Prop. 1984/85:141

Prop.
1984/85:141

Regeringens proposition

1984/85:141

om
litteratur och folkbibliotek;

beslutad den 28 februari 1985.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har lagits upp i
bifogade uidrag av regeringsprotokoll för de ålgärder eller de ändamål som
framgår av föredragandens hemslällan.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

BENGT GÖRANSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om statliga insatser på
litteratur- och folkbiblioleksområdet. Propositionen bygger i huvudsak på de förslag
som har lagls fram av 1982 års bokuiredning i betänkandet (SOU 1984:30) LÄS
MERA! och av folkbiblioleksutredningen i betänkandet (SOU 1984:23)
Folkbibliotek i Sverige.

I propositionen föreslås inle några grundläggande
förändringar i statens förhållande lill bokbranschen eller de kommunala
folkbiblioteken. Den näringsrätlsliga regleringen för bokbranschens del bör
sålunda inte ändras. Likaså avvisas en lagstiftning på folkbiblioleksområdet.

Förslagen i propositionen innebär en väsentlig
förstärkning av statens ekonomiska insatser. I första hand den mindre
bokhandeln bör få etl ökat stöd. Bidrag lämnas till ålgärder som syfiar till en
bred spridning av kvaliielslitteratur. Särskilda medel bör ulgå under en tid av
tre år för utgivning av klassisk litteratur för skolans behov. Vidare bör
slalen åta sig ett visst ekonomiskl ansvar för utgivningen av elt stort
uppslagsverk.

Åtgärderna för bokdistributionen förutsätter ett nytt
fackbokhandelsavtal mellan förläggare och bokhandlare. Detta har nyligen
träffats.

På folkbiblioteksområdet avser förändringarna en starkare
satsning på biblioteksverksamheten i resurssvaga kommuner, arbetsplatsbibliolek
och inköp av talböcker. I syfte alt utjämna biWioleksslandarden mellan kommunema
bör den regionala verksamhelen fa etl ökat stöd.

Statens kulturråds uppgifter på litteratur- och
biblioteksområdet bör få en ändrad inriktning med etl slörre ansvar för
bidragsfördelningen.

Koslnaderna för förslagen i propositionen innebär alt de
statliga insatserna på området ökar med 12,7 milj. kr. för budgetåret 1985/86.
1 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 141

Prop.
1984/85:141

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:1046) om överlämnande av
förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde

Härigenom föreskrivs atl i lagen (1976: 1046) om
överlämnande av förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementets
verksamhelsområde skall införas en ny paragraf, 2 a §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2a§

Bokbranschens jinansieringsin-siitui aktiebolag prövar
frågor om kredilstöd och soriimenlsstöd saml utbildnings- och rådgivningsstöd
lill bokhandeln.

Den som hos Bokbranschens Jin-ansieringsinstiiul
aktiebolag har tagit befattning med något ärende som avses i jörsia stycket får
inte obehörigen röja vad han därvid har erfaril om enskilds ajjärs- eller
driftsJÖrhållanden.

Denna lag träder i kraft den I juli 1985.

Prop.
1984/85:141

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1985-02-28

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
slalsråden Lundkvist, Feldl, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, Boström,
Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg,
Wickbom

Föredragande: statsrådet Göransson

Proposition om litteratur och folkbibliotek

1 Inledning

Med stöd av regeringens bemyndiganden den 22 december 1981
och den 1 april 1982 tillkallade dåvarande chefen för utbildningsdepartementet
en kommitté (U 1982:02)' med uppdrag att utreda frågor rörande bokdistributionen.
Kommillén antog namnet 1982 års bokutredning. Kommittén överlämnade i maj 1984
sitt slutbetänkande (SOU 1984:30) LÄS MERA! En sammanfattning av betänkandet
bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga I.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna
och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet som
bilaga 2.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 13 december 1979
tillkallade dåvarande chefen för utbildningsdepartementet en kommitté (U
1979:17) med uppdrag att utreda frågor rörande folkbibliotekens verksamhet. Kommittén
antog namnet folkbiblioteksutredningen 1980 (Fb 80), Utredningen överiämnade i
april 1984 sitt belänkande (SOU 1984:23) Folkbibliotek i Sverige. En
sammanfattning av betänkandet bör fogas till protokollet som bilaga 3.

' Kommittén bestod vid avlämnandet av betänkandet av
generaldirektören Gunnar Petri, ordförande, departementsrådet Mikael Ankers,
direktören Anders Clason, hovrättsrådet Jan Gehlin, bokhandlaren Bengt
Linerulh, generaldirektören Bo Martinsson, direktören Per A. Sjögren och f. d.
riksdagsledamoten Gudrun Sundström. Kommillén bestod vid avlämnandet av
betänkandet av statssekreteraren Gunnar Svensson, ordförande, f. d.
riksdagsledamoten Anna Eliasson, riksdagsledamoten Elisabeth Fleetwood, f. d.
kommunalrådet Barbro Jansson, folkhögskolläraren Kent Johansson,
folkhögskolläraren Kjell Mickelsson, kanslichefen Jan Rislarp, f. d. statsrådet
Birgit Rodhe och riksdagsledmolen Irene Vestlund.

Prop. 1984/85:141 4

Betänkandet
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en
sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 4.

I
anslagsframställningar för budgelåret 1985/86, i betänkanden från andra
kommilléer än de redan nämnda och i särskilda skrivelser lill regeringen har
andra förslag på litteratur- och folkbiblioleksområdet förts fram. Jag avser
att även behandla dessa.

För
överblickens och sammanhangets skull behandlar jag i det följande också frågor
i vilka del ankommer på regeringen eller berörda myndigheter all beslula.

2
Boken, bokbranschen och folkbiblioteken

Boken

Boken
har i vårl samhälle en självklar plals. Ingen ifrågasätter dess betydelse för
den enskilde eller kulturlivet.

Boken
slår härvid som symbol för del tryckta eller skrivna ordel över huvud laget.
Dess unika ställning återspeglar också människans behov av alt uttrycka och
gestalta tankar och åsikter och framföra dem i litterära texter och böcker.

I
litteraturen möler den enskilde andras insikter och en samlad livserfarenhet.
Böckernas skiftande, ofta motsägelsefulla röster speglar del samhälle som
omger oss. De böcker vi själva väljer alt bli bekanta med ger oss inlressen, en
personlig identitet och en hemvisi. Elt lands gemensamma litteratur har därför
en avgörande betydelse för den nalionella identiteten. Samtidigt kan böcker ge
erfarenheler från andra lider och länder.

Trols
sin unika slällning anses boken ibland vara hotad. Den lekniska utvecklingen
erbjuder, kan del lyckas, överlägsna alternativ för förmedling av kunskap och
upplevelse. Den rörliga bilden förefaller tränga undan det tryckta ordet,
datamedier ersätta boken.

Boken
har också fåtl konkurrens genom det kraftigt ökade ulbudel av
fritidssysselsättningar. Del har hävdals att ändrade konsumtionsvanor skulle
vara den djupare orsaken lill en långsiktig kris för boken.

Elt
ytterligare hot mol den kvalitativt värdefulla boken ligger i utvecklingen av
bokproduktionen och bokmarknaden. Högl drivna krav på kommersiell lönsamhei
lockar till massproduktion av en internationellt standardiserad utgivning. Den
säregna, krävande, inte så kända boken får svårare alt hävda sig.

Den
ibland förutspådda krisen för boken har emellerlid inle inträffat. Trots
ändrade fritidsvanor och en kraftigt ökad mediekonsumtion i övrigl har den tid
den enskilde i genomsnitt ägnar åt bokläsning legal på samma nivå ända sedan
1950-taIet.

Sett
i ett inlernationellt perspekliv har Sverige en myckel rik och mång-

Prop.
1984/85:141 5

sidig
bokutgivning. Bokförsäljningen har sedan år 1970 ökat med omkring 50% räknal i
fast konsumentvärde. Bokdistributionen har under den liden fåll en ändrad
struktur. Förlagen har kraftigt expanderat sin direktförsäljning, framför alll
genom bokklubbarna. Bokhandelns marknadsandel har därför minskal under perioden
med en viss återhämtning under de senasle åren. Slora geografiska skillnader
finns. Bokhandelsnätel uianför de större tätorterna är glest, medan
storstäderna och universitelsorlerna svarar för hälften av
bokhandelsförsäljningen av böcker.

Sverige har ell folkbiblioleksväsen
med lång tradition och av hög slandard. Folkbiblioteket är den största
offenlliga satsningen på lilteraluromrä-del och den i särklass mesl spridda
kulturinstitutionen. Den kommunala biblioteksverksamheten har expanderat
kraftigt under de senasle decennierna. Sedan år 1970 har resurserna lolall i
landel ökal med över 50% mätt i fasla priser. Biblioteken har fåtl ökade
kullur- och informationsuppgifler och byggt ul sin uppsökande verksamhel. Den
regionala ojämlikheten i biblioteksstandard har minskal.

Boken
har således hävdat sin ställning myckel väl. Utvecklingen under de senaste
årtiondena har varil gynnsam.

Del
finns emellertid också brisler som kan hota en fortsalt gynnsam utveckling.

Omkring
två miljoner svenskar läser aldrig eller ytterst sällan en bok. I senare års
debatt har skolans beredskap all hos den uppväxande generationen väcka
inlresse för litteratur och läsning ifrågasatts.

Bokutgivningen
visar inga tecken på stagnation. Det växande utbudet av nya böcker gör det
emellertid svårare all sprida ett brett sortiment i olika delar av landel.
Bokklubbarna och de slora lågprisbutikerna säljer myckel stora upplagor av
förhållandevis få titlar. Priskonkurrensen på de mest efterfrågade böckerna
försvårar spridningen och lagerhållningen av kulturellt värdefull, men mindre
efterfrågad, litteratur. Därmed minskar allmänhetens lillgång till dessa
böcker samiidigi som den mindre bokhandeln försvagas.

Folkbiblioteken
har börjat känna av den ekonomiska åtstramningen. Framför alll har anslagen för
inköp av böcker och andra medier minskal under senare år. I många kommuner
diskuieras besparingar i verksamhelen.

Dessa
utvecklingstendenser hör till utgångspunkterna för de kullurpoliiiska åtgärder
som behandlas i denna proposition. Mina överväganden och förslag presenteras
under avsnitt 4 Förslagen till riksdagen.

I
det följande ges en faklaöversikt över bokbranschen och folkbiblioteksväsendet.
Vidare ges definitioner av några i propositionen förekommande bransch- och
bibliolekslermer.

Prop. 1984/85:141 6

Bokbranschen

De
två dominerande parterna på den kommersiella bokmarknaden är bokförläggarna och
bokhandlarna. Förlagen svarar för bokutgivning och så mycket som hälften av den
lolala försäljningen av allmänlilteralur. Bokhandeln svarar tillsammans med
varuhus och annan detaljhandel för den övriga hälften.

Den
lotala försäljningen av allmänlilteralur lorde i dag ligga på närmare 2
miljarder kr. per år. Någon samlad statistik finns inte. Branschslalisliken
avser enbart merparten av Svenska bokförläggareföreningens medlemsförlag. I
följande tabell redovisas den beräkning som ingår i statens pris- och
kartellnämnds (SPK) studie Handeln med böcker (SPK: s ulredningsserie 1983:14).

Försäljning
av allmänlitteratur till konsumentpriser exkl. moms år 1981, fördelad på olika
försäljningskanaler.

Försäljningskanal

milj. kr.

%

Fackbokhandel

Övrig
bokhandel

Varuhus

Övrig
detaljhandel

608 35 91 90

37 2 6 5

Totalt
detaljhandel

824

50

Bokklubbar

Hem-,
postorder- och telefonförsäljning

Övrig
direklförsäljning (storkonsumenter,

institutioner m.fl.) Bibliotekstjänst

483 210

55 76

29 13

3

5

Totalt
direktförsäljning

824

50

TotalförsäUning

1648

100

Svenska
bokförläggareföreningens (SBF) medlemsförlag uppgick vid utgången av år 1983
till 130, Med få undanlag är del små föriag som står uianför föreningen.
Därulöver finns det elt slort antal utgivare av enstaka böcker utan regelbunden
yrkesmässig verksamhel i branschen.

Bok-,
pappers- och kontorsvaruförbundet (Bopako) är bokhandelns branschorganisation.
Antalet fackbokhandlar i landet uppgick enligt bokutredningen vid årsskiftet
1982/83 till 253, Gruppen övrig bokhandel i vidare mening anses omfatta närmare
270 butiker. Drar man en gräns vid bokhandlar med en omsättning av
allmänlilteralur över 50000 kr. rör del sig om ca 170 butiker. I detla antal
ingår ca 80 servicebokhandlar som inle samtidigt är fackbokhandlar samt ca 90
s. k, specialbokhandlar.

De
två stora varuhuskedjorna hade år 1981 sammanlagl 308 varuhus med regelbunden
bokförsäljning, inkl. 18 fackbokhandlar.

År
1984 fanns del enligt bokutredningen fackbokhandel i 152 av landets 284
kommuner, 174 av de 132 kommuner utan fackbokhandel fanns annan bokhandel med
en omsättning av böcker om minst 50000 kr, 58 kommuner saknade således hell
bokhandel i denna bemärkelse.

Prop.
1984/85:141 7

120
fackbokhandlar av de totalt 253 var den enda bokhandeln i kommunen. Totalt var
187 bokhandlarensamma i sin kommun.

Folkbiblioteken

Folkbibliotek
finns i samlliga kommuner i landet. Sammanlagt förfogar de kommunala biblioteken
över ca I 800 bibliotekslokaler, huvudbibliotek eller filialer. Därtill kommer
ca 125 bokbussar som finns framför alll i glesbygdskommunerna.

Till
folkbiblioteksnäiet hör också sjukhusbiblioleken och bibliotek vid landslingens
skolor, vilka har landslingen som huvudmän, och förbands-biblioteken med staten
som huvudman. Skolbiblioteken i både grundskolan och gymnasieskolan har i de
flesla kommuner nära knutits lill och i många fall hell integrerats med
folkbiblioteket.

I
varje län fungerar etl folkbibliotek som länsbibliotek, vars regionala
verksamhel finansieras av resp. landsting. Staten ger bidrag till denna
verksamhel. Länsbiblioteken kompletterar den lokala biblioteksverksamheten i
länet med medier saml med rådgivning och konferenser för bibliotekens
personal.

Till länsbiblioteken i
Malmö, Slockholm och Umeå har knutils lånecentraler, som finansieras av
statsbidrag. De lokala kommunbiblioteken, länsbiblioteken och lånecentralerna
bildar tillsammans den s,k, fjärriåneked-jan som innebär all böcker och andra
medier som kommunen saknar förmedlas i försia hand från länsbiblioteket eller
lånecentralen.

Vid
lånecentralerna bedrivs sedan budgetåret 1981/82 också s.k. depåverksamhel,
som innebär atl lokall övertaliga exemplar av gångbara och efterfrågade böcker
kan lämnas lill depåbiblioteken och omfördelas lill andra bibliotek.

Folkbibliotekens
lolala driftskostnader uppgick år 1983 lill ca 1 400 milj. kr. varav ca 220
milj. kr. eller ca 16 % var avsedda för medieinköp. Efter all hela
efterkrigstiden stadigt ha ökal har medieanslagen under de senasle åren
stagnerat.

Den
lotala utlåningen från de lokala bibliotekssystemen var år 1983 drygl 79
miljoner enheter, i huvudsak böcker, men även inräknat ca 2,5 miljoner
AV-medier såsom talböcker, fonogram och videogram. Den genomsnittliga
utlåningen per capita i hela befolkningen var ca 10 lån per år.

Definitioner

Abonnemang.
Åtagande av förlag och fackbokhandel enligt fackbokhan-delsavlalet atl sända ul
resp. ta emol etl exemplar av minst 50 % av anslutet förlags nyhetsulgivning.

Abonnemangsrabatt.
Rabatt om 33% av förlagsnelloprisel på abonnemangsexemplar. Slalen ersäller f.
n, 23 procentandelar av rabatten för de böcker i abonnemanget som erhållit
statligt utgivningsstöd,

Allmänliileralur.
Litteratur ulom läroböcker för grundskolan eller gymnasieskolan.

Prop. 1984/85:141 8

Arkersättning.
Bidragsform i ulgivningsstödel, där bidragsbeloppet beräknas enligt en
schablonkostnad per tryckark (16 trycksidor).

Bibliotekssystem.
Kommunal biblioteksorganisalion med vanligtvis huvudbibliotek, filialbibliolek
och i många fall bokbuss(ar).

Bruttoprisförbud.
Förbud enligt 13 § konkurrenslagen (1982:729) för t.ex. förlag att binda
återförsäljare till ell lägsla tillåtna pris. Benämns även fastprisförbud eller
friprissyslem.

BUMS.
Bibliotekstjänsts utlånings- och mediekonlrollsyslem. Datorbaserat
bibliotekssystem för katalogfunktioner och registrering av ullan.

BURK.
Bibliotekstjänsts universella syslem för registrering och katalogisering.
BUMS-systemets centrala databas.

Fackbokhandel.
Bokhandel ansluten till fackbokhandelsavtalet. (Inget samband med begreppel
facklitteratur.)

Fackbokhandelsavtalei.
Överenskommelse rörande fackbokhandel i Sverige träffad år 1980 mellan Svenska
bokförläggareföreningen och Bok-, pappers- och konlorsvaruförbundet i syfte att
garantera etl tillräckligt antal bokhandlar med brett sortiment av
allmänlilteralur. Elt nyll fackbokhan-delsavlal gällande fr. o. m den 1 juli
1985 träffades i februari 1985.

Facklitteratur.
Böcker som enligt SAB-klassifikationen hänför sig till andra ämnesområden än
"H — skönlitteratur".

Förlagsneltopris
(f-pris). Bokpris vid försäljning från förlag lill återförsäljare utan hänsyn
till rabatter.

SAB-klassifikaiion.
Sveriges allmänna biblioleksförenings system för klassifikalion och
katalogisering som vanligen används vid de svenska folkbiblioteken.

Sambindningen.
Bibliotekstjänsts försäljningsservice för medier lill folkbiblioteken.
Innefattar beställningskalaloger med kortrecensioner, bokbinderiservice och
leverans av katalogkort m. m.

Servicebokhandel.
Bokhandel ansluten lill Seeligs syslem för nyhetsservice. Kan också vara
fackbokhandel. Begreppel används dock allmänt för bokhandlar utanför
fackbokhandelsgruppen. Används i det följande för att beteckna sådan servicebokhandel
som inle är fackbokhandel.

Skönlitteratur.
Böcker som enligt SAB:s klassifikalion hänförs lill ämnesområdet "H -
skönlitteratur".

Specialbokhandel.
Bokhandel med särskild inriktning på litteratur inom vissa ämnen eller på vissa
språk. Kan samtidigt vara servicebokhandel.

3
Utredningsförslagen

1982
års bokutredning

En
utgångspunkt för bokutredningens förslag är 1974 års kullurpoliiiska mål. De
skall också ses som grundval för en politik för litteratur och läsning. En
annan utgångspunkt är förvissningen om atl boken har elt unikt värde som
kulturmedium.

Prop. 1984/85:141 9

Utredningens
uppdrag har primärt rört marknadsvUlkoren för bokbranschen och de statliga
insatserna för utgivning och spridning av kvatitelslil-leratur.

Enligt
det syslem som rådde på bokmarknaden före är 1970 fastställde föriagen bokens
pris. Detla pris fick inte ändras i senare försäljningsled. Priskonkurrens inom
detaljhandeln avseende böcker uteslöts därmed.

Utredningen
har noga övervägt om en återgång lill ett system med fasta bokpriser skulle
vara till fördel för spridningen av och tillgången pä kvali-telslitleratur.
Ulredningen konstaterar att förutsättningar för en frivillig överenskommelse
inom bokbranschen om ett system med fasta priser saknas. Del skulle också krävas
dispens från bruttoprisförbudet enligt konkurrenslagen (1982:729). Elt
fastprissyslem skulle därför behöva införas genom lagsliflning. Bokulredningen
kommer dock till slutsatsen att etl återinförande av fasta bokpriser inte
skulle få avsedda kullurpoliiiska effekter. Utredningen är därför inle beredd
atl för bokbranschens del föreslå någon ändring i den näringsrätlsliga
regleringen.

Enligt
ulredningen tillgodoses de syften som elt syslem med fasta bokpriser skulle
främja bältre av elt utökat kulturpolitiskt ansvar från bokbranschens sida
samt ett statligt engagemang i en aktiv politik för litteratur och läsning.

I
sitt förslag sätter ulredningen läsningen i centrum för en framgångsrik
litteraturpolitik. Utredningen lämnar konkreta förslag om alt förankra
läsningen och upplevelsen av litteratur hos barn och ungdom: förstärkningar
beträffande litteraturens slällning i grundskolan och ett fördjupat samarbete
mellan skola och folkbibliotek. Enligt utredningen skulle de omfallande
resurser som samhället satsar på skolan och folkbiblioteken redan ge ulrymme
för en nödvändig kontinuerlig satsning på ell samlat program för läsfrämjande
åtgärder på många plan och i många former.

Det
statliga ulgivningsstödel har väsentligt bidragit till bredd och mångfald i
bokutgivningen och underlättat för nya förlag atl etablera sig. Stödets
ulformning anses i slort sett ändamålsenlig. Utredningen lämnar inga andra
förslag än atl stödet begränsas för de titlar som säljs i slora upplagor.

För
allmänhetens lillgång till litteratur, framför allt de böcker som inle kan ges
ut i stora serier, kan bokhandeln inte ersättas av någon annan
försäljningskanal. Det är därför ett samhällsintresse att upprätthålla ett
välsorterat bokhandelsnät över landet.

Fackbokhandelsavtalei
mellan förläggare och bokhandlare innebär en klar viljeinriktning från
branschens sida atl värna om den välsorterade fackbokhandeln. Utredningen
redovisar att branschen inför elt nytt avtal är beredd att åta sig ett särskilt
och utökat ansvar för distributionen av de böcker som erhållil statligt
ulgivningsstöd.

För
all värna om ett bibehållet välsorterat bokhandelsnät är emellerlid inte
fackbokhandelsavtalei tillräckligt. Etl avtal bygger dessutom på förutsättningen
alt staten ålar sig ell aklivi program för all stödja och främja

Prop.
1984/85:141 10

bokhandeln. Ulredningen lägger i della sammanhang fram
förslag om fortsall investeringsstöd för bibehållande och nyetablering av
bokhandel, ett nytt soriimenlsstöd för mindre bokhandlar uianför fackbokhandelsgruppen,
stöd för ulbildning och rådgivning samt ett temporärt slöd för alt främja
datorutvecklingen i bokhandeln.

Utredningens förslag förutsätts i allt väsentligt
finansieras inom befintliga anslagsramar.

Folkbiblioleksutredningen

Utredningen utgår från den vedertagna ansvarsfördelningen
på folkbiblioteksområdet. Folkbiblioleksverksamhéten är en kommunal
verksamhet. Stat och landsting finansierar gemensaml regionala kompletlerande
och rådgivande insatser. Slalen påverkar de allmänna förulsällningarna för verksamheten
på kullur-, utbildnings- och informationsområdena. Slalen finansierar
lånecentralerna och ger vissa punktbidrag lill folkbibliotekens verksamhel.
Syftet med de statliga bidragen är atl stimulera folkbiblioteksverksamheten,
inte att reglera den.

Utredningen beskriver utifrån kommunernas gemensamma
erfarenheter och ambitioner en grundläggande helhetssyn på mål och
handlingslinjer för folkbibliotekens arbele i framtiden. Utredningen anser att
en sådan gemensam syn på mål, uppgifier och arbetsformer utifrån den enskilda
kommunens lokala förutsättningar och behov är att föredra framför en enhellig
reglering genom lagsliflning.

I ulredningens uppdrag har ingått att göra en analys av
folkbibliotekens siluation i dag.

Ulredningen beskriver vilken roll olika medier spelar för
fullgörandet av folkbibliotekens kullur- och informationsuppgifler. Samtidigt
som biblioteken är öppna för alla lyper av medier intar boken en särställning
som avspeglar sig i bibliotekens omfatlande arbete för litteraturen. Ulredningen
behandlar de krav som utvecklingen inom informationsteknologin släller på
biblioteken och de initiativ som erfordras för alt möta dess konsekvenser.

Bibliotekens möjligheter att vara öppna för alla grupper i
samhället behandlas utförligt i en genomgång av olika former av samverkan med
andra lokala instilulioner och organisationer. Även bibliotekets organisation
och arbetsformer har enligt ulredningen betydelse för kvalilet och effektivitet
i verksamhelen.

En viklig uppgifl för utredningen har varit att undersöka
effekterna av de statliga stödinsatserna och att förutsättningslöst diskutera
deras framtida utformning.

Ulredningen finner att de nuvarande punklbidragen till
lokala bibliotek endast till en viss del har bidragit till den
standardutjämning i biblioteksverksamheten mellan olika kommuner som har varit
huvudsyftet med bidragen. Av slörre betydelse är enligt utredningens bedömning
de regio-

Prop. 1984/85:141 11

nala
insaiserna som länsbiblioteken med statlig delfinansiering har byggt upp. Tyngdpunkten
i den regionala verksamhelen ligger pä kompletlerande medieförsörjning,
rådgivning och informalion inkl.forlbildning samt specialtjänster inom vissa
delområden.

En
ytterligare satsning på regionala biblioteksfunktioner är enligt utredningen
ett effektivt sätt att stimulera och stödja folkbiblioteksverksamhet i små och
resurssvaga kommuner. Därför föreslår utredningen atl slaten successivt under
en treårsperiod ökar stödel liU länsbiblioiek, under näsla budgelår med 35 nya
grundbelopp till lotalt 185 grundbelopp, motsvarande totalt 11,7 milj. kr. Det
ökade slödel gör det möjligt all förstärka länens resurser för
bl.a.dalorbaserad informationsverksamhet saml rådgivning och forlbildning. Ett
särskilt tidsbegränsat stimulansbidrag föreslås för uppbyggnad av regionala
lalboksbesiånd.

Del
ökade regionala stödel skall enligt utredningens förslag finansieras genom en
omfördelning av de medel som hittills har anvisais till lokala punktbidrag.
Slödet till lokal biblioteksverksamhet bör koncentreras till allmänna
utvecklingsbidrag lill de resurssvagasle kommunerna. Ulredningen anser
dessutom all del bidrag som ulgår lill inköp av litteratur på invandrar- och
minoritetsspråk i fortsättningen kan inriktas pä i huvudsak centrala och
regionala behov och därför uppgå till ett mindre belopp.

Utredningen
föreslår vidare särskilda medel för folkbibliotekens metodutveckling, bl. a.
med ny teknik och nya arbetsformer.

Av
betydelse för en effektiv folkbiblioteksverksamhel är enligt ulredningen
samspelet med cenirala instanser, i första hand slatens kulturråd och
kommunförbunden, men även andra statliga myndigheter och cenirala organ.

Ulredningen
beskriver de centrala statliga uppgifter som är av betydelse för den kommunala
biblioteksverksamheten. Utredningen anser alt kulturrådets uppgifter bör
anpassas till den föreslagna inriktningen av de slatliga stödinsatserna med
tyngdpunkterna på regionalisering och verksamhetsutveckling. För en
effektivare samordning av de statliga myndigheternas insalser på
biblioteksområdet föreslår utredningen inrättandet av etl stadigt
biblioteksråd.

Ulredningen
har haft uppgiften att särskilt analysera det centrala serviceorganets
Bibliotekstjänst AB roll för folkbiblioteken. Utredningen föreslår atl slaten
efter förhandling övertar ansvaret för företagels katalogdatabas. Detla skulle
underiätta en samordning med den statliga databasen LIBRIS och möjliggöra en
renodling av förelagets servicefunktioner.

Utredningen
lämnar också synpunkter bl.a.på slatliga biblioleksupp-gifter inom särskilda
verksamhetsområden, den statliga produktionen av statistik på området saml den
slatliga utbildningen av bibliotekarier.

Prop. 1984/85:141 12

4
Förslagen till riksdagen 4.1 Övergripande frågor

4.1.1
Sialens roll

Genom
riksdagens beslut år 1974 i anledning av propositionen 1974:28 om den slalliga
kulturpolitiken fastställdes kullurpoliiiska mål (KrU 1974: 15, rskr 248). De
rikllinjer för åtgärder på kullurområdel som därmed antogs avser den statliga
kulturpolitiken.

En
politik för litteratur och läsning liksom bibliotekspolitiken berör
verksamheter som i huvudsak ligger utanför den slatliga sektorn. Litteraturen
skapas av självständigt verksamma upphovsmän. Den ges ut, marknadsförs och
säljs på kommersiella villkor genom företrädesvis enskild företagsamhet. Det
kommunala folkbiblioleksväsendet är samhällets största insats på litteraturens
område. Uppgiflen att tillhandahålla böcker och främja läsning ingår i
folkbibliotekens vidare roll som lokal kullurinslitu-lion.

I
1974 års kullurpoliiiska beslut faslslälldes också ansvarsfördelningen på
kulturområdet mellan stat, landsting och kommun. Det konstaterades atl
uppgifterna på kulturområdet endast i ringa omfattning reglerats genom
särskilda lagar. Staten skulle inrikta sina insalser på alt slimulera kulturverksamheten
i landet och inte på atl reglera den. Slalen förutsattes ta elt allmänl ansvar
för frågor av gemensamt intresse för de organ som verkar inom kulturområdet.

1
propositionen angavs vidare riktlinjer för de slalliga kullurpoliiiska åtgärderna.
Dessa skulle ses som etl instrument för att skapa elt samhälle som präglas av
jämlikhet och som ger människor möjligheter till elt rikare hv.

Litteratur-
och folkbiblioteksområdena behandlades utifrån dessa riktlinjer utförligt i
den andra kulturproposilionen (prop. 1975:20). Då infördes del statliga
litteraturstödet och statsbidragen lill folkbiblioteken gavs den utformning de
i alll väsentligt har i dag. En försöksperiod med statligt slöd till bokhandeln
bötjade år 1977 och särskilda bidrag till regional biblioteksverksamhet
infördes år 1979.

De
statliga bidragen lill bokbranschen och folkbiblioleksverksamhéten är
marginella i jämförelse med de lolala kostnaderna för verksamhelen. De uppgår
till omkring 3 % av vardera den totala försäljningen av allmänlilteralur och
kommunernas totala driftskostnader för folkbiblioleksverksamhéten. Likväl är
de statliga stödinsatserna betydelsefulla för förverkligandet av de
kullurpoliiiska ambitionerna.

Jag
vill någol belysa de olika statliga insatserna och deras betydelse för dem som
verkar på bok- och folkbiblioteksområdena.

Förfaiiarnas
och översättarnas villkor bestäms av den ersällning de får från sina bokföriag.
En stor betydelse har också den ersättning som upphovsmännen får för
biblioteksutlåningen. Denna ersättning finansieras av

Prop. 1984/85:141 13

staten
och fördelas av styrelsen för Sveriges författarfond i vilken en majoritet av
ledamöterna företräder författarna. Fonden fördelar viss del av medlen efter en
kullurpolilisk profil. Yngre författare och översättare, liksom upphovsmän lill
s. k. smal litteratur, dvs. svårsåld men värdefull litteratur, gynnas.

Slaten
påverkar upphovsmännens villkor också genom de skatteregler som gäller för
deras inkomsler. Regeringen har nyligen överlämnat elt förslag lill riksdagen i
denna fråga (prop. 1984/85:93).

Utgivningen
bedrivs näslan helt i privat regi. Statliga institutioner är dock betydande
köpare av litteratur. Ännu större betydelse hårde kommunala inköpen lill
skolan och folkbiblioteken.

Slalen
ger sedan år 1975 ell direkl ekonomiskl stöd till bokutgivning i syfte atl
garanlera en mera mångsidig och kvalificerad utgivning än vad som skulle bli
fallet på renl kommersiella villkor. Indirekt främjar slödel förekomsten av små
och medelstora bokförlag. Statliga kreditgarantier kan beviljas för all slödja
mindre förlag och möjliggöra etablering av nya föriag.

Även
den kommersiella bokdistributionen ligger näslan uteslutande på privata
förelag. Inköp från slal och kommun är också här av betydelse.

Utvecklingen
har sedan år 1970 präglats slarkt av bokklubbarnas expansion, medan bokhandeln
förioral marknadsandelar. Bokklubbarna har under denna lid femdubblal sin
försäljning. Under de senaste åren har dock bokhandeln åler ökal sin andel
någol.

Slatligt
slöd lill bokhandeln infördes år 1977, i försia hand i form av slatliga
krediler till mindre bokhandlars behov av invesleringar. Slaten har anseti del
vikligt all siärka bokhandeln på mindre och medelstora orler där kundunderlaget
är lilel och lönsamhelen ofta låg. Ambitionen är atl så långt möjligl bevara
del nuvarande bokhandelsnätet.

Staten
slöder sedan år 1981 fackbokhandlars inköp av elt brett sortiment av
kvalitelslilleratur. Delta slöd förulsäller vissa kullurpoliiiska åiaganden som
förläggare och bokhandlare förbinder sig lill i del s.k. fackbokhandelsavtalei.

Sammanfattningsvis
innebär det slatliga stödel till bokbranschen ökade möjligheter i första hand
för mindre förlag, för mindre bokhandlar uianför de stora tätorterna och för
den värdefulla litteraturen med lilen försäljning. Gemensaml för stöden är
syflel atl tillförsäkra allmänhelen elt rikt och varierat utbud av goda böcker.

Näslan
all biblioteksverksamhet bedrivs i offenllig regi. Staten svarar för
finansieringen av de vetenskapliga biblioteken, medan kommunerna har ansvar för
skol- och folkbibliotek. De kommunala biblioteken är slarkl beroende av elt
samspel med bibliotek och institutioner under annal huvudmannaskap och av de
insalser som stat och landsting gör på biblioteksområdet. Genom lånesamarbeiet
inom hela del svenska biblioteksväsendet kan den enskilde oavsett var han bor
få tillgång till de samlade medie- och

Prop. 1984/85:141 14

kunskapsresurserna.
Därigenom skapas en ökad jämlikhet i tillgången till biblioteksservice. Av
betydelse för hela bibliolekssektorn är den övervägande statligt finansierade
bibliografiska verksamheten och del utvecklingsarbele som sker inom
informationsförsötjningen. Staten ansvararock-så för den gemensamma
utbildningen av bibliotekarier.

För
de frågor som behandlas i denna proposition är de kommunala biblioteken av
inlresse och då i synrterfteX folkbiblioteken.

Slaten
hade fram lUl är 1965 ett större ekonomiskt ansvar för folkbiblioteken genom
ett system med generella statsbidrag. Dessa bidrag fogades in i de slatliga
skatteutjämningsbidragen. De är avsedda att ge kommunerna likvärdiga
förulsättningar atl fullgöra sina uppgifter. Bidragen har också inneburit en
påtaglig utjämning av standarden kommunerna emellan. Denna standardutjämning
har även kommit folkbiblioteken lill del. Vid sidan av skatteutjämningsbidragen
infördes särskilda punktbidrag till folkbibliotek för all ytterligare utjämna
standarden mellan olika kommuner, stödja biblioteksservice till särskilda
grupper samt stimulera experiment och utveckling av nya verksamhetsformer.

Slaten
stöder även länsbibliotekens regionala verksamhel som i huvudsak finansieras
av landstingen. Länsbiblioteken och de statligt finansierade lånecentralerna är
viktiga länkar i Qärrlånesamarbetet. Staten slöder också regional informalion,
rådgivning och fortbildning.

Slatens
kulturråds insatser vad gäller bidragsfördelning, information, rådgivning och
utveckling är exempel på cenirala statliga insatser till stöd för de kommunala
biblioteken.

Att
främja intresset för litteratur och läsning är en naturlig gemensam uppgifl för
författarna, bokbranschen och biblioteken. Även tidningar och lidskrifter samt
radio och TV är betydelsefulla förmedlare av bokinformation och
läsupplevelser. En viktig roll spelar naturligtvis också folkbildningsorganisationer.

Staten
har tagit på sig etl ansvar för en mångsidig läsfrämjande verksamhet. Del
viktigaste fältet för statliga insatser är skolan. Staten kan påverka skolans
arbete genom läroplaner och lärarutbildning. I årels budgetproposition har jag
ingående behandlat vilka krav som kan ställas på skolan vad gäller etl
systematiskt arbete med litteratur och läsning i undervisningen. Skolan har
förutsättningar all uppfylla dessa krav. För att ylleriigare stimulera
inlressel och ansträngningarna atl levandegöra litteraturen och andra
kulturyttringar i skolans arbete har jag föreslagil särskilda medel för etl
mångsidigt ulvecklingsarbete på lokal nivå. Den särskilda kampanjverksamheten
kring kullur i skolan kommer atl följas och samordnas av en särskild
ledningsgrupp som jag enligt vad jag förutskickade i budgetpropositionen
kommer att föreslå regeringen atl tillsätta.

Ett
fortlöpande ansvar atl följa och samordna den statligt finansierade
läsfrämjande verksamheten har statens kulturråd. Exempel på varaktiga
läsfrämjande insatser som finansieras av slaten är de som bedrivs inom

verksamheten En bok för alla och Sliftelsen Svenska
barnboksinstitutet.

Staten har ålagit sig etl ansvar för eftersatta gruppers
litieraturförsörj-ning. Slalligl slöd utgår för utgivning av lättlästa böcker
för grupper med outvecklad läsförståelse. Staten svarar för den alll
övervägande delen av lalboksulgivningen. Punklskriflsböcker framställs nästan
uteslutande i slatlig regi. Slatligl slöd ges till produklion av böcker för
döva, dvs. videogram på teckenspråk. Litteratur på invandrar- och
minoritetsspråk ges ut och sprids med slalligl slöd.

De statliga insaiserna kompletterar och slimulerar
bokbranschens och folkbibliotekens verksamhel utifrån en allmän kullurpolilisk
helhetssyn. Della förutsätter alt stödinsatserna anpassas lill en föränderlig
kommersiell marknad och en lokall uiformad biblioteksverksamhet. Detta kräver
all de slalliga stödinsatserna är flexibla och snabbi kan anpassas till nya situationer
och behov.

De nuvarande stödformerna på litteratur- och
folkbiblioleksområdet har varil i funklion i snarl lio års lid. När
stödåtgärderna infördes hade behoven inom de olika områdena analyserals i etl
omfatlande utredningsarbete. Åtgärdernas lämpliga inriktning, omfallning och
ulformning behandlades ingående under beredningen i regering och riksdag.
Därefier har stödprogrammet genomförts efler mycket detaljerade regler och
anvisningar från regeringens och riksdagens sida. Förvallningsanvarel lades i
huvudsak på kulturrådet, i fråga om slödel lill bokhandeln även på
Bokbranschens finansieringsinstitut AB (BFI). Frågor rörande översyner av den
pågående verksamhelen och överväganden om evenluella förändringar har uppdragits
åt särskilda utredare eller slalliga kommittéer. Ett flertal utredningsförslag
på områdel har överlämnats under de gångna lio åren. Dessa har i regel lell
till endasl mindre jusleringar i de akluella stödformerna.

Jag kommer i del följande alt föreslå en något ändrad
ansvarsfördelning vad gäller den närmare ulformningen av de slatliga
stödåtgärderna på litteratur- och folkbiblioleksområdena. Den omfallande
detaljstyrningen av siödregler och stödbelopp genom beslut av regering och
riksdag är enligt min mening inle längre befogad. I slället bör statens
kulturråd och BFI kunna la ell större ansvar för en flexibel anpassning av
stödinsatserna lill de akluella behoven på resp. område. En sådan löpande
anpassning bör självfallel ske inom ramen för grunderna för stödåtgärderna. Del
bör även i fortsältningen vara förbehållet regeringen och riksdagen alt beslula
om mer principiella förändringar av stödinsatsernas inriktning.

Jag kommer i det följande (avsnitten 4.2.2, 4.3.6 och
4.6.1) atl närmare utveckla mina inlenlioner i della avseende.

4.1.2 Fasta eller fria priser

År 1965 beslöt dåvarande näringsfrihelsrådel all upphäva
bokbranschens dispens från bruttoprisförbudet. Till följd av delta beslut
infördes år 1970 fria priser för böcker.

Prop. 1984/85:141 16

Utvecklingen
på bokmarknaden har som helhet varil mycket gynnsam sedan 1970-talels bötjan.
Bokförsäljningen ökade totalt under dennna tid med omkring 50% mätt i fast
konsumenlvärde.

I
den debatt som föregick avskaffandet av de fasla priserna uppmärksammades
framför alll problem som väntades uppstå på utgivningssidan; kritikerna menade
all den svårsålda och kvalificerade litteraturen och de små förlagen skulle få
problem alt hävda sig när fria priser infördes.

Sådana
problem har inte märkts. Utgivning av s.k.smal litteratur har varit tillfredsställande.
En viktig förklaring lill detta är del slatliga utgivningsstöd som infördes år
1975. Delta stöd gjorde del också möjligt för mindre förlag att konkurrera med
de större. Statliga kreditgarantier har ytterligare förstärkl de mindre förlagens
konkurrensmöjligheter.

Problemen
kom i stället att uppstå på bokdistributionens område.

För
bokhandeln har de fria bokpriserna medfört en ovan konkurrenssituation med en
snabbt växande direktförsäljning från förlagen, framför alll genom bokklubbarna
som expanderade kraftigt mot slulet av 1970-talel. Därtill har en polarisering
skett inom bokhandelsbranschen mellan stora företag i storstäderna och
butikskedjor å ena sidan och små fristående bokhandlar på mindre och medelslora
orter å andra sidan. Del statliga stöd till bokhandeln som infördes år 1977, i
första hand kredilstödel, har visserligen bidragit till alt rädda kvar
nedläggningshotade mindre bokhandlar, men medelsulrymmet har endast möjliggjort
punktinsatser.

Den
mindre bokhandelns utsatta ekonomiska läge, dess svårigheier all föra ut och
lagerhålla den förhållandevis rika utgivningen samt en därmed försämrad
tillgång till aktuell kvaliielslitteratur i slora delar av landet kom sedan
böljan av 1980-lalet alllmer i fokus för den litleraturpoliliska debatten.

1
debatten höjdes röster för att återinföra etl system med fasla bokpriser, ofla
med hänvisning lill Frankrike där en lag om fasta bokpriser infördes i augusti
1981.

Mot
bl. a. denna bakgrund tillkallades bokutredningen med huvudsaklig uppgift att
förutsättningslöst belysa utvecklingen inom bokdistributionen saml analysera
dess orsaker. Kommillén skulle enligt direktiven (Dir, 1981:76) ägna
uppmärksamhet åt vilka effekler som gällande konkurrens-rättslig lagstiftning
och dess tillämpning - framför allt i fråga om bruttoprisförbudet - kan ha
haft för utvecklingen av den nuvarande slrukluren inom bokdistributionen.

Bokulredningen
presenterar en ingående analys av framför allt bokhandelns utveckling sedan
fasiprissyslemel avskaffades.

Utredningen
har anlitat statens pris- och kartellnämnd (SPK) för all klariägga de
strukturella förändringarna i bokdistributionen sedan år 1970. SPK har i sin
undersökning (SPK:s utredningsserie 1983: 14) Handeln med böcker bl. a.
inriktat sig på atl studera de effekter som bruttoprisförbudet kan ha haft för
fackbokhandeln samt möjlighelerna all marknadsföra kultu-

Prop. 1984/85:141 17

rellt
värdefull litteratur. SPK bedömer utvecklingen som övervägande positiv för den
stora allmänheten med hänvisning lill dels efterfrågeökningen i stort, dels
allmänhetens ökade möjlighet all köpa litteratur av god kvalilet till låga
priser. Della skall ställas mol de från andra häll redovisade problemen med
fackbokhandelns försämrade lönsamhet och den smala litteraturens svårighet att
hävda sig på marknaden. SPK konstaterar vidare all del mot bakgrund av
utvecklingen sedan år 1970 inte finns några skäl som talar för atl del skulle
vara positivt för bokmarknaden eller konsumenterna att återinföra
konkurrensbegränsande ålgärder i form av exempelvis fasta priser eller
bruttopriser på böcker.

Bokutredningen
pekar för egen del på alt friprissyslemet i detaljhandelsledet visseriigen
medverkat lill alt konsumenterna gynnas genom att de olika
försäljningskanalerna kan priskonkurrera med varandra. Detta har emellertid
enligt ulredningen - såsom det förutsågs i debatten år 1965 -lett till atl
vissa kanaler, t.ex. varuhus och lågprisbokhandlar, koncentrerat sig på
lättsålda titlar. Fackbokhandeln har därigenom förlorat en del av det ekonomiska
underlag som kunde molivera lagerhållning av elt brett sortiment, inklusive de
smala titlarna. När priset blir ett framträdande konkurrensmedel dras
konsumenien genom prisaktivileter och massexponering till ett fåtal titlar. De
smalare titlarna kommer vid en prisjämförelse i en oförmånlig situation
samtidigt som fackbokhandeln förvänlas ta ansvar för försäljning av hela det
utgivna sortimentet.

Utredningen
nämner ytterligare två faktorer som har bidragit till en försvagning av
fackbokhandelsnälet. För det första har del skapats bokhandelskedjor och
mångfilialföretag som en anpassning till bl.a. priskonkurrensen från
bokklubbarnas sida. Därigenom har prisklyftorna ökat än mer då de nya
storkunderna kunnat åtnjuta mängdrabatter. För del andra har de kommunala
bokinköpen lill skola och bibliotek till stor del kommit att ske genom
upphandling resp. genom samköpsorganisationer direkt hos förlagen. Den lokala
bokhandeln har på detla sätt berövats några av sina viktiga och säkra kunder.

Bokutredningen
framhåller i sin bedömning det kullurpoliiiska intresset av all det finns en
fungerande bokhandel med elt rikt kvalilelsutbud pä många plalser i landel samt
alt den smala kvalitetslitteraturen når ut till sina läsare. I SPK: s analys
slår däremol den lolala bokförsäljningen och den breda allmänhetens möjlighet
atl köpa böcker till låga priser i förgrunden.

Trols
dessa skilda infallsvinklar vid bedömningen av utvecklingen och nuläget på
bokmarknaden drar bokutredningen och SPK samma slutsats i fråga om ell evenluelll
införande av fasla bokpriser. Ulredningens huvudargument mol etl system med
fasla priser är alt elt sådant inte skulle fa avsedda kulturpolitiska effekter.

Ulredningen
anser all fasla priser skulle medföra en allmänt högre prisnivå för böcker,
vilket skulle leda till en total försäljningsminskning. 2 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr
141

Prop.
1984/85:141 18

Det är enligt utredningen vidare inte givet att ökade
bokhandelsmarginaler på mer efterfrågad litteratur skulle förbättra den smala
litteraturens ställning, avsevärt ändra lagerhållningen eller garantera en
bättre lönsamhet förde mindre enheterna. Utvecklingen mot en ökad
lageromsättningshas-lighet samt slörre och färre försäljningsställen är också
ungefär densamma i länder med fasta bokpriser. Till detla kommer att en
reglering mot branschens önskemål enligt ulredningen skulle skapa svåra
tillämpningsproblem och bli lätt att kringgå.

Mot denna bakgrund är utredningen inte beredd att föreslå
nägon ändring i den näringsrättsliga regleringen av bokbranschen.

De syften som en kulturpolitiskt moliverad återgång till
fasta bokpriser skulle främja, tillgodoses enligt utredningens uppfattning i
väsentlig utsträckning av ett ulvecklat fackbokhandelsavtal och genom statligt
engagemang i ett program för slöd till bokhandeln.

En majoritet av remissinstanserna, däribland
marknadsdomslolen, näringsfrihelsombudsmannen, statens pris- och kartellnämnd.
Svenska bokförläggareföreningen. Bok-, pappers- och konlorsvaruförbundet samt
några kommuner, ansluter sig till ulredningens uppfattning att fasta bokpriser
inle bör införas. Kulturrådet, Landsorganisationen, Sveriges förtätlartor-bund,
Sveriges servicebokhandlareförbund och Arbetarnas bildningsförbund uttalar sig
i princip för ett fastprissyslem. Kulturrådet anser emellerlid all branschens
negativa inslällning till fasta priser i praktiken har avgjort frågan även om
fasla priser vore alt föredra. Förtätiartorbundet vill inte binda sig för en
konkrel utformning av etl syslem med fasta priser.

I remissopinionen ålerspeglas samma skilda
värderingsgrunder i fräga om bokmarknadens ulveckling som skiljer
bokutredningens och SPK:s analyser. Ulredningens bedömningar kritiseras å ena
sidan av näringsfrihetsombudsmannen som alltför negativa med lanke på bokens
ökade tillgänglighet genom t. ex. bokklubbar. Å andra sidan finner de
inslanser som inle vill anslula sig lill ulredningens slutsatser alt
utvecklingen medfört allvarligare negativa konsekvenser än vad utredningen
hävdar. Några instanser, däribland Tjänsiemännens centralorganisation.
Landsorganisationen och Arbetarnas bildningsförbund, föreslår atl frågan om
faslpris blir föremål för ytterligare ulredning.

För egen del ansluler jag mig till bokulredningens och
flertalet remissinstansers uppfatlning att den näringsrätlsliga lagsliftningen
inte bör ändras för bokbranschens del. Jag konstaterar vidare all de båda
dominerande branschorganisationerna. Svenska bokförläggareföreningen och Bok-,
pappers- och konlorsvaruförbundet, avvisar olika former av konkurrensbegränsning.
Jag utgår således från atl det från branschens sida f. n. inle föreligger någol
intresse alt söka dispens från bruttoprisförbudet enligt konkun-enslagen
(1982:729).

Mill ställningslagande i denna fråga grundas på den
bedömningen all i och för sig eftersträvade kulturpolitiska syften svårligen
kan uppnås ge-

Prop. 1984/85:141 19

nom
ett system med fasta bokpriser. Återinförandet av fasta bokpriser skulle i vart
fall inte kunna återställa den branschstruktur som rådde före år 1970. Snarare
skulle bruttopriser för böcker kunna medföra oönskade effekter som står i strid
med litteraturpolitiska och konsumentpoliliska strävanden.

Brisler
finns dock. Dessa hänför sig i första hand till dels bokhandelns brislande
lönsamhei i de små enheterna, framför alll på små och medelstora orter, dels
den smala kvalitetslitleraturens, särskilt någol äldre verks, svaga ställning
på marknaden.

Några
instanser förordar med hänvisning lill detta en förnyad prövning av
brulloprisfrågan och att detta skall ske efter en grundligare analys än den som
bokutredningen företagit.

För
egen del finner jag del berättigat all förknippa vissa av de nämnda bristerna
med del rådande friprissyslemet. Enligt min mening kan emellertid frågan om
fasla eller fria priser inte i försia hand avgöras på principiella grunder
genom ytteriigare analyser och utredningar. Jag anser att del är fråga om en
polilisk bedömning om branschen kan anses ta elt tillräckligt kulturpolitiskt
ansvar vid tillämpningen av ett system med fria priser. Skulle de nämnda
bristerna vad gäller kvalitetslitteraturens spridning över landet bli
väsentligt allvariigare bör statsmakterna enligt min mening kunna ta upp de
lilteralurpolitiska styrmedlen, inkl. frågan om fasta priser, lill ny prövning.

Jag
anser för egen del atl bristerna i bokdistributionen i dagslägel kan avhjälpas
mer verkningsfullt genom ett kulturpolitiskt ansvar från branschens sida saml
genom statliga stödinsatser till den del av bokhandeln som har problem.

Under
beredningen av mina förslag har jag varil i kontakt med de båda partema på den
kommersiella bokmarknaden, företrädare för förläggare och bokhandlare. Båda
parter har förklaral sig beredda till ekonomiska åiaganden i syfte att bidra
till en mer kulturpolitiskt inriktad bokdistribution. Båda har vid dessa
tillfällen liksom i sina ställningstaganden i samband med bokulredningens
förslag hävdat att dessa åtaganden förutsätter etl visst ökal ekonomiskt
åiagande också från statens sida. Framför alll med hänsyn lill de mindre
enheterna bland förlag och bokhandlar anser de också atl statliga stödinsatser
är nödvändiga för atl bibehålla nuvarande struktur i branschen.

Jag
kommer i del följande all föreslå en relativt sett mycket kraftig ökning av de
statliga insatserna på bokdistributionens område. De föreslagna åtgärderna är
ägnade att förbättra förutsättningarna för främst den mindre bokhandeln saml
alt öka efterfrågan och tillgängligheten av kvalitetslitteratur. Mina förslag
i det avseendet förutsätter de nya åiaganden som branschen i dagarna har kommil
överens om i ett nyll fackbokhandelsavtal. Jag återkommer i det följande
(avsnitt 4.3) till avtalets innebörd och den närmare utformningen av de från
min sida föreslagna stödåtgärderna.

Prop.
1984/85:141 20

De gemensamma ansträngningar som staten och bokbranschen
nu bör göra kan enligt min mening bidra till alt motverka de brister som det
nuvarande syslemet med fri priskonkurrens medför samtidigt som fördelarna med
del också fortsällningsvis utnyttjas.

Regeringen bör bereda riksdagen tilllälle att ta del av
vad jag har anfört om den näringsrätlsliga lagstiftningen för bokbranschens
del.

4.1.3 Bibliotekslag

Frågan om en lagstiftning på folkbiblioleksområdet har
diskuterats under i stort sett hela 1900-talet. Riksdagens ställningstaganden
i lagfrågan kan sammanfallas i statsutskottets uttalande år 1965, samma år som
de generella statsbidragen lill kommunala bibliotek avlöstes av skatteutjämningsbidragen.
Utskottet yttrade att biblioteksväsendel kunde anses vara så slarkl förankrat i
den kommunala verksamheten att det fanns anledning räkna med alt kommunerna
uppfyllde sina skyldigheter på detla område utan atl obligalorielagsiifining
lillgreps.

Lilteraluruiredningen (U 1969:49) bedömde i silt
betänkande (SOU 1974:5) Boken att man hade anledning all anla alt del
engagemang som kommunerna visat i fråga om biblioteksverksamheten skulle komma
atl fortsätta ulan några statliga påtryckningar. Å andra sidan ansåg ulredningen
det angeläget alt statsmakterna fastställde vad som var folkbiblioteksverksamhetens
mål och vem som bar ansvarel för verksamhetens utformning på olika nivåer. Vid
preciseringen av syflel med biblioteksverksamheten skulle vidare kunna
fastslås att fria boklän och samverkan biblioteken emellan var grundläggande
drag. Slutligen uttalade ulredningen att det fanns anledning all på nyll
aklualisera frågan om bibliotekslagstiftning om den ojämna biblioteksstandarden
kommunerna emellan skulle bli bestående för någon längre tid eller
utvecklingen inom biblioteksområdet ta en annan inrikining - om kommunerna
l.ex. mot all förmodan och statsmakternas intentioner skulle avgiftsbelägga
viss biblioteksservice.

Lilleraluruiredningens förslag låg lill grund för den
andra kulturproposilionen (prop. 1975:20). Dåvarande chefen för
utbildningsdepartementet anslöt sig där (s. 208) lill ulredningens överväganden
när det gällde behovet av en normerande lagsliflning. Han framhöll härulöver
all vissa av de argument som i den allmänna diskussionen anförts för en
bibliolekslag-stiftning skulle kunna tas till intäkl för detaljerade
beslämmelser också för verksamheten inom andra delar av kullurområdel. Ett
sådani synsätt vore oförenligt med de riktlinjer för den statliga
kulturpolitiken som sialsmaklerna hade lagt fast året dessförinnan (prop.
1974:28, KrU 15, rskr 248), Riksdagen anslöt sig lill dessa överväganden (KrU
1975: 12, rskr 201).

I nyss nämnda 1974 års kullurpoliiiska proposition hade
däremot förls etl ingående resonemang om behovet av en för stal, landsting och
kommuner samlad målsättning för insatserna på kullurområdel. 1 propositionen
bedömdes att de mål som fastställdes för den statliga kulturpolitiken

Prop.
1984/85:141 21

självfallel skulle få slor betydelse också för kommuner
och landsting genom att de gav uttryck för de ramar inom vilka kulturpolitiken
i samhället bör bedrivas.

Riksdagen har under den gångna tioårsperioden etl flerlal
gånger avvisat molionsvis framförda krav på bibliolekslagsliflning. Därvid
uttalades bl.a. att det självfallet är angeläget alt man i de olika kommunerna
kan erbjuda invånarna en god biblioteksservice men att ansvaret för delta
primärt måste ligga hos kommunerna själva.

Folkbiblioleksutredningen konstaterar att den allmänna
utvecklingen av ansvarsfördelningen mellan stal och kommun inle talar för en
bibliotekslag. Sedan flera år. och med särskild intensitet under den allra
senasle liden, pågår ell målmedvetet arbete för att delegera beslutanderätt
lill kommunerna och minska den statliga regleringen. Kommunsammanläggningar
och skalteutjämningssystem har lett till slörre saml ekonomiskl slarkare och
mer jämbördiga kommuner. En bibliotekslag, vars huvudsakliga syfte skulle vara
all garantera en standardutjämning av biblioteksverksamheten mellan
kommunerna, skulle dock enligt ulredningen förutsätta statsbidrag i en omfallning
som i nuläget och under överskådlig tid inte går all få lill slånd.

Ulredningen är däremol angelägen alt framhålla att del är
viktigt alt få lill slånd en helhetssyn på folkbibliotekens verksamhet. En
sådan kan åstadkommas om de förslag till mål och riktlinjer utredningen lägger
fram vinner bred anslutning.

Remissopinionen är splittrad i fråga om en lagsliflning på
folkbiblioleksområdet. Det är emellerlid endast ett fålal inslanser som direkt
förespråkar en lagstiftning med syftet att genom detaljerade normer för
verksamhelen ivinga fram en slandardutjämning kommunerna emellan. Däremol beklagas
i ett antal yttranden all utredningen inte djupare analyserat rörutsättningarna
för en bibliotekslag.

Etl stort antal remissinstanser, däribland ett liolal
primärkommuner och många organisationer, hävdar behovet av en
bibliotekslagsliftning med etl betydligt mer begränsal innehåll än vad som
hittills förutsatts i diskussionen om en bibliotekslag. Bland statliga
instanser gör sig kulturrådet till språkrör för denna uppfatlning. Enligt rådel
ökar möjlighelerna all uppnå gemensamma mål och riktlinjer om en kortfattad lag
införs med innebörden alt det skall finnas etl folkbibliotek i varje kommun,
all del skall finnas fackuibildad bibliotekariepersonal i varje kommunall
bibliotekssystem samt att folkbibliotekens förmedling av böcker (inkl.
talböcker), tidningar, lidskrifter och annal irycki malerial skall vara
avgiftsfri för låntagaren. Genomgående anges av förspråkarna för en begränsad
lagsliflning syflel med en lag vara alt för framtiden säkerslälla principen om
avgiftsfri biblioteksservice. Däremol instämmer andra, däribland Svenska
kommunförbundet, i principen om en generell avgifisfrihel, men understryker
att frågan yttersl beslulas av de förtroendevalda i kommunerna. Även stats-

Prop. 1984/85:141 22

kontoret,
landstingsförbundet samt några kommuner och landsting vänder sig mol all
lagstiftning används på biblioteksområdet

För
egen del vill jag anföra följande. Kommunernas vilja atl leva upp till sitt ansvar
för folkbibliotekens verksamhet kan avläsas av den utveckling som skett de
senaste decennierna. Bara under 1970-talet har kommunernas anslag till
biblioteksverksamheten ökal med över 50% räknat i fasl penningvärde. En reell
expansion har fortsatt även in på 1980-lalel. Det är först under de allra
senaste åren som den ekonomiska åtstramningen har gjort sig gällande även på
biblioteksområdet, men det finns uppenbart en allmän slrävan alt skydda
biblioteksanslagen från mera drastiska nedskärningar.

Under
tiden sedan 1970-lalets böijan har också standardskillnaderna mellan olika
kommunala bibliotek minskat. De mindre kommunernas biblioteksanslag har vuxit
snabbare än de största kommunernas. Samtidigt är folkbiblioteksverksamheten del
område inom kommunernas kulturseklor där de kommunala ojämnheterna är minst.
Betydligt slörre skillnader finns för anslagen till teater, musik, dans och
utställningsverksamhel.

De
argument som anförs för en bibliotekslagsliftning som en metod att tillförsäkra
den enskilda medborgaren rätt och möjlighel till en likvärdig biblioteksservice
var hon än bor har redan i 1975 års andra kullurproposi-lion bemötts med
hänvisning till alt de skulle kunna las till intäkt för detaljerade
beslämmelser också för den verksamhel som kommunerna svarar för inom andra
kulturområden. Etl sådant synsätt skulle emellertid åsidosätta kommunernas
självstyrelse och försvåra den anpassning till lokala initiativ och önskemål
som del kanske är mer angelägel att tillgodose på kulturområdet än på många
andra områden.

Huvudargumentet
mot en bibliotekslagsliftning med detaljerade normer för verksamheten har under
del gångna decenniet varil alt den kan molverka sitt syfte genom att
miniminormer lätt kan utvecklas till maximinormer. På samma grunder anser jag att
en lagsladgad avgifisfrihel skulle kunna uppfattas som den enda självklara
gemensamma målsättningen för folkbiblioleksväsendet som helhet och därmed
försvaga värdet av andra målformuleringar som kanske är lika väsenlliga men
som inle lika lätl kan formuleras som lagbestämmelse.

Den
opinion för en bibliotekslag som nu har kommit lill ullryck bland
remissinstanserna och i den allmänna debatten syftar i huvudsak lill atl genom
lagbestämmelse även i framtiden skydda den kommunala bibliotekssektorn från avgiftsbeläggning.
I denna speciella fråga vill jag anföra följande.

Ingen
kommun har i dagens läge infört en allmän låneavgift på bokutlåning och de
medier som för vissa grupper ersätter böcker, trots alt delta är fullt lagligt.
Enligt min bedömning ligger två skäl bakom dessa ställningstaganden i
kommunerna.

För
del försia anses folkbiblioteket bland de kommunalt ansvariga ha en

Prop.
1984/85:141 23

särslällning som kulturinstitution. Den fria tillgången
till informalion anses vara elt av samhällets viktigaste medel för att främja
fri åsiktsbildning och en demokratisk samhällsutveckling. Arbetet för au bredda
intresset för böcker och läsning blir inle bara en viktig kulturupppift utan
också etl centralt inslag i den demokratiska processen. Folkbiblioteket anses
också genom sin folkbildningsuppgift och sin nyckelroll som informationscenlral
ha en särställning jämfört med andra institutioner på kultur- och fritidsområdet.
Mol denna bakgrund finns del en djupt rotad ideologisk lanke bakom ambitionen
all folkbiblioleksverksamhéten skall vara avgiftsfri.

I kommuner där detta ideologiskt färgade argument inte har
bärkraft har elt annal, mera prakiiskl skäl varit avgörande för
ställningstagandet i avgiftsfrågan. Om avgifier skall införas måsle nivån vara
sådan all koslnaderna för alt administrera avgiftssystemet täcks och ett
verkligt tillskott av medel lill finansieringen av den kommunala
kulturverksamheten uppstår. Detta förutsätter en sådan nivå, att man av
kullurpoliiiska skäl omedelbarl ser behov av all skydda vissa grupper mol
effeklerna av avgifterna. Detla kan gälla de unga och de äldre låntagarna samt
grupper med låga inkomster. Den administraliva ordningen kompliceras därigenom
ytterligare och kan leda lill att avgifterna läggs på en ännu högre nivå.

Överväganden av denna arl har lett till all ingen kommun
hillills har infört avgifter. Kommunerna har därvid enligt min mening gjort en
rimlig och rationell bedömning. Jag ser inga skäl att i lag förbjuda avgifter.
Jag förutsäller alt bokullåningen även i framtiden skall vara kostnadsfri för
låntagaren.

Regeringen bör bereda riksdagen lillfälle alt la del aV
vad jag har anförl om lagstiftning på folkbiblioteksområdet.

4.1.4 Postia.xorna och bokdistributionen

Före den 1 juni 1981 fanns etl särskilt s. k. Irycksaksporlo,
vilket innebar att distributionen av irycksaker rabalterades. De höga
adminislraliva kostnaderna för denna laxesätlning och trycksaksförsändelsernas
dåliga lönsamhet ledde dock till atl posten övergick till en laxesätlning
efler beford-ringsstandard i stället för efter innehåll.

För all någol minska de negativa effeklerna för
kulturlivet av trycksaksportots avskaffande infördes elt system med s. k.
frankoeliketler. Detla innebar bl. a. att bokförlag, bokhandlar, utgivare av
kulturtidskrifter m. fl. kunde använda i förväg inköpta särskilda etiketter som
gav rabatt pä vissa brevförsändelser.

Trots denna åigärd har utvecklingen av porlokoslnaderna
under senare år varit kännbar för särskilt de små företagen och utgivarna på
områdel. För de i bok- och lidskriflssammanhang särskilt akluella viklklasserna
har nämligen portokostnaderna ökat mångdubbelt i jämförelse med koslnaderna
för atl skicka ett normalbrev om 20 gram. Della hänger samman med alt alll
slörre vikl numera fästs vid principen om koslnadsbaserad prissält-

Prop.
1984/85:141 24

ning i postens verksamhel och all poslens haniering av
försändelser i lyngre viktklasser är jämförelsevis resurskrävande.

Den nämnda kostnadsutvecklingen föranledde bokutredningen
all föreslå atl förhandlingar skulle inledas med poslverkel om en generell
porlo-nedsällning för brevbefordran av böcker.

En särskild arbeisgrupp med företrädare för
kommunikations- och utbildningsdepartementen saml postverket och statens
kulturråd har under en tid arbetat med alt söka finna lösningar på de problem
som portoavgifterna medför för bokföriag, bokhandlar och
kulturtidskriftsulgivare.

I anslutning till atl regeringen beslöt om portohöjningar
fr. o. m. december 1984 beslöt också postverket om en något lägre portohöjning
för frankoeliketler som avser ekonomibrev. Dessa kommer lill användning för
främsl bokförsändelser.

Arbetsgruppen har dock konstaterat atl det finns skäl all
ytteriigare siudera hur kostnaderna för distributionen via posten av böcker och
tidskrifter kan nedbringas för de avsändarkategorier som det av kullurpoliiiska
skäl är särskilt angeläget all värna om, nämligen de små bokförlagen och
bokhandlarna saml kullurtidskriflsutgivarna. Ett arbele har därför inletts med
sikle på åtgärder enligt två linjer.

Den ena lar sin utgångspunkt i alt de subvenlioner som ges
i form av portonedsättningar skall göras mer effektiva genom atl i slörre
utsträckning riktas och anpassas till den grupp av motlagarkalegorier som är
av särskilt kulturpolitiskt intresse, dvs. i försia hand de som jag nyss har
nämnt. Poslverkel har förklarat sig villigt alt delta i etl sådant arbele.

Den andra har sitt ursprung i kontakler som poslen har
hafl med enstaka förlag. Poslen anser sig därvid kunna konstatera atl en slor
del av den distribution som sker av böcker är mindre ralionell. Genom
samordnings-och effektiviseringsålgärder kan den förbättras för många förlag,
bokhandlar och kulturtidskriftsulgivare. Poslen avser därför att ta konlakl
med enskilda företag och utgivare för all söka finna förenklingar i deras
distribution. Samtidigt skulle man kunna ge porlorådgivning och diskutera
olika marknadsföringsålgärder.

Biblioteken har också koslnader för distribution av böcker
och tidskrifter. Sedan hösten 1984 samarbetar posten med Bibliotekstjänst AB i
en försöksverksamhet rörande distributionen av fjärrlån - vid sidan av den
reguljära lånekedjan - mellan elva bibliotek i landel. Om försöksverksamheten
faller väl ut kan samarbetet komma alt utvidgas lill fler kommuner. Ett
fortsatt arbete enligt dessa båda huvudlinjer bör, enligt min mening, kunna
leda till atl de som är känsligast för porlokoslnaderna, nämligen de små
förlagen och bokhandlarna samt kulturlidskriftsulgivarna, på sikt skall kunna
få en mindre koslnadskrävande distribution.

Jag avser all senare föreslå regeringen alt uppdra ål
statens kulturråd atl i samarbete med poslverkel, och med dellagande av
föreirädare för berörda branscher, fortsätta del arbete som den nämnda
arbetsgruppen har

Prop.
1984/85:141 25

inlett. Resultatet därav saml eventuella förslag som
kräver ställningslagande av statsmakterna bör redovisas för regeringen så
snart som möjligt.

Jag har i denna fråga samråtl med chefen för
kommunikationsdepartemenlet.

4.1.5 Överväganden för budgetåret 1985/86

Mina förslag i det följande innebär inga radikala
förändringar av de statliga insaiserna på bok- och folkbiblioleksområdet. En
väsentlig ulökning av de ekonomiska insaiserna förordas dock samtidigt med en
viss förändring av inriktningen av de olika stödformerna. Ansvarsfördelningen
bör ändras när det gäller beslut om den närmare ulformningen av stödinsatserna.
Mina förslag innebär att del slatliga åtagandet på området litteratur och
folkbibliotek ökar med ca 12,7 milj. kr.

Under litteraturstödet avser den största föreslagna
ökningen en särskild satsning på klassikerulgivning under en lid av tre år. För
nästa budgetär bör 4 milj.kr. anvisas för detla ändamål. En ökning med 400000
kr. föreslås för utgivning av lättlästa böcker.

En kraftig ökning föreslås för det slatliga slödet till
bokdistribution och bokhandel. Jag föreslår en ökning av anslagsmedlen med 2,8
milj.kr. till totalt 7 milj. kr. för slöd till fackbokhandel och övrig
bokhandel inkl. det nuvarande kredilstödel.

De föreslagna ålgärderna för bokbranschen förutsätter ell
nytt fackbokhandelsavtal mellan bokförläggare och bokhandlare.

På folkbiblioleksområdet föreslår jag en omfördelning av
medel som f. n. anvisas för lokala punktbidrag lill slödet lill regional
biblioteksverksamhet. Därigenom kan antalet grundbelopp lill länsbiblioteken
öka med ylleriigare 35 lill totalt 185 grundbelopp. En ny satsning av 3
milj.kr. föreslås för att slimulera kommuner och företag lill inrällande av
arbetsplatsbibliolek. Särskilda medel föresläs också för folkbibliotekens arbele
med verksamhetsutveckling. Verksamhelen vid lånecentralerna föreslås bli
reglerad efter förhandlingar mellan staten och berörda kommuner. För inköp av
talböcker för den regionala lalboksverksamheien föreslås ett nyll bidrag om 2
milj. kr. all fördelas av talboks- och punktskriflsbiblioteket.

Mina förslag lill anslagsförändringar redovisas i detalj
under avsnitt 6 Anslagsberäkningar för budgetårel 1985/86.

4.2 Det statliga stödet till bokutgivning och bokförlag

I del följande kommer jag försl all behandla del statliga
ulgivningsstödel som helhel och statens kulturråds uppgifier i samband med
detta. Därefier lar jag upp förslag till nya slalliga insatser pä
litleraturområdel, nämligen dels slöd till utgivning av klassiker för skolans
behov, dels ell slort svenskt uppslagsverk. Slulligen behandlas det slatliga
slödel lill litteratur på invandrar- och minoritetsspråk, lättlästa böcker och
En bok för alla samt de slatliga kreditgarantierna lill bokförlag.

Prop.
1984/85:141 26

4.2.1 Grunderna för ulgivningsstödel

Min bedömning: Det slatliga ulgivningsstödel bör
bibehållas oförändrai vad gäller grunderna för stödet. Delta innebär att

1.
de nuvarande
stödkalegorierna och deras utformning som förhands- resp. efterhandsslöd även
fortsättningsvis bör tillämpas,

2.
slödet även
fortsättningsvis bör knylas till högsla lillåtna förlags-nettopriser,

3.
en begränsning
av stödel lill titlar med högsl en viss försåld upplaga inle bör införas.

Bokutredningens förslag: Överensslämmer med min bedömning
utom vad gäller punkten 3, där utredningen föreslår spärrtrösklar vid en
försåld upplaga av 8000 resp. 10000 exemplar för atl effektivisera slödel.

Remissinstanserna: Samtliga instanser som berör
ulgivningsstödel förutsätter atl det bibehålls på minsl nuvarande anslagsnivå.
Förslaget om en begränsning av stödet för böcker med hög försåld upplaga får
ell blandat mottagande. De som tillstyrker pekar i några fall på risken för
oönskade effekler för bokutgivningen som helhet, vilkel också är del
huvudsakliga skälel för avstyrkande instanser. Stödets villkor vad gäller
högsta lillåtna priser kommenteras av få, varav endasl Svenska
bokförläggareföreningen yrkar på all bestämmelsen avskaffas.

Bakgrund till min bedömning : I del följande kommer jag
alt ge en översikt över dels regeringens och riksdagens lidigare beslut om
slörre ändringar i litteraturstödet, dels de utredningsförslag som har legal
lill grund för dessa beslut. Vidare ges en beskrivning av stödets nuvarande
utformning.

Den statliga litteraturpolitiken grundlades i sin
nuvarande utformning genom del omfallande arbele som 1968 års
lilleraturutredning bedrev och som redovisades i utredningens slutbetänkande
(SOU 1974:5) Boken. Etl regeringsförslag i anledning av utredningens resultat
lades fram år 1975 i den andra kulturpropositionen (prop. 1975: 20).
Propositionens förslag om elt statligt stöd lill litteratur behandlades
ingående av riksdagen (KrU 1975:12, rskr 201). Till följd härav infördes bl. a.
det statliga ulgivningsstödel fr. o. m. budgetåret 1975/76.

Elt statligt stöd motiverades med de besvärande luckor i
bokutgivningen som 1968 års lilleralurulrednings undersökningar hade påvisat.
Utgivningsstödet konstruerades genomgående som ett selektivt stöd för enskilda
boktitlar inom olika lilteraturkalegorier. Stödel för den svenska skönlitteraturen
gavs därvid en sådan omfallning all del kom att gälla huvudparten av utkommande
ny svensk skönlitteratur.

För utgivning av ny svensk skönlitteratur för vuxna och
skönlitteratur

Prop. 1984/85:141 27

för
vuxna i översättning infördes ett efterhandsslöd, dvs. frågan om slöd prövas
försl efler det atl boken är utgiven. Stödbeloppen beräknas efter del antal
tryckark som ingår i boken.

Stöd
lill klassisk litteratur för vuxna och viss facklitteratur i svensk
översällning utgick som produklionsstöd på förhand. För klassisk litteratur
infördes dessulom ett lagerslöd. Stöd till barn- och ungdomslitteratur gavs
delvis också som förhandsstöd, i huvudsak dock i form av stödköp av I 000
exemplar per litel. Stödköpsupplagan fördelades till barn- och ungdomsorganisationer
för läsfrämjande verksamhel.

Därefter
har stödet endast vid elt tillfälle, år 1978, genomgått en slörre förändring. I
propositionen 1977/78:99 om statligt litteraturstöd m. m. föreslogs i första
hand kompletteringar och förstärkningar inom ramen för i slort sett samma
regler som hade gälll tidigare. En utbyggnad och anpassning till reglerna för
efterhandsslöd föreslogs sålunda för facklitteratur saml barn- och
ungdomslitteratur. Dessulom föreslogs elt särskilt projektstöd för särskilt
koslnadskrävande utgivning. Riksdagen beslöt i enlighel med nämnda förslag (KrU
1977/78:22, rskr 274).

Under
den tioårsperiod ulgivningsstödel har funnits har vid ett flertal tillfällen
särskilda utredare resp. en kommitté tillkallats med uppgift atl göra översyner
av grunderna och medelsnivån för slödel. År 1977 tillkallades
stadsbibliotekarien Bengt Holmström som särskild utredare. Hans förslag (Ds U
1977: 14) Statligt litteraturstöd bildade underlag för regeringens och
riksdagens nyssnämnda beslut år 1978. År 1980 tillkallades generaldirektören
Gunnar Petri som särskild utredare. Han presenterade sina förslag i fråga om
ulgivningsstödel i betänkandet (Ds U 1981:5) Slöd lill bokutgivning och
bokföriag. Förslagen gav inte anledning lill beslut om ändringar i
utgivningsstödet. Däremot höjdes anslagsnivån för stödel (prop. 1981/82:100
bil. 12, KrU 30, rskr 360). Slutligen tillkallades år 1982 en kommitté, 1982
års bokuiredning, med uppgift alt bl.a.göra en förutsättningslös översyn av
ulgivningsstödel.

Genom
riksdagens nämnda beslut år 1978 fick stödet i stort sett sin nuvarande
utformning, reglerad i förordningen (1978:490) om statligt litteraturstöd. Del
innebär i korthet följande.

Till
ny svensk skönlitteratur för vuxna, översatt skönlitteratur för vuxna och
facklitteratur för vuxna saml barn- och ungdomslitteratur utgår efterhandsslöd.
Förhandsslöd ulgår lill klassisk litteratur för vuxna och lill särskilt
kostnadskrävande utgivning inom de litteralurkalegorier som normalt kan få
enbart efterhandsslöd. Tecknade serier för barn och ungdom samt litteratur på
invandrar- och minoritetsspråk stöds enligt särskilda regler.

Bidragsfördelningen
och anlalel titlar som erhållit slatligt utgivningsstöd inom de olika
kategorierna under den tid slödel hafl sin nuvarande ulformning framgår av
följande labell.

Det statliga utgivningsstödet 1978/79-1984/85

Medelsålgång (tkr.) och antal stödda titlar

78/79

79/80

80/81

81/82

82/83

83/84

84/85 (anvisat)'

Ny svensk skönlitteratur för vuxna

4 242 (351 titlar)

4 496

(325)

4 139

(224)

4013 (231)

4 720 (228)

5 723 (273)

6 100

Skönlitteratur för vuxna i svensk översättning

1546 (109)

2 153 (131)

2 926 (132)

2 138 ( 94)

2867 (113)

2916 (118)

3 000

Facklitteratur för vuxna

1897 (139)

4057 (247)

3 8.S2 (174)

3 328 (133)

3 698

(143)

3720 (145)

4046

Barn- och ungdomslitteratur

1 558 (133)

1725 (129)

2 326 (153)

2031 (133)

2224 (135)

2381 (147)

2 575

Särskilt kostnadskrävande utgivning (projektstöd)

1015

( 33)

1 191

( 31)

1 145 ( 18)

1 115

( 17)

1201 ( 19)

1420 ( 24)

1325

Klassisk
litteratur

1333 ( 79)

1592 ( 79)

1264 ( 48)

1667 ( 63)

2033 ( 76)

1814= ( 67)

2260'

Barn- och ungdoms-serier

—

-

384 ( 17)

407 ( 17)

499

( 14)

482 ( 15)

500

Litteratur på invandrar- och minoritetsspråk*

446

( 22)

569

( 23)

563

( 22)

594 ( 45)

718 ( 48)

868 (58)

950

' Inkl.stödadminislration Tillkommer ca 500000 kr.
lagerstöd ' Inklusive lagerstöd

■* Beloppen omfattar stöd till produktions- och
distributionskostnader för enskilda titlar samt allmänna förlagskostnader

Enligt kulturrådets åriiga lillämpningsbeslämmelser
(senast Statens kulturråds författningssamling 1984:39-49) gäller för de olika
litleraturkale-gorierna bl.a. följande.

Stödordningarna för ny svensk skönlitieraliir för vuxna
och översatt skönlitteratur för vuxna omfattar romaner, noveller, dikter,
dramalik, aforismer, essäer, biografier med skönlitterär anknytning saml
debatt- och rapportböcker med skönlitterär prägel. Upplagan skall vara minsl
750 exemplar för dikter, dramatik, aforismer och essäer, och minst I 500 exemplar
för övriga genrer.

Avgörande för slöd inom slödordningen för översall
skönlitteratur är originalverkels litterära kvalitet och kvaliteten på
översättningen. Vid urvalel av titlar eftersträvas mångsidighet belräffande
originalspråk. Litteratur frän olika invandrargruppers ursprungsländer
uppmärksammas.

Stödet till facklUieratur för vuxna omfattar såväl svensk
som till svenska översatt fackiilleralur. Minimiupplagan är I 500 exemplar. Vid
fördelningen av slöd beaklas tillgången till och behovel av litteratur inom de
olika fackområdena. Särskild uppmärksamhel ägnas områden med begränsal
publikunderlag. Verkets förväntade livslängd beaktas. Slöd ulgår inle lill

Prop.
1984/85:141 29

läromedel, studiematerial eller vetenskapliga verk med
specialislinrikt-ning, inte heller lill utgåvor av uppslagskaraktär,
hobbyböcker, årsböcker, utställningskataloger eller enklare handböcker.

Slöd utgår till barn- och ungdoinsUlieralur i svenskt
original och i översällning till svenska, både skönlitteratur och
facklitteratur. 1 första hand uppmärksammas svensk originalulgivning och
översatt litteratur från länder med invandrargrupper i Sverige. För
översättningar eftersträvas en god spridning mellan olika språkområden. Stöd
kan också ulgå lill svensk barn- och ungdomslitteratur i översällning ////
invandrar- och minoritetsspråk där bristen på barn- och ungdomslitteratur är
särskilt pålaglig.

Slödordningen för särskilt kostnadskrävande utgivning
omfattar utgivning som inte ryms i de lidigare nämnda stödordningarna, l.ex.
bildverk, samlade verk och åieruigåvor. För koslnadskrävande utgivning av
klassiker, barn- och ungdomsserier och litteratur på invandrar- och minoritetsspråk
hänvisas till resp. stödordning. Projektstöd kan också ulgå för böcker med slor
stil.

Från projektstödet undanlas i princip samma kategorier som
från facklit-teraturstödel. I undantagsfall kan slöd beviljas för kulturpolitiskt
värdefull utgivning som formellt faller under kaiegorin uppslagsverk.
Ordböcker, slörre uppslagsverk och lexikon som inle har etl betydande
allmänkultu-rellt inlresse eller som ges ul för studieändamål är hell
undaniagna från slödet.

Stödet till klassiker omfaltar samlliga kalegorier inom
lilleralurslödel Ulom barn- och ungdomsserier och litteratur på invandrar- och
minoritetsspråk. Med klassisk litteratur jämställs allmänt erkänd
1900-talslitieratur om minsl 20 år förflutit sedan verket gavs ut för första
gången. Vid urvalel av titlar beaktas om verket i dag är tillgängligt på den
svenska bokmarknaden. För utländsk litteratur beaktas behovet av
nyöversättning och den nya översättningens kvalitet. Minimiupplagan är I 000
exemplar för lyrik och 2000 exemplar för övriga genrer.

För lagerhållning av klassiker kan särskilt lagerstöd
utgå. Slödet beviljas för etl år i laget och får avse lägsl 100 och högsl 2000
exemplar av samma boktitel.

Huvudsyftet med slödet lill barn- och ungdomsserier är atl
stimulera utgivningen av nya svenska kvalilelsserier, men också alt möjliggöra
utgivning av kvalitetsserier från andra språkområden, i försia hand de nordiska
länderna. Slöd ulgår dels som projektstöd (förhandsslöd), dels som
efterhandsslöd. Projektstödet avser särskilt koslnadskrävande serieui-givning.
Del kan ges för seriealbum och serieböcker, men också för enslaka serier eller
flera serier i serietidningar. Efterhandssiödel syftar i första hand lill att
stimulera utgivningen av svenska och utländska kvalitetsserier. Del kan endasl
ulgå för seriealbum och serieböcker. Minimiupplagan för serieslödet är 3000
exemplar.

Slödordningen för litteratur pä invandrar- och
minoritetsspråk omfattar

Prop.
1984/85:141 30

dels projektbidrag för produktions- och distributionskostnader
saml allmänna förlagskoslnader, dels särskilt produklionsstöd till sådana
kostnader som beror på all utgivningen sker på annal språk än svenska. Slödet
omfattar skön- och facklitteratur, både originalverk och översättningar, för
barn och vuxna.

Projektbidrag kan ulgå till svenskt förlag som
huvudsakligen ger ut litteratur på invandrar- och minoritetsspråk, för all
trygga den fortsatta verksamheten och förbättra distribulionsmöjligheterna. Med
förlag jämställs organisation eller enskild person som fortlöpande ägnar sig
åt bokutgivning. I undantagsfall kan bidrag utgå till utgivare av enslaka
titlar.

Del särskilda produktionsslödel kan endast utgå till
sådant svenskl förlag som inle kan erhålla projektbidrag. Utgivningen skall ske
i samverkan med organisation eller företrädare för berörd språkgrupp. Stödet
avses täcka kostnader som beror på att utgivningen sker på annal språk än
svenska, t. ex. tryckning med annat alfabet, korrekturläsning, översättning
m.m.

Ulgivningsstödel är konstruerat så all del skall ge en
viss prisålerhål-lande effekt. Stödbeloppet utgör ersättning för en viss del av
verkets tekniska produklionskoslnader. För fullt slöd krävs som motprestation
av förlag eller utgivare alt förlagsnelloprisel, dvs. förlagets pris lill
återförsäljare, inte överstiger del för årel angivna. Överskrids detta pris
fastställs en lägre arkersättning eller ingen ersättning alls. Etl särskilt
stödbelopp ulöver arkersättningen kan ulgå för vissa merkoslnader för l.ex.
svårtillgängligt språkområde, bearbetning eller kvalificeral bildmaterial.

Skälen för min bedömning

I. Bokutgivningen i Sverige ligger, internationellt sett, på en hög nivå,
räknat i antalet titlar per capita. Med lanke på del svenska språkområdets
ringa omfallning finns en belydande bredd och mångfald. Under den gångna
tioårsperioden har utgivningen av allmänlilteralur ökal kraftigt. Även om
förlagsstrukluren i Sverige i stort är densamma som för 15 år sedan, dvs. ett
fålal förlag svarar för huvudparten av utgivningen, ges en slor andel av den
kvalificerade skönlitteraturen ut av små förlag med en utpräglad
kvaliletsinriktning. Del är framför alll inom områden som lyrik, svenska
debutanlverk och utländsk skönlitteratur uianför del engelska språkområdet som
de mindre förlagen har vidgat den svenska bokutgivningen. Små föriag svarar i
stor utsträckning även för svensk och översatt klassikerulgivning. Trols de
senasle årens kärva ekonomiska läge har således möjligheterna atl ge ul böcker
kunnal vidgas och spridningen av utgivningsbeslulen till många olika förlag av
varierande storlek har därmed kunnal bibehållas.

Det statliga ulgivningsstödel har onekligen bidragit till
denna positiva utveckling. Stödets syfte är att, trots att del svenska
språkområdet är litel, tillförsäkra den enskilde medborgaren en bred och
kvalitativt värdefull

Prop. 1984/85:141 31

bokutgivning
som ger möjlighet lill ökad kunskap och kulturell upplevelse.

1982
års bokutredning och en i slort sett enhällig remissopinion anser all de
förvänlningar som riksdag och regering i denna del ställde vid reformens
tillkomst i stort sell har infriats. Stödel har, på gott och ont, blivit en
integrerad del i den svenska bokmarknaden så lill vida all den kulturpolitiskt
angelägna, breda utgivningen av kvalitelslilleratur med otillräckliga
marknadsförutsättningar inle skulle kunna upprätthållas ulan etl stöd av
ungefär nuvarande omfattning.

Jag
anser därför alt utgivningsstödet även fortsällningsvis bör finnas och ulgå
enligt i slort sell samma principer som hillills.

Jag
vill betona att uigivningsslödels strategiska roll för en kulturpolitiskt
önskvärd bokutgivning inle slrider mol min principiella syn på bokbranschens
ansvar för en förlagsverksamhet på i huvudsak kommersiella villkor.

Den
lönsamma delen av bokutgivningen har enligt min bedömning i mycket liten
utsträckning påverkats av det slalliga stödel. Däremol har slödet gjort det
möjligl för små förlag att hålla en mer renodlad kvalitetsprofil. Titlar som
går med vinst, ofla enbari lack vare slödet, får subventionera den utgivning
som trots slöd går med förlust. Även stora förlag ger ut många böcker som inle
beräknas ge vinst. Med hjälp av slödet kan dock förlusten hållas inom
acceptabla gränser. Ulgivningsstödel kan således i slor utsträckning bredda de
kommersiella marginalerna för den kulturellt intressanta utgivningen.

Det
är vidare allmänt vitsordat att stödels utformning är väl anpassad till
behoven. Slödet läcker i slort sett alla kalegorier av allmänlilteralur med
undanlag av enklare handböcker, uppslagsverk etc. Stödets selektiva karaktär
medför självfallel atl kvalitetskrav slälls i samtliga kategorier. Jag
ålerkommer lill frågan om nödvändiga avvägningar mellan olika kalegorier i del
följande (avsnitt 4.2.2).

Systemel
med förhands- resp. efterhandsslöd för de olika litteraiurkale-gorierna har
också visal sig ändamålsenligl. Uiifrån den principiella ståndpunkten all
slaten i så lilen utsträckning som möjligt bör styra utgivningsbeslulen är elt
slöd i efterhand alllid alt föredra och tillämpas också för del slora flertalet
stödbeslui. Särskilt riskfylld utgivning skulle emellertid ofta inte komma till
stånd om inle stöd i förväg kunde påräknas. Detta gäller i huvudsak klassiker,
särskilt koslnadskrävande utgivning av bildverk e.d. saml originalulgivning av svenska
tecknade serier. Jag finner inte skäl att föreslå några ändringar i dessa
avseenden. Vad gäller stödet till litteratur på invandrar- och minoritetsspråk
återkommer jag med min bedömning i del följande (avsnitt 4.2.5).

Jag
vill i detla sammanhang nämna alt jag i det följande kommer att föreslå
särskilda, tidsbegränsade slödålgärder på lilieraiurområdet, nämligen statligt
slöd för utgivning av dels en särskild klassikerserie för skolans behov, dels
ell slort svenskl uppslagsverk.

Prop.
1984/85:141 32

2. Bokulredningen föreslår all ulgivningsstödel även
fortsättningsvis bör

vara förknippat med kravet på ell högsta tillåtet förlagsneltopris. Ulred

ningen anser alt en allmänt prissänkande verkan visserligen inte kan åstad

kommas den vägen, men finner likväl systemet betydelsefullt för all säkra

något så när rimliga marknadsförutsättningar för framför alll den smalare

kvaliletslitteraluren. Stödbeloppet utgör sålunda en kompensation för att

boken åsätts etl reduceral marknadspris i slället för ett koslnadsrelaleral

pris. Det senare skulle enligt utredningen innebära väsenlligl högre priser

för den kulturelll värdefulla utgivningen. Bokförläggareföreningen anser

däremot alt regleringen av högstpriser inte stimulerar efterfrågan och

därför kan undvaras.

För egen del ansluler jag mig lill bokutredningens
uppfattning om prisregleringens betydelse framför alll för den kulturelll
värdefulla utgivningen med förhållandevis sämre avsättningsmöjligheter. Jag
finner del heller inte vara en nackdel atl en utgivare måste välja mellan atl
antingen söka slöd och lillämpa etl lägre pris eller all sätta ell högre pris
och avslå från statligt stöd. Vad gäller förutsättningarna för kulturrådets
beslut om högstpriserna ålerkommer jag i del följande.

3. Bokutredningen föreslår alt utgivningsstödet far
formen av ellförsälj-

ningsrelaterai garaniistöd. Enligt utredningen bör halva stödbeloppet

återbetalas när försäljningen har passerat 8000 men ännu inle nått 10000

exemplar. Efler 10000 sålda exemplar bör hela stödbeloppet återbetalas.

Förslagel har mött blandade reaktioner hos
remissinslanserna. Bland dem som i princip godtar en begränsning av stödel
pekar några, bl.a. näringsfrihetsombudsmannen, på riskerna för oönskade
effekler med ett sådani system. Av samma skäl avstyrks förslagel av bl. a.
slatens pris- och kartellnämnd och kulturrådet. Huvudinvändningarna är alt en
titel med slor försäljning inte nödvändigtvis ger vinst, alt enslaka
vinsttitlar kan vara nödvändiga för att balansera förlagets övriga, ofta
förlustbringande, utgivning samt alt systemel skulle kunna hämma förlagens
vilja att salsa på nya upplagor.

För egen del finner jag alt syflel med förslagel i och för
sig är tilltalande. Stödmedel borde helsl inle användas för titlar som redan
utan slöd är lönsamma, utan i stället inriklas på angelägen, men olönsam
utgivning. Jag anser dock all invändningarna är tungt vägande. Enligt min
mening är del svårt att hitta generella krilerier för de fall där stödbehov
inle föreligger. En lilel med god vinsl kan i det ena förlaget ge etl ökat
överskott, i det andra förlaget bara en minskad förlusl. Förlagsekonomin bygger
så gott som alllid pä en kalkyl för den samlade utgivningen under året där
titlar med goda försäljningsmöjligheler medvetet blandas med kulturelll
viktiga, men svårsålda titlar. Jag finner det mol den bakgrunden inle lämpligl
att införa en generell spärr i ulgivningsstödel som skulle försvåra för de
mindre förlagen att ge ul ekonomiskl inte bärkraftig kvaliielslitteratur. Den
ringa nettoeffekten av en sådan begränsning för stödanslagel står enligt

Prop. 1984/85:141 33

min
mening inle heller i proportion lill de risker och administrativa komplikationer
som förslaget skulle medföra. För all komma ål de möjligen stötande, enslaka
fall där ekonomiskl starka förlag får stöd för bäslsäl-jande titlar, skulle del
krävas en behovsprövad spärr som jag emellertid av principiella och praktiska
skäl inle kan godta.

4.2.2
Myndighetsuppgifter inom litteraturområdet

Mitt
förslag: Statens kulturråd bör få elt större ansvar inom den statliga
litteraturpolitiken. Detta innebär all rådet, inom ramen för grunderna för
ulgivningsstödel och övriga av riksdag och regering uttalade riktlinjer, bör
beslula om fördelningen av anslagsmedlen på de olika littera-lurkategorierna
och övriga ändamål under anslagsposten Utgivningsstöd. För en ändamålsenlig
bidragsfördelning bör rådet fortlöpande följa utvecklingen på bokmarknaden, i
synnerhet vad gäller utgivningen av allmänlilteralur och villkoren för
förlagsverksamhet, saml för regeringen redovisa erfarenheter och eventuella
förslag lill förändringar av de statliga insaiserna.

Bokutredningens
förslag: Myndighetsuppgifterna för statens kulturråd behandlas inte särskilt,
ulom vad gäller ansvarel för bidragsfördelningen i mitt förslag. Utredningen förordar
dels atl nuvarande ordning med av regering och riksdag anvisade riktbelopp för
kaiegorierna inom ulgivningsstödel bör kvarslå, dels, i överensslämmelse med
mitl förslag, att kostnaderna för stödadministralionen även fortsättningsvis
bör belasta litleratur-stödsanslaget, men där redovisas särskilt.

Remissinstanserna:
Hithörande frågor behandlas ytterst sparsamt i remissyttrandena. Kulturrådet
och statskontoret tillstyrker att administrationskostnaderna för
ulgivningsstödel redovisas särskilt.

Bakgrund
till mitt förslag: Regeringens och riksdagens beslut om medelstilldelning på
litleraturområdel har hittills präglats av en hög grad av detaljstyrning. Detta
gäller särskilt ulgivningsstödel där regeringen i sina förslag lill riksdagen
angelt riktbelopp för vatje särskild stödkategori. I regleringsbrev avseende
anslaget Litteraturstöd har regeringen närmare preciserat dessa belopp, i
huvudsak med hänsyn lill de årliga prisstegringarna.

Statens
kulturråd har under tidigare år vid ett flertal tillfällen hemställt om vissa
smärre omfördelningar av medel mellan de olika stödkategorierna.
Framställningarna har i så gott som samtliga fall bifallits. Sedan budgetårel
1981/82 har kulturrådet haft möjlighet atl utan regeringens särskilda tillstånd
omfördela ett belopp av högst 5,00000 kr. mellan flertalet utgiftsposter inom
stödet. Beloppet har för innevarande budgetår höjts lill 1 milj. kr. 3
Riksdagen 1984/85. I samt. Nr 141

Prop.
1984/85:141 34

Bidragsfördelningen inom ulgivningsstödel sker efter ansökan
från förlag resp. utgivare för varje enskild lilel. Statens kullurråds nämnd
för litteratur och bibliotek (LB-nämnden) beslular om stöd efter förslag från
de f. n. sju arbelsgrupper om fyra till sju ledamöter som svarar för de olika
litleraturkategorierna. Klassikerslödet fördelas f. n. av arbetsgrupperna för
resp. ny svensk skönlitteratur, översatt skönlitteratur, facklitteratur samt
barn- och ungdomslitteratur. Samma arbelsgrupper bereder också ansökningar om
projektstöd lill särskilt koslnadskrävande utgivning innan de går vidare till
den särskilda arbetsgruppen för projektstöd. Denna har också till uppgift atl
se lill atl slödvärda titlar inle på grund av svårigheter med gränsdragningen
mellan lilteraturkalegorier berövas möjligheten att få slöd. Enligt vad
kulturrådet har meddelal i sill remissyttrande avser rådet alt fr.o.m.
budgetårel 1985/86 inrätta en särskild arbetsgrupp för fördelning av
klassikerslödet sedan en spridd handläggning visal sig ha funktionella
svagheter.

Kulturrådets beslut kan enligt bestämmelse i författning
inle överklagas. Rådel kan emellertid, efter ny ansökan eller på eget
initiativ, ta upp en litel lill ny prövning.

Kulturrådet anmälde i sin anslagsframslällning för
budgetåret 1983/84 all vissa administrationskostnader i samband med beredningen
av stödel sedan en lid tillbaka bestridits av medel från stödanslagel. Detta
gäller kostnader för arvoden, resor och traktamenten lill ledamöler i
arbetsgrupperna saml för arvodeskostnader till lektorer. 1 budgelproposilionen
1983 (bil. 10 s. 177) uttalade jag all jag fann en sådan användning av
sakanslaget olillfredsslällande, men föreslog med hänsyn lill bokutredningens
då pågående arbele alt rådet övergångsvis skulle få lillämpa redovisad praxis.
Bokutredningen har nu föreslagil alt nämnda administrationskostnader även
fortsättningsvis skall belasta anslagel Litteraturstöd, men att de skall
redovisas särskilt.

Skälen för mitt förslag: Utvecklingen av
föriagsverksamheten i Sverige under den gångna tioårsperioden har, som jag framhållit
i tidigare avsnill, i huvudsak varit gynnsam. Möjlighelerna alt ge ut
kulturellt värdefull litteratur också med en förhållandevis begränsad
efterfrågan på den kommersiella bokmarknaden har kunnal vidmakthållas och t.
o. m. i vissa avseenden förbättras. Del statliga ulgivningsstödel har därvid
haft en allmänl erkänd betydelse. Stödels utformning och omfallning har under
denna lid varil anmärkningsvärt konstant. Detta trols alt slödel vid flera
lillfällen varit föremål för en omsorgsfull och förutsäitningslös granskning.
Varken de principiella grunderna för slödel eller handläggningen av
bidragsfördelningen har utsatts för någon betydande eller entydig kritik, även
om olika aspekter av stödverksamheten nästan ständigt diskuieras i den allmänna
debatten. Detla visar all ulgivningsstödel vad gäller behov och effektivitet
numera kan anses vara väl etablerat.

Prop. 1984/85:141 35

Statens
litteraturpolitiska agerande är alltid beroende av de allmänna villkoren för
bl.a. förlagsverksamheten. En akluell kunskap om utvecklingen inom
bokbranschen i allmänhel och speciellt vad gäller utgivning och spridning av
kvalitetslitteratur är därför en viklig förutsättning för all de statliga
insatserna skall kunna motsvara de uppslällda målen.

Jag
anser atl en sådan kunskap i första hand bör finnas inom kulturrådet. Della är
i och för sig ingel nytt. Kulturrådet har redan utifrån sill sektorsansvar
inom den slatliga kulturpolitiken lill uppgifl att följa utvecklingen också på
litleraturområdel. Denna uppgifl har emellerlid hittills inte alltid krävts av
rådel. Detla är enligt min mening otillfredsställande med lanke på
intentionerna bakom inrättandet av statens kulturråd.

För
egen del förordar jag atl kulturrådet i större utsträckning än hittills åläggs
ell särskilt ansvar för att fortlöpande följa utvecklingen på bokmarknaden, i
synnerhet vad gäller utgivningen av allmänlilteralur och villkoren för
förlagsverksamhet. Därigenom bör rådel kunna skaffa sig den erfarenhet som
krävs för en fortlöpande anpassning av de statliga stödåtgärderna till en
bokbransch i ständig förändring.

De
förändringar från år till år som det här är fråga om rör enligt min bedömning i
försia hand balansen i utgivningen mellan olika genrer av litteratur. Sådana
förskjutningar mellan åren i ulgivningsprofilen kräver erfarenhetsmässigt
förhållandevis snabba omdispositioner av anslagsmedel mellan olika
stödkategorier för all i en förändrad marknadssituation på bästa sätt molsvara
syftet med de slatliga insaiserna.

Enligt
min mening försvåras en önskad flexibililel i det avseendet av den inom slödet
hittills tillämpade höga graden av detaljstyrning för användningen av
tillgängliga medel från regeringens och riksdagens sida. Jag anser atl en sådan
medelsslyrning var nödvändig under slödels etable-ringsskede med lanke på all
någon erfarenhet av statligt slöd lill kommersiell förlagsverksamhet inle
fanns. På grundval av den kunskap och de etablerade branschkontakler som nu
finns hos kulturrådet finner jag del emellertid inle längre motiverat med en sådan
fortsatt detaljstyrning.

Jag
föreslår således att kulturrådet i fortsältningen inom ramen för grunderna för
ulgivningsstödel och övriga av regering och riksdag uttalade riktlinjer bör
besluta om fördelningen av anslagsmedlen på såväl de olika litleraturkategorierna
som övriga ändamål under anslagsposten Ulgivningsstöd. Jag ålerkommer lill de
anslagslekniska konsekvenserna av milt förslag under avsnittet 6
Anslagsberäkningar för budgelåret 1985/86.

De
föreslagna större befogenheterna för kulturrådet vad gäller medelsanvändningen
bör enligt min mening också innefatta en slörre möjlighel för rådet all
lillgodose eventuellt uppkommande nya stödbehov inom lilieraiurområdet under
förutsättning all detta kan ske genom en omprioritering av redan befinlliga resurser
under anslagel. Om elt nytt ändamål utifrån en sådan avvägning bedöms vara värt
statligt slöd, samtidigt som del anses föreligga formella hinder att inrymma
ändamålet under slödet, ulgår jag

Prop.
1984/85:141 36

från atl rådet underställer frågan regeringens prövning. I
en sådan framslällning bör särskilt redovisas hur de nya åtagandena skall
finansieras inom befinllig anslagsram.

Kulturrådet bör i sin årliga anslagsframställning redovisa
stödverksamhetens ulfall under det senast avslutade budgetåret. Härvid bör
under året beslutade förändringar i bidragsfördelningen på olika
lilteraturkalegorier resp. övriga ändamål under anslagsposten redovisas.

Jag kommer i det följande (avsnitt 4.3) att föreslå att
Bokbranschens finansieringsinstitut AB (BFI) bl.a. får uppgiften alt särskilt
följa utvecklingen inom den kommersiella bokdistributionen som helhel och med
särskilt avseende på bokhandeln. Detta innebär en viss begränsning av kulturrådets
direkta ansvarsområde. Det bör emellertid ingå i kulturrådels uppgift att i
sin bedömning av bokmarknaden ur ett kulturpolitiskt perspektiv även inbegripa
frågor om bokdistribution. I dessa frågor behöver kulturrådet samverka med
BFI.

Vissa kostnader för administration av ulgivningsstödel har
hittills belastat anslaget Litteraturstöd. Jag anmälde i 1983 års
budgetproposition invändningar mot ett sådant förfarande. Bokutredningen
finner emellertid fördelar i en sådan praxis under förutsättning alt
koslnaderna redovisas separal. Jag kan ansluta mig lill denna uppfattning. Jag
återkommer till denna fråga under avsnittet Anslagsberäkningar för budgetåret
1985/86.

4.2.3 Klassikerulgivning

Mitt förslag: Slaten bör ta initiativ till all en
utgivning av en klassikerserie kommer lill slånd. Utgivningen bör genom urval
av titlar, upplaga och pris vara anpassad lill skolans behov. Jag föreslär
härför etl särskilt statligt stöd av 4 milj. kr. per år under en ireårsperiod.

Folkbiblioteksutredningens förslag: Inriktas inle särskilt
på klassisk litteratur, men avser liksom mill förslag bl.a. skolans behov av
böcker. Elt engångsstöd om 11 milj. kr. fördelal på två år föreslås för
kommunernas inköp av litteratur till skolan och folkbibliotek för läsfrämjande
verksamhet bland barn och ungdom.

Remissinstanserna: Flertalet tillstyrker utredningens
förslag med i slort sett den föreslagna ulformningen. Några inslanser föreslår
ett permanent stöd, andra föredrar en mer selektiv utformning med inriktning på
kommuner med särskilda behov. Flera instanser föreslår atl målgruppen vidgas. I
ett antal yttranden krävs motprestationer som bidragsvillkor. Bidragel avstyrks
av etl fåtal instanser, däribland kulturrådet och siatskontorel.

Såväl skol- som folkbibliotek saknar enligt kulturrådets
bedömning de bokbestånd som krävs för det lässtimulerande arbete och den
litteraturundervisning som läroplanen talar om. Mol denna bakgrund föreslår
kullurrå-

Prop.
1984/85:141 37

det att slaten lar initiativ till utgivning av en
klassikerserie med särskild inriktning på skolans behov. Förslaget redovisas
närmare i det följande.

Bokutredningens förslag: Stiftelsen Litteraturfrämjandet
bör inom ramen för En bok för alla ta initiativ till en lättillgänglig och
representativ serie av svenska och utländska klassiker.

Remissinstanserna: Förslaget stöds av samtliga instanser
som berör frågan. Flera av dessa, däribland några kommuner, TCO, LO och
Litteraturfrämjandet, anser atl särskilda medel bör anvisas för en sådan
utgivning. Kulturrådet och ABF föreslår all de av folkbiblioteksulredningen
föreslagna engångsmedlen för kommunernas inköp av barn- och ungdomslitteratur
i slället används för klassikerutgivning inom En bok för alla.

Bakgrund till mitt förslag: Kulturrådet presenterar som
jag lidigare har nämnt etl relativt detaljerat förslag till uppläggning av en
klassikerutgivning. Syftet är atl etablera en representativ serie av svensk
och utländsk barn- och vuxenlilleralur från olika epoker, i första hand
inriklad på skolans behov. Rådet föreslår att utgivning och distribution av
serien handhas av Stiftelsen Litteraturfrämjandet. Urvalel av titlar förutsätts
ske genom etl redaktionsråd under medverkan av skolöverstyrelsen (SÖ) och
Svenska barnboksinstitutet. Rådet redovisar en kalkyl för en utgivning av i
första hand 36 titlar under en treårsperiod i en upplaga om 60000 exemplar per
titel, varav 40000 exemplar är avsedda för skolinköp. Vid etl konsumentpris om
15 kr. i bokhandeln och ett ytterligare subventionerat pris för skolan under 10
kr. beräknas ett stödbehov av ca II milj.
kr. under treårsperioden. Skolornas inköpskostnad för hela serien skulle uppgå
till lotalt 13 milj. kr. och möjliggöra en anskaffning av totalt 1,44 milj.
volymer eller ca 1,6 volym per grundskoleelev.

Med anledning av kulturrådels förslag har flera bokföriag,
däribland MånPockel inom Månadens Bok, bokförlaget Natur och Kultur saml
bok-föriagel Atlantis, framfört synpunkler och lagl fram egna förslag lill en
utgivning av klassiker med särskild hänsyn lill skolans behov. De nämnda
förlagen uttalar också sitt intresse att för egen del medverka i en sådan
utgivning. Vid de överläggningar som jag har haft med represenlanter för
bokförlagen har synpunkler lämnals på denna fräga.

Skälen för mitt förslag: I årels budgetproposition (bil.
10 s. 17 ff) redogjorde jag för regeringens förslag om ökade insalser för
kultur i skolan. Jag lade särskild vikt vid en förslärkning av svenskämnet och
litteraturens betydelse i undervisningen både i grundskolan och gymnasieskolan.
Jag konstaterade i det sammanhanget att detta arbele kräver all skolan har tillgång
till etl brett och varierat utbud av litteratur. Såväl
folkbiblioleksutredningen sorn bokutredningen pekar på allvarliga

Prop.
1984/85:141 38

brister i framför allt skolbibliotekens bokbestånd. Även
om ell myckel angelägel, ökat samarbeie mellan skolan och folkbiblioteket
medför atl kommunens samlade medieresurser bältre ulnylljas för skolans behov,
bör skolan för sin litleralurundervisning vara utrustad med ell eget,
tillräckligt brett urval av litteratur. Behovet av etl mångsidigt och välskött bokbestånd
i skolbibliotek, men också i grupp- och klassuppsällningar, är uppenbart.
Detla gäller såväl svenska som ulländska verk, skönlitteratur som
facklitteratur, klassiker som dagsaktuella författare. Bristerna i del avseendet
är omvittnade av flertalel remissinstanser och välbelagda i olika
undersökningar.

En bred remissopinion hävdar att del därvid är av särskild
vikt all skolan kan erbjuda eleverna elt representativt urval av den klassiska
svenska och utländska litteraturen.

Vid de överläggningar jag har haft med föriagsbranschen
har representanter från denna hävdat att tillgången till klassiker som kan
användas i undervisningen redan är belydande. Inle minst klassikerslödet inom
del slalliga lilleralurslödel har bidragit lill en ökad utgivning. Det
särskilda årliga bidragel lill lagerhållning av klassiker har också ökal
tillgängligheten av denna litteratur under en längre tid än vad som normall är
fallel för andra böcker. Det finns också förlag som särskilt inriktar en del av
sin årliga utgivning på serier av klassisk litteratur. Frän bokbranschens sida
har därför behovel av en särskild utgivning av klassisk litteratur vid sidan av
den som erbjuds på den reguljära marknaden ifrågasatts.

Erfarenhelen visar dock all skolan endasl i myckel
begränsad omfattning har kunnat ulnyttja klassikerutbudet. Som främsla skäl
härför anförs att dessa böcker är alltför dyra för att klass- eller
gruppuppsällningar skall kunna rymmas inom de medel som står till den enskilda
skolans förfogande för detta. Svårigheter atl överblicka utbudet och all
hanlera inköp m. m. på etl praktiskt säll har också åberopats.

I de kontakler som jag haft med företrädare för branschen
har bl. a. från föriagshåll uttryckts ell inlresse för atl öka ansträngningarna
för att förbättra situationen. En bättre koniakt mellan skolan och branschen
skulle göra del lättare alt tillgodose skolans behov av information och
rationella inköp. Del är min förhoppning att förbättrade kontakler mellan
förlag och skola på ett påtagligt säll kan förbättra möjligheten lill
bokförsörjning inom skolan.

Jag anser del dock nödvändigt atl också förbättra
situationen med direkla statliga insatser och då i första hand för alt främja
tillgången pä prisbilliga klassiker. De senaste årens läroplansarbele och
limplanebeslul i fråga om svenskämnet och inriklningen av den slatliga skol-
och kulturpolitiken på elt förslärki kulluransvar i skolans arbele motiverar
enligt min mening atl staten — trots atl ansvarel för läromedel i första hand
vilar på den enskilda kommunen - också tar elt särskilt initiativ lill en
bältre klassikerförsörjning i skolan.

Prop. 1984/85:141 39

Som jag förutskickade i årets budgetproposition ansluler
jag mig till kulturrådels förslag om ett tidsbegränsat statligt stöd till en
klassikerserie för i försia hand skolans behov. Jag föreslår sålunda alt etl
belopp av 4 milj. kr. per år under en treårsperiod anvisas för della ändamål.

Böckerna bör ges ut i sådana upplagor och till etl sådant
pris all serien kan köpas in av samtliga kommuner i många exemplar, l.ex. i
grupp- och klassuppsällningar. Därmed uppfyller en sådan utgivning också de
intentioner som ligger bakom folkbiblioteksutredningens förslag om etl ekonomiskt
engångsstöd till kommunerna för inköp av barn- och ungdomslitteratur.

Utgångspunkten för utgivningen för skolan bör vara att
hela del lillgängliga utbudet av klassisk litteratur skall ligga till grund
för urvalel. Delta underlättas om samtliga intresserade förlag kan medverka i
serien.

Olika
organisatoriska lösningar för en sådan utgivning är länkbara. Som jag tidigare
har anfört har ett antal förslag presenterats. Enligt min mening krävs
ytterligare överväganden i fräga om den närmare utformningen av verksamhelen.
Det bör även finnas rådrum för överläggningar med de olika intresserade parterna
i syfte att nå en effektiv samverkan både vad gäller produklion, marknadsföring
och distribution. Jag avser därför atl inom kort föreslå regeringen att uppdra
åt kulturrådet att närmare pröva olika alternativ. Det ankommer på regeringen
att efter förslag från rådet besluta om villkoren för det slalliga stödel lill
klassikerutgivning.

Mot bakgrund av vad jag har anfört anserjag att följande
rikllinjer bör gälla för denna klassikerutgivning.

Urvalel av titlar bör göras med lanke på skolans behov.
Den huvudsakliga målgruppen bör vara eleverna i grundskolans högstadium och
gymnasieskolan. All klassisk skönlitteratur — svensk och utländsk - bör kunna
komma i fråga. Med klassiker bör även i delta sammanhang likslällas sådan
allmänl erkänd skönlitteratur från 1900-lalel som gavs ul för minsl 20 år
sedan. I undanlagsfall bör ännu yngre litteratur kunna komma ifråga.
Urvalsförfarandet bör närmare övervägas. Det är enligt min mening önskvärt atl
personer som har kännedom om skolans behov och efterfrågan får medverka vid
urvalel. Böckerna bör ges ul i slora upplagor lill ell pris av högsl ca 15 kr.
och om möjligl utgöra en sammanhållen serie med etl enhetligt ulförande eller
åtminstone en gemensam presentationsform genom logotype e.d.

Marknad.sföring och dislribuiion av klassikerserien lill
skolan bör av prakliska och koslnadsmässiga skäl ske sammanhållet. Enligt min
mening har Sliftelsen Litleralurfrämjandel goda förulsättningar för denna
uppgift. Genom verksamheten med En bok för alla har stiftelsen redan ell fungerande
kontaktnät med skolan. Andra modeller, l.ex. i närmare anslutning till
befinlliga strukturer i branschen, bör emellertid också kunna prövas. Vissl
marknadsförings- och informationsarbete kan enligt min mening med fördel skötas
av skolmyndigheterna. Det är därvid naluriigl att fortbild-ningsakliviteler
inom skolan anknyler lill utgivningen.

Prop. 1984/85:141 40

Förlagen
bör vara oförhindrade atl vid sidan av skolupplagorna marknadsföra de utgivna
böckerna på den allmänna bokmarknaden i valfritt utförande och med lämplig
prissätining. Det är givelvis önskvärt alt en klassikerserie med ell lågt pris
också kan erbjudas den bokköpande allmänheten.

Del
finns ell stort behov av böcker med lågl pris i det läsfrämjande arbete som
bedrivs inom studieförbunden och på arbetsplatser. Litteratur-kampanjer av
skilda slag har framgångsrikl genomförts, bl. a. med hjälp av böcker utgivna
inom En bok för alla. För arbetet i dessa sammanhang behövs ett varierat utbud
av kvaliielslitteratur lill låga priser. Jag finner det önskvärl alt de böcker
som ges ul inom den föreslagna klassikerserien också kan spridas genom dessa
kanaler.

4.2.4
Utgivning av ell stort uppslagsverk

Mitt
förslag: Slaten bör kunna ta på sig ell vissl ekonomiskl ansvar för utgivningen
av ett stort svenskl uppslagsverk. Regeringen bör bemyndigas atl efler
anbudsförhandlingar beslula om ell ekonomiskt bidrag av engångskaraktär.

Bokutredningens
förslag: Ulredningen redogör för det inilialiv som kulturrådet lagil i syfte
att få till slånd utgivningen av en svensk nalionalencyklo-pedi. Enligt
ulredningen förutsätts härför någon fom av ekonomiskl stöd. Frågan om ett nytt
stort uppslagsverk bör ges hög prioritet. Kulturrådet bör ges i uppdrag att i
fall erforderiiga medel erhålls fortsätta arbelel med att möjliggöra
utgivningen.

Remissinstanserna:
Flertalet instanser som berör frågan instämmer i utredningens positiva syn pä
utgivningen av uppslagsverket och flera betonar behovel av statligt stöd.
Universitets- och högskoleämbetet och statskontoret har invändningar mot en
finansiering via slatliga myndigheter. Enligt näringsfrihetsombudsmannen och
branschorganisationer bör frågan om stafligt stöd avgöras snabbt för att
förlagens arbete med andra uppslagsverk inle skall hämmas.

I
fråga om möjlighelen all få dispens från brutloprisförbudel, vilkel utredningen
finner rimligt, påpekar marknadsdomstolen att frågan kan prövas först sedan ell
konkret förslag föreligger. Näringsfrihelsombudsmannen anser att etl statligt
engagemang i utgivningen gör en dispens sannolik.

Bakgrund
till mitt förslag: Under de senasle 30 åren har del i Sverige inte getts ut
någol stort uppslagsverk. I anledning av propositionen 1975:20 om den slatliga
kulturpolitiken 2 uttalade riksdagen (KrU 1975: 12. rskr 201) alt frågan om en slatssubventionerad
encyklopediulgivning var ytieriigt

Prop. 1984/85:141 41

viklig
och betydelsefull och gav sill slöd till atl elt utredningsarbete inleddes. År
1977 tillkallades sålunda uppslagsverkskommillén (U 1977:09). Dess betänkande
(SOU 1980:26) Mot bättre velande jämte remissyttranden och i ärendet inkomna
skrivelser överlämnades lill 1982 års bokutredning för alt beaktas i
utredningsarbetet.

I
direktiven (Dir. 1981: 76) till bokulredningen anförde dåvarande chefen för
ulbildningsdepartemenlet att det på grund av det statsfinansiella läget inte
var realistiskt att staten log ell väsentligt ekonomiskl ansvar för en sådan
utgivning. Del ankom således hell på föriagsbranschen alt avgöra om man själv
kunde ta på sig det ekonomiska ansvarel för etl sådani projekl. Däremot kunde
det finnas skäl för staten att underlätta utgivningen av ett uppslagsverk,
framför alll vad gäller villkoren för en långsiktig marknadsföring.

Kulturrådet
inledde år 1983 kontakler med olika avnämargrupper och även med förlagsbranschen
för att undersöka möjlighelen all få till stånd en utgivning. Bokutredningens
behandling av frågan ansluter i alll väsenlligl till en promemoria som
kulturrådet upprättat och som delvis bygger på uppslagsverkskommitténs förslag.

Såväl
uppslagsverkskommittén som kulturrådet fastslår all behovel av ett stort
uppslagsverk inom utbildningen på alla nivåer, i informationsarbetet genom
l.ex. bibliotek och massmedier samt för allmänhelen är väldokumenterat.

Kulturrådet
formulerar i sin promemoria några grundläggande krav avseende verkets omfång,
ulformning och kvalitet. Som en rimlig ambitionsnivå anges 100 miljoner
typrum, vilket kan jämföras med 125 miljoner för den senasl utkomna Svensk
Uppslagsbok och 40 miljoner för del f.n. största verkel på den svenska
marknaden. Delta motsvarar ca 12000 sidor eller 18 band om 675 sidor.

Utgivningen
beräknas totalt omsätta mellan 350 och 400 milj. kr. För-lagskoslnaderna för
produktion, distribution, marknadsföring och ränior beräknas till 160-180 milj.
kr., varav 50 milj. kr. utgör kostnader för den redaktionella framställningen.

Skälen
för mitt förslag: Regering och riksdag har vid ell flerlal tillfällen uttalat
att del är angeläget atl etl stort svenskt uppslagsverk kan ges ut. Därvid har
anförts ulbildningspolitiska, informationspoliliska och kultur-politiska skäl.
Jag delar min företrädares uppfallning atl utgivningen av en encyklopedi är en
angelägenhet för förlagsbranschen.

Kulturrådet
har under den senasle liden närmare undersökt de ekonomiska förulsällningarna
för utgivningen av en nationalencyklopedi. Utgångspunkten har därvid varil atl
förlagsbranschen själv svarar för utgivningen. Efler överläggningar med
branschen och andra intressenter har kulturrådet funnit en slörre beredskap
från branschen att finansiera projektet än vad som lidigare har kommil fram.
Härigenom har enligt rådels

Prop.
1984/85:141 42

bedömning anspråken på elt statligt stöd som villkor för
atl en utgivning skall kunna komma till stånd minskat väsenlligl.

Kulturrådet har i skrivelse den 15 februari 1985 hemställt
all regeringen ger till känna att ett statligt ekonomiskl slöd för utgivning av
en ny svensk nationalencyklopedi kan påräknas. Rådel pekar på möjligheterna all
erhålla bidrag från annal håll.

För egen del finner jag det glädjande alt utgivningen av
ell nyll slort uppslagsverk nu ser ut all kunna förverkligas. Kulturrådets
arbete med projektet har enligt min mening visat alt del på förlagssidan finns
en vilja att ta på sig elt ansvar för utgivningen. Samtidigt som möjligheterna
alt sprida verket i en förhållandevis slor upplaga nu bedöms vara gynnsammare
än för ell antal år sedan, har intresset för elt uppslagsverk hos myndigheler,
institutioner, näringslivel och allmänheten blivit mera framlrädande.

Mot bakgrtjnd av den stora kultur-, utbildnings- och
forskningspolitiska betydelse som utgivningen av elt slort svenskl uppslagsverk
har, bör staten kunna la på sig ett visst ekonomiskt ansvar. Jag räknar med etl
engångsbelopp som bör kunna finansieras genom ompriorilering av redan anvisade
medel på medieområdet. Regeringen bör bemyndigas all beslula om elt sådani
slöd. För riksdagens information bör senasl i 1986 års budgetproposition anges
dels vilkel belopp som regeringen har anvisat, dels med vilka medel från anslag
under littera G. Massmedier m.m. som beloppet har finansierats.

Regeringen uppdrog genom beslut den 21 februari 1985 ål
kulturrådet atl med vissa förulsättningar inleda anbudsförhandlingar.

I fråga om en dispens från bruttoprisförbudet enligt
konkurrenslagen (1982:729), anför marknadsdomslolen i sitt remissyttrande alt
en sådan dispens kan prövas försl när elt konkrel projekl föreligger.
Näringsfrihelsombudsmannen uttalar i sitt yttrande all ell statligt engagemang
i utgivningen av ett slorl uppslagsverk ger uttryck för ett sådant
kulturpolitiskt inlresse atl en dispens sannolikl skulle beviljas. Med hänsyn
lill alt en eventuell dispensansökan prövas av domstol, är del inle befogat med
ell slällningslagande från regeringens och riksdagens sida.

4.2.5 Stöd till utgivning av liiieralur på invandrar- och
minoritetsspråk

Min bedömning: Slöd lill litteratur på invandrar- och
minoritetsspråk bör som hittills kunna utgå dels som förhandsslöd till enskilda
titlar enligt arkersältningsprincipen, dels som slöd lill allmänna
föriagskosl-nader.

Invandrarpolitiska kommitténs förslag: Överensslämmer med
min bedömning vad gäller elt titelslöd i form av arkersättning. Kommittén
avvisar däremot etl allmänl driflsbidrag till förlagsverksamhet samt föreslår
en ökning av anslagsmedlen med 200000 kr.

Prop.
1984/85:141 43

Remissinslanserna: Endasl några få instanser har
kommenterat kommitléns förslag. Göieborgs kommun understryker behovet av ökad
utgivning av barn- och ungdomslitteratur på invandrar- och minoritetsspråk.
Styrelsen för Sveriges författarfond anser att stödet inle bör urholkas.

Kulturrådet upprepar sill tidigare framlagda förslag om
dels etl titelslöd, dels etl allmänt föriagsslöd knuiet till villkoret atl
förlaget lidigare erhållit titelslöd. Rådel föreslår vidare att vissa ålgärder
för marknadsföring m. m. bekoslas av anslagsmedel.

Bakgrund till min bedömning: En särskild stödordning för
litteratur på invandrar- och minoritetsspråk inom det statliga utgivningsstödet
inrältades genom riksdagens beslut år 1977 (prop. 1976/77: 100 bil. 12, KrU
35, rskr 213). Stödel kan utgå som projektbidrag till utgivning av enskilda
titlar, allmänna förlagskoslnader och distributionskostnader. De försia åren
gick en slor del av medlen till uppbyggnad av några invandrarförlag. De senasle
åren har de allmänna bidragen lill förlagsverksamhet minskals och huvuddelen av
anslaget i slället fördelals på enskilda boktitlar. Produklionsbidragen avser
alt täcka huvuddelen av böckernas sättnings- och tryckningskostnader och
fördelas innan böckerna ges ul.

Beslut om slöd fattas av kulturrådets nämnd för litteratur
och bibliotek efler förslag från en arbeisgrupp i vilken flera invandrare
ingår. Avgörande för om en bok får slöd eller inte är dess litterära kvalitet.
Vid fördelningen prioriteras dels barnlitteratur, dels litteratur för
invandrare på vars språk lilleraturutgivning av politiska eller andra skäl
försvåras i ursprungslandet. Stödel är också öppet för inhemska minoriteter,
l.ex. samerna och den finskspråkiga befolkningen i Tornedalen.

De senasle åren har de sökta beloppen sammanlagl varit ca
fem gånger slörre än de disponibla medlen. Under budgelåret 1983/84 fick 60
böcker på 12 olika språk produklionsbidrag om totalt 745000 kr., varav 8 böcker
på fem olika språk var barn- och ungdomsböcker. Till allmänna föriags-kostnader
betalades ul 115000 kr. och lill distributionskostnader 29000 kr. För
innevarande budgetår har anvisais 950000 kr.

Genom en ändring (1981:444) i förordningen (1978:490) om
statligt litteraturstöd infördes en möjlighet alt lämna stöd till svensk barn-
och ungdomslitteratur i översättning lill invandrarspråk inom den slödordning
som gäller stöd lill barn- och ungdomslitteratur. Under budgelåret 1983/84 fick
19 böcker på fem olika språk sådana bidrag om totalt 250000 kr.

Kulturrådet föreslog i sin anslagsframställning för
budgetåret 1982/83 atl slödel till invandrar- och minorilelslitleratur skulle
anpassas lill det svenska ulgivningsstödel genom att bidrag skulle beviljas
endasl efler arkersältningsprincipen. Stödbeloppen och övriga villkor skulle
dock även framdeles ulformas med hänsyn lill de speciella villkor som gäller
för denna utgivning. I 1982 års budgetproposition (prop. 1981/82: 100 bil. 12,
s. 192) uttalade dåvarande chefen för utbildningsdepartementet atl han inle var

Prop.
1984/85:141 44

beredd all tillstyrka en omläggning av slödet till ell
renodlat titelslöd. Slödet borde även i fortsättningen delvis kunna utgå lill
allmänna förlagskostnader. Riksdagen (KrU 1981/82:30, rskr 360) hade inga
erinringar häremoi.

Kulturrådet ålerkom i skrivelse den 18 juni 1982 med ell
modifierat förslag om slödets ulformning. Vid sidan av etl förhandsstöd lill
enskilda titlar enligt arkersältningsprincipen skulle slöd lill allmänna
förlagskostnader kunna ulgå under förutsättning att resp. förlag lidigare
under samma budgelår erhållil produklionsstöd till minsl tre titlar. Genom
beslut den 9 juni 1983 överlämnade regeringen nämnda skrivelse till
invandrarpolitiska kommittén (IPOK, A 1980:04) att beaklas i enlighel med vad som
anförts i budgelproposilionen 1983 (bil. 10, s. 178) och i kommitléns
tilläggsdirektiv (Dir. 1983:39).

IPOK överiämnade ijuni 1984 sill slutbetänkande (SOU
1984:58) Invandrar- och minorilelspoliliken. I betänkandet föreslås bl.a.all
ulgivningsstödel till invandrar- och minorilelslitleratur vidgas och ökas med
ett belopp av 200000 kr. Vad gäller slödets konstruktion ansluter sig IPOK i
huvudsak till kulturrådels förslag, men anser alt etl allmänl driftsbidrag inle
skall ulgå. IPOK har ingel att erinra mol alt det hittillsvarande
dislri-butionsslödet läggs in i tilelstödet.

I sill remissyttrande över IPOK:s slutbetänkande upprepar
kulturrådet sill nyssnämnda förslag från år 1982 med bl.a. ell bibehållet
allmänl föriagsslöd relaterat till lidigare erhållet titelslöd. Rådel
lillslyrker lPOK:s förslag om en anslagsökning med 200000 kr. saml fogar till
yttrandet förslag lill nya bestämmelser för stödordningen.

Skälen för min bedömning: Sedan statligt stöd lill
utgivning av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk infördes år 1977 har
arbetsvillkoren för upphovsmän och utgivare av sådan litteratur avsevärt
förbältrals. Upphovsmän med utländskt medborgarskap, som har sin egentliga
vistelseort i Sverige, har sedan år 1978 också rätt till individuell förfaliarpenning.
Redan innan denna ändring genomfördes kunde invandrarförfaltare erhålla
stipendier och andra bidrag ur författarfonden.

Antalet titlar som erhållit statligt utgivningsstöd har
ökat från 28 budgetårel 1977/78 till 60 budgetårel 1983/84. Del slora antalet
ansökningar om slöd visar att del bland invandrare och minoritetsgrupper
förekommer en livlig litterär verksamhet. Samtidigt har den litteratur som ges
ul på grund av en begränsad efterfrågan och mindre utvecklade
distributionskanaler svårare att hävda sig på den kommersiella bokmarknaden.

Jag ansluter mig därför till IPOK:s förslag atl etl
särskilt slalligl slöd även i fortsättningen bör ulgå lill utgivning av
litteratur på invandrar- och minoritetsspråk. Enligt min mening bör slödel
också i sin bidragslekniska ulformning anpassas till de speciella svårigheier
som denna föriagsverk-samhet arbeiar under. Jag kan tillstyrka att slödet ges
en slarkare inrikt-

Prop.
1984/85:141 45

ning
på produklionsstöd lill enskilda titlar, vilket IPOK föreslår och kulturrådet
redan under nägra år har tillämpat. Därigenom har antalet titlar som erhåller
stöd kunnat ökas väsentligt.

IPOK föreslår alt någol
slöd för allmänna förlagskoslnader inle skall ulgå vid sidan av tilelstödet.
Jag finner det emellertid även fortsättningsvis motiverat med en positiv
särbehandling av invandrarförlag pä denna punkt. Dessa förlag har nämligen ofta
en mer begränsad utgivning än föriag med huvudsakligen svensk utgivning. Böcker
på invandrarspråk möler dessutom en större konkurrens än svenska böcker om
tillgängliga medel inom ulgivningsstödel. Förutsättningarna för att bedriva
uigivningsverk-samhet är således sämre och mera osäkra än vad som gäller för
övrig förlagsverksamhet. Det är därför enligt min mening lämpligt med en friare
bidragsform inom stödel som gör det möjligt att slödja ett invandrartöriag, t.
ex. i en lillfällig likvidiieiskris eller inför en slörre investering.

Kulturrådet föreslår all
elt sådant driftsstöd förbinds med villkoret atl resp. förlag lidigare under
samma budgelår har erhållit produktionsstöd för minst tre titlar. För egen del
är jag medvelen om behovet av vissa krilerier för ett allmänt driftsstöd till
förlagsverksamhet. Det bör dock ankomma på rådel alt beslula om vilka villkor
som skall gälla för stödet. Med en sådan ordning blir del möjligt för rådet alt
reglera föriagsstödel i enlighet med sill egel förslag samtidigt som undantag
kan göras om det är befogat.

Jag vill i della
sammanhang också nämna all de slatliga kreditgarantier som kan lämnas för alt
slödja mindre föriag och för alt göra del möjligl atl etablera nya förlag, även
kan beviljas förlag med huvudsaklig utgivning av litteratur på invandrar- och
minoritetsspråk. De hittills beviljade garantierna har emellertid enbart i
ytterst få fall gällt invandrarförlag. Detia kan bero på bristande
bankkontakier eller svårigheier all bedöma den långsikliga lönsamhelen i sådan
förlagsverksamhet, vilket är en förutsätining för alt en kreditgaranti skall
kunna beviljas. Även detta är enligt min mening skäl för etl allmänl
förlagsstöd inom ramen för utgivningsstödet.

Kulturrådet
föreslår all en mindre del av anslagsmedlen får användas av rådel för all
förbällra informalionen om böcker på invandrar- och minoritetsspråk samt bidra
lill marknadsföring och distribution på liknande säll som framgångsrikt prövals
för kulturtidskrifter. För egen del finner jag del värdefullt med rådets
initiativ lill en samordning av sådana åtgärder som kan hjälpa
invandrarförlagen alt nå sina läsare.

Såväl
IPOK som kulturrådet och flera andra remissinslanser föreslår en ökning av
anslagsmedlen för stödet till utgivning av litteratur på invandrar-och
minoritetsspråk. Jag kommer atl behandla anslagsfrågor i avsnittet
Anslagsberäkningar för budgelåret 1985/86. Jag vill emellerlid redan i della
sammanhang nämna alt jag inte avser all föreslå några medelsökningar speciellt
avsedda för dessa ändamål inom ulgivningsstödel. 1 slället bör det ankomma på
kulturrådet atl inom det totala medelsulrymmet göra de avvägningar som
erfordras för fördelningen mellan litteralurkalegorier och övriga ändamål inom
slödet.

Jag
har i dessa frågor samråtl med slalsrädet Anita Gradin.

Prop.
1984/85:141 46

4.2.6 Stöd IiU lättlästa böcker

Min bedömning: Arbetet med utgivning av lättlästa böcker
(LL-böcker) bör fortsätta och förslärkas, framför alll vad gäller spridningen
av de böcker som ges ul.

Bokutredningens förslag: Verksamhelen bör bedrivas i samma
omfallning som hittills till dess all distributionen får en mer effektiv
ulformning.

Remissinstanserna: Behovet av LL-böcker intygas av
samtliga inslanser som berör frågan. Många betonar atl för få titlar ges ul och
att det saknas bredd i utgivningen, både vad gäller val av ämnesområden och i
fråga om anpassning till olika motlagargrupper. Flera inslanser uttalar sig för
en förstärkl salsning på en effektiv spridning av böckerna.

Bakgrund till min bedömning: Skolöverstyrelsens (SÖ)
verksamhet med utgivning av lättlästa böcker böljade år 1968. Efter
handikapputredningens förslag (SOU 1976:20) Kullur ål alla beslöts i samband
med propositionen 1976/77:87 om insalser för handikappades kulturella
verksamhet all slödet lill utgivningen skulle höjas (KrU 1976/77:44, rskr 325).
Hittills har ca 160 LL-böcker getts ut. Den årliga utgivningen ligger vid ca 15
titlar. Innevarande år har anvisais ett belopp av drygl 1,5 milj. kr. för
verksamhelen.

SÖ: s arbete bedrivs av en arbetsgrupp, LL-gruppen, där
företrädare för författare, bildkonstnärer, förlagsbranschen, biblioteken och
pedagogisk expertis ingår. LL-gruppens arbele kan liksom stödinsatserna indelas
i tre led: utveckling, utgivning och distribution med informalion.

Elt förhållandevis stort arbele läggs ner för utveckling
av en varierad utgivning anpassad lill avsedd mottagargrupp. Numera
koncentreras utgivningen till böcker för vuxna med särskilt stora och inte
tillgodosedda läsbehov, framför alll psykiskt utvecklingsstörda läsare. Gruppen
eftersträvar atl i böckerna nå en enhel av ord och bild genom att engagera
författare och bildkonstnärer i elt samarbete vid framlagningen av originalmanuskript.
Det finns emellertid också behov av bearbetningar, framför allt av klassisk
skönlitteratur. Den slarka betoningen av den konstnärliga bilden medför en
förhållandevis hög utvecklings- och ulgivningskosinad för böckerna.

Utgivningen sker i samarbete med flera olika förlag. Efter
hand har ett mer systematiskt samarbete med vissa föriag ulvecklats. Flera
föriag har också böljat ge ut egna serier med lättläst litteratur för t.ex.
läsovana ungdomar i grund- och gymnasieskolan. Huvudparten av stödmedlen används
som produklionsstöd till utgivande förlag. Beloppen varierar mellan 18000 kr.
och 140000 kr. och ligger i genomsnitt på omkring 60000 kr. per titel.

LL-böckerna trycks i upplagor om mellan 2000 och 5000
exemplar. För

Prop. 1984/85:141 47

distributionen
är folkbiblioteken den i särklass vikligasle kanalen. I genomsnill köper
biblioteken 1 400 exemplar per titel, medan del i bokhandeln inte säljs mer än
ell par hundra exemplar. Under den senasle tiden har spridningen av böckerna i
institutioner och organisalioner ökal i betydelse. SÖ har lagil initiativ lill
en rekrytering och utbildning av bokombud bland inslitutionspersonal inom
vårdsektorn. Även studieförbunden medverkar i delta arbete.

Skälen
för min bedömning: Utgivningen av lättläst litteratur, särskilt skapad eller
bearbetad för all passa människor med läshandikapp, är av slor betydelse för
all nå kulturellt eftersatta grupper med litteratur. Även om böckerna är
anpassade lill företrädesvis psykiskt utvecklingsstörda, ordblinda och
barndomsdöva läsare, har de visal sig vara lill hjälp för en myckel slörre
grupp av människor med begränsad läsförståelse. Enligt min mening har
arbetsgruppens salsning på en konslnärlig utveckling av LL-böckerna varil
befogad och framgångsrik, framför alll när det gäller alt nå läsare som har
särskilt slora behov av anpassad litteratur. Det nära samarbeie som har skapats
mellan upphovsmännen och grupper av läsare inom t. ex. omsorgsinstitutioner vid
själva utvecklingen av böckerna har också lett lill atl LL-böckerna har fått en
självklar plals i många omsorgs-verksamheter. En yllerligare utveckling av
denna spridningskanal kan enligt min mening åstadkommas genom den rekrytering
och utbildning av ombud som SÖ nyligen har påbörjal.

LL-bokens
betydelse för en kulturell stimulans av läshandikappade och andra grupper med
begränsad läsförståelse har intygals av en belydande och enhällig
remissopinion. Det är enligt min mening vikligt att denna utgivning
upprätthålls och förstärks. Jag föreslår därför atl del årliga slalliga stödet
till utgivning av lättläst litteratur höjs med ell belopp av 400000 kr.

Bokutredningen
och en del remissinslanser, däribland kulturrådet, finner distribulionen av
LL-böckerna otillfredsställande. Även SÖ framhåller all förlagens
marknadsföring av böckerna är otillräcklig och redovisar vissa planerade
ålgärder för en förbättrad information om och lagerhållning av böckerna. Jag
anser att det fortsalla utvecklingsarbetet bör inriktas på att väsenlligt
förbällra marknadsföringen och distributionen av böckerna i bokbranschens egna
kanaler. Enligt min mening är del också nödvändigt med en bättre informalion
och en effekiivare spridning av böckerna för alt skapa en tillräcklig bas för
den fortsatta utvecklingen av verksamhelen.

Det
ökade statsbidraget bör enligt min mening delvis kunna användas för atl
finansiera l.ex. gemensamma marknadsföringsålgärder. Samiidigi bör övervägas
vilka krav på marknadsmässiga distribuiionsvillkor som kan ställas på de
medverkande förlagen. Det produklionsbidrag som utgår är i och för sig
motiverat av en särskilt koslnadskrävande framslällning. Del

Prop.
1984/85:141 48

innebär dock för förlagen en avsevärt mindre risk jämfört
med annan utgivning av titlar med små upplagor. Eflersom överväganden av delta
slag inte kan gälla generellt utan enbart med avseende på varje enskild titel,
bör frågorna om distribution och lagerhållning ägnas särskild uppmärksamhel vid
fördelningen av stödet. SÖ: s arbetsgrupp bör kunna utarbela riktlinjer för
förlagens åiaganden i samband med alt produktionsstöd beviljas.

Inom LL-ulgivningen förekommer slora skillnader i graden
av anpassning lill olika motlagarkalegorier. Kraven på läsbarhet av en bok
skiljer sig också avsevärt beroende på om läsaren är psykiskt utvecklingsstörd
eller "bara" läsovan. Bokförlagen har också i viss mån försökt
tillgodose behoven hos den senare kategorin genom utgivning av t. ex.
lättlästa ungdomsböcker utan särskilt slöd. Det kan enligt min mening finnas
skäl all överväga om det slalliga slödet till lättlästa böcker i större
ulslräckning kan inriktas på sådan litteratur som behövs för grupper med
särskilt stora läshinder. De försök som arbetsgruppen har genomfört med mindre
projektbidrag för böcker till läsare med något bällre läsförmåga är ett steg i
den riktningen. Jag anser del väsenlligt att förlagsbranschen själv tar elt
egel ansvar för en rik utgivning av litteratur med god läsbarhet. Därigenom kan
utrymmet för slöd till böcker för de mest eftersatta grupperna ökas.

SÖ bör som hittills disponera anslagsmedlen, svara för
handhavandet av stödel saml inge anslagsframställningar lill regeringen.

4.2.7 En bokför alla

Mitt förslag: Verksamheten En bok för alla bör under nästa
budgelår bedrivas i enlighel med gällande tvåårsavtal mellan staten och Sliftelsen
Litteraturfrämjandet. Regeringen bör nu bemyndigas att för tiden efler del
nuvarande avtalels ulgång i avtal med Litteraturfrämjandet ikläda slalen
ekonomiska förpliktelser rörande utgivningen av En bok för alla.

Bokutredningens förslag: Verksamhelen uppfyller i stort
sell riksdagens intentioner, men bör få en ännu starkare läsfrämjande
inrikining. Prisnivån för böckerna bör ses över. Det bör vidare övervägas om
medelsramen medger utgivning av en lättillgänglig och representativ
klassikerserie.

Remissinstanserna: Ett slort antal inslanser delar
utredningens positiva syn på verksamheten. Härvid framhålls utgivningens
betydelse för andra förlags lågprisutgivning samt för ett kontinuerligt
läsfrämjande arbete bland barn och ungdom. Några instanser uttalar sig för
utredningens förslag om en förstärkl inriktning på lässvaga grupper. Flera
betonar viklen av elt fortsatt lågl pris och en bibehållen nivå på
slatsbidraget. Enslaka yttranden är kritiska mol den höga subventionsgraden,
som sägs försvåra en spridning av annan bokutgivning i handeln och skolan. En
inriktning av verksamheten på klassikerulgivning stöds av samtliga

Prop, 1984/85:141 49

inslanser
som berör frågan. Några av dessa anser emellertid att detta kräver särskilda
medel.

Bakgrund
till mitt förslag: Verksamhelen med En bok för alla avseende vuxenböcker
startade som försöksverksamhel budgetåret 1976/77 (prop. 1975/76: 135, KrU 35,
rskr 355). Efler en ulvärdering av de första årens verksamhel beslöt riksdagen
år 1980 om en permanentning (prop. 1979/80: 100 bil. 12, KrU 26, rskr 249).

Utgivningen
av barn- och ungdomsböcker inom En bok för alla böljade år 1979 till följd av
riksdagens beslut (mol. 1978/79:2298, KrU 30, rskr 336) i anledning av
regeringens proposition 1978/79; 143 om barn och kultur.

Verksamheten
bedrivs av en särskild förlagsenhet inom Stiftelsen Litteraturfrämjandet och
regleras genom avtal mellan staten och stiftelsen. Före år 1984 träffades
skilda avtal med varierande giltighetstid för vuxenböcker resp. barn- och
ungdomsböcker. Nu gällande tvåårsavtal träffades den 14 juni 1984 avseende båda
utgivningskategorierna.

Enligt
avlalel skall Litteraturfrämjandet ge ut och sprida kvalitetslitteratur i
stora upplagor till en omfattning av lägst 15 och högst 20 tiflar per år inom vardera
kaiegorin vuxenlilleralur och barn- och ungdomslitteratur. Utgivningen skall
främst avse lidigare utgiven svensk och till svenska översall barn- och
ungdomslitteratur samt skönlitteratur för vuxna. Prisel och upplagan skall vara
jämförbara med vad som är normalt vid s. k. massmarknadsutgivning av
populärpocket.

Litteraturfrämjandet
skall vidare enligt avtalet i sin utgivning och marknadsföring sträva efter
att nå läsare som är ovana vid kvaljtetslitteratur. De utgivna böckerna skall
därför - förutom via bokmarknadens reguljära försäljningskanaler såsom
bokhandel. Pressens samdistributions AB:s återförsäljare och varuhus - så långt
möjligt spridas via bokombud och folkrörelser. Därvid skall
Litteraturfrämjandet aktivt bedriva läsfrämjande verksamhel inom skolan,
sludieförbunden och andra organisationer.

Utgivningen
har under i slort sett hela verksamhetstiden konstanl legat vid 20 titlar per
år på resp. vuxen- och barn/ungdomssidan. År 1984 låg upplagorna mellan 27000
och 35000 exemplar per titel. Över 70% av försäljningen sker via bokombud eller
organisationer, alltså uianför den reguljära bokmarknaden. Häri ingår
försäljningen till totalt 17000 prenumeranter på hela utgivningen eller
någondera kategorin barn-, ungdoms-eller vuxenböcker. Cirkapriset ligger f. n.
på 10 kr.

Skälen för mitt förslag: I 1984 års budgetproposition (prop,
1983/84:100 bil, 10) förordade jag att Litteraturfrämjandet skulle pröva
möjligheten att inom en i princip oförändrad inriktning av verksamheten
förstärka de läsfrämjande insatserna. Jag anförde vidare att resurserna härför
borde kunna frigöras dels genom atl antalet utgivna titlar minskades något,
dels genom att stiftelsen vidtog inkomstförstärkande och kostnadssänkande 4 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr
141

Prop. 1984/85:141 50

åtgärder i övrigt. Riksdagen hade inget att erinra mot del
anförda (KrU 1983/84:21, rskr 354).

Regeringen uppdrog enligt vad som förutskickades i nämnda
proposition genom beslut den 24 maj 1984 ål kulturrådet all svara för del
förberedelsearbete som behövs inför del avtal om verksamheten En bok för alla
som regeringen avser alt träffa med Litleralurfrämjandel för liden fr. o. m.
den 1 juli 1986. Kulturrådet har redovisat uppdraget i anslulning till sitt
remissyttrande över bok- och folkbiblioleksuiredningarnas förslag.

Rådels förslag innebär dels en uividgning av
Litteraturfrämjandets förlagsverksamhet med den utgivning av en klassikerserie
som jag behandlat i det föregående (avsnitt 4.2.3), dels rekommendationer av
organisatorisk Och redovisningsleknisk natur för ulformningen av elt nyll
avtal.

Litleralurfrämjandel framhåller i sill remissyttrande
belydelsen av En bok för alla för del läsfrämjande arbelel i skolan, på
arbetsplatserna och i folkrörelserna. Stiftelsen pekar på den framgångsrika
satsningen på ett nät av kontaktpersoner i dessa miljöer för all sprida
böckerna lill och väcka läsintresse hos traditionellt läsovana grupper. Den
nuvarande ambitionsnivån bör enligt stiftelsen vidmakthållas med ökade
resurser, bibehållet lågt pris på böckerna och etl oförändrat antal titlar per
år.

För egen
del finner jag del glädjande all En bok för alla numera i så hög grad sprids
via arbets- och föreningslivet. Därigenom får mänga människor som traditionellt
inle har koniakt med böcker impulser all köpa och läsa kvaliielslitteratur. En
bok för alla har blivit ell allmänl respekterat komplement till den reguljära
bokmarknaden.

Introduktionen av En bok för alla som
massmarknadsulgivning av kvaliielslitteratur sammanföll med en period i
bokbranschen som präglades av att utgivningen av kvalilelspockelböcker näslan
hell hade upphört. Della inträffade efter en tid av överproduktion, med en
minskad försäljning och stigande priser som följd. Efter hand som En bok för
alla etablerades återupptog flera föriag en utgivning av kvaliletspockei. En
bok för alla kan enligt min mening således sägas ha haft en gynnsam påverkan på
branschen som helhet och även indirekl medverkai lill en ökad lillgång på god
litteratur för allmänheten.

Del är
enligt min mening också osiridigt att En bok för alla hafl slor del i
framväxten av en bred läsfrämjande verksamhel i folkrörelseorganisa-tioner, i
skolan och på arbetsplatser. Särskilt framgångsrikl har della arbele varit
bland barn och ungdom, där etl lågl pris självfallet har en förhållandevis
större betydelse än för vuxna köpare. Försäljningen i samband med läsfrämjande
insalser utanför den reguljära bokmarknaden har ökat pålagligl under senare år
och ligger nu på över 70% av den försålda lolalupplagan.

Dessa iakttagelser har enligt min mening betydelse för
bedömningen av vilken inriktning verksamheten bör ha i framtiden. Bokmarknaden
har förändrats under den tid En bok för alla har gells ul. Det finns numera ell

Prop. 1984/85:141 51

rikt
och varierat utbud av högklassig litteratur till förhållandevis låga priser.
Att ge ul En bok för alla som lågprisalternativ lill den dyrare
originalutgivningen på den allmänna bokmarknaden är därför f. n. inte lika
angeläget som var fallel när verksamhelen startade. Däremol har del avsevärt
lägre priset på En bok för alla alltjäml en avgörande betydelse för möjligheten
att effektivt sprida böcker i det läsfrämjande arbelel bland barn och ungdom.

Vad
gäller vuxenböcker avspeglar sig förändringarna på marknaden i
försäljningsprofilen. Allt fler böcker säljs i samband med läsfrämjande
aktiviteter, medan bokhandelsförsäljningen stagnerar.

Jag
finner della nära samband mellan bokdistribution och lässtimulerande insatser
vara utmärkande för verksamhelen. Behovet av böcker med lågt pris för etl brett
läsfrämjande arbele i folkrörelserna, på arbetsplatser och i skolan motiverar
enligt min mening alt en statligt finanserad utgivning av barn/ungdoms- och
vuxenlilleralur vidmakthålls så länge inle bokbranschen kan erbjuda dessa
målgrupper en lill kvalitet och pris jämförbar utgivning.

Jag
har i del föregående (avsnitt 4.2.3) föreslagit ett slatligt stöd lill en
utgivning av klassisk litteratur för skolans behov. Denna utgivning kan bli en
värdefull tillgång också för del läsfrämjande arbete som Litteraturfrämjandet
bedriver i skolan men också i organisations- och arbetslivet. Fördelen med en
sådan lösning skulle bli atl Litteraturfrämjandet ulnytljar av förlagsbranschen
utgivna böcker i slora upplagor i sin egen läsfrämjande verksamhet. Della
skulle kunna bidra till alt ytterligare förstärka det läsfrämjande inslaget i
En bok för alla.

Ell
nytt avtal för tiden fr. o m. den 1 juli 1986 bör iräffas i god tid före denna
tidpunkl så alt Litleralurfrämjandel kan anpassa sin utgivnings- och
personalplanering till eventuelll ändrade förulsällningar. I fråga om vuxenböcker
beslöt riksdagen år 1980 om en utgivning i permanenia former (prop. 1979/80:
100 bil. 12, KrU 26, rskr 249). För varje avtal om verksamheten med barn- och
ungdomsböcker har hittills riksdagens bemyndigande särskilt inhämlals. Jag
finner denna skillnad inle längre moliverad. Regeringen bör därför bemyndigas
all i fortsättningen i avtal rörande hela verksamheten ikläda staten ekonomiska
förpliklelser i enlighet med vad jag har anfört och inom ramen för de
riktlinjer för verksamhelen som riksdagen tidigare antagit.

4.2.8
Stadiga kreditgarantier till bokförlag

Mitt
förslag: De statliga kreditgarantierna till bokförlag bör bibehållas med i
stort sett oförändrade grunder för stödet. Garantiutrymmet bör dock
fortsättningsvis anges genom en s.k. engagemangsram, dvs. en flerårig totalram,
i stället för som hittills genom en årlig garantiram. Industriverket bör få
fatta beslut också om garantiåtaganden som överstiger 0,5 milj. kr.

Prop. 1984/85:141 52

Bokutredningens
förslag: Ulredningen upprepar 1980 års bokbranschuired-nings förslag som
innebär att

-
garanlilån kan få tre års
amorteringsfrihel,

-
garanlier för 100 % av
länebehovet och för belopp översligande 0,5 milj. kr. kan beviljas av den
myndighel som handhar garantierna i stället för enbari av regeringen,

-
en särskild förlagsgaranlinämnd
med en administrativ knytning till presstödsnämndens kansli inrällas för en
sammanhållen prövning av ga-ranliärendena.

Remissinstanserna:
1980 års bokbranschuirednings förslag tillstyrktes då av kulturrådet,
branschorganisationerna och Sveriges förfaltartörbund. De få inslanser som nu
berör frågan är Iveksamma eller negativa lill inrättandet av en
förlagsgaranlinämnd, nämligen kulturrådet, pressiödsnämnden, statens induslriverk
och riksrevisionsverkel. Kulturrådet tillstyrker förslagen om ändrade villkor
i övrigl, industriverket ifrågasätter stödbehovet.

Bakgrund
till mitt förslag: Slatliga kreditgarantier till bokförlag infördes år 1975
(prop. 1975:20, KrU 12, rskr 201) och behölls oförändrade efter 1978 års reform
av lilleralurslödel (prop. 1977/78:99, KrU 22, rskr 274). Kreditgarantier kan
beviljas enligt förordningen (1978:490) om statligt litteraturstöd.

Kredilgaranli
kan lämnas för atl stödja mindre förlag och för all göra del möjligl alt
etablera nya förlag. Vid beviljandet av kreditgaranti skall beaktas dels
behovet av att främja tillkomsten av olika förlagstyper och etablering av
regionala förlag, dels behovel av alt underlätta bokutgivning på egel förlag
och all förbättra de språkliga minoriteternas villkor i förlagshänseende.

För
garantigivning förutsätts all lån beviljas på den allmänna kreditmarknaden,
men all bankmässig säkerhel saknas. Garantin skall dock inte befria förlag från
egel risktagande eller göra verksamhetens fortbestånd beroende av slalligl
stöd. Den får sålunda endasl lämnas till förlag som bedöms kunna förränta och
amortera lån. Den renl föreiagsmässiga bedömningen bör tillmätas en avgörande
betydelse vid beviljande av kreditgarantier.

Lånegarantin
får avse högst 75% av lånebehovet. Om särskilda skäl föreligger får garanlin
efler beslut av regeringen avse hela lånebehovet. Regeringen beslutar även i
fråga om garantiåtagande som medför all staten för en och samma låntagare
ikläder sig ansvar för belopp över 0,5 milj. kr. I övrigt beslutar statens
induslriverk som även meddelar villkor och föreskrifter samt vidtar de
åtgärder som behövs för att verkställa besluten. Industriverket skall i ärenden
om kreditgaranti samråda med kulturrådet.

Sedan
stödformen infördes år 1975 beviljades t.o.m. utgången av budgetårel 1983/84
sammanlagt 43 kreditgarantier för lånebelopp om totalt

Prop. 1984/85:141 53

10,5
milj.kr. Undersamma tid avslogs 61 ansökningar och infriades garanlier för
lånebelopp som lotalt uppgick till 2,2 milj. kr.

Skälen
för mitt förslag: 1982 års bokuiredning har vid sin prövning av de slatliga
kreditgarantierna inle funnii anledning all ifrågasätta 1980 års
bokbranschutrednings (U 1980:07) analys eller frångå de förslag som denna ulredning
framfört i belänkandet (Ds U 1981:5) Slöd till bokutgivning och bokföriag. Som
motiv för förslagen angavs där all förändringarna skulle underiätta de mindre
föriagens långsiktiga kapitalförsörjning samt skapa förulsällningar för en
korrekt sammanvägning av kullurpoliiiska och ekonomiska bedömningsgrunder vid
prövningen av garanliärenden.

Vad
gäller handläggningen av slödet pekar utredningarna på del förhållandel alt
försl kulturrådet på remiss frän industriverket tillstyrker eller avstyrker en
ansökan enbari på kullurpoliiiska grunder, varefter industriverket, i fall all
kulturrådet tillstyrkt ansökan, fortsätter sin prövning och slutligt avgör
ärendel på förelagsekonomiska grunder. Utredningarna finner all denna ordning
försvårar en helhetsbedömning av ansökningarna.

För
egen del anserjag alt verksamheten med kreditgarantier till bokförlag fungerat
väl. Del slatliga stödel har enligt min mening i många fall bidragit lill
nyetableringar och en positiv ulveckling av mindre föriag. Enligt vad 1980 års
bokbranschutredning har redovisat har antalet nystartade föriag under den
undersökta tiden varil ovanligl slort.

De
svårigheier som redovisas av utredningarna anser jag i viss mån ofrånkomliga
när kullurpoliiiska och ekonomiska faklorer skall vägas in i elt beslut om
slöd. Enligt vad jag har redovisat bör en anlagen långsiktig lönsamhei för elt
förlag vara etl villkor för att en garanli skall beviljas. Därför bör också
kulturrådets samrådsytlrande ta hänsyn till del sökande föriagels ekonomiska
ställning, liksom industriverket bör pröva förlagets ekonomiska förutsättningar
mot slödets kullurpoliiiska syfte. En enhetlig bedömningsgrund i dessa ärenden
kan enligt min mening således uppnås inom ramen för nuvarande
handläggningsordning.

I
årels finansplan (prop. 1984/85:100 bil. I s. 52 ff) redogörs för en förändrad
uppläggning av slora delar av den statliga kreditgarantiverksamheten från
nuvarande åriiga ramar till s.k. engagemangsramar. Ell sådani system bör
fortsättningsvis också gälla garantierna till bokföriag. Jag föreslår en
engagemangsram av 6 milj. kr. I enlighel med vad som där uttalas bör, i de fall
beviljade garanlier infrias, ramen minskas med motsvarande belopp.

Industriverket
beslular f. n. om garantiåtaganden upp lill 0,5 milj. kr. för en och samma
låntagare. Bokutredningen föreslår alt den garantigivande myndighelen bör ges
lillfälle all inom givna ramar samlal prioritera ansökningar om kreditgaranti
och därför ansvara för beviljande av garantier oberoende av beloppels sloriek.
Jag ansluter mig till denna uppfatlning.

Fråga
om garantiåtagande för mer än 75 % av lånebehovet bör även fortsättningsvis
underställas regeringen.

Prop.
1984/85:141 54

4.3 Det statliga stödet till bokdistribution och bokhandel

Sammanfattning av mina förslag: Mina förslag lill statliga
stödinsatser i distributionsledet för böcker har i huvudsak två syften,
nämligen atl dels öka tillgängligheten av kvalitetslitteratur i bokhandeln,
dels vidmaklhålla och om möjligl förslärka ell vittförgrenat bokhandelsnäl.

Jag föreslår en förslärkning av distributionsstödet lill
fackbokhandeln och elt nytt sortimentsslöd till servicebokhandlar. Båda dessa
stödformer underiällar för bokhandlar all hålla etl brett sortiment av den
akluella utgivningen. Ett nytt stöd lill branschens gemensamma bokkatalog är
avsell att medverka lill en ökad efterfrågan på litteratur och till elt ökat
läsintresse framför allt bland barn och ungdom.

För atl stärka bokhandelns lönsamhei och säkra mindre
bokhandlars fortlevnad, framför alll på mindre och medelslora orter, föreslår
jag alt del nuvarande kredilstödel permanenlas i en någol ulvidgad form. Vidare
föreslår jag etl stöd lill ulbildning och konsulthjälp för bokhandlare och
anställda i bokhandelsförelag. Det nämnda sortimentsslödel föreslås få en sådan
utformning all det kan bidra lill en ökad lönsamhei också för de mindre
förelagen.

De olika stödinsatser som jag föreslår bör ses som delar i
ell samordnat bokhandelsslöd. Stödeffeklerna och utvecklingen i branschen i
övrigl bör följas noga för all de slalliga insatsernas effektivitet skall kunna
utvärderas. Därför föreslår jag alt Bokbranschens finansieringsinstitut AB ges
det huvudsakliga ansvarel för de slatliga stödåtgärderna.

4.3.1 Distributionsstöd till fackbokhandeln

Mitt förslag: Etl slallig dislribulionsstöd bör även i
fortsältningen vara knutet lill branschåtaganden i det s. k.
fackbokhandelsavtalei, där förlagen och fackbokhandlarna förbinder sig till en
bred spridning av kvali-telslitleralur. För att göra det möjligt för branschen
atl väsentligt förstärka sina åiaganden vad gäller utsändning och
lagerhållning av titlar med utgivningsstöd, bör den slatliga ersättningen för
förlagsraballen på dessa titlar höjas från nuvarande 23 till 30 procenlenheler.

Bokutredningens förslag: Vid tidpunkten för utredningens
slutbetänkande hade regelrätta förhandlingar mellan parterna om elt förändrat
fackbokhandelsavtal ännu inte påbörjats. Ulredningen har därför begränsal sig
lill att dels i allmänna termer ange angelägna förändringspunkler i ett nytl
avtal, dels redogöra för enstaka av branschrepresenlanler diskussionsvis
framlagda förslag till nya åiaganden. Den nu föreslagna förstärkningen av
distributionsstödet ligger i linje med ulredningens intentioner.

Prop.
1984/85:141 55

Remissinstanserna: Flera remissinslanser släller sig
allmänt posiiiva till förslagel om ell utvidgat fackbokhandelsavtal. Några
lämnar synpunkter på praktiska och lekniska detaljer atl beaklas vid
utformningen av abonnemangsåtaganden. Kulturrådet betonar att ett
ställningstagande i slödfrågan kan ske endasl under förutsättning atl parterna
har bundit sig för elt reviderat fackbokhandelsavtal.

Bakgrund till mitl förslag: Del nuvarande
fackbokhandelsavtalei mellan Svenska bokförläggareföreningen (SBF) och Bok-,
pappers- och konlorsvaruförbundet (Bopako) har varit i krafl sedan år 1981.
Jämfört med tidigare avtal innebär det nu gällande en avsevärt förstärkt
rabatt, 33% av förlagsnelloprisel på del försia exemplaret av de titlar som
enligt förlagens beslut ingår i abonnemanget till fackbokhandeln. Minst hälften
av ett förlags utgivning av allmänlitteratur måste ingå i abonnemanget, men det
står förtaget frill att utöka abonnemanget lill 100% av utgivningen. Fackbokhandeln
ålar sig att dels ta emol abonnemangsexemplaren, dels hålla en sortimentsbredd
av minsl ca 4000 akluella titlar allmänlitteratur och dels bedriva en aktiv
försäljning av de titlar som ges ul av samtliga lill fackbokhandelsavtalei
anslutna förlag.

Avlalel som ingicks med bilräde av en av slalen utsedd
särskild utredare träffades under förutsättning av en slallig ersättning för en
del av abonne-mangsraballen. Ett förslag med den innebörden lades fram av 1980
års bokbranschulredning. Ulredaren föreslog ell slalligl stöd motsvarande 23
procentenheter av förlagens abonnemangsrabatl för titlar som erhållit slalligl
ulgivningsstöd. Genom riksdagens beslut (prop. 1980/81: 100 bil. 12, KrU 26,
rskr 299) infördes fr. o. m. budgelåret 1981/82 etl dislribulionsstöd i
enlighel med utredarens förslag.

Slödel har nu funniis i drygl tre år. Medelsförbrukningen
understeg under de första två åren kraftigt den i förväg beräknade anslagsnivån
av 1,6 milj. kr. per år. Föregående och innevarande budgetårs belaslning av
anslaget pekar dock på atl stödet nu utnyttjas i en från början avsedd omfattning.

1982 års bokuiredning har utvärderat hur stödel hittills
har fungerat. Den lidigare nämnda undersökningen som på uppdrag av ulredningen
ulfördes av SPK visar all andelen lilleralurslödda titlar i abonnemang lill
samtliga fackbokhandlar har ökal sedan del nya fackbokhandelsavtalei irädde i
krafl samtidigt som abonnemangsandelen av samlliga nya titlar sjunkit och
budgetåret 1981/82 uppgick till 56% eller ca 1500 titlar. Möjlighelen alt
minska abonnemangets omfallning i och med del nya avlalel har av förlagen
således utnyttjats på så säll atl det i försia hand är den mer svårsålda
kvalitetslitteraturen som skickas ul i abonnemang, medan man lycks förlita sig
på all den övriga utgivningen köps in även uianför abonnemanget.

Utredningen drar av undersökningen slulsalsen alt det är
en fördel med en inle alltför hög abonnemangsnivå som gör del möjligl för hela
fackbok-

Prop. 1984/85:141 56

handelsgruppen
alt ha samma villkor. Abonnemanget innehåller lill slor del smalare
kvaliielslitteratur som det finns mesl skäl all främja med ell statligt
dislribulionsstöd.

Ulredningen
pekar emellerlid också på förhållandet att många titlar relativt snabbi gär i
retur. Detta gäller i högre grad i fackbokhandlar med låg omsättning och i
särskilt hög grad abonnemangstillar.

Utifrån
dessa iakttagelser förordar utredningen en förslärkning av fackbokhandelsavtalei
med avseende på lagerhållningsliden för abonnemangsexemplaren i
fackbokhandeln. Enligt ulredningen skulle del vara önskvärt att böckerna låg
kvar i bokhandeln minst etl år. Delta skulle emellertid medföra en ytterligare
sänkt lageromsältningshastighet och därmed minskad lönsamhet för bokhandeln.
Utredningen finner det därför motiverat med en högre föriagsrabatl samtidigt
som staten föreslås även i fortsättningen stå för en rabatlandel på titlar med
ulgivningsstöd.

Skälen
för mitt förslag: Genom det nuvarande fackbokhandelsavialels abonnemangssystem
har bokförlagen och fackbokhandeln åtagit sig en kulturpolitiskt betydelsefull
uppgift. Även om abonnemanget som sådani bygger pä en affärsmässig bedömning av
fackbokhandelns sortiments-bredd som vikligasle konkurrensmedel gentemot
bokklubbar och andra försäljningskanaler för böcker, har abonnemangels
nuvarande ulformning en kullurpolilisk profil som inle i sin helhet kan
motiveras på renl kommersiella grunder. Del är emellertid svårt atl dra några
entydiga gränser mellan vad som är kommersiellt intressant och vad som är
"enbart" kulturpolitiskt motiverat. Kategorier av
kvalitelslilleratur som har små utsikter all bli sålda under exponeringsliden i
butiken kan ändå ha bidragit till alt ge fackbokhandeln en profil av
välsorterad mötesplats med aktuell litteratur och därmed inbjuda till
ytterligare kundbesök i jusl den bokhandeln. Samtidigt sätter en låg
lageromsältningshastighet och höga returer gränser för vad som är ekonomiskl
försvarbart för det enskilda företagel.

Del
statliga distributionsstödet kan sägas erkänna branschens kulturpolitiska
åtagande samtidigt som det slimulerar branschen till all upprätthålla ett starkt
inslag av kvalitetslitteratur i abonnemangsutskicken. Stödets anknytning lill
det statliga ulgivningsstödel medför också att statens belydande insatser för
en bred och kvalitativ utgivning av litteratur ges en uppföljning och
förstärkning i distributionsledet. Även om distributions-stödet av praktiska
skäl belalas till bokförlagen och förbilligar fackbokhandelns bokinköp, syfiar
slödet i första hand lill alt allmänhelen skall ha tillgång lill ett brett
urval av ny kvalitelslilleratur i samtliga fackbokhandlar i landel. Staten har
etl naturligt intresse av atl de böcker som har getts ut med statligt stöd
också når sina läsare i olika delar av landel.

Bokulredningen
har pekat på vissa svagheter inom det nuvarande abonnemangssystemet, i försia
hand att en förhållandevis hög andel böcker efter kort lid i bokhandeln går i
retur till förlagen. En bok som sänds i retur

Prop.
1984/85:141 57

innebär all den har belastat verksamhelen med kostnader
för produktion, marknadsföring, distribution och hantering ulan att ha lett
lill en försäljningsintäkt. 1 fortsättningen är boken endasl lillgänglig för
beslällningsköp bortsett frän etl eventuelll senare realisationstillfälle.

Utredningens
önskemål om elt ökal branschålagande för atl åstadkomma en längre lagerhållningstid
för abonnemangsböcker har under remissbehandlingen fåll elt posilivt
bemötande. Båda parter, SBF och Bopako, har markerat sin vilja att bidra till
att de böcker som åtnjuter stöd från samhällets sida i ännu högre grad än
tidigare får möjlighet alt hävda sig i bokhandeln. Båda organisationerna har
också meddelat all förhandlingar mellan parterna inletts i delta syfte.

Utbildningsdepartementet
har under den gångna hösten och vintern haft underhandskontakter med båda
parter för diskussioner om statliga ambitioner och stödmöjligheler.

Förhandlingarna är nu avslutade. Parterna har den 21
februari 1985 Iräffal överenskommelse rörande fackbokhandel i Sverige, ell nytt
fack-bokhandelsavlal.

Avtalet
innebär att abonnemangsrabatlen för de titlar som erhåller utgivningsstöd höjs
från nuvarande 33 % till 50% av förlagsnettopriset. Abonnemangsexemplar av
dessa titlar får returneras lidigasl andra årel efler utgivningsårel.

En
förulsättning för avtalels genomförande i denna del är emellertid att staten
bidrar till den högre abonnemangsrabatlen genom ett förhöjt dislribulionsstöd.
SBF och Bopako har därför i en gemensam skrivelse anhållit om en sådan höjning.

I nämnda
kontakter med branschen har framkommit atl staten förutsätts bidra med en
ersättning motsvarande minsl 30 procentandelar av förlagens rabatt om 50% av
förlagsnelloprisel på de abonnemangsböcker som erhållit statligt
utgivningsstöd. Detta kräver riksdagens godkännande.

Avtalet
innebär vidare att fackbokhandeln åtar sig att i abonnemangen från förlag som
är anslutna lill avtalet ta emot alla titlar som klassificeras som svensk eller
utländsk skönlitteratur för barn eller vuxna. Härutöver skall fackbokhandeln la
emol minst 50% av resp. förtags övriga utgivning.

För egen
del finner jag det glädjande atl bokbranschens parter nu har kommil överens om
en förslärkning av fackbokhandelsavtalei i enlighel med bokulredningens
inlenlioner. Förbättringarna ligger i första hand på de titlar som berörs av
det slatliga ulgivningsstödel. I fortsältningen kommer samtliga dessa titlar
alt ingå i abonnemangsutskicken och åtnjuta en föriängd lagerhållningstid.
Abonnemangsexemplar av titlar vilka erhållil utgivningsstöd far ej av
fackbokhandeln returneras förrän lidigasl ett år efler del ordinarie
relurtillfällel, vilkel normalt är månadsskiftet mars/april närmast efler del
all boken getts ul. Jämföri med nuläget ökar således denna litteraturs aktiva
försäljningstid i bokhandeln med ett är.

Enligt avlalel motsvaras detta ökade åtagande från
bokhandelns sida av

Prop. 1984/85:141 58

en
kraftigl höjd föriagsrabatl på lilleralurslödda titlar. Della kan dock ske
endasl under förutsättning atl slalen medverkar i finansieringen genom en ökad
procenluell ersättning av förlagsraballen för de titlar som erhållil statligt
utgivningsstöd.

Jag
anser det i och för sig vara rimligl atl bokbranschen ålar sig ell ansvar för
spridning av kvalitetslitteratur utöver vad som kan moliveras av strikt
kommersiella skäl. Etl sådani kulturpolitiskt krav kan ställas som
motprestation för de ekonomiska insatser staten redan gör framför allt för att
slödja en bred bokutgivning.

Med
hänsyn till det angelägna syftet att öka bokhandelns lagerhållningstid för en
slor del av kvaliletslitteralureri saml åtagandena i övrigt i branschens nya
överenskommelse anser jag del befogal med en ökad statlig insats enligt vad jag
nämnl i del föregående, nämligen alt staten ersätter 30 procentandelar av
abonnemangsrabatlen på 50% av förlagsnettopriset lill fackbokhandeln vad avser
sådana titlar som erhållit statligt ulgivningsstöd.

Del
nya fackbokhandelsavtalets bestämmelse all samlliga titlar med statligt
ulgivningsstöd skall ingå i abonnemanget och bli berättigade lill
dislribulionsstöd - om det utgivande förlaget är anslutet lill avlalel -medför
att fier titlar än hittills kommer atl uppbära slatligl stöd. Jag ålerkommer
lill konsekvenserna härav under avsnitt 6 Anslagsberäkningar för budgetåret
1985/86.

Branschens
överenskommelse innebär all det nya fackbokhandelsavtalei Iräder i krafl den 1
juli 1985. Avtalet lillämpas då under förutsättning atl regering och riksdag
beslular om elt ökal slatligt dislribulionsstöd i enlighet med branschens
förslag. Förhöjd rabatlersätining bör således enligt mitl förslag belalas ul
för försia gången för titlar som kommer atl ha erhållit ulgivningsstöd under
budgetårel 1985/86.

4.3.2
Soriimenlsstöd till servicebokhandlar

Mitt
förslag: Även bokhandlar utanför fackbokhandelsgruppen, i försia hand
servicebokhandlar, bör kunna få slatligt slöd för inköp av ett brett urval av
akluell allmänlilteralur, ett s.k. sortimentsslöd. Slödel bör konstrueras som
ett graderat årligl schablonbidrag vid inköp av minst det nyhetssorlimenl vars
omfallning bestäms utifrån värdel av resp. bokhandels årsinköp av
allmänlilteralur. Slödet bör handhas av Bokbranschens finansieringsinstitut AB
(BFI).

Bokutredningens
förslag: Överensslämmer i huvudsak med mitl förslag. Ulredningens förslag
skiljer sig från mitl i två avseenden. Ulredningen föreslår all slödet till den
mindre bokhandeln ulgår selektivt, dvs. efter prövning genom BFI. lill
förelrädesvis bokhandlar på mindre och medelstora orter och med hänsyn lagen
till kundunderlag och konkurrensaspekter. Utredningen föreslår vidare all del
lill slödet knyts en konsultinsats för

Prop. 1984/85:141 59

den
aktuella gruppen av mindre bokhandlar. Ulredningen räknar med all ca 80
bokhandlar skall kunna omfatlas av slödordningen och erhålla en fasl rabatt på
etl visst antal titlar per år.

Remissinstanserna:
Förslaget om ett särskilt stöd lill den mindre bokhandeln stöds av många
instanser. Ulformningen som sortimentsstöd tillstyrks av
branschorganisationerna med undantag av Svenska bokförläggareföreningen som
föredrar etl direkl driftsstöd. Kulturrådet vill ställa slörre kvalitefskrav på
i stödel ingående titlar. Ett par instanser avslyrker ett sortimentsstöd med
hänvisning lill risken för oönskade effekter på exempelvis fackbokhandeln.

Bakgrund
till mitl förslag: En analys av bokhandelsstrukluren visar alt fackbokhandeln
är slarkl koncentrerad till slörre orter. Många orter saknar helt bokhandel och
av de ca 170 bokhandlarna uianför fackbokhandelsgruppen är många ensamma på
sin ort.

Den
mindre bokhandeln har en ekonomiskt utsatt situation, främst på grund av för
låg omsättning och bristande kundunderlag. Enligt Bokhan-delsenkälen 1983 är
små bokhandlar i regel mindre lönsamma än stora. Lönsamhelen är särskilt svag i
företag med en bokomsällning under 1 milj.kr., i prakliken den övre gränsen för
servicebokhandlars bokförsäljning. Endasl 20 % av dessa är företagsekonomiskt
bärkraftiga om de belastas med ett marknadsmässigl löneuttag för ägaren.

Sveriges
servicebokhandlareförbund och bokhandelns övriga branschorgan har vid etl
flertal tillfällen anhållit om etl slatligl slöd lill servicebokhandlar
liknande del som för fackbokhandeln utgörs av del statliga
distri-bulionsslödel. Närmare bestäml har två stödformer angetts som lämpliga
för den mindre bokhandeln. Ett löpande slöd skulle ulformas så atl bokhandeln
fick etl för förelaget anpassat abonnemang utan kosinad eller med en betydande
rabatt. Därigenom skulle bokhandelns fortlevnadschanser ökas och
abonnemangslitlarna få en bättre spridning. Den andra stödformen skulle vara
lemporär. En nedläggningshotad bokhandel skulle kunna få rådgivning och etl
ekonomiskl engångsstöd. Del befinlliga slatliga kredilstödel är nämligen
endast tillgängligt för vissa angivna investeringsändamål.

Bokutredningen
har i sill förslag lagit fasta på tanken om ell löpande behovsprövat driftsstöd
kopplat till etl enhetligt abonnemang för hela gruppen service- och
specialbokhandlar. Ulredningen föreslår alt del slatliga stödet riktas till
flertalet servicebokhandlar och elt mindre antal specialbokhandlar och atl
slödet belalas ut som en fast rabatt för abonnemangsböckerna. En behovsprövning
skulle grundas på ortens storlek saml en bedömning av kundunderlag och
konkurrensförhållanden.

Skälen
för mitt förslag: För allmänhetens lillgång lill akluell kvalitetslitteratur
är förekomslen av en bokhandel på orten av slor betydelse. Fackbok-

Prop.
1984/85:141 60

handlar finns emellertid bara i drygl hälften av landets
kommuner, företrädesvis i de större orterna. Även alternativa
försäljningskanaler såsom varuhus, bokklubbar och annan direktförsäljning från
förlagen har sina tyngdpunkter i tätortsområdena. I stora delar av landel är
således den mindre bokhandeln del enda slället där bokköparen kan möla
marknadens utbud av kvalitetslitteratur i ett bredare urval. Även om bokhandeln
ulan-för fackbokhandelsgruppen endasl svarar för etl par procent av den toiala
bokförsäljningen är elt vittförgrenat bokhandelsnät av avgörande betydelse för
litteraturförsöijningen i olika delar av landel. Som framgår av bokulredningens
analys är den ekonomiska silualionen för många av de mindre bokhandlarna
bekymmersam. Dén låga försäljningsvolymen på böcker medger inte en tillräckligt
bred och prismässigt attraktiv marknadsföring av kvalitetslitteratur för att
kunna möla konkurrensen från ofla väl spridda försäljningsställen för
massmarknadslitleralur. Konlinueriigt brislande lönsamhet vad gäller
bokförsäljningen kan heller inte i längden bäras upp av andra varugrupper och
blir därmed ell hol mot förelagels exislens. Det är enligt min mening av slort
kulturpolitiskt värde om även de mindre bokhandlarna kan erbjuda ett
förhållandevis brett urval av god och aktuell litteratur. Därigenom blir denna
litteratur bällre spridd till eller Över huvud taget synlig för slora delar av
befolkningen. Ell bredare bokutbud kan också bidra lill en ökad
konkurrenskraft för bokhandeln. Jag finner det därför motiverat med ett
statligt stöd särskilt riklat lill de bokhandlar som inte har rimliga
förutsättningar all bilräda fackbokhandelsavtalet. I likhel med bokulredningen
förordar jag en stödform som direkl anknyter lill sortimentsbredden i
bokhandeln. Del bör med ell statligt stöd sålunda bli billigare att hålla etl
vissl urval ur den akluella utgivningen.

Bokutredningens förslag innebär atl en statlig rabatt
skulle ges på inköpspriset av elt fast antal titlar, förslagsvis ca 800. Det
kan enligt min mening vara svårt atl ange ett visst antal titlar som lämpligt
för alla bokhandlar i fråga. Även inom gruppen servicebokhandlar finns förelag
med mycket olika förutsättningar vad gäller omsättning, kundunderiag,
kostnadsbild och därmed lönsamhet. För en del av de minsla bokhandlarna skulle
etl så slorl sortiment snarare leda till en ytterligare försämrad lönsamhet
trots det statliga stödet. Bokutredningens grundtanke med slödet är att
tillförsäkra servicebokhandeln ett löpande driftsstöd för atl förbättra
lönsamhelen och därmed förutsättningen för en god sortimentsbredd. Jag finner
etl slöd lill den sortimenlsbredd som är anpassad lill företagets möjlighel att
sälja böckerna bäst ägnat att förverkliga utredningens målsättning.

Som etl lämpligt mått på bokhandelns marknadsmässiga
styrka bör inköpsvärdet av den allmänlitteratur som köptes året före stödåret
kunna användas för en indelning i olika slorieksgrupper. De riktvärden som
fastställs kan från lid lill annan behöva anpassas till prisutvecklingen. Jag

Prop.
1984/85:141 61

räknar med atl sammanlagt ca 125 bokhandlar skall kunna
omfattas av stödet och fä bidrag för ett nyhetssorlimenl om 400-800 titlar.

Bokutredningen föreslår att urvalel av titlar till
stödsortiment överiåls ål branschen atl besluta om i anslutning lill del
urvalsförfarande som redan nu tillämpas för servicebokhandelns abonnemang av
den s. k. nyhelsservi-cen inom grossistföretaget Seelig & Co. Utredningen
föreslår dock atl det lill den beslutande gruppen av bokhandlare knyts en
person med särskild kunskap om den kvalificerade bokutgivningen och del
slalliga litteraturstödet. Grundkravet vid urvalet av böcker bör enligt
utredningen vara all lislan innehåller god och samiidigi efterfrågad
litteratur. Statens kulturråd anser all del bör ställas större kullurpoliiiska
krav på etl slalligl subventionerat sortiment till servicebokhandeln. Rådet
föreslår, inom en jämfört med bokulredningens förslag väsentligt minskad
medelsram för stödet, en statlig rabatt lill högst 700 titlar, varav högst 200
titlar efter frilt val och i övrigt titlar som erhållil slatligl
ulgivningsstöd. Därmed skulle stödel närma sig den kulturpolitiska profil som
utmärker fackbokhandelns dislribulionsstöd där staten subventionerar
förlagsrabatten enbari för litteratur-stödda titlar.

I fråga om bokurvalet för sortimentsslödel ansluler jag
mig i huvudsak lill bokulredningens förslag. Del bör sålunda vara en uppgifl
för branschens organ att välja de titlar som skall ingå i servicebokhandelns
nyhets-abonnemang. Redan nu är abonnemanget uppbyggt av olika moduler med
titlar grupperade efter bedömd efterfrågan och med möjlighel för bokhandeln
all välja olika alternativ vad gäller antalet exemplar per litel. Enligt vad
jag har inhämlal föreligger inga hinder att yllerligare anpassa abonnemangssystemet
till den av mig föreslagna stödformen med olika alternativ för
sortimenisbredden.

Vad gäller innehållel i urvalel kan jag inte ansluta mig
lill kulturrådels förslag om en obligatorisk kvot med lilleralurslödda titlar
för alt erhålla fulll sortimentsstöd. För del försia föreligger prakliska
svårigheter all vid lidpunkien för urvalel lill nyhetsservicen bedöma vilka
titlar som senare kan komma att erhålla ulgivningsstöd. För det andra skiljer
sig dislribu-tionsstödel i väsentliga avseenden från del nu föreslagna stödet
lill servicebokhandeln. Distributionsstödet syftar till all främja spridningen
av kvalitetslitteratur inom ramen för etl myckel bredare abonnemangsåiagande
inom fackbokhandeln. Med denna målsättning är det rimligt att slaten begränsar
sin insats till en subventionering av den litteialurstödda utgivningen. För
servicebokhandeln är del primära behovel att hålla elt sortiment av
tillräckligt efterfrågad kvalitetslitteratur för alt lönsamhet över huvud laget
skall kunna säkras. Eftersom ulgivningsstödel beviljas helt oberoende av en
titels marknadsförutsättningar är det inte lämpligt alt erhållet ulgivningsstöd
utgör etl villkor för en litel alt ingå i sortimentsslödel. I prakliken kommer
ell stort antal titlar med utgivningsstöd all ingå i serviceabonnemangel ulan
all särskijda föreskrifier utfärdas. Det är vä-

Prop. 1984/85:141 62

senlligl
alt staten får möjlighel all följa huruvida de kullurpoliiiska ambitionerna
med stödet förverkligas. Jag ålerkommer i del följande till frågan om hur
slödels ändamålsenlighet, bl.a. med avseende på kvalitetsaspekten, fortlöpande
bör prövas.

En
del remissinstanser, bl. a. statens pris- och kariellnämnd och Svenska
bokförläggareföreningen, är Iveksamma lill ett sortimentsslöd med hänsyn till
stödets effekter, nämligen bl.a. risken för atl mindre fackbok-handelsförelag
kan finna stödformen mer attraktiv än ell abonnemang enligt
fackbokhandelsavtalei. Jag finner denna invändning väl värd att beakla. En
sådan risk kan emellertid avsevärt minskas med den ulformning av stödet som
jag i det föregående har förordal, nämligen all slalligl stöd ulgår enbari till
en sådan sortimenlsbredd som är anpassad lill resp. förelags bärkraft. Antalet
titlar som kan ingå i ett stödsortiment bör följaklligen i genomsnitt bli
lägre än vad bokulredningen har nämnl som exempel, nämligen 800 titlar. Enligt
min mening bör antalet titlar i slödsortimenlet bara för de större
servicebokhandlarna uppgå till en sådan storleksordning. Risken för en
överströmning från fackbokhandlar lorde också vara överdriven med tanke på de
förhållandevis blygsamma stödbelopp som det är fråga om i sortimentsslödel. Jag
ålerkommer senare lill denna fråga.

Samiidigi
bör påpekas atl del finns servicebokhandlar som redan nu har en omsättning i
fråga om böcker som överstiger vad de svagaste fackbokhandlarna kan uppvisa.
Del finns ett 90-tal fackbokhandlar som under budgelåret 1983/84 köpte böcker
för mindre än 0,5 milj. kr. En överströmning ål det ena eller andra hållet kan
med en sådan överlappning inte hell uteslutas. En realistisk bedömning av en
och annan fackbokhandel kan mycket väl leda till slutsatsen alt en övergång
till servicebokhandel är den enda vägen till en långsiktig fortlevnad av
företaget. Del bör alltid vara en fråga för del enskilda företagel all välja
sin profil uiifrån sina egna förutsättningar.

Vad
gäller konstruktionen av de statliga bidragen förordar jag schablonbidrag till
varje bokhandel som omfatlas av slödet. Bidraget bör som jag i del föregående
föreslagil graderas efler olika sorlimentsklasser. Av praktiska skäl bör
utbetalningen av statsbidraget kunna samordnas med debiteringsrutinerna för
nyhetsabonnemangel hos Seelig & Co. Mitl förord för ett schabloniserat
bidragssystem innebär atl jag inte ansluter mig lill bokutredningens tanke om
en fasl rabatt på förlagsnettoprisel för den enskilda titeln i abonnemanget.
Med den föreslagna stödformen med fasla sorti-mentsklasser är storieken på
slödsortimenlet för den enskilda bokhandeln inför stödbeslulet given. Det finns
således i sortimentsslödel ingel behov av en särbehandling av den enskilda
slödtiteln.

Ell
slöd med en fasl procenluell rabatt skulle dessulom kräva en anslagskonslruktion
som möjliggör en automatisk anpassning av anslagsbeloppel till förändringar i
dels slödels omfattning, dels förlagsnettopriserna. Jag är emellertid inte
beredd atl tillstyrka en anslagsmodell med en sådan

Prop.
1984/85:141 63

inbyggd automatik. Bidragsbeloppen bör beräknas så atl de
i slort motsvarar abonnemangsrabatlen för fackbokhandeln. Som medelsram för
stödel föreslår jag ell belopp av I milj, kr. per år. Jag ålerkommer härtill
under avsnill 6 Anslagsberäkningar för budgelåret 1985/86.

Jag ansluler mig till bokulredningens förslag alt
sortimentsslödel bör handläggas av BFI som hittills har svarat för
administrationen av försöksverksamhelen med det slalliga kredilstödel lill
bokhandeln. Den av mig föreslagna generella stödformen för sortimentsslödel
medför inle någon urvalsprocedur i fråga om vilka bokhandlar som skall ingå i
stödel. Företagets inköpssumma för den åriiga utgivningen av allmänlilteralur
är del enda kriteriet för alt bli berättigad till stödel. Däremol bör en
avvägning ske i fråga om såväl en lämplig indelning av servicebokhandlarna i olika
inköpsklasser som vilken sortimenlsbredd som minsl skall krävas för varie
inköpsklass och som skall bli vägledande för beräkning av bidragsbeloppen. För
dessa bedömningar krävs enligt min mening en ingående branschkännedom saml en
god insyn i de förelagsekonomiska villkoren för de olika lyperna av
servicebokhandel. Jag anser all BFI redan har goda förutsättningar för att göra
de slags bedömningar som här är fråga om. Med tanke på det förhållandevis slora
antal förelag som kommer atl omfattas av stödet finner jag det emellertid
nödvändigt all BFI:s kansliresurser förstärks för denna uppgifl. Jag
återkommer i ett senare avsnitt lill frågan om BFI:s roll i det statliga
utvecklingsprogrammet för bokhandeln som helhet. Jag kommer i del sammanhanget
atl behandla BFI: s myndighelsuppgifler, slaiens inflytande i bolagel samt
vissa organisatoriska och praktiska frågor i samband med elt vidgat
ansvarsområde.

Del bör ankomma på regeringen att utfärda de föreskrifier
och träffa det avtal med BFI som erfordras för det föreslagna stödet.

4.3.3 Kredilstöd till bokhandel

Milt förslag: Försöksverksamheten med kredilstöd lill
bokhandeln bör permanentas med i huvudsak oförändade villkor. Lånemöjligheten
bör dock uividgas lill all avse också övertagande av hyresrätt lill affärslokal.
Slalliga kreditgarantier lill bokhandel bör kunna avvecklas som stödform.

Bokutredningens förslag: Överensslämmer med mitl förslag
vad gäller såväl permanentning som utvidgning av låneverksamheten. Utredningen
föreslår därulöver en komplettering av kreditstödet med särskilda avskrivningslån
för invesleringar i samband med dalorisering i bokhandeln. Kreditgarantierna
behandlas inle särskilt i utredningens förslag.

Remissinslanserna: Mol förslaget om permanentning av
kredilstödel reses inle några invändningar från någon instans. En utvidgning
lill att gälla även

Prop.
1984/85:141 64

övertagande
av hyreskontrakt avvisas endast av konsumentverket. Några instanser betonar
vikten av etl stöd till nyetablering av bokhandlar i nya företagsformer.

Förslagel
om ell slatligl slöd till dalorisering i bokhandeln har mött blandade
reaktioner. Branschens inslanser lillslyrker i regel, men har vissa förbehåll,
medan framför alll de statliga instanserna avslyrker förslaget.

Bakgrund
till mitt förslag: Försöksverksamhelen med kredilstöd lill bokhandeln lillkom
år 1977 i syfte atl lösa den krissituation som framför alll fackbokhandlar på
mindre och medelslora orter befann sig i. Om särskilda skäl förelåg kunde
slödet redan från bötjan ges även lill nyetablering av fackbokhandel samt under
vissa villkor lill fortsatt drift av annan bokhandel.

Slödet
regleras i förordningen (1977:395) om försöksverksamhel med slalligl kredilstöd
till bokhandel. Slödet kan ges som investeringslån, avskrivningslån eller
kreditgaranti för ny-, till- eller ombyggnad av affärslokal, för inredning
eller lagerinvestering.

Stödel
utvärderades av 1980 års bokbranschulredning (U 1980:07) som i belänkandet (Ds
U 1980: II) Samverkan i bokbranschen redovisade i allt
väsenlligl avsedda effekler av slödel med reservalionen att en försöksperiod
av tre år inte medgav en bedömning av slödets långsiktiga verkningar. Genom
riksdagens beslut (KrU 1980/81:29, rskr 299) i anledning av 1981 års
budgetproposition (bil. 12) förlängdes försöksverksamheten saml utvidgades
stödmöjlighelen under vissa villkor till nyetablering av antikvariat, annan
bokhandel än fackbokhandel, till fackbokhandel i storsladsför-orter samt till
bokkaféer, alll enligt 1980 års bokbranschutrednings förslag.

1982
års bokuiredning anser efter en ny utvärdering att slödel i väsentlig grad har
bidragit lill alt molverka nedläggning av bokhandlar. Av de drygt 60 lån som
beviljats mellan åren 1977 och 1982 har flera gälll akut nedläggningshotade
företag eller överlåtelser vid generationsskifte som inle hade varil möjliga
utan kredilstödel. Ulredningen föreslår därför en permanentning av slödet med
i slort sett samma regler som hittills. Utredningen föreslår dock atl statliga
lån också skall kunna beviljas för övertagande av hyresrätt till en
butikslokal.

Bokutredningen
föreslår all kreditstödet kompletteras med särskilda invesieringsbidrag i form
av avskrivningslån för bokhandelns dalorisering. Utredningen redovisar den
pågående utvecklingen av ADB-baserade funktioner i bokhandeln vad avser
kataloginformation, lagerstyrning och orderhantering. Det föreslagna slödet
skulle ges till flertalet mindre och medelslora företag ur fack- och
servicebokhandlargruppen efter en prövning genom BFI av resp. förelags behov av
stöd och förutsällningar för en dalorisering. Med stödel skulle finansieras
anskaffning av dels en terminal för katalogfunktionen hos ca 250 bokhandlar,
dels en mer avancerad datorutrustning för lagerstyrning och orderhantering hos
ca 200 av dessa bokhandlar.

Prop. 1984/85:141 65

Utredningen
föreslår för datorstödet ett slalsbidrag av 1,5 milj. kr. per år under fyra år.
För kredilstödel lotalt föreslås ett belopp av 3,5 milj. kr. per år.

Skälen
för mitt förslag: Det slatliga kredilstödel har visat sig vara en effekiiv hjälp
för en mindre bokhandel, fackbokhandel eller servicebokhandel, i försök alt
bryla en negaliv ulveckling genom olika invesleringar, byte av affärslokal,
modernisering av butik eller lageruppbyggnad. I många fall har sådana
investeringar lelt lill en förbältrad omsättning av böcker och även lagl
grunden för en långsiktig lönsamhet på ålminslone acceplabel nivå.

En
särskild betydelse har kredilstödel hafl för ägarbyten i bokhandelsföretag som
i småföretag av denna typ förhållandevis ofta är förknippade med
generationsskifte. Den nya ägaren har kunnat få statliga lån för överlagande av
lager, buliksinredning o. I.
och har därmed kunnat klara förvärvei
med en rimlig insats av egel kapilal ulan alt belasla rörelsens drift med
alltför höga räntekostnader under startåren. För äldre innehavare har ibland
kreditstödet varil den enda möjlighelen atl finna en intresserad köpare.

Del
slatliga kredilstödel har fungeral under snart åtta år och bedrivs fortfarande
som försöksverksamhel. Enligt min mening är erfarenheterna av stödet så goda
alt det nu finns skäl all avsluta försöksverksamheten och etablera stödel som
en permanent stödåtgärd för bokhandlar av småföre-lagstyp på framför alll
mindre och medelstora orter. Även i fortsältningen bör stödet noga följas vad
gäller behov och effekler. Del bör likaså från lid till annan prövas om
utformningen av villkor och föreskrifter för stödet alltjämt är ändamålsenliga.

I
anslutning lill del slalliga kredilstödel bedriver BFI egen utlåning. Under
tiden för försöksverksamheten med det statliga stödet har BFI beviljat egna
krediter på ca 3,5 milj. kr., varav ca 0,5 milj. kr. under budgetåret 1983/84.
Av det toiala lånebeloppet kvarstod knappt 2 milj. kr. som utestående
fordringar vid det senaste budgetårsskiftet. Jag anser det vara väsenlligl atl
denna lånemöjlighel finns vid sidan av det statliga kreditstödet. Genom en
jämfört med de stafliga reglerna friare bedömning av ändamål och villkor för
lånen kan BFI komplettera det statliga slödel i sådana enskilda fall där elt
statligt lån inte utan vidare skulle kunna motiveras. Jag utgår från atl BFI:s
låneverksamhet även fortsättningsvis bedrivs i ungefär samma omfattning som
hittills.

Enligt
bokulredningen bör behovel av kredilstöd för nyetablering av en bokhandel
särskilt uppmärksammas. Bland remissinstanserna förordar några en mer offensiv
satsning i syfte att åstadkomma nyetableringar av bokhandlar, eventuellt genom
stiftelser där olika lokala intressenter skulle kunna ingå. Enligt min mening
finns det skäl för en utveckling av statliga stödinsatser mot etableringar av
bokförsäljningsställen som är integrerade 5 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 141

Prop.
1984/85:141 66

i annan kommersiell eller ideell verksamhet. En sådan
användning av kreditstödet är redan nu möjlig och har förekommit i några fall.
Jag är emellertid inte beredd att föreslå särskilda medel för en mer
systematisk kampanjverksamhet med syfte att skapa nya bokhandlar. Ett sådant
initiativ bör enligt min mening i första hand komma frän de lokala
intressenter som är villiga att bedriva verksamheten.

Bokutredningen föreslår alt det statliga stödet utvidgas
på en punkt, nämligen vad gäller möjligheten att få ett statligt lån för
övertagande av hyresrätten till en butikslokal. Som bakgrund anför
bokutredningen att det på orter där det råder brisl på affärslokaler i
attraktiva lägen är vanligl att innehavare av hyresrätt till affärslokal kräver
en ekonomisk ersättning för all överlåta hyresrätten. Ofta är all handel på
orlen koncentrerad till en viss del av centrum. Kan bokhandeln inle etablera
sig inom detta område leder det ofta till en försäljningsmässig slagnation, i
sämsta fall till en försäljningsminskning. För bokhandeln kan del vara alltför
betungande alt på den vanliga kreditmarknaden låna upp medel för att köpa hyresrätten
lill en affärslokal med attraktivt läge.

Bland remissinslanserna har endasl konsumentverket
invändningar mol en sådan uividgning av stödet. Verket, som har egen ertärenhet
av det statliga slödel lill kommersiell service inom glesbygdsstödet, ser en
viss risk för att etl för ändamålet tillgängligt statligt stöd i sig kan
medföra prisökningar för hyreskontrakt. Dessulom kan etl sådant stöd till
bokhandeln leda till en snedvridning av konkurrensen mellan
detaljhandelsföretag i olika branscher. Konsumentverket avslyrker därför den
föreslagna ändringen i stödel.

För egen del anser jag konsumentverkels invändning rent
principiellt berättigad. I del här akluella fallel lorde emellerlid prisnivån
inle nämnvärt påverkas av förekomslen av elt statligt lånesiöd. Många av de
detaljister som normall konkurrerar om butikslokalerna i mindre och medelslora
orters affärscentra represenlerar starka butikskedjor i branscher som per butik
omsätter del mångdubbla av vad en bokhandel kan räkna med. Kedjelillhörighelen gör
dessulom all marknadsmässiga lånemöjligheler lättare kan utnyttjas. Därtill
kommer atl en bokhandel har elt särskilt behov av att ha ell attraktivt
affärsläge av den anledningen alt boken inle säljer sig själv på samma sätt som
t.ex. livsmedel och andra dagligvaror. Jag anser det därför och mol bakgrund av
del behov som påvisats i della fall motiverat att slatligt kredilstöd kan
beviljas även för överlagande av hyresrätt till butikslokal. Jag vill dock
underslryka atl kraven på en omsorgsfull prövning av omständigheterna i varje
enskilt ärende är särskilt stora i ärenden av della slag.

Bokulredningen föreslår också atl stödel kompletteras med
avskrivningslån till flertalel mindre och medelstora bokhandlar för
invesleringar i datorutrusning för kataloginformation, lagerstyrning och
orderhantering. Utredningen redovisar del nyss utvecklade reorder- och
informationssy-

Prop. 1984/85:141 67

stem
(BORIS) som drivs av Seelig & Co som särskilt lämpal för bokhandelns
behov. Det statliga stödel skulle avse anskaffning av utrustning för samlliga
eller vissa av de nämnda funktionerna lill en kostnad av mellan 10000 och 25000
kr. per butik.

För
egen del anser jag det naturligt att bokhandelns behov av bokinfor-malion,
lagerkontroll och orderöverföring tillgodoses med dalabaserade system där
branschgemensamma resurser kan utnyttjas på etl effektivt sätt. Det är också en
fördel att ett sådani system samordnas med bokbranschens syslem för den
fysiska distributionen av del stora flertalel böcker till bokhandeln. Jag är
emellertid i likhel med en betydande remissopinion inte beredd att tillstyrka
elt statligt stöd till denna typ av investering. Ett närmast heltäckande
program för branschens datoruirustning på butiks-nivå bör enligt min mening
inte genom ett statligt stöd låsas lill en enda leverantör och en bestämd typ
av utrustning. Den snabba utvecklingen på områdel mikrodatorer kan efter
förhållandevis kort tid ställa krav på andra utrustningar och hell andra
programlösningar. Därigenom skulle staten direkt kunna dras in i branschens
tekniska och organisatoriska systemutvecklingsarbete och på ett icke önskvärt
sätt styra kommande lösningar på dessa områden.

Enligt
förslaget skulle en statlig instans besluta om vilka bokhandlar som skall komma
i fråga för datoriseringsstöd. Därvid skulle prövas dels om bokhandeln själv
skulle kunna bära kostnaden för investeringen, dels om bokhandeln över huvud
taget har ett behov av sådan utrustning. Jag anser alt staten med en sådan
ordning skulle ta på sig ett ansvar för de olika företagens profil, vilkel
enligt min mening bör förbli en fråga för den enskilde bokhandeln.
Urvalsproceduren skulle också medföra konkurrens-rättsliga svårigheter när
flera bokhandlar finns på samma ort eller inom samma kundområde.

Jag
finner dessutom de investeringsbelopp som krävs för den enskilda bokhandeln
vara av en sådan storlek att kostnaden utan större svårighet bör kunna bäras av
det enskilda förelaget. Detta i synnerhet som de av mig i övrigl här föreslagna
åtgärdema bör kunna leda till såväl kostnadsminskningar som en viss
efterfrågestimulans för flertalet av de bokhandlar det här är fråga om.

Kreditstöd
lill bokhandeln bör enligt min mening även fortsättningsvis utgå som
investeringslån och avskrivningslån efler i stort sett samma regler som hittills.
Under försöksverksamheten har därulöver funnits möjligheter att erhålla
statliga kreditgarantier för lån på den allmänna kredilmarknaden. Sådana
garantier har under hela försökstiden inle beviljats i fler än två fall och då
för förhållandevis blygsamma lånebelopp. Enligt vad jag har erfarit har nyligen
del sisla utestående lånebeloppet amorterats och garantin därmed upphört. Med
hänsyn till att kreditstödets övriga låneformer nu föreslås permanenlas
förordar jag atl statliga kreditgarantier till bokhandel avvecklas som stödform
i och med försöksverksamhetens ut-

Prop.
1984/85:141 68

gång. Enligt vad jag har inhämlal har BFI inga erinringar
mot detta förslag. BFI har också meddelat alt institutet inte avser bevilja
ytteriigare garantier under återstoden av innevarande budgetår.

Del slalliga kredilstödel till bokhandeln bör enligt min
mening även fortsättningsvis handhas av BFI. Jag återkommer till
organisatoriska m. fl. hithörande frågor även vad gäller kredilstödel i avsnitt
4.3.6. I fråga om medelsutrymmet för stödel ålerkommer jag under
Anslagsberäkningar för budgetåret 1985/86.

4.3.4 Stöd till bokinjörmation

Mitt förslag: Slalsbidrag bör under vissa villkor kunna
användas för att tillfälligt förslärka bokbranschens gemensamma informalion om
och marknadsföring av etl brett urval av förlagens samlade utgivning av god
allmänlilteralur. I det syflel föreslår jag att slalen under en viss lid
medverkar vid finansieringen av en bred spridning av åriiga bokkataloger
riktade till barn och ungdom.

Remissinstanserna: Flera remissinslanser har uppmärksammat
att bokbranschen sänkt ambitionen atl ge ut för allmänheten lättillgängliga
bokkataloger. Bl.a. Svenska bokförläggareföreningen och Bok-, pappers- och
konlorsvaruförbundet redovisar branschens skäl lill en ändrad kaialogui-givning
och föreslår att statsbidrag ges för produktion och/eller distribution av en
årlig bokkatalog. Statens kulturråd anser atl ansvaret för en katalog ligger i
första hand hos branschen, men att statsbidrag kan övervägas om kalalogen får
en läsfrämjande inrikining. Studieförbundet Vuxenskolan föreslår att
kulturrådet ges i uppdrag atl framställa och massprida en årlig kalalog.

Bakgrund till mitt förslag: För allmänhetens information
om det årliga utbudet av allmänlilteralur har förlagen tidigare gemensaml
tillhandahållit kataloger för dels vuxenböcker, dels barn- och ungdomsböcker.

Kalalogerna har gells ul av Bokbranschens marknadsinstilui
AB och i huvudsak finansierats av förlagen via avgifter för införd
bokinformaiion. Katalogerna har sedan slällls till bokhandelns förfogande lill
ell slarkt subventionerat pris per exemplar. De har även distribuerats lill
skolor och bibliotek.

Inför innevarande års katalogulgivning ansåg föriagen
kostnaderna för de hittills producerade katalogtyperna vara alltför höga i
förhållande till deras användning i bokhandelns marknadsföring. Enligt förlagen
kunde en så hög kalalogkostnad inte moliveras på affärsmässiga grunder. Som en
bidragande orsak till det minskade inlressel för gemensamma kataloger angavs
också atl de stora bokhandelskedjorna hade böljat producera egna

Prop.
1984/85:141 69

periodiska urvalskataloger med ett smalare titelsortiment
anpassat till resp. kedjas gemensamma bokinköp till sina butiker. Några av de
stora föriagen har också funnit det vara mer effektivt att ge ut särskilt
informationsmaterial om enbart den egna utgivningen.

Som en följd av det minskade intresset hos förlagen har
1984 års höstkatalog fått formen av ett kataloghäfte omfattande ca I 700
titlar vuxen- samt barn- och ungdomslitteratur. Kalalogen är mer sparsamt
illustrerad och innehåller mindre redaktionell text än de tidigare kalalogerna.
Upplagan uppges vara ca I miljon exemplar. En realisationskatalog kommer ut som
tidigare år.

Skälen för mitt förslag: I likhel med kulturrådet anserjag
all utgivningen av bokkataloger bör vara ell naturiigl led i branschens
marknadsföring av utgivna böcker. Ansvaret för finansiering, produktion och
distribution av katalogpublikalioner bör därför ligga hos branschen själv. Som
en följd av all skilda särintressen hos främst vissa stora förlag och
bokhandelskedjor blivit slarkare har förutsättningarna för en gemensam
marknadsföring av den samlade utgivningen försvagats, De kvarvarande
katalogpublikalio-nerna ger i första hand en viss basinformation för redan
medvetna bokläsare och bokköpare. De lämpar sig däremol mindre för all
intressera lillfälliga kunder eller vinna nya läsare av kvalitetslitteratur.

En sådan ulveckling är särskilt otillfredsställande med
tanke på det slarkare inlresse för litteratur och läsning som håller på atl
växa fram i skola och kullurliv. Jag har själv i föregående och innevarande års
budgetpropositioner föreslagil en rad åtgärder som syftar till samma mål,
nämligen atl siärka svenskämnets och litteraturens slällning i skolan. Del är
mol denna bakgrund särskilt önskvärt att bokbranschen inte ställer sig vid
sidan av dessa strävanden ulan möler inlressel för litteratur och läsning och
utnyttjar det för att uppfostra en ny generation bokläsare.

Jag anser att ett sådani ansvarslagande från bokbranschens
sida bör komma lill uttryck i bl.a. en samverkan med syfte att presentera den
samlade bokutgivningen för allmänhelen i en form som inbjuder till läsning och
ökal litteraturintresse. Slatens slrävan alt kraftfullt främja spridningen av
den goda boken sammanfaller enligt min mening med den långsikliga fördel som
detla måsle innebära för branschens samtliga parter.

De speciella svårigheier som f. n. föreligger inom
branschen motiverar enligt min mening atl slaten med ett särskilt stöd bidrar
lill atl en bättre kalalogpublikalion åler kan komma lill stånd. Jag
förutsäller då alt branschen som tidigare ger ut och sprider i sina reguljära
försäljningskanaler lättillgängliga kalaloger, skilda för barn- och
ungdomsböcker å ena och vuxenböcker å andra sidan.

Del slalliga slödel bör vara tidsbegränsat och särskilt
inriktal på all slimulera lill kulturpolitiskt angelägna effekler. Efter en
kortare period med särskilt slöd bör finansieringen åter hell kunna övertas av
branschen.

Prop. 1984/85:141 70

Jag
föreslår sålunda atl ell statsbidrag av 1 milj. kr. per år beviljas under högst
tre är för stöd till en bred distribution av bokkataloger lill barn och ungdom.

Statsbidraget
bör i huvudsak användas för alt bekosta en ytterligare spridning av katalogerna
till exempelvis hushåll med barn, skolor, bibliotek och barn- och
ungdomsorganisationer.

Bidragsmedlen
bör disponeras av BFI och användas i enlighet med de rikllinjer som jag har
förordat. Det bör ankomma på BFI atl besluta om den närmare utformningen av
kalalogen och villkoren för dess distribution. BFI bör vidare följa och för
regeringen redovisa hur katalogen används såväl inom branschen som i den
läsfrämjande verksamhelen i övrigl.

4.3.5
Slöd till utbildning och rådgivning i bokhandeln

Mitt
förslag: Statligt stöd bör kunna ges till bokhandeln för ulbildning och
ekonomisk rådgivning. Mottagare av slödel bör vara den enskilda bokhandeln.
Slödel bör vara behovsprövat och i försia hand rikias lill små och medelstora
förelag.

Bokutredningens
förslag: Överensstämmer med mitl förslag vad gäller ändamål och målgrupp för
stödet. Ulredningen förulsäller emellertid alt slödet som tidigare ges till de
organ som tillhandahåller ulbildning och konsultation.

Remissinstanserna:
Förslaget om statligt slöd lill utbildning och rådgivning i bokhandeln avslyrks
uttryckligen endast av kulturrådet. Berörda inslanser inom bokbranschen
välkomnar med eftertryck etl sådani slöd och lämnar olika synpunkler på
utformning och motlagargrupper.

Bakgrund
till mitt förslag: För utbildningsinsatser och rådgivning inom bokhandeln
infördes fr.o.m. budgetåret 1977/78 ett särskilt statligt slöd med till en
böijan etl belopp av 100000 kr. per år. Under en ireårsperiod ft.o. m.
budgetåret 1981/82 höjdes slödel lill 300000 kr. En förutsättning för stödet
var all branschen och kursdeltagarna tillsammans bidrog lill finansieringen med
ett minst lika slort belopp.

Kurserna
riktade sig dels lill förelagsledare, dvs. bokhandlare, föreståndare och
blivande bokhandlare, dels till annan bokhandelspersonal. Utbildningsprogrammet
innehöll huvudsakligen endagskurser föriagda till olika orter. Vanliga
kursmoment avsåg exempelvis bokhandelsekonomi, redovisning, butiksplanering,
marknadsföring och allmän branschkunskap. Utöver schemalagt kursprogram
finansierade det slalliga slödel också konsultinsatser från branschorgan lill
enstaka bokhandlare. Dessa Ijänster utnyttjades ofta i samband med att
bokhandeln i fråga ansökte om eller beviljades statligt kredilstöd.

Prop. 1984/85:141 71

Stödet handlades av Bokbranschens finansieringsinstitut AB
(BFI) som under de första åren genomförde utbildningen i epen regi. Fr. o. m,
år 1980 överfördes utbildnings- och konsultverksamheten lill Bok-, pappers- och
konlorsvaruförbundet (Bopako) som år 1983 bildade ett helägt dotterföretag.
Bokbranschens konsult AB, för bl.a. nämnda utbildnings- och konsultuppgifter.

Det statliga utbildningsstödel till bokhandeln betalades
på detta sätt ut för sisla gången föregående budgetår. Innevarande budgetår finansieras
kurs- och konsultverksamheten helt av branschen.

Högskolan
i Borås har genom institutionen bibliotekshögskolan sedan år 1978 genomfört
fyra I O-poängskurser för bokhandelsmedhjälpare. Kursernas syfte är att ge
fördjupade kunskaper i driften av en bokhandel med tyngdpunkten lagd på
förelagsekonomiska frågor. Kursen finansieras av högskolan.

Skälen för mitt förslag: I budgetpropositionen 1983 (bil.
10) anförde jag all del slalliga utbildningsstödet under en treårsperiod hade
höjls för att göra del möjligt all intensifiera ulbildningen av i första hand
innehavare av mindre och medelstora bokhandlar och att utbildningen efler
uigången av budgetåret 1983/84 borde kunna finansieras hell av branschen.
Riksdagen (KrU 1982/83: 30, rskr 358) hade inga erinringar häremot.

Bokutredningen gör emellerlid den bedömningen atl en
utbildnings- och konsultverksamhet på en önskvärd nivå fordrar ett ytterligare
tillskott av medel också vid elt effektivt utnyttjande av branschens resurser,
som 1. ex. medel från olika branschfonder. Bokhandelns olika branschorganisationer
samt flera andra remissinslanser framhåller belydelsen av ett återupptaget
slalligl utbildningssiöd för en ökad kompetens hos bokhandlare och bokhandelns
personal.

För egen
del anserjag atl en viss särskilt branschanpassad utbildnings-och
konsultverksamhet naturligt hör hemma i de uppgifier som en branschorganisation
bör åla sig. I många branscher är det också vanligt atl olika leveranlörer
eller leverantörsorganisalioner erbjuder elt, ofla produkt-orienterat,
utbildningsprogram för personal i ålerförsäljningsledet. Även uianför branschen
finns ell rikhaltigt utbud av utbildningsarrangemang som skulle kunna ulnylljas
för bokhandelns behov.

Mol denna bakgrund är jag alltjämt Iveksam lill alt
slatliga medel används för uppbyggnaden och driften av en utbildnings- och
konsultverksamhet hos ell branschorgan. Slaten bör inte heller dela ansvaret
för dylika basfunktioner som nära hör samman med en organisations
intresseprofil och interna utvecklingsarbete.

Jag är dock medvelen om atl del inom bokhandeln, framför
alll i små och medelslora förelag, finns etl stort behov av elementär
yrkesutbildning och fortbildning. Den ökade konkurrensen inom branschen ställer
nya krav på planering av inköp och lagerhållning, på kalkylering och effektiv
redovis-

Prop. 1984/85:141 72

ning, på modern marknadsföring och butiksplanering och
inle minsl på en gedigen och akluell lilleraturkunskap. Utbildningsbehoven
torde vara särskilt slora hos enmansföreiagare och bokhandlar med etl fåtal
anslällda där möjligheten att rekrylera personal med specialiserad kompetens i
regel är obefintlig. För dessa mindre och många medelslora bokhandlar är
emellertid kostnaderna för all låla någon delta i utbildning betungande, både
vad gäller marknadsmässiga direkta kostnader och indirekta koslnader för
bortfall av arbetstid o. d. De ulgör i prakliken etl hinder för alt utbildning
och konsulttjänster efterfrågas.

Del kan enligt min mening därför vara motiverat med ell
statligt utbildningsstöd speciellt riktal lill den mindre och medelslora
bokhandelns personal. Jag anser dock att ell nytt statsbidrag bör ulgå från
den enskilda bokhandelns behov av ulbildning och konsulthjälp. Mottagare för
stödet bör därför vara den enskilda bokhandeln som efter ansökan kan beviljas
bidrag för dels köp av konsulttjänster, dels företagsledarens eller personalens
deltagande i utbildning.

Slödel bör handhas av BFI. Institutet bör vid fördelningen
av bidraget ta hänsyn till dels den enskilda bokhandelns utbildnings- resp.
konsultations-behov, dels del enskilda förelagets behov av ekonomiskl stöd för
utbildnings- och konsultkostnader. BFI bör kunna tillhandahålla informalion om
tillgängliga kurs- och konsultalternativ. Bidragsgivningen bör dock i regel
inle låsas lill en viss konsult eller anordnare av ulbildning om flera alternativ
finns att tillgå. Jag avser atl senare återkomma lili regeringen med förslag
till bidragsbestämmelser, men vill redan i detta sammanhang nämna att beslut
om bidrag för ulbildning och konsulthjälp inle bör kunna överklagas.

4.3.6 Myndighetsuppgifter m.m. inom bokhandelsstödet

Mitt förslag: Bokbranschens finansieringsinstitut AB (BFI)
bör svara för fördelning m. m. av merparten av del statliga slödel till
bokhandeln. Denna rätt för BFI innebär myndighetsutövning och kräver som sådan
stöd i lag. BFI bör även följa utvecklingen i bokhandelsbranschen liksom
effekterna av de slalliga stödinsatserna. Statens kulturråd bör även
fortsättningsvis svara för fördelningen av distributionsstödet.

Bokutredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag
vad gäller BFI:s uppgift att handlägga det statliga slödet.

Remissinstanserna: Förslaget berörs endasl av etl fålal
instanser, som betonar fördelen av en samordnad handläggning. Svenska
bokhandels-medhjälpareföreningen önskar ell slörre inflytande för bokhandeln i
det avseendet.

Prop.
1984/85:141 73

Skälen för mitt förslag: Jag har i det föregående lagt
fram förslag till etl omfattande stödprogram för utvecklingen i bokhandeln,
nämligen

-
etl förstärkt
dislribulionsstöd till fackbokhandeln,

-
etl nytt
sortimentsstöd till servicebokhandlar,

- etl något utvidgat kredilstöd lill bokhandeln,

-
elt nytt stöd
för spridning av bokinformaiion saml

-
elt förnyat
stöd till ulbildning och konsulthjälp inom bokhandeln. Utgångspunkten för alla
föreslagna stödformer bör enligt min mening

vara alt möla bokmarknadens kulturpolitiska och
konsumenlpoliliska brisler med särskilt anpassade slalliga insatser.
Bokbranschen bör självfallet även i fortsättningen ha det huvudsakliga ansvarel
för en kommersiell spridning och marknadsföring av litteratur.

Dessa principiella utgångspunkter för bokhandelsstödel bör
enligt min mening också vara styrande för handläggningen på myndighetsnivå.
Stöd-handläggning omfattar etl flertal moment såsom precisering av slödvillkor,
allmänna upplysningar om stödet, bidragsfördelning, redovisning och kontroll,
uppföljning och konsekvensanalys. Samlliga dessa moment fordrar en nära kontakt
med de enskilda företag och de grupper av bokhandlar som berörs av stödverksamheten
saml därutöver en ingående kännedom om bokbranschen som helhet.

BFI har sedan år 1977 handhaft försöksverksamhelen med
kredilstöd lill bokhandeln och svarade lidigare budgetår även för slödet lill
utbildningsinsatser. Jag anser att institutet är ett lämpligt organ också för
uppgiflen att handha ell permanentat kredilstöd samt de nya nu föreslagna
stödformerna för bokhandeln, nämligen sortimentsslödel, slödel lili spridning
av bokinformation och stödel till utbildning och konsulttjänster. Det är enligt
min mening en fördel om handläggningen av det slatliga stödet till bokhandeln
så långt möjligt kan samlas till ett och samma organ.

BFI ägs helt av Svenska bokföriäggareföreningen (SBF), men
har i sin styrelse representanler för Bok-, pappers- och konlorsvaruförbundet
(Bopako). Enligt nu gällande avtal mellan slalen och BFI skall SBF och Bopako
ha lika inflytande i beslut om det statliga stödel lill bokhandeln. Enligt
bolagsordningen utses ordföranden i styrelsen av regeringen, liksom en revisor
och en suppleant för revisorn. Det stadgas vidare atl bolagsordningen inte får
ändras ulan regeringens tillstånd. Nämnda bestämmelser tillkom med anledning av
bolagels ansvar för försöksverksamhelen med del slalliga kredilstödel. Bolagets
åtaganden i övrigl i samband med della stöd har närmare preciserats i elt avtal
mellan slalen och BFI.

BFI:s ställning och ledningsorganisation medför alt
bolaget är väl förankrat i branschen samtidigt som det genom ordförande och
revisorer medger inflytande och insyn för slalen. Della ulgör enligt min mening
tillräckliga garantier för atl de statliga stödinsatserna för bokhandeln genomförs
i enlighet med de här förordade intentionerna.

Jag har vid min presentation av förslagen till de olika
stödformerna

Prop. 1984/85:141 74

närmare
behandlat behovel av ytterligare preciseringar av slödreglerna och avvägningar
vid bidragsfördelningen. Del är enligt min mening ocksä viktigt att BFI noga
följer effekterna av varje stödinsats.

Därutöver
bör BFI få etl ansvar alt följa utvecklingen inom den kommersiella
bokdistributionen som helhet och särskilt med avseende på utvecklingen inom
bokhandeln. Därvid bör särskilt uppmärksammas de kullurpoliiiska och
konsumentpoliliska effekter som olika förändringar på bokmarknaden får.

BFI
bör redovisa såväl sina erfarenheter av de slalliga stödinsatserna som mer
övergripande bedömningar i samband med den årliga anslagsframställningen. I
det sammanhanget bör BFI också kunna aktualisera eventuella förslag till
justeringar i de nu föreslagna stödformerna. Jag anser all BFI också bör få
möjlighel atl inom en angiven ram omfördela anvisade medel mellan olika
ändamål. Jag återkommer härtill under Anslagsberäkningar för budgetårel
1985/86.

Från
BFP.s ansvar för elt samordnat bokhandelsslöd bör endasl hanteringen av
dislributionsstödet till fackbokhandeln undantas. Denna bidragsfördelning bör,
av prakliska skäl, även i fortsättningen göras av kulturrådet.
Distributionsstödet ansluter nämligen i sin konstruktion nära till del slatliga
ulgivningsstödel. Bidragsmoltagare är närmast bokförlagen som får ersättning
för en del av den rabatt de lidigare lämnal fackbokhandeln. Distributionsstödet
kräver kontroller om sökande förlag är anslulna till fackbokhandelsavtalei och
om sökl ersällning avser en boktitel som erhållit ulgivningsstöd och ingått i
abonnemanget.

Kulturrådets
aktuella kännedom om beviljat utgivningsstöd och redan etablerade rutiner för
bidragsulbetalning till förlagen talar således för all rådel även
fortsättningsvis svarar för handläggningen av distributionsstö-det.

Mina
förslag om BFI:s ansvar för ell samordnat bokhandelsstöd innebär i flera fall
sådana förvaltningsuppgifter som innebär myndighetsutövning och som enligt
regeringsformen skall meddelas i lag. BFI:s nuvarande uppgifter inom
försöksverksamhelen med statligt kredilstöd har stöd i lagen (1977:485) om
tillfälligt överiämnande av förvaltningsuppgift inom utbildningsdepartementets
verksamhelsområde. Med hänsyn lill mitt förslag om ett mer varaktigt
bokhandelsstöd har därför inom utbildningsdepartementet upprättals etl förslag
till ändring i lagen (1976: 1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter
inom ulbildningsdeparlemenlels verksamhetsområde. Förslaget bör fogas lill
protokollet. Med hänsyn till frågans enkla beskaffenhet anserjag atl lagrådel
inte behöver höras i ärendel.

BFl:s
åiaganden i samband med bokhandelsstödet bör enligt min mening närmare
preciseras i ett avtal mellan slalen och bolagel. Del ankommer på regeringen
att iräffa elt sådant avtal.

BFl:s
koslnader för administration av del statliga kredilstödel har delvis
finansierats av medel som har anvisais under anslagel Lån för inveslering-

Prop. 1984/85:141 75

ar
i bokhandel, delvis av medel från BFI. Som jag lidigare har nämnt är det enligt
min mening rimligt atl staten med hänsyn lill de föreslagna nya uppgiflerna
anvisar särskilda medel för BFI:s handläggningskostnader. Jag återkommer till
denna fråga under avsnitt 6 Anslagsberäkningar för budgetåret 1985/86.

4.4
Gemensamma frågor för folkbiblioteksverksamheten

Samarbetet
över biblioteksgränserna är en viklig förutsättning för atl alla människor
skall ha tillgång till del samlade biblioteksväsendets resurser. För att
åstadkomma detla krävs en samordning av slalliga och kommunala insalser. Jag
ämnar i del följande uppehålla mig vid några frågor som jag anser vara av
gemensamt intresse för slal och kommun i arbetet med att bredda och förbällra
biblioteksservicen. Etl effeklivi samarbete förutsäller en gemensam syn på
folkbibliotekels uppgifier och arbetssätt. Jag inleder därför med synpunkler
på folkbiblioleksverksamhe-lens mål.

Slatliga
bidrag och andra stimulansinsatser kan enligt min uppfattning stärka
folkbibliotekens samverkan med myndigheter, förvaltningar, organisationer och
föreningsliv i övrigt. Jag kommer i del följande att beröra några sammanhang
där detla synes särskilt angeläget.

Användningen
av ny informationsteknologi i bibliolekssammanhang är en annan fråga av
betydelse för både slatliga och kommunala organ. Insaiserna på detta område bör
lämpligen samordnas.

Vidare
finns det flera gemensamma beröringspunkter för statliga och kommunala
bibliotek när del gäller registrering och katalogisering av medier. Jag kommer
därför att ta upp frågan om Bibliotekstjänst AB som är de kommunala bibliotekens
centrala organ i dessa avseenden.

Slaten
har bl.a. genom riksarkivet och landsarkiven etl ansvar för alt bevara och
tillhandahålla arkivalier som är av intresse bl. a. för släkt- och
hembygdsforskning. Genom att tillhandahålla mikrofilmade arkivalier har
folkbiblioteken i betydande grad avlastat arkivväsendet och möjliggjort en
breddning av amatörforskningen. Den starka efterfrågan på bibliotekens tjänsler
har dock skapal vissa problem. Dessa bör emellertid kunna lösas genom de
åtgärder jag förordar i det följande.

4.4.1
Mål för folkbibliotekens verksamhet

Folkbiblioleksverksamhéten
är en kommunal verksamhet. Hur folkbibliotekels resurser skall utnyttjas är en
fråga som de ansvariga förelroende-valda i varje kommun har atl la slällning
till. Alla kommunala bibliotek ställs dock inför likartade problem.
Erfarenhelerna är i hög grad gemensamma och de kullurpoliiiska ambitionerna
för folkbiblioteken följer knappasl kommungränserna. Ingel folkbibliotek kan
för övrigt fungera effektivt ulan elt nära samarbete inom hela
biblioteksväsendel i landel, över kom-

Prop. 1984/85:141 76

mun-
och huvudmannaskapsgränser. Det dagliga folkbiblioteksarbelet bedrivs i etl
samspel olika kommuner emellan och mellan statliga och kommunala organ. För
alt samarbetet skall kunna bedrivas effektivt behövs det en gemensam syn på
folkbibliotekels uppgifier och arbetssätt.

De
kommunala biblioteken är samhällels största satsning för att främja litteratur
och läsning, de har en avgörande betydelse för den enskildes möjlighel lill kulturell
upplevelse och lillgång lill allsidig informalion. I dagens mediesamhälle
pockar nya medier på uppmärksamhel. Den nya tekniken har slor genomslagskrafl.
I det läget behövs det ell målmedvetet arbele för all intressera människor för
böcker och läsning. Delta arbele får större slagkraft om det inriktas mol
gemensamma mål.

Många
nya krav och förväntningar ställs på folkbiblioteket. Ulöver rollen i det
lokala kullurlivet och folkbildningen har biblioteket en uppgift för
informationsförsörjning, utbildning och forskning. Prioriteringar måste göras
både i det dagliga arbetet och när långsikliga planer görs upp. Dessa
underlättas om del finns en väl förankrad målsättning att utgå från.

Folkbiblioteksulredningen
har lagl fram omfallande och detaljerade förslag om hur folkbibliotekens
arbele bör bedrivas i framliden. Flertalel av dessa förslag kräver inte några
ställningstaganden från regeringens och riksdagens sida. De är avsedda all
ligga lill grund för bibliotekspoliliska beslut i kommunerna eller tjäna som
riktmärken för den praktiska verksamheten på tjänstemannanivå. Syftet är att
skapa en samstämmighet som främjar ett fruktbart samarbete och en gemensam
utveckling av folkbiblioteksresurserna i landel.

Folkbibliotekens
verksamhet utformas lill sist av de förtroendevalda i varje enskild kommun. Del
är i kommunen som den konkrela bibliotekspolitiken förverkligas, anpassad till
lokala behov och ambitioner. Gemensamma målsättningar behöver inle tas lill
intäkl för en schematisk likriktning.

Folkbiblioteksulredningen
har sökl åsladkomma en helhetssyn på folkbibliotekens verksamhet. Ulredningens
uppfattningar har sammanfattats i följande allmänna mål.

Folkbiblioteket
är vår viktigaste lokala kullurinslilution och del skall spela en aktiv roll
som initiativtagare och samarbelspart i del lokala kulturlivet. Det skall ha
ett allsidigt mediebeständ, stå öppel för alla och erbjuda sina Ijänster utan
kosinad för den enskilde.

Folkbiblioteket
skall slimulera människor all söka kunskap och kulturupplevelser och arbela
målmedvetet för att nå ut med verksamheten till alll fler. Det skall bidra lill
en ökad medvetenhet och till etl engagemang i den demokratiska processen.
Folkbiblioteket skall visa respekt för den enskildes önskemål och behov men
alltid främja god kvalitet vid val av medier och aktiviteter.

Kring
dessa förslag lill mål för folkbibliotekens verksamhet finns det en bred
uppslutning i remissopinionen.

Folkbiblioteksutredningen
har konkretiserat dessa allmänt angivna mäl i

Prop. 1984/85:141 77

fyra
handlingslinjer avsedda att ge vägledning för del aktuella folkbiblioteksarbelet.

-
Folkbibliolekel skall föra en
kamp för boken och läsandet.

-
Folkbiblioteket skall arbeta
för en fri och jämlik lillgång lill informalion.

-
Folkbiblioteket skall bygga ut
den uppsökande verksamheten och knyta till sig förmedlare.

-
Folkbiblioteket skall särskilt
uppmärksamma barns behov av böcker och läsning.

De
av utredningen föreslagna handlingslinjerna har föranlett många kommentarer
från remissinsiansernas sida. Få har hafl invändningar mol de strävanden som
handlingslinjerna är uttryck för. Kommentarerna innehåller i slället tillägg
och modifieringar. Bl.a. påpekas atl invandrarnas behov är alltför litel
uppmärksammade och all insaiserna för ungdomsgrupperna har förbisetls. Från
några håll framhåller man all ulredningens starka betoning av de värden som
förknippas med böcker innebär en undervärdering av de andra medier som
folkbiblioteken arbetar med och som snabbt ökar i betydelse.

Invändningar
av della slag är mer en fråga om nyanseringar än om krilik. När
folkbiblioleksutredningen lalar om vikten av en uppsökande verksamhet som når
nya grupper innefattas nalurliglvis invandrargrupperna och ungdomar som sällan
söker upp biblioteket. När ulredningen myckel slarkl framhåller värdel av
bibliotekens informalionsverksamhel sker delta med insikl om vad nya medier
kan komma atl belyda inom detta verksamhetsfält.

Enligt
min mening kan de av folkbiblioteksulredningen föreslagna målen och
handlingslinjerna slimulera diskussionen om priorilering och ulveckling i
kommunerna. De kan självfallel inte bli styrande för den kommunala
verksamhelen. De bör dock las som utgångspunkt då de enskilda kommunerna
självständigt gör sina prioriteringar och de bör även ligga till grund förde
statliga insaiserna på folkbiblioteksområdet.

4.4.2
Samverkan

Folkbibliotekens
framgångsrika arbete när del gäller all utöka och bredda verksamhelen till nya
grupper av nylljare kan enligt min mening bl.a. ses som etl resultat av ökad
samverkan med annan kommunal verksamhel saml med organisalioner och
föreningsliv.

Folkbiblioteksulredningen
har i delstudier och i sill slutbetänkande ägnal slor uppmärksamhel ål
samverkansfrågorna.

Jag
delar i slora drag de slutsatser utredningen drar. För alt uppnå de mål som är
vägledande för folkbiblioteken - med betoning på fortsatta ansträngningar alt
bredda verksamhelen lill nya grupper - bör en ökad samverkan ingå som elt
nalurligl led i folkbibliotekens arbele. Samverkan innebär dels all
verksamhelen breddas lill all omfatta nya grupper, dels atl

Prop. 1984/85:141 78

tillgängliga
resurser utnyttjas på bättre sätl. Jag anser att det i första hand är en
kommunal uppgift att göra de nödvändiga avvägningarna när det gäller olika
samverkansformer. Jag vill dock nämna några sammanhang där en statlig insats,
inom bl.a. ramen för ell ökal bidrag till länsbiblioteken, kan medverka lill
en fortsatt utveckling i önskad riktning.

Inom
folkbibliotekens barn verksamhet finns etl väl fungerande samarbete med
kommunala förskolor och fritidshem i en majoritet av landels kommuner. På många
håll har en naturiig rollfördelning utvecklats mellan folkbibliotekets och
barnomsorgens personal för alt ulnytlja bibliotekets resurser i det pedagogiska
arbetet. Däremot är biblioteksverksamheten inte lika etablerad i
kommunernas/ritidxverfcsam/iet/ör barn och ungdomar, inte heller
folkbibliotekets samarbete med lokala ungdomsorganisationer. Slatliga bidrag
lill regional biblioteksverksamhet och till verksamhetsutveckling bör kunna
medverka lill en ulveckling inom delta område.

Även
inom skolan kan etl ökande samarbeie med del lokala biblioteket noleras.
Folkbibliotekets möjligheter alt erbjuda litteratur och andra medier saml
hjälp all ulnyttja dessa kunskapskällor uppmärksammas i alll fler skolor. I linje
med intentionerna i Läroplanen för grundskolan (Lgr 80) bör skolan vara
utrustad med ett eget, tillräckligt brett urval av litteratur. Samtidigt kan
skolan i ökad utsträckning behöva samarbeta med folkbiblioteket.

Enligt
min mening finns det skäl alt med bl.a. hjälp av statliga stödinsatser
stimulera en fortsatt positiv utveckling. Jag har därför lämnat förslag lill
utgivning av en särskild klassikerserie för skolans behov (avsnitt 4.2.3). Jag
vill i detta sammanhang erinra om det förslag lill bidrag till utvecklingsarbele
med kultur i skolan som regeringen i årets budgetproposition har förelagt
riksdagen (prop. 1984/85:100 bil. 10, s. 158). Stödel avser bl.a. sådana
projekl som har formen av samarbeie mellan skolor och myndigheter,
kulturinstitutioner eller organisationer.

Enligt
statistiska centralbyråns redovisning har folkbiblioteken under senare år
väsenlligt byggt ul sin verksamhel inom olika vårdinstduiioner. Längst har
utvecklingen hunnit när del gäller uppbyggnaden av sjukhusbibliotek. Inom omsorgsinstitutionerna
tycks dock utvecklingen gå något långsammare. Även boken kommerverksamhelen,
dvs. folkbibliotekens hemservice till äldre, sjuka och handikappade, tycks
volymmässigt utvecklas i en förhållandevis långsam lakt. En förklaring härtill
är atl verksamhelen är resurskrävande.

I
en framtid då vården i alll högre grad kommer atl ske integrerat i den
ordinarie bostadsmiljön bör folkbiblioteken utveckla samarbetsmetoder och
verksamhetsformer som möjliggör service även till de grupper som inle kan
ulnytlja bibliotekslokalerna. Det finns därför skäl att slaten slimulerar en
biblioteksulveckling med sådan inriktning och jag kommer därför alt föreslå atl
del stafliga ekonomiska biblioleksstödet bl.a. inriktas på delta område
(avsnitt 4.5.2 och 4.5.8).

Prop. 1984/85:141 79

Arbetsplatsbibliolek
är ett annat exempel på samverkan mellan folkbibliotek, fackliga
organisationer och företag. De visar hur folkbiblioteken kan nå nya grupper av
nylljare genom elt organiserat samarbeie med övriga bildningsslrävanden. Jag
avser därför all föreslå att ett särskilt slalligl slöd inrättas för atl
slimulera igångsättning av ytterligare arbetsplatsbibliolek (avsnitt 4.5.5).

Studieorganisationerna
kan spela en akliv roll i uppbyggnad och skötsel av framgångsrika arbetsplatsbibliolek.
Även i förbundens studiecirkelverksamhel och allmänkulturella
programverksamhet förefaller en akliv samverkan nalurlig. Under senare år har
även ell närmande skelt. Folkbildningsorganisationerna tar i ökad grad
inilialiv för att siärka kontakterna med biblioteken, vilka i sin lur har
böljat vidta åtgärder för atl studieförbundens biblioteksbehov bättre skall
kunna tillgodoses.

Folkbiblioteksutredningens
särskilda sludier av förutsättningarna för en ökad samverkan mellan
folkbildningens organisalioner och de kommunala biblioteken visar alt
sludieförbunden har myckel all vinna på ell nära samarbeie, inte minsl
ekonomiskt. De visar även atl en av flera åtgärder för atl bana vägen för ett
ökat samarbeie är all stimulera kontakterna på länsnivå.

Jag
delar denna uppfattning, som även ullrycks av remissinslanserna, och kommer
därför all föreslå alt ell förslärki statligt bidrag lill länsbiblioteken bl.
a. inriktas på ökade insalser i detla avseende.

4.4.3
Informationsteknologin och folkbiblioteken

Folkbiblioteksulredningen
anser atl folkbiblioteken vid sidan av en kul-turuppgifl har en lika väsenllig
informaiionsuppgift. Dess innebörd är all folkbiblioteken har att som neutral
samhällelig institution förmedla upplysningar och tankar inom alla områden
lill alla människor och ge lillgång lill alla typer av informationskällor.

Jag
delar della synsätt. Då ny leknik las i anspråk för informationsförsörjningen
och fakta och forskningsrön i ökad utsträckning lagras och förmedlas i
elektronisk form är del en väsenllig folkbiblioteksuppgifl atl också ge
låntagarna service med hjälp av den leknik som står till buds och som är
ändamålsenlig. Ny teknik bör enligt min mening ses som ell komplemenl i
folkbibliotekens arbele med tryckta medier i syfte alt så effektivt som möjligl
erbjuda ell brett och allsidigt faktamaterial.

F.
n. görs slora ansträngningar inom skolan, studieorganisationerna och i
arbetslivet all brett föra ut kunskaper om och erfarenheter av
informa-tionsteknologisk lillämpning. Elt vikligt syfte i dessa sammanhang är
alt ge bällre förulsällningar för opinionsbildning kring frågor som rör
teknikens användning och konsekvenser. Enligt min mening kan även folkbiblioteken
göra en väsentlig insats i detla sammanhang genom atl erbjuda lillfällen all
lära känna den nya lekniken. Folkbiblioteket når grupper som inle i andra
sammanhang kommer i koniakt med ny teknik.

Prop.
1984/85:141 80

Folkbiblioleksutredningen konstaterar atl folkbiblioteken
i allmänhet visar öppenhet och intresse för informationsteknologins
möjligheter. Flera bibliotek har genom lerminalanskaffning tillgång till
svenska och utländska databaser. Pågående försöksverksamhet börjar ge en
erfarenhelsgrund atl bygga vidare pä. Ulredningen anser att del inom
samhällsinformationen bör finnas särskild anledning atl överväga de möjligheter
lill effeklivisering som informationsteknologin kan erbjuda. Liknande
synpunkler har framförts av den av regeringen tillsalla
informationsdelegationen i belänkandel (SOU 1984:68) Samordnad samhällsinformation.

Folkbiblioteksutredningen har uppmärksammat några områden
där den anser att en statlig medverkan är motiverad. Utredningen föreslår att
försök och metodutveckling koncenlreras lill ell slörre bibliotek genom
slatligl initiativ. Vidare föreslås att slaten medverkar till en kontinuerlig
recensionsverksamhet av de databaser som är äv primärt intresse för
folkbiblioteken.

Jag delar i stort utredningens uppfatlning och återkommer
senare till della i samband med mina förslag lill statligt delfinansierad
verksamhetsutveckling inom folkbibliotekssektorn (avsnitt 4.5.8).

Folkbiblioleksutredningen har även lagil upp frågan om den
enskildes framlida möjligheter alt utan kostnad få information om myndigheters
och organisationers verksamhel och beslut.

Även i etl samhälle som i slor utsträckning lar
informationsteknologin i sin Ijänsl måsle del finnas förutsällningar för
individen att ta lill vara sin rätt lill informalion och insyn i offenllig
verksamhel. Därför har regeringen genom tilläggsdirektiv (Dir 1984:48)
uppdragit åt dala- och offentlighetskommittén (Ju 1984:06) att pröva om
utvecklingen motiverar särskilda ålgärder från statens sida för alt garantera
medborgarnas lillgång lill information. Kommittén skall även överväga om
regler för myndigheternas avgiftssällning av informationstjänster behöver
utformas så atl den enskilde medborgarens informalionssökning inle försvåras
jämfört med vad som gäller för resursstarka institutioner och företag.

Vidare finner jag det angelägel atl de myndigheter och organ
som på olika sätt medverkar till informationsförsörjningen inom biblioteksväsendet
ägnar särskild uppmärksamhel åt dessa frågor. Därvid bör även beaktas de
ställningstaganden riksdagen gör med anledning av den proposition om
dalapolitik, som regeringen har för avsikt all lägga fram under våren. Della är
en av de frågor som motiverar en närmare samverkan mellan instilulioner som har
centralt ansvar på biblioteksområdet vilket jag senare skall återkomma lill
(avsnitt 4.6.2).

4.4.4 Bibliotekstjänst AB

Sveriges allmänna biblioieksförening (SAB) startade
Bibliotekstjänst (Btj) år 1951 i syfte att erbjuda folk- och skolbibliotek
hjälp genom central katalogisering, urval, inbindning och utrustning av böcker,
framslällning

Prop. 1984/85:141 81

av
bibliotekslekniska hjälpmedel etc. Är 1960 ombildades företaget till aktiebolag
som till 5/6 ägs av SAB och till 1/6 av Svenska kommunförbundet. Staten är
representerad i förelagets slyrelse. 1 lakt med alt förelaget har expanderat
har tryckeriverksamhet och produktion av inredning, biblioteksutrustning m. m.
överförts till två helägda dollerbolag. Hela koncernen, som totalt har ca 340
anställda, omsälter f. n. ca 300 milj. kr., varav 230 milj. kr. inom
moderbolaget.

Btj
är huvudsakligen skapat för alt underlälta en ralionell verksamhel vid
kommunernas folk- och skolbibliotek. Alla folkbibliotek utnyttjar företagels
tjänster för urval, inköp, katalogisering och utrustning av böcker och andra
medier. Omkring 80% av folkbibliotekens samlade inköp sker genom Btj.

Bij
har utvecklat etl datorbaserat utlånings- och medieregistreringssy-slem (BUMS)
som är i bruk i varierande omfattning i ell sextiotal kommuner. En del av
systemet utgörs av en katalogdalabas (BURK) som f. n. omfattar drygl 870000
titlar avseende böcker, periodiska lidskrifter, AV-medier etc. Den årliga
tillväxten är omkring 70000 titlar som beslår dels av förvärv till
folkbiblioteken av svenska och utländska titlar, dels retroaktiv uppdatering av
titlar från bibliotek som efter hand ansluter sig lill systemel. Innehållet i
BURK är sökbart dels on line, dels genom mikrofiche.

Btj
har i skrivelse lill regeringen begärt ell särskilt slatligt bidrag för del
bibliografiska arbete av nationell betydelse som förelaget anser sig utföra.
Därvid åsyftas i huvudsak katalogisering av invandrarlilleratur saml indexering
av svenska tidnings- och tidskriftsartiklar.

Folkbiblioteksutredningen
hade i uppdrag att belysa Blj:s roll för folkbiblioteken och företagets
ansvarsförhållanden i relalion lill andra kommunala och statliga organ.
Ulredningen har avlämnat ett tämligen omfattande malerial om Blj:s roll och
verksamhet.

Utredningen
har även diskuterat etl ökat ansvarslagande från statens sida. Delta har
ulredningen funnii moliveral med hänvisning till alt del finns etl vissl
allmänintresse för katalogisering av invandrariitleratur. Vidare konstaterar
utredningen att indexeringen av svenska tidnings- och tidskriftsartiklar är av
nationell betydelse.

Utredningen
föreslår därför att staten pålar sig elt visst ekonomiskl medansvar för Btj:s
katalogiseringsarbete. Detta skulle kunna ske, enligt utredningen, genom att
kungl. biblioteket (KB) övertar huvudmannaskapet för BURK efter förhandling
mellan parterna. Därigenom skulle förutsättningarna öka för en bättre
samordning mellan BURK och LIBRIS, som är det slatliga biblioteksväsendets
bibliografiska databas, samiidigi som slaten övertar ansvaret för de
nalionalbibliografiska elementen i Btj:s verksamhet. En sådan förändring
förknippar utredningen med en förändring av Btj:s ägareförhållanden och för
fram tanken på att Kommunförbundet lar etl större ägaransvar. Detla skulle
leda Ull en klarare ansvarsfördel-

6 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 141

Prop.
1984/85:141 82

ning mellan slaten, kommunerna och SAB samtidigt som
förutsättningarna atl siärka Btj:s finansiella bas skulle öka.

Under år 1984 har Kommunförbundet genomfört en siudie av
BUMS-sysiemel, redovisad i rapporten BUMS-systemet, Nuläge och utvecklingslinjer.
I denna utvärdering konslateras bl.a. atl elt fritt informationsutbyte bör
åstadkommas mellan BUMS och LIBRIS.

Svenska kommunförbundet, SAB och Btj anser i sina
remissyttranden över folkbiblioteksutredningen atl man bör avvakta resultaten
av den utredning om SAB:s framtida organisation och om Btj:s eventuella behov
av kapilaltillskotl som en arbeisgrupp inom föreningen inom kort kommer all
presentera. Eventuella förslag kommer atl behandlas på SAB:s årsmöte senare
under våren. Därmed har något ställningstagande lill de förslag
folkbiblioteksulredningen för fram inle kunnat göras av företagets ägare.

Jag konstaterar därför att förutsällningar saknas för ell
statligt initiativ till en evenluell förhandling om en förändring av
huvudmannaskapet för BURK.

I detla sammanhang vill jag dock någol beröra frågan om
gemensam katalogisering inom det svenska biblioteksväsendet.
Folkbiblioteksutredningens och Kommunförbundets ulvärdering av BUMS jämte
flerlalel av remissinstanserna framhåller alla vikten av all ytterligare
ansträngningar görs för alt öka det bibliografiska samarbetet mellan i försia
hand BUMS och LIBRIS. Efler vad jag har inhämtat har KB och Btj gjort en
gemensam förstudie av vilka insatser som kan göras för ell närmare samarbeie.
Av denna framgår atl en mer genomgripande integration av systemen inle är
möjlig beroende på alt de är utvecklade i olika datormiljöer. Inom ramen för
gällande begränsningar har man dock funnit alt vissa rationaliseringseffekter
kan uppnås genom i försia hand ulbyle av bibliografiska posler och vissa
gemensamma regler för exempelvis aukloritelskontroll och ämnessökning.

Även inom den kommersiella handeln med böcker saml i not-
och fonogrambranscherna förekommer omfatlande regisirering och behov av
bibliografisk informalion.

Statskontoret förordar i sitt remissyttrande alt en
förutsättningslös studie görs av möjligheterna alt samordna och organisera
resurser för registrering och katalogisering av litteratur och andra medier så
all dubbelarbete kan undvikas. Statskontoret framhåller alt bibliografiskl
arbele av nationellt intresse utförs på en mängd andra håll vid sidan av KB
och Btj såsom vid talboks- och punktskriflsbiblioteket, riksdagsbiblioteket,
statens psykologisk-pedagogiska bibliotek, arkivet för ljud och bild,
läromedelsförlagen m.fl. En gemensam basregislrering efter bl.a. engelska och
amerikanska förebilder och erfarenheter skulle kunna medföra bällre samordning
och slörre snabbhet. Intressenterna skulle sedan var för sig kunna komplettera
baskatalogiseringen med informalion efler egna behov. Den föreslagna översynen
bör innefatta en genomlysning av möjligheterna atl

Prop. 1984/85:141 83

utnyttja
datortekniken för biblioteksbruk i ett 1990-lalsperspektiv och med hänsyn tagen
lill ekonomiska förutsättningar för verksamhelen.

För
egen del anser jag atl mycket lalar för en ökad samordning av registrerings-
och kalalogiseringsarbelet för alla typer av medier med hänsyn till alt
bibliografiskl arbete kan bedömas bli mycket kostnadskrävande i framtiden. Jag
avser därför att senare föreslå regeringen att uppdra åt statskontoret att
komplettera sill förslag för atl del skall kunna ligga till grund för
regeringens slällningslagande till lämpliga utredningsuppgifter.

Jag
har i denna fråga samrått med cheferna för utbildnings- och för
civildepartementen.

4.4.5
Mikrofilmat malerial för släkt- och hembygdsforskning

För
etl par decennier sedan böljade folkbiblioteken rikta sig till en ny och
växande skara av släkt- och hembygdsforskare. För att underlätta deras
verksamhet köpte folkbiblioteken kopior av mikrofilm av kyrkobokföringsmaterial
samt läsapparater och ställde detta till allmänhetens förfogande. Möjlighelen
att släkt- och hembygdsforska med hjälp av mikro.'lm på bibliotek blev särskilt
värdefull för dem som var bosatta på långt avstånd från de landsarkiv, där
originalmaterialet för äldre tid förvaras. Denna typ av forskning underlättades
också för den enskilde genom möjligheten atl låna in filmrullar från andra
bibliotek.

Sedan
folkbiblioteken började med denna verksamhet har intresset för släkt- och
hembygdsforskning vuxit myckel snabbi. Som en följd därav har anspråken pä
bibliotekens tjänster, bl.a. med fjärrlån av film, tilltagit i oanad grad. Det
har lett till köbildning, höga portokostnader och stora personalinsatser.

Sedan
några år överförs den ursprungliga mikrofilmen till mikrofiche. Detta har skett
under ledning av en arbetsgrupp under riksarkivet och i den lakl som särskilda
statliga anslag har medgett. På senare år har Svensk arkivinformation i Ramsele
(SVAR) skött registrering, kopiering och distribution av mikrofiche. Denna
verksamhel sker från och med den I juli 1984 under riksarkivels huvudmannaskap.

Folkbiblioteksutredningen
bedömer alt SVAR i en framtid kan erbjuda släkt- och hembygdsforskare en
betydligt bättre service genom alt tillhandahålla mikrofichekopior samt
kataloger och register av god kvalitet. Utredningen ser även en möjlighet atl
avlasta biblioteken, framför alll länsbiblioteken, den personalkrävande
hanieringen av mikrofilmer. Enligt utredningen bör folkbiblioteken
tillhandahålla mikrofiche för den egna kommunen, register och läsapparater
samt ge släkt- och hembygdsforskare vägledning. Forskaren skall enligt
förslaget själv bekosta de mikrofiche som innehåller arkivmaterial utanför
kommungränsen.

De
remissinslanser som tagit upp frågan instämmer i utredningens bedömning av
värdet av att SVAR ges möjlighet att utveckla en mikrofiche-service till släkt-
och hembygdsforskare. Däremol ser man förslaget all

Prop.
1984/85:141 84

forskaren skall betala sina egna fichekopior som en form
av avgiftsbeläggning av biblioteksverksamhet och har därtör svart utt
acceptera förslaget i denna del. Riksarkivet anser att det finns en risk att
utredningens förslag leder till ett alltför stort tryck pä landsarkiven vilket
bl, a. kan leda till stor förslitning av originalhandlingar.

För egen del vill jag instämma i
folkbiblioteksutredningens och remissinstansernas bedömning av väldet av
bibliotekens service till släkt- och övrig amatörtorskning. Verksamheten är elt
glädjande exempel pä folkbibliotekens möjligheter att ge alla människor i
landet en kvalificerad hjälp all fä lillgång lill faktamaterial. Den visar
ocksä hur biblioteket på ett effektivt sätt kan samarbeta med föreningar,
studieorganisationer och institutioner utanför kommungränserna.

I likhel med ulredningen anserjag också alt del är
angeläget att vidta ålgärder som dels tar till vara de positiva effekterna av
verksamheten vid SVAR, dels minskar belastningen på i första hand
länsbibliotekens ijärr-lånetjänster. Det vore dock olyckligt om ett genomförande
av utredningens förslag skulle leda till att enskilda släkt- och
hembygdsforskare ivingas belala avsevärda belopp för all kunna bedriva sin
forskning. Vissa beräkningar av Genealogiska föreningen som jag har lagit del
av tyder på det.

Några av remissinstanserna, bl.a. Genealogiska föreningen,
har antytt ett alternativ som innebär att lånecentralerna i Stockholm, Malmö
och Umeå skulle kunna svara för fjärrullåning av mikrofilmat material. Etl
annat alternativ är att SVAR ges till uppgift alt försörja alla landets folkbibliotek
med Ijärrlån av delta slag. Efter vad jag har inhämtat har SVAR gjort vissa
överväganden beträffande della alternativ. En sådan modell finner jag i princip
tilltalande eftersom den dels avlastar länsbiblioteken m. fl. etl omfattande
fjärrlånearbete, dels ger forskarna en bällie service med ett bättre malerial
och förmodligen kortare väntetider.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört avserjag senare
återkomma till regeringen för atl föreslå lämpliga utredningsätgärder när det
gäller frågan om folkbibliotekens service till släkt- och hembygdsforskare.

4.5 Det statliga stödet till folkbiblioteksverksamhet

4.5.1 Stödets inrikining i stort

Nuvarande skatleuljämningssyslem mellan kommunerna
innebäratl slalen garanterar kommunerna en viss skallekraft. Kommuner som har
etl svagt inkomstunderlag och höga kostnader beroende på ogynnsamma förulsättningar
ges därigenom möjlighet all fullgöra sina uppgifier på etl jämfört med andra
kommuner likvärdigt säll.

Även på folkbiblioleksområdet fyller
skalieuljämningsbidraget en väsentlig funktion för att öka förutsättningarna
för slandardutjämning. Det har dock funnits skäl atl genom specialdestinerade
bidrag kompleltera

Prop.
1984/85:141 85

skatteutjämningsbidraget och ytterligare stimulera biblioteksiitvecklingen
i vissa avseenden.

F. n. är det statliga stödet nära 30 milj. kr. med ungefär
lika fördelning av bidrag lill lokal och regional verksamhet,
Folkhiblioteksstödet syftar till

- att bidra lill alt utjämna standardskillnaderna
kommunerna emellan

genom all främja utvecklingen i kommuner med låg biblioteksstandard,

-
alt bidra till
att tillgodose särskilda gruppers behov av folkbiblioteksservice samt

-
att stimulera
experiment och utveckling av nya former av biblioteksverksamhet.

Enligt min mening finns del starka skäl som talar för alt
bibehålla ett statligt slöd med detta syfte. Stödet bör dock få en ändrad
utformning.

Folkbiblioteksutredningens redovisning och analys visar
alt det fortfarande finns elt trettiotal kommuner vars folkbiblioteksservice
väsentligt understiger den genomsnittliga standarden i landet. En statlig
ekonomisk stimulans är här behövlig.

Självklart kan aldrig alla kommuner erbjuda samma standard
i det lokala bibliotekssystemet. Samarbetet mellan biblioteken skapar däremol
förutsättningar för en jämlik service. Del är därför angelägel att staten
medverkar lill att siärka möjligheterna för alla kommuner atl få tillgång lill
de samlade medie- och kunskapsresurserna.

Jag anser
att etl slatligt slöd lill de regionala biblioteksfunktionerna är ett effektivt
medel all tillgodose de syften jag finner angelägna. Mina förslag lill
ändringar av nu gällande stödordning har därför en inriktning mot atl siärka
länsbiblioteken i deras olika funktioner för att stimulera och komplettera biblioteksverksamheten
i svaga kommuner. De förstärkningar jag föreslår avser atl öka länsbibliotekens
och lånecentralernas roll i förhållande lill kommunerna vad gäller
kompletterande medie- och informationsförsörjning samt rådgivning, ulveckling
och fortbildning.

Jag anser även atl folkbiblioleksstödet bör ges en sådan
inriktning att del ytterligare stimulerar ell målmedvetet arbele vad gäller
utveckling av bibliotekens verksamhetsformer och arbetsmetoder.

Jag förordar atl en omfördelning från kommunala punktbidrag
till ökade bidrag lill länsbiblioteken successivt sker under en treårsperiod.

När det gäller arbetsplatsbibliolek finner jag del
särskilt angelägel atl staten ökar sitt ekonomiska stöd. Med etl särskilt
bidrag om 3 milj. kr. per år avsett för att stimulera kommuner, fackliga
organisationer och förelag att starta arbetsplatsbibliolek finns goda
förutsättningar för atl siärka denna form av biblioteksverksamhet.

Jag övergår nu lill att precisera och närmare molivera
mina förslag.

Prop.
1984/85:141 86

4.5.2 Stöd lill regional biblioteksverksamhet

Miu förslag: Jag förordar att länsbiblioteken ges
möjligheter atl ta ett slörre ansvar för sina huvuduppgifter, nämligen att för
kommunernas räkning tillhandahålla

- kompletterande medieförsörjning,

- rådgivning, informalion och fortbildning saml

- specialtjänsler.

För all möjliggöra en ulökad regional biblioteksverksamhet
bör bidragel till länsbiblioteken fr. o. m. näsla budgelår ulökas med 35 grundbelopp.

Folkbiblioteksutredningens förslag: Överensstämmer med
mitl förslag.

Remissinstanserna: Remissinsiansernas åsikter om en ulökad
regional biblioteksverksamhet går i olika riktningar. Många kommuner, statens
kulturråd, Sveriges allmänna biblioteksförening, Sveriges författarförbund.
Landstingsförbundet och ett antal studieförbund ger utredningsförslagel sitt
fulla stöd. Andra kommuner saml t.ex. LO och ABF är avvisande. Svenska
kommunförbundel är tveksamt lill förslagel och ser en risk i atl lokala
prioriteringar fär stå tillbaka för atl regionala mål skall uppnås. Förbundel
anser all nuvarande fördelning av bidragel på det hela laget är väl avstämd.

Bakgrund till mitt förslag: Länsbiblioteken har av
praktiska skäl inordnats under värdkommunens huvudmannaskap. Vatje
länsbibliotek får i dag mellan fem och sju grundbelopp. Ulöver de slatliga
grundbeloppen finansieras verksamheten av landstingskommunerna som i
genomsnitt svarar för ca 70 procent av länsbibliotekens medelsbehov.

Som allmänna villkor för statsbidrag gäller i fråga om
länsbibliotek atl del tillhandahåller bibliotek och enskilda litteratur och
jämföriigl material som inte finns hos folkbibliotek inom länet och som inte är
av den art att det bör inköpas av sådant bibliotek, medverkar i
boklåneverksamhet även utom länet och i åtgärder för invandrarnas och de
språkliga minoriteternas litteraturförsörjning samt på begäran bilräder andra
folkbibliotek och skolbibliotek med råd i fråga om biblioteksverksamheten.

Grundfunktionen för länsbiblioteket är att som första länk
i Qärrlåneked-jan bistå kommunerna med medier och information som kommunen
själv inle har tillgång till. Många länsbibliotek ger även på andra sätl slöd i
del dagliga biblioteksarbetet genom att ge ul litteraturlistor och annan
information saml genom alt ordna kurser, konferenser och studiedagar. På
senare tid har länsbiblioteken även utökat sin service genom alt i stor
utsträckning

Prop.
1984/85:141 87

tillhandahålla möjligheter att söka i databaser.

På senare tid har konsulenter anställts för del regionala
arbetet för att i första hand bistå mindre kommuner. I samtliga län finns
konsulenter för barnverksamhel. Dessutom förekommer konsulenter för social
verksamhet.

Länsbiblioteken håller även lokalsamlingar som innehåller
material som rör länels historia, natur och kultur.

Skälen för mitt förslag: Folkbiblioleksutredningen
konstaterar alt länsbiblioteken på etl effektivt sätt kompletterar den lokala
verksamheten och alt de har haft stor betydelse för den snabba utvecklingen av
del svenska folkbiblioteksväsendet under efterkrigstiden. En majoritet av
remissinstanserna delar denna uppfatlning. Detsamma gäller länsbibliotekens
betydelse för de små och svaga biblioteken.

I syfte att förbättra länsbibliotekens möjligheter all åla
sig ökade uppgifter gentemot de lokala biblioteken förordar jag etl ökat
statligt slöd. Därmed bör det vara möjligt alt bygga ul de regionala insaiserna
enligt följande huvudlinjer.

Ell sätt
att minska standardskillnaderna mellan bibliotek i olika kommuner är all
siärka länsbibliotekets möjligheter all ge kvalificerad hjälp lill kommunerna
när det gäller information och referenstjänst. För atl denna
kvalitetsförbättring skall komma kommunerna lill del är det nödvändigt alt
samtidigt se lill att löpande kommunikalion mellan länsbiblioteket och
kommunbiblioteken fungerar smidigi och tillförlitligt. Länsbiblioteken bör
kunna höja sin kompetens så att de kan tillhandahålla service i form av
sökningar i dalabaser. Fortfarande släller databassökning slora krav på
kunskaper och erfarenheter varför del för de närmaste åren finns anledning alt
tro atl sådana möjligheter inle kan erbjudas av alla lokala bibliotek.

Länsbiblioteken har också en viklig uppgift alt fylla då
det gäller informalion och vidareförmedling av erfarenheler från
biblioteksverksamhetens olika områden. De senare årens kurs- och
konferensverksamhet i länsbibliotekens regi har varit framgångsrik.
Länsbiblioteken bör kunna få ökade möjligheter all sprida informalion och
bedriva forlbildning genom konferenser och kurser.

En belydande del av länsbibliotekens framgångar under de
senaste åren kan hänföras till den rådgivning och stimulans de har kunnat ge.
Främsl har della gällt barnbiblioteksverksamheten. Länsbiblioteken bör kunna få
bättre möjligheter atl utöka sin rådgivningsverksamhet lill fler områden och
därigenom lill större del avlasta kulturrådet sådana uppgifier. Folkbiblioteksutredningens
analyser visar all della närmasl skulle kunna gälla områden som rör samarbeie
mellan skola och folkbibliotek, samverkan mellan folkbibliotek och
sludieförbund saml övrig folkbildningsverksamhet och lokall arbetande
opinionsgrupper. Vidare bör länsbiblioteken få

Prop.
1984/85:141 88

möjligheter atl bistå kommunerna när det gäller att skapa
former för biblioteksservice till äldre och handikappade. Denna service är
tämligen outvecklad i många kommuner. Samtidigt genomgår äldreomsorg och vård
och omvårdnad av sjuka och handikappade f. n. genomgripande förändringar.
Dessa släller nya krav på folkbiblioteken samtidigt som de ger ytteriigare
möjligheter till samverkan mellan folkbiblioteket och vård- och
omvårdnadsansvariga organ.

Enligt min mening är det angelägel atl särskilt
uppmärksamma de möjligheter lill samverkan som finns på regional nivå mellan
länsbibliotek, länsskolnämnd, länsbildningsförbund. Kommunförbundets
länsavdelning saml studieförbundens regionala organ. En slor del av framgången
hos kulturrådets nyligen avslutade s.k. Dalaprojekt kan enligt slutrapporten
från rådel hänföras till en sådan samverkan. Jag anser atl del är angeläget all
ta till vara dessa positiva erfarenheler.

Enligt min mening behöver mänga av de i
biblioiekshänseende sämst ställda kommunerna en grundlig genomgång av hur
behovel av biblioteksservice tillgodoses samt en långsiktig plan för
verksamhelen. Del kan vara svårt för flera av dessa kommuner att ulan bistånd
få ulrymme för della slag av planeringsinsalser. Jag anser alt länsbibliotekets
personal härvidlag kan ge väsenllig hjälp utan all för den skull påtvinga
kommunen åtaganden för framliden. Länsbibliotekets insals blir av konsultkaraktär,
vilket möjliggör etl effekiivare utnyttjande av statsbidraget till lokal
biblioteksutveckling. Samtidigt får länsbiblioteket en kunskap om
biblioteksförsörjningen i hela länet och kan på ell effektivt sätt planera för
bästa användning av de regionala, kompletterande insatserna.

Jag övergår nu till att något beröra frågan om
kontorspersonalens utbildning.

F.n. finns ingen grundutbildning för folkbibliotekens
kontorspersonal. På flera håll i landet har länsbibliotek och Kommunförbundels
länsavdelning anordnat viss forlbildning. Försöksverksamhet med komvux-kurser
pågår på ett par orter. Möjligheterna att anordna utbildning vidgas ytterligare
genom riksdagens beslut all uppdragsutbildning får bedrivas inom komvux (prop.
1984/85: 37, UbU 8, rskr 97).

För egen del finner jag del inle ändamålsenligl att skapa
en riksrekrylerande utbildning för folkbibliotekens kontorspersonal, eftersom
en slor del av målgruppen saknar möjlighel atl bo på annan ort under
utbildningstiden. Däremol bör del finnas förulsättningar alt komvux och
länsbiblioteken i samverkan ordnar ulbildning på olika plalser i landet. Denna
uppfallning delas av berörda remissinslanser. Med beaktande av bl.a. dessa
synpunkler avser jag senare föreslå regeringen atl ge SÖ i uppdrag att föreslå
former och innehåll för en sådan ulbildning.

För att möjliggöra de ökade insalser från länsbibliotekets
sida som jag finner angelägna föreslår jag att länsbibliotekets resurser
förslärks genom all slalen successivt ökar sill anslag under en Ireårsperiod.
Detla kan ske

Prop.
1984/85:141 89

inom ramen för det toiala bidraget till folkbiblioteken
genom att nuvarande punktbidrag till lokal biblioteksverksamhet efter hand
avvecklas i lakt med att perioderna för redan beslutade bidrag löper ut. För
budgetåret 1985/86 föreslår jag att 35 nya grundbelopp fördelas till
länsbiblioteken.

Det bör även i fortsättningen ankomma på kulturrådet att
fördela grundbeloppen lill länsbiblioteken. Det kan vara rimligl atl alla
länsbibliotek redan första årel kan påräkna viss förslärkning samiidigi som
ulrymme bör beredas för ylleriigare bidragsförstärkning i några fall. Nuvarande
maximigräns för antalet grundbelopp per län bör därför inle längre tillämpas.
För kommande år kan det däremot finnas skäl atl överväga en mer differentierad
fördelning som tar hänsyn till de skilda behov som kan finnas i olika län.
Exempel på bibliotek med särskilda behov är länsbiblioteket i Umeå, som är i
behov av medfinansiering av en bibliotekskonsulent för del samiska
språkområdet, samt länsbiblioteket i Slockholm, som är i behov av
medfinansiering av den rådgivningsfunktion beträffande litteratur för
invandrare och språkliga minoritetsgrupper som jag kommer atl föreslå i del
följande (avsnitt 4.5.6).

4.5.3 Lånecentraler och depåbibliotek

Min bedömning; Formerna för lånecentrals- och
depåbiblioleksverk-samheten saml övriga villkor för verksamhelen bör efter
förhandling regleras mellan staten och de tre kommuner som är huvudmän för
verksamheten. Riksdagen bör beredas tillfälle all ta del av min uppfallning i
denna fråga.

Folkbiblioteksutredningens förslag: Eftersom slaten
finansierar lånecentralerna och depåbiblioteken är det rimligt att staten ger
rikllinjer för hur dessa resurser bör utnyttjas.

Remissinstanserna: De flesta ansluter sig till
utredningens förslag. Några, däribland Malmö och Stockholms kommuner, anser all
värdkommunernas åiaganden för lånecentrals- och depäverksamheten bör regleras i
avtal för atl garanlera kostnadstäckande slalsbidrag. Flera instanser förordar
en registrering av depåbibliotekens mediebestånd i Bibliotekstjänst AB:s databas,
vilkel även kulturrådet föreslår.

Bakgrund till min bedömning: Huvudmän för verksamhelen vid
lånecentralerna och depåbiblioteken är Malmö, Stockholms och Umeå kommuner.
Värdkommunerna håller lokaler och personal för verksamhelen samt släller hela
sill mediebestånd lill förfogande för fjärriän lill andra folkbibliotek i
landet. Staten ersätter kommunerna med ett i förväg fastställt statsbidrag för
de kostnader verksamhelen medför. 1 viss utsträckning har de slatliga medlen
också använts för kompletterande medieinköp.

prop.
1984/85:141 90

i regel referensverk och sådan litteratur som inle finns
på länsbiblioteken och som dessa inte själva har behov av alt köpa in. För
inköp av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk fär lånecentralerna
statliga bidrag i särskild ordning.

Statsbidrag riktade till lånecentralerna i Malmö,
Slockholms och Umeå kommuner infördes under 1960-lalet med till en böijan
förhållandevis blygsamma belopp. Under femårsperioden 1974/75-1979/80 höjdes
bidragel kraftigl från 0,5 milj. kr. till 2 milj. kr. eller i genomsnill över
30% per år i löpande priser. I samband med regeringens och riksdagens
behandling (prop. 1978/79:100 bil. 12, KrU 24, rskr 234) av kulturrådets
översyn (Kulturrådels rapport 1978:1) Regionala biblioleksuppgifler
fastställdes närmare lånecentralernas uppgifter. Under den därpå följande
femårsperioden 1980/81-1984/85 ökade statsbidraget lill
lånecentralsverksamhelen med ca 10 % per år i löpande priser. Statsbidrag lill
depåverksamhel infördes budgetåret 1981/82 genom en överföring av medel från
anslagel Bidrag till folkbibliotek. Under de tre följande budgetåren fram
t.o.m. innevarande budgetår har detta bidrag ökat med totalt 60% i löpande
priser och uppgår nu till drygt 1,5 milj. kr. Slatsbidragsmedlen lill
lånecentralerna och depåbiblioteken fördelas av kulturrådet lill de tre
värdkommunerna.

Skälen för min bedömning: Verksamheten vid lånecentralerna
och depåbiblioteken skall enligt riksdagens beslut bekoslas med statliga
medel. Det bör därför enligt min mening också ankomma på slalen all ange
dimensioneringen och inriktningen av verksamhelen. Som framgår av min redogörelse
för statsbidragets ulveckling har de genomsniltliga årliga bidragsökningarna
under den gångna tioårsperioden mer än väl motsvarat kostnadsutvecklingen. Det
har därför varit möjligt atl kraftigt bygga ut verksamheten. I nuvarande
statsfinansiella läge är en fortsall ulbyggnad emellertid inle möjlig.

Tillkomsten av depåbiblioteken motiverades i första hand
som en ralio-naliseringsåtgärd för folkbiblioleksväsendet som helhel. De
beräknade rationaliseringsvinsterna för de kommunala folkbiblioteken översiiger
sammanlagt kostnaderna med mångdubbla belopp. Slaten svarar för verksamhetens
kostnad upp till den ambitionsnivå som motsvaras av den tilldelade medelsramen.

Denna ram har under de tre år verksamheten har funniis
successivt vidgats med totalt ca 60% i löpande priser. Enligt min mening bör en
utgångspunkt för den fortsatta planeringen av verksamhelen vara all statsbidraget
ligger fast på ungefär nuvarande nivå. Skulle del visa sig atl avsevärda
kommunala rationaliseringsvinster kan göras först vid en ytterligare utbyggnad
av depåverksamheten bör enligt min mening en kommunal delfinansiering
övervägas.

Slalen har kostnadsansvar för lånecentrals- och
depäverksamheten. Samtidigt har berörda kommuner anmält inlresse av all resp.
kommuns

Prop. 1984/85:141 91

åtagande
i verksamhelen preciseras. Enligt min mening bör därför staten ta upp
förhandlingar med var och en av de tre kommunerna om verksamhetens inriktning
och planering. Jag avser därför att senare föreslå regeringen alt ge slatens
förhandlingsnämnd ell sådani förhandlingsuppdrag.

Regeringen
bör bereda riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om lånecentraler
och depåbibliotek.

4.5.4
Stöd till lokal ulveckling

Mitt
förslag: Nuvarande punktbidrag till lokal biblioteksverksamhet upphör och
ersätts med elt lokalt utvecklingsbidrag avsett för de kommuner vars
folkbiblioteksverksamhet i fräga om kvalitet och omfattning väsentligt
understiger den genomsnittliga i landet. Som villkor för bidrag bör gälla all
kommunen för egen del är beredd lill långsiktig salsning för alt stärka
folkbiblioleksverksamhéten. Bidrag till en kommun bör som längst kunna utgå
under fem år till ell sammanlagt belopp av högst 2 milj. kr.

Folkbiblioteksutredningens
förslag: Överensstämmer med mitl förslag vad gäller principer och omfattning
med undantag av alt utredningen föreslår atl även punktbidraget till
biblioteksverksamhet på arbetsplatser skall inbegripas i ett nytl
utvecklingsbidrag. Till denna fråga återkommer jag under avsnitt 4.5.5,

Remissinstanserna:
En majoritet av remissinstanserna tillstyrker principerna för elt lokall folkbiblioteksslöd
enligt ulredningen förslag. Några kommuner, statens kulturråd och
Landstingsförbundet anser dock atl nivån på slödel inte är tillräcklig.

Bakgrund
till mitt förslag: Nuvarande stöd till lokal biblioteksverksamhet infördes
budgetårel 1975/76. Bidraget har lill syfte atl främja utvecklingen i kommuner
med låg biblioteksstandard (allmän upprustning). Slödet skulle även medverka
lill att lillgodose särskilda gruppers behov av biblioteksservice
(biblioteksverksamhet på arbetsplatser, bokbuss och barnverksamhet) samt
stimulera till experiment och utveckling av nya verksamhels-former
(verksamhetsutvecklande projekl). Kulturrådet fördelar bidragel.

Folkbiblioteksutredningen
har i samråd med kulturrådet gjort en utvärdering av nuvarande slöd. Utvärderingen
visar atl bidrag till allmän uppruslning i huvudsak har ulgåll till kommuner
med lilen befolkning och förhållandevis outvecklad biblioteksverksamhet, dock
inte de allra sämst ställda kommunerna. Den långsikliga effeklen av
uppruslningsbidragel lycks dock vara begränsad.

Av
de ca 120 kommuner som i dag har bokbuss har 60 fått statliga bidrag för inköp
av bokbussen. Bidragel har sedan budgelåret 1975/76 täckt

Prop.
1984/85:141 92

investeringsbeloppet medan kommunen har åtagit sig att
svara för drifien. Under de senasle åren har anlalel kommuner som sökl
bokbussbidrag kraftigt minskal, främst beroende på alt många kommuner inle
anser sig ha möjlighel atl ta på sig de ökade driftskostnader som en bokbuss
medför. De kommuner som fått bidrag är inte i försia hand glesbygdskommuner.
Bidrag har många gånger tillfallit slörre kommuner som har hafl möjlighet all
klara driftskostnaderna. Folkbiblioleksutredningen konstaterar alt
bok-busstödel har hafl positiv effekt men all del trots existerande bidragsmöjlighet
återstår många kommuner som är i behov av bokbuss.

Barnbiblioteksverksamheten har genomgått en stark
utveckling under det senasle decenniet, delvis till följd av slalliga bidrag.
Länsbiblioteken har anställt konsulenter, allmänt upprustningsbidrag har till
stor del utnyttjats för all förslärka folkbibliotekens barnboksbestånd och
kulturrådet har fördelat särskilda projektbidrag, årligen ca 2 milj. kr.

Kulturrådet fördelar varje år ca ! milj. kr. till övrig
projektverksamhet vid folkbiblioteken. Lilteraturinköp lill bokbussar har varit
ett dominerande ändamål. Därulöver har bidragen bl.a. avsett biblioteksservice
till handikappade och äldre, marknadsföringsålgärder, samarbeie med sludieförbund
och andra organisalioner saml ulveckling av dalorbaserad informationsverksamhet.

Sammanfattningsvis har bidraget till lokal
biblioteksverksamhet endast i begränsad utsträckning medverkat lill att utjämna
standardskillnader kommunerna emellan. Detta har främsl sin orsak i alt
ulformningen av bidragel och villkoren för att erhålla bidrag inle har givit
tillräckligt ulrymme för de i bibliotekshänseende sämst ställda kommunerna atl
söka och få bidrag. I högre grad har slödet medverkat till alt förslärka
biblioteksservicen lill särskilda grupper. I viss ulslräckning har
statsbidraget stimulerat experi-menlverksamhet och ulveckling av nya
verksamhetsformer. Uppföljningen av och erfarenhelsförmedlingen från dessa
projekl har dock varit begränsad. Mängden av bidragsändamål och ansökningar
har inneburil en avsevärd arbetsbörda för säväl kommunerna som kulturrådet.

Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare har anförl har
standardskillnaderna kommunerna emellan minskat under de senaste åren. Detla
beror i första hand på en målmedveten salsning i många av de kommuner som
tidigare hade outvecklade bibliotekssystem.

Fortfarande finns dock elt antal kommuner vars
bibliotekssystem har stora brister. Folkbiblioteksulredningen konstaterar all
ell Irelliolal kommuner ligger avsevärt under den genomsnittliga servicenivån
för landels kommuner. Del är i allmänhel små kommuner som har låg lälortsgrad
och som hittills endasl marginellt har tillgodogjort sig de statliga bidragsmöjligheterna
på biblioteksområdet.

För egen del konstaterar jag att nuvarande modell för
bidrag lill lokal biblioteksverksamhet inte fungerar lillfredsställande.
Bidragel har endasl

Prop.
1984/85:141 93

medverkat till punktvisa insatser i de kommuner som är i
störst behov av stimulans och hjälp. Mot denna bakgrund är det naturiigl att
stödet får en annan inriktning och atl del kombineras med utökade bidrag till
den regionala biblioteksverksamheten som jag tidigare har föreslagit.

Den typ av lokalt utvecklingsbidrag som jag förordar är
ämnad all stimulera och hjälpa de kommuner som har den sämsta biblioteksverksamheten.
Jag räknar med atl väsentliga effekter kan uppnås genom att bidragel för
enskild kommun kan utgöra en avsevärd ekonomisk förslärkning och ulgå under en
relativt lång period.

Ulformningen av del lokala utvecklingsbidraget enligt mitl
förslag skall ses i relalion lill den ulökning och inriktning av bidragel till
regional biblioteksverksamhet som jag föreslår. Länsbiblioteken får därigenom
utökade möjligheter att bilräda kommunerna i den nödvändiga analysen och
planeringen av det kommunala bibliotekssystemet. De kommuner med svaga
bibliotek som hittills inte på ett ändamålsenligl sätt har kunnat tillgodogöra
sig slalsbidrag ges nya möjligheter atl, om de så önskar, i samråd med
länsbibliotekel göra en långsiktig biblioteksplan och söka slalsbidrag hos
kulturrådet för ett ändamålsenligt sammansatt stödprogram. Länsbiblioteket
kommer även att ha möjlighet att aktivt biträda en kommun som erhållit
utvecklingsbidrag i genomförandet av programmel. På denna punkt har del funnits
brister i nuvarande stödordning.

Det bör ankomma på kulturrådet att inom ramen för
regeringens förordning utfärda bestämmelser för ett lokalt utvecklingsbidrag.

4.5.5 Arbetsplatsbibliolek

Miu förslag: Det statliga stödel till kommunerna för
igångsättning av arbetsplatsbibliotek bör förstärkas.

Folkbiblioteksutredningens förslag: Utredningen föreslår
att bidraget till kommunerna för biblioteksverksamhet på arbetsplatserna uppgår
i ett allmänt lokalt utvecklingsbidrag.

Remissinstanserna: Ålskilliga remissinslanser har i
allmänt positiva ordalag yttrat sig över arbetsplatsbibliolek. De flesla
framhåller arbeisplatsbiblio-tekens viktiga roll i folkbibliotekens uppsökande
verksamhet.

Flera kommuner och exempelvis LO och ABF har invändningar
mot utredningens uppfattning alt initiativet till att starta ett
arbetsplatsbibliotek alltid skall komma från den lokala fackklubben. Kommun och
förelag bör även kunna ta della initiativ enligt deras uppfattning.

Endast några få remissinstanser har uttryckligen
kommenterat ulredningens förslag till förändring av statsbidraget i den del
som gäller arbetsplatsbibliotek. Svenska kommunförbundet och Sandvikens
kommuns kulturnämnd vill behålla nuvarande bidragssystem till kommunerna.
Statens

Prop. 1984/85:141 94

kulturråd
föreslår atl slaten årligen anslår 3 milj. kr. under en femårsperiod för all
stödja kommuners etablering av arbetsplatsbibliotek. Medlen skall bl. a. kunna
användas till bokinköp enligt kulturrådets förslag.

Bakgrund
till mitt förslag: Under mitten av 1970-talel inleddes en expansiv utveckling
av biblioteksverksamhet på arbelsplalser. Enligt slalistiska centralbyråns
statistik finns del i dag i 110 kommuner ca 400 arbetsplatser med nägon form av
folkbiblioteksverksamhet. Omfaltningen av verksamheten varierar från en enkel
boksnurra till en särskilt inredd lokal som närmast kan liknas vid en mindre
biblioteksfilial.

Arbetsplatsbibliotekens
verksamhel och betydelse har studerats i olika sammanhang såväl i enskilda
kommuner som mer samlat. Statens kulturråd har gjort en ulvärdering som
redovisals i Arbetsplatsbibliolek i Sverige (Rapport från kulturrådet 1982: 1). Del gemensamma mönstret tycks vara att verksamhelen fungerar bäsl då
den lokala fackklubben genom bokombud och på annat sätl är aktivt engagerad i
verksamheten. Läsintresset stimuleras och även läsovana uppmuntras atl låna
böcker.

Folkbiblioleksutredningen
lägger stor vikl vid arbetsplalsbibliotekens roll i den uppsökande verksamheten
och betonar all de har en särart och inte skall ses som en metod atl locka nya
besökare till andra bibliotekslokaler. Utredningen framhåller atl facket,
kommunen och arbetsgivaren har etl gemensaml ansvar för arbetsplatsbiblioteken.
Den lokala fackklubben bör vara initiativtagare och svara för utlåning samt
tillsammans med folkbibliotekels personal välja böcker ur kommunens
mediebeständ. Arbetsplatsens bokombud bör utbildas genom studieförbundens och
folkbibliotekels försorg. Arbetsgivaren bör tillhandahålla lokaler och
inredning.

Även
bokutredningen understryker arbetsplalsbibliotekens betydelse för all öka
läsinlressel och möjligheterna att skapa närhet till böckerna.

De
fackliga organisationerna, främsl LO och TCO, har under de senasle åren lagt
ökad vikt vid arbetsplalsbiblioteken. Intresset är också stort hos
folkrörelserna. Sveriges författarförbund har engagerat sig genom att väcka
opinion för en fortsalt utbyggnad.

Efter
elt flerårigt utvecklingsprojekt har kulturrådet under våren 1984 lagt fram ell
handlingsprogram för kulturverksamhet på arbetsplatserna kallat Verklyg för
förändring (Rapporl från kulturrådet 1984:1). Förslagel har remissbehandlats
och tillsammans med remissinstansernas synpunkler redovisals i
budgetpropositionen 1985 (prop. 1984/85:100 bil. 10, s. 654 fO. I
handlingsprogrammet förordas en fortsatt salsning på arbetsplatsbibliolek.

Sedan
budgetåret 1975/76 har ett statligt punktbidrag stått till kommunernas
förfogande och fördelals av kulturrådet. Bidragen har utgått under
treårsperioder. Som villkor har rådet ställt atl kommunen skall ha bundit sig
för en permanent verksamhet, att samplanering med de fackliga organisalionerna
skall ha ägt rum saml alt kommunen bör ha elt i övrigt välutrustat
bibliotekssystem.

Prop. 1984/85:141 95

Vid starten var den årliga bidragssumman ca 2 milj. kr.
men har därefter successivi minskal på grund av en drastisk minskning i antalet
ansökningar. Folkbiblioteksulredningen förklarar del avtagande intresset för
atl söka bidrag med all kommunerna i dag är obenägna att åta sig ny verksamhet
ulöver driften av del fasla bibliotekssystemet.

Skälen för mitt förslag: Regeringen har i 1985 års
budgetproposition lagt fram ett aktionsprogram för att med olika slalliga
insatser slödja och slimulera en utvecklingsprocess som stärker
kulturaktiviteterna på arbetsplatserna. Förslagen berör olika områden varav
arbetsplatsbibliotek är elt.

I della sammanhang redovisades att riksdagen anlagil de
förslag som regeringen lagt fram i propositionen om förnyelsefonder, m.m.
(prop. 1984/85:86, FiU 9, rskr 108). Förnyelsefonder får användas för atl
finansiera ulbildning av anställda hos berörda företag samt för forsknings-
och ulvecklingsarbele. Häri borde kunna inrymmas också viss biblioteksverksamhet
som har samband med utbildningsinsatser.

Enligt min
mening är ett riktat stöd till kommunerna för fortsatt utbyggnad av
arbetsplatsbibliolek angelägel. Bidraget bör vara av storleksordningen 3 milj.
kr. och efter ansökan fördelas av kulturrådet till kommuner som är beredda all
etablera nya arbetsplatsbibliolek. Slödel bör vara av engångskaraktär och
stimulera kommunerna atl tillsammans med fackliga organisationer, företag,
lokala sludieförbund elc. informera om och planera igångsättande av
arbetsplatsbibliolek. Jag är angelägen att framhålla atl bidraget inte bör ha
karaktären av driftsbidrag. Däremot bordel frill kunna disponeras av kommunen
för all exempelvis delfinansiera lokala organisationers och andra parters
medverkan i ett planerings- och eiablerings-skede. Elt statsbidrag av detta
slag jämte de möjligheter som bör finnas atl utnyttja fömyelsefonderna bör enligt
min mening väsentligt slimulera utvecklingen av arbetsplatsbibliolek.
Kulturrådels beslut bör inte kunna överklagas. Del bör ankomma på regeringen
alt meddela närmare föreskrifter för hur bidraget skall kunna användas.

4.5.6 Stöd lill inköp av litteralur pä invandrar- och
minoiitetsspråk

Min bedömning: Slatligl slöd bör även fortsättningsvis
ulgå lill lokala folkbibliotek, länsbibliotek och lånecentraler för inköp av
liiieralur för invandrare och språkliga minoriteter.

Viss förslärkning av statens stöd lill rådgivning
beträffande biblioteksverksamhet till invandrare bör samtidigt ske.

Folkbiblioteksutredningens förslag: Överensstämmer med min
bedömning vad gäller bidrag lill lilteraturinköp.

Remissinstanserna: Många remissinstanser betonar viklen av
atl folkbiblioteken ger särskild service lill invandrarna. De anser också att
eu statligt

Prop.
1984/85:141 96

stöd behövs. Flera remissinstanser anser att invandrare
och handikappade på elt olyckligt säll ställs mol varandra i ulredningens
förslag och kan inte acceptera alt bidraget till invandrarlilleratur skärs ner
samtidigt som etl nytt stöd till talböcker föreslås. ABF och Studieförbundet
Vuxenskolan tillstyrker ulredningens förslag.

Statens kulturråd framhåller behovel av en heltidstjänst
vid rådet med huvudinriktning på invandrarnas biblioteksservice. Häri instämmer
många kommuner.

Bakgrund till min bedömning: Statsbidraget lill kommunerna
för inköp av invandrarlilleratur har i sin nuvarande utformning funniis sedan
år 1975. Budgetåret 1975/76 uppgick bidraget till 1,7 milj. kr. och har sedan
dess successivi höjls och uppgår för innevarande budgelår till 4,6 milj. kr.

Omkring 1/3 av bidragen har av kulturrådet fördelals lill
lokala bibliotek, ca 1/3 lill länsbibliotek, ca 20 % lill lånecentraler och
drygl 10% till Bibliotekstjänst AB för centrala inköp och katalogisering. Drygt
hundratalet kommuner har fåtl bidrag, varav en majoritet har fått stöd mer än
en gång. Bidragsbeloppen har ofta varit förhållandevis små. Kulturrådet har i
princip krävt alt kommunen skall göra inköp av egna medel för motsvarande
belopp.

Under börian av 1970-talel var folkbibliotekens service
till invandrare tämligen svagt utvecklad. Slatsbidraget infördes för atl
slimulera kommunerna alt satsa på invandrarverksamhet och alt medverka till
att bygga upp etl litteralurbeslånd i relalion lill resp. invandrargrupps
sloriek.

Sedan statsbidraget infördes har en pålaglig förstärkning
av biblioteksverksamhet för invandrare ägt rum konstaterar
folkbiblioteksulredningen. Kulturrådet, invandrarverket m.fl. remissinstanser
instämmer i detta. I kommuner med stor invandring har invandrarbibliotekarier
anställts och några länsbibliotek har inrättat särskilda konsulenttjänster för
rådgivning i invandrarfrågor. I takt med atl folkbiblioteken har funnii former
för in-vandrarverksamhelen och upparbetat kontaktytor gentemot invandrarnas
organisationer har kommunerna tagit etl ökal ansvar för invandrarnas
biblioteksservice.

Vissa brisler kvarstår dock enligt
folkbiblioteksutredningens bedömning. Länsbibliotekens och lånecentralernas
litteralurbeslånd är fortfarande otillräckligt, i vissa kommuner finns brisler
belräffande tillgången lill barnböcker och facklitteratur och bestånden är i
några fall alltför begränsade när del gäller litteratur på flerspråkiga
länders minoritetsspråk. Kulturrådet inslämmer i dessa bedömningar.

För cenlral rådgivning och konferensverksamhet samt för
handläggning av bidragsansökningar har kulturrådet avsatt medel motsvarande
koslnaderna för en fjärdedels tjänsl, vilkel av flera remissinstanser bedöms
vara olillräckligt.

Prop. 1984/85:141 97

Skälen
för min bedömning: Enligt min bedömning har folkbiblioteken en slor betydelse
för förverkligandet av de av riksdagen år 1975 antagna målen för invandrar- och
minorilelspoliliken. Bibliotekens tillgänglighet som träffpunkt för olika
grupper och möjligheter atl tillhandahålla lidningar, böcker och andra medier
har på många håll i landet bildat en betydelsefull grundval för ålgärder i
enlighet med riksdagens intentioner. Del statliga stödet till biblioteken för
lilteraturinköp har även haft god stimulanseffekt. Den av regeringen tillsatta
invandrarpolitiska kommittén (A 1980:04) som ijuni 1984 avgav siU
slutbetänkande (SOU 1984:58) Invandrar- och minorilelspoliliken har inle
anfört någon invändning mol folkbiblioteksutredningens förslag till
nedskärning av slödel till bibliotekens inköp av invandrarlilleratur.

Avsevärda
förbättringar har således uppnåtts i många kommuner när del gäller
biblioteksservice till invandrare. Kommunerna har ökal sill kulturella
ansvarstagande för invandrargrupperna och funnit former för sin service till
dessa gmpper. Samtidigt delar jag folkbiblioteksutredningens och kulturrådels
uppfatlning att vissa brisler kvarstår i bibliotekens litleraturför-söijning.
Störst tycks behoven vara för de regionala mediebestånden saml i vissa kommuner
med många och/eller svårförsörjda språkgrupper. Under senare år har
invandringen präglats av ökande tillskott av flyktingar från geografiskt och
kulturellt avlägsna länder, från vilka det är svårt och kostnadskrävande alt få
litteralur.

Med
hänvisning till det nyssnämnda förordar jag atl elt statligt stöd för
bibliotekens inköp av litteratur bibehålls. För all tillgodose litteraturbehov
för grupper från språkområden där särskilda problem föreligger när det gäller
urval, inköp och katalogisering bedömer jag del som rimligl att en huvuddel av
stödet fördelas till lånecentraler och länsbibliotek som har särskilda
förutsättningar att på etl effektivt sätt fullgöra sådana uppgifier. Vidare
bedömer jag all behovet av ekonomisk stimulans lill kommunerna f. n. inle är
lika uttalat som vid tidpunkten för bidragets inrättande, varför jag förordar
en minskning av det toiala stödbeloppet. Skulle del visa sig alt nya mer omfallande
behov av stöd till den lokala verksamheten på nytt uppkommer vill jag nämna atl
kulturrådet enligt mitt förslag äger rätt till viss omfördelning mellan
bidragsändamålen. Jag återkommer till delta i det följande i avsnittet
Anslagsberäkningar för budgetårel 1985/86.

Folkbiblioteksulredningen
har inte särskilt behandlat frågan om en centralt placerad konsulenttjänst för
invandrares biblioteksservice. Utredningen har däremot lagt allmänna
synpunkler på kulturrådets rådgivande funktion och därvid föreslagit atl en
slörre del av denna verksamhel överförs på länsbibhotek och lånecentraler. I
princip instämmer jag i utredningens uppfattning vilket jag även återkommer
till i avsnitt 4.6.1. På sikt bör även rådgivningen beträffande verksamheten
för invandrare och språkliga minoriteter vara en uppgift för bibliotekens
regionala organ. Här finns nödvändig expertkunskap beträffande invandrarnas
litteratur och 7
Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 141

Prop.
1984/85:141 98

övriga kulturella villkor samt i många fall kontakter med
motsvarande experter i t. ex. de övriga nordiska länderna.

Det kan dock, enligt min mening, finnas skäl som lalar för
att kulturrådet under det närmaste året utarbetar former för regional
konsulentverksamhet i lånecentralernas regi. Därvid bör rådel i samråd med
kommunförbunden göra en översyn av ansvarsförhållandena för bibliotekens
litteraturt"ör-sörjning till språkliga minoritetsgrupper mellan lokal,
regional och central nivå. Syftet bör vara att finna rationella former för
inköp och användning av litteratur inom små språkområden. En sådan översyn bör
kunna finansieras inom ramen för den förslärkning av bidraget till regional
biblioteksverksamhet som jag tidigare har föreslagil (avsnitt 4.5.2).

4.5.7 Stöd till inköp av talböcker

MiU förslag: Särskilda statsbidrag av engångskaraktär bör
kunna utgå till länsbibliotek för inköp av talböcker enligt en plan för
talboksförsörjning inom resp. län. Bidragen bör fördelas av talboks- och punkiskriftsbiblioleket
(TPB).

Folkbiblioteksutredningens förslag: Överensslämmer med
mitt förslag.

Remissinstanserna: Förslagel stöds av flertalel inslanser
som berör frågan, bl. a. TPB som förutsälter att biblioteket ges särskilda
resurser för handhavandet av stödet. Några instanser lämnar synpunkler på slödvillkoren.
Ell fålal instanser avslyrker bidragsformen lill förmån för elt ökat statligt
produklionsstöd för talböcker.

Bakgrund till mitt förslag: Med slöd i riksdagens beslut
år 1977 i anledning av proposition 1976/77:87 om insalser för handikappades kulturella
verksamhet (KrU 1976/77:44, rskr 325) bedrevs mellan åren 1977 och 1982 etl
omfattande utvecklings- och utredningsarbete i fråga om lalboksförsöij-ningen i
landel för framför alll synskadade men även andra grupper av läshandikappade.
Till följd härav inrättades år 1980 den statliga myndigheten talboks- och
punkiskriftsbiblioleket (TPB). TPB skall i samverkan med andra bibliotek i
landet arbeta för att synskadade och andra läshandikappade får tillgång till
litteratur. Det åligger biblioteket särskilt atl framslälla och låna ut
talböcker och punklskriflsböcker och alt inom sill verksamhelsområde lämna
information och råd till folkbibliotek och andra. TPB skall också
tillhandahålla punklskriflsböcker för försäljning.

De statliga ekonomiska åtagandena för den centrala
talboks- och punktskriftsverksamheten har under den senasle tioårsperioden ökal
kraftigt, från knappi 7 milj. kr. budgetårel 1976/77 till totalt ca 28,5 milj.
kr. innevarande budgelår. Della har möjliggjort både en ökning av lalboksul-

Prop. 1984/85:141 99

givningen
och en breddning av den statliga talboks- och punklskriflsverk-samheten i
övrigl.

En
grundläggande princip för de slatliga insatserna på detla område har varil all
slaten i första hand svarar för lalboksutgivning och funklionen som lånecentral
för fjärrlån och depositioner, medan de kommunala folkbiblioteken i så slor
utsträckning som möjligt svarar för kontakten med låntagarna. Länsbiblioteken
kompletterar med sina bestånd den kommunala talboksullåningen. Staten har verkat
för en successiv decenlralisering av talboksullåningen. Till denna princip har
de båda kommunförbunden anslutit sig.

Folkbibliotekens
talboksbestånd är ojämnt fördelade mellan olika län och mellan olika kommuner
inom samma län. Tolall har den kommunala lalboksverksamheien dock expanderat
kraftigt. Antalet talböcker i kommunala bibliotek har ökat från ca 80000
exemplar år 1977 till ca 285 000 exemplar år 1983. Av 1983 års bestånd fanns ca
200000 eller ca 70% vid länsbiblioteken. Av knappi 1,2 milj. lalbokslån svarade
länsbiblioteken för ca 60%.

Talbokskommiltén
(U 1979:02) tillsattes för alt bl. a. utreda formerna för en decentraliserad
talboksförsörjning. Kommillén överlämnade i februari 1982 siu slutbetänkande
(SOU 1982:7) Talböcker - utgivning och spridning. Regeringens
ställningstaganden med anledning av förslagen redovisades i 1983 års
budgetproposition (bil. 10) och lämnades ulan erinran av riksdagen (KrU
1982/83:30, rskr 358). I likhel med talbokskommittén anförde jag i
propositionen (s, 198) atl ett stöd till ulveckling av folkbibliotekens
talboksverksamhel var önskvärt, men att frågan om ett nytt statsbidrag borde
övervägas ytterligare av folkbiblioleksutredningen.

Skälen
för mitt förslag: Den snabba utvecklingen av en decentraliserad talboksverksamhet
under senare år kan i första hand tillskrivas det samförstånd som i fråga om
ansvarsfördelningen råder mellan de olika parterna -såväl stat, landsting och
kommuner som handikapporganisationerna och övriga på talboksområdel verksamma
organ. Den ökade slatliga satsningen på en bred talboksutgivning har från
kommuners och landstings sida i stor utsträckning följts upp med ökade
talboksinköp och en förstärkning av personalresurserna för
uilåningsverksamheien.

Standarden
på de lokala och regionala talboksbestånden är emellertid fortfarande mycket
ojämn. Samtidigt har bibliotekens uppsökande verksamhet medfört atl intresset
för att låna talböcker hos nya grupper av lalboksberältigade låntagare ökal.
Det är enligt min mening angeläget atl den ökande efterfrågan kan mötas av en
genomtänkt plan för lalboksservi-cen både på lokal och regional nivå. För
lånlagarna är del betydelsefullt alt kunna få service vid det lokala
biblioteket men samtidigt ha lillgång till etl bredare utbud av litteratur. 1
likhet med talbokskommiltén och folkbiblioteksulredningen finner jag del
rimligt att ansvaret för talboksinköpen för-

Prop. 1984/85:141 100

delas mellan de kommunala biblioteken och länsbiblioteket,
där länsbibliotekel åtar sig att bygga upp ett regionalt talboksbestånd,
anpassat till de speciella förhållandena i varje län.

Jag föreslår atl staten genom elt särskilt slöd slimulerar
uppbyggnaden av sådana gemensamma lalboksbesiånd i länen, i enlighel med
folkbiblioteksutredningens förslag. En förslärkning av de länsvisa
talboksbestånden kan på elt effektivt sätl stärka framför allt mindre kommuners
möjligheter atl erbjuda lalboksberältigade låntagare ell brett urval av
litteratur. Syftet med slödel är all i försia hand bidra lill en jämnare nivå
på lalboksverksamheien mellan olika län. Bidragen bör kunna beviljas en gång
lill de länsbibliotek som kan redovisa en för länel gemensam plan för
talboksförsörjningen. Planen bör bl.a. beskriva den nuvarande verksamheten i
länet samt redovisa såväl aktuella prognoser för efterfrågan som den beslulade
eller planerade resurstilldelningen i fråga om såväl personal som
lalboksin-köp. Bidragsmedlen bör användas för inköp av talböcker till elt för
länel gemensamt bestånd som främst genom depositioner, men även i form av fjärrlån,
kan ställas lill de enskilda kommunernas förfogande. Bidraget bör ha nått
avsedd effekt efler fem år och bör därefter kunna avvecklas.

Statsbidragen bör fördelas av TPB. TPB:s beslut bör inte
kunna överklagas.

4.5.8 Stöd till verksamhetsutveckling

Miu förslag: Etl statligt bidrag bör fördelas av
kulturrådet till i första hand kommuner för verksamhetsutveckling.

Folkbiblioteksutredningens förslag: Överensstämmer med
milt förslag.

Remissinstanserna: Instämmer med utredningens förslag.
Delegationen för vetenskaplig och leknisk informationsförsörjning (DFI) anser
atl del belopp som ulredningen föreslagit är för litel. Kulturrådet och
statskontoret påpekar att utvecklingsarbetet bör samordnas med verksamheten vid
högskolorna i Borås och Linköping.

Bakgrund till mitt förslag: Lilteraluruiredningen inledde
en period av omfattande utvecklingsarbele och experimentverksamhet i svenskt
folkbiblioteksväsen. Nya former av uppsökande arbete samt engagemang för nya
medier prövades vid olika bibliotek runt om i landet. Under senare år kan man
dock notera en avmattning i utvecklingsarbetet, vilket till slor del
sammanhänger med ett krympt expansionsulrymme för folkbiblioteken på grund av
kommunernas ansträngda ekonomi. Del har blivit naturligt för folkbiblioteken
atl i försia hand slå vakt om vad som uppnåtts. De delrapporter som
folkbiblioleksutredningen har utarbetat om den framtida utvecklingen på några
av bibliotekens verksamhetsområden har väckt en

Prop. 1984/85:141 101

livlig
debatt och uppenbarligen tillgodosett ell behov av vägledning och
nyorientering.

Staten
kan f.n. i viss ulslräckning stödja utvecklingsprojekt. Inom ramen för bidrag
lill lokal biblioteksverksamhet har kulturrådet helt eller delvis finansierat
viss experimentverksamhet. Kulturrådet har emellertid inle grundal sina
bidragsbeslut på ett långsiktigt program för verksamhetsutveckling ulan stödet
har utgått efter prövning från fall lill fall. Inte heller har rådel på etl
systematiskt sätt löpande fört ut erfarenhelerna från olika utvecklingsprojekt.
Under senare tid har dock vissa sammanfattande rapporter publicerats.

Skälen
för mitt förslag: För all ytterligare bredda folkbiblioleksverksamhéten lill
nya grupper av nylljare och för att anpassa biblioleksservicen lill fortgående
strukturförändringar i samhällel är del av slor betydelse alt biblioteken
ständigt prövar nya verksamhetsformer. Även i lider då folkbiblioteken inte
kan påräkna årliga resursökningar är del väsentligt att experiment och
utveckling inte avstannar.

Ansvarel
för utvecklingsarbetet inom folkbiblioteksseklorn liksom för själva driften av
biblioteken åvilar kommunerna. Med hänsyn till frågans angelägenhelsgrad finns
del emellerlid skäl som lalar för alt slalen gör särskilda ansträngningar all
stödja och stimulera metodutveckling samt att förmedla sådana erfarenheter.
Därför bör kulturrådet ges möjlighel alt fördela projektbidrag till kommuner
som är beredda att medverka i utvecklingsarbele av nu angivet slag. Det toiala
bidraget bör vara av storleksordningen 1,5 milj. kr. och i försia hand ulgå
för kommunal medverkan i enlighel med en av kulturrådet utarbetad plan. Jag
förutsätter atl rådel i frågor som rör annan myndighels verksamhetsområde
samråder med denna.

Del
bör enligt min mening ankomma på kulturrådet atl underrätta regeringen om
förslag till inriktning av utvecklingsarbetet. I detta sammanhang vill jag
nämna atl del finns två områden som jag bedömer vara särskilt angelägna i
samband med etl intensifierat ulvecklingsarbele. Jag avser dels former för del
läsfrämjande och uppsökande arbelel, dels metoder för atl ta till vara den nya
informationsteknologin pä folkbiblioleksområdet.

Enligt min mening är det
viktigt att nuvarande erfarenheter av läsfrämjande verksamhel görs
tillgängliga för folkbibliotek, skolor m.fl. organ som engagerar sig i detla
arbele. I dessa sammanhang är det angeläget atl förnya och siärka formerna för
folkbibliotekens samverkan med studieorganisationerna samt med myndigheler och
organisalioner inom vård- och omsorgsområdel. Även vad gäller biblioteksservice
för invandrare finns behov av att vidareutveckla verksamhetsformerna.

Som
jag har anfört i det föregående (avsnitt 4.4.3) finns det inom del
informalionsteknologiska området en mängd angelägna frågor för folkbibliotekens
del som måsle penetreras under den närmaste framliden. Jag

Prop.
1984/85:141 102

avser exempelvis behovel av en kontinuerlig och
tillförlitlig bedömning av innehåll, kvalitet och användbarhet av den ständigt
växande mängden av databaser som kan vara av betydelse för folkbibliotekens
verksamhet. Denna uppgift anserjag naturligt faller inom DFl:s ansvarsområde.

Folkbiblioteksulredningen har fört fram tanken på
inrättande av ett experimenlbibliotek för försök med ny teknik i syfte all
siärka folkbibliotekens informationsfunktion. Remissinstanserna har mottagil
förslaget posilivt, även om olika synpunkler har förts fram beträffande
organisation och lokalisering. Jag anser atl kulturrådet i samverkan med DFI
och inom ramen för elt utvecklingsprogram närmare bör överväga ändamål och
uppläggning av den tänkta försöksverksamhelen. Därvid bör rådet beakta behovel
av teknikstöd i såväl informationssökning som i kommunikationen mellan olika
biblioteksenheler i syfte atl projektet i möjligaste mån skall ge generellt
tillämpliga erfarenheter. Exempelvis kan försöket knylas lill etl länsbibliotek
och inkludera nya former för kommunikation mellan delta och kommunbiblioteken i
länet. Vid planering och genomförande av dessa försök bör kulturrådet och
berörda myndigheter beakta riksdagens ställningstagande till den av regeringen
aviserade propositionen om dalapolitiken.

Jag återkommer till frågan om en samverkan mellan olika
statliga myndigheter med biblioleksuppgifler i del följande (avsnitt 4.6.2).

4.6 Statliga uppgifter inom folkbibliotcksområdet

Jag har i det föregående framhållit att statliga bidrag
saml stimulans- och stödåtgärder från olika myndigheters sida har stor
betydelse för de kommunala biblioteken. Jag skall i det följande sammanfatta
min syn på hur kulturrådet m.fi. myndigheter bör inrikta sin verksamhel för att
på etl effektivt sätl stärka folkbiblioleksverksamhéten.

4.6.1 Statens kulturråd

Många statliga myndigheters verksamhet berör
folkbiblioteken på elt eller annat sätt. Statens kulturråd har härvidlag en
större uppgifl än andra myndigheter. Rådet fördelar statliga bidrag, svarar för
information och konferenser samt rådgivning, initierar viss
ulvecklingsverksamhet samt genomför utredningar inom olika områden av
folkbibliotekens verksamhet.

Folkbiblioteksutredningen diskulerar hur de statliga
centrala folkbiblioteksuppgifterna bör utformas i framtiden. Belräffande
kulturrådet anser utredningen alt huvuduppgifterna bör vara alt ulöva
bidragsgivning och rådgivning, följa och beskriva folkbiblioteksverksamhetens
ulveckling samt svara för information och konferenser. Rådet bör enligt
ulredningen även initiera metodutveckling. Jag ansluter mig lill ulredningens
bedömning.

Prop. 1984/85:141 103

Som framgått av mina förslag till statsbidragsgivning till
folkbiblioteksverksamheten bör kulturrådet fördela huvuddelen av dessa bidrag.
En viklig uppgift för rådet bör vara att följa användningen av och effektiviteten
i det statliga stödel.

Kulturrådets roll i folkbiblioleksverksamhéten bör
utformas så atl de slatliga insatserna på områdel så effektivt som möjligt kan
stödja och komplettera kommunernas biblioteksverksamhet. Rådel kan därvidlag
göra vikliga insalser genom att medverka till en verksamhetsutveckling på
folkbiblioteksområdet som kan hjälpa kommunerna alt höja sin beredskap för all
möta krav på förändringar av biblioteksservicen.

Erfarenheter
och resultat av försök och utvecklingsprojekt bör föras ut genom
informationsinsatser av skilda slag. Jag anser, i likhet med folkbiblioteksutredningen,
alt rådet bör prioritera informationsverksamhet av mer generell betydelse för
kommunerna på bekostnad av rådgivning lill enskilda kommuner. Flera av de
remissinstanser som har lagit upp denna fråga har invändningar mot utredningens
förslag. Enligt min mening bör en decentraliserad rådgivning sättas i samband
med den förslärkning av länsbibliotekets resurser som jag tidigare har
föreslagil. Därmed ökar länsbibliotekels kompelens och även förutsättningar
att bällre möta kommunernas behov av rådgivning.

För atl kulturrådet på ett ändamålsenligt säll skall kunna
fördela statliga bidrag, bedöma effektiviteten i det slalliga slödet. stödja
utvecklingsarbete och bislå med informalion krävs tillgång lill faktaunderlag
som ger en god bild av bibliotekens siluation. Enligt min mening bör kulturrådet
kontinuerligt följa och redovisa utvecklingstendenser i
folkbiblioteksverksamheten samt ha god framförhållning när del gäller all
fånga upp förändringar i verksamhelens förutsättningar.

Folkbiblioteksulredningen har föreslagit att detta skall
ske genom årliga biblioteksrapporler från kulturrådet. Flera remissinstanser
har haft invändningar mol förslagel och anselt atl en sådan rapportering kan
bli alltför byråkratisk och resurskrävande. Andra, exempelvis Svenska kommunförbundel,
menar all del inle finns något behov av årliga bedömningar från kulturrådets
sida.

För egen del anserjag, atl det finns ett olvelydigl behov
av kunskaper från fältet som gör det möjligl atl regelbundet ulvärdera de
slalliga insatserna. Dämtöver bör det vara av värde för kommunernas
biblioleksplane-ring att kulturrådet kan tillföra fakta om situationen i
folkbiblioteksseklorn och på ett överskådligt sätt delge dessa åt kommunema för
all underlätta de kommunala ställningstagandena. Del bör ankomma på kulturrådet
att efler samråd med Kommunförbundel ulforma rapporteringen på elt ändamålsenligt
säll med rimlig avvägning av resursinsatserna.

Jag vill i detla sammanhang någol beröra frågan om
offenllig statistik inom folkbiblioleksområdet. Jämfört med andra
samhällsområden är kul-turslalistiken tämligen outvecklad. Den av regeringen
tillsatta slalistik-

Prop. 1984/85:141 104

utredningen
har i betänkandet (SOU 1983:74) Framtida slallig statistik påpekat della.
Utredningen lägger bl.a. förslag om förbättrad statistik om massmedier samt om
kultur- och fritidsvanor.

En
belydande del av kulturstatistiken ulgörs av SCB:s åriiga rapportering av
folkbibliotekens verksamhet. Därutöver publicerar SCB med flera års mellanrum
rapporter om fritidsvanor inom ramen för projeklel Undersökningar om
levnadsförhållanden. Betydligt oftare publicerar Sveriges radios avdelning för
publik- och programforskning dala om våra medievanor, bl a. i den s.k.
Kullurbarometern. Statistik från olika källor har även sammanfattats av SCB och
kulturrådet i publikationen Kullurstatislik 1960-1979.

Kulturrådet,
SCB och Kommunförbundet har på senare år hafl överläggningar om på vilket sätt
statistiken kan breddas lill alt omfaUa hela kulturområdet.
Folkbiblioleksutredningen föreslår vissa förändringar och kompletteringar av
SCB:s statistik. Uppgiflen om mediebestånd bör utgå ur den årliga redovisningen
men kan ingå i fördjupade undersökningar. Någon form av besöksstatistik bör i
stället kompletlera den årsvisa redovisningen. Vidare bör årsstatistikens
produktionslid förkortas åtskilligt.

Därulöver
bör kompletterande undersökningar ge fakta om den uppsökande verksamheten.
Utredningen betonar även behovel av kunskap om biblioteksvanor, vilkel i försia
hand kan tillgodoses inom ramen för undersökningarna om levnadsförhållanden.

Utredningen
förordar vidare att kulturrådet, SCB och Kommunförbundet bistår kommunerna med
all utveckla och erbjuda olika statistiska och sociologiska metoder för lokala
undersökningar som elt led i kommunernas biblioteksplanering. Länsbiblioteken
bör även enligt utredningen kunna medverka i dessa sammanhang.

De
remissinstanser som lar upp statistikfrågorna tillstyrker ulredningens förslag
i dess huvuddelar. SCB anser dock atl förslaget innebär ökade kostnader för
verkel och förutsätter uppdragsfinansiering. SCB och Författarfonden har
vidare invändningar mot att mediebeståndsstatisliken slopas.

För
egen del kan jag i stora drag instämma i de synpunkler folkbiblioleksutredningen
har fört fram. Samiidigi anserjag alt del är angeläget atl biblioleksstalisliken
sätts in i sitt sammanhang, dvs. ses som en del av den statistiska
informalionen om hela kultursektorn. Jag finner del därför angeläget alt SCB
efter samråd med kulturrådet tar upp förnyade överläggningar med
kommunförbunden i avsikl atl uiarbeta elt förslag om elt program för
utvecklingen av kulturslatisliken inom ramen för tilldelade resurser till
kultursektorn. För riksdagens information vill jag nämna alt jag senare ämnar
föreslå regeringen alt SCB ges ett sådant uppdrag. Jag har i denna fråga
samråtl med chefen för civildepartementet.

Prop.
1984/85:141 105

4.6.2 Samverkan mellan stadiga myndigheter

Genom folkbiblioteksverksamhetens bredd och genom atl
folkbiblioteken är den mesl spridda organinsationen för kullur- och informationsverksamhet
är det naturligt alt många myndigheter har stora förvänlningar på samarbete med
biblioteken. Flera myndigheler påverkar också förutsättningarna för
folkbibliotekens arbele. Så är exempelvis KB:s nalionalbibliografiska arbele
och de hjälpmedel som framställs i anslutning till della ett ovärderiigt stöd
för folkbiblioteken. DFI har elt övergripande ansvar för
informationsförsörjningen för forskning, ulvecklingsarbele och liknande
verksamhet. DFI:s ansvar avser olika kategorier informationsanvändare,
däribland organisationer, massmedier och enskilda. Folkbiblioteken är därför en
viktig resurs för DFL.s arbete. DFP.s verksamhel har hittills mesl varil
inriklad på forskningsbibliotek och informationscentraler. Vissa projekt
rörande hjälpmedelsulveckling har dock bedrivils i samverkan med
folkbiblioteksseklorn, t.ex. utarbetande av gemensamma katalogregler och en
översyn av klassifikalionssystemet. Initiativ har även lagits från DFI: s sida
för att få till stånd en ökad samverkan mellan forskningsbibliotekens och
folkbibliotekens bibliografiska databaser.

För fjärrlånearbetet och övrig samverkan inom det svenska
biblioteksväsendet är myndigheter under universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ) av slor betydelse för folkbiblioteken. Dessutom är UHÄ huvudman för
bibliotekarieutbildningen som är föriagd till högskolan i Borås.

SÖ, TPB, socialstyrelsen, statens invandrarverk och
ålskilliga andra myndigheter har alla på olika sätl folkbiblioteket som
samarbelspart. En särslällning intar kriminalvårdsverkel och militära förband
som enligt gällande bestämmelser har ett direkt ansvar för
biblioteksförsörjningen till berörda gmpper.

Folkbiblioteksulredningen har mol denna bakgrund funnii
all samverkan på central nivå mellan statliga myndigheler behöver effektiviseras
och föreslår därför all elt slatligt biblioteksråd utses av regeringen. I rådel
bör statens kulturråd, KB, DFI, UHÄ, SÖ saml högskolan i Borås vara representerade.
Enligt förslaget bör rådel vara etl samrådsorgan för policy- och ansvarsfrågor,
samordning av utvecklingsarbete och liknande frågor av gemensaml inlresse för
hela biblioteksväsendet. Utredningen föreslår även att rådels kanslifunktion
bör inrymmas i kulturrådets organisation.

Remissinslanserna inslämmer över lag i ulredningens
uppfallning om att en bättre central samverkan behövs. Flera är dock iveksamma
lill förslagel alt inrätta ett biblioteksråd efter utredningens modell. Av de
direkl berörda myndighelerna är kulturrådet, KB och högskolan i Borås posiiiva,
om än med vissa förbehåll, medan övriga avslyrker.

Enligt min mening finns det anledning alt stärka
samarbelel mellan de berörda statliga myndigheterna. Ulredningens förslag till
en formaliserad samverkan genom ett särskilt biblioteksråd rymmer vissa
oklarheter, som några av de berörda remissinstanserna har påpekal, Förslagel
lorde även

Prop.
1984/85:141 106

medföra vissa koslnadsökningar till följd av
administration m. m. inom kulturrådet. Därför är jag inte beredd atl föreslå
atl ell statligt biblioteks-råd inrättas.

Jag är dock angelägen om all berörda myndigheler gör
särskilda insatser för atl samordna sin verksamhel inom bibliolekssektorn. Som
exempel pä frågor där en samverkan är angelägen vill jag nämna
informationsteknologins tillämpning och frågan om gemensam katalogisering,
samordning av det läsfrämjande arbetet inom skolan och inom vård- och
omsorgsverksamheten samt verksamhetsutveckling i övrigl på biblioteksområdet.

Del ankommer på DFI och kulturrådet att vidta åtgärder för
att få lill stånd en aktivare myndighetssamverkan i biblioteksfrågor. Jag
förutsälter atl dessa myndigheler senare delger regeringen sina vidtagna och
planerade åtgärder med anledning härav.

Jag har i denna fråga samråtl med chefen för
ulbildningsdepartemenlet.

4.6.3 Biblioteksservice inom särskilda områden
Biblioteksverksamhet på kriminalvårdsanstalter

År 1984 fanns inom kriminalvården 19 riksanstalter med
1876 plalser, varav huvuddelen slulna. Vidare fanns 55 lokalanslaller med I 078
slutna och I 184 öppna platser samt 24 häkten med I 295 platser.

Fritidsverksamheten inom kriminalvården inbegriper
biblioteksverksamheten och regleras övergripande i 14 § lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt. Närmare föreskrifter för biblioteksverksamheten ges i
kriminalvårdsstyrelsens Föreskrifter och anvisningar m.m.för kriminalvårdsverket
(FAK 1980:11). Enligt dessa skall de intagna ges möjlighet till meningsfull
frilid under anstallstiden och stimuleras alt använda bibliotek efter
frigivningen. Alla intagna i anstalt och häkte skall få biblioteksservice.

Biblioteksverksamheten i anstalter och häkten sköts av
folkbiblioteken mot ersättning och enligt avtal, som träffas mellan
kriminalvårdsstyrelsen (KVS) och kommunerna. Fr.o.m.budgetåret 1983/84 utgår
ingen ersättning för den biblioteksservice som bedrivs vid öppna riks- och
lokalanslaller.

KVS erhåller medel för biblioteksverksamheten under andra
huvudtiteln, förslagsanslaget E 2. Kriminalvårdsanslalterna, anslagsposl 4
Vårdkostnader. För innevarande budgelår har anvisais ett belopp om 2803 000
kr., vilket innebär en ökning med 0,8 milj. kr. från föregående budgelår.

KVS uppger alt 22 av 45 akluella kommuner under
innevarande budgelår erhåller full kostnadsläckning för sina tjänsler. De
övriga får täckning för endasl ca en tredjedel av de verkliga kostnaderna.

Folkbiblioteksutredningen framhåller
biblioteksverksamhetens stora betydelse för de inlagna på anstalter och
häkten. Såväl för fritidsläsning och förströelse som för olika former av
studier är tillgång till biblioteksservice angeläget. Många intagna blir under
fängelsevistelsen för försia gången medvetna om folkbibliotekets möjligheter.

Prop. 1984/85:141 107

Ulredningen
konstaterar atl biblioteksverksamheten vid anstalter och häkten är en statlig
uppgifl. Staten anger genom KVS ambitionsnivån för verksamheten och köper
bibliotekstjänster av kommunerna. Utredningen kan inte acceplera obalansen
mellan den ambitionsnivå som styrelsen fastlagt genom FAK 1980:11 och den
ersättning som utgår till kommunerna. Skälet till alt kommunerna hittills inte
sänkt sina insatser till en nivå som motsvarar ersättningens storiek torde vara
hänsyn till de intagnas behov av biblioteksservice.

Utredningen
föreslär alt staten skall ersätta kommunerna fullt ul för deras insalser i
häkten och på kriminalvårdsanstalter i form av schablonbelopp, vilka bör
faslslällas vid förhandlingar mellan slalen och Kommunförbundel. Kommuner, där
verksamheten i förhållande lill kommunstorleken är omfattande, bör dessutom få
ersällning utöver schablonen.

Av
remissinslanserna har del fåtal som berört frågan i huvudsak tillstyrkt
utredningens förslag.

Även
KVS instämmer i ulredningens förslag alt kommunerna skall erhålla full
kostnadstäckning för sin biblioteksservice. Däremot ifrågasätter styrelsen om
ersättningen bör utgå i form av schablonbidrag. Verksamhelens utformning
varierar vid olika institutioner, varför det förmodligen skulle bli aktuellt
med ersättning utöver schablonen i flertalet fall.

Inlagna
i häkten och på anstalter kan belraktas som socialt handikappade och lillhör de
eftersatta gmpper som den statliga kulturpolitiken skall la särskild hänsyn
till. De som vislas på slutna anstalter och i häkten kan inte själva ta sig
till folkbibliotek och andra kulturella instilulioner. Det är därför enligt min
uppfattning synnerligen angeläget atl dessa människor ges tillgång till den
service, som folkbiblioteken kan förmedla. Verksamheten vid häktena är
särskilt viktig, eftersom de häktade är mer isolerade än andra intagna och
läsning ofta är den enda sysselsättning som står till buds. Detta återspeglas i
en hög genomsnittlig utlåning per häktesplats. Vidare bör beaktas de behov av
mer kostnadskrävande biblioteksservice som intagna och häktade med andra
modersmål än svenska kan ha.

Biblioteksverksamheten
inom kriminalvården är en statlig angelägenhet. Kriminalvårdens resurser medger
dock f. n. inte att mer än omkring hälften av de kommuner som ger
biblioteksservice till anstalter och häkten kan få full ersättning härför. I
likhet med utredningen och KVS anser jag alt staten successivi bör kunna
ersätta även de övriga kommunerna fullt ul för deras folkbiblioleksinsatser i
häkten och på slutna anstalter.

Biblioleksservicen
varierar mellan olika kommuner. En ordning som innebär atl ersällning betalas
lill kommunerna i form av schablonbidrag framsiår därför som mindre lämplig.
Jag förordar i stället alt KVS utarbetar en administralivl mer ändamålsenlig
lösning.

Jag
har i denna fråga samrålt med chefen för justitiedepartementet.

Prop.
1984/85:141 108

Biblioteksverksamheten på mUiiära förband

Under budgelärel 1983/84 genomgick ca 45000 värnpliktiga
militär grundutbildning och ca 90000 repetitionsulbildning. Drygl 40000
personer är därtill anslällda inom försvaret.

Den militära biblioteksorganisalionen regleras enligt
överbefälhavarens (ÖB) kungörelse (FFS 1983:45, saknr. 920) om personalvården
inom försvarsmakten, bil. 5, som föreskriver all värnpliktiga och anslällda
kostnadsfritt skall ges lillgång till böcker och andra medier för studier och
underhållande läsning. Förbandsbiblioleken skall förmedla litteratur i anslutning
lill kurser och föreläsningar saml för enskilda sludier.

Verksamheten bekostas av förbanden. På en del håll har
biblioteksverksamheten genom avtal och mot ersällning övertagits av de
kommunala biblioteken. Driftskostnaderna varierar mellan förbanden liksom
kvaliteten på servicen.

Folkbiblioteksulredningen anser alt förbandsbiblioleken
spelar en viklig roll för atl ge värnpliktiga och dellagare i
repetitionsulbildning en meningsfull frilid och för del studiearbete många
bedriver jämsides med den militära utbildningen.

Ulredningen konstaterar att samarbetet med folkbiblioteken
är tämligen obetydligt bortsett från förmedling av enstaka lån och
bokdepositioner. Av en enkät som gjordes år 1983 framgår alt endast tolv förbandsbibliotek
av lolall ca 70 har etl skriftligt avtal med del lokala folkbiblioteket om
hjälp med skötsel av verksamheten mot ekonomisk ersättning.

Utredningen anser atl samarbelel mellan försvarsstaben och
kulturrådet bör intensifieras. Rådet bör i slörre utsträckning än hittills
kunna ge råd och informalion. Likaså förordar ulredningen förstärkl samarbete
på regional och lokal nivå, dvs. med läns- och folkbibliotek. Vidare bör förbandsbibliotekarierna
få möjlighet att delta i fortbildning.

Ulredningen är medveten om att varje förband självt
beslular om omfattning och inriktning av biblioteksverksamheten men anser
likväl all ÖB bör fastställa rikllinjer för vilka resurser som bör avsätlas för
biblioteksverksamheten.

Slutligen föreslår utredningen all försvarsstaben varje år
skall begära in redovisningar över biblioteksverksamheten vid förbanden för all
cenlrall kunna följa utvecklingen.

Ell fålal remissinslanser har synpunkler på ulredningens
förslag och tillstyrker dem. ÖB har emellerlid invändningar mol en del av
förslagen.

ÖB anser alt ansvarel för biblioteksservicen till de
värnpliktiga bör övertas av kommunbiblioteken, länsbiblioteken och kulturrådet.
I avvaktan pä dels vissa undersökningar om de värnpliktigas kulturella
situation i sin helhet, dels ekonomiska överväganden, anser dock ÖB alt
förbands-biblioteksverksamheten bör bedrivas enligt nuvarande principer.

ÖB inslämmer i ulredningens förslag alt samarbetet mellan
förbandsbibliotek ä ena sidan och kommun- och länsbibliotek å andra sidan bör kunna

Prop. 1984/85:141 109

förbällras.
Förbandsbiblioleken bör ocksä belraktas som arbetsplatsbibliolek och erhålla
samma stöd som dessa kan komma all få.

De
personella resurserna för biblioteksverksamheten hos ÖB är starkt begränsade
och beräknas ej kunna ulökas. I stället har ÖB för avsikt alt utveckla
samarbetet med kulturrådet och utnyttja den sakkunskap som rådet förfogar över.

ÖB
anser inte atl någon ytteriigare central detaljstyrning av
förbandsbib-lioteksverksamhelen är nödvändig och avvisar därmed ulredningens
förslag att ÖB bör fastställa rikllinjer för vilka resurser som bör avsättas
för god biblioteksverksamhet på förbanden.

Slutligen
påpekar ÖB all förbanden årligen överlämnar statistik lill SCB och kan därför
inle tillstyrka utredningens förslag atl redovisningar över
biblioteksverksamheten årligen skall lämnas lill försvarsstaben.

1
likhet med folkbiblioteksulredningen anser jag all biblioteksverksamheten inom
försvaret är av betydelse både i utbildnings- och försiröelse-syfle. Del är odiskutabelt
all behov av böcker och andra medier finns också här, även om intresset för
verksamheten varierar kraftigt mellan olika plalser och enskilda individer.

Speciella
omsländigheter råder under begränsad tid för de värnpliktiga med förläggning på
främmande ort och i viss avskildhet från del civila samhällel. Enligt min
mening ulgör de värnpliktiga en grupp med särskilda behov när det gäller
bildning, utbildning och förströelse. Med hänsyn lill bl.a.del lednings- och
budgeteringssystem som tillämpas inom försvars-maklen anser jag dock, i likhel
med ÖB, atl gällande föreskrifter för närvarande är väl ägnade atl lillgodose
dessa behov.

Jag
delar utredningens uppfallning att del är angelägel att förbandsbiblioleken
förstärker samarbetet centralt, regionalt och lokalt med kulturrådet,
länsbiblioteken och de lokala folkbiblioteken. Förbandsbibliotekarierna bör t.
ex. med fördel kunna della i länsbibliotekens forlbildning. Det bör ankomma på
ÖB all besluta om formerna för redovisningar som kan erfordras för all följa
verksamhelen.

Jag
har i dessa frågor samrått med chefen för försvarsdepartementet.

Högskolestuderandes
biblioteksservice

Vid
högskolereformens genomförande i slulel av 1970-lalet befarade många att
folkbiblioteken skulle belastas hårt genom de studerandes krav på förvärv av
kurslitteratur, fjärrlån, liueratursökning m. m. Inom folkbiblioteksulredningen
studerades därför denna fråga särskilt av en arbetsgrupp, vars slutsatser
redovisades i rapporten (DsU 1983: II) Folkbibliotekens service
till högskolesluderande.

Arbetsgruppen
redogjorde bl. a. för en undersökning av folkbibliotekens fjärriån, som DFI har
genomfört i samarbete med ulredningen. Av denna framgår alt belastningen på
folkbiblioteken i fråga om fjärriän är betydligt mindre än man tidigare trott:
6% av Qärrlånen avser högskolestudier och

Prop.
1984/85:141 110

3% avser forskning. Vidare konstaterade arbetsgruppen atl
Qärrlånen är fler i absolula tal i kommuner med upp till 30000 invånare än i
övriga kommuner. Men även här är belastningen begränsad.

Mot denna bakgrund drar kommiltén slutsatsen atl
förhållandel när det gäller servicen till högskolesluderande i flertalet
kommuner är tillfredsställande. Detla, menar kommittén, har sin orsak bl.a.i
förstärkningar av högskolebiblioteken och en förbättrad samverkan mellan
folkbibliotek och högskolebibliotek.

Utredningen finner del inte nödvändigt att föreslå någon
generell reglering av ansvarsfördelningen mellan stat och kommun utan
konstaterar atl det står vatje kommun fritt att avlalsreglera förhållandena.
Slutligen framhåller utredningen belydelsen av atl högskolorna även framgenl
ges tillräckliga resurser.

Av remissinstanserna ansluler sig bl.a. UHÄ till
ulredningens uppfattning och menar att varje kommun har möjlighet atl
aklualisera avlalsreglering. UHÄ påpekar vidare alt ämbetet alllsedan
högskolereformen genomfördes i sina anslagsframställningar prioriterat
biblioteken. UHÄ understryker vikten av alt högskolebiblioteken lillförs ökade
resurser för bokinköp m.m.

Av del fåtal remissinslanser som berör denna fråga anser
några atl folkbibliotekens service till högskolestuderande alltjämt lar en
orimligt stor andel av folkbibliotekens resurser i anspråk. Sveriges allmänna
biblioteksförening kräver att frågan ulreds ytterligare.

I likhel med utredningen konstaterar jag alt det finns
kommuner, där servicen till högskolesluderande alltjämt innebär ett problem.
För dessa finns möjlighelen att sluta lokala avtal mellan kommunen och resp.
högskoleenhet. Förhållandel tycks emellertid i flertalel kommuner vara tillfredsställande.
Jag ansluter mig därför till ulredningens uppfatlning alt inte förorda någon
generell avtalsreglering mellan slal och kommun i detta avseende.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för
utbildningsdepartementet.

4.6.4 Bibllolekarieulbildningen

Bibliotekarieutbildningen i Sverige bedrivs som en allmän
utbildningslinje inom högskolan. Den inrättades efter beslut av riksdagen den
1 juli 1977. Linjen tillhör sektorn för utbildning för kullur- och
informationsyrken. Linjen, som endasl finns vid högskolan i Borås, omfattar 80
poäng och sträcker sig över fyra terminer.

Den allmänna utbildningsplanen för biblioiekarielinjen har
faslställts av universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) och gäller från den 1
juli 1981, medan den lokala planen och de olika kursplanerna fastställts av
linjenämnden för kultur- och informationsyrken vid högskolan i Borås.

Utbildningen skall förbereda för yrkesverksamhet inom alla
lyper av bibliotek och inom angränsande områden av kultur- och informationssek-

Prop.
1984/85:141 111

torn. Ulbildningen är under de första två terminerna
gemensam för alla studerande. Under den tredje och fjärde terminen ges två
alternativa inriktningar, nämligen kultur-information och
information-dokumentation. Utbildningen har således all tillgodose en mängd
olika krav. Den skall under det första studieåret försöka skapa en gemensam
grund för folk/skol-och forsknings/företagsbibliolekarier.

Enligt folkbiblioteksutredningens bedömning finns det
begränsade möjligheter atl tillgodose de vitt skilda krav på yrkeskunskaper
som olika avnämare ställer. Därför menar utredningen atl den sammanhållna
utbildningen bör ifrågasättas och diskuieras. Dessulom bör innehållel i ulbildningen
ses över. Det bör i högre grad präglas av att folkbibliolekel har en
folkbildande roll. Skönlitteratur och barnlitteratur bör l.ex. få slörre ulrymme
i undervisningen. De sluderande bör också få bällre insikter i kommunal
förvaltning och lokall kulturarbete. Vidare anser ulredningen all avnämarintressena
är alltför dåligl tillgodosedda när del gäller alt ge inriktning ål
undervisningen. Avnämarnas inflyiande i linjenämnden bör ökas.

Remissopinionen är splittrad när det gäller frågan om
ulbildningen skall specialiseras för olika lyper av bibliotek. Ulredningens
förslag lillslyrks av bl.a. Kommunförbundel och några kommuner. Högskolan i
Borås, UHÄ, KB saml några större kommuner anser däremol au utbildningens försia
två terminer även i fortsättningen skall hållas samman, eflersom de olika
bibliolekslyperna alllmer närmar sig varandra. Innehållet i den nuvarande
ulbildningen kommenteras av några remissinstanser, främsl av sådana som vill
föra in nya moment i undervisningen.

Utredningens önskemål all öka avnämarnas inflyiande i
linjenämnden bemöts bl.a. av högskolan i Borås. Högskolan vill påminna om alt
det enligt högskoleförordningen är yrkeslivet i slorl, inte enbari
arbetsgivarna och definitivt inle enbari den offentliga seklorns arbetsgivare
som skall företrädas i en linjenämnd. För den mera allmänna
samhällsrepresenta-lionen finns allmänföreträdarna i högskolestyrelsen.
Bibliolekarieulbild-ningen är inte så unik alt en särskild organisalion bör
övervägas för den, menar högskolan.

Reglerna för antagning till bibliotekarieutbildningen
medger i dag tillträde för elever med ytterst varierande utbildningsbakgrund.
Detta påverkar givetvis utbildningens inrikining och resullat. En utredning med
förslag lill ändrade antagningsregler för bibliotekarieulbildningen har gjorts
av en särskild utredare inom Institutionen bibliotekshögskolan på uppdrag av
högskolestyrelsen i Borås. Beslut om förslag lill ändrade regler vänlas under
våren 1985, varefter förslagel kommer all överlämnas till UHÄ för
ställningslagande.

Bibliotekarieulbildningen har sedan starten fortlöpande
förändrals. Senasl skedde della den Ijuli 1981. Erfarenhelerna av den nya
utbildningsorganisationen är således begränsade. Enligt intentionerna i
högskolerefor-

Prop. 1984/85:141 112

men
kan och bör en successiv förnyelse av utbildningen genomföras också beträffande
bibliotekarieulbildningen. Som exempel kan nämnas all regeringen i årels
budgetproposition (prop. 1984/85: 100 bil. 10, s. 326) föreslår atl en
40-poängsvariant av bibliotekarielinjen anordnas för studerande med
doktorsexamen (motsvarande) fr.o.m. budgetåret 1985/86. Med hänsyn härtill och
mol bakgrund av alt remissopinionen är delad i utbildningsfrågorna anserjag
inle att del finns skäl att ta omedelbara inilialiv lill förändringar av
bibliotekarieutbildningen. Jag har däremot för avsikt att föreslå regeringen
att ge UHÄ i uppdrag att i samband med anslagsframställningen för regeringen
redovisa vilka åtgärder högskolemyndigheterna är beredda atl vidta med
anledning av vad som framkommit i utredningsarbetet och vid remissbehandlingen.
Jag har i denna fråga samrålt med chefen för utbildningsdepartementet.

5
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag atl regeringen dels
föreslär riksdagen all

1.
anla förslagel till lag om
ändring i lagen (1976:1046) om överiämnande av förvaltningsuppgifter inom
utbildningsdepartementets verksamhetsområde (avsnitt 4.3.6),

2.
godkänna den ändring jag har
förordat i fråga om handhavandet av utgivningsstödet (avsnitt 4.2.2),

3.
godkänna de principer för
slatligt stöd lill utgivning av klassisk litteratur som jag har förordat
(avsnitt 4.2.3),

4.
bemyndiga regeringen all
beslula om statligt slöd med medel ur anslag under littera G. Massmedier m.m.
till utgivning av elt stort svenskl uppslagsverk i enlighel med de principer
jag har förordat (avsnitt 4.2.4),

5.
bemyndiga regeringen atl i elt
avtal med Sliftelsen Litleralurfrämjandel om utgivningen av En bok för alla
ikläda slaten ekonomiska förpliktelser i enlighel med vad jag har anfört
(avsnitt 4.2.7),

6.
godkänna att stalsgaranti för
lån till nyetablering av förlag m.m. får beviljas inom en engagemangsram av
6000 000 kr. (avsnitt 4.2.8),

7.
godkänna den ändring jag har
förordat i fråga om handhavandet av kreditgarantier till förlag (avsnitt
4.2.8),

8.
godkänna vad jag har förordat
om ändrade grunder för statligt dislribulionsstöd till fackbokhandel (avsnitt
4.3.1),

9.
godkänna de principer för elt
statligt sortimentsslöd till servicebokhandel, som inte är fackbokhandel, som
jag har förordat (avsniU 4.3.2),

Prop. 1984/85:141 113

10. godkänna
vad jag har förordal om grunderna för ell permanent

statligt kredilstöd lill bokhandel (avsnitt 4.3.3),

11. godkänna
vad jag förordal om statligt slöd lill bokinformation

(avsnill 4.3.4),

12.
godkänna de principer för
statligt slöd till bokhandeln för utbildning och rådgivning som jag har
förordal (avsnitt 4.3.5),

13.
godkänna vad jag förordat om
utökat statligt stöd lill regional biblioteksverksamhet (avsnitt 4.5.2),

14.
godkänna vad jag har förordat
om ändring i grunderna för slatligt stöd till lokal biblioteksverksamhet
(avsnitt 4.5.4),

15.
godkänna de principer för
stafligt stöd lill etablering av arbetsplatsbibliolek som jag har förordat
(avsnill 4.5.5),

16.
godkänna de principer för
statligt stöd till länsbiblioteks inköp av talböcker som jag har förordal
(avsnitt 4.5.7),

17.
godkänna de principer för
stathgl stöd lill verksamhetsutveckling vid folkbibliotek som jag har förordat
(avsnitt 4.5.8),

dels
bereda riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om

18.
den näringsräUsliga
lagstiftningen för bokbranschens del (avsnitt 4.1.2),

19.
lagstiftning på
folkbiblioleksområdet (avsnitt 4.1.3),

20.
lånecentraler och depåbibliotek
(avsnitt 4.5.3).

I
fråga om anslagsberäkningarna för budgetåret 1985/86 återkommer jag i del
följande.

6
Anslagsberäkningar för budgetåret 1985/86

I
1985 års budgetproposition (prop. 1984/85:100 bil. 10) upptogs för budgetåret
1985/86 i avvaklan på förevarande särskilda proposition etl preliminärt
beräknat belopp till Litteraturstöd samt övriga ändamål inom litteratur- och
folkbiblioleksområdet. Slutliga förslag lill medelsanvisningar kan nu
föreläggas riksdagen.

I
budgetpropositionen (bil. 5) föreslog vidare utrikesministern efter samråd med
mig atl ansvaret för slöd lill svensk litteratur i uUandet i fortsättningen
heU skall läggas på Svenska institutet. Detta ändamål har hittills
tillgodosetts under anslagel Litteraturstöd, anslagsposten Slöd till presentation
av svensk litteralur i utlandet. Vid min medelsberäkning under detta anslag har
jag lagil hänsyn lill utrikesministerns förslag att medel för ändamålet i fortsättningen
bör anvisas under anslaget till Svenska institutet under Iredje huvudtiteln.

8
Riksdagen 1984/85. 1 samt. Nr 141

Litteratur och bibliotek

G 14. Talboks- och punktskriftsbiblioteket:
Produktionskostnader

Enligt vad jag har anfört under avsniltel 4.5.7 bör
talboks- och punkiskriftsbiblioleket få möjligheter all under vissa villkor
lämna slalsbidrag lill länsbibliotek för inköp av talböcker. Förevarande anslag
bör därför förslärkas med 2 milj. kr. utöver vad som har föreslagits i årels
budgetproposition. Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen

all till Talboks- och punktskriflsbiblioteket:
Produktionskostnader för budgelåret 1985/86, ulöver vad regeringen har
föreslagil i prop. 1984/85: 100 bil. 10, anvisa ytteriigare 2000 000 kr.

G
15. Litteraturstöd

1983/84
Ulgift 1984/85 Anslag 1985/86 Förslag

29404 296
30310000 34671 000

Reservation

7095 365

Från
anslaget ulgår slöd lill utgivning av litteratur enligt förordningen (1978:490)
om statligt litteraturstöd (ändrad 1981:444). De olika kategorierna inom
ulgivningsstödel och de övriga ändamål som får slöd under anslaget framgår av
följande sammanställning.

1984/85

Beräknad
ändring 1985/86

1. Utgivningsstöd

a)
Ny svensk
skönlitteratur för vuxna

b)
Skönlitteratur
för vuxna i svensk översättning

c)
Klassiker

d) Facklitteratur för vuxna

e) Bam- och ungdoms

litteratur

f) Bam- och ungdomsserier

g) Projektstöd till särskilt

kostnadskrävande utgiv

ning

h) Litteratur på invandrar-och minoritetsspråk

i) Utgivning av August Strindbergs samlade verk

j) Svenska Vitterhetssamfundet

k) Stöd till författarverkstäder

Statens kul-

Före-

turråd, skol-

draganden

överstyrelsen

(22136
000)'

( + 2

1327000)=

+4 784000

6100000

-H

427000

3000000

+

210000

2260000

+

158000

4046 000

+

283000

2575000

+

180000

500000

+

535 000

1325000

+

93000

950000

+

267000

900000

+

63000

55000

+

3000

225000

+

96000

1984/85

Beräknad ändring

;
1985/86

Statens kul-

Före-

turråd, skol-

draganden

1)
Siudie av bokbranschen'

överstyrelsen

200000

-l-

12000

m)
Arvoden m. m. för för-

delning av utgivningsstödet

(770000)"

(+

75000)"

2.

Utgivning av läuläsl litteratur

1577000

+

542000'

+
447000

3.

Stiftelsen Litteraturfrämjandet för utgivning av En bok
för alla samt läsfräm-

jande ålgärder för barn och ungdom

5560000

-1-

389000

-1-
167000

4. 5.

Sigtunastiftelsens
klipparkiv Stiftelsen Svenska barnboks-

50000

+

23000

-
50OOO'

institutet

970000

+

458000

- 970OOO"

6.

Samfundet
De nio

17000

+

11000

-
17000

30310000

-1-3750 000'

-t-4361000

' Statens kulturråd får under budgetåret 1984/85 omfördela
medel till ett belopp av sammanlagt högst 1 milj.kr., varav högst 100000 kr.får
omfördelas från posterna a-g lill Slöd lill presentation av svensk litteratur i
utlandet. Reslerande medel får omfördelas mellan posterna a-g.

Dämlöver begär statens kulturråd 7 759 000 kr. för
Presenlalionsslöd för litteratur-stödda titlar.

Budgetåret 1984/85 uppfört som särskild anslagspost.
" Beloppet är fördelal på övriga delposter under anslagsposlen. ' Statens
kulturråd begär -I- 110000 kr.

* Medel för ändamålet för budgetåret 1985/86 föreslås
anvisas under anslaget G 20. Bidrag till folkbibliotek.

Därutöver begär statens kulturråd 375000 kr. för Stöd
till presentation av svensk litteratur i utlandet samt ett engångsbelopp av 11
milj. kr. fördelat på tre år för utgivning av en klassikerserie för skolan.

Statens
kulturråd, skolöverstyrelsen m. fl.

1. Kulturrådet
föreslår för ulgivningsstödel och verksamhelen En bok

för alla en prisomräkning med 7% med hänsyn till kostnadsutveck

lingen inom den grafiska industrin. För övriga ändamål under anslaget

föreslås en prisomräkning med 6%. Skolöverstyrelsen föreslår en prisom

räkning med 9 % för utgivningen av läuläsla böcker. (-1-2140000 kr.)

2.
Kulturrådet föreslår i likhel
med bokulredningen att arvodes- och resekostnader för utgivningsstödets
arbetsgmpper och särskilda lektorer redovisas som en särskild post under
anslagsposten. F.n.beslrids dylika kostnader med medel som anvisats för de
olika stödkategorierna. Rådet beräknar medelsbehovet för ändamålet under nästa
budgelår till 845000 kr.

3.
Kulturrådet föreslår för
utgivningsstödet utöver prisomräkning en medelsökning med 500000 kr. för bam-
och ungdomsserier, 7750 000 kr. för ett nytt presenlalionsslöd för
lilleralurslödda titlar vid folkbiblioteken, 200000 kr. för litteratur på
invandrar- och minoritetsspråk samt 80000

Prop.
1984/85:141 116

kr. för elt nytt stöd till verksamhelen inom föreningen
Liv i Sverige under posten Stöd lill förtaltarverkstäder. (-i-8530000 kr.)

4. Invandrarpolitiska kommittén (IPOK, A 1980:04)
överlämnade ijuni

1984 sill slulbelänkande (SOU 1984:58) Invandrar- och minoritetspoliti

ken. I betänkandet föreslås bl.a.att ulgivningsstödel till litteratur på in

vandrar- och minoritetsspråk vidgas och ökas med 200(K)0 kr.

Kulturrådet tillstyrker den förslagna medelsökningen.

5.
Skolöverstyrelsen
föreslår atl utgivningen av lättlästa böcker ökar med fem titlar till ca 20
titlar per år (400000 kr.).

6.
Kulturrådet
föreslår all elt belopp av 375000 kr. anvisas för stöd-köp av svenska verk för
spridning i ullandet. Rådet hänvisar till sill tidigare i skrivelse den 16
december 1982 lämnade förslag till ändring av det stöd lill presentation av
svensk litteratur i utlandet för vilkel ändamål medel för innevarande budgelår
anvisas under förevarande anslag.

7.
Stiftelsen
Litteraturfrämjandet föreslåren ökning av medlen lill utgivning och
marknadsföring av En bok för alla med 1647 000 kr. Kulturrådet förordar i
fråga om den ordinarie verksamheten En bok för alla inle någon ökning ulöver
prisomräkning. Rådel föreslår emellertid att ett engångsbelopp av 11 milj.kr.
fördelat på tre år anvisas för utgivning av en särskild klassikerserie för
skolans behov inom ramen för verksamheten En bok för alla.

8.
Samfundet De
nio begär en ökning av statsbidraget med 33000 kr. för atl återställa bidragets
ursprungliga penningvärde.

Kulturrådet föreslår en ökning med 10000 kr. ulöver
prisomräkning (-1-10000 kr.).

Föredragandens överväganden

Jag har i det föregående (avsnill 4.2.3) föreslagit alt
statligt stöd bör kunna ulgå lill utgivning av en klassikerserie för skolan.
Ell belopp av 4 milj. kr. för detta ändamål bör anvisas för näsla budgelår
under förevarande anslag. Denna ökning har möjliggjorts genom ompriorilering
inom utbildningsdepartementets verksamhelsområde. Medlen har beräknals under
anslagsposlen Ulgivningsstöd.

Enligt vad jag har anförl i del föregående bör regeringen
efler förslag från kulturrådet besluta om villkoren för del slatliga stödet
lill klassikerulgivning.(7)

Jag har i det föregående (avsnitt 4.2) i flera sammanhang
anförl alt del bör ankomma på kulturrådet att pröva nya medelsbehov under
utgivnings-stödet inom ramen för de totalt under anslagsposten anvisade medlen.
Rådet bör få besluta om atl använda anslagsmedel för marknadsföring m. m. av
litteratur på invandrar- och minoritetsspråk. (3, 4)

Koslnader i samband med bidragsfördelningen för arvoden
och resor avseende arbetsgrupper och lektorer bör enligt vad jag förordat i
della fall

Prop.
1984/85:141 117

kunna belasta förevarande anslag. Enligt min mening bör
det ankomma på regeringen alt efter förslag från kulturrådet ange ett årligt
högstsatt belopp för detta ändamål.(2)

För
riksdagens informalion vill jag upplysa om att det förhållandevis slora
beloppet reserverade medel under anslaget till största delen hänför sig till
förhandsstöd inom ulgivningsstödel, dvs. medel som redan har beviljals för
planerad utgivning, men som delvis inte betalas ul förrän resp. bok getts ut.

Verksamhelen
med lättlästa böcker bör enligt vad jag anförl i del föregående (avsnitt 4.2.6)
kunna intensifieras, framför allt vad gäller marknadsföring och distribution.
SÖ har redovisat en framgångsrik satsning på särskilda bokombud inom vård- och
omvårdnadsseklorn. Jag anser detta vara ett lämpligt säu att nå de människor
som har mest behov av lättläst litteratur. Jag föreslår att ytteriigare 400000
kr., utöver kompensation för prisutvecklingen, anvisas för ändamålet. Därmed
bör det också vara möjligl att något öka del antal titlar som årligen ges
ul.(5)

Ett
fiertal av de ändamål som t.o.m. innevarande budgetär finns uppförda som
särskilda anslagsposter under förevarande anslag bör fortsättningsvis föras
upp på annat sätt. Anslagsposterna Studie av bokbranschen och Svenska
Vitterhetssamfundet bör fr.o.m. nästa budgelår ingå i anslagsposlen
Utgivningsstöd. Anslagsposterna Siglunasliftelsens klipparkiv och Stiftelsen
Svenska barnboksinstitutet bör föras över till anslaget Bidrag till
folkbibliotek.

I enlighet
med vad utrikesministern efter samråd med mig har redovisat i årels
budgetproposition (bil. 5) bör ett belopp av 100000 kr. för verksamheten med
presentation av svensk litteratur i utlandet föras över lill anslaget Dl.
Svenska institutet under tredje huvudtiteln. Jag har tagit hänsyn lill detta
vid min medelsberäkning.

Sedan är
1947 har elt särskilt bidrag ulgåll lill Samfundet De nio som kompensation för
ökade koslnader i samband med en ändring i beskattningen av enskilda
stiftelser. Med hänsyn lill den långa lid som bidragel nu har funnits finner
jag den ursprungliga motiveringen inte längre befogad. Jag föreslår därför all
bidraget upphör fr. o. m. nästa budgetår.

Med hänvisning i övrigt till sammanställningen hemställer
jag alt regeringen föreslår riksdagen

atl till Litteraturstöd för budgetåret 1985/86 anvisa ett
reservationsanslag av 34671 000 kr.

Prop.
1984/85:141 118

G 16. Kreditgarantier till förlag

1983/84 Utgift 151307'

1984/85 Anslag lOOO'

1985/86 Förslag 1000

' Anslaget Kreditgarantier till förlag och bokhandel.

Statliga kreditgarantier för lån lill bokförlag utgår
enligt förordningen (1978:490) om slalligl litteraturstöd (ändrad 1981:444).
För innevarande budgetår får garantier beviljas intill etl belopp av 2 milj.
kr.

Statliga kreditgarantier för lån till bokhandel utgår
enligt förordningen (1977:395) om försöksverksamhel med statligt kreditstöd
lill bokhandel (ändrad senast 1983:777). För innevarande budgelår får garantier
beviljas intill etl belopp av 1,5 milj. kr.

Statens industriverk

Under budgetåret 1983/84 beslöt statens induslriverk om
infriande av kreditgarantier till förlag om sammanlagt 151 307 kr. Tre förlag
beviljades nya garantier för etl lånebelopp om totalt 450000 kr. Åtta
ansökningar om garanti avslogs under budgetåret.

För budgetåret 1985/86 föreslår verket inte några
förändringar.

Bokbranschens rinansieringsinstitut AB

Institutet anför all del sisla uteslående lånebeloppet med
statlig garanti nu amorterats och garanlin därmed upphört.

Föredragandens överväganden

Enligt mitt förslag i del föregående (avsnitt 4.3.3) bör
statliga kreditgarantier lill bokhandel avvecklas som stödform fr.o. m. näsla
budgetår. Dä några garantier inle har sökts under de senaste åren och någon
lidigare beviljad garanti f.n. inle kvarstår, torde ändringen sakna reell
betydelse för bokhandelsbranschen.

Jag har i det föregående (avsnitt 4.2.8) också förordal
alt utrymmet för garanfier till bokförlag fortsäUningsvis bör anges genom en
lolal engagemangsram i stället för genom årliga ramar. Med hänsyn lagen lill
såväl den hittillsvarande omfattningen av garanfigivningen till bokförlag som
lill beslutade infrianden finner jag en engagemangsram om 6 milj. kr. ändamålsenlig.
Som jag redan i del föregående har nämnl bör framtida garantiförluster medföra
alt den toiala garantiramen minskas med motsvarande belopp.

För information vill jag nämna att den avgift om 1 % av
den uteslående kapitalskulden som eriäggs för statens kostnader i samband med
garanti-

verksamheten i fortsältningen kommer att las ul
budgetårsvis i förskott.

Milt förslag i det föregående innebär också all
industriverket fortsättningsvis beslutar även i fråga om garanlilån
överstigande elt belopp av 0,5 milj. kr. Jag hemställer alt regeringen föreslår
riksdagen

all lill Kreditgarantier lill bokföriag för budgetårel
1985/86 anvisa ell förslagsanslag av 1000 kr.

G 17. Stöd till fackbokhandel m.m.

1983/84 Ulgift 3594800'

1984/85 Anslag 2000000'

1985/86 Förslag 2
300000

' Anslaget Bokhandelsstöd.

Från anslagel utgår slatligl distributionsstöd till
bokhandel enligt bestämmelser i förordningen (1981:445) om statligt stöd till
distribution av böcker.

Från anslagel ulgår dessulom t. o. m. innevarande budgetår
statligt stöd till del komplelteringslager och reordersystem som
grossistföretaget AB Seelig & CO driver. Användningen av stödel regleras
genom ett avtal mellan staten och företagel.

1984/85

Beräknad ändring 1985/86

Stålens kulturråd

Föredraganden

1. Distributionsstöd

2. Slöd
lill kompletteringslager

1200000 800000

2000000

-1-300000 -1-300000

+ 1 100000 - 800000

+ 300000

1982 års bokutredning

Bokutredningen föreslår inle någon förändring av
distributionsstödet.

Statens kuUurråd

Kulturrådet har under budgelåret 1983/84 belalal ul 1324
000 kr. i dislribulionsstöd lill totalt 524 boktitlar som erhållil slatligt
ulgivningsstöd och spritts i abonnemang till fackbokhandeln. Vid etl
oförändrai antal stödberättigade titlar räknar rådet innevarande budgetår med
en stödsumma på drygl 1,4 milj. kr. till följd av dels ökade bokpriser, dels
elt större antal abonnemangstiflar med ulgivningsstöd än vad som antogs när

Prop. 1984/85:141 120

anslagsbeloppet
beräknades. Rådel påpekar atl slödel urspmngligen var budgeleral till 1,6 milj.
kr. och atl medelsålgången efter en introduktions-fas nu närmar sig delta
belopp. För budgetåret 1985/86 föreslår rådet därför atl medlen under
anslagsposten ökas lill 1,5 milj. kr. (+ 300000 kr.).

Föredragandens
överväganden

Jag
utgår vid min anslagsberäkning från den bedömning som kulturrådet gör om
slödels ulnyttjande och om ökade stödbelopp på grund av höjda bokpriser.
Innevarande års anslagsnivå om 1,2 milj. kr. bör således höjas med 300000 kr.

Med
hänvisning till vad jag har anfört i det föregående (avsnitt 4.3,1) om ett ökal
statligt åtagande i samband med ett nyll fackbokhandelsavtal bör ytteriigare
etl belopp av 800000 kr. beräknas för stödet. Denna höjning hänför sig lill
övervägande del lill en ökad slatlig rabattersättning, från 23 till 30
procentenheter av den rabatt om 50% som föriagen lämnar för böcker som erhållil
statligt litteraturstöd. Fackbokhandelsavialels beslämmelse om abonnemangels
sammansättning medför också all fler lilleralurslödda titlar än hittills
kommer atl ingå i abonnemanget och därmed bli berältigade lill det slalliga
fackbokhandelsstödet.

Eflersom
det av mig föreslagna dislributionsstödet till fackbokhandel utgår som en fasl
rabattersältning besläms belastningen på anslaget av det totala antal stödberättigade
titlar som förs fram i stödansökningar samt av det akluella förlagsnettoprisel.
Del är därmed svårt all i förväg exakt ange anslagsbehovet. Medlen bör därför
anvisas under ett förslagsanslag.

Slödel
till kompletteringslagrel hos grossistföretaget AB Seelig & Co för rabaiter
till bokhandel betalades - i enlighel med vad som förutskickades i 1984 års
budgetproposition (bil. 10, s. 428 f) - innevarande budgetår ut för sista
gången. Jag har därför beräknal en minskning av anslaget med 800000 kr.

Med
hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår
riksdagen

atl
till Stöd lill fackbokhandel m.m. för budgetåret 1985/86 anvisa ett
förslagsanslag av 2300000 kr.

Prop.
1984/85:141

G 18. Stöd till bokhandel

1985/86 NyU anslag (förslag) 2775000

121

1984/85

Beräknad
ändring 1985/86

1.
Sortimentsstöd

2.
Stöd till
spridning av bokinformaiion

3.
Stöd till
utbildning och konsultation

4.
Bokbranschens
finansieringsinstitut AB

(220000)'

Statens

kulturråd,

BFI

Föredraganden

+
800000

-H OOOOOO

-

-1-1000000

-1-
300000

-1- 300000

-

-t- 475000

-Hl
100000

-1-2 775000

' Beloppet ingår i de medel som för innevarande budgetår
anvisats under anslaget Lån för invesleringar i bokhandel.

■ Av beloppet får BFI omfördela högst 200000 kr.
mellan anslagsposterna. Till anslagsposten 4 får dock inga medel omfördelas.

1982 års bokutredning

1.
Bokulredningen
föreslår alt etl belopp av 1,5 milj. kr. per år anvisas under en försöksperiod
om fem år för ett sortimentsstöd lill den mindre bokhandeln. Stödel skall
möjliggöra en slatlig rabatt lill ett urval bokhandlar utanför
fackbokhandelsgmppen och avse ett fast antal titlar ur den åriiga utgivningen.
En del av anslagsbeloppel föreslås användas för rådgivning i samband med slöd
till den aktuella gmppen mindre bokhandlar. Utredningen föreslår att stödet
handhas av Bokbranschens finansieringsinstitut AB.

2.
Utredningen
föreslår vidare att ell belopp av 300000 kr. per år anvisas för ulbildning och
rådgivning.

Statens kulturråd

1. Kulturrådet föreslår en jämfört med bokutredningens
förslag ändrad

ulformning av ell sortimentsslöd lill servicebokhandeln. Enligt rådel

bör i antalet rabatterade titlar ingå en lägsta andel titlar som erhållil

ulgivningsstöd. Förslagel alt inom stödmedlen tillgodose behovet av råd

givning lill servicebokhandeln avslyrks. Rådet föreslår atl ell belopp av

800000 kr. anvisas under en förslagsvis betecknad post (+800000 kr.).

2. Kulturrådet avstyrker ulredningens förslag om eU
särskilt statligt stöd

till utbildningsinsatser inom bokhandeln.

Prop.
1984/85:141 122

Bokbranschens finansieringsinstitut AB

BFI anhåller om bidrag för utbildning och
konsultverksamhet i bokhandeln i enlighel med bokulredningens förslag (-1-
300000 kr.).

Föredragandens överväganden

För de nya stödinsatserna till bokdistribution och
bokhandel som jag i det föregående (avsnitt 4.3) har föreslagit bör ett nytl
reservaiionsanslag benämnt Slöd till bokhandel föras upp i statsbudgeten för
nästa budgetår.

För sortimentsslödel till servicebokhandlar bör enligt vad
jag anfört i det föregående (avsnitt 4.3.2) anvisas etl belopp av 1 milj.kr.
Enligt min mening är del möjligl att inom sortimentsslödel tillämpa en
högstsatt medelsram. Genom att inköpssumman för allmänlilteralur under året
före stödåret ligger till gmnd för bidragfördelningen kan antalet
stödberättigade bokhandlar fastställas förhållandevis tidigt under budgetårel.
Bidragsbeloppen kan då anpassas till del lolala medelsulrymmet.

Slödet till spridning av bokinformation är i den
föreslagna utformningen (avsnitt 4.3.4) av lillfällig karaktär och bör efter
förhållandevis kort tid kunna omprövas. För näsla budgelår har jag beräknat elt
belopp av 1 milj. kr. för spridning av en aktuell bokkatalog till i första hand
barn och ungdom.

För utbildning och rådgivning i bokhandeln bör enligt miU
förslag (avsnitt 4.3.5) statligt stöd kunna utgå. Stödel bör enligt den
föreslagna utformningen beviljas bokhandlar för utbildning av förelagsledaren
eller de anslällda eller för konsulttjänster. För delta ändamål bör ett belopp
av 300000 kr. anvisas.

Bokbranschens finansieringsinstitut aktiebolags (BFI)
kostnader för adminislralion av den statliga stödverksamheten har hillills
finansierats av medel under anslaget Lån för invesleringar i bokhandel. De
medel som har stått till förfogande har emellertid inte täckt kostnaderna för
stödadministralionen varför bolagel i alll slörre utsträckning har fåtl bidra
lill dessa kostnader.

För egen del vill jag hänvisa till den samordning av de
statliga stödinsatserna fill bokhandeln som enligt mill förslag (avsniU 4.3.6)
bör vara en uppgift för BFI. Del är därför naturiigl att BFI:s kostnader för
förvallningen av de olika stödåtgärderna anvisas under förevarande anslag och
redovisas under en särskild anslagspost. Som följd härav bör etl belopp av 275000
kr. föras över från låneanslaget, där medel i denna storieksordning f.n. får
användas för administrationskostnader. Med hänsyn lill de ökade arbetsuppgifter
för BFI som jag har förordat och den under senare år minskade
kostnadstäckningen föreslår jag alt detta belopp ökas med ytterligare 200000
kr. (-(-475000 kr.)

Jag har i del föregående betonat vikten av all BFI följer
utvecklingen i

Prop. 1984/85:141 123

bokhandelsbranschen
och fortlöpande anpassar de statliga stödinsatserna till de aktuella behoven
inom ramen för de av statsmakterna angivna riktlinjerna för stödinsatserna.
Enligt min mening bör därför BFI få en möjlighel att även göra smärre
omfördelningar av de av mig förordade stödbeloppen för de olika ändamålen. Jag
förordar sålunda att BFI får omfördela ett belopp av lotalt 200000 kr. mellan
ändamålen under anslaget. Medlen för BFI:s administration bör dock inle få
överskridas. Del bör ankomma på BFI att i sin anslagsframställning för
regeringen redovisa de omfördelningar som beslutats under året.

Med hänvisning lill vad
jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

atl
lill Slöd IiU bokhandel för budgelåret 1985/86 anvisa ell reservationsanslag
av 2775000 kr.

G
19. Lån för investeringar i bokhandel

1983/84
Utgift 1459800 Reservation 2085200

1984/85
Anslag 2200000

1985/86
Förslag 1925000

Från
anslaget utgår statligt slöd enligt förordningen (1977:395) om försöksverksamhel
med statligt kreditstöd till bokhandel (ändrad senast 1984:468).

1982
års bokutredning

Bokutredningen
föreslår att kredilstödel till bokhandeln permanentas och atl möjligheten att
bevilja lån utvidgas till finansiering av överlagande av hyresrätt. Utredningen
föreslår vidare elt anslagsbelopp av 3,5 milj. kr., varav 1,5 milj. kr. per år
under fyra år som investeringsstöd för dalorisering i bokhandeln.

Bokbranschens
flnansieringsinstitut AB

BFI
anhåller i sin anslagsframslällning om statligt kredilstöd på oförändrat 2.2
milj. kr. för budgetåret 1985/86.

Föredragandens
överväganden

Enligt
milt förslag i det föregående (avsnitt 4.3.3) permanenlas del slalliga
kredilstödel lill bokhandeln fr. o. m. näsla budgetår. Stödel under förevarande
anslag bör kunna utgå som hittills som investeringslån eller avskrivningslån.
Mitt förslag innebär också all statliga lån kan beviljas för övertagande av
hyresrätt till en butikslokal.

Jag har i del föregående under anslagel Stöd lill
bokhandel föreslagit alt medel för BFI:s kostnader för adminislralion av de
statliga stödinsatserna anvisas under en särskild anslagsposl under nämnda
anslag. Medlen bör även avse koslnader för handhavandet av kreditstödet. Sådana
kostnader har hillills finansierats av stödmedel från förevarande anslag. Elt
belopp av 275 000 kr. bör därför föras över till anslaget Slöd lill bokhandel
för detla ändamål.

Med hänvisning lill det anförda hemsläller jag all
regeringen föreslår riksdagen

att lill Lån för investeringar i bokhandel för budgelåret
1985/86 anvisa etl reservationsanslag av I 925000 kr.

G
20. Bidrag till folkbibliotek

1983/84
Utgift 1984/85 Anslag 1985/86 Förslag

26832531 17108000 17610000

Reservation

151172

Från anslagel ulgår bidrag lill folkbiblioteksverksamhel
enligt förordningen (1975:467) om statsbidrag till folkbibliotek (ändrad
senast 1979:273).

Övriga ändamål
under anslagel framgår av sammanställningen.

1984/85

Beräknad
ändring 1985/86

Lokal biblioteksverksamhet Inköp av litteratur på
invandrar- och minoritetsspråk

Arbetsplatsbibliolek
Verksamhetsutveckling Stiftelsen Svenska barnboksinstitutet Vissa gemensamma
ändamål i folkbibliotekens verksamhet

Statens kulturråd

Föredraganden

11732000

-2063 000

-3032000

4607000

+ 276000 + 3000000 +1 945 000

-2607000 + 3000000 + 1500000

(970000)'

(+ 458000)

+ 1535000

769000=

+ 46000

+ 106000'

17108000

+3204000

+ 502000"

' Innevarande budgetår anvisat under anslaget
Litteraturstöd, ■ I beloppet ingår medel som innevarande budgetår
anvisats under anslagsposterna Tornedalens bibliotek. Bokbuss i norra
gränsområdet samt Biblioteksverksamhet bland svenskar i utlandet.

' I beloppet ingår 50000 kr. som innevarande budgetår
anvisats till Sigtunastiftelsens klipparkiv under anslaget Litteraturstöd,
" Kulturrådet fär omfördela högst I milj. kr. mellan anslagsposterna I -4.

Prop. 1984/85:141 125

Folkbiblioleksutredningen

1.
Ulredningen föreslår alt de
nuvarande statsbidragen lill olika ändamål inom lokal biblioteksverksamhet
successivt avvecklas och ersätts av ell allmänl lokalt utvecklingbidrag,i
första hand till mindre kommuner med en uttalad vilja all salsa på
folkbibliotek uttryckl i en utvecklingsplan. Ulredningen föreslår ett åriigt
slalsbidrag om 4 milj. kr. för della ändamål. För budgetåret 1985/86 föreslår
utredningen emellertid atl etl belopp av lotalt 8,6 milj. kr. anvisas under
anslagsposlen för all de beslut om fleråriga bidrag, som faltals enligt
nuvarande bestämmelser, skall kunna fullföljas. Förslagel innebär en minskning
av anslagsmedlen med ca 3 milj. kr. Del medelsulrymme som härigenom skapas bör
föras över lill anslaget Bidrag till regional biblioteksverksamhet för atl
användas för att öka slödel lill länsbiblioteken.

2.
Utredningen föreslår att
slalsbidragel till inköp av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk
minskas till etl ärligt belopp av 2 milj.kr., bl.a.för atl skapa medelsulrymme
för ett nytt statsbidrag lill länsbiblioteken för inköp av talböcker.

3. Utredningen
föreslår för vissa gemensamma ändamål inom

folkbibliotekens verksamhet elt anslagsbelopp av 2,5 milj. kr., en ökning

med ca 1,7 milj. kr., för dels kulturrådets egel arbele med metodut

veckling på folkbiblioleksområdet, dels statsbidrag till folkbibliotekens

försöksverksamheter av melodulvecklingskaraktär.

Statens
kulturråd

1. Kulturrådet
föreslår för budgelåret 1985/86 för lokal biblioteks

verksamhet och lokalt utvecklingsbidrag elt belopp av totalt

9669 000 kr. 4,5 milj. kr. avser bidrag enligt nuvarande ordning och

5 169000 kr. del av folkbiblioteksulredningen föreslagna nya bidragel om

räknat till 1985 ärs priser. Även kulturrådet förordar en överföring av

medel från denna anslagspost till länsbiblioteksstödet. (-2063000 kr.)

2.
Kulturrådet avstyrker en minskning
av bidragel lill inköp av invandrarlilleratur och begär ell oförändrat belopp
samt en prisomräkning om b%. (+276000 kr.)

3.
Kulturrådet föreslår i likhel
med ulredningen ett reellt oförändrat belopp för gemensamma ändamål i
folkbibliotekens verksamhet saml en prisomräkning om 6%. För del av ulredningen
föreslagna nya ändamålet Metodutveckling föreslår rådel etl belopp av I 945000
kr., dvs. utredningens förslag omräknat lill 1985 års priser. (+1 991 000 kr.)

4.
Kulturrådet föreslår vidare ett
särskilt bidrag om 3 milj. kr. för kommunernas verksamhet med
arbetsplatsbibliolek. ( + 3 000 000 kr.)

5.
Sigtunastiftelsen begär för
stiftelsens klipparkiv en ökning av

Prop.
1984/85:141 126

slatsbidraget med 3000 kr. under förutsättning atl
nuvarande ansvarsfördelning för finansieringen av verksamheten kvarslår.

Sigtuna kommun och Siglunasliftelsen har i febmari 1984
överlämnat en slutrapport från Arbetsgruppen för ulredningen av den framlida
biblioteksverksamheten i Sigtuna stad. I rapporten föreslås bl.a. att staten
helt övertar finansieringen av stiftelsens klipparkiv saml bibliotekets
kostnader för fjärrlåneverksamheten. Kostnaderna beräknas lill lotalt 450000
kr. i 1982 års priser, varav 317000 kr. avser klipparkivet och 133000 kr. fjärrlånekostnader.
Enligt stiftelsens anslagsframställning för budgetårel 1985/86 beslrids
verksamhelen till stor del av lönebidrag från arbetsmarknadsverket,
innevarande budgetår uppgående Ull 280000 kr.

Efler remiss har yttranden över slutrapporten avgetls av
universitets-och högskoleämbetet (UHÄ), statens kulturråd,
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och humanistisk-samhällsveienskapliga
forskningsrådet (HSFR). UHÄ, kulturrådet och HSFR framhåller klipparkivels
unika värde för framför allt den humanisliska forskningen och kulturlivet. UHÄ
och HSFR förordar att stiftelsens bibliotek och klipparkiv även fortsättningsvis
hålls samman och att finansieringen av klipparkivet helt övertas av staten. AMS
påpekar att lönebidrag utgör en sysselsätlningsålgärd för den enskilde
individen och inte kan ses som en permanent finansiering av en del av
verksamheten. Kulturrådet anser atl arkivet utgör en integrerad del i Sigtuna
kommuns biblioteksverksamhet. Rådet avstyrker därför en statlig helfinansiering
av arkivet och bibliotekets fjärrlåneverksamhet, men finner del motiverat med
en ökning av det statliga bidraget.

Kulturrådet föreslår i sin anslagsframställning en ökning
av bidraget till klipparkivet med 20000 kr. utöver prisomräkning (+20000 kr.)

6. Stiftelsen Svenska barnboksinstitutet upprepar sin
begäran i tidigare anslagsframställningar om ell väsentligt höjl statsbidrag, i
första hand för all kunna förhyra nya lokaler, men även för en nödvändig
personalförstårkning. Totalt begär institutet en medelsökning med 673000 kr.,
varav 180000 kr, som engångsanvisning för flyttnings- och utmstningskostnader.

Kulturrådet tillstyrker institutets förslag om nya lokaler
och föreslår en anslagshöjning med 400000 kr, utöver prisomräkning (+ 400000
kr.).

Föredragandens överväganden

1, Jag har i det föregående (avsnitt 4.5,4) föreslagit all
de nuvarande statsbidragen till lokal biblioteksverksamhet upphör och ersätts
av bidrag lill lokal ulveckling avsedda för de kommuner vars folkbiblioteksverksamhel
i fråga om kvalilet och omfattning ligger väsentligt under den genomsnittliga
standarden i landet. För det nya ändamålet har jag beräknal etl belopp av 4,5
milj. kr. Jag har vidare i det föregående (avsnitt 4.5.1 och 4.5.2) föreslagit
en omfördelning av medel, som f.n. anvisas för lokal biblioteksverksamhet, till
ökade bidrag lill länsbibliotekens regionala verk-

Prop.
1984/85:141 127

samhet.
Milt förslag om en medelsminskning under anslagsposten 1 möjliggör i huvudsak
nämnda omfördelning. Dämtöver föreslår jag förstärkningar även för andra
ändamål under förevarande anslag. De statsbidrag som f. n. ulgår under
anslagsposten I kan i vissa fall beviljas med ett vissl årligt belopp under en
ireårsperiod. Anslagsmedlen är därför under de två näslföljande budgelåren
delvis inlecknade för sådana utbetalningar. Jag har vid min anslagsberäkning
tagit hänsyn härtill. Om kulturrådets åtaganden inte uppgår till det belopp som
beräknas härför, bör kvarstående medel under näsla budgelår kunna användas för
ytteriigare bidrag lill lokal utveckling.

2. Bidragel till lånecentralers, länsbiblioteks och
lokala biblioteks inköp av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk bör för
näsla budgetär föras upp med 2 milj. kr. Jag har i det föregående (avsnitt
4.5.6) redogjort för de avvägningar som enligt min mening bör göras vid fördelningen
av dessa bidrag.

3. Enligt mill förslag i del föregående (avsnitt
4.5.8) bör statligt slöd kunna utgå för verksamhetsutveckling. För della
ändamål har jag beräknal etl belopp av 1,5 milj. kr.

4. För kommunernas verksamhel med all etablera
biblioteksverksamhet pä arbetsplatser bör enligt mill förslag i det föregående
(avsnitt 4.5.5) elt belopp av 3 milj. kr. anvisas för näsla budgetår.

5. Under anslagsposlen Vissa gemensamma ändamål i folkbibliotekens
verksamhel ulgår f. n. bidrag till Tornedalens bibliotek, Bokbuss i norra
gränsområdet saml Biblioteksverksamhet bland svenskar i utlandet. Fr. o. m.
näsla budgetår bör under anslagsposlen även beräknas de medel för
Siglunasliftelsens klipparkiv som hittills anvisats under anslagel
Lilteraiurstöd. Jag ansluler mig till kulturrådets uppfattning vad gäller
finanisieringen av Siglunasliftelsens klipparkiv och bibliotekets
fjärriåneverksamhet. Jag finner alt stiftelsens biblioteksverksamhet i försia
hand är en fråga för kommunen alt la ansvar för. Med hänsyn till klipparkivels
betydelse för forskare och kulturarbetare även uianför kommunen anserjag del
befogat med ett någol ökal statligt bidrag. För riksdagens informalion vill jag
nämna alt jag avser att senare föreslå regeringen all det bör ankomma på
kulturrådet all besluta om bidragsbeloppets storlek inom ramen för under
anslagsposlen anvisade medel.

Del
bör likaså enligt min mening vara en uppgift för kulturrådet att
fortsällningsvis pröva anslagsbehoven för de övriga under anslagsposlen
upplagna ändamålen.

6. Medel
till stiftelsen Svenska barnboksinstitutet har hillills

anvisats under anslagel Litteraturstöd. Fr.o.m. näsla budgelår bör med

len i stället föras upp under förevarande anslag. Enligt min mening bör

institutet under näsla budgelår få möjlighet au flytta till mer ändamålsenli

ga lokaler. Jag har för della ändamål beräknal en medelsökning av 506000

kr., varav 180000 kr. utgör elt engångsbelopp för flyttnings- och inred-

ningskoslnader. Totah bör bidragel till inslitulel för näsla budgelår uppgå

till 1 535 000 kr.

7. De statliga bidragen lill folkbiblioteken syftar till
alt främja kommunernas utvecklingsverksamhet på biblioteksområdet i skilda
avseenden. I mina förslag till utformning av stöden har jag tagit hänsyn lill
de behov som i nuläget förefaller vara mesl angelägna. Det är emellertid svårt
atl förulse det exakla medelsbehovel under de olika föreslagna stödformerna.
Jag avser därför att senare föreslå regeringen alt kulturrådet bör få möjlighet
alt vid behov omfördela etl belopp av 1 milj. kr. mellan anslagsposterna 1 -4.
Därmed kan stödmedlen fortlöpande anpassas lill behoven såsom de kommer lill
uttryck i kommunernas ansökningar.

Med hänvisning till det anförda och i övrigt till
sammanställningen hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen

alt till Bidrag tUl folkbibliotek för budgetåret 1985/86
anvisa ett reservationsanslag av 17610000 kr.

G
21. Bidrag till regional biblioteksverksamhet

1983/84
Ulgift 1984/85 Anslag 1985/86 Förslag

13007075
13 337000 16392000

Bidrag till regional biblioteksverksamhet utgår enligt
förordningen (1975:467) om slalsbidrag Ull folkbibliotek (ändrad senasl
1979:273).

Underiagel för statsbidrag lill kostnader för
länsbiblioteken utgör 150 grundbelopp. Grundbeloppets storlek fastställs
årligen av regeringen. Innevarande budgelår uppgår beloppet preliminärt lill
115300 kr. För verksamheten vid varje länsbibliotek beräknas lägsl fem och
högsl sju grundbelopp. Statsbidrag utgår med 55% av grundbeloppen.

Statsbidragen
till lånecentralerna fördelas av statens kulturråd.

1984/85

Beräknad
ändring 1985/86

Slaiens
kulturråd

Föredraganden

1.
Länsbibliotek

2.
Lånecentraler
med depåfunktion

vid Malmö, Slockholms och Umeå stadsbibliotek

Anslag enligt statsbudgeten

9513000

4 524000 14037000

13 377000

+ 2924000

+ 471000 +3 395 000

+4055000

+ 2219000

+ 136000 +2 355 000

+ 3015000

Folkbiblioteksutredningen

1. Ulredningen föreslår en ökad statlig satsning på den
landslingskommunall finansierade regionala verksamhelen vid länsbiblioteken.
An-

Prop.
1984/85:141 129

talet grundbelopp bör under en treårsperiod ökas med
totalt 105 grundbelopp. 35 grundbelopp föreslås för budgelåret 1985/86 till en
merkostnad av drygt 2 milj. kr.

2. Utredningen föreslår etl oförändrat anslagsbelopp för
verksamhelen vid lånecentralerna.

Statens kulturråd

1.
Kulturrådet
föreslår för budgetårel 1985/86 i likhet med utredningen en ökning av antalet
grundbelopp lill länsbiblioteken med 35 grundbelopp. Kulturrådet beräknar det
ökade medelsbehovel härför till 2 353 000 kr. Därtill kommer etl belopp av 571
000 kr. i kompensation för pris- och löneökningar. (+ 2924000 kr.)

2.
Kulturrådet
begär för verksamheten vid länecentralerna en medelsökning av 200000 kr. för
den årsavgift som las ut vid en anslulning av depåbiblioteken till
Bibliotekstjänsts datoriserade bibliotekssystem BUMS. Därutöver begär rådel elt
belopp av 271 000 kr. i kompensalion för pris- och löneökningar. (+471 000 kr.)

Föredragandens överväganden

1.
Milt förslag i
det föregående (avsnill 4.5.2) innebär all del slatliga slödel lill regional
biblioteksverksamhet kraftigt förstärks under en treårsperiod. Detla föreslås
ske genom en omfördelning av medel från anslaget Bidrag till folkbibliotek. För
näsla budgetår bör sålunda stödel lill länsbiblioteken ökas med ell belopp av
2219000 kr. molsvarande statsbidraget för 35 grundbelopp. Statsbidrag ulgår med
55% av gmndbelopp om f.n. 115 300 kr.

2.
För
verksamheten som lånecentral med depåfunktion vid Malmö, Slockholms och Umeå
stadsbibliotek har jag räknat med en viss kompensation för
kostnadsutvecklingen. Enligt vad jag har förordal i del föregående bör
verksamheten i fortsättningen regleras efter förhandlingar mellan slalen och de
tre berörda kommunerna.

Med hänvisning till det anförda och till sammanställningen
hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen

atl till Bidrag tUl regional biblioteksverksamhet för
budgetåret 1985/86 anvisa eU förslagsanslag av 16392000 kr.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslular atl genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har
anfört för de åtgärder och de ändamål som föredraganden har hemställt om.

9 Riksdagen 1984/85. I samt. Nr 141

Rättelse: S. 129, rad 5 nedifrån Står: reservationsanslag
Rättat till: förslagsanslag

Prop. 1984/85:141 130

Bilaga I

Sammanfattning av bokutredningens betänkande (SOU 1984:30)
LÄS MERA!

1
Bokutredningens uppdrag och arbete

I
detta avsnitt återges ulredningsuppdragd såsom del formulerats i
bokutredningens direkliv. Utredningsarbetet sammanfattas i vad avser
publicerade rapporter och undersökningar, konlakler, studieresor och
konferenser, saml avgivna yttranden och inkomna skrivelser som beaklats i
utredningsarbetet.

2
Ett internationellt perspektiv

Kapitlel
innehåller en akluell översikt över bokens situation i Norden. Uppgifter
redovisas frän Danmark, Finland, Island och Norge rörande bl.a. bokbranschen,
biblioteken och statligt litteraturstöd.

I
etl särskilt avsnitt behandlas några problemområden i internationell belysning.
De områden som berörs är bokutgivningen och föriagen, bokpriserna, bokhandeln,
bokklubbarna och förlagens direktförsäljning samt frågor om lilteraiurstöd.

3
Boken i mediesamhället

Tillkomsten
av nya medier innebär ökad konkurrens om konsumenlernas tid och pengar.
Sveriges Radios publikundersökningar har dock visal alt bokläsandet ändå
behåller sin andel i förhållande fill annan mediekonsumtion. Bokulredningen
har ocksä visal (rapporten LÄS!, s. 165-174) all del finns tecken på atl
bokläsandet ökar. Den ökade konkurrensen antas gå ut över annan
"läsning" och mediekonsumtionen i övrigt.

Kapitlet
innehåller framför alll en genomgång av hur den snabba lekniska utvecklingen
av andra medier kan komma alt påverka den traditionella bokproduktionen och
användningen av böcker.

Läsning
av skönlitteratur i klassiska böcker kommer med stor sannolikhet all finnas
kvar även i en avlägsen framlid. Utan aktiva läsfrämjande insatser finns dock
en risk för alt läskunnigheten kan komma att minska relativt sett.
Skönlitteraturen i vidsträckt mening är och förblir vår viktigaste källa för
mänsklig kunskap och upplevelse, för förmedling av erfarenheter, känslor och
värderingar.

Prop.
1984/85:141 131

4 Litteraturpolitikens mål

En utgångspunkt för 1982 års bokuiredning har varil all de
kullurpoliiiska mål som lades fasl av riksdagen år 1974 skall förverkligas och
alt de därmed också skall ses som grundläggande mål för samhällels politik för
litteratur och läsning.

En utgångspunkt för reformarbetet har vidare varit
förvissningen om all boken har etl unikt värde som kulturmedium. Boken kan som
ingen annan kulturbärare förmedla mänskliga erfarenheler, kunskaper och känslor
från människa till människa och från generation till generation. Boken är centralpunkt
i den intellektuella utvecklingen, en grundläggande kommunikationsmetod för
nya tankar. Boken ger den avgörande möjligheten till självsländig upplevelse
och åsiktsbildning.

Bokutredningen anser mot denna bakgrund atl boken skall
betraktas som del prioriterade kullurmediet. För alt siärka bokens ställning
måste de slatliga insaiserna syfta till alt o förstärka del läsfrämjande
arbelel och förskjuta gränsen mellan läsare

och icke-läsare, o bryta ned läsbarriärer och
klasskillnader i bokläsandet, o skapa etl lidigl intresse för böcker och läsning
hos barn, i hemmen och

inom barnomsorgen, o siärka skönlitteraturens ställning i
skolan, o uppräita etl varaktigt samarbete mellan folkbibliotek och skola för
att

väcka läslust hos barn och ungdomar, o främja läsning
bland vuxna, bl.a. genom bibliotek på arbelsplalser och

institutioner, o skapa goda förulsällningar och
arbetsmöjligheter för författare och översättare, o garanlera en bred och
kvalitativ utgivning av böcker, såväl klassisk som

nyskriven litteratur, o ge förulsällningar för många
förlag med olika profil för alt motverka

koncentration av utgivningsbeslut, o underlätta etablering
av nya förlag med kvalitetsulgivning, o möjliggöra prisbillig utgivning av
kvalificerad och samiidigi populär

litteratur, o förbättra tillgängligheten av kvalificerad
och kulturellt värdefull litteratur, o behålla och siärka befinlliga
fackbokhandlar och övrig bokhandel med

brett sorfiment, o underlätta etablering av nya
bokhandlar,

o möjliggöra en ökad sortimentsbredd och längre
lagerhållningslid i bokhandeln, o öka konkurrenskraften för
kvalitetslitteraturen i alla försäljningskanaler, o främja låga bokpriser.

Prop.
1984/85:141 132

5 Böcker ocb läsning

Ett levande språk och en levande litteratur äi' begrepp
som förutsätter varandra. Vår språkverklighet, språkets nutid och dälid är
lagrade i litteraturens minnesbank. Det skrivna ordet, boken, är den dagbok i
vilken vär särart ges gestalt, den bakgrund mot vilken vi kan tolka vär
verklighet. Frågan om vår idenlilel blir därmed ocksä en fräga om hur vi tar till
vara vårl kulturarv.

2,5 miljoner vuxna svenskar läser ofta böcker, dvs. nägon
gång eller flera gånger i veckan. Närmare 2 miljoner läser aldrig eller ytterst
sällan en bok. Klyftan kan lyckas stor mellan läsare och icke-läsare. Mönslret
har varit relativt stabilt under längre lid. Men det finns tydliga tecken på
att bokläsandet ökar och att icke-läsarnas antal minskar. Trots utvecklingen av
nya medier behåller också läsningen sin andel av den samlade mediekonsumtionen.

Kvar står det faktum att alltför många människor inte
läser böcker. Åtgärder för all öka bokläsarnas antal måsle vara eu cenlrall
inslag i en offensiv politik för litteratur och läsning.

6 Bokbranschens villkor

De grundläggande tankarna om fri konkurrens och fri
näringsutövning som ligger bakom vär konkurrenslagstiftning har också en stark
inverkan på bokbranschens sätt all arbela. Före år 1970 var priskonkurrensen på
bokmarknaden begränsad. Efter beslut om dispens frän bruttoprisförbudet
tillämpades fasta bokpriser i detaljhandeln.

Detta ingrepp på den fria marknaden har efter år 1970
ersatts av nya branschöverenskommelser mellan bokförlag och bokhandel och ell
antal kulturpolitiskt motiverade stödinsatser på litieraturomrädet. Ett
statligt utgivningsstöd infördes genom riksdagsbeslut våren 1975 och följdes av
andra statliga åtgärder. Det senaste fackbokhandelsavtalet från år 1980 bidrar
till att en slor del av utgivningen skickas lill den välsorterade bokhandeln.

7 Förlag och utgivning

I det svenska samhällels kullurpoliiiska ansvar ingår all
garanlera medborgarna etl tillräckligt brett och kvalificerat thelurval, dvs.
atl med olika åtgärder garantera alt den svenske läsaren har tillgång till en
lilteraturstan-dard jämförlig med de västeuropeiska språkområdena, vilka
omfattar betydligt fler människor än del svenska.

Prop.
1984/85:141 133

De statliga åtgärderna för att förmedla litteraturen till
läsarna har i första hand fått formen av ett utgivningsstöd. Bokutredningen
konstaterar atl de förväntningar som riksdag och regering ställde vid
utgivningsstödets tillkomst i stort sett har infriats. Bruttoprisförbudet fick
inte de negativa effekter för den kvalificerade litteraturen som man på många
håll befarade.

Man kan vidare konstalera att oron för en alltmer ökad
koncentration av utgivningsbesluten visat sig obefogad. Utredningen finner del
rimligt alt anta att stödel i detta hänseende haft en betydelsefull positiv
inverkan. Såväl ur kulturell synvinkel som av yttrandefrihetsskäl är det
viktigt atl antalet utgivare inte blir för få. Bokutredningen menar atl den
nuvarande situationen på förlagsmarknaden i stort sett motsvarar elt sådant
krav.

Det nuvarande utgivningsstödet omfattar praktiskt laget
samlliga på marknaden förekommande litteraturgenrer med undanlag av enklare
handböcker, uppslagsverk, lexika, läromedel elc. Stödverksamheten är uppdelad
på sammanlagl åtta stödordningar. Stödet till den skönlitterära utgivningen
dominerar ulgivningsstödel totalt sell. Facklilterär utgivning stöds genom den
för denna utgivning etablerade stödordningen. Därulöver förekommer vissl stöd
till facklitteratur inom barn- och ungdoms-, klassiker-och projektstöden.

Bokutredningen går i detta kapilel igenom varje
slödordning och redovisar effekter och resultat. Vissa frägor rörande
handläggningen av ulgivningsstödel behandlas. Utredningen betonar viklen av
atl slatens kulturråd (KUR) informerar berörda parter om utgivningsstödets
villkor.

8 Bokens tillgänglighet

En åriigen uppdaterad och heltäckande statistik rörande
bokhandelns struktur finns inte att tillgå inom bokbranschen. För atl kunna ge
en bild av dagens situation har bokutredningen inhämtat uppgifier från slatens
pris-och kartellnämnds (SPK) undersökning Handeln med böcker (SPK US 1983:14)
och de ulredningar som lidigare gjorls av SPK. Utredningen har vidare lagit del
av statistik och andra uppgifter från AB Seelig & Co, Bokbranschens konsult
AB (Bokab) och Svenska bokföriäggareföreningen. I vissa fall bygger
redovisningen på utredningens egen insamling av data.

Bokutredningen redovisar i detta kapitel ell aktuellt
malerial rörande bokhandeln i Sverige, bl. a. antalet bokhandlar. omsättning,
ägarkategorier och geografisk spridning.

Förlagens direktförsäljning av allmänlilteralur år 1981
var enligt SPK:s undersökning lika stor som detaljhandelsförsäljningen.
Bokklubbarna svarade för 58% av direklförsäljningen. Hem-, poslorder- och
telefonförsäljningen uigjorde 26% varav drygl hälften avsåg försäljning av s,
k. avbelal-ningsverk. Räknal i fasla priser har bokklubbsförsäljningen
femdubblals

Prop.
1984/85:141 134

sedan år 1970. Den ökade lolala försäljningen av
allmänlitteratur sedan samma år kan huvudsakligen hänföras lill
bokklubbsförsäljningen.

Utredningen redovisar uppgifier om sortimenisbredden i
olika försäljningskanaler. Kvalitetslitteraturens spridning och tillgänglighet
belyses med uppgifter från SPK:s undersökning samt bokulredningens egna
rap-porter(DsU 1983: 15) Litleralurförmedling i tre Dalakommuner och (Ds U
1983: 16) Bokklubbar och bokvanor.

Det svenska biblioteksväsendel är väl utbyggt för all göra
boken tillgänglig för medborgarna. För atl göra bilden av bokens
tillgänglighet mer fullständig redovisar bokutredningen aktuell slalistik
rörande folkbibliotekens och skolbibliotekens verksamhel.

9 Bokutredningens förslag

9.1 Läsning och läsfrämjande

Bokulredningens uppdrag har primärt rörl de slalliga
insatserna för stöd lill utgivning och spridning av kvalitelslilleratur samt de
allmänna villkoren för bokbranschen. Den grundläggande utgångspunkten för en
framgångsrik litteraturpolitik är emellertid atl läsningen i vid mening sätts
i centrum. Helt avgörande härvidlag är de insalser som kan göras för all
förankra läsningen och upplevelsen av litteratur hos den uppväxande generationen.

Bokutredningen förespråkar för sin del en ökad salsning på
barn och ungdomar, såsom del mesl framkomliga sällel alt skapa en positiv
attityd lill böcker och läsning och överbrygga socio-ekonomiska hinder och
klassskillnader. En målmedveten satsning på barnens läsning kommer atl leda
lill atl den stora gruppen vuxna icke-läsare successivi krymper. Det är
samtidigt vikligt alt utnyttja de möjligheter som ges för alt slimulera
läsintresset bland vuxna. Utredningen har vall atl i detla sammanhang främst
behandla två områden, läsning och litteratur i grundskolan och den fortsatta
utvecklingen av arbetsplatsbibliolek.

De kullurpoliiiska uppgifter som skolan fått med den nya
läroplanen är i hög grad inriklade på en humanistisk förnyelse av skolan. 1
läroplanen har litteratur och läsning fått en framskjuten plals. 1
svenskundervisningen skall skönlitteraturen särskilt uppmärksammas.
Lilteralurtäsningen skall syfta till atl skapa elt beslående bok- och
läsintresse.

Litteraturläsningen i grundskolan är ett tacksamt
arbetsfält. Alla barn finns i skolan, oberoende av sociala och personliga
förhållanden. De lässtimulerande åtgärderna har visat sig ge särskilt goda
resullat på mellanstadiet. Om barnen får uppleva all det är meningsfullt all
läsa ulvecklas förmågan att läsa påtagligt på mellanstadiet.

Prop. 1984/85:141 135

Den läspedagogiska verksamhelen i skolan finns grundligt
dokumenterad och resultaten är glädjande. Man har enligt bokulredningens
uppfattning nu kommit till en punkt då del gäller att la steget från en lång
och positiv försöksperiod lill en mer kontinuerlig och fördjupad verksamhet.

I många kommuner finns i dag en samverkan mellan skolan
och folkbiblioteket som syftar till att förstärka skolbibliotekets pedagogiska
funktion. Ett nära samarbete mellan läraren, bibliotekarien och eleverna ger
goda resultat.

Det är mot bakgrund av de samstämmigt positiva
erfarenheterna från det läsfrämjande arbetet i skolan som bokutredningen lägger
fram sina förslag. Förutsättningarna för en framgångsrik satsning på läsning
finns i skolan. Utredningen har efter samråd med expertis inom bl. a.
skolöverstyrelsen (SÖ) kommit fram till följande rikllinjer för den
läspedagogiska verksamheten.

Klassläraren/svenskläraren har det primära ansvarel för
att litteraturläsningen utvecklas och omfattar alla elever. Verksamheten
förutsätter vidare fungerande bibliotek, skolbibliotek och/eller
folkbibliotek. Lokalmässigt kan den läspedagogiska verksamheten försiggå i det
egna klassrummet, i skolbiblioteket eller i folkbibliotekets lokaler. Det
centrala är samspelet elever-lärare-bibliotekarie.

Informationssamhällets snabba framväxt släller höga krav
på en fortbildning som syftar till alt öka skolornas möjligheter att utveckla
en humanistisk kultur, där språk och litteratur är hörnstenar. Fortbildningen
bör knytas till det lokala utvecklingsarbetet, Detla arbete bör gälla alla
stadier men kan till en början ha sin tyngdpunkt på grundskolans mellanstadium.

Fortbildningen av lärare i svenska är ett prioriterat
område. Den bör genomföras som högskolekurser i grundläggande språkliga
färdigheter med särskild tonvikt på litteratur och litteraturpedagogik.

En ökad satsning på läsning i det lokala
utvecklingsarbetet förutsätter etl fördjupat samarbete mellan skola och
bibliotek. Folkbibliotekens uppsökande verksamhet kan därvid ha många former.
Bokpral i klasserna har hittills varil en stor lillgång för både lärare och
elever. Bokpraten skall ses som ett led i undervisningen och läggas upp i
samarbete med lärarna. En del av folkbibliotekens bokpral bör kunna rikias
direkl lill lärarna som har behov av information om nya äldre böcker för all
kunna lägga upp lemastudier och fortlöpande kunna presentera böcker för
eleverna. Del gäller bl.a. atl utveckla användningen av skönlitteratur och
faktaböcker i samhällsorienterande sludier.

Samarbetet skola-bibliotek i anslulning lill lokall
utvecklingsarbete kan vidare avse gemensamma studiedagar för skolans personal
och bibliotekspersonal, lokalt planerade konferenser i anslutning lill inköp
av läromedel - såväl skönlitteratur som faktaböcker, fortbildning för lärare
med specialfunktioner, genomförande av förfatlarbesök i skolan, fortlöpande
översyn av barns och ungdomars tillgäng till böcker, förberedande lokall bud-

Prop. 1984/85:141 136

gelsamarbete
skolförvaltning-kulturförvaltning och studiecirklar för föräldrar och lärare
kring barniitleratur.

För
atl man i skolan skall kunna utveckla arbetet med litteratur så all del blir
till kunskaper och glädje för alla elever, från vilken grupp i samhällel de än
kommer, behövs stöd av forskning och ulvecklingsarbele.

Forskningsbehovet
gäller främst lilteraturpedagogik i grundskolan. Del saknas näslan hell
teoretiska gmndvalar för ell nödvändigt utvecklingsarbele på låg- och
mellanstadiet. Främst behövs forskning som kan ge kunskaper om hur skönlitteraturen
kan användas i olika kunskapssammanhang, hur barn förslår texter av olika
slag, vilka tankemodeller de utnyttjar i tolkningen av texter och hur deras
förmåga alt tolka texter kan ulvecklas.

Statsbidragssystemet
för grundskolan innebär slora möjligheter för kommuner och enskilda skolor att
själva beslämma över hur statsbidraget skall användas för olika insatser. Del
står t. ex. kommunen frill alt använda statliga medel för atl anställa en
fackuibildad bibliotekarie för läspedago-giskl arbele vid en skola eller inom
ett rektorsområde. Kommunen kan dessutom för egen del ge en lärare nedsatt
undervisningsskyldighel för det pedagogiska skolbiblioleksarbetel.

Med
den starka ställning som litteraturundervisningen enligt läroplanen skall ha i
gmndskolan måste den också få erforderliga resurser inom ramen för
skolanslagen. Den nödvändiga förstärkning av insatserna som bokulredningen
förespråkar bör vara möjlig alt åstadkomma i första hand genom omfördelning
inom de anslag kommunen förfogar över. Bokutredningen vill särskilt peka på de
möjligheter som följande anslag erbjuder.

För
forlbildning av lärare i litteratur och lilteraturpedagogik kan medel utgå från
anslagsposten Bidrag lill lokal skolulveckling under anslagel Bidrag till
driften av grundskolor m.m. Fortbildning kan anordnas bl.a. i form av
högskolekurser och bekostas i så fall av medel för Personalutbildning för
skolväsendets behov under anslagel Ulbildning för undervisningsyrken.

Inom
ramen för den icke-undervisningsbundna delen av förslärkningsresursen har
kommunen stor handlingsfrihel. Anslagen ger utrymme för ersättning från skolan
till folkbibliotek för den verksamhet man kommer överens om mellan skolstyrelse
och kulturnämnd. Del kan röra sig om t.ex. bokpral med utlåning och bibliotekariemedverkan
i skolans lemadagar. Resurser för lokal skolulveckling kan användas för
studiedagar, sla-die- eller ämneskonferenser, vidareulbildning för
skolbibliotekarier, förfatlarbesök m.m.

Det
är också möjligt för skolstyrelsen alt anvisa kommunala medel för uppmstning av
skolbibliotekels mediebestånd och för personalmedverkan från folkbiblioteket.
För litteraturläsningen i skolan kan det ligga nära till hands atl bekosta ett
vissl antal timmar barn- och ungdomsbibliotekarie för varje rektorsområde.

Prop. 1984/85:141 137

Lilieraturfrämjandets
utgivning i serien En bok för alla - barn och ungdomar, har visat sig särskilt
lämpad för skolan. Det har från lärarhåll framhållits att serien gett skolorna
en unik ekonomisk möjlighet att köpa in etl större antal kvalitetsböcker för
klassuppsättningar, temastudier etc.

Bokutredningen
vill i della sammanhang även hänvisa till folkbiblioteksutredningens förslag
om elt engångsstöd till kommuner för inköp av litteratur för läsfrämjande
arbete bland barn och ungdom.

Inrättandet
av arbetsplatsbibliolek har varit en av de mest uppmärksammade insaiserna för
all främja läsning bland vuxna under senare år. Sedan år 1975 har sådana
bibliotek byggls upp med hjälp av statsbidrag och drygl 400 arbetsplatser i 110
kommuner har numera biblioteksverksamhet.

Erfarenheterna
ger en entydig bild av arbetsplatsbibtiotekens betydelse för läsandet. Dessa
bibliotek har en slörre andel låntagare bland de anställda än vad
kommunbiblioteken har bland den vuxna befolkningen. Man påverkar inle bara bok-
och läsvanorna hos dem som redan är bokläsare. Även lidigare icke-läsare nås av
verksamheten. Del visar resultat från bl.a. Gävleborgsprojeklels försök med
arbetsplatsbibliolek.

Bokutredningen
anser atl en fortsatt utbyggnad av arbetsplatsbibliolek är en betydelsefull
insals för att främja läsintresset bland vuxna. Utbyggnaden bör svara mol
önskemål från de anslällda. De nödvändiga resurserna blir naturligtvis
beroende av verksamhetens omfattning.

Del
är enligt bokulredningens uppfallning av slor betydelse all bokläsningen
uppmärksammas även i andra medier. Med den vikt utredningen fäster vid boken
som kulturmedium ler del sig naluriigl alt hävda att andra massmedier och då
framför alll radio och TV bör ägna ett ökat ulrymme åt böcker och litteratur.

Bokulredningen
har från Sveriges Riksradio och Sveriges Television fått uppgifier om
litleraturprogram i radio och TV. Även om silualionen vad gäller
litteraturprogram i radio och TV i viss mån förbättrats kan den nuvarande
omfattningen knappast anses vara skälig med tanke pä litteraturens vikfiga
roll i samhället. Radions och televisionens kulturansvar finns inskrivet i
avtalen mellan slaten och resp. förelag. Enligt bokutredningens uppfatlning
borde avtalen med staten kunna vara en uigångspunkt för fortsatta överväganden
om ökade läsfrämjande insatser. Utredningen föreslår atl regeringen tar
inilialiv i denna riktning inför den kommande avtalsperioden.

9.2
Ingrepp på bokmarknaden

Bakom
de krav som i det senaste årets debatt framförts om etl återinförande av fasta
bokhandelspriser har uppenbarligen legat samma synpunkter som de som
motiverade den tidigare dispensen från bruttoprisförbudet. Avsiklen lorde vara
att gynna bokhandeln och därmed den bokköpande och bokläsande allmänhetens
möjlighel all på så många plalser som möjligt få lillgång lill bokutgivningen i
hela dess bredd.

Prop.
1984/85:141 138

De ingrepp i marknaden som i försia hand skulle kunna
tillgripas är alt gå tillbaka lill den ordning som rådde före är 1970.
Effeklerna av ett sådant ingrepp går alt bedöma i stora drag eflersom
erfarenheler finns. 1 bokulredningens rapporl LÄS! konslaleras alt del
knappast är rimligt alt överväga en fullständig övergång till det gamla
syslemel. Del skulle bl. a. kräva en total genomgång och prövning av befinlliga
försäljningsställen och försäljningsvägar, inrättande av organ för
elableringsprövning m.m. Vad som främst diskulerats är därför någon form av
fastprissyslem som skulle kunna genomföras ulan andra marknadsingrepp.

Bokutredningen har efter en ingående analys kommil lill
slutsatsen att återinförandet av etl system med fasta bokpriser inle skulle få
avsedda kulturpolitiska effekter. Ell sådant ingrepp i den fria konkurrensen pä
bokmarknaden skulle inte siärka bokhandeln och därmed förbällra allmänhetens
möjligheter att få tillgång till den goda litteraturen. Utredningen är således
inte beredd alt föreslå nägon ändring i den näringsrätlsliga regleringen av
bokbranschen.

De syften som en kulturpolitiskt motiverad återgång lill
fasta bokpriser skulle främja, tillgodoses enligt utredningens uppfatlning i
väsenllig utsträckning av etl ulvecklat fackbokhandelsavtal och genom slatligl
engagemang i elt program för stöd till bokhandeln.

För del fall man under den fortsatta beredningen av frågan
skulle komma till motsatt ståndpunkt redovisar utredningen även vilka formella
och praktiska möjligheter som finns all införa fasla bokpriser.

9.3 Ett utvecklingsprogram för bokhandeln

Genom anslutning till fackbokhandelsavtalei barett antal
bokföriag och bokhandlar åtagit sig att distribuera resp. ta emol elt
abonnemang av en viss omfattning. Bokulredningen vill kraftigt underslryka
fackbokhandelsavialels betydelse. Bokbranschens parter har genom avtalet gjort
åtaganden som bidrar liU att nya böcker når ul lill bokhandeln i belydande
ulslräckning. Delta faktum har också moliveral ett statligt dislribulionsstöd,
som är knuiet lill avtalels abonnemangssystem och avser den lilleralurslödda
utgivningen.

Frän förlagssidan har man förklarat sig beredd att förstärka
fackbokhandelsavtalei och dess kullurpoliiiska profil. Förlagen ålar sig all
lill varje fackbokhandel ulan debitering distribuera ett exemplar av varje
titel som givits ul med slatligl litteraturstöd. Därmed bortfaller ocksä
relurrälten pä dessa exemplar. För fackbokhandelns del kvarstår åtagandet att
ta emot förlagens abonnemang. Inom bokbranschen föreligger således etl åtagande
om elt särskilt och utökat ansvar för distributionen av den lilleralurslödda
utgivningen.

Enligt bokulredningens uppfallning är etl ulvidgal
fackbokhandelsavtal ell väsentligt inslag i slrävan alt gynna försäljning och
distribution genom

Prop.
1984/85:141 139

bokhandeln av ett brett utbud kvalitetslitteratur. Avtalet
innebär också en klar viljeinriktning från bokbranschens sida att värna om den
välsorterade fackbokhandeln.

En analys av bokhandelsstrukluren visar alt fackbokhandeln
är slarkt koncentrerad till större orter. Många orter saknar helt bokhandel och
av de ca 170 bokhandlarna inom gruppen övrig bokhandel är många ensamma på sin
ort. En nedläggning i etl sådani fall innebär en ytteriigare utarmning av den
kulturella servicen på orlen.

Den mindre bokhandeln har i många avseenden en utsatt
situalion. Inom gruppen övrig bokhandel har en kraftig minskning skell av försäljningsandelen
till skolor och bibliotek. 1 de enskilda fallen kan bokhandelns situalion ha
påverkats av särskilda händelser, t. ex. nedläggning av viklig induslri på
orten.

Betydelsen av alt kunna behålla och stärka de bokhandlar
som finns kvar i landet kan inte nog understrykas. Bokutredningen har kommit
lill slutsatsen att det krävs ell slatligt stöd i någon form för att många av
de kommuner som ännu har kvar sin bokhandel skall få behålla den.

Det bör betonas all del bokhandelsstöd som ulredningen föreslår
inte i första hand skall ses som elt stöd till den enskilda bokhandeln utan som
ett kulturpolitiskt och konsumentpolitiskt motiverat stöd för atl värna om
tillgängligheten av god litteratur. Varje bokhandelsnedläggning innebär en
pålaglig försvagning av bokens lillgänglighet. Denna blir särskilt kännbar för
bokköparen/bokläsaren i kommuner med liten befolkning.

Bokulredningen föreslår mot denna bakgrund en ny stödform
för mindre bokhandlar uianför fackbokhandelsgruppen. Slödel bör utformas som
ett sortimentsslöd i kombinaiion med en konsultinsats för berörda bokhandlar.
Utredningen föreslår atl 1,5 milj. kr. årligen anslås för ändamålet under en
försöksperiod av fem år. Bokbranschens finansieringsinstitut AB (BFI) bör efter
ansökan frän den enskilda bokhandeln besluta om stöd skall utgå. BFI bör vidare
kunna överenskomma med lämpligt organ om adminislralion av sorlimenlsstödet
och konsultinsatsen.

För BFl:s prövning bör beslämmelser utfärdas som anknyler
till vad som i dag gäller för kredilstödel lill bokhandeln. Bokutredningen tar
i betänkandet upp frågor om t.ex. befolkningsunderiag och konkurrens på orten.
Stödet är i första hand avsett för bokhandlar på mindre eller medelslora
orler.

Sortimentsslödel bör konslrueras så alt bokhandeln årligen
erhåller ett antal titlar allmänlilteralur med hög rabatt på förlagsprisel
(f-prisel). Inom den föreslagna medelsramen skulle exempelvis etl 80-tal
bokhandlar kunna få ca 800 titlar med 33 % rabatt pä f-priset. Dessa titlar
skulle kunna väljas ut av en grupp bokhandlar på liknande sätt som man i dag
väljer ul de böcker som skall ingå i Seeligs nyhetsservice. Grundkravet vid
urvalet av böcker bör vara all lislan skall innehålla god och samiidigi
efterfrågad litteratur.

Prop. 1984/85:141 140

En
del av den föreslagna medelsramen bör anslås för kvalificerad rådgivning för
den aktuella gruppen av mindre bokhandlar. Denna konsultinsats bör lämpligen
knylas lill samma bokhandelsorgan som får i uppdrag alt administrera
sortimentsslödel. Bokulredningen räknar med att ca 80 bokhandlar skall kunna
omfattas av slödordningen.

Bokutredningen
har i olika sammanhang framhållit atl det är viktigt atl skapa en möjlighel för
människor som bor i glesbygd eller eljesl på orter som saknar bokförsäljning
alt skaffa de böcker man önskar läsa. Elt kulturpolitiskt motiverat
dislribufionsslöd för böcker i form av generella och varaktiga portorabatler
skulle enligt ulredningen vara lill slor nylta för bokspridningen, inle bara
lill glesbygdsområdena ulan även i övrigt.

Utredningen
föreslår alt förhandlingar upptas med postverket om att brevbefordran av böcker
beviljas en generell portonedsätlning för såväl normalbrev som ekonomibrev. För
atl få avsedd effekl bör ell rabatleral bokporto avsevärt undersliga de
allmänna porlosalserna. I fråga om leknisk lösning kan den temporära ordning
som prövals ulgöra en förebild.

Uppbyggnaden
av Seeligs kompletteringslager (K-lager) har hafl slor betydelse för en
samordnad distribution av etl brett boksortimenl.

I
dag ulgår statsbidrag som medger viss rabatt, s. k. K-lagerbonus, vid
fackbokhandelns köp från K-lagret. Hanteringen av K-lagret har nu uppnätt en
sådan stabilitet all del inte längre är nödvändigl att behålla etl statsbidrag
i nuvarande form.

Under
en försöksperiod som inleddes den 1 juli 1977 har det varil möjligl för
bokhandelsägare atl få statligt kredilstöd. Sådant stöd utgår i form av
avskrivningslån, investeringslän och kredilgaranli.

Bokutredningen
anser att kredilstödel i väsenllig grad har bidragit lill att molverka
nedläggning av bokhandlar i Sverige. Sedan år 1977 har ell drygt 60-tal
krediter beviljals. I flera fall var risken för nedläggning överhängande. Etl
antal överlåtelser av bokhandlar har skell som inle hade varil ekonomiskt
möjliga att genomföra ulan kredilstödel.

Del
slatliga kreditstödet bör enligt bokulredningens uppfallning permanentas. De
krilerier som i dag gäller för atl komma i fråga för kredilstöd bör också kunna
vara en lämplig ram för fortsatta stödinsatser. Slöd bör även kunna utgå för
atl finansiera överlagandel av hyresrätten lill en affärslokal.

Behovet
av slöd lill nyetablering av bokhandel bör särskilt uppmärksammas.
Bokulredningen vill peka på den betydelse en nyetablering av bokhandlar kan få
— tillsammans med kraftfulla insatser för att hejda utslagningen av befintliga
bokhandlar - för att siärka tillgängligheten av elt brett urval av
allmänlilteralur inom hela landet. Nuvarande bokhandelsslöd och de
förstärkningar som bokutredningen föreslår bör kunna bidra lill en sådan
utveckling.

Utredningen
räknar med etl sammanlagl medelsbehov av 2 milj. kr. under anslagel Lån lill
invesleringar i bokhandel. Därlill kommer utred-

Prop.
1984/85:141 141

ningens förslag om ett kompletterande investeringsbidrag
för anskaffning av datorutrustning.

Bokutredningen anser att bokhandelns datorisering har
viktiga kullurpoliiiska aspekler. Med hjälp av mikrodatorer kan bokhandelns
lagerhållning styras bättre mot efterfrågad litteratur utan att en ökad
investering i lagret gör verksamheten olönsam.

Datorisering
med terminal i butik för kataloginformation och beställning skulle kunna
förbättra bokhandelns information till allmänhelen om tillgänglig litteratur.

Bokutredningen föreslår fnot denna bakgrund att statliga
investeringsbidrag utgår för bokhandelns datorisering. Det gäller främst stöd
för anskaffning av terminal för katalogfunktion och/eller dator för
lagerstyrning och order. Stödet skall ses som ett komplement till del statliga
kredilstödel. Det är inte bundet till någon viss teknisk lösning. Stöd bör utgå
i form av avskrivningslån och handhas av BFI.

Den nya stödformen är främst avsedd för små och medelstora
bokhandlar. Bokutredningen anser att ca 300 bokhandlar kan komma i fråga för
datorisering inom de närmaste åren. Av dessa bör omkring 250 kunna få kreditstöd
för att utrustas för katalogfunktionen, och omkring 200 även få stöd för en mer
avancerad datorutrustning för bl. a. lagerstyrning. Utredningen beräknar
bidragsbehovet till sammanlagt 6 milj, kr. och föreslår att stat.sbidrag utgår
med 1,5 milj, kr. per år under fyra år.

Bokutredningen anser det vara synnerligen angeläget att
ulbildningen inom bokhandeln kan bedrivas även i fortsättningen och att den får
utvecklas i takt med de nya krav som ställs. Detta gäller såväl den
kvalificerade företagsledarutbildningen som kurser för bokhandelsmedhjälpare.
Vid planeringen bör särskild hänsyn tas till utbildningsbehov i samband med
bokhandelns dalorisering.

Behovel av ekonomisk rådgivning lill bokhandeln har också
starkt vitsordats av såväl Bok-, pappers- och konlorsvaruförbundet (Bopako)
som BFI. Bokutredningen vill understryka vikten av att en kvalificerad rådgivning
ses som en integrerad del av det samlade bokhandelsstödet.

Det finns
en enig uppfattning inom bokbranschen om att effektivt utnyttja de resurser
för utbildningsverksamhet som finns i olika branschfonder. För en fortsatt
verksamhet i utvecklade former, som även innefattar kvalificerad
konsultverksamhet, krävs ett ytterligare tillskott av medel. Bokutredningen
föreslår att statsbidrag skall utgä med 300000 kr. per år, vilket också kan ge
ulrymme för en diskuterad påbyggnadsutbildning på högskolenivå.

Bokutredningen har angett hur insatserna för bokhandeln
skulle kunna utvecklas i en rad avseenden. Del ligger enligi ulredningen nära
lill hands att samordna de föreslagna nya insatserna med hanteringen av
nuvarande kreditstöd till bokhandeln. Frågor om det ställiga kreditstödet
prövas av BFI enligt ett avtal med staten. BFI bör även kunna svara för
handläggning

Prop.
1984/85:141 142

av frågor rörande stödordningen för mindre bokhandlar.
investeringsstödet för datorutveckling samt utbildnings- och
rådgivningsverksamhet.

9,4 Utgivningsstöd

Bokulredningen understryker viklen av att
uigivningsslödels nuvarande omfattning inte görs till föremål för någon
inskränkning. Utredningen anser stödets värdesäkring vara betydelsefull, inle
minsl i fräga om anlalel titlar. En nedskärning av antalet stödlillar kommer
oundvikligen att medföra inle bara effekler på förlagssidan, utan också en
risk för atl stödverksamheten som sådan får drag av censurerande urval.

Utredningen gör vissa överväganden beträffande
möjligheterna att effektivisera ulgivningsstödel genom all återta stödel från
sådan försåld upplaga som lämnar ett betydande överskott. Man undviker därigenom
atl försämra förlagens riskvillighet eller att minska utgivningen av
kvalitetslitteratur.

Högsta försålda upplaga för fullt ulgivningsstöd föreslås
stanna vid 8000 exemplar. Utredningen föreslår en avlrappning lill halvt
stödbelopp inom en upplagegräns på 10000 exemplar. Begränsningen avser endasl
del första årets försäljning. Nuvarande minimigränser för tryckt upplaga
föreslås oförändrade. Förändringen av reglerna eller utgivningsstödet påverkar
inte stödets omfattning i kronor eller antalet titlar.

Vid det slatliga uigivningsslödels tillkomst ansågs att en
sänkning av bokpriserna var en förutsättning för statligt engagemang, dvs. att
förlagen såsom motprestation för erhållande av stöd skulle förpliktigas att
hålla ell av statens fastställt lågt bokpris. Utredningen har kommil lill
slutsatsen all det fortfarande finns goda skäl atl behålla det nuvarande
systemet med fasta förlagsnettopriser bundna till bokens ulförande. Ett
övergivande av detla syslem skulle dels medföra alt en av slödels kalkylgrunder
försvann, dels ta bort den trots allt prishämmande verkan som del nuvarande
systemet har för sådan kvalilelslitleralur som har låg priskänslighet.

Med beaklande av att nalionalulgåvan av August Strindbergs
samlade verk sannolikt utgör det slörsla sammanhängande textkritiska
utgivnings-projektet i världen finner bokulredningen del rimligl atl inledande
problem förorsakat svårigheier. Ulredningen förordar att arbelet med att ge ut
August Strindbergs samlade verk får fortsätta enligt nuvarande riktlinjer.

En utbyggnad av nälel av förfatlarverksläder/bokmaskiner
genomförs f.n. Bokutredningen anser utvecklingen från kullurpolilisk synpunkt
synnerligen intressant. Med nuvarande relativt begränsade medelsinsalser sker
här en lovvärd utveckling vad gäller möjligheterna att lillfredsställa
medborgarnas uttrycksbehov och samtidigt säkerslälla en för demokratin
nödvändig tryckfrihet.

Bokutredningen föreslår all slödet lill
författarverkstäder utgår i oförändrad omfallning även i fortsättningen.

Prop.
1984/85:141 143

Bokutredningen finner att Litteraturfrämjandets
hittillsvarande verksamhel med En bok för alla i slort sett uppfyller
riksdagens intentioner. Utredningen finner del samtidigt angeläget att
framhålla att inriktningen på lässvaga och läsomedvelna grupper förstärks.
Verksamheten med En bok för alla har sill främsta berättigande om det av
regering och riksdag förutsatta läsfrämjande syftet får styra utgivningen.
Detta innebär atl sliftelsen måsle inrikta sig på elt långvarigt, tålmodigt
och resurskrävande arbele för att nå fram till de "kulturella
glesbygder" som finns på många håll, inle minsl i landets
storstadsområden.

Det urval av boktitlar som genom En bok för allas
verksamhet tillförts den svenska bokmarknaden är såväl litterärt värdefulla som
väl utvalda med tanke på verksamhetens läsfrämjande inriktning. Detla gäller
både vuxenulgivningen och utgivningen för barn och ungdom.

Utredningen har vidare i sina överväganden kommit lill den
uppfattningen att En bok för alla inom ramen för del lilelanlal, som
anslagsanvändningen medger, borde ta elt visst ansvar för
klassikerutgivningen, såväl svenska som ulländska klassiker.

Bokulredningen anser atl den förhållandevis
koslnadskrävande utgivningen av lättläst litteratur (LL-böcker) bör motsvaras
av etl mol kostnaderna svarande utnyttjande. Kvar slår de problem som rör
distributionen, där varken förlag, bokhandel eller organisationer ännu infriat
ställda förhoppningar. Dessa problem måste lösas. Utredningen föreslår atl
verksamhelen drivs i samma omfattning som hittills lill dess att
distributionen får en mer effektiv utformning.

Utredningen behandlar också i detla avsnitt böcker med
stor stil, svensk litteratur i utlandet saml utgivning av populärvetenskaplig
litteratur.

9.5 EU nytt uppslagsverk

Enligt bokulredningens mening motiveras tillkomsten av etl
nytt svenskl uppslagsverk såväl av allmänkulturella skäl som av etl väl
dokumenterat behov inom utbildningssektorn. Frågan om ett nytt tillräckligt
omfatlande svenskl uppslagsverk utgör därmed en fråga vars lösning bör ges hög
prioritet.

KUR har lagit elt initiativ för att åsladkomma den
nödvändiga ekonomiska grundvalen. Om rådet lyckas genomföra sina planer finner
utredningen del naturligt atl rådel också ges i uppdrag att forlsalta arbelel
med all möjliggöra utgivningen av etl svenskl uppslagsverk.

Bokulredningen finner det rimligt med dispens från
brutloprisförbudel vid försäljning av en så speciell utgivning som det här är
fråga om. En dispensansökan bör också sannolikt kunna beviljas. Frågan bör dock
prövas först sedan nämnda planer lagit mer konkrel form.

Prop.
1984/85:141 144

9.6 Kreditgarantier lill bokförlag

Bokbranschulredningens förslag och remissyttrandena vad
gäller statliga kreditgarantier till bokförlag har överlämnats till 1982 års
bokutredning för alt beaktas i det fortsatta arbetet. Bokutredningen har vid
sin prövning av de statliga kreditgarantierna inle funnii anledning atl
ifrågasätta bokbranschutredningens analys och frångå de förslag som denna
utredning framfört i frågan. Utredningen föreslår att det av
bokbranschuiredningen lagda förslaget genomförs.

9.7 Finskspråkig litteratur i Sverige

De finska invandrarna har små möjligheter att följa
bokutgivningen på finska i svenska bokhandlar och folkbibliotek.

Bokutredningen anser atl kunskaperna om tillgången till
finsk litteratur är otillräckliga både när det gäller bokhandeln och andra
försäljningskanaler samt biblioteken. Behovet av en heltäckande kartläggning
är stort. En sådan skulle kunna utgöra underlag för förbättringar bäde inom bokhandel
och folkbibliotek.

Utredningen föreslår alt KUR får i uppdrag all undersöka
sverigefinnarnas tillgång till böcker på del egna modersmålet. Kartläggningen
skulle kunna omfatta delstudier av (I) tillgången lill böcker och tidskrifter på finska genom bokhandeln,
varuhus och andra försäljningsställen, (2) de svenska folkbibliotekens bestånd
av böcker och tidskrifter på finska samt (3) i vilken utsträckning
sverigefinnarna är medlemmar i finska bokklubbar och prenumererar på finska
tidskrifter.

Bokulredningen föreslår också alt det uppdras åt KUR alt
särskilt studera frågan om statligt lagerstöd lill bokhandlar som säljer och
lagerhåller finsk kvalitetslitteratur.

9.8 Litteraturstödet och folkbibliotekens inköp

Frågan om all länka samman det statliga ulgivningsstödel
och folkbibliotekens inköp har tagits upp i olika sammanhang. Våren 1982
anvisade riksdagen 10 milj. kr. för elt temporärt stöd lill folkbibliotekens
inköp av böcker som har givils ut med statligt litteraturstöd. Medlen fick i
första hand användas till inköp av lilleralurslödda titlar som inle lidigare
köpls in. KUR kommer under höslen 1984 med en ulvärdering av hur folkbiblioteken
har kunnat utnyttja bidragel.

Bokulredningen understryker för sin del alt den
litleraturstödda utgivningen i hög grad är ell kvaliletsurval. Del bör därför
ha sitt särskilda intresse för biblioteken att hålla sig informerade om
litteraturstödet och bilda sig en uppfattning om hur stort utrymme dessa titlar
skall få vid inköpen. Ulredningen föreslår all KUR får i uppdrag all i samråd
med

Prop. 1984/85:141 145

länsbiblioteken
pröva nya former för att uppmärksamma den litteratur-stödda utgivningen i
samband med folkbibliotekens inköp.

Utredningen
är däremot inte beredd alt föreslå införande av en stödordning som formellt
binder samman del slalliga litteraturstödet med folkbibliotekens inköp. Det
finns ändå all anledning atl peka på atl biblioleksför-säljningens omfattning
många gånger är helt avgörande för spridningen av de litterärt värdefulla
böcker som ges ul med slalligl utgivningsstöd.

9.9
Kommunala bokinköp från lokal bokhandel

Upphandlingen
av skol- och biblioteksböcker är i slor utstäckning centraliserad. Mänga
kommuner väljer att köpa läroböcker direkl från förlag eller från en slörre
bokhandel uianför kommunen. Den lokala bokförsäljningen till folkbiblioteken
har minskal avsevärt genom att Bibliotekstjänst AB (Btj) sedan år 1972
samordnar uppköp och bindning av biblioteksböcker.

Bokulredningen
redogör mol denna bakgrund för reglerna om kommunal upphandling och
understryker angelägenhelen av all kommunala myndigheler särskilt beaklar
möjlighelerna till inköp från den lokala bokhandeln. Detla gäller såväl
skolans inköp av läroböcker som folkbibliotekens komplefteringsinköp av främsl
allmänlitteratur. Det kommunala upphandlingsreglementet ger visserligen inte
ulrymme för alt beakla sådana långsikliga kommunalekonomiska konsekvenser som
kan följa av l.ex. en buliksnedläggning. Men kommunerna har möjlighet all i
begränsad ulslräckning justera bestämmelserna med sikle på nedläggningshotade
och från varuförsäljningssynpunkl strategiskt belägna butiker. Della resonemang
bör även kunna gälla bokhandeln.

Kommunen
har också inom ramen för sin kompelens ett visst utrymme för att stödja
enskilda butiker. Nyttan och värdel av alt kommunen och dess invånare får
behålla en välsorterad bokhandel, bör därför kunna vägas in i bedömningarna när
kommunen gör bokinköp fill bl. a. skolan och folkbiblioteket.

10
Genomförande och kostnader

Bokutredningens
förslag rörande en statlig politik för litteratur och läsning spänner över etl
mycket stort område. Utredningen förespråkar en ökad satsning på läsfrämjande
insatser bland barn och ungdomar. Ulredningen lar vidare ställning mot
konkurrensbegränsande ingrepp på bokmarknaden. Etl utvecklingsprogram för
bokhandeln läggs fram och ulgivningsstöd föreslås utgå i oförändrad
omfattning.

Bokutredningens förslag rörande bokhandel och bokutgivning berör nedanstående
anslag och anslagsposter inom lilteralurområdel. Under dessa 10 Riksdagen 1984/85. I samt. Nr
141

anslag
anvisades sammanlagt 34407000 kr. för budgetaret 1982/83. vilket är den ram
bokulredningen haft all arbeta inom. Utredningens förslag för budgetåret
1985/86, i 1984 ärs prisnivå, stannar vid .36811 (H)0 kr.