Prop. 1984/85:14

Prop.
1984/85:14

Regeringens proposition

1984/85:14

om
boende- och nyttoparkering på gatumark;

beslulad
den 20 seplember 1984.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har lagils upp i bifogade uidrag av regeringsprolokoll.

På
regeringens vägnar INGVAR CARLSSON

CURT
BOSTRÖM

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås ändringar i lagen (1957:259) om rätt för kommun all
uttaga avgifi för vissa upplåtelser å allmän plats, m.m. och lagen (1978: 234)
om trafiknämnd. Syflel med ändringarna är all ge kommunerna möjlighel all ordna
boendeparkering och nyltoparkering på galumark. Med boendeparkering menas all
de som bor i elt område får rätl alt parkera på galumark inom området på mer
förmånliga villkor än andra. Med nyttoparkering menas atl näringsidkare och
andra med särskilda behov av alt parkera i arbelel får generella dispenser från
vissa parkeringsbestämmelser.

1 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 14

Prop. 1984/85:14 2

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:259) om rätt för kommun att
uttaga avgift för vissa upplåtelser å allmän plats, m. m.

Härigenom
föreskrivs i fräga om lagen (1957:259) om rätt för kommun att uttaga avgift för
vissa upplåielser ii allmän plats. m. m.' dds att 5 S skall upphöra alt gälla,
dels atl 2S skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvurande
Ivdelse

Fiircslugen
Ivildse

För lätt alt under begränsad lid begugnu av kommun för
ullman parkering upplåten plats å gata, torg eller annan allmän plals må
kommunen, där så Jinnes påkallal Jör trajlkens ordnande, uttaga av-gift med del
belopp, som erfordras för att liUgodose sagda änduinål. Grunder för beräkning
av sädan avgift beslutas av kommunfullmäkfige. Xiårvid Jår föreskrivas att rö-rdsehindiadskall
vara be.friadfrån skyldighet att erlägga avgift.

För upplålelse på allmän plats av särskild
uppställningsplats för fordon, som brukas i yrkesmässig trafik för
personbefordran, må kommunen uttaga avgifi med belopp, som erfordras för atl
läcka kommunens kosinader med anledning av upplåtelsen.

/ den innfaitning som behövs för att ordna trafiken får en
kommun ta ut avgift för rätten atl purkeru på sådana allmänna platser som kommunen
har upplåtit för purkering.

Grundernu för beräkning av sädiin avgift beslutas av
kommunfullmäktige. Därvid gäller följande. För all underlätta för näringsidkare
och andra ined särskilda behov UV att purkeru i sitl arbete eller för dem som
bor i ett visst mnrådc att parkeia inom området får avgifier tas ut efter
särskilda giiinder uv dem som beslutet gäller. Avgiften får i sådana fall
fastställas lill elt engångsbelopp för en viss period. Rörelsehindrade får befrius
från avgiftsskyldighei.

För upplåtelse pä allmän plats av säiskilda uppstätlningsplulser
för fordon, som används i yrkesmässig Irafik för personbefordran, får kommunen lu
ut avgifi med det belopp som behövs för att täcka kommunens kostnaderJiJr
upplåtelsen.

De kommuner som regeringen bestämmer får bedriva
försöksverksamhet som innebär avvikelse från föreskrifterna i 2§ försia slyckel.
Sådana medgivanden får också innefatta rält att ta ut avgifter efter

' Lagen omlryckt 1972: 102. = Senasle Ivdelse 1978:236. ' Senasle
lydelse 1979; 1084.

5?-'

Prop.
1984/85:14

Nuvarande lydelse

olika grunder för skilda kategorier av trafikanter.
Regeringen bestämmer de närmare villkoren för försöksverksamheten.

Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Beslul om försöksverksamhel
som meddelals enligt den upphävda paragrafen upphör att gälla den I januari
1986.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:234) om trafiknämnd

Härigenom
föreskrivs aft 1 och 4§§ lagen (1978:234) om trafiknämnd skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

1§

I
den utsträckning som regeringen med slöd av 2 § lagen (1975:88) med
bemyndigande atl meddela föreskrifier om irafik, transporter och kommunikationer
har överiåtit ål kommun att meddela föreskrifier som avses i I § första slycket
8 nämnda lag, skall denna uppgift inom kommunen handhavas av en trafiknämnd.

I den
omfattning som regeringen har bemyndigal kommun atl pröva frågor om undantag
från föreskrift som avses i första slyckel skall även denna uppgifl handhavas
av irafiknämnden.

I den omfallning
som regeringen har bemyndigal kommuner all pröva frågor om undantag från föreskrifter
enligt försia stycket eller om parkeringstillstånd på grund av sådana
föreskrifter skall även denna uppgift handhas av irafiknämnden.

Talan mol
trafiknämnds beslut /' fråga som avses i 1 %förs hos länsstyrelsen genom
besvär.

Talan mol
länsstyrelsens beslul förs hos regeringen genom besvär.

Statens vägverk, statens trafiksäkerhetsverk och polismyndighel
får föra talan mot trafiknämnds eller länsstyrelses beslul ifråga som avses /
1 §.

En irafiknämnds beslut enligt 1 § får överklagas hos
länsstyrelsen genom besvär.

Länsstyrelsens beslut får överklagas hos regeringen genom
besvär.

Vägverket, trafiksäkerhetsverket och polismyndigheterna
får överklaga trafiknämndens eller länsstyrelsens beslul enhgt 1 §.

Regeringen får föreskriva om inskränkningar i rätlen att
överklaga beslut enligt I §.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1985.

Prop. 1984/85:14 4

Utdrag
KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanlräde 1984-09-20

Närvarande:
statsrådet 1. Carlsson, ordförande, och sialsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon,
Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodslröm, Göransson, Gradin, Dahl,
R. Carlsson. Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande:
statsrådet Boström

Proposition
om boende- och nyttoparkering på gatumark

1
Inledning

I
november 1978 lillkallades en särskild utredare med uppdrag alt uireda bl.a.
frågor om boendeparkering på gatumark. Utredaren', som arbetat under namnet tomtparkeringsutredningen,
avlämnade hösten 1979 promemorian Gatumarksparkering för boende. I promemorian
föreslogs ändringar i lagen (1957:259) om rätt för kommun att uttaga avgifi
för vissa upplåtelser å allmän plats, m. m. Förslagen ledde till lagstiftning
dä riksdagen antog proposilionen 1979/80:34 om försök med boendeparkering på galumark
m. m.

Tomtparkeringsutredningen
avlämnade i januari 1984 silt slutbetänkande Boendeparkering på gatumark (DsK
1984: I). Samtidigt redovisade trafiksäkerhelsverket etl
regeringsuppdrag rörande s. k. nyltoparkering.

Betänkandet
och trafiksäkerhetsverkeis rapport har remissbehandlats i etl sammanhang.

Till
protokollet i delta ärende bör fogas dels en sammanfattning av tomlparkeringsuiredningens
betänkande och trafiksäkerhetsverkeis rapport (ulom bilagorna) som bilaga I
och 2, dels de förtåtiningsförslag som läggs fram i belänkandet och rapporten
som bilaga 3 och 4, dels en förteckning över remissinslanserna och
sammanställning av remissytlrandena som bilaga 5.

Rådmannen
Tomas Huldén.

Prop.
1984/85:14 5

Jag
anhåller nu om atl få la upp de frågor som behandlas i beiänkandei och rapporlen.

2
Bakgrund

2.1
Allmän bakgrund

En
huvudprincip i svensk parkeringspolitik är att långtidsparkering i största
möjliga utsträckning skall ske på tomtmark och gatumarken reserveras för den röriiga
trafiken samt den korttidsparkering som hänger samman med denna. 1
byggnadslagstiftningen (53 § 3 mom. byggnadsstadgan 1959:612, omtryckt
1981:873. ändrad senast 1982:1122) har därför fastighetsägaren ålagts ansvar
för atl tillräckligt utrymme avsätts för fastighetens parkeringsbehov. Det förslag
till ny plan- och bygglag (PBL-förslagel), som regeringen den 20 oktober 1983
har remitterat till lagrådet, innehåller bestämmelser om atl lämpligt
parkeringsutrymme i skälig utsträckning skall anordnas på eller i närheten av
tomter som skall bebyggas eller som är bebyggda (3 kap. 15 § första stycket 7
samt I6§). Genomolika bestämmelser i eller meddelade med stöd av
vägtrafikkungörelsen (1972:603, omtryckt 1978: 1000. ändrad senast 1984:78). VTK,
har parkeringsmöjligheterna på gatumark reglerats. Regleringen avser främst
förbud och tidsbegränsningar. Också avgifter används som ett medel för att
reglera parkeringen och öka omsättningen av de parkerade bilarna. Avgifier för
parkering på allmän mark kan tas ul med slöd av lagen (1957:259) om räft för
kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser å allmän plats, m. m. (omtryckt
1972:102, ändrad senast 1979:1084), KAL. Enligt 2§ försia slyckel KAL får en
kommun ta ut avgifter för rätten att under kortare lid använda sådana platser
som upplåtits för allmän parkering på allmän mark. Avgiften får tas ul för
trafikens ordnande och med det belopp som behövs för ändamålet.

1
vissa tätorter, framför allt de slörre tätorternas centrala delar, är det svårt
att ordna lillräckliga parkeringsutrymmen på tomtmark. De som bor i sådana
tätortsområden har ofta inle möjlighet atl parkera någon annanslans än på
gatan när de vill lämna bilen i anslulning till bostaden. Tidsbegränsningar,
avgiftsbeläggning m.m. som tillkommit i syfte bl.a. atl öka omsättningen av de
parkerade bilarna, medför atl de bilägare som bor i områdel tvingas flytta sina
fordon även om de egentligen inte har någol behov av atl använda sin bil.

Det
nu beskrivna förhållandel väckte under sluiet av 1970-talel tanken på att de
som bor i framför allt de större tätorternas centrala delar skulle kunna få
parkera sina bilar på gatumark på mer gynnsamma villkor än andra trafikanter.
Del är sådana parkeringssystem som bmkar kallas boendeparkering.

Prop. 1984/85:14 6

Tomtparkeringsutredningen
fick år 1978 uppdragel atl överväga bl.a. möjligheterna alt ordna
boendeparkering på galumark. I samband med alt riksdagen år 1979 diskuterade en
ny trafikpolitik, aktualiserades frågan om boendeparkering på galumark. Trafikuiskollet
uttalade atl de slörre tätorterna borde få möjlighel all i avvaktan pä
utredningsresultatet bedriva försöksverksamhet med boendeparkering (TU 1978/79:
18). Riksdagen beslöt atl ge regeringen lill känna vad utskottet anförl (rskr
1978/79: 419).

I prop.
1979/80: 34 om försök med boendeparkering på gatumark m. m. föreslog regeringen
härefter sådana ändringar i KAL alt en försöksverksamhet blev möjlig. Förslagel
antogs av riksdagen (TU 1979/80:6, rskr 1979/80:78) och lagändringen irädde i
kraft i december 1979. Enligt 5§ KAL i dess lydelse från år 1979 får de kommuner
som regeringen bestämmer bedriva försöksverksamhet som innebär avvikelse från föreskrifierna
i 2§ försia slyckel KAL. Sådana medgivanden får också innefalla räll all la ut
avgifter efler olika grunder för skilda kategorier av trafikanter.

Dåvarande
departementschefen anföirde i proposilionen alt den föreslagna
författningsändringen inte avsågs innebära någon bindning till försöksverksamhet
med parkering i viss form eller av visst slag. Den förordade ändringen öppnade,
enligt departementschefen, möjlighel även för försöksverksamhet med s.k.
nyttoparkering, dvs. för parkeringssystem som innebär atl hantverkare och andra
med återkommande behov av att parkera på galumark får lillstånd all göra det mol
årsavgift.

För
en ulföriig redogörelse för gällande rätt hänvisas till betänkandet.

2.2
Försöksverksamhet med boendeparkering och nyttoparkering

2.2.1
Boendeparkering

Fem
kommuner har fått tillstånd atl bedriva försöksverksamhet med boendeparkering,
nämligen Stockholms, Göteborgs. Malmö, Lunds och Sundbybergs kommuner.

Försöksverksamheien
har utvärderats i samarbele mellan försökskommunerna och tomtparkeringsutredningen.

I
Stockholms kommun har försöken drivits huvudsakligen på Kungsholmen och i
Vasastaden. Försöken inleddes år 1980 och har utvidgats efter hand. Försöksverksamheien
har varit utformad på olika sätl i skilda delar av staden. På Valhallavägen l.ex.
infördes flerdygnsparkering med en avgift som differentierades efler den lidpunkl
då den betalades. Förmånen med långlidsuppställning och låg avgift var i
inledningsskedet inle förbehållen de boende. Ijanuari 1981 infördes emellerlid
på östra Kungsholmen ett parkeringssyslern med periodkort. Korten som
berättigar till parkering är tillgängliga endasl för dem som bor i en viss zon.
Periodkorlen beslår av dekaler som fästs på vindrutan. För atl få köpa korlen
krävs att man är kyrkoskriven och faktiskt bosatl i områidet samt atl man har
bil.

Prop. 1984/85:14 - i;,. 7

I december 1982 inleddes försöken i Vasastaden. De boende
där kan få dispens att utnyttja uppställningsplatser som är lillåtna för parkering
huvudsakligen för dem. Särskilt förmånliga avgiftsregler gäller. Systemet
innebär atl en boende får ha sin bil uppsiiilld på samma plats i praktiken näslan
sju dygn i följd. De boendes särskilda parkeringsförmåner har konstruerats som
individuella dispenser för bilist och fordon från i övrigt gällande
parkeringsförbud.

Stockholms kommun har redovisal en mycket positiv inställning
lill boendeparkering. 1 ett förslag till nytt parkeringssystem för innerstaden,
som utarbetats i kommunen underår 1983. avser man att införa boendeparkering i
hela innerstaden. Kommunen anser alt boendeparkeringen har medförl en viss
trafikminskning. En viss utfiyttning från garageparkering till gatumarksparkering
misstänks dock ha skett.

I Göleborgs kommun påbörjades under år 1980 försök med
periodkort för boende. Systemet innebär atl den som bor i etl område och som iiger
eller långtidshyr bil har rätt att lösa månadskort för parkering inom det egna
området. Parkering får ske endasl på markerade platser. Platserna är inte
reserverade för boende utan får utnyttjas av dem som finner dem lediga. Del är
bara villkoren för nyttjande som är mer förmånliga för de boende.

Enligt kommunens yttrande till tomtparkeringsutredningen
har kommunens förvänlningar på boendeparkeringen i stort sett infriats. Bland
de förvänlningar kommunen uppgivit sig ha haft. kan nämnas atl andelen boendeparkerare
under daglid skulle öka inom del akluella parkerings-utrymmet, atl de genomsnitlliga
uppställningstiderna skulle bli längre samt atl de boendes resvanor skulle
ändras så att de i slörre utsträckning nyttjade kollektiva färdmedel eller t.
ex. gick. Någon nämnvärd volymförändring i fråga om in- och utpendling har man
dock inle kunnal märka.

I Malmö kommun har försök pågått sedan början av år 1981.
Också här används ett syslem med periodkort. Kortet ger innehavaren räll att lång-lidsparkera
pä en parkeringsplats som annars bara är upplåten för parkering under högst
två timmar i följd mot avgift. Försökel omfaUar endast 59 platser.

Malmö kommun har i sitt yttrande till tomtparkeringsutredningen
anförl alt dess inslällning till boendeparkering i och för sig är positiv, men
att man i Malmö alltmer valt all omvandla galumark till specialområde för parkering
genom sladsplaneändringar.

Lunds kommun började i april 1982 försök i tre olika delar
av kommunen. 1 alla tre delarna tillämpas elt periodkorlssystem. Gatukontoret
i Lund har lill tomtparkeringsutredningen anfört att bilanvändningen i aktuella
områden minskal saml atl utflyttning från tomtmark inle skelt i någon slörre
omfattning.

Också i Sundbybergs kommun påbörjades försöksverksamheten
under våren 1982. Kommunen har samma lyp av periodkort som bl. a. Göleborgs

Prop. 1984/85:14 8

kommun
använder. I sitt yllrande till tomtparkeringsutredningen har Sundbybergs kommun
anfört bl. a. att fiertalet av de tillfrågade boendepar-kerarna har en
övervägande posiliv inslällning lill försöket, all andelen kollektiväkande har
ökat och att fier ställer sina bilar hemma under arbelslid saml atl ingen har
gått från garage till gatumarksparkering.

I tomlparkeringsuiredningens
betänkande finns en utförlig redogörelse för hur kommunerna lagl upp sin
försöksverksamhet och för deras utvärdering av försöken. Den som önskar
ytterligare informalion om försöksverksamheten hänvisas därför lill
betänkandet.

2.2.2
Nyltoparkering

Försök
med nyltoparkering har, efter regeringens medgivande, bedriviis i Stockholms,
Göteborgs, Lunds, Gävle, Solna och Sundbybergs kommuner. Försöksverksamheten
har ulvärderals av försökskommunerna och trafiksäkerhelsverket i samråd med bl,
a. rikspolisstyrelsen.

1
samtliga kommuner har nytloparkeringen utformats som parkeringstillstånd med
vissa villkor. Tillståndel ger lillståndshavaren dispens från parkeringsförbud
och avgiftsplikt på galumark. I Sundbybergs kommun innebär dock inte
tillståndet rätt alt :parkera där det råder parkeringsförbud. För tillstånden
- nyllokorten - har man tagil ul en engångsavgift per år om mellan 1 500 och 2
500 kr. Viltkoren för att få nytlokort har bestämls ungefäriigen på samma sätt
i de olika kommunerna: yrkesutövare som i sill arbele har ell påtagligt behov
av all ha sitl fordon i närheten av sin arbetsplats.

Alla
försökskommunerna uppfattar enligt trafiksäkerhetsverkets redovisning nyttokorten
som ell nödvändigl instrument för att lösa etl praktiskt problem.

3
Föredraganden

3.1
Boendeparkering och nyttoparkering i framtiden

3.1.1
Boendeparkering

Mitt
förslag: Kommunerna får möjlighet all ordna boendeparkering på gatumark.

Tomtparkeringsutredningens
förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
En majoritet av remissinslanserna lillslyrker utredningens förslag eller
lämnar det utan erinran. Sollentuna kommun anför dock all boendeparkering kan
medföra orättvisor i en så intimt samverkande region som Stockholmsområdet.
Boendeparkering gynnar nämli-

Prop. 1984/85:14 9

gen,
enligt Sollentuna kommun, dem som bor i Stockholms innerstad på bekosinad av
dem som inle lyckais få en lika centralt belägen bostad. Föreningen Sveriges
kommunala parkeringsbolag anför alt boendeparkering på gatumark måste
utnyttjas mycket restriktivt och endast när tillgången på lomtmarksparkering
inom rimligl gångavstånd är olillräcklig och inle kan byggas ul inom
överskådlig tid. Systemet kommer i annat fall, anför föreningen, att undergräva
byggnadslagstiftningens målsättning om Irafiksäkra och miljövänliga lösningar.
Också andra remissinslanser, bl. a. länsstyrelsen i Stockholms län och trafiksäkerhelsverket,
poängterar atl en möjlighet till boendeparkering bör utnyttjas med
försiktighet.

Skälen
för mitt förslag: Trafik- och parkeringsförhållandena i de centrala delama av
våra större tätorter är komplicerade. Konkurrensen om del knappa gatuulrymmel
är slark. Situationen har lelt lill atl parkeringen ofta är hårt reglerad. De
områden där trafikintensiteten är stor är också ofta områden med slora svårigheler
att ordna parkering på tomtmark för dem som bor där. Parkeringsregleringen gör
det emellertid i princip omöjligt att långtidsparkera på gatan. De som bor i
sådana områden och som inle lyckats ordna parkeringsplats i garage eller annars
på tomtmark är i praktiken ulan möjlighet atl långtidsparkera i närheten av
sin boslad. Parkerings-bestämmelserna, som alltså är nödvändiga av andra skäl,
tvingar bilägaren att använda sin bil även om han inle behöver den.

Ölägenheterna
med dessa onödiga bilförflytlningar drabbar i försia hand de boende i områdel.
De påverkar emellertid i viss utsträckning också den allmänna trafikmiljön
genom alt de hell enkelt ökar trafiken. Olägenheterna bör därför motverkas.
Kan del ske genom alt lomlmarksparkeringen byggs ut i området eller genom all
man generellt minskar parkeringsres-iriklionerna bör del göras i första hand.
Är dessa möjligheter uttömda bör situationen för de boende kunna underlättas
genom all de får parkera på andra villkor än övriga trafikanter, dvs. genom atl
boendeparkering ordnas. Avsiklen med alt öppna möjlighelen till
boendeparkering på galumark är inte atl ändra på principen alt långlidsparkering
skall ske på tomtmark. Möjligheten bör dock finnas som en ulväg där andra allernaliv
saknas.

Somjag
tidigare nämnde ställs i såväl byggnadsstadgan som PBL-förslagel krav på alt
tomtägare i viss utsträckning skall anordna uirymme för parkering.
Boendeparkering innebär naturligtvis en viss risk för att denna huvudprincip i
plan- och trafikpolitiken rubbas. Möjligheten att med hjälp av institutet fastighetsplan
som finns i PBL-förslagel (6 kap.) åsladkomma en för flera fasligheter gemensam
lösning på parkeringsfrågan kan också försvåras. Gynnsamma parkeringsvillkor på
galumark kan medföra en överströmning från parkering i l.ex. garage lill
parkering på gatan eller göra en fastighetsägare mindre benägen atl medverka
till en gemensam-helsanläggning för parkering. Dessa risker gör all del krävs slor
vaksamhet när kommunerna utformar system för boendeparkering. Riskerna kan ti
Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 14

Prop.
1984/85:14 10

emellertid
minimeras genom en noggrann avvägning av förhållandena på platsen och
avgiftssättningen.

Del
finns också andra skäl som talar emot boendeparkering. Den redan knappa
tillgången på platser för korttidsparkering minskar yUeriigare.
Parkeringsbestämmelserna kompliceras också genom flera bestämmelser.

Erfarenheterna
av försöksverksamheten visar enligt min mening att nackdelarna med
boendeparkeringen inte är så stora all de bör hindra en permanentning.
Försökskommunerna har delvis valt olika tekniska lösningar. De lokala
förhållandena är också olika. Erfarenheterna varierar därför någol. Den samlade
ertärenhelen är emellerlid övervägande posiliv. De boende har i stort selt
varit nöjda. Effekterna pä ut- och inpendling, miljö och kollektivtrafik är
svåra att mäta och ange men tycks ha varit positiva.

3.1.2
Nyltoparkering

Mitt
förslag: Kommunerna får också möjlighet att införa nyttoparkering på gatumark.

Trafiksäkerhetsverkets
förslag överensstämmer med milt förslag.

Remissinstanserna:
Remissinstanserna lillslyrker irafiksäkerhetsverkels förslag eller lämnar det
ulan erinran.

Skälen
för mitt förslag: Del är nödvändigt för vissa verksamheier i samhället att det
finns rimlig tillgång på parkeringsmöjligheter. Typexemplet är hantverkaren med
lung utrustning som behöver parkera nära lillfälliga arbetsplatser.
Trafiksäkerheten och framkomligheten är i och för sig lika vikfiga intressen
som intresset för vissa yrkesgrupper att kunna parkera på ett enkelt sätt. Detla
bör dock inle hindra att man skapar förutsättningar för ett praktiskt system
med särskilda parkeringsvillkor för viss nyttotrafik. Liksom boendeparkering måsle
dock nyltoparkering användas med försiktighet. Alltför frikostiga nyltoparkeringsvillkor
kan medföra slora trafikproblem och motverka syftet med nyttoparkeringen.

3.2
De nya parkeringssystemen — beslutanderätt och utformning

Mitt
förslag: Kommunerna bestämmer själva om boendeparkering och nyttoparkering.

Utredningens
och trafiksäkerhetsverkets förslag: Förslagen överensstämmer med mitt.

Prop. 1984/85:14 11

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser tillslyrker såväl tomlparkeringsuiredningens som irafiksäkerhetsverkels
förslag eller lämnar dem utan erinran. Sollentuna kommun anför att
beslutanderätten i fråga om boendeparkering bör förläggas till länsstyrelsen
eftersom boendeparkering i en kommun i Stockholmsområdet får återverkningar på
förhållandena i de andra kommunerna. Planverket menar, också i fråga om
boendeparkeringen, att trafiksäkerhetsverket och planverket bör få till uppgifl
atl uiarbeta råd för kommunerna om hur parkeringsreglerna skall utformas för atl
underlätta för kommunerna och säkerslälla atl konsekvenser blir belysta.

Skälen
för mitt förslag: Parkeringsregleringen (parkeringsförbud, tidsbegränsningar
och avgiftsbeläggning) beslutas genom lokala trafikföreskrifter (147 § andra slycket
7 och 8 VTK). Beslulen fallas av kommunerna. Del är också kommunerna som
beslutar om grunderna för avgiftsuttag vid parkeringsupplåtelse (2 § KAL).
Plan- och byggfrågor, som i hög grad är kopplade till parkeringsfrågorna, är
också kommunala angelägenheler. Inom kommunerna finns således den samlade
kunskap som behövs för all ell lämpligl parkeringssystem skall kunna utformas.
Den prövning av villkoren för boendeparkering och nyltoparkering som
regeringen hitlills ulfört har varil belingad av försökssitualionen. Enligt
min mening behövs inle någon sådan prövning i framtiden. Jag vill emellerfid
understryka betydelsen av att de olika berörda förvaltningarna inom en kommun
samverkar när kommunen överväger att införa ett nytt parkeringssyslem så all såväl
trafik- som plan- och byggnadsaspekterna blir beaktade.

Tomtparkeringsutredningen
har förhållandevis ingående analyserat olika modeller för boendeparkering. Bl.a.
har utredningen beskrivit förutsättningarna för boendeparkering i olika
bebyggelsetyper, diskuterat olika styrmedel såsom tidsbegränsningar, avgiftssätlning
och platsreservationer. Utredningen har också lagit upp en rad andra mer eller
mindre detaljbetonade frågor, t. ex. om behörighetsbevis, zonslorlekar och
information. Trafiksäkerhelsverket har på motsvarande sätt behandlat främsl
frågan om att nytloparkeringslillstånd bör omfalla rätt att parkera där del annars
råder parkeringsförbud.

Kommunerna
bör - mot bakgrund av vad jag nyss anförde om deras samlade kompetens - ha
frihet vid bedömningen av nu nämnda och liknande frågor inom gränserna för de
allmänna ramar som finns i VTK, byggnadslagstiftningen och KAL. Utöver sådana
allmänna beslämmelser anser jag inte att det är nödvändigt atl centralt ge
närmare föreskrifter för hur och när boende- och/eller nyltoparkering skall
utformas. Den analys som ulredningen gjort bör kunna ge god ledning för
kommunernas handlande. Självfallet kan berörda verk också — om kommunerna så
önskar -biträda med rådgivning inom sina kompetensområden.

I
vissa avseenden krävs emellertid ändringar av gällande förfallningar för alt
kommunerna skall få de nödvändiga instmmenten. Del gäller i

Prop. 1984/85:14 12

första
hand parkeringsavgifierna. Jag återkommer senare till dem och till bl.a. frågorna
om platsreservation och behörighetsbevis som har samband med VTK.

3.3
Författningsändringar

3.3.1 Inledning

För
alt kommunerna skall kunna ordna boende- och/eller nyttoparkering på galumark
fordras ändringar i KAL, lagen (1978:234) om iratiknämnd samt i VTK. Riksdagens
medverkan krävs inte beträffande VTK. Jag avser emellerfid atl informationsvis
ta upp några frågor som har betydelse för de nya parkeringsformerna och som
regleras i VTK.

3.3.2 Lagen
(1957:259) om rätt för kommun att uttaga avgift för vissu

upplåtelser å allmän pluts. m. m.. KAL

Mitt
förslag: Kommunerna får rätt att ta ut avgifter också för parkering som sker på
andra platser än där allmän parkering är tillåten och för längre tids
parkering. Parkeringsavgifter får tas ut efter särskilda gmnder för att
underlätta boende- och nyltoparkering. Vid boende- och nyltoparkering får avgifier
las ul också som engångsbelopp för en viss period. Parkeringsavgifierna skall alltid
vara motiverade av ett behov av att reglera trafiken.

Tomtparkeringsutredningens
förslag: Ulredningens törslag överensstämmer i allt väsentligl med mitl såvitt
avser boendeparkeringen.

Trafiksäkerhetsverkets
förslag: Trafiksäkerhelsverket föreslår att kommunerna skall få la ut avgifier
av bl.a. näringsidkare för parkering på platser där parkering enligt lokala
trafikföreskrifter är förbjuden. Verket föreslår också att avgifier skall få
las ut som engångsbelopp för en viss period och efler olika grunder för skilda kaiegorier
av trafikanter. Slutligen föreslår verket alt undanlag från avgifisplikt skall
kunna föreskrivas inte bara, som nu är möjligt, för rörelsehindrade utan även
"om det är motiverat av administrafiva eller prakliska skäl".

Remissinstanserna:
En majorilel av remissinslanserna lillslyrker huvuddragen i förslagen eller
lämnar dem utan erinran. Bl.a. länsstyrelsen i Stockholms län anför emellertid
att trafiksäkerhetsverkeis förslag lill utformning av 2 § KAL är för vidsträckt
och alt del kan leda till en alltför generös lillämpning.

Skälen
för mitt förslag: Enligt 2 § KAL får kommunerna f. n., i den omfattning som
behövs för atl ordna trafiken, ta ut avgift för rätten att under

Prop.
1984/85:14 13

begränsad lid parkera på sådana allmänna platser som
kommunen har upplåtit för allmän parkering.

Principen alt parkeringsavgifter skall vara motiverade av etl
behov av att ordna trafiken bör giilla all parkering och alltså iiven boende-
och nyltoparkering. Denna princip hindrar naturiiglvis inle att också andra iniressen
såsom miljöintressena gynnas av avgiftssällningen. Somjag tidigare nämnt är
det en huvudregel i parkeringspolitiken atl långtidsparkering skall ske på
tomtmark. I kommunernas uppgift "att ordna trafiken" ingår det därför
all medverka till atl så sker. Parkeringsavgifter kan därför användas för att
motverka överströmning av parkering från tomtmark till galumark.

Man kan tänka sig system för boendeparkering som innebär,
att det beiräffande vissa parkeringsplatser inom systemet kan råda tveksamhet
om de kan anses upplåtna för allmän parkering. Så är l.ex. fallet med den
försöksverksamhet som Stockholms kommun driver i Vasastaden. Detsamma gäller nyltoparkeringssystemen
som ju ofta medger rätt alt parkera där det annars inle är tillåtet. Om det
behövs av Irafikregleringsskäl bör även parkering på sådana parkeringsplatser
kunna avgiftsbeläggas.

I den nuvarande lydelsen av KAL ges kommunerna rält att ta
ut avgift för parkering "under begränsad tid". Av förarbetena till
KAL framgår att man med detta avsett korttidsparkering. Etl syfte med
boendeparkering är emellertid atl bilägarna skall kunna lämna sin bil på samma
plats under längre tid än vad regleringen av gatumarksparkeringen normall
tillåter. Kommunerna bör därför kunna ta ul avgift också för långlidsparkering.
Det finns inle något skäl att begränsa denna möjlighet till just boendeparkeringen.
Som tomtparkeringsutredningen påpekal (s.92) kan flerdygnsparkering vara en
lämplig parkeringsform även utan anknylning till elt boendesystem.

Avgifternas storiek är ell av de viktigaste styrmedlen i
parkeringsplaneringen. I särskild grad gäller della när kommunerna skall ulforma
sina boende- och nyttoparkeringssystem. För att kunna utnyttja avgifternas
styreffekt maximalt måste kommunerna ha rätt att bestämma avgiftema efter
särskilda grunder för dem som omfattas av boende- och nyttoparkeringen. Möjligheten
lill avgiflsdifferentiering bör inle vara generell utan ta sikle just på
boende- och nytloparkerare.

Liksom flera remissinstanser anser jag att det skulle föra
för långl all medge kommunerna rätl atl föreskriva om avgiftsfrihel av prakliska
eller administrativa skäl. I detla sammanhang villjag dock framhålla följande.
Kommunerna har i KAL fått en kompelens alt ta ut avgifier för parkering efler
grunder som avviker från den s. k. självkostnadsprincipen. Om en kommun
undantar sina egna fordon från avgiftsplikt kan inte detla anses strida mol
någon av de kommunalrälisliga principer som anger gränserna för den kommunala
kompetensen. Det får då fömtsättas atl de kommunala fordonen följer de övriga
villkor för parkering som har uppställts i syfte att "ordna Irafiken".

Prop. 1984/85:14 14

Gmnderna
för hur avgifterna skall beräknas bör i fortsättningen liksom hillills beslutas
av fullmäktige i kommunen. Beslul om alt en viss parkeringsplats skall vara avgiftsbelagd
fattas nu - inom de ramar som fullmäktige fastställt - genom lokala
trafikföreskrifter. Inte heller i detta avseende behövs någon ändring i
gällande ordning. Till frågorna om det prakliska förfarandet återkommer jag i
det följande.

2§
KAL bör ändras i enlighet med vad jag nu anfört. I mitt förslag till ny lydelse
av paragrafen har jag använt det kortare uttrycket "allmänna platser"
i slället för uttrycket "gala, torg eller annan allmän plats". Någon saklig
förändring innebär inle det ändrade uttryckssättet.

3.3.3
Vägtrafikkungörelsen

Tomtparkeringsutredningen
och trafiksäkerheisverkei har behandlat ett flertal frågor som berör VTK: s bestäinmelser.
Jag avser atl nu informationsvis ta upp några av dessa frågor, nämligen om
platsreservation för boende, om formerna för kommunernas beslul om boende- och
nyttoparkering saml om besvärsrätten över sådana beslut.

Platsreservationer

Frågan
om reservation av parkeringsplatser på gatumark behandlades i proposilionen om
försöksverksamhet med boendeparkering. Dåvarande departementschefen anförde bl.
a. alt VTK enligt sina ordalag inte hindrar atl parkeringsplatser på gatumark
reserveras för vissa kategorier av personer. Så sker bl.a. i fråga om rörelsehindrade.
Inte heller fann han att byggnadslagens (1947:385. omtryckt 1981:872. ändrad
senast 1983:517) bestämmelser om att galor skall upplålas till allmänt
begagnande hindrade platsreservalion. Han förutsatte därvid att det inte skulle
bli fråga om att upplåla en exklusiv rätl för en viss person att använda en
viss parkeringsplats. Trafikutskottet lämnade del anförda utan erinran (TU
1979/80:6).

Utredningen
diskulerar ingående det lämpliga och riktiga i att parkeringsplatser
reserveras för boende (s. 82 ff). Parkeringsplatser på gatumark bör enligt ulredningen
normalt inte förbehållas en viss kategori trafikanter. Att i samband med
boendeparkering upplåta bestämda platser till individuella personer kan, menar
utredningen fortsätiningsvis, inte anses stå i överensslämmelse med
byggnadslagstiftningens princip om att gator skall vara upplåtna fill allmänt
begagnande. Inte heller reservation av parkeringsutrymme på gata för dem som
bor inom en eller flera enskilda fastigheter står enligt ulredningen i
överensstämmelse med denna princip. I fråga om all reservera parkeringsulryrnme
för samtliga boende i en boen-dezon resonerar utredningen annoriunda. En sådan
ordning kan, menar ulredningen, knappasl anses medföra alt marken inte längre
skulle vara upplåten till allmänl begagnande. Utredningen pekar på den
praktiska olägenheten atl reservation av parkeringsplatser kan leda till att
dyrbart parkeringsutrymme slår oulnyltjal. Normalt bör inte parkeringsutrymmet

Prop. 1984/85:14 15

delas
upp mellan boende och besökande. De bör i stället konkurrera om utrymmet. I
undanlagsfall kan emellerlid, enligt ulredningen, utrymme behöva reserveras för
de boende.

Bland
de remissinstanser som yttrat sig i denna fråga är Stockholms kommun och trafiksäkerhelsverket
kritiska mol uttrycklig platsreservalion för de boende. Trafiksäkerhelsverket
anför, all om det verkligen finns etl behov av alt förbehålla de boende vissa
parkeringsplatser, bör del ske genom ändring av detaljplanen. Sundbybergs
kommun däremot framhåller att del för kommunens del är väsenlligl all det blir
klarlagt att det är möjligt med viss platsreservation på gatumark.

För
egen del vill jag anföra följande. Liksom utredningen anser jag att det inte är
oförenligt med principen om galas upplåtande till allmänt begagnande all
reservera parkeringsuirymme för samtliga boende inom ett visst område. Jag vill
heller inle utesluta att del kan finnas områden där platsreservation är
praktisk och lämplig. En kommun bör därför inom ramen för ett
boendeparkeringssystem undanlagsvis kunna reservera platser för samtliga boende
inom etl visst område. Della bör komma lill uttryck i VTK. Erforderligt
bemyndigande för regeringen att besluta om della finns i lagen (1975:88) med
bemyndigande att meddela föreskrifier om trafik, transporler och
kommunikationer (omlryckl 1978:233. ändrad senasl 1982: 167).

Formerna
för kommunernas beslul om boende- och nyltoparkering

Kommunfullmäktige
har enligt 2 § KAL (både i den nu gällande och i den av mig föreslagna
lydelsen) att besluta ramarna för parkeringsavgifterna i kommunen. De närmare
parkeringsvillkoren såsom avgiftsbeläggning av vissa parkeringsplatser,
tidsbegränsning av parkering och parkeringsförbud beslutas av kommunen (irafiknämnden)
genom lokala trafikföreskrifter enligt I47§ VTK. Enligt 1595 VTK kan kommunen
(trafiknämnden) också medge undantag från lokala trafikföreskrifter om
parkering. VTK ger kommunerna mycket vida ramar både att ulforma lokala trafikföreskrifter
och att medge undantag från dem.

1
försöksverksamheten har både boende- och nytloparkeringen konstruerats som
individuella undantag från i övrigt gällande parkeringsbestämmelser.

Trafiksäkerhelsverket
har med instämmande från samtliga remissinstanser som yttrat sig föreslagit atl
nyttoparkering skall utformas som generella undanlag från vissa parkeringsbeslämmelser
i lokala trafikföreskrifter.

Tomtparkeringsutredningen
konslalerar att boendeparkering kan införas anfingen genom lokala
trafikföreskrifter eller genom all individuella undantag beviljas från
föreskrifterna. Utredningen anför atl konstruktionen med undantag var lämplig i
försöksverksamheten. Med ell mer permanent system, där boendeparkering i vissa
större städer snarare kommer att bli regel än undantag, menar dock ulredningen
alt regleringen bör ske genom

Prop. 1984/85:14 16

lokala
trafikföreskrifter. Utredningen föreslår all delta anges i VTK och alt det
också anges där att del är kommunen som prövar om en enskild person skall få
tillstånd att parkera enligt de särskilda boendereglerna.

Bland
remissinslanserna är uppfattningarna om utredningens förslag delade. Kommunförbundei
tillstyrker i och för sig förslaget, men menar atl en möjlighel alt ordna
boendeparkering dispensvägen bör kvarslå för mindre orter där systemen kan
väntas omfalta endasl få boende. Bl.a. Stockholms och Solna kommuner kritiserar
förslagel. Invändningarna består främst i atl kommunerna inle gör någon
administrativ vinst genom atl fatta beslutet i form av en lokal
trafikföreskrift, eftersom det individuella fallel ändå måsle prövas. Vidare
befarar kommunerna ökade kostnader, eflersom lokala trafikföreskrifter enligt gällande
beslämmelser måsle utmärkas med vägmärken.

För
egen del anser jag att så goda skäl talar för båda lösningarna atl kommunerna
även när det gäller del prakliska tillvägagångssätlel vid utformningen av
boende- och nyltoparkering bör ha valfrihet. Om en kommun avser att reservera
platser för de boende måsle del emellertid ske genom lokala trafikföreskrifter.
Med anledning av påpekandet om kostnaderna för ulmärkning av lokala
trafikföreskrifter villjag framhålla atl del -oavsett vilken beslutsform en
kommun väljer - är nödvändigt med lydlig och klar information lill
trafikanterna.

Besvärsrätt

Tomtparkeringsutredningens
förslag innebär atl beslul om lillstånd att fa parkera på boendevillkor kommer
alt kunna överklagas i samma ordning som andra beslut som en trafiknämnd
fattar, dvs. genom besvär hos länsstyrelsen. Trafiksäkerhetsverket föreslåratt
beslut om nyttodispenser inte skall kunna överklagas.

Remissinstanserna
har lämnal ulredningens förslag utan erinran. Flera instanser är däremoi negaliva
mot trafiksäkerhetsverkets förslag. Länsstyrelsen i Stockholms län t. ex.
finner inte att del finns skäl att frånkänna en enskild sökande besvärsrätt. eflersom
sådan besvärsräll finns vid andra beslut om lokala trafikföreskrifter och
undantag därifrån. Länsstyrelsen tillägger atl den förväntar sig en ökning av anlalel
besvär både i fråga om boende- och nyttoparkering och atl ökningen innebär att
länsstyrelsen måste tillföras nya resurser. Trafiknämnden i Stockholm anför att
det är angelägel att möjligheten till besvär behålls för undvikande av
misstankar om godtyckligt meddelade beslut.

För
egen del vill jag anföra följande. Som framgår av vad jag har anfört fidigare
bör kommunerna lämnas en stor frihet atl - med utgångspunkt i de lokala
förhållandena - själva bestämma hur boende- och nyltoparkeringssystemen skall
vara uppbyggda. Det är inte lämpligl atl statliga myndigheter överprövar dessa
principer. Jag anser därför inle alt det skall vara möjligt att överklaga
beslut i dispens- och behörighetsärenden.

Prop.
1984/85:14 17

Vad jag nu har anfört om platsreservalioner, formerna för
kommunernas beslutsfattande och besvärsräiien föranleder vissa ändringar i VTK.
Om mina förslag godtas avser jag därför alt återkomma lill regeringen med
förslag lill sådana ändringar. Såviu gäller frågan om besvärsräll krävs viss
anpassning också av lagen om trafiknämnd. Jag återkommer till della senare.

3.3.4 Lagen (1978:234) om trafiknämnd

Mitt förslag: En uttrycklig bestämmelse om alt del är
trafiknämnden som skall falla beslul om parkeringstillstånd på grund av lokala
trafikföreskrifter om boendeparkering tas in i I § irafiknämndslagen. Regeringen
får i 4§ Irafiknämndslagen bemyndigande att föreskriva om inskränkningar i
rätten att överklaga trafiknämndernas beslut.

Tomtparkeringsutredningens förslag: Ulredningens förslag
överensstämmer med milt såvitt avser I §.

Skälen för mitt förslag: Samtliga frågor i kommunen som
rör irafik bör handhas av irafiknämnden. För den kommun som väljer alt ulforma
sill boendeparkeringssystem som individuella dispenser följer redan av nuvarande
bestämmelser atl del är Irafiknämnden som skall fatta beslulen.

Som jag nämnde i samband med alt jag behandlade vissa
frågor som berör VTK, anser jag att beslut i ärenden om nyltoparkeringsdispenser
eller om behörighet all nyltja elt boendeparkeringssystem inte skall kunna
överklagas. Bestämmelser om rätl atl överklaga trafiknämndernas beslut finns i Irafiknämndslagen,
medan alla andra beslämmelser som reglerar grunderna för irafiknämndernas
verksamhet finns i VTK. För all lillräckligl noggrant kunna precisera vilka beslulstyper
som skall omfattas av fullföljdsförbudel bör också bestämmelserna härom las in
i VTK. Della förutsätter emellerlid att regeringen i irafiknämndslagen får ett
bemyndigande all föreskriva om inskränkningar i den annars gällande fullföljdsrällen.

4 Upprättade lagförslag

I enlighel med vad jag nu anförl har inom kommunikalionsdepariemen-let
upprällals förslag lill

1.
lagom ändring i
lagen (1957:259) om rätl för kommunalt utlaga avgifi för vissa upplåtelser å
allmän plals, m. m.,

2.
lag om ändring
i lagen i lagen (1978: 234) om trafiknämnd.

Det under 1 angivna förslaget har upprällals i samråd med
chefen för civildepartementet. t2 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 14

Prop. 1984/85:14 18

De
upprättade lagförslagen är enkla och okomplicerade. Jag anser därför att
lagrådets hörande saknar betydelse och kan underlåtas.

5
Hemställan

Med
hänvisning lill vad jag nu har antört hemsläller jag atl regeringen föreslår
riksdagen

alt
anta de upprättade lagförslagen.

6 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop.
1984/85:14 19

Bilaga
1

Sammanfattning
av betänkandet Ds K 1984:1 Boendeparkering på gatumark

I
slutet av 1970-talet aktualiserades i Sverige frågan om s. k. boendeparkering
på gatumark. Sedan år 1980 har det varit möjligt för kommunerna alt bedriva
försöksverksamhet med sådan parkering. En förutsättning har dock varit att
regeringen lämnal sill lillslånd lill verksamhelen.

Fem
kommuner har gjort försök med boendeparkering, nämligen Stockholm, Göleborg,
Malmö, Lund och Sundbyberg. Kommunernas erfarenheler är i stort positiva.

Dessaerfarenheler
har tagits i beaklande när tomtparkeringsutredningen lämnar sitt förslag till
en mera permanent reglering av möjligheterna att införa boendeparkering. I
betänkandet lämnas också en redogörelse för de försök som gjorts.

Boendeparkering
innefatlar särskilda förmåner för dem som bor inom ett visst område (boendezon)
att parkera på galumark inom områdel. De boende kan gynnas såväl i fråga om
parkeringsutrymme och lidsbegränsning som i fråga om avgifier. Ulredningen
föreslår all i vägtrafikkungörelsen (1972:603) resp. i lagen (1957:259) om
rätt för kommun att utlaga avgift för vissa upplåtelser på allmän plats, m. m.
slås fast atl kommunerna får bereda boende inom vissa områden speciella
förmåner i dessa avseenden. - Parkeringsplatser på gatumark skall få
reserveras för dem som bor inom en boendezon. På platser där parkering normalt
endast får ske för begränsad tid skall boende kunna få parkera under längre
tid. Avgift för parkering skall kunna tas ul efler lägre taxa för boende. Av
dem skall avgift också kunna tas ut som engångsbelopp för en längre period. En
förutsättning för alt avgifi skall få las ul skall allljäml vara att det
behövs för att ordna trafiken.

Kommunerna
skall själva få avgöra om boendeparkering skall införas inom kommunen och hur
parkeringssystemet i så fall skall ulformas närmare. Något särskilt tillstånd
av regeringen skall alltså i fortsäUningen inle behövas.

Prop. 1984/85:14 20

Billiga 2 TRAFIKSÄKERHETSVERKET

1984-01-30 69-832624

Sialsriidel och chefen för kommunikaiionsdcpaiiemciiiei
103 33 STOCKHOLM

Utvärdering av försöksverksamhet med nyttoparkering

(7 bilagor)

I beslut den 7 april 1983 (RS 525/83) uppdrog regeringen äl
trafiksäkerhelsverket att ulvärdera de hittillsvarande ertaienheterna av
försöksverksamheten med nyttoparkering. Uppdragel anger också alt om resulialel
;iv utvärderingen ger anledning lill del, skull verkel lämna lorslag lill hur
verksamhet med nyttoparkering bor vara uiformad i framliden. Trafiksä-kerhelsverkel
skall vid uppdragets fullgörande samräd;i med rikspolisslyrelsen, tomtparkeringsutredningen,
de berörda kommunerna samt Svenska kommunförbundei.

Genom ändringen (1979: 1084) i lagen (1957: 259) om riilt
för kommun all utlaga avgifi för vissa upplåtelser å allmän plats, m.m. har
regeringen möjlighet att medge att kommuner som regeringen besiämmer lår bedriva
försöksverksamhet med nytto- eller boendeparkering, Intill dess regeringens
beslut om utvärdering togs, hade Stockholms, Göleborgs, Lunds, Sundbybergs,
Gävle och Solna kommuner erhållil lillsländ all bedriva försök med nyltoparkering.

Trafiksäkerhelsverket, som undersökt tillämpningen av nytlokort
i de orler som fått regeringens medgivande lill försök ävensom orter där frågan
väckls Ulan att någon försöksverksamhet påbörjats, vill mena alt försöksverksamheten
visat så positiva ertarenheter att försöksverksamheien k;in avslutas och sysiemel
med nytlokort permanentas. För alt delta skall kunna ske krävs ändring av
grundbestämmelserna pn etl fiertal punkler (i förordning (1976: 1128) om felparkeringsavgift,
lag (1957:259) om rält för kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser å
allmän plats m. m. samt vägtrafikkungörelsen (1972:603) (VTK) närmare
redovisade i bilaga 5-7).

Detta för atl få elt smidigt fungerande system och inie
minst för atl undvika de olägenheter som framkommit i hittillsvarande försök
med nytlokort.

Med undanlag för Stockholm och Göteborg har försöken aniingen
pågått kort tid eller har få nyttokort utfärdats. Underlaget är i detta
avseende begränsat och medger inte några alllför långtgående slutsatser. Den av
verket genomförda utredningen har dock visat atl nytloparkeringen upp-

Prop. 1984/85:14 21

levs som positiv och atl det är enda VL-rkliga aliernalivel
all lösa praktiska problem med nu giillande parkeringsreslriktioncr.

På motsvarande siitt rapporteras också försöken med nyttoparkering
i Stockholm och Göleborg som ett nödvändigt instrument för atl på ett praktiskt
sätt klara vissa funklioner i samhällel. Underiaget är här vida större då
försöken pågåll långre.

Då det gäller den av verket t;enomförd;i utredningen och
därav betingade förslag till nya eller modifierade griindbcsiämmelser kan
redovisas följande.

Allmännti övervägiinden

Som redovisats ovan ser man i de stoni kommunerna sysiemel
med nyttokort som etl bra men fnimför alll nödviindigt förfarande för alt klara
vissa funklioner i samhållet. En slor fara ligger dock i ett alltför frikostigt
meddelande av nyttokort då det därvid kan befaras atl sträckor med förbud alt
parkera fordon i myckel stor utsträckning blir ockuperade av fordon med nytlokort.
Detta innebår att fordon i distributionstrafik och andra med motsvarande behov
av kort angöring för exempelvis lastning eller lossning av gods blir hindrade
och kan ivingas till en uppställning som är lill men för såväl framkomligheten
som trafiksäkerheten. Dessa konsekvenser har observerats och hålls under uppsikl
i de berörda kommunerna. Någon lösning eller ålgärd för atl komma lillriitta
med olägenheten är emellertid inte redovisad.

I sammanhanget kan pekas på alt Sundbybergs kommun valt
att endast låta nyllokorten gälla på platser där parkering är tillåten under
begränsad lid och mot avgifi. En leknik som också andra kommuner överväger.

Parallellt med undersökningen i försökskommunerna
(Stockholm. Göleborg. Lund. Sundbyberg. Gävle och Solna) studerades
situationen i Jönköping. Helsingborg, Hässleholm, Malmö, Sundsvall, Uddevalla,
Umeå, Uppsala och Örebro där det var bekant för verket atl systemet med nytlokort
övervägts. Syftet med denna senare studie var all kartlägga evenluella
alternativ lill och argument mot systemet med nyltoparkering.

Resultatet av studien visar all. om man bortser från Helsingborgs
och Hässleholms kommuner, det finns ett stort problem med nu gällande
bestämmelser nämligen att det saknas formell möjlighet alt på elt enkelt sätl
medge undanlag från avgiftsplikten vid avgiftsbelagd parkering. Generella
undantag i större omfattning frän förbudet alt parkera fordon upplevs som eller
anses utgöra en nackdel och vara till hinder för flertalet trafikanter.
Däremot syns flera av de aktuella kommunerna vara beredda att medge alt fordon,
som är nödvändiga för att dess förare på ell rationellt och ändamålsenligt sätt
skall kunna utföra sitt arbele. fär vara uppställda längre tid i markerade
parkeringsplatser än vad för platsen gällande lidsbegränsning generellt tillåter.

Prop.
1984/85:14 22

Förordning
(1976:1128) om felparkeringsavgift

Från
den pågående försöksverksamheten anser sig trafiksäkerhelsverket kunna konslalera
att problem uppkommer när nyllokorten blir många inom en kommun. Ell sätt alt
motverka della problem är atl iaktta stor restriktivitet vid meddelandet av
aktuella korl. Sannolikt medför ell sådant tillvägagångssätt atl
gränsdragningsproblem uppslår och innebär i vart fall inga förenklingar av sysiemel
som sådant.

Nytloparkeringen
med alla sina olika villkor och undanlag är etl väsentligt avsleg från syftet
med lag (1976:206) och förordning (1976: 1128) om felparkeringsavgift, som
egentligen tillkom för att skapa enkla regler för övervakning och beivrande av
felaktiga uppställningar av fordon. Delta innebär att övervakningen av nytlokortens
användning har blivit komplicerad. Ell sätt att förenkla övervakningen kan
enligt verkets mening vara alt göra denna avhängig de olika tillståndens
villkor. För atl detla skall vara möjligt krävs ändring i förordningen (1976:
1128) om felparkeringsavgift så att lagen om felparkeringsavgift blir lillämplig
även i fråga om överträdelser av villkor knutna till beslul om undanlag enligt
I59§ VTK från lokal trafikföreskrift om parkering. 1 bilaga 7 till denna
skrivelse redovisas föreslagen ny lydelse av den aktuella grundbestämmelsen.

Lag
(1957:259) om rätt för kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser å allmän
plats m.m. (KAL)

Systemet
med nyttoparkering lorde av utredningsmaterielet all döma kunna påstås ha
kommit för att slanna i ena eller andra formen. Resultaten av de olika försöken
samt de överväganden som förevarit har tydligt understmkit detta och det lorde
så vitt verket förstått nu närmast vara en fråga om atl finna optimala former
för tillämpningen av elt sådant syslem.

Verket
har vid sina överväganden ftinnit atl det i grundbestämmelserna för nyllokorten
måste ges utrymme för olika avgiftsuttag för parkering och avgiflssältning
delvis på olika gmnder. Detla kan förslagsvis ske i KAL. 1 bilaga 5 lill denna
skrivelse redovisas elt detaljerat förslag till modifierade beslämmelser. Då verkel
nu föreslår att försöksverksamheten upphör har den tillfälliga bestämmelsen om
försök samtidigt föreslagils utgå.

Underlaget
från kommunerna syns ge belägg för att det många gånger är avsaknaden av
möjligheter till avgifts- och/eller tidsdiffereniiering för olika trafikantslag
vid parkering, som getl ujpphov fill flertalet diskussioner om nyttokort. Mot
den bakgrunden och genom en klarare angivelse om möjligheterna att ta ul etl
belopp för en viss tid för parkering med eller utan undantag från gällande
tidsbegränsning, kan färre antal generella undantag från förbud att parkera
fordon uppnås. Enligt trafiksäkerhetsverkets uppfattning bör detla vara en
medveten strävan, eftersom alltför många undantag från ett förbud
erfarenhetsmässigt minskar förståelsen för regleringar i allmänhet och det akluella
förbudet i synnerhet.

Prop. 1984/85:14 23

Mot den föreslagna ändringen i KAL kan invändas alt
övervakningen i det aktuella förslagel egentligen inte blir enklare och alt
intentionerna med lag och förordning om felparkeringsavgift inte heller skulle
uppfyllas i detta fall. Detta är dock inte hela sanningen då avgift lika ofta
las ut i trafikreglerande syfte som för alt vara ett medel för atl underlätta
övervakningen av gällande tidsbegränsning för parkeringen. Därtill kommer att
en parkeringsplats är avsedd för uppställda fordon till skillnad från en slräcka
med förbud att parkera fordon där frihet från parkerade fordon är syftet med
förbudet. Den tidsbegränsade parkeringen kan ses som ett instrument för att på etl
balanserat sätt tillgodose medborgarnas behov av att använda bil för att
uträtta ärenden i tätorternas cenirala delar. Den måste dock då ställas i
relation till den samhälleliga funktion rörelseidkare och andra har och vilka
kan komma i fråga för nyltoparkering.

Det redovisade till trols vill dock verket mena att
systemet med nyltoparkering bör kunna användas även för sträckor där
parkeringsförbud enligt lokal trafikföreskrift råder. Det främsla skälel lill
detta är att vissa förbud att parkera fordon inte enbart har trafiksäkerhets-
eller framkomlighetsfrämjande syfte och alt det redan i vägtrafikkungörelsen
och i en särskild förordning om undantag i vissa fall från lokala
trafikföreskrifter om stannande och parkering (införd i TSVFS 1982:60) ges
generella undantag för vissa fordon från förbud att parkera.

Vägtrafikktingördsen (1972:603) (VTK)

Försöksverksamheten med nytlokort har formellt förankrats
i 5§ KAL. När verket med utgångspunkt i sin utredning finner att systemet med nyltoparkering
bör permanenlas måste regler för etl sådant syslem införas i
grundbestämmelserna (jämför föreslagen lydelse i bilaga 6). Delta föreslås ske
genom atl i I59§ VTK införs ett nytt stycke mellan nuvarande tredje och fjärde
styckena. Där föreslås stadgas alt generellt undantag från lokala
trafikföreskrifter om förbud att parkera fordon eller högsta tillåten lid för
parkering prövas av den kommun som meddelat föreskriften. Undantag från längsla
lid har tillagts i förtydligande syfte.

I 160 § VTK föreslås atl etl nytt andra stycke införs
mellan nuvarande första och andra styckena. Forlfarande med utgångspunkt i de erfarenheler
som redovisats från kommunerna har i det föreslagna stycket preciserats de förulsältningar
som formellt sett skall uppfyllas för erhållande av undanlag eller nytlokort.

Frågan om beslut enligt föreslagna nya fjärde stycket i 159§
VTK skall kunna överklagas har varit föremål för överväganden. Verket har
därvid stannat för ell alternativ som inte ger besvärsmöjlighet. Uppfattningen
kommer lill uttryck i förslagel lill ändring av I70S VTK (bilaga 6).

Prop.
1984/85:14 24

Utredningsmetoder

Den ulredning som verkel ulföri för försökskommunerna saml
studien i de kommuner som övervägl nytlokort har baserats på enkätundersökningar.
I bilaga I redovisas de upplysningar för vilka uppgifter infordrats då det
gällde försökskommunerna. Bilaga 3 upptar molsvarande enkät till övriga
tillfrågade kommuner. Huvudpunkterna i det erhållna materialet har för
försökskommunerna sammanfattats i bilaga 2 samt för övriga kommuner i bilaga 4
till denna skrivelse.

Under utredningsarbelel har därutöver kompletterande
material eller förtydliganden inhämtats per telefon eller genom besök i några
kommuner.

Förslag

Mol bakgrund av det redovisade föreslår trafiksäkerhelsverket
atl försöksverksamheten med nytlokort avslutas och att systemet med nyttokort permanenlas.
Verkel föreslår dessulom alt vissa grundbeslämmelser i förordning (1976:1128)
om felparkeringsavgift, lag (1957:259) om rätl för kommun att uttaga avgift för
vissa upplåtelser å allmän plats m. m. samt väglrafikkungörelsen (1972:603) (VTK)
ges en sådan lydelse som redovisas i bifogade bilagor 5—7.

Samråd

Denna skrivelse jämte bilagor har i enlighet med
regeringens direktiv för uppdragets fullgörande överlämnats för synpunkter och
samråd under höslen 1983 till rikspolisstyrelsen, tomtparkeringsutredningen, berörda
försökskommuner samt Svenska kommunförbundet.

I det material som utsändes för samråd hade trafiksäkerhelsverket,
med hänvisning till all verket uppfattade atl nyttoparkeringen uppvisade likheter
med den så kallade boendeparkeringen, i föreslagna ändringar av
grundbestämmelserna även infogat fiirslag som beaktade boendeparkeringen.

Förslagen tillstyrktes ulan erinran av Gävle, Göleborgs,
Lunds och Solna kommuner samt Svenska kommunförbundet.

Rikspolisstyrelsen anförde att ett alltför generöst meddelande
av nytloparkeringslillstånd kan medföra olägenheler för andra trafikanter, men
all faran för olägenheler i alll väsenlligl kan undvikas om trafiksäkerhelsverket
föreskriver restriktivitet i tillämpningen av tillståndsgivningen. Frän Sundbybergs
kommun framfördes den till tomtparkeringsutredningen tidigare angivna
synpunkten om överväganden av vilka åtgärder som kan vidtas i syfle att
tillgodose kommunernas behov av att - där trafikförhållandena på plalsen så
medger - till enskild under viss lid upplåta visst beslämt gatumarksområde för
parkeringsändamål.

Stockholms kommun anförde alt det av 2 § KAL bör framgå
all avgifi även får tas ut för "nyttoparkering" på plals där förbud
att parkera fordon gäller enligt lokal trafikföreskrift, atl det bör anges
direkt i I47S VTK att

Prop. 1984/85: 14 25

avgiftsuttag för parkering meddelas som lokal
trafikföreskrift och angivelsen härom i 2 § KAL utformas som en hänvisning,
samt alt den som berörs av ett beslut om "nytlokort" även
fortsättningsvis skall kunna föra talan mol detla och att denna rätl las in i 4§
i lag (1978: 234) om trafiknämnd.

Vad Stockholms kommun anfört om "avgiftsuttag på
sträcka med parkeringsförbud" har beakiats genom en jusiering av
förslaget till ändring av 2 § KAL, medan verket i övrigt vidhåller sitt förslag
då trafiksäkerhelsverket anser etl förtydligande i VTK obehövligt respeklive
att det är kommunens bedömning som skall gälla i frågor om undanlag för nyltoparkering.
Rälien att besluta om olika uttag strider mol liksiällighetsprincipen och bör
ges slöd i lag.

Tomtparkeringsutredningen har anfört alt utredningen avser
föreslå att boendeparkering regleras som lokal trafikföreskrift. Då trafiksäkerhelsverket
anser att nyttokort bör vara elt undantag från eljest gällande bestämmelser
och meddelas med stöd av 159§ VTK, så har verket ändrat sill ursprungliga
förslag alt behandla nytto- och boendeparkering parallellt.

Tomtparkeringsutredningen har också föreslagit att frågan
om nyltoparkering skall få lillålas på parkeringsförbjuden sträcka blir
föremål för nylt övervägande, all uttrycket "skilda kategorier av
trafikanter" i förslagel lill lydelse av 2§ KAL ersätts med etl ultryck
som direkt tar sikle på de grupper som är avsiklen alt särbehandla saml all
även fakiorer som exempelvis lillgång och eflerfrågan på parkeringsplatser bör
kunna vägas in vid bestämningen av avgiften för nytlokort. Efter förslag från tomtparkeringsutredningen
härverket ändral "engångsbelopp" lill "engångsbelopp för en viss
lidsperiod" i förslaget till ändring av 2 § KAL.

Vidare har tomtparkeringsutredningen ansett att 2 § andra
stycket i KAL enligt förslaget fått en alllför vidsträckt formulering liksom
också uttrycket "annan verksamhet som tillgodoser ell allmänl intresse
eller som är av särskild betydelse för den enskilde" i förslagel till
lydelse av 160 § VTK. Ulredningen anser inte heller att enskilda sökandens rätl
alt klaga över beslut om nyltoparkering bör begränsas.

I den slulliga handläggningen av detla ärende har
undertecknad generaldirektör beslutat i enlighet med styrelsens uppdrag.
Föredragande har varit byråchef Jan Hagberg.

Lars Peterson

Prop.
1984/85:14 26

BUaga3

Författningsförslagen
i betänkandet Ds K 1981:1 Boendeparkering på gatumark

1
Förslag till

Förordning
om ändring i vägtrafikkungörelsen (1972:603)

Härigenom
föreskrivs i fråga om vägtrafikkungörelsen (1972:603) dels att 147 § skall ha
nedan angivna lydelse,

dels
alt i kungörelsen skall införas en ny paragraf, I59b§, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

147§'

Särskilda
trafikregler för viss väg eller vägslräcka eller för samtliga vägar inom visst
område meddelas genom lokala trafikföreskrifter utom i fall som avses i 151 och
154§§.

Genom
lokal trafikföreskrift får meddelas

1. förbud
mot trafik med fordon av visst slag eller fordon med last av viss

beskaffenhet,

2.
föreskrift om körriktning,

3.
förbud mot provkörning eller
sådan övningskörning som avses i 72 § körkortsförordningen (1977:722),

4.
föreskrift om väjningsplikt med
avvikelse från 37 eller 38 § eller om stopplikt vid vägkorsning,

5.
föreskrift att väjningsplikt
eller stopplikt skall gälla i stället för bestämmelserna i 57 § första
stycket,

6.
föreskrift om färdhastighet med
avvikelse från 64 § eller med begränsning fill lägre hastighet än som följer
av 65 eller 66 § eller beslut som meddelats med stöd av 65 §,

7.
förbud att stanna eller parkera
fordon.

8. föreskrift
om stannande eller parkering med avvikelse från 69 eller

71 §. 72 § 2. 5 eller 6, 73 § eller 74§ 3 eller 4,

9.
föreskrift som avses i 32 § Iredje
slycket fordonskungörelsen (1972:595),

10.
föreskrift om axeltryck, boggilryck
eller bruttovikt med avvikelse från 106 §,

11.
föreskrift med inskränkning
till mindre bredd eller längd på fordon, fordonståg eller last än som tillätes
i 107 eller 109§,

12.
föreskrift om undantag från
118, 121 eller 122 §,

13.
föreskrift om andra särskilda
åtgärder för reglering av trafiken.

Meddelas
enligt andra stycket lokala trafikföreskrifter om parkering, får dessa
innefatta särskilda reglerför boende i ett visst område,

'
Senaste lydelse 1980: 1116.

Prop.
1984/85:14 27

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

om det behövs för att underlätta för dem atl parkera inom området. Reglerna
får avse rätt till vissa parkeringsplatser och längsta tillåtna tid för
parkering.

Genom
lokal trafikföreskrift får vidare bestämmas att viss väg eller vägslräcka skall
anses som huvudled, motorväg eller motortrafikled. Utformas föreskriften så
att huvudleder kommer atl korsa varandra, skall väjningsplikt eller stopplikl
regleras särskilt i korsningen, såvida inte annat följerav 37§.

159b§ Frågor om parkeringstillstånd på grund av lokala
trafikföreskrifter som meddelats med stöd av 147§ tredje stycket prövas av kommunen.

Denna
förordning träder i kraft den 1 januari 1985.

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1978:234) om trafiknämnd

Härigenom
föreskrivs att 1 § lagen (1978:234) om trafiknämnd skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1§
I den utsträckning som regeringen med stöd av 2§ lagen (1975:88) med bemyndigande
atl meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer har överiålit
åt kommun atl meddela föreskrifter som avses i I § första stycket 8 nämnda lag,
skall denna uppgift Inom kommunen handhavas av en trafiknämnd.

I
den omfattning som regeringen I den omfattning som regeringen

har
bemyndigat kommun att pröva har bemyndigat kommun att pröva

frågor
om undantag från föreskrift frågor om undantag från föreskrift

som
avses i första stycket skall som avses i första stycket eller om

även
denna uppgift handhavas av parkeringstillstånd på grund av så-

trafiknämnden. dan
föreskrift skall även denna upp

gift handhavas av trafiknämnden.

Denna
lag träder i krafl den I januari 1985.

Prop. 1984/85:14

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:259) om rätt för kommun att
uttaga avgift för vissa upplåtelser å allmän plats, m. m.

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1957:259) om räu för kommun atl uttaga avgift för
vissa upplåtelser å allmän plats, m. m. dels alt 5 § skall upphöra att gälla, dds
atl 2§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

För räll
att under begränsad tid begagna av kommun för allmän parkering upplåten plals
å gala, torg eller annan allmän plats må kommunen, där så finnes påkallal för
trafikens ordnande, uttaga avgifi med del belopp som erfordras för att
tillgodose sagda ändamål. Grunder för beräkning av sådan avgift beslutas av
kommunfullmäktige. Därvid får föreskrivas all rörelsehindrad skall vara
befriad från skyldighet att erlägga avgift.

För rält att begagna av kommun för allmän parkering
upplåten plals på gala, torg eller annan allmän plals/åc kommunen, om del är påkallat/ö/-
all ordna trafiken, ta ut avgifi med del belopp som behövs för ändamålet.

Grunder för beräkning av sådan avgifi beslutas av
kommunfullmäktige. Därvid får föreskrivas all lö-rdsehindrade skall vara
befriade från avgift. Om det behövs för atl underlätta för dem som bor i ett
visst område att parkeia inom området, får avgift tas III av de boende efter
särskilda grunder eller som engångsbelopp för en viss period.

För upplåtelse på allmän plats av särskild
uppställningsplats för fordon, som brukas i yrkesmässig trafik för
personbefordran, må kommunen uttaga avgifi med belopp, som erfordras för alt
läcka kommunens kostnader med anledning av upplåtelsen.

Denna lag Iräder i krafl den 1 januari 1985. Beslul om försöksverksamhel
som regeringen meddelat enligt den upphävda paragrafen upphör att gälla den Ijanuari
1986.

Senaste lydelse 1978: 236.

Prop. 1984/85:14

29 Bilaga
4

Författningsförslagen i trafiksäkerhetsverkets rapport
1984-01-30 med
utvärdering av försöksverksamhet med nyttoparkering

Förslag
till ändring av lag (1957:259) om rätt för kommun att uttaga avgift för vissa
upplåtelser å allmän plats, m. m.

Nuvarande
lydelse

2S För räll alt under begränsad tid begagna av kommun för
allmän parkering upplåten plats ä gala, torg eller annan allmän plats mä
kommunen, dår så finnes påkallat för trafikens ordnande, uttaga avgift med det
belopp som erfordras för atl lillgodose sagda ändamål. Grunder för beräkning av
sådan avgift beslutas av kommunfullmäktige. Därvid får föreskrivas att rö-i-elsehindrad
skall vara befriad från skyldighel att eriägga avgift.

För upplåtelse på allmän plats av särskild
uppställningsplats för fordon, som brukas i yrkesmässig trafik för
personbefordran, må kommunen uttaga avgift med belopp, som erfordras för alt
täcka kommunens kostnader med anledning av upplåtelsen.

Föreslagen
lydelse

2§ För räu att under begränsad lid begagna av kommun för
allmän parkering upplåten plals å gata, torg eller annan allmän plals må kommun,
där så finnes påkallal för trafikens ordnande, uttaga avgift med del belopp,
som erfordras för alt lillgodose sagda ändamål. På molsvarande säll Jår kommun
även ta ut avgift för parkering som kommunen bedömer angelägen för det
allmänna eller Jör enskild näringsidkare på plals där parkering eljest är Jörbjiulen
enligt lokal Irafikjöre-skri fl. Avgijl Jår las ul som en-gängsbelopp Jör en
viss tidsperiod som kan anses skäligl med hänsyn till allmängiltiga parkeringsavgifier
inom kommunen eller inom del av kommunen och efter olika grunder Jör skilda
kategorier av irajlkunler. Grunder för beriikning av avgift beslutas av
kommunfullmäktige.

Beslut om avgiftsuilug meddelas av kommunen som lokal trafikföre-skriji
enligt I47§ väglrafikkiingö-rdsen (1972:603). Däi-vid får föreskrivas om
undantag från avgiftsplikten för rörelsehindrad eller i övrigl om del är moiiveral
av administrativa eller prakliska skäl.

För upplålelse pä allmän plals av särskild
uppställningsplats för fordon, som brukas i yrkesmässig trafik för
personbefordran, må kommunen utlaga avgift med belopp, som ertordras för au
täcka kommunens kostnader med anledning av upplåtelsen.

Prop.
1984/85:14

Nuvarande
lydelse

5
§ De kommuner som regeringen bestämmer får bedriva försöksverksamhet som
innebär avvikelse från föreskrifterna i 2 § första stycket. Sådana medgivanden
får också innefatta rätt att ta ut avgifter efter olika grunder för skilda
kategorier av trafikanter. Regeringen bestämmer de närmare villkoren för försöksverksamheten.

Föreslagen
lydelse 5§ Utgår

30

Förslag till ändring av vägtrafikkungörelsen (1972:603)

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

159
§ Frågor om---- vägver

ket.

Frågor
om------ trafiksäker

hetsverket.

Frågor
om--- vistas.

Frågor
om--- vägverket.

Skall
en fråga-- olägenhel.

160§
Undanlag får- olägen

het.

Meddelas--- villkor.

170
§ Om talan mot beslut av kommun enligt denna kungörelse finns beslämmelser i
lagen (1978:234) om trafiknämnd.

159
§ Frågor om---- vägver

ket.

Frågor
om------ trafiksäker

hetsverket.

Frågor
om--- vistas.

Frågor
om generellt undantag från lokala trafikföreskrifter som rör förbud att parkera
fordon eller högsta tillåten tid för parkering prövas av den kommun som meddelat
föreskriften.

Frågor
om--- vägverket.

Skall
en fråga-- olägenhet.

160§
Undantag får —- olä

genhet.

Undantag
enligt 159 § fiärde stycket får meddelas om det behövs för utövande av sådan
näringsverksamhet som kommunen bedömer angelägen för det allmänna eller för
enskild näringsidkare. Med näringsverksamhet Jämställs även annan verksamhet
som tiUgodoser ett .allmänl intresse eller som är av särskild belydelse för
den enskilde. Generellt undantag skall avse visst fordon.

Meddelas--- villkor.

170
§ Talan mot beslut av kommun enligt 159 § fiärde stycket får inte föras. Om
talan mot annat beslut av kommun enligt denna kungörelse finns bestämmelser i
lagen (1978:234) om trafiknämnd.

Förslag till
ändring av förordning (1976:1128) om felparkeringsavgift

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1§ Lagen (1976:206) om felparkeringsavgift
tillämpas i fråga om överträdelse av 69 § försia stycket, 7l§,72§ 1,2,4, 5 och 7,73
§ saml 74 § första slycket 2, 4, 5 och 6 väglrafikkungörelsen (1972: 603)
eller av sådan lokal trafikföreskrift som rör stannande eller parkering och som
har meddelats enligt 147 § andra stycket samma kungörelse eller 57 § andra
stycket terrängtrafikkun-görelsen (1972:594) eller motsvarande beslämmelse i
äldre författning.

1§ Lagen (1976:206) om felpar

keringsavgift tillämpas i fråga om

överträdelse av 69 § försia stycket,

71§,72§ 1,2,4, 5 och 7,73§ samt

74 § försia stycket 2, 4, 5 och 6 väg

trafikkungörelsen (1972: 603) eller

av sådan lokal trafikföreskrift som

rör stannande eller parkering och

som har meddelals enligt 147 § and

ra stycket samma kungörelse eller

57 § andra stycket lerrängtrafikkun-

görelsen (1972:594) eller föreskrift

som meddelats i samband med be

slut om undantag från lokal trafik

föreskrift om stannande eller par

kering enligt 159 § tredje eller JJärde

stycket väglrafikkungörelsen

(1972:
603) eller molsvarande bestämmelser i äldre författning.

Prop. 1984/85:14 32

Bilaga 5

Sammanställning
av remissyttrandena över tomtparkeringsutredningens betänkande (Ds K 1984:1)
Boendeparkering på gatumark och trafiksäkerhetsverkets rapport den 30 januari
1984 med utvärdering av försöksverksamhet med nyttoparkering

Remissinstanserna

Efter
remiss har yllranden över betänkandet och rapporlen avgetts av rikspolisstyrelsen,
trafiksäkerhelsverket (endasl betänkandet), statens planverk, länsstyrelserna i
Stockholms, Göleborgs och Bohus saml Västerbottens län, Göteborgs, Lunds, Luleå,
Malmö, Sollentuna, Sundbybergs och Örebro kommuner, Hyresgäslernas
riksförbund, Molormännens riksförbund. Nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande, Stockholms kommuns parkerings AB, Svenska kommunförbundet och
Sveriges fastighetsägareförbund.

Länsstyrelsen
i Stockholms län har bifogal yllranden från irafiknämnden i Stockholms kommun,
tekniska nämnden i Solna kommun och Stockholms polisdistrikt. Länsstyrelsen i VÉisterbottens
län har bifogat yttranden från Lycksele, Skellefteå och Umeå kommuner samt vägförvaltningen
i länet.

Yltrande
har dessulom inkommii från Föreningen Sveriges kommunala parkeringsbolag.

1
följande sammanställning återges yttrandena något avkortade. Yttrandena har i
möjligaste mån delats upp i ett boendeparkerings- och elt nyttoparkeringsavsnitt.

1
Boendeparkering

Rlkspolisstyielsen:
Från polisiär synpunkt kan utredningens förslag tillstyrkas. Rikspolisslyrelsen
vill dock framhålla önskvärdheten av att lokal polismyndighel hörs även i de
fall boendeparkering införs genom dispens från lokal trafikföreskrift.

Trafiksäkerhelsverket:
Trafiksäkerhetsverket delar utredningens uppfattning att kommunerna själva
skall få avgöra om så kallad boendeparkering skall införas inom kommunen.
Vidare är verket i allt väsentligl överens med vad ulredningen anför under
överväganden och förslag (sidan 70 ff) om exempelvis alt andra lösningar än
boendeparkering kan tillämpas (sidan 81) att boendeparkering egentligen endast
bör bli akluell i cenirala områden med äldre lät bebyggelse (sidan 80) samt alt
det normalt lorde vara bäst alt låla boende och andra, som har intresse av alt
parkera i områdel, all konkurrera om tillgängliga platser (sidan 84).

Prop.
1984/85:14 33

Enligt
trafiksäkerhetsverkets uppfallning är likheterna mellan nyltoparkering och
boendeparkering större än skillnaderna. Den största likheten är att i båda
fallen krävs en individuell behovsprövning och all ell eventuellt lillstånd
förknippas med ett antal villkor för parkeringen. Della lalar enligt verkets
mening för alt både nyttoparkering och boendeparkering bör behandlas enligt
159 § väglrafikkungörelsen (1972:603) (VTK) som undanlag från lokala
trafikföreskrifter.

Trafiksäkerhetsverket
anser all boendeparkerare och andra som vill parkera sill fordon i vanlig
ordning bör få konkurrera om lillgängliga platser. Häri ligger all en avvägning
måste ske mellan det antal boendeparkeringstillstånd som meddelas och del
parkeringsbehov som i övrigl föreligger. Ell sådanl system innebär att ett
boendeparkeringstillstånd inte automatiskt ger rätt till en parkeringsplats.
Enligt verkets mening skall det heller inte vara möjligt all på gala, som
upplåtits för allmänt begagnande, eller på allmän plats som avsatts för allmänl
parkeringsändamål, reservera parkeringsplatser för vissa kommuninnevånare. Om
behov uppkommer av att endast låta vissa boende parkera på vissa
parkeringsplatser anser verket att detaljplaneändringar skall göras på sätl ulredningen
beskrivii under avsnittet platsreservation (sidan 83).

Statens
planverk: Verket delar tomtparkeringsutredningens uppfallning alt möjligheter
bör ges kommunerna alt underlätta parkering på gatumark för boende inom elt
visst område.

Enligt
planverkets bedömning ger föreslagna ändringar av lagar och förordningar
kommunerna erforderligt handlingsutrymme för atl i varje enskill fall välja
bästa form för reglering av boendeparkering resp. nyltoparkering.

Införande
av bostadsparkering på gatumark och av nyttoparkering måste föregås av en
allsidig bedömning av de positiva effekterna på de boendes parkeringssituation,
på tomtmarkens ulnytljande för lek och utevistelse saml på begränsning av
bilanvändning för arbetsresor ställda mol de negativa effekterna på de berörda
gatornas gatumiljö, trafiksäkerhet och framkomlighet.

Om
utredningens förslag till lagändringar genomförs bör därför enligt planverkets
mening allmänna råd ularbelas som bl. a. klargör hur en ulvärdering lämpligen
kan ske och hur parkeringsregleringen kan utformas.

Länsstyrelsen
i Stockholms län: Länsstyrelsen ansluter sig lill tomtparkeringsutredningens
bedömning atl försöksverksamheten med boendeparkering gett så positiva erfarenheler
alt den bör permanenlas.

Länsstyrelsen
lillslyrker i huvudsakliga delar den föreslagna ulformningen av
parkeringssystemen. Vissa frågor har länsstyrelsen funnit skäl att närmare
kommentera.

Som
tomtparkeringsutredningen slagit fast bör bosladsparkering i första hand ske på
tomtmark. Länsstyrelsen undersiryker vikten av, att boendeparkering på galumark
endasl kommer i fråga inom sådana bebyggelseom-

Prop.
1984/85:14 34

råden
där tillgången på garageplalser eller andra lämpliga parkeringsplatser utanför gatumark
är otillräckliga, att systemet ulformas så all efterfrågan på tomtparkering
upprätthålls och att kommunernas parkeringsnormer inte påverkas.

1
likhei med trafiknämnderna i Stockholms och Solna kommuner anser länsstyrelsen
alt boendeparkeringssyslemel bör uppfattas som en undan-tagsföreleelse.

På
de av irafiknämnden i Siockholm angivna skälen bör boendeparkeringen enligt
länsstyrelsens mening utformas som undanlag från lokala trafikföreskrifter.
(Vad trafiknämnden i Stockholm anförl återges nedan.)

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen tillstyrker tomtparkeringsutredningens
förslag.

Länsstyrelsen
i Västerbottens län: LUredningen har uttömmande och insiktsfullt belyst och
analyserat de utvalda kommunernas försöksverksamheter. De konsekvenser som belysls
för pendling, miljö, lomtmarksparkering, avgiftssystem m. m. mofiverar väl
föreslagna författningsändringar. Länsstyrelsen konstaterar atl de spörsmål
som utredningen söker en lösning på huvudsakligen är att finna i större
tätorters centrala bebyggelse med dåliga förutsättningar för lomtmarksparkering.

Utredningen
uttalar den uppfatlningen att principen om bostadsparkering på tomtmark bör
gälla som huvudregel och att boendeparkeringen bör införas endast där
tillgången är klart otillräcklig och inle kan avhjälpas inom överskådlig tid.
Delta synsäll är enligt länsstyrelsens mening fundamentalt.

Där
brisl råder på parkeringsplatser är det inte sällan fråga just om intrång på
allmän plalsmark, som i sladsplan åsyftats utgöra park eller plantering. 1
sådana fall bör det understrykas alt förändringen till parke-ringsylor i regel
bör avgöras genom planändring och inte genom ställningstaganden i gatukontor
eller trafiknämnd. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang - då
försöksverksamheterna uppenbarligen har varil en fråga för enbart dessa
tekniska organ - därför siarkt understryka viklen av atl ifrågavarande
planering sker i samråd med byggnadsnämnden. Nämndens ansvar och insikter i
markanvändningsfrågorna, såväl övergripande som i detalj beiräffande
bebyggelse, bevarande, irafik m. m. är av obestridlig betydelse i också nu
utredda sektorsavseenden.

Göteborgs
kommun: Förslaget fill ändrad lagstiftning för alt möjliggöra en permanentning
av pågående försöksverksamhel med boendeparkering på gatumark innebär att
kommunen får de ramar och den flexibilitet som erfordras för alt lösa
parkeringsfrågorna på ell tillfredsställande sätl. Lagförslagel tillstyrks. Lunds
kommun tillstyrker förslaget till boendeparkering. Luleå kommun anför atl
boendeparkering med långlidsparkering på gatan kan vålla problem vintertid i
kommunen.

Prop. 1984/85:14 35

Lycksele
kommun har inle några störte problem med parkering på gatumark men tillstyrker
författningsändringen som ger kommunerna denna rätt atl bestämma om
parkeringsfrågorna.

Den
främsla målsättningen bör vara, om möjlighel finns, alt ändra stadsplanen så
att vissa delar av allmän platsmark ändras fill specialområden för parkering.

Kommunstyrelsen
i Malmö kommun har utan eget yttrande sänt in utlåtanden som slyrelsen inhämtat
från byggnadsnämnden, faslighets-nämnden och gatunämnden. Fastighetsnämnden har
i princip inget atl erinra mot förslaget. Byggnadsnämnden anför bl.a.:
Sammanfattningsvis finner byggnadsnämnden att det framlagda förslaget till
ändrad lagstiftning för boendeparkering är positivt och att det är angeläget atl
del förverkligas. Byggnadsnämnden lillstyrker därför förslagel. Gatunämnden
anför bl. a.: Atl i befintligt gatunät ge väghållaren möjlighet att prioritera
parkering för de boende måsle anses vara en betydligt smidigare och mer lättillämpad
form av boendeparkering än atl parkeringsplatser överförs till specialområden,
som i parkeringsbolagets regi hyrs ut fill de boende. Under alla förhållanden
är det inte lämpligt att gå via specialområde då det gäller parkeringsplatser i
körbanan. Det kan också vara tveksamt att tillämpa delta system avseende
parkeringsplatser omedelbart intill en körbana. Erfarenheter från Rörsjöstaden
pekar mot vissa problem. Därför anser gatunämnden att det nu framlagda
förslaget är mycket lämpligt och föreslår att kommunen i sitt yttrande
tillstyrker det.

Gatukontoret
i Skellefteå kommun finner förslaget till boendeparkering vara motiverat och
föreslår tillstyrkan utan erinran.

Solna
kommun: Gemensamt för allmänna lokala trafikföreskrifter är att dessa skall
tillkännages genom skyllsättning så atl trafikanter som berörs upplyses vid
parkeringstillfället och på den plats som det gäller.

Av
detta följer, att begränsningar som föranleds av den av tomtparkeringsutredningen
föreslagna lokala trafikföreskriften om boendeparkering skulle medföra en
omfattande och komplicerad skyllsättning ule i kommunen. På de platser där
boendeparkering tillåls måste nämligen på särskilt sätt anges vem som har rätt
att parkera på andra villkor än vad som normalt gäller.

En
jämförelse av nyltoparkering och boendeparkering som undantag från allmänt
gällande parkeringsföreskrifter uppvisar så stora likheter med individuell
behovsprövning och till parkeringstillstånden särskilt knutna villkor, att
dessa bör behandlas enligt 159§ i vägtrafikkungörelsen (VTK) och inte utformas
som en generell lokal trafikföreskrift.

Mot
förslaget atl med lokal trafikföreskrift införa boendeparkering talar även att
dispensformen är att hänföra till undantagsverksamhet. Normalt skall
parkeringsbehovet tillgodoses på tomtmark, vilket också utredningen påpekar,
och inte tillgripas innan andra parkeringslösningar prövats. Av 159 § VTK bör
därför framgå att viss restriktivitet skall gälla för dispensformerna.

Prop. 1984/85:14 36

Sollentuna
kommun: Systemet med boendeparkering bör inle genomföras på i utredningen
föreslaget sätl. För en kommun inom en så intimt samverkande region som
Stockholmsregionen ter sig boendeparkeringen som orättvis, dä den innebär att
man gynnar boende i främst Stockholms innerstad, som redan genom lägel på sin boslad
bör bli betraktade som gynnade. Man missgynnar dem som inte lyckats få ett
centralt boende ulan tvingas pendla lill sina arbelen i innerstaden med
hänvisning till de ;' innerstaden väl utbyggda kollekliva förbindelserna.

På
delta sätl vältrar Siockholm över bekymren på den omkringliggande regionen med olillräcklig
pendellågstrafik med låg resslandard och - jämfört med innerstaden - glesa
eller mycket glesa förbindelser.

Del förljänar
i delta sammanhang att påpekas atl ca 70% av de arbetande i innerstaden reser
kollektivt till och från arbetet. Om boendeparkering införs allmänt leder
detta till alt fler arbetande får slora svårigheler alt resa till och från sin
arbetsplats, då man kan förutsätta alt de som bor väl lill kollekliva färdmedel
redan utnyttjar dessa.

Det
är således i en storstadsregion inte rimligt all en kommun ensidigl. Ulan all
la hänsyn till övriga kommuner, får besluta om boendeparkering. Här bör
beslutanderätten tillkomma t. ex. länsstyrelsen.

Sundbybergs
kommun: Kommunen har inte något att erinra mot genomförd utvärdering och
förslag med anledning härav.

Kommunen
har fidigare hemställt att tomtparkeringsutredningen även bör överväga vilka
åtgärder som kan vidtas i syfte atl tillgodose kommunernas behov av att - där
trafikförhållandena på platsen så medger - till enskild under viss tid upplåta
visst bestämt gatumarksområde för parkeringsändamål. Denna fråga är för
Sundbybergs del oerhört viktig då den är en del i hela lösningen av kommunens
problem med parkering. 1 tättbebyggda storstadsområden med sladsplanebestämmelser
byggda på ett lomträltsinstilut där den allmänna marken börjar vid husliv
uppstår stora svårigheter att lösa parkeringsfrågorna på etl tillfredsställande
sätl. Därför vill kommunen ånyo starkt poänglera att även denna fråga bör ges
sin lösning i detla sammanhang.

Trafiknämnden
i Stockholms kommun: Trafiknämnden får inledningsvis med lillfredsslällelse
konstatera att det nu föreligger förslag som syftar till atl ge kommunerna
lagligt stöd för införande av boende- och nyttoparkering samiidigi som nämnden
vill framhålla det angelägna i att del fortsatta lagstiftningsarbetet bedrivs
med skyndsamhet.

Trafiknämnden
delar tomtparkeringsutredningens uppfattning att kommunerna skall fä avgöra om
boendeparkering skall införas i kommunen, och nämnden är i allt väsentligt
överens med vad ulredningen anför bortsett från den teknik som föreslås att
boendeparkeringen i huvudsak skall regleras genom lokala trafikföreskrifter.

Del
anges i förslagel, alt skälen för boendeparkeringens reglering genom lokal
trafikföreskrift är dels att sådan reglering är nödvändig om vissa

Prop. 1984/85:14 37

platser
skall kunna reserveras för de boende dels ock alt del är lämpligt alt ge
reglerna föreskrifts form eflersom boendeparkering i de slörre städerna kommer aU
kunna ses mer som en regel än som elt undantag.

Trafiknämnden
är av den uppfaltningen, au boendeparkering på galumark främst lämpar sig för
centrala områden med tät äldre bebyggelse. 1 sådana stadskärnor råder
regelmässigt brist på parkeringsuirymme vilket lill stor del beror på en hög
besöksparkeringsfrekvens. Det är därför angelägel all det tillgängliga utrymmet
utnyttjas så effeklivl som möjligt och deua förhållande talar starkt emot au
parkeringsplatser uteslutande reserveras för de inom området boende.

Det
torde vidare förhålla sig sä, atl boendeparkering på gatumark även fortsättningsvis
skall betraktas som elt undantag som skall lillgripas när andra uppslällningsmöjligheter
icke med rimliga resursinsatser kan tillskapas. Eftersom parkeringsulrymmen
enligt vad som ovan anförts icke bör reserveras uteslutande för de boende
kommer de lokala trafikföreskrifterna som innehåller boendeparkeringsregler atl
gälla endast en förhållandevis liten del av del totala antalet trafikanter som
utnyttjar kommunens gatunät. Detta förhållande i förening med att lokala
trafikföreskrifter endast bör innehålla regler av allmän giltighet talar för atl
boendeparkeringsreglerna icke skall ges formen av lokal trafikföreskrift.

Då
trafiknämnden, även med det förslag som tomtparkeringsutredningen lagt, ändå måsle
fatta individuella behörighetsbeslui synes ej heller några administrativa
fördelar kunna vinnas med det föreslagna systemet i förhållande till
förfaringssättet vid en traditionell dispensgivning. Del lorde dessulom
förhålla sig sä att det är lätlare att underrätta en boendeparkerare om de
regler han har att iaktta i en särskild meddelad dispens än genom generellt
utfärdade lokala trafikföreskrifter.

Trafiknämnden
är vidare av den uppfattningen, alt likheterna mellan boendeparkering och nyltoparkering
är påfallande slora. Detla förhållande talar för att de olika
parkeringsformerna behandlas på elt likartat sätt. Den metodik med undanlag
enligt 159§ vägtrafikkungörelsen som trafiksäkerhetsverket anvisat angående
förfaringssättet vid meddelande av nytloparkeringslillstånd bör med enkla komplelleringar
av de av verkel föreslagna författningsändringarna kunna tillämpas även på boendeparkeringsinstilu-tel.

Örebio
kommun: Kommunen instämmer helt i tomtparkeringsutredningens slutbetänkande
vilket i korthet innebär atl kommunerna själva får avgöra om boendeparkering
skall införas och hur parkeringssyslemet i sä fall närmare skall utformas. De
genomförda försöken med boendeparkering i de fem försökskommunerna synes väl
styrka slulbeiänkandets ställningstagande. Dessutom innebär förslaget att beslulen
fiyltas närmare de människor som blir berörda, en utveckling som hälsas med
tillfredsställelse, och som bör eftersträvas inom sä många samhällssektorer
som möjligt.

Prop. 1984/85:14 38

Hyresgästernas
riksförbund: I likhe;t med utredningen anser förbundet att principen om
bostadsparkering på tomtmark fortfarande bör gälla som huvudregel.

Boendeparkering
bör endast införas där tillgången på garageplalser eller andra lämpliga
tomtparkeringsplatser är klart otillräcklig och denna brisl inte bedöms kunna avhjälpas
inom överskådlig tid. Kommunerna bör i samråd med de boende och deras
organisation själva avgöra om och var boendeparkering skall införas inom
kommunen och hur parkeringssystemet skall utformas närmare.

Hyresgästernas
riksförbund har ingel att erinra mot de förslag till ändringar i gällande räll
som utredningen föreslår i syfte att ge kommunerna möjlighel atl införa
boendeparkering piå gatumark.

Motormännens
riksförbund: I fråga om fillämpningen vill M fästa uppmärksamheten på att avsiklen
är att bexeda boende inom aktuella områden speciella förmåner. Härav följer att
systemet med boendeparkering definitivt inte skall införas om man kan
konstatera att de boende är tillfreds med redan gällande
parkeringsbestämmelser.

NTF:
Det finns ett legitimt behov för de boende att ha möjlighet att ha sina bilar
uppställda i anslutning till bostaden utan att vara tvungna att flytta dem
varje dag. Om antalet upjiställningsplatser på tomtmark eller motsvarande inte
är tillräckligt måste de boende beredas möjlighet att ha sina bilar uppställda
på galumark. NTF anser det riktigt att kommunerna ges den formella behörigheten
att beslota om s. k. boendeparkering och att kommunerna själva skall avgöra hur
parkeringssystemet skall utformas.

Siockliolms
kommuns parkerings AB: Enligt bolagets uppfattning bör boendeparkering på gatumark
komma till användning i sådana områden där lomtmarksparkering inte kan erbjudas
inom rimligt gångavstånd och där denna brisl inte kan lösas inom överskådlig
tid.

Boendeparkering
på gata får således ej försvåra kommunens möjligheter all hävda
byggnadslagstiftningens bestämmelser alt anordna parkering. I annat fall
uppslår en risk att ansvarei för parkeringens anordnande överflyttas lill
kommunen. Eftersom fastigheternas livslängd är lång blir även i sådant fall svårl
atl vid ändrad efterfrågebild tillgodose en ökad efterfrågan på
parkeringsplatser. Om inga nya parkeringsanläggningar kommer att byggas kan galuparkering
komma atl behöva tillgripas i en utsträckning att den lill slut icke räcker
till. Detta kan medföra allvariiga rubbningar i fastigheternas och
näringslivels verksamhet och funktioner.

Vad belräffar
boendeparkering på gatumark vill parkeringsbolaget slutligen uttrycka sin
tillfredsställelse att beslutanderätten om hur parkeringen skall anordnas hell
skall ankomma på kommunen.

Svenska
kommunförbundet: Med hänsyn till att möjligheter saknas till en utbyggnad av tomlparkeringar
i sådan omfattning alt dessa kan ersätta gatumarksparkeringen för boende anser
styrelsen att boendeparkering är

ett
realistiskl alternativ. Behov torde kunna föreligga inle enbart i storstäderna
utan även lokall i medelstora och mindre tätorter.

Om
boendeparkeringen skall kunna leda till minskat bilanvändande måsle en låg
taxa användas för boende och en högre för besökare. Styrelsen tillstyrker därför
att taxoma differentieras. Avgiftsuttag nattetid kan i enstaka fall vara
motiverat och bör således tillåtas.

Utredningen
anser atl regleringen av boendeparkering bör ske genom lokala
trafikföreskrifter snarare än genom atl individuella undantag från trafikföreskrifter
meddelas. Detta kan vara riktigt i större tätorter med belydande behov av
boendeparkering. På orter med blolt lokala behov av boendeparkering kan emellerlid
individuella undanlag vara enklare all använda. Båda typerna av reglering bör därför
vara tillåtna.

Sveriges
fastighetsägareförbund: Förbundel tillslyrker ulredningens förslag lill
ändringar i vägtrafikkungörelsen (1972:603) och i lagen (1957: 259) om rält för
kommun aU uttaga avgift för vissa upplåtelser å allmän plats m. m.

Utredningen
framhåller (s. 73) all del inle är realistiskt att bygga ut parkeringsmöjligheterna
på tomtmark så atl de förslår för dagens bilpark. Detta skulle medföra mycket
höga kosinader och vara en betydligt större påfrestning på miljön i många äldre
bebyggelseområden än vad en något så när kontrollerad bostadsparkering på galumark
innebär.

Förbundet
är av samma uppfattning och vill särskilt peka på, att i samband med del stora
förnyelseprogram av bebyggelsen som regeringen tagil iniliativ till ("ROT-programmel")
är del av mycket stor betydelse för möjlighelen atl genomföra en förnyelse att
boendeparkeringen kan lösas på annat sätt än genom lomtmarksparkering.
Förbundet anser att galuparkering är etl bra allernaliv.

Föreningen
Sveriges kommunala parkeringsbolag: Målsätlningen och huvudprincipen måste,
enligt föreningens uppfattning, vara att bostadsparkering skall ske på
tomtmark (kvartersmark). Kan sådan parkering erbjudas inom rimligt gångavstånd
från bostaden, bör systemet med boendeparkering på gatumark inte lillämpas.
Boendeparkering på gata kan i annal fall bli en både lättvindig och ekonomiskt
sett lockande "lösning" av ett svårt stadsbyggnadsproblem ulan en
klar planmässig målsättning. Vissa områden i berörda kommuner där
boendeparkering på gala införts på försök, inrymmer erforderligt antal
bilplatser på "tomtmark" inom gångavstånd, varför boendeparkering på
gala ej borde införts. Där del ej råder brisl på bilplatser för bosladsparkering
på tomtmark inom av byggnadsnämnden angivet rimligt gångavstånd, där uppslällningstiden
ej är begränsad och där kostnaden är normal, finns sålunda ingel behov av
boendeparkering på gala.

Enligt
föreningens åsikt bör således boendeparkering pä gatumark utnyttjas mycket
restriktivt och endast lillämpas där kommunen efter en grundlig utredning visar
att tomtmarksparkering inom rimligt gångavstånd

Prop. 1984/85:14 40

är
olillräcklig och där denna brisl bedöms inle kunna lösas inom överskådlig lid.
Systemet kommer i annal fall att ur såväl planmässiga som ekonomiska
synpunkter undergräva byggnadslagstiftningens målsällning om irafiksäkra och
miljövänliga lösningar. Boendeparkering på gata kommer dessutom atl avsevärl
försvåra kommunens möjligheter atl hävda faslig-helsägarnas skyldighel alt
anordna parkering enligt byggnadsstadgans 53 § 3 mom., (och enligt PBL: s nya
regler), vilkel även utredningsmannen framhåller, och i slället kommer denna skyldighel
att överflyttas på kommunen med därav följande konsekvenser för stadsplan och
ekonomi. Detta förhindrar emellerlid inle au nuvarande galumark, som ej längre
utnyttjas för röriig Irafik, genom siadsplaneänd.ring eller framlida lagändring
(t. ex. PBL) ges status som tomtmark (exempel finns bl.a. i Malmö) varefter kommunen
kan disponera marken för parkering ulan de hinder som nuvarande lagsliftning
skapar.

2
Nyttoparkering

Statens
planverk: Verket slöder också trafiksäkerhetsverkets bedömning atl försöksverksamheten
med nyltoparkering kan avslulas och att kommunerna bör ges möjligheter att genereUt
lillämpa systemet med nytlokort.

Länsstyrelsen
i Stockholms län: Länsstyrelsen ansluter sig till trafiksäkerhetsverkets
bedömning atl försöksverksamheien med nyltoparkering gett så positiva
erfarenheter all systemet nu bör permanenlas.

Länsstyrelsen
inslämmer i TSV:s bedömning alt etl alltför frikostigt meddelande av nytlokort
kan medföra olägenheter för andra trafikantgrupper. Nyltoparkering föreslås,
till skillnad från boendeparkering, kunna användas även för sträckor där
parkeringsförbud råder enligt lokal trafikföreskrift. Om nyllokorten blir för
många kan systemet med nytloparkeringen även komma all motverka siu eget syfte
saml medföra behov av yllerligare trafikreglerande åtgärder, exempelvis sloppförbud
på sträckor där del råder parkeringsförbud. Omfattande dispenser från
parkeringsförbud torde också, såsom TSV framhåller, minska respekten för
regleringar i allmänhet och det aktuella förbudet i synnerhet.

Mot
bakgrund härav finner länsstyrelsen den föreslagna utformningen av
bestämmelserna om nyltoparkering i 2§ första stycket KAL och 160§ andra stycket
VTK vara alltför vidsträckt och kan komma att medföra en alllför generös
bedömning. Bestämmelserna bör enligt länsstyrelsens mening utformas mer
restriktivt och om möjligt också mer precist ange vem som skall kunna anses som
nytloparkerare.

TSV
föreslår i 2§ andra slycket KAL all möjlighet ges atl föreskriva undanlag från avgiftsplikien
om det är motiverat av administrativa eller praktiska skäl. TSV har inte
närmare motiverat denna vidsträckta möjlig-

Prop.
1984/85:14 41

hel
lill sådana undantag som skulle kunna komma all uppfattas som orättvisa av
bilisterna.

Såsom
länsstyrelsen tolkat förslaget skall beslul om nyltoparkering inle kunna
överklagas av enskild sökande. Som skäl härför har TSV angett atl det är
kommunens bedömning som skall gälla. Länsstyrelsen finner inte atl del
föreligger skäl alt frånkänna enskild sökande besvärsräll. Beslul av
trafiknämnd om lokal trafikföreskrift eller undantag därifrån kan enligt gällande
beslämmelser överklagas av enskild även om kommunen själv meddelat den lokala
trafikföreskriften. Beslul angående boendeparkering skall också kunna
överklagas av enskild sökande enligt tomlparkeringsuiredningens förslag.

I
den pågående försöksverksamheten med nyltoparkering har förhållandevis många
besvär anförts hos länsstyrelsen över vägrade tillstånd. Även om bestämmelserna
om nyttoparkering ulformas mer restriktivt lorde en permanentning av försöksverksamheien
medföra atl besvärsärendena totall seU kommer atl öka. Denna ökning torde lillsammans
med en ökning av antalet besvär över beslut om boendeparkering för
länsstyrelsens del innebära att länsstyrelsen måste tillföras minsl lika mycket
resurser som nyligen sparats in genom överföring av vissa irafikärenden lill
andra beslutsinstanser.

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen lillstyrker med nedan nämnda
modifiering de förslag som trafiksäkerhelsverket framlagl.

I
trafiksäkerhetsverkets utvärdering anges under mbriken "samråd" att tomtparkeringsutredningen
lämnal vissa synpunkier på trafiksäkerhetsverkets förslag lill
författningsändringar. Länsstyrelsen delar den uppfallning som tomtparkeringsutredningen
pä detla sätt framfört.

De
föreslagna ändringarna i författningarna måste naturligtvis anpassas efler
varandra.

Länsstyrelsen
i Västerbottens län: Länsstyrelsen har intet att erinra mol trafiksäkerhetsverkeis
ulvärdering av nyltoparkeringar och förslagen lill författningsändringar.

Lunds
kommun: Kommunen tillslyrker förslaget lill nyttoparkering. Erfarenhelerna av
den hittillsvarande försöksverksamheien i Lund har utvisat att elt stort behov
av nyltoparkering föreligger i gator med parkeringsförbud, i försia hand inom
stadskärnan. De olägenheler som kan uppkomma vid nyltoparkering i sådana gator
är, att de fordon för vilka parkerings-förbudet inrättals, exempelvis distribulionsfordon,
kan bli hindrade och Ivingas till dubbelparkering. Della är inle acceptabelt i
stadskärnans trånga gatunät. Detla problem bör dock gå att bemästra genom
återhållsamhet i meddelandet av nytlokort. Vidare kan den tillåtna
uppställningstiden för fordon med nytlokort göras kortare på galor med
parkeringsförbud än på gator eller parkeringsplatser med lidsbegränsad
parkering. Vidare kan dislribulionstrafikens behov av angöringsulrymme i parkeringsförbjudna
gator tillgodoses genom anordnande av lastzoner, samiidigi som nyllokorten
inte berättigar till uppställning i sådana zoner.

Prop. 1984/85:14 42

Luleå
kommun: Del finns anledning att förändra lagstiftningen så atl del i
centrumområden går all lillämpa olika regler för nyttotrafik och övrig trafik.
Den erfarenhei vi har i Luleå är att bestämmelserna om avgiftsbeläggning har
för vår del visat sig lösa della problem. I en kommun av Luleås storlek kan
ifrågasättas om etl nyttokort för uppställning på plats där parkeringsförbud
råder verkligen är lämpligt. Sannolikl skulle etl nytlokort utdelas
frikostigare än nu använda dispenser.

Kommunstyrelsen
i Malmö har gelt in faslighels- och gatunämndernas utlåtanden utan egel yltrande.

Fastighetsnämnden
har inte något alt erinra i sak mot införande av nyttoparkeringsbestämmelser.
Införandet av nyttokort kan vara elt smidigt sätl all underlätta berörda
personers verksamhel. En viss restriklivilet i de lokala bestämmelserna är dock
enligt nämndens mening nödvändig för att bibehålla framkomligheten framför allt
för kollektivtrafik och distribu-lionstrafik. I gatunämnden i Malmö har man
hitintills i stället för nytlokort tillämpat etl system som innebär all de som
har behov av sådan parkering — och man kan inle förneka atl det finns behov
därav - begär s.k. muntligt tillstånd vid varje tillfälle. Vederbörande ringer till
trafiköver-vakningsenhelen på Hjulhamnsgalan och får om så är möjligt och
befogat erforderligt tillstånd. Vid samma tillfälle anvisas då vederbörande var
uppställningen skall ske i närheten av den begärda plalsen - en anvisning som
försöker begränsa olägenheler för andra trafikanter i görligaste mån. Anlalet
muntliga lillstånd som på det här sället beviljas dagligen växlar kring någol
tiotal. Det är klarl alt del är lill förfång för näringslivet all behöva begära
tillstånd vid varje enskill tillfälle och del innebär också att kommunen går
miste om de intäkter som nyttokortel kan medföra. Å andra sidan förhindrar
systemet effektivt missbruk. Om man skall införa nytlokort så är del enligt
gatunämndens mening lämpligl alt begränsa tillstånden lill alt avse de delar av
gatorna där parkering är tillålen. och tillstånden skall således innebära en
rätt atl stå längre tid än vad som annars är medgivet.

Under
hänvisning lill vad ovan anförts får gatunämnden tillstyrka att boendeparkering
möjliggörs på gatumark och all nytlokort. om systemet införs, begränsas till
att avse platser där parkering är tillåten.

SkeUefteå
kommun tillstyrker trafiksäkerhetsverkets förslag ulan erinran.

Solna
kommun: Tekniska nämnden har 1983-11-14-15. §253. tillstyrkt trafiksäkerhetsverkeis
förslag att kommunerna skall ges möjlighel att särbehandla nyttoverksamhet och
boende i parkeringssammanhang.

Sollentuna
kommun: Vad gäller nyllokorlel är situationen en annan (än beträffande
boendeparkeringen). Här är del besökande lill den service som endast
innerstaden kan erbjuda som blir lidande av det föreslagna systemet. Då dessa
besök har sin lopp vid liclpunkter när nyttotrafiken är liten bör del
föreslagna nytlokortssyslemel inte vålla nämnvärd olägenhel för

Prop.
1984/85:14 43

de
i regionen utanför innerstaden boende. Möjligen borde etl regionall gällande nytlokort
övervägas då kommungränserna inle ulgör gräns för företagares
verksamhetsområden.

Sundbybergs
kommun: Systemet med nyUoparkering kan godlas, dock bör även regionall gällande
kort övervägas.

Trafiknämnden
i Stockholms kommun: I enlighel med trafiksäkerhelsverket finner trafiknämnden
atl systemet med nytloparkeringslillstånd är en nödvändighet för all elt stort
antal funktioner i samhällel skall kunna fungera på elt ändamålsenligt sätt.

Den melod
trafiksäkerhelsverket anvisat för lagreglering av nyttopar-keringssystemet
bygger på individuell dispensgivning och är direkl anpassbar på det försök som
sedan år 1980 bedrivits i Stockholms kommun. Trafiknämnden lillstyrker därför
med nedan angivna reservationer verkets förslag lill erforderliga
författningsändringar.

Trafiksäkerhelsverket
föreslår genom ändring av 170 § VTK en begränsning av möjligheterna att föra
talan mot kommunens beslut. Verket har icke angivii några närmare skäl för att
begränsa fullföljdsmöjligheten, och enligt nämndens uppfattning innebär regeln
ett väsentligl avsteg från svensk rättstradition. Under den försöksverksamhet
som bedrivits i Stockholms kommun har det visat sig, atl frågan om erhållande
av nyttoparke-ringstillslånd har stor betydelse för flertalel sökande och alt beslul
om avslag på en sådan framställning ofta uppfattas som synnerligen ogynnsamt.
För undvikande av misstankar om godtyckligt meddelade beslut är det angeläget
att möjligheten till anförande av besvär bibehålls och för delta synsätt talar
även allmänna rättssäkerhetsskäl.

Enligt
Irafiknämndens uppfattning bör i den föreslagna ändringen av I60§ VTK intas
någon form av restrikliviletsregel som slyr en alllför liberal tillståndsgivning.

Umeå
kommun: I Umeå erhålls, om särskilda skäl föreligger, dispens från p-förbud när
bilen används som "arbetsredskap". Tillfällig dispens ges av Irafiknämnden
och kan ske utan skrivelser. Generell dispens ulfärdas förutom till
handikappade endasl till distriktssköterskor. Kommunala fordon har
avgiftsbefrielse enligt beslul i kommunfullmäktige.

Del
nuvarande systemet fungerar bra och dess omfattning är ringa. Det finns i dag
inget alt vinna ur kommunal synpunki med ett införande av nyttokort. snarare en
ökad administration. För parkeringskunder däremoi bortfaller problemet med
växelpengar och besväret all kontakta trafiknämnden.

Om
elt framlida behov av nytlokort uppstår anser kontoret att "Sundbybergsmodellen"
är alt föredra, dvs. nyttokorten gäller inte på p-förbuds-sträckor. Då undviks
problem för vambilar och trafiksäkerheten och framkomligheten ävenlyras inte.

NTF:
För alt serviceverksamheten, som är viktig för samhället och för den enskilde,
skall kunna fungera på ett tillfredsställande sätt måste Iran-

Prop. 1984/85:14 44

sportsyslemet
i våra tätorter medge rimliga möjligheter till parkering av bilar, som används
i sådan verksamhel. Den s. k. nytloparkeringen är etl sätt atl söka lösa
problemen.

Utvärdering
av försöksverksamheten redovisar kommunernas inslällning till sysiemel med nyltoparkering
och erfarenheterna är enligt trafiksäkerhetsverkets sammanställning positiva.
Även när del gäller nyltoparkering anser NTF del rikligl att kommunerna ges
formell möjlighet atl införa sådan och alt kommunerna själva skall beslämma
vilken lyp av system som skall tillämpas.

Med
hänsyn till trafiksäkerhelsaspekter bör man enligt NTF se restriktivt på nyltokortet
och dess användning. Man bör måhända därutöver också ifrågasälla om inle
användningen av nytlokort måste begränsas i vissa uttalade reslriklioner där annars
trafiksäkerheten skulle ävenlyras.

Svenska
kommunförbundet: Beträffande trafiksäkerhetsverkets förslag till nyltoparkeringsreglering
delar styrelsen verkels uppfattning att nyllokorten fyller en funktion och all
försöksverksamheien visat så positiva erfarenheter alt systemet med nytlokort
bör permanentas.

Såväl
tomtparkeringsutredningen som trafiksäkerhelsverket föreslår författningsändringar
för att respektive regleringstyper skall kunna genomföras. Med hänsyn till atl
förslagen delvis rör samma paragrafer måsle en sammanjämkning ske. Slyrelsen tillslyrker
dock i sak förslagen med undanlag av den av TSV föreslagna besvärsbeslämmelsen
i 170§ VTK. Nuvarande regel om förvaltningsbesvär enligt lagen om trafiknämnd
bör bibehållas.

Prop.
1984/85:14 45

Innehåll

Propositionen .................................................................. 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ............................. 1

Propositionens
lagförslag ................................................ 2

1.................................................................................... Lag om ändring i lagen (1957: 259)
om räll för kommun alt utlaga

avgifi för vissa upplåtelser å allmän plats, m.m............. 2

2. Lag om
ändring i lagen (1978: 234) om trafiknämnd ..... 3

Utdrag av
protokoll vid regeringssammanträde den 20 seplember 1984 4

1
Inledning ...................................................................... ..... 4

2
Bakgrund ..................................................................... ..... 5

2.1 Allmän bakgrund .................................................... 5

2.2 Försöksverksamhel med
boendeparkering och nyltoparkering 6

2.2.1 Boendeparkering ............................................. 6

2.2.2 Nyltoparkering ................................................ 8

3 Föredraganden
.............................................................. ..... 8

3.1 Boendeparkering och nyttoparkering i framtiden .. 8

3.1.1 Boendeparkering ............................................. ..... 8

3.1.2 Nyltoparkering ................................................ ... 10

3.2 De nya parkeringssystemen -
beslutanderätt och utformning 10

3.3 Förfatiningsändringar ............................................. ... 12

3.3.1 Inledning .......................................................... ... 12

3.3.2 Lagen (1957:259) om rätl för kommun
alt uttaga avgifi

för vissa upplåtelser å allmän plats, m. m., KAL 12

3.3.3 Vägtrafikkungörelsen ..................................... ... 14

3.3.4 Lagen (1978:234) om trafiknämnd ................ ... 17

4
Upprättade
lagförslag ................................................... 17

5
Hemställan ................................................................... 18

6
Beslut .......................................................................... .. 18

Bilagor

1
Sammanfattning
av betänkandet Ds K 1984: I Boendeparkering på gatumark 19

2
Trafiksäkerhetsverkets
rapport 1984-01-30 med utvärdering av försöksverksamhet med nyttoparkering 20

3
Författningsförslagen
i betänkandet Ds K 1981: I ....... 26

4
Förfatlningsförslagen
i trafiksäkerhetsverkets rapport 29

5
Sammanslällning
av remissyttrandena över tomtparkeringsutredningens betänkande Ds K 1984: 1
och trafiksäkerhetsverkets rapport ................................... .. 32

Norstedts Trycken, Stockholm 1984