Prop. 1984/85:145

Prop.
1984/85:145

Regeringens proposition

1984/85:145

om
närradio;

beslutad den 7 mars 1985.

Regeringen föreslår riksdagen alt anta det förslag som har
tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar INGVAR CARLSSON

BO HOLMBERG I

Propositionens huvudsakliga innehåll

Försök med närradio inleddes år 1979. I propositionen
föreslås att försöksverksamheten skall avslutas och att närradioverksamheten fr.o.m.
den 1 juli 1985 permanentas. Ett nytl organ, närradionämnden, skall administrera
och öva tillsyn över verksamheten.

1 propositionen behandlas vidare frägor om vissa jusleringar
av regelverket för närradioverksamheten. Följande föresläs.

Den fortsatta utbyggnaden av närradioverksamheten skall
ske väsentligen i den takt och på de orter som föreningarnas intresse för
verksamheten motiverar. Nuvarande krav pä geografisk spridning och variation
när del gäller typen av medverkande föreningar upphör. Vidare klargörs att den lyp
av äldre ekonomiska föreningar som lill sin karakiär liknar ideella föreningar
har rätt att sända närradio.

Programreglerna skärps så till vida att tillstånd i fortsältningen
skall kunna ålerkallas redan efter fällande dom i tingsrätt för ytlrandefrihetsbrolt.
Vidare föreslås vissa beslämmelser om obehörigt utnyttjande av andras
sändningstider, om reglerna för lidsfördelningen och om innehållel i sändningar
i närradioföreningarnas regi.

Lagförslagen i denna proposition har granskats av
lagrådet. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: Lagrådsremissen (s.
6), lagrådets yttrande (s. 34) och föredragande statsrådets ställningstagande
till lagrådets synpunkter (s. 39).

För atl fä skälen till lagförslagen hell klara för sig
måste läsaren ta del av alla tre texterna.

1 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 145

Rälielse: S. 1, namnunderskriften Står: OLOF PALME INGVAR
CARLSSON Rättat lill: INGVAR CARLSSON BO HOLMBERG

Prop.
1984/85:145 2

Propositionens lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

Härigenom föreskrivs alt 2-4, 7, 8. 11 och 13-15 §§ närradiolagen
(1982:459) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§'

Frägor om närradio prövas av För prövning av frägor om närra-

den myndighel
som regeringen be- dio och för lillsyn över närradio-

slämmer (närradiomyndigheten). verksamheten finns en närradio-

nämnd.

Närradiomyndighelen skall även Nämndens ordförande och vice

ulöva tillsyn över närradioverksam- ordförande skall
vara lagfarna och

heten. erfarna i domarvärv.

Närmare föreskrifter om narra- Närmare föreskrifier om nämn-

diomyndighelen meddelas av rege- den meddelas av
regeringen, ringen.

3§=

Närradio får inle sändas utan till- Närradio
får inte sändas utan till-

stånd av närradiomyndigheten. stånd av närradionämnden.

4§ Tillstånd att sända närradio kan ges till
sammanslutningar som är juridiska personer, dock inle lill andra än:

1.
Lokala ideella
föreningar som bedriver verksamhel inom sändnings-området. Om särskilda skäl inle
föranleder till annal, får tillståndet ges endasl under förutsättning att verksamhelen
har bedrivils i minsl ell år före ansökningsdagen.

2.
Lokala ideella
föreningar som har bildals för alt i närradio sända program som etl led i den
verksamhet som en riksorganisation bedriver inom sändningsområdet. Tillståndet
får ges under förutsättning att riksorganisationen har bedrivii verksamhet
inom sändningsområdet i minst etl år före ansökningsdagen. Om särskilda skäl
föreligger får tillståndet ges även om verksamheten inte har bedrivits i minst
ett år.

3.
Församlingar
inom svenska kyrkan.

4.
Obligaloriska
sammanslutningar av studerande vid universitet och högskolor.

5. Sammanslulningar av flera till- 5. Sammanslutningar av flera lill

ståndshavare för gemensamma när- ståndshavare för gemensamma när-

radioändamål, radioändamål (närradioföre
ning

ar).

' Senaste lydelse 1982: 1247. Senaste lydelse 1982: 1247.

Prop.
1984/85:145 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§

För varje sändare bestämmer För
varje sändare bestämmer

närradiomyndigheten
vilka sam- närradionämnden vilka samman-

manslulningar som skall få sända slutningar som skall fä sända och

och under
vilken tid sändningarna under vilken lid sändningarna får

får ske. Beslutet om sändningstid ske.

gäller för högsl ell år.

8§

0/7! ftera sammanslulningar vill Sändningsiiden skall så långi del

sända under samma lid, skall förtur är möjligt fördelas
enligt samman-ges åt den sammanslutning vars slutningarnas önskemål. Om deras
medverkan skulle öka antalet olik- önskemål ej kan förenas, skall förartade
sändande sammanslutning- tur ges åt den sammanslutning som ar eller ål den
sammanslutning som bedöms ha störst intresse av att få har ett särskilt
intresse av att få sända vid en viss lidpunkl. sända vid en viss lidpunkt.

I annal fall skall lurordningen Varje beslut om sändningslid

faslslällas
genom lottning. gäller tills vidare, dock längst
för

en år.

II § Sammanslutningens programutbud får inte, annat än i begränsad omfattning,
innehålla material som inte har framställts enbart för den egna verksamheten.

En närradioförenings programutbud fär innehålla endasl

1. uppgifter om program och pro

gramtider samt andra upplysningar

om närradioverksamheten på or

ten,

2.
sändningar
från evenemang av gemensamt intresse för lillslånds-havarna på orten,

3.
informalion,
i begränsad omfattning, om kommunal verksamhet och

4.
provsändningar
av program, framställda av sammanslutningar som saknar såndningslillstånd, i
varje enskill fall under högsl tre månader.

13 §" Tillstånd att sända närradio får återkallas, om
sammanslutningen

1.
inte längre
uppfyller kraven enligt 4 §,

2.
bryler
mot beslut om sänd- 2.
bryter mot beslut om sändningstid,
ningslid eller låter annan i dess

' Senaste lydelse 1982: 1247. " Senaste lydelse 1982:
1247.

Prop.
1984/85:145

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

släUe utnyttja sändningstid som tilldelats
sammanslutningen,

3.
sänder program
trots att varken behörig programutgivare eller ersättare för programutgivaren
enligt lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio finns eller trots alt
anmälan om vem som är utsedd till programutgivare inte har gjorts,

4.
har sänt etl
program som i en lagakraftägande dom har befunnils innefatta ett
yttrandefrihetsbrott och som innebär ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten
i närradio,

5.
bryter mot föreskrifterna i 10 eller 11 § eller

5. bryler
mol föreskrifierna i 10 eller 11 §,

6. inte utnyttjar rätten att sända under sex på varandra
följande månader.

När ett tillstånd återkallas får närradiomyndighelen
bestämma en tid om högst ett år inom vilken sammanslutningen inle får söka
nytt tillstånd.

6. inte utnyttjar rälten att sända under tre på varandra
följande månader eUer

1. inle
erlägger avgift i ärende om närradio inom föreskriven tid, om sammanslutningen
har förelagts att erlägga den vid påföljd alt tillståndet annars kan
återkallas.

Innan
dom som avses i första stycket 4 har vunnit laga kraft får närradionämnden
återkalla tillståndet interimistiskt.

När ett tillstånd ålerkallas får nämnden bestämma en tid
om högst ett år inom vilken sammanslutningen inte kan ges nytt tillstånd.

Sammanslutningen skall på uppmaning av närradiomyndigheten
tillställa myndighelen sådan inspelning som avses i 8 § lagen (1982:460) om
ansvarighet för närradio.

Om
sammanslutningen inle rättar sig efter en sådan uppmaning, kan myndighelen
förelägga vite.

Sammanslutningen
skall på uppmaning av närradionämnden tillställa nämnden sådan inspelning som
avses i 8 § lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio.

Om sammanslutningen inte rättar sig efter en sådan
uppmaning, kan nämnden förelägga vile.

Närradiomyndighetens
beslut i frågor om lillslånd enligt 4 och

13
§§,
fördelning av sändningstid enligt 7 och 8 §§ eller vile enligt

14
§ får
överklagas hos kammarrät-

Närradionämndens
beslut i frågor om tillstånd enligt 4 och 13 §§ eller fördelning av
sändningstid enligt 7 och 8 §§ får överklagas hos kammarrätten genom besvär. And-

' Nuvarande lydelse enligt prop. 1984/85:96. ''Senaste
lydelse 1982:1247

Prop.
1984/85:145 5

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

len
genom besvär. Andra beslut en- ra beslut enligt denna lag får inte

ligt denna lag får inte överklagas. överklagas.

Beslut
enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annal förordnas.

1.
Denna lag träder i kraft den 1
juli 1985.

2.
Tillstånd och andra beslut som
meddelats enligt äldre bestämmelser gäller som om de meddelats enligt de nya
bestämmelserna.

3.
Äldre bestämmelser gäller
fortfarande för närradiosändningar som skett före utgången av juni 1985.

4.
Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om besvär över beslut om vite, som meddelats före .utgången
av juni 1985.

5.
För tiden intill utgången av är
1985, eller den senare lidpunkt som regeringen beslämmer, skall den nuvarande närradiomyndigheten
fullgöra de uppgifter som enligt denna lag ankommer pä närradionämnden.

Prop.
1984/85:145 6

Uidrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1985-01-31

Närvarande: statsrådet 1. Carlsson, ordförande, och
statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén,
Peterson, Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson,
Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Göransson

Lagrådsremiss med förslag till lag om ändring i närradiolagen
(1982:459)

1 Inledning

År 1978 tillkallade chefen för uibildningsdepartemenlel
med slöd av regeringens bemyndigande en kommitté' (U 1978:11) med uppdrag alt
utreda frågor om närradio och när-TV. Kommillén har ijuni 1984 överlämnat silt
slutbetänkande (SOU 1984:53) Föreningarnas radio. En sammanfattning av
betänkandet bör fogas till proiokollei i detta ärende som bilaga 1.

Kommittén har föreslagil vissa ändringar i närradiolagen
(1982:459). Ändringsförslagen bör fogas lill protokollet som bilaga 2.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna och en sammanslällning av remissyttrandena bör fogas till
protokollet som bilaga 3.

2 Bakgrund

Försök med närradiosändningar påbörjades våren 1979 med slöd
av lagen (1978:479) om försöksverksamhet med närradio. Denna lag möjliggjorde
lokala sändningar i det idéburna föreningslivets regi. Verksamheten har
administrerats av närradiokommittén som haft i uppdrag att utreda villkor och
förutsättningar för en permanent närradio och när-TV. Kommittén lade i mars
1981 fram betänkandet (SOU 1981: 13) Närradio, vilket

' Vid tidpunkten för avlämnandet av slutbetänkandel;
Marknadschefen Björn Malmberg, ordförande, pressekreteraren Britt-Marie
Forslund, riksdagsledamoten Stina Gustavsson, riksdagsledamoten Göthe Knutson,
riksdagsledamoten Iris Mårtensson, chefredaktören Bo Swedberg,
riksdagsledamoten Nils T. Svensson.

Prop. 1984/85:145 7

låg
till grund för förslagen i propositionen 1981/82:127 om närradioverk-samhet.
Förslaget innebar att försöksverksamhelen skulle avslutas och att verksamheten
den I juli 1982 skulle få fastare former. Förslagel gällde enbart
ljudradiosändningar. För kabelsänd när-TV föreslogs en förlängning av
bestämmelserna i lagen om försöksverksamhet med närradio längst till utgången
av år 1983.

Riksdagen
antog ijuni 1982 det framlagda förslaget (KrU 1981/82:29, rskr 362). Beslutet
innebär alt närradioverksamheten sedan den Ijuli 1982 bedrivs enligt en ny
författningsreglering, bl.a. närradiolagen (1982:459) och lagen (1982:460) om
ansvarighet för närradio. Enligt riksdagsbeslutet skulle en närradionämnd
inrättas med ansvar för administrationen av närradioverksamheten. Detta beslut
ändrades genom riksdagsbeslut (prop. 1982/83: 52, KrU 17, rskr 125) och närradiokommitténs
uppdrag att administrera närradion förlängdes. Kommittén fick också i uppdrag
all redovisa erfarenhelerna från verksamhelen och om så ansågs erforderligt
föreslå kompletteringar och förändringar i närradions regelsystem, vilket den
gjort i belänkandet Föreningarnas radio. Kommiltén skulle vidare redogöra för försöksverksamheten
med när-TV, vilket har skett i rapporten (Ds U 1983: 1) När-TV
för föreningar.

3 Verksamhetens
omfattning och inriktning

I
december 1984 hade 70 orter i landet sändningstillstånd. Antalet deltagande föreningar
uppgick till 812. Bland tillståndshavarna återfanns i första hand religiösa
sammanslutningar och politiska organisalioner. Därnäst kom idrottsföreningar,
studieförbund, student- och elevorganisationer samt invandrarföreningar.

De
religiösa sammanslutningarna är inte bara representerade pä flest orter. De
producerar också flest program och sänder i genomsnitt närmare

4 timmar
per vecka. Sändningstiden för övriga organisationer och för

eningar ligger pä omkring en timme per vecka.

Våren
1984 medverkade 37 invandrarföreningar med icke svenskspråkiga sändningar. Man
sände totalt ca 42 limmar/vecka. För invandrarföreningar har det varit
tillåtet att producera program centralt för sändning över flera närradiosändare
i landet. Denna möjlighet har utnyttjats av flera av de medverkande
invandrarföreningarna.

4
Ställningstaganden med motiveringar

Närradions
roll

Närradioverksamheten
är i dag etl välkänt inslag i vårt medieutbud. På de orter som har närradiosändningar
utgör dessa ett tillskott lill den allmänna debatten. Närradion ökar på så
sätt mångfalden och vidgar den

Prop.
1984/85:145 8

enskildes möjligheter att utnyttja yttrandefriheten. Den ulformning
som närradion fått kan i stora drag anses vara väl lämpad för ändamålet att
vara en lokal föreningsradio. Den kombinerar en stor frihet när det gäller
möjligheter alt ulforma programmen efter den egna verksamhetens inriktning med
en viss stabilitet genom anknytningen lill föreningslivet. För föreningarna har
närradioverksamheten ofta inneburit en vitalisering av verksamheten i övrigt
och ett intresse för denna från nya grupper. Föreningarnas engagemang i
närradio innebär atl medlemmarna samlas kring en ny och intressant
arbetsuppgift. Det innebär ocksä en möjlighel lill en ökad kontaktyta och ell
förhållandevis billigt sätt att nå ut med informalion om verksamhelen.

Jag anser att närradioverksamheten bör fä fortsätta,
väsentligen i sin nuvarande form. Den bör få byggas ul i den takt och på de
orter där intresse och förutsättningar finns. Jag föreslår emellertid vissa
ändringar av lagreglerna för närradioverksamheten. Dessa förslag grundar sig i
huvudsak på närradiokommitténs förslag och på remissreaklionen på dessa. 1
några fall anserjag att det inte går att genomföra de förslag som kommittén har
lagl fram. Det utesluter inle atl vissa förändringar kan bli aktuella senare. Närradioverksamheten
är av den arten att en fortlöpande översyn bör ske.

Jag redovisar i detta avsnitt i korthet de frågor som
behandlats av kommittén eller remissinstanserna. Därefier lar jag i avsnitt 5
mera utförligt upp kommitténs viktigaste förslag till lagändringar och mina
ställningstaganden till dessa.

Närradion permanentas

Utbyggnaden av närradioverksamheten har hittills delvis
styrts av önskemålet att vinna erfarenheter av en varierad verksamhet. Jag
föreslår nu att verksamhelens karaktär av försök skall upphöra och att den i
stället övergår till permanent form. Därmed bör också vissa villkor för ulbyggnaden
upphöra att gälla, som all ulbyggnaden ska omfatta olika typer av orter och ges
god geografisk spridning med viss förtur ål mindre tätorter och glesbygd.
Syftet med närradion skall, som jag nyss anfört, inle vara alt bygga upp en
rikstäckande föreningsradio ulan att ge de föreningar som är intresserade av della
en möjlighet att nå ut med sitt budskap via etern. Ulbyggnaden bör i
fortsättningen styras främsl av föreningarnas engagemang och önskemål.

Förutsättningar för att få inrätta sändare

Närradiokommittén har föreslagit att vissa krav skall vara
uppfyllda för atl en sändare skall få inrättas på en orl, nämligen att minst
tre olikartade sammanslutningar inom sändningsområdet beslutat om medverkan med
egen sändningsrätt och atl en närradioförening bildats. Jag delar kommit-

Prop.
1984/85:145 9

tens uppfattning att det är viktigt att föreningarna pä en
ort pä etl övertygande sätt kan visa atl de är beredda att ta ansvar för alt närradioverksamheten
får en viss kontinuitet och stabilitet för att tillstånd all inrätta sändare på
orten skall beviljas. Det finns dock enligt min mening inle tillräckligt starka
skäl att i lagstiftning formulera så precisa villkor för ulbyggnaden som kommiltén
föreslagit. Jag avser atl i avsniU 5.1 återkomma lill denna fråga.

Vilka får sända?

När del gäller frågan om vilka som ska få
sändningstillstånd konstaterar kommittén att den nuvarande avgränsningen i slort
sett tillgodoser kravel pä en närradio i del idéburna föreningslivels regi.
Kommittén föreslår dock en viss vidgning av kretsen tillståndsberättigade
föreningar. Det bör vara möjligt att ge sändningstillstånd även till vissa
typer av ekonomiska föreningar, som bygdegårdar och folkeisparkföreningar,
samt till lokala kyrkliga samfälligheter. Vidare bör enligt kommiltén
bostadsrättsföreningar och stiftelser kunna komma i fråga. För egen del anserjag
att bygdegårds-och folkeisparkföreningar och liknande föreningar bör ha sändningsrält
i närradion och även all det inle behövs någon särskild lagregel om deras rätt.
När det gäller lokala kyrkliga samfälligheter, bostadsrättsföreningar och
stiftelser är jag inte beredd alt följa kommitléns förslag. Jag behandlar dessa
frågor utförligt i avsnitt 5.2.

Kommittén diskuterar också frågan om sändningsrätt för
kommuner men avvisar denna möjlighel. Delta stöds av flertalet remissinstanser.
Jag delar denna uppfattning. En kommunal sändningsrält skulle enligi min mening
äventyra närradions karaktär av föreningsradio.

Beslut om lidsfördelning

1 dag fastställs lidsfördelningen mellan olika föreningar
på en orts sändare av närradiokommittén. Som underiag för sitt beslut har kommillén
vanligtvis elt av närradioföreningen pä orten upprättat förslag. Denna ordning
har tillämpats sedan år 1982. Kommittén har i regel kunnal fastställa
sändningsscheman enligt närradioföreningarnas förslag. Kommiltén föreslår nu
att närradioföreningarna skall anförtros uppgiften atl besluta om sändningstider.
För egen del anser jag inte att denna förändring bör genomföras i nuvarande
skede. Jag kommer i avsnill 5.3 att redovisa remissinsiansernas inslällning och
motiven för mitt ställningstagande. I korthet är min inställning följande.

1 och för sig är principen om elt decentraliserat ansvar
tilltalande. Närradioföreningarna har hittills kunnal komma fram till
tidsfördelnings-förslag som i stort sett har tillgodosett olika intressenters
behov. Alt lägga fram sådana förslag bör även i fortsättningen vara en av närradioföreningarnas
viktigaste uppgifter. En formell delegering av beslutanderätten till närradioföreningarna
skulle emellertid medföra att föreningarna i detla

Prop.
1984/85:145 10

avseende anförtros uppgifter som innebär
myndighetsutövning saml också alt föreningamas beslut i frågan skall kunna
överklagas. Olika frågor om närradioföreningarna och deras verksamhet måste i sådani
fall övervägas närmare. Bl. a. kan deras sammansättning, handläggning och
beslutsfattande behöva regleras. Detta skulle innebära en betydande formalisering
av närradioföreningarnas arbete. 1 stället för att delegera beslutsfattandet
till närradioföreningarna bör enligt min mening närradiomyndigheten även i
fortsättningen besluta om tidsfördelningen. Närradioföreningarnas viktiga roll
kvarstår dock när del gäller att lokalt sammanjämka olika önskemål och upprätta
förslag till tidsfördelning.

Regler för tidsfördelning

Frågan om regler för lidsfördelningen lar jag upp i
avsnitt 5.3. 1 korthet går mitt förslag ut pä att närradionämnden ges
befogenheten att i fall av motstridiga önskemål väga den ena sammanslutningens
intresse av atl sända vid en viss tidpunkl mol en annans och ge endera förtur.
Vidare behandlas bl. a. frågor om sändningar under natten och minimitid.

Programregler

Närradioverksamheten präglas av en stor frihet när det
gäller programinnehållet. De begränsningar som finns är bl. a. förbud mot
kommersiell reklam och s. k. sponsring. Vidare skall programutbudet till den hell
övervägande delen vara producerat för den egna verksamheten och alltså inte
utgöras av centralt producerat material. Som framgår av propositionen 1981/82:
127 gäller mindre stränga krav för invandrarorganisationer. Kommittén föreslär
att reglerna om reklam, sponsring och lokall producerade program skall bestå.
Jag delar kommitténs uppfattning i dessa frågor.

Sändningsräilen kan enligt de regler som gäller i dag även
ålerkallas om en förening har sänt program som i lagakraflvunnen dom befunnits
innefatta etl yttrandefrihetsbrott och som innebär etl allvarligt missbruk av
yttrandefriheten i närradio.

I fräga om denna återkallelsegrund redovisar kommillén de olägenheler
som nuvarande regler medför. Kommittén framhåller främsl det otillfredsställande
i att en förening som sänder etl program med förgripligt innehåll kan fortsätta
all sända lill dess att en dom i sista instans avkunnats. För att molverka della
har kommittén föreslagit en särskild bestämmelse om alt en sammanslutning inle
får sända program som kränker principen om alla människors lika värde och den
enskilda människans frihet och värdighet. Jag har slor sympati för syftet med
den föreslagna bestämmelsen. Kritik har dock framförts av juridiska
remissinstanser mot detla förslag. Jag delar deras uppfattning. Mill förslag lill
lösning innebär i slället att etl sändningstillstånd skall kunna återkallas
interimistiskt redan efter dom i tingsrätt. Detta innebär att ell relativt
snabbt ingripande blir möjligl. Jag tar särskilt upp denna fråga i avsnitt
5.4.1.

Prop.
1984/85:145 11

Regler för närradioföreningarnas sändningar

Kommittén föreslär vissa förändringar som innebär atl
särskilda programregler skall gälla för närradioföreningarna. Den fräga som
väckt störsl inlresse i detta sammanhang är möjligheten att sända information
om kommunala angelägenheter pä närradioföreningens sändningstid. Jag anser att
denna möjlighet bör finnas, men det bör underslrykas att del inle får leda lill
att närradion får karaktären av kommunradio. Den möjlighet som ges att på närradioföreningarnas
sändningsansvar informera om kommunala angelägenheter bör begränsas.

Närradioföreningarna är sedan länge en välkänd företeelse.
När nu vissa regler införs för deras sändningar bör den vedertagna beteckningen
kunna användas i lagtexten. Jag föreslår därför att beteckningen upplysningsvis
införs i 4 § 5 närradiolagen.

Kommittén föreslår vidare begränsningar av
sammanslutningarnas rätt att upplåta programtid ål andra sammanslutningar. Jag ålerkommer
i avsnitt 5.4 till dessa och andra förslag som rör sammanslutningarnas sändningar.

Etiska regler

Utöver de programregler som jag nu har nämnt anserjag inte
all närra-diosändningarnas innehåll ska regleras. Frågan om bindande etiska
regler för verksamheten har diskuterats sedan närradioförsökens början. Den frihei
som föreningarna har att själva utforma innehållel i sina sändningar grundar
sig pä jämförelser med tidningar och lidskrifter. Det har därför bedömts som
önskvärt om föreningarna på samma sätt som pressen kunde ta ansvaret för
verksamhetens eliska regler. Della har också skelt genom atl närradioföreningarnas
gemensamma riksorganisation, Sveriges Närradioförbund, antagit eliska regler
för verksamhelen och tillsatt en etisk nämnd för alt övervaka reglernas
efterlevnad. Jag anser att det är att föredra om närradion på detta sätt kan
svara för en självsanerande verksamhet utan ingrepp utifrån.

Referensbandning

Vad beträffar referensbandning av närradioprogram föreslår
kommittén nägra mindre förändringar. I dag åligger del de sändande föreningarna
att göra referensbandningar av samtliga program. Banden skall bevaras i sex
månader. Kommillén föreslår att de s.k. programslingor som repeteras i
oförändrat skick skall referensbandas vid endast ett tillfälle. Ny referensbandning
skall ske vid varje förändring av programslingan. Kommittén föreslår också att
den tid som referensbanden skall bevaras förkortas till tre månader.

Den nuvarande regeln för referensbandning moliveras
framför allt av alt preskriptionstiden för ålal är sex månader. Jag anser
därför att referensin-

Prop.
1984/85:145 12

spelningarna måste bevaras i minst sex månader och
föreslår alltså ingen förändring av nuvarande regel. Inte heller i övrigt är
jag beredd alt förorda någon ändring av dessa regler. Jag har i dessa frågor samråtl
med chefen för justitiedepartemenlet.

Kommittén diskuterar rätten alt överklaga vissa beslut av närradiomyndigheten
och kammarrätten. 1 ett avseende föreslår den en ändring av den nuvarande
lagstiftningen, nämligen när det gäller beslut om föreläggande av vile för atl
förmå en förening atl för granskningsändamål ställa referensinspelning lill
förfogande. Enligt 8 § lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio är en
sammanslutning skyldig att inge referensinspelning till närradiomyndigheten
för granskningsändamål. Beslut om vitesföreläggande för att förmå en förening
att efterleva denna bestämmelse kan i dag överklagas. Enligt kommitléns
förslag skall denna rätt upphöra. Kommittén anför att den prestation som kan
avkrävas en förening genom ett vitesföreläggande är föga ingripande. Eftersom
ett vite kan omprövas eller jämkas i samband med att talan förs om utdömandet
anser kommittén att överklaganderätten kan undvaras. Kammarrätten i Stockholm
har tillstyrkt kommitténs förslag. Jag finner förslaget välgrundat och föreslår
att fullföljds-reglerna i 15 § närradiolagen ändras så att rätten att överklaga
vitesföreläggande upphör.

Pliktexemplar

Kommittén har också berört frågan om leveranser av
inspelade program till arkivet för ljud och bild (ALB). Närradioprogrammen omfattas
inte av lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud och bildupplagningar.
ALB har genom frivilliga överenskommelser med närradions lillståndshavare fåll
tillgång till programinspelningar. Närradiokommittén föreslär nu att ALB ges rätl
att rekvirera delar av närradions sändningar. ALB framhåller i sitt remissvar
att ett inordnande av närradion i pliktexemplarssystemet vore att föredra. För
egen del är jag inte beredd att i detta sammanhang föreslå någon förändring av
det nuvarande systemel. Frågan om bevarandet av närradions program kräver ytteriigare
överväganden och bör bedömas i etl större sammanhang där bl. a. frågan om
program i lokala kabelsyslem ingår.

Sändare

Den tekniska utrustning som behövs för närradiosändning är
dels en studio, som kan vara gemensam för flera föreningar, dels ledningar, evenluell
omkopplingsutrustning och sändare. Föreningarna svarar själva för utrustningen
av studion, och slandarden varierar från mycket enkla anläggningar till
avancerad utrustning med professionell kvalitet. Det ligger i närtadions natur
att föreningarna själva väljer ambilionsnivå även i detta sammanhang.

Prop.
1984/85:145 13

Programledningar och sändare sköts av televerket som hyr
ut dem till en enhetlig taxa. Föreningarna på en ort delar sedan på kostnaden.
Samarbetet mellan televerket och de sändande föreningarna har i slort sett
fungerat väl. Närradiokommittén föreslår att den nuvarande ordningen även fortsättningsvis
skall tillämpas. Jag ansluler mig till den uppfattningen. Televerkets monopol
på detta område har föranlett principiella invändningar, men de fördelar som
det innebär att sändarna ägs och sköts av televerket överväger enligt min
mening.

En fråga med anknytning till denna är sändarnas användning
vid beredskap och krig. Kommittén pekar på alt denna fråga - som inte ingick i
kommitténs utredningsuppdrag — bör ulredas ytterligare. Jag räknar med att
detta skall komma att ske i samverkan mellan berörda parter. Det är i försia
hand televerkels ansvar all efter samråd med beredskapsnämnden för psykologiskt
försvar planera för sändarnas användning i detta sammanhang.

Närradioprogrammen skall enligt prop. 1981/82: 127 kunna
tas emot med god hörbarhet inom ett område på ca 5 km från sändaren. Under försöksverksamhelen
har vissa försök påbörjais med avsteg från denna regel för att uppnå en
täckning som stämmer bättre överens med föreningslivels struktur. Närradiokommittén
föreslär ingen ändring av huvudregeln, men framhåller atl sändarnas räckvidd
bör kunna varieras efter föreningslivets behov och ortens förutsättningar. För
egen del anserjag att det är viktigt att närradion behåller sin lokala
karaktär. Huvudregeln bör alltså vara oförändrad. Närradionämnden bör dock pä
enstaka orter kunna medge vissa avsleg från huvudregeln. Framför allt bör
glesbygdsorter kunna komma i fråga för en sådan prövning. Frägor om sändarnas
placering, utformning och sändarstyrka bör avgöras efler samråd med televerket.

Administration

Närradiokommittén föreslär atl en permanent närradiomyndighet,
närradionämnden, inrättas från den I juli 1985. Nämnden föreslås få pariamentarisk
sammansättning. Kostnaderna för nämnden och dess kansli beräknas lill 2,1 milj.kr.
per är. Nämndens arbetsuppgifter skall vara att besluta om sändningstillstånd
och sändare, att följa verksamhelen och övervaka efterlevnaden av
programreglerna, att svara för viss informationsverksamhet och att
upprätthälla internationella kontakter.

Förslaget om en permanent närradiomyndighet stöds av de flesla
remissinstanser som uttalar sig i frågan. Några uttrycker dock en oro över den
dimensionering av nämnden och dess kansli som kommittén föreslagit.
Statskontoret föreslår en komplettering av beslutsunderlaget där möjligheten
att decentralisera administrationen till länsstyrelserna undersöks.

För egen del anserjag att närradioverksamheten är betjänt
av en central adminislralion som garanlerar en enhellig tillämpning av
regelsystemet i hela landet. Det är dock viktigt att närradionämndens uppgifter
begränsas

Prop.
1984/85:145 14

så
all de endasl omfattar vad som är nödvändigl för atl närradioverksamheten
skall kunna fungera smidigt. Nämndens uppgifter skall främst vara all pröva
frågor om tillstånd atl sända närradio och om tidsfördelning samt att
administrera timavgifterna för sändningarna. Nämndens arbete kommer att ha
betydande inslag av juridiska uppgifier på bl.a.yttrandefrihetens område.
Nämndens beslut kommer att innebära atl en praxis utformas som blir vägledande
för uttolkningen av de regler som gäller för närradioverksamheten. Del är
därför nödvändigt atl nämnden besitter juridisk kompetens. Jag förordar därför atl
nämndens ordförande och vice ordförande skall ha domarerfarenhet. En
bestämmelse därom bör las in i närradiolagen. Det bör i övrigt få ankomma på
regeringen att beslula om nämndens sammansättning. Det bör ocksä få ankomma på
regeringen att besluta om nämndens organisation och lokalisering. Jag avser att
återkomma lill regeringen i dessa frågor.

Jag
räknar inle med att nämnden skall kunna påbörja sitt arbete förrän ca ett
halvår efter elt riksdagsbeslut om den framtida närradioverksamheten. Under en
övergångsperiod bör därför närradiokommittén fä i uppdrag att fortsätta
administrationen av verksamheten. Det bör få ankomma på regeringen all närmare
bestämma övergångsperiodens längd.

Finansiering

1
propositionen 1981/82:127 om närradioverksamhet framhöll dåvarande chefen för
utbildningsdepartementet all närradion är en möjlighet för föreningslivet atl
nå ut med sitt budskap, kommunicera med sina medlemmar och med allmänheten och
att föreningarna i den mån de vill ulnyttja denna möjlighel själva skall svara
för koslnaderna. Detta bör enligt min mening även i fortsättningen vara en av
förutsättningarna för verksamheten. I dag betalar föreningarna själva sina
kostnader för programverksamheten. De bidrar också lill finansieringen av närradiokommitlén.
Enligt närradiokommitténs direktiv skall hela kostnaden för närradiomyndigheten
finansieras med avgifter fr. o. m. budgetåret 1986/87. Kommillén framhåller i
sitt betänkande atl detta skulle innebära en fördubbling av den nuvarande
avgiften som är 12 kr. per sändningstimme.

Flertalet
av de föreningar som deltar i närradion lillhör Sveriges Närradioförbund. Förbundel
svarar för uppgifier av samhällsnytlig karaktär, som t.ex. övervakning av atl
de etiska reglerna för verksamheten följs. Närradiokommittén föreslår atl ett
statligt bidrag skall lämnas till förbundet.

Många
remissinstanser, främst olika organisationer samt några kommuner har vänt sig
mot att nämnden i dess helhet skall finansieras med avgifter.

För
egen del anser jag atl principen att närradionämnden skall finansieras genom avgifier
bör slå fasl. Kostnaderna för nämnden bör hållas så låga som möjligl och
nämndens uppgifter bör därför i huvudsak begränsas

Prop.
1984/85:145 15

till nödvändiga, renl administrativa funktioner. När det
gäller avgiftens sloriek anser jag all närradiokommitténs beräkningar ligger i
överkant. Med hänsyn till den ökning av antalet sändande föreningar som kan förväntas
bli resultatet av en permanentning av närradion ökar också inkomslerna. Även
om utbyggnaden fortsätter i ungefär samma takt som hillills bör avgiflsökningarna
kunna hållas på en ganska låg nivå. Med en snabbare ulbyggnad än i dag ökar inkomslerna
ytterligare vilket minskar behovel av alt höja avgifterna. Avgiften bör
beräknas med hänsyn tagen till alt hela kostnaden för närradionämnden skall
finansieras fr.o.m.budgetåret 1986/87.

Avgiftens konstruktion

Avgift utgår i dag per påbörjad sändningstimme. F. n.
meddelar regeringen med stöd av 12 § närradiolagen föreskrifter om avgifternas
utformning. Närradiokommitlén har inle föreslagit nägon ändring på denna punkt.
Också enligt min mening bör denna ordning gälla även fortsättningsvis.

Ålerkallelse av lillstånd vid bristande betalning

När del gäller sammanslutningar som inle betalar den
avgift nämnden debilerat föreslår närradiokommittén all en ny regel införs i närradiolagen
som ger närradionämnden rätt atl återkalla sändningstillståndet. Förslaget har
inte mött några invändningar från remissinslanserna och är väl grundat på
praktiska erfarenheler. Jag förordar därför atl del genomförs. En förutsättning
för äterkallelse av tillstånd i detla fall bör vara att sammanslutningen vid
debiteringen av avgiften upplysts om att tillståndet kan dras in vid utebliven
betalning.

Ålerkallelse när sändningsrätten ej utnyttjas.

Om en förening inte utnyttjar rälten all sända under sex
på varandra följande månader kan dess tillstånd ålerkallas. Kommittén föreslår
all denna tid förkortas till tre månader. Jag anser atl detta förslag bör genomföras.
Detta innebär emellertid inte atl tillståndet måsle dras in efler denna tid. Närradionämnden
skall givetvis pröva varje enskilt fall. Kan sammanslutningen i fråga ge en
tillfredsställande förklaring till uppehållet i sändningarna bör dess tillstånd
inle dras in.

Allemansradio

Försöksverksamhelen med närradio förlängdes år 1982 i
syfte alt ytteriigare bredda verksamheten och ge den ett sä varierat innehåll
som möjligt. 1 tilläggsdirektiven till närradiokommittén (Dir. 1983:32) nämnde
jag, förutom uppdraget alt följa verksamheten och pröva regelsystemets ändamålsenlighet,
ocksä att kommittén skulle följa och för närradions del utvärdera
erfarenheterna av föreningssändningar i lokalradions regi. Kommiltén redovisar
de försök som har genomförts med föreningssändningar

Prop.
1984/85:145 16

inom den s. k. allemansradion i Lokalradions och i nägra
fall i Utbildningsradions regi. Kommittén konstaterar att sådana försök
innebär att radiomediets tillgänglighet ökar för såväl föreningar som enskilda
och ullalar en förhoppning att sådana sändningar kan ges ökat utrymme inom
ramen för lokalradions sändningar. Sveriges Radio AB påpekar i sitt remissvar
att frågan om allemansradio behandlats knapphändigt i kommitténs betänkande
och kompletterar silt remissvar med en redogörelse för denna verksamhet,
utarbetad av Sveriges Lokalradio AB. Enligt denna redogörelse innebär allemansradion
en möjlighet för grupper och enskilda att ulnytlja radiomediet inte bara som konsumenler
ulan också som producenter. Elt samarbete mellan lokalradiostationer och organisalioner
häller på att utvecklas, ofla i samarbete med Ulbildningsradion. Verksamheten
omfattar utbildning och träning av intresserade allemansradioproducenter inom
skolor, folkbildningsorganisationer och allemansradioföreningar. Produktionen
av allemansradioprogrammen sker i ökad utsträckning uianför lokalradiostationen,
främsl i radioföreningar, medan lokalradion har pro-gramansvarel för
sändningarna.

Jag anser alt allemansradion och närradion bör ha skilda
roller i vårt samhälle. Den verksamhet som har pågätt de senaste åren styrker
mig i denna uppfatlning. Lokalradion och Utbildningsradion kan inom sin verksamhel
rymma inslag av program som produceras av enskilda eller av sammanslulningar.
Dessa program lyder dock under samma regler som Sveriges Radio-koncernens
sändningar i övrigt.

Närradions karakiär av myckel lokalt medium och språkrör
för del lokala föreningslivet gör atl produklion och sändning av program sker
under helt andra betingelser. För närradion gäller inte regler om opartiskhet
och balans mellan olika åsiktsriktningar. Närradion är till sin natur partisk
och pläderande på ett sätt som Sveriges Radiokoncernens samlade utbud inle får
vara.

Det finns enligt min mening ingen motsättning mellan de
två radioformerna. De fyller olika behov och arbetar på skilda villkor. Allemansradioprogrammen
ingår i dag som ett naturligt och intressant inslag i Lokalradions ordinarie
verksamhet. Närradio ä sin sida kan. med de förslag som jag nu presenterar,
byggas ut pä de orter och i den takt som de lokala föreningarna önskar.

När-TV

1 tilläggsdirektiven lill närradiokommiilén behandlades
också frågan om när-TV och kommillén fick i uppdrag alt avrapportera den försöksverksamhel
med när-TV som administrerats av kommittén. Detla har skett i rapporten När~TV
för föreningar. Ell av de två när-TV-försök som startades har fortsatt med
stöd av en övergångsbestämmelse till närradiolagen enligt vilken lokala när-TV-sändningar
som pågick vid uigången av juni 1982 får äga rum till utgången av år 1985.
Frågor om TV-sändningar i lokala

Prop.
1984/85:145 17

kabelnät i övrigl har behandlats av massmediekommittén (U
1982:07) som lagl fram förslag lill lagstiftning på delta område. Frågan om
huruvida de sändningar som pågår enligt övergångsbestämmelsen till närradiolagen
bör förlängas får prövas i samband med behandlingen av det lagförslaget. Jag
övergår nu till att utförligare behandla följande delfrågor, nämligen

-
förutsättningar
för all få inrätta sändare på en ort (avsnitt 5.1),

-
kretsen av tillståndsberättigade
(avsnitt 5.2),

-
regler för
tidsfördelning (avsnitt 5.3),

-
programregler
(avsnitt 5.4).

5 Delfrågor

5.1 Förutsättningar för att få inrätta sändare

Mitt förslag: Närradionämnden bestämmer villkoren för
rätten att sända i närradion, såsom om sändarnas placering och effekt.
Utbyggnaden styrs främst av sammanslutningarnas egna önskemål och förberedelser
men får anpassas till tillgängliga tekniska och administraliva resurser.

Kommitténs förslag: För start av närradio pä en ort
förutsätts alt minst tre olikartade sammanslutningar beslutat om medverkan och
att en närradioförening bildats. Om antalet sammanslulningar som sänder över
en viss sändare varaktigt understiger tre får närradiomyndigheten beslämma att
verksamheten skall upphöra.

Remissinstanserna: Av de remissinstanser som har yttrat
sig i dessa frågor motsätter sig nästan alla alt preciserade villkor skall
gälla för beslut om sändare. Allmänt är remissinstanserna kritiska till
förslaget att en sändare skall kunna stängas av.

Bakgrund och skäl till mitt förslag: Närradioverksamheten
hittills har präglats av dess karaktär av försök. Den har styrts i olika
hänseenden i syfte att den skulle kunna ge erfarenheler för en allmän värdering
av verksamheten och för arbelet med alt ulforma ändamålsenliga villkor för den.
1 enlighet därmed har vissa riktlinjer i form av lagstiftning och motivuttalanden
gällt för närradiomyndighetens beslut om sändningstillstånd och därmed
tillgängliga sändare.

Under den första försöksperioden, intill halvårsskiftet
1982, fick myndigheten vid lillsländsfördelningen la hänsyn till det behov av ämnesmåssig
allsidighet och geografisk spridning av försöksverksamhelen som kunde finnas
för atl dess syfte skulle uppnås.

Då närradioverksamheten skulle övergå till fastare former
uttalade dåvarande departementschefen (prop. 1981/82: 127 s. 7 och 29) att den
då 2
Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 145

Prop.
1984/85:145 18

aviserade närradionämnden borde ansvara för att
utbyggnaden pä nya orter tillgodosåg önskemålet om en god geografisk spridning
och om en representation av olika lyper av orter, särskilt mindre tätorter och
glesbygdsområden. Han såg det som naturligt atl närradion etablerades i första
hand på orter där ett starkt samlat intresse kommil till uttryck och där de
lokala förberedelserna kommit långt. Med hänsyn till de begränsade, centrala
administrativa resurserna borde, ansåg han, förtur kunna ges för verksamhet på
orter där de sammanslutningar, som önskade sända närradio hade bildat en lokal
närradioförening som kunde ta hand om den gemensamma planeringen.

Under hösten 1982 genomfördes vissa ändringar i närradioverksamheten.
I samband därmed framhöll jag (prop. 1982/83:52 s. 5) att en breddning av
försöksverksamheten främst borde motiveras av behovet att ge verksamhelen ett
så varierat innehåll som möjligl. Jag erinrade särskilt om all utbyggnaden
skulle inriktas på mindre tätorter och glesbygd. Jag framhöll vidare atl
verksamheten skulle bedrivas sä att erfarenheter från alternativa former av
närradio kunde vinnas.

Kommittén redovisar att den vid beslut om nya sändare har lagl
slor vikt vid att ett allsidigt föreningsintresse redovisats och alt ett lokalt
samarbete inom ramen för en närradioförening inletts. Kommittén har ocksä vägt
utbyggnadstakten mot kommitténs och televerkets administrativa resurser.

Kommiltén anser all kravet på elt samlat, allsidigl föreningsinlresse,
innan ett beslut om närradiosändare fattas, bör finnas kvar. Den pekar pä atl närradioverksamheten
medför all avtal skall slutas med televerkel och oftast med upphovsrättsorganisationerna
på musikområdel. Kommittén framhåller att en bred medverkan kan hålla
kostnaderna nere, bl.a.också för sludiolokal och teknisk utrustning och över
huvud tagel öka förutsättningarna för kontinuitet och stabilitet i
programverksamheten. Mot den bakgrunden föreslås som villkor för tillstånd till
närradiosändare atl minst tre olikartade sammanslutningar inom sändningsområdet
har beslutat att medverka med egna sändningar och att en närradioförening har
bildats.

Synen på värdel av samarbete i en närradioförening ligger
också bakom kommitléns förslag att närradiomyndigheten skall kunna besluta atl
programverksamheten skall upphöra om antalet sändande sammanslutningar på en
sändare efter ett ärs sändningar varaktigt understiger tre. Kommiltén anser del
också allmänl mindre tillfredsställande om bara några av ortens sammanslulningar
är representerade i närradion.

I detta sammanhang bör nämnas kommitléns inställning att
medlemskapet i en närradioförening skall vara frivilligt.

Av de remissinstanser som har yttrat sig i dessa frågor
motsätter sig nästan alla kommitténs förslag. Sveriges närradioförbund pekar pä
att i sä fall vissa orter kan bli utestängda från närradiosändningar. Om
dokumenterade försök förgäves har gjorts att engagera andra föreningar på en orl.

Prop. 1984/85:145 19

bör
det enligt förbundel ändå vara möjligt att ge sändningstillstånd. Allmänt släller
sig remissinstanserna kritiska lill förslagel alt kunna slänga av en sändare.
Uppfattningen att medlemskapet i närradioföreningarna skall vara frivilligt godias
med något undantag över lag.

För
egen del vill jag anföra följande.

Närradioverksamheten
går nu in i etl nytt, mera konsoliderat skede. En viktig utgångspunkt bör vara
att det i största möjliga utsträckning bör ankomma på föreningarna själva alt
avgöra hur närradioverksamheten skall utvecklas. Den statliga regleringen bör
därför inte sträcka sig längre än till att ge föreningslivet ändamålsenliga
möjligheter att utnyttja närradion.

1 dag bestämmer närradiokommittén
om utbyggnaden med stöd av 4, 6 och 7 §§ närradiolagen och i enlighel med vissa
motivuttalanden till dem. 4 § ger regler om vilka sammanslutningar som kan få
sända. 6 § innehåller bestämmelsen att närradio fär sändas bara över sådana
sändare som televerket släller till förfogande. Enligt 7 § bestämmer närradiomyndighelen
för varje sändare vilka sammanslutningar som skall få sända. Formellt styr sålunda
kommittén ulbyggnaden genom att den knyter sändningstillstånden till en viss
sändare. För att göra klart för intresserade föreningar och även televerkel atl
sändning kommer alt få ske på en viss ort har emellerlid kommittén fallat
beslut om att en sändare får placeras pä en viss ort och angett effekten.
Successivt har sä sändningstillstånd beviljats och själva programverksamheten
har i allmänhet kunnat börja omkring ett halvår efter beslutet om att sändare
skall få inrättas. Det rör sig alltså om elt slags förhandsbesked. Eftersom kommiltén
haft att åstadkomma en god geografisk spridning och en någorlunda jämn
fördelning på olika typer av orter har denna ordning varil rationell och
närmast nödvändig för televerkets och intresserade föreningars planering.

Med
min utgångspunkt all närradion sä långt möjligl skall vara en föreningarnas egen
angelägenhet saknas det anledning att formulera sädana precisa villkor för
utbyggnaden som kommittén föreslagit. 1 linje med denna min inställning bör del
inte heller vara möjligl alt ingripa mot sändningsverksamheten över en sändare,
som har tagils i anspråk, därför atl intresset för verksamheten svalnat.

Även
fortsättningsvis måste emellertid närradiomyndighelen ha ett ansvar för alt
närradion byggs ul på ett ändamålsenligt sätt. Detta ansvar bör i första hand
innebära alt en lämplig indelning i sändningsområden kommer till stånd,
särskilt i lättbefolkade distrikt. Vidare måste självfallel för lång tid framöver
gälla att myndigheten mäste kunna anpassa uibyggnadslaklen efler de egna
tillgängliga resurserna och televerkets möjligheter att ställa sändare lill
förfogande och i övrigl medverka i förberedelserna. Detla kan medföra att
föreningar liksom hittills kan fä finna sig i längre eller kortare vänlelid, en
tid som de dock i inte ringa män själva kan påverka genom att visa sitt
intresse och sina långt komna förberedelser.

Prop.
1984/85:145 20

Av vad jag nu har sagt följer ocksä att ett eventuellt
samgående i en närradioförening för alt handha gemensamma uppgifter kring
sändningarna på en ort bör vara en föreningarnas egen angelägenhet. Eflersom
det i många hänseenden är fördelaktigt för föreningarna att samverka pä detta
sätt i en närradioförening ulgår jag frän all en sådan utveckling normalt
kommer till stånd på frivillig väg.

5.2 Kretsen av tillståndsberättigade

Mitt förslag: Folketspark-, folketshus- och bygdegårdsföreningar
samt andra liknande sammanslutningar skall kunna fä sändningstillstånd.

Kommitténs förslag: Delsamma som mitt. Härutöver bör
bostadsrättsföreningar och stiftelser, om det finns särskilda skäl, kunna få
tillstånd. Även lokala kyrkliga samfälligheter bör vara sändningsberältigade.
De krav som skall ställas på en ideell förenings verksamhet bör förtydligas.

Remissinstanserna: De få remissinstanser som gått närmare
in på frågan godtar i allmänhet kommittéförslaget.

Bakgrund och skäl till mitt förslag: Gällande lagstiftning
begränsar rätlen att sända i närradion på fiera olika sätt. En första
förutsättning är att endasl juridiska personer kan ges lillstånd all sända.
Enskilda personer eller formlöst bildade grupper kan sålunda inte få tillstånd.
Bland de juridiska personerna förbehålls sändningsräilen de ideella
föreningarna. Vidare nämns särskilt obligatoriska sluderandesammanslulningar,
församlingar inom Svenska kyrkan och närradioföreningarna. Pä de föreningar som
inte är studerandesammanslutningar eller närradioföreningar ställs uttryckligen
krav på deras verksamhet, nämligen att den skall ha anknytning till sänd-ningsområdel
och ha viss varaktighet, karakiär och omfattning. Enligt en speciell regel kan ocksä
sådana ideella föreningar ges tillstånd som har bildats för alt i närradion
sända program som etl led i den verksamhel som en riksorganisation bedriver
inom sändningsområdet. Pä sådana föreningar ställs inte kravet att de skall
driva annan verksamhet än närradiosändning-arna.

Ändamålet med närradioverksamheten är atl ge lokala
sammanslutningar av ideell karaktär möjlighet atl ulnyttja etermediet för att
sända information om sin verksamhet och i övrigl sprida sitt budskap. Närradiokommittén
redovisar i sitt betänkande vissa svårigheier att lillämpa nägra av de nämnda
villkoren för sändningsrätten men framhåller att villkoren likväl i stort har visal
sig väl motsvara närradions syfte och föreningslivets behov.

Mot denna bakgrund föreslår kommiltén endast mindre
förändringar av nägra av dessa villkor. Den viktigaste gäller vilka typer av
sammanslut-

Prop.
1984/85:145 21

ningar
som skall fa sända. Här föreslår man sändningsrätt ocksä för vissa slags
föreningar — folkeisparkföreningar, folketshusföreningar och bostadsrättsföreningar
- saml stiftelser och lokala kyrkliga samfälligheter. Kommittén diskuterar sändningsrält
också för kommuner men avvisar detta. 1 övrigl förordar kommiltén i syfte all underiätta
tillståndsprövningen vissa förtydliganden i fråga om de krav som bör ställas
pä föreningsverksamhetens karakiär och omfattning.

Endast
få remissinslanser har diskuterat dessa frågor närmare. De godtar i allmänhet
kommitténs förslag. Företrädare för konsument- och bo-stadskooperalionen anser atl
alla ekonomiska föreningar bör kunna få tillstånd. I ett något större antal
remissyttranden berörs kommitténs diskussion om hur kommunerna skall beredas
tillgång till närradion. De allra flesta avvisar kommunal sändningsrätt.

Varken
kommittén eller remissinstanserna anser del sålunda önskvärl eller behövligl
att göra några mera betydande förändringar i beslämmelserna om vilka som skall
fä sända i närradion. Jag delar den åsikten. I det följande lar jag upp de
förslag till modifieringar som har förts fram.

Genom
alt ideella föreningar kan få sändningsrätt omfatlas i dag den alldeles övervägande
delen av del organiserade, ideella samarbetet i samhället. Gränsen mot andra
sammanslutningar, organisalioner eller associationer är därmed också dragen pä
ett tydligt och lätthanterligt sätt.

Som
kommittén påpekar förekommer det att människor samverkar ideellt i vissa andra
organisationsformer. Det kan då synas rättvist atl inte enbart den
omständigheten atl verksamheten drivs i annan form än den ideella föreningens
skall utesluta dessa människor från att få delta i närradion. Jag är beredd all
gå den synpunkten till mötes men då bara så långt all det fortfarande blir lätt
atl avgöra vilka sammanslulningar som kan ges lillstånd. Jag lar försl upp
kommitténs förslag om folketspark-, folketshus-och bygdegårdsföreningarna.

Kommittén
redovisar i sitt betänkande atl den haft att pröva ansökningar om tillstånd
från föreningar av typen folketspark-, folketshus- och bygdegårdsföreningar.
Den uppger att några få sådana har getts tillstånd. Enligt kommiltén har dessa
ansökningar gett upphov till frågor om föreningar av denna typ är ideella
eller ekonomiska föreningar och, om de är ekonomiska, hur deras verksamhet bör
vara beskaffad för atl de ändå skall få sändningsrält.

Kommittén
föreslår en uttrycklig lagregel om atl vissa andra organisationer än ideella
föreningar - och i begreppet organisation innefattar den utom den nyss nämnda
typen av föreningar också bostadsrättsföreningar och stiftelser - bör kunna ges
sändningstillstånd om det finns särskilda skäl för det. Kommittén nämner som ett
särskilt skäl att vägra en organisation tillstånd att den driver en sä
omfattande ekonomisk verksamhel att dess ideella kulturella mål kommer i
skymundan.

Prop.
1984/85:145 22

För egen del gör jag följande bedömning när del gäller
folket sparkföreningar, folketshusföreningar, bygdegårdsföreningar och
liknande föreningar.

Dessa föreningar torde i allmänhet utgöra ideella
föreningar (jfr. rättsfallen RÅ 1955 not Ju 15 och 16). De är då sändningsberältigade
enligt huvudregeln i närradiolagen.

Enligt äldre föreningsrättslig lagsliflning (se I § andra
stycket lagen, 1911:55 s. 1, om ekonomiska föreningar) kunde emellertid vissa
ideella föreningar, t. ex.folketshusföreningar, registreras som ekonomiska föreningar.

Enligt 4 § 1 mom. lagen (1951: 309) angående införande av
nya lagen om ekonomiska föreningar får sådana föreningar bestå såsom
registrerade föreningar, med oförändrad firma.

Det förhållandet atl en ideell förening har registrerats
som ekonomisk förening enligt äldre föreningslagstiftning hindrar inte enligt
min mening att föreningen bör räknas som ideell vid tillämpning av närradiolagen.
Någon särskild föreskrift om delta erfordras inte.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört anserjag alltså inte
all del behövs någon särskild lagregel om sändningsräilen för folkeisparkföreningar,
folketshusföreningar, bygdegårdsföreningar eller liknande föreningar.

När det gäller bostadsrättsföreningar ter sig situationen annoriunda.
Atl medge vissa av dem sändningsrätt, med kommitténs molivering alt medlemmarna
i sådana föreningar stundom ägnar sig åt verksamhet som påminner om byalagens
och liknande sammanslutningars, skulle otvivelaktigt göra gränsdragningen till
en mycket vansklig uppgifl. En prövning av dessa föreningars mer eller mindre
ideella karakiär skulle bli mycket svår. Jag finner att kommitténs förslag i
denna del inte bör genomföras. Vidare delar jag föredragande
departementschefens åsikt i lagstiftningsärendet 1982 — och för övrigl
kommitténs åsikt - att kooperativa ekonomiska föreningar inle bör kunna få
sändningstillstånd. (Jfr. prop. 1981/82:127 s. 13).

Även förslaget om att vissa stiftelser bör tillåtas i
närradion bör ses mol bakgrund av om den lämpliga indelningsgrunden är verksamhelens
innehåll eller formerna för verksamheten. 1 det här fallet gör sig dock
principen att lika fall om möjligt bör behandlas lika något starkare gällande.
Många stiftelser främjar sålunda ideell verksamhet, ofta av humanitär eller
religiöst slag. På folk- och vuxenutbildningens område verkar ibland
stiftelser regionalt, t.ex. inom riksstudieförbundet Folkuniversitetet.

Även om stiftelsers verksamhet kan likna ideella
föreningars finns grundläggande skillnader mellan dessa två rättssubjekt,
viktiga att uppmärksamma i detla sammanhang. En stiftelse saknar medlemmar i
egentlig mening. Den är inte öppen för nya intressenter på samma sätt som en
förening. Beslutanderätten i väsentliga frågor är i allmänhet förbehållen stiftarna,
inte dem som verkar i stiftelsen. Härtill kommer alt den typ av

Prop.
1984/85:145 23

verksamhet som skulle kvalificera stiftelsen för närradion
i och för sig kan förekomma också inom andra associationsformer. Rättvisligen
borde då också dessa beredas plats i närradion, men prövningen av den ideella
halten i verksamheten blir då, som jag redan framhållit, vansklig. Enligt vad
jag erfaril har myckel få ansökningar om närradiotillstånd gjorts av
stiftelser. Jag är av dessa skäl inte beredd att biträda kommitténs förslag.

Av betydelse för min inställning är också att vissa av de
intressen som kommittén vill tillgodose genom förslaget bör kunna tillmötesgås
på annat sätt. Jag vill erinra om den möjlighet som finns redan i dag att en
ideell förening bildas lokalt för att sända program om en riksorganisations
verksamhet inom sändningsområdet. Den utvägen står öppen för ideella riksorganisationer
som verkar lokalt utan atl där ha byggt upp någon självständig ideell förening,
såsom fallet är med exempelvis Folkuniversitetet. - Jag är medveten om att de avgränsningar
som jag nu har ansett bör gälla kan behöva omprövas om kommande erfarenheter
skulle visa att gällande regler inte längre som hillills väl tjänar närradions
syfte. Närradionämnden bör ägna de frägor jag nu behandlat särskild
uppmärksamhet.

Kommittén föreslår vidare att kyrkliga samfälligheter inom
svenska kyrkan skall fä sändningsrält. Den redovisar önskemål från vissa
enskilda församlingar, t. ex. i Stockholm och Göteborg, om att de skulle kunna
få sända på respektive samfällighets tider i tur och ordning och finner ett
sådant arrangemang rationellt.

En kyrklig samfällighei har hand om ekonomiska angelägenheter
som är gemensamma för fera församlingar. Dess uppgifter och kompetens är lagreglerade.
Samfälligheten kan omfatta rätt stora geografiska områden och ibland ha
inrättats för begränsad specifik verksamhet. Tendensen går för övrigl mot
större enheter med speciella uppgifter. En och samma församling kan tillhöra
flera samfälligheter.

För min del är jag därför tveksam inför förslaget alt ge samfälligheter
sändningsrält. Det ler sig till atl böija med som en främmande uppgift för en sädan
organisation att ta ansvaret för innehållet i församlingarnas närradioprogram.
Om sändningsrält skall komma i fråga för andra sammanslutningar än ideella
föreningar bör deras verksamhet likna föreningarnas. Det är inte heller
motiverat att ge på visst sätl överordnade, därtill ofta regionalt
organiserade, enheter med administrativ funktion sändningsrätt för lokall
verksamma enheters räkning, så mycket mindre som denna närmast praktiska förmån
inte kan komma de ideella föreningarna till del. Den grundläggande tanken bakom
närradion att sammanslutningarna skall driva egen, ideellt inriktad verksamhet
och sända på eget ansvar och på egna anvisade tider bör gälla fullt ut. Genom
andra lagförslag, till vilka jag återkommer, slår kommittén för övrigt vakt om
den tanken. Av dessa skäl anserjag att förslagel inle bör genomföras. Detla
hindrar förstås inte att församlingar kan gå samman om de rent praktiska
arrangemangen kring sändningarna, även i någon samfällighets regi.

Prop.
1984/85:145 24

Jag anser slutligen, i likhet med kommiltén och många
remissinstanser, att kommunerna inte skall få egen sändningsrält. Etl
deltagande av kommunerna i närradion skulle förändra förutsättningarna för
verksamheten och därmed dess karakiär av att vara en föreningslivets egen
angelägenhet. Jag återkommer i ett senare sammanhang till de möjligheter som
finns och bör ges kommunerna att föra ut angelägen information (avsnitt 5.4.2).

Som en ytterligare förutsättning för att en förening skall
kunna beviljas sändningsrätt gäller alt den bedriver verksamhet inom
sändningsområdet och har ajort det under minst ell år före ansökningsdagen. Jag
har nämnl att kommittén anser atl innebörden av bestämmelsen behöver förtydligas.

För min del anserjag inte att den förutsättning för
sändningsrätten som gäller föreningsverksamheten bör ändras. Det bör enligt min
mening fortfarande krävas att en förening verkligen bedriver en verksamhet
utom närradion för all den skall fä sändningstillstånd.

5.3 Frågor om tidsfördelningen

Mitt förslag: Få sakliga ändringar görs. 1 övrigt
förtydligas och förenklas reglerna.

Närradionämnden bestämmer, som närradiomyndigheten
hittills gjort, villkoren för sändningsrätten, såsom sändarnas tillgänglighet i
allmänhet för kontinueriiga eller tillfälliga sändningar. Den beslutar vidare,
som fallet är i dag, om sändningstid för varje enskild sammanslutning.
Uttryckligen anges att tidsfördelningen så långt det är möjligt skall ske
enligt sammanslutningarnas önskemål. Om önskemålen är oförenliga skall förtur
ges åt den sammanslutning som bedöms ha störst intresse av att få sända vid en
viss tidpunkt. Beslut om sändningstid gäller, som nu, tills vidare, dvs. del
kan när som helsl ändras. I vatje fall omprövas beslutet inom ett år.

Kommitténs förslag: Närradionämnden får uppdra ål en närradioförening
att besluta om sändningstider. Viss del av dygnet får förbehållas tillfällig
programverksamhet. Vid fördelningen av sändningstid skall, om den inte kan ske
enligt sammanslutningarnas önskemål, tillses att en sammanslutning inte
tilldelas en tid som framstår som uppenbart oförmånlig. Vidare skall tillses
att var och en får en tid om minsl femton minuter i veckan. Myndigheten skall
till ytterligare vägledning utfärda allmänna råd.

Remissinstanserna: Av de sju remissinstanser som yttrai
sig om förslagel att närradioföreningarna skall få möjlighet atl fastställa
sändningstider har fem tillstyrkt förslaget, däribland Sveriges närradioförbund.
Kammarrätten i Stockholm och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund har
motsatt sig förslaget av principiella och praktiska skäl. Få remissinstanser

Prop. 1984/85:145 25

har yttrat sig om reglernas innehåll. De som gåtl närmare
in på frågan godtar kommitténs förslag med vissa förbehåll eller är kriliska
till det.

Bakgrund och skäl till mitt förslag

Innan jag tar upp kommitténs olika förslag om
tidsfördelningen vill jag någol beröra den konstitutionella bakgrunden till
dessa frågor.

Den tillgängliga sändningsiiden i närradion är begränsad. Dessulom
är givelvis vissa tider mer efiersökta än andra. Del kan alltså förutses atl
flera sammanslutningar önskar sända vid samma lidpunkt. På något sätt måste då
tiden fördelas mellan dem. Det skulle möjligen kunna ske helt neutralt genom
exempelvis lottning eller nägon slags turordning. Enligt min mening vore
emellertid ett sädant fördelningssätt föga rationellt. Jag ulgår också ifrån
att sammanslutningarna över lag inte heller skulle önska en sådan ordning.
Andra alternativ innebär emellertid att när sammanslutningarnas önskemål slär emol
varandra måsle tiden fördelas med hänsyn till i första hand vilka
sammanslutningar det är fråga om. Beslut om tidsfördelningen på sädana grunder
är inle av ren ordningskaraklär utan angår en begränsning av yttrande- och
informationsfriheterna i den mening som avses i 2 kap. 12 § första stycket
regeringsformen. För föreskrifter om tidsfördelningen är därför lagformen
obligatorisk. Vidare finns del ingen möjlighel att genom bemyndigande i lag ge
regeringen kompetens alt meddela föreskrifter i ämnet eller att medge
regeringen rätt alt överlåta ät en förvaltningsmyndighet att meddela sådana
föreskrifter. De grundläggande reglerna för hur sändningstiderna skall
fördelas skall sålunda återfinnas i närradiolagen.

Uppgiften att anvisa sändningstid åt en sändningsberätligad
sammanslutning innefattar vidare en "befogenhet att bestämma om förmän,
rättighet ... eller annat jämförbart förhållande" (prop. 1973:90 s. 397
med hänvisning till prop. 1971: 30 s. 330 ff). Uppgiften innefattar sålunda myndighetsutövning,
en uppgift som enligt 11 kap.6 § tredje stycket regeringsformen i och för sig
kan överlämnas till en förening, dock bara med stöd av lag. Jag tar först upp
frågan om rätten att besluta om sändningstider.

Rätten alt besluta om sändningslider

Sedan år 1982 har många närradioföreningar medverkat vid
utarbetandet av tidsscheman för programverksamheten på respektive orter. Närradiokommittén
framhåller atl erfarenheterna därav i huvudsak är goda saml alt närradioföreningarna
nedlagt etl betydande arbete på att sammanjämka önskemålen från de olika
sammanslutningarna så alt kompromissförslag till årsscheman mycket ofta kunnat
presenteras för närradiokommittén. Denna har därefter i regel kunnat besluta i enlighel
med förslaget. Närradiokommittén har mot den bakgrunden föreslagit atl närradiomyndighelen
skall kunna överlätnna rätten atl besluta om sändningstider till närradio-

Prop. 1984/85:145 26

föreningarna. Därigenom skulle den lokala kompetens som
har byggts upp på många orter kunna utnyttjas och närradionämndens arbetsbörda
minskas. Denna decentralisering och förstärkning av det lokala inflytandet
skulle siärka idén om närradion som en föreningarnas egen angelägenhet. Som jag
redan inledningsvis anlyll i den kortfattade redovisningen av mina förslag
anser jag det emellertid inle vara möjligt atl nu förorda alt detta förslag
genomförs. Jag vill här gå närmare in på skälen för min ståndpunkt.

Kammarrätten i Stockholm har i sitt remissyttrande motsatt
sig kommitléns förslag av principiella och praktiska skäl. Den anför att
möjligheten att enligt 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen anförtro en
förening uppgifter som innebär myndighetsutövning bör utnyttjas endast om slarka
skäl föreligger. Domstolen anför också att praktiska problem skulle kunna
uppkomma om förslagen genomfördes därigenom att varken förvaltningslagens
bestämmelser eller reglerna om offentlighet och sekretess skulle bli
tillämpliga på en närradioförenings handläggning av tidsfördelningsären-den.

Jag föreslår i det följande ganska allmänt hållna, delvis
nya regler för lidsfördelningen. Det betyder att del lämnas åt närradionämnden
all i stor utsträckning genom beslut i enskilda fall skapa en vägledande
praxis. Av konstitutionella skäl kan nämnden inte tilläggas befogenhet att ge
bindande föreskrifier för bedömningen av olika tänkbara fall. Sålunda kan
närmare vägledning för närradioföreningarnas beslut i tidsfördelningsfrågor
inte komma att finnas förrän pä rätl lång sikt. Jag anser det lämpligasl alt
det i vart fall under viss tid förbehålls nämnden att i sin praxis utveckla rikllinjerna
för beslut på detta för sammanslutningarna myckel betydelsefulla område.

Närradioföreningarnas eventuella övertagande av uppgiften
att bestämma sändningstider - eller av åtminstone vissa uppgifter pä området -
bör emellertid även av andra skäl förberedas ytterligare.

Kommittéförslaget skulle innebära atl företrädare för de sammanslulningar
som ingår i närradioföreningen skulle fatta beslut som rörde de egna
sammanslutningarnas sändningstider. Mitl förslag om närradioföreningarnas egen
sändningsrält, som jag kommer alt redogöra för längre fram, innebär vidare atl
dessa föreningar får konkurrera om sändningslid på samma villkor som övriga
föreningar. Därmed berörs närradioföreningarna direkl eller indirekl själva av
beslut om tidsfördelningen.

De förhållanden som jag nu har nämnt utgör inte avgörande
hinder mot atl en närradioförening ges beslutanderätt i dessa frågor. Snarare
aktualiserar de etl krav på demokratisk uppbyggnad av föreningen. Likväl kompliceras
situationen av dessa förhållanden. Av rättssäkerhetsskäl ävensom av det skälet
att omfattningen av närradionämndens besvärsprövning måste preciseras är det
nämligen nödvändigl alt rätten att besluta om tidsfördelningen förenas med
regler för själva handläggningen av ärendena. Vid

Prop. 1984/85:145 27

utformningen
av dessa regler för förfarandel mäste åtskilligt beaktas, såsom verksamhetens
karaktär av demokratisk beslutsprocess med drag av förhandling samt närradioföreningarnas
skiftande uppbyggnad. Samtidigt är uppgiflen alt handlägga lidsärenden av den
arten all vissa av de principer som reglerna i förvaltningslagen ger uttryck
för bör gälla. Närradiokommittén har inte gåll in på dessa frågor, som därför inle
heller har belysls av remissinstanserna.

Av
skäl som jag här har anfört är jag inte beredd att nu biträda kommitténs
förslag utan anser att frågan bör studeras ytterligare.

Liksom
hittills bör dock närradiomyndighetens arbete med att förbereda tidsscheman i slor
omfattning kunna överföras på närradioföreningarna. Redan därigenom slärks
avsevärt de dellagande föreningamas inflyiande över verksamheten. Idén om
närradion som en föreningarnas egen angelägenhet kan främjas också på det
sättet.

Jag
övergår så till själva reglema för tidsfördelningen.

Regler
för lidsfördelningen

Kommittén
föreslår att hittillsvarande regler ersätts med de lagregler, som jag redan
redovisat, kompletterade med allmänna råd, utfärdade av närradiomyndigheten.
Reglerna om förtur för olikartade sammanslutningar - uppfattat som "ämnesmåssig
allsidighel i programschemal" — och för sammanslutningar som har ett
särskilt intresse av att få sända vid en viss tidpunkt bör, anser man,
återkomma som råd. Regeln om lottning, aldrig tillämpad, menar man bör utgå.

Även
jag finner att reglerna bör göras om. Med hänsyn till att närradiomyndigheten
skall behålla rätten alt besluta i dessa frågor och till vad regeringsformen
kräver har jag emellertid alt därvid utgå från delvis annorlunda utgångspunkter
än kommittén. Alla behövliga regler för tidsfördelningen skall sålunda
återfinnas i lagtexten. I övrigt fär riktlinjer utvecklas genom nämndens
praxis.

Mitl
förslag återgår på en av de principer som kommit till uttryck i gällande
lagtext, nämligen den att en sammanslutnings inlresse och behov av all få sända
viss lid skaU vara utslagsgivande. Enligt min mening bör lagstiftaren också
begränsa sig till att genom en allmänl hållen regel med motsvarande innehåll ge
nämnden befogenheten att för det fall några sammanslutningar har motstridiga
önskemål om sändningstid väga den ena sammanslutningens inlresse av att få
sända mot den andras och ge endera förtur.

Vid
de överenskommelser om sändningstider som hittills träffats under medverkan av närradioföreningarna
synes berörda sammanslutningar i viss utsträckning ha beaktat att
programutbudet borde bli ämnesmässigt allsidigt sammansatt. Enligt min mening
bör nämnden inte se till sådana hänsyn vid lösningen av kollisionsfall. Det bör
inte vara nämndens sak alt sötja för mångfald - ett syfte som nämnden ändå inte
i nämnvärd grad

Prop. 1984/85:145 28

skulle
kunna uppnå genom beslut i några fa enskilda, tvistiga fall. En regel om
företräde för olikartade sammanslutningar skulle också på etl slumpartat säll
missgynna en sammanslutning som önskat tid i anslutning till sändningslider som
likartade sammanslutningar råkar ha fått.

När
det gäller atl bedöma vilka omsländigheter som kan berättiga till förtur kan
endast några allmänna exempel ges, eftersom förhållandena kan antas skifta
mycket. Av betydelse är ju bl. a. om del gäller en kontinuerlig sändningstid
under ett år eller tillfälliga sändningar. Om sålunda en sammanslutning har
lång sändningstid eller tid vid en attraktiv tidpunkt i övrigl bör dess anspråk
på en viss omstridd, ytterligare lid kunna bedömas som mindre befogat än ett
anspråk från en sammanslutning som inte har rätt till andra sådana tider. Om
vidare en sammanslutning har utnyttjat tidigare anvisade lider dåligl bör en
reduktion av dess lider vara försvarbar. Jag vill framhålla atl enbart del
förhållandet att en sammanslutning tidigare sänt under viss tid inte bör ge
förtur till samma tid.

När
fråga är om kontinuerliga sändningstider finns vidare den möjligheten att
sammanslutningarna tilldelas tider som återkommer med längre mellanrum än en
vecka. Om lidsschemat på det sättel omfattar återkommande längre perioder bör
önskemålen från alla sammanslulningar kunna behandlas likvärdigl.

Med
de möjligheter som sålunda står lill buds att gå sammanslutningarnas önskemål lill
mötes, finner jag att en regel om lottning i sista hand är obehövlig.

Mot
förslaget att sändningslid på nallen skall kunna förbehållas lillfälliga sändningar
har Sveriges närradioförbund invänt att den tiden bör kunna behandlas som annan
sändningstid. Av betänkandet framgår att kommittén under hela försöksperioden
har upplåtit den nämnda programtiden endast för extra sändningar.

Beslut
om sändningstid skall liksom hittills gälla tills vidare. Det innebär att
ändrade förhållanden kan föranleda omprövning av tilldelade lider. Redan när
tidsscheman läggs upp bör dessa förutsättningar beaktas. Det kan ske genom alt
nämnden i lämplig utsträckning förbehåller viss lid eller vissa tider på dygnet
för förutsebara önskemål, exempelvis om tillfälliga sändningar. Att myndigheten
har en allmän befogenhet att göra så får anses följa av 7 § närradiolagen. Det
är därför inte behövligt att i lagen ange att en särskild tid på dygnet får
särbehandlas.

Mitt
förslag innefattar inte någon regel om atl varje sammanslutning skall erhålla
en sändningstid om minst femlon minuter i veckan.

Utgångspunkten
är ju att en sammanslutning som fått sändningstillstånd också har rätt till
viss sändningstid. Omfattningen därav beror emellertid på tillgången på tid och
skaU vägas mot andras önskemål. Enligt min mening bör då någon viss minsta tid
i veckan inte garanteras. För det fall som kan bli aktuellt, nämligen att
tillgänglig tid vid rimlig tidpunkt på dygnet är mycket knapp, får i stället
tillses alt varje sammanslutning

Prop.
1984/85:145 29

bereds acceptabelt lång tid någon gäng under en längre
tidsperiod än en vecka. Del är inte antagligt atl sammanslutningen i den
situationen i regel vore betjänt av en garanterad, mycket kort lid varje vecka.

5.4 Programregler

5.4.1 Yllrandefrihetsbroll

Mitt förslag: Fömtsättningarna för att återkalla en
sammanslutnings tillstånd att sända närradio på gmnd av att ett program sänts
som i en lagakraftägande dom har befunnits innefatta ett yttrandefrihetsbrott
ändras så till vida att tillståndet kan återkallas interimistiskt innan domen
vinner laga krafl.

Kommitténs förslag: Ingen ändring görs av dessa fömtsättningar
för ålerkallelse i närradiolagen. 1 stället införs en regel av följande
lydelse: "En sammanslutning fär inte sända program som kränker principen
om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och
värdighet". Om en sammanslutning enligt närradiomyndighetens bedömning har
bmlil mot den regeln, får dess tillstånd återkallas.

Remissinstanserna: Många remissinstanser har framhållit
behovet av alt snabbare än nu kunna ingripa mol en sammanslutning vars
sändningar ger uttryck för rasdiskriminering. Några, främsl de remissinslanser
som har atl anlägga rättsliga synpunkter, har motsatt sig den föreslagna
lagregeln av principiella, yttrandefrihelsrättsliga skäl och har även invänt
att den är svår all tillämpa på elt fömtsebart sätt.

Skäl för mitt förslag: Enligt 13 § 4 närradiolagen får närradiomyndigheten
återkalla ett tillstånd att sända närradio om ett sänt program enligt en lagkraftägande
dom innefattat yttrandefrihetsbrott.En ytteriigare fömtsättning är att närtadiomyndigheten
bedömer brottet innefatta etl allvariigt missbmk av yttrandefriheten. Kravet på
lagakraftägande dom innebär att avsevärd tid kan förflyta innan möjlighel
föreligger att ingripa mot en sammanslutning, som i sina program gjort sig
skyldig lill rasdiskriminering eller andra yttrandefrihetsbrott. Detla
förhållande har gjort det möjligl för en sammanslutning atl trots fällande dom
vid tingsrätten fortsätta sin programverksamhet och begå nya
yttrandefrihetsbrott, alla bedömda som hets mot folkgmpp, intill dess dom
meddelats av högsta instans omkring ell år senare.

Närradiokommittén har framhållit atl detta är
otillfredsställande och att det behövs möjlighet atl snabbare kunna ingripa mot
ett sådant icke önskvärt programutbud. Jag delar denna uppfattning och
delsamma gäller med något undantag remissinstanserna.

Prop. 1984/85:145 30

Närradiokommittén
har förordal en särskild lagregel som ger närradiomyndigheten möjlighet all
omedelbart återkalla en sammanslutnings sändningstillstånd om något av dess
program kränker principen om "alla människors lika värde och den enskilda
människans frihei och värdighet". Regeln har utformats efler mönster av 6
§ radiolagen.

Främst
de juridiska remissinslanserna har haft starka principiella invändningar mot
den av kommittén föreslagna lösningen. De har framhållit all del är fråga om en
begränsning av den grundlagsfästa yttrandefriheten som hell avviker från nu
gällande principer för lagreglering av yttrandefriheten. De har vidare kriiiserat
bestämmelsens utformning och framhällil att den är vag och svårtillämpad, vilkel
kan inbjuda lill godtycke. De motsätter sig bestämt att prövningen inte sker i
domstol.

Jag
anser kritiken befogad. Jag beaktar då också att den föreslagna bestämmelsen - lål
vara med viss annan lydelse - är utformad för atl passa det regelsyslem som
gäller för programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen. Den täcker sålunda -
också i kommitténs tappning -ett vidare område än rasdiskriminering, såsom
inslag av våld och bmtalitet (jfr. prop. 1977/78:91 s. 230), någol som jag inle
anser påkallal för närradions del.

Etl
annal sätt att möjliggöra etl relativt snabbt ingripande mol uttryck för rasism
är att ge upp det i 13 § 4 närradiolagen uppställda kravet på att domen skall
ha vunnit laga kraft innan äterkallelse fär ske. Fällande dom i tingsrätt kan
därmed läggas lill grund för nämndens prövning av äterkallel-sefrågan. Regeln
härom bör utformas sä, atl närradionämnden fär återkalla ett tillstånd
interimistiskt innan domen vunnit laga krafl. Denna lösning förordas av Svea
hovrätt och justitiekanslern framför en fristående prövning av närradiomyndigheten.
Jag anser atl den lösningen är en godtagbar avvägning mellan rättssäkerhelskraven
och kraven pä möjligheter att kunna ingripa någorlunda omgående och effektivt.

En
konsekvens av den föreslagna lagregeln är alt nämnden kan ingripa snabbare
också vid andra yllrandefrihetsbroll än hets mot folkgrupp, säsom uppvigling
och förtal, låt vara att sådana fall ännu inte har förekommit.

Det
kan tänkas alt domen överklagas och ändras. Vid alla ändringar, såsom en mildring
i högre instans, skall nämnden ompröva återkallelsefrå-gan. Självfallet bör en
sedermera frikännande dom leda lill att lillständet återges.

Prop.
1984/85:145 31

5.4.2
Upplåtelse av sändningstid och regler för närradioföreningarnas sändningar

Mitt
förslag: En sammanslutning får inte upplåta sändningstid ål annan sammanslutning.

Närradioföreningars
sändningsrätt begränsas till programöversikter och lill sändningar med kommunal
information samt till sändningar från evenemang av gemensamt intresse för tillståndshavarna
på orten. Närradioföreningarna ges vidare rätt att låta olika sammanslutningar
på orten provsända på närradioföreningens sändningstid, var och en dock under
högst tre månader.

Kommitténs
förslag: I huvudsak detsamma som mitt.

Remissinstanserna:
De allra flesta remissinstanser godtar upplåtelseförbudet. Frågan om kommuners
medverkan har berörts av relativt många instanser. Merparten har tillstyrkt atl
kommunal information får förmedlas via närradioföreningarna.

Skäl
för mitt förslag: Huvudtanken bakom närradion är att ideella föreningar skall
kunna producera och sända program i den egna föreningens verksamhet. Det
förekommer emellertid atl sammanslutningar heh eller delvis upplåter sin
sändningstid åt andra sammanslutningar. I likhet med närradiokommittén anser
jag denna typ av "bulvanverksamhet" strida mot lagstiftningens
intentioner. En olycklig konsekvens därav är att lyssnarna ofta inte vet vem
som står bakom sådana sändningar. Ansvarighels-reglerna är inte heller anpassade
till sådana konstmktioner. Enligt kommitténs uppfatlning kan 11 § närradiolagen
i dess nuvarande utformning möjligen läsas som ett förbud mol att sända
program som består av annan sammanslutnings material. Kommittén anser
emellertid atl det klart och tydligt bör anges atl detta ej får ske. Jag delar
denna uppfattning och föreslår atl en särskild lagregel av denna innebörd
införs som ett andra stycke i 11 §.

I
likhel med närradiokommittén föreslår jag emellertid att närradioföreningar skall
ha möjlighet atl låta sammanslutningar på orten provsända. Detta förekommer i
viss omfattning f. n. och tycks fylla ett praktiskt behov. Jag finner inle
skäl atl motsätta mig att en sammanslutning som överväger att ansöka om
sändningstillstånd sålunda får möjlighet alt under en kortare tid pröva på
denna verksamhet. Några remissinstanser har framhållit att den föreslagna
längsta tiden för en sådan verksamhet, en månad, är alltför kort. Jag förordar
att liden sätts till tre månader. Jag vill betona atl det helt bör vara närradioföreningens
ensak att avgöra om man vill ge en viss sammanslutning rätt att provsända eller
inte. Den enskilda

Prop.
1984/85:145 32

föreningen
bör således inte ha någon som helst rätl lill sådana sändningar, inte ens om
ledig sändningstid i och för sig finns. Provsändningarna kommer naturligtvis
också att få ske på närradioföreningens ansvar och som ett led i föreningens
programutbud. Det är alltså enligt min mening inle fråga om alt närradioföreningen
upplåter programlid för provsändning av en viss sammanslutning. Inlet hindrar
att en sammanslutning, som vill provsända på eget ansvar, ansöker om
sändningslid på vanligl sätt. Bestämmelserna om rätt för närradioföreningen all
låta annan provsända bör tas in i den nya 11 a §. I sammanhanget bör också
påpekas att närradioföreningens egel sändningstillstånd bör kunna dras in om
föreningen inle följer dessa bestämmelser. Vid prövning av en sådan fråga bör närradionämnden
inte kräva alt föreningen skall ha gjort någon mer omfattande prövning av om den
provsändande själv kan få eget sändningstillstånd. Del bör räcka att föreningen
har skälig anledning att anta detla. Om del varit uppenbart atl någon som vill
provsända inte skulle få sändningstillstånd bör däremot en tillämpning av beslämmelserna
om indragning av närradioföreningens sändningsrält kunna komma i fråga.

Närradioföreningar
kan, som har framgått av vad jag redan har sagt, få sändningstillstånd och har
hittills kunnal disponera över den lediga programtiden på sändarna. Enligt närradiokommitlén
har de utnyttjat denna tid till bl. a. evenemangsprogram, magasinsprogram,
lokala nyhetsprogram och kommunal information. Dessulom upplåler ett stort
antal nänadio-föreningar stundom programtid lill sammanslutningar som saknar
sändningstillstånd, ofta under längre perioder. I likhet med närradiokommittén
anserjag att närradioföreningarnas huvuduppgift är samordning och administration
och all deras sändningar bör inskränkas till ämnen som kan antas vara av
gemensamt intresse för de medverkande sammanslutningarna. Jag biträder därför
i huvudsak närradiokommitténs förslag och förordar all närtadioföreningarnas
egna sändningar, ulöver de nyss angivna provsändningarna, begränsas till att
avse programtablåer över kommande närradioprogram och annan information om närradioverksamheten,
sändningar från evenemang av gemensamt intresse för tillståndshavarna på orten
och - i begränsad omfattning - kommunal information. Givetvis får
programverksamheten även innehålla korta musikinslag, såsom musikvinjetter.

Vad
gäller kommunal information föreligger stor enighet om atl kommunen inte bör
ha egen sändningsrätt. Detla var också riksdagens ställningstagande vid
behandlingen av propositionen 1981/82:127 om närradioverksamhet. Närradiokommittén
framhåller emellertid atl del från såväl närradions som kommunernas sida finns
starka önskemål att även framdeles kunna sända information om kommuners verksamhel
bl. a. avseende kommunernas frilids- och kultumtbud och sändningar från
kommunfullmäktiges sammanträden. Jag vill inte av principiella skäl motsätta
mig deUa. Dessa sändningar bör dock begränsas och får inte förekomma i

Prop.
1984/85:145 33

någon
större omfattning. Skälel till alt kommunerna ej kan få egen sändningsrält är
ju en önskan atl förhindra alt närradion utvecklas till en myndighetsradio. Det
skulle strida mot denna gmndtanke - varom allmän enighet synes råda - att
tillåta omfattande kommunal information inom ramen för närradioföreningarnas
sändningsrätt.

Det
är svårt att fömtse hur denna möjlighet att förmedla kommunal information
kommer alt påverka närradioverksamhetens karaktär. Närradionämnden bör därför
följa utvecklingen på detta område med speciell uppmärksamhet.

För att undvika
missförstånd vill jag i detta sammanhang framhålla att även andra sändningsberältigade
sammanslutningar än närradioföreningar har möjlighet att i sin
programverksamhet la upp kommunala frågor. Del är sålunda inte fråga om att
förbehålla närradioföreningarna detta område.

6
Upprättat lagförslag

I
enlighet med vad jag har anfört i det föregående har inom utbildningsdepartementet
upprättats elt förslag till lag om ändring i närradiolagen (1982:459).

Förslagel
bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 4.

7 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslaget.

8 Beslut

Regeringen
beslular i enlighet med föredragandens hemslällan.

3 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 145

Prop. 1984/85:145 34

Uidrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanlräde 1982-02-15

Närvarande:
juslitierådet Mannerfell, regeringsrådet Wahlgren, juslitierådet Rydin.

Enligt
prolokoll vid regeringssammanträde den 31 januari 1985 har regeringen på hemslällan
av statsrådet Göransson beslutat inhämta lagrådels yttrande över förslag lill
lag om ändring i närradiolagen (1982:459).

Förslaget
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Erik Essen.

Förslagel
föranleder följande yttranden inom lagrådet.

11
§

I
förslaget har i ell nytt andra stycke lill paragrafen intagits etl förbud för tillsiändsinnehavande
sammanslutning alt upplåta sin sändningstid åt annan sammanslutning.
Bakgrunden till förslagel är enligt remissprolokollel (avsnitt 5.4.2) att det
förekommit att sammanslutningar helt eller delvis upplåtit sin sändningslid åt
andra sammanslutningar och att denna lyp av bulvanverksamhet strider mot
lagstiftningens intentioner. I närradiokommitténs förslag nämns i anslulning lill
bulvanförhållandena att tillfälliga ansvarskonstruklioner bör undvikas.

En olägenhel
med nuvarande ordning är alt del föreligger svårigheter atl skilja fall där en
annan sammanslutning än den tillståndshavande medverkar i lillståndshavarens
program från fall av verkligt missbruk av sändningstillstånd, dvs. där en
sammanslutning obehörigen utnyttjar en annan sammanslutnings rätl all sända på
viss angiven sändningstid.

Den
här berörda olägenhelen synes emellertid inte så enkelt kunna botas med det
förbud mot upplåtelse av sändningstid som föreslagits i förevarande slycke.
Vad som skall kunna innefattas under nämnda förbud synes nämligen svårfångat.
En bakom del remitterade förslaget liggande tanke, som emellertid inte är så läll
att genomskåda, är att etl upplåtelsefall anses kunna föreligga samiidigi som
den upplåtande behåller slraffrättsligt och skadeståndsrätlsligl ansvar för vad
som sålunda sänts enligt lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio. Man har
med andra ord atl göra med en i rälislig mening sändande förening och en annan
i faktisk mening sändande förening. Detta måste anses som en allvarlig nackdel
hos del remitterade förslaget.

Alldeles
bortsett från de rättsliga komplikationer som kan uppstå kvarstår med det
remitterade förslaget de grundläggande svårigheterna att i allvarligare fall av
missbruk skilja "upplåtelsefall" från "medverkansfall". Här
rör det sig ju inte i första hand om rätlsfakta utan om bevisfakla.

För
att något belysa svagheterna hos den i lagrådsremissen valda för-budskonslmktionen
kan hämtas elt exempel från etl annat avsnitt av

Prop. 1984/85:145 35

remissen,
närmare bestämt förslaget i 11 a § 4 om rätt för närradioföreningar att sända
"provsändningar av sammanslutningar som saknar sändningstillstånd, i
varje enskilt fall under högsl tre månader". Om detla lagförslag sägs i
motiven (avsnitt 5.4.2) att det inte är fråga om att närradioföreningen upplåler
programlid för provsändning av en viss sammanslutning.

För
att komma bort från det här behandlade svårigheterna i rättsligt hänseende och
samtidigt fä en reglering som ger möjlighel till ingrepp vid klara
missbruksfall synes det lagrådet bättre alt slopa det materiella förbudet mot
upplåtelse av sändningstid och i stället, bland återkallelsereglerna i 13 §, ta
in en ny återkallelsegrund för missbrukssiluationer. I sammanhanget förtjänar
att påpekas att överiålelse eller upplåtelse av själva sändningsrätten enligt
ett givet tillstånd i själva verket torde vara förbjudet redan nu enligt
grunderna för närradiolagen. Vidare kan erinras om att i vissa fall upplåtelse
av tid eller tidbyten torde kunna åtkommas med stöd av 13 § första stycket 2.

I
enlighet med det nu anförda föreslår lagrådet att andra stycket i förevarande
11 § ulgår och all 13 § första stycket 2 får följande lydelse: "2. bryter
mot beslut om sändningstid eller låter annan i dess ställe utnyttja
sändningstid som tilldelats sammanslutningen". Med denna lösning lorde,
när ulredning föreligger om det, sådana former av bulvan- och missförhållanden
som åsyftas i moliven kunna lillrätlaföras.

Ila§

Mannerfell
och Rydin:

Enligt
4 § i lagen kan lillstånd att sända närradio ges till sammanslutningar som är
juridiska personer och som uppfyller övriga i paragrafen angivna villkor. Punkt
5 i samma paragraf gör det möjligl att ge sammanslutningar av flera lillståndshavare
för gemensamma närradioändamål tillstånd att sända närradio. Denna reglering
behålls i sak oförändrad i det remitterade lagförslagel. De sammanslutningar av
flera lillståndshavare som avses i punkt 5 har i förslaget försetts med beteckningen
närradioföreningar.

Närradioföreningarnas
huvuduppgift har i remissprotokollet (avsnitt 5.4.2) angetts vara samordning
och administration. Med hänsyn lill denna funktion har deras sändningar ansetts
böra inskränkas till ämnen, som kan antas vara av gemensamt intresse för de
medverkande sammanslutningarna. Närradioföreningarnas egna sändningar har
därför föreslagits bli begränsade till atl avse - förutom provsändningar i
vissa fall - programtablåer över kommande närradioprogram och annan
information om närta-dioverksamheten, sändningar från evenemang av gemensamt inlresse
för tillståndshavarna på orten och, i begränsad omfattning, kommunal information.
Bestämmelser i ämnet upptas i förevarande 11 a §.

Den
sålunda begränsande regleringen i fråga om närradioföreningarnas sändningar
kan, mot bakgmnd av den funktion föreningarna är avsedda att ha i
närradiosystemet, inte anses stå i strid med föreskrifterna om yltran-

Prop, 1984/85:145 36

defrihel
i 2 kap. regeringsformen. Denna typ av begränsningar torde vara tillåtlig när
del gäller här akluella slag av sändningar i etermedia. Redan närradiolagen i
dess nuvarande utformning innehåller inskränkande regler om vad som får sändas
i närradio (se t. ex. 3, 4, 10 och 11 §§, jfr även 13 §). Liknande
begränsningar förekommer också på andra håll i gällande lagstiftning (se
exempelvis 4 § andra stycket lagen 1981:508 om radiotidningar).

Wahlgren:

Förslaget
i lagrädsremissen sägs innebära att den försöksverksamhet som inleddes år 1979
nu skall avslulas och att närradioverksamheten permanentas fr.o.m.den 1 juli
1985. Vissa principiella överväganden rörande närradioverksamhetens fortsaita
utformning torde dock ha gjorts redan år 1982, när den nu gällande närradiolagen
antogs. Något samlat grepp om de gmndläggande radiorätlsliga frågorna mot
bakgrund av bestämmelserna i 2 kap. regeringsformen (RF) synes emellertid inte
ha tagits. I stället har valts den metoden all man efterhand lagstiftningsvägen
söker lösa de problem som vållat praktiska bekymmer. I olika avsnitt av remissprotokollet
framhålls sålunda att fortlöpande översyn bör ske och ändrade lösningar kan
aktualiseras.

Genom
11 a § föreslås en detaljreglering av närradioföreningarnas programutbud.
Därvid synes kunna uppkomma spörsmålet i vad mån en sådan reglering i lag av
innehållet kan anses stå i överensstämmelse med gmnd-lagsskyddet för
yttrandefriheten.

Enligt
2 kap. I § första slycket 1 RF är varje medborgare gentemot det allmänna
tillförsäkrad yttrandefrihet, dvs. frihet att i tal, skrift eller bild eller pä
annat sätl meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. I 2
kap. 13 § första stycket finns föreskrifier om möjlighelen alt begränsa
yttrandefriheten. Bl.a.får sådan begränsning ske om särskilt viktiga skäl
föranleder det.

I
rättspraxis (RÅ 1983 2:5) har ansetts att förbudet mot kommersiell reklam i 10
§ närradiolagen - som inte berörs av förevarande lagrådsremiss - inte slrider
mot 2 kap. 13 § RF. Därvid har motivledes i regeringsrättens avgörande
ullalats att förbudei mot kommersiell reklam i närradio inte kan anses gå
utöver det som behövs för att ål närradioprogrammen bevara angiven karakiär,
dvs. ett fullföljande av ändamålet atl möjliggöra för lokala sammanslutningar atl
inom orten sända meddelanden om sin verksamhet och i övrigt ge spridning åt
sitt budskap.

Den
föreslagna regleringen i 11 a § går längre. Den syftar inte endast till alt
bevara karaklären av närradioverksamhet åt närradioföreningarnas programsändningar
utan även alt bestämma programmens innehåll med hänsyn lill dessa föreningars
förmenta huvudsyfte att vara sammanslutningar av flera lillståndshavare för
gemensamma närradioändamål. I själva verket synes den föreslagna 11 a § ge
uttryck för en princip enligt vilken

Prop. 1984/85:145 37

närradiosändningarna
skulle kunna lagenligt innehållsbegränsas i enlighet med respektive lillståndshavares
föreningsändamäl. Man lorde kunna ställa frågan huruvida en sådan princip mot
bakgrund av nyss berörda grund-lagsstadganden och rättspraxis inte går väl
långt.

Härutöver
kommer att 11 a § skulle leda till att etl tillstånd all sända närradio skulle
få olika innehåll, beroende på om tillståndet givits ät en närradioförening
eller åt ett annat slag av sammanslutning. En sådan kalegoriklyvning av
tillstånd är väl i och för sig tänkbar men torde böra bäras upp av vägande
skäl. En särskild fråga är om mol bakgrund av vad nyss anförts angående
grundlagsskyddet för yttrandefriheten de skäl som framförts i lagrådsremissen
för en sådan kalegoriklyvning är av tillräcklig styrka.

Lagrådet:

Vad
angår punkt 4 vill lagrådel med anknytning till vad som ovan sagts

beträffande förbudet mot upplåtelse av sändningstid i 11 § ånyo notera atl

punkt 4 enligt vad som utsägs i remissprotokollet ej är avsedd att utgöra ett

upplåtelsefall. Vid provsändning är alltså tanken i remissförslaget den all

det är närradioföreningen som rättsligt sett är den som sänder. Lagrådet

vill inle motsätta sig en sådan lösning. För att tydligt markera den avsedda

innebörden kan punkten lämpligen ges formuleringen: "4. pro v sändningar

av program, framställda av sammanslutningar som tre månader."

13 §

Här
må först erinras om atl lagrådet av skäl som utvecklats vid 11 § föreslagit ett
tillägg till första styckel 2.

Enligt
första styckel 4 i paragrafens nuvarande lydelse får tillstånd alt sända
närradio ålerkallas, om sammanslutningen har sänt ett program som i en lagakraftägande
dom har befunnils innefatta yttrandefrihetsbrott och som innebär allvarligt
missbruk av yttrandefriheten i närradio. Genom förslaget får närradionämnden
möjlighet atl interimistiskt återkalla elt tillstånd redan innan lagakraftägande
dom föreligger. Bestämmelse härom upptas i ett nytt andra slycke av paragrafen.

Om närradionämnden
med stöd av den nya bestämmelsen har återkallat etl tillstånd interimistiskt,
torde nämnden ha alt ta slutlig slällning i åter-kallelsefrågan sedan den dom
som legat till grund för den interimistiska återkallelsen har vunnit laga
kraft.

I
motiveringen till bestämmelsen (avsnitt 5.4.1) påpekas atl det kan tänkas, all
domen överklagas och ändras. Självfallet bör, sägs det bl.a. vidare, en
sedermera frikännande dom leda till att tillståndet återges. Tillståndet lorde
i sådant fall böra återges i princip genasl efler del att den högre instansens
frikännande dom har meddelats, således ulan avvaklan på att domen vunnit laga
kraft. Tillståndshavaren bör med andra ord komma i samma läge som om han hade
frikänts direkt i första instans.

Prop. 1984/85:145 38

Nägon
interimistisk ålerkallelse av tillståndet kan ju i den situationen inte komma i
fråga enligt förslaget.

Av
15 § i förslaget följer atl ell beslut av närradionämnden om interimistisk ålerkallelse
av ett tillstånd kan överklagas hos kammarrätten.

Övergångsbestämmelserna

Avsikten
torde vara att tillstånd till närradiosändning, som har meddelats enligt
nuvarande beslämmelser, skall fortsätta all gälla även efter del att de nya
bestämmelserna har trätt i kraft. Etl före ikraftträdandet lämnal tillstånd
torde därvid böra belraktas som ett enligt de nya bestämmelserna meddelat
tillstånd. Detta innebär exempelvis atl de delvis nya reglerna i lagförslagets
13 § om äterkallelse av tillstånd blir tillämpliga också i fråga om äldre
tillstånd. På motsvarande sätt torde även andra beslut som kan ha meddelats med
stöd av gällande lag böra ha fortsatt giltighet.

Innebörden
av regleringen enligt det nu anförda torde böra klargöras genom en särskild
övergångsbestämmelse, förslagsvis av följande innehåll: "Tillstånd och
andra beslut som meddelats enligt äldre bestämmelser gäller som om de meddelals
enligt de nya bestämmelserna." Den av lagrådet sålunda föreslagna
övergångsbestämmelsen synes lämpligen böra upptas som punkl 2. Om så sker
kommer punklerna 2-4 enligt del remitterade lagförslaget i stället att få
beteckningarna 3-5.

Prop. 1984/85:145 39

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1985-03-07

Närvarande:
statsrådet I. Carisson, ordförande, och statsråden Andersson, Bodström, R. Carisson,
Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande:
statsrådet Holmberg

Proposition
om närradio

1
Anmälan av lagrådets yttrande

Föredraganden
anmäler lagrådels yttrande över förslaget' till lag om ändring i närradiolagen
(1982:459). Föredraganden redogör för lagrådels yttrande och anför.

I
det remitterade lagförslagel har statsrådet Göransson förordal alt i 11 § förs
in ett nytt andra stycke med ett uttryckligt förbud för en sammanslutning att
upplåta sin sändningstid åt annan sammanslutning. Lagrådet pekar i sitt
yttrande på att man med elt sä utformat förbud inte klarlägger hur situationen
rättsligt skall bedömas när sammanslulningar obehörigen förfogar över
tilldelade sändningstider. Lagrådel menar också att del genom förbudei inte
görs lydligt vilka förfaranden som faktiskt avses.

Jag
delar lagrådels uppfattning atl det förbjudna förfarandet bättre beskrivs som
ett otillåtet bruk av den tilldelade sändningstiden. Som lagrådel angett bör
därför det föreslagna andra stycket i 11 § utgå och en ny ålerkallelsegmnd i
stället tas in i 13 §. 1 sammanhanget vill jag dessulom redovisa ytterligare någol
om bakgrunden till denna lagändring. Enligt vad jag erfarit har vissa
sammanslutningar, bl. a. närradioföreningar, låtit andra under längre perioder
"sända på deras tider". Förfarandet har uppstått efter hand och
pågått under flera år. Det har inte för de berörda parterna gjorts helt klart
hur rättsläget i olika hänseenden ter sig vid etl sådant förfarande. Det har
sålunda inte angetts för parterna alt förfarandet är otillåtet, och att man
kunde ingripa mot det - med åberopande av lagstiftningens gmnder - genom atl
återkalla tillståndet för den sammanslutning som "upplåtit" sin lid. Inle
heller har del diskuterats om det inte i vissa fall kunde ha varit fråga om att
den som sänt program bedrivit olovlig rundradioverksamhet och därför hade
kunnat straffas enligt bestämmelserna i

'
Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 3! Januari 1985.

Prop. 1984/85:145 40

radiolagen.
I stället har förfarandet fått fortgå. Den "upplåtande" sammanslutningen
har upplysts om att förfarandet, låt vara inte önskvärt, innebär all
sammanslutningen fortfarande fullt ut ansvarar för den faktiskt sändande
sammanslutningens program, såväl enligt ansvarighetslagen som närradiolagen.

Med
den av lagrådet föreslagna bestämmelsen om att en sammanslutnings
sändningstillstånd kan återkallas om sammanslutningen låter annan i dess slälle
utnyttja sändningstid, som tilldelats sammanslutningen, klargörs också
tydligare än i lagrådsremissen innebörden av gällande rätt, dvs. atl tillståndshavaren
inte kan överlåta någon del av de rättigheter eller skyldigheter som följer med
sändningstillståndet. Olika överenskommelser mellan tillståndshavaren och någon
annan sammanslutning om hur sändningstiden skall ulnyttjas eller om
ansvarsfördelningen dessa parter emellan ändrar inte heller på det
förhållandet, atl tillståndshavaren förblir den i rättslig mening sändande.

Vid
tillämpningen av 13 § första stycket 2 måste hänsyn bl. a. tas till hur
lyssnarna uppfattar programmen. Av vikt är om det för lyssnaren framstår som om
programmel är framställt av den faktiskt sändande sammanslutningen eller av tillståndshavaren.
Del är självfallet möjligl för tillståndshavaren att låta en annan
sammanslutning medverka i lillståndshavarens egel radioprogram som särskilt
inbjuden eller på annat osjälvständigt sätt. Jag vill erinra om atl enligt 4 §
ansvarighetslagen skall varje sändning avslutas med uppgift om vem som sänder.

Mot bakgmnd
av vad jag nu har anfört inslämmer jag också i den av lagrådet föreslagna
förtydligande skrivningen av 11 a § 4. Bestämmelserna i denna paragraf bör
lämpligen utgöra ett nytl andra slycke i 11 §.

I
fråga om övergångsbestämmelserna har jag ingen erinran mot vad lagrådet
föreslagit och föreslår således en förtydligande bestämmelse med den av
lagrådet föreslagna lydelsen.

Vissa
redaktionella jämkningar har företagits i det remitterade förslaget.

2
Hemställan

Jag
hemställer atl regeringen föreslår riksdagen alt anta det av lagrådet granskade
förslagel med vidtagna ändringar.

3
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta del förslag som föredraganden lagl
fram.

Prop. 1984/85:145 41

Bilaga 1

Sammanfattning av närradiokommitténs betänkande (SOU
1984:53) Föreningarnas radio

Bakgrund

Riksdagen
beslöt ijuni 1982 atl ge närradioverksamheten fastare former från den 1 juli
samma år, då närradiolagen (1982:459) trädde i kraft. Denna lag ersatte lagen
(1978:479) om försöksverksamhet med närradio och samtidigt genomfördes en del
ändringar i fömtsättningarna för närtadioverk-samheten. Under hösten 1982
beslöt den nya regeringen att försöksverksamheten skulle fortsätta och att närradiokommittén
(U 1979:11) skulle administrera verksamheten ytterligare någon tid.

Betänkandet
(SOU 1984:53) Föreningamas radio är närradiokommitténs slutgiltiga förslag
rörande villkoren för närradio i Sverige.

Molsvarande
radioformer utomlands

I
en översikt över den internationella utvecklingen uppehåller sig kommittén
särskilt vid erfarenheterna från Belgien, Danmark, Frankrike och Norge. En
internationell "närradioorganisation", World Conference of Community
Oriented Broadcasters, har bildats.

Närradioverksamheten
under försökslagarna 1980—1982

Den
försöksverksamhet som kommiltén redovisade i sitt förra belänkande (SOU
1981:13) Närradio fullföljdes fram till närradiolagen Irädde i kraft den 1 juli
1982. Vissa nya mtiner för tidsfördelningen infördes under den fortsatta försöksverksamheten.
Sålunda har närradioföreningarna i olika omgångar anförtrotts atl bereda
ärendenas slutliga handläggning inom kommittén. Samarbetet tillståndsinnehavama
emellan i närradioföreningar ökade i omfattning under perioden. Flertalet närradioföreningar
disponerade öppen tid, på vilken föreningarna kunde sända extraprogram,
provsändningar och gemensam slinga med programinformation o. d.

Några
föreningar anmäldes för yttrandefrihetsbrott till justitiekanslern. Öppel Fomm,
Stockholm, anmäldes sex gånger. En av dessa anmälningar föranledde fangelsedom
mot Öppet Fomms programutgivare.

Etiska
regler för närradioverksamheten förbereddes av Arbetsgmppen för Sveriges Närradioförening
(föregångare till Sveriges Närradioförbund).

Överträdelser
av reklamförbudet kan föranleda kommittén att fria, kritisera eller falla en
sammanslutning. Fram till den 1 juli 1982 behandlade kommittén elva
reklamärenden, varav etl medförde indragning av sändningstillståndet.

Modellavtalet
1980 mellan Svenska tonsättares intemationella musikbyrå (STIM) som
företrädare för upphovsrättsorganisationerna på musik-

Prop. 1984/85:145 42

området
och de sändande sammanslutningarna fullföljdes med nya förhandlingar våren
1981. Vissa rabatter infördes i avtalet. Vidare infördes särskild taxa för
musik som används i bandslinga i samband med programinformation. 98% av
sammanslutningarna hade våren 1982 tecknat avtal. Stickprov visade atl användningen
av musik i programmen sjönk från 45 lill 26% då musiken avgiftsbelades. Avlalssårel
1980/81 erhöll upphovsrättsorganisationerna netto 582000 kr.från närradion.
Avtalsåret 1981/82 inbetalades netlo 687 000 kr.

Allemansradion

Försök
med allemansradio har pågått inom flera lokalradioområden. År 1983 beslöt
lokalradiostyrelsen att allemansradio skall ingå reguljärt i lokalradion. Närradiokommitlén
ser gärna att allemansradion utökas, och att olika samarbetsformer mellan allemansradio
och närradio varit möjliga atl pröva innan statsmaktema beslutar om
föreningsradions slulliga ställning. I april 1983 gav regeringen närradiokommittén
tilläggsdirektiv.

Erfarenheter
av närradioverksamheten 1982—1984 och förslag

I
betänkandet redovisar kommittén erfarenheterna av närradiolagen och av
närradions successiva utbyggnad. Kommittén motiverar varför närradion behövs
och lägger fram förslag om ändringar i lagen.

Närradion
permanentas

Med
sitt förslag vill kommittén tillförsäkra medborgarna atl genom sina folkrörelser
och föreningar utnyttja radiomediet för informalion, utbildning och agitation.
Förslaget kan ses som ett led i arbetet på att ständigt öka medborgarnas
möjligheter att utnyttja yttrandefriheten. Tusentals fria stationer har
upprättats världen mnt vid sidan av de nationella radioföretagen. En
radiokanal för föreningshvet i Sverige faller in i ett internationellt mönster.

Den
tekniska utvecklingen har gjort radiomediet billigt och lättillgängligt. Närradioproduktion
kostar i genomsnitt 7 600 kr. per år för en förening som vill sända en timme i
veckan. Radiolyssnandet har också ändrat karaktär och ofta blivit en bisyssla
till andra aktiviteter. Lyssnarna har vant sig vid att växla mellan olika
kanaler.

Närradion
ger föreningar och folkrörelser en ny kanal som kan ge och stärka ett folkligt
inflytande över medierna.

Den
femåriga försöksverksamhelen med närradio föreslås bli ersatt med en permanent verksamhel
från den 1 juU 1985. Föreningarna har i huvudsak varit positiva till
erfarenheterna av närradion. Våren 1984 sändes 1 262,5 timmar per vecka i
landet. 565 föreningar på 47 orter hade sändningstillstånd. Den genomsnittliga
sändningstiden per tillståndsinnehavare var vid samma tidpunkt 2,23 timmar i
veckan.

Prop, 1984/85:145 43

Lyssnandet

I bilaga till betänkandet sammanfattas resultaten av de lyssnamndersök-ningar
som genomförts på kommitténs uppdrag av Lowe Hedman och Lennart Weibull. Mellan
9 och 24% av befolkningen lyssnade år 1980 regelbundet pä närradion. Lyssnandet
är av delvis annan karaktär än annat radiolyssnande då del i första hand vänder
sig till särskilda målgrupper. Hur närradion används av föreningslivet
redovisas i en särskild rapport av Bernt Stenmark (Ds U 1984:9) Så använder
föreningslivet närradion.

Fler får medverka

Kretsen av sammanslulningar som kan få sändningstiUstånd
föreslås utökad med kyrkliga samfälligheter, folkparks-, folketshus- och bygdegårdsföreningar.
Efter prövning i varje särskilt fall föreslås även bostadsrättsföreningar och
stiftelser som bedriver verksamhet av ideellt slag kunna få
sändningstillstånd. Kravet att en sökande förening skall bedriva "annan
huvudsaklig verksamhet" modifieras till "annan verksamhet".
Kravet på att en sammanslutning skall ha bedrivit verksamhet i minst ett år
kvarstår.

Kommunerna och närradion

Kommuner har ofta gett verksamheten stöd och på indirekla
vägar medverkat i försöksverksamhelen. Sändande sammanslutningar har kunnal
upplåta sin sändningstid till kommunala program. Detta föreslås ändrat så att
endast den för sammanslutningarna gemensamma närradioföreningen får denna möjlighel.
Programmen skall följa de allmänna reglema för samhällsinformation. De
kommunala programmen får inle bli så omfattande atl närradions karaktär av
föreningsradio ändras. Kommunalt stöd lill närradioförening skall inle räknas
som sponsring.

Tidsfördelningen

Närradioföreningarna har under försökslidens senare del
vanligen berett förslagen till tidsfördelning inför kommitléns beslut.
Erfarenheten av denna decentralisering har mestadels varit god.

Närradioförening föreslås därför kunna få räll atl besluta
om sändningstiderna. Närradiomyndigheten skall dock kunna återta detta uppdrag
efler överklaganden, anmälningar eller om del av andra skäl bedöms all
handläggningen hos närradioföreningen fungerar otillfredsställande.
Sändningstidens omfattning eller placering på schemat får inle vara uppenbarl
oförmånlig. Varje tillståndsinnehavare får en garanterad minimi-sändningstid om
15 minuter per vecka. Sändningstid på natten får endast upplåtas för
tillfälliga sändningar, för all garantera möjlighet till variation i programmet
under de mesl attraktiva sändningsnätlerna. De hittillsvarande reglema om
förtur för olikartade sammanslutningar m. m. föreslås utgå. I stället skall närradiomyndigheten
kunna utfärda allmänna råd, vars efter-

Prop.
1984/85:145 44

följd skall vara frivillig. Rättssäkerheten fordrar atl närradiomyndigheten
kontinuerligt får tillgäng lill alla beslut om sändningstider. TiUståndsinne-havarna
måste därför se IiU att myndighelen underrättas om tidsbesluten. Inrapportering
av sändningstider skall ske omedelbart efler beslutet i närradioföreningen.
Vid bristande rapportering ska närradiomyndigheten kunna återta uppdraget att
fördela sändningstid. Om en sammanslutning inte rapporterar sin sändningstid
skall sändningstillståndet kunna återkallas.

Närradions lokala organisation

Samarbetet i en närradioförening har oftasl blivit fastare
ju längre närradioverksamheten framskridit. Närtadioföreningarna har ansvarat
för förslagen till årligt sändningsschema och på många håll även varil
remissinstans i övriga ärenden om sändningstider. Närradioföreningen har också
oftast samredovisat avgifterna till STIM och televerkel. 33 av 40 närradioföreningar
har även hafl eget sändningstillstånd. Dessa har disponerat all ledig
programlid (öppen lid) och ofta även producerat egna program. Många har sänt
programslinga och ansvarat för provsändningar från föreningar som saknat eget
sändningstillstånd. Flertalet närradioföreningar har samtliga
tillståndsinnehavare på orten som medlemmar.

Närradioföreningarna har sedan hösten 1982 en
riksorganisation, Sveriges Närradioförbund. Förbundet har antagit etiska
regler för närradioverksamheten och har tillsatt en etisk nämnd för att övervaka
efterievnaden av reglema. Närradioförbundet har träffat avtal med STIM om avgiftema
för musik och har överlagt med televerket i frågor om villkoren för sändare och
ledningar. Hösten 1983 höll kommittén tillsammans med förbundet regionala konferenser
om närradions framtidsfrågor.

Ingel obligatorium

Medlemskap i närradioförening blir också fortsättningsvis
frivilligt. Det fömtsätts att närradioföreningarna vid tidsfördelningen inte
missgynnar tillståndsinnehavare som står utanför.

Närradioföreningarnas sändningsrån

Närradioföreningarnas sändningsrätt begränsas till slingor
med program- och närradioinformation, provsändningar om högst en månad,
program i anslulning till evenemang som är av gemensamt intresse för
tillståndsinnehavarna, samt en rätt att upplåta sändningstid för kommunal
information och sändningar av kommunfullmäktiges sammanträden. Möjligheten att
under längre perioder upplåta programtid åt föreningar som saknar
sändningstillstånd upphör.

Prop.
1984/85:145 45

Regler för programinnehållet

År 1982 infördes i närradiolagen en bestämmelse atl
sändningstillstånd fick återkallas av närradiomyndigheten om en sammanslutnings
programutgivare i en lagakraflvunnen dom dömts för yttrandefrihetsbrott. Avsikten
var bl. a. atl kunna pålala ullryck för rasdiskriminering eller hets mot folkgmpp.
Bestämmelsen fick inte avsedd verkan. Yttrandefrihetsbrott har förekommit.
Sålunda har tre programutgivare för en förening dömts för hets mot folkgmpp och
sändningarna har kunnal fortsätta med likartat innehåll, eftersom domarna
överklagats. Det har tagit minst ett år innan det blivit möjligt atl återkalla
tillståndet. En regel om all etl program inle får kränka principen om alla
människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet föreslås
därför. Överträdelse av regeln kan följas av ålerkallelse av
sändningstillståndet på samma sätt som vid överträdelse av reklamförbudet.

Tre reklamärenden har bedömts. I ell fall återkallades
sammanslutningens sändningstillstånd på tre månader. Närradion skall också
fortsättningsvis hållas fri frän reklam, så att kommersiella finansiärers
intressen av att nå större publik inte orienterar närradioprogrammen bort från
det för föreningslivet genuina innehållet. Även intemationella erfarenheler
talar för fortsatt reklamförbud i närradio.

Förbudet atl sända program som inle har producerats enbari
för den egna verksamheten (riksförbudet) föreslås bestå. Dessutom föreslås en
bestämmelse om begränsning i rätten all upplåta sin sändningslid. Såväl
lyssnarna som närradiomyndigheten måste kunna vela vilken sammanslutning som
står för varje sändning. "BulvanförhåUanden" och tillfälliga ansvarskonstruklioner
bör därför undvikas.

Sändarna i krig

En arbetsgrupp i vilken närradiomyndigheten föreslås bli
representerad skall siudera frågan om närradiosändarnas användning under
beredskaps-tillstånd och krig.

Sändarnas räckvidd och ägare

Ytteriigare frekvenser för närradio beräknas bli
tillgängliga efter internationella beslut om användningen av banden 100-104
och 104-108 MHz. Det finns etemtrymme för fler närradiosändare än vad som lidigare
angivits. Det är också möjligt att variera sändarnas styrka, som hittills
varit generellt 10 W, efter föreningslivets önskemål och behov från ort till
ort. En försöksverksamhet med starkare sändare har inletts av kommittén på fem
orter. Närradion skall behålla sin karaktär med tonvikt på närhet. Generell
kommuntäckning avvisas även för atl det är svårt att nå fram lill de sämst
belägna hushållen. Intresset för närradiosändningarna fömtses komma att öka om
sändarna anpassas till varje orts förutsällningar och föreningslivets behov så
långt detla är tekniskt och ekonomiskt möjligt. En

Prop.
1984/85:145 46

differentiering av sändarräckvidden är viklig för atl nå detla
mål, särskilt för glesbygden. Televerkets sändarmonopol föreslås bestå.
Härigenom åstadkoms i princip enhetliga prisnivåer över hela landel. Televerket
skall kunna avtala med tillståndsinnehavarna om atl dessa själva svarar för
viss service på sändaren.

Utbyggnaden

Den successiva utbyggnaden av närradion inleddes sommaren
1982 och har sedan pågått kontinuerligt. Verksamhelen omfattade i maj 1984
beslut om sändare på 63 orter, varav 47 hade startat våren 1984. Kommittén har
vid sina beslut om nya sändare prioriterat orter där elt samlat önskemål om
närradio kommit till uttryck. Under ulbyggnadsperioden har informationen från
kommittén varit omfattande. Bl. a. har en omfattande produktion och
distribution av egna trycksaker skett. Den fortsaita ulbyggnaden föreslås ske successivi
pä varje orl där minst Ire olikartade sammanslutningar begär en sändare. Om
sammanslutningarna på en sändare varaktigt sjunker lill färre än tre föreslås
alt sändaren skall kunna slängas av.

Referensbandningsplikl

Tiden för skyldighelen alt förvara referensband föreslås
minskad från sex månader tiU tre månader. Även programslingor och andra slingor
skall bevaras i etl referensexemplar denna lid.

Avtal med upphovsrättsorganisationerna

Under den fortsatta verksamhelen har STIM lämnat
ytterligare rabatter på musikavgifterna i närradion. Avtalsåret 1982/83 uppgick
dessa rabatter till 22% av bmttoersättningen, I 127000 kr., till
upphovsrättsorganisationerna. Från den 1 juli 1984 har Sveriges Närradioförbund
förhandlat fram nytt avtal med STIM efter nya principer.

Arkiveiför ljud och bild

Arkivet för ljud och bild föreslås få laglig rän, rekvisitionsräti,
atl kräva in vissa närradioprogram.

Utbildning

Ett samarbete med samtliga studieförbund i
utbildningsfrågor gällande närradioverksamheten har inletts.

Avgifter

Tillståndsavgifterna som infördes den 1 juli 1982 gjordes
om efter elt år, så atl avgifterna sjönk för sammanslutningar med kort
sändningstid och sleg för sammanslulningar med lång sändningstid. Den tredelade
avgiften — för tillstånd för den månatliga registerhållningen och
sändningstiden — ersattes den I juli 1984 (1984:463) med en enda avgift, nämUgen
för

Prop. 1984/85:145 47

sändningsiiden.
Denna avgift skall vara fasl och utgå med 12 kr. för varje sändningstimme.
Budgetåret 1982/83 finansierades 24% av närradiomyndighetens koslnader med avgifier.
Budgetåret 1983/84 beräknas avgiftstäckningen till 35% eller ca 430000 kr.

Administration

Närradion
föreslås administrerad av en slallig myndighet, närradionämnden. Den skall ha parlamenlarisk
representaiion och kunna adjungera represenlanter för de sändande
sammanslutningarna. Nämnden skall ha lill uppgifl atl beslula om sändningstiUstånd.
Den ska besluta om sändare och lillse atl reglerna för programinnehållet
efterlevs. Den ska debilera sändningsavgifter och svara för information.
Årskostnaden beräknas till 2,1 milj.kr., vilket vid full avgiftsfinansiering i
enlighet med tidigare riksdagsbeslut från och med budgetårel 1986/87 fordrar
all sändn-ingsavgiftema till dess i del närmaste fördubblas.

Sveriges
Närradioförbund som fullgör en samhällsnytlig funktion på närradioområdet
föreslås kunna få statsbidrag.

Prop.
1984/85:145 48

Bilaga 2

Närradiokommitténs lagförslag i betänkandet (SOU 1984:53)
Föreningarnas radio

Förslag till

Lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

Härigenom föreskrivs i fråga om närradiolagen (1982:459)
dels atl 4, 7, 8, 10, 11, 13 och 15 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels atl
i lagen skall införas tre nya paragrafer, 9 a, 11 a och 13 a §§, av nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§ Tillstånd alt sända närradio kan ges till
sammanslutningar som är juridiska personer, dock inte till andra än:

1. Lokala ideella föreningar som 1. Lokala ideella föreningar eUer,

bedriver verksamhel inom sänd- om det finns särskilda skäl, andra

ningsomrädel. Om särskilda skäl lokala organisalioner som bedriver

inle föranleder lill annat, får till- verksamhet inom sändningsområ-

ståndet ges endasl under fömtsatt- del. Om särskilda skäl inle föranle-

ning att verksamheten har bedrivits der till annat, får tillståndet ges en-

i minst elt år före ansökningsdagen. dast under fömtsättning atl verk

samheten har bedrivits i minst etl år

före ansökningsdagen.

2. Lokala ideella föreningar som har bildats för atl i
närradio sända

program som etl led i den verksamhet som en riksorganisation bedriver

inom sändningsområdel. Tillståndet får ges under fömtsättning atl riksor

ganisationen har bedrivii verksamhet inom sändningsområdel i minsl ett år

före ansökningsdagen. Om särskilda skäl föreligger får tillståndet ges även

om verksamheten inte har bedrivits i minst ett år.

3. Församlingar inom svenska 3. Församlingar och lokala kyrk-

kyrkan. Uga samfälligheter
inom svenska

kyrkan.

4. Obligaloriska sammanslutningar av sluderande vid
universitet och

högskolor.

5. Sammanslutningar av flera till- 5. Sammanslutningar av flera lill

ståndshavare för gemensamma när- ståndshavare för gemensamma när

radioändamål. radioändamål (närradioförening

ar).

7§ För varje sändare bestämmer närradiomyndigheten vilka sammanslulningar
som skall få sända och under vilken lid sändningarna får ske. Beslutet om
sändningstid gäller för högst ett år.

Närradiomyndigheten får uppdra åt närradioförening atl beslula
om sändningslid. En sammanslut-

Prop.
1984/85:145

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

49

ning
som har tilldelats sändningstid genom ell sådani beslut skall tillse atl närradiomyndigheten
underrättas därom.

Om
flera sammanslutningar vill sända under samma lid, skall förtur ges åt den
sammanslutning vars medverkan skulle öka antalet olikartade sändande sammanslulningar
eller åt den sammanslutning som har ett särskUt intresse av alt få sända vid en
viss tidpunkl.

I annat fall skall turordningen fastställas genom lottning.

Fördelningen
av sändningstid skall så långt det är möjligl ske i enlighet med
sammanslutningarnas önskemål. Om önskemålen ej kan förenas, skall tillses all
en sammanslutning inle tilldelas en tid som framstår som uppenbarl oförmånlig
och all var och en erhåller en tid om minsl femton minuter i veckan.

Tiden mellan klockan 00.00 och 06.00 får förbehållas lillfällig
programverksamhet.

9a§

En sammanslutning får inte sända ell program eller
programinslag som kränker principen om alla människors lika värde och den enskilda
människans frihet och värdighet.

10
§ Kommersiell reklam får inle sändas i närradio.

Ett
program eller programinslag i närradion får inte bekoslas med pengar eller
annan egendom som har ställts lill sammanslutningens förfogande under
förutsättning att programmet eller inslaget sänds.

Etl
program eller programinslag i närradion får inte bekostas med pengar eller
annan egendom som har ställts till sammanslutningens förfogande under
förutsättning att programmet eller inslaget sänds. Delta gäller ej program som
enligt Il a % slällls IiU förfogande av kommun.

Sammanslutningens
programutbud får inte, annat än i begränsad omfattning, innehålla malerial som
inle har framställts enbart för den egna verksamnheten.

En sammanslutnings programutbud får inte, annal än i
begränsad omfattning, innehålla malerial som inte har framslällls enbart för
den egna verksamheten.

/ övrigl
får en närradioförenings programutbud, ulöver sändningar som avses i 11 a §,
innehålla endasl

1. uppgifter om program och programtider saml andra
upplysningar

4 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 145

Prop.
1984/85:145 50

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

om närradioverksamheten på orten.

2. enstaka program av gemensaml intresse för tillståndshavarna
på orlen.

II a §

En sammanslutning får inle, annat än i undantagsfall,
upplåta programtid för sändningar av utomstående sammanslutning. Dock får en närradioförening
upplåta lid för

1. provsändningar av en sam

manslutning under högsl en må

nad,

2. sändningar av program som

ställts tiU förfogande av kommun.

13 § Tillstånd atl sända närradio får återkallas, om
sammanslutningen

1.
inte längre
uppfyller kraven enligt 4 §,

2.
bryter mot
beslut om sändningstid,

3.
sänder program
trots atl varken behörig programutgivare eller ersättare för programutgivaren
enligt lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio finns eller trots att
anmälan om vem som är utsedd till programutgivare inte har gjorts,

4.
har sänt ett
program som i en lagakraftägande dom har befunnits innefatta ett yttrandefrihetsbrott
och som innebär elt allvarligt missbmk av yttrandefriheten i närradio,

5.
bryter mol
föreskrifterna i 10 5. bryter mot föreskrifterna i 7 § eller 11 § eller andra stycket andra meningen, 9 a,

10,11 eller II a
§,

6. inte utnyttjar rätten att sända 6. inte utnyttjar rätlen alt sända

under sex på varandra följande må- under tre på varandra följande må

nader, nåder, eller

7. inte erlägger avgifier i ärenden om närradio inom
föreskriven lid, om sammanslutningen förelagts att erlägga dem vid påföljd att lillständet
eljest återkallas.

När ett tillstånd återkallas får närradiomyndighelen
bestämma en tid om högsl etl år inom vilken sammanslutningen inte får söka nytt
tillstånd.

13 a §

Om antalet sammanslulningar som sänder över en viss
sändare varaktigt understiger tre, får närradiomyndigheten beslämma alt
sändningarna över den sändaren skall upphöra.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Närradiomyndighetens
beslut i frågor om tillstånd enligt 4 och

13 M, fördelning av sändningstid
enligt 7 och 8 §§ eller vite enligt

14 får överklagas hos kammarrällen
genom besvär. Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas.

Närradioförenings beslut i frågor om fördelning av
sändningstid enUgt 7 och 8 §J får överklagas hos närradiomyndigheten genom besvär.
Närradiomyndighetens beslut I sådana frågor och i frågor om tillstånd enligt 4
och 13 M får överklagas hos kammarrätten genom besvär. Andra beslut enligt
denna lag får inte överklagas.

Beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat
förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

Prop. 1984/85:145 52

Bilaga
3

Sammanställning av remissyttranden över närradiokommitténs
betänkande (SOU 1984:53) Föreningarnas radio

Efter
remiss av betänkandet har yttranden avgivits av Svea hovrätt, kammarrällen i Slockholm,
justitiekanslern (JK), televerket, arkivet för ljud och bild (ALB),
radionämnden, statens invandrarverk (SIV), statskontoret, riksrevisionsverkel
(RRV), upphovsrältsutredningen (Ju 1976:02), massmediekommitlén (U 1982:07),
diskrimineringsutredningen (A 1978:06), informalionsdelegalionen (C 1982:01),
Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Stockholms kommun, Norrtälje
kommun, Linköpings kommun, Nybro kommun. Lunds kommun, Sveriges Radio AB (SR),
Sveriges närradioförbund. Hyresgästernas riksförbund (HSB), Folkels
Husföreningarnas riksorganisation (FHR), Kooperativa förbundet (KF), Svenska
kyrkans centralråd för Evangelisation och Församlingsarbete (SKC), Frikyrkliga
Studieförbundet, Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfundens råd, Sveriges
Nykterhetssällskaps representantförsamling (SNR), Sveriges Riksidroltsförbund
(RF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Centralorganisationen SACO/SR,
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska Arbetsgivareföreningen
(SAF), Företagare-förbundet, Lantbmkarnas Riksförbund (LRF), Sveriges Förenade
Studentkårer (SFS), Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO), Folkbildningsförbundel,
Arbetarnas Bildningsförbund (ABF), Tjänstemännens bildningsverksamhet (TBV),
Studieförbundet Vuxenskolan, Medborgarskolan, lOGT-NTO, Riksförbundel Hem och
Skola, Pensionärernas Riksorganisation (PRO), Sveriges Folkpensionärers
Riksförbund, Svenska Samemas Riksförbund (SSR), Riksförbundet Finska Föreningar
i Sverige, Riksförbundet för Sexuellt Likaberättigande (RFSL), Handikappförbundens
Centralkommitté (HCK), Konsinäriiga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd
(KLYS), Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation (SAMI), Svenska
Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM).

Hämiöver
har skrivelser kommil in från Hudiksvalls kommun, Svenska Tidningsutgivareföreningen
(TU), Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund (SSU), Stockholms
Universitets Studentkår, Svenska Journalistförbundet, Danderyd-Täby Närradio,
Järva närradioförening. Radio Klara, Svalans dx-club.

Prop.
1984/85:145 53

1 Närradions framtida organisation

Kommitténs förslag

Den femåriga försöksverksamheten med närradio föreslås
övergå till permanent verksamhet från den 1 juli 1985.

Med sill förslag vill kommiuén tillförsäkra medborgarna
att genom sina folkrörelser och föreningar utnyttja radiomediet för
information, utbildning och agitation. Förslaget kan ses som etl led i arbetet
på att öka medborgarnas möjligheter alt utnyttja yttrandefriheten.

Närradion ger föreningar och folkrörelser en ny kanal som
kan innebära ell starkare folkligt inflytande över medierna.

Remissinsiansernas inställning

62 myndigheter och organisationer har kommit in med
yttranden och skrivelser. Av dessa tar drygt hälften ställning lill förslaget
om närradions permanentning.

Förslaget tillstyrks av flertalet av dessa remissinstanser
nämligen slalskonioret, kammarrätten i Stockholm, Landstingsförbundet, SR, FHR,
KF, Folkbildningsförbundel, RIO, SKC, SNR, RF, LO, SAF, Företagar-förbundel,
ABF, TBV, Frikyrkliga Studieförbundet, Sveriges Frikyrkoråd, lOGT-NTO, Riksförbundel
Hem och Skola, PRO, Riksförbundel Finska Föreningar i Sverige, RFSL, KLYS,
Stockholms kommun, Nybro kommun, Sveriges närradioförbund, TU, Sveriges socialdemokraliska
ungdomsförbund, Järva närradioförening och Danderyd-Täby närradio.

Flera remissinstanser ansluter sig till synsättet att närradioverksamheten
är ett sätl atl främja yttrandefriheten och atl närradion stärker det folkliga
inflytandet över medierna. Andra framhåller särskilt närradions betydelse för
folkbildningen. Närradions betydelse när det gäller ulbildning och information
betonas av flera organisationer.

Frikyrkliga Studieförbundet framhåller atl närradion
bidragit till kontakter med nya gmpper. Samtidigt understryks att närradions
livskraft är hell beroende av dess förmåga att bli något mer än en intern
föreningsradio. 1 regel har föreningarna i stället ett gemensamt inlresse av
att göra närradion lill elt "brett fungerande lokalt massmedium".

Några remissinstanser som slöder tanken på en permanentning
gör det med vissa förbehåll eller kriliska synpunkler. Statskontoret uttrycker
nu liksom tidigare vissa betänkligheter inför förslaget om att inrätta en särskild
myndighel. Statskontoret anser att beslulsunderiaget borde kompletteras med etl
utredningsmaterial som belyser förutsättningar och möjligheter atl
administrera tillståndsprövning för närradiosändning genom länsstyrelserna.

PRO framhåller att närradion kan bidra till att sprida
information om den egna organisationen och dess aktiviteter lokalt och även
samhällsinformation till många äldre som av olika skäl ofrivilligt isolerats.
Närradion bör

Prop. 1984/85:145 54

även
kunna bidra till att förmedla information mellan olika generationer och på så säu
medverka till att minska generationsklyftorna. Närradion får dock aldrig
ersätta föreningsaktiviteter. KLYS godtar förslaget men anser att närradioproblematiken
är en del av hela etermediapolitiken. "Ett slutligt ställningstagande
till om och i vilken utsträckning vi skall ha en närradio kan tas endast i
samband med att beslut fattas om den svenska etermediapolitiken i slort."

SNR,
lOGT-NTO och Riksförbundel Hem- och Skola framför alt de i dagsläget inte i
någon slörre utsträckning utnyttjar närradion men vill ändå uttrycka sin
tillfredsställelse över förslaget om permanentning.

SFS
framhåller att närradion betytt myckel för studentkårerna i deras arbete med
att nå ul med information till medlemmarna. SSR framhåller att närradion inte
praktiskt och tekniskt motsvarar samernas behov av radioverksamhel. Detta
innebär i sig inle en negativ inställning till närradioverksamheten.

För
LRF har deltagande i närradioförsöken inte varit meningsfullt. LRF finner dock
ingen anledning atl motsätta sig permanentning.

RRV
motsätter sig inte förslaget om permanentning men framhåller att frågan om
inrättande av en särskild närradiomyndighet samt avgiftemas konstmktion måste
omprövas.

Hyresgästernas
Riksförbund framhåller atl erfarenheterna i de hyresgästföreningar som
deltagit eller som nu deltar i närradioverksamheten är övervägande negaliva. De
anser dels all närradion är etl kostsamt och resursslukande medium - om
sändningarna skall ha någon kvalitet -, dels att lyssnandet är mycket begränsat.
Förbundel anser sig dock inte ha någon anledning atl hindra de organisationer
som så önskar alt få sända närradio men framhåller samtidigt att dessa själva
måste bekosta verksamheten.

KF
protesterar skarpt mot alt kooperaliva föreningar inle ges möjlighel alt söka
sändningstillstånd. KF ser detta som en diskriminering av denna gren av
folkrörelserna och menar att det utan närmare analys är orimligt att utestänga
kooperativa föreningar från närradion.

HSB
framhåller all de aldrig kan tillstyrka etl förslag till permanentning av
närradion som innebär att de kooperativa folkrörelserna utestängs.

2
Förutsättningar för att få inrätta sändare på en ort

Komminéns
förslag

Som
villkor för tillstånd för närradiosändare krävs aU minst tre olikar-lade
sammanslutningar inom sändningsområdel har beslutat om medverkan med egen sändningsrält.
Sammanslutningarna skall samverka i en närradioförening. Medlemskap i närradioförening
skall även i fortsättningen vara frivilligt. Ledamoten Knutson har reserverat
sig mot del förstnämnda kravet.

Prop.
1984/85:145 55

Remissinstansernas inställning

ABF slöder förslaget och sätter stort värde på kravel att
tre föreningar skall samverka i närradioföreningen.

Fler remissinstanser är kritiska mot förslaget Företagarförbundel
ocb TU anser all det bör räcka med en förening för atl sändningstillstånd skall
kunna ges på en ort. Vuxenskolan anser att kraven missgynnar många
organisationer och orter, inte minst mindre orter och glesbygd. Förbundet
framhåller att det på sju orter förekommit alt mindre än tre organisationer
bedriver närradioverksamhet och atl de inte heller är "olikartade".
Vuxenskolan, anser atl kravet skall utgå ur lagförslaget. Sveriges närradioförbund
anser att det på orter där förutsättningar saknas alt samla minst tre
föreningar ändå bör finnas möjlighel att ge sändningstillstånd. Detta under fömtsättning
atl dokumenterade försök gjorts att engagera andra föreningar.

Några remissinstanser har yttrat sig om förslaget angående
frivilligt medlemskap i närradioförening. RF, SNR och lOGT-NTO tillstyrker förslaget,
medan SKC och Danderyd-Täby närradio anser att — eftersom samverkan i närradioförening
är ett krav för att få sändare - bör även medlemskap i denna förening vara ett
krav. SKC menar atl ett obligatoriskt medlemskap gör kontrollen fastare när
det gäller tillståndsgivning och efterlevnad av de etiska reglerna. Det skulle
också underlätta för den lokala närradioföreningen och närradioförbundet atl
överta uppgifter som nu ligger på närradiokommittén.

3 Kretsen av tillståndsberättigade

3.1 Kretsen av sammanslutningar som kan få
sändningstillstånd föreslås utökad

Kommitténs förslag

Fömtom lokala ideella föreningar som bedriver verksamhet
inom sändningsområdet föreslås alt också andra organisationer, nämligen folkparks-och
folketshus- och bygdegårdsföreningar samt kyrkliga samfälligheter skall kunna
få sändningstillstånd. Även bostadsrättsföreningar och stiftelser som bedriver
verksamhet av ideellt slag skall kunna få sändningstillstånd efter prövning i
varje särskilt fall.

Remissinstansernas inslällning

Ett tiotal remissinstanser har yttrat sig om förslaget att
även andra lokala organisalioner än ideella föreningar skall få tillstånd att
sända närradio.

JK anser inte att uttrycket "andra lokala
organisationer" i lagtexten har tillräcklig precision. JK föreslår att
uttrycket ersätts med de av kommittén angivna slagen av juridiska personer
nämligen "andra lokala föreningar eller stiftelser".

Prop. 1984/85:145 56

Kammarrätten
i Stockholm anser att de föreslagna reglerna om fömtsättningar för att få
sändningstillstånd är otillfredsställande och avstyrker förslaget.
Rättssäkerheten kräver att del framgår direkt av lagen vilka sammanslulningar
som skall kunna få sändningstillstånd och under vilka fömtsättningar tillstånd
skall beviljas. Kammarrätten motsäller sig därför utvidgningen till
bostadsrättsföreningar och stiftelser.

TU
anser del svårt att bedöma räckvidden av förslaget. I klarhetens intresse kan
det finnas anledning att före ett lagfästande precisera vilka typer av
ekonomiska föreningar som åsyftas ulöver bostadsrätts-, bygdegårds-,
folkparks- och folketshusföreningar.

KF
och HSB anser det utgöra en klar diskriminering att utestänga kooperaliva
föreningar från möjlighelen att använda närradion som medium för informalion, ulbildning
och agitation. KF motsätter sig med skärpa förslaget och anser atl kooperativa
föreningar inklusive bostadsrättsföreningar skall kunna få sändningstillstånd
utan särskild tillståndsprövning. KF framhåller det som anmärkningsvärt att kommillén
inte analyserar och argumenterar för sin gränsdragning och menar att detla
beror på bristande insikt om den konsumentkooperativa rörelsens mål och
grundsatser. KF pekar också på utvecklingen mot det ökade inslaget av olika
former av kooperativ i samhällel och del ofta uttalade samhällsintresset bakom
en sådan utveckling.

Enligt
HSB bör samlliga kooperaliva folkrörelseorganisationer som är anslulna lill
Internationella Kooperativa Alliansen kunna erhålla sändningsrält eflersom en
av de kooperativa grundsatserna för alliansens medlemsorganisationer är upplysningsverksamhet.
HSB pekar på gränsdragningsproblemen när del gäller information och reklam men
anser att dessa kan lösas genom reglerna om reklamförbud och närradions etiska
regler. HSB framhåller slutligen all om inle de kooperativa organisationerna
ges ett generelh lillslånd att få sända så förutsätter HSB att lagen utformas
på ett sådant sätt atl HSB-förening och bostadsrättsförening ansluten lill HSB-förening
skall erhålla sändningstillstånd utan särskild prövning.

FHR,
LO, SAF, Frikyrkliga Studieförbundet, SAMI och SSU tillstyrker förslaget.

FHR
kommenterar reservantens argumentation och framhåller atl de namngivna
organisationerna (Folkparkerna, folketshus- och HSB-för-eningarna) inte är
kommersiella i den bemärkelsen att de som mål för sin verksamhel har atl arbeta
för så stort enskilt vinstintresse som möjligt. Samlliga lokalorganisationer är
föreningar av ideell och kulturell karaktär till skydd för yttrandefrihet och
demokrati.

LO
är positiv till atl kretsen av sammanslutningar utökas atl även omfatta
bostadsrättsföreningar och menar att den lokala kontaktverksamheten i
bostadsområdena har stor social betydelse. Man bör således visa hänsyn till verksamhelens
ideella karaktär vid behandlingen av ansökningar om sändningstillstånd.

Prop. 1984/85:145 57

SAF
tycker inte att det finns skäl för de begränsningar kommittén gör. Det borde
inte vara uteslutet atl finna former för att också rörelsedrivande företag
skulle kunna få komma till tals i närradio. Därmed skulle det enligt SAF också
finnas anledning atl ompröva inställningen lill reklamfinansiering.

Kammarrällen
i Slockholm delar kommitténs mening atl del inle skall krävas att den verksamhel
som en sammanslutning bedriver fömtom närradiosändningar skall kunna visas
vara dess huvudsakliga uppgift.

Folkbildningsförbundel
och TBV anser alt kravet alt en förening för atl vara sändningsberätligad skall
bedriva "annan huvudsaklig verksamhet" bör behållas. Det för atl behålla
närradioverksamhetens folkrörelsekarak-lär.

SKC
understryker kravet på att en sammanslutning för att vara sändningsberätligad
skall bedriva annan verksamhel än närradiosändningar och atl denna verksamhet
skall kunna dokumenteras.

SNR
och lOGT-NTO anser det vara viktigt atl en förening tillåts sända närradio endasl
om den bedriver annan verksamhet som sin huvudsakliga uppgift. Närradioverksamheten
måsle vara en integrerad del av förenings verksamhet för atl den skall molsvara
gmndtanken med närradion.

Vuxenskolan
anser att det uttryck skall väljas som säkrast garanterar att organisationer
inte bildas med det huvudsakliga syftet alt bedriva närradioverksamhet. En
sådan utveckling skulle strida mot målsätiningen att närradion skall vara en
"föreningarnas radio". Vuxenskolan förordar all den hittillsvarande
formuleringen "annan huvudsaklig verksamhet" bibehålls.

Kammarrätten
i Slockholm och SKC delar kommitténs förslag all förutom församlingar även
lokala kyrkliga samfälligheter inom svenska kyrkan skall kunna få lillstånd
att sända närradio. SKC framhåller att ordet "lokal" bör utgå ur lagförslagel
eflersom det ligger i samfälligheters väsen att de är lokala.

SSU
anser inte alt kyrkliga samfälligheter skall kunna erhålla sändningsrätt.

SFS
anser atl inte bara obligatoriska sammanslutningar av studerande vid
universitet och högskolor utan även frivilliga sådana skall ha möjlighet alt
delta i närradiosändningarna.

Beträffande
närradioföreningarnas sändningsrätt anser kammarrätten i Stockholm att
tillägget (närradioföreningar) i 4 § 5 "sammanslutningar av flera lillståndshavare
för gemensamma närradioändamål" är en förbättring. Kammarrätten påpekar
dock alt denna tillskapade definition på en närradioförening inte helt stämmer
överens med verkligheten. Åtskilhga närradioföreningar har åtminstone delvis en
annan sammansättning än lagmmmet anger.

Prop.
1984/85:145 58

3.2 Ettårsregeln

Kommitténs förslag

Kommittén föreslår atl regeln om alt en ideell förening
skall ha bedrivit verksamhet i minst etl år före ansökningsdagen skall
behållas.

Remissinstansernas inställning

Kammarrätten i Stockholm delar kommitténs uppfattning.

Frikyrkliga Studieförbundet och Sveriges frikyrkoråd är
tveksamt till den begränsning som ligger i kravet att en sammanslutning skall
ha bedrivit verksamhel i minst etl år för att kunna få sändningstillstånd.
Detta innebär elt hinder för föreningar som uppstår i anslutning till speciella
behov och opinioner på orten. Atl sådana föreningsbildningar inte kan komma
till tals i närradion är en onödig begränsning av möjlighelerna att använda
närradio för lokal kommunikation och lokala opinionsyttringar och elt omotiveral
stöd till del etablerade föreningslivet.

RFSL är tveksamt till den föreslagna ettårsregeln.
Rörligheten får inte i sig bli ett självändamål. Med hänsyn till del omfattande
merarbete ettårsregeln medför (omprövning av beslut, administrativ
handläggning av besluten, utskrifter etc.) kan det ifrågasättas om denna är
nödvändig. Särskilt mot bakgrund av att föreningarna skall bära alla
administrativa kostnader för närradion måste dessa inskränkas i så stor
utsträckning som möjligt.

3.3 Kommunernas medverkan

Kommitténs förslag

Endast närradioföreningarna skall ha rätt att upplåta
sändningstid till kommunala program (11 §). Kommunal sändningsrätt avvisas.

Remissinsiansernas inslällning

Följande remissinstanser tillstyrker - i vissa fall med
förbehåll eller kommentarer — förslaget: SIV, informationsdelegationen. Svenska
kommunförbundel. Landstingsförbundet, Studieförbundet Vuxenskolan, TU,
Sveriges närradioförbund, Järva närradioförening och Danderyd-Täby närradio.

SIV framhåller att kommunal information på minoritetsspråk
är angelägen, särskilt till i kommunen nyinflyttade flyktingar.

Informalionsdelegalionen framhåller att det redan nu
förekommer ell inofficiellt samarbete mellan kommuner och närradioföreningar.
På flera orter sänds kommunal information — konsument- och invandrarinforma-tion
samt allmän serviceinformation - inom ramen för föreningamas sändningstillstånd.

Kommunförbundet framhåller att kommunema under
försöksverksamheten inte har medgetts egen sändningsrätt för kommunal
information med

Prop. 1984/85:145 59

motiveringen
att närradion skall vara förbehållen frivilliga sammanslulningar av ideell karakiär.
Många sammanslutningar har dock visal stort intresse för alt sända kommunal informalion
och även referat av kommunfullmäktiges sammanträden. Dessa program har rönt
relativt stort lyssnar-intresse. Förbundel menar dock alt det kan te sig
förvirrande för lyssnarna att kommunal information förmedlas i den ena
sammanslutningens program men inte i den andra. F. n. finns dock inget skäl atl
hävda någon kommunal sändningsrätt utan förbundet ansluter sig till kommitléns
förslag lill kommunal sändningsmöjlighet via närradioföreningama. En fömtsättning
är dock att närradioföreningarna disponerar sådana sändningstider som gör ett
kommunall engagemang meningsfullt.

Landstingsförbundet
framhåller att den landstingskommunala informationen är en viktig angelägenhet
för en orts samtliga invånare. Förbundet fömtsätter därför att sådan information
i fortsättningen skall kunna sändas genom samarbete med den lokala närradioföreningen
och dess medlemmar. En fömtsättning är att föreningar med sändningstillstånd
samarbetar via den lokala närradioföreningen och att denna disponerar sådan
sändningstid att landstingskommunalt engagemang blir meningsfullt.

Sveriges
närradioförbund är positivt till att kommunerna får sändningsmöjlighet och ser
det som naturligt att den finns via närradioföreningama. Förbundet fömtsätter
dock att en enskild förening inle hindras från att sända från
kommunfullmäktigesammanträden.

Vuxenskolan
understryker att det är viktigt att kommunemas medverkan sker med urskiljning
och måtta så att inte närradions karaktär av lokal föreningsradio går förlorad.

TU
delar kommitténs uppfattning att kommunal sändningsrätt bör avvisas men har
ingen erinran mot att en närradioförening ges möjlighet att upplåta lid för
sändningar av program som ställts till förfogande av en kommun. TU fömtsätter
att den kommunala informationen skall vara faktabaserad, neutral i politiska
frågor och - i de flesta fall - icke pläderande. Det måste vidare i sådana
fall klart framgå att del är kommunen som står för informationen. TU vill
starkt understryka vikten av att kommunala programinslag inte får bli av sådan
omfattning att närradions karaktär av föreningsradio ändras.

SNR
och lOGT-NTO anser att varje sändande förening själv skall ha rätt att avgöra
om kommunen ska erbjudas programmedverkan eller ej. En organisation som är
verksam på kulturområdet har rätt att i sina program upplåta tid åt t.ex.
kulturnämnden eller kommunens bibliotekarie eller annan representant från
kommunen som genom sin medverkan kan ge ytterligare belysning av det
ämnesområde som avhandlas. SNR framhåller att direktsändning från
kommunfullmäktiges sammanträden på olika närra-dioorter klart har visat att de
finns ett mycket stort intresse för kommunala frågor. För närradion är det
också mycket angelägel alt kunna erbjuda lyssnama/kommunmedborgama denna service
i framtiden. SNR ser inget

Prop. 1984/85:145 60

hinder
för atl sändningsrält kan beviljas också kommuner. Om så sker är det dock
angeläget atl denna sändningsrält begränsas i lid och ges klara regler. En
kommunal anslagstavla med information till kommuninnevånarna borde rymmas inom
närradioverksamhetens ram. "I likhel med vad som sker i många kommunala
lidsskrifter fömtsätter vi att kommunema i sådana sändningar lar ansvar för att
sådana närradiosändningar överensstämmer med de riktlinjer för kommunal informalion
som normalt gäller". SNR anser att det för lyssnarna kan vara mera
förvillande om kommunal informalion ges på en särskild organisations
programlid. För lyssnarna måste det vara betydligt klarare om man också i
programtablån ser att programmet heler t. ex. "Kommunal
anslagstavla". I de fall då kommunal information sänds av en förening
anser SNR, liksom närradiokommittén, atl ekonomisk ersällning för den
tillhandahållna programtiden inte får belraktas som reklam eller sponsring.

De
fyra kommuner som beretts tiUfalle att yttra sig är kritiska till förslaget.

Slockholms
kommun framhåller att decentraliseringen av den kommunala verksamheten också
påverkar den kommunala informationen. Den måste få en mer lokal inriktning. De
lokala organen kommer atl behöva nya informationskanaler för atl nå
medborgarna. Här har närradion betydelse. Det är värdefulll alt kommunen får della
i närradioverksamheten på samma villkor som de lokala föreningarna. Den för de
sändande organisationerna gemensamma närradioföreningen bör få ansvaret att
fördela sändningstiden så alt en kommun som önskar delta i närradioverksamheten
kan göra del utan atl föreningslivet för den skull missgynnas. I Slockholms
kommun fmns flera närradiosändare. I de fall där informationen rör alla kommuninvånare,
är det viktigt att kunna sända samma program över flera sändare. Kommunal
medverkan i närradion för Stockholms del är först och främst en uppgift för de
nya distriktsnämndema och för kommundels-råden. De senare har som direktiv för
den fortsatta försöksperioden att de skall syssla med lokal information i
samarbete med distriktsnämndema.

Norrtälje
kommun anser att risken för att kommunens medverkan i närradion uppfattas som
partisk är mindre om den sker på närradioföreningens sändningstid än på en
enskild förenings. Det vore emellertid bältre om kommunen medgavs egen
sändningsrätt. Kommunens oberoende ställning kan då icke ifrågasättas. Genom atl
maximera kommunens rätt till sändningstid kan man undvika att kommunens inslag
i närradioprogrammen dominerar. Det är viktigt att kommunen kan disponera en
sådan sändningstid att tillräckligt många lyssnare kan nås för att det ska vara
någon mening med sändningen. Om kommunen får egen sändningsrätt, dvs. blir
jämställd med föreningarna, får den också enligt utredningens förslag garantier
för att den - i likhet med föreningarna - får viss programtid som inte är
uppenbart oförmånlig.

Prop. 1984/85:145 61

Linköpings
kommun anser atl del system som föreslås är krångligt. Man framhåller vidare atl
utvärderingen visar på elt överlag mycket kraftigt intresse från kommunernas
sida. Kommunerna har på olika sätl stött närradioverksamheten, antingen genom
egna sändningar eller också med hjälp för atl sändningsverksamheten skulle
kunna komma till slånd. Kommunemas programinslag med samhällsinformation och
konsumentvägledning har varit uppskattade. Även om del primära syftet med
närradio är att ge föreningar ökade möjligheter att nå ut med information, bör
detta inle hindra alt en kommun likaledes äger rätt atl förmedla information av
allmänt intresse för kommuninvånarna. Så länge uppenbar strid inte råder om
sändningstiderna, bör kommunema därför äga samma rätt till sändningstillstånd.

Nybro
kommun framhåller att det hade varit värdefullt om kommittén belyst ytterligare
aspekler på kommunal medverkan i närradion som t. ex. skolans möjligheter atl
använda radio som elt led i svenskundervisningen.

Förslaget
avstyrks av kammarrätten i Stockholm, SR, SSU och Radio Klara.

Kammarrätten
hyser betänkligheter mol förslaget av principiella skäl och avstyrker det.
Kommunal medverkan skulle strida mol gmndtanken att närradion skall vara ett
fritt språkrör för föreningslivet och ingenling annal. De krav på opartiskhet
och saklighet som gäller för riksradion gäller inte för närradion. Lyssnarna
vet att för de åsikter som framförs i närradion ansvarar endast den
sammanslutning som sänder programmet. För det juridiska ansvaret finns en
särskild programulgivare. En kommun är däremot enligt 1 kap. 9 §
regeringsformen skyldig atl i sin verksamhel iaktta saklighet och opartiskhet,
och allmänheten har rätt att vänta sig att en kommuns informalion sker sakligt
och opartiskt. Även om del i allmänhet inte finns någon anledning atl tro atl
dessa principer skulle frångås är detta dock ej uteslutet. Någon möjlighet till
effektiv konlroll av att ett sådant informationsprogram blir sakligt och
opartiskt torde inte finnas. Närradioföreningens programutgivare är endast
ansvarig för alt yttrandefrihetsbrott inte begås.

SR
anser att kommunernas medverkan föreslås ske i former som avviker från den idé
och del syfte som hittills gällt för närradioverksamheten. Därför är det
angelägel atl kommunala sändningar inom närradioföreningarnas ansvar genomförs
på sådant sätt att de av publiken lätt kan identifieras som
myndighetsinformation.

551/
framhåller att det är viktigt och bra att våra kommuner på olika sätl anstränger
sig för att öka och vidga sitt informationsutbud till kommuninvånarna. SSU ser
det också som angeläget att kommunerna intresserar sig för folkrörelsemas roll
i samhällsbyggandet. SSU avvisar dock kommunernas medverkan i närradion och
menar att närradion måste ses som ett uttrycksmedel för del lokala
föreningslivet, och därmed fylla en funktion

Prop. 1984/85:145 62

som
folkrörelsemas och föreningarnas angelägenhet. Detta syfte får inte förfuskas
genom närradiokommitténs förslag, som också håller dörren öppen för såväl
statlig som landstingskommunal medverkan. SSU vill därmed inte avvisa tanken om
myndigheters möjligheter atl använda etermediet.Det finns inga skäl som talar
mot atl nya, speciella frekvenser för sändare med lokal räckvidd skulle kunna
tas i anspråk för myndighetemas informationsbehov.

Radio
Klara uttrycker sin skepsis mot atl släppa in kommunema i närradion. Av
principiella skäl är det olyckligt om närradion kan komma att betraktas som en myndighetsmegafon
och få sin identitet som del fria föreningslivets röst utsuddad. Radio Klara
anser att lagförslaget i denna fråga är olyckligt genom att kommunemas
ekonomiska bidrag till närradioföreningama kan komma att betraktas som en form
av betald reklam, som underminerar motståndet mol reklam i närradion. Man kan
heller inte bortse från risken att etl samarbete mellan närradion och kommunen
kan leda till att sändande organisationer medvetet eller omedvetet uttrycker
sig mindre kritiskt om kommunens göranden och låtanden. Den kommunala
information som närradions sändande föreningar bedömer som viktig kan dessa
själva svara för under egen sändningstid. Det gäller inle minst de partier som
sitter i kommunfullmäktige. Radio Klara framhåller all man ofta informerar om
kommunens kulturevenemang, konsumentvägledning, stadsplaneutställningar m. m.

4
Frågor om tidsfördelning 4.1 Beslutanderätt

Kommitténs
förslag

Kommittén
föreslår att närradiomyndigheten får uppdra åt närradioförening atl besluta om
sändningstid. Närradioföreningama har under försökstidens senare del ofta
berett förslagen till tidsfördelning inför kommitténs beslut. Erfarenheten av
denna decentralisering har mestadels varit god. Om det visar sig att närradioföreningens
handläggning är otillfredsställande skall myndigheten kunna återta uppdraget.

Remissinstansernas
inställning

FHR,
SKC, Vuxenskolan, RFSL, SAMI, Sveriges närradioförbund, Järva Närradioförening
och Danderyd-Täby närradio tillstyrker förslaget.

Kammarrätten
i Stockholm avslyrker förslagel av principiella och praktiska skäl. Det är
visserligen möjligt att med stöd av lag anförtro uppgifter som innebär
myndighetsutövning åt en förening men kammarrätten anser att denna möjlighet
bör utnyttjas endast om synnerligen starka skäl föreligger och det är inte
fallet här. Dessutom kan praktiska problem uppstå eftersom varken
förvaltningslagen, tryckfrihetsförordningen eller sekre-

Prop,
1984/85:145 63

tesslagen
skulle bli tillämplig på närradioföreningens handläggning. För att avhjälpa
dessa brister krävs särskilda lagregler. Kammarrätten föreslår i stället atl 7
§ formuleras så all närradiomyndigheten beslutar om tillstånd och under vilken
tid sändningarna får ske.

4.2
Regler för tidsfördeining

Kommitténs
förslag

Kommittén
föreslår att nuvarande regler ersätts med en ny bestämmelse som anger att
sändningstidens omfattning eller placering på schemat inte far vara uppenbart
oförmånlig. Vidare skall varje lillståndshavare garanteras en minimisändningstid
om 15 min/vecka och sändningstid på nätter får upplåtas endasl för tillfälliga
sändningar. Nuvarande regler om förtur för olikartade sammanslutningar eller
sammanslutningar med särskilt intresse av att sända vid en viss tidpunkt samt
om turordning genom lottning föreslås utgå. 1 stället skall närradiomyndigheten
kunna utfärda allmänna råd, vars efterföljd skall vara frivillig.

Remissinstansernas
inställning

Kammarrätten
i Stockholm, SNR, lOGT-NTO, SAMI och SSU tillstyrker förslaget eller har ingen
erinran.

RFSL
kan inte godta kommitténs förslag om fördelning av sändningstid i de fall flera
sammanslutningar konkurrerar om samma tid. Svea hovrätt framhåller att den
föreslagna lagtexten tar sikle på hur fördelningen inte får ske och ger därför
ingen vägledning för tillämpningen. Hovrätten ifrågasätter om gmndema för
fördelning av sändningstid alls bör anges i lagtexten. De kan i stället komma lill
uttryck i närradiomyndighetens praxis. Om gmndema skall anges i lagtexten bör
den ges en positiv utformning. Det anser även RFSL som anser att huvudregeln
skall vara atl förtur skall ges till den sammanslutning som bedöms ha störsl intresse
av all sända vid en viss tidpunkt.

Några
remissinstanser har invändningar mot förslaget all programlid på natten bara
skall upplåtas för tillfälliga sändningar.

Svea
hovrätt anser inte att lagtexten har fått en riktig ulformning utan fömtsätter
endast fakultativ användning av tillfällig programverksamhet under angiven lid.

Sveriges
närradioförbund anser att programtid mellan kl. 00.00-06.00 natt mot vardag
skall behandlas som annan programtid. Förbundet framhåller alt nattsändningar
på de flesla orter sällan förekommer. På slörre orter är del dock vanligl. Det
finns därför inte något skäl för en generell regel. Det skapar bara onödig
administration.

Radio
Klara anser att förtur till attraktiv sändningstid skall ges till
sammanslutningar vars medverkan ökar antalet olikartade sammanslutningar.

Prop. 1984/85:145 64

RIO
vänder sig mot förslaget och anser all förslaget begränsar nuvarande frihei. Centralstyming
och godkännande av sändningstid är inte önskvärd. Föreningamas fria val att
sända på för dem passande tid är en av hömpelama i närradioverksamheten. RIO
vänder sig också mol förslagel beträffande natlsändningar. De sändande
organisationerna skall själva bedöma behovet av natlsändningar för att nå
deras särskilda målgmpper.

4.3
Rapporteringsskyldighet

Kommitténs
förslag

Rättssäkerheten
kräver att närradiomyndighelen konlinueriigt får tillgång till alla beslut om
sändningstider. Kommittén föreslår därför en skyldighet för tillslåndshavaraa
att rapportera tidsbesluten till myndigheten. Inrapportering skall ske
omedelbart efter beslutet i närradioföreningen. Vid bristande rapportering
skall myndigheten kunna återta uppdraget att fördela sändningstid och återta
sammanslutnings sändningstillstånd.

Remissinstansernas
inslällning

Samtliga
remissinstanser som yttrat sig i denna fråga anser det_vara naturligare och mer
rationellt att närradioförening som beslutar om sändningstid också fullgör
rapporteringen till närradiomyndigheten.

Sålunda
avstyrks förslaget av JK, Svea hovrätt, kammarrätten i Stockholm, RFSL,
Sveriges närradioförbund, SSU, Järva närradioförening och Danderyd-Täby
närradio.

5
Programregler

Innehållet
i närradioprogrammen regleras genom

-
lagen om ansvarighet för
närradio

-
närradiolagen

-
etiska regler som de närradiosändande
föreningarna inom Sveriges Närradioförbund kommit överens om.

Regelverket
påminner både om det som gäller för tryckta skrifter och del som gäller för SR-koncemens
företag. För SR: s programförelag gäller och fömlom radiolagen, särskilda avtal
mellan staten och företagen. Specialreglerna för programföretagen är dessulom
många fler än de som gäller för närradion. För närradion gäller f. n. endast
reklamförbud och det s. k. riksförbudet, dvs. förbud att sända program som
inte producerats enbart för den egna verksamhelen. Kommittén föreslår att dessa
skall bestå och kompletteras med en bestämmelse mot diskriminering samt förbud
att upplåta programtid åt en annan sammanslutning.

Prop. 1984/85:145 65

5.1 Yttrandefrihetsbrott

Kommitténs förslag

För att motverka programinslag som är uttryck för
rasdiskriminering föreslår kommittén att en ny bestämmelse (9 a §) förs in i närradiolagen.
Bestämmelsen innebär all ell program inte får kränka principen om alla
människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.
Överträdelse av denna bestämmelse innebär alt närradiomyndigheten omedelbart
kan återkalla sändningstillståndet på samma sätt som när reklam- och
riksförbuden överträds.

År 1982 infördes i närradiolagen en bestämmelse (13 §) atl
sändningstillstånd fick ålerkallas av närradiomyndighelen om en
sammanslutnings programutgivare i en lagakraflvunnen dom dömts för
yttrandefrihetsbrott. Avsikten var bl. a. att kunna påtala uttryck för
rasdiskriminering eller hels mol folkgmpp. Bestämmelsen har inle fåll avsedd
verkan. Yttrandefrihetsbrott har förekommit. Tre programutgivare för en
förening har dömts för hets mol folkgmpp men sändningar med likartat innehåll
har kunnat fortsätta eftersom domarna överklagats. Mål av della slag dras ofta
genom alla instanser och normalt dröjer det minst elt år innan det kan bli
aktuellt atl tillämpa bestämmelsen i 13 §. Kommillén finner del stötande atl en
sammanslutning i väntan på en lagakraflvunnen dom i mål om yttrandefrihetsbrott
skall kunna fortsätta att sända inslag som slrider mot de gmndläggande
värderingarna i vårt samhälle.

Det är mot denna bakgmnd kommittén föreslår en ny
bestämmelse om programinnehållet. Kommittén framhåller att förslaget ligger i
linje med FN: s konvenlion om avskaffande av alla former av rasdiskriminering,
som Sverige tillträtt. Enligt artikel 4 i denna konvenlion åtar sig
konventions-staterna att förbjuda bl.a. "allt spridande av på
rasöverlägsenhet eller rashat gmndade idéer" och "uppmaning till
rasdiskriminering".

Kommittén anser atl den beslämmelse som nu gäller för yttrandefrihetsbrott
bör kvarstå trots den nya regeln. Detta för alt den är tillämplig vid andra
yttrandefrihetsbrott än diskriminering exempelvis ärekränkning eller
uppvigling.

Remissinstansernas inställning

Etl tjugotal remissinstanser har yttrat sig om förslagel
och flertalet tillstyrker del, dvs. radionämnden, diskrimineringsutredningen, FHR,
RIO, Frikyrkliga studieförbundet, Sveriges frikyrkoråd, SNR, LO, TCO, ABF,
Vuxenskolan, lOGT-NTO, PRO, RFSL, KLYS, Sveriges närradioförbund, SSU, Svenska
journalistförbundet och Danderyd Täby närradio.

Radionämnden anser kommitténs förslag till en ny 9 a § i närradiolagen
som bl. a. riktar sig mot rasistiska inslag i hög grad motiverat. Nämnden
föreslog en sådan bestämmelse i sitt remissyttrande över kommitténs tidigare
betänkande (SOU 1981:13). Den nu föreslagna paragrafen har 5 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr
145

Prop. 1984/85:145 66

enligt
nämndens mening fått en tillfredsställande ulformning och nämnden har ingen
erinran mot kommitténs överväganden i denna del.

Diskrimineringsulredningen
refererar lill Förenta Nationernas konvention, ratificerad av Sverige år 1971,
om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. Utredningen anser alt den närradioverksamhet
som Öppet Fomm bedrivii under de senaste åren innehållit flagranta brolt mot såväl
konventionens anda och bokstav som mol svensk lag, ulan att föreningens
sändningstillstånd kunnat dras in. Diskrimineringsulredningen anser detta djupt
otillfredsställande och välkomnar därför förslagel. Ulredningen framhåller alt
det visserligen från en principiell yttrandefrihetssynpunkt kan hävdas att
beslut om indragen sändningsrätt endast bör få fattas efler lagakraftvunnet
domstolsbeslut. Eftersom det finns möjlighet atl överklaga närradiomyndighetens
beslut hos kammarrätten och beslutet bara gäller för högst ett år och eftersom
beslut om äterkallelse inte skall grundas på annat än ett ensidigt
diskriminerande utbud "av närmast propagandistisk karaktär", behöver
man inte ha några farhågor för otillbörliga ingrepp i yttrandefriheten.

FHR
hälsar förslagel med tillfredsställelse och framhåller att samhället måste
finna effektiva regler för att snabbi kunna dra in sändningstillståndet för föreningar
vars målsättning är att i program ge uttryck för rasdiskriminering och hets mol
folkgmpp.

LO
framhåller att etl högt deltagande av ideella föreningar i närradioverksamheten
stärker demokratin. Flera gmpper och vanliga människor får bättre möjligheter
att utnyttja yttrandefriheten. Mot den bakgmnden anser LO det ytterst
beklagligt atl renl rasistiska program har kunnal sändas. Avsaknaden av lagliga
möjligheter att omedelbart, inom överskådlig tid eller ens över huvud taget
stoppa sådan sändning står i strid med del allmänna rättsmedvetandet.

Vuxenskolan
önskar att kommittén hade föreslagit klarare, mer entydiga och snabbare
verkande sanktioner mot diskriminerings- och yttrandefrihetsbrott än de nu
föreslagna. Ett upprepande av rättsliga procedurer av det slag som följde kring
etl antal av Öppet Fomms program måste förhindras.

KL
YS framhåller atl regeln strider mot grundläggande villkor för yttrandefriheten
och att det ligger nära till hands att vägra ge myndighetema ett instmment för
reglering på det sätt som nu föreslagils. Erfarenhetema har dock varit sådana
all man inte fullt ut kan betro närradiosändama med samma frihet under ansvar
som mndradion. Eftersom närradioverksamheten under alla förhållanden är
beroende av sändningstillstånd anser KLYS del acceptabelt att bland villkoren
för tillstånd ställa kravet att sändningarna hålls fria från rasism och annan
diskriminering av enskilda människor och befolkningsgmpper.

Sveriges
närradioförbund ger förslaget sitt fulla slöd och refererar till Malmö närradioföreningens
remissvar "Vi konstaterar alt inträffade - och

Prop.
1984/85:145 67

påtalade
- händelser visserligen är få, men alt dessa i gengäld måsle uppfattas som högst
stötande. Att införa nämnda nya bestämmelse i närradiolagen uppfattar vi som
ett bestämt uttryck för närradions avsikt att förhålla sig 'ren' i berörda
avseenden."

SSU
konstaterar med stor tillfredsställelse alt närradiokommittén gjort allvarligt
menade ansträngningar alt komma till rätta med de missförhållanden som
förekommit på yttrandefrihetens område inom närradion. Generellt sett kan man
inte göra gällande att yttrandefrihetsbrott eller överträdelse av
programregler förekommit i nämnvärd utsträckning. Inte desto mindre är de
övertramp som gjorts illa nog, och har enligt SSU: s uppfatlning inte alltid
nog beivrats. En orsak till detla har hell enkelt varit att lagmm saknats. Visserhgen
har flera skärpningar av tillämpliga lagmm gjorts, men ytterligare regleringar
är tyvärr av nöden. Della gäller i synnerhet i strävan att slävja brott som
hets mol folkgmpp, som del finns flera flagranta exempel på. Förslaget måste
dock förtydligas eller förses med motiveringar.

Flera
remissinstanser anser det inte vara en godtagbar lösning att i lagen införa ett
diskrimineringsförbud som skall tillämpas av en myndighet. Prövning av brott
mot yttrandefrihet skall göras av domstol. JK, SIV, Svea hovrätt, kammarrätten
i Stockholm och TU avstyrker därför förslaget. Enligt JK, SIV och Svea hovrätt
skulle elt altemativ vara att införa en möjlighet att interimistiskt dra in
sändningstillståndet när fällande dom föreligger i första instans och i
avvaktan på atl domen vinner laga kraft.

JK
framhåller följande: Förslaget innebär i själva verket en gränsdragning kring
yttrandefriheten utöver den som följer av broltskalalogen i 7 kap. 4 §
tryckfrihetsförordningen. Med den av kommillén föreslagna ordningen ligger det
nära tiU hands att frågan om ålerkallelse av sändningstillstånd och därmed ocksä
frågan om vad som får yttras eller ej blir en fråga om smakbedömning som lätt
kan påverkas av olika tillfälliga opinionsströmningar. För att få en fasthet i
bedömningen av denna viktiga fråga, som ytterst rör den gmndlagsfästa
yttrandefriheten, är del nödvändigt att upprätthålla principerna om att
yttrandefrihetsbrott skall utgöra gmnden för ålerkallelse av sändningsrält och
att prövningen skall göras av domstol. Enligt JK bör således något sådant
diskrimineringsförbud som föreslagits inte komma i fråga. Det huvudsakliga
motivet för förslaget i denna del är atl den nu gällande bestämmelsen i 13 §
första stycket 4 närradiolagen ansetts vara otillräcklig. Till slöd härför har
åberopats vissa åtal och fallande domar mot närradioföreningen Öppet Fomm. JK: s
erfarenhet är att denna förening hillills är ensam i att framhärda i brottslig
verksamhet och atl i övrigt något behov av en förstärkning av den föreslagna
bestämmelsen inte kan anses ha framkommit. Beträffande nämnda förening kan en lagakraflvunnen
dom väntas föreligga inom en snar framtid varefter möjligheten atl dra in
tillståndet att sända närradio föreligger. JK utesluter inte att nya
förhållanden kan göra del av behovel påkallat att förstärka

Prop. 1984/85:145 68

bestämmelsen
i 13 § första stycket 4 närradiolagen men menar atl en annan och mera generell
lösning än den av kommittén föreslagna bör väljas. Elt intermistiskl
återkallande av sändningstillståndet skulle innebära alt en domstolsprövning
med jury ligger tiU gmnd för återkallelsen. Med etl sådant förfarande skulle tidsutdräkten
kunna minskas väsentligt. Den föreslagna lösningen knyter även an till
yttrandefrihetsprocessen i övrigt.

5/V
delar kommitténs bedömning att det är viktigt att med kraft ingripa mol
föreningar som i närradion bedriver hels mot folkgmpp och anser det otillfredsställande
att en sammanslutning som Öppet Fomm under lång tid kunnat fortsätta sina sändningar.
Frågan om yttrandefrihetens gränser är emellertid en svår avvägning i ett öppel
och demokratiskt samhälle och av en helt annan principiell innebörd än att
bedöma om brott mol reklamförbud föreligger. Enligt SIV: s mening bör all
nödvändig inskränkning i yttrandefriheten beslutas av domstol. För att
förhindra att missbmk pågår lång tid under den rättsliga prövningen bör närradiomyndigheten
få möjlighet all tillfälligt dra in sändningstillståndet i avvaktan på lagakraflvunnen
dom. För atl så skall.kunna ske bör krävas alt åklagare beslutat att väcka
talan i ärendel. Diskrimineringsutredningen har i betänkandet (SOU 1984:55) I
rätt riktning föreslagit atl förbud införs mot organisationer vars verksamhet
främjar eller uppmanar till förföljelse på etnisk gmnd. SIV förespråkar inte
ett sådant förbud men om det införs skulle det sannolikl kunna tillämpas på en
sammanslutning som Öppet Fomm. Därmed skulle också fömtsättningar för
sammanslutningens sändningstillstånd bortfalla.

Svea
hovrätt framhåller följande: Den svenska lagstiftningen om yttrandefrihet i
massmedier bygger på principerna att yttrandefrihetsbrott föreligger endast om
brottet särskilt upptagits i yttrandefrihetslagstiftningen samt att det påtalas
och bestraffas endast i den ordning nyssnämnda lagstiftning föreskriver. När
det gäUer närradion är detta angivet i lagen om ansvarighet för närradio. Lagen
hänvisar tUl radioansvarighetslagen 2 § enligt vilken missbmk av
yttrandefriheten i radioprogram medför ansvar och skadeståndsskyldighet endast
när gärningen innefattar yttrandefrihetsbrott. Detsamma gäller även i fråga om
förverkande av egendom och annan särskild rättsverkan av brotl. Kommitténs
förslag till en särskild lagregel (9 a §) för att motverka framför allt rasdiskriminerande
programinslag i närradion bör ses mot denna bakgmnd. Både regelns formulering
och uttalandena i motiven ger vid handen att man avser alt införa en bestämmelse,
som begränsar yttrandefriheten och som skall kunna medföra påföljd i form av ålerkallelse
av sändningstillstånd ifall den överträds. En sådan bestämmelse torde strida
mot nyssnämnda föreskrifter i lagen om ansvarighet för närradio liksom mot
principerna för lagregleringen av yttrandefriheten över huvud taget. Hovrätten
finner därför att förslaget i denna del inte kan godtas. Anledningen till
kommitténs förslag är de olägenheter som uppkommer genom den långa tid som
förflyter innan en lagakraftägande dom i mål om ansvarighet för
yttrandefrihetsbrott kan

Prop. 1984/85:145 69

komma
till slånd. Kommiltén har på gmnd härav varit oförmögen att ingripa mot
sammanslutning som sänder program med inslag av rasdiskriminerande natur.
Hovrätten har förståelse för de olägenheter som orsakas av de långa handläggningstidema
i domstolarna. För all möjliggöra etl snabbare ingripande i sådana fall kan man
enligt hovrättens mening diskulera att införa en möjlighet för närradiomyndigheten
att temporärt dra in sändningstillstånd när en icke lagakraftägande dom
angående yttrandefrihetsbrott från tingsrätt föreligger. Sändningstillstånd
skulle då kunna dras in snabbare ulan att man därmed frångår principen att missbmk
av yttrandefriheten skall prövas endast av vederbörlig domstol.

Kammarrätten
i Stockholm anför följande. Den i förslaget till 9 a § angivna principen
återfinns i 1 kap. 2 § första stycket regeringsformen och i 6 § andra stycket
radiolagen. Även om denna princip kan anses vara av betydelse som allmänt
rättesnöre för offentlig maktutövning liksom för ett monopolföretags
radiosändningar, måste den anses otjänlig som regel för att dra upp gränserna
för den yttrandefrihet som är tillåten för en förening för atl denna skall fä
behålla sin rätl att sända närradio. Den föreslagna bestämmelsen är alltför vag
och svår att lillämpa. (Jfr. t. ex. stadgandet i 16 kap. 8 § brottsbalken om
hets mot folkgmpp.) Om nu ifrågavarande förslag genomfördes, skulle det bli
möjligt att tillämpa bestämmelserna godtyckligt. Det kan inte accepteras från rättssäkerhetssynpunkt.
Kammarrätten avstyrker redan på denna grund vad kommittén föreslagit. Vad
beträffar behovet av särskilda bestämmelser för att kunna effektivt motverka
rasdiskriminerande program i närradio vill kammarrätten anföra följande synpunkter.
Kommiltén synes alltför ensidigl ha blivit fixerad vid de problem som uppkommil
genom att en enstaka förening har sänt rasistiska programinslag. Enligt
kammarrättens mening bör detta inte leda till att i lagen förs in speciakegler
för just ell sådant fall. Andra slags missbmk av yttrandefriheten i närradio
kan länkas i framtiden, t. ex. upprepat grovt förtal eller uppvigling. Dessa
brott kan visa sig vålla lika stor eller större skada än de nu aktuella rasistiska
programmen. Man får enligt kammarrättens mening försöka komma till rätta med
alla slags yttrandefrihetsbrott genom ålal och straff enligt brottsbalken. Det
finns anledning atl tro alt denna sanktionsform skall ha avsedd verkan
åtminstone på sikl.

5.2
Reklamförbud

Kommitténs
förslag

Kommillén
anser att det reklamförbud som gällt för närtadion sedan dess start skall
bestå. Förbudet innebär att kommersiell reklam inte får sändas i närradio.
Vidare får ett program eller programinslag inle bekostas med pengar eller annan
egendom som har ställts till sammanslutningens förfogande under fömtsättning
all programmet sänds. Kommittén framhåller att närradioverksamheten fungerat
väl utan reklamfinansiering och 6 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 145

Prop. 1984/85:145 70

att
det inte varit svårt för föreningarna att efterleva bestämmelsen mot sponsring.
Viss oklarhet har emellertid rått bland de sändande om olika kommunala bidrag
som avsett sändning av särskilda program skulle falla under
sponsringsbestämmelsen. Dessa har dock vanligen helt andra syften än
kommersiella och faller därför inte under bestämmelsen.

Remissinsiansernas
inslällning

Frågan
om förbud mot reklam och sponsring behandlas av ett femtontal remissinstanser.
De flesta ansluter sig till ett fortsatt reklamförbud nämligen FHR,
Hyresgästernas riksförbund. KF, LO, TCO, SAF, ABF. Vuxenskolan, lOGT-NTO, PRO,
KLYS och Slockholms kommun.

RIO
anser att förslaget om reklam i närradion måste nyanseras. Det är en förenkling
alt förbjuda närradion att sända kommersiell reklam eftersom böcker, skivor,
kassetter m. m. som produceras och saluförs av sändande organisationer ofta är
något helt annat än kommersiella produkter. Föreningarna bör ha rätt att
"göra reklam" för sådana produkter. Det kan vara elt sätl att föra ut
ett ideellt budskap.

Företagareförbundet
anser att om folkparker, HSB-föreningar och folkets husföreningar som också
bedriver kommersiell verksamhet får sändningstillstånd så kan reklamförbudet
lätt komma att överskridas. I så faU bör hela reklamförbudet i närradion
omprövas. Förbundet skulle positivt notera att reklam i närradion blev tillåtet
men det måste då gälla alla.

5f5
är negativ till reklamförbudet. Reklam skulle vara ett bra sätt för ekonomiskt
svaga föreningar att förstärka sin ekonomi. SFS finner det märkligt att
reklamförbudet inte gäller kommunema.

Järva
närradioförening anser atl motiven för reklamförbud är svaga. Föreningen
framhåller också atl föreningarna nu till stor del finansierar tryckning av
olika föreningsblad med annonsintäkter. I rättvisans namn bör därför denna
möjlighet till finansiering också gälla för de föreningar som sänder i
närradio.

5.3
Riks- och upplåtelseförbud

Kommitténs
förslag

Riksförbudet
bör bestå, dvs. del skall fortfarande vara förbjudet all använda centralproducerade
program om de är avsedda för flera sammanslutningar och att sända samma
program över flera sändare om dessa finns i olika kommuner. För att hindra "bulvansändningar"
föreslår kommittén en bestämmelse (11 §) som innebär att en sammanslutning inte
får upplåta sin programtid ål någon annan sammanslutning.

Ett
undanlag från riksförbudet har gällt för invandrarorganisationer. Kommittén
anser att det fortfarande skaU gälla. Undantaget moliveras av invandramas
utspridda bosättning och särskilda behov att hålla kontakt med den egna
gruppens språk och kultur.

Prop. 1984/85:145 71

Kommittén
föreslår vidare atl närradioföreningarnas sändningsrält begränsas till program
som innehåller uppgifter om program och programtider, provsändningar om högsl
en månad, enstaka program av gemensamt intresse för tillståndshavarna på orten
och program som ställs lill förfogande av kommun.

Remissinstansernas
inställning

Förslaget
om förbud mot rikssändningar tillstyrks av JK, kammarrätten i Stockholm,
radionämnden, SNR. TCO, Vuxenskolan, lOGT-NTO, RFSL, TU och Sveriges
Journalistförbund.

SIV
och radionämnden tillstyrker förslaget att invandrarorganisationer-na även i
fortsättningen skall undanlas från riksförbundel. Radionämnden ifrågasätter om
inte delta också bör skrivas in i 11 §.

SNR
framhåller att de ansluter sig till syftet med riksförbudet, nämligen att
förebygga och förhindra systematiskt missbmk av närradiosändama. Detta får dock
inte hindra tillståndshavarna atl, vid samma tidpunkt över flera sändare, sända
för medlemmarna attraktiva program.

LO
anser att avsteg från riksförbudet bör kunna medges om medlems-stmkturen
motiverar detta.

Hudiksvalls
kommun uppfattar förslaget om närradioföreningarnas sändningsrält så att de små
föreningarna ulesluls från närradion. Man framhåller att det bland mindre
kulturföreningar i kommunen finns ett stort intresse att sända närradio men att
det för dessa inte är möjligt att ansvara för eget sändningstillstånd och
regelbundna sändningar. I och med alt närradioföreningarnas "öppna
tid" försvinner begränsas också de små föreningamas möjligheter alt ulnyttja
närradion, vilkel kommunen anser ytterst beklagligt.

RFSL
och Radio Klara anser att förslaget om att paraplyorganisationerna inte längre
skall få tillstånd att sända närradio är olyckligt och avstyrker därför den
föreslagna lydelsen i 11 a §. Paraplyorganisationerna har stor betydelse för
små organisationers möjlighet att delta i närradioverksamheten. Det är en
smidig och obyråkratisk organisation som underlättar ett differentierat
radioutbud. Svalans dx-club anser all lagförslaget om upplåtelseförbud är synnerligen
olyckligt. Det hindrar samverkan och kommer att utestänga många föreningar
särskilt de små från närradion.

Några
remissinstanser framhåller all begränsningen av prov sändningar till högsl en
månad är för kort tid. RIO, Frikyrkliga studieförbundet och Danderyd-Täby
närradio anser att skälen för begränsning till endasl en månads prövotid är få
och svaga. Sveriges närradioförbund menar att en ny sändande förening inte på
så kort tid kan bilda sig en uppfattning om hur närradioarbetet bedrivs. Än
mindre hinner föreningen under samma tid fatta beslut om sändning, söka
tillstånd hos myndigheten och få det bekräftat. Förbundet föreslår en
tidsgräns på sex månader.

Prop. 1984/85:145 72

Vuxenskolan
anser att vissa skäl talar för att tiden för provsändningar skulle vara längre.
Man anser dock att problemen med upphovsersättningar skulle bli svåra med
längre provperioder.

5.4 Etiska
regier

TCO
och Svenska Journalistförbundet anser att närradions etiska regler har en svag
ställning jämfört med de i övrigt i branschen vedertagna spelreglerna för
press, radio och TV. I stort sett saknas sanktionsmöjligheter. Tillståndshavaren
är i många fall inte ens medlem i närradioföreningen. TCO menar att samma
spelregler bör gälla för närradion som för branschen i övrigt. I
programreglerna bör slås fast att den sändande föreningen skall tala om vad
som sänds och vad föreningen står för såväl före som efter programmet.
Lyssnaren måste ha rätt att veta vems budskap som förs ut och vart man kan
vända sig med anmärkningar mot programinnehållet.

SKC
anser att de etiska reglema är viktiga. Kontrollen av efterlevnaden är dock vag
och ett fastare grepp skulle behövas över det etiska fältet. Eflersom medlemskap
i närradioförening är frivilligt kan inte ens något avtal om referensband till
Etiska nämnden tecknas. Från Etiska nämndens synpunkt bör medlemskap i lokal närradioförening
vara obligatoriskt.

5.5 Varning
och erinran

Närradiokommittén
diskuterar men avvisar en komplettering av nä-radiolagens sanktionssystem med
föreskrifter om varning och erinran. Endast en remissinstans kammarrätten i Slockholm
behandlar denna fråga och förordar en uttrycklig regel om varning. Kammarrätten
anser att påföljdssystemet inte skall vara informellt reglerat av inlem praxis
hos närradiomyndigheten. Med hänsyn till rättssäkerheten bör det i varje fall framgå
av närradiolagen vilka komponenter sanktionssystemet består av. Kammarrätten
anser att näradiolagens sanktionssystem bör kompletteras med föreskrifter om
varning.

6
Sändarna — utrymme, räckvidd och ägare

6.1
Sändarutrymme

Kommitténs
förslag

Ytterligare
frekvenser för närradio beräknas bli tillgängliga efter internationella beslut
hösten 1984. Det finns etemtrymme för fler närradiosändare än vad som tidigare
angivits. Det är också möjligt att ändra sändarnas styrka, som hittills
generellt varit 10 W, efter föreningslivets önskemål och behov från ort till
ort.

Prop.
1984/85:145 73

Remissinstansernas
inställning

SR
understryker alt etl utbyggt FM-band måsle planeras och användas med
utgångspunkt från public service-radions behov och planer. SR avvisar tanken
på att lokalradion och närradion skall samutnyttja vissa sändare (frekvenser)
därför att del även från leknisk synpunkt är nödvändigt att säkerställa klara
gränser mellan lokal- och närradio. Sambruk av sändare gör det ytterligt svårt
för radiolyssnarna att särskilja sändningarnas urspmng. Detta kan äventyra
allmänhetens tilltro till public service-radions sätt att fullgöra sitt gmndläggande
uppdrag beträffande bl.a.opartiskhet och saklighet. Sambmk av teknisk utmstning,
studior elc. sker bäsl genom överenskommelser på lokal nivå.

Sveriges
närradioförbund anser att televerkets frekvensplanering måste ge utrymme både
för Sveriges Radios och närradions behov. F.n. är sändningarna på några närradioorter
så omfattande att det uppstått brist på ledig sändningstid.

6.2
Räckvidd

Kommitléns
förslag

Kommiltén
föreslår att sändarna anpassas till vaije orts fömtsättningar och
föreningslivets behov så långt det är tekniskt och ekonomiskl möjligt. Generell
kommuntäckning avvisas dock dels för att det är svårt att nå fram till de sämst
belägna hushållen, dels för att närradion skall behålla sin karaktär med
tonvikt på närhet.

Remissinstansernas
inställning

Televerket
meddelar att provverksamhet nyligen påbörjats med närradiosändare med högre
effekt än den hittills generellt tillämpade och därmed större täckning.

Förslagel
angående differentierad räckvidd tillstyrks av Landstingsförbundet, SNR, RF,
LO, SFS, Vuxenskolan och lOGT-NTO.

Flera
remissinstanser är kritiska mot att kommittén avvisar kommuntäckning som norm
för sändarstyrka.

Kommunförbundet
framhåller att det är önskvärt och värdefullt att närradion kan nå alla
kommuninnevånare. Del bör vara ett önskemål som sammanfaller med
föreningslivets ambitioner och intressen.

RIO,
Frikyrkliga studieförbundet, Sveriges frikyrkoråd och Sveriges närradioförbund
anser att glesbygdskommuner med en centralort behöver en närradio som når hela
kommunen. Det gäller även andra kommuner eftersom föreningslivet oftast är
organiserat kommunvis. RIO framhåller också atl många folkhögskolor ligger så
till att de inte kan nås av tätorts-sändare med låg effekt, Närtadioförbundet
anser liksom kommittén att närradion skall behålla sin lokala karaktär men
framhåller atl närradion kommer att bli mindre attraktiv om sändningarna inte
täcker hela kommunen.

Prop, 1984/85:145 74

Några
remissinslanser ifrågasätter förslagel om differentierad sändarstyrka.

TCO
och Svenska journalistförbundet framhåller atl idén med närradio är atl lokala
föreningar ska kunna sända över myckel begränsade geografiska områden till en
begränsad målgmpp av lyssnare. Idén kan ifrågasällas med starkare sändare än
10 W. Remissinstansema framhåller vidare att ökad sändarstyrka och sändarutrymme
på vissa håll kan innebära svårigheter alt ostört ta emot riks- och
lokalradiosändningar. Joumalistförbundel anser därför att gränsen för högsla
tillåtna sändareffekt fortfarande skall vara 10 W. TCO menar all allemansradion
kan vara ett alternativ. Danderyd-Täby närradio anser slutligen att det
primära måste vara fullgod hörbarhet i det tänkta täckningsområdet.

6.3
Televerkets monopol

Kommitténs
förslag

Kommittén
föreslår att televerkets monopol skall bestå. Detta för atl prisnivån skall bli
enhetlig. Televerket skall dock enligt förslaget kunna avtala med tillståndshavarna
om alt de själva svarar för viss service på sändaren.

Remissinstansernas
inställning

Några
remissinstanser tillstyrker förslaget, nämligen leleverkel, Kommunförbundel, SKC
och SNR, lOGT-NTO tillstyrker också men fömtsätter att beslutet om televerkets
monopol kan upphävas. Instanserna befarar att televerket undan för undan höjer
avgifterna så att det blir mycket dyrare än om föreningarna själva fått bygga
och använda av någon myndighet godkända sändare.

RFSL
och 55 L framhåller att televerket måste åta sig att ge service och utföra
reparationer även utanför arbetstid om ett monopol skall vara befogat även i
framtiden.

Enligt
Folkbildningsförbundet och TBV och bör televerket pröva och godkänna men inte
nödvändigtvis ha monopol på de aktuella sändarna.

Flera
remissinstanser är negativa till förslaget om televerkets monopol. JK, SAF,
Företagareförbundet, SFS, Vuxenskolan och Järva närradioförening menar att
skälen inte är tillräckligt starka och anser därför att monopolet bör brytas.
Konkurrens skulle förbättra och förbilliga.

Televerket
meddelar att överläggningarna med Sverigs närradioförbund om en utvidgad
service vid driftavbrott fortsätter under hösten.

6.4
Sändare i krig

Frågan
om närradioverksamheten i krig har inte ingått i kommitténs uppdrag. Televerket
har emellertid i mars 1984 begärt närradiokommitténs

Prop.
1984/85:145 75

yttrande
rörande vissa förslag om användningen av radiosändare under krig m. m. För att
närmare studera frågan föreslås att en särskild arbetsgmpp tillsätts med
representanter för televerkel, SR, Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar,
rikspolisstyrelsens säkerhetskommitlé och närradiokommittén. Närradiokommittén
anser det lämpligl att också en representant för Sveriges närradioförbund
bereds tillfälle att delta i arbetsgmppen.

Remissinstansernas
inställning

Televerkel
understryker vikten av att närmare studera närradions verksamhel i krig och
beredskapstillstånd. Televerkel föreslår att närradiokommittén tar initiativ
till fortsatt behandling av frågan och är beredd medverka.

Sveriges
närradioförbund konstaterar att frågan om närradiosändarnas användning i krig
kommer att behandlas i annat sammanhang och förklarar sig beredda att ingå i
den föreslagna arbetsgmppen.

7
Referensbandning och leveranser till arkivet för ljud och bild

7.1
Referensbandning

Kommitténs
förslag

Närradiokommittén
föreslår att vaije sändande förening skall svara för referensbandning av de
egna sändningarna och att banden skall bevaras under tre månader. Enligt
gällande regler skall banden bevaras i sex månader.

Remissinstansernas
inställning

SNR,
SFS, Vuxenskolan och lOGT-NTO ansluter till förslaget eftersom del minskar
kostnaderna och administrationen.

JK
och radionämnden avstyrker förslaget att referensbanden endast skall bevaras i
tre månader. Även 5veö hovrätt ifrågasätter förslaget. Remissinstansema
framhåller att preskriptionstiden för yttrandefrihetsbrott i radioprogram är
sex månader. Med hänsyn till att referensbanden måsle finnas lillgängliga
intill dess preskription inträtt är det inte möjligt atl begränsa liden på del sätl
som kommiltén föreslagit.

JK
anser vidare att det vore en klar fördel om referensbandning kunde göras cenlrall
genom t. ex. televerkets försorg. I samma riktning uttalar sig ALB.

ALB
har bedöml förslaget med utgångspunkt från att kommittén föreslår rekvisitionsräti
för ALB. Enligt ALB är det inte möjligt atl göra ett meningsfullt urval under
den starka tidspress som den föreslagna tremånaders liggetiden skulle
innebära. ALB anser därför att referensbanden bör ligga i minst sex månader, om
rekvisitionsräti skulle införas.

Prop.
1984/85:145 76

7.2
Leveranser till arkivet för ljud och bild

Kommitténs
förslag

Närradiokommittén
redovisar de negativa erfarenheter som ALB har av att genom frivilliga överenskommelser
få in material från närradioföreningarna. Kommiltén ullalar förståelse för alt
de sändande sammanslutningarna har svårigheter all ta på sig ökade
arbetsuppgifter. Man anser det dock angeläget att forskning kan bedrivas kring närradioverksamheten.
Kommittén föreslår därför all ALB skall ges laglig rätt att kräva in delar av
närradions sändningar, en s. k. rekvisitionsräti. Kommittén utgår från att ALB
inte kommer att utnyttja denna rätt annat än i begränsad omfattning, eftersom närradioulbudet
är så stort.

Remissinstansernas
inställning

Radionämnden,
SNR, lOGT-NTO ansluler sig till förslaget.

Sveriges
närradioförbund anser det viktigt för närradions historieskrivning att ALB ges
laglig rätt atl kräva in delar av närradions sändningar på det sätt som närradiokommittén
föreslår. Förbundet utgår vidare ifrån att del också innebär all närradions
föreningar ges rätt till ersättning för de omkostnader som de åsamkas.

SFS
och Nybro kommun är tveksamma till förslaget eftersom det innebär ökade
arbetsuppgifter vilka kan vara betungande särskilt för små föreningar.

ALB
kritiserar närradiokommittén för atl ha en för snäv uppfattning om ALB: s roll.
ALB: s samlingar måste ses som en källa för forskning inom alla discipliner. ALB
skall garantera ail det nationella kulturarvet bevaras. Eftersom information
som i dag förmedlas via föreningsblad och liknande tryck — och som bevaras i
sju exemplar - i fortsättningen kommer att spridas via närradion är det fullt
motiverat att överväga att inordna närradion i pliktexemplarssystemet.

ALB
vill således inle tillstyrka kommitténs förslag om en rekvisitionsrätt. ALB
framhåller att om en rekvisionsrätt skall bli meningsfull så måste helt andra
krav ställas på dokumentation av programmen. I silt remissvar redovisar ALB
vidare översiktliga kostnadsberäkningar för ett inordnande av närradion i
pliktexemplarsystemet.

8
Upphovsrätt

Ersättningar
till rättighetshavare på musikområdet är reglerat genom ett avtal mellan STIM
och Sveriges Närradioförbund. Avtalet gäller från den 1 juli 1984,

Prop. 1984/85:145 77

Remissinstansernas
inställning

Upphovsrättsutredningen,
SNR, lOGT-NTO och STIM anser att frågan är tillfredsställande löst genom avtalet.

SF5
anser STIM-avgifierna för betungande och att de skall tas bort.

9
Organisation, kostnader och finansiering

Kommitténs
förslag Organisation

Ulredningen
föreslår alt en permanent närradiomyndighet - närradionämnden - inrättas från
den 1 juli 1985 med uppgift alt

-
besluta om sändningstillstånd
och sändare,

-
se lill alt programreglerna
följs,

-
ge information till
allmänheten, lillståndshavare och deras organisationer och myndigheter om närradioverksamheten
saml upprätthålla vissa intemationella kontakter.

Närradionämnden
föreslås få parlamentarisk representation och ett kansli med inledningsvis 7-8
och senare högst 10 tjänster. Kostnadema har beräknals till 2,1 milj. kr.

Kommillén
fömtsätter att elt samarbeie kan komma all behövas mellan den föreslagna närradionämnden
och en eventuellt kommande kabel-TV-administration.

Kostnader
och finansiering

Enligt
kommitténs direktiv bör närradioverksamheten vara lolalfinan-sierad genom
avgifter senasl fr. o. m. budgetåret 1986/87. Programverksamheten inkl.
ersättning till upphovsmän, kostnader för studio, sändare och programledning
samt i princip också närradiomyndigheten skall då bekostas av de sändande
föreningarna.

Etl
nytt avgiftssystem infördes den 1 juli 1984. Delta innebär atl den tredelade
avgiften - engångsavgift för sändningstillstånd, fast månadsavgift och avgift
för sändningstid - ersattes med en enda avgift, nämligen för sändningstiden.
Denna är f.n. 12 kr./sändningstimme och total avgiftsfinansiering kan innebära
en höjning till 21-23 kr./tim. Kommittén hävdar alt de höjda avgifterna kan bli
så betungande för en del lillståndshavare att de tvingas minska sin närradioverksamhet.
Kommiltén menar dock atl delta kan uppvägas av den förkortade plikttiden för
bevarande av referensband. Förslaget om differentierad sändarräckvidd kan
också öka intresset för föreningsmedverkan så att avgiftsunderlaget ökar.

Kommitténs
minoritet framhåller att det råder partipolitisk enighet om att
sändningsverksamheten i sin helhel skall bekostas av sammanslutning- 7 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr
145

Prop.
1984/85:145 78

arna själva. Några statliga medel skall inte tas i anspråk
för produklion eller sändning av program i närradion. Minoriteten delar däremot
inte uppfattningen att de ideella sammanslutningarna också skall svara för
finansieringen av närradiomyndighetens hela verksamhet. Minoriteten hänvisar tUl
atl lidsfördelning i sin helhet uppdragits åt de lokala närradioföreningama
och att dessa utan krav på ersättning åtar sig uppgifter som annars skulle
åligga närradiomyndighelen. Det innebär atl koslnader som bör belasta
statskassan övervältras på de ideella sammanslulningama.

Ledamoten Knutson framhåller hämtöver atl närradiomyndighetens
uppgifter kan anses bestå dels av myndighetsutövning, dels av service. Han
anser det rimligt att en kostnadsuppdelning sker så att de förta bestrids av
statsverket, de senare av föreningarna. Knutson anser förslaget stötande
eftersom föreningarna inte kan styra närradiomyndighetens kostnader.

Remissinstansernas inslällning Organisation

Elt trettiotal remissinstanser har yttrat sig angående förslagel
att inrätta en särskild myndighet. De flesta av dessa tillstyrker detta men
många är kritiska till finansieringsförslaget.

Förslaget att inrätta en permanent närradiomyndighet får
stöd av Svea hovrätt och kammarrätten i Stockholm. Dessa framhåller att
eftersom närradionämnden skall handlägga många juridiskt svåra frågor är det
från rättssäkerhetssynpunkt viktigt att nämnden har tillgång till juridisk
expertis. Enligt dessa remissinstansers mening bör ordförande och vice ordförande
i nämnden båda vara lagfarna och ha domarerfarenhel. Kammarrätten anser detla
vara så vikligt alt det bör skrivas in i närradiolagen. Hovrätten framhåller
att även kansliet bör tillföras juridisk sakkunskap. EventueUt skulle man kunna
kräva att även kanslichefen skall vara lagfaren och ha domarerfarenhet.

Radionämnden, FHR, RIO, SNR, Frikyrkliga Studieförbundet,
Sveriges frikyrkoråd, lOGT-NTO, STIM, Sveriges närradioförbund och Järva närradioförening
lillslyrker förslaget men ifrågasätter dimensioneringen av myndigheten.

FHR framhåller att eftersom mycket av lillståndshandläggning
och -beviljande decentraliserats till närradioföreningama borde det gå att
hålla den centrala administrationen inom nuvarande ram. FHR anser att Sveriges
närradioförbund bör få slalsbidrag och att förbundet i så fall skall arbeta med
service, utbildning m. m.

RIO, Frikyrkliga studieförbundet och Sveriges frikyrkoråd
anser att närradionämnden med hänsyn till kostnadema bör begränsas till all
pröva och besluta om sändningstillstånd och sändare samt se till att
programinnehållet följs. Informationsuppgiflema bör föreningarna, de lokala närradioföreningama
och närradioförbundet sköta själva.

Prop,
1984/85:145 79

SNR
och IQGT-NTO uttalar oro för atl den permanenta närradiomyndigheten kan komma
att driva upp närradiokostnadema om inte restriklivitet iakttas när det gäller
myndighetsstmktur. SNR fömtsätter att regeringen beaktar delta när det gäller
all tillsätta tjänster på närradiomyndigheten.

Sveriges
närradioförbund ser det inte som självklart atl alla de arbetsuppgifter som närradiokommitlén
haft under försöksperiden skall överföras på den nya närradiomyndigheten.
Eftersom det är fria och självständiga föreningars och organisationers närradioverksamhet
det gäller, skall föreningarna själva svara för information likaväl som
utbildning lokalt men även allmän information på regional- och riksplanet. Det
lokala föreningslivet har till största delen anknytning till regionala och
rikstäckande organisationer.

Närradioförbundet
framhåller vidare att man klart skall definiera närradiomyndighetens, närradioförbundets
och närradioföreningarnas arbetsuppgifter. Man ser med oro på kommitténs
bedömning av behovet av kansliresurser och de ökade kostnader detta medför för
föreningarna.

Några
remissinstanser uttrycker tveksamhet inför organisationsförslaget och anser att
kommittén borde prövat andra lösningar.

RRV
föreslår atl man prövar om inte redan nu existerande organ kan fullgöra de
uppgifter som kan komma i fråga. En sådan prövning bör belysa alternativ som
innebär

-
att tillstånd atl sända
närradio ändras lill sändningsbevis för närradioverksamhet och hanleras av
samma myndighet som tillhandahåller utgivningsbevis för periodiska skrifter,
dvs. patent- och registreringsverket,

-
alt närradioföreningama själva
helt får bestämma lidsfördelningen inom sitt eget område och att televerket
bevakar att gällande regler om minimitid iakttas,

-
att radionämnden får
granskningsansvar för närradion liknande det som gäller för mndradiosändningar.

Riksförbundel
för Sexuellt Likaberättigande ifrågasätter starkt dimensioneringen av
kanslifunktionen och anser inte att kommiltén lyckats övertyga om att det
behövs så mycket personal som föreslås. Kommittén har inte heller prövat möjlighetema
av att den föreslagna nämnden organisatoriskt knyts lill en redan existerande myndighel.
Därigenom kan de adminislraliva kostnaderna minskas. Om närradioföreningen får
sköta inrapportering av sändningstider och om den s.k.ettårsregeln för
sändningstillstånd slopas så kommer nämndens arbetsuppgifter att kraftigt
minskas.

Radionämnden,
kommunförbundel och Landstingsförbundet tillstyrker i princip organisationsförslaget
men framhåller behovel av samordning med den framtida kabel-TV-adminislralionen
som föreslås i massmediekommitténs betänkande.

Enligt
radionämnden skulle man vinna både administrativa och kostnadsmässiga fördelar
om radionämnden, en närradionämnd och en kabel-

Prop. 1984/85:145 80

nämnd
samordnades lokalmässigt. Nämndema skulle verka fristående och självständigt
men fömtom lokaler även samulnyttja telefonväxel, vaktmäs-teri och viss
maskinell utmstning. Möjligheter till avancemang och byte av arbetsuppgifter
genom övergång till grannmyndighet skulle också öka bland de anslällda eftersom
de fick närmare kännedom om vad grannmyn-digheten sysslade med.

Kommunförbundet
har betänkligheter mot att inrätta en särskild central myndighel för
handläggning av lokala radiofrågor när man slår inför en utbyggnad av kabel-TV.
Denna kommer all ha problem av likartad karaktär som radiodistribulionen.

Landstingsförbundet
understryker vikten av att närradiokommitténs och massmediekommitténs förslag
samordnas.

SSU
har principiellt tagit slällning för en enhetlig tillsynsmyndighet - en mediamyndighet
- med ansvar för all lokal föreningsanknuten mediaproduktion. SSU delar därför
inte kommitténs förslag utan anser att närradions administration kan samordnas
med den förslagna kabelnämndens. SSU uttrycker också sin förvåning över den
föreslagna utökningen av myndighetens kansli, särskilt som närradioföreningarna
föreslås få etl vidgat ansvar för myndighetsutövningen.

Hyresgäslernas
Riksförbund ifrågasätter storleken på det föreslagna kansliet och konstnaderna
för verksamheten. Förbundet framhåller atl om statsmakterna anser det
erforderligt med en myndighet av det föreslagna slaget så skall denna bekostas
av de sändande föreningama.

Statskontoret
anser nu liksom tidigare att beslutsunderlaget borde kompletteras med ett
utredningsmaterial som belyser fömtsättningar och möjligheter att administrera
prövning av tillstånd för närradiosändning genom länsstyrelserna i varje län.
Statskontoret fömtser också behov av samarbete och informationsutbyte mellan
närradions administration och en eventuell kabel-TV-administralion. Dessa
frågor liksom personalbehovet för en närradionämnd bör bedömas i ett
sammanhang, lämpligen i anslulning till den kommande departementala beredningen
av massmediekommitténs belänkande.

Kostnader
och finansiering

Relativt
många har yttrat sig om förslaget till finansiering och är negativa nämligen
RIO, SKC, RF. SFS, ABF, Studieförbundet Vuxenskolan, Frikyrkliga
Studieförbundet, Sveriges frikyrkoråd, PRO, RFSL, Norrtälje, Linköpings och
Nybro kommuner, SSU, Sveriges närradioförbund. Radio Klara och Danderyd-Täby
närradio. De anser att staten skall svara för kostnadema för den
myndighetsutövande delen av verksamheten och att de sändande sammanslutningarna
skall svara för kostnader för produktion och sändning av program.

Flera
remissinstanser anser att myndighelen är överdimensionerad och att kostnaderna
bör bli mindre i framtiden. Detta därför att vissa utred-

Prop.
1984/85:145 81

ningsuppgifter
som kommittén nu har försvinner och atl de lokala närradioföreningarna enligt
förslaget skall la över vissa myndighetsuppgifter samt att föreningarna
lämpligen bör ta över de informationsuppgifter som kommittén föreslagit all
myndigheten skall ha. Några framhåller också atl slatliga insalser inle får
vara avgörande för närradions vara eller inle vara. Kostnaderna för den
statliga myndigheten kan, om föreningama skall bekosta den, vara avgörande för
om mindre bemedlade föreningar skall kunna sända eller ej.

RIO,
Frikyrkliga Studieförbundet och Sveriges frikyrkoråd framhåller att det finns
en djup oro inom närradioföreningarna för de ökade kostnadema. Man påpekar
också att det ännu är ovisst vad televerkets monopol på sändarna innebär för
sändningskostnaderna. För alt få så bred lokal anslutning som möjligl där även
små och resurssvaga föreningar kan få vara med och ha eget sändningstillstånd
(utan egel tillstånd skall de inte få medverka) anser RIO att närradionämnden hell
skall bekostas med statliga medel. Man anser vidare atl nämndens uppgifter
väsentligt kan begränsas bl.a.genom att informationsuppgiftena och arbetet med
avgiftsärenden försvinner.

SKC
anser del rimligt att ta en avgifl för myndighetens administrativa uppgifter.
Däremot anser SKC det orimligt att myndighetens kontrollfunktioner skall
bekostas av sändande föreningar. SKC menar alt närradion skulle bli del enda
område där så sker. Kommitténs förslag kommer med stor säkerhet att resultera i
att små föreningar med svag ekonomi tvingas sluta med närradiosändningar.

RF
ifrågasätter finansieringsförslaget och undrar om det kan vara logiskt med
hänsyn till strävandena atl stimulera närradioverksamheten. Många föreningar
har startat närradioverksamheten med slor ekonomisk insats uiifrån de
ekonomiska villkor som gällt hittills. För dessa skulle fördubblade avgifter
komma som en obehaglig överraskning. Atl sändande föreningar slår för
kostnader som man själv kan påverka är helt naturligt. Slutligen framhåller
förbundet atl en helt avgiftsfinansierad myndighet medför risker för växande byråkratisering
och föreslår att statens andel av kostnaderna skall utgöra 35% som hittills
eller minst 25%. Kostnadema för föreningama bör sedan inte höjas kraftigare än
i takt med inflationen med avgiften för budgetåret 1984/85 som gmnd.

SFS
anser det märkligt och oskäligt att tillståndsinnehavama skall betala för atl slaten
skall se till atl lagar och regler följs. SFS anser alt delta är en angelägenhet
för samhället i dess helhet och inte de övervakade. SFS framhåller också vikten
av att finansieringsfrågan löses. Många mindre föreningar har ekonomiska
problem och har anfört dessa som skäl lill en positiv hållning till reklam i
närradion.

PRO
anser att finansieringen skall vara statlig för att ett jämlikt ulnyttjande
skall kunna ske utan en alltför stor ekonomisk belastning på föreningarna.

Prop. 1984/85:145 82

RFSL
anser också alt man bör skilja på koslnader för myndighetsfunktionen, vilka
skall stanna på statsverket, och nämndens servicefunktion, som kan bekostas med
avgifier. För att närradion skall spegla en differentierad verksamhel är del
viktigt alt del inte bara är de rika föreningama som har möjlighet atl delta i
närradion. Då kan det finnas risk för alt verksamheten till övervägande del
kommer att beslå endasl av program med religiöst innehåll. En sådan utveckling
till ett ensidigt programinnehåll vore djupt olyckligt för närradion som ett
demokratiskt inslag i det svenska samhället.

Sveriges
närradioförbund framhåller att frågoma om närradiomyndigheten och dess
kostnader engagerat så gott som samtliga närradioföreningar som svarat på
förbundets underremiss. Motståndet mot förslagel är massivt. Förbundet anser
att nämndens uppgifter både av ekonomiska och idémässiga skäl skall begränsas. Kostnadema
för att della i närradioarbetet är ganska slora och i många fall osäkra, l.ex.
beträffande STIM-av-gifter och televerkets anspråk för sändare och ledning.
Genom att begränsa närradiomyndighetens uppgifter begränsades också kostnadema.
Sveriges närradioförbund citerar några närradioföreningars synpunkter:

Karlskrona
närradioförening: "Vi anser det vara mycket förödande för hela närradions
framtid om avgiftema till myndigheten kommer att fördubblas."

Malmö
närradioförening: "Det måste emellertid framstå som självklart att närradioverksamheten
som den part som skall stå för kostnadema också måste ha inflytande över
omfattning m. m. av myndighetens uppgifter."

PUeå
närradioförening: Närradioverksamheten är en ideell verksamhet, vilken är
beroende av ideellt arbetande medlemmar i ekonomiskt pressade folkrörelsers
lokalavdelningar. Förslaget om finansiering är därför synnerligen
illavarslande."

Stockholms
närradioförening: "Om inte staten vill betala myndighelen måsle dess
bemanning hållas nere på ett absolut minimum och absolut inte sju till tio
personer. Varför måste kansliet vara större än under uppbyggnads- och
utredningsskedet?"

Järva
närradioförening: "Kommittén talar med kluven tunga. Å ena sidan vill man
säkerställa möjligheterna för de ekonomiskt svaga föreningarna att sända
närradio. Å andra sidan föreslår kommittén att kostnadema inte får belasta
statsverket och gör det därvid mycket svårt för ekonomiskt svaga föreningar atl
i framtiden delta i närradioverksamheten."

Karlskrona
närradioförening: Det är orimligt att kräva att de sändande föreningarna skall
bära myndighetens kostnader när de inte ens har möjligheter alt styra dem på
något sätt.

SSU
vill rikta allvarliga invändningar mot finansieringsförslaget och anser alt
myndighetsutövningen skall bestridas av statsverket och servicen av de sändande
föreningama. Detta är särskilt viktigt i ett läge då förening-

Prop.
1984/85:145 83

arna
föreslås få myndighetsutövande uppgifter. Annars är riskerna uppenbara alt
ekonomiskt svaga föreningar inte har råd att ulnyttja närradion. Det skulle
leda lill en utarmning av den utökade yttrandefrihet som närradion är ell led
i.

Också
Radio Klara anser att staten skall slå för kostnadema för myndighetsutövande
och föreningama för service. Fem och ett halvt års egna erfarenheter och försök
att engagera fler sammanslutningar i närradion visar att ekonomiska realiteter
avhåller många från att delta.

Danderyd-Täby
närradio framhåller att finansieringsformen väckt anstöt hos de sändande föreningama
på gmnd av att dessa inte kan påverka myndighetens utformning och bemanning.
Det är också märkligt alt man föreslår att anlalel tjänster måste öka samtidigt
som man lägger en slor del av kanshels arbetsuppgifter på den lokala närradioföreningen.
Slulligen finner man det märkligt atl den kontrollerade skall bekosta den som
kontrollerar.

Hyresgästernas
Riksförbund tillstyrker förslaget om finansiering och understryker med krafl att
kostnadema helt och hållet måste bäras av de deltagande organisationerna.
Förbundet motsätter sig också att statsbidrag till Sveriges närradioförbund.

Avgifter

FHR,
SKC, SFS och SSU är positiv till det nya avgiftssystemet.

Nybro
kommun önskar behålla systemet med avgift för den tid sändning har skett och
framhåller atl närradioföreningen bör ha rätt att avgöra vilka avgiftsregler
som skall gälla.

RRV
framhåller att praxis i statsförvaltningen är att det totala avgiftsuttaget i
en viss verkamhet fördelas på aktiviteter och intressenter och att motsvarande
kostnader fördelas på samma sätt. Härigenom får varje aktivitet och intressent
bära de kostnader som förorsakas. Detta synsätt bör så långt möjligt tillämpas
även på en närradionämnds avgiftsuttag. Kommittén har emellertid inte
uppskattat hur arbetstiden vid närradionämnden kommer att fördelas mellan olika
aktiviteter och intressenter. Under fömtsättning av att arbetet med nya
tillstånd kommer att ta i anspråk endast en liten del av nämndens arbete, delar
RRV uppfattningen att avgiften endast bör baseras på sändningstid. Om ellertid
arbetet med tillståndsprövning kommer atl bli inte alltför ringa, bör enligt
RRV: s mening en engångsavgift tas ut för prövningen.

Prop. 1984/85:145 84

10
Allemansradio

Kommitténs
förslag

Närradiokommiilén
har haft i uppgifl att utvärdera erfarenhelerna av föreningssändningar i
lokalradions regi och har i det syftet följt allemansra-dioprojeklen inom lokalradion.
Kommillén har del bestämda intrycket alt allemansradion varit uppskattad och
beklagar därför att den fått så ringa omfattning. Kommittén har förhoppningar
om ett ökat samarbete mellan lokal- och närradion och alt fömtsättningar skapas
för en ökning av före-ningsradioverksamhelen också inom Sveriges Radio.

Remissinstansernas
inslällning

SR
anser att närradiokommittén behandlat allemansradion alltför knapphändigt. SR
hänvisar till Sveriges Lokakadio AB som bl. a. framför följande.

"Allemansradion
skall ses som ett led i strävan atl nå viktiga mål från informations- och
yttrandefrihetssynpunkt. AUemansradioprojekt har utvecklats på många stationer
och olika modeller har prövats under åren utifrån områdenas lokala fömtsättningar.
Alla erfarenheter har visat atl allemansradion svarar mot ett behov hos
organisationer och enskilda medborgare att bmka mediet inte bara som
konsumenter utan också som producenter.

Med
utgångspunkt från dessa erfarenheter utarbetades för några år sedan en särskild
utvecklingsplan för allemansradioverksamhetem i hela landet. Av ekonomiska skäl
har den skrinlagts och efter beslut i lokalradions styrelsen bedrivs allemansproduklionen
inom stationemas ordinarie budgetramar. De senaste åren sker på flera håll i
landet en utveckling mot ett ökat samarbete mellan lokalradiostationer och
organisationer eller insfilutioner för produktion av allemansradioprogram."

Hyresgästernas
Riksförbund beklagar att närradiokommittén inte mera utvecklat idéerna om allemansradion.
Förbundets uppfattning är att försöken med allemansradio har en dimension som
närradioprogrammen vanligen saknar, nämligen tillgång till professionella
medarbetare. Både utländska och svenska erfarenheter visar tämligen entydigt
att program i etermedia fordrar professionell prägel för att bibehålla
publiken.

TCO
och Svenska Journalistförbundet anser att allemansradion är ett bättre
alternativ för den som vill sända program över större områden än att öka närradiosändarnas
räckvidd, bl. a. för atl ökad sändningseffekt gör atl karaktären av närradio
kan sättas i fråga. Ökad sändarstyrka kan också störa riks- och
lokalradiosändningar. Allemansradion innebär att föreningar och enskilda inom
lokalradions ram får elt större möjligheter att göra program med professionell
hjälp. TCO anser också att närradion och allemansradion, där så är möjligt och
lämpligt, skall samarbeta.

Prop.
1984/85:145 85

Studieförbundet
Vuxenskolan hoppas att föreningsradioverksamheten inom Sveriges Radio AB skall
utvecklas och beklagar LRAB:s "ljumma inställning till försöken med allemansradio".

Radionämnden ställer sig
tveksam till kommitléns förhoppning om en "tillväxt av föreningsradioverksamheten
också inom Sveriges Radio". Inte minst i nuvarande oklara läge när del
gäller SR koncememas framlida organisation anser nämnden att den nu väl
etablerade föreningsradion bör bedrivas i hittillsvarande former. Självfallel
får detta inte innebära någol minskat ansvar för lokalradion när de gäller att
allsidigt spegla förhållandena inom respektive lokalradioområde.

Prop.
1984/85:145 86

Bilaga
4

Det
remitterade lagförslaget

Förslag
till

Lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

Härigenom föreskrivs i fråga om närradiolagen (1982:459)

dels att 2 och 3 §§, 4 § 5 saml 7, 8, 11 och 13-15 §§
skall ha nedan

angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny
paragraf, 11 a §, av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§'

Frågor om närradio prövas av För prövning av frågor om närra-

den myndighet som regeringen be- dio och för tillsyn
över närradio-

stämmer (närradiomyndighelen). verksamheten finns en närradio-

nämnd.

Närradiomyndigheten skall även Nämndens ordförande och vice

ulöva tillsyn över närradioverksam- ordförande skall
vara lagfarna och

heten. erfarna i domarvärv.

Närmare föreskrifter om narra- Närmare föreskrifter om nämn-

diomyndigheten meddelas av rege- den meddelas av
regeringen, ringen.

3§

Närradio får inle sändas utan lill- Närradio
får inte sändas utan till-

stånd av närradiomyndigheten. slånd av närradionämnden

4§ Tillstånd att sända närradio kan ges till
sammanslutningar som är juridiska personer, dock inle till andra än:

1. Lokala ideella föreningar som bedriver verksamhet
inom sändnings

området. Om särskilda skäl inte föranleder till annat, får tillståndet ges

endast under fömtsättning att verksamheten har bedrivits i minst ett år

före ansökningsdagen.

2.
Lokala ideella
föreningar som har bildals för att i närradio sända program som ett led i den
verksamhet som en riksorganisation bedriver inom sändningsområdet. Tillståndet
får ges under fömtsättning att riksorganisationen har bedrivii verksamhet inom
sändningsområdet i minsl ett år före ansökningsdagen. Om särskilda skäl
föreligger får tillståndet ges även om verksamheten inte har bedrivits i minsl elt
år.

3.
Församlingar
inom svenska kyrkan.

4.
Obligatoriska
sammanslutningar av studerande vid universitet och högskolor.

' Senaste lydelse 1982:1247. Senaste lydelse 1982:1247.

Prop. 1984/85:145 87

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5. Sammanslutningar av flera 5. Sammanslutningar av flera

lillståndshavare för gemensamma lillståndshavare för gemensamma

närradioändamål. närradioändamål {närradioföre-

ningar).

7 §3

För varje sändare bestämmer För varje sändare bestämmer

närradiomyndigheten
vilka sam- närradionämnden vilka samman-

manslutningar som skall få sända slutningar som skall få sända och

och under vilken tid sändningarna under vilken tid sändningarna får

får ske. Beslutet om sändningstid ske.

gäller för högsl etl år.

8§

Om flera sammanslulningar vill Sändningstiden skall så långt det

sända under samma lid, skall förtur är möjligt fördelas
enligt samman-ges ål den sammanslutning vars slutningarnas önskemål. Om deras
medverkan skulle öka antalet olik- önskemål ej kan förenas, skall förartade
sändande sammanslutning- tur ges åt den sammanslutning som ar eller åt den
sammanslutning som bedöms ha störst intresse av all få har ell särskilt
intresse av alt få sända vid en viss tidpunkt, sända vid en viss tidpunkt.

I annat faU skall turordningen Varje beslut om sändningslid

fastställas
genom lottning. gäller lills vidare, dock längst
för

ett år.

11 § Sammanslutningens programutbud får inte, annat än i begränsad
omfattning, innehålla material som inte har framställts enbart för den egna
verksamheten.

Sammanslutningen får inte upplåta sändningslid för
sändningar av annan sammanslutning.

11 a§

Närradioföreningens programutbudfår innehålla endast

1. uppgifter om program och pro

gramtider samt andra upplysningar

om närradioverksamheten på or

len,

2.
sändningar
från evenemang av gemensamt intresse för tillståndshavarna på orlen,

3.
information,
i begränsad omfattning, om kommunal verksamhet och

4. provsändningar av samman

slulningar som saknar sändnings

tillstånd, i varje enskill fall under

högsl tre månader.

3 Senaste lydelse 1982:1247.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

13 §" Tillstånd alt sända närtadio far återkallas, om
sammanslutningen

1.
inte längre
uppfyller kraven enligt 4 §,

2.
bryter mot
beslut om sändningstid,

3.
sänder program
trots att varken behörig programutgivare eller ersättare för programutgivaren
enligt lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio fmns eller trots att
anmälan om vem som är utsedd till programulgivare inle har gjorts,

4.
har sänt ett
program som i en lagakraftägande dom har befunnits innefatta etl yttrandefrihetsbrott
och som innebär ett allvarligt missbmk av yttrandefriheten i närradio.

5.
bryter
mot föreskrifterna i 10 eller 11 § eller

6.
inte utnyttjar
rätlen att sända under sex på varandra följande månader.

När etl lillstånd ålerkallas får närradiomyndigheten
bestämma en tid om högst ett år inom vilken sammanslutningen inte får söka
nytt tillstånd.

5. bryter mol föreskrifterna i 10,

n eller II a §,

6. inte utnyttjar rätten att sända

under tre på varandra följande må

nader eller

1. inle
erlägger avgifter i ärenden om närradio inom föreskriven tid, om
sammanslutningen har förelagts atl erlägga dem vid påföljd all tillståndet
annars kan återkallas.

Innan dom som avses i försia styckel 4 har vunmt laga
kraft får närradionämnden återkalla tillståndet interimistiskt.

När ett tillstånd ålerkallas får nämnden bestämma en tid
om högst etl år inom vilken sammanslutningen inte får söka nytt tillstånd.

Sammanslutningen
skall på uppmaning av närradiomyndigheten tillställa myndighelen sådan inspelning
som avses i 8 § lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio.

Om sammanslutningen inte rättar sig efter en sådan
uppmaning, kan myndighelen förelägga vite.

Sammanslutningen skall på uppmaning av närradionämnden
tillställa nämnden sådan inspelning som avses i 8 § lagen (1982:460) om
ansvarighet för närtadio.

öm sammanslutningen inte rättar sig efter en sådan
uppmaning, kan nämnden förelägga vite.

Närradiomyndighetens
beslut i frågor om tillstånd enligt 4 och 13 §§, fördelning av sändningstid

Närradionämndens
beslut i frågor om tillstånd enligt 4 och 13 §§ eller fördelning av
sändningstid en-

" Senaste lydelse 1982: 1247.

' Lydelse enligt prop. 1984/85:96.

*■ Senasle lydelse 1982: 1247

Prop. 1984/85:145

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

89

enligt
7 och 8 §§ eller vite enligt ligt 7 och 8 §§ får överklagas hos

14 § får överklagas hos kammarrät- kammarrätten genom besvär. And-

len genom besvär. Andra beslut en- ra beslut enligt denna lag fär inte

ligt denna lag får inte överklagas. överklagas.

Beslut
enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat förordnas.

1.
Denna lag träder i kraft den 1
juli 1985.

2.
Äldre bestämmelser gäller
fortfarande för närradiosändningar som har skett före utgången av juni 1985.

3.
Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om besvär över beslut om vite, som meddelats före utgången
av juni 1985.

4.
Vad som sägs om närradionämnden
i denna lag skall för tiden intill utgången av år 1985, eller den senare tidpunkl
som regeringen beslämmer, i stället gälla den tidigare närradiomyndigheten.

Prop. 1984/85:145 90

Innehåll

Propositionens
huvudsakliga innehåll ...................... .... I

Propositionens
lagförslag ...................................... 2

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanlräde den 31 januari 1985 . 6

1
Inledning ......................................................... 6

2
Bakgrund ...................................................... 6

3
Verksamhetens omfattning och inrikining
.............. 7

4
Ställningstaganden med
motiveringar ................... .... 7

5
Delfrågor ......................................................... .. 17

5.1
Förulsällningar för att få
inrätta sändare ........... 17

5.2
Kretsen av tillståndsberättigade
.................... 20

5.3
Frågor om tidsfördelningen ............................ 24

5.4
Programregler ............................................... 29

5.4.1
Yttrandefrihetsbrott .............................. 29

5.4.2
Upplåtelse av sändningslid och
regler för närradioföreningarnas sändningar 31

6
Upprättat lagförslag ......................................... 33

7
Hemställan ..................................................... .. 33

8
Beslut ........................................................... .. 33

Utdrag
av lagrådets protokoll den 15 februari 1985 . 34

Uidrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1985 .... 39

1
Anmälan av lagrådets yttrande ........................... 39

2
Hemställan ..................................................... 40

3
Beslut ........................................................... 40

Bilaga
I Sammanfattning av närradiokommitténs betänkande

(SOU
1984: 53) Föreningarnas radio .......... 41

Bilaga
2 Närtadiokommitténs lagförslag ............... .. 48

Bilaga
3 Sammanställning av remissyttranden över närradiokom

mitténs betänkande ................................ .. 52

Bilaga
4 Del remitterade lagförslaget .................. .. 86

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985