Prop. 1984/85:151

Prop.
1984/85:151

Regeringens proposition

1984/85:151

om
statsbidrag till missbrukarvård m.m;

beslutad
den 7 mars 1985

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har
tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll

På regeringens vägnar

INGVAR CARLSSON

STEN ANDERSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att statsbidragen fill driften av
hem för vård eller boende resp. till alkoholpolikliniker och vårdcentraler för
narkotikamissbrukare fr. o. m. år 1986 slås ihop Ull eU gemensamt statsbidrag
till missbrukarvård m.m. Förslaget bygger på en överenskommelse mellan statens
förhandlingsnämnd. Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundel.

De viktigaste utgångspunkterna för förslaget är att
statsbidraget bör främja målen för socialtjänsten och stödja en utveckling av
vårdinnehållet. Bidraget bör även medge handlingsfrihet vid utveckling och
förändring av verksamheten.

Ett viktigt syfte med ett sammanslaget statsbidrag är att
luckra upp gränsen mellan institutionsvård och öppen vård. I propositionen
föreslås därför all huvuddelen av bidragel ges till kommunerna som därigenom
får frihet all välja de för sina resp. behov och förulsättningar lämpligaste
vårdformerna.

En viss del av bidraget föreslås dock ges i form av s.k.
platsbidrag lill huvudmännen för vissa institutioner, i huvudsak de fidigare
statliga ungdomsvårdsskolorna och nykterhetsvårdsanstalterna. Del främsta
skälet härtill är att dessa insfilutioner är särskilt resurskrävande och alt de
i många fall har hela rikel som upptagningsområde.

För att underlätta en nödvändig omstrukturering av
institutionsvården och därvid ge berörda huvudmän viss kompensation för avvecklingskoslnader
föreslås ett särskilt omstruktureringsbidrag. Sådant bidrag skall kunna ulgå
vid avveckling, helt eller delvis, av vissa typer av insfilutioner.

Den nuvarande inslitutionsplaneringen bör ulvecklas i
riktning mot en samlad vårdresursplanering, vilken innefattar såväl
institutionsvård som öppen vård. Socialstyrelsen skall årligen, efter
samråd med de båda

1 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 151

Prop.
1984/85:151 2

kommunförbunden,
redovisa en sammanställning och analys av de förändringar som har skett inom missbrukarvården
m.m.

För
år 1985 föreslås ett statsbidrag till driften av hem för vård eller boende om
711 milj. kronor, vilket utgår efter samma regler som har gälll för åren 1983
och 1984.

För
år 1986 föreslås ell statsbidrag till missbrukarvård m.m. om sammanlagl 810
milj. kronor.

Särskilda
medel föreslås för att stödja en utveckling och förändring av främst
institutionsvården eller alternafiv fill denna.

Prop.
1984/85:151

Utdrag

SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1985-03-07

Närvarande:
statsråden I. Carlsson, ordförande, Andersson, R. Carisson, Holmberg,
Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande:
statsrådet Andersson

Proposition
om statsbidrag till missbrukarvård m.m.

I
prop. 1984/85:100, bilaga 7, har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan
på särskild proposition i ämnet, till Bidrag till driften av hem för vård eller
boende för budgetårel 1985/86 beräkna ett förslagsanslag av 618 000 000 kr.

Jag
anhåller om aU nu få ta upp denna anslagsfråga och därtill vissa frågor om
anslagen Bidrag till alkoholpolikliniker och vårdcentraler samt Ulveckling och
försök med vissa vårdformer.

1
Inledning

I
mars 1981 träffades en överenskommelse mellan slatens förhandlingsnämnd.
Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet om statsbidrag vid ändrat
huvudmannaskap för ungdomsvårdsskolor och nykterheis-vårdsanstaller m.m. I
överenskommelsen, som redovisades i prop. 1980/ 81:196, enades parterna om en slalsbidragskonstrukfion
som i avvaktan på erfarenheler av konstruktionen skulle tillämpas under åren
1983 och 1984. Överenskommelsen godkändes av riksdagen (SoU 1981/82:23, rskr
92).

Utifrån
hittills vunna erfarenheter av bidragskonstruktionen har en överenskommelse nu Iräffats
mellan statens förhandlingsnämnd. Landstingsförbundet och Svenska
kommunförbundet om ett nytl statsbidragssystem för åren 1986 - 1989.
Överenskommelsen innebär i huvudsak att de nuvarande statsbidragen till driften
av hem för vård eller boende respektive till alkoholpolikliniker och
vårdcentraler slås ihop till eu gemensamt statsbidrag till missbrukarvård m.m.
Parterna har vidare enats om statsbidraget för åren 1985 och 1986.
Överenskommelsen har godkänls av Landstingsförbundets och Svenska
kommunförbundets styrelser.

Jag
vill för egen del ansluta mig fill överenskommelsen om det nya bidragssystemet.
Överenskommelsen bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilagal.

Prop.
1984/85:151 4

2
Bakgrund

Staten
har sedan lång tid haft ett stort engagemang i vården av missbrukare av alkohol
och narkotika. Fram till år 1983 var staten huvudman för ett antal
institutioner för främst alkoholmissbrukare samt för ungdomsvårdsskolorna. Dessutom
utgick statsbidrag för anordnande och drift av ett stort antal behandlings- och
inackorderingshem för missbrukarvård. I samband med socialtjänstreformen
överfördes huvudmannaskapet för de tidigare statliga institutionerna fill
kommuner och landsting. Samtidigt upphörde de särskilda statsbidragen fill
behandlings- och inackorderingshemmen. Huvudmännen erhåller nu statsbidrag i
annan form för denna verksamhet.

Fram
till år 1980 utgick också statsbidrag lill de kommunala nykterhetsnämndernas
verksamhet. Detta bidrag avvecklades delvis fr.o.m. år 1980. Statsbidragen till
alkoholpolikliniker och vårdcentraler för narkotikamissbrukare bibehölls dock.

Statsbidrag
utgår också fill olika utvecklings- och försöksverksamheter inom bl.a. missbrukarvården.

I
det följande ges en kort beskrivning av det nuvarande statliga stödet till missbrukarvård
och vård av vissa ungdomar.

2.1
Bidrag till driften av hem för vård eller boende

År
1980 godkände riksdagen en principöverenskommelse (prop 1979/ 80:172, SoU 44, rskr
385) mellan staten och de båda kommunförbunden om ändrat huvudmannaskap för
ungdomsvårdsskolor och nykterhetsvårdsanstalter m.m. Frågan om ändrat
huvudmannaskap hade fidigare behandlals bl. a. av socialulredningen.

Enligt
överenskommelsen skulle berörda kommuner och landstingskommuner den 1 januari
1983 ta över dels huvudmannaskapet för de statliga ungdomsvårdsskolorna och nykterhetsvårdsanstalterna,
dels de rättigheter och åtaganden som staten hade i fråga om Margretelunds och
Råby yrkesskolor, erkända och enskilda nykterhetsvårdsanstalter samt inackorderingshem
och behandlingshem för alkohol- och narkotikamissbrukare. Överenskommelsen
innebar vidare att kommuner och landstingskommuner gemensamt skall svara för atl
behovet av hem för vård eller boende inom socialtjänsten blir tillgodosett.
Kommuner och landstingskommuner skulle i samverkan uppräita vårdplaner för
institutionsvården inom länel och därvid avtalsreglera huvudmannaskapet.
Överenskommelsen innebar också att parterna före den 1 april 1981 skulle träffa
en uppgörelse om statsbidrag till verksamheten.

Syftet
med huvudmannaskapsförändringen var all skapa förutsättningar för en bättre
fungerande vårdkedja inom såväl ungdomsvården som missbrukarvården.

Den
verksamhet som kommuner och landsting skulle överta ansvaret för omfattade i
början av år 1980 följande.

Prop.
1984/85:151 :;v 5

•
18 ungdomsvårdsskolor fördelade
på 13 län med totalt 514 platser, varav 135 på slutna avdelningar, samt 68
platser vid 9 utskrivningsavdelningar,

•
4 stadiga och 19 s.k. erkända
vårdanstalter för alkoholmissbmkare, fördelade på 17 län, med sammanlagt 1 556
vårdplatser,

•
26 s.k. enskilda vårdanstalter för
alkoholmissbrukare, fördelade på 17 län, med sammanlagt 853 platser.

Huvudmän
för de erkända och enskilda anstalterna var kommuner, landstingskommuner,
sammanslutningar, ideella organisafioner och stiftelser. För verksamheten
utgick statsbidrag (drift- och anordningsbidrag). Driftbidraget var uppdelat i
en garanfidel och en beläggningsdel.

Ytterligare
vårdresurser inom nykterhetsvården var de i huvudsak kommunala
inackorderingshemmen för alkoholmissbrukare med ca 1 600 vårdplatser. Även för
dessa hem utgick statsbidrag till driften med högsl 75 % av de styrkta
nettokostnaderna.

Inom
narkomanvården hade staten inte varit huvudman för någon institution, men
däremot givit statsbidrag till driften av såväl behandlingshem som
inackorderingshem, även i detla fall med 75 % av de styrkta nettokostnaderna.
År 1980 fanns det 24 sådana hem med sammanlagt 290 platser. Statsbidrag utgick
även för anordnande av inackorderings- och behandUngshem för narkotikamissbrukare.

I
principöverenskommelsen sades bl.a. att de kommande statsbidragen till verksamheten
skulle medge handlingsfrihel för kommunerna/landsfings-kommunerna vid
utveckling och förändring av verksamheten och att vid utformningen av bidraget
skulle eftersträvas en schablonisering.

År
1981 godkände riksdagen en överenskommelse (prop 1980/81:196, SoU 81/82:23, rskr
92) mellan staten och de båda kommunförbunden om statsbidrag vid det ändrade
huvudmannaskapet för aktuella insfilutioner. Överenskommelsen innebar att
staten skall utge bidrag till kommuner och landstingskommuner för driften av
sådana hem för vård eller boende som avses i principöverenskommelsen från år
1980. Med utgångspunkt i slatens dåvarande kostnader för verksamheten
fastställdes statsbidraget enligt överenskommelsen till 570 milj. kr. för år
1983, baserat på löne- och prisnivån den 1 januari 1982. Vid förhandlingar
mellan parterna skulle detla belopp omräknas med hänsyn till löne- och
prisnivån per den 1 juli det år bidraget avser.

Bidragssumman
om 570 milj. kr. var beräknad enligt följande fördelning:

Ungdomsvårdsskolor 208 milj. kr.

F.d.
stathga nykterhetsvårdsanstalter 57 milj. kr.

Övriga
nykterhetsvårdsanstalter 179 milj. kr.

Behandlings- och inackorderingshem

för
narkofikamissbrukare 33 milj. kr.

Inackorderingshem
för alkoholmissbrukare 93 milj. kr.

1*
Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 151

Prop. 1984/85:151 6

Fördelningen
av bidragssumman skulle gälla för åren 1983 och 1984 i avvaktan på erfarenheter
av bidragskonstruktionen. För dessa år skulle bidraget utgå a conto i avvaktan
på omräkning av det fastställda bidragsbeloppet.

Av
det belopp som angavs för viss kategori av institutioner skulle 75 % användas som
bidrag fill de huvudmän som driver sådana institutioner. Bidraget skulle utgå
med ett för varje kategori enhefiigt belopp per vårdplats. Återstoden, dvs. 25 %,
skulle användas som bidrag till kommuner som under året haft att svara för
vårddagskostnad vid institution. Detta bidrag skulle utgå med ett enhetligt
belopp per vårddag för varje kategori av institutioner.

Den
del av den faktiska nettokostnaden för institufionens drift som inle täcktes
genom det stadiga bidraget förutsattes bli ersatt av vårdlagarnas hemkommuner.

Överenskommelsen
innebar dessutom atl slaten skulle lämna sammanlagt 155 milj. kr. som bidrag
till upprustning och utveckling m.m. av institutionsvården. Av dessa medel
skulle 70 milj. kr. ulbelalas den 1 januari 1982 med fördelning efter resp.
huvudmans andel i lotala antalet vårdplatser vid ungdomsvårdsskolor och nykterhetsvårdsanstalter.
Återstoden av bidraget skulle utbetalas efter överenskommelse mellan parterna
senast den 31 december 1982.

Inför
de nämnda överenskommelserna hade kommuner och landstingskommuner bedrivit en
länsvis insfitutionsplanering, vilken låg till gmnd för regleringen av det
ändrade huvudmannaskapet för de oUka institutionerna. En kort redogörelse för deUa
lämnas i det följande. Med kommunalt eller landstingskommunalt huvudmannaskap
avses här även de fall där institutioner, som drivs av enskild eller
sammanslutning, har knutits till kommun eller landstingskommun genom vårdavtal.

Av
de 18 f.d. ungdomsvårdsskolorna står alla utom fyra nu under landstingskommunalt
huvudmannaskap. I tre fall drivs de av kommuner och i ett fall av ett
kommunalförbund.

Även
nykterhetsvårdsanstalterna (inkl. de f.d. stathga) står i många fall under
landstingskommunalt huvudmannaskap. Av totalt 50 anstalter drivs emellertid 20
av Stockholms, Göteborgs och Malmö kommuner, fyra av andra kommuner och två av ell
kommunalförbund.

Av
de ca 150 inackorderingshemmen för alkoholmissbrukare är det endast fem som
drivs av landstingskommuner; övriga drivs av kommuner.

Av
de 35 inackorderings- och behandlingshemmen för narkotikamissbrukare drivs 18
av de tre storstadskommunerna; övriga drivs av såväl kommuner som landsfingskommuner.

Den
återstående delen av det tidigare nämnda upprustnings- och utvecklingsbidraget
om sammanlagt 155 milj. kr. fördelades mellan insfilu-tionshuvudmännen enligt
en överenskommelse mellan statens förhandlingsnämnd och företrädare för de
båda kommunförbunden den 9 december 1983. Överenskommelsen godkändes av
regeringen den 12 april 1984.

Prop. 1984/85:151 ,,, 7

Omräkningen
av driftbidraget till löne- och prisnivån den 1 juli 1983 respektive den 1 juli
1984 gjordes genom överenskommelser mellan statens förhandlingsnämnd och
företrädare för kommunförbunden den 12 april 1984 respektive den 23 november
1984. Enligt dessa överenskommelser skulle det slutliga driftbidraget för år
1983 uppgå till 662 milj. kr. och för år 1984 baseras på ett belopp av 711
milj. kr. Överenskommelserna godkändes av regeringen den 10 maj 1984 respektive
den 29 november 1984.

Det
slutliga driftbidraget för åren 1983 resp. 1984 fördelar sig på olika institutionskategorier
enhgt följande (milj. kr.).

1983
1984

242

257

63

68

209

225

39

42

109

119

Ungdomsvårdsskolor

F.d. statliga nykterhetsvårdsanstalter/motsv.»)

Övriga nykterhetsvårdsanstalter

Behandlings- och
inackorderingshem för narkotika-

missbmkare
Inackorderingshem för alkoholmissbrukare

662
711

")
Nykterhetsvårdsanstalterna Gudhem, Runnagården (med Brotorp), Homö, Frösö samt Hessleby.
T.o.m. 30/61983 även nykterhetsvårdsanstalten Venngarn. Fr.o.m. år 1984 ett LVM-hem
i vardera Stockholms och Göteborgs kommuner.

2.2
Bidrag till alkoholpolikliniker och vårdcentraler

Statsbidrag
utgår till kommunala alkoholpolikUniker enligt förordningen (1981:614) om
statsbidrag till kommunernas verksamhet med alkoholpolikliniker. Statsbidrag
utgår också lill kostnader för vård av narkotikamissbrukare på alkoholpolikliniker
samt lill försöksverksamhet vid nytillkommande alkoholpolikliniker som används
flexibelt för insatser inom både nykterhetsvård och narkomanvård. Vidare utgår
statsbidrag enligt särskilda bestämmelser till driften av vårdcentraler för
narkotikamissbrukare, organiserade av kommun eller landstingskommun.

Fram
till och med år 1979 utgick även statsbidrag till kommunemas kostnader för
nykterhetsvård vad avser administration samt förebyggande och eftervårdande
åtgärder. Detla bidrag avvecklades från och med år 1980 (prop. 1978/79:95, FiU
35, rskr 335).

Resurserna
för de öppna och friviUiga vårdformerna inom missbmkarvår-den har successivt
byggts ut. År 1984 var det ca 140 alkoholpolikUniker och 28 vårdcentraler för
narkotikamissbrukare som erhöll statsbidrag. För budgetåret 1984/85 uppgår anslagel
för dessa bidrag till 89 901000 kr. I 1985 års budgetproposition (prop.
1984/85:100, bilaga 7) föreslås en ökning av anslaget till 97 501 000 kr.

Underlaget
för statsbidrag utgörs av de av socialstyrelsen godkända kostnaderna för löner,
vilka uppräknas med 60 % för övriga driftkostnader.

Prop. 1984/85:151 8

Statsbidraget
utgår inom ramen för tillgängliga medel med högst 75 % av bidragsgrundande
belopp och utgår för kalenderår i efterskott.

Ansökan
om statsbidrag till alkoholpohklinik prövas av socialstyrelsen. Ansökan om
statsbidrag till vårdcentral prövas av socialstyrelsen i de fall regeringen
tidigare beviljat statsbidrag till driften. I annat fall skall socialstyrelsen
granska ansökan om statsbidrag samt med eget yttrande överlämna ärendet till
regeringen för prövning.

2.3
Bidrag till försöksverksamheter m.m.

Från
anslaget J 4. Bidrag fill organisationer m.m, (H 4 fr.o.m. budgelåret 1985/86)
under femte huvudtiteln, utgår bidrag bl.a. till kommuner och sammanslutningar
för rehabilitering av alkohol- och narkotikamissbrukare. Bidrag utgår härvid
för såväl pågående verksamheter som för försöksverksamheter. För budgetåret
1983/84 uppgick den aktuella anslagsposten till 5 433 000 kr. Därav fördelade
socialstyrelsen totalt 3 153 000 kr. för försök med nya vård- och
behandlingsmetoder, varav 1 048 000 kr.till organisationer och 2 105 000 kr.
till kommuner.

För
budgetåret 1984/85 uppgår anslagsposten till 5 596 000 kr. I 1985 års budgetproposition
föreslås en ökning till 6 264 000 kr.

Anslaget
J 5. Utveckling och försök med vissa vårdformer (H 5 fr.o.m. budgetåret
1985/86) under femte huvudtiteln avser främst områdel socialt behandlingsarbete
med tonvikt på missbrukarvård. Anslaget uppgår för budgetåret 1984/85 till 7
000 000 kr.

Av
detta anslag får socialstyrelsen disponera högst 1 350 000 kr. fill
försöksprojekt med familjevård för vuxna missbrukare. Sådana försöksprojekt
har pågått sedan år 1983 och är ett resultat av familjevårdsutredningens betänkande
(Ds S 1981:17) Del förstärkta familjehemmet. Försöksverksamheten beräknas bli
utvärderad och dokumenterad under år 1985.

Vidare får socialstyrelsen
av anslaget J 5 disponera högst 850 000 kr. fill försöks- och
utvecklingsprojekt avseende behandling och stöd till familjer i kris saml barn
och ungdomar som far illa. Medlen är ämnade att stimulera utvecklingen av nya
behandlingsformer.

Högst
4 000 000 kr. av anslaget J 5 disponeras enligt bestämmelser som regeringen
meddelar till utveckling av vården av kvinnliga missbrukare, insatser för de
tyngsta missbrukarna, försök i fråga om vårdmetoder för "nya" grupper
av missbrukare, stöd till kvinnojourer samt till utveckling av socialbyråernas
arbete med familjer i kris m.m.

Under
budgetåret 1983/84 anvisade regeringen i särskild ordning 4,5 milj. kr. för
utvecklingsinsatser inom narkomanvårdsområdet. Socialdepartementet har
fördelat dessa medel till 16 olika utveckhngs- och försöksprojekt i 15 kommuner.
För budgetåret 1984/85 har socialstyrelsen fått regeringens

Prop.
1984/85:151 v» 9

uppdrag
alt fortsätta detta utvecklingsarbete. Insatserna bör inriktas på bl.a. följande
områden.

-
Försöksverksamhet som syftar
till att utveckla särskild kompetens för socialt fäll- och behandlingsarbete
inom ungdoms- och missbruksområdena

-
Projekt som syftar till att
utveckla samarbetsformer mellan socialtjänsten och den psykiatriska vården när
det gäller missbrukare med allvarliga psykiska störningar

-
Insatser för alt förbättra uislussningen
(eftervården) för missbrukare som genomgått behandhng.

Regeringen
har anvisat 5 milj. kr. för de nämnda utvecklingsinsatserna under innevarande
budgetår.

11985
års budgetproposition (prop. 1984/85:100, bil. 7) föreslås aU 5 milj. kr. skall
anslås för utvecklingsinsatser inom narkotikaområdel för budgetåret 1985/86
under anslaget H 5. Utveckling och försök med vissa vårdformer.

Försöksverksamhet
med samverkan inom missbrukarvården har pågått under åren 1982-1984 i
socialdepartementets regi. De 11 projekt som ingått i försöksverksamheten har
haft som främsta syfte atl åstadkomma en bättre samordning av socialtjänstens
och hälso- och sjukvårdens insatser för främst alkoholmissbrukare samt att
underlätta samarbetet mellan institutionsvård och öppen missbrukarvård. Totalt
har 2,5 milj. kr. använts för denna försöksverksamhet som skall avrapporteras under
våren 1985.

3
Utvecklingen inom missbrukarvården m.m. 3.1 Socialtjänstreformen

Socialtjänstlagen
(1980:620), SoL, trädde i kraft den 1 januari 1982.1 lagen föreskrivs bl.a. en
skyldighet för socialnämnderna att arbeta för att förebygga och molverka
missbruk av alkohol och andra beroendeframkallande medel. Socialnämnderna
skall också stödja de enskilda missbrukarna och se till att de får den hjälp
eller vård som behövs för att komma ifrån missbruket.

När
det gäller vård utan samtycke trädde samtidigt med SoL också i kraft dels lagen
(1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM), dels lagen (1980:621)
med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).

I
propositionen om socialtjänsten (prop, 1979/80:1), vilken i sina huvuddrag
antogs av riksdagen (SoU 1979/80:44, rskr 385), drogs utifrån den pågående
utvecklingen upp vissa rikthnjer för missbrukarvården i allmänhet och
institutionsvården i synnerhet. Socialtjänstens insatser bör främst vara
förebyggande och uppsökande och i största möjliga utsträckning ges i den hjälpsökandes
hemmiljö eller så nära den som det går. Vård i institution bör om möjligt komma
i fråga först sedan man prövat andra vårdinsatser. Vård i institution bör
vidare ingå som ett led i ett längre vårdprogram. En förnyelse

Prop. 1984/85:151 10

av
vårdinnehåll och vårdmetodik inom institutionsvården är angelägen liksom
strävandena att få vårdenheter som tar emol missbrukare för vård oberoende av
vilken missbrukskategori de fillhör. En inriktning av verksamheten mot öppna
vårdformer med inslag av motivationsinriktat behandhngs-arbete och nya inslag i
institutionsvården är önskvärd och förutsätter viss utbildning för
vårdpersonalen. Ett rikt och varierat utbud av förebyggande åtgärder och av
vård- och behandlingsinsatser ger de bästa möjhgheterna att begränsa behovet av
tvångsingripanden.

Förhandlingarna
om det ändrade huvudmannaskapet för institutionerna inom främst missbrukarvården,
var inte slutförda då socialtjänstpropositionen beslulades. I propositionen
framhölls dock atl oavsett hur resursansvaret, dvs. ansvaret för inrättande
och drift av institutionerna, skulle komma att fördela sig mellan landsting och
kommuner, så var det kommunerna som hade ansvarel för vården. Kommunerna skulle
således se till att den enskilde vid behov fick vård utanför del egna hemmet,
följa vården vid institutionen, vid behov medverka till att den enskilde
bereddes vård i annan institution och efter institutionsvårdens avslutande ge
den enskilde det stöd och den hjälp som han kunde behöva därutöver. Kommunerna
skulle, Hksom när de i övrigt tog i anspråk resurser inom socialtjänsten, komma
att få inflytande över hur institutionerna skulle utnyttjas.

3.2
Propositionen om en samordnad och intensifierad narkotikapolitik

Propositionen
(prop. 1984/85:19) om en samordnad och intensifierad narkotikapolitik, vilken
antogs av riksdagen i december år 1984 (SoU 1984/85:8, rskr 104), tog bl.a. upp
frågan om behandling av narkotikamissbrukare. Frågan om statsbidragets
utformning berördes också.

Enligt
propositionen är det angeläget att det, utöver specialiserade enheter för missbrukarvård,
också utvecklas en kompetens inom den reguljära socialtjänsten både för
förebyggande och tidiga insatser liksom för insatser för missbrukare som redan
har utvecklat elt allvarligt missbruk. Utrymme för en metodutveckling inom
socialtjänsten kan skapas genom omfördelningar och effektiviseringar inom ramen
för befintliga resurser. Statens uppgift i detta sammanhang bör vara att lämna
stöd till utvecklingsinsatser och försöksverksamhet.

Socialtjänstreformen
genomsyrades av en strävan bort från institutionsvård till vård och behandhng
i öppna former. En sådan strävan präglar också det utveckhngsarbele som pågår i
många kommuner, vilka söker utveckla behandlingsalternativ för grupper som inte
behöver institutionsvårdens höga grad av omhändertagande.

Enligt
den nämnda propositionen om narkotikapolitiken är det angeläget att det finns
särskilda öppenvårdsprogram för missbrukare liksom atl det finns vårdformer som
vid behov kan erbjuda ett stödboende under en pågående öppenvårdsbehandling. I
sammanhanget nämns också att s.k.

familjevård har visat sig vara elt värdefulll komplemenl
till socialtjänstens övriga insatser för missbrukare.

Statsbidraget bör enligt propositionen vara så utformat
att del gynnar en ulveckling mot ett rikt och varierat utbud av vårdresurser,
både vad gäller form och innehåll.

När det gäller institutionsvården framhålls att de i dag
ganska skarpa gränserna mellan ohka typer av institutioner bör luckras upp. Del
ges därigenom möjligheter att ulnyttja resurserna mer flexibelt och effektivt.
Institutionsvården bör vidare utvecklas mot en ökad differentiering av behandlingsinnehållel.
Behandlingshemmens viktiga funktion inom missbrukarvården understryks. De siiftelsedrivna
behandhngshemmen utgör enligt propositionen värdefulla komplement lill den
offentliga institutionsvården, främsl när det gäller utvecklingen av nya
behandlingsmetoder.

3.3 Utveckling ocb behov av förändringar inom
institutionsvården

I socialtjänstlagen infördes etl nytl begrepp - hem för
vård eller boende -som omfattar alla olika institutioner inom socialtjänsten,
vilka tar emol enskilda för vård, behandling, omvårdnad eller tillsyn i
förening med ett boende. Det nya och sammanfattande begreppet syftade till all
eliminera den tidigare lagstiftningens indelning av institutionsvården och
öppna möjligheter till en flexibel, differentierad och lokall anpassad
institutionsvård.

I socialljänstpropositionen anfördes bl.a. att kommunerna
och landstingskommunerna bör ha möjlighel att utforma insiiutionsvården efter
sina förutsättningar och behov inom ramen för de övergripande mål som skall
gälla för socialtjänsten.

Enligt 23 § SoL skall landstingskommunerna och kommunerna
i varje landstingsområde gemensamt upprätta en plan över behovet av hem för
vård eller boende i området. Planen skall också visa hur ansvaret för hemmens
inrättande och drift är fördelat. Planen skall redovisas för länsstyrelsen.
Syftet med institutionsplaneringen är bl.a. att ge överblick över behov och resurser
samt att samordna resurserna och utnyttjandet av dessa.

När det gäller institutionsvård betonades i socialljänstpropositionen
behovet av en förbättrad behandlingskontinuitet och ett mer flexibelt
utnyttjande av resurserna samt kravet på geografisk närhet. Samtidigt framhölls
att det i vissa situationer är nödvändigt att göra avsteg från den senare
principen. Vidare ansågs del önskvärt att man fortsätter på den inslagna vägen
med en minskad differentiering av institutionsvården, men atl det inte torde
vara möjligl att helt undvika en differentiering i framtiden.

Vid en genomgång av de olika institulionstyperna togs i
socialtjänstpropositionen egentligen bara klar slällning till
ungdomsvårdsskolornas framtid. Föredragande statsråd menade all del för den
framtid som kan överbhckas kommer att finnas behov av sådan vård som vänder sig
till en minoritet av svårbehandlade och svagt motiverade ungdomar. Samtidigt
framhölls atl utveckhngen mot institutioner med färre plalser och en mera
varierad vård

Prop. 1984/85:151 12

bör
gå vidare och att en utveckling av alternativa vårdformer är angelägen.

När
det gäller nykterhetsvårdsanstaherna ansåg föredragande statsråd att deras
klienter i en del fall i stället skulle kunna erbjudas vård vid
inackorderingshemmen. Vidare förespråkades en mer flexibel användning av
anstalterna, t.ex. för en mer socialt betonad vård under socialnämndens ledning.
Samtidigt pekades på att det i vissa fall kan vara nödvändigt med särskilda
institutioner för att tillgodose behovet av vård för den mesl svårbehandlade
gruppen. Bristen på behandlingshem för narkotikamissbrukare skulle dock delvis
kunna åtgärdas genom ett flexibelt utnyttjande av anstalter och
inackorderingshem. Vidare pekade föredraganden på den möjhghet som
familjevården för missbmkare innebar.

Det
är ännu för tidigt att bedöma de närmare effekterna av huvudmannaskapsreformen.
Härtill kommer att det hittillsvarande statsbidragssystemet i viss mån
motverkat vissa önskvärda förändringar. Denna fråga behandlas närmare i avsnitt
4.

När
det gäller behovet av förändringar inom institutionsvården kan följande
konstaleras.

Behovet
av institutionsvård för missbrukare synes minska, totalt sett. Detta hänger
samman med den ökade satsningen på vård i mer öppna former. En minskning av
institutionsresurserna kan delvis åstadkommas genom en reducering av antalet
platser vid institutionerna. Därvid kan också förändringar av institutionernas
inriktning genomföras. Även nedläggningar av hela institutioner kan dock komma
att bli aktuella i vissa fall.

Samtidigt
som en minskning av det totala behovet av institutionsvård för missbrukare kan
skönjas, kommer del att ställas högre krav på bl.a. behandlingsinnehållet vid
de institutioner som skall finnas framdeles. Vidare finns behov av en ulveckling
av kvalificerade institutionsresurser för de tyngsta missbrukarna, bl.a. de som
vårdas enligt LVM,

3.4
Utveckling och behov av förändringar inom den öppna vården

Det
som benämns öppen vård av missbrukare inom socialtjänsten spänner över ett
brett spektrum av insatser. Här avses mer specialiserade verksamheter för vård
och behandling i öppna former. Hit hör bl.a. alkoholpoliklinikerna och
vårdcentralerna för narkotikamissbrukare. Till öppen vård räknas också alla de
övriga insatser för missbrukare som görs inom ramen för det reguljära
socialtjänstarbetet. I deUa ingår bl.a. förebyggande och uppsökande verksamhet,
socialt behandlingsarbete samt därtill knutet samarbete med institutionsvården.
Vidare ingår eftervårds- och utslussningsarbete.

I
oUka sammanhang har framhållits att den öppna vården har stor betydelse som bas
under hela vårdförloppet och att en större del av vård- och behandlingsarbetet
än vad som nu är fallet skulle kunna ske i öppna former. Det senare förutsätter
en utveckling av vård- och behandlingsmetoderna

inom öppenvården. Vidare har understrukits angelägenheten
av tidiga insatser vid elt begynnande missbruk liksom av ett bättre samspel
mellan öppen vård och institutionsvård, och inte minst av ett effektivare eftervårds-och
utslussningsarbete. För att åsladkomma detta krävs bl.a. en förbättrad
samverkan mellan olika myndigheter och organ, t.ex. mellan socialtjänsten och hälso-
och sjukvården. Samverkan med frivilliga organisationer och sammanslutningar är
också väsenfiig för att arbetet skall bli framgångsrikt.

En ulveckling i enlighet med ovan angivna linjer pågår på
många håll i landet. En rad utvecklings- och försöksverksamheter har också erhållil
stöd i form av statliga medel för detla ändamål. De statliga insatserna på
detta område har ökat under de senaste åren.

Inom den öppna missbrukarvården har det börjat växa fram
nya lyper av specialenheter för vård av missbrukare ulöver
alkoholpoliklinikerna och vårdcentralerna. Exempel på sådana är särskilda
öppenvårdsprogram med tillgång till elt mindre antal vårdplatser för tillfällig
sluten vård och öppenvårdsprogram där man arbetar på i stort samma sätt som vid
institutionsvård (veckoprogram etc.) men där klienterna bor hemma. Sådana
program har visat sig kunna vara ett alternativ till vård vid institution.

4 Överväganden

4.1 De nuvarande statsbidragens effekter

4.1.1 Inledning

Utformningen av statsbidraget till hem för vård eller
boende präglades i hög grad av den huvudmannaskapsreform som genomfördes den 1
januari 1983. Det fanns därvid ett behov av att skapa goda villkor för
verksamheten under den första liden efler övertagandet och av att ge de nya
institutions-huvudmännen vissa ekonomiska garanlier. Nuvarande bidragssystem
kom därför inte att i tillräcklig grad ulformas så att det stimulerade lill
förändringar i enlighel med socialtjänstens intentioner. Enligt min uppfattning
finns det nu skäl all ompröva systemet.

När det gäller statsbidraget till alkoholpolikliniker och
vårdcentraler har vissa smärre förändringar av bidragsreglerna genomförls under
de senaste åren, bl.a. i syfte atl underlätta en samordnad behandling av
alkohol- och narkotikamissbrukare. Mot bakgrund av den pågående utvecklingen
inom den öppna missbrukarvården och behovet av atl göra gränsen mellan öppen
vård och institutionsvård mer flexibel, bör emellerlid även öppenvårdsbidraget
omprövas i delta sammanhang.

4.1.2 Statsbidraget till hem för vård eller boende

Def bidragssystem för institutionsvården som har gällt för
åren 1983 och 1984 innebär i huvudsak att av det totala bidraget går 75 % till
de huvudmän

Prop. 1984/85:151 14

som
åtagit sig driften av institutionerna. Återstående 25 % går lill kommuner som
har hafl vårddagkoslnader vid institutionerna.

I
det följande sammanfattar jag den viktigaste kritiken mot del nuvarande bidragssystemet.

Statsbidraget
tenderar alt permanenta gamla vårdformer genom att bidragel är kopplat fill den
befinlliga inslilutionsstrukturen varvid ohka kategorier av insfitufioner får
sina kostnader för verksamhelen täckta i varierande grad. Insfilutioner som
inte hade statsbidrag före reformens genomförande och de flesta som fillkommit
därefter får inte alls del av statsbidraget. Det rör sig här om ett inte
obetydligt antal institutioner som därmed har kommil att stå helt utanför
statsbidragssystemet.

Statsbidraget
har fått en ojämn geografisk fördelning, eflersom de institutioner som ingick i
huvudmannaskapsreformen var ojämnt fördelade över landet.
Statsbidragskonstruktionen kan således inte sägas gynna en utveckling i enlighel
med de grundläggande principerna om kontinuitet och närhet, eftersom detta
förutsätter atl det inom varje län finns tillgång till viss institutionsvård
som kan tillgodose huvuddelen av vårdbehoven.

Statsbidraget
innebär en ekonomisk garanti förde institutioner som ingick i uppgörelsen, men
tar i princip inte hänsyn till beläggningsgraden vid institutionerna. Bidragskonslruktionen
kan således i vissa fall leda till ett dåligt resursutnyttjande.

När
det gäller missbrukarvården har betydelsen av öppna vårdformer alltmer kommit
att betonas. Härvid avses både insalser som görs före och efter
institutionsvård och insalser som möjliggör vård helt uianför institution.
Genom att det nuvarande bidraget är helt kopplat till institutionsvården
begränsas möjligheterna att utveckla andra vårdformer av mer öppen karaktär,
vilka skulle kunna bli alternativ till nuvarande institutionsvård i vissa fall.

Ansvaret
för socialtjänsten och därmed också vården av missbrukare ligger på kommunerna.
Huvudmannaskapet för socialtjänstens institutioner är emellertid delat mellan
kommuner och landstingskommuner. Kommunernas möjligheter alt påverka och
förändra den landstingsdrivna institutionsvården begränsas av atl landstingskommunerna
i egenskap av institutions-huvudmän får en stor del av statsbidragen i form av
garantibidrag.

Till
skillnad från andra insalser inom socialtjänstens ram har kommunerna f. n. ett
mycket litet kostnadsansvar för den del av institutionsvården som omfattas av
det statliga bidraget.

4.1.3
Statsbidraget tiU alkoholpolikUniker och vårdcenlraler för narkotikamissbrukare

Vissa
förenklingar i statsbidragsreglerna har gjorts under de senaste fem-sex åren.
Alkoholpoliklinikerna har fått ökade möjligheter atl arbeta mer uppsökande och behandlingsinriktat
och med en samordnad behandling av alkohol- och narkotikamissbrukare.

Prop. 1984/85:151 15

Alkoholpolikliniker och vårdcenlraler är specialiserade resurser
inom den öppna missbrukarvården. Man har inom dessa enheter kunnat utveckla ett
värdefulh specialistkunnande. Under de senaste åren har emellertid, som jag
tidigare nämnt, också börjat växa fram andra typer av specialiserade enheler
för huvudsakligen öppen missbrukarvård inom ramen för den reguljära
socialtjänsten. På vissa håll finns en strävan att gå ifrån de centrala
specialenheterna och i högre utsträckning organisera verksamheten enhgt en
distriktsorganisation, där distrikten skall arbeta med alla klientgrupper,
oavsett vilka problem de har. Dessa nya lösningar inryms inte alllid i de
nuvarande statsbidragsreglerna, även om verksamhelen vänder sig till samma
målgrupp som alkoholpolikliniker och vårdcentraler gör.

Det är i och för sig angeläget att värna om de
specialresurser för missbrukarvård som alkoholpoliklinikerna och
vårdcentralerna utgör. Samtidigt visar den här refererade utvecklingen att
nuvarande statsbidragsregler delvis kan ifrågasättas. Den viktigaste kritiken
innebär i huvudsak att nuvarande fördelning av bidraget lill
alkoholpolikliniker och vårdcentraler till stor del kan sägas baseras på
historiska faktorer och inte bara på behov och befintliga vårdresurser. De
kommuner som har anpassat sin verksamhet och organisation till
statsbidragsreglerna har också fått bidrag, men däremot inte de kommuner som
har haft andra typer av öppenvårdsverksamhet. En ökning av efterfrågan på
bidraget har emellertid skett bl.a. som en följd av att reglerna ändrats någol.

4.2 Riktlinjer för den fortsatta utvecklingen

Jag har i det föregående redogjort för vissa av de
förändringar som pågår inom missbrukarvården. Det är angeläget att en
utveckling och en önskvärd förändring av vården inte motverkas av det statliga
bidragssystemet. Jag kommer därför att i det följande föreslå ett nytt
bidragssystem för vården av missbrukare och vissa ungdomar, vilket kommer att
innebära en större frihet för kommunerna atl utforma vården efter sina behov
och förutsättningar. Inledningsvis drar jag upp vissa grundläggande riktlinjer
för den fortsatta utvecklingen.

Behandlingsarbetet inom missbrukarvården, liksom inom
socialtjänsten i stort, måste bedrivas utifrån en helhetssyn som beaklar
individens lotala situation och omgivning. Här avses då inte bara hans relalioner
till den egna familjen utan ett vidare socialt sammanhang, där boende- och
arbetsförhållanden hör till de viktigare faktorerna. Helhetssynen är
emellertid ett förhållningssätt och inte en organisationsprincip.
Socialtjänsten måste enligt min mening inrymma både bredd och specialisering.
Arbetet med missbrukare kräver särskilda kunskaper och erfarenheter för att
bli framgångsrikt. En viss specialisering är därför nödvändig, men får
självfallet inte innebära att helhetssynen eftersatts.

Det är nödvändigt att olika vård- och behandlingsinsatser
inom missbrukarvården samordnas. Det gäller främst insatser inom socialtjänst
och hälso-

Prop.
1984/85:151 16

och sjukvård, men också insatser av en rad andra
samhällsorgan. Etl förbältrat samarbete mellan socialtjänsten och det omgivande
samhället är angeläget. Exempelvis har frivilliga insatser av olika slagen stor
betydelse. Vidare krävs en ökad samverkan inom socialtjänsten, t.ex. mellan
öppen vård och institutionsvård.

I många kommuner är missbruksproblemen inle av den omfallningen
alt det finns behov av särskilda öppenvårdsenheter för missbmkarvård. Av
landets kommuner har dock ca hälften inrättal alkoholpolikliniker och/eller
vårdcentraler för narkotikamissbrukare, vilka vänder sig till missbrukare i
behov av särskilda stöd- och behandhngsinsatser. Del kan komma att finnas behov
av ytterligare sådana enheter, vilka kan bygga upp en värdefull
specialkompetens. De måsle emellertid belraktas som ett komplement till
socialtjänstens basorganisation, vilket betyder att huvudansvaret för arbetet
med missbrukare Hgger på den reguljära socialt jänst verksamheten.

För att kunna möta missbrukarnas vårdbehov måste
socialtjänsten inrymma olika typer av verksamheter med varierande mål och
innehåll. Man måste kunna erbjuda både en behandlingsinriklad verksamhel för de
mindre utslagna missbrukarna, och samtidigt söka lillgodose behovel av meningsfulla
insatser för den mest utslagna gruppen. Det finns ett stort behov av
metodutveckling när del gäller den reguljära socialtjänstens insatser för
missbrukare.

De nuvarande insaiserna inom öppen vård kan behöva
kompletteras med annan verksamhet. Särskilda öppenvårdsarrangemang kan i vissa
fall fungera som alternativ till institutionsvård även för missbrukare med ett
tungt missbruk. Sådana öppenvårdsresurser- s.k. mellanformer - har hittills
byggts upp i begränsad omfattning. Det är angelägel all socialtjänsten
utvecklar denna typ av vårdprogram.

Försöksverksamheten med vård i familjehem av vuxna
missbrukare har bedrivits sedan år 1983 med stöd av särskilda
utvecklingsbidrag. Erfarenheterna hittills visar alt denna vårdform i större
utsträckning skulle kunna utgöra ett värdefullt komplement till
institutionsvården.

Institutionsvården behöver omstruktureras och bör
utvecklas i riktning mot en ökad differentiering efter behandlingsbehov. En
samordnad behandling av alkohol- och narkotikamissbrukare med likartade behov
bör eftersträvas. Den uppläggning av behandlingsarbetet som många institutioner
har utvecklat är positiv. Det finns emellerlid också behov av mindre, hemliknande
instilulioner för främsl de äldre, hårt utslagna missbrukarna.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas den fortsaita
utvecklingen när det gäller tvångsvård av ungdomar och av vuxna missbrukare.

En särskild fråga gäller den vård som ges vid sådana hem
för särskild fillsyn som avses i 12 § LVU. Utvecklingen mot mindre
institutioner och en mer varierad vård bör gå vidare. Detta framstår som än mer
angeläget med hänsyn till all resurserna vid vissa av de ungdomsvårdsskolorna f.
n. utnyttjas dåligt.

I detta sammanhang kan också nämnas de förslag som
regeringen nyligen har presenterat i en lagrådsremiss om särskilda insatser för
ungdomar i

riskzonen m. m.

De siiftelsedrivna behandlingshemmen utgör etl värdefullt
komplement till den offenfiiga institutionsvården. De har spelat en viktig roll
för utvecklingsarbetet inom missbrukarvården genom att introducera okonventionella
behandlingsidéer och utveckla nya behandlingsmetoder. Det är angeläget att det
även fortsättningsvis finns utrymme för organisationer och stiftelser att driva
institutioner och au la initiativ lill utvecklingsarbete inom vården.

För att vården skall få ett bestående resultat krävs alt
missbrukare efter genomgången behandhng kan få arbete, bostad och kontakter med
människor som inte är missbrukare. Insalser för alt åstadkomma detla är därför
en väsenflig del av vården. Ansvaret för sådana insatser vilar i första hand på
den öppna vården, som skall utgöra vårdbasen under hela behandlingsförloppet. I
en del fall, särskilt vid längre institutionsvistelser, kan emellerlid uislussningen
behöva bli en del av behandlingen vid ' institutionen. Kontakterna med
omvärlden kan behöva knytas redan under instilutionstiden.

De frivilliga organisationernas insatser för missbrukare
utgör ett viktigt komplement till samhällets åtgärder. Detla gäller i synnerhet
under utslussningstiden, då behovet av relationer med människor utanför missbru-karkretsen
är särskilt stort.

4.3 Utgångspunkter för ett nytt bidragssystem

Vården av missbrukare är en verksamhet stadd i förändring.
Jag har i del föregående redogjort något för utveckhngen. Jag har också
redogjort för det statliga stöd som f n. utgår till denna verksamhel. De
statliga bidragen täcker en relativt stor andel av kommunernas kostnader
särskilt när del gäller institutionsvården. Bidragen har dock även slor
betydelse när det gäller den specialiserade öppna vården av missbrukare.

Med hänsyn lill pågående förändringar och till den stora
betydelse som de statliga bidragen har, är det särskilt viktigt au
bidragskonstruktionen och bidragsvillkoren är utformade på eu sådant sätl alt
de gynnar en utveckling mot de mål som statsmakterna har ställt upp för
verksamheten. Av vad som redovisats i det föregående framgår bl.a. aU så inle
är fallet i alla avseenden när det gäller de nuvarande bidragen. Jag avser
därför att föreslå ett nytt statsbidragssystem för vården av missbrukare och
vissa ungdomar, vilket på ett bättre sätt skall stödja en utveckHng mot de
uppställda målen.

Sammanfallningsvis bör ett nytt statsbidragssystem
utformas från följande utgångspunkter.

• Statsbidraget bör främja målen för socialtjänsten och slödja
en utveckling av vårdinnehållet

2 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 151

•
Statsbidraget
bör medge handlingsfrihet vid utveckling och förändring av verksamheten

•
Statsbidraget
bör till större delen riktas till kommunerna, som har huvudansvarel för den vård
som bidragen avser och som fattar beslut om olika slag av vårdinsatser

•
Statsbidraget
bör schabloniseras ytteriigare och därvid få en jämnare geografisk fördelning.
Skillnader i vårdbehov mellan olika kommuner måste dock beaktas vid
fördelningen.

4.4 Bidraget bör stödja en utveckling av missbrukarvården

För alt skapa bättre förutsättningar för den fortsatta
utvecklingen enligt de här angivna riktlinjerna, bör enligt min mening de
nuvarande statsbidragen till hem för vård eller boende respektive till alkoholpolikUniker
och vårdcenlraler slås ihop. Huvuddelen av bidraget bör utgå för olika typer av
insatser för missbrukare och vissa ungdomar, oavsett om dessa görs i öppen
eller sluten vård. Därmed ges större möjligheter att utveckla och strukturera
om verksamheten efter rådande behov och förutsättningar. Planeringen av
verksamheten har slor betydelse i förändringsprocessen.

Ell sammanslaget statsbidrag lill missbrukarvård m.m. blir
ett ytterligare stöd för den förändring och utveckling av verksamhelen som
redan pågår. Jag vill i detta sammanhang markera värdet av atl de båda
kommunförbunden aktivt stöder utvecklingen av vården och verkar för att
planeringen inriktas på en prövning av möjligheterna lill en omstrukturering av
denna. Härutöver bör vissl särskilt statligt stöd lämnas lill
utvecklingsinsatser och försöksverksamhet.

4.5 Handlingsfrihet vid användningen av bidraget

Jag anser att bidragel framdeles inle bör låsas till några
specificerade vårdresurser, eftersom detta kan få konserverande effekter och
leda till ett dåligt resursutnyttjande. Vissa undantag från denna princip kan
dock vara motiverade. Utgångspunkten bör emellertid vara att bidragel skall
kunna användas till olika typer av insatser för missbrukare inom de ramar som
anges i aktuella lagar och förordningar. Utifrån dessa samt de riktlinjer och
intentioner som angavs i samband med socialtjänstreformen och som jag har
utvecklat i det föregående bör kommuner och landstingskommuner ges handlingsfrihet
vid utveckling och förändring av verksamheten. Av stor betydelse är enligt min
mening också de förbättrade möjligheter som därmed åstadkoms när det gäller att
utnyttja resurserna effektivt.

Jag anser dock alt vissa institutioner som är särskilt resurskrävande
och som har stora upptagningsområden, fortfarande bör garanteras särskilda
bidrag. Vidare bör en del av det totala bidraget kunna användas för atl underlälta
en önskvärd omstrukturering av institutionsvården.

Socialstyrelsen har en viktig roll när det gäller att ge
råd och stöd till

kommuner
och landstingskommuner ,bl.a.ifrågaomplanering.Detär också väsentligt att
socialstyrelsen följer upp vårdens utveckling.

4.6 Mottagare
av bidraget

Större
delen av bidraget bör i fortsättningen gå till kommunerna, som har huvudansvaret
för den vård som bidragen avser och som fattar beslut om olika slag av
vårdinsatser inom socialtjänstens ram. Därav följer också elt utökat
kostnadsansvar för vården, vilkel framför allt har betydelse när det gäller
institutionsvård. För den del av institutionsvården som omfattas av det nuvarande
statsbidraget lill hem för vård eller boende är kommunernas kostnadsansvar f.n.
mycket Hlet. Ett ökal kostnadsmedvetande vid valet mellan olika typer av
vårdinsatser är önskvärt och bidrar på sikl till ett effektivare
resursutnyttjande.

Den
del av bidraget som går tiU särskilt angivna vårdresurser, främst institutioner,
bör således minska betydligt. Denna verksamhet får i ökad utsträckning
finansieras med avgifier eller bidrag från kommunerna. För en del av de här akluella
vårdresurserna är landstingskommunerna f.n. huvudmän. Som jag tidigare har
framhållit kommer den för landsting och kommuner gemensamma planeringen att få
ökad betydelse i den omstrukturering och förändring av vården som är
nödvändig. Reduceringar och i vissa fall avvecklingar av institutioner kan
därvid komma att bli akluella. Omstruktureringen bör stödjas med ett särskilt omstruklureringsbidrag.

4.7 Fördelning
av bidraget

Eftersom
huvuddelen av bidraget inte längre bör vara knutet till några specificerade
vårdresurser, kommer bidragsfördelningen enligt det nya systemet att bli väsenfiigt
mer schabloniserad än idag. En schablonisering kan leda till en viss
omfördelning av bidrag mellan olika delar av landel, vilkel är rimligt med
hänsyn till den ojämna fördelning som bidraget f.n. har. Samtidigt är det
väsentligt att vid bidragsfördelningen beakta skillnader i vårdbehov, vilket inle
uppnås t.ex. vid en fördelning enbart efter antal invånare. Olika statistiska
sammanställningar visar att det finns stora variationer när det gäller
missbruksproblemens omfattning, främst mellan storstadsområden och mindre
tätbefolkade områden. Fördelningen av bidraget till kommunerna bör därför
grundas på ett mått som tar hänsyn lill skillnader i behov. Det mått som nu främsl
kan läggas til) grund för fördelningen är utnyttjandet av institutionsvård,
vilket visar på sådana skillnader som jag nyss har berört. Samtidigt finns det
anledning att vid fördelningen också ta hänsyn till nuvarande
alkoholpolikliniker och vårdcentraler för narkotikamissbrukare. Den öppna missbrukarvården
i övrigt är idag mycket svår att mäta både vad avser vårdresurser och
vårdkonsumtion, och kan inte nu läggas lill grund för fördelning av
statsbidraget. En strävan bör dock vara att utveckla bättre mätmetoder, både
för bidragsfördelnings-

Prop.
1984/85:151 20

ändamål
och framför allt för att ge bältre kunskaper om vårdbehoven i stort, hksom om
den öppna missbrukarvårdens omfattning och inriktning m.m. Som jag tidigare har
anfört bör den del av bidraget som även fortsättningsvis går till
landstingskommuner, knytas till vissa angivna resurser.

4,8
Vårdresursplanering inom missbrukarvården

Ansvaret
för vårdresurserna inom missbrukarvården vilar f.n. på såväl kommuner som landsfingskommuner.
Inom varje landstingsområde bedrivs en gemensam planering avseende
socialtjänstens institutioner. Kravet på en gemensam plan regleras i 23 § SoL.

I 7§
socialtjänstförordningen (1981:750), SoF, preciseras planens innehåll. Planen
skall bl.a. visa vem som ansvarar för institutionernas drift och behovet av nya
hem. Vidare anges an planen "skall utvisa institutionsresurser i privat
regi och sådana resurser i öppen vård som har betydelse för bedömningen av behovel
av hem för vård eller boende".

Syftet
med institutionsplaneringen är bl.a. att ge överblick över behov och resurser
samt att samordna resurser och utnyttjandet av dessa.

De
nu gällande planerna, som avser tiden fram t.o.m. år 1986, är i hög grad inriktade
på institutionsvård. Detta bör dock ses bl.a. mot bakgrund av att arbetet med
dessa planer i ganska stor utsträckning präglades av frågor som hängde samman
med kommunernas och landstingskommunernas överlagande av huvudmannaskapet för
en rad institutioner.

Både
kommuner och landstingskommuner bedriver emellertid också
öppenvårdsverksamheter som riktar sig till bl.a, missbrukare, vilka i något skede
kan bli aktuella för institutionsvård. Förändringar i öppenvården, både när det
gäller dess omfattning och inriktning, kan ha stor betydelse för bedömningen av
behovel av institutionsresurser.

En
planering som i hög grad är institutionsinriktad innebär risk för atl institutionsvården
överdimensioneras. För att undvika denna och andra negativa effekter och för atl
åsladkomma en optimal avvägning mellan resurser i öppen vård resp. i
institutionsvård är det nödvändigl att planeringen av dessa olika resurser
samordnas i en gemensam vårdresursp-lan. En utveckling i denna riktning kan
skönjas på vissa håll i landet. De nuvarande planbestämmelserna, vilka även innefattar
resurser i öppen vård, har emellertid inte fåtl eU tillräckligt genomslag i
planerna.

Arbelet
med de nu gällande planerna har emellertid inneburit att kommuner och
landstingskommuner har funnit former för samarbetet i här aktuella frågor.
Därmed har också skapats förutsättningar för en utvecklad och förbättrad
planering. På vissa håll har också påbörjats försök med bredare analyser av
vårdbehov m.m.

Det
är enligt min mening angeläget atl redan i nästa planeringsomgång, vilken avser
tiden 1987-1989, få till slånd planer som utgår från del totala behovet i fråga
om missbrukarvård m.m. och som också omfattar olika typer av vårdresurser. Detla
framstår som särskilt angeläget med hänsyn till att del

nuvarande
statsbidraget till alkoholpolikliniker och vårdcentraler slås ihop med
institutionsbidraget till en för kommunerna fritt disponibel resurs. Syftet med
sammanslagningen av bidragen är just att åstadkomma ett bättre samspel och en
mindre skarp gräns mellan öppen vård och institutionsvård. Jag finner det
därför angeläget att detta också får genomslag i planeringen.

En
samlad vårdresursplanering bör bl.a. leda till en större samordning av kommunernas
och landstingskommunernas verksamheter inom missbrukarvården och barn- och
ungdomsvården, vilket bör resultera i etl effektivare utnyttjande av de samlade
vårdresurserna. Planeringen blir också ett viktigt instrument vid behandling av
frågor om omstrukturering, utveckling, eventuella nedläggningar etc.

En
vårdresursplanering skapar också bättre förutsättningar för en samlad uppföljning
av vårdens utveckHng och av att denna ligger i linje med intentionerna bakom en
statsbidragsreform.

5
Förslag till utformning av ett nytt statsbidrag till missbrukarvård m.m.

5.1 Inledning

Med
de utgångspunkter som jag redogjort för i det föregående har nu en överenskommelse
träffats mellan statens förhandlingsnämnd och företrädare för
Landstingsförbundet resp. Svenska kommunförbundet om ett nytt statsbidrag till missbrukarvård
m.m. Den träffade överenskommelsen, som återfinns i bilaga 1, bör enhgt min
mening godkännas. Överenskommelsen Hgger till grund för mina förslag i det
följande.

5.2 Bidragets
innehåll och fördelning

Jag
föreslår att de nuvarande statsbidragen till hem för vård eller boende resp.
till alkoholpolikliniker och vårdcentraler för narkotikamissbrukare samt till
försöksverksamhet med familjevård för vuxna missbrukare upphör och ersätts med
ett statsbidrag tiH missbrukarvård m.m.

Statsbidraget
bör utgå i form av kommunbidrag, platsbidrag och omstruktureringsbidrag.

5.2.i
Kommunbidrag

Kommunbidraget
bör ulgå till kommunerna för olika typer av insatser för missbrukare och vissa
ungdomar. Kommunerna äger därvid fritt disponera bidraget till olika
verksamheter för missbrukarvård m. m. vilka drivs av kommuner/landstingskommuner,
kommunalförbund eller till olika verksamheler som drivs av organisationer, stiftelser
eller annan huvudman med ideell inriktning.

Prop. 1984/85:151 22

Kommunbidraget
fördelas utifrån del genomsnittliga antalet vårddagar som varje kommun har
utnyttjat vid statsbidragsberättigade institutioner under åren 1983 och 1984.
Kommuner som under dessa år har utnyttjat den statsbidragsberättigade
institutionsvården i liten utsträckning eller inte alls, får ändå del av
bidraget på så sätt att alla kommuner garanteras ett bidrag motsvarande 20 % av
det genomsnittliga antalet vårddagar per 1 000 invånare i riket som helhet.
Vidare skall beaktas den nuvarande fördelningen av statsbidraget till
alkoholpolikliniker och vårdcentraler för narkotikamissbrukare.

Som
jag tidigare nämnt är ett av syftena med ett sammanslaget statsbidrag att
luckra upp gränsen mellan öppen vård och institutionsvård och all skapa
möjligheter till utveckling av vård i mellanformer m.m. Detta syfte uppnås också
när huvuddelen av bidraget inte specialdestineras till vissa vårdformer utan
går till kommunerna, som ges frihet att välja de för sina respektive behov och
förutsättningar lämpHgaste vårdformerna.

Utnyttjandet
av institutionsvård torde f.n. vara det mest rättvisande måttet på behovet av missbrukarvård
och bör därför läggas till grund för fördelningen av bidraget. Det finns
emellertid också starka skäl att värna om de värdefulla resurser som utgörs av
alkoholpolikliniker och de vårdcentraler som vissa kommuner och
landstingskommuner driver. Dessa bör därför beaktas vid fördelningen av
kommunbidraget. I övrigt saknas bra och tillförlitiiga mått på verksamheten i
öppen vård. Det är angeläget alt arbetet med att finna bättre behovsmått
fortsätter.

5.2.2
Platsbidrag

Platsbidrag
bör utgå till huvudmän för vissa institutioner, med ett bestämt belopp per
plats.

De
institutioner som skall erhålla platsbidrag är i huvudsak de f.d. siafiiga nykterhetsvårdsanstalterna
och ungdomsvårdsskolorna. Institutionerna finns angivna i bilagorna 1 A och 1 B
till den nämnda överenskommelsen.

Det
främsta skälet till att utge platsbidrag till vissa institutioner är all dessa av
delvis historiska skäl och på grund av sin karaktär har betydligt högre koslnader
än flertalet insfilutioner i övrigt. Det rör sig om institutioner med en hög
personaltäthet, vilka främst vänder sig till den mest utsatta gruppen missbmkare
och ungdomar. Institutionerna, som har stora upptagningsområden, har i
allmänhet resurser för tvångsvård av missbrukare och ungdomar vilka behöver stå
under särskilt noggrann tillsyn.

De
här aktuella institutionerna är således kostnadskrävande enheter, för vilka
staten genom statsbidraget idag svarar för en stor del av kostnaderna. Huvudmän
för dessa enheter är såväl kommuner som landstingskommuner. Ett genomförande
fullt ut av principen att kommunerna skall ha hela kostnadsansvaret för vården
skulle kunna äventyra dessa enheters existens, vilket skulle medföra en rad
negativa effekter för vården av de mesl utsatta grupperna.

Prop. 1984/85:151 23

5.2.3 Omstruklureringsbidrag

Omstruklureringsbidrag bör kunna utgå till huvudmän för
dels sådana institutioner som blir berättigade till platsbidrag i det nya
bidragssystemet, dels de f.d. erkända och enskilda nykterhetsvårdsanstaherna,
vilka får bidrag i nuvarande bidragssystem och vilka finns angivna i bilaga 1 C
tiU överenskommelsen.

Om en huvudman vidtar strukturförändringar som får till
konsekvens att minst fem platser avvecklas vid en institution som är berättigad
tiU platsbidrag, föreslår jag att omstruktureringsbidrag skall ges med ett fast
engångsbelopp per avvecklad plats. Omstruktureringsbidrag skall även ges vid
avveckling av minst en fjärdedel av antalet platser, dock lägsl 10 platser, vid
de f.d. erkända och enskilda nykterhetsvårdsanstalterna, även i detta fall med
ett fast engångsbelopp per avvecklad plats.

Syftet med omslruktureringsbidragel är främst att
underlätta en nödvändig omstrukturering av institutionsvården och att ge
berörda huvudmän viss kompensation för de kostnader som uppstår vid
avvecklingar av hela eller delar av institutioner.

Behovel av ell omstruklureringsbidrag är betingat av det
ökade kostnadsansvar för värden som kommunerna får i det nya bidragssystemet.
Kostnadsjämförelser mellan olika slag av vårdinsatser kan sannohkt komma att
leda till en minskning av efterfrågan på institutionsvård. Antalet platser för sädan
vård mäste då begränsas. I en situation med sjunkande efterfrågan har
institutionshuvudmännen begränsade möjligheter att genom avgiftshöjningar få
täckning för sina koslnader. Det framsiår därför enligt min mening som rimligt atl
staten bidrar till dessa omstmktureringskostnader.

Möjligheterna att erhålla omstruktureringsbidrag begränsas
dock till sådana instilulioner som i första hand bedöms bh berörda i en
omstruktureringsprocess, nämligen de f.d. nykterhetsvårdsanstalterna och
ungdomsvårdsskolorna. Dessa institutioner är i de flesta fall relativt stora och
har vanligen också stora upptagningsområden. Vidare är de ofta geografiskt
avskilt belägna, vilket bl.a. innebär att en alternativ användning av lokalerna
kan vara svår att finna omedelbart. Det kan också råda brist på alternativ
sysselsättning för de anställda vid institutionen. Jag har tidigare framhållit
önskvärdheten av en utveckling av institutionsvården bl.a. mot mindre enheter
och en mer differentierad vård. Genom förslagel om ett omstruklureringsbidrag
kan en sådan utveckling underlättas.

5.3 Planering ocb uppföljning av vården

Jag har i det föregående framhållit vikten av att den
nuvarande inslitutionsplaneringen för missbrukarvården utvidgas till en
vårdresursplanering. Delta är särskilt angeläget eftersom ett viktigt syfte
med etl sammanslaget statsbidrag till missbrukarvård är att luckra upp gränsen
och förbättra samspelet mellan öppen vård och institutionsvård. Det är därför
väsentligt att vården planeras i ett sammanhang.

Prop.
1984/85:151 24

Jag avser att senare föreslå regeringen att
socialtjänstförordningen ändras på elt sådant sätt alt vikten av all ta hänsyn
även till öppenvårdsresurserna vid upprättandet av planerna över behovet av hem
för vård eller boende ytterligare markeras. Jag förutsätter att kommuner och
landstingskommuner redan vid nästa planeringsomgång under år 1986 strävar efter
att ge planerna, som avses gälla åren 1987-1989, ett innehåll enligt vad jag
här har skisserat.

Som jag tidigare nämnt har socialstyrelsen en viklig uppgifl
både när det gäller att ge kommuner och landstingskommuner råd och stöd bl.a.
vid planeringen och när det gäller att följa upp vårdens utveckling.

Jag föreslår att socialstyrelsen, bl.a. mot bakgrund av
den önskvärda utvecklingen mot en samlad vårdresursplanering, årligen efter
samråd med de båda kommunförbunden till socialdepartementet skall redovisa en
sammanställning och analys av de förändringar som har skett inom missbrukarvården
m.m. Materialet skall bl.a, Hgga till grund för fortsatta ställningstaganden i
fråga om statsbidraget.

5.4 Bidragssystemets ikraftträdande m.m.

Jag föreslår att det nya statsbidraget lill missbrukarvård
m.m. träder i kraft den 1 januari 1986. Samtidigt upphör bidraget till drifien
av hem för vård eller boende. Bidraget till alkoholpolikliniker och
vårdcentraler för narkotikamissbrukare, som nu utbelalas för kalenderår i
efterskott, bör i princip upphöra redan fr. o. m. den 1 januari 1985 och kommer
således, vid bifall till mina förslag, atl utbetalas sista gången under år 1985
för den verksamhet som har bedrivits under år 1984. Jag kommer senare att
föreslå regeringen att förordningen (1981:614) om statsbidrag till kommunernas
verksamhet med alkoholpolikliniker skall upphävas.

Del nya statsbidragssystemet avses gälla under fyra år,
dvs. fram lill utgången av år 1989. Fyraårsperioden moliveras bl.a. av behovet
av klara förutsättningar för kommunernas och landstingskommunernas planering av
den verksamhet som bidraget avser. Samtidigt finns behov av en brytpunkt för
fortsatta överväganden om statsbidraget, bl.a. utifrån den uppföljning av
vårdens utveckling som jag tidigare har nämnt.

Vidare föreslår jag att det bidragssystem avseende hem för
vård eller boende vilket har gällt för åren 1983 och 1984 (prop. 1980/81:196, SoU
1981/82:23, rskr 92) skall gälla även för år 1985.

5.5 Bidragsbelopp m.m.

Den träffade överenskommelsen innebär att bidragssystemet
för åren 1983 och 1984 avseende hem för vård eller boende förlängs att gälla
också för år 1985. Bidraget skall för år 1985 baseras på ett belopp av 711 milj.
kr. vilket är samma nominella nivå som för år 1984. Det totala bidraget
fördelar sig enligt följande.

Prop. 1984/85:151 25

milj. kr.

ungdomsvårdsskolor 257

nykterhetsvårdsanstalterna Gudhem, Runnagården (med
Bro- 68

torp), Hornö, Frösö, Hesselby samt etl LVM-hem i
Stockholms

kommun och ett i Göteborgs kommun

övriga nykterhetsvårdsanstalter 225

behandlings- och inackorderingshem för narkotikamissbruka-
42

re

inackorderingshem för alkoholmissbrukare 119

711

Överenskommelsen innebär vidare att ett nytt bidragssystem
införs från och med år 1986, och skall gälla till och med år 1989. I det nya
bidragssystemet ingår även det nuvarande statsbidraget till alkoholpolikliniker
och vårdcentraler för narkotikamissbrukare samt statsbidraget för
försöksverksamhet med familjevård för vuxna missbrukare. Det slutliga
bidragsbeloppet för år 1986 fastställs i överenskommelsen till 810 milj. kr. vilkel
sammantaget innebär samma nominella nivå som för år 1984 för motsvarande
verksamheter.

Av del totala bidragel om 810 milj. kr. beräknas 169 milj.
kr. komma aU utgå i form av plalsbidrag till vissa institutionshuvudmän.

Jag föreslår atl statsbidraget utbelalas av
socialstyrelsen enligt den fördelning som statens förhandlingsnämnd anmäler.

6 Särskilda medel för utvecklingsinsatser

Det föreslagna nya statsbidragssystemet ger helt andra
förutsättningar än det nu gällande för atl stimulera en angelägen utveckHng och
förändring av vården enligt de rikllinjer som jag tidigare har dragit upp. Den ingånga
överenskommelsen ger uttryck för en gemensam grundsyn mellan staten och
kommunerna i fråga om den förändring och utveckling som är angelägen på detta
område. Jag utgår från att förändrings- och utvecklingsarbetet i alll
väsentligt skall kunna äga rum inom ramen för den förändring av statsbidragen
som här föreslås. Denna uppfattning har också starkt hävdals från de båda kommunförbundens
sida.

I statsbudgeten finns redan nu vissa medel avsedda för
stöd till utvecklingsarbete inom missbrukarvården. Till betydande del har dessa
medel avsatts i samband med regeringens förslag om en intensifierad narkotikapoHlik
(prop. 1984/85:19, SoU 8, rskr 104). Medlen finns anvisade bl. a. under
anslaget J 5 Utveckling och försök med vissa vårdformer.

De medel som här avses är emellertid främst avsedda för
rena öppenvårdssatsningar. Som en komplettering till delta och till del nya
statsbidragssystemet finner jag det angeläget att även skapa vissl ulrymme för
alt i särskilda fall kunna ge ett projektinriktat statligt stöd med inrikining
på vissa speciella nya eller förändrade former av institutionsvård eller
alternativ till sådan vård.

XRiksdagen 1984/85. 1 samt. Nr 151

Prop. 1984/85:151 26

Bidrag
bör således kunna utgå för särskilda utvecklingsprojekt inom missbrukarvård m.m.,
främsl för rena projektkostnader men även i form av igångsättnings- eller
omställningsbidrag under en begränsad tidsperiod, i synnerhet när det gäller
verksamheter som startas av stiftelser eller andra ideella organisationer.
Utvecklingsbidrag bör utgå under högsl tre år. Under denna tid bör en
utvärdering av verksamhelen genomföras.

Jag
föreslår alt för år 1986 avsätts 10 milj. kr. i särskilda utvecklingsmedel för
sådana ändamål som jag här har beskrivit. För budgelåret 1985/86 uppgår medelsbehovet
således till 5 milj. kr. Medlen bör disponeras av socialdepartementet enligt
de beslämmelser som regeringen meddelar.

7
Anslagsfrågor

FEMTE
HUVUDTITELN

H
Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik

H
2. Bidrag till alkoholpolikliniker och vårdcentraler

1983/84 Ulgift 87
740 043

1984/85 Anslag 89
901000

1985/86

Med
ändring av vad som föreslagits i proposition 1984/85:100, bilaga 7, bör anslaget
upphöra. Bidragel ingår i nytt anslag Bidrag till missbrukarvård m. m.

H2.
Bidrag till missbrukarvård m. m.

1985/86 Förslag 405
000 000 (nytt anslag)

Från
anslaget utgår bidrag till missbrukarvård m. m. i enlighet med den överenskommelse
mellan slatens förhandlingsnämnd, Landstingsförbundet och Svenska
kommunförbundet som jag redogjort för ovan, Bidragel avser första halvåret
1986.

H 3.
Bidrag lill driften av hem för vård eller boende

1983/84
Utgift 627 264 684

1984/85 Anslag 618
000 000

1985/86 Förslag 355
500 000

Från
anslaget utgår bidrag fill drifien av hem för vård eller boende i enlighet med
den överenskommelse mellan statens förhandlingsnämnd. Landstingsförbundet och
Svenska kommunförbundet som jag redogjort för ovan. Bidraget avser andra
halvåret 1985.

Prop. 1984/85:151 27

H
5. Utveckling och försök med vissa vårdformer

1983/84
Utgift 4 775 702 Reservation 1 920 676

1984/85
Anslag 7 000 000

1985/86
Förslag 23 060 000'

1
Inkl. vissa från tidigare anslaget J 6 överförda medel.

Utöver
vad som förslagits i proposition 1984/85:100, bilaga 7, föreslår jag att 5
milj. kr. anslås till försöksverksamhet med inrikining på nya eller förändrade
former av institutionsvård eller alternativ till sådan vård.

8
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anförl hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

att
bemyndiga regeringen atl godkänna överenskommelsen mellan slatens
förhandlingsnämnd saml företrädare för Landstingsförbundet och Svenska
kommunförbundet om statsbidrag till missbrukarvård m. m.

att
till Bidrag till driften av hem för vård eller boende för budgetårel 1985/86
anvisa ett förslagsanslag av 355 500 000 kr.

att
till Bidrag till missbrukarvård m. m. för budgetåret 1985/86 anvisa ett
förslagsanslag av 405 000 000 kr.

att
med ändring av vad som föreslagils i proposilion 1984/85:100 bilaga 7, inte
anvisa något anslag till Bidrag lill alkoholpolikliniker och vårdcenlraler.

att
till Utveckling och försök med vissa vårdformer för budgetåret 1985/86 anvisa
ett reservationsanslag av 23 060 000 kr., dvs. 5 000 000 kr. utöver vad som
föreslagits i proposition 1984/ 85:100, bilaga 7.

8
Beslut

Regeringen
ansluler sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen all anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Kartong: S, 27. 4:e ;ilt-sats, rad 1, Står: 1985/86:100
Rättat till: 1984/85:100. rad 2, Står; som Bidrag

Prop. 1984/85:151 28

Bilaga 1

ProlokoU,
fört vid förhandlingar den 5 mars 1985 mellan statens förhandlingsnämnd samt
företrädare för Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet om statsbidrag
tdl missbrukarvård m. m.

Närvarande:
Slatens förhandlingsnämnd överdirektören Svante Englund, departementssekreteraren
Agneta Rönn-Diczfalusy, departementssekreteraren Maj-Britt Grufberg och
byrådirektören Hans Jelf. Landstingsförbundet avdelningschefen Ulf Wetterberg
och l:e sekreteraren Anders Hedberg. Svenska kommunförbundet direktören Sune
Eriksson och sektionschefen Karl-Axel Johansson.

Svenska
slaten, Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundel har den 10 april 1980
träffat överenskommelse om ändrat huvudmannaskap för ungdomsvårdsskolor och nykterhetsvårdsanstalter
m. m. Parierna var ense om att statsbidrag för verksamheten skulle utgå till
kommun/landstingskommun. Statsbidragets utformning skulle medge
handlingsfrihet för kommun/ landstingskommun och vid den närmare utformningen
skulle schablonisering av statsbidraget eftersträvas.

Den
25 mars 1981 överenskom parterna om en statsbidragskonstruktion som i avvaktan
på erfarenhelerna av konstruktionen skulle tillämpas under åren 1983 och 1984.

Enligt
socialtjänstlagen har kommunerna ansvar för atl den enskilde får den vård som
behövs. Detta gäller även vård i hem för vård eller boende. Av detta vårdansvar
följer att kommunerna också har kostnadsansvar för aktuella insatser.
Kommunerna bör härigenom ha ett särskilt ansvar för atl resurserna svarar mol
aktuella behov och ulnyttjas på elt effektivt sätt.

Målsättningen
med det nya statsbidragssystemet är alt reducera olämpliga styreffekter. I
detta syfte disponeras huvuddelen av bidragssumman fritt av kommunerna för
åtgärder inom missbrukarvården. Viss institutionsvård bedöms dock fortfarande
böra garanteras särskilda bidrag.

Det
råder bred enighet om att en omstrukturering är önskvärd inom de aktuella
vårdområdena.

Det
finns inte anledning alt begränsa synen på omstrukturering till endasl
förändringar inom institutionsvården. Det måsle vara en riktig utveckling atl institutionsvård
ersätts av andra slag av insatser, t. ex. inom den öppna verksamheten. Det är
alltså önskvärt att statsbidragssystemet inte motverkar en sådan utveckling.

Kommuner
och landstingskommuner har ett gemensamt ansvar för att behovet av hem för vård
eller boende tillgodoses. Del åligger dem att bedriva gemensam planering. Denna
planering bör kunna spela en central roll vid hantering av frågor om
omstrukturering.

Det är väsentligt att den institutionsplanering som enligt
socialtjänstlagens 23 § skall läggas till grund för resursernas användning
utvecklas i riktning mot en samlad vårdresursplanering som även innefattar
öppenvårdsresursernas utnyttjande.

Mot denna bakgrund träffas följande överenskommelse.

1.
Parterna är
ense om att för åren 1986 till och med 1989 tillämpa ett bidragssystem enligt
bilaga 1 till detta prolokoll.

2.
Parterna är
ense om att statsbidrag för år 1986 skall uppgå till 810 miljoner kronor.

Anmärkning

Den närmare fördelningen på olika bidragstyper skall
fastställas

senast den 1 december 1985.

3.
Parterna är
ense om statsbidrag för år 1985 enligt bilaga 2 till detta prolokoll.

4.
Denna överenskommelse
skall för att bli gällande godkännas av regeringen, styrelsen för
Landstingsförbundet och styrelsen för Svenska kommunförbundet.

Detta protokoll är upprättat i tre exemplar, av vilka
parterna tagit var siu.

Stockholm den 5 mars 1985

Vid protokollet

Hans Jelf

Justeras

För svenska staten För Landstingsförbundet

Statens
förhandlingsnämnd

Svante Englund Ulf Wetterberg

För Svenska kommunförbundet

Sune Eriksson

Kartong- S, 29. Underskrift. Står: Stockholm den februari
1985. Rättat till: Stockholm den 5 mars 1985.

Prop. 1984/85:151 30

Bilaga 1

TiU prolokoU den 5 mars 1985 mellan statens
förhandlingsnämnd samt företrädare för Landstingsförbundet och Svenska
kommunförbundet om statsbidrag till missbrukarvård m. m.

Överenskommelse om konstruktion av statsbidrag till missbrukarvård
m. m. för åren 1986-1989

1. Staten skall ulge statsbidrag till
kommun/landstingskommun för

missbrukarvård m. m. enligt följande regler.

Anmärkning

Nuvarande slalsbidrag till alkoholpolikliniker och
vårdcentraler för narkotikamissbrukare upphör från och med den 1 januari 1985
och ersätts med statsbidrag enligt denna överenskommelse. Statsbidrag till försöksverksamhel
med familjevård för vuxna missbrukare upphör från och med den 1 januari 1986
och ersätts med statsbidrag enligt denna överenskommelse.

2.
Statsbidraget
utgår i form av platsbidrag, omstruktureringsbidrag och kommunbidrag enligt punklerna
3-5 denna överenskommelse.

3.
Plalsbidrag ulgår
till huvudmän för i bilaga 1 A angivna ungdomsvårdsskolor med 250 000 kronor
per inskrivningsplats och med 100 000 kronor per utskrivningsplats.

Plalsbidrag utgår till huvudmän för i bilaga 1 B angivna nykterhetsvårds-anstaher
med 100 000 kronor per plats.

Platsbidrag utgår endast för platser som är i drift.

Platsbidrag erhålles från och med den månad platsen tas i
drift tiU och med den månad platsen tas ur drift.

Platsbidrag för plalser som inle är i drift innehålls av
staten eller i förekommande fall återbetalas till staten. Huvudman för
institution enligt bilaga 1 A och 1 B skall före den 1 november del år
platsbidraget avser till staten anmäla vilka plalser och vid vilken tidpunkt
platserna tagits i respeklive tagits ur drift.

Plalsbidrag som inte utnyttjats under elt år eller del
därav utbetalas nästkommande år tillsammans med och efter samma principer som
kommunbidraget.

Anmärkning

Som ett led i omstruktureringen skall ske en årlig översyn
av bilaga

1 A och 1 B.

4. Om huvudman vidtar strukturförändringar med konsekvensen
att minsl

fem platser avvecklas vid en institution angiven i bilaga 1 A eller 1 B utgår

omstruklureringsbidrag med 250 000 kronor per plats vid ungdomsvårdssko

la och med 100 000 kronor per plats vid nykterhetsvårdsanstalt. Detta gäller

inte utskrivningsplatser enhgt bilaga 1 A. Omstruklureringsbidrag utgår

även vid avveckling av minst en fjärdedel av anlalel platser, dock lägst tio

platser, vid institution angiven i bilaga 1 C med 60 000 kronor per plats.

Prop.
1984/85:151 31

Omstruktureringsbidrag
kan endast utgå en gång för angivet antal platser. Beslut om avveckling skall
före den 1 november årel före avvecklingsåret anmälas till staten. Medel
beräknade för platsbidrag som avvecklas enligt bestämmelserna i denna punkt
överförs till kommunbidrag.

5. Kommunbidrag
utgår till kommuner fördelat med utgångspunkt från

det genomsniltliga antalet utnyttjade vårddagar för åren 1983 och 1984 vid

slalsbidragsberätiigade institutioner enligt protokoll 25 mars 1981 med

senare överenskomna förändringar, dock atl alla kommuner garanleras

kommunbidrag motsvarande 20 procent av det riksgenomsnitlliga antalet

vårddagar per 1 000 invånare. Vidare skall beaklas den nuvarande fördel

ningen av statsbidrag till alkoholpolikliniker och vårdcentraler för narkoti

kamissbrukare.

Kommunbidrag
utgår för respektive år med det belopp som återstår sedan platsbidrag och
omstruktureringsbidrag frånräknats det totala statsbidraget till missbrukarvård
m. m.

Kommun
äger fritt disponera kommunbidraget för åtgärder inom missbrukarvård m. m.
till olika verksamheter som drivs av kommuner/ landsfingskommuner,
kommunalförbund eller till olika verksamheler som drivs av organisationer,
stiftelser eller annan huvudman med ideell inriktning.

6. Platsbidrag
och kommunbidrag utbetalas med halva årsbeloppel den 1

april respektive den 1 oktober det år bidraget avser. Omstruklureringsbidrag

utbetalas vid samma tillfällen.

Anmärkning

För
institution som drivs av annan än kommunal/landstingskommunal huvudman skall
omstruktureringsbidrag utbetalas till den kommun/landstingkommun till vilken
institutionen knutits genom vårdavtal. Omslruktureringsbidraget är främst
avsett all bidraga till institutionshuvudmannens avvecklingskostnader.

7. Socialstyrelsen
skall årligen efter samråd med Landstingsförbundet och

Svenska kommunförbundet till socialdepartementet redovisa en samman

ställning och analys av de förändringar som har skett inom missbrukarvården

Kartong: S 31, Punkt 5. rad 3, Står: 25 maj Rättat till:
25 mars.

Prop. 1984/85:151 32

Anmärkning

Parterna
är överens om vikten av en länsvis vårdresursplanering. Denna skall göras i
samverkan mellan landstingskommunen och kommunerna inom respektive
landstingsområde. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet åtar sig att
rekommendera att denna gemensamma planering av vårdresurserna inriktas på en
prövning av möjligheterna till omstrukturering av vården. Parterna är överens
om att nästa planeringsomgång enligt socialtjänstlagens 23 § skall präglas av
en samlad vårdresursplanering som även innefattar öppenvårdsresursernas
utnyttjande. Parterna förutsätter att denna planering är avslutad före den 1
oktober 1986.

Parterna
är vidare överens om att gemensamt svara för att en uppföljning sker av
utvecklingen av missbrukarvården m. m.

Prop. 1984/85:151

33 Bilaga 1 A

TiU
prolokoU den 5 mars 1985 mellan statens förhandlingsnämnd samt företrädare för
Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet om statsbidrag liU missbrukarvård
m. m.

Ungdomsvårdsskolor

Huvudman

Skola

Antal inskrivnings-platser

Antal utskrivnings-platser

Stockholms läns landstingskommun

Bärby

Hammargården

Lövsta

38 33 42

Uppsala
kommun

Eknäs

20

6

Södermanlands läns vårdförbund

Håkanstorp

16

Linköpings
kommun

Folåsa

15

8

Jönköpings läns landstingskommun

Långanäs Stigby

26 21

Kristianstads läns landstingskommun

Ryagården Östra Spång

32 24

6

Malmöhus läns landstingskommun

Råby

27

6

Malmö
kommun

Åbygården

8

Göteborgs- och Bohus läns landstingskommun

Gräskärr

40

6

Göteborgs
kommun

Fagared

40

20

Älvsborgs läns landstingskommun

Brättegården

20

Skaraborgs läns landstingskommun

Margretelund

24

Västmanlands läns landstingskommun

Sundbo

36

6

Västernorrlands läns landslingskommun

Vemyra

24

Norrbottens läns landstingskommun

Johannisberg

Summa

24

510

58

Prop.
1984/85:151

34 Bilaga I B

TiU
protokoU den 5 mars 1985 mellan statens förhandlingsnämnd samt företrädare för
Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet om statsbidrag tid missbrukarvård
m. m.

Nykterhetsvårdsanstalter

Huvudman

Anstalt

Platsantal

Stockholms kommun

LVM-hem Hornö

20

24

Jönköpings läns landslingskommun

Hessleby

67

Göteborgs
kommun

LVM-hem

8

Skaraborgs läns landstingskommun

Gudhem

96

Örebro läns landstingskommun

Runnagården Brotorp

med

88

Jämtlands läns landstingskommun

Frösön

53

Totalt platsanlal

356

Prop.
1984/85:151

35 Bilaga I C

TiU
protokoU den 5 mars 1985 mellan statens förhandlingsnämnd samt företrädare för
Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet om statsbidrag till missbrukarvård
m. m.

Övriga
nykterhetsvårdsanstalter

Huvudman/Vårdavtal
med

Anstalt

Platsanlal

Huvudman/Vårdavtal
med

Anstalt

Platsantal

Stockholms
kommun

Edshemmet

36

Ekebylund

25

Hamnvikshemmet

30

Härnö

20

Karolinergården

53

Kungsörstorp

44

Kurön

65

Kydingeholm

47

Lida

28

Lövstalund

16

Pettersbergsgården

20

Ribbingebäck

51

Tingsätra

32

Tjärnan

48

Östfora

91

Uppsala
läns landsting

Eksätra

26

Kommunalförbundet

Värnas

44

Södermanlands
läns

Dagöholm

40

vårdförbund

Linköpings
kommun

Solvikshemmet

34

Norrköpings
kommun

Hägerstad

32

Jönköpings
läns landsting

Röda korsets

konvalescenthem

30

Kronobergs
läns landsting

Rydsbrunn

63

Gotlands
kommun

Västerbyhemmet

49

Blekinge
läns landsting

Pålyckehemmet

56

Kristianstads
läns landsting

Björstorp

52

Malmöhus
läns landsting

Holma

69

Malmö
kommun

Hindbyhemmet

30

Karlsvik

40

Göteborgs
och Bohus

Arödshemmet

22

läns
landsting

Göteborgs
kommun

Ekåsa

40

Romanäs

100

Utbyhemmet

20

Västkusthemmet

80

Öjersjöhemmet

17

Älvsborgs
läns landsting

Scheelegärden

32

Skaraborgs
läns landsting

Lindåsen Ekbacken

36

22

Värmlands
läns landsting

Dennicketorp

31

Örebro
läns landsting

Åsbrohemmet med Rällsögården

192

Kopparbergs
läns landsting

Älvgården

66

Gävleborgs
läns landsting

Nordsjöhemmet

44

Gävle
kommun

Glösbohemmet

19

Västernorrlands läns landsting

Nolaskog Stornäset

32 51

Kommunalförbundet i Västerbotten

Hällnäs

35

Norrbottens
läns landsting

Holmforshemmet Öberga

Summa

39 28

2 077

Prop. 1984/85:151 37

Bilaga 2

TiU protokoU den 5 mars 1985 mellan statens
förhandlingsnämnd samt företrädare för Landstingsförbundet och Svenska
kommunförbundet om statsbidrag till missbrukarvård m. rn.

Överenskommelse om statsbidrag tiil driften av hem för
vård eller boende år 1985

1. 1985 års bidrag till driften av hem för vård eller
boende skall baseras på ett belopp av 711 miljoner kronor.

Parierna är ense om att under kalenderåret 1985 tillämpa
följande fördelning och utbetalning av driftbidraget.

miljoner kronor

ungdomsvårdsskolor 257

nykierhetsvårdsanstalierna Gudhem. Runna

gården (med Brotorp), Hornö, Frösö, Hessle

by samt ell LVM-hem i Slockholms kommun

och etl i Göteborgs kommun 68

övriga nykterhetsvårdsanstalter 225

behandlingshem och inackorderingshem för

narkotikamissbrukare 42

inackorderingshem för alkoholmissbrukare 119

711

2. Av del belopp som anges för viss kategori av instilulioner
skall 75 procent användas till bidrag lill de huvudmän som driver eller åtagit
sig ansvaret för driften av institutioner. Bidraget utgår med ett för varje
angiven kategori av institutioner enhetligt belopp per vårdplats. För utskrivningsav-delningar/hospits
vid ungdomsvårdsskolor saml den av lOGT-NTO lidigare drivna Lindesbergsgården
begränsas bidraget till 40 procent av det belopp som utgår för plats inom
skolan. Anmärkningar

1. För institution som drivs av icke-kommunal/landstingskommu-

nal huvudman skall bidragel ulbelalas lill den kommun/

landstingskommun lill vilken institutionen knutits genom

vårdavial.

2. Den del av faktisk nettokostnad för institutionens
drift, som

inte läcks genom del slatliga bidraget, förutsätts ersättas av

vårdlagarnas hemkommuner.

Prop.
1984/85:151 38

3. Återstoden av det belopp som i punkt 1 anges för
viss kategori av

institutioner skall sedan bidrag enligt punkt 2 frånräknats användas till
bidrag

till kommuner som under årel haft att bestrida vårddagkostnad vid här

avsedd institution. Bidraget utgår med ett för varje angiven kategori av

institutioner enhetligt belopp per vårddag.

4. Institution, som har tagits eller kommer att tas i
bruk under

avtalsperioden, erhåller statsbidrag från och med den månad verksamheten

påbörjats eller påbörjas.

Institution som avvecklats eller kommer att avvecklas
under avtalsperioden erhåller statsbidrag till och med den månad verksamheten
upphörde eller upphör.

Anmälan om att verksamhelen startat eller upphört görs lill
utbetalande myndighet.

Statsbidrag till beslutade men ej igångsatta institutioner
innehålls av staten.

5. Bidrag enligt punkt 2 utbelalas med en fjärdedel per
den 15:e i

månaderna februari, maj, augusti och november.

Bidrag enligt punkt 3 utbetalas snarast möjligt efter det
att underlag för utbetalning föreligger. Anmärkning

Utbetalningen avseende februari månad görs snarast efter
del att denna överenskommelse godkänls.

Huvudmännen skall sammanställa och till staten insända ett
gemensamt underlag för fördelning och utbetalning av bidragen.

6. Följande förändringar har genomförts och gäller för år
1985:

Ungdomsvårdsskolor

I Stockholms läns landstingskommun avvecklades 1984-12-31
sex utskriv-ningsplalser vid Bärby. I Uppsala kommun tillkom 1985-01-01 sex ulskriv-ningsplatser
vid Eknäs. I Malmöhus läns landstingskommun avvecklades 1984-08-31 åtta
inskrivningsplatser vid Råby. I Malmö kommun tillkom 1984-09-01 åtta
inskrivningsplatser vid Åbygården.

Övriga nykterhetsvårdsanstalter

I Stockholms kommun avvecklades 1984-12-31 fem platser vid
Härnö, tre platser vid Kungsörstorp, en plats vid Pettersbergsgården och två plalser
vid Tjärnan. I Stockholms kommun lillkom 1985-01-01 Lövstalund 16 plalser. 1
Gotlands kommun avvecklades 1984-12-31 fem platser vid Västerbyhemmet.

Prop. 1984/85:151 39

Behandlings-
och inackorderingshem för narkotikamissbrukare

I
Stockholms läns landstingskommun avvecklades 1983-12-31 Maria behandlingshem
åtta platser och 1984-05-31 Åkersro gård åtta platser. I Stockholms läns
landstingskommuner tillkom 1984-01-01 Rastaborg åtta platser och 1984-06-01
Moringen åtta platser. I Malmöhus läns landstingskommun avvecklades 1984-07-01
Billesholm åtta platser.

I Stockholms kommun
avvecklades 1984-12-31 Karlshäll 20 platser och två platser vid Ingbogården. 1
Stockholms kommun fillkom 1985-01-01 Lidö 10 plalser och fem platser vid Rätansgården,
fem platser vid Skogaholm och två platser vid Gamla Västberga.

Inackorderingshem
för alkoholmissbrukare

1983-12-31
avvecklades i Vetlanda kommun Bäckalyckan sex plalser, i Lindesbergs kommun Hagabergshemmet
fem platser, i Avesta kommun Ålvbrohemmet 10 plalser, i Kiruna kommun Bore 11
platser och i Västmanlands läns landstingskommun Kolbäck 14 platser. I
Västmanlands läns landstingskommun tillkom 1984-01-01 Herrevadshemmet 14 plalser.
I Järfälla kommun avvecklades 1984-06-31 Stacken nio platser.

minab/gatab

Stockholm 1985