Prop. 1984/85:149

Prop.
1984/85:149

Regeringens proposition 1984/85:149 om lag om foder;

beslutad
den 28 februari 1985.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag
som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

SVANTE
LUNDKVIST

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås att 1961 års lag om
tillverkning av och handel med fodermedel m. m. ersätts med en ny lag om foder.
Den nya lagen tar i större utsträckning än gällande lag sikte på att skydda
både djurs och människors hälsa. I delta syfte uppslälls i förslaget bl. a.
vissa grundläggande krav på beskaffenheten av foder. Användningen av
foderlillsalser som innehåller antibiotika eller andra kemolerapeutiska medel i
lillväxtbe-främjande syfte förbjuds. För övriga foderlillsalser uppställs ell
generelll krav på godkännande.

Gällande regler om anmälningsplikt för importörer
och tillverkare av foder och om skyldighet atl lämna uppgifier om fodret vid
försäljningen bibehålls i huvudsak oförändrade.

Lagens tillämpningsområde föreslås utvidgat till
att omfatta även foder åt vissa sällskapsdjur.

Den
nya lagen föreslås träda i kraft den I januari 1986.

Lagförslagen
i denna proposition har granskals av lagrådel. Propositionen innehåller därför
tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 6), lagrådets yttrande (s. 54) och
föredragandens ställningstaganden till lagrådets synpunkter (s. 63).

Den som vill ta del av samtliga skäl för
lagförslagen måste därför läsa alla tre delarna.

1 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 149

Prop. 1984/85:149 2

I
Förslag till Lag om foder

Härigenom
föreskrivs följande.

Inledande
bestämmelser

1 §
I denna lag avses med

foder: vara, däri inbegripet vatten, som är avsedd
att användas för utfodring av djur,

fodertillsats: dels berikningsmedel som är avsett
alt tillföras foder för atl förbättra dess näringsvärde, dels annan vara eller
ämne som är avsett atl tillföras foder för atl påverka dess hållbarhel,
konsistens, färg, smak eller lukt eller åstadkomma annan besiämd egenskap hos
fodret.

Med foder eller fodertillsals avses dock inle vara
pä vilken läkemedelsförordningen (1962:701) skall tillämpas.

2 §
Lagen gäller foder och fodertillsatser avsedda för hästar, renar,

nötkreatur, svin, fär, getter, kaniner, Ijäderfä, pälsdjur, hundar, katter och

odlad fisk.

Lagen gäller inle hanieringen i enskilda hem av
foder avsett för hundar, katter eller kaniner, vilka hälls som sällskapsdjur.

Foders
och fodertillsatsers beskaffenhet

3 §
Foder fär inte ha en sådan sammansättning eller beskaffenhet i övrigt

att det kan antas att det

1.
är skadligt eller annars
otjänligt för djuret,

2.
gör livsmedel från djur som
utfodrals med fodret skadligt eller otjänligt som människoföda, eller

3.
vid hanteringen medför
hälsorisker för människor.

4 §
Antibiotika och andra kemolerapeutiska medel fär tillsättas foder

endast för att förebygga, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom.

Regeringen eller, efler regeringens bemyndigande,
lanlbruksstyrelsen får meddela föreskrifter eller uppställa villkor för
användningen av foder som innehåller medel som avses i första stycket.

5 §
Som fodertillsats får användas endast vara eller ämne som godkänts

för ändamålet i fråga. Frågor om godkännande prövas av regeringen eller,

efter regeringens bemyndigande, av lantbruksstyrelsen. Elt godkännande

får förenas med villkor.

Hantering
m. m.

6 §
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen får
föreskriva alt den som yrkesmässigt för försäljning importerar, tillverkar
eller förpackar foder eller foderlillsalser skall

1.
göra anmälan om sin verksamhel
lill lanlbruksstyrelsen,

2.
föra sådana anteckningar över
lager, tillverkning, inköp och försäljning eller annat förfogande som behövs
för konlroll av atl denna lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifier
följs,

Prop.
1984/85:149 3

3. lämna uppgifter om varan i samband med
överiålelse genom märkning eller på annal sätt.

7
§ Foder skall hanteras på etl
sädant säll alt det inte blir av sådan beskaffenhet som anges i 3 §.

8
§ Om del behövs med hänsyn till
människors eller djurs hälsa, kan regeringen eller, efler regeringens
bemyndigande, lantbmksstyrelsen förbjuda eller uppställa villkor för importen,
tillverkningen, försäljningen, användningen eller hanteringen i övrigt av foder
eller av ett visst parti av ett foder.

9
§ Elt foder får inte
försäljas eller användas

1.
om det har en sådan
beskaffenhet som inte är tillåten enligt 3 §, eller

2.
om det har tillförts någon vara
eller ämne i strid mot 4 eller 5 §.

10
§ En vara får inle försäljas
som fodertillsats, om den inte får användas enligt 4 eller 5§.

11
§ Den som förvärvat vara för
vilken skyldighet att lämna uppgift enligt 6§ 3 inte fullgjorts får inte sälja
varan vidare utan att uppgiftsskyldigheten fullgörs.

TUlsyn

12
§ Lanlbruksstyrelsen uiövar
tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade
föreskrifter. Lanlbruksstyrelsen får överlåla ål lantbruksnämnden atl utöva
viss tillsyn inom länet. Sker sädan överiålelse, skall vad som sägs i lagen om
tillsynsmyndighet gälla även lantbruksnämnden.

13
§ För tillsynen har
tillsynsmyndigheten rätt atl komma in i lokaler eller andra utrymmen där foder
och fodertillsatser hanteras och får där göra undersökningar och ta prover.
Tillsynsmyndigheten har rätl all på begäran få de upplysningar och handlingar
som behövs för tillsynen.

Polismyndighelen
skall lämna del biträde som behövs för tillsynen.

14 §
Tillsynsmyndigheten fär meddela de förelägganden och förbud som

behövs för att denna lag eller föreskrifter som meddelats med slöd av lagen

skall efterlevas.

I beslut om föreläggande eller förbud kan
tillsynsmyndigheten sälla ut vite.

Underlåter någon att vidta en åigärd som åligger
honom enligt denna lag eller enligt föreskrifter eller villkor som meddelats
med stöd av lagen eller enligt tillsynsmyndighetens föreläggande, får
myndigheten förordna om rättelse på hans bekosinad.

15 §
Tillsynsmyndigheten får ta hand om foder och fodertillsatser som

uppenbarl är avsedda att försäljas eller användas i strid med 9-11 §.

Tillsynsmyndigheten får vidare ta hand om foder och fodertillsatser som

avses med elt föreläggande eller elt förbud enligt 14 §, om föreläggandet

eller förbudet inte efterkoms.

Har
elt foder eller en fodertillsats tagits om hand, får ägaren under

Prop. 1984/85:149 4

tillsynsmyndighetens kontroll göra varan duglig till
utfodring eller använda den för någol annat lovligt ändamål. 1 annal fall skall
varan förstöras genom lillsynsmyndigheiens försorg på ägarens bekostnad.

Avgifter

16 § Regeringen eller, efler regeringens bemyndigande,
lanlbrukssiyrel

sen fär föreskriva att särskilda avgifier fär tas ul för konlroll som utövas

enligt denna lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter.

Ansvar och besvär m. m.

17 § Till böter döms den som med uppsåt eller av
oaktsamhet

1. bryter mot 4 § första styckel, 5 eller 9-11 S,

2.
bryler mol en
föreskrift som meddelals med stöd av 4 S andra stycket eller 6 §,

3.
åsidosätter
förbud eller villkor som meddelats med stöd av 4§ andra slycket, 5 eller 8§,
eller

4.
underlåter att
fullgöra sin skyldighet enligt 13 § första styckel andra meningen,

1 ringa fall skall inle dömas till ansvar.

Den som har överträtt
vitesföreläggande eller viiesförbud döms inte till ansvar enligt denna lag för
gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

Ansvar enligt första stycket
inträder inte om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken eller
enligt lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

18
§ Foder och
foderlillsalser som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet av
sädana varor saml utbyte av sådant brolt skall förklaras förverkade, om det
inte är uppenbart oskäligt.

19
§ Beslut av
lanlbruksstyrelsen i ärende som avses i 13 § första stycket, 14 eller 15 § får
överklagas hos kammarrällen genom besvär. Föreskrifter om överklagande av
beslut av lanlbruksstyrelsen med stöd av ett bemyndigande enligt 4-6 och 8§§
meddelas av regeringen.

Beslut av lantbruksnämnden får
överklagas hos lantbruksstyrelsen genom besvär. Lantbruksstyrelsens beslut i
etl sådant ärende fär överklagas hos kammarrällen.

20 § En tillsynsmyndighet får bestämma att dess beslut
skall gälla även

om det överklagas.

1.
Denna lag
träder i krafl den I januari 1986.

2.
Genom lagen
upphävs lagen (1961: 381) om tillverkning av och handel med fodermedel m.m.

3.
Förekommer i
lag eller annan författning hänvisning lill bestämmelser som ersatts genom
bestämmelser i denna lag, tillämpas i slället de nya bestämmelserna.

4.
Beslut om
förbud, föreskrift, lillstånd eller medgivande som fattats enligt äldre
bestämmelser skall anses meddelal med slöd av molsvarande bestämmelser i denna
lag om inte regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordnar
annat.

Prop. 1984/85:149 5

5. Regeringen eller myndighet som
regeringen beslämmer får föreskriva . de avvikelser från denna lag som behövs
med hänsyn till övergångssvå-righeler för näringslivel.

2 Förslag till

Lag om ändring i läkemedelsförordningen (1962:701)

Härigenom föreskrivs alt I S 4 mom.
läkemedelsförordningen (1962: 701) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 S 4 mom.'

4 mom.' Denna förordning skall 4 mom.'
Denna förordning skall

inte lillämpas på de varor som inte tillämpas
på

avses i lagen (1981:289) om ra- /.
de varor som avses i lagen

dioaktiva läkemedel. (1981:289) om radioaktiva läkeme-

del.

2.
djiirfoder som innehåUer antibiotika eller andra kemolerapeutiska medel och
som har tillverkats vid foderfabrik eller liknande anläggning. Belräffande
narkotiska läkemedel tillämpas beslämmelserna i denna förordning, om de inte
strider mot vad som är särskilt stadgat om narkotika.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1986.

Senaste lydelse 1981:290.

Prop, 1984/85:149 6

Uidrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1984-12-06

Närvarande:
stalsminislern Palme, ordförande, och statsråden 1. Carlsson, Lundkvisl, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström,
Bodström, Göransson, Gradin, Holmberg, Hellström, Thunborg

Föredragande:
statsrådet Lundkvist

Lagrådsremiss
med förslag till lag om foder

1
Inledning

Regeringen uppdrog den 29 september 1972 åt
lantbruksstyrelsen alt i samråd med statens jordbmksnämnd och statens
livsmedelsverk göra en översyn av lagen (1961:381) om tillverkning av och
handel med fodermedel m.m.

Med skrivelse den 6 mars 1981 överlämnade
lantbmksstyrelsen till regeringen en promemoria i ämnet. I promemorian har
styrelsen föreslagil alt nämnda lag ersätts med en ny fodervamlag. Förslag till
en sådan lag samt till en förordning med verkställighetsföreskrifter till lagen
har fogats till promemorian. Till protokollet i detta ärende bör fogas
lantbmksstyrelsens förslag till fodervamlag som bilaga I.

Regeringen uppdrog vidare genom beslut den 7
december 1978 åt socialstyrelsen att utreda om s. k. högdosfoder till djur
borde registreras enligt läkemedelsförordningen. Till lantbruksstyrelsens
promemoria har fogats en inom socialstyrelsen den 7 maj 1979 med anledning av
detta uppdrag upprättad promemoria angående förändring av villkoren för
tillhandahållande av högdosfoder och koncentrat för beredning av högdosfoder.
Lantbmksstyrelsen har behandlat promemorian i anslutning till sina överväganden.

Socialstyrelsen har därefter med skrivelse den 27
mars 1981 till jordbmksdepartementet överlämnat sin promemoria med hemställan
att den läggs till gmnd för beslut om nya regler för tillhandahållande av
högdosfoder.

Lantbmksstyrelsens förslag och till förslaget
fogade bilagor, däribland socialstyrelsens promemoria, har remissbehandlats. En
förteckning över remissinstanserna och en sammanfattning av remissyttrandena
över lagförslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Prop. 1984/85:149 7

2 Allmän motivering

2.1 Allmänna utgångspunkter

Det är av slor betydelse för en
ralionell animalieproduktion att djuren erhåller elt lämpligl foder av god
kvalilet.

De grundläggande bestämmelserna om
foder finns i lagen (1961: 381) om tillverkning av och handel med fodermedel m.
m. (ändrad senasl 1980: 193) och i kungörelsen (1962:301) angående
tillämpningen av lagen (ändrad senast 1971: 1145). 1961 års lag bygger på
tanken aft alla i princip bör ha rätt att tillverka, importera och saluföra
vilket foder som helsl, bara uppgifier om della lämnas i den omfattning som
myndigheterna bedömer erforderlig. Undantag gäller för sådana ämnen och varor
som kan inverka på djurens tillväxt, hälsotillstånd eller prestationsförmåga
och för foder som innehåller främmande ämnen. I fråga om dessa ämnen och varor
kan krav uppslällas pä lillstånd för import, saluhållande och försäljning. Användningen
av foder faller emellertid hell uianför lagsliftningen. Inte heller innehåller
lagen några gmndläggande krav på beskaffenheten av foder.

Inom foderområdet har det sedan
tillkomsten av 1961 års lag skett omfallande och genomgripande förändringar.
Användningen av proteinrika foder har ökat. Samtidigt har tillgången på
Iradilionella proteinfoder vissa lider varit begränsad, vilkel har lelt lill
prishöjningar. Delta har resulterat i bl.a. elt intensifierat sökande efler nya
sätt att tillgodose proteinbehovet i animalieproduktionen. Härvid har bl.a.
olika kväveföreningar kommit till användning för atl tillgodose främst de
idisslande djurens proteinbehov. Vidare har möjlighelerna atl använda kolväten
och olika slags kolhydralrika avfallsprodukter för produktion av proleinfoder
med hjälp av mikroorganismer tilldragit sig intresse. Sådani foder kan i vissa
fall medföra hälsorisker för djuren om det används i för stora kvantiteter
eller lill andra djurslag än det är avsett för.

Man har också börjat använda olika
fodertillsalser, bl. a. antibiotika och andra kemolerapeutiska medel. Felaktigt
använda kan dessa medföra hälsorisker för både människor och djur och minska
effekten av läkemedel för både human- och veterinärmedicinskt bmk.

Den moderna odlingen av foderväxter
har medfört en ökad användning av olika bekämpningsmedel. Därigenom har risken
ökat för atl främmande ämnen överförs lill eller uppkommer i växterna och i
fodret når alltför höga halter. De alllmer mekaniserade skördemetoderna kan
också i vissa fall vid ogynnsam väderiek och otillfredsställande
efterbehandling få till följd all foder, som traditionellt produceras och
förbrukas på gårdarna, kan bli otjänligt.

Lösvamhanteringen av foder har
också ökat risken för alt fodret tillförs främmande ämnen genom dåligt
rengjorda eller felaktigt konstruerade foderbehållare.

Prop. 1984/85:149 8

Mot bakgrund av den ulveckling som jag har
redovisal i del föregående har lantbmksstyrelsen ansett att 1961 års lag har
blivit föråldrad i flera avseenden. Den bör enligt styrelsen ersättas med en ny
lag som mera tar sikte på fodrets hygieniska kvalitet och dess användning.
Lantbmksstyrelsen har lämnal förslag lill en sådan lag.

Lagförslaget tillstyrks i princip av i slort sett
samtliga remissinstanser. Några remissinstanser anser dock att förslaget är
oklart och atl det bör överarbetas.

Även jag anser att det finns behov av en
modernisering av lagsliftningen på delta område. En ny lagstiftning bör i
första hand syfta till atl skydda djurs och människors hälsa genom att
användning av foder som kan medföra skador eller andra olägenheter från
hälsosynpunkt förhindras. Men lagen bör också liksom hittills syfta till att tillgodose
kraven på en tillräcklig och allsidig produktinformation.

Inom EG har utarbetats bestämmelser med syfte all
få en bällre överensstämmelse mellan medlemsländernas foderbeslämmelser. I
likhel med lantbmksstyrelsen anser jag att det är angelägel alt dessa
bestämmelser blir beaktade också vid ulformningen av bestämmelserna om
foderkvalite-len i vårt land. Därigenom underlättas den intemationella handeln
med foder och animalieprodukler och förhindras att skadligt foder från andra
länder avsätts i Sverige.

Mitt
förslag: 1961 års lag skall ersättas med en ny lag. Lantbruksslyrelsens
förslag bör med vissa ändringar kunna ligga till grund för den nya lagen om
foder.

2.2
Foders beskafTenhet

Mitt
förslag: Som gmndläggande krav på beskafienheten av foder anges atl ett foder
inte får vara skadligt eller annars otjänligt som djurföda. göra livsmedel från
djur som utfodrals med fodret skadligt eller otjänligt som människoföda eller
vid hanteringen medföra hälsorisker för människor.

Lantbruksstyrelsens
förslag: Överensstämmer i sak med milt förslag.

Remissinstanserna:
Har i huvudsak inte haft något att invända mol lantbmksstyrelsens förslag.

Skälen
för mitt förslag: I 1961 års lag har inte uppställts några grundläggande krav
på den hygieniska kvaliteten hos foder.

Prop. 1984/85:149 9

Vissa bestämmelser om foder åt djur
finns i lagen (1944:219) om djurskydd. Enligt 2 § tredje stycket skall djur
förses med erforderiigt foder och vatien. Nägon uttrycklig bestämmelse om
kvaliteten på fodret finns inle. Vissa krav på beskaffenheten hos fodret torde
dock kunna uppställas med stöd av den allmänna beslämmelsen i 2§ första stycket
samma lag alt djur skall behandlas väl och såvitt möjligl skyddas mot lidande.
Dessa krav kan dock göras gällande endast i samband med att fodret kommer till
användning.

1 övrigt finns inte någon
lagstiftning som reglerar kvaliteten på foder ät djur. Utvecklingen på
foderområdel har emellertid, som framgår av vad jag tidigare har anfört,
inneburil en ökad risk för främmande ämnen i foder. Med främmande ämnen
avserjag ämnen som ulan avsikt kan förekomma i fodret och som kan utgöra
hälsorisk eller förändra fodrets normala sammansättning eller beskaffenhet i
övrigl. Del föreligger därför i dag ett behov av all reglera kvaliteten på
foder och därmed möjliggöra bl.a. kontroll av atl foder inte innehåller
främmande ämnen som innebär hälsorisker.

Kvalitetskravet har betydelse inte
bara från djurskyddssynpunkt. Del animalieproduktproducerande djuret är ett
potentiellt livsmedel vars kvalitet beror på hur djuret utfodras. Främmande
ämnen kan överföras till livsmedlet, vilkel i sin lur kan medföra hälsorisker
för människan. En kontroll av fodret kan kompletlera konlrollen av livsmedel
och erbjuder sålunda en möjlighet alt redan på etl tidigt stadium påverka
livsmedlens kvalitet.

Förekomsten av främmande ämnen i
foder medför emellertid hälsorisker också i andra hänseenden. Smittämnen och
andra främmande ämnen kan på olika säll ha negativa hälsoeffekter för människor
som hanterar fodret. Det är följaktligen viktigt även från arbetsmiljösynpunkl
att det ställs krav pä kvaliteten hos foder.

2.3 Lagens tillämpning på jordbruksföretag

Mitt förslag: Foderlagen skall reglera även användningen av
foder och fodertillsalser i jordbruksföretaget.

Lantbruksstyrelsens förslag: Överensslämmer med mill
förslag.

Remissinstanserna: Förslagel lämnas utan erinran av
remissinstanserna. Några remissinstanser tar i detla sammanhang upp frågor
rörande omfattningen av kontrollen.

Skälen för mitt förslag: 1961 års lag behandlar inte i
något hänseende användningen av foder eller fodertillsatser till utfodring.
Frågan om även

Prop. 1984/85:149 10

användningen
borde bli föremål för reglering berördes i förarbetena till 1961 ärs lag i
samband med att frågan om tillållighelen av vissa specialämnen
(hormonpreparat) behandlades. Departemenischefen ansåg dä (prop. 1961: 140 s.
55) atl etl förbud mot att utan lillstånd tillföra djur hormonpre-paral som
riktade sig mol varje enskild djurinnehavare skulle medföra en alltför
vidlyftig administrativ reglering.

Foder produceras i slor ulslräckning på de enskilda
gårdarna. Risken för främmande ämnen, t. ex mögeltoxin, är inle mindre i sådani
hemmaprodu-cerat foder än i foder som producerats industriellt. Dessulom kan
foder, som vid försäljningen hade godkänd kvalitet, genom felaktig lagring hos
djurägaren undergå sådana förändringar att det inte längre är godtagbart från
hälsosynpunkt. Om kvalitetskraven skall få någon betydelse måsle de enligt min
mening också gälla för jordbmksförelagen.

Delsamma bör gälla för fodertillsatser. Dessa
tillverkas visserligen inle i jordbruksföretagen, men inblandningen i foder
sker ofla där. När del gäller att bedöma riskerna med fodertillsatser är det av
betydelse dels atl halten av tillsatsämnen inte blir för hög, dels atl
inblandningen sker på ett tillfredsställande sätl. De villkor som uppslälls i
dessa avseenden bör därför omfalla också jordbruksföretagen.

Lantbruksstyrelsen har lagil upp frågan rörande
tillsynen av fodrets beskaffenhet i jordbruksföretagen. Styrelsen anser att
tillsynen med hänsyn till del stora antalet företag (1983 fanns ca 64000
företag med nötkreatur, 11 000 med får, 22000 med svin och 20600 med fjäderfä)
av prakliska och inle minsl ekonomiska skäl måste begränsas.

Jag anser det vara varken behövligt eller möjligl
all från samhällets sida utöva någon heltäckande kontroll av fodret på
gårdarna. I första hand bör tillsynen enligt min mening inriklas på fall där
misstanke har uppkommit atl djur utfodras med undermåligt foder eller alt
foderlillsalser används på ett otillåtet säll.

2.4
Fodertillsatser

Mitt
förslag: Bara fodertillsalser som är godkända far användas. För att en tillsats
skall godkännas skall krävas fömtom alt användningen är riskfri, atl tillsatsen
är av värde för djuret eller atl den annars bör tillåtas av särskilda skäl.

Lantbruksstyrelsens
förslag: Överensstämmer med mitl förslag vad gäller kravel atl foderlillsalser
skall vara godkända för att få användas.

Remissinstanserna:
Ingen av remissinslanserna har hafl någon erinran mot atl del uppställs etl
generelll krav på alt foderlillsalser skall vara godkända. Några
remissinstanser har särskilt tagit upp frågan om färgämnes-

Prop.
1984/85:149 11

tillsatser.
Olika åsikter har därvid framförts huruvida sådana fortsättningsvis bör
tillåtas.

Skälen
för mitt förslag: I 1961 års lag finns beslämmelser som gör det möjligt att
närmare reglera införseln av och handeln med sådana fodertillsalser som är
avsedda alt inverka på djurens tillväxt, hälsotillstånd och prestationsförmåga.
Vissl undantag gäller för vitaminer.

Fömtom ämnen, som är avsedda alt på detla sätt
inverka på själva djuret, tillförs djurfoder, liksom livsmedel för människan,
ämnen som påverkar fodrets smak, konsistens och hållbarhet men även ämnen som
är avsedda att direkt påverka färgen på de livsmedel som fäs från de utfod-rade
djuren.

För livsmedel gäller i dag i princip att endast
sådana tillsatser fär användas som har godkänts. En tillsals får godkännas
bara om den är av värde för konsumenterna eller av särskilda skäl behövs för
livsmedlets hantering. Livsmedelsverket har i silt remissyttrande pekal på den
inkonsekvens som uppstår i förhållande lill de krav som ställs upp i
livsmedelslagen (1971:511) om färgtillsatser fritt får tillföras djur i direkl
syfte att påverka färgen på livsmedel från djuret. Sådana färgtillsatser
används f.n. för atl påverka exempelvis färgen på odlad lax. En sådan
användning av färgtill-salser faller uianför livsmedelslagens
tillämpningsområde men motverkar lagens syfte atl förhindra alt livsmedel
innehåller tillsatser som inle är av värde för konsumenterna eller annars
behövs av särskilda skäl. Livsmedelsverket anser därför atl foder som är ämnat
för livsmedelsproducerande djur inte skall få innehålla tillsatta färgämnen.
Sveriges fiskodlareförening anser å sin sida atl elt sådani förbud skulle få
negativa konsekvenser för svensk malfiskodling.

Liksom för främmande ämnen gäller för tillsatser
all de kan överföras lill livsmedel från ett djur som fält tillsatser i fodret.
Vid tillkomsten av 1961 års lag angavs jusl risken för människan som ett av
moliven till regleringen av användningen av specialämnen, dvs. hormoner,
antibiotika och andra ämnen som tillförs djur för atl inverka på tillväxt,
hälsotillstånd och prestationsförmåga. Även hanieringen av tillsatser kan
ibland innebära hälsorisker för människan.

Såväl med hänsyn till kravet på fullgoda livsmedel
som från djurskydds-och arbetsmiljösynpunkl bör enligt min mening krävas atl
alla fodertillsalser skall vara godkända. Kravel på godkännande bör således
inte begränsas till sådana tillsatser som används för att inverka på djurens
tillväxt, hälsotillstånd eller prestationsförmåga, ulan omfatta samtliga tillsatser.
Liksom i fråga om livsmedelstillsatser anserjag atl del för godkännande av en
fodertillsals inte bör vara tillräckligt all det genom tillförlitliga undersökningar
har visats alt användningen är riskfri. Del bör dessulom krävas alt tillsatsen
är av värde för i detta fall djuret eller alt tillsatsen annars bör tillåtas av
särskilda skäl. Så bör t. ex. tillsatser av sådant som

Prop.
1984/85:149 12

normall ingår i frilevande laxfiskars naturiiga föda,
såsom räkskal, kunna tillåtas i foder till odlad lax. Genom ett sådant krav kan
livsmedelskonsumentens inlresse av att animaliska livsmedel inle skall
innehålla tillsalser som är utan värde för konsumenien tillgodoses.
Fodertillsatser som används för alt påverka del slutliga livsmedlet från elt
djur kan nämligen som regel inle anses vara av värde för djuret. Härigenom bör
således i fortsättningen kunna undvikas att tillsatser tillförs foder på elt
sätl som slrider mot livsmedelslagens intentioner. Om tillsatser skall tillålas
i fortsättningen bör emellertid, med visst undantag som jag återkommer lill i
näsla avsnitt, ankomma på regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
lantbruksstyrelsen alt avgöra med ledning av nu angivna riktlinjer.

2.5 Särskilt om antibiotika och andra kemolerapeutiska
medel som fodertillsats

Mitt förslag: Användningen av fodertillsatser som
innehåller antibiotika och andra kemolerapeutiska medel i tillväxlbefrämjande
syfte förbjuds. Fodertillsats som innehåller kemolerapeutika för alt förebygga
eller bota sjukdom skall vara underkastad läkemedelsförordningens beslämmelser.
På foder som tillsatts kemolerapeutika skall däremot foderlag-stiflningen vara
lillämplig. Kemolerapeutika skall få blandas i foder endasl vid foderfabrik
eller jämförbar anläggning.

Socialstyrelsens förslag: Enligt förslaget, som enbart
berör s.k. högdosfoder, bör läkemedelsförordningen lillämpas pä såväl sådan
kemolerapeutika i koncentrerad substans, som används vid framställningen av
sådant foder, som på del färdigblandade högdosfodrel. Enligt förslaget bör
vidare högdosfoder få blandas också i jordbruksföretagen.

Lantbruksstyrelsens förslag: Överensstämmer vad gäller
högdosfoder med socialstyrelsens med den skillnaden all högdosfoder föreslås få
blandas endast vid foderfabrik. Användningen av kemolerapeutika i tillväxlbefrämjande
syfte bör enligt lantbruksstyrelsens förslag tillåtas även i fortsättningen. Till
den enskilde djurägaren bör dock enligt förslagel inle försäljas
kemolerapeutika i koncenlrerad substans utan enbart foderkoncentrat.

Remissinstanserna: Socialstyrelsens och
lantbruksstyrelsens förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalel
remissinslanser. Från etl håll framförs dock alt användningen av
kemolerapeutika för inblandning i foder bör regleras i en särskild författning.
En remissinslans anser att det bör vara fodermedelsinduslrin förbehållet all i
foder blanda fodertillsalser

Prop.
1984/85:149 13

av
lyp kemolerapeutika. Andra remissinstanser anser att inblandning av
kemoterapeulika bör tillåtas inte bara vid fodermedelsföretagen utan vid varje
av en myndighet godkänd och registrerad foderanläggning. Några remissinslanser
lar upp frågan om vilken halt av kemolerapeutika som bör tillålas i elt
foderkoncentrat som är avsett ati i elt jordbruksförelag blandas i foder i
tillväxlbefrämjande syfte.

Skälen
för mitt förslag: Kemoterapeulika, vilket begrepp innefallar ocksä bl.a,
aniibiotika och koccidiostatika, används f n. som foderiillsats ät husdjur dels
för att åstadkomma ökad tillväxt, dels för atl förebygga och bota sjukdomar. I
tillväxlbefrämjande syfte används inte sådan kemoterapeulika som används för
atl bota sjukdomar hos människor och djur.

Användningen av kemoterapeulika vållar särskilda
problem därför att det finns risk för atl den kan leda till atl resistens
utvecklas inle enbari mol del kemoierapeutikum som använts utan även mot flera
andra kemoterapeulika. F.n. gäller enligt jordbruksnämndens föreskrifier (JNFS
1981:86) atl generellt tillstånd har lämnals till försäljning av elt antal
kemolerapeutika. Tillståndet gäller såväl ämnena som sådana som för fodertillverkningen
avsedda utspädningar av ämnena. Det generella tillståndet gäller vid
försäljning till en sådan yrkesmässig tillverkare av foderblandningar som är
anmäld hos jordbruksnämnden. Mot intyg av veterinär får dock försäljning ske
också till annan förbrukare. Veterinären skall då bl.a. ha godkänt förbrukarens
blandningsapparalur. Generellt lillslånd har därulöver lämnats till
försäljning av foderblandningar som innehåller en högsla hall kemolerapeutika
som angivils särskilt. S. k. högdosfoder får däremot säljas endasl mol
veterinäriniyg. Med högdosfoder avses huvudsakligen foder innehållande vissa
särskilt angivna kemolerapeutika. Hallen kemoterapeulika i högdosfoder bestäms
av den veterinär som har utfärdat intyget.

Användningen av kemoterapeulika har under senare
lid varil föremål för en omfallande diskussion. Alt kemoterapeulika i låg dos
har en lillväxtbe-främjande effekl fär numera anses dokumenteral. Slorleken av
denna effekl och därmed del ekonomiska utbytet i den enskilda djuruppfödningen
är dock inte helt klarlagd. Risken med användningen av kemoterapeulika i foder
är som jag nyss anförde bl. a. alt resistens kan ulvecklas. Detla gäller säväl
hos djur som hos människor. Olika aspekter på detta förhållande har varil
föremål för omfattande studier utan att riskerna har kunnat klarläggas.
Belräffande vissa djur som har utfodrals med foder, som har innehållit
kemolerapeutika, har dock under senare tid kunnat konstateras en ökad
mottaglighet för salmonella. Denna effekt är allvarlig och innebär en ökad risk
för salmonellainfeklioner hos människor. Förklaringen till denna effekt är
inle känd.

Jordbruksnämnden införde år 1981 nya riktlinjer med
skärpta krav på dokumentationen av kemolerapeutika. År 1983 har kraven
utvidgats till atl omfatta dokumentation rörande substansernas benägenhet atl
öka antalet

Prop. 1984/85:149 14

salmonellainfeklioner.
Jordbruksnämnden har också förklaral att i framtiden bör dokumentationskraven
med hänsyn till människors och djurs hälsa troligtvis skärpas ytterligare.

Användningen av kemoterapeulika kan delvis ses som
en följd av utvecklingen inom animalieproduktionen. Målet bör vara atl
användningen av kemoterapeulika i framliden skall begränsas. Riksdagen har
nyligen (rskr 1983/84:406) i anledning av regeringens proposition om forskning
(prop. 1983/84:107) beslutat om bl.a. ökade forskningsinsatser rörande
alternativa produktionsmetoder på jordbrukets och trädgårdsnäringens område
inom ett sammanhållet program. Denna forskning skall bl. a. syfta lill all öka
kunskaperna om hur animalieproduktionen skall utformas för atl negaliva
hälsoeffekter för djur och människor skall undvikas, Skogs-och jordbrukets
forskningsråd har fått regeringens uppdrag atl lägga fram förslag lill elt
sådani forskningsprogram. Del bör inom ramen för della program vara möjligl all
vinna kunskaper om produktionsformer vari användningen av kemoterapeulika
minskar eller blir onödig. I avvaklan på atl ökade kunskaper erhålls måsle
enligt min mening en skärpt reglering av användningen av sådana medel komma
till slånd.

Lantbrukarnas riksförbund har i skrivelse den 29
juni 1984 till jordbruksdepartementet hemställt att användningen av
kemolerapeutika i tillväxlbefrämjande syfte skall förbjudas. Förbundel anger
som skäl för framställningen krav från livsmedelskonsumenlernas sida pä alt
livsmedel skall vara fria från sådana substanser. Med hänsyn till att det är
omöjligt att genom analyser i efterhand konstatera om tillväxlbefrämjande medel
har använls anser förbundet all användningen av kemolerapeutika i tillväxlbefrämjande
syfte hell bör förbjudas.

Även om, som jag nyss anfört, kraven på
dokumentation om medlens effekler skärpts under senare år är detta enligt min
mening inle tillräckligt. Osäkerhel råder om de långsiktiga effekterna av
kontinuerlig användning av foder innehållande kemoterapeulika. Flera rapporter
om ökad mottaglighet för salmonella har redovisals. Det kan inte uteslutas all
en sådan mottaglighet kan gälla även andra sjukdomsframkallande mikroorganismer.
Med hänsyn härtill bör användningen av fodertillsalser som innehåller
kemoterapeulika i tillväxlbefrämjande syfte enligt min mening förbjudas.

I framställningen frän Lantbrukarnas riksförbund
har anförts att de krav som ställs på inhemskt producerade livsmedel också bör
gälla för importen. Även i sådana länder varifrån Sverige importerar kött
förekommer i dag allmänt användning av kemoterapeulika i tillväxlbefrämjande
syfte. Atl förbjuda import av kött från djur som utfodrals med kemoterapeulika
i della syfte eller från länder som tillåter sådan användning av kemoterapeulika
skulle emellertid strida mot Sveriges internationella åiaganden och betraktas
som ett oacceptabelt handelshinder. Om man skulle införa ett förbud som enbari
lar sikte på djur som utfodras med kemoterapeulika i

Prop.
1984/85:149 15

tillväxlbefrämjande
syfte, uppkommer ocksä kontrollsvårigheter. Det gär nämligen f n. inte att
genom analys av kött från ett djur konstatera om kemolerapeutika har använls i
della syfte. Importen av kön till Sverige är förhållandevis liten. För sådani
kött får därför, liksom i dag, anses tillräckligt atl några rester av
kemoterapeulika inle finns i köttet.

Fodertillsalser som innehåller kemolerapeutika
används inte enbart i tillväxlbefrämjande syfte utan ocksä för att förebygga
och bota sjukdomar. Förulom del s. k. högdosfodrel, som uteslutande används i
delta syfte används också för atl förebygga sjukdomar foder som får säljas utan
veterinäriniyg och som innehåller mindre halter kemoterapeulika. Sä t. ex.
tillsätts så gott som allt foder åt slaklkycklingar koccidiostatika för atl
förhindra uppkomst av sjukdomen koccidios. För inblandning i foder används s.
k. beredningar i vilka kemoterapeulika blandats med en bärsubstans i syfte all
möjliggöra en jämnare inblandning i fodret. Med beredning avser jag i
fortsäuningen för enkelhelens skull beredning innehållande kemolerapeutika.

Socialstyrelsen behandlar i den tidigare omnämnda
promemorian frågan om kontrollen av högdosfoder. Socialstyrelsen anser atl
högdosfoder är alt anse som läkemedel enligt läkemedelsförordningen (1962:701).
Jag delar denna uppfattning. Enligt I § 1 mom. läkemedelsförordningen förslås
nämligen med läkemedel bl.a. sådan vara som är avsedd att antingen vid
invärtes eller ulvärtes bruk förebygga, påvisa, lindra eller bola sjukdom eller
sjukdomssymtom hos människor eller djur under förutsättning all varan för
sådani ändamål genom beredning, dosering eller doseringsanvisning
iordningställts i bruksfärdigt skick. Detta gäller emellertid inte bara
högdosfoder utan allt färdigblandat foder som innehåller kemolerapeutika i
sädan avsikl som anges i I § I mom. läkemedelsförordningen och således även
exempelvis sådant slaktkycklingfoder, som jag nyss nämnde. Däremol är inle de
beredningar som används för inblandning i fodret alt anse som läkemedel enligt
läkemedelsförordningen, då de inte är avsedda att tillföras djur utan
föregående spädning.

Enligt min mening är delta inte en ändamålsenlig
ordning. Att hanlera foder som lillsails kemoterapeulika enligt de bestämmelser
som gäller för läkemedel är olämpligt redan därför att det volymmässigt rör sig
om så stora kvantiteter men ocksä för att del främsl i fråga om framställningen
skiljer sig från andra läkemedel och därför inte så väl låter sig inpassas i
läkemedelsförordningens regelsystem. Dessutom skulle det innebära alt en mängd
foder kom alt generellt undantas från foderlagsiifiningens område och de krav
som där uppslälls på bl.a. den hygieniska kvaliteten. Enligt min mening bör
därför foder som tillsatts kemolerapeutika genom ett uttryckligt stadgande
undantas från läkemedelsförordningens tillämpningsområde.

Annorlunda förhåller det sig med de beredningar som
används för inblandning i fodret. Liksom dådet gäller läkemedel i övrigt för
veierinärme-

Prop. 1984/85:149 16

dicinskt
bruk bör prövningen av dessa beredningar ankomma på socialstyrelsen.
Socialstyrelsen kan enligt 1 § 5 mom. läkemedelslörordningen om det finns
särskilda skäl föreskriva atl förordningen helt eller delvis skall tillämpas
beträffande vara, som kan användas på samma sätt som läkemedel men som inte
iordningsställts i bruksfärdigt skick. Socialstyrelsen har enligt vad jag har
inhämlal för avsikl alt meddela föreskrifter som innebär att
läkemedelsförordningen i sin helhet skall lillämpas pä beredningar som används
för inblandning i foder som är avsett atl tillföras djur för atl förebygga,
lindra eller bola sjukdom eller sjukdomssymtom. Atl genomföra den nu förordade
ordningen i denna del kräver således inle riksdagens medverkan.

Genom atl läkemedelsförordningen blir tillämplig på
beredningarna och foderlagstiftningen på sådant foder som tillsatts
kemolerapeutika kommer enligt min mening användningen av fodertillsalser som
innehåller kemoterapeulika för att förebygga och bola sjukdomar all fä en
tillfredsställande reglering. Således kommer tillverkning, förpackning, ompackning,
import, handel och användning av beredningarna alt vara reglerad enligt läkemedelsförordningen.
Då beredningarna är alt anse som farmaceutiska specialiteter innebär det all
de skall vara registrerade för all få säljas. Genom registreringsförfarandel
erhålls en fullgod granskning av beredningarnas farmaceutiska,
farmakologiskt-ioxikologiska och veterinärmedicinska egenskaper. Även den
färdigblandade produkten kommer emellertid med denna lösning all bli
underkaslad erforderlig kontroll.

Som framgår av vad jag nyss har anförl förekommer
f. n. alt högdosfoder blandas av den enskilde djurägaren. En förutsättning för
della är alt denne förfogar över en godkänd blandningsapparatur.
Lanlbruksstyrelsen anser atl högdosfoder i fortsättningen skall få blandas endast
av foderföretag. Jag delar denna uppfattning. Enligt min mening bör det
undvikas att kemolerapeutika i höga koncentrationer hanleras i
jordbruksföretagen. Därför bör detta inle gälla enbari om slutprodukten är ett
s.k. högdosfoder. Över huvud taget bör gälla att beredningar innehållande
kemoterapeulika inte får försäljas annat än till förelag som yrkesmässigt
tillverkar foder för försäljning eller den som tillverkar foder för egen
förbrukning och som kan antas handha inblandningen under belryggande former.
Föreskrifter i detta hänseende bör meddelas av socialstyrelsen med stöd av
läkemedelsförordningen.

F. n. gäller, som framgår av vad jag tidigare har
anfört, enligt jordbruksnämndens föreskrifter att högdosfoder för sin
användning fordrar veterinär förskrivning. Användning av annat foder än
högdosfoder, som innehåller kemolerapeutika i sjukdomsförebyggande syfte,
behöver däremol inle föregås av någon veterinär bedömning. I fortsättningen
bör över huvud laget användning av foder innehållande kemoterapeulika inle
tillåtas annat än efler veterinär förskrivning. Därigenom kommer konlrollen
över användningen av kemolerapeutika atl skärpas. Tillförseln av
kemolerapeutika blir

Prop. 1984/85:149 17

då
begränsad till strängl avvägda veterinärmedicinska indikationer efter utredning
av vederbörande djurbesättnings hälsoproblem.

2.6
Lagens tillämpning på olika djurslag

Mitt
förslag: Foderlagen skall omfatta, förutom foder åt djur i produktionen, även
foder åt hundar och katter.

Lantbruksstyrelsens
förslag: Överensslämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
De remissinstanser som har yttrat sig i denna del tillstyrker förslaget all
foder ät hundar och kaller bör omfattas av lagstiftningen. En remissinslans
ifrågasätter om inte foder åt samtliga sällskapsdjur bör regleras.

Skälen
för mitt förslag: 1961 års lag omfattar i princip endast foder som är avsell
för djur vilka används i produktionen men inte foder avsett för sällskapsdjur.

Syftet med den av mig föreslagna foderlagen är dels
att trygga kvaliteten på djurfoder, dels atl lillgodose kraven på en allsidig
produktinformation.

Liksom hittills bör givetvis den nya lagen i första
hand tillämpas på foder avsett för djur som används i produktionen. Enligt min
mening saknas emellertid anledning att inte låta lagen omfatta även foder åt
hundar och kaller. Färdigfabriceral foder används numera lill både hundar och
katter i myckel stor omfallning. Att sådant foder uppfyller grundläggande krav
på kvalitet och atl en okontrollerad användning av fodertillsatser inle tillåts
är viktigt inte minst därför att användningen av s. k. helfoder har ökal och
djur i många fall utfodras hela livet igenom med samma produkt. Konlroll av
hund- och kattfoder är emellertid viklig inle bara från djurskyddssyn-punki
utan också därför alt fodret ofla hanteras tillsammans med livsmedel, både i
handeln och i de enskilda hushållen. Framför allt är det i delta hänseende
viktigt med en viss bakteriologisk kontroll av i fodret ingående animaliska
komponenter. Särskilt gäller detta i fråga om förekomsten av
salmonellabakterier.

Även skyldigheten att lämna uppgifter om varan
spelar stor roll när det gäller foder åt hundar och katter. Sådant foder säljs
i regel färdigförpackat och berett på sådant sätt att det är omöjligt för
konsumenten att skaffa sig kännedom om varan på annat sätt än genom de
uppgifter som lämnas på förpackningen. Att innehållet deklareras är därför en
fömtsättning för atl djurägaren skall kunna utfodra djuret på ett
tillfredsställande sätt.

För foder åt övriga sällskapsdjur, såsom exempelvis
marsvin och burfåglar, bör lagen däremot enligt min mening inte tillämpas.

2
Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 149

Prop. 1984/85:149 18

2.7
Tillsynsmyndighet

Mitt
förslag: Ansvarel för tillsynen flyllas från jordbruksnämnden lill
lantbruksstyrelsen. Lanlbruksstyrelsen får överlåla åt lantbruksnämnden alt
utöva viss tillsyn inom länel.

Lantbruksstyrelsens
förslag: Förslagel överensslämmer med mitl så till vida atl lantbruksstyrelsen
föreslås bli tillsynsmyndighet. Enligt styrelsens förslag bör
tillsynsmyndigheten få visst bilräde vid tillsynen av de lokala miljö- och
hälsoskyddsnämnderna.

Remissinstanserna;
Förslagel alt tillsynsfunktionen övertbrs till lanlbruksstyrelsen tillstyrks i
allmänhet. En remissinstans anser att tillsynen bör delas mellan
lanlbruksstyrelsen och livsmedelsverket. Några remissinslanser är tveksamma
lill miljö- och hälsoskyddsnämndernas möjligheter atl delta i tillsynsarbetet
och Svenska kommunförbundet avvisar helt förslaget iden delen.

Skälen
för mitt förslag: Kontrollmyndighet enligt 1961 ärs lag är statens
jordbruksnämnd. Nämnden, som redan vid tillkomsten av 1961 ärs lag fullgjorde
vissa kontrolluppgifter inom foderområdet, har alltsedan lagens tillkomst haft
denna myndighetsfunktion. Nämnden har därför lång erfarenhel dä det gäller
konlrollen i fabriker och i handelsledet av foder åt lantbrukets djur. Också i
fråga om godkännande och konlroll av tillsalser har nämnden lång erfarenhel.
Enligt mitl nyss redovisade förslag tillkommer emellerlid en ny typ av
lillsynsuppgift som kan sägas ligga utanför nämndens kompetensområde. Del
gäller den hygieniska konlrollen av foder i fråga om förekomsten av främmande
ämnen av typen bakterier och gifter. Denna kontroll kräver veterinär sakkunskap
som inte finns hos jordbruksnämnden utan får inhämtas av nämnden genom samråd
med andra myndigheler. Kompelensen inom det området finns i första hand hos
lanlbruksstyrelsen. Den ökade betoningen av människors och djurs hälsa bör
enligt min mening medföra alt tillsynsmyndigheten har egen veterinär
sakkunskap. Därför bör, såsom lantbruksstyrelsen föreslagil, tillsynen
lämpligen flyttas över dit. Denna uppfattning delas också av jordbruksnämnden.
En uppdelning på flera myndigheter av tillsynsansvaret bör enligt min mening
inte ske. I den män lagstiftningen berör frågor som ligger nära sådana som
faller inom en annan myndighets ansvarsområde, t.ex. livsmedelsverkets, får i
stället samråd mellan myndigheterna äga rum.

All tillsyn utövas f n. av den centrala
myndigheten. Någon regional tillsynsmyndighet finns inle. I princip bör detta
gälla även i fortsättningen. Vissa möjligheter atl anordna regional tillsyn bör
dock tillskapas, särskilt då lagen, som jag föreslagit, i fortsältningen skall
omfatta även hanteringen

Prop.
1984/85:149 19

och
användningen av foder i jordbruksföretagen. 1 likhet med flera remissinstanser
anser jag det inle vara lämpligt alt belasta miljö- och hälsoskyddsnämnderna
med nya uppgifter inom foderiagsliflningens område. 1 slället bör
lantbmksstyrelsen få möjlighet att överlåta viss tillsyn på regional nivå på
lanibruksnämnderna.

Jag
avser att senare återkomma till frågor rörande organisaiionen av
foderkonlrollen.

2.8
Avgifter för kontrollen av foder m. m.

Mitt
förslag: Koslnaden för foderkontrollen skall täckas genom avgifter.

Lantbruksstyrelsens
förslag: Enligt förslaget bör kostnaderna även till den del de avser
jordbruksföretagen belasta fodervaruhandeln.

Remissinstanserna:
Förslagel lämnas av flertalet remissinstanser ulan erinran. Några
remissinstanser är dock negativa till förslaget. Några remissinstanser anser
att kostnaden för kontrollen i jordbruksföretagen inte skall belasla
foderinduslrin och anser att samhället bör la elt begränsal ansvar för den
konlrollen.

Skälen
för mitt förslag: Enligt 1961 års lag gäller att lillverkare och importörer
skall betala avgift lill täckande av kostnaderna för foderkontrollen enligt
taxa som på förslag av kontrollmyndigheten skall faslslällas av regeringen. F.
n. gäller enligt jordbruksnämndens föreskrifter (JNFS 1981:86) att tillverkare
av vissa foderblandningar skall eriägga en av jordbruksnämnden i förhållande
till tillverkningsvolymen bestämd administralionsavgift. Kostnaderna för
analys av fodermedelsprov skall belalas av varje företagare direkl till den
institution som utfört analysen.

Enligt mitl förslag kommer foderkontrollen i
framliden att omfatta också bl. a. jordbruksföretagen. Att till någon del täcka
koslnaderna för administrationen av foderkonlrollen genom atl ta ut avgifter
av jordbruksföretagen är av praktiska skäl inte lämpligt. Vad gäller analyser
är del däremot i och för sig möjligl atl även i fråga om jordbruksförelag la ul
koslnaderna genom avgifier från fall till fall. Sådana kostnader kommer
emellertid, med den begränsade tillsyn som föreslås, att drabba mycket ojämnt.
Kostnaderna kan uppgå lill ganska stora belopp för den enskilde. Utslaget på
övriga led i kontrollen blir kostnaden däremot närmast försumbar.

Vad gäller koslnaderna för foderkontrollen i övrigt
anserjag atl riktlinjerna liksom hittills bör vara atl analyskostnaderna
belalas från fall till fall medan övriga kostnader täcks genom avgifter.
Livsmedelsverket har i sitt

Prop. 1984/85:149 20

remissyttrande
tagit upp frågan om de koslnader som uppkommer då verket medverkar vid
granskning av nya fodertillsatser. Verket anser att dessa koslnader bör täckas
genom alt en avgifl kopplas till registreringsansökningen. Liksom
livsmedelsverket anserjag att de kostnader som uppkommer på detta sätt är att
betrakta som kostnader för foderkontrollen och alt de därför liksom övriga
kostnader bör läckas av avgifter. Alt la ställning till om denna kostnad skall
las ut som en registreringsavgifi eller pä samma säll som andra koslnader för
administrationen bör liksom den närmare ulformningen av avgiftssyslemel i
övrigt få ankomma pä regeringen eller efter regeringens bemyndigande
lanlbruksstyrelsen.

Fodertillsalser som innehåller antibiotika och
andra kemolerapeutiska medel blir med förslaget att betrakta som läkemedel och
därmed underkastade bl.a. bestämmelserna om kontroll och avgifter för
läkemedel. Då medlen är all anse som farmaceutiska specialiteter skall
särskilda ansöknings- och årsavgifter erläggas, som motsvarar full
koslnadsläckning vad gäller konlrollen av medlen.

3
Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom
jordbruksdepartementet upprättats förslag till

1.
lag om foder,

2.
lag om ändring i
läkemedelsförordningen (1962:701),

3. lag
om ändring i lagen (1973:329) om hälso- och miljöfariiga varor.

Förslaget under punkl 2 har upprättats i samråd med statsrådet Sigurd

sen.

Förslagen
bör fogas lill protokollet i delta ärende som bilaga 3.

4
Specialmotivering

4.1
Förslaget till lag om foder Inledande bestämmelser

1 §

1
denna lag avses med

foder:
vara som är avsedd att användas för utfodring av djur,

fodertillsats: dels berikningsmedel som är avsell
atl tillföras foder för atl förbättra dess näringsvärde, dels annan vara eller
ämne som är avsett att tillföras foder för att påverka dess hållbarhet,
konsistens, färg, smak eller lukt eller åsladkomma annan bestämd egenskap hos
fodret.

Med foder eller fodertillsats avses dock inle vara
på vilken läkemedelsförordningen (1962:701) skall tillämpas.

Prop. 1984/85:149 21

1 paragrafen har definierats vad
som avses med foder och fodertillsals. 1 lantbruksslyrelsens förslag har i
stället för enbart foder och fodertillsats använts beteckningarna fodervara,
fodermedel och fodertillsats. Även i fråga om definitionerna skiljer sig milt
förslag från lantbruksslyrelsens. Definilionen av beteckningarna foder och
fodertillsats i milt förslag har utarbelats med livsmedelslagen som förebild.
Med foder avses alla varor som är avsedda att användas lill utfodring av djur.
Detla gäller oavsett om de först efter blandning med andra varor är lämpliga
för detla ändamål eller inle. Foder består emellertid ofla inle bara av en viss
råvara eller av blandningar av olika råvaror utan innehåller också andra varor,
fodertillsatser, som tillförts fodret för atl ge detta en viss egenskap.
Begreppel fodertillsatser omfaltar inle bara varor och ämnen som tillförs
fodret för alt påverka själva fodret ulan även varor och ämnen som tillsätts
för all åstadkomma effekt på djuret. I den mån fodertillsatser tillförts ett
foder är tillsatserna alt jämställa med foder eflersom de faktiskt kommer atl
användas lill utfodring.

2§

Lagen gäller foder och
fodertillsatser avsedda för hästar, renar, nötkreatur, svin, får, getter,
kaniner, fjäderfä, pälsdjur, hundar, katter och odlad fisk.

Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, lanlbruksstyrelsen får meddela föreskrifter om undantag från
lagens lillämpning i fråga om vissa slag av foder eller fodertillsalser.

I paragrafens första slycke görs en
uppräkning av de djurslag på vilka lagen äger tillämpning. I förhållande till
1961 års lag innebär det en ändring att lagen har gjorls tillämplig även på
foder och fodertillsalser för vissa sällskapsdjur, nämligen hundar och katter.
Skälen för detla framgår av den allmänna motiveringen, avsnitt 2.6. Dessulom
har lagen gjorts tillämplig på foder och fodertillsatser för ren. Den naturliga
fodertillgången för ren kan vissa år vara så begränsad atl stödulfodring blir
nödvändig. Under sådana förhållanden saknas skäl atl inle låta lagsliftningen omfatta
även foder och fodertillsalser för renar.

Lagen har utformats så alt den i
princip gäller för alla de foder och fodertillsatser som är avsedda atl
användas för de angivna djurslagen. Med beteckningen pälsdjur i lagiexten avses
djur som föds upp därför all skinnet är värdefullt, exempelvis mink och räv.

Prop.
1984/85:149 22

Foders och fodertillsatscrs beskaffenhet

3§

Foder får inte ha en sådan
sammansättning eller beskaffenhet i övrigt alt det kan antas all det

1.
är skadligt
eller annars otjänligt som djurföda,

2.
gör livsmedel
från djur som utfodrals med fodret skadligt eller otjänligt som människoföda,
eller

3.
vid hanieringen
medför hälsorisker för människor.

I paragrafen, som saknar
motsvarighet i 1961 års lag, anges de grundläggande kraven på beskaffenhelen
av foder. Moliven härför har redovisats i den allmänna moliveringen, avsnitt
2.2.

Begreppen skadligt och otjänligt i
första och andra punkten har samma innebörd som motsvarande begrepp i
livsmedelslagen. Ett foder skall anses vara skadligt om det innehåller
sjukdomsalslrande mikroorganismer eller gifter eller andra skadliga ämnen i
sådan mängd atl det finns uppenbar risk för sjukdom eller annan mbbning av
hälsolillslåndel. Ett foder skall anses vara otjänligt då del innehåller
föroreningar av olika slag eller har för hög hall av vissa bakterier eller
mikroorganismer som normalt inte bör finnas i fodret och som kan befaras framkalla
inte önskvärda förändringar i detta. (Jfr departementschefens uttalanden i
förarbetena lill livsmedelslagen, prop. 1971:61 s. 188 f). Paragrafen
kompletteras i 9§ punkt I med ell förbud att försälja eller använda ett foder
som inte uppfyller de uppställda kraven.

4§

Antibiotika och andra
kemolerapeutiska medel får tillsättas foder endast för all förebygga, lindra
eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom.

Regeringen eller, efler regeringens
bemyndigande, lantbruksstyrelsen får meddela föreskrifter eller uppställa
villkor för användningen av foder som innehåller medel som avses i första
slyckel.

I 4 och 5 §§ regleras användningen
av fodertillsalser. 4§, som saknar motsvarighet i 1961 års lag, innebär ett
förbud mol användning av fodertillsalser som innehåller kemoterapeulika i
tillväxlbefrämjande syfte. Genom att, som jag föreslagit i den allmänna
motiveringen, avsnitt 2.5, läkemedelsförordningen görs tillämplig på s. k.
beredningar innehållande kemoterapeulika kommer dessa substanser enligt
definilionen i I § inte att omfattas av foderlagstiflningen. Genom atl förbudei
i förevarande paragrafs första stycke har utformats så att kemolerapeutika
bara får tillsättas foder för att förebygga, lindra eller bola sjukdom eller
sjukdomssymtom förhindras emellertid alt kemoterapeulika som inte är
underkastad läkemedelsförordningens beslämmelser används för inblandning i
foder. Della kommer att gälla allt foder som framställs i Sverige men däremot
inte sådant som importeras. Eftersom läkemedelsförordningen enligt mill för-

Prop. 1984/85:149 23

slag inle skall tillämpas på foder som tillsatts
kemoterapeulika kommer kemoterapeulika, som ingår i foder som blandas
utomlands, inte att bli underkastad socialstyrelsens kontroll. I stället blir
5§ tillämplig. För kemoterapeulika som ingår som tillsats i sådani foder krävs
således liksom för övriga fodertillsatser att tillsatsen är godkänd.

Eftersom läkemedelsförordningen
inte skall vara tillämplig på foder som tillsatts kemoterapeulika mäste
användningen av fodret kunna regleras med stöd av beslämmelser i foderlagen. 1
paragrafens andra slycke har därför införts en möjlighet att meddela
föreskrifter och villkor för användningen av foder innehållande
kemolerapeutika. Med stöd av dessa beslämmelser blir det möjligt att närmare
ange om speciella förulsättningar bör vara uppfyllda för att ett foder skall få
användas, t. ex. i fråga om djurslag, ålder, vikt eller liknande. Även krav på
veterinärintyg kan uppställas med stöd av beslämmelserna i detta stycke.

5§

Fodertillsatser skall vara godkända
för alt få användas. Frägor om godkännande prövas av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, av lanlbruksstyrelsen. Ell godkännande får förenas
med villkor.

1 paragrafen slälls upp ett
generelll förbud mol att använda fodertillsatser som inte har godkänts. Delvis
motsvarande beslämmelser finns i 1961 års lag i 7 § första och fjärde styckena.

Enligt paragrafen fär ett
godkännande förenas med villkor. Etl sådani villkor kan l.ex. vara att vissa
tillsatser endast får blandas med hjälp av godkänd utmstning.

Beslämmelserna i 4 och 5§§
kompletteras i dels 9§ punkt 2 med elt förbud atl försälja eller använda foder
som har tillförts fodertillsals i strid mot dessa paragrafer, dels med ett
förbud enligt 10 S att försälja fodertillsals som inle får användas enligt 4 §
eller som inte har godkänts enligt 5 §.

Hantering m.m.

6§

Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, lanlbruksstyrelsen får föreskriva att den som yrkesmässigt för
försäljning importerar, tillverkar eller förpackar foder eller fodertillsalser
skall

1.
göra anmälan om
sin verksamhel till lantbruksstyrelsen,

2.
föra sådana
anteckningar över lager, tillverkning, inköp och försäljning eller annal
överiämnande som behövs för att kontrollera att denna lag eller med stöd av
lagen meddelade föreskrifter följs,

3.
lämna uppgifier
om varan i samband med försäljningen genom märkning eller på annat sätt.

Första och andra punklerna i
paragrafen, som i huvudsak motsvarar 4 och 10 §§ i 1961 års lag, innehåller
bestämmelser om anmälningsplikt och skyldighet att föra anteckningar.

Prop.
1984/85:149 24

I tredje punklen, som moisvarar 5 §
i 1961 års lag, bemyndigas regeringen, eller efler regeringens bestämmande
lantbruksstyrelsen, atl meddela föreskrifter om varudeklaration. Sådan
deklaralion kan krävas belräffande alla foder eller fodertillsatser oavsett om
de försäljs färdigförpackade eller på annat sätt. Uppgifterna skall lämnas i
samband med försäljningen.

I förarbetena lill 1961 års lag
(prop. 1961: 140 s. 70) uttalade departementschefen all utgångspunkten för
bedömningen av uppgiftsskyldighetens omfallning borde vara att sådana
uppgifter skulle lämnas alt del av dem framgick vem som var tillverkare eller
importör samt varans kvalitet och lämplighet för avsett djurslag. Vid
uppgiftsskyldighetens beslämmande borde beaklas de svårigheter som kunde
föreligga alt lämna uppgifterna samt möjligheten att genom analyser eller på
något annat sätl konlrollera dessa. Enligt jordbmksnämndens föreskrifter (JNFS
1981:86) gäller f n. att uppgifter skall lämnas om tillverkarens eller
importörens namn och adress, tillverkningsorten, namn eller beteckning på
fodret, uppgifl om användningsområde där detta är begränsal saml fodrets
innehåll av vissa särskilt angivna ämnen eller ämnesgrupper. På förpackningen
skall också för flertalet foderblandningar anges att tillverkaren på begäran
lämnar upplysning om de slag av råvaror som ingår i blandningen.

En riktig och allsidig
varuinformation är av stor betydelse för djurägaren. De riktlinjer som
hittills har gällt beträffande uppgiftsskyldigheiens omfattning bör även i
fortsättningen tillämpas. Gmnden bör vara all uppgifter som har betydelse för
produktionsekonomin saml uppgifier om innehåll av sådana ämnen eller råvaror
som kan ge bismak på producerade livsmedel skall deklareras.

Bestämmelsen i Iredje punkten
kompletteras i 11 § med etl förbud atl försälja foder och fodertillsalser om
uppgiftsskyldigheten inle har fullgjorts.

7§

Foder skall hanteras på ett sådant
sätt att det inte blir skadligt eller annars otjänligt som djurföda eller
medför hälsorisker för männniskor.

Paragrafen, som saknar motsvarighet
i 1961 års lag, innehåller bestämmelser om hanieringen av foder.

Vid olämplig lagring och hantering
i övrigl av foder kan kvaliteten förändras avsevärt. Så t. ex. ökar
lösvaruhanleringen av vissa foder risken för sammanblandning med främmande
ämnen genom dåligl rengjorda eller felaktigt konstruerade foderbehållare. I
paragrafen har därför ställts upp en allmän regel med krav på hanteringen av
foder. Den närmare regleringen får ske genom verkställighetsföreskrifter.
Sådana föreskrifter kan avse t.ex. användningen av varor, ämnen eller utmstning
vid hanieringen av foder eller annan förvaring av varor, ämnen eller utrustning
tillsammans med foder.

Prop. 1984/85:149 25

8§

Om det behövs med hänsyn lill människors och djurs
hälsa, kan regeringen eller, efler regeringens bemyndigande,
lantbruksstyrelsen förbjuda eller uppställa villkor för importen,
tillverkningen, försäljningen, användningen eller hanieringen i övrigl av
foder eller av etl visst parti av etl foder.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 7 § andra och
fjärde slyckena i 1961 års lag. I förhållande fill 1961 års lag gäller dock den
skillnaden att möjligheten all ingripa beträffande foder som innehåller
främmande ämnen inte begränsats lill att avse, fömtom import, enbart
försäljning utan den har utvidgats lill att omfalla också tillverkningen,
användningen och hanteringen i övrigl. Med hanteringen i övrigt avses sådana
ålgärder som exempelvis beredning, förvaring, förpackning och transport.

I sammanhanget vill jag erinra om att
bestämmelserna i förordningen (1973:233) om skyldighet för myndighet att
underrätta kommerskollegium om vissa föreskrifter m. m. kan bli fillämpliga på
föreskrifier enligt denna paragraf som kan inverka på handeln mellan Sverige
och andra länder.

9§ Etl foder får inte försäljas eller användas

1.
om det har en sådan
beskaffenhel som inte är lillålen enligt 3 §, eller

2.
om del har tillförts någon
fodertillsats i strid mol 4 eller 5 §.

I0§

En vara får inte försäljas som fodertillsals, om
den inle får användas enligt 4 § eller om den inte har godkänts enligt 5 §.

11 §

Ett foder eller en fodertillsals får inte
försäljas, om skyldighet atl lämna uppgift enligt 6 § 3 föreligger och denna
inte har fullgjorts.

Paragraferna syftar lill att förhindra atl foder
och fodertillsalser som har sådan kvalitet eller sammansättning att de inte
uppfyller uppställda krav, som inte är godkända eller vars sammansättning är
okänd kommer ul i marknaden eller används.

Skälen till all även användningen förbjuds framgår
av den allmänna moliveringen, avsnitt 2.3.

Tillsyn

12§

Lantbmksstyrelsen utövar tillsynen över
efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifier.
Lanlbruksstyrelsen får överlåta åt lantbruksnämnden atl ulöva viss lillsyn inom
länel. Sker sådan överiålelse, skall vad som sägs i lagen om tillsynsmyndighet
gälla även lantbruksnämnden.

Prop.
1984/85:149 26

Paragrafen moisvarar delvis 3 § tredje slyckel i 1961 års
lag.

De gmndläggande frågorna om tillsyn
har behandlals i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.7. I den mån
lanlbruksstyrelsen överlåter tillsynsuppgifter på lantbmksnämnderna bör dessa
ha samma befogenheter som lantbmksstyrelsen vid utövandet av tillsynen. En
bestämmelse härom har tagits in i paragrafen.

13§

För tillsynen har
tillsynsmyndigheten rätt att komma in i lokaler eller andra utrymmen där foder
och foderlillsalser hanleras och får där göra undersökningar och la prover.
Tillsynsmyndigheten har rätt atl pä begäran få de upplysningar och handlingar
som behövs för tillsynen. Den hos vilken prov las är skyldig att hjälpa till
vid provtagningen.

Polismyndigheten skall lämna del
biträde som behövs för utövande av tillsyn enligt denna lag.

Paragrafen moisvarar delvis 10 § och i huvudsak 11 § i
1961 års lag.

I4 §

Tillsynsmyndigheten får meddela de
förelägganden och förbud som behövs för att denna lag eller föreskrifter som
meddelats med slöd av lagen skall efterlevas.

I beslut om föreläggande eller
förbud kan tillsynsmyndigheten sätta ut vite.

Underiäler någon att vidla en
åigärd som åligger honom enligt denna lag eller enligt föreskrifter eller
villkor som meddelats med stöd av lagen eller enligt tillsynsmyndighetens
föreläggande, fär myndighelen förordna om rättelse på hans bekostnad.

Försia och andra styckena moisvarar
delvis 18 § i 1961 års lag. Tredje stycket saknar molsvarighel i 1961 års lag.

Paragrafen syftar lill att
möjliggöra en effektiv konlroll över efterievnaden av lagen.

Vid bifall till proposilion
1984/85:96 med förslag lill lag om viten m.m. kommer frågan om uldömande av
vile alt prövas av länsrätten.

15§

Tillsynsmyndigheten får ta hand om
foder och fodertillsalser som uppenbarl är avsedda atl försäljas eller
användas i slrid med 9-11 §. Tillsynsmyndigheten får vidare la hand om foder
och fodertillsatser som avses med ett föreläggande eller ell förbud enligt 14
§, om föreläggandel eller förbudei inte efterkoms.

Har etl foder eller en
fodertillsals tagils om hand, fär ägaren under tillsynsmyndighetens kontroll
göra varan duglig lill utfodring eller använda den för något annal lovligt
ändamål. I annal fall skall varan förstöras genom tillsynsmyndighetens försorg.

Paragrafen, som saknar motsvarighet
i 1961 års lag, har utformats med 27 § livsmedelslagen som förebild.

Prop.
1984/85:149 27

Avgifter

16§

Regeringen fär förordna att
särskilda avgifter får tas ut för den tillsyn som utövas enligt denna lag eller
med stöd av lagen meddelade föreskrifter.

Paragrafen moisvarar i huvudsak 12
§ i 1961 års lag. Frågor om finansiering av foderkontrollen har behandlats i
den allmänna moliveringen, avsnitt 2.8.

Ansvar och besvär m. m.

I7§ Till böter döms den som med
uppsåt eller av oaktsamhet

1. bryter mot 4 § första sly eket, 5, 7 eller 9 -11
§,

2.
bryter mot en
föreskrift som meddelats med stöd av 4 § andra stycket eller 6 §,

3.
åsidosätter
förbud eller villkor som meddelats med stöd av 4§ andra stycket, 5 eller 8 §,
eller

4.
underlåter att
fullgöra sin skyldighet enligt 13 § försia styckel andra eller tredje meningen.

Ansvar enligt försia slycket
inträder inle om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.

Om ansvar för den som i slrid mot
föreskrift som meddelats med stöd av 8§ inför foder till riket eller gör försök
därtill finns beslämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

De i paragrafen inlagna
straffbestämmelserna moisvarar i stort dem som finns i 1961 års lag. Tillägg
har gjorls så att även broll mol de beslämmelser som avser atl trygga en
kvalitetsmässigt riktig användning av foder kan beivras. Ansvar enligt
foderlagen skall inte inträda, om ansvar för gärningen kan ådömas enligt
brottsbalken, t. ex. enligt 16 kap. 13 § för djurplågeri.

18 §

Foder och fodertillsatser som varil
föremål för brott enligt denna lag eller värdet av sådana varor saml utbyte av
sådani brotl skall förklaras förverkade, om det inte är uppenbart oskäligt.

Paragrafen motsvarar 15 § i 1961 års lag.

19§

Beslut av lantbmksnämnden får överklagas
hos lantbmksstyrelsen genom besvär. Beslut av lanlbruksstyrelsen i en dit
överklagad fråga fär inte överklagas. Beslut av lantbmksstyrelsen i övrigt med
anledning av besvärsärendet får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Beslut av lantbruksstyrelsen i
ärende som avses i 13 § första styckel, 14 eller 15 § får överklagas hos
kammarrätten genom besvär. Föreskrifter om överklagande av beslut av
lantbmksstyrelsen med stöd av ett bemyndigande enligt 2 § andra stycket, 4-6
och 8 §§ meddelas av regeringen.

Prop.
1984/85:149 28

20 §

En tillsynsmyndighet får bestämma
att dess beslut skall gälla även om det överklagas.

Paragraferna innehåller besvärs- och
verkställighetsbeslämmelser.

4.2 Förslaget till lag om ändring i läkemedelsförordningen
(1962:701)

I§4mom. Denna förordning skall inte
tillämpas på

1. de varor som avses i lagen (1981:289) om
radioakliva läkemedel,

2. djurfoder som innehåller
antibiotika eller andra kemolerapeutiska

medel och som har tillverkats vid foderfabrik eller liknande anläggning.

Beträffande narkotiska läkemedel
tillämpas bestämmelserna i denna förordning, om de inle strider mol vad som är
särskilt stadgal om narkolika.

I paragrafen har det nu gällande
undanlaget i 4 mom. första styckel för varor som avses i lagen (1981: 289) om
radioaktiva läkemedel i oförändrad lydelse tagits in i en första punkt. I en ny
andra punkt har införts ett nytt undantag från förordningens
tillämpningsområde, nämligen för foder som innehåller kemoterapeulika. Skälen
lill varför sådana varor bör undanlas från läkemedelsförordningens
tillämpningsområde har redovisats i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.5.

4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:329) om
hälso- och miljöfarliga varor

I 3 § första slycket punkt 3 har en följdändring gjorts.

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över
förslagen lill

1. lag om foder,

2.
lag om ändring
i läkemedelsförordningen (1962:701),

3.
lag om ändring
i lagen (1973: 329) om hälso- och miljöfarliga varor.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens
hemställan.

Prop.
1984/85:149 29

Bilaga I

Lantbruksstyrelsens
förslag till fodervarulag

Inledande
bestämmelser

1 § I denna lag avses med

fodervara: vara som är avsedd att
användas för utfodring av djur med undantag av vara på vilken
läkemedelsförordningen (1961:701) är tillämplig,

fodermedel: fodervara, som huvudsakligen är avsedd atl
användas för djurs energiförsörjning,

fodertillsats: fodervara, som huvudsakligen är avsedd atl
användas för andra ändamål än djurs energiförsörjning,

främmande ämne: ämne som inte ulgör
fodertillsals och som, om det ingår i fodervara, kan utgöra hälsorisk för
människor eller djur,

hantering av fodervara: dels
framställning, beredning, behandling, förvaring, förpackning, omförpackning
eller transport av fodervara, dels saluhållande, försäljning eller annal
överlämnande av fodervara för förbrukning.

2 § Lagen gäller fodervaror för de djurslag som
anges av regeringen eller

den myndighel som regeringen bestämmer. Regeringen eller den myndig

het som regeringen beslämmer kan för särskilt djurslag medge all lagen ej

skall gälla viss fodervara.

Fodervarors beskaffenhet

3§ En fodervara får ej ha sädan sammansättning eller
beskaffenhet i övrigt all del kan antagas att den

1.
är skadlig som
djurföda,

2.
gör livsmedel
från djur som utfodrals med varan olämpligl som människoföda, eller

3.
vid hanteringen
överför smitta till människor.

4§ Som fodertillsals får användas endast sådan tillsats
som godkänts. Fräga om godkännande prövas av den myndighet som regeringen
bestämmer. Godkännandet kan förenas med villkor.

Anmälan

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen beslämmer
kan föreskriva all den som för avsalu imporlerar eller hanterar fodervaror
skall göra anmälan om sin rörelse samt föra sådana anteckningar över lager,
produktion, inköp och försäljningar eller annal överlämnande som fordras för
konlrollen av att denna lag och de med stöd av lagen givna föreskrifterna
följs.

Prop.
1984/85:149 30

Hantering och införsel

6§ Fodervaror skall hanteras på sådant sätt alt de ej blir
skadliga som djurföda.

7§ I syfte alt hindra skadlig inverkan på fodervaror kan
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om
användningen av varor, ämnen eller utrustning vid hanteringen av fodervaror
eller om förvaringen av varor, ämnen eller ulruslning tillsammans med
fodervaror.

8§ Om det fordras med hänsyn till människornas eller
djurens hälsa, kan regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer
förbjuda eller uppställa villkor för användningen, hanteringen eller införseln
lill rikel av en fodervara eller elt visst parti av en fodervara.

9§ Regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer
kan föreskriva atl den som för avsalu imporlerar eller hanterar fodervaror
skall lämna uppgifier om varan i samband med försäljningen, l.ex. genom
märkning av förpackningen.

10 § En fodervara får ej saluhållas

1.
om den har
sådan beskaffenhel som ej är tillåten enligt 3§,

2.
om den
tillförts fodertillsats i strid mot 4§, eller

3. om föreskrifter enligt 9§ ej
fullgjorts och tillsynsmyndigheten ej

medgivit undantag.

Tillsyn

11
§ Tillsynen
över eflerievnaden av denna lag och med stöd därav meddelade föreskrifter
utövas av den myndighel som regeringen beslämmer (tillsynsmyndighet).

12
§ För tillsynen
har tillsynsmyndigheten rätt att komma in i lokal eller annat ulrymme där
fodervara hanteras och får där göra undersökning eller taga prov.
Tillsynsmyndigheten har räll att på begäran få de upplysningar och handlingar
som behövs för tillsynen. Den hos vilken prov tages är skyldig hjälpa till vid
provtagningen.

Polismyndigheten är skyldig atl
lämna den handräckning som behövs för att tillsynen skall kunna ulföras.

13 § Tillsynsmyndigheten får meddela sådant
föreläggande eller förbud

som behövs för atl lagen eller föreskrifter som meddelats med slöd av

lagen skall efterlevas.

I beslut om föreläggande eller
förbud kan tillsynsmyndigheten utsätta vile.

Underlåter någon all vidla åigärd
som åligger honom enligt denna lag eller enligt föreskrifier som meddelals med
stöd av denna lag eller enligt tillsynsmyndighetens föreläggande, får
myndighelen förordna om rättelse pä hans bekostnad.

Prop.
1984/85:149 31

14 § Tillsynsmyndigheten får taga hand om fodervara
som saluhälles eller

uppenbarl är avsedd att saluhållas i strid mol 10 §. Tillsynsmyndigheten får

vidare taga hand om fodervara som avses med föreläggande eller förbud

enligt 8 eller 13 §, om föreläggandet eller förbudei ej efterkommes.

Har fodervara lagits om hand får
varans ägare under tillsynsmyndighetens kontroll göra den duglig till
utfodring eller använda den för annat lovligt ändamål. I annal fall skall varan
förslöras genom tillsynsmyndighetens försorg.

15 § Kostnaderna för fodervarukonlroll skall
ersättas enligt bestämmel

ser som regeringen meddelar.

Ansvar och besvär m. m.

16 § Till böter dömes den som uppsåtligen eller
av oaktsamhel

1.
bryter mot 3,
4, 6 eller I0§,

2.
bryter mot
åläggande eller föreskrift som meddelats med stöd av 5, 7, 8 eller 9§,

3.
vid
varudeklaration enligt 9§ lämnar sådana oriktiga uppgifier, som innebär skada
eller annan olägenhet för mottagaren,

4.
åsidosätter
villkor som meddelals med stöd av 4§, eller

5.
underlåter atl
fullgöra sin skyldighet enligt 12 S första stycket andra eller Iredje meningen.

Vad som sägs i första stycket
gäller ej om gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Om ansvar för den som i slrid mol
föreskrift som meddelals med slöd av 8§ inför fodervara lill riket eller gör
försök därtill finns beslämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

17
§ Fodervara som
varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet av sådan fodervara samt
ekonomiskl utbyte av sådant broll skall förklaras förverkat, om det ej är
uppenbart obilligt.

18
§ Talan mol
beslut av tillsynsmyndighet föres genom besvär hos kammarrätten.

19
§
Tillsynsmyndigheten kan förordna, atl dess beslut skall lända till
efterrättelse utan hinder av atl talan förs mot beslutet.

20
§ Närmare
föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av regeringen eller, efler
regeringens bemyndigande, av tillsynsmyndigheten.

1.
Denna lag
träder i kraft den

2.
Genom den nya
lagen upphävs lagen (1961:381) om tillverkning av och handel med fodermedel m.
m.

Prop.
1984/85:149 32

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttrandena

Efter remiss har yttranden över lantbruksstyrelsens
förslag kommil in från socialstyrelsen, konsumentverket, statens
livsmedelsverk, statens jordbruksnämnd, hovrätten för västra Sverige,
kammarrätten i Jönköping, statens lantbmkskemiska laboratorium (SLL), Sveriges
lantbruksuniversitet (SLU), Svenska kommunförbundel. Lantbrukarnas riksförbund
(LRF), Svenska kennelklubben (SKK), Stiftelsen veterinär foderkontroll,
Daglig-vamleveranlörers förbund och Kooperativa förbundet (KF). Socialstyrelsen
har bifogat yttrande från statens bakteriologiska laboratorium (SBL) och från
länsläkarorganisationen i Uppsala län. Yttrande har även kommit in från
läkemedelsindustrins branschorganisationer och Sveriges fiskodlareförening.

1
Allmänt

Förslaget
till ny foderlag har i allmänhet mottagits positivt.

1.2
Konsumentverket: Konsumentverket har granskat föreliggande förslag till
lagstiftning med utgångspunkt från enskilda konsumenters intressen. Konsumenter
i detta sammanhang är framför allt personer som äger sällskapsdjur av olika
slag. Fodervarulagsliflningen bör enligt konsumentverkels mening reglera
marknadsföringen av färdigt foder för sådana djur. Det är dock uppenbart att
lagförslaget främst är utformat för andra ändamål. Regelsystemet förefaller
bäst tillämpligt vid yrkesmässig djuruppfödning och djurhållning, framför alll
för livsmedelsproduktion.

Förslaget ger dessulom intryck av att ha tillkommit
hastigt och på ett ogenomtänkt sätt. På grund härav visar materialet sådana
brisler i omfattning och kvalitet, att det inte kan läggas till grund för
lagstiftning.

1.4
Statens jordbruksnämnd:
Jordbruksnämnden anser del angeläget att den nuvarande foderlagstiftningen
moderniseras både vad gäller tillämpningsområde på olika djurslag och på olika
fodervaror. Nämnden tillstyrker därför förslagel.

1.5
Hovrätten för västra Sverige:
Hovrätten har i huvudsak inte någon erinran mot det förslag lill ny
fodervarulagstiftning som lagls fram av arbetsgruppen med representanler för
lantbruksstyrelsen, jordbmksnämnden och livsmedelsverket.

Prop,
1984/85:149 33

1.6
Kammarrätten i Jönköping:
Kammarrätten, vars granskning av utredningens förslag helt inriktats på de
rättsliga aspekterna, har ingen erinran emot att förslaget läggs till grund för
lagstiftning.

1.7
Statens lantbrukskemiska
laboratorium: I fråga om fodervarulagens utformning har SLL intet att erinra.

1.8 Sveriges
lantbruksuniversitet: SLU tillstyrker i stort det framlagda

förslaget.

1.13---------------------------------- Dagligvaruleverantörers
förbund: Vi ser med tillfredsställelse

att
arbelsgmppen har tagit hänsyn tili internationella handelsaspekter och de
regler som gäller på fodervamområdet inom EG.

Vi beklagar dock att förslaget till fodervamlagstiftning
har gått ut på remiss i en så oklar form.

1.14 Kooperativa
förbundet: Kooperativa förbundet tillstyrker i princip det

förelagda förslaget till ny fodervarulag och fodervamförordning där huvud

syftet varit att mer än tidigare skapa ett skydd för människors och djurs

hälsa.

Emellertid anser KF att förslaget bör överarbetas
mera i detalj och

presenteras som ett enhetligt konkret förslag. Detta gäller såväl själva

lagen som förordningen och den framlagda kungörelsen med tillämpnings

föreskrifter. --

KF får därför föreslå att man så snart beslut
fattats om tillsynsmyndighet bör göra en slutlig genomarbetning av såväl lagen
som förordningen och av tillämpningsföreskrifterna. Härvid bör, särskilt i
samband med utarbetande av tillämpningsföreskrifterna, samråd ske med parter
representerande berörda branscher och djurkategorier.

2 Lagens
tillämpning på enskilda jordbruksföretag

Förslaget att lagen skall äga tillämpning också på
de enskilda jordbmksförelagen tillstyrks eller lämnas utan erinran av
remissinstanserna. Några remissinstanser tar upp frågor rörande omfattningen av
kontrollen.

2.8
Sveriges lantbruksuniversitet: Kontroll av fodermedel och fodertillsatser
skall liksom tidigare ske i handelsledet. Dessutom diskuteras humvida kontroll
av tillsatser ?i\ främmande ämnen även skall göras i enskilda besättningar.
Aktuella i det sammanhanget är särskilt stora enheter med egen tillverkning.
SLU anser att denna kontroll kan inskränkas fill sådana fall, då analyser av
djurprodukterna tyder på användning av foder med för höga halter av främmande
ämnen.

3 Riksdagen I9S4185. I saml. Nr 149

Prop. 1984/85:149 34

2.9--------------------------------- Svenska
kommunförbundet: Ulöver de fodervaror som nu regle

ras i lagen (1961: 381) om tillverkning av och handel med fodermedel m. m.

föreslås
att lagstiftningen skall omfatta bl.a. även fodervaror som

framställs i det enskilda
jordbruksföretaget . Styrelsen tillstyrker det

utvidgade
tillämpningsområdet.

2.10 Lantbrukarnas
riksförbund: Svenskt lantbruk har som mål alt produ

cera högkvaiitaliva livsmedel fria från skadliga substanser. Med hänsyn lill

alt animalieproduktionen i huvudsak syftar till att framslälla livsmedel,

vars kvalitet påverkas av fodrets sammansättning, anser LRF det rimligt

att fodervarulagsliflningen även äger tillämpning i enskild besättning. Kon

trollens omfallning måste dock ulformas med beaklande av de prakliska

och ekonomiska förutsättningarna. Kontrollen i enskilda besättningar bör

endast omfatta främmande ämnen och fodertillsatser, och begränsas till de

fall där uppenbar misstanke föreligger om kontaminering. Med fodertill

salser avses i första hand kemolerapeutika och vissa spårelement.

2.12
Stiftelsen veterinär foderkontroll: Stiftelsen anser att konlrollen i enskilda
besättningar ej bör inskränkas till alt gälla enbari främmande ämnen. Enligt
Stiftelsens mening bör kontrollen även omfalla exempelvis tillsatser såsom
koppar, selen och dylikl, vilka kan tänkas användas av enskilda lantbrukare i
halter som kan ge restmängder i slaktkroppar och i olyckliga fall även medföra
förgiftningsfall bland djuren.

3
Främmande ämnen och fodertillsatser

Lantbmksstyrelsens förslag i fråga om främmande
ämnen och tillsalser tillstyrks i allmänhel eller lämnas ulan erinran av
remissinslanserna.

3.1
Socialstyrelsen: Socialstyrelsen anser att den nya lagstiftningen bör innehålla
regler om hur överblivet högdosfoder bör behandlas. Anledningen härtill är atl
man i största möjliga ulslräckning bör förhindra att antibiotika tillförs
miljön.

Lågdosfoder används i tillväxlfrämjande syfte.
Anledningen till den ökade tillväxten vid användningen av lågdosfoder är inte
känd. Genom användning av lågdosfoder kan resistens utvecklas inte enbart mot
antibiotikum som använts utan även mot flera andra aniibiotika, dvs.
multiresi-stens. Del fmns därför anledning att befara atl resistenser ulvecklas
mot medel som använts för människor. Socialstyrelsen anser därför att forskningen
bör intensifieras vad avser orsakerna till att lågdosfoder är tillväxlbefrämjande.
Det kan därvid bl. a. visa sig möjligl alt uppnå motsvarande effekter på annat
sätt.

Prop. 1984/85:149 35

3.1,a
Statens bakteriologiska laboratorium: Särskilt tillfredsställande är att kemoterapeulika
avsett för högdosfoder skall registreras av socialstyrelsen och vara
underkastat läkemedelsförordningen samt förskrivas av veterinär. Därigenom bör
det vara möjligt att utvälja medel med minimerade ekologiska effekter och att
verka för restriklivitet vid användning av högdosfoder för att därigenom
minska risken för ett oönskat selekfionstryck som gynnar spridningen av
antibiotikaresistenta bakterier till djur och människor.

3.3
Statens livsmedelsverk: Färgämnen i fodervaror

Livsmedelsverket
har- som sin principiella ståndpunkt hävdat att

färgämnen
inte bör tillföras foder till livsmedelsproducerande djur i syfte att påverka
livsmedlets färg. Arbetsgmppen nämner här som exempel tillsatser som ger ägg
och fiskkött en starkare färg. Livsmedelsverkets inställning gmndar sig på
livsmedelslagstiftningens restriktiva regler om livsmedelstillsatser. Enligt 2
§ livsmedelskungörelsen (1971:807) får nämligen tillsats godkännas endast om
den är av värde för konsumenterna eller av särskilda skäl behövs för
livsmedlets hantering. Även om bestämmelsen formellt endast är tillämplig på
bl.a. färgämne som livsmedelsfillsats, är självfallet dess syfte att skydda
konsumenterna, dvs. förhindra att livsmedel innehåller tillsatser som inte är
motiverade av ovannämnda skäl. Livsmedelsverket hävdar således bestämt att
fodervaror som är ämnade för livsmedelsproducerande djur inte skall innehålla
tillsatta färgämnen.

Inblandning
av kemolerapeutika i foder avsett för livsmedelsproducerande djur

Livsmedelsverket
anser- att stor resiriktivitet måste iakttas när

det
gäller att godkänna användningen av fodertillsatser, typ kemolerapeutika.
Denna inställning gmndar sig främst på svårigheten att med absolut säkerhet
fömtse effektema vid långtidsanvändning av dessa ämnen i animalieproduktionen.
En för livsmedelsverket betydelsefull omständighet är också att det från
konsumenthåll ställs ökande krav på att livsmedel skall vara fria från
främmande ämnen. Av bl. a. dessa skäl är det viktigt att det finns
tillfredsställande kontrollkapacitet, om det av produkttekniska eller
terapeutiska skäl är motiverat att använda ämnen som kan ge restsub-stanser i
livsmedel.

Beträffande inblandningsförfarandet anser
livsmedelsverket att det skall vara fodermedelsindustrin förbehållet att i
foder blanda fodertillsatser av typ kemolerapeutika, oavsett om slutprodukten
är låg- eller högdosfoder. Skulle en sådan lösning inte väljas vid förslagets
slutgiltiga behandling, vill livsmedelsverket understryka följande. Om
lagstiftningen kommer att lämna möjlighet att vid de enskilda besättningarna
inblanda kemolerapeutika (i form av foderkoncentrat) för att erhålla s. k.
lågdosfoder, måste det genom

Prop.
1984/85:149 36

en väl utbyggd konlroll också garanleras, atl inblandning
inte sker i högre dosering för att uppnå förebyggande eller sjukdomsbehandlande
effekt.

Läkemedelsförordningens tillämpning på matfisk

Vid behandling av fisk sker som
regel lillförsel av kemoterapeulika genom s.k. högdosfoder. Sådan behandling av
matfisk i fiskodling har ökat avsevärt, från ca tre lon 1979 till ca 13 ton
1980. Det är angelägel att den reglering av användningen som delvis finns i den
nuvarande fodervarulagsliflningen inle går förlorad, om socialstyrelsens
läkemedelsavdelning övertar ansvaret för högdosfoder. Läkemedelsavdelningen har
tidigare angett att läkemedelsförordningen inte är tillämplig pä behandling av
lägre djur än däggdjur och fåglar. Livsmedelsverket finner det logiskt och
riktigt att behandlingen av ålminslone malfisk regleras enligt samma
lagstiftning som gäller för läkemedel i övrigt.

3.8 Sveriges lantbruksuniversitet: SLU anser i likhel med
förslagel alt

högdosfoder endast skall få blandas av fodermedelsfirmorna och att hög-

doskemoierapeuiika likställs med läkemedel. Stor restriklivitet måsle lill-

lämpas vid godkännande av kemolerapeuiika avsedda atl öka tillväxten

hos unga djur. Endast sådana kemoterapeulika som inle har någon använd

ning inom human — eller veterinärmedicin bör få användas i tillväxlfräm

jande syfte.----

Statens livsmedelsverk har i sitt
remissynrande uttalat att fodertillsalser, som uteslutande är avsedda alt
påverka livsmedlets färg, ej bör få förekomma. SLU instämmer med
livsmedelsverket, all della bör vara grundregeln. Föreskrifterna bör dock vara
flexibla. Dispens bör kunna medges, särskilt under en övergånglid för alt
möjliggöra en smidig anpassning till nya regler. Elt område, där sådan dispens
kan bli aktuell, är odling av laxartad fisk. 1 bilaga lämnas synpunkler av
försöksledare Bengl Larsson vid institutionen för husdjursförädling, som har
fiskodling på sitt forskningsprogram.

Ur bilagan:

Vid odling av laxartad fisk
eftersträvas elt rosa laxköii dvs. samma köttfärg som finns hos den vilda
laxfisken. 1 naturen erhålles del rosa laxköttel från karotenoider i de
kräftdjur som delvis ulgör laxfiskens naturliga föda. Vid odling får laxköttet
den rosa färgen via tillsats av räkavfall, krill, loddaolja etc. dvs. från
fodermedel som vid sidan av att de ger ett rosa laxkötl också har etl energi-
och proteininnehåll. Den röda färgen erhålls här från det naturligt
förekommande ämnel astaxanthin. Oftast räcker inte dessa naturliga
färgfodermedel till för den lotala fiskfo-derproduktionen och man tvingas då
att använda syntetiska fodertillsatser med färgningseffekter motsvarande de
naturliga färgfodermedlen. Del syn-teUska ämne som idag används är
"Canthaxanthin". Delta syntetiska ämne förekommer i en del av de
fabriksiillverkade foder som används under slutgödningen av fisken.

Prop. 1984/85:149 37

Ett förbud mot färgtillsatser i fiskfoder skulle
innebära att inget foder för slulgödning av odlad fisk skulle kunna importeras
till Sverige. Ca hälften av fiskodlarnas ärliga förbrukning av sådana
fodermedel kommer idag från utlandet. Den allvariigaste konsekvensen av ett
sådant förbud gäller dock marknadssidan för odlad laxfisk. En odlad laxprodukl
som inle har den rälla rosa färgen är idag osäljbar på den svenska och på stora
delar av den utländska marknaden. De svenska odlade laxprodukterna skulle
därigenom inte kunna konkurrera med odlad laxfisk frän andra länder, främst
från våra nordiska grannländer. Dä svensk matfiskodling befinner sig i ett
första utvecklingsskede med igångsättningssvärigheter just på marknadssidan,
är det mycket angeläget att det föreslagna förbudet mot färgtillsalser
förhindras.

3.10
Lantbrukarnas riksförbund: LRF och lantbrukskooperalionen verkar för en
restriktiv och av samhällel väl kontrollerad användning av antibiotika och
kemolerapeutika i svensk animalieproduktion. LRF lillslyrker därför förslagel
atl läkemedelsförordningen lillämpas i fråga om högdosfoder och
lågdoskemoterapeutika i vara som skall inblandas i foder. Inblandning av hög-
och lågdoskemoterapeutika bör dock inte begränsas till den som för avsalu
hanterar fodervaror, utan avse av myndighet godkänd och registrerad
foderanläggning, som därmed underställer sig socialstyrelsens översyn och
kontroll. I annat fall skulle möjlighelen för enskilda lantbrukare atl själva
tillverka sitt foder begränsas.

LRF tillstyrker jordbmksnämndens förslag att
inblandningen av lågdoskemoterapeutika bör tillåtas i koncentrat i sådan mängd
atl innehållel i den färdiga foderblandningen överensslämmer med vad som är generell
tillålen inblandning i lågdos i färdigt foder. Den som blandar sitt foder på
gården måsle ha samma möjlighet att tillgodogöra sig effeklen av godkända medel
som den som köper färdigblandat foder från fabrik.

En generell begränsning av lågdosfoder till 10 ppm
är olämplig då ett preparats effekt inle är avhängigl av antalet mg per kg
foder ulan är beroende av substansens egenskaper i form av aktivitet,
molekylslorlek m.m. Gränsvärden bör iställel fastställas för varje enskilt
preparat och användningsområde. 1978 infördes möjligheten atl få använda vissa
kemoterapeulika i lågdos med högre dosering, upp till 160 ppm, som profylax i
smågrisfoder och insättningsfoder till slaktsvin. Möjligheten atl använda ett
standardfoder i samband med insättningen av slaktsvin, har medfört alt
användningen av högdosantibiotika har minskat och har därför mottagits positivt
av djurägarna och djurhälsovården. Det är mycket angeläget att denna möjlighet
kvarstår, som ett sätt atl minska förbmkningen av veleri-närförskriven
högdosantibiotika, i avvaktan på att forskning och utveckling kan ge oss andra
alternativ. Även här måste den som blandar sill foder hemma ha möjlighet att
tillgodogöra sig effekten av tillåten högre dosering i färdigt foder genom en
anpassad nivå av preparatet i förekommande koncentrat. En kontroll av att
inblandningsföreskrifterna för dessa koncentrat följs kan vara nödvändig.

Prop.
1984/85:149 38

Upprättandet av förteckning av godkända
fodertillsalser och tillåtna halter av tillsatser och främmande ämnen bör ske i
samråd mellan tillsynsmyndigheten, övriga berörda myndigheter, forskare inom
foderområdel vid SLU och SVA samt representanter för näringen, i första hand
foderindustrin och de organiserade djurhälsokontrollorganisationerna.

3.12
Stiftelsen veterinär foderkontroli: Stiftelsen vill påpeka att protein (s.k.
encellsprotein) har framställts med användning av olika slag av mikroorganismer
och även med användning av olika petroleumfraktioner, vilket protein under lång
tid i olika länder utan skadliga effekter utfodrals till djur. Stiftelsen anser
det därför vara felaktigt att generellt påstå att sådant protein kan medföra
hälsorisker för djur. Stiftelsen anser dock inte att mikrobiellt protein generellt
bör godkännas för användning i Sverige, utan att varje preparation bör prövas
för sig. En sådan prövning bör då ske enligt de riktlinjer som angivits av
WHO/FAO.

Sfiftelsen delar inte Lantbmksstyrelsens mening att
industriell produktion av fodermedel i stor skala ökar risken för att
främmande ämnen kan överföras till eller uppkomma i fodermedel och där uppnå
icke tolererbara halter. En sådan risk torde snarare vara större vid
gårdsproduktion av fodermedel, t. ex. ochratoxinförekomst i hemmaproducerat
korn. Däremot kan sägas att om främmande ämnen skulle råka förekomma i i stor
skala industriellt framställt fodermedel kan de negativa verkningarna bli
geografiskt mer omfattande och träffa fler individer än vid tillverkning av
fodermedel i liten skala.

Lantbmksstyrelsen anser att de alltmer mekaniserade
skördemetoderna i vissa falt ökat riskerna för skördeskador. Stiftelsen anser
att formuleringen bör vara "De alltmer mekaniserade skördemetodema i
kombination med otillfredsställande torkning, syrabehandling och dylikt har i
vissa fall

Stiftelsen ifrågasätter om risken för förekomst av
främmande ämnen

skulle vara större vid animalieproduktion i s. k. djurfabriker än när sådan

produktion sker i mindre enheter.

PM sid 7, stycke 1 Här anges att "Skälet är
att resistens mot ett kemoierapeutikum har visats kunna ...". Enligt
Stiftelsens mening bör formuleringen vara "Skälet är att resistens mot
vissa kemoterapeulika har visats kunna ...".

PM sid 8, stycke 3-4 Enligt Stiftelsens mening bör
ordet fodermedelsfirma ändras till: "av tillsynsmyndigheten registrerad
och godkänd foderfabrik". En sådan ändring bör göras genomgående i denna
PM.

Stiftelsen delar ej Lantbmksstyrelsens mening att
"användningen av

högdosfoder har ökat starkt under senare år ...". Om man ser till en tio

årsperiod är det visserligen sant att en ökning av högdosfoder skett. Under

de sista cirka två åren har emellertid en minskning förekommit.

Prop.
1984/85:149 39

---- en
begränsning av lågdosfoder till 10 ppm är olämplig dä ett

preparats
effekt inte är avhängigl av antalet mg per kg utan är beroende av substansens
egenskaper i form av aktivitet, molekylstoriek m. m.,

---- den
enskilde lantbrukaren även i fortsättningen bör ha möjlighet

att
bereda lågdosfoder och foder av typ insältningsfoder till slaktsvin med hjälp
av i vederbörlig ordning tillverkat kommersielll foderkoncenlral, som efler
utspädning kommer atl innehålla motsvarande mängd kemoierapeutikum som
färdigfoder.

3.14---------------------- Kooperativa
förbundet: bör man bl.a. överväga en speciell

fråga
som gäller inblandningen av kemoterapeulika i lågdosfoder, där flera skäl talar
för att foderblandning med foderkoncenlral bör få ske som nu i enskilda
besättningar med lämplig blandningsutrustning och under lillbörlig konlroll.

3.15----------------------- Läkemedelsindustrins
branschorganisationer: LIF är branschorganisa

tion förde forskande och tillverkande svenska läkemedelsföretagen, RUFI

är branschorganisation för de utländska forskande läkemedelsföretag som

bedriver verksamhet i Sverige.

LIF och RUFI anser atl samhället har etl berättigat
krav på att kontrollera användningen av antibiotika och kemoterapeulika i
animalieproduktionen. Vi anser däremot inte atl den kontrollen bäst sker genom
att högdosfoder och kemoterapeulika för inblandning i foder registreras som
farmacevtisk specialitet ulan förordar en särskild lagstiftning för dessa
varor. De akluella varorna skiljer sig väsentligt från traditionella läkemedel
vad gäller tillverkning, distribution och volym. De beslämmelser som för
närvarande gäller för läkemedel skulle inle utan slora olägenheter kunna
tillämpas för dessa varor.

För velerinärläkemedel gäller samma
registreringskrav som för humanläkemedel. Delta gäller inte enbart kraven på
farmakologisk/toxikologisk och klinisk dokumentation utan även de
kemisk-tekniska kraven. Det innebär bl.a. stränga krav på ingående råvarors
renhet och hygieniska kvalité saml på tillverkningens allmänna standard. Skulle
motsvarande krav komma atl tillämpas på de varor som enligt förslagel skall
registreras som farmacevtiska specialiteter innebär del väsenlligt ökade
kvaUtetskrav och därmed ökade koslnader såvida inte undantagsbestämmelser för
denna nya grupp av specialiteter skulle komma atl utfärdas.

Apoteksbolaget har monopol på detaljhandeln med
läkemedel. De varor som nu föreslås registreras som specialiteter har sådan
volym atl de av praktiska skäl ej kan hanteras inom apoteksväsendet. Någon form
av undantag från Apoteksbolagels delaljhandelsmonopol skulle komma att krävas.
Det är dock oklart hur etl sådant undantag skulle komma att utformas. Om
Apoteksbolaget skulle tillgodoräkna sig en marginal som helt eller delvis
motsvarar den som bolaget i övrigl tillämpar för läkemedel skulle della
innebära en prishöjning.

Prop.
1984/85:149 40

Sedan 1975 pågår inom ramen för nordisk
läkemedelsnämnds verksamhel en harmonisering av lagstiftning och administrativ
praxis på läkemedelsområdet i Norden. Det kan ifrågasättas om Sverige som enda
land i Norden skall utöka läkemedelslagstiftningens tillämpningsområde så att
även högdosfoder och kemoterapeulika för inblandning i foder registreras som
farmacevtisk specialitet.

Om förslaget genomförs kommer det att krävas ökade
resurser för

läkemedelsavdelningen både för kontrollen vid registreringen och vid ef-

terkontroll inklusive inspektionsverksamhet. Läkemedelsavdelningens

kostnader för denna kontroll har inte alls beaktats av arbetsgmppen i

bilaga 3.3. Det är uteslutet att läkemedelsavdelningen med nuvarande

resurser kan klara den nya kontrollen. Läkemedelsavdelningen har idag en

betydande balans av ej avgjorda ärenden. Någon radikal minskning av

balansen förväntas ej heller ske under de närmaste åren.

Inblandning
i foder

LIF och RUFI anser att inblandning av hög- och
lågdoskemoterapeutika inte bör begränsas till den som för avsalu hanterar
fodervaror utan även omfatta annan av myndighet godkänd foderanläggning.
Veterinärens möjlighet att förskriva kemoterapeulika på veterinärintyg bör
bibehållas. LIF och RUFI tillstyrker vidare förslaget att inblandning av
lågdoskemoterapeutika i foderkoncentrat till färdigt foder bör kunna ske i
enskild besättning.

Om läkemedelsförordningen kommer att tillämpas på
högdosfoder och kemoterapeufika för inblandning i foder innebär det en skillnad
mellan olika farmacevtiska specialiteter. De nuvarande veterinärmedicinska specialiteterna
kan inblandas i foder i enskild besättning efter veterinärin-stmktion medan de
nu aktuella varorna enligt förslaget endast skulle få blandas på foderfabrik.

Införsel

LIF och RUFI finner det angeläget att införsel av
kemolerapeutika för inblandning i foder förbehålls dem som erhåller
tillsynsmyndighetens godkännande. Idag sker en icke obetydlig parallellimport
av dessa varor, vanligen i form av s. k. foderpremixer. Ur ansvarssynpunkt är
detta förhållande otillfredsställande.

3.16
Sveriges fiskodlareförening: vill föreningen endast starkt under

stryka de synpunkter som försöksledare Bengt Larsson vid insfitutionen

för husdjursförädling lämnat i bilaga till Lantbruksuniversitetets yttrande.

Föreningen är särskilt angelägen om att förbudet mot färgtillsatser förhind

ras, då detta under det utvecklingsskede som svensk matfiskodling f.n.

befinner sig i skulle fa negativa konsekvenser på marknadssidan.

Prop.
1984/85:149 41

4
Foder åt hundar och katter

Förslaget att foderlagen skall vara tillämplig på
foder åt hundar och katter tillstyrks av de remissinstanser som yttrat sig i
denna del.

4.2
Konsumentverket: Konsumentverket anser alt lagstiftningen bör vara

tillämplig på allt fabricerat (bearbetat) djurfoder som tillverkas eller impor

teras. Del saluförs i dag färdiga foder för ett flertal olika sällskapsdjur,
till

exempel hund, katt, marsvin och burfåglar. Hund- och kattmal är de

ojämföriigt största produkterna med en försäljning som 1979 uppgick till ca

44000 ton till ett värde av 383 miljoner kronor. Verkel anser det rimligast

alt alla sådana produkter i princip omfattas av samma regler beträffande

vamdeklaration, märkning, hygieniska krav m. m. men med möjlighet till

differentierad tillämpning av lagens olika delar. Detta kan ske genom

delaljbeslämmelser i tillämpningskungörelsen för skilda djurslag.

Verkets resurser för bevakning och ingripande på
djurfodermarknaden har hittills upplevts som otillräckliga och kommer i
framliden att minska. Det är dock väsentligt att konsumenterna inte lämnas
skyddslösa. Denna marknad är på många sätt, inte minst ekonomiskt av stor
betydelse för ägare och uppfödare av sällskapsdjur. I den nya lagstiftningen
bör därför dessa gruppers problem beaktas.

De största problemen för konsumenterna vad gäller
foder för sällskapsdjur är, enligt verkets erfarenhet att med ledning av
deklarerad sammansättning (råvaror) samt näringsinnehåll (analys) bedöma
produkters lämplighet för olika ändamål.

Från konsumentsynpunkt är kraven på märkning det
centrala i lagstiftningsförslaget. En adekvat vamdeklaration är en
fömtsättning för att djurägaren skall kunna utfodra djuren på bästa sätt.
Märkningen skall vara på svenska och bör omfatta upplysningar om varan som kan
vara av betydelse för konsumenten. Väsentliga uppgifter är marknadsförare,
vambeteck-ning, avsett djurslag, fodertyp vad gäller beredningsform och
näringsinnehåll, ingående råvaror, näringsdeklaration inklusive
energiinnehåll, nettovikt samt vid behov föreskrifter om förvaring,
hållbarhet, tillagning och uppgift om nödvändig kompletteringskost.

4.9---------------------------------------- Svenska
kommunförbundet: Utöver de djurslag och fodervaror som nu

regleras i lagen (1961:381) om tillverkning av och handel med fodermedel

m.m. föreslås att lagstiftningen skall omfatta bl.a. hund- och katt-

mat. Styrelsen tillstyrker det utvidgade tillämpningsområdet.

4.10 Lantbrukarnas
riksförbund: LRF tillstyrker förslagel att fodervarula-

gen görs tillämplig på foder till samtliga djurslag inklusive hund, katt och

odlad fisk.

Prop.
1984/85:149 42

4.11----------------------------------------------- Svenska
kennelklubben: SKK ser med tillfredsställelse atl § 2 i föresla

gen fodervamlag möjliggör alt regleringen och tillsynen inom detta område

fortsättningsvis även må omfatta fodervaror för hund och kall .

Beträffande
det förbud om inblandning av färgämnen som omnämnes i

pm---- anser SKK ej atl
skäl föreligger för atl utesluta hund- och

kattfoder
från ett sådant förbud. .

En ökad användning av s. k. helfoder åt hund
motiverar förhållandevis stränga krav på innehållet av fodertillsatser och
främmande ämnen i dessa hundfoder då hundar i många fall utfodras livet igenom
med samma produkt.

4.12 Stiftelsen
veterinär foder kontroll: PM sid 11, sista styckel. Sliftelsen

anser atl tredje meningen "Konkurrensen på detla område är så stor att ur

dessa synpunkter kvalitativt mindervärdigt foder troligen blir utslaget ur

marknaden" hell bör utgå då den enligt Stiftelsens mening hell saknar

relevans.

4.13 Dagligvaruleverantörers
förbund: Vi vill inledningsvis uttrycka vår

tillfredsställelse överalt ett förslag till ny fodervarulagstiftning inkluderan

de hund- och kattmal nu föreligger.

Vi ser det som en angelägen fråga atl få lill slånd
enhetliga regler och viss officiell kontroll av hund- och kaltmatsmarknaden,
inte minst mot bakgmnd av att Konsumentverket f. n. tillämpar KOs riktlinjer
för marknadsföringen av hundmat som vägledning för märkning, vamdeklaration
och dokumentation i viss mån även för kattmat. Konsumentverket har nyligen
förklarat att de inle f.n. har resurser att övervaka denna seklor. Med hänsyn
härtill är det angeläget att den föreslagna lagstiftningen Iräder i kraft så
snart som möjligt.

Vi ser positivt på Lantbmksstyrelsens uttalande om
att fodervarulag

sliflningen skall differentieras med avseende på olika djurslag .

Många hund- och kattmatsföretag tillhandahåller
därtill redan idag på begäran utförligare produktinformation till hund- och
katlägare som är speciellt intresserade av sådana uppgifter.

Företagen arbetar med recept vilka oftast är affärshemligheter.
Det är viktigt att företagen kan känna sig trygga att recepten inte läcker ul.
På detta området är situationen liknande den som finns på läkemedels-, livsmedels-,
hygien- och kosmelikområdena.

Det är därför angeläget alt lagstiftarna vidtager
de lagstiftningstekniska åtgärder som tillgodoser detta legitima
skyddsintresse.

Prop.
1984/85:149 43

5
Tillsyn

Förslaget att fillsynsfunktionen överförs från
jordbmksnämnden till lantbmksstyrelsen tillstyrks i allmänhet av
remissinslanserna. Däremot är flera remissinstanser tveksamma till förslaget
att hälsovårdsnämnderna skall delta i tillsynsarbetet.

5.1
Socialstyrelsen: Socialstyrelsen tillstyrker arbetsgruppens förslag att statens
jordbmksnämnd skall bli tillsynsmyndighet enligt fodervamlagen. Enligt
arbetsgmppen bör hälsovårdsnämndens tillsyningsmän utan större svårigheter
kunna ta ut foderprover vid sina besök vid besättningar inom ramen för
djurskyddstillsynen. Styrelsen är dock av den uppfattningen att denna nya
arbetsuppgift kommer atl inkräkta på annan tillsynsverksamhet som
hälsovårdsnämnderna har att utföra om dessa inte tillförs ökade resurser. Någon
beräkning av arbetsinsatsens storlek har inte redovisats. Socialstyrelsen kan
således inte utan att sådan resursberäkning görs och den nödvändiga
resursförstärkningen tillförs hälsovårdsnämnderna tillstyrka förslaget att
hälsovårdsnämnderna skall utnyttjas för ultagning av foderprover ute i
besättningarna.

S.l.a
Statens bakteriologiska laboratorium: SBL har ingen deciderad uppfattning om
vilken myndighet som bör ha tillsynen över verksamheten men vill framhålla
betydelsen av att den föreslagna nämnden har tillgång till expertis vad gäller
de genetiska aspekierna på uppkomst och spridning av anlibiolikaresistens samt
beträffande överföring av smittämnen och toxi-ner till människa. Sådan
kompetens finns av naturliga skäl främsl inom del humanmedicinska området.
Kunskapen erfordras för atl riskerna vare sig skall över- eller undervärderas. Som
exempel kan anföras alt fokusering på vissa smittämnen, toxiner och
antibiotikatillsatser kan behöva omprövas med tanke på förändringar och ny
kunskap vad gäller spektmm och frekvenser av smittämnen och toxiner hos
människa saml utvecklingen inom antibiotikaområdet. Ökad samverkan krävs för
att täcka det gap som i dag finns mellan de olika kompetensområdena.

5.1.b
Länsläkarorganisationen i Uppsala län: Enligt förslaget ska tillsynen utövas
centralt, men hälsovårdsnämnderna ska biträda med konlroll och provtagning.
Länsstyrelserna har inte tilldelats någon roll i den föreslagna
arbetsfördelningen.

Erfarenhetema av att tilldela hälsovårdsnämnderna
"springpojksrollen" har inte varit bra, del visar den kommunala
yrkestillsynen enligt arbetsmiljölagstiftningen.

Länsläkarorganisationen anser att det vore
olyckligt atl yllerligare splittra hälsovårdsnämndernas arbete genom alt lägga
på en ny arbetsuppgift som dessutom är av "springpojkskaraktär".

Prop, 1984/85:149 44

5.2 Konsumentverket:
Enligt konsumentverkets bedömning bör lantbmks

styrelsen vara tillsynsmyndighet i stället för jordbmksnämnden.

5.3 Statens
livsmedelsverk: Jordbruksnämnden konstaterar i sitt yllrande

den 21 januari 1981 Ull lantbmksstyrelsen att hänsynen till människors och

djurs hälsa betonas i lagförslaget på ett helt annat sätt än i den nuvarande

lagsliftningen. Livsmedelsverket instämmer i del konstaterandet. När där

för lantbmksstyrelsen numera inte motsätter sig uppdraget som tillsyns

myndighet, anser livsmedelsverket också alt del alternativet bör övervä

gas noga. Oberoende av vilken av de två berörda myndigheterna som

kommer att tilldelas ansvaret är det angeläget atl den får erforderliga

resurser att kunna fullgöra de kontrolluppgifter som lagförslagel förutsäl

ter. Att tillsynsfrågan får en tillfredsställande lösning är nödvändigt med

tanke på att kontrollen föreslås utvidgad till att också omfatta enskilda

jordbmksföretag. Utredningen räknar här med medverkan från hälso

vårdsnämnderna och har uppfattningen att kontrollen belräffande före

komst av främmande ämnen — enligt det slutliga förslagel också tillsatser

— i den mån den utförs som stickprov kan ombesörjas av hälsovårdsnämn

derna eller "på annat sätt". I övrigt konstaterar utredningen att det
räcker

med de kontrollmöjligheter som hälsovårdsnämndema redan har enligt

djurskyddslagen.

Med kännedom om hälsovårdsnämndernas stora
arbetsbelastning har livsmedelverket ställt sig tveksamt till arbetsgmppens
förslag. Tveksamheten gäller följaktligen om nämnderna kan avsätta personella
resurser för stickprovskontroll i enskilda djurbesättningar på det sätt som
förutsätts i förslaget. Dessa frågor torde få övervägas ytterligare, om
lagstiftningen skulle komma att överföras till lantbmksstyrelsens
administrafion.

5.4----------------------- Statens
jordbruksnämnd: anser att tillsynsfunktionen bör föras

över
till lantbmksstyrelsen med anledning av lagförslagets ökade betoning på
hänsynen till människors och djurs hälsa där lantbmksstyrelsen har störte
kompetens än jordbmksnämnden. En sådan överföring fordrar en ändring i nämndens
instmktion.

5.8 Sveriges
lantbruksuniversitet: Beträffande tillsynsfunktionen delar

SLU jordbruksnämndens uppfattning att lantbruksstyrelsen är lämplig

som tillsynsmyndighet.

5.9 Svenska
kommunförbundet: Lantbmksstyrelsen är central tillsynsmyn

dighet enligt djurskyddslagstiftningen, som innehåller bestämmelser om

djurens hälsa och omvårdnad, och epizoolilagstiftningen som behandlar

frågor om åtgärder mol smittsamma sjukdomar hos djur. Statens livsme

delsverk är central tillsynsmyndighet enligt livsmedelslagstiflningen, vars

huvudsyfte är att skydda konsumenterna mot skadliga eller på annat sätt

Prop, 1984/85:149 45

otjänliga
livsmedel. Då den föreslagna fodervarulagsliflningen langerar de områden som
nämnda lagstiftningar omfattar, anser styrelsen atl det finns anledning
överväga en uppdelning av den centrala tillsynen mellan Livsmedelsverket och
Lanlbruksstyrelsen. Djur i animalieproduktionen (inkl. odlad fisk och skaldjur)
utgör ofta blivande livsmedel eller basprodukter för livsmedelslillverkning.
Genom fodret kan dessa djur tillföra livsmedlen främmande ämnen. Styrelsen
anser därför atl livsmedelshygieniska skäl talar för att Livsmedelsverkets
tillsyn bör utsträckas till att omfatta även fodervaror. Elt annal skäl är all
Livsmedelsverket redan i dag genom sina undersökningsiesurser försöker spåra
främmande ämnen i livsmedel oavsett ursprunget.

Övervägande djurskyddsskäl talar för att den centrala
tillsynen av tillverkning och handel med övrigl djurfoder, exempelvis hund-
och kattmal och foder ål pälsdjur, bör ulövas av Lanlbruksstyrelsen.

All läkemedelsförordningen är lillämplig på s. k.
högdosfoder förutsätter

enligt styrelsen erforderligl samråd med Socialstyrelsen.

Länsstyrelsen är regional tillsynsmyndighet för
livsmedelshantering och djurskydd. 1 lagförslagel har Länsstyrelsen ej tillagts
någon tillsynsuppgift. Däremol föreslås atl hälsovårdsnämnderna bilräder vid
kontroll och provtagning för analys av främmande ämnen i samlliga led där
foder hanleras.

Med hänvisning lill all hälsovårdsnämnderna i
dagsläget saknar erforderiiga resurser för alt ta på sig ansvaret för nya
tillsynsuppgifler och alt kommunerna i nuvarande ekonomiska läge ej kan ta på
sig några nya kontrollfunktioner avvisar styrelsen ulredningens förslag atl
hälsovårdsnämnderna skall biträda vid lillsyn och provlagning enligt
fodervarulagsliflningen. Den konlroll och lillsyn som hälsovårdsnämnderna
föreslås utföra bör enligt styrelsens mening i stället utföras av
Livsmedelsverket med hjälp av besiklningsveterinärer, mejeriinspektörer och
länsstyrelserna (länsveterinärerna).

Hälsovårdsnämnderna ulför i dag tillsyn enligt
djurskydds- och livsmedelslagstiflningen. I speciella fall - t.ex. vid
observerad förekomst av olämpliga fodervaror - lorde hälsovårdsnämnderna kunna
biträda vid utredningar om foderhygien vid enskilda lantbruksföretag. Om
hälsovårdsnämnden härutöver skall utöva tillsyn enligt fodervamlagen måsle
särskild ersällning ulgå härför.

5.10
Lantbrukarnas riksförbund: LRF
har ingel alt invända mot att tillsynsfunktionen överförs från statens
jordbruksnämnd till lanlbruksstyrelsen, men ifrågasätter om
hälsovårdsnämnderna har erforderliga resurser alt bilräda med kontroll och
provtagning.

5.11
Svenska kennelklubben: Med
hänsyn till inriktningen av foderkonlrollen på såväl människors som animalie-
och icke animalieproducerande djurs hälsa förordar SKK att Lantbruksstyrelsen
utses atl vara tillsynsmyndighet för fodervarukontrollen.

Prop. 1984/85:149 46

5.14
Kooperativa förbundet: KF kan tillstyrka Jordbruksnämndens förslag att
Lantbruksstyrelsen synes mera lämpad atl vara tillsynsmyndighet.

6
Kostnader och kostnadsfördelning

Frågan om kostnader och kostnadsfördelning lämnas i
stort sett utan erinran. Förslaget att hela konlrollkoslnaden skall belasta
foderhandeln har dock kritiserats av några remissinstanser.

6.3
Statens livsmedelsverk: Livsmedelsverket kommer också i fortsättningen att
medverka vid granskning av nya fodertillsatser i de delar som berör verkets
ansvarsområde. Denna insats från verkets sida sker nu utan några kostnader för
fodervamhandeln. Med hänsyn till atl verket får arbeta med krympande ekonomiska
resurser kan det ifrågasättas om denna medverkan från myndigheten fortfarande
skall ske utan ekonomisk gottgörelse. Livsmedelsverket anser att en avgift
lämpligen bör kopplas till registreringsansökningen och debiteras tillverkare
av nya fodertillsatser.

6.8
Sveriges lantbruksuniversitet: SLU stöder förslaget att hela kontroll-kostnaden
skall belasta fodervamhandeln. Något annat system är knappasl praktiskt
genomförbart. Konlrollkoslnaden får också bedömas som relativt ringa. Enligt
jordbruksnämndens beräkningar kommer kostnaden att öka från 0,6 till 1,4 milj.
kr. vilkel grovt räknal innebär knappi 0,1 öre per kg koncentrat och
färdigfoder.

6.10
Lantbrukarnas riksförbund: Samhället har ett övergripande ansvar för
livsmedlens hygieniska kvalitet och bör därför påta sig ett begränsat kostnadsansvar
för konlrollen i enskilda besättningar av främmande ämnen och tillsatser. I de
fall där uppenbart missbruk eller vårdslöshet kan påvisas bör dock enskilda
lantbrukare åläggas att svara för kostnaderna.

6.12
Stiftelsen veterinär foderkontroll: Det framhålls här att del är opraktiskt
att debitera varje enskild lantbmkare för stickprovsanalysema. Del kan dock
inte vara rimligt att foderindustrien även skulle bekosta analyser hos den
enskilda lantbrukaren då eventuella problem sammanhänger med den spannmål och
övriga produkter som uppfödaren själv odlar eller införskaffat. Koncentratet
ska ju redan ha varit underkastat kontroll. Eftersom samhället ställer dessa
nya krav anser Stiftelsen att samhället också bör ta kostnaderna för dessa
analyser.

Prop. 1984/85:149 47

7
Övriga synpunkter

7.5
Hovrätten för västra Sverige; Förslaget till fodervarulag har delvis utformats
med livsmedelslagen som förebild. Detta synes vara en lämplig melod. Hovrätten
vill dock anmärka alt ordet "livsmedel" genomgående förekommer i
singularis i livsmedelslagen. På samma sätt bör ordet "fodervara"
användas i fodervarulagen.

Beträffande de enskilda paragraferna i
fodervarulagen får hovrätten anföra följande.

1 §. Vara på vilken läkemedelsförordningen är
lillämplig är enligt denna paragraf inte någon fodervara. Det innebär all i
vart fall viss tillsats av kemoterapeulika, molsvarande bl.a. högdos av antibiotika,
inte räknas som fodervara. Samtidigt sägs i 2 § fodervamförordningen att
fodervarulagen gäller fodervara som innehåller fodertillsals av typ
kemolerapeutika. Föreskrifterna i de angivna paragraferna synes inle stämma
överens. -När det gäller hantering av fodervara vill hovrätten ifrågasätta om
inte begreppet även bör avse förstörelse av sådan vara.

6§. Det kan övervägas att ändra bestämmelsen så att
den även behandlar de förhållanden som anges i 3 § 2 och 3.

10 § 3. I befogenheten atl utfärda föreskrifier
enligt 9 § ingår atl regeringen eller lillsynsmyndigheien kan medge
erforderliga undanlag. Elt påpekande om detla lorde inte vara nödvändigt.

I6§. Ansvar sladgas bl.a. både för den som bryter
mol 3§ och den som enligt 10 § saluhåller vara med sådan beskaffenhet som ej är
tillåten enligt 3§. Det kan enligt hovrättens mening övervägas all slopa
ansvarsbestämmelsen för den som enbart bryler mol 3 §. 1 slället bör
tillsynsmyndigheten erhålla befogenhel enligt 14 § att ta hand om sådan vara
som ej är tillåten enligt 3 §. - Av förslaget lill 5 § fodervaruförordningen
framgår att termen "åläggande" används för alt beteckna föreskrift
enligt 9 § fodervarulagen. Hovrätten anser att orden "åläggande
eller" kan utgå ur 16 §2.

7.8
Sveriges lantbruksuniversitet: Definitionen av fodermedel och fodertillsatser
är oklar i skrivningen. Den skulle innebära att många proteinfodermedel enligi
texten egentligen skulle klassas som fodertillsalser, vilket ju inte är
avsikten. Därför föreslås i stäUei följande definitioner:

Fodermedel: fodervara, som är avsedd all användas
huvudsakligen p. g.a. sitt energi- och proteininnehåll.

Fodertillsats: fodervara, som är avsedd all
användas huvudsakligen p. g.a. andra egenskaper än sill energi- och proieininnehåll.

7.10
Lantbrukarnas riksförbund: Den gällande fodermedelsdeklarationen ger ett svagt
underlag för bedömning av fodrets kvalitet, vilket bör beaktas vid en översyn
för atl på sikl få till stånd en skärpning av föreskrifterna.

Prop.
1984/85:149 48

7.12
Stiftelsen veterinär foderkontroll: § 1 I denna paragraf definieras olika
benämningar på foder och foderkomponenler. Stiftelsen anser att del skulle vara
värdefullt om man i detta sammanhang även definierade begreppen foderblandning
och foderkoncentrat.

§3 Stiftelsen anser liksom tidigare att denna
paragraf bör formuleras sålunda: "En fodervara får ej ha sådan
sammansättning eller beskaffenhet i övrigt att enligt vetenskapliga rön eller erfarenhel
den ...".

§ 10 Stiftelsen är av den bestämda uppfattningen
att ingressen till denna paragraf bör lyda sålunda: "En fodervara får ej
saluhållas eller användas...''.

§ 16 Stiftelsen kan godtaga formuleringen av denna
paragraf under förutsättning att 3 § ändras enligt ovan framfört förslag.

Prop. 1984/85:149 49

Bilaga 3

De
remitterade förslagen

1 Förslag till Lag om foder

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

I§ I denna lag avses med foder: vara som är avsedd alt
användas för utfodring av djur, fodertillsals: dels berikningsmedel som är
avsett atl tillföras foder för alt förbättra dess näringsvärde, dels annan vara
eller ämne som är avsell att tillföras foder för all påverka dess hållbarhet,
konsistens, färg, smak eller lukt eller åstadkomma annan besiämd egenskap hos
fodret.

Med foder eller fodertillsats avses
dock inte vara på vilken läkemedelsförordningen (1962:701) skall lillämpas.

2§ Lagen gäller foder och foderlillsalser avsedda för
häsiar, renar, nötkreatur, svin, får, getter, kaniner, fjäderfä, pälsdjur,
hundar, katter och odlad fisk.

Regeringen eller, efler regeringens
bemyndigande, lanlbruksstyrelsen får meddela föreskrifter om undantag från
lagens tillämpning i fräga om vissa slag av foder eller fodertillsatser.

Foders och fodertillsalsers beskaffenhet

3 § Foder får inte ha en sådan sammansättning eller
beskaffenhet i övrigl att det kan antas atl del

1.
är skadligt
eller annars otjänligt som djurföda,

2.
gör livsmedel
från djur som utfodrals med fodret skadligt eller otjänligt som människoföda,
eller

3.
vid hanteringen
medför hälsorisker för människor.

4§ Antibiotika och andra kemolerapeutiska medel får
tillsättas foder endast för att förebygga, lindra eller bota sjukdom eller
sjukdomssymtom. Regeringen eller, efler regeringens bemyndigande,
lantbruksstyrelsen får meddela föreskrifier eller uppställa villkor för
användningen av foder som innehåller medel som avses i försia styckel.

5§ Fodertillsalser skall vara godkända för att få
användas. Frågor om godkännande prövas av regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, av lantbruksstyrelsen. Etl godkännande får förenas med villkor.

4 Riksdagen 1984/85. 1 sand. Nr 149

Prop.
1984/85:149 50

Hantering m. m.

6§ Regeringen eller, efler regeringens bemyndigande,
lanlbruksstyrelsen får föreskriva alt den som yrkesmässigt för försäljning
imporlerar, tillverkar eller förpackar foder eller foderlillsalser skall

1.
göra anmälan om
sin verksamhet till lantbruksstyrelsen,

2.
föra sådana
anteckningar över lager, tillverkning, inköp och försäljning eller annal
överlämnande som behövs för all konlrollera all denna lag eller med slöd av
lagen meddelade föreskrifier följs,

3.
lämna uppgifier
om varan i samband med försäljningen genom märkning eller på annal sätl.

7§ Foder skall hanteras på etl sådani sätl att det inle
blir skadligt eller annars otjänligt som djurföda eller medför hälsorisker för
människor.

8§ Om det behövs med hänsyn till människors och djurs
hälsa, kan regeringen eller, efler regeringens bemyndigande, lantbmksstyrelsen
förbjuda eller uppställa villkor för importen, tillverkningen, försäljningen,
användningen eller hanteringen i övrigt av foder eller av elt vissl parti av
ell foder.

9 § Ell foder får inte försäljas eller användas

1. om det har en sådan beskaffenhet som inle är
tillålen enligt 3 §, eller

2. om del har tillförts någon fodertillsats i slrid
mot 4 eller 5 §.

10§ En vara får inte försäljas som fodertillsals, om den
inle får användas enligt 4 § eller om den inle har godkänls enligt 5 §.

11 § Ett foder eller en fodertillsats får inte försäljas,
om skyldighet att lämna uppgift enligt 6§ 3 föreligger och denna inte har
fullgjorts.

Tillsyn

12
§
Lanlbrukssiyrelsen uiövar tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med
slöd av lagen meddelade föreskrifter. Lantbmksstyrelsen får överiåta åt
lantbruksnämnden att utöva viss tillsyn inom länet. Sker sådan överlåtelse,
skall vad som sägs i lagen om tillsynsmyndighet gälla även lantbruksnämnden.

13
§ För tillsynen
har tillsynsmyndigheten rält all komma in i lokaler eller andra utrymmen där
foder och fodertillsatser hanteras och får där göra undersökningar och ta
prover. Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och
handlingar som behövs för tillsynen. Den hos vilken prov las är skyldig att
hjälpa till vid provtagningen.

Polismyndighelen skall lämna del
biträde som behövs för utövande av lillsyn enligt denna lag.

14 § Tillsynsmyndigheten får meddela de
förelägganden och förbud som

behövs för atl denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen

skall efterievas.

I beslut om föreläggande eller
förbud kan tillsynsmyndigheten sälla ut vile.

Prop.
1984/85:149 51

Underiäler någon alt vidta en åtgärd som åligger
honom enligt denna lag eller enligt föreskrifter eller villkor som meddelats
med stöd av lagen eller enligt tillsynsmyndighetens föreläggande, får
myndigheten förordna om rättelse på hans bekostnad.

15
§ Tillsynsmyndigheten får ta hand om foder och fodertillsatser som uppenbart är
avsedda alt försäljas eller användas i strid med 9-ll§. Tillsynsmyndigheten får
vidare ta hand om foder och fodertillsatser som avses med ett föreläggande
eller etl förbud enligt 14 §, om föreläggandet eller förbudet inte efterkoms.

Har etl foder eller en fodertillsals tagits om
hand, får ägaren under tillsynsmyndighetens kontroll göra varan duglig till
utfodring eller använda den för något annat lovligt ändamål. 1 annal fall skall
varan förslöras genom tillsynsmyndighetens försorg.

Avgifter

16
§ Regeringen får förordna att särskilda avgifter får tas ut för den tillsyn som
utövas enligt denna lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter.

Ansvar
och besvär m. m.

17 §
Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1. bryter
mot 4 § första styckel, 5, 7 eller 9-11 §,

2.
bryter mot en föreskrift som
meddelats med stöd av 4 § andra stycket eller 6 §,

3.
åsidosätter förbud eller
villkor som meddelats med stöd av 4§ andra slycket, 5 eller 8 §, eller

4.
underlåter atl fullgöra sin
skyldighel enligt 13 § första styckel andra eller tredje meningen.

Ansvar enligt första slyckel inlräder inte om ansvar
för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.

Om ansvar för den som i strid mol föreskrift som
meddelals med slöd av 8§ inför foder till rikel eller gör försök därtill finns
bestämmelser i lagen (1960:418) om slraff för vamsmuggling.

18
§ Foder och fodertillsatser som
varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet av sådana varor samt
utbyte av sådant brott skall förklaras förverkade, om det inte är uppenbart
oskäligt.

19
§ Beslut av lantbruksnämnden
får överklagas hos lanlbruksstyrelsen genom besvär. Beslut av
lanlbruksstyrelsen i en dit överklagad fråga får inte överklagas. Beslut av
lanlbruksstyrelsen i övrigt med anledning av besvärsärendet får överklagas hos
kammarrätten genom besvär.

Beslut av lantbmksstyrelsen i ärende som avses i 13
§ första styckel, 14 eller 15 § får överklagas hos kammarrällen genom besvär.
Föreskrifter om överklagande av beslut av lantbruksstyrelsen med slöd av ett
bemyndigande enligt 2 § andra styckel, 4-6 och 8 §§ meddelas av regeringen.

20 §
En tillsynsmyndighet får beslämma all dess beslut skall gälla även

om det överklagas.

Prop.
1984/85:149 52

1.
Denna lag
iräder i krufl den 1 januari 1986.

2.
Genom lagen
upphävs lagen (1961:381) om tillverkning av och handel med fodermedel m.m.

3.
Förekommer i
lag eller annan föriättning hänvisning till bestämmelser som ersatts genom
bestämmelserna i denna lag, tillämpas i stället de nya bestämmelserna.

4.
Beslut om
förbud, föreskrift, tillstånd eller medgivande som lättats enligt äldre
bestämmelser skall anses meddelat med stöd av motsvarande beslämmelser i denna
lag om inte regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordnar
annat.

5.
Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer fär föreskriva de avvikelser från
denna lag som behövs med hänsyn till övergängssvärig-heter för näringslivel.

2 Förslag till

Lag om ändring i läkemedelsförordningen (1962:701)

Härigenom föreskrivs atl I S 4 mom.
läkemedelsförordningen (1962: 701) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I §4 mom.'

Denna förordning skall inte till- Denna
förordning skall inle till-

lämpas på de varor som avses i la- lämpas på

gen (1981: 289) om radioaktiva lake- /. de varor som avses i lagen

medel. (1981:289) om radioaktiva läkeme-

del,

2. djurjoder som innehåller antibiotika
eller andra kemolerapeutiska medel och som har tillverkats vid fodeifabrik
eller liknande anläggning.

Beträffande narkotiska läkemedel
lillämpas bestämmelserna i denna förordning, om de inte strider mot vad som är
särskilt stadgat om narkofika.

Denna lag Iräder i kraft den 1 januari 1986.

Senaste lydelse 1981:290.

Prop.
1984/85:149 53

3
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1973:329) om
hälso- och miljöfarliga varor skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3§' Lagen gäller ej vara som är att anse som

1.
livsmedel enligt
livsmedelslagen (1971:511),

2.
läkemedel enligt
läkemedelsförordningen (1962:701),

3. fodermedel enligt lagen "i.
foder eller fodertillsats enligt

(1961:381) om tillverkning av och lagen (1985:000) om foder,

handel med fodermedel m.m.

Ej heller gäller lagen i fråga om radioakliva ämnen
och andra källor till joniserande strålning.

I fråga om brandfarlig eller explosiv vara äger
lagen fillämpning endast i den mån varan är hälso- eller miljöfarlig av annal
skäl än som föranlett atl den hänförts lill nämnda vamkategorier.

1 fråga om transport av sådana hälso- och
miljöfarliga varor som är fariigt gods enligt lagen (1982:821) om transport av
fariigt gods gäller denna lag endast i den utsträckning som regeringen
förordnar.

Denna
lag iräder i krafl den 1 januari 1986.

'
Senaste lydelse 1982:822.

5
Riksdagen 1984/85. 1 samt. Nr 149

Prop.
1984/85:149 54

Uidrag

LAGRÄDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1985-01-23

Närvarande:
f.d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådei Mueller, juslitierådet Jermsten.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 6
december 1984 har regeringen på hemställan av chefen för jordbruksdepartementet
statsrådet Lundkvist beslulal inhämta lagrådels yttrande över förslag till

1.
lag om foder,

2.
lag om ändring i
läkemedelsförordningen (1962:701),

3.
lag om ändring i lagen (1973:
329) om hälso- och miljöfarliga varor. Förslagen har inför lagrådet föredragits
av revisionssekreteraren Kerstin

Frideen. Förslagen föranleder följande yttranden.

Lagen
om foder

1
§ Lagrådel:

Enligt definitionen i förevarande paragraf menas i
lagen med foder sädan vara, som är avsedd atl användas för utfodring av djur.
Del mä här anmärkas alt ulformningen av definitionen lorde utesluta atl
dricksvatten betraktas som foder i lagens mening; jfr även 2 S tredje slycket
1944 ärs djurskyddslag. Ej heller av lagförslaget i övrigt eller av motiven kan
utläsas, atl så skulle vara avsett. Detta innebär exempelvis alt beslämmelserna
i lagen om användning av foder, som innehåller kemolerapeutiska medel, inte
kommer atl bli lillämpliga pä ell förfarande varigenom sädana medel tillförs
djuren genom dricksvattnet.

2§
Lagrådet:

Andra stycket i denna paragraf innehåller ett
bemyndigande för regeringen atl meddela föreskrifier om undanlag från lagens
lillämpning i fråga om vissa slag av foder eller fodertillsatser eller att
bemyndiga lantbruksstyrelsen atl meddela sådana föreskrifier.

Av den föreslagna lagtexten framgår inte och
motiven i remissen ger inte heller någon antydan om i vilken omfattning, av
vilka skäl eller under vilka länkla förhållanden som ifrågavarande möjlighet
all ändra den föreslagna lagens tillämpningsområde är avsedd alt utnyttjas. En
sådan ordning står enligt lagrådets mening i mindre god överensstämmelse med
grunderna för

Prop,
1984/85:149 55

berörda
föreskrifter i regeringsformen. Förslaget bör därtör förtydligas på denna
punkt, om möjligt genom tillägg i laglexlen.

4 §

Lagrådet:

1 specialmotiveringen lill förevarande paragraf
anförs atl 5 § i förslaget blir tillämplig på kemolerapeutika som blandats in i
foder utomlands och att sådana medel liksom övriga fodertillsalser måste vara
godkända. Bestämmelsen i 5 § avser emellertid såsom den utformats endasl
tillsättning av fodertillsatser som sker i Sverige. Däremot torde regeringen
eller lantbmksstyrelsen med stöd av 4 § andra stycket kunna meddela
föreskrifier eller uppställa villkor för användningen av foder som tillsatts
kemoterapeulika utomlands.

7§
Lagrådet:

Denna paragraf innehåller en allmän beslämmelse om
hanteringen av foder. Del anges därvid atl foder skall hanteras på sådant sätt
all det inle blir "skadligt eller annars otjänligt som djurföda eller
medför hälsorisker för människor". Därmed åsyftas sannolikt inle bara de
typer av otillåtna egenskaper hos ett foder som anges i 3 § 1 och 3 ulan även
de som nämns under 2 i samma paragraf.

Begreppel "hanteras" synes i della
sammanhang vara avsett alt ges en mycket vidsiräcki innebörd. Motivutlalandena
lyder på att allt som sker med etl foder efler skörd, tillverkning eller import
och till dess del slutligen äts upp av ell djur skall räknas som haniering av
fodret och därmed faller under bestämmelserna i förevarande paragraf

Av 17 § i förslagel framgår all den nu akluella
allmänna bestämmelsen om haniering av foder avses bli siraffsanklionerad. Den
som med uppsåt eller av oaktsamhel bryter mol 7 § skall således dömas lill
böler (17 § försia styckel I).

Den sålunda tänkta ordningen aktualiserar flera
frågor av både principiell och saklig natur.

I specialmoliveringen till förevarande paragraf
anges att i den har ställts upp "en allmän regel" om krav på
hanteringen av foder. Det konslateras därefter atl den "närmare
regleringen får ske genom verkställighelsföreskrifier". Eflersom det
härvid torde vara fråga om föreskrifter enligt 8 kap. 13 § regeringsformen och
17 § i förevarande förslag inte innehåller någon straffbestämmelse som anknyter
lill föreskrifier enligt 7 § är avsikten uppenbariigen all dessa närmare
föreskrifter om hanteringen inte skall vara straffsankuonerade.

I motiven angivna exempel på vad sådana särskilda
föreskrifter kan tänkas avse ger anledning att fästa uppmärksamheten på vissa
problem i slraffrättsligt hänseende som den tänkta ordningen kan föranleda. Den

Prop. 1984/85:149 56

enda gärningsbeskrivning som blir relevanl är givelvis den
som anges i förevarande paragraf Vad som eventuellt föreskrivs i
delaljbeslämmelser kan således aldrig uppfattas som nägon formell utfyllnad av
strallbudets regler. Samtidigt måsle det emellerlid förutsättas alt
detaljföreskrifterna likväl kan fä en avgörande betydelse för bedömningen av
ansvarsfrågan i ett enskill fall eftersom däri angivna handlingsnormer läll kan
framslå som i praktiken helt oeftergivliga för undvikande av de negativa
effekler som straffbestämmelsen tar sikle på. Till bilden hör vidare att del av
ordalagen i förevarande paragraf inte med säkerhet kan utläsas vid vilken tidpunkl
i ett pågående skede som straffbarheten avses inlräda. Måsle den negativa
effekten redan ha inträffat eller är del i sammanhanget tillräckligt att del
kan konstateras att en påbörjad felaktig hantering typiskt sett leder till
samma resultat?

De synpunter i fråga om den
föreslagna ordningen som innefattas i vad nu har anförts får en alldeles
särskild tyngd av del förhållandet, att den nya lagen avses få ell synnerligen
vidsträckt tillämpningsområde. Regleringen föreslås således gälla inle bara för
bl.a. odlare, tillverkare och importörer av större partier foder och
foderlillsalser utan också för alla jordbrukare och även för varje enskild
person som har etl enslaka sällskapsdjur i form av en hund eller en katt.

I 8 § i förslaget ges beslämmelser
som möjliggör att regeringen eller lanlbruksstyrelsen vid behov kan meddela
förbud eller uppställa villkor för bl.a. hanteringen av foder eller visst parti
av ett foder. Efterlevnaden av etl sådani förbud eller villkor föreslås bli
siraffsanklionerad (17 § första slyckel 3). Av den föreslagna 14 § följer
vidare alt tillsynsmyndigheten vid behov kan meddela de förelägganden och
förbud som behövs för atl bestämmelserna i bl.a. förevarande paragraf skall
efterlevas. Etl sådani föreläggande eller förbud får förenas med vile.
Efterkoms inte ell föreläggande kan rättelse även ske på den tredskandes
bekosinad.

Enligt lagrådets mening kan det på
grund av här angivna förhållanden starkt ifrågasättas om inte den lösningen
lämpligen bör väljas, atl den i förevarande paragraf inlagna allmänna regeln om
hantering av foder inte förses med någon särskild straffsanktion. För det stora
flertalet fall, där en tillämpning av 8 § inte anses motiverad, synes det även
vara tillräckligt att det endasl utfärdas särskilda råd och anvisningar om
hanteringen av foder. Vid detla ställningslagande har lagrådel bl.a. beaktat
atl värdet av atl kunna inskrida med straff i fall då ett felaktigt hanterat
foder ännu inte har sålts eller använts inte är särskilt pålagligl. I prakliken
kan del nämligen här ofta länkas uppstå belydande bevissvårigheler samtidigt
som del regelmässigt torde föreligga tillräckliga möjligheter att i stället
inskrida med etl vitesföreläggande enligt beslämmelserna i 14 §.

För atl avsikten bakom paragrafen
skall komma lill lydligare uttryck än i förslagel bör dess lydelse under alla
förhållanden ändras. Godias lagrådels inslällning kan paragrafen förslagsvis
ges följande lydelse: "Foder skall

Prop. 1984/85:149 57

hanleras på sådani sätt att det inle blir av sådan
beskaffenhet som anges i 3 § 1-3."

II § Lagr å det:

För all den avsedda innebörden av
förevarande paragraf skall komma till tydligare uttryck föreslär lagrådel alt
paragrafen ges följande lydelse: "Den som förvärvat vara för vilken
skyldighet alt lämna uppgifl enligt 6 § 3 inle fullgjorts får inte sälja varan
vidare ulan atl uppgiflsskyldigheten fullgörs."

13 §

Lagrådet (Paulsson. Jermsten):

1 förevarande paragraf ges vissa
föreskrifter om tillsynen över efterlevnaden av den nya lagen och av de
föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Bland annat föreslås
tillsynsmyndigheten få rätt att komma in i lokaler och andra utrymmen där foder
och fodertillsalser hanteras och att där göra undersökningar och ta prover. Tillsynsmyndigheten
skall därvid ha rätt alt få det biträde av polisen som behövs.

Eftersom lagen föreslås bli tillämplig även på hundar och
katter som hålls såsom sällskapsdjur kommer nyss nämnda befogenheter i och för
sig att kunna utnyttjas även beträffande enskila hem. En så långt gående
möjlighel till ingripande föranleder belydande betänkligheter. Med hänsyn till
att syftet med lagen är atl skydda människors och djurs hälsa och då det kan
förutsättas att avsikten är att nämnda befogenhet skall få användas endast i
yttersta undanlagsfall när mycket slarka skäl föreligger bör dock förslaget i
denna del kunna godias (jfr 2 kap. 6 och 12 §§ regeringsformen; jfr även 17 §
hälsoskyddslagen och 15 S djurskyddslagen).

I paragrafen finns dessutom en
regel om att den enskilde, hos vilken tillsynsmyndigheten tar prover, skall
vara skyldig atl hjälpa till vid provlagningen. Regeln kan enligt lagrådets
mening ifrågasättas av både principiella och sakliga skäl. Med hänsyn härtill
och med tanke på den föreslagna bestämmelsen om möjlighet alt erhålla biträde
av polismyndighet förordar lagrådet att nu ifrågavarande regel utgår ur
förslaget.

Mueller anför:

Eftersom lagen föreslås bli
tillämplig även på hundar och kaller som hålls såsom sällskapsdjur, kommer
tillsynsmyndigheten enligt förevarande paragraf att få rätt att ta sig in även
i enskilda hem. En så långt gående möjlighet lill ingripande föranleder
betydande betänkligheter och aktualiserar frågan om förslagel i denna del är
förenligl med regeringsformens föreskrifter till skydd för våra grundläggande
fri- och rättigheter i 2 kap. 6 och 12 §§. Med hänsyn till att syftet med den
föreslagna lagen är att skydda människors och djurs hälsa och då del kan
förutsättas atl avsikten är att

Prop. 1984/85:149 58

nämnda
befogenhet skall användas endasl i yttersta undanlagsfall när myckel starka
skäl föreligger bör förslagel i denna del kunna godtagas. Det bör dock krävas
alt laglexlen kompletteras så att nyss nämnda avsikl kommer till klarl ullryck.
Endasl härigenom erhålls ell tillräckligt skydd för de grundläggande fri- och
rättigheterna i della fall.

En jämförelse med rättsordningen i övrigl ger vid
handen atl en motsvarighet till nyss nämnda befogenhet hittills inte ansetts
nödvändig enligt den närmast jämförliga lagstiftningen, livsmedelslagen
(1971:511). Enligt 3 § livsmedelslagen, vilken ändrades senasl 1982: 1081,
gäller nämligen lagen i princip inte hanteringen av livsmedel i enskilda
hushåll. Av lagrådsremissen kan inte ulläsas någol bärande skäl varför det
behövs en vidsträcktare befogenhet i här angivel hänseende beträffande foder än
beträffande livsmedel. All i enlighet med förslaget införa en sådan
vidsträcktare befogenhet beträffande hund- och kattfoder som finns i enskilda
hem förefaller särskilt märkligt belräffande alla de födoämnen som kan vara
avsedda både för människor och för hundar eller kaller och alltså
definilionsmässigt kan vara både livsmedel och foder; finns exempelvis mjölk i
en enskild människas hem kan hanieringen därav inte föranleda något inträng i
hemmel enligt livsmedelslagen om mjölken är avsedd för en människa men däremol
kan ell sådani intrång ske om mjölken är avsedd för hunden eller katten. Att en
sådan åtskillnad kan föranleda tillämpningssvärigheter är självfallel.

På anförda skäl förordar jag alt den nya lagen
kompletteras med en undanlagsregel som moisvarar 3 § livsmedelslagen i vad
avser hanteringen i enskilda hem av foder som är avsell för hundar och katter
vilka hålls såsom sällskapsdjur.

Jag instämmer i vad övriga ledamöter anfört om
skyldighel för enskilda all hjälpa lill vid provtagning.

16 §

Lagrådel:

Enligt denna paragraf får regeringen föreskriva all
särskilda avgifter får tas ut för den tillsyn som utövas enligt lagen eller med
stöd av lagen meddelade föreskrifter. Av lagtexien framgår inte vem som skall
betala sådana avgifier, men av den allmänna motiveringen framgår att kostnaderna
i deras helhet avses skola belasla vad som belecknas "fodervaruhandeln".
Någon närmare beskrivning av kretsen avgiftsskyldiga innehåller inte
remissprotokollet.

Den föreslagna regleringen har förebild i 12 § av
1961 års lag om tillverkning av och handel med fodermedel m. m. Enligt denna
paragraf skall till täckande av koslnaderna för den fodermedelskonlroll som
ulövas enligt lagen avgifl gäldas av tillverkare och importörer enligt taxa,
som fastställs av regeringen. Av remissprotokollet framgår att avgifter tas ut
på det sättet alt kostnaderna för analys av fodermedelsprover betalas av varje
företagare direkt till den inslitufion som utfört analysen medan övriga
kostnader

Prop. 1984/85:149 59

fördelas på tillverkare av foderblandningar i förhållande
till tillverkningsvolymen.

Avsikten är, såsom framgår av
remissprotokollet, att kostnaderna även i fortsältningen skall las ut i samma
principiella ordning eller således genom direkt betalning av analyskostnaderna
och genom fördelning av övriga koslnader efter omsättningsvolym el. dyl. De
kostnader som har avseende på jordbruksföretagen eller andra subjekt i
förbrukningsledel skall dock enligt förslagel inle lill någon del las ut av
dessa utan avses i stället i sin helhel skola belasta fodervaruhandeln.

Det må här erinras om atl den statsrättsliga
karaktären av ersättningar som schablonmässigt tas ul av en bransch eller annat
kollektiv för att täcka kostnaderna för en myndighets kontroll av kollektivet,
varit föremål för riksdagens bedömande i tidigare sammanhang. Därvid har
riksdagen intagit den ståndpunkten att sådana ersättningar är all betrakta som
avgifter i regeringsformens mening och inte som skatter (jfr ex. vis prop.
1978/79: 170 s. 131 f och 148). Riksdagen kan följaklligen delegera frågor om
sådana ersättningar till regeringen enligt 8 kap. 7 § regeringsformen.

Den ordning som föreslås i nu
förevarande fall väcker emellertid betänkligheter i ett visst avseende. Såsom
lidigare redovisats är avsikten att fodervaruhandeln skall belastas inte bara
med de kontrollkostnader som rör branschens egen verksamhel ulan även med
kostnaderna för den konlroll som riklar sig mol jordbruksföretagen och andra
subjekt i förbrukningsledel. De kostnader som föranleds av
kontrollverksamheten i sislnämnda hänseende avser således - i vart fall till
den del kontrollen gäller annal än produkter som härstammar från
fodervambranschen - förhållanden som inte har något samband med branschens
egen verksamhet. Att på detta sätt belasta ett visst kollektiv med för detla
främmande kostnader slrider enligt lagrådets mening mot de principer som annars
lillämpas i fråga om avgifter. En avgift av sådani slag torde i realiteten vara
att betrakta som en punktskatt.

Enligt vad som anförs i
remissprolokollel kan koslnaderna för den kontrollverksamhet som inte har
samband med fodervamhandeln förväntas bli förhållandevis obetydliga. Denna
omständighet ulgör dock knappasl elt godtagbart motiv för en sådan övervältring
varom här är fråga. Enligt lagrådels mening är del nämligen från
konstitutionell synpunkl av väsentlig betydelse atl områdena för skall och för
avgift hålls i sär med största möjliga noggrannhet eftersom riksdagen enligt
regeringsformen i fråga om avgifter har möjlighet alt i vissa fall bemyndiga
regeringen atl meddela föreskrifter medan beträffande skaller sådan möjlighet
inle föreligger.

Såsom paragrafen är utformad får
samtliga tillsynskostnader tas ul genom avgifter. Beaktas lagrådets ovan
redovisade synpunkler kan avgiftsbeläggningen emellertid - under förutsätining
atl lantbmksföretagen m. fl. inte belastas med avgifter - inle omfatta samtliga
kostnader för tillsynen enligt lagen. För all lagiexten inte skall bli
missvisande lorde den därför

Prop.
1984/85:149 60

böra
jämkas någol. Della synes enklasl kunna ske genom att orden "den lillsyn
som utövas" utbytes mot "tillsyn som utövas".

17 §

Lagrådel:

Denna paragraf innehåller
lagens straffbestämmelser. Lagrådet har tidigare under 7 § förordat den
ändringen i förevarande paragraf att 7 § undantas från de bestämmelser som
straffsanktioneras under första stycket I.

Ett av skälen bakom della lagrådets
ställningstagande är all förevarande lag avses få ett synneriigen vidsträckt
tillämpningsområde. Den föreslås således gälla i princip alla som producerar,
importerar, handlar med eller använder de typer av djurfoder och tillsatser
därtill som omfattas av regleringen. Såväl behovel av att kunna inskrida med
ell straff som de enskilda gärningarnas inbördes straffvärde måste under sådana
förhållanden vara ytterst växlande. Som tänkbara ytterligheter kan i
sammanhanget pekas på å ena sidan den som i vinstsyfte systematiskt tillverkar
eller sprider slora mängder av direkt hälsofarligt foder och å andra sidan den
enskilda person som ger sitt enda sällskapsdjur något inköpt foder som av en
tillfälllig orsak, vilken i och för sig kan läggas vederbörande till last som
oaktsamhet, måsle belecknas som "annars otjänligt som djurföda".

Mol bakgmnd av nu anförda förhållanden kan enligt
lagrådels mening såväl kriminalpoliliska som praktiska skäl åberopas för atl
paragrafen bör kompletteras med en regel som anger atl "i ringa fall"
inle skall dömas till ansvar. Behovel av en sådan undantagsregel lorde
framlräda med ännu större slyrka om även en felaktig haniering av foder, dvs.
brotl mot 7 §, kriminaliseras.

Av 14 § i förslagel följer atl tillsynsmyndigheten
får meddela de förelägganden och förbud som behövs för alt föreskrifter i
lagen eller som meddelals med stöd av den skall efterlevas. I beslut om
föreläggande eller förbud får tillsynsmyndigheten sälta ut vite.

Förevarande paragraf innehåller mycket omfattande
straffbestämmelser. Enligt en allmän princip i svensk rätt bör det inte vara
möjligt att ingripa med både straff och vitespåföljd mot samma förfarande (jfr
NJA 1982 s. 633 och uttalanden i prop. 1984/85:96). Med hänsyn till denna
princip och med tanke på de praktiska fördelar som kan vara förenade med förbud
eller föreläggande enligt 14 § förordar lagrådet all förevarande paragraf
kompletteras med en regel vilken anger att den som överträtt elt
vitesföreläggande eller ett vitesförbud inte får dömas till straff för samma
gärning som omfattas av föreläggandel eller förbudei Ofr bl. a. 27 § fjärde
styckel skogsvårdslagen 1979:429).

I tredje stycket i förslaget till denna paragraf
lämnas en särskild hänvisning till bestämmelserna i lagen (1960:418) om straff
för varusmuggling för fall då någon i strid med föreskrift som meddelats enligt
8 § inför eller

Prop.
1984/85:149 61

försöker
införa foder till riket. Syftet med detla slycke skulle enligt lagrådets
mening på ell enklare och även tydligare sätt komma till uttryck om det
föregående styckel i stället kompletteras med orden "eller enligt lagen
(1960:418) om slraff för varusmuggling".

19
§ Lagrådet:

Paragrafen innehåller besvärsregler. Enligt andra
stycket är kammartätten besvärsinstans i fråga om beslut av lantbruksstyrelsen
i ärenden, som avses i 13 § första slyckel saml 14 och 15 §§, eller således
belräffande beslut, som styrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet fattar i
enskilda fall. Denna ordning överensstämmer med den allmänl tillämpade
principen atl besvärsärenden, i vilka rättsfrågan är huvudsaken, skall avgöras
av domstol (jfr prop. 1983/84:120, s. 29). 1 fråga om beslut, som
lanlbruksstyrelsen fattar med stöd av bemyndigande av regeringen enligt 2 §
andra styckel, 4-6 eller 8 §, eller alltså i huvudsak belräffande normbeslul,
skall regeringen enligt förslagel meddela föreskrifter om överklagande.

I försia styckel av förevarande paragraf regleras
ordningen för överklagande av beslut av lantbruksnämnd. Här avses således
fall, då lantbmksstyrelsen enligt 12 § överlåtit lill lantbmksnämnden att
utöva viss tillsyn i länel. I slycket föreskrivs atl lantbmksnämndens beslut
får överklagas genom besvär hos lantbruksstyrelsen. Mol slyrelsens eget beslut
i en överklagad fråga fåt däremol enligt samma stycke talan inte föras; skulle
styrelsen i anledning av besvärsärendet fatta beslut som inle avser den
överklagade frågan, får dock ett sådant beslut överklagas till kammarrätten.

Såsom tidigare redovisats utgör kammarrätten
besvärsmyndighet för överklagande av beslut, som lantbmksstyrelsen i egenskap
av tillsynsmyndighet fattar i första instans. De beslut som en lantbruksnämnd
kan fatta enligt lagen är av exakt samma beskaffenhet som lantbruksslyrelsens
berörda beslut. Förslaget att lantbmksstyrelsens beslut i den från lantbruksnämnden
överklagade frågan inte får överklagas medför att ett ärende, som till sin lyp
är sådant att det enligt gängse principer skall överprövas av domstol, inte
medges en sådan prövning i fall då lillsynsbe-fogenheten delegerats lill
lantbruksnämnden. Den föreslagna ordningen -som inte motiverats i remissprolokollel
- är ägnad alt väcka allvarliga betänkligheter med hänsyn till den enskildes
berättigade inlresse all kunna få etl för honom belungande förvaltningsbeslul
överprövat av förvaltningsdomstol. Lagrådet, som finner del naturiigl atl
besvär över lantbruksnämndens beslut får föras hos lanlbruksstyrelsen,
föreslår därför all slyrelsens beslut i etl sådani besvärsärende skall få
överklagas till kammarrätten liksom andra beslut av lanlbruksstyrelsen i ett
tillsynsärende. Lagtekniskt kan detta lösas exempelvis genom att det föreslagna
andra stycket får bilda första slycket i paragrafen och atl bestämmelser om
överklagande av

Prop.
1984/85:149 62

lantbruksnämnds
beslut las upp i elt andra stycke av förslagsvis följande lydelse: "Beslut
av lantbmksnämnden får överklagas hos lantbmksstyrelsen genom besvär.
Lantbmksstyrelsens beslut i etl sådant ärende får överklagas hos
kammarrätten."

Övergångsbestämmelserna
Lagrådet:

I
femle punkten bemyndigas regeringen, eller myndighet som regeringen bestämmer,
att föreskriva de avvikelser från lagen som behövs med hänsyn till
"övergångssvårigheter för näringslivet".

Med hänvisning lill vad lagrådet tidigare anfört i
fråga om 2 § andra stycket, vilket i allt väsentligt är tillämpligl även
beträffande förevarande övergångsbestämmelse, vill lagrådel särskilt framhålla
den osäkerhet som föreligger angående vad som här bör kunna belraktas som en
övergångstid.

Övriga
lagförslag

Lagrådel
lämnar förslagen ulan erinran.

Prop. 1984/85:149 63

Uidrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanlräde 1985-02-28

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvisl, Feldl, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Peierson, Boslröm, Bodsiröm, Göransson, Gradin, Dahl, R.
Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande:
statsrådet Lundkvist

Proposition om lag om foder

1
Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande' över förslag lill

1. lag
om foder,

2.
lag om ändring i
läkemedelsförordningen (1962:701),

3.
lag om ändring i lagen
(1973:329) om hälso- och miljöfariiga varor. Föredraganden redogör för
lagrådels yttrande och anför.

Förslaget
till lag om foder

1 §

För undvikande av oklarhet bör definitionen av
foder förtydligas så alt del klart framgår atl även dricksvatten som är avsett
för djur omfattas av lagen.

2 §

Lagrådel har riktat anmärkning mol den i andra
slyckel inlagna undanlagsmöjligheten. Mot bakgmnd av svårigheterna att närmare
ange kriterierna för regelns lillämpning och då andra bemyndiganden i lagen i
erforderiig mån medger en differentierad lillämpning i fråga om olika foder
och fodertillsatser, bör undanlagsregeln enligt min mening kunna ulgå.

Lagrådet har i anslutning till 13 § anförl vissa
betänkligheter mol att lagen medger tillsyn i enskilda hem där hundar och
katter hålls som sällskapsdjur.

'
Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanlräde den 6 december 1984.

Prop, 1984/85:149 64

Visserligen är befogenheten att ulöva lillsyn i
enskilda hem där hund och kalt hålls som sällskapsdjur, såsom lagrådel också
anfört, avsedd alt användas endasl i yttersta undantagsfall när del finns
mycket slarka skäl. När sådana skäl föreligger lorde det emellertid för
flertalet fall finnas tillräckliga möjligheter alt ingripa med slöd av
djurskyddslagen (1944:219) eller hälsoskyddslagen (1982: 1080). Som en ledamot
av lagrådet föreslagil bör därför enligt min mening hanteringen i enskilda hem
av foder som är avsell för hundar och katter som hålls som sällskapsdjur
undantas från lagens tillämpningsområde. Delsamma bör gälla i fråga om kaniner.
En beslämmelse härom bör lämpligen tas in som ett andra stycke i 2 §.

4
§

Jag inslämmer i vad lagrådet anfört i fråga om
foder som tillförts kemoterapeulika utomlands. Med stöd av 4 § andra slyckel
finns del möjligheter atl meddela sådana föreskrifier och villkor alt
kemoterapeulika, som ingår i importerat foder, blir underkastade
tillfredsställande reglering och kontroll.

Jag vill i sammanhanget erinra om beslämmelserna i
förordningen (1973:233) om skyldighel för myndighet att underrätta
kommerskollegium om vissa föreskrifier m. m.

7 §

Jag instämmer i vad lagrådet har anfört vid
förevarande paragraf 1 enlighel med vad lagrådel föreslagil bör den i
paragrafen inlagna allmänna regeln om hantering av foder inte förses med en
särskild straffsanktion. Paragrafen bör också med en redaktionell jämkning
utformas i enlighel med lagrådets förslag.

8 §

Jag vill framhålla att när det gäller hanteringen
av foder från arbetsmiljö-synpunkt det redan i dag finns möjligheter atl
meddela föreskrifter med stöd av arbetsmiljölagen (1977: 1160). Bemyndigandel i
förevarande lag alt meddela föreskrifter för hanieringen skall inle ulnylljas i
della syfte.

II § Paragrafen bör ges den lydelse som lagrådet har föreslagit.

13 §

Vad lagrådel har anförl vid förevarande paragraf
har jag såviit avser frågan om tillsyn i enskilda hem behandlat i anslutning
tiJJ 2 .. Jag biträder lagrådets förslag om all regeln om skyldighel alt hjälpa
lill vid provtagning bör ulgå.

Prop. 1984/85:149 65

16 §

Vad gäller koslnaderna för foderkonlrollen vill jag
framhålla följande. Avsikten är att kontrollen i första hand och så gott som
uteslutande skall avse foderhandeln. Någon helläckande konlroll av fodrets
beskaffenhet i övrigt skall inte ske. Såsom framgår av lagrådsremissen skall
således endasl i undantagsfall och då särskilda skäl föreligger fodret i
jordbruksföretagen kontrolleras. Detla innebär att kostnaderna för
foderkontrollen praktiskt taget i sin helhet kommer att hänföra sig till
handelsledet. Kostnaden för konlrollen i övrigt torde i sammanhanget vara
närmasl försumbar. Med anledning av de synpunkter som lagrådet anfört i fråga
om avgiften vill jag emellertid framhålla atl foderhandeln bör belaslas enbart
med de konlrollkostnader som rör branschens egen verksamhel. 1 lagrådsremissen
har pekats på svårigheten alt i övrigt täcka kostnaderna för kontrollen genom
avgifier. En sådan kostnadstäckning kan enligt min mening komma i fråga endast
då en konlroll ulvisar alt fodret faktiskt inle uppfyller kvalitetskraven eller
alt gällande foderbeslämmelser i övrigl inte iakttagits. Med hänsyn lill de
yttersl begränsade resurser som i övrigt kan komma all las i anspråk för
kontrollen i andra led än handelsledel bör berörda myndigheler kunna klara
denna inom givna ramar.

Eftersom avgiften inte bör avse bara den rena
tillsynen som ulövas med stöd av 12-15 §§ utan ocksä kontrollen i övrigl enligt
lagen bör detta klarl framgå av lagtexien. Föreskrifter om avgifier bör också
efter regeringens bemyndigande kunna meddelas av lanlbruksstyrelsen. Lagtexien
bör jämkas i enlighet härmed.

17 §

Genom det av mig nyss föreslagna undantaget i 2§
andra stycket för hanieringen av foder i enskilda hem har lagens
tillämpningsområde blivit mindre vidsiräcki än vad lagrådet har utgått från i
sill yttrande. Genom atl brolt mot 7§, som jag nyss föreslagit, inte
kriminaliseras har också det strafft)ara området inskränkts. Del oaktat bör
emellertid som lagrådet föreslagit paragrafen kompletteras med en regel som
anger atl i ringa fall inle skall dömas till ansvar. Även i övrigt godtar jag
vad lagrådel har anfört vid ifrågavarande paragraf och förordar atl paragrafen
ändras pä sätt som lagrådel föreslagit.

19
§

Jag inslämmer i vad lagrådet har anförl vid
förevarande paragraf och förordar atl paragrafen ändras i enlighet med
lagrådets förslag.

Övergångsbestämmelserna

Den nya lagen föreslås inte träda i kraft förrän
den 1 januari 1986. Delta bör möjliggöra för fodertillverkare och andra all i
viss utsträckning anpassa sig till de nya reglema till dess atl de börjar
gälla. Med hänsyn till de

Prop. 1984/85:149 66

förändringar
som föreslås finns det emellertid skäl alt anta att den nya lagen inte fullt ul
kan börja lillämpas redan den 1 januari 1986 på grund av övergångssvårigheter
för näringslivet. Att nu närmare ange hur läng över-gängstid som kan behövas
lorde knappast vara möjligl. Klarl är emellertid alt del inte bör komma i fråga
att utnyttja regeln för några mera permanenta undantag. Enligt min mening
framgår della av alt de avvikelser som kan komma atl tillåtas med stöd av den
föreslagna punkl 5 skall vara betingade av jusl övergångssvårigheter.

Utöver vad som följer av det anförda bör vissa
redaktionella ändringar göras i lagförslagel.

Förslaget
till lag om ändring i lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor

Jag kommer all senare föreslå regeringen atl
föreslå riksdagen all anla en proposition om kemikaliekontroll. Mitl förslag
innebär atl lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor ersätts av en ny
lag om kemiska produkter. Den redaktionella ändringen i förstnämnda lag som
föreslagits i lagrådsremissen med förslag lill lag om foder kommer vid etl
bifall lill anförda proposilion inte alt behövas. Förslagel bör alltså ulgå.

2
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anförl hemsläller jag

all regeringen föreslår riksdagen all anla de av
lagrådel granskade förslagen till

1. lag
om foder,

2. lag om ändring i läkemedelsförordningen
(1962:701)

med vidtagna ändringar.

3
Övrigt

Mill förslag innebär atl lantbruksstyrelsen övertar
ansvaret för foderkontrollen från statens jordbruksnämnd. Detla sker utan
ökade koslnader för statsbudgeten. Jag avser all senare återkomma lill
regeringen belräffande fördelningen av resurser för foderkontrollen för
budgetåret 1985/86 m.m.

Prop. 1984/85:149 67

4
Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens
överväganden och beslutar all genom proposition föreslå riksdagen att anta de
förslag som föredraganden har lagl fram.

Prop.
1984/85:149 68

Innehåll

Proposition
....................................................... .... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ...................... I

Lagförslag
.......................................................... .... 2

Utdrag
av prolokoll vid regeringssammanträde den 6 december 1984 6

1
Inledning ......................................................... .... 6

2
Allmän motivering ............................................ 7

2.1
Allmänna utgångspunkter................................ 7

2.2
Foders beskaffenhet .................................... 8

2.3
Lagens tillämpning på
jordbruksföretag ........... 9

2.4
Foderlillsalser ............................................. 10

2.5
Särskilt om antibiotika och
andra kemolerapeutiska medel som fodertillsats 12

2.6
Lagens tillämpning på olika
djurslag ................ .. 17

2.7
Tillsynsmyndighet ........................................ 18

2.8
Avgifter för kontrollen av
foder m.m.................. 19

3
Upprättade lagförslag ........................................ 20

4
Specialmotivering ............................................ .. 20

4.1
Förslagel till lag om foder ............................. 20

4.2
Förslaget till lag om
ändring i läkemedelsförordningen (1962:701) 28

4.3
Förslagel till lag om ändring i
lagen (1973: 329) om hälso- och miljöfarliga varor 28

5 Hemställan
..................................................... 28

6 Beslut
........................................................... .. 28

Bilaga
1 Lantbruksslyrelsens förslag till fodervarulag ... 29

Bilaga
2 Sammanslällning av remissyttrandena ......... .. 32

Bilaga
3 De remitterade lagförslagen ..................... 49

Utdrag
av lagrådels prolokoll den 23 januari 1985 ..... 54

Utdrag
av prolokoll vid regeringssammanlräde den 28 februari 1985 63

1
Anmälan av lagrådsyltrande .............................. .. 63

2
Hemställan ..................................................... 66

3
Ö vrigt .......................................................................... 66

4
Beslut ........................................................... 67

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985