndigheter, närmasl statens kärnkraftinspeklion och
statens strålskyddsinslilul. Nya slutsatser måste dras kontinuerligt av de
vidgade erfarenheter om drifien vid kärnkrafiverken i både Sverige och andra
länder, som successivt kommer fram.

Vad jag nu har anfört innebär atl de riksdagsbeslut som
har fallals med anledning av resultatet av folkomröstningen skall fullföljas.
Om della rådde politisk enighet vid behandlingen av folkomröslningsresultaiet i
riksdagen. Kärnkraftens avveckling förulsäller en långsiktig och konsekvenl
genomförd energipolitik. Del är vikligt all nå en så bred samling som möjligt
för att bl. a. undvika ryckighel i energipolitiken.

Det finns ett gemensaml inlresse av och ansvar för alt
riksdagsbesluten med anledning av folkomröslningsresultaiet fullföljs. Jag
avser därför inom korl att hemställa all regeringen bemyndigar mig all
tillkalla ell råd för långsiktiga elanvändnings- och clprodukllon.sfrägor. 1
rådel bör finnas föreirädare för bl.a. de politiska partierna, induslrin,
miljörörelsen, kommunerna, forskningen, berörda myndigheler. användarsidan och
de fackliga organisationerna. Jag avser att själv leda rådels arbete.

Rådet bör beredas möjlighet atl fortlöpande erhålla
information om och diskulera de åtgärder som har vidtagits eller avses vidias
för all förbereda och möjliggöra kärnkraftens avveckling inom ramen för den
strategi jag nu har redovisat. Det gäller elanvändningspolitikens ulformning
och hushåll-ningsålgärdernas omfattning och inrikining. Det gäller också l.ex.
vindkraftens, motlryckets, nalurgasens, vattenkraftens och kolels roll i
energisyslemel. Del gäller vidare miljöaspekter vid förbränning av avfall och
fasla bränslen samt ulveckling och utvärdering av ny elproduktions-teknik.
Därutöver gäller del frågor om kärnkraftreaklorernas livslängd och
säkerhetsaspekter vid driften. I ett senare skede bör också frågor som är
förknippade med att kärnkraftverken tas ur drift och uppförande av anläggningar
för ersättande elproduktion behandlas av rådd.

Som jag nyss har nämnl bör slralegin för kärnkraftens
avveckling utformas så alt den möjliggör atl de åtgärder som vidtas är
grundade på ett så aktuellt beslutsunderlag som möjligt. De energipolitiska
målen bör förverkligas stegvis och vid regelbundet återkommande avstämningar
bör riksdagen med uigångspunkt i aktuellt beslutsunderlag lägga fast alll mer
preciserade riktlinjer för kärnkraftens avveckling. 1 dessa sammanhang kommer
det räd jag nu har föreslagil atl ha en viktig uppgift.

Prop. 1984/85:120 41

På både kort och lång sikl har frågan om hänsyn till hälsa
och miljö en cenlral plats i energipolitiken. Alla energislag som kan ge några
mer belydande bidrag till vår energiförsörjning medför problem från hälso- och
miljösynpunkl. Dd kan gälla problem vid ingrepp i naturen för utvinning av
energiråvaror eller för uppförande av anläggningar. Del gäller bl.a. samernas
inlressen. Del kan också gälla risker i arbetsmiljön och risker för olyckor av
skilda slag. Frågan om försurning och luftföroreningar är ett av våra
allvarligaste problem såväl globalt som inom landet. Regeringen har målmedvetd
arbeial för en minskning av svaveldioxidutsläppen. År 1983 var dessa nere i en
tredjedel av 1970 års nivå. Den minskade energianvändningen, minskningen av
oljeanvändningen, de slränga krav som ställs vid förbränning och den lekniska
ulveckling som har skell för all uppfylla dessa krav har gjort all vi nu
kraftigt har begränsat de försurande utsläppen från förbränningsanläggningar.
Däremol har vi inle lyckais bemästra de allvarliga miljöproblemen lill följd av
vägtrafiken.

Jag kommer i del följande att föreslå ytterligare åtgärder
för införande av miljövänlig förbränningsteknik (avsnitt 8.1).

Chefen för jordbruksdepartementet kommer inom kort att
redovisa ytterligare åtgärder för all minska försurningen. Han kommer också
alt ta upp frågan om införande av blyfri bensin och skärpta krav pä
avgasrening. Till följd av de föreslagna åtgärderna kommer utsläppen av svavel-
och kväveoxider saml bly, kvicksilver och andra tungmetaller att ytterligare
minska i omfallning.

Jag har i det föregående (avsnitt 2) redovisat huvuddragen
i den inlernaiionella utvecklingen på energiområdet. Jag vill i detla
sammanhang särskilt belöna sambandel mellan den energipolilik som vi för och
den inlernaiionella solidariteten. Del behövs en global hushållning med
resurser. Alla länder har etl ansvar för all resurserna tas lill vara och
utnyttjas på bästa säll. Vi måsle la hänsyn lill andra länders behov när vi
utformar vår energipolilik. En akliv politik för energihushållning och
oljeersällning gör det möjligl för oss atl la i anspråk en mindre del av
jordens samlade oljelillgångar och alt minska vår andel av påverkan av miljön.

Omställningen av vårl energisystem har medföri alt ny
teknik har utvecklats. Vi bör aktivt verka för all denna teknik slälls till
u-ländernas förfogande. Della kan bidra lill all energiresurserna fördelas mer
rällvisl samlidig! som miljöproblemen begränsas.

Kampen om inflyiande över energiråvarorna, och knapphden
på energiråvaror i många falliga länder, medför risker för inlernaiionella konflikler.
En uppgifl för vårl land måste vara atl medverka lill lösningar av sådana
siluationer som kan skapa konflikler mellan rika och falliga länder samt mellan
oljeproducenter och oljekonsumenter. Vi måste finna vägar lill all öka
förslåelsen och lill all nå en konslrukliv samverkan. Ell vikligi led i della
är atl genom akliva insalser verka för en dialog mellan oljeproducerande och
oljekonsumerande länder om hur en säker, slabil och förulsebar tillförsel och
användning av energi kan uppnås.

Prop. 1984/85:120 42

Jag
förordar all regeringen föreslår riksdagen alt godkänna de rikllinjer för den
långsiktiga energipolitiken som jag nu har redogjort för.

Jag
tar i del följande upp den närmare innebörden av mina förslag när del gäller
inriktningen av energipolitiken. Jag behandlar först frågan om energianvändningens
utveckling (avsniU 4). Särskild uppmärksamhet ägnas därvid elanvändningens
utveckling. Därefter tar jag upp utvecklingen av energibehovet inom de olika
användningssektorerna (avsnitt 5) och möjligheterna till hushållning och
effektiviseringar. Därefter behandlar jag värmeförsörjning (avsnitt 6) och
elförsörjning (avsnitt 7). Tyngdpunkten ligger här på fortsatt oljeersällning
och förberedelser för ersättande elproduk-lion. När del gäller bränslefrågorna
(avsnitt 8) tar jag upp åtgärder för framför allt de inhemska bränslena och
olika åtgärder för atl begränsa miljöpåverkan. Energiförsörjningen i
storstadsområdena behandlas med särskild tonvikt på oljeersällning och
möjligheter lill elproduktion (avsnitt 9). Jag tar därefter upp frågan om
energipolitikens betydelse för industriutveckling, sysselsättning och exporl
(avsnitt 10).

Inom
kärnsäkerhetsområdet (avsnitt 1 1)
lägger jag bl. a. fram förslag om
ändring i organisaiionen vad gäller haniering av kärnavfall. Avslulningsvis
behandlar jag mina anslagsäskanden (avsnitt 14).

4
Energibehovet i framtiden 4.1 Utvecklingen fram till i dag

Den
lolala slulliga användningen av energi (dvs. den energi som levereras lill de
slutliga förbrukarna) i Sverige uppgick år 1983 till ca 350 TWh. Härav svarade
induslrin för ca 37%. samfärdseln för ca 20% och bosläder, service m. m. för ca
43 %.

Under
efterkrigsliden har användningen av energi ökat snabbi. Mellan år 1945 och år
1975 ökade således användningen av energi med ca 4.5% per år, dvs. en tolal
ökning med nära 300%. Orsaker lill detla var bl.a. induslriproduktionens snabba
ökning, inriktningen på energikrävande branscher såsom träförädlingsindustri
och järn- och stålindustri, den ökade förädlingsgraden bl.a. lill följd av ökad
mekanisering och automatisering, den kraftigt höjda bostadsstandarden, den
slarka ökningen av anläggningar för offentlig och enskild service saml en snabb
ökning av iransportarbeld.

1
mhlen av 1970-lalel skedde ett skarpt trendbrott Ull följd av bl.a. prisstegringarna
på olja och den delvis därav föranledda recessionen i den svenska ekonomin.
Mellan åren 1973 och 1983 minskade den totala slutliga energianvändningen från
drygt 400 TWh till ca 350 TWh, eller med ca I % per år.

Den
toiala energianvändningen i Sverige omfattar förulom slullig inhemsk
energianvändning även användningen av olja för utrikes sjöfart och som råvara
för icke-energiändamål (framför alll inom den petrokemiska

Prop.
1984/85:120 43

industrin)
samt omvandlings- och distributionsförluster. Den lotala energianvändningen
uppgick år 1983 lill ca 400 TWh.

Den
slutliga användningen av energi fördelas normalt på sektorerna induslri,
samfärdsel och bosläder, service m.m. Uivecklingen under perioden 1973-1983
framgår av tabell 4.1.

Tabell
4.1 Slutlig energianvändning 1973-1983, TWh

1973

%

1979

%

1983

%

Industri Transporter Bostäder, service m. m.

Summa slutlig inhemsk energianvändning*

162

65

163 390

41 17

42 100

155 70

177 402

39 17

44 100

131 68

150 348

37 20

43 100

* På
grund av avrundning uppstår skillnader mellan summan av delposterna och

totalsumman.

Källa:
Slatens energiverk

Av
användarna har industrisektorn sedan 1970-talets början minskat sin
energianvändning. Under samma period har industriproduktionens volym varit i
slorl sett oförändrad. Den minskade energianvändningen kan förklaras dels av
förändringar av industriproduklionens innehåll i riktning mot mindre
energikrävande produkter, dels av effekliviseringar i energianvändningen. Den
specifika energianvändningen, dvs. energibehovet per producerad enhet, minskade
under perioden 1970-1983 med i genomsnitt 1,8% per är. Den specifika
oljeanvändningen har minskal betydligt snabbare, eller med 6,3% per år.

Transportsektorns
energianvändning har varil relaiivi slabil sedan början av 1970-talel. Så gott
som hela energianvändningen i sektorn (97% år 1983) ulgörs av oljeprodukter.
Godslransporterna, som svarar för ca 30% av sektorns lolala energianvändning,
har ell nära samband med industriproduktionen och har i stort sett följt utvecklingen
av denna. Effeklivise-ringen av energianvändningen har varil relativt svag inom
denna sektor.

Energianvändningen
i sekiorn bosläder, service m.m. utgörs till tre fjärdedelar av uppvärmning
(inkl. varmvattenberedning) av bostäder och lokaler. Till denna sektor hänförs
också el för hushållsändamål, gatubelysning o.d., saml energianvändningen inom
jordbruk, Irädgårdsnäring, skogsbruk, fiske etc. Sedan slulel av 1970-lalet
haren betydande minskning skett av den slutliga energianvändningen inom
sektorn. Huvudorsaken lill della är en kraftig energihushållning, speciellt i
den befinlliga bebyggelsen. Samtidigt har skärpta krav på energihushållning
ställts på nya byggnader.

År
1970 svarade oljeprodukter - inkl. oljor för fjärrvärmeproduklion -för nära 90%
av sektorns energianvändning. År 1983 var molsvarande andel ca 40%. Den
minskade oljeanvändningen har lill en del åsladkom-

Prop.
1984/85:120 44

mils genom en snabb ökning av elanvändningen. Fjärrvärmen
har också byggls ul kraftigt. Under samma period har oljans andel av
energiinsatsen för fjärrvärmeproduktion minskat från drygt 90% lill drygl 50%.

Av inlresse är också elanvändningens utveckling. Under en
lång följd av år fram till i början av 1970-lalel ökade användningen av el i
snabb lakl. Under en slor del av denna lidsperiod ökade elkonsumtionen med 6-8
% per år.

Under 1970-taIet bröts denna utveckling. 1 första hand
berodde detta på de lågkonjunkturer som följde i spåren på oljekriserna åren
1973 och 1979. Från år 1973 fram till i början av år 1983 ökade elbehovet
endast hälften så snabbt som tidigare, eller med i genomsnitt ca 3,5% per år.
Under åren 1983 och 1984 har elanvändningen åter ökal markanl eller med ca 10%
per år. Detta hänger samman med den starki ökade industriproduktionen samtidigt
som olja har ersatts av el inom induslrin dessa år. Vidare har elvärmeandelen
inom sektorn bostäder, service m. m fortsatt atl öka. Dessutom har
elförbrukningen i s.k. avkopplingsbara elpannor ökal kraftigt.

F.n. har vi i Sverige, bl.a. till följd av den svaga
elbehovsutvecklingen under större delen av tiden sedan 1970-talets början, en
god tillgäng på elenergi till låg kostnad. Den väntade inkopplingen lill
kraftsystemet senare i år av ytterligare två kärnkraftsblock med en sammanlagd
produktionsförmåga om ca 13 TWh per år förstärker kraftbalansen yllerligare.
Jag har nyss (avsnitt 3) redogjort för hur den goda tillgången på
elproduktionska-pacilel bör utnyttjas.

Den utveckling som jag nu har beskrivit innebär all
tillförseln av energi har genomgått belydande förändringar under den senasle
tioårsperioden. Detta illustreras i följande tabell.

Tabell 4.2 Total energitillförsel år 1973 och 1983 (TWh)

År 1973 År
1983

TWh

%

TWh

%

338

73

214

53

45

10

54

13

20

4

23

6

62

13

IIO

27

Oljeprodukter

Inhemska
bränslen

Kol

Vattenkraft,
kärnkraft'

Spillvärme - - 2 I

Total tillförsel 465 JOO 403 100

' Inkl. nettoimport av el Källa: Statens energiverk

År 1973 var oljans andel av energilillförseln drygt 70%
och år 1979 knappi 70%. Under 1980-talels första år har oljans andel minskal
snabbt. År 1984 beräknas oljan ha svarat för ungefär hälften av
energilillförseln.

Under perioden har utnyttjandet av fasta bränslen och
värmepumpar ökal väsentligt.

Prop. 1984/85:120 45

Den
största ökningen har dock gällt elproduktionen. Elenergi svarade år 1983 för ca
25% av energitillförseln jämfört med ca 15% år 1973. Denna snabba ökning har i
första hand lillgodosetts genom utbyggnaden av kärnkraften. Oljans roll i
elkraftproduktionen har samtidigt minskat avsevärt. År 1973 var oljans andel av
energiinsatsen för elproduktion över 40%. År 1983 var molsvarande siffra ca 5%.

För
egen del vill jag anföra följande. Den ulveckling som jag jusl har beskrivit
innebär alt en belydande omslällning har skell av vårt energisy-slem sedan
1980-lalels början. Bl.a. lill följd av slalliga insalser har en pålaglig
effeklivisering av energianvändningen ägl rum i alla samhällssektorer.
Samiidigi har vårl beroende av importerad olja minskat kraftigt. Förulom all
Sveriges försörjningsläge därigenom har förbättrats har vi nått belydande
fördelar på andra områden, 1. ex. i form av en förbättrad miljö och en mindre
belaslning på vår bytesbalans. 1 många fall har också de slalliga saisningarna
inom olika delar av energiområdd verksaml bidragit lill all upprätthålla
sysselsättningen i branscher som är av strategisk betydelse för den fortsatta
omställningen av energisyslemel. Den snabba ulveckling och introduktion av ny
energiteknik som har skett under de senaste åren ulgör en slor lillgång i del
fortsatta arbelel med atl åstadkomma etl mer effeklivi och ändamålsenligl
energisystem.

Vi
är således på räll väg. För all de mål för energipolitiken, som jag nyss har
redogjort för, skall kunna uppnås fordras dock forlsalta aktiva insalser inom
energiområdd. Av särskild beiydelse är därvid frågan om vilka åtgärder som bör
vidias för all siyra energianvändningens framlida ulveckling. Som en bakgrund
vill jag försl redovisa bedömningar av energibehovet på kort och medellång
sikl.

4.2
Energibehovet på kort och medellång sikt

Statens
energiverk har på regeringens uppdrag upprättat prognoser för användning och
tillförsel av energi för åren 1990 och 1995. Prognoserna har redovisats i
rapporten (1984:7) Energiperspekliv 1970-95.

Till
grund för prognoserna har legal bl. a. följande förutsällningar.

Den
ekonomiska utvecklingen har anlagils följa 1984 års långUdsulred-nings (LU)
allernäliv 1 för perioden fram lill år 1990. För liden fram lill år 1995 har
LU:s lägre lillväxiallernaliv valls.

Del
reala oljepriset förutsätts år 1995 ligga något över dagens nivå.

De
energipolitiska styrmedlen förutsätts få i slorl sell samma inrikining som i
dag. Dd innebär bl. a. att nuvarande reglerings- och energiskattesystem antas
beslå, all forsknings-, ulvecklings- och bosiadsförbätiringspro-grammen
vidmaklhålls, all informaiions- och uibildningsverksamheten fortsäller och alt
de konjunkiuranpassade investeringsprogrammen inom energiområdet antas falla
bort.

Med
uigångspunkt i bl. a. dessa förutsättningar bedömer energiverket att
energianvändningens lolala nivå kommer all vara ungefär konsiant under perioden
fram till år 1995. Verket framhåller dock atl betydande osäker-

Prop.
1984/85:120 46

heter omger alla prognoser. Tidigare prognoser inom
energiområdd har enligt verket visat sig slå fel främsl på grund av felakiiga
förvänlningar om den ekonomiska utvecklingen. Men även en rad andra faktorer
har slor betydelse för del bedömda framlida energibehovet, exempelvis energiprisernas
utveckling, utvecklingen inom olika industrisektorer etc. För atl belysa
effekterna på energibehovet av skilda antaganden i dessa avseenden redovisar
energiverket elt antal känslighdsbedömningar, som visar att även måttliga
förändringar i grundantagandena ger betydande effekter på det bedömda
energibehovet. Det huvudalternativ som redovisas i del följande är således
omgärdat med betydande osäkerheter.

För de olika användarsektorerna gör verket
sammanfattningsvis följande bedömningar.

Inom industrin har energianvändningen minskat sedan
1970-talets början på grund av låg tillväxt och i ungefär lika stor
utsträckning till följd av strukturförändringar och energieffektivisering. Åven
för perioden fram Ull år 1995 förutses ungefär lika stora minskningar av
energianvändningen på grund av slrukturella förändringar resp. effeklivisering.
Dessa minskningar uppvägs dock av ökade energibehov på grund av den förväntade
industriella tillväxten.

Inom transportområdet har inte utvecklingen och
introduktionen av energisnålare fordon varil tillräcklig för atl uppväga ett
ökal transportarbete och en utveckling mol tyngre fordon. Delta gäller för
såväl person-som godstransporter. Verkel räknar med alt energianvändningen inom
denna sektor kommer all öka till år 1995.

Sektorn bostäder och service m. in. kännetecknas av ett
intensivt energisparande - minskad netioenergiförbrukning och övergäng till
uppvärmningsformer med högre verkningsgrad (el och fjärrvärme) - vilkel har
lell lill alt energianvändningen har minskat. Dessa tendenser bedöms bestå till
år 1995. Nybyggandel blir energisnålt och får fortsatt låg volym.

Sammantaget innebär energiverkels prognos all den samlade
slutliga energianvändningen bedöms bli nära nog konstant under tiden fram lill
år 1995. Betydande förskjutningar förutses dock mellan de olika användarsektorerna.
Detla illustreras i tabell 4.3.

Tabell 4.3 Slutlig energianvändning 1983-1995, TWh

1983

%

1990

%

1995

%

Industri Transporter Bostäder, service m. m.

Summa slutlig inhemsk energianvändning*

131 68

150 348

37 20

43 100

133

72

143 347

38 21

41 100

135

78

136 349

39

22

39 100

• På grund av avrundning uppslår skillnader mellan summan
av delposterna och

totalsumman.

Källa: Statens energiverk

Prop.
1984/85:120 47

Energiverket
redovisar också bedömningar av elanvändningens utveckling. Användningen av el
- exkl. nätförluster - bedöms uppgå till 117 TWh år 1990 och lill 121 TWh år
1995.

Delta
innebär en genomsnittlig årlig ökningstakt om 2,1 % för perioden 1983-1990 och
0,8% för perioden 1990-1995. Användningen av el väntas öka fram lill år 1990,
bl. a. till följd av alt oljepannor byts ul mot elpannor. Mellan åren 1990 och
1995 blir ökningen mindre. Under prognosperioden sker en ändring i
förbrukningsmönstret, från elpannor till eldrivna värmepumpar och annan mer
svårersälllig el.

1 förulsällningarna för
energiverkels prognos ingår att den prognosUse-rade eleflerfrågan år 1990 kan
Ullgodoses genom i huvudsak vatien- och kärnkraflsproduklion och all endasl ell
mindre lillskoit av industriell mol-iryckskrafl och kraflvärme erfordras. Detla
gör atl de kortsiktiga marginalkostnaderna - som till slor del besläms av de
vid varje tidpunkt högsta rörliga koslnaderna för den krafl som produceras i
kraftsystemet - blir låga. Samiidigi är de långsikliga marginalkostnaderna -
som bl. a. betingas av de toiala koslnaderna för sådan kraftprodukiion som på
sikl behöver Ullföras krafisyslemel - höga. Energiverkei förulsäller i
underlagd lill sina prognoser all prissättningen på el besläms av den
kortsiktiga marginalkostnaden under den akluella tidsperioden.

Energiverket
bedömer efler hörande av kraftindustrin att nuvarande låga elpriser kommer att
bestå några år in på 1990-lalet. I verkels prognos för år 1990 ingår därför som
förulsättning all elpriserna är reall oförändrade fram till år 1990.

Under 1990-lalel bedöms
enligi energiverkei användningen av el växa i kapp produklionskapacilden, så
alt nya produkiionsanläggningar måste tas i anspråk. Därigenom vänlas det s. k.
råkraflprisel stiga med upp till 50% under höglasttid. Mottryckskraft i
induslrin samt kraft värmeverk bedöms kunna lämna begränsade bidrag Ull
elproduktionen, men lill högre koslnader än vallen- och kärnkraftverken. Den
bedömda elanvändningen år 1995 moisvarar en nettoproduktion om ca 133 TWh.

Kraflsam,
kraftproducenternas samarbelsorgan, har nyligen presenleral prognoser för
elbehovet åren 1990 och 1995. För år 1990 anges elbehovet bli 120 TWh och för
år 1995 125 TWh (exkl. nälföriuster), dvs. för båda åren någol högre värden än
i energiverkets prognoser.

När
det gäller fördelningen mellan olika energikällor förutser energiverket
belydande förändringar.

Energiverkei bedömer
således all användningen av olja kommer all fortsätta all minska. Ull följd av
dels fortsatt energihushållning, dels fortsatt oljeersättning. Även vid lägre
internationella oljepriser än de prognostiserade bedömer verkel atl
oljeersättningen kommer atl fortsätta fram Ull år 1995, om än i långsammare
lakt. Användningen av el och, i än högre grad, fasla bränslen väntas därmed öka
under prognosperioden.

Den
av energiverket bedömda utvecklingen illustreras i tabell 4.4.

Prop.
1984/85:120 48

Tabell
4.4 Total energitillförsel år 1983, 1990 och 1995 enligt energiverkets prognos

År 1983

År 1990

År 1995

Oljeprodukter'

Inhemska
bränslen

Kol

Vattenkraft,
kärnkraft

Spillvärme'

TWh

214

54

23 IIO

2

%

53 13 6

27

1

TWh

172

67

38

126

8

%

42

16

9

31

2

TWh %

169 40 70 17 46 II

127 30 7 2

Tolal
tillförsel

403

100

411

100

419 100

'
inkl. naturgas

inkl.
nettoimport av el

■"
inkl. värme från värmepumpar

Som
framgår av tabellen bedöms den totala tillförseln av energi uppgå till ca 410
TWh år 1990 och ca 420 TWh år 1995. Olja väntas svara för knappt 40% av den
totalt tillförda energin år 1995, jämföri med ca 50% år 1984. (Naturgas ingår
med 4 TWh är 1990 och 5 TWh år 1995.)

Fjärrvärmen
bedöms öka långsammare än enligt lidigare prognoser. Enligt verkets bedömning
kommer nivån på värmeleveranserna alt understiga 40 TWh år 1995.
Energiinsatsen väntas också få en annan sammansättning än i dag. Andelen
energi från värmepumpar väntas öka kraftigl, liksom användningen av inhemska
bränslen. Oljans andel väntas fortsätta alt minska.

Användningen
av kol åren 1990 och 1995 vänlas bli lägre än tidigare beräkningar har gett vid
handen. Den totala användningen av ångkol (kol för el- och värmeproduktion)
beräknas nu till ca 3 miljoner lon år 1990 och 4 miljoner lon år 1995.
Användningen av inhemska bränslen vänlas öka från 54 TWh är 1983 lill 67 TWh år
1990 och 70 TWh år 1995.

För
egen del vill jag anföra följande.

Enligt
energiverkels bedömning kommer energianvändningen atl öka i mycket begränsad
omfattning under den kommande tioårsperioden. Inom ramen för den i stort
oförändrade nivån förutses belydande förskjutningar både mellan olika energislag
och mellan olika användarsektorer. Oljans andel väntas således fortsätta att
minska, medan användningen av bl. a. el och inhemska bränslen antas öka.
Energibehovet för uppvärmning bedöms fortsätta att minska, medan en viss ökning
av energianvändningen förutses inom både industrin och transportsektorn.

Jag
kan i huvudsak anslula mig till energiverkets bedömning när del gäller
utvecklingen av det samlade energibehovet. Enligt min mening bör vi sträva
efler att hålla högst oförändrad nivå för energianvändningen.

I
enlighet med de riktlinjer som jag nyss redogjorde för bör ansträngningarna
riktas in på att åstadkomma en så effektiv och rationell energianvändning som
möjligt i alla samhällssektorer. Ett lågt energibehov ger oss väsentliga
fördelar från bl.a. beredskaps- och miljösynpunkl. De senasle årens ulveckling
har också visat atl en fortsatt minskning av enérgianvänd-

Prop.
1984/85:120 49

ningen är väl förenlig med fortsatt ekonomisk tillväxt.
Det råder således inget motsatsförhållande mellan fortsatt hushållning med
energi och möjlighelerna att uppnå de övergripande målen för
samhällsutvecklingen. Tvärtom medför en effekiiv energianvändning i alla
sektorer bällre möjligheter all åsladkomma den önskade utvecklingen.

Ulöver energianvändningens lolala nivå är dess fördelning
på olika energislag och på olika ändamål av cenlral beiydelse. Del är
exempelvis angeläget alt el används på ell sätl som inle låser oss i etl högt
elberoende för framliden. Samhälld har betydande möjligheter atl genom olika lyper
av styrmedel påverka såväl energianvändningens nivå som dess sammansättning.
Om utvecklingen i något avseende visar tecken på alt energianvändningen är på
väg in i oacceplabla banor måste statsmakterna handfast och besläml kunna
ingripa med korl varsel för alt påverka utvecklingen i önskad riktning. En
viktig uppgifl för energiverkei är alt noga följa utvecklingen inom olika
delar av energiområdet och vid behov föreslå åtgärder för atl korrigera den
förväntade utvecklingen. Därigenom kan en hög grad av handlingsberedskap
upprätthållas.

När del gäller målen för energianvändningen vill jag
anföra följande. Nuvarande riktlinjer för energipolitiken innebär bl.a. att
oljans andel av vår samlade energitillförsel inte bör överstiga 40% år 1990.
När det gäller användning av kol innebär gällande riktlinjer all användningen
kring år 1990 skall begränsas till högst ca 3-4 miljoner ton. Dessa mål bör
även fortsättningsvis ligga fast.

Med uigångspunkt i de båda snabba och djupgående
förändringar i prisnivå, försörjningsläge elc. som kan inträffa på längre sikt
för olika energislag krävs flexibilitet och handlingsberedskap. Utgångspunkten
för energianvändningen och dess fördelning på energislag bör därvid vara att
efterslräva en samhällsekonomiskt rationell användning med utgångspunkt från de
relativa priserna på olika energislag och förändringar i dessa.

Mol den bakgrunden är det olämpligt att låsa fast
långsiktiga, kvantitativa mål för användningen av olika energislag. Del är
emellerlid nödvändigl atl löpande och ingående följa utvecklingen av framför
alll oljeanvändningen och - vilket bl.a. framhålls i EK 81 - att analysera de
samhällsekonomiska konsekvenserna av olika länkbara utvecklingsföriopp vad
gäller oljeprisutvecklingen, liksom att inventera vilka ålgärder som kan sättas
in i olika fall, allt i syfte att uppnå nödvändig handlingsberedskap.

För vissa delområden kan det dock finnas skäl att
precisera vissa mål. Jag ålerkommer till detta i det följande. Jag vill i detta
sammanhang informera om all utredningen (I 1984:02) om el och inhemska bränslen
(ELIN) f. n. bedriver etl arbete som bl. a. syftar till att ange riktvärden för
energianvändningen i olika lyper av byggnader. Enligt vad jag har erfarit
kommer en rapport att lämnas under sommaren.

Däremot finns det enligt min mening ingen anledning att
ställa upp ett preciseral, kvantitativt mål för den totala energianvändningen.
Strävan bör 4
Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 120

Prop. 1984/85:120 50

som jag jusl nämnde vara all energianvändningen i
framliden inle skall överstiga dagens nivå.

Kommunerna bör. som jag tidigare har berört, ges en
central roll vid Ulformningen av energisyslemel. Jag ulesluler inle all
kommunerna kan finna det ändamålsenligl all lör egen del ställa upp mål för
energianvändningens utveckling. Jag har i del föregående (avsnitt 3) redogjort
lör de överläggningar som jag f. n. bedriver med kommunerna. 1 anslutning
härtill avserjag att också diskulera behovel och utformningen av mål förarbetet
på lokal nivå.

4.3 Energibehovet på längre sikt

Bedömningar av energibehovel på längre sikt, dvs. efler
millen av 1990-lalel, har gjorts av bl.a. EK 81, Ingenjörsvelenskapsakademin
(IVA) och i rapporten (Ds 1 1983: 18) Perspekliv på energi, som är en underlagsrapport
lill EK 81.

EK 81 konsialerar all det är svårt att bedöma
energibehoven på längre sikl. Kommillén anser därlör all man inle bör göra en
regelrätt prognos för energianvändningen. 1 slälld bör man räkna med eu brett
intervall för energianvändningens länkbara utveckling, främst lör att belysa de
problem som statsmakterna kan ställas inför i framliden.

Tubeli 4.5 Energibehovet år 1983 och år 2UI0 (TWh) enligt
EK 81

Sektor

Är 1983

Är 2010

Totalt

El

Undre grans Tolall El

Övre gläns Tolall El

Induslri

Samfärdsel

Bosläder,
service m. m.

Tolall

130

73 151

354

42

-)

57
101

ca

1.50 40 60 2 100 50

300
ca 90

200 70 100 3 I.SO 80

ca
450 ca 150

Som framgår av tabellen bedöms del toiala energibehovet år
2010 uppgå lill mellan 300 och 450 TWh. Elbehovet (exkl. näiföriusier) bedöms
bli mellan 90 och 150 TWh.

I sill remissvar på EK 81 betonar statens energiverk alt
det finns för många osäkerheter för att man skall kunna göra några
preciseringar, men anser samtidigt atl del förefaller mindre troligt atl
energiförbrukningen skulle ligga vid den lägre gränsen i EK 81 :s intervall.
Della gäller särskilt elförbrukningen som enligi energiverket snarare kan
vänlas ligga över än under 150 TWh år 2010.

Denna uppfallning delas av kraftindustrin. Statens
vaiienjållsverk anser i sill remissvar att undre gränsen i EK 81:s intervall
förelbehoven år 2010 inle är rimlig om, som EK 81 förutsätter, elvärme och
värmepumpar kan komma atl finnas kvar i slor utsträckning vid
kärnkraftsavvecklingen. Kraftsam hävdar alt elkraftsbehovet på lång sikt måsle
förulsällas ligga väsentligt över 100 TWh och alt 115-120 TWh/år bör vara
lägsla plane-

Prop.
1984/85:120 51

ringsmål.
Svenska kraftverksföreningen anser alt EK 81;s betänkande inte innehåller några
fakta eller resonemang som övertygar om all en pålaglig framtida minskning av
elförbrukningen skulle vara sannolik och anser därför att en miniminivå för
planeringen på lång sikt bör vara 130 TWh (inkl. föriuster).

Flera
remissinstanser, bl.a. Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges vUlaägareförbund
anser att EK 81 underskattar möjligheterna till effeklivisering av
elanvändningen. Liknande synpunkter framförs av Älvräddarnas samorganisation,
som anser att en elanvändning om ca 90 TWh år 2010 är fullt möjlig.

IVA
har i rapporten Energi och ekonomi (IV A-rapport nr 270) studerat
det svenska energisystemet fram till ungefär år 2010 med utgångspunkt i fyra
grundscenarier. I två av dem förutsätts att beslutet att avveckla kärnkraften
upphävs och i två att kärnkraften avvecklas senast år 2010.

Enligt
lVA:s bedömning kommer energibehovet omkring år 2010 att uppgå Ull totalt
mellan 365 och 500 TWh, varav 119-128 TWh el. IVA framhåller dock - i likhet
med EK 81 - de slora osäkerheter som vidlåder varje bedömning på så lång sikt
som dd här är fråga om.

I
Perspekliv på energi analyseras bl.a. möjligheterna till energihushållning
inom de olika användarsektorerna. Enligt utredningen kan en energistrategi
utgå från högt ställda mål vad gäller att reducera energianvändningen. En
total energianvändningsnivå på 200-300 TWh per år omkring år 2010 förefaller
enligt rapporten vara tekniskt och ekonomiskt försvarbar, dvs. ca 100-200
TWh/år lägre än dagens energianvändning. Användningen av el - exkl.
nälföriuster - bedöms kunna begränsas till ca 75-80 TWh per år. 1 den angivna
elförbrukningen ingår inte el som förbrukas i eldrivna värmepumpar eller el för
uppvärmningsändamål.

För
egen del vill jag anföra följande. Frågan om energibehovets ulveckling på
längre sikt är av central betydelse för hur vi skall uppnå de energipolitiska
målen, och i synnerhet målet atl avveckla kärnkraften. Jag delar EK 81 ;s och
de flesta remissinstansers uppfattning att det inte är meningsfullt att
precisera ett kvantitativt mål för energibehovet på lång sikl. I stället bör
ett brett intervall tas som uigångspunkt för den energipolitiska planeringen.
Samtidigt bör en hög handlingsberedskap upprätthållas för atl göra det möjligt
att vid behov snabbt vidla åtgärder för att påverka utvecklingen.

Min
egen bedömning är dock att det bör vara möjligt att även på längre sikl sträva
mot en i huvudsak oförändrad nivå för den samlade energianvändningen. Om
möjligt bör den också minskas. Även i det längre tidsperspektivet måste en hög
ambitionsnivå upprätthållas när det gäller att effektivisera
energianvändningen i allmänhet och elanvändningen i synnerhet. Vi bör således
aktivt och målmedvetet sträva efter att åstadkomma en god energihushållning
inom alla sektorer.

Prop. 1984/85:120 52

5
Energianvändning S.l Inledning

Jag
går nu över till att närmare beskriva de rikllinjer som jag anser bör gälla för
användning av och hushållning med energi under liden fram Ull millen av
1990-lalel.

1
1981 års energipoliliska beslui ingick ell samlal energihushållningsprogram. Målel
för programmet är atl - med beaklande av samhälleliga mål och ekonomiska
förulsällningar - nå lägsla möjliga nivå på energianvändningen.
Ansträngningarna riktas särskilt in på att minska användningen av olja. Del
framhålls dock att hushållningsprogrammd bör ulformas så alt uppnåendet av
vikliga samhällsmål - l.ex. god lillväxi, full sysselsättning och regional
balans - underlättas. Denna inrikining innebär exempelvis alt en ökad
energianvändning lill följd av ökad industriproduktion inte skall anses slå i
strid med slrävandena all åsladkomma en god energihushållning.

Rikllinjerna
för hushållningsprogrammd innebär all hänsyn skall las till de svaga grupperna
i samhällel. Vidare skall ålgärderna inom programmet medverka lill bl. a. en
god miljö.

Del
framhålls vidare all en effekiiv energihushållning innebär au ålgärder för
energihushållning avvägs mot åtgärder för energitillförsel. Sådana avvägningar
måsie i slor utsträckning ske med hänsyn till de förhållanden som råder lokalt.

Energihushållningsprogrammel
omfattar energianvändningen i alla samhällssektorer. Det omfattar såväl
befinlliga som nya byggnader, anläggningar, industriprocesser m.m. Vidare
ingår åtgärder för all la fram och inlroducera ny leknik för energihushållning.

De
styrmedel som används för alt genomföra programmel beskrivs på följande sätl.
En uigångspunkt för energihushållningen är aii energianvän-darna får betala ett
pris för att utnyttja olika energislag vilket så långt som möjligl avspeglar de
samhällsekonomiska kostnaderna för produktion och distribution av energin. Från
den utgångspunkten bör slrävan vara alt genomföra de energihushållningsåtgärder
som är samhällsekonomiskt motiverade. Priset på energi bör medvetet användas
för att uppnå en god energihushållning.

Bl.a.
med hänvisning till den stora erfarenhet och de kunskaper som finns beträffande
energihushållningsåtgärder betonas vikten av atl information, rådgivning och
utbildning ulnyttjas som styrmedel för att föra ut denna kunskap till bl.a.
energianvändarna. Vidare riktas de slatliga styrmedlen in på att stödja
införande och kommersialisering av ny teknik som snabbt kan minska
oljeberoendet.

Administrativa
styrmedel används också i vissa fall, t.ex. när det gäller att åstadkomma goda
energiegenskaper hos nya byggnader och anläggningar. I beslutet framhålls dock
atl sådana regleringar bör utnyttjas med yttersta sparsamhet.

Prop. 1984/85:120 53

1
propositionen (prop. 1980/81:90 bil. I) angavs nivåer, i form av
intervall, för energianvändningen åren 1985 och 1990. Enligt föredraganden
borde en riktpunkt vara att - med de förutsättningar som angavs - dessa nivåer
inle överskrids. Med hänsyn lill all energipolitiken utformas i cn dynamisk
omgivning, som snabbt kan ändras, aviserades en omprövning av
energihushållningsprogrammet lill ungefär år 1985.

Utvärdering
av del samlade energihushållningsprogrammet

Statens
energiverk har på uppdrag av regeringen utvärderat del samlade
energihushållningsprogrammel. Utvärderingen har redovisals i rapporlcn (1984:2)
Energihushållningsprogrammds effekler. Rapporten har remissbehandlals. 1 den
skrivelse till regeringen, som inleder rapporten, gör energiverkei bl.a.
följande bedömningar.

Verkel
konstaterar inledningsvis alt en betydande effeklivisering av
energianvändningen har skell inom flertalet områden. Denna effeklivisering
vänlas fortsätta. Däremol är del inle möjligt all utläsa vilka faktorer som har
varil mesl betydelsefulla för del uppnådda resultatet. Atl det kraftigt höjda
oljepriset har lell lill en slor effeklivildsförbällring är dock klart.
Samtidigt konstaterar verkel all del - både i de fall ell kvantitativt mål för
en viss seklor har upprättats och i övrigt - är svårt att mäta graden av
måluppfyllelse. Del är svårl all med slor precision måla hushållnings-eller
besparingseffekler av del slag som har eflerslrävals. Graden av måluppfyllelse
måsle bedömas på annal sätl.

Mot
bakgrund av de studier som har genomförts av styrmedlens effekler inom olika
områden, och som redovisas i rapporten, gör energiverket följande
observationer.

•
Ell omfatlande arbele sker med
sikle på all effeklivisera energianvändningen inom olika områden.
Målmedvdenhelen och kvalilelen i della arbele varierar dock kraftigl. Det är
nödvändigt all också fortsättningsvis ägna verksamheten intresse och
uppmärksamhet och att underlätta rimliga och önskvärda insalser.

•
Prisel på energi gör
energihushållningsinsalser i många fall .såväl prival-ekonomiskt som
samhällsekonomiskt lönsamma. Della borde innebära atl såväl investeringar som
drift- och underhållsåtgärder kan finansieras av verksamhelens huvudmän, genom
egna medel, på den ordinarie kapitalmarknaden eller genom mer generella
ålgärder som kan finnas inom olika områden. Den särskilda statliga
finansieringen av energihushåll-ningsålgärder bör därvid las bort - i likhel
med vad som redan lidigare skett för industrin. Forsknings-, utvecklings-, och
demonstrationsprojekt bör dock även fortsällningsvis slödjas. De
energihushållningsinrik-tade åtgärderna på olika områden bör successivt, men
målmedvetet, integreras med andra åtgärder inom olika sektorer.

•
Myndighelernas åtgärder bör
inriklas på all ge service i form av erfaren-hetsåterföring, information och
rådgivning, ulbildning m.m. i syfte atl eliminera trögheter, kunskapsbrister,
organisatoriska hinder, etc.

Prop.
1984/85:120 54

•
Den kompetens kring energifrågor som har byggts upp, l.ex. inom
utvecklingsfonder och hos kommunala energirådgivare, måsle ulnylljas.
Energihushållningens betydelse för andra sektorer - t.ex. försörjningstrygghet,
miljöskydd, teknikutveckling - och för andra samhällsmål (inom t. ex.
fördelningspolitiken) bör därvid uppmärksammas. Verket gör vidare bedömningar
av styrmedlens effekler inom olika användarsektorer. Till dessa bedömningar
återkommer jag strax (avsnitten 5.2-5.4).

För
egen del vill jag anföra följande. Som jag nyss redovisade är situationen på
energiområdet i de flesta avseenden bättre än i början av 1980-ta-let.
Betydande effektiviseringar av energianvändningen har således åstadkommits i
de flesta samhällssektorer. Användningen av olja har kunnal minskas kraftigt.
Samtidigt har ny teknik tagits i bruk i betydande utsträckning, vilket gör det
möjligl att bl. a. öka utnyttjandet av inhemska bränslen och effektivisera
elanvändningen bl.a. genom utnyttjande av värmepumpar. Det kan också
konstateras att den effektiva energianvändningen har kunnat komma till slånd
utan nägra välfärdsförluster. Det slarka samband som historiskt sett har rått
mellan ekonomisk tillväxt och ökad energianvändning har således kunnal brytas.
Effektiviseringen av energianvändningen har samtidigt medfört stora fördelar i
andra avseenden, bl. a. genom att minska påverkan på miljön.

Inriktningen
av den fortsatta energihushållningen

När
det gäller inriktningen av den fortsatta energihushållningen bör följande
principer gälla.

Den
inriktning som angavs i 1981 års energipolitiska beslut har givit goda resultat
och bör i allt väsentligt ligga fast. De styrmedel som i huvudsak bör komma
till användning är dels prisel på olika energislag. dels informafion, rådgivning
och utbildning. Den statliga styrningen skall vidare riktas in på forsknings-
och utvecklingsinsatser och på att slödja införande och kommersialisering av ny
teknik som snabbt kan få en kommersiell användning och minska behovet av
importerad energi.

Mot
bakgrund av de delvis nya fömtsättningar som gäller för energipolitiken, och
som jag nyss har beskrivit, bör riktlinjerna preciseras på följande sätt.

Situationen
på energiområdet kan även framöver snabbt och dramatiskt ändras. Genom en
effektiv energianvändning i alla sektorer skapar vi en beredskap för att möta
störningar av olika slag. Fortsatta och intensifierade insatser för att
åstadkomma en effektiv och ralionell användning av energi inom alla samhällets
delar är nödvändiga. Speciellt bör dessa insalser riktas in mot importerade
bränslen. Därigenom nås flera väsenlliga fördelar. Sårbarheten för händelser på
de internationella energimarknaderna minskar, samtidigt som bytesbalansen
förbättras. Vidare näs belydande miljöförbättringar. Genom att ta till vara de
goda möjligheter som

Prop. 1984/85:120 55

finns
lill lönsam energihushållning stärks såväl landets som de enskilda hushållens
och företagens ekonomi. Bl.a. kan boendekoslnadcrna hållas nere. 1 kombination
med insatserna för att ulnyttja inhemska energikällor och för att utnyttja ny
leknik kan vi öka sysselsättningen och skapa viktiga exportmöjligheter.

För
atl slrävandena atl effeklivisera energianvändningen skall få maximal effekt
är det angeläget atl de genomförs inom ramen för en helhetssyn. Den
grundläggande principen bör vara att energihushållningsålgärder skall
genomföras så långt de är ekonomiskl lönsamma. Därvid måsle slor hiin-syn tas
lill förhållandena på lokal nivå. Med hänsyn lill de skiftande
förutsättningarna i olika kommuner måste de avvägningar och den samordning som
kännetecknar en helhetssyn göras lokalt. Delta skall självfallet ske inom ramen
för de riktlinjer för energipolitiken som anges av statsmakterna.

Riksdagen
har nyligen beslutat om en ändring i lagen (1977:439) om kommunal
energiplanering (prop. 1984/85:5. BoU 6. rskr 82) som innebär bl. a. atl det
fr. o. m. den I januari 1986 i varje kommun skall finnas en plan för
tillförsel, distribution och användning av energi i kommunen. Det förutsätts
därvid atl varje kommun i sin energiplanering gör så ekonomiskl effektiva
avvägningar som möjligl. dels mellan ålgärder för energitillförsel och ålgärder
för energihushållning, dels mellan ålgärder i energisystemet och ålgärder i
andra sektorer. För all få genomslag i åtgärder hos faslighelsägare.
hyresgäster, m.fl. bör enligt min mening dessa avvägningar komma lill ullryck i
priser och taxor som innebär all fördelningen av de ekonomiska fördelarna eller
bördorna blir rättvis.

Elanvändningen
har sedan 1980-talels början ökal snabbt. Under exempelvis år 1983 ökade
användningen med ca 10 %. Jag har nyss (avsnitten 3 och 4) redogjort för mina
bedömningar av elanvändningens ulveckling i framliden och för de rikllinjer som
bör gälla för användning av el. Under nuvarande övergångsperiod, då tillgången
på billig el är god, bör el kunna användas för bl.a. byggnadsuppvärmning.

Den
högkvaiitaliva energiform som elenergin utgör måste dock i försia hand användas
i sådana verksamheter där den är svår eller omöjlig att ersälla, exempelvis i
induslriella processer, i spårbunden trafik och för belysning och drift av
apparaler. Även om Ullgången på el f. n. är god. är del angeläget atl
användningen av el redan nu och fortsättningsvis sker pä ell effektivt sätt och
i former som inle låser oss lill elt fortsatt högt elberoende.

Komniuneras
roll är i detla sammanhang betydelsefull. Kommunerna har ett stort inflytande
över omfattningen av elanvändning för uppvärmningsändamål, bl. a. genom
ulformningen av taxor och avgifier. och genom den möjlighel all vägra
elleverans för uppvärmningsändamål som elleve-ranlörer har i vissa fall. Det är
väsenlligl all kommunerna inom ramen för den kommunala energiplaneringen noga
överväger om och i vilken grad

Prop. 1984/85:120 56

elanvändningen
bör begränsas till förmån för andra kollekliva system. Kommunernas energiplaner
har också en strategisk betydelse som underlag för en nationell bedömning av
elanvändningens utveckling.

För
att belysa elanvändningens nuvarande omfattning och ulveckling. liksom
möjlighelerna att använda el för olika ändamål på elt sådant sätt atl de
långsikliga energipolitiska målen främjas, har regeringen bemyndigat mig att
tillkalla en särskild utredning (I 1984:02) om el och inhemska bränslen (ELIN).
Utredningens uppgift är bl.a. alt belysa bl.a. konkurrenssituationen mellan el
och inhemska bränslen. Kommittén skall i silt forlsalta utredningsarbete belysa
elanvändningens nuvarande omfattning och utveckling liksom möjligheterna all
använda el för olika ändamål. 1 uppdraget ingår också att undersöka om del
finns behov av nya eller förslärkta styrmedel för atl åstadkomma en mer
medveten siyrning av elanvändningen. Som jag nyss anförde (avsnitt 4) avser
utredningen att lill sommaren lämna en delredovisning avseende uppvärmning av
byggnader. Jag återkommer lill kommitténs hillillsvarande arbete i samband med
behandlingen av inhemska bränslen (avsnitt 8.6).

När
det gäller användningen av olja vill jag anföra följande. Inom många områden,
inte minst inom uppvärmningssektorn, återstår betydande möjligheter att med
god ekonomisk lönsamhei minska oljans andel. Inom andra områden, exempelvis
fordonsdrifl och vissa industriella ändamål, kommer oljan under en lång tid
framöver all spela en viklig roll. eftersom ekonomiska alternativ till oljan
ännu inle har utvecklats. Olja kommer under överskådlig tid att vara det
enskilda bränsle som svarar för störst andel av energiförsörjningen. Med
anledning av della måsle vi nu driva ansträngningarna vidare för att få lill
slånd en effekiiv oljeanvändning. Vi måsle också fortsätta och fullfölja
arbetet med att få fram ekonomiskl bärkraftiga alternativ lill oljan.

När
det gäller den fortsatta inriktningen av samhällets styrning av energianvändningen
bör utgångspunkten vara alt prisel på energi spelar en avgörande roll för vilka
åtgärder som vidtas för att hushålla med energi och för att övergå frän ett
energislag till ett annat. Med pris menar jag del pris som användaren får
betala, dvs. priset inkl. skatter och avgifter. Prisel på energi bör medvetet
och aktivt användas för atl åstadkomma en effektiv och rationell
energianvändning.

Statsmakternas
viktigaste instrument för atl direkt påverka prisel på energi är
energibeskattningen. Skatteinstmmentd skall användas aktivt i energipolitiken.
Riksdagen beslöt hösten 1983 om rikllinjer för den framlida
energiskattepolitiken (prop. 1983/84; 28. SkU 9. rskr 96 och 97). En
grundläggande princip för energiskattepoliliken är att främja de energiinvesteringar
för oljeersällning och energihushållning som bör genomföras under 1980-talet.
Hänsyn bör också tas till olika energikällors effekter på miljön,
bytesbalansen, försörjningstryggheten, sysselsättningen och den industriella
utvecklingen.

Prop. 1984/85:120 57

Fr.o.m.
den I december 1984 har skattehöjningar genomförts på elenergi med 2 öre per
kWh. Skatten på bensin har höjts med 50 öre per liter. Kilometerskatlen för
dieseldrivna fordon höjs fr. o. m. den 1 mars i år (prop. 1984/85:45, SkU 14,
rskr 28).

Energiverkei
anser att de statliga myndigheternas ålgärder inom energihushållningsområdet
bör inriktas på alt ge service i form av erfarenhets-återföring, information,
rådgivning, utbildning m.m. i syfte att eliminera trögheter, kunskapsbrister,
organisatoriska hinder etc. Denna uppfattning stöds av samlliga remissinstanser
som har yttrat sig i denna fråga.

Jag
delar uppfattningen att det alltjämt finns betydande behov av olika slags
service från de statliga myndigheterna sida för att bistå kommuner, förelag och
enskilda med att identifiera och ta till vara möjligheterna att effektivisera
energianvändningen. Denna service kan ha olika form, såsom insamling och
förmedling av informalion, utbildningsinsatser, rådgivning m. m., och ha olika
betydelse beroende på vilken sektor som berörs.

Som
jag nyss nämnde innebär nuvarande inriktning av energipolitiken atl den i slor
och växande utsträckning genomförs i kommunerna. I propositionen om utvecklad
kommunal energiplanering betonade jag bl.a. belydelsen av atl ta till vara den
kompetens som har byggts upp hos de kommunala energirådgivarna. I årets
budgetproposition (prop. 1984/85; 100 bil. 13) anfördes atl behovet av den
kommunala rådgivnings-och besikfningsverksamheten fortfarande är stort.
Verksamheten har nu fått en tillfredsställande inriktning och omfattning. Det
statliga stödet för denna verksamhel — som främst har tillkommit för atl
stimulera uppbyggnaden av en långsiktig verksamhet av tillräcklig omfattning -
föreslogs upphöra vid utgången av år 1985.

Jag
har nyligen inlett överläggningar med företrädare för kommunerna om deras
uppgifier i fullföljandel av energipolitiken. Överiäggningarna berör bl. a.
kommunernas möjligheter att vidta ytteriigare åtgärder för att förbättra
energihushållningen inom den egna verksamheten och atl genom rådgivning och
besiktning bistå övriga fastighetsägare och fastighetsförvaltare och stimulera
dem till att vidta energihushållningsåtgärder. Syftet med överläggningarna i
denna del är att skapa garantier för att rådgivnings- och
besiktningsverksamheten kan inordnas i kommunernas ordinarie verksamhet. Del
är också angelägel att den kompetens, som har byggls upp, las tillvara och atl
formerna för verksamheten vidareutvecklas. Överiäggningarna syftar vidare Ull
att klargöra på vilket sätt kommunerna inom ramen för den utvecklade kommunala
energiplaneringen kan medverka till atl erforderliga avvägningar mellan t.ex.
el och inhemska bränslen görs i det lokala energisystemet. Andra frågor som
berörs är utbyggnaden och underhållet av kommunernas fjärrvärmenäl,
förberedelser för moitrycksproduklion, behovet av samordnad upphandling av
komponenter m. m.

Jag
utesluter inle atl särskilda insalser kan bli nödvändiga för alt ytterligare
stödja utvecklingen av del kommunala energihushållningsarbetet.

Prop. 1984/85:120 58

Under
en övergångsperiod kan det t. ex. vara motiverat med vissa typer av
försöksverksamhet i några kommuner. Sådana verksamheler kan kräva ell visst
mått av statligt ekonomiskt stöd. Jag återkommer härtill i det följande
(avsnitt 14). Statliga insatser i form av olika slags service till kommunerna,
t. ex. i form av statistik och riktad information, kan också aktualiseras.

För
att göra det möjligt att följa utvecklingen vad gäller användningen av olika
energislag är det vidare angeläget att energistatistiken förbättras. Jag hälsar
med tillfredsställelse de initiativ som enligt vad jag har erfaril har tagils
av statens energiverk, statistiska centralbyrån (SCB) och byggforskningsrådet
(BFR) för atl förbättra energislalisUken på alla nivåer.

Sammanfattningsvis
innebär de riktlinjer för energianvändning och energihushållning som jag nu har
förordal följande;

•
Den inriktning som angavs i
1981 års beslut ligger i allt väsentligt fasl. De styrmedel som i huvudsak bör
komma lill användning är dels energipriset, dels information, rådgivning och
utbildning. Några kvantitativa mål för olika energislags andel av den lolala
energitillförseln bör inte faslslällas. En så flexibel energianvändning som
möjligt bör eftersträvas.

•
Insatserna för att åstadkomma
en tekniskt och ekonomiskt effektiv och rationell användning av energi
intensifieras.

•
Kommunerna ges en central roll
när det gäller dels hur långt energihushållningsinsatserna skall drivas, dels
när del gäller avvägningen mellan användningen av olika energislag i kommunen.
Kommunernas arbele bör bedrivas utifrån en helhetssyn, vari såväl det totala
energisystemets utformning som andra faktorer såsom sysselsättning, miljöhänsyn
m. m. beaklas.

•
Användningen av el skall ske i
former som inte låser oss till etl fortsatt högt elutnyttjande.

•
Beskattningen av energi skall
aktivt och medveld ulnyttjas för alt åsladkomma en effektiv och rationell
energianvändning.

5.2
Industri

Industrins
energianvändning

Energianvändningen
inom gruvor och tillverkningsindustri motsvarar ca 37% av landets totala
energianvändning. År 19.83 uppgick industrins lotala energianvändning lill ca
131 TWh varav 37 TWh som inhemska bränslen, 15 TWh som kol och koks, 33 TWh som
olja, 3 TWh som fjärrvärme och 43 TWh som el. Samiidigi utnyttjades ca 1,5 TWh
av industrins spillvärme inom kommunala fjärrvärmenät. Den övervägande delen av
de inhemska bränslen som används inom industrin utgörs av bark, flis, lutar och
andra biprodukter som produceras och används internt inom massaproduktionen.
De inhemska bränslenas användning dominerar inom pappers- och massainduslrin
liksom inom övrig trävaruindustri. Belydande effekliviseringar i användningen
av dessa har genomförts. Järn- och stålindustrin

Prop.
1984/85:120 59

samt jord- och slenvaruindustrin svarar för slörre delen
av den användning av kol och koks som förekommer inom industrin. Under senare
år har indusirins oljeanvändning minskal avsevärt.

Massa- och pappersindustrin samtjärn-, stål- och
metallverken svarar för drygt 60% av den totala energianvändningen inom
industrin, medan deras andel av saluvärdet utgör ca 20% och andelen sysselsatta
ca 15% av de siffror som gäller för industrin som helhet.

Förändringar i industrins energianvändning beror på fiera
faktorer, bl. a. på förändringar av den industriella produktionens volym, på
strukturella förändringar och på förändringar av energieffekti vitelen.
Energieffektivite-len påverkas bl. a. av i vilken takt äldre anläggningar byts
mot nya och mer energisnåla anläggningar. På lång sikt bestäms emellertid
energiålgången inom denna seklor till stor del av de nya processer som
ulvecklas för de mest energikrävande produkterna.

Utvecklingen av industrins energianvändning har särskilt
studerats av slatens energiverk i samband med analysen av
energihushållningsprogrammds effekter och i samband med det prognosarbete som
redovisas i Energiperspektiv 1970-95.

Energihushållning inom industrin

Riksdagens energipolitiska beslut våren 1981 innebar att
företagens ansvar för en bättre energihushållning betonades. Statens insatser
inriktades på att föra ut kunskap om energisparålgärder genom statligt stöd
till ulbildning och rådgivning, på ekonomiskt stöd från oljeersättningsfonden
lill vissa ålgärder för att spara energi och till prototyp- och
demonstrations-anläggningar samt på stöd till forskning och utveckling.

Under perioden 1970-1983 minskade industrins totala
energianvändning med 12%. Under samma period halverades oljeanvändningen.
Minskningen av oljeanvändningen har dock gåtl olika snabbt under perioden;
särskilt efter år 1979 har minskningen av oljeanvändningen varit mycket
kraftig, eller ca 12% per år. Elförbrukningen steg emellerUd med 0,9% årligen
under denna period, medan användningen av fasta bränslen minskade med i
genomsnitt 1 % per år. Industriproduklionens sammansättning har även förändrats
på så sätt att de energiintensiva industriernas andel av den lotala
industriproduktionen har minskat, medan de mindre energikrävande industriernas
andel har ökal. Vidare har strukturrationaliseringar inom induslrin resulterat
i att fiera äldre och mindre anläggningar har lagts ner och all produktionen
har koncentrerats till större och effekiivare produklionsenheler utrustade med
mer energisnål teknik än tidigare. Samtidigt har energieffektivitelen ökal
vilkel avspeglas i utvecklingen av energibehovet per producerad enhel. det s.
k. specifika åtgångslald, inom olika branscher. Under perioden 1970-1983 har de
specifika åtgångstalen för industrin i genomsnitt minskal med 24%, medan den
specifika användningen av el har ökat med 16%. Återigen noteras alt de slörsla
förändring-

Prop. 1984/85:120 60

arna
har ägt rum under perioden 1979- 1983 då de specifika energiåtgångstalen
minskade med i genomsnitt ca 4,5% per år.

Statens
energiverk har i sin analys av energihushållningsprogrammets effekter bedömt
att utvecklingen mot större energieffektivitet inom industrin pågick i samma
takt under senare hälften av 1970-talet som före de stora energiprishöjningarna
åren 1973 och 1974. Däremot har energieffektivitelen förbättrats betydligt
under början av 1980-talet, vilkel enligi energiverket förklarar den minskade
specifika energianvändningen under denna lid.

1
analysen framgår att energieffektivitelen under perioden 1974-1980 ökade inom
främst massa- och pappersindustrin, jord- och slenvaruindustrin samtjärn- och
stålindustrin. Under åren 1980-1982 har emellertid energieffektiviteten ökat i
samtliga branscher utom i textil- och konfektionsindustrin där ingen
förändring har ägt rum.

Inom
massa- och pappersindustrin har energianvändningen minskat kraftigt, från 64
TWh år 1979 Ull 56 TWh år 1983, som elt resullat av energibesparande åtgärder.
Härvid skedde en minskning av oljeanvändningen med 10 TWh, medan användningen
av fasta bränslen och el ökade med I TWh vardera.

Inom
järn-, stål- och metallindustrin sjönk energiförbrukningen från 30 TWh år 1979
Ull 23 TWh år 1983. Järn- och stålindustrin har under del senaste decenniet
genomgått en betydande omstrukturering.

Statligt
bidrag till energibesparande åtgärder inom induslrin lämnades under åren
1974-1980. Sammanlagt beviljades ca 1,2 miljarder kronor för detta ändamål.
Främst utnyttjades dessa möjligheter av industrier med hög energiförbrukning
för vilka energikostnaderna betydelsefullt inverkade på de tillverkade
produkternas lönsamhet. Beroende på de olika samverkande faktorerna under denna
tid anser energiverket att några systematiska samband inte går att påvisa
mellan de statsbidrag som har beviljats till en viss bransch och den
energieffektivisering som har genomförts i denna. Energiverket pekar dock på
atl bidragen möjligen kan ha haft en påskyndande roll. Stålens industriverk
anger i sitt remissyttrande över Energihushållningsprogrammets effekter att de
bidrag, som inte var avsedda för prototyp- och demonstrationsanläggningar,
hade en i vissa avseenden olycklig konstruktion. De i särklass största
bidragsmottagarna har varit massa- och pappersindustrin och den kemiska
induslrin.

I
samarbete med Industriförbundet har industridepartementet haft överläggningar
med föreirädare för vissa industrier och industribranscher under år 1984
angående industrins energihushållning. Vid överiäggningarna redovisades bl. a.
att betydande och lönsamma energisparpotenlialer finns även inom annan induslri
än den mest energiinlensiva. exempelvis inom verkstadsindustrin genom
injustering och tidsstyrning av värme- och ventilationssystem m. m.

Sedan
år 1981. då de statliga bidragen till energisparåtgärder inom indu-

Prop. 1984/85:120 61

strin upphörde, lämnas inom ramen för
oljeersättningsprogrammet fortsatt statligt slöd till prototyp- och demonstrationsanläggningar
för dels oljeersättande, dels energibesparande åtgärder. Under åren 1981-1983
beviljades stöd lill industriföretag med sammanlagl 263 milj. kr., varav 78
milj. kr. i bidrag. Ca 80% av del beviljade slödel lämnades för åtgärder inom
massa- och pappersindustrin och ca 7% för ålgärder inom trävaruindustrin.

År 1975 påbörjades ell energiforskningsprogram med
styrelsen för leknisk Ulveckling som ansvarig för den del som avser
energianvändning i industriella processer. För denna verksamhet har l.o. m.
budgelåret 1983/ 84 anvisats totaU 348 milj. kr. Under treårsperioden
1981/82-1983/84 disponerades ca 40% av medlen för delprogrammet Massa och
papper och ca 40% för delprogrammet Järn och stål. Inom ramen för nu pågående
treåriga energiforskningsprogram har preliminärt beräknals 228 milj. kr. för
verksamhet avseende energianvändning inom induslriella processer.

Spillvärmeresurser i vissa branscher utgör — om de kan
nyttiggöras — en belydande hushållningspoleniial. För att underlätta ulnylljandel
av industriell spillvärme för uppvärmning även utanför resp.
industrianläggning har slatligt stöd lämnats under åren 1983 och 1984 till
disiributionsledning-ar för överföring av spillvärme från industrin till
fjärrvärmenät. Stödet lämnades i form av bidrag för högst 10% av koslnaderna
för överföringsledningarna. Under år 1983 beviljades bidrag lill ell liolal
projekt med sammanlagl 9 milj. kr. Under år 1984 beviljades bidrag lill åtta
projekt med sammanlagt 5 milj. kr. Bidrag har beviljals för överföring av såväl
högvärdig spillvärme som lågvärdig spillvärme, som måsle kompletteras med
värmepump. Landsorganisationen i Sverige pekar i sill remissyttrande över
Energihushållningsprogrammels effekler på att tillvaratagande av industrins
spillvärme i många fall endast kan ske i samarbete med kommunernas
värmeförsörjning och anser därför all del är väsenlligl all deiia samarbeie
ulvecklas.

Från början av 1980-talel bedrivs en rådgivningsverksamhet
för små och medelstora företag med hjälp av slalligl slöd via de regionala
utvecklingsfonderna. Numera finns energikonsulenler vid samlliga 24
utvecklingsfonder. Energikonsulenlerna arbetar förelrädesvis med uppsökande
verksamhet, där företagen som en försia insats erbjuds kostnadsfri konsultation
om möjlighelerna au effeklivisera energianvändningen och minska
oljeanvändningen. Statens induslriverk adminislrerar slödet till energirådgivning
lill induslrin och näringslivel i övrigl. Förutom slödel lill
energi-konsuleniverksamheien genomför induslriverkei även mer branschinrik-lade
akiivileler. Bl. a. ularbeias energisparhandböcker för olika branscher. På
uppdrag av regeringen har även en försöksverksamhel med avgiftsfinansierad
rådgivningsverksamhet bedrivits. 1 den målgrupp som energikonsulenterna
bearbetar - små och medelstora industrier, handel och servicenäringen - är
energikostnaderna i allmänhet relativt små och utgör

Prop.
1984/85:120 62

endast några procent av omsättningen. Totalt förbrukades
år 1982 vid arbetsställen med 5-200 anställda 20,6 TWh, varav 9,2 TWh som olja.
Slatens industriverk har i en utvärdering av energirådgivningen vid utvecklingsfonderna
uppskattat möjligheterna atl minska den totala energianvändningen i denna typ
av förelag till 15-20% samt oljeanvändningen till 25-30% med en
företagsekonomiskt rimlig lönsamhet.

1 energiverkets ulvärdering av
energihushållningsprogrammels effekter anges att den genomgång av
energisparmöjligheterna som energikonsulenterna genomför kan vara en inledning
lill ett fortsatt arbele med planering, projektering och genomförande av
konkreta energisparåtgärder samt att rådgivarna — när verksamheten har fungerat
väl — har haft en roll som initierande och neutral mäklare med uppgift att få
företagen atl ta till vara energihushällningsmöjligheter. Energiverket föreslår
med utgångspunkt från rapportens slutsatser att de statliga insaiserna för atl
stimulera till fortsatt energihushållning bör inriktas på information,
rådgivning, utbildning m. m. Denna uppfattning stöds av ett stort antal
remissinslanser, bl. a. Industriförbundet, Landsorganisationen i Sverige,
slatens industriverk och slatens vattenfallsverk.

För utbildning av personal kan f.n. slöd erhållas av
statens energiverk. Utbildningssiöd har emellerlid inte efterfrågats i någon
större omfattning av industriföretag. Statens energiverk föreslår i sin
utvärdering av energihushållningsprogrammet atl en genomgång bör göras av i
vilken omfattning som industrins egna ulbildningsorganisationeroch
vidareutbildningen i samhällets regi kan förstärkas. Arbetsmarknadsstyrelsen
understryker i sitt remissyttrande viklen av att energipolitiken inie hämmas av
bristen på utbildad arbetskraft. Styrelsen ställer sig bakom förslaget all
utreda hur energiutbildningen kan förstärkas och delar energiverkels
uppfattning atl ulbildningen bör hänföras till del reguljära
utbildningsväsendet. Universitets- och högskoleämbetet menar alt högskolan
lorde ha goda förutsällningar att medverka särskilt vad gäller ulbildning av
personal inom industri och näringsliv. Stolens industriverk anser emellerUd
inle all skolöversiyrelsen eller universitets- och högskoleämbetet bör överta
ansvaret för ulbildning av drift- och skötselansvariga inom induslrin ulan
föreslår i stället all ulvecklingsfondernas utbildningsenheter ges möjligheter
atl hålla subventionerade kurser ute i industriområden.

Indusirins framtida energibehov

Industrins framtida energibehov beror till stor del på den
inlernaiionella och den inhemska ekonomiska utvecklingen och dess inverkan på
industrins produktionsutveckling. Enligt allernäliv 1 i långUdsulredningens
(LU 84) bedömning av de enskilda branschernas utveckling under l980-ta-let
beräknas industriproduktionen mellan åren 1980 och 1990 öka med i genomsnitt
1,9% årligen. Enligt denna bedömning förvänlas en fortsall produktionsminskning
inom ell flerlal branscher såsom gruvindustri, tex-

Prop. 1984/85:120 63

til-
och konfekiionsinduslri, jord- och sieninduslri saml varv. För
verk-sladsinduslrin och den kemiska industrin vänlas en produklionsuppgång med
4,3 resp. 3,5% per år, medan övriga branscher beräknas öka sin produktion med
1-1,5% per år fram till år 1990.

1 statens energiverks
prognos för energianvändningen har LU:s alternativ 1 legal lill grund för
bedömningen av industrins energianvändning år 1990. Dessulom har energiverkei
gjort egna bedömningar av utvecklingen av de olika branschernas specifika
energianvändning. Totalt bedömer statens energiverk indusirins
energianvändning till 133 TWh år 1990 varav 44 TWh som inhemska bränslen, 16
TWh som kol och koks, 17 TWh som olja, 3 TWh som fjärrvärme, 3 TWh som naturgas
saml 50 TWh som el. UinylUandd av industriell spillvärme beräknas uppgå till
2-3 TWh.

Den lolala
energianvändningen inom induslrin bedöms således öka endast marginellt.
Belydande förändringar förväntas emellertid i användningen av de olika
energislagen. Av den toiala energianvändningen beräknas en tredjedel utgöras av
inhemska bränslen. Användningen av oljeprodukter förutses halveras jämfört med
år 1983. En väsentlig minskning förväntas främsl för de lunga eldningsoljorna.
Introduktionen av naturgas genom Sydgasprojeklel möjliggör användning av gas
inom induslrin i södra Sverige. Elanvändningen bedöms öka med 7 TWh jämföri
med år 1983.

Massa-
och pappersindustrin har redan framgångsrikl minskat energianvändningen,
specielli användningen av olja. Fortsalla energibesparingar och oljeredukUoner
bedöms möjliga all genomföra genom bl. a. effekiivare UlnytUande av
skogsråvaran. Den pågående utvecklingen av energisnål processteknik visar alt
möjliga energibesparingar ligger på så hög nivå all t.o. m. slora
energiöverskoll skulle kunna erhållas om besparingspolenlia-len nyttjades fullt
ut. Utveckling av nya maskiner för veddefibrering kan möjliggöra en icke
oväsentlig minskning av elenergibehovet. Den lolala elanvändningen bedöms
emellerlid öka.

InomjVini- t>c7i
stålindustrin finns möjligheter all yllerligare sänka energianvändningen i
nuvarande processer genom ökad lillämpning av processstyrning m. m. Stora
insatser görs för att, delvis med statligt stöd, utveckla nya energisnåla
råjärnsprocesser, vilka kan få betydelse på lång sikt. Genom tillämpning av
plasmatekniken för vissa processer kan energianvändningen effektiviseras. Den
framtida energianvändningen beror även på fördelningen mellan malmbaseral och
skrolbaseral stål. Knapphet på skrot kan leda lill all andelen malmbaseral släl
ökar vilkel ökar energianvändningen.

Inom
den kemiska industrin förväntas en slark produklionsökning. Den kemiska
induslrin är emellerlid en heterogen bransch med produklion av såväl
energiinlensiva baskemikalier som högkvaiitaliva, men föga energikrävande,
specialkemikalier och läkemedel. De sistnämnda lyperna av produkter beräknas
svara för större delen av den förväntade produktionsökningen. De mesl lönsamma
energibesparingarna har genomförts inom de

Prop. 1984/85:120 64

energilunga
delbranscherna. Fortsatta energibesparingar är möjliga med längre
återbetalningstider. För de elintensiva delbranscherna är energikostnaderna av
slor betydelse för produkternas konkurrensförmåga. Slora insatser görs därför
för att minska energikostnaderna.

Inom
verkstadsindustrin, som tillhör de mindre energiintensiva branscherna, fömtses
en fortsatt övergång från olja till el för uppvärmningsändamål. Inom
verkstadsindustrin svarar lokaluppvärmningen för ca 65% av den totala
energianvändningen. För molordrifl och processvärme, som svarar för 35 % av
energianvändningen, bedöms även möjligheter föreligga att spara energi. I
Ingenjörsvetenskapsakademiens rapporl Energi och Ekonomi bedöms den ökade
automatiseringen inom verkstadsindustrin leda till en minskning av lokalbehovet
på längre sikl och därmed även ett minskat energibehov.

Vad
gäller industrins elanvändning kan merparten av denna hänföras till ett fåtal
branscher. Järn-, stål- och metallverk, massa- och pappersindustrin samt den
kemiska industrin svarar tillsammans för drygt 2/3 av industrins totala
elanvändning. Utvecklingen av indusirins elbehov kommer därför atl i hög grad
bero på hur dessa elintensiva branscher utvecklas. Enligt Kraftsams prognos
kommer elanvändningen i industrin att öka något snabbare än produktionsvolymen,
eller med ca 3 % per år fram Ull år 1990. Elförbrukningen för motordrift och
belysning, som är svårersälllig förbrukning, växer dock långsammare än
produktionsvolymen dels beroende på den pågående omstruktureringen inom
industrin lill lättare och mindre elkrävande tillverkning, dels genom en
allmänt ökad effeklivisering av elanvändningen, t. ex. med hjälp av
datorstyrning, energisnålare belysning etc. Förbrukningsökningen förklaras
därför av den snabba konverte-ringen från olja till el för process- och
lokalvärme.

Energieffekliviseringen
bedöms av statens energiverk fortsätta inom alla branscher under 1980-talet.

Föredragandens
överväganden

Tillgång
till billig och säker energiförsörjning har varil av slor betydelse för den
induslriella tillväxten i vårt land. 1 den induslriella förnyelseprocess som
nu pågår förändras dock industristrukturen successivi mol alll mindre
energikrävande industrier. De energiintensiva industrierna kommer emellerlid
även i fortsättningen att spela en stor roll i den svenska ekonomin. Industrin
måste därför även i framtiden tillförsäkras den tillgång till billig och säker
energi som är nödvändig för den industriella utvecklingen. Elanvändningen inom
industrins processer bör i likhet med annan el som är svår att ersätta
prioriteras vid avvecklingen av kärnkraften.

Samtidigt
vill jag betona atl detta inle innebär lägre krav på energihushållning i denna
seklor än i andra. Det är ivärtom av flera skäl betydelsefullt all industrin
ständigt förbättrar effektiviteten i sin energianvändning.

Prop.
1984/85:120 65

Detta gäller både energiintensiva och mindre
ciieigikriivande branscher, både större och mindre företag och både i fråga om
bränslen och cl.

Industrin har på ett framgångsrikt sått förändrat
energianvändningen. Betydande besparingar har uppnätts. Ändå återstår en
väsentlig besparingspotential. Inom de energiintensiva branscherna är
energikostnaderna en betydelsefull faklor for produkternas lönsamhet. De har
därior ofta en hög energimedvetenhd. Del stöd som lämnades under åren 1974-
1980 till energibesparande ålgärder inom induslrin utnyttjades också till slor
del av de energiintensiva industrierna. En betydande energieffektivisering har
fortlöpande genomförts inom dessa branscher sedan den första oljekrisen. Enligt
slatens energiverks analys har härvid de största förbättringarna av
effektiviteten inträffat under 1980-talel. Utvecklingen tyder på att känsligheten
för energikostnaderna är slor, alt energifrågorna uppmärksammas och bearbetas
saml att lönsamma energibesparande investeringar genomförs. Det är enligt min
mening både samhällsekonomiskt och för de berörda Ibieiagen förelagsekonomiskl
angeläget atl arbeiei med energihiishål-lande åtgärder bedrivs på en fortsall
hög nivå och alt alla möjligheter tas lill vara. Nya energisnåla tekniker och
syslem liksom effekUv energihushållning i övrigt i de energikrävande förelagen
bidrar i hög grad till att starka förelagens konkurrenskraft både i Sverige och
utomlands.

För den framtida energianvändningen är dd nu pågående
forsknings-och utvecklingsarbetet avseende nya energisnåla processer av stor
betydelse. Genom forskning och ulveckling kan grunden läggas till nya industriella
processer baserade på energisnål leknik. Med energisnåla processer kan
konkurrenskraften i de energiintensiva branscherna stärkas ytterligare i
framliden. Slora insalser görs inom energiforskningsprogrammet i projekl som
samfinansieras mellan slaten och industrin, f.n. särskilt massa- och
pappersindustrin resp. järn- och stålindustrin. För uppförande av prototyp- och
demonstrationsanläggningar med ny teknik för att ersätta olja eller spara
energi kan stöd lämnas av statens energiverk.

Eftersom lönsamheten för energibesparande åtgärder inom
industrin i allmänhet är mycket god är det rimligt atl förvänla sig att
energieffekliviseringen fortsätter utan något särskilt statligt stöd.
Samhällels insalser bör i stället koncenlreras på slöd lill forskning och
ulveckling och lill prototyp-och demonslrationsanläggningar. Därulöver är del
nalurliglvis angelägel atl de ekonomiska signalerna - i form av priser, taxor
och skaller - för induslrin liksom för andra samhällsseklorer är korrekta och
rättvisande.

Del är angelägel all under de närmaste åren noga följa
utvecklingen av energihushållningen och energianvändningen inom industrin.
Speciell uppmärksamhet bör ägnas industrins ökade användning av el samt
möjligheterna atl vidta elbesparande ålgärder. Jag avser därför atl i mina
fortsalla överläggningar med induslrin la upp dessa frågor. Jag kommer därvid
också all ta upp frågor om ökal spillvärmeulnyttjande och om ålgärder för
induslrielll mottryck som jag närmare går in på i dd följande (avsnitt 6.2
resp. 7.4).

5 Riksdagen 1984185. I saml. Nr 120

Prop.
1984/85:120 66

Inom de branscher där eneigikostn;idem;i utgör endasl en
begränsad del av de lotiila produktionskostnaderna h;ir energifriigorna
naluriigtvis inte sanini;i avgörande betydelse för lördagens lönsamhet. Kunskapcriiii
om möjlighelerna att spara energi ;ir inte lika stora som inom de
eneigiintcn-siva industrierna. 1 saiskill de små och medelslora företagen ar
det ovanligl all företagen disponerar särskild personal med energiicknisk
koinpc-icns. Den energirådgivning som sedan ett par år bedrivs av
utvccklingstön-derna är fiämsl inriktad på rådgivning och information lill
denna kaiegori av industriföretag, särskilt till de små och medelstora
industrierna liksom lill handeln och servicenäringarna. Verksamheten syftar
ftänisl lill atl sprida kunskap om möjligheterna att nå ökad lönsamhet genom
energibesparingar och oljeersällning och diirmed till alt initiera åtgärder i
företagens regi. Den kostnadsbesparing som kan uppnås genom cnergihushål-lande
åtgärder medför för många förelag en icke oväsentlig ökning av vinslen. Jag
anser i likhet med energiverkei och industriverket, liksom flertalet
remissinstanser som har yttrat sig över Energihiishiillningspro-grammets
effekter, atl rådgivning och information är viirdefiilhi instrument lör att
höja medvetandet om energifrågornas betydelse inom dessa löret:ig. Därmed ökas
utsikterna all också få lill stånd konkreta hushållningsåigärder.

Sedan energirådgivningen nu har etablerats bör den i nästa
steg i slörre ulslräckning integreras i de regionala utvecklingsfondernas
ordinarie verksamhel. Strävan bör vara att den på sikl skall ingå i den
reguljära service som utvecklingsfonderna erbjuder de små och medelstora
företagen. Parallellt härmed bör dt ökal ansvar läggas på näringslivet och
dess branschorganisationer för såväl informalion och rådgivning som utbildning
av peiso-nal. De statliga insatserna i nuvarande form bör därför enligt min
mening successivi kunna minskas. Jag återkommer hiiriill vid min genomgång av
anslagsfrågorna (avsnitt 14 punkl E 4).

De hushållningsåigärder som har vidtagits inom induslrin
har främsl inriklals på att spara olja. 1 vissa fall har energianvändningen
effektiviserats genom en ökad användning av el. De låga elpriserna och den
goda tillgången på el har medfört att besparingar på elsidan inte har
genomförts i samma utsträckning som vad gäller olja. Enligt min mening är det
emellerUd nu angelägel alt alla möjligheter lill atl effektivisera
elanvändningen inom industrin las till vara, så att indusirins elbehov hålls
nere. Arbetet med all utveckla elsnåla maskiner och ulrusiningar för industrin
måste intensifieras. Inom ramen för det forsknings- och ulvecklingsarbete som
styrelsen för teknisk utveckling svarar för planeras insalser under innevarande
ireårsperiod för all klarlägga potentialen och forsknings- och utvecklingsinsatserna
för eleffeklivare maskiner och processer. Detta arbele kommer atl ulgöra
besluisunderlag för planeringen av forlsalta insalser på della område. Jag
avser vidare att i överläggningar med industrin särskilt

Prop.
1984/85:120 67

la upp dessa frågor i syfte att klarlägga vilka planer
företagen har och om ytteriigare insatser från statens sida erfordras. Jag har
i denna fråga samrålt med chefen för industridepartementet.

5.3 Transporter

Jag går nu över lill frågor om iransporiseklorns
energianvändning. I dessa frågor har jag samråtl med chefen för
kommunikationsdepartementet.

Nuvarande energianvändning

Transportsektorn svarar för ca 20% av den lotala
energianvändningen och för ca 40% av den toiala användningen av olja. De
inrikes transporterna svarar för ca 90% av sektorns energianvändning och
bunkring för utrikes sjöfart för reslerande ca 10%.

Den sammanlagda slulliga användningen av energi i
iransporisekiorn uppgick år 1983 till 74 TWh. Del preliminära värdel för år
1984 är 77 TWh.

Sektorns energianvändning domineras av biltrafiken. År
1982 svarade personbilar för ca 62% av energianvändningen för inrikes
transporter och lastbilar för ca 24%. Järnväg, annan spårbunden trafik och
bussar svarar för sammanlagl ca 7%, luftfart för 3%, sjöfart för 2% saml övrig
trafik för 4%.

Oljeprodukter dominerar helt. 97% av sektorns
energianvändning ulgörs således av oljeprodukier, framför allt molorbensin och
dieselolja. Endast den spårbundna trafiken - järnväg, tunnelbana och spårväg
-använder elenergi.

Eiiergihushållningsprogramjör Iransporisekiorn

1 riksdagens trafikpolitiska beslut våren 1979 (prop.
1978/79:99, TU 18, rskr 419) angavs rikllinjer för ell
energihushållningsprogram inom Iransporisekiorn. Målet för de åtgärder som
föreslogs var atl minska energianvändningen inom transportsektorn med 4-5% i
förhållande till en beräknad energianvändning för år 1990. Som en allmän
utgångspunkt betonades all valet av energibesparande åtgärder måste grundas på
en helhetssyn, varvid inle enbart transportmedlens energianvändning beaktas.

I beslutet angavs olika metoder för atl åsladkomma
energibesparingar. Bl.a. pekades på möjligheterna att minska transportbehovet
och trafikar-beiel dels genom långsikliga ålgärder, exempelvis inom
bebyggelseplaneringen, dels genom ålgärder med omedelbar effekt såsom bällre
resandeplanering och effekiivare Iransporlorganisation. Vidare förordades en
övergång till mer energieffektiva transportmedel där kollektivtrafikens
betydelse och samåkning betonades. Tekniska förändringar liksom ett bättre
framförande och underhåll av fordonen borde också enligt beslutet medverka lill
en minskad energianvändning. De ålgärder som därvid anvi-

Prop. 1984/85: 120 . 68

sades var bl.a. rikllinjer for nya bilars
hranslelörhruknmg och förbättrad inlörmaiion lill bilislerna. 1 samband med
hcsluici ålades transportrådel (TPR) dt samiiianhållaiidc ansvar lör
energihushållningen i tianspoitsek-torn.

■fPR skall således, i den mån det inte ankommer pii
ii;igi)n ;innan myndighet, svara för frågor som ror energihushållningen inom
transportseklom. I rådets uppgifter iiigiir att planera, samordna och följa
upp energihushållningen.

Riksdagens energipolitiska beslui våren 1981 (prop.
1980/81:90, NU 60, rskr 381) inneb;ir bl. a. att de riktlinjer lör
cnergihushiillningen inom transportsektorn som lades fast genom 1979 års
trafikpolitiska beslut skulle gälla även fortsättningsvis. Prisstyrningens
betydelse betonades.

Ulvärdering av encrgihushåltniiigsi>rogrummcl Jor
Iratisporlseklorn

Statens energiverk konstaterar i sin utviirdering av
energihushålliiiiigs-programmds effekter att den st;iiliga styrningens
omlättning har varit liten inom transportseklom. Huvudlinjen i styrningen har
enligi verket varil all söka minska den specifika energianvändningen i de
Iransportmedel som används. Verket konstaterar sammanfattningsvis att
utvecklingen inom transportsektorn på ett tillfredsställande sålt kan förklaras
med hjälp av andra faktorer än slallig siyrning. Därav dras slulsalsen att de
styrmedel som har använts inte tycks ha haft någon större elTekt. Verkel
konstaterar dock att transportsektorn är den samhällssektor där - vad bdriiflår
energianvändningen - kunskapen om olika styrmedels effekter är mest bristfällig.

Endasl elt fåuil remissinstanser h;ir uiuilat sig direkt
om energiverkels bedömningar i fråga om transportsektorn. Trunsporirådci iTPR)
påpekar atl verket har förbisett fler;! betydande insalser som har gjorts under
senare år och som har haft betydelse från energisynpunki. Bl. a. nämns de
omfattande investeringar som har gjorts lör alt förbättra järnvägstrafiken och
kollektivtrafiken.

När del gäller drivmedelspriscis betydelse för
energianvändningen är meningarna delade. TPR bedömer atl prisutvecklingen på
bensin och dieselolja är av slor vikt för utvecklingen av energianvändningen
inom transportseklom. Vägverket framhåller däremot att det, mot bakgrund av
den obetydliga statliga styrning som har skett av energianvändningen för transporter,
är svårl alt dra slutsatser om olika styrmedels effekler. Verket framhåller
dock all belydande kunskaper om olika iransporlmedels effekiiviiel och om
möjlighelerna atl hushålla med energi har byggls upp sedan energikrisen år
1973.

Naturvårdsverket betonar att kunskaperna om trafikens
miljöproblem har ökat väsentligt, samtidigt som motiven atl minska utsläppen av
föroreningar har blivit alll slarkare. Verkel anser del därför nödvändigt med
en helheissyn på trafik- och energipoliiiken, där förulom energikraven även
kraven på en rationell transportförsörjning och en god miljö tillgodoses.

Prop. 1984/85:120 69

Överenskommelser om bröiishfinhrukiungen

I enlighet med nyss nämnda riktlinjer lör personbilars
hränslcfurhmk-ning som beslutades av riksd;igen år 1979 uppdrog regeringen i
beslut don 7 februari 1980 åt TPR iitt inlcd;i förh;indlinp;ir med de
pcrsonbilslcvcran-törer vilkas marknadsandel iir såd;in ;itt deras försiiljning
i nämnviird omfattning påverkar målen för briinsleförbmkninccn. I beslutet
anp;ivs ;iU förhandlingarna skulle drivas med sikte på att ingå
ihcrenskommclscr med leverantörerna som möjliggör att den totala väptla
genomsnittliga hrånslc-förbrukningcn för personbilar i Sverige år 1985 inte
överstiger 0.85 liter per mil. Vidare uppdrogs åt TPR att utreda
fiirutsiitininparna ;itt ingå överenskommelser om ytterligare sänkning ;iv
hränslcföibmkninpcn för ny;i personbilar fram till år 1990 i enlighel med
riksd;ipcns beslut. Sliitlipcn inneb;ir beslutet alt TPR skall följa
utvccklinpcn av den pcnomsniitlipa hränslcför-brukninpcn för personbihir som
siiljs av billcvcranlörcrna.

Såvitt angår förhandlingarn;i med billcverantörcrna och
utredningen ;iv-seende möjligheter till ytterligare siinkning av
bränsjefurbriikninccn fram till år 1990 redovisades uppdraget i maj 1981. TPR
harårlipen i sin anslaps-framställninp redovisal utvecklingen av
bränsleförbrukningen.

1 de överenskommelser som sålunda har träffats melhm TPR
och hillc-veranlörerna innefattas åtaganden från berörda bolag avseende
bränsleförbrukningen för nya personbilar av 1986 års modell som säljs i
Sverige. De bolag som omfatlas av överenskommelserna svarade för 93 % av den
totala försäljningen av nya personbilar under första halvåret 1983. Vid
oförändrade marknadsandelar innebär de överenskommelser som har träffats att
den totala vägda genomsnittliga bränsleförbrukningen för nya personbilar av
1986 års modell kan beräknas bli 0,82-0.83 liter per mil jämfört med 0.9
liter/mil år 1980 och 0.86 liter/mil år 1983.

Av TPR:s
redovisning för år 1983 framgår att en betydande siinkning av ålgångslalen har
skell mellan åren 1978 och 1982 om man ser till det toiala anlalel levererade
fordon. Uttryckl i bränsleåtgång vid blandad körning uppgår
förbrukningsminskninpen lill 0.07 liter per mil. Detta moisvarar en minskning
med 7.5%.

De preliminära värdena för 1983 och 1984 års bilmodeller
antyder dock all den Udigare snabba nedgången nu har bromsats upp. Enligt TPR
kommer den toiala vägda genomsnittliga bränsleförbrukningen för 1984 års
bilmodeller att ligga på ungefär samma nivå som åren 1981 och 1982.

Inom ramen
fördel inlernaiionella energisamarbeiel inom lEA har Sverige deltagit i ell
projekl om bränsleeffeklivilden hos nya personbilar. Under överinseende av en
referensgrupp, där bl. a. Sverige har ingått, har en konsultrapporl utarbetats.
Med utgångspunkt i de erfarenheter som redovisas i rapporten har IEA:s styrelse
antagit ett antal rekommendationer till medlemsländerna. De områden som berörs
i rekommendalionerna är testprocedurer för mätning av bränsleförbrukningen,
spridning av testresultat lill konsumenter, nalionella program för hushållning
med drivme-

Prop.
1984/85:120 70

del samt energiaspektcr på miljökrav på personbilar. Jag
noterar med Ullfredsslällelse att Sverige i allt väsenlligt följer dessa
rekommendationer. Rekommendationerna från lEA:s styrelse återfinns som bilaga
24.

När det gäller personbilstrafikcn har vidare ell
projektarbete bedrivils inom Nordiska ämbelsmannakommitlcn för Iransporlfrågor.
I projeklel har ell material tagits fram för en informationskampanj om
körsältets och fordonsunderhållds betydelse för bränsleförbrukningen.

Besparingsmöjligheter i transportsektorn

TPR redovisar i sin anslagsframställning för budgelåret
1985/86 bl. a. en bedömning av energisparmöjligheterna för Iransporler för
perioden fram till år 1990. För persontrafiken bedömer TPR alt det finns en
möjlig potential för energibesparingar i storleksordningen 15% av nuvarande
energibehov. De åtgärder som bedöms kunna bidra lill all denna potential tas
till vara är bl.a. ändring av transportorganisation, övergång lill mer
energieffektiva Iransporlmedel, förbättrat körsätt och underhåll av fordon samt
lekniska förändringar av fordonen. När del gäller lasibilslrafiken redovisas
sparmöjligheler i samma storieksordning. För laslbilslrafikens del är del
framför allt förbättrad körteknik, förbättrad transportplanering och val av
fordon som kan ge upphov Ull belydande besparingar.

Vid en bedömning av sparmöjlighderna totalt sell måsle
hänsyn också tas lill den förväntade utvecklingen av transportarbetet. Enligt
TPR:s bedömning kommer såväl person- som godstransporiarbetet under 1980-talet
atl öka med sammanlagl ca 10%. En sammanvägning av sparmöjligheler och
Iransporlarbdets förväntade ulveckling ger en möjlig besparing om ca 10% av
nuvarande energibehov för transporter, enligt TPR:s bedömning. Om denna
besparing skall kunna nås krävs emellertid åtgärder på många områden.

TPR framhåller i sin anslagsframställning för budgetårel
1985/86 alt informationsverksamheten är en väsentlig del i
energihushållningsarbelet. För att få denna verksamhel effekiivare krävs enligi
TPR väsenlligt utökade resurser. Ell slarkl motiv härför är enligt TPR atl
transportsektorn svarar för en allt slörre relativ del av oljeförbrukningen i
landel.

Framtida energibehov för transporter

Uivecklingen av del framlida Iransportarbeld har studerats
och redovisats i en bilaga till 1984 års långtidsutredning (SOU 1984:5. bil.
5). Enligt de bedömningar som redovisas där beräknas personlrafikarbdd öka från
87 miljarder personkilometer år 1980 lill ca 93 miljarder personkilometer år
1990. Ökningen av iransportarbeld med personbilar bedöms bli förhållandevis
liten, medan starkare ökningar fömlses för framför alll busslrafik.
järnvägstrafik och inrikesflyg. Även för godstransportarbetel förutses en
lämligen långsam ulveckling, frän 69 miljarder lonkilomeler år 1980 lill ca 74
miljarder tonkilomeler år 1990.

Prop. 1984/85:120 71

Statens energiverk bedömer i sin prognos över
encrpianviindninpen för åren 1990 och 1995 att cncrpianvändningen för
liansporlåndaniål kommer alt öka relativt långsamt. För år 1990 förutses ett
totalt slullipt cncrpibehov om ca 80 TWh. Motsvarande siffra för år 1995 är 87
TWh. Dessa tal kan jämföras med dagens cncrpianvändninp för iransportändamål.
ca 74 TWh. Huvudskälet tiil det ökade Iransportarbeld och den därmed
samm;inh;ing-ande ökninpen av encrpianviindninpen år enlipl cncrpivcrkct ökailc
disponibla inkomster och ökad industriproduktion. Verket har inle riiknai med
några reala ökninpar av priset på drivmedel som skulle hålki tillbaka
enerpianvändninpens ökninp. Dock förutses en forisatt cffcktiviscrinp av
energianvändningen för transporliindamål med ca I % per år.

Föredragandens överväganden

Fiinperande och effektiva Ininsporlsystcm är niHlvändipa
för den sociiila och industrielki utvecklingen. Transportsektorn spelar en
vital roll för samhällels daplipa funklion och för den ekonomiska utvecklingen.
En god transporlförsörjninp iir också cn förutsältninp för cn balanserad befolknings-
och niiringslivsutvcckling i skilda delar av landet.

Målet för den stallipa trafikpolitiken är atl ge invånare
och näringsliv en lillfredsställande Iranspurtfiirsörjninp till liipsla möjliga
samhällsekonomiska kostnader. Trafikpolitiken utformas i syfte att medverka
till att andra viktipa samhiillsmål inom l.ex. närinpspolitikcn.
energipolitiken och miljöpolitiken kan uppnås.

Transportsektorn
spelar också en betydande roll når det gäller vår samlade energianvändninp. Som
jag nyss har redovisal svarar transportseklom i dag för ca 20% av den sluilipa
enerpianvändningen. Dess andel av oljeanviindninpen ;ir dock belydligi högre,
eller nära 40%. Dessulom utgör de drivmedelskvnlitder som ulnytUas inom
transportsektorn den värdemåssipt största delen av energiimporlcn. 1 lakl med
all energihushållningen och övergången från olja till andra energislap
fortsätter i övriga samhällssektorer kommer transportsektorns andel av
oljeanvändningen att öka yllerligare. Därigenom innebär Iransporiseklorns
enerpianvändning belydande problem från energipolitisk synpunkl.

Ännu
allvarligare är den miljöpåverkan som det ensidiga oljeberoendet medför.
Bilavgaskommiltén konstaterar i belänkandel (SOU 1983:27) Bilar och renare
luft all bilavgasulsläppen har ökal kraftigt sedan början av 1950-talet. och
alt utsläppen under de senaste åren har legal på en oförändrat hög nivå.
Enligt belänkandel svarar bilismen i dag för nära 100% av de toiala ulsliippen
av koloxider och bly. för nära 60% av uisliippen av kväveoxider och kolväten
och dessulom för betydande mängder av svavel-oxider och stoft. I motsats till
utvecklingen i fråga om utsläpp från förbränningsanläggningar har vi inte
lyckats bemiislra de allvariiga miljöproblemen lill följd av vägtrafiken.

Nuvarande energipolitiska riktlinjer för transportsektorn
innebär att va-

Prop.
1984/85:120 72

Id av energibesparande åtgiirdcr måsle grundas på en
helhetssyn, varvid inte enbart trnnspoilmcdlcns encrgi;mvändning beaklas, utan
också olika transportmedels roll i ett effeklivi transportsyslem. Denna princip
bör giilla ;iven forlsättninpsvis.

Mot bakgrund av de betydande energipoliliska och
miljömässiga problem som Imnsportscktorns nuvarande energianvändning medför
finner jag det angeläget att ;irbctct med att bryta det ensidiga oljeberoendet
fortsätter och intensifierns. Jag bedömer all dd år möjligt alt åstadkomma
betydande förändringar av enerpianvändninpens nuvarande sammansättning inom
denna sektor ulan att kravet på ett effektivt transportsystem åsidosätts.

Dd finns flera sätt att minska oljeberoendet för
transporter. På längre sikt finns möjligheter atl överpå till andra drivmedel
än oljeprodukter, exempelvis motoralkoholer. Till frågan om alternativa
drivmedel återkommer jap strax (avsniU 8.7). Vidare kan miljöeffekterna av
oljcanvändninpen begränsas belydligi. genom bl.a. övcrpång till blyfri bensin
och skärpta krav på avpasrening. Chefen för jordbruksdepartementet kommer inom
kort aU läpga fram förslag med denna inrikining.

Oljeberoendet kan också påverkas genom ålgärder som syftar
Ull en annan sammansättning av transportsystemet. Jag tänker då i första hand
på en ökning av den kollektiva trafiken når del päller persontransporter och
övergång från landsvägstrafik till spårbunden trafik i fråga om godstransporter.
Under senare år har stora satsningar gjorts för all förbättra och utöka
kolleklivtrafiken. Kollektivtrafiken har också fåll en väsenllip
standardförbättring under de senaste åren, bl.a. till följd av reformen med ett
samlat ansvar fi>r länstrafiken. Jag återkommer strax till frågan om
kolleklivirafikens roll i energipolitiken. Når dd gäller järnvägslransporter
kommer chefen för kommunikationsdepartemenlet all inom kort lämna förslag till
riktlinjer.

På kort sikt finns del endast begränsade möjligheter att
bryta transportsektorns ensidipa beroende av oljeprodukter. Det finns däremol
betydande möjligheter till effektiviseringar av den nuvarande
energianvändningen. Det är väsenlligl att dessa möjligheter las till vara.

1 del föregående har jag redogjort för TPR:s arbete med
att förbättra energieffekliviielen inom transportsektorn. Jag anser att detla
arbete har stor betydelse i anstriingningarna att effektivisera
transportsektorns energianvändning. Del är därför angeläget all TPR fortsätter
sin verksamhel med i huvudsak den inriktning som anges i rådels
anslagsframslällning.

Av stor betydelse härvidlag är åtgärder inriktade mot
personbilar, eftersom dessa under överskådlig framtid vänlas svara för en
dominerande del av Iransporiseklorns energianvändning. TPR har också i sin
anslagsframställning begärt 550000 kr. i ökade medel för information till i
försia hand ägare och förare av personbilar. Jag delar uppfattningen att det
f.n. kan finnas behov av en tillfällip förslärkning av insatserna på detta
område. Del

Prop. 1984/85:120 73

år emellertid vikligt alt sådana insalser samordnas med
den övergripande informationsverksamhet inom energiområdet som statens
energiverk svarar för. Enligt vad jag har erfarit pågår också diskussioner
mellan TPR och energiverket om behovet och ulformningen av informalionsinsalser
av nämnda slag. Till anslagsfrågan återkommer jng i det följande (avsnitt 14
punkt E2).

Vad avser arbelet med en effekiiv energihushållning bör
möjlighelerna tas till vara alt redan i samband med körkortsutbildningen lägga
in moment som kan främja ökad kunskap och färdighet beträffande energieffektiv
körning. Ökad vikl vid körningens energiekonomiska aspekter under
utbildningsskedd torde också kunna slimulera läromedelsfördagen all utveckla de
delar av kurslitteraturen som behandlar energisnål körteknik och energiinriklat
fordonsunderhåll.

Jap gär nu över lill frågan om regler för nya personbilars
bränsleförbrukning. Av den föregående redogörelsen har framgått atl TPR har
ingått överenskommelser med personbilsleverantörerna angående den vägda genomsnittliga
bränsleförbrukningen för 1986 års bilmodeller. Vid oförändrade marknadsandelar
innebär överenskommelserna all den genomsniltliga vägda bränsleförbrukningen
för nya personbilar av 1986 års modell kan beräknas bli ca 0,82-0,83 liler per
mil.

I den uppföljning av överenskommelserna som TPR i
seplember 1984 har redovisal till reperingen framgår bl.a. att utvecklingen mot
mer energieffektiva fordon alUjäml pågår. Den tidigare snabba nedgången av
drivmedelskonsumtionen per mil har visserligen bromsats upp under åren 1983
och 1984. men enligt TPR beror detta i första hand på alt marknaden för
personbilar har ändrats på ett sätt som är ogynnsamt från energihushållningssynpunkt.
TPR bedömer dock att marknaden kan komma att stabiliseras under de närmaste
åren. Mot denna bakgrund finns det enligt TPR ännu inte anledning att
ifrågasätta att dd överenskomna målel för 1986 års bilmodeller kommer att
uppnås.

1 överenskommelserna mellan TPR och
personbilsleverantörerna har parterna förbundit sig atl så snart
förulsällningar finns la upp förhandlingar med syfte att ingå överenskommelser
om ytteriigare sänkning av bränsleförbrukningen för nya personbilar fram lill
år 1990 och för senare års modeller. TPR bedömer dock att förulsällningar för
sådana förhandlingar kommer all finnas försl sedan den framlida utformningen av
bilavgasbe-stämmelserna har lagts fast. TPR har därför f. n. inte för avsikt
att ta några initiativ lill nya överenskommelser.

För egen del anser jag i likhd med TPR att del är
angelägel all noga följa utvecklingen når det gäller personbilarnas
bränsleförbrukning. Del är angeläget atl TPR även i fortsättningen följer
utvecklingen när det gäller nya personbilars bränsleförbrukning, och vid behov
föreslår ålgärder för all komma till råtta med eventuella problem.

När dd gäller lasibilslrafiken har TPR nylipen utvärderat
de utbildningsprogram som rådet har bedrivit. Resultaten pekar på atl del
finns beiydan-

Prop.
1984/85:120 74

de möjligheier att minska lastbilarnas förbrukning av
drivmedel, både genom förbättrad körteknik och genom förbältrat underhåll av
fordonen. Del är angeläget alt TPR fortsätter dessa verksamheter. Av särskild
vikt är därvid att genomförda program följs upp för att säkerslälla en varaktig
effekt av utbildningsinsatserna.

Som jag nyss nämnde har också valet av fordon betydelse
för energianvändningen. Undersökningar som TPR har låtit genomföra pekar på
att dd finns möjligheter att minska bränslekoslnaderna för lasibilslrafiken med
10-15% genoni atl bättre än i dag anpassa valet av fordon till uppgiflen.

Även inom övriga trafikgrenar -järnvägen, sjöfarten och
flygel - finns goda möjligheter att effektivisera energianvändningen genom bl.
a. effektivare fordonsval och utnyttjande av nya lekniska lösningar. Enligi
vad jag har erfaril sker också betydande hushållningsinsalser inom dessa områden.
Jag förulser därför ingel behov av särskilda slatliga insalser för sådana
åtgärder.

Såväl kommuner och landsting som statliga myndigheler har
omfallande fordonsflottor. Del är av slor vikt — från såväl kommunal- och
landstingsekonomisk synpunkl som demonslrationssynpunkl — att dessa utnyttjas
och underhålls på ett rationellt sätt. Myckel tyder på alt del finns avsevärda
möjligheter alt minska både koslnaderna och energianvändningen genom etl
rationellare ulnylljande av fordonen och en båttre resandeplanering. Bl. a.
lorde besparingar kunna göras genom atl olika förvaltningar samuinyltjar
fordon. I della sammanhang vill jag ålerknyta till vad jag nyss anförde
angående den kommunala energiplaneringen (avsnill 5.1). En utvecklad kommunal
energiplanering inbegriper både dt bättre utnyttjande av kommunens egna
transportmedel och ålgärder för alt åstadkomma en rationellare transportförsörjning
i kommunen som helhet. Jap länker då exempelvis på åtgärder som
trafikplanering, samordning av signalsystem och - inle minst - förbättringar av
kollektivirafiken. Av intresse härvidlag är bl. a. de försök med nya former
för kolleklivtrafik och ny leknik som har genomförls inom ramen för
energiforskningsprogrammet och genom Iransportforskningsberedningens
verksamhel.

Jag vill i detta sammanhang erinra om all
kolleklivtrafiken i många fall erbjuder möjligheter atl prova och demonstrera
nya tekniska lösningar. Exempelvis hedriver Storstockholms Lokaltrafik AB f. n.
försök med olika typer av ny leknik i bussar. Sådana försök har slor betydelse
för uivecklingen och inlroduklionen av ny leknik.

På längre sikt är det, som jag nyss nämnde, ytterst angeläget
att vi får fram och introducerar aliernaiiva drivmedel, nya motorer, nya
drivsystem elc. Som jag framhöll i min anmälan angående energiforskningsprogrammet
i den forskningspolitiska propositionen förra året (prop. 1983/84: 107 bil. 9)
bör sådana insatser prioriteras inom energiforskningsprogrammet. Omfattande
insalser görs också inom delta område.

Sammanfallningsvis anser jag således all de riktlinjer som
angavs i 1979

Prop. 1984/85:120 75

års
trafikpolitiska beslui och i 1981 års energipolitiska beslut i allt väsenlligt
bör ligga fast. Strävandena all effeklivisera energihushållningen i transportsektorn
bör således fortsätta. Vidare måste ansträngningarna atl hitta ersättare till
oljan i denna seklor bedrivas kraftfullt och målinriktat. Därigenom vinner vi
energipoliliska, beredskapsmässiga och miljöpolitiska fördelar. Samtidigt mäste
de energipolitiska ålgärderna ulformas så atl de medverkar till en ralionell
Iransporlförsörjning.

De
styrmedel som framför allt bör användas för att påverka energianvändningen
inom Iransporisekiorn är dels utbildning och information, dels beskattning. I
riktlinjerna för den framtida energiskattepolitiken framhålls atl det finns elt
starki energipoliliskl och trafikpolitiskt behov av att priset på bensin
används som styrmedel under 1980-talel för energihushållningen inom
transportseklom (prop. 1983/84:28, SkU 28, rskr 96). Skatteändringar bör vid
behov kunna vidtas för att åstadkomma en inte oväsentlig realprisstegring.
Bl.a. mot bakgrund av de under senare lid sänkla reala priserna på bensin
beslutade riksdagen i november 1984 om en höjning av skallen på bensin med 50
öre per liler (prop. 1984/85:45, SkU 14, rskr 28) och en molsvarande höjning av
kilometerskatlen för dieseldrivna fordon.

Jag
anser, efler samråd med chefen för finansdeparlemeniel, att dessa riktlinjer
bör ligga fasl även i fortsättningen Del är angeläget att de effekler som
skallesystemel för med sig noggranl följs upp och all skaltesalser m.m.
anpassas till de erfarenheler som successivt vinns.

5.4
Övrig energianvändning

Den
del av den svenska energianvändningen som inte är att hänföra lill industri
eller Iransporler. den s. k. övrigseklorn. svarade år 1983 för omkring 43% av
landets lotala energianvändning, vilket motsvarar 150 TWh. Härav utgjorde den
energi som behövdes för uppvärmning och varmval-tenberedning i bebyggelsen,
exkl. industrins och samfärdselns byggnader, 67%. För hushållsel och för
driftel i lokaler lillkom ylleriigare 18%, vilkel innebär att ca 85% av
sektorns energianvändning kan hänföras lill bostäder och lokaler. Övrig
service, dvs. gatubelysning, el- och vallenverk, avloppsverk m. m. saml de
areella näringarna, svarade Ullsammans för ålersloden av seklorns
energianvändning.

Jag
tar först upp frågorna om energianvändning för uppvärmning och
tappvarmvallenberedning i bebyggelsen. 1 dessa frågor har jag samrått med
chefen för bosladsdepartementd. Användningen av hushållsel och driftel i
lokaler liksom energianvändningen inom areella näringar samt övrig service
återkommer jag lill därefter (avsnitten 5.4.2-5.4.4).

De
särskilda frågor som gäller statliga byggnader och energianvändningen i
slallig verksamhel i övrigt behandlar jap också längre fram (avsnitt 5.4.5).

Prop.
1984/85:120 76

5.4.1 Byggnadsuppvarmning och lappvarmvallcnbcredning
Nuvarande energianvändning

Den totala energiåtgången för uppvärmning och
tappvarmvallenberedning kan för år 1983 uppskattas lill ca 101 TWh. Denna
energi uigjorde den belalda hrulloenergi som tillfördes bebyggelsen.
Omvandlingsförluster vid el- och hetvatlenproduktion har då räknats bort,
däremot inle de förluster som uppkommer i samband med förbränning i pannor och
vid distribution resp. energiomvandling i fasUghclernas interna
distributionssystem. Räknas också sådana förlusler bort ålerslår den belalda
nettoenergin, dvs. den energi som den slutliga konsumenien utnyttjar och kan
påverka genom olika sparåtgärder. Den betalda nettoenergin var år 1983 drygt 80
TWh.

Den totala nettoenergianvändningen nådde sin hittills
högsta nivå. ca 90 TWh om årel. under åren 1975- 1978. Därefier har en
successiv minskning skett. Irols alt den uppvärmda byggnadsvolymen har fortsatt
all öka.

Den specifika energianvändningen uttryckt i kWh/m"
uppvärmd yta har således sjunkit.

Oljans direkta roll för uppvärmning av bostäder och
lokaler, dvs. exkl. oljeanvändning vid fjärrvärmeproduklion, var som störst -
ca 76% av nettoenergianvändningen - åren före 1973 ärs oljekris. Därefter har
oljeberoendet i konsumenlledel avtagit mer och mer och var år 1983 ca 42%.
Oljan har delvis ersatts genom ökad användning av el och inhemska bränslen. En
ökad effeklivisering av oljeanvändningen samt en minskning av det lolala
värmebehovet har samiidigi skett.

Vad gäller fördelningen mellan olika värmekällor
föreligger avsevärda skillnader mellan bebyggelsekategorierna, vilket framgår
av labell 5.1.

Tabell 5.1 Brutloenergianvändningens fördelning på olika
värmekällor inom olika bebyggelsekatcgorier år 1983, %.

Varmekälla Småhus Flerbo- Lokaler Tolall

stadshus

Fjärrvärme (baserad på olja, kol. in

hemska bränslen, el m. m.) 4 49 35 26

Olja (för enskild uppvärmning och

blockcenlraler) 41 45 .50 45

Elvärme (för enskild uppvärmning

och blockcenlraler) 31 2 15 18

Trädbränslen (för enskild upp

värmning och blockcenlraler) 2? 2 - 10

Övrigt 12-1

Totalt 100 100 100 100

Kcilla: Slalen.s energiverk.

I småhusen spelar användningen av el numera en betydande
roll. Även användningen av inhemska bränslen har ökal starki under senare år
dels för enskild uppvärmning (vilket framgår av tabellen), dels inom
Oärrvärme-produktionen. 1 flerbosladshusen. där olja tidigare helt har
dominerat, sker nu mer ån hälften av uppvärmningen med fjärrvärme. Denna
övergång har

Prop.
1984/85:120 77

i sig också lelt till betydande oljeersättning. År 1983
beräknas således endasl ca 50% av fjärrvärmen ha producerats med olja mol
Udigare ca 90%. Inhemska bränslen svarade Ullsammans med spillvärme för ca 16%
av Ijurrvärmeproduktionen och el och värmepumpar lör 14%. Av den fjärrvärme som
produceras f.n. utnytUas ca 90%- för bostads- och lokaluppvärmning samt
tappvarmvallenberedning. Jag tar strax upp hur värmeförsörjningen har
utvecklats och nu tillgodoses (avsnitt 6).

Energisparplanen jör befintlig bebyggelse

År 1978 beslutade riksdagen (prop. 1977/78:76. CU 31. rskr
345) om en energisparplan för befintlig bebyggelse. Målet för planen var atl
energianvändningen i del befintliga byggnadsbeståndet skulle minska med 25-30%
under en tioårsperiod, dvs. fram lil) är 1988. Vid en omprövning av planen år
1981 (prop. 1980/81: 133, CU 37, rskr 384) beslöts bl.a. att målet skulle höjas
till iniervallds övre gräns, så att det motsvarar en minskning av
brulloenergianvändningen med ca 30%. eller 48 TWh, varav en mindre del
förväntades ske efter år 1988. Samordningen mellan energisparverksamhet och
annan ombyggnadsverksamhei bedömdes medföra all 3-4 TWh brutto skulle sparas
efter år 1988. Minskningen har bedömts kunna fördelas enligt följande: 28 TWh
brutto lör bostader. 15 TWh brutto för lokaler och 5 TWh brutto för indusirins
byggnader.

Sparmålet skulle uppnås i huvudsak genom en effektiv
tilliimpning av känd och beprövad teknik. En omprövning av planen aviserades
till omkring år 1985 i samband med översynen av dd samlade energihushållningsprogrammel.
De styrmedel som används för att forverkliga planen år statligt ekonomiskl slöd
till energibesparande investeringar, rådgivning och besiktning, information,
ulbildning ni. ni.

Det ekonomiska stödd och därmed finansieringen av bl. a.
energisparåt-gårder förändrades i anslutning till riksdagens beslut (prop.
1983/84: 40 bil. 9. BoU 11. rskr 63) om bosiadsförbättringsproprammet.
Finansieringen sker till följd hiirav på följande satt. Lån för att finansiera
investeringarna t;is upp på den oprioiiterade kreditniarknaden. Kommunen
Ibruisiilis lämna en kompletterande borpen i form av fyllnadsborgen i de fall
som saker-het inte kan lämnas inom 85% av pant värdet. Ell statligt ränlestöd
lämnas lill iigare av h>'res- och bostadsråttshus. Ränteslödet är avsett att
uyämna skillnader i den skattemässiga behandlingen av olika iiparkategorier.
För energisparålgärder lämnas dessutom ett riklat energisparbidrag. Även detta
slöd är normalt förbehålld hyres- och bostadsråttshus. Regeringen har
bemyndigande alt besluta om lör vilka åtgärder och med vilka belopp som sådana
riktade energisparbidrag skall lämnas samt att. om det är moU\erat av
sysselsällningsskäl. tilllälligi utöka bidragen till att omfalla åven egnahem.
F.n. gäller au bidragen i medeltal svarar mot 20% av den normala koslnaden för
åtgärderna. 1 1985 års budpeiproposition (prop. 1984/85: 100 bil. 13 p. B 17)
anförs att de riktade bidragen, bl.a. med hänsyn till det

Prop.
1984/85:120 78

statsfinansiella lägel, bör sänkas till att under
budgetårel 1985/86 i medeltal svara mot 10% av den normala kostnaden.

När del galler övriga styrmedel som f. n. ulnytUas för alt
främja energihushållningen i bebyggelsen återkommer jag strax.

Underlag jör omprövning av rikllinjerna för
energisparverksamhet i byggnader m. m.

Statens råd för byggnadsforskning (BFR), slatens planverk,
bosladsstyrelsen och statens institut för byggnadsforskning (SIB) har haft i
uppdrag att utarbeta material lill grund för en omprövning av gällande
riktlinjer för energisparverksamheten i byggnader m. m. BFR har planeral och
samordnat arbeiei. BFR har avlämnat rapporten (G26: 1984) Energi 85 - Energianvändning
i bebyggelse. Malerialel har remissbehandlals. En sammanfattning av rapporten
saml remissammansiällning älerfinns i bilaga 23.

Vid sidan härav har statens energiverk som lidigare nämnls
på uppdrag av regeringen lagit fram underlag för en omprövning av det samlade
energihushållningsprogrammet. Slatens energiverks bedömningar redovisas i
rapporten (1984; 2) Energihushållningsprogrammels effekler.

1 BFR:s rapporl redovisas de resultat som i dag har
uppnåtts belräffande energianvändningen i bebyggelsen och erfarenhelerna från
de senasle årens forsknings- och utvecklingsinsalser på
energihushållningsområdel. Energi 85 omfaltar bosläder och övriga lokaler, men
inte industrins byggnader. Rapporten redovisar också BFR:s utvärdering av det
s.k. Sol 85-programmel. Till denna del av rapporten ålerkommer jag i del
följande (avsnitt 6.5).

BFR konsialerar all ungefär hälften av energisparplanens
mål har uppnåtts under perioden 1978-1983.

Den årliga brulloenergianvändningen för uppvärmning och
varmvatten i kvarvarande byggnader av 1978 års bestånd av bostäder och lokaler,
dvs. exkl. industrins byggnader, har minskal med ca 17 TWh±2 TWh mellan åren
1978 och 1982 eller från ca 121 TWh till ca 104 TWh. På basis av preliminär
statistik kan den lolala minskningen från år 1978 1. o. m. är 1983 beräknas
lill ca 23 TWh eller 19% av utgångsvärdet. Minskningen t.o.m. år 1983 kan
enligi rapporten med relaiivi slor säkerhel bedömas ligga inom inlervallet 20-25
TWh. Uppgifterna är korrigerade för rådande lempera-lurförhällanden.

Den lotala årliga energianvändningen netto för uppvärmning
och varmvatten i kvarvarande byggnader av 1978 års bestånd exkl. indusirins lokaler
minskade med ca 11 TWh till år 1982 och med preliminärt ca 15 TWh lill år 1983.

Enligi Energi 85 skiljer sig uivecklingen någol mellan
flerbosladshusen, småhusen och lokalerna. Delta beror på olikheler i
ulgångslägd och i vidtagna energihushållningsåtgärder, men också på olikheler i
förnyelsetakt och förändringar i byggnadernas nyttjande. För småhus,
flerboslads-

Prop. 1984/85:120 79

hus och lokaler har den årliga brulloenergianvändningen
under perioden 1978-1983 minskat med 8, 7 resp. 8 TWh. Minskningen i indusirins
byggnader är inte känd.

Den specifika briittoenergianvändningen exkl. hushållsel i
småhus har sedan 1970-taleis början minskat från ca 310 kWh/nr uppvärmd yta
till ca 190 kWh/nr uppvärmd yta år 1982. 1 flerbosladshusen har minskningen
skell i någol långsammare takt, från ca 320 kWh/m' under 1970-1971 till c;i 240
kWh/nr uppvärmd yia år 1982.

Den minskade energianviindningen under perioden 1978- 1983
beror på såväl avgång (rivning), modernisering och upprustning som genomförda
enerpihushållningsåtpärder. En viss minskning i energianvändningen har också
uppnåtts genom att omvandlingsföriuster flyttats lill tidigare led i
produktionskedjan främst vid övergång Ull fiärrvärme och elvärme. Denna elTekt
uppskattas i rapporten till mindre än I TWh i minskad årlig
brutto-energiiinvändning i 1978 års byggnadsbestånd under perioden 1978- 1983.

Neitoelfeklen på energibehovel av rivning och lillbyggnad
bedöms vara en minskning med ca 1 TWh för hela perioden.

När del gäller förändringar lill följd av
enerpihushållninpsålgärdcr har enligt Energi 85 minskningen av
energianvändningen i slor ulslräckning åsuidkomniits med enkla åtgärder, t.ex.
Uitning uv fönster och injustering av uppvärmnings- och ventilationssystem. En
utveckling mot mer onilät-t;inde åtgärder, ofta i samband med reparalion och ombyggnad,
kan enligt Enerpi 85 noteras under periodens senare del. En viss ökning av
takten i energispanindet har dessulom noterats under de senasle iiren. Detta
för-khiras av att energihushållningsaktiviteten hos de slörre
fastiphetsförval-tarna har ökat.

Sparpotentiaien for driit- och skölsclaigarder i
befintliga värnieanlagg' ning;ir bedömdes ar 1978 till ca 7 TWh. En stor del av
dessa ålgärder är, enligt Enerpi 85, nti genomförda. För att fii en bestående
elTekt måste dock många av dessa åtg;irder upprepas med jämna tidsintervaller.

Enligt de synpunkter som framkommil vid remissbehandlingen
råder stor enighet om storleken på nedgången i enerpianvändningen t.o.m. år
1982. 01ik;i upplältninpar rader däremot bland remissinslanserna om vilken typ
av åtgaider eller vilka faktorer som har medfori atl energianvändningen
minskat.

Vad gäller bebyggelsen och enerpianvändninpens utveckling
i bebyggelsen ansluler statens enerpiverks rapport
Energihushållningsprogrammels effekter i allt väsentligt till de statistikbearhetnincar
BFR låtit uttöra som underlag för sin ulvärdering Energi 85.

Beträffande det ekonomiska stödel lill
energihiishällningsälpärder i befintlig beb>pgelse drar slaiens energiverk
följande slutsatser.

Ungefär 25 Cr av del lotala anlalel energihushällninpsåtpärder
i småhusen har genomlörts med suiiligi ekonomiskt slöd. Om man enbart ser till
de stödberättigade åtgärderna beräknas andelen varu 35-40%.

Prop.
1984/85:120 80

När det gäller flerbosladshusen har en omfatlande
intervjuundersökning genomförts våren 1984. Denna pekar på att en rimlig
bedömning är att omkring hälften av del toiala anlalel ålgärder i dessa
byggnader har genomförts med hjälp av slatligl slöd. Däremot kan inle anges
hur slor andel av de stödberättigade ålgärderna som har fåll stöd.

När del gäller effekterna av del ekonomiska stödd till
åtgärder i lokaler finns dd inget underlag för molsvarande beräkningar.
Teoretiska beräkningar pekar dock pä att en tredjedel av den förbättrade
energieffektivitelen i kommunala och landslingskommunala byggnader kan
hänföras lill åtgärder som genomförts med olika former av statligt stöd.

Samtidigt framhåller stålens energiverk alt relationen
mellan del totala antalet genomförda åtgärder och åtgärder som har genomförts
med statligt stöd enbart säger något om stödds direkta effekt. Slödet kan
dessutom ha haft indirekta effekter.

Statens energiverk drar därav slutsatsen att beräkningarna
av stödds effekler med denna melod kan innebära såväl överskatlningar av
slödets indirekla effekl som underskattningar genom all indirekla effekler inte
fångats in.

När del gäller de informativa styrmedlen är del enligt
statens energiverk näst intill ogörligt alt kvaniifiera deras effekter. Del
finns dock lydliga samband mellan uppmärksamandet av information och genomförandel
av åtgärder.

Det är enligt statens energiverk uppenbart att stödet i
sig får effekler i form av genomförda åtgärder, och att det frän denna
utgångspunkt kan uppfattas som framgångsrikt. Men det är lika uppenbart att
åtgärder genomförs i minst liknande omfattning utan det statliga stödet. Mot
denna bakgrund anser statens energiverk att det särskilda stödet till
energisparålgärder helt bör integreras i "normal" finansiering av
ombyggnadsverksamhei.

De ställiga insatserna bör inriktas på au garantera
kredituirymnie, eliminera trögheler, genomföra informalionsinsalser elc. Här
bör hittillsvarande erfarenheter utnyttjas för all söka prakliska lösningar i
samverkan med olika parter och intressegrupper inom byggnadsområdei.

Bedömning av framlida besparingsmöjligheter

Enligt BFR:s beräkningar är den ålerslående
energisparpoleniialen vad avser ekonomiskl lönsamma sparåtgärder, som utnyttjar
känd och beprövad leknik, i hus byggda före år 1982 ca 10 TWh för småhus, ca 6
TWh för flerbostadshus och ca 7 TWh för lokaler. Av dessa totalt ca 23 TWh
hänförs ca 5 TWh lill i dag fjärrvärmd bebyggelse.

För au sparmålet skall kunna uppnås krävs även mer
omfallande ålgärder än de som hillills har varit vanliga, l.ex.
tilläggsisolering och förbättringar av fönster. För all de beräknade
spareffekierna skall nås måste enligt BFR:s bedömning de byggnadstekniska
ålgärderna genomföras i kombination med insiallaiionstekniska ålgärder och i
många fall samordnat

Prop.
1984/85:120 81

med åtgärder i samband med reparation, ombyggnad och
underhåll. Elt slort antal lägenheler och lokaler kommer atl beröras av
energihushållningsålgärder. De investeringar i 1983 års priser som krävs för
all uppnå sparmålet beräknas av BFR till ca 34 miljarder kronor för boslåder
och till ca 10 miljarder kronor för lokaler (inkl. statens byggnader).
Rapportens sammanfallande bedömning är att ca 20 TWh av den beräknade energisparpoleniialen
om 23 TWh kan realiseras fram lill år 1988, vilkel innebär att sparmålet bör
vara möjligt alt uppnå.

Del stora flertalet av de remissinstanser som har uttalat
sig om den återstående sparpolentialen delar den uppfatlning som redovisas i
Energi 85. Uppfattningarna varierar dock om hur stor del som i prakliken kommer
att förverkligas, vid vilken tidpunkt detta kommer atl ske saml under vilka
förulsättningar. Flera remissinslanser har ifrågasatt olika utgångspunkter för
beräkningarna. Statens energiverk anser atl sparpolentialberäkningar har ett
begränsal värde som underlag för energipoliliska slällningslaganden.

Enligt Energi 85 visar resulial från forskning, ulveckling
och experimenlbyggande all del i befinlliga byggnader är lekniskl och
ekonomiskl möjligl atl minska energianvändningen för uppvärmning och
tappvarmvatten till ungefär den nivå som gäller för nya byggnader, dvs.
120-140 kWh/m" och år. Forlsall leknisk ulveckling och ulnyttjande av ny
energileknik kan minska energianvändningen lill under 100 kWh/m- och år. Della
förulsäller, påpekar BFR, kvalificerad projektering, professionellt
arbets-utförande samt en väl utförd konlroll och besiklning.

BFR:s förslag lill rikllinjer för energisparverksamhel i
byggnader m. m.

Enligt den bedömning som redovisas i rapporten Energi 85
blir del ju längre tiden går allt svårare och mindre meningsfullt atl urskilja
energianvändningen i 1978 års bestånd från annan energianvändning i
bebyggelse. BFR föreslår därför all verksamhelen i forlsäUningen bör omfalla
all bebyggelse, dvs. även den som har lillkommii efler år 1978 och den som
kommer att byggas framöver.

En helläckande energihushållningsplan för bebyggelsen
föreslås ställas upp. Denna bör omfatta såväl iradilionella energisparålgärder
som inlroduklion av nya lekniska syslem såsom solvärme, värmepumpar m.m. Detta
innebär enligt förslagel all ett sparmål inte bör uttryckas enbart i
kvaniiiaiiva lermer.

BFR framhåller all hela bebyggelsen och dess
uppvärmningssystem bör ses över med målel alt hushålla med energi och andra
resurser saml all UtnytUa spillvärme, solvärme, naturvärme m. m. så långt det
är möjligt. Slora delar av del svenska byggnadsbeslåndd är i dag i behov av
reparaiioner och ombyggnad. 1 den del av bebyggelsen där sådana åtgärder
behövs bör energihushållningsåtgärder, inkl. förändringar i uppvärmningssystemen,
genomföras pä ett samordnat sätt. 1 rapporten pekas särskilt på 6 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr
120

Prop.
1984/85: 120 82

betydelsen av all nya uppvärmniiipssysteni anpassas till
de lapie cncipian-vändninpsnivåer, som blir resultaten av de öviipa åtgärderna.

Flera remissinslanser har ultalal sig allmani positivt om
ulformningen och omfattningen av förslagel till forlsall
enerpihushållninpsvorksamhd. Alla remissinslanser som har ullalal sig i frågan
delar BFR:s upplänning alt energihushållningsverksamheien bör omfatta all
beb>ggclse och alt samordning med reparationer, underhåll och ombyggnad bör
ske.

Några remissinstanser lar upp tidsperspektivet och
framhåller all omfattningen av bosiadsförbäiliingsprogrammel lyder på all man
måste se energihushållningsarbelet på myckel lång sikl.

Ell mål ullryckl i kvantitativa lermer är, enligt nuinga
remissinstanser, entydigt och läll all utnytUa i sparkanipanjer samtidigt som
en avsiiimninp av utvecklingen underlättas. Bl.a. Fasiigheisägareförbundei
betonar alt vissa lekniska vägval inte bör föreskrivas, eflersom
leknikuivecklingen inom energiområdd f. n. är myckel snabb.

Betydelsen av atl verksamhelen samordnas med den kommunala
energiplaneringen framhålls av niigra remissinslanser. med motivet atl
effekten av politiska beslut inom energiområdd skall kunna avläsas på olika beslutsnivåer.

1 lakt med atl bebyggelsen blir mer energieffekliv kommer
enligi rapporten fjärrvärmesyslemen atl behöva anpassas till nya
löruisätininpar. Ny leknik medför all Ijärrvärmen i flera avseenden kan bli mer
flexibel. Den marknadsandel som Ijärrvärmen kan uppnå kommer i växande
omfattning all avgöras av hur syslemen anpassas lill de framtida låga
energianvändningsnivåerna och lill nya tekniker för energianviindning och
energiomvandling. En viklig fråga är därvid hur Ijärrvärmeiaxan ulformas. 1
rappor-len framhålls all en laxa med en slor rörlig del och en lilen fasl del
slimulerar till energihushållning.

Ett slort anial remissinslanser berör frågan om avvägning
mellan sparande och tillförsel. Flera av dem lar upp sparmöjlighderna i
Ijiirrvårmeområ-den. Man framhåller bl. a. att vid all Ijärrvärmeplanering
måsle utvecklingen av det framlida energibehovet beaklas. De underhålls- och
förbäitrings-arbelen som kommer au vidias i bebyggelsen för all på sikl ge
lägre förvaltningskostnader kommer atl medföra alt byggnadernas
neiioenergi-behov successivt minskar. Värmeförsörjningssysiemen måsle därior
kontinuerligt anpassas lill bebyggelsens förändrade energibehov.

Flera remissinslanser lar upp frågan om ulformningen av
Ijärrvärme-taxorna för att slimulera till energisparande. Jag ålerkommer lill
denna fråga i avsnitt 6.2.

Andra remissinslanser, t.ex. Jörtijikaiionsjörvaliningen
(ForlF) och överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) belyser fjärrvärme och
energi-sparande från beredskapssynpunkl. ÖEF ser en effekiiv energihushållning
som grunden för en god beredskap. Av beredskapsskäl är dei av värde om
energihushållningen drivs längst för bosläder och sådana lokaler som män-

Prop.
1984/85:120 83

niskor vislas i. Behovel av värme kan då lättare
Ullgodoses. ForlF anför atl de moderna uppvärmningssystemen kan bli utslagna då
störningar uppslår i elleveranser. Sådana slörningar kan minska om lokala
uppvårm-ningsanordningar uiförs i tjärrvärmenät.

Energianvändning i nyare bebyggelse

Liksom BFR konstaterar slaiens energiverk atl en betydande
minskning av bebyggelsens specifika energianvändning skell sedan 1978. Om
energibehovel per kvadraimeier hade varil delsamma som år 1978, hade
nello-energianvändningen enligt statens energiverk år 1982 varil 12,6 TWh högre
än den faktiska användningen samma år. Minskningen i ndloenergian-vändningen i
1978 års byggnadsbestånd, exkl. indusirins lokaler, ulgör enligi BFR 10,9 TWh.
Ålersloden (1,7 TWh) förklaras av all de hus som uppförts under åren 1978- 1982
har hafl en lägre specifik energianvändning än genomsnillet för 1978 års
byggnadsbestånd.

Kraven på energihushållning i ny bebyggelse och vid slörre
lill- eller ombyggnader regleras i byggnadsstadgan (1959:612, omirycki
1981:873). Preciserade krav på värmeisolering, lufttäthet och utformning av
inslallalioner finns i Svensk Byggnorm (SBN). Dessa krav har i huvudsak varil
oförändrade sedan år 1977. Ell undantag utgörs dock av bestämmelserna i 44 a §
byggnadsstadgan om uppvärmning av byggnader som trädde i kraft den 1 januari
1984. De innebär bl. a. att nya vattenburna uppvärmningssystem skall
dimensioneras för låglemperatur och all oljepannor som installeras i småhus
skall förberedas för användning av elenergi. För småhus som skall värmas upp
huvudsakligen med elvärme eller naturgas ställs krav på all byggnadens
planlösning är sådan all 1. ex. skorsten eller värmepanna relativt enkell kan
installeras i efterhand. Vidare gäller att särskilda villkor om särskilt
energisnål utformning skall uppfyllas för att småhus skall få värmas upp med
direktverkande elvärme. Dessa s. k. ELAK-krav ålerkommer jag till i avsnitt
6.4.

Byggnormernas inflytande över energianvändningen har
analyserats av statens energiverk i samband med utvärderingen av
energihushållningsprogrammets effekter. Dessa analyser pekar på att vi redan
innan kraven på energihushållning infördes i SBN hade en ulveckling mot en
förbättring av nyproduktionens energiegenskaper. Analyserna visar också att
nyproduktionens standard i dessa avseenden i dag ligger över byggnormernas
krav. Under åren 1976-1978 inträffade dock en snabb förbättring av byggnadernas
isoleringstandard. Detta bör enligt statens energiverk tolkas som atl normerna
initialt hade en viss effekt men atl denna upphörde efter några år.

Framtida energibehov

Utvecklingen under senare år har således inneburit en
snabb minskning i energianvändningen för uppvärmningsändamål. Enligt statens
energiverks prognos för energianvändningen kommer denna utveckling att
fortsätta om

än i minskad lakl. För sin bedomninp av
bdolkiiinpsuivecklinpen. hus-hållsbildninpen samt den privata konsumtionen
använder sip slatens energiverk av 1984 års lånptidsulredninps (LU) uppgifter,
konipleiieiade med egna uppskattningar lör perioden 1990-1995 dar LU-upppifter
saknas. Betriiftände byggandet räknar LU med all man bygger i genomsnitt ca
37000 lägenheter per år under perioden 1981 - 1990. varav ca 18 (K)0 i flerbostadshus.
Åren 1990- 1995 antas byggandet ligga krinp 31 000 lägenheler åriigen, varav
17000 i flerbostadshus. Avgången uppskattas Ull 8500 småhus och 11 000
lägenheler i flerbostadshus årligen under 1980-lalel. Energiverket antar att
avgången fortsäller i samma lakl under 1990-iald. De bedömningar av
bosladsbeslåndets ulveckling som energiverkei lagit lill utgångspunkt för sin
prognos sammanfattas i tabell 5.2.

Tabell 5.2
Bostadsbeståndet och boeiidelalheten 1982-1995

Anial
lägenheler (I 000-lal)

Snuihus

Flerbostadshus

Tolall
Uppvärmd yla per boende tm')

Småhus

Flerbostadshus

Ih62

1 750

1770

2 042

2 100

2 1M)

3 704

3 K40

3 9(K)

.>0.2

52.6

5.1.7

40.7

42.7

44.3

Källa: Slatens energiverk.

Nybyggnadslakten förutsätts således bli låg.
Energiålgången i det nybyggda beståndet antas ligga mellan 63 och 97 kWh/nr
netlo beroende på byggnadsår och hustyp.

Den prognos över förändringar i specifik energianvändninp
i det befintliga beståndet som energiverket har använt för alt beräkna
energihushållningens effekler framgår av labell 5.3.

Tabell 5.3 Specifik nettoenergiunvandiiing för uppvärmning
och tappvaniivaltenbe redning år 1982, kWh/m~ uppvärmd yta, samt prognostiserad
besparing 1982-1995

Byggnadskategori

Neiloenergi-

Besparing i 1982

anv:

Indning

ärs besländ

1982-1995.'-;

Småhus

133

14

Flerbostadshus:
fjärrvärnida

180

18

ovnga

214

20

Lokaler:
Olja

253

30

Fjärrvärme

192

25

El

207

27

Källa: Statens energiverk.

Totalt beräknas brulloenergianvändningen för uppvärmning
och varmvattenberedning i bosläder och lokaler minska med 10 TWh från 101 TWh
år 1983 till 91 TWh år 1990. Fram till år 1995 vänias en ytteriigare minskning
med 7 TWh. Taklen i energiminskningen avlar således i framliden

Prop.
1984/85:120 85

enligt verkets bedömningar. Emellertid kommer målet för
enerpisparverk-samheten i bostäder och lokaler enligt prognosen att var;i
uppnått lorc år 1995.

Vidare pekar energiverkets prognos på en fortsatt
minskning av oljeförbrukningen för uppvärmning och lappvarmvallcnbcredning i
cn konstanl lakl av 9% per år fram lill år 1995. Användningen av cl f(>r
enskild uppvärmning beriiknas öka med ca 7 TWh fram till år 1995. Samiidigi
förvänlas elinsalsen vid fjärrvärmeproduklion minska med lolall 2 TWh under
denna period. Fjiirrvärmeleveranserna förvänlas fram lill år 1990 öka i unpefiir
samm;i takt som under de senaste lio åren. Detta innebär att ökningstakten
under perioden 1983-1990 beriiknas bli ca 3% per år. Därefter förvänlas en
minskning i ökningstakten.

Energianvändning i fritidshus

Sedan år 1978 har antalet fritidshus ökat från ca 580000
lill ca 618000 år 1982, dvs. med i genomsnill 9 500 hus per år. Antalet
fritidshus antas enlipl Kraftsams prognos för åren 1983 till 1995 öka i någol
långsammare lakl i framliden eller med ca 7000 hus per år.

År 1983 hade ca 82% av fritidshusen clabonncmang och den
totala elanvändningen uppgick lill ca 2 TWh, vilkel i medeltal per hus och år
ger 3 700 kWh. Elvärmen. inkl. tappvarmvallenberedning. beräknades uppgå till
ca 85% av den lotala elförbrukningen, resterande 15% utgjordes av hushållsel.
Dessulom använde fritidshusen ca I TWh bränslen per år. av vilka ca 0.9 TWh
utgjordes av inhemska bränslen dvs. huvudsakligen ved.

Fritidshusens energianvändning varierar inom elt brett
intervall med hiinsyn lill husels utformning, dess nyttjande, uppvärmningsperiodens
längd samt uppvärmningssätlct. Fritidshus som används vintertid härunder
senare år ökal sin andel av beslåndel. Parallelll med denna ulveckling har en
förbättring av den genomsnittliga byggnadslekniska slandarden skell.

Enligi energiverkets prognos antas elanvändningen i
fritidshus fram lill år 1995 öka lill 2.7 TWh. För vedanvändningen förvänlas
endasl en svag ökning ske. Totalt antas brulloenergianvändningen i fritidshus
öka från 3 TWh år 1983 lill 3.7 TWh år 1995.

Föredragandens överväganden

Ell forlsall sparande och en effeklivisering av
energianvändningen skall främjas även i framliden samtidigt som miljön skall
värnas. Energianvändningen i bebyggelsen spelar härvid en betydelsefull roll
av ivå skäl. Dels åierfmns en mycket slor del av landels energibehov inom denna
seklor. dels är energisparpoleniialen här ännu belydande. Vidare finns inom denna
seklor goda möjligheter atl ersälla olja med andra energislag. Utvecklingen
inom uppvärmningssektorn är således av strategisk betydelse för en framgångsrik
energihushållningspolitik. För att säkerslälla kärnkraftens

Prop.
1984/85:120 86

avveckling är, förulom en gynnsam ulveckling inom
energihushållnings-och oljeersällningsområdd, också en medvelen användning av
el för byggnadsuppvärmning av slor beiydelse.

Jag vill erinra om atl 1981 års energipoliliska beslut
innebar all en slor del av oljereduklionen skulle åstadkommas genom
energihushållningsålgärder i byggnader, och då främsl i bosläder, samt genom
en övergång lill inhemska och förnybara energikällor.

Vi kan nu konslalera all denna politik har varil
framgångsrik. Energianvändningen för uppvärmning och lappvarmvatlenbercdning
har minskal i betydande grad, samtidigt som oljans andel av den lolala
energianvändningen i bosläder och lokaler har sjunkit från 55% år 1978 Ull
endast 36% år 1983. BFR:s malerial och remissinstansernas bedömningar visar all
del fortfarande finns en betydande energisparpolenlial i bebyggelsen vad avser
såväl enklare som mer genomgripande hushållningsåigärder. Samiidigi har de
stigande energipriserna inneburil alt uppvärmningskoslnaderna har kommit att
ulgöra en alll större andel av boendekostnaderna. En effekiiv energihushållning
ulgör därför dt vikligt led i strävan att hålla nere boendekostnaderna och är
en gemensam angelägenhet för både de boende och fastighetsägarna.

Del framlida energihushållningsarbetet inom bebyggelsen
behöver innefatta såväl enklare åtgärder som förändringar i byggnaderna och
avse såväl befintlig som ny bebyggelse.

Vad gäller enklare ålgärder - såsom fönslerlälning.
injustering av värmesystem m. m. - vill jag. i likhet med flera
remissinstanser, framhålla atl dd här finns en belydande sparpolenlial som ännu
inte har ulnyttjais. Jag vill betona belydelsen av alt denna lyp av ålgärder.
liksom drift- och skötselinsatser, upprepas för att effekten skall
vidmakthållas. Enklare energisparåtgärder är oftast de mesl lönsamma. Av denna
anledning anser jag, i likhet med stålens energiverk, all en forlsall sponlan
utveckling kan förvänlas inom detla område. Därlill finns ell behov av
informations- och utbildningsinsatser. Jag återkommer strax lill della.

Vad gäller mer genomgripande byggnadslekniska ålgärder som
krävs för att minska energianvändningen vill jag. i likhel med BFR och remissinslanserna,
belöna vikten av atl dessa ålgärder samordnas med bostadsförbättringsålgärder.
Genom bostadsförbättringsprogrammel sker f.n. en utveckling i denna riktning.
Som villkor för statligt ränleslöd för sådana ombyggnader, reparaiioner och
underhållsarbelen som ingår i programmet gäller att arbetena samordnas med de
energisparålgärder som skäligen kan krävas. 1 delta sammanhang vill jag också
särskilt framhålla den ekonomiska belydelsen av en sådan samordning. Ell
bällre underhållet bostadsbestånd kommer också i sig alt bidra till en minskad
och effekiivare energianvändning och därmed lägre boendekostnader.

De för vår energiförsörjning mesl betydelsefulla
energibesparingarna kommer att genomföras i den befinlliga bebyggelsen, men
givelvis måsle

Prop.
1984/85:120 87

även nybebyggelsen utformas så alt energianvändningen blir
så låp som möjligl. De senaste årens iitvccklinp lyder på att flertalet hus som
bypps i dag har nått den s.k. ELAK-nivån. dvs. den lapa encrpianviindninpsnivå
som kriivs i byggnader med direktverkande elvärme. Energibehovet för
uppvärmning i nya byggnader har således minskal betydligt och mer än vad som
generellt förulsiitls enligt SBN. De arkilcklliivlinpar som h;ir penomförts
ulan att den byppande har varit bunden av kraven i SBN vis;ir atl det finns
starka ekonomiska motiv atl minska energibehovet i byppn;i-der ulöver dagens
krav. Mycket talar därför för att de senaste årens pynnsamma utveckling i fråpa
om energihushållning kommer all lörlsiitia. Erfarenhelerna visar också atl den
lekniska uivecklingen på delta område går snabbi.

Del måsle
också framhållas att i vissa sammanhang och i vissa områtlcn finns problem
förknippade med lånpl drivna krav på enerpihiishållninpsåt-piirder. Jap länker
på problem med bl.a. markradon. Innan vi har fåll lillriicklip kunskap om alla
konsekvenser i skilda avseenden - och fullt ul k;in överblicka dessa - bör en
skärpninp av de generella kraven iiliivcr dagens krav inte aklualiseras.

Efter att
ha samrått med chefen för bosladsdeparlemenlel vill jap därför inte nu förorda
nåpon höjninp av de kravnivåer som har lagts fast i SBN. Som jag återkommer
lill i det fi)ljandc lavsnitl 6.4) har ELIN i uppgift bl.a. att överväga vilka
krav som biir ställas p;i användningen av cl för iipp-viirmningsiindamål.
Utredninpcn avser atl i dl delbetänkande i sommar redovisa vilka krav som kan
ställas för clanviindninpen och för hushåll-ninpcn i olika typer av bcbyppelse.

En yilerlipare föruisätlninp för etl frampånpsrikl
encrpisparande är att de som kan påverka energianviindningen ägnar uppmärksamhel
och intresse åt hur denna kan hållas nere. De boende kan på olika säll påverka
cnergiålpånpcn. inte minst genom vanor och beteenden. I lakt med att
energibehovet för uppvärmning och tappvarmvallenberedning minskar lill följd av
olika energisparålgärder i själva bypgnaderna blir denna effekl alll mer
bclydelsefull.

Inom hyresbosladsheslåndet krävs insalser från både
iigarna. förvallarna och de boende. Efter en ändring av hyreslagen (prop.
1983/84: 137, BoU 29. rskr 378) har förulsiitlninparna här ändrals från den I
januari 1985. Koslnaderna för bl. a. värme och varmvatten skall i
fortsättningen rymmas inom den i förviig överenskomna hyran för lägenheten.
Della skapar en press på hyresvärden all i egel inlresse genomföra sådana
ålgärder i byggnaden och i dess lillförselsystem som minskar energibehovel. De
slörsla. och i allmänhel mer bestående, energibesparingarna sUmuleras därigenom
bättre än lidigare.

För atl även de som bor i flerbostadshus skall ha intresse
av all medverka lill cn minskad energianvändning måsle de därmed också kunna
påverka sina boendekoslnader. 1 fråpa om alla de lägenheter där hyresvillkoren

Prop.
1984/85:120 88

fastställs i förhandlingar enligt hyrcsförhandlinpslagcn
(1978:304) har dd öppnats möjligheter för parterna all i sådana förhandlingar
iräffa överenskommelser om grunderna för hur uppvärmningskoslnaderna skall
fördelas och därmed också för hur vinsterna av en förbättrad energihushållning
skall komma de boende till del. Med det vidgade boinflytande som nu snabbt
håller på att etableras på inilialiv från hyresmarknadens parter, följer
härigenom väsenlligl förbättrade förutsättningar för fortsall energihushållning
i hyresbostäder.

De förändringar i den traditionella rollfördelningen
mellan förvaltare och boende som sker i och med att de boende nu lar en alll
mer akliv del i förvallningen ställer nya krav på den informalion och
rådgivning som rör energihushållning i bostadshus. Delta måsle uppmärksammas
bl.a. av de myndigheler som har uppgifter inom della område. Jag har vidare
inhämlal alt chefen för bosladsdeparlemenlel avser atl samråda med
inlressenlerna pä hyresmarknaden om den forlsalta inriktningen av denna
verksamhel.

1 såväl befinllig bebyggelse som nybebyggelse är
avvägningen mellan hushållningsåigärder och lillförselåtgärder av största
betydelse. Delta gäller oavsett typen av lillförselsyslem. Energisparålgärder
och införande av nya effektiva uppvärmningssystem innebär all bebyggelsens
behov av energitillförsel successivt kommer att minska. Vid dimensionering av
lill-förselsyslemen måsle möjlighelerna lill energisparålgärder som påverkar
bebyggelsens netloenergianvändning noga beaklas. Härvid bör hänsyn las lill
såväl redan vidtagna åtgärder som framlida invesleringar. Spareffeklen och
lönsamheten av de olika åtgärderna kan annars ulebli.

För individuella uppvärmningssyslem görs denna avvägning
på faslig-helsnivå. Genom den utvidgade kommunala energiplaneringen, som riksdagen
beslutade om i december 1984 (prop. 1984/85:5. BoU 6. rskr 82). skapas underlag
för en molsvarande avvägning för de kollektiva uppvärm-ningssyslemen.

Bestulet innebär alt kommunerna skall upprätta planer för
kommunens hela eneigisyslem. dvs. såväl lillförsel och dislribuiion som
användning av energi. Avsikten är att kommunerna skall utforma sina planer
efter de lokala förulsällningarna. Planerna skall finnas utarbetade den 1
januari 1986.

För alt underiagel för flexibla kollekliva
uppvärmningssyslem skall kunna bedömas behöver kommunerna dels känna lill del
akluella effekl- och energibehovel. dels så noggranl som möjligl kunna bedöma
framlida behov med hänsyn till all byggnadernas specifika energianvändning
successivi minskar. Behovet av ell utvecklat planeringsunderiag ökar också i
lakl med att kommunerna börjar planera för kraftvärmeproduklion. Som jag nyss
har berört (avsnitt 5.1) bör kommunerna i dessa avseenden vid behov få service
och stöd i form av statistik m. m. från statens sida.

Jag går nu över lill all behandla de rikllinjer som bör
gälla förde framtida energihushållningsinsalserna i bebyggelsen.

Prop. 1984/85:120 89

Den hittillsvarande utvecklingen pä energiområdet tyder på
att det sparmål som lades läst år 1981 kommer all kunna uppnås under
1980-lalel. Beträffande utvecklingen fram tiil åren 1990 och 1995 har, som jag
redovisat i dd föregående, en prognos över energibehovel ularbelals av statens
energiverk. För sektorn bostäder och service m. m. bedömer verket all det
intensiva energisparandet och övergången till effektivare uppvärmningsformer
kommer att fortsätta fram lill år 1995. Nybyggandel blir energisnålt samiidigi
som nybyggnadsvolymen forisällningsvis blir lilen. Även jag anser att del är
rimligl att räkna med en forlsall minskning av bebyggelsens enerpianvändning.

Förutsätlninparna för att minska energianvändningen
skiftar mellan olika byggnader beroende på bl.a. den byggnadstekniska
utformningen, byggnadens ålder, kullurhisloriska värden, uppvärmningssätl saml
vilken verksamhel som bedrivs i byggnaden. De överväganden som leder lill ell
förverkligande av våra energipoliliska strävanden på della område måsle därför
göras på lokal nivå, dvs. av fastighetsägarna och kommunerna.

1 propositionen om utvidgad kommunal energiplanering
betonade jag atl energiplaneringen bör ulformas och bedrivas uiifrån de lokala
förhållandena. De nationella riktlinjerna utgör dock utgångspunkten för
planeringen. En av de viktigaste punkterna är därvid atl främja
energihushållningen. Inom denna ram har kommunerna slor frihei all precisera
målen för sin egen verksamhet med hänsyn till bäde innehåll och tidpunkt. Det
ankommer på främsl slatens energiverk all bislå kommunerna i delta arbete.
Energiverket bör bl. a. verka för alt målen för olika delar av kommunernas
energiplaner utformas på ett sådani sätl alt de kan stämmas av mol den fakiiska
utvecklingen i kommunen.

Jag är
medveten om att ett kvantifieral mål för energianvändningen på nationell nivå
bl.a. kan ha etl pedagogiskt värde. Många fastighetsägare har sålunda överfört
dd nuvarande sparmålet lill sin egen verksamhel -till det egna byggnadsbeslåndd.
Behovel av atl kunna jämföra den egna energianvändningen med någol slags
normalvärde eller närmevärde för en jämförbar byggnad har också uttryckts i
många sammanhang. För alt pä det lokala planet underlätta en fortlöpande
avstämning mol de riktlinjer som gäller på nationell nivå anser jag del vara
angeläget att sådana "specifika användningslal" ularbeias. Enligt
vad jag har erfarit har nyligen statens insUlul för byggnadsforskning påbörjal
ell arbele med denna inrikining. Jag har vidare, som jag nyss har nämnl,
erfaril atl ELIN avser alt presentera elt delbetänkande till sommaren.
Betänkandet avses ge underlag för bestämninp av sådana användningslal såväl
vad avser elanvändningen som energianvändningen allmänl i bebyggelsen. Jag
räknar mol denna bakgrund med att det senare i år skall finnas underlag som gör
det möjligt att precisera penomsnittliga energianvändningsnivåer för olika
be-bygpelsetyper. Det ankommer på slatens energiverk att. i samband med sill
fortsatta arbete beträffande kommunala enerpiplanerinpsfrågor och i

Prop.
1984/85:120 90

samråd med andra berörda myndigheler göra dessa
preciseringar. An-vändningslalen bör sedan vid behov kunna utnyttjas av
kommuner, faslig-hetsägare m.fl. vid deras bedömningar av energianvändningsniväer
och energisparpotenlialer i fastighdsbeslåndd.

Fortsatt forskning

Enligt BFR bör en kraftfull satsning på forskning,
ulveckling och experimenlbyggande även fortsättningsvis vara en av
hörnstenarna i energihushållningsverksamheten. Rådel pekar bl.a. på vikten av
experimenlbyggande i full skala och föreslår för näsla budgelår all
ytteriigare 5 milj. kr. anvisas för lån till experimenlbyggande inom
energihushållningens område och ytterligare 13 milj. kr. för lån till
experiment som avser ny energiteknik. BFR:s förslag i övrigl belräffande den
nya tekniken saml remissinstansernas synpunkter i detta sammanhang återkommer
jag till i avsnitt 6.4.

Flera remissinstanser tar upp behovet av forskning och
utveckling som förulsättning för atl uppnå energihushållningsmålel. Mänga
remissinslanser anger också angelägna forskningsområden. Bl.a. anges att. med
hänsyn lill den stora spridning i energianvändningen som föreligger mellan
olika brukare, stor vikt borde läggas vid forskning avseende brukarvanor och
beleende. Därigenom skulle också möjligheterna atl bedöma sparpolentialen inom
della område öka.

Energiforskningsnämnden (Efn) delar åsiklen atl bällre
kunskaper om genomförandefrågor och systemfrågor i samband med kombinationen
energihushållningsåtgärder och andra byggnads- och instailationstekniska
åtgärder är angelägna. Efn säger sig emellertid inte ha underlag för att
tillstyrka en ökning av BFR:s resurser.

Vad gäller experimenlbyggandel är remissopinionen blandad.
Sialens provningsanstalt anser atl satsningar på fullskaleprovning bör slå
tillbaka förändra salsningar såsom leoreliska ul värderingar,
laboralorieprovningar och provhus. Riksrcvision.sverket saknar underlag för
ställningslagande i frågan. Andra remissinslanser anser all experimentbyggande
och utprovning är viktiga led i energiforskningen.

För egen del vill jag erinra om att regeringen i årets
budgetproposition (prop. 1984/85:100 bil. 13) har förordat en i huvudsak
oförändrad ambitionsnivå för slödel lill forskning och utveckling samt
experimentbyggande inom energihushållningsområdet under nästa budgetår. Även om
BFR;s förslag om utökningar av forskningsprogrammet inom området rör angelägna
frågor finner jag inle skäl all nu föreslå någon ändring i vad regeringen har
förordat i fråga om resurser för forskning och utveckling inom
energihushållningsområdel.

Prop.
1984/85:120 91

Utbildning och information

1 rapporten Energi 85 betonar BFR att utbildning är av
strategisk betydelse i energisparsammanhang. På mycket kort tid har en mängd
nya kunskaper och erfarenheter inom energiområdet vunnits. Dessa nya kunskaper
saml forsknings- och utvecklingsresultat måste spridas och förankras i de
grupper vars kunskaper och agerande har betydelse för genomförandel, dvs. de
direkta beslutsfattarna - ägare och förvaltare av bostäder och lokaler - saml
grupper som i sin yrkesulövning påverkar beslutsfattarna.

Remissinstanserna redovisar behovet av informalion och
ulbildning från en rad utgångspunkter. Ett stort antal remissinstanser betonar
behovet av ulbildning, bl.a. som fortbildning, för all säkra all de arbelen som
utförs för en förbättrad energihushållning blir räll utförda. Härvid undviks
brister i utförandet som ger upphov till negativa konsekvenser i form av fukt
och mögel elc. Vidare pekas i sammanhanget på vikten av varsamhet i ingreppen
i byggnader av hänsyn till både kullurhisloriska- och miljömässiga värden.

Bl.a. Sveriges Allmännyttiga Bostadsförelag (SABO) betonar
utbildningsbehovet vad avser drift- och skötselålgärder. Viktiga nyckelgrupper
för ulbildningsinsalser är driftpersonal och konsulter. Bland de yrkesgmp-per
som engageras i ROT-verksamhel finns enligt arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) elt
behov av breddade yrkeskunskaper inom de grupper där det nu finns ell överskoll
på arbetskraft. Enligt AMS mening kan denna kompletteringsutbildning klaras
inom arbetsmarknadsutbildningen.

Vad gäller informalion pekar flera remissinslanser på
angelägenhelen av all forskningsresullalen förs ut och anpassas till
mottagarna, icke minsl i förvallningsledel.

Jag delar såväl BFR:s som remissinsiansernas synpunkler på
behovet av ulbildning, specielli vad gäller all föra ul de nya kunskaper och
erfarenheter som kommit fram på energiområdet. Huvudansvarel all aklivi söka
och tillägna sig ny kunskap måste dock ligga hos de förelag, fastighetsägare
och fastighetsförvaltare som i olika sammanhang är engagerade i genomförandet
av olika energihushållningsåtgärder.

BFR har i sin anslagsframställning redovisat all man f. n.
ser över sin informationsverksamhet. Arbetet syftar till att få bältre kontakt
med definierade målgrupper, all bällre länka samman forskningen med mottagarnas
behov saml all få informationsfrågorna bättre inlegrerade i
forsknings-planeringen.

Regeringen har uppdragit åt sialens planverk all uiarbda
förslag lill föreskrifter m. m. lill den nya plan- och bygglagen. 1 uppdragel
sägs bl. a. all planverkels rådgivningsverksamhet bör riktas in på alt pröva
och värdera nya meloder och lösningar och all aklivi förmedla sina erfarenheler
från delta arbele. Vidare sägs all förmedlingen av konvenlionell kunskap inom
del byggnadslekniska områdel bör ske via olika ulbildningsför-medlande organ.

Prop.
1984/85:120 92

Resurser för informalion i hilhörande frågor finns hos bl.
a. slaiens planverk, bosladsstyrelsen och sialens energiverk. En redovisning av
den verksamhet som bedrivs har lämnats i årels budgetproposition (prop.
1984/85; 100 bil. 13 s. 75). Jag ålerkommer i del följande vid min behandling
av anslagsfrågorna lill frågan om resurser för slatens energiverk vad gäller
energiinriklad information och utbildning i övrigl (avsnill 14 punklerna E2 och
E4).

Ell synsätt, som innebär alt byggnad och
energitillförselsystem behandlas som en samverkande enhel, släller enligt min
uppfattning ökade krav på utbildning och kompetens i samband med anläggningars
drift och skötsel. Den snabba övergången till en tekniskt mer avancerad
utrustning såväl i produktionsanläggningar som i byggnaders installationer
förstärker ytterligare detla synsätt. Även den långsiktiga effekten av
energisparålgärder påverkas i hög grad av anläggningarnas drift och underhåll.
En god kompelens hos driflspersonalen ulgör således en av förulsällningarna
för en god energihushållning. Jag ämnar därför i annal sammanhang föreslå
reperingen att uppdra ål slatens energiverk all, i samråd med bl.a. de slörre
fastighelsförvaltande organisationerna, undersöka utbildningsbehovet för
driflpersonal och föreslå ålgärder för alt på sikl och inom ramen för det
reguljära utbildningssystemel säkerställa kompetensen inom denna yrkesgrupp.

Rådgivning och besiktning

Den kommunala rådgivnings- och besiklningsverksamhden har
sannolikt spelat en belydande roll för energisparandet i byggnader. Genom all
fastighetsägarna får vägledning om vilka energisparålgärder som är mesl
lämpliga all vidla, har förulsällningar skapats för elt effektivt energisparande.

Statligt slöd lill verksamheten har lämnals sedan
budgetåret 1977/78 med sammanlagt ca 800 milj. kr. Fr.o.m. budgetåret 1983/84
har bidrag även lämnals lill den molsvarande verksamhet som de slörre
bosladsorganisa-lionerna eller de större fastighetsförvallarna genomför i egen
regi. Under budgetåret 1984/85 disponeras totalt drygl 164 milj.kr. för
slalsbidrag till kommunerna m. fl. för besiklning och rådgivning. Verksamheten
har karllagts av en arbetsgrupp och redovisats i departementspromemorian (Ds
Bo 1984; I)
Utvärdering av den
kommunala besiktnings- och rådgivningsverksamheten.

Enligt riksdagens beslut om ett tioårigt
bostadsförbätlringsprogram är del. som jag Udigare har nämnl. ell villkor för
slatligl slöd Ull arbdena att underhålls- och förbättringsåtgärder samordnas
med de energisparåtgärder som skäligen kan krävas. Riksdagen har vidare godkänt
all kommunernas besiktning och rådgivning vidgas, så att faslighelsägare även
kan få råd i fråga om hur sådana åtgärder lämpligen kan samordnas. Mol bl.a.
denna bakgrund fick den arbetsgrupp som tidigare har kartlagt rådgivnings- och

Prop.
1984/85:120 93

besiklningsverksamhden inom energiområdet i uppdrag att
lämna rekommendationer om hur verksamhelen kan vidgas, så att denna samordning
av förbättrings- och energisparålgärder kommer lill stånd. 1 uppdraget ingick
också all uppskatta koslnaderna för saml all lämna förslag lill finansieringen
av en sådan vidgad besiktnings- och rådgivningsverksamhet.

1 departementspromemorian (Ds Bo 1984:11) Vidgad
rådgivning för energihushållning och bostadsförbättring föreslår arbetsgruppen
att kommunerna så snabbi som möjligl utvecklar energirådgivningen till alt
också omfalla rådgivning för annan bosiadsförbäliring. Bostadsförbällringsprogrammel
anses - på samma säll som energihushållningsverksamheien -vara beroende av
utåtriktade kommunala insalser. Denna bredare inriktning får dock enligt
arbetsgruppen inte innebära att energirådgivning och energihushållning
reduceras i sådan omfattning all målel för energihushållningsprogrammel
ävenlyras. Rådgivningen bör organiseras på ell för varje kommun ändamålsenligt
säll. Den organisatoriska lösning som väljs bör vidare vara sädan all rådgivningen
successivt kan växa in i den ordinarie kommunala organisaiionen så alt
beroendet av statsbidrag därmed elimineras.

Vad gäller finansieringen av verksamheten föreslår
arbetsgruppen alt statsbidrag lämnas lill kommunerna även forlsättninpsvis. Bidragel
Ull besiklning föreslås irappas ner för att vara helt avvecklat år 1990. Bidrag
till rådgivning behovs enligt arbetsgruppen fram till år 1993. dvs. under hela
den lid som bostadsförbättringsproprammei genomförs. Promemorian har
remissbehandlals.

Remissinslanserna instämmer i allt väsenlligt i de förslag
som har lagts fram av arbetsgruppen såvill avser rådgivnings- och
besikiningsverksam-heiens inrikining och organisation.

Huvuddelen av remissinslanserna ställer sip också bakom
synsättet att besiklningsverksamhden på sikt skall bli en nalurlig del i
fastigheisaparnas underhållsplanerinp. Kommunernas medverkan kan då - och i
motsvarande omlättning - irappas ner och mer rikias in på rådgivninp. Stålens
stöd till kommunerna kan därmed minska lör att så småningom avvecklas.

Den kommunala energiplaneringen och energirådgivningen har
enligt min mening en betydelsefull roll för den fortsatta
energihushållningsverksamheien.

Jag ansluler mig lill arbeisgruppens bedömning a\ behovet
av rådgivning och besiklning. Rådgivningen är ett vei"ks;imt instrument
för alt få lill slånd nödvändiga energihushållningsåtgärder och annan
bostadsförbättring. 1 likhet med arbetsgruppen vill jag också framhålla behovet
av att energirådgivningen utvecklas så atl den även kommer att omfatta
bostadsförbåit-ringsåigärder. samiidigi som den präglas av den helhetssyn på
energihushållning och energitillförsel som uttrycks i rikllinjerna för
kommunal energirådgivning. 1 1985 års budgetproposition (prop. 1984/85: 100
bil. 13) har betonats bl.a. all kommunerna måste ha etl huvudansvar Ibr all
planera, förbereda och initiera genomförandel av såväl energihushällnincs- som

Prop. 1984/85:120 94

bosiadsförbältringsprogrammet.
Härvid framhålls också alt del ankommer på kommunerna all själva bedöma vilken
omfattning och inrikining på verksamhelen som är mest ändamålsenlig med hänsyn
lill de lokala behoven.

I
budgelproposilionen föreslås atl del ställiga stödd till kommunernas
besiktnings- och rådgivningsverksamhet upphör vid uigången av år 1985. Skälen
för detta förslag är bl.a. följande. Koslnaderna för besiktning får räknas in i
underlaget för ränleslöd och bosladslån. Kommunerna bör därför kunna överväga
en avgiftsfinansiering av besiklningar som genomförs i kommunal regi. I fråga
om den kommunala rådgivningen är dd förenal med vissa svårigheter atl finna ell
lämpligl avgiftssyslem som läcker samlliga koslnader. Övervägande skäl lalar
ändå emol ell forlsall slalligl slöd till kommunernas rådgivning. Kommunernas
ökade ansvar på bostadsförsörjningens och energihushållningens område får anses
innefatta också rådgivning och annan service till fastighetsägare m.fl. i
dessa frågor.

Information
och rådgivning i byggnadsfrågor ligger i många fall inom ramen för den
kommunala verksamhel som inte är avgifisbelagd. I del till lagrådet remitterade
förslaget till ny plan- och bygglag förändras den kommunala
byggadminisiraiionens ansvar i riklning mol mera informalion och service. Del
bör ligga i kommunernas intresse atl nu ta lill vara den kunskap och de erfarenheter
som har byggls upp genom den kommunala energirådgivningen och all integrera
rådgivningen i sin ordinarie verksamhet och organisationsstruktur. Del är
också naturiigl alt kommunerna samordnar rådgivning och besiklning m. m. i
olika byggnads-, energi- och lånefrågor så atl enhellighel och förenkling
uppnås.

Jag
vill i sammanhanget erinra om atl bosladsförsörjningslagen och lagen om
kommunal energiplanering lämnar slorl ulrymme för en anpassning lill varje
kommuns förulsättningar i skilda avseenden. På samma sätt måsle inriklningen
och ambitionsnivån vad gäller den fortsalla rådgivningen bli beroende av de
akluella förutsättningarna och behoven i kommunerna.

Vad
jag nu har redovisat innebär atl arbetet för energihushållning i byggnader har
integrerats i del övriga arbeie som berör omsorgen om och förnyelsen av vårt
byggnadsbestånd. Härigenom har en kraftig draghjälp getts åt byggnadslekniska
energisparålgärder med varakiig inrikining. Bosiadsförbältringsprogrammet är
under uppbyggnad och särskilda insatser kommer att göras bl. a. för de äldres
boende. Förnyelsearbetet kommer därmed att beröra inte bara våra bostäder utan
även byggnader och anläggningar i övrigt. Kommuner och landstingskommuner har
en strategisk roll i dessa sammanhang. Regeringen för därför fortlöpande
överiäggningar med dem om hur tillgängliga resurser skall användas för
fortsaita förbättringar av vårt byggnadsbestånd. Bl.a. pågår f.n.
överiäggningar med Svenska kommunförbundet rörande kommunernas fortsatta
insalser inom energihushållningsområdel.

Prop.
1984/85:120 95

De stora bostadsförvallarna och deras organisalioner har
ock.så goda möjligheter att genom egna kanaler medverka lill elt ökat intresse
för energisparande och annan bostadsförbättring. De olika organisationerna har
bl.a. med slöd av slalliga bidrag pröval sinsemellan skilda vägar atl öka
taklen i genomförandel av sådana ålgärder. I årels budgelproposilion (prop.
1984,/85: lOObil. 13 s. 90 och 109) har angetts all del är värdefulll om stöd
kan lämnas till olika initiativ av delta slag även under nästa budgetär. Där
har vidare föreslagits all - i likhel med vad som har föreslagits för
kommunerna - slödel för de besiklningar som de slörre bosladsförval-larna och
deras organisalioner ulför finansieras på annal säll än genom direkla bidrag.

I
promemorian (Ds 1 1984:2) Ulvecklad kommunal energiplanering har förslag lagls
fram om all kommunerna bör erbjuda faslighelsägarna en frivillig, regelbunden
besiktning av mindre och medelslora värmeanläggningar via solningsväsendei.
Förslagel har remissbehandlals. Remissyttrandena har redovisals i bilaga lill
prop. 1984/85:5 om utvecklad kommunal energiplanering. Förslaget tillstyrks
eller anses som mycket önskvärl av huvuddelen av remissinslanserna. Eu antal
remissinslanser anser dock att denna typ av besiklning borde vara obligalorisk.
Några remissinslanser framhåller särskili all solningsväsendei ulgör en resurs
som bör utnyttjas i detta sammanhang. Några andra anser dock alt förslagel aii
solningsväsendei engageras är posilivt endast under förutsättning att
besiktningarna sker i fri konkurrens med befinllig verksamhel.

Mol bakgrund av bl. a. den lekniska uivecklingen på
uppvärmnings- och ventilaiionsområdei och den ökade belydelsen av alt värme-
och ventila-lionsanläpgningar sköis på ell energielfekiivi säll beslulade
riksdagen nyligen om elt .särskilt stöd till kompleileringsuibildning inom
energiområdet för personalen inom solningsväsendei (prop. 1984/85:5, BoU 6,
rskr 82).

RäddningsUänsikommiiién har i sill belänkande (SOU 1983:
77) Effekiiv räddningsijänsi lagl fram förslag om bl. a. lagstiftning för
sotningsverksam-heten. Kommillén har därvid föreslagil all samhällels
sotningsverksamhel vid sidan av den obligaloriska uppgiften all hindra uppkomsl
och spridning av brand även bör främja en god energihushållning. Den sistnämnda
uppgiften bör dock enligt kommillén vara frivillig. RäddningsUänstkommiiiéns
förslag bereds f. n. inom regeringskansliel.

Frågan om en obligatorisk besiklning av värmeanläggningar
har diskulerats även i andra sammanhang. För egen del anser jag all den bör
vara frivillig lör såväl kommunen som fastighetsägaren.

Enligt min mening är det från energihushållningssynpunki
värdefulll om kommunerna medverkar lill all en regelbunden, avgiftsfinansierad
besiktning av värmeanläggningar, i enlighet med vad som har föreslagils i
promemorian om Ulvecklad kommunal energiplanering, snarasl kan börja erbjudas
som ell komplemenl lill den lidigare nämnda besiktnings- och rådgivningsverksamheten.

Prop.
1984/85:120 96

5.4.2 Hushållsel och driftel i lokaler

Av de 51 TWh el som år 1983 utnyttjades inom övrigsektorn
hänför sig 27 TWh, dvs. drygl hälften, till hushållsel och driftel i lokaler,
vari inkluderas drift av hushållsapparaler och t.ex. eldrivna verklyg i olika
lokaler.

Användningen av hushållsel har sedan år 1970 fram till är
1982 ökat med ca 30 %. Ökningen har varil störst i småhusen. Under åren
1980-1982 har en minskning i förbrukningen av hushållsel skell. Preliminära
siffror för åren 1983 och 1984, som Kraflsam redovisal, visar all användningen
av hushållsel är på väg ner även lotalt sett. Ökningen på 1970-lalel förklaras
av ökande apparatinnehav i hushållen. Minskningen i elanvändningen under
början av 1980-lalet förklaras av au hushållsapparaterna blivit mindre
energikrävande. För exempelvis frysar har enligt Kraftsam den specifika
elförbrukningen mer än halverats mellan är 1975 och år 1982. Fram lill år 1995
beräknas elförbrukningen för frysar minska med ytterligare 20 %. Åven av EK 81
;s underlagsrapport (Dsl 1983: 18) Perspektiv på energi framgår all
elförbrukningen varierar starkt mellan de olika hushållsapparater som finns på
marknaden trots alt de är likvärdiga belräffande sloriek och funktion.
Krafisams liksom EK 8l:s bedömning av elbehovet för olika hushållsapparaler
visar således all stora besparingsmöjligheter finns inom detta område. Inom de
närmaste åren kommer emellertid inle minskningen av den specifika
elförbrukningen för nyiillkommande apparater all få något slörre genomslag på
den lolala genomsnittliga förbrukningen. Detta beror dels på den långa
livslängden hos befintliga apparaler, dels på atl hushållens apparaiinnehav
samiidigi ökar. Under 1990-lalet kommer dock en stor del av de
hushållsapparater som installerats i del s. k. miljonprogrammets byggnader att
behöva bytas ut. Här ges möjligheter att få till slånd en ökad effeklivisering
genom en övergäng till mer energisnål utrustning.

Enligt min mening ger också utvecklingen inom della område
goda möjligheter att fram lill år 2010 åsladkomma en belydande effeklivisering
i användningen av hushållsel, genom all elt i del närmaste fullständigt utbyte
av hushållsapparater bör ha skett vid denna tidpunkl.

Statens energiverk har i sin prognos över användningen av
hushållsel anlagil en i del närmaste konslani förbrukning i småhusen under åren
1983-1995. 1 flerbosladshusen finns fortfarande ulrymme för etl ökat innehav av
hushållsapparater, vilkel innebär alt en obetydlig ökning av elanvändningen
förvänlas ske inom denna bebyggelsegrupp, lolall 0,6 TWh från år 1983 lill år
1995.

Användningen av driftel i lokaler har också ökat i
betydande grad. Från år 1970 lill år 1982 har en fördubbling av elanvändningen
skett inom detta område. Här förvänlas en fortsatt ökning ske under 1980-talel.
Elförbrukningen för drift i lokaler är belydligi mindre enhetlig än hushållens
elförbrukning, eftersom den till en del beror på vilken verksamhet som bedrivs
i lokalen. Dessulom är del svårl att skilja mellan driftel och elvärme i
lokaler. Stålens energiverk bedömer all användningen av driftel i lokaler

Prop.
1984/85:120 97

fortsätter all öka fram till år 1995, men i en klarl lägre
lakt än lidigare. Den lolala ökningen under perioden uppsakltas lill ca 2,6
TWh.

Användningen av hushållsel och driftel i lokaler förvänlas
således öka från 27,1 TWh år 1983 till 29,5 TWh år 1990 och 30,4 TWh år 1995.

Den förväntade prisutvecklingen på el kommer pä lång sikt
atl innebära att den minsl angelägna elförbrukningen upphör samiidigi som en
effeklivisering av elanvändningen sker inom de områden där el är svår all
ersälla. Enligi min mening bör emellertid redan nu en ökad effeklivisering i
all elanvändning efierslrävas.

En fråga som bör belysas närmare är i vilken ulslräckning
den sponlana uivecklingen mol energisnålare hushållsulrustning kan förvänlas
ske i lillfredslällande omfattning. En analys av uivecklingen inom delta område
hör lill ELlN:s uppgifter.

Som jag lidigare påpekal förvänlas användningen av driftel
öka under reslen av 1980-talel. En effeklivisering av elanvändningen även inom
della område är alltså bclydelsefull.

Genom del utredningsarbete som f. n. sker inom
elanvändningsområdel skapas förulsällningar för en fortsatt effekiiv bevakning
och analys av uivecklingen. Härigenom erhålls dl underiag för atl vid behov
vidla ytterligare ålgärder för atl få lill slånd en balanserad ulveckling av
efterfrågan, med hänsyn till hur koslnaderna för elproduktionen kommer att
ulvecklas i framliden och lill del övergripande målel all fullfölja
kämkraftsavvecklingen.

5.4.3 Areella näringar Energianvändning

Energianvändningen inom jordbruk, irädgårdsnäring,
skogsbruk och fiske uppgick lill loialt 8,7 TWh under år 1983 varav 6,7 TWh
som oljeprodukter, 0,8 TWh som fasla bränslen samt 1,1 TWh som el. Sedan år
1979 har de fasta bränslena ökal med 0,3 TWh och användningen av el har ökat
någol.

Inom jordbruket används ca 4,9 TWh varav ca 1 TWh el. Av
elförbrukningen beräknas ca 60% användas för uppvärmning av bostäder och för
hushållsel inom jordbrukel. Den största delen av oljeanvändningen åtgår för
drift av traktorer och andra jordbruksmaskiner. Användningen av dieselbrännolja
har under de senaste åren ökat med 2% per år.

Inom trädgårdsnäringen är energiförbrukningen totalt ca
1,7 TWh. Trädgårdsnäringen omfattade år 1981 ca 5 000 företag av vilka I 800
odlade i växthus med en uppvärmd yla på 3,3 miljoner m. För växthusodlingen har
såväl anlalel odlare som växihusarealen minskat kraftigt under den senaste
tioårsperioden. Växthusodlingens framtida utveckling är i stor utsträckning
beroende av energipriserna. För de större växthusen har under 1970-lalet
övergång frän olja till kol skett i betydande utsträckning. I mindre
anläggningar har olja ersatts med irädbränslen. Denna utveckling kan förväntas
fortgå även under de närmaste åren. 7 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 120

Prop. 1984/85:120 98

Inom skogsbruket uppskattas den totala energianvändningen
till 1.6 TWh och avser främst drift av maskinell ulruslning. Under den senasle
tioårsperioden har en snabb övcrpång skett fiån bensindiivna till dieseldrivna
motorer. Genoni den ökade niekaniserinpen inom skogsbruket har både
drivmedelslörbrukninpcn och piodiikiiviiden okat.

Inom fisket beräknas energiförbrukningen uppgå Ull ca 0,5
fWh, fiiimst för drilT av fiskefartyg.

Energihushållning

Möjligheterna att spara energi inom jord- och skogsbruk
iir beroende av i vilken utsträckning energisnåla maskiner och
produktionsmetoder kan införas.

Inom jordbruk med djurhållning finns möjligheter att
ytterligare minska energianvändningen genom användning av bl. a. värmepumpar
och biogas-syslem. Höga kapitalkostnader motverkar emellertid f.n. övergången
lill biogas i någon större utsträckning.

Inom Irädgårdsnäringen har energianvändningen redan
minskal betydligt, vilket är ett resullat av främsl energibesparande ålgärder
såsom isolering av växihusen. Även slrukiurlörändringar har påverkat
branschens lolala energianvändning.

För rationalisering och energibesparing inom
trådpårdsnåringen kan stöd lämnas enligt förordningen (1979:427, ändrad senast
1983:210) om statligt slöd lill irädgårdsnäringens rationalisering. För
budgetåret 1985/86 beräknas stödet till energibesparande åtgärder uppgå lill ca
5 milj. kr.

För energirådgivning inom de areella näringarna svarar
lanlbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna. Speciella resurser har även avsatts
för energirådgivning lill trädgårdsnäringen i de regioner där slörre delen av
växi-husodlingen är etablerad. Rådgivningsverksamheten finansieras via oljeersättningsfonden
och uppgår för budgetåret 1984/85 till 2,5 milj. kr.

Del framtida energibehovet inom de areella näringarna

Statens energiverk har bedömt den framlida
energianvändningen inom jordbruk, trädgårdsnäring, skogsbruk och fiske lill ca
9,2 TWh år 1990, dvs. en ökning jämfört med år 1983 med sammanlagl 0.5 TWh.
Prognosen grundar sig för jordbrukel på antaganden all åkerarealen skall vara
kon-slant samt att strukturförändringar genomförs i långsammare takt under
1980-lalet än tidigare.

Utvecklingen inom trädgårdsnäringen beror lill övervägande
del på hur konkurrensförhållandet utvecklas mellan svenska och ulländska
förelag. Energihushållningsåtgärderna är därvid av stor betydelse. Dessa bedöms
fortsätta men i något långsammare lakl.

De potentiella möjligheterna till energibesparing är
mindre inom jord-och skogsbruk jämföri med irädgårdsnäringen om man ser lill
varje enskill projekl. Med hänsyn till fördelningen av den toiala
energiförbrukningen

Prop.
1984/85:120 99

inom nämnda områden lorde dock den lolala
besparingspolenlialen vara minst lika slor inom jord- och skogsbruk som inom
trädgårdsnäringen.

Föredragandens överväganden

Inom jordbrukel och Irädgårdsnäringen används energin
huvudsakligen för drift av lantbrukets maskiner, för uppvärmning samt för
torkning av spannmål. Oljeberoendet är högl. En viss ökning av användningen av
fasla bränslen har skett under de senasle åren. För uppvärmning, torkning m. m.
finns slora möjligheier all ersälla olja med inhemska bränslen såsom halm och
irädbränslen. För vissa användningsområden inom jordbruk och irädgårdsnäring
kan även solvärmdeknik vara lämpad. Alla möjligheier bör enligt min mening las
lill vara för att ersälla olja och hushålla med energi.

Vid lanibruksnämnderna har en energirådgivningsverksamhet
byggts upp, med medel från oljeersättningsfonden. Ansvaret för energirådgivningen
bör emellertid successivi överföras till lantbruksnämnderna, näringslivet och
dess branschorganisationer. Stödel från oljeersättningsprogrammet skall i
enlighel med detta successivt avvecklas. Energirådgivning bör emellerlid även i
fortsättningen kunna erbjudas vid lanibruksnämnderna dock utan slöd från
oljeersättningsprogrammet. Inom jordbruket och träd gårdsnäringen finns goda
möjligheter alt införa ny teknik för energihushållning samt att experimentera
med olika lyper av systemlösningar. Särskilt betydelsefullt är det för
trädgårdsnäringen alt utvecklingen fortsätter mot energisnåla systemlösningar.
För irädgårdsnäringen finns ell speciellt slöd för energibesparingsålgärder.
Detla understryker vikten av atl energihushållande åtgärder vidtas inom denna
bransch, speciellt för att upprätthålla den svenska trädgårdsnäringens
konkurrenskraft gentemot utländska företag.

Inom de areella näringarna kan stöd lill
solvärmeanläggningar lämnas av statens energiverk liksom till protoyp- och
demonslrationsanläggningar för att ersätta olja eller all spara energi.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för
jordbruksdepartementet.

5.4.4 Övrig service

Under övrig service upptas energianvändningen inom främst
kommunala serviceanläggningar såsom elverk, vattenverk, avlopps- och reningsverk,
gaiu- och vägbelysning samt inom byggnads- och anläggningsverksamhel.

Inom sektorn övrig service användes år 1983 totalt 4,9 TWh
varav 1,6 TWh som olja, 3,1 TWh som el och 0,2 TWh som Qärrvärme och andra
energislag.

För vatien-, renings- och avloppsverk har utbyggnadstakten
avtagit och behovel anses i allmänhet vara täckt. Däremot förutses en expansion
av verksamheten inom elverk. Det minskande vägbyggandet gör att behovel av el
för galu- och vägbelysning ökar måttligt. Fram till år 1990 har slatens

Prop.
1984/85:120 100

energiverk bedöml au den lolala energianvändiiinpcn lör
övrig service ökar med 0.2 fWh till 5,1 TWh. En smärre minskning fömlses för
olje;m-vändningen, medan ehinvimdningcn ökar med ca 0.3 IWh. För egen del vill
jap betona att det åven inom denna sektor år anpcläpet alt alla möjligheier
att hushålla mod enerpi las lill vara. Besparingar är möjliga all genomföra
inom t.ex. galu- och väpbel>sninp men del är hår vikiipl att man sparar på
rätt sätt så att trafiksäkerheten inte lörsamr;is. Elanvändninpeiis Ulveckling
inom galu- och viigbelysning kommer all behandlas av ELIN. Speciellt för galu-
och vägbelysning bör möjlipheier finnas att sånk;i elanvändningen genom all
successivi införa ny energisnål leknik för belysning. Här är forsknings- och
utvecklingsinsatser av största betydelse.

5.4.5 Statliga myndigheter

Det statliga lokalbeståndet motsvarar ca 15% av landets
lolala lok;ilbe-slånd och ca 5% av den totala byggnadsvolymen i landet inkl.
bosläder. Av den slalliga byggnadsvolymen svarar byggnadsslyrelsen lör 33%, försvarsmakten
för 27%, affärsdrivande verk för 35'r och övriga myndigheter för 5%.

Energianvändningen lör uppvärmning av de slalliga
lokalerna, exkl. statens vatlenfallsverk, beräknas uppgå lill drygt 4 TWh,
varav omkring 2 TWh avser olja och I TWh avser Ijärrvärme. Närmare hallien av
de lokaler som förvallas av byggnadsstyrelsen är anslutna lill Ijärrvärme,
med;in molsvarande andel för lörtifikalionsförvallningen är väsenlligl lägre,
under en tiondel. Kostnaderna för uppvärmningen av del statliga byggnadsbeslåndd
har uppskallais lill 1,5 miljarder kronor per år.

De elva slalliga myndigheler och affärsverk som har den
slörsla suiiligä fordonsparken förbrukar årligen omkring 4 TWh för lördonsdrift.
Ca 1,7 TWh härav är el och avser huvudsakligen statens järnvägar. Ulöver drivmedel
för fordon förbrukas bränsle för flyg inom i första hand försvaret.

Särskilda insatser för energisparande i ställiga
myndigheler har yi-Tfs sedan budgetårel 1973/74, då medel ställdes lill
byggnadsslyrelsens förfogande för energibesparande ålgärder i det
fastighetsbestånd som ägs och förvallas av byggnadsstyrelsen. Numera disponerar
byggnadsslyrelsen medel även för energisparinvesieringar inom övriga statliga
myndigheler ulom affärsverken. T.o.m. innevarande budgelår har sammanlagl 555
milj. kr. avsatts för denna verksamhel. Chefen för finansdeparlemeniel har i
budgetpropositionen 1985 (prop. 1984/85: 100 bil. 9) under anslaget D 15.
Energibesparande ålgärder i slatliga byggnader räknat med en besluisram om 75
milj. kr, för näsla budgetår för de energibesparande ålgärder i statliga
byggnader som byggnadsslyrelsen ansvarar för eller fördelar medel till.

Byggnadsstyrelsens insalser omfattar bl.a. investeringar
för alt åsladkomma en bättre energihushållning i befintliga byggnader,
förbättring av övervakning och siyrning av faslighetsdriften saml information
och kampanjer m. m. riktade till lokalbrukarna.

Prop. 1984/85:120 101

År 1976 beslulades en sårskild förordning (1976:757) om
vissa ålpärdcr inom statsförvaltningen för att minska förbrukningen av enerpi
(omtryckt 1979:735. ändrad senasl 1984:604). Enligt denna förordning åligger dd
myndighelerna alt i sin verksamhel genom lämpliga åtgiirdcr se lill att energi
för bl.a. uppvärmning och transporter sparas i största möjliga utsträckning. De
14 största myndigheterna, som tillsammans svarar för ca 95% av den slalliga
byggnadsvolymen, skall Ull statens energiverk den I oktober varje år redovisa
vad de har gjort och avser att göra för att spara energi. 1 den senasle
sammanslällningen av dessa redovisningar konstaterar energiverkei atl den
specifika energianvändningen - under de fyra år redovisningar har lämnats - har
minskat på ett från cnergisparsynpunkl posilivi säll. Byggnadsslyrelsen har i
annal sammanhang redovisal en minskning i energianvändningen med 22% sedan år
1974. Styrelsen bedömer vidare atl ytterligare 20% energibesparing iir liinsam
med nuvarande energipriser.

Bland de stora ställiga fordonsinnehavarna pågår cll
arbete med atl främsl genom lekniska ålgärder sänka energiförbrukningen. Bl.a.
har leleverkel installerat mobilradiolelefoner för en bättre
iransporlplanering. Vägverkd har salsal på ulbildningsverksamhel i syfte all få
lill slånd ell mera effeklivi körbcleende i lasibilslrafiken. Vägverket har
också under del senaste budgetåret satsat på omfallande tekniska ålgärder för
all minska energiålgången i fordonen.

De 14 slörsla lokalförvaliande slalliga myndighelerna har
på regeringens uppdrag ularbelal oljereduklionsplaner för liden fram lill år
1990. Sialens energiverk har enligi samma uppdrag redovisal en sammanslällning
och analys av dessa planer. Av denna sammanställning framgår atl 1980 års
oljeanvändning kan minskas med 60-65% Ull år 1990 med lönsamma ålgärder. De
hittillsvarande åtgärderna har medföri atl oljeanvändningen under perioden
1980- 1983 har minskal med ca 20%. Till år 1985 beräknas minskningen lill 36%.
Av de planerade ålgärderna fram lill år 1990 dominerar oljeersällningsålgärder
och anslulning lill fjärrvärme. 1 della sammanhang räknas övergång till
Ijärrvärme för enkelhetens skull som oljereduk-lion oavsett hur fjärrvärmen
produceras. Anledningen härtill är all andelen olja i Ijärrvärmeproduklionen nu
snabbt minskar. Sparåtgärderna vänlas totalt kunna svara för en oljereduklion
molsvarande 15—20% av 1980 års nivå. Av ersätlningsålgårderna dominerar
övergång lill elpannor och inhemska bränslen, men även värmepumpar beräknas
svara för en belydande oljereduktion. Det är i första hand inom försvarets
byggnader som uppvärmningen förvänlas ske med inhemska bränslen. Vid de
affärsdrivande verken, som redovisar den slörsla andelen oljereduklion
hillills och i planerna Ull år 1990. är del övergång lill el som dominerar
bland ersätl-ningsålgärderna.

För egen del vill jag framhålla belydelsen av alt de
statliga myndigheterna är aktiva när del gäller all förverkliga slalsmaklernas
inlenlioner röran-

Prop.
1984/85:120 102

de energihushållning och oljeersällning. För många
ställiga myndigheler liksom för kommunala myndigheler gäller att de har en
dubbel roll i detta sammanhang. De kan dels ha i uppgift alt i sin
myndighetsutövning föra ul statsmakternas intentioner på
energihushållningsområdel, dels som faslighelsägare ha ansvar för all i sin
fasUphclsförvallning effektivisera drift och underhåll och vidla
energihushållande invesleringar.

Inom de statliga myndighelerna har också omfattande
energisparålgärder vidtagits. Del har naturiigtvis ett särskilt
dcmonslralionsvärde atl statliga myndigheter i sin egen verksamhet vidtar
ålgärder som från slalsmaklernas sida anses angelägna.

Av vad jag har anförl i dd föregående framgår all jag
anser att kommuner, företagare och andra fastighetsägare bör la elt slörre
ansvar för all utan statligt slöd få Ull stånd energihushållningsålgärder i
sina byggnader och anläggningar. Energispar- och oljeersällningsålgärder har
numera blivit så lönsamma all prisel på energin i princip bör ulgöra ell
Ullräckligt slyrmedel. Del gäller nalurliglvis också för ställiga myndigheler
all energispar- och oljeersältningsåtgårder skall genomföras i den
utsträckning som de är lönsamma. Därmed kan statens ulgifler för uppvärmning
minskas under kommande år.

Av den sammanställning av de slatliga myndigheternas
oljereduklionsplaner som statens energiverk har gjort framgår all del finns
många ekonomiskl lönsamma åtgärder atl vidla inom slalliga byggnader. Det
framgår vidare att frågan om finansiering av planerade invesleringar måsle
lösas. Energiverket har särskilt pekat på problemen med finansiering av oljeersättande
åtgärder inom försvaret. För de slalliga affärsverken, som i högre grad är
inriklade på företagsekonomiskt lönsamma ålgärder, synes finansieringsfrågan
vara ett mindre problem.

Av bl.a. slalsfinansiella skäl är jag emellerlid inle
beredd all förorda särskilda medel för oljeersällningsålgärder i statliga
byggnader. Jag räknar dock med atl frågan om resurser för nämnda investeringar
kan komma alt tas upp på nytl vid behandlingen av anslagsframställningarna från
berörda myndigheter höslen 1985.

Jag har i dessa frågor samrått med cheferna för försvars-,
finans-, bostads- och civildepartementen.

6 Värmeförsörjning 6.1 Inledning

Värmeförsörjningen svarar för ca 29% av den totala
slulliga energianvändningen. Energin utnyttjas för att värma byggnader och för
all bereda tappvarmvatten.

Hur värmeförsörjningen ordnas är av väsenllig betydelse
för möjligheterna all nå de långsiktiga målen för landels energiförsörjning.
Med ul-

Prop. 1984/85:120 103

pånpspiinkl i bcbyppclsens energibehov och kraven på
flexibilitet och god ekonomi i viirmcförsörjninpcn påvcrkiis iivcn
krafivärmcutb\ppnadcii. cl-förbmkninpen. utnylUandct av inhemska hriinslcn och
miljön av hur uppvärmningen anordnas.

Viirmcförsörjninpcn
har under en tioårsperiod pcnompåtl cn snabb för-ändrinp. Jap har nyss (avsnitt
5.4.11 redogjort för viirmcbchovcts iitvccklinp och då bl. a. angivit att
nctloencrpibehovet lor uppviirnuiinp vid mitten av 1970-lalet var dd hittills
höpsta. Genom dt omfiittande encrpisparande. i första hand med enklare och
billigare åtpiirdcr. har netlocnerpibchovcl per år. trots en ökad
byggnadsvolym, minskat från 90 TWh år 1975 till drypt 80 TWh år 1983. Sparandet
har inte skett lika snabbi i alla lyper ;iv bebypcelsc. Den procentuella
minskningen av encrpianviindninpen h;ir varit lånpsammarc i flerbostadshus och
lokaler iin i småhus.

1 takt med
en minskninp av ncltocncrpihchovcn i hyppnadern;i har värmcförsörjninpcn påtl
över från dt system huvudsaklipcn pnmdal på oljeeldade indi vidiiellji pannor
till försörjning med fiiirrvärmc och civiirmc i hiilfien av all bcbyppelse. Jap
har lidip;irc redovisal viirmcförsörjninpcns fördcininp på olika
byggnadssektorer (tabell 5.1).

En
hörnsten i riksdagens beslut våren 1981 om riktlinjer för energipolitiken var
etl oljecrsältninpspropram för 1980-tald. Proprammct beslår av tre delar:
åtgiirdcr för alt crsiitla olja penom konvertcrinp till andra encrpislap.
åtpiirdcr för att utnyttja den poda clprodiiktionskapacitctcn under 1980-ta-lel
samt åtpiirdcr för alt åsladkomma dl icke oljcbaserat viirmcförsörj-ninpssystem
i Storstockholm. Jap återkommer senare till fråporna om oljeersiiltningsstödet
lavsnitt 8.1) och till storstiidcrnas energiförsörjning (avsnitt 9).

Huvuddelen av hittillsvarande oljecrsåttning har uppnåtts
inom värmc-försörjningsområdet.

Tabell 6.1 Andel olja inom varmerörsörjningcn, netlo, 9r

Är Andel olja.':;

1970 87

1975 85

1980 76

198.1 59

Oljeersätiningen har varil siirskill snabb inom
småhusområdet. Oljan svarade sålunda för knappt 40% av ndtoenergianviindningen
för småhusen år 1983. Molsvarande andel för flerbosladshusen var 70% och för
lokaler 65 %. Genom byle av värmesysiem har tillkommit som mesl 90000 elvärmda
småhus per år. Vidare har antalet stora elpannor och värmepumpar ökal kraftigt
i framför alll fjärrvärmeverk men även i blockcenlraler. Övergången lill el
sker således huvudsakligen i flexibla och omslällbara system. Fasta inhemska
hriinslcn. både torv och trädbränslen, har vunnit insteg i produktionen av
värme. Även koleldningen har ökal men i belyd-

Prop. 1984/85:120 104

ligt
läpre lakt än vad som förväntades våren 1981. Mindre viirmepumpar har ökal i en
omfattning som få förutsåg i början av 1980-lald. År 1985 beräknas anlalel
installerade mindre värmepumpar tolall uppgå till ca 100000.

Energihushållningen
har bedrivits effeklivi under samma lid, vilkel ytterligare har begränsat
användningen av olja för värmeproduktion.

År
1983 indelades värmeförsörjningen enligt statens energiverk på följande
uppvärmningsformer:

Tabell 6.2 Energitillförsel fördelad på
värmeför.sörjning.ssystem. brutto år 1983 (TWh)

Fjärrvärme (värmeleveranser) Blockcenlraler och
enskild

26

uppvarmnmg. varav olja el inhemska bränslen

45

18,3

10,4

övrigl

l.l

Tolall

101

1
enlighel med vad jag nyss (avsnill 5.4) har redovisal kommer enlipl
energiverkets prognoser, den totala energianvändningen brutto för uppvärmning
atl minska från 101 TWh år 1983 lill ca 84 TWh år 1995. Detla innebär all den
ulveckling som påbörjades under slutet av 1970-lalel fortsäller. Förulom den
minskning av enerpianvändningen som sker genom åtgärder i byggnader och ändrade
vanor pågår en kontinuerlig överföring av omvandlingsförluster från
användningssidan till produktionssystem för ledningsbunden energi. Samtidigt
minskar de lotala förlusterna. Ell exempel kan förtydliga denna utveckling.
Genom fjärrvärmeanslutning kan värmeförlusterna vid oljeeldning i en
konventionell mindre panna med ca 65 % total verkningsgrad undvikas.
Fjärrvärmeproduktionen sker i slörre pannor med betydligt högre verkningsgrad,
ca 85-90%. och även med hiinsyn till 5-10% distribulionsförlusler, molsvarande
fjärrvärme i lälorter. ålerslår 80% av bränslets värmeinnehåll i den nyttiga
värmeenerpi som levereras till byggnaden.

Under
första hälften av 1980-talet har betydande insalser gjorts för all få fram
ekonomiska och tekniskt acceptabla solvärmesyslem. Jag återkommer i det
följande till bl.a. solvärme- och värmepumpsleknikcn (avsnill 6.5).

Den
under innevarande år påbörjade inlroduklionen av naturgas i Syd-gasnälel
innebär också etl vissl lillskoit lill värmeförsörjningen. Enbari inom Malmö
kommun kommer ca 1.3 TWh att avsållas per år för uppvärmning. Naturgas har av
kostnadsskäl f. n. svårl atl konkurrera med andra bränslen i fjärrvärmesystem.
Gasens speciella egenskaper såsom renhet och goda regleringsegenskaper kommer
bäst lill sin räll i anläggningar för byggnadsuppvärmning och vid induslriella
processer. Inom upp-

Prop. 1984/85:120 105

värmningsområdel konkurrerar gasen således främsl med
elvärmen. Gasens roll i värmeförsörjningen kommer i ett nationellt perspektiv
alt vara begränsad under 1980-lalet. Lägel kan dock komma alt förändras inför
kämkraftsavvecklingen, då gas kan komma all bl.a. ersätta elvärme i enskilda
byggnader. Jag ålerkommer senare (avsnitt 8.3) lill denna fråga.

De fasla bränslena har hittills ökat starkt i användning
under 1980-lalet. Delta har lill stor del varit resultat av statliga insalser
för utvinning, omvandling och bränsleförädling samt för
förbränningsanläggningar. Jag återkommer i det följande till bränslenas
utnyttjande i värmeförsörjningen.

Innan jag går över lill att redovisa de skilda
värmeförsörjningssysiemen finns det anledning all beröra frågan om avvägning
mellan åtgärder för lillförsel och hushållning med energi saml mellan olika
lillförselsyslem.

Under höslen 1984 har riksdagen beslulal om rikllinjer för
ulvecklad kommunal energiplanering m. m. (prop. 1984/85: 5, BoU 6, rskr 82).
Besluiei innebär att kommunerna får elt ökal ansvar för all planera för
lillförsel, distribution och användning av energi. De får ocksä möjlighel att
ange områden där leverans av el till värmepumpar inte skall behöva ske.

Kommunerna
bör enligt beslutet senast den I januari 1986 fastställa heltäckande
energiplaner genom särskilt beslut i kommunfullmäktige. Ett väsenlligl syfte
med planerna är alt de skall fungera som underlag för insalser inom
värmeförsörjningsområdd liksom inom andra områden av beiydelse för
energiförsörjningen. Planerna kommer genom den särskilda beslulsprocessen att
bli föremål för en öppen offenllig debatt. Delta innebär alt den inriktning av
energiplaneringens tre komponenter - tillförsel, distribution och användning -
som planerna ger uttryck för, kommer all avvägas mol koslnader och effekler
såväl inom som ulom energisektorn. Vid min anmälan om den utvecklade kommunala
energiplaneringen framförde jag även synpunkter på behovet av en helhetssyn på
energiplaneringen i kommunerna. Denna helhetssyn innebär att åtgärder i olika
led av energisystemet, t.ex. energisparålgärder i byggnader och nya produktionsanläggningar
i fjärrvärmesystemd, planeras i ell sammanhang så att dessa samverkar till ett
väl fungerande system. Energiplaneringen skall även säkerställa att
hushällningsmöjligheter och energisnål teknik las lill vara inom
försörjningssystemet. Av stor vikt vid denna avvägning, och för genomförandet
av planer, är den prisinformation som på olika säll förs ut till kommunens
innevånare.

Betänkandet (SOU 1981:69) Pris på energi innehåller en
analys av olika principer för prissättning av el. fjärrvärme och bränslen.
Slulsalsen är alt övervägande skäl lalar för alt samhällsekonomiska vinster kan
göras om kortsiktiga marginalkostnader i ökad utsträckning får slyra
prissättningen på energi. För fjärrvärmesystem som är baserade på olika
bränslen finns dd t.ex. skäl att låta bränslekostnadernas variationer mellan
olika årstider avspeglas i differentierade energiavgifter.

De kommunala taxorna bör således så väl som möjligt
avspegla de

Prop.
1984/85:120 106

verkliga koslnaderna för en energileverans. Därigenom kan
l.ex. koslnaderna för en sparåtgärd bedömas mot den besparing den leder till.
eller mot andra tillförselmdoder.

En annan avvägning är fördelningen mellan olika
tillförselmetoder. Genom framsynt planering kan kommunen i elt lidigl skede
vidta ålgärder för atl utnyttjandet av el, fjärrvärme eller småskaliga system
skall kunna ske på bästa möjliga sätt.

Ett problem i samband med invesleringar i ny energileknik
för värmeförsörjning har lidigare varil osäkerhden hos framför alll de mindre
värmeverken och förvallarna av byggnader vid upphandling av värmeleknisk
ulruslning. Under åren 1983 och 1984 har energiupphandlingsdelegalionen slarkl
beslällarfunklionen genom olika insalser. Som jag senare kommer all redovisa
(avsnitt 10.4) har delegationen bidragit lill Ullkomslen av elt särskilt organ
för organiserad gemensam upphandling, kallat Svenska värmeverkens ekonomiska
förening, VÄRMEK.

6.2 Fjärrvärme

Fjärrvärmeutbyggnaden påbörjades under slulel av
1940-lalel i Karlstad och några andra mellansvenska städer. Utbyggnaden har
därefier skett i snabb takt. Under 1970-talels andra hälft var expansionen
särskilt kraftig. F. n. ökar ansluten abonnerad värmeeffekl med ca 900 MW per
år, vilket motsvarar effektbehovet i ca 150 000 lägenheler. Värmeleveranserna
har f. n. etl försäljningsvärde av ca 7 500 milj. kr. per år.

Fjärrvärme ulnytUas i försia hand för uppvärmning av
bebyggelse i mer tätbebyggda områden. Räknal i förhållande lill lolal uppvärmd
yla inom resp. byggnadstyp var fördelningen av fjärrvärmeförsörjd bebyggelse
mellan olika byggnadstyper år 1982 följande: flerbosladhus 47%, lokaler 39%
och småhus 5 %. Vid glesare bebyggelse ökar hastigt såväl kostnaderna för
distributionssystemet som förlusterna från nälel. Även framgenl kommer således
nyanslulningar lill fjärrvärme att i huvudsak ske i tätare bebyggelse.

Ett mått pä bebyggelsens lämplighet för olika
värmeförsörjningssystem är den s.k. värmeläthelen, som anger årligt energibehov
fördelat per m' områdesyla. Statens energiverk redovisar i rapport.
Energiperspekliv 1970-95 (Rapport 1984:7). följande uppgifter.

Tabell 6.3 Fördelning av bebyggelsen på områden med olika
värmetälhet, %

Andel av ytan som

ligger i områden med högre

värmetälhet än. 50 kWh/m-och år 30 kWh/m-och år

Småhus 3 10

Flerbostadshus 68 75

Lokaler 61 65

Prop.
1984/85:120 107

30
kWh per m' och år motsvarar radhusbebyggelse medan 50 kWh per m"
överenstämmer med förhållandena vid större s.k. lamellhus. Gränsen för lönsam
fjärrvärmeulbyggnad brukar enligt statens energiverk dras vid 30 kWh per m.
Även glesare bebyggelse kan emellerlid vara av intresse atl anslula, om
värmeförsörjningen sker med t.ex. spillvärme.

Under
senare år har skett en snabb övergång från olja lill andra energikällor i
fjärrvärmens produklionssyslem. Denna ulveckling har delvis skett med slalligl
slöd. Inom en tioårsperiod kommer därmed merparten av landels fjärrvärmesystem
atl försörjas med åtminstone delvis nya produktionsanläggningar.

Slatens
energiverk redovisar i sin rapporl en prognos över Oärrvärmens utveckling under
perioden fram till år 1995.

Även
Svenska Värmeverksföreningen (VVF) har under år 1984 genomfört en omfattande
enkäl hos medlemsverk och kommuner om förutsättningarna och planerna för
senare fjärrvärmeulbyggnad. Enligi dessa båda undersökningar kommer
uivecklingen av fjärrvärmen all med nuvarande förulsällningar få följande
förlopp.

Tabell 6.4 Fjärrvärme under är 1984 samt prognos för år
1990 och 1995, TWh

År

1984'

1990

1995

Statens

VVF

Statens

VVF

energive

rk

energiverk

Leveranser

31.5

36

37

37

39

Tillförsel

39

42.7

47

44.5

49

Olia

II

7.6

6

7,3

6

Kol

10.5

14.7

15

16.6

17

Torv

1

3

Trädbränslen

2

9.4

5

II

Avfall

4

5

Värmepumpar

1

7.5

7

7.6

Elpannor

5

0.3

2

0,2

Spillvärme

2

2,6

3

2.8

Övrigl

0,5

0.6

1

0.7

1

Preliminära uppgifier för år 1984. Källa: VVF.

Statens
energiverk, EK 81 och byggforskningsrådets (BFR) utredning Energi 85 är
försiktiga i sin bedömning av fjärrvärmens utveckling. EK 81 framhåller alt ell
på lång sikl kraftigl minskal energibehov kan medföra alt den nu pågående
expansionen avstannar.

BFR
visar bl.a. på den under de senasle åren kraftiga minskningen av
vnrmeleveranserna per kilometer fjärrvärmekulvert. En slörre andel av
fjärrvärmenäten har under senare år byggts i glesare bebyggelse, t.ex.
småhusområden, vilket ger denna effekt. Även energisparandd har minskat
värmeleveranserna i utbyggda nät. Statens energiverk anger atl jämfört med
lidigare prognoser är bedömningen av värmeleveranserna är 1995 drygt 15 TWh
lägre. Den främsla orsaken är enligt verket, att energispa-

Prop. 1984/85:120 108

randel
har underskattats i lidigare prognoser. Verket har även en från VVF skild
bedömning av fördelningen av bränslen Ull fjärrvärmesystemen.

Verkel
anger att den framtida utvecklingen för fasla bränslen inom fjärrvärmesystemen
torde mattas lill följd av den ökade användningen av värmepumpar som baslasl
och elpannor som spetslasl sommartid. Den oljebaserade produktionen kommer all
minska men en viss andel måsle enligt verket vara kvar p.g.a. oljans goda
reglerbarhel och låga kapitalkostnad. Den slutsats verkel drar härav är alt
såväl olja som elpannor och värmepumpar kommer att begränsa möjligheterna att
föra in fasla bränslen.

När
del gäller fördelningen mellan olika fasla bränslen konsialerar verkel att kol
i allmänhet ger lägre värmekostnader, även om de lokala variationerna är
betydande, men atl trädbränslena på längre sikt har en egen livskraft som
vänlas öka i lakt med att elenergin blir dyrare. Verkels slutsats är atl
framför allt kol kommer att få en minskad betydelse jämföri med tidigare
VVF-bedömningar.

Som
framgår av vad jag lidigare redovisat gmndas en betydande del av
Qärrvärmeproduktionen f.n. pä elenergi, i huvudsak avkopplingsbar elkraft.
Under år 1984 levererades således nära 5 TWh elenergi för avkopplingsbara
pannor i fjärrvärmeanläggningar, och ca 1.5 TWh levererades lill pannor inom
industrin.

För
s. k. avkopplingsbar elkraft gäller bl.a. särskilda skatteregler enligt
följande.

En
avkopplingsbar elpanna är en panna för vilken slutits ell särskilt avtal med
elleverantören om lillfälliga elleveranser och enligt vilket denne, när så
erfordras av kraftsyslemskäl, kan avbryta elleveransen.

Sedan
1950-talet har under vissa förutsättningar återbetalning av energiskall
medgivils för elleveranser till avkopplingsbara elpannor. Nu gällande regler
beslutades av riksdagen höslen 1983 (prop. 1983/84: 28. SkU 9. rskr 96 och 97).
Dessa regler innebär i huvudsak all riksskatteverkel får medge återbetalning av
energiskatt för avkopplingsbara elpannor med effekt större än 1 MW när ingen
oljebaserad kraftproduktion förekommer eller har förekommit av energibalansskäl
under en sammanhängande period av fem dygn. Effekterna av nuvarande regler för
avkopplingsbar elkraft bör enligt riksdagsbeslutet, utvärderas sä att ställning
kan tas under är 1987 lill frågan om behovet av fortsatt skatteåterbetalning.

Sedan
de nya reglerna för återbetalning av energiskatt infördes har avkopplingsbara
elpannor om ca 500 MW insiallerats. Vid årsskiftet 1984/85 var den installerade
effekten ca 2 500 MW. varav drygt I 600 MW användes i landets
fjärrvärmesyslem. Under år 1985 förväntas elpannor om tillsammans ytteriigare
500 ä 1 000 MW bli installerade.

Sammanfattningsvis
innebär detta all användningen av avkopplingsbara elpannor i fjärrvärmesyslem
under år 1985 väntas nå etl toppvärde upp mol 6 TWh för att därefter minska.

Prop. 1984/85:120 109

Som framgår av vad jag nyss har redovisat om
energilillförseln lill tjärrvärmesysiemen (tabell 6.4), skiljer sig VVF:s bedömning
av användningen av el på 1990-talet från slatens energiverks prognos. Enligt
VVF-prognosen kommer elpannor även under 1990-talei all användas för
värmeförsörjning sommarlid i fjärrvärmesyslem som saknar andra möjligheier
lill försörjning med billiga bränslen.

Merparten av de slörre fjärrvärmesyslemen har insiallerai
avkopplingsbara elpannor. Pannorna utnyttjas på ett sådant säll att de till
hell övervägande del ersätter olja i produktionssystemet. I några fall
förekommer också all den avkopplingsbara elen marginellt ersätter fasla
bränslen. Härvidlag spelar produktionssystemens utformning och kraftavtalels
form en avgörande roll. Om råkraflskosinaden undersliger den rörliga driflkoslnaden
för en fasibränsleeldad panna finns ekonomiska motiv all ersätta fasibränsle
med elkraft. För att marknaden för inhemska bränslen inle skall påverkas
negativt är det emellertid av stor vikl att avkopplingsbar el inte ersätter
sådana bränslen i slörre omfattning. Jag kommer särskilt att följa denna friiga
och vid behov ta inilialiv Ull ålgärder för atl undvika en sådan Ulveckling.

Avviigningen mellan avkopplingsbar elkraft och inhemska
bränslen vid planeringen av ny produklionskapaciiei är i första hand en fråga
för den kommunala energiplaneringen. Som jag senare (avsnitt 8.6.4) kommer att
redovisa har jag bl. a. i denna fräga haft överläggningar med företrädare för
kommunerna.

Dd finns anledning all slå fasl ail användningen av billig
elkraft i tjärrvärmesysiemen har en positiv inverkan på deras ekonomi. Det
förhållandet att den goda tillgängen på el nu används inom Ijärrvärmesysiemen
ger vidare förbättrade förulsiitininpar för en senare kiirnkiaftsavvecklinp
eftersom elenerpin då kan ersättas av annan energi. Under tiden kan
värmekostnaden bepränsas för viirmeabonnenierna. Detta por att vinsterna av
låga elpriser i slörre utsträckning ån lidigare kan komma åven denna kaiegori
lill del. El och värmepumpar i Ijiirrvärmesystem kan således bidra . lill all
hålla genomsniiislaxan på låg nivå och därigenom underlätta inlroduklionen av
ny leknik för i. ex. inhemska bränslen.

Föran minimera totalkostnaden för ett större
viirmeproduktionssystem krävs en kombinaiion av värmekällor som Ullsammans ger
liipsia lotalkosi-nad. Som baslasianlågpning väljs därvid sådana system som har
en så låg rörlig kosinad som möjligl. Fasla bränslen, spillvärme och
värmepumpar är exempel på sådana källor som idag kan belraktas som lekniskl och
ekonomiskl realiserbara för många orler. För s.k. speislasianliiggningar
däremol kommer främst oljepannor i fråga.

Situationen i början av 1980-ialet var en annan. Varken
värmepumpar i Ijärrvärmeverk eller pannor med goda miljöegenskaper för lästa
bränslen fanns tillgängliga som tekniskt och ekonomiskl fullgoda ahernaliv. Det
var dårtor fördelaktigt all parallelll med inlroduklionen av dessa
baslastkällor

Prop. 1984/85:120 110

utnyttja
billig överskottsel som ett skydd mol höga koslnader lill följd av bortfallande
pannkapacitet för fasta bränslen vid bl.a. driftstörningar. Utnyttjandet av
avkopplingsbar el innebär också att investeringsbeslut i ny pannkapacitet har
kunnat förläggas till lidpunkter då kunskaperna om fjärrvärmenälets ulbyggnad
är mer UllföriiUiga. Användningen av elpannor har som jag tidigare har visat
även minskat användningen av kol.

Den
avkopplingsbara elenergin har även en funklion som i viss mån garanl för en
senare moitrycksproduklion. Delta beror framför alll på ivå faktorer. Genom alt
ulnytUa elenergi har laxehöjningarna dämpats. Då fjärrvärmeutbyggnaden i slor
utsträckning styrs av de taxor som erbjuds abonnenterna har utbyggnaden kunnal
vidmakthållas.

Den
andra orsaken hänger samman med att Ijärrvärmeverk med elpannor kunnat
begränsa investeringarna i baslastanläggningar. Vid stigande elpriser kommer
därför incilamenl att finnas för kompldteringsinvesle-ringar, t.ex. i
kraftvärmeanläggningar. Jag kan sammanfattningsvis konstalera alt ulnyttjandd
av avkopplingsbara elpannor är bra för värmeverkens ekonomi, underlättar i
inlroduklionen av ny förbränningsteknik, förbättrar möjligheterna till senare
elproduktion i kraflvärmeverk saml inte innebär någon långsikfig bindning lill
el.

Utbyggnaden
av stora värmepumpar har nått en omfattning som få förutsåg i början av
1980-ialei. Koslnaderna för all bygga slora värmepumpar har även blivit
betydligt lägre än vad tidigare kalkyler har visat. De hittills största
beställda värmepumpanläggningarna i fjärrvärmesystem redovisas i följande
labell.

Tabell
6.5 De största värmepumpanläggningarna i fjärrvärmesystem

Syslem

Värmeeffekt

Värmekälla

Slockholm
Värtan

75 MW

Havsvallen

Stockholm
Hammarby

100 MW

Avloppsvallen

Solna/Sundbyberg

120 MW

Avloppsvatten

Göleborg

100 MW

Avloppsvallen

Malmö

40 MW

Avloppsvallen

Under
innevarande år bedöms slörre och mindre värmepumpar sammanlagl producera ca 6
TWh, varav värmepumpar i fjärrvärmenäl svarar för drygt hälften. Värmepumparna
bedöms åren 1990-1995 enligt redovisade prognoser producera 7-8 TWh/år i
fjärrvärmesyslemen.

Elbehovet
för en större värmepump ligger mellan 25 och 30% av producerad värmemängd.
Anläggningen kan med nuvarande elpriser ekonomiskt skrivas av på mellan 3 och 8
år. Därefier kommer koslnaden för värmeproduktion all vara mycket låg, även
med stigande elpriser. Mycket lyder enligt EK 81 därför på att värmepumparna
kommer atl finnas kvar i Ijärrvärmesysiemen även efter år 2000. Användningen av
värmepumpar kan därför enligt min mening senare behöva avvägas så all
tillräckliga underlag för moitrycksproduklion kan vidmakthållas. Kulmen för
utbygg-

Prop. 1984/85:120 111

nad av värmepumpar i fjiirrvärmenät bör nås redan under
1980-ialets slutskede.

Industriell
spillvärme ulnyttjas f. n. i fjärrvärmeproduktionen motsvarande ca 2 TWh per
år. De kommuner som främsl ulnytljar spillvärme är Göteborg, Helsingborg,
Piteå, Malmö, Köping och Sundsvall. 1 Luleå UlnytUas slora mängder masugnsgas.

Under åren 1983 och 1984 har bidrag lämnals för utbyggnad
av distribu-Uonsledningar för spillvärme. Dessa bidrag har ulnylljals i myckel
begränsad utsträckning, i förhållande lill potentialen i landel för
spillvärmeleveranser från induslrin. Jag har lidigare (avsnitt 5.2) redovisal
min avsikl atl ta upp överläggningar med induslrin för att åsladkomma en
effekiiv energianvändning. Jag avser även att ta upp spill värmefrågorna vid
dessa överläggningar. Tidigare redovisade prognoser anger all användningen av
industriell spillvärme kommer all öka till ca 3 TWh på 1990-talet. Jag vill här
betona all enslaka projekl kan förändra denna bild.

Pannor för
inhemska bränslen har som en följd bl.a. av 1983 och 1984 års
investeringsprogram planerats och uppförts i elt slort antal. Under år 1985
kommer tjärrvärmesystem att försörjas med inhemska bränslen motsvarande knappi
8 TWh. Ulbyggnaden av pannor för inhemska bränslen innebär att Ijärrvärmens
konkurrenskraft slärks på lång sikt samiidigi som sysselsättning skapas inom
den tillverkande induslrin och i bränsleförsörj-ningsledd. Som framgår av vad
jag tidigare redovisal (tabell 6.4) bedöms andelen inhemska bränslen fortsätta
atl öka under perioden 1985- 1995.

VVF anger
i sin prognos en användning av inhemska bränslen på 1990-tald som ar 2-4 TWh
per år högre än vad statens energiverk anger i sin prognos. Skillnaden gäller
framförallt avfall och irädbränslen. Statens energiverk anger alt lönsamheten
för inhemska briinslen f. n. förefaller vara dålig jämfört med kol och
värmepumpar. Skillnaderna i lolalkosl-nader för olika alternativ ar dock små,
och lokala förhållanden avgör anliipgninparnas ekonomi.

Ett inhemskt bränsle av särskild karaktär iir iiylall.
Förbränning, kom-posterinp och sorierinp/återanvändning är olika metoder för
tillvaratagande. En stor del av avfallet lagras irots detta fortfarande på
upplag och tippar.

Under år 1984 var värmeproduktionen med avlällsbränsle ca
4 TWh. Problem i samband med förbränning av avfall är utsläpp av miljöslörande
ämnen, behovel av en jämn värmeproduktion för all undvika lagringsproblem saml
relaiivi höga koslnader lör förbränningsanläggningar. Många kommuner med
avlällsförbränning utnytUar avfall frän närlippande repio-ner för att nå en
ekonomisk storlek på anläcgninpen. Genom sin karaktär av baslastanläggningar
och behovet av stora anläggningar lör ekonomiskt utnyttjande är dessa särskilt
lämpade lör samlidig elproduktion. Jag vill här framhålla alt en förutsättning
för förbränning av avfall är atl en miljövänlig leknik kommer lill
ulnyttjande. Jag ålerkommer strax lill miljöpro-

Prop.
1984/85:120 112

blem vid avfallsförbränning (avsnill 8.1). Jag ålerkommer
vidare till frågor om inhemska bränslen (avsnitt 8.6) och lill frågan om
elproducerande avfallsanläggningar (avsnitt 7.4).

Kol för fjärrvärmeproduktion användes under år 1984 i elt
tiotal anläggningar. Sammanlagl förbrukades 1,7 miljoner lon för
värmeproduklion och 0,15 miljoner lon för elprodukiion i kraftvärmeanläggningar.
Enligi Udigare planer förutsågs en kraftigt ökad kolförbrukning under
återstående delen av 1980-lalel i fjärrvärmeanläggningar. Denna utveckling har
brutits. Statens energiverk och VVF anger atl kolanvändningen år 1990 i
fjärrvär-meanläggningar bedöms bli ca 2 miljoner lon, dvs. belydligi lägre än
Udigare planer. Kolet ersätts av ett ökal utnyttjande av spillvärme, inhemska
bränslen, el och värmepumpar.

Jag ser med tillfredsställelse på denna ulveckling, som
ligger hell i linje med de rikllinjer för kolanvändningen för liden fram lill
år 1990 som regeringen i mars 1984 föreslog i prop. 1983/84; 158, och som
godlogs i sin helhel av riksdagen (NU 44, rskr 390). Dessa riktlinjer innebar
en skäip-ning av kraven för koleldning; kol skall komma i fråga endasl när del
inle är lekniskl och ekonomiskl rimligl att använda inhemska bränslen.

Ny koleldningsieknik i fjärrvärmeverk har under 1980-tald
utvecklats bl. a. till följd av de skärpta reglerna för utsläpp av svaveldioxid
och stoft. Nya verk utnyttjar ofla olika typer av s.k. fluidiserade bäddar
(svävbäd-dar) för vilka svensk induslri nått en lälplats på världsmarknaden.
Tekniken innebär förbättringar av både effektiviteten och miljöegenskaperna.

Kol uppblandat med vallen eller pulveriserai och renat
används även i elt fätal anläggningar. Jag kommer strax all mer ulföriigl
redovisa kolfrågorna (avsnill 8.4).

Olja svarade under år 1984 för ca 30% av energilillförseln
till fjärrvärme. Oljeandelen har därmed minskat med två tredjedelar sedan år
1980. Oljeandelen fortsätter atl minska i snabb lakt. Olja kommer dock alt
finnas kvar i Ijärrvärmeproduklionen under överskådlig framlid. Orsaken är oljeeldningens
slora fördelar som reserv- och spelsvärmekälla. Vid kortare drifttider än ca I
000 timmar per år är totalkostnaden för oljeeldning lägre än för andra
jämförbara energikällor. Enligt statens energiverk kommer andelen olja vid
fjärrvärmeproduklion inle all undersliga IO%-20%.

EK 81, Energi 85 saml sialens energiverk anger all del kan
föreligga en risk all fjärrvärmen byggs ul alliför långt. Skäl som anförs är
all energisparandd i bebyggelsen har nått längre än vad som förutsatts i många
planer för ulbyggnad av fjärrvärmesystem och all energisparandel förutses
fortsätta. Denna utveckling kan, om inle den forlsalta fjärrvärmeulbyggna-den
planeras med hänsyn härtill, leda Ull överdimensionerade
produktions-anläggningar, belydande värmeförluster i utbyggda nät och försämrad
ekonomi för fjärrvärmeverken.

Följande faktorer bestämmer fjärrvärmens fortsatta
ulveckling. - Energisparandets effekler i ansluten bebyggelse

Prop.
1984/85:120 113

-
Alternativa
tillförselmetoder för värme i bebyggelse, bl. a. utvecklingen av
olja/elpannor, små värmepumpar, luftvärmesystem och små
läsl-brånsleanläggningar.

-
Övergången till
produklionssyslem för fjärrvärme med god ekonomi och hög flexibililel. Häri
ingår även behovet av riklig dimensionering, ulnyttjandd av värmeackumulering
m. m.

-
Möjligheterna
lill förbättrad Jjäirvärmedislribulion. Häri ingår lägre driftiemperaturer,
renoveringar av äldre nät, nya ledningsmalerial m. m.

-
Taxesältningen
på fjärrvärme. Frågan har blivii allt mer väsenllig genom att
produktionssystemets sammansättning ändrals från enbart oljepannor Ull en
kombination av produkiionsanläggningar med låga resp. höga rörliga koslnader.

-
Värdel för
värmeabonnenlerna och för fjärrvärmeverken av all ulnyttja fjärrvärmenäld för
krajivärmeprodukiion. Värmeverk med fasl-bränslebaserad kraflvärme kommer vid
högre elpriser alt kunna producera värme lill betydligt lägre kostnad än utan
elproduktionsmöjligheterna.

Frågorna kring laxeuivecklingen spelar enligi sialens
energiverk en huvudroll. Värmeverken bör enligi verkel av egeninlresse
lillämpa läxor som leder lill ell effeklivi ulnylljande av anläggningarna. Den
av abonnenten påverkbara delen av taxan bör normalt molsvara den rörliga
koslnaden för värmeproduktionen. Kapitalkostnaderna kan vidare, enligt verkel,
las ut via fasla avgifier som fördelas över investeringens hela livslängd.
Taxans ulformning avgörs i många fall av kommunen. Verket anser därför all en
rimlig lönsamhelsbedömning av fjärrvärmeulbyggnaden Ullsammans med en effektiv
laxesätlning av fjärrvärmen hör till huvuduppgifterna i den framlida kommunala
energiplaneringen. Även BFR behandlar i Energi 85 laxefrågorna för fjärrvärmen.
BFR konstaterar all Qärrvärmens framlida ulveckling påverkas av läxornas
ulformning. En laxa med slor rörlig del och lilen fasl del slimulerar enligi
BFR energihushållningen.

Jag har, när det gäller fjärrvärme, hafl överläggningar
med Svenska Kommunförbundel och VVF. Vid överläggningarna har bl.a. frågor om
finansiering och laxeutveckling behandlals. Vid överläggningarna har framkommil
alt flera värmeverk, med en sammanlagd värmeleverans översligande hälften av
landels samlade fjärrvärmeförsörjning, på senare tid övergått lill
säsongsdifferenlierade taxor.

För atl klarlägga aliernali vkostnaden för
fjärrvärmeabonnenler har VVF vidare våren 1984 inbjudit de största
värmeinlressenterna på bostadsmarknaden lill diskussioner rörande den s.k.
riktpristaxan. En översyn av riklpriserna har därefter inletts. 1 arbelel
dellar VVF, Sveriges Faslighels-ägareförbund, Hyresgäslernas Riksförbund, SABO,
HSB och Riksbyggen.

När det gäller finansieringens inverkan på
laxekonstruklionen har vid överläggningarna konstaterats all en jämnare
fördelning av kapitalkostnaderna över anläggningarnas livslängd gör det
möjligl alt lillämpa lägre laxenivåer under de försia åren. En metod för en
sådan jämnare fördelning 8 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 120

Prop.
1984/85: 120 114

redovisas i Komniunförbiiiidds skrift. Kapilalkostiiadcr i
kommunal verksamhet. Jitg ålerkommer strax till finansierinpslVåpaii och
övriga fiågor som behandlats vid ovcrlägpningiirna.

.v vad jap lidigare har redovisal IVampår att
Ijarrvarmeiis möjlipheier iir bcpiånsade att med god ekonomi svara för
viirmelorsöijninpen i glesare bygpnadsområden. Den utb\'gpn;id som kommer alt
bli akluell omlätl;ir i slor utsträckning omriidcn med höp viirmetiiihel dar
Uairvarmen ar dd friimsla allernativd såviii av ekonomiska skäl som med hänsyn
lill miljon.

Fjärrviirmen har i dessa omr;ideii månpa fördelar:

-
den kan göras
miljö vänlig jiimföri med lörhriinninp lokall.

-
den minskar
behovet av utrymmen och skötsel av viirmeanläppningcn i en byggnad.

-
den kan
utnyttja olika enerpikiillor och är därför flexibel.

-
den per
möjlighet lill en ralionell elprodukiion i krafiviirmcverk.

-
den ulgör en
basmarknad för ny leknik för produklion och omvand-linp av energi och skapar
därmed också löruisätininpar lör export från svensk industri,

-
den ger
möjlighet till att ekonomiskt tillvarata avfall och spilKiirme och förbättrar
diirigenom också miljön.

-
den ger ett
högt briinsleutnyttjande genom hög effekiiviid.

-
den ger
förulsättningar all uinyiUa inhemska briinslen.

Jag bedömer samnianläiininpsvis att det med hänsyn tagen
till en effektivare energihushållninp lörtfarande finns en beiyd;inde
potential lör eii fortsatt Ijärrvärmeutbygpnad.

Jag går nu över Ull all redovisa mina närmare överväganden
och förslag när del gäller Ijärrvärme.

För all bibehålla Ijärrvärmens elfeklivitel iir dd
väsenlligl alt Oårrviir-mesyslemen underhålls. Detta giiller såviii
produkiionsanliippningar och rörsystem inom det epentliga Ijarrvärmesysiemei
som ledningsniiien i ;in-slutna äldre blockceniralsystem. Dessa har i många
läll ursprungligen byggls med en teknik som är uv lägre kvalitet än normal s.
k. fianviirme-slandard.

Under år 1984 har kommunerna haft möjlighet all ulnyttja
särskilda medel för renoveringsarbelen i bl.a. ledningssystemen för värme,
vallen och avlopp. Slödel har bestått av ivå delar, dels bidrag inom
arbeismark-nadspolilikens ram, dels vidgade låneramar hos kommunlåneinsiiiuien
för kommunala renoveringsprojekl. Stödel har inle ulnytUats i någon större
omfallning för fjärrvärmearbeien. Mot denna bakgrund har jag lagil upp
överläggningar med föreirädare för kommuner, värmeverk och berörda organ för
atl åstadkomma en snabbare uppruslning av äldre näi.

Vid överläggningarna har framförts all del finns en allmän
önskan all förbällra funktionen hos de kommunala ledningsnäten. Inom
tjärrvärme-seklorn är huvuddelen av näten av god slandard och kräver därför
f.n. inga särskilda insalser. Del finns dock enskilda näldelar som kräver
sådana

Prop. 1984/85:120 115

insatser. Ett särskili problem i detta sammanhang är de
olika finansieringsvillkor som gäller för invesleringar i värmenäl inom resp.
uianför boslads-bebyggelsen. Jag ålerkommer strax lill denna fråga.

För finansiering av fjärrvärmeinvesieringar lillämpas i
dag särskilda s. k. fjärrvärmelån, finansiering med kommunala medel, lån och
avgifter från abonnenter eller upplåning på den öppna kredilmarknaden.

Sedan år 1977 lillämpas etl speciellt finansieringssystem
för kommunala tjärrvärmesystem inkl. produkiionsanläggningar. Delta tillkom
efler överläggningar mellan representanter för industridepartementet,
riksbanken och kapitalmarknaden och syftade lill all slimulera en fortsatt
utbyggnad av fjärrvärme. Del nya syslemel innebar all dels riksbanken medgav en
viss upplåning på kapitalmarknaden speciellt för fjärrvärmeinvesieringar, dels
amorteringstiderna för sådan upplåning gjordes betydligt längre än för
iradilionella lån för kommunala investeringar. Mol tidigare normalt högsl 15 år
med rak amortering har fjärrvärmelånen sedan år 1977 haft amorteringslider på
20-23 år med lika annuild eller serieamortering (låg amortering i början av
låneliden).

Från den I januari 1983 infördes en förbättring av
villkoren för Ijärrvär-melån genom all kravet på utlandsupplåning logs bort.
Härigenom kunde annuiteterna minskas vilket reducerar den finansiella
belastningen för kommunen.

Finansieringssystemet har inneburil belydande fördelar för
fjärrvärmen jämfört med andra kommunala invesleringar och industrins
investeringar genom atl syslemet medger garanterat utrymme på kapitalmarknaden
och längre återbdalningstider. Någon speciellt förmånlig ränlesällning har dock
inle lillämpals - den längre amorleringstiden har medföri en högre räntesats än
för andra kommunlån.

Utvecklingen har under den senasle liden gåll i den riklningen
atl villkoren för all finansiera fjärrvärmen har förbätlrals yllerligare. Dd
allmänna ränlelägd har sjunkit, vilket betyder lägre räntekostnader. Efterfrågan
på krediler för andra ändamål är svag. Överläggningen med Kommunförbundel och
VVF har klarlagt atl finansieringen f.n, inte innebär någon avgörande
begränsning för fjärrvärmeutbyggnaden. Jag gör sammanfattningsvis den
bedömningen all formerna för finansiering av fjärrvärmeinvesieringar f. n. är
tillfredsställande.

För atl underlälta en avveckling av kärnkraften är det
väsentligt alt fjärrvärmesyslemen i största möjliga utsträckning kan utnytUas
för elproduktion där delta kan ske med fördel för såväl anslutna abonnenter
som värmeverk. Jag kommer strax att ytterligare behandla förutsättningarna för
sådana mottrycksanläggningar (avsnitt 7.4).

Möjligheterna att utnytUa fjärrvärmenäl för spillvärme,
värmepumpar och solvärme samt för elproduktion är bl.a. beroende av
temperaturnivåerna i näten. Även värmeförlusterna från fjärrvärmeledningarna
påverkas av drifttemperaturerna.

Prop.
1984/85:120 116

Fjarrviirmeniil dimensioneras idag huvuds;iklipcii fur cn
hopslå fiam-ledninpslemperalur av 120"C och en samtidig
reuirledninpslcmpcraUir av 70°C. Eftersom Ijiirrvarmevatlnei vid elprodukiion i
kiaftvärnieverk iiipör kylniedel, innebiir den hopa tenipcratiirniviin en
begränsning av elproduk-lionsförniågan.

Ett siiU atl förbättra elfekiiviicicn iir att anpassa
Ijarrvärmcsystcm lill s. k. låpiemperaliir.

På försök piipår f.n. en siidan ombyggnad i ett befinilipt
nät i Kiiivsia i Uppsala kommun. Fördelar löiulom ökade möjlipheier lill
elproduktion är atl bl.a. solvärme och värmepumpar biillre kan utnyttjas.

Nya fjärrvärmesystem kan med fördel anordnas för
låpiempeiaiur redan vid utbyggnaden. 1 dess;i läll k;in vid ny bebyggelse
hiinsyn tas till iiven den lägre Iramledningstempcraiuien vid dimensionering av
byggnadens värmesystem. 1 befinlliga niil kan dd finnas möjlipheier all ansluta
viss bebyggelse lill retiirledninpen.

Jap avser mol bakgrund av vad jap nu har anfört att
föreslå regeringen atl uppdra lill slaiens energiverk att utreda
Ijiirrvärmesystemens och block-centralernas försörjninpssilualion och
förulsällningarna för alt penom olika åtgärder i viirmclörsörjningssyslemen
anpassa dessa Ull liigre drilllem-peratur.

Häri ingår bl.a. alt utreda förulsiitlninparna för
upprustning av äldre värmenäl, inom och utom tjärrvärmesysiemen.

Många kommuner med Ijiirrvärmeförsörjninp har inie
möjlighet all tillräckligt utnyttja de basvärmekiillor man förlögar över. En
orsak kan \ara atl vårmeöverföringskapacileten mellan olika fiärrvärmeomriiden
är för låg eller hell saknas. Genom all anliippa Ijårrvärmeledningar som
kopplar ihop olika delar av nålen kan oljeersätiningen öka och nätet bli mindre
sårbart. För större nät finns därlill möjlighelerna att i dt senare skede
ankipga kraflvärmeverk. Hopkopplingsledninparna blir därmed strategiska.

Frågan om värmesystemens fömisållningar aii i elt senare
skede ftinge-ra som kraflvärmeunderlag är, som jag senare redovisar, av straiepisk
betydelse inför kärnkraftsavvecklingen. Det finns enligt min mening behov av
ell lillfälligl slalligl slöd lill åtgärder som ökar de sammankopplade
värmeunderlagen inför kärnkraftsavvecklingen. Jag återkommer tili fråpan om
medel härför under anslaget E 22. Vissa ålgärder för omställning av
energisystemet.

6.3 Blockcentraler

Med blockcenlraler avses vanliglvis de slörre anläggningar
för produklion av värme, som försörjer mer än en byggnad och som inte drivs
som fjärrvärmerörelse. Blockcenlraler kan variera i sloriek från etl par hundra
kW lill cenlraler av fjärrvärmestoriek, dvs. .50-100 MW. Normalt ägs och
förvallas blockcentralen av ägaren Ull anslulna byggnader. Flerialei byggnader
som värms av blockcenlraler är hyres- eller kontorshus.

Prop.
1984/85:120 117

Viirmcförsörjninpcn med blockcenlraler iir inte viil
dcfinicriid och säkr;i uppgifter om ;inl;ild cenlraler. deras viirmckiilliir
och Icvcrcnid enerpi iir därför svåra att erhålla.

EK 81:s delutredninp (Ds I 1983:15) Så k;in vi viirma Sveripc
anper briitlolevcranserna från blockcenlraler år 1980 till 20 TWh och år 1990
till 10 TWh. Utvecklingen under 1980-t:ild bedöms ske så alt hiilftcn av
blockcentriilcrna lill år 1990 övcrpår till Ijiirrviirme. antinpcn penom direkt
anslutning eller genom organisatorisk fiiriindring. Studier anger, enligt
delutredningen, alt dd förelippcr månp;i prakliska hinder för att introducera
fasta briinslen i blockceniriilcr. varför endiist 20-25C; av de iiterståcndc
har konverterats till år 1990.

EK 81 har inpen cpcn bedömning av viirmeicvcranscns
storlek från blockcenlraler. Diiremot konstaterar man atl blockcentr;ilsviirmd
bcbyppelse hittills i liten prad kunnal minska kostnaderna för sin
viirmcftirsörj-ning. Problem som redovisas vid konvertcrinp av centraler iir
hl. a. risken för miljöstörningar vid övergång till fasta briinslen.
Möjliphdcrna all utnytUa viirmepumpar anges som poda. om dessa utvecklas
yilerlipare.

BFR anper i utredninpcn Enerpi 85 leveranserna under år
1985 till 14 TWh per år. Om enbari pannor över I MW effekt inriiknas finns dd
ca I 400 blockcenlraler inom bostadssektorn och ytterligare drypt 4 000 centraler
i lokalsektorn.

Unpefär hälften av alla blockceniriilcr bedöms enlipl
Energi 85 lippa i områden diir Ijiirrviirme finns eller kommer att bli utbyppd.
Merparten av centralerna år i dag oljeeldade. Genom s.k. avbrytbara eller
avkopp-iinpsbara elleveranser och värmepumpar har dock elenerpi alltmer ersatt
olja. Även inhemskt fasibränsle ulnytUas. främst i slörre centraler, diir
kostnaden för bemanninp kan slås ut över en stor cncrpiprodiiktion.

Mot denna
bakprund bedömer jag att en betydande del av blockccnlra-lerna ligger i områden
som inom övcrblickbar framtid kommer atl viirmas med fiiirrviirme. En
anslutning av centralerna ler sig då nalurlip. Hiinsyn måste dock tas till de
skiftande tekniska och ekonomiska förhållandena i olika områden och för olika
anläggningar. Ulnyttjandd av elenergi, som kan ske med såväl låg
invesieringskoslnad som låg driftkosinad. kan tillsammans med anslutningsavgifter
lill Ijiirrviirme medföra en försenad övergång lill fjärrvärme. Energisparandel
har därtill ökat i flerbosladshusen vilkel påverkar ekonomin vid
fjärrvärmeanslutning. En möjlighel som behandlats vid överliiggningar med
Kommunförbundel och VVF är atl genom organisatoriska lösningar låla värmeverken
svara för driften i blockceniralerna. EUD har under år 1984 beslulal om slöd
till VVF för atl utreda ett sådant vidgat ansvar för värmeverken. Utredningen
kommer atl slutföras under år 1986.

Som jap Udigare har anförl är ett vikligi energipoliliskl
mål all ulnyttja el under 1980-talel för oljeersällning på ett sådant säll att
långsikliga bindningar undviks. Elanvändning i blockcenlraler är ell exempel
på delta. Det

Prop.
1984/85:120 118

är önskvärl att blockcenlralernas nål i ett längre
perspekliv försörjs med andra energislag. El kan om den används för all driva
värmepumpar dock erbjuda etl långsiktigt alternativ. Enligt statens energiverks
studie Fasla briinslen (rapport nr 1984:5), är värmepumpsbascrad försörjning
f.n. den mesl kostnadseffektiva, om förutsättningar föreligger all ulnyttja
naturiiga värmekällor.

Mol bakgrund av denna redovisning av nuvarande
värmeförsörjning med blockcenlraler övergår jag lill mina förslag.

Flera ulredningar har visal på de slora fördelarna av all
utnytUa värmepumpar i blockcentraler som saknar möjligheter atl konvertera
lill fasibränsle eller gå över till fiärrvärme. Jap delar denna uppfattning.
Det bör vara möjligt alt inom ramen för energiforskningsprogrammd slödja en
ulveckling av värmepumpar lämpliga för blockcenlraler. Del arbele som bedrivs
av statens vatlenfallsverk inom della område bidrar också lill en sådan
ulveckling.

För all förbättra värmeförsörjningens ekonomi på lång sikt
och öka möjlighelen atl utnyttja värmeunderlagen för elkraftproduktionen i
kraftvärmeverk finns mot bakgrund av vad jag nyss redovisal etl slorl behov
all nogprannl klarlägga blockcenlralernas försörjninpssilualion. Som jag tidigare
redovisat (avsnill 6.2) avser jag föreslå regeringen att denna fråga ulreds av
statens energiverk.

6.4 Enskild uppvärmning

Värmeförsörjningen i fasligheler med enskilda
uppvärmningsanordningar har förändrals kraftigl sedan år 1980. Flerbosladshus
och lokaler har i betydande omfattning anslutits till fjärrvärmenäl och
blockcentraler. Inom småhusseklorn har denna utveckling endasl haft en
marginell betydelse. Här har i stället en omfatlande övergång lill direkt eller
vallenburen elvärme ägl rum.

Enskilda uppvärmningssyslem dominerar hell inom
småhusseklorn. För den uppvärmda ytan i 1982 års småhusbestånd har man funnii
all 43% i huvudsak använde olja för uppvärmning och 27% utnyttjade
direklel-värme. Endast 5% av småhusbebyggelsen var år 1982 ansluten lill fjärrvärme
eller blockcentral. För flerbostadshus och lokaler skedde 40 resp. 44% av
värmeförsörjningen brutto genom enskild oljeeldning och 3 resp. 13% genom
användning av elvärme.

Statens energiverk gör i sin rapporl 1984:7
Energiperspektiv 1970-95 bedömningen all lakten i anslulning lill Ijärrvärme
för flerbostadshus kommer all sjunka obetydligt fram lill år 1990.
Användningen av elvärme bedöms öka något fram lill år 1990, för atl därefier
återgå Ull 1982 års nivå. Vidare antas användningen av värmepumpar komma atl
öka från näsUnlill ingenling lill ca 6% av den uppvärmda ytan år 1990.
Sammanfattningsvis

Prop.
1984/85: 120 119

innebiir detta att endasl 2 Kr av värmcförsörjninpcn i
flerbostadshus beriiknas ske penom enskild oljeeldning år 1990 mot 40''; år
19K2.

Vad hctriiffar lokalbeståndct forviintas inte cnskilil
uppviirmning minska i samma lakl som i flerbosladshusen. eftersom elviirmc i
olika former iir cn stark konkurrent till Ijiirrviirme i månpa lokaler.
Elviirmens andel ;iv värmcförsörjninpcn förviinias öka lill 18'r och
viirmcpumparnas andel lill 4%. Är 1990 förviinias 20% av värmcförsörjninpcn i
lokalbeståndct tillpo-doscs med briinsleförhriinninp i enskilda panncentniler.

För småhusens del står vald mellan olja. cl och
uppviirmninp med låsta bränslen, främst ved. Elvärme bedöms som dc\ ekonomiskt
mest pynnsamma alternativet under den närmaste Uoårsperioden. Statens
cncrpiverk har antiipit att ca hiilftcn av de småhus som fortfarande har
oljceldninp kommer att konverteras lill elviirmc i nåpon form fram till iir
1990 cich sammanhipl 75% fram lill år 1995. I de flesta ftill kommer
kombipannor att viiljas. Värmepump;ir. friimst i kombinaiion med olja som
utnyttjas under höplastperiodcr, kommer enlipl statens energiverk atl
successivt (ika i betydelse och la hand om mer iin cn femtedel av de viintade
konvcrlerinp-arna till elvärme.

En s;imm;mfattninp av encrpivcrkds propnos över
viirmcförsörjninpcn för hefintlipa småhus pors i labell 6.6.

Tabell 6.6 Encrgislagens andelar av den uppvärmda ytan i
1982 års småhusbestånd

.Andel i piocent 1982 1990 1995

Olia

4.1

Fi ä rrv ä rme

s

Ved

14

V ä rmepumpar

-I

.Annan
elv ä rme

15

()\ricl

1

21 16

7 8

14 [}

1 10

48 52

T

För nybypgda småhus har andelen med cliippviirmninp i
nåpon form ökat från 557< till 65% från år 1979 lill år 1983. Slatens
enerpiverk räknar med atl denna andel kommer alt öka nåpol under åren framöver.
Dessutom antas andelen värmepumpar öka. I de småhus som kommer all byggas under
perioden 1990- 1995 beriiknas 77% av den uppvärmda ytan utnyttja elvärme eller
viirmepumpar. En sammanftiitning av energiverkets prognos över
värmeförsörjningen i nybyggda småhus görs i labell 6.7.

Tabell 6.7 Energislagens andelar av den uppvärmda vtan i
nybyggda småhus

Andel i procenl 1982- 1990 1990- 1995

Olja

5

Fiarrv;irme

4

Ved

14

Viirmepumpar

16

Annan
elvärme

61

5 4 14

55

Prop.
1984/85:120 120

Som framgår av tabellen förväntas ingen ökninp i
användningen av trädbränslen som primär värmekälla. Detta ulesluler emellerlid
inte alt vedeldning som komplement till elvärme kommer att öka under resten av
1980-talet. Denna ökning förvänlas ske i tätorter uianför fjärrvärmeområden
där god lokal lillgång på bränsle föreligger. Uppskattningsvis har 40% av
småhusen ulruslning för all elda med ved i kamin eller värmepanna. Ved i någon
omfallning eldas i ca 70% av dessa anliiggningar. vilkel moisvarar 30% av
samlliga småhus. Den lolala vedanvåndningen i små pannor uppskattas lill f. n.
ca 10 TWh/år.

Föredragandens överväganden

Den förvänlade uivecklingen i fastigheter med enskilda
uppvärmningsanläggningar, som innebiir en övergång till inhemska energikällor
och kollektiva uppvärmningssyslem, anser jag i huvudsak uppfyller de krav som
jap lidigare har redovisat betriiffande värmeförsörjningen. Jag avser dock att
noga följa utvecklingen inom detla område, i synnerhet vad gäller elanvändningen.

När del svårersätlliga elbehovet växer, kommer delar av de
elbaserade värmesystemen atl behöva ersättas med andra värmekällor. Del är
därtör belydelsefulll atl användningen av direktverkande elvärme i bosläder och
lokaler kan begränsas, eftersom denna form av elvärme inte är flexibel.

Riksdagen beslulade år 1981 (prop. 1980/81: 133, CU 31,
rskr 384) atl användning av direklverkande elvärme endast skall tillåtas i
speciellt energisnåla byggnader. Detta villkor anses vara uppfylll för byggnader
där behovet av elenergi för uppvärmning och tappvarmvallenberedning är i
genomsnill 40% lägre än vad motsvarande energibehov varit om byggnaderna
ulförls enligi minimikraven på värmeisolering och luftomsättning i SBN 1975. En
omprövning av dessa s. k. ELAK-krav aviserades lill millen av 1980-lalel. De
senaste årens utveckling inom energihushållningsområdet tyder på alt
nybebyggelsen i allmänhet uppfyller ELAK-kraven, oavsett lypen av
uppvärmningssyslem.

Del kan således finnas fog för en översyn av dessa
byggnadslekniska krav. Jag är dock medveten om alt en skärpning av dem kan leda
lill olägenheter i skilda avseenden såsom höga koslnader, risk för uppkomsl av
fukt- och mögelskador m. m. En väg som därför bör uppmärksammas och prövas är
möjligheterna att med slöd av olika planinslrument slyra användningen av
direktverkande elvärme. Jag tänker främsl på del förslag till plan- och bygglag
som avses komma all redovisas för riksdagen under detta riksmöte och de
möjligheier som denna ger, all genom områdesbe-stämmelser eller bestämmelser i
detaljplan även påverka uppvärmningssättet. Jag tänker också på den ändring i
lagen om kommunal energiplanering som riksdagen nyligen har beslutat om.
Energiplanens huvudsyfte är att tjäna som underiag för kommunernas insalser
inom energiområdd och inle minsl som planeringsunderlag för beslut enligi annan
lagstiftning.

Prop. 1984/85:120 121

Om användningen av direklverkande elvärme i nyiillkommande
bebyggelse ökar i en sådan omfallninp all de långsikliga energipoliliska målen
sätts i fara, måsle användningen av direklel kunna begränsas.

1 del
långa perspeklivel kan även värmeförsörjningen för de byggnader med
direktelvärme som byggdes under 1960- och 1970-lalen medföra koslnader och
problem, när tillgången på el blir mer begränsad och elpriset stiger. I första
hand bör elbehovet i dessa byggnader minskas med hjälp av
energihushållningsålgärder. Om en övergång från elvärme till annan energiform
trots detta blir nödvändig kan kostnaderna i vissa fall bli betydande genom all
nya värmedislribuUonssystem måsle inslalleras. Möjlighelerna all. med hjälp av
forsknings och utvecklingsinsatser inom detta område, åsladkomma
koslnadssänkningar och finna nya systemlösningar bedömer jag dock som goda.
Enligt vad jag har erfarit pågår forskningsprojekl finansierade av BFR med
denna inrikining.

Som jag lidigare har nämnl ingår del i ELIN:s uppgifier
alt närmare analysera utvecklingen avseende användningen av direktverkande elvärme.
Resultaten härav kommer att redovisas senare i år. Ulredningen kommer också all
redovisa vilka olika allernäliv som slår lill buds för alt begränsa
elanvändningen.

1 denna fråga har jag samrått med chefen för
bosladsdeparlemenlel.

Del är enligi min mening värdefulll med användning av
inhemska fasla bränslen som ersällning för olja även i mindre anläggningar.
Småskalig eldning med fasla bränslen kan lämna betydelsefulla bidrag lill
oljeersättningen i landel. Förekomsten av ved- och kombipannor saml
braskaminer i småhusbebyggelse har ett värde också från beredskapssynpunkt,
skapssynpunkt.

Enligt lagen (1981:599) om ulförande av
eldningsanläggningar för fasl bränsle skall bl.a. småhus som värms med olja
även kunna värmas med inhemska bränslen. Även i elvärmda småhus är del av bl.a.
beredskapsskäl önskvärl all en allernäliv värmekälla finns. Här kan
braskaminer ulgöra etl lämplipl komplement lill del primära
uppvärmningssyslemel.

De
miljöproblem som kan uppslå i lälbebyggda områden där en omfallande användning
av fasla bränslen förekommer måste emellertid beaklas. Dessa problem kan lösas
dels genom all pannor och kaminer konslrueras så att utsläppen minimeras, dels
genom atl användning - när utsläppen orsakar olägenheler för de kringboende -
regleras inom ramen för den kommunala hälsovårdslagsliflningen. Del är viktigt
att i de fall miljöolä-genhder befaras, användningen av fasla bränslen
regleras. Del rör sig här om utsläpp som i allmänhet inte påverkar miljön på
slörre avstånd från utsläppskällan. Jag anser därför att avvägningen mellan
lokala energiförsörjningsaspekter och miljöaspekter i dessa fall lämpligen
avgörs på kommunal nivå. I detta sammanhang bör även möjligheterna las Ull
vara att minska utsläppen genom information om eldningsteknik och lämpligt
bränsleval.

Prop.
1984/85:120 122

6.5 Solvärme, värmepumpar m. m.

1 riksdagens beslui med anledning av prop. 1978/79; 115
(NU 60. rskr 429) fastlades del s. k. Sol 85-programmet som innebar en
väsentligt ökad satsning på forskning, ulveckling och experimenlbyggande kring
solvärme, värmelagring och värmepumpar. Målel för insaiserna inom
solvär-meområdd var alt de från i huvudsak mitten av 1980-lalel skulle kunna ge
underlag i lekniskl och ekonomiskt hänseende för beslut rörande införande av
solvärme och för inriktningen av evenluella fortsatta forsknings- och
utvecklingsinsatser inom områdel.

Satsningen på dessa områden avsågs leda lill ell minskat
oljeberoende och ell ökat sparande. Dessutom bedömdes solvärmeiekniken sakna
nämnvärda nackdelar från hälso- och miljösynpunkl. I riksdagens
energi-politiska beslui år 1981 anges alt del år 1990, genom en insals av 3 TWh
drivenergi, bör vara möjligl att erhålla ca 7 TWh värme från värmepumpar vilket
motsvarar ca 10 TWh olja i pannor för småhus. Skulle stora eldrivna värmepumpar
komma alt utnyttjas i fjärrvärmesyslem skulle ytteriigare kvanlileler olja
kunna ersättas genom användning av värmepumpar. Bidragel från solvärme via
solfångare beräknades lill mellan I och 3 TWh år 1990.

Vad gäller solvärmetekniken har huvuddelen av insaiserna
hittills under 1980-lalel avsell solvärml lappvarmvallen och stora anläggningar
med säsongslager samt solfångarfält kopplade direkt lill gruppcentraler och
fjärrvärmesyslem.

Forsknings- och utvecklingsinsatserna inom
värmepumpsområdei har under samma period i första hand inriktats mol ulveckling
av värmepumpar med ulelufl eller vallen som värmekälla, avsedda för befintliga
olje-värmda bosladshus. Dessulom har relativt slora insatser gjorts vad gäller
bl.a. bränsledrivna värmepumpar och värmepumpar i kombination med solenergi
saml eldrivna värmepumpars inverkan på krafisyslemel. Ansvariga programorgan
år BFR och siyrelsen för leknisk utveckling (STU).

Forsknings- och utvecklingsarbele har samtidigt bedrivils
av bl.a. Studsvik Energiteknik AB, sialens provningsanslalt och slatens vatlenfallsverk.
Sialens vatlenfallsverks insalser har. i synnerhd inom värmepumpsområdet,
varit betydande och verksamt bidragit till den gynsamma utvecklingen inom
områdel.

Vidare har ekonomiskl slöd Ull prototyp- och
demonstralionsanlägg-ningar inom solvärme- och värmepumpsområdei förmedlats av
statens industriverk, oljeersättningsfonden och sialens energiverk.

Utvärdering av Sot-85 programmel

BFR har mol bakgrund av de intentioner som angavs i prop.
1978/79:115 ulvärderal insaiserna inom solvärmeområdet. Utvärderingen redovisas
i rapporten (G26: 1984) Energi 85 - Energianvändning i bebyggelse. Maleri-

Prop.
1984/85:120 123

ald har remissbehandlats. En sammanfattning av rapporten
samt remiss-sammanställningen återfinns i Bilaga 23.

BFR konstaterar att den hittillsvarande satsningen på
forskning och utveckling samt experimenlbyggande har lett till all vi i dag har
nya energibesparande tekniska system pä marknaden. Dd gäller främsl värmepumpar
men även solvärm! lappvarmvallen för flerbosladshus. solfångar-fäll, dvs.
markförlagda solfångare anslulna till blockcenlral eller fjärrvärmenät och
vissa typer av markvärmelager.

Enligt BFR:s mening bör en kraftfull satsning på
forskning, utveckling och experimentbyggande även forlsäitningsvis vara en av
hörnstenarna i energihushållningsplanen för bebyggelse. Det är särskilt viktigt
att värna om den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden på detta område vid högskolorna.
BFR pekar också på viklen av experimenlbyggande i full skala. Med hänvisning
lill del malerial som lagts fram inför utvärderingen av Sol 85-programmel har
BFR hemslälll om utökade resurser för forskning och ulveckling inom
delprogrammen solvärmeteknik, värmepumpar, värme-laprinp saml syslem- och
genomförandefrågor.

BFR anser vidare all ell visst statligt införandestöd för
värmepumpar, solvärme och energilager även fortsättningsvis behövs. Slödel bör
dock endast ges lill sådan leknik och sådana lekniska lösningar som har prövals
i forskning, ulveckling och experimenlbyggande och lorde inle behövas annat än
i de fall där marknaden ännu inle är dablerad.

En mer deialjerad redovisning lämnas av områdena
solvärmdeknik, energilagring och värmepumpar.

Solvärmeieknik: Utvecklingen av solvärmesyslem var fram
lill slulel av 1970-talet splittrad. Man kan därför inle bedöma den nya
lekniken med utgångspunkt i dessa tidiga projekt. Nu har kompelensen byggls upp
lill en, även inlernalionelli sell, hög nivå. Della har, framhåller BFR, gett
goda resullat. Solfångarnas preslanda har ökats, väderbeständighden och den
allmänna kvalilelen har förbältrals samiidigi som kostnaderna väsentligt har
reducerats. För slora solfångarfält har syslemkoslnaden under en lid av endast
tre år sänkts Ull hälften samiidigi som syslemverkningsgra-den har fördubblals.
För lappvarmvaltensyslem lill flerbosladshus har koslnaden halverals.

Förutsättningarna för all få fram nya och bällre
solvärmesyslem är således enligi BFR goda. Forlsall forskning och ulveckling
behöver främsl inriktas på ålgärder för alt yllerligare minska koslnaderna.
Förulom bällre system måsle bättre preslanda för solfångarna uppnås.
Utvecklingsmålet för solfångarfält är enligt BFR;s bedömning all komma ned lill
en kosinad per producerad kWh av 15 öre och för syslem med säsongsvärmelager
alt nå en kostnad av 25-30 öre/kWh. Elt vikligi mål är all sänka nuvarande
energikoslnad för blockcenlraler med säsongsvärmelager med 30-50% samt forlsall
ulveckling och energikosinadssänkning för lappvarmvatten-syslem och
kombinerade lappvarmvallen/uppvärmningssyslem. Ulsik-

Prop.
1984/85:120 124

terna alt nå dessa mål är enligt rådets bedömning goda.
Resultaten kan emellertid inle uppnås med enbart forskning och ulveckling.
Minst 10000 m- solfångare per år behöver installeras för atl vidmakthålla
industrins inlresse. En utveckling av detta slag kräver elt fortsatt samarbeie
mellan statliga myndigheler. induslri. kommuner, byggherrar och forskare.

Den lekniska uivecklingen inom solvärmeomrädei har således
enligt BFR:s bedömning gjort belydande framsteg under de senasle åren. Solvärmeiekniken
befinner sig emellerUd ännu i elt introduktionsskede. vilkel innebär att
fortsatt ekonomiskt slöd till solvärmeanlägpningar behövs.

Energilagring: Lagring i jord. berg och vallenmagasin
tycks enligt BFR erbjuda de slörsla möjligheterna lill billiga säsongslager.
Värmeförluster och kostnadsskäl gör alt lagren måste vara relativt stora.
Sverige har genom sin glaciala jordartsgeologi och urberget myckel goda
förulsällningar för undermarksbaserad värmelagring.

Enligt BFR:s bedömning kan den framlida lekniska och ekonomiska
marknadspotentialen för olika typer av värmelager bli ca 10-15 TWh sett i ett
20-årsperspektiv. För all skapa förutsättningar all uppnå denna marknadspotential,
framhåller BFR. fordras fortsalt forskning och ulveckling saml fortsatt
byggande av värmelager som experiment- och demonstrationsprojekt i full skala
för olika värmekällor och för konvenlionell värmeproduklion.

Kostnadsuppskattningar för olika typer av värmelager är
osäkrare än för 1. ex. syslem med värmepumpar och nalurvärmekällor. eftersom
endasl ell fålal experimentanläggningar finns bygpda. Kostnaderna för laper är
också storieks- och syslemberoende.

Hittills framkomna resullat från experimentanläggningar
lyder enligt BFR:s bedömning på alt den del av energikostnaden som är direkl
relaterad lill lagrel kan bli så låg som 3—10 öre/kWh.

Värmepumpar: Uivecklingen på värmepumpsområdei ser ul alt
överträffa de bedömningar som gjordes i prop. 1980/81:90. Delta gäller
särskilt för uppvärmning av bostäder, där värmepumpar av BFR nu bedöms kunna
producera ca 9 TWh omkring år 2010. Till detta kommer produktionen från
värmepumpar i fjärrvärmenäten. Även inom andra sektorer där kraven på
lemperaturnivåer är måttliga, t.ex. lokaluppvärmning och industriell
låg-lemperaturvärme, finns en framlida marknad för värmepumpar.

Den lolala leknisk-ekonomiska marknadspotentialen för
värmepumpar i fjärrvärmenät, gruppcentraler och större byggnader är. enligt
rådets bedömning, ca 40 TWh. exkl. indusirins lågtemperaturvärme. 1 småhus bedöms
polenlialen vara ca 7 TWh.

Flerlalel remissinstanser anser all rapporten ger en
värdefull och lättillgänglig beskrivning av kunskapsläget och den tekniska
utvecklingen inom värmepumps- och solvärmeområdet. Etl antal remissinstanser
anser dock all vissa aspekler inte behandlals i tillräcklig omfattning i
rapporten. Bl. a. saknar statens energiverk, eiicrgiforskningsnömnden (Efn) m.
fl. en ulvar-

Prop.
1984/85:120 125

dering av olika styrmedels effekler och en beskrivning av
olika aktörers inflyiande över utvecklingen.

Vad gäller fortsatta insatser inom solvärme-,
värmelagrings- och värme-pumpsområdd belönar, i likhd med BFR. elt slort anial
remissinstanser behovet av utbildning, information och rådgivning. En
uppföljning av de miljöproblem och hälsoeffekter som kan uppslå i samband med
lillämpning av nya byggmetoder och nya tekniska system efterlyses också av dt
flertal remissinstanser.

Av de remissinstanser som yttrat sig i frågan anser cn
majoritet atl BFR:s ansökan om utökade resurser till forskning och
experimentbyg-pande inom solvärme-, värmelaprings- och värmepumpsområdei inle
bör bifallas. Behovet av forskningsresurser till högskolorna betonas dock uv
bl.a. slatens energiverk och ingenjörsvelcnskapsakcideiuieii. Flera av remissinstanserna
som inte tillstyrker BFR:s förslag beträffande fortsatt experimentbyggande är
däremol positiva lill en lörtsati prototyp- och demonsl I al ions verksam hel.

Vad päller fortsatt inlroduklionsslöd till värmepumpar år
remissopinionen delad. Däremot anser man med få undantag att introduklionsstödet
lill solvärmeanluggningar bör bibehållas.

En utvärdering av energiforskningssiödds effektivitet inom
solvärme-och viirmepumpsområdena har genomförls av Efn. Utvärderingen redovisas
i rapporten Solvärme och värmepumpar — Hardd statliga energiforsk-ninpsstodd
varit effeklivi'.' (Efn-rapport nr 13). Efn framhåller i rapporten att sådani
forsknings- och ulvecklingsarbete som är inriktal på att nå marknadselfekter på
kortare sikt, i högre grad ån hittills bör styras av marknadsförulsällninparna.
Industrins kompetens bör i höpre grad engape-las \'id målformulerinp och
penonilörandc av forskning och uivecklinp.

Vad päller varmepunipslekniken anser Efn alt forsknings-
och utveck-liiipssiödet lill eldrivna \ärniepumpar kan begriinsas och
koncentreras till frägor om hur de fungerar i uppvärmiiinpssystem
(dimensionering, drift-koiiiroll mm.). Vad gäller solvärmeiekniken anser Efn
att de senaste årens framsteg, såväl preslandLi- som kostnadsmiissipl.
motiverar forlsall stöd till forskning och utveckling. Har avses såviii
solfångarfält för Ijarr-viirnie eller gruppcentraler som kombinerade
solvärmesyslem för uppvärmning och varmvattenberedning. Målet bor på korl sikt
vara leknikut-vecklinp. 1 dt n>tt programarbete bör enligt Efn liimplig
strategi och omfattning bestämmas med uigångspunkt i slrävan atl behålla och
utveckla befintlig kompetens med koppling lill industriellt ulvecklingsarbete.

För epen del anser jag atl de bedömningar som BFR ni. fl.
har gjort tyder på att \i kan se fram emot en fortsatt expansion inom
värmepumpsomrä-dei. Värmepumpsleknikcn har på dt fåial år fält sitt
kommersiella penom-broii, varigenom möjlighetema till en effeklivisering i
enerpianvändninpen och en fortsall oljeersällning >ilerlicare förbätlrals.
Jap har tidigare understrukit att n>'a energitekniker inte bur erhålla
beslående subventioner. 1

Prop. 1984/85:120 126

linje
med detla grundläggande synsätt, och med hänsyn lill del faktum atl
värmepumpsleknikcn nu är känd och etablerad, har del ekonomiska slöd Ull
invesleringar i värmepumpsanläggningar som har lämnats under ell
introduktionsskede avvecklats.

Den
snabba lekniska utvecklingen inom värmepumpsområdei kan i vissa fall medföra
att värmepumpens tekniska preslanda eller installationens ulformning inle hell
uppfyller de krav som konsumenien har räll att siälla. Det är således angeläget
all konsumenlerna kan ges fullgoda garantier när del gäller ulrustningens
preslanda, materialkvalitet m. m.

Regeringen
uppdrog därför ål delegationen (1 1982:07) för upphandling inom energiområdet
(EUD) alt redovisa förslag om försäkringssystem och någon form av
auklorisaiionsförfarande eller molsvarande prövning av leverantörer av mindre
värmepumpar. Efter förhandlingar mellan EUD, konsumentverket och företrädare
för branschen har en överenskommelse om etl enhetligt garantisyslem för
värmepumpar träffats. Garantin beslår av dels en femårig effeklgaranti, dels en
ivåårig materialgaranli. För att förbällra informalionen lill konsumenlerna
belräffande värmepumpsleknikcn har EUD även lålil uiarbeta en
informationsbroschyr som nyligen har distribuerats till landels småhusägare.

1
lakt med att värmepumpslekniken blir kommersielll tillgänglig har, i enlighel
med de riktlinjer för energiforskningen som har lagls fasl av riksdagen med
anledning av prop. 1983/84: 107 om forskning bil. 9 (NU 45, rskr 407), del
statliga slödel lill värmepumpsleknik inom ramen för
energi-forskningsprogrammet minskals. Forlsall stöd bör i huvudsak inriklas på
värmepumpsulnylUande i blockcenlraler, systemaspekter saml nya lyper av
värmepumpar. Energiverkei framhåller alt forsknings- och utvecklingsstöd liil
de högskoleinsliiulioner som nu byggt upp en kompelens inom områdel bör
fortsätta liksom del inlroduklionsslöd lill prolotyp- och
demonslralionsanläggningar som lämnas inom nu gällande oljeersäitnlngsprogram.
Jag instämmer i energiverkets uppfallning.

Vad
gäller solvärmeiekniken visar BFR:s utvärdering atl lidigare bedömningar av
solvärmens möjliga roll i vår energiförsörjning har varil alltför optimistiska.
Samtidigt har belydande framsteg inom forskningsområdet gjorts under senare
år. Jag anser därför att forskning och utveckling inom solenergiområdel även
fortsättningsvis är moliverad.

Bland
de forskningsområden som är av speciellt inlresse märks solfångarfält i anslulning
till blockcenlraler och utveckling av system för solvärml lappvarmvallen.

Jag
vill i likhel med flera remissinslanser belöna all utvecklingen av
solvärmetekniken bör ses i ell längre tidsperspektiv. Forskningsanslagen bör
därior koncentreras till forskargrupper, inom vilka förutsällningar för en
långsiktig kompetensuppbyggnad finns. Samtidigt bör en nära koniakt med
indusirins prakliska ulvecklingsarbete efierslrävas, för all de prak-

Prop. 1984/85:120 127

liska och ekonomiska aspekterna inte skall skjutas i
bakgrunden. Härigenom skapas en kontinuild som möjliggör en hög kompelensnivä.

BFR:s utvärdering har visat att en betydande potential för
framför allt markvärmelager finns. 1 likhd med slatens energiverk anser jag all
värmelagring i stora system är elt angeläget utvecklingsområde. Långtidslager
förbättrar möjlighelerna för kraftvärmeproduklion. spillvärmeulnyttjande,
effektuUämning m. m. Med anledning uv regeringens proposilion om forskning
(prop. 1983/84: 107) beslulade riksdagen om forlsall stöd lill forskning och
Ulveckling inom värmelagringsområdd. Jag anser atl del lotala slalliga stödet
till vårmelagring inom mmen för energiforskningsprogrammd har en
tillfredställande omfattning.

Med hänvisning lill del malerial som har lagils fram inför
utvärderingen av Sol 85-programmet har BFR hemställt om ökade resurser. Mol bakprund
av vad jagjust har anfört anserjag i likhet med flertalet remissinstanser atl
en höjning av gällande medelsram inle bör ske. Till anslagsfrågorna återkommer
jag i dd följande (avsnitt 14 punkl EI2).

De franisieg som har gjorls beträffande forskning och
utveckling inom solvilrmeområdei under de senasle åren visar all lekniken är
uivecklings-bar inom flera tilliimpningsområden. För att möjliggöra industrins
medverkan i uivecklingsarbetd och en marknadsdablering på sikl är emellerlid
ett Ibrtsatl inlroduklionsslöd nödvändigt. Jag anser därtör alt introduklionsstödet
lill solvärmeanläggningar bör förlängas t.o.m. uigången av år 1986.

Jap återkommer Ull frågan om medel härför i dd följande
(avsnitt 14 punkt E22).

7 Elförsörjning 7.1 Inledning

Elproduktionen inom landet under år 1984 uppgick enligt
preliminära uppgifter lill 120 TWh. Därav utgjordes 67 TWh av vattenkraft och
nära 49 TWh av kärnkrafi. 1 moiirycksanlägpningar producerades 4 TWh.

Under år 1985 vänlas ytterligare två kärnkraftblock,
Forsmark 3 och Oskarshamn 3 om I 050 MW vardera, komma att föras in i
kraftsystemet. Detta innebär ell produkiionsiillskolt om mer än 13 TWh per år
när blocken nått full tillgänglighet. Tillgången på produktionskapacitet bedöms
därior bli pod i del svenska krafisysienid under den närmaste framliden.

Om några år. när kärnkraften har uppnått full
tillgiinglighet och vattenkraften blivii ytterligare utbyggd, kommer ca 125
TWh/år att kunna produceras under medelvatlenår med utnyttjande av enbart
vattenkraft och kärnkraft. Elproduktionss>stemet kommer totalt sett i det
lägel att kunna producera närmare 135 TWh/år. Detla moisvarar en möjlip
elanvändninp exkl. nälföriuster om ca 115 resp. ca 125 TWh/är.

Prop.
1984/85:120 128

För all lillgodose evenluella ökningar av elbehovet på
längre sikl och samtidigt skapa förutsättningar för alt avveckla kärnkraften är
det nödvändigl att hålla olika möjligheter öppna att bygga ut elproduktionen.
Vad gäller mottryckskraft, vindkrafi och vallenkraft kommer jag i del följande
alt redovisa åtgärder som ökar kunskapen och ger handlingsberedskap inför
framtida beslut. 1 förhållande lill de behov av elproduktionskapacitei som kan
komma att föreligga när kärnkraften skall börja avvecklas kan möjligheterna atl
bygga ut mottryckskraft, vindkraft och vattenkraft visa sig vara otillräckliga.
Även andra alternativ kan därför senare behöva övervägas.

Den kolanvändning som kan komma atl behövas i landel bör
ske med hög verkningsgrad. Den låga verkningsgraden vid kolkondens medför vid
en mera omfattande kolkondensulbyggnad atl miljöförorenande ämnen i belydande
omfattning släpps ut, även om åtgärder vidias för höggradig rening av rökgaser
och långt gående kväveoxidreduktion. Därlill kommer all en inlroduklion av
kolkondens belastar handelsbalansen genom de betydande mängder kol som måste
importeras. Sä l.ex. förbrukar elt 600 MW kolkondensblock som används för
basprodukiion ca I miljon ton kol per år. Kolkondens bör därför övervägas försl
sedan alla andra alternativ prövats och under förutsättning av radikalt
förbättrade miljöegenskaper.

1 det följande behandlar jag dels kärnkraften (avsnill
7.2), dels var för sig de krafislag som i försia hand kan bli aktuella för
ulbyggnad (avsnitten 7.3-7.5). Jag behandlar också frågor om ny
elprodukiionsleknik (avsnill 7.6), elöverföring och eldistribution (avsnitt
7.7) saml exporl och import av elektrisk kraft (avsnitt 7.8).

7.2 Kärnkraft

Under år 1983 svarade kärnkraften för 37% och under år
1984 för drygt 40% av landets elproduktion.

F.n. är lio svenska kärnkrafiblock i drift.
Drifisresultaien har år lör år successivt förbätlrals och kan för år 1984
betraktas som myckel goda.

Tabell 7.1 Elproduktion i de svenska kärnkraftverken år 1984

Elproduk- Energitill-

lion (TWh neuo) gänglighets-

faklorC)

2.96

77,2

4,73

91,1

4.92

74,8

4.18

60,0

5,35

66,6

5,99

74,9

4.16

83,4

4,02

81,1

6,46

82,0

5,91

75,0

»8,64

Medeltal
76,6

Oskarshamn I Oskarshamn 2 Ringhalb I Ringhals 2 Ringhals 3
Ringhals 4 Barsebäck I Barsebäck 2 Forsmark I Forsmark 2

Summa

Prop. 1984/85:120 129

Den
genomsnittliga energitillgängiigheten för de tio kärnkraftblocken överstiger de
tillgänglighetsfaktorer som använts som underlag när käm-kraftutbyggnadema
planerades (energitillgänglighetsfaktor 70%).

Ytteriigare
två kärnkraftblock. Forsmark 3 och Oskarshamn 3, om 1050 MW vardera är nästan
färdigställda. Blocket Forsmark 3 har tillförts bränsle och nukleär provdrift
har inletts under hösten 1984. Infasning till nätet beräknas ske i början av
mars 1985. För blocket Oskarshamn 3 har bränsle tillförts reaktorn under
december 1984. Första infasning till nätet avses ske i april 1985.

Jag
har i det föregående (avsnitt 3) redovisat en strategi för avvecklingen av
kärnkraften.

7.3
Vattenkraft

7.3.1
Utgångspunkter

Vattenkraftproduktionen
motsvarar i dag närmare två tredjedelar av den totala elproduktionen i Sverige.
Den tekniskt utbyggbara vattenkraften har uppskattats motsvara en
energiproduktion av ca 130 TWh/år varav ca 95 TWh/år har bedömts vara
ekonomiskt möjlig atl bygga ut. Av de återstående ekonomiskt utbyggnadsvärda
vattenkraftsresurserna faller hälften - eller ca 17 TWh/år - på de fyra
outbyggda huvudälvama i Nortland, nämligen Torne-, Kalix- Pite- och
Vindelälven. Fömtom dessa älvar finns betydande utbyggnadsmöjligheter i bl. a
vissa skogsälvar i Norrland samt Ljusnan och Dalälven.

1975
och 1981 års energipolitiska beslut (prop. 1975; 30, CU 28, NU 30, rskr
202-203, prop. 1980/81:90, NU 60, rskr 384) innebär att vattenkraften skall
svara för en energiproduktion om 66 TWh/år år 1990.

År
1977 beslutade statsmakterna om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för
vattendrag i norra Svealand och Norrland (prop. 1977/78:57, CU 9, rskr 100).
Beslutet innebär att de fyra huvudälvarna samt vissa andra älvar och
älvsträckor med en sammanlagd utbyggnadsvärd energiproduktion om mer än 20
TWh/år tills vidare tagits undan från utbyggnad. Beslutet har senare
kompletterats med undantag för vissa ytterligare älvar och älvsträckor.

I
syfte att skapa garantier för att gällande utbyggnadsmål skulle kunna uppnås
bemyndigade regeringen mig år 1982 att tillkalla vattenkraftberedningen (VKB)
med uppgift atl föreslå en plan för vattenkraftens utbyggnad. VKB lämnade i
augusU 1983 betänkandet (SOU 1983:49) Vattenkraft.

Vissa
kompletterande frågor rörande vattenkraftsutbyggnaden har på regeringens
uppdrag belysts av statens energiverk i rapporten (1984:1)
Vattenkraftsutbyggnad under 1980-taIet.

Regeringen
tog våren 1984 ställning Ull VKB:s betänkande i proposition 1983/84:160 om
fortsatt vattenkraftsutbyggnad. I propositionen föreslogs att en plan för
vattenkraftsutbyggnaden bör läggas fast av riksdagen. Jag

9
Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 120

Prop. 1984/85:120 130

framhöll
därvid att planen är ett led i en strategi för att tillgodose det av riksdagen
fastställda målel för vattenkraftsproduktionen under de närmaste tio åren, för
alt skapa sysselsättning samt för att bevara kompetensen hos kraftföretagen
och i den Ullverkande industrin. Mot bakgrund av den stora osäkerheten och
m.h.t. behovet av en marginal inför prövningen enligt vattenlagen borde enligt
propositionen den plan som fastställs för vattenkraftens utbyggnad under den
närmaste tioårsperioden omfatta projekt motsvarande en vattenkraflsprodukUon
om ca 3,8 TWh/år.

Enligt
vad jag anförde i propositionen borde planen utformas med största möjliga
hänsyn tagen till miljön och till möjligheterna atl uppnå en bred politisk
förankring. Viktiga utgångspunkter är de bedömningar som har gjorts i den
fysiska riksplaneringen. Dessa skäl talade för att etl begränsat tillskott från
vattenkraften bör uppnås i första hand bland projekt, som kan genomföras utan
hinder av tidigare riksdagsbeslut. En slor del av projekten är om- och
tillbyggnader av befintliga kraftverk. En komplettering av planen borde enligt
vad jag anförde göras utifrån de bedömningar av projekt som gjorts i tidigare
vattenkraftsutredningar. Givetvis är det viktigt att även beakta de omarbetade
och förbättrade utbyggnadsprojekt som i vissa fall utarbetats senare.

Vid
riksdagsbehandlingen av propositionen slogs fast, att en plan med den förordade
omfattningen bör utformas så att största möjliga hänsyn tas till
miljöaspekterna och till de lokala sysselsättningseffekterna. Bl. a. är det
viktigt att utbyggnaderna planeras så atl förhållandevis varaktig sysselsättning
skapas. Riksdagen beslutade att planen för vattenkraftsutbyggnad bör omfatta
3,8 TWh/år för att uppnå en utbyggnad av minst 2,5 TWh/år (BoU 1983/84:30, rskr
388). I förhållande till propositionens förslag till vilka projekt som borde
ingå i planen gjordes vissa ändringar.

Riksdagen
beslutade sålunda att Nedre Långan och Haverö inte skulle tas med i planen. I
stället för Nedre Långan fördes projekten Hoiags-strömmen och Edsoxforsen i
Hårkan till planen.

Riksdagen
beslutade att Ammersåns överledning skall tas med i planen liksom om- och
tillbyggnader i fem kraftstationer nedströms överledningen. Riksdagen
förordade att frågan om Hylströmmen och den fortsatta vattenkraftsutbyggnaden i
övrigt i Gävleborgs län ytteriigare skulle övervägas. Jag avser återkomma till
dessa frågor i det följande.

Den
av riksdagen antagna planen omfattade projekt motsvarande ca 2,8 TWh/år. I
syfte att komplettera planen med ytterligare projekt har en arbetsgmpp med
representanter för finans-, jordbmks-, bostads- och industridepartementen
utarbetat en promemoria (Ds I 1984; 26) Komplettering av planen för
vattenkraftsutbyggnad. I promemorian redovisas projekt motsvarande 0,7 TWh/år
som kan komplettera planen för vattenkraftsutbyggnad. Promemorian har
remissbehandlats. Promemorian och en remissammanställning återfinns i bilaga
9. Promemorian innehåller ett 20-tal nybyggnader eller kompletteringar av
befintliga kraftverk och förslag till ändrade vattenhushållningsbestämmelser.

Prop. 1984/85:120 131

På
regeringens uppdrag har statens energiverk närmare utrett frågan om utbyggnad
av små vattenkraftverk. Utredningen har redovisats i rapporten (1984:4) Små
vattenkraftverk. Rapporten har remissbehandlats. En sammanfattning av
rapporten och en sammanställning av remissynpunkterna återfinns i bilaga 14.

EK 81 har utrett frågan om
vattenkraftens långsiktiga roll i energisystemet, mot bakgrund av beslutet att
avveckla kärnkraften. Enligt EK 81 skulle en större utbyggnad av vattenkraften
om exempelvis ca 10 TWh/år fömtsatta att någon eller några av de nu inte
utnyttjade större älvarna byggs ut. En sådan utbyggnad, med en genomsnittlig
kostnad av exempelvis 2 kr/kWh, år, skulle enligt kommittén ge en kostnadsbesparing
av storleksordningen 1,5—2 miljarder kronor per år jämfört med utbyggnad av
kolkondenskraftverk.

EK 81 har särskilt
behandlat frågan om behovet av ytterligare beslutsunderlag inför kommande
energipolitiska beslut. Eftersom en av de viktigaste fömtsättningarna för
kärnkraftens avveckling är att kraftförelagen i god tid kan planera
elproduktionen föreslås statsmakterna klargöra vilka fömtsättningar som från
statens sida skall gälla för utbyggnad av elproduktionen. Det gäller bl.a.
vilka älvar och älvsträckor som kan byggas ut. Besked i dessa frågor, som
enligt EK 81 kräver etl omfattande fortsatt utrednings-och planeringsarbete i
samråd med bl. a. berörda myndigheter, kraftproducenter och övriga
intressenter, bör ges före år 1990. EK 81 föreslår vidare att regeringen tar
initiaUv till förprojekteringar av några vattenkraftverk för att förkorta
ledtiden för nya kraftverk. Enligt EK 81 bör beaktas att en utbyggnad av
vattenkraftverk i regel kräver avsevärt längre ledtid än utbyggnad av
kondenskraftverk. Enhgt EK 81 finns, mot bakgmnd av den goda ekonomin,
möjligheter att få till stånd en från miljösynpunkt skonsam
vattenkraftsutbyggnad.

Frågan
om behovet av ytterligare underlagsmaterial för kommande ställningstaganden
till den långsiktiga utbyggnaden av vattenkraften har även behandlats av
statens vattenfallsverk i anslagsframställningen för budgetåret 1985/86.

7.3.2
Överväganden och förslag

Vattenkraften
är en viktig energikälla eftersom den är inhemsk och förnybar samt av
strategisk betydelse för möjligheterna att avveckla kärnkraften. Åven från
miljösynpunkt erbjuder vallenkraften stora fördelar eftersom den kan medverka
till minskade utsläpp av försurande föroreningar från
förbränningsanläggningar. Vattenkraftsutbyggnad kan emellertid medföra starka
konflikter gentemot motstående markanvändnings- och miljöintressen.

När det gäller frågan om
erforderligt produktionstillskott för att uppnå den av riksdagen angivna
utbyggnadsnivån om 66 TWh/år vill jag erinra om att jag i prop. 1983/84:160 om
fortsatt vattenkraftsutbyggnad konstaterade

Prop. 1984/85:120 132

att
det råder både osäkerhet och oenighet om hur stort tillskott som fordras för
att nå upp lill en årsproduktion om 66 TWh. Jag konstaterade därvid att del
inle är möjligt atl med någon störte säkerhet uttala sig om den exakta
storieken på det tillskott som krävs för att den av riksdagen beslutade nivån
på 66 TWh/år skall uppnås. En slutsats som man måste dra var dock enligt vad
jag anförde i propositionen att en plan bör innehålla utbyggnadsprojekt av en
sådan omfattning att det kan vara möjligt att uppnå ett större
utbyggnadstillskott än 2,5 TWh/år. Riksdagen anslöt sig till mina bedömningar
i denna del (BoU 30, rskr 388).

Frågan
om fortsatt vattenkraftsutbyggnad kan enligt min uppfattning ses i två
perspektiv. På kort sikt gäller det atl komplettera den av riksdagen antagna
planen för att uppnå den av riksdagen angivna produktionsnivån om 66 TWh/år. På
lång sikt gäller det att klarlägga vattenkraftens roll i samband med
kärnkraftens avveckling.

Beslut
om vattenkraftens energipolitiska roll på lång sikl behöver inle fattas förrän
i början av 1990-talet. I likhet med vad EK 81 föreslår behöver enligt min
mening vissa åtgärder vidtas så att vi när erforderhga beslut måste fattas har
ett tillräckligt underlag. Vidare är det inför framtida ställningstaganden till
vattenkraftens mer långsiktiga roll väsentligt att inom landet bevara den
kompetens som finns inom kraftindustrin och den tillverkande industrin. Den
plan för vattenkraftsutbyggnad som riksdagen beslutade om ijuni 1984 är ett
konkret uttryck för denna strävan.

Riksdagen
bör därför nu beredas tillfälle att i ett sammanhang ta ställning till frågan
om vattenkraftsutbyggnad på såväl lång som kort sikt.

Jag
anser i likhet med bl. a. EK 81 och VKB att stora krav måste ställas på
kraftbolagen så att olika markanvändnings- och miljöintressen beaktas. Det
gäller bl.a. samemas intressen. Jag delar EK 81 ;s uppfattning att studier bör
genomföras för att närmare utreda vattenkraftens roll i det framtida
energisystemet i samband med avvecklingen av kärnkraften. Ett syfte med sådana
studier bör enligt min mening vara att genom sammanställning av befintligt
underlagsmaterial och vissa kompletterande inventeringar av tänkbara
utbyggnadsprojekt få fram ett underlag för ställningstaganden till hur vår
långsiktiga elproduktionskapacitet bör utformas. Jag har i avsnitt 3 närmare
utvecklat vilka ytterligare utredningsinsatser som erfordras för att mer i
detalj ta ställning till hur kärnkraften skall avvecklas.

Vad
gäller åtgärder på kort sikt har riksdagen beslutat att en utbyggnad av
vattenkraften skall uppgå Ull 66 TWh/år år 1990. Riksdagens beslut i juni 1984
rörande vattenkraftsutbyggnad innebär att en plan har lagts fast för att nå en
vattenkraftsutbyggnad motsvarande minst 2,5 TWh/år inom en tioårsperiod.
Beslutet innebär vidare att regeringen bör återkomma till riksdagen avseende
den del av planen som erfordras för att ge planen den av riksdagen beslutade
omfattningen.

Genom
beslutet har bred enighet uppnåtts om fortsatt vattenkraftsutbyggnad inom
ramen för vad riksdagen tidigare har beslutat om. Regering

Prop.
1984/85:120 ]33

och
riksdag har därigenom klarlagt förutsättningarna för fortsatt vattenkraftsutbyggnad
under de närmaste åren. Efter riksdagsbeslutet har jag haft kontinuerliga
överläggningar med kraftföretagen, den tillverkande industrin samt berörda
myndigheter, kommuner och fackliga organisationer. Dessa överläggningar syftar
Ull att främja elt genomförande av i första hand de projekt som ingår i planen
för vattenkraftsutbyggnad. Dessutom syftar överläggningarna till att främja
förnyelse av äldre vattenkraftverk samt till att säkerställa kompetensen inom
den tillverkande industrin genom samarbete mellan berörda företag och
kraftföretagen.

Kraftsam
har i samband med dessa överläggningar redovisat en sammanställning av
vattenkraftsutbyggnaden i Sverige åren 1985 till 1995. (Sammanställning av
vattenkraftsutbyggnader i Sverige, PM 1985-01-18). Av sammanställningen, som är
preliminär, framgår att kraftbolagen beräknar en utbyggnad av maximalt 3,5
TWh/år fram Ull år 1995. Denna siffra är dock enligt Kraftsam en överskattning
på gmnd av atl tillstånd i några fall inte kan erhållas eller att vissa projekt
inte bedöms vara lönsamma. Om man tar hänsyn till ekonomiskt osäkra projekt och
sådana som förmodligen inte kan komma till slånd m.h.t. motstående intressen
bedömer jag det dock som sannolikt att en utbyggnad av drygt 2,5 TWh/år till år
1995 kan genomföras. Flertalet av de projekt kraftföretagen redovisar ingår i
planen eller i den komplettering av planen som jag föreslår i det följande.
Genom det beslut som riksdagen fattade år 1984 och det förslag som nu läggs
fram skapas enligt min mening fömtsättningar för en fortsatt vattenkraftsutbyggnad
av tillräcklig omfattning för att uppnå gällande utbyggnadsmål om 66 TWh/år.
Jag kan vidare med tillfredsställelse konstatera att denna utbyggnad bör kunna
komma Ull stånd med stor hänsyn tagen till miljöintressena. Jag återkommer
senare till att redovisa sysselsättningseffekterna av kraftbolagens planer.

För
att det skall vara möjligt att genomföra planen krävs dock att kraftföretagen
verkligen genomför de redovisade projekten. Genom den ökade aktivitet när det
gäller utbyggnad av vattenkraften som kan fömtses under de närmaste åren kommer
antalet vattenlagsärenden att öka kraftigt. Det kommer därför att ställas stora
krav på bl. a. kraftföretagen, myndigheterna, vattendomstolarna och kommunema
för att det skall bli möjligt att fullfölja vattenkraftsutbyggnaden i enlighet
med riksdagens beslut och redovisade planer. De överläggningar som har
genomförts och kommer att genomföras med kraftföretagen, berörda fackliga
organisationer etc. har som jag tidigare konstaterade bl. a. till syfte att
följa upp genomförandet av planen.

Mina
förslag i det följande syftar till att för berörda parter ytterligare klarlägga
fömtsättningarna för och underlätta genomförandet av den fortsatta
vattenkraftsutbyggnaden. Inledningsvis redovisar jag tillståndsläget när det
gäller planen för vattenkraftsutbyggnad och vissa frågor om Ammersåns
överledning som riksdagen önskade att regeringen särskilt skulle

Prop. 1984/85:120 134

redovisa.
Därefter lämnar jag förslag till vilka projekt m. m. som bör kunna komplettera
planen för vattenkraftsutbyggnad samt redovisar inriklningen av fortsatt
vattenkraftsutbyggnad i Gävleborgs län. Slutligen redovisar jag mina
ställningstaganden angående reinvesteringar i vattenkraftverk samt utbyggnad av
små vattenkraftverk.

Regeringen
skall enligt vattenlagen (VL) avgöra tillåtligheten av vissa vattenföretag.
Regeringen har hittills tagit ställning till följande projekt som ingår i
planen; Sikfors i Piteälven, Mjödvattenforsen och Falmarksfor-sen i Bure älv
samt Hamre, Smedjemorasjön och Häijeåsjön i Ljusnan. Regeringen fann att hinder
inte mötte mot något företag utom Hamre. Regeringen fann i detta faU att
företaget stred mot allmänna planeringssynpunkter och därför var otillåtet
enligt VL. Regeringen har vidare nyligen lämnat tillstånd tUl Gallejaur och
Vargfors i Skellefteälven. Dessa projekt ingår i förslaget till komplettering
av planen för vattenkraftsutbyggnad. I flera andra ärenden kommer beslut inom
kort att fattas. Jag vill i sammanhanget betona att planen för
vattenkraftsutbyggnad inte innebär att VL:s tillåtlighetsregler sätts åt sidan.

Ammersåns
överledning

1
propositionen föreslogs att Ammersåns överledning bör tas med i planen liksom
om- och tillbyggnader av fem kraftstationer i Indalsälven nedströms Gesunden,
vilka även skulle utnyttja det överledda vattnet från Ammersån. Det är
Krångede-Gammelänge, Hammarforsen, Svarthålsfor-sen och Stadsforsen. Riksdagen
fann att överledningen var nödvändig för att om- och tillbyggnaderna skall
komma till stånd. Riksdagen beslutade att överledningen samt om- och
tillbyggnaderna skall ingå i planen. Vissa frågor borde dock enligt
riksdagsbeslutet klarläggas. Exempel på sådana frågor är hur Ragunda kommun
skall kunna tillföras ekonomisk ersättning utöver den som kan bli följden av
prövningen enligt VL. Vidare borde klargöras att nuvarande FRP-riktlinjer
avseende Ammersån inte skall ändras, något som innebär att ytterligare
utbyggnad i Ammersån inte kommer att ske. Det borde övervägas hur utbyggnaden
skall ske så att sysselsättningen kan fördelas så som förordas i
propositionen, dvs. att den sträcks ut över en period om ungefär sex år. Vidare
borde behandlas frågan om vilka åtgärder som kan behöva vidtas i avsikt att i
möjligaste mån bevara fisket. Riksdagen önskade att få en redovisning av hur
nämnda frågor behandlats i förening med regeringens syn på frågan i samband med
att förslag till den andra delen av planen för vattenkraftsutbyggnad läggs
fram.

Jag
vill inledningsvis erinra om att Vattenfall redan fått tillstånd enligt VL Ull
Stadsforsen 4. Enhgt vad jag har erfarit avser Bålforsens Kraft AB (BÅKAB) att
inlämna en ansökan avseende Ammersåns överledning till vattendomstolen under
våren 1985. Övriga kraftföretag som berörs av överledningen kommer också under
våren att inlämna sina ansökningar till vattendomstolen. Berörda företag vill
enligt vad jag har erfarit inte före-

Prop. 1984/85:120 135

gripa
kommande prövning enligt VL genom att dessförinnan träffa avtal om ekonomisk
gottgörelse med kommunen. Enligt vad jag har erfarit har berörda bolag nyligen,
som en förberedelse för prövningen enligt VL, inlett överläggningar om
Ammersåns överledning med kommunen.

Mot
denna bakgmnd vill jag efter samråd med chefen för jordbmksdepartementet och
chefen för bostadsdepartementet framhålla följande.

Jag
anser självfallet att det är väsentligt att kommunen kan ges en rimlig
ersättning för det intrång som Ammersåns överledning medför enligt de
fömtsättningar som VL ger. Enligt VL skall ersättning lämnas för alla skador
till följd av en vattenkraftsutbyggnad. Regeringen kan vid sin prövning av
tillåtligheten av företaget föreskriva villkor för att tillgodose allmänna
intressen. Regeringen bmkar vid prövningen av större företag föreskriva att
sökanden skall utge vissa belopp för t.ex. främjande av näringshvet i bygden,
s. k. särskilda villkorsmedel. Enligt VL utgår sådan bygdeavgift även för
vattenkraftsföretag. Storleken av dessa avgifter, som är indexreglerade, är
beroende av det intrång företaget medför. Bygdeavgiften skall användas till
allmänna ändamål i den bygd som berörs av företaget. Det fömtsätts i
förarbetena Ull den nya VL att kommunerna blir huvudmottagare av
bygdeavgiftema. Enligt den nya lagstiftningen kan avgiftsmedel ställas Ull
kommunens förfogande också för framUda ändamål. Därigenom har öppnats möjlighet
för kommunen att ta medlen i anspråk för bildande av exempelvis en kommunal
fond för den berörda bygdens näringsliv, vilket innebär att beshitanderätten om
den slutliga användningen av medlen flyttas från länsstyrelsen till kommunen.

Jag
anser mot denna bakgmnd att VL ger tilhäckliga möjligheter att kompensera
kommunen i enlighet med riksdagens beslut. Enligt min mening bör överledningen
härvid ses som en helhet innefattande om- och tillbyggnaderna nedströms
Gesunden. En fömtsättning för att detta skall vara möjhgt är att prövningen
enligt VL av de oUka företagen samordnas. Enligt min mening bör därför
regeringen förbehålla sig prövningen enligt VL av både Ammersåns överledning
samt om- och tillbyggnaderna. Enligt vad jag har erfarit avser chefen för jordbmksdepartementet
att återkomma till regeringen rörande frågor om förbehåll.

Genom
denna samordning skapas enligt min uppfattning tillräckliga garantier för att
samlat ta ställning i tillåtlighetsfrågan och att samtidigt reglera bl.a. de
ekonomiska frågor riksdagen särskilt har pekat på. Ett ytterligare motiv för en
samlad tillåtlighetsprövning är att så långt möjligt skapa garantier för att
om- och tillbyggnaderna verkligen kommer till stånd. Detta har varit ett
viktigt krav från kommunens sida för att kunna acceptera en överledning.

När
det gäller miljöundersökningar som har genomförts och kommer att genomföras
vill jag erinra om att regering och riksdag vid ställningstagandet till om ett
projekt bör ingå i planen för vattenkraftsutbyggnad endast har gjort en
översiktlig bedömning av förutsättningarna för att genomföra

Prop. 1984/85:120 136

projektet.
Det är först i samband med prövningen enligt VL som det är möjligt att slutligt
ta ställning till ett projekts tillåtlighet och därmed möjlighetema att
genomföra det. Mer detaljerat underlag för ställningstagande till ett visst
projekt utarbetas därför vanligen först i samband med VL-prövningen. Skälet
til! detta är bl. a. att kostnaderna för sådana undersökningar ofta kan vara
betydande.

Vissa
miljöfrågor rörande Ammersån har på uppdrag av länsstyrelsen utretts av Umeå
universitet. Ytterhgare studier erfordras dock för att det skall vara möjligt
att ta ställning till om överledningen är Ullåtlig enligt VL. Sådana studier
bör självfallet ingå i underlaget inför en vattendomstolsprövning. Det bör i
sammanhanget erinras om att tillfredsställande minimi-tappning i Ammersåns
nedre del ingick i fömtsättningarna för riksdagens beslut i våras.

När
det gäller frågan om riktlinjer i FRP kan konstateras att de för Ammersån
innebär att Ammersån uppströms Överammer är undantagen från
vattenkraftsutbyggnad. Gällande riktlinjer innebär att en utbyggnad i enlighet
med av kraftbolagen i äldre utredningar redovisade planer inte kan komma att
aktualiseras uppströms Överammer om inte riksdagen ändrar rikthnjema i FRP. Det
är inte aktuellt att från regeringens sida föreslå ändringar av dessa
riktlinjer.

Med
anledning av vad jag nu har anfört anserjag att riksdagens önskemål om
särskild redovisning från regeringen har tillgodosetts. Tillåtlighetsfrågan
liksom de slutliga villkoren för att tillgodose fiskets intressen, särskilda
villkorsmedel etc. kan således slutligt regleras först i samband med
regeringens prövning enligt VL. Genom en sådan samordnad prövning kan vidare vissa
garantier skapas för att om- och tillbyggnader nedströms Gesunden verkligen
kommer till stånd. Genom dessa projekt skulle också sysselsättning skapas under
flera år.

Komplettering
av planen för vattenkraftsutbyggnad.

Utgångspunkten
för promemorian om komplettering av planen för vattenkraftsutbyggnad har varit
att lägga fram ett förslag till framtida vattenkraftsutbyggnad som innebär så
begränsade skadeverkningar och konflikter gentemot motstående intressen att
det från övergripande utgångspunkter skall bedömas ha fömtsättningar att kunna
genomföras. En annan viktig utgångspunkt är att planen i sin helhet utformas så
att sysselsättning skapas i särskilt utsatta regioner. Syftet med att
remissbehandla promemorian har självfallet varit att fördjupa och komplettera
bedömningarna för att kunna göra mer säkra bedömningar om möjlighetema att
genomföra olika projekt.

Remissutfallet
över promemorians förslag är splittrat. Statens energiverk,
Landsorganisationen, Svenska byggnadsarbetareförbundet, företrädare för
kraftindustrin m.fl. remissinstanser anser att promemorians för-

Prop. 1984/85:120 137

slag
lil! komplettering är för begränsal för alt del skall vara möjligl atl uppnå
riksdagens mål med vattenkraftsulbyggnaden. Kammarkollegiet, statens naturvårdsverk,
fiskeristyrelsen. Älvräddarnas samorganisation m.fl. anför mycket starka
invändningar mot flera av projekten i promemorian. Åven flera länsstyrelser
och kommuner är kritiska mot eller avslyrker flera av de redovisade
utbyggnaderna. Etl stort antal organisationer och enskilda har kommit in med
synpunkter över förslagel.

Beträffande ett antal
projekt molsvarande närmare 300 GWh/år har å andra sidan belydande enighet
uppnåtts. Jag anser sålunda att det trots remissutfallet beträffande vissa
projekt är möjligt att kompleltera planen med ett antal projekl som inle mön
mer belydande motstånd vid remissbehandlingen och som därför bör vara möjliga
atl genomföra. Etl viktigt motiv härför är i enlighet med vad jag tidigare
anfört att del är värdefullt för kraftbolagen, kommunerna m.fl. atl
förutsättningarna för fortsatt vattenkraftutbyggnad sä långt möjligt kan
klarläggas. Slutlig ställning till fömtsättningarna att genomföra ett projekl
sker nämligen först i samband med prövningen enligt VL. Följande projekt
anserjag, efter samråd med chefen för jordbmksdepartementet och chefen för
bostadsdepartementet, bör kunna komplettera planen.

Skellefteälven

Umeälven

Indalsälven

Ljusnan

Gavleån
Dalälven

Motala
ström

Göta
älv/Klarälven

Ändrade
vattenhushållnings-bestämmelser

Bergnäs

28 GWh/år

Slagnäs

30"

Gallejaur

Vargfors

Gardikfors
G2

20"

Belne

11 "

Losbron

10"

Ångra

7"

Mackmyra

8"

Skiffsforsen

35"

Älvkarleby

15"

Fiskeby

8"

Borensberg

5"

Mangen-Viggen

41 "

Vargön
G3 m. m.

40"

30"

ca 290"

Detta
innebär att planen skulle kunna kompletteras med namngivna projekt motsvarande
ca 260 GWh/år. 1 promemorian föreslogs också att ändrade
vattenhushållningsbestämmelser motsvarande 60 GWh/år borde föras till planen.
Mot bakgmnd av remissutfallet är jag endast beredd att föra ändrade
vattenhushållningsbestämmelser motsvarande hälften (eller

Prop. 1984/85:120 138

30
GWh/år) till planen. Det får ankomma på berörda kraftbolag atl, med ledning av
promemorians förslag och remissutfallet över densamma, hos berörd vattendomstol
aklualisera frågan om ändrade vattenhushållnings-bestämmelser. Jag ålerkommer
senare med en redovisning av hur kompletteringen i sin helhel föreslås bli
uiformad.

Innan
jag närmare kommenterar projekten i planen vill jag framhålla att det för vissa
projekl är osäkert om de verkligen kommer atl genomföras. Det gäller i första
hand Gardikfors och Skiffsforsen. Jag bedömer emellertid att det för
kraftbolagens planering är av värde att för olika projekt få regeringens och
riksdagens bedömning av förutsättningarna alt genomföra projekten framförallt
mot bakgmnd av motstående intressen. Detta bör således kunna medverka till att
ytteriigare klarlägga fömtsättningarna för vattenkraftsutbyggnad.

Jag
kommer nu alt redovisa mina överväganden angående olika projekl och mina
bedömningar rörande fortsatt vallenkraftsulbyggnad i Gävleborgs län.

Projekten
Bergnäs och Slagnäs i Skellefteälven anser jag bör kunna genomföras utan större
konflikter med motstående inlressen. Regeringen har nyligen lämnat tillstånd
enligt VL till Gallejaur och Vargfors. Dessa projekt medför inget
energitillskott men skapar ett sysselsättningstillskott som kan medverka till
att överbrygga en senare nedgång av sysselsättningen i regionen. Gardikfors t
Umeälven borde också kunna genomföras utan nämnvärda konflikler med motstående
intressen. Projeklets ekonomi har dock ifrågasatts av statens vatlenfallsverk.

Projektet
Belne i Indalsälven ligger inom s. k. obrutet fjällområde och berör en
älvsträcka som i FRP är undantagen från vattenkraftsutbyggnad. Uppgiften om
produktionen har justerats mot bakgmnd av kraftföretagets remissyttrande. I
promemorian bedömdes projektet vara förhållandevis okontroversiellt och möjligt
att genomföra inom ramen för gällande riktlinjer. Ingen av remissinstanserna
motsätter sig att projektet genomförs. Länsstyrelsen i Jämtlands län och
statens planverk anser att projektet bör kunna genomföras inom ramen för de
riktlinjer som gäller för obmtna fjällområden. Statens naturvårdsverk anser atl
tillåUigheten av projektet bör kunna prövas.

Jag
finner att projektet bör ha goda fömtsättningar att kunna genomföras inom ramen
för gällande riktlinjer. Det bör därför kunna föras till planen för
vattenkraftsutbyggnad. Jag har i denna fråga samrått med chefen för bostadsdepartementet.

Jag
återkommer senare i min redovisning Ull projekten i Gävleborgs län som enligt
riksdagens beslut särskilt skall redovisas av regeringen.

Projektet
Skiffsforsen avser dels dt alternaUv, som utnyttjar enbart fallhöjden i den
nuvarande anläggningen, dels ett mer omfattande projekt som också tar i anspråk
fallhöjd nedströms Skiffsforsen. Skiffsforsen ingår inte bland de älvar och
älvsträckor som omfattas av FRP-riktlinjer. Det

Prop. 1984/85:120 139

störte
projektet berör dock en älvsträcka som omfattas av sådana riktlinjer. Inga
remissinstanser motsätter sig att del mindre projektet Skiffsforsen förs till
planen. Fallrättsägaren framhåller emellertid att projektet inte är aktuellt
atl genomföra. Del större projektet - som berörs av FRP-rikl-linjer och som
bolaget förklarar sig berett att genomföra - avslyrks dock av kommunen,
länsstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk. Älvräddarnas
samorganisation m.fl. remissinstanser.

I
den uppkomna situationen förefaller dd osäkert om en utbyggnad av något av
alternativen är möjlig. Fortsatta överläggningar mellan parterna bör enligt min
uppfattning kunna ytterligare klariägga fömlsältningarna.

Älvkarleby
kommun och länsstyrelsen i Uppsala län tar inle ställning till om projektet
Älvkarleby bör föras till planen. Förslaget lämnas utan erinringar av slatens
planverk. Kammarkollegiet, fiskeristyrelsen och statens nalurvårdsverk
motsätter sig inte att projektet förs till planen, men framhåller att stor
hänsyn måste tas lill del betydande fiskeintresset. Detta projekt torde ha
fömtsättningar atl kunna genomföras. Frågan om fiskets intressen får bedömas i
samband med prövningen enligt vattenlagen.

De
projekt som aktualiserats i Motala ström - Fiskeby och Borensberg — bör kunna
genomföras utan konflikter med motstående intressen. Detsamma gäller Vargön
G3, m.m. i Göta älv. Projektet Mangen-Viggen i Klarälven bör trots vissa
konflikter med motstående intressen föras till planen. Regeringen avser inom
kort ta ställning till detta projekt. Därvid får beaktas de av länsstyrelsen
och kommunen framförda kraven på mini-mitappningar etc.

Som
jag nyss nämnt har riksdagen beslutat att regeringen särskilt skall redovisa
den forlsalta vattenkraftsutbyggnaden i Gävleborgs län. I promemorian rörande
fortsatt vattenkraftsutbyggnad föreslogs att Hylströmmen i Voxnan och Edänge i
Ljusnan borde föras till planen för vattenkraftsutbyggnad. 1 linje med
förslaget borde Galvån samt Finnsiuga och Vinströmmen i Voxnan inte föras till
planen.

Förslagen beträffande
vatlenkraftsutbyggnad i Gävleborgs län är de som varit mest omstridda i den
lokala debatten. Lokala organisationer som motsätter sig utbyggnad har stått
emol andra lokala organisationer som kräver utbyggnad. Flera centrala
myndigheter har framfört invändningar. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har vall
att inte ta ställning till omfattningen av den fortsatta
vattenkraftsutbyggnaden, men har rangordnat projekten med avseende på deras
bevarandevärden från 1 till 7 (7 mest skydds-värt). Motivet härför är att
länsstyrelsen inte anser det möjligt att från länets horisont bedöma hur många
av de i promemorian behandlade projekten inom och ulom länel som bör ingå i
planen.

Länsstyrelsen
rangordnar projekten enligt följande; (1) Mackmyra i Gavleån; (2) Jädraån
mellan Tallås och Gammelboning (2 projekt); (3) Kölsjöån-Tesleboån mellan
Hedsjön och Vallsjön (4 projekt); (4) Ängraån;

Prop. 1984/85:120 140

(5)
Edänge; (6) Galvån; (7) Voxnan uppströms Vallhaga. Projekten vid 2 och 3 avser
i försia hand små vallenkraftverk.

Bollnäs
kommun motsätter sig all vallenkraftsulbyggnad, bl.a. i outbyggda älvsträckor
i Voxnan och Mellanljusnan och dess biflöden. Projektet Edänge avstyrks av
Ljusdals kommun, kammarkollegiel, fiskerisiyrelsen, statens planverk.
Älvräddarna m. fl. samt av ett antal lokala organisationer och enskilda
personer.

Ovanåkers
kommun, inom vilken Hylströmmen ligger, har inga invändningar mot att
projektet förs till planen om inga andra ålgärder åstadkommer molsvarande
flödesdämpning. Ljusdals kommun (inom vilken en betydande del av del planerade
regleringsmagasinet ligger) fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, slatens
planverk. Älvräddarna samt flera lokala organisationer och enskilda motsätter
sig att projektet förs till planen. Bollnäs kommun och fiskeristyrelsen
motsätter sig en utbyggnad av Galvån. Flera remissinstanser - däribland
statens naturvårdsverk, statens planverk och Älvräddarna - föreslår atl Galvån
förs till planen som alternaUv till Hylströmmen och Edänge. Projeklen Losbron
och Ängra avslyrks av Ljusdals kommun. Statens naturvårdsverk är inte berett
att ta ställning till projeklen i avsaknad av tillräckliga kunskaper.
Fiskeristyrelsen motsätter sig Ängra och tillstyrker med tvekan Losbron.
Statens planverk anför inga erinringar mot projekten. Inga remissinstanser
anför erinringar mot att Mackmyra förs till planen för vatlenkraftsutbyggnad.

När
det gäller fortsatt vattenkraftsutbyggnad i Gävleborgs län konstaterar jag att
remissutfallet är mycket splittrat. Jag anser att det f.n. saknas fömtsättningar
att föra projekten Hylströmmen, Edänge och Galvån till planen för
vattenkraftsutbyggnad. Diiremot anser jag alt det bör finnas fömtsättningar att
genomföra projekten Losbron, Ängra och Mackmyra. De invändningar som har
framförts mot Losbron och Ängra bör kunna prövas i samband med VL-behandlingen.
Det underlagsmaterial som statens naturvårdsverk önskar bör också kunna
erhållas i samband med prövningen enligt VL. Även för vissa andra projekt som
föreslogs ingå i planen är remissutfallet entydigt negativt från bl.a. berörda
kommuners sida. Det gäller framför allt regleringarna i Malån i Skellefteälven
samt Storån och Hocksjö i Ångermanälven. Jag finner att det f. n. saknas fömtsättningar
att föra dessa projekt till planen.

När
det gäller projektet Vemsjön i Ljusnan har bl.a. Härjedalens kommun motsatt
sig en utbyggnad. Regeringen har nyligen lämnat undersökningskoncession för
torv enligt minerallagen avseende Gullhögsfloarna som hgger inom det område som
omfattas av Vemsjöprojektet. Eftersom ambitionen är att långsiktigt skydda
övriga delar av det omfattande myrkomplex Gullhögsfloarna ingår i från
exploatering torde det inte längre finnas fömtsättningar att få till stånd
projektet Vemsjön. Projektet bör därför inte föras Ull planen.

Prop. 1984/85:120 141

Remissinstanserna
har vidare i några fall redovisat andra projekl som borde kunna genomföras
ulöver den föreslagna kompletteringen eller som alternativ till promemorians
förslag. Del gäller bl. a. överledning från Lais-älven till Skellefteälven;
Byskeälven; Sävarån i Skellefteälven; Forsbäck och Gardsjönäs i Umeälven;
Lögdeälven; Saxån, Ransarluspen och Ran-sarån i Ångermanälven; Nedre Långan och
Siorrensjön i Indalsälven saml Sylsjön i Neaälven. Vidare har föreslagits
utbyggnad av någon eller några av de fyra huvudälvarna, Tjäkovarats i
Luleälven, Mellanljusnan, Västerdalälven och Strängsforsen i Klarälven.

Yttrandena
över förslagen har således visat atl meningarna är slarkt delade beträffande
vissa projekt. Jag anser det därför inte meningsfullt att föra dessa projekt
till planen. Vidare har flera nya projekt aktualiserats under
remissbehandlingen av promemorian. Dessa kräver i vissa fall ytterligare
överväganden. Promemorian och remissinstansernas synpunkter bör kunna ge
vägledning för kraftbolagens interna utbyggnadsplanering och underlag för
fortsatta överväganden hos olika myndigheter och organisationer.

Flertalet
av de projekt som ingår i promemorian omfattas inte av FRP-riktlinjer varför
det är möjligt för kraftbolagen att hos berörd vattendomstol ta initiativ lill
prövning av tillåtligheten enligt vattenlagen. Detta gäller även för projekt
som omfattas av FRP-riktlinjer, men med den skillnaden att regeringen alllid
skall underställas frågan om tillåtlighet enligt VL.

När
del gäller FRP-riktlinjernas utformning vill jag erinra om vad som anfördes i
promemorian om komplettering av planen för vatlenkraftsutbyggnad. En genomgång
av de projekl som omfattas av FRP-riktlinjer visar, enligt promemorian, att det
kan finnas vattenkraftsföretag som i vatlenkraftulredningarna bedömts ha lägre
bevarandevärden än vissa projekt som inte omfattas av sådana rikthnjer.
Ytterligare kunskaper om olika älvsträckor och projekt kan enligt promemorian
också påverka gmnderna för beslutet om undanlag. Samtidigt kan självfallet
älvar och älvsträckor som inte omfatlas av rikllinjer visa sig ha sådana
bevarandevärden, atl de bör omfattas av FRP-riktlinjer. Enligt promemorian kan
det slutligen påpekas att ett relativt stort antal projekt som nu är aktuella
inte var kända vid tidpunkten för vattenkraftsutredningarnas arbete.

Jag
vill också erinra om vad statsrådet och chefen för bostadsdepartementet
anförde i den lagrådsremiss med förslag lill Lag om hushållning med
nalurresurser m. m. som nyligen överlämnades till lagrådet (s. 138):

Trots
den osäkerhet som råder bl.a. genom att riksdagen under våren 1985 skall ta
ställning till ytteriigare ett antal projekt som bör ingå i planen för
utbyggnad av vattenkraften och till riktlinjer för energipolitiken, anser jag
alt en uppräkning av de älvar och älvsträckor som bör undanlas från
valtenkraftsutbyggnad bör ske redan nu i NRL. En sådan angivelse föregriper
inle kommande riksdagsbeslut om vattenkraftens roll i den svenska

Prop. 1984/85:120 142

energiförsörjningen.
Riksdagen är självfallet när som helst, t.ex. när man nästa gång tar ställning
lill energipolitiken, oförhindrad att ompröva tidigare beslut. Jag kan inte
heller se all del skulle innebära någon praklisk skillnad atl göra en ändring i
NRL jämfört med alt ändra i gällande rikllinjer i den fysiska riksplaneringen
och i vattenlagen så som nyligen skett i fråga om Bure älv.

Reinvesteringar
i äldre vattenkraftverk

På
grund av att tillgången på elektrisk krafl bedöms vara god under de närmaste
åren är del möjligt att i belydande utsträckning genomföra förnyelse och
ombyggnader av äldre vattenkraftverk. Nödvändiga avställ-ningar kan göras utan
att det menligt påverkar kraftsitualionen samtidigt som sysselsättning kan
skapas såväl lokalt som i tillverkningsindustrin. Genom förbättringar av
verkningsgraden i de ombyggda kraftverken beräknar jag vidare alt etl visst
tillskott till planen för vatlenkraftsutbyggnad kan erhållas. Jag återkommer
senare till denna fråga. Vidare medför dessa åtgärder inga eller mycket små
konflikter med motstående inlressen.

I
prop. 1983/84; 160 framhöll jag all jag avsåg att ta initiativ till överläggningar
med föreirädare för kraftindustrin och den tillverkande industrin i avsikt alt
uppnå en överensstämmelse mellan krafiindustrins upphandlingar och den
tillverkande industrins produktionsmöjligheter. Sådana överläggningar har som
tidigare nämnts ägt mm under hösten 1984. Vid överläggningarna har också
diskuterats förutsättningarna för förnyelse och ombyggnad av äldre
vattenkraftverk.

1
den tidigare nämnda sammanställningen av vattenkraftsutbyggnad som Kraftsam har
redovisat har även kraftförelagen bedömt omfattningen av framtida
reinvesteringar. Det bör noteras att uppgifterna är preliminära varför
förändringar av kraftföretagens planer kan komma att ske. De åtgärder som
enligt Kraftsam avses är sådana som syftar till alt bibehålla befintlig
produktionskapacitet genom byte av utslitna komponenter m. m. Det kan enligt
Kraftsam noteras att den dominerande delen av reinvesleringarna avser elektrisk
utrustning (ca 50% eller mer). Åtgärder avseende turbiner bedöms lill 15% och
resterande del (30-35%) avser byggnadsåtgärder. De totala investeringarna
uppgår till 400-500 milj. kr/år. Sammanlagt uppgår dessa reinvesteringar till
ca 2300 milj. kr. fram t. o. m. år 1990. Underiag för perioden efter år 1990
kan enligt Kraftsam inle redovisas p. g. a. att reinvesteringar i allmänhet
inte planeras med längre framförhållning än ca 5 år. Sannolikt torde
reinvesleringarna efter år 1990 vara av minst samma storleksordning p. g. a.
att anläggningarnas ålder successivt ökar. I sammanhanget kan konstateras att
statens energiverk i rapporten (1984: 1) Vattenkraftsutbyggnad under 1980-talet
uppskattade kostnaderna för förnyelsearbeten fram till sekelskiftet till 3 370
milj. kr.

För
egen del vill jag framhålla följande. Överläggningarna och Kraft-sam:s
redovisning har visat atl de planerade reinvesleringarna som kraft-

Prop.
1984/85:120 143

företagen
har redovisat är av betydande omfattning och torde komma till stånd utan
ytterligare insatser från statsmakternas sida. Jag anser därför inte att det f.
n. finns anledning frän statsmakteraas sida att särskilt stimulera dessa
invesleringar. I sammanhanget vill jag erinra om att jag i propositionen om
vattenkraftsutbyggnad förra våren (prop. 1983/84:160, sid 32-33) framhöll att
investeringsfonder normalt bör kunna få utnyttjas för ny-eller reinvesteringar
i vattenkraftverk t.o.m. år 1990. Jag avser att vid mina fortsatta
överläggningar med kraftbolagen och tillverkningsindustrin följa upp hur de av
Kraftsam redovisade åtgärderna genomförs. Regeringen får anledning att
återkomma till statens vatlenfallsverks framtida ersättningsinvesteringar i
det ordinarie budgetarbetet.