Prop. 1984/85:132

Prop.
1984/85:132

Regeringens proposition

1984/85:132

om tolk- och
översättarutbildning m. m.;

beslutad
den 21 februari 1985.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har
upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för den åtgärd och det
ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På
regeringens vägnar INGVAR CARLSSON

LENA
HJELM-WALLÉN

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I proposifionen föreslås att den tolk- och
översättarutbildning, som behövs för atl tillgodose bl. a. invandrarnas behov
av tolk- och översättar-service, skall genomföras mera samlat än f. n.
Högskolans tolk- och över-sättamtbildning skall enligt förslaget sammanföras i
ett tolk- och översät-tarinstitut vid universitetet i Stockholm. Den nuvarande
lolklinjen läggs ned. Institutet får ansvaret för att i mera flexibla former
tillgodose de snabbt skiftande behoven av tolkutbildning.

Propositionen berör vidare vissa frågor om
auklorisalion av och tillsyn över tolkar och översättare.

1
Riksdagen 1984185. I saml. Nr 132

Prop.
1984/85:132 2

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1985-02-21

Närvarande: statsrådet I. Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist,
Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson. Boström,
Bodström, Göransson, Gradin. Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg,
Wickbom.

Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén

Proposition om tolk- och översättarutbildning m. m.

1 Inledning

1 prop. 1984/85: 100 bil. 10 (s.
330) meddelade jag min avsikt atl föreslå regeringen alt avge en särskild
proposition rörande utbildning av tolkar och översättare saml hithörande
frågor. Jag återkommer nu i detta ärende.

1.1 Tidigare riksdagsbehandling av frågor om tolkservice
ni. m.

Jag vill först kort redogöra för
regeringens och riksdagens tidigare behandling av frågor rörande samhällets
tolkservice.

I prop. 1974: 1 bil. 10 (s. 231)
behandlades invandraruiredningens förslag i betänkandet (SOU 1972:83)
Invandramlredningen 2, Tolkservice. Nordisk språkkonvenlion, vad gäller
tolkutbildning på högskolenivå. Föredraganden stödde därvid förslagel om en
utbyggd tolkulbildning men ansåg all ulbildning på högskolenivå skulle ges vid
dåvarande filosofisk fakultet som yrkesinriktade kurser och inte, som
ulredningen hade föreslagit, vid en särskild lolkskola. Därmed skulle man
raliondll utnyttja befintliga resurser och ge ökad rörlighet åt den
eftergymnasiala utbildningen. Riksdagen beslutade i enlighel härmed (UbU 1974:
13, rskr 121).

Utbildningen började på försök vid
universitetet i Stockholm år 1976. 1 samband med högskolereformen, som trädde i
kraft den 1 juli 1977, inrättades lolklinjen som en allmän utbildningslinje om
60 poäng och förlades till flera högskoleenheter.

I prop. 1974: 1 bil. 10 (s. 432)
behandlades också frågan om konlakltolk-utbildning med utgångspunkt i
invandraruiredningens förslag i nyssnämnda belänkande. Där föreslogs all
utbildningen skulle bedrivas dels i studiecirklar, dels som ämneskurser vid
folkhögskolor. En försöksverksamhet hade bedrivits av statens invandrarverk
(SIV) men utbildningen

Prop.
1984/85:132 3

föreslogs bli överförd till skolöverstyrelsen (SÖ) med
giltighet fr.o.m. budgetåret 1974/75. Riksdagen godkände förslagen (UbU
1974:20, rskr 185).

I prop. 1974:1 bil. 13 (s. 164)
behandlades frågan om auklorisalion av tolkar m. m. med utgångspunkt i nämnda
betänkande från invandrarutred-ningen. Föredraganden ansåg att det inte fanns
behov av att genom särskilt kunskapsprov styrka kompetensen hos de personer som
hade genomgått tolkulbildning. Hon uttalade även stöd för åsikten atl en myndighet
själv bör få avgöra vilka kvalifikationer en tolk eller översättare bör ha i
det enskilda fallet. Föredraganden anförde vidare att auklorisalion eller
exa-minafion av tolkar och översättare t. v. inte skulle införas för sådana som
inte har genomgått tolkutbildning.

Inrikesutskottet (InU 1974:6)
anförde vid sin behandling av frågan att enligt dess uppfattning starka skäl
talade för att ett auklorisalionssystem för tolkar och översättare infördes och
föreslog att Kungl. Maj:t skulle pröva denna fråga ytterligare. Riksdagen
beslutade i enlighet med utskottets förslag (rskr 96). ,

I anledning av riksdagsbehandlingen
föreslog regeringen i prop. 1975:26 om riktiinjer för invandrar- och
minoritetspolitiken m. m., atl elt auklorisalionssystem för översättare och
tolkar skulle införas. Auktorisalionen skulle bygga på föreskrivna kunskapsprov
och därutöver skulle vissa allmänna villkor ställas upp. Auktoriserade tolkar
och översättare skulle föras in i register.

Inrikesutskottel stödde förslagen
och uttalade (InU 1975:6) atl någon direkl föreskrift för myndigheter att
endast anlita godkänd tolk eller översättare inte lorde vara erforderiig.
Della blev också riksdagens beslut (rskr 160).

1.2 Arbetsgruppen för tolkfrågor

Den 21 december 1983 förordnade
statsrådet Gradin att en särskild arbetsgrupp inom regeringskansliet' skulle
bereda vissa frågor som rör tolkutbildningen samt auktorisationsverksamheten
för tolkar och översättare. Arbetsgruppen har haft till uppgift att bereda de
förslag som bar lagts fram i betänkandena (Ds U 1982:10) Reformerad
tolkutbildning, (Ds H 1982:2) All godkänna tolkar och auktorisera översättare -
en utvärdering samt i statskontorets rapport (1982:19)
Översättningsverksamheten i statsförvaltningen. Förslagen har
remissbehandlats. Arbetsgruppen har avgett rapporten (Ds A 1984:11) Tolk- och
översättarservice i utveckling. En sammanfattning av rapporten bör fogas lill
protokollet i detla ärende som bilaga.

Arbetsgruppen har i sitt arbele
haft kontakter med berörda myndigheter och organisationer.

' Departementsrådet Stig Lundström, ordförande, samt
departementsråden Rutger Croneborg och Lars Ekholm.

Prop. 1984/85:132 4

1.3 Arbetsgruppens viktigaste furslag m. m.

-
Etl tolk- och
översältarinstitul inrättas vid universitetet i Stockholm.

-
Institutet
svarar för utbildning av tolkar och översättare på högskolenivå saml har ell
övergripande ansvar för merparten av lolkulbildningen i landet. Vidare ansvarar
institutet för bl. a. visst utvecklingsarbete inom tolk- och översätlarområdet.

-
Godkända tolkar
med fallenhet för översättningsarbete får en kompletterande
översättarutbildning vid insiitutet.

-
Svenska
språknämnden får samordningsansvar för det terminologiska utvecklingsarbetet på
invandrarspråk.

-
Kommerskollegium
(KK) ansvarar också i fortsättningen för prov- och auklorisalionsverksamhel. De
studerande som genomgår fullständig tolkulbildning vid institutet jämställs
med dem som har genomgått kollegiets prov med godkänt resultat.

-
En
auklorisalion gäller under tio år. Förnyad auklorisalion kräver obligatoriskt
omprov.

-
Kontakllolkulbildningen
bedrivs i huvudsak också fortsällningsvis inom studieförbund och vid
folkhögskolor. Ansvaret för kursplaner för denna utbildning ligger hos
instilulet.

-
Utbildningen av
s. k. arbetsplalslolkar finns kvar, men de som har genomgått den utbildningen
kallas i fortsättningen "tvåspråkiga kontaktombud".

-
Kostnaderna för
tolk- och översätlarinslilulel beräknas lill 3028000 kr. och de läcks genom
högskolans anslag lill tolk- och översäilaruibildning samt överföringar från
SÖ, SIV och KK.

Skrivelser i förevarande ärende har
kommii in från Landsorganisationen i Sverige, Sveriges Tolkförbund, Godkända
Tolkars Riksorganisation och Föreningen Auktoriserade Translatorer.

Jag kommer i del följande all utgå
från arbetsgruppens förslag. Jag vill här betona all arbetsgmppen som underlag
har haft de belänkanden - och remissynpunkterna på dessa - som har redovisats i
del föregående.

Jag kommer - efter samråd med
statsråden Gradin och Hellström - att behandla frågor som rör nu nämnda
utbildningar. Huvudfrågan rör inrättande av elt tolk- och översällarinslilul.
Jag kommer vidare alt la upp vissa frågor rörande KK:s provverksamhet. Många av
arbetsgruppens förslag är av den arten atl de inte kräver beslut av riksdagen
för atl genomföras och, berörs bara kortfattat för sammanhangels skull.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Ett invandrarpolitiskt perspektiv

En av de viktigaste åtgärderna inom
ramen för invandrarpolitiken är att underiälla kommunikationen mellan
invandrarna och den svenska omgiv-

Prop. 1984/85:132 5

ningen. Språksvårigheter är etl av de allvariigasle
hindren för många invandrare när det gäller all la del av viktig information
och all klara kontakterna med myndigheter och i l.ex. arbetslivet. Belydande
insalser har också gjoris för alt underiälla för invandrare alt få undervisning
i svenska och orientering om del svenska samhället. Etl vikligl inslag i invandrarpolitiken
är lolkservice. som invandrare behöver främsl under den första tiden i Sverige
när de saknar nödvändiga kunskaper i svenska språket och om svenska
samhällsförhållanden. Sådan service kan behövas i vissa situationer även lång
lid efter invandringen.

Behovet av lolkservice kan sålunda
ses såväl i ett kortsiktigt som i ell mera långsiktigt perspektiv. I det
kortsiktiga perspektivet påverkas behovel av tolkservice av den aktuella
invandringssilualionen. Del långsikliga behovel är beroende av olika gruppers
och individers varierande behov under lång lid i olika silualioner i kontakten
med olika samhällsinslilu-tioner.

Invandringen har under senare delen
av 1970-lalel och början av 1980-lalel ändrat karaklär.
Arbetskraftsinvandringen har nästan hell upphört och ersatts av invandring av
anhöriga och flyktingar. Den nordiska invandringen har minskat kraftigt. De
utomnordiska invandrargruppernas sammansättning har inneburit atl grupper med
en kulturell och språklig bakgmnd, som vi i Sverige hittills har varil obekanta
med, har kommit hil. Dessa förändringar i invandringen har ställt nya krav på
lolkservice och på flexibilitet i lolkulbildningen.

2.2 Erfarenheter av hittillsvarande tolk- och
översättarutbildning

De anlaganden om arbetsmarknaden -
bl. a. all lolkljänster skulle komma all inrällas inom kommuner och landsting
för högskoleutbildade, tolkar - som låg lill grund för det lidigare återgivna
beslulel om utbildningen var, som arbetsgruppen har visal i sin rapport, inte
realistiska. Myckel få lolkljänster har inrättats och flertalet tolkar har
arbetat som uppdragstagare med ofta ojämn arbetsbelastning.

Genomförandet av utbildningen har också varit förenat med
vissa problem bl. a. genom de speciella krav som tolkutbildning ställer och
som språkinslilulionerna delvis var fränimande för. I inledningsskedet saknades
i slor utslräckning läromedel. Förkunskaperna hos de studerande var myckel
skiftande såväl mellan språkgrupperna som inom dessa. När man väl har kommii
lill rätta med sådana problem och genomfört en ulbildning en eller några gånger
har behovel av utbildningen i fråga varil mättat eller av andra skäl fått
omprövas. Man har fåll göra uppehåll i utbildningen eller upphöra med den.
Efter utgången av innevarande budgetår bedrivs utbildning på lolklinjen endasl
vid universitetet i Stockholm.

Kontakttolkutbildningen ges vid
folkhögskolor och inom studieförbund. Arbetsgruppen redovisar all goda resultat
nås framför alll vid folkhögsko-

Prop. 1984/85:132 6

lomas
kurser samt vid de s. k. samverkanskurserna, då man dels studerar i
studiecirkel, dels får undervisning vid folkhögskola. Etl problem i kontakttolkutbildningen
har varit brister i förkunskaperna i svenska språket och allmän
utbildningsbakgrund. Det har varit särskill påtagligt inom de i Sverige
"små" språken. Ett problem av annan art är alt tolkcirklarna kräver
stora administrativa insatser. Som fördelar för cirkelformen kan anföras den
geografiska spridningen och studieförbundens möjlighet att tillmötesgå lokalt
betingade behov av tolkulbildning. För många utgör tolkcirkel den enda
möjligheten att få ulbildning. Tidigare dominerades kontakttolkutbildningen av
studieförbundens cirkdverksamhel. Tendensen är nu alt antalet cirklar minskar.
Samverkan mellan studieförbund och folkhögskola blir alll vanligare.

Någon reguljär översättarutbildning har inte
förekommit i vårt land. Däremot har det, som arbetsgmppen har redovisat,
förekommit utbildning på försök vid universiteten i Stockholm och Göteborg i
bl. a. engelska, finska och tyska. 1 det sistnämnda språket finns en lokal
utbildningslinje i Stockholm.

Av denna begränsade översättarutbildning kan man
inte dra några långtgående slutsatser. Erfarenheterna av den bör dock kunna ulgöra
en god grund för en framtida utbildning inom ramen för den organisation som jag
föreslår i det följande.

2.3
Ett tolk- och översättarinstitut

De erfarenheter som jag nyss har redovisat och de
överväganden och förslag som arbetsgruppen har avgell har övertygat mig om att
högskolans tolkutbildning behöver förändras. Erfarenheterna visar enligt min
mening alt resurserna behöver koncentreras för atl man skall få kontinuitet i
utbildningen och för alt kvaliteten skall kunna säkras. Vidare måste organisationen
bättre anpassas till de skiftande utbildningsbehoven. 1 ett invandrarpolitiskt
perspektiv är del viktigt all undervisning i elt språk smidigt kan bytas ut
mot undervisning i ett annat.

Jag behandlar först frågan om en ny organisation
för tolk- och översät-tamtbildningen. Jag tar därefter upp vilka åtgärder som
bör vidtas inom ramen för den nya organisationen för atl utbildningen på bästa
sätl skall kunna tjäna dessa syften.

Enligt 16 kap. 13 § högskoleförordningen (1977:263,
omtryckt 1984:100) är det möjligt att vid en högskoleenhet skapa inrättningar
för särskilda uppgifter enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Arbetsgmppen föreslår att etl tolk- och
översältarinstitul inrällas vid universitetet i Stockholm i enlighet med dessa
beslämmelser. Jag stöder delta förslag. I en sådan organisation blir det
möjligt att samla kvalificerad sakkunskap och föra samman ekonomiska resurser
som nu är spridda på skilda högskoleenheter m.fl. myndigheter. Det bör medföra
väsentliga

Prop. 1984/85:132 7

fördelar alt, som arbetsgruppen föreslår, föra samman
såväl ansvaret för utbildningen på högskolenivå som ansvar för utvecklings- och
stödfunktioner för lolkulbildningen i stort. Möjlighel lill en systematisk
kunskaps-och kompetensuppbyggnad ökar och del blir slörre kontinuitet i verksamheten.
Jag fäster särskild vikt vid all en organisation som är uppbyggd enligt dessa
förslag bör medföra atl kvaliteten i den yrkesinriktade lolkulbildningen höjs.
Med den föreslagna organisationen bör man enligt min mening också kunna
tillgodose verksamhetens speciella behov av kontaktytor mot skilda
inslilulioner inom högskolan och mol samhället i övrigt.

Den föreslagna lokaliseringen anser
jag lämplig av flera skäl. Ell av dem är all universitetet i Stockholm har
mångsidig erfarenhet av utbildningarna i fråga. Vidare vill jag framhålla att
man vid detta universilel bedriver forskning av särskild betydelse för
institutets verksamhet genom det centrum för Ivåspråkighelsforskning som har
byggts upp där. Anknytning i övrigt lill akluell forskning kan tillgodoses
genom inslilutels kontakter med skilda språkinstitutioner. Lokalfrågan kan
också, enligt vad jag har inhämtal, lösas på ell lillfredsslällande säll inom
universitetets nuvarande lokal-bestånd.

Som arbetsgruppen har anfört bör
lokaliseringen lill Stockholm inte utesluta att insiitutet. när så är möjligt
och lämpligt, förlägger sin ulbildning även lill andra orter. Härvid bör
samarbele med andra högskoleenheters språkinstitutioner vara naturiigl.

I fråga om inslilutels uppgifter
blir givetvis ulbildning den mest cenlrala. Den bör avse utbildning lill tolk
och till översättare, kompletterande översäilaruibildning för tolkar med
fallenhet för översättning, fortbildning m.m. Härvid förutsälter jag atl
kortare kurser kommer att kräva jämförelsevis slora resurser. Jag anser,
liksom arbetsgruppen, all såväl tolk- som översältarulbildningen bör ligga på
hög nivå och därför bygga på goda förkunskaper i de aktuella språken. Vidare
ansluter jag mig till vad arbetsgruppen har anfört belräffande
översältamibildningens omfattning.

Hittills har riksdagen medverkat i
planeringen av lolkulbildningen inom högskolan genom alt anslå resurser samt
att fastställa utbildningens längd och antalet utbildningsplatser på linjen.
Som arbetsgruppen har framhållit krävs stor flexibilitet i planeringen av dessa
utbildningar efiersom de förhållanden som styr behoven av utbildning ofta
förändras snabbt. Därför bör institutets styrelse framdeles få besluta om
utbildningarnas inriktning, längd och dimensionering. Jag vill betona all denna
frihet för instilulet att disponera resurserna syftar till att utbildningen
skall kunna anpassas i fråga om längd och inriktning alll efter vilket språk
del gäller och vilka förkunskaper de studerande har. Härigenom kan
kvalitetskraven upprätthållas även om förutsällningarna för utbildningen
skiftar. Arbetsgruppen har beräknat ulbildningsvolymen fill 60
årsstudieplalser, vilket jag anser vara en lämplig utgångspunkt för planeringen.
Medel för institutets verksamhet bör anvisas under anslaget till utbildning
för kultur- och informa-

Prop.
1984/85:132 8

tionsyrken, anslagsposten Universitetet i Stockholm, med
visst angivet belopp. Regeringen bör inhämta riksdagens bemyndigande alt
avveckla tolklinjen. Del ankommer på regeringen alt utfärda de föreskrifter och
bemyndiganden som behövs för atl utbildningen skall kunna anordnas i enlighel
med vad jag har förordat.

Inom lolklinjen bedrivs vid
universitetet i Stockholm leckenlolkulbild-ning. Jag räknar med att UHÄ i sin
kommande anslagsframställning lägger förslag om formerna för den fortsatta
utbildningen i teckenspråkslolkning inom ramen för befintliga resurser.

Jag anser det ändamålsenligt att,
som arbetsgruppen har föreslagit, det pedagogiska utvecklingsarbetet får bli en
uppgift för institutet. Det innebär alt vissa resurser som SÖ disponerar för
bl. a. sådanl arbete avseende kontakttolkutbildningen flyttas från SÖ till
insiitutet.

Uppgiften all fastställa
övergripande mål för kontakllolkulbildningen, vilken nu ankommer på SÖ (jfr
prop. 1976/77:100 bil. 12, s. 455, UbU 19, rskr 176) bör i fortsättningen
åligga institutet. Jag vill erinra om atl denna uppgift enligt uttalande i nämnda
proposition inte får innebära atl den traditionella frihet som gäller för
studiecirkelverksamhet och folkhögskolorna åsidosätts.

Institutet kommer atl få en god
överblick över lolkulbildningen på alla nivåer genom den expertis som kommer
alt finnas företrädd där. Det är därför naturligt att studieförbund och
folkhögskolor utnyttjar denna kompelens när kontakttolkutbildningen planeras
och genomförs.

Jag stöder också förslagel all
insiitutet får ell initierande och samordnande ansvar för visst lexikaliskt
arbele inom lolkspråken. Jag vill i detla sammanhang erinra om del uppdrag till
statskontoret som statsrådet Göransson har aviserat i prop. 1984/85: 100 (bil.
10. s. 130). Uppdraget gäller utredning av hur ansvaret för produktion av
lexikon för invandramnder-visning m. m. skall utformas. Vidare förutsätlerjag
att institutet engageras i det terminologiska arbete på inyandrarspråk, för
vilkel svenska språknämnden har etl samordningsansvar (jfr prop. 1984/85: 100
bil. 10, s. 554).

Arbetsgmppen har inte angett någon
tidpunkt för institutets tillkomst. Enligt min bedömning bör verksamheten börja
den 1 juli 1986. Eftersom della ger en ganska kort förberedelsetid bar
regeringen gett universilels-och högskoleämbetet i uppdrag all påbörja
förberedelserna med utgångspunkt i arbetsgruppens förslag. Kostnaderna för
institutet har beräknats till i runt tal 3 milj. kr. och skall enligt förslaget
bestridas med medel motsvarande dem som nu används för tolk- och
översätlamlbildningen inom högskolan samt information och pedagogiskt
ulvecklingsarbele inom kontakllolkulbildningen. Vissa resurser som f. n.
disponeras av SÖ, KK och SIV föreslås omdisponeras till tolk- och
översältarinstitutel.

Jag anser atl beräkningarna är
godtagbara och atl kostnaderna kommer att rymmas inom ramen för tillgängliga
medel. De anslagsmässiga konsekvenserna bör redovisas för riksdagen i
budgetpropositionen för budget-

Prop.
1984/85:132 9

året
1986/87. Jag vill i delta sammanhang framhålla att vissa resurser för
planeringen av verksamheten vid institutet kan komma atl erfordras redan innan
det formellt har startat. Sådana behov bör kunna tillgodoses från den
anslagspost till regeringens disposition som har föreslagils i prop. 1984/85:
100 bil. 10 under anslagel D 12. Ulbildning för kultur- och informationsyrken.

Institutets
arbete skall enligt förslaget ledas av en styrelse med företrädare för en rad
skilda intressen på området. Den breda representation som föreslås är enligt
min mening värdefull eftersom man därigenom kan tillföra erfarenhet från
utbildare, brukare av tolk- och översättarservice m.fl. Det ankommer på
regeringen att besluta i denna fråga.

2.4 Kontakttolkutbildningen

I likhet med arbetsgmppen anser jag att
kontakttolkutbildningen i stort sell bör fortgå i nuvarande former. Det innebär
atl den även fortsättningsvis skall kunna anordnas inom studieförbund som
studiecirklar, vid folkhögskolor som ämneskurs eller i dessa båda former i
samverkan.

2.5 Vissa
frågor om auktorisation m. m.

Med begreppet auklorisalion avses här godkännande
av tolkar och auklorisalion av översättare. Villkor för alt erhålla
auktorisation är bl. a. att vederbörande har fullgjort av KK föreskrivna
kunskapsprov och är känd för redbarhel. Arbetsgruppen har föreslagit att KK
behåller ansvaret för provverksamheten. Vidare har arbetsgruppen föreslagil alt
den som har genomgått fullständig tolkulbildning vid institutet och erhållit
utbildningsbevis inte också skall behöva genomgå nämnda prov för att bli
godkänd tolk. För de översättare som vill bli auktoriserade skall dock
fullgörande av kollegiets kunskapsprov krävas även i fortsältningen. KK skall
också enligt förslaget behålla ansvaret för auktorisation av tolkar och översättare
saml tillsyn över dessa yrkesgrupper. Tillsynen innebär alt auktorisalionen kan
upphävas om tolken eller översättaren gör orätt eller förfar oriktigt i sin
verksamhel.

Jag stöder dessa förslag. När det gäller befrielse
från prov för alt erhålla status av godkänd tolk för den som har erhållit bevis
över genomgången ulbildning vid instilulet är en sådan ordning i linje med vad
som gäller för andra yrkesområden där samhällelig auktorisation förekommer.

Syflel
med auktorisation av tolkar och översättare är atl bereda skydd för tredje man
mol inkompetent yrkesutövning. Auktorisalionen är atl se som en garanti för atl
tolken eller översättaren har den kompelens och redbarhel som krävs vid
fullgörande av ell uppdrag. Kompetensen måste kunna garanteras under hela den
lid som auktorisalionen gäller. För atl detla krav skall kunna tillgodoses
måsle auklorisationsmyndigheten regel-

Prop.
1984/85:132 10

bundet
kunna pröva om kompetensen har behållits. Denna prövning kan gå till på olika
sätt. Arbetsgruppen har avvisat ett förslag om livslång auktorisation för
tolkar och översättare och har i stället föreslagil obligatoriskt omprov efter
fio år. Ett sådant system skulle innebära en stor säkerhet atl fillräcklig
kompetens finns. Å andra sidan skulle krav på obligatoriskt omprov kunna skapa
osäkerhet för yrkesutövarna och därför synas vara alltför långtgående för de
tolkar och översättare som utövar sin verksamhet kontinuerligt.

För egen del förordar jag ett system av det slag
som f. n. tillämpas, nämligen en auktorisationsfid av fem år och krav på
verksamhet av viss omfallning för förnyelse av auktorisation iitan omprov. Elt
sådant system tar hänsyn till tolkarnas och översättarnas situation, men ger
ändå en relativt stor säkerhet för tredje man.

2.6
Vissa övriga frågor

LO har i skrivelse till regeringen bl. a.
framhållit att arbetsplatstolkarnas rättsliga ställning bör klarläggas närmare
och framhållit atl frågor om tolkens rätl till ledighet, till ersältning för
sitt uppdrag och om tilllrädesrätten lill arbetsplatser bör prövas i ett
arbetsrättsligt sammanhang. LO:s skrivelse bereds f. n. i regeringskansliet.

I del förut nämnda betänkandet rörande utvärdering
av auktorisationsverksamheten (Att godkänna tolkar och auktorisera översättare
- en utvärdering) föreslog utredaren atl regeringen skulle överväga förutsällningarna
för en föreskrift av innebörd alt myndighei får anlita icke auktoriserad
tolk/översättare endasl om auktoriserad inte finns all tillgå eller om del
annars finns särskilda skäl. Arbetsgruppen har tagit upp frågan och har anfört
att del finns komplikationer i en sådan lösning men har i princip gett
förslaget sill stöd.

Enligt vad jag har inhämtal övervägs denna fråga
inom justitiedepartementet i samband med arbetet på en ny förvaltningslag. Jag
tar därför inte upp frågan nu.

Arbetsgruppen har i fråga om nordiskt samarbele
kring tolk- och översättarutbildning angett områden där etl sådanl samarbete
kan vara fruktbart. Den anser alt samarbete bör komma lill stånd kring bl. a.
följande frågor: ulbildning och fortbildning av lolklärare, vidareutbildning av
yrkesverksamma tolkar, forskning och pedagogiskt ulvecklingsarbele saml
grundläggande terminologiskt arbele.

Jag delar arbetsgruppens uppfallning i denna fråga.
Del föreslagna institutet bör vara lämplig part från svensk sida i ell sådanl
samarbele.

Prop. 1984/85:132 H

3 Hemställan

Med
anledning av vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

1.
dels föreslår riksdagen att
bemyndiga regeringen att avveckla tolklinjen den Ijuli 1986,

2.
dels bereder riksdagen
tillfälle att ta del av vad jag har anfört om tolk- och översättamtbildning
samt hithörande frågor.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har
anfört för den åtgärd och det ändamål som föredraganden har hemställt om.

Prop. 1984/85:132 12

Bilaga

Sammanfattning av rapporten Ds A 1984:11 Tolk- och
översättarservice i utveckling

Rapporten
upptar följande rubriker

Sammanfattning..................................................

1
Uppdraget och arbetets
genomförande ...............

2
Kort historik och beskrivning
av nuvarande verksamhet

2.1
Tolkutbildningen ............ .........................

2.2
Auktorisalionen ............................. .........

2.3
Översättningsverksamheten ...........................

2.4
Tolkservicen och
arbetsmarknaden för tolkar och översättare

3 Allmän
bakgrund ...............................................

3.1
Tre utredningar om
tolkutbildning, auktorisation och översätt-ningsverksamhel

3.2
Erfarenheter av
tolkutbildningen ................

3.3
Etl långsiktigt
invandrarpolitiskt perspektiv .......

3.4
Nytt flyktingmottagande ................................

3.5
En helhetssyn på språkservice
för invandrare och flyktingar .

3.6
Tolk- och översältarverksamhelen
i de nordiska länderna ....

4 Överväganden
...............................................

Kvantiletsfrågor
...........................................

4.1
Framlida behov av tolkar och
översättare ......

4.2
Dolda behov av tolkning ................... .........

Kvalitetsfrågor
........... ............................

4.3
Tolkulbildningen inom
högskolan .....................

4.4
Kontakttolkutbildningen och
utbildningen av s.k. arbetsplats-tolkar

4.5
Översältarulbildningen .................................

Organisatoriska
frågor .................................

4.6
Tolk- och översättarservice .........................

4.7
Provverksamhet och
auktorisation....................

4.8
Nordiskt samarbele kring tolk-
och översättarutbildning

5 Förslag
.........................................................

5.1
Etl tolk- och
översättarinstitut ............. ....

5.2
Institutets övergripande ansvar
m. m...............

5.3
Utbildningsuppgifter för
institutet .................

5.4
Utvecklingsarbete vid
insiitutet ....................

5.5
Provverksamhet och
auklorisalion ...................

6 Kostnadsberäkningar
............................... ,......

6.1
Disponibla resurser för
tolk-och översättarutbildning

6.2
Beräknade kostnader för tolk-
och översätlarinslilulel

Prop.
1984/85:132 13

Bilagor

Bil. 1 Erfarenheter
från utbildningen av assyriska kontakttolkar

Bil. 2 Erfarenheter från utbildningen av
kanlonesisktalande kontakttolkar

Bil. 3 Karta med
godkända tolkar fördelade länsvis

Bil. 4 Matris över
godkända tolkar fördelade på språk och län

Bil. 5 Sammanställning av koslnader för tolk- och
translalorsverk-

samheten vid Kommerskollegium för budgetåren 1978/79-

1983/84........ .......................................

Bil. 6 Antal deltagare resp. antal godkända under
perioden 1976-

V 1984 .................................................

Bil. 7 Förteckning över arbetsgruppens
överiäggningar med myn

digheter och organisationer.........................

Bil. 8 Använda
förkortningar ..........................

Prop. 1984/85:132 14

Sammanfattning

Utgångspunkter
för arbetet

o
Riksdagens beslut (proposition 1975:26, In U 1975:6 rskr 1975:160),

genom
vilkel statlig auktorisation av tolkar och översättare infördes. o Förslagen
som framlagts i betänkandena (Ds U 1982:10) Reformerad

tolkutbildning
och (Ds H 1982:2) Att godkänna tolkar och auktorisera

översättare
- en utvärdering samt statskontorets rapport (1982:19)

Översättnings
verksamheten i statsförvaltningen. o Ett långsiktigt invandrarpolitiskt
perspektiv. Däri ligger bl. a. fortsatt

flyktinginvandring
och invandring av s. k. anknytningsfall samt en ökad

återinvandring.
o De nya reglerna för flyktingmollagandel som träder i kraft den 1 januari

1985. o En ökad medvetenhet om vikten av god
tolkning, bl. a. till följd av

förbättrad tillgång på tvåspråkig personal. o Dolda
behov av tolkning - företrädesvis bland äldre invandrare. o Den nordiska
språkkonvenlionen som sannolikt kommer alt träda i kraft

under
år 1985.

De
viktigaste förslagen

o
Elt tolk- och översällarinslilul inrättas vid universitetet i Stockholm.

o Institutet svarar för utbildning av tolkar och
översättare samt har ett övergripande ansvar för merparten av tolkutbildningen
i landet. Vidare ansvarar institutet för bl. a. visst utvecklingsarbete inom
tolk- och översätlarområdet.

o Godkända tolkar med fallenhet för översättningsarbete
får en kompletterande översättarutbildning vid institutet.

o Svenska språknämnden får samordningsansvar för
det terminologiska utvecklingsarbetet.

o Kommerskollegium ansvarar också i fortsättningen
för prov- och auktorisationsverksamheten. De studerande som genomgår
fullständig tolkulbildning vid institutet jämställs med dem som genomgått
kollegiets prov med godkänt resultat.

o En auktorisation gäller under tio år. Förnyad
auklorisalion kräver obligatoriskt omprov.

o Konlakllolkutbildning bedrivs i huvudsak också
fortsättningsvis inom studieförbund och vid folkhögskolor. Ansvaret för
konlakltolkutbild-ningens kursplaner ligger hos institutet.

o Utbildningen av de s. k. arbelsplalslolkarna
finns kvar, men de som genomgått den utbildningen kallas i fortsältningen
"tvåspråkiga kontaktombud".

o Kostnaderna för tolk- och översällarinstilulet
beräknas lill 3028000 kr. och de täcks genom högskolans anslag lill tolk- och
översättarutbildning samt överföringar från SÖ, SIV och KK.

Prop.
1984/85:132 15

4
Överväganden

Kvantitetsfrågor

4.1 Framtida behov av
tolkar och översättare

Antalel
tolkar och översättare samt 9 § förvaltningslagen

En utgångspunkt vid en bedömning av del framlida
behovel av tolkar och översättare är nuvarande resurser. I mars 1984 fanns 637
godkända tolkar i landet. Av kartan (bil. 3) framgår alt en geografisk obalans
råder. Della förhållande beror till övervägande del på invandrarnas bosättning.
Matrisen över de godkända tolkarnas språktillhörighel (bil. 4) visar att det
också finns en språklig obalans. Huvuddelen av de godkända tolkarna finns i
storstadsområdena och hälften av dem talar finska. Den totala tillgången på
tolkar är svår all fastställa. En tolk kan nämligen vara registrerad hos flera
olika tolkförmedlingar. Enligt den lidigare relaterade undersökningen.
Arbetsmarknad och utbildningsbehov för tolkar i Sverige, fanns del lågl räknat
omkring 7000 tolkar registrerade vid olika lolkför-medlingar våren 1979. Sedan
dess har en del tolkar lämnat yrket av olika skäl, men många nya har
tillkommit. Bl. a. har de nya flyktingströmmarna medfört all fler tolkar har
lillkommil. Någon nyligen genomförd undersökning finns inte, men kontakter med
lolkförmedlare i invandrarläta kommuner ger vid handen atl antalel tolkar har
ökat någol. Det är svårl alt ange någon exakl siffra, men förmodligen ligger
del totala antalet tolkar i dag någol över 7000.

Det finns omkring 260 auktoriserade translatorer i
Sverige. De flesta finns i storstadsområdena och de representerar ell tjugotal
språk, varav finska, engelska, franska och tyska är vanligast. En allmän
bedöinning är all sammanlagt omkring 2 000 personer är sysselsatta med
översättningsarbete på hellid eller dellid.

En annan ulgångspunkl när det gäller atl bedöma del
framtida behovel av tolkar och översättare är 9§ i förvaltningslagen och dess
tillämpning. Förvaltningslagen gäller hos statliga förvaltningsmyndigheter och
kommunala myndigheter för s. k. specialiserad.förvaltning. 1 avsnill 2.4 om
lolkservice framgår atl förvaltningslagen är föremål för en översyn. Hittills
har 9§ i förvaltningslagen tolkats generöst av de flesta berörda myndigheter,
och av alll atl döma kommer denna generösa inställning atl råda också i fortsättningen.
En tolk anlitas om en invandrare så önskar, även om vederbörande förefaller ha
tillfredsställande kunskaper i svenska. Domstolarna lillämpar molsvarande
regler för användning av tolk (förvaltningsprocesslagen 50 § och
rättegångsbalken 5 kap. 6§). Även inom domstolsväsendet dominerar en generös
syn när det gäller alt anlita tolk. Förvaltningsprocesslagen, som tillkom
senast, stadgar alt tolk skall anlitas vid behov. Skälet lill denna relativt
utbredda posiliva inställning aren medvetenhet om all del inte alllid räcker
med ytliga kunskaper i svenska, när en

Prop. 1984/85:132 16

person
l.ex. skall förklara sig inför en myndighet. 1 vissa sädana situationer kan
språkförståelsen vara livsavgörande för en individ, varför en generös
tillämpning ler sig naturlig.

Kommande
behov

Enligt uppgifter från en rad invandrarbyråer,
domstolar och polisdistrikt är tillgången på tolkar och översättare relativt
tillfredsställande. Det finns emellertid brister — särskilt när det gäller
kvinnliga tolkar för arabisklalan-de, turkisktalande och kurdisktalande
kvinnor, som på grund av sin kulturella bakgrund inte alltid kan acceptera
manliga tolkar. Tolkning på s. k. udda språk kan sällan klaras i varje kommun,
men eventuella problem med atl skaffa lokala tolkar löses som regel genom
interkommunalt samarbele. Belräffande översättningsservice finns inte alls
samma krav på lokal anknytning som vid tolkning, eftersom kontakterna kan
klaras per post. Ett problem för många invandrarbyråer är dock att klara mindre
översättningsarbeten såsom körkort, arbetsbetyg eller enklare utiåtanden av
olika slag. I stort sett finns ändå en någorlunda väl fungerande tolk- och
över-sätlningsservice i landet, och därmed finns en god grund all bygga vidare
på när del gäller atl tillgodose framtida behov av tolkar och översättare på
skilda språk.

Arbetsgruppen för beredning av tolk- och
översättarfrågor bedömer att behovet av tolkar och översättare kommer att öka
något under de närmaste åren. Flera skäl talar för detta.

I avsnittet om det långsiktiga invandrarpolitiska
perspektivet (3.3) redovisade vi således flera faktorer, som talar för ell
ökat behov av tolkar och översättare, bl. a. fortsatt flyktinginvandring, många
anknyiningsfall lill invandrare och flyktingar saml i viss mån återinvandring
från både nordiska och utomnordiska länder. Åtskilliga kommuner och landsting
måsle räkna med en utbyggd tolk- och översättarservice under de närmaste åren
med tanke på de nya reglerna för flyktingmottagande. För en del kommuner kommer
de nya reglerna att innebära att de kommer att ställas inför nya uppgifter, som
kan medföra vissa problem i ett inledande skede.

Myckel talar för alt större krav kommer att ställas
på tillgång på över-sätlningsservice under överskådlig lid. De internationella
kontakterna ökar sländigl - inte minsl inom handelns område. Kontakterna med de
nyinduslrialiserade länderna innebär att vår beredskap alt täcka behoven av
översättningar till och från orientaliska och andra språk måste öka. Därtill
kommer all Sverige har slutit avtal inom den sociala sektorn med vissa länder
om utbetalning av pensioner lill invandrare som återvänder lill sina hemländer.
Dessa konventioner kommer sannolikt atl bidra lill ett ökat behov av
översättare.

Prop.
1984/85:132 17

Tvåspråkig
samhällsservice

Del var inom den privata sektorn av arbetsmarknaden
som man försl uppmärksammade, att det kunde vara rationellt och lönsamt all ha
anställda, som utom svenska behärskade elt invandrarspråk. Inom den offentliga
sektorn har man efterhand börjat ge service på andra språk än svenska även
utöver de begränsade situafioner där lagstiftningen föreskriver det. En del
kommuner och landsting har anställt tvåspråkiga personer eller använt sig av de
språkkunskaper som redan anställda invandrare haft. Främsl har det gällt inom
hälso- och sjukvården, skolan och den kommunala vårdsektorn. Motsvarande har
gjorts av vissa statliga organ. I första hand har det rört sig om finskspråkiga
personer.

Del är allmänt känl att det, inte minsl inom den
offentliga sektorn, finns en stor språkpotential bland invandrarna som för
närvarande inte tas tillvara. Dessutom är planeringen för flerspråkig
samhällsservice som regel inte tillräckligt utvecklad. Det förekommer
emellertid'atl offentliga arbetsgivare antar riktlinjer, som innebär atl
tvåspråkig personal bör utnyttjas eller rekryteras. Exempel på detta är de
handlingsprogram för den kommunala invandrarpolitiken som antagits i Botkyrka
och Göteborg. I Botkyrka bör tvåspråkighet enligt handlingsprogrammet räknas
som merit vid tillsättande av tjänster, som innebär många kontakter med
invandrare. Göteborgsprogrammet föreskriver att tvåspråkiga sökande
prioriteras vid tillsättning av tjänster som innebär direkt kontakt med
invandrare.

En arbetsgrupp inom regeringskansliet genomförde
under år 1982 en kartläggning av i vilken utsträckning tvåspråkighet och
flerspråkighel kan ges meritvärde vid anställning i offentlig tjänst saml vid
antagning lill högre utbildning. I rapporten (Ds A 1982:9), Tvåspråkighet som
merit vid anställning och utbildning, konstaterar arbetsgruppen, alt statliga
myndigheter är rättsligen skyldiga att beakla kunskaper i invandrarspråk som
merit vid tillsättning av tjänster där sådana kunskaper behövs. I rapporten
uppmanades myndigheter att kartlägga tjänster inom myndigheten där kunskaper i
andra språk än svenska är av värde. Ell år senare kom betänkandet (Ds C
1983:16), Meritvärderingen vid statliga tjänstetillsättningar m.m., i vilket
utredaren konstaterar alt behovet av samhällsservice på flera språk är stort
och kvarstående. En del av den s.k. merilulredningens förslag har nära samband
med förslagen från regeringskansliets arbetsgrupp.

Med utgångspunkt i den ovan nämnda arbetsgruppens
förslag om åtgärder för alt öka tillgången på tvåspråkig personal med
högskoleutbildning gav regeringen UHÄ i uppdrag att utreda dessa frågor. Verkel
har ännu inte redovisat resultatet av sitt utredningsarbete.

Statens invandrarverk har under flera år haft en
särskild arbetsgrupp, som har arbetat med tvåspråkighelsfrågorna. I rapporten
Flerspråkig samhällsservice, som utkom år 1982, ger SIV en överskådlig
redovisning av fakta kring den flerspråkiga samhällsservicen inom olika
områden. Inom kort skall SIV presentera en samlad redovisning av
tvåspråkighelsarbetet. 2 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 132

Prop.
1984/85:132 18

Diskrimineringsutredningen (DU), språk- och
kullurarvsulredningen (SKU) saml invandrarpolitiska kommittén (IPOK) är några
ulredningar, som på olika säll berört tvåspråkighelsfrägor.

Av denna redovisning framgår alt ett omfattande
arbete pågår för att stärka den tvåspråkiga samhällsservicen. Regering och
riksdag har inte tagit ställning till dessa frågor ännu, varför del är för
tidigt all peka på några samlade praktiska resultat. Myckel lyder dock på all
det i framliden kommer alt beredas plats för fler tvåspråkiga anställda inom
samhällsservicen.

Service direkl genom tvåspråkig personal ger många
fördelar för alla inblandade. Del är dock bara för de största
invandrargrupperna som det är möjligt all ordna sådan service. Delta gäller
dessutom endast inom vissa samhällssektorer och på slörre orler, eftersom del
ytterst handlar om tillgång på tvåspråkig yrkeskunnig personal och underlag för
servicen. 1 flertalet fall - och för de i Sverige små språkgrupperna nästan
undantagslöst - kommer språkservice även i framliden all erbjudas via tolkar
och översättare.

Vi bedömer alt en utbyggd flerspråkig
samhällsservice kan komma atl medföra elt generellt ökat medvetande bland
invandrare och andra berörda om behovel av utökad språkservice. Om anställda
blir mer medvetna i språkfrågan, blir de sannolikt mer benägna atl anlita
tolkar.

En annan aspekt är att del på arbetsplatser som har
en helhetssyn på språkservice kan komma all frigöras medel för tolkning. Om
tvåspråkig personal anställs i slörre utsträckning, avlastas nämligen anslagel
för tolkning, vilket kan utnyttjas av de språkgrupper som ej har tillgång till
tvåspråkig personal. Del innebär l.ex. att personal som behärskar svenska och
elt annal språk ger utrymme för mer tolkning på s. k. udda språk.

Sammanfattningsvis menar vi alt inslagen av
tvåspråkig personal i det svenska samhället kommer alt öka på sikl. Delta
betyder emeilerlid inte att behovet av tolkar och översättare kommer atl
minska. En mer medveten uppfattning om nödvändigheten av en god språkservice
inom den offentliga sektorn medför snarare att behovel av kvalificerade tolkar
och översättare kommer atl öka.

4.2
Dolda behov av tolkning

Det är inte möjligt all ge exakta uppgifter om
antalet invandrare som fortfarande har behov av tolkning, men eftersom flera
kategorier är inblandade lorde del röra sig om elt betydande antal. De s. k. dolda
behoven av tolkning har varit etl ofta återkommande tema vid arbetsgruppens
överläggningar med myndigheter och organisationer. Vi har fått många exempel
på att det finns gott om icke uttalade behov av tolkning på olika håll i
samhället - bl. a. har försäkringskassor, skattemyndigheter och arbetsförmedlingar
nämnts i sammanhanget. Det förhållandel all man underiåter all

Prop. 1984/85:132 19

skaffa
tolk behöver inte bero på ovilja, utan kan snarare ha sin grund i bristande
förståelse för invandrares eller flyktingars situation. Det gäller bl. a. atl
inse, alt den invandrare som lill synes talar hygglig svenska kan ha svårt att
göra sig förstådd inom ett område med många facktermer, l.ex. hos
skattemyndigheterna.

Även
inom sjukvården fmns många dolda behov av tolkning. Vi har sålunda erfarit all
anhöriga och sjukvårdspersonal ofta får rycka in och tolka i stället för
utbildade tolkar. En händelse som inträffade för en tid sedan på ett av våra
undervisningssjukhus får illustrera vilka problem som kan uppstå, om man inte
beaktar behovet av tolk. En spansklalande kvinna var inlagd för ett svårt
bensår. Efter lång tid på sjukhuset var bensåret i stort sett läkt. Ändå var
kvinnan helt uppriven, när hon fick besök av en spansklalande assistent från
invandrarbyrån. Kvinnan berättade atl en stor samling läkare med allvarlig
uppsyn stått runt hennes säng, vilkel fick henne att tro att en fariig
komplikafion tillstött. I själva verket var det en samling läkarkandidater, som
fick se prov på god läkning. Här fanns brist på både invandrarkunskap och
fantasi. Det har hittills funnits för lite av invandrarkunskap i
vårdutbildningen. Det finns dock tecken som tyder på att invandrarkunskap inom vårdsektorn
ökar, och det borde medföra, alt det blir naturligare att beakta behovet av
tolkning i framliden.

Ett intressant fenomen är att det inte alltid är
invandringen som styr tolkbehoven. Delta har kommit till utlryck just inom
sjukvårdstolkningen. I Stockholm har l.ex. sjukvårdstolkningen på finska och
spanska ökat kraftigt under senare år, och den ökningen kan inte kopplas till
invandringssiffrorna. Del finns säkert flera skäl till detta, och ett kan vara
att tolkarna blivit skickligare med åren och uppskattas mera. Ett annat skäl är
att invandrarna blivit mer medvetna om att de bör kräva tolkning i vissa
situationer.

Åtskilliga äldre invandrare behöver tolkhjälp.
Många invandrare har nu bott lång tid i landet, och efter elt många gånger
påfrestande arbete inom industrin behöver flera av dem vård. Då inställer sig
också kraven på tolkhjälp för dem som inte lärt sig svenska så väl att de
klarar sig i en vård-eller behandlingssituafion.

De som flyttat hit från Finland utgör den största minoriteten
i Sverige. De finländare som kom hit under 1950-talet har större behov av
tolkhjälp än de som kom till Sverige under 1970-talet. Det beror på att de som
kom under 1970-talet har en avsevärt bättre utbildningsbakgrund än de tidigare
anlända landsmännen. De hade lärt sig svenska i Finland eller också kunde de
lära sig det nya språket relativt snabbt här. Delta framgår bl. a. av en
rapport. Invandrarna och informationen, som SIV publicerade år 1979.

Det finns andra invandrare, l.ex. många hemarbelande
kvinnor, som trots många år i Sverige inte behärskar svenska. Åtskilliga
flyktingar har inte varil motiverade att lära sig svenska, eftersom de levt på
hoppet att snart få återvända fill sina hemländer. Detta har medfört en låg
motivation

Prop.
1984/85:132 20

all lära sig svenska, vilkel innebär all de trots
långvarig bosiitlning i Sverige alltjämt har behov av tolk i vissa situationer.
En undersökning söm utfördes vid Eiser i Malmö visar, att kvinnor från Portugal
som boll 15 år i Sverige inte kunde tala svenska, trois all de fått
svenskundervisning på arbetstid. (Ul från Eiser. Invandrarkvinnor och
arbetslöshet i Malmö. LO-sektionen i Malmö 1983.)

Samhällets språkservice håller pä att byggas ut. Det finns
däiför anledning anla all medvetenheten om behovet av språklig service kommer
atl öka bland både invandrare och personal som kommer i kontakt med invandrare.
Delta kommer i sin tur alt medföra alt de s. k. dolda behoven av tolkning och
de kvarstående behoven av tolkning kommer att uppmärksammas på etl annal sätl
än tidigare. Tillsammantagel kommer della all medföra elt ökat behov av
insatser på tolkområdet.

Kvalitetsfrågor

4.3 Tolkutbildningen inom högskolan

1 tidigare avsnitt har vi redogjort
för hur lolkulbildningen inom högskolan växte fram (2.1) och vi har redovisat
ertarenheter av denna utbildning (3.2). ■

Den efterfrågan på högskoleutbildade tolkar som man en
gång räknade med har uteblivit, bl. a. på grund av att den väntade expansionen
av fasta lolkljänster i kommuner och landsting, bl. a. som följd av en
försämrad samhällsekonomi, inte inrättats. Tillströmningen till utbildningen
vid universiteten har sviktat och ulbildningskapaciielen har därför successivt
skurils ned. Utbildningen har inte heller varit problemfri: lärarna vid
universiteten kände inte till de speciella kraven (l.ex. inslag av lolkteknik)
på en tolkutbildning, del var svårl all få fram läromedel, förkunskaperna hos
de studerande var skiftande etc.

1 betänkandet Reformerad tolkulbildning går utredaren
igenom problemen kring lolkulbildningen inom högskolan, och han nämner den
bristande kontinuiteten som ell huvudproblem. "I normalfallet har
lolkulbildningen i elt språk upphört eller flyttal efter en eller två
genomförda utbildningsomgångar. Delta har skett just när de ansvariga kommit
över initialsvårigheterna och börjal bygga upp en erfarehhelsgrund" (sid.
26). Utredarens huvudförslag är alt etl tolk- och översältarinsiitui skall
inrättas vid universitetet i Stockholm. Han föreslår atl samtliga nuvarande
resurser för högskoleutbildning av tolkar samlas lill delta institut. Eftersom
erfarenheterna synes tala för all behovel av längre lolkutbildningar, som
motsvarar den nuvarande tolklinjen, kommer all vara begränsal, anser utredaren
att merparten av institutets utbildning bör ges i form av korta kurser. Detta
förutsätter att de studerande som skall antas vid institutet har gedigna
kunskaper i svenska och det främmande språket.

Prop. 1984/85:132 21

Bland remissinslanserna överväger
de positiva omdömena om förslagel alt inrätta etl tolk- och översätlarinslitul
vid universitetet i Stockholm. 1 många yllranden betonas värdet av atl en för
närvarande splittrad utbildning på della säll samlas och därmed kan bli
effektivare och av bättre kvalitet. Även förslaget om att merparten av
utbildningarna bör ges i form av relativt korta kurser, som bygger på redan
förvärvade goda kunskaper i svenska och del främmande språkel. får slöd av remissinslanserna.

Den hittillsvarande splittringen av utbildningsansvaret på
flera utbildningsanordnare har varil lill stor nackdel för en så speciell
ulbildning som lolkulbildningen inom högskolan. Denna splittring har medfört
att kontinuiteten i utbildningen har gått förlorad och därmed möjligheterna
lill en syslemalisk kunskapsuppbyggnad.

I likhet med utredningsmannen anser vi. alt del är svårl
all ge ell generellt omdöme om högskolans tolkulbildning. Bedömningen bland studerande
och lärare skiftar beroende på språktillhörighel och vilken institution man
tillhör. Trots de tidigare relaterade problemen, som var särskilt påtagliga i
början av lolkulbildningen. då universiteten inte var helt beredda för sin nya
uppgift all utbilda tolkar, har utbildningen i slorl sett funnit sin form.
Undervisningen har blivit bättre med åren liksom läromedelstillgången. Vi
menar all del finns en erfarenhelsgrund atl bygga vidare på. och all det nu
gäller all slå vakt om kontinuiteten i högskolans tolkulbildning.

Vår slutsats blir alt högskolans
tolkulbildning bör koncenlreras fill elt tolk- och översättarinstitut. Del bör
inrällas vid universitelel i Stockholm. Vi intar därmed samma slåndpunkl i
denna fråga som utredaren och huvuddelen av remissinslanserna. Förslagel ansluter
också i huvudsak till invandraruiredningens förslag i (SOU 1972:83)
Tolkservice, Nordisk språkkonvention. Vi instämmer i all behovel av längre
lolkutbildningar kommer att vara begränsal. då vår utgångspunkt är alt den
tolkstuderande vid inträdet skall ha inhämtat god språkfärdighet. Delta talar
för att en stor del av inslitulets ulbildning bör ges i form av korta kurser.
Vi återkommer lill detaljerna kring inslilutels egen ulbildning i
förslagsdelen, där vi också preciserar institutets styrelses roll i dessa
frågor.

Del är viktigt all ell institut som
skall svara för tolk- och översättarutbildning blir knutet lill elt
universilel med en väl utbyggd språkvelenskap-lig utbildning och forskning och
med en etablerad verk samhet inriktad på invandrarfrågor. Förslagel alt knyta
institutet till universitelel i Stockholm har flera fördelar ulöver all del
ligger i etl invandrartäll område. Universi-letel i Stockholm har god
ert"arenhel av högre tolkulbildning. Där startade UHÄ:s försöksverksamhet
år 1976 med högre tolkulbildning i finska och tyska. Sedan starten har
universitetet givit tolkulbildning i följande språk: finska, tyska, nygrekiska,
ryska, serbokroaliska, japanska, polska, spanska och teckenspråk. Finska
inslilulionen vid universitetet i Stockholm ansvarade för en av
språkvelenskapliga linjenämnden initierad över-

Prop. 1984/85:132 22

gripande
tolkutbildningsverksamhet budgetåret 1980/81. Uppgiften var att verka för
samordning av tolkutbildningen på de olika universitetsorterna och
lolkulbildningen vid folkhögskolor och studieförbund saml alt verka för en
samordning av universitetens tolkulbildning och KK:s prövning av tolkar. Denna
övergripande uppgift utgick från tankar som står i samklang med förslagel all
ordna verksamheten inom etl institut.

Universitetet i Stockholm ger också utbildning på
den lokala översättar-linjen. Utbildningen startade år 1983 med
översättarutbildning i tyska och kommer från år 1985 atl fortsätta med
översättarutbildning i franska. Det kan i sammanhangelnämnas att
lilteraturutredningen i sitt huvudbetänkande (SOU 1974:5) föreslog att elt
centralt serviceorgan för översättare skulle inrättas vid universitetet i
Stockholm.

Vid universitetet i Stockholm finns inom
institutionen för lingvistik en särskild avdelning för Ivåspråkighelsforskning.
Denna avdelning kunde inrättas genom atl riksdagen år 1983 beslöt all anvisa
medel för Ivåspråkighelsforskning till den humanistiska fakulteten i
Stockholm. Vid universitetet finns också eltcentrum för invandringsforskning.
Verksamheten inom ett tolk- och översättarinstitut kommer alt ha mycket
gemensamt med den verksamhet som bedrivsinom olika institutioner vid
universitet i Stockholm.

4.4
Kontakttolkutbildningen och utbildningen av s. k. arbetsplatstolkar

Vi har i tidigare avsnitt (2.1 och 3.2) redogjort
för kontakttolkutbildning-ens framväxt och om olika erfarenheter av den.

Beträffande kontakttolkutbildningen har vi kunnal
notera kritiska synpunkter på tolkcirklarna hos studieförbunden. De framförs
även av företrädare för studieförbunden. Kvaliteten på handledarna anses vara
skiftande. Om en tolkcirkel inte får en kompetent tolk som ledare, blir
resultatet av utbildningen dåligt. Det blir l.ex. omöjligt all genomföra
korrekta tillämpningsövningar i lolkteknik. En annan åsikt som framförts är atl
cirklarna ofta varit heterogena - både vad gäller förkunskaperna hos deltagarna
och antalet språkgrupper i samma cirkel, vilkel ytleriigare försvårat en
effektiv inlärning. De 90 studietimmarna per ämnesområde anses vara en för kort
lid för en tolkutbildning.

Kontakttolkutbildningen vid folkhögskolorna har
fåll en mer positiv bedömning - inte minst tack vare att del fåtal
folkhögskolor som har denna utbildning kunnat dra till sig goda lärarkrafter.
Men också kontakllolkulbildningen vid folkhögskolorna har, efter vad vi
inhämtal, haft en del problem med atl finna kvalificerade språkhandledare för
de i Sverige små språken och att samla homogena grupper. Vi menar emeilerlid
atl dessa problem är av allmän karaktär och inte explicil har någol samband med
själva formen för utbildningen.

Vi
har noterat alt de s. k. samverkanskurserna, då man dels studerar i en

Prop.
1984/85:132 23

studiecirkel
och dels får undervisning under veckosluten vid en folkhögskola, blir alll
vanligare, medan intresset för enbart studiecirklar är i avtagande. Vid en
samverkanskurs kan eleverna dra nytta av fördelarna med respektive studieform.
Genom studieförbundens tolkcirklar uppnås den för många invandrare så viktiga
lokala anknytningen. Pä folkhögskolan får eleverna möta vana lolklärare, och
internatsformen ger goda möjlig-heter till utbyte av erfarenheter under
fritiden.

I
betänkandet Reformerad tolkulbildning föreslås all studieförbundens tolkcirklar
skall avvecklas. "De fyller sällan de kvalitetskrav som måste ställas för
all en rimlig kunskaps- och färdighelsnivå skall uppnås och svårigheterna all
skaffa kompetenta handledare är alltför slora" (sid. 69). Utredaren
påpekar också bl. a. all grupperna i studieförbundens lolkcirk-lar blir alltför
blandade - både beträffande språk och förkunskapsstandard. Enligt utredaren
fordrar denna förändring av kontakllolkulbildningen all fler folkhögskolor än
hillills engageras i tolkulbildning.

Förslagen
stöds av en del remissinstanser, bl. a. GTR, SACO/SR, socialstyrelsen och
Svenska kommunförbundet. Andra remissinslanser, l.ex. Landstingsförbundet, RIB
och SAF anser att den kommunala vuxenutbildningen kan komma ifråga som
anordnare av kontakitolkulbildning.

KK
hävdar i sitt yttrande all ulredningens kanske största svaghet är all den ej
lyckats tillgodose behovel av en bra, lokall anknuten tolkulbildning. KK menar
all risken är uppenbar att, om förslagel all ge kontakitolkulbildning enbart
vid folkhögskolor genomförs, man får elt litet antal välutbildade tolkar i de
största invandrarspråken, medan ell stort antal tolkar inte skulle få någon
reell möjlighel alt genomgå tillräcklig utbildning. Det som ser ul som en spridning
av utbildningen skulle bli en centralisering, sell ur den enskilda elevens
synvinkel, alldenslund varje folkhögskola av resursskäl bara kan åla sig ell
eller några få språk.

Folkuniversitetet
och ABF framhåller i sina yttranden all det inte minst ur rekryleringssynpunkl
vore mindre välbetänkt atl avveckla cirkdverk-samhelen i
kontakttolkutbildningen. SÖ anser all utredaren redovisar fördelarna med en
decentraliserad konlakllolkutbildning och sedan föreslår en centralisering.
Verket avstyrker förslagel och menar, alt de pedagogiska fördelar som ligger i
atl genomföra konlakllolkutbildning som en kombination av studiecirklar och
korta folkhögskolekurser i stället bör tillvaratas i slörre utsträckning än
hillills.

Vi anser all folkhögskolor och studieförbund skall
fortsälla med alt utbilda konlakltolkar. Vi har tidigare påvisat hur viktig den
lokala anknytningen är med tanke på all många lolkelever är bundna av familj
och arbele. Det nya flyklingomhänderlagandel, som innebär all många kommuner
måsle bygga ul sin lolkservice, ställer krav på en starkt decentraliserad
tolkulbildning. Den kan inte uppnås enbart genom folkhögskolorna, även om fler
folkhögskolor än i dag skulle la på sig alt utbilda konlakltolkar. Som KK
påpekat kan varje folkhögskola bara bedriva ulbildning på

Prop.
1984/85:132 24

ett eller två, sällan flera språk, vilkel medför att
tolkelever i vissa språk skulle få orimligt lång resväg till kurserna.

Vi ser heller ingen anledning atl
utpeka någon ny utbildningsanordnare, eftersom det skulle la lång lid att bygga
upp en ny verksamhet. Det synes mer meningsfullt atl använda resurserna lill
att rätta lill bristerna i kontakttolkutbildningen än atl finna nya
utbildningsanordnare, särskill som problemen inom denna utbildning oftast är
allmängiltiga. Sålunda torde den enda lösningen för alt få fram de önskade
kvalificerade handledarna inom de s. k. udda språken vara, att erbjuda den
gruppen en bättre ulbildning. Vi bedömer all en kvalitetshöjning har skett inom
kontakttolkutbildningen under senare år lack vare ökningen av antalet
samverkanskurser. I kapitel 5 presenterar vi förslag till ålgärder, som
ytterligare kan förbättra kvaliteten på kontakttolkutbildningen.

Utbildningen av s. k. arbetsplalslolkar

Vi har tidigare i avsnitt 3.2
redovisat att negaliv kritik ibland framförs mot arbetsplatstolkarna. En tolk i
ordets rätta bemärkelse kan inte vara facklig förtroendeman och företräda etl
partsintresse. En tolk är en neutral och opartisk förmedlare av ett budskap
mellan två parter som inte behärskar samma språk. Mot della får bl. a. ställas
kraven på snabba insatser. Del gäller för arbelsplatslolken att snabbi rycka in
för att tolka under kort lid. Del gäller också atl behärska del speciella
språkel, begreppen, på en arbelsplals. Vi anser atl arbetsplatstolkarna har en
viktig uppgift atl fylla på arbetsplatserna, men det får inte utesluta att
vanliga lolkar ibland utnyttjas på arbetsplatserna. När slörre frågor av allmän
karaklär kommer upp på en arbelsplals och när del finns möjlighel all tillkalla
en tolk bör del ske. Sak samma bör gälla, om den anställde är oense med facket.
Men de relaterade situationerna torde tillhöra undantagen. I övervägande
antalel fall måste språkhjälpen finnas nära till hands på arbetsplatsen.

Den lidigare utredaren anser all
man bör överväga atl ersälta de nuvarande studieplanerna i
arbelsmarknadstolkning respektive arbetsplats-tolkning med en ny studieplan för
arbelslivslolkar. Utbildningen bör äga rum vid folkhögskolor. Vi finner ingen
anledning atl ersälta den nuvarande studieplanen för arbelsplatslolkning med en
studieplan för arbelslivslolk-ning eller all utbildningen skall äga rum endast
vid de folkhögskolor som har tolkulbildning. Vi anser alt de av oss redovisade
skälen för arbelsplat-stolkningen talar för atl verksamheten skall forl sälla
som hittills. Vi anser emeilerlid alt benämningen arbetsplalstolk bör
utmönstras. Tolkbegreppel bör reserveras för den som är ell neutralt, opartiskt
språkligt ombud. LO har lidigare fört fram begreppet "tvåspråkiga
kontaktombud" för dem som tolkar på arbetsplatserna, men detla förslag
lill ny benämning har inte slagit igenom. Sålunda talar kursplanerna
fortfarande om arbetsplalslolkar. Vi anser, liksom LO, att de fackliga
förtroendemän som lolkar på arbetsplatserna i fortsättningen bör kallas
"tvåspråkiga kontaktombud".

Prop.
1984/85:132 25

4.5 Översättarutbildningen

Någon reguljär översättarutbildning
har aldrig funnits i Sverige. Däremot har försöksverksamhet pågått vid olika
universitet under senare år. Som exempel kan nämnas att universitetet i
Göteborg vid tre tillfällen har anordnat kurser på 20 poäng för engelska
översättare. Institutionen för allmän språkvetenskap vid samma universitet har
haft en kurs i översättningens teori och praktik. Båda dessa kurser skall
återkomma. Finska institutionen vid universitetet i Stockholm har under de
senaste tre åren haft distansundervisning för översättare. Kurserna, som
omfattar 20 poäng och går på halvfart, skall fortsätta. De studerande, som
kommer från olika delar av landet, samlas under två dagar en gång per månad för
genomgång av texter som de arbetat med hemma och skickat fill lärarna för
rättning. Vid den tyska inslitufionen startade en Ivåårig översättarutbildning
(80 poäng) vårterminen 1983. Det åren lokal utbildningslinje vid universitetet
i Stockholm. Lokal utbildningslinje innebär bl. a. att linjen inrättas genom
ett lokall beslut och atl antagningen sker vid universitetet. Denna utbildningslinje
består av två kurser: Högre översättarutbildning i tyska I, 50 poäng, saml
högre översättarutbildning i tyska II med examensarbete, 30 poäng.
Examensarbetet ger utrymme för specialisering. Antalet nybörjarplatser är 30.
Enligt planerna skall en högre översättarutbildning i franska starta
vårterminen 1985., Ingen av dessa utbildningar leder direkl till auktorisation.
Kursen i finska sägs l.ex. ge "en viss förberedelse inför kommerskollegiums
auktorisalionsprov för översättare i finska".

Vi anser att en reguljär
översättarutbildning bör inrättas i Sverige - inte minsl med tanke på atl det
sedan år 1976 finns en statlig auktorisation av översättare. Vi har tidigare
redovisat att endast tio procent klarar de erkänt svåra proven (2.2). Vi anser
alt översättarna måste få tillgång lill reguljär ulbildning och fortbildning så
alt fler får en reell möjlighet atl klara KK:s prov.

I avsnitt 3.6 har vi beskrivit översältarulbildningen i de
nordiska länderna. Under de senaste åren har man ägnat, en ökad uppmärksamhet
åt tolk- och översättarutbildning i många europeiska länder. Allt fler universilel
och högskolor inrättar särskilda utbildningar för lolkar och
översättare-samtidigt som många av de privata tolk- och översättarinsliluten
föriorar i belydelse. Del finns ulbildning för översättare, som omfattar minst
fyra års studier, i bl. a. Belgien, Frankrike, England, Schweiz, Västtyskland
samt Östtyskland och flera andra öststater. En del spanskspråkiga länder har
höjt kvaliteten på sina översällarulbildningar. Bland dem kan särskill Spanien,
Kuba och Peru nämnas.

Del leder för långt alt redogöra
för de olika universitetens undervisning. Tolk- och översältarulbildningen vid
universitetet i Saarbriicken i Västtyskland kan vara ell exempel. Omkring 70
studerande antas varje år till denna utbildning. Undervisning sker i tyska,
franska, engelska, italienska.

Prop. 1984/85:132 26

nederländska,
spanska och ryska. Som modersmål kan man antingen ha tyska eller franska. De
studerande som har ett annat språk som modersmål får välja något av de nämnda
språken som "Wahlmultersprache". Officiellt pågår utbildningen under
sex terminer, men i praktiken tar del åtta eller nio terminer att gå igenom
hela utbildningen. De inledande terminerna, där bl. a. språkträning och realia
ingår, är gemensamma för blivande tolkar och översättare. Först efter fyra
terminer är del dags att välja antingen linjen för Diplom-iibersetzer eller
Diplom-Dolmetscher. De som inte klarar studiema får inte någon examen, men kan
i stället försöka avlägga en vanlig Staalsexamen. Majoriteten av de studerande
blir translatorer.

När statskontoret gjorde sin översyn av
översällningsverksamheten i statsförvaltningen ingick en enkät till
översättarna som ett led i det arbetet. Vi har berört enkäten i kapitlet om
tolkservice och arbetsmarknad för tolkar och översättare (2.4). Det framgick
att statskontoret inte haft resurser för att i tillräcklig grad analysera
översättarenkätens delfrågor. Åtskilligt kan ändå utläsas ur de i bilagan
redovisade tabellerna. Del framgår sålunda att huvuddelen av landets
översättare har en mycket god utbildningsbakgrund: 74 procent av de
auktoriserade iranslatorerna har universitets- eller högskoleexamen, medan
60procent av övriga översättare har en sådan utbildning. Universitets- eller
högskolestudier som inte lett till examen har 18 respektive 20 procent bakom
sig. De få återstående översättarna i enkäten hade gymnasiekompetens eller
annan utbildning efter gymnasieskolan: Tabellen över "Översättarnas
bedömning av ett allmänt behov av särskild ulbildning för översättare i
Sverige" har sill intresse i detla sammanhang. Hela 47 procent av de
auktoriserade Iranslatorerna ansåg atl en särskild yrkesutbildning för
översättare vid universilel eller högskola behövs. 38 procent av de övriga
översättarna delade den åsikten. 30procent respektive 35 procent ansåg all en
särskild fortbildning är nödvändig för all yrkesverksamma översättare skall
kunna bibehålla sin kompetens. l7procenl av båda kategorierna menade alt
"Annan särskild utbildning för översättare behövs". Endasl 6procent
av de auktoriserade Iranslatorerna och 10 procent av övriga översättare ansåg
all ingen särskild ulbildning behövs för översättare.

Vi konstaterar alt det finns en massiv uppslutning
för utbildning och fortbildning bland de mest initierade och närmast berörda -
översättarna själva. De allra flesta översättare i Sverige har en
eftergymnasial utbildning av någol slag. Åtskilliga av dem har en lång
akademisk ulbildning; de är jurister, civilekonomer, ingenjörer, läkare, lärare
och många har universitetsutbildning i språk. Men bara några få har en
reguljär översättarutbildning, och den har de fått ulomlands.

Med jämna mellanrum kommer frågan upp om del över
huvud laget behövs någon särskild översättarutbildning med tanke på alt många
översättare med en akademisk examen i någon disciplin som grund kan uppnå en
utomordentligt hög kompelens. Självfallet finns möjligheten för den

Prop. 1984/85:132 27

som
har fallenhet för översättaryrket att på egen hand träna upp sin förmåga, men
översättarna måste ha samma rätt som andra yrkeskategorier att få hjälp med
att förkovra sig i sitt yrke.

Vid
en generalkonferens i Nairobi år 1976 antog UNESCO en resolution, till vilken
Sverige har anslutit sig, som bl. a. kräver en förbättring av översättarnas
arbets- och utbildningsförhållanden. "Member States should recognize in
principle that translation is an independant discipline, requiring an education
distinct from exdusivdy language teaching and that this discipline requires
special education."

FAT
har uttryckt oro över att det i Sverige finns en tendens att sätta
likhetstecken mellan lolkar och översättare. Enligt FAT skedde detta redan i
invandrarutredningen (SOU 1972:83). Vi har tidigare kommenterat
förvaltningslagen 9§, som reglerar när en myndighet bör anlita tolk (2.4). Av
förarbetena till lagen framgår atl begreppet tolk i förvalt ningslagen avser
både den som tolkar muntligen från ett språk till etl annat och den som
översätter en handling skriftligt. (SOU 1972:83, Invandrarutredningen 2, sid.
19.) FAT har för sin del påpekat att tolkar och översättare representerar två
skilda yrken. Vi delar uppfattningen att det handlar om två olika yrkeskategorier,
något som måste komma lill utlryck i utbildningen. Vi anser det vara möjligt
alt genomföra en gemensam grundläggande utbildning för tolkar och översättare
med språkträning och realiäinlärning. Efter en sådan gemensam basutbildning är
det emeilerlid nödvändigt atl de båda kategorierna utbildas vidare var för sig,
så all respektive ulbildning får tillräckligt utrymme.

När vi behandlade högskolans tolkutbildning blev
vår slutsals att den bör koncenlreras lill ett tolk- och översättarinstitut. När
del gäller frågan om utbildning lill översättare blir vår slutsats, mot
bakgrund av det som hittills framkommit, atl myckel starka skäl talar för en
reguljär ulbildning och fortbildning av översättare i Sverige. En sådan
ulbildning, anser vi, bör äga rum vid etl särskilt tolk- och
översättarinstitut. Här finns en erfarenhelsgrund alt bygga vidare på med tanke
på de senaste årens försöksverksamhet i Göteborg och Stockholm. Del får ankomma
på styrelsen för det av oss föreslagna institutet alt närmare utforma
uppläggningen av en ordinarie översättarutbildning. Del är viktigt är atl de
ansvariga för översältarulbildningen slår vakt om en hög kvalitet på
utbildningen. Höga krav måsle ställas på dem som skall få tillträde till
översältarulbildningen. Delta är en förutsättning för atl instilulet skall
kunna minska, evenluelll eliminera, alltför långa utbildningar. För att en hög
kvalitet på utbildningen skall kunna uppnås bör därför elt antagningsprov
anordnas i likhel med vad som sker vid lolkulbildningen inom högskolan.
Inslilutels styrelse bör få avgöra vilka språk som skall komma ifråga. Den bör
också, inom ramen för anvisade resurser, besluta om längden på och
dimensioneringen av de skilda utbildningarna. För översältarulbildningen anser
vi alt 80 poäng, dvs. två års studier, kan vara lämpligt i elt inledande skede.
Del poängtalet

Prop.
1984/85:132 28

ansluter lill den lidigare relaterade försöksverksamheten
i Stockholm. Efter elt par års erfarenhet av reguljär översättarutbildning bör
en utvärdering ske, och därefter kan studietiden evenluelll justeras. Vi anser
vidare att resurser molsvarande 30 årsstudieplalser bör ställas lill förfogande
i inledningsskedet.

Som vi lidigare framhållit bör de
tolk- och översätlarsluderande få en gemensam utbildning under ell inledande
skede. De gemensamma studierna kan bl. a. innefatta undervisning i svenska,
realiäinlärning, träning i alt utnyttja lexikaliska och andra hjälpmedel.
Därefter följer en uppdelning på tolkutbildning och översättarutbildning.
Utöver en grundläggande ulbildning bör översättarna ha tillgång till
påbyggnadskurser — med möjligheter till specialisering inom medicin, leknik,
juridik etc. - saml fortbildning. Vi vill i delta sammanhang nämna att
talesmän för översättarna av skönlitteratur har framfört önskemål om en
litterär gren på översällariin-jen.

Med tanke på atl utbildningen skall
koncentreras till etl institut vill vi betona alt det bör ges möjligheter till
distansundervisning. Erfarenheter finns redan genom finska institutionens vid
universitetet i Stockholm distansundervisning. Det bör också ges möjligheter
att studera på halvfart med tanke på alt många översättare önskar förkovra sig
men inte hell kan frigöra sig från sin yrkesverksamhet för studier. De kan ha
en inarbetad kundkrets, som inte kan överges med tanke på risken för framlida
inkomstbortfall.

För närvarande finns endasl 260
högt kvalificerade auktoriserade översättare - translatorer - i Sverige.
Invandrarbyråerna och andra avnämare har länge önskat en ökning av antalet
översällare. så all det blir lättare att få enklare översättningar -
arbetsbetyg, körkort, enkla utlåtanden av olika slag etc. - ulförda. Vi anser
att del skall finnas möjligheter för godkända lolkar som kan visa prov på fallenhet
för översättningsarbele alt komplettera sin utbildning. En sådan åtgärd skulle
häva den besvärande brislen på översättare i kommunerna och samtidigt ge en
välbehövlig breddning av arbetsmarknaden för tolkarna. Del får bli en uppgift
för inslitulets styrelse all närmare precisera kraven för all erhålla ell
utbildningsbevis. Styrelsen bör undersöka möjligheterna lill en etappavgäng
från översällariinjen. Titeln translalor skall förbehållas dem som med godkända
resultat klarat KK:s prov och blivit auktoriserade.

Organisatoriska frågor

4.6 Tolk- och översättarservice

Tolkservice

I avsnittet om tolkulbildning (3.2)
konstaterade vi, alt del finns elt relativt lilet behov av avancerad tolkning i
Sverige. Den del av tolkservicen som rör internationell tolkning,
konferenstolkning eller diplomallolk-

Prop. 1984/85:132 29

ning
klaras som regel med hjälp av en liten kader kvalificerade lolkar. Det finns en
begränsad marknad i Sverige för dessa kvalificerade tolkar. Problemen med
lolkservicen är således främst förknippade med invandrarnas och flyktingarnas
lolkbehov.

De
första tolkförmedlingarna tillkom i mitten av 1960-lalet pä initiativ av LO:s
fackliga centralorganisationer i kommunerna eller personal vid då redan
etablerade invandrarbyråer. Numera har invandrarbyråerna i drygt 100 kommuner
väl utbyggda syslem med tolkregister för lolkförmedling. Bland
invandrarbyråernas största kunder märks sjukvården, AMS, försäkringskassorna
och socialförvaltningarna. AMS med sin vittomfattande verksamhet har många
anställda lolkar, l.ex. vid flyklingföriäggningarna, men måsle ofta anlita
tolkförmedlingarna, efiersom en stor andel flyktingar och invandrare tlnns inom
myndighetens ansvarsområde. Landslingen har få anställda lolkar, varför
landslingen ofta vänder sig lill invandrarbyråernas lolkförmedlingar. Det
finns avtal om lolkförmedling mellan Svenska kommunförbundels länsavdelningar
och landstingen, som betalar perso-nalomkostnadspålägg inklusive ulbildningsavgift
ulöver den administrativa avgiften för lolkförmedling. Som exempel på
koslnader för lolkarvoden kan nämnas atl Stockholms läns landsting under
perioden 1 oktober 1982 fill 30 september 1983 betalade 10,3 milj. kr. för
tolkservice. År 1978 var motsvarande utgift drygt 4 milj. kr. och för 1979
uppgick beloppet lill 4,5 milj. kr. Flera faklorer har bidragit.till denna
utveckling, bl.a. bättre standard på tolkarna. I första hand har dock en ökad
medvetenhet bland personalen om lolkbehovet medverkat till att kostnaderna för
lolkservicen mer än fördubblats på fyra år.

Polisdistriken och tingsrätterna, som anlitar ett
stort antal tolkar, har sina egna tolkregisler. Polisen genomför
säkerhetskontroll.

Tolkservicen uppvisar således en splittrad bild,
och det gäller även tolktaxorna. Sedan slutet av 1970-talet besläms tolkarnas
arvoden genom cenlrala överenskommelser. Del gäller för såväl tolkar som finns
i invandrarbyråernas tolkregisler som för tolkar inom rättsväsendel. Flerialel
kommuner följer de rekommendationer som blivit resultatet av förhandlingar
mellan Svenska kommunförbundet och Sveriges kommunaltjänstemannaförbund.
Tplklaxorna justeras med jämna mellanrum. För närvarande utgår 87 kr per
tolktimme till av KK godkänd tolk, medan tolkar som är registrerade hos en
invandrarbyrå får 75 kr per tolkiimme. För övriga lolkar är arvodel inte
reglerat. Stockholm, Göleborg och Malmö följer inte dessa rekommendationer ulan
har egna regler för tolktaxor.

Tolkarna inom rättsväsendet har högre arvoden.
Domstolsverket fastställer tolklaxorna där. Olika belopp utgår för tolkning
vid domslol och tolkning vid polis-, åklagar- eller kronofogdemyndighet. Taxan
för dom-stolstolkning ligger någol över de övriga. När en tolk tjänstgör vid en
domstol utgår för närvarande 186 kr i arvode för den första timmen, till den
som har speciell kompelens som rättstolk. En av KK godkänd tolk får 149

Prop. 1984/85:132 30

kr
för den första timmen och övriga tolkar får 119 kr. För tolktid efter den
första timmen utgår 73, 57 respektive 42 kr för varje påbörjad halvtimme.

Frågan om samordnad tolkservice genom
invandrarbyråerna har diskuterats vid olika tillfällen i mer än ett decennium.
SIV har uttalat sig för samordning av tolkservicen. Vid årets riksmöte väcktes
en motion (SfU 1203) med anhållan om att en översyn sker i syfte att samordna
tolkservicen mellan statliga myndigheter och kommuner.

Ett försök alt få till stånd en bättre samordning
gjordes i början av år 1982, när invandrarnämnderna i Malmö, Göteborg och
Stockholm gemensamt skrev till domstolsverket och rikspolisstyrelsen (RPS) och
pläderade för en total samordning av tolkverksamheten i kommunerna. Men då
liksom nu ville tingsrätterna och polisen ha egna tolkar. Det framhålls från
båda dessa håll att det ställs särskill höga krav på redbarheten hos de tolkar
som tingsrätterna och polisen anlitar. Man vill genomföra redbarhels- och
säkerhetskontrollen i egen regi. Della hindrar inte att invandrarbyrån,
domstolen och polisen på en ort många gånger utnyttjar samma tolkar. Vid våra
kontakter med berörda parter har vi erfarit alt frågan om samordning ånyo är
föremål för diskussion, men del är omöjligt aU uttala sig om utgången. Del
finns 118 polisdistrikt i landet och enligt RPS kan verket inte ge direktiv
till polisdistrikten om samverkan. Vid tingsrätterna är etl av hindren att det
inte finns något kostnadsställe för utbetalning av medel till invandrarbyråerna
för de administrativa tjänsterna vid tolkförmedling. Både domstolsverket och
rikspolisstyrelsen anser emellertid att samverkan kan vara värdefull och att
den borde utvecklas.

Vi vill för vår del förorda en bättre samordning av
tolkförmedlingen mellan kommuner, landsting och statliga organ. Detla är en
central fråga, efiersom en hell genomförd samordning - genom invandrarbyråernas
försorg - avsevärt skulle förbättra tolkarnas siluation. Del skulle vara
värdefullt, inte minst för tolkarna på de små språken som har svårl att få
tillräckligt antal arbetstimmar så atl de kan försörja sig. Om tolkarna vet att
det finns arbetstillfällen, blir de också sannolikt mer motiverade för
fortbildning. Polisdistrikten och tingsrätterna har egna tolkregisler, och
polisen utför säkerhetskontroll. Delta bör inte lägga hinder i vägen för en
samordnad tolkförmedling genom invandrarbyråerna, utan det förefaller naturligt
att de myndig heter som utnyttjar tolkar också får sina speciella krav
tillgodosedda - l.ex. särskild säkerhetskontroll. Det kan nämnas att det numera
finns en samordnad jourtolkservice i Stockholms län. Inom kort väntas
jourtolkservice också i Östergötlands län.

Den uteblivna samordningen förrycker
invandrarbyråernas planering av lolkförmedlingen. I och med atl domstolarna och
polisen betalar bättre lockas tolkarna alt i första hand la uppdrag där. Det
medför ibland problem för den kommunala tolkförmedlingen att klara av att täcka
alla tolkbehov, något som den lättare skulle åstadkomma om det fanns en lokal
samordning av lolkförmedlingen i en kommun. Elt ofta återkommande önskemål

Prop. 1984/85:132 31

är atl tolkningstillfällena skall spridas ul över en
större del av dagen. Nu förekommer en anhopning av tolkning under förmiddagen.
Vi menar att även den frågan kunde hanteras på ett bättre sätt vid samordnad
tolkförmedling.

Varken domstolarna eller polisen har några problem med alt
rekrytera lolkar, eftersom de har högre lolktaxor än invandrarbyråerna.
Dessutom finner tolkarna del stimulerande och intressant atl tolka i en domstol
eller hos polisen. Det fmns inga krav alt tolkarna skall,vara godkända av KKför
atl finnas i domstolarnas eller polisens register. Vid vår överiäggning med
domstolsverket framkom all en domstol knappasl kan konlrollera tolkarnas
språkkunskaper eller realiakunskaper. GTR har uppmanat domstolsverket atl ge
ul en rekommendation om atl endasl godkända tolkar skall anlitas vid
domstolarna, men verkel har svarat nej med hänvisning lill alt del redan finns
nog med rekommendationer på lolkområdel.

År 1982 hade tingsrätten i Stockholm omkring 225 lolkar,
varav drygt 40 var godkända. Något mer än 30 av dem hade särskild
rättskompelens. För tingsrätten i Göleborg var molsvarande siffror 180, 50 och
15, medan Malmö tingsrätt hade cirka 75 tolkar, varav omkring 20 var godkända
och fyra hade särskild rättskompelens. De godkända tolkarna är således i klar
minoritet, men tingsrätterna anser all även de icke godkända tolkarna håller
måttet.

Vid överläggningen med företrädarna
för KK poängterade de all del finns slående exempel som visar all prov- och
auktorisationsverksamheten behövs. Ytterst handlar del om atl skydda dem som
anlitar lolkar. Rätts-tolkarna är erkänt skickliga lolkar, men vid några
tillfällen har det framkommit brister i kunskaperna vid proven som leder till
auktorisation. Användarna i tingsrätterna, som inte haft någon möjlighet att
pröva dessa lolkar, har inte känl lill de svaga kunskaperna. Företrädarna för
Riksförbundet för personal vid invandrarbyråer (RIB), som i stort uttalade en
positiv uppfallning om polisens lolkar, framförde vissa kritiska synpunkter mol
polisens lolkar vid vår överläggning med dem. Bl. a. nämndes etl exempel där
polisen anlitat en inkompetent tolk med påföljd att ell förhör fick avbrytas.

Del bästa botemedlet mol samtliga
dessa påtalade brister är dock en förbättrad utbildning. Vi kan konstatera atl
del av alll all döma finns gott om utrymme för fler godkända tolkar vid
domstolarna och hos polisen. Medvetenheten om kvalilelsbehoven vid tolkning
kommer sannolikt all öka inom rättsväsendet och därmed också kraven på en
bättre tolkulbildning.

Tolktjänsler

1 UKÄ:s lolkulredning, som nämndes
i avsnittet om tolkulbildning (2.1), utgick man från all en utveckling mot
samordnad tolkservice och fasta heltidstjänster för tojkar i invandrarläta
kommuner var atl vänta. Utveck-

Prop.
1984/85:132 32

lingen
har emellertid inte följt dessa banor. Någon samordnad tolkservice genom
invandrarbyråerna finns inte. Endast ett fåtal fasta heltidstjänster för tolkar
har inrättats i kommuner och landsting. Tendensen är snarasl alt de få
heltidsanställda tolkarna tas i anspråk för andra uppgifter än tolkning, l.ex.
utredningsarbete.

Vid våra överläggningar med myndigheter och
organisationer har vi tagit upp frågan om möjligheterna att inrätta hel- eller
deltidstjänster i de vanligast förekommande lolkspråken. En annan fråga har
gällt möjligheterna att få till stånd en samordning av tolkuppdragen för
tolkarna, så atl de kan påräkna en någorlunda regelbunden och säker tillgång på
uppdrag. Ingen tror i dag på en utveckling mot fasta tolktjänster, bl. a. på
grund av det försämrade ekonomiska lägel hos både statliga och kommunala
myndigheter. Så länge som samordnad tolkservice saknas är del orealistiskt all
tro på fasta lolkljänster. För enstaka arbetsgivare finns risken för spilltid
och för att underlaget för elt visst tolkspråk kan tunnas ul efter ett antal
år.

Fasta tolklider - l.ex. spanska på vissa bestämda
tider på etl sjukhus eller vid en domstol - kunde vara elt alternativ till
fasta tjänster. Det skulle ge tolkarna på de större tolkspråken tryggare
arbetsförhållanden och jämnare arbetsfördelning utan alt ell
anställningsförhållande skulle föreligga. En vanlig uppfattning är alt inte
heller della är en framkomlig väg. Det är t. ex. svårt att ha fasta tolklider
vid en domslol med tanke på att många personer som regel är inblandade i en
förhandling. Vid några sjukhus har fasta tolklider prövats med framgång, men det
har snarare varil undanlag än regel.

Vid vår överläggning med RIB, då frågan om
samordning fick stort utrymme, fick förhållandena vid ett stort sjukhus
exemplifiera svårigheterna när det gäller all samordna lolkservice. Efter
utdragna förhandlingar, kunde en tolkförmedlare vid en invandrarbyrå berätta,
kom sjukhuset ifråga och lolkförmedlingen överens om fasta lolklider. Men när
alll var klart efter ell och ett halvt års förhandlande befanns, att någon
gemensam pott för tolkning ej längre existerade. Under förhandlingarnas gång
hade nämligen de olika institutionerna vid sjukhuset fått eget budgetansvar. I
stället för alt göra om allt från början löstes emeilerlid della problem, och
verksamhelen med fasta lolklider på fyra språk kunde börja. Försöket med samordning
har inte lyckats, efiersom det fortfarande finns en slor andel enskild tolkning
vid sjukhuset. De patienter som behöver tolkhjälp får en tid vid sjukhuset, och
först i ett senare skede efterfrågas en tolk. Då är det ofta för sent att klara
en samordning.

Vid våra kontakter med företrädare för
invandrarbyråer och andra som känner till problernatiken kring de fasta
tolkljänslerna har vi kunnat notera en positiv inställning till själva idén.
Tolktjänsler skulle ge tolkservicen både bättre stadga och ökad status. De
flesta inser dock all de tidigare nämnda hindren gör all andra vägar måsle
prövas. Man har fått inrätta sig efter del splittrade lägel på tolkarnas
arbetsmarknad och försöker hjälpa

Prop. 1984/85:132 33

tolkarna, så att de får någorlunda drägliga arbetsvillkor.
Etl exempel på detta är försöken med s. k. garantilid i några kommuner. Det
innebär att de mest anlitade tolkarna garanteras betalning, som motsvarar en
viss tid för tolkning varje vecka. Arvodena utgår enligt garantin även om tiden
för tolkning inte fylls helt. Företrädarna för RIB betonade all det krävs
flexibilitet för all förbättra tolkarnas siluation på arbetsmarknaden. En
lösning kan vara att invandrarbyrån, tillsammans med kommunen, blir huvudarbetsgivare
för tolkarna. Flexibla lösningar måste till, om tolkarna skall kunna få någon
form av trygghet.

Sammanfattningsvis anser vi all
reella fömtsättningar för närvarande saknas för ell system med fasta tolktjänster.
Ur arbetsgivarens synvinkel finns invändningar med tanke på bl. a. spilltid och
osäkerhet om hur länge det finns underlag för ett språk. Därtill kommer de
samhällsekonomiska aspeklerna som inte talar för atl tolktjänster inrättas.

Tolkarnas osäkra arbetsmarknad
kommer således sannolikt att bestå under lång tid. Vi anser alt tolkarnas
oreglerade och osäkra arbetsmarknad ytterst drabbar dem som skall betjänas, i
första hand invandrare och flyktingar. Detta är ett argument för att söka
lösningar för en samordnad tolkservice i kommunerna. Därmed skulle åtminstone
en del av problemen med osäkerheten elimineras.

Översättarservice

Vi har lidigare beskrivit
översättningsverksamheten i stort och översättarnas arbetsmarknad i avsnitten
2.3 och 2.4, och har då till slor del utgått från statskontorets rapport
Översällningsverksamheten i statsförvaltningen. I likhet med statskontoret
anser vi att KK skall svara för att den lidigare nämnda översättningshandboken
hålls aktuell och att verket skall informera om dess innehåll.

Vad gäller själva
Översättarservicen kunde statskontoret slå fast att det finns en relativt väl
fungerande marknad, som i stort sett kan tillgodose de statliga myndigheternas
behov. Någon gång kan del vara svårt atl hitta en översättare på ett i Sverige
sällan förekommande språk. Vanligare är problem med alt finna översättare som
klarar svåra facktexter. Bilden är ungefär densamma beträffande den del av
översättarservicen som rör internationell handel etc. Det finns även där en
fungerande marknad. De senasle årens stora framsteg inom telekommunikationerna
underlättar vid l.ex. internationell budgivning. Med hjälp av en lelefaxapparat
kan omedelbar kontakt upprättas.med en översällare i ett fjärtan beläget land.
Det senaste tekniska hjälpmedlet är ordbehandlingsmaskiner.

En central fråga när del gäller
översättarservice är eljest invandrarbyråernas möjligheter all förmedla
översättningar. Den är begränsad på grund av atl det finns så få auktoriserade
translatorer i landet och all de bara läcker ett tjugotal språk.
Invandrarbyråerna får ständigt förfrågningar om hjälp med översättningar av de
mest skiftande slag. Vi har erfarit all 3 Riksdagen 1984/85. I .saml. Nr 132

Prop. 1984/85:132 34

många
förmedlare är missnöjda med att översättare så ofta saknas och att de snarast
önskar en lösning på problemet. I olika sammanhang har RIB framfört tanken att
det borde finnas en lägre nivå för översättarna utöver den mycket höga nivån
där de auktoriserde Iranslatorerna befinner sig. I en skrivelse till KK,
1979-05-08, väcker RIB frågan "om inte kommerskollegium skulle kunna ges
i uppdrag atl kunskapspröva översättare för att få fram en acceptabel
miniminivå på översäUare av enklare myndighetsskrivelser m.m.". I sill svar,
1980-01-22, säger KK att det finns vissa fördelar med förslaget, men det är
också förenat med stora problem att genomföra en förändring. KK tar inte
ställning i frågan utan anser att en utredning bör komma lill slånd.

Vid vår överiäggning med Svenska kommunförbundet
framfördes åsikter som överensstämmer med RIB:s. En synpunkt var att KK:s prövning
av översättare hilfills huvudsakligen varit inriktad mot kontakterna med
utlandet, medan de inhemska behoven fått en undanskymd plats. Kommunförbundet
anser att en lägre nivå för översättare borde finnas, så alt önskemål om
översättningar i kommuner av arbetsbetyg, intyg från skolan och enkla
utlåtanden av olika slag kan tillgodoses. Denna service, som l.ex. godkända
tolkar med kompletterande utbildning kunde svara för, saknas ofta i kommunerna.

Vi anser alt frågan om översättarservice i
kommunerna måste få en lösning. Det är inte rimligt all alternativet till en
translalor är ingen översättare alls. Inget tyder i dag på någon snabb ökning
av antalet translatorer i landet. Även om våra förslag om en reguljär
översättamtbildning förverkligas kommer del ändå att vara ett arbete på lång
sikt att öka antalet översällare. Därtill kommer att endast ett mindre antal
språk kan komma ifråga för en översäilaruibildning. Vi har övervägt olika
möjligheter att förbättra situationen och anser all godkända tolkar, som har
fallenhet för översättningsarbete, skall få tillfälle att komplettera sin
utbildning vid det av oss föreslagna institutet. En sådan åtgärd skulle bidra
till att häva bristen på översättare i kommunerna och ge de godkända tolkarna
en välbehövlig breddning av arbetsmarknaden.

4.7
Provverksamhet och auktorisation

Provverksamheten

I betänkandet Reformerad tolkulbildning föreslår
utredaren alt en av det föreslagna tolk- och översältarinstilutets
huvuduppgifter skall vara att pröva tolkarnas yrkesfärdigheter - både språkligt
och tolktekniskt -enligt samma principer som i dag gäller för KK:s
prövningsverksamhet. Utredaren anser atl det visst finns skäl som talar för alt
KK sköter både proven och auktorisalionen. Ytterst är det en fråga om att
garantera en fullgod kvalitet hos tolkarna och översättarna till fromma för
användarna, som själva inte har någon möjlighet att bedöma en tolks eller en
översät-

Prop.
1984/85:132 35

lares
kompelens. En fristående myndighei frestas inte all tumma på kvalitetskraven
eller på kravet all nivån skall vara densamma, oavsett vilkel språk del gäller.
Bland skälen som talar för alt proven skall äga rum vid institutet märks, atl
det är en fördel med ell nära samhand mellan utbildarna och dem som bedriver
ulvecklingsarbele å ena sidan och dem som genomför proven å den andra. Därvid
tillförs kunskap om de brister i utbildningen som bidrar till alt många
prövande underkänns i auklorisa-lionsproven. När som nu proven försiggår hell
vid sidan om utbildningen uteblir denna naturliga växelverkan mellan
undervisning och prov, som eljesl är den vanliga inom all ulbildning.

Utredaren
menar all del finns goda skäl för båda synsätten. Hillills har den frislående
kunskapsprövningen varil nödvändig för all uppnå rättvisa och tillförlitlighet
med tanke på del stora antalet utbildningsanordnare, som inte haft möjlighel
att var för sig garantera en hög och likvärdig kvalitet hos tolkarna. Någon
kritik mol själva proven har inte framförts. Det är en allmän uppfallning all
fordringarna är nödvändiga och realistiska. Den höga kuggningsprocenlen beror
snarare på dåliga förkunskaper och otillräcklig utbildning än på överdrivna
krav i proven.

Men
samtidigt slår del klart all KK:s prov- och auklorisalionsverksamhel är dyrbar
och personalkrävande. Utredaren beräknar all den sammanlagda kostnaden uppgår
lill omkring 2,5 milj. kr. per år (1982 års kostnadsläge). Han vill inte gå så
långt som lill all påstå all KK och instilulet skulle komma all bedriva
dubbelarbete, men bedömer all en inte oväsentlig rationalisering skulle kunna
göras, om ansvaret för proven lades på institutet. Hans resonemang, här
korlfallal presenterade, leder således fram lill förslagel om prövning vid
instilulet. men en frislående auktorisation bör finnas kvar.

När
del gäller prov- och auklorisalionsverksamhelen går åsikterna isär bland
remissinstanserna. Bland dem som bilräder utredarens förslag märks UHÄ,
statskontoret, näringsfrihelsombudsmannen (NO), FAT och Sveriges lolkförbund
(STOF). UHÄ finner del naturiigl all, i och med alt utbildningsansvaret
samordnas, också kvalitetskontrollen, dvs. provverksamheten, förs över lill
institutet där sakkunskapen kommer att finnas koncentrerad. I några yttranden,
bl. a. från Svenska kommunförbundet, TCO och SIV, föreslås ytleriigare
utredning innan etl beslut las. Bland motståndarna till atl ell tolk- och
översällarinslilul får ansvaret för provverksamheten, märks bl.a.
domstolsverket, SAF, RIB, SACO/SR och KK. Domstolsverket kan inte instämma i
utredarens uppfattning atl prövnings- och auktorisationsförfarandet skall
delas mellan två myndigheter. En sådan uppdelning kan leda till
kompelenskonflikter, krångel, onödig byråkrali och ökade kostnader. KK anser
bl. a. att auklorisalionsverksamhel är väsensfrämmande för
utbildningsanordnare och atl den därför, med tillhörande kunskapsprov, bör bli
kvar hos en frislående myndighet oberoende av vilka förändringar som görs inom
tolkulbildningen.

Prop. 1984/85:132 36

Också vid våra överläggningar med myndigheter och
organisationer beträffande ansvaret för provverksamheten har meningarna varit
delade. Helt naturligt har ungefär, samma argument framförts som framgår av
yttrandena från respektive instans. KK, som är "part i målet", har
ytteriigare poängterat alt del så långt möjligt gäller att hålla samma
kravnivå mellan de olika språken. Verket varnar för atl föra över
provverksamheten till utbildningsväsendet, eftersom det finns en risk för att
prövningsnivån i olika språk anpassas till utbildningsnivån och
utbildningsresullalen. Del kommer alt ta myckel lång lid innan vi kommit därhän,
alt tolkutbildningen ligger på en så hög nivå att proven kan utgå.
Företrädarna för KK betonade all själva systemet med auktorisation måste hållas
samman -kunskapsprov, kontroll av lämplighet samt tillsyn. Arbetet med tolk-
och översätlarproven ger en nödvändig branschkännedom, enkanneriigen insikt i
tolkarnas och översättarnas villkor, tekniska och etiska frågor etc.

Kollegiet har förmedlat sina erfarenheter av
utbildningen av finska och spanska tolkar vid universitetet i Stockholm till
arbetsgmppen. Erfarenheterna är i huvudsak positiva, men inte ens i dessa
språk har alla som genomgått utbildningen klarat proven för auklorisalion. Vid
provomgången våren 1984 blev 70 procent av dem som nu genomgår
tolkutbildningen i finska - påbörjad höstterminen 1983 - godkända. Motsvarande
procentsals var 89 för dem som följt tolkutbildningen i spanska, vilken
började vårterminen 1983. När det gäller andra tolkutbildningar vid
universiteten uppvisar statistiken helt andra siffror. Vid universitetet i
Göteborg pågår en utbildning för arabiska tolkar sedan vårterminen 1983. Sju av
tolkarna från denna utbildning ställde upp i tolkproven våren 1984. Samtliga
blev underkända i det skriftliga provet, och ingen av dem kallades därför till
den muntliga delen. Ingen av de sju lyckades prestera ett helt godkänt
realia-prov.

För atl få en helhetsbild av provresultaten har vi
tagit del av KK:s statistik. Det mest slående i denna statistik.
Godkännandeproven för lolkar 1976-1979, är atl bland de lolkar som genomgått
tolkutbildning inom högskolan varierar andelen godkända myckel kraftigt mellan
olika språk. Denna redovisning skall inte ses som en nedvärdering av
utbildningsinsatserna vid universiteten, utan den visar snarare hur svårt det
är atl med knappa resurser och korta utbildningstider hinna utbilda kompetenta
lolkar. KK drar slutsatsen att ett godkännande som tolk inte kan meddelas
endast på gmndval av det faktum atl en person genomgått lolkutbildning på
högskolenivå. Vi har för vår del blivit övertygade om att, när en så stor del
av dem som prövats har blivit underkända måsle en intensifierad utbildning
komma i förgrunden.

I delta sammanhang kan aktuell statistik från KK
redovisas. Av bilaga 5 framgår att den genomsnittliga nettokostnaden per
budgetär under perioden 1978/79-1983/84 för kollegiets tolk- och
iranslalorsverksamhel är 1829000 kr. Lokalkostnader och expenser ingår inte i
del beloppet. Av

Prop.
1984/85:132 37

bilaga 6 framgår antalet godkända prov under samma period:
473 godkända lolkprov och 82 godkända translalorsprov. Tolk- och
Iranslatorssektionen vid KK arbetar utöver proven också bl. a. med själva
auktorisalionen, tillsyn och omauktorisation. Den mest omfattande delen av
verksamheten gäller dock proven. Del låga antalet godkända prov förstärker
intrycket alt en intensifierad utbildning behövs.

Vi anser, efter alt ha penetrerat
alla argument, alt de som genomgått tolkulbildningen vid ell tolk- och
översättarinstitut och erhållit etl utbildningsbevis inte skall behöva genomgå
KK:s prov. Det innebär all endast de som inhämtal sina kunskaper på annal sätt
skall prövas av KK i fortsältningen. Vi menar alt den som genomgått en
ulbildning inom högskolan inte skall behöva prövas av en annan myndighet.
Förändringen är inte slor, efiersom endasl en fjärdedel av dem som genomgått
KK:s prov med godkänt resultat har kommit från högskolans tolkutbildning. Vi
anser att della nya system bör prövas under några år för alt sedan bli föremål
för en utvärdering. En viktig del av denna utvärdering måste gälla kvaliteten
på utbildningen och en jämförelse av nivån mellan olika språk.

Auktorisalionen

År 1981 gav regeringen en särskild
utredare i uppdrag (Dir. 1981:58) atl se över KK:s verksamhel med godkännande
av lolkar och auklorisalion av översällare. Översynen resulterade i beiänkandel
(Ds H 1982:2) All godkänna lolkar och auktoriserade översättare - en
utvärdering. Betänkandet behandlar främst reglerna för förnyat godkännande av
tolkar och förnyad auklorisalion för översättare saml KK:s rådgivande nämnds
ställning. Enligt förslagel skall KK också fortsättningsvis vara den myndighei
som godkänner lolkar och auktoriserar översättare. Utredaren föreslår att godkännandet
eller auktorisalionen, som för närvarande gäller i fem år, skall gälla tills
vidare - dock längst tills tolken eller översättaren fyller 70 år, då nytt prov
måsle avläggas om fortsatt godkännande eller auktorisation önskas. Ett nytt
obligatoriskt prov måste sedan avläggas med två års mellanrum.

Flertalet av de 35 remissinslanserna
avvisar förslaget om i princip livslång auktorisationsfid. Man hänvisar bl.a.
till skyddet för iredje man, språkets och samhällets utveckling, och menar atl
auktorisation med regelbundet återkommande förnyelse medför alt
kunskapsstaridarden hålls på en viss nivå. En del remissinslanser föreslår atl
nuvarande lidsbegränsning om fem år bibehålls, medan andra menar alt tio år är
lämplig auktorisationsfid. Övervägande positiva fill förslaget är
statskontoret, UHÄ, Svenska språknämnden, SACO/SR, FAT och GTR.

Del ankommer på kollegiet all i
samband med godkännande/auklorisa-lion göra en redbarhelsbedömning. Utredaren
föreslår att KK, i stället för all som nu inhämla uppgifter via
länsstyrelserna, skall vända sig di-rekl lill vederbörande myndighei eller
organisation med begäran om sådana uppgifter som kollegiet behöver för atl
kunna bedöma redbarhelen. 4 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 132

Prop.
1984/85:132 38

Förslaget att KK skall inhämta upplysningar för sin
redbarhelsbedömning direkt från vederbörande myndighet eller organisation
tillstyrks av rikspolisstyrelsen, några länsstyrelser. Svenska kommunförbundet
och Landstingsförbundet. Ett par remissinstanser är dock negativa till förslaget,
bl. a. SÖ, som menar att nuvarande ordning är tillfyllest.

Den rådgivande nämnden bör, enligt utredaren, få en
starkare ställning. Bl. a. skall nämndens uppgift vara att yttra sig till KK i
vissa fastställda typer av ärenden. Kollegiet behöver inte följa nämndens rekommendationer,
men skall vara skyldigt redovisa sina skäl om man inte följer dem. I den
rådgivande nämnden, som enligt förslaget skall bestå av ordförande och högst
nio ledamöter, skall finnas förelrädare för KK, språkvetenskapen,
utbildningsanordnarna, tolk- och översättarorganisationer samt användare och
förmedlare av tolk- och översätlartjänster.

Övervägande delen av yttrandena visar en positiv
inställning lill förslagen avseende rådgivande nämnden. Negativa synpunkter
förs dock fram från några håll. Bl. a. menar KK all den föreslagna
motiveringsskyldigheten för KK gentemot nämnden vid beslut som avviker från
nämndens rekommendation inte synes lämplig. Vidare menar kollegiet att nämnden
i sin nuvarande obyråkraliska tappning på det hela taget fungerat smidigt och
väl.

Utanför utredningsuppdraget föreslår utredaren att
regeringen allvarligt överväger förutsättningarna för all utforma en anvisning
fill myndigheterna om att icke godkända tolkar eller oaukioriserade
översättare får anlitas endasl om godkända/auktoriserade inte finns atl tillgå
eller om det av särskilda skäl är motiverat atl anlita en icke godkänd tolk
eller oauktoriserad översättare.

Det förslagel tillstyrks av ell tiotal
remissinstanser, som bl. a. menar all del synes naturligt att i första hand
anlita personer som har godkänts av KK. Några remissinstanser avvisar
förslagel, bl. a. NO, som menar atl sysselsällningssvårigheler för godkända
lolkar och auktoriserade translatorer inte bör lösas genom strypning av de
övrigas möjligheter att göra sig gällande på lika villkor. Liknande synpunkter
framförs av Sveriges exportråd.

Vi konstaterar att enligt förordningen (1975:590)
om godkännande av lolkar och auktorisation av översättare - tolk- och
iranslalorsförordning-en - gäller ett godkännande eller en auklorisalion för en
tid av fem år. Vi konstaterar vidare alt förordningen inte ger någon ledning åt
den som undrar vad som skall ske efter femårsperioden. Inte heller förarbetena
är särskill upplysande på denna punkl. Det finns emellertid en ledtråd i den
departementspromemoria (Ds A 1974:9) Auklorisalion av tolkar och ÖversäUare
som föregick beslutet att införa auktorisation. I promemorian sägs atl
giltighetstiden bör kunna utsträckas lill fem år. Vidare sägs att någon ny
kunskapsprövning inte bör ske i samband med alt statens tolk- och
iransla-lorsnämnd prövar om tolken fortfarande uppfyller villkoren för nytt
god-

Prop. 1984/85:132 39

kännande.
Endast då mycket särskilda skäl föreligger bör ett omprov äga rum. KK har sedan
föreskrivit att godkännande eller auktorisation föriängs ulan omprov, om en
tolk eller translalor varil verksam i rimlig omfattning under femåisperioden.
Endast i de fall då en sökande varken kan uppvisa tillräcklig yrkesverksamhet eller
annan relevant språklig verksamhet föreskriver KK nytt prov som villkor för
ett förnyat godkännande eller omauktorisation. Sedan slutet av år 1981 finns
en vägledande dom i regeringsrätten, som fastslår atl de kvalitativa
aspeklerna skall tillmätas slor betydelse när del gäller att bedöma en tolks
eller translators verksamhet. KK krävde att en translalor skulle genomgå ett
omprov, efiersom uppdragen varil få. Translalorn överklagade KK:s beslut.
Regeringsrätten undanröjde KK:s villkor med hänvisning till att även om
uppdragen varit förhållandevis få till antalet så var de i gengäld av
kvalificerad natur.

Som
alternativ till denna ordning diskuterar utredaren två andra förfaringssätt.
Del ena är det inledningsvis beskrivna med en sjuttioårsgräns. Det andra går ut
på att godkännandet eller auktorisalionen gäller under tio år och att därefter
etl för alla obligatoriskt omprov äger rum. Vi anser att ell sådant system kan
ha slora fördelar. Även om en period på tio år kan synas lång, uppfyller detta
alternativ ett rimligt krav på skydd för avnämarna. Där finns också ett
incitament för de yrkesverksamma tolkarna och Iranslatorerna att upprätthålla
och höja sin kunskapsnivå. Samma fördelar är icke förknippade med utredarens
förslag om i princip livslång auklorisalion. Systemet ger inget
lillfredsslällande skydd för brukarna. Det skänker ingen störte trygghet åt
tolkarna och Iranslatorerna, om den livslånga auktorisalionen förenas med en
uppsökande tillsyn och med krav på verksamhetsdeklarationer.

KK:s
yttrande över betänkandet innehåller en grundlig analys av de tre alternativen.
Det är lätt atl känna sympati för förslaget om en tioårig auklorisationsperiod
- framför allt med tanke på att Iredje man som nämnts får en acceptabel garanti
för kompetent hjälp, samtidigt som tolkarna och Iranslatorerna får anledning
att vidmakthålla sina kunskaper. Av kollegiets yllrande framgår emeilerlid atl
ell obligatoriskt omprov medför ökade koslnader för proven och all systemet
skulle innebära en viss administrativ belastning. Vid våra kontakter med KK har
vi emeilerlid erfarit atl kollegiet har modifierat sitt ställningslagande på
denna punkl. Problemel är att kunna uppskatta bortfallet under en tioårsperiod.
Med den nuvarande femåriga auktorisalionen är del cirka 15 procent av tolkarna
och Iranslatorerna som inte återkommer för atl få förnyad auklorisalion. Som vi
lidigare framhållit är i synnerhet tolkyrket ell genomgångsyrke för många. I
sill yllrande talar KK om en naturlig avgång, men det nya i bilden är atl kollegiet
nu bedömer alt bortfallet torde bli större än vad man tidigare räknat med. Del
finns t. ex. en stor grupp som har tolkat tidigare, men som numera nästan hell
har upphört att tolka. 1 den gruppen återfinns hemspråkslärare och
invandrarbyräpersonal. Slutsatsen för KK:s del blir

Prop. 1984/85:132 40

atl
etl obligatoriskt omprov efter tio år kan genomföras ulan vare sig
personalökning eller begäran om särskijda medel. Efter alt ha vägt de tidigare
redovisade fördelarna och nackdelarna med de olika alternativen mot varand ra
har vi funnit alt systemet med tioårig auktorisation och obligatoriskt omprov
är att föredra.

Vad gäller utredarens förslag angående
redbarhetsbedömningen all KK skall vända sig direkt till vederbörande myndighet
eller organisation i stället för att som nu inhämta uppgifter hos länsslyrelsen
anser vi, all båda lösningarna är godtagbara. Vi har noterat atl KK föredrar
den nuvarande ordningen. Om en ändring skall införas, kräver della troligen
förändringar i sekretesslagen. Vi anser all denna speciella fråga bör
undersökas, innan ett beslut tas.

Vi kan ej heller biträda förslagel i betänkandet
alt ändra på den rådgivande nämndens sammansättning och uppgifter. Vi har
funnit alt den rådgivande nämnden på det hela taget fungerat väl. Där har
kollegiet kunnal la upp elt stort antal enskilda ärenden för all få vägledning.
Alla frågor av principiell betydelse har hänskjutils lill den rådgivande
nämnden. Den har varit elt fomm för en öppen debatt kring tolk- och
Iranslalorsfrägor. Om nämndens arbete formaliseras i enlighel med förslagel,
finns en uppenbar risk atl verksamhelen blir stelbent och trög.

Vi anser således atl den rådgivande' nämnden vid KK
har fungerat tillfredsställande, och all den bör bibehålla nuvarande
arbetsformer.. En förelrädare för tolk- och översällarinstilulet bör dock ingå
i den rådgivande nämnden. På en punkt vill vi emeilerlid instämma i utredarens
förslag, och del gäller frågan om suppleanterna i nämnden. Enligt de regler som
gäller i dag kan en suppleant utses som representerar en hell annan myndighet
eller organisation än den ordinarie ledamoten. Vi ansluter oss till förslaget i
betänkandet all suppleanterna skall vara personliga och företräda samma
intressen som den ordinarie ledamoten.

När del slutligen gäller förslaget i betänkandet
all ej godkända lolkar eller oaukioriserade översättare skall få anlitas endasl
om godkända eller auktoriserade inte finns alt tillgå kan vi instämma i dess
syfte. Del finns dock komplikationer. Vi anser sålunda att en sådan regel bara
kan gälla den inhemska tolkningen, kontakltolkningen, och inte t. ex.
konferenslolk-ning. Det är atl märka atl ordningen som nu gäller för
godkännande av tolkar lar sikte på kontakltolkningen.

Beträffande översätlarsidan finns en annan
komplikation. Vi har lidigare redovisat alt omkring 2000 personer i Sverige
arbetar med översättningar på hel- eller deltid. Endasl 260 ay dem är
auktoriserade translatorer, och de har genom alt klara KK:s prov visat atl de
ligger på en myckel hög allmän nivå. Däremot har kollegiet inte prövat deras
förmåga atl översätta avancerade texter inom olika specialområden som medicin
eller leknik. Av del anförda framgår atl undantagsregeln ofta måste träda i
kraft på översätlarområdet. Det är rimligt alt anla all auktoriserade
översällare inte kom-

Prop. 1984/85:132 41

mer atl finnas all tillgå i önskad utsträckning under
överskådlig tid med nuvarande utbildningskapacitet. Vidare kommer de av utredaren
nämnda särskilda skälen då det är motiverat atl anlita en oauktoriserad
översällare ofta atl gälla när exempelvis svåra medicinska eller tekniska
texter skall översällas. Endasl genom all utbilda översättare kan man råda bot
på della. En reguljär översättarutbildning kommer att medverka lill all öka
antalel översättare i landet. Del är uppenbart all elt tolk- och
översätlarin-stilut måsle ge fördjupningskurser i bl. a. medicin och leknik.

Samhället avsätter medel för
utbildning, prov. auklorisalion och tillsyn. Vi anser del vara rimligl all
samhällel fullföljer och stöder dem som försl offrat lid och pengar på en
ulbildning till tolk eller översällare och sedan genomgått svåra prov och
därmed visal alt de besitter en hög kompetens.

4.8 Nordiskt samarbete kring tolk- och
översättarutbildning

I etl lidigare kapitel (3.6) har vi
redogjort för tolk- och översällarverk-samhelen i Danmark. Finland och Norge.

Vid Nordiska rådels 32:a session i
mars 1984 ställdes en fråga lill Nordiska ministerrådet angående vilka ålgärder
ministerrådet avsåg vidta för all enhetliga regler för auklorisalion av
translatorer och tolkar skulle kunna införas i Norden. Ministerrådet gav
följande svar.

"Den nordiska
språkkonventionen kommer all träda i kraft under år 1984 under förutsättning av
alt ell fjärde nordiskt land ratificerar konvenfionen. I enlighet med
konventionens artikel 8 kommer Nordiska ministerrådet då all följa
tillämpningen av konvenlionen. Tillgången lill tolkar och översättare av god
kvalitet kommer därvid atl vara betydelsefull för atl ge konventionen ell
reellt innehåll.

Del totala behovel av tolkar och
översättare i de nordiska länderna påverkas också av invandringen lill Norden
från andra delar av världen. Därmed berörs också tolk- och översällarresurserna
inom andra språk än de nordiska. I flera av de nordiska länderna utreds frågor
om utbildning och auktorisation av tolkar och översäUare.

Olika frågor med anknytning till
migralion lill och från Norden kommer atl ges ökad uppmärksamhet inom del
nordiska samarbetet på migralions-området i den särskilda kontaktgrupp som
bildats under Nordiska arbets-marknadulskoltel. Denna grupp har lill uppgift
bl. a. alt lägga fram förslag om det framtida nordiska samarbetet på della
område. I delta sammanhang avser man atl diskutera förutsättningarna för
nordisk samverkan i fråga om ulbildning av tolkar och översällare. Resultatet
av detla arbete kan komma atl ge underlag för överväganden om behovel av
enhetliga regler och också i fråga om examination och auklorisalion."

Minislertådels svar fokuserar två
frågor när del gäller nordiskt samarbele på tolk- och översätlarområdet; den
nordiska språkkonvenlionens ikraftträdande kommer atl medföra en ökad
efterfrågan på tolkar och ÖversäUare inom de nordiska språken; invandringen
lill de nordiska länderna från andra delar av väriden innebär krav på tolkning
och översättning inom andra språk än de nordiska.

Prop. 1984/85:132 42

Tolkulbildning på, i de nordiska länderna, små
språk - som exempelvis kantonesiska, ligrinja eller urdu - är ofta myckel
kostsam. Del är svårt all få kompetenta lärare, läromedel etc. Av den
anledningen vore det en fördel om ett samarbete kring sådan utbildning kunde
komma lill slånd inom Norden. Det gäller således att se över förutsättningarna
för etl samarbete och att undersöka möjligheterna att bl. a. ordna gemensam
utbildning eller fortbildning av lärare eller all "sälja"
tolkutbildningsplalser mellan de nordiska länderna. Fortbildning av
yrkesverksamma tolkar är elt annat område, där ell nordiskt samarbele kunde
vara fruktbart.

Förutsättningarna för nordiskt lolksamarbele är
goda. Det finns resurser för lolkutbildning i de nordiska länderna. Del gäller
att utnyttja dessa resurser på det mesl effektiva sättet. Det finns goda
förutsättningar genom den språkliga gemenskapen i Norden. Till flera av de
nordiska länderna kommer flyktinggmpper samlidigl från främmande länder med - i
de nordiska länderna - sällsynta språk. Länderna i Norden ställs härigenom
inför likartade resursproblem på tolksidan och utbildningsbehoven är i stort
sett desamma i länderna. Detta medför alt del borde föreligga möjligheter att
rekrytera elever från en bredare bas än del egna landet erbjuder.

Vad gäller språkkunskaper är förutsättningarna
relativt goda. Sverige borde l.ex. kunna erbjuda utbildningsplatser lill
Finland, när det ena språkel är svenska — och vice versa. En svensk, som l.ex.
vislats länge i Norge, kan givelvis följa en tolkulbildning i Oslo, där ena
språkel är norska. Över huvud taget är rörligheten så stor inom Norden atl en
ganska stor gmpp studerande skulle kunna utnyttja ett utökat samarbele inom
tolkulbildningen. Det finns anledning att fråga sig varför de nordiska länderna
ibland utbildar lolkar på små språk var för sig. Förmodligen hade man - för atl
ta elt exempel - kunnal spara både pengar och möda genom nordiskt samarbete,
när lolkar skulle utbildas för bålflyklingarna.

Bland svårigheterna för att utveckla nordiskt
samarbele inom tolkutbildningen märks främst vissa olikheter vad gäller s. k.
realia, varmed menas kunskap om det samhälle man lever i, inom
tolkulbildningen. Belräffande realia ligger Finland och Sverige nära varandra.
Sverige-Finland har i sin tur en hel del gemensamt med Norge. För Danmarks del
innebär anslutningen till EG vissa avvikelser i förhållande till övriga
nordiska länder rörande realia. Även i fråga om terminologin, som är etl
viktigt inslag i all tolkutbildning, finns skiljaktigheler mellan länderna.

Vissa av dessa svårigheter bör övervinnas för atl
ett effektivt nordiskt samarbele skall kunna utvecklas. Om dessa frågor blir
föremål för en nordisk utredning och det då visar sig vara svårt alt erbjuda
platser lill hela utbildningar, kan det vara möjligt atl "sälja"
enstaka moment. Sålunda kunde vissa delar av undervisningen i realia vara
gemensamma. Del borde också vara möjligt att erbjuda undervisning i tolkteknik
och lolkelik samt i vissa delar av språkövningarna. Studiestödsfrågan bör
uppmärksammas och beaklas i den av NAUT:s ad hoc-gmpp för migrationsfrågor
föreslagna utredningen om nordiskt samarbete i migrationsfrågor.

Prop. 1984/85:132 43,

Flyktinggrupper kommer lill Norden från avlägsna
länder med för oss främmande kulturer och därmed annan terminologi. Det
terminologiska området kunde ändå vara en inkörsporl till samarbete, eftersom
man var och en på sitt håll i de nordiska länderna arbetar med svåra och myckel
tidsödande terminologiska frågor. Ett samarbete mellan länderna kunde vara
fruktbart i ett inledande skede av del terminologiska arbelel, särskilt i de
delar som kräver kunskaper om det främmande landels kultur. Efter det att en
gemensam grund lagts kan man gå vidare i respektive land.

Konventionen mellan Sverige, Danmark, Finland,
Island och Norge om nordiska medborgares rätt all använda sitt eget språk i
annal nordiskt land träder sannolikt i kraft under år 1985. Artikel 2 i
konventionen har följande lydelse:

"De fördragsslutande staterna förbinder sig
att verka för atl en medborgare i en fördragsslutande stat vid behov skall
kunna använda sill eget språk vid kontakt med myndigheter och andra offenfliga
organ i en annan fördragsslutande stal. Detta gäller förutom vid kontakt med
offentliga organ såsom sjukvårds-, hälsovårds-, socialvårds- och barnavårdsmyndigheter
samt arbetsmarknads-, polis- skatte-, och skolmyndigheter.

I mål och ärenden vid domstolar och andra
offentliga organ skall dessa såvitt möjligt sörja för atl medborgare i
fördragsslutande stat får behövlig tolk- och översättningshjälp. I brottmål
skall medborgaren alltid få den tolkhjälp som behövs."

Konventionen förutsälter tillgång på tolkar och
översättare med hög kompetens inom de nordiska språken. Ett samarbete mellan de
nordiska länderna kring utbildningen skulle i hög grad kunna medverka till att
förbättra tillgången på kvalificerade tolkar.

Som ett exempel kan nämnas att Sverige är gynnat
vad gäller finska tolkar och översättare, medan Island sannolikt kommer atl få
problem att rekrytera tolkar i finska språket eller Finland att rekrytera
isländska tolkar. Del går lätt att föreställa sig en rad situationer där
myndigheterna till följd av konventionen med vissa svårigheter kan uppfylla
konventionens krav. På sikl skulle ett nordiskt samarbete på området avsevärt
kunna förbättra tillgången på tolkar och översättare inom de nordiska språken.

Den lidigare nämnda ad hoc-gmppen för
migrationsfrågor kommer alt föreslå, alt frågan om nordiskt samarbete kring
tolk- och översättarfrågor blir föremål för en nordisk utredning. Mot bakgmnd
av vår beskrivning av tolk- och översältarfrågorna i Norden anser vi, att det
finns förutsättningar för ett nordiskt samarbete på området. Vi anser att ett
samarbete borde kunna komma till stånd kring bl. a. följande frågor:

-
utbildning och fortbildning av
tolklärare

-
vidareutbildning av
yrkesverksamma tolkar

-
forskning och pedagogiskt
utvecklingsarbete

-
grundläggande terminologiskt
arbete.

Prop.
1984/85:132 44

5
Förslag

Arbetsgruppen för tolk- och översäliartrågor har
berett de förslag som framlagts i betänkandena (Ds U 1982:10) Reformerad
tolkutbildning och (Ds H 1982:2) Att godkänna lolkar och auktorisera översättare
- en utvärdering samt statskontorets rapport (1982:19) Översällningsverksamheten
i statsförvaltningen. Vi har därvid beaktat remissyttrandena över betänkandena
och rapporten. För atl få ytterligare underlag för våra förslag har vi
genomfört en rad överläggningar med myndigheter och organisationer (se
förteckning i bil. 7).

I
enlighel med våra direkliv har vi gjort en samlad bedömning av den framtida
tolk- och översältarverksamhelen i landet. Vi har därefter dragit upp
riktlinjer för denna verksamhel. När vi gjorl vår bedömning har vi tagit hänsyn
till samhällsutvecklingen under de senaste åren. Vi har även utgått från etl
långsiktigt perspektiv, i första hand från invandrarpolitiska utgångspunkter.
Vår uppgift har varit all bereda lidigare lagda förslag. Vi har därvid försökt
skaffa oss en helhetssyn på tolk- och, översältarfrågorna, och denna helhelssyn
har varil vägledande när vi utarbetat våra förslag. 1 våra överväganden har vi
tagit upp de centrala frågorna i de ivå betänkandena och statskontorets
rapport. Med tanke på vårt mandat atl sälla in tolk- och översältarfrågorna i
ell långsiktigt, invandrarpolitiskt perspektiv har vi haft anledning atl belysa
en rad nya aspekter relativt ingående i övervägandena. De nämnda faktorerna
utgör grunden för våra förslag. Vi presenterar förslagen relativt kortfattat,
dels med lanke på all del finns en fyllig bakgrund, dels beroende på all
alltför detaljerade anvisningar inte bör ges till styrelsen för del tolk- och
översättarinstitut som är vårt huvudförslag.

5.1
Ett tolk- och översättarinstitut

Vi föreslår all ell tolk- och översätlarinslitul
inrättas vid universitelel i Stockholm. Institutet bör ha följande uppgifter:

-
tolkutbildning

-
översättarutbildning

-övergripande ansvar för merparten av
tolkulbildningen i landet, bl.a. ansvar för konlaktlolkulbildningens kursplaner

-
påbyggnadskurser (fortbildning
och vidareutbildning)

-
handledarutbildning

-
pedagogiskt utvecklingsarbete

-
framställning av läromedel och
lolkordlistor

-
forskning

-
dellagande i terminologiskt
arbete

-
samverkan med övriga nordiska
länder

Enligt
högskoleförordningen (SFS 1977:263) 16 kap. 14§ får s.k. andra

Prop.
1984/85:132 45

inrättningar
för särskilda uppgifter finnas vid en högskoleenhet enligt föreskrifter som
regeringen meddelar. Tolk- och översättarinstitutet bör knytas fill
universitetet i Stockholm i enlighet härmed. Förslagel alt knyta institutet
till universitetet i Stockholm har flera fördelar. Vi har tidigare konstaterat
att där finns god erfarenhet av tolkutbildning på högskolenivå. Universitetet i
Stockholm ger också utbildning på en lokal översältariinje. Universitetet har
en väl utbyggd språkvetenskaplig utbildning och forskning samt en etablerad verksamhet
med inriktning på invandrarfrågor, exempelvis kurser i invandrarkunskap.
Institutet skall i stor utsträckning kunna repliera på språkinstitufionerna vid
universitetet. Ingel annat universitet har enligt vår mening lika goda
förutsättningar som universitetet i Stockholm att ta emot ett tolk- och
översättarinstitut. Enligt uppgift från universitetet kan erforderliga lokaler
ställas till förfogande.

Genom att inrätta ett särskilt tolk- och
översättarinstitut i Stockholm och koncentrera utbildnings- och
utvecklingsarbetet dit skapas den kontinuitet i verksamheten som hittills
saknats inom högskolan och det blir möjligt att genomföra en systematisk
kunskapsuppbyggnad. Det blir också möjligt att utnyttja de mest kvalificerade
tolklärarna på ett mer rationellt sätt än vad som skett tidigare. Detta
utesluter inte ett samarbete med vissa språkinsfitutioner vid i första hand
universitetet i Uppsala. Den sammanlagda språkvetenskapliga kompetensen vid
universiteten i Stockholm och Uppsala är mycket stor. Samarbetet mellan
institutet och språkinstitutionerna i Stockholm är en självklarhet och ett av
motiven för atl bygga in elt tolk- och översättarinstitut i universitetet i
Stockholm. Vi har övervägt om del finns skäl att ha en filial till institutet -
l.ex. vid universitetet i Göleborg. För närvarande finns inga resurser för en
sådan verksamhet. Del får bli en fråga för institutets styrelse att ta
ställning till vid en senare tidpunkt.

Tolk- och översättarinstitutet bör ledas av en
styrelse som utses av regeringen. Vi förutsätter att institutet får en aktiv
styrelse, som kommer att bevaka utvecklingen inom sitt ansvarsområde och bl. a.
se lill alt dimensioneringen av utbildningen kommer alt motsvara samhällets
behov av tolkar och översättare.

Styrelsens ordförande bör vara en person med
omvittnad kännedom om allmänna samhällsfrågor och med viss kunskap om tolk- och
översättarfrågor, och som inte företräder partsintressen. I styrelsen bör ingå
företrädare för universitetet i Stockholm, SIV, SÖ, KK, rikspolisstyrelsen och
domstolsverket. Vidare bör Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet samt
Sveriges exportråd ingå. Vi anser att styrelsen bör ha ett garanterat inslag av
språkvetenskaplig kompetens i svenska, varför vi föreslår en plats för Svenska
språknämnden - som har nära samarbete med Sverigefinska språknämnden. I
institutets styrelse bör också finnas en företrädare från tolkarnas
organisationer och en företrädare för translatorernas organisation. En
representant för tolkförmedlarna vid invandrarbyråerna bör 5 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr
132

Prop. 1984/85:132 46

ingå.
Slutligen bör de studieförbund och folkhögskolor som anordnar tolkkurser
förelrädas av en representant för vardera gruppen i styrelsen. LO har vid
överläggning med arbetsgruppen (1984-05-25) förklarat sig inte göra anspråk på
en plats i styrelsen.

Det
finns många intressenter inom tolk- och översältarsektorn, varav följer att
styrelsen kan synas bli alltför stor med sina 16 ledamöter. Vi förutsätter
emellertid alt institutets styrelse skapar effektiva arbetsformer och att den
inom sig utser etl arbetsutskott.

Tolk-
och översältarinstitutel, som i första hand skall svara för utbildning och
fortbildning av tolkar och översäUare saml ha ett övergripande ansvar för
merparten av tolkutbildningen i landet, skall ha en föreståndare, lärartesurser
och administrativ personal. (Våra förslag berör inte försvarels ulbildning av
tolkar.) Vi föreslår atl resurserna för själva utbildningen skall läggas ul på
olika språkinstitutioner vid universitetet - via linje-nämndsorganisalionen. De
flesta lärarna kommer att knytas lill institutet endast på tidsbegränsade
förordnanden. Institutet måste också förfoga över några fasta lärarresurer i
vissa strategiskt valda språk med lanke på kontinuiteten i arbelel vid
institutet och det utvecklingsarbete som skall bedrivas. De bör förordnas vid
aktuella språkinstitutioner på medel från institutet.

Det
får bli en fråga i del förberedande organisationsarbetet all mera i detalj reda
ul hur institutets organisation skall byggas upp. Vi föreslår all UHÄ får
ansvara för delta förberedande organisationsarbete. Del förefaller dock
lämpligt atl de fasta lärarna blir förordnade vid aktuella språkinstitutioner
på medel från institutet.

Enligt
vårt förslag skall institutet ha elt ansvar för konlaktlolkulbildningens
kursplaner och kunna arbela med pedagogisk rådgivning. För della behövs en
tjänsteman, som kan hålla kontinuerlig kontakt med berörda folkhögskolor och
studieförbund. Vidare behövs en tjänsteman för allmänna uppgifter och en
sekreterare. Tjänstetyperna får på sedvanligt sätt preciseras i
organisationsarbetet.

5.2
Institutets övergripande ansvar m. m.

Vid våra kontakter med myndigheter och
organisationer har många förordat en koppling mellan kontakttolkutbildningen
och institutet, så all tolk- och översättarinstitutet får ett övergripande
ansvar för kursplaner och ulbildning. Vi ställer oss bakom dessa krav och
föreslår all den ordningen införs. Det finns då en risk för kollision mellan
institutets strävan efter målinriktad utbildning och de friare arbetsformerna
inom studieförbunden och folkhögskolan. Vi anser all någon detaljstyrning av
tolkutbildningen inom studieförbunden och folkhögskolan inte är påkallad.
Tvärtom bör institutet så långt möjligt ha en rådgivande funktion gentemot
andra utbildningsanordnare på området. Flera av landets främsta tolkex-

Prop. 1984/85:132 47

perter
torde komma att knytas till insiitutet, och det är rimligl alt de får tillfälle
att påverka kontakttolkutbildningen, i synnerhet som tolkanvän-darna har rätt
att ställa höga krav på kvalitet hos tolkarna.

Till skillnad från den särskilde utredaren av
tolkutbildningen har vi inte funnit anledning att föreslå förändringar inom
kontaktutbildningen. Vi har visserligen påpekat vissa kvalitativa brister i
studieförbundens tolkutbildning, men vår slutsats är att
kontakttolkutbildningen bör finnas kvar i sin nuvarande form. Vi anser atl
utvecklingen mot allt fler s.k. samverkanskurser mellan studieförbund och
folkhögskola är till fördel för kontakttolkutbildningen, och alt bristerna är
av den karaktären att de kan rättas till. Vi vill i detta sammanhang påpeka att
vi ej heller har funnit anledning att föreslå några förändringar vad gäller
utbildningen av s. k. arbetsplalslolkar. Vi har tidigare konstaterat att
alternativet till en arbetsplatstolk i de flesta fall är att invandraren eller
flyktingen på en arbetsplats inte får någon tolkhjälp alls. Vi föreslår dock
att termen arbetsplatstolk utmönstras och ersätts av benämningen tvåspråkigt
kontaktombud.

När det gäller frågor som rör rådgivning angående
pedagogik, metodik, läromedel etc. bör tolk- och översättarinstitutet ha ett
långtgående ansvar för kontakttolkutbildningen. Däremot bör SÖ behålla de rent
administrativa frågorna som rör statsbidragen. Det innebär att insiitutet och
SÖ får ett delat ansvar för samråd med utbildningsanordnarna inom kontakttolkutbildningen.
På det lokala planet medför vårt förslag inga störte förändringar. Också i
fortsättningen blir del de lokala initiativen som kommer att avgöra i vilken
utsträckning tolkkurser av olika slag kommer alt anordnas.

Vi har inte funnit anledning att föreslå några
förändringar i det studiesociala stöd som för närvarande utgår vid
högskolestudier eller i de förmåner som finns för deltagarna i de långa
tolkkurserna vid folkhögskolorna. Belräffande kortare kurser inom
kontakttolkutbildningen har möjligheterna att ersätta kursdeltagarna för
förlorad arbetsförtjänst förbättrats under senare år.

Om institutet anordnar en tolkutbildning på elt i
Sverige sällsynt språk, kan det bli svårt att rekrytera studerande. I en sådan
situation vore det värdefullt om särskilda studiesociala insalser kan komma
till slånd. Institutels styrelse kan t. ex. i en kommande anslagsframställning
föra fram förslag om att ge utbildningsbidrag som vid bristyrkesutbildning.

Ibland uppkommer krav på mycket snabba insatser för
att klara ett akut behov av tolkar, t. ex. när en stor flyktinggrupp med kort
varsel skall tas om hand i Sverige. I bilagoma 1 och 2 redovisar vi de insatser
som vidtogs för att utbilda assyriska och kanlonesisktalande kontakttolkar. I
avsnitt 3.4 har vi beskrivit det nya flyktingmollagandel. Vi anser, i likhet
med utredaren i betänkandet Reformerad utbildning, atl tolk- och
översättarinstitutet skall ha en generell beredskap att kunna organisera och
ansvara för atl utbildning av tolkar genomförs i akuta situationer.

Om
ett nordiskt samarbete kring tolk- och översältarfrågorna kommer

Prop. 1984/85:132 48

lill
stånd, föreslår vi alt institutet får ansvar för denna samverkan. Sanno-hkt
träder den nordiska språkkonventionen i kraft under år 1985. I Sverige kommer
SIV atl bli tillsynsmyndighet för denna konvenlion. Del innebär alt institutet
bör ha kontakt med SIV i frågor som rör den nordiska språkkonvenlionen.

5.3
Utbildningsuppgifter för institutet

Utbildning blir den mesl omfattande verksamhelen
vid institutet. Såväl tolkulbildningen som översättarutbildningen bör ligga på
en hög språkfär-dighelsnivå i så måtto all förkunskaperna i det aktuella
främmande språket och i svenska skall vara höga. De bör dokumenteras vid etl
antagningsprov på samma sätl som sker för tolklinjen och översällariinjen.

Vi
föreslår all en reguljär översättarutbildning inrällas vid institutet. Del blir
en uppgift för styrelsen alt närmare precisera uppläggningen av denna ulbildning.
Som vi tidigare framhållit måste de ansvariga slå vakt om en hög kvalitet på
utbildningen. Styrelsen får avgöra svårighetsgraden på antagningsproven. Vi
anser atl en kurs som omfattar 80 poäng. dvs. två års studier, är lämplig i ett
inledande skede.

De
erfarenheter vi har redovisat från högskolans tolkulbildning talar för ett
begränsat behov av längre tolkutbildningar. Ett undantag är utbildning av
tolkar i finska. Det är rimligl all institutet koncentrerar sig på kortare
utbildningar med lägre poängtal än nuvarande linjer - även med hänsyn lill våra
förslag om förkunskapskrav. Kurser om 20 eller 40 poäng molsvarande de olika
etapperna inom den nuvarande tolklinjen bör vara regel. Härvid bör utbildningen
komma atl omfatta flera språk och flera specialinriktningar. Även starkt
specialinriklade kurser under 20 poäng, t. ex. lolk-lärarkurser, bör erbjudas.
Om så befinns lämpligt av institutets styrelse, bör det även finnas möjligheter
all anordna längre lolkutbildningar som motsvarar den nuvarande tolklinjen.

Vi
föreslår all tolk- och översättarinsiilulet anordnar påbyggnadskurser för
lolkar, som nått nivån för godkänd tolk. Dessa kurser gäller dem som önskar
skaffa sig specialkompetens som l.ex. rättstolk eller kommersiell tolk. Vi
anser atl den som inte är godkänd tolk bör få lillfälle all genomgå ett
antagningsprov, så att ocksä skickliga tolkar som inte genomgått KK:s
godkännandeprov kan skaffa sig fördjupade kunskaper.

Institutet
bör också svara för korta fortbildningskurser för yrkesverksamma tolkar och
översättare. Till en del bör sådan fortbildning - liksom den tidigare nämnda
päbyggnadsutbildningen - kunna ske i samarbete med folkhögskolor. Del blir
styrelsens sak att dra upp riktlinjerna för dessa båda lyper av kurser.

Så
snart som möjligl bör den reguljära översältarulbildningen utvärderas,
varefter styrelsen för instilulet har underlag för en eventuell revidering.
Redan nu kan man slå fast all en tvåårig kurs inte kan leda direkt lill

Prop. 1984/85:132 49

auktorisation,
utan den får utgöra ell steg på vägen mol KK:s translalorsprov. Man bör
emellertid sträva efter all på sikt nå en sådan kvalitet på utbildnigen all
utbildningsbevis på genomgången utbildning utgör tillräcklig trygghet för
brukaren av översättarens tjänster. Vid lämpligt lillfälle bör styrelsen ta
ställning till möjligheterna all ge distansundervisning och all ge de
studerande lillfälle all studera på halvfart.

Vi föreslår även att styrelsen får i uppdrag alt
dra upp riktlinjer för en kompletterande översättamtbildning för godkända
lolkar som har fallenhet för översättningsarbete. Del gäller bl. a. all
fastlägga nivån på elt antagningsprov. Vi anser vidare atl inslilutels
styrelse på sikl skall undersöka möjligheterna lill en etappavgång från
översällariinjen.

En viktig uppgift för institutet blir atl anordna
kurser för handledare i lolkutbildning - företrädesvis konlakllolkutbildning.
Vi avslår från all närmare precisera formerna för eller omfattningen av sådana
kurser. Della får bli en fråga för inslitulets styrelse all la ställning lill.

5.4
Utvecklingsarbete vid institutet

Del pedagogiska uivecklingsarbelel, l.ex.
framställning av läromedel, saml den metodutveckling som är naturlig för tolk-
och översäilaruibildning bör åvila insiitutet. Härvid kan stora fördelar dras
av samarbetet med universitetets inslilulioner. Elt sådanl utvecklingsarbete
med inriktning på tolkning och översällning låter sig väl inordna i del
reguljära språkpedagogiska utvecklingsarbetet inom universitetet.

Vi föreslår atl del samlade ansvaret för
läromeddsulveckling läggs på tolk- och översättarinsiilulet. Del innebär atl
institutet övertar dessa uppgifter från SÖ.

Vi anser all den nuvarande spridningen av del
terminologiska och lexikaliska arbelel på flera inslanser - bl. a. SIV,
Sveriges Exportråd. Tekniska nomenklaturcenlralen (TNC), Svenska språknämnden
och Sverigefinska språknämnden - inte behöver vara lill nackdel för
verksamhelen. Varje instans har sill naturliga ansvarsområde och sitt eget
kompetensområde. Däremol har del visal sig all samordningen av verksamhelen
kunde vara mer rationellt och effektivt ordnad.

I beiänkandel Reformerad tolkulbildning tar
utredningsmannen även upp frågan om terminologiskt ulvecklingsarbele på
invandrarspråk och framför den meningen atl det föreslagna tolk- och
översältarinstitutel bör vara den naturiiga samordnaren av arbelel på delta
område. Vi anser del vara mer naturligt alt Svenska språknämnden får detta
samordningsansvar med lanke på alt där finns en bred språkvelenskaplig
kompelens och att nämnden bedriver etl omfattande terminologiskt arbete.

Svenska språknämnden har utrett frågan om formerna
för en samordning av det terminologiska arbetet. År 1983 anvisade regeringen
resurseråt nämnden för ell pilotprojekt som skulle komplettera utredningen.
Sedan

Prop. 1984/85:132 50

projektet
har genomförts har nämnden kommit in med förslag (1984-05-29) till regeringen
om riktlinjer för hur del terminologiska utvecklingsarbetet skall.utföras.
Enligt förslaget skall Svenska språknämnden vara huvudansvarig för och
samordnare av verksamheten. Regeringen har ännu inte fattat beslut i frågan. Vi
har lidigare nämnt skäl som talar för att Svenska språknämnden skall få etl
huvudansvar för del termino logiska utvecklingsarbetet och ha ansvar för
samordningen av detsamma. Arbetsgruppen föreslår således atl Svenska
språknämnden får detta ansvar. Vi. föreslår vidare att tolk- och
översätlarinstilutet får etl medengagemang i del terminologiska arbelel och
alt instilulet blir representerat i den utvecklingsgrupp som enligt
språknämndens förslag kommer alt leda verksamheten.

I rapporten Översättningsverksamheten i
statsförvaltningen föreslår statskontoret att subventioneringen av SIV:s
översättningsservice skall upphöra. Anslaget, som uppgår till 500000 kr per
budgetår, skall täcka kostnader för bl. a. terminologiskt arbete och vissa
uppdiag som inte ger full kostnadsläckning. Endast 100000kr skall enligt
kontorets förslag ställas lill SIV:s förfogande alt disponeras för rådgivning
som inte kan hänföras lill visst uppdrag. Huvuddelen av de remissinstanser som
har tagit ställning i denna fråga har gått emot statskontorets förslag. Enligt
vår mening bör den översättningsservice som behövs inom statsförvaltningen vara
efterfrågeslyrd och så långt möjligt ekonomiskt självbärande. Det är emellertid
inte möjligt alt hell upphöra med subventioneringen av SIV:s
översättningsservice med hänsyn till språksektionens speciella uppgifter -bl.
a. med hänsyn till det terminologiska arbete som SIV även framgent delvis måste
bedriva, i synnerhet på nya invandrarspråk. Vi föreslår därför alt SIV:s
språkseklion i fortsättningen bör få ett anslag på 200000kr per budgetår. Vi
föreslår vidare att 100 000 kr av det nuvarande anslagel bör tas i anspråk av
Svenska språknämnden för terminologiskt arbele, medan resterande 200000 kr bör
överföras lill tolk- och översällarinstilulet - alll under förutsättning atl
språknämnden får ett samordnande ansvar för det terminologiska arbetet och all
institutet får elt medengagemang.

Sedan flera år pågår arbete på olika håll med all
ta fram lexikon av olika slag, i första hand på invandrarspråk. Genom SÖ:s
försorg har etl antal ficklexikon för konlakltolkar tagits fram. Universitetens
språkinstitutioner bedriver lexikaliskt arbete i varierande omfattning. Vi
föreslår att tolk- och översättarinstitutet får ett initierande och samordnande
ansvar för dylikt lexikaliskt arbete inom tolkspråken. Uppgifter som t. ex. SIV
eller SÖ haft inom delta område bör överföras till tolk- och
översällarinstilulet.

Vad gäller forskning inom tolk- och
översätlarområdet har ytterst lite presterats hittills i Sverige. Här får
institutets styrelse beträda i det närmaste jungfmlig mark och dra upp
riktlinjer för framlida forskningsinsatser. Institutels uppgift blir här atl
la initiativ och all driva på - inte all utföra forskning.

Prop.
1984/85:132 51

5.5 Provverksamhet och auktorisation

Vi föreslår all KK behåller
ansvaret för provverksamheten. De som genomgått en fullständig tolkulbildning
vid instilulet och erhållit ell utbildningsbevis skall inte behöva genomgå
kollegiets prov. Detla syslem bör prövas under några år för all sedan bli
föremål för en utvärdering.

Kommerskollegium bör behålla ansvaret för auktorisalionen
av lolkar och översättare saml ha tillsyn över dessa yrkesgrupper. Etl
godkännande som tolk respektive en auktorisation som translalor gäller för
närvarande i princip under fem år. Vi avvisar förslaget om livslång
auktorisation. Vi föreslår i slällel ell obligatoriskt omprov för både tolkar
och translatorer efter tio år för atl få förnyad auktorisation. Denna
omprövning skall också gälla för dem som genomgått inslilutels tolkulbildning.

Den rådgivande nämnden vid KK har
fungerat tillfredsställande och den bör bibehålla nuvarande arbetsformer. En
förelrädare för tolk- och över-säUarinsliluiel bör ingå i den rådgivande
nämnden.

6 Kostnadsberäkningar

6.1 Disponibla resurser för tolk- och översättarutbildning

Vi räknar med alt institutet i
första hand bör få disponera medel som motsvarar kostnaderna för
tolkutbildningen i talade språk inom högskolan innevarande budgetår (1984/85).
Resurserna för lolkutbildning i teckenspråk berörs inte. Den utbildningen bör
ligga utanför inslilulel i anslutning till forskningen i dövas språk vid
universitetet i Stockholm. Ulbildningsvolymen för tolkulbildningen inom
högskolan har reducerats de tre senasle budgetåren, bl.a. i avvaktan på
översynen av lolkutbildningarna. Det är klart utsagt alt denna neddragning är
temporär, något som institutets styrelse måsle beakla vid kommande
anslagsframställningar.

För kontakllolkulbildningen vid folkhögskolor och inom studieförbund
finns anslaget sammanlagt 3,5 milj. kr innevarande budgetår. De egenlliga
utbildningskostnaderna uppgår till I 402800 kr och kostnaderna för
studie-socialt slöd uppgår lill I 578000 kr. De resterande medlen skall
disponeras för ulbildningsanordnarnas adminislrafiva och pedagogiska
merkostnader samt utgifter för information, framtagning av studiematerial och
pedagogiskt utvecklingsarbete inom kontakllolkulbildningen.

Vi räknar inte med någon omfördelning av medel mellan
högskolans lolkutbildning och kontakllolkulbildningen som skulle innebära att
medel från SÖ:s anslag för kontaktlolkutbildning skulle överföras till
institutet. Vi gör dock elt undantag för två mindre anslagsposter, nämligen
anslagen för information och viss administration samt framtagning av
studiematerial och pedagogiskt utvecklingsarbete. Dessa medel på sammanlagt
390000 kr föreslår vi bör överföras till institutet. I och med att tolk- och
översällarin-

Prop.
1984/85:132 52

stitutet övertar ansvaret för konlaktlolkulbildningens
innehåll och mål samt den pedagogiska rådgivningen från SÖ bör en motsvarande
överföring av personalresurser ske. SÖ:s resurser för frågor som rör
kontaktlolkutbildning, inklusive administration av statsbidrag, är för
närvarande tre heltidstjänster. Vi föreslår att två heltidstjänster skall föras
över till institutet.

Vi räknar med en överföring av en
viss del av KK:s medel för provverksamhet. Della kan ske, efiersom
provverksamheten vid kollegiet avlastas i och med att de som genomgått en
fullständig tolkutbildning vid institutet skall likställas med dem som blivit
godkända i KK:s prov för att bli godkänd tolk. Vi beräknar att 100000 kr kan
överföras från KK till institutet.

Under arbetsmarknadsdepartementets
huvudtitel finns en anslagspost, D4, som avser bidrag lill SIV:s
översättningsservice. Anslagsposten skall läcka det underskott som uppkommer i
samband med språksektionens översällningsverksamhel. Vissa av sektionens
uppgifter, l.ex. del terminologiska utvecklingsarbetet, kan inte finansieras
genom de medel som uppkommer genom översättningsuppdragen. Det s.k. D4-anslaget
skall täcka de extra kostnaderna för språksektionen. Vi beräknar att 200000kr
från denna anslagspost kan överföras till tolk-och översättarinstitutet för att
användas i institutels arbete med terminologiska och lexikaliska frågor.

Disponibla resurser

1. Anslag lill högskolans tolkulbildning bå 84/85 1 578 tkr

2.
Anslag till
högskolans översättamtbildning bå 84/85 450
tkr

3.
Medel för
information och pedagogiskt utvecklingsarbete inom kontakttolkutbildningen 390 tkr

4.
Överföring av 2
bd/bs-ljänster från SÖ 310 tkr

5.
Överföring av
medel från KK 100 tkr

6.
Överföring av
medel från D4-anslagel i A-dep:s huvudtitel 200
tkr

30281kr

6.2 Beräknade kostnader för tolk- och översättarinstitutet

Vi har utgått från att tolk- och
översättarinstilutet inrättas vid universitetet i Stockholm och att resurserna
för utbildningen läggs ul på olika språkinstitutioner. Det innebär bl.a. att
avsättning för universitetets s.k. gemensamma ändamål - dvs. lokaler, städning,
telefon, kopiering etc. -tas från de budgeterade resurserna för utbildning.
Instilulet skall ha en föreståndare saml fast anställd personal för
undervisning, utvecklingsarbete och administration. Vidare skall resurser
finnas för tidsbegränsade förordnanden av i första hand lolklärare.
Huvudansvaret för institutels undervisnings- och ulvecklingsarbele bör ligga på
tre universitetslärare. Det får bli en fråga i del förberedande
organisationsarbetet vid UHÄ att reda ut till vilka språk dessa tjänster skall
knytas. Del förefaller lämpligt all

Prop. 1984/85:132 53

dessa
lärare blir förordnade vid aktuella språkinstitutioner på medel från
institutet.

Institutet skall ha ansvaret för
kontakttolkutbildningens kursplaner och kunna arbeta med pedagogisk rådgivning.
För detta behövs en tjänsteman, som kan ha kontakter med berörda folkhögskolor
och studieförbund. Vidare behövs en tjänsteman, som skall arbeta med allmänna
uppgifter. Tjänstetyperna och lönegraderna får preciseras i
organisationsarbetet. Vi har därför avstått från att ange lönegrader för
tjänsterna vid institutet. Som riktpunkt när vi beräknat resurserna för
administration har vi gjort jämfö-. relser med liknande verksamhetsområden.

De administrativa kostnaderna för institutet kan
hållas nere, om den administration som hänför sig till själva utbildningen kan
läggas på språkinstitutionerna - allt inom ramen för tilldelade resurser för
de kurser som skall ges. Vad gäller studiekurativa åtgärder kan institutet
repliera på universitetets resurser.

De medel som anvisas för institutets verksamhet
anser vi anslagstek-niskt bör ställas till universitetets förfogande. Det
anslag i statsbudgeten som kommer ifråga är reservationsanslaget Utbildning för
kultur- och informationsyrken (budgetåret 1984/85 med litterabeteckning D12
under åttonde huvudtiteln). Regeringen bör i regleringsbrev föreskriva, under
anslagsposten Universitetet i Stockholm, att visst belopp skall användas för
verksamheten vid institutet.

I anslutning härtill vill vi erinra om följande.
Enligt gällande ordning fastställer riksdagen, på förslag av regeringen, vilka
allmänna utbildningslinjer som skall finnas. Riksdagen anger därvid respektive
linjes benämning, längd och lokalisering. Vårt förslag innebär, att tolklinjen
skall utgå ur förteckningen över allmänna utbildningslinjer. Riksdagen kommer
med vårt förslag att årligen la ställning till de medel som regeringen i
budgetpropositionen föreslår skall avse institutets verksamhet. Vi utgår från
att institutet fortlöpande, i verksamhetsberättelse eller på annat sätt, kommer
all rapportera bl. a. om hur kursutbudet utvecklas.

Beräknade
koslnader

1. Resurser
för ulbildning

Tolkulbildning
med 60 åpl (inkl. medel lill gemensam

ma ändamål) I 578 tkr

Översättarutbildning med 30 åpl (inkl. medel till ge

mensamma ändamål) 450 tkr

2. Resurser för institutets egen administrativa
personal 610 tkr

(1 föreståndare

1
tjm med ansvar för kontakttolkutbildningen 1 tjm för allmänna uppgifter I
sekreterare)

3. Terminologiskt arbete, övrigt utvecklingsarbete,
bok

inköp m.m. 390 tkr

3028 tkr

Prop.
1984/85:132

54
Bilaga 3

KOMMERSKOLLEGIUM

Näringsrättsliga
byrån

Tolk- och
Iranslatorssektionen

1984-03-08

Godkända
tolkar 19843-08

Totalt
637

Prop.
1984/85:132

55 Bilaga 4

a

o H

UB] suajjoqjjoN

UB[
SU3JJ0qj31SB;\

UB]
SpUBpUlBf

UB|
SpUB|JJ0UJ31SE/\

UB|
s3jOq3|ABr)

UB] s3j3qjBddo)

UB| SpUBlUBUlJSB/\

UB| ojqajQ

UB| SpUBIlUJB

UB| s3joqBjB>(S

UE| s3joqsA|v

~ (S ~"

UE| snqoa qoo -sSjoqajoo

r. o — fN

UB] SpUB||BH

r* f*

UB| snqgiuiBi\

rO\

UB| SpBlSUBpSUI

-

UBI 33U!)13ia

UB] SpUBpOQ

UEl JBIUIB

-

UB] s3j3qouoj

uB| s3u!dg5)upf

■

UB| SpUEpo3j3JSO

oo —

UB]
SpUB|UBlUJ3pOS

(N —
SD —

UB| B|Bsddn

— 2; ' —

UB] sui|oq)|DOis

os - (N 00 w-i

r. —

rfs r oo v~i r r* m os

— r4 — r-j

r4
—

se

---

-

»s

_____ r

a

r4 — — — i

Prop.
1984/85:132

56
Bilaga 5

KOMMERSKOLLEGIUM Näringsrältsliga byrån Tolk- och
Iranslatorssektionen 1984-08-30

Sammanställning
av kostnader (tkr) för tolk- och translatorsverksamheten på kollegiet
budgetåren 1978/79-1983/84'

1978/79

1979/80

1980/81

1981/82

1982/83

1983/84

Totalt för perioden

Löner

Konsultmedel Övriga kostnader resor, annonsering etc.

666 851

99

830 1124

101

863 1 149

124

1029

777

152

1 115

679

213

802' 856

155

5 305 5436

844

1616

2055

2136

1958

2007

1813

11585

Intäkter
(./.)

58

70

114

124

103

143

612

Nettokostnader

1558

1985

2022

1834

1904

1670

10973"

' Uppgift om kostnaderna för budgetåren 1975/76-1977/78
finns hos statens industriverk (SIND). Loialkostnader, telefoner,
kontorsmaterial m.fl. samkostnader ej inräknade. ■ "
Nedgången i lönekostnaderna förklaras bl. a. av en vakantsall tjänst och
föräldraledighet. '' Genomsnittlig nettokostnad per budgetär under perioden: 1
829 tkr.

Prop.
1984/85:132

57 Bilaga 6

90 0\

o

O

XI

" ö

v

:0

'c:

O

b.

JLJ

C

"03

• a

s:

c

° 2

B

:rt

0)

c

• O

u

« i

« u <*

WD

■ o

'u

t/?

.o

x:

J £

o

3

O

a

<n

JC

a>

• o

TD

c

c

rt

C3

= E

9
> 3J -

Ö E § =

o\

c v

■ o

*c

a

u u

"C

cs

■ o c

.:<

"O

s ec

c cs

d

» 1 v

u

OJ

u ex)

c

2 c

o

u O

J X)

o t «

2 .2?

I/) 17

OS

;ca

o S

TI

l1g

o

■ c - ''T

S

» " ö S Z H -

, E

• T3 - >

o c 'J

00 c JU

t. O u.

> -a >

o c o

Jr
" i- Q. c
CL

'-' c 5.

u b o

a o 1-

(/}(/} CL

oo

00

<v

rsi

«/-)

O

Tj-

> C/5

>

° o cd

(U
>

>

'w S

TD Cd

s

g „ .

a

M -
> C — 1-

c t/;
i>

2

T3

c

0
,"2

s

:s>|2

-?f

i_ 3

E o
.

60[_

(U cd c , 0 « -

.C
>- C

ly) (U

4>
Cd (D c U

t- u

._ C3 — > (/} O

cd
r-

■ g s

DO

å

— E T3

i_ C cd

-1

u — c

C C
-O 0 0 i-

fl

If £ g

Si

fe a

T3 3

*-'
*-' Q.

*J w

a;

to t/) r* 00

C C
1-

9 9 2

r* 00

C Tf

iC £ «

CN —

>
>

S Jf
"

>
>

S X

Q. c
g

cd Cd

u u >>

,0 — h- > >

T w-, C r-

Prop. 1984/85:132 58

Bilaga
7

Förteckning
över arbetsgruppens överläggningar med myndigheter och organisationer

1984-03-08 Sveriges tolkförbund (STOF), Godkända
tolkars riksorganisation (GTR), Föreningen auktoriserade translatorer (FAT)
samt KK var för sig

1984-03-20 UHÄ, SÖ samt Riksförbundet för personal
vid invandrarbyråer (RIB) var för sig

1984-04-28 Svenska kommunförbundet, domstolsverket
samt rikspolisstyrelsen var för sig

1984-04-30
SIV

1984-05-04
Landstingsförbundet

1984-05-25
ABF och LO samtidigt

1984-08-30 Svenska språknämnden och Sverigefinska
språknämnden samtidigt

Prop.
1984/85:132 59

Bilaga 8 Använda förkortningar

ABF

Arbetarnas
Bildningsförbund

AMS

arbetsmarknadsstyrelsen

AMU

arbetsmarknadsutbildning

Ds

departementsserie

DU

diskrimineringsutredningen

EG

Europeiska
gemenskapen

FAT

Föreningen
auktoriserade translatorer

FRU

förvaltningsrättsutredningen

GTR

Godkända
tolkars riksförbund

InU

inrikesutskottet

IPOK

invandrarpolitiska
kommittén

JO

justitieombudsmannen

KK

kommerskollegium

KV

Kursverksamheten

LO

Landsorganisationen
i Sverige

NAUT

nordiska
arbetsmarknadsutskottet

NO

näringsfrihetsombudsmannen

OECD

Organisationen
för ekonomisk utveckling

prop

proposition

RIB

Riksförbundet
för personal vid invandrarbyråer

RPS

rikspolisstyrelsen

rskr

riksdagens
skrivelse

SAF

Svenska
arbetsgivareföreningen

SACO/SR Sveriges
akademikers centralorganisation och Statstjänstemän

nens
riksförbund

SCB

statistiska
centralbyrån

SEMKA

Statistiska
Ekonomiska Matematiska Konsulter AB

sfi

svenska
för invandrare

SFS

svensk
författningssamling

SIV

statens
invandrarverk

SKU

språk-
och kulturarvsutredningen

SOU

statens
offentliga utredningar

STOF

Sveriges
lolkförbund

SV

Studieförbundet
Vuxenskolan

SÖ

skolöverstyrelsen

TBV

Tjänstemännens
Bildningsverksamhet

TCO

Tjänstemännens
Centralorganisation

UHÄ

Universitets-
och högskoleämbetet

UKÄ

Universitetskanslerämbetet

UNESCO
FN-organ för kulturfrågor

Prop.
1984/85:132 60

Innehållsförteckning

1 Inledning
........................................................ 2

1.1
Tidigare riksdagsbehandling av
frågor om tolkservice m.m. .. 2

1.2
Arbetsgruppen för lolkfrågor ........................... .... 3

1.3
Arbetsgruppens viktigaste
förslag m. m............. .... 4

2 Föredragandens
överväganden ........................... 4

2.1
Ett invandrarpolitiskt
perspektiv ................... 4

2.2
Erfarenheter av hittillsvarande
tolk- och översättarutbildning 5

2.3
Ett tolk- och
översättarinstitut .................... 6

2.4
Kontakttolkutbildningen ........................ 9

2.5
Vissa frågor om auktorisation
m.m.................... 9

2.6
Vissa övriga frågor ..................................... .. 10

3
Hemställan................................................... 11

4
Beslut .......................................................... II

Bilaga Sammanfattning av rapporten Ds A 1984:11
Tolk- och över

sättarservice i utveckling ............................ .. 12

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985