Prop. 1984/85:130

Prop.
1984/85:130

Regeringens proposition

1984/85:130

om kvinnornas villkor
på arbetsmarknaden

beslutad
den 28 februari 1985.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har
upptagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för de åtgärder och det
ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På
regeringens vägnar

OLOF
PALME

ANITA
GRADIN

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas uppgifter om kvinnornas
villkor på arbetsmarknaden. Med hänsyn-till förändringarna på arbetsmarknaden
förordas åtgärder i syfte all förstärka kvinnornas ställning, bl. a. mot
bakgmnd av förslag från dataeffektutredningen och av erfarenheterna av den s.k.
lO-miljonerskampanjen för fler kvinnor lill industrin. För fortsatt projektverksamhet
föreslås sammanlagt ca 15 milj. kr. för budgetåret 1985/86, varav lOmilj.kr.
tidigare äskats under social-, utbildnings- och arbetsmarknadsdepartementens
huvudtitlar.

Riksdagen
1984185. I saml. Nr 130

Prop. 1984/85:130 2

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET
PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1985-02-28

lärvarande: statsministern Palme,
ordförande, och statsråden Lundkvist. Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon,
Peterson, Boström. Bodslröm. Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg,
Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: slalsrådei Gradin

Proposition om kvinnornas villkor på arbetsmarknaden

1 Inledning

Del råder i dag bred politisk
enighel om jämsiälldheismålen. Det finns en rad offentliga och enskilda organ i
del svenska samhället som, vart och ett inom sitt område, arbetar för all
förverkliga dessa mål. Utvecklingen under framförallt 1970-lalet har inneburit
atl kvinnorna definitivt befäst sin position på arbetsmarknaden. Fortfarande är
dock kvinnors och mäns villkor i samhället alltför olika. 1 arbetslivet tar sig
detla ullryck hl. a. i alt kvinnor och män har skilda arbetstider, arbetar i
skilda branscher och inom skilda yrken. Denna uppdelning är särskilt påtaglig i
ett internationellt perspektiv där Sverige annars utmärks av en myckel hög
kvinnlig förvärvsfrekvens. En utveckling i riktning mot en mindre delad arbetsmarknad
pågår dock. Det finns emellertid en påtaglig risk att denna utveckling nu kan
komma att ske i en betydligt långsammare takt om inte särskilda ålgärder
vidtas. Jag ser i huvudsak ire skäl för denna bedömning.

För del första innebär
datoriseringen av arbetslivet all många arbeten där kvinnor nu finns kommer all
rationaliseras bort. För del andra leder den minskade kommunala och slatliga
expansionen lill alt antalet nyanställningar inom den offenliga sektorn inte
blir lika omfattande som hillills. Den ökning av kvinnors förvärvsfrekvens som
skedde under 1970-talet berodde till slor del på den kommunala expansionen. För
del iredje kommer omstruktureringen av industrin all innebära ökade krav på
inte minsl teknisk utbildning av arbetskraften. Delta kan komma all yllerligare
försvåra kvinnornas möjligheter att bryta in på hittills mansdominerade
yrkesområden.

Mot denna bakgrund är del
nödvändigt all vidta särskilda ålgärder för atl förbättra kvinnornas villkor på
arbetsmarknaden.

Med stöd av regeringens
bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för arbetsmarknadsdepartementet den
1 december 1978 en kommitté (A

Prop.
1984/85:130 3

1978:05)
med nio ledamöter för all utreda datateknikens effekler på produklion och
arbetsliv. Kommittén antog namnet dataeffektutredningen. Den 9 september 1982
fick utredningen genom tilläggsdirektiv i uppdrag all bl. a. försöka belysa hur
kvinnors siluation i arbetslivet påverkas ay datatekniken.

Dataeffektutredningen har i sitt slutbetänkande (SOU
1984:20) Datorer och arbetslivets förändring föreslagit ett åtgärdsprogram för
kvinnor i samband med datoriseringen. Programmet föreslås omfatta informationsspridning,
utvecklings- och utbildningsprogram, särskilda insatser för att
förverkligajämslälldhetavtalen, lokala projekt (l.ex. datastugor) samt utrednings-
och forskningsinsatser om kvinnors arbetsmarknad i samband med atl ny leknik
införs.

I prop. 1982/83:150 (AU 30, rskr 394) med förslag
lill slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1983/84 m. m.
(kompletteringsproposilionen) aviserades en kampanj i syfte att få industrin
att tidigarelägga ett kommande rekryteringsbehov och alt utbilda för kommande
behov av kvalificerad arbetskraft. För kampanjen anslogs 100 milj. kr. för
budgetåret 1983/84. Av dessa medel avsattes 10 milj. kr. till en delkampanj för
att öka kvinnornas inlresse för arbele och vidareutbildning inom industrin (den
s.k. lO-miljonerskampanjen). Kampanjen genomfördes av arbetsmarknadsdepartementet
i samråd med arbetsmarknadens parter.

Jag kommer i del följande alt redovisa dels
erfarenheterna av 10-miljo-nerskampanjen, dels mina överväganden i anslutning
till dalaeffektutred-ningens förslag om åtgärder för kvinnor.
Dataeffeklutredningens förslag i övrigt bereds f. n. i regeringskansliet.

Chefen för civildepartementet kommer senare att för
riksdagen presentera riktlinjerna för det fortsatta arbetet för jämställdhet
mellan kvinnor och män i statsförvaltningen i en proposition om den statliga
personalpolitiken.

Som underlag till föreliggande proposition har en
promemoria utarbetats inom arbetsmarknadsdepartementets
jämslälldhetssekretariat. Promemorian behandlar den delade arbetsmarknaden,
könsskillnader i utbildningen och förutsättningar för kvinnors förvärvsarbete.

Promemorian
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Dataeffeklutredningens betänkande har
remissbehandlats. En förteckning av remissinstanserna och en sammanställning
av deras yttranden, vad avser det av utredningen föreslagna åtgärdsprogrammet
för kvinnor i samband med datorisering bör fogas till detla protokoll som
bilaga 2.

Jag har under beredningen av de frågor som nu skall
behandlas samrått med cheferna för social-, finans-, utbildnings-,
arbetsmarknads-, industri-och civildepartementen saml med statsråden Göransson
och R. Carisson.

Prop. 1984/85:130 4

2 10-milJonerskampanjen och dataeffektutredningen

2.1 lO-miljonerskanipanjen

Delkampanjen "Fler kvinnor
lill induslrin" genomfördes i arbetsmarknadsdepartementets regi under
budgetårel 1983/84. Kampanjen skulle vara ell led i en mer långsiktig strategi
med målsättningen att bredda kvinnornas arbetsmarknad, och den skulle utformas
så att möjligheter gavs lill stor lokal variationsrikedom. En referensgrupp med
förelrädare för arbetsmarknadens parter svarade för uppläggningen av
kampanjen. Kampanjen har bedrivits över hela landet och har haft tre olika
huvudinriktningar, nämligen ålgärder för all påverka flickors utbildnings- och
yrkesval, datautbildning för kvinnor och rekryterings- och
vidareulbildningsåtgärder i arbetslivet. Härutöver har etl antal projekt med
molsvarande inriktning genomförts för invandrarkvinnor. Samtliga projekt har
redovisats och diskuterats vid länsvisa uppföljningskonferenser, där frågan om
hur vunna erfarenheter kan integreras i de berörda parternas normala verksamhel
spelal en viktig roll. En slutrapport om kampanjen sammanställs inom
arbetsmarknadsdeparlemenlet. 1 del följande redovisas de viktigaste delarna av
kampanjen.

För atl påverka flickor lill
olradilionella utbildnings- och yrkesval har samtliga tekniska högskolor inom
en ram av 3 milj. kr. genomfört projekt i syfte all i ökad utslräckning
rekrytera kvinnliga elever. Åtgärderna har varierat mellan de olika högskolorna
men i regel innefattat dels informationssatsningar av kvinnliga leknologer i
grundskola/gymnasieskola, dels möjligheter för flickor att på högskolorna ta
del av pågående verksamhet. Besöken på högskolorna har i en del fall
kombinerats med indusiribesök.

Högskolorna har också vänt sig lill
lärare i tekniska och naturvetenskapliga ämnen på högstadiet och gymnasiet
saml lill syo-funktionärer. Ett par högskolor har haft utbildning/information i
data och teknik för flickor under helger och lov och därvid mött ett oväntat
stort intresse.

Sammanfattningsvis visar erfarenheterna från de lekniska
högskolorna på behovel av informations- och utbildningsinsatser inte bara till
elever ulan också till framförallt lärare i naturvetenskapliga ämnen,
lekniklärare och syo-funktionärer för all dessa bättre skall kunna tillgodose
flickornas behov och förutsättningar inom det lekmskl-nalurvelenskapliga
området. De modeller för lemasludier, teknikverksläder, studiedagar,
lärarhandledningar m. m. som utarbetats inom kampanjen och som finns
tillgängliga vid respektive högskola utgör en god grund för etl fortsatt
arbete.

LO, TCO och SAF har tillsammans
disponerat 1 milj. kr. för information på grundskolans högstadium i fem län av
kvinnor i manliga yrken. Speciellt utbildade skolinformatörer (kvinnliga s.k.
"brytare") har informerat flickor i grundskolan.

Prop. 1984/85:130 5

Fredrika-Bremer-Förbundel har i
samma län genomfört föräldrainfor-mation inför flickornas utbildnings- och
yrkesval. Klass- och föräldramöten anordnades med medverkan av
skolinformatörerna.

Lärarhögskolan i Växjö har inlett
ett arbele med nya modeller för teknikämnet, bl. a. kurser som skall vara
attraktiva för flickor genom all exempelvis kombinera språk och leknik.

Effeklen av insalser som syftar
lill alt påverka yrkes- och ulbildningsval kan ofta ses först på lång sikl.
Berörda skolor, elever och lärare har emellertid inte bara visat etl stort
inlresse och hög aktivitet i de genomförda projekten ulan fortsätter i
flertalet fall med en verksamhet i kampanjens anda.

Många lokala
projektledare/medarbetare pekar också på vikten av att tidigt föra in
teknikämnet i undervisningen och understryker att flickors och pojkars inlresse
för leknik bör uppmärksammas redan i förskolan.

Daloriseringen i arbetslivel
innebär inte bara alt tradilionellt kvinnoarbete las över av datorerna ulan
också all kvinnorna många gånger får svårare atl hävda sig i konkurrensen på
arbetsmarknaden. Mot denna bakgrund inilierades inom kampanjens ram en rad
datauibildningsprojeki riktade lill kvinnor.

Kvinnor på industriarbelsplatser i
Sandviken, Stockholm och Umeå har genom uppsökande verksamhel rekrylerals till
studiecirklar i datateknik. Studiecirklarna, i vilka ingick enbart kvinnliga
deltagare, har anordnats av Arbetarnas bildningsförbund (ABF) och
Tjänstemännens bildningsverk-samhel (TBV). Många av kvinnorna arbetade skift.
På några arbetsplatser har samtliga kvinnor deltagit i utbildningen. 1 ell par
av förelagen har detla varil den mesl omfattande satsningen på
personalutbildning någonsin.

Andra datauibildningsprojeki har
inneburit vidareutveckling av dalaslu-ge-verksamhel. inlernatutbildning för
invandrarflickor och invandrarkvinnor.

Totalt har 1.3 milj. kr. salsals på
datauibildningsprojeki. 1 utvärderingen av dessa projekt påpekar många kvinnor
värdet av all ulbildning inom vad som anses vara etl manligt ämne getts i rena
kvinnogrupper. Den enkönade gruppen tycks många gånger ha varil en
förulsältning för kvinnornas deltagande. Tillströmningen lill
dalautbildningsprojeklen har överträffat de flesta förväntningar, varför en
viss brisl på utbildade lärare gjort sig kännbar. Många datacirkelddlagare har
ullalal inlresse för fortsall datautbildning.

Den tredje inriktningen inom
kampanjen "Fler kvinnor lill industrin" avsäg rekiylerings- och
vidareulbildningsåtgärder i arbetslivel. I samarbele med länsarbetsnämnder,
utvecklingsfonder, förelag och forskningsråd har en rad aktiviteter genomförts
till en sammanlagd kostnad av 2,5 milj. kr. Ett tjugotal projekt har genomförts
med målsättningen att öppna nya utvecklingsvägar för kvinnor i ofta mindre
kvalificerade befattningar. Ett par projekt har riktats lill arbetslösa
kvinnor. Flera projekt har haft inslag

Prop. 1984/85:130 6

av
datautbildning. Projekten i denna del har visat en myckel slor bredd, från
orienteringskurser till kvalificerad utbildning i elektroteknik och robotteknik.
Drygt 500 kvinnor har deltagit. Flera projekt har haft inslag av
självförlroendeträning. Som exempel på andra projekt kan nämnas vidareutbildning
i svenska, matematik, engelska och data för kvinnor med enbart
folkskoleulbildning, uppsökande verksamhet för all informera bl. a. arbetslösa
kvinnor om teknisk ulbildning samt varvad teoretisk/praktisk utbildning lill
el/lele/robollekniker av flickor i Trollhällan. Dessa flickor ges fasl
anställning efter genomförd treårig utbildning. I elt projekt har arbetslösa
kvinnor vid besök på småförelag informerat om kvinnors arbetsmarknadssituation,
arbelsmarknadspoliliska medel m.m., för att underlätta framtida rekrytering av
kvinnlig arbetskraft.

Erfarenheterna från dessa projekt är överlag
positiva, men det betonas i etl par slutrapporter att enstaka projekt under en
kortare lid inte kan ge samma resultat som ett mer långsiktigt arbele.
Tidsbegränsade kampanjer har dessutom ofta den svagheten alt det blir för kort
planerings- och förberedelselid för berörda förelag och organisationer. Å andra
sidan kan de tidsbegränsade projekten initiera verksamhet på längre sikl och
genom en ofta intensiv pressbevakning ge impulser till förändringar i många
andra sammanhang.

Tidigare genomförda försök där man sökt rekrytera
kvinnor till otraditionella arbeten har visal stora skillnader mellan
kortsiktiga och långsikliga resultat. De goda resultaten på kort sikt har inte
visal sig bestående ulan kvinnorna har efter en lid återgått lill mer
rutinbetonade arbetsuppgifter. I rapporterna påpekas också atl det är
väsentligt med ett mera långsiktigt uppföljningsarbete med möjligheter att vid
en senare lidpunki gå in med ytterligare slödålgärder.

Slutligen riktade sig vissa projekt uteslutande
till invandrarkvinnor för alt förbättra deras möjligheter att få arbeten med
teknisk inriktning eller mer kvalificerade befallningar. Här dellog framförallt
arbetslösa invandrarkvinnor.

Genom kampanjen "Fler kvinnor till
induslrin" har 46000 flickor/kvinnor på mer än 100 orter i landet berörts
direkt av verksamheten. Förutom central och lokal projektledning har ca 3 200
lärare, 3000 föräldrar, 800 företag och 600 skolor varit engagerade i arbetet.
Massmedia har ägnat kampanjen stor uppmärksamhet.

En av kampanjens målsättningar var atl påbörja ell
förändringsarbele eller stimulera en redan pågående verksamhet. Utvärderingen
av kampanjen visar all denna målsättning nåtts i flertalet fall. Resultatet
har inte bara blivit vikliga insatser för enstaka kvinnor eller grupper av
kvinnor under en begränsad tid ulan en reell förstärkning av det mer
långsikliga arbetet för jämställdhet på arbetsmarknaden.

Flera projekt har nu övergått från att vara
försöksverksamhet lill alt bli en del av etl reguljärt arbele. Della har många
gånger möjliggjorts genom

Prop. 1984/85:130 7

omprioriteringar av befintliga resurser. Den utvärdering
av kampanjen som har genomförts inom arbetsmarknadsdepartementet visar
emellertid att behovel av fortsatta insalser i kampanjens anda är stort. En
varaktig förändring kräver ofta stimulans och uppföljningsinsatser under en
längre tidsperiod.

2.2 Dataeffektutredningen

Dataeffeklutredningens förslag
berör en rad samhällssektorer och spänner över flera departements
ansvarsområden. I 1985 års budgetproposition (prop. 1984/85: 100 bil. 12 s.
45-49) redovisas hur förslagen i betänkandet behandlas inom regeringskansliet.
Belräffande utredningens förslag till ålgärdsprogram för kvinnor hänvisar
chefen för arbetsmarknadsdeparlemenlet lill den kommande propositionen om
kvinnornas ställning på arbetsmarknaden.

Dataeffektutredningen behandlar i
sitt slutbetänkande (SOU 1984:20) Datorer och arbelslivels förändring framför
alll datoriseringens effekter för sysselsättning och arbetsmiljö. Utredningens
förslag avser i förslå hand del arbelsmarknadspoliliska området. Ulredningen
understryker behovel av en regional spridning av den nya tekniken liksom
ålgärder som gör den tillgänglig för små och medelstora förelag. I förslagen
betonas atl krav på en god arbetsmiljö i vid bemärkelse måsle beaklas när ny
leknik införs. Vidare föreslår ulredningen åtgärder inom utbildnings- och
forskningsom-rådel. Utredningen betonar att särskild uppmärksamhet bör riktas
mot grupper, som direkt kan komma all beröras av den strukturförändring i
samhället som daloriseringen innebär.

Dataeffeklulredningen fick genom
tilläggsdirektiv år 1982 i uppdrag atl särskill studera kvinnornas
arbetsmarknadssilualion i samband med datorisering. I samband härmed
utarbelades en sekretariatsrapport (Ds A 1983: 9) Kontorsautomation och
kvinnors framlida arbetsmarknad.

Ulredningen har funnit all kvinnor,
särskill lågutbildade kvinnor med rutinarhelsuppgifter inom såväl induslrin som
på kontoren, riskerar att påverkas negativt av den omställnings- och
anpassningsprocess som den tekniska utvecklingen i kombination med den
könsuppddade arbetsmarknaden kan ge upphov lill under de kommande åren. Enligt
ulredningens bedömning måsle kvinnorna ges reella möjligheter att anpassa sin
arbels-marknadssitualion i samband med all ny teknik införs. Risken all bli
arbetslös är annars pålaglig. Enligt ell räkneexempel av utredningen skulle
sålunda arbetslösheten till följd av daloriseringen kunna beröra uppåt 100000
kvinnor inom en period av tio-femton år.

Mot denna bakgrund föreslår
ulredningen att ell särskill ålgärdsprogram ulformas för atl underiälla denna
omställnings- och anpassningsprocess. Inom ramen för della program bör bl.a.
beaktas vikten av all kvinnorna kan tillgodogöra sig de möjligheter som den nya
tekniken skapar både till nya arbetstillfällen och etl rikare arbetsinnehåll.
Åtgärdsprogrammel före-

Prop. 1984/85:130 8

slås
bli utformat av en lill arbetsmarknadsdepartementet knuten gmpp med företrädare
för arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), skolöverstyrelsen (SÖ),
jämställdhetsombudsmannen (JämO), SAF, LO, TCO och SACO/SR. Programmet
föreslås bl. a. innehålla information till kvinnor om ny leknik med exempel på
god teknikanvändning.

I anslutning lill den av ulredningen i annat
sammanhang föreslagna regionala utvecklingsverksamheten och
"stmkluromvandlingsutbildning-en" föreslås att särskilda utvecklings-
och utbildningsprogram för kvinnor ulformas i samband med datorisering.

Ulredningen föreslår också all särskilda insatser
görs inom l.ex. data-och elektronikbranschen för atl följa upp och förverkliga
jämslälldhetsav-lalen mellan arbetsmarknadens parter saml jämslälldhelslagens
bestämmelser om aktiva åtgärder för jämställdhet i arbetslivet.

Vidare
understryks behovet av riktade insatser på dalautbildningsområdet och andra
områden i form av lokalt initierade och genomförda projekt i samtliga län. Som
exempel nämner utredningen dalastugeprojekt, dataläger, lemadagar,
tekniklaboratorium, leknikverkstad och pilotprojekt. Studieförbund,
länsskolnämnder och länsarbetsnämnder nämns som lämpliga samarbetspartners och
föreslås utnyttja de av utredningen föreslagna resurserna för regionala
utvecklingsprogram.

Slutligen
menar utredningen alt elt åtgärdsprogram bör innehålla insatser för forskning
och utredning om kvinnors arbetsmarknad i samband med all ny leknik införs. En
sådan forsknings- och utredningsverksamhet bör bl. a. omfatta områden som
sysselsättning, arbetsuppgifter, arbetsorganisation m. m.

Utredningen menar all åtgärdsprogrammel lill en del
skall kunna finansieras med befintliga medel inom del ordinarie
jämslälldhelsarbetet saml av ulredningen i andra avsnitt föreslagna
resursförstärkningar. Behov av särskilda medel bedöms dock föreligga för
information till kvinnor om ny leknik och för lokal projektverksamhet.
Ulredningen föreslår att 4 milj. kr. per år avsätts under en fyraårsperiod för
genomförandet av åtgärdsprogrammel.

3
Föredragandens överväganden

3.1
Allmänna utgångspunkter

Möjligheterna för både kvinnor och män atl ha ett
eget arbete och en egen inkomst är en grundläggande fömtsättning för
jämställdhet. I Sverige förvärvsarbetar kvinnorna idag i nästan lika hög
utslräckning som männen vilket är unikt i västvärlden. På mindre än 20 år har
enförsörjarfamiljen nästan försvunnit och tvåförsörjarfamiljen - eller
ensamförsörjarfamiljen - blivit normen i vårt land. Detta har möjliggjorts
genom etl medvetet reformarbete inom olika samhällssektorer. En majoritet av
alla förvärvsår-

Prop. 1984/85:130 9

betande
kvinnor arbetar inom den offentliga sektorn. Utbyggnaden av en tjänstesektor i
offentlig regi har emellertid inte bara skapat arbete åt en stor mängd kvinnor
utan har också skapat de praktiska fömlsällningarna för många andras
förvärvsarbete. Barnomsorg, äldreomsorg och goda kollektiva kommunikationer är
exempel på nödvändiga fömtsättningar för Sveriges internationellt sett höga
kvinnliga förvärvsfrekvens.

Del råder i dag bred politisk enighet om
jämsiälldheismålen. En rad offentiiga och enskilda organ i samhället arbetar
var och en inom sill område för all förverkliga dessa mål. Fortfarande är dock
kvinnors och mäns villkor i samhället alltför olika. I arbetslivet tar sig delta
uttryck bl. a. i all kvinnor och män arbetar i skilda branscher, i olika yrken
och med olika lång daglig arbetstid. En väsenllig uppgift för
jämställdhetsarbetel är därför atl verka för en arbetsmarknad som inte är
uppdelad i en manlig och en kvinnlig del utan en där kvinnor och män istället
deltar i alla delar av arbetslivet på samma villkor och med lika möjligheter.

Många kvinnor har svårigheter att kombinera
förvärvsarbete med god omsorg om barnen. Detta gäller inte minst för kvinnor
med små barn. En generell förkortning av den dagliga arbetstiden med målet sex
limmar per dag skulle förbättra villkoren. Många löntagare prioriterar också,
enligt tillgängliga undersökningar, en sådan förbättring av levnadsstandarden
framför en ökad konsumtion. En åtgärd som har slor betydelse är den möjlighel
som föräldraledighetslagen ger småbarnsföräldrar att förkorta sin arbetstid med
ersättning för inkomstbortfall. Det är angeläget alt denna rättighel, som
framför allt utnyttjas av småbarnsmödrarna, fördelas mer jämlikt mellan
föräldrarna.

Utvecklingen mot jämställdhet på arbetsmarknaden
har gått snabbt under den senaste femtonårsperioden. Kvinnorna har nu
definitivt befäst sin position på arbetsmarknaden. Del finns emellertid en
påtaglig risk att 1970-talets positiva utveckling mot ökad jämställdhet inte
utan vidare kommer att fortgå. Dataeffeklutredningens bild av datoriseringens
möjliga konsekvenser för många traditionella kvinnoarbeten inom industri,
service och framför alll kontorsarbete understryker behovet av omedelbara offensiva
åtgärder. Enligt utredningen är risken annars påtaglig att de grupper kvinnor,
som idag av varierande anledningar har en svag ställning i arbetslivet, i
framliden kommer alt drabbas av arbetslöshet.

Under 1970-lalet kunde både den slora gruppen
nylillträdande kvinnor på arbetsmarknaden och en slor andel av dem som genom
omstruktureringar av näringslivet tvingades söka nya arbeten beredas
sysselsättning inom den snabbt växande offentliga sektorn. Då denna tillväxt nu
sker i en mer långsam takt kommer dessa gmpper inte i samma utsträckning som
tidigare kunna beredas arbete inom den offentliga sektorn. Della kan bli
kännbart för många kvinnor vars traditionella arbetsuppgifter i den privata
sektorn lagils över av datorer. Inom industri och privat tjänstesektor väntas
däremol en ökad efterfrågan på kvalificerad arbetskraft. Såväl de

Prop.
1984/85:130 10

kvinnor
som idag befinner sig på arbetsmarknaden, som de som befinner sig i utbildning,
har emeilerlid en förhållandevis svag ställning i konkurrensen om arbetena
inom dessa sektorer. Deras ulbildning och arbetslivserfarenhet hänför sig
framför allt lill vård- och servicesektorn.

Även många s. k. traditionella mansjobb väntas
försvinna. Många industribranscher står inför stora omställningar på grund av
överkapacitetsproblem, omstruktureringsbehov och tilltagande
inlernalionalisering. En följd av en minskad induslrisysselsällning kan bli
ökad konkurrens från männens sida även vad gäller de kvinnodominerade arbelena
i den offentliga sektorn.

Konkurrensen om de tillgängliga arbetena inom
industrin kommer samtidigt att öka. Ulbildningskraven höjs också successivt,
och enligt bl. a. dataeffeklutredningens bedömning kommer utbildning inom
traditionellt manliga områden som teknik och dala alt bli alllmer
utslagsgivande.

Mot denna bakgrund framstår flickornas
traditionella val inom hela utbildningssystemet som än mer betänkligt. Hittills
har dessa val alltför ofta lell till lågavlönade kvinnoarbeten med begränsade
utvecklingsmöjligheter. Fortsätter flickor att välja på samma säll som nu, är
risken pålaglig att utbildningen för många kommer alt leda lill väsentliga
svårigheter med åtföljande perioder av arbetslöshet och härigenom allvarliga
konsekvenser för samhällsekonomin. Den välbehövliga begåvningsreserv som
flickorna utgör las också dåligt tillvara.

Mot denna bakgrund anser jag all ålgärder måsle
vidtas över etl brett område. Den genomförda 10-miljonerskampanjen visade, atl
myckel goda resultat kan uppnås genom särskilda projeklinsalser. Jag föreslår
därför alt ytterligare projektmedel avsätts för ell forlsalt arbete med i
huvudsak samma inriktning och uppläggning som 10-miljonerskampanjen. Projektverksamheten
bör utformas i samarbele med bl. a. arbetsmarknadens parter.

3.2
Åtgärdsprogram

Dataeffektutredningen föreslog i sitt
slutbetänkande atl elt särskilt åtgärdsprogram skulle ularbelas för alt stärka
kvinnornas ställning i den föreslående omslruklureringsprocessen på arbetsmarknaden.
Många av de insalser ulredningen föreslog har prövats inom ramen för
lO-miljonerskam-panjens arbele. Tyngdpunkten i kampanjen var all identifiera
sådana områden där man med en smärre förändring eller förstärkning av etl
befinlligl arbele kunde rikta insatser mot kampanjens verksamhetsområde; förändrat
ulbildningsval för skolflickor, dalaulbildning för kvinnor och rekryterings-
och vidareulbildningsåtgärder för kvinnor, ofta i mindre kvalificerade
befattningar.

Kampanjens arbete kom atl ge resultat på i huvudsak
två sätl. För del första fick en mängd flickor och kvinnor del av kampanjens
aktiviteter. Det

Prop.
1984/85:130 11

gavs
såväl information om arbetsmarknaden och dess förutsättningar som slöd lill all
bättre kunna anpassa sig till en förändrad arbetsmarknadssituation. För det
andra gav kampanjen stimulans och inspiration till ell förändrat arbetssätt i
myndigheter och organisationer. Många som tidigare inte uppmärksammat
jämställdhetsfrågorna fick genom kampanjen en nödvändig kunskap både om andra
myndigheters och organisationers jämställd-helsarbele och vad som kunde
uträttas inom det egna verksamhetsområdet.

Erfarenheterna från kampanjens samarbete mellan
myndigheter på regional nivå ledde lill alt regeringen i december 1984 gav
samtliga länsstyrelser i uppdrag alt genom samverkan med länsskolnämnder och
länsarbetsnämnder stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden.

Syftet med uppdraget är aU länsstyrelserna genom
sitt samordnande planeringsansvar i ökad utsträckning skall uppmärksamma att
ålgärder vidtas på regional nivå för att stärka kvinnornas ställning på
arbetsmarknaden. Vidtagna och planerade åtgärder på regional och om möjligt
även lokal nivå skall redovisas och en analys med etl långsiktigt perspektiv
skall genomföras. Arbelel skall avrapporteras, dels i samband med länsstyrelsernas
prognos för befolknings- och sysselsättningsutveckling, som avlämnas till
regeringen i mars 1985, dels i samband med den länsrapport, som skall lämnas
lill regeringen i oktober 1985. En uppföljning av arbetet skall sedan
fortlöpande ske inom ramen för det regionala utvecklingsarbetet.

Arbetet med länsuppdraget är nu i full gång. Det
har emellertid kommit lill min kännedom aU del nödvändiga statistiska
underiaget för denna typ av analyser många gånger uppvisar brister i
fördelningen på kvinnor och män. DeUa gäller särskilt statistiken på kommunnivå
och industrins syssel-sältningsslalistik. Jag anser del därför angelägel, alt
statens industriverk i samråd med statistiska centralbyrån ägnar denna fråga
särskild uppmärksamhet i syfte alt uppnå ett förbättrat slalistikunderiag.

Jämslälldhelsarbetet bör även fortsällningsvis i
huvudsak bedrivas inom ramen för del ordinarie arbelel i myndigheter och organisationer.
Jäm-slälldhelsplaner och jämställdhelsansvariga på olika nivåer ger numera goda
förutsäUningar för atl ell sådanl arbete skall kunna utvecklas på elt effektivt
och målinriktat sätl. De goda erfarenheterna av lagen (1979:1118) om jämställdhet
i arbetslivel saml JämO:s verksamhel bör också nämnas i della sammanhang.
Särskilda projektmedel kan emellertid, vilket 10-miljonerskampanjen har visal,
på elt effektivt sätt bidra till en nödvändig vidareutveckling av
jämslälldhelsarbetet.

Belräffande det fortsatta projektarbetet kommer
detla all spänna över ett något bredare område än 10-miljonerskampanjen. Myckel
av den verksamhet som inleddes under kampanjen har nämligen nu inlemmals i det
löpande arbelel och kommer all fortgå ulan stöd av särskilda projektmedel.
Inom vissa verksamheter, som inte direkl berördes av kampanjverk-samheten. har
man å andra sidan uppmärksammal områden, där etl be-

Prop.
1984/85:130 12

gränsat
projektarbete skulle kunna ge goda resultat. Jag kommer därför, utifrån
helhetsperspektivet att förbättra kvinnornas villkor på arbetsmarknaden,
föreslå projekt inom en rad olika områden från förskolan lill alla nivåer i
arbetslivet. Jag övergår nu lill att ange vissa riktlinjer för projektmedlens
användning.

Förskola

Flickor och pojkar uppmuntras mer eller mindre
medvetet all redan tidigt utveckla olika sidor i sin personlighet. Redan när
eleverna börjar i lågstadiet är deras attityder till könsrollerna grundlagda.
De flickor, som senare i skolundervisningen väljer en teknisk inriktning på
sina studier, har ofta ett handikapp i förhållande lill jämnåriga pojkar på
grund av sämre allmänna teknikkunskaper.

I
förskolan finns möjligheter att ge barnen erfarenheter och kunskaper som på
sikt kan bidra till att förändra del traditionella könsrollsmönslrel. I
statsbidraget till den kommunala barnomsorgen har avsatts 30 milj. kr. per
budgetår för lokalt utvecklings- och förnyelsearbete inom barnomsorgen.
Regeringen fördelar dessa medel. För atl stimulera flickors och pojkars
intresse för leknik kommer ca 3.3 milj. kr. av dessa medel att avdelas för
projekt med inriktning på området teknik i förskolan.

Syflel är att barnens naturliga nyfikenhet för
leknik skall stimuleras innan de traditionella könsrollsmönstren lägger en
hämsko på flickornas teknikintresse. Jag förutsätter alt kommunerna ansöker om
medel lill sådana projekt.

Grund-,
gymnasie- och högskola

Sedan början av 1970-talel har ett aktivt arbete
ulförts kring jämslälld-hetsfrågorna i skolan. SÖ har bl. a. genomfört flera
större projekt i syfte atl stödja, stimulera och utveckla skolornas verksamhet
på jämslälldhelsom-rådel. Under det senaste året har t. ex. SÖ i samarbete med
andra myndigheter och organisationer tagit fram en tipskatalog med exempel på
insalser som kan stimulera flickor atl välja lekniska yrkesområden. I
läroplanen för grundskolan betonas också myckel starkt skolornas ansvar för att
bidra till en jämnare könsfördelning vid utbildnings- och yrkesval, saml för
all ge alla oberoende av kön samma möjligheter till utbildning. I många kommuner
pågår också etlintensivt utvecklingsarbete i syfte alt förändra såväl
arbetsformer inom grundskolan, valen lill högre ulbildning, som stöd till
flickor som valt otraditionelll. Trots detla finns det emellertid fortfarande
stort behov av insalser för alt förbättra jämställdheten inom utbildningsväsendet.
Efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet och statsrådet Göransson
förordar jag därför, atl ytterligare åtgärder vidtas för att skolan skall ge
flickor och pojkar bättre möjligheter att utbilda sig efter intresse istället
för efter kön.

Prop.
1984/85:130 13

I 1985 års budgetproposition (prop. 1984/85: 100,
bil. 10 s. 154) har statsrådet Göransson föreslagil all särskilda medel,
2,7milj.kr., anvisas för teknikkurser för flickor i årskurs 8 och 9. Kurserna
skall riktas lill flickorna inför valet av gymnasielinje i syfte att påverka
deras val av studieväg i gymnasieskolan och öka deras möjligheter att skaffa
sig utbildning och praktik inom andra delar av arbetsmarknaden än den
tradilionellt kvinnliga. Främsl bör intresset för leknik stimuleras.

Erfarenheter visar alt flickors förmåga atl
tillgodogöra sig kunskaper inom del lekniskl-naturvetenskapliga området kan öka
om undervisningen sker i grupper med enbart flickor. Enligt hittills gjorda
erfarenheter är del av särskild belydelse att flickor praktiskt får pröva vad
del innebär alt studera på en yrkesleknisk gymnasieskoleutbildning, l.ex. atl
arbeta med maskiner och apparater under kunnig ledning.

I några kommuner har under de senasle åren, i regel
med slöd av särskilda medel, anordnats teknikkurser och dalakurser för flickor
under sommaren mellan årskurserna 8 och 9. Erfarenheterna från dessa kurser är
goda. Många flickor har anmäll inlresse. Lärare och elever som deltagit har
gett posiliva omdömen om kurserna och flickornas inlresse för leknik och
teknisk utbildning har ökat.

De föreslagna kurserna bör ingå som en del i den av
mig förordade projektverksamheten för att underlätta flickornas val till
lekniska utbildningar i gymnasieskolan.

Jag har med tillfredsslällelse noterat atl en
särskild arbetsgrupp för jämslälldhelsfrågor nyligen har inrättats inom SÖ.
Arbetsgruppens uppgift är atl stödja skolornas jämställdhelsarbete och i förslå
hand all öka flickornas inlresse för utbildningar inom den tekniskt-,
naturvetenskapliga sektorn samt all stödja de flickor som söker olradilionella
utbildningar. SÖ kommer i delta arbele att särskilt beakla de goda erfarenheter
som vunnits i 10-miljonerskampanjen.

Skolan måsle också på etl bättre sätt ge de
kvinnliga eleverna och deras föräldrar förebilder för otradiliondla yrkesval.
Den försöksverksamhet med kvinnor som informatörer i skolorna som genomfördes
av SAF, LO och TCO under 10-miljonerskampanjen gav mycket goda erfarenheter. SÖ
bör med utgångspunkt i dessa erfarenheter tillsammans med arbetsmarknadens
parter, pröva möjligheterna atl inom ramen för de resurser som fördelas lill
skolinformation sprida och utveckla denna verksamhet ytterligare.
Möjligheterna atl stimulera olradilionella utbildnings- och yrkesval bör även
beaktas vid utarbetande av information direkl lill elever och föräldrar och vid
de obligatoriska föräldrasamtalen i grundskolan.

Ökad uppmärksamhet måste också ägnas frågan hur
flickor resp. pojkar behandlas i skolan. Forskning visar på alt flickorna
generellt sett får mindre tid och uppmärksamhet än pojkarna och all de möler
negativa attityder i grupper som domineras av pojkar. Del är bl.a. vikligl all
läromedel och undervisningsmetoder ulformas med slörre hänsyn lill flic-

Prop. 1984/85:130 14

kornas
erfarenheter och referensramar. I fort- och vidareutbildningen för skolans
personal bör dessa aspekter särskilt uppmärksammas.

Syo-funktionärer har en nyckelroll när det gäller
att förmedla arbetslivsinformation lill eleverna. Det är angeläget att i deras
vidareutbildning och arbetslivskontakter ge systematisk information om vikten
av ell vidgat utbildnings- och yrkesval för flickorna.

Den praktiska arbetslivsorienteringen (prao) har
stor betydelse när det gäller att ge eleverna kontakt med för dem
olradilionella yrkesområden. För att förbättra prao-verksamheten har särskilda
medel anslagils för ulbildning av de handledare som skall la emot eleverna på
arbetsplatserna. I utbildningen skall otraditionella yrkesval särskilt
behandlas. I årets budgetproposition föreslås dessutom särskilda medel till
löntagarorganisationerna för att stimulera rekryteringen av handledare. Såväl
i rekryteringen av handledare som i handledareutbildningen är det angelägel atl
jämställdhetsaspekterna ges en mer framskjuten plats.

Jag anser mot denna bakgrund all nya modeller bör
prövas på lokal nivå för vidareutbildning av lärare, syo-funktionärer och
skolledare i jämslälldhelsfrågor. Projektmedel bör därför ställas lill
förfogande, särskilt för sådan verksamhet som syftar lill all integrera
jämställdhetsaspekterna i den ordinarie undervisningen, framför allt inom det
tekniskt- naturvetenskapliga området.

Genom medvetna insalser riktade lill flickor inför
deras linjeval i gymnasieskolan har en ökning av andelen flickor på de
lekniska linjerna kunnal noteras i flera kommuner. Generellt sett är dock fortfarande
de allra flesta gymnasielinjer starkt dominerade av del ena könet. Endast på
sju linjer är fördelningen i huvudsak jämn, dvs. vardera könet är representerat
lill minsl 40%.

Själv ser jag med särskild oro på alt de flickor
som trots alll gör olradilionella utbildningsval uppenbarligen möter myckel
slora problem i gymnasieskolan. På några linjer är del i del närmaste hälften
av dessa flickor som avbryter sin ulbildning. Projekt bör därför genomföras i
syfte alt ge särskill slöd till de flickor som väljer otraditionelll i
gymnasieskolan.

Jag anser det härutöver särskilt angelägel all
närmare få belysl de långsikliga effekterna av de insatser som görs för all öka
flickornas val av teknisk utbildning. Jag anser därför att man på några orter
bör följa dessa flickors studier i gymnasieskolan och därvid utröna i vilken
utsträckning olika stödinsatser kan öka flickornas möjligheter alt fullfölja
sina olradilionella sludieval. SÖ bör därför av regeringen ges ell särskilt
uppdrag all ulvärdera och följa upp verksamheten i dessa avseenden i några kommuner.
1 uppdraget bör också ingå alt dra slutsatser och successivt inlemma
verksamheten i det omfatlande försöks- och utvecklingsarbete som pågår i
gymnasieskolan, bl. a. med anledning av propositionen (1983/84: 116)
gymnasieskola i utveckling. Jämslälldhelsaspeklerna bör på så sätt naturligt
kunna prägla och inrymmas i hela detla försöks- och

Prop. 1984/85:130 15

utvecklingsarbete. I uppdraget till SÖ bör också ingå atl,
inom ramen för del ansvar som åvilar den slatliga skoladministrationen när del
gäller alt förnya gymnasieskolan, löpande initiera projekt med den
inriklningjag här har beskrivit.

Vidare bör, inom ramen för
projektverksamheten, ell antal länsskolnämnder ges möjlighet all, bl. a.
utifrån 10-miljonerskampanjens erfarenheter, utarbeta etl samlat program för
del fortsatta jämslälldhelsarbetet i skolan. Etl sådant program bör omfatta
insatser såväl i grundskolan som i övergången till gymnasieskolan och ålgärder
inom gymnasieskolan.

Jag anser slutligen all den verksamhet som bl. a. de
tekniska högskolorna bedrivit för all öka rekryteringen av flickor lill högre
teknisk ulbildning även fortsällningsvis i särskilda fall bör kunna stödjas med
särskilda projektmedel.

Arbetslivet

För all förstärka insatserna för
särskill utsålla kvinnogrupper på arbetsmarknaden kommer jag all avsätta
särskilda projektmedel för insatser för sådana kvinnor som riskerar
arbetslöshet eller försämrade arbetsförhållanden i samband med all ny leknik
införs. Särskild uppmärksamhet bör därvid riktas mot främsl konlorsansiällda
kvinnor.

I 1984 års komplelleringsproposition (prop. 1983/84: 150
bil. 4) föreslogs försöksverksamhet med breddalautbildning. Hittills har ca 60%
av deltagarna i denna utbildning varil kvinnor. Grundutbildningen skall följas
av en vidareutbildning. Jag kommer med uppmärksamhet följa könsfördelningen i
denna vidareutbildning då tidigare ertarenheter visar all kvinnoandelen ofta
minskar vid mer kvalificerad utbildning. Ertärenhelerna från de dala-projekt
som genomfördes av studieförbunden inom 10-miljonerskampanjen bör därvid tas
tillvara och vidareutvecklas.

Jag vill i detla sammanhang också
nämna de s. k. förnyelsefonderna, som föreslås inrättade i företagen (prop.
1984/85:8) om förnyelsefonder m.m. 1 samband med årsredovisningen för år 1985
skall viss avsättning göras lill elt s. k. förnyelsekonto. Medlen på kontot får
tas i anspråk för ulbildning av de anställda samt för forskning och
utvecklingsarbete. Utbildningen skall beslutas gemensamt av förelag och
fackliga organisationer. Jag vill erinra om all chefen för finansdepartementet
i propositionen påpekar alt särskild uppmärksamhet bör riktas mol de grupper
som ofta inte kommer i fråga för personalutbildning, l. ex. kvinnor.

För särskill utsålla grupper på
arbetsmarknaden har annars de arbelsmarknadspoliliska åtgärderna som vidtas av
AMS den avgörande betydelsen. AMS har under år 1984 antagit elt nyll program
för jämslälldhet mellan kvinnor och män. Styrelsens ambition är enligt
programmet all arbetet för jämslälldhet skall gå som en röd tråd genom
verksamheten. Jag noterar med tillfredställelse alt arbetsmarknadsverket på etl
målmedvetet och syslemaliskl sätl verkar för jämställdhet på arbetsmarknaden
och all

Prop. 1984/85:130 16

man
på alla nivåer (centralt, regionall och lokalt) har särskilt utsedda personer
som skall svara för atl ett jämställdhelsarbete verkligen bedrivs.

Jag vill i detta sammanhang peka på att kvinnor,
trots att de utgör hälften av de arbetslösa, inte får del av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i samma utsträckning som männen. De åtgärder
som vidtas fungerar vidare i ringa utsträckning som pådrivande när del gäller
att vidga kvinnornas arbetsmarknad. Enligt min mening bör således, i högre
utsträckning än f.n., riktade insatser lill kvinnor genomföras inom ramen för
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i syfte att molverka den underrepresentationen
av kvinnor som nu föreligger. Jag anser, alt en målsättning bör vara, atl såväl
beredskapsarbeten som rekryteringsstöd kommer kvinnor till del i en omfattning,
som motsvarar deras andel av de arbetslösa. Ansträngningar måste också göras
för att motverka del traditionella yrkesvalet inom arbetsmarknadsutbildningen
liksom vid anvisningen av beredskapsarbeten.

För
arbetsmarknadsutbildning (AMU) i företag gäller f.n., som en av fyra
alternativa bidragsgrunder, all utbildningen riktas till underrepresen-terat
kön. Varken denna bidragsgrund eller dess föregångare, del s. k.
jämslälldhetsbidraget, har utnyttjats i annat än myckel ringa utsträckning.
Enligt min mening är della oroväckande. Jag anser atl ökade ansträngningar bör
göras för att bryta del Iradilionella yrkesvalet inom arbetsmarknadsutbildningen.
Jag avser atl slälla särskilda projektmedel lill förfogande för att utarbeta
modeller för ökad användning av arbelsmarknadsulbildning riktad till anställda,
som vill utbilda sig lill ett yrke, dominerat av del motsatta könet.

Lämpliga åtgärder för all öka kvinnoandelen inom de
mansdominerade utbildningarna inom AMU bör också övervägas i samband med den
förestående omorganisationen av AMU (prop. 1984/85: 59) om ny organisation av
AMU. Jag har erfarit alt lill den särskilda utredare, som skall lämna förslag
om AMU:s organisation, kommer atl knytas en särskild referensgrupp med denna
uppgift.

Arbetslösheten bland ungdomar har genom
verksamheten i de s.k. ungdomslagen kunnat nedbringas väsentligt. Majoriteten
av dellagarna i lagen är flickor och dessa flickor är framförallt sysselsatta
med vård- och servicearbelen inom den offentliga sektorn. Flickorna har efter
arbetet i ungdomslagen svårare än pojkarna att finna ett arbete på den
reguljära arbetsmarknaden. Denna utveckling innebär en påtaglig risk för alt
flickorna vänjs vid en tradilionellt kvinnlig arbetsmarknadssituation med etl
deltidsarbete inom vårdsektorn. Verksamheten inom ungdomslagen måste därför i
högre utsträckning inriktas på att vidga flickornas yrkesval. De
jobb-sökarklubbar, som föreslagits i budgetpropositionen (prop. 1984/85: 100,
bil. 12 s. 105-115) för aU ge ungdomar möjlighet all metodiskt söka arbete,
bör i viss utslräckning kunna utformas som särskilda klubbar för flickor.

Prop.
1984/85:130 17

Kvinnor med otraditionella yrkesval möter många
gånger särskilda svårigheter. Kvinnor som börjar på.mansdominerade
arbetsplatser söker sig ofta tillbaka till traditionella kvinnojobb, antingen i
form av mindre kvalificerade arbetsuppgifter på samma arbetsplats eller till
andra sektorer av arbetsmarknaden. Jag anser det därför väsentligt atl åtgärder
kan utformas också inom arbetslivet för att stödja framförallt nyanställda
kvinnor på olradilionella arbeten. Med stöd i bl. a. de medbestämmandeavtal om
jämställdhet som tecknats på de tre stora avtalsområdena (SAF-LO/PTK, kommunal
och statlig sektor) och Kooperationens förhandlingsområde bör sådana projekt
kunna initieras l.ex. i form av stödgrupper eller studiecirkelverksamhet.

På de arbetsplatser där kvinnor rekryterats till
olradilionella arbeten bör också åtgärder riktas till arbetsledare och chefer.
Även här anser jag del vara väsentligt atl genom projektverksamhet utarbeta
lämpliga program. Denna verksamhet bör också ligga väl i hnjen med de träffade
jämställdhetsavtalen.

För att öka rekryteringen av kvinnor till
mansdominerade arbetsplatser bör också företagsinriktade projekt genomföras.
Syftet bör vara att genom rekryteringsinsatser eller förändringar av
arbetstider eller arbetsorganisa-fion stimulera kvinnor att söka otradifionella
arbeten.

Jag vill i detta sammanhang också nämna att det i
reglerna för det regionalpolitiska stödet sedan år 1974 stadgas att minst 40%
av vardera könet skall rekryteras vid en företagsexpansion, om slöd skall
lämnas. Direkt könskvotering, som villkor för samhällsstöd, finns endast inom
regionalpolitiken. Jag anser det vara väsentligt att utvärdera effekterna av
denna könskvotering. Detta är en naturlig arbetsuppgift för statens industriverk.

De samlade erfarenheterna från projekten som syftar
fill all stärka kvinnornas ställning vid valet av otraditionella
arbetsuppgifter bör tillvaratas av den arbetsgrupp som jag, efter samråd med
chefen för industridepartementet, avser att tillsätta. Arbetsgmppens uppgift
skall vara att göra en särskild analys av kvinnornas villkor i samband med
industrins förnyelse. Gmppen bör härvid ta del av de erfarenheter som gjorts av
de tekniska högskolorna i deras arbete för att öka rekryteringen av flickor
fill högre teknisk ulbildning. Arbetsgmppens arbete skall redovisas och
diskuteras i de rådgivande organ som är knutna till industridepartementet,
såsom det näringspolitiska rådet, det tekniskt-industriella rådet samt det
regionalpolitiska rådet.

Kvinnor som egna företagare har blivit allt
vanligare under senare år. De regionala utvecklingsfonderna fyller en viktig
uppgift för de mindre och medelstora företagen inom framförallt
tillverkningsindustrin. Trots att de kvinnor som etablerar sig som egna
företagare framförallt har sin verksamhel inom servicesektorn, vill jag
understryka fondernas ansvar för de

2
Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 130

Prop.
1984/85:130 18

kvinnliga
småförelagarna och betona all fonderna i viss utsträckning även har möjlighet
att stödja verksamhel inom tjänstesektorn.

I
delta sammanhang vill jag också peka på den kooperativa företagsformen som en
möjlighet för dem som vill etablera en egen rörelse. Regeringen inrättade år
1984 det kooperafiva rådet som bl. a. skall utgöra en kontaktyta mellan
regeringen och kooperationen. Rådets främsta uppgift är dock all stimulera
utvecklingen av såväl befintlig som ny kooperativ verksamhel. Fördelarna med
den kooperativa förelagsformen är all den ger delaktighet i produklion och
ägande, vilket ofta eftertrågas av kvinnor. En möjlighet all arbela kooperativt
är au kvinnor med enskilda firmor låter dessa bilda en ekonomisk förening för
samordnig av tjänster som marknadsföring, bokföring etc. De idag existerande handelshusen
för kvinnor arbetar efter en sådan modell. Jag avser att slälla projektmedel
lill förfogande för en utveckling av den kvinnokooperaliva verksamheten.

De regionala utvecklingsfonderna bedriver en viktig
informations- och utbildningsverksamhet riktad lill små och medelstora förelag.
Jag anser utbildningsbehoven för stora grupper kvinnor inom
utvecklingsfondernas verksamhetsområde vara så eftersatta att särskilda
kvinnoprojekt är motiverade. Inom ramen för 10-miljonerskampanjen genomfördes
riktad utbildnings- och informationsverksamhet lill kvinnor i vissa
utvecklingsfonders regi. Jag anser att denna verksamhel bör vidareutvecklas och
kommer därför att avsätta särskilda projektmedel för en sådan verksamhel.

Även i andra sammanhang bör projektmedel kunna
utnyttjas för målinriktad informationsverksamhet angående kvinnornas framtida
arbetsmarknad.

Den projektverksamhet som jag hittills förordat har
framförallt syftat till alt förbättra kvinnornas position i utbildning och
arbetsliv. Om kvinnorna under mer jämlika förhållanden skall kunna la del i
arbetslivet måste emellertid männen vara beredda alt i större utsträckning än i
dag ta sin del av arbetet i hemmen. Inte minsl väsentligt är alt männen
utnyttjar sina möjligheter till en längre sammanhängande föräldraledighet och
lill förkortad daglig arbetstid för vård av barn. Arbetsmarknadens parter har
här ell stort ansvar för all informera, stimulera och underlätta för fäder atl
ta ui sin föräldraledighet.

I propositionen (prop. 1984/85:78) om förbättringar
inom föräldraförsäkringen, havandeskapspenningen och vissa regler inom
sjukpenningsförsäkringen uttalar chefen för socialdepartementet att
inriktningen för föräldraförsäkringens ersätlningsdagar bör vara att de -
efter den första liden efter barnets födelse — i princip skall tas ul lika av
de båda föräldrarna. Viklen av en aktiv informationsverksamhet med denna
inriktning understryks i detta sammanhang. Projekt som syftar till att
underiälla för männen att förena förvärvsarbete och föräldraskap och härvid i
ökad utsträckning utnyttja sin föräldraledighet vore här av inlresse.

Prop. 1984/85:130 19

Jag vill också nämna atl jag i syfte att underlätta
en förändring av den traditionella mansrollen år 1984 tillsatte en arbetsgrupp
för all undersöka männens villkor i samhället. Arbetsgruppen, som har avlämnat
ett flertal delrapporter, kommer senare under våren att presentera ett
idéprogram med förslag till ålgärder.

Forskning
m.m.

Arbetslivscentrum har utarbetat en förstudie
angående forskningsbehov i anslutning till 10-miljonerskampanjen. I sin
förstudie uppmärksammar arbetslivscentmm flera angelägna forskningsområden. Som
exempel kan nämnas arbetsorganisationens betydelse för att förbättra kvinnornas
möjligheter atl förena förvärvsarbete och hemarbete, samt vilka möjligheter
den nya tekniken öppnar för kvinnor i traditionellt manliga yrken.

Regeringen
beslutade i december 1982 att tillkalla en delegation för
jämställdhetsforskning (JÄMFO). Jag har givit JÄMFO i uppdrag, att med
utgångspunkt från arbetslivscentrums rapport och i samråd med berörda
myndigheter och forskningsorgan utarbeta ett konkret forskningsprogram angående
kvinnornas situation på arbetsmarknaden.

Härvid bör också invandrarkvinnornas situation beaktas.
Många invandrarkvinnor har fått sin första arbetslivserfarenhet i Sverige och
härvid brutit med det traditionella kvinnolivet i sina hemländer. Delta skapar
nya familjemönster och kan leda till att normerna från hemlandet påverkas och
förändras. Det saknas kunskaper om hur invandrade kvinnor påverkas i sina
roller av den höga förvärvsintensiteten och det nya samhällets krav och
värderingar. Vi har också bristfälliga kunskaper om i vilken utsträckning
invandrade kvinnor får möjlighet att utvecklas i sina arbeten och få mera
mångsidiga och kvalificerade arbetsuppgifter.

Jag anser det därför mycket angeläget att forskning
om invandrade kvinnors siluation prioriteras så att underlaget för särskilda
åtgärder för dessa förbättras.

Jag vill också särskilt nämna den
utredningsverksamhet i form av branschsludier, som bedrivits av JämO. JämO har
tidigare uträttat ett värdefullt arbete i samband med kartläggning av vissa
jämställdhelsfrågor inom bankväsendet, bland leverantörer av datautmstning m.m.
Jag anser atl denna lyp av åtgärdsinriktade branschstudier ytterligare bör
stimuleras.

Jag vill avslutningsvis beröra frågan om kvinnors
representation i olika beslutande och rådgivande församlingar. En förstärkt
kvinnorepresentation har stor betydelse för att stärka kvinnornas ställning på
arbetsmarknaden. Kvinnor och män har många gånger olika kunskaper och
erfarenheter som båda är en tillgång för samhället och därför bör påverka
beredningen och tillämpningen av beslut. Under de senaste tio åren har den kvinnliga
representationen förbättrats i såväl politiska som fackliga organ. I många
slatliga organ är dock kvinnorepresentationen fortfarande mycket låg. I de
statliga kommittéerna utgjorde kvinnorna vid årsskiftet 1984/85 endast

Prop.
1984/85:130 20

16%. Andelen kvinnor hade minskal någol sedan föregående
år. I statliga styrelser och rådgivande organ var kvinnorepresentationen mindre
än 10%. Länsarbetsnämndernas styrelser, där mänga frågor av vikt för kvinnornas
sysselsättning bereds, hade bara 8% kvinnor. Konsiiuiionsutskot-lel påpekar i
sill granskningsbelänkande (1983/84:30), all ökningen av andelen kvinnor på de
högsta tjänsterna i regeringskansliet gåu myckel långsamt saml alt del är
angeläget att regeringen i lillsällningsärenden beaktar
jämslälldhelsaspeklerna. Slrävanden alt öka kvinnornas dellagande i l.ex.
kommitté- och utredningsarbete måsle fortsälla. Utskollet utla-lar alt del med
uppmärksamhet även i fortsättningen kommer atl följa utvecklingen av
jämslälldhelsfrågorna i regeringen. När representanter utses i statliga organ
har intresseorganisationerna också stort inflytande över valet av personer. Jag
har under år 1984 haft överiäggningar med arbetsmarknadens parter och vädjat
till dem all i slörre utslräckning än hittills nominera kvinnliga kandidater
lill olika posier.

Jag har också nyligen tagit
initiativ lill en karlläggning av vilka åtgärder som kan vidtas för atl
kvinnorepresentationen skall kunna stärkas. En viktig uppgift inom ramen för kartläggningen
blir all överlägga med arbetsmarknadens parter och andra organisationer som är
företrädda i större omfattning i statliga styrelser, ulredningar etc. om hur
nomineringen av kvinnor skall kunna öka.

Anslagsfrågor m. m.

För projektverksamhet, som jag har
förordat och gett exempel på i del föregående, beräknas således medel dels över
social- och utbildningsdepartementens huvudtitlar (sammanlagt ca 6 milj. kr.),
dels bör medel beräknas över arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel anslagel
A2. Kommittéer m.m. (5 milj. kr.) och B3. Arbetsmarknadsutbildning. Av de medel
som chefen för arbetsmarknadsdepartementet totalt beräknat på anslaget B3.
Arbelsmarknadsulbildning för budgetåret 1985/86 avses 4 milj. kr. disponeras
för särskild projektverksamhel för all stärka kvinnornas ställning på
arbetsmarknaden. Regeringen bör ge riksdagen detla tillkänna. Sammanlagt kan
därmed 9 milj. kr. disponeras över arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel.
Tillhopa med de medel som lidigare har beräknats i budgetpropositionen kan
således 15 milj. kr. disponeras för ålgärder för all förbättra
kvinnornas-villkor på arbetsmarknaden.

Jag anser att parternas arbete inom ramen för
jämställdhelsavlalen är av avgörande betydelse för del löpande
jämställdhetsarbetel. 1 10-miljonerskampanjen var också parternas intresse och
engagemang av avgörande betydelse för arbetet. Jag förutsätter atl parterna
kommer all la en aktiv del även i den fortsatta projektverksamheten. De medel
som via arbelar-skyddsfonden tillställs arbetsmarknadens parter för utbildning
och informationsinsatser inom medbeslämmandeområdel kan, om parlerna så önskar,
också utnyttjas i ell sådanl syfte.

Prop.
1984/85:130 21

Jag vill i detta sammanhang också nämna de medel
som länsstyrelserna disponerar för regionalpolitiskt motiverade projekt. Del är
väsentligl atl del sker en samordning mellan olika myndigheter så atl olika
typer av projektmedel utnyttjas på bästa säll.

Frågor som jag här har behandlat har lagils upp i
ell antal skrivelser till regeringen. Dessa bör anses besvarade genom de
förslag som jag nu har lagl fram.

4 Hemställan

Jag
hemsläller att regeringen föreslår riksdagen alt

dels till Kommittéer m.m. för budgetårel 1985/86
under tionde huvudtiteln utöver vad som föreslagils i prop. 1984/85: 100 bil.
12 anvisa ytleriigare 5000000 kr.

dels bereda riksdagen tillfälle atl ta del av vad
jag anfört om ålgärder för alt förbättra kvinnornas villkor på arbetsmarknaden.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens
överväganden och beslutar atf genom propositionen förelägga riksdagen vad
föredraganden har anfört för de ålgärder och del ändamål som föredraganden har
hemställt om.

Prop.
1984/85:130 22

Bilaga
I

PROMEMORIA

KVINNORS VILLKOR 1
ARBETSLIVET

1
Den delade arbetsmarknaden

1.1
Arbetskraftsutbudet

Enligt arbetskraftsundersökningarna (AKU) har
kvinnornas förvärvsintensitet ökat kraftigt under den senaste tioårsperioden.
Antalet sysselsatta kvinnor har ökat med 355000 eller nästan 22%. Männens
sysselsättning minskade under samma period med nära 21 000 eller drygt I %.
Fortsätter utvecklingen i samma takt kommer kvinnor och män att förvärvsarbeta
i samma utsträckning i början av 1990-talet.

AKU: s årsmeddtal för år 1984 angav att 78,2% av
kvinnorna mellan 16 och 64 år eller ca 2044000 kvinnor återfanns i
arbetskraften. Motsvarande siffra för år 1970 var 59,3 %. Av kvinnorna med barn
under sju år tillhörde 82,9% arbetskraften och av de med barn mellan 7 och 16
år tillhörde 89,5 % arbetskraften år 1984. Av männen var 87,0% i arbetskraften
år 1970 och 85,6% år 1984, vilket motsvarade 2288000 män i arbetskraften det
året.

Invandrarkvinnorna hade tidigare högre förvärvsfrekvens
än de svenska kvinnorna men detta gäller nu endast för de jugoslaviska och
finska kvinnorna.

Arbetslösheten bland kvinnor år 1984 var 3,3%
jämfört med 3,0% för männen. Arbetslösheten var högst i de yngre
åldersgrupperna för såväl kvinnor som män, med arbetslöshetstal på 4,7% för
flickorna mellan 16 och 19 år och 5,1 % för motsvarande åldersgrupp pojkar.

Av dellagarna i arbetsmarknadsutbildning var 45%
kvinnor år 1984 och av samtliga i beredskapsarbete var 38% kvinnor år 1984. I
de ungdomslag som funnits sedan årsskiftet 1983/84 är flickorna i majoritel. De
stannar också i ungdomslagen under längre tid än pojkar.

Efterfrågan på arbetskraft har under år 1984 ökat
betydligt jämfört med föregående år, vilket också inneburit atl
sysselsättningen ökat under särskilt tredje kvartalet. Kvinnorna svarade för
ca två tredjedelar av den totala ökningen.

Kvinnornas frånvaro från arbetet är högre än
männens. Enligt AKU:s årsmeddtal för år 1984 var 18,8 av kvinnorna frånvarande
jämfört med 13,5% av männen. En stor del av kvinnornas frånvaro är orsakad av
föräldraledighet i samband med barns födelse. Även frånvaro på gmnd av sjukdom,
studier m. m. överstiger männens arbelsfrånvaro.

Prop. 1984/85:130 23

Arbetstiden

Heltidsarbete, dvs. mer än 34 timmars arbetsvecka,
ulförs av en majoritet av de förvärvsarbetande männen och kvinnorna.
Meddarbetsliden för män var år 1984 drygt 40 limmar per vecka medan den för
kvinnorna var 3L6 timmar. Medan 7% av männen arbetade dellid var molsvarande
siffra för kvinnorna 45%. Deltidsarbetet har ökat i omfallning i takt med all
kvinnorna har ökat sin förvärvsfrekvens. Elt deltidsarbete har varil
förul-sällningen för förvärvsarbete för många kvinnor. Praktiskt taget hela ökningen
av antalet kvinnor i arbetskraften motsvaras av en ökning av antalel
deltidsanställda. Det kan samtidigt konslaleras atl kvinnorna under 1980-lalel
ökat sin arbetstid. Andelen hdtidsarbetande kvinnor har således ökat något
liksom andelen kvinnor med lång deltid (20-34 limmar).

Arbelskraftsulbudel räknat i limmar sjönk med 5 %
mellan åren 1970 och 1980. Minskningen berodde på förkortning av
normalarbelsveckan. föriängd semester, sänkt pensionsålder m. m.

En växande grupp av de deltidsarbetande kvinnorna,
f.n. 14%, arbetai" dellid av arbetsmarknadsskäl. Inom många
kvinnodominerade yrkesområden har en anpassning skett lill kvinnornas
deltidsönskemål. Många tjänsler har delats på två halvtider, arbetsscheman har
anpassats lill deltidstjänster, arbetsgivare har i hög utsträckning rekryterat
deltidsarbetande för alt möta toppbelastningar i arbelel under en del av dagen.
Delta kan idag innebära slora svårigheter för kvinnor som önskar utöka sin
arbelslid liksom för män med olraditionella yrkesval.

Den samlade effeklen av lön, marginalskatt och
inkomslrdalerade bidrag och avgifter kan samtidigt molverka en önskan om ökad
arbelslid.

Kvinnors deltidsarbete beror, enligt AKU,
framförallt på atl de behöver lid för hushållsarbete och barn. En undersökning,
som genomförts av arbelslivscentmm, visade att deltidsarbetande kvinnor har
fler barn, yngre barn, kortare ulbildning och lägre lön än hdtidsarbetande
kvinnor.

Invandrarkvinnorna har längre arbetstid än de
svenska kvinnorna. Mycket långa arbetsveckor förekommer bland vissa grupper
invandrare, såsom jugoslaviska, grekiska och vissa grupper turkiska kvinnor.

Till skillnad från kvinnorna arbetar män med små
barn mer än andra män. Hdlidsarbele är således vanligare bland män med barn
undei- sju år och övertidsarbete är nästan lika utbrett bland småbarnspappor
som bland män utan barn.

Ungefär 1.2 miljoner arbetstagare eller 29% av
samtliga sysselsatta arbetar på oregelbundna eller obekväma arbetstider. Av
kvinnorna arbetar 32% på sådana arbetstider jämfört med 26% av männen. En stor
del av kvinnorna med obekväm och oregelbunden arbetstid återfinns inom sjukvården
i s. k. turiislearbele, en arbetsform som utmärks av stor oregelbundenhet.
Arbele med starkt förskjutna arbetstider, liksom lördags- och söndagsarbete är
också vanligast bland kvinnor. Vissa undersökningar

Prop.
1984/85:130 24

lyder
på att kvinnor väljer att arbela på udda arbetstider för att kunna kombinera
förvärvsarbete med barnomsorg inom hemmet.

Utredningsarbete kring arbetstidsfrågorna bedrivs
av delegationen (A 1984:09) för arbelstidsfrågor (DELFA). Bland frågor som
enligt direktiven särskilt skall las upp av delegationen kan nämnas åtgärder
inom exempelvis familjepolitiken som kan bidra till en jämnare fördelning
mellan föräldrarna av förvärvsarbete, hemarbete och vård av barn saml frågan
om en generell arbetstidsförkortning.

1.2
Arbetsmarknaden

Kvinnor och män arbetar inom olika sektorer av
arbetsmarknaden. Generellt kan hävdas av kvinnorna ofta återfinns inom vård-
och servicesektorn, en förlängning av del traditionella hemarbetet.

Industri
och samfärdsel

Inom näringsgrenarna gruvor, tillverkningsindustri,
byggnadsindustri och samfärdsel (exkl. post och televerk) sysselsattes 32% av
arbetskraften eller drygt l,4milj. arbetstagare år 1984. Av dessa var 1,1 milj.
eller 78% män.

Arbetslösheten inom näringsgrenarna industri och
samfärdsel var år 1983 närmare en procentenhet högre för kvinnor än för män,
bortsett från byggnadsindustrin där förhållandel var del motsatta.

Sedan år 1970 har induslrisysselsällningen minskat
med 16% eller med ca 160000 personer. Andelen kvinnor bland de sysselsatta inom
tillverkningsindustrin, har ökat sedan år 1970 trots branschens
sysselsättnings-minskning. Bland industriljänslemännen har kvinnorna ökat inte
bara sin andel av sysselsättningen från 26% år 1970 till 28% år 1981 utan även
ökat anlalsmässigl. Bland de kollektivanställda minskade antalel kvinnor med ca
7000 samlidigl som deras andel ökade från 21% lill 23%. Andelen
invandrarkvinnor har samtidigt minskat.

I regeringens proposition (prop. 1983/84: 135 NU:42
rskr 379) om industriell tillväxt och förnyelse anges att strukturella
förändringar kan leda till fortsatta syssdsältningsminskningar inom den direkta
industriproduktionen, l.ex. lill följd av överkapacitetsproblem inom vissa
basindustrier, omstruktureringsbehov inom underleveranlörsseklorn och en
fortsatt inlernalionalisering inom såväl storföretag som medelstora företag.
Branschvis räknar man med sysselsättningsminskningar inom gruvindustrin, träindustrin,
varvsindustrin och konsumlionsvamindustrin. I dessa branscher återfinns kvinnor
framför alll inom konsumtionsvaruinduslrin, medan de övriga nämnda
industrigrenarna till över 80% domineras av män. Inom järn-, stål- och
metallverk liksom massa- och pappersindustri förväntas oförändrad
sysselsättning. Även dessa industribranscher sysselsätter närmare 80% män.

Prop. 1984/85:130 25

En ökning av sysselsättningen
väntas ske inom verkstadsindustri, kemisk industri och petrokemisk industri.
Verkstadsindustrin sysselsätter för närvarande ca. 80% män och den kemiska
industrin, petroleum- och plastindustrin 74% män.

Den genomsnittliga veckoarbetstiden
för industrianställda män år 1984 var 39,8 limmar medan den för kvinnor var
33,2 timmar.

Omvandlingen inom industrin har
inneburit, och bedöms även i framtiden innebära, inte bara en förskjutning
mellan branscher och förelag utan också en förskjutning inom företagen från
okvalificerade lill mer kvalificerade arbetsuppgifter.

Denna utveckling bör särskilt
uppmärksammas ur ett kvinnoperspektiv eftersom de kvinnor som finns inom
industrin ofta återfinns i mindre kvalificerade arbeten. Inom
verkstadsindustrin beräknas kvinnorna ulföra 16% av det totala antalel
arbetstimmar. Av rutinarbetet inom verkstadsindustrin ulför dock kvinnorna
50%, enligt vad som sagts i betänkandet (SOU 1981: 17) industrins datorisering
- effekter på sysselsättning och arbetsmiljö.

Inställningen lill kvinnlig
arbetskraft inom industrin varierar. Inom vissa företag anses arbetsuppgifterna
vara för lunga eller för smutsiga för alt lämpa sig för kvinnor.
Arbetsuppgifter som innebär krav på fysisk styrka utförs dock av kvinnor inom
andra sektorer av arbetsmarknaden, exempelvis sjukvården, och kan därför
knappast anföras som ett argument mol kvinnor som grupp. Det finns också goda
möjligheter att med teknikens hjälp reducera denna typ av arbetsuppgifter.

Möjligheterna för såväl kvinnor som
män alt förena arbele med familjeansvar måsle förbättras. De speciella
arbetstider som gäller för vissa typer av industriarbete, exempelvis skiftgång,
kan många gånger vara svåra att kombinera med det familjeansvar många kvinnor
har. Även här kan dock paralleller dras med del traditionella kvinnoarbetet
inom sjukvården som också i hög utsträckning ulförs på s. k. obekväm
arbelslid. Skiftarbete i s.k. motsatta skift ses i vissa familjer som en
möjlighet alt praktiskt och ekonomiskt lösa barnomsorgen.

Varuhandel och privat tjänstesektor

Inom varuhandeln uppgick antalet
sysselsatta år 1984 lill 506000 eller ca 12% av samtliga sysselsatta. Hälften
av dessa var kvinnor. Privat tjänstesektor, till vilken räknas hotell- och
restaurangverksamhet, bank- och försäkringsverksamhet, uppdragsverksamhet,
reparations-, Ivälleri- och annan serviceverksamhet saml ytteriigare etl antal
små delsektorer, svarade för 15% av den totala sysselsättningen år 1984. Av de
sysselsatta var ungefär hälften kvinnor.

Antalet sysselsatta inom
varuhandeln har minskal under den senasle tioårsperioden. En ökning av
sysselsättningen inom partihandeln har inte

Prop. 1984/85:130 26

uppvägt
nedgången inom detaljhandeln. Andelen hellidsarbelande inom detaljhandeln har
minskat från 63% år 1976 lill 60% år 1984. Hela dellids-ökningen faller på s.k.
lång deltid dvs. över 20 timmar i veckan. Av kvinnorna i detaljhandeln arbetade
57% deltid jämfört med 11 % av männen.

Inom partihandeln, där männen dominerar
sysselsäftningen, är deltiden mindre utbredd. Av de sysselsatta kvinnorna
arbetar 35% dellid jämfört med 5% av männen. Medelarbetstiden per vecka var år
1984 inom partihandeln 39,2 limmar och inom detaljhandeln 33,0 timmar.

Handelns yrkesnämnd publicerade år 1982 en
utredning angående datoranvändning inom företag i parti- och detaljhandeln med
minst tio anställda. Enligt denna utredning används datorer i tre fjärdedelar
av alla förelag. Enligt samma undersökning planerar företagen ytterligare
datoranvändning främst inom arbetsområdena löneadministralion, ,
schemaläggning och inköp. I de företag som redan infört datorer hade någol fler
ökat än minskat antalet anställda. Datoriseringen anges emellertid ofta vara en
del i en mer omfattande rationaliseringsprocess i vilken del är svårt all
urskilja vilken effekt just dalomtbyggnaden har haft.

Datoriseringen inom varuhandeln väntas emellertid
få effekler på personalsammansättningen och fördelningen av anställda på
befattningsnivåer. Vissa, ofta kvinnodominerade, arbetsuppgifter på
konlorssidan väntas bli mindre efterfrågade, medan efterfrågan väntas öka på
mer kvalificerade personalkategorier och anställda med rena ADB- uppgifter.

Offentlig
sektor

Den offentliga sektorn sysselsatte år 1983 drygt
1,4 miljoner anställda, varav drygt en halv miljon var statligt anställda, en
halv miljon arbetade i kommunerna och ca 400000 i landstingen. Den offentliga
sektorn svarade härigenom för mer än 30% av landets totala sysselsättning. År
1970 återfanns 0,8 miljoner eljer 20% av landels arbetstagare i offentlig
sektor. Mellan åren 1970 och 1980 ökade den offentliga sysselsättningen med ungefär
en halv miljon samtidigt som den totala sysselsättningen steg med ca 330000
personer. Detla innebar all den offentliga sektorn absorberade hela
nytillskottet till arbetsmarknaden och dessutom en del av personalminskningen
från tillbakagående näringsgrenar. Merparten av de kvinnor som sökt sig in på
arbetsmarknaden under perioden fick anställning i offentlig sektor, där andelen
kvinnor år 1983 uppgick till knappt 70%.

Av den statligt anställda personalen, exkl.
anställda i statliga affärsverk och bolag, var 54% män år 1983. Av de statligt
anställda arbetade en tredjedel deltid, vilket motsvarade 46% av de anställda
kvinnorna och 16% av de anställda männen.

Av de kommunall anställda var närmare 80% kvinnor
och drygt hälften av samtliga anställda arbetade dellid eller hade
limanslällning. Timan-

Prop.
1984/85:130 27

ställning
var särskilt vanlig inom kommunerna där drygt var femte anställd var
limavlönad.

Hälften av den kommunalt anställda personalen
arbetade inom barn- och äldreomsorg. I landstingen arbetade 85% inom hälso- och
sjukvård.

Mellan åren 1976 och 1983 uppgick personalökningen
i kommuner och landsting till 214 000 personer eller mer än 30000 per år. Som
ett resultat av överiäggningar mellan regeringen och kommunförbunden har den
kommunala expansionen begränsats och en betydligt lägre ökningstakt kan noteras
under de senaste åren jämfört med 1970-talet. Mellan åren 1982 och 1983 hade
emellertid kommunerna en personalökning på nästan 5%, varav 84% var kvinnor.

Tabell 1. Antal anställda, årsarbetare 1983.
Förändring.stal åren 1978-1983

Kommuner

Landsting

Antal
anst ä llda

1983

507 367

386 684

Antal å rsarbetare

1983

379 989

304 481

F ö r ä ndring,

å rsarbetare

1975-1980(1)

-1- 6.1

+ 6,7

1980-1981

+ 2.8

+ 4.5

1981-1982

+ 1.2

+ 3.8

1982-1983

-H 4.7

+ 3.4

1975-1983(1)

+ 5.1

+ 6.0

(1) i genomsnitt per år

Källa: Kommunförbundet och Landstingsförbundet

Härutöver fanns 37000 anställda i beredskapsarbeten
i kommuner och 9100 i landsting år 1983.

Antalet deltidsanställda i kommuner och landsting
har ökat i snabbare takt än antalet heltidsanställda medan antalet timanställda
rriinskat. Inom landstingssektorn har andelen kvinnor som arbetar hellid ökat
något mellan åren 1982 och 1983, och de deltidsanställda har totalt seU ökat
sin sysselsättningsgrad någol.

1.3
Yrkesuppdelningen

Den delade arbetsmarknaden tar sig inte bara
utlryck i atl kvinnor och män arbetar i olika utsträckning och inom olika
näringsgrenar, ulan också i alt kvinnor och män, inom samma näringsgren,
återfinns i skilda yrken och på skilda nivåer inom yrkesgrupperna.

En jämn könsfördelning kan anses föreligga när
fördelningen mellan andelen kvinnor och andelen män ligger i intervallet 40-60%
av de sysselsatta i yrket. I folk- och bostadsräkningarna fördelas
befolkningen efter yrkeslillhörighet. Enligt 1980 års folk- och bostadsräkning
(FoB 1980), var del enligt denna definition jämn könsfördelning i 14 av 196
yrken. Männen dominerade i 138 yrken och kvinnorna i 44 yrken. Antalet män som
sökte

Prop. 1984/85:130 28

sig
till kvinnliga arbetsområden var dock under perioden 1975-1980 störte än
antalet kvinnor som sökte sig till manliga yrkesområden.

Enligt FoB 1980 arbetade drygt hälften av det
totala antalet sysselsatta kvinnorna i tio Iradifiondla
kvinnoyrken:sekrelerare, sjukvårdsbiträde, affärsbiträde, städare,
barnsköterska, bokförare och kontorskassör, sjuksköterska, klasslärare,
hemvårdare och köksbiträde. I de tio vanligaste mansyrkena återfanns 35% av de
sysselsatta männen. Atl kvinnorna är koncentrerade till så få yrken beror inte
enbart på kvinnornas Iradilionella yrkesval utan också på de yrkesdefinilioner
som används. Männens yrken är i allmänhet mer väldefinierade än de
traditionella kvinnoyrkena. Så innehåller exempelvis yrkesgmppen hälso- och
sjukvårdsarbete, socialt arbete m. m. åtta yrken medan yrkesgruppen
lillverkningsarbete, maskinskötsel m.m. innehåller 20 yrken. Båda
yrkesgrupperna har ungefär lika många anställda.

Bland yrken som ökat sin andel kvinnor mellan åren
1975 och 1980 kan nämnas ingenjör, veterinär, biolog, läkare, tandläkare,
skolledare, präst, banktjänsteman och försäkringstjänsleman,
resebyråtjänsteman, spedilör, mäklare, reklamman, lantbrukare, skogsägare,
fiskeriarbetare, finmekaniker, tandtekniker och möbelsnickare.

Samtliga dessa yrkeskategorier är fortfarande
mansdominerade lill över 60% med undantag av resebyråtjänsteman som är etl
kvinnodomineral yrke och tandtekniker där jämn könsfördelning råder.

Bland yrkesgrupper som minskal andelen kvinnor kan
nämnas lärare i övningsämnen, förskollärare, sjuksköterska, sjukvårdsbiträde,
affärsbiträde, storköksföreståndare, hemvårdare, hovmästare och servitör och
anställd inom övrigl husligt arbele.

Samtliga dessa yrkeskategorier är fortfarande
kvinnodominerade med undantag för lärare i övningsämnen, som har jämn
könsfördelning.

Andelen kvinnliga företagare har ökat under senare
är. Särskilt markant är denna utveckling bland småföretagen. Knappt 30% av alla
företagare var kvinnor år 1983 jämfört med 17% år 1975.

Yrkesuppdelningen mellan könen avlar i takt med
kvinnornas ökade förvärvsfrekvens. Under perioden 1975 - 1980 tillträddes i
genomsnitt 680000 anställningar per år. Enligt dataeffektutredningen skulle del
dock ta 94 år innan jämn yrkesfördelning uppnåddes, om utvecklingen fortsätter
i samma takt som under de senasle tjugo åren.

Olradilionella
yrkesval

Under den senasle tioårsperioden har flera ålgärder
vidtagits dels från statsmakternas sida, dels från enskilda arbetsgivare all
bryla den- köns-uppdelade arbetsmarknaden (brylförsök). Brylförsök har
genomförts bl. a. inom industrin och inom statliga verk och myndigheter. Några
brylförsök har haft som mål all stimulera kvinnor all söka sig lill mer
kvalificerade arbetsuppgifter inom det arbetsområde där de redan är
sysselsatta. Inom

Prop.
1984/85:130 29

ramen
för den s.k. 10 miljoners-kampanjen har många projekt avsett Olradilionella
yrkesval.

Försök har också gjoris atl få män alt söka sig
lill iradilionella kvinnliga arbetsområden som sjukvård och barnomsorg. Läsåret
1971/72 infördes på försök kvotering av män lill förskollärarutbildning.
Försöksverksamheten upphörde i och med all 1977 års högskolereformen
genomfördes, vilken medförde förändrade inlagningsbeslämmelser. Under
kvoieringsperioden ökade andelen antagna män från 6% ht 1971 lill 9% vt 1977,
med en största andel manliga antagna på 13% vt 1975. Ungefär 40% av männen
antogs via könskvotering. Sedan kvoteringsförsöken upphört har andelen män inom
utbildningen minskal. Vid de senasle antagningarna har dock samtliga kvinnliga
och manliga sökande antagils.

Inom arbetslivsforskningen har brylförsöken
uppmärksammats i ell par pågående projekt. Flera forskare inom området menaratt
en förulsältning för atl kvinnor i slörre antal skall beredas anställning i
manligt dominerade industriarbeten är dels all del råder brist på manlig
arbetskraft på orten, dels alt det saknas "kvinnoinduslri" på orten.

Erfarenheten av de brylförsök som startades under
1970-talel visar alt många problem kvarstår atl lösa även sedan kvinnor kommit
in på manliga arbetsplatser. En påtaglig risk finns sålunda all en ny
könsuppdelning äger rum inne i förelaget där vissa arbetsuppgifter blir mindre
attraktiva för männen i och med att kvinnorna anställs för all ulföra dem.

Det s. k. Krisliansladsprojeklel, ell brylförsök
med kvinnor i industriarbete, som påbörjades år 1973 på den dåvarande
jämställdhelsddegalionens initiativ, lyder på alt den snabba omstruktureringen
inom många förelag, som ställer krav på specialiserat yrkeskunnande, också
tycks innebära större svårigheter för kvinnorna än för männen. Många kvinnor
kan inte hävda sig i konkurrensen om de attraktiva arbetena, utan placeras på
enklare lempoarbeten eller andra mindre kvalificerade befattningar.

Kvinnors önskemål om deltidsarbete anses ofta
oförenliga med de mer kvalificerade arbetsuppgifterna inom industrin och medför
krav från arbetsgivaren på omplacering lill rutinarbeten.

Inom televerket har man arbetat med brylförsök
sedan är 1976. Erfarenheterna där förefaller vara mera posiliva än från
induslriprojekten. De kvinnor som sökl och fått arbeten inom traditionella
mansjobb stannar kvar i yrket och ulvecklas. Mindre goda erfarenheter har man
dock av försök med män på traditionella , kvinnojobb då männen har en tendens
alt snabbi söka vidare lill mera kvalificerade "mansjobb". Erfarenheterna
från televerkets brylförsök lyder på att män söker ett kvinnojobb som
alternativ till arbetslöshet, medan kvinnor söker mansjobh som utlryck för en
önskan om alt få jusl det arbetet.

Prop. 1984/85:130 30

1.4
Löner

År 1981 hade tre fjärdedelar av de
förvärvsarbetande kvinnorna en sjukpenninggrundande inkomst som understeg 70000
kr. jämfört med 35 % av männen. Medianinkomsten - mätt som sjukpenninggrundande
inkomst - var samma år 53 000 kr. för de förvärvsarbetande kvinnorna och 75 000
kr. för motsvarande grupp män.

En stor del av denna inkomstskillnad kan förklaras
av att kvinnorna arbetade deltid. Inkomstskillnader föreligger dock även mellan
hdtidsarbetande kvinnor och män. En inte oväsentlig orsak är att kvinnor och
män arbetar inom olika sektorer av arbetsmarknaden, där man generellt kan hävda
alt typiska kvinnoarbeten är lägre lönesatta än typiska mansarbeten.
Lönesättningen skall vara relaterad till en mängd olika krav i arbetet.
Värderingen av dessa görs i förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Andra
kvartalet år 1984 uppgick den genomsnittliga lönen för vuxna hellidsarbelande
kvinnliga industriarbetare till 91% av lönen för vuxna manliga
industriarbetare.

Inte ens en fullständig könsmässig utjämning mellan
branscher, yrken och arbetstider skulle emellertid helt reducera
löneskillnaderna mellan könen. Ävenjämförelser mellan kvinnor och mani samma
befattningsskikt visar lägre lön för kvinnorna. Bland industriljänslemännen
tjänade kvinnorna år 1983 i genomsnitt 95% av en manslön vid jämförelser inom
samma befallningsskikt. I sammanhanget bör påpekas all medan 5,7% av männen
hade ledande befattningar eller chefsposter innehades sådana befaUningar av
endasl 0,2% av kvinnorna. Kvinnorna utförde istället 54% av de rutinmässiga
arbetsuppgifter jämfört med 9% av männen.

En jämförelse år 1977 mellan hellidsarbelande
kvinnor och män visade vidare att männen har högre inkomster på samtliga
utbildningsnivåer. Delta gällde även sedan effekler av olika ålderssammansättning
räknats bort. Skillnaderna var så stora alt män med endast förgymnasial
ulbildning hade högre inkomster än kvinnor med gymnasial utbildning samtidigt
som män med gymnasial ulbildning hade högre inkomster än kvinnor med
eftergymnasial utbildning. De allra största inkomstskillnaderna mellan individer
med jämbördig ulbildning förelåg mellan kvinnor och män i åldrarna 45-64 år
med eftergymnasial ulbildning.

Bl. a. amerikanska undersökningar av löneskillnader
mellan kvinnor och män har visat att den arbetsvärdering som ligger till gi-und
för lönesättningen ofta systematiskt missgynnar kvinnorna. Egenskaper som
skulle leda lill fördelaktigare lönesätlning för vissa arbetsuppgifter, som t.
ex. krav på tålamod, har bedömts som om de skulle ligga i kvinnans natur och
därför inte behöva medföra lönemässig kompensation. Vidare värderas enligt
dessa undersökningar fysiskt tungt arbele högre än snabbhet i lättare arbeten
och arbele med teknisk inriktning högre än personinriktal arbele.

Prop.
1984/85:130 31

1.5 Regionala
skillnader

Förvärvsfrekvensen varierar mellan olika delar av
landet. Enligt FoB 1980 var förvärvsfrekvensen lägst i Norrbottens län med 54%
av befolkningen mellan 16 och 74 år i förvärvsarbete och högst i Stockholm med
69% av befolkningen i arbete. Stora skillnader kan även noteras mellan olika
kommuner inom samma region.

Skillnaderna
mellan olika delar av landet beror dels på befolkningens ålderssammansättning
dels på arbetsmarknadssituationen i olika regioner. 1 regioner och på orler med
väl utbyggd offentlig service och med privat tjänstesektor har kvinnorna
lättare all finna ell arbete. Den offentliga sektorn är av väsenllig betydelse
för kvinnornas förvärvsfrekvens men kan ändå inte förväntas ta emol hela den
sysselsättningsökning som följer av ell ökat kvinnligt arbelskraflsulbud.
Enligt FoB 1980 arbetar i Norrbollens län 63% av kvinnorna och 34% av männen
inom offentlig sektor medan i Jönköpings län, som hade den lägsta andelen
kvinnor i offentlig sektor, 45% av kvinnorna och 18% av männen hade
slatligeller kommunal arbetsgivare. Arbetslöshetstalen i de två länen var 6,5%
resp. 3,1 % år 1983.

Det lidigare skönjbara mönstret atl hög manlig
arbetslöshet ofta ål-följdes av låg kvinnlig förvärvsfrekvens är inte längre
lika påfallande. Även i regioner med hög arbetslöshet försöker kvinnorna nu
hävda sin plats på arbetsmarknaden.

Regioner med hög förvärvsfrekvens har ofta en mer
markant uppdelning av arbetsmarknaden i en kvinnlig och en manlig del. Goda
möjligheter all välja sysselsättning tycks alltså leda till etl mer
traditionellt yrkesval.

En jämförelse mellan Stockholms län med en kvinnlig
förvärvsfrekvens (enligt FoB 1980) på 59,5%, Jönköpings län (53,8%) och
Jämtlands län (51,2%) visar således att kvinnorna i Jämtland arbetade mer
otraditionelll än kvinnorna i Jönköpings län medan de mesl traditionella
yrkesvalen gjordes i Stockholms län.

Svårigheter för alla vuxna medlemmar av ell hushåll
att finna ell arbete på samma ort har tilltagit och medfört ökad pendling.
Enligt långtidsutredningens rapport (SOU 1984:4) väntas männens arbetsmarknad
utveckla sig mer ojämnt i skilda delar av landet än kvinnornas. Resultatet kan
bli elt ökat behov av flyttningar av män mellan olika landsdelar eller atl
männen väljer all slanna kvar och i slällel konkurrera inom del som
traditionellt varil kvinnornas arbetsmarknad.

1.6 Utvecklingstendenser

Utvecklingen under framför alll 1970-ialei har
inneburit alt kvinnorna definitivt befäst sin position på arbetsmarknaden.
Farhågor all en lågkonjunktur skulle tvinga kvinnor alt lämna arbetsmarknaden
har inte besannats utan tvärtom har såväl förvärvsiniensiiet som
arbetstidsuibud fortsatt atl öka oberoende av konjunkturutvecklingen.

Prop. 1984/85:130 32

Målen för regeringens ekonomiska politik är full
sysselsättning, stabilt penningvärde, hög ekonomisk tillväxt, jämn fördelning
av levnadsstandarden, regional balans och balans i de utrikes betalningarna.
Full sysselsättning anges som det viktigaste målet. Utifrån dessa
förutsättningar har långtidsutredningen presenterat två möjliga
utvecklingsalternativ så att dessa mål skall kunna realiseras senast år 1990.
Även perioden 1990-2000 behandlas. Alternativ I innebär en inriktning på privat
konsumlion och näringsliv och alternativ II har en
inriktning på offentlig konsumtion och offentlig sektor.

Enligt långtidsutredningens bedömningar kommer
befolkningstillväxten under 1980-talet att ske i långsammare takt än under 1970-talet.
Under perioden fram till år 2000 väntas befolkningssammansättningen förskjutas
så att den yrkesaktiva befolkningen växer medan andelen barn och ungdomar
fortsätter att minska. Antalet personer över 80 år ökar krafligl under
perioden. Fmklsamheten väntas sjunka från 1,8 under 1970-lalet och till 1,7
under 1980-lalel. Medellivslängden väntas öka obetydligt fram till år 2000.

Arbelskraftsulbudel väntås fortsätta öka under
1980-talet och liksom under 1970-lalet väntas ökningen bero på elt ökat kvinnligt
arbetskraftsdeltagande. Ökningen väntas emeilerlid inte bli lika kraftig som
hittills. Den skisserade utvecklingen innebär all antalel personer i
arbetskraften skulle öka med 280000 personer fram lill år 1990, varav 240000
kvinnor, och atl kvinnor och män skulle förvärvsarbeta i lika hög utslräckning
i slutet av prognosperioden.

Långtidsutredningen räknar med alt
medelarbelsliderna kommer au fortsätta minska under 1980-lalet, bl. a. som en
följd av eri fortsatt ökning av deltidsarbetet, främst kvinnors deltidsarbete.
Den tendens till ökad medelarbelstid som har kunnat noteras de senasle åren
förutsätts vända igen när sysselsättning och reallöner ökar.

Sammanlagt innebär detla en beräknad ökning av
antalet arbetstimmar med I % under perioden 1980 till 1990.

En annan utveckling av framförallt kvinnornas
deltidsfrekvens än den som långtidsutredningen har räknat med ger en radikalt
förändrad bild av sysselsättningsutvecklingen. Dataeffektutredningen ser i sitt
betänkande (SOU 1984:20) den pågående ökningen av arbetstidsulbudel hos de deltidsarbetande
som en av de faktorer som kan försvåra situationen för nylillträdande kvinnor
på arbetsmarknaden. Enligt dataeffektutredningen skapar den nya tekniken
fömtsättningar för en reducering av livsarbetsii-den. Det kan i sammanhanget
påpekas alt enligt statistiska centralbyråns (SCB) undersökningar om
levnadsförhållanden (ULF) åren 1975, 1977 och 1979 uppgav 20% av de
hellidsarbelande att de önskade en arbetstidsförkortning med motsvarande
minskning av bruttolönen.

En undersökning som genomfördes av DELFA år 1984
visade atl 65% av alla hellidsarbelande kvinnor och män föredrog en
arbetstidsförkortning framför ökad privat konsumtion.

Prop. 1984/85:130 33

Långtidsutredningen har genomfört en analys av
effekterna av en generell arbetstidsförkortning som utgår från all arbetstiden
i genomsnitt sänks lill 37,5 timmar per vecka. En arbetstidsförkortning i den
storleksordningen väntas få slora effekter på andelen sysselsatta inom de
olika näringsgrenarna inom ramen för samma totala sysselsätlningsnivå som i
alternativen I och II. Om en arbetstidsförkortning genomförs under
prognosperioden anser långtidsutredningen all möjligheterna alt i någon slörre
utsträckning höja den privata eller offentliga konsumtionen bortfaller.
Möjligheterna atl i framtiden genomföra en arbetstidsförkortning anses därför
vara beroende av lönlagarnas attityder och beteende i valet mellan konsumlion
och frilid.

Långtidsutredningen gör beräkningar av del totala
resursulrymmel enligt de två alternativa inriktningarna privat resp. offentlig
konsumtion. I båda alternativen har dessförinnan avräkning gjorts för
nödvändiga resurser i syfte all öka exporten och industrins investeringar.

För kommunernas del innebär del första alternativet
en fortsall konsumtionsökning med 1 % per år och det andra alternativet med 2
% per år. För den statliga konsumtionen innebär båda alternativen antingen en
minskning med 1 % per år eller en oförändrad nivå. För privat konsumlion
beräknas en ökning med 1,5% eller 0,6% per år.

Långtidsutredningens beräkningar av
sysselsällningsulvecklingen i olika sektorer enligt de två alternativen framgår
av tabell 1.

Tabell 2. Sysselsatta i olika n ä ringsgi-enar å ren
1970-90.

1990 prognos 1970 1980
1983 Alt 1 Alt 2

Summa varu- och

kraftproduktion 1 780 000 1 546 600 1 422 000 1 481 500
1 429 500

Summa privat tj ä nsteproduktion
1 327 600 1 390 100 1 427 000 1 535 800 1 481 600

Offentlig sektor 756 200 1 259 100 1 324 000 1 451 700 1
557 900

Totalt 3 863 800 4 195 800 4 173 000 4 469 000 4 469 000

d ä rav:

Näringsliv 3
107 600 2 936 700 2' 849 000 3 017 300 2 911. 100

Staten 195 900 278 400 276 000 253 200 275 000

Kommunerna 560
300 980 700 1 048 000 1 198 500 1 282 900

Anm. Offentliga sektorn omfattar endast offentliga
mjrvdigheter. Offentligt ägda bolag och affärsverk ingåi- i näi-ingslivet.
Källa: Långtidsutredningen. SOU 1984.4.

Sysselsättningsökningen under resten av 1980-lalel
kommer enligt långtidsutredningens båda alternativ atl vara mindre
koncentrerad till offentlig 3 Riksdagen 1984/85. 1 samt. Nr 130

Prop. 1984/85:130 34

sektor
än under 1970-talet. Samtidigt svarar den offentiiga sektorn även enligt dessa
kalkyler för en stor del av den totala sysselsättningsökningen, nämligen 40% i
privat - konsumtionsalternativel och 80% i offentlig -konsumtionsalternativet.

Såväl
långtidsutredningen som dataeffektutredningen påpekar att stmk-turomvandlingen
kommer att fortgå i hög takt under resten av 1980-talet. Den yrkesmässiga och
geografiska rörligheten torde också komma att vara hög. Samtidigt påpekar
dataeffektutredningen atl arbetskraften har blivit en mera fast
produktionsfaktor än tidigare. Rekryterings-, introduktions-och
utbildningskostnaderna i samband med nyanställningar har ökat. Bindningen
mellan arbetsgivare och arbetstagare tenderar atl bli mer långsiktig. Det
förhållandet att anställningsbesluten mer får karaktären av investeringsbeslut
leder till en noggrannare "sortering" av de arbetssökande i samband
med nyrekryteringar. För kvinnorna som grupp kan denna utveckling sannolikt
innebära ökade svårigheter på arbetsmarknaden, inte minst vid otraditionella
yrkesval.

Vikten
av ett vidgat yrkesval för kvinnorna accentueras samtidigt. Den offentliga
sektorn kan inte i samma utsträckning som tidigare ta emot ett ökat
arbetskraftsutbud. Många mtinbetonade arbetsuppgifter såväl inom industrin som
inom tjänstesektorn kommer att förändras genom den omställningsprocess som
datoriseringen ger upphov till. Härvid kommer inte minsl kvinnorna att beröras.

2
Könsskillnader i utbildningen

Kvinnornas möjligheter på arbetsmarknaden har
starkt samband med deras ulbildning. Det ingår därför i skolans uppgifter all
molverka sådana studie- och yrkesval som beror på tradilionellt könsrolls- och
stalustän-kande.

2.1
Allmänt

Enligt SCB: s undersökningar om levnadsförhållanden
hade fler män än kvinnor år 1979 en utbildning som motsvarar,de längre
gymnasiala eller längre eftergymnasiala utbildningarna. Så hade l.ex. 13% av
männen och 5% av kvinnorna år 1979 gymnasial utbildning över två år. Kvinnorna
hade däremol i betydligt högre grad än männen högst ettårig gymnasial
Ulbildning, nämligen 20% av kvinnorna jämfört med 11 % av männen. Den faktiska
medelutbildningstiden år 1979 var också ungefär ett halvår längre för männen än
för kvinnorna.

De
största skillnaderna mellan kvinnors och mäns ulbildning gällde emellertid
utbildningens inriktning snarare än utbildningens nivå eller längd. Medan 57%
av kvinnorna inte hade någon yrkesinriktad utbildning gällde della för 49% av
männen. Av kvinnorna hade 12% yrkesinriktning

Prop. 1984/85:130 35

mot
vårdområdet jämfört med 1 % av männen. Inriktning mot förvaltning, handel,
kontor m.m. hade 13% av kvinnorna jämfört med 9% av männen. Medan 4% av
kvinnorna hade utbildat sig till ett yrke inom industri, hantverk eller teknik
hade 28% av männen en sådan yrkesinriktning.

Ulbildningsskillnader tenderar många gånger atl
förslärkas efter utbildningstidens slut. Även när det gäller utbildning i
arbetslivet finns skillnader mellan könen. Män på alla utbildningsnivåer deltog
enligt SCB-undersök-ningen år 1979 mer i utbildning på arbetstid än kvinnor på
motsvarande utbildningsnivå. Dessutom var utbildning på arbetstid vanligare ju
högre grundutbildning en person hade.

Utbildningsskillnaderna mellan äldre och yngre är
emellertid mer påtagliga än mellan kvinnor och män. Knappt 40% av alla kvinnor
och män hade år 1979 ingen annan skolutbildning än folkskola eller grundskola i
högst sju år. I åldersgruppen 25-44 år hade ungefär en Qärdedel högst denna
utbildningsnivå jämfört med fyra femtedelar av befolkningen mellan 65 och 74
år. De utiändska kvinnorna i Sverige har i genomsnitt samma utbildningsnivå
som de svenska kvinnorna men med större spridning.

Det nuvarande utbildningssystemet ger formellt
samma möjligheter för könen. Ännu så sent som år 1949 fordrades dock lägre
intagningspoäng till läroverket för pojkar än för flickor, vilket ansågs vara
naturligt efiersom pojkar mognar senare än flickor. När hänsyn i dag tas till
kön så tillämpas emellertid denna ordning slrikt åt bägge håll, som l.ex. vid
ansökan till gymnasiets linjer där såväl flickor som pojkar får extrapoäng om
de söker lill en för sitt kön underrepresenterad linje. I vilken utsträckning
exlra-poängen har avsedd effekt är svårt atl bedöma.

2.2
Förskolan

I dag har nära 280000 barn, dvs. mer än 40% av
samtliga barn i åldern 0-6 år, plats i förskolan.

Personalen i förskolan domineras i mycket hög grad
av kvinnor. Av t. ex. barnskötarna var år 1983 96,8% kvinnor.

Socialstyrelsen har påbörjat arbete med att utforma
etl pedagogiskt program för förskolan. Ett förslag till pedagogiskt program har
varit på remiss hos landets kommuner. Programmet kommer att färdigställas under
budgetåret 1985/86. Programmet avser att ge ramarna för utveckling av det
pedagogiska arbetet i förskolan och utformas så att del kan tjäna som ett
administrativt underlag för kommunens ledning. Avsikten är att kommunerna,
genom alt utarbeta kommunala riktlinjer för barnomsorgens pedagogiska
innehåll, skall anpassa programmet till lokala förutsättningar och behov.

I förslaget till pedagogiskt program för förskolan
anges att förskolan i sin pedagogiska verksamhet skall bidra till att ge en
trygg och stimulerande uppväxt för barnen, genom att de där får möjlighet att
träffa andra barn och vuxna och genom den omsorg och del stöd den kan ge barnen
i deras

Prop.
1984/85:130 36

utveckling.
Förskolan ger barnen kunskaper och erfarenheter av omvärlden, förmedlar etl
kulturarv och lägger grunden lill all barnen blir fungerande samhällsmedlemmar.
Härvid kommer könsrolls- och jämställdhetsfrågor in på ett naturiigl säll för
barnen genom lek, arbete och inlärning. Del praktiska genomförandet av del
pedagogiska programmet på lokal nivå fär därmed en avgörande betydelse för
barnens utveckling.

Förskolans verksamhet leds av pedagogiskt utbildad
personal. Ur jäm-slälldhelssynpunkt kan del vara elt problem atl den
övervägande delen av förskolans personal är kvinnor. Både pojkar och flickor
behöver såväl män som kvinnor som förebild och slöd när de växer upp.

I förskolan är det därför speciellt vikligl all
personalen på ett medvetet och ett välplanerat sätt ger barnen erfarenheter och
förebilder som kan bidra till att på sikt bryta ett traditionellt
könsrollsmönster. Detla är emellertid inte enbart förskolans uppgift ulan det
måste också ingå i samhällsmönslrei som helhet.

2.3
Grundskolan

I läroplanen för grundskolan (Lgr 80) betonas alt
samlivet i det demokratiska samhället måsle ulformas av fria och självständiga
människor. Skolan skall därför verka för jämslälldhet mellan kvinnor och män.
Den nya läroplanen är mer än de föregående inriktad på könsjämlikhel. Så
infördes t. ex. undervisning i henikunskap och teknik redan från lågstadiet.
Liksom lidigare är undervisningen sammanhållen t.o.m. sjätte klass. 1 sjunde
årskursen och för resten av högstadiet kan eleverna välja mellan särskild och
allmän kurs i engelska och matematik och väljer dessutom ett tillvals-ämne.
Till skillnad från den lidigare läroplanen kan lillvalsämnei utformas ganska
fritt inom rektorsområdena. Franska och tyska skall dock alltid erbjudas
eleverna. I Lgr 80 föreskrivs atl lillvalskurserna skall vara så utformade atl
de inte kan förutses få myckel sned könsfördelning. 1 1984 års
budgetproposition (prop. 1983/84:100, bil. 10, s. II) har
statsrådet Göransson uttalat att denna målsättning i vissa fall fått en alltför
snäv tolkning. Del anfördes alt det därför är angelägel betona alt
jämställdhetsmålet måsle ses i ell längre perpekliv än från elt läsår till etl
annal. För alt få fler flickor alt intressera sig för en lillvalskurs med
teknisk inriktning bör positiva metoder såsom information och aktiv
studievägledning användas. Del bör härvid vara möjligl alt hämta erfarenheter
frän de projekt inriktade på flickors teknikintresse som bedrivs inom ramen för
regeringens industrikampanj.

Inom gmndskolans lågstadium dominerar kvinnor bland
personalen. Inte mindre än 99% av alla lågstadielärare inkl. speciallärare är
kvinnor. På mellanstadiet är ca 65% av lärarna kvinnor, medan lärarna på
högstadiet är mera jämnt könsfördelade. Del utbildas fler manliga
mellanstadielärare än som sedan tjänstgör på mellanstadiet. Många män
kompletterar

Prop.
1984/85:130 37

nämligen
sin ulbildning och blir i stället lärare på högstadiet. Bland skolledarna
finns i dag ca 10% kvinnor.

På högstadiet undervisar kvinnliga och manliga
lärare oftast i traditionellt kvinnliga resp. manliga ämnen, en naturlig följd
av deras utbildningsval. Övrig skolpersonal har också mycket könsuppddade
arbetsuppgifter, dvs. i huvudsak kvinnlig skolmållidspersonal och kvinnliga
lokalvårdare men manliga vaktmästare.

När eleverna börjar i lågstadiet har deras
attityder lill könsrollerna redan grundlagts. Åtskillig forskning lyder också på
alt flickor och pojkar särbehandlas från första klass. Flickorna är vanligtvis
tidigare skolmogna och kräver på så sätt mindre uppmärksamhet. Såväl svenska
som utländska undersökningar visar att pojkarna i klassen upptar lärarens lid
mer än flickorna både på grund av atl pojkarna stör mer och på grund av all de
behöver mer hjälp. Lärarna tilldelar flickorna en passiv roll medan pojkarna
får mycket mer frihet och uppmuntras på så säll atl komma med egna idéer och
uppslag. I en undersökning uppmanades lärarna all försöka fördela sin tid lika
mellan flickor och pojkar. Trots att läraren efter denna uppmaning ägnade så
myckel som 70% av sin tid åt pojkarna kände dessa sig förfördelade och tyckte
att flickorna fått för mycket utrymme.

Flickorna väljer oftare språk som lillvalsämne än
vad pojkarna gör, vilket i sin tur påverkar deras val av studieväg i gymnasiet.
På grundval av höstlerminsbelyget i nionde årskursen (fr.o.m. läsåret 1985/86
på vårtermin i nionde årskursen) skall eleverna efter praktisk arbetslivsorientering
m.m. välja studieväg i gymnasieskolan. Numera fordras det inte längre s. k.
särskild kurs för att vara behörig till någon studieväg. Avsikten är att
eleverna med hjälp av studie- och yrkesorientering själva skall avgöra vilken
linje som passar dem bäst. I de fall där eleven gärna vill gå en linje, för
vilken han eller hon inte har nödvändiga förkunskaper, har eleven rätl till
stödundervisning när han eller hon börjar på den linjen.

2.4
Elever som inte fortsätter till gymnasieskolan

Ungefär 15% av eleverna fortsätter inte till
gymnasieskolan. En del av dessa elever har lämnat grundskolan utan slutbetyg.

Andelen elever som lämnade grundskolan utan
slutbetyg var 1,7% för elever födda år 1964, jämnt fördelat mellan flickor och
pojkar. Dessa elever har vanligtvis haft s. k. anpassad studiegång, vilkel
innebär att de hell eller delvis befriats från undervisningen och under
motsvarande tid l.ex. fått praktik. Skolöverstyrelsen (SÖ) har undersökt en
gmpp elever som slutade grundskolan läsåret 1974/75 med ofullständiga betyg. Av
dessa gick 28% av pojkarna mol 16% av flickorna vidare till gymnasieskolan.
Flickor som har haft anpassad studiegång är oftare arbetslösa än pojkar som
haft anpassad studiegång. Skillnaden i arbetslöshet mellan flickor med och utan
anpassad studiegång var mycket störte än mellan pojkar med och utan anpassad
studiegång. 4 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 130

Prop. 1984/85:130 38

Del är ungefär lika många flickor
som pojkar som inte går vidare lill gymnasie omedelbart efter grundskolan.
Flickor som inte går vidare har genomgående bättre betyg än de pojkar som inte
går vidare.

Del finns en klar social skiktning
bland de barn som går direkl ut på arbetsmarknaden efter grundskolan. Medan 24%
av arbetarbarnen gick direkt ul på arbetsmarknaden år 1979 gjorde endasl 4% av
akademikerbarnen delta.

För ungdomar som har gåu direkt
från grundskolan ut i arbetslivet gäller enligt tillgängliga undersökningaratt
arbetslösheten i alla sociala skikt är Slörre bland flickor än bland pojkar. De
arbetslösa flickorna har också genomsnittligt längre arbelslöshelstider än
pojkarna.

Flickorna som har arbete har
emellertid också en sämre situation än pojkarna eftersom de myckel oftare har
tillfälliga arbeten. Delta kan bl. a. vara en följd av all de iradilionella
kvinnoarbetena i slor utsträckning finns inom den offentliga sektorn där jusl
vikariat är vanliga. Enligt 1984 års AKU hade 46% av de förvärvsarbetande flickorna
i åldern 16-19 år deltidsarbete jämfört med 24% av molsvarande grupp pojkar. Av
de flickorna deltidsarbetade 39% av arbelsmarknadsskäl mol 28% av pojkarna.

2.5 Könsfördelningen i gymnasieskolan

Gymnasieskolan omfattar en fyraårig
teoretisk linje, fyra treåriga teoretiska linjer och 20 tvååriga linjer
(teoretiska eller yrkesförberedande) saml ca 500 specialkurser. När elever
söker till gymnasiet har de rätt att rangordna fyra olika alternativ. De som
söker lill för sill kön olraditionell linje får lägga 0,5 exlra poäng till sitt
genomsnittsbetyg. Eleverna väljer inte över särskill slora områden ulan valen
är vanligtvis rangordnade inom en och samma sektor, vilket inte ger särskilt
myckel utrymme för atl använda exlrapoängen för icke traditionsbundet val.

Höstterminen 1983 hade av de treåriga linjerna, den
ekonomiska och den naturvetenskapliga jämn könsfördelning (40% - 60%) och av de
tvååriga linjerna den ekonomiska linjen, musiklinjen, den livsmedelstekniska
linjen, irädgårdslinjen och jordbrukslinjen. De linjer som hade en mycket sned
könsfördelning fanns inom vård, social- och konsumtionssektor, som alla hade
minst 90% flickor, och inom den lekniska och industriella sektorn, med i del
närmaste lika hög andel pojkar. Bygg- och anläggningsteknisk, dteleleknisk,
fordonsmekanisk, träleknisk och verksladsieknisk linje hade inte i någol fall
mer än 7 % flickor. På skogsbrukslinjen var andelen flickor 2%.

På senare år har del skett vissa
förändringar i elevernas val lill gymnasielinje. Så har l.ex. andelen flickor
som söker sig till fyraårig teknisk linje ökat från 7% år 1971 lill 20% år
1983. Andelen pojkar som söker sig till vårdlinjen har ökat från 2% år 1971
till 10% år 1983. Social linje är numera mindre kvinnodominerad än tidigare.
Andelen flickor var där endasl 64% år 1983 mol 81 % år 1971. I övrigl är
förändringarna myckel små.

Prop. 1984/85:130 39

Höstterminen 1984 var andelen flickor i första
årskursen på fyraårig teknisk linje 22%. Det finns kommuner med särskill
jämställdhetsinriktad studie-och yrkesorientering där andelen flickor på den
linjen uppgick nära 50%, vilket visar att det finns stora möjligheter att
förändra den nuvarande snedfördelningen inom gymnasieskolans linjer.

Ungefär 15% av alla elever avbryter studierna i
gymnasiet. På de två och treåriga linjerna är det dock så hög andel som 33 %
som inte fullföljer sina studier. Med studieavbrott avses atl de antingen gör
ett uppehåll för all återkomma till samma eller till annan gymnasielinje eller alt
de avslutar sina gymnasiestudier för gott. (Att direkt byta linje räknas inte
som studieavbrott.) Flickor på pojkdominerade linjer avbryter dock studierna i
störte utsträckning än pojkar på flickdominerade linjer. Av totalt 669 flickor
på pojkdominerade linjer år 1979 avbröt 44% studierna mot 19% av totalt 1995
pojkar på flickdominerade linjer.

Pojkarna, i motsats till flickorna, väljer numera i
större utsträckning än tidigare kortare utbildning i gymnasieskolan. År 1971
utgjorde pojkarna 51,2% på de tre- och fyraåriga teoretiska linjerna medan de
år 1983 utgjorde 42,6%. Flickorna dominerar dock de mycket korta utbildningarna
som omfattar mindre än ett år.

I viss mån anpassar sig såväl elever som söker till
gymnasiet som sökande till högskolan efter arbetsmarknadens behov. Den treåriga
ekonomiska och den fyraåriga tekniska linjen har snabbt blivit populära gymnasielinjer
eftersom de förefaller leda lill arbete i större utsträckning än andra treåriga
linjer. Inom högskolan minskar antalet sökande på de linjer där utexaminerade
har fått en försämrad arbetsmarknadssituation. Det gäller t. ex.
landläkarlinjen och förskollärarlinjen.

2.6
Linjevai och sysselsättning efter gymnasieskolan

Av de elever som gick ut gymnasieskolan år 1978 sökte
sig inom en fyraårsperiod ca 27% lill högskolan för att gå en utbildningslinje
eller för att läsa enstaka kurs. Vissa gymnasielinjer leder i störte
utsträckning till högskolestudier än andra. De teoretiska linjerna är framför
allt studieförberedande, och de som har följt dessa linjer har också i hög
utsträckning gått vidare till högskolestudier (från den naturvetenskapliga
linjen 77% och från samhällsvetenskaplig eller humanistisk linje 60% år 1978).
Däremol är den treåriga ekonomiska och den fyraåriga tekniska linjen studievägar
som mera direkt leder till arbele. På den fyraåriga tekniska linjen gick endast
8% av männen vidare till högskolestudier medan 20% av kvinnorna gjorde del.
Från de tvååriga linjerna gick år 1978 ca 30% från såväl den sociala linjen som
vårdlinjen vidare till högskolan. Från ekonomisk, teknisk och konsumtionslinje
gick 10%, 20% respekfive 15% till högskolan. Från övriga linjer var andelen
bara 4%.

Eleverna från vissa av gymnasieskolans linjer har
svårare att få ell arbete efter avslutade studier än andra. De högsta
arbetslöshetstalen finner

Prop.
1984/85:130 40

man bland elever från den kvinnodominerade
konsumlionslinjen. Höga arbetslöshetstal återfinns också bland de flickor som
gåu tvåårig verksladsieknisk linje. Siffrorna skall dock tolkas försiktigt
eftersom de bara gäller ell litet antal individer, ca 200 flickor, och dessa
endast utgjorde 3,5 % av alla elever från denna linje.

Bland de elever som gått de
treåriga gymnasieutbildningarna fortsatte flertalet lill högskolestudier, med
undantag av eleverna från den ekonomiska linjen där endasl 42% av pojkarna och
33% av flickorna valde all läsa vidare.

Minsl andel arbetslösa och i beredskapsarbete hade den
teknisk-naturvetenskapliga sektorn (21 %) där framför alll den fyraåriga
lekniska linjen (18%) och den naturvetenskapliga (16%) uppvisade en låg andel
arbetslösa efter fullbordade studier. Arbetslösheten var myckel lägre för dem
som gick från tre- och fyraåriga linjer (20%) än för övriga, även när man lar
hänsyn till atl många från dessa linjer går direkt till högskolan. Det förhållandel
att arbetslösheten är lägre för dem som går från tre- och fyraåriga linjer kan
också ha samband med att de som går ut från dessa linjer är iildre än de som
går ul från de tvååriga linjerna och all de därtor har lättare all få
anställning. Arbelsmiljölagstiftningen, som innehåller föreskrifter till skydd
för minderåriga, medför vissa inskränkningar vid val av arbele för ungdomar
under 18 år.

Män som gick ut från vårdlinjen var
i högre grad arbetslösa eller placerade i beredskapsarbete än kvinnor från
samma linje (50% mot 34%). Vad gäller kvinnor som lämnade verksladsieknisk
linje var 61 % arbetslösa mot 38% av männen.

När det gäller arbelslöshelslidens längd hade framför alll
de ungdomar som gått vårdlinjen och konsumlionslinjen långa sökandetider. Över
genomsnittet låg också de som följt den tvååriga ekonomiska linjen och
distribution- och kontorslinjen. Skillnaden mellan flickor och pojkar på vad gäller
arbetslöshetens längd kunde konstateras inom nästan alla linjer. Störst var
skillnaden inom den teknisk-naturvetenskapliga sektorn där pojkarna hade
kortare arbelslöshelstider än inom andra sektorer, men där flickorna fick vänta
länge på arbele.

Förutom den linjeindelade och kursbundna
gymnasieundervisningen har det sedan år 1980 funnits försöksverksamhet med
gymnasial lärlingsutbildning inom den teknisk-industriella sektorn. Enkelt
uttryckt innebär detla att den som är anställd vid ell förelag eller en
institution också är elev på gymnasieskolan. Utbildningen har hittills varil
uppdelad i grundutbildning och färdigutbildning. På grundutbildningen är
andelen flickor 10% och i färdigulbildningen 3 %. Lärlingarna fortsätter i
allmänhet all vara anställda i förelag efter utbildningstidens slut.
Försöksverksamheten är nu permanentad. Statsbidrag utgår enbart för
grundutbildningen.

Prop. 1984/85:130 41

2.7 Vuxenutbildning m.m.

Vuxenutbildningen inbedrivs i statlig
och kommunal regi (komvux). av folkhögskolorna saml av studieförbunden, vilka
alla får statligt slöd.

Över 60% av del totala antalet kursdeltagare i kommunal
vuxenutbildning är kvinnor mellan 25 och 40 år. Många hemarbelande kvinnor lar
via komvux ell första steg ut mot arbetsmarknaden. Könsrollsprofilen inom
komvux är lika utpräglad som inom ungdomsskolan: männen dominerar inom de
lekniska och naturvetenskapliga utbildningarna medan kvinnor dominerar inom
vård och omsorg samt konlorsservice.

Till kommunernas vuxenutbildning
hör också grundutbildningen för vuxna (grundvux). Grundvux vänder sig till dem
som saknar sådana kunskaper i läsning, skrivning och räkning som normall
uppnås på grundskolans mellanstadium. Grundvux rekryterar etl myckel slorl
antal invandrare. Ungefär hälften av dellagarna är kvinnor. 64% bland
invandrarna och 34% bland svenskarna.

Särskilda kurser med inriktning på
kvinnor och könsrollsproblem förekommer i folkhögskolornas kursutbud. I
Göteborg finns Stiftelsen kvinnofolkhögskolan, som hl. a. anordnar byggkurser
för arbetslösa kvinnor och också vänder sig lill invandrarkvinnor. Regeringen
har i 1985 års budgetproposition (prop. 1984/85: 100. bil. 10, s. 240)
föreslagit all verksamheten skall bli en självständig folkhögskola från den I
juli 1985.

Under budgetåret 1982/83 deltog
över två miljoner personer i någon form av cirkdverksamhel anordnad av
studieförbunden. Kvinnorna dominerar även inom folkbildningen, över 60% av
cirkeldeltagarna är kvinnor.

2.8 Högskolan

Knappt en tredjedel av de elever
som avslutat sin gymnasieutbildning fortsätter med högskolestudier. Kvinnorna
är i dag i majoritet inom högskolan. På tio år har kvinnoandelen bland
nyintagna studerande ökat från 40% till 60%. Ökningen beror framför alll på atl
ulbildning lill förskollärare och sjuksköterska numera ges inom högskolan.
Alll fler kvinnor söker sig emellertid också lill de längre
högskoleutbildningarna. Där har antalet nyinskrivna kvinnor ökat med 24% sedan
läsåret 1977/78, medan under samma period antalet män har minskal med 4%.
Närmare 40% av de kvinnliga elever som antogs läsåret 1983/84 påbörjade studier
inom undervisningssektorn, där totalt tre fjärdedelar av de studerande var
kvinnor. På förskollärarlinjen, som är högskolans största utbildningslinje vad
avser studerandeanlalel, var kvinnoandelen 93%.

Flertalet utbildningar inom
vårdsektorn, med totalt 85% kvinnliga nybörjare, var också starkt
kvinnodominerade. Enda undanlaget var läkarutbildningen, med 55% manliga
nybörjare. Andelen män inom de flesta vårdutbildningar har minskal under den
senasle femårsperioden.

Prop. 1984/85:130 42

Kvinnodominans råderäven inom kultursektorn, med
drygt 60% kvinnliga elever, medan den s. k. AES-sektorn (administration,
ekonomi, social) i stort sett har jämn könsfördelning.

En
majoritet av de manliga eleverna inom högskolan studerar inom tekniksektorn.
Inom denna sektor svarade kvinnor för ca 20% av de , studerande läsåret
1982/83. Kvinnornas andel av de studerande ökar emellertid mest inom denna
sektor i förhållande lill andra sektorer. Det gäller t. ex. samtliga
civilingenjörsutbildningar. Under den senasle tioårsperioden har antalet
nyinskrivna kvinnor ökat med 110% jämfört med 18% för männen. Antalet
nyinskrivna kvinnor har ökat från 26 läsåret 1973/74 lill 2630 1983/84. Väg och
vattenbyggnad-och kemiteknik är de civilingenjörsutbildningar där ökningen av
kvinnoandelen varit mest framträdande.

Männens andel av dem som examineras från högskolan
har sjunkit kraftigt. Läsåret 1982/83 togs två tredjedelar av alla examina ut
av kvinnor. Delta beror inte enbart på all traditionella kvinnoutbildningar
numera ryms inom högskolan. Del är också en följd av den betydande ökningen av
kvinnoandelen inom en rad traditionellt mansdominerade utbildningar.

Trots att det totala antalel forskarstuderande har
minskal under senare år har samlidigl antalet kvinnor bland de
forskarstuderande ökat. Kvinnoandelen inom forskarutbildningen är dock
påtagligt lägre än inom grundutbildningen. Även inom de utbildningar där
kvinnorna dominerar grundutbildningen råder mansdominans på
forskamlbildningsnivå. De kvinnliga doktoranderna är sällan heltidsstuderande
och de avlägger examen i mindre utslräckning än männen.

Andelen flickor och kvinnor i lekniska utbildningar
har således, som framgår av denna redovisning, ökat på senare år. Det bör
emeilerlid påpekas alt det är något fler kvinnor än män som avbryter sina
studier även på högskolenivå bland dem som valt en olraditionell utbildning.

3
Förutsättningar för kvinnors förvärvsarbete

3.1
Betalt och obetalt arbete

Kvinnornas fömtsättningar på arbetsmarknaden
påverkas inte bara av deras ulbildning och av förhållanden i arbetslivet ulan
också av barn- och familjeansvar eller av föreställningen om all få elt sådant
ansvar i framliden. De flesta unga kvinnor har barn eller tror alt de kommer
all skaffa barn, och 90% av alla kvinnor får också barn. Att vara eller inte
vara förälder har inte minst ur etl arbelslivsperspekliv en annan innebörd för
kvinnor än för män. Kvinnorna planerar i regel med utgångspunkt från atl ett
yrkesarbete skall gå att förena med föräldraansvar, medan män många gånger
enbart ser till sina möjligheter och förutsättningar i arbetslivet. All
kombinera elt förvärvsarbete och ell dagligt barn- och familjeansvar inne-

Prop. 1984/85:130 43

bär för kvinnor belydligt oftare än för män en
prioritering (eller tvång att prioritera) barn och familj på förvärvsarbetets
bekostnad.

Mellan 25 och 35 års ålder dellar kvinnorna i arbetslivet
i betydligl mindre utsträckning än lidigare och senare i livet. Mönstret är
särskill pålagligl för lågutbildade kvinnor medan kvinnor med högre ulbildning
inte gör förvärvsavbroU i samma utslriickning. De höga talen för kvinnornas
förvärvsiniensiiet i dessa åldrar döljer nämligen del faktum atl drygt 30% av
kvinnorna med förskolebarn är frånvarande från arbele enligt AKU: s årsmeddtal år
1984. Frånvaron inkluderar föräldraledighet, sjukdom, slu-didedighel och
semester, men även tjänstledighet för l.ex. vård av barn. Inom vissa
avtalsområden finns möjlighel för sådan tjänstledighet lills barnet är tre år
gammall.

Hushållsarbete i hemmen ulförs till
allra största delen av kvinnor oavsett om de arbetar hel- eller dellid. En
undersökning från konsumentverket visar atl heltidsanställda gifla/samboende
mödrar arbetar 74 limmar per vecka om man lägger samman liden för
förvärvsarbete med liden för hemarbete. Molsvarande siffra för fäderna är 65
limmar. I barnfamiljer är fördelningen av hemarbetet mer ojämn än i familjer
ulan barn. Undersökningen visade vidare alt småbarnsmödrar i genomsnitt
förvärvsarbetar 24 limmar och arbetar hemma 38 timmar, medan småbarnsfäderna
ägnade 41 limmar ål förvärvsarbete och 19 limmar åt hemarbete.

3.2 Föräldraförsäkring

Inom föräldraförsäkringen har
regler införts i syfte all jämställa kvinnor och män i omsorgen om barnen.
Föräldraförsäkringen, som ger föräldrarna möjlighet alt inbördes fördela
barnledigheten, infördes år 1974 och har sedan dess successivt byggts ul och
reformerats. För närvarande omfattar föräldraförsäkringen dels föräldrapenning
med sjukpenningbelopp under sex månader i anslutning lill barns födelse, dels
särskild föräldrapenning som betalas ul med sjukpenningbdopp i tre månader och
etl s. k. garanti-belopp om 48 kr. per dag i ire månader. Den särskilda
föräldrapenningen är fördelad mellan föräldrarna. Möjlighel finns dock all
överiåla dagar till den ena föräldern. Den särskilda föräldrapenningen kan las
ul l.oim. del all barnet fylll 8 år eller gått ul första skolåret. Ersättningen
kan tas ul med helt. halvt eller fjärdcdelsbdopp beroende på förälderns
arbelslid. Från den 1 januari 1986 får nyblivna föräldrar tillsammans räll lill
360 ersätlningsdagar, varav 270 dagar med ersättningsbelopp motsvarande
sjukpenningen och 90 dagar med en garanliersällning på 48 kr. per dag. Dagarna
skall tas ul innan barnet fylll fyra år.

För atl underlätta för framför alll
fäder all öka sill uttag av föräldraledighet kommer från samma tidpunkt
ersättning all ulbelalas med sjukpenningens belopp oavsett den andra
förälderns sjukpenningförsäkring. Härigenom ges män i familjer, där modern
l.ex. studerar, ekonomiska möjligheter att utnyttja föräldraförsäkringen.

Prop. 1984/85:130 44

Den rält fäder har atl vara hemma och vårda barnet
under en del av dess första sex månader har utnyttjats i mycket begränsad
omfattning. Däremot har närmare en tredjedel av alla ersältningsberältigade
fäder vårdat barnet under en del av de ytteriigare 180 dagar som ersätts av
försäkringskassan. Dessa dagar är som lidigare nämnts fördelade mellan
föräldrarna, men överlåtelse av hela eller delar av tiden kan göras genom
anmälan lill försäkringskassan. Denna möjlighet att överiåla ersätlningsdagar
utnyttjas i mycket stor utsträckning av männen, som endast lar ut knappt 10% av
antalet ersatta dagar.

I prop. 1984/85:78 om förbättringar inom
föräldraförsäkringen, havandeskapspenningen och vissa regler inom
sjukpenningförsäkringen uttalar chefen för socialdepartementet att inriktningen
för föräldraförsäkringens ersätlningsdagar bör vara att de - efter den första
liden efter barnels födelse — i princip skall tas ut lika av de båda
föräldrarna. Viklen av en aktiv informationsverksamhet med denna inriktning
understryks i delta sammanhang.

En betydligt jämnare fördelning mellan föräldrarna
kan konstateras i utnyttjandet av föräldrapenningen för tillfällig vård av
barn, från den 1 juli 1985 kallad tillfällig föräldrapenning. Tillfällig
föräldrapenning skall kunna användas framför allt när barnet på grund av
sjukdom inte kan vistas i den ordinarie tillsynsformen och en förälder därför
måste'stanna hemma. I de familjer där föräldrarna är gifta, och enligt
nuvarande regelsystem därför ges samma rätl att utnyttja försäkringen, har
omkring 30% av fäderna stannat hemma någon gång för vård av sjukt barn jämfört
med ca 39% av mödrarna. De gifta kvinnorna stannade hemma i genomsnitt 6,4
dagar per år medan männen stannade hemma 5,0 dagar år 1983.

Under år 1983 utnyttjades föräldrapenningen för
tillfällig vård av barn inte alls för 58 % av barnen medan den utnyttjades
under 20 dagar eller mer för något över 2% av barnen. Drygt 80% av alla
ersällningslillfällen uppgick till högst tre dagar.

Inom föräldraförsäkringen finns sedan år 1980 en
rättighet som endasl tillkommer männen, nämligen möjligheten lill tio dagars
ledighet i samband med barns födelse. Denna rätt lill ledighet användes under
år 1983 av närmare 85% av alla fäder under i genomsnitt 8,5 dagar. Över hälften
av alla fäder utnyttjade samtliga dagar.

Den totala frånvaron från arbele på grund av
föräldraledighet uppgick år 1981 lill ca 1,5% av antalel arbetade timmar. Som
jämförelse kan nämnas alt frånvaron från arbele enligt sludieledighelslagen
uppgick till 1,6% och sjukledigheten till 7,0%.

Enligt lagen (1978:410) om räll lill ledighet för
vård av barn ges föräldrar med barn under åtta år rält till reducerad arbelslid
lill 3/4-dels lid i form av partiell tjänstledighet. Av samtliga
deltidsanställda år 1981 var enligt en undersökning 6,4% partiellt tjänstlediga
för vård av barn. I vilken utsträckning tjänstledigheten hade lillkommil med
stöd av föräldraledighets-

Prop.
1984/85:130 45

lagen
kan inte utläsas av undersökningen, inte heller hur den fördelades mellan
kvinnor och män.

Som tidigare konstaterats förvärvsarbetar
småbarnsfäder i högre utsträckning än andra män medan den övervägande delen
småbarnsmödrar deltidsarbetar. Den vardagliga omsorg om barnen som tar sig
uttryck i en längre tids föräldraledighet, förkortad arbetstid för vård av barn
och barn-omsorgsarbele i hemmet utförs alltså framför allt av kvinnor. Männens
omsorg begränsas oftast till insatser i direkl samband med ett barns födelse
saml uttag av dagar för vård av sjukt barn där konsekvenserna på arbetsplatsen
inte är mer omfatlande än vid en tids egen sjukdom.

Den övervägande delen småbarnsmödrar börjar förvärvsarbeta
igen efter föräldraledighetens slut. Totalt förvärvsarbetar 80% av alla
kvinnor med barn under tre år och'85 % av alla kvinnor med bara ett barn under
tre

3.3
Barnomsorg

År 1975 träffades en överenskommelse mellan
regeringen och Svenska kommunförbundet om en omfattande utbyggnad av
barnomsorgen i daghem och fritidshem. Mot denna bakgrund fastställde riksdagen
genom beslut våren 1976 alt 100000 nya daghemsplatser och 50000 nya fritidshemsplatser
skulle byggas under femårsperioden fram till år 1980. Etl statsbidragssystem
utformades för att underiälla denna utbyggnad. Av de beslutade antalet platser
hade två tredjedelar färdigställts vid planperiodens slut och under år 1985
kommer hela programmet att ha förverkligats.

Nära 270000 förskolebarn hade plats i kommunala
daghem och familjedaghem vid årsskiftet 1983/84. Detla svarade mot drygt
hälften av de 530000 förskolebarnen med förvärvsarbetande mödrar. A v de
placerade barnen hade 161000 daghemsplats. I fritidshem och familjedaghem fanns
vidare 111 000 skolbarn, vilket motsvarade 25% av 7- lO-åringarna.

Enligt kommunernas barnomsorgsplaner för åren
1983-1986 kommer det vid årsskiftet 1986/87 att finnas ca 196000 barn inskrivna
i daghem, 72000 i fritidshem och 160000 förskole- och skolbarn i kommunala
familjedaghem.

Riksdagen antog höslen 1983 nya statsbidragsregler
för barnomsorgen, vilka innebär all det från och med den 1 januari 1984
infördes ett slalsbidrag per barn som är inskrivet i barnomsorgen i ställel
för som lidigare per beräknad plats i verksamheten. Bidraget är också relaterat
lill antalet anställda i daghem och fritidshem. Syflel med de nya reglerna är
bl. a. att möjliggöra etl bättre utnyttjande av tillgängliga resurser och all
begränsa den automatiska ökningen av statsbidragen ulan all de pedagogiska och
sociala målen åsidosätts.

Statens bidrag lill den kommunala barnomsorgen
beräknas för budgetåret 1985/86 uppgå lill 7,4 miljarder kr. Kommunerna svarar
sammanlagt

Prop.
1984/85:130 46

för ungefär lika myckel, medan föräldrarnas avgifter
motsvarar ungefär 10% av bruttokostnaderna.

SCB genomförde under 1982/83 en
särskild undersökning om behovel av barnomsorg för förskolebarn i landets
kommuner. Av undersökningen framgick att 88000 nya platser efterfrågades under
våren 1983 varav 60000 i daghem, 27000 i familjedaghem och 1000 i annan form av
kommunal barnomsorg. Av de 88000 barn för vilka barnomsorg efterfrågades omedelbart
var 52000 hemma med en förälder medan för 26000 barn omsorgen ordnades på annat
sätt. För skolbarnen i åldrarna 7-10 år efterfrågades vid samma lillfälle 27000
platser varav 24000 i fritidshem och 3 000 i familjefri-lidshem.

Barnomsorgsundersökningen visade
också att 65% av förskolebarnen och 72% av de yngre skolbarnen hade
vårdnadshavare (moder eller ensamstående fader) som förvärvsarbetade 16 limmar
eller mer per vecka, medan 43% av förskolebarnen och 44% av skolbarnen hade
vårdnadshavare som arbetade mellan 16 och 34 timmar per vecka. Bara 22% av
förskolebarnen och 29% av skolbarnen hade vårdnadshavare som arbetade hellid.

För 34000 förskolebarn
efterfrågades dessutom omsorg på obekväm arbetstid, främst kvällar, tidiga
morgnar och lördag och/eller söndag. Ungefär 5000 barn behövde också omsorg
nattetid. För 13000 yngre skolbarn behövdes omsorg på obekväm arbetstid, främst
kvällar.

I förhållande till alla bam som har
föräldrar som arbetar på obekväma arbetstider visar denna efterfrågan liten
omfattning. Många föräldrar ordnar sin barnomsorg genom atl i slörre eller
mindre utsträckning luras om med arbete och barnomsorg. Den lid hela familjen
bar tillsammans blir härigenom starkt begränsad.

Olika undersökningar har visat att
daghemmen inte utnyttjas i lika slor utsträckning av alla typer av
barnfamiljer. Barn lill tjänstemän har i högre utsträckning kommunal
barnomsorg, framför alll i daghemmen, än barn till arbetare. Arbetstider och
ekonomi kan bidra lill detla liksom geografiska förhållanden. Större tätorter
har exempelvis en mer utbyggd barnomsorg i form av daghem än glesbygd.

3.4 Samhällsplanering, boende och kommunikationer

Av den vuxna befolkningen bor över
hälften i mindre tätorter och på landsbygden. Enligt SCB:s undersökning av
levnadsförhållanden (ULF 1982/83) hade 50% av den vuxna befolkningen tillgång
till kollektivtrafik inom gångavstånd från bostaden och med en lurlälhel minsl
en gång i halvtimmen.

En tredjedel av befolkningen hade
tillgång lill livsmedelsaffär inom 250 meter och två tredjedelar inom 750 meter
från bostaden. Drygt 40% hade tillgång till postkontor inom 750 meter från
bostaden.

Prop. 1984/85:130 47

Möjligheterna att bo och arbeta på samma ort har
minskat under efterkrigstiden. Medan 90% av de förvärvsarbetande arbetade på
bostadsorten år 1950 var motsvarande andel 60% år 1980.

1970-lalet medförde en ökning av villaboendet på
orter utan egna arbetsplatser och med många gånger dåligt serviceutbud. I
kombination med den snabba ökningen av kvinnornas förvärvsfrekvens har detta
medfört en ökning av arbetsresornas omfattning med 50% mellan 1970 och 1980.

Kvinnor
anses av tradition mer lokall bundna vid bostadsorten än män vid val av
arbelsplals. Kvinnors deltidsarbete och bristande tillgång till bil har angetts
som förklaringar lill delta liksom att kvinnorna svarar för merparten av
hushålls- och omsorgsarbelel i familjen. ULF-undersökning-en visade emellertid
att även om kvinnor i något högre utsträckning än män har arbetsplatser i relativ
närhet lill bostaden skiljer sig tidsåtgången för arbetsresor inte åt mellan
könen. Medan 55% av kvinnorna och 45% av männen arbetade inom tre kilometer
från bostaden hade en fjärdedel av såväl män som kvinnor högst en kvarts
resväg/gångväg till arbetet, medan 60% av alla förvärvsarbetande använde upp
lill en halvtimme för alt komma till arbetet.

En bebyggelseplanering som skapar underlag för god
service och kollek-tivlrafiklösningar är av väsenllig betydelse både för
kvinnornas möjligheter all förvärvsarbeta och för deras möjligheter atl förena
förvärvsarbete med familjeansvar. Medan närmare 90% av männen hade körkort och
85% hade tillgång lill bil var 63% av kvinnorna körkortsinnehavare och 76% hade
tillgång fill bil i hushållet.

Enligt
ULF-undersökningen uppgav 45% av kvinnorna alt de praktiskt taget aldrig kunde
disponera hushållets bil medan motsvarande siffra för männen var 20%. Av männen
uppgav istället 75% atl de praktiskt taget alltid kunde disponera bilen jämfört
med 40% av kvinnorna. Skillnaderna mellan könen har emellertid minskal sedan en
molsvarande undersökning gjordes år 1978.

I en rapport från sysselsättningsutredningen (SOU
1978:57) Resor lill arbelel, konstaterades atl många människor, framför alll
kvinnor, stod utanför arbetsmarknaden för all de saknade resmöjligheler till
och från arbelel. Delta var speciellt vanligt på mindre orter i glesbygden.
Kollektivtrafiken var där dåligt utbyggd och även dåligt anpassad lill de
lider som var aktuella för arbetsresor.

En
specialstudie som gjordes i Lindesberg visade all en tredjedel av de kvinnor
som aktivt sökte arbele vid arbetsförmedlingen uppgav sig ha svårigheter all la
sig till ett arbele. Svårigheterna accentueras många gånger av all kvinnorna på
vägen mellan bostaden och arbetsplatsen måste lämna barn på t. ex. daghem.

Under perioden 1978-1983 har kraftiga förbättringar
av kollektivtrafiken genomförts i hela landet och antalet kolleklivresenärer
lill arbetet har ökat med 21 %.

Prop.
1984/85:130 48

Bilaga 2 REMISSAMMANSTÄLLNING 1
Remissinstanserna

Utredningens förslag har remissbehandlats.
Remissinslanserna delar i huvudsak utredningens grundsyn på ny teknik och
ansluter sig lill ulredningens analyser av hur arbetsmarknaden påverkas av
datorisering.

Remissyttranden
har kommit in från datainspektionen, försvarets materielverk, statens
handikappråd, handikappirislilutel, televerket, universitets- och
högskoleämbetet, skolöverstyrelsen (SÖ), forskningsrådsnämnden,
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), arbelarskyddsstyrelsen, arbelar-skyddsfonden,
jämslälldhetsombudsmannen (JämO), delegationen för jämslälldhetsforskning
(JÄMFO), statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckling. Stiftelsen
Samhällsföretag, expertgruppen för forskning om regional utveckling,
statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), statistiska centralbyrån, statens
arbetsgivarverk, statens arbetsmarknadsnämnd (SAMN), statens institut för
personaladministration och personalutbildning, statens arbetsmiljönämnd,
datadelegationen, de regionala utvecklingsfonderna i Malmöhus, Värmlands,
Västmanlands och Västerbollens län, länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus,
Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs, Väslernortlands och Västerbollens län.
Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Sveriges industriförbund,
SHIO/Fa-miljeföretagen. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Centralorganisationen
SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Fredrika-Bremer-Förbundel, Kvinnors Bygg-forum, Riksdataförbundet saml
Synskadades riksförbund.

Universitets- och högskoleämbetet har bifogat
yttranden från universiteten i Stockholm, Uppsala, Lund, Göteborg, Linköping
och Umeå, karolinska institutet, lekniska högskolan i Stockholm, Chalmers
tekniska högskola och högskolan i Luleå. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har
bifogat yttrande från Sandvikens kommun. Länsstyrelsen i Västerbottens län har
bifogat yttranden från universitetet i Umeå, Umeå kommun, Skellefteå kommun och
Västerbottens Handelskammare.

2
Sammanställning av yttranden

En sammanställning av remissyttrandena över
dataeffeklutredningens förslag har upprättats inom arbetsmarknadsdepartementet.
1 det följande redovisas remissinstansernas synpunkter på ulredningens förslag
om ell ålgärdsprogram för kvinnor i samband med datorisering.

Prop.
1984/85:130 49

Av remissinstanserna tillstyrker styrelsen för
teknisk utveckling, statens arbetsgivarverk, datadelegationen,
arbetarskyddsfonden, länsstyrelsen i Västerbottens län, utvecklingsfonden i
Västerbottens län, riksdataförbundet, handikappinstitutet, Sveriges
industriförbund samt SHIO-Familjeförelagen ulredningens förslag lill insalser
för kvinnor utan att närmare kommentera utredningens förslag.

RRV påpekar alt kvinnorna utgör en slor andel av de
yrkesutövare som befinner sig i en riskzon i samband med datorisering. Alla
program som syftar till alt överbrygga de negativa följderna i della avseende
och underlätta införandel av ny teknik bör därför i stor utsträckning inriktas
på kvinnor. Ell ålgärdsprogram för kvinnor bör ses som en integrerad del i de
regionala utvecklingsprogrammen. RRV kan däremot inte se några skäl att bygga
upp särskilda arbetsgrupper i syfte atl speciellt bevaka kvinnornas ställning.

SÖ framhåller all programmet inte får utformas på
sådanl sätt alt dator-arbete framsiår som särskill svårt just för kvinnor och
så att intrycket blir atl kvinnor borde arbeta med datorer på annat sätl än
männen. Med en sådan utgångspunkt lillslyrker SÖ förslagel.

SCB beklagar all dataeffektutredningen inte
föreslagit en myckel kraftigare satsning vad gäller datoriseringens effekter
för kvinnor.

AMS menar all del är angelägel atl bygga ul och
utveckla ålgärder av del här slaget. De bör dock i största möjliga mån knytas
lill existerande instrument och institutioner.

JämO instämmer i förslaget all särskilda medel
behövs för jämslälldhels-åtgärder. Delta får dock inte innebära all kvinnorna
inte i samma utsträckning som män får del av, de resurser som avsätts för
generella ålgärder. Vidare vill JämO starkt betona nödvändigheten, av all
kvinnorna som tekniker och som initierade lekmän och tjänstemän ges möjlighet
alt della i styrningen och utformningen av åtgärder i samband med den lekniska
utvecklingen.

Länsslyrelsen i Malmöhus län bedömer programmet som
synnerligen angeläget, men anser all de föreslagna medlen för satsningen
förefaller lågt beräknade med tanke på målgruppens sloriek.

Utvecklingsfonden i Malmöhus län framför att en
alltför elementär datakurs vid exempelvis en datasluga kan leda lill all den
tidigare sekreterar-rollen endasl ersätts med en lika rulinbelonad
daiaoperalörsroll. Del är därför viktigt atl sådana kurser har lill mål att öka
kvinnors intresse för datateknik.

TCO tillstyrker förslagel och menar all programmet
kan komma all få särskild belydelse för kvinnor på kontoren med kort
ulbildning. 1 sammanhanget vill TCO också uppmärksamma de deltidsarbetande,
som ofta hittills fått en myckel liten del av fortbildningsinsatserna, TCO
anser vidare atl inom ramen för åtgärdsprogrammel bör en erfarenhetsbank byggas
upp och informationskanaler skapas för all sprida erfarenheterna.

Prop. 1984/85:130 50

SAF tillstyrker förslaget men anser att den
projektgrupp som föreslås formulera och genomföra åtgärdsprogrammet är
undertepresenterad vad gäller arbetsgivarsidan. SAF betonar särskilt vikten av
att salsa på kvinnliga lekniklärare som kan tjäna som förebilder. Också
syo-funktionärer och förskollärare anges som viktiga grupper.

Televerket understryker vikten av ett fortsatt
aktivt jämställdhelsarbete. Verket pekar också på egna positiva erfarenheter av
utbildning m. m. för kvinnor inom dataområdet.

JÄMFO anser utredningens förslag vara väl motiverat
och angeläget. Samtidigt vill delegationen framhålla de utomordentliga
svårigheter som ligger i att fömtsäga den framtida utvecklingen på
arbetsmarknaden och inom vilka områden framtidens arbetstillfällen kommer att
finnas. Vidare anser JÄMFO att delförslaget om forskning är mycket angeläget,
men finansieringsansvaret kan inte, som dataeffektutredningen föreslår, bäras
av JÄMFO. JÄMFO understryker emellertid att delegationen på olika sätt avser
stödja utvecklingen av forskningen inom området.

Fredrika-Bremer-Förbundel ansluter sig till
utredningens förslag, men varnar för nsken att speciella satsningar på kvinnor
kan leda till att man uppfattar sådana satsningar som i första hand männens
angelägenhet. Belräffande vidare- och fortbildningsinsatser framför förbundet
atl deltidsarbetande inte får glömmas bort. Vad gäller opartisk information om
ny leknik framhåller förbundet vikten av att den också riktas till de unga
flickorna i skolan.

LO vill understryka behovet av särskilda åtgärder
för kvinnor i samband med datorisering och stöder DEU:s förslag. Samtidigt
påpekar LO atl flickornas linje- och yrkesval måste breddas och särskilda
insatser göras för alt ge dem kunskap om datatekniken redan på grundskolenivå
om effektiva förändringar skall kunna åstadkommas.

Sveriges arbelsledareförbund anser att
åtgärdsprogrammel bör innehålla utbildning i lekniska ämnen för datorstyrd
produktion och även utbildning i ledarskap. Della kan ske med stöd av
jämslälldhelsavtalel.

Svenska kommunförbundet menar att även kommunförbundet
och landstingsförbundet bör ta del i arbetet med programmet, bl. a. mot bakgrund
av all en stor del av kvinnorna arbetar inom kommuner och landsting.
Landstingsförbundet anser atl programmet är angelägel, men påpekar all även de
offentliga arbetsgivarna bör få medverka i utformningen av etl sådanl program.

SAMN anser alt särskilda medel bör avsättas för
genomförande av ålgärdsprogrammet i störte utsträckning än vad som föreslås.

SACO/SR framhåller att datoriseringen kommer att
beröra alla och anför betänkligheter mol alt lyfta fram kvinnorna som en grupp
med särskilda behov, eftersom detla kan ge en felaklig föreställning om
datoriseringens effekler. Däremot anser SACO/SR del vara relevant att sälla in
speciella åtgärder för atl stödja utsatta yrkesgrupper. Kvinnor är verksammma
inom många sådana yrkesgrupper.

Prop. 1984/85:130 51

INNEHÅLL

Propositionen
.................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... ... 1

Utdrag
ur protokoll vid regeringens sammanträde den 28 februari 1985 2

1
Inledning......................................................... ... 2

2
10-miljonerskampanjen och
dataeffektutredningen .. ... 4

2.1 10-miljonerskampanjen
4

2.2 Dataeffektutredningen 7

3 Föredragandens
överväganden ........................... ... 8

3.1
Allmänna utgångspunkter .............................. 8

3.2
Åtgärdsprogram .............. ....................... . 10

4
Hemställan .................................................... . 21

5
Beslut .......................................................... . 21

Bilaga I Kvinnors
villkor i arbetslivet ................... 22

Bilaga 2 Sammanställning av remissyttrande över
dataeffeklutred

ningens betänkande.......... ..................... 48

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985