Prop. 1984/85:143

Prop.
1984/85:143

Regeringens proposition

1984/85:143

om
vissa frågor på fiskets område;

beslutad
den 28 februari 1985.

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har tagils upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll för de åtgärder och det ändamål som framgår av
föredragandens hemställan.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

SVANTE
LUNDKVIST

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen redovisas åtgärder som behöver vidtas för all förbättra
förutsättningarna för det svenska fiskei. Bl. a. förordas fortsatta regleringar
av laxfisket för att rädda den naturreproducerande laxen. Internationella
överläggningar har i detta syfte inletts i fräga om havsfisket efter lax i
Östersjön. I propositionen betonas behovel av fiske vårdande ålgärder och av
fortsatta försök med s.k. fördröjd utsättning av laxungar. Vidare förordas
bl.a. att trål skall få användas endast av yrkesfiskare.

Yrkesfiskelicens,
som är förulsällningen för slatligt ekonomiskt slöd, skall finnas även i
fortsättningen. Vissa förenklingar föreslås i fräga om de statliga bidragen
till fisket.

I
propositionen betonas sambandel mellan prisregleringen pä fisk och en samordnad
förstahandsmottagning av fisk. Det föreslås att prisstödet fr. o. m. den 1
januari 1986 skall lämnas endast till fiskeföretag som levererar till
samorganiserade förstahandsmottagare. Förslag läggs fram till reglering av
priserna på fisk under regleringsäret 1985/86.

I
syfte att anpassa den statliga administrationen på fiskets område lill de
senaste årens förändringar föresläs en omorganisation som bl. a. innebär att
fiskeriintendenterna avvecklas som egen myndighet och inordnas i
fiskeristyrelsen.

Slutligen
tas i propositionen upp vissa anslagsfrågor för budgetåret 1985/86.

1
Riksdagen 1984/85. 1 samt. Nr 143

Prop.
1984/85:143 2

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske

Härigenom föreskrivs alt 39 och 41 §§ lagen (1950:596) om
rält till fiske skall ha nedan angivna lydelse.

39 S'

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Finnes uppenbarl alt fiskeredskap utsatts eller anordning
vidtagits i slrid med vad som gäller om fiskådra, och följer ej rättelse genast
efter det tillsägelse skett, fär pä ansökan av den som lider skada
kronofogdemyndigheten i orten, sedan myndighelen med trovärdig person hållit
syn på stället, meddela nödig handräckning på den tredskandes bekostnad. Kostnaden
får las ut med lillämpning av vad i utsökningsbalken sägs om uttagande av
förrättningskostnader.

Detsamma skall gälla, om nägon begagnar av länsstyrelsen
fastställt märke för redskap eller notvarp pä sätt som är ägnat att obehörigen
avhålla annan från all fiska.

Berörs allmänl fiskeriintresse, får Om etl allmänt fiskeriintresse be-

även allmän åklagare, slatens fis- rörs får ansökan om
handräckning

keriljänsleman eller en därlill för- även göras av allmän åklagare, «r

ordnad fisketillsynsman göra ansö- fiskeristyrelsen eller av fisketill-

kan om handräckning. synsman som särskilt förordnals

för detta.

41 §-

Länsstyrelsens beslut i sådana ärenden som avses i 24, 28
eller 29§ får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Fiskenämndens beslut i sådant ärende som avses i 30 § får
överklagas hos fiskeristyrelsen genom besvär. Fiskeristyrelsens beslut fär
överklagas hos regeringen genom besvär.

Vederbörande fiskeriinlendent är på grund av sin
befallning behörig att föra lalan i ärende som avses i första eller andra
slyckel.

Då ett beslut som en myndighet meddelar enligt denna lag
angår sä mänga all en avskrift av beslutet inte lämpligen kan tillställas var
och en av dem, skall delgivning ske enligt 17 § delgivningslagen (1970:428).

Beslut, som avses i 28 och 29§§, skall gälla utan hinder
av atl det har överklagats, om inte annat förordnas. Om det finns särskilda
skäl, får fiskenämnden förordna att även sådant beslut, som avses i 30§, skall
gälla med omedelbar verkan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

' Senasle lydelse 1984:371. - Senaste lydelse 1984:371.

Prop.
1984/85:143 3

2 Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1983:291)

Härigenom föreskrivs atl 18 kap. 7§ vattenlagen (1983:291)
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 kap. 7 §

Den som är beroende av hur ett valtenföretag drivs, allmän
åklagare och tjänsteman vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
har rätt att få tillträde lill platser för valtenständsmälare, valtenmälare
eller observationsrör samt alt ta del av anteckningar som företagaren har
ålagts atl föra rörande vattenstånd, vattnets avrinning eller tillgodogjorda
vattenmängder.

Tillfälle skall beredas slatlig fis- Tjänstemän hos fiskeristyrelsen

keriljänsleman och av fiskeristyrel- och
fiskeiillsynsman som förord-

sen förordnad tillsynsman att ulöva nalsför
detla skall beredas tUlfälle

tillsyn över alt villkor lill skydd för att
utöva tillsyn över att villkor till

fisket fullgörs. skydd för fisket fullgörs.

Denna lag träder i kraft den I juli 1985.

Prop.
1984/85: 143

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1985-02-28

Närvarande: stalsminislern Palme, ordförande, och
slalsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, Boslröm,
Bodsiröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg,
Wickbom

Föredragande: statsrådet Lundkvisl

Proposition om vissa frågor på fiskets område

1 Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallades i
november 1981 sakkunniga' för att utreda vissa fiskefrågor. De sakkunniga, som
antog namnet fiskekommillén, avlämnade i augusti 1982 delbetänkandel (Ds Jo
1982:6) Förhandsbesked angående yrkesfiskelicens. Betänkandet har remissbehandlals.
Ijuni 1984 avlämnade ulredningen slulbelänkandet (Ds Jo 1984:6) Bättre
yrkesfiske. Betänkandet har remissbehandlals. Till protokollet i delta ärende
bör fogas dels kommitténs sammanfattning av slulbelänkandet som bilaga I, dels
en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av
remissyttrandena över det betänkandet som bilaga 2. Beträffande nuvarande
förhållanden m. m. saml kommitténs närmare överväganden hänvisas till
betänkandet.

I en skrivelse den 3 juli 1984 till regeringen frän ett
antal fiskförsäljnings-föreningar lämnas förslag till hur en samordning av
fiskförsäljningen i Sverige bör ske. Skrivelsen har remissbehandlats. Till
protokollet i detla ärende bör fogas dels skrivelsen som bilaga 3, dels en
förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena
över skrivelsen som bilaga 4.

Efter riksdagens beslut (JoU 1982/83:7, rskr 66)
tillkallades med stöd av regeringens bemyndigande ijuni 1983 en särskild
utredare- för atl utreda

' F.d. landshövdingen Astrid Kristensson, ordförande, och
riksdagsledamöterna Arne Andersson i Ljung, Arne Andersson i Gamleby, Brita
Gunnarsson, Erik Johansson och Kari-Anders Petersson. Generaldirektören
Lennart Hannerz.

Prop.
1984/85:143 5

förutsättningarna för det svenska laxfisket. Utredaren
avlämnade i april

1984 betänkandet (Ds Jo 1984: 5) Lax. Belänkandel har
remissbehandlals.

Till protokollet i detla ärende bör fogas dels sammanfattningen av belän

kandet som bilaga 5. dels en förteckning över remissinstanserna och en

sammanställning av remissyttrandena som bilaga 6. Beträffande nuvaran

de förhållanden m. m. samt utredarens närmare överväganden hänvisas lill

belänkandet.

Regeringen uppdrog i seplember 1982 åt fiskeristyrelsen
all ulreda frågan om säkerställande av de svenska fiskbeståndens genetiska
resurser. Fiskeristyrelsen har redovisal sina förslag i oktober 1984. Styrelsen
har under sill arbele samrålt med berörda myndigheter och organisationer.
Rapportens förslagsdel bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 7.

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallades i mars
1984 en särskild utredare' för att göra en översyn av fiskeriadministrationen.
Den särskilde utredaren, som antog namnet utredningen om fiskeriadministrationen.
avlämnade ijuli 1984 betänkandet (Ds Jo 1984:7) Fiskeriadministrationen.
Betänkandet har remissbehandlats. Till protokollet i della ärende bör fogas
dels utredningens sammanfattning av betänkandet som bilaga 8, dels en
förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena
som bilaga 9. Belräffande nuvarande förhållanden m.m. samt utredningens
närmare överväganden hänvisas lill belänkandel.

Regeringen uppdrog den 29 november 1984 ål statens
jordbruksnämnd att efter överiäggningar med fiskets förhandlingsdelegation och
nämndens konsumentdelegation lämna förslag om prisregleringen på fisk under budgetåret
1985/86. Nämndens förslag som har överiämnats den 27 februari

1985 bör
fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 10.

2 Föredraganden

2.1 Allmänna utgångspunkter

Fisket är eu viktigt led i vår livsmedelsförsörjning. Den
svenska konsumtionen av fisk uppgår f n. lill ca 28 kg per person och år. Den
har ökat med ca 2 kg sedan mitten av 1970-talet och väntas öka ytteriigare. Vi
har i vårt land myckel goda förutsättningar att bedriva fiske och fiskodling.
Vår långa havskust och mängden sjöar och vattendrag är i deUa avseende en
utomordentlig lillgång.

Sallsjöfiskets sammanlagda fångst uppgick är 1983 till
247000 ton varav 36000 lon direktlandades i utlandet och 75000 ton landades i
Sverige för

' Länsrådet Allan Johansson.

Prop. 1984/85:143 6

export.
53% av fångsten utgjordes av sill/slrömming, 22% av lorskfisk, 0,2% av lax och
20% av foderfisk. Det sammanlagda fångslvärdel uppgick fill 662 milj. kr. Del
yrkesmässiga insjöfisket omfattade 1800 ton till etl värde av 24 milj. kr.
Genom fiskodling för konsumtion tillfördes marknaden år 1983 ca 1 800 ton,
varav merparten var regnbågslax. Värdet härav uppgick till ca 45 milj. kr. Till
detta kommer en väsentlig imporl av fisk frän främsl Danmark och Norge. Den är
i stor utsträckning beredd till halv-eller helfabrikat av olika produkter.

Väsentliga
förändringar har skett i det internationella fiskei de senasle åren. Den mest
påtagliga förändringen är att sillfisket i Nordsjön åter har kommit i gång
efler all ha varit stoppat sedan år 1977. Detla innebär en starkt ökad
konkurrens för det svenska sillfisket som traditionellt har varit vårt mesl
betydelsefulla fiske. Sedan millen av 1970-lalet är vårl fiske också begränsal
genom den indelning av haven i nationella fiskezoner som då skedde. Genom avtal
med andra länder kan ändå etl visst fiske upprätthållas i andra länders zoner.
Europeiska gemenskapen (EG) upphävde är 1982 lullsuspensionen på sill. EG:s
tullfria import har därefier krympts successivt. Fisket efter lax och torsk i
Östersjön har sådan omfallning atl beslåndssituationen har försämrats. Detta
sammanhänger med avsaknaden av överenskommelser om delta fiske inom ramen för
fiskerikommissionen för Östersjön. Sverige för därför nu direkta förhandlingar
med andra östersjöländer i denna fråga.

Den
ökande tillförseln av fisk på den internationella fiskmarknaden leder också
till ett större utbud i vårt land av importerade lågprisprodukler.
Konkurrenssituationen för svenskt fiske och fiskberedningsinduslrin har
därigenom skärpts också på den inhemska marknaden.

År
1984 uppgick antalet yrkesfiskare till mellan 3 500 och 4000. varav ca 300 var
sysselsatta i insjöfiske. Härtill kommer binäringsfiskare lill ell antal av ca
2000, varav ca 350 i insjöfiske. 1 fiskberedningsinduslrin arbetade ca 2500
personer. Sysselsättningen i fisket skapas lill slor del i trakler där
alternativa utkomstmöjligheter för befolkningen är få.

Genom
riksdagens beslut år 1978 drogs nu gällande riktlinjer för det svenska fisket
upp (prop. 1977/78: 112, JoU 23, rskr 272). 1 beslutet betonades bl.a. vikten
av en ansvarsfull hushållning med fisktillgångarna. Fångsterna skall vidare
bestämmas med hänsyn till avsättningsmöjlighelerna och de i näringen
sysselsatta skall ges en godtagbar standard. En viktig nyhel var införandet av
det s.k. normprissystemet som ett medel i fiskeripolitiken.

Det
statliga ekonomiska stödet fill fisket är i huvudsak avsett att slimulera till
rationalisering av fiskeflottan och fiskemetoder men också atl styra
inriktningen av fisket. Härigenom kan lönsamheten öka och inkomsterna i fisket
bli skäliga. Trots tidvis låga marknadspriser har fiskarenas inkomster sålunda
kunnat hållas på en rimlig nivå. Samtidigt visar erfarenheten atl
prisregleringen pä fiskets område, så som den hittills har tillämpats, kon-

Prop.
1984/85:143 7

serverar
en ogynnsam struktur inom näringen. En viktig förutsättning för ell lönsamt
fiske, nämligen en ralionell och belalningskraftig motlagnings-och
förmedlingsverksamhel. har heller inte funnits.

De
slalliga insaiserna för fiskei kräver en väl fungerande administration.
Utformningen av fiskeristyrelsens och den lokala fiskeriadministrationens
organisafion är f. n. inte sådan att administrationen har kunnat uppfylla de
olika krav som bör ställas på den.

Vad
jag nu har redovisal talar för en översyn pä flera av fiskeripolitikens
områden. De utredningsförslag som nu föreligger i fräga om yrkesfisket, laxen
och den statliga fiskeriadministrationen kan enligt min mening utgöra en bra
grund för denna.

2.2
Fiskeripolitikens mål

Målen
för fiskeripolitiken som fastställdes är 1978 är att skapa förutsättningar för
att de som är sysselsatta i fiskerinäringen kan få både en ekonomisk och social
standard som är jämförbar med den som erbjuds inom andra näringar och trygghet
i arbelet samtidigt som konsumenlerna erbjuds fisk av god kvalitet fill rimliga
priser. Vidare anges som mäl alt fiskei inom de gränser som ges av en
ansvarsfull hushållning med fisktillgångarna skall bedrivas så effektivt som
möjligt och fångsterna besiämmas av möjligheterna till lönsam och stabil
avsättning. Hänsyn skall tas till behovet av sysselsättning främsl i kust- och
skärgårdsområden där fisket har stor regionalpolilisk betydelse.

1
fråga om det s. k. inkomstmålei betonades i 1978 års beslut bl. a. atl del inte
innebär nägon inkomstgaranti för enskilda fiskare eller fiskeföretag utan att
det i stället ger uttryck för en strävan att ge sädana villkor för fisket atl
de som är sysselsatta i ett rationellt bedrivet yrkesfiske kan uppnå en med
jämförbara grupper likvärdig ekonomisk och social slandard. 1 fråga om
konsumenternas självklara krav på fisk av god kvalitet till rimliga priser
sades den bästa garantin härför vara en stabil och lönsam svensk fiskerinäring.
Behovet av en fortlöpande effeklivisering av näringen betonades i fråga om
såväl själva fisket som omhändertagandet av fångsterna och beredning och
distribution av fiskprodukterna.

1
anslulning till produktionsmålet sades att en ökad försörjning med svenskfångad
fisk bör eftersträvas och att fisket så långt möjligt bör anpassas lill
efterfrågan på fisk inom landet. Olönsamma överskott skall undvikas och
fångsterna bestämmas av möjligheterna till en lönsam och slabil avsättning. Det
svenska fiskets omfattning skall inte påverkas av tillfälliga variationer i
importpriserna.

Fiskels
omfattning och inriktning skall ocksä avvägas med hänsyn till kravet på
sysselsättning i kust- och skärgårdsområden där näringen har slor regionalpolilisk
betydelse. Detta får inte leda till aU det uppstår företag som inte har
förutsättningar att bedriva ett rationellt fiske.

Prop.
1984/85:143 8

De nu akluella utredningarna av vissa fiskefrågor har inle
haft till uppgift alt se över målen för fiskeripolitiken.

För egen del anserjag alt de mål som beslulades år 1978 är
väl avvägda och bör gälla även i fortsättningen. Grundläggande i den svenska
fiskeripolitiken är sålunda atl vi skall utnyttja våra vatten- och
fisklillgångar pä sådant sätt all de långsiktigt kan medverka till vår
livsmedelsförsörjning och till vårt välstånd i övrigl. En god hushållning genom
en väl avvägd vård och beskattning av fiskbestånden och genom omsorg om vattnen
är sålunda väsentlig. Härigenom skapas förutsättningar för produktion av för
landets befolkning viktiga förnödenheter, för medverkan i landets ekonomiska
ulveckling och för meningsfull sysselsättning och försörjning i vissa bygder.
En god vård av våra vatten förbättrar också förutsättningarna för produktion av
fisk på icke traditionellt sätt, dvs. i form av odling. En väl avvägd
hushållning främjar även sportfisket som är en viklig form för friluftsliv och
rekreation.

2.3 Fiskenäringens omfattning och inriktning

Som jag tidigare anfört har den svenska fiskenäringen etl
slarkt internationellt beroende. Våra möjligheter till anpassning av fisket
försvåras av den uppdelning i fiskezoner som numera gäller praktiskt tagel alll
vatten. Även handelspolitiska regleringar eller i en del fall avsaknaden av
sådana utgör svårigheter i detla sammanhang. Men också variationerna i tillgången
på olika fiskslag pä marknaden är exempel härpå. Sålunda har den tidigare
begränsningen av sillfisket i Nordsjön hävts vilket har lett till att utbudet
av sill ökat kraftigt. Dessa förändringar har påverkat fömtsättningarna för
det svenska fisket. Etl annat svårbedömt inslag är den ökande odlingen av fisk
för konsumtion både här i landet men främst i utlandet.

Förändringar i de förhållanden jag nu översiktligt har
redovisat medför svårigheter för genomförandet av den fastlagda fiskepolitiken.
För att underlätta detta behövs fortlöpande prognoser över näringens förutsättningar
i avseende på rävamkälla och marknad. Genom rullande bedömningar av
fiskbeståndens och marknadens utveckling erhåller näringens företrädare
underlag för sin planering och statsmakterna för utformningen och inriktningen
av de fiskeripolitiska åtgärderna. Pä så sätl förbättras möjligheterna att nä
de fiskepolitiska målen.

Fiskeristyrelsen bedriver sedan år 1978 i samråd med
företrädare för fiskei prognosverksamhet av nu nämnt slag. 1 en delredovisning
har styrelsen nyligen redovisat vissa bedömningar för de närmaste åren. Härav
framgår bl. a. följande.

Sillbestånden i norra Atlanten och Nordsjön har börjat
återhämta sig. Det finns därför anledning atl anta atl fångsterna där kan komma
alt uppgå fill bortemot 900000 ton åriigen 1986-1987 jämfört med drygl 350000
lon är 1983. Tillförseln av sill har ökal på den europeiska marknaden under del

Prop.
1984/85:143 9

senasle årel och bedöms komma att öka ytterligare under de
närmaste åren. Europamarknaden anses kunna ta emot ca 400000 lon sill om året
för konsumtionsändamål. Med det ökade utbudet av sill har priserna fallit och
del instabila läge som har utmärkt sillmarknaden efter år 1981 fortsätter.
Priserna bedöms bli ytterst pressade omkring är 1987. Konsumtionen av
sill/strömming bedöms kunna öka i Sverige under förutsättning av en bällre
marknadsföring och distribution. Inom såväl västkustens som syd-och ostkustens
sillfiskeflotla kan väntas en övergäng till fiske efter andra arter än
sill/strömming.

Under perioden 1977- 1983 ökade ilandföringen av torsk i
Sverige med ca 40000 ton till ca 61 000 ton. Torskbeståndet i Östersjön har
försämrats det senaste året. Förhållandena de närmaste åren bedöms dock medge
elt svenskt fiske av 50000-60000 ton i svensk zon i Östersjön. Härtill kommer
fiskei i Skagerrak och Kattegatt samt de kvantiteter som genom byten kan bli
akluella i andra staters fiskezoner. Under det försia kvartalet 1984 sjönk
priserna på den internationella marknaden kraftigt på frusna torsk-produkter.
En orsak var all produktionen av frusna block och filéer ökade samtidigt som
marknaden för torskprodukter minskade påtagligt i vissa länder. Norge ökade sin
exporl av fmsna fiskfiléer. Senare under årel ökade emellertid priset åter.
Avsättningsmöjligheterna de närmaste åren bedöms som relativt gynnsamma.

Inom torskberedningsinduslrin märks en tendens till
satsningar på mer förädlade produkter av torskfilé för bl.a. storhushåll. Vissa
tider är det möjligt alt öka fileteringen genom bällre planerad lillförsel av
råvara, effektivare utnyttjande av tiden m.m. Någon mera beslående större ökning
av produktionen bedöms dock inle kunna uppnås med nuvarande maskinpark.

Det yrkesmässiga kustfisket i Östersjön bedöms för de
närmaste åren komma att bygga på ett kombinerat fiske efter flera olika
fiskslag som f. n. Strömmingsfisket väntas förbli bas i fisket, medan fiskei
efter sik, gös, gädda och abborre får större betydelse som komplement till
skölfisket. I vissa av Östersjöns kustlän kan krok- och garnfiske efter torsk
komma alt öka någol. Eftersom det fisket i motsats lill trålfisket bedrivs
under hela året, fär torskberedningsinduslrin en jämnare rävamtillförsel än f
n. Utvecklingen av kustfisket pekar enligt bedömningen mot en övergång lill
smidigare, energisnålare och bättre anpassade kustfiskebälar i klassen 8-12 m.
Kassodling av fisk kan vid västkusten bli inlressani för fiskare som komplemenl
till fiske.

Utvecklingen framöver kommer sålunda, såvitt nu kan
bedömas, alt kännetecknas av ökade svårigheier all avsätta oberedd sill till
rimliga priser pä våra traditionella exportmarknader. Vidare kan fortsatt tryck
uiifrån vänlas pä den svenska marknaden för lorskprodukter och lax.

Någol utrymme för volymmässiga ökningar totalt av del
svenska fiskei kommer inte atl finnas under överskådlig tid. Däremot bör det
finnas

Prop. 1984/85:143 10

möjligheter
att öka beredningen inom landel av svenskfångad fisk och öka avsättningen av
denna. Konsumtionsodlingen av fisk i svenska vatten kommer att få ökad
betydelse. Fiskets, fiskodlingens och fiskberedningens betydelse för
sysselsättningen i kust- och skärgårdsbygder i glesbygden kommer atl bestå.

Det
är mot den nu skisserade bakgmnden och de tidigare fastställda målen som de
fiskepolitiska åtgärderna bör utformas.

2.4
Fiskepolitikens medel m. m.

2.4.1 AUmänt

De
statliga insatserna på fiskepolitikens område görs med slöd av lagstiftningen
om rätt till fiske samt i form av reglering av priserna på fisk och ekonomiskt
stöd fill fiskei, fiskevården och forskningen. 1 det följande tar jag upp vissa
frägor som nu är aktuella pä dessa områden. Jag behandlar även den i
sammanhanget viktiga frågan om en effektiv beredning och distribution av
fiskprodukter. Som en särskild fråga tar jag upp hushållningen med den
naturreproducerande laxen och laxfisket över huvud.

2.4.2 Reglering
av fisket med stöd av fiskeriförordningen (1982:126)

Min
bedömning: Fiske på allmänt vatten och frifiskevatten skall i samma utsträckning
som hittills vara frilt för var och en om tillgången pä fisk så medger. Om en
begränsning av fiskei är nödvändig med hänsyn fill hushållning med
fiskbeståndet skall denna i första hand vara generell. I det fall visst
utrymme ändå finns för fiske med fångstintensiva redskap och det är fråga om
allmänt vallen skall sädant fiske i första hand medges den för vars försörjning
fisket är av väsentlig betydelse. Fiske med trål får bedrivas endast av den för
vars försörjning fisket är av väsentlig betydelse. Riksdagens medverkan behövs
inte för att genomföra dessa åtgärder.

Utredningens
förslag överensstämmer i huvudsak med milt. Utredningen har dessutom föreslagil
att fisket, i de fall det råder konkurrens om utrymmel för redskap i allmänhet
på allmänt vatten och för fiske med ryssja pä enskilt vatten pä västkusten,
skall kunna begränsas till förmän för yrkesfisket. Utredningen har föreslagil
ändringar i lagen om räll till fiske.

Remissinstanserna:
Förslagen om atl förbehålla yrkesfisket visst fiske har fäll elt blandat
mottagande. Detla gäller särskilt i fräga om den föreslagna begränsningen vid
konkurrens om utrymmet för redskap. Förslagel att irålfiske skall förbehållas
yrkesfisket tillstyrks av de allra flesta remissinstanserna. Några anser aU
begränsningen bör omfatta fler typer av redskap. Däremot avslyrks förslaget
att fiske med ryssjor skall kunna förbe-

Prop.
1984/85:143 11

hållas yrkesfisket av de allra flesta remissinstanserna
som har yttrat sig i frågan. Några påpekar att en sådan begränsning skulle leda
till ersättningsanspråk från fiskevatlenägarna.

Skälen för min bedömning: Fiskei på allmänl vatten och
frifiskevatten är av hävd fritt för varje svensk medborgare. Samhället har
genom bl.a. stora ekonomiska insatser medverkai lill alt stora delar av våra
kustvallen som är enskilda har blivit fria för allmänhetens fiske. Genom det av
regeringen nyligen föreslagna fria handredskapsfisket på södra ostkusten, i
Blekinge, kring Gotland och i de största sjöarna ökar allmänhetens
fiskemöjligheler ytterligare (prop. 1984/85: 107). Sammantaget är detta fria
fiske av mycket stor betydelse inte bara för sysselsättning och
utkomstmöjligheter för kust-och skärgårdsbefolkningen utan också för landets
ekonomi och för alt tillgodose allmänhetens behov av rekreation och avkoppling
i naturen. De fiskemöjligheter som sålunda står lill buds bör så långt det är
möjligl och lämpligl även i fortsältningen fä utnyttjas av hela befolkningen.
Det kan emellertid som ulredningen har föreslagit finnas skäl alt i vissa speciella
fall göra mer eller mindre omfattande begränsningar i fiskei. Jag ålerkommer
strax till delta. Försl skall jag emellertid ta upp ett par andra frågor.

Den första frågan gäller fördelningen pä olika fiskare av
den fisk som lilldelas Sverige vid förhandlingar med andra länder om
fiskekvoter. Ulredningen har haft i uppdrag atl dels pröva möjligheten att
förbehålla det licensierade yrkesfisket de kvoterade fiskslagen, dels utreda om
faslslällda kvoter skall kunna fördelas mellan olika gmpper fiskande.
Utredningen har funnit att ingendera fördelningsmöjligheten behövs sett från
yrkesfiskesynpunkt. I fråga om kvoterna visar utredningen att de utan tvekan
räcker till för alla kategorier fiskande. När det gäller fördelning av kvoter
pä skilda grupper fiskande, t.ex. på kust- resp. havsfiskare eller på fiskande
med skilda redskapstyper eller på licensierade och icke licensierade fiskare,
redovisar utredningen en mängd administraliva svårigheter och kontrollproblem.
Utredningen förordar mot bakgrund härav att inget av de tvä fördelningssystemen
genomförs. Jag delar utredningens uppfattning i dessa frågor.

Den andra frågan gäller utredningens förslag atl företräde
skall kunna ges yrkesfiskare i fall när utrymmet på fiskeplatser belägna på
allmänl vatten inte räcker till för ett fritt fiske. Förslaget är avsett atl
skapa fömisållningar för ett bestående, kustnära fiske. Enligi förslaget skall
begränsningar kunna förekomma endast där konkurrensen är avsevärd och
yrkesfisket hindras i betydande män. Utredningen anger att endasl mindre
områden blir aktuella för begränsningar.

Remissutfallet i denna fråga är blandal. Bland annat
påpekas svårigheten att övervaka efterlevnaden av ett fördelningssystem av
detta slag. Jag instämmer i denna kritik. Enligt min mening skulle det
adminislraliva merarbetet och övervakningsproblemen inte komma atl stå i rimlig
propor-

Prop. 1984/85:143 12

tion
till nyttan av fördelningssystemet. Härför lalar även utredningens egel
påpekande om systemets avsedda lillämpning. Det föreslagna systemel med
fördelning av fisket vid ulrymmeskonkurrens bör sålunda inle införas.

Ytterligare
ett av utredningens förslag har nära anknytning lill vad jag nu har redovisal.
Det gäller förslaget att fisket med ryssja bör kunna begränsas på både allmänt
och enskilt vatten på västkusten inom sådana områden där fisket med detla
redskap är så omfattande atl yrkesfiskare i avsevärd mån hindras i utövandet av
sill fiske. Enligt utredningen skall en sådan inskränkning inte medföra rätl
till ersättning för fiskevatlenägarna.

Flera
remissinstanser har avstyrkl utredningens förslag. Bl. a. har utredningens
uppfattning om rälten till ersättning ifrågasatts. Även jag är tveksam till
förslaget. Enligt min mening är det av ulredningen presenterade problemet inte
av den storleksordningen att del motiverar nägon särskild reglering. Förslaget
bör sålunda inte genomföras.

Jag
går nu över till utredningens förslag om sådan fördelning av fisket till förmån
för bl. a. yrkesfisket som har sin utgångspunkt i hushållningen med fiskbestånden.
Utredningen har föreslagit att i den mån det med hänsyn lill fiskbeståndet
finns utrymme för fiske med mängdfångande redskap i anslutning till t.ex. elt
fredningsområde på allmänt vatten, yrkesfisket skall kunna ges företrädesrätt.
Några egentliga invändningar mot detta förslag har inte framförts av
remissinstanserna. Någon remissinstans tillstyrker under fömtsättningen att nät
och skotar inle skall belecknas som mängdfångande.

För
egen del vill jag anföra följande. Jag har i del föregående belonal viklen av
en ansvarsfull hushållning med fiskbestånden i syfte att säkra en varaktig
tillgång på fisk av olika slag. Etl inslag i en sådan hushållning är, i den mån
det behövs, begränsningar av olika slag för fisket. Sådana begränsningar
motiverade av hänsyn till fiskets värd och bedrivande kan behövas för att
uppväga ett tidigare alltför hårt bedrivet fiske eller för alt återställa ett
fiskbestånd som av andra skäl, t.ex. vattenföroreningar, har minskat onormalt.
Exempel på sådana begränsningar är de bestämmelser om vandringsfisk (laxfisk
och ål) som fiskeristyrelsen utfärdar med stöd av bemyndigande i
fiskeriförordningen (1982:126).

Utredningen
har ansett att en reglering av det slag jag nu har redovisal kräver ändringar i
lagen om rält till fiske. Jag delar inte denna uppfattning. Enligt min mening
är begränsningen av den karaklären att den kan göras med stöd av bemyndigandet
i lagens 33 f§ i dess nuvarande lydelse. Regeringen själv har sålunda
möjligheter att utfärda de bestämmelser som behövs. Jag har för avsikl att i
annat sammanhang återkomma till regeringen i denna fråga. För riksdagens
informalion vill jag emellerlid redovisa hur jag anser att en reglering av
fisket i nu avsell syfte bör ske.

Som
utredningen påpekar nås som regel det bästa resultatet av begränsningar för
fisket i syfte att rädda ett fiskbestånd inom ett visst område om begränsningen
görs generell. I anslutning till etl sådani förbudsomräde

Prop. 1984/85:143 13

eller fredningsområde kan del finnas ell område där
fiskbeståndet tål handredskapsfiske som ju inte är mängdfångande. Ett sådant
fiske börda, som utredningen har föreslagil, kunna vara generellt tillåtet. Om
det därutöver med hänsyn till fiskbeståndet skulle vara möjligt att i viss
begränsad omfattning bedriva fiske med mängdfångande redskap bör detta senare
fiske, om del är fråga om allmänt vatten, fä förbehållas yrkesfiskare och andra
för vars försörjning fisket har väsentlig betydelse. Med yrkesfiskare avser jag
både licensierade yrkesfiskare och andra heltidssysselsatla yrkesfiskare. Till
övriga för vars försörjning fiskei är av väsentlig betydelse räknar jag sådana
i t. ex. kust- och skärgårdsområden boende människor som måste ha fisket som
komplemenl lill andra areella näringar för alt kunna tjäna sitt uppehälle. Till
frågan om yrkesfiskelicens ålerkommer jag i del följande.

För
riksdagens informalion vill jag ta upp ytteriigare elt av utredningens förslag.
Utredningen har närmare diskuterat frågan om vissa typer av fiskeredskap skall
förbehållas yrkesfisket. Del gäller de extremt mängdfångande redskapen vid
havsfiske. Ulredningen föreslår alt endasl trål-fiske förbehålls yrkesfisket,
bl.a. med hänsyn till trålens effektivitet och lill att den får användas endast
inom begränsade s.k. trälfiskeomräden. Ulredningen hänvisar bl.a. till atl etl
ökal trålfiske efler havskräfta har kunnat konstateras. Ulredningen förordar
också vissa begränsningar i fråga om laxfisket. Till den senare frågan
återkommer jag i det följande (avsniU 2.5.1).

De allra, flesta remissinstanserna är positiva lill
förslaget om trålfisket. Nägra, bl.a. fiskeristyrelsen, anser all ytterligare
lyper av redskap borde förbehållas yrkesfisket.

För egen del anser jag atl fiske med trål i fortsättningen
skall vara förbehållet yrkesfiskare eller annan för vars försörjning fiskei är
av väsenllig betydelse. Fiske med trål är en av de mest effektiva
fiskemeioderna som utnyttjas av vår fiskeflotta. Del är dessutom en metod som
kräver stort utrymme och som därmed inte ger plats för fler fiskande än en del
av dem som är slarkl beroende av fisket för sin försörjning. Jag vill
emellertid i sammanhanget betona au inte ens della trålfiske kan få bedrivas
utan begränsningar. Även i fortsättningen bör sålunda irälfiskei, om det är
påkallat med hänsyn lill behovet av hushållningen med fiskbestånden, kunna
begränsas lill vissa trälfiskeomräden. Dessutom bör, om det behövs, den
ytterligare inskränkningen kunna göras alt endast ell begränsat antal
yrkesfiskare medges tillstånd alt trålfiska inom ett visst område. Det senare
bör, som utredningen har föreslagil, kunna gälla t. ex. i Vänern och
Norrbottens skärgärd. I den mån en begränsning av detla slag tillämpas bör
tillstånd meddelas av fiskeristyrelsen.

Bestämmelser i enlighet med vad jag nu har redovisat om
trålfisket kan utfärdas av regeringen med stöd av bemyndigandet i 33 f § lagen
om rätt lill fiske. Jag ålerkommer till regeringen i denna fräga i annat
sammanhang.

Prop. 1984/85:143 14

2.4.3
Licens för yrkesfiske

Min
bedömning: Även i fortsättningen skall licens för yrkesfiske vara en
förutsättning för att slatligt ekonomiskt stöd skall erhållas. Licens bör kunna
ges endast lill yrkesfiskare eller annan för vars försörjning fiskei är av
väsentlig betydelse.

Utredningens
förslag: Utredningen har funnit att licenssyslemel för yrkesfiskare fungerar
relativt bra och att ett licenssystem med nuvarande syfte bör finnas även i
fortsältningen. Det föreslås emellertid all laglicens, dvs. licens för fiskelag
som bedriver yrkesfiske med visst fartyg, endast skall avse fiske med s. k.
skepp och att bätlagslicenser skall ersättas med enskilda licenser. Vidare
föreslår utredningen alt regionalpoliliska hänsyn skall vägas in vid prövningen
av en licensfråga samt all den som är pensionär inle skall få inneha licens,
Utredningen anser alt riktade licenser inte bör införas.

Remissinstanserna:
De allra flesta remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag om att
systemet med yrkesfiskelicenser bör behållas och förenklas, all licenssyslemel
som sådani inte skall användas för siyrning av fiskets inriktning, att
pensionärer inte skall ges eller få behälla licens samt att regionalpoliliska
bedömningar skall göras vid beslut om licens.

Skälen
för min bedömning: Yrkesfiskelicens infördes efler riksdagens beslut är 1978
(prop. 1977/78: 112, JoU 23, rskr 272). Syftet med licensen är atl bestämma
vilka fiskare som bör kunna komma i fråga för statligt ekonomiskt stöd. Det
angavs att stödet givetvis bör komma endast yrkesfiskare till godo och inte
med dem konkurterande fiskare som pä fritid fiskar i förvärvssyfte och
samtidigt är sysselsatta inom annat yrke. Licens kan sålunda ges endast den som
bedriver eller ämnar bedriva yrkesfiske eller annal fiske av betydelse för hans
försörjning. En annan form av licens kan ges fiskelag som bedriver eller ämnar
bedriva yrkesfiske med visst farlyg. Den som inle har någon licens är sålunda
inte förbjuden att fiska. Vid beslut i licensfrågor skall särskilt beaktas
tillgången pä fisk, förutsättningarna för rationellt fiske och tillräckliga
inkomstmöjligheter samt möjligheterna atl avsätta fångsterna.

Utredningen
har haft i uppdrag att överväga om licenssystemet bör ändras eller ersättas med
något nytt system. Vidare skulle utredningen överväga möjligheterna atl i
samband med licensgivningen besluta om begränsningar i fråga om t. ex.
fiskeinriktning och fiskeplatser, s. k. riktade licenser.

Systemel
med yrkesfiskelicenser är enligt min mening en lämplig administrativ form för
anknytning av de ekonomiska styrmedlen i fiskeripolitiken lill bedömningarna
av bl. a. fiske- och'avsättningsmöjligheterna. Sedan

Prop. 1984/85:143 15

licenssyslemel
nu är etablerat och, vilkel framgår av remissyttrandena, allmänt accepterat
utgör det etl värdefulll hjälpmedel. Jag vill betona att elt licenssystems
värde ligger bl. a. i atl det är enkelt att hantera. Bi. a. mol den bakgrunden
och med hänsyn lill alt licenssyslemel i sig inte bör vara etl slyrmedel i
fiskeripolitiken bör enligt min mening s. k. riktade licenser inte införas. Som
utredningen och några remissinstanser har anförl skulle riktade licenser
medföra en inle oväsentlig ökning av administrationen kring systemel och
samtidigt kunna leda till minskad anpassningsförmåga för fiskeflottan. Jag vill
emellertid framhålla att det vid prövningen av frågan om licens skall meddelas
eller inle givetvis måste göras en bedömning med uigångspunkt i behovel av
åtgärder på fiskeripolitikens område och det utrymme som finns för fiske av det
eller de slag som licenssökaren har tänkl sig och om avsättning finns för vad
som fiskas in. De senare frågorna bör ges en ökad tyngd vid prövningen i
fortsättningen.

Licens
bör kunna ges endast till yrkesfiskare eller annan för vars försörjning fiskei
är av väsentlig betydelse. Härav följer också atl jag delar utredningens och
remissinstansernas uppfattning alt pensionärer inte skall inneha licens. Liksom
hittills bör yrkesfiskelicensen inle garantera statligt ekonomiskl stöd. Dess
funktion är endast alt underlälta förmedlingen av slatligt stöd genom att
bestämma vilka fiskare som över huvud taget kan komma i fråga för sädant stöd.

Med
anledning av vad ulredningen har anfört om att det vid licensprövningen bör
tas hänsyn till regionalpoliliska aspekler vill jag betona det grundläggande
för licensprövningen nämligen tillgängen på fisk, möjligheterna att bedriva
ell rationellt fiske, avsättningsmöjligheterna och hur väsentligt fisket är för
den sökandes försörjning.

Förenklingen
av licenssystemet borde enligt min mening kunna ske pä annat sätt än det
utredningen har föreslagit. I slället för atl ersälla laglicenser och enskilda
licenser med laglicenser för skepp och enskilda licenser bör efierslrävas
endast en lyp av licens, nämligen licens för fiske med visst fartyg. En sädan
licens skulle kunna utfärdas för skepparen som dä skall uppfylla kravet all
vara yrkesfiskare eller ha fisket som en väsenllig del av sin försörjning. Vad
som är vikligt i samband med prövningen av en licensfråga är ju, och har
hittills också varit, tillgången pä fisk, tilltänkt inriktning av fisket och
därmed fartygets storiek och utrustning samt avsällningsmöjligheterna. Av
inlresse i sammanhanget är alltså fiskeföretagets verksamhet. Vid
licensprövning får förutsättas alt fisket skall bedrivas rationellt med det
fartyg och den utrustning som är aktuell. Hur många personer som i realiteten
därefter deltar i fisket från fartyget har ingen praktisk betydelse för
prövningen. Inle heller utbetalningen av t.ex. prisstöd försvåras eftersom det
normalt är skepparen som f. n. erhåller medlen för fördelning lill övriga i
fiskelaget. En förutsättning för alt fullt ut kunna lillämpa en ordning av del
slag jag nu har redovisat är att aktuellt fartyg kan idenlifieras t. ex. genom
all det är registrerat. Sä är inte fallet för vissa

Prop. 1984/85:143 16

mindre
kust- och insjöfiskefarlyg. För dem som yrkesfiskar med dessa skulle alltså
behövas någon form av enskild licens även i fortsättningen. Med hänsyn härtill
behöver vissa detaljfrågor studeras närmare innan det nya syslemel börjar
lillämpas. Det ankommer pä regeringen all beslula om den lekniska omläggningen
av licenssyslemel.

En
särskild fråga som ulredningen har aktualiserat är möjligheten all beslula i en
licensfräga innan alla fakta om fartyget är kända, t. ex. då del är aktuellt
atl starta etl nytl fiskeföretag eller byta farlyg. Vid remissbehandlingen av
denna fräga har fiskeristyrelsen och jordbruksnämnden framhållit att
utredningens förslag om s. k. förhandsbesked skulle komplicera handläggningen
av licensfrägor i onödan. Genom alt i stället liksom f. n. ställa upp villkor
för den beslutade licensen kan utredningens syfte Ullgodoses på ell enklare
säll. Del behövs sålunda inle någon ändring av bestämmelserna om
yrkesfiskelicens av della skäl.

2.4.4
Statligt ekonomiskl stöd

Mitt
förslag: Det statliga ekonomiska stödel anpassas sä att del bättre främjar elt
rationellt fiske. Vissa stödformer mönstras ul.

Utredningens
förslag: Utredningen föreslår en mer flexibel tillämpning av bestämmelserna om
det statliga stödel. Bl.a. föresläs att stöd skall kunna ges för modernisering
av äldre fiskefartyg, alt stödet till invesleringar för ändrad fängslinriktning
bör få en vidgad tillämpning, att frågan om ett ökal indusirifiske tas upp lill
övervägande saml atl de förhållandevis förmänliga villkoren för de slatliga
lånen lill fiskei behälls.

En
särskild arbeisgrupp med företrädare för bl. a. yrkesfisket har på mitl uppdrag
gjort en översyn av bidragen lill yrkesfisket. Jordbruksnämnden har utvärderat
fraktstödet lill foderfisk. Arbetsgruppen har föreslagit alt vikten av atl en
tillfredsställande arbetsmiljö erhålls skall beaktas i tillämpliga fall vid
prövning av fråga om bidrag till fisket. Vidare föreslår arbetsgruppen atl
hänsynen till regionalpolitiska intressen beaktas regelmässigl, vilkel innebär
att det inte behövs regler om ett s. k. särskilt rationaliseringsstöd. För
bidrag som f.n. är maximerade lill 10% eller 150000 kr. föreslås att det skall
anges endast ett högsta belopp av 300000 kr. I fråga om inriktningen av
bidragen föresläs att sådana skall kunna ges även till förvärv av vissa
begagnade fiskefartyg och lill investeringar för förbättrad arbetsmiljö.
Bidragen lill säkerhetsutrustning föreslås omfatta även annat än livflotiar och
brandskyddsuirustning. Slutligen föreslår arbetsgruppen atl avgiften för den
som önskar få del av bidrag vid skada på fiskeredskap skall ökas från 0,5 till
1 % av redskapsvärdet saml alt bidraget till stödfartyg för sillfisket i
Nordsjön skall slopas.

Prop. 1984/85:143 17

Remissinstanserna:
De remissinslanser som har yttrat sig över ulredningens förslag har i huvudsak
ingen erinran mot dem.

Skälen
för mina förslag: 1 delta avsnill behandlar jag inte det statliga stöd som
lämnas i form av prisstöd. Till det och till stödet lill vattenbruk och
forskning återkommer jag särskilt i det följande. Med dessa begränsningar
omfattar del statliga ekonomiska slödel lill fisket följande.

Statligt
ekonomiskt stöd till fiskeförelag kan lämnas i form av län, garanli för län och
som bidrag i form av i regel avskrivningslån. Ramen för dessa ändamål är för
nästa budgetär föreslagen till resp. 35 milj. kr., 75 milj. kr. och 9 milj. kr.
Den andra summan avser en s. k. engagemangsram som anger tillgängligt belopp
för garantiåtaganden.

Stöd
kan när det gäller fiskeföretag lämnas endast Ull den som har yrkesfiskelicens.
Stödet ges som regel endast till förelag som bedöms få godtagbar lönsamhet på
både kort och lång sikt, om åtgärden är önskvärd från allmän synpunkt och om
stödobjektet är lämpligl med hänsyn till tillgängen pä fisk och
avsättningsmöjligheterna.

Lånegaranti
och lån kan lämnas för förvärv av fiskefartyg och för investeringar i redskap
eller åtgärder som innebär en rationalisering av fisket. Garanti kan vidare ges
för anskaffning av rörelsekapital. Lånebeloppen är maximerade Ull 1,5 milj. kr.
inkl. eventuelll bidrag. Bidrag kan lämnas ull förvärv av nytt fiskefartyg med
högst 10% av godkänd kostnad och till ålgärder för omläggning lill ny
fiskeinriklning eller minskad bränsleförbrukning med högst 50%. Bidragen är
maximerade till 150000 kr. Till säkerhetsutrustning kan bidrag lämnas med högst
80% av godkänd kostnad eller högst 12000 kr. Vid skrotning av fiskefartyg kan
en premie lämnas som uppgår lill högst 3500 kr. per bruttoton.

Därutöver
finns möjligheter all ge bidrag vid skada pä fiskeredskap, till frakt av
foderfisk, vid fångstbegränsning samt till s. k. stödfartygskosl-nader vid
sillfiske i Nordsjön.

Till
fiskberedningsföreiag kan lånegaranti lämnas för åtgärd som främjar
avsättningen av svenskfångad fisk eller marknadsföring av nya fiskprodukter.
Lån kan lämnas lill ulveckling av nya fiskprodukter eller till ålgärder som
väsenlligl underiällar avsättningen av fisk.

De
närmare bestämmelserna om det statliga stödet till fisket framgår av
fiskekommitténs betänkande.

Det
statliga ekonomiska stödet till yrkesfisket är en väsenflig del i
fiskeripolitiken. Även om jag kan instämma i ulredningens uppfattning att
prisstödet hittills varit en mer verkningsfull form för styrning av fiskei, är
del övriga slödet viktigt främst för alt slimulera till en rationalisering av
vär fiskeflotta så att den kan bedriva en lönsam verksamhet av egen kraft. Jag
anser emellerlid alt slödet bör förenklas och alt vissa stödformer bör
utmönstras. Bestämmelserna om de statliga bidragen till fisket har kommit till
vid olika tillfällen under en följd av år. De är angivna i ett flertal 2 Riksdagen 1984/85. I samt. Nr
143

Prop.
1984/85:143 18

författningar och är mol den bakgrunden svåröverskådliga.
Vissa bidragsformer är inte akluella. Mot denna bakgrund har jag för avsikl
alt senare återkomma till regeringen i denna fräga. Förulom redaktionella
ändringar i de författningar som reglerar stödet bör följande ändringar göras.

1 likhel med arbetsgruppen föreslår jag atl bidragel lill
lackande av koslnader för s. k. slödfarlyg avskaffas eftersom del inle längre
behövs. Även den s. k. sialsgarantin vid försöksfiske i för svenska fiskare nya
vatien är inaktuell och bör avskaffas. 1 fråga om slatligt stöd lill investeringar
i fiskefartyg och utrustning för fiske anserjag, i likhel med arbetsgruppen,
alt det vid prövningen av en fråga om stöd alllid skall göras en bedömning av
om kraven pä arbetsmiljö blir tillräckligt tillgodosedda i samband med den
tänkta investeringen. Om sä inle är fallel bör stöd inle lämnas. Särskilda
regler för s. k. särskilt raiionaliseringsstöd bör som arbetsgruppen har
föreslagil inle finnas längre. Jag vill emellertid erinra om alt de
fiskeripolitiska målen innehåller ett hänsynstagande tili kravel på
sysselsättning i kust- och skärgårdsområden där fiskenäringen har stor
regionalpolilisk betydelse.

Arbetsgruppens förslag all höja det maximala
bidragsbeloppet för vissa ålgärder frän 150000 kr. till 300000 kr. bör enligt
min mening genomföras som ell led i anpassningen av bestämmelserna till
kostnadsutvecklingen. Däremot anser jag av praktiska skäl all även högstgränsen
10% måste behållas. Del innebär sålunda att bidrag skall kunna lämnas med högst
10% av godkänd kostnad för åigärden, dock med en sammanlagd summa av högsl
300000 kr.

I fråga om inriklningen av lån, lånegarantier och bidrag
anserjag alt följande bör gälla, bl. a. med hänsyn till att medelsresurserna är
begränsade och bör utnyttjas så effektivt som möjligt. Nu ifrågavarande stöd
bör inte lämnas till investeringar i de allra största fiskefartygen som kan komma
i fräga för s. k. varvsstöd. För övriga fiskefartyg bör gälla atl möjligheterna
atl lämna slöd till förvärv av begagnade fartyg med hög standard bör utnyttjas
bällre. Härigenom erhålls bättre samlade effekter av stödet. Samtidigt är det
viktigt att de investeringar prioriteras som medverkar lill alt göra
fiskeflottan mer anpassad lill behovet av variationer i fiskeinriktningen.

Till frågan om bidrag till nya typer av
säkerhetsutrustning fär ställning tas när sådan utrustning har utvecklats och
godkänts av vederbörande kontrollmyndighet.

Arbelsgmppens förslag att öka avgiften för rätlen att
erhålla bidrag vid skada på fiskeredskap är enligt min mening väl avvägt och
bör genomföras.

Jordbruksnämnden har i sin utvärdering om stödet för frakt
av foderfisk frän östersjökusten till västkusten anfört att motiv finns att
behålla stödet tills vidare med hänsyn bl.a. till det dumpningsförbud som
råder. Jag har ingen avvikande uppfattning.

I fråga om stödet till fiskberedningsinduslrin vill jag
framhålla följande. En ökad inhemsk beredning av fisk är som jag har betonat i
det föregående ett viktigt led i strävan att stärka fiskenäringen. Det finns
olika typer av

Prop. 1984/85:143 19

stafligt slöd för alt stimulera lill ökad företagsamhet,
t. ex. stöd via länens utvecklingsfonder. Det slöd i form av lånegarantier och
lån som kan lämnas inom ramen för fiskeripolitiken bör koncenlreras Ull
ulveckling av nya produkter eller till andra åtgärder som främjar avsättningen
av svenskfångad fisk. Därulöver bör det i fortsältningen vara möjligt atl ge
motsvarande stöd om fisken är odlad i svenska vatten. Givetvis bör både i
fråga om detla och annat stöd till fiskberedningsinduslrin tas tillvara alla
möjligheter till samordning av beredning och marknadsföring av både fiskad och
odlad fisk.

2.4.5 Prisregleringen på fisk, allmänl

Min bedömning: Prisregleringen på fisk bör återges den
roll i fiskeripolitiken som innebär att den medverkar till atl åsladkomma ett
rationellt och lönsami fiske. För alt detta skall bli möjligt måste en översyn
göras av prisregleringssyslemet.

Utredningens förslag: Utredningen föreslär att
prisregleringen används mer aktivt i syfte att slyra fisket i en mer lönsam
riklning. Mot bakgrund av en genomgång av systemels olika delar föreslås bl.a.
atl normkvanlileler, normpriser och pristillägg besläms sä att fisket fär en
lönsam inriktning. Ulredningen föreslär vidare att en del av
prisregleringsmedlen används för särskilda pristillägg som normalt inte skulle
ges men som skall betalas ut i syfte atl styra fiskets inriktning.

Remissinstanserna: De flesla remissinslanser som har
yttrat sig i frågan är i huvudsak eniga med ulredningen i fråga om prisstödet.
Statskontoret föreslår dock all prisregleringen avvecklas.

Skälen för min bedömning: Nuvarande system för
prisreglering pä fisk beslutades av riksdagen är 1978 (prop. 1977/78: 112, JoU
23, rskr 272). Prisregleringen är uppbyggd så atl den skall styra fisket mot
lönsamhei. Samtidigt skall den medverka till att utjämna variationer i
fiskarenas inkomster. Regleringen skall omfatta endasl den inhemska marknaden.

1 princip skall syslemet fungera enligt följande. Med
uigångspunkt i en bedömning av fisktillgången och avsällningsmöjligheterna
bestäms s.k. normkvanlileler och normpriser för aktuella fiskslag. Om fiskei
utfaller minst enligt denna bedömning fär fisket en skälig inkomst. Om det
verkliga priset på elt fiskslag som genomsnill (jämförelsepriset) underskrider
normpriset belalas elt prisstöd ul. Det utgör en viss ande! av skillnaden
mellan normpris och jämförelsepris. Om priset till fiskaren överskrider
normpriset skall en kompensalion ges till konsumenten. Prisstöd ges lill högst
den kvantitet som svarar mot normkvantileten. Till vissa bestämda fiskslag kan
ett prisstöd ges i form av etl fasl pristillägg.

Prop.
1984/85: 143 20

Genom att pristillägg är garanterat vissa kvantiteter
normprissatta fiskslag får försäljningen av dessa inte ske lill hur låga
priser som helst. S. k. lägstapriser fastställs diirför av regleringsföreningen
Svensk fisk. Läg-stapriserna skall fastställas så att de främjar etl
jämförelsepris i överensstämmelse med normpriset. Fisk som inle kan säljas
till minst lagstapriset skall övertas av Svensk fisk lill ell s.k.
överskotlspris som iir bestämt i förväg. Storleken av detta besläms i princip
av hur slor summa pengar som Svensk fisk disponerar för överskottshanteringen.
Den kan beslå av dels ett särskilt anvisat belopp, dels summan av de inkomsler
som erhålls vid försäljningen av överskottet. Denna försäljning fär inte ske så
all den konkurrerar med normal handel.

Normkvanlileler, normpriser m.m. besläms efter förslag av
slatens jordbruksnämnd som överlägger med företrädare för yrkesfisket och med
nämndens konsumenldelegalion. Jordbruksnämnden ulgår från etl uppdrag som
lämnas av regeringen. Slutlig ställning lill kommande års prisreglering las av
riksdagen efler förslag av regeringen. Enligt föreskrifter som utfärdas av
regeringen administreras prisregleringen av jordbruksnämnden och Svensk fisk.

Finansieringen av prisregleringen sker i första hand genom
att en prisregleringsavgift saml in- och uiförselavgifter tas ut på fisk och
fiskprodukter med slöd av lagen (1974:226) om prisreglering på fiskels område.
Del innebär all det bara i mycket speciella fall kan bli aktuellt med annan
finansiering, l.ex. genom alt budgetmedel anvisas. Avgifterna lillförs den av
jordbruksnämnden förvaltade prisregleringskassan för fisk. De medel som Svensk
fisk varje år erhåller av prisregleringsmedel för att administrera sin del av
regleringen och som inle utnyttjas lillförs Svensk fisks konjunkturuijämningsfond.
Sammanlagl uppgick medlen, i kassan och fonden vid utgången av föregående
regleringsår till 124 milj. kr. Inräknat inflytande avgifier och räntor slär
sammanlagt 197 milj. kr. till regleringens föribgande innevarande
regleringsär.

Utredningen har inle föreslagit några ändringar av
prisregleringssyslemet men förordal en aktivare tillämpning av det.
Remissinstanserna har i huvudsak ingen erinran häremot. Vissa framför
ytterligare synpunkter på del.

Prisregleringen är avsedd att vara elt verkningsfullt
medel i fiskeripolitiken. Prisregleringen kan om den används pä avsett sätt
slimulera till etl fiske som är rationellt och lönsamt och som därmed kan ge
avsett ulbyte både för fiskaren och konsumenten. Samtidigt medverkar den till
en utjämning av fiskarens inkomster mellan olika år. Till
prisregleringssyslemet är knuten en viktig förulsättning som ännu inte har
infriats och som till en del förklarar varför fiskets ekonomi allmänl sett ännu
inle är tillfredsställande. Jag tänker då på den samordning av mottagningen och
marknadsföringen av fisk som förutsattes i förarbetena till 1978 års beslut om
prisregleringen på fisk. Jag ålerkommer lill den frågan särskilt i del
följande. Här kommer

Prop. 1984/85:143 21

jag närmast alt gå in på tillämpningen av
prisregleringssyslemet som sådant.

Det har nu gått sju år sedan principerna för
prisregleringen beslutades och fyra år sedan de började lillämpas. Under denna
tid har förhållandena i vissa fall på fiskets område ändrats väsentligt. Vårl
beroende av export har ökat kraftigt samtidigt som det har uppstått etl stort
överskott av sill på europamarknaden. Ulländska fiskprodukler har numera en
stor omfallning på den svenska marknaden. Våra möjligheter till ökal gränsskydd
är inle stora. Denna utveckling släller krav pä anpassningar inom den svenska
fiskerinäringen. Prisregleringssyslemet är emellertid inte i alla delar uppbyggt
på sådant sätt alt det lar hänsyn lill detta krav. 1 slället kan man hävda att
systemet medverkar till en konservering av näringens struktur.

Mot denna bakgrund gavs jordbruksnämnden inför
överläggningarna om nästa ärs prisreglering i uppdrag atl särskilt ta upp vissa
frägor som närmasl berör ulformningen av prisregleringssyslemet som sådant och
som därför kan sägas vara av mera principiell karaktär. Till dessa frågor hörde
l.ex. frågan om prisel på exportmarknaden skall tillåtas påverka storieken pä
prisstödet och om exporten av oberedd fisk överhuvud skall omfattas av
prisregleringen. En annan fräga rörde underlaget för bestämning av
jämförelsepriser och normpriser med hänsyn lill att de stora variationerna
mellan olika regioner gav väsenlligl skilda utfall i inkomst trots prisstödet.

Yllerligare en fråga som logs upp gällde principerna för
kompensation till konsumenterna.

Jordbruksnämnden har i samband med sina överiäggningar
funnit att dessa frågor fordrar ytterligare studier och atl det behövs en
översyn av prisregleringen.

Del finns flera inslag i prisregleringen som är otillfredsställande
och som på sikl kan leda till svårigheter bäde med finansieringen och med att
lillgodose syftet med regleringen. Dessa problem är inle möjliga alt lösa med
hjälp av del underlag som nu finns lill hands. Jag avser mol den bakgrunden all
i ell annal sammanhang återkomma till regeringen i frågan om en översyn av
systemet för prisregleringen på fisk.

Frågan om prisregleringen för nästa regleringsår tar jag
upp i det följande.

2.4.6 Distribution och marknad.sföring av fisk

Mitt förslag: Prisstödet på fisk skall i fortsättningen
lämnas endast till de licensierade fiskeföretag som levererar sin fisk till de
uppköpare som deltar i en organiserad samordning av distributionen av fisk.

Utredningens förslag: Ulredningens förslag innebär att
alla förstahandsmottagare erbjuds della i en samordning genom alt
obligatoriskt till en cenlral anmäla och för försäljning ställa till förfogande
de kvantiteter fisk

Prop. 1984/85:143 22

som
inte används i egen beredningsinduslri. Utredningens förslag om anknytning lill
prisregleringen överensslämmer med milt.

Ulredningen
har diskuleral etl alternativ som innebär att all fisk säljs till
fördelningscentraler som i sin tur säljer vidare till nästa led, även beredningsindustrin.
Enligt della alternativ, som avvisas av utredningen, förekommer det alltså
inle att beredningsindustrin också fungerar som förstahandsmottagare.

Fiskförsäljningsföreningarnas
förslag: Föreningarnas förslag innebär alt antalet förslahandsmotlagare skall
minskas kraftigt och alt samordningen skall ske genom atl en prisdelegation med
föreirädare för de olika kuststräckorna fastställer marknadspriser och vid
behov beslutar om fångstbegränsningar. Föreningarna förordar samma anknytning
lill prisregleringssyslemet som utredningen.

Remissinstanserna:
Utredningens förslag har fält ett blandat mottagande av remissinstanserna.
Många inslämmer i utredningens uppfattning om behovel av en samordning. Flera
anser alt förslagel inle är tillräckligt detaljerat för att en bedömning av det
skall kunna göras. Nägra är iveksamma till all en samordnad
förstahandsmottagning över huvud kommer alt leda lill de avsedda
förbättringarna. Jordbruksnämnden anser att ulredningens alternativ med
fördelningscentraler är atl föredra medan Sveriges fiskares riksförbund är av
motsatt uppfattning. KF kan länka sig en vidareutveckling av alternativet.
Sveriges grossistförbund föreslår kraftfulla åtgärder inom prisregleringens ram
i stället för någon form av samordning. Inle någon har invänt mot att prisstöd
endasl skall ges för leveranser till mottagare som deltar i en samordning.

Fiskförsäljningsföreningarnas
förslag har fält ett i huvudsak negativt bemötande.

Skälen
för mina förslag: Förstahandsmottagningen av fisk i Sverige handhas av
fiskarägda försäljningsföreningar, fiskauktionsföretag, privata s.k.
kuslgrossister, inlandsgrossister samt enskilda fiskare. Anlalel förstahandsmottagare
uppskaftas av försäljningsföreningarna lill ca 200. Första-handsmoltagarna
svarar i stor ulslräckning också för den fiskberedning som sker i Sverige.
Produktionsställena är relativt små och spridda över ell myckel långt
kuslomräde. Moltagarna bearbetar sina kunder i huvudsak på egen hand. Någon
nämnvärd samordning som stärker branschen och möjliggör en rationell hantering
har inte skett. Delta skiljer oss frän våra huvudsakliga konkurrentländer pä
fiskförsäljningsområdet.

1
förarbetena lill 1978 års fiskeripolitiska beslut förutsattes ett vidgat
samarbete mellan fiskerinäringens utövare och en effeklivisering av fiskdistributionen
genom en bättre samordning av förstahandsmottagningen och den därpå följande
vidareförsäljningen. En sådan samordning ansågs

Prop. 1984/85:143 23

nödvändig
för att övriga fiskeripolitiska medel skulle fungera. Särskilt
prisregleringssystemet var beroende av en båttre samordning. 1 anslulning lill
riksdagsbeslutet konstaterades emellerlid endast att försök hade startats med
samordning. Delta försök misslyckades emellerlid och verksamhelen upphörde
efler elt par år.

Utredningen
har funnit att vid sidan av lämplig fiskeinriktning är en samordning av
försäljning, distribution och övrig marknadsföring en viktig förutsättning för
en varaktig lönsamhei inom fiskei. Utredningen förordar mot bakgrund härav en
modell för samordning som innebär att prisstödet belalas ul endast till
licensierade yrkesfiskare som levererar till uppköpare vilka deltar i
samordningen.

Fiskförsäljningsföreningarna
föreslår till skillnad från utredningen att anlalel förstahandsmoltagare skall
reduceras till 25-50 och all en prisdelegation skall skapas som har lill
uppgift att fastställa marknadspriserna.

För
egen del vill jag betona att näringens karaktär och dess beroende av
förhållanden i andra länder samt den starka konkurrensen på den internationella
marknaden för fiskprodukter kräver effekliviiet och en begränsning av
koslnaderna.

Ett
område inom näringen som fortfarande drar alltför höga kostnader är leden
mellan själva fisket och försäljningen i detaljistledel. Om koslnaderna för
denna del av kedjan mellan fiskaren och konsumenten kan minskas skapas utrymme
fördels rimliga konsumentpriser, dels tillräckliga inkomster för fiskaren. En
rationell marknadsföring och distribution av fiskprodukter är dessutom en
garanti för en hög kvalitet pä varorna.

Det
är mol bakgrund härav naluriigl att som förutsättning för samhällels medverkan
och slöd i övrigl till fiskenäringen ställa krav på att näringen själv
organiserar sin verksamhel rationellt. Jag noterar med tillfredsställelse atl
del nu pä nytt finns en i stort sett allmän uppslutning kring vad jag här har
sagl från de närmast berörda. De olika förslag som har redovisats och
remissbehandlats har visserligen kritiserats på vissa punkter. Men kritiken rör
i huvudsak detaljer, inte principen som sädan. Särskilt vill jag framhålla den
enighet som råder i fråga om att prisstödet skall förbehållas den som medverkar
i en samordnad förstahandsförmedling av fisk.

Vad som nu har framkommil
talar sålunda för att del är möjligt att den närmaste tiden organisera en
samordning på fiskförsäljningens område i regi av fiskarenas egna
organisalioner. Det är inte heller uleslulel atl de slörre delaljislkedjorna
kan medverka härfill. Jag utgår från alt samordningen kan ske ulan direkt
medverkan av statsmakterna. Med hänsyn härtill och till vad utredningen och
remissinstanserna har uttalat föreslär jag att prisstöd i fortsältningen inte
skall lämnas till fiskeföretag som levererar till förslahandsmotlagare som står
utanför en organiserad samordning som kan godkännas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer. Eftersom en viss övergångstid är nödvändig
bör denna ändring för prisstödet gälla fidigast fr.o.m. den I januari 1986. Del
bör

Prop. 1984/85:143 24

ankomma
pä regeringen alt beslula om den närmare lidpunkten för ikraftträdandet.

En
viktig fråga i sammanhanget är marknadsföringen av fisk och fiskprodukter.
Fisk är elt högvärdigt och hälsoriktigt livsmedel. Bland allmänheten fär
emellertid fisken inle den användning den mot bakgrund härav förtjänar. Detla
kan bero pä dels bristande kunskaper om fisk, dels alt människor känner sig
osäkra över hur fisk skall tillagas. För avsättningen av fisk är del därför vid
sidan av snabba leveranser och noggrann hantering nödvändigt med information om
fisk som livsmedel och om hur den skall tillagas. Inte minst viktig är
kunskapen om hanteringen av fisk i slorkök, t. ex. i skolorna. En angelägen
uppgift för en samordnande organisalion är att kompletlera den informalion i
dessa frågor som lämnas av regleringsföreningen Svensk fisk.

Givetvis
är det inte rationellt att bedriva en marknadsföring och distribution av fisk
som inte omfaltar både fiskad och odlad fisk. Alla möjligheter till samordning
av förädling och distribution mellan dessa delar av näringen bör sålunda tas
till vara. Detta krav bör ställas för att statligt stöd av det slag jag
tidigare har behandlat skall komma i fråga för förädling m. m. av odlad fisk
och skaldjur. Ytterligare rationaliseringseffekter bör kunna nås om
samordningen vidareutvecklas till grossisl- och detaljistledel. Elt inslag i
detla bör t.ex. kunna vara utnyttjande av ett gemensamt informationssystem om
den aktuella tillgången på fisk på marknaden och samarbete i fråga om
utveckling av förpacknings- och distributionssystemen. Med anledning av vad ett
par av remissinstansema har påpekat om konkurrensbegränsning m. m. vill jag
anföra att jag utgår från att vederbörande myndigheler liksom hittills följer
prissättningen på fisk och fiskprodukter.

Vad
slutligen gäller ansvaret för finansieringen av kostnaderna för administrationen
av en samordnad distribution och för marknadsföringen vill jag betona att den
givetvis bör ankomma på näringen. Om viss del av finansieringen skall ske inom
ramen för prisregleringen får bedömas i anslutning till de återkommande
överiäggningarna.

2.5
Särskilda frågor

2.5.1
Laxfisket Allmänna utgångspunkter

Lekbestånden
av lax i de outbyggda älvarna i landet har reducerats kraftigt. Minskningen är
kraftigast i fråga om östersjölaxen. 1 vissa älvar finns nu bara små rester av
de tidigare bestånden. 1 andra älvar har man kunnat konstatera en gradvis
minskande lekuppvandring och att tillgängliga lekområden är mycket glest
besatta med laxungar. I de utbyggda älvarna har laxodlingarna i vissa fall inte
kunnat få tillräckligt avelsmaterial för all uppfylla de krav på utsättning av
laxungar som har lagts fasl i vattendomar.

Prop.
1984/85:143 25

Insatserna för alt vidmakthålla laxfisket i Östersjön
genom odling och utsättning har varit framgångsrika. De har emellerlid
samtidigt lelt till en ökad belastning av nalurbeslånden som inle på samma sätl
som de odlade har förstärkts. En slor del av all beskattning av öslersjölax
sker nämligen på uppväxtområdena lill havs där de olika bestånden blandas och
där fiske dimensionerat efter de skilda beståndens bärighet inte är möjligl.
Också vid mynningarna lill de outbyggda älvarna sker ett betydande fiske efter
den naturreproducerande laxen.

Skälen för atl bevara en naturlig laxproduktion som bas
för odlingsverksamheten är starka. De olika laxstammarna har stora olikheler i
vandrings-beleende och tillväxlförhållanden. Förmodligen finns också andra
skillnader, t. ex. i vitalitet. Urvalel vid odlingsförfarande kan medföra att
vissa egenskaper som nu inle kan definieras försvagas eller förslärks. Riskerna
med detla är uppenbara. Beståndens motståndskraft mol sjukdomar av olika slag
och mol miljöförändringar kan tänkas försvagas. En reduklion av den genetiska
variabiliteten minskar också våra möjligheter atl i avels-arbelet finna
lämpliga laxstammar för konsumlionsfiskodling.

Även från strikt vetenskaplig synpunkl är del angeläget
atl bevara så många som möjligt av våra laxstammar. Angelägenheten atl skydda
kvarvarande naturreproducerande laxbestånd i ursprungsmiljön undersiryks av
alt laxreproduktionen i andra östersjöländer i slor utsträckning upprätthålls
på artificiell väg och är beroende av svenskt avelsmaterial om ett lämpligt
geninnehåll skall kunna behällas hos malerialel.

Mot denna bakgrund och med hänsyn till att laxen vandrar
över stora områden är del numera fiskeristyrelsen som med stöd av 5 §
fiskeriförordningen beslular om laxfiskets vård och bedrivande. Särskilda
bestämmelser har sålunda införts för kust- och älvfiskel efler lax. Del nu
akluella utredningsförslaget (Ds Jo 1984:5) om laxen och remissyttrandena över
del visar atl ytteriigare åtgärder behövs.

Jag anser att det är nödvändigt atl snarast vidta sädana
åtgärder som innebär all bestånden av naturreproducerande lax kan byggas upp
igen. Endast härigenom kan elt bra fiske efter lax säkras för framtiden. De
åtgärder som är aktuella är ytterligare restriktioner i fisket och andra
beslåndsfrämjande åtgärder. Den allmänna inriktning av åtgärderna som har
kommil till uttryck i belänkandet och som remissinstanserna i huvudsak
ansluter sig lill innebär att uppoffringar måsle göras av alla kalegorier
laxfiskare. Även jag anser att en sådan ulformning av åtgärderna är lämplig-Främst
minskningen av naturreproducerande lax har motiverat det internationella
havsforskningsrådel (ICES) att rekommendera en reduklion av de ärliga fångsterna
i Östersjön med 25-35%. Det har emellertid inte varil möjligl atl få till stånd
överenskommelser mellan strandslaterna om en största tilläten laxfångst och
dess fördelning. Detta har givetvis betydelse för möjligheterna att på ett
meningsfullt säll minska elt enskill lands

Prop.
1984/85:143 26

havsfiske efter lax. En ensidig svensk neddragning av
havsfisket efler lax har sålunda av remissinstanserna bedömts som i det
närmaste meningslös. Anledningen härtill är dels det svenska laxfiskets förhållandevis
låga andel av lolalfiskel i Östersjön, dels del förhållandet atl fiskei bl.a.
öster om Golland sker ulan någon som helsl reglering. Hur det svenska
yrkesfisket till havs inledningsvis i stället bör bidra till uppbyggnaden av
bestånden skall jag slrax återkomma till. För kust- och älvfiskets del bör i
huvudsak begränsningar i fisket av den typ som redan nu lillämpas med slöd av 5
§ fiskeriförordningen vara ändamålsenliga.

Enbart reglering av fisket löser som jag nyss nämnt inte
problemen med minskade laxbestånd. Beslåndsfrämjande åtgärder av annat slag är
också viktiga. De medverkar till att en reglering av fisket kan hållas pä en
nivä som är acceptabel för alla. De beståndsfrämjande ålgärder av annat slag
som främst bör komma i fråga är enligt utredningen dels ell mer effektivt
utnyttjande av det nuvarande utsättningsmaterialel, dels en utökning av de
områden som kan användas för laxens reproduktion och ett mer effektivt
utnyttjande av lekområdena. Ocksä forskning och undersökningsverksamhet bedöms
få stor betydelse för möjligheterna att bältre än nu bevara och pä ett lämpligt
sätt utnyttja laxen. Remissinstanserna har allmänt anslutit sig till
utredningens förslag i dessa delar. Även jag anser alt enbari administraliva
regleringar i fångstbegränsande syfte inte är tillräckliga. Genom mer aktiva
åtgärder för laxens uppväxt och genom en väl anpassad utsättning av laxungar
kompletteras begränsningarna på ett lämpligl sätt. Därigenom kan etl varierat
och livskraftigt laxbestånd åstadkommas till fromma för framtida laxfiske.

Jag gär nu över lill all närmare redovisa mina förslag i
laxfrågan. Till forskningsfrågorna ålerkommer jag särskili i del följande.

Laxfiskel i öppna havet

Min bedömning: Havsfisket efter lax behöver begränsas och
begränsningen omfatta alla östersjöländer. Pågående överiäggningar med övriga
nationer om en reglering måste intensifieras och avse såväl fisket i de
nalionella fiskezonerna som fisket på inlernationellt vatten. Några andra
begränsningar för havsfisket aktualiseras inte nu. Vid licensiering för
yrkesfiske behövs lills vidare en restriktiv inställning när del fiske som
avses bedrivas är bl.a. laxfiske. Fortsatta försök med fördröjd utsättning av
laxungar, s. k. delayed release, är angelägna.

Utredningens förslag: Utredningens förslag i denna del
innebär atl fisket från svensk sida i etl inledningsskede skall minskas genom
en redskapsbegränsning och en begränsning av antalet fiskande. Under tiden
skall nya metoder för utsättning av lax utvecklas och internationella överenskom-

Prop. 1984/85:143 27

melser om begränsning nås. Slulligen skall enligt
förslaget allt fiske efter lax utanför 12 nautiska mil från kusten förbjudas.

Remissinstanserna: Av de remissinstanser som har yttrat
sig över utredningens förslag lill begränsning av antalet fiskande och
fiskeredskap i ett inledningsskede avstyrker företrädarna för yrkesfisket och
husbehovsfisket förslagen. De förra avstyrker även förslagen till begränsning
i ett längre perspekliv. De allra flesta remissinstanserna är posiiiva till atl
utsättning av lax enligt delayed-release-metoden vidareutvecklas.

Skälen för min bedömning: Som jag har framhållit i del
föregående är del nödvändigl att vidta åtgärder för atl bevara den
naturreproducerande laxen. Vid del fiske som bedrivs till havs kan åtskillnad
inte göras mellan naturiigl reproducerad lax och lax som har fölls upp
artificiellt och sedan satts ut. Detta förhållande och det faktum alt laxfisket
är intensivt från alla länders sida gör alt begränsningar för havsfisket är
angelägna.

Mitt
anförande gäller i denna del i huvudsak förhållandena i Östersjön men i
tillämpliga delar även i övrigt. Även om jag är enig med utredningen om behovet
av begränsningar i havsfisket efter lax vill jag inte förorda en svensk,
ensidig begränsning. Sveriges andel av laxfisket lill havs kan beräknas uppgå
lill ca 18 %, vilket är väsenlligt mindre än vad som svarar mot vår andel av
fiskevattnen. Merparten av delta fiske sker i annan del av Östersjön än vår
egen fiskezon. Etl tillbakadragande från svensk sida skulle enligt min
bedömning enbari leda till all andra länders fiskande tar över. Etl agerande i
den riklningen tillgodoser således inle syflel med åtgärden. Det är mot den
bakgrunden jag i likhel med flera remissinslanser vill betona viklen av att vi snarast
når internationella överenskommelser om begränsning av laxfisket i Östersjön i
syfte atl återuppbygga de naturliga laxslammarna. På miu initiativ har
särskilda överiäggningar inletts i denna fråga. Mol denna bakgrund anserjag att
de omedelbara begränsningar för havsfisket som utredningen har föreslagit inte
bör komma lill stånd. Däremol bör vid prövning av fräga om yrkesfiskelicens
slor resiriktivitet tillämpas då den sökande har för avsikl alt fiska lax. Det
ankommer på fiskeristyrelsen atl utfärda de närmare bestämmelser härom som behövs.

Jämsides
med internationella överläggningar som syfiar lill gemensamma begränsningar
bör emellertid, som utredningen har föreslagil och de allra flesta
remissinstanserna har tillstyrkt, försöken med utsättning av lax enligt metoden
delayed release fortsätta. Denna innebär i det här sammanhanget i korthet atl
frisläppandet av odlad lax för utsättning sker senare än normall och frän andra
platser än f. n. Fisken släpps från nälkassar i havet nära kusten. Försök visar
atl laxen vid ålervandringen söker sig till ut-sältningsområdet. Delta ökar
äterfångslmöjligheterna väsenlligt och fisket till havs kan minska utan all
yrkesfiskets fångster totalt sett blir lidande.

Prop.
1984/85:143 28

Därvid kan vilda stammar restaureras och hållas på en
naturligt högre nivä. Fiskei kommer också i ökad utsträckning att kunna
bedrivas under sommarhalvåret eftersom det sker efler sädan lax som inte är
naturreproducerande och därigenom inle behöver skyddas för lekuppvandring i älvarna.
Kostnaderna för delta fiske kan också väntas bli lägre än för sedvanligt
havsfiske.

Denna lyp av laxutsältning kan sålunda direkt komma alt
gynna del svenska laxfisket och därmed ulgöra en god kompensation för de
begränsningar som internationella överenskommelser kan resultera i. Insatser
från svensk sida på detta område borde i del sammanhanget också kunna
intressera de övriga strandslaterna i Östersjön för motsvarande åtgärder. Med
hänsyn till mitt ställningstagande i det föregående i fräga om alla berörda
parters medverkan i åtgärder för att rädda laxen och till att jag i motsats
till utredningen inte förordar några redskapsbegränsningar m. m. för havsfisket
är det enligt min mening rimligl att yrkesfisket medverkar i finansieringen av
försöksverksamheten. Till den frågan återkommer jag i det följande.

Laxfisket vid kusten

Mitt förslag: Laxfiskel med fasta redskap på allmänl
vatten minskas genom en begränsning av tillståndsgivningen. På enskilt vatten
minskas fisket med fasta redskap genom säsongvisa fiskeförbud i de kustområden
där laxen lekvandrar. För fiske efter lax med rörliga redskap på allmänl och
enskill vatien lillämpas säsongvisa förbud. Genom alt i ökad utsträckning bilda
fiskevårdsområden skapas förutsällningar för andra fiskevårdande åtgärder.
Fiskådrans läge och syfte hävdas genom att den lämnas fri från redskap.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med mitt.
Utredningen föreslär också skärpta bestämmelser om straff vid brott mot
föreskrifter om fisket.

Utredningens förslag till reglering av kustfisket syftar
till atl etl tillräckligt antal lekmogna laxar skall nå lek- och
uppväxtområdena i älvarna. Detta skall uppnås genom en kombination av reglering
av fisket och andra beståndsfrämjande åtgärder. 1 fräga om de fasta redskapen
pä allmänt vatten föreslås en begränsning av anlalel. För molsvarande redskap
på enskill vatten föreslås i ett första skede en tidsbegränsning och i etl
senare en antalsbegränsning. Utredningen föreslår att denna övergäng skall underlättas
genom åtgärder för att påskynda bildande av fiskevärdsområden. Regleringen av
fiskei i övrigt föreslås ske som f. n.

Remissinstanserna: Utredningens förslag har fått ett i
huvudsak positivt bemötande.

Prop.
1984/85:143 29

Skälen för miU forslag: Kustfisket efter vandringsfisk
(lax, öring och ål) regleras med slöd av 5 § fiskeriförordningen. Beslut för de
skilda kust-sträckorna fattas av fiskeristyrelsen. De innehåller bestämmelser
om t. ex. fredningstider, fredningsområden, tillåtna fiskemetoder m. m. 1
frågor om fiske med fasta redskap på allmänl vatten beslular länsstyrelsen.

Del är
nödvändigl atl även i fortsättningen reglera kustfisket efter lax. En sådan
reglering bör tillsammans med övriga åtgärder som jag förordar leda till en
successivt ökad lillgång på lax och därmed möjligheter till ökat utbyte. De
förslag till åtgärder som utredningen har lämnat och som i slor utsträckning
tillämpas redan i dag finner jag väl avvägda. De bestämmelser som
fiskeristyrelsen har utfärdat om vandringsfisken ulgör en lämplig grund för den
fortsatta regleringen. 1 fråga om bl. a. fisket i Torne älv gäller särskilda
bestämmelser som har överenskommits med Finland. Jag har för avsikt all
aklualisera den frågan i anslulning till de överiäggningar jag nyss har nämnt.

Frågor om lillslånd all sälta ul fasla redskap i allmänt
vatien prövas av länsstyrelsen. Tillstånd får som huvudregel endast beviljas
fiskare för vilkas försörjning fisket är av väsentlig betydelse. Givetvis bör
tillstånden inte strida mot sådana föreskrifter eller riktlinjer som
fiskeristyrelsen beslular i egenskap av ansvarig myndighel för fiskevården i
landet. För atl säkerställa den begränsning av tillståndsgivningen som jag
föreslår bör fiskeristyrelsen utfärda rikllinjer för länsslyrelsens prövning.
Vad jag nu har förordat behöver inle regleras i författning.

Den tidsmässiga regleringen av fisket med fasta redskap på
enskilt vatten bör genomföras som förbud mol fiske företrädesvis vid laxfiskesäsongens
början och slut. Härigenom underlättas konlrollen av efterlevnaden av
bestämmelserna. Till frågan om finansieringen av konlrollen återkommer jag i
det följande. Nägon straffskärpning som ulredningen har föreslagil anserjag
inle vara behövlig. Nuvarande straffskala ger enligt min mening utrymme för
påföljder sorn bidrar till en god efterlevnad av beslämmelserna. De skärpta
regler om förverkande av fångst och redskap som irädde i kraft den I juli 1984
innebär dessutom atl den sammantagna reaktionen från samhällels sida kommer att
bli mer kännbar ån lidigare (se SFS 1984:371).

Jag anser i likhel med utredningen au fiskevårdsområden
bör bildas i ökad utsträckning. Härigenom skapas möjligheter atl för de olika
områdena faslslälla lillätel antal redskap och storieken på redskapen. Sådana
bestämmelser bör om det bedöms lämpligt kunna kompletlera eller ersätta den nu
tillämpade tidsmässiga regleringen. F. n. kan statsbidrag lämnas vid bildande
av fiskevårdsområde med normalt högst 50% och i särskilda fall med högst 70%.
Nägra ytterligare höjda bidragsprocent sä som ulredningen har föreslagil
anserjag inte nödvändiga. Om del är av särskild betydelse för vården av lax bör
bidrag kunna lämnas med högsl 70% av godkänd kostnad.

Enligt fiskelagen skall del finnas s. k. fiskådra i varje
gren i de sund och vattendrag där fisken har sin gång. Fiskådran skall finnas i
det djupaste valtnel och ulgöra en sjättedel av vattnets bredd. Fiskådran skall
lämnas fri från redskap som kan hindra fiskens gäng. Av utredningens förslag
och remissyttrandena framgår atl fiskådran ofla inte hävdas. Länsstyrelsen i
Stockholms län anför i sitt yttrande alt det skulle vara ett omfattande arbele
atl närmare fastställa fiskådran i etl antal vattendrag.

1 klargörande syfte vill jag påpeka atl något formellt
fastställande av fiskådra inle skall ske såvida inle en ändring är påkallad i
förhållande till grundregeln i fiskelagen. Jag vill emellerlid betona
nödvändigheten av att fiskådran hävdas genom alt den lämnas fri från redskap i
de fall del är särskilt angeläget med hänsyn lill laxens möjlighel all nå sina
lekområden. Särskilt viktigt är detla i områden som f. n. inle omfattas av
erforderiiga fiskevärdsbestämmelser av annal slag.

Älvfisket efter lax

Mitt förslag: Älvfisket begränsas så att lekvandringen
inte äventyras. Tidsbegränsning av fiskei skall kunna ske när det bedöms vara
nödvändigt. Fiskei med nät vid artificiella strömhinder (bocknälsfiske) förbjuds.

Utredningens förslag överensstämmer med mitl.

Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrai sig i
frågan lillslyrker ulredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Syflel med en reglering av
laxfiskel är som jag lidigare har framhållit atl säkerslälla alt tillräckligt
mycket lax när områdena för lek i älvarna. Den nuvarande regleringen av lax-
och öringsfisket i älvarna beslutas av fiskeristyrelsen. Bestämmelserna om
älvfisket omfattar bl.a. fredningstider, fiskemetoder och minimimått. Vad
utredningen har föreslagil har således redan börjat tillämpas. För egen del
anserjag att detta system bör lillämpas även i fortsättningen. Erfarenhelerna
hillills av dessa beslämmelser får utgöra grund för evenluella
detaljjusteringar. Frågan om fiskådrans betydelse har jag redan behandlat.

Beslåndsfrämjande ålgärder

Min bedömning: För alt skapa ytterligare
reproduklionsområden behöver åtgärder vidtas för all minska hindren för laxens
vandring och för att ställa i ordning lekbotlnar. Utsättningen av laxungar är
nödvändig även i fortsättningen. Utsättning enligt delayed-release-metoden bör
kunna ske i slörre utsträckning i älvarna.

Prop. 1984/85:143 31

Utredningens
förslag överensslämmer i huvudsak med milt.

Remissinstanserna:
De remissinslanser som har yttrat sig särskilt i frågan är posiiiva till
utredningens förslag.

Skälen
för min bedömning: Förbättrade förutsättningar för laxens nalurliga
reproduktion är nödvändiga som komplement lill andra åtgärder för bevarandet
av laxen. I likhet med utredningen och remissinslanserna anserjag alt fortsatta
ansträngningar måsle göras för alt minska antalet vandringshinder i älvarna
och för att förbättra eller utöka antalet lekplatser. Även i fortsättningen bör
det, som AMS har anfört, vara möjligt atl bedriva verksamhel av det här slaget
som beredskapsarbete. 1 vissa fall finns det även möjlighet att ulnyttja medel
som har avsatts enligt föreskrifter i vattendomar eller i anslulning till alt
flottleder har lagts ned. Förutsättningen för effektiva ålgärder anpassade
till behovel och lillgängliga resurser är en god planering av verksamheten. Den
bör bedrivas i fiskeristyrelsens regi.

Jag vill i detta
sammanhang erinra om atl regeringen i elt beslut nyligen beträffande Sikfors
kraftverk i Piteälven har föreskrivil sådana särskilda villkor för sökanden atl
älvens potentiella kapacitet för laxreproduktion skall kunna ulnyttjas.
Villkoren för tillståndet lill anläggande av kraftverket går i korthet ut på
atl sökanden skall anlägga och driva ett centralfiske, svara för upptransport
av lax och havsöring till de outnyttjade reproduk-lionsomrädena uppströms
Storforsen, bekosta konlroll av denna verksamhel saml under elt inledande
skede även bekosta odling och utsättning av rom och ungar av lax och havsöring.
Reproduktionsområdena uppströms Storforsen omfattar drygt I 300 ha eller 70 %
av de i utredningen angivna inte tidigare utnyttjade områdena. Detta medför en
avkaslningsökning av 130 lon lax om årel når lekområdenas hela kapacitet
utnyttjas.

När det gäller åtgärder i
form av utsättning av lax vill jag särskilt peka på de fördelar som kan komma
att vinnas genom användning av delayed-release-metoden. Den innebär som jag
tidigare har redovisat jämföri med traditionell utsättning att laxungar släpps
senare. Därigenom kommer de bl.a. au få en högre överlevnad vilkel givetvis är
förmånligl för laxfisket. Utsättning enligt denna metod i ell vattendrag kan
givetvis finansieras pä samma sätl som om det hade skett på traditionellt säll,
dvs. med t. ex. medel avsatta i enlighel med en vattendom.

Prop.
1984/85:143 32

2.5.2 Konsumtionsodling av fisk, skaldjur m. m.

Min bedömning: Utvecklingen av fisk- och skaldjursodlingen
måsle ske i planerade former där hänsyn tas lill marknaden för produkterna och
lill del traditionella yrkesfisket samt lill miljön. Som underlag för val av
plalser för denna verksamhel behövs planering, lämpligen inom ramen för
kommunernas fysiska planering. Nya former för fiskeripoliliskt slöd lill fisk-
och skaldjursodling behövs inle.

Utredningens förslag: Utredningens förslag i fräga om
planering av lokalisering av i frägavarande verksamhet överensslämmer med
milt. Utredningen har vidare uttalat atl systemen för yrkesfiskelicenser och
prisreglering inte bör omfalla fiskodling saml all en samordnad
fiskförsäljning bör kunna omfatta produkter även från denna näring.

Remissinstanserna: De remissinslanser som har yttrat sig i
frågan har ingen erinran mot vad utredningen har förordal.

Skälen för min bedömning: Konsumlionsodlingen av fisk- och
skaldjur röner ett allt starkare intresse i värt land. Är 1983 fanns del
sålunda ca 150 företag som odlade malfisk och musslor. Elva av dessa var
musselodlingar. Därtill fanns ytterligare ca 100 förelag varav ca 60 under
uppbyggnad och 40 med så liten produklion alt verksamhelen inle kan sägas ha
kommersiell betydelse. Den sammanlagda produktionen detta år var 3 300 lon
varav I 800 ton matfisk och 1 500 ton blämusslor. Av matfiskar dominerade
regnbågen. Det sammanlagda produktionsvärdet uppgick till 47 milj. kr. Drygl 30
milj. kr. härrörde från regnbågslax. Blåmusslorna svarade för 1,7 milj. kr.
Anläggningarna för malfiskodling är spridda över hela landet. Odlingen av
blåmusslor är koncentrerad lill Bohuslän.

Våren 1984 redovisades regeringens syn på verksamheten med
konsumtionsodling av fisk, skaldjur m.m. (prop. 1983/84: 10, bil. 5). Det
sades bl.a. att det finns gynnsamma förutsättningar för en ökad fisk- och skaldjursodling
i Sverige. Vi har förhållandevis god tillgång på vatten för odling, vi har
erfarenheter av fisk och fiskhantering och vi har goda kunskaper om behovel av
hänsynstagande till miljön.

1 sammanhanget aviserades även ett uppdrag till fiskeristyrelsen
all i samråd med berörda myndigheler och organisationer göra en karlläggning av
det slalliga slödet till fisk- och skaldjursodling och med utgångspunkt häri
föreslå önskvärda förändringar. Fiskeristyrelsen har redovisat sitt uppdrag och
därvid bl.a. anfört att nuvarande former för statligt ekonomiskl stöd är
tillfredsställande men att del behövs en övergripande planering av
verksamhelen. 1 elt samrådsytlrande har statens industriverk föreslagit att
ett formellt samråd med fiskeristyrelsen bör införas i länsstyrelsernas,
utvecklingsfondernas och induslriverkels beredning av slödären-

Prop. 1984/85:143 33

den
på detta område. Industriverket föreslår vidare att länsstyrelserna i de fall
fiskeristyrelsen avstyrker ett statligt stöd skall hänskjuta ärendel till
industriverket för slutlig prövning.

Den
hittillsvarande tillståndsprövningen och utredningens och fiskeristyrelsens
förslag visar klart all del saknas en övergripande planering för
konsumlionsodlingen av fisk och skaldjur m. m. Inte minst kommer del lill
ullryck i samband med beredningen av tillstånds- och stödärenden hos olika
myndigheter. Regeringen förordade i nyss nämnda proposition atl
fiskeristyrelsen skulle ges det övergripande ansvaret för denna verksamhet.
Detla framgår numera också av instruktionen för styrelsen. En mer övergripande
prognosverksamhel och planering är en förutsätining för alt onödig och kostsam
prövning enligt bl. a. miljöskyddslagen skall undvikas och för alt från bäde
förelagsekonomiska och samhällsekonomiska synpunkter felaktiga insatser inte
skall göras. Med hänsyn till fiskeristyrelsens totalansvar för den
traditionella fiskenäringen och mot bakgrund av all den fiskbiologiska prövning
som fiskeristyrelsen har att göra är helt avgörande för etl ärendes vidare
behandling bör styrelsen ha ansvaret för den övergripande planeringen på
området. Givetvis bör samråd ske med berörda myndigheler och organisalioner.
Jag ålerkommer härtill när jag i del följande presenterar mina förslag i fråga
om den statliga fiskeriadministrationen.

För
all bättre än hittills kunna avgöra frågor om lämplig lokalisering av odlingar
och om de åtgärder från miljöskyddssynpunkt som blir nödvändiga måste
inventeringen av vattnen påskyndas inom ramen för den fysiska planeringen.
Former för sådan inventering har prövats på olika håll i landel och vissa
kommuner har redan utrett vatlenanvändningsfrågor i sin fysiska planering.

1
likhet med fiskeristyrelsen anserjag alt del inte behövs fler former för
stafligt stöd till konsumtionsodling av fisk och skaldjur än de nuvarande
kompletterade med de ökade möjligheter all ge regionalpolitiskt stöd som chefen
för industridepartementet har tagit upp i sina förslag om regional utveckling
och utjämning (prop. 1984/85: 115). Behovel av fasta former för prövning av
stödärenden är enligt min mening stort. Det ankommer på regeringen att besluta
om de förändringar av handläggningsordningen som kan behövas, I denna fråga har
jag samrått med chefen för industridepartementet.

I sammanhanget vill jag erinra om de förenklingar som hittills har genomförts
i fråga om prövning enligt vattenlagen och miljöskyddslagen av verksamheter med
fisk- och skaldjursodling (jfr. prop. 1984/85:10, JoU 10, rskr 30). Jag har för
avsikt att i eU senare sammanhang återkomma till regeringen med förslag om
ytterligare förenklingar. Del gäller då anknylningen till fiskeristyrelsens
prövning av fiskbiologiska frågor. Min avsikl är ocksä att undersöka
möjligheterna till samordning med länsslyrelsens prövning enligt
strandskyddsbestämmelserna i naturvårdslagen. 3 Riksdagen 1984185. I saml. Nr
143

Prop. 1984/85:143 34

Till
forskning och utvecklingsverksamhet på fisk- och skaldjursodlingens område
återkommer jag strax.

2.5.3
Forskning och utvecklingsverksamhet

Min
bedömning: Del behövs elt samlat program för forskning och
ulvecklingsverksamhet på fiskets område. Forskning kring laxfisk måsle därvid
ägnas särskild uppmärksamhet. Arbelet med atl bevara nalurliga fiskbestånd och
dess gener skall fortsätta.

Utredningsförslagen:
1 utredningen Lax förordas ökad FoU rörande laxfisk både i havet och i älvar.
Fiskeristyrelsen har dessutom föreslagit ett särskilt program för bevarande av
gener hos laxfisk.

Remissinstanserna:
Remissinslanserna inslämmer i utredningens förslag om ökad forskning om
laxfisk. Laxforskningsinstiluiet efterlyser elt övergripande forskningsprogram
pä området.

Skälen
för min bedömning: 1 de utredningsförslag som ligger till grund för mina
överväganden finns inle nägon översiktlig behandling av FoU-verksamheten pä
fiskets område. Förslagen begränsar sig i huvudsak lill frägor kring laxfiske
samt till hur FoU-verksamheten inom den statliga fiskeri-myndigheten skall
organiseras. Till den senare frågan återkommer jag i det följande.

Allmänt
vill jag framhålla forskning och ulvecklingsverksamhet som betydelsefulla
inslag i fiskepolitiken. På detta område är i likhet med vad som gäller i
övrigt en fortlöpande kunskapsutveckling nödvändig.

FoU
pä fiskets område bedrivs inom en mängd olika forskningsinstitutioner och
finansieras pä skilda sätt. t.ex. via myndighetsanslag, högskoleanslag,
forskningsråd, insatser från näringslivel och med särskilda medel som har
utdömts i vatlenmål. Någon direkt samordning av verksamheten finns inte. Pä
fisk- och skaldjursodlingens område har efter mina förslag skogs- och
jordbrukets forskningsråd (SJFR) getts ett särskilt samordnande ansvar. SJFR;s
ansvarsområde gäller i huvudsak gmndforskning pä de areella näringarnas
områden. Mitt nyss nämnda förslag liksom mina förslag om kollektivt finansierad
forskning i årels budgetproposition tillför SJFR också vissa uppgifter i fråga
om tillämpad forskning. När det gäller tillämpad forskning och
utvecklingsverksamhet pä fiskets område har fiskeristyrelsen dock ett ullalat
ansvar. Verksamheten bedrivs bl.a. vid tre laboratorier och två
försöksanstalter. På konsumtionsodlingens område skall mer fillämpad forskning
i större utsträckning bedrivas vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

SJFR
har i uppgift att utarbela ett samlat program för FoU på konsumtionsodlingens
område. Delta görs i samarbete med bl.a. fiskeristyrelsen.

Prop. 1984/85:143 35

SLU
och naturvårdsverket. Motsvarande program för FoU i övrigl på fiskets område
finns inte. Della är enligt min mening en allvarlig brisl. Ulan en samordning
är risken stor för onödigt dubbelarbete eller för all angelägna
forskningsuppgifter får stå åt sidan anlingen för atl de inte har identifierats
eller för att resurser saknas.

De
begränsade ekonomiska resurser som rent allmänt står till statens och
näringslivets förfogande gör alt angelägna resursbehov i stor utsträckning
måsle tillgodoses genom omprioriteringar. Resursförstärkningar även inom högt
prioriterade forskningsområden måste i första hand ske genom omfördelningar av
befinlliga resurser. För att möjliggöra sädana omfördelningar på fiskets
område behövs ett samlat, övergripande program för FoU. Med hänsyn till den
ansvarsuppdelning som i huvudsak gäller f.n. bör ell sådant program utarbetas i
nära samarbete mellan SJFR och fiskeristyrelsen och efler samråd med övriga
berörda organ. Utgångspunkten för programmet bör vara att tillgängliga resurser
skall ulnyttjas så atl den samlade fiskenäringen ges så slort utbyte som
möjligt både på lång och korl sikl. Enligt min mening kommer etl program av
detta slag tillsammans med en bältre organisationsutformning inom
fiskeristyrelsen atl kunna siärka grundforskningen och förbättra den tillämpade
forskningen och utvecklingsverksamheten. Därmed främjas en långsiktig
hushållning med fiskbestånden och en rationell och för landet givande
fiskenäring. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen till den frågan i
annat sammanhang.

Vad
särskilt gäller frågan om FoU om laxfisk vill jag anföra följande.

Ulredningen har förordat
forlsalta studier av laxbeslåndens utveckling och genetiska studier för att bl.
a. identifiera olika laxpopulationer. Vidare förordas ytterligare studier av
östersjölaxens biologi. För egen del anser jag au sludier av detla slag är
viktiga inslag i de samlade ansträngningarna atl rädda den naturreproducerande
laxen och utveckla laxfiskel. Hänsyn härtill bör tas vid utformningen av del av
mig nyss förordade övergripande programmet för FoU pä fiskets område.
Finansieringen av programmet och av utformningen av det bör kunna ske inom
tillgängliga resursramar och med hjälp av avgiftsmedel som har tagits ut med
stöd av vattenlagen.

Jag
har i det föregående redovisal behovel av att skydda den naturreproducerande
laxen. Men det finns ocksä andra fiskarter som av samma eller andra skäl kan
behöva skyddas och vårdas för framliden. Som exempel på de förra kan jag nämna
vissa arter av öring. Bland de senare finns t. ex. mal vars skyddsvärde mer
betingas av vetenskapliga och etiska skäl. Fiskeristyrelsen har på regeringens
uppdrag utrett frågan om säkerställande av de svenska fiskbeståndens genetiska
resurser. Utredningen finns redovisad i en rapporl och förslagen framgår av
bilaga 7 lill detta ärende. Förslagen är av olika karaktär och innebär bl. a.
adminislrativa regleringar, forskning och forlsall ulredning.

Enligt
min mening utgör rapporten ell vikligt led i strävan att bevara etl allsidigt
sammansatt och naturligt svenskt fiskbestånd. En del av de åtgär-

Prop.
1984/85:143 36

der i fråga om laxfisk som jag har förordal i del
föregående kan sägas vara inslag i detla arbele. Det gäller inte bara ålgärder
i vattendrag och vid kuster utan ocksä vad jag har förordat om internationella
överliiggningar. Ytterligare åtgärder för att bevara naturreproducerande fisk
och dess gener bör vidias efler hand som det är lämpligl. För svensk del är det
naturligt atl fiskeristyrelsen har ansvaret härför. Den nya organisation jag
föreslår i det följande bör vara väl lämpad härtör. Stor betydelse i sammanhanget
har ocksä del forsknings- och utvecklingsprogram som jag har förordat i det
föregående. Bevarandet av naturiiga anrika fiskbestånd har ju inte bara ett
egeninlresse ulan är av stort värde även för fiskenåringen, bäde på kort och
lång sikt. Som jag nyss antydde är bevarandet av olika fiskarter och deras
gener en fräga med internationellt stark anknytning. Nordiskt samarbete på det
s. k. genbanksomrädet är sålunda aktualiserat i likhel med vad som gäller för
jordbruks- och trädgårdsväxter och för husdjur. Del är enligt min mening
angeläget alt del internordiska intresset tillgodoses även när del gäller fisk.
Jag bedömer arbelel inom ramen för en nordisk genbank som grundläggande i detta
sammanhang.

1 likhet med den forskning m. m. som jag har behandlat i
det föregående måsle arbelet i övrigt med alt bevara fiskbestånd finansieras
inom ramen för tolall tillgängliga resurser. Om ett samlat grepp tas i frågan
på det säll jag har redovisal nyss kommer detia enligt min mening också att
vara möjligt.

2.5.4 Prisreglering påjisk under budgetåret 1985/86

Jag har i del föregående (avsnitt 2.4.5) redovisal mina
överväganden allmänl om prisregleringen på fisk. Jag har nu för avsikt att ta
upp frågan om regleringens närmare utformning för nästa budgetår. 1 fråga om
fiskels väntade förutsättningar vad gäller fångster, avsättning m.m. hänvisar
jag till min redogörelse i del föregående (avsnitt 2.3).

Jordbruksnämndens förslag om regleringen av priserna på
fisk m. m. under budgetåret 1985/86 har biträtts av fiskels
förhandlingsdelegation och konsumentdelegationen. Av förslaget som finns i bilaga
10 lill delta protokoll framgår bl. a. följande.

De beräkningar som jordbruksnämnden har gjort i fräga om
inkomslerna av yrkesfiske år 1983 visar att sillfisket och det s. k. fiskfisket
var de mesl betydelsefulla och lönsamma fiskena på västkusten. På sydkusten
gäller detla förhållande för kombinationsfisket efter sill och torsk. På
ostkusten betyder strömmingsfisket mest. Detta fiske är det enda på ostkusten
som ligger på samma lönsamhetsnivå som fisket på andra kuslsträckor. Sett över
en treårsperiod har den av jordbruksnämnden kalkylerade neuoinkomsten för
fiskare ökat med mellan 25 och 35%. För sillfisket på oslkusten har nettot
dock ökat med ca 80%. I absolula lal är inkomsterna för västkustens fiskare de
högsta, följl av sydkustens och ostkustens. Huvuddelen av prisUlläggen går
till sillfisket på västkusten.

Prop.
1984/85:143 37

Pristilläggens andel av den kalkylerade nettoinkomsten har
ulom för sillfiskarena minskal sedan är 1982. För sillfiskarena var andelen år
1983 större än 25 %. För fiskfisket på syd- och ostkusten spelade pristilläggen
cn obetydlig roll. För kombinalionsfiskarena på syd- och västkusten har
pristilläggens andel minskat med 10 procenlenheler lill drygt 15% av
kalkylneltot.

Det lolala pristilläggsbeloppel år 1983/84 var för
normprissatta fiskslag 52.7 milj. kr., varav 88% betalades ut för
sill/slrömming. Behållningen i Svensk fisks konjunkturuijämningsfond var 66,4
milj. kr. den I juli 1984, en ökning med 9 milj. kr. sedan året före.
Molsvarande belopp för jordbruksnämndens prisregleringskassa var 57,7 milj.
kr. resp. 15,4 milj. kr. Prisregleringsavgiften beräknas tillföra kassan ca 60
milj. kr. Ränleintäk-terna på medlen i konjunkturuljämninpsfonden och
prisregleringskassan uppgår lill sammanlagl drygl 10 milj. kr. Exporlavgiften
regleringsäret 1983/84 på viss sötvaltensfisk och ål gav kassan ca 1,2 milj.
kr. De sammanlagda lillgångarna under innevarande är uppgår till ca 197 milj.
kr.

De sammanlagda kostnaderna för prisregleringen under
innevarande regleringsår beräknades ursprungligen lill mellan 82 och 86 milj.
kr. Preliminära uppgifter visar nu att kostnaderna troligen blir högre bl.a.
därför att sillpriserna har fallit kraftigt. Sammanlagt beräknas nu kostnaderna
för prisregleringen för regleringsåret 1984/85 till ca 100 milj. kr.
Behållningen i jordbruksnämndens prisregleringskassa och Svensk fisks
konjunkturutjämningsfond skulle därmed komma atl uppgå till sammanlagt ca 95
milj. kr. vid regleringsårels utgång. Härtill kommer ca 70 milj. kr. i intäkter
inkl. ränteintäkter under regleringsäret 1985/86. Sammanlagl skulle då 165
milj. kr. stå till prisregleringens förfogande under regleringsäret 1985/86.

Som utgångspunkt för jordbruksnämndens förslag till
normpriser har nämnden hafl normpriserna för innevarande regleringsår. Dessa
har räknats upp med hänsyn lill bl. a. kostnadsutvecklingen för
produktionsmedel under perioden december 1983-december 1984 och
löneutvecklingen för de slora lönekollektiven enligt 1984 års löneavtal. Avdrag
har även gjorts för rationaliseringsvinst.

Koslnaderna för den kollekliva trygghetsförsäkringen inom
yrkesfisket beräknas för 1985/86 öka med 1 milj.kr. Ökningen föresläs
finansierad genom elt avdrag av 1 öre per kg från samtliga normpriser.

För atl slimulera torskfiskel under perioden juli-december
1985 föreslås för denna tid i likhel med förra årel en större uppräkning av
normpri-sel. Bl.a. för alt stimulera fiskei efler s.k. brislfisk har
tyngdpunkten i förslaget lill uppräkning av normpriserna lagts vid de s. k.
övriggmpperna, dvs. främst viktigare slag av annan torskfisk och plattfisk. För
dessa föreslås sålunda normpriserna uppräknade med 5,6%. För sill föreslås en
uppräkning med ca 2%. Förslagen framgår i detalj av nämndens skrivelse.

För regleringsåret 1984/85 har normkvantitet fastställts
endast för sill/ strömming. Den uppgår lill 80000 lon. Jordbruksnämnden har
bedömt att

Prop.
1984/85:143 38

efterfrågan på svenskfångad sill inte kommer att
förbättras under det kommande regleringsåret bl.a. beroende pä att sillfisket i
Nordsjön ökar. Nämnden föreslår därför att normkvantileten för sill/strömming
för regleringsåret 1985/86 sänks lill 76000 lon. Eflersom fångsterna av torsk
är för små i förhållande till efterfrågan är en ökning av torskfisket i linje
med de fiskeripolitiska målen. Ett ökat torskfiske bör enligt nämnden på sikt
förbättra fiskets inkomster ulan att konsumentpriserna behöver sliga. Mot
bakgrund härav och av förslagel om en sänkt normkvanlilet för sill/strömming
föreslås inte någon normkvantitet för torsk för regleringsäret 1985/86. Under
innevarande regleringsår utgår pristillägg med 65% av skillnaden mellan
normpris och jämförelsepris för sill/strömming, med 75% för torsk och med 80%
för övriga normprissatta fiskslag. Nämnden föreslår för näsla regleringsär att
de sammanlagda koslnaderna för pristillägg på sill maximeras lill 57 milj. kr.
För torsk föresläs atl pristillägg inle skall ulbelalas om del skulle
understiga 13 öre per kg. I övrigt föresläs oförändrade grunder för beräkning
av pristillägg.

Under innevarande regleringsår får överskottspriset för
torsk ulgöra högsl 70% av lagstapriset och för övriga normprissatta fiskslag,
med undantag för sill/slrömming, högsl 80%. För sill/strömming fastställs
överskottspriserna bl.a. så alt etl exlra stöd utgår för de mindre storlekarna.
Vidare får överskott av de tre minsta storlekarna avsättas endast som djurföda
eller för framställning av fiskmjöl. Nämnden föreslår oförändrade regler för
1985/86. Det sammanlagda beloppet för överskollshan-teringen föreslås begränsal
lill 7 milj. kr. för näsla regleringsår. Vidare föreslås att jordbruksnämnden
bemyndigas medge att Svensk fisk fär ta i anspråk yllerligare medel för
överskotlshanteringen om nämnda belopp inte räcker lill.

Under innevarande regleringsår finns ett särskilt stöd i
form av regionalt fraktstöd lill fiskare bosatta på norra oslkusten (Uppsala
län och norrut). Stödet betalas ut direkt till fiskaren för all landad
strömming och torsk som är avsedd som människoföda och levereras till köpare på
norra ostkusten. Stödet utgår med högst 20 öre per kg och är begränsat lill
sammanlagl 850000 kr. Nämnden föreslär att sådant stöd får lämnas även under
regleringsäret 1985/86. Stödbeloppet föreslås till sammanlagt högst 850000
kr., motsvarande högst 30 öre per kg landad strömming eller torsk.

Särskilda pristillägg lämnas för de viktigaste slagen av
sötvaltensfisk, nämligen 1,70 kr. per kg för gädda, gös och sik och 1,25 kr.
per kg för abborre, lake och siklöja. Nämnden föreslår att pristilläggen räknas
upp till 1,80 resp. 1,35 kr. per kg. Vidare föreslås ett fraklstöd av
sammanlagt högst 20000 kr. för Iransporl av ogräsfisk från insjöarna till
fiskmjölsfabriken pä Ängholmen. Fraklslödel har betydelse för fiskevården.

Även för vissa andra fiskslag ges stöd i form av elt fast
pristillägg. För råräka lämnas under innevarande regleringsår elt fasl
pristillägg om 1,75 kr. per kg. Nämnden föreslår alt pristillägget för nästa
regleringsår höjs till

Prop.
1984/85:143 39

1,85
kr. per kg. För makrill föreslås en ändring från 70 öre per kg till 75 öre per
kg och i övrigl oförändrai stödsystem. För slorbackelånga föreslås atl de fasla
prislilläggen som f. n. uppgår lill 2,00 kr. per kg för långa ulan huvud och
1,70 kr. per kg för långa med huvud räknas upp till 2,10 kr. per kg resp. 1,80 kr.
per kg. För all stimulera lill ökal räkfiske föreslås ell fast pristillägg om 2
kr. per kg för kokräka i stället för som hillills ell normpris.

Jordbruksnämnden
beräknar den föreslagna prisregleringens kostnader till sammanlagl ca 103 milj.
kr. Härav hänför sig ca 80 milj. kr. lill pristilläggen. Kostnaderna för
försäkringen beräknas till 5,4 milj. kr. och kostnaderna för Svensk fisks
överskollshanlering fill 7 milj. kr. För utsättning av laxfisk, ål och hummer
föresläs 2315000 kr. Jordbruksnämndens kostnader för uppbörd och kontroll av
prisregleringsavgiften beräknas till 0,5 milj. kr. och kostnaderna för Svensk
fisks administration och upplysningsverksamhet till 7,4 milj. kr.

I
fråga om prisregleringens finansiering föreslår nämnden följande. Medlen i
prisregleringskassan för fisk bör läcka 75 milj. kr. av koslnaderna för den
löpande regleringen samt kostnaderna för trygghetsförsäkringen, för
utplantering av fisk och för jordbruksnämndens uppbörd och kontroll.
Kostnaderna för överskottshanteringen och det särskilda slödet bör läckas med
medel frän Svensk fisks konjunkturuijämningsfond. De kostnader för
pristilläggen som överstiger 75 milj. kr. saml de kostnader för föreningens
administration m. m. som översiiger ränteintäkterna i fonden bör ock.så täckas
med medel från konjunkturutjämningsfonden.

Inkomsterna i
prisregleringskassan beräknas av jordbruksnämnden för nästa regleringsår till
ca 67 milj. kr. inkl. ränteintäkter. Ränteintäkterna i
konjunkturuljämningsfonden beräknas till ca 6 milj. kr. Med nyssnämnda förslag
lill finansiering behövs ca 83 milj. kr. ur jordbruksnämndens prisregleringskassa,
vilket är 17 milj. kr. mer än intäkterna i kassan. Behållningen i kassan
skulle därmed komma alt uppgä till ca 41 milj. kr. per den I juli 1986. Ur
Svensk fisks konjunkturutjämningsfond skulle behöva tas i anspråk ca 14,5 milj.
kr. ulöver räntan på medlen i fonden. Behållningen i fonden per den 1 juli 1986
skulle därmed komma att uppgå till ca 26 milj. kr. och sammanlagt disponibla
lillgångar lill ca 67 milj. kr. Härtill kommer intäkter för regleringsåret
1986/87 om sammanlagt 68 milj. kr. i form av prisregleringsavgifter och ränior.

Föregen
del kan jag biträda jordbruksnämndens förslag till prisreglering på fisk under
budgetåret 1985/86. Jag föreslår således atl prisregleringen utformas på det
sätt jag har redogjort för i det föregående och att de av nämnden föreslagna
normpriserna och den föreslagna normkvantileten fastställs. Jag vill i
sammanhanget särskilt peka på atl förslagel i linje med gällande fiskeripolitiska
riktlinjer och i enlighet med regeringens uppdrag har utformats så att
regleringen i större utsträckning skall stimulera till fiske av sädan fisk som
kan fä en lönsam avsättning.

Prop.
1984/85:143 40

Jordbruksnämnden bör bemyndigas alt belala ul 75 milj. kr.
lill Svensk fisk för kostnaderna för pristillägg under tiden den I juli
1985-den 30 juni 1986 samt att begränsa kostnaderna för pristillägg på sill
till sammanlagt högst 57 milj. kr. Vidare bör nämnden bemyndigas att föreskriva
alt pristillägget för torsk inte skall belalas ut om det för viss
ulbetalningspe-riod skulle understiga 13 öre per kg. Nämnden bör också
bemyndigas alt medge atl de fasta pristillägg som jag har redovisat i del
föregående får utgå på sötvaltensfisk, kokräka, råräka, makrill och
slorbackelånga. Regionall fraklstöd bör få lämnas med högst 850000 kr. och
fraktstöd för s.k. ogräsfisk från insjöarna med högst 20000 kr. Nämnden bör få
beslula om de närmare beslämmelser som skall gälla för fraktstöden.
Överskotlspri-serna bör fastställas som f.n. Svensk fisk bör få besluta om
avsättningen av överskotten för olika ändamål.

Vid särskilda behov bör Svensk fisk liksom hittills få
disponera högst en fjärdedel av behållningen i konjunkturuljämningsfonden för
den löpande verksamheten. Jordbruksnämnden bör därulöver få medge att mer än en
fjärdedel av fonden får förbrukas. Nämnden bör vidare bl. a. få medge all
Svensk fisk får la i anspråk medel ur konjunkturuljämningsfonden ulöver det
föreslagna beloppet för överskottshanteringen. Fondens behållning bör dock inle
utan regeringens särskilda medgivande få underskrida 10 milj. kr. Medel som
anslagits ur prisregleringskassan för fisk till prisregleringen och som inte
tas i anspråk under perioden bör tillföras Svensk fisks konjunkturuijämningsfond
.

Till prisregleringskassan för fisk bör liksom under
innevarande år föras högst I milj. kr. av de fettvamavgifter som tas ut vid
härdning av sillolja av inhemsk råvara, med avdrag för vad som beräknas
restitueras vid exporl. Av medlen i prisregleringskassan bör 5,4 milj. kr.
avsättas för att täcka koslnaderna för trygghetsförsäkringen för fisket och 2
315000 kr. för utsättning av laxfisk, ål och hummer. Den närmare användningen
av medlen härför bör liksom hittills beslutas av regeringen efler förslag av
fiskeristyrelsen. Vidare bör i enlighet med vad jag har anförl i del
föregående (avsniU 2.5.1) 1 100000 kr. avsätlas för fortsatt försöksverksamhel
med fördröjd utsättning av lax i havet. Den närmare användningen av dessa medel
bör beslutas av fiskeristyrelsen.

Medel ur prisregleringskassan för fisk bör även under
nästa budgelår få användas för andra ändamål om regeringen anser det påkallat
vid akuta svårigheter inom fisket.

2.6 Den statliga fiskeriadministrationen

2.6./ Allmänna utgångspunkter

Jag har i det föregående redovisat att förhållandena för
svenskt fiske har förändrats starkt under senare år. Havsfiskels begränsning
genom havens uppdelning mellan olika nationer släller sålunda krav på
hushållning med

Prop.
1984/85:143 41

fiskbestånden.
Denna hushållning leder till förändringar i tillgången på olika fiskslag och
därmed lill krav på anpassning av fisket. Härtill kommer regleringar pä det
handelspolitiska området. För Sveriges del kan den internationella utvecklingen
sägas ha lell till minskat handlingsutrymme för havsfisket och kustfisket.
Samtidigt har det skett en slark utveckling av frilidsfisket. Allt fler
människor i vårt land ägnar sig ät denna rekreationsform. Den ökade omsorgen
om våra vatten genom krav på rening av utsläpp m. m. har förbältrat
fömtsättningarna för sportfisket och har ocksä varil positiv för insjöfisket.
Andra påtagliga förändringar är del kraftigt ökande intresset för
konsumtionsodling av musslor och fisk och den minskade omfattningen av
vattenkraftutbyggnad.

Vad jag nu har redovisat
är av väsentlig betydelse för den statliga fiskeriadministrationens verksamhel.
Den senaste mer genomgripande översynen av dess uppgifier och organisation
beslutades för närmare tio år sedan (prop. 1975/76:130, JoU 39, rskr 317). Den betecknades
i vissa delar som provisorisk. Sedan dess har olika delgenomgångar skett i
syfte att bältre anpassa organisationen lill utvecklingen. En totalöversyn
redovisas i betänkandet (Ds Jo 1984:7) Fiskeriadministrationen. Belänkandet har
remissbehandlats och därvid allmänt sett fått ett posilivi bemötande.

För
egen del anserjag att del nu är nödvändigl att skapa en modern och effektiv
slatlig fiskeriadminislration. Del förslag lill översyn av organisationen som
nu har lämnals är enligt min mening väl ägnal att tjäna som utgångspunkt för en
omorganisation. Särskilt angelägel är del att fä till stånd en organisation
vars detaljutformning inte regleras av statsmakterna. Därmed skapas bättre
förutsättningar för successiv anpassning lill förändringar och ökade
möjligheter att delegera arbetsuppgifter. Samtidigt måste det framhållas att
del statsfinansiella lägel inte medger att ytteriigare ekonomiska resurser
tillförs organisationen över statsbudgeten. En omorganisation bör således ske
i huvudsak inom ramen för befintliga resurser. Det underlättas bl. a. om den
regionala organisationen sä som utredningen har föreslagil förenklas genom atl
fiskeriinlendentorganisalionen avvecklas.

2.6.2
Fiskeristyrelsen Uppgifter

Mitt
förslag: Fiskeristyrelsen skall tillsammans med fiskenämnderna verka för en
ändamålsenlig utveckling av den svenska fiskenäringen och fiskevärden i
enlighet med den av statsmakterna fastlagda politiken. I fiskeristyrelsen
inordnas de uppgifter som åvilar fiskeriintendenterna, fiskeriingenjören saml
fiskodlings- och fiskeriförsöksanstalterna. Den hydrografiska verksamhelen
överförs lill SMHI.

Prop.
1984/85:143 42

Utredningen har i fråga om fiskeristyrelsens uppgifter i
slort inle föreslagit andra förändringar än att den hydrografiska verksamheten
överflyttas till Sveriges meteorologiska och hydrologiska inslitul (SMHI) saml
att fiske-riintendenlorganisationens och fiskeriingenjörens uppgifter tillförs
fiskeristyrelsen och atl statens fiskodlings- och fiskeriförsöksanstalter
inordnas i styrelsen.

Remissinstanserna har i huvudsak ingen erinran mot
förslaget rörande intendenterna, ingenjören och anstalterna. Tre länsstyrelser
och SACO/SR motsätter sig dock en avveckling av intendentorganisationen och
statskontoret ifrågasätter om inte forskningsverksamheten bör ha en annan
huvudman. Remissutfallet är blandat i fråga om förslaget till flyttning av den
hydrografiska verksamhelen.

Skälen för mitt förslag: Den statliga
fiskeriadministrationens grundläggande uppgift är att omsätta den slatliga
politiken på fiskets område och följa fiskenäringens utveckling. Häri ryms
uppgiftfer rörande inte enbart yrkesfisket ulan också fritidsfiske, fisk- och
skaldjursodling m.m., fiskevård saml beredning av fisk och vissa frågor om
marknadsföring av fisk. Fiskeristyrelsen är central förvaltningsmyndighet i
ärenden som rör dessa frågor i den utsträckning sådana inte ankommer på någon
annan myndighet. Som exempel på det senare vill jag nämna prisregleringen på
fiskets område som handhas av statens jordbruksnämnd.

Utredningens förslag atl i själva fiskeristyrelsen inordna
de uppgifter som åvilar fiskeriintendenterna, fiskeriingenjören saml
fiskodlings- och fiskeriförsöksanstalterna finner jag väl avvägt. Härigenom
skapas förutsättningar för en enhetligare, smidigare och mer slagkraftig
organisation. Den krilik som har framförts av nägra fä remissinstanser mot
dessa förslag finner jag inte bärande.

Vad gäller den hydrografiska verksamheten vill jag anföra
följande. Den fiskeribiologiskt hydrografiska verksamheten är en viktig
förulsättning för de uppskattningar av fiskbeståndens storlek och utveckling
som ligger till grund för anpassning av fiskets omfattning, bl.a. genom
internationella överenskommelser. En stor del äv den hydrografiska verksamhelen
som bedrivs av fiskeristyrelsens hydrografiska laboratorium är emellertid av
sådan mer allmän karaktär som kännetecknar SMHLs verksamhel på områdel. Della
saml SMHLs förhållandevis stora resurser på området både för löpande verksamhet
och för utvecklingsarbete talar för alt utredningens förslag i denna del
genomförs. Jag föreslär alltså all fiskeristyrelsens hydrografiska
laboratorium avvecklas och att SMHI får ansvaret för dess verksamhel och
övertar dess personal. En vikfig förutsättning härför är att SMHI åläggs alt i
fortsältningen ställa hydrografiska data lill fiskerislyrelsens förfogande i
en omfattning som minst svarar mot den nuvarande verksamhelen vid laboratoriet.
Med denna ordning kan en väsentlig ratio-

Prop. 1984/85:143 43

nalisering
ske av den samlade svenska hydrografiska verksamheten. Jag har i denna fråga
samrätt med chefen för kommunikationsdepartementet. Vad jag har förordat om
förändringen av den lokala organisationen innebär bl.a. att
intendentorganisationens uppgifl att som sakkunnig på del fiskeribiologiska
området tillhandagå domstolar och andra myndigheler i fortsättningen kommer
all åvila fiskeristyrelsen. Della föranleder en mindre ändring i 41 § lagen
(1950:596) om rätt till fiske. 1 sammanhanget bör i klargörande syfte även
beleckningen på vissa Ijänstemän ändras i 39 § samma lag och i 18 kap. 7§
vallenlagen (1983:291).

Organisalion

Mitt
förslag: Fiskerislyrelsens organisation skall tills vidare bestå av fyra
huvudenheter, nämligen en administrativ enhet, en enhet för yrkesfiske och
fiskodling m.m., en enhet för frilidsfiske och fiskevård samt en enhet för
undersökningar och utvecklingsverksamhet.

Utredningens
förslag överensslämmer i väsentliga delar med mitt. Skillnaderna i detaljer
framgår av mina skäl.

Remissinstanserna
tillstyrker i huvudsak utredningens förslag. Ett par anser alt den av
utredningen föreslagna enheten för forskning och undersökning blir alltför
stor personalmässigt sett. I övrigt avser synpunklerna i allmänhel detaljer.

Skälen
för mitt förslag: Vad först gäller fiskeristyrelsens indelning i huvudenheter
finner jag utredningens förslag i huvudsak ändamålsenligt. En utgångspunkt för
indelningen bör vara att samla uppgifter som hör nära samman samtidigt som
omfattningen av arbetsuppgifterna blir någorlunda jämnt fördelade mellan de
strategiska enheterna. Mot denna bakgrund bör det tills vidare finnas fyra
huvudenheter, nämligen en administrativ enhel, en enhet för yrkesfiske och
fiskodling m.m., en för frilidsfiske och fiskevård och en för undersökningar
och utvecklingsverksamhel. Därtill bör del om regeringen eller fiskeristyrelsen
så finner lämpligt inrällas stabsorgan eller rådgivande gmpper. Del ankommer på
regeringen eller efter regeringens bemyndigande fiskeristyrelsen atl besluta
om arbetsuppgifternas fördelning inom enheterna. För riksdagens orientering
vill jag nämna följande härom.

Till
den administrativa enheten bör höra personal- och ekonomiadmini-straliva
frågor, juridiska frågor, utbildningsfrågor och intern informalion, ADB-frågor
och frägor om adminislraliv rationalisering. Enhelen bör vidare svara för
samordningen av verksamhetsplaneringen. Jag vill särskilt betona enhetens
betydelse för det praktiska genomförandet av omorganisationen.

Prop. 1984/85:143 44

Till
enheten för yrkesfiske och fiskodling m. m. bör föras alla näringsfrågor som
rör yrkesfisket, konsumlionsodlingen av fisk och skaldjur m. m.,
vidareförädling och marknadsföring saml verksamhet med lång- och kortsiktiga
prognoser för dessa. Fiskeristyrelsens förslag i särskild ordning om en kommitté
för planering av vattenbruk finner jag ingen anledning atl behandla särskilt.
Även bislåndsfrågor med anknytning lill yrkesfisket m. m. bör handläggas inom
enheten.

Arbetsuppgifter
för enhelen för fritidsfiske och fiskevård blir bl.a. alt bevaka frägor i
ärenden enligt miljöskyddslagen och vattenlagen och handlägga frågor om
planering av bevarande och utnyttjande av vattnen för fiske, allt i enlighet
med ulredningens förslag som inte har mött någon kritik från remissinslanserna.
Arbetsuppgifterna blir av samma karakiär som uppgiflerna för den nuvarande
intendeniorganisationen vars resurser i huvudsak bör föras hit. Dessa för
enheten nya resurser, som i huvudsak bör kunna vara regionalt fördelade, bör
kunna utnyttjas för vaitenplane-ringsuppgifter åt fiskenämnderna samt för
uppdrag ål kommuner, länsstyrelser och andra. Uppdragsverksamheten bör vara
självbärande. Frägor som har handlagts av den nuvarande fiskeriingenjören bör
tillföras enheten. Denna organisatoriska lösning som skiljer sig frän
utredningens bör skapa en bättre balans storleksmässigt mellan enheterna. De
bislåndsfrågor som avser enhetens område bör föras hit.

Den
nya enheten för undersökningar och ulvecklingsverksamhet bör planera och
samordna all verksamhet på detta område inom styrelsen. I fräga om
gmndforskning bör styrelsen liksom hittills kunna medverka genom finansiering
av forskningsprojekt inom högskolor m. m. Till enheten bör föras
havsfiskelaboratoriel som en underenhet samt sötvatlensla-boratoriet,
fiskeriförsöksanstalten och fiskodlingsanstallen som en underenhet. Dessulom
bör fiskeriundersökningsfarlygets verksamhet föras hil. Denna organisation som
något skiljer sig från vad utredningen har förordat hänger samman med vad jag
har redovisat om enheten för fritidsfiske och fiskevård.

Utredningens
förslag om en omlokalisering till Kariskrona av havsfiskelaboratoriet i
Lysekil har fått ett i huvudsak negativt bemötande av remissinstanserna. Också
andra lokaliseringsorter förutom den nuvarande har förordats av remissinstanser
och pä annat sätt. Min samlade bedömning av vad som sålunda har framförts i
frågan leder till alt jag inte aktualiserar frågan om en omlokalisering av
havsfiskelaboratoriel. Jag avser atl senare återkomma till regeringen i fråga
om laboratoriet.

Den
organisation jag nu har förordat kräver inte, vilkel utredningen har förordal,
en särskild planeringsenhet. Enligt min mening bör som jag nyss har förordal
verksamhetsplaneringen handhas av den adminislraliva enheten. Den
prognosverksamhet som rör olika sektorer säsom yrkesfiske, konsumtionsodling av
fisk, fritidsfiske och fiskevård bör ankomma pä resp. enhet och om sä befinns
lämpligl kunna bedrivas i projektform med deltagare också frän andra än den
närmast ansvariga enhelen.

Prop.
1984/85:143 45

För att fiskeristyrelsen på ett smidigt sätt skall kunna
tillgodogöra sig erfarenheler inom forskning, organisationer, näringslivet m.m.
bör del på olika områden kunna inrättas rådgivande organ. Så t.ex. bör del för
undersöknings- och utvecklingsenhetens stöd kunna inrättas en grupp med
representanter för forskningen och föreirädare för fiskei. Som slöd för
handläggningen av yrkesfiskelicensfrågor och andra frågor där särskilda
insikter om yrkesfiskets förhållanden i detalj kan behövas bör del finnas en
särskild rådgivande grupp med företrädare för näringen. 1 fritidsfiskefrågor
och bislåndsfrågor kan molsvarande behov finnas. 1 linje med vad jag tidigare
har förordat om smidighet och minskad detaljreglering frän statsmakternas sida
samt i likhet med vad som gäller för de flesta andra statliga myndigheler bör
regeringen inte längre förordna ledamöter i grupper av delta slag. Däremot
finns del möjlighet för regeringen alt i fiskerislyrelsens instruktion
föreskriva alt sådana grupper skall finnas.

Utredningen har särskilt tagit upp frågan om
sammansättningen av fiskerislyrelsens slyrelse och om personliga suppleanter
för ledamöterna. Del ankommer på regeringen alt beslula om styrelsens storlek
och sammansättning. Jag vill nämna att nuvarande bestämmelser gör del möjligl
alt tillgodose det förslag som ulredningen har lämnal. Samtidigt vill jag
erinra om atl denna fräga har samband med den översyn som görs av verksledningskommitlén
vars förslag kan väntas i juni i år. Jag vill emellertid anmäla att jag har för
avsikt att i elt annat sammanhang föreslå regeringen atl styrelsen redan i och
med genomförandet av den av mig här förordade omorganisationen förslärks med en
företrädare för konsumtionsodlingen av fisk, skaldjur m. m.

2.6.3 Fiskenämnderna Uppgifier

Mitt förslag: Fiskenämnden skall inom sitt
verksamhetsområde följa fiskets, fiskodlingens och fiskevårdens lillslånd och
utveckling och vidla eller hos fiskerisiyrelsen föreslå de åtgärder som behövs
eller är lämpliga för alt åstadkomma en ändamålsenlig utveckling på dessa områden.
Fiskenämnden skall verkställa samhällets politik för fiskenäringen,
frilidsfisket och fiskevården.

Utredningen har inte närmare behandlat fiskenämndernas
uppgifter.

Skälen för mitt förslag: Den av mig i del föregående
förordade förändringen av den lokala fiskeriadministrationen innebär att
fiskenämndernas uppgifter kan renodlas och preciseras bällre. Varje fiskenämnd
bör sålunda inom silt verksamhetsområde följa fiskets, fisk- och
skaldjursodlingens och fiskevårdens utveckling och vidla de ålgärder som behövs
eller är lämpliga för att åstadkomma en ändamålsenlig utveckling på dessa områ-

Prop. 1984/85:143 46

den.
De skall vidare, på del sätt som fiskeristyrelsen beslämmer, verkställa
samhällets politik för fiskenäringen, fritidsfisket och fiskevården. Del
innebär bl.a. alt de skall verka för en lämplig utveckling av fiskei och
fiskodlingen och en god fiskevård. De skall lämna råd och upplysningar i fiske-
och fiskeribiologiska frågor, verka för bildande av fiskevärdsområden,
medverka till atl undersökningar och beskrivningar över fiskevatten kommer till
stånd, verka för att skadliga ingrepp mot fisket inte sker i fiskevatten samt
följa fiskels utveckling i sjöar och vattendrag som berörs av
vattenbyggnadsförelag. 1 den ulslräckning lillgäng pä medel och personal
medger bör fiskenämnderna medverka i den regionalpoliliska och fysiska
planeringen och bislå andra myndigheler inom sitt verksamhetsområde.

För
riksdagens information vill jag nämna att det är angeläget atl fiske-nämnderna
med hänsyn lill sina knappa resurser inriktar sin verksamhet i försia hand på
de arbetsuppgifter som direkl berör fisket, fiskodlingen och fiskevården. Genom
att den nuvarande intendentorganisaiionens personalresurser enligt milt
förslag lill stor del även i fortsättningen kommer att vara regionalt placerad,
skapas förutsättningar för att vissa uppgifter av planerings- och
undersökningskaraktär utförs av dessa. Jag länker då pä säväl fiskeribiologiska
undersökningar och rådgivning som medverkan i kommunal och regional planering
av vattenområden för fiske och fiskodling. Mänga av dessa arbetsuppgifter kan
enligt min mening bedrivas som självbärande uppdragsverksamhet. Vid sidan härom
kommer denna personal atl ha arbetsuppgifter som jag har redovisat i det
föregående, t. ex. med anknytning lill vatlenmål.

Taxorna
för uppdragsverksamheten bör fastställas av fiskeristyrelsen efter samråd med
riksrevisionsverkel.

Organisalion

Mitt
förslag: Fiskenämndens kansli skall bestå av minst en fiskerikonsulent. Viss
administrativ service skall som hiuills tillhandahållas i huvudsak av
lantbruksnämnden.

Utredningens
förslag överensstämmer med milt.

Remissinstanserna:
De flesta som har yttrai sig i frågan har i huvudsak uppehållit sig vid frågan
om hur stor personal som bör finnas vid varje nämnd.

Skälen
för mitt förslag: För riksdagens information vill jag försl ta upp frågan om
fiskenämndernas sammansättning. Del finns en fiskenämnd i varje län och
dessulom tre s. k. sjönämnder för resp. Vänern, Vättern och Mälaren-Hjälmaren.
Fiskenämnderna utses av länsstyrelserna och består

Prop. 1984/85:143 47

av
fem ledamöter med suppleanter. Sjönämnderna är sammansatta av två
fiskenämndsledamöler från vardera berört län. Utredningen har inte särskilt
tagit upp frågan om nämnderna och deras sammansättning ulan hänvisat till
verksledningskommitténs arbete. 1 betänkandet (Ds Jo 1983:4) Den lokala
fiskeadministrationen har föreslagits alt nämnderna skall utvidgas till sex
ledamöter och att regeringen och landstinget skall utse hälften vardera. I flera
skrivelser till regeringen har föreslagits atl bestämmelser utfärdas så atl
nämnderna får en bättre intresserepresentalion än hillills och atl de ulökas så
all föreirädare för fiskodlingen skall kunna beredas plals i nämnderna.

För
egen del anserjag att väsentliga förändringar av formerna för nämndernas
Ulseende inte bör aktualiseras nu i avvaktan på verksledningskommitténs
förslag i juni i år. Det är enligt min mening viktigt all både fiskenämnd i län
och sjönämnd får en sammansättning som bättre än hillills speglar fiskets och
fiskodlingens omfattning och inriktning inom resp. ansvarsområde. En sädan
ordning kan åstadkommas ulan ändring av nuvarande beslämmelser.

Antalet
handläggande tjänstemän hos fiskenämnderna uppgår f n. till drygt 40. För den administraliva
servicen åt nämnderna svarar lantbruksnämnden. Det är sålunda en mycket liten
organisalion. Delta inverkar givelvis pä möjligheterna atl åta sig uppgifter
som inte direkt har anknylning lill fiskenäringen. En personalsnål
organisation begränsar även möjlighelerna all delegera uppgifier från
fiskeristyrelsen till fiskenämnden.

Del
statsfinansiella lägel medger i huvudsak inle atl ytterligare personalresurser
kan tillföras nämnderna. De samlade resurser som f. n. finns inom
organisationen får i stället fördelas på det sätt som är mesl ändamålsenligl
med hänsyn till behovel sett i elt landsövergripande perspektiv. Det ankommer
på fiskeristyrelsen atl göra delta. Vad jag har förordal om ulnylljandel av
personalresurserna inom den nuvarande intendeniorganisationen bör underlätta
denna fördelning. Jag vill erinra om atl denna personal enligt mitl förslag är
organisatoriskt knulen lill fiskeristyrelsen. Genom användning av ADB och genom
successiv samlokalisering av fiske-nämndskansli och den regionalt placerade
personalen i den nuvarande intendentorganisationen bör rationaliseringsvinster
kunna göras som kan utnyttjas för all siärka organisationen. Mindre än en
fiskerikonsulent för varje fiskenämnd i län bör inte förekomma. Något särskilt
kansli för sjönämnderna behövs inle. Liksom hittills bör kanslifunktionen
fullgöras av fiskenämndskansliet i ett av de län som är representerat i
sjönämnden. Viss administrativ service bör som hittills tillhandahällas av
lantbruksnämnden.

2.6.4
Genomförande av omorganisationen

Den
av mig föreslagna omorganisationen bör genomföras fr. o. m. den I juli 1985. De
övergängsproblem som kan komma atl uppstå fär lösas efter hand.

Prop.
1984/85:143 48

3 Upprättade lagförslag

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört har inom
jordbruksdepartementet upprättats förslag till

1.
lag om ändring
i lagen (1950:596) om räll lill fiske,

2.
lag om ändring
i vattenlagen (1983:291).

Förslaget under 2 har upprällats i samråd med chefen för
justitiedepartementet.

Med hänsyn till alt lagförslagen är okomplicerade är del
enligt min mening inle moliveral all inhämia lagrådets yllrande över dem.

4 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag
atl regeringen föreslår riksdagen dels atl antaga förslagen till

1.
lag om ändring
i lagen (1950:596) om räll lill fiske,

2.
lag om ändring
i vattenlagen (1983: 291), dels att

3.
godkänna vad
jag har förordat om grunderna för det statliga ekonomiska stödel till fiskei
(avsnitt 2.4.4),

4.
godkänna vad
jag har förordat om en samordning av distribution och marknadsföring av fisk
som förulsättning för utbetalning av prisstöd på fisk (avsnill 2.4.6),

5.
godkänna vad
jag har förordat om regleringen av laxfiskel (avsnitt 2.5.1),

6.
medge atl
förtiden den I juli 1985-den 30juni 1986 regleringen av priserna på fisk m. m.
jämte vad därmed hänger samman samt användningen av medel får ske enligt de
grunder som jag har förordat (avsnill 2.5.4),

7.
godkänna de
rikllinjer för fiskerislyrelsens och fiskenämndernas arbetsuppgifter och
organisation som jag har förordat (avsnitt 2.6),

8.
bemyndiga
regeringen alt vidlaga de övergängsätgärder och åtgärder i övrigl som behövs
för att omorganisationen skall kunna genomföras.

Vidare hemställer jag atl regeringen bereder riksdagen
tillfälle alt ta del av vad jag i övrigt har anförl om fiskepolitiken,
administrativ reglering av fisket, licenser för yrkesfisket, prisregleringen av
fisk allmänt, regleringen av laxfisket, konsumtionsodlingen av fisk och
skaldjur, forskning och utvecklingsverksamhet pä fiskets område och om den
statliga administrationen pä fiskets område.

Prop. 1984/85:143 49

5
Anslagsfrågor för budgetåret 1985/86

I
prop. 1984/85:100 (bil. 11 s. 54 och 59) har regeringen föreslagit riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposilion i ämnet, för budgetårel 1985/86 under
angivna anslagsmbriker beräkna följande belopp.

E 1.
Fiskeristyrelsen 26 346 000 kr.

E
2. Statens lokala fiskeadministration 15 722000 kr.

E
3. Främjande av fiskerinäringen 2 172000 kr.

E
10. Prisreglerande åtgärder på fiskets område 1000 kr.

Ell.
Bidrag fill fiskevård m. m. 5 170000 kr.

Jag
anhåller att nu fä ta upp dessa frågor.

SJÄTTE
HUVUDTITELN

K.
Övriga ändamål

K
2. Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut

I
prop. 1984/85:100 (bil. 8 s. 143) har föreslagits aU 96128000 kr. anvisas under
denna anslagsrubrik, Med hänsyn till vad jag i det föregående har förordat om
överföringen av den hydrografiska verksamheten från fiskeristyrelsen Ull SMHI
bör ytterligare 1445000 kr. tillföras anslaget. Jag har i denna fråga samrått
med chefen för kommunikationsdepartementet. Jag hemställer att regeringen
föreslår riksdagen

att
till Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska inslitul för
budgetåret 1985/86 utöver i prop. 1984/85:100 bil. 8 föreslaget
reservationsanslag anvisa ytterligare 1445000 kr.

4 Riksdagen 1984185. I samt. Nr 143

Prop. 1984/85:143

NIONDE
HUVUDTITELN

50

E.
Fiske

E
I. Fiskeristyrelsen

1983/84
Ulgift '25 577 594

1984/85
Anslag 26346000

1985/86
Förslag 34634000

'
Anslagen Fiskeristyrelsen och Kursverksamhet på fiskets område.

1984/85

Beräknad ändring I98.S/86

Fiskeri-

Före-

styrelsen

draganden

Personal

100

_

-(-7

Anslag

Ulgifter

Förvaltningskostnader

18986000

-1-2 666 000

-h 4294000

(durav lönekostnader)

(11883000)

(-f 778000)

(-t- 2411000)

Lönekostnader
för annan

personal än tjänstemän

4131000

-*- 438000

+ 108000

Lokalkostnader

3 229000

-*- .S 36 000

-H 3 866000

Koslnader
för utredningar

i vattenmål

-

-

-t- 4I630(K)

26346000

-1-3640000

+ 12431000

Inkomster

Vissa
fiske- och

arrendeavgiftsmedel

-

-

-t- 400000

Ersättningar
för

undersökningar i

vatlenmål m. m.

-

-

-H 3 743 000

Nettoutgift

26346000

-1-3640000

H- 8288000

Fiskeristyrelsen

1. Pris-
och löneomräkning 2 271000 kr.

2. Huvudförslagel innebär att personalen måste minskas i viss utsträckning
(-1-1699000 kr.).

3. För arbete med föreskrifter om fiskets vård och bedrivande saml för
handläggning av ärenden angående konsumtionsodling av fisk behövs en ny
handläggartjänst (4-150000 kr.).

4. För byte av telefonväxel behövs 400000 kr.

5. Ytterligare medel behövs för yrkesutbildning av fiskare och för forlbildning
av tjänstemän (-(-498000 kr.).

6. Fiskeristyrelsens ADB-produktion medför ökade kostnader för avgifter
och tekniskt underhåll (4-221000 kr.).

7. För
tryckning av månadsloggbok och loggboksanvisningar behövs

lOOOOOkr.

Prop.
1984/85:143 51

Föredragandens överväganden

Jag har i det föregående redogjort för mina förslag till
organisalion och uppgifter för fiskeristyrelsen. Det innebär bl. a. att
fiskeriinlendentorganisalionen avvecklas och att den resurs den represenlerar
kommer alt inordnas i fiskeristyrelsen samt alt den hydrografiska verksamheten
överförs till SMHI. Jag har vid min beräkning av detta anslag tagit hänsyn
härtill och till all fiskeristyrelsen behöver medel för att täcka de direkla
kostnaderna för de hydrografiska uppgifter som beställs från SMHI. Jag har
också beräknat medel för ny telefonväxel och för nytryckning av loggboksblanketter
(4 och 7). För personalutbildning har jag beräknat ytteriigare 100000 kr. (5).
Genom omorganisationen bör resurser kunna frigöras för handläggning av ärenden
angående konsumtionsodling av fisk och skaldjur m.m. (3). I övrigl bör medel
för fiskeristyrelsens verksamhet beräknas med utgångspunkt i etl ettårigt
huvudförslag.

Med hänvisning till sammanslällningen hemställer jag att
regeringen föreslår riksdagen

atl till Fiskeristyrelsen för budgetårel 1985/86 anvisa
ell förslagsanslag av 34634000 kr.

E 2. Fiskenämnderna

1983/84 Ulgift '16362337

1984/85 Anslag "15722000

1985/86 Förslag 8110000

' Anslagen Statens lokala fiskeriadminislration och
Kostnader för fiskeutredningar i

vattenmål m. m.

" Anslaget Statens lokala fiskeriadminislration.

Vissa utgifter för fiskenämnderna redovisas under anslagel
Lantbruksnämnderna.

1984/85

Beräknad
ändi

ring
I98.S/86

Fisl

keri-

Före-

styi

relsen

draganden

Personal

57

_

-15

Anslag

Ulgifler

Förvaltningskostnader

11 04.-; 000

+ 1

046000

- 2 93.M)00

(därav lönekoslnader)

(10.341000)

(-(-1913000)

(- 2 231000)

Lokalkostnader

4 1.-7000

-t-

127001)

- 4I.'57000

Kostnader
för utred-

ningar i vattenmål

5 163000

-(-

361 (HX)

- 5 163000

(därav lönekoslnader)

(2984 000)

( +

159000)

(- 2984 000)

20365000

-l-l

1534000

-12255000

Inkomsler

Vissa
fiske- och arrende-

avgiftsmedel

360000

-t-

40000

- 360000

Ersättningar
för undersök-

ningar i vattenmål

4 163000

-

.SOO 000

- 4 163000

Ersättningar
för övriga

undersökningar

120000

-

40000

- 120000

Nettoutgift

15722000

-1-2034000

- 7612000

Fiskeristyrelsen

1. Pris- och löneomräkning 1 159000 kr.

2. Huvudförslaget innebär en minskning av resurserna med 430000 kr.

3. För arbele med frågor om det svenska laxfisket behövs medel för en
särskild biologtjänst och för en fiskerikonsulent.

4. Ersättningarna för undersökningar i vatlenmål beräknas minska med
500000 kr. samtidigt som kostnaderna som ingår i huvudförslaget beräknas öka
med 361 000 kr.

Föredragandens
överväganden

I
del föregående har jag redovisat mina förslag till organisation och uppgifter
för fiskenämnderna. Mot bakgrund av att endast fiskenämndernas verksamhet
kommer att finansieras över detta anslag i fortsättningen bör benämningen
ändras till Fiskenämnderna. Med hänsyn lill verksamhetens karaktär är det inte
lämpligt att tillämpa huvudförslaget på fiskenämnderna för nästa budgetår.

Med
hänvisning till sammanställningen hemställer jag atl regeringen föreslår
riksdagen

att
till Fiskenämnderna för budgetåret 1985/86 anvisa etl förslagsanslag av 8
110000 kr.

Prop.
1984/85:143 53

E 3. Främjande av fiskerinäringen

1983/84 Utgift '2370101 Reservation '16.30708

1984/85 Anslag 2 172000

1985/86 Förslag 2
194000

' Anslagen Främjande av fiskerinäringen och Bidrag till
fiskare med anledning av avlysning av fiskevallen.

Anslaget används för bidrag till främjande av
fiskerinäringen och för atl bestrida kostnader för ulvecklingsarbete och
försöksverksamhel på fiskets område.

Fiskeristyrelsen

Anslaget bör ökas med 15.50000 kr. till 3722000 kr. varav
721000 kr. bör disponeras för organisationsbidrag, 950000 kr. för bidrag lill
lokala ålgärder och fiskelillsyn och 1 000 kr.för bidrag till fiskare med
anledning av avlysning av fiskevatten. För utvecklingsarbete och
försöksverksamhet bör en uppräkning ske med 300000 kr. för praktiskt ulvecklingsarbete
inom fiskodlingsteknik och fiskberedning. Vidare behövs medel för skärpt
bevakning av laxfiske med 150000 kr. och för metodutveckling vid utsättning av
laxungar med 1 100000 kr.

Föredragandens överväganden

Med hänsyn till behovel av ökade insalser för fisketillsyn
i anslutning till ålgärderna för att rädda den naturreproducerande laxen bör
medel härför omfördelas inom ramen för anslagel. Jag ålerkommer härtill i annat
sammanhang till regeringen. I övrigt bör bidraget till fiskarorganisationer
räknas upp med 22000 kr. Jag hemsläller all regeringen föreslår riksdagen

all lill Främjande av fiskerinäringen för budgetåret
1985/86 anvisa ett reservationsanslag av 2 194000 kr.

E 10. Prisreglerande åtgärder på fiskets område

1983/84
Ulgift

25000000

1984/85
Anslag

1000

1985/86
Förslag

1000

1 det föregående har jag redovisat mina ställningstaganden
till prisregleringen på fisk under budgetåret 1985/86. Dessa innebär att
regleringen i sin helhet bör kunna finansieras med medel ur
prisregleringskassan för fisk och ur Svensk fisks konjunkturutjämningsfond.
Anslaget bör föras upp med 1 000 kr. Jag hemställer att regeringen föreslår
riksdagen

att till Prisreglerande åtgärder på fiskets område för
budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.

Prop. 1984/85:143 54

Elt.
Bidrag till fiskevård m. m.

Reservation 1914572

1983/84
Utgift

5450869

1984/85
Anslag

5 170000

1985/86
Förslag

2825000

Från
anslaget lämnas bidrag till fiskevård och lill koslnader för bildande av
fiskevårdsområden. Beslämmelser härom finns i förordningen (1981:537) om
statligt stöd lill fritidsfisket (ändrad senasl 1983:214).

Fiskeristyrelsen

Anslagel
bör till följd av penningvärdets försämring räknas upp med 350000 kr. För
förbättring av laxbestånden bör 300000 kr. anvisas för att iordningställa
lekområden och sälta ul laxungar, 300000 kr. för att inlensifiera bildandel av
fiskevärdsområden och 265000 kr. för forsknings- och undersökningsverksamhet.

Föredragandens
överväganden

I
anslutning till regeringens förslag om fritt handredskapsfiske bl a. på södra
ostkusten (prop. 1984/85: 107) förordades alt finansieringen av koslnaderna
härför skall ske bl.a. genom en avräkning med 2,5 milj. kr. från detta anslag.
Det innebär att del lills vidare inte kommer att finnas utrymme för bidrag
från detta anslag till serviceanläggningar för fritidsfiskets behov inom
områden av riksintresse. Den bidragsformen bör alltså upphöra. Möjligheten
till fiskevårdsbidrag begränsas ocksä. 1 fortsättningen bör sålunda särskilt
prioriteras bildandet av fiskevårdsområden och andra ålgärder för bevarande av
naturreproducerande lax. Jag föreslår alt anslaget förs upp med 2 825000 kr.

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
till Bidrag lill fiskevård m. m. för budgetårel 1985/86 anvisa ett reservationsanslag
av 2825000 kr.

Ärendet
bör behandlas under innevarande riksmöte.

6
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder
och det ändamål som han har hemställt om.

Prop. 1984/85:143 "

Bilaga I

Betänkandet (Ds Jo 1984:6) Bättre yrkesfiske

SAMMANFATTNING

Allmänt

Tillg å ngen p å fiskevatten ä r relativt god i Sverige. Landet
har s å v ä l havsomr å den som en l ä ng kuststr ä clca samt ett stort antal Insj ö ar och vattendrag. Utformningen av
1950 å rs fisker ä ttsliga regler ger var och en r ä tt att fiska inom stora omr å den.

F ö ruts ä ttningarna f ö r det svenska fisket har f ö r ä ndrats mycket sedan 1950. Redskapen
har t.ex. blivit betydligt l ä ttare att sk ö ta i
och med ö verg å ngen till syntetmaterial.
Samtidigt har s å v ä l fritiden som allm ä nhetens b å tinnehav ö kat. Detta har gjort det m ö jligt f ö r m å nga medborgare vid sidan av
yrkesfiskare att ä gna sig å t fiske.

Under den senaste tio å rsperioden har ocks å f ö ruts ä ttningarna f ö r det svenska fisket till havs f ö r ä ndrats mycket. Genom utvidgning av
olika l ä nders fiskezoner finns i dag - med
undantag av den s.k. vita zonen utanf ö r Gotland -inte l ä ngre n å got fritt internationellt
fiskevatten inom omr å den,
d ä r svenska yrkesfiskare av tradition
bedrivit sitt fiske. Svenska yrkesfiskare ä r d ä rigenom
i huvudsak h ä nvisade till att fiska p å svenskt vatten och inom den
svenska fiskezonen. P ö r att
fiske skall f å bedrivas inom annat lands
territorialvatten eller fiskezon kr ä vs att avtal d ä rom
tr ä ffats mellan Sverige och ifr å gavarande land.

Oet svenska fisket ä r d ä rj ä mte i stor utstr ä ckning kvo-terat. Kvoteringen har
tillkommit i syfte att f ö rhindra
ö verf iskning.

F ö r att
fiske skall kunna bedrivas kontinuerligt, m å ste fisket anpassas till de
biologiska f ö ruts ä ttningar som r å der. Endast d ä rigenom kommer fiskbest å nden att kunna bevaras och ä ven forts ä ttningsvis utg ö ra en f ö rnyelsebar resurs. Detta faktum ä r av grundl ä ggande betydelse f ö r det framtida svenska fisket.

Tillg å ng och efterfr å gan p ä fisk s å v ä l inom Sverige som i andra l ä nder ä r av avg ö rande betydelse f ö r det svenska yrkesfiskets m ö jligheter att best å och utvecklas. Sill/

Prop. 1984/85:143 56

str ö mming
och torsk ä r de viktigaste arterna f ö r svenskt fiske.

Best å nden
av sill/str ö mming runt de svenska kusterna ä r f.n. goda. Marknadssituationen s å vitt g ä ller avs ä ttning f ö r konsumtion ä r emellertid i dagsl ä get bekymmersam.

I fr å ga om
torsk ä r best å ndssituationen i Ö stersj ö n f.n. god. F ö r torsk ä r ocks ä marknadssituationen relativt ljus.
Detta f ö rh ä llande kan antas best å under ö versk å dlig tid.

Den viktigaste uppgiften f ö r de svenska sill/str ö mmingsfiskarna b ö r, anser vi, vara att skapa en ö kad efterfr å gan p ä svenska sillprodukter inom och
utom landet.

Licenssystemet

N å gra
formella hinder finns i dag inte f ö r den som vill b ö rja
yrkesfiska i v å rt land. Innehav av
yrkesfiskelicens ä r allts å inte n å got formellt krav. Licensinnehav ä r dock en n ö dv ä ndig f ö ruts ä ttning f ö r att yrkesfiskare skall kunna f å del av det statliga ekonomiska st ö det i form av framf ö r allt prisst ö d och rationaliseringsst ö d.

N ä gon
form av statligt st ö d till yrkesfisket kommer enligt v ä r uppfattning att beh ö va utg å ä ven forts ä ttningsvis. Den grupp fiskare, som
samh ä llet ä r berett att st ö dja, b ö r d ä rf ö r ä ven i framtiden kunna s ä rskiljas fr å n andra fiskande. En m ö jlighet h ä rtill erbjuder nu g ä llande licenssystem. Detta system
fungerar numera relativt v ä l och det b ö r d ä rf ö r beh å llas i sina huvuddrag.

Licenssystemet f ö resl ä s dock f ö renklat p å s å s ä tt att endast enskilda licenser
och licenser f ö r fiske med skepp skall finnas. De
enskilda licenserna skall g ä lla f ö r fiske med fartyg, som ä r mindre ä n skepp, oberoende av hur m ä nga personer som finns ombord och
som deltar i fisket. H ä rigenom
f ö renklas f ö rh å llandena f ö r de fiskare, som ibland fiskar
ensamma och ibland tv ä
eller flera tillsammans i lag under f ö ruts ä ttning att fisket bedrivs med
mindre fartyg ä n skepp.

Det b ö r, anser vi, vara en uppgift f ö r den inom fiskeristyrelsen verksamma planeringskommitt é n att å rligen l ä mna f ö rslag till ramar f ö r licensgivningen.

Meddelandet av licenser skall enligt f ö rslaget ä ven forts ä ttningsvis handhas av
fiskeristyrelsen och fisken ä mnderna. Rent formellt b ö r dock licensgivningen ligga hos fis-

Prop. 1984/85:143 57

keristyrelsen med r ä tt f ö r
styrelsen att till fisken ä mnd
delegera handl ä ggningen av ä rende om enskild licens.

Uppn å dd
pensions å lder b ö r enligt f ö rslaget utg ö ra grund f ö r ä terkallelse av licens. Sk ä let h ä rtill ä r att statligt ekonomiskt st ö d inte anses b ö ra kunna utg å till den, som uppb ä r å lderspension. Det b ö r dock uppm ä rksammas att ä terkallelse av licens inte
automatiskt inneb ä r att en pension ä r inte skall anses som
yrkesfiskare.

Regionalpolitiska h ä nsyn skall tas vid licensgivningen. Detta b ö r g ä lla oberoende av om ans ö kan avser licens f ö r fiske med skepp eller enskild
licens.

Inriktning av yrkesfisket

En viss obalans r å der mellan å ena sidan fiskeflottans f å ngstinriktning och å andra sidan avs ä ttningsm ö jligheterna betr ä ffande den f å ngade fisken.

Om det i en licens vore m ö jligt att ange begr ä nsningar exempelvis i fr å ga om fiskeinriktning - s.k.
riktade licenser - skulle sannolikt ett antal nya licenser kunna beviljas dem,
som var intresserade av att fiska efter arter, d ä r f ö ruts ä ttningar f ö r ett ö kat fiske ans å gs f ö religga.

Mot bakgrund av de negativa effekter som riktade licenser
skulle kunna ge upphov till f ö resl å r vi emellertid att en s å dan ordning inte inf ö rs. En efterstr ä vad inriktning av fisket b ö r i st ä llet kunna n å s med ett mer aktivt utnyttjande
av prisregleringssystemet. Koimnitt é n f ö resl å r att en del av
prisregleringsmedlen i forts ä ttningen skall kunna anv ä ndas till s ä rskilda
insatser genom pristill ä gg f ö r att stimulera en ö kning av ett visst fiske. Genom att
till ä mpa best ä mmelserna om det statliga ekonomiska
st ö det till fisket mer flexibelt och
st ö det till f ö r ä dlingsindustrin mer
marknadsanpassat kan utvecklingen fr ä mjas ytterligare.

F ö rdelning
av fisket mellan olika kategorier fiskande

Enligt v å r uppfattning b ö r
fisket ä ven i framtiden s å l å ngt det ä r m ö jligt vara fritt f ö r var och en. I vissa
konkurrenssituationer b ö r
emellertid visst f ö retr ä de kunna ges yrkesfisket.

Konkurrensf ö rh ä llandena mellan olika kategorier
fiskande ä r inte likartade inom allt fiske. F ö rh å llandena ä r olika

Prop. 1984/85:143 58

i havet och i insj ö vatten och de varierar dessutom mellan olika kuststr ä ckor.

Viss konkurrens kan f ö rekomma ocks å mellan olika yrkesfiskare. Denna fr ä ga regleras i regel internt inom
yrkesfisket p ä s ä s ä tt att fiskets organisationer utf ä rdar best ä mmelser om t.ex. h ö gsta till å tna kvoter per fartyg och
tidsenhet.

F ö rbeh å ll av redskap

Innehav av licens f ö r yrkesfiske har i dag inte n å gon betydelse f ö r r ä tten att anv ä nda olika redskap.

Det ä r
enligt v ä r uppfattning rimligt att det
fiske, gom samh ä llet f ö rklarat sig berett att st ö dja, ges b ä ttre f ö ruts ä ttningar att kunna bedrivas. Detta
kan ske endast om det ä r m ö jligt att kontrollera hur m å nga som utnyttjar resursen.

Ett s ä tt att å stadkomma detta vore att f ö rbeh å lla licensierade yrkesfiskare r ä tten att anv ä nda alla de m ä ngdf å ngande redskap, som anv ä nds vid havsfiske. Det
icke-licen-sierade yrkesfisket till havs ä r dock f.n. inte s ä rskilt omfattande. En reglering av nyssn ä mnt slag skulle d ä rf ö r enligt v å r uppfattning vara on ö digt omfattande. Vi har i st ä llet valt att f ö resl å att endast tr å l skall vara yrkesfiskeredskap. Tr å lredskap ä r f å ngstintensiva och tar i anspr å k stora utrymmen p å fiskeplatserna.

Den som innehar yrkesfiskelicens skall - utom s å vitt g ä ller vattnen utanf ö r Norrbottens l ä n och V ä nern - rent generellt ha r ä tt att fiska med tr å l, d ä r s å dant fiske f å r bedrivas. R ä tten att bedriva fiske med tr å l b ö r dock enligt v å r uppfattning inte begr ä nsas till endast licensierade
yrkesfiskare. S ä dan r ä tt b ö r tillkomma den som ä r yrkesfiskare, oavsett om han har
licens eller ej.

Det utanf ö r Norrbottens l ä ns
kust och i V ä nern bedrivna tr ä lfisket b ö r enligt v ä r uppfattning f ö ras in under de allm ä nna regler som g ä ller f ö r tr å lfiske. Detta inneb ä r att tr ä lfiskeomr ä den b ö r l ä ggas ut p å allm ä nt vatten inom dessa omr å den. Inom tr ä lfiskeomr ä den skall, enligt v ä rt f ö rslag, fiske med tr å l f ä bedrivas endast av den som har
tillst å nd att bedriva s å dant fiske. Yrkesfiskelicens f ö resl ä s g ä lla som s å dant tillst å nd. Utanf ö r Norrbottens l ä ns kust och i V ä nern ä r resursen emellertid begr ä nsad. R ä tten att bedriva tr å lfiske inom ifr å gavarande omr å den b ö r d ä rf ö r fordra s ä rskilt tillst å nd av fiskeristyrelsen.

Prop. 1984/85:143 59

Genom v ä rt f ö rslag f ö rsvinner m ö jligheten f ö r andra ä n yrkesfiskare att fiska med tr å l.

Med yrkesfiskare avser vi den, f ö r vars f ö rs ö rjning fisket ä r av v ä sentlig betydelse. Den som har
fiske som enda yrke eller huvudyrke ä r sj ä lvklart att anse som yrkesfiskare.
A andra sidan kan den, som ä r heltidsanst ä lld i
annan verksamhet eller i ö vrigt p å heltid ä gnar sig å t annat yrke inte anses som
yrkesfiskare. F ö r att n å gon skall anses som yrkesfiskare b ö r enligt v å r uppfattning vederb ö rande d ä rj ä mte vara registrerad f ö r merv ä rdeskatt f ö r fiske. F ö r detta kr ä vs f.n. en å rlig oms ä ttning i fisket p å minst 10 000 kr.

S ä rskilda
regler f ö r kustfisket

Begr ä nsningar
av allm ä nhetens r ä tt att fiska b ö r enligt v å r uppfattning endast inf ö ras i de fall, d å ett fritt fiske av resurs- eller
utrymmesm ä ssiga sk ä l inte l ä ngre bed ö ms kunna f å forts ä tta. Begr ä nsningen b ö r dock inte vara s ä omfattande att allt fiske hindras
eller att ett ber ä ttigat husbehovsfiske omintetg ö rs. Exempel p å en situation, d å allm ä nhetens fiske b ö r kunna begr ä nsas, ä r d ä yrkesfiskarna inte f å r tillr ä ckligt utrymme f ö r sina redskap och d ä rf ö r i betydande m å n hindras i sitt fiske.

Om fiskresursen inom visst omr å de ä r hotad, torde syftet med best ä mmelser som begr ä nsar fisket uppn å s b ä st om allt fiske inom omr å det f ö rbjuds. Inom ett s å dant omr å de b ö r d ä rf ö r inte n å got som helst fiske till å tas under den tid fredningen g ä ller. Det kan finnas omr å den som omfattas av fiskev å rdande f ö reskrifter d ä r fiske kan till å tas med mindre f å ngstintensiva redskap. S ä dant fiske b ö r d ä vara generellt till å tet inom sistn ä mnda omr å de. Om resursen d ä r ocks å skulle t å la visst fiske med andra redskap, b ö r tillst å nd, (dispens) att bedriva s ä dant fiske inom omr å det kunna meddelas. F ö retr ä desr ä tt b ö r d ä rvid, enligt v ä r uppfattning, ges yrkesfiskare.

Denna f ö retr ä desr ä tt till fiske kan dock, om ers ä ttningskrav fr ä n de enskilda fisker ä tts ä garna skall undvikas, inte avse
annat ä n fiske p ä allm ä nt vatten.

Enligt v å r uppfattning b ö r ä ven i en konkurrenssituation
avseende utrymmet p ä fiskeplatserna f ö retr ä de kunna ges yrkesfiskare.

Prop. 1984/85:143 60

Begr ä nsningar
skall kunna f ö rekomma endast inom de vattenomr å den, d ä r konkurrensen ä r avsev ä rd och yrkesfisket hindras i
betydande m ä n. Detta torde regelm ä ssigt inneb ä ra att endast mindre omr å den blir aktuella f ö r begr ä nsningar .

Avg ö rande
f ö r hur omfattande begr ä nsningen skall g ö ras b ö r som tidigare sagts vara behovet
av begr ä nsningar i det enskilda fallet.
Avsikten med v å rt f ö rslag ä r att skapa f ö ruts ä ttningar f ö r ett kustn ä ra yrkesfiske att best å som n ä ring.

Enligt v å r uppfattning b ö r v å ra f ö rslag vara generella och kunna
anpassas till varierande f ö rh å llanden. Vi har d ä rf ö r valt att f ö resl å ett allm ä nt bemyndigande f ö r l ä nsstyrelsen att besluta om begr ä nsningar betr ä ffande fiske med alla r ö rliga redskap p å allm ä nt vatten vid landets hela kuststr ä cka. En f ö ruts ä ttning f ö r att l ä nsstyrelsen skall f å besluta om begr ä nsningar ä r dock att konkurrensen med
yrkesfisket om utrymmet ä r
avsev ä rd.

Inom omr å de d ä r fisket begr ä nsats f å r fiske, som omfattas av begr ä nsningen, bedrivas endast av den
som har tillst å nd d ä rtill. S ä dant tillst å nd f å r endast meddelas yrkesfiskare.
Yrkesfiskelicens skall enligt v å r uppfattning automatiskt g ä lla som s å dant tillst å nd. F ö r yrkesfiskare, som inte innehar
licens f ö r yrkesfiske, meddelas tillst å nd av l ä nsstyrelsen.

I fr å ga om
enskilt vatten f ö resl ä s begr ä nsningar av allm ä nhetens fiske kunna komma i fr å ga endast vad g ä ller fisket med ryssjor p å v ä stkusten.

Fiske i insj ö vatten

Ocks ä p å allm ä nt vatten i de stora sj ö arna b ö r enligt v ä r uppfattning allm ä nhetens fiske kunna begr ä nsas till f ö rm ä n f ö r yrkesfisket, n ä r betydande konkurrens f ö religger om utrymmet.

F ö rstahandsf ö rs ä ljning av fisk

En effektiv f ö rstahandsf ö rs ä ljning och distribution av Cisk ä r n ö dv ä ndig f ö r att fiskerin ä ringen ä ven i forts ä ttningen skall utvecklas positivt.
Samordnade insatser inom fiskf ö rs ä ljningsverksamheten kan medverka
till ö kad effektivitet. Samordning ä r ocks å en n ö dv ä ndig f ö ruts ä ttning f ö r att det nuvarande
prisregleringssystemet skall

Prop. 1984/85:143 61

kunna fungera som avsett. Kommitt é n f ö rordar att prisst ö d inom ramen f ö r normprissystemet betalas ut
endast till licensierade yrkesfiskare, som levererar till uppk ö pare vilka deltar i en samordning
av f ö rs ä ljningen.

Prop.
1984/85:143 62

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (Ds Jo
1984:6) Bättre yrkesfiske

Remissinstanserna

Efler remiss har yttranden avgetts av riksåklagaren,
rikspolisstyrelsen, generaltullslyrelsen, riksskatteverket,
näringsfrihelsombudsmannen, slatens pris- och kartellnämnd, fiskeristyrelsen,
statens jordbruksnämnd, statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen,
statens industriverk, kammarkollegiet, statskontoret, riksrevisionsverkel,
statistiska cenlralbyrån, hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätten i
Sundsvall, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Gollands, Blekinge,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, Västernorriands, Jämtlands
och Norrbottens län, delegationen för samordning av havsresursverksamhelen saml
gemensaml av Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges fiskevattenägareförbund.
Vidare har yttranden avgetls av Norrboltens skärgårdsfiskares förening,
Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund.
Vallenbrukarnas riksförbund. Västkustens husbehovs-fiskares förbund.
Regleringsföreningen Svensk fisk ek. för.. Kooperativa förbundel, Sveriges
grossisiförbund, Sveriges sill-, fisk- och skaldjursproducenters förening.
Blekingefiskarenas cenlralförening saml gemensamt av Gävle fisk ek. för.,
Norrbottens läns fiskförsäljningsförening, Slockholms läns fiskförsäljningsförening,
Västerviks fiskförsäljningsförening, Ölands fiskfiléfabrik och Östergötlands
fiskförsäljningsförening. Vidare har yttranden avgetts av Slorsjöfiskarnes
försäljningsförening och Öster-sjöfiskarnas fiskcentral.

Riksåklagaren har bifogal yttranden av länsåklagarna i
Blekinge, Kronobergs och Kristianstads län. Fiskeristyrelsen har bifogal
yttranden av fiskenämnderna i Värmlands, Jämtlands och Norrbottens län. Några
av länsstyrelserna har bilagi yttranden av kommuner, regionala myndigheter och
andra organ.

1 Allmänt

1.10 Arbetsmarknadsstyrelsen vill-------- framhålla vikten
av att

sysselsällningsmässiga och regionala aspekter beaklas i
anslulning Ull utredningens förslag till olika ålgärder.

1.14 Statskontoret-- efterlyser en redovisning av förulsällningarna

för det svenska fiskei med avseende på tillgång,
avsättningsmöjligheter och lönsamhet och vilken omfattning havsfiske med stora
skepp, fiske med mindre fartyg och med fasta redskap i skärgårdar och större
sjöar saml

Prop. 1984/85:143 63

odling
av fisk i skärgårdar sjöar och vattendrag bör ha för alt det politiska målet
skall näs. Vidare efteriyses en översikt om hur fiskdistributionen i form av
färsk, frusen och konserverad fisk bör utformas. Del ankommer i och för sig på
fiskeristyrelsen atl följa dessa frågor.

1.17
Hovrätten över Skåne och Blekinge som saknar särskild erfa

renhel av de frägor som behandlas i betänkandet, har granskat della endast

från lagleknisk synpunkt. Hovrätten har därvid ej funnit anledning till

erinran mot förslaget.

1.19
Länsstyrelsen i Stockholms län är i huvudsak positiv till utred

ningens förslag- .

1.27
Länsstyrelsen i Västernorrlands län: De förslag som fiskekommillén

lägger fram kan i slorl tillstyrkas.

1.33--------------------------- Sveriges
fiskares riksförbund instämmer till alla väsentliga

delar
i kommitténs förslag i de olika frågorna.

1.34------------------------------------ Sveriges
sportfiske- och fiske vårdsförbund: Ulredningen har -

-- inte
i tillräcklig utsträckning redovisat några radikala åtgärder

för
att man i fortsättningen skall komma till rätta med den överfiskning och
konkurrens om resursen som idag är aktuell inom stora delar av de allmänna och
fria fiskevaltnen.

----- Del
torde således även i fortsäuningen bli möjligl för alla kalego

rier fiskande atl ulan slörre inskränkningar bedriva sitt fiske.

1.38
Kooperaliva förbundet: Utredningens förslag atl med olika

medel
öka del svenska induslrifisket tillstyrks .

2
Yrkesfiskelicenser

De
flesla remissinslanserna ullslyrker ulredningens förslag om all licenssystemet
skall behållas, atl riktade licenser inte skall införas, atl pensionärer inte
skall fä ha licens, atl regionalpolitiska bedömningar skall göras vid
licensbeslut och licenssyslemel skall förenklas.

2.3
Generaltullstyrelsen: Enligt 2 § FL i föreslagen lydelse fär trål-

fiske endasl bedrivas efler särskilt tillstånd som endast får beviljas yrkes

fiskare, "varmed avses den för vars försörjning fiske är av väsenllig

betydelse". Licens enligt förordningen (1978: 517) om licens för
yrkesfiske

gäller med visst undantag enligt 11 § fiskeriförordningen som tillstånd till

Prop. 1984/85:143 64

Irålfiske.
Med hänsyn härtill anser styrelsen att licens för yrkesfiske endast kan
beviljas den som är yrkesfiskare i FL:s mening. Styrelsen vill därför föreslå
atl i 2§ förordningen om licens för yrkesfiske orden "eller annat fiske av
betydelse för hans försörjning" utgår.

2.7
Fiskeristyrelsen har i framställningar lill regeringen framställt önskemål om
atl få räll utfärda riktade licenser dvs. atl en licens enbart skulle

avse
fiske efter vissa arter.----------------------- Styrelsen motsätter sig inte
alt

prisregleringssyslemels
möjligheter prövas under nägra år.

---- Styrelsen
ser---- all anledning att instämma i kommitténs

uppfatlning
att licenssyslemel bör behållas.

Med
hänsyn till konsekvenserna av kommitténs förslag avstyrker fiskeristyrelsen ändring
av 2§ licensförordnigen.

---- I
sak stöds förslagel all pensionärer inle bör ha yrkesfiskelicens

om
inte särskilda skäl föreligger.

Styrelsen
har ingen erinran mol all ett krav på hänsynstagande till regionala intressen
och aspekter skrivs in i 3 § licens- förordningen. Del kan dock ifrågasättas om
inte sådana intressen i förordningen bör benämnas
"regionalekonomiska".

Styrelsen
stödjer kommitténs förslag att licensgivningen formellt skall

ligga hos fiskeristyrelsen men att ärenden om enskild licens delegeras till

nämnderna.--

En
ledamot av fiskeristyrelsens styrelse (Johnsson) anför i reservation:
Undertecknad kan inte dela Fiskerislyrelsens beslut angående licenssyslemel.
Jag anser atl licenser för yrkesfisket skall fmnas även i fortsättningen. Licensen
skall dock endast utgöra grunden för erhållande av det statliga stödet.

Om
fiskare kan bevisa alt han uteslutande försörjer sig pä fiske måste han enligt
min mening ha möjlighet all erhålla dispens från beslämmelserna om
redskapsanvändning genom speciella beslut i Fiskeristyrelsen.

2.8
Statens jordbruksnämnd: Ett licenssystem är enligt jordbruks

nämndens uppfatlning nödvändigl för alt avgränsa det yrkesmässiga fisket

från annal fiske för atl kunna garantera alt prisstöd endast utgår lill

yrkesfiskare.

Jordbruksnämnden
anser liksom fiskekommittén atl all licensgivning bör

ligga hos fiskeristyrelsen. Till skillnad mol kommittén är nämnden emeller

tid iveksam till att beslut om enskilda licenser normalt bör delegeras lill

fiskenämnderna.--

Vad
gäller styrning av den enskilda licensgivningen med detaljerade

ramar har jordbruksnämnden svårt att inse hur en sädan ordning i prakti

ken skulle kunna fungera.

Prop.
1984/85:143 65

Jordbruksnämnden
vill- tillstyrka kommitténs förslag med hänsyn

till
att det innebär en förenkling av nuvarande rutiner. Skulle det visa sig

alt genomförandet ger betydande negativa effekter av det slag som ovan

påtalats, bör syslemel omprövas .

Jordbruksnämnden
har inget att erinra mot kommitténs förslag all pensionär inte bör vara berättigad
till pristillägg. Licens bör i konsekvens härmed normall inle kunna vara
utställd på pensionär.

Vad
gäller kommitténs förslag att regionala hänsyn bör tas vid licensgivningen kan
jordbruksnämnden tillstyrka en sådan ordning. Grunden för om licens kan ges
eller ej bör alllid vara avsättnings- och beståndssituationen. Den regionala
hänsynen bör komma till uttryck genom atl denna vid prövning vägs in om antalet
licensansökningar är fler än det fmns utrymme för.

---- Jordbruksnämnden
inser- att det är förenat med svårigheter

atl
nu införa etl system med riktade licenser samtidigt som del finns etl stort
antal äldre licenser som inte har nägon inskränkning vad avser fiskeinriktning.
Ett sådani syslem skulle framstå som orättvist. Jordbruksnämnden vill därför
nu inle gä emol kommitténs förslag i detta hänseende.

2.10
Arbetsmarknadsstyrelsen: Enligt utredningens uppfattning

skulle
del fiskeripolitiska målel lättast kunna nås om regionalpolitiska hänsyn togs
redan vid licensgivning till yrkesfisket. Utan atl i detalj ta ställning till
reglerna för licensgivning, delar styrelsen denna uppfallning.

2.11
Statens industriverk instämmer i utredningens uppfattning att

någon
form av statligt stöd till yrkesfisket behöver utgå även fortsättningsvis. Den
grupp fiskare, yrkesfiskare, som samhället är berett att stödja, bör därför
även i framtiden kunna särskiljas från andra fiskande. Industriverket ansluler
sig också till kommitténs förslag att det nuvarande licenssyslemel, som
fungerat relativt väl, bibehålls men i den förenklade form som utredningen
föreslår.

Industriverket
ansluter sig till utredningens förslag om att regio

nalpolitiska hänsyn skall tas vid licensgivningen. Sådana hänsyn skall

kunna tas oberoende av om ansökanden ämnar bedriva fiske till havs, i

skärgården eller i insjövatten.

2.15
Riksrevisionsverket har inget att erinra mot förslaget att antalet

licenslyper
begränsas till två samt att alla licensbeslut formellt läggs hos
fiskeristyrelsen. Förslaget att i licensförordningen ta in en bestämmelse om
regionalpolitiska hänsyn är närmast en anpassning till vad som redan 5 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr
143

Prop.
1984/85:143 66

gäller för rationaliseringsslödel, men torde i sig inle
medföra någon väsenllig förändring av giillande praxis.

Ulredningen menar att licenssyslemel även framdeles fiämsl
skall varu elt instrument för atl skilja del stödberättigade fisket från övrigt
fiske och avvisar tanken att införa s.k. riktade licenser. RRV delar
utredningens uppfattning om riktade licenser. Ell sådani system blir i flera
avseenden svårhanterligt. Skulle en ökad statlig styrning behövas bör man i
ökad utsträckning utnyttja de ekonomiska styrmedel som redan finns.

2.19
Länsstyrelsen i
Stockholms län: Utredningen föreslår en förenkling av licenssystemet genom all
laglicensen försvinner medan enskild licens och licens för skepp kvarslår.
Denna förenkling är enligt länsstyrelsens mening positiv. Förslaget om en
centralisering av licensgivningen rimmar dock inte med syflel om
regionalpoliliska hänsyn vid licensgivningen. Ärenden om enskilda licenser bör,
i likhet med vad som sker idag, handläggas och beslutas av fiskenämnden.----------------

2.20
Länsstyrelsen i
Östergötlands län: Det föreslagna licenssyslemel med endast enskilda licenser
och licenser för fiske med skepp tillstyrks.---------------------------------------------

Länsstyrelsen finner del också angeläget alt
regionalpolitiska aspekter

beaktas vid prövning av licensärenden.

2.21 Länsstyrelsen
i Gotlands län anser att licenssyslemel

bör finnas kvar.----- Länsstyrelsen finner----- ingen
anledning att

motsätta sig atl en omläggning sker i enlighet med
förslaget om detta för hela riket kan anses vara ell rationellare syslem.
Länsstyrelsen har inle heller något alt erinra mot atl uppnådd pensionsålder
ulgör grund för återkallande av licens.

Utredningen föreslår alt regionalpolitiska hänsyn skall
tas vid licens

givning och påpekar all licensgivande myndigheter i fortsältningen bör

samräda med berörda länsslyrelser. Länsstyrelsen instämmer i denna upp

fattning. ----

----- Länsstyrelsen delar ulredningens uppfattning att
riktade licenser

ej bör införas.

2.22 Länsstyrelsen
i Blekinge län anser att systemet med

licensiering av yrkesfiskare är bra.

-------- tillstyrker länsstyrelsen förslaget till
uppdelning av yrkesfiskeli

censer. ----

----- Länsstyrelsen----- tillstyrker kommitténs förslag i
denna del

[begränsning för pensionärer]. I betänkandet föreslås att
regionalpolitiska skäl skall vägas in vid licens-

Prop. 1984/85:143 67

givningen.
Länsstyrelsen som inom ramen för sitt regionalpolitiska an

svarsområde hanterar skärgårds- och glesbygdsfrägor, vill gärna instämma

i motiven för fiskekommilléns förslag.

---- De
invändningar fiskekommittén anför är enligt länsstyrelsens

mening
etl fullgott skäl för att avvisa tankar om riktade licenser.

Två
av ledamöterna i länsstyrelsen i Blekinge län (Lundström och Peterson) samt två
suppleanter (Roos och Thorell) anmäler skiljaktig mening i frågan om indragning
av yrkesfiskelicens i samband med uppnådd pensionsålder.

2.23--------------------------- Länsstyrelsen
i Malmöhus län har inget att erinra mot denna

förenkling.
Däremot anser länsstyrelsen i likhet med fiskenämnden i länet och Skånes
Fiskareförbund att den föreslagna lägsta bruttoinkomsten för erhållande av
fiskelicens, 10000 kr., är för låg och att inkomsten i stället bör uppgä till
lägst 50000 kr.

2.24----------------------------------- Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län: Kommitténs förslag

att
slå ihop laglicens för båt och enskild licens skulle enligt länsstyrelsens
bedömning inle innebära så stora förändringar för de nuvarande licensinnehavarna.
Däremot skulle den framtida licensieringen bli mycket svårstyrd. När man nu efter
nägra år har börjat fä ordning på systemet måste det finnas myckel starka skäl
för all införa nya regler som innebär alt möjligheterna alt reglera kapaciteten
i fisket minskar. Den förenkling som de fiskare som bedriver lagfiske med bålar
skulle få genom alt licensen slås ihop med den enskilda är enligt
länsslyrelsens uppfattning inte etl tillräckligt starkt skäl.

Länsstyrelsen
ställer sig positiv till utredningens överväganden om alt regionalpoliliska
hänsyn skall kunna tas vid licensiering. Del bör bli en uppgifl för
länsstyrelsen all göra de prioriteringar som behövs.

Belräffande
riktade licenser anser länsstyrelsen liksom kommittén alt dessa inte bör
införas, utan att i stället prisregleringen Ullämpas aktivare för att slyra
fiskei.

2.25--------------------------- Länsstyrelsen
i Värmlands län släller sig ytterst tveksam lill

förslaget
alt uppnådd pensionsålder ska medföra att licensen återkallas. Denna fråga bör
i praktiken lösas generösi.

Länsstyrelsen
tillstyrker förslaget all behovet av sysselsättning skall beaklas vid licensgivning.

2.27
Länssstyrelsen i Västernorrlands län anser fiskekommilléns

förslag
belräffande fiskelicenssystemet bra utformade. Erfarenhelerna av
fiskenämndernas handläggning av enskilda licenser är emellertid enbari goda.

Prop.
1984/85:143 68

Länsstyrelsen kan därför inle tillstyrka en centralisering
av beslulen lill fiskeristyrelsen. De regionalekonomiska intressena kan på ett
mycket bättre sätt vägas in vid handläggningen på regional nivå vårtor
fiskenämnderna även i fortsättningen bör få besluta om enskilda fiskelicenser.

----- På grund av de negativa effekterna med riktade
licenser föreslås

ej att någon sådan nyordning införes. Länsstyrelsen anser
atl utifrån erfarenheterna i länet är kommitténs bedömning riktig.

2.28
Länsstyrelsen i
Jämtlands län finner det angeläget all licensgivande myndighel vid sin prövning
väger in regionalpolitiska aspekter och anser det naturiigl att myndigheten
därvid har erforderligl samråd med berörd länsslyrelse.

2.29
Länsstyrelsen i
Norrbottens län delar utredningens uppfattning

all behov finns all även i framtiden kunna särskilja den
grupp fiskare som samhället är beredd alt särskilt slödja och atl
licenssyslemel därior bör bibehållas. Länsstyrelsen har heller ingenting emot
den förenkling av licenssyslemel som föresläs dvs. alt laglicenserna slopas.

Länsstyrelsen är också positiv till förslaget om att
särskild regionalpolilisk hänsyn skall tas när det gäller att bevilja
licenser. Länsstyrelsen vill dock understryka alt om det skall bli möjligt alt
ta reell regionalpolilisk hänsyn bör licensgivningen ske regionall.

2.32
Norrbottens
skärgårdsfiskares förening: licenssyslemel bör bi-behällas. Fastare principer
för licensgivning bör ularbeias för alt prövning skall kunna göras om
vederbörande uppfyller de krav som uppställs för alt belecknas som
yrkesfiskare.

2.33
Sveriges
fiskares riksförbund tillstyrker kommitténs förslag alt

licenssyslemel bör behållas. Vi vill dock underslryka den
krilik som riktats

mot systemet genom att fiskenämnderna har praktiserat så olika regler vid

handläggningen av licensfrågorna. Licenssystemet har också skadats ge

nom bristen på klara riktlinjer från fiskeristyrelsen och i de fall sådana

förekommit, bristen på intresse hos fiskenämnderna att följa dessa. Yrkes

fisket kan inte acceptera att så olika regler gäller för erhållande av licens

beroende på i vilket län man bor. Det är därför viktigt att dessa brister

snarast kan avhjälpas.-

-------- Vi har------- beslutat slödja kommitténs förslag,
dvs. att inneha

vet av licens endasl kopplas till rälten alt erhålla statligt stöd.

Den föreslagna ändringen av licenssystemet som innebär
borttagandet

av laglicenser för båtar, har vissa fördelar. .------- vi
är inte hell

övertygade om att en ändring bör genomföras enligt
kommitténs förslag.

Prop.
1984/85:143 69

Samiidigi
understryker vi önskvärdheten av all licenssyslemel förenklas.

Uppnådd
pensionsålder bör enligt utredningen utgöra en grund för äterkallelse av
licens för yrkesfiske. SFR tillstyrker kommitténs förslag.

Förslaget
all handliiggningen av licenserna skall ligga hos fiskeristyrel

sen och delegeras lill fiskeniimnderna tillstyrkes.

---- Vi
vill också understryka vår uppfattning, all om samhället anser

del
värdefulll med en bofast befolkning i skärgården så måsle den fiskare som lever
och arbeiar under andra villkor än sina kolleger få samhällets slöd på hell
annat sätt än övriga fiskei.

Regionalpolilisk
hänsyn vid licensieringen måste innebära att samhället tar sill ansvar för alt
dessa licensierade fiskare kan bedriva etl fiske med en skälig inkomsl, trols
att de måste driva sitt fiske med andra förutsättningar än sina kolleger.

Vi
konstaterar med tillfredsställelse atl komittén avslagit tanken på

riktade licenser.-

2.36 Västkustens Husbehovsfiskares förbund: Det
inom fiskerinäringen tillämpade licenssyslemel är redan nu så behäftat med sådan
byråkrati, att vad utredningen föreslär. kommer att ytterligare utöka denna
byråkrati, varför förslaget om att länsstyrelsen ocksä skall kunna meddela
tillstånd, avslyrks.

2.37 Regleringsföreningen Svensk Fisk ek. för. är
enig med utredningen om behovet av ell licenssyslem för all därmed kunna
avskilja de yrkesfiskare, som skall tillföras olika slag av slatligt slöd inom
ramen för normprissystemet.

Utredningen
har bl.a. diskuterat pensionärernas roll som yrkesfiskare och licensinnehavare.
Att yrkesfiskare vid inträde i pensionsåldern mister sin licens innebär inget
problem ur regleringsteknisk synpunkt. Svensk Fisk har icke tagit ställning
till den principiella innebörden av ett sädant förfarande.

Vad
gäller riktade licenser vill Svensk Fisk framföra att vid nuvarande uppläggning
av syslemel går de problem som uppslår att lösa. Om däremot fiskels inriktning
avser kvantitetsbegränsningar, tidsbegränsningar eller begränsningar vad gäller
fångslområden, kan detta icke genomföras utan betydande omläggning av syslemet
och kan i vissa fall inte lösas över huvud taget ulan en kompletterande
kontroll hos fiskare och förstahandsmottagare.

2.38--------------------- Kooperativa
förbundet anser alt licenssystemet fungerat rela

tivt väl på det hela tagel och att nägra betydande ändringar inte är behöv

liga. KF får därför avstyrka ulredningens förslag att slopa laglicenser

Prop. 1984/85:143 70

genom
all endasl lillåla licenser för enskilda och licenser för skepp.

I
likhet med utredningen anser KF att licensgivningen bör ligga hos Fiske

ristyrelsen som dock kan delegera beslut om enskilda licenser lill fiske

nämnderna. -- KF tillstyrker förslaget att fiskelicens automatiskt åter

kallas när fiskare uppnår pensionsåldern . KF anser det ävenledes

självklart
att olika regionalpolitiska hänsyn måste tas vid licensgivningen varvid
Fiskeristyrelsen har den bästa överblicken.

3
Fördelning mellan olika kategorier Fiskande

Förslagel
om möjlighelen att förbehålla yrkesfiskarena fiske vid slark konkurrens om
vattnen har fäll ett blandat mottagande. Ungefär lika många remissinstanser
tillstyrker som avstyrker. Etl par anser alt utredningen borde ha gåtl längre
i sina förslag. Förslaget alt trålfisket skall förbehållas yrkesfiskarena
tillstyrks av de fiesta remissinslanserna.

3.1
Riksåklagaren-- har ingen erinran mol förslagen i sak [till skydd

för
yrkesfisket].--

Vid
tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna kan emellerlid — som även
påpekats i bifogade yttrande av distriktsåklagaren Björn Seebass - uppkomma
situationer som från ulrednings— och lagföringssynpunkt bör särskilt
kommenteras.

Trälfiske
kommer enligt förslaget ej att få bedrivas ulan lillstånd. Tillstånd kommer
att få beviljas endast yrkesfiskare. Yrkesfiskare som söker tillstånd kan i
dagsläget räkna med att erhålla sådant. Med hänsyn till behovet av dyrbar och
omfattande utrustning vid trålfiske och av därtill anpassade fartyg kan man
visserligen utgå frän att Irålfiske bedrivs endast av yrkesfiskare. Eflersom
straffbarheten bestäms av avsaknaden av tillstånd kommer ansvar att kunna utkrävas
inte endast i sädana fall, där tillstånd ej skulle ha givits, dvs. då fräga är
om utländska medborgare, utan även av svenska yrkesfiskare utan gällande
tillstånd. Straffbestämmelsen bör emellertid enligt min mening vara densamma
för samtliga fall av olovligt trälfiske. Påföljden är sedan den I juli
innevarande är normerade böter beräknade på visst sätt. Bötesbeloppen kommer,
som jag angivil i mitl yttrande över del då akluella lagstiftningsärendet, att
kunna uppgå till avsevärda belopp. Detta förhållande torde medföra en direkt
preventiv effekt så atl antalet fall av olovligt trålfiske, där lillstånd ej
skulle ha givits, får antas minska men del torde även medföra att en större
noggrannhel med meddelade tillstånd och förnyande av sådana kommer atl iakttas.
Därigenom underlättas en kontroll och skapas en överblick över fiskerinäringen.
Möjlighet finns genom den relativt vida strafflalituden att differentiera
påföljden.

I
fråga om överträdelse av medgivande som lämnats enligt det nya andra

Prop. 1984/85:143 71

styckel i 33 f§ ulgår jag från atl sådan överträdelse, om
den avser någon form av olovligt trålfiske, alltid skall beivras enligt
.■'5c§ såsom primär i förhållande till 35a S.

En bestämmelse angående skyldighet atl upplysa
vederbörande myndig

hel om ändrade förhållanden jämle en därtill knulen sanklionsbeslämmelse

bör------ övervägas. Vad jag nu sagt bör även gälla beträffande förord

ningen om licens för yrkesfiske.

Kommittén har ej berört frågor om 1. ex. medhjälpare vid
olovligt fiske eller medverkan genom utlåning av farlyg och redskap till
fiskare ulan

tillstånd. Ett slort antal olikartade situationer kan
komma i fråga.

Enligt min mening bör övervägas att i lagiexten klart ange
kretsen av

ansvariga och slaget av ansvar .

3.2 Rikspolisstyrelsen-- har inget att erinra mol
ulredningens förslag

om lillägg till lagen (1950:696) om rätl till fiske
innebärande atl rällen all fiska med trål begränsas lill endasl yrkesfiskare
och all de, om del finns särskilda skål, medges vissa förmåner i förhållande
till andra fiskare.

----- De evenluellt ökade polisiära insatser som kan bli
nödvändiga bör

----- kunna tillgodoses med nuvarande resurser.

3.3 Generallullstyrelsen:- Trålfiske utan yrkesfiskelicens
är myckel

lokall förekommande. Ingel talar för alt det i framliden
blir någon större förändring i detta mönsler.

Styrelsen är, med erfarenhet från den övervakning av bl.
a. trålfiske som kustbevakningen utför, av samma uppfattning och anser därför
atl något generellt tillståndstvång för trålfiske inte erfordras.

----- För lokala områden där icke yrkesmässigt trålfiske
kan förvänlas

förekomma, kan specialregler införas.

Föreslagen---- dispens för yrkesfiskare skall kunna ges
inom t.ex.

fredningsområden. Ett sådani dispensförfarande skulle
innebära betydande övervakningssvärigheter, även om det knyts till enskilda
yrkesfiskare. Det bör eftersträvas att fredningsområden hålls helt fria från
redskap. Områdets utsträckning och omfattning får anpassas sä att delta syfte
kan tillgodoses. Det är idag ett stort problem med de mängder av "odefinierade"
redskap som legalt används inom t. ex. fredningsområden.

Styrelsen ställer sig tveksam till om det objektivt gär
att utreda huruvida fritidsfiske utgör avsevärt hinder för yrkesfiske. Vidare
mäste påpekas atl alla lyper av dispenser måste förenas med personliga
tillstånd. Att ge generell dispens för innehavare av yrkesfiskelicens är inte
tillfredsställande. Yrkesfiskelicens kan vara både enskild och laglicens.
Dessutom måste tillstånden förenas med villkor, t.ex. speciell märkning av
redskap för atl särskilja dessa från redskap olovligt utsatta av
"fritidsfiskare". Varje dispens måste också finnas i ett centralt
register, tillgängligt för de övervakande myndigheterna.

Prop. 1984/85:143 72

Sammanlaget
anser styrelsena att tillskapandel av speciella yrkesfiskeområden inte är
någon bra lösning. Möjligen kan man i stället överväga att införa
helgfiskeförbud för vissa typer av fiske och/eller redskapsbegränsningar för
"fritidsfiskare".

3.4 Riksskatteverket-- har inte något att erinra mot
att momsregistrering läggs till grund för avgörande av frågan om någon skall
anses driva yrkesmässigt fiske.

3.5 Näringsfrihetsombudsmannen:---------- Allmänt kan
sägas atl fiskekommillén i sina synpunkter och förslag eftersträvat atl fiskei
så långt det är möjligt bör vara fritt för var och en. Denna ståndpunkt kan NO
självfallel ansluta sig lill. Det företräde som kommittén i vissa fall anser
böra ges yrkesfiskare -ifråga om redskapsanvändning, vid bristande utrymme pä
fiskeplatserna och dä fiskresursen inom visst område är hotad —synes väl avvägt
i det rådande systemet. Andra kategorier fiskare torde totalt sett inte på
något avgörande sätl få sin verksamhel försvårad genom förslagen om dessa
tillämpas på det sätt kommittén anger.

3.7
Fiskeristyrelsen: Kommittén har föreslagit att trål skall förbehållas

yrkesfisket. Fiskeristyrelsen stödjer förslaget men anser det otillräckligt.

Enligt styrelsen borde yrkesfisket förbehållas alla de mängdfångande red

skap som används vid havsfiske exempelvis ringnot, snörpvad, snurrevad,

laxlinor, laxdrivlinor och laxnät. Dessutom föreslår styrelsen att nål djupa

re än 2 meter förbehälles yrkesfisket.

Kommittén
har definieral yrkesfiskare som den person för vars försörj

ning fisket är av väsentlig betydelse. Fiskeristyrelsen anser denna defini

tion onödig. Enligt styrelsens mening är den person yrkesfiskare som

innehar yrkesfiskelicens.-

---- [fiskeristyrelsen]
önskar- att regeringen får bemyndigande

att
fördela en kvot mellan olika kategorier fiskanden och mellan olika slags
redskap. Regeringen bör kunna fatta sådana beslut efter förslag av fiskeristyrelsen
som i sådana här frågor alltid bör samråda med Sveriges Fiskares Riksförbund.

Kommittén
framhåller nu att dess grundläggande inställning är all fiskei så långt möjligt
skall vara fritt för en var. Ibland kan dock förhållanden vara sådana att en
viss prioritering av yrkesfisket måste ske. Vidare sägs att i vissa situationer
kan ett fiske med mindre fångstintensiva redskap accepteras under det att ett
allmänt fiske med andra redskap skulle få negativa effekter för resursen.

Styrelsen
vill i det sammanhanget erinra om det faktum att de flesta fiskande här i
landet är sportfiskare, dvs. fritidsfiskare som i huvudsak

Prop. 1984/85:143 73

använder
handredskap. Många av dem är dessulom ivriga fiskevårdare. Fiskekommittén har
tyvärr inte berört detla faktum (se 1977 års fiskevallensulredning). För
styrelsen är det självklart alt ta hänsyn lill delta förhållande. Dessa
människor måste också få känna lillfredsställelse i sitt fiske och få
uppskattning för det fiskevårdsarbete man bedriver. Stora anslag ges vaije är
till olika fiskevårdande insalser särskilt längs våra kuster. Det är inle
rimligt atl invesleringar i fiskevård av statsmedel parallelll med stora
ideella insatser Ullåts gå lill spillo genom ell fiske som inle går all
utveckla i rätt riktning pga. otidsenliga bestämmelser.

----- Kan
denna tolkning av kommitléns förslag inte accepteras av

styrker fiskeristyrelsen kommitténs förslag i denna del. Styrelsen yrkar dä

istället att det i lagstiftningen eller på annat sätt klarl anges vad som skall

prioriteras i situationer när fiskbestånden ej räcker till för alla fångsisätt

och alla fiskande.

Kommittén
föreslår också att yrkesfisket skall ges ett företräde när

utrymmet pä fiskeplatserna inte räcker till för ett fritt fiske.

---- Fiskeristyrelsen
avstyrker kommitténs förslag och förordar den

lösning
som anges under avsnittet Förbehåll av redskap. Till yrkesfiskeli

censen knyls rätten att använda vissa redskap. Skulle dessutom behov

uppstå att reglera fiskei mellan olika kategorier yrkesfiskare får det ske

genom beslut av regeringen enligt styrelsens förslag under avsnittet För

delning av kvoter.-

3.9 Statens
naturvårdsverk: Även om naturvårdsverket hyser för

ståelse för ambitionerna att förbättra situationen för yrkesfiskarna, vill

verket understryka det angelägna i att fisket även i framtiden i möjligaste

mån
får "vara fritt för var och en", som utredningen uttrycker det .

Ulredningens
förslag belräffande fördelningen av fiskei mellan olika kate

gorier fiskande-- förfaller nämligen att i betydande utsträckning gå ut

över
sportfisket (fritidsfisket). Verket hyser den uppfattningen alt sportfis

ket kan ha en väl så stor nationalekonomisk betydelse som yrkesfisket.

Laxfisket är härvid ett bra exempel. Mol denna bakgrund bör del inle vara

självklart att sportfisket alltid skall slå tillbaka för yrkesfisket.

3.10----------------------- Arbetsmarknadsstyrelsen vill understryka
betydelsen

av
att frilidsfisket bedrives i sådana former och i sådan omfattning att det

inte försvårar möjligheterna lill utkomst och sysselsättning för dem som

har fiskei som yrke eller binäring.

3.13
Kammarkollegiet:- atl trälfisket pä allmänt vattenområde skall

vara
förbehållet yrkesfiskare föranleder i sak inle någon erinran av kolle

giet. ---

Kollegiel
ställer sig tveksamt till : förslag till ytteriigare begräns-

Prop. 1984/85:143 74

ningar
av allmänhetens rätt till fiske. Från lagteknisk synpunkt är det inle
tillfredsställande att först fastslå (2§ första stycket) att fisket på allmänt
vatten med rörligt redskap, undantagandes dock trål, är fritt för varje svensk
medborgare och långt senare i lagen (33 h§) föreskriva att den fria fiskerätten
skall kunna begränsas till förmån för yrkesfiskarna. Om förslagen genomförs,
bör 2§ kompletteras med en hänvisning till 33 h§ (eventuellt ocksä till 33f§).

En
annan tveksamhet gäller frågan hur den fritidsfiskande allmänheten

- eller de icke yrkesmässigt fiskande överhuvudtaget - skall kunna känna

till inskränkningarna i den fria fiskerätten.

Kollegiet
finner det utomordentligt vanskligl att av lagutskottets uttalande är 1950 dra
slutsatser i stil med att fiskerättsägarna på västkusten är skyldiga atl tåla
inskränkningar i sitt eget fiske med fasta redskap till följd av myndighelernas
rätt atl "fritt reglera fisket". Om detta verkligen var vad utskottet
tänkte sig, vilket kollegiet betvivlar, är därmed inte sagl att utskottets
ståndpunkt är - eller ens dä var - juridiskt hållbar. Kollegiet vill fastmera
tro att utskottet menade atl frisläppandet av fisket med fasla redskap kunde ge
anledning till reglerande ålgärder från myndighelernas sida. Men att dessa
åtgärder skulle gå ul över fiskerällsägarna pä det sättel, alt dessa - såsom nu
föreslås - skulle utestängas från att själva fiska, kan rimligen inte ha varil
utskottets mening. Det bör erinras om att 1950 års fiskerättsreform endast
innebar att fiskerättsägarna fick - mot ersättning - dela med sig av
fiskerätten till andra. Det var, enligt vad kollegiet förstår, aldrig på tal
att fiskerättsägarna skulle fråntas rätten att själva utöva fiske. Det aktuella
förslaget innebär därutöver att denna rätl överförs lill andra enskilda
personer, yrkesfiskarna. En sädan överföring av fiskerätt från en enskild ägare
till andra lorde inte kunna genomföras utan ersättning.

Kollegiet
finner sammanfattningsvis att påståendet, atl begränsningar i fiskerällsägarnas
möjligheter till fiske med ryssja kan genomföras utan berättigade krav på
ersättning, starkt kan ifrågasättas.

3.15
Riksrevisionsverket: Enligt RRVs uppfattning bör ulredning

ens skäl för att avvisa förbehåll av kvoterade fiskslag också väga tungt som

argument mot den föreslagna inskränkningen i rätten aU fiska med trål.

3.18
Kammarrätten i Sundsvall: De av kommiltén föreslagna regler

na om begränsning av rätten att bedriva fiske med trål har lagils in i 2.? /

förslaget tid lag om ändring i FL. Kammarrällen har för sin del inle nägon

erinran mol utformningen av reglerna eller mot vad kommittén anfört i

anslutning till dem. Häri ligger att kammarrätten finner det kunna godtas

att begreppet yrkesfiskare införs i lagen och ocksä definieras i denna. Vad

som upptagits i belänkandet beträffande den närmare innebörden av be

greppet ger inle anledning till invändningar.

Prop. 1984/85:143 75

Förslagel
såvitt avser 33f§ föranleder inga invändningar från kammarrättens sida. Vad
kommittén föreslagit i 33 h § ger emellerlid anledning lill synpunkler.

Den
grunduppfattning som kommer till uttryck i belänkandel och som kammarrätten
vill ansluta sig till är alt fisket även i framtiden så långt del är möjligt
bör vara frill för var och en. De beslämmelser som föreslås i 33h§ kan dock
leda till belydande ingrepp i friiidsfiskei. Kammarrätten anser därför alt
vissa betänkligheter i och för sig kan hysas mol att generelll bemyndiga
länsstyrelserna atl beslula om begränsningar beträffande fiske med alla
rörliga redskap på allmänl vatten utmed landets hela kuststräcka. Visseriigen
innebär kommitténs förslag atl det i fiskeriförordningen skall införas
bestämmelser som innebär alt samma förfarande skall tillämpas när det gäller
begränsningsbeslul enligt 33 h § som vid uifärdande av föreskrifter med stöd av
33f§. Enligt kammarrättens mening är del emellertid angeläget atl ocksä
möjligheterna all anföra besvär och därmed få begränsningsbeslut omprövade blir
uppmärksammade. Frågorna om besvärsmöjligheter enligt 47 § fiskeriförordningen
och om besvärsrätten bör övervägas under det fortsatta lagstiftningsarbetet.

I
sin motivering till förslaget att fiskei med ryssja i vissa fall skall kunna
begränsas på enskilt vatten vid västkusten har kommittén behandlat frågan om
begräsningar i della hänseende kan leda till ersättningsanspråk. Kommitténs
slutsats att förslagel inle kan medföra berältigade krav pä ersällning frän
enskilda fiskerättsägares sida framstår enligt kammarrättens mening som något
tveksamt. Ocksä i detta hänseende bör ytteriigare övervägande ske underdel
fortsatta lagstiftningsarbetet.

3.19 Länsstyrelsen
i Stockholms län: Utredningen har stannat vid att

föreslå
att endast trål skall vara exklusivt som yrkesfiskeredskap. Länsstyrelsen
delar ulredningens uppfatlning.

Utredningen
föreslår etl allmänl bemyndigande för länsstyrelsen att besluta om
begränsningar beträffande fiske med alla röriiga redskap på allmänt vatten.
Konkurrensen med yrkesfisket om utrymmet skall vara avsevärd för att
begränsningar skall kunna ske. Länsstyrelsen har ingel alt erinra mot detta
under förutsättning att det klart anges atl den bofasta skärgårdsbefolkningen
kan tilldelas sådana tillstånd.

3.20 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Utredningen
har huvudsakligen endasl behandlat konkurrenssituationer mellan yrkesfisket
och andra fiskande. Ulformningen av reglernas verkan med avseende på sådana
situationer [alltför koncentrerat yrkesfiske] bör därför ytteriigare övervägas
och förtydligas.-

3.21 Länsstyrelsen i Gotlands län: Utredningen föreslär
atl rätten atl bedriva fiske med trål begränsas till endast yrkesfiskare.
Länsstyrelsen tillstyr-

Prop.
1984/85:143 76

ker detta förslag men vill också ifrågasätta om inte flera
lyngre redskap borde förbehållas yrkesfiskare.

Utredningen föreslär vidare etl allmänt bemyndigande för
länsstyrelsen atl beslula om begränsningar belräffande fiske med alla rörliga
redskap pä

allmänt vatten vid rikels kuster.- Länsstyrelsen finner---- ingen

anledning atl motsätta sig detla förslag.

3.22 Länsstyrelsen i Blekinge län anser att förslaget i
denna del är

motiverat av de särskilda förhållanden som råder
belräffande trälfisket. Elt beslut atl prioritera yrkesfisket i rådande
konkurrenssituation måste frän principiella utgångspunkter vara riktigt.
Ställningstagandet underiättas av all det knappast i någon högre grad är i
trålfisket som utövarna av deltids-och husbehovsfisket i skärgårdsområdena
söker tillskott till sin försörjning.

------ Fiskekommittén anser därför alt etl generelll
förbehåll av vissa

redskap för yrkesfiskarna skulle föra för långt.
Länsstyrelsen instämmer i denna bedömning.

----- Länsstyrelsen vill understryka atl vad som härigenom
[förslaget

om otillräcklig fiskresurs] tillkommer är endast en
företrädesrätt för yrkesfiskare att erhålla dispensen i fräga. Länsstyrelsen
förutsätter att rätlen alt ge dispens även av andra särskilda skäl kvarslår.
Eventuelll är ett förtydligande påkallat i förslaget till 33 f§ andra styckel
fiskelagen.

Länsstyrelsen anser att det kan vara värdefullt att ha
lillgång till ett sådant instrument [vid konkurrens om fiskeplats] att stödja
yrkesfisket som förslaget utgör. I detta fall är det - med tanke på
föreskriftens syfte -rimligt att endast yrkesfiskare kan få dispens. Det
förefaller ocksä välbetänkt att möjligheter Ull föreslagen typ av inskränkning
i allmänhetens fria fiske till förmån för yrkesfiskare inte skall finnas på
enskill vatten. Därigenom undviks ersättningsanspråk och andra oönskade
effekter.

3.23
Länsstyrelsen i
Malmöhus län anser all de föreslagna begränsningarna i fiskerätten bör kunna
godtas med hänsyn till viklen av alt ge yrkesfiskarna en tryggad försörjning. I
sammanhanget bör uppmärksammas att kustbevakningen måste erhålla tillräckliga
resurser atl konlrollera efterlevnaden av föreskrivna begränsningar i
fiskerätten. Föreskrifterna riskerar annars att bli meningslösa. Förslaget
kommer även att medföra ökade arbetsuppgifter för länsstyrelserna. Sannolikl
lorde dessa dock bli av begränsad natur.

3.24
Länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län---------------- avstyrker förslaget atl definiera
en ny typ av icke licensierade yrkesfiskare.

Prop.
1984/85:143 77

Länsstyrelsen instämmer i kommitténs synpunkter all det i
vissa fall kan vara motiverat all förbehålla vissa redskap för det licensierade
yrkesfisket. Det saknas dock i allmänhet tillräckligt statistiskt underlag för
atl bedöma effeklerna av en sådan åtgärd. Innan några beslut fattas krävs det
därför ingående undersökningar om hur stor andel som tas av icke-yrkesfisket
och vilka förändringar en övergång lill andra redskap skulle medföra.

Förbudei mol användning av irål för icke-yrkesfiskare har
troligtvis ingen större betydelse, men hell säker kan man inle vara.

Länsstyrelsen vill därför föreslå atl ell syslem ularbeias
för all samla in slalislik och andra uppgifter om del icke- yrkesmässiga fiskei
med mängd-fångande redskap.

3.25 Länsstyrelsen i Värmlands län stöder principen
all yrkefiskel i

första hand skall stödjas med stimulerande åtgärder som
rationaliserings-stöd, prisstöd och liknande.

----- Det är nödvändigt att söka begränsa del
deliidsfiske, som på vissa

häll menligt påverkar möjlighelerna att bedriva etl
lönsami yrkesfiske.

Länsstyrelsen anser atl det trålfiske av försökskaraktär,
som bedrivits i Vänern sedan slulet av 1960-talet, har visat atl denna typ av
fiske kan bedrivas i nuvarande omfallning i sjön. Tillståndsgivningen kan
därför ulan olägenhet föras över till fiskeristyrelsen. Tillstånd bör också i
fortsättningen förknippas med villkor alt noggrann fängslredovisning skall
lämnas varje år. Före beslut skall fiskeristyrelsen höra fiskenämnden.

----- Om fiskei av fiskevårdsskäl begränsas i vissl område
är - som

ulredningen päpekar - totalförbud del mest effektiva. Ett
förbud som begränsas lill vissa redskap släller större krav på tillsynen. Om
därlill dispenser meddelas är del stor risk all förbudet förfelar siu syfte
förutom att kraven på tillsynen ökar ytterligare. Förslagel om dispensmöjlighei
är onödig och avslyrks. Om den införs bör yrkesfisket prioriteras.

Utredningen föreslår atl fiske med rörliga redskap på
allmänt vatten

skall kunna begränsas lill förmån för yrkesfisket i de fall begränsningen är

påkallad av kunkurrens om utrymmel på fiskeplaiserna.

Länssiyrelsen tillstyrker förslaget. I de fall
deliidsfiske utgör en viklig kompletterande försörjningsmöjlighet, exempelvis i
glesbygdsområden, och där investeringar har gjorls i redskap eller
rökerianläggningar bör lillslånd kunna ges.

Tre av ledamöterna i länsstyrelsen i Värmlands län
(Junzell, Knutsson och Lindblad) anför i särskilt yllrande: Vid den prakliska
handläggningen av fiskeriärenden är del av utomordentlig betydelse atl
tillstånds- och dispensärenden kommer att ske på elt så obyråkratiski säll som
möjligt.

Prop.
1984/85:143 78

Vad gäller rätten atl utsätta nät och redskap vill vi
betona viklen av respekt för gammal tradition och sedvanerätt.

3.26 Länsstyrelsen
i Örebro län: Enligt länsslyrelsens mening bör -

---- beslämmelser övervägas som gör del möjligt att
begränsa allmänhe

tens fiske i insjövatien till förmän för yrkesfisket. Länsstyrelsen har där

för, så vitt avser länet, inget alt erinra mot kommitténs förslag.

3.27 Länsstyrelsen
i Västernorrlands län anser att kommittén borde

ha prövat om inte vissa redskap skulle förbehållas
yrkesfiskarena. Kommittén borde ha lämnat förslag även för andra typer av
mängdfångande redskap eller fasta redskap - typ laxfällor - vilka utnyttjas av
icke yrkesfiskare. Delta gäller då speciellt fisket efler lax och havsöring där
det ibland uppkommer problem när det uppvandrande beståndet är begränsal.

-------- Fiskekommillén föreslår all länsstyrelsen får
beslula om begräns

ningar ifråga om alla rörliga redskap men bara pä allmänl vatten. Därige

nom undanlas ersättningskrav från enskilda fiskerällsägare.

Länsstyrelsen anser att del inom Västernorrlands län finns
myckel små möjligheter all få någon effekt av sådana begränsningar. Della
sammanhänger med all länels kust kännetecknas av slora djup nära stränderna.
Fiskei på allmänt vatien har myckel liten omfattning.

3.29 Länsstyrelsen i Norrbottens län har svårt att förstå
varför inle

regelsystemet skulle kunna förenklas så att endasl en
prövning behöver förekomma dvs. licensprövningen. Endast licensierad fiskare
borde få tillgäng lill de rättigheter som reserveras för yrkesfiskare. Om behov
skulle finnas all medge även annan än licensierad fiskare atl fiska med l.ex.
trål eller ulnyttja reserverade vatien torde detla kunna lösas genom alt fiskenämnden
lämnar dispens. Sådana dispensmöjligheter torde i huvudsak endast bli aktuella
för atl ge yrkesfiskare som uppnått pensionsålder skälig avvecklingslid.

Utredningens förslag atl permanenia del vid länets kust
pågående för-söksfisket med trål tillstyrkes.

----- Länsstyrelsen är---- beredd att----- tillstyrka
utredningens

förslag all skyddet för yrkesfisket i huvudsak genomförs
dels genom att trälfisket reserveras för yrkesfisket och dels genom att
länsstyrelsen får bemyndigande att beslula om begränsningar avseende fiske med
röriiga redskap på vallen vid landels kuster. Länsstyrelsen anser dock atl
detta bemyndigande även bör gälla enskilt vatten. 1 dessa frågor bedömer länsstyrelsen
alt kommunernas uppfatlning måste tillmätas särskild vikt.

Utredningens passivitet när det gäller atl föreslå
åtgärder till skydd för yrkesfisket på enskilt vatien synes grunda sig på att ulredningen
anser att

Prop. 1984/85:143 79

en
inlösen av denna fiskerätt skulle bli alltför kostsam. Enligt länsstyrelsens
mening torde erforderliga åtgärder för alt skydda yrkesfisket kunna åstadkommas
utan atl den enskilda fiskerätten behöver inlösas. Någon form av företrädesrätt
för yrkesfiskare lill arrenden kombinerat med prisprövning på sätt gäller
ifråga om köp av jordbruksmark och jordbruksfastigheter borde kunna prövas i
detta sammanhang.

Två
av ledamöterna i länsstyrelsen i Norrbottens län (Holmkvist och Erics

son) anför i reservation: länsstyrelsens skrivning är en skärpning

som
innebär alltför stora ingrepp i fritidsfiskets möjligheter till fortbestånd.

--- I
och med länsstyrelsens beslut kommer långsiktigt fritidsfisket

atl
försvåras och stora grupper atl stängas ute från ett rimligt fritidsfiske.

--- Om
begränsningar skall bli aktuella anser vi all kommunerna ges

etl
ökal inflytande på besluten på bekostnad av fiskenämnden i länel.

Vi
yrkar därför avslag på länsstyrelsens skrivning och bifall till utredningens
förslag med tillägget avseende kommunernas inflytande.

En
av ledamöterna i länsstyrelsen i Norrbottens län (Johansson) anför i
reservation: Undertecknad ansluler sig lill ytlrandel förulom det avsnitt där
länsstyrelsen förordar en begränsning avseende fiske med rörliga redskap även
på enskilda vatien utan att fiskerätten på dessa vatten inlöses. Denna enorma
brisl pä respekt för enskill ägande är icke värdigt ett länsslyrelsebeslul.

3.31
Lantbrukarnas Riksförbund och Sveriges Fiskevattenägareförbund: -

-- När
man nu lalar om all förbällra förhållandena för yrkesfisket fär

med
hånsyn till vad nu sagls begreppet yrkesfiske inte bli för snävt hållet och
förbehållas endasl det fiske som bedrivs i stor skala och i öppna havet.

Förbunden
vill alllsä trycka på det angelägna i au del nya begreppel yrkesfiskare som
införs enligt förslagel verkligen får den innebörd som definitionen ger ullryck
för. Alltså all med yrkesfiskare avses "den, för vars försörjning fisket
är av väsentlig betydelse". Som yrkesfiskare belraktas då jämväl den som
bedriver fiske som binäring.

Enligt
nuvarande praxis torde del vara omöjligt för en ovan antydd binäringsfiskare
atl få yrkesfiskelicens. Enligt förbundens uppfattning borde med hänvisning
lill vad nu sagts denna praxis omprövas. Pris- och raiionaliseringsstöd borde
kunna utgå även till den som ägnar sig ät binäringsfiske framför allt inom
skärgärds- och glesbygdsområden. Detla skulle kunna öka möjlighelerna atl
bibehålla en bofast befolkning inom nämnda områden.

Förbunden
delar utredningens uppfattning att åtgärder måste vidtas för alt förbällra
silualionen för yrkesfisket. Tyvärr måste dock konstaleras atl utredningen inle
kommit med nägra förslag lill lösning av de verkligl slora problemen, nämligen
konkurrensen om de ovan nämnda värdefulla fisksla-

Prop.
1984/85:143 80

gen.------ Dessa frågor bör med det snaraste bli föremål
för förnyad

utredning.

Förbunden tillstyrker emellerlid utredningens framlagda
förslag dock med undantag för dess resonemang när del gäller frågan om
ersättning för inlrång i samband med inskränkning av ryssjefisket inom enskilt
vallen på västkusten.

Man kan konstatera all fiske med ryssja på enskilt vallen
på västkusten har bedrivits och bedrivs med stöd av enskild fiskerätl. Ett
förbud mol sådant fiske innebär uppenbarligen etl intrång i den enskilda
fiskerätten. Atl fiskei får bedrivas jämväl av annan kan inte ändra detla
faktum. För detla inlrång bör rimligen ersällning utgå.

3.32 Norrbottens skärgårdsfiskares förening: Fängslinlensiva
red

skap som trål bör förbehållas yrkesfisket. Vi tillstyrker att trälfisket ulan-

för Norrbottens kust förs in under de allmänna regler, som gäller för

trälfiske. Dock bör uianför Norrboltens kust, där resursen är begränsad

vad gäller siklöja, Fiskeristyrelsen kunna införa begränsningar i trålfisket

om siklöjan bedöms hotad.

Icke fångstintensiva redskap som nät och skolar och
liknande rörliga redskap bör fritt få användas på allmänl vatten.

De begränsningar, som föreslås i 33 h § i fiskelagen kan i
värsta fall hell utestänga alla andra än yrkesfiskare från fiske i stora delar
av skärgården.

Slörsla hotet ser vi i alt fiskenämnden skulle få för
stort inflytande tillsammans med länsstyrelsen.

Vår kännedom om fiskenämndens sammansättning och vissa
yrkesfiskares inslällning till alla andra fiskare än s. k. yrkesfiskare gör
atl vi ser nämnda paragraf i förslaget lill fiskelag saml 36b § i den
föreslagna fiskeriförordningen som största hotel mot värt fiske.

Vi föreslår därför atl kommunstyrelsen i berörda kommuner,
innan begränsningar får genomföras till förmän för yrkesfisket, måste
tillstyrka dessa.

Norrboltens skärgårdsfiskare tillstyrker kommitténs
förslag att ej ingripa i fisket med fasta redskap pä enskill vatten. När det
gäller upplåtelse av fiske på allmänt vatten, s. k. kronfiske, bör yrkesfiskare
ges företräde, men rätt till fiske med fasta redskap bör även kunna ges lill
andra fiskande.

3.33 Sveriges fiskares riksförbund:- vi förväntar oss atl
berörda

myndigheter, när sä är befogat, ocksä vågar fatta beslut
som innebär begränsningar i allmänhetens fiske.

----- Fördelning av kvoter m. m. mellan olika kategorier
yrkesfiskare

är en fråga som vi anser bör hanteras inom fiskets egna
organisationer.

Prop. 1984/85:143 81

----- Det
är av största vikt att åtminstone del förslag som nu kommit

tén framför vad gäller fiske med trål, måtte genomföras av statsmakterna.

------ SFR
delar kommitténs uppfatlning att andra fiskande än licen

sierade yrkesfiskare även fortsättningsvis bör få fiska efter kvoterade

fiskslag.---

Yrkesfisket
känner dock slor oro för atl länsstyrelserna inte kommer att våga ta de
initiativ till begränsningar som ett fortsatt kustfiske kräver. Vi har också i
olika sammanhang kunnat konstatera att länsstyrelserna har dålig kunskap i
fiskefrågor. Yrkesfisket har i regel inte heller några represenlanter i
länsstyrelsernas lekmannastyrelser. Detta förhållande måste enligt vår
uppfattning rättas till om fiskekommitténs förslag skall kunna få praktiska
resultat. Länsstyrelsernas befogenheter måste också klart slås fast och besluten
utformas på sådant sätt att respektive länsstyrelse vågar verkställa olika
begränsningar.

Kommitténs
förslag beträffande trälfiske i insjövatien tillstyrker vi. För

övrigl beklagar vi att kommittén inte ansett sig ha möjligheter att över

huvud taget införa några begränsningar i de enskilda vattnen.

Inom
yrkesfisket har vi fastställt en gräns på 40000kr. i lägsta infiskning eller
22000kr. i lägsta bruttoinkomst, dvs. före sociala avgifter och skatt, från
fiske för att omfattas av fiskets s. k. trygghetspaket. Dessa belopp
överensstämmer också med kraven för medlemsskap i fiskarnas arbetslöshetskassa.
Vi anser att dessa gränser på ett tillfredsställande sätt avgränsar kategorin
yrkesfiskare. Vi föreslår alltså att utöver momsvillkoret även ovanstående krav
på infiskning eller bruttoinkomst införes som definition av begreppet
yrkesfiskare.

3.34
Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund: Det ohämmade fis

ke som sker med yrkesmässiga redskap, och då inte bara trål, av icke

yrkesfiskare är ett hot mot fiskei som biologisk resurs och mot etl ur

samhällelig synvikel riktigt utnyttjande. Det är enligt förbundets mening

rimligl att del fiske; yrkesfiske, husbehovsfiske och handredskapsfiske,

som är mesl värdefullt ur samhällets synpunkt ges företräde framför annat

fiske.

Atl,
som utredningen, endast föreslå att trälfisket förbehålls yrkesfisket är ej
tillräckligt och måste ses som en anmärkningsvärd eftergift till de kalegorier
fiskande som i huvudsak har sin anställning i annan verksamhet. Förbundet vill
särskilt peka på det nätfiske som bedrivs i laxens och havsöringens
reproduklionsområden samt i vandringsstråken som förutom att skada
förutsättningarna för såväl yrkesfiske som handredskapsfiske utgör elt hol mot
dessa arters överlevnad. 6 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 143

Prop. 1984/85:143 82

---- Enligt
förbundels uppfattning bör detla företräde gälla endasl

framför
de fiskande som använder yrkesmässiga redskap och andra rörliga redskap förulom
handredskap.

Förbundel
motsätter sig i princip inle fredningsområden dvs. områden som omfattas av
fiskevårdande ålgärder och där totalt fiskeförbud kan gälla, men dessa måste
ges en begränsad omfattning både i lid och rum och ha till syfte att skydda
vandringsfiskens gång vid lek. På sikl måste emellertid enligt förbundets
mening radikala inskränkningar i rätten all ulöva fiske vidias och härvid
bordel rekreationsmässiga fisket med handredskap samt yrkesfisket prioriteras,
något som inte i lillfredsställande omfattning beaktats av utredningen.

3.36
Västkustens husbehovsfiskares förbund: Förslaget om att vid västkusten skall
fisket med ryssjor kunna begränsas även i enskill vatien, kan innebära, atl del
husbehovsfiske som förekommer med della redskap får upphöra. För
husbehovsfisket skulle delta innebära etl hårt slag. Där har man sedan
uråldriga lider varit van vid att sälla ul en eller flera ryssjor för fångst av
ål eller torsk för hushållsbruk.

Förslagel
om att trålfiske skall förbehållas yrkesfiske tillstyrks.

Det
föreligger icke något behov av atl vid svenska västkusten införa sådana
fiskereglerande ålgärder som utredningen föreslår, nämligen i form av
begränsningar av allmänhetens rätt att fiska, eller all viss grupp fiskande
skall kunna ges företräde framför annan att bedriva fiske, varför utredningens
förslag härom avstyrks.

Det
bör icke införas en lag som innebär möjlighet för en grupp i samhällel att
begära åtgärder mol annan grupp i samhället med tillhjälp av en partsammansatt
myndighet.

4
Rationaliseringsstöd

4.7
Fiskeristyrelsen: Som kommittén påpekat är villkoren för det slatliga

raiionaliseringsstödet förmänliga. Statsmakterna har uppställt elt inkomst-

politiskt mål för de personer som är sysselsatta i näringen. Dessutom finns

det ett konsumentpoliliskt mål. För att nå dessa mål är det nödvändigt alt

rationaliseringsmedel ställs till styrelsens förfogande på förmånliga villkor.

I annat fall bör statsmakterna ändra de fiskeripolitiska målen.

4.11
Statens industriverk------- vill framhålla alt om investeringar i

byggnader
för fiskberedningsinduslrin inte kan självfinansieras bör naturligtvis
möjligheten att finansiera via bank eller annat kreditinstitut i första hand
undersökas. En sådan finansiering kan också kompletteras med krediter från den
regionala utvecklingsfonden. I andra hand kan möjligheten till lokaliseringsstöd
undersökas.

Prop. 1984/85:143 83

4.19
Länsstyrelsen i Stockholms län------- anser att villkoret för att

åtnjuta
slatligt stöd skall vara innehav av fiskelicens. Länsstyrelsen vill

dock betona viklen av att begreppet yrkesfiskare inte definieras så alt

skärgårdsbornas husbehovsfiske och fisket inom kombinationsföretaget -

skärgårdsföretagel - faller utanför.

4.33
Sveriges fiskares riksförbund: Del är också myckel tveksamt

om
det går att uppnå rällvisa och en önskvärd fördelning av slödet om alltför
många regler slälls upp. Vi är därför tveksamma till att rationaliseringsslödel
i alltför slor utsträckning kopplas till möjligheten att påverka fiskets
inriktning.

SFR
tillstyrker kommitléns förslag atl andra former av investeringar än enbart
torskrensningsmaskiner skall kunna få bidrag för att underlätta fisket efler
torsk eller andra fiskslag som efterfrågas på marknaden.

Vi
anser den bästa effektiviseringen av den svenska beredningsinduslrin

vara atl en samordning av alltför små enheter genomföres. Små industrier

utspridda runl kusten ger inle konkurrenskraft på den europeiska markna

den och möjlighet att därigenom främja en ökad export. Vad Sverige f. n.

behöver är sannolikl rationella och konkurrenskraftiga beredningsindu-

slrier som har möjlighet atl konkurrera med de danska industrierna så att

svenskfångad fisk i berett skick bältre kan hävda sig på europamarknaden.

Förhållandena vad gäller den svenska marknaden är annorlunda. Små

industrier, rökerier o. dyl. är av stor betydelse för en ökad inhemsk avsätt

ning. ---

5
Prisreglering

5.5
Näringsfrihetsombudsmannen har inle funnii anledning all änd

ra sin ståndpunkt lill utbyggnaden av regleringssystemet inom fisket. När

nu ytterligare regleringsåtgärder diskuteras finner NO anledning att erinra

om vad som i förarbetena till konkurrenslagen sägs om offentliga särregle

ringar. --

Med
hänsyn lill vad kommittén anfört finner NO det angeläget att en

översyn
görs av rådande prisregleringssyslem. en sådan översyn

bör
ges en bredare inriktning än vad som jordbruksnämnden som regleringsmyndighet
torde avse. I övrigt vill NO på denna punkt i stort instämma i atl de frågor
kommittén lar upp bör beaktas. Det gäller särskilt frågan om åtgärder mot
stigande regleringskoslnader för export. Åtgärder bör snarast vidtas för att
styra fiskeinriktningen mot lönsam produktion och för att förhindra en
utveckling liknande den inom jordbruket med ständigt växande
överskolisproduklion som måste avsättas utomlands till priser som motverkar
uppfyllandet av inkomstmålei och som därmed till sist drabbar de svenska
konsumenlerna i form av ökade kostnader för regle-

Prop.
1984/85:143 84

ringen. Svenska direkllandningar utomlands kan därulöver
innebära alt utländsk beredningsindustri lillförs svensk råvaru lill lägre
priser än som tillämpas för svensk beredningsinduslri, vilken därigenom
försätts i ett besvärligt konkurrensläge. Ell sätl all undvika denna situation
vore all använda världsmarknadspriset som lägsta pris i regleringen. Della
förulsäller dock atl tillämpningen av normprissystemet ändras för atl inte
kostnaderna för ökade pristillägg skall bli alltför slora.

----- Enligt kommillén bör en nalurlig utgångspunkt vara
all öka

varutillförseln och öka fisket efter fiskeslag som
efterfrågas pä marknaden. Härvid bör de möjligheter som rationaliseringsslödel
och prisregleringen erbjuder utnyttjas. NO kan instämma i dessa synpunkler.

5.6 Statens pris- och kartellnämnd:--------------------------------- SPK:s
prisövervakning

lyder således inle pä atl förstahandsmoilagarna medvetet
använder lagstapriset som utgångspunkt vid framräkning av avräkningsprisei
trots atl del verkliga partipriset är högre än lägslaprisel. De låga
avräkningspri-serna lorde i stället kunna förklaras av världsmarknadsprisernas
ulveckling, vilken förstahandsmoilagarna inle kan påverka.

----- Såvida del inle finns möjligheter alt ge riktade
subventioner till

svensk beredningsindustri eller att höja priserna på
svenskfångad fisk genom atl införa tullar på importen, kan problemen enbari
lösas genom all lagstapriset följer världsmarknadspriset. Nämnden avvisar
tanken på elt högt lägslapris och dispensförfarande av samma skäl som
ulredningen pekat pä.

SPK vill här peka på några möjligheter att dels förslärka
regleringsekonomin, dels använda de nuvarande medlen pä ett effektivare sätt
än hittills, för att ge sillfisket bättre lönsamhet på sikl utan att försämra
situationen för konsumenterna. Enligt SPK:s mening skulle följande åtgärder
inom normprissystemets ram kunna avhjälpa de största bristerna i systemet.

Kosinad/

Besparing,

Mkr

/oj/nai/för prisregleringen 1983 58

Åtgärder

1
Lägstapris =
världsmarknadspris (ökade pristillägg). +25

2
Besparing genom
minskning av normkvantileten för syd-och västkusten, så att besparingen
motsvarar den merin-läkt, som uppstår för fisket genom atl försäljningen till
beredningsindustrin ökar på bekostnad av försäljningen till

fiskmjöl (följd av åtgärd I). -(15-32)*

3 Besparing genom att kostnaden för överskoll minskar
när

delar av överskottet kan säljas till beredningsindustri (följd

av åtgärd 1). -(3-6)*

4 Förstärkning av regleringskassan genom de
prisreglerings

avgifter som kommer in när försäljningen till beredning

ökar på bekosinad av försäljningen till fiskmjöl (följd av

åigärd 1). -(0,5-1)*

Prop. 1984/85:143 85

Kostnad/

Besparing.

Mkr

.■i Besparing genom alt fiskaren varje år gör en
prisslödsredo-

visning (efter modell av momsredovisningen). Svensk Fisk

beräknar hur slor skillnaden varit mellan det faktiskt utbe

talade pristillägget och det "önskade utfallet" enligt inlen

tionerna i normprissyslemet fiir varje förslahandsmotla

gare. --- Fiskaren betalar tillbaka mellanskillnaden lill

regleringskassan, alternativt får ytterligare lillskoit. - 7.5

6 Olika normpriser, jiimförelsepriser och normkvanlileler
för

oslkusten respektive syd-/väslkusten för alt uppnå den öns

kade styrningen av sillfisket, eflersom pris- och marknads

bilden skiljer sig för kuststräckorna ej beräknal

Beräknad kostnad för prisregleringen efler genomförande

av fem av de föreslagna åtgärderna 36..S-S7

* Beräkningarna baseras på förulsällningen all ?i5-15
procent av försäljningen till fiskmjöl respektive överskott skulle kunna
överföras lill beredning.

-------- Utredningen diskuterar möjligheten all lillåla
ett s.k. industri

fiske efler fisk lill fiskmjöl och djurfoder. Enligt SPKs mening bör en sådan

möjlighet finnas om det svenska lägslaprisel skall följa EGs lägslapris.

Ulredningen diskulerar också möjligheten atl maximera
beloppet för prisstöd varje år. SPK anser att denna möjlighet bör övervägas och
att fördelningen av prisstödet mellan fiskare bör utvärderas konlinueriigt.

5.7 Fiskeristyrelsen:--- Ett lågt lägslapris påverkar- koslnaderna

i regleringsekonomin vilkel kan upplevas som
problematiskt. Mol denna bakgrund bör regleringens inverkan pä
exportmöjligheterna övervägas.

5.8 Statens jordbruksnämnd: Inledningsvis vill
jordbruksnämnden rent all

mänt framhålla all många av de förslag och tankegångar som kommittén

för fram redan har genomförts eller övervägts inom ramen för prisregle

ringen på fisk. Mer allmänt vill nämnden framhålla alt vissa av kommitténs

överväganden är svåra atl närmare kommentera därför alt de har karaktär

antingen av mer skissartade förslag eller också har formen av mer all

männa uttalanden.

Jordbruksnämnden delar kommitléns uppfatlning atl olönsam
export

inte bör få äventyra fiskprisregleringens ekonomi. Nämnden
vill

peka pä atl exporten numera är betydligt större än för 7-8
är sedan då

rikllinjerna för fiskeripolitiken drogs upp. Enligt nämndens mening bör

denna fråga ånyo mer ingående prövas av statsmakterna.

Inom jordbruksnämnden har tagits fram olika modeller för
begränsning

av pristilläggsutbelalningarna.- Om modellerna skall tas
upp med

syfte all nå en överenskommelse kring någon av dessa,
lorde förhandlings

uppdraget till jordbruksnämnden behöva kompletteras med ett uppdrag om

att någon begränsningsmodell skall införas.

Prop.
1984/85:143 86

5.14 Statskontoret-- ifrågasätter----- licenssystemels
fortsatta exi

stens. Genom alt fiskeföretagen kan välja atl arbela på en fri marknad ulan

prisstöd eller med kontrakt där eventuellt stöd inlemmas i de konlrakte

rade priserna torde det vara obehövligt att via licenser ge prisstöd.

Om fiskelicenser slopas bortfaller behovel av all begränsa
antalet pri-märmoltagningsplalser för fisk. Leveranslider och -platser kan i
stället kontraklsbindas.

5.21 Länsstyrelsen i Gotlands län: Utredningen
förordar att prisstöd inom

ramen för normprissystemet belalas ut endast lill licensierade yrkesfiskare

som levererar lill uppköpare som deltar i en samordning av försäljningen.

Länsstyrelsen tillstyrker förslaget.

5.22 Länsstyrelsen
i Blekinge län: Kommittén förordar etl syslem

där prisstödjande åtgärder kan komma ifråga endast till
licensierade yrkesfiskare som levererar till uppköpare som deltar i en
samordning av försäljningen.

1 likhet med fiskenämnden biträder länsstyrelsen
kommitténs förslag i

denna del.----

5.33 Sveriges fiskares riksförbund delar kommitténs
uppfatlning att genom

en samordning av förstahandsmottagningen skulle större kvantiteter kunna

avsättas lill bättre priser. Bristen på samordning innebär därför sannolikt

kostnader för prisregleringssystemet.

5.37
Regleringsföreningen
Svensk Fisk ek. för. är positiv till tankegångarna att använda
särskilda prisregleringsmedel för speciella insatser genom pristillägg. En
sådan mera flexibel komplettering av systemel kan lösas med den teknik
regleringen idag förfogar över. Svensk Fisk hänvisar till de ärliga
normprisöverläggningarna där riktlinjer för sådana stödformer kan dras upp och
ocksä till att problem inom fisket ofla uppstår med mycket kort varsel. Svensk
Fisk skulle i sädana fall kunna lämna marknadsanpassat stöd.

5.38
Kooperativa
förbundet: När det gäller inriktningen av yrkesfisket delar KF utredningens
negativa inställning till s.k. riktade licenser och anser att
prisregleringsmedel kan användas för särskilda insalser genom pristillägg för
att stimulera ökning av ett önskat fiske.------------------

6 Förstahandsförsäljning

De flesta remissinstanser som har yttrat sig om de av
utredningen presenterade samordningsalternativen anser att en samordning
behöver

Prop. 1984/85:143 87

ske
men att ett mer detaljerat förslag behöver utarbetas. Några förordar
alternativet med fördelningscenlraler. Förslagel alt samordna förstahandsmottagningen
avslyrks också av några remissinstanser.

6.5 Näringsfrihetsombudsmannen: Enligt
NO:s mening skulle det

skisserade
förslagel innebära en ganska genomgripande förändring. Den slarka
centraliseringen torde innebära att konkurrensen i stort upphör i det försia
distributionsledet. Detla lorde enligt NO på längre sikt innebära allvariig
risk för försämrad effekiiviiel. Detla kan även komma alt gälla den vidare
distributionen av färsk fisk till den slutliga konsumenien vilken kommittén
inte alls behandlat. Det är inte uteslutet alt förändringen leder till atl
tillgången på färsk fisk minskar. Även vid exportförsäljning kan
avsällningsproblem uppkomma genom att centralen måste upparbeta nya
försäljningskanaler. Samtidigt kan förslahandsmotlagare som i dag är inriklade
på export få besvärliga omställningsproblem. Det är därför angeläget all man
noga överväger olika aliernaiiva lösningar av samordningsfrågan och hur
effektiva dessa är i förhållande till det distributionssystem som nu fungerar
under konkurrens. Det torde finnas också andra lösningar på problemel med
oenhetliga avräkningspriser. missriktade pristillägg och andra svagheter i
rådande syslem än dem som kommittén diskuleral och som inte kräver sådan
samordning som kommillén förordat.

6.6 Statens
pris- och kartellnämnd: Problemen med samordningen

kan
enligt SPK:s mening delvis förklaras av de olika pris- och marknads

förhållanden som råder pä olika kuslsträckor. Den främsta orsaken lill

skillnaderna i avräkningspriserna är att sillfångsten inte består av en enhel

lig produkt, ulan av flera olika produkter som har olika egenskaper, säljs

på olika marknader, möter olika efterfrågetryck och därmed skiljer sig åt

belräffande marknadspriset.

Enligt
nämndens mening finns det en belydande risk för att konsumenternas tillgång
till färsk fisk minskar om utredningens förslag genomförs.

Nämnden
vill betona vikten av att realistiska lösningar av distributionsproblemen
finns färdiga innan etl beslut om centraliserad distribution fattas. 1 annat
fall kan konsumenternas tillgång till färsk fisk minska.

Sammanfattningsvis
finns det enligt SPK:s mening en betydande risk för alt de svenska
konsumenterna skulle få svårare att få tillgång till färsk fisk, samt att
näringen föriorar betydande marknadsandelar på den internationella marknaden
om utredningens förslag till samordning genomförs.

---- Förutsättningen
för att rationaliseringsvinster i distributionen ska

uppstå
genom utredningens förslag bedömer SPK som mycket små, medan

Prop. 1984/85:143 88

sådana
förulsällningar torde finnas om samordningen sker via Svensk Exportfisk, som
redan har etablerade försäljningskanaler.

En
samordning av den inhemska försäljningen bedömer SPK inle som nödvändig när
samordningen av exporten är genomförd. De fördelar som kan uppnås för
konsumenterna genom en bibehållen konkurrenssituation på den inhemska
marknaden, uppväger enligt SPK:s bedömning de eventuella besparingar som kan
åstadkommas genom en samordning av den inhemska försäljningen.

Slulligen
anser SPK atl någon begränsning av antalet förstahandsmoltagare inte är
önskvärd. Skälen härtill är dels alt konsumenlernas tillgång till färsk fisk
riskerar att minska, dels att konkurrens mellan företag ger upphov till
fördelar för samhället, bl.a. genom att medföra en press nedåt på priserna.
Konkurrenslagstiftningen bygger på grundtanken all fri konkurrens och fri
näringsotövning har övervägande posiiiva verkningar genom att bidra till
effektivitet och utvecklingsförmåga inom näringslivet.

6.7 Fiskeristyrelsen:
- -— Så länge Sveriges sillberedningsindustri består

av etl stort antal fileteringsmaskiner vilka ligger spridda över ett mycket

långt kustområde i relativt små enheter, blir exporten försäljnings-, leve

rans- och transportmässigt handikappad genom en splittrad produktion.

Därav följer svag slagkraft och därpå följande underlägsenhet i konkurren

sen med Danmark. Rationalitet och effektivitet bäde i produktion och

distribution/transport och kreativitet i internationell marknadsföring/kund

bearbetning är värden, som väger mycket tungt i detta sammanhang.

Enligt
styrelsens mening är en samordning både av försäljningen och beredningen
nödvändiga för att få en internationell slagkraft. Det är dock från styrelsens
erfarenheter svårt att värdera det ena alternativet framför det andra. Denna
slutsats gäller även för det alternativ som föreslagils av Svensk Exportfisk,
Stockholms läns försäljningsförening och Blekingefisk.

6.8 Statens
jordbruksnämnd: Jordbruksnämnden delar kommitténs

uppfattning
att en samordning av fiskförsäljningen är önskvärd, både för att ge
konsumenterna ett bättre utbud på färsk fisk och samtidigt öka avsättningen för
fisket. Nämnden är dock tveksam till om en samordning i sig leder till att
prisregleringens ekonomi pä sikt förbättras i någon nämnvärd omfattning.

---- Ett
samordnat utbud skulle knappast ändra de internationella

marknadsbetingelserna.
Jordbruksnämnden anser ändå att de vinster som finns i en samordning av
förstahandsförsäljningen skall utnyttjas.

---- Jordbruksnämnden
anser att den inhemska distributionen av fisk

Prop. 1984/85:143 89

skulle
kunna göras effektivare än den är idag och därigenom nå ell större antal
konsumenler. En förutsättning härför är att en samordning kommer till stånd.
Vissa beslämmelser i livsmedelslagstiftningen lorde också behöva ses över.
Ålgärder av detta slag bör kunna leda till en rationellare distribution och
försäljning av färsk fisk. För atl den inhemska marknaden skall kunna erhålla
ett brett utbud av färsk fisk måsle självfallel auktionerna inbegripas.

Kommillén
presenterar två alternativa modeller för hur fiskels samord

ning kan gå till.-

Det
första alternativet innebär i praktiken atl den gemensamma

organisationen
kommer alt arbeta framför allt med exporl av sill/ström

ming och torsk.-

Förslaget
innebär att Svensk Fisks lägstapriser sätts ur spel.

Jordbruksnämnden
kan för sin del inte tillstyrka att endasl en part, nämli

gen fiskarna, skall fastställa lägstapriserna om dessa även fortsättningsvis

skall ha nuvarande betydelse för prisregleringen.

Även
mer allmänt vill jordbruksnämnden påpeka atl del finns en viss risk för all det
av kommittén skisserade förslagel kan ha negaliva effekler ur
konkurrensbegränsningssynpunkt och att det därför är vikfigt all även dessa
frågor tas med i bedömningen av hur en eventuell samordning skall åstadkommas.

Det
andra alternativet innebär atl all första leverans av fisk obligatoriskt

sker till s.k. fördelningscentraler.

---- En
av grundförutsättningarna för normprissystemet får anses

vara
att marknadspriserna direkt får påverka avräkningspriserna. Ett sy

stem med fördelningscentraler skulle såvitt jordbruksnämnden kan bedö

ma uppfylla denna förutsättning. Nämnden anser dock att centralerna

dessutom sinsemellan borde samarbeta och tillsammans kunna erbjuda

kunderna etl brett sortiment av fisk.

6.14
Statskontoret: Den beredningsindustri som är under uppbyggnad bör

förses
med i försia hand svensk fiskråvara.

Del
är sannolikt att även sådana fiskeföretag där personalen har fisket som enda
inkomstkälla tvingas all konlraklsbinda sin produklion åtminstone om fisken
huvudsakligen skall gå till industriell vidareförädling i Sverige. Prisstödet
skulle då kunna ges till sådana organisationer som har behov av en kontinuerlig
tillförsel av färsk fisk atl användas dels för all förbättra vidareförädling,
marknadsföring och distribution och dels lill aU hålla leverantörsprisel pä en
lämplig nivå. Sä länge som det lönar sig att landa fångsterna i utländska
hamnar kommer del naturligtvis inte vara attraktivt atl kontraktbinda sig.

Prop. 1984/85:143 90

6.15
Riksrevisionsverket anser inte ulredningens framställning vara

tillräcklig
för etl slällningslagande i sakfrågan. Del torde krävas både en utförligare
diskussion av de problem förslaget är avsett alt lösa och en mer konkret
presentation av själva förslaget. I detla sammanhang finns det särskild
anledning atl pröva i vilken utsträckning en samordnad försäljning och
distribution verkligen kan förväntas medföra etl väsenlligl förbättrat
marknadsläge för näringen. Ett dominerande problem för näringen och
regleringsekonomin är avsättningen av den stora fångsten av sill/strömming.
Kommer en samordnad försäljning att märkbart öka marknadens förmåga all
absorbera hela fångslen lill lönsamma priser? Utredningen anför inga skäl för
att så skulle vara fallel.

6.20
Länsstyrelsen 1 Östergötlands län: De problem som synes vara

förknippade
med tillskapande av nya förstahandsmottagare borde ha belysls mer i
ulredningen.

6.24
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län stöder kommitténs

förslag
att en central inrättas dit de anslutna förstahandsmoilagarna förbinder sig
alt leverera den fångst som inte används i den egna beredningsinduslrin.
Centralen bör kunna få underlag för en myckel effektiv försäljningsorganisation
inom och utom landet.

Länsstyrelsen
vill-- kraftigt understryka kraven på rationell och

sammanhållen
marknadsföring för vattenbrukets produkter. Det är därför mycket viktigt att
odlare, eller deras samarbetsorgan, skall kunna ansluta sig till samordningen
av försäljning och distribution.

6.27------------------------------- Länsstyrelsen
i Västernorrlands län har funnit att den alllmer

ökande
direktförsäljningen från fiskarena på sikt är ett hol mot alt förbättra

avsättningsmöjligheterna t.ex. av strömming.

Länsstyrelsen
anser att detta förslag är myckel bra men del är viktigt all förslaget
förankras i en tidsplan. Att överlämna förslaget till fiskarorgani-salionerna
som i samråd skall genomföra förändringarna kommer inte alt lösa detla problem
särskilt snabbt.

6.28--------------------------- Länsstyrelsen
i Jämtlands län: Allt talar för atl matfiskproduk-

tionen
kommer att öka kraftigt under den närmaste tiden och länssstyrelsen bedömer
del sannolikt att odlarna kommer vara i behov av samordnade insatser vad
gäller distribution och försäljning av fisk. Länsstyrelsen bilräder
fiskenämndens mening att fiskodlarna i inlandet bör få möjlighet atl ansluta
sig till den samordning som kan komma till slånd och alt det är angeläget med
sädan samordning.

Prop. 1984/85:143 91

6.30
Delegationen för samordning av havsresursverksamheten vill

betona
vikten av all distributionen så långt möjligt hanteras på kommersiell och
ekonomiskt lönsam basis. Detta har också varit en utgångspunkt i del av DSH
initierade projekt Fidi.

Genom
atl inrätta ett förmedlingsorgan kan man erhålla rationell och stabil
färskdistribulion från producent till konsument. Verksamheten avses starta som
ett skalprojekt/pilotprojekt där minst två regioner förses med färsk fisk från
åtminstone tre kustavsnitl saml viss importerad vara. Vid positivt utfall skall
Fidi successivt kunna göras landsläckande.

6.33
Sveriges fiskares riksförbund motsätter sig starki förslaget om

fördelningscentraler.
Vi anser att detta skulle innebära atl de ekonomiska föreningar och de privata
förstahandsmottagare som finns etablerade idag och som till stor del utför ett
rationellt och föredömligt arbete vad gäller förstahandsmottagningen av fisk,
skulle komma att bli tvungna att avveckla sin verksamhet. Det finns med delta
system inget intresse för en fiskare att tillhöra den ekonomiska föreningen
eftersom all fisk då endast får tas emot utav de olika fördelningscentralerna.

Del
andra förslaget, som kommittén förordar, påminner till slor del om de förslag
till samordning som SFR har utarbetat. Vi instämmer till fullo i della förslag
och vill på nytt betona vikten av all statsmakterna bidrager till systemels
genomförande genom att koppla möjligheterna att erhålla pristillägg till atl
leverans sker till de föreningar, som inordnar sig i en samordning.

6.37----------------------------------- Regleringsföreningen
Svensk Fisk ek. för. anser sig icke kunna

bedöma
om något av de tvä alternativa modellerna som skissats kommer all ge de
fördelar som utredningen vill uppnå. En mängd frågor har icke klargjorts
beträffande den praktiska tillämpningen, bl. a. hur den nuvarande
auklionsförsäljningen kan komma att påverka det tänkta försäljningssystemet.

Svensk
Fisk anser liksom utredningen att en effektiv förstahandsförsäljning och
distribution av fisk är nödvändig för atl fiskerinäringen även i fortsättningen
skall utvecklas positivt. Det krävs också ett samarbete med beredningsindustri
och med olika handelsled. För att uppnå effeklivisering och ökat samarbete
krävs samordnade insatser i hela kedjan.

6.38---------------------- Kooperativa
förbundet: Inte minst får KF understryka betydel

sen av att söka skapa en ökad konsumtion av svenska sillprodukter såväl

inom som utom landet. Detta kan ske dels genom en elTektivisering av

distribution och marknadsföring av färsk fisk i Sverige och dels genom

konsumentupplysning och andra konsumtionsbefrämjande ålgärder. När

del gäller den framfida förväntade marknadsutvecklingen anser KF att

Prop. 1984/85:143 92

ulredningen inte tillräckligt sökl analysera denna och dra
konsekvenserna av utvecklingen under senare år - särskilt för sillfisket som
väger så tungt i fiskprisregleringen.

----- Enligt KF:s uppfattning medför del första förslaget
inte någon

effekiiv lösning av den svenska fiskförsäljningen. Del av
utredningen föreslagna andra alternativet till samordningsmodell med leverans
av fisk till ett antal fördelningscentraler bör dock enligt KF:s uppfattning
kunna vara en modell att bygga vidare på. En viktig förutsättning härför är
dock att dessa fördelningscentraler samarbetar inbördes för atl kunna erbjuda
kunderna ett lämpligt sortiment. Det är inom normprissystemet väsentligt all
marknadspriserna direkt påverkar avsättningspriserna och enligt KF; s
uppfattning är det tänkbart att en dylik modell kan innebära risker för
prishöjande effekter för konsumenterna. Det är sålunda angelägel atl man
ytterligare analyserar och utvecklar denna modell för alt konslalera vilka
besparingar resp. effektivitetsvinster som kan göras jämföri med nuläget.
Enligt ulredningens förslag skulle fördelningscentralerna ägas och administreras
av fiskarnas fackliga organisalioner men KF anser del tveksamt om man härigenom
kan åstadkomma en tillräckligt marknadsinriktad organisation. Därför bör
kanske olika grupper som represenlerar både köpare och säljare delta i
fördelningscentralernas verksamhet. Som KF framhållit tidigare i olika
sammanhang är det väsentligt att konkurrensen inte elimineras och att den
konsumentkooperativa och den privata grossistverksam-helen med fisk inte
påverkas negativt. KF får därför föreslå att man lägger detta förslag till
samordningsmodell i botten och under medverkan av olika intressenter söker
konstruera en ändamålsenlig lösning av förstahandsmottagningen med beaktande
av hela distributionskedjan fram till konsumenterna. KF anser det härvid vara
betydelsefullt all man även söker utröna lämpliga vägar att tillskapa behövliga
ekonomiska resurser.

6.39 Sveriges grossistförbund: Vår uppfattning
är att man inom den

fria konkurrensens ram kan uppnå en ökad effektivitet
bland förstahands-

mottagarna.----

Vi tror i och för sig att möjlighelen att öka konsumtionen
är begränsad,

men vi menar ändå att en kraftsamling av fiskare, förstahandsmoltagare,

industri, partihandel, detaljhandel och berörda myndigheter kan leda till en

viss ökning av konsumtionen. Varje åtgärd som kan bidra till atl förbättra

marknadssituationen är positiv. Lämpligen bör en grupp lillsäiias med

marknadsföringskunnigt folk från respektive part.

I stället för en central exportförsäljning som enligt vårt
sätt all se i många fall skulle minska den svenska exporten skulle man kunna
genom en flexiblare prissättning av JN eller Svensk Fisk stödja de erkänt
dukliga exportörer som idag finns.

Prop.
1984/85:143 93

Vi säger nej till de samordningsmodeller som ulredningen
föreslår och föreslår iställel alt kraftfulla åtgärder vidtas inom
normprissystemets ram för alt bl.a. öka effektiviteten bland
förstahandsmoltagarna.

----- Branschens utveckling skall bygga på fri konkurrens.

----- Ökade insatser pä marknadsföring.

6.40---------------------------------------------------------------- Sveriges
sill- fisk- och skaldjursproducenters förening delar

uppfattningen att mottagningen och distribulionen av fisk
kan samordnas på elt mer effeklivi sätl. Det är föreningens uppfattning att del
finns möjligheter lill kostnadsbesparingar, exempelvis om antalet förstahandsmottagare
och kanske också anlalel landningsplatser minskas. Föreningen tillstyrker
tanken pä samordning på de av utredningen redovisade grunderna.

1 båda förslagen ingår atl söka höja prisnivån på
fiskråvaran totalt sett. Syftet med detla anges i första hand vara atl trygga
normprissyslemet, vilkel föreningen sympatiserar med. Föreningen vill
emellerlid av konkurrensskäl varna för en alltför långtgående ambition i alt
höja prisnivån på fisk. Den svenska berednings- och konservindustrin är
beroende av den internationella prisnivån. Skulle man av fiskeripolitiska skäl
komma alt höja prisnivån på fiskråvara alltför myckel, kan man hamna pä en nivä
som medför all industrin kommer i en ofördelaklig konkurrenssituation, exempelvis
i förhållande lill den danska industrin. En sådan situalion skulle enbari ge
utländsk beredningsindustri fördelar på svensk beredningsindu-slris bekosinad.

Varje form av samordning bör, enligt föreningens
uppfatlning, för alt vara lyckosam, marknadsorienleras. I detta sammanhang vill
föreningen påpeka alt ell mera marknadsorienterai fiske också kan påverka
lönsamhelen i branschen genom bältre priser och större volymer. Ett exempel på
bältre marknadsorientering är alt fisket tillmötesgår färskfiskmarknaden och
konservindustrin i deras önskemål om kontinuerlig leverans av färsk råvara.
Industrin behöver råvaror för produktion även mändagförmidda-gar, en
kontinuerlig tillförsel av kolja för fiskbullelillverkning etc. En
fördelningscentral kan möjligen bidraga lill ett mera marknadsorienterai fiske,
en koordinerad färskfiskmarknad och ett tillmötesgående av industrins
önskemål.

6.41----------------------------------------------------- Blekingefiskarenas
centralförening ek. för.: Det förslag som

presenteras av ulredningen är ju på inlel säll detaljerat.
Självklart är det mänga frågor, som ställs och som del är svårt att få några
svar på. Många frägor borde ändå besvarats för att del skall gå att ta konkret
ställning till förslaget.

T. ex. Vem har ansvarel för all fisken verkligen säljs
lill bästa pris?

BFC eller centralen?

Hur skall överskollen fördelas mellan de olika
förstahandsmoltagarna?

Prop. 1984/85:143 94

Vem
tar hand om färskmarknaden?

Kan
vi eller våra dotterbolag överhuvud tagel skriva långsiktiga avtal på hel fisk
ulan alt dessa kolliderar med leveransplikten till centralen?

Hur
kommer centralen all byggas upp? Kommer man atl överta en redan existerande
organisation och sedan bygga vidare pä denna eller skall något helt nytl
skapas?

Hur
mäter man resullat och effektivitet i centralen?

Hur
skall man praktiskt klara av distribution med flera hundra landningsplatser,
som dessutom varierar frän tid till annan?

Vi
har förståelse för att en del av dessa frägor är omöjliga alt besvara i
nuläget. Samtidigt är det så att flera av svaren är viktiga att veta och/eller
fä utredda innan slutgiltig ställning tas lill förslaget. Våra frågor fär inte
lolkas så att vi är negativa till varje förslag till samordning.

En
samordning måste arbetas fram efterhand, där sten läggs på slen och där
fiskarenas fackliga och ekonomiska organisationer kan gä enat framåt hand i
hand, samiidigi som det kunnande som finns hos nuvarande förstahandsmottagare
utnyttjas.

Au
med elt administrativt beslut om leveransplikt i ett slag styra så gott som all
svensklandad fisk till en gemensam central, reser en rad problem, vars
konsekvenser ingen kan överblicka.

6.42------------------------ Gävlefisk
ek. för. m.fl.: Undertecknade fiskarägda första

handsmottagare på Oslkusten (region Ost) får härmed anföra följande:

Vi
anser att den nuvarande förstahandsmottagningen fungerar bra. Mottagningen av
sill/strömming och torsk har effektuerats avsevärt under senare är. Detta har
skett successivt och fortgår alltjämt. Förstahandsmoltagarna har gått samman
lill större enheter och mottagnings- och beredningsanläggningar har förnyats
och moderniserats. På Ostkusten har 11 fiskförsäljningsföreningar slagits
samman till för närvarande 5. Kontakterna och samarbetet mellan
fiskförsäljningsföreningarna liksom med den privata fiskhandeln har
förbätlrals, dels genom ökad telefonkontakt och dels genom gemensamma
diskussionsmöten. Några drastiska samordningsåtgärder anser vi inte behöver
vidtagas.

Det
av utredningen förordade förslaget till samordning ser minst sagt krångligt ut.
Den angivna målsättningen instämmer vi helt i. Den föreslagna samordningen
tror vi däremot blir svår att genomföra. Vi ser inte atl en sådan åigärd kommer
all medföra några förbättringar för fiskarna.

Regleringsiekniska
frägor anser vi hör hemma i Svensk Fisk. Förbättringar av regleringen tror vi
kan genomföras inom normprissystemets ramar, exempelvis ändring av reglerna för
hur lägstapriserna skall fastställas.

6.43-------------------------- Östersjöfiskarnas
fiskcentral kommer att arbeta för alt Sveri-

Prop. 1984/85:143 95

ges
Fiskeförsäljningsföreningars Riksförbund (SFFR) genom stadgeändringar ändrar
namn till Sveriges godkända förstahandsmottagares Riksförbund, och öppnas för
medlemskap för alla seriöst arbetande förstahandsmoltagare, föreningar och
privata. Pristillägg borde sedan endast utgå för fisk levererad till detla Riksförbund
anslutna förstahandsmottagare.

ÖFCs
slutsals av det ovanstående blir, atl den höjning av priserna som kan uppnås på
färsk fisk, avsedd att säljas över disk, icke kommer att kunna täcka koslnaden
för en slor paraplyorganisation. Effeklen av en påtvingad sådan kommer således
alt bli att fiskarena drabbas av ökade koslnader i stället för att erhålla
högre priser, något som måste ses som hell oacceptabelt.

7
Övriga förslag

7.7
Fiskeristyrelsen: Vattenbruk: Fiskeristyrelsen delar utredning

ens uppfatlning all det inle är moliveral att inordna odlingsverksamheten i

licenssyslemel.

Storsjön
i Jämtland: Styrelsen tillstyrker ulredningens förslag .

Dessutom
föreslär styrelsen alt det för laxfiske med laxlinor, laxdrivlinor

och laxnät ocksä skall fordras särskilt lillstånd utöver yrkesfiskelicens.

Motivet är del samma som framförts av kommittén i fråga om trålfiske

efter siklöja dvs risken för överfiskning .

En
ledamot av fiskeristyrelsens styrelse (Johnsson) anför i särskilt yttrande:
Undertecknad kan inte dela Fiskeristyrelsens förslag om att det för laxfiske
med laxlinor, laxdrivlinor också skall innehas särskilt tillstånd utöver
yrkesfiskelicens. Innehav av yrkesfiskelicens bör enligt min menig vara
tillfyllesl för bedrivande av alla slags fisken. För närmare argumentation
hänvisas lill SFRs yttrande över Laxfiskeuiredningens förslag.

7.9
Statens naturvårdsverk: Vattenbruk:------ Det är angeläget att

redan
från början se lill att miljövårdsinlressena inte kommer i kläm. Bland annal
måsle de miljömässiga konsekvenserna av elt utvidgat vattenbruk vara klarlagda
så att tillståndsgivande myndigheter i förväg vet hur problemen skall mötas.
Vidare är det viktigt att resurser och lid avsätts för alt i förväg kunna
planera för hur vattenbruket skall kunna tillåtas expandera geografiskt, sä att
"frontalkollisioner" med exempelvis mer betydande naturvårdsintressen
kan undvikas. Slulligen bör man beakla vikten av att den akvatiska faunan inte
ytteriigare utarmas genom etl utökat vattenbruk. Således bör inte vattenbruk få
bedrivas med arter som kan tänkas medföra att inhemska, naturliga arter slås ut
eller minskar drasiiski. Det blir sannolikl nödvändigl alt faslslälla regler
som dels föreskriver vilka arter som får bli föremål för vattenbruk, dels anger
hur anordningarna skall vara ulformade för att förhindra rymning.

Prop.
1984/85:143 96

7.13 Kammarkollegiet: Vallenbruk:- Kollegiel inslämmer
hell i ul

redningens uttalande att det krävs en översiktlig planering pä kommunal

och regional nivå för att bestämma var vattenbruk bör kunna bedrivas.

7.16 Statistiska centralbyrån: Slalislik: SCB vill i detla
sammanhang betona, atl även om det vore praktiskt möjligt all inhämta
fångslområdesdata via avräkningsnotorna, så skulle detta inte kunna ersätta den
mångsidiga informalion som i övrigl inhämtas via loggbokssyslemet.
Uppläggningen och omfattningen av det toiala uppgiftsinhämtandel pä fiskels
område är baseral på de rekommendationer som utarbetats av Förenta Nationernas
jordbruks— och livsmedelsorganisalion (FAO) och Internationella rådel för
havsforskning (ICES). Efler atl lidigare ha varit bristfällig betraktas numera
den svenska rapporteringen lill dessa organ som helt lillfredsställande. För
atl det skall vara möjligl att även i framliden fullgöra dessa åligganden
fordras som elt minimum atl de båda nämnda informationssystemen inte
begränsas.

Viss översyn av den regionala redovisningen av fångsterna
i Östersjön synes dock påkallad med anledning av att säväl ICES som den
Baltiska fiskerikommissionen beslutat alt från samtliga Östersjöstater infordra
fångsidata per 10-12 delområden av Östersjön. Dessa områden bygger
huvudsakligen på del rutnälssyslem som används i fiskeloggböckerna. Del lolala
fängslutlagel i Östersjön måsle alltså kunna fördelas regionalt pä dessa
delområden och rapporteras till ICES. Detta uppdrag åligger SCB.

Fiskekommillén föreslår inle nägra förändringar i gällande
loggbokfö-ringsregler men understryker vikten av att uppgiftslämnandet
förenklas och bättre anpassas till det fakiiska behovet. SCB ansluler sig gärna
till denna ståndpunkt men vill bestäml varna för sådana förenklingar eller
anpassningar som medför att underlaget för den regionalt fördelade
rapporteringen från Sverige till internationella organ äventyras.

7.20 Länsstyrelsen i Östergötlands län vill också
understryka bety

delsen av all en översiktlig planering på kommunal och regional nivä

startas, som belyser nuvarande och framtida anspråk på vattenområden

för bl.a. fiskodling.---

7.22 Länsstyrelsen i Blekinge län biträder förslagel
om planering för

vattenbruket.---

7.28 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Vattenbruk: Del
måste anses

rimligt all låta fiskodlingsverksamhelen slå utanför
licenssystemet. Det är angeläget atl se till att denna verksamhet får bedrivas
utan onödig kontroll

eller prövning.----

Storsjön i Jämtland:--- Länsstyrelsen delar kommitléns
mening all

det bör vara möjligt att begränsa denna rätt lill fiske om
det skulle visa sig

Prop. 1984/85:143 97

nödvändigl
till förmån för yrkesfisket och att sådan fråga bör prövas av länsstyrelsen.
Med hänsyn lill all yrkesfiske bedrivs i så ringa omfattning i Storsjön torde
behov av sådan reglering för närvarande inte föreligga.

7.30
Delegationen för samordning av havsresursverksamheten: Vattenbruk:

---- DSH
vill peka på behovel av en helhetssyn när det gäller åtgärder

inom
såväl yrkesfisket som vattenbruket och att dessas möjligheter att komplettera
varandra som näringar beaktas.

7.33
Sveriges fiskares riksförbund: Vattenbruk:---------- Vi instämmer

-
kommitléns förslag att de odlare som sä önskar skall kunna ansluta sig lill en
samordning av försäljning och distribution. Det är i prakUken ingen skillnad
mellan marknadsföring av fisk som är odlad eller om den är villfångad.

Storsjön
i Jämtland: SFR inslämmer helt i kommitténs förslag att dessa frägor bör skötas
genom regionala regleringar.

Slalistik:--- Vi
är övertygade om all loggböckerna skulle kunna

undvaras
genom en komplellering av avräkningsnotorna.

7.35
Vattenbrukarnas riksförbund: Vattenbruk: Förbundet instäm

mer hell i utredarnas uppfatlning om att kommuner och länsstyrelser

omgående bör planera sina vattenområden så att vattenbruket kan få

utnyttja lämpliga områden för odlingsverksamhet utan atl komma i konflikt

med andra vatteninlressenter. Förbundet anser vidare liksom utredarna att

vattenbruket inte skall omfattas av yrkesfiskets licenssystem, och att

näringen inle heller skall inordnas i det prisregleringssystem som gäller för

yrkesfisket. Beträffande frågan om gemensamma marknader för odlade

och fångade produkter anser förbundet atl detta på sikt är önskvärt och

möjligl, men atl detta i så fall kräver omfattande effekfiviseringar och

nytänkande inom fiskets försäljningsorganisationer.

8
Övrigt

8.8
Statens jordbruksnämnd: Med hänsyn till de av kommittén

accepterade
marknadsprognoser som jordbruksnämnden gjort samt det faktum atl tullen för
beredda produkter i allmänhet är högre än för råvaran, synes det tveksamt med
en ytteriigare utbyggnad av beredningsindustrin för export.

7 Riksdagen 1984/85. t saml. Nr 143

Prop.
1984/85:143 98

Bilaga
3 Stockholm den 3 juli
1984

Jordbruksminister Svante Lundqvist

Drottninggatan
21 f,

103 33
STOCKHOLM Tu/

Samordningen inom det svenska fisket

rtUi\. „ r'.

Ä fiObrt fil|islr<t » rn

Ink
188;-07-o

Vi ser synnerligen allvarligt pi samordningstanken och vi ä r givetvis villiga att bidraga med olika l ö sningar som gagnar fiskarkiren.

Fr å gan har st ö tts och bl ö tts
vid olika saimankomster inom fiskets organisationer under l ä ng tid. Det har varit svlrt att finna f ö rslag t11l l ö sningar,
som a11a kunnat st ä lla sig bakom. Nu har vi dock enats
om denna skrivelse med f ö rslag till samordningsl ö sningar.

1/ Sanering av f ö rstahandsmottagarna

Denna punkt anser vi ar den absolut viktigaste att l ö sa f ö rst. Vi anh å ller d ä rf ö r att Jordbruksministern uppdrar it Jordbruksn ä mnden och Svensk Fisk ek. f ö r. att skyndsamt se ö ver f ö rstahandsmottagningen.

F ö r n ä rvarande har vi ca 200 f ö rstahandsmottagare
inom landet. Antalet b ö r utan ol ä genheter kunna reduceras till ca 25 - 50 st., fiskar ä gda och privat ä gda.
Krav b ö r st ä llas p å f ö rstahandsmottagaren att denne l ä mnar
n å gon form av s ä kerhet f ö r
att prisregleringsavgifter inbetalas och att fastst ä llda best ä mmelser
f ö ljs.

Prisst ö det till
fiskaren b ö r kopplas s å att det endast utg å r f ö r leveranser gjorda till godk ä nda f ö rstahandsmottagare.

2/ Ä ndring av reglerna f ö r l ä gstapriserna

F ö r att ge m ö jligheter till konkurrens p å lika villkor b ö r
l ä gstapriserna g ä lla fritt k ö paren
(inom landet) respektive fritt utf ö rselort
(vid export).

Oetta kommer att gynna de f ö reningar (och dess fiskare) som har god kvalit é p å sin
vara,eftersom k ö parna i f ö rsta hand kommer att g ö ra sina ink ö p hos dem.

3/ Gemensam f ö rs ä ljningsorganisation

N å gon ny paraplyf ö rs ä ljningsorganisation
ä r vi f ö r n ä rvarande
inte mogna f ö r. Det beror givetvis p å att a11a har misslyckandet med Swefisk AB i alltf ö r f ä rskt minne.
Ist ä llet har vi beslutat att utse en
prisdelegation.

4/ F ö reningarna tillskapar en
prisdelegation

Prisdelegationen har till uppgift att fastst ä lla marknadspriserna f ö r olika ä ndam å l (human konsumtion, industri, export, fil é priser m.m.). Priserna skall vara flexibla, beroende
p å tillg å ng och efterfr å gan.
F å ngstbegr ä nsningar b ö r
ä ven kunna vidtagas av
prisdelegationen n ä r tillg å ngen p å
marknaden ä r for stor.

I sammanhanget f å r
vi inte gl ö inna bort att vi i dag tar upp
betydligt st ö rre f å ngster ä n vad marknaden efterfr å gar - med resultat att priserna konstant ligger vid
bottenniv å n (lagstapriset).

Prisdelegationen skall best å av en representant fr å n vardera v ä st-, syd- och

Prop. 1984/85:143 99

ostkusten. Representanterna skall vara de som b ä st k ä nner marknaderna.

Med de f ö reslagna å tg ä rderna r ä knar vi att fiskarna skall kunna f å b ä ttre betalt f ö r sina f å ngster, samtidigt som kostnaderna f ö r regleringssystemet minskar.

Ifall Jordbruksministern inte anser v å ra f ö reslagna å tg ä rder vara i linje med den
samordning som å syftas, eller om de ä r otillr ä ckliga, f ö rv ä ntar vi oss ett f ö rslag till samordning fr å n Er sida, vilket fiskarna d å fir ta st ä llning till.

F Ö R DE
EKONOMISKA F Ö RENINGARNA ' :.

Daniel Ax gTss o r t-

, —— ila £ k Hultgren

Rein Sch ö nberg

Stockholms l ä ns Fiskf ö rs ä ljning ek. f ö r. Fiskhallsv ä gen 16-18

121 73 JOHANHESHOV

Tel. 08-81 14 00

Prop.
1984/85:143 100

Bilaga 4

Sammanställning av remissyttranden över skrivelse av
Stockholms läns flskförsäljning ek. för. m. fl. om samordning av flskförsälj
ningen

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden avgetls av
näringsfrihelsombudsmannen, Slaiens pris- och kartellnämnd, slatens
jordbruksnämnd, slalskontorel, riksrevisionsverkel, Sveriges fiskares
riksförbund. Regleringsföreningen Svensk fisk ek. för., Kooperaliva förbundel,
Sveriges grossistförbund och Sveriges sill-, fisk- och skaldjursproducenlers
förening.

Yttranden

Näringsfrihetsombudsmannen motsätter sig tanken på atl
antalet

förstahandsmoltagare begränsas lill etl mindre antal
auktoriserade motta

gare. NO motsätter sig också atl försäljningsföreningarna tillskapar en

prisdelegation med uppgifl all fastställa marknadspriserna för olika ända

mål kunna vidla fångstbegränsningar.

NO avstyrker del framlagda förslaget till samordning.

Statens pris- och kartellnämnd anser inle all antalet
förstahandsmottagare

bör begränsas. SPK avvisar vidare tanken på en
prisdelegation.

Enligt SPK:s mening finns det-- en belydande risk för alt
konsumen

lernas tillgång lill färsk fisk skulle komma au minska om antalet första

handsmottagare begränsades.

Förslaget till ändrade regler för lägstapriserna är enligt
SPK:s mening något oklart. Koslnaderna för alt genomföra sådana ändringar bör
beräknas och övriga konsekvenser av förslaget undersökas innan del år möjligl
att la slällning till förslaget.

Statens jordbruksnämnd:-- Enligt jordbruksnämndens
uppfallning

synes antalet förstahandsmottagare vare sig vara alltför
stort eller de

senasle åren ha ökat särskilt kraftigt.

-------- Vad gäller säkerhet för prisregleringsavgift har
jordbruksnämn

den enligt gällande författning inte möjlighet att uppställa sådana krav.

Vilken säkerhet som skall ställas för alt fastställda bestämmelser skall

följas undandrar sig nämndens bedömande.

I skrivelsen anges som ett ytterligare önskemål alt
definilionen av läg

slaprisel ---- skall ändras från att gälla fritt köparen till fritt
utförselort.

----- Jordbruksnämnden har tidigare uppmärksammat detta
problem och

Prop.
1984/85:143 101

undersökt olika möjligheter alt lösa det. Förulom den
lösning som anges av SLF, skulle problemel kunna lösas genom atl exempelvis
liigslapriserna. dvs. det lägslapris lill vilket varan får försäljas,
differentieras för de olika kustslräckorna. Lägslaprisel för den fisk som förs
iland på ostkusten skulle kunna sällas liigre än för den fisk som landas på
västkusten. En annan möjlighet iir att liigstaprisel iindras att gälla
avräkningsprisei till fiskaren, dvs. fiskaren får avräknas minst ell visst
pris.

Jordbruksnämnden avser att återkomma lill detta problem i
annal sammanhang.

----- Det är enligt jordbruksnämndens uppfallning oklart
vad förslaget

[prisdelegalion] skulle innebära i prakliken. Nämnden vill
dock peka på all lägstapriserna, vilka faslslälls av Svensk Fisk. är ell
viktigt element i normprissystemet. Skulle dessa priser sättas ur spel genom
prisdelegationens inrällande, kan jämvikten i normprissystemel rubbas och
systemel därmed upphöra alt fungera på avsell säu.

Riksrevisionsverket har ingel all anföra utöver vad som sagls
fom

förslagen i belänkandet Bättre yrkesfiske].

Sveriges fiskares riksförbund:-------------------- Det
omtalas atl man ser allvar

ligt på samordningstanken och är villiga att bidraga lill lösningar som

gagnar fiskarkåren. SFR konstaterar detla med lillfredsställelse. Del bör

mot den bakgrunden vara möjligt all finna lösningar. Dock vill vi under

stryka atl SFR pä fiera punkler inle delar de ekonomiska föreningarnas

uppfattning.

Denna fråga [ändring av reglerna för lägstapriser] har
lagits upp i prisförhandlingarna och har varit föremål för ingående
diskussion. Det råder stor tveksamhet om i vilket led lagstapriset bör
faslslällas. Avräkningsprisledel är det vanligaste förslaget frän fiskare,
vilket SFR också föreslagit. Vi släller oss tveksamma lill föreningarnas
förslag.

SFR anser alt en paraplyorganisation är nödvändig om
försäljning och

distribution skall kunna samordnas.

----- SFR kan inte tillstyrka att de ekonomiska
föreningarna skall

besluta i ransoneringsfrägor.

Nuvarande låga priser anses bero på atl svenskl fiske gör
för stora uttag. Dessa synpunkler slår i direkl strid med de åsikter SFR
hävdar. Vi anser att svenskt fiske skall utnyttja de kvoter och fisktillgångar
som slår till förfogande, bereda och försälja dem. Vi förvånar oss överalt
föreningarna har en annan målsättning. Tydligen anser man att fiskefiottan
skall reduceras. Även detta står i direkl slrid med fiskarekårens syn på
svenskt fiske och dess framlid.

Prop.
1984/85:143 102

Svensk Fisk ekonomisk förening:------ Om Svensk Fisk
åläggs en gallring

av förstahandsmottagare är del ur rättssäkerhetssynpunkt
ett oeftergivligt krav alt föreningen av statsmakterna erhåller entydiga,
detaljerade och specificerade normer för denna myndighetsutövning.

----- Frågan [ändring av reglerna för lägstapriserna]
aktualiserades

bl.a. i samband med diskussionerna om det nya normprissystemel
och är f. n. föremål för behandling hos jordbruksnämnden. Svensk Fisk anser att
de ändringar som föreslås kan medföra negativa konsekvenser av sådan art alt en
noggrann ulredning av frågan är påkallad. Svensk Fisk är självfallet beredd atl
medverka vid en sådan problemanalys.

----- Det är------- av stor betydelse alt risken för
sammanblandning

av priserna i regleringssystemet med de tänkta
marknadspriserna undviks och atl ifrågavarande marknadspriser inle sätts så alt
det nuvarande prisregleringsystemet inte kan upprätthållas.

Kooperativa Förbundet:-- det------- föreslås att
Jordbruksnämnden

och Svensk Fisk ser över förstahandsmotlagningen i syfte
att minska antalet mottagare. KF har i och för sig ingenting att erinra häremot
men får

påpeka att koncentrationen är hög redan . För det
andra föresläs en

ändring av reglerna för lägstapriserna. KF får framhålla
alt hilhörande frågor f.n. är föremål för granskning inom Jordbruksnämnden.

Slutligen föreslås inrättandet av en prisdelegalion med
representanter för fisket, vilken skulle fastställa marknadspriserna för all
fisk och även kunna vidta fångstbegränsningar. KF avstyrker detta förslag bl.a.
därför atl en sådan prisdelegation inte skulle kunna fungera inom ramen för det
nuvarande normprissyslemet.

Sveriges grossistförbund: Fisk är en färskvara med mycket
begrän

sad hållbarhet, vilket i sin tur motiverar förhållandevis många förstahands

mottagare. Den mindre mottagaren fyller ocksä en slor funktion för den

enskilde fiskaren på den mindre orten.

Vi förslår den allmänna oron för svenskt fiske men kan
inte instämma i att sanering av förstahandsmottagningen är den absolut
viktigaste frågan att lösa. Problemet är istället av internationell karaktär
och löses varken av cenlral försäljningsorganisation eller enskild förstahandsmottagare.
En fiexiblare prissättning av jordbruksnämnden eller Svensk Fisk, vore kanske
en lösning.

----- Vi vill-------- påpeka, att auktionerna är bland de
mottagare som

är effektivast och som kostar regleringsekonomin minst
pengar.

Vi vill slutligen------- framföra att del är viktigt att
de fastställda

bestämmelserna följs och att detta noggrant kontrolleras
av de berörda myndigheterna.

----- Vad beiräffar lägsla prisel skulle vi vilja föreslå
att man ändrar

Prop. 1984/85:143 10?

den
nuvarande definilionen. Vi menar att lägsta priset bör vara del pris fiskaren
får betalt för sin vara exklusive isning. lådor, transport och övriga
adminislralionskoslnader. Elt sådani förslag skulle innebära all fiskaren
verkligen vet vad han fär beiall för sin fisk och alt förstahandsmoltagarna ges
möjlighel till konkurrens på lika villkor. Detta bör samiidigi leda lill en
slörre effektivitet bland förstahandsmoilagarna.

---- anser
vi del ej lämpligl med en gemensam försäljningsorganislion.

Alt föreningarna
tillskapar en prisdelegalion kan vi naluriigtvis ej tillstyrka, eftersom denna
skulle förbise de privata mottagarnas kunskaper och inlressen. Vidare bör
påpekas atl den nuvarande fria konkurrensen skulle sättas ur spel, eftersom
marknadspriserna i branschen skulle fastställas av en prisdelegation bestående
av endast tre personer.

Sveriges
sill-, fisk- och skaldjursproducenters förening hänvisar lill

sitt
yttrande avseende utredningen "Bättre yrkesfiske".

Prop. 1984/85:143 104

Bilaga 5

Betänkandet (Ds Jo 1984:5) Lax

SAMMANFUTTNINC

Bakgrud

Ur stt totalperspektiv är nuoera laxfisket av mindre
betydelse fOr det svenska yrtcesoässlga fisket. Det totala fångstvSrdat fOr
havslaxfIsket var ir 1982 ca 18,3 nlljoner kr eller ca 3f 3v vOrdet av hela den
yrkasmaaslga fingstOi. Lax icom 1 vSrde pi 6:e plats bland de arter soo är
roreail för yrkesmässigt fiske. Doi avervSgande delen av laxfångsten tas pi
ostkusten. FUr Ostersjths del svarade laxfingsten detta ir fSr ca 71 av
totalfSngstens varde. Betydelsen av laxfisket är enellertld 1 vissa regioner
betydligt större. FOr de tro nordliga laisi samaantasa svarade laxfisket fSr ca
en tredjedel av yrkesfiskets inkooster och fOr Västerbottats och vastamorrlands
l!h fSr ca hälften. Av stor lokal betydelse är ocksä laxfisket pi Gotland oed
ca 2St av det totala fingstvärdet. Det kan ocksi hävdas att fOr vissa platser,
framfor allt i Norrland, är laxfisket av utslagsgivande betydelse fOr att
yrkesfiske över huvud taget skall kunna upprätthillas.

Utöver dess t>etydelse för det yrkesmässiga fisket är
laxen tillsammais med havsöring av stort värde för sportfisket. Ninga
mJkinisUbr är beredda till stora ekonomiska uppoffringar fOr att fi ägna sig it
sportfiske efter lax och öring.

Den expansion son havsfisket haft inder tiden efter andra
världskriget har nedfört on successiv omfördelning av fisket frin ett kust- och
älvfiake mot ett havsfiske.

Utbygsiaden av vattsikraftoi har drastiskt nlnakat arealen
av de bottnar i ströoaande vatten soa är lämpliga fOr laxens reproduktion.
Försurningen komplicerar ytterli-re situationoi fOr laxbestinden pi västkustoi.
I andra i:k>der vid OstersJOrt har vattenkraftutbyggnad och förorening i
kombination med ett fOr hArt fiske fOrsvagat och i minga fall slagit ut
laxbestinden.

Till itlydnad av vattendomar kompenseras fOr vattonkraftutbygganden
genom odling och utsättning av laxungar. FBr närvarande anses Sverige svara för
tvi tredjedelar av den sammantagna laxsmoltproduktior.ei i östersJCh.

De Internationellt överenskomna regleringarna av laxfisket
i Ostersjdn omfattar redskapsbestänmelser, begrihsnlngar av den tid fisket fir
bedrivas samt bestäonelser ca det «ktal nät- och krokredskap son fir Bivfttdas
vid drivgams- och lineflske. Syftet aed regleringarna har varit att skydda
bestindet av lax fOr att därmed möjliggöra ett gott och uthilllgt laxfiske.
Regleringarna har emellertid inte varit tillräckligt effektiva.

Lekbestinden i de outbyggda älvarna, och i vissa älvar med
rester av reproduktlonsooriden, har lo-aftigt reducerats. I vissa älvar
kvarstir nu endast spillror av de tidigare bastinden, 1 andra älvar har man
kvsinat konstatera gradvis sjtnkande lekuppvandring och att tillgihgllga
lekomriden numera är mycket glest besatta med laxungar (ex vis Torne älv). I
vissa fall har laxodlingarna inte kunnat fi tillräckligt avelsmaterial för att
uppfylla de krav som fastlagts i vattsidomar.

Prop. 1984/85:143 105

Situationen, frajnför allt minskningen av
naturreproducerad lax, har

föranlett det Intemationella havsforskningsridet (ICES)
att rekommendera en reduktion av de årliga fångsterna 1 OstersJCh med 25t-35».
Det har emellertid inte varit möjligt att få till stånd översiskommelser mellan
strandstatema oo en största tillåtlig laxfångst och dess fördelning.

Satsningama pi att vidmakthålla laxfisket i Östersjön
genom odling octt utsättningar har varit framgångsrika, oai har samtidigt
Inneburit ett öUat fiske även pi naturbestånden soo inte på samDa sätt soo de
odlade förstärkts. Huvudorsaken är att finna i det faktum att av all
beskattning av östersjölax ca U/5 (i vikt, 1 antal Sn mer) sker på
uppväxtooridena i havet där de olika bestinden blandas och där fiske
dimmsionerat efter de skilda beståndens bärighet ej är möjligt.

Scäln till att behålla en naturlig laxproduktion son bas
för odlings ver ksamhetai är starka. De olika laxatammama företer stora
olikheter i vandringsbateende, tillväxtfOrhillanden etc. Förmodligen finns
också andra skillnader i vitalltet o b soo
nu är ok*ida. Urvalet vid odlingafOrfaraidat Ican medföra att vissa egenskaper
soa nu ej kan definieras pi sanna sätt fOrsvagas eller fOrstärkes. Riskema med
detta är uppenbara. Bestindets motstindskraft mot sjukdomar av olika slag, oot
miljöförändringar (temperatur, försurning, förorening m m) kan tkas fOrsvagas.
reduktion av den genetiska variabiliteten försvagar också våra aOJllghetsr att
1 avelsarbetet ta frao lämpliga laxataonar för konsiaticnsfiskodllng.

Även ur strikt vetenskaplig synpwkt är det angeläget att
bevara si oånga soo möjligt av våra laxstamaar. Angelägenheten att skydda
kvarvarande naturreproducerande laxbestånd 1 ursprmgsmlljön understrykes av att
laxreproduktionen i andra östersjöländer 1 stor utsträctoiing upprätthålles pi
artificiell väg och är ur genbanxssynpuikt beroende av svenskt avelsmaterial.

Det är nödvShdlgt att Sverige tar kraftfulla initiativ på
internationell nivå 1 särslcllda förhandlingar för att
överflsknings-probleoatiken skall kimna lösas.

Det nuvarande nyttJaodaaAistret ger lote ett optimalt
utbyte vare sig 1 fångstsis storlek eller dess värda. Bi minslnlng av
havsfiskets andel »kulle ga ett ökat totalutbyte. Qi omfördelning av fisket mot
ett fiske med handredskap skulle ytterligare öka avkastningens värde.

Bl reduktion av fiskelntensltetan tantalet
redskapsanstrfcsilngar) för att sältra lekfiskans återvandring till naturälvama
behöver inte medfOra ett sSnkt utbyte av fångstema i havsfisket. Vid ökade
utsättningar av laxingar koer det avfIsloilngsbara beståndet att Oka och därmed
ocksi fångaten per redskapsanstränsiing. Bi ytterligare förbättring kan
åstadkonaas genom tillämpning av metoden oed utsättning av laxingar soo inder
on viss del av året fOtts upp i nätkassar i havet för att ni on större storlek.
Härigenom kan utbytet öka ("delayed release"-oetoden). FOr att den
ökade återvandringen av lekoogen lax inte skall resultera enbart t ökade
fångster 1 kustfisket och 1 älvnynnlngama miste samtidigt m reduktion av
fiskeinsatsen ske där. På nigon sikt beräknas också 1 kustfisket den ökade
åter-vandringsfrekvensai leda till ökade fångster per
redskapsanstrÄipilng.

Även 1 älvarna mists restriktioner för laxfisket införas
för att inte reproduktionen skall äventyras. Jag fOreslir itgärder i älvama för
att förbättra laxens reproduktlonsmOJllgheter. Bland dessa kan nämnas
byggandet av fisktrappor, utrivning av vandringshinder, rensning
av

lekbottnar samt in.iantr.>.nä iv yngel 1
älvarr.a.

Bl lösning pi problemet bridskar. Eh
"5'<ad utsättning av laxsmolt, soo nu planeras, utan att andra
åtgärder vidtas skulle snarast fVvärra

Prop.
1984/85:143 106

problemet då det skulle stimulera till ökade fiskeinsatier
i havsfisket och därmed ytterligare minska lekåtprvandrlngen av naturlax till
älvarna. Dan redan allvarliga situationen för naturlaxbestår.den skulle
således förvärras ytterligare.

F ö rslag

De föreslagna åtgärdema syftar primärt till en
rörstarkr.ing av de naturlekande bestånden. Ätgärdema komger emellertid att få
konsekvenser när det gäller total fångstais rardelning på olika fiskande
kategorier. I en framtid skall alla fiskande dra nytta härav. Genomfördi
åtgärder kommer efter hand att öka beståndet och totalvärdet av laxfängsten .

De åtgärder som föreslås skall ses om ett piket och
omfattar följande punkter:

O Redskapsinsatsen begränsas inledningsvis
till 75% av 1982 års nivå.

O För fiske med specialiserade laxfiskeredskap Införes
särskild tillståndsplikt .

P På 3 - " års sikt Införes 1 samband
med vidareutvecklingen

av "delayed release"-utsättnlngarr.a att förbud
mot fiske utanför 12 nautiska mil varvid restriktionerna avseende redskaps
insatsen lättas.

O Kustfisket begränsas inleilngsvls genom säsongsvisa
fiskeförbud 1 vissa kustområden där lixen lekvandrar.

O På något längre sikt ersattes säsongsförbuden ned
begränsning av antalet redskap , till havs och vid kust, samt vissa
begränsningar för övrigt fiske soo utgör hinder för lekuppvan dr Ingen .

O Det inkomstbortfall som den minsicade
redskapsinsatsen nedför kompenseras genom utsättninjar av laxungar, bl a
oed tillämpande av "delayed release"-metoden. Metoden föreslås
vidareutvecklad.

P Laxens lekområden utökas genom åtgärder soo t ex
byggandet av fiskvägar, utrlvandet av vandringshinder, raisnir.g av bottnar
o.o.

P Ätgärdema planeras så att oinsta nöjliga negativa Inverkan
på fisket uppstår inder Igångsättningsfasen .

P Blldar.det av fiskevårdsoniråden stimuleras för att öka
möjligheterna till sportfiske och för att underlätta fiskevårdande
åtgärder.

P För att öka respekten för nuvaraide och
föreslapia best.lntielser föreslås en straff skärpning vid brott oot
flskeriförorAiing och laxvärdande föreskrifter.

P Fisketillsyn och kontroll föreslås f.Vstärkta.

P Det föreslås att överläggningar tas upp på nivå för att
lösa problemen ned det oreglerade fisket I den s k "vita ZEmen' soo utgör
ett svårt hinder för att åtgärdema skall bli effektiva.

P FOr genomförandet av fIskeregleringama avseende
rörliga redskap på allm»it vatten krävs ett tillägg till
fiskeriförordningen (SFS 1982:126).

P Nya flskevårdsoaråden kräver i vissa fall
stOrrre bidrag till

kostnaderna för bildandet än vad som nu är
möjligt. Oetta kräver en ändring av föroriiingen (1981:537) oo statligt
stöd till fritidsfisket.

Prop,
1984/85:143 107

P FOrslag till forslmingsppograa framläggas.

Ätgärdema drar följande årliga kostnader:

Löner (fiskerikonsulent och biolog) 330.000

Utsättningar enligt "delayed release"-oetoden 1.100.OOQ

Xtgärder för lorAilngstailaide-utsättningar 300.000

TUlsyn och kontroll 150.000

Bildandet av fikevårdsoariden 300.000

Forskning och mdersökningaverksamhet 300.DDO

2.180.000

Daa avkastningafOrbättring som uppstår vid genoBförda
åtgärder koomer avsevärt att Överstiga kostnadema för genomförandet. Därtill
kommer den sysselsättningsskapande effekten.

Prop. 1984/85:143 108

Bilaga
6

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (Ds Jo
1984:5) Lax

Remissinstanserna

Efter
remiss har yttranden avgetts av vatlenöverdomslolen, hovrätten för övre Norrland,
riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, kammarkollegiel, statskontoret,
riksrevisionsverkel, lanlbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen, slatens
jordbruksnämnd, statens nalurvårdsverk, generallullstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,
statens lantmäleriverk, Umeå universilei, Sveriges lanlbruksuniversitet,
statens veterinärmedicinska anstalt, statens vatlenfallsverk, domänverket,
länsstyrelserna i Slockholms, Uppsala. Södermanlands, Östergötlands, Kalmar,
Golland, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus,
Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län.
Centralorganisationen SACO/SR saml gemensaml av Lantbrukarnas riksförbund.
Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareförbund. Vidare
har yttranden avgelts av Laxforskningsinstiluiet, Svenska
naturskyddsföreningen, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges sportfiske- och
fiskevårdsförbund. Tjänstemännens centralorganisation och Västkustens
husbehovsfiskares förbund.

Riksåklagaren
har bifogat yttranden av länsåklagarna i Blekinge, Kronobergs, Västernorrlands
och Västerbottens län. Fiskeristyrelsen har bifogat yttranden av fiskenämnderna
i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Blekinge.
Kristianstads. Malmöhus. Hallands, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs,
Västernorrlands, Västerbottens och Norrbollens län saml av samtliga
fiskeriintendenter. Flera länsstyrelser har bifogat yttranden av kommuner,
regionala myndigheter och föreningar.

Dessutom
har yttranden inkommit från Sundsvalls kommun och Bys-keälvens fiskenämnd.

1
Allniänt

Samtliga
remissinstanser anser alt det är nödvändigt alt vidla ålgärder för atl rädda
den naturreproducerade laxen i Östersjön. De anser allmänl alt utredningen är
ett bra underlag för beslut om ålgärder. Endast två reservanter i
fiskeristyrelsens styrelse och Sveriges fiskares riksförbund anför kritik i
denna del mot utredningen.

1.3
Riksåklagaren:-- Ulredningens överväganden och förslag till åt

gärder synes välmotiverade. Även om fiertalet av förslagen ligger utanför

Prop.
1984/85:143 109

ramen för de synpunkter som jag främst har att företräda
vill jag därior i huvudsak ställa mig bakom utredningens förslag.

1.6 Statskontoret--- stödjer det i betänkandet framlagda
förslaget till

reglering av laxfisket i syfte alt främja god
beståndsvård.

1.7 Riksrevisionsverket:-- det lorde kunna hävdas att den
samhälls

ekonomiska effekten av en långsiktig försämring av laxfångsterna blir

yttersl marginell. Inte heller ur ett försörjnings- eller konsumentperspektiv

har del svenska laxfisket annal än marginell betydelse. Den hell domine

rande mängden i Sverige konsumerad lax är importerad.

----- det är tveksamt att anföra samhällsekonomiska moliv
för det

relativt omfallande åtgärdsprogram som föreslås i syfte
alt förslärka lax-

beståndet i Östersjön.- det föreslagna ålgärdspaketet bör vägas mot

de sociokullurella och biologiska värden som är
förknippade med elt

bevarat laxbestånd i de svenska vattnen. den av ulredningen pre

senterade ekonomiska kalkylen är inte av sådan kvalitet atl den kan

användas som beslutsunderiag.

RRV anser sig inle kunna ta ställning till i vilken
ulslräckning det

föreslagna ålgärdspaketet kommer atl leda till avsedda effekler. RRV vill

emellertid varna för atl det föreslagna regleringssystemet kan bli svårad-

minislreral.-----

1.9 Fiskeristyrelsen:---------------------------- I
fiertalet remisser från fiskenämnder och in

tendenter framhålls behovet av snabba och kraftfulla åtgärder.

fiskeristyrelsen vill starkt understryka detta.

Två ledamöter av fiskeristyrelsens styrelse (Johnsson och
Johansson) anför reservation:

----- Del underlagsmaterial som använls och som ligger
till grund för

åtgärdsförslagen kan dock ifrågas.iitas och det gäller
framförallt statistiken

vid kust- och älvfiske. Medan havsfiskels statistik grundar sig på loggboks

uppgifter, grundar sig den övriga fångsisiaiistiken på gjorda beräkningar.

Del har under utredningens gång framtagits beräkningar, som pekar på elt

mångdubbeU slörre uuag än vad som uppges i utredningen. Betydligt

säkrare och därmed närmare sanningen ligger havsfiskets statistik beroen

de på den loggboksplikt som är förknippad med yrkesfiskelicens.

1.10 Statens Jordbruksnämnd: Den svenska laxfångsten
uppgick 1983 lill

406 lon medan importen av färsk lax samma år uppgick till 633 ton och av

fryst lax lill 4 845 ton. För lax finns alltså en betydande svensk marknads

potential under förutsättning alt försäljningen av svenskfångad lax kan ske

till konkurrenskraftiga priser. Del finns således enligt jordbruksnämndens

mening all anledning atl på bästa sätt försöka vårda och utveckla de för

svenska fiskare tillgängliga laxfiskeresurserna.

Prop. 1984/85:143 110

Jordbruksnämnden
instämmer i bedömningen av laxfiskets siluation och behovel av ålgärder för alt
främja laxbeslånden. De av utredningsmannen framlagda förslagen lill regleringar
av fiskei saml fiskevårdande ålgärder m.m. förefaller mot ovannämnda bakgrund
och såvitt jordbruksnämnden kan bedöma väl motiverade.

1.11
Statens naturvårdsverk: Situationen är så allvarlig att laxens

exislens
på sikt måste anses direkt hotad.-------- Det är glädjande

alt
ålgärder nu föreslås för att vända utvecklingen.

---- Ulredningen
utgör---- ett mycket värdefullt underiag för

långlgående
beslut rörande den svenska laxens framlid.

1.12
Generaltullstyrelsen är väl medveten om det stora behov som finns att närmare
reglera laxfisket. I sammanhanget måste dock påpekas atl effeklerna av en
omfatlande reglering är helt beroende på möjligheterna till övervakning.

1.15 Umeå
universitet: Utredningen har på ett gott sätt belyst den alltmer

förvärrade situationen för de vilda laxbestånden. Den analyserar även

klart problemen och grunderna lill del nuvarande läget.

---- Förslagen
är inte tillräckligt genomgripande vilket gör del osäkert

om
målsätiningen kan nås.

1.16-------------------------- Sveriges
lantbruksuniversitet avstår från att yttra sig

över
betänkandet.

1.18
Statens vattenfallsverk-------- delar till fullo den oro för effek

lerna av den nuvarande överfiskningen av laxbeslåndet som kommer till

uttryck i betänkandet. Vattenfall ser det som synnerligen värdefullt att den

nu framlagda ulredningen genomförls och vill betona viklen av atl de

intentioner beträffande främjandet av laxens reproduktionsmöjligheler

som framförs i belänkandet snarast möjligl kommer till ulförande.

Vattenfall
instämmer i stort sett i de synpunkter, som framförs i betän

kandet. Verket delar dock inte hell den pessimism beträffande möjligheten

all uppränhålla viiala laxslammar med hjälp av odling, utan inblandning av

"genbanksmaterial" från naturligt reproducerande bestånd .

1.22
Länsstyrelsen i Södermanlands län har för egen del ingen

erinran
mol ulredningens överväganden och tillstyrker förslagen om ålgärder för alt
främja beslåndsulvecklingen och fisket saml om reglering för atl främja den
nalurliga reproduktionen.

1.24
Länsstyrelsen i Kalmar län: Om de föreslagna åtgärderna leder

Prop. 1984/85:143 111

till
att det naturreproducerade laxbestånden förbättras synes myc

ket goda förutsättningar föreligga atl i framtiden betydligt kunna öka

fångstvolymerna i länet.

Länsstyrelsen,
som finner ulredningens förslag välgrundade, lillslyrker

dessa i huvudsak- .

1.25 Länsstyrelsen
i Gotlands län inser behovel av alt åtgärder för atl

trygga laxbeståndet i Östersjön vidtas. Samtidigt kan länsstyrelsen inte

underiåta
(framföra] uppfallning om risken för negativa effekter på

del
gotländska laxfisket.

Enligt
länsstyrelsen måste problemet lösas med början i politiska åtgär

der. Således torde en av de väsentligaste frågorna alt lösa i samband med

en begränsning av laxfisket i Östersjön vara den om fiskerättighelerna i

den vita zonen öster om Gotland. Kan politiska överenskommelser med

övriga östersjöstater om fiskerättighelerna i den vita zonen, liksom för

övrigl Östersjön i sin helhet, inte nås, riskerar en ensidig svensk reglering

och nedskärning av laxfiskel atl endasl ge mycket marginella effekler

på Östersjöns laxbeslånd. Däremot föreligger uppenbara risker för bely

dande och beslående negativa konsekvenser för del gotländska yrkesfis

ket. ---

1.26-------------------------- Länsstyrelsen
i Blekinge län anser att behovet av en

genomgripande
förändring av laxfiskel i Östersjön är akut för att rädda det naturliga
laxbeståndet i Östersjön och därmed ge garanli för ett fortsatt

laxfiske.--- Länsstyrelsen
anser-- della [utredningens förslag]

vara
rätl väg för alt nå målet ett bättre och på sikl uthålligt laxfiske i

Östersjön.--

1.27 Länsstyrelsen i Kristianstads län delar
utredningens bedömning om angelägenheten av alt snara åtgärder kommer till
stånd för atl förbättra de naturiekande bestånden av lax i Östersjön. De
förslag till åtgärder som redovisas synes till övervägande delen vara
välmotiverade och ändamålsenliga.

1.28 Länsstyrelsen i Malmöhus län delar utredningens
målsäiining att de naturlekande bestånden av lax måsie förstärkas.--------------------------------

--- har---- inget
att erinra mol ulredningens förslag.

1.29------------------------- Länsstyrelsen
i Hallands län: Ulredningens förslag syftar fram

för alll till atl förstärka de naturliga laxbestånden. Länsstyrelsen anser atl

detta är mycket angeläget då dessa bestånd är unika och aldrig kan återska

pas om de en gång går föriorade.

--- Länsstyrelsen
delar utredningens uppfattning och tillstyrker att

de
föreslagna ålgärderna genomförs.

Prop.
1984/85:143 112

1.30 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län lillslyrker
ulredning

ens förslag.

1.32 Länsstyrelsen
i Västernorrlands län vill betona den

grundläggande aspeklen på laxens bevarande såsom en
naiurvårdsfråga, samt all i linje härmed de självreproducerande laxstammarna
bör betraktas som en naturtillgång och inle primärt som en basresurs för
smoltodlingen.

----- Länsstyrelsen vill starki underslryka- del yttersl
angelägna

i atl frågan om yllerligare restriktioner i havsfisket
såsom en naturskydds-

fråga snarasl förs upp på högsta politiska nivå.

1.33 Länsstyrelsen
i Västerbottens län: Det är länsslyrelsens

beslämda uppfatlning alt - om de mål som nu uppställts
skall nås -dellösningar inte är realistiska.

Länsstyrelsen kan med denna viktiga reservation tillstyrka
föreslagna ålgärder mot vårl kustfiske.

1.34 Länsstyrelsen i Norrbottens län: En markanl
nedgång har skett av

laxproduktionen i länets nalurliga laxälvar. Utvecklingen
har gåtl så

långt alt experterna ifrågasätter om del går att
upprätthålla etl naturligt laxbestånd på sikt om inte snara skyddsåtgärder
vidias.

Länsstyrelsen bedömer att de begränsningar i laxfisket som
utredningen föreslår i ett inledningsskede, hårdast drabbar kust- och älvfisket.
Trols all så är fallel vill länsstyrelsen inte motsätta sig all ålgärdspaketet
i sin helhel genomförs. Skulle ulredningens förhoppningar om att på sikt kunna
freda den uppväxande laxen inle infrias bör dock begränsningarnas inriktning
och ulformning omprövas med sikte på alt i högre grad hindra fiske på
uppväxande lax.

1.37------------------------------- Laxforskningsinstitutet: utredaren har lagl
fram

otvetydiga bevis för all kraftfulla åtgärder måste lill
vad gäller exploate

ringen av Östersjöns laxbestånd genom fiske.

1.38----------------------------------------- Svenska
Naturskyddsföreningen: Från nalurvårdssynpunki är

del myckel angeläget att verkningsfulla åtgärder vidias
för att rädda Öster

sjöns laxstammar.---

----- Utredningsmannens förslag är mycket välkomna och bör
snarast

genomföras, men föreningen ifrågasätter om de är
tillräckliga.

-------- föreningen tillstyrker den framlagda förordningen
men ifrågasät

ter samtidigt om inte ännu mera kraftfulla åtgärder måste vidtas.

1.39------------------------------------- Sveriges Hskares
riksförbund delar utredningens slutsatser atl

de naturreproducerande laxstammarna måsle skyddas och
förstärkas.

Prop.
1984/85:143 113

Det underlagsmaterial som använts och som ligger till
grund för åtgärds

förslagen kan dock ifrågasällas och del gäller framförallt siatistiken vid

kust- och älvfiske.---

Laxutredningen föreslår drasliska åtgärder som drabbar
yrkesfisket.

Förslagen utmynnar i all slarkl begränsa havsfisket till förmån för fritids-

och sportfiske. Del kan dock ifrågasättas om förslagen, och de genomfö

res, får den önskade effeklen. Vad som sker är att man fråntager eller

slarkt begränsar yrkesfiskarnas urgamla rält att fritt fiska i havet. I stället

ges detta fiske lill den som äger mark och fiskerätl vid kust- och älvmyn

ningar. Del är i praktiken ell överförande av en tillgång och rättighet från

en kategori fiskande till en annan. Elt sådani förfarande är oacceptabelt i

etl demokratiskt samhälle som har att skydda den enskildes rätl.

1.40 Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund: I
belänkandet, som

underlag för överväganden och förslag, presenteras på ett
förnämligt sätt

fakta över laxens situation såväl i Östersjön som i Västerhavet. Bevis läggs

fram som styrker allvaret i laxens siluation framförallt i Östersjön, den

s. k. laxproblematiken definieras och behovet av kraftfulla åtgärder doku

menteras. ---

----- Förbundet anser det---- angelägel atl en
omfördelning sker

mot elt ökal sportfiske vilket skulle öka avkastningens
värde och ge ett ur samhällelig synpunkt bättre utnyttjande av laxresursen.

1.41 Tjänstemännens centralorganisation: Med
tillfredsställelse no

teras att de åtgärder som föreslås framförallt syftar till atl bevara de

naturreproducerande laxbestånden.

Den av utredaren föreslagna forceringen av de
internationella förhandlingarna vad gäller total fångstkvot (TAC) och lösning
av vita zonen, är av vital betydelse för nalurbeslånden av lax. Den föreslagna
nedskärningen av svenskt havsfiske är visseriigen positiv i sig, men inte
tillräcklig för en avgörande förbättring, om övriga nationer runt Östersjön
inte minskar sitt havsfiske. En licens för användande av laxfiskeredskap,
förbehållen yrkesfiskare, är en betydligt väsentligare åtgärd, vad gäller det
svenska laxfisket som helhet.

1.43 Sundsvalls kommun:- Möjligheterna till ytterligare
reglering av

fiskei ter sig enligt kommunstyrelsens mening som mycket
små och därmed inte ägnade att förbättra fiskei i Ljungan.

Väsentligast är alt överfiskningen i Östersjön och i
övrigt kan motverkas.

Kommunstyrelsen anser därmed alt det är synnerligen
angeläget med cenirala åtgärder för att förbättra förutsättningarna för laxbeståndet
och därmed för fisket i våra älvar. 8 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 143

Prop.
1984/85:143 114

2 Reglering av laxHsket

2.1 Allmänt

Flera remissinslanser tar upp frågan om möjligheterna all
fördela fiskei mellan olika kalegorier fiskande och anser att yrkesfisket inte
tar missgynnas. Andra förordar i slället all sportfisket skall gynnas.

2.1.9 Fiskeristyrelsen:-- Med hänvisning till hinder i vår
nuvarande

lagstiftning - omfördelning av fångster mellan olika
fiskande kategorier får ej ske - inriktas regleringarna mot åtgärder som har
direkl syfie all främja god beslåndsvård.

Även dessa blir emellerlid i prakliken fördelande. För atl
elt konsekvenl

och ekonomiskl rikligt ulnylljande av de begränsade fiskeresurserna skall

bli möjligl fordras och del gäller inle bara i fråga om laxproblemaliken ulan

även för mycket övrigl fiske all statsmakterna tar ställning till hur fördel

ningsfrågorna skall lösas i lagsliftningen. Inle minsl fiskeristyrelsens erta-

renheler av sitt arbete med föreskrifter om vandringsfisken längs norr

landskusten och sydkusten visar detla. Om de förslag utrednings

mannen framför skall kunna effektueras på etl praktiskt genomförbart sätl

krävs att en fördelning av tillgänglig fiskeresurs får ske. Konsekvenserna

för yrkesfisket eller den för vars försörjning laxfiske är av väsentlig beiy

delse kan i annat fall bli stora. Det kan då komma all krävas ekonomiska

stödinsatser från samhällets sida.

- - - Kunskapen om olika laxbestånds vandringsvägar är
genom märkningar relativt god. En viss geografisk anpassning av restriktionerna
vid kusten är därför enligt fiskeristyrelsens mening möjlig både i fråga om
tidsmässiga och mängdmässiga begränsningar.

Två ledamöter av fiskeristyrelsens styrelse (Johnsson och
Johansson) anför i

reservation:---- Fiskeristyrelsen har i sitt yttrande anammat utred

ningsmannens förslag, vilkel utmynnar i alt slarkt begränsa havsfisket till

förmån för fritids- och sportfisket. Del kan dock starki ifrågasättas om

förslagen, om de genomföres, får den önskade effekten. Vad som sker är

att man fråntager eller slarkt begränsar yrkesfiskels urgamla rält atl fiska

frilt i havet.

2.1.11 Statens naturvårdsverk:------- del (är) angeläget
atl åtgärder vidtas

för atl gynna fritidsfisket. Förslag i den riktningen har
också framlagts av ulredningen. Även om fisket efter lax - så länge bestånden
inte ökat till helt annan numerär - således generelll bör styras mol etl ökat
sportfiske, kan ett visst yrkesfiske äga rum. Detta bör koncentreras till
älvarna och

Prop.
1984/85:143 115

älvmynningarna. Pä det sättet kan fisket styras avsevärt
bältre. Dessutom kan fisket bedrivas på etl biologiskt riktigt sätt.
Beskattningen kan ske efler varje lokalt laxbeslånds produktionsförmåga och
populationsstorlek. Vidare kommer beskattningen att inriktas på vuxen lax i
slället för på ung, outvecklad lax som är fallet vid havsfiske. Härigenom ger
fångsterna en högre avkastning.

----- Verket finner det---- svårt atl ta ställning tiil
förslagel (om atl

minska redskapsinsatsen lill 75 %).

2.1.15 Umeå universitet: Vi vill framhålla vikten av atl
inga ylleriigare dröjsmål i en konsekvenl behandling av laxfrågan får
förekomma. Ell omedelbart och kraftfullt agerande från regeringens sida är
nödvändigt, så atl laxfisket i Östersjön omfördelas lill kustzonen och älvarna.

2.1.18------------------------------ Statens
vatlenfallsverk understödjer - - - betänkandets

ambition all genom regleringar av fiskei tillse att ett
betryggande antal

lekvandrande laxar når reproduktionsområdena.----------- Vi är in

tresserade av atl medverka vid ev. lokala diskussioner rörande lämpliga

åtgärder i de älvar, där verkel har egna intressen i form av avelsfisken.

2.1.19--------------------- Domänverket:------------------------------ vi
är tveksamma lill del meningsfulla i atl

— under åren---- fram lill "paketets"
genomförande söka begränsa

nuvarande fiske med ca 25%. Om------- endast det svenska
fisket

föreslås nedskäras med ca 25 % kommer den ökade
överlevnaden till lek av

naturreproducerande lax,- all bli skäligen ringa.----

2.1.27 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Den föreslagna
reduk

tionen ---- kommer att få en marginell betydelse om inle andra nationer,

som fiskar i Östersjön, inför molsvarande begränsningar.

Länsstyrelsen förutsätter att inilialiv las på
regeringsnivå för en internationell överenskommelse i denna fråga.

2.1.39 Sveriges fiskares riksförbund: Att generelll
begränsa del svenska havsfiskels redskapsinsalser lill 75 procenl av 1982 års
nivå skulle endast

medföra en marginell minskning av laxfisket i Östersjön.

SFR vill------ framhålla

att yrkesfisket prioriteras framför frilids- och
sportfiske all laxöringen på västkusten skyddas på fredningsområden genom förbud
även av handredskapsfiske.

2.1.41 Tjänstemännens centralorganisation anser atl
nälfiskels se

lektiva inverkan--- bör begränsas. En delvis styrd utveckling mol ökal

Prop.
1984/85: 143 116

krokfiske innebär en, ur biologisk synpunkt, rikligare
beskattning av laxbeslåndet i havet.

----- 4 kap 7 paragraf FIFS 1983: 3 bör andras så all del
blir förbud all

fånga
öring och lax med nät som inle håller masksiorlek 165 respeklive 157 mm.

2.2 Fisket i öppna havet

Förslagel att i ett inledningsskede införa krav på licens
för laxfiske i havet och begränsning av vissa redskap tillstyrks av alla
remissinslanser som har yttrat sig i frågan utom Sveriges fiskares riksförbund
och Västkustens husbehovsfiskares förbund. Den långsiktiga lösningen, ett förbud
mol fiske utanför 12-milsgränsen, avslyrks av Sveriges fiskares riksförbund.
Fiskeristyrelsen anser all viss ekonomisk ersättning bör lämnas i samband
härmed. Någon remissinslans påpekar behovet av en internationell lösning innan
förbudei införs.

2.2.2 Hovrätten för övre Norrland: De föreslagna
bestämmelserna i 12aS och 39§ lst 4p fiskeriförordningen motsvarar inte den i
betänkandet angivna målsättningen, nämligen alt begränsa anlalel dellagare i
laxfiskel genom ett särskilt lillslåndsförtarande och alt införa förbud atl
använda vissa fiskeredskap utan tillstånd. Den i 12a S angivna rätlen för
fiskeristyrelsen atl utfärda föreskrifter lorde inle föra längre än vad som
redan gäller enligt 5§ 2p fiskeriförordningen. Den angivna målsättningen kräver
såvitt hovrätten kan förstå en annan förtallningsreglering än den föreslagna, i
försia hand ändringar i 2§ lagen (1950:596) om rätl lill fiske. Även borlsett
härifrån torde den föreslagna straffbestämmelsen vara eu föga effektivt
instrument för atl nå del åsyftade resultatet. 1 den män polisutredningar om
vem som använder vilka fiskeredskap på öppna havet initieras måste i varje
särskilt fall ulredas om fisket för fiskaren i fråga är av väsenllig betydelse
för hans försörjning eller ej. Det kan också vara iveksaml om denna fråga
skulle kunna bli tillfredsställande utredd i en broiimålspro-cess. Risken för
en starki varierande rättstillämpning mellan domslolarna är uppenbar. Om såväl
laxfiske över huvud taget som användandet av de i den föreslagna 12a§ fiskeriförordningen
angivna fiskeredskapen förulsäller lillstånd, kan den polisiära utredningen
och domstolarnas prövning inskränkas lill frågorna vem som använl redskapen i
del enskilda fallel och om denne haft erforderiiga tillstånd lill detta eller
ej.

2.2.5 Kammarkollegiet: Inledningsvis: som inte tilltror
sig kunna

bedöma värdet av den föreslagna regleringen för det
svenska laxfisket, noterar att denna, för att bli meningsfull, kräver en
effektiv organisalion för bevakning och kontroll av regleringens efterlevnad,
samiidigi som del måsle konslateras att man här rör sig med enorma
vattenarealer -

Prop.
1984/85:143 H

l200(M)km om hiinsyn tas till hela den svenska fiskezonen.
Kollegiel ställer sig tveksam till utredningsmannens förslag i denna del.

2.2.9 Fiskeristyrelsen: Inledningsvis: Fiskeristyrelsen
tillstyrker li

censgivningen samt förslaget alt drivnät. drivlinor samt förankrade fly

tande garn och linor inte får användas i laxfisket ulan tillstånd. Detta får

som framhållits av fiskenämnderna i Halland och Göieborgs och Bohus län

stor betydelse även för västkustens lax och öringbestånd.

Långsiktigt:---- Fiskeristyrelsen anser att risken inle
kan uleslulas

all laxfiske enbari innanför 12 nm i Östersjön leder till
ökade konflikter mellan olika lyper av yrkesfiske. I laxfiskel i havet deltar i
dag mellan 20-40 fartyg. Ar 1983 beräknades totala antalet enheter i
fiskebåtsflotlan i 1, H, K, L och M län sammanlagl ha uppgått till drygl 6(K).

En inflyttning av fiskei skulle under en övergångslid
innebära sådan omställning enligi fiskeristyrelsens mening att fiskarena bör
erhålla någon form av omställningsstöd. Häremot bör dock vägas alt fångsterna
ökar på sikt. Flertalet av laxfiskarna driver också detta fiske i kombination
med annal fiske. Del blir ju också en övergångsperiod på 3-4 år enligt ulredningen.

Om förbud för laxfiske kom all omfatta även den s.k. vila
zonen behövdes i övrigt inga särskilda förhandlingar för della område vad
gäller lax.

Två ledamöter av fiskerislyrelsens styrelse (Johnsson och
Johansson) anför i

reservation:--- På västkusten råder f. n. ungefär de
förhållanden, som

enligt förslagen för Östersjön - om de vinner gehör -
kommer att råda där.

Där är yrkesfisket i det närmaste totalt stoppat och
fisket förbjudet utanför fyra nautiska mil. Man kan dock konstalera, alt
laxslammarna inte har byggts upp ulan sport- och fritidsfisket har klarat av
att hålla dem nere på en låg nivå. Inte heller ulgör laxfiskel någon
inkomstkälla för turismen, som det förespeglas i olika inlägg i utredningen.

Det förefaller inle som om del finns intresse atl genom
begränsningar i frilidsfisket skydda bestånden utan etl stopp för yrkesfisket
och framförallt havsfisket är den främsta målsällningen.

Förslagel atl införa speciella tillstånd för all bedriva
yrkesmässigt laxfiske är nytt i det svenska fiskets historia. Det kan komma aU
på sikl skapa slora svårigheter atl under perioder då något fiske sviktar,
övergå till laxfiske för atl klara en svacka i fisktillgången. Som exempel kan
nämnas all många laxfiskare, som varit i verksamhet i Östersjön, numera
övergått till torskfiske. De har redskap och utrustning kvar och kan. i en
period när avsättning eller vikande bestånd gör fisket efter torsk mindre
lönsamt övergå till atl fiska lax. Den möjligheten att flexibelt kunna anpassa fisket

Prop.
1984/85:143 118

har sedan urminnes lider ulgjorl en viss trygghet för
fiskarkåren, men som i och med detta förslag rycks undan.

Vi protesterar därför på det kraftigaste mot förslaget,
som vi anser vara orealistiskt.

I kustregionerna är konfiiklerna mellan olika lyper av
fiske saml mellan fisket och sjöfarten redan av den storleksordningen atl elt
laxfiske enbart innanför 12 nautiska mil skulle innebära ett stort förfång för
övriga kategorier. Här får del betänkas att laxfiskarna uteslutande använder
drivgarn eller laxkrok, båda redskapen av belydande längd.

Vidare är det yttersl svårl att använda drivande nät invid
kusten, då strömsättning och annal kan förflytta näten ansenliga sträckor. Vi
anser därför förslaget vara orealistiskt.

2.2.11---------------------------------------------- Statens
naturvårdsverk: Inledningsvis: Utredningen har föreslagit

särskild tillståndsplikt för fiske med specialiserade laxfiskeredskap. Natur

vårdsverket har inga invändningar mol della.

Långsiktigt: Naturvårdsverket biträder----- av ulredningen
framlagda

förslag [om]

O förbud mot laxfiske uianför 12 nautiska mil .

2.2.12 Generaltullstyrelsen: Av betänkandet framgår all
visst laxfiske skall

vara förenat med tillslåndsplikt.

För alt det klart skall framgå att det är fråga om
särskilt lillslånd, föreslås I2:a§ fiskeriförordningen få följande lydelse.

Fiske efler lax med drivnät, drivlinor, förankrade linor
eller förankrade flytgarn på allmänt vallen får bedrivas endast efter
tillstånd. Tillstånd får endast beviljas fiskare för vilkas försörjning fisket
är av väsentlig betydelse saml endasl inom de områden och endast på de villkor
i övrigt som anges i föreskrifier meddelade av fiskeristyrelsen. Frågor om
lillstånd prövas av fiskeristyrelsen.

I övrigt har styrelsen inga synpunkler på föreslagna
författningsändringar.

2.2.19 Domänverket-- framhåller------ särskilt
nödvändighelen av

att------ både förbud mol fiske på blandbeslånd (förbud
mot laxfiske

utanför förslagsvis 12 sjömil) och kustutsättning av
laxsmolt med användande av s.k. delayed-release-teknik snarast genomföres, om
möjligt senasl om 3ä4år,

atl för fiske med specialiserade laxfiskeredskap införes
särskild tillståndsplikt.

Prop.
1984/85:143 119

2.2.20 Länsstyrelsen i Stockholms län: Inledningsvis: ifrågasätter
-

— om mindre redskap bör göras lillslåndsplikliga för all
på sikl minska

ett fiske som för länets del redan är av ringa omfattning.

2.2.24 Länsstyrelsen i Kalmar län- som finner de
föreslagna åtgär

derna viilgrimdadc. tillstyrker förslagel under den förutsättningen, all be

gränsningarna införes först sedan överenskommelse träffats med övriga

laxfiskenationer i Östersjön om ett samtidigt införande. Ell ensidigt age

rande från svensk sida förefaller ej lämpligl från vare sig ekonomisk, social

eller polilisk synpunkt.

Inledningsvis:------ Länsstyrelsen lillslyrker förslaget i
denna del (be

gränsning lill yrkesfiskare).

2,2.26 Länsstyrelsen i Blekinge län: Långsiktigt: en
omedelbar och

av Sverige ensidigt tillämpad nedskärning av fisket
utanför 12-milsgränsen vore olycklig då den skulle drabba enskilda fiskare utan
alt ge den önskade

effeklen.----- När "delayed
release"-ulsätlningarna gelt resultat [hör]

en övergång från havs-till kustfiske vara naturlig.

1 avvaklan på internationella överenskommelser avseende
havsfiske

anser länsstyrelsen-- att laxfisket hör bibehållas på nuvarande
nivå

avseende antal s.k. fångslanslrängningar.

2.2.32 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Inledningsvis: Införande

av en allmän koncessionsplikt fördellagande i havsfisket
tillstyrkes såsom

väl ägnat all främja den eftersträvade minskningen i fisketrycket.

Även om-------- beståndsfrämjande åtgiirdcr vidtas måsle
dock en be

gränsning av havsfisket komma lill slånd. En sådan är av avgörande

betydelse för laxbestånden på sikl.

2.2.34 Länsstyrelsen i Norrbottens län konstaterar
all orsaken lill

den betydande nedgången av lekande lax till slor del måsle
tillskrivas ell alll mer omfattande havsfiske som etablerats under senare tid.
I första hand anser länsstyrelsen därför atl åtgärder bör inriktas på atl
begränsa

havsfisket.----- När det gäller havsfisket innebär det nu
framlagda

förslaget all man i elt inledningsskede syftar till alt
reducera fisket med 25% genom atl begränsa antalet redskap eller storleken på
redskapen. Denna begränsning riktar sig enbari mol fisket på svenskt vatten.
Länsstyrelsen är Iveksam till om detta kommer alt få någon större effekt. Om
så

ska bli fallel torde krävas en mycket sträng övervakning. Först
när

ett förbud finns för fiske på uppväxande lax torde några
egentliga posiiiva effekler uppstå för kust- och älvfiskel i Norrbotten.

2.2.36 Sveriges fiskevattenägareförbund m. fi.:
Långsiktigt: föreslår

Prop. 1984/85:143 120

[att]
totalförbud för fiske efter lax utanför 12 sjömil införs senasl våren 1988.

--- Utredningen
föreslår atl fisket med tunga laxredskap på allmänt

vatten
inom 12 sjömil skall vara koncessionsplikligl och i försia hand förbehållet
yrkesfiskare. Förbunden delar denna uppfattning men anser att koncession för
atl fiska med nämnda redskap även måste kunna ges lill sådana personer som av
hävd bedrivit laxfiske på allmänt vatten som komplement till sin försörjning, i
de flesta fall i kombination med jord- och skogsbruk.

2.2.37--------------------- Laxforskningsinstitutet ansluter
sig helt till förslag[enl

men
vill understryka att hela programmet, inklusive "delayed release"-

kompensationen står och faller med möjligheterna atl snarast nå internatio

nella överenskommelser främsl vad gäller det oreglerade fiskei i den "vila

zonen". ---

---- Del
framgår ej klart om begränsningen [till 75 %] avser lotala

havsfisket
eller enbart det svenska fisket. Om enbari svenskl havsfiske

är berört lorde åtgärden ha en marginell effekt. Vidare bör fiskei styras

---- till ökat krokfiske.

2.2.38---------------------------- Svenska
naturskyddsföreningen: Enligt föreningens mening

måste
fisket till havs efter lax minska i betydande grad - kanske upphöra

hell under några år.-

2.2.39 Sveriges
fiskares riksförbund: - — - Det är knappast i praktiken

möjligt att begränsa eller minska antalet redskap i havsfisket så att det

uppnås
någon effekt. Följden kommer utan tvekan att bli minskade

besättningar
även på de större laxbåtarna, vilket ur flera synpunkter, bl. a. säkerhet och
arbetsförhållande inte är att rekommendera.

Långsiktigt:
Förslagel att på sikt förbjuda laxfiske utanför 12 sjömil är

orealistiskt.--

De
föreslagna åtgärderna bygger troligen på norsk modell där man genom de tre
åtgärderna nästan givit dödsstöten åt norskt yrkesfiske efler lax och där
missnöjet är stort från yrkesfiskets sida.

Utredningen
har av okunnighet eller av annan anledning inle redovisat eller pekat på
följderna av ett så koncentrerat fiske med drivnät innanför 12 sjömil. Utanför
Öland, Gotland och utanför sydkusten stryker handelssjöfarten längs land inom
jusl de områden där utredningen avser atl föriägga laxfisket under sommaren.
Därtill kommer all nöjesbåtstrafik som lill stor del utnyttjar samma farvatten.
Det är nödvändigt att en överläggning kommer till stånd med kustbevakningen och
sjöfartsverket i denna fråga. Del måste bli stora svårigheter att navigera och
förslaget innebår atl åtminstone vissa områden måste avlysas för sjöfart. Utöver
trafiken skall fiske pågå där med andra redskap såsom trål. linor och garn.

Prop.
1984/85:143 121

Del är vidare Iveksaml om laxfiske under sommaren med hög
vattentemperatur ger någon fångst. Tidigare när del inte fanns sommarfredning
upphörde fiskei under sommaren av flera skäl. För del försia därför att laxen
sökte sig djupare ned till kallare vatten. För det andra alt laxen skadades
mera av näten dä den var lösare i köttet. För det iredje därför att laxen var
svårare atl bevara och sälja under den varma årstiden.

När fiskevattnen blir så starki begränsade innebär del
slora risker all

driva över gränsen lill förbjudel område.

2.2.42 Västkustens husbehovsfiskares förbund: Införandel
av till

slåndsplikt för användandet av specialiserade laxfiskeredskap skulle skapa

en omfattande byråkrali och utestänga praktiskt tagel hela kustbefolkning

en från att utöva elt sedan ett halvt sekel tillbaka bedrivet garnfiske efler

lax. All samtidigt i nöjes- och rekrealionssyfte utsträcka fisketiden beträf

fande lax i sötvattensområdet, får anses utgöra ett slags diskriminering av

den kustboende befolkningen i fiskeavseende. Därför yrkas avslag på

förslaget atl införa omnämnda tillståndsplikt.

2.3 Kustfisket

Utredningens förslag om kustfisket har fått etl i huvudsak
posilivt bemötande. Flera remissinslanser påpekar yrkesfiskets behov av
företräde. Etl par länsslyrelser anser atl ersättning skall lämnas vid
begränsning av möjligheterna att använda fasta redskap.

2.3.9 Fiskeristyrelsen kan instämma i förslagen. I försia
hand bör, med

hänsyn till en omfatlande administration, tidsmässig
reglering väljas.

- frågan om fördelning mellan olika kategorier fiskande
måste lösas nu för atl tillräcklig begränsning skall kunna ske utan alt
undanröja möjligheterna för ell lönsami yrkesfiske. Bl.a. fiskenämnden i
Norrbottens län framhåller att begränsningarna på enskilt vallen i huvudsak
måsle riktas mot

icke yrkesfiske.----

Fasta redskap: Som fiskenämnden i Norrbollens län
framhållit bör all tillståndsgivning lill fasta redskap ske genom en myndighet.
Den tillståndsgivning till fast redskap på allmänt vatten och upplåtelsen av
kronoholmar som i dag ligger hos länsstyrelsen borde i så fall överföras till
fiskeriverket. I annat fall måsle fiskerimyndighelen garanteras etl avgörande
inflytande på länsstyrelsens tillståndsgivning.

2.3.11 Statens naturvårdsverk: Övrigl kustfiske:
Naturvårdsverket biträder av utredningen framlagda förslag [om]

* säsongsvisa fiskeförbud i vissa kustområden där laxen
lekvandrar.

2.3.14 Statens lantmäteriverk: Fasta redskap: Enligt
LMV:s åsikt

Prop.
1984/85:143 122

----- kan-------- den mängdmässiga regleringen av
redskapen endasl

lillämpas då det finns någon form av ordnad förvaltning av
fiskei.

I de fall fisket är enskill måsle, vid tillämpning av etl
förfarande av det slag som utredningen skisserar, fiskenämnden kontakla varje
fiskerättsägare för atl diskutera redskapsbegränsningar.

Lanlmäteriet kan bistå fiskenämnderna med uppgifier
huruvida fiskei är enskill eller samfällt.

2.3.20--------------------------------------------------------- Länsstyrelsen
i Stockholms län: Övrigt kustfiske: Fiskådrans

utbredning framgår av 28§ lagen om rätl till fiske. Atl
närmare fastställa fiskådran i etl antal vattendrag, om än starkt skiftande i
antal mellan olika

län, skulle vara ett omfallande arbete . Det framgår inte
vem som

skall utföra detta arbete.-

2.3.21------------------------------------------------------- Länsstyrelsen
i Uppsala län: Fasta redskap: [Del] saknas

bärande skäl lill atl reducera nu pågående fiske med fasta
redskap på allmänt vatien på sätt som föreslagils i utredningen. En sådan
reduktion skulle, såsom framhålls av fiskenämnden, innebära all i dag verksamma
fiskare med yrkesfiskelicens kommer att uteslängas från vidare laxfiske.
Länsstyrelsen avstyrker därför för Uppsala läns vidkommande förslagel i denna
del.

Övrigt kustfiske: Vad gäller förslaget lill långtidsreglering
av kustfisket anser länsstyrelsen atl den föreslagna mängdmässiga regleringen
av antalet

redskap är alt föredra framför tidsmässiga regleringar. Det
torde

vara lättare att bedöma de positiva effekterna av en
reglering av antalet redskap när del gäller möjlighelerna till etl genetiskt
betydelsefullt urval av

avelslax----- . Länsstyrelsen förutsätter emellertid att
regleringen vad

gäller Uppsala län genomförs på etl sådani sätt alt nu
verksamma yrkesutövare på området inte på etl otillbörligt sätl hindras i sin
näring.

2.3.23 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Fasla redskap:--- En
ned

dragning av antalet fasta redskap i allmänt vatten synes kunna ske inom

ramen för den prövning som görs i varje enskilt tillståndsärende.

2.3.26------------------------------------------------------- Länsstyrelsen
i Blekinge län: Fasla redskap: förordar en

reglering av fasta redskap och anser att ytteriigare fasla
laxfisken i länet inte bör tillåtas vare sig i allmänt eller enskilt vatten.

Övrigl kustfiske:---- yrkesmässiga redskap för laxfiske
bör regleras

och i huvudsak reserveras för yrkesfiskare.

2.3.27----------------------------------------------------------- Länsstyrelsen
i Kristianstads län: Fasla redskap: Man kan

inte ulan att lämna ersättning ta ifrån innehavare av
fasla fisken deras utsättningsrättigheter. Inte heller kan man utan vidare
minska på längden av redskapen.

Prop.
1984/85:143 123

2.3.28 Länsstyrelsen i Malmöhus lan: Fasta redskap: En
begränsning av antalet fasta redskap motsvarande en 25 %-ig reduktion av fisket
såsom utredningen föreslår skulle inverka menligt på fisket efter andra
fiskslag t.ex. ål.

2.3.31-------------------------------------------------------- Länsstyrelsen
i Gävleborgs län: Fasta redskap: anser alt en

begränsning av fisket-- bör utformas så all fasl redskap
för laxfiske

inte får utsättas förrän exempelvis den 15 juni varje år.

Länsstyrelsen anser---- alt bestämmelser om mängdmässig
begräns

ning inte bör införas.

Övrigt kustfiske:------ Länsstyrelsen anser all en
redskapsbegräns

ning, om en sådan skulle införas, ur rättvisesynpunkt bör genomföras så

atl den drabbar fiskande på allmänt och enskill vatien vid samma tidpunkt

och i samma omfattning.

2.3.32------------------------------------------- Länsstyrelsen
i Västernorrlands län stöder ulredningens för

slag om fredningstider och begränsning av de fasta redskapen vid kusten

samt om att vandringsvägarna längs kusten skall lämnas fria.

2.3.33--------------------------------------------------------- Länsstyrelsen
i Västerbottens län: Fasla redskap: Alt dra ner

antalet redskap (laxfällorna) torde bli mycket omständigt.

Det är inte orealistiskt att här allvarligt överväga en
hell annan lösning: i stället för all betala en stor adminislraliv insats kan
man tänka sig en helt annan metodik. Fiskare kan erbjudas kompensation för all
de skall avstå från fiske.

2.3.34----------------------------------------------------------- Länsstyrelsen
i Norrbottens län: Fasta redskap: När det

gäller------ redskapsbegränsning utgår länsstyrelsen ifrån
atl del skall

vara möjligt att göra denna utan alt yrkesfisket skall
behöva drabbas.

2.3.37 Laxforskningsinstitutet ansluter sig till
utredningens förslag

----- men påpekar de speciella möjligheter till
"beskattning efter bär

kraft" som föreligger tack vare institutets möjligheter lill beståndsprog

noser ---- .

2.3.39 Sveriges fiskares riksförbund------------------ protesterar på
det krafti

gaste mot förslaget [atl införa särskilt tillstånd för alt bedriva yrkesmässigt

laxfiske] och anser del vara orealistiskt.

Däremot stöder SFR utredningens förslag alt fiske efter
lax med drivnät, drivlinor, förankrade linor eller förankrade flytgarn på
allmänl vatien får bedrivas endast av fiskare för vilkas försörjning fiskei är
av väsentlig betydelse, dvs. att detta fiske förbehålles licensierade
yrkesfiskare.

Prop.
1984/85:143 124

SFR vill framhålla

atl laxens uppvandring säkras t.ex. genom fredningsområden
i älvmynningarna atl fritidsfisket på uppvandrande lax starki begränsas.

2.3.40 Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund: Utredaren
före

slår atl tids- och mängdmässiga begränsningar genomförs. Förbundet lill

slyrker förslaget men vill samfidigt peka på vikten av alt nuvarande fiske

reduceras saml att diskussioner som i grunden blir fördelningspoliliska,

genomförs snarast och i första hand riktas mol icke yrkesfiskare.

----- användandet av drivnät, drivlinor samt förankrade
flytande garn

och linor [bör] inle få användas utan tillstånd och då
endasl av licensierade

yrkesfiskare. ---

2.3.42 Västkustens husbehovsfiskares förbund: Ulredningens
för

slag om tillslåndsplikt för all få använda s. k. specialiserade laxfiskered

skap, samt att endasl s. k. licensierade yrkesfiskare skall komma ifråga för

erhållande av sådant tillstånd, kommer all innebära alt del troligen blir

endasl något tiotal personer som erhåller sådani tillstånd. Detla fåtal

personer kommer då atl inhämta vinsterna av en åtgärd som det allmänna

bekostat i form av utsättningar av laxsmoll. Av kustfiskets utövare bland

licensierade yrkesfiskare torde del icke [vara] mer än nämnt antal personer

som bedriver laxfiske.

Införandet av tillslåndsplikt saml att därvid endast
licensierade yrkesfiskare skulle komma ifråga, innebär att det sedan ett halvt
sekel tillbaka av husbehovs- frilids- och rekreationsfiskare bedrivna fisket
efler lax med nät, vilka enligt gällande fiskerättslag är att beteckna som
röriig redskap, kommer att stoppas.

Det kan vidare förmodas, att detta fåtal licensierade
yrkesfiskare då kommer atl anskaffa sådan redskap i den mängd atl någon ändring
ifråga om s.k. fisketryck icke inlräder.

----- Sakligt underlag för införandet av begränsande
bestämmelser på

västkusten beträffande sättgarnsfisket efter lax
föreligger icke. Därför yrkas avslag på förslaget alt införa tillståndsplikt
betr. fiske med specialiserade laxfiskeredskap.

Det föreligger icke något biologiskt skäl alt på svenska
västkusten begränsa redskapsmängden till 1982 års nivå, enär enligt en
undersökning 1983, beståndet av lax som reproducerade sig var större än fångat
antal.

Därför yrkas avslag på förslaget i detta avseende.

2.4 Älvfisket

De allra flesta remissinslanser som har yttrai sig i
frågan är posiiiva till ulredningens förslag.

Prop.
1984/85:143 125

2.4.9 Fiskeristyrelsen: Förslagen tillstyrkes. Det bör
dock framhållas atl avsevärda begränsningar i fisket, särskilt i Torne älv,
redan införts.

2.4.11 Statens naturvårdsverk: Fiske med nät eller med not
i äl

varna kan göra stor skada på laxbeslånden, dels genom alt det leder lill

utfiskning, dels skadar fiskarna.

I likhet med vad som gäller för flera andra stater bör
fiske med

not och med nät därför förbjudas i älvarna. I stället bör
fisket koncentreras till så kallade fasta fisken som medger utsläpp av oskadade
laxar som understiger minimimåttet.

2.4.24 Länsstyrelsen i Kalmar län tillstyrker förslagel.

2.4.32 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Gällande
restriktioner

inom länet innebär enligt länsstyrelsens bedömning ell
tillräckligt skydd för laxbestånden. Mot ytterligare fångslbegränsningar talar
även del förhållandel all den uppvandrande laxen i regel nått för fångst
optimal utveckling.

2.4.36
Sveriges
fiskevattenägareförbund m.fi. lillslyrker ulredningens förslag om all
fiskådras läge fastställs, utmärks och görs hell fri från redskap. Även övriga
förslag rörande älvfiskel tillstyrks.

2.4.37
Laxforskningsinstitutet- ansluter
sig lill utredningens förslag

----- men påpekar de speciella möjligheter till
"beskattning efter bär

kraft" som föreligger tack vare instilulels möjligheter lili besiåndsprog-

noser----- .

3 Beslåndsfrämjande åtgärder

3.1 Delayed release

Näslan alla remissinslanser är positiva lill förslaget.
Några förordar ytterligare försök.

3.1.1 Vattenöverdomstolen delar härvidlag ["delayed
release"-me-

todens förenlighet med gällande vattendomar) den
inställning kammarkollegiel givit uttryck för vid den underhandskontakt med
ulredningen som redovisas i betänkandet.

3.1.5 Kammarkollegiet:-- En förutsättning för att metoden
lillämpas i

större skala än renl experimentellt bör vara all en
internationell

överenskommelse kan träffas om förbud mot eller stark
begränsning av fisket efter lax uianför 12- milsgränsen.

Prop.
1984/85:143 126

----- Malerialel till delayed release utsättningar kan ej
få ulgöras av

smolt som enligt dom skall kompensera bortfallet vid viss
älv. Däremol

möler givetvis inle hinder all använda överskoilsmalerial.

3.1.8 Lantbruksstyrelsen:- "Sea ranching" kan
komma att medföra

hälsoproblem. Vissa sjukdomar som exempelvis vibrios
förekommer i havsvallen hos såväl vildfisk som odlad laxfisk. Systemet med
"delayed release" och "sea ranching" kräver därför en
intensifierad övervakning.

3.1.9 Fiskeristyrelsen: För att kunna övertyga andra
nationer om värdet av metoden fordras atl fler försök görs och även vid andra
nationers kuster och öar. Problemet är att fulll resullat endast kan nås om
försenad frisläppning sker i kombinaiion med fiskeförbud efter lax uianför 12
sjömil. Allmänna erfarenheler om återvandringsvägar, felgångare m. m. kan dock

vinnas.-----

----- Försök med fördröjd frisläppning bör ej ske norr om
Älandshav

med hänsyn lill risken för inblandning i bestånden i
odlade eller naturreproducerade älvar. Försöken får heller inle bli av sådan
omfallning innan garantier om begräsning av havsfisket erhållits all de i
stället skulle stimulera lill elt ökat fiske på blandbeslånd. Del skulle
förvärra den redan svåra situationen.

Två ledamöter av fiskeristyrelsens styrelse (Johnsson och
Johansson) anför i reservation: Atl fiskei skulle bli mera givande genom den
metod som presenteras (delayed release) är endast leoretiskt och hittills
näslan oprövat. Om meloden var så effektiv som göres gällande finns det all
anledning atl pröva den under några år via de utsättningar som Vattenfall gör i
anledning av vatlenmål samt på västkusten. Om man för samma antal kronor kan
uppnå så myckel slörre effekt skulle det vara underligt om inte meloden
anammades där utsättningar nu pågår. Atl föreslå ålgärder som ingen vet vad de
innebär och som är praktiskt taget oprövade som kompensalion för alt beröva
yrkesfisket slörre delen av dess fiskevatten är föga tilltalande.

3.1.10 Statens Jordbruksnämnd: Systemel med förlängd
uppföd

ningstid förefaller, mot bakgrund av i utredningen redovisade förhållan

den, kunna bli av stort värde på längre sikt för det svenska laxfisket och

synes därför även kunna betraktas som en samhällsekonomiskt riktig

åtgärd.

Vad finansieringen beträffar vill nämnden framhålla atl
ulsättningsåt-

gärder för laxfisk och ål sedan flera år i betydande grad finansierats av

prisregleringsmedel--- . Några formella hinder för atl även de här

Prop. 1984/85:143 127

föreslagna
åtgärderna skulle kunna finansieras med prisregleringsmedel synes inte
föreligga. Jordbruksnämnden har för sin del inget all erinra mot att frågan om
finansieringen av "delayed release"-tekniken las upp i de årliga
överläggningarna mellan nämnden, konsumentdelegationen och fiskets
förhandlingsdelegation.

3.1.15
Umeå universitet:- Genom lillämpning av "delayed re

lease"-tekniken / Östersjön kombinerat med kustnära fiske kan del nuva

rande uttaget av lax flerfaldigas. Biologiska såväl som ekonomiska skäl

förutsälter dock att fisket/uttaget av fisk sker kustnära.

Enligt
vår uppfatlning bör man dels sträva efler en ulveckling av ranch-

ing-metodiken
genom forskning---- , dels "sälja" meloden till övriga

intressenter
i Östersjön. Del senare bör eftersträvas utan alt först avvakia

ytterligare försök med "delayed-release", alternativt genom att
övriga

Östersjöstater görs direkt delaktiga i en utökad försöksverksamhet.

3.1.17------------------------------- Statens
veterinärmedicinska anstalt: Med hänsyn till risken

för
förluster på grund av sjukdom i samband med odling av laxfisk är det

viktigt, all erforderliga resurser avsätts för utveckling av sjukdomsföre

byggande meloder, om ell ulökad laxprogram skall ha förulsällningar all

realiseras på föreslaget sätl.

SVA
tillstyrker föreslagen utveckling av laxfiskel genom ökad odling av lax och
prövning av nya uiplanteringstekniker. Under utvecklingsarbetet bör även
problem, som gäller förebyggande hälsovård under odlingsfasen, beaktas.

3.1.18--------------------- Statens
vattenfallsverk har förklarat sig villigt att med vissa

förbehåll
medverka vid utvidgade försök med sea-ranching av lax enligt

betänkandets förslag. De hillills vunna erfarenheterna från tidigare försök

är kanske otillräckliga för atl medge en säker bedömning av metodens

ekonomi, men allt pekar på all de motiverar en fortsalt försöksverksamhet

i Slörre skala.--

3.1.24
Länsstyrelsen i Kalmar län anser att de föreliggande eriarenheterna

från
delayed release-metoder är alltför få. Länsstyrelsen finner

därför
alt dessa meloder bör ytterligare prövas och utvärderas under längre tid innan
denna lyp av begränsning införs.

3.1.32
Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Del är av stor vikt, att

"sea
ranching"-metoden får utvecklas så som ulredningen föreslår. Verksamhelen
får ses som ell viktigt led i en långsiktig forsknings- och försöksinsats.

Prop.
1984/85:143 128

3.1.33 Länsstyrelsen i Västerbottens län: En mera
återhållsam syn

på searanchingens välsignelser har de som befarar atl
framgångsrika försök kan leda lill en inte önskvärd ökning av Öslersjöfisket.
Därmed skulle återigen även den naturligt producerade laxen träffas av högre
fisketryck. Även i det här sammanhanget gäller alltså alt man först måste klara
ul begreppen belräffande de olika ländernas fiske efler lax i Östersjön.

3.1.36------------------------------------------------- Sveriges
fiskevattenägareförbund m.fi. föreslår [alt] sea

ranching med delayed release-teknik igångsätts omgående -
helst redan under 1985 - på för yrkesfisket strategiska plalser.

För alt få full effekl av den föreslagna modellen bör en
uppgörelse

omgående söka iräffas med berörda Östersjöstater, men i vart fall krävs en

uppgörelse med Sovjelunionen och Finland. Enligt förbundens uppfauning

är modellen så fördelaklig all det inte bör vara svårt all få övriga berörda

staters accept.---

3.1.37------------------------------ Laxforskningsinstitutet stöder
således förslagel om vidareut

veckling av "delayed release" under [viss] förutsättning .

3.1.39------------------------------------- Sveriges
fiskares riksförbund: Det lägges inga förslag

om utsättningar på västkusten enligt delayed
releasemetoden som kunde ge yrkesfisket kompensation. Anlingen är man
tillfredsställd med sakernas tillstånd eller också är inte tilltron till
meloden den som framhålles i utredningen.

Det kan vidare konstaleras att de utsättningar som sker
för närvarande enbart är inriklade på att förbättra sport- och fritidsfisket.

-------- Förslaget all på sikt förbjuda laxfiske uianför
12 sjömil är orealis

tiskt. - All fisket skulle bli mera givande genom den melod som

presenteras (delayad release) är endast teoretiskt och
hittills näslan oprö

vat. ---- All föreslå ålgärder som ingen vet vad de innebär och är

föga tilltalande.

SFR vill------ framhålla

alt prov med nya utsättningsmetoder fortsäller och att
sådana genomföres även på västkusten.

3.1.40---------------------- Sveriges sportfiske- och
fiskevårdsförbund: Genom genomfö

randet av ovan beskrivna modell ges alla kategorier fiskare en ökad tillgång

på lax samtidigt som den naturreproducerande laxens vandring säkras.

------ Sverige måsle----- med slor kraft verka för atl övriga Östersjö

stater informeras om förslagels fördelar samt att genomförandet kan ske

snarast möjligt, förslagsvis inom 4 år.

Prop. 1984/85:143 129

3.1.41
Tjänstemännens centralorganisation: Det ur alla synpunkter

lämpligaste
stället för denna verksamhel är enligt vår åsikt vattnen runt

Gotland. Vi anser därför att försöksverksamheten där bör prioriteras och

atl på sikt en smollodling bör byggas på Gotland.

3.2
Reproduktionsområden

De
remissinstanser som har yttrat sig särskilt i frågan är positiva Ull förslagen.

3.2.6
Statskontoret tillstyrker ulredningens förslag att åtgärder för

att
iordningställa lekområden kan ske genom beredskapsåtgärder, men noterar alt
kostnader för de i betänkandet föreslagna åtgärderna ej är beaktade i
kostnadskalkylen.

3.2.9
Fiskeristyrelsen: Behovel av åtgärder för att öka laxens repro

duktionsområden vill fiskeristyrelsen starkt understödja. Det är också

insatser som bör komma till stånd oberoende av vad som kan förverkligas

av förslagen i övrigl.

----- Fiskeristyrelsen
vill understryka att om de åtgärder som utred

ningsmannen i övrigt föreslår för att rädda de naturreproducerande laxbe

slånden skall ha någon mening får någon vattenkraftutbyggnad inte ske i

naturliga laxälvar och havsöringsvattendrag.

3.2.11
Statens naturvårdsverk: Enligt verkets mening gäller det att i

försia
hand skydda den miljö laxen är beroende av för sin nalurliga reproduktion.
Enbart insatser av typen ökad utsättning av smolt är inte tillräckliga. För
att rädda laxens möjligheter till naturUg reproduktion räcker del inle att
genomföra enbart sådana förhållandevis marginella, biotopvårdande åtgärder som
utredningen föreslagit, dvs. undanröjande av vandringshinder, rensning och
anläggning av lekbotlnar, etc. Först och främsl

måsle
hela älvsystem bevaras orörda.

Naturvårdsverket
biträder av utredningen framlagda förslag [om]

genomförande
av åtgärder för att utöka lekområden.

3.2.13
Arbetsmarknadsstyrelsen: Vissa åtgärder för odlings- och

reproduktionsområden
för lax har fidigare utförts som beredskapsarbeten och det bör också finnas
möjligheter i fortsättningen, inom ramen för de resurser som tilldelas
länsarbetsnämnderna, att genomföra beredskapsarbeten inom detta område.

3.2.18
Statens vattenfallsverk------ vill betona nödvändigheten av

att
eventuella åtgärder i älvarna samordnas med kända planer på utbygg

nad av vattenkraften------ .

9 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 143

Prop. 1984/85:143 130

3.2.24
Länsstyrelsen i Kalmar län: Inom Kalmar län finns förutom

de
större vattendragen, l.ex. Emån, flera mindre vattendrag, vilka skulle

kunna vara relativt betydelsefulla reproduktionsområden för laxfiskar,

främsl laxöring.--- Länsstyrelsen föreslår därför att närmare invente

ringar och undersökningar genomförs i sådana vattendrag för atl ulröna

förutsättningar för lax- och öringproduktion.

3.2.26
Länsstyrelsen i Blekinge län------ vill underslryka viklen av

atl
resurser ställs till förfogande så att även små vattendrag som tidigare hyst
lax eller laxöringsbestånd kan åtgärdas för att åler ge lekmöjligheier för
havsvandrande fisk.

3.2.28
Länsstyrelsen i Malmöhus län vill särskilt framhålla alt ålgär

der för atl förbättra laxens uppvandring från havet liksom förbättringar av

dess lekområden vidtas.

3.2.40
Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund--- vill fram

hålla vikten av att:

O laxens reproduktionsområden utökas.

4
Planering

4.10
Statens Jordbruksnämnd tillstyrker förslagel alt laxfiskets reglering

och övriga åtgärder för främjandet av laxfiskel görs lill föremål för särskild

planering.--- .

5
Internationellt

Alla
remissinstanser som har yttrat sig i frågan understryker behovet av
internationell överenskommelse om laxfisket i Östersjön.

5.7
Riksrevisionsverket: En enligt RRV nödvändig förulsällning för

att
åtgärderna skall bli effektiva är atl man som utredningsmannen föreslår löser
problemet med det oreglerade fisket i den s. k. "vila zonen".

5.9
Fiskeristyrelsen: Trots stora ansträngningar från svensk sida har internationella
överenskommelser inte kunnal nås för all begränsa laxfisket. Som tidigare
framhållits är sådana överenskommelser en förutsättning för hela det nu
framlagda förslaget som av utredningsmannen betecknats som ett paket. Inga
ansträngningar får därför skys för att genom överläggningar med samtliga
östersjöstater och i särskild ordning utanför Warszawakommissionens ordinarie
förhandlingar försöka nå resullat. Eftersom detta

Prop. 1984/85:143 131

hittills
misslyckats då det gällt fångslneddragningar ligger det nära till hands atl
försöka andra vägar.

De
försök med "sea-ranching" med "delayed release" metoden som
redovisats ger en möjlighel till andra utgångspunkter vid förhandlingar. Om
resultaten av försöken kan gälla även i stor skala och på lång sikt skulle
sådana utsättningar i kombination med fiskeförbud utanför 12 sjömil kunna
innebära ell ökat ultag för samlliga stater. Kostnaderna i förhållande till
återfångstresultat och nettovinst är små.

--- Går
del inle att nå internationella överenskommelser blir

situationen
för de naturreproducerade laxbestånden snabbt prekär och bestånden kommer då
att stå inför en kollaps.

5.11
Statens naturvårdsverk:--------------------- Naturvårdsverket får under

slryka behovet av ett kraftfullt internationellt samarbete i laxfrågan.

Naturvårdsverket
biträder av utredningen framlagda förslag [om]

överläggningar
för att lösa frågan om reglering av fisket i den "vila zonen".

5.15
Umeå universitet: Förhandlingar om omstrukturering av laxfis

ket bör genomföras med de övriga Östersjöstater som har vattenområden

av betydelse för laxens fortlevnad. Eftersom potentialen i delayed-re

lease-metoden är mycket stor (men kräver samverkan), bör utgångsläget

för förhandlingarna vara gynnsamma; frågan gäller ej begränsningar i det

totala fiskei efter lax. 1 stället står valet mellan att även fortsättningsvis

slåss om elt allt mindre antal "smulor" mot alt staterna delar på en
icke

föraktlig "kaka" genom etl kustnära/älvsbaserat fiske efter vild och
odlad

lax.

5.19
Domänverket: För att snarasl möjligl uppnå erforderliga internationella
överenskommelser avseende "paketlösningens" genomförande föreslår
domänverket följande handlingsprogram:

O
Regeringen bör omgående utse en expertgrupp med uppgift atl beskriva
"paketlösningen" samt formulera förslag och lämpliga internationella
överenskommelser. O Upprättad PM bör tillställas övriga parter runt Östersjön
tillsammans med en inbjudan att förslagsvis l/2-3/4år senare diskulera
"paketlösningens" genomförande. Mötet bör hållas på erforderlig hög
nivå, förslagsvis regeringsnivå. O Vid mötet bör bl.a. eftersträvas att
överenskomma om fidpunkt för övergång till nya skötsel- och beskattningsmetoder
för Östersjöns laxbestånd baserade på "delayed release-teknik". Som
lämpligt övergångsdatum synes 1987-05-01, eventuellt 1988-05-01, böra väljas.
O Vid mötet bör även diskuieras erforderlig samverkan avseende produktion och
vidareodling i kassar av "delayed release- smolt".

Prop. 1984/85: 143 132

O
Det synes, för all minimera problemen i övergångsfasen, vara viktigt all

"yrkesfiskels
lax" (jämför punkl 3 i bilagan) finns fångslberedd under

dess kuslåiervandring,
lagom lill övergångsdalumel. O Vid mötet bör överenskommelse eftersträvas
avseende "frysning" vid

högsl
nuvarande nivå av fiskels omfattning under tiden fram till ovan

nämnda
övergångsdatum.

5.24
Länsstyrelsen i Kalmar län finner det synnerligen angeläget att

ansträngningarna
att lösa tvisten rörande detta område (området vid Gotland] intensifieras.

5.36
Sveriges fiskevattenägareförbund m.fl.: Överenskommelse bör

träffas
med övriga berörda Östersjöstater om en "frysning" vid högst
nuvarande nivå av laxfiskets omfallning under liden fram lill 1988.

5.39-------------------------- Sveriges
fiskares riksförbund vill framhålla

att
frågan om vita zonen löses så att rovfiske där upphör

att
genom överenskommelser begränsa andra staters laxfiske så atl de bedriver ett
laxfiske anpassat till areal, reproduktion och traditionellt fiske, den s. k.
25-25-50-metoden

att
Sverige internationellt hävdar sin rätl lill andel av lax-TAC

atl
restriktioner inle enbart får drabba svenskt fiske.

5.40------------------------------------- Sveriges
sportfiske- och fiskevårdsförbund: Det är av

synnerlig
vikt alt förnyade framslällningar om begränsningar av samlliga Östersjöländers
fiske görs.

6
Tillsyn och straff

Samlliga
remissinstanser som har yttrat sig i frågan är posiiiva till en effektivare
tillsyn och skärpta straff. Ett par framför synpunkter på hur tillämpningen av
nuvarande bestämmelser bör ändras i detta syfte.

6.2 Hovrätten
för övre Norrland: Det föreslagna maximistraffet

fängelse
ett år överensstämmer med vad som gäller för grov olovlig

jakt.
Förslaget bör därför i och för sig kunna godtagas. Hovrätten ifrågasätter dock
om det inte kunde vara tillräckligt all påföljden för olovligt fiske bestämdes
till böter men att den som gjorde sig skyldig till grovt olovligt fiske kunde
dömas till dagsböter, ej under femtio, eller fängelse i högst sex månader.

6.3 Riksåklagaren:----------------- I
likhel med ulredningen anserjag atl del

Prop.
1984/85:143 133

finns skäl all se med slörre allvar än hillills på här
aktuella brolt. En viss skärpning av lagsliftningen framsiår därför som
befogad. Även om jag mol den bakgrunden kan godta ell särskilt slraffsladgande
för grovt brotl har della dock enligt min bedömning fåtl en alltför vid
omfallning i förslagel. Lagrummet synes l.ex. kunna tolkas så att alll fiske
efter lax -oavsett omständigheterna i del särskilda fallet - kunde vara all
betrakta som grovt brott. Atl även lindrigare brottslighet enligt ulredningens
mening skall kunna rubriceras som grov framgår av att dagsböter ingår i den
föreslagna straffskalan. Såsom utredningen formulerat det föreslagna tillägget
kan det enligt min mening också tänkas uppkomma problem vid bedömningen av om
ell brotl skall anses grovt eller ej. Under hänvisning till det anförda bör
enligt min mening stadgandet om grovt brotl begränsas så att det blir tillämpligt
endasl på särskilt allvarliga överträdelser. Del synes då inte erforderligt alt
böter ingår i slraffskalan. Lämpligare synes vara alt i denna endast ange
straflmaximum, fängelse i högsl ell år.

6.4 Rikspolisstyrelsen:-- brott i samband med laxfiske [är]
alt anse

som allvariiga. Styrelsen tillstyrker därför utredningens
förslag om skärpta straff då elt brott är atl anse som grovt.

-------- På grund av rådande arbetsbelastning i
polisdistrikten kan poli

sen f. n. inle avsalla ytterligare resurser för fisketillsyn. Styrelsen
biträder

därför utredningens förslag att ytteriigare fiskeiillsynsman behöver enga

geras.

6.9 Fiskeristyrelsen: För att de förslag som
utredningsmannen lagt fram skall få önskad effekt krävs ovillkoriigen en utökad
fiskebevakning och att den som bryter mot beslämmelserna riskerar ett kännbart
straff. Förslagen i denna del kan därför tillstyrkas. Även med de utökade
ekonomiska resurser som föreslås måsle fortsättningsvis mycket av bevakningen
ske på ideell grund.

6.11
Statens
naturvårdsverk biträder av utredningen framlagda förslag [om] införande av
straffskärpningar av broll mot fiskerilagsliftningen, utökning av
fiskeritillsyn och -kontroll.

6.12
Generaltullstyrelsen:- Kustbevakningens
resurser är redan idag

knappa. Föreslagna åtgärder i form av tillståndsplikt,
redskapsbegränsning, områdesbegränsning m. m. ställer ytteriigare krav på
resurser för atl en effektiv övervakning skall kunna bedrivas.

6.19 Domänverket--- framhåller------ särskilt
nödvändigheten av att

fisketillsyn och kontroll förslärkes.

Prop. 1984/85:143 134

6.24
Länsstyrelsen i Kalmar län tillstyrker förslagen i denna del.

6.28
Länsstyrelsen i Malmöhus län- vill-------- särskilt påpeka att

kontrollen
av fisket efler lax bör skärpas .

6.32 Länsstyrelsen i Västernorrlands län tillstyrker
föreslagna

straffskärpningar vid brolt mot fiskeriförordning och
laxvårdande föreskrifter. Länsstyrelsen vill understryka vikten av att
erforderliga medel slälls till förfogande för effeklivisering av
fiskeövervakningen.

6.36 Sveriges fiskevattenägareförbund m.fi.: Utredningens
förslag i

denna del tillstyrks--- .

6.39 Sveriges
fiskares riksförbund vill framhålla

att konlroll och tillsyn tillskapas och göres effektiv

att straffen för olaga laxfiske skärps på samma säll som
vid olaga trålfiske.

6.40
Sveriges
sportfiske- och fiskevårdsförbund: Den nuvarande fiskebevakningen är
otillräcklig och om de nu framlagda förslagen ska få effekl krävs en skärpt
fiskebevakning. Förbundel vill dock påpeka atl behovet av en utökad bevakning
kvarstår även om inte utredningens förslag genomförs. Förslaget om skärpta
straff vid brolt mot fiskeriförordningen tillstyrks.

6.41
Tjänstemännens
centralorganisation: Vad avser den kustnära övervakningen bör kustbevakningen
ha konlrollen.----

Vad beträffar övervakningen i älvar och inre vattendrag
vill förbundet

framhålla den speciella roll som tullverkets gränsbevakning har som över

vakningsmyndighet inom Torneälvs fiskeområde.

Vad avser straffskärpningen till ett års fängelse som
slraffmaximum framhåller förbundet det orimliga i alt ha sex månaders fängelse
som maximum för trålfiskebrolt. Förbundet rekommenderar en harmonisering av
straffsatserna gällande samtliga fiskemetoder ulom s. k. handredskapsfiske.

7 Fiskevårdsområden

De remissinstanser som har yttrat sig om förslaget är
positiva till del.

7.2 Hovrätten för övre Norrland:- Hovrätten föreslär---- att
4 §

3 st nämnda förordning [förordningen (1981: 537) om
statligt stöd till fritids-

Prop. 1984/85:143 135

fiskei]
får följande lydelse: Som villkor för slalsbidrag enligt första styckel 1-3
gäller alt åigärden rör vatten där fisket är upplåtet lill allmänhelen eller är
fritt. Statsbidrag enligt första stycket I får även lämnas om behovel av
fiskevårdsområdets bildande är synnerligen angelägel från allmänna synpunkler.

7.11
Statens naturvårdsverk biträder-------------- av utredningen framlagda för

slag [om] stimulerandet av bildande av fiskevårdsområden ökning

av
bidragsgivning för bildandel av fiskevårdsområden.

7.14
Statens lantmäteriverk: Förslaget alt, då det finns synneriiga

skäl,
öka bidragsmöjligheterna till mer än 70 procenl av kostnaderna för att bilda
fiskevårdsområden torde kunna påverka fiskerättsägarnas intresse av aft kunna
bilda fiskevårdsområden. Evenluellt skulle redan en förändrad tillämpning av nu
gällande beslämmelser kunne ge samma effekt, nämligen om bidragsdelen i dessa
fall ökades från 50 till 70 procent.

7.24
Länsstyrelsen i Kalmar län tillstyrker förslaget.

7.32
Länsstyrelsen i Västernorrlands län tillstyrker att statsbidrag

lill
bildandekostnader skall kunna utgå med hänsyn till allmännyttan av atl

---- fiskevårdsområden kommer lill stånd. Vissa lillämpningssvårig

heler torde dock kunna uppkomma på grund av den mycket allmänl hållna

beslämningen av bidragsförutsältningarna.

7.36
Sveriges fiskevattenägareförbund m.fi.: För att klara fiskeförhållandena på
enskill fiskevatten tillstyrker förbunden utredningens förslag om bildandet av
fiskevårdsområden utefter Norrlandskusten och inom övriga berörda kustavsnitl.
Genom tillskapande av fiskevärdsområden skapas förutsättningar för att fördela
fiskemöjligheterna på enskilt vatten. Förbunden tillstyrker jämväl förslagel
om lOO-procentiga statsbidrag för bildandet av sådana fiskevårdsområden.

8
FoU

8.9
Fiskeristyrelsen: Del är nödvändigt alt kontinuerligt följa utvecklingen

hos de naturreproducerande bestånden och att följa laxfiskets och laxbe-

tåndens utveckling i havel och i odlade älvar.- Man kan för framti

den inte räkna med att via valtenmålen kunna göra de vidare undersök

ningar och bearbetningar som krävs. Redan nu råder begränsningar i detta

avseende. Dessulom kan flera laxkompensationsmål komma att avgöras

inom en nära framtid. Särskilda medel behövs därför . Det är speci

ellt angeläget att genetiska studier kan komma i gång så snart som möjligt.

Prop. 1984/85:143 136

8.11
Statens naturvårdsverk:------- det saknas vattenkvalitetskri-

lerier
för lax. Enligt verkets mening bör sådana svenska kriterier snarast

utarbetas.
--

Naturvårdsverket
biträder av utredningen framlagda förslag [om]

intensifierad
forskning.-

8.15
Umeå universitet: forskning och undersökningar kring de na

turiiga älvarnas laxbestånd och om laxen i havet anser vi angelägna.

Umeå
universitet är berett att ta ansvar för forskningen inom ranching-

teknik-området-- .----

---- För
atl genomföra forskningsverksamheten--------- behövs

forskningspersonal- 600000:-/år.

Investeringarna
beräknas till ca 800000: .

Driftskostnaderna
beräknas till ca 500000:-/år ,

8.33
Länsstyrelsen i Västerbottens län vill understryka vikten av alt

Norrbylaboratoriets
resurser verkligen tillvaratas även i ett större sam

manhang. --

8.35
Centralorganisationen SACO/SR: Ett behov som ulredningen

förbisett
är behovet av information från forskning och administration till

andra myndigheter och till allmänheten. Fiskeriverket är ett av få statliga

verk som saknar personal på informationssidan .

8.37
Laxforskningsinstitutet är i nuläget inte berett att tillstyrka

förslaget.--

---- fiskeristyrelsen
och laxforskningsinstitutet [bör] gemensamt få i

uppdrag
att snarasl göra en översyn över aktuell och potentiell forskning

inom laxområdet samt utforma forskningsprogram med övergripande mål

sättning. -- En sådan översyn med förslag bör kunna framläggas inom

cirka
6 månader.

8.42
Västkustens husbehovsfiskares förbund: Det synes föreligga

alla
skäl med upptagandet av en forskningsverksamhet på detta område. Fråga är väl,
om icke de allmänna medel som nu avsätts (fiskets prisregleringsmedel) till
laxsmoltutsättningar måhända skulle lämna bättre avkastning om de insattes i
syfte att främja en matfiskproduklion där det nu förekommer en icke oväsentlig
import.

9
Resurser och kostnader

9.9
Fiskeristyrelsen:- Ett belopp om 120000kr./år för tillfälligt an-

Prop. 1984/85:143 137

ställd
personal utöver de tjänsler som föreslagits är motiverat under

de
närmaste åren.

Dessutom
lorde man inte- kunna räkna med alt i vattenmålen

täcka
personalkostnader för vissa erforderliga undersökningar och uppfölj

ningar av någon omfattning, ålminslone inle om ell par år. Härför

bör
tas upp ett årligl belopp om 200000kr.

9.35
Centralorganisationen SACO/SR: Fiskeriverket har redan i

nuläget
prioriterat så att viktiga arbetsfält ligger i träda, exempelvis restaurering
av vatten, utveckling av kust- och insjöfiske m. m. Administrationen bör
istället förstärkas så alt naturresurserna bättre och ulhålligare kan nyttjas.

--- Att
tala om stora vinster i framtiden utan att våga satsa i dag för

alt
nå dithän är inte bara ologiskl och kortsiktigt ulan även oansvarigt. Positiva
ansatser finns men steget tas inte fullt ul.

9.40------------------------------------ Sveriges
sportfiske- och fiskevårdsförbund: De kostnader som

förslaget
innebär är små i jämförelse med de fördelar etl genomförande skulle innebära
för det svenska laxfisket i älv, kust och hav.

9.41------------------------------- Tjänstemännens
centralorganisation: Den av utredningen före

slagna personella ökningen inom fiskeriadministrationen är, enligt vår

mening, otillräcklig. För att klara de, redan i utredningen, föreslagna

åtgärderna för vård av naturbestånden, bör ytterligare I fiskerikonsulent-

tjänst inrättas vid Fiskeriintendenten i Övre Norra. Därutöver bör för den

odlingsberoende delen av forskningen, resurser motsvarande 1/4 konsu

lenttjänst tillföras LFI.

Försöken
med fördröjd utsättning bör styras och utvärderas via LFI. För att klara den
verksamheten och den av oss föreslagna forskningen avseende havsfiskeredskap
krävs resurser till LFI molsvarande I biologtjänst.

På
sikt kommer en utbyggnad av verksamheten vid Golland, inklusive en smoltodling,
att kräva ytteriigare 1 konsulenttjänst och 1,5 biträdesljänsler. I
inifialskedet bör dessutom medel för inköp av smolt ställas lill LFFs förfogande.
Byggandet av en smoltodling på Gotland bör kunna finansieras via
Arbetsmarknadsstyrelsen. Drift av odlingen och inköp av smolt bör kunna
finansieras med s. k. EG-medel.

Prop.
1984/85:143 138

Bilaga 7 FISKERISTYRF.LSF.N
Rapport

Fiskev å rdsbyr å n ° "'"' »• i » c « nmg

CW/KA

1984-10-12 Dnr 309-A433-82

j::j:::;....::?.

Regeringen I Ink 1984-10-2 9 / I Jordbruksdepartementet

Dnr. OVÅ'r\ ° '" ' ™ ' ™ '"

-r

Bevarande av de svenska Fiskbest å ndena genetiska resurser

Regeringen uppdrog den 2 september 1982 ä t fiskeristyrelsen att utreda Fr å gan om s ä kerst ä llande av de svenska Fiskbest å ndens genetiska resurser. Under
utredningsarbetet borde samr å d ske med andra ber ö rda myndigheter och organisationer.

Fiskeristyrelsen F ä r h ä rmed
redovisa utredningsuppdraget genom att ö verl ä mna
rapport om de svenska Fiskbest å ndens genetiska resurser.

Rapporten har utarbetats av en arbetsgrupp inom fiskeriverket.
Styrelsen å beropar rapporten som sin egen och
l ä mnar till komplettering F ö ljande kommentarer.

Utredningsuppdraget skulle FullF ö ljas inom Fiskeristyrelsens
ordinarie verksamhet. Av resurssk ä l har det d ä rF ö r begr ä nsats till att omFatta s ö tvattensFiskar i inlandsvatten och
de vandringsFiskar som leker i vattendrag. Motiven F ö r denna avgr ä nsning ä r dels att den mesta baskunskapen
Finns inom detta omr å de
och vi har kunnat genoraF ö ra en
beg ä rd inventering av s ä rskilt skyddsv ä rda arter och stammar, dels att
olika ingrepp i FramF ö r
allt s ö tvattensmilj ö n under Flera å r hotat att sl å ut arter och stammar av olika
Fiskslag. Ä ven den Fiskev å rd som skett i Form av Fiskuts ä ttningar F ö r olika ä ndam å l har bidragit till att F ö r ä ndra den ursprungliga ekologiska
milj ö n.

Det uppdrag som nu redovisas ä r d ä rF ö r bara en del av ett mycket st ö rre komplex. Bristen p ä baskunskap inom landet har varit
en starkt begr ä nsande Faktor vid uppdragets
genom-F ö rande.

I vilken omFattning och p å vilket s ä tt ett Fortsatt utredningsarbete
skall bedrivas hemst ä ller
styrelsen att regeringen avg ö r. F ö r egen del ä r styrelsen beredd att Forts ä tta uppdraget dock endast under F ö ruts ä ttning att extra medel tillF ö rs. Det som d å n ä rmast F ö resl å s ä r de genetiska resurserna i den
marina milj ö n,

I enlighet med utredningsdirektiven ä tF ö ljs varje F ö rslag till å tg ä rd av en ber ä kning av kostnaderna i de Fall s å dana ber ä knas uppkomma.

Styrelsen vill ocks å n å got
ytterligare kommentera F ö ljande
punkter i rapportens sammanFattning p å s 6.

Prop. 1984/85:143 139

Betr ä ffande
punkten 3 anser styrelsen att det nu Finns sk ä l att ö verv ä ga om inte anslagen H 4. Mark F ö r naturv å rd och H 5. V å rd av naturreservat b ä ttre b ö r anpassas till dagens situation i
Fr å ga om behovet av skydd och v å rd av vattenomr å den som en del av naturv å rdsarbetet.

Under samma punkt F ö resl ä s
ocks å att F ö ruts ä ttningarna utreds F ö r bildande av ett naturreservat F ö r Vindel ä lven. Styrelsen menar att inte bara
Vindel ä lven b ö r utredas utan ä ven Kalix ä lven. Denna ä lv har ett ursprungligt och genuint
laxbest å nd Fritt Fr å n inblandning genom uts ä ttningar. Det Finns ocks å ett livskraFtigt havs ö ringsbest å nd. B ä gge arterna g å r h ö gt upp i systemet - 40 - 50 mil. I
de lax- och havs- ö ringF ö rande delarna ä r det t ex inte till å tet att anl ä gga Fiskodling enligt de riktlinjer
som antagits av styrelsen.

I Fr å ga om
punkten 5 p å g å r en viss s ä dan verksamhet som en del i
Fiskeriadministrationens dagliga arbetsuppgiFter samt genom direkta
forskningsinsatser utanF ö r
Fiskeriverket. En ambitionsh ö jning p ä den punkten erFordrar som F ö resl ä s i rapporten tillskott av medel.

Under punkten 6 F ö resl å s s ä rskilda Forskningsmedel och styrelsen
vill kraFtigt understryka det F ö rslaget. Ett inten-siFierat FoU-arbete ä r n ö dv ä ndigt inte minst sett utiFr å n vattenbrukets Fr å gest ä llningar och dess relationer till
den traditionella Fiskodlingsverksamhet som sker i Fiskev ä rdens tj ä nst.

Utarbetande av riktlinjer, anvisningar m m som F ö resl ä s under p 7 m ä ste styrelsen omedelbart å tg ä rda i relevanta delar. Det g ä ller s ä rskilt nya riktlinjer F ö r tillst å ndsgivning b å de till Fiskuts ä ttningar och till Fiskodling. En
ambitionsh ö jning, som inneb ä r att inFormation och utbildning
skulle kunna F ö rb ä ttras i ett kort tidsperspektiv, F ö ruts ä tter emellertid tillskott av medel.
I det sammanhanget ä r det
sj ä lvklart att den kunskap som F ä s genom å tg ä rderna under punkten 5 F ö rb ä ttrar planeringsunderlaget F ö r ett genomF ö rande av p 7.

Fiskeristyrelsen har berett myndigheter, institutioner och
organisationer (se s 4,6 st) tillF ä lle att ge synpunkter p å utredningsarbetet.

Fiskets organisationer och statens naturv ä rdsverk har ingivit skriFtliga
synpunkter p å F ö rslaget. Ingen av dessa har kr ä vt remissF ö rFarande betr ä FFande den slutliga rapporten.

Prop. 1984/85:143 140

Svenska naturskyddsF ö reningen (SNF) har d ä remot F ö rklarat sig inte vara n ö jt med utredningsuppdragets uppl ä ggning och har F ö rbeh å llit sig r ä tten att yttra sig direkt till
regeringen ö ver det slutliga F ö rslaget.

Forskningssidan har som Framg å r av sid 4 i rapporten ocks ä beretts tillF ä lle att ge synpunkter men s ä llan eller inte avh ö rts.

I en s ä rskild skrivelse till Fiskeristyrelsen 1984-10-02 FramF ö r representanter F ö r SNF olika synpunkter. Skrivelsen
biFogas (bil 1).

En del av synpunkterna har samband med uppdragets avgr ä nsning och som styrelsen kan s ä gas ha bem ö tt inledningsvis i denna skrivelse.
Vilken omfattning, vilka resurser som skall avs ä ttas' f ö r det fortsatta arbetet f ä r enligt styrelsens redan framf ö rda uppfattning avg ö ras av regeringen. Det arbeje som å terst å r att genomf ö ra ä r f ö rvisso inte av begr ä nsad omfattning om samtliga framf ö rda intentioner skall genomf ö ras inom ramen f ö r tillg ä ngliga resurser.

Beslut i detta ä rende har Fattats av generaldirekt ö r Lennart Hannerz samt ledam ö terna Erik Johansson, Rune
Johnsson, Hans Runnstr ö m och
Sven Qhlin.

Avvikande mening har anF ö rts av ledamoten Rune Johnsson i n ä rvaro av suppleanten Sig-G ö ran Hultsbo iFr ä ga om motiveringar i rapporten p ä sid 18 och sid 46.

Vid ä rendets
slutliga handledning har ä ven n ä rvarit suppleanterna Helge
Blomkvist, Stig-G ö ran Hultsbo och personal-F ö retr ä daren Sven-Ola ö hlund samt byr ä cheFen Curt Wendt, F ö redragande.

Enligt Fiskeristyrelsens beslut

Curt Wendt byr å cheF

Prop.
1984/85:143 141

5 Ä NDLI5TA

Fiskeristyrelsens styrelseledam ö ter

Samtliga
Fisken ä mnder

Samtliga fiskeriintendenter

S ö tvattenslaboratoriet

Havsfiskelaboratoriet

Fiskerif ö rs ö ksstationen, K ä larne

Statens fiskodlingsanstalt, Ä lvkarleby

Laxforskningsinstitutet

Sveriges Fiskares riksf ö rbund

Sveriges sportfiske- och fiskev ä rdsf ö rbund

Vattenbrukarnas riksf ö rbund

Sveriges fiskevatten ä garef ö rbund

Statens naturv å rdsverk

Statens naturskyddsF ö reningen

Nordiska genbanken, Lund

Genetiska institutionen, Stockholm

"- , Uppsala

, Ume ä

"- , Lund

Limnologiska inst , Lund

, Uppsala

Zoologiska inst , Lund

"- , Uppsala

, Ume å

, Stockholm

"- , G ö teborg

Sten Andreasson, fiskeriintendenten i nedre norra
distriktet Riksmuseet Nordiska genbanksgruppen

Prop. 1984/85:143 142

Avvikande mening

Ledamoten Rune Johnsson anser att meningen i rapporten p ä sid 18 som b ö rjar med orden "Det m ä nskliga nyttjandet" och som
slutar med "hantering av biologiska resurser" borde ha f ö ljande lydelse "Det m ä nskliga nyttjandet, t ex i Form av
ett Fritids- och yrkesFiske inriktat p å rovFiskar (preda-torer) kan ha lika stor eFFekt p å Fiskbest å ndens genetiska sammans ä ttning som Fiskodlingarnas ocks ä onaturliga hantering av biologiska
resurser." Som motiv F ö r skrivningen anF ö rs att laxen ocks ä ä r en rovFisk och omFattas d ä rF ö r redan av ordet rovFiskar i
texten. Vidare FramF ö rs
att havsfisket p å verkar s ä kerligen inte den genetiska sammans ä ttningen mer ä n t ex ett leklaxfiske i ä lv eller p å kust. Vidare delar Rune Johnsson
inte uppfattningen under pkt 1 p å sid 46 i rapporten. Ist ä llet vill man ha FramF ö rt F ö ljande.

Statens naturv å rdsverk s ä ger i sitt yttrande ö ver laxutredningen att "Den
kanske viktigaste orsaken till laxens situation ä r att dess reproduktionsm ö jligheter idag ä r starkt beskurna." Vidare s ä ger Naturv å rdsverket att "Enligt verkets
mening g ä ller det att i F ö rsta hand skydda den milj ö laxen ä r beroende av F ö r sin naturliga milj ö ." SFR st ö der Naturv å rdsverkets syn p ä orsaken till den
naturreproducerade laxens best ä ndsnedg å ng. F ö rbundet vill ä ven p å peka att den beskattning som g ö rs vid kust och ä lv ä r felv ä rderad och uppg å r till betydligt mer ä n vad som s ä gs i utredningen. Detta har sin
grund i en bristande statistik och kontroll av fisket. SFR anser att den b ä sta uppvandringen, med minsta
sociala och ekonomiska konsekvenser, f ä s vid en h å rd reglering av kust- och ä lvfisket p å leklax. Oetta Fiske ä r direkt selektivt och skadar best ä nden d ä det endast inriktas p å lekmogen lax.

Fiskeristyrelsen

?,4

-10 -03

till rapport Sv

I..
...

,.';:SDEP. ilfatorn

Ink

1984

-10-2
9

Pnr.

Synpunkter oed anledning av fiskeristyrelsens f ö rslag till rapport Sver
"Bevarande av de svenska fiskbest å ndens genetiska resurser" 1984-06-15 (Dnr 309-4433-82)
■

Ovann ä mnda f ö rslag till rapport har diskuterats
i Svenska naturskyddsf ö reningens

kocmitt é f ö r bevarande av genresurser vid m ö te den 25 september-84.

Hot
bakgrund av diskussionen vill vi l ä mna f ö ljande synpunkter p ä rapporten.

Vi finner jordbruksdepartementets initiativ till en
utredning av fiskets gen-resurser som positivt och synnerligen angel ä get.

I det perspektivet var fiskeristyrelsens uppdrag s ä v ä l ett br å dskande som ett svart och
omfattande uppdrag.

V å r
mening ä r att:

-
utredningen
har avvikit fr å n direktiven genom att avgr ä nsa uppdraget f ö r sn ä vt

-
utredningen
b ö r f å en forts ä ttning

-
det
fortsatta arbetet b ö r omfatta hela svenska fiskfaunan

-
detta arbete
b ö r ske fr å n ett bredare intressef ä lt d ä r bl.a. naturv å rdsverket. Svenska naturskyddsf ö reningen, riksmuseet och
representanter f ö r universitetsforskningen p å omr å det deltar

-
aktuella
forskningsresultat och p å g å ende forskning r ö rande genresurser hos fisk b å d « inom och utom Norden b ö r beaktas

-
bevarandet
av fiskfaunan ä r en del i bevarandet av den
svenska faunan och floran varf ö r bevarandearbetet inom olika organismgrupper b ö r utv ä rderas

i avsikt att ni en optimal strategi f ö r bevarande av genetiska resurser

-
det
fortsatta utredningsarbetet b ö r f å en budget

-
medel som i
den f ö religgande utredningen f ö resl å s f ö r s ä rskilda forskningsmedel b ö r ansl å s f ö r den fortsatta utredningen av de
svenska fiskbest å ndens genetiska resurser

Vi har bl.a. f ö ljande allm ä nna
synpunkter p å utredningen:

Upgdragetsavgr ä nsning

Fiskeristyrelsen har gjort en avgr ä nsning av uppdraget son vi inte f ö rst å r. Direktiven var l å ngt bredare. Vi vill s ä rskilt n ä mna f ö ljande:

- Marina arter har utel ä mnats

Da det anges att kunskaperna om de marina arterna ä r bristf ä llig kan detta ses som ett starkt
sk ä l att behandla dessas genresurser. Ö stersj ö ns laxbest å nd har nyligen utretts. Det ä r angel ä get att ä ven behandla ö vriga arter i Ö stersj ö n samt de ekosystem de ä r en del av. Ö stersj ö n ä r en speciell biotop med en s ä regen fauna med b å de s ö t- och saltvattensarter. Sverige
har ett s ä rskilt ansvar fbr den Ö stersj ö fauna som fortplantar sig i svenska
vatten och vid svenska kuster.

Prop. 1984/85:143 144

Bland de fiskarter f ö r vilka man mest diskuterat genetiska skillnader i form av
stasmar, raser och best å nd ä r just en saltvattensart: sillen.
Den har ett j ä ttelikt ekonomiskt v ä rde. Den n ä mns inte ens i denna utredning.

En utredning om de svenska fiskbest å ndens genetiska resurser b ö r d ä rf ö r inte anses slutf ö rd s å l ä nge samtliga ö stersj ö arter utom de anadrona (som leker i
s ö tvatten och v ä xer upp i havet) laxfiskarna l ä mnats obeaktade.

- Endast ett f å tal s ö tvattensarter har behandlats Den
svenska fiskfaunan som helhet b ö r behandlas.

Enbart yrkes- och fritidsfiskets arter tillsaonans uppg å r till drygt ett 40-tal arter.

Den svenska s ö tvattensfaunan har tillf ö rts 39 fiskarter p å naturlig v ä g.
Utredningen koncentrerar sig p å endast fyra arter (lax, ö ring, r ö ding, harr) s å som skyddsv ä rda ur allm ä n fiskesynpunkt samt n ä nner kort 9 hotade arter eller best å nd (asp, farna, gropl ö ia, gr ö nling, mal, niss ö ga, sandkrypare, v å rlekande sikl ö ja, vimma).

Det å terst å r nu 26 s ö tvattensarter att behandla f ö r vilka man kan anta att den
genetiska variationen minskar snabbt p å grund av f ö rsurningen.

- Hotade genresurser hos vanliga arter behandlas inte

Genresursutredningens intresseomr å de b ö r omfatta den genetiska variationen
hos de naturligt f ö rekommande arterna.

Variationen hos vanliga arter t.ex. aborre och g ä dda ä r av stor betydelse ur
genresurssynpunkt. Om nu vanliga arter ä ven i framtiden ska kunna ha en stor utbredning i Sverige kr ä vs att deras genetiska bredd bibch å llcs. N ä r m å nga fiskbiotoper f ö rst ö rs eller f ö r ä ndras inneb ä r det inte bara att s ä llsynta arter kan hotas till sin
existens i Sverige utan ä ven
att m ä ngder av genetisk variation f ö rsvinner hos de vanliga arterna.

Bevarandearbetet b ö r inriktas p å att bevara den variation som finns idag.

- Fiskets arter, som inte ä r fiskar, behandlas inte

Kr ä ftdjur och musslor har ett
betydande ekonomiskt v ä rde.

Det ä r
angel ä get att utreda dessas genetiska
resurser och hur de ska s ä kerst ä llas.

- Fiskens biotop försunnnas

Aven om utredningen medger att det enda godtagbara s ä ttet att l å ngsiktigt bevara fiskbest å ndens genetiska resurser ä r att bevara naturmilj ö er s å ä gnas f ö ga utrymme å t biotopskyddet.

D å de
naturliga stamnarnas ö verlevnad
ä r beroende av deras biotopers ö verlevnad ä r det v ä sentligt att veta vilka typer av
biotoper som ä r mest hotade, vilka hoten ä r och vilka alloi ä nna å tg ä rder son beh ö va f ö r att skydda dessa.

Detta leder till slutsatsen att bevarande av genresurser
hos fisk b ö r ses som en naturlig del av ett
allm ä nt genresursbevarande. Skyddet av
en naturmilj ö b ö r di sikta p å att bevara de organismer av olika
alag som finns d ä r. Detta f ö ruts ä tter koordination oellan
verksamheter som arbetar fOr skydd av olika slags organisnner, inte bara fisk.

- En stor del av utredningen ber ö r utnyttjande, inte bevarande

Enligt direktiven skulle utredningen behandla bevarandet
av de svenska fiskbest å ndens
genresurser. Enligt vir mening behandlar emellertid en stor del av utredningen
utnyttjande inkl, odling och vattenbruk. Erfarenheter fr å n andra omr å den (jordbruk) pekar p å att bevarande- och
nyttjandeaspekter b ö r h å llas v ä l å tskilda.

Prop, 1984/85:143 145

- Motiv och kriterier saknas

Utredningen saknar en genomg å ng av de olika motiv som finns f ö r bevarandet av den svenska
fiskfaunans genresurser, t.ex. etiska och sociala motiv. Ingenstans n ä mns ansvaret f ö r att ö verl ä mna ett rikt -genetiskt arv till
kommande generationer.

Inom verksamheten f ö r att bevara genetisk variation hos andra organismgrupper
s ä som d ä ggdjur, f å glar, groddjur, v ä xter,-insekter m.n. l ä ggs idag stor vikt vid andra motiv ä n ekononiska siaoa etiska, sociala
och kulturhistoriska notiv.

Detta finns bl.a. beskrivet i lantbruksunivcrsitetett och
akogsatyral-sens bok "Florav å rd i skogsbruket" (1981) samt utredningen "Naturresursers
nyttjande och h ä vd" (SOU:1983:56).

Det ä r d ä rf ö r knappast f ö rsvarbart att lita ekonoaiika
perspektiv vara praktiskt taget allenaridande n ä r det g ä ller bevarandet av den svenska
fiskfaunan.

Ä ven utredningens ekonomiska perspektiv ä r v ä l sn ä vt. Ä ven ur kortsiktigt ekonomiskt
perspektiv kan arter som inte fiskaa ha stor betydelse som f ö da eller som predatorer.

Arter som inte direkt utnyttjas idag av m ä nniskan kan f å framtida ekonomisk betydelse t.ex.
som producenter av specifika kemiska subatanser f ö r l ä kemedelsindustrin.

Utredningen saknar kriterier f ö r vad som ska betraktas som
henaahOrande

i den svenska fiakfaunan.

L ä mpliga
kriterier torde vara att arten inte endast ska kunna fortplanta

sig i Sverige (vilket t.ex. strupanitts ö ringcn kan) utan ä ven ha funnits

i landet en viss tid t.ex. 100 — 200 ir si den kan antas ha anpassat
aig

till svenska milj ö f ö rh å llanden.

Kravet p å naturlig invandring torde kunna ges undantag n ä r dec g ä ller

"naturaliserade" arter som funnits hundratala ir
i landet och siledea

torde n å tt en viss genetisk anpassning. F ö r Sverige g ä ller detta karp,

vilken utplanteradea pi flera hill i Europa radan fSre
1300-talet.

Det beh ö ver ä ven framgi om arten eller staanen ä r "hotad" allcr "utrof
ningshotad".

Inom verksamheten f ö r att bevara ö vriga djur och v ä xter
brukar man kalla en art "utrotningshotad" om den riskerar att f ö rsvinna frin hela sitt
utbredningsomr å de pi jorden. I ö vrigt talar man om olika grader
av"hot" beroende pa hur stor del av utbredningsomridct det g ä ller. Det torde vara en f ö rdel att de olika verksamheter som
arbetar med genresursbevarande anv ä nder en genensam terminologi d ä r si ä r m ö jligt.

Vid redovisning av s ä llsynta, hotade och utrotningshotade fiskarter och
stamoiar ä r det v ä sentligt att veta hur stor del av
utbredningaomridet hotet g ä ller.

Sverige har ett s ä rskilt ansvar f ö r de arter och stasoar aoa har sin huvudsakliga utbredning inom virt
lands gr ä nser.

Higtorik

I f ö rslaget
till rapport saknas i stort sett det historiska perspektivet pi

vir fiskfauna.

Vid bed ö mning av genresursers skyddsv ä rde ä r det
historiska perapektivct viktigt.

Lokala fiskstannars anpaasning ä r ofta en 10 000 ir gangal
historia. Andra

kanske har spritts l å ngt senare, kanske inplanterats endaat fSr ett aekel

sedan.

Man undrar ocks å hur m å nga fiskstaomar som kan antas ha f ö rsvunnit i Sverige de

senaste 20, 50 eller 100 å ren? Vad har funnits i de f ö rsurningsd ö da sj ö arna?

10 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 143

Prop.
1984/85:143 146

Juridiska aspekter

Juridiska fr å gor ä r f ö ga behandlade.

T.ex. kan flera milj ö skyddslagar vara aktuella f ö r att skydda en fiskstan.
Fridlysning av en fiskstam eller art kan kompliceras av att vattenonr å det ber ö r flera l ä n.

Begreppet fiskstam beh ö ver utredas.Vad kr ä vs t.ex. f ö r att en "Gullsp å ngslax" ska f å kallas "Gullsp å ngslax?

Det b ö r vidare finnas en kontrollmyndighet som ser till att den fiskstan som
hanteras under ett visst namn f ö rtj ä nar det namnet genom att uppfylla
ett antal krav pi genetiska egenskaper.

''2 £ä i ä !S £ .2 £« .iB £ *S" ä '"""'' arbete

Beskrivningen av det nordiska och internationella arbetet
behandlar si gott som enbart symposier och rekommendationer

Man beh ö ver ä ven f å veta vilka fungerande
genbanksverksamheter f ö r
fisk son finns i andra l ä nder,
hur de ä r organiserade och vilka resultat
de hittills uppn å tt.

Utredningen pl ä derar f ö r ett å sidos ä ttande av en av FAO:s
rekommendationer f ö r bevarande av genresurser hos
fisk. Vi finner detta olyckligt.

Var_finns.fiskgribigloRJsk.
ochfiskgenetisk_kun8kap_i_Sverige idag?

Utredningen behandlar endast forskning och unders ö kningar son gjorts inon

fiskeristyrelsen.

Vid universiteten och i de nordiska grannl ä nderna p å g å r och har slutf ö rts

forskningsprojekt ang å ende den nordiska fiskfaunans genresurser.

Utredningen f ö reslir vissa forskningsprojekt son redan synes vara utf ö rda

eller p å b ö rjade.

Om man ska diskutera och fatta beslut om å tg ä rdsf ö rslag och resurser r ö rande fortsatt forskning,
inventering och analys beh ö ver man f ö rst fi en ö versiktlig men helt ä ckande redovisning av var i landet
forskning pigir som ä r
relevant f ö r bevarandet av genresurser hos
fisk och ö vriga arter som fiskas (musslor, kr ä ftdjur) .

F ö rst d ä refter kan man avg ö ra var olika uppgifter b ö r utf ö ras f ö r att redan gjorda investeringar i
utrustning och expertis ska utnyttjas b ä st och billigast.

Ansvarsf ö rdeIningen.

F ö rdelningen
av ansvaret mellan naturvirdsverket och fiskeristyrelsen f ö r den svenska fiskfaunan har inte
utretts.

Innan man g å r n ä rmare in p å hur genbanksarbetet i forts ä ttningen b ö r struktureras och finansieras i
stort beh ö ver denna ansvarsf ö rdelning klarg ö ras.

Informationssjstem.

Bevarandet av nationella genresurser b ö r allts å i princip omfatta alla organismgrupper
och grundas pi bredast m ö jliga
laocivbas.

In situ-bevarande (biotopskydd) blir di grunden f ö r bevarande av genreaurser. Vissa
reservat b ö r di avs ä ttas si att varje reservat t ä cker si sdnga motiv och organismer
som m ö jligt. Hoggrann information om v ä rj* sidant gencrallt resarvat b ö r d å g ö ra det m ö jligt att med tiden fylla luckor
med speciella reaervat.

En sidan organisation skulle beh ö va ett aaaxirdnat
informationssystem (inte det-samna som ett centralt!) innefattande s å v ä l organisnregister,
rescrvatregiater, biologiska karakteristiks som "digested literature
reference register".

Prop.
1984/85:143 147

Samr å d
underutredningsarbetet

Svenska naturskyddsf ö reningen, naturv å rdsverket, genetiska institutionen i Stockholm, riksmuseet och den
hittills enda v ä l utbyggda genbanken i Norden,
nordiska genbanken f ö r
jordbruks- och tr ä dg å rdsv ä xter b ö r ha v ä rdefulla synpunkter i detta
sammanhang.

Hed anledning av att flera genbanksverksamheters
intresseobjekt kan finnas i samma ekosystem finns det anledning till samr å d med den verksamhet som p å g å r f ö r att bevara andra organismer s å som f å glar, d ä ggdjur, v ä xter m.m.

Inom Svenska naturskyddsf ö reningen finns stor kunskap om
hotade vilda arter, stansar och biotoper. F ö reningens kunskapsfond och expertis
borde ha utnyttjats under hela utredningsarbetet r ö rande fiskbest å ndens genresurser.

Ansvarsf ö rdelningen mellan fiskeristyrelsen och naturv ä rdsverket borde ha klarlagts inom
ramen f ö r utredningen vilket kr ä vde naturv å rdsverkets medverkan i utredningen
fr å n b ö rjan.

De genetiska grundproblemen ä r i stor utstr ä ckning geraensanraa f ö r olika organismgrupper. M å nga grundl ä ggande problem ä r d ä rmed gemensamma f ö r olika bevarandeverksamheter. De
grundl ä ggande kunskaper som finns inom
nordiska genbanken borde d ä rf ö r ha tagits tillvars p å ett tidigt stadium i
utredningsarbetet.

Genetiska institutionen i Stockholm har under en f ö ljd av å r haft stora anslag fr å n forskningsr å d och naturv å rdsverket f ö r att kartl ä gga och utv ä rdera genetisk variation, fr ä mst hos fisk. Ett ansenligt
faktamaterial har d ä rvid samlats. Fiskeristyrelsens
utredning borde ha utnyttjat detta faktamaterial och den uppbyggda kompetensen
p å ett tidigt stadium i
utredningsarbetet.

Riksmuseet har naturv å rdsverkets uppdrag att kartl ä gga f ö r ä ndringar i den svenska faunan och
floran. F ö r detta har dess biodataavdelning
anaenliga tekniska resurser. Riksmuseet borde d ä rf ö r ha givits m ö jlighet till sanrid pi tidigt
stadium i utredningsarbetet.

Inom verksamheten som arbetar f ö r bevarande av h ö gre landdjur och skogsv ä xter finns stor erfarenhet av s å v ä l insamling och lagring av data om
arter, stammar och biotoper son utbildnings- och informationsverksamhet.

Vid utformandet av å tg ä rdsf ö rslag f ö r bevarandet av den svenska
fiakfaunan hade d ä rf ö r ett samr å d med ö vrig verksamhet f ö r bevarandet av flora och fauna
varit av v ä rde.

Det vore v ä rdefullt om fiskeristyrelsen redan nu kunde beakta ovan n ä mnda synpunkter r ö rande behovet av en fortsatt
utredning och dennas samsansattning och verksamhet.

Bakom denna skrivelse st å r Stig Blixt (fil dr, svenska
genbanksn ä nnden), Bengt Ehnstr ö m (skogsskyddskonsulent, avd f ö r skogsentomologi, Sveriges
lantbmkauni-versitetl, H å kan
Hall ä nder (fil dr, ISI:b repr i genbanksn ä nnden f ö r husdjur), Bo Hammar (fil lic,
ordf f ö r Gotlands botaniska f ö rening). Torleif IngelOg
forskningsledare, inst f ö r
ekologi och milj ö v å rd, Sveriges lantbruksunlvcraitec),
Ebbe Kjellqvist (f ö rest å ndare f ö r nordiska genbanken f ö r jordbruks- och tr ä dg å rd?, v ä xter), Ulf Lagercrantz (doktorand,
genetiska institutionen, Stockholms univer-

sitct), Ö rjan Nilsson (docent, tr ä dg å rdsintendent vid botaniska tr ä dg å rden, Uppsala universitet), Peter
Krutzsch (fil dr, skogsgenbanken, skogsstyrelsen), Nils Ryman (docent,
genetiska institutionen, Stockholms universitet), Gunnar Stihl (fil dr,
genetiska institutionen, Stockholms universitet), G ö ran Thor (forskningsassistent, inst
f ö r ekologi och milj ö vird, Sveriges lantbruksuniversitet),
Per Wramner (professor i till ä mpad milj ö kunskap, Sveriges lantbrukauniversitet)
sant undertecknade.

Stockholm
den 2 oktober 1984

:/

t, -..i.'Jet "

Agnjtta
Herlitz

Fil kand,
f d sakkunnig i

naturresurs- och miljökooomitten

Nygranne, H ä lla

620 23 Roma Kloster

nv-

Ulf Gyllensten

Fil dr

Genetiska institutionen

Stockholms universitet

106 91 Stockholm

FISKERISTYRELSEN

RAPPORT 1984-09-12

Dnr 309-4433-82

j;.-:;,-:t.';:p.

Ro;i>'iJu.:m I Ink 1984-10 2 9 ipnr.

BEVARANDE AV DE SVENSKA FISKBEST Å NDENS GENETISKA RESURSER

L Å NGSIKTIGT SKYDD AV ARTER OCH
STAMMAR AV FISK

FAUNASKYDD

FISKE

FISKEV Å RD

VATTENBRUK

Prop, 1984/85:143 LW

SAMMANFATTNING

F ö religgande rapport ger teoretislca
och praktiska aspekter p å bevarandet av de svenska fiskbest å ndens genetiska resurser med begr ä nsning till s ö tvattensfiskar
i inlandsvatten och vandringsfiskar med reproduktion i vattendrag. Resultaten
av en landsomfattande inventering av skyddsv ä rda och hotade fiskbest å nd
redovisas. F ö rslag ges till å tg ä rder f ö r bevarande av skyddsv ä rda och hotade arter och stammar samt till fortsatt arbete i ett 5- å rsprogram.

AtgSrdsf ö rslagen
inneb ä r sammanfattningsvis f ö ljande.

1.
Alla vattendrag
med naturlig reproduktion av lax skyddas i lag (NRL) mot vattenkraftutbyggnad

2.
All o'dlad
laxsmolt f ö r uts ä ttning i Ö stersj ö ns fria vatten gruppm ä rkes med s k nosm ä rken

3.
En fond
avsattes f ö r bildande av naturreservat
(reservationsmedel)

1/ Gullsp Ä ngs ä lven avsattes aredelbart son naturreservat

2/ Vissa andra vatten med utrotningshotade och skyddsv ä rda best å nd
avsattes som reservat snarast

3/ F ö ruts ä ttningarna f ö r reservatbildning av Vindel ä lven utredes

4.
Fridlysning av
mal inf ö res

5.
En analysgrupp inr ä ttas f ö r
inventering av vildbest å nd och f ö r odlingskontroll under 5 ä r

6.
S ä rskilda forskningsmedel ansl å s under 5 å r

7.
Projektanst ä llning g ö res
av en person under 5 ä r f ö r utarbetande av riktlinjer, anvisningar, information och utbildning

8. . Ansvarsf ö rdelningen
mellan fiskeristyrelsen och

naturv ä rdsverket
klarl ä gges och f ö rslag till genbanksorganisation f ö r fisk utarbetas.

Prop.
1984/85:143 l.si

l'. Ö VERV Ä GANDEN OCH F Ö RSLAG

7.1 Urvalskriterier f ö r skydd och bevarande

Tv å
grupper av skyddsv ä rda utrotningshotade arter och
stammar kan s ä rskiljas. Den ena g ä ller fiskar d ä r arten i Sverige eventuellt ä r utrotningshotad och sk ä len till bevarande fr ä mst ä r vetenskapliga och etiska
(faunaskydd, grundforskning). Den andra omfattar fiskar som ä r skyddsv ä rda ur nyttjandesynpunkt f ö r fiske, fiskev å rd, fiskodling och
fiskeriforskning.

Till den f ö rsta gruppen kan h ä nf ö ras mal, sandkrypare, gropl ö ja, asp, gr ö nling, niss ö ga och v å rlekande sikl ö ja. Hit kan m ö jligen ocks å r ä knas farna, vimma, faren och
horn-simpa som glacialrelikt. Kunskapsl ä get ä r som
p å pekats tidigare (6.2) bristf ä lligt f ö r flera av dessa arter vad -g ä ller f ö rekomst och numer ä r. F ä ltkarteringar torde vara beh ö vliga f ö r att fastst ä lla utbredningen och best å ndens storlek. F ö r mal ä r det dock uppenbart att ett skydd
beh ö ver inf ö ras omg å ende.

Till den andra gruppen h ö r alla best å nd (stammar) av lax, m å nga stammar av ö ring samt vissa stammar av r ö ding och harr. Av dessa ä r ö stersj ö laxens situation i s ä rklass allvarligast eftersom flera
ä lvars stammar ä r akut utrotningshotade p å grund av ö verfiskning och andelen odlad lax ä r mycket stor av Ö stersj ö ns totala laxbest å nd. Laxen som art ä r inte utrotningshotad men det f ö religger en ö verh ä ngande risk f ö r genetisk f ö r ä ndring och utarmning om ej s ä rskilda å tg ä rder vidtages snabbt.

M å nga ö ringstammar - havs ö ring och inlands ö ring - ä r hotade till sin existens genom
vattenkraftutbyggnad, vattenf ö rorening och f ö rsurning.
S ä rskilt ska n ä mnas ö ringen i Gullsp å ngs- ä lven som ä r k ä nd f ö r sin snabba tillv ä xt, h ö ga slutvikt och som viktig f ö r utplantering i vissa typer av sj ö ar. Ett omedelbart skydd av
biotopen f ö r det vildlevande restbe-st å ndet b ö r skapas.

Urvalskriterier f ö r ett å s ä tt h ö gt skyddsv ä rde av stammar av ö ring, r ö ding och harr vid den genomf ö rda inventeringen (5.) ä r fr ä mst tillv ä xtegenskaper, storlek och
vandrings-m ö nster samt att det aktuella best å ndet betecknats som ursprungligt
dvs under l å ng tid varit f ö rem å l f ö r fiske (k ä nt sedan generationer) och
veterligt ej kommit till genom utplantering av fiskmaterial fr å n annat vatten.

7.2 Metoder och å tg ä rder
f ö r skydd och bevarande

Det enda helt godtagbara s ä ttet att l å ngsiktigt s ä kerst ä lla fiskbest å ndens genetiska resurser ä r att bevara tillr ä ckligt m å nga och tillr ä ckligt stora populationer (stammar)
av varje art i den naturliga milj ö n. F ö r att uppn å detta kan anvisas ett antal v ä gar och medel. Varje annan l ö sning ä n bevarandet i naturmilj ö n inneb ä r risker f ö r o ö nskade f ö r ä ndringar och utarmning genom
minskad genetisk variation och genetisk drift.

Prop. 1984/85:143 152

F ö r de
stammar som uppr ä tth å lles genom odling under en f ö rsta fas av fiskens livscykel - med
resterande del av livscykeln i naturmilj ö - f å r p å r ä knas f ö r ä ndringar i genetiska egenskaper.
Genom s ä rskilda å tg ä rder kan riskerna f ö r negativa effekter dock minimeras.

F ö r de
utrotningshotade populationer, d ä r ingen m ö jlighet finns att under n å gon del av livscykeln utnyttja
naturmilj ö , f å r som en n ö dl ö sning tillgripas v ä gen att h å lla fisken kontinuerligt i
fiskodling och genom avelsplaner s ö ka minimera riskerna f ö r negativa f ö r ä ndringar. Parallellt b ö r pr ö vas v ä gen att s ä kra k ö nsprodukter av ett brett urval f ö r ä ldrafiskar genom djupfrysning.

De olika metoder och å tg ä rder
som sammantaget kan ö verv ä gas anges nedan:

Generella å tg ä rder

Biotopv å rd och andra fiskev å rds å tg ä rder

Fiskebest ä mmelser

Tillst å ndspr ö vning f ö r fiskutplantering

Tillst å ndspr ö vning f ö r fiskodling

Avelsmetodik vid fiskodling

Riktade å tg ä rder

Fysisk planering

ReservatbiIdning

Fridlysning

Genbanker (i sn ä v bem ä rkelse)

F ö r de
angivna generella å tg ä rderna har fiskeristyrelsen vissa
styrm ö jligheter redan idag genom
anslagsbeviljande respektive vid tillst å ndspr ö vning. En ä n viktigare komponent ä r dock att genom information och
utbildning skapa en allm ä n
medvetenhet om vikten av olika princioer f ö r det praktiska handlandet och sk ö tseln av fiskevattnen. Vad g ä ller det statliga st ö det till fritidsfisket (fiskev å rdsbidrag) prioriteras redan nu
biotopv å rd fr2URf ö r t ex fiskutplanteringar. FOr
kalltning av f ö rsurade vatten prioriteras sj ö ar med sydsvenska best å nd av r ö ding, vattendrag med best å nd av havs ö ring och lax samt i ö vrigt vatten med ö ring, r ö ding och harr.

Best ä mmelser
f ö r fisket efter lax och ö ring utarbetas f ö r n ä rvarande av fiskeristyrelsen l ä nsvis enligt fiskerif ö rordningen (SFS 1982:126) 5 S f ö r hela landet. Det ankommer
emellertid p å den lokala f ö rvaltaren av fiskevattnet {fiskev ä rdsomr å desf ö rening .o d) att i detalj reglera
fisket efter best å ndens b ä rkraft m.m.

Prop.
1984/85:143 153

Tillst å ndspr ö vning f ö r fiskutplantering sker med st ö d av fiskerif ö rordningen 34 S, vilken ä r en f ö rbudsparagraf som anger att
"fisk f å r inte utan tillst å nd planteras ut eller flyttas fr å n ett.vatten till ett annat eller,
i fr å ga om str ö mmande vatten, flyttas fr å n ena sidan om en dammbyggnad till
den andra". Paragrafen till ä mpas idag huvudsakligen dels f ö r att f ö rebygga spridning av fisksjukdomar och dels f ö r att hindra spridning av icke ö nskv ä rd fiskart. Det b ö r ö verv ä gas om pr ö vningen ocks å skulle kunna omfatta val av
fiskstam s å att endast lokala stammar skulle
medges i normalfallet f ö r f ö rst ä rkningsuts ä ttningar. H ä r m å ste dock beaktas att ä ven om lagstiftningen f ö rbjuder omflyttning av fisk mellan
olika vattenomr å den s å ä r ö vertr ä delser vanliga dvs m å nga fiskutplanteringar g ö res utan att tillst å nd h ä rf ö r s ö kes. Den enda v ä g att st ä vja detta torde vara genom
upplysning och propaganda. F ö r att kunna sprida infor-.mation och st å f ö r en god r å dgivning m å ste f ö rst utarbetas riktlinjer f ö r fiskutplantering g ä llande olika arter, typer av vatten
och delar av landet. En diskussion kring dessa fr å gor har p å g å tt inom fiskeriverket de senaste å ren men n å gra konkreta handlingslinjer har ej
tagits freun. Det f ä r nu anses som en mycket angel ä gen uppgift att riktlinjer
utarbetas och att d ä refter publiceras handb ö cker, undervisningsmaterial,
informationsfoldrar och olika sk ö tselanvisningar.

Tillst å ndspr ö vning f ö r fiskodling g ö res likas å med st ö d av fiskerif ö rordningen vars 35 § anger att "fiskodling f å r ej anl ä ggas utan tillst å nd". Paragrafen till ä mpas f ö r att dels f ö rebygga spridning av fisksjukdomar
fr å n odlingar till vildfiskbest å nd men ocks å med h ä nsyn till risken f ö r inblandning i vildbest å nd vid eventuell rymning av fisk fr å n odling. Fiskeristyrelsen har i
detta fall utarbetat riktlinjer som till ä mpas fr ä mst med h ä nsyn till det v ä xande intresset f ö r kassodling av konsumtionsfisk.
Dessa inneb ä r etableringsf ö rbud f ö r fiskodlingar inom vissa vattenomr å den med s ä rskilt skyddsv ä rda vildfiskbest å nd samt i n ä rheten av st ö rre fiskodlingar av allm ä nt intresse -fr ä mst laxkompensationsodlingar - samt
vissa restriktioner och villkor i ö vrigt. Riktlinjerna har verkat i n å gra å r men ä r i behov av ö versyn dels med h ä nsyn till det material som
framkommit genom den nu genomf ö rda inventeringen av skyddsv ä rda fiskbest å nd
och dels f ö r den speciella fr å gan om kassodling av lax vid
kusten, d ä r en storskalig utveckling kan f ö rv ä ntas vid delar av Bottenhavet.
Genom att flera naturligt reproducerande laxstammar ä r mycket svaga och utrotningshotade
(Laxutredningen DsJo 1984:5) m å ste riskerna med inblandning vid rymning beaktas.-Xven med h ä nsyn till skyddet av de
kompensationsodlade lax ä lvarnas
stammar m å ste en styrning av lokaliseringen g ö ras. I synnerhet f ö r laxfr å gan ä r en ö versyn av riktlinjerna br å dskande.

F ö r all
fiskodlingsverksamhet ä r det
angel ä get att riktlinjer f ö r avelsfiske, avelsurval och
befruktning utarbetas. Speciellt betr ä ffande kompensationsodlingar (lax, havs ö ring, inlands ö ring) sombaserar sin avel p å odlad fisk generation efter
generation b ö r avelsplaner tagas fram liksom
praktiska handlingsprogram f ö r urval, k ö nsf ö rdelning och befruktning.

Prop.
1984/85:143 154

Bi!j £§ S_ é£ 3iE5E

Genom uppr ä ttande av mark- och vattendispositionsplaner dvs fysisk planering kan
fiskets intressen v ä gas in och s ä rskild h ä nsyn tagas till skyddsv ä rda och hotade staumnar. I f ö rsta hand ä r det en uppgift f ö r fisken ä mnderna att medverka i en l ä hsplanering (och kommunplanering)
medan fiskeristyrelsen p å
grundval av fisken ä mndernas material g ö r prioriteringar och preciserar
skyddsv ä rda stammar av riksintresse. Det
hittillsvarande kunskapsunderlaget ä r ofullst ä ndigt f ö r vissa fiskarter och relativt
fullst ä ndigt f ö r andra. F ö r lax f ö religger tillr ä cklig kunskap f ö r att h ä vda att varje vattendrag med
naturlig reproduktion ä r
skyddsv ä rt och i lag b ö r undantagas fr å n vattenkraftutbyggnad samt tyngre
milj ö st ö rande verksamhet i ö vrigt. Det kan d ä rf ö r f ö resl å s att samtliga dessa vattendrag i
den kommande naturresurslagen (NRL) f ä r omfattas av 3 kap 6 § samt att fiskeristyrelsen g ö r freunst ä llning till bostadsdepartementet i
fr å gan.

Som ett resultat av den fysiska planeringen och preciseringen
av skyddsv ä rda stammar av regionalt intresse
respektive riksintresse kan aktualiseras avs ä ttande av vattenomr å den som naturreservat med st ö d av naturv å rdslagen (SFS 1974:1025) 7 S eller
som naturv å rdsomr å de enligt 19 § . Med h ä nsyn till det v ä ldokumenterade v ä rdet av s å v ä l stammen av lax som ö ring i Gullsp å ngs ä lven b ö r denna avs ä ttas som naturreservat med
motivering att bevata restbest å nden av b å da stammarna, som har stor
betydelse f ö r fiskev å rden och ä r av intresse f ö r konsumtionsodling. Flera andra
restbest å nd av storvuxen ö ring ä r i ett liknande l ä ge och b ö r ges ett liknande skydd t ex Bj ö rka å n i Sk å ne, B å gede-forsen i J ä mtland m fl. En prioritering av riksintressen
b ö r som n ä mnts g ö ras av fiskeristyrelsen p å basis av det nu redovisade
materialet fr å n inventeringen.

Vidare b ö r ö verv ä gas om Vindel ä lven i sin helhet kan ges ett
li)cnande skydd. Motiven f ö r detta ä r flera. Dels har Vindel ä lven i praktiken avsatts som en
resurs f ö r friluftsliv, turism och
rekreation inklusive fritidsfiske och s ä rskilda statsmedel har tillskjutits bland annat f ö r omfattande fiskev å rds å tg ä der. Vindel ä lven har s å v ä l en h ö gt upp i systemet vandrande havs ö ringstam som en laxsteun. Genom att
vandringsfisken m å ste passera laxtrappan i Norrfors
finns unika m ö jligheter att kontrollera och f ö lja best å ndens utveckling. Det finns vidare
ett stort kunskapsunderlag bak å t i tiden. Vindel ä lven har d ä rut ö ver best å nd av station ä r ö ring och harr samt r ö ding i sj ö systemen f ö rutom ett antal andra fiskarter
representativa f ö r mellersta Norrland.
Fiskstammarna sammantagna ä r av intresse att skydda l å ngsiktigt av vetenskapliga sk ä l, f ö r
fiskeri-forskningen, f ö r
fiskev å rden, f ö r fiskodling och f ö r fritidsfisket. Fiskeristyrelsen
och naturv å rdsverket b ö r gemensamt utreda f ö ruts ä ttningarna f ö r reservatbildning av Vindel ä lven.

Prop.
1984/85:143 155

Reservatbildning kommer i vissa fall att medf ö ra ers ä ttningskrav f ö r intr å ng och mistat fiske samt sannolikt
andra kostnader. Ett reservationsanslag b ö r avs ä ttas f ö r att t ä cka s å dana kommande kostnader.

F ö r att
skydda utrotningshotade arter kan ö verv ä gas fridlysning. Direkt aktuell ä r mal men n ä rmare inventering kan visa p å behov ä ven f ö r vissa andra sm å fiskarter t ex sandkrypare, gropl ö ja, gr ö nling, niss ö ga och asp. F ö rbud mot fiske efter en viss art
kan utf ä rdas av l ä nsstyrelse med st ö d av fiskerif ö rordningen, d å enbart g ä llande l ä net. F ö r en fridlysning omfattande hela
landet torde fiskerif ö rordningen
ej ge st ö d utan h ä rf ö r fordras s ä rskild kung ö relse. Fridlysning av fiskart kan
ske med st ö d av naturv å rdslagen 14 § .

De genetiska effekterna av kontinuerlig odling av
vild-fiskstammar ä r inte k ä nda. F ö rfarandet att h å lla stamfisk i odling ä r d ä remot gammalt vad g ä ller "domesticerade"
arter som t ex karp. Fiskeristyrelsens f ö rs ö ksstation
i K ä larne har f å tt fungera som n å got av en genbank, d ä r avelsbes ä ttningar h å llits i m å nga generationer av hotade stammar
bland annat fr ä n Gullsp å ngs ä lven. En fortsatt och mer
forskningsinriktad verksamhet ä r n ö dv ä ndig f ö r att effekter p ä genmaterialet ska kunna utv ä rderas och avelsplaner ska kunna
anges. Betr ä ffande djupfrysning av mj ö lke, rom och befruktade ä gg ä r m ö jligheterna under utveckling men ä nnu s å l ä nge p å forskningsstadiet. Ett
in-ternordiskt samarbete p å g å r.

Prop.
1984/85:143 156

7.3 Behov av kontroll och fortsatt inventering

F ö r
kontroll av fiskmaterialets h ä rstamning och genetiska konstitution vid s ä ttfiskodlingar och
kompensationsodlingar samt f ö r inventeringar av skyddsv ä rda vildbest å nd
beh ö ver inr ä ttas en s ä rskild analysgrupp. Gruppens
verksamhet kan f ö rl ä ggas till fiskeristyrelsens f ö rs ö ksstation i K ä larne och/eller en institution
externt samt under fiskeristyrelsens huvudmannaskap utf ö ra genetisk och ekologisk kartering
av stammar av lax, ö ring, r ö ding och harr i f ö rsta hand. Tonvikten b ö r ligga p å biokemisk analys av
proteinvariation (den i tidigare avsnitt rekommenderade metoden med
elektro-fores). Gruppen b ö r
tills ä ttas f ö r att genomf ö ra ett 5- å rsprogram och torde beh ö va utg ö ras av en utbildad forskare samt tv å assistenter. Gruppen b ö r systematisera och lagra erh å llna resultat i en databank. En
modell f ö r registrering av data f ö r odlade fiskstammar finns
inarbetad i USA (Kincaid 1981 ) .