Prop. 1984/85:152

Prop.
1984/85:152

Regeringens proposition 1984/85:152

om vissa anslag ur kyrkofonden m.m.;

beslutad den 14 mars 1985.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har
tagils upp i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

BO HOLMBERG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i fråga om bidrag
ur kyrkofonden till rikskyrklig verksamhet. Ändringarna föranleds av alt en ny
riksorganisation har bildats inom svenska kyrkan för den del av kyrkans
verksamhet som inte regleras i lag eller förordning. Stora delar av
verksamheten har förts samman i en stiftelse. Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig
verksamhet.

Det föreslås att lagen om kyrkliga kostnader ändras så att
den nämnda stiftelsen kan få bidrag ur kyrkofonden i den omfattning som
regeringen bestämmer. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1985.

Kostnad för annan rikskyrklig verksamhet skall liksom
hittills betalas ur kyrkofonden enligt riksdagens och regeringens beslämmande.
1 propositionen föreslås att kyrkofondens styrelse inte längre skall fördela
dessa bidrag. 1 stället skall svenska kyrkans centralstyrelse besluta om
fördelningen.

I propositionen föreslås också atl det ur kyrkofonden
skall få belalas vissa andra kostnader. Del gäller kostnader för en tjänst vid
kammarkollegiet och koslnader för ersättningar till innehavarna av vissa ijänster
som domkyrkosyssloman. Slulligen läggs i propositionen fram förslag som
innebär att den praktiska prästutbildningen inte längre skall vara bunden av
några av riksdagen godkända riktlinjer.

1 Riksdagen 1984/85. 1 samt. Nr 152

Prop. 1984/85:152 2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader

Härigenom föreskrivs atl 6 § lagen (1970:940) om kyrkliga
kostnader' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§

Ur kyrkofonden bestrides

1.
sådan kostnad
för avlöningsförmåner till präst som regeringen och riksdagen bestämmer,

2.
kosinad för
pensionsförmån åt präst eller efterlevande till präst enligt beslämmelser som
regeringen meddelar eller enligt avtal samt för försäkringsförmån som utgår för
präst eller annan kyrkomusiker än skolkanior enligt slatlig grupplivförsäkring,

3.
förvaltningskostnad
enligt regeringens och riksdagens bestämmande för stiflsnämnd och boslällsnämnd
samt för departement eller myndighel där kyrkliga frågor handlägges,

4. kostnader för verksamhet som bedrivs av Svenska
kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet i den omfattning som regeringen
bestämmer,

4.
annan kosinad
för kyrklig verk- 5. annan kostnad för kyrklig verksamhet enligt regeringens
och riks- samhet enligt regeringens och riksdagens bestämmande, dagens beslämmande,

5.
anslag till
extra ulgifler med ett av 6. anslag lill extra ulgifler med etl
av regeringen och riksdagen bestämt regeringen
och riksdagen bestämt belopp för år, vilket efter regering- belopp för år, vilket efter
regeringens beslämmande får användas till ens
beslämmande får användas lill kyrkliga ändamål. kyrkliga ändamål.

Denna lag iräder i kraft den 1 juli 1985.

'Lagen omtryckt 1982:379.

Prop. 1984/85:152

Utdrag

CIVILDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1985-03-14

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, statsråden
Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Boström,
Bodström, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Holmberg

Proposition om vissa anslag ur kyrkofonden m. m.

1 Inledning

Enligt lagen (1970:940) om kyrkliga koslnader (omirycki
1982:379, ändrad senast 1983:401) utgår ur kyrkofonden medel lill bl. a,
ekonomisk utjämning mellan kyrkliga kommuner, lill vissa avlönings- och
pensionsförmåner åt präster m.fl., till vissa förvaltningskostnader och lill
annan kosinad för kyrklig verksamhet. Etl nytt system för ekonomisk uljämning
mellan de kyrkliga kommunerna via kyrkofonden irädde i krafl år 1983.
Kyrkofonden fick samtidigt en särskild styrelse (prop. 1981/82:158, KU 28, rskr
309).

När det
gäller koslnader för rikskyrkliga ändamål ulgår enligt lagen om kyrkliga
kostnader bidrag ur kyrkofonden enligt regeringens och riksdagens bestämmande.
Dessa bidrag utgår dels lill kyrkans lagreglerade verksamhel på riksplanet,
dels lill sådan rikskyrklig verksamhet som inte är reglerad i lag eller
förordning och som alltså bedrivs inom svenska kyrkans s.k. fria sektor.

I samband
med den nyss nämnda reformen och genom särskilda beslut har riksdagen godkänt
olika ändamål inom svenska kyrkans fria seklor som får tillgodoses genom bidrag
ur kyrkofonden. Bidragen ulgår inom en av regeringen faslslälld ekonomisk ram.
Kyrkofondens slyrelse beslular om hur bidragen skall fördelas mellan olika
ändamål (prop, 1982/83:66, KrU 16, rskr 93;prop. 1982/83:160,KrU28,rskr330, prop.
1983/84:75, KrU20, rskr327).

1984 års
kyrkomöte har godkänt bildandet av en ny organisalion för den del av svenska
kyrkans rikskyrkliga verksamhel, som inte regleras i lag eller förordning. Den
nya organisationen innebär bl. a. att ett antal rikskyrkliga organ har bildat
en stiftelse. Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet, som handhar
stora delar av kyrkans fria verksamhet på riksplanet.

Prop. 1984/85:152 4

I samband med atl kyrkomötet år 1984 beslutade om en ny
riksorganisation för svenska kyrkan har frågan om ansvaret för fördelningen av
bidragen till kyrkans fria verksamhel på riksplanet aktualiserats. 1984 års
kyrkomöte har hos regeringen hemslälll alt svenska kyrkans centralstyrelse ges
ansvaret för fördelningen av medel ur kyrkofonden när det gäller rikskyrkligt
arbete. Vidare har svenska kyrkans centralstyrelse hos regeringen hemställt att
regeringen måtte föranstalta om att Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhel
godkänns som organ och ändamål för bidrag ur kyrkofonden. Centralstyrelsen har
också hos regeringen hemställt om bemyndigande atl besluta om fördelningen av
kyrkofondsbidrag till sådan verksamhet som slår svenska kyrkan nära men som
ligger utanför den rikskyrkliga organisaiionen.

Med anledning av de nu nämnda framställningarna har inom
regeringskansliet utarbetats en promemoria om bidrag ur kyrkofonden till rikskyrklig
verksamhet. En sammanfattning av förslagen i promemorian bör fogas till
protokollet i delta ärende som bilaga 1.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinslanserna
och en sammanslällning av deras yttranden bör fogas till protokollet i ärendet
som bilaga 2.

De i promemorian framlagda förslagen gäller bidrag ur
kyrkofonden till rikskyrklig verksamhel inom svenska kyrkans fria seklor. Ur
kyrkofonden belalas emellerlid också kostnader för annan kyrklig verksamhet
enligt regeringens och riksdagens bestämmande. Jag ämnar nu la upp frågor om
bidrag ur kyrkofonden inte bara till den fria rikskyrkliga verksamheten utan
även till viss annan kyrklig verksamhel. Del gäller kostnader för en tjänst vid
kammarkollegiet och kostnader för ersättningar till innehavarna av vissa tjänsler
som domkyrkosyssloman.

Riksdagen har tidigare fattat beslut om vissa riktlinjer
för den praktiska prästutbildningen. Riktlinjerna innebar bl. a. att svenska
kyrkan fr. o. m. den 1 juli 1980 skulle ta över huvudansvaret för den praktiska
prästutbildningen från universiteten och atl undervisningen skulle bedrivas
vid två pastoralinslitut under ledning av Svenska kyrkans utbildningsnämnd (prop.
1978/79:151, KrU 28, rskr 350). Vidare har riksdagen beslulal att vissa koslnader
för den praktiska prästutbildningen skall få bestridas ur kyrkofonden (prop.
1978/79:151, KrU 28, rskr 350, prop. 1979/80:152, KrU 29, rskr 357). Svenska
kyrkans utbildningsnämnds verksamhet har nu upphört och har övertagits av
Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet genom dess nämnd för
undervisning och ulbildning.

Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet har
hos regeringen anhållit atl regeringen föreslår riksdagen alt ändra sitt beslut
om huvudmannaskapet för den prästerliga utbildningen vid pasioralinstiluten så
alt nämnden för undervisning och utbildning kan handha denna uppgift. Jag tar
därför i detla sammanhang upp även vissa frågor om den praktiska
prästutbildningen.

Prop. 1984/85:152

2 Föredragandens överväganden

2.1 Bidrag ur kyrkofonden till rikskyrklig verksamhet

2.1.1 Ändamål som bör tillgodoses genom bidrag ur
kyrkofonden

Mitt förslag: Lagen om kyrkliga kostnader ändras så atl
bidrag ur kyrkofonden i fortsättningen får lämnas till kostnader för verksamhet
som bedrivs av Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet i den
omfattning som regeringen bestämmer.

För kostnader för annan rikskyrklig verksamhet som inle
regleras i lag eller förordning får bidrag ur kyrkofonden utgå till följande
ändamål, nämligen till den av stiftelsen Stora Sköndal bedrivna kyrkomusikerulbildningen
vid Sköndalsinstitutel, lill verksamhelen vid Svenska kyrkans kulturinstitut.
Religionssociologiska institutet. Riksförbundet Svensk kyrkomusik.
Riksförbundet för finskspråkigt församlingsarbete i Sverige och vid S:l Lukasstiflelsen
saml till svenska kyrkans andel i kostnaderna för verksamheten vid Nordiska
ekumeniska institutet och vid Nordiska folkkyrkosekretariaiel.

Promemorian: Avviker från milt förslag på så sätt att del
föreslås alt rikdagen godkänner att bidrag ur kyrkofonden får utgå dels till
Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhel för vissa särskilt angivna
ändamål inom stiftelsens verksamhetsområde, dels till olika organ utanför
stiftelsen för sådan verksamhet som bedrivs av dessa organ.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna delar den
uppfattning som har kommit till uttryck i departementspromemorian. Svenska
kyrkans centralstyrelse anser dock alt Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig
verksamhet skall godkännas som ändamål för bidragsgivningen.

Nordiska ekumeniska institutet och Nordiska
folkkyrkosekretariatet framhåller att deras organisalioner bör godkännas som
mottagare av bidrag ur kyrkofonden, eflersom den av dem bedrivna verksamhelen inle
har inordnats under Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhel.

Bakgrunden till mitt förslag: Bildandet av Svenska kyrkans
stiftelse för rikskyrklig verksamhet har godkänls av 1984 års kyrkomöte. Sliftelsen,
som har bildats av ett antal rikskyrkliga organ, skall bedriva eller stödja
svenska kyrkans rikskyrkliga verksamhet inom eller utom Sverige samt förvalta
egendom som slälls till dess förfogande för sådana ändamål. Inom sliftelsen
finns nio nämnder inrättade för olika rikskyrkliga verksamhetsområden.

De personer som enligt lagen (1982:942) om svenska kyrkan
(ändrad

1* Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 152

Prop.
1984/85:152 6

senast 1983:339) är valda alt vara ledamöler av kyrkomötet
ulgör under namn av ombudsmötet stiftelsens representantskap. 1984 års
kyrkomöte har godkänt bildandet av ombudsmötet som ell beslutande organ för den
fria rikskyrkliga verksamheten. Ombudsmötet handlägger alltså ärenden som rör
den del av svenska kyrkans verksamhel som inle är reglerad i lag eller
förordning. Enligt stadgarna för sliftelsen skall stiftelsens styrelse beslå av
de personer som är ledamöler av svenska kyrkans centralstyrelse.

Organisationen Irädde i funktion vid årsskiftet 1984/85.
Vid sidan av Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet har tre
särskilda stifteLser för verksamhet med internationell anknytning bildats,
nämligen stiftelsen för Svenska kyrkans mission, stiftelsen för Svenska kyrkan
i utlandet och stiftelsen Lulherhjälpen. Motsvarande nämnder inom stiftelsen
för rikskyrklig verksamhet utgör styrelser i dessa särskilda stiftelser.
Verksamhetsområdena för de beslulade nämnderna omfattar - med undantag för den
verksamhet som skall bedrivas av nämnden för Svenska kyrkans mission resp.
nämnden för internationell diakoni (Lulherhjälpen) - sådana rikskyrkliga
ändamål som riksdagen lidigare har godkänt som bidragsberättigade.

Skälen för mitt förslag: Bildandet av den nya
organisationen inom svenska kyrkan aktualiserar frågan om den ordning som
gäller för bidragsgivning ur kyrkofonden till den fria rikskyrkliga
verksamheten skall behållas. Del i promemorian framlagda förslaget är begränsat
till atl ulgöra en anpassning lill den nya rikskyrkliga organisationen och
innebär således inle någon ändring i den gällande ordningen för bidragsgivningen.
Förslaget i promemorian om att Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhel
skall inom en av regeringen fastställd ekonomisk ram tillföras bidrag för vissa
särskilt angivna ändamål inom stiftelsens verksamhetsområde har godtagits av de
flesla remissinslanserna. Svenska kyrkans centralstyrelse har emellertid haft
invändningar mot förslaget. Centralstyrelsen anser att sliftelsen som sådan bör
godkännas som organ och ändamål för bidragsgivning ur kyrkofonden. Förslaget i
promemorian innebär enligt styrelsen att riksdagen alltjämt måste bedöma
uppkomsten av och sambandel mellan olika verksamhetsgrenar inom stiftelsen.

Jag vill erinra om att den av statsmakterna beslutade
ordningen när del gäller bidrag ur kyrkofonden till kostnader för rikskyrklig
verksamhet bygger på principen att bidragen utgår enligt riksdagens och
regeringens bestämmande. Detta innebär aU riksdagen godkänner de ändamål till
vilka bidrag får Ulgå och all regeringen bestämmer den ekonomiska ramen för bidragsgivningen.

Enligt min mening är det lämpligt att det vid en
anpassning av systemet till den nya kyrkliga organisationen i största möjliga
utsträckning lämnas ål svenska kyrkan själv all fritt få disponera bidragen ur
kyrkofonden lill den rikskyrkliga verksamhelen. Jag är därför beredd atl i
denna fråga gå ett sleg

Prop. 1984/85:152 7

längre än vad som föreslås i promemorian. Enligt min
mening bör man tillmötesgå centralstyrelsen på så sätl alt bidrag till den verksamhel
som bedrivs av sliftelsen skall utgå ur kyrkofonden ulan att det behöver anges
för vilket slags verksamhet inom stiftelsen som bidraget utgår. Det får
följaktligen ankomma pä stiftelsen att själv göra den nödvändiga bedömningen
av vilka verksamhetsgrenar inom sliftelsen som skall komma i åtnjutande av
bidrag.

Vad jag nu har föreslagit är alltså en ändring av den
ordning som nu gäller så lill vida att riksdagen inte behöver godkänna vilka
ändamål inom stiftelsens verksamhel som skall vara bidragsberättigade, Förslagel
kräver ändring i 6 § lagen om kyrkliga koslnader. I en ny punkl 4. i paragrafen
föreslås därför en bestämmelse som innebär att del ur kyrkofonden får betalas koslnader
för verksamhel som bedrivs av Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig
verksamhet i den omfattning som regeringen bestämmer. Lagändringen föreslås
träda i krafl den 1 juli 1985.

Som jag redan har nämnt bedriver alltjäml vissa utanför sliftelsen
stående organ verksamhel med kyrklig anknytning som motsvarar ändamål som har
godkänts av riksdagen för bidrag ur kyrkofonden. Den nya rikskyrkliga
organisationen omfaltar alltså inte verksamhet hos dessa organ.

Del gäller till en början den av stiftelsen Slora Sköndal
bedrivna kyrkomusikerulbildningen vid Sköndalsinstitutel samt verksamheten vid
Svenska kyrkans kulturinstitut. Religionssociologiska institutet, Riksförbundet
Svensk kyrkomusik. Riksförbundet för finskspråkigt församlingsarbete i Sverige
och S:l Lukasstiflelsen.

Beiräftände Nordiska folkkyrkosekretariaiel och Nordiska
ekumeniska institutet sägs i promemorian att de inte längre bör anges som självsländiga
bidragsändamål, eflersom den verksamhel som de bedriver kommer att utövas av
Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet. Under remissbehandlingen
har emellertid framkommit atl stiftelsens verksamhelsområde inle omfaltar det
arbete som folkkyrkosekretariaiel resp. institutet bedriver. Jag anser därför
att även Nordiska folkkyrkosekretariaiel och Nordiska ekumeniska institutet och
deras resp. verksamhet bör få bidrag ur kyrkofonden enligt den ordning som nu
gäller, dvs. för svenska kyrkans andel i kostnaderna för verksamheten.

De nu uppräknade organens verksamhet har i och för sig
redan godkänts av riksdagen som ändamål för bidrag ur kyrkofonden. Bildandet av
den nya rikskyrkliga organisationen kräver emellerlid en precisering av vilka
ändamål som faller utanför stiftelsens verksamhetsområde och för vilka den
nuvarande ordningen för bidragsgivning fortfarande bör gälla. Jag föreslår
därför atl det i detla sammanhang slås fast vilka ändamål som faller utom ramen
för stiftelsen men som skall vara berättigade till bidrag ur kyrkofonden.

Jag övergår nu till alt diskulera frågan om vilkel organ
som bör ha ansvarel för fördelningen av bidrag ur kyrkofonden lill de nu nämnda
ändamålen.

Prop.
1984/85:152 8

2./.2 Fördelningen av bidrag ur kyrkofonden till rikskyrklig
verksamhel som inle bedrivs av Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig
verksamhet

MiU förslag: Kyrkofondens styrelse skall inle längre
fördela bidrag ur kyrkofonden. I stället skall svenska kyrkans centralstyrelse
besluta om fördelningen.

Promemorian: Överensstämmer med milt förslag. Remissinstanserna:
Samlliga remissinstanser lillslyrker förslaget.

Bakgrunden till mitt förslag: Av 6 § lagen om kyrkliga
kostnader framgår vilka kostnader som får betalas ur kyrkofonden. Förulom vissa
särskilt angivna kostnader betalas ur kyrkofonden även annan kosinad för
kyrklig verksamhet enligt regeringens och riksdagens bestämmande.

Som jag redan tidigare har nämnt är del riksdagen som
fattar beslut om till vilka rikskyrkliga ändamål bidrag ur kyrkofonden får
utgå, regeringen som bestämmer den ekonomiska ramen för bidragsgivningen och
kyrkofondens styrelse som beslutar om hur bidragen skall fördelas.

1 samband med 1982 års kyrkomötesreform fick kyrkomötet
ett permanent beredande och verkställande organ, svenska kyrkans
centralstyrelse. Grundläggande regler om svenska kyrkans centralstyrelse finns
i lagen om svenska kyrkan. Vidare finns regler om centralstyrelsen i lagen
(1982:943) om kyrkomötet, i kyrklig kungörelse (SKFS 1983:9) med instruktion
för svenska kyrkans centralstyrelse samt i kyrklig kungörelse (SKFS 1983:4) med
arbetsordning för kyrkomötet.

Centralstyrelsen har till uppgift alt verkställa
kyrkomötets beslut och bereda de ärenden som skall avgöras av kyrkomötet i den
mån uppgiften inte ankommer på eller har överlämnats åt annat organ som lillsälts
av kyrkomötet. Centralstyrelsen består av ärkebiskopen, som självskriven ledamoi
och ordförande, och högst 14 andra av kyrkomötet valda ledamöter.
Centralstyrelsen väljs för varje kyrkomötes valperiod.

Centralstyrelsen är en statlig förvaltningsmyndighet under
regeringen. Riksdagen har emellertid beslutat aU som vilande anta eU förslag
till lag om ändring i regeringsformen (prop. 1984/85:36, KU 16, rskr 54). Förslagel
innebär vissa ändringar av föreskrifterna om svenska kyrkan i övergångsbestämmelserna
till regeringsformen. Det föreslås bl. a. atl centralstyrelsen får ställning
som förvaltningsmyndighet under kyrkomötet. Vidare har regeringen i en
skrivelse till 1985 års kyrkomöte om vissa klargöranden och kompletteringar av
kyrkomötesreformen föreslagit ändringar i lagen om

Prop. 1984/85:152 9

svenska kyrkan och i lagen om kyrkomötet som bl. a. lar sikle
på centralstyrelsens slatsrältsliga ställning.

Skälen för mitt förslag: Den nuvarande ordningen enligt
vilken bidragen fördelas av kyrkofondens styrelse tedde sig naturiig i ett läge
då den nya kyrkliga organisationen på riksplanet ännu inte hade trätt i
funktion. Numera finns del emellertid ett kyrkligt organ, nämligen svenska
kyrkans centralstyrelse, som kan ta över kyrkofondsslyrelsens uppgifter i
fråga om fördelningen av bidrag till sådana rikskyrkliga ändamål som
tillgodoses genom organ utanför stiftelsen. Härigenom kan enligt min mening del
kyrkliga infiytandet öka när det gäller bidragsgivningen ur kyrkofonden lill
ändamål som slår svenska kyrkan nära.

Centralstyrelsens slyrelse utgör också slyrelse för
Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet. Om centralstyrelsen får
uppgiften att fördela bidrag ur kyrkofonden mellan de nu angivna ändamålen
innebär personalunionen mellan centralstyrelsen och stiftelsen, som jag ser
det, en fördel så lill vida all en samordnad bedömning kan ske när del gäller
bidrag till verksamhet inom sliftelsen å ena sidan och ulom stiftelsen å den
andra. Härtill kommer atl centralstyrelsen har tilldelats uppgiflen all meddela
föreskrifier om kollekter och således i belysning av den verksamhelen har goda
möjligheter att bedöma behovel av bidrag ur kyrkofonden. Som några remissinslanser
framhåller är del angelägel all del görs en samordnad bedömning av behovet av rikskollekter
och kyrkofondsbidrag. Dessa synpunkter talar för att uppgiflen att fördela
bidragen bör anförtros åt centralstyrelsen.

Som jag har nämnt har riksdagen beslutat att som vilande
anta ett förslag till lag om ändring i regeringsformen. Förslaget innebär bl.
a. atl centralstyrelsen får ställning som förvaltningsmyndighet under
kyrkomötet. Jag har i det lagstiftningsärendet framhållit atl regeringen bör
kunna meddela föreskrifter som rör förvaltningen och användningen av anslagna
stals- och kyrkofondsmedel. Vidare har jag ansett att det bör finnas
möjligheter för regeringen alt genom normgivning. föra över
förvaltningsuppgifter på centralstyrelsen och i samband därmed föreskriva hur
uppgiften skall fullgöras. I det sammanhanget har jag som exempel pekat på
möjligheterna alt lill centralstyrelsen föra över uppgiften att pröva frågor om
fördelning av bidrag till viss rikskyrklig verksamhel. Det förhållandet att
centralstyrelsen får ställning som förvaltningsmyndighet under kyrkomötet hindrar
alltså inle alt centralstyrelsen anförtros uppgiflen att fatta beslut om en
fördelning av kyrkofondsbidrag mellan andra organ än stiftelsen. Jag föreslår
följaktligen att uppgiften att fördela bidrag ur kyrkofonden till organ som
står utanför Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhel överlåts på
svenska kyrkans centralstyrelse. Jag vill framhålla att förslaget innebär alt
centralstyrelsen, vars huvudsakliga uppgift annars är att verkställa och
bereda kyrkomötets beslut, skall handha en av regeringen tilldelad förvaltningsupp-

Prop. 1984/85:152 10

gift som utgör myndighetsutövning. Mitt förslag medför
emellertid inte någon ändring i den ordning som gäller enligt lagen om kyrkliga
kostnader, nämligen att riksdagen bestämmer de ändamål för vilka bidrag får
utgå och regeringen den ekonomiska ram inom vilken fördelningen av bidragen får
ske.

Vad jag nu har föreslagil kräver vissa ändringar i
förordningen (1971:861) om kyrkliga kostnader (omtryckl 1982:866). Det ankommer
på regeringen att meddela sådana föreskrifter. Jag avser att återkomma till
regeringen med förslag härom.

2.2 Bidrag ur kyrkofonden till annan verksamhet

2.2.1 Biträde vid handläggningen av kyrkliga ärenden i kammarkollegiel

Mitt förslag: Ur kyrkofonden får bestridas kostnader för
en ny tjänst vid kammarkollegiel. Till tjänsien skall föras uppgifter som f.n.
fullgörs av innehavaren av en tjänst som byrådirektör vid ärkebiskopens
kansli. Denna tjänst dras in vid utgången av juni 1985.

Skälen för mitt förslag: Enligt 6 § lagen om kyrkliga
kostnader får ur kyrkofonden bestridas bl. a. förvaltningskostnad enligt
regeringens och riksdagens beslämmande för sliflsnämnd och boslällsnämnd saml
för departement eller myndighet där kyrkliga frågor handläggs.

Med stöd av riksdagens beslut (prop. 1979/80:100, bilaga
18, KrU 15, rskr 246) har en tjänst som byrådirektör (kyrkojurist) inrättats
vid ärkebiskopens kansli. Kostnaderna för tjänsten beslrids hell ur
kyrkofonden,

1 samband med atl svenska kyrkan fr. o. m. innevarande år
har fåtl en ny organisation för sin verksamhet på riksplanet har etl flertal av
de funktioner och tjänsler som varil knulna till ärkebiskopens kansli förts
över till andra huvudmän inom den rikskyrkliga organisationen.

Sedan ärkebiskopen till regeringen anmäll all han inom
sill minskade kansli inte anser sig ha behov av en ijänsl som kyrkojurist och
all ijänstinnehavaren har begärl och beviljals entledigande fr.o.m. den 1 juh
1985, har regeringen beslutat att byrådirektörsljänslen vid ärkebiskopens kansH
skall dras in vid nämnda lidpunkl.

Kammarkollegiel har i en till civildepartementet ingiven
promemoria den 30 november 1984 konstaterat att det åligger såväl kollegiel som
stiftsnämndema atl verka för en rationalisering av den kyrkliga jordens
förvaltning.

Kollegiel anser all behov föreligger av ell fastare och
mera institutionaliserat samarbete mellan kollegiet och stiftsnämndema saml
mellan dessa inbördes. Stiftsnämnderna har i syfte att underiätta sitt samarbeie
bildat den s. k. stiftsnämndskonferensen. Enligt kollegiel kan behovet av samarbeie
mellan kollegiel och stiftsnämnderna tillgodoses genom att verket tillhandahåller
lokaler och en kanslifunktion ål konferensen. Kanslifunktionen för

Prop. 1984/85:152 11

stiftsnämndskonferensen fullgörs i dag av byrådirektören
vid ärkebiskopens kansli. Om stiftsnämndskonferensen knyts till kollegiet är
det enligt kollegiet motiverat aU även föra över byrådirektörsljänslen till kollegiel.
Till ijänstin-nehavarens arbetsuppgifter skulle höra de nyss nämnda frågorna
rörande stiftsnämndskonferensen samt handläggningen av ärenden om köp, försäljning
och strukturrationalisering av den kyrkliga jorden och om dennas förvaltning.

Jag delar
den uppfattning som har framförts av kammarkollegiel om behovet av att föra
över tjänsien till kollegiet. Jag anser alt arbetsuppgifterna för innehavaren
av tjänsten i huvudsak bör avse frågor av mera övergripande karakiär rörande
strukturrationalisering av den kyrkliga jorden. De koslnader som är
förknippade med denna tjänst bör i likhet med kostnaderna för den nuvarande tjänsien
betalas ur kyrkofonden. Jag föreslår följaktligen au koslnaderna för en ny
tjänst vid kammmarkollegiel får bestridas ur kyrkofonden.

2.2.2 Ersättningar IiU domkyrkosysslomän

Mitt förslag: Ur kyrkofonden får belalas kostnader för
ersättningar til innehavarna av vissa tjänster som domkyrkosyssloman.

Skälen för mitt förslag: I statsbudgeten för innevarande
budgetår finns under trettonde huvudtiteln uppfört ett särskilt anslag med
rubriken Ersättningar till kyrkor m. m. Anslagel belaslas till största delen
med ersättningar till domkyrkor och förutvarande domkyrkor. Ur anslaget utgår
också ersällningar till de ordinarie domkyrkosysslomännen i Linköping och
Västerås samt till vikarie för domkyrkosysslomannen i Växjö. Regeringen har
föreslagit atl anslaget Ersättningar till kyrkor m.m. skall dras in med utgången
av innevarande budgetår (prop. 1984/85:100, bil. 15 s. 132).

Befattningarna som domkyrkosysslomän skall innehas av
präster, Domkyrkosysslomännen har främst lill uppgifl att svara för tillsyn
och vård av domkyrkobyggnaden, domkyrkan tillhöriga fastigheter och invenlarier,
samlingar och arkiv saml redogörarskapet för domkyrkans kassa och fonder, Syslemel
med domkyrkosysslomän är föråldrat och bör successivt avvecklas.

Ur kyrkofonden bestrids enligt 6 § lagen om kyrkliga
kostnader sådan kosinad för avlöningsförmåner lill präst som regeringen och
riksdagen bestämmer. Mot bakgrund av förslagel om alt anslagel Ersättningar lill
kyrkor m. m. skall dras in med utgången av innevarande budgetår föreslår jag
att ersättningar till domkyrkosysslomän i avvaktan på systemets avveckling i
stället får utgå ur kyrkofonden fr. o. m. nästa budgetår. Jag räknar med atl
kyrkofondens kostnader för ersättning till domkyrkosysslomän nästa budgelår
kommer att uppgå till ca 20 000 kr. inkl. lönekostnadspålägg.

Prop. 1984/85:152 12

2.3 Praktisk prästutbildning

Miu förslag: Den praktiska prästutbildningen skall inte
längre vara bunden av några av riksdagen godkända riktlinjer.

Bakgrunden fill mitt förslag: Enligt 6 § lagen (1957:577)
om präslval (ändrad senasl 1982:988) får till prästerlig tjänst ifrågakomma
endast den som äger utöva prästämbetet och som prövas ha den förmåga och de
egenskaper som erfordras för tjänsien.

Enligt förordningen (1884:13 s. 1) angående förändrade
bestämmelser om prästexamen skall den som vill inträda i prästämbetet avlägga
prästexamen i teologiska ämnen inför biskop och domkapitel. Närmare
bestämmelser om prästexamen finns i stadgan (1884:13 s. 2) angående prästexamen
(omtryckt 1979:158, ändrad senast 1980:744).

Prästexamen skall avläggas inför domkapitlet i del stift
inom vilket prästkandidaten vill bli anslälld. I präslexamensstadgan anges som
behörig-helsvillkor att prästkandidaten antingen har gått igenom allmän
religionsvetenskaplig linje inom grundläggande högskoleutbildning och därvid
har följl de kurser och andra utbildningsmoment som medför behörighet att antas
lill prakiisk-teologisk utbildning för blivande präster inom svenska kyrkan
eller har avlagt teologie kandidatexamen. I bägge fallen fordras att
prästkandidaten med godkänt resultat har gått igenom prakiisk-teologisk ulbildning
för blivande präster inom svenska kyrkan.

Domkapitlet får medge undantag från de behörighetsvillkor
som prästexamensstadgan innehåller. De som har förvärvat vissa högre
teologiska examina o. d. är befriade från atl avlägga prästexamen. Som jag
redan har nämnt har svenska kyrkan den 1 juli 1980 tagit över huvudansvarel för
den praktiska prästutbildningen från universiteten. Huvudman för denna utbildning
har sedan dess varil Svenska kyrkans utbildningsnämnd, som är en stiftelse med
ärkebiskopsämbetet och Svenska kyrkans församlings- och pasioralsförbund som
stiftare.

Enligt utbildningsnämndens stadga för den prakfiska
prästutbildningen omfattar utbildningen dels prakiisk-teologisk utbildning för
blivande präster inom svenska kyrkan, dels viss forlbildning. Den
praktiska-teologiska ulbildningen omfattar pastoral kursverksamhet (den
pastorala ramen) samt pastoral-teologisk ulbildning i två terminer.

Verksamheten vid de båda pasloralinslilulen i Uppsala och
Lund bedrivs i enlighet med den nyss nämnda stadgan, en av utbildningsnämnden
fastställd utbildningsplan för praktisk prästutbildning, en av pastoralinstitulens
slyrelse antagen lokal kursplan samt i övrigt enligt de föreskrifter som har
meddelats av utbildningsnämnden. Den som uppfyller av utbildningsnämn-

Prop. 1984/85:152 13

den fastställda behörighetskrav är enligt
utbildningsnämndens stadgar behörig atl della i den pastoral-teologiska ulbildningen.
En annan prästutbildning bedrivs sedan år 1981 vid Johannelunds teologiska
institut i Uppsala i regi av Evangeliska Fosleriandssliftelsen. Utbildningen,
som är en inlegrerad femårig praktisk och teoretisk ulbildning, kan enligt
uttalande av biskopsmötet leda fram till prästvigning inom svenska kyrkan.

Inom Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhel
har inrättats nio nämnder för olika rikskyrkliga verksamhetsområden. Avsiklen
är all en av dessa, nämnden för undervisning och utbildning, skall handha bl.a.
den utbildning som har bedrivits under överinseende av Svenska kyrkans
utbildningsnämnd, nämligen den prästerliga utbildningen vid pastoralinstituten.

Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhel har
anhållit alt regeringen föreslår riksdagen att ändra sitt beslut om
huvudmannaskapet för den prästerliga ulbildningen vid pasloralinsiituien så atl
sliftelsen genom nämnden för undervisning och utbildning kan handha denna
uppgift.

Skälen för mitt förslag: De av riksdagen beslutade rikllinjerna
för den prakfiska prästutbildningen innebar bl. a. att ulbildningen skulle
meddelas i svenska kyrkans egen regi och förläggas till två pastoralinslitut.
Jag har nyss berört den ulbildning som anordnas av Evangeliska
Fosterlandsstiftelsen. Jag kan alltså konstalera alt det numera finns praktisk
prästutbildning som bedrivs på annat håll än vid pastoralinslilulen och som
också leder fram till prästvigning.

Mot bakgrund härav anser jag all det inte finns anledning
för statsmakterna att uttala sig om vilkel eller vilka enskilda organ inom
svenska kyrkan som bör handha den ena eller andra formen av prakiisk-teologisk
utbildning. Ansvaret för den praktiska prästutbildningen bör följaktligen inte
av riksdagen bindas fill något särskilt organ inom svenska kyrkan. Inte heller
bör riksdagen uttala sig om utbildningens närmare utformning och förläggning.
Jag föreslår alltså att den praktiska prästutbildningen inte längre skall vara
bunden av några av riksdagen godkända rikllinjer.

Del i prästexamensstadgan inlagna kravel på genomgången prakiisk-teologisk
utbildning syftar på utbildningen vid pastoralinslilulen. Mot bakgrund av atl
del numera finns möjlighet för blivande präster alt gå igenom annan prakfisk
prästutbildning än den som bedrivs vid pastoralinslilulen anser jag alt
behörighetskravet för avläggande av prästexamen inte bör knytas till någon
särskilt angiven praktisk utbildning. Om det i stället krävs att den sökande
för alt vara behörig att avlägga prästexamen skall inom del praktiskt-teologiska
området ha erhållit sådana kunskaper och erfarenheler som behövs för prästeriig
verksamhet inom svenska kyrkan, ges kyrkan större frihet att i varje enskill
fall bedöma vilka krav som skall uppställas. Därigenom undviker man dessutom de
konstitutionella frågor som i detta sammanhang kan uppkomma genom att en i
författning angiven obligalorisk

Prop. 1984/85:152 14

utbildning handhas av etl enskilt rättssubjekt. Vidare
behöver statsmakterna inle meddela några föreskrifter om ulbildningen och dess
närmare uppläggning. Jag vill framhålla alt min avsikt inte är att det skall
ske någon förändring av de krav som i dagens läge ställs på blivande präster
inom svenska kyrkan i fråga om genomgången praktisk prästutbildning. Vad jag nu
har anförl om behörighetskravet när det gäller avläggande av prästexamen syftar
framför allt till en förenkling av de nuvarande föreskrifterna och en ökad frihei
för svenska kyrkan. Detta kräver ändring i bl. a. prästexamensstadgan. Del
ankommer på regeringen att meddela föreskrifier i della hänseende. Jag avser atl
återkomma till regeringen med förslag i denna fråga.

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anförl har inom
civildepartementet upprättals ell förslag till lag om ändring i lagen om
kyrkliga koslnader.

4 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemsläller jag
att regeringen

dels föreslår riksdagen att anta förslaget till

1. lag om ändring i lagen om kyrkHga kostnader,

dels föreslår riksdagen att godkänna vad jag har anfört om

2.
rikskyrkliga
ändamål till vilka bidrag ur kyrkofonden bör få ulgå saml ansvarel för
fördelningen av dessa bidrag,

3.
den praktiska
prästutbildningen,

dels föreslår riksdagen atl medge all ur kyrkofonden fr.o.
m. den 1 juli 1985 t. v. får bestridas

4.
kostnader för
en tjänst vid kammarkollegiel,

5.
kostnader för
ersättningar till innehavarna av vissa ijänsler som domkyrkosyssloman.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar all genom proposition föreslå riksdagen alt anta de förslag som
föredraganden har lagt fram.

Prop. 1984/85:152 15

Bilaga 1

Sammanfattning
av innehållet i promemorian Bidrag ur kyrkofonden till rikskyrklig verksamhet

Ur kyrkofonden utgår medel som bl. a. används för att åsladkomma
en ekonomisk utjämning mellan kyrkliga kommuner och täcka koslnader för olika
rikskyrkliga ändamål. När del gäller de rikskyrkliga ändamålen ulgår bidrag
dels lill kyrkans lagreglerade verksamhet på riksplanet, dvs. främst till
kyrkomötet och dess organ, dels lill rikskyrklig verksamhet som bedrivs inom
svenska kyrkans s. k. fria sektor.

Riksdagen har vid olika tillfällen närmare preciseral
vilka koslnader för rikskyrklig verksamhel som skall kunna bestridas ur
kyrkofonden.

År 1983 genomfördes en reform beträffande kyrkofonden.
Reformen innebar bl. a. atl kyrkofonden fick en särskild slyrelse. Fr. o. m. år
1983 får fondens styrelse inom en av regeringen fastställd ekonomisk ram pröva
frågor om bidrag till vissa av riksdagen godkända ändamål. Dessa bidrag avser sådan
verksamhel som bedrivs inom svenska kyrkans s. k. fria seklor.

1 samband med 1984 års kyrkomötes beslut om en ny
riksorganisation för svenska kyrkan har frågan om ansvaret för fördelningen av
bidragen lill rikskyrkliga ändamål aktualiserats. Därvid har i olika sammanhang
framhållits att kyrkan inom den av regeringen beslulade ekonomiska ramen bör
få ell avgörande inflytande över fördelningen av medlen.

Den huvudsakliga delen av svenska kyrkans frivilliga
arbete på riksplanet ryms inom verksamhetsområdet för Svenska kyrkans stiftelse
för rikskyrklig verksamhet. I promemorian föreslås atl kyrkofondens styrelse inle
längre skall fördela medel för de ändamål som tillgodoses av sliftelsen ulan atl
regeringen för varje budgetår skall tilldela stiftelsen ett bidrag ur kyrkofonden
att av sliftelsen själv fördelas till olika ändamål inom stiftelsens
verksamhetsområde.

Vissa av de rikskyrkliga ändamål som riksdagen har godkänt
för bidragsgivning ur kyrkofonden faller inte inom områdel för stiftelsens
arbete. Denna verksamhet bedrivs av etl antal fristående organisalioner, men är
ändå av central betydelse för svenska kyrkan. I promemorian föreslås att
svenska kyrkans centralstyrelse i stället för kyrkofondens styrelse skall inom
en av regeringen fastställd ekonomisk ram fördela bidrag ur kyrkofonden till
dessa rikskyrkliga ändamål.

Bildandet av den nya organisationen för den s. k. fria
rikskyrkliga verksamheten har aktualiserat en översyn av de ändamål som
riksdagen har godkänt för bidragsgivning ur kyrkofonden. I promemorian föreslås
all riksdagen godkänner alt bidrag ur kyrkofonden får utgå dels lill stiftelsen
för vissa särskilt angivna ändamål inom stiftelsens verksamhetsområde, dels
till olika organ utanför stiftelsen för vissa slag av verksamheler som bedrivs
av dessa organ.

I samband med kyrkofondsreformen beslöt riksdagen att
kyrkofondens

Prop. 1984/85:152 16

styrelse
skulle fördela bidrag lill rikskyrklig verksamhel. Vidare fattade riksdagen
beslut om till vilka ändamål bidragen får ulgå. De nu framlagda förslagen
kräver därför riksdagens godkännande. Däremol krävs ingen lagstiftning. Vissa
föreskrifter om prövningen av frågor om bidrag ur kyrkofonden behövs dock.
Föreskrifterna kan meddelas av regeringen. I promemorian läggs därför fram ett
förslag lill ändring i förordningen om kyrkliga kostnader.

Prop.
1984/85:152 17

Bilaga 2

Sammanställning
av remissyttranden över promemorian Bidrag ur kyrkofonden till rikskyrklig verksamhet

1. Inkomna yttranden

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av
kammarkollegiet, kyrkofondens styrelse, riksrevisionsverkel, svenska kyrkans
centralstyrelse. Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhel. Svenska
kyrkans kulturinstitut. Religionssociologiska institutet. Nordiska ekumeniska
institutet och Nordiska folkkyrkosekretariaiel, S:t Lukasstiflelsen,
stiftelsen Stora Sköndal och Kyrkomusikernas riksförbund. Dessulom har Svenska
ekumeniska nämnden avgelt elt yttrande.

2. Allmänna synpunkter

Riksrevisionsverkel, Svenska kyrkans kulturinstitut, S:t Lukasstiflelsen,
Kyrkomusikernas riksförbund och stiftelsen Stora Sköndal tillstyrker helt de i
promemorian framlagda förslagen.

Kammarkollegiet, kyrkofondens styrelse, svenska kyrkans
centralstyrelse samt Nordiska ekumeniska institutet. Nordiska folkkyrkosekretariaiel
och Svenska ekumeniska nämnden tillstyrker förslaget att svenska kyrkans
centralstyrelse och Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet skall
i stället för kyrkofondens styrelse fördela bidrag till rikskyrklig verksamhet
inom svenska kyrkans s. k. frivilliga sektor saml redovisar i övrigt vissa
allmänt hållna synpunkler.

Kammarkollegiel:

Kammarkollegiet har ingenting alt erinra mot alt
prövningen av frågor om bidrag ur kyrkofonden till kostnader för rikskyrklig
verksamhet, som anges i 13 § 8 förordningen (1971:861) om kyrkliga kostnader
och som fr. o. m. den 1 januari 1985 skall utövas av Svenska kyrkans stiftelse
för rikskyrkHg verksamhet, övergår från kyrkofondens styrelse till regeringen.

Kollegiel har inle heller något all erinra mot förslaget
att svenska kyrkans centralstyrelse inom en av regeringen beslutad ram får
pröva frågor om fördelningen av kyrkofondsbidrag till annan i 13§ 8
förordningen om kyrkliga kostnader åsyftad rikskyrklig verksamhel än sådan som ulövas
av Svenska kyrkans stiftelse.

I och för sig kunde denna bidragsgivning ligga kvar hos
kyrkofondens styrelse som liksom centralstyrelsen är en stadig myndighet. Som
framhålls i promemorian, har centralstyrelsen emellertid också befogenhet att
meddela föreskrifter om kollekter. Åtminstone en del av de här aktuella
sökandena kan tänkas också ansöka om medgivande atl få uppbära en hel eller
delad rikskollekt. Bl. a. av det skälet är det lämpligl att centralstyrelsen
övertar den här avsedda bidragsprövningen. Prövningen av frågor om ekonomiskt
stöd i skilda former kan då samordnas.

Prop.
1984/85:152 18

Kyrkofondens styrelse:

Förslagen i promemorian ligger enligt slyrelsens
uppfattning väl i linje med beslutna reformer och pågående organisationsarbete
rörande svenska kyrkan på riksplanet. Del skulle inle vara naturligt att
behålla kyrkofondens styrelse som ett mellanled mellan regeringen och Svenska
kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet. Ätt låta prövningen ifråga om andra
rikskyrkliga ändamål ligga kvar hos styrelsen skulle vara opraktiskt; den
föreslagna ansvarsfördelningen mellan regeringen och svenska kyrkans
centralstyrelse synes utgöra den bästa lösningen. Inte heller mot vad som
anförts i promemorian om de ändamål, lill vilka bidrag få utgå ur kyrkofonden,
finner styrelsen anledning till någon invändning.

Styrelsen tillstyrker sålunda promemorians förslag.

Svenska kyrkans ceniralsiyrelse:

Förslagen i promemorian syftar lill en förändring av
ordningen för beslut om kyrkofondens anslag lill den rikskyrkliga verksamhelen,
som i del väsentliga överensslämmer med de önskemål som framställts från
kyrkligt håll. Centralstyrelsen tillstyrker därför, med nedan angivna
påpekanden, att de föreslagna förändringarna genomförs.

På sid. 15 i promemorian anges de rättsliga
förutsättningarna för all till centralstyrelsen överlåta uppgiften att fördela
bidrag ur kyrkofonden till andra ändamål än de som hör till sliftelsen.

Centralstyrelsen
har ännu icke erhållil del av någol malerial som utvisar i vilken utsträckning
förslagen i departementspromemorian Klargöranden och kompletteringar av
kyrkomötesreformen kommer alt bli föremål för förslag lill riksdagen. Med
hänsyn härtill saknar centralstyrelsen möjlighel att bedöma resonemanget i
promemorian i hela dess vidd. Centralstyrelsen vill på denna punkt endast
erinra om sin i remissyttrandet framförda principiella uppfattning att
regeringens kompetens bör begränsas.

Nordiska ekumeniska institutet och Nordiska folkkyrkosekretariatet:

Institutet och sekrelarialet accepterar förslagel alt
Svenska kyrkans centralstyrelse i fortsättningen dels fördelar bidrag av rikskyrklig
art till, och då personalunion med stiftelsestyrelsen föreligger, inom Svenska
kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet. Tillstyrkan sker med del
förbehållet att så länge som regeringen fastställer den totala ekonomiska ramen
som kan tilldelas ur kyrkofonden detta beslut innehåller dels en ram för
rikskyrkostiftelsens egen verksamhet, dels en ram för Svenska kyrkans bidrag
till andra organs verksamhet.

Med den nu
pågående utvecklingen av organisationen av Svenska kyrkan med en slrävan om
allt större självständighet borde del dock från statsmakternas sida prövas på
vilka villkor som Svenska kyrkan själv får råda över de för kyrkan och dess
församlingar gemensamma lillgångarna i kyrkofonden.

Prop.
1984/85:152 19

Svenska ekumeniska nämnden:

Nämnden tillstyrker förslaget att Svenska kyrkans
centralstyrelse i fortsättningen dels fördelar bidrag av rikskyrklig art lill,
och då personalunion med stiftelsestyrelsen föreligger, inom Svenska kyrkans
stiftelse för rikskyrklig verksamhet. Tillstyrkan sker med det förbehållet att
så länge som regenngen fastställer den toiala ekonomiska ramen som kan
tilldelas ur kyrkofonden detla beslut innehåller dels en ram för
rikskyrkostiftelsens egen verksamhet, dels en ram för Svenska kyrkans bidrag
till andra organs verksamhet.

Med den nu pågående utvecklingen av organisationen av
Svenska kyrkan med en slrävan om alll större självständighet borde det dock
från statsmakternas sida prövas på vilka villkor som Svenska kyrkan själv får
råda över de för kyrkan och dess församlingar gemensamma tillgångarna i
kyrkofonden.

3. Ändamål

Några remissinstanser har synpunkter på förslagel om vilka
organ och ändamål som bör godkännas av riksdagen för bidragsgivningen.

Svenska kyrkans centralstyrelse: Sliftelsen som ändamål

Promemorian utmynnar i ståndpunkten att riksdagen alltjämt
skall pröva och godkänna ändamålen innan kyrkofondsmedel till rikskyrklig
verksamhet kan beviljas. Delta innebär att riksdagen alltjäml måste bedöma
uppkomsten av och sambandel mellan olika verksamhetsgrenar inom en och samma
juridiska person - nämligen Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig
verksamhet. På s. 20 f uppräknas tio godkända ändamål inom ramen för den nya
stiftelsen.

Centralstyrelsen måste påpeka att del är förenat med såväl
rättsliga som praktiska problem alt på detta sätl dra gränser för medlens
användning inom en och samma juridiska person. Till en början måsle det
framhållas att deslinalionen icke har någon rättslig verkan gentemot
stiftelsens borgenärer. Stiftelsen svarar med hela sin förmögenhetsmassa för
uppkomna skuldförbindelser vid varje given tidpunkt.

I praktiskt hänseende måste det framhållas atl de olika
verksamhetsgrenarna säkerligen icke alltid kan urskiljas tillräckligt klart
för att man med bestämdhet skall kunna säga att medlen uteslutande har använls lill
del destinerade verksamhetsområdet. Om en sådan ordning lill alla delar bedöms
som nödvändig förloras viktiga delar av samordningen, och den tänkta
samordningseffekten uteblir.

Centralstyrelsen är medveten om att det tidigare -
undantagsvis - har förekommit att riksdagen har lagit ställning till olika verksamheler
hos en och samma juridiska person, nämligen utbildningsnämnden, som har
erhållit flera olika anslag. Centralstyrelsen skulle emellertid önska att
medelsanvändningen icke sektoriserades i den utsträckning som promemorian
anger. Det enklaste vore om stiftelsen som sådan godkändes som ändamål för
anslag ur kyrkofonden.

Prop.
1984/85:152 20

Övriga ändamål

Centralstyrelsen vill påpeka alt Nordiska Ekumeniska
institutet och Nordiska Folkkyrkosekretariatet skall beslå som självständiga
organisationer. Dessa ändamål bör därför inte föras på stiftelsen.

Nordiska ekumeniska institutet och Nordiska folkkyrkosekretariaiel:

Både Nordiska Ekumeniska Institutet och Nordiska
Folkkyrkosekretariatet har som självständiga organ i riksdagsbeslut förklarats
berättigade att uppbära bidrag ur kyrkofonden. Kyrkofondsstyrelsen har hillills
givit organen separala bidrag. I den nu föreslagna ordningen tycks
förslagsställaren ha inordnat både institutet och sekretariatet i den
verksamhet som bedrives av Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhel.
Så är inte fallel. De övriga organ med hittills självsländig ställning som nu
föreslås ingå i stiftelsen är däremol korrekt redovisade i sista stycket på
sid. 19 utom Samkristna skolnämnden, som föreslagits upphöra och vars verksamhel
på ekumenisk bas del nu, bland annal från ärkebiskopens sida föreslås inordnas
i Svenska Ekumeniska Nämndens verksamhet.

Nordiska Ekumeniska Institutet är och kommer atl förbli en
stiftelse med samlliga nordiska folkkyrkor och flertalet nordiska frikyrkor och
nordiska ekumeniska organ som huvudmän.

Nordiska Folkkyrkosekretariaiel beslår av de fem nordiska
ländernas folkkyrkor.

Ingendera
av dessa verksamheler kommer att inordnas i Svenska kyrkans stiftelse för
rikskyrkliga ändamål.

På samma säll
som Svenska kyrkans bidrag lill övriga fristående organ som redovisas under
punkterna 2-7 i avsnill 2.4 bör Nordiska Ekumeniska Inslitulel redovisas som en
sådan frislående organisation, bidragsberälligad ur den särskilda ramen för
andra organisationer.

Svenska kyrkans bidrag till folkkyrkosekretariaiel kan
naturligtvis sägas mer vara en uppgifl för Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig
verksamhet. Med hänsyn till integriteten för övriga huvudmän och då verksamhelen
kommer all bedrivas ekonomiskl åtskild från verksamheten i rikskyrkostiftelsen
bör även Nordiska Folkkyrkosekretariatet redovisas som en frislående organisalion,
bidragsberättigad ur den särskilda ramen för andra organisationer.

Då Svenska Ekumeniska Nämnden är en av Nordiska Ekumeniska
Institutets huvudmän vill vi med hänvisning till ovannämnda påpekande om att
Samkristna skolnämndens verksamhel föreslås övertagen av Svenska Ekumeniska
Nämnden också föreslå atl Svenska Ekumeniska Nämnden och dess verksamhet i
riksdagsbeslut tas in som elt organ vars ändamål får slödjas med bidrag ur
kyrkofonden.

Svenska ekumeniska nämnden:

Nordiska Ekumeniska Institutet har som självständigt organ
i riksdagsbeslut förklarats berättigad att uppbära bidrag ur kyrkofonden.
Kyrkofondsstyrelsen har hittills givit direkla bidrag. I den nu föreslagna
ordningen lycks förslagsställaren ha inordnat institutet i den verksamhel som
bedrivs av Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet. Så är inte
fallet. De övriga organ med hittills självständig ställning som nu föreslås
ingå i stiftelsen

Prop. 1984/85:152 21

är däremot korrekt redovisade i sisla stycket på sid. 19
utom Nordiska Folkkyrkosekretariaiel och Samkrislna skolnämnden. Den sistnämnda
har föreslagits upphöra och dess verksamhet på ekumenisk bas föreslås nu, bland
annat från ärkebiskopens sida inordnas i Svenska Ekumeniska nämndens
verksamhet. Nämndens arbetsutskott har tillstyrkt detta.

Nordiska Ekumeniska Institutet är och kommer atl förbli en
stiftelse med samtliga nordiska folkkyrkor och flertalet nordiska frikyrkor och
nordiska ekumeniska organ som huvudmän. Dess verksamhet kommer icke att
inordnas i Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrkliga ändamål.

På samma sätt som Svenska kyrkans bidrag lill övriga
fristående organ som redovisas under punkterna 2-7 i avsnitt 2.4 bör Nordiska
Ekumeniska Institutet redovisas som en sådan fristående organisation, bidragsberättigad
ur den särskilda ramen för andra organisationer.

Svenska Ekumeniska Nämnden vill också med hänvisning till
ovannämnda påpekande om alt Samkristna skolnämndens verksamhel föreslås
överlagen av Svenska Ekumeniska Nämnden också meddela alt nämnden inle har
något att erinra mot atl Svenska Ekumeniska Nämnden och dess verksamhel i
riksdagsbeslut tas in som etl organ vars ändamål får slödjas med bidrag ur
kyrkofonden.

4. Bidragsperiod

Kammarkollegiet och svenska kyrkans centralstyrelse är
kritiska mot förslagel att anknyta bidragsperioden lill del statliga
budgetåret. Religionssociologiska instiutet vill inte motsätta sig förslagel.

Kammarkollegiet:

Kammarkollegiet vill underslryka viklen av atl bidrags-
och anslagsperioden för utbetalningar ur kyrkofonden blir enhetlig så långt
det är möjligt. Del är givetvis av samma betydelse här som i annan offentlig verksamhel
atl redovisningen möjliggör konlroll av medelsanvändningen mot gällande
bestämmelser och meddelade beslut. I den rapport som revisionskontorel vid
kammarkollegiet lämnat över granskningen av räkenskaperna för svenska kyrkans
centralstyrelse och kyrkomötet 1983 pålalas de svårigheier att genomföra den
föreskrivna anslagskontrollen vid revisionen som varil en följd av att
bokslutet omfattade en annan redovisningsperiod - kalenderår -än anslaget och
kontoplanen saknade koppling till anslagets delposter.

Vid valet av bidragsperiod gör sig emellerlid olika
synpunkter gällande. De stora inkomsterna och utgifterna för kyrkofonden hänför
sig till del kyrkokommunala utjämningssystemet som med nödvändighet är knuiet
till del kommunala budgetåret, alltså kalenderåret. Även den nybildade rikskyrkliga
stiftelsen har kalenderårel som budget- och redovisningsperiod. Detsamma gäller
bidragslagarna, i varje fall flertalet. Från dessa synpunkler skulle en anslags-
och redovisningsperiod, som sammanfaller med kalenderåret, vara atl föredra
även i fråga om de här akluella bidragen. De skäl som enligt promemorian talar
för det statliga budgetåret som bidragsperiod är visserligen starka men lorde
inte vara Ivingande. Den föreslagna ordningen innebär även vissa olägenheter
genom atl bidrag kommer att besiämmas för en annan period än bidragsmollagarnas
budget- och redovisningsår. En bättre samordning skulle bli möjlig, om
lidpunkten för ombudsmötets beslut

Prop,
1984/85:152 22

angående budgeten - så som diskuterats - förlades till höslen.
Skälen för anknylning av bidragsperioden lill del statliga budgetårel lorde
också försvagas väsentligt i den mån statliga bidrag till täckande av
kyrkofondens ulgifler för kyrklig verksamhet upphör. I den mån kostnaderna för
denna verksamhel täcks slutligt av kyrkofonden förefaller det nalurligl all
knyta an lill den budgetperiod som gäller för kyrkofonden.

Svenska kyrkans centralstyrelse:

I promemorian föreslås (s. 17) att bidragsperioden får
utgöras av det slalliga budgelåret. Resonemanget i detta avsnitt och del
föregående synes bygga på en önskan om alt den rikskyrkliga verksamheten i dess
helhet redovisningsmässigt fördes över lill sådant budgetår.

Centralstyrelsen kan i dag icke överblicka huruvida så
kommer atl bli fallet. Kyrkomötets och ombudsmötets ställningstaganden till att
kalenderårsredovisning är lämpligast har varit myckel klara.

Centralstyrelsen får i delta sammanhang inskränka sig till
att påpeka atl en ordning med del slatliga budgetårel som bidragsperiod icke är
oförenlig med att organisationen i slorl behåller del vanliga kalenderåret för
budget och redovisning, och atl kyrkomötet därför har fria händer på denna
punkt. Det måste väl konslaleras att de praktiska komplikationerna av en sådan
ordning är belydande.

Centralstyrelsen har svårt atl förslå varför
bidragsperioden måsle vara den föreslagna. Del är dessutom uteslutet att kollektgivningen
övergår på denna period, varför samordningen delvis går förlorad.

Religionssociologiska institutet:

Bl. a. föreslås alt bidragsperioden skulle utgöras av
budgetår i stället för kalenderår. Ur RSI:s synpunkt skulle en sådan omläggning
innebära nackdelar. Om den ändock skulle genomföras skulle RSI därför överväga
alt för sin egen ekonomiska förvaltning hålla fast vid kalenderår. Konstaterade
arbelsutskottel (ÄU) att RSI därulöver inte hade någon anledning atl motsätta
sig en sådan teknisk omläggning som promemorian diskulerar.

AU konslalerade
vidare att den nuvarande ordningen för finansieringen av RSI:s arbele med den
kyrkliga statistiken enligt promemorian tydligen skulle bestå. Denna ordning
innebär f. n. att ärkebiskopsämbetet för RSI:s räkning söker etl särskilt
bidrag från kyrkofonden för arbetet med den kyrkliga siatistiken. AU tolkade
promemorian så all detta särskilda bidrag i fortsättningen skulle sökas via
Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet. Fann AU ingen anledning atl
molsälla sig detta.

5. Handläggningen

Kyrkofondens styrelse:

I fråga om övergången till en ny ordning, dvs. enligt
promemorian liden intill den 1 juli 1985, vill styrelsen tillägga följande.
Vissa förändringar måste göras redan vid bidragsprövningen för 1985, som en
följd av det redan genomförda organisationsarbetet. Flera av de lidigare
särskilda bidragsmot-lagarna kommer atl ersättas av Svenska kyrkans stiftelse
för rikskyrklig verksamhel. Mot styrelsens tillstyrkande av promemorians
förslag skulle

Prop. 1984/85:152 23

bäst svara att lämna bidrag lill stiftelsen ulan formell
uppdelning på särskilda delposter. Ifråga om ändamål utanför stiftelsens eget
område torde däremol någon ändring av hittillsvarande ordning inte vara
påkallad. Det bör vidare anmärkas att styrelsen ulgår från alt den, liksom lidigare
år, kommer alt kunna fritt disponera eventuellt kvarslående belopp inom de av
regeringen fastställda ramarna, genom beslut om yllerligare bidrag före
ikraftträdandet av reformen.

Kammarkollegiet:

Självfallet behövs etl underlag för regeringsbeslutet i
form av en "anslagsframställning" från stiftelsen. Regeringen
fastställer ju nu den ekonomiska ramen för kyrkofondsstyrelsens bidragsgivning
på grundval av tidigare års bidragsgivning och med hänsyn till de
bidragsansökningar som finns hos kyrkofondsstyrelsen. Atl så sker följer av del
avgörande inflyiande över kyrkofondsmedlens användning som riksdag och regering
har enligt lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader.

6. Pörfattningsförslagen

Kammarkollegiet:

Den föreslagna lydelsen av 14 § första stycket i
förordningen om kyrkliga kostnader kan ge intrycket att regeringen ämnar återgå
lill en äldre ordning med detaljfördelning av kyrkofondsbidraget lill
stiftelsens olika bidragsberättigande verksamhetsgrenar. Av promemorieiexten
framgår emellertid alt prövningen avses leda endasl lill ett beslut om en
ekonomisk ram, dvs. alt stiftelsen får ett belopp för den av riksdagen som bidragsändamäl
godkända fria verksamhelen och alt sliftelsen får fritt fördela beloppet inom
detta område. Författningsrummet borde ges en formulering som tydligare
uttrycker denna avsikl.

minab/gotab
Stockholm 1985 82127