Prop. 1984/85:150

Prop.
1984/85:150

Regeringens proposition

1984/85:150

med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för
budgetåret 1985/86, m.m. (kompletteringsproposition);

beslutad den 16 april 1985.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upplagils i
bifogade utdrag av regeringsprotokoll för de ålgärder och de ändamål som
framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

Det förslag lill statsbudget för budgelåret 1985/86 som
lades fram i årets budgetproposition kompletteras med hänsyn till senare
inträffade förändringar rörande såväl inkomsl- och utgiftssidan av budgeten. 1
samband därmed redovisas en förnyad beräkning av budgetutfallet för innevarande
budgetär. Denna ger vid handen att budgetunderskottet för budgelåret 1984/85
skulle bli 0,5 miljarder kronor lägre än beräkningarna till årets
budgetproposition. Sålunda förutses nu etl underskoll om ca 69,1 miljarder
kronor.

För hudgetåret 1985/86 beräknades i budgetpropositionen
ett underskoll om ca 63,5 miljarder kronor. De nya beräkningarna visar etl
underskott om ca 60,8 miljarder kronor.

I propositionen redovisar regeringen i en reviderad
finansplan sin bedömning av hur den ekonomiska politiken bör ulformas. I
särskilda bilagor lill denna redovisas bl.a. en reviderad nationalbudget för år
1985 och kalkyler för den svenska ekonomin 1985- 1988 samt en långtidsbudget
för budgelåren 1985/86-1989/90.

I den reviderade finansplanen behandlas även frägor som
rör den kommunala sektorns ekonomi under år 1986. Där föreslås också all
företag och kommuner skall bli skyldiga atl under budgetåret 1985/86 sälla in
en del av sin likviditet pä särskilda konton i riksbanken.

Propositionen innehåller slutligen förslag om vissa
åtgärder inom arbetsmarknadspolitikens område. Dessa åtgärder berör
byggarbetsmarknaden och utbildningsseklorn.

1 Riksdagen 1984/85. I .saml. Nr 150.

Prop. 1984/85:150 2

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde

1985-04-16

Närvarande: statsministern Palme, ordförande och statsråden
I. Carlsson. Lundkvisl. Feldt, Sigurdsen. Gustafsson. Leijon. Peterson,
Andersson, Boslröm, Göransson. R. Carlsson. Holmberg. Hellström, Wickbom

Föredragande: statsråden Feldt. Göransson. Leijon.
Holmberg

Proposition med förslag till slutlig reglering av
statsbudgeten för budgetåret 1985/86, m. m. (kompletteringsproposition)

Statsrådet Feldt anför: Regeringen har i årets
budgetproposition (prop. 1984/85: 100) förelagt riksdagen ett förslag till
statsbudget för budgetårel 1985/86. På de punkler där förslagel uppiog endast
beräknade belopp har regeringens förslag redovisats i särskilda propositioner.

Enligt
bestämmelserna i 3 kap. 2 § riksdagsordningen skall regeringen -förutom
förslagel lill statsbudget i budgetpropositionen - avge ett särskilt förslag
till slutlig reglering av statsbudgeten för det kommande budgetåret i den s. k.
kompletteringsproposilionen. Della förslag bör nu lämnas lill riksdagen. 1
samband därmed bör regeringen redovisa sin bedömning av den ekonomiska
politiken i en reviderad finansplan. Likaså bör en reviderad nationalbudget
tillställas riksdagen. I kompletteringsproposilionen bör också las med de
förslag lill arbelsmarknadspoliliska ålgärder som bör behandlas av innevarande
riksmöte.

Statsrådet Feldt föredrar de delar av förslaget till
kompletteringsproposition som avser den reviderade finansplanen och en
redogörelse för statsbudgetens utgifter och beräknade inkomsler under
budgelåret 1985/86, m. m. Härefter föredrar statsråden Göransson och Leijon
sina förslag till arbetsmarknadspolitiska åtgärder och statsrådet Holmberg sitt
förslag om vissa ersättningar till kyrkofonden. Anförandena redovisas i
underprolokollen för resp. departement.

Statsrådet Feldt hemsläller atl regeringen i en gemensam
proposition förelägger riksdagen vad föredragandena har anfört för de ålgärder
och de ändamål som de har hemställt om.

Prop. 1984/85:150 3

Regeringen ansluter sig lill föredragandenas överväganden
och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har
anförl för de ålgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen förordnar atl de anföranden och förslag som har
upptagits i underprolokollen skall bifogas propositionen som bilagorna 1—3.

Norstedts Tr/ckeri, Stockholm 1985

Reviderad finansplan

Bilaga 1

Regeringens prop.
1984/85:150 Bilaga 1

Uidrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1985-04-16

Föredragande:
statsrådet Feldt

Anmälan
till proposition om slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1985/86
såvitt avser reviderad finansplan samt beräkning av statens inkomster m, m.

1
Inledning

1.1
Det ekonomiska läget

Sverige
är på rätt väg- Resultaten av den ekonomiska politik som förts sedan 1982 är
goda. Sverige har under dessa år hafl en ekonomisk utveckling, som i de flesta
avseenden varit mer gynnsam än i andra jämförbara industriländer.
Återhämtningen av ekonomin har skell snabbare än vad någon vågat fömtspå.

De
mest betydelsefulla resultaten hittills är:

-
att bytesbalansen vänts från
ett underskott på nära 23 miljarder kr. 1982 till nära jämvikt 1984 och 1985,

-
att en industriell expansion
har inletts med kraftigl ökande lönsamhet, produktion och investeringar,

-
att sysselsättningsläget
förbättrats påtagligt och arbetslösheten nedbringats,

-
att budgetunderskottet har
minskat från 13,2% av BNP 1982 lill 7,4% 1985,

-
att kommunernas ekonomi
förbättrats väsentligt trols all skattehöjningarna varit små,

-
att inflationstakten dämpats
och

-
att saneringen av den svenska
ekonomin kunnat göras utan ingrepp i det sociala välfärdssystemet.

Den
svenska ekonomins kris är emellertid ännu inte övervunnen. De goda resultaten
av den ekonomiska politiken måsle nu befästas och förstärkas. Det är därför
nödvändigt att konsekvent och uthålligt hålla fast vid den ekonomisk-politiska
strategin. Endast därigenom blir det möjligt atl fullt ut häva de ekonomiska
obalanserna och lägga gmnden för en långsiktigt stabil tillväxt. Om det skall
vara möjligt all nå målen full sysselsättning, stabil tillväxt och en rättvis
fördelning av levnadsstandarden, är det 1 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 150.
Bilaga 1

Prop. 1984/85:150
Bilaga 1 Reviderad fmansplan 2

nödvändigt
att budgetunderskottet yllerligare minskas, atl vi etablerar elt varaktigt
överskott i bytesbalansen och att pris- och kostnadsökningarna nedbringas till
högsl den nivå som råder bland våra viktigaste konkurrentländer.
Inflationsbekämpningen måste därför ställas i centrum för den ekonomiska
politiken.

-
För 1985 väntas en fortsatt god
produktionstillväxt. BNP fömtses öka med ca 21/2% och induslriprodukfionen med
6%. Näringslivets invesleringar vänlas öka med ca 9% och indusirins
investeringar med 25%.

-
Sysselsättningen bedöms öka med
40000 personer. Arbetslösheten förutses fortsätta att minska.

1.2
Ekonomisk-politiska åtgärder 1985

Finans-
och kreditpolitiken måsle vara fortsatt slram under 1985 i syfte alt minska
obalanserna och dämpa inflationen.

För
att förhindra en alltför snabb Ukviditetstillväxl under andra hälften av 1985
och böijan av 1986 föreslår jag, att en del av den likviditet som har byggts
upp i näringslivet och i kommunerna steriliseras genom att fillfälligt dras in
lill särskilda konton i riksbanken. Denna åtgärd syftar fill alt understödja
den dämpning av pris- och lönestegringstakten som nu är på väg i den svenska
ekonomin. Prisstoppet bidrar till att bryta inflationsförväntningarna och den
särskilda skallereduktionen om 600 kr. för 1985 gör det möjligt atl uppnå en
reallöneökning vid låga nominella löneökningar.

Marginalskatterna
har sänkts väsenlligl under perioden 1983-1985. Totalt sett beräknas i
enlighet med 1981 års skatteöverenskommelse närmare 90% av inkomsttagarna nu ha
en marginalskatt om högsl 50%. Det skattemässiga värdet av underskottsavdrag
har begränsats för höginkomsttagarna. Nästa steg i reformeringen av
skattesystemet bör vara att göra detta mindre krångligt och mer rättvist. I
detla syfte har regeringen föreslagit riksdagen all självdeklarationen
förenklas. Schablonavdraget under inkomst av tjänsl föreslås bli höjl från
1000 lill 3000 kr. för lönlagarna. Det innebär även alt resekostnader på nyll
blir fullt avdragsgilla. Sparavdraget höjs från 800 till 1600 kr.

Trots
atl det idag finns etl mycket omfattande syslem för kommunal skalleuljämning,
är skillnaden i kommunal utdebitering drygt 8 kr. mellan de kommuner som har
högst resp. lägst kommunalskall. En ytteriigare uljämning av kommunalskatterna
bör komma till stånd. Budgetläget möjliggör dock inte all de statliga bidragen
ökar. Allmänl sell är dessutom del ekonomiska läget i kommunsektorn gott och
väntas förbällras ytteriigare 1986.

Jag
föreslår mol denna bakgmnd att en avgift om 0,14 kr./skr. tas ut på kommunernas
och landstingskommunernas totala skatteunderlag. Jag föreslår vidare all
kompensationen till kommunerna för avskaffandet av den kommunala
förelagsbeskattningen reduceras med 30 kr. per invånare. Med

Prop.
1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad flnansplan 3

dessa
åtgärder blir det möjligt atl finansiera uppräkningen 1986 av det ordinarie
skatteutjämningsbidraget och atl begränsa ökningen av de toiala statsbidragen
till kommunerna.

Jag
föreslår vidare atl en särskild avgifl las ul av kommuner som har elt
skatleunderiag som överstiger 135% av medelskatlekraften. De medel avgiften ger
används till etl exlra bidrag lill de primärkommuner som har en skatlesats som
överstiger 18 kr. och som sänker sin skatt ned till 18 kr. 1986. Även andra
kommuner med en hög total kommunalskattesats skall kunna söka bidrag för atl
sänka den primärkommunala utdebiteringen nästa år.

Förbättringen
av arbetsmarknadsläget har inneburit atl de arbetsmarknadspolitiska insatserna
har kunnal reduceras. Även om det allmänna sysselsättningsläget väntas
förbättras ytterligare 1985, kvarstår dock problem vad gäller bl. a.
långtidsarbetslösheten samt den regionala obalansen på byggarbetsmarknaden.
Åtgärder på dessa områden presenteras i denna proposition.

2
Den ekonomisk-politiska strategin

2.1
Den ekonomiska politiken

När
regeringen tillträdde i oklober 1982 ställdes den inför en rad svåra ekonomiska
problem. Sysselsättningsläget hade allvarligt försämrats. I början på hösten
1982 gick över 170000 personer utan arbele. Produktionen slagnerade och
investeringarna minskade kraftigt i industrisektorn. Underskottet i
bytesbalansen uppgick till nära 23 miljarder kr. Den svenska staten hade på
några år dragil på sig en utlandsskuld på 70 miljarder kr. Prisstegringarna
hade under en följd av år legal på i genomsnill över 10% per år.
Statsfinanserna var kraftigl försämrade, budgetunderskottet hade ökal år från
år till 83 miljarder kr.

Den
slralegi som den tillträdande regeringen valde för att möla dessa problem har
karakteriserats som en tredje väg mellan de förenklade recept, åtstramning
eller expansion, för den ekonomiska politiken som framförts i debatten. En ensidig
åtstramning av efterfrågan skulle riskera att öka arbetslösheten och föra in
ekonomin i en ond cirkel av sjunkande produktion, nedgång i
investeringsaktiviteten och därmed en ytterligare ökning av arbetslösheten. En
dylik politik skulle inte bara innebära ett ekonomiskl resursslöseri ulan också
vara socialt orättfärdig.

Den
andra möjlighelen, alt försöka möla den ekonomiska krisen med en allmän
expansion av inhemsk efterfrågan, t.ex. genom ökade offentliga ulgifter, måste
också på goda grunder avvisas. En sådan politik skulle visserligen för en kort
fid kunna höja aktiviteten i ekonomin, men sedan skulle obalanserna, i form av
stigande-budgetunderskott, försämrad ex-

Prop. 1984/85:150
Bilaga 1 Reviderad flnansplan 4

ternbalans
och ökande inflationstryck, obönhörligen tvinga fram en åtstramning av
ekonomin.

Den
tredje vägen innebär i stället en kombination av åtgärder för att stimulera
ekonomins utbudssida och hålla tillbaka den inhemska efterfrågan genom en
stram ekonomisk polifik. Genom en kraftig förbättring av de svenska företagens
konkurrenskraft har det likväl varit möjligt att öka den efterfrågan som riktas
mot svenska produkter - såväl på exportmarknaderna som på den svenska
marknaden. Därmed har det blivit möjligt atl expandera produktion,
invesleringar och sysselsättning, samtidigt som bytesbalans och statsbudget kan
förbättras. Det blir med andra ord möjligl atl både arbeta och spara sig ur
krisen.

I
denna strategi är också den fördelningspolitiska uppgiften - att fördela
krispolitikens bördor efter bärkraft - av stor betydelse. Den gmndläggande
tanken bakom den tredje vägen är att det skall vara möjligt att framgångsrikl
angripa de ekonomiska obalanserna ulan alt acceptera en stigande arbetslöshet
eller riva upp cenirala delar av del sociala välfärdssystemet. Tvärtom är
strävandena efter full sysselsättning, rättvis fördelning och
samförståndslösningar väsenlliga inslag i den iredje vägens politik.

Del
första steget i krispolitiken, devalveringen av kronan i oktober 1982, följdes
av ett omfattande investeringsprogram inom transport-, energi- och
byggnadssektorerna. Budgetpolitiken stramades upp. Den snabbt försämrade
sysselsättningssituationen möttes med omfattande arbetsmarknads-pohiiska
insatser.

Därefter
har, som jag kommer att beskriva mer utförligt nedan, en rad ålgärder vidtagits
på bl.a. arbetsmarknads-, fördelnings- och skattepolitikens område.

Vi
kan nu avläsa resultaten av den förda politiken, o Resursanvändningen har
vridils om i rätt riktning. Mellan 1982 och 1984 ökade den totala produktionen,
BNP, och industriproduktionen med 5,6% resp. 14%. Nästan hela denna tillväxt
har använts till ökad nelloexport och till att öka investeringarna. Denna
utveckling kontrasterar påtagligt mot resursanvändningen under den föregående konjunkturuppgången
1978—1980 då konsumtionen ökade kraftigt och externbalansen försämrades
påtagligt (diagram 1). I fjol ökade näringslivets investeringar med 10% och
industrins invesleringar med 16%. 1 år väntas de öka med ytterligare knappt 9
resp. 25% (diagram 2). o Bytesbalansen har undergått en markant förbättring,
från ett underskoll

om
nära 23 miljarder kr. 1982 till i stort sett jämvikt 1984-1985. o
Sysselsättningsläget har förbättrats. Samtidigt som arbetskraftsutbudel ökal
har vi lyckats pressa tillbaka arbetslösheten. Totalt har antalet sysselsatta
ökat med ca 80000 personer sedan 1982. Det är vikligt alt notera att även den
underliggande sysselsättningen, dvs. sysselsättningen exkl.
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, började öka i fjol. Del förbättrade läget
har således gjort det möjligt att minska antalet sysselsatta i
beredskapsarbelen.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan

Diagram 1 TillvävUns unvanilniiiK fTS-PJSOocli iy»i- 1984

t-i.>rarKlriii;.; i milj. kr.. IWO ;irs priser

30000

20000-

■
BNP-TOrrALT 123 UTRIKKSHAKDEL Q KONSUimON S BRUTTODWESTERrNG
UaBRTORAMDRIMG

Killin: SUitiiiskii t:cmr:il(nrau.

Budgelutveckiingen hur vän! al räll hall. .\r 1982 uppgick
undcrskuiicl lill K. miljarder kr., eller 13.2% av BNP. l-ör 1985 beräknas cii
underskott p;i drygt 60 miliaidcr kr., molsvarande 7.4% av BNI'. Regeringen
gav hosicn i W4, moi bakgrund av 1984 års länglidsiilrcdning (LL; 84) iK-h
remissbehandlingen av denna, sin syn-p;'i vilken inrikining som den ekonomiska
poliiiken borde ha under kommande ar. Riksdajieii suilldc Mg bakom dessa
riktlinjer (prop. !9S4.'85:40, FiU 19X4,-85:6. rskr )t)S4,,S.'5:'S).

1 de trearskalkyler. som redovisas i cn sarskikl bilaga i
denn;i proposition, har kalkyler KJoris for den ekonomiska uivecklingen
tVuiiiovcr. I iilli väsenlligl leder de till s.imma sluisalser som i LU 84 och
i prop. i'JS4/85:40. K;i)ky)ern;t iiineh.tller ocksii en jiirriforclsc melhin
den ekonomiska iiivetkling:en under senare .ir nicd del scenario i I.T W, del
s.k. hulansalternaiivcl. som bedömdes leda tram lilL balans i den svenska
ekonomin vid simci av lySO-talct. Benikningiirna visar atl vi ston sell (öl.jer
balansaliernali\ets bana. Vissa avvikelser kan noleias; men de är

Prop.
1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad flnansplan

Diagram 2 Industrins investeringar 1970-1985 Miljarder
kr., 1980 års priser

70717273
74 757677787980 8182 83 8485

Källor: Finansdepartemenlel och slaiisliska centralbyrån.

inte
särskilt stora. Pris- och kostnadsökningarna har varit något högre än i
balansalternativet, men i gengäld har invesleringsutvecklingen varit mer
positiv.

Även
om resultaten av den ekonomisk-politiska strategin således hittills måsle
betecknas som myckel goda, har de ekonomiska obalansema ännu inte helt hävts.
Det är därför viktigt att konsekvent hålla fast vid den ekonomisk-politiska
strategin under de kommande åren. Endast härigenom blir det möjligt atl skapa
fömtsättningar för en balanserad och uthållig fillväxt i den svenska ekonomin.
Analysen i nämnda trearskalkyler visar att det är nödvändigt att pris- och
kostnadsutvecklingen nu varaktigt nedbringas till högst den nivå som har
etablerats i våra viktigaste konkurrentländer.

En
fortsatt hög inflationstakt skulle däremot undergräva de svenska företagens
konkurtenskraft och leda till förnyade stora underskott i bytesbalansen.
Budgetunderskottet skulle på nytt börja öka och räntenivån drivas upp. En sådan
utveckling skulle inte vara hållbar utan framlvinga en kraftig åtstramning av
den ekonomiska politiken. Detta skulle i sin tur leda till att den ekonomiska
tillväxten bröts. Investeringama skulle på nytl

Prop.
1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad flnansplan 7

minska
och arbetslösheten öka kraffigi. Realinkomslutvecklingen för hushållen skulle
bli negativ och det sociala trygghetssystemet skulle hotas.

Detta är bakgmnden till
varför regeringen har engagerat sig så hårt för att bekämpa inflationen. Av
denna anledning har finans- och penningpolitiken givits en stram inriktning
och likviditelstillväxten i ekonomin har bromsals upp kraftigl. Hämtöver, och i
syfte att etablera goda fömtsättningar inför årets avtalsförhandlingar, hade
regeringen i Qol överläggningar med arbetsmarknadens parter om betingelserna
för löne- och prisbildningen i Sverige. Vid dessa s.k. Rosenbadssamtal visade
sig parterna dela regeringens allmänna bedömning av läget. Det nåddes enighet
om alt lönestegringen mellan 1984 och 1985 totalt sett måste begränsas till
högst 5% för all vara förenlig med syftet att få ned prisstegringarna, bevara
konkurtenskraften och därmed lägga en god grund för den framtida inkomst- och
sysselsättningsutvecklingen.

Denna
viljeyttring bekräftades senare genom en central ramöverenskommelse mellan
Landsorganisationen och Svenska arbetsgivareföreningen. Detta
ställningslagande från LO:s och SAF:s sida är naturligtvis av stor betydelse
för möjligheterna atl bedriva en framgångsrik anliinflations-politik.

Att
efler mer än etl decennium av snabba prisstegringar bryta de starka
inflationsförväntningar som finns inbyggda i den svenska ekonomin tar
emellertid tid. I början av 1985 framkom alll starkare indikafioner på atl
förväntningarna om den framförliggande inflationstakten låg högre än vad som
kunde motiveras utifrån en 5-procenlig lönekostnadsslegring. För alt bryta
dessa förväntningar beslöt regeringen därför all införa etl allmänt prisslopp i
början av mars.

Ett
prisstopp är naluriigtvis ingen åtgärd som långsiktigt förmår atl hålla
tillbaka pris- och kostnadsökningarna. Snabbt och kraftfullt insatt kan ett
prisstopp emellertid vara verkningsfullt för all bryla
inflafionsförväntning-arna. Avsikten är att så snart som möjligt häva
prisstoppet. Regeringen har uppdragit åt statens pris- och kartellnämnd alt
genom överläggningar med företrädare för företagen söka få till stånd
utfästelser rörande företagens prissättning. Dessa utfästelser bör i huvudsak
innebära atl förelagens priser inte sätts högre än vad som i respektive fall
kan föranledas av fakUska kostnadsökningar och beträffande lönekostnader,
sådana som ryms inom den av LO och SAF slutna ramöverenskommelsen.

Sedan
prisstoppet infördes har några förbundsavtal slutits. Så l.ex. träffade Svenska
metallindustriarbetareförbundet och Verkstadsföreningen i mitten av mars etl
avtal som ligger inom ramen för en 5-procentig ökning av lönekostnadema 1985.
Därmed har ett viktigt steg tagits för att bevara och siärka den svenska
industrins konkurrenskraft.

Jag
har noterat att Metall-VF-avtalet inte innehåller några klausuler som knyter
avtalet till utvecklingen på andra avtalsområden eller till den allmänna
prisutvecklingen. Detta är ett betydelsefullt sleg i strävan all mol-

Prop. 1984/85:150 Bilaga
1 Reviderad flnansplan 8

verka
atl automatiska pris- och koslnadsstegringar byggs in i samhällsekonomin. Jag
utgår från att övriga gmpper kommer att visa samma medvetenhet och
ansvarstagande i sina avtal.

Även
om alla avtal ännu inte är klara för 1985 pekar således mycket på att vi är på
god väg att växla ner pris- och lönestegringstakten i Sverige. Den bedömning
som nu kan göras av den ekonomiska utvecklingen 1985 tyder på en fortsatt god
produktions- , investerings- och sysselsättningsutveckling. För att bygga
under och konsolidera denna utveckling måste finans- och kreditpolitiken ha en
fortsatt stram inriktning. I det syftet föreslår jag därför att en del av den
mycket stora likviditet som f. n. finns uppbyggd i näringslivet och i
kommunsektorn steriliseras på särskilda konton i riksbanken.

2.2
Budgetpolitiken

Från
mitten av 1970-talel försämrades det slatliga budgetläget i snabb takt.
Budgetunderskottet, som 1976 hade uppgått till 2% av BNP, ökade trendmässigt
lill drygt 13 % av BNP 1982 och bidrog därmed lill att kraffigi försämra den
totala offentliga sektorns finansiella sparande. Detta, som under första
hälften av 1970-talet uppvisade etl överskott på ca 4% av BNP, förbyttes i ett
underskott på som mesl drygl 6% av BNP 1982.

Bakom
denna dramatiska försämring av statens och den offentliga sektorns finansiella
position låg ett nytt mönster för de statliga utgifterna och inkomsterna. Fram
fill mitten av 1970-talet hade dessa utvecklats i ungefar samma takt. Från
mitten av 1970-talet fram till 1980 accelererade takten i de reala
utgiftsökningarna till över 6%, medan inkomsterna stagnerade.

För
att motverka denna okontrollerade ulveckling inriktades politiken från 1980 på
att ensidigt skära ned de offentliga utgifterna. Detta fick dock negativa
konsekvenser för inkomst-och sysselsättningsutvecklingen i ekonomin, samtidigt
som de avsedda positiva effekterna på statsfinanserna i stort sett uteblev.

Som
jag tidigare konstaterat, har den nuvarande regeringen i sin ekonomiska
politik avvisat denna ensidiga nedskämingspolitik. Den väg regeringen stakade
ut var i slället att statsfinansema gradvis skulle saneras genom en kombination
av ökad tillväxt och en stram utgiftspolitik. Produktions- och
sysselsättningstillväxt ger härvid ökade inkomster, samtidigt som
utgiftstrycket inom särskilt arbetsmarknads-, industri- och socialpolitiken
minskar. Härutöver vidtas en rad åtgärder för att effekfivisera den offentliga
verksamheten.

Nuläget

Resultatet
av den förda budgetpolitiken och av del förbättrade läget i den svenska
ekonomin kan nu avläsas. Det nyssnämnda mönstret för statens utgifter och
inkomsler har förändrats radikalt. Mellan budgetåren

Prop.
1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad flnansplan 9

1982/83
och 1985/86 ökar således inkomstema med 3,4% per år, mätt i reala termer, medan
utgifterna, exkl. statsskuldräntor, minskar med 4,4% per år. Det statliga
budgetunderskottet minskar till följd härav från 13,1 %, mätt som andel av BNP,
för budgetåret 1982/83 till 7% för budgetåret 1985/86.

Även
om de kraftiga neddragningarna av det särskilda industristödet exkluderas,
visar de reala utgifterna exkl. statsskuldränlor en minskning med 2,8 % per år
under den aktuella perioden. Denna utveckling är en följd av den stramhet som
kännetecknat de senaste årens budgetarbete. 1 hög grad bidragande har varil de
steg som lagits för alt bryta automatiken i utgiftsutvecklingen.

Den
förda budgetpolitiken har medfört att de offentliga utgifterna satta i relalion
till BNP har minskat från 67,4% 1982 till 64,5% 1985. Skattetrycket har under
denna period hållits oförändrat på en nivå av ca 50% av BNP. Statsinkomsterna
har trots detta ökat kraftigl, eftersom den ökade ekonomiska fillväxten lett
till att skattebasen har vidgats. De ökade inkomsterna har dock inte tillåtits
leda lill ökade utgifter utan har i allt väsenlligt utnyttjats för atl minska
budgetunderskottet.

Det
kan konstateras att såväl del slatliga budgetunderskottet som den offentliga
seklorns finansiella sparande under perioden 1983—1985 har utvecklats väl i
linje med vad som krävdes i balansalternativet i 1984 års långtidsutredning.

Den
svenska budgetutvecklingen är intressant atl belysa i även ett intemationellt
perspektiv. 1 de större OECD-länderna, undantaget Förenta staterna, har
finanspolitiken under senare år varil slram. Resultatet av denna politik under
perioden 1982-1985 är en relativt måtflig minskning av såväl de faktiska som de
stmkturella underskotten (dvs. underskotten rensade från effekter av varierande
konjunkturläge och kapacitetsutnyttjande). Att denna förbättring av del
offentliga sparandet, trots avsevärda uppoffringar i form av bl. a. ökad
arbetslöshet, inte blivit större, och klart understiger vad som uppnåtts i
Sverige, beror till betydande del på effekterna på budgetens inkomst- och
utgiftssidor av det låga kapacitetsutnyttjandet som följt i nedskärningarnas
spår.

De
goda resultaten av den förda budgetpolitiken i Sverige belyses även av det
faktum att den totala offentliga seklorns finansiella sparandeunderskott
reduceras från 6,3 % av BNP 1982 till 2,9% av BNP 1985. För OECD i genomsnitt
är minskningen av underskottet under samma period långt mer begränsad, eller
från 4,1 till 3,7% av BNP.

Statsbudgeten
för budgetåret 1984/85 beräknas nu visa ett underskott om 69,1 miljarder kr.,
vilket är en minskning i förhållande fill budgetpropositionens prognos med 0,6
miljarder kr.

För
budgetåret 1985/86 fömtses nu ett budgetunderskott om 60,8 miljarder kr.,
vilket är 2,7 miljarder kr. lägre än enligt budgetpropositionen.

Prop.
1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad flnansplan 10

Budgetulsikterna
på längre sikt

De
krav som budgetpolitiken framöver måste uppfylla har tidigare preciserats i
statsmakternas ställningstagande hösten 1984 till inriktningen av den
ekonomiska polifiken på medellång sikt. Därvid slogs fast att budgetpolitiken
även under de närmaste åren måste vara klart restriktiv, så att underskottet i
statsbudgeten kan reduceras ytterligare. För att samhällsekonomisk balans
skall kunna återställas, måste den offentliga seklorns finansiella sparande
bringas i jämvikt. Detta leder i sin tur fill kravet att det statliga
budgetunderskottet 1990 uppgår till ca 30-40 miljarder kr.

Det
offenlliga finansiella sparandet måsle ökas för all det totala inhemska
finansiella sparandet skall bli tillräckligt slort. Nivån på detta sparande
måste vara så stort att det ger utrymme för ett vissl permanent bylesbalansöverskolt,
varigenom utlandsskulden successivt kan återbetalas och den ekonomisk-politiska
handlingsfriheten kan vidgas. Samtidigt måste det inhemska sparandel räcka till
för att finansiera den fortsatta ökning av investeringarna som är nödvändig för
att säkerslälla full sysselsättning och en god ekonomisk tillväxt.

Alternativet
till att öka det offentliga finansiella sparandet skulle vara att åter öka vår
utlandsupplåning för att finansiera våra investeringar eller att stimulera fram
en mycket kraftfull ökning av den privata sektoms sparande. Den förra vägen är
inle i längden förenlig med målet alt vidmakthålla en fasl växelkurs och
stabilisera penningvärdet. Alt å andra sidan ensidigt förlita sig på en kraftig
ökning av det privata sparandet skulle medföra en kraftig press uppåt på
ränienivån, som skulle motverka den nödvändiga investeringsuppgängen. Även om
det under alla förhållanden är önskvärt att hushållssparandel ökar, inte minst
av samhällsekonomiska skäl, så är det inte möjligt att hushållssektom ensam
skulle kunna bära upp hela den erforderliga ökningen av sparandet i den svenska
ekonomin.

De
finansiella perspektiven och kraven på budgetpolitiken under de kommande åren
belyses även av årets långfidsbudget. Långtidsbudgeten, som omfaltar perioden
1985/86-1989/90, är ingen plan eller prognos ulan en ren framskrivning av
utgifter och inkomster under antaganden om oförändrade regler för de statliga
utgifterna och oförändrade skattesatser samt vissa antaganden om kostnadsutvecklingen.
I ett gynnsamt scenario, med antaganden om låga nominella lönekostnadsökningar,
låga prisökningar och en positiv reallöneutveckling, går det att hålla
budgetutvecklingen under kontroll. Vid en snabbare inflation skulle
budgetunderskottet åter öka på ett sätl som skulle omöjliggöra atl
samhällsekonomisk balans uppnås under överskådlig fid.

Kalkylerna
visar vidare att även begränsade avvikelser i utgiftshöjande riktning från
långtidsbudgetens sedvanliga antagande om oförändrade regler för ulgifter och
inkomster, skulle medföra en betydande försämring av saldoulvecklingen.

Långtidsbudgeten
baseras, som tidigare nämnts, på vissa antaganden

Prop.
1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad flnansplan 11

om
bl.a. tillväxt och pris- och löneutveckling. Någon analys av beräkningsresultatens
- budgetsaldonas -förenlighet med antagandena om exempelvis inflationstakt m.
m. görs därvid inle. Inom ramen för de trearskalkyler, som nu presenteras, har
däremot bedömningar gjorts om vilka krav den finansiella utvecklingen, inkl.
budgetsaldot, måste uppfylla för atl den nödvändiga dämpningen av inflationen
skall bli möjlig.

Det
kan konstateras att de mål för budgetpolitiken som framkommer ur
treårskalkylerna i stort ansluter sig till statsmakternas ställningstaganden
till tidigare nämnda proposition hösten 1984. Därvid betonades vikten av att
budgetunderskottet fortlöpande reduceras under de närmaste åren med sikte på
att jämvikt skall kunna nås i den offentliga sektorns finansiella sparande
1990.

Regering
och riksdag har vid flera tillfällen slagit fast att full sysselsättning
endast kan uppnås och bibehållas om inflationen dämpas och resurserna i ökad
utsträckning styrs in mot investeringar och en förstärkning av ulrikesbalansen.
Detta i sin tur kräver att den nuvarande restriktiva budgetpolitiken drivs
vidare med slor konsekvens och fasthet. Utvecklingen sedan 1982 visar atl den
inriktning som budgetpolitiken haft, uppfyller de krav som härvid ställs.

Det
stora underskottet i statsbudgeten möjliggör inte nägon sänkning av det samlade
skattetrycket under de närmaste åren. Detta utesluter inte all förändringar av
olika skatter kan och bör ske inom ramen för ett oförändrat skattetryck.

Utgiftspolitiken
bör även i fortsältningen drivas efter följande rikllinjer: o Endast de allra
mest angelägna reformerna bör genomföras. Omfattningen av sådana
utgiftsökningar måste hållas nere, samtidigt som de finansieras genom att
andra utgifter minskas. o Utgiftsbegräsningar måste åstadkommas på vissa
områden. o Arbetet med att begränsa utgiflsaulomatiken måste fortsätta. o
Åtgärder måsle vidtas för atl effektivisera den offentliga verksamhelen och i
vissa fall förändra dess organisations- och finansieringsformer.

3
Utsikterna för 1985

3.1
Den internationella utvecklingen

Utvecklingen
för världsekonomin under 1984 blev i viktiga avseenden mer gynnsam än väntat.
Produktion och efterfrågan i industriländerna visade en relafivt stark
tillväxt. I hela OECD-området steg fillväxten med 5%. Uppgången var särskilt
stark i Förenta staterna, där totalproduktionen ökade med nästan 7% i
genomsnitt under året, och i Japan, där tillväxten uppgick till närmare 6%.
Samtidigt bromsades inflationen in ytterligare.

Prop. 1984/85:150
Bilagal Reviderad finansplan 12

Expansionen
i Nordamerika verkade stimulerande på övriga delar av världsekonomin.
Världshandeln ökade kraftigt, med en volymtillväxt på närmare 9%. Den
ekonomiska återhämtningen kom successivt alltfler u-länder till del. Exporten
för u-länderna som gmpp ökade med 8% under 1984 och en väsenllig förbättring
kunde genomsnitfiigi noteras för dessa länder i fråga om tillväxt och extern
balans. Tillväxten var dock fortfarande låg i många länder i Afrika och
Latinamerika.

Även
Västeuropa drog nytta av den starka expansionen i Förenta staterna, men även
om tillväxten blev ca 21/2% var den likväl otillräcklig för att hejda en
fortsatt uppgång i arbetslösheten. Närmare 19 miljoner människor går f. n.
arbetslösa i Västeuropa.

Inflationen
har fortsatt att sjunka också i Västeuropa men detta har skett till priset av
en svag utveckling av den interna efterfrågan och en stigande arbetslöshet. Den
tillväxt som kommit till stånd har i stor utsträckning byggt på bidrag från
ulrikesbalansen, medan i Förenta staterna den inhemska efterfrågan ökal
snabbare än produktionen. Dessa skillnader har förstärkts av den ekonomiska
politik som förts på ömse sidor om Atlanten. Den utpräglat expansiva
finanspolitiken i Förenta staterna har bidragit till en hög inlem efterfrågan i
den amerikanska ekonomin, medan den starkt restriktiva finanspolitik som förts
i Västeuropa de senaste åren utgjort en kraftig broms på tillväxten där.

Den
fortsatt ojämna fördelningen av tillväxten i industriländerna har lett till att
betalningsobalanserna mellan Förenta staterna och omvärlden ytterligare
förstärkts. Underskottet i den amerikanska bytesbalansen har under det senaste
året ökat från drygt 40 miljarder dollar till 100 miljarder dollar. Japan och
vissa europeiska länder å andra sidan har byggt upp stora, och växande, bytesbalansöverskott.
Dessa obalanser mellan olika gmpper av länder har inte, som man skulle kunna
vänta sig, resulterat i en anpassning av växelkurserna mellan vikligare
valutor, i första hand genom en försvagning av dollarn gentemot övriga
valutor. Tvärtom har dollarn under 1984 och under de första månaderna i år
fortsatt att förstärkas. Därefter har en viss försvagning inträtt, vars
varaktighet dock är osäker.

Många
bedömare finner det allt svårare att förklara denna utveckling. Somliga pekar
på den amerikanska ekonomins dynamiska utveckling, den höga avkastningen på
investerat kapital i Förenta staterna och bristen på alternativa placeringar
som faktorer bakom dollarns slyrka. Den gmndläggande förklaringen till
dollarns utveckling torde dock stå alt finna i de stora finansiella obalanser i
den amerikanska ekonomin, som framkallats inte minst genom det växande
underskottet i den federala budgeten. Det inhemska privata sparandet är
otillräckligt för att finansiera denna försämring av den offentliga sektorns
sparande och den investeringsökning som nu äger mm. Mellanskillnaden måste
täckas genom ett mycket betydande inflöde av kortfristigt kapital från
omvärlden, vilket har kunnat attraheras genom en mycket hög räntenivå.

Prop.
1984/85:150 Bilagal Reviderad finansplan 13

Bedömningen
av den ekonomiska utvecklingen för de närmaste åren är starkt beroende av
möjlighetema att åstadkomma en smidig växelkursanpassning och en successiv
reduktion av betalningsobalanserna. En snabb och drastisk anpassning av växelkurserna
kan inte uteslutas och en sådan utveckling skulle allvarligt kunna hota den
relativt stabila tillväxt i industriländerna som nu ändock förefaller
sannolik.

En
anpassning nedåt av dollarns kurs skulle naturiigen ha skett om den expansiva
finanspolitiken hade kombinerats med en snabb likviditetsutveckling men
penningpolitiken har tvärtom varit genomgående restriktiv.

Mycket
talar för att en fillväxt i industriländerna i år på ca 3 1/4% kan realiseras.
Världshandeln väntas öka med ca 5% såväl 1985 som 1986. Aktiviteten i Förenta
staterna tycks förbli hög en god del av året och i Västeuropa har utsikterna
både för exporten och investeringsutvecklingen förbättrats något de senaste
månaderna. I Västeuropa väntas nuvarande tillväxttakt om 21/2% i stort sett
kunna bibehållas både i år och under 1986. I Japan fömtses fillväxten dämpas
fill 4-5% för molsvarande period. För såväl Västeuropa som Japan gäller dock
alt denna tillväxt till betydande del skulle komma från nettoexporten, dvs. att
den inhemska efterfrågan skulle utvecklas klart svagare än
bruttonationalprodukten.

Blickar
man längre fram ter sig däremot riskema belydande för all den dämpning av
tillväxten som förutses i Förenta staterna inte i tillräcklig grad kompenseras
genom ökad tillväxt i övriga delar av världsekonomin. I stället kan en
nedåtgående process inledas med svagare tillväxt och handel, ökande
proiektionism och förnyade finansiella störningar i en negativ växelverkan.

Samordnade
internationella insatser krävs för att hindra en sådan ulveckling. En viktig
uppgift för den ekonomiska politiken i länder utanför Förenta staterna måste
vara atl säkra en snabb och varakiig tillväxt. En starkare expansion i
Västeuropa är i sig önskvärd för att arbetslösheten skall kunna reduceras. Men
en sådan skulle också verksamt bidra lill att reducera nuvarande
betalningsobalanser. Den skulle dessulom bidra till att upprätthålla
efterfrågan på u-ländernas export, så att förnyade skuldproblem kan undvikas.
Del viktigaste medlet åtminstone på kortare sikt för att åstadkomma en mer
dynamisk utveckling i Västeuropa torde vara en mindre restriktiv finanspolitik
i de länder som har en slark betalningsbalansställning och samtidigt fått
inflation och statsfinanser under rimlig kontroll. Även i Japan torde utrymme
finnas för en annorlunda avvägning mellan finans- och penningpolitik i syfte
atl slimulera den interna efterfrågan.

Som
ett exempel på ett försök att bygga under och säkerställa en stabil tillväxt
framöver kan nämnas den handlingsplan för ekonomisk ulveckling och full
sysselsättning som de nordiska länderna nyligen enats om att genomföra. Planen
innehåller bl.a. investeringsprojekt för att förbättra transporterna mellan de
olika länderna'.

Prop. 1984/85:150
Bilaga 1 Reviderad finansplan 14

Möjligheterna
att få till stånd en starkare tillväxt i Västeuropa och Japan skulle också
väsenlligt förbättras om den amerikanska administrationen nådde framgångar i
sina ansträngningar att reducera underskottet i den federala budgeten. En
nedskärning av underskottet skulle med stor sannolikhet ge utslag i en lägre
räntenivå i Förenta statema, vilket i sin tur skulle möjliggöra för andra
länder att föra en mindre restriktiv penningpolitik. Detta skulle verka
stimulerande på den interna efterfrågan i dessa länder och bidra till en
förstärkt investeringsuppgång.

En
starkare tillväxt utanför Förenta statema, en reduktion av nu rådande
betalningsobalanser och en anpassning av växelkurserna skulle också bidra till
att dämpa de starka tendenser till protektionism som fortsatt att göra sig
gällande, trols den ekonomiska återhämtningen. Fortsatt hög arbetslöshet i
många länder och en starkt övervärderad dollar har varil viktiga bidragande
orsaker lill denna utveckling. Särskilt oroande är de långtgående krav på importskydd
från den amerikanska industrin som f.n. diskuteras i kongressen.
Protektionistiska åtgärder av den räckvidd som där aktualiserats skulle
troligen utlösa motåtgärder från andra länder och därmed få ytterst allvarliga
verkningar för det internationella handelssystemet och världsekonomin.

En
fortsatt avveckling av handelshinder bör i stället eftersträvas i syfte alt
motverka en protekfionistisk utveckling. Detta kan bl. a. ske genom att
planerna realiseras på en ny sammanhållen förhandlingsmnda i GATT om en
fortsatt liberalisering av världshandeln.

3.2
Den svenska ekonomin

Den
svenska ekonomins tillväxt väntas fortsätta under 1985. Bmttonationalprodukten
förutses öka med ca 21/2% för iredje året i rad. Den förändring av
resursanvändningen mot mer export och investeringar som inleddes 1982
fortsätter. Export och investeringar fömtses öka med 61/2 % medan konsumfionen
väntas öka med bara drygt 1 % (tabell 1).

I
jämförelse med finansplanen i januari är det sammantaget en mer positiv bild av
produktions- och sysselsättningsutvecklingen 1985, som nu framträder.

Industrin
förutses fortsätta sin expansion 1985. Efter en produklionsökning på 6% 1983
och 1% 1984 beräknas tillväxten till 6% 1985. Indusirins planer för i år —
såsom de kommer fill uttryck bl. a. i konjunkturinstitutets senasle barometer -
lyder på fortsatt stigande produklion och ökande leveranser på såväl export-
som hemmamarknaderna. Investeringsenkäten tyder på en myckel kraftig ökning av
investeringarna, 25% i volym. Sysselsättningen i induslrin beräknas fortsätta
att öka. Särskilt expansiv är utvecklingen i verkstadsindustrin.

Prop.
1984/85:150 Bilagal Reviderad finansplan 15

Tabell
1 Försörjningsbalans 1983-1985

Milj. kr..

Procentuell volymförändring

löpande

priser

1984

1983

1984

1985

BNP

784030

2,5

3,0

2,4

Import,
varor och ijänster

253711

0,0

4,9

6,3

Tillgång

1037741

1,9

3,4

3,3

Privat
konsumtion

397403

-1,7

0,9

1,4

Offentlig
konsumtion

221531

0,9

1,8

0,8

Stat

61048

-3,5

0,2

-1,0

Kommuner

160483

2,8

2,5

1,5

Bruttoinvesteringar

143 780

1,1

3,6

3,7

Näringsliv

70310

3,2

10,0

8,7

Därav: industri

23 096

1,8

15,9

25,0

Statliga myndigheter och

affärsverk

17264

1,7

-5,4

2,3

Kommuner

24692

-0,2

-5,4

-1,7

Bostäder

31514

-2,1

3,2

-2,4

Lagerinvestering'

-7 208

-0,4

0,7

1,3

Export,
varor och Ijänster

282 235

10,5

6,1

4,3

Användning

1037 741

1,9

3,4

3,3

Inhemsk
efterfrågan

755 506

-0,8

2,5

3,0

Export
och investeringar

inkl.
lager

418 807

6,3

6,7

6,5

Konsumtion

618934

-0,7

1,3

1,2

'
Förändring i lagerinvestering i procent av föregående års BNP.

Investeringarna

Bruttoinvesteringarna
väntas öka med 31/2% 1985. Induslrin bidrar slarkt till denna positiva
utveckling, men även inom näringslivet i övrigt ökar investeringarna. 1984
ökade bostadsinvesteringarna - främst till följd av en kraftigt ökad ombyggnads
verksamhet - och för 1985 förutses en fortsatt hög nivå på
ombyggnadsverksamheten, men en viss minskning av antalet påbörjade lägenheter.
Reparations- och underhållsverksamhelen beräknas fortsätta att öka i snabb
takt.

Investeringama
i statliga myndigheter och affärsverk beräknas öka med drygl 2%. De kommunala
investeringarna minskar dock något, vilkel innebär atl de offentliga
investeringarna sammantagna väntas ligga på en oförändrad nivå jämfört med förra
året. Anslagen till underhåll inom byggnadsstyrelsens ansvarsområde ökar
kraftigl budgetåret 1985/86.

Med
denna bild av investeringsutveckUngen lorde situationen i byggnadsverksamheten
komma alt förbättras 1985. En viss ökning av den totala produktionen och en
fortsatt nedgång av byggarbetslösheten kan förväntas.

Priser,
löner och konsumlion

De
löneavtal som hittills slutits för 1985 läcker större delen av arbetsmarknaden
och håller sig i huvudsak inom den ram på en 5-procentig

Prop. 1984/85:150
Bilaga 1 Reviderad finansplan 16

ökning
mellan 1984 och 1985, om vilken enighet uppnåtts mellan regeringen och
arbetsmarknadens parter. 1985 ser mot denna bakgmnd ut att kunna bli del år då
pris- och löneökningarna bryter tidigare mönster och kommer in på en lugnare
bana.

Det
finns därmed goda fömtsättningar för att regeringens mål att prisökningarna
begränsas till nivån 3 % under loppet av 1985 skall kunna uppnås. En
reservation måste emellertid göras för att dollarkursen och importpriserna kan
ulvecklas på ett sådant sätt att målet inte hell kan nås. Generellt sett måsle
emellertid utsikterna atl nu varaktigt pressa ner inflationen bedömas som goda.
Fömtom låga lönekostnadsökningar väntas en lugn internationell prisutveckling.
Vidare förutses inga höjningar av indirekta skatter och arbetsgivaravgifter.
Offentliga taxor och avgifter ökar mycket måttligt. Prissloppet och de
föreslagna likviditetsindragningama bör också verksamt kunna bidra till att
hålla nere prisökningarna. Även konjunkturinslilutet räknar i sin bedömning
till nationalbudgelen med en kraftig dämpning av inflationen, till 3,7% under
loppet av 1985.

Hushållens
disponibla inkomster beräknas öka med närmare 2% 1985. En viss ökning av
sparandet fömtses, varför den privata konsumtionen väntas öka något
långsammare, eller med ca 1 1/2% 1985. Reallönesumman efter skatt beräknas öka
med ca 11/2% 1985, varav en del beror på ökad sysselsättning och en del på ökad
real timlön. Även 1984 ökade reallönerna i ungefar samma omfattning.
Pensionärernas disponibla inkomster förstärks genom att pensionerna nu åter är
värdesäkrade. För barnfamiljerna förbättras inkomstutvecklingen 1985 av
kraftigt höjda barnbidrag.

Den
offentliga sektorn förutses fortsätta att expandera något 1985, dock
långsammare än under tidigare år. Den offentliga konsumtionen beräknas öka med
ca I %.

Konkurrenskraft
och bytesbalans

Den
svenska industrins konkurtenskraft kan mätas på flera olika sätt. De svenska
företagens relativa exportpriser beräknas i år ligga ca 6% lägre än 1981 och de
relativa lönekostnaderna per producerad enhet ca 20% lägre. Lönsamheten i den
svenska industrin har vidare under senare år ökal mer än i andra OECD-länders
industrier. Sammantaget kan man konstatera att huvuddelen av den
konkurrenskraftsförstärkning som devalveringen hösten 1982 innebar kvarstår.
Genom de kraftiga valutakursrörel-serna de senaste åren och kronans bindning
till valutakorgen har konkurrenskraften stärkts mer gentemot exempelvis
Förenta staterna än gentemot Förbundsrepubliken Tyskland.

Bytesbalansen
visade ett mindre överskott 1984. Den relativt snabba ökningen av den totala
efterfrågan, efterfrågans sammansättning och det ökade kapacitetsutnyttjandet i
den svenska ekonomin drar emellertid med sig en kraftig importökning i år. Samiidigi
dämpas exportökningen, bl.a.

Prop.
1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 17

till
följd av att de svenska relativpriserna ökade något 1984 och en svagare
tillväxt av världshandeln 1985. 1 stort sett förutses de svenska företagen
emellertid kunna behålla sina marknadsandelar 1985. Exporten av bearbetade
varor beräknas öka med drygt 6% och den toiala exporten av varor och tjänsler
beräknas öka med drygt 4%. Utvecklingen innebär ändå att bytesbalansen
försämras någol i år. Bytesbalansen beräknas uppvisa etl underskott på 3
miljarder kr. 1985 (labell 2).

Försämringen
av bytesbalansen beror också på ökade räntebetalningar till utlandet till följd
av den höga dollarkursen. Dessutom ökar nettoimporten av råolja och
petroleumprodukter. Vidare spelar lagerinvesteringarnas utveckling en stor roll
för utvecklingen av externbalansen. 1984 minskade lagren, medan en
lagemppbyggnad fömlses 1985. Denna förändring i lagerinvesteringarna bidrar
till importökningen för varor och Ijänsler 1985 med ca 2 procentenheter.

Min
bedömning av bytesbalansens ulveckling 1985 skiljer sig någol från den prognos
som konjunkturinstitutet redovisar i den reviderade nationalbudgelen.
Institutet förutser etl underskott på 6 1/2 miljarder kr. Enligt min mening
finns det anledning alt räkna med en någol mindre lagemppbyggnad 1985 än vad
institutet anger och därmed även en mindre import. Vidare torde nettoimporten
av råolja och petroleumprodukter i svenska kronor bli lägre än vad institutet
räknar med.

Del
preliminära utfallet för handelsbalansen under januari-mars 1985 visar etl
överskott på endast 1,6 miljarder kr., vilket är ell betydligt lägre överskott
än under motsvarande period i fjol. Exporten har minskat jämfört den i och för
sig mycket höga nivån första kvartalet 1984 och importen har ökal starkt.
Importökningen beror främst på ökade investeringar i maskiner och lager, men
även på att den privata konsumtionen har expanderat. Den senaste
konjunkturbarometem tyder emellertid på stigande export volym under resten av
årel.

Jag
vill understryka osäkerheten i prognoser av bytesbalansen. I prognosen för
1985 har kalkylmässigt förulsalls en dollarkurs på 9,35 kr. för återstoden av
året (motsvarande genomsnittet för febmari 1985). En 10-procentig sänkning av
dollarkursen kan på någol års sikl beräknas förbättra bytesbalansen med ca 5
miljarder kr.

Tabell
2 Bytesbalans 1982-1985 Miljarder kr., löpande priser

1982

1983

1984

1985

Exporl av varor Import av varor

168,1 173,9

210,5 200,3

242,5 217,9

262,7 240,0

Handelsbalans

- 5,8

10,2

24,6

22,7

Tjänstebalans

1.9

6,0

3,9

4,8

Transfereringsbalans

-18,9

-23,2

-27,5

-30,6

Bytesbalans

-22,8: -.:

- 7,0

1,0

-3,1

2 Riksdagen 1984185. I saml. Nr 150. Bilaga I

Prop.
1984/85:150 Bilagal Reviderad finansplan 18

Sysselsättningen

Sysselsättningsläget
förbättrades kraftigl under loppel av 1984. Mellan första kvartalet 1984 och
första kvartalet 1985 ökade antalet sysselsalla med över 50000 personer (labell
3). Den underliggande sysselsättningsökningen var ännu kraftigare, ca 70000
personer, eftersom de arbetsmarknadspolitiska insatsema i form av
beredskapsarbeten m.m. minskade i omfattning under samma period. Sammanlagt har
sysselsättningen under perioden första kvartalet 1982 till första kvartalet
1985 ökat med ca 80000 personer, varav drygt 50000 personer i induslri och
privata tjänster.

Flera tecken tyder på alt
arbetsmarknadsläget fortsätter att förbällras under 1985. Antalet lediga
platser har ökat kraftigt det senaste året, särskilt i industrin och
byggnadsverksamheten, och antalet vid arbetsförmedlingarna kvarslående
arbetssökande har minskal betydligt. Den senaste konjunkturbarometem tyder på
en fortsatt sysselsättningsökning i industrin. Den beräknas till ca 15000
personer 1985. Sysselsättningen i de privata och offentliga tjänstesektorerna
beräknas öka med ca 30000 personer. Sammanlagt beräknas sysselsättningen öka
med 40000 personer 1985. Trols en väntad ökning av arbetskraftsutbudel bör del
därför vara möjligt atl ytterligare reducera arbetslösheten under 1985.

Tabell
3 Sysselsättning 1 kv. 1984-1 kv. 1985

Förändring
i tusental personer

1
kv 1984-1 kv 1985

Jord-och
skogsbruk -10

Industri 20

Byggnadsverksamhet O

Privata
tjänster 8

Offentlig
sektor 37

Totalt 56

Beredskapsarbeten,
ungdomslag och

rekryteringsstöd -16

Underliggande
ökning 72

Prop. 1984/85:150
Bilaga 1 Reviderad finansplan 19

4 Den ekonomiska
politikens inriktning på olika områden

4.1
Sysselsättningspolitiken

Full
sysselsättning är den ekonomiska politikens viktigaste mål. Sedan regeringsskiftet
hösten 1982 har därför kampen mol arbetslösheten stått i politikens centmm.

I
samband med att den ekonomiska politiken lades om, var del nödvändigt atl göra
en kraftig salsning på arbetsmarknadspolifiska åtgärder. Arbetslösheten höll
på atl stiga kraftigt och kapacitelsutnyttjandet var lågt. Det kunde därför
förväntas ta viss fid innan de positiva resultaten av politikomläggningen
skulle slå igenom på sysselsättningen.

Det
var till en början främsl beredskapsarbetena och arbetsmarknadsutbildningen som
byggdes ul. Samtidigt sattes omfattande invesleringsprogram igång. Under 1984
har dessa åtgärder följls upp och fåtl en delvis annan inriktning. Exempel på
dylika åtgärder är rekryteringsstöd och arbete i s.k. ungdomslag. Därigenom har
antalet sysselsatta i beredskapsarbeten kunnal minskas kraftigt.

De
lidigare mycket omfatlande subventionerna till olönsamma företag och branscher
har i huvudsak avvecklats. I stället har industripolifiken lagts om för att
slimulera utveckling och förnyelse i mera framtidsinriktade branscher.
Särskilda insatser har gjorts i samband med företagsnedläggningar och i
särskilt utsatta regioner för att skapa nya arbetstillfällen och för atl
slimulera till omskolning och vidareutbildning.

En
rad insatser har gjorts för atl särskilt stimulera småföretagen. Genom
tillkomsten av den s.k. OTC-listan på börsen har möjHgheterna till en
långsikfig finansiering av små och medelstora förelag förbättrats. Särskilda
insatser har genomförts av SIND, STU, utvecklingsfonderna och investeringsbanken
för alt slödja småföretagen. Nyföretagandet har ökat markant under senare år.
1983 startade ca 20000 nya företag och 1984 ca 25000.

Arbelsmarknadspohtiken
har inriktats på att stödja en expansion i näringslivet. Särskilda insalser
har gjorts för att mildra ungdoms- och långtidsarbetslösheten. Vidare har en
rad ålgärder har under senare år vidtagits för att effeklivisera
arbetsförmedlingens verksamhel. Resultaten av detta arbete kan nu skönjas. Så
t. ex. har vakanstiderna vid tillsättning av lediga platser inom industrin
minskat. De är nu avsevärt kortare än under föregående konjunktumppgångar.

Under
senare år har brislen på kvalificerade tekniker varit påtaglig. Det är en
effekt dels av att behovet av tekniker allmänt synes ha underskattats, dels av
en förskjutning mot större krav på kunskaper i näringslivet. För att möta detla
krav har intagningen lill gymnasieskolan hållils på en hög nivå. Anlalel
utbildningsplatser vid de lekniska högskolorna har byggts ul. Arbetsmarknadsutbildningen
i företag har förstärkts och därmed medverkai till att företagen har kunnat
ökat sin interna vidareutbildning. Denna verk-

Prop. 1984/85:150
Bilaga 1 Reviderad finansplan

20

samhet
kan väntas öka kraftigt, när medel från förnyelsefonderna kan tas i bruk nästa
år. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet lägger senare idag fram förslag om
ytterligare förstärkning av leknikerutbildningen inom ramen för
arbetsmarknadsutbildning i företag. Vidare har chefen för utbildningsdepartementet
tidigare tillsatt en särskild arbetsgmpp som närmare skall utarbeta förslag
till åtgärder för all förbättra lärarsituationen vid de tekniska högskolorna.
Sammantaget lorde således tillgången på utbildad personal komma atl successivt
öka under de närmaste åren. Därmed underlättas en fortsatt expansion i
näringslivet.

Den
nedgång i den lotala sysselsättningen som ägde mm i böijan av 1980-lalet har
brutits. Arbetskraftsutbudel har ökat. Samfidigt har sysselsättningen ökal
ännu kraftigare under det senaste året. Härigenom har det varit möjligt all
minska arbetslösheten (diagram 3).

Vid
en internationell jämförelse framgår den mycket gynnsamma sysselsältningssitualionen
i Sverige klart, del gäller såväl arbetslösheten som förvärvsfrekvensen (labell
4). Som exempel kan nämnas, all den högre förvärvsfrekvensen i Sverige jämföri
med genomsnittet för Västeuropa motsvarar drygt 700000 sysselsatta i Sverige.

Diagram
3 Arbetslösheten 1970-1985

1
OOO-tal personer

180

160

140-

120-

100-

Källa:
Statistiska centralbyrån.

Prop. 1984/85:150 Bilagal Reviderad finansplan 21

Tabell
4

Förvärvsfrekvens
och arbetslöshet i

i
Sverige och OECD 1982

-1985

Arbetslöshet

Förvärvsfrekvens

Sverige

OECD Europa

OECD

Sverige

OECD Europa

OECD

1982 1983 1984 1985

3,1 3,5 3,1 2,9

9,2 10,1 10,7 11,0

8,2 8,8 8,3 8,3

81,2 81,3 81,4 81,9

65,8 65,4 65,0 64,6

69,3 69,3 69,2 69,1

Förvärvsfrekvens: Den andel av befolkningen i åldrarna
15-64 år som tillhör

arbetskraften.

Katta: Statistiska centralbyrån och OECD.

Av de prognoser som jag tidigare redovisal framgår, atl en
fortsalt förbättring av arbetsmarknadslägel vänlas under återstoden av 1985. En
sysselsättningsökning förutses inom de flesta näringsgrenar.

Del faktum, att sysselsättningsläget är och väntas vara
forlsall gott, ulesluler inte atl det fortfarande finns problem. Arbetslösheten
för vissa grupper är trots minskningen av den toiala arbetslösheten fortfarande
hög.

Det är därför viktigt att det allmänt gynnsamma läget
utnyttjas för atl angripa de stmkturella obalanserna på arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsstyrelsens nya, decentraliserade, och mer servicebetonade
inriktning på sin verksamhet bör därvidlag komma atl spela en viktig roll.

En näringsgren som har problem är byggsektorn.
Arbetslösheten är där regionall koncenlrerad till i första hand skogslänen, medan
flera slörre byggprojekt finns i storstadsregionerna. För atl mildra problemen
på bygg-arbetsmarknaden kommer chefen för arbetsmarknadsdepartementet senare i
dag att presentera en rad åtgärder. Ytteriigare medel kommer att satsas på bl.
a. beredskapsarbeten i skogslänen. Vidare kommer ytterligare åtgärder all
vidtas för all underlätta den regionala och yrkesmässiga röriigheten på
byggarbetsmarknaden. Jag vill i sammanhanget också erinra om all en proposition
senare i vår kommer atl lagas fram rörande den fortsatta utbyggnaden av
barnomsorgen, varvid åtgärder som berör byggsysselsätt-ningen kommer all ingå.

4.2 Skattepolitiken

Den mest betydande förändring inom skattepolitiken som
skett under senare år är den reform av inkomstbeskattningen för fysiska personer
som genomfördes under perioden 1983-1985. De viktigaste inslagen i denna reform
var att sänka marginalskatterna, framför allt för heltidsarbelande, och atl
minska det skattemässiga värdet av underskottsavdragen för höginkomsttagarna.

Huvudsyftet med skattereformen har uppnåtts. 1 år beräknas
endast 23% av de heltidsarbelande ha en marginalskatt som överstiger 50%, mot

Prop.
1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 22

ca
85% 1982. Av samtliga inkomsttagare beräknas 198512,5% ha en marginalskatt som
överstiger 50% och drygt 7% en marginalskatt som överstiger 55%. 1982 var
motsvarande andelar 43 resp. 35%. Även för högre inkomster har
marginalskatterna sänkts. Genom skattereformen har en mångårig utveckling med
successivt stigande marginalskatter bmtits och vänts i sin motsats. Att
sänkningen varit betydande framgår av tabell 5. Även den totala inkomstskatten
har sänkts påtagligt genom reformen.

Med
skattereformen har flera väsentliga fördelar vunnits. Genom att
marginalskatterna har minskats - i breda inkomstskikt har denna minskning
varit belydande - blir skatten på en inkomstökning lägre än tidigare. Det blir
i fortsättningen möjligt att erhålla en åsyftad reallöneutveckling med
väsenfiigt lägre nominella löneökningar än tidigare, vilket bör ha en
inflalionsdämpande effekt. Genom att progressiviielen dämpats påverkas vidare
skatteskalan mindre än tidigare av förändringar av penningvärdet.

Sparande
uppmuntras genom att avkastningen på kapital efter skall förbättras. Samfidigt
minskas den skattemässiga favoriseringen av lån -såväl genom
marginalskattesänkningen som genom avdragsbegränsningen. Härigenom motverkas
konsumtion på kredil liksom möjligheterna atl bygga upp realiillgångar med
hjälp av kraftiga skattesubventioner via ränteavdrag. Skattereformen har
sålunda bidragit fill att hejda den inflationistiska ulveckling som rådde på
svensk fastighetsmarknad under främst 1970-taIet. Till följd av att hushållens
räntekänslighet ökat underlättas också möjlighetema att föra en effektiv
kreditpolilik.

Genom
att underskottsavdragens skattemässiga värde begränsats för höginkomsttagarna
kan den skatteminskning som följer av etl underskottsavdrag bli högst 50%.
Därmed har ökad fördelningspolitisk rättvisa skapats och missbmket av stora
underskottsavdrag stävjats. S. k. nolltaxering har i princip omöjliggjorts
genom skattereformen.

Skattereformen
har också inneburit vissa förenklingar. Makebeskatl-ningen och
marginalskattespärren har förenklats, försäkringsavdraget och avdraget för
frivilliga periodiska understöd har slopats och schablonavdraget under inkomst
av tjänsl har höjts.

Tabell
5

Marginalskatt

1976,1982
och 1985

Procent

Inkomst,

kr.

1976

Förändring

1982

Förändring

1985

(1985
års

priser)

1976-

-1982

1982-1985

60000

36

-2

34

0

34

80000

48

5

53

- 3

50

100000

54

2

56

- 6

50

120000

64

-1

63

-13

50

150000

64

14

78

-14

64

200000

75

5

80

-10

70

300000

79

6

85

-10

75

Prop. 1984/85:150 Bilaga
1 Reviderad finansplan 23

Reformen
av inkomstbeskattningen syftar, liksom en del andra skallepolitiska åtgärder
som har vidtagits eller föreslagits, till att sänka skatten på arbete, sparande
och andra produktiva insatser. I gengäld har skatten på konsumtion höjts. Dessa
förändringar uttrycker en vilja att omfördela skattetrycket i en riktning som
slår i samklang med strävandena atl stimulera ekonomin till ökad tillväxt och
sysselsättning, samtidigt som ambitionerna att slå vakt om en rättvis
fördelning vidmakthålls.

Regeringen
har nyligen, i syfte all underlätta avtalsrörelsen, lagt ett förslag om en
särskild skattereduktion för 1985 för alla som har en löneinkomst som
överstiger 20000 kr. Skatterabattens konstruktion är sådan att den trappas upp
successivi och uppgår till det maximala beloppet 600 kr. vid löneinkomster på
80000 kr. och däröver.

Regeringen
har också nyligen lagt fram elt förslag till förenklad självdeklaration, som
föreslås gälla från inkomståret 1986. 1 förslagel ingår att schablonavdraget
höjs från 1 000 lill 3000 kr. för samlliga löntagare. Vidare innebär förslaget
atl resekostnader på nytt blir fullt avdragsgilla. Dessa förslag betyder för
ett myckel stort antal löntagare en skatteminskning med ca 1000 kr. Vidare
föreslås sparavdraget bli höjt från 800 till 1600 kr.

Denna
reform har setts som den mesl angelägna efter den slora marginalskattereformen
under perioden 1983-1985. Förslaget till förenklad självdeklaration innebär
betydande skattesänkningar. I syfte atl begränsa kostnaderna för reformen
föreslås ingen höjning av basenheten för 1986. Efter 1986 bör däremot
basenheten ånyo kunna anpassas till löne- och prisutvecklingen, så att
marginalskatterna kan bibehållas på en rimlig nivå.

Förslaget
till skatleförenkling innebär atl ca 4 milj. inkomsttagare inte behöver
uppräita en egen självdeklaration, utan endast behöver bekräfta att de
uppgifter som skattemyndigheterna fått är riktiga. Därmed kommer granskningen
av deklarationerna att underlättas påtagligt. I stället för alt ägna sig åt de
mindre frågorna kan kontrollen inriktas på frågor av mer väsentlig betydelse.
Med en effektivare skattekontroll ökar också fömtsättningama för att målel om
en rättvisare och mer likformig taxering skall kunna uppfyllas.

De
åtgärder som föreslås för att något minska de kommunala
utdebite-ringsskillnadema redovisas närmare i kapitel 6.

Även
företagsbeskattningen har sedan 1982 förändrats i linje med de intenfioner som
gälll vid reformeringen av beskattningen av fysiska personer. Skattebasen har
breddats samtidigt som skattesatsen har sänkts. Detta har skett genom att
rätten till lagernedskrivningar har reducerats och genom att den staUiga
skattesatsen har sänkts från 40 lill 32%. Den totala skattesatsen har därmed
sänkts från 58 till 52%. Detta har inneburit att kapitalets röriighet har ökat.
Därmed har också ett steg tagits i riktning mot målet om likformighet i
beskattningen av produktionsfaktorerna arbete och kapital.

Som
framgick av redovisningen i finansplanen i 1985 års budgetproposi-

Prop.
1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 24

tion
har även andra viktiga förändringar gjorts inom företagsbeskattningen. Del
särskilda investeringsavdraget liksom forskningsavdraget har slopats. Den
ökade lönsamheten gör det inle längre motiverat med generella stimulanser av
det slaget. Reglerna för utnyttjande av de allmänna investeringsfonderna har
förändrals, så alt de återigen givits funktionen av konjunkturpolitiska
styrinstmment.

Som
ett led i regeringens slrävan att stimulera utbildning, forskning och
utveckling har särskilda förnyelsefonder inrättats. 10% av förelagens vinster
under 1985 skall avsättas lill dessa fonder, som i samråd med de anställda
skall användas för sådana ändamål. Också den vidgade avdragsrätten för
nyelablerade förelags utvecklingskostnader kommer enligt min mening att verka
stimulerande för företagsamheten.

För
att förenkla hela taxeringsförfarandet inom förelagsbeskattningen har riksdagen
beslutat att den kommunala taxeringen av juridiska personer skall slopas fr. o.
m. 1986 års taxering. I samband därmed befrias företagen från den kommunala
garantibeskatlningen. Skattesatserna för skilda slag av juridiska personer blir
nu endasl två -52% för aktiebolag och ekonomiska föreningar och 40% för
stiftelser m.fl. skattskyldiga.

4.3
Fördelningspolitiken

Den
viktigaste fördelningspolitiska uppgiften nu är att föra en ekonomisk politik
som gör det möjligt atl nå full sysselsättning och ett stabilt penningvärde.
Arbetslöshet skapar såväl ekonomiska som sociala klyftor i samhället.
Inflationen omfördelar årligen värden för åtskilliga miljarder kr. från sparare
till låntagare. Inflationen innebär också ett hol mot den fulla
sysselsättningen genom atl den urholkar konkurrenskraften. Att den ekonomiska
politiken sedan 1982 förmått alt minska både arbetslösheten och inflationen är
därför av allra största betydelse.

I
det rådande statsfinansiella läget är utrymmel för reformer myckel begränsat.
Det är då speciellt viktigt atl, vid sidan av stabiliseringspolili-ken, bedriva
en aktiv och medveten fördelningspolitik.

För
att möta de påfrestningar som krispolitiken innebär och för alt fördela
bördorna så rättvist som möjligt, har en lång rad åtgärder vidlagits. Hösten
1982 upphävdes de försämringar av det sociala trygghetssystemet som hade
beslutats av den tidigare riksdagsmajoriteten. Det gällde att slopa
karensdagarna i sjukförsäkringen, alt återställa värdesäkringen av pensionerna,
ersättningen inom arbetslöshetsförsäkringen och siatsbidragsnivån i
barnomsorgen.

Arbetslöshetsersättningen
har höjts i flera omgångar och utgår fr. o. m. den 1 juli 1985 med maximall 315
kr. Pensionärerna har fått kompensalion för 1984 års prisstegringar.
Genomsnittligt ökar pensionerna med 7,4% 1985. För handikappade har särskilda
insatser gjorts.

Den
1 januari i år trädde en stor familjepolitisk reform i krafl. Barnbidra-

Prop. 1984/85:150 Bilaga
1 Reviderad finansplan 25

get
höjdes med 1 500 kr. till 4 800 kr. per barn och år. Det är den kraftigaste
höjningen någonsin. Även flerbarnstilläggen och studiebidragen har höjts.
Vidare har bostadsbidragen stärkts genom ändrade hyres- och inkomst-gränser.
Garantinivån i föräldraförsäkringen har höjts.

Skattesystemet
har förändrats, så att förmögenheter och aktier beskattas hårdare än lidigare.
Arvs- och gåvoskatten har likaså höjts. Det skattemässiga värdet av underskottsavdrag
i form av räntor m. m. vid inkomstbeskattningen har begränsats, samtidigt som
marginalskatterna har sänkts. Avdragsrätt har införts för
fackföreningsavgifier. Som lidigare redovisats har förslag lagts om en särskild
skattereduktion om 600 kr. för löntagarna 1985 och om en höjning av
schablonavdraget från 1 000 till 3000 kr 1986. Dessa förslag har störst
betydelse för medel- och låginkomstlagarna.

Genom
allemanssparandel har det blivit möjligt atl minska skaltesub-venlionerna till
höginkomsttagare, samtidigt som sparstimulanserna numera går till en bredare
gmpp av inkomsttagare.

Även
andra sparstimulanser har vidtagits som främst riktar sig mot småsparare.
Sålunda kommer sparavdraget 1986 alt individualiseras och höjas till 1600 kr.

Den
nödvändiga vinstuppgången i näringslivel har skapat vissa fördel-ningspolifiska
spänningar. I syfte att mildra dessa har en rad ålgärder vidtagits för att
sterilisera en del av likviditeten och för att styra vinsterna till
investeringar, forskning och utveckling samt utbildning. Hit bör bl. a.
löntagarfonderna och förnyelsefonderna samt de åtgärder som nu föreslås för att
dra in en del av likviditeten från näringslivel.

4.4
Kreditpolitiken

Kredilmarknaden
har under senare år genomgått en betydande omvandUng. Nya upplåningsinstmment
såsom statsskuldväxlar och riksobhga-tioner har introducerats samtidigt som
vissa regleringar, t.ex. likviditetskraven för bankerna, har avskaffats.
Anbudsförfarande vid emission av statsskuldväxlar och riksobligationer samt
räntestyrning via öppna marknadsoperationer från riksbankens sida är andra
vikliga inslag i denna pohtik. En livaktig penningmarknad har utvecklats och
fömtsättningar har skapats för att vitalisera obligationsmarknaden.

Kredilpoliliken
har, under 1984 och början av 1985, i hög grad präglats av dollarns utveckling
och valutaflödena. Efter diskonto- och straffräntehöjningen vid halvårsskiftet
1984 sjönk de inhemska penningmarknadsräntorna ungefär i takt med nedgången i
doliarräntorna. Mot slutet av årel steg dollarns värde mot andra valutor
markanl trots fortsatt fallande dollarräntor. För Sveriges del bromsades
nedgången i den inhemska räntenivån upp. En positiv räntemarginal på ca 2
procentenheter i förhållande till det amerikanska ränteläget vidgades därmed
ytterligare under årets sista månader.

Prop.
1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 26

För
Sveriges vidkommande dämpades dollarns värdestegring gentemot kronan i viss mån
genom en betydande utförsäljning av valuta. Valutaströmmen från bytesbalans
och privat och kommunal kapilalbalans, som från halvårsskiftet 1984 fram t. o.
m. oktober hade givit upphov till ett visst inflöde, resulterade under årels
två sista månader i ett utflöde på drygl 3,5 miljarder kr. När utflödet
fortsatte under början av 1985 ingrep riksbanken med operationer på den öppna
marknaden, vilkel ledde till en ränteuppgång med ca 2 procentenheter.

Trots
detta fortsatte valulaulflödet under inflytande av en fortsatt dramatisk
dollamppgång. Denna nådde sin kulmen kring månadsskiftet fe-bmari/mars. Den
nedåtriktade tendensen som därefter inträtt har karakteriserats av stora
kastningar som skapat osäkerhet på valutamarknaden. Det har medfört ett
fortsall valutautflöde bortsett från en kortare tids inflöde i början av april.
De stora kastningarna har också inneburit alt räntevapnet under vissa tider
varit mindre effekfivt. Dessa kortsiktiga svängningar i det privata
valutaflödet är oundvikliga, inte minst beroende på att de löpande
betalningarna med omvärlden uppvisar starka säsongmässiga variationer.

Trots
att likviditetsökningen dämpats, är den höga likviditeten i ekonomin
fortfarande ett problem. Likviditetsutvecklingen bestäms i hög grad av
budgetunderskottet och dess finansiering. Traditionellt är underskottet
betydligt större under andra halvåret. I år förfaller dessutom en betydande
volym prioriterade obligationer till inlösen under hösten. Samtidigt frigörs
medel på olika konton i riksbanken, vilket ytterligare bidrar till alt
likvi-disera marknaden under andra halvåret. Att dra in denna överiikvidilet
enbart genom operationer på marknaden skulle innebära risk för en press uppåt
på räntorna.

Mot
denna bakgmnden föreslår jag, att en del av den mycket stora likviditet som
idag finns uppbyggd i näringslivet och i kommunsektorn binds på konton i
riksbanken. Förslaget innebär att etl belopp molsvarande 6% av den del av 1984
års lönesumma som överstiger 20 milj. kr. skall inbetalas på likviditetskonto i
riksbanken. Inbetalningen föreslås beträffande företagen ske vid två
tillfällen, 4% i augusti 1985 och 2% ijanuari 1986. För kommunemas del föreslås
hela inbetalningen, 6%, ske ijanuari 1986. Totalt beräknas ca 8,5 miljarder kr.
på detla sätl dras in till riksbanken, där medlen skall vara bundna t. o. m.
mars 1988. (Se vidare avsnittet "särskilda frågor" och lagförslag i
bilaga 1.9.)

En
fortsatt tillväxt i statsskulden utgör en belastning på kreditmarknaden.
Problemen med budgetunderskottets finansiering har under de senaste åren ändå
lättat i takt med att underskottet i statsbudgeten nedbringats och tillväxten i
statsskulden därmed avtagit. Det är i första hand utlandsupplåningen som
minskat som en följd av den förbättrade externa balansen. I kalkylen för
statens upplåningsbehov beräknas inte någon slallig nettoupplåning utomlands
äga rum under 1985 (tabell 6). Den utlandsupp-

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 27

Tabell 6 SUtens lånebehov 1983-1985

Miljarder kr.

1983 1984 1985

Riksbanken

-L

19

5

Upplåning
på den inhemska marknaden

72

44

48

därav:
prioriterade obligationer

31

-3

-6

allemanssparande

-

6

10

premie- och sparobligationer

9

9

10

företags och kommuners insättningar

i riksbanken

1

9

15

övrigt

31

23

19

Summa
upplåning inom landet

57

63

53

Utlandet

20

0

0

Summa lånebehov 77 63 53

Valutaförluster på statliga utlandslån 6 11 10

Redovisat budgetunderskott 83 74 63

Källa: Riksbanken.

låning på 10 miljarder kr., som anges i tabellen, beräknas
motsvara de tidigare uppkomna kursförluster som realiseras, då äldre lån
omsätts lill högre valutakurser.

Fömtsättningarna för upplåning på den inhemska marknaden
har på ett avgörande sätt förändrats genom de nya och mer marknadsanpassade
upplåningsinstmment som introducerats. I tabell 6 har den inhemska statliga
upplåningen utanför riksbanken delats upp på olika upplåningsformer.
Övrigposien i kalkylen motsvarar i princip behovet av netloupplåning i form av
statsskuldväxlar och riksobligalioner.

När det gäller budgelunderskoltets finansiering är del
värt all notera all upplåningen från hushållssektorn i år beräknas täcka hela
30% av del totala budgetunderskottet. Det är i första hand allemanssparandel
som möjliggjort detta. De nya reglerna för allemanssparandel - bl. a. har högsta
tillåtna månadsinsättning höjts från 600 till 800 kr. - har ökal
upplå-ningspotenfialen och närmare 10 miljarder kr. beräknas kanaliseras fill
staten denna väg. Via premie- och sparobligationer beräknas ytterligare ca 10
miljarder kr. kunna lånas upp från hushållen.

Den nya utformningen av placeringsplikten för
kapilalmarknadsinstituten, där brulloförvärv och inte innehav av priorilerade
statspapper regleras, innebär att den statliga nettoupplåningen hos AP-fonden
och försäkringsbolagen under året blir beroende av de anpassningar i
värdepappersportföljen som insfituten väljer att göra. Placeringspliklen
innebär ett krav på bmitoförvärv av nyemitterade stalsobligafioner på ca 20
miljarder kr. under 1985. Samtidigt förfaller en betydande del av innehavet av
äldre prioriterade obligationer till inlösen under året. Detla ökar
kapitalmark-nadsinsfitutens utrymme för nettoköp av oprioriterade statspapper,
dvs. statsskuldväxlar och riksobligationer.

Statens nettoupplåning i företagssektorn kommer sannolikt
att begrän-

Prop. 1984/85:150 Bilaga
1 Reviderad finansplan 28

sas
till uppskattningsvis ca 5 miljarder kr. En betydande del av företagens
överlikviditet dras emellertid in till staten genom olika fondavsättningar i
riksbanken. För 1985 beräknas nettoinsättningarna inkl. ovan nämnda
indragningar till närmare 15 miljarder kr.

Jag
vill avslutningsvis föra fram några ytterligare förslag till förändringar
utöver nämnda indragning av medel från näringsliv och kommuner fill konton i
riksbanken.

Jag
avser föreslå ändrade mtiner för utbetalning av kommunalskattemedel.
Utbetalningen av kommunalskaltemedel, som f.n. sker den 18:e i varje månad ger
tillsammans med uppbörden av arbetsgivaravgifter och preliminärskatt upphov
till kraftiga kassasvängningar i banksystemet mellan den 19:e och 20:e i varje
månad.

Dessa
svängningar påverkar dagslånemarknaderna och ger upphov till betydande
instabilitet i räntebildningen. För att molverka detta förslås en del,
molsvarande kommunernas likviditetsbehov för inbetalning av ATP-avgifter och
preliminärskalt, även fortsättningsvis utbetalas den 18:e. Återstoden föreslås
utbetalas den 20:e i varje månad.

Jag
vill i detta sammanhang också ta upp frågan om statens uUånings-verksamhet.
Staten har under åren byggt upp betydande lånefordringar på hushåll, företag
och kommuner om totalt över 100 miljarder kr. Detta har bidragit lill att
statsskulden ökat och medfört betydande extrakostnader för staten. Mot denna
bakgmnd finns det enligt min mening anledning att undersöka vilka möjligheter
som föreligger till förtidsinlösen av vissa lån och försäljning av statliga
fordringar.

När
det gäller bostadslånen har frågan på regeringens uppdrag tagits upp i en
rapport från bostadsstyrelsen. Ett område där åtgärder relativt snart kan bli
aktuella är lomträtlslånen. Sådana lån utgår inle längre sedan 1980. Den
utestående lånestocken uppgår till ca 2,5 miljarder kr. Vad som närmast kan bli
aktuellt är att förhandla med berörda kommuner i syfte att få dessa att
förtidsinlösa nämnda lån.

5
Budgetpolitiken

5.1
Det aktuella budgetläget

I
budgetpropositionen ijanuari beräknades budgetunderskottet till 69,7 miljarder
kr. för budgetårel 1984185. Nuvarande beräkning visar på ett underskott om 69,1
miljarder kr. Som framgår av tabell 7 har inkomsterna räknats upp med 5,8
miljarder kr. och utgifterna exkl. statsskuldräntor med 0,3 miljarder kr.
jämfört med budgetpropositionen. Statsskuldräntorna beräknas bli 4,9 miljarder
kr. högre. De ökade inkomstema förklaras främst av förändringar i den allmänna
ekonomiska utvecklingen, bl. a. en högre lönesummelillväxt. Till detta l;ommer
höjda inleveranser från riks-

Prop. 1984/85:150
Bilaga 1 Reviderad finansplan

29

Tabell
7 Budgetsaido för budgetåren 1984/85 och 1985/86 Miljarder kr., löpande
priser

1982/83

1983/84

1984/85

1985/86

Utfall

Ulfall

Budgel-

Nuv.ber.

Budget-

Nuv. ber.

prop.

prop.

Inkomster

191,3

221,2

251,1

256,9

256,8

. 260,8

Utgifter
exkl.

statsskuld-

ränlor

229,7

237,9

250,2

250,5

249,1

247,8

Statsskuld-

ränlor

48,2

60,4

70,6

75,5

71,2

73,8

Kassamässigt

budgetsaido

-86,6

-77,1

-69,7

-69,1

-63,5

-60,8

Budgetsaldot
som

andel av
BNP

13,1%

10,3%

8,6%

8,5%

7,2%

7,0%

banken
och intäkten av försäljningen av statens aktieinnehav i Södra skogsägarna AB.
För utgifterna exkl. slatsskuldräntor har ett flertal olika förändringar registrerats
i såväl höjande som sänkande riktning. Statsskuldränlorna ökar främst till
följd av högre dollarkurs. En betydande del av ökningen avser valutaförluster
vid omsättning av utlandslån.

För
att ge en mer fullständig bild av budgetutvecklingen redovisas sedan några år
fillbaka även den s. k. underliggande utvecklingen av statsbudgeten, där
effektema av bl.a. tillfälliga åtgärder och bokföringsmässiga förändringar har
exkluderals. Det underiiggande budgetunderskottet beräknas nu lill ca 59,4
miljarder kr. för innevarande budgetår.

Underliggande
utveckling av statsbudgeten

Miljarder
kr., löpande priser

1982/83 Utfall

1983/84 Utfall

1984/85

1985/86

Budgetprop.

Nuv. ber.

Budgetprop.

Nuv. ber.

Budgetsaido Budgetsaido som andel av BNP

-81,4

12,5%

-66,7 8,9%

-61,7

7,6%

-59,4

7,3%

-60,6 6,9%

-60,4 6,9%

För
budgetåret 1985186 är förändringarna något större i förhållande till vad som
beräknades i budgetpropositionen. Budgetunderskottet beräknas nu till 60,8
miljarder kr. att jämföra med 63,5 miljarder kr. i den tidigare beräkningen.
Inkomslerna har ökal med 4 miljarder kr. jämfört med budgetpropositionen.
Denna uppgång, som erhålls trots att förslaget om förenklad självdeklaration
leder till lägre inkomster, beror främst på en starkare ekonomisk ulveckling i
form av högre lönesumma. Dessutom har riksbankens inleveranser räknats upp.
Dämtöver har ett antal relativt sett

Prop.
1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 30

mindre
justeringar i beräkningarna gjorts. Utgifterna exkl. statsskuldränlor har
dragits ned med 1,3 miljarder kr., vilkel i första hand beror på förändringar
under posten Beräknal tillkommande utgiftsbehov, netlo. Statsskuldränlorna har
räknats upp med 2,6 miljarder kr. till följd av ändrade räntenivåer och
valutakurser.

Beräkningarna
av den underliggande budgelutveckiingen visar på etl underskott om 60,4
miljarder kr. för nästa budgetår.

Sedan
budgetåret 1982/83 har budgetunderskottet minskal kraftigl. Beräkningarna av
den underliggande utvecklingen ger samma resultat: en kraftig förbättring av
saldot sedan budgelåret 1982/83 med i del närmaste en halvering av underskottet
mätt i BNP-lermer. Den svaga ökningen av det underliggande saldot i nominella
termer mellan innevarande och nästa budgetår motsvarar likväl en fortsatt
minskning uttryckt som andel av BNP.

Det
underliggande budgetsaldot har i årets budgetproposition och i nu presenterade
beräkningar definierats på ett delvis annorlunda sätt än i molsvarande
propositioner 1984. Jag lämnade en utförlig redogörelse för denna förändring i
budgetpropositionen. Där framhölls alt den ändrade definitionen, som bl.a.
bältre ansluter sig till internationell praxis, främst påverkade nivån på
budgetsaldot, men endast i begränsad utsträckning utvecklingen över åren. Som
framgår av tablån beräknas det underliggande budgetsaldot sjunka med 21
miljarder kr. under perioden 1982/83-1985/86. En beräkning enligt den tidigare
definilionen ger en minskning under samma period med ca 16 miljarder kr.

Jag
ålerkommer i det följande med en närmare redovisning av beräkningarna av det
aktuella budgetläget (avsnittet särskilda frågor).

5.2
Långtidsbudgeten

Syftet
med långtidsbudgeten (bilaga 1.3) är, som jag framhållit i det föregående, att
kartlägga de statsfinansiella konsekvenserna på fem års sikl av redan fattade
beslut och gjorda åiaganden. I långtidsbudgeten görs inga bedömningar av vilka
budgelpoliliska ålgärder som bör genomföras. Avsikten med långtidsbudgeten är i
stället att redovisa vilken budgetul-veckling som blir följden om inle några nya
utgiftsåtaganden görs och om skatte- och avgiftsreglerna inte ändras.

I
årets långtidsbudget presenteras två olika alternativ för den ekonomiska
utvecklingen. Lågalternalivet - med låga nominella löneökningar, låg inflation,
sjunkande ränta, god BNP- och reallönetillväxt saml sjunkande arbetslöshet -
överensslämmer lill slor del med balansalternalivet i LU 84 och de s. k.
treårskalkylerna. Högalternalivet — med höga nominella löneökningar, hög
inflation och räntenivå samt slarkt ökande arbetslöshet och utebliven ekonomisk
tillväxt - är ell mer schablonmässigt alternativ. Det ansluter till den
utveckling som kännetecknade svensk ekonomi under senare hälften av 1970-talel
och början av 1980-lalet.

Prop. 1984/85:150
Bilaga 1 Reviderad finansplan

31

Tabell
8 Långtidsbudgeten för perioden 1985/86-1989/90

a.
Inkomsler och utgifter (löpande priser)

Genomsnittlig procentuell förändring 1979/80-1983/84

1985/86

miljarder

kr.

Genomsnittlig procentuell förändring 1985/86-1989/90

Lägalternativ

Högalternativ

Inkomster Utgifter exkl. statsskuldränlor Statsskuldräntor

13,7

9,1

42,8

260,8

247.8 73,8

4,0

2,6 2,0

6,8

6,4 10,5

b.
Budgetsaldot {

miljarder
kr., löpande

priser)

1985/86

1986/87

1987/88

1988/89

1989/90

Lågalternativet
Högalternativet

-60,8 -60,8

-64 -67

-63 -76

-5S -81

-50 -88

Resultaten
av långtidsbudgelberäkningarna återfinns i labell 8. Som framgår stiger
inkomsterna i nominella termer någol snabbare i högalterna-fivet än i
lågalternativet. Skillnaden blir dock begränsad till följd av den väsentligt
sämre ekonomiska utvecklingen i högalternativet. De totala utgifterna däremot
stiger avsevärt snabbare i högalternalivet. Atl skillnaden mellan de två
alternativen blir större för utgifterna förklaras av all den höga inflationen, med
de indexkopplingar som finns i budgeten, slår igenom kraftigt, samtidigt som
den höga räntenivån och de stora budgetunderskotten driver statsskuldränlorna
i höjden.

Koslnaderna
för sysselsällningspoliliska åtgärder bhr också markanl högre i högalternativet
fill följd av den sämre ekonomiska utvecklingen.

Denna
ulveckling av inkomster och utgifter leder lill all budgetsaldot i
lågalternativet de första åren stiger något för alt sedan minska (se även
diagram 4). Del sisla året i perioden, budgetårel 1989/90, beräknas budgetunderskottet
till 50 miljarder kr., dvs. klart under det beräknade underskottet för
budgetåret 1985/86. Uttryckt som andel av BNP sjunker budgetunderskottet under
långtidsbudgelperioden från 7 till 4,7% i lågalternalivet.

I
högahernativet utvecklas saldot på ett hell annal sätt. Budgetunderskottet
ökar kraftigt varje år för all slulåret uppgå till 88 miljarder kr. Även
uttryckt som andel av BNP stiger underskottet åter, från 7% del försia året
till 7,6% det sista.

1
diagram 4 återges vidare dels långtidsbudgeterna från 1977 och framåi, dels den
faktiska budgetutvecklingen. Där framgår tydligl det trendbrott som ägl rum.
Fram t.o.m. 1983 ärs långtidsbudget (LB 83) såg saldout-

Prop. 1984/85:150
Bilaga 1 Reviderad finansplan

32

Diagram 4 Utvecklingen av budgetsaldot enligt
långtidsbudgetberäkningarna samt faktiskt/beräknat budgetutfall 1975/76-1989/90

Miljarder kr.

140

100-

80-

60-

40-

20-

75/76 77/V8 79/80 81/82 83/84 85/86 87/88 89/90

Anm: För LB 84 och LB 85 redovisas lågalternativet i
diagrammet.

vecklingen
över kalkylperioden allt sämre ut för i stort sett varje ny långfidsbudget som
lades fram. Efter 1983 har långtidsbudgeterna visat en bättre bild för varje
år, dvs. den kraftiga neddragning av budgetunderskotten som uppnåtts sedan
budgetåret 1982/83 har slagit igenom även i långtidsbudgeterna.

En
central fråga är varför denna förbättrade utveckling erhållits. En betydande
del av förklaringen är den kraftiga inkomstökning som inträffal sedan budgetåret
1982/83. Mellan budgelåren 1982/83 och 1985/86 beräknas statsinkomsterna öka
med närmare 70 miljarder kr., dvs. med ca 36% i löpande priser eller med över
10% i fasta priser. Denna kraftiga ökning förklaras av den goda ekonomiska
tillväxten och den därav följande ökningen av skattebasen, något som följer av
alt skattetrycket inte har ökat under perioden.

Den
andra förklaringsgrunden ligger på utgiftssidan. Det framgår av
långtidsbudgeten att utvecklingen för utgifterna exkl. statsskuldräntor
uppvisat ett trendbrott. Dessa utgifter steg under perioden 1975/76-

Prop.
1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 33

1980/81
med i genomsnitt ca 5% årligen i fasla priser. Under budgelåren 1981/82 och
1982/83 steg däremot utgifterna exkl. statsskuldränlor med endast 1 % per år i
fasla priser och de två senaste budgelåren, 1983/84 och . 1984/85, har dessa
ulgifter sjunkit med i genomsnitt nära 4% per år i fasla priser. Denna
ytterligare neddragning under de två sisla budgetåren förklaras främsl av att
stödet till krisbranscher minskal myckel kraftigt.

En
genomgång av utgifterna, exkl. såväl statsskuldränlor som konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska och industripolitiska ulgifter, visar att den årliga
tillväxten t.o.m. budgetåret 1980/81 i genomsnitt var nära 4% i fasla priser.
Under åren därefier har ulgiflerna minskal med i genomsnill drygl 1 % per år.
Även mätt på delta säll har således utgifternas tillväxt avbrutits och ersatts
av i en minskning i reala termer. Jag ålerkommer slrax lill den stora
betydelse utgiftsutvecklingen har för budgetunderskottets storiek.

Trendbrottet
för utgiftsutvecklingen har till en del uppnåtts tack vare den slrikta
budgetprövningen i det reguljära budgetarbetet. Andra bidragande faktorer är
de beslut som lagits om neddragning av olika utgiftsprogram och om minskad
indexbindning för vissa ulgifter.

Det
är viktigt alt uppmärksamma, alt det i långlidsbudgetkalkylerna inle görs någon
återknytning mellan beräkningsresultatet och de allmänekonomiska
fömtsättningar som beräkningarna baseras på. I lågallernativel i årels
långtidsbudget torde sålunda del framräknade budgetunderskottet inte vara
förenligl med de antaganden om låg inflation och låga nominella löneökningar
som beräkningen baseras på. Härför krävs en ytterligare minskning av
budgetunderskottet.

Den
positiva utveckling som beskrivs i långtidsbudgetens lågalternativ är med andra
ord inte tillräcklig för all uppnå samhällsekonomisk balans. Under de första
åren av perioden sfiger budgetunderskottet någol, medan LU 84 och årels
trearskalkyler anger all budgetunderskottet bör dras ned även på kortare sikl.
Det är därvid viktigt att konslalera att budgetutvecklingen, som den nu
beräknas för budgetåren 1984/85 och 1985/86, ligger väl i linje med vad som
krävs enligt balansalternalivet i 1984 års långtidsutredning.

Långfidsbudgetens
högalternafiv visar all budgelutveckiingen lätt kan återvända till en mycket
negativ bana. Om slora nominella löneökningar och hög inflation skulle komma
atl karakterisera de närmaste åren, stiger budgetunderskotten dramatiskt för
att vid slutet av 1980-lalet uppgå till närmare 90 miljarder kr. Den sanering
av statsbudgeten som har åstadkommits under de senaste åren, och som varil en
förulsättning för en framgångsrik ekonomisk politik i andra avseenden, skulle
i så fall snabbt omintetgöras. Det är alltså av avgörande betydelse för det
fortsatta arbetet med atl sanera de statliga finanserna, all prisökningarna
blir låga de närmaste åren och därmed att tillväxten i ekonomin kan bli god.

Långtidsbudgeten
visar dessutom, alt även om låga prisökningar och 3 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr
150. Bilaga 1

Prop.
1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 34

god
tillväxt uppnås, skulle en expansiv utgiftspolitik i sig komma alt omöjliggöra
en positiv budgetutveckling. I långtidsbudgeten presenteras två olika
beräkningar av hur de totala stalsulgifterna skulle ulvecklas om utgifterna
exkl. statsskuldräntor i reala termer följde dels lågalternativels
BNP-tillväxt, dels den fillväxttakt som gällde för statsutgifterna under
perioden 1975/76—1980/81.1 beräkningen har hänsyn tagils såväl till effekten
på statsinkomsterna som på statsskuldräntorna (via det högre budgetunderskottet).
I båda fallen har lågalternativets anlaganden varit utgångspunkten. 1 det
första fallet kommer budgetunderskottet att bli 35 miljarder kr. högre än i
lågalternafivel det sista året i perioden. 1 del andra fallet, med ca 5%
tillväxt i fasta priser för utgifterna exkl. slatsskuldräntor, dvs. samma
tillväxttakt som under 1970-talel, blir underskottet hela 65 miljarder kr.
högre än i lågalternativet för slulåret.

En
återgång till en högre takt i utgiftsutvecklingen skulle med andra ord snabbt
rasera de uppnådda resultaten under senare år även om utgifterna inte skulle
stiga i snabbare takt än BNP. Dessulom torde, som framgår av LU 84 och
treårskalkylerna, en ulgiftstillväxt av detla slag göra del omöjligt att uppnå
en ekonomi i balans med låg inflation och god tillväxt. En högre takt i
utgiftsutvecklingen skulle således i praktiken komma att läggas ovanpå
högaltemativets redan dystra bild av saldoulvecklingen. I den mån utvecklingen
skulle börja gå i denna riktning, skulle lämligen snabbt en omfattande
åtstramning av utgifterna bli oundviklig.

5.3
Den offentliga sektorns efTektivitet

I
årets finansplan redovisade jag utförligt min syn på det fortsatta rationaliseringsarbetet
i den offentliga förvaltningen och statsmakternas effektivitetskrav på
myndigheterna. Jag begränsar mig därför nu lill att ta upp vissa aktuella
frågor.

I
enlighet med vad jag fömtskickade i finansplanen baseras direktiven för
myndigheternas anslagsframställningar för budgelåret 1986/87 på det nuvarande
fleråriga huvudförslaget för förvaliningsanslagen. Regeringen har sålunda
nyligen beslutat om direktiv, som innebär att samfiiga myndigheter skall om
inte annat beslutas redovisa ett s.k. huvudförslag som omfattar tre budgetår
(1986/87-1988/89). Förslaget skall innebära en real minskning av
förvaltningsanslagen med 5% över perioden. Om särskilda skäl föreligger kan
dock myndigheten hemställa om atl resurserna läggs fast för endast ett år.
Samtidigt betonas betydelsen av all myndigheterna redovisar konsekvenserna av
resursminskningen över tre år på ett sådant sätt att statsmakterna kan göra
prioriteringar.

Av
direktiven framgår också att myndighelerna skall granska transfereringssystemen
för att belysa möjligheterna att bryta automalikkopplingar, genomföra
omprövningar eller effekfivisera syslemen. Granskningen skall även syfta till
atl effeklivisera administrationen och förbättra den statliga kassahållningen.

Prop.
1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 35

I
den skrivelse om utvecklingen av den offentliga sektom som chefen för
civildepartementet avser atl föreslå regeringen att lämna till riksdagen inom
kort, kommer enligt vad jag har erfarit att bl. a. betonas behovel av ökad
långsiktighel vid budgetering av myndighelsanslag. Detta är frågor som också
verksledningskommitlén överväger. Med hänsyn till viklen av att få praktiska
erfarenheter av olika tänkbara lösningar att mer reguljärt lägga fast
ekonomiska ramar på exempelvis tre år har jag bedömt det lämpligt att redan i
år ge ett mindre antal myndigheter särskilda direktiv att ta fram ett fördjupat
underlag till regeringen inför nästa års budgetarbete avseende perioden
1987/88—1989/90. Ett förberedelsearbete härför pågår inom regeringskansliet.

Jag
vill i delta sammanhang även nämna att jag räknar med atl inom kort föreslå
regeringen atl uppdra ål riksrevisionsverket alt utreda och lämna förslag lill
tekniska lösningar för ett system som ger möjlighet lill överföring av
förvaltningsmedel mellan budgetår. Sådana möjligheter ingår som ett led i
åtgärder för att öka långsiktighelen i myndigheternas medelshan-lering och
utgör etl incitament för myndigheterna att hushålla bältre med sina resurser.

Den
offenfiiga sektoms effektivitet handlar om i vilken grad medborgarnas behov av
service, sjukvård, transporter, utbildning och andra insatser tillgodoses i
relation till de resurser som förbmkas. Jag vill därför något beröra de studier
som nyligen presenlerats om produktiviteten i den offentliga sektorn.

I
rapporter lill den av regeringen tillsatta expertgmppen för sludier av
offentlig ekonomi (ESO) har redovisats uppgifier som tyder på atl
produk-fivitelen i den offentliga sektorn sjunkit sett över hela perioden
1960-1980. Sett i elt kortare perspektiv lyder dock resultaten på att
produktiviteten i den statliga administrationen ökat mellan 1975 och 1980. Ett
trendbrott kan således iakttas för den statliga verksamheten. Landstingens,
främst sjukvårdens, produklivitetsminskning, som lidigare var avsevärd, skulle
samtidigt ha avtagit. Några mätningar för perioden efter 1980 finns ännu inle.

Det
måste starkt betonas att det inte går att sälta likhetstecken mellan
produktivitet och effektivitet, eftersom det mer tekniskt inriktade
produk-fivitetsbegreppet enbart mäter antalet prestationer i förhållande till
insatta resurser och inte graden av måluppfyllelse som efTektivitelsbegreppet
mäter. Del bör också framhållas att mätningarna kan bli missvisande, om de ej
förmår ta hänsyn till förändringar av preslalionens karaktär. Värdel för
medborgarna av verksamhelen inom den offentliga sektorn är sålunda inte enbart
en fråga om dess produktivitet. De offenlliga tjänsternas kvalitet,
lillgänglighet och rättvisa fördelning mellan olika medborgare är centrala
dimensioner i ett välfärdssamhälle.

De
föreliggande studierna utgör emellertid, även intemationellt sell, ett framsteg
vad gäller metoder för alt bedöma den offentliga sektorns produktivitet. En
rad analyser och diskussioner återstår dock för att utveckla

Prop.
1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 36

löpande mätningar som kan komma lill användning som
underlag vid utvärdering och styrning av offenlliga verksamheler. Del finns all
anledning alt fortsätta della metodutvecklingsarbete. Del är viktigt att
beslutsunderlagen kan vidgas och fördjupas med ett genomarbetat material, som
belyser hur produktiviteten utvecklas och vad som förklarar utvecklingen.

Jag vill i detta sammanhang, efter samråd med chefen för
industridepartementet, även ta upp frågan om den stadiga normgivningen
gentemot näringslivel.

Som framgår av bl.a. årels budgetproposition ingår som ett
viktigt led i den nya industripolitiken atl skapa fömtsättningar för en stabil
och gynnsam miljö för industriell tillväxt och förnyelse, kreativitet, nya
initiativ och nyförelagande. Som ett medel för all nå detla mål har en särskild
arbetsgrupp - normgruppen - tillsalls inom regeringskansliel. Gruppen har fill
uppgift att gå igenom den statliga normgivningen gentemot näringslivet.
Gruppens arbete syfiar till all molverka regler och tillämpning av regler som
verkar onödigi koslnadshöjande, försvårar strukturförändringar eller får
konkurrensbegränsande effekter som följd.

En viklig uigångspunkt är att arbetet skall bedrivas ulan
att inkräkta på de gmndläggande mål om säkerhet, hälsa, jämn fördelning etc.
som i de enskilda fallen mofiverat all samhällel gåtl in med reglerande
åtgärder.

Normgruppens fortsatta arbete har fastställts i elt
regeringsbeslut. Den slutsats som dragits av hittillsvarande arbele är alt
behovet av insatser i syfte all nå en förenkling av regler och en smidigare
tillämpning gör sig särskilt gällande inom följande områden:

-
skatte- och
socialavgiflsområdet, vad avser administration, uppbörd, kontroll m. m.

-
arbetsmarknadsområdet,
vad avser bl.a. myndighetsservice och fillämpningen av lagstiftningen

-
näringslivets
plan- och byggfrågor

-
transportsektorns
reglering

-
teknisk
provning och kontroll

Olika insatser för att komma lill rätta med uppmärksammade
problem för näringslivet inom de berörda avsnitten pågår redan hos berörda
deparlemenl och myndigheter. Det är regeringens avsikl all med kraft driva
förenklingsarbetet vidare inom de här utpekade områdena. Jag anser det
naturiigl att den av regeringen gjorda prioriteringen får sitt genomslag också
i normgmppens kommande arbete.

Arbetet enligt ovanstående huvudpunkter kommer att
bedrivas i nära kontakt med näringarnas representanter och arbetsmarknadens
parter. Etl brett spektrum av ulrednings- och attitydpåverkande åtgärder kommer
att bli aktuellt.

Prop. 1984/85:150
Bilaga 1 Reviderad finansplan 37

6
Kommunernas ekonomi

Regeringen
hade i december 1984 överläggningar med företrädare för kommuner och
landsfingskommuner om den kommunala ekonomin, i första hand inför år 1986. I
årets finansplan (prop. 1984/85:100 bil. I) redovisades
vissa allmänna överväganden avseende den kommunala ekonomin inför år 1986.
Sedan finansplanen lades fram har underlaget för bedömningarna aktualiserats
och ytterligare överiäggningar ägl mm med företrädare för kommunerna och
landstingskommunerna.

Jag
avser att nu närmare redovisa mina överväganden och förslag i fråga om den
kommunala ekonomin inför år 1986.

6.1
Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn inför år 1986

Inflationsbekämpningen
är ett centralt inslag i regeringens ekonomiska politik. För att kunna hålla
nere kostnadsutvecklingen är del nödvändigl alt samtliga samhällsseklorer
medverkar. Staten bidrar härmed genom en stram finans- och penningpolitik.
Löneutvecklingen har likaså en avgörande roll för att inflafionsmålel och en
god tillväxt i ekonomin skall kunna uppnås. En gynnsam sådan utveckling är av
central betydelse för den kommunala ekonomin.

För
att lyckas med antiinflationspolitiken har del varit nödvändigt att bryta
automatiken i bidragssystemen. För kommunsektorns vidkommande innebär detta att
något beslut om ökning av de slatliga transfereringarna inte bör tas.

Den
ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn förutses bli gynnsam de närmaste åren.
Konsumtionsutvecklingen har dämpats betydligt under perioden 1980-1984 i
jämförelse med den genomsniltliga ökningen av den kommunala konsumtionen med ca
4% per år under 1970-lalel. Ökningen av utgiftsvolymen beräknas komma alt uppgå
till 1,5% för år 1985. Det finansiella läget har de senaste åren även stärkts
genom en kraftig inkomslutveckling. Den gynnsamma ekonomiska situationen har
medföri all höjningarna av de kommunala skattesatserna varil myckel
begränsade.

Jag
övergår nu fill perspektiven för den kommunala ekonomin inför åren 1986—1987.
Den särskilda arbetsgmppen om kommunernas ekonomi (KEA) har under hösten 1984
gjort vissa beräkningar över dels verksamhetens reala utveckling, dels den
finansiella utvecklingen i kommunsektorn för dessa år. I arbetsgmppen ingår
representanler för finans- och civildepartementen. Svenska kommunförbundet och
Landstingsförbundet. De kalkyler som presenterats bör ses som schablonmässiga
räkneexempel och är inte avstämda med utvecklingen inom andra sektorer av
ekonomin. Kalkylema har redovisals vid överläggningar mellan regeringen och
företrädare för kommuner och landstingskommuner.

I
kalkylerna har beaktats de fömtsättningar som följer av befolkningens

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 38

storlek och åldersstmktur, statliga beslut, planer saml
vissa andra bindningar. Det finns anledning att notera att vissa
svårkvantifierbara faklorer som kan komma att påverka konsumtionsutvecklingen i
kommunsektorn inte varit möjliga att beakta i kalkylerna. Detta gäller bl. a.
konsekvenser av socialtjänstlagen samt den pågående utvecklingen inom
sjukvården mot ökade insatser i hemmen. Beräkningarna knyter nära an fill de
baskalkyler som utarbetas av de statliga långtidsutredningarna. För
landstingskommunerna redovisas utvecklingen enligt de ekonomiska
långfidsplanerna (LKELP 84). Beräkningarna har gjorts på riksnivå och
återspelar inte de variafioner som förekommer mellan olika kommuner och
landsfingskommuner.

Den volymökning som framkommer i kalkylen för
primärkommunerna för åren 1986 och 1987 innebär en avsevärt lägre ökningstakt i
jämförelse med den som beräknats för år 1985. Det minskade elevunderiagel drar
i kalkylerna ned volymökningen. Volymutvecklingen inom barnomsorgen bygger på
kommunernas barnomsorgsplaner. Resultatet av kalkylerna framgår av följande
uppställning.

Bidrag till total volymutveckling enligt baskalkylen för
kommunerna

Förändring i %

1986

1987

varav p.
g. a.

förändring

1986

befolknings-1987

Totalt

0,3

0,3

-0,1

-0,1

varav

utbildning barnomsorg äldreomsorg övrigt

-0,4 0,5 0,3

-0,1

-0,3 0,4 0,2 0,0

-0,4

0,3 0,0

-0,3

0,2 0,0

Kalkylerna för landstingskommunerna baseras på dels
landstingens planer, dels effekter av befolkningsförändringar, fömtsatt en
oförändrad konsumtionsnivå. Den volymökning som följer av planerna är nu lotalt
sett lägre än vad som teoretiskt krävs för atl upprätthålla oförändrad konsumtionsnivå.
Undantaget är den öppna vården som getts en högre prioritet. Resultatet av
kalkylema för landstingskommunerna framgår av följande uppställning.

Bidrag till total volymutveckling enligt baskalkylen för
landstingskommunerna

Förändring i %

1986

1987

varav
p.g.a.

förändring

1986

befolknings-1987

Totalt

varav

långtidssjukvård" övrig sluten vård öppen vård
övrigt

0,8

0,4

-0,1

0,4

0,1

0,5

0,2

-0,1

0,3

0,1

0,9

0,5 0,3 0,1 0,0

0,9

0,5 0,2 0,1 0,1

" inklusive hemsjukvård.

Prop,
1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 39

Sammanlaget
för kommuner och landstingskommuner visar kalkylen på en volymökning med 0,4%
såväl år 1986 som år 1987, varav 0,3 % på gmnd av befolkningsförändringar.

Tidigare
kalkyler har underskattat den förväntade konsumtionsökningen. För åren 1986
och 1987 har därför en schablonmässig ökning av den kommunala konsumtionen med
1 % lagls till gmnd för de finansiella kalkylerna. Denna nivå överensstämmer
med de av riksdagen godkända riktlinjema för den ekonomiska politiken på
medellång sikl.

Sysselsättningsutvecklingen
i kommunsektorn åren 1986 och 1987 är beroende av flera faktorer och är svår
att ange med säkerhet. I KEA har antalet sysselsatta - under förulsättning att
sysselsättningen ulvecklas på samma sätt som konsumtionsvolymen - vid 1 %
volymökning per år antagits öka med 10000 personer årligen under perioden
1986-1987. Detta antagande baseras på all arbetstidsuttagel är oförändrai.

I de
finansiella kalkylerna i KEA redovisas räkneexempel med olika anlaganden om
inflationstakten. Ett räkneexempel baseras på en pris- och lönekostnadsökning
som överenstämmer med regeringens inflationsmål. I ell annal exempel bygger
beräkningarna på en hög pris- och löneutveckling under år 1985 som successivt
avtar under perioden. I kalkylerna har fömtsälts en oförändrad utdebitering och
en volymökning för konsumtionen, som jag tidigare redovisat, med 1 % per år.
Vad avser statsbidragsgivningen har beräkningarna gjorts uiifrån gällande
regelsystem. Det innebär exempelvis att volymökningen beaktas i barnomsorgen
liksom både volym-, pris- och löneutvecklingen i fråga om statsbidragen till
skolväsendet.

De
räkneexempel som KEA tagit fram visar beräkningar av det finansiella sparandet
och förändringar i finansieringskapilalei i kommuner och landstingskommuner
under perioden. Finansiellt sparande är del begrepp som i nationalräkenskaperna
används för atl beteckna skillnader mellan löpande inkomster och utgifter,
exkl. upplåning och amortering under ett visst år. Förändringar i
finansieringskapitalet skiljer sig som begrepp från det finansiella sparandet
genom att även nettouppläningen inkluderas.

Kalkylen
visar på en god finansiell situation i kommunsektorn under åren 1986 och 1987.
Kommuner och landstingskommuner beräknas få elt posilivt finansiellt sparande
och en positiv förändring av finansieringskapilalei första året, medan ett
mindre underskott beräknas uppstå det andra året. Den alternafiva kalkylen, som
utgår från en i början hög men successivt avtagande löne- och prisutveckling,
ger en betydligt ogynnsammare finansiell siluation med relativt stora
finansiella underskoll under perioden. Härav framgår betydelsen av att löne-
och prisökningarna kan hållas på en låg nivå för atl den finansiella
situafionen i kommunsektorn skall utvecklas positivt.

1
kalkyler som gjorts med ell aktuellare underlag våren 1985 framgår atl
kommunsektorns finansiella situation år 1986 kommer atl kunna bli ytterli-

Prop. 1984/85:150
Bilaga 1 Reviderad finansplan 40

gare
något gynnsammare än vad KEA beräknal under hösten 1984. Kommunsektorn kommer
sålunda, fillfälligt under år 1986, att kunna få en ytterligare förbäliring av
finansieringskapitalet, som därigenom torde komma att ligga på en högre nivå
än den jag utgick från i mina överväganden om den kommunala ekonomin i
finansplanen. Jag har i det föregående (avsnitt 4.4) föreslagil en allmän
indragning av likviditeten i samhällsekonomin, som för kommunernas del
beräknas uppgå till ca 4,5 miljarder kr.

Jag
kommer i del följande att ta upp ytterligare vissa frågor om den kommunala
ekonomin för år 1986.

Jag
avser också i det följande att la upp de anslagsfrågor under sjunde huvudtiteln
som rör bidrag och ersällningar till kommunerna.

Chefen
för civildepartementet kommer vidare (bilaga 3) att ta upp ersättningen till
kyrkofonden fill följd av avskaffandet av den kommunala beskattningen av
juridiska personer och de anslagsfrågor som hänger samman härmed under
trettonde huvudtiteln.

6.2
Automatiken i skatteutjämningsbidraget

De
statliga transfereringarna kan på gmnd av del statsfinansiella läget inte
tillåtas all öka totalt sett. De budgelpoliliska direktiv som angetts för de
slatliga transfereringarna innebär all fortsatta åtgärder bör vidtas för att
bryta automatiken, minska detaljregleringen och öka schabloniseringen i
bidragssystemen.

För
flera av de stora bidragssystemen har beslut i den riktningen redan fattals av
riksdagen och inom utbildningsområdet pågår f. n. en översyn av statsbidragen
lill det allmänna skolväsendel i syfte att öka schabloniseringen i systemen.

Skatteutjämningsbidraget,
som är ett av de största bidragen lill kommunsektorn, kan genom kopplingen
till förändringar i skatteunderlaget vissa år öka kraftigl. Bidragets sloriek
styrs av förändringar i lönesumman två år tidigare. F.n. arbetar en
parlamentarisk utredning med att se över skatteutjämningssystemet. Enligt direktiven
skall skatteutjämningskommittén bl.a. ta upp hur automatiken i detta bidrag
skall kunna begränsas. Elt förändrat system baserat på kommitténs förslag torde
dock inte kunna tillämpas förtän tidigast år 1987. 1 avvaklan härpå anserjag
atl det är befogat alt vissa åtgärder vidias redan för år 1986.

Det
ordinarie skatteutjämningsbidraget beräknas öka med ca 1 miljard kr. eller med
ca 10% mellan åren 1985 och 1986.

Den
kraftiga ökningen, i jämförelse med den beräknade kostnadsutvecklingen för år
1986, sammanhänger med att skalteunderiagets ökning två år Udigare bestämmer
bidragets storlek. Beräkningen, som i nuläget av nalurliga skäl är någol
osäker, baseras på en likartad ulveckling av skatteunderlaget för kommuner och
landstingskommuner utom och inom skatleutjämningen.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan

41

1 syfte att neutralisera ökningen i
skatteutjämningsbidraget år 1986 föreslår jag följande åtgärder.

Kommuner och landstingskommuner bör under år 1986 erlägga
en särskild skalleutjämningsavgift som tas ut på det totala skalleunderlaget.
Avgiften bör dels finansiera uppräkningen av det ordinarie skatteutjämningsbidraget
för år 1986, dels möjliggöra en ökad tilldelning av extra
skatteutjämningsbidraget utan att försämra statsbudgetens saldo.

Avgiften bör beräknas på kommuners och landsfingskommuners
egna skatteunderlag och det genom skatteutjämningssystemet tillskjutna skatteunderlaget
enligt beslut vid taxering lill kommunal inkomstskatt år 1985.
Skatteutjämningsavgiften bör betalas med en tolftedel varje månad under år 1986
genom avräkning mot utbetalningen av kommunalskattemedel.

Avgiften bör tas ut med 0,14 kr./skr. på kommunernas resp.
landstingskommunernas totala skatteunderlag.

De ekonomiska effekterna år 1986 för kommunsektorn saml
avgiftens bidrag till finansieringen av skatteutjämningsbidraget framgår i
följande uppställning.

Kommuner Landstings- Totalt kommuner

milj.
kr. milj. kr. milj. kr.

Finansiering
år 1986

Avgift
0,14 kr./skr. 590

Utgiftsökning år 1986

ordinarie
skatteutjämningsbidrag

år 1986 -f-546

545

-(-451

I 135

-1-997

Det extra skatteutjämningsbidraget bör också ges en viss
förstärkning genom den angivna avgiften och användas dels lill slöd för
kommuner som av olika skäl kommil i ekonomiska svårigheter, dels för att minska
spännvidden i de kommunala skattesatserna. Jag återkommer i det följande fill
ytterligare frågor om det extra skatteutjämningsbidraget för år 1986.

Jag vill återigen understryka att de ålgärder jag här
föreslår endast avser år 1986 i avvaktan påförslag från
skatteutjämningskommittén.

6.3 Utdebiteringsskillnader

Spännvidden mellan de kommuner som har högsl resp. lägst
sammanlagd kommunalskatt har under senare år ökal på ell sätt som inte kan
förklaras av skillnader i ambitionsnivåer eller effektivitet. En väsentlig
förklaring finns däremot i de kraftiga, och tendens till ökande, skillnaderna i
skatteunderlag mellan de kommuner som har den allra högsta egna skattekraften
och övriga kommuner. Detta har naturligtvis en myckel stor betydelse för
möjlighetema både att ha en låg utdebitering och att sänka

Prop.
1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 42

denna
ytteriigare i dessa kommuner. Det är därför befogat att åtgärda de mest extrema
skillnaderna. Skillnaden i den toiala utdebiteringen ökar med 87 öre till 8:28
kr./skr. år 1985 och skillnaden i kommunal utdebitering med 70 öre till 9:90
kr./skr. Lägst total och kommunal utdebitering finns i Danderyd, 25:00 resp.
9:70 kr./skr., och högst i Åsele, 33:28 resp. 19:60 kr./skr. Skillnaderna i
utdebitering behöver emellertid inte återspegla skillnaderna i utgifter per
invånare. En kommun med höga ulgifter per invånare kan myckel väl ha en låg
utdebitering, om den egna skattekraften är mycket hög. Likaväl kan del omvända
förhållandet gälla.

I
följande tablå framgår hur kommunerna fördelar sig inom de olika
skattesatsintervallen samt högsta och lägsta total skattesats. Av tablån
framgår även hur spännvidden i den kommunala utdebiteringen ökal under perioden
1979-1985.

Andelen
kommuner som har en total skattesals mellan 29:00 och 32:00 kr./skr. uppgår år
1985 till närmare 90%. Bortsett från de mesl ulpräglade låg- och
högskattekommunema har inte spännvidden i skattesatserna ökat. Del är därför
mest angelägel alt inrikta åtgärdema för att minska skillnaderna mellan
kommuner med särskilt höga och särskilt låga skattesatser.

Den
största spännvidden i skattesatser finns i kommunerna. Ar 1979 var skillnaden
mellan högsta och lägsta kommunal skattesals 8:00 kr./skr. och i år är den 9:90
kr./skr., en ökning med 1:90 kr./skr. Inom landstingskommunerna är spännvidden
i skattesatser betydligt mindre, 2 kr./skr.

Skattesats (kr./skr.)

Kommuner

1979

1980

1981

1982

1983

1984

1985

25:00-26:99 27:00-28:99 29:00-30:99 31:00-32:99 33:00-34:99

7

73

182

15

0

4

70

187

18

0

4

41

187

44

3

4 40 169 63

3

2

35

162

82

3

1

32

149

99

3

2

25

149

104

4

Högsta totala skattesats

32:19

32:71

33:70

33:75

33:72

33:11

33:28

Lägsta totala skatlesats

25:00

25:00

25:00

25:00

26:00

25:70

25:00

Skillnad total skatlesats

7:19

7:71

8:70

8:75

7:72

7:41

8:28

Skillnad kommunal skattesats

8:00

8:00

8:00

8:50

9:00

9:20

9.90

Medelskattesats

29:02

29:09

29:55

29:74

30:15

30:30

30:37

Syftet
med skatteutjämningssystemet är att ge kommuner och landstingskommuner ekonomiska
fömtsättningar för atl kunna bedriva en likartad verksamhet.
Skatteutjämningssyslemet är därmed också ett av de viktigaste instrumenten för
att utjämna variationerna i skattesatser. Trots att bidragets omfattning ökat
väsentligt efter 1979 års reform har skillnaden i skattesatser ökat. I
skatteutjämningskommitténs direktiv ingår bl. a. atl

Prop. 1984/85:150
Bilaga 1 Reviderad finansplan

43

försöka
finna metoder för att rättvisare kunna fördela bidragen inom kommunsektorn och
därmed på sikt kunna bidra till att utjämna skillnaden i skattesatser.

Som
jag tidigare nämnt beräknas kommittén ej vara klar med sitt arbete förtän vid
årsskiftet 1985/86. Ändringar i systemet baserade på de förslag kommittén
lägger fram kan då tidigast tillämpas år 1987.

Det
problem jag här har nämnt anser jag vara så betydande att det är nödvändigt att
vidta ålgärder även på kort sikt.

De
stora skillnaderna i kommunalt skatteuttag ses som orättvisa av många enskilda
skattebetalare och kan även medföra problem för vissa kommuner i de regioner
där skillnaderna i kommunalskall är lydliga, då kommunalskatten kan vara
styrande vid val av bostadsort m. m. Sålunda finns det tendenser i sådana
regioner atl hushåll med god ekonomisk situation väljer att flytta från
högskallekommuner till lågskallekommuner. Detta förstärker naturligtvis
problemen i högskattekommunema, medan lågskaltekommunema får allt bättre
fömtsättningar. Detta har inte någol att göra med att kommunema har olika
ambitionsgrader i fråga om verksamhetens omfattning m.m. Sådana skillnader
måste naturiigtvis få slå igenom i skillnader i skattesatser.

I
följande uppställning framgår vilka kommuner som har den högsla resp. lägsta
skattesatsen år 1985 saml den egna och den i skalteutjämningssystemet
garanterade skattekraften i förhållande lill medelskatlekraften.

Lägst skattesats

-Egen

Garante-

Kommun

Högst skattesats

-Egen

Kommun

Total

Kommu

Tolal

Kommu

Garante-

skatte-

nal

skatte-

rad
skat-

skatte-

nal

skatte-

rad
skat-

sats''

skatte-

kraft"

tekraft''

sats"

skatte-

kraft"

tekraft"

kr./skr

sats
kr./skr.

kr./skr.

sats
kr./skr.

Danderyd

25:00

9:70

168,66

105

Åsele

33:28

19:60

83,88

132

Lidingö

26:85

11:75

150,33

101

Åre

33:12

18:35

83,53

123

Bromölla

27:35

14:35

85,57

101

Strömsund

33:04

18:50

82,84

127

Kungs-

Örebro

33:02

17:90

100,80

107

backa

27:45

14:30

92,78

101

Ljusnars-

Täby

27:60

12:25

120,53

105

berg

32:95

17:50

86,50

110

Ängelholm

27:66

14:50

90,32

102

Dorotea

32:90

19:10

80,04

132

Hylte

27:96

14:50

85,57

106

Laxå

32:80

17:50

93,34

102

Kalix

28:03

14:50

89,49

132

Valdemars-

Solna

28:10

12:80

137,51

99

vik

32:78

18:25

79,09

109

Hässle-

Askersund

32:76

17:50

88,08

105

holm

28:12

15:00

85,35

102

Uddevalla

32:64

18:40

97,71

99

"
1 de fall en kommun omfattar flera församlingar med skilda skattesatser
redovisas i den totala skattesatsen det vägda medelvärdet av församlingamas
skattesatser. " Procent av medelskattekraften.

Prop. 1984/85:150
Bilaga 1 Reviderad finansplan 44

Skillnaderna
i skattesatser mellan kommunema kan hänföras fill olika faktorer. De ekonomiska
fömtsättningama inom kommunsektorn skiljer sig avsevärt vad gäller
inkomstunderlag, befolkningsstmktur, kostnadsläge m. m.

Den
garanterade skattekraften är baserad på faktorer, som syftar till att utjämna
de ekonomiska fömtsättningarna mellan kommunerna. Som framgår av tablån har
vissa av lågskattekommunerna, t.ex. Danderyd och Lidingö, en egen skattekraft
som väsentligt överstiger den skattekraft som garanteras i systemet.

Jag
har nyss föreslagit att alla kommuner och landstingskommuner år 1986 skall
erlägga en avgift för att finansiera ökningen av skatteutjämningsbidraget.
Utöver denna avgift bör för år 1986 en särskild avgift erläggas för att utjämna
de mest extrema skillnaderna i ekonomiska förutsättningar mellan kommunerna.
Denna avgifl bör tas ut på den del av skatteunderlaget som överstiger 135% av
medelskattekraften och göras progressiv. Denna gräns har valts därför att den
moisvarar den högsta grundgarantin i skatteutjämningssyslemet. Progressiviielen
i avgiften bör utformas enligt följande uppställning:

Skattekraft i % Avgift per skatte-

av medelskattekraften krona i intervallet

>135%«140% 5

>140%:SI50% 6

>150%- 8

Åtgärden
berör, om man ser till utfallet av 1984 års taxering, endasl tre kommuner,
nämligen Danderyd, Lidingö och Solna. Denna avgift beräknas ge inkomster om ca
50 milj. kr.

Avgiften
bör liksom den tidigare förslagna skatteutjämningsavgiften beräknas på
skatteunderlaget enligt 1985 års taxering.

För
att komma tillrätta med de mest extrema skillnaderna i utdebitering bör den
åtgärd jag nyss föreslagit kombineras med ett riktal stöd till kommuner som i
dag har en hög utdebitering för att möjliggöra för dessa kommuner att sänka
skattesatsen för år 1986. Bidraget bör finansieras med de medel som frigörs via
den progressiva avgiften. Det riktade stödet bör efter beslut av regeringen
utbetalas som extra skatteutjämningsbidrag. Bidraget bör utgå till kommuner som
år 1985 har en kommunal utdebitering som överstiger 18 kr./skr. och beslutar
sänka den egna skattesatsen för år 1986 ned till denna nivå. Bidraget bör
motsvara det inkomstbortfall som uppstår år 1986 om kommunema beslutar sänka
sin skattesats ned fill 18 kr./skr. Åtgärden ger en ekonomisk effekt på omkring
50 milj. kr. om alla berörda 13 kommuner sänker skattesatserna ned till 18 kr.

Följande
kommuner är enligt de kriterier jag nyss nämnt berättigade att söka bidrag.

Prop. 1984/85:150
Bilaga 1 Reviderad finansplan 45

Kommunal Total

Kommuner skattsats skattesats

19:60

33:28

19:10

32:90

18:50

32:20

18:50

33:04

18:40

32:64

18:35

32:34

18:35

33:12

18:30

32:04

18:25

31:50

18:25

32:78

18:25

32:10

18:20

32:05

18:20

32:20

Åsele

Dorotea

Fagersta

Strömsund

Uddevalla

Ludvika

Åre

Umeå

Älvkarleby

Valdemars vik

Hofors

Borlänge

Sorsele

Även
de kommuner som har en kommunal utdebitering år 1985 som moisvarar 18 kr./skr.
eller dämnder men som har en hög total skattesats bör enligt min mening kunna
komma ifråga för ett särskilt riktal stöd inom ramen för det extra
skatteutjämningsbidraget, om skattesatssänkningar beslutas för år 1986. Medel
från den tidigare föreslagna generella avgiften bör kunna användas för detta
ändamål.

Ansökan
om extra skatteutjämningsbidrag för nämnda ändamål bör inges fill regeringen
senast den 31 juli 1985.

Bidragen
bör utgå för år 1986 i avvaktan på hur dessa frågor skall kunna lösas inom
ramen för ett mer rättvisande skatteutjämningssystem. Resultatet av
skatteutjämningskommitténs arbete kommer tidigast att kunna Ulllämpas fr. o.
m. år 1987.

6.4
Övriga åtgärder rörande bidrag tiJI kommuner

I
den av riksdagen tidigare i vår godkända finansplanen angavs att det nuvarande
finansiella läget inte medger någon ökning av de slatliga transfereringarna
till kommunsektorn. Riksdagen uttalade med anledning härav följande.

"Del
förfaller rimligt, framför allt mot bakgrund av den statsfinansiella
situationen, att de totala transfereringarna till kommunema inte tillåts öka
från nuvarande nominella nivå. Detta utesluter inte att vissa ändringar och
omfördelningar kan göras av bidragen. Det är angeläget att kommuner och
landsting tar till vara möjlighetema att effektivisera och ompröva olika
verksamheter. Detta kan i sin tur underlättas om statsbidragen i mindre
utsträckning kopplas till vissa detaljerade regler och i stället utgår enligt
mer generella och schabloniserade regler."

Gjorda
kalkyler visar på en ökning av de totala statsbidragen till kommunerna år 1986
även sedan hänsyn tagits till den i det föregående föreslagna åtgärden att
finansiera ökningen av skatteutjämningsbidragen. Det finns därför anledning atl
vidta vissa ytteriigare åtgärder för att begränsa ökning-

Prop. 1984/85:150
Bilagal Reviderad finansplan 46

en
i statsbidragen. Det bör vara möjligt att göra detta ulan att det får oönskade
effekter för kommunal service och sysselsättning. Härvid bör också beaklas att
del inom kort kommer att föreslås en förstärkning av statsbidragen till
barnomsorgen fr. o. m. år 1986.

Mol
denna bakgmnd föreslår jag atl bidraget till kommunema med anledning av avskaffandet
av den kommunala företagsbeskattningen fr. o. m. år 1986 reduceras med 30 kr.
per invånare eller med sammanlaget 250 milj. kr. Jag återkommer i det följande
fill berört anslag för budgelåret 1985/86.

6.5 Utbetalning
av kommunalskattemedel

Jag
har i det föregående aktualiserat frågan om en ändring av
utbetal-ningstidpunktema för kommunalskatt och vill nu ta upp de konkreta
förslagen härvidlag.

Idag
finns en bristande synkronisering i betalningsströmmarna till och från staten.
Det gäller främst inbetalning av ATP-avgifter och preliminärskalt och
utbetalning av kommunernas skattemedel.

ATP-avgifter
och preliminärskatt betalas enligt nuvarande regel in den 18 varje månad och
inflyter till staten 3 dagar senare. Under denna lid är medlen placerade i PK-banken.
Kommunalskaliemedlen betalas ut den 18 varje månad och når kreditmarknaden den
19 i månaden. Den nuvarande koordineringen mellan betalningsströmmarna medför
en kraftig likvidise-ring av kapitalmarknaden den 19 och 20 varje månad. Under
denna period pressas dagslåneränlan ned för att sedan gå upp igen när marknaden
stramas åt den 21. För att minska den likviditetsanhopning som sker i
banksystemet under perioden 19—20 varje månad bör utbetalningsmfiner-na ändras.
Hälften av kommunalskattemedlen bör utbetalas den 18 varje månad för atl kunna
balansera kommunernas likviditetsbehov i samband med inbetalningen av
ATP-avgifter och preliminärskalt och återstoden den 20 i månaden. De ändrade
utbetalningsmUnema bör genomföras från budgetårsskiftet den Ijuli 1985.

6.6 Beaktande
av taxeringsändringar för tidigare år

Jag
vill också ta upp en fråga som aktualiserats av bl.a. beslutet atl avskaffa den
kommunala beskattningen av juridiska personer.

RRV
har i en revisionsrapport (Dnr 1984:227) redovisal en metod som medför
administrativa förenklingar i avräkningsförfarandet om taxeringsändringarna
för tidigare år inte beaktas vid utbetalning av kommunalskatt.

Vid
avräkningen av kommunalskatt skall hänsyn tas till de taxeringsändringar som
avser tidigare år men som beslutats under redovisningsåret. Den skattefordran
på staten som räknas fram för resp. kommun per den 1 januari skall således
innehålla fömlom förskott och slutavräkningsmedel

Prop. 1984/85:150
Bilaga 1 Reviderad finansplan 47

även
korrigering av skatt på gmnd av under redovisningsåret gjorda taxeringsändringar
för äldre år. Skatteutbetalningaraa till kommunema korrigeras således i
efterhand. Det bör observeras all taxeringsändringar som lett till
korrigeringar under ett redovisningsår kan avse flera tidigare taxeringsår.
Taxeringsändringar som lett lill korrigeringar under redovisningsår 1983 kan
exempelvis avse såväl taxeringsåret 1982 som tidigare år.

Nettot
av korrigeringarna av skatten på gmnd av ändringar av taxering för äldre år har
för en enskild kommun kunnat vara såväl positivt som negativt och har varierat
från någol lusental kr. till några miljoner kr. per år. Räknat för samtliga
primär- och landstingskommuner har korrigeringarna av skatten på grund av
ändringar av taxering för tidigare år under redovisningsåret 1983 uppgått fill
netlo - 9 milj. kr. För redovisningsåren 1976 till 1982 är motsvarande
nettobelopp -12, -31, -72, -101, -65, +16 resp. -1-13 milj. kr. Merparten av
ändringarna är hänföriig fill juridiska personer. Genom att den kommunala
beskattningen av juridiska personer upphör kommer endast de taxeringsändringar
som sker för fysiska personer att påverka avräkningen av kommunal skalt.
Eflersom dessa finansiellt är av liten betydelse föreslår jag att
taxeringsändringama inte längre bör beaktas vid avräkningen av kommunal skatt
för kommuner, landstingskommuner och församlingar. Förslagel innebär att den
administrativa hanteringen kan förenklas. Jag har i denna fråga samrått med
chefen för civildepartementet.

Genom
skalteutjämningssystemet erhåller kommunerna och landstingskommunerna
tillskott av skatteunderlag med skillnaden mellan resp. kommuns och
landstingskommuns tillförsäkrade skatleunderiag och del egna skatteunderlaget.
Den uppgift om skatteunderlaget som används vid beräkning av
skatteutjämningsbidrag motsvarar antalet skattekronor och skatteören enligt
taxeringsnämnds beslut rörande taxering till kommunal inkomstskatt året före
bidragsårel. Skatteutjämningsbidraget fastställs slutgiltigt på delta underlag.
I motsats till vad som gäller för kommunalskatten korrigeras således inte
skatteutjämningsbidraget i efterhand lill följd av taxeringsändringar.

De
kyrkliga kommunerna ingår i ell särskilt kyrkligt utjämningssystem. Delta är
dock i här relevanta delar uppbyggt efter samma principer som
skatteutjämningssystemet för kommuner och landstingskommuner. Nyssnämnda
förhållanden gäller därför även för kyrkliga kommuner.

Genom
att inte korrigera kommunalskatten i efterhand med ändringar i taxeringen för
äldre år skulle således kommunerna och landstingskommu-nema inom och utom
skatteutjämningen erhålla skatt och i förekommande fall bidrag för ell
skatteunderlag som motsvarar det först beräknade tillförsäkrade
skatteunderlaget. De kommuner, där slora negativa avvikelser uppkommer till
följd av denna förändring avseende taxeringsändringar för tidigare år, bör
enligt min mening kunna ansöka om extra skatteutjämningsbidrag.

Prop. 1984/85:150
Bilaga 1 Reviderad finansplan 48

6.7
Anslagsfrågor för budgetåret 1985/86

SJUNDE
HUVUDTITELN

E.
Bidrag och ersättningar till kommunerna

E
1. Skatteutjämningsbidrag tiil kommunerna m. m.

1983/84
Utgift 10846500000 1984/85 Anslag 11166000000 1985/86 Förslag 11 567 500 000

I
prop. 1984/85:100 (bil. 9 s. 92) har regeringen föreslagil riksdagen alt, i
avvaklan på särskild proposition i ämnel lill Skatteutjämningsbidrag till
kommunerna m. m. beräkna ett förslagsanslag av 11 166 milj. kr. Jag tar nu upp
denna fråga.

Skatteutjämningsbidrag
utgår till kommuner och landstingskommuner. I Stockholms län finns dämtöver ett
inomregionalt skalteutjämningssystem. Genom en särskild lag ges Stockholms läns
landstingskommun befogenhet att lämna bidrag och lån till kommuner inom
landstingsområdet, i den mån det behövs för att främja skatteutjämning mellan
kommunerna.

För
de kyrkliga kommunema finns etl inomkyrkligi utjämningssystem som finansieras
genom en allmän kyrkoavgift.

Våren
1983 utfärdades direktiv till en parlamentarisk ulredning med uppdrag att se
över skatteutjämningssystemet. Översynen skall utgå från att ramen för
skatteutjämningsbidragen inte kan göras större. Dämtöver skall utredningen
bl.a. ta upp hur automatiken i bidragen skall kunna begränsas. Utredningen
beräknas bli färdig vid årsskiftet 1985/86.

Utöver
ordinarie bidrag har beviljats extra skatteutjämningsbidrag. Exlra
skatteutjämningsbidrag utgår främst lill kommuner som av olika skäl hamnat i
ekonomiska svårigheter. För år 1985 har anvisais 200 milj. kr. för detta
ändamål. Vid beviljande av bidrag för år 1985 har för de kommuner som har en
utsatt situation också beaklas effekterna av den inbetalning på
likvidiielskonlo som gjorts ijanuari 1985.

Som
jag anfört i del föregående bör elt särskilt stöd inom ramen för extra
skatteutjämningsbidrag, ges för år 1986 lill kommuner med en primärkommunal
skattesats högre än 18 kr./skr. Stödet bör utgå till de kommuner som sänker
skatten till 18 kr./skr. Syftet är alt minska spännvidden i kommunalskatter
mellan kommunema. Detta stöd kommer att motsvara mellanskillnaden i
skatteinkomster och skatteutjämningsbidrag mellan den egna skattesatsen och ned
fill lägst en skattesals för kommunerna om 18 kr./skr. Dämtöver bör de kommuner
som har en lägre primärkommunal skattesats men en hög total skattesats ges
möjlighel atl söka exlra skatteutjämningsbidrag för att sänka skatten. Jag
vill här betona atl del riktade slödel för

Prop.
1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 49

skattesatssänkningar
är en engångsåtgärd för år 1986 och att frågan om hur skillnadema i
skattesatser mellan kommmunerna åren därefter skall kunna minska får behandlas
av skatteutjämningskommittén. Sammantaget beräknar jag behovet av extra
skatteutjämningsbidrag fill 250 milj. kr. år 1986.

Jag
övergår nu till beräkningen av anslagel för budgetåret 1985/86. Medelsbehovet
under detta budgetår avser bidrag som utbetalas under andra hälften av år 1985
och första hälften av år 1986.

Ordinarie
skatteutjämningsbidrag uppgår år 1985 lill sammanlagt 10844 milj. kr. Bidragen
under år 1986 är beroende av den fortsatta utvecklingen av skalteunderiaget och
av de kommunala skattesatserna för samma år. Skatteutjämningsbidraget för år
1986 är vidare avhängigl av de skalle-kraftsgarantier för kommuner och
landstingskommuner som framkommer vid omräkning under sommaren 1985 av
åldersstmkturfaktorerna. Kostnadema kan därför inte beräknas med säkerhel. Med
utgångspunkt i 1985 års skattesatser och en viss antagen höjning av
skatteunderlaget samt att åldersstmkturen är densamma som för år 1985 bedöms
det ordinarie bidraget uppgå till 11841 milj. kr. år 1986. Som jag lidigare
anfört kommer ökningen av det ordinarie skatteutjämningsbidraget mellan år 1985
och 1986 och utökningen av ramen för extra skatleutjämningbidragel all motsvaras
av intäkter på statsbudgetens inkomstsida till följd av en avgifl på
skatteunderlaget för både kommuner och landstingskommuner.

Jag
har nyss föreslagit att ramen för det extra skatteutjämningsbidraget bör uppgå
till 250 milj. kr.

Hälften
av beloppen för resp. kalenderår 1985 och 1986, 11567,5 milj. kr. utbetalas
under budgetåret 1985/86. Jag förordar alt anslagel förs upp med detta belopp.

E
2. Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av kommunala
företagsbeskattningen

1984/85
Anslag 900000000

1985/86
Förslag 1694000000

I prop. 1984/85:100 (bil. 9 s. 92) har regeringen föreslagit riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet till Bidrag till kommunerna med
anledning av avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen beräkna ett
förslagsanslag om 900 milj. kr. I samband med att den kommunala beskattningsrätten
av juridiska personer upphörde ges ett bidrag lill kommunema som kompensation
för det intäktsbortfall som uppstår. Första bidragsår är år 1985. Bidraget har
fastställts i enlighet med de principer som angavs i prop. 1983/84:133.
Bidraget lilldelas utan ansökan. Det sammanlagda bidrag som utbetalas till
kommunema uppgår efler det atl regeringen fastställt de definitiva beloppen
till 1819 milj. kr. för år 1985. Jag har i det föregående föreslagit att
kompensationen reduceras med 30 4 Riksdagen 1984/85. 1 samt. Nr 150. Bilaga I

Prop. 1984/85:150 Bilaga
1 Reviderad finansplan 50

kr./inv.
eller sammantaget med 250 milj. kr. för år 1986. Bidragel kommer därför alt
detta år uppgå till 1 569 milj. kr. Hälften av beloppen för resp. kalenderår
1985 och 1986, 1694 milj. kr. utbelalas under budgetåret 1985/86. Jag förordar
att anslaget förs upp med detta belopp.

6.8
Författningskommentar

I
enlighet med del anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1.
lag om skalteutjämningsavgift,

2.
lag om ändring i lagen
(1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m. m.,

Lagen
om skalteutjämningsavgift

Bestämmelsema
om skatteuljämningsavgift har tagils in i en särskild lag. / § innehåller de
gmndläggande bestämmelserna om skyldigheten att betala skalteutjämningsavgift.

\2 §
definieras underlaget för beräkning av avgiften. Underlaget utgörs av dels det
egna skatteunderlaget från fysiska personer och andra progressivt beskattade
enligt taxeringsnämndens beslut vid 1985 års taxering dels det skatteunderlag
som tillskjuts för bidragsåret 1986.

Bestämmelser
om beräkning av avgiften finns i 3 §. De innebär att avgiften är progressiv
enligt följande skala där underlaget ställts i relalion fill medelskattekraften.

Uppl.o.m.
135% av medelskattekraften (mskk) 0:14 kr./skr.

Över
135 men inte över 140% av mskk 5:14 kr./skr.

Över
140 men inte över 150% av mskk 6:14 kr./skr.

150%
och dämtöver av mskk 8:14 kr./skr.

Av
bestämmelsen i andra stycket framgår att avgiften inle utgår med mer än 14 öre
per skattekrona på den del av skatteunderlaget som inte överstiger den
tillförsäkrade skattekraften. Om en kommun har etl eget skatteunderlag
motsvarande 90% av medelskattekraften och en garanterad skattekraft motsvarande
140% och således får elt tillskott motsvarande 50% av medelskatlekraften får
den ett avgiftsunderlag molsvarande 140% av medelskattekraften men betalar
avgift med 14 öre per skattekrona på hela underlaget. Om en kommun med en
garanterad skattekraft molsvarande 140% av medelskatlekraften har elt eget
skalleunderlag motsvarande 150% därav så har kommunen elt avgiftsunderlag
motsvarande 150% av medelskattekraften och betalar 14 öre per skattekrona på
den del som inte överstiger 140% av medelskattekraften och 6:14 kr. på
överskjutande del.

I
4 § definieras medelskatlekraften genom en hänvisning till lagen (1979:362) om
skatteutjämningsbidrag och angivande av år, medan 5 och 6 §§ innehåller
motsvarande bestämmelser som den nämnda lagen i frågan

Prop.
1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan

51

om
beräkningen vid indelningsändring saml om fastställande och undertättelse om
avgiften.

Sättet
för betalning regleras i 7 §. Den sker genom avräkning vid utbetalning av
kommunalskatt. På likartal sätt som i fråga om denna skatl och
skatteutjämningsbidrag får beräknade belopp användas ijanuari och februari,
varvid justering sker i mars.

Lagen
(1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighels
utdebitering av skatt, m.m.

Förslagen
innebär att den avräkning som sker på grundval av taxeringsnämndens beslut är
definitiv och att således senare ändringar av taxeringen inte skall föranleda
någon avräkning. Della skall gälla fr.o.m. 1986 års taxering, då den kommunala
beskattningen av juridiska personer har upphört. Beträffande tidigare
taxeringar skall avräkning ske även i fortsättningen.

Med
hänsyn till del administrativa merarbete som är förbundet med beaktande av
taxeringsändringar och den ringa ekonomiska betydelse som mindre
taxeringsändringar har för kommunerna skall efter en viss övergångstid bara
sådana beslut beaktas som innebär slörre ändringar. Beslut om ändrad taxering
som meddelas efter utgången av år 1987 avseende 1985 och tidigare års
taxeringar skall beaktas vid avräkningen bara om den kommunalt bekattningsbara
inkomsten ändras med mer än 100000 kr. Beloppsgränsen gäller varje beslut om
taxering fill kommunal inkomstskatt i en viss kommun. Om flera års taxeringar
prövas genom samma dom skall vaije år bedömas för sig liksom när det är fråga
om två makar eller taxering i flera kommuner. Detta innebär att ändringar
rörande fysiska personer kommer alt beaktas endasl i undanlagsfall såsom när en
persons hela taxering flyttas från en kommun till en annan.

Förslagel
om ändrad utbetalningsdag för kommunalskaltemedel föranleder också ändring i
lagen.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 53

Särskilda frågor

1
Utnyttjande av finansfullmakten, m. m.

Regeringen
har av riksdagen bemyndigats att, om arbetsmarknadsläget kräver del, för
budgetåret 1983184 besluta om utgifter intill ett sammanlagl belopp av 2 500
milj. kr. (prop. 1982/83:150 bil. 1, FiU 50, rskr 392). 1 prop. 1983/84:150
(bil. I) redovisades de åtgärder som under budgetåret 1983/84 t.o.m. den 31
mars 1984 hade beslutats med stöd av finansfullmaklen. Genom beslut den 12
april 1984 utnyttjades finansfullmakten för sysselsättningsskapande åtgärder
inom byggarbetsmarknaden. Beslutet avsåg dels tidigareläggning av bl.a.
byggnadsarbeten för polisväsendet (41,3 milj. kr.), domstolsväsendet (7,9 milj.
kr.), kriminalvården (72,4 milj. kr.), Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut (1,5 milj. kr.), tullverket (2,9 milj. kr.),
kulturminnesvård (3,9 milj. kr.), inom utbildningsdepartementets
verksamhetsområde (80,3 milj. kr.), vid Sveriges lantbmksuniversitet (4 1,3
milj. kr.), statens vattenfallsverk (61,7 milj. kr.) samt för staUig
förvaltning (99,3 milj. kr.), dels byggande av statliga vägar (232,9 milj.
kr.), järnvägar (44,9 milj. kr.), flygplatser (25,0 milj. kr.),
teleanläggningar (12,1 milj. kr.) och posthus (16,2 milj. kr.), dels bidrag
till byggande av kommunala vägar och gator (43,9 milj. kr.) och till byggande
av enskilda vägar (0,9 milj. kr.). Sammanlaget uppgick tidigareläggningarna
fill 788260 000 kr . Under återstoden av det gångna budgetåret utnyttjade
regeringen inte finansfullmakten. Under budgetåret 1983/84 disponerades
sammanlagt 1450301000 kr. av finansfullmakten.

Även
för innevarande budgetår har riksdagen bemyndigat regeringen att, om arbetsmarknadslägel
kräver det, besluta om ulgifter intill etl sammanlagl belopp av 2500 milj. kr.
(prop. 1983/84:150 bil. 1, FiU 40, rskr 420). Fullmakten får liksom tidigare
användas för finansiering av tidigareläggning, utvidgning eller påskyndande av
statliga investeringar som normalt finansieras med anslag på statsbudgeten
samt för beredskapsarbeten och för bidrag till kommunala projekt för
investering och sysselsättning. Bidragsprocenten för kommunala projekt får
fastställas av regeringen med hänsyn till ändamålet, dock högst lill 75 %.
Vidare får finansfullmakten användas för bidrag till näringslivet och
bostadssektorn. Härvid får gällande bidragssatser tillfälligt höjas till högsl
75%.

Under
budgetåret 1984/85 har finansfullmakten hittills inle disponerats. Som jag nyss
nämnt bör emellertid finansfullmaklen las i anspråk i viss begränsad omfattning
för ytterligare sysselsältningsfrämjande åtgärder. Regeringen lorde få
återkomma till riksdagen med en redovisning av detaljerna härom.

Vid
sidan av finansfullmakten har riksdagen lämnat regeringen ett antal konjunktur-
eller arbetsmarknadspolitiskl motiverade bemyndiganden. De olika bemyndigandena
som har lämnats för budgetåren 1983/84 och 1984/85 är följande:

Prop. 1984/85:150
Bilaga 1 Reviderad finansplan 54

Inom
försvarsdepartementets verksamhetsområde: Regeringen har bemyndigats att medge
överskridande av utgiftsramarna för del militära försvaret och civilförsvaret
om det behövs av konjunktur- eller beredskapsskäl.

Inom
utbildningsdepartementets verksamhetsområde: Regeringen har bemyndigats att av
konjunkturmässiga eller andra skäl av televisions-avgiftsmedel anvisa — utöver
av riksdagen beslutade investeringsmedel -ytterligare högst 10% till televerket
och byggnadsstyrelsen.

Inom
bostadsdepartementets verksamhetsområde: Under förslagsanslaget Bidrag till
förbättring av boendemiljön har regeringen bemyndigats att överskrida ramen för
beslut om bidrag lill förbättring av boendemiljön om det behövs av
sysselsättningsskäl. Under förslagsanslaget Tilläggslån till ombyggnad av vissa
bostadshus m. m. får ramen för tillstyrkanden av lån fill kulturhistoriskt
värdefull bostadsbebyggelse saml lån som avser bl. a. byggskador och byggfel
ändras om del behövs av sysselsältningsskäl. Under reservalionsanslagen
Anordningsbidrag m. m. lill allmänna samlingslokaler. Upprustningsbidrag m. m.
till allmänna samlingslokaler samt Lån för allmänna samlingslokaler får ramarna
för bidrag samt lån överskridas om det behövs av sysselsättningsskäl.

Av
de bemyndiganden som jag nu har redovisal har genom beslut den 12 april 1984
den militära utgiftsramen för budgelåret 1984/85 tillfälligt höjts med 5,1
milj. kr. för vissa byggnadsarbeten. Av lelevisionsavgiftsmedel har 6,5 milj.
kr. disponerats för invesleringar i radio- och TV-hus. Ramarna för
anordningsbidrag saml lån lill allmänna samlingslokaler har höjts med 115 milj.
kr. under budgetåret 1983/84. Ramen för uppmstningsbidrag till allmänna
samlingslokaler har höjts med 80 milj. kr. För budgetåret 1984/85 har ramarna
för bidrag och lån till samlingslokaler vidgats med sammanlagt 32 milj. kr.

Regeringen
disponerar för beslut innevarande budgetår, som jag tidigare nämnt, en
finansfullmakt om 2500 milj. kr. Jag förordar att en fullmakt för budgetåret
1985/86 begärs med samma belopp och för samma ändamål.

2
Statliga kreditgarantier, m. m.

Riksrevisionsverket
(RRV) har lämnal en redovisning av den statliga kreditgarantiverksamheten per
den 31 december 1984. I tabell 1 sammanfattas uppgifterna. Liksom tidigare år
tillämpas en kassamässig redovisning.

Skillnaden
mellan medgivna garantiramar och garantiutfästelser utgörs - liksom tidigare —
främst av exportkreditgarantierna och riksgäldskontorets garantier.
Exportkredilgarantierna kan enligt gällande regler lämnas till belopp som
överstiger garantiramarna. På gmnd av förändringar i

Prop.
1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan

55

valutakurserna
överstiger även statens vattenfallsverks utfästelser garantiramarna.

Av
tabellen framgår att den garanterade kapUalskulden uppgick till 95,5 miljarder
kr. den 31 december 1984, en ökning med 3,8 miljarder kr. jämfört med skulden
vid utgången av juni 1984. Härav svarar valutakursförändringar för 2,2
miljarder kr. Då har inte hänsyn tagits till eventuella förändringar till följd
av ändrade valutakurser som berör exportkreditgarantisyslemel. Jag har erfarit
att ett arbele pågår inom exportkreditnämnden som syftar till att möjliggöra
en redovisning av sådana förändringar.

Televerket,
statens vattenfallsverk och Svenska Pelroleum AB svarar för de största
ökningarna av den garanterade kapitalskulden. De mest betydelsefulla
minskningarna av den garanierade kapitalskulden avser garantierna till
varvsföretag och statens industriverks garanlier.

Utgifterna
till följd av infriade garantier - drygt 600 milj.kr. under första halvåret av
budgelåret 1984/85 - härrör främst från exportkredilgarantierna som svarar för
knappt 500 milj. kr.

Inkomsterna
från garantiavgifter uppgick till ca 300 milj. kr. under samma period och
inkomsterna till följd av återbetalning av tidigare infriade garantier till ca
160 milj. kr. Inkomsterna kommer främsl från exportkre-ditgarantiema. Statens
kassamässiga underskott av garantiverksamheten uppgick till ca 158 milj. kr.
under perioden.

Tabell
1. Statliga kreditgarantier per den 31.12.1984

(Milj.kr.)

Garantier
utfärdade av

Av
regeringen Gjorda ga-Garanterad medgiven ranliut- kapitalgarantiram
fästelser skuld

Under budgetåret 1984/85
per den 31.12.84

Utgifter
till Inkomster Inkomster

följd av in- från garanti- till följd

friade garan- avgifter av återbetal-

tier ningar av

tidigare
infriade garantier

Riksgäldskontoret
67608

54133

52800

32,2

71,7

7,3

varav

(grundfondsförbindelser)
(21245)

(21 107)

(21 107)

(-)

(35,9)

(-)

Exportkredilnämnden
52 388

63 222

26047

494,5

223,7

Statens
vattenfallsverk 9432

9904

8550

-

—

153,2

Televerket
4510

4510

3034

-

-

-

Lantbruksstyrelsen
4231

3906

3 576

20,1

2,0

0,3

Statens
industriverk 2285

1020

953

78,9

7,9

3,7

Statens
energiverk 915

-

-

-

-

-

Kommunikationsdepar-

tementet 300

300

—

-

—

-

Övriga
1046

860

509

3,0

0,7

-

Summa
142715

137855

95469

628,7

306,0

164,5

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 56

RRV har regeringens uppdrag att två gånger per år redovisa
verksamhelen med slalliga kreditgarantier. Åven om ökningen av garantiramarna
till den 31 december 1984 varit slor anserjag att de förändringar som sker inom
området i regel har visat sig vara så pass begränsade att det i fortsättningen
bör räcka med att RRV lämnar en redovisning per år. Det är lämpligast att
regeringens årliga redovisning för riksdagen av garantiverksamheten i
fortsältningen lämnas i budgetpropositionen. Den kan då omfatta det gångna
budgetåret. Jag återkommer i annat sammanhang till regeringen med förslag om
ändring av RRV:s uppdrag.

I tabell 2 redovisar jag de förslag om förändringar av
statliga kredilgaranliramar från den 1 juli 1985 som förelagts riksdagen efter
årets budgetproposition. I tabellen redovisas också de förändringar för
budgetåret 1985/86 som föreslogs redan i budgelproposilionen.

Tabell 2. Föreslagna förändringar av ramar för statligt
garantiåtagande till budgetåret 1985/86 efter den 31 december 1984

(Milj.kr.)

Garantiram

Förändring till 1985-07-01

1984-12-31

1985-07-01

I
budgetpropositionen

redovisade förändringar

-521,6

Garanti
för penning-

marknadscenlralen

3,6'' =

-t- 3,6

Garantier
för lån till

bokförlag och bokhandel

7,8

6,0'''

- 1,8

Garantier
till företag

i glesbygd

211,0'

52,0'

-1- 52,0

Summa
förändringar

-467,8

' Engagemangsram

- Kan träda i kraft under innevarande budgetår

' Maximalt ianspråktagen ram vid utgången av budgetåret
1984/85, om hela det

årliga ramtillskottet skulle ianspråktas * Avser endast
bokförlag ' Avser åtaganden inom en ny engagemangsram för glesbygdsstöd

Härutöver har riksdagen redan lidigare medgivit en
kreditgarantiram på 1 miljard kr. enligt förslag i proposition (prop.
1983/84:90, BoU 28, rskr 303) om ändrade former för finansiering av bostadslån
m. m., per den 1 juli 1985. Om riksdagen bifaller de förslag som redovisas i
tabell 2 kommer ramarna för statens garantiåtagande, inkl. denna garantiram för
bo-stadsfinansieringsinslilutet, per den I juli 1985 alt uppgå till 143247
milj. kr.

Med de förslag till förändringar som anges i tabell 2 har
samfiiga garanti-system - utom de garantier som ställts ul lill enskilda
ändamål - övergått fill s. k. engagemangsramar den 1 juli 1985. Engagemangsram
innebär att den kreditgarantigivande myndighelen beviljas en flerårig ram för
garantigivningen med möjlighet till ny garantigivning inom denna totalram i
mån av utrymme. Som jag fidigare uttalat anserjag att ett sådant system ger en

Prop.
1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 57

avsevärt
bättre överblick av det lotala statliga engagemanget än det tidigare
förekommande systemel med årliga ramar. Riksdagen har emellerlid vid sin
behandling av regeringens redovisning av kreditgarantiverksamheten i 1984 års
kompletteringsproposiiion (prop. 1983/84:150. FiU 47, rskr 424) anfört att den
kontroll som riksdagen uiövar genom sin återkommande prövning av
garantiramama, försvagas i ell system med engagemangsramar och att detta
skärper kraven på den redovisning som lämnas till riksdagen över
garantiengagemangen.

För att riksdagen även i
ett system med engagemangsramar skall få information om vilka åtaganden som kan
vara aktuella inom varje enskilt garantisystem, anserjag att regeringen vid sin
årliga anmälan till riksdagen av de enskilda garantisystemen också alltid bör
ange slorleken på engagemangsramarna. Belydelsen av detta kommer all öka
eftersom ramarna fr.o.m. budgetåret 1985/86 — i enlighet med riksdagens
ställningstagande till 1984 års kompletteringsproposiiion — skall reduceras med
etl belopp molsvarande förlusten inom resp. system under föregående budgelår.

De propositionsförslag i
denna fråga som jag nu redovisat avser perioden t.o.m. den 31 mars 1985.
Eventuella förslag efter detta datum - liksom eventuella förändringar till
följd av riksdagsbehandlingen - torde få beaktas av riksdagens finansutskott.

RRV fick den 22 juni 1983
regeringens uppdrag att göra en översyn av verksamheten med statliga garantier
med undantag av exportkreditgaranti-systemet. RRV har den 24 febmari 1984
inkommit med en rapport (Översyn av verksamhelen med slalliga garantier -
vissa regler, mtiner och system). RRV har utfört uppdragel i konlakl med
kreditgarantigivande myndigheter, kreditinrättningar och
intresseorganisationer. Översynen omfattar tre huvudområden, nämligen reglerna
för kreditgarantiverksamheten, redovisningen av verksamheten samt avgiftssystem
och avgiftsnivåer.

Vad beträffar den
administrativa hanteringen av kreditgarantier framgår det av översynen att
verksamhelen styrs av en mängd olika föreskrifter i författningar,
regleringsbrev och andra regeringsbeslut. RRV anser att regelsystemet är svårt
att överblicka, särskilt för kredilinrättningama men även för de
stödberättigade. Även statsmaktemas haniering av kreditgarantiverksamheten
försvåras. För alt undanröja sådana problem föreslås att en gemensam, enhetlig
garantiförordning införs samt all regelsystemet kompletteras i vissa avseenden
för att förbättra möjlighetema fill siyrning och kontroll. RRV anför även alt
myndighelernas lolkningar av vilkel ansvar statens engagemang genom en
garantiutfastelse innebär, skiljer sig åt. Dessa och liknande frågor måste
klarläggas, anser RRV.

Jag
anser i likhet med RRV att verksamheten med slatliga garantier bör göras
enklare genom enhetligare regler vilket också skulle förbättra statsmakternas
överblick över verksamheten. Detla är angelägel också med hänsyn lill den
kraftiga ökningen av garantigivningens omfattning under

Prop. 1984/85:150 Bilaga
1 Reviderad finansplan 58

senare
år. De ansvarsfrågor m. m. som sammanhänger med den statliga
garantiverksamheten bör också klarläggas. Jag avser atl återkomma till
regeringen med förslag om atl tillsätta en särskild utredning för atl se över
dessa frågor. Utredningen bör även behandla vissa andra förslag i RRV: s
rapport.

Enligt
RRV:s översyn är garantiverksamheten inte knuten lill etl fast redovisningssystem.
Garanfierna redovisas f. n. bara i form av statistik. Att ta fram denna
statistik är enligt RRV en arbetskrävande och långsam administrativ process.
Detta beror bl.a. på att systemet i övervägande grad är manuellt och att
myndigheterna måste komplettera och stämma av sina uppgifier med
kreditinstituten. Risk finns bl.a. för atl garantier dub-belredovisas eller
inte redovisas alls.

Jag
delar RRV: s uppfattning att nuvarande redovisning är olillfredsslällande och
avser därför alt föreslå regeringen att uppdra åt RRV atl i samråd med berörda
myndigheter och kreditinstitut utarbeta en förbättrad redovisning. Jag avser
att ta initiativ lill överläggningar med bankorganisationerna i denna fråga.
Jag vill redan nu betona att en förbättrad redovisning inte syftar till att
uppgifier som redan fmns att tillgå i bankernas motsvarande syslem, också skall
produceras i ett statligt system. Jag vill också framhålla att de flesta
förordningar och beslut som medger utfästelse av statlig kreditgaranti, redan nu
är så utformade att det är långivaren — dvs. normalt en bank eller annat
kredilinstilut — som är ålagd att redovisa statistikuppgifterna om
avgiftsintäkterna. Någon avisering eller debitering från myndigheterna gentemot
långivaren bör således inte förekomma. Den förbättrade redovisning som RRV
skall utarbeta, bör utformas så att den medger ett automatiskt avgiftsuttag,
vilkel bör leda till minskade ränteförluster för slaten genom en snabbare
hantering.

Det
uppdrag jag nu behandlar berör inte riksgäldskontoret direkt. Av tabell 1
framgår dock all riksgäldskontoret står för en mycket slor del av den statliga
garantigivningen. Det är därför av stor vikt att kontoret har ett väl
fungerande redovisningssystem. Jag har erfarit att riksgäldskontoret prövar
möjligheterna atl införa ett ADB-baserat system i syfte atl förbättra
redovisningen. Det är viktigt alt riksgäldskontoret och RRV samråder i dessa
frågor. Jag vill i detta sammanhang erinra om atl regeringen den 18 oktober
1984 uppdrog åt statskontoret atl i samråd med nämnden för
fartygskreditgaraniier, riksgäldskontoret och övriga berörda intressenter
undersöka fömtsättningarna för att etl förbättrat system för beräkning av
risker och kostnader m. m. i samband med statens engagemang i kreditga-ranfier
och räntestöd för fartyg skall kunna införas.

Vad
beiräffar avgiftsnivåer och avgiftssystem visar RRV: s översyn alt de infriade
garanlibeloppen är av sådan storleksordning att subvenlione-ringen av
garantiverksamheten på kort sikl i praktiken endasl kan undvikas genom att
samtliga garantier avgiftsbeläggs. Detta innefattar även garantier som slälls
ut för enskilda ändamål. Såväl administrativa skäl som

Prop.
1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 59

osäkerheten
om vilka garantisyslem som i framtiden kommer att drabbas av förluster talar
vidare, enligt min mening för att garantiavgifterna tills vidare bör sättas på
en enhetlig nivå. Konsekvenserna av ett enhetligt avgiftssystem bör belysas i
den av mig tidigare nämnda utredningen om en gemensam garantiförordning, m.m.
Eftersom förlust i princip kan uppstå redan i del ögonblick garantin ställs ut
är det naturligt att avgiftema tas ul i förskott. Detta bör i fortsättningen
gälla samtliga garantier där avgift utgår, dvs. även de garantier i de system
där avgiften för äldre garantier fortfarande eriäggs i efterskott. Att
avgiften belalas i förskott är också praxis i de privata kreditinstituten.
Kostnaderna för den statliga kreditgarantiverksamheten för budgetåret 1983/84
svarar mol ell avgiftsuttag på mellan 1 och 2% på samtliga garantier inkl.
gmndfondsförbindelser. Som jag vid tidigare lillfällen framhållit, bör slallig
garantigivning inte innehålla något subventionselemenl.

Beträffande
de beviljade garanlier där inle hela det beviljade beloppet tagils i anspråk
innebär även den ej utnyttjade delen kostnader för staten, dels i form av
administrationskostnader, dels i form av de försämrade lånevillkor för staten
på kreditmarknaden som kan tänkas uppslå till följd av dessa utfästelser. En
avgift är alltså moliverad även för den outnyttjade delen av en beviljad
garanti.

Jag
anser att en avgift skall utgå på samtliga nya garantier och att avgiften i
princip bör vara enhetlig och uppgå lill 1 % på garantibeloppet per år samt
inbetalas i förskott. Avgiften bör införas från den 1 juli 1985 där detta inle
är genomfört. Förskottsbetalning bör avse även redan tidigare avgiftsbelagda
äldre garantier. Den av mig angivna avgiftsnivån bör utvärderas löpande. I
fråga om avgifter på ej utnyttjad del av beviljade garantier avser jag alt
återkomma när arbetet med en förbättrad redovisning förts framåt.

Jag
har samrått med berörda statsråd om mina slällningslaganden inom
garantiområdel. Möjligheten atl genomföra förslagen är beroende av att en
gemensam syn kan nås i de överläggningar med bankorganisationerna som jag
tidigare nämnt.

Vad
jag nu anfört berör inte exportkreditgarantisyslemel.

Som
jag nämnt bör garantiavgiften normall las ul på garanlerad kapitalskuld. Det
förekommer alt den kreditgarantisökande institutionen lånar upp huvuddelen av
sitt kapitalbehov utan slafiig garanti och samtidigt söker garanli för den
upplåning som finansierar den mesl riskfyllda delen av projektet. Statens
risktagande blir då ungefär detsamma som om garanti lämnats för hela
upplåningsbehovet samtidigt som avgiftsbeloppet minskar. Detta och andra
förhållanden bör uppmärksammas i arbelel med den garantiförordning jag nyss
nämnt. I möjlig utsträckning bör detta dock redan nu beaktas i
garantigivningen.

Prop. 1984/85:150
Bilaga 1 Reviderad finansplan 60

3
Kostnadsutvecklingen för statliga reformer

På
uppdrag av expertgmppen för studier i offenfiig ekonomi (ESO) har RRV studerat
kostnadsutvecklingen för reformer. Resultatet har presenterats i en rapport.
Varför blev det dyrare? -Kostnadsutvecklingen för statliga reformer. Ett antal
reformer har studerats, flertalel av dem beslutade under 1970-talet. Särskilda
fördjupade studier har gjorts av rättshjälpen, delpensionssystemet,
huvudmannaskapet för kollektivtrafiken, den kommunala vuxenulbildningen,
presstödet, bidragen till kommunala reningsverk samt bestämmelserna om
avfallshantering.

RRV
konstaterar att reformerna ofta blivit avsevärt dyrare än vad man urspmngligen
tänkt sig. En huvudorsak till detta sägs vara att det i många regelsystem finns
inbyggda indexkopplingar och annan automatik som begränsar möjligheterna till
en reell konlroll av kostnadsutvecklingen. Vidare anförs att myndigheterna och
kommunerna aktivt har bidragit till kostnadsutvecklingen genom att delegerad
normgivningsmakt gelt dem ökade möjligheter atl påverka kostnaderna. En
yllerligare orsak till de oväntal höga kostnadema har enligt RRV varit att de
ekonomiska kalkylema ofla gjorts med etl alltför kortsiktigt perspekliv och
utan hänsynstagande lill eventuell inverkan på eller från befintliga
regelsystem, vilkel på ett avgörande sätl gjort atl den framtida
kostnadsutvecklingen felbedömts. Politiska ambitionshöjningar har däremot som
regel inte varit en huvudorsak till atl de studerade reformerna har blivit
dyrare.

Bland
de synpunkter RRV för fram och som har till syfte att förbättra
kostnadsmedvetandet i beslutsprocessen, betonas särskilt vikten av att man
aktivt överväger olika handlingsalternativ i samband med utredning av och
beslut om reformer. Det är därvid angeläget att man belyser t. ex. risken för
att de som berörs av en reform anpassar sitt beteende i ej avsedd riktning,
vilken inverkan en reform kan få på redan existerande samhälls-åtaganden,
graden av den frihet som kan ges myndigheter eller kommuner vid tillämpningen,
administrationskostnader, m. m.

RRV
menar att det bör läggas ökad vikt vid kostnadsfrågorna vid utarbetandet av
enskilda utredningsdirektiv. Ökad vikt bör också läggas vid valet av experter
och sakkunniga till offentliga utredningar, så att behovet av en allsidig
belysning av kostnadsfrågorna tillgodoses. Vidare understryks betydelsen av
kontinuerliga utbildningsinsatser för personer som medverkar i utredningar
eller vid beredningen inom regeringskansliet. Slutligen pekar RRV på de
iakttagelser man gjort angående riksdagsutskottens påfallande passiva roll i
kostnadsövervägandena kring reformförslagens kärnfrågor.

Enligt
min mening ger den studie RRV gjort värdefulla insikter i orsakema till den
kraftiga tillväxten av statsutgifterna, särskilt under 1970-ta-let. Även om
reformverksamheten under senare år har medfört en avsevärt lägre resursåtgång -
genomförda reformer har dessutom i princip finansierats genom omprioriteringar
- fmns del anledning att ta tillvara de re-

Prop.
1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan

61

dovisade
erfarenhetema i arbetet med att fortlöpande se över tidigare gjorda åtaganden.
Vissa åtgärder har redan vidtagits i syfte atl förbättra beslutsunderlagens
kvalitet och för att man skall få till stånd en omprövning av pågående
verksamheter. Därvid kan nämnas de direktiv (Dir. 1984:5) till samtliga
kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning som
utfärdades år 1984. Direktiven innebär i flera avseenden en skärpning i
förhållande till tidigare generella kommillé-direkfiv. Av dessa direktiv
framgår bl. a. att kommittéerna skall visa hur förslag som innebär
utgiftsökningar eller inkomstminskningar skall finansieras. Vidare sägs att
kostnadsberäkningarna skall vara väl genomarbetade och ta hänsyn till alla
kostnader för olika intressenter (staten, kommunerna,
socialförsäkringssektorn, företagen och enskilda), såväl direkta som indirekta.
Inga nya förslag får läggas fram som innebär att utgifter kopplas till något
slag av index. Kommittéema bör även belysa de framtida effeklerna av redan
existerande indexreglerade anslag inom sina utredningsområden. Alla kommittéer
skall vidare analysera möjlighetema till och bedöma effekterna av besparingar
och rationaliseringar inom resp. område.

Även
andra åtgärder som har samband med de iakttagelser som RRV gjort bör nämnas.
Regeringen har t. ex. tagit initiativ till en omarbetning av den s. k.
kommittéhandboken. En ny version av denna - vari ingår en bättre vägledning i
kostnadsfrågorna - kommer att utges. Utbildningen av kommittépersonalen har
förbättrats och den utbildning som bedrivs internt inom regeringskansliet i
budgetfrågor och andra ekonomiadministrafiva frågor utvecklas fortlöpande. I
utredningsdirektiv läggs i allmänhel en ökad vikt vid kostnadsfrågorna.

När
det gäller att komma till rätta med kostnadsutvecklingen för staten och i andra
delar av samhällsverksamheten vill jag också peka på del arbete som bedrivs i
stat-kommunberedningen (C 1983:02) och den tidigare nämnda normgmppen (I
1983:H). Detta arbete syftar bl.a. till att förenkla regler och
regeltillämpning i kostnadssänkande riktning.

Det
är angeläget att de problem som RRV tagit upp uppmärksammas även på annat sätt.
Enligt min mening bör t. ex. stor vikt läggas vid att till kommittéerna knyta
personer med god kompetens vad gäller ekonomiska bedömningar, statistiska
analyser, komplexa kalkylmodeller m.m. i syfte att få in ett mer dynamiskt
synsätt i de kostnadsberäkningar som måste göras, eller att kommittéema på
annat sätt ges tillgång till kompetens med denna inriktning. Jag vill därvid
särskilt peka på möjligheten att i ökad utsträckning utnyttja
expertmyndigheter, t. ex. statskontoret, RRV, stafis-fiska centralbyrån och
försvarets rationaliseringsinstitut för sådant arbete. Det är också angeläget
att de nya kalkylhandböcker som utgivits under senare tid, bl. a. av RRV,
utnyttjas. För att möjliggöra ytterligare förbättringar av beslutsunderlaget
bedriver även ESO ett arbele med metodutveckling vad gäller samhällsekonomiska
kalkyler. Förätidringar av del slag jag här har tagit upp bör fa till effekt
att kostnadsanalyser och därmed

Prop. 1984/85:150 Bilaga
1 Reviderad finansplan 62

sammanhängande
frågor får en ökad tyngd i utredningsarbetet och i samband med beslut om
reformer eller vid översyner av existerande åtaganden.

4
Balansräkning för staten

Jag
vill avslulningsvis något beröra den redovisning av statsbudgeten i alternativa
termer som görs i årets långtidsbudget. Såväl statsbudgeten i verksamhetstermer
som översikten över automatiken i statsutgifterna är redovisningar som gjorts
även i tidigare långtidsbudgetar. En nyhet i detta sammanhang är emellertid den
sammanfattning som görs av en av riksrevisionsverket framtagen balansräkning
för den verksamhet som omfattas av del statliga redovisningssystemet. Som
närmare redovisas i långtidsbudgeten måste en sådan balansräkning omges med
belydande reservalioner. Värderingen av åtskilliga poster är schablonmässig.
Tillgångarna åsätts bokföringsmässiga värden, men de kan ofta inte värderas
till marknadspris. Inte heller kan deras samhällsekonomiska värde anges på
något entydigt sätl. Vidare ligger belydande lillgångar utanför
tillgångsredovisningen i det statliga redovisningssystemet. Del finns också
stora svårigheter när det gäller att göra erfarenhelsmässiga bedömningar av
det verkliga värdet av de finansiella tillgångarna. Sålunda är förlustriskerna
i fordringarna i den statliga utlåningsverksamheten mycket svåra att
prognosticera.

Metodiken
bakom balansräkningen är dock sådan att resultatet i stor Utsträckning är
jämförbart med kapilalsammandraget i den rikshuvudbok som upphörde i samband
med budgetmoderniseringen 1980. En sådan jämförelse visar, att den posiiiva
nettoförmögenhet som kunde redovisas fram till mitten av 1970-talet förbylles i
en negativ nettoförmögenhet budgetåret 1976/77 för atl därefter falla i snabb
takt fram t. o. m. budgelåret 1983/84, som den nu aktuella balansräkningen
avser. Som framgår av långtidsbudgeten motsvaras den negativa förmögenheten
till övervägande del av de ackumulerade underskotten på statsbudgeten, dvs. av
den växande statsskulden. Samtidigt som den på detta sätt redovisade statliga
förmögenheten urholkals, har det skett en motsvarande uppbyggnad av
förmögenheten i andra sektorer.

Enligt
min mening bör man i övrigt vara försiktig med att dra mer preciserade
slutsatser av balansräkningen. På sikt bör dock årliga balansräkningar för
staten kunna bidra lill förståelsen och analysen av statsfinansernas
utveckling, särskilt när enskilda poster i balansräkningen kan följas under en
längre tidsperiod.

Prop.
1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 63

5
Inbetalning på likviditetskonto

Som
jag har nämnt i del föregående (avsnittet om kreditpolitiken) bör en allmän
likviditetsindragning från företag, landsfingskommuner och kommuner ske under
nästa budgetår. Delta bör ske genom att elt belopp motsvarande 6% av den del av
lönesumman som översiiger 20 milj.kr. betalas in på likviditetskonto hos
riksbanken. Av detta belopp bör företagen betala in 4% senasl den 30 augusfi
1985 och återstoden senasl den 31 januari 1986. Landstingskommuner och kommuner
skall betala in hela beloppet senast den 31 januari 1986.

På
medel som står inne på likviditetskonto bör löpa årlig ränta med 7 % och
inbetalda medel jämte ränta återbetalas den 31 mars 1988.

Om
det finns synnerliga skäl bör regeringen få möjlighet att befria från
skyldighel alt belala in medel på likvidiielskonlo. Regeringen bör också ha
möjlighel all föreskriva eller i särskilt fall besluta all inbetalda medel
skall återbetalas i förtid.

I
enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag fill
lag om inbetalning på likvidiielskonlo under budgetåret 1985/86.

Den
föreslagna lagen överensstämmer i väsenlliga delar med lagen (1984:501, ändrad
1984:1114) om inbetalning på likvidiielskonlo. I fråga om motiveringen till de
särskilda lagmmmen hänvisar jag därför till vad som anfördes i del
lagstiftningsärendet (prop. 1983/84:200 s. 12 ff., FiU 45, rskr 421).

Lagen
(1984:501) om inbetalning på likvidiielskonlo har granskats av lagrådet.
Lagrådets hörande över det nu upprättade lagförslaget skulle därför sakna
betydelse.

6
Beskattningen av Statens bostadsfinansieringsaktiebolag

Riksdagen
fattade år 1984 beslut om ett nytt syslem för finansiering av bostadslån m. m.
(prop. 1983/84:90, BoU 28, rskr 303). Beslutet innefattade bildandet av ett av
staten helägt kreditaktiebolag. Bolagets uppgifl skulle vara att på den
priorilerade kredilmarknaden låna upp de medel som krävs för den statliga
bostadslånegivningen. Del nya bolaget - Statens bostadsfinansieringsakfiebolag
- börjar sin verksamhel senare i år.

Bolagets
verksamhet kommer att ha en liknande karaktär som den verksamhet som bedrivs av
Konungariket Sveriges siadshypotekskassa och Sveriges allmänna hypoleksbank. F.
n. kan dessa institutioner bygga upp obeskattade reserver genom avdragsgilla
avsättningar till reservfond. Avdragsrätten för dessa avsättningar regleras i 2
§ 8 mom. lagen (1947:376) om statlig inkomstskatt (SIL). Avdrag får ske så
länge fonden inte överstiger 2 % av skulderna.

Enligt
min mening bör Statens bostadsfinansieringsaktiebolag ges sådan

Prop.
1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 64

rätt
till avdrag för avsättning till reservfond som lillkommer stads-hypotekskassan
och hypoteksbanken. En avsättning bör alltså vara avdragsgill så länge fonden
inte överstiger 2 % av bolagets skulder. Avdraget får anses ersätta den räll
till skattemässig nedskrivning på fordringar som i annat fall kunnat komma i
fråga. Jag vill tillägga atl avdraget inle är av sådant slag att det skall
återföras vid beräkning av vinstdelningsunderlag enligt 3 § lagen (1983:1086)
om vinstdelningsskatt.

Mitt
förslag föranleder en ändring i 2 § 8 mom. SIL. I lagtexten bör

vidare
tas in en föreskrift om alt ett avdrag för avsättning till reservfond

eller
säkerhetsfond skall återföras till beskattning i den mån fonden - t. ex.

i
samband med förlusttäckning - har satts ned. Avsättning till reservfond
aktualiseras för bolagets del första gången vid

dispositionen
av 1985 års resultat. Avdragsrätten bör därför gälla fr.o. m.

1986
års taxering. Bestämmelsen om ålerföring av medgivna avdrag bör

tillämpas
fr. o. m. 1987 års taxering.

I
enlighet med del anförda har inom finansdepartementet upprättats

förslag
till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Lagförslaget
är av så enkel beskaffenhet att lagrådels hörande skulle sakna

betydelse.

7
Underliggande budgetsaido

Som
jag redovisat tidigare rensas vid beräkning av det s. k. underliggande
budgetsaldot bort sådana effekter på budgeten som är av redovisningsteknisk
eller tillfällig art. Det gäller såväl inkomsl- som utgiftssidorna. De
beräkningar av det underliggande budgetsaldot som presenterades i budgetpropositionen
bör på en del punkter revideras.

För
budgetåret 1984/85 har reviderade prognoser för utförsäljningen av statlig,
beredskapslagrad olja lett till en ökning av de beräknade särskilda
budgeteffekterna.

Riksdagen
har godkänt riktlinjer för beredskapslagring av bl.a. olja t. o. m.
lagringsåret 1986/87 (prop. 1983/84:110, NU 43, rskr 391 och prop. 1984/85:53,
FöU 6, rskr 94). I enlighet härmed skall Ivångslagren av motorbensin öka med
905000 m' samt vissa utförsäljningar av statens råoljelager ske under
lagringsåren 1984/85-1986/87. I prop. 1984/85:53 anmäldes också att frågan om
de raffinerande oljebolagens kommersiella lager av råolja skulle beredas
vidare. Enligt gällande regler får den del av raffinaderiernas totala
kommersiella lager av råolja som överstiger 450000 m' tillgodoräknas som
tvångslager. Resterande lager räknas f.n. inte in i beredskapslagren. Efter
samråd med statsrådet Dahl vill jag nu anmäla regeringens fortsatta
handläggning av frågan.

Det
beslutade nya lagringsprogrammet ställer krav på ny- och ombyggnad av
lagringsutrymmen av betydande omfattning. Regeringen har därför

Prop.
1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan

65

för
avsikt att tills vidare, dock längst t. o. m. den 31 december 1987, låla de
raffinerande oljebolagen få räkna sig tillgodo de råoljelager som finns vid
raffinaderierna vid beräkningen av de beredskapslager som skall hållas. Senasl
den 31 december 1987 avses de totala tvångslagren höjas med motsvarande 450000
m' råolja. Vid samma tillfälle slopas regeln om 450000 m' råolja enligt 22 §
förordningen (1984:1050) om beredskapslagring av olja och kol. Statens
råoljelager kan då minskas i motsvarande omfattning vilket medför en
budgetförstärkning om ca 700 milj. kr.

Bland
de särskilda budgeteffekter avseende budgetårel 1985/86 som fillkommit sedan
budgetpropositionen kan nämnas en extra inleverans från statens vattenfallsverk
och den tillfälliga minskningen av preliminärskalteuttagel för juni 1985. De
ändrade finansieringsfömtsällningarna för slatens järnvägar och luftfartsverket
medför också särskilda effekter på statsbudgeten. Vidare har hänsyn tagits
till atl del i posten Beräknal tillkommande Ulgiflsbehov, netto har inräknats
vissa ålgärder som kan hänföras till särskilda budgeteffekter.

För
att erhålla det underliggande saldot räknas valutaförlusterna bort från
budgetsaldot. Förändringama på denna post beror främst på kursutvecklingen för
den amerikanska dollarn.

Mina
nya beräkningar av det underliggande budgetsaldot för budgetåren 1984/85 och
1985/86 framgår av tabell 3.

Tabell 3.
Underliggande budgetsaido för budgetåren 1984/85-1985/86

Budgetsaido

Särskilda budgeteffekter
Valutaförluster Underliggande budgetsaido

1984/85

1984/85

1985/86

1985/86

BP

Nuv. beräkning

BP

Nuv. beräkning

-69,7

-69,1

-63,5

-60,8

- 4,2

- 4,6

- 2,9

- 6,0

12,2

14,3

5,8

6,4

-61,7

-59,4

-60,6

-60,4

8
Statsbudgeten budgetåren 1984/85 och 1985/86 8.1 Beräkningsförutsättningar, m.
m.

Vid
en beräkning av statsinkomsternas utveckling är de antaganden som görs om
inkomslutvecklingen i samhället av stor betydelse. Riksrevisionsverkets
beräkningar gmndas på anlagandel atl lönesumman mellan åren 1983 och 1984 ökade
med 9,8%. Mellan åren 1984 och 1985 antas lönesumman öka med 6,0%. För år 1986
har RRV schablonmässigt räknat med en lönesummeökning på 5,5%. Riksrevisionsverket
räknar med en ökning av utgifterna i löpande priser för privat konsumtion med
drygl 7% mellan åren 1984 och 1985 saml med knappt 4% mellan åren 1985 och
1986.

Antagandena
påverkar även RRV:s beräkning av statsutgiftema för

budgelåret 1984/85. '

5
Riksdagen 1984/85.1 saml. Nr 150. Bilaga I

Prop. 1984/85:150
Bilaga 1 Reviderad finansplan 66

RRV:
s beräkningsförutsättningar stämmer i stort sett överens med den löne- och
prisutveckling mellan åren 1984 och 1985 som jag redogjort för i det
föregående. För år 1986 har finansdepartementet inte gjort några prognoser av
utvecklingen av lönesumma och priser. Jag utgår därför kalkylmässigt från de
av verket använda antagandena.

I
riksrevisionsverkets beräkningar avseende budgelåren 1984/85 (statsbudgetens
inkomster och ulgifter) och 1985/86 (statsbudgetens inkomster) har verkel lagit
hänsyn till beslut som riksdagen fattat före den 10 mars 1985. RRV har även
beaktat förslag från regeringen före denna tidpunkt. Jag har för egen del beaktat
även de riksdagsbeslut som fattats under återstoden av mars samt förslag från
regeringen som lagls fram under denna period. I några fall har jag även beaktat
förslag som lagts fram efter 31 mars 1985, vilket jag angivit i varje enskilt
fall. Det får ankomma på riksdagens finansutskott att göra justeringar för
sådana förändringar som ej kunnat beaktas.

8.2
Statsbudgetens inkomster och utgifter avseende budgetåret 1984/85

Inkomster

I
RRV: s reviderade beräkning över utfallet av statsbudgeten för budgetåret
1984/85 (bilaga 1.5) har verkel beräknat inkomsterna till 256816 milj.kr.

RRV
beräknar inkomstema av statens aktier till 256 milj. kr. I denna beräkning har
inte hänsyn tagits till förslag till de aktieutdelningar som styrelserna i
LKAB, SSAB, Cementa, Luxor och ASSI ämnar förelägga respektive bolagsstämma. De
föreslagna utdelningarna är för statens del 20 milj.kr. för ASSI, 17,5 milj.kr.
för LKAB, 28,1 milj.kr. för SSAB, 6,7 milj.kr. för Cementa och 3,1 milj.kr. för
Luxor. Jag beräknar därför inkomsterna under inkomsttiteln Inkomsler av statens
aktier till 331,8 milj. kr., dvs. 75,9 milj. kr. mer än vad RRV beräknar. Jag
har i denna fråga samrått med statsrådet R. Carlsson.

RRV:
s beräkningar föranleder i övrigt inle någon erinran från min sida.

Sammantaget
medför mina justeringar av RRV:s beräkningar för budgetåret 1984/85 en
beräknad ökning av inkomsterna med 75,9 milj. kr.

Tabell
4. Åndringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret

1984/85

1 OOO-tal kr.

RRV:
s Förändring

rev.
beräk- enligt före

ning draganden

Föredragandens
justeringar:

2411
Inkomsler av statens aktier 256000 -1-75900

Förändring
enligt föredraganden +75 900

Summa
inkomster 256 815 887

Prop. 1984/85:150 Bilaga
1 Reviderad finansplan 67

Utgifter

RRV
har i sin beräkning av budgetutfallel för budgelåret 1984/85 beräknat de
lotala utgifterna till 323 958 milj. kr.

Verket
har beaktat förslag till anslag på tilläggsbudget om sammanlagt 2570 milj. kr.
RRV beräknar därmed utgiftsanslagen exkl. statsskuldränlor fill 240952 milj.
kr. och merbelaslningen på förslagsanslag exkl. slatsskuldräntor till 5640
milj. kr. Sammantaget innebär detta att RRV beräknar utgiftsanslagen exkl.
statsskuldräntor fill 246592 milj. kr.

Finansfullmakten
för budgetårel 1984/85, som hittills under budgetårel inte använts, föreslås
senare denna dag tas i anspråk för bl.a. vissa byggprojekt. Jag räknar dock
inle med någon kassamässig belastning av finansfullmaktsutnyttjandet för
innevarande budgelår.

Till
följd av att riksgäldskontoret den 11 april 1985 påtagit sig betalningsansvar
för visst garantiengagemang i Zenit Shipping AB ökar belastningen på anslagel
Förlusttäckning IiU följd av stadiga garantier IiU svensk varvsindustri och
beställare av fartyg med 1 100 milj. kr.

Merbelaslningen
på förslagsanslag beräknas därmed uppgå till 6740 milj. kr. Jag beräknar
således utgiftsanslagen exkl. statsskuldränlor fill 247692 milj.kr.

RRV
har beräknat utgifterna för statsskuldräntorna ull 73600 milj. kr. för
budgetåret 1984/85. Enligt uppgifier under hand från riksgäldskontoret beräknas
utgiftema för stalsskuldräntoma komma att bli ca 4900 milj. kr. högre än vad
som togs upp i budgetpropositionen. Delta beror bl. a. på höjda räntenivåer för
såväl vissa inhemska som vissa utländska upplåningsformer. Dämtöver beräknas
nu ränteutgifter och valutaförluster för lån tagna i amerikanska dollar utifrån
en högre dollarkurs än vid beräkningarna lill budgetproposifionen. Detta
innebär att utgiftema för statsskuldränlor för budgetåret 1984/85 nu av
riksgäldskonlorel beräknas till 75500 milj. kr. enligt vad som framgår av
tabell 5.

Tabell
5. Räntor på statsskulden

Miljarder
kr.

1984/85 Budgetpropositionen

Förändring

Nuv. beräkning

Räntor på inhemska lån m. m. Räntor på utländska lån
Valulaföriuster

Summa

44,0 14,4 12,2

70,6

-1-2,9 -0,1 +2,1

+4,9

46,9 14,3 14,3

75,5

Enligt
RRV kommer de lolala anslagsbehållningarna under innevarande budgelår atl
minska med 2973 milj. kr. för att uppgå till 23431 milj. kr. vid ingången av
budgetårel 1985/86. Med hänsyn lill atl bl. a. den kassamässiga belastningen av
tilläggsbudget 111 till statsbudgeten för innevarande bud-

Prop.
1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 68

getår
kan förväntas bli avsevärt mindre än vad RRV bedömt beräknar jag att de toiala
anslagsbehållningarna kommer alt minska med endast 2700 milj. kr. Utvecklingen
av anslagsbehållningarna mellan budgetåren 1981/82 och 1984/85 framgår av
tabell 6. Redovisningen koncentreras till de huvudtitlar där
anslagsbehållningarna spelar en särskilt stor roll.

Tabell
6. Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1981/82-1984/85

Miljarder
kr.

Huvudtitel

1981/82

1982/83

1983/84

1984/85

Utfall

Utfall

Utfall

Ber. utfall

Utrikesdeparte-

mentet

4,0

4,6

5,1

5,7

Kommunikations-

departementet

3,4

5,3

4,8

4,2

Arbetsmarknads-

departementet

3,3

3,6

4,1

3,0

Bostadsdeparte-

mentet

1,2

1,0

1,3

0,4

Induslridepar-

temenlel

6,1

7,6

8,7

8,3

Övriga
huvudtitlar

1,7

2,4

2,4

2,1

Summa

19,7

24,6

26,4

23,7

Enligt
RRV kommer utnyttjandet av rörliga krediter att minska med 1207 milj. kr.,
bl.a. till följd av att televerkel i samband med ändrade
finansieringsförutsättningar för verket betalat tillbaka 1600 milj. kr. av
tidigare unyltjad rörlig kredit. Mot bakgrund av att den rörliga kredit som står
till förfogande för statens järnvägar föreslås bli höjd från 500 milj. kr. till
800 milj. kr. (prop. 1984/85:125) beräknar jag att den totala belastningen på
rörliga krediter blir 300 milj. kr. högre än vad RRV anger. Jag beräknar
sålunda atl utnyttjandet av rörliga krediler kommer att minska med 907 milj.
kr. under innevarande budgetår.

För
Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto tar RRV upp 2000 milj. kr. Mot
bakgmnd av att bl.a. utgifterna för infriandet av fartygskreditgarantier till
Zenit Shipping AB lagts in under utgiftsanslagen beräknar jag posten
tillkommande utgiftsbehov, nello fill 1000 milj. kr.

I
övrigt har jag inga invändningar mot RRV: s beräkning. Sammanlaget beräknar jag
sålunda utgifterna budgetåret 1984/85 till 325985 milj. kr., vilkel framgår av
tabell 7.

Prop.
1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 69

Tabell
7. Statsutgifterna budgetåret 1984/85 Milj. kr.

1984/85

Statsbud-

RRV

Föredra-

get

ganden

Utgiftsanslag
exkl. statsskuldräntor

238383

240952

240952

Finansfullmaktsutnytljande

-

-

-

Beräknad
merbelastning på förslagsanslag

exkl. slatsskuldräntor

-

5640

6740

Statsskuldräntor

60500

73 600

75 500

Förändringar
i anslagsbehållningar

3000

2973

2700

Ändrad
disposition av rörliga krediter

- 500

-1207

-907

Beräknat
tillkommande

utgiftsbehov, netto

10000

2 000

1000

Summa
statsutgifter

311383

323958

325985

Jag
ålerkommer till statsbudgetens saldo för budgelåret 1984/85 under avsnitt 7.4 i
del följande.

8.3
Statsbudgetens inkomster och utgifter avseende budgetåret 1985/86

Inkomsler

RRV
beräknar statsbudgetens totala inkomster under budgetåret 1985/86 till 261790
milj. kr.

I
det reviderade förslagel till statsbudget för näsla budgetår ingår vissa
förslag som påverkar statsbudgetens inkomster. Jag redogör i del följande för
de justeringar av RRV: s beräkningar som jag finner nödvändiga.

Regeringen
har i prop. 1984/85:162 om särskild skattereduktion år 1985 föreslagit en
nedsättning av preliminärskatten ijuni 1985 för flertalet löntagare.
Uppbördsmässigt påverkar detta i sin helhel budgetåret 1985/86. Med anledning
härav beräknar jag att inkomstema på inkomsttiteln Fysiska personers skatl på
inkomst, realisationsvinst och rörelse blir 2200 milj. kr. lägre än vad verket
beräknat.

Regeringen
har beslutat att vattenfallsverket skall inleverera 600 milj. kr. av verkets
vinstmedel som är hänföriiga till budgetåret 1983/84 eller som balanserats till
detta budgetår saml viss del av den s.k. torrårsreserven. Mot bakgmnd härav,
och efter samråd med statsrådet Dahl, räknar jag upp inkomslerna under
inkomsttiteln Statens vattenfallsverks inlevererade överskoll med 600 milj. kr.

Med
anledning av det förslag om skatteutjämningsavgift som jag redogjort för i
avsniltel om komunernas ekonomi beräknar jag inkomsler till följd av avgifter
från kommuner med 567,5 milj. kr. För ändamålet upprättas en ny inkomsttitel
benämnd Skaiieuljämningsavgifi. Jag räknar således upp inkomsterna i
förhållande till RRV:s beräkning med 567,5 milj. kr.

RRV:
s beräkningar i övrigt föranleder inle någon erinran från min eller andra
berörda statsråds sida. Totalt innebär de av oss förordade avvikel-

Prop. 1984/85:150
Bilaga 1 Reviderad finansplan

70

serna
från verkets beräkningar en nedräkning av inkomsterna för budgetåret 1985/86
med 1032,5 milj. kr. Jag beräknar sålunda statsbudgetens inkomsler för
budgetåret 1985/86 fill 260757,3 milj. kr. En fullständig redovisning av
statsbudgetens inkomster bör fogas till protokollet i detta ärende (bil. 1.6).
Åndringarna i förhållande till RRV: s beräkning framgår av tabell 8.

Tabell
8. Ändringar i RRV» beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1985/86

1000-lal
kr.

RRV: s beräk-

Förändring

ning (rev.

enligt före-

beräkning)

draganden

Föredragandens
Justeringar:

1111
Fysiska personers skatt på

inkomst, realisationsvinst

och rörelse

38978000

-2200000

2116
Statens vattenfalls verks

inlevererade överskou

2450000

-t- 600000

2543
Skatteutjämningsavgift

-

+ 567500

Summa
förändringar enligt

-1032500

Summa
inkomster

261789801

Avslutningsvis
vill jag redovisa en förändring i indelningen av statsbudgetens inkomslsida i
det reviderade statsbudgelförslaget för budgetårel 1985/86 (tabell 9).

Tabell 9. Förslag till
förändring i uppställningen av statsbudgetens inkomster 1985/86

2543
Skatteutjämningsavgift

Ny inkomsttitel

Utgifterna

I
årets budgelproposilion upptogs de totala utgifterna för budgetåret 1985/86
till 320325 milj. kr. Av detta belopp svarade minskade anslagsbehållningar,
ökad disposition av rörliga krediter och beräknat tillkommande utgiftsbehov,
netto för 5000 milj. kr. Utgiftsanslagen uppgick sålunda till 315 325 milj. kr.
för budgelåret 1985/86.

Sedan
riksdagen förelades budgetpropositionen har fram till den 1 april 1985 dels ett
antal propositioner innebärande anslagsförändringar förelagts riksdagen, dels
riksdagen beslutat om etl antal anslag som föreslogs i budgetproposifionen. Om
riksdagen bifaller förslagen i propositionerna ökar utgiftsanslagen med ca 674
milj. kr. budgetåret 1985/86. Beloppet inkluderar även de anslagsförändringar i
förhållande lill budgetpropositionen som beslutats av riksdagen men inle de
ökade utgifter för statsskuldräntor som jag strax återkommer till.

Prop.
1984/85:150 Bilagal Reviderad finansplan 71

I
samband med min beräkning av anslagskonsekvenserna har jag låtit upprätta en
specifikation över föreslagna och i förekommande fall beslutade
anslagsförändringar på statsbudgeten i förhållande till budgetpropositionen.
Denna specifikafion (bil. 1.7) täcker i princip perioden t. o. m. mars månad
1985.

Anslaget
Räntor på statsskulden m. m. upptogs i budgetpropositionen för budgetåret
1985/86 med 71 200 milj. kr. Belastningen på detta anslag är beroende av
räntenivån inom och utom landel och av bokföringsmässiga valutaförluster på
grund av ändrade växelkurser vid omsättning av lån, samt av den ackumulerade
statsskulden under det budgetår för vilket anslagel anvisas. En förnyad
beräkning av riksgäldskontoret ger vid handen alt utgifterna för räntor på
statsskulden torde bli ca 2600 milj.kr. högre än vad som togs upp i
budgetpropositionen. De inhemska räntorna har räknats upp med 1 800 milj. kr.
Denna justering är föranlåten av en rad faktorer. Beräkningarna grundar sig nu
på alt en större del av upplåningen kommer alt vara kort, dvs. ske mol
slalsskuldväxlar. Detta medför, alll annat lika, ökad belastning på
statsbudgeten på kort sikt eflersom ränlan på dessa låneformer bokförs vid
emissionstillfället och inte i efterskott som fallet är med bl.a. obligationer.
Härtill kommer att emittering nu åter upptagits av 540- och 720-dagarsväxlar.
Räntan för en upplåning på elt och ett halvt år resp. två år kommer därigenom
atl belasta året för emissionen. Dessutom antas nu högre räntenivåer för
slalsskuldväxlar än vid beräk-ningama till budgetpropositionen. För atl minska
beräkningamas känslighet för tillfälliga ränle- och valulakursförändringar har
riksgäldskontoret, till skillnad från tidigare beräkningar, använt sig av
genomsnitt under tidigare period för räntenivåer och valutakurser. Till viss
del motverkas dock dessa faktorer av att budgetunderskottet och därmed upplåningsbehovet
för budgetåret 1985/86 nu antas vara lägre än vid beräkningarna till
budgetpropositionen.

Valutaförlustema
för budgetåret 1985/86 beräknas nu bli ca 0,6 miljarder kr. högre än vad som
antogs som underiag för förslaget i budgetpropositionen. Som tidigare påtalats
av RRV och riksgäldskontoret kan den nuvarande metoden för bokföring av
valutaförluster diskuteras utifrån redovisningsprincipiella utgångspunkter.
Även finansutskotlet (FiU 1984/85:10) har påtalat att frågan om redovisning av
valutaförluster bör utredas snarast. Enligt vad jag erfarit ser
riksgäldskontoret, i samråd med andra berörda myndigheter, över dessa frågor.

Räntoma
på statsskulden beräknar jag således fill 73800 milj. kr. enligt vad som
framgår av tabell 10. Sammantaget innebär detta all jag beräknar
ulgiftsanslagen för budgetåret 1985/86 fill 318599 milj. kr.

Prop. 1984/85:150
Bilaga 1 Reviderad finansplan

72

Tabell
10. Räntor på statsskulden

Miljarder
kr.

Budgetår

1985/86 Budget proposition

Förändring

1985/86 Nuv. beräkning '

Räntor på inhemska lån m. m. Räntor på utländska lån
Valulaföriuster

Summa

51,9

13,5

5,8

71,2

+ 1,8 +0,2 +0,6

+2,6

53,7

13,7

6,4

73,8

Det
jag nu anfört om utgifterna kan sammanfattas enligt följande.

Milj.
kr.

1.
Utgiftsanslag
enligt 1985 års budgetproposition

2.
Anslagssökningar
enligt specifikation i bilaga 1.7 exkl. statsskuldräntor

3.
Ökade ulgifter
för statsskuldräntor

Summa utgiKsanslag

315 325

674 2600

318599

I
syfte att få en så långt möjligt rättvisande bild av den totala belastningen
på statsbudgeten beräknas, utöver ulgiflsanslagen, på statsbudgetens
utgiftssida även medel för förändringar i anslagsbehållningar, ändrad disposition
av rörliga krediler och Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.

I
budgetpropositionen beräknades förbmkningen av anslagsbehållningarna komma att
uppgå lill 1 500 milj. kr. netto, budgetåret 1985/86. De propositioner
innebärande anslagsförändringar som därefter förelagts riksdagen motiverar en
viss neddragning av förbrukningen av anslagsbehållningarna. Tilläggsbudget III
och utnyttjandet av finansfullmakten för innevarande budgetår kommer dock att
medföra ökad kassamässig belaslning under budgetåret 1985/86. Sammantaget ser
jag därför ingen anledning att frångå den beräkning av förbmkningen av
anslagsbehållningarna som gjordes i budgetproposifionen. Jag räknar således
även nu med en minskning av anslagsbehållningarna med 1 500 milj. kr. under
budgetåret 1985/ 86.

Budgetutfallet,
och därmed statens upplåningsbehov, påverkas även av förändringar i
utnyttjandet av rörliga krediter hos riksgäldskontoret. Sådana krediter har
enligt riksdagens beslut ställts till förfogande för vissa affärsverk, myndigheter
och bolag. Jag föreslår, efter samråd med statsrådet Dahl, att den kredit som
står till förfogande för statens vatlenfallsverk höjs med 600 milj. kr. lill
följd av att omläggning av räkenskapsår genomförs och all inleverans av vissa
vinstmedel lämnas. Vattenfalls utnyttjande av röriig kredit över hela
budgetåret beräknas dock inte öka i motsvarande grad. Statens järn vägar och
luftfartsverket beräknas i samband med ändrade finansieringsfömtsättningar för
verken betala tillbaka utestående rörlig

Prop. 1984/85:150
Bilaga 1 Reviderad finansplan 73

kredit
om sammanlagt 840 milj. kr. Med hänsyn till en viss schablonmässig ökning av
utnyttjandet av röriig kredit i övrigt räknar jag sammantaget, liksom i
budgetpropositionen, med en ökning av utnyttjandet av rörliga krediter mellan
budgetåren 1984/85 och 1985/86 med 500 milj. kr.

I syfte att förslaget till
statsbudget så långt som möjligt skall visa den totala budgetbelastningen förs
på budgetens utgiftssida upp posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.
Vid beräkningen av denna post görs en uppskattning av sannolika
anslagsbelastningar och inkomsteffekter som inte kommer till uttryck på annat
sätt. Beräkningen avser en kassamässig belastning.

I budgetpropositionen
ingick i denna post budgeteffekterna till följd av särpropositioner avseende
bl. a. kommunalekonomiska åtgärder och åtgärder inom industridepartementets
verksamhetsområde. Då dessa förslag förelagts riksdagen har medel nu istället
beräknats under berörda anslag och resp. inkomsttitlar. 1 föreliggande
beräkning beaktas däremot, till skillnad från i budgetpropositionen, effekterna
av vissa fondupplösningar, bl.a. av sjukförsäkringsfonden, i tillkommande
utgiftsbehov. Förslag i dessa frågor kommer att föreläggas riksdagen under
hösten 1985.

Mot
bakgmnd av vad jag nu anfört har jag beräknat posten Beräknat tillkommande
utgiftsbehov, netto till 1000 milj. kr. för budgetåret 1985/86.

Sammantaget
innebär mina beräkningar att statsutgifterna för budgetåret 1985/86 kommer att
uppgå till 321 599 milj. kr. vilket är 1274 milj. kr. mer än vad jag beräknade
i 1985 års budgetpropositionen.

Tabell 11. SUtsutgiftema budgetåret 1985/86

Milj. kr.

1985/86

Budget- Ny be-

prop. räkning

Utgiftsanslag 315325 318599

Förändringar i anslagsbehållningar 1500 1500

Ändrad disposition av rörliga krediter 500 500

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto 3 000 1000

Summa statsutgifter 320325 321599

8.4
Statsbudgetens saldo för budgetåren 1984/85 och 1985/86

Förändringarna
av inkomsterna och utgifterna i förslagel lill statsbudget för budgetåret
1985/86 sedan budgetpropositionen har jag även låtit sammanställa i en
specifikation (bil. 1.8), som bör fogas till regeringsprotokollet.

Med
hänvisning till min redovisning i det föregående beräknar jag utfallet av
statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och förslaget
till statsbudget 1985/86 påsatt som framgår av tabell 12.

Prop. 1984/85:150
Bilaga 1 Reviderad finansplan

74

Tabell
12. Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren 1983/84—1985/86

Miljarder
kr.

1983/84 Utfall

1984/85

1985/86

Procentuell förändring

Budgetproposition

RRV

Ny beräkning

Budgetproposition

Ny beräkning

Från utfall 1983/84 till ny beräkning 1984/85

Från ny
beräkning 1984/85 till ny beräkning 1985/86

Inkomster Utgifter

Saldo

221,2 298,3

-77,1

251,1 320,8

-69,7

256,8 324,0

-67,1

256,9 326,0

-69,1

256,8 320,3

-63,5

260,8 321,6

-60,8

16,1% 9,3%

1,5% -1,3%

Statsinkomsterna
nästa budgetår uppskattas nu till 260,8 miljarder kronor, vilket innebär en
uppräkning med 4,0 miljarder kronor jämfört med budgetpropositionen.

Utgifterna
beräknades i budgetpropositionen till 320,3 miljarder kronor. Nu beräknar jag
utgifterna till 321,6 miljarder kronor.

Sammanfattningsvis
innebär beräkningarna att budgetunderskottet för budgetåret 1985/86 minskar med
2,7 miljarder kr. till 60,8 miljarder kr., jämfört med beräkningarna i
budgetpropositionen.

Till
regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas som bilagor:

Reviderad
nationalbudget 1985 (Bilaga 1.1)

Svensk
ekonomi 1985-1988 (Bilaga 1.2)

Långtidsbudget
för perioden 1985/86 - 1989/90 (Bilaga 1.3)

Riksrevisionsverkets
reviderade inkomstberäkning för budgetåret 1985/86 (Bilaga 1.4)

Riksrevisionsverkels
beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1984/85 (Bilaga 1.5)

Specifikation
av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1985/86 (Bilaga 1.6)

Specifikation
av anslagsförändringar i förhållande till budgetpropositionen för budgetåret
1985/86 (Bilaga 1.7)

Förändringar
i förslaget till statsbudget för budgetåret 1985/86 sedan budgetpropositionen
(Bilaga 1.8)

Lagförslag
(Bilaga 1.9).

Prop.
1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 75

Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen dels
föreslår riksdagen att

1.
godkänna de allmänna riktlinjer
för den ekonomiska pohtiken som jag har förordnai i det föregående,

2.
godkänna de allmänna riktlinjer
för budgetregleringen som jag har förordat i det föregående,

3.
godkänna min beräkning av
statsbudgetens inkomster för budgetåret 1985/86 enligt den vid detta protokoll
fogade specifikationen,

4.
godkänna min beräkning av
förändringar i anslagsbehållningarna för budgetåret 1985/86,

5.
besluta att den av statens
vattenfallsverk disponerade rörliga kredilen i riksgäldskontoret höjs till 1 175
milj.kr.,

6.
godkänna min beräkning av
förändringar i dispositionen av rörliga krediter för budgetåret 1985/86,

7.
godkänna min beräkning av
Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto för budgetåret 1985/86,

8.
med ändring av förslag i prop.
1984/85:100, bil. 17 lill Räntor på statsskulden m.m. för budgetåret 1985/86
anvisa ett förslagsanslag av 73 800000000 kr.,

9.
bemyndiga regeringen atl för år
1986 utge extra skatteutjämningsbidrag i enlighet med vad jag har förordal,

10.
till Skatteutjämningsbidrag IiU
kommunerna m.m. för budgetåret 1985/86 under sjunde huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 11567500000 kr.,

11.
till Bidrag IiU kommunerna med
anledning av avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen för budgetåret
1985/86 under sjunde huvudfiteln anvisa ett förslagsanslag av 1694000000 kr.,

12.
bemyndiga regeringen att för
budgetåret 1985/86, om arbetsmarknadsläget kräver det, beslula om utgifter i
enlighet med vad jag förordal intill ett sammanlagl belopp av 2500000000 kr.,

dels
föreslår riksdagen att anta förslagen till

13.
lag om skatteuljämningsavgift,

14.
lag om ändring i lagen
(1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighels
utdebitering av skatt, m. m.,

15.
lag om inbetalning på
likvidiielskonlo under budgelåret 1985/86,

16.
lag om ändring i lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt, dels bereder riksdagen tillfälle all ta del av vad jag
har anfört om

17.
den ekonomiska utvecklingen i
kommunsektorn m. m.

18.
utnyttjande av
finansfullmaklen,

19.
statliga kreditgarantier,

20.
kostnadsutvecklingen för
staUiga reformer.

Prop. 1984/85:150 Bilaga
1 Reviderad finansplan 76

Innehållsförteckning

Finansplanen

1 Inledning
........................................................ .... 1

1.1................................................................. Det
ekonomiska läget 1

1.2................................................................. Ekonomisk-politiska
åtgärder 1985 2

2 Den
ekonomiska-politiska strategin ...................... .... 3

2.1
Den ekonomiska politiken ............................. .... 3

2.2
Budgetpolitiken .......................................... .... 8

3 Utsikterna
för 1985 .......................................... 11

3.1
Den intemationella
utvecklingen ................... .. 11

3.2
Den svenska ekonomin .................................. 14

4 Den
ekonomiska politikens inriktning på olika områden 19

4.1
Sysselsättningspolitiken .............................. .. 19

4.2
Skattepolitiken ........................................... .. 21

4.3
Fördelningspolitiken .................................... .. 24

4.4
Kreditpolitiken ............................................ .. 25

5 Budgetpolitiken
.............................................. .. 27

5.1
Det aktuella budgetläget .............................. .. 28

5.2
Långtidsbudgeten ..................................... .. 30

5.3
Den offentliga sektorns
effektivitet ............... .. 34

6 Kommunernas
ekonomi ....................................... .. 37

6.1
Den ekonomiska utvecklingen i
kommunsektorn inför 1986 .. 37

6.2
Automatiken i skatteutjämningsbidraget
.......... .. 40

6.3
Utdebiteringsskillnader................................... .. 41

6.4
Övriga åtgärder rörande bidrag
till kommuner ..... .. 45

6.5
Utbetalning av
kommunalskattemedel ............... .. 46

6.6
Beaktande av taxeringsändringar
för tidigare år 46

6.7
Anslagsfrågor för budgetåret
1985/86 .............. .. 48

6.8
Författningskommentar ............................... .. 50

Särskilda
frågor

1
Utnyttjande av
finansfullmakten, m. m.................. 53

2
Statliga kreditgarantier, m. m.............................. 54

3
Kostnadsutvecklingen för
statliga reformer ............ .. 60

4
Balansräkning för staten .................................. .. 62

5
Inbetalning på
likviditetskonto ........................... .. 63

6
Beskattningen av statens
bostadsfinansieringsaktiebolag 63

7
Underliggande budgetsaido ................................. 64

8
Statsbudgeten budgetåren
1984/85 och 1985/86 .. .. 65

8.1
Beräkningsfömtsättningar, m. m....................... .. 65

8.2
Statsbudgetens inkomster och
utgifter avseende budgetåret 1984/85 66

8.3
Statsbudgetens inkomster och
utgifter avseende budgetåret 1985/86 69

8.4
Statsbudgetens saldo för
budgetåren 1984/85 och 1985/86 .... 73

Prop.
1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 77

Hemställan

Tabellförteckning

Finansplanen

1
Försörjningsbalans 1983-1985 ........................... .. 15

2
Bytesbalans 1982-1985 ................................... .. 17

3
Sysselsättning 1 kv. 1984-1 kv.
1985 ................. .. 18

4
Förvärvsfrekvens och
arbetslöshet i Sverige och OECD 1982-1985 21

5
Marginalskatt 1976, 1982 och
1985 ...................... .. 22

6
Statens lånebehov 1983-1985 ............................ .. 27

7
Budgetsaido för budgetåren
1984/85 och 1985/86 .. 29

8
Långtidsbudgeten för perioden
1985/86-1989/90 .. .. 31

Särskilda
frågor

1
Stadiga kreditgarantier per den
31.12.1984 .......... 55

2
Föreslagna förändringar av
ramar för statligt garantiåtagande till budgetåret 1985/86 efter den 31
december 1984 ............................................... 56

3
Underiiggande budgetsaido för
budgetåren 1984/85-1985/86 65

4
Ändringar i RRV:s beräkningar
av statsbudgetens inkomster budgetåret 1984/85 66

5
Räntor på statsskulden ..................................... 67

6
Anslagsbehållningarna vid
utgången av budgetåren 1981/82-1984/

85
.............................................................. .. 68

7
Statsutgiftema budgetåret
1984/85 ................... .. 69

8
Åndringar i RRV:s beräkningar
av statsbudgetens inkomster budgetåret 1985/86 70

9
Förslag fill förändring i
uppställningen av statsbudgetens inkomster 1985/86 70

10
Ränior på statsskulden .................................... .. 72

11
Statsutgifterna budgetåret 1985/86
.................. .. 73

12
Utvecklingen av statsbudgetens
saldo budgetåren 1983/84—1985/

86
.............................................................. .. 74

Diagramförteckning

Finansplanen

1
Tillväxtens användning
1978-1980 och 1982-1984 . ... 5

2
Industrins investeringar
1970—1985 ..................... ... 6

3
Arbetslösheten 1970-1985 ............................... .. 20

4
Utvecklingen av budgetsaldot
enligt långtidsbudgetberäkningarna saml fakfisktA)eräknal budgetutfall
1975/76-1989/90 ............................................. .. 32

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985

Vissa

arbetsmarknadspolitiska

åtgärder

Bilaga
2

Bilaga
2

Bilaga
2:1

Uidrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanlräde 1985-04-16

Föredraganden:
statsrådet Göransson.

C.
VUXENUTBILDNING

Regeringen
har sedan fiera år lillbaka efter bemyndigande av riksdagen ställt särskilda
resurser till förtbgande för arbetslösa inom kommunal utbildning för vuxna
(grundvux och komvux) och vid folkhögskolorna. Förhållandena på
arbetsmarknaden lyder pä alt sädana insalser kommer atl vara angelägna också
under budgetåret 1985/86.

Regeringen
har i årets budgelproposilion (prop. 1984/85: 100) begärt riksdagens bemyndigande
att - i den mån arbetsmarknadsskäl så påkallar — dels öka anlalel
undervisningstimmar i grundvux och komvux för atl bereda utbildningsmöjligheter
för arbelslösa, dels medge alt vissa kurser för arbelslös ungdom anordnas på
folkhögskolor.

Riksdagen
har nyligen lämnat de begärda bemyndigandena (UbU 20 resp. 22, rskr 199 resp.
200). Chefen för utbildningsdepartementet avser att senare föreslå regeringen
att besluta om utnyttjande av dessa bemyndiganden.

Det
bör ske på så säll all kommunerna uianför de av riksdagen för budgetårel
1985/86 fastställda timramarna får anordna kurser för arbelslösa dels i
grundvux, dels inom komvux, i grundskolekurser och i gymnasieskolekurser i
bl.a. yrkesämnen saml lekniska och nalurvelenskapliga ämnen samt särksilda
yrkesinriktade kurser. En förutsättning för alt kurserna skall få starta bör
vara att samråd har ägl rum med länsarbetsnämnden, eller vad avser komvux, atl
deltagarna har fåtl särskilt vuxensludieslöd för arbetslösa.

Vidare
bör antalet statsbidragsberättigade elevveckor vid folkhögskolor ökas för all
skapa utbildningsmöjligheter för arbetslösa. Detta bör ske på följande säll.

Folkhögskolorna
bör inom en ram av 20000 elev veckor få anordna särskilda kurser upp fill lio
veckors längd för arbetslös ungdom. Statsbidrag för dessa kurser bör utgå ulan
hinder av 83 § folkhögskoleförordningen (1977: 551) och de bestämmelser som
kommer atl utfärdas inför budgel- I Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 150.
Bilaga 2

Rättelse: S. 23, sista raden Står: reservationsanslag
Rätlat till: förslagsanslag

S. 24, 2 kap. 6. Står: efterden procentsats som anges i
särskild lag Rättat

lill: med 0,60 procent

not 1 Står: 1984: 526 Rättat till: 1984: 1106

Prop. 1984/85:150 Bilaga
2 2

året
1985/86 om folkhögskolans undervisningsvolym. Utöver del normala statsbidraget
bör berörda folkhögskolor kunna få ett särskilt statsbidrag med högst 25000 kr.
per kurs. Åtgärden innebär alt ca 2000 arbetslösa ungdomar kan få ulbildning
under 10 veckor.

Folkhögskolorna
bör också få möjlighet att erbjuda utbildning till personer som får särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa uianför den ram som lagls fasl för varje
folkhögskola i förordningen om folkhögskolans undervisningsvolym. För
elevveckor som avser sådana studerande bör allmänt statsbidrag likaledes ulgå
utan hinder av 83 § folkhögskoleförordningen.

Jag
hemsläller all regeringen bereder riksdagen tillfälle

alt
ta del av vad jag nu har anfört om ökade vuxenutbildningsinsatser för
arbetslösa.

E.
STUDIESTÖD M.M. E 5. Vuxenstudiestöd m. m.

I
1985 ärs budgetproposition (1984/85:100, bil. 10) anförde chefen för
ulbildningsdepartemenlet alt del kunde finnas anledning att återkomma lill
frågan om ytterligare resurser för särskilt vuxensludieslöd lill arbelslösa
(SVUXA) i samband med evenluella förslag till särskilda sysselsättningsskapande
åtgärder. Jag är nu beredd all la upp denna fråga.

De
särskilda vuxenstudiestöden för arbelslösa infördes genom ell riksdagsbeslut i
december 1983 (prop. 1983/84:150, SfU 33, rskr 398). Riksdagen anvisade vid detla
första tillfälle 50 milj. kr. lill de nya stöden och har senare för budgelåret
1984/85 anvisat ytteriigare 100 milj. kr.

Cenirala
sludiestödsnämnden (CSN) har i en skrivelse fill regeringen den 1 februari 1985
redovisat en ulvärdering av stöden. CSN konstaterar bl. a. att efterfrågan på
stöden har varit mycket slor. 1 många län har anslagna resurser snabbt tagit
slut och vuxenulbildningsnämnderna har tvingats avslå elt mycket stort antal
ansökningar. CSN drar den slutsatsen, att del finns elt behov av ulbildning hos
gruppen arbelslösa, som inte kan tillgodoses inom arbetsmarknadsutbildningens
ram, men som genom tillkomsten av SVUXA har kunnat tillfredsställas.

Enligt
CSN:s rapport föreligger skillnader mellan dem som studerar med vanliga
vuxenstudiestöd (SVUX) och dem som studerar med SVUXA när det gäller
utbildningsbakgrund, ålder och antal år på arbetsmarknaden. Genomgående är de
som har fått SVUXA yngre, de har bällre utbildningsbakgrund och färte år på
arbetsmarknaden.

Sluderande
med SVUXA skiljer sig ändå i hög grad från ungdomssiude-rande. Ca 25 %
studerade på grundskolenivå, hälften hade ingen gymnasial utbildning dä
studierna med SVUXA påbörjades, medelåldern var 30 år och drygt 40 % hade
lidigare förvärvsarbetat i minst 10 år. Huvuddelen skulle enligt en
enkätundersökning ha varit fortsatt arbetslösa om de inle hade erhållil SVUXA.

Prop.
1984/85:150 Bilaga 2 3

Mol
bakgmnd av att SVUXA uppenbariigen fyller ell stort behov som ett komplement
fill utbildningsbidrag och SVUX, föreslår jag nu att 50 milj. kr. anvisas över
statsbudgeten för budgelåret 1985/86 för alla ändamål. Fortsällningsvis bör
som villkor för alt SVUXA skall kunna beviljas gälla, alt den sökande är minsl
25 år och atl han har förvärvsarbetat under minsl fyra år. Bestämmelser härom
bör införas i lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa. Det
bör, i likhet med vad som hillills har gälll för stöden, ankomma på regeringen
all utfärda närmare bestämmelser om medlens användning och fördelning på länen.
Stöden bör även fortsättningsvis förbehållas sådana sökanden, som är
registrerade som arbelslösa hos arbetsförmedlingen och vuxenulbildningsnämnden
bör fatta sitt beslut efter samråd med denna. Vid fördelningen av stöden bör
särskild vikt fäslas vid i vad mån de avsedda studierna kan väntas leda lill
att mollagaren stärker sin slällning på arbetsmarknaden. Stöden bör beviljas
för högst två terminers sludier och bör inte ge företräde lill fortsatta
vuxensludieslöd.

Det
föreslagna beloppet om 50 milj. kr. beräknas räcka till ca 1 250
vuxensludieslöd. Beloppet bör finansieras genom en höjning av vuxenutbildningsavgiften.
Chefen för arbelsmarknadsdepartemenlet kommer senare denna dag att lämna
förslag härom samt om erforderiig ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.

Jag
hemsläller alt regeringen föreslår riksdagen att

1.
anta etl inom
utbildningsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen
(1983:1030) om särskilt vuxenstudieslöd för arbelslösa,

2.
lill Vuxenstudieslöd m. m. för
budgelåret 1985/86 ulöver vad som har föreslagils i prop. 1984/85:100, bil. 10,
under åttonde huvudtiteln anvisa yllerligare reservationsvis betecknade medel
av 50000000 kr.

Prop.
1984/85:150 Bilaga 2 4

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:1030) om särskilt
vuxenstudiestöd för

arbetslösa

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983: 1030) om
särskilt vuxenstudieslöd för arbelslösa

dels all 2 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels au i lagen skall införas en ny paragraf, 2a§, med
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

Beslämmelserna i 7 kap. I-5 a, Beslämmelserna
i 7 kap. 1.2,4-

7-9 och 16-20§§ och 9 kap. 1- 5a, 7-9 och
16-20§*) och 9 kap.

3§§ studieslödslagen (1973:349) 1-3§§
studiestödslagen (1973:349)

skall tillämpas på särskilt vuxenslu- skall
lillämpas på särskilt vuxenstu

dieslöd för arbetslösa. diestöd för arbetslösa.

2a§

Särskilt vuxensludieslöd för arbetslösa får lämnas
lidigasl under det kalenderår då den arbetslöse fyller 25 är.

Sårskilt vuxensludieslöd för arbelslösa kan ulgå till en
studerande som har förvärvsarbetat under minsl fyra kalenderår före del kalenderår
för vUkel vuxensliidieslö-del skall utgå. Med förvärvsarbete får jämställas
vissa andra verksamheler. Närmare beslämmelser om vUken omfallning
förvärvsarbelel skall ha hafi under etl kalenderår för all få medräknas saml om
vilka andra verksamheter som får jäm-stäUas med förvärvsarbete, meddelas av
regeringen eller myndighet som regeringen utser.

Denna lag träder i kraft den I juli 1985.

Om särskilda skäl föreligger får studiestöd lämnas för
fortsatta studier i viss utbildning som påbörjats före den 1 juli 1985 med
särskilt vuxenstudieslöd för arbetslösa även om den arbetslöse inte uppfyller
kraven i 2a§ för sådani stöd.

Rättelse: S. 4, rad 7 Står: bestämmelse Räual till: paragraf

rad 1 i högra spalten under Föreslagen lydelse Står: 7
kap. 7-9 Rättat till-7kap. l,2,4-5a,l-9

rad 21 under2«,'S' Står: som under minst Rättat lill: som
har förvärvsarbetat under minst

längst ner på sidan, ikraftträdandet Står: synnerliga skäl
Rättat till: särskilda skäl

Prop.
1984/85:150 Bilaga 2 5

Bilaga 2:2

Uidrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1985-04-16

Föredragande: statsrådet Leijon

Anmälan till slutlig reglering av statsbudgeten för
budgetåret 1985/86 såvitt avser arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde

Inledning

Arbetslösheten är betydligt lägre i Sverige än i de flesla
andra länder i den industrialiserade världen. Under år 1984 uppgick
arbetslösheten i vårt land till 3,1%. Få länder har så låg nivå som Sverige. 1
Finland var arbetslösheten dubbelt så hög och i Danmark ännu högre. I
Västeuropa som helhel uppgick arbetslösheten till tvåsiffriga lal eller nästan
11 % och i USA till 7,5%. Mellan åren 1983 och 1984 ökade arbetslösheten i
Europa som helhet. I Sverige minskade den.

Ser man lill ungdomsarbetslösheten och arbetslöshetens
varaktighet blir skillnaderna ännu lydligare. I flera europeiska länder uppgår
arbetslösheten bland ungdomar i åldrarna under 25 år till omkring 20% — i
några t.o.m. över 30%. I Sverige är andelen ca 6%. Bland ungdomar i åldern
16-19 år är arbetslösheten i exempelvis Frankrike nästan åtta gånger så hög som
i Sverige.

1 många länder har vidare mellan 25 och 50% av de
arbetslösa varit arbetslösa längre än etl år. 1 EG-området fanns under år 1983
ca lolv miljoner arbetslösa. Över två miljoner hade varit arbelslösa längre än
två år. Situationen förbättrades inle under år 1984. 1 Sverige var under
fjolåret andelen som varit arbetslösa över ett år 12%.

Jag redovisar inledningsvis dessa siffror för all ge elt
vidare perspektiv på utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden. Genom en
offensiv ekonomisk politik och en mycket aktiv arbetsmarknadspolitik har
Sverige lyckais undgå de överväldigande problem som finns på arbetsmarknaden i
många andra utvecklade länder i vår omvärld.

Åren
1981 och 1982 ökade arbetslösheten snabbt i Sverige. Är 1983 avtog
ökningstakten som en följd av mycket omfattande arbelsmarknadspoliliska
insatser och att den ekonomiska politiken började ge resultat. År 1984 minskade
arbetslösheten. Medan sysselsättningen stagnerade åren ti Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr
150. Bilaga 2

Prop. 1984/85:150
Bilaga 2 6

1981
och 1982 har den under de två senaste åren ökal med totalt 40000 personer. Det
låga kapacitetsutnyttjandel i utgångsläget gjorde all industri-förelagen, trots
en snabb produktionsökning, lill en början inte hade behov av att öka sin
arbetsstyrka. Den förbättrade konkurrenssituationen och exportframgångarna
skapade emellertid under år 1984, och framför allt under den senare hälften,
ell behov av all anställa fler personer.

Sedan
tredje kvartalet i fjol har det totala antalet sysselsatta vaije månad legal på
en nivå som varil ca 60000 högre än ett år lidigare. Induslrisysselsältningen,
som har minskal oavbrutet sedan början av år 1980, började öka påtagligt efter
sommaren i Qol, och har sedan dess överstigit 1983 års nivå med ca 20000
personer. Inom den offenfiiga sekiorn uppgick sysselsättningsökningen lill ca
35000 personer under år 1984.

Sysselsätlningstillväxten
de senasle tre kvartalen beror på atl efterfrågan på den öppna arbetsmarknaden
har varit stark. De arbelsmarknadspoliliska åtgärdernas omfattning började
begränsas efter sommaren 1984. Under de försia månaderna i år har volymen
sysselsättningsskapande ålgärder varil väsenlligt lägre än elt år lidigare.
Expansionskraften på den svenska arbetsmarknaden är således slark. Framtidstron
har återvänt.

Den
ulveckling som har förelegal på arbetsmarknaden, och framför allt den ökade
sysselsättningen inom industrin, visar på ell påtagligt säll att den ekonomiska
politiken och den förändrade utformning arbetsmarknadspolitiken givits har
varit riktig.

Arbetsmarknadspolitiken
har inriktats på atl stödja den industriella expansionen och atl snabbt
tillsätta uppkomna vakanser. Det finns klara belägg för att tillsättningen av
plalser varit effektivare nu än under den förra konjunkturuppgången. Det
normala mönstret från lidigare konjunkturuppgångar har varil att vakanstiderna
förlängts väsenlligt när efterfrågan på arbetskraft har stigit. Delta mönster
har brutits under den nuvarande expansionsfasen. Under år 1984 låg den
genomsnittliga vakansliden för lediga platser inom induslrin på två och en halv
veckor, vilkel kan jämföras med fem veckor under år 1979 och näslan åtta veckor
under år 1974.

En
förkortning av vakansliderna har kommil till stånd trots att kvalifikationskraven
för platserna har ökal i förhållande till jämförbara konjunkturskeden. Under
år 1984 var i genomsnill tre platser av fyra förenade med särskilda krav på
utbildning och/eller erfarenhet. Vid uppgången åren 1979 och 1980 var ca
hälften av de lediga platserna förenade med särskilda krav. Denna utveckling
kan även iakttas inom industrin, där andelen plalser med krav på utbildning
och/eller erfarenhel har ökal sedan år 1980 från 45 lill 66%. Priorileringen av
del direkla platsförmedlande arbetet inom arbetsmarknadsverket, vilket jag
redovisade bl. a. i årels budgelproposilion, har således gett resullat.

Införandet
av ungdomslagen ijanuari 1984 belyder att alla arbelslösa i åldern 18-19 år
garanteras rätl lill arbete. Arbetslösheten bland ungdomar i åldern 16-19 år
sjönk i och med delta från tidigare drygt 10 lill ca 4%

Prop. 1984/85:150 Bilaga
2 7

under
de första månaderna i år. I ingel annal OECD-land är arbetslösheten i åldrarna
under 20 år så låg som i Sverige.

Sysselsättningsgraden,
vilken uttrycker antalet sysselsatta i procent av befolkningen, i åldrarna
16-64 nådde 82 % under år 1984. Detla är den högsta nivå som har registrerats
någonsin i Sverige, och den är också högre än i något annat industriland. Jag
vill betona att Sverige i detta avseende behåller sin tätposition även om de
sysselsättningsskapande åtgärderna exkluderas.

Arbetsmarknadspolitikens
inriktning under budgetåret 1985/86

Min
beskrivning av utvecklingen del senasle årel och de statistiska uppgifier som
jag har presenterat visar att utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden i
många avseenden har varit gynnsam och all Sverige i ell internationellt
perspektiv intar en särställning. Jag vill emellertid också underslryka att
trots alt arbetslösheten mellan åren 1983 och 1984 har reducerats med 10%
vilket kan jämföras med ca 6% under motsvarande konjunkturskede åren 1978 och
1979, ligger nivån ändå alltför högt.

Trots
minskningen av arbetslösheten under fjolåret sjönk inle antalet
långtidsarbetslösa, dvs. personer med en arbelslöshetstid översligande sex
månader. Den genomsnittliga arbelslöshetstiden fortsatte att stiga, även om
antalet nyfillkomna arbetslösa minskade pålagligl. Försl under Qärde kvartalet
i fjol skedde en stabilisering av långtidsarbetslösheten.

Enligt
min mening måste den hell centrala uppgiften för arbetsmarknadspolitiken under
budgetåret 1985/86 vara alt fullfölja insatserna för all reducera såväl den totala
arbetslösheten som långfidsarbetslösheten. Arbete åt alla är det övergripande
målet för den ekonomiska politiken.

Det
gäller att via elt samspel mellan ekonomisk-politiska åtgärder och
arbetsmarknadspolifiska insatser tillvarata mänskliga och ekonomiska resurser
i stället för att enbart ge kontant slöd. Arbetslinjen inom arbetsmarknadspolitiken
skall hävdas. Enligt beräkningar utförda av arbetsmarknadsstyrelsen (AMS)
medför varje höjning av arbetslöshetsnivån med 0,1 % en ökning av
utbetalningsbehovet för enbart kontant stöd vid arbetslöshet med ca 200 milj.
kr.

Chefen
för finansdepartementet har tidigare i dag redovisat regeringens samlade syn på
den ekonomiska utvecklingen och den ekonomisk-politiska strategin under del
kommande budgetåret. En detaljerad redogörelse för beräkningar och prognoser
finns i den reviderade nationalbudgelen.

Den
bild jag tecknade i årets budgetproposition av utvecklingen på arbetsmarknaden
under förta årel framträder nu med klarare konturer. Den bedömning som kan
göras beträffande år 1985 indikerar ännu tydligare än för några månader sedan
all produktion och sysselsättning kommer all öka väsenfiigt även i år. En
avgörande förutsätining för fortsatt tillväxt är att kostnadsutvecklingen kan
begränsas. Därigenom kan den svenska in-

Prop. 1984/85:150 Bilaga
2 8

dustrin
behålla sin internationella konkurrenskraft och exporlulsikterna bedömas som
relativt goda.

Sysselsättningsökningen
väntas fortsätta under år 1985. Merparten av tillväxten kan förutses komma all
ske inom näringslivet, men även inom kommunerna kan sysselsättningen vänlas
fortsätta all öka något. Arbelskraflsutbudet växte snabbt under andra halvåret
1984. Den betydande ökningen av arbetssökande kan väntas fortgå ännu en tid.
Dock är såväl arbetskraflsutbudeis utveckling som sysselsättningsutvecklingen
mycket svåra all prognosticera. Det finns i della sammanhang anledning all peka
på all antalet latent arbetssökande, dvs. personer som skulle söka arbele om de
trodde all något fanns att få, nådde den lägsta februarinivån någonsin i år.
Detta visar all människornas tilltro lill arbetsmarknaden har ökat.

Sammanlaget
finns del således skäl all ulgå från alt efterfrågan på arbetskraft under år
1985 kommer all vara så betydande atl arbetslösheten kan minska ytterligare
jämföri med år 1984.

Åven
om utsikterna för den närmaste tiden ger anledning till viss tillförsikt
finns, som har nämnts, ett antal osäkerhetsmoment. Atl mot denna bakgmnd göra
en bedömning av behovet av yllerligare arbelsmarknadspoliliska insalser för
hela budgetåret 1985/86 är svårt.

AMS
har i skrivelse den 22 mars 1985 redovisal sin bedömning av den förvänlade
arbetsmarknadsutvecklingen och behovet av insatser utöver dem som har
föreslagits i årels budgetproposition. Samtidigt har AMS redovisat uppdrag från
regeringen vad avser byggarbetsmarknaden och långtidsarbetslösheten.

I
sin skrivelse tar AMS upp etl slorl antal frågor av delvis skilda karaktärer.
En huvudpunkt utgör en diskussion kring vikten av att arbetslinjen fullföljs
och all samhällels resurser ulnyttjas för akliva insalser i syfte all ge de
arbetssökande arbete eller utbildning. Jag delar här AMS uppfallning att
insalser för att t.ex. slödja långtidsarbelslösa och ungdomar lill arbete pä
den ordinarie arbetsmarknaden är atl föredra framför passivt understöd. Denna
inslällning har utgjort gmnden för regeringens satsning på ålgärder av typen
arbelsmarknadsulbildning, rekryteringsstöd, lönebidrag, ungdomslag och starta
egel bidrag. Även i fortsältningen måste arbetslinjen vara vägledande för
inriklningen av arbetsmarknadspolitiken. Den satsning på särskilt
vuxenstudiestöd för arbelslösa (SVUXA) som chefen för utbildningsdepartementet
tidigare har presenterat ulgör ett annal led i satsningen på arbetslinjen.

En
annan huvudpunkt i AMS framställning är insatser för att förbättra servicen
inom arbetsmarknadsverket. Del gäller bl.a. resurser för atl förbättra
kundmottagningarna, för telefonväxlar och för anskaffning av praklikplaiser.
Jag är positiv till nyskapande försök som pågår inom arbetsförmedlingen såsom
satsningen på snabbförmedling i bl.a. Göleborg och Slockholm och samarbetet med
lokalradion bl.a. i Stockholm. 1 årets budgetproposition föreslog jag att
arbetsmarknadsverket i princip undan-

Prop.
1984/85:150 Bilaga 2 9

las från del s.k. huvudförslaget. Jag är inle nu beredd
alt förorda några ändringar i dessa delar.

En Iredje huvudpunkt i AMS framställning är de problem som
möter vissa grupper eller delar av arbetsmarknaden. Det gäller byggnadsverksamheten,
långtidsarbelslösa, brislen på tekniker och del ökande antalet flyktingar. De
tre förslnämnda områdena ålerkommer jag strax till. Vad det gäller
flyktingfrågorna framhåller AMS atl den ökade tillströmningen av flyktingar som
nu sker kommer att kräva ökade förmedlingsresurser. För alt underlätta
arbetsplacering av flyktingar planerar AMS vidare atl tillsammans med fem
kommuner driva projekl där olika resurser förs samman för alt åsladkomma ell
bällre resultat. AMS bedömer att koslnaden för dessa projekt uppgår lill 17
milj. kr. under budgetårel 1985/86.

För egen del vill jag anföra följande.

Antalet asylsökande har ökat främst under andra halvåret
1984. Detta ställer krav på insatser från bl.a. arbetsmarknadsverket för dem
som får tillstånd alt stanna i Sverige. Eftersom tillståndsfrågan ännu inte är
avgjord för elt stort antal av de asylsökande är det emellertid ännu för tidigt
att bedöma i vilken utsträckning särskilda krav kommer alt ställas på arbetsmarknadsverket.
Jag är därför inte nu beredd att föreslå särskilda medel för förslärkning av
arbetsförmedlingarna.

När det gäller resurser för samordning av olika insalser
för invandrares och flyktingars anpassning till den svenska arbetsmarknaden får
dessa rymmas inom ramen för tilldelade medel för t. ex. beredskapsarbeten och
arbelsmarknadsulbildning. Anpassningar av regelsystem m. m. kan härvid vara
nödvändiga och jag avser atl pröva sådana framslällningar positivt. I dessa
frågor har jag samrått med statsrådet Gradin.

Den fjärde huvudpunkten i AMS framställning är insatser
lill följd av den väntade utvecklingen på arbetsmarknaden under budgetåret
1985/86. AMS framhåller i likhet med vad jag tidigare har anfört all del nu är
svårt atl bedöma behovel av framför alll de sysselsättningsskapande ålgärderna
för hela budgelåret 1985/86. Enligt AMS torde behovel av beredskapsarbelen och
rekryteringsstöd för nästa budgetår vara minst av samma omfattning som för
innevarande budgetår. AMS utgår från detta i sin planering för hösten 1985. När
utvecklingen på arbetsmarknaden säkrare kan förutses avser AMS all återkomma
med en mer preciserad bedömning.

Som jag
nyss anförl finns del skäl att anta atl efterfrågan på arbetskraft kommer att
vara så betydande under år 1985 att arbetslösheten minskar ytteriigare. Jag
delar emellertid AMS bedömning att planeringen för höslen vad gäller
sysselsättningsskapande insatser bör ulgå från alt dessa kan behöva bli av
molsvarande omfattning som i fjol.

I delta sammanhang har AMS också lämnat förslag till
ändrade regler för beredskapsarbeten av investeringskaraklär saml vissa
allmänna ändringar av utbildnings- och fiyttningsbidrag. Jag är inte nu beredd
all förorda några förändringar i dessa delar. F. n. pågår i förenklingssyfle
och i samarbete

Prop. 1984/85:150
Bilaga 2 10

med
AMS en översyn av reglerna för bl. a. dessa bidrag i arbelsmarknadskungörelsen.
Översynen beräknas pågå även under nästa budgetår. Jag räknar med att återkomma
lill regeringen med evenluella förslag till regeländringar när översynen är
slutförd. AMS tar vidare upp frågan om atl vidga timramen för stiftelsen
Samhällsföretagsgruppen. Jag har för avsikt att, med utnyttjande av riksdagens
bemyndigande, föreslå regeringen atl utöka antalet arbetstimmar inom den
regionala sliftelsen i Göieborgs och Bohus län för att underlätta omställningen
i Uddevalla i samband med nedläggningen av Uddevallavarvet. Jag är dock inle
beredd att generellt vidga timramen för Samhällsföretagsgmppen.

Som
jag lidigare har framhållit finns det vissa frågor som fordrar en mer ingående
behandling. Jag kommer att ta upp dessa frågor längre fram och då också vissa
ungdomsfrågor. Jag har dessulom för avsikl all nu återkomma till frågan om
särskild utbildning inom dataområdet och anpassning av reglerna för AMU i
företag till riksdagens beslut om förnyelsefonder.

Innan
jag går in på dessa frågor vill jag helt kort beröra frågan om medel för
ålgärder för atl främja rekrytering lill industrin m.m., den s. k. industrikampanjen.
De projekt som har drivits inom induslrikampanjens ram under budgetåren
1983/84 och 1984/85 håller nu på att avslulas. Av de totah avsatta medlen — 100
milj. kr. — har 50 milj. kr. delats ut lill länen för att stimulera regionala
insatser. En särskild ulvärdering av dessa insatser pågår nu och kommer atl
slutföras före sommaren. Vidare har 11 milj. kr. avsatts för att stödja projekl
för att sysselsätta arbelslösa ungdomar. En särskild arbetsgmpp inom barn- och
ungdomsdelegationen (Dir 1982: 104) har fördelal dessa medel. Barn- och
ungdomsdelegationen kommer att redovisa slutsatserna av denna verksamhel senare
under våren.

Av
medlen för indusirikampanjen har också 10 milj. kr. avsatts till en kampanj för
att främja rekryteringar av kvinnor till industrin. Erfarenhelerna från denna
kampanj har tillsammans med dataeffektutredningens förslag till äigärdsprogram
för kvinnor i betänkandet Datorer och arbetslivets förändring (SOU 1984: 20)
bildat bakgmnd till regeringens prop. 1984/85: 130 om kvinnors villkor på
arbetsmarknaden. I denna redovisar statsrådet Gradin ett åtgärdsprogram
huvudsakligen inriktal på att bryla kvinnors traditionella yrkesval.

Reslerande
medel — ca 30 milj. kr. — har fördelats till olika projekt inom ramen för
induslrikampanjens syfte. Jag har för avsikl alt återkomma fill regeringen med
en fullsländig redovisning av industrikampanjen och eventuella förslag när
utvärderingen är klar.

Byggarbetsmarknaden

Utvecklingen

Den
totala byggproduklionen som expanderade kraftigt under 1%0-talet hölls under
1970-talet på en i stort sett oförändrad nivå. Efler en dämpning

Prop.
1984/85:150 Bilaga 2

11

av
byggnadsverksamheten i början av 1980-talel har nu produktionen stabiliserats.
Byggandet har samtidigt ändrat karakiär då en förskjutning har skett mot om-
och tillbyggnad samt reparalion och underhåll. Sysselsättningen inom
byggnadsverksamheten som ökade kraftigt framför allt under 1960-talet har nu
sjunkit till ungefär 1950 års nivå. Utan den kraftfulla ekonomiska politik som
har förts sedan regeringsskiftet år 1982 och de speciella investeringsprogram
som regeringen har initierat skulle sysselsättningen varil ännu lägre.
Nedgången har dock nu brutits. För resten av 1980-talet kan en viss tillväxt i
byggnadsverksamheten förutses, enligt 1984 års långtidsutredning (LU 84), och
sysselsättningen beräknas totalt sell bli oförändrad.

En
stabil tillväxt i den svenska ekonomin är en avgörande förutsättning för
byggnadssektorns utveckling i ell längre perspekliv. De speciella investeringsprogrammen
har syftat lill atl på kort sikl öka den inhemska efterfrågan och tillgodose
angelägna behov inom skilda samhällsområden samtidigt som nya arbetstillfällen
har skapats.

Samfidigt
som framtidsutsikterna för byggnadssektorn framstår som relativt positiva,
finns det skäl all också poängtera problemen, speciellt på kort sikl. Regionala
obalanser måsle hävas. Fördelningen mellan olika utbildningar och yrkesgrupper
måsle förändras. Jag ålerkommer slrax lill dessa frågor.

Del
invesleringsprogram som regeringen beslutade om i november 1982 (prop. 1982/83:
50) innehöll investeringar för ca 9000 milj. kr. med etl statligt stöd på 3900
milj. kr. Genom olika beslut har regeringen därefter lidigarelagl statliga och
andra invesleringar för sammanlagt drygt 4800 milj. kr. Härutöver har en slor
andel av AMS medel för beredskapsarbeten utnyttjats för invesleringar i byggnader
och anläggningar. Budgetårel 1982/83 avsatte AMS närmare 1 150 milj. kr. lill
beredskapsarbelen av investeringskaraklär vilket moisvarar en total volym på
drygt 2400 milj. kr. Motsvarande belopp budgelåret 1983/84 var drygl 1 260
milj. kr. resp. drygl 2900 milj. kr. Dessutom har etl tioårigt
bostadsförbätlringsprogram antagils av riksdagen (prop. 1983/84: 40, BoU 11,
rskr 63).

1
december 1983 beslutade regeringen om etl tillfälligt s.k. ROT-pro-gram för
kommunerna under främst år 1984. Totalt avsattes 380 milj. kr. inom
beredskapsarbetenas ram för denna verksamhel, vilkel motsvarar en total
investeringsvolym på ca 1 000 milj. kr. Samtidigt ökade lånemöjlighelerna för
kommunala ROT-projekt genom vidgade låneramar för kommunlåneinstituten.

I
maj 1984 gav regeringen AMS i uppdrag all, som ett led i del fortsatta arbelel
med ett långsikiigi program för byggsektorn, ulreda den förvänlade utvecklingen
inom sekiorn på såväl korl som lång sikl. I uppdragel ingick alt överväga vilka
ålgärder som kan behöva vidtas för all komma till rälla med sådana problem som
har sin grund i strukturella och regionala obalanser i byggsysselsättningen.
Ulrediiingsuppdragel har utförts i samarbeie med partema på
byggarbetsmarknaden.

Prop. 1984/85:150
Bilagal 12

AMS
har, som jag nämnde lidigare, i skrivelsen den 22 mars 1985 redovisat
resultatet av ulredningen. Det konstaleras i denna alt den faktiska
sysselsältningsminskningen inom byggnadsindustrin har haft olika förlopp i
skilda delar av landel. 1 storstadslänen ägde sysselsältningsminskningen rum
under första hälften av 1970-lalet. Därefier har sysselsältningsnivån i
branschen bibehållits i dessa län. Skogslänen uppvisar ett något annal mönsler.
Där minskade sysselsättningen inom byggnadsindustrin måttligt under försia hälften
av 1970-lalel för att därefier falla under början av 1980-lalel.

Enligt
AMS slalistik fanns del 15000 registrerade arbelslösa byggnadsarbetare år
1983. Över 5000 av dessa var träarbelare. Det föreligger väsentliga skillnader
i arbetslöshet mellan olika yrkesområden. Särskilt vägarbetare och murare har
hög arbelslöshel med en kraftig lopp under vintermånaderna. Enligt AMS
förefaller de yrkesgrupper som har en hög vinterarbelslöshet att även ha en
relativt hög sommararbelslöshet, vilket indikerar betydande strukturell
arbelslöshel. Inom skogslänen har andelen arbetslösa medlemmar i de erkända
arbetslöshetskassorna inom gruppen egenlliga byggnadsarbetare (betong, trä och
murare) ökat kraftigt sedan år 1980, från 7,8% år 1980 lill 17,7% år 1983. År
1984 hade denna andel minskat till 15,1%. Del är dessa grupper som i huvudsak
arbeiar med nyproduktion. Byggnadshantverkargruppen — snickare, målare, elektriker,
plålslagare m.fl. — som huvudsakligen arbetar med ersätlningsproduktion har
klarat sig bältre.

Ulredningen
behandlar också den yrkesmässiga och geografiska rörligheten och konstaterar
all byggnadsarbetarnas toiala röriighet inle är lägre än andra gruppers. Enligt
ulredningen har de senaste fem åren omsättningen bland Svenska
Byggnadsarbetareförbundets medlemmar uppgått lill ca 40%, vilket visar på en
betydande yrkesmässig rörlighet. Det kan också skönjas en trend mot att färre
nu väljer alt byla yrke och i stället flyttar.

Ålgärder
för strukturanpassning

För
alt på siklkomma lill rätta med obalansen på byggarbelsmarknaden har AMS
tillsammans med parierna utarbetat ett förslag lill arbetsmarknadspolitiskl
handlingsprogram för byggnadsindustrin. AMS anser all del behövs nya former av
insalser för att bereda arbete åt byggnadsarbetare som har sådant handikapp att
de har svårigheter all komma in i arbete på den öppna marknaden. En
uigångspunkt i AMS diskussion med parterna på byggarbelsmarknaden har varil att
förelagen inom branschen kan och bör la ell större ansvar för de
arbetshandikappade. För all delta skall åstadkommas krävs, enligt AMS mening,
atl lämpliga organisations- och anställningsformer kan åstadkommas. Vidare
krävs, enligt AMS, all statsmakterna klargör sin medverkan i projektet.

Jag
delar AMS uppfallning all man bör försöka finna mer varaktiga lösningar för de
arbetshandikappade byggnadsarbetarna. Därigenom kan

Prop.
1984/85:150 Bilaga 2 13

också deras kunnande tas tillvara och komma samhället till
godo. Jag kommer inom kort alt föreslå regeringen all uppdra åt AMS alt i
samråd med berörda intressenter på byggarbelsmarknaden ulreda alternativa lösningar
som mer långsikiigi ger arbele ål arbetshandikappade byggnadsarbetare inom
eller utanför byggnadsverksamheten. En möjlighet som bör prövas är all
företagen inom branschen tar ell slörre ansvar för de arbetshandikappade. AMS
bör därvid la i beaktande de strävanden mol en ökad övergång från
objektanställningar till mer långsikliga anställningsformer som finns inom
branschen. Slyrelsens förslag om insatser för de arbetshandikappade byggnadsarbetarna
bör utformas så att de inte molverkar en sådan ulveckling. Vidare bör
styrelsens förslag ulgå från all arbelsmarknadspoliliska stödåtgärder för
sökande med arbeishandikapp skall kunna användas i enlighel med de regler som
gäller för de olika stöden. Arbetet bör bedrivas skyndsamt. Förslag bör läggas
fram i sådan tid att ett arbete pä områdel kan påbörjas fr. o. m. den I juli
1986.

F. n. pågår försök med kontakt- och uppsökarverksamhet där
arbetslösa byggnadsarbetare avlönade av AMS och Svenska Byggnadsarbetareförbundet
arbetar med att aktivera andra arbetslösa byggnadsarbetare. AMS föreslår att
denna verksamhel skall förlängas. Jag bilräder AMS förslag. Jag kommer senare
att föreslå regeringen all 2 milj. kr. av de för budgetåret 1985/86 föreslagna
medlen till beredskapsarbelen skall fä användas för denna verksamhel. Jag har
vidare för avsikl att föreslå regeringen att en ulvärdering av den hittills
utförda verksamhelen redovisas i samband med AMS anslagsframställning för
budgelåret 1986/87. Inriktningen av verksamhelen bör vara att slödja och
stimulera arbelslösa byggnadsarbetare all vidareutbilda sig, ta vara på de
arbetsmöjligheter inom branschen som finns på andra orler, byla lill arbete
inom annan bransch saml att fungera som ett allmänl slöd.

När del gäller arbetsförmedling för byggnadsarbetare är
del posilivi alt AMS avser att utarbela en plan för hur denna del av
förmedlingen skall ulvecklas. Jag vill dock betona vikten av att AMS
uppmärksammar alt branschanpassade förmedlingar inle får leda lill all den
enskildes möjligheter alt finna arbele utanför aktuell bransch minskar.

För att
undvika brist pä arbetskraft inom reparalions- och ombyggnadsarbeten anserjag
i likhet med AMS det synneriigen angeläget att styrelsen i samråd med parterna
snabbt tar fram nödvändig ulbildning i försia hand inom
arbetsmarknadsutbildningen. Samtidigt måste, som AMS framhåller,
gymnasieskolans bygg- och anläggningstekniska linje anpassas till behoven.
F.n. disponeras, av totalt 4700 intagninsplatser, drygt 900 i skogslänen trots
att etl överskott av byggnadsarbetare finns i de flesla av dessa län. En viss
minskning av antalet intagningsplatser görs lill nästa läsår bl. a. lill följd
av all sökandetrycket minskat. Efter samråd med chefen för ulbildningsdepartemenlet
finner jag det angeläget atl de regionala och lokala skolmyndigheterna
lillsamrfiäns med berörda parter på arbetsmark-

Prop.
1984/85:150 Bilaga 2 14

nåden
arbeiar aktivt för atl antalet platser i skogslänen minskas till en, i
förhållande lill behovet av arbetskraft, lämplig nivå.

Enligt
AMS förutsätter byggnadsverksamheten att en stor del av de anställda är beredda
till geografisk röriighet antingen genom att pendla mellan bostadsort och
arbetsplats eller genom atl flytta. Byggnadsarbetare, som tar arbete på annan
ort kan, enligt AMS, inte alltid räkna med att få fortsatt sladigvarande arbele
på orten. AMS föreslår mol denna bakgmnd att den nuvarande starthjälpen skall
få utnyttjas för att finansiera veckoslutsresor.

Jag
delar AMS och parternas uppfatlning all del är vikfigt att underiätta för
byggnadsarbetare att la arbete — både inom och utanför byggbranschen - på annan
ort om en långsiktig balans skall kunna uppnås. För atl uppnå en bättre
överensstämmelse med nu gällande system förordar jag dock alt en något
annoriunda lösning väljs. I likhel med vad som f n. gäller i fråga om
flyttningsbidrag för dem som är bosatta inom kommunerna Kiruna och Gällivare
bör byggnadsarbetare i skogslänen kunna beviljas ersällning för två hemresor
per månad under ell år under förutsättning alt dagpendling inte är möjlig.
Vidare bör med hänsyn till anställningsförhållanderna på byggarbelsmarknaden
starthjälp med 2000 kr. kunna ulgå om anställningen beräknas vara minst tre
månader. I övrigt bör gällande regler tillämpas. Den totala kostnaden för mitt
förslag om månadsresor och starthjälp för byggnadsarbetare beräknar jag till ca
25 milj. kr. Del lotala medelsbehovel för flyttningsbidrag är f. n. svårt att
bedöma. Jag föreslår därför inle nu all anslaget för flyitningsbidrag skall
tillföras medel för de akluella förändringarna utan återkommer om så erfordras
lill regeringen i denna fråga.

För
all siärka projeklberedskapen av investeringsobjekt föreslår AMS att det
antingen införs ett projekleringsbidrag eller någon form av s.k. mjuka lån som
avskrivs när projektet kommer till slånd. Jag kan inle tillstyrka delta
förslag. Del finns dock skäl att erinra om att regeringen i december 1984
beslutade om en försöksverksamhet med förenklad säsongstyrning av
byggverksamheten i fem län. Försöken bygger på frivilliga överenskommelser med
de större byggherrarna inom kommunen, landstinget och slaten.
Försöksverksamheten innebär ett ökat ansvar för kommunerna att göra en
långsikfig planering av byggandet. Detta har väsenllig betydelse för
möjligheterna atl snabbi starta olika verksamheler. Vidare underiättas
kommunernas möjligheter att göra totala inventeringar av kommunens byggbehov på
sikt.

Enligt
AMS bedömning skulle det, om de föreslagna åtgärderna genomförs, ta två till
fyra år innan rimlig balans kan uppnås på byggarbetsmarknaden. Under denna
period behövs kompletterande sysselsättningsinsatser i form av stimulanser och
lidigareläggningar av angelägna invesleringar. För nästa budgetår föreslår AMS
alt minsl 500 milj. kr. anslås för tidigareläggning av statliga och
statsbidragsberätfigade kommunala och enskilda objekt.

Prop.
1984/85:150 Bilaga 2 15

Den
bedömning av byggarbelsmarknaden som i dag kan göras pekar på en mer posifiv
utveckling för vintern 1985-1986 än vad molsvarande bedömning visade för ett år
sedan. Trots detta kvarslår, som lidigare har framhållits, omfatlande regional
obalans som inte kan lösas på kort sikt. För all underlätta denna anpassning
fordras all alla parter på byggmarknaden aktivt dellar. Anslagen fill
underhåll inom byggnadsslyrelsens ansvarsområde kommer atl öka kraftigt under
budgetårel 1985/86. Kommunernas insatser spelar här också en framträdande roll
och jag ulgår från all kommunerna kommer att intensifiera reparations- och
underhållsverksamheten i kommunala byggnader och anläggningar. För riksdagens
kännedom vill jag samtidigt meddela all regeringen i dag med utnyttjande av den
av riksdagen beviljade finansfullmaklen (prop. 1984/85: 150, bil. I, FiU 40,
rskr 420) beslular om slatliga lidigareläggningar för 162,4 milj. kr. samt
avsätter 138 milj. kr. för kommunala beredskapsarbelen av investeringskaraklär
i vissa skogslän. \Chefen för
socialdepartementet kommer senare i samband med en proposition om barnomsorgen
att bl. a. föreslå yllerligare medel till anordningsbidrag för barnstugor
motsvarande en investeringsvolym om ca 300 milj. kr. Chefen för
bostadsdepartementet kommer senare att föreslå regeringen alt 48milj. kr. får
användas för anordningsbidrag för samlingslokaler. Totalt moisvarar dessa
ålgärder en investeringsvolym på närmare I 100 milj. kr. Den toiala
sysselsättningseffekten av dessa invesleringar kan beräknas fill 2 000 - 2 400
personer.

Teknikerbristen

Bristen
på tekniker har blivit alltmer påtaglig. Brislen gäller framför alll
civilingenjörer och berör i särskilt hög grad verkstadsindustrin. I årets
budgetproposition lämnade jag en utförlig redovisning av den bristsituation som
föreligger. I en bilaga lill AMS skrivelse den 22 mars 1985 och i en skrift
utgiven av Industriförbundet, Sveriges Verkstadsförening och Svenska
Arbetsgivareföreningen med titeln "Var finns teknikerna för svensk
induslri?" ges ytterligare belysning av frågan.

I den nämnda skriften
framhålls atl de underliggande drivkrafterna till teknikerbrislens framväxt och
orsaker är långsiktiga. De viktigaste är Sveriges kraftigt ökade specialisering
på kunskapsintensiva produkter, dessa produkters snabba marknadsexpansion och
teknikeryrkenas allmänl stigande betydelse i produktionsprocessen.

I
likhet med författarna till skriften, ser jag teknikerbristen som ett
hälsotecken för den svenska industrin. Detta kan lyckas paradoxall men är ett
ullryck för framlidstron i den svenska ekonomin. Gemensamma ansträngningar
måste göras för att fylla behoven av kvalificerade tekniker och därmed främja
en önskvärd ytterligare produktions- och kvalitetsökning inom industrin.

Kortsiktigt
har teknikerbristen medfört vissa problem för, i första hand.

Prop. 1984/85:150 Bilaga
2 16

de
tekniska högskolorna. Genom industrins slora efterfrågan på kvalificerade
tekniker har högskolan svårigheter all behålla den forskande och undervisande
personalen. Chefen för utbildningsdepartementet har nyligen tillkallat en
arbetsgrupp med uppdrag att utarbeta förslag lill ålgärder för att förbättra
lärarförsörjningen.

Den
successivt accentuerade bristen på tekniker är emellertid långsiktig och måste
huvudsakligen motverkas genom långsikiigi inriklade insalser inom
utbildningspolitiken. I årets budgetproposition lämnade chefen för
utbildningsdepartementet vissa förslag om utökning av kapaciteten, i bl. a.
civilingenjörsutbildningen samt förslag om utveckling av kortare teknisk
högskoleutbildning. Inom ramen för arbetsmarknadspolitiken kan emellertid
vissa ytterligare överbryggande insatser göras ulöver den vidgade salsning på
teknikerulbildning inom arbetsmarknadsutbildningen som regeringen initierade
inför innevarande budgetår. Genom att, såsom AMS föreslår, vidga reglerna för
AMU i företag och främst då för den s.k. flaskhalsulbildningen kan brislen på
lekniska tjänstemän till en del motverkas.

I
sin skrivelse den 22 mars 1985 föreslår AMS att antalet bidragsberättigade
timmar för AMU i förelag får fördubblas. Vidare föreslås alt bidragsbeloppet
om högsl 35 kr. per timme för kurskostnader skall få överskridas vid fort-
eller vidareutbildning av tekniker. Jag delar AMS uppfatlning att tekniska
påbyggnader av den art som här avses, kan behöva omfatta mer än nuvarande
begränsning till 920 limmar. Samtidigt anserjag del angeläget all förelagen
snabbt utnyttjar möjligheten att genom flaskhalsutbildning lillgodose behovel
av tekniker. Mol denna bakgrund avserjag senare alt föreslå regeringen all
bidrag för lekniska påbyggnadskurser som startas under år 1984 skall få
beviljas för upp till I 840 timmar. Jag anser mig däremol inle kunna bilräda
AMS förslag om höjning av bidragsbeloppet för kurskoslnader eller uividgning av
timantal för andra ulbildningar. Jag vill emellertid också understryka vikten
av all förelagen själva snabbt tar sin del av ansvaret för
kunskapsuppbyggnaden. Planeringen för utnyttjandet av förnyelsefonderna bör
inledas omedelbart. Fondernas medel kan las i anspråk för ulbildning som
startar den 1 januari 1986. Det är viktigt all företagen lar i beaktande
möjlighelerna atl expandera den företagsinierna utbildningen under nästa
lågkonjunktur. Del bör också så långt del praktiskt är möjligt ske en
anpassning av de fort- och vidareutbildningskurser som erbjuds inom
arbetsmarknadsutbildningen och Komvux. Kurserna kan läggas upp så atl de passar
yrkesverksamma ingenjörer och tekniker. Olika studielakt, föriäggning till
kvällslid, helger och andra lider då det kan finnas lediga resurser saml
distansstudier bör också eftersträvas.

De
goda erfarenheter och traditioner som byggts upp inom ramen för
arbetsmarknadspolitiken och arbetsmarknadsutbildningen när del gäller åtgärder
inriktade på manuella yrken kommer nu väl lill pass. Omorganisationen av
arbetsmarknadsutbildningen till en uppdragsorganisation, vilken

Prop.
1984/85:150 Bilaga 2 17

ytterst
syftar till att öka flexibiliteten och marknadsanpassningen av kursutbudet,
torde också kunna öka möjligheterna alt häva obalanserna inom teknikerområdet.
Jag går nu in pä vissa andra utbildningsfrågor.

Övriga
utbildningsfrågor

Enligt
bestämmelserna för AMU i företag kan bidrag lämnas lill företag för utbildning
vid risk för permillering eller uppsägning, för s. k. flaskhals-utbildning, vid
utbildning till följd av strukturella förändringar som kan leda lill arbetrlöshel
för den enskilde saml för utbildning av arbelslagare för alt medverka lill ökad
jämställdhet. Bidrag ulgår för utbildningskostnader med 35 kr. per limme under
högst 920 limmar. Om arbetsgivaren i samband med 'att förelag beviljas bidrag
för kurskostnader åtar sig alt anställa en vikarie, ta emol en praktikant eller
liknande som motprestation så utgår ytterligare högst 35 kr. per limme till
lönekostnader för den som utbildas.

Men
hänsyn lill riksdagens beslut om förnyelsefonder m. m. (prop. 1984/85:86, FiU:
9, rskr 108) bör reglerna för AMU i företag ändras. Utgångspunkten bör härvid,
enligt min mening, vara själva syflel med förnyelsefonderna, nämligen all
ulnyttja en del av företagens vinst till bl. a. ulbildning. Så länge företaget
har disponibla medel på sitt förnyelsekonto bör således dessa i försia hand
utnyttjas. I del fall förelagets förnyelsekonto är tömt bör, enligt min
mening, länsarbetsnämnden kunna bevilja bidrag för AMU i företag. Bidrag för
s.k. jämställdhelsutbildning bör också kunna ulges oberoende av om ell förelag
har medel på förnyelsekonto eller inle. Jag vill dock erinra om vad chefen för
finansdepartementet framfört i prop. 1984/85: 86 om förnyelsefonder m. m.
angående kvinnors behov av utbildning på arbetsplatsen. Likaså bör anslällda
som påbörjal den tidigare nämnda tekniska ulbildningen få fullfölja den
oberoende av om företaget har sådant konlo eller ej.

AMS
har vidare i sin framställning föreslagil vissa regeländringar för atl utvidga
möjlighelen för kommuner och landsting alt få bidrag för utbildning av
anslällda.

1
dag gäller att kommuner och landsting kan få bidrag för ulbildning av anslällda
dä ulbildningen är föranledd av strukturella förändringar till följd av ny
leknik som utan ulbildning kan bedömas leda till arbetslöshet för den berörda
personalen. Jag avser all inleda diskussioner med parierna på den kommunala
sidan kring utbildningsfrågor och är därför inte beredd all nu föreslå några
ändringar i denna fråga.

Inom
ramen för brislyrkesutbildningen bedrivs en särskild utbildning för anställda
inom tekoindustrin. Vid denna utbildning utgår utbildningsbidrag lill eleverna
och förelagen betalar utfyllnad till full lön. Av administraliva skäl bör
bidragel i likhet med vad som gäller för AMU i företag kunna ulgå

Prop.
1984/85:150 Bilaga 2 18

fill
företaget. Jag har för avsikt att senare föreslå regeringen denna förändring.

I
syfte att vidga utbildningsmöjligheterna för arbelslösa har chefen för
utbildningsdepartementet tidigare denna dag föreslagit att ytterligare 50 milj.
kr. skall satsas på särskilt vuxenstudieslöd för arbetslösa (SVUXA).
Vuxenutbildningsavgiften bör därför höjas från nuvarande 0,25% av den toiala
lönesumman till 0,264%. Samtidigt bör arbetsmarknadsavgiften sänkas i
motsvarande grad, dvs. från 1,6 till 1,586%. Delta förslag kräver atl lagen
(1981: 691) om socialavgifter ändras. I denna fråga har jag samrått med chefen
för socialdepartementet. Lagförslaget bör fogas till protokollet i detta
ärendet som underbilaga 2.2.1.

Genom
SVUXA får arbetslösa personer, som inle kan få lämplig ulbildning genom
arbetsmarknadsutbildning, möjlighel all komplettera sina skolkunskaper på
gmndskole- eller gymnasienivå eller bygga på sin utbildning med yrkesinriktade
kurser. Planeringsvolymen för arbelsmarknadsulbildning inom del reguljära
skolväsendet bör mot denna bakgrund ligga 2000 personer lägre än vad som angavs
i budgetpropositionen. Detla påverkar dock inle medelsberäkningen under
anslaget B 6. Arbelsmarknadsulbildning och B 8. Kostnader för ny organisation
för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen m.m.

Chefen
för utbildningsdepartementet kommer vidare senare att, med stöd av riksdagens
bemyndigande, föreslå regeringen att dels öka antalet utbildningstimmar i
komvux, dels att medge skolöverstyrelsen (SÖ) att besluta om bidrag för kurser
vid folkhögskola för arbetslös ungdom. Härigenom skapas platser för ca 17000
deltagare, varav 2000 i folkhögskolor.

Under
innevarande budgetår bedrivs enligt riksdagens beslut (prop. 1983/84: 150, bil.
12, AU 24, rskr385) ett särskilt projekl med utbildning inom dataområdet för
kortutbildade. För budgetårel 1984/85 har 32 milj. kr. anvisats för projektet.
Bidrag utges i princip enligt reglerna för AMU i företag.

Inom
regeringen har jag tillsammans med statsråden Ingvar Carlsson och Hjelm-Wallén
svarat för ledningen av projektet. I en inlerdepartemental arbetsgrupp med
ansvar för den mer praktiska styrningen av projektet har föreirädare för LO,
TCO och SAF deltagit.

Hälften
av de anvisade medlen har fördelats till länsarbetsnämnderna i Östergöfiands,
Malmöhus, Skaraborgs och Värmlands län. Den andra hälften fördelas efler beslut
av regeringen.

Enligt
regeringens riktlinjer för projektet beräknades 5 000 personer - i ett första
sleg — kunna erbjudas en gmndläggande inlroduklion i datalära om upp till 160
limmar per person. Av dessa beräknades vidare ca 1000 personer kunna erbjudas
en längre yrkesinriklad utbildning som förberedelse för nya eller ändrade
arbetsuppgifter.

En
uppföljning som har gjorts och rapporterats till mig visar att den försia delen
av projektet är genomförd på ett tillfredsställande sätl. Siudie-

Prop.
1984/85:150 Bilaga 2 19

förbunden,
Komvux och arbetsmarknadsutbildningen har varit de vanligasle
utbildningsanordnarna. De erfarenheler som har vunnits i projeklel bör bl.a.
kunna las fill vara av företag som utnyttjar förnyelsefondsmedel för
utbildning. Bidrag beräknas ha beviljats för utbildning av minsl 8000 personer.
Den mer yrkesinriktade utbildningsdelen eller sleg två av projektet har lagit
längre tid alt förbereda än den kortare introduktionsutbildningen, men har
påbörjats eller är under förberedande i etl flertal företag.

Jag
anser det angeläget att kortutbildade även näsla budgetår ges en särskild
möjlighet till utbildning enligt projektets riktlinjer. Jag föreslår därför
ytteriigare medel - 16 milj. kr. - för detla projekl. Huvuddelen av medlen bör
tillföras AMS. Inom projektet har de centrala parternas medverkan visat sig
vara av stort värde. Jag anser det därför väsenlligt att en referensgmpp kan
knylas till AMS för dessa frågor. Del bör i fortsättningen ankomma på AMS all
beslula om bidrag. Det är också angelägel alt den fortsatta delen av projektet
som bl. a. avser den mer yrkesinriktade utbildningsdelen kan följas upp. En
mindre del av de beräknade medlen bör därför kunna användas för utvärdering.
Jag återkommer strax till medelsberäkningen.

Långtidsarbetslöshet

Långtidsarbetslösheten
är, som jag ser det, ell av de allvarligaste problemen i den aktuella
arbetsmarknadssituationen. Att långtidsarbetslösheten i Sverige är ell
betydligt mindre problem än i omvärlden, och atl den de allra senasle månaderna
tenderat atl minska, får enligt min uppfattning inle las till intäkt för
minskade ansträngningar.

Långtidsarbetslösheten
är särskilt allvarlig i etl fördelningspolitiskt perspekliv. Det har visat sig
all det även vid etl förbättrat arbetsmarknadsläge kvarstår många i
arbetslöshet under lång tid. Särskilt gäller delta grupper med svag
utbildningsbakgrund, äldre, arbetshandikappade m. fl.

AMS
konstaterar i skrivelsen den 22 mars 1985 all möjlighelerna all vända
utvecklingen av långtidsarbetslösheten starkt hänger samman med den allmänna
efterfrågan på arbetskraft. Del är enligt min uppfattning därför nödvändigl atl
alla arbetsgivare, såväl privata som offenlliga, lar elt ansvar och breddar sin
rekrytering. Enbart under försia kvartalet i år nyanmäldes mer än 70000 platser
per månad i genomsnitt till förmedlingen. Inom ramen för dessa måste del
finnas många arbetstillfällen även för långtidsarbelslösa. Arbetsförmedlingens
ansträngningar alt placera de långtidsarbetslösa i arbete måsle mölas av en
vidsynt attityd till den tillgängliga arbetskraften från förelag och
myndigheter.

Begreppel
långtidsarbelslösa läcker en mycket heterogen grupp av människor. Många av de
äldre närmar sig den allmänna pensionsåldern och har sin försöijning genom en
kombination av tjänstepension eller pensionslik-nande förmån från lidigare
arbetsgivare och ersättning genom arbetslös-

Prop.
1984/85:150 Bilaga 2 20

hetsförsäkringen
eller kontant arbetsmarknadsstöd (KAS). Avstegen från turordningsreglerna i
anställningsskyddslagen har ocksä lell lill en ökning av den regislrerade
långtidsarbetslösheten genom de s. k. 58,3-årspensio-neringarna. Vidare finns del
bland de långtidsarbetslösa tjänstepensionärer som genom att vara inskrivna vid
arbetsförmedlingen har möjlighel alt påverka sin sjukpenning. Formellt skall
dessa grupper — i den mån de gör anspråk på konlanlstöd - stå lill förfogande
för arbele och vara beredda alt la erbjudet arbele. Enligt AMS är möjligheterna
att anvisa arbele emellertid oftast mycket små och i prakliken har
arbetssökandet i flertalet fall endasl en formell karaktär.

Enligt
en särskild redovisning som AMS har presenterat uppgick år 1964 de
långtidsarbelslösa till 8% av samtliga arbetslösa. År 1984 hade denna andel
ökal lill 28%. Vid årsskiftet 1984-1985 uppgick antalet kvarstående
arbetssökande som var långtidsarbelslösa lill 45 000, varav 25 000 var 55 år
eller äldre. Ca 29000 var medlemmar i de erkända arbetslöshetskassorna.
Uppskattningsvis 16000 - 20000 av de långtidsarbelslösa var endast "formellt"
arbetssökande, dvs. de var anmälda som arbetssökande endast för alt kunna
behålla sin sjukpenning eller annan liknande förmån eller i avvaktan på
pension. Var femle länglidsarbelslös sökte endasl deltidsarbete. De
långtidsarbetslösa var något överrepresenterade bland de lokall arbetssökande.
Under år 1984 placerades ca 32000 långtidsarbetslösa i beredskapsarbete,
arbetsmarknadsutbildning eller ungdomslag, vilkel var ca 18% av samtliga som
placerades i sådana ålgärder.

Det
kan ur flera synpunkler ifrågasättas om del är en lämplig ordning att rätten
lill olika sociala förmåner eller möjlighelen atl försörja sig vid pensionering
skall vara förenad med ett krav på atl vara arbetssökande på
arbetsförmedlingen. Personerna i fråga tvingas många gånger att uppträda som
arbetssökande ulan alt vara del och arbetsförmedlingens resurser tas i anspråk
för uppgifter som faller uianför verksamhelen. Dessa problem bör kunna lösas i
annan ordning. En del av dessa frågor är redan nu eller kommer atl bli föremål
för ulredning. Kommillén för översyn av vissa frågor inom den allmänna
pensioneringen (Dir. 1984: 42) har bl.a. fåll i uppdrag att mot bakgrund av 58,3-årspensioneringarna
pröva frågan om frivilliga avgångar från arbetsmarknaden före den ordinarie
pensionsåldern.

Den
i årels budgetproposition aviserade utredningen om vissa frågor rörande
arbetslöshetsersättning kommer alt få i uppdrag all bl.a. se över rätlen lill
arbetslöshetsersättning i samband med pension och möjligheten all i störte
utsträckning placera dellidssökande i arbete som moisvarar deras arbetsutbud.
Även om man inom ramen för dessa utredningsuppdrag kan lösa vissa av dessa
problem kvarslår andra, som bara kan lösas genom uppgörelser mellan
arbetsmarknadens parter. Jag länker då på sädana frågor som åldersgränser och
ersättningsnivåer i samband med tjänstepensioner. Jag vill här upplysa om all
man på den kommunala sidan nu har

Prop. 1984/85:150 Bilaga 2 21

träffat avtal som gör det möjligl för anställda atl slanna
kvar i ijänsl lill 65 års ålder. Tidigare gällde att vissa anställda skulle
lämna sina tjänsler vid 63 års ålder. Många av dessa tidiga pensionärer har
varil hänvisade till att uppträda som arbetssökande för atl dryga ut sin
pension med arbetslöshetsersälining.

I avvaktan på förslag från de ulredningar som jag nyss har
nämnt kommer jag nu inte att föreslå några ändringar i de regler som gäller i
dessa avseenden. Jag har emellertid ändå funnii del angeläget att redovisa min
uppfattning atl långtidsarbetslösheten måsle prioriteras i ell skede när
efterfrågan på arbetskraft stiger snabbt. Delta bör ske bl.a. genom alt de
sysselsättningsskapande åtgärderna i större utsträckning ulnyttjas för de
långtidsarbelslösa. Rekryteringsstöden skall i första hand användas för
långtidsarbelslösa. Under nästa budgetår bör detta gälla i större ulslräckning
än hillills även i fråga om beredskapsarbeten. Målet bör vara att antalet
långtidsarbelslösa väsenlligt reduceras genom dessa stödformer.

Jag vill här också erinra om all fr.o.m. den I oklober
1983 gäller att utförsäkringshotade kassamedlemmar, dvs. långtidsarbetslösa
kassamedlemmar, har rätt atl på begäran bli anvisade etl beredskapsarbete.
Från oktober 1983 till halvårsskiftet 1984 placerades totalt ca 126000 personer
i beredskapsarbete. Under samma lid utnyttjade uppskattningsvis knappi 4000
utförsäkringshotade kassamedlemmar rällen alt begära beredskapsarbete.

1 della sammanhang vill jag också nämna alt AMS i december
1984 beslöt all genomföra försök med förbättrat skydd mol ulförsäkring för
arbetslösa kassamedlemmar i Älvsborgs och Värmlands län. Försökens syfte är att
få lill stånd elt mer systematiskt och koncentrerat arbete för all bryta
arbetslösheten i ett tidigare skede. Förmedlingens uppdrag är all före den 200:
e ersättningsdagen för varje individ la fram en konkrel handlingsplan för del
fortsatta arbetet med alt bryta arbetslösheten. Senast i anslutning lill den
200: e ersätlningsdagen skall - om arbetsplacering inle är möjlig -
förmedlingen ge ett erbjudande om lämplig placering i åtgärd i de fall sådan
placering är meningsfull. Försöksverksamheten kommer att utvärderas efter
sommaren 1985.

Ålgärderna inom hela del arbelsmarknadspoliliska fältet
syfiar till alt begränsa arbelslöshetstiden och förebygga framtida
arbelslöshetsrisker. Att bryla långvarig arbetslöshet är därför självfallet
alllid en viklig uppgifl. I AMS rikllinjer för länsarbetsnämndernas
verksamhetsplanering har därför insalser mol långtidsarbetslöshet ylleriigare
skjulils i förgrunden. Delta kommer också all gälla för verksamhetsplaneringen
under kommande budgelår. Insatserna för all placera de långtidsarbelslösa på
den öppna arbetsmarknaden måsle enligt min mening intensifieras.

Prop.
1984/85:150 Bilaga 2 22

Ungdomsfrågor

Jag
gav i årels budgelproposilion en utförlig redovisning av
arbetsmark-nadsulvecklingen för ungdomarna och framför alh för 18- och
19-åringarna sedan lagen om ungdomslag infördes den 1 januari 1984. Riksdagen
har därefter (AU 1984/85: 11, rskr 188) fattat beslut om vissa ändringar i
lagen bl.a. med syfte all öka uislussningen ur ungdomslagen. Jag har inte för
avsikl atl återkomma till dessa frågor nu.

Jag
vill i slället la upp frågan om möjlighelen för ungdomar i ungdomslag atl
placeras i arbete med hjälp av rekryteringsstöd. AMS föreslår i sin skrivelse
all anslaget för ungdomslag bör kunna las i anspråk för rekryteringsstöd för
ungdomar som har varit placerade i ungdomslag i sex månader eller som enligt
handledarens bedömning riskerar att kvarslå i ungdomslaget under lång lid.

Frågan
behandlades delvis i budgetpropositionen. Del finns anledning atl behandla den
utförligt nu.

Det
normala för när ungdomar träder in på arbetsmarknaden måste även i
fortsättningen vara all delta skall ske utan att arbetsgivaren subventioneras
för anställningen. Om denna huvudprincip inle får råda kommer den ordinarie
arbetsmarknaden för ungdomar, som trots alll är ganska stor, snabbt att
försvinna. Däremot bör rekryteringsstöd kunna utnyttjas som etl individuelll
medel för att placera ungdomar i särskilda fall. Jag tänker på ungdomar som har
varil länge i ungdomslag, som närmar sig 20-årsål-dern och där det inte är
möjligl att hitta etl arbete på den öppna arbetsmarknaden.

Rekryteringsstöd
bör också kunna användas i samband med att individuella planer upprättas för
ungdomar som har varit i ungdomslag en längre lid och där arbetsförmedlingen
klarl bedömer att andra alternativ är uteslutna. Jag vill slutligen återigen
understryka att rekryteringsstöd hela tiden måste användas som ett individuelll
stöd i särskilda fall och aldrig få karaktär av en generell åtgärd för
ungdomar. När det gäller medelsfrågan har 1 058 milj. kr. avsatts för
rekryteringsstöd för näsla budgetår. Dessa medel får också utnyttjas för
ungdomar i ungdomslag i de situationer jag nu har redovisat, och jag kan inte
finna motiv för alt vidga denna ram genom atl rekryteringsstöd skulle kunna
utbetalas från anslaget för ungdomslag. Frågan om yllerligare medel behövs för
rekryteringsstöd får, som jag tidigare har anförl, bedömas när utvecklingen för
hela budgetårel 1985/86 bällre kan överblickas.

Utbildningsutskoltet
har (UbU 1984/85: 18) uttalat alt vägledande för översynen av det nuvarande
planeringssystemet för gymnasieskolan bör vara atl kunna erbjuda alla ungdomar
under 20 år en gymnasieplals. I detta sammanhang är frågan om samordning mellan
ålgärdssyslemen för 16-17-åringar å ena sidan och 18-19-åringar å andra sidan,
en väsenfiig del. Mol denna bakgrund pågår inom regeringskansliel en översyn av
de sam-

Prop.
1984/85:150 Bilaga 2 23

lade
insaiserna för hela gruppen ungdomar i åldern 16—20 år. Arbelet bedrivs med
sikte på all regeringens ställningstagande skall kunna presenteras i budgetpropositionen
för budgetåret 1986/87.

Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag att regeringen föreslår
riksdagen atl

1. antaga
inom arbetsmarknadsdepartementet upprättat förslag till

lag om ändring i lagen (1981: 691) om socialavgifter,

2. godkänna
vad jag har förordat ifråga om månadsresor och start

hjälp till byggnadsarbetare.

B
6. Arbetsmarknadsutbildning

I
årels budgetproposition (prop. 1984/85: 100, bil. 12, s.75) anmälde jag min
avsikl atl återkomma med förslag i fråga om medel för fortsatt verksamhet med
utbildning inom dataområdet för kortutbildade. Jag beräknar koslnaden för nästa
budgelår till 16 milj. kr. Med hänvisning lill vad jag nyss har anförl i denna
fråga saml i enlighet med anslagsberäkningen för näsla budgelår där AMS får
disponera över elt lill hälften upptaget helårsanslag hemställer jag all
regeringen föreslår riksdagen

all
till Arbetsmarknadsutbildning för budgetårel 1985/86 under tionde huvudlileln
ulöver i prop. 1984/85: 100 bil. 12 upptagna medel anvisa ell
reservationsanslag av 8000000 kr.

B
8. Kostnader för ny organisafion för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen
m. m.

Med
hänvisning lill vad jag nyss har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår
riksdagen

att
till Koslnader för ny organisalion för den särskilt anordnade
arbetsmarknadsutbildningen m.m. för budgetåret 1985/86 under tionde huvudtiteln
utöver i prop. 1984/85:100, bil. 12, upptagna medel anvisa ell förslagsanslag
av 8000000 kr.

Prop.
1984/85:150 Bilaga 2 24

Underbilaga 2.2.1

Förslag till

Lag om ändring t lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs alt 2 kap. I § lagen (1981:691) om
socialavgifter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. !§' En arbelsgivare skall på det avgiflsunderiag
som anges i 3-5 §§ för varje år belala

1. sjukförsäkringsavgift med 9,50 procenl,

2.
folkpensionsavgifi
med 9,45 procenl,

3.
lilläggspensionsavgift
efler de procenlsats som anges i särskild lag,

4.
delpensionsavgift
med 0,50 procent,

5.
barnomsorgsavgift
med 2,20 procent,

6. arbetsskadeavgifl med 0,60 procent,

T. arbetsmarknadsavgift med 7. arbetsmarknadsavgift med

1,60 procent, 1,586 procent,

8.
arbelarskyddsavgifi
med 0,155 procent,

9.
vuxenutbildningsavgift
med 9. vuxenutbildningsavgift med
0,25 procent samt 0,264 procenl saml

10. lönegarantiavgifl med 0,20 procent.

Arbelsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra styckel skall
dock betala endasl lilläggspensionsavgift.

Slaten belalar inte arbetsskadeavgift.

Denna lag träder i kraft den I juli 1985. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före
ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1984:1106.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985

Civildepartementet: Vissa ersättningar till kyrkofonden

Bilaga
3

Bilaga 3

Utdrag

CIVILDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1985-04-16

Föredragande: statsrådet Holmberg

Anmälan till proposition om slutlig reglering av
statsbudgeten för budgetåret 1985/86, m. m. såvitt avser civildepartementets
verksamhetsområde.

F. KYRKLIGA ÄNDAMÅL

F 2. Vissa ersättningar till kyrkofonden

(Nytl anslag som ersäller de lidigare anslagen Vissa
ersättningar til kyrkofonden och Bidrag till kyrkomötet.)

1983/84 Ulgift 5050737

1984/85 Anslag 47551000

1985/86 Förslag 85
851000

I prop. 1984/85: 100 (bil. 15 s. 137) har regeringen
föreslagit riksdagen att i avvaklan på särskild proposilion i ämnet lill Vissa
ersättningar till kyrkofonden för budgetårel 1985/86 beräkna ett anslag på
49351000 kr. Jag anhåller nu alt få ta upp denna fråga.

Ur anslagel utgår ersättning lill kyrkofonden med 5050737
kr. för prästerskapets lill statsverket indragna tionde m. m. Ersättningen
utgår enligt föreskrift i 5 § lagen (1970:940) om kyrkliga koslnader (omtryckt
1982: 379, ändrad 1983:401 och 1984:509).

Fr. o. m. år 1985 utgår också ersättning till kyrkofonden
för inkomstbortfall till följd av avskaffandet av den kommunala beskattningen
av juridiska personer. Enligt förslag i prop. 1983/84: 133 (s. 34) skall
kompensalion för delta inkomstbortfall ulgå med 85 milj. kr. för hell år. För
första halvåret 1985 har anvisats hälften av detla belopp.

Innevarande budgelår utgår bidrag lill kyrkofonden med I
750000 kr. ur det under trettonde huvudtiteln uppförda anslaget C 12. Bidrag
till kyrkomötet. Regeringen har i prop. 1981/82: 192 lagt fram förslag om ett
reformerat kyrkomöte m.m. Förslagel har godkänts av kyrkomötet (I SäU 1982:1,
kskr 28) och riksdagen (KU 1982/83. rskr 2). Kostnaderna för kyrkomötet skall
enligt riksdagens beslut med anledning av nämnda propo- 1 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr
150. Bilaga 3

Prop.
1984/85:150 2

silion i princip betalas ur kyrkofonden. Statsbidrag har
emellerlid ansetts böra utgå med belopp som motsvarar de koslnader för allmänl
kyrkomöte som tidigare har belastat statsbudgeten. 1 prop. 1984/85: 100 (bil.
15 s. 137) föreslås atl bidraget lill kyrkofonden för kostnader för kyrkomötet
fr. o. m. nästa budgelår skall betalas från förevarande anslag.

Föredragandens överväganden

Den ersättning som ulgår lill kyrkofonden med anledning av
församlingarnas inkomslbortfall lill följd av avskaffandet av den kommunala
företagsbeskattningen, bör behandlas pä samma sätl som molsvarande bidrag lill
kommunerna. Chefen för finansdepartementet har denna dag föreslagit att
kompensationen reduceras med 250 milj. kr.

1 konsekvens härmed bör församlingarna få sin kompensation
reducerad i molsvarande mån. Del innebär en minskning år 1986 med 12 milj. kr.
Kompensationen kommer därför atl år 1986 uppgå till 73 milj. kr. Hälften av
beloppen för resp. kalenderår 1985 och 1986, 79 milj. kr. utbetalas under
budgetåret 1985/86.

Kompensationen tillförs kyrkofonden ur vilken sedan kan
utgå extra utjämningsbidrag till vissa kyrkliga kommuner. Vid beslut om sådana
bidrag skall hänsyn främst tas till behovet av bidrag. Övergångsvis tas också
viss hänsyn till bortfallet av skatteinkomster från juridiska personer.

Ur anslagel bör vidare i enlighet med vad jag förordat i
prop. 1984/85: 100 (bil 15 s. 137) ulgå bidrag till kyrkofonden med 1 800000
kr. för koslnader för kyrkomötet.

Ersättning för prästerskapels till statsverket indragna
tionde m. m. har beräknats till ett oförändrat belopp om 5 051 000 kr.

Anslaget bör alltså för nästa budgelår föras upp med 85
851 000 kr.

Jag hemsläller atl regeringen föreslår riksdagen

alt till Vissa ersällningar tdl kyrkofonden för budgetåret
1985/86 under trettonde huvudtiteln anvisa elt anslag av 85 851000 kr.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985

Bilaga
1.1

Reviderad nationalbudget 1985

Bilaga l.l

REVIDERAD NATIONALBUDGET FÖR 1985

Inledning

Den
reviderade nationalbudgelen för 1985 som härmed läggs fram är utarbetad inom
finansdepartementet och konjunkturinstitutet. Nationalbudgelen bygger på
material från fackdepartement och olika verk och institutioner. Utredningsrådet
har hörts men dess ledamöler bär inle något ansvar för de bedömningar som görs
i nationalbudgelen.

Finansdepartementet
ansvarar för de sammanfattande bedömningarna av Sveriges ekonomi 1985 i kapitel
I. Den ekonomiska utvecklingen inom olika områden behandlas mer i detalj i
kapilel 2-10. Arbetsfördelning mellan finansdepartementet och
konjunkturinstitutet och skillnader i prognoser framgår av appendix till
kapitel 1. En analys av effekterna av ell fall i dollarkursen har utarbetats av
fil. kand. Göran Schubert och redovisas i appendix lill kapilel 3.

Arbelel med den reviderade
nationalbudgelen inom finansdepartementet har letts av statssekreteraren Erik
Åsbrink och departementsrådet Svante Öberg. Kalkylerna avslutades för
finansdepartementets del den 16 april 1985.

1 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Prop. 1984/85:150.
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 2

1
Sammanfattande översikt

Finansdepartemenlel
ansvarar för de sammanfattande bedömningarna i detta kapitel. Prognosskillnader
mellan finansdepartementet och konjunkturinstitutet framgår av appendix till
kapitel 1. Skillnaderna avser främst import, lagerinvesteringar, bytesbalans
och inflation.

1.1
Internationell utveckling

Den
ekonomiska tillväxten i industriländerna sammantagna blev stark 1984. BNP i
OECD-området ökade med ca 5%. Tillväxten var emellertid geografiskt ojämnt
fördelad. I Förenta staterna blev tillväxten närmare 1%, medan den i Västeuropa
stannade vid endast 2,5%. Den draghjälp som Förenta staterna gav den övriga
världsekonomin under 1984 förbättrade avsevärt bytesbalansen i flera länder
och mildrade skuldproblemen i skuldtyngda utvecklingsländer. Trots den ökade
aktiviteten har inflationen inte ökat i OECD-området som helhet.
Konsumentprisemas ökningstakt var 1984 oförändrat drygt 5%. Inte heller i de
länder där fillväxten var snabbast, accelererade prisstegringarna särskilt
mycket. Arbetslösheten i OECD-området minskade från 8,8% av arbetskraften 1983
till 8,3% 1984. I Västeuropa ökade den dock från 10,1 % till 10,7%.

Den
amerikanska ekonomin tycks nu komma in i en fas med långsammare tillväxt. I
stort sett samtliga inhemska efterfrågekomponenter väntas utvecklas svagare än
tidigare och ulrikesbalansen väntas ge fortsatt negativa bidrag till
lolalefterfrågan. BNP-tillväxten beräknas stanna vid 31/4% 1985.

Draghjälpen
från Förenta statema väntas således minska 1985. Därtill kommer alt finans- och
penningpolitiken i övriga industriländer har en stram inriktning. I flertalet
länder fästs stor vikt vid att få ner budgetunderskotten och att dämpa pris-
och kostnadsutvecklingen. Den lotala produktionstillväxten i Västeuropa
beräknas stanna vid 21/2% även 1985. Den inhemska efterfrågan väntas dock öka
med endast 11/2-2%. Investeringsefterfrågan är det mest expansiva inslaget,
medan man å andra sidan måste räkna med ett bortfall av extern efterfrågan. Den
måttliga fillväxten kan leda fill att arbetslösheten stiger till 11% 1985,
vilket motsvarar ca 19 milj. människor i Västeuropa utan arbete.

Den
japanska ekonomin har stimulerats kraftigt av de goda exportmöjligheterna det
senaste året. Efter hand har även hemmaefterfrågan förstärkts något, särskilt
gäller det investeringarna i den privata sektom. Finanspolifiken har emellertid
alltjämt en klart restriktiv inriktning och den fortsatta tillväxten väntas
alltjämt i hög grad bygga på extern efterfrågan. Bytesbalansens överskott
beräknas fortsätta alt stiga. Den totala produktionstillväxten väntas bli ca
5% 1985.

Sammantaget
beräknas BNP-tillväxten i OECD-områdel bli 3 1/4%

Prop. 1984/85:150.
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 3

1985.
se tabell 1:1. I jämförelse med den preliminära nafionalbudgelen är det en
något gynnsammare bild av den intemationella utvecklingen som nu redovisas.
Främst är det prognosen för Förenta staterna som uppreviderats.

Inflationen
i industriländerna tycks nu ha stabiliserats på en låg nivå. Något nämnvärt
inflationstryck från råvampriserna är inte sannolikl under 1985. Inte heller
lönekostnaderna torde medföra några starkare inflations-impulser. Den strama
finans- och penningpolitiken i de flesta länder bidrar till att dämpa
eventuella prisstegringstendenser. Konsumentpriserna väntas öka med ca 5% 1985
för OECD-området som helhet. Skillnaderna mellan olika länders inflationslakt väntas
minska. Förbundsrepubliken Tyskland och andra för Sverige vikfiga
konkurrentländer bedöms fortsätta att ha en inflationstakt under genomsnittet
för hela OECD-områdel.

Som
vanligt är bedömningar av den internationella utvecklingen behäftade med osäkerhet.
När det gäller Förenta staternas ekonomi har del främst all göra med de ökade
underskotten i den federala budgeten och bytesbalansen. Underskotten kan utlösa
anpassningsmekanismer som kan få en återhållande effekt på världsekonomin. De
har bl.a. inifierat en diskussion i kongressen om långlgående protektionistiska
åtgärder för atl skydda den amerikanska industrin (importavgifter och
importkvoter), ålgärder som med stor sannolikhet skulle utlösa motåtgärder
från andra länder och därmed få ytterst allvarliga konsekvenser för det
intemationella handelssystemet och världsekonomin.

Vidare
kan dollarkursens fortsatta utveckling få stor betydelse för
kon-junktumlvecklingen under 1985. Dollarn måste i början av 1985 anses vara
klart övervärderad när det gäller konkurrensförhällandena mot resten av
världen. Det kan idag inte bedömas om den nedgång som skett i dollarkursen
sedan mitten av mars är inledningen till en mer omfattande dollardepreciering.
I ett appendix till kapitel 3 analyseras länkbara konsekvenser i första hand
för den svenska ekonomin av en nedgång i dollarkursen. Av analysen framgår all
konsekvenserna för världsekonomin i hög grad skulle bli beroende av vilka
faklorer som utlöste dollarfallet och vilka reakfioner från den ekonomiska
politiken, som nedgången skulle ge upphov lill.

Tabell
1:1 Internationell utveckling 1984 och 1985

BNP

Konsument-

Arbets

lös-

priser

löshet

% per år

% per år

%

1984

1985

1984

1985

1984

1985

Förenta
statema

6,8

3 1/4

4,3

41/4

7,5

71/4

Japan

5,8

5

2,2

21/2

2,7

21/2

Förbundsrepubliken

Tyskland

2,6

23/4

2,4

2

8,3

81/4

OECD-Europa

2,5

2 1/2

7,6

61/2

10,7

11

OECD-Totalt

5,0

31/4
'■•

5,3

5

8,3

81/2

Prop. 1984/85:150 Bilaga
1.1 Reviderad nationalbudget 4

När
det gäller Västeuropa har osäkerheten atl göra med huruvida de grundläggande
problemen rörande pris- och lönebildningen har minskat eller ej. Medan
utvecklingen i Förenta statema de senaste åren har inneburit en dämpning av
både inflafion och arbetslöshet, har den sänkta prisstegringstakten i
Västeuropa kunnal uppnås bara till prisel av en högre arbelslöshel. Den s. k.
Phillipskurvan har i Västeuropa inte förskjutits inåt ulan utvecklingen de
senaste åren har medfört en rörelse längs kurvan mot högre arbetslöshet och
lägre inflation. Förstärkt tillväxt och reducerad arbetslöshet skulle därmed
kunna dra upp inflationstakten. Detla skulle i sin lur kunna utlösa nya
åtstramningar med ålföljande risker för att tillväxten dämpas.

Det
kan inte uteslutas att tillväxten i Västeuropa blir något slarkare än ovan
förutsatt. Möjligen skulle farhågor för konsekvenser av minskade positiva
bidrag från den amerikanska ekonomin kunna leda lill lättnader i den nuvarande
starkt restriktiva finanspolitiken. I vissa länder övervägs exempelvis
skaltelällnader, vilka emellertid inte torde få några mer betydande effekter
på konsumfionsefterfrågan under 1985.

1.2
Utvecklingen i Sverige

Allmänt
om utvecklingen 1984 och 1985

Den
ekonomiska tillväxten i Sverige blev stark 1984. BNP ökade med 3,0% och
industriproduktionen med ca 7%. Efterfrågan hade en tyngdpunkt på export och
investeringar (inkl. lager). Dessa delar ökade sammanlagel med ca 61/2%, medan
konsumtionen bara ökade med drygt 1 %. Bytesbalansen förbättrades från elt
underskott på 7 miljarder kr. 1983 till ett överskott på 1 miljard kr. 1984.
Antalet sysselsatta ökade med 36000 personer och arbetslösheten reducerades
från 3,5% 1983 fill 3,1% 1984. Inflationen dämpades från ca 9% 1983 till 8%
1984.

Åven
1985 väntas fillväxten fortsätta att vara god. BNP beräknas öka med ca 21/2%
och industriproduktionen med 6%. Efterfrågan har fortfarande en inriktning på
export och investeringar. Dessa delar av efterfrågan beräknas även 1985 öka med
ca 61/2%, medan konsumtionens ökning på nytt väntas stanna vid drygt 1 %.

Sett
över hela perioden 1982-1985 innebär det att investeringar (inkl. lager) och
export har ökat sin andel av efterfrågan från knappt 38% till knappt 42 %, se
tabell 1:2. Denna förskjutning av efterfrågan från konsumtion mot
investeringar och export har skett inom ramen för en total tillväxt på 2 å 3%
per år.

Antalet
sysselsatta väntas öka med närmare 40000 personer 1985. Arbetslösheten ser ut
att kunna reduceras ytterligare 1985. Inflationen beräknas fortsätta att
dämpas till ca 6% 1985 (konsumentprisindex ökning mellan årsgenomsnitten 1984
och 1985). Regeringens mål att nedbringa inflationen till 3% under loppet av
1985 fömtses kunna uppnås. Bytesba-

Prop.
1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

Tabell 1:2
Efterfrågans utveckling och sammansättning 1982—1985

1980 års priser

1982 1983 1984

1985

39,3

Artig
procentuell volymförändring

Bruttoinvesteringar

+ lagerinvesteringar H- export

Konsumfion

Total
efterfrågan

Procentandel av total efterfrågan

Bruttoinvesteringar

+ lagerinvesteringar -t- export

37,6

6,3

6,7

6,5

0,7

1,3

1,2

1,9

3,4

3,3

40,5

41,7

lansen beräknas försämras något till elt underskott på ca
3 miljarder kr. 1985.

I jämförelse med den preliminära nafionalbudgelen förutses
en något starkare tillväxt av produklion och sysselsättning . Särskilt
investeringarna ökar mer än lidigare beräknal, men även exporten och den
privata konsumtionen väntas öka något snabbare. Den starkare
efterfrågelillväxten gör emellertid att lagemppbyggnaden inte antas bli fullt
lika kraftig som tidigare beräknats. BNP-tillväxten 1985 upprevideras från 2,1
% fill 2,4%, se tabell 1:3. Åven importens ökningstakt har reviderats upp.

Tabell 1:3 Försörjningsbalans 1983-1985

Miljarder kr. löpande priser 1984

, Åriig procentuell volymförändring

1983

1984

1985

BNP

Import,
varor och tjänster

784,0 253,7

2,5 0,0

3,0 4,9

2,4 6,3

Tillgång

1037,7

1,9

3,4

3,3

Privat
konsumtion

397,4

-1,7

0,9

1,4

Offentlig konsumtion Statlig Kommunal

221,5

61,0

160,5

0,9

-3,5 2,8

1,8 0.2

2,5

0,8

-1,0

1,5

Bruttoinvesteringar Näringslivet Därav industri Statliga
myndigheter och affärsverk Kommuner Bostäder

143,8 70,3 23,1

17,3 24,7 31,5

1,1 3,2 1,8

1,7 -0,2 -2,1

3,6 10,0 15,9

-5,4 -5,4 3,2

3,7

8,7

25,0

2,3 -1,7 -2,4

Lagerinvesteringar'

-7,2

-0,4

0,7

1,3

Export,
varor och tjänster

282,2

.10,5

6,1

4,3

Användning

1037,7

1,9

3,4

3,3

Förändring i lagerinvestering i procentav föregående års
BNP.

Prop. 1984/85:150 Bilaga
1.1 Reviderad nationalbudget 6

Den
ekonomiska politikens inriktning 1985

Finanspolitiken
har en fortsatt restriktiv inriktning. Statens reala utgifter exkl.
räntebetalningar minskar något 1985, medan statens reala inkomsler ökar med
drygt 21/2%, dvs. i ungefär samma takt som BNP. Därigenom verkar både inkomster
och utgifter exkl. räntor åtstramande på ekonomin. Ränteutgifterna beräknas öka
med ca 10 miljarder kr. 1985, vilkel har en viss expansiv effekt.
Finanspolitikens sammanlagda effekter beräknas reducera BNP-tillväxten med
drygt 1/2 procentenhet 1985. Budgetunderskottet väntas minska från 75 miljarder
kr. 1984 till 63 miljarder kr. 1985.

Åven
penningpolitiken är restriktiv. Ränledifferensen gentemot utlandet för korta
placeringar var i början av april 4—5 procentenheter. Penningmängdens fillväxt
avses även 1985 hållas på en mycket låg nivå. För att begränsa
likviditetsökningen senare i år och i början av nästa år föreslås i
kompletteringspropositionen ytterligare likviditetssteriliseringar från näringslivet
och kommunerna.

Regeringen
har satt som mål att begränsa inflationstakten under loppel av 1985 till 3 %.
För atl skapa bättre fömtsättningar för all dämpa pris- och kostnadsökningarna
har regeringen överlagt med arbetsmarknadens parter om löneökningarna 1985.
Enighet har därvid uppnåtts om att de totala löneökningarna 1985 bör begränsas
fill högst 5%. Ett allmänt prisstopp gäller från den 6 mars 1985. En särskild
skattereduktion har föreslagits för att möjliggöra att reallönema efter skatt
stiger i år vid nominella löneökningar på 5%.

Sysselsättningspolitiken
inriktas på att stödja den industriella expansionen. Arbetsförmedlingen har
effektiviserats, vilket har medgett att de genomsnittliga vakansliderna har
kunnal hållas nere på en väsentligt lägre nivå än under tidigare
expansionsfaser. Teknikerbristen motverkas genom insalser inom både utbildnings-
och arbetsmarknadspolifiken. De arbetsmarknadspolitiska insatsema i form av
beredskapsarbeten har reducerats kraftigt. Särskilda insatser görs för att
motverka ungdomsarbetslöshet och långtidsarbetslöshet. Vidare genomförs
åtgärder för atl reducera de regionala och yrkesmässiga obalansema på
byggarbetsmarknaden.

Utrikeshandel —

Den
internationella konjunkturen vänlas, som redan nämnls, fortsätta att förbällras
1985, dock i något långsammare takt än tidigare. Produktionsökningen i
omvärlden ger underlag för en ökning av den lolala exportmarknaden för
bearbetade varor med drygt 7% (drygl 8% för enbart OECD-området). Detta är en
något ljusare bild av den internationella utvecklingen än i den preliminära
nationalbudgelen.

Den
svenska industrins konkurrenskraft väntas vara fortsatt god under 1985. De
svenska företagens relativa exportpriser på bearbetade varor beräknas i år
ligga 6% lägre än 1981. Industrins relativa lönekostnader per producerad enhet
beräknas vara ca 20% lägre än 1981. Lönsamheten i den

Prop.
1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 7

svenska
induslrin har förbättrats kraftigt de senaste åren - mer än i andra
OECD-länder.

Exporten
av bearbetade varor beräknas öka med drygt 6% 1985. Därvid har hänsyn tagits
till att relativpriserna på den svenska exporten steg med 21/2% 1984 till följd
av både en något snabbare prisökning än hos konkur-renlländema och en viss
appreciering av den svenska kronan. För 1985 fömtses ett oförändrat
relativpris. Den svenska marknadsandelen, som ökade med ca 1 % 1984, beräknas
minska ca 1 % 1985. De marknadsandelsvinster, som uppnåddes 1983, har därmed
kunnat bibehållas. Exporten av bl.a. trävaror och massa beräknas minska 1985.
Den totala varuexporten vänlas öka med knappt 4% och den totala exporten av
varor och tjänster med 4,3%.

Importen
av varor och tjänster beräknas av finansdepartementet öka med 6,3 % 1985. Den
relafivt snabba efterfrågeökningen i Sverige drar med sig en kraftig
imporlökning. Inte minst spelar lagerinvesteringarna en stor roll för importens
utveckling. 1984 minskade lagren, medan en lageruppbyggnad fömlses 1985. Denna
förändring i lägerinvesteringarna bidrar till importökningen för varor och
ijänster med ca 2 procentenheter.

Konjunkturinstitutet
räknar med en större ökning av importen än finansdepartementet. Skillnadema
avser två punkter. Det gäller för det första råolja och petroleumprodukter, där
institutet räknar med att nettoimporten ökar från drygt 27 miljarder kr. 1984
till drygl 31 miljarder kr. 1985. Departementet förutser en något större
lageravveckling och minskning av den inhemska förbmkningen och beräknar
nettoimporten till knappt 30 miljarder kr. 1985. Den andra punkten där
konjunkturinstitutets bedömning skiljer sig från departementets är importen av
bearbetade varor. Konjunkturinstitutet räknar i detla fall med en importökning
med 10% 1985 och finansdepartementet med 8,5%. Huvudsakligen baseras departementets
lägre importprognos på att lageruppbyggnaden enligt departementets bedömning
inle blir fulll lika stor som institutet räknar med.

Bytesbalansen
beräknas försämras från elt överskott på 1 miljard kr. 1984 till etl underskott
på 3 miljarder kr. 1985, se tabell 1:4 (konjunkturinstitutet räknar med ett
underskott på 61/2 miljarder kr. 1985). Försämring-Tabell 1:4 Bytesbalans
1982-1985 Miljarder
kr., löpande priser

1982

1983

1984

1985

Export av varor Import av varor

168,1 173,9

210,5 200,3

242,5 217,9

262,7 240,0

Handelsbalans

- 5,8

10,2

24,6

22,7

Tjänstenetto Transfereringsnetto

1,9 -18,9

6,0

-23,2

3,9

-27,5

4,8 -30,6

Bytesbalans

-22,8

- 7,0

1,0

- 3,1

Procent
av BNP

-3,6

■
-1,0

0,1

-0,4

Prop. 1984/85:150 Bilaga
1.1 Reviderad nationalbudget 8

en
av bytesbalansen kan delvis hänföras fill handelsbalansen, vilken förutses
försämras med 2 miljarder kr. Denna försämring beror i första hand på
avsaktande internationell tillväxt och relativt kraftig ökning av den inhemska
efterfrågan. Enbart omsvängningen från en lagerminskning 1984 till en
lagerökning 1985 beräknas försämra handelsbalansen med ca 5 miljarder kr.
Försämringen av bytesbalansen beror emellertid också på att räntebetalningarna
lill utlandet väntas öka, bl. a. till följd av atl dollarkursen har stigit.

Del
bör understrykas alt prognoser för bytesbalansen är behäftade med stor
osäkerhet. Både exporten och importen av varor och tjänster är i storleksordningen
300 miljarder kr. och mindre avvikelser för någon av eller båda dessa variabler
kan medföra fel i prognosen för bytesbalansen på åtskilliga miljarder kr.

I
ett särskilt appendix fill kapitel 3 redovisas, som nämnts, en studie av vad
som vid vissa givna fömtsättningar skulle hända vid ett fall i den effektiva
dollarkursen med 20%, motsvarande en nedgång med drygt 2 kr. Av appendix
framgår att effekterna på den svenska bytesbalansen är positiva men varierar
beroende på vilken ekonomisk utveckling i övrigl och vilken ekonomisk polifik i
de störte OECD-länderna som åtföljer dollarfallel. Den "renodlade"
effekten av en lägre dollarkurs beräknas bli en förbättring av bytesbalansen
med ca 10 miljarder kr. I ett gynnsamt fall kan förbättringen bli ca 15
miljarder kr., men om dollamedgången åtföljs av en dämpad ekonomisk aktivitet i
industriländerna och ett höjt ränteläge kan förbättringen slanna vid drygt 3
miljarder kr.

De
kalkyler som redovisas i den reviderade nationalbudgelen baseras på det
beräkningstekniska antagandet atl dollarkursen under mars-december

1985 är
9,35 SEK/USD (genomsnittet för febmari 1985). Varje sänkning av

dollarkursen med 10 öre skulle på någol års sikl förbättra bytesbalansen

med ca 1/2 miljard kr.

Löner,
priser och privat konsumtion

Den
viktigaste förutsättningen för atl den konkurrenskraftsförstärkning som
uppnåddes genom devalveringarna 1981 och 1982 skall bli bestående är att pris-
och löneutvecklingen blir markant lägre än under 1970-lalet och början av
1980-talet. Delta krav förstärks av att den intemationella inflafio-nen har
reducerats från ca 13 % 1980 till ca 5 % 1983. Prisökningarna har de senaste
två åren stabiliserats på den lägre nivån och vänlas även 1985 och

1986 bli
ca 5% per år.

Den
svenska utvecklingen när det gäller att dämpa pris- och kostnadsstegringama
får betecknas som framgångsrik under 1983. Trots att devalveringen hösten 1982
innebar en kraftig inflafionsimpuls, kunde prisstegringarna begränsas till ca
9% 1983 och löneökningarna stannade vid 6%, se tabell 1:5. Utvecklingen 1984
var däremol inle lika god. Både priser och löner ökade med ca 8%. De svenska
relativpriserna på bearbetade varor

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 9

Tabell 1:5 Priser och löner 1983-1985

Procentuell förändring

1983 1984 1985

Timlön, ökning mellan

årsgenomsnitten 6,1 8,3 5,0

Konsumentprisindex,

ökning under året (dec.-dec.) 9,3 8,2 3,0

ökning mellan årsgenomsnitten 8,9 8,0 6,0

sleg med 2 1/2%. Åven de relativa lönekostnaderna per
producerad enhet steg med ca 21/2%.

Den prognos för den svenska ekonomin 1985, som redovisas i
den reviderade nationalbudgelen, baseras på fömtsättningen atl löneökningarna
1985 stannar vid 5 %. Det är den ram om vilken enighet har nåtts mellan
regeringen och arbetsmarknadens parter och som senare har bekräftats genom en
central ramöverenskommelse mellan Landsorganisationen och Svenska
Arbetsgivareföreningen. De löneavtal som hillills har slutits för 1985 täcker
större delen av arbetsmarknaden och håller sig i stort sett inom denna ram. En
viss osäkerhet om den fakfiska löneutvecklingen i år återstår dock när det
gäller de områden som inte har löneavtal för hela året samt när det gäller
löneglidning och lokala avtal. Fömtsatt en normal löneglidning bör dock
löneökningama kunna begränsas till ca 5% 1985. Det skulle innebära att de
svenska företagens konkurrenskraft kan bibehållas 1985.

1 den samlade bedömningen i detta kapilel har förutsatts
att inflationen begränsas till 3 % under loppet av 1985 (konjunkturinstitutet
räknar med en prisstegring på 3,7% under året). Möjligheterna att nå detta
inflationsmål är goda. De måttliga lönekoslnadsökningarna är en fömtsättning
för denna bedömning. Flera andra faktorer bidrar till atl inflationen kan
dämpas så kraftigt. Den internationella inflationen är måttlig. Råvamprisema
förutses bli så gott som oförändrade under 1985. Eftersom en tredjedel av
hyresvärdarna fidigarelade hyreshöjningarna fill slutet av 1984, beräknas
hyreshöjningarna i genomsnitt understiga 3%. De prisökningar som kommer via
jordbraksavialet den 1 juli väntas bli de klart lägsta under 1980-talet och
beräknas endast höja konsumentpriserna med en tiondels procent. Inga mer
betydande höjningar av arbetsgivaravgifler, indirekta skatter, taxor och
avgifter har beslutats eller planeras. Finans- och penningpolitiken har en
stram inrikining. Ytteriigare likviditetsindragningar andra halvåret 1985
föreslås i kompletteringsproposilionen. Alla dessa faktorer understödjer det
allmänna prisstoppet i strävandena atl radikalt dämpa inflationen.

Reallönema efter skatt ökade med ca 11/2% 1984 och
beräknas öka ungefär lika mycket 1985, se tabell 1:6. Till denna utveckling
bidrar både ökad sysselsättning och ökade reala limlöner efter skatt. För att
möjliggöra att en reallöneökning kommer till stånd 1985 har regeringen
föreslagit en

Prop. 1984/85:150 Bilaga
1.1 Reviderad nationalbudget 10

Tabell 1:6 Hushållens reala inkomster efter skatt 1984 och
1985

Årlig
procentuell förändring

1984 1985

1,5

1,3

2,3

1,4

-2,1

2,2

-0,6

-0,8

-3,0

11,3

Löner

Driftsöverskott,
räntor m. m.

Pensioner

Beskattade sociala förmåner

Övriga inkomstöverföringar

Disponibel inkomst 0,6 1,8

särskild
skattereduktion 1985, vilken uppgår till 600 kr., för det stora flertalel
löntagare med heltidsarbete. För barnfamiljerna ökar de disponibla inkomslerna
även genom kraftigl ökade barnbidrag 1985. Pensionärernas realinkomster efter
skatt beräknas öka med drygt 2%. De reall disponibla inkomsterna för
hushållssektorn som helhet vänlas öka med närmare 2% 1985 och den privata konsumtionen
väntas öka med 1 1/2% 1985. En viss ökning av hushållssparandet fömtses.

Invesleringar

Kraftiga
produktionsökningar, stigande kapacitetsutnyttjande och god lönsamhet har
medfört en stark invesleringskonjunktur i Sverige. Sammanlaget ökade de fasta
investeringarna med 31/2% 1984. De beräknas av konjunkturinstitutet öka med 3
1/2% även 1985. Möjligen kan ökningen bli ännu något kraftigare till följd av
högre leasing-investeringar i näringslivet och invesleringar i
energihushållning än som här antagits samt fill följd av de åtgärder regeringen
nu vidtar för all slödja byggverksamheten.

Näringslivels
investeringar ökade med 10% 1984 och beräknas öka med nästan 9% 1985. Det är
främst industrin, som har expansiva investeringsplaner. Ökningen beräknas där
till hela 25% 1985 efter en ökning med ca 16% i fjol. Verkstadsindustrins
investeringsnivå beräknas 1985 komma atl översliga 1976 års nivå — den tidigare
högsta nivån. De kapacitetshöjande byggnadsinvesteringarna i industrin ökar
kraftigt både 1984 och 1985. Även inom handeln m.fl. branscher fömlses en
fortsatt investeringsuppgång.

Bostadsinvesteringarna
ökade enligt preliminära beräkningar med ca 3% 1984 efter att ha fallit varje
år tidigare under 1980-talet. Bakom denna utveckling ligger en mycket kraftig
ökning av ombyggnadsinvesteringarna, bl.a. som elt resultat av det
bostadsförbätlringsprogram som infördes detta år. Nyproduktionen av lägenheler
minskade dock 1984 och beräknas fortsätta att minska något. Tillsammans med en
dämpad ökningstakt för ombyggnadsinvesteringarna beräknas de totala
bostadsinvesteringarna åter minska någol 1985. De offentliga investeringarna
beräknas bli ungefär oförändrade 1985.

Byggnadsinvesteringarna
beräknas totalt sell minska med knappt 2%

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 11

1985 men eftersom reparations- och underhållsverksamhelen
ökar kraftigl, leder det till en ökning av byggnadsproduktionen med ca 1 %
1985.' Sysselsättningen inom byggnadssektorn beräknas därmed kunna hållas
oförändrad 1985 efter att ha minskat under flera år. En dämpning av
byggarbetslösheten förutses.

Lagren fortsatte att minska 1984. För 1985 förutses
emellertid en viss lagemppbyggnad. Konjunkturinstitutet räknar med en
lagerökning på 51/2 miljarder kr. 1985 (1980 års priser). En lagemppbyggnad i
den storleksordningen förekom senast 1980 i samband med att konjunkturen vände
nedåt. Eflersom denna fas enligt finansdepartementets bedömning inte är nådd
än, räknar departementet med en något lägre lagemppbyggnad 1985, eller med
drygt 3 miljarder kr. Lageromslaget skulle i så fall ändå molsvara 1,3% av BNP.

Produklion och sysselsättning

Produktionsutvecklingen är alltjämt stark. Inom industrin
ökade produktionen med ca 7% 1984 och beräknas öka med 6% 1985, se tabell 1:7.
Särskilt expansiv 1985 vänlas utveckhngen vara i verkstadsindustri, gmvor och
ickejärnmetallverk. Däremot väntas produktionen minska i skogsindustrin och
varven. Inom den privata tjänstesektorn ökade produktionen enligt lillgängliga
uppgifter med drygl 3% 1984. Den beräknas öka med drygl 2% 1985. Totalt sett
beräknas BNP öka med 8% under perioden 1982-1985. Det innebär att de samlade
resurserna har ökat med 67 miljarder kr. i årets prisnivå.

Tabell 1:7 Produktion och sysselsättning 1984 och 1985

Produktion

Sysselsättning

Årlig procentuell

Årlig förändring i

volymförändring 1984 1985

tusental personer

1984

1985

Jord-
och skogsbmk

1,7

0,0

-10

-10

Industri

7,5'

6,0

13

16

Byggnadsverksamhet

1,4

1,0

- 7

0

Privata
tjänster

3,2

2,0

13

12

Offentliga
tjänster

1,5

1,0

27

20

Totalt

3,5

2,4

36

38

' Varav gruvor och tillverkningsindustri 6,9% och el-,
gas-, vatten- och värmeverk

12,2%.

BNP från användningssidan 3,0%.

' Byggnadsinvesteringar omfattar både ny- och ombyggnader
av hus, vägar och anläggningar. Utvecklingen 1984 och 1985:
Byggnadsinvesteringar -1-1,1% resp. -1,8%, reparationer och underhåll -t-1,5%
resp. +1,5% och byggnadsproduktion -1-3,0%resp.-hl,1%.

Prop. 1984/85:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 12

I
della sammanhang finns del anledning alt återknyta till regeringens proposifion
om riktlinjer för den ekonomiska politiken på medellång sikt (prop.
1984/85:40). Där konstaterades att en fortsatt slabil tillväxt i denna takt
under återstoden av 1980-talet avsevärt skulle förbättra möjligheterna atl nå
balans i den svenska ekonomin. Vidare slogs fast att det är nödvändigt all
pris- och löneökningarna dämpas kraftigt och atl statsfinanserna förbättras
avsevärt för att en sådan tillväxt skall bli möjlig. Den utveckling av
produktion och sysselsättning som nu sker inom den svenska ekonomin är förenlig
med att fullt kapacitetsutnyttjande och full sysselsättning uppnås på sikt.

Arbetsmarknadsläget
förbättrades under 1984. Sysselsättningen ökade med 36000 personer och arbetslösheten
reducerades från 3,5% 1983 till 3,1% 1984.

Sysselsättningsläget
förbättrades kraftigt under loppet av 1984. Mellan första kvatalel 1984 och
första kvartalet 1985 ökade antalet sysselsalla med 56000 personer. Eftersom
samiidigi de arbelsmarknadspoliliska insaiserna i form av beredskapsarbeten,
ungdomslag och rekryteringsstöd minskade i omfattning, var den underliggande
sysselsättningsökningen ännu kraftigare, ca 70000 personer. Antalet lediga
platser har också ökal kraftigl och antalet vid arbetsförmedlingarna
kvarstående arbetssökande har minskal betydligt.

Del
finns också tecken som tyder på atl arbetsmarknaden fungerar bättre än under
fidigare konjunkturuppgångar. Den genomsnittliga vakans-liden - den tid det tar
innan en plats tillsätts - är nu drygt 3 veckor atl jämföra med 8 veckor 1974
och 6 veckor 1980. Detta har kunnat ske trols alt kraven på ulbildning och
yrkeserfarenhel nu är betydligt högre än i tidigare konjunktumppgångar. 1984
var i genomsnitt 75% av platserna förenade med sådana krav medan endast 50% var
det 1979-1980. Åven om en stor andel företag uppger att de har brisl på
tekniska tjänstemän, är det få företag som uppger atl tillgången på arbetskraft
är en begränsande faklor för att utvidga produktionen.

Åven
under 1985 förutses en förbättring av arbetsmarknadslägel. Sysselsättningen
beräknas öka med närmare 40000 personer. En slor del av denna ökning sker inom
industrin och den privata tjänstesektorn. I byggnadsverksamheten beräknas
sysselsättningen bli oförändrad efter att under flera år ha minskat betydligt.
Sysselsättningsökningen i den offentliga sektorn väntas bli ca 15000 personer,
vilket är en betydligt lägre ökningstakt än lidigare år. De
arbetsmarknadspolitiska insatserna i form av ungdomslag, beredskapsarbeten och
rekryteringsstöd fömtses minska någol. Arbetslösheten beräknas minska lill
under 3% 1985. Ungdomsarbetslösheten (16-24 år) har reducerats från 7,6% 1982
till 6,0% 1984 och beräknas till ca 5 1/2% 1985.

Prop.
1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 13

OffentUg
seklor

Statens
budgetunderskott beräknas fortsätta minska - från 75 miljarder kr. 1984 fill 63
miljarder kr. 1985, se labell 1:8. Bakom denna utveckling ligger dels att
inkomstema ökar snabbare än utgiftema, dels att utlåningen minskar p. g. a. att
bostadslånen lyfts ul från statsbudgeten den 1 juli 1985, vilket förbättrar
budgetsaldot (men inte det finansiella sparandet) med ca 4 miljarder kr. 1985.
Den särskilda skatleredukfionen beräknas minska skatteinkomsterna med 2,3
miljarder kr. 1985. På utgiftssidan ökar räntebetalningarna, vilket dock
motverkas av realt oförändrade transfereringsutgifter (exkl. räntor) och realt
minskande konsumtions- och investeringsulgifter.

Den
kommunala expansionen beräknas fortsätta 1984 och 1985, dock i betydligt
långsammare takt än under 1970-talet och början av 1980-talel. Ökningstakten
1984 drogs upp någol av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Trots all den
kommunala utdebiteringsökningen endast uppgår till 7 öre 1985, förutses endast
en måttlig försämring av kommunernas finansiella sparande.

Socialförsäkringssektorn
fortsätter atl uppvisa ett finansiellt sparandeöverskott. 1984 var del 22
miljarder kr. och 1985 beräknas det bli 24 miljarder kr. Det finansiella
sparandet i socialförsäkringssektorn motsvarar i stort sett uppbyggnaden av
Allmänna Pensionsfonden. En omläggning av uppbörden av arbetsgivareavgifter
medför ett vissl inkomstbortfall för Allmänna Pensionsfonden. Trots detta
beräknas Allmänna Pensionsfonden kunna öka sitt reala värde betydligt under
året lill följd av den höga realräntan.

Del
lotala uttaget av skatter och avgifter beräknas vara oförändrat 50,7% av BNP
mellan 1984 och 1985. Utgifterna som andel av BNP beräknas minska marginellt
från 64,7% till 64,5%.

Tabell
1:8 Finansiellt sparande 1982-1985

Miljarder
kr., löpande priser

1982

1983

1984

1985

Stat

Socialförsäkring

Kommuner

-59,4

18,6

1,0

-53,5

19,0

- 0,2

-44,5

22,3

- 1,1

-46,4 24,0

- 2,3

Summa
ofTenUig sektor

-39,8

-34,7

-23,3

-24,7

Icke-finansiella företag Finansiella företag Hushåll

- 7,9

26,3

- 1,3

- 0,6

27,8 0,5

- 7,9

31,1

1,1

-16,4

33,2 4,8

Summa
privat sektor

17,1

27,7

24,3

21,6

Bytesbalans

-22,8

- 7,0

1,0

- 3,1

Minnesposter: Statens budgetsaido Statens budgetsaido i
procent av BNP

-83,1 T 13,2

-80,0 -11,4

-75,4 - 9,6

-63,0

- 7,4

Prop. 1984/85:150 Bilaga
1.1 Reviderad nationalbudget 14

FinansieU
utveckling

Statens
upplåningsbehov beräknas, som redan nämnts, minska innevarande år samtidigt
som hushållen kan väntas öka sitt bidrag till budgetunderskottets finansiering.
Med hänsyn till de likviditetsindragningar som beräknas ske från företagen till
riksbanken, blir statens behov av att på marknaden - och då i första hand hos
företagen — låna upp medel ganska litet. Förelagens bidrag till
stalsupplåningen kommer i stället att ske i form av olika kontoavsättningar i
riksbanken.

Näringslivets
lånebehov för den pågående investeringsexpansionen synes ännu 1984 ha varil
måttligt. Det beror bl. a. på att företagen fortsatt att dra ner lagren, vilket
fillsammans med den gynnsamma utvecklingen av driftsöverskotten möjliggjort ett
positivt finansiellt sparande i de ickefinansiella företagen de senaste åren
(räknat exkl. bostäder). Utvecklingen innevarande år pekar på en viss
försämring av företagens finansiella sparande. Driftsöverskotten beräknas
alltjämt öka, bl. a. beroende på en något starkare volymexpansion för det
inhemskt orienterade näringslivel. Parallellt med en fortgående
investeringsexpansion bedöms en omsvängning ske från neddragning till
uppbyggnad av lagren. Upplåningsbehovet bör därför öka men inte särskilt
kraftigl.

För
hushållen innebar utvecklingen 1984 att nettosparandet, dvs. skillnaden mellan
inkomst och konsumtion, praktiskt taget upphörde. Inlåningsökningen i bankerna
understeg ränlekrediteringarna. Hushållens finansiella sparande synes
emellertid ha stärkts något under 1984. De samlade finansiella tillgångarna
ökade mer än skulderna. På lillgångssidan har skett en viss omfördelning från
iradifionellt banksparande till andra placeringsformer som försäkringssparande
och allemanssparande. Den totala skuldökningen låg samtidigt på en oförändrad
nivå. Bankkrediterna lill hushåll var emellertid väsenlligt lägre än under
tidigare år. För 1985 är det rimligt att räkna med en ytterligare förstärkning
av hushållens finansiella sparande, bl. a. mot bakgrund av att villkoren för
sparande resp. lånefinansiering har förändrats ganska kraftigt.

Sammantaget
fortsätter bruttosparandet i den svenska ekonomin att öka. Till följd av en
fortsall stark investeringsuppgång i näringslivet och elt kraftigt lageromslag
uppstår en viss försämring av näringslivets finansiella sparande - en
utveckling som är normal för nuvarande konjunkturfas. Eftersom denna försämring
bara delvis kompenseras av utvecklingen i övriga sektorer i ekonomin, förutses
etl visst underskott i bytesbalansen och därmed ett begränsal
nettoupplåningsbehov i utlandet. Ambitionen från statsmakternas sida att
valutaflödet skall balansera medför ett krav på ökad privat upplåning
utomlands.

Prop. 1984/85:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 15

APPENDIX

Prognoser
och arbetsfördelning rörande deii reviderade nationalbudgelen 1985

Nedan framgår vilka
kapitel och avsnitt som sammanställs inom finansdepartementet (FiD) resp.
konjunkturinstitutet (Kl).

Sektorprognos

Prognos, %

Privat
konsumtion Offentlig konsumtion Bruttoinvesteringar Lagerinvesteringar' Export
av varor och tjänster Import av varor och tjänster Bruttonationalprodukt

1,4 0,8

3,7 1,3 4,3 6,3 2,4

1,4 0,8 3,7 1,6 4,3 7,6 2,4

Några
nyckeltal Konsumentpriser, dec-Industriproduktion Bytesbalans, milj. kr.

■dec

3,0

6,0

-3100

3,7

5,4

-6700

' Förändring i lagerinvestering i procent av föregående
års BNP.

Inom
finansdepartementet utarbetas kapitel 1,2,5 och 9. Konjunkturinstitutet
skriver kapitlen 3, 4, 6, 7, 8 och 10.

UTVECKLINGEN
INOM OLIKA OMRÅDEN

2 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Prop.
1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 19

2 Den internationella utvecklingen '

2.1 Allmän översikt

Den ekonomiska tillväxten i industriländerna under 1984
var den starkaste på åtta år. Förhållandena varierade emellertid påtagligt
mellan olika länder, såväl när det gäller fillväxtens styrka som beträffande
konjunkturutvecklingen under loppet av året. I Förenta stalerna skedde en
markant uppbromsning av tillväxten under tredje kvartalet, varefter akfiviieten
åter accelererade något. Den genomsniltliga fillväxten i den amerikanska ekonomin
beräknas för helåret 1984 till 6,8% - den högsta sedan 1955! I Japan fördelades
tillväxten jämnare över året trols den framlrädande roll som den amerikanska
efterfrågan där spelade. Även i de västeuropeiska länderna ökade BNP i
genomsnitt ungefär lika mycket under försia och andra halvåret men för fjolåret
som helhel blott hälften så snabbt som OECD-genomsniltel på ca 5 %. Under 1984
fortsatte därför arbetslösheten att öka i Västeuropa lill ca 18 1/2 miljoner
personer, motsvarande närmare 11 % av arbetskraften.

Tabell 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa
OECD-länder 1982-1985

Ärlig procentuell förändring

Andel av

1982

1983

1984=

1985'

OECD-områ-

dets
totala

BNPi%'

De
sju slora länderna

Förenta
statema

44,4

-3,0

2,9

6,8

31/4

Japan

15,1

3,0

3,0

5,8

5

Förbundsrepubliken
Tyskland

7,5

-1,0

1,0

2,6

2 3/4

Frankrike

6,1

2,0

1,0

1,6

1 1/2

Storbritannien

5,2

1,9

3,3

2,5

3 1/4

Italien

4,3

-0,4

-1,2

2,8

2 1/2

Kanada

4,1

-4,4

2,8

5,0

3 1/2

Norden

Danmark

0,7

3,0

2,0

4,2

3

Finland

0,6

2,8

2,9

2,9

3 1/2

Norge

0,7

1,0

3,2

4,3

2

Sverige

1,2

0,8

2,5

3,0

2 1/2

Vissa
andra OECD-länder

Belgien

0,9

1,1

0,4

2,1

13/4

Nederiändema

1,5

-1,7

0,6

1,7

2 1/4

Schweiz

1,1

-1,1

0,7

2,6

2 1/2

Österrike

0,8

1,0

2,1

2,2

2 3/4

OECD-Europa

34,1

0,6

1,3

2,5

2 1/2

OECD-totak

100,0

-0,5

2,2

5,0

3 1/4

' 1984 års BNP enligt preliminär statistik, löpande priser
och växelkurser.

- Preliminärt utfall

' Finansdepartementets bedömningar.

' Kapitlet är utarbetat inom finansdepartementet.

Prop. 1984/85:150 Bilaga
1.1 Reviderad nationalbudget 20

Även
bland utvecklingsländerna förstärktes tillväxten under 1984 i de flesta delarna
av väriden. Med undantag för de asiatiska ländema, där BNP ökade med 6,4% i
genomsnitt, stannade den genomsnittliga ekonomiska tillväxten dock vid knappt
2 1/2%. 1 många länder fortsatte därmed realinkomslen per capita att sjunka.
Jämfört med året dessförinnan innebar tillväxten 1984 likväl en avsevärd
förbättring. Särskilt i Afrika och Mellersta östern var den uppnådda
tillväxten svagare än väntat, medan de latinamerikanska ländema totalt sett
lyckades något bättre än vad man fidigare trott vara möjligt med hänsyn fill
skuldsituationen.

Den
snabba expansionen i Förenta staterna var den främsta drivkraften fill atl
också världshandeln på nytt ökade starkt under 1984. Med en ökning om närmare
9% var det fråga om det snabbaste uppsvinget sedan före den första oljekrisen.
I jämförelse med 1970-talet var förskjutningarna i bytesförhållandet mellan
skilda delar av världen överlag ganska små, men den ojämnt fördelade reala
tillväxten gav upphov till stora ojämvikter i bytesbalanserna för olika
grupper av länder. För Förenta staterna beräknas underskottet i bytesbalansen
ha blivit slörre än 100 miljarder dollar 1984, en försvagning med över 60
miljarder dollar på ett år. Trols en motverkande utveckhng i andra
industriländer, främst Japan, beräknas industriländerna sammantagna ha haft
ett bytesbalansunderskott 1984 om ca 60 miljarder dollar. Statistiska brister
leder till att de summerade byiesbalans-saldona inte blir noll för hela världen
utan ett underskott om närmare 80 miljarder dollar. Man kan troligen ändå
konstatera att utvecklingsländernas externbalans förbättrades markanl, och
ännu mer än väntat, under fjolåret. Inte minst gäller detta de skuldtyngda
ländema i Latinamerika som på två år beräknas ha reducerat sitt
bytesbalansunderskott med närmare 40 miljarder dollar. Svårigheterna att
finansiera fortsatta underskott framtvingade denna anpassning. Också de
asiatiska ländema åtnjöt förbättringar av sina bytesbalanser genom en god
exportutveckling.

Även
de intemationella kapitalrörelserna har kommit att utvecklas efter ett
annorlunda mönster under de senaste åren, delvis som en återspegling av den
reala utvecklingen. De mest iögonenfallande förändringarna gäller sålunda det
stora nettoinflödet lill Förenta statema och de minskade kapitalflödena fill
de länder som förstärkt sina bytesbalanser. När det gäller Förenta staterna har
kapitalbalansen framför allt stärkts genom alt bmt-toutflödet av kapital gått
starkt tillbaka, främst i form av minskade bankkrediter till utlandet.
Dessutom har ufiändska placeringar i amerikanska tillgångar ökat, särskilt
under 1984. De skuldtyngda utvecklingsländerna har övervägande måst finansiera
sina bytesbalansunderskott med särskilda lån från Internationella valutafonden
och i samband därmed överenskomna andra krediter. Den sponlana
nykreditgivningen till dessa länder från privata källor har dock varit så gott
som obefintlig. Andelen kortfristiga skulder har därmed fallit, och
skuldtjänsten i relation till exporten blev ungefär oförändrad mellan 1983 och
1984 trots det stigande internationella räntelägel.

Prop.
1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 21

Utvecklingen
av de internationella kapitalrörelserna har spelat stor roll för den
uppvärdering som skett av den amerikanska dollarn. Samtliga bakomliggande
faktorer till dollarapprecieringen har inte kunnat kartläggas, men myckel
talar för att de tendenser som präglat utvecklingen under 1984 inte kan fortgå
under längre fid. Enligt studier inom OECD har ökningen i kapitalinflödet till
Förenta statema inte resulterat i nämnvärt större tillväxt i de produktiva
investeringarna än tidigare utan främst måst täcka nedgången i det inhemska
sparandet som huvudsakligen kan hänföras till det stora federala
budgetunderskottet. Detta uppgick fill 175 miljarder dollar budgetårel 1984
och beräknas stiga fill 210 miljarder dollar 1985. Innevarande år beräknas
också det amerikanska bytesbalansunderskottet bli ännu större, och dollarn
måsle anses vara klart övervärderad när det gäller de reala
konkurrensförhållandena gentemot omvärlden.

Humvida
det under senare år uppkomna mönstret för kapitalrörelserna är så stabilt atl
fortsatta amerikanska bytesbalansunderskott kan finansieras utan stora
räntehöjningar är mindre klart. Svårighetema att begränsa ökningen av det
stmkturella budgetunderskottet ulgör härvidlag ett fortsall hot mol
slabihleten i den amerikanska tillväxten. Det kan vidare inle uteslutas alt de
senaste årens intresse för placeringar i dollartillgångar framför andra valutor
till viss del är resultatet av temporära anpassningar. Så t. ex. har japanska
institutioner nyligen fåll slörre möjligheter att placera sina tillgångar i
utlandet, och delvis motsvarar kapitalflödet från Japan lill Förenta staterna
ett uppdämt behov till en sådan portföljanpassning. Vidare har t. ex.
amerikanska banker i samband med den internationella skuldkrisen på senare år
uppvärderat risken för kreditgivning lill utvecklingsländerna, och när väl den
anpassningen är avslutad minskar inte längre bmttoutflödet av kapilal från
Förenta staterna av den orsaken.

Mycket
talar således för all den höga dollarkursen inle är hållbar. Ännu i böljan av
1985 nådde dollarn emellertid nya rekordnoteringar trots tendenser till
sjunkande amerikansk ränta. Samtidigt har de kortsiktiga fluk-tuafionerna på
valutamarknaden varil belydande, och det kan f.n. inte bedömas om den nedgång
som skett i dollarkursen sedan mitten av mars är inledningen till en evenluell
större depreciering av dollarn.

Av
stor vikt för bedömningen av konjunktumtvecklingen under 1985 är vilka
följdreaktioner som ett dollarfall kan få på främst penningpolitikens område,
dvs. i vad mån nedgången kommer atl bromsas genom att den amerikanska räntan
går upp jämfört med räntan i övriga länder. Ett för snabbt dollarfall kan
dränera den amerikanska marknaden på likviditet så att den reala tillväxten
försvagas. En mer expansiv penningpolitik i Förenta staterna kan i del läget
förstärka de inflationsförväntningar som blir följden av atl importen blir
dyrare. Och utrymmet att motverka den defla-tionistiska effekten genom
ytterligare finanspolitisk expansion utöver vad som redan ligger i prognosen
måste belraktas som obefintligt med hänsyn till det statsfinansiella läget.'

' En ytterligare belysning av möjliga följder av en
dollardepreciering sker i appendix till kapitel 3.

Prop. 1984/85:150 Bilaga
1.1 Reviderad nationalbudget 22

Den
amerikanska ekonomin ser ut att gå mot ell skede med långsammare tillväxt även
om dollarn skulle förbli stark. Prognoserna för i stort sett samtliga inhemska
efterfrågekomponenter pekar dithän och ulrikesbalansen väntas ge fortsatt
negativa bidrag lill tillväxten, dvs. importpenelra-tionen fortsätter. För
helåret 1985 kan BNP-tillväxten beräknas bli blott hälften av ökningen 1984,
vilket bl. a. innebär att arbetslösheten ligger kvar på drygt 7%. Den draghjälp
som Förenta staterna gav övriga länder under 1984 blir därmed väsenlligt mindre
framgenl. För de övriga industriländerna sammantagna beräknas minskningen av
exporten lill Förenta stalerna inte fullt kunna uppvägas av ökad exportlillväxt
till övriga delar av världen. Samtidigt bedöms den inhemska efterfrågan öka i
ungefär oförändrad takt, och i framför allt Japan men även Västeuropa fömtses
därför en någol långsammare tillväxt i BNP under 1985.

I
Japan dämpas den inhemska efterfrågan av den fortsatt strama finanspolitik som
bedrivs av omsorg om budgetsaldot. BNP beräknas ändå kunna öka med 5% där under
1985 och arbetslösheten falla något fill ca 21/2%.

För
de europeiska länderna kan förvänlas en BNP-tillväxt om knappt 21/2% 1985,
vilkel betyder atl arbetslösheten fortsätter atl öka med minst 1/2 miljon
personer. I viktiga länder som Förbundsrepubliken Tyskland och Storbritannien
förutses ungefär oförändrade höga arbetslöshetstal. Trots dessa prognoser får den
inhemska efterfrågetillväxten i flertalet länder inte något slöd av
finanspolitiken som den f. n. är utformad, ulan effeklerna får snarasl överlag
betraktas som ytterligare åtstramande. Del mesta tyder på atl man i
utformningen av den ekonomiska politiken i flera av länderna även under 1985
främst kommer all fästa fortsatt vikl vid atl få ned de återstående
budgetunderskotten saml att dämpa pris- och kostnads-utveckUngen.