Prop. 1984/85:16

Prop.
1984/85:16

Regeringens proposition

1984/85:16

om
vissa frågor rörande internationella adoptioner;

beslulad
den 4 oktober 1984.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

OLOF
PALME

STEN
ANDERSSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås vissa ändringar i verksamheten med internationella adopfioner.
Syftet är atl göra den förmedling som föregår en adopfion och som sker utan
medverkan av auktoriserad organisation säkrare än den är idag. För att
åstadkomma en ökad säkerhet vid denna typ av förmedhng föreslås att
socialnämnden skall kunna vägra sitt medgivande fill att ta emot ett utländskt
barn för adoption, om det kan befaras att barnet inte har blivil tillgängligt
för adoption på ett tillförlitligt sätt. I frågan om tillförlitligheten i förmedlingssättet
skall socialnämnden inhämta yttrande från statens nämnd för internationella adopfionsfrågor
(NIA). Socialnämnden skall i sitl beslul om medgivande ange för vilkel förmedlingssäll
beslutet gäller.

F.n.
gäller att om en auktoriserad organisafion finner atl den bör vägra adoptionshjälp
skall frågan överlämnas lill NIA för avgörande. För alt minska
handläggningstiden i dessa ärenden föreslås att varje organisation under vissa
förutsättningar själv skall kunna vägra att lämna adopfionshjälp. En
adoptionssökande som är missnöjd med ett sådant beslul skall dock kunna få
frågan prövad av NIA.

I
propositionen anmäls vidare att NIA avses få en parlamentarisk sammansättning
samt däruiöver ledamöter med särskild sakkunskap.

De
nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1985.

1 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 16

Prop. 1984/85:16 2

1.
Förslag till

Lag
om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

Härigenom
föreskrivs att 25 § socialtjänstlagen (1980:620) skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

25
§ En underårig får inte utan socialnämndens medgivande tas emot för stadigvarande
vård och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör någon av hans föräldrar
eller någon annan som har vårdnaden om honom. Som ett medgivande anses
socialnämndens beslul att bereda den underårige vård i ett visst familjehem.

Är
det fråga om att ta emot ett utliindskt barn i syfte att adoptera det, skall medgivandet
inhämtas innan barnet lämnar sitt hemland. Medgivandet upphör att gälla om inte
barnet har lagils emot i hemmet inom ett år från det medgivandet lämnades.

Innan socialnämnden beslutar i en fråga om medgivande som avses i andra
stycket, skall nämnden pröva om det förmedlingssätt som sökanden kommer att
använda sig av är tillförlitligt eller ej. Nämnden skall i denna fråga inhämta
yttrande från statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA), om det
inte är uppenbart obehövligt. Visar prövningen att det kan befaras att förmedlingssättet
inte är tillförlitligt, skall socialnämnden vägra sitt medgivande. I ett
beslut om medgivande skall socialnämnden ange för vilket förmedlingssätt
medgivandet gäller.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1985.

Prop.
1984/85:16 3

2 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1979:552) om internationell adoptionshjälp

Härigenom
föreskrivs att 8 § lagen (1979:552) om internationell adopfionshjälp skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

8§i När en
auktoriserad sammanslutning beslutar om internationell adoptionshjälp skall
lämnas, skall minst en samhällsrepresentant delta.

Finner
sammanslutningen att den Om en samhällsrepresentant har

bör
vågra att lämna adoptionshjälp i en annan mening än sammanslut

ett visst fall skall frågan överlämnas ningen i frågan om adoptionshjälp,

till tillsynsmyndigheten för avgöran- skall frågan överlämnas till tillsyns-

de. Detsamma gäller när samman- myndigheten för avgörande.

slutningen vill lämna adoptionshjälp Om sammanslutningen
har vägrat

trots
att någon samhällsrepresentant adoptionshjälp i ett visst fall, får

avstyrker. tillsynsmyndigheten på begäran av

den som söker adoptionshjälp uppdra åt sammanslutningen att ändå lämna
hjälpen.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1985.

1
Senaste lydelse 1981:580.

Prop. 1984/85:16 4

Utdrag

SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1984-10-04

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statråden I. Carlsson, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodström,
Göransson, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande:
statsrådet Andersson

Proposition
om vissa frågor rörande internationella adoptioner;

1
Inledning

Staten
har genom att inrätta en särskild nämnd, statens nämnd för internationella adoptionsfrågor
(NI.A), verkat för bl.a. en ökad insyn i verksamheten med internationella
adoptioner. En utgångspunkt har härvid varit att barnens bästa måste beaktas.

År
1979 blev det möjligt för ideella oiganisationer att lämna internationell adoptionshjälp
till den som önskar adoptera ett utländskt barn i Sverige. Samtidigt infördes
kravet att sådana organisationer skulle vara auktoriserade.

Sex
ideella organisationer har f.n. auktorisation. Andelen adoptioner av utländska
barn som har genomförts med hjälp av dessa organisationer har ökat för varje
år.

Av
de ca 1 600 utländska bara, som under år 1983 lämnades fill svenska föräldrar
för adopfion, kom 85 % 'ia auktoriserade organisationer, dvs. under
samhälleligt kontrollerade former. Övriga 15 % kom på annat sätt utan insyn
från samhällets sida över själva förmedlingen. Sådana s.k. privata adoptioner
kan innebära betydande risker såväl för de utländska barnen och deras
biologiska föräldrar som för de blivande adoptivföräldrarna.

Den
som avser att ta emot ett utländskt bam i syfte att adoptera det måste ha ett
medgivande från socialnämnden i sin hemkommun. När medgivande har erhållits går
det att välja mellan att söka internationell adoptionshjälp hos en auktoriserad
organisation och att söka ett barn på egen hand i utlandet.

NIA
och de auktoriserade organisationerna har till regeringen i olika

Prop. 1984/85:16 5

sammanhang
framfört att samhällets kontroll över privata adopfioner borde vara bättre än
den är f.n. Detta skulle öka säkerheten för de barn som lämnas för adoption och
minska risken för att svenskar blir inblandade i illegal förmedhngsverksamhet i
utlandet. Inom ramen för bl.a. Nordiska Rådets arbete har dessutom framförts
önskemål om en harmonisering av den nordiska lagstiftningen om internationell adoptionshjälp.
Inom FN har vidare behandlats förslag om bättre kontroll av
adoptionsplaceringar över gränserna.

Med
anledning av dessa framställningar har inom socialdepartementet utarbetats en
promemoria (Ds S 1983:14) Internationella adoptioner, översyn och förslag till
åtgärder. En sammanfattning av departementspromemorian bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Promemorian
har remissbehandlats. Yttranden över promemorian har avgetts av kammarrätten i
Stockholm, socialstyrelsen, statens nämnd för internationella adoptionsfrågor
(NIA), statskontoret, riksrevisionsverket, statens invandrarverk, länsstyrelserna
i Stockholms, Jönköpings, Göteborgs och Bohus samt Östergötlands län. Svenska
kommunförbundet, kommunerna i Borås, Göteborg, Jönköping, Lund, Pileå,
Stockholm samt Umeå, Landsorganisationen i Sverige (LO), Centralorganisationen
SACO/SR, De Handikappades Riksförbund (DHR), Handikappförbundens Centralkommitté
(HCK), Föreningen Sveriges Socialchefer, Föreningen Barnens Rätl i Samhället
(BRIS), Ensamstående Adoptivföräldrars Förening, Förbundet Adoptionscentmm (AC),
Föreningen Barnen Framför Allt-Adoptioner (BFA-A), Familjeföreningen för Internafionell
Adopfion (FFIA), Föreningen för Indo-Swedish Intercountry Adoption (ISIA), The
Swedish Association for Adoptive Children's Welfare (SAW), Föreningen Sri Länka
Barns Vänner (SLEV) och Swedish Association for Intercountry Adoptions (SAICA).

Yttranden
har även inkommit från kommunerna Aneby, Hammarö, Årjäng, Torsby och Uppsala,
socialnämnden i Härjedalens och Perstorps kommuner, socialkontoret i Vimmerby
kommun, socialförvaltningen i Karlstads kommun, socialbyrån i Sunne kommun,
Svenska Diabetesförbundet, Riksförbundet för Familjers Rättigheter samt från
flera enskilda personer.

En
sammanställning av remissyttrandena har gjorts inom socialdepartementet och
finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr B 2268/83).

2
Allmän motivering 2.1 Nuvarande situation

2.7.7
Adoptionsverksamhetens utveckling

Sedan
mitten av 1960-talet har sammanlagt ca 25 000 utländska barn anlänt till
Sverige för att bli adopterade av svenska föräldrar. Barnen har främst

1* Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 16

Prop. 1984/85:16 6

kommii
från länder i Asien och Sydamerika.

Från
början kom de flesta barnen fill Sverige genom vad som numera kallas
"privata kontakter", dvs. genom svenskar som arbetat utomlands och därigenom
lärt känna förhållandena i landel eller genom familjer som adopterat själva och
som hjälpt vänner eller släktingar. Det var då fråga om etl litet antal
adoptioner av utländska barn per år.

Två
enskilda organisaiioner bildades år 1969 med syfte atl samla dem som önskade
adoptera ulländska barn och för atl bislå vid internationella adoptioner. Dessa
organisafioner gick år 1972 samman under namnel Föreningen Adoptionscentrum (AC).

År
1971 inrättades en till socialstyrelsen knuien rådgivande nämnd för frågor om
adoption av utländska barn .Denna nämnd och AC, som nämnden hade samarbelsavlal
med, förmedlade ansökningar om adoption av ufiändskt barn till etl flertal
länder fram fill år 1979. Samtidigt kom ett stort antal barn utanför dessa
organ och utan medverkan från socialstyrelsen. Adopfionerna ökade under denna
tid lill nära 2 000 barn per år. I sluiet av 1970-talet kom nära hälflen av de
utländska adoptivbarnen lill Sverige på andra vägar än genom AC och NIA.

I
mitten av 1970-talet observerades såväl i barnens hemländer som i Sverige
problem med barnhandel på adoptionsområdet.

I
syfte bl.a. att kanalisera förmedlingsarbelel till organisationer som stod under
samhällets insyn och kontroll beslutade riksdagen våren 1979 om lagen (1979:552)
om internafionell adoptionshjälp (prop. 1979/80:108, SoU 41, rskr. 346). Denna
lag trädde i kraft den 1 juli 1979.

Därvid
blev det möjligt för ideella organisationer att ansöka om auktorisation hos
socialstyrelsen för all arbeta med internalionell adoptionshjälp. NIA fick i
uppdrag all bereda dessa ansökningar och svara för tillsyn och kontroll över
verksamheten. NIA:s funktion alt förmedla enskilda ansökningar till utlandet
upphörde därmed och överläts helt på de auktoriserade organisationerna. NI.A
gjordes år 1981 om lill en egen myndighet och fick då också uppgiften atl
besluta om auktorisation.

De
auktoriserade organisationerna har successivt, främst p.g.a. åtgärder i barnens
hemländer, tagit över en allt större del av förmedlingsverksamheten. Under år
1980 kom 61 % av de ufländska barn som kom till Sverige för adoption genom
auktoriserade organisaiioner. År 1983 var andelen 85 %. Totalt anlände 1 651
utländska barn för adopfion i Sverige under det året. 254 barn lämnades därvid
för adoption ulan medverkan av en auktoriserad organisation. Utvecklingen under
år 1984 tyder på att andelen privata adopfioner ökar från 15 fill 18 %.

2.7.2
Gällande regler

Socialnämnden
skall enligt 25 § socialtjänstlagen (1980:620) ge sitl medgivande innan en underårig
får tas emot för sladigvarande vård och

Prop. 1984/85:16 7

fostran
i ett enskilt hem som inte lillhör hans föräldrar eller någon annan som har
vårdnaden om honom. Om del är fråga om all ta emot ett utländskt barn för
adoption skall medgivandet inhämtas innan barnel lämnar sill hemland. Som
underlag för medgivandet görs i kommunen en ulredning om de sökandes situation
och bedöms deras lämplighet att ta emot elt utländskt barn i adoptionssyfle.
Ett medgivande gäller i ett år.

De
sökande skall enligt socialtjänstförordningen (1981:750) i samband med ansökan
om medgivande uppge hur de har kommit eller planerar alt komma i förbindelse
med ett utländskt barn. En ansökan behöver innehålla personuppgifter om etl
visst barn endasl om de sökande kan lämna sådana uppgifter.

NIA
beslutar, enligt lagen om internationell adopfionshjälp, om auktorisation av
organisationer som har fill huvudsakligt syfte alt lämna inlernalionell adopfionshjälp.
Enligt samma lag beslutar NIA i sådana enskilda ärenden som överlämnas av de
auktoriserade organisafionerna till NIA för avgörande.

NIA
skall enligt sin instruktion pröva frågor om giltigheten i Sverige av utländska
adoptionsbeslut m.m. i enlighel med förordningen (1976:834) om prövning av
utländskt beslut om adoption. Vidare skall NIA utöva fillsyn över verksamheten
med internationell adopfionshjälp, förhandla med myndigheter och organisationer
i andra länder om avtal inom nämndens verksamhetsområde och ingå sådana avtal,
bedriva informafionsverksam-hel, lämna upplysningar och biträde åt myndigheter
och organisafioner m.m.

De
auktoriserade organisationerna står under samhällels insyn och kontroll genom
NIA. De har fill uppgift atl förmedla konlakt mellan den som önskar adoptera
ett utländskt barn och myndigheter, organisationer eller enskilda i barnets
hemland. Organisationerna skall även i övrigl lämna den hjälp som behövs för
att adoption skall kunna genomföras. De nuvarande bestämmelserna innebär
emellertid inga direkla hinder för alt på egen hand söka barn utomlands för
adoption. Den som i Sverige vill hjälpa adoptionssökande genom atl lämna
uppgifter om vart de kan vända sig i utlandet får emellertid endast göra detta
i enslaka fall. Annars blir del fråga om sådan internationell adoptionshjälp
som enbart får lämnas av organisation eller sammanslutning som har auktorisation
enligt lagen om internationell adoptionshjälp.

Enligt
30 § utlänningsförordningen (1980:377) måsle man ha uppehållstillstånd för
barn som förs till Sverige i adoptionssyfte. Upphållstillståndet skall i regel
sökas före barnels inresa till Sverige. Enligt särskilda föreskrifter från
statens invandrarverk behövs emellertid inte uppehållstillstånd före barnets
inresa lill Sverige för barn som förmedlas genom auktoriserad svensk organisation
eller där familjen kan förete vederbörligen bestyrkta handlingar, som dels
visar att socialnämnden i adoptantens hemkommun lämnat ett medgivande för de
sökande att i sitt hem ta emot elt ufiändskt barn för

Prop. 1984/85:16 8

adoption,
dels visar att barnet får lämna sitt hemland för adoption i Sverige. Ansökan om
uppehållstillstånd görs hos slatens invandrarverk eller hos den svenska
ambassaden i barnets hemland.

2.2
Allmänna utgångspunkter för föislagen

2.2.1
Problem i samband med privata adoptioner

Del
är ett samhälleligt inlresse atl ulländska barn som lämnas för adopfion till
svenska föräldrar förmedlas under betryggande former.

NIA
har i en skrivelse till regeringen framfört att det i samband med privata
adoptioner kan vara myckel oklart hur barn lämnas för adoption i sitt hemland,
vem som är barnets vårdnadshavare, om barnet är avsett för adoption av
utländska adoptionssökande, om pengar har betalats för barnet o.s.v. Det finns l.ex.
förmedlare som driver handel med barn. Ibland kan det l.o.m. vara fråga om
välorganiserade ligor med förgreningar i olika länder. Det förekommer att
mycket stora penningsummor betalas till personer som förmedlar barn.

Dessa
förhållanden är inte acceptabla vare sig för oss i Sverige eller för barnens
hemländer. Från svensk sida är det inte möjligt att ingripa i system som gäller
i andra länder. Vi kan emellertid försöka förhindra att barn inte adopteras
efter förmedling av orgar. eller privatpersoner i ullandel som arbetar med för
oss främmande metoder och som sätter vinstintresset före barnets bästa eller på
annal sätt underlåter att tillvarata barnets inlres-

2.2.2
Promemorieförslagen

I
departementspromemorian behandlas tre alternativa förslag till hur de aktuella
problemen skall kunna lösas. Alternativ 1 som anges som huvudalternativet
innebär följande. NIA skall i stället för socialnämnden fatta beslut om
medgivande att ta emot barn i adoptionssyfte för samtliga adoptionssökande.
Som underlag för sitt beslut skall NIA ha etl yttrande från socialnämnden i de
sökandes hemkommun om de sökandes lämplighet att i sitt hem ta emot ett
utländskt barn i adoptionssyfte. Vidare skall i beslutsunderlaget ingå en
bedömning av den kontaktväg eller det förmedlande organ som de sökande tänkt
arvända sig av.

Detta
alternativ slöds av remissinstanser som l.ex. statens invandrarverk, Stockholms,
Piteå och Malmö kommuner, DHR, HCK, Föreningen Sveriges socialchefer, BRIS,
Riksförbundet för Familjers Rättigheter.

Flertalet
remissinstanser, däribland socialstyrelsen, NIA, Svenska kommunförbundet,
flera kommuner och fem auktoriserade organisationer, invänder emellertid mol
huvudalternativet och anför att det t.ex. innebär en alltför stark
centralisering av besluten och en risk för atl ärendemängden

Prop. 1984/85:16 9

kommer
all bli alllför omfattande hos NIA. Detla skulle också innebära risker för
förseningar m.m. för de adopfivsökande.

Alternativ
2 i promemorian innebär att NIA skall handlägga och besluta om medgivanden endast
i de fall där de sökande anmäler att de avser att söka ett utländskt barn för
adoption utan medverkan av en aukloriserad organisation.

Alternativ
2 tillstyrks endast av en remissinstans.

De flesla
remissinstanserna stödjer i slället alternativ 3. Enligt detta alternativ skall
socialnämnden även fortsättningsvis svara för beslut som gäller medgivande till
adoptivsökande. När del är fråga om en privat adoption föreslås alt
socialnämnden skall inhämla yltrande från NIA över tillförlitligheten i den kontaktväg
som de sökande anmält att de tänker använda för att komma i kontakt med ett ufiändskt
barn. Det föresläs också atl socialnämndens beslut skall innehålla uppgift om
det förmedlande organet.

2.2.3
Sammanfattande bedömning

Det
kan nalurhgtvis diskuteras i vilken utsträckning man kan känna sig helt säker i
verksamheten med internationell adoptionshjälp vad gäller det förmedlingsarbete
som sker i utlandet. Det är många faktorer som inverkar och som vi i Sverige
inte kan få full inblick i. Enligt min mening är det emellertid angeläget, atl
från svensk sida söka uppnå så stor säkerhet som möjligt.

Jag
tycker liksom flertalet remissinstanser att alternativ 3 är det som bäst svarar
mot de allmänna krav som kan ställas på en förbättrad säkerhet i fråga om
verksamheten med internationell adoptionshjälp utan att alltför stora förändringar
skall behöva göras. Jag föreslår därför i det följande en lösning utifrån de
principer som har angivits i promemorians alternativ 3.

Detta
innebär att vissa tillägg bör göras i socialtjänstlagen.

De
nya bestämmelserna som föreslås har betydelse för dem som avser adoptera
utländska barn. Bestämmelserna kommer även att påverka arbetsuppgifter och
rutiner hos NIA och socialnämnderna. Jag anser det därför önskvärt om NIA i
samarbete med bl.a. Svenska kommunförbundet och de auktoriserade
organisationerna kunde sörja för att allmänheten, berörd personal och berörda
förtroendemän på lämpligt sätt ges behövlig information om de nya reglerna.

Utöver
de frågor som har behandlats i departementspromemorian föreslår jag en viss
ändring i handläggningen av ärenden i de auktoriserade ofganisationerna med
syfte att de sökande snabbare skall kunna få besked från en organisation, om
den kan lämna adoptionshjälp eller inte.

I
det följande behandlar jag närmare följande frågor

-
internationella adoptioner genom auktoriserade organisationer eller på privat
väg (avsnitt 2.3.1)

Prop. 1984/85:16 10

- socialnämndens medgivandeprövning samt NIA:s uppgifler
i sammanhanget (avsnitt 2.3.2)

- handläggning av vissa ärenden hos de aukloriserade
organisationerna (avsniu 2.3.3)

- NIA:s sammansättning och uppgifter (avsnitt 2.3.4
och 2.3.5).

2.3
Närmare om förslagen

2.3.1
Internationella adoptioner genom auktoriserade organisationer eller på privat
väg?

Mitt
förslag: Privata adoptioner, dvs adoptioner som sker utan medverkan av
auktoriserad organisation, bör vara möjliga, men de skall ske i mer kontrollerade
former än hittills.

Departementspromemorians
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
De flesta ansluter sig till intentionerna i promemorian i detta avseende. Några
instanser anser atl privata adoptioner endast skall vara möjliga i klart bestämda
undaritagsfall. En instans framhåller att om man ser till barnets bästa borde
det införas ett förbud mol de privata adoptionerna.

Skälen
för mitt förslag: Verksamheten med internationella adoptioner bygger på de
riktlinjer som riksdageri fastställde år 1979 (prop 1978/79:108). Ett syfte med
den omorganisation som då genomfördes var att kanalisera den förmedlingsverksamhet
som bedrevs - under i vissa fall relativt okontrollerade former - till
organisationer som skulle stå under insyn av det allmänna. Ett annat syfte var
att ge ökade möjligheter till stöd från samhällets och organisationernas sida
så att antalet enskilda som sökte barn på egen hand i utlandet skulle
begränsas. Några inskränkningar i den enskildes möjligheter att på egen hand
söka barn utomlands för adoption genomfördes inte. Däremot bestämdes att endast
ideella sammanslutningar skulle få bedriva regelbunden förmedhngsverksamhet i
Sverige, dvs få lämna internationell adoptionshjälp, samt att auktorisation
skulle krävas för detta.

Dessa
riktlinjer bör enligt min uppfattning gälla även fortsättningsvis.

1979
års reform har på det sättet visat sig framgångsrik att de flesta internationella
adoptioner i dag sker genom de auktoriserade organisationemas medverkan. Det
har också visal sig att de auktoriserade organisationernas
förmedlingsverksamhet fungerar i allt väsentligt väl vad gäller både den hjälp
som de sökande kan få och samarbetet med barnens hemländer. Interaationella
adoptioner bör därför enligt min mening i första hand ske genom de
auktoriserade organisationerna.

Det
är i stället, som tidigare har nämnts, främst inom den privata adoptionsverksamheten
som problem förekommer. Det är självfallet inte så

att
alla privata adoptioner orsakar problem. Många privala adoptioner sker under
betryggande former. Del finns därför inle anledning alt kräva etl förbud mot
privata adoptioner.

Del
händer emellertid, som har rapporterats av bl.a. NIA, atl ufländska förmedlande
organ förfalskar dokument och handlingar om barnet, bryter mol lagar och regler
som gäller i barnets hemland, förmedlar barn som inte är avsedda för adoption,
bedriver handel med barn osv. Samtidigt är det ofta svårl för enskilda sökande
att få kunskap om hur elt ufiändskt förmedlande organ arbetar.

Några
remissinstanser menar atl det förhållandet atl anlalel privala adoptioner har
minskal under senare är, medför all förändringar inte skall behöva vidlas. Jag
vill dock framhålla alt minskningen inte är någon garanti för alt de privata
adoptioner som fakliskl genomförs skulle ske under mer betryggande former än
vad som tidigare har varit fallet. Snarare kan det vara så atl vissa av de
förmedlande organ som i dag arbetar med privata adoptioner tillhör den sämsla
delen av verksamheten och atl de inle svarar mot de krav som skulle ställas för
att få samarbeta med en svensk organisation. Jag vill understryka att det fortfarande
är fråga om 250 bam per år.

Ett
bibehållande av möjlighelen till privata adoptioner förulsäller därför enligt
min mening atl det bestäms i förväg hur adoptionen skall genomföras. Del bör
därvid finnas en möjlighel atl förhindra att olämpliga eller osäkra adoptionsvägar
används.

När
skall privata adoptioner vara möjliga?

Flera
remissinstanser har framhållil behovel av att få klarare angivet i vilka fall privala
adoptioner skall vara möjliga. Några instanser anger dessutom vilka kriterier som
enligt deras mening bör gälla vid privata adoptioner.

Jag
anser, i likhet med vad som anges i departementspromemorian, att privata
adoptioner bör kunna komma i fråga när de blivande adoptivföräldrarna i
samband med utlandstjänstgöring själva har kommit i kontakt med ett barn som de
skulle kunna adoptera eller när de genom vänner, släkfingar, eller genom en
annan personlig och nära kontakt i ett annat land får erbjudande om att
adoptera ett visst barn. Privata adoptioner bör även kunna ske när de sökande
har direktkontakt med ett utländskt förmedlande organ eller ell barnhem under
förutsättning att dessa instanser har rätt atl förmedla barn för adoption fill
andra länder.

Därvid
måste gälla att det förmedlande organet - såvitt det går atl bedöma -arbelar
enligt de lagar och regler som gäller för förmedling av barn för adoption i
barnets hemland. Dessutom bör det förmedlande organet om möjligt kunna uppvisa elt
godkännande frän berörd myndighet i landet.

Jag
vill även nämna att NIA och de aukloriserade organisafionerna i sina
remissyttranden har framfört att det inte bör vara möjligt för adoptivsökande

Prop. 1984/85:16 12

alt
pä prival väg använda sig av ett sådant förmedlande organ som en svensk organisation
samarbetar med i utlandet. Det framhålls att detta skulle innebära en uppenbar
risk för konkurrens om de barn som finns för adoption till andra länder och
bidra till att öka kostnaderna.

Som
svar på detta får jag anföra att det inte är möjligt att från Sverige reglera
hur de ufländska förmedlande organen skall arbeta. Enligt min mening måste
denna fråga i stället regleras genom överenskommelser mellan de auktoriserade
organisationerna och de förmedlande organ som organisationerna samarbetar med
i utlandet. Genom de förslag som jag senare kommer att behandla (i avsnitt
2.3.2) kan det också bli möjligt att underrätta en auktoriserad organisation om
att en utländsk organisation förmedlar barn på privat väg vid sidan av
samarbetet med den auktoriserade organisationen.

2.3.2
Socialnämndens medgivandeprövning

Mitt
förslag: Innan socialnämnden beslutar i en fråga om medgivande för någon att i
sitt hem få ta emot ett utländskt barn i adoptionssyfte skall nämnden pröva, om
det förmedlingssätt som sökanden kommer att använda sig av är tillförlitligt
eller ej. Socialnämnden skall inhämta yttrande från NIA i frågan om
förmedlingssättets tillförlitlighet, om detta inte är uppenbart obehövligt. Om
prövningen därvid visar att det kan befaras att förmedlingssättet inte är
tillförlitligt, skall medgivande vägras.

I
ett beslut om medgivande skall socialnämnden ange för vilket förmedhngssätt
medgivandet gäller.

Departementspromemorians
förslag: ilternativ 3 i departementspromemorian överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
De flesta remissinstanser har förordat altemativ 3 i departementspromemorian,

Skälen
för mitt förslag: Enligt 37 § socialtjänstförordningen behöver en ansökan om
medgivande enligt 25 :§ socialtjänstlagen att ta emot ett utländskt barn i
syfte att adoptera det innehålla personuppgifter om ett visst barn endast om
sökandena kan lämna sådana uppgifter. I ansökan skall dock uppges hur sökandena
kommit eller planerar att komma i förbindelse med ett utländskt bara.

NIA
har i sin handbok för socialnämnderna (1982) framhållit att NIA alkid bör
kontaktas när adoptionssökande uppger att de har en privat kontakt genom vilken
de kan få ett utländskt bam för adoption. NIA uppger sig därvid ofta ha
möjlighet att bedöma orn det beskrivna tillvägagångssättet är lämpligt.

NIA
och utredaren hos socialnämmJen kan varna de sökande, men det

Prop. 1984/85:16 13

finns
f.n. ingen möjlighel atl hindra dem från alt ändå förfara på det sätt de tänkt
från början. Det är i sådana fall som det har inträffat och kan inträffa problem
som de sökande inte kunnat förutse. Sveriges rykte utomlands och den
internationella adoptionsverksamheten kan också skadas.

Jag
anser det därför angeläget med en bestämmelse som innebär att den som söker
socialnämndens medgivande också får tillförlitligheten i förmedlingssättet
prövad i de fall det är fråga om förmedling genom annan än en svensk
auktoriserad organisation. Jag anser att denna förändring av handläggningen vid
socialnämnderna kan ske inom de ekonomiska ramar som finns tillgängliga.

Hur
skall socialnämndens medgivandeprövning gå till?

Socialnämnden
skall pröva tillförlitligheten hos del förmedlande organ som de sökande uppger
till socialnämnden att de avser atl använda för att komma i kontakt med ett
utländskt barn i adoptionssyfte. Om de sökande uppger att de avser att söka
barn genom en av NIA auktoriserad organisation behöver självfallet NIA inte
höras.

När
det är fråga om en privat adoption - utan medverkan av auktoriserad organisation
- anser jag det däremot nödvändigt att NIA får yttra sig över varje enskilt
fall. Socialnämnden bör därför vara skyldig att inhämta ett yttrande från NIA i
dessa fall. Undantag bör dock kunna göras när NIA:s sakkunskap uppenbarligen
inte skulle tillföra utredningen något, l.ex. när det rör sig om en släktings
barn och detta kan styrkas av de sökande.

Utformningen
av socialnämndens beslut

Det
finns i dag små möjligheter att kontrollera om de sökande, efter det att
socialnämnden har lämnat sitl medgivande, använder sig av det förmedlande organ
som de har uppgivit vid sin ansökan hos socialnämnden. Det har förekommit att
de sökande - trots varningar - vänder sig till olämpliga förmedlande organ.

Det
är därför angeläget att ett beslut om medgivande att få ta emot ett utländskt
barn i adoptionssyfte i fortsättningen binds till ett bestämt förmedlande organ
som kan godtas.

Jag
föreslår således att medgivande från socialnämnden att få ta emot ett utländskt
barn i adoptionssyfte skall innehålla uppgift om vilket förmedlingssätt
medgivandet gäller för.

Om
en svensk auktoriserad organisation skall lämna förmedlingshjälp bör beslutet
utformas så att det gäller generellt för förmedling genom samtliga av NIA
auktoriserade organisationer.

Är
det fråga om en privat adoption måste däremot i beslutet anges namnet på det
förmedlande organ som de sökande skall använda sig av. Medgivandet

Prop. 1984/85:16 14

blir
endast giltigt för det förmedlande organ som finns angivei i socialnämndens
beslut. Den som uppsålligen använder elt beslut på annal sätt kan dömas till
ansvar enligt 75 § socialtjänstlagen.

NIA:s
roll i medgivandeprövningen

NIA
skall enligt förslaget yttra sig om sådana utländska förmedlande organ som adoptivsökande
uppger till socialnämnden att de avser använda för adoptionen. NIA:s uppgift
blir därvid att söka få information om humvida de förmedlande organen arbetar i
enlighet med lagar och regler som gäller i barnets hemland.

Underlag
för NIA:s prövning i denna fråga bör så långt som möjhgt presenteras av de
sökande. De sökande skall därvid vara skyldiga alt lämna sådana uppgifter att
NIA kan få information om eller kan komma i konlakt med det utländska
förmedlande organet. NIA har omfattande kunskaper om sådana förmedlande organ i
utlandet som inle samarbetar med auktoriserade svenska organisationer. NIA kan
vid behov komplettera underlaget för sin bedömning genom förfrågningar hos berörda
myndigheter eller svenska beskickningar i barnens hemländer.

NIA
framför i sitt remissvar att NlA:s yttrande över tillförlitligheten hos ett
förmedlande organ i utlandet (kontaktvägen) måste bli bindande för
socialnämndens beslut. Socialstyrelsen, statskontoret, Uppsala och Lunds kommuner
och FFIA framför liknande åsikter.

För
min del anser jag att det är social nämnden som avgör och prövar värdet i NIA:s
yttrande i den samlade bedömning, som nämnden gör, om de sökande skall få eller
inte få medgivande. Därvid kan man utgå ifrån att nämnden normalt följer NIA:s
yttrande och inte lämnar ett medgivande i sådana fall där NIA har bedömt att
förmedlingssättet inte är tillförlitligt.

Jag
vill i sammanhanget framhålla atl ett yttrande frän NIA över ett visst förmedlande
organ inte automatiskt kan gälla för senare ärenden. Det kan t.ex. inträffa att
NIA får sådan information och sådana uppgifter att ett tidigare accepterat
förmedlingsorgan inte längre kan godtas. NIA:s tillstyrkande får således inte
ses som en auktorisation av ett förmedlande organ.

2.3.3
Handläggning av vissa ärenden hos de auktoriserade organisationerna

Mitt
förslag: I de fall en auktoriserad organisation finner att den bör vägra att
lämna internationell adoptionshjälp skall organisationen ha möjlighet att själv
besluta därom. Som förutsättning skall gälla att oiganisationens egna
företrädare och den eller de samhällsrepresentanter som företräder allmänintresset
i sammanslutningen är ense. Den som vägras adoptionshjälp bör dock ha
möjlighet att begära att NIA uppdrar åt organisationen att ändå lämna hjälpen.

Departementspromemorians
förslag: Förslaget är inte direkt uttryckt i promemorian.

Remissinstanserna:
NIA och de aukloriserade organisalionerna har självmant tagit upp frågan och
förordar i princip det syslem som gäller idag för överiämnande av ärenden till
NIA. En remissinstans anför att organisationerna bör ha rält atl avvisa iveksamma
ärenden och hänvisa de sökande till andra organisationer.

Skälen
för mitt förslag: Som har anförts i proposition 1978/79:108 om organisationen
av verksamhelen med inlernalionella adoptioner m.m.,kan del förekomma alt en
organisation inle anser sig kunna lämna förmedUngs-hjälp till en sökande.
Sådana ärenden måste enhgt lagen om internationell adoptionshjälp överlämnas
till tillsynsmyndigheten dvs. NIA för ställningstagande.

Under
åren 1980-1983 beslutade NIA i 223 sådana ärenden. 1140 ärenden blev beslutet
att adoptionshjälp inte skulle lämnas av den aktuella organisationen.

NIA
och de auktoriserade organisalionerna har i sina remissyttranden i princip förordal
det system som gäller i dag. NIA anför att organisationerna bör begära NIA:s
bistånd i oklara ärenden när l.ex. utredningar behöver kompletteras. Delta
skulle på sikt kunna minska antalet ärenden som överlämnas till NIA och det
skulle ge etl värdefullt underlag för NIA:s information och utbildning till
utredare och förtroendevalda.

Jag
anser att när organisationens ledamöter och samhällsrepresentanter är överens
om att organisationen inte kan lämna förmedlingshjälp skall de, för all inte
onödigtvis förlänga handläggningstiden, ha möjlighet att själva besluta om att
avslå en ansökan. Skälen för organisationens beslut bör meddelas de sökande.
Sökande som inte kan få hjälp av organisationen kan då utan dröjsmål i stället
vända sig till nägon av de övriga auktoriserade organisationerna. NIA kan
därigenom också avlastas vissa enskilda ärenden och resurser kan frigöras för
andra ändamål.

För
alt tillförsäkra sökandena en möjlighet till en annan bedömning bör de emellertid
ha möjlighel att ansöka hos NIA om att även NIA prövar samma ansökan om adoptionshjälp,
dvs. en begäran om atl nämnden skall uppdra ål den vägrande organisationen att
lämna adoptionshjälp. Någon tid inom vilken en sådan ansökan måste göras efter organisalionens
avslagsbesked bör inte anges.

Organisationens
möjlighet att bevilja eller avslå en ansökan om adoptionshjälp förutsälter att
organisationens egna företrädare och samhällsrepresen-tanterna är ense. Om
någon av samhällsrepresentanterna har en annan mening än de övriga, skall
frågan - hksom f.n. - överlämnas till NIA för beslut om organisationen skall
lämna förmedlingshjälp eller inte.

Mitt
förslag innebär att 8 § i lagen om internationell adoptionshjälp måste ändras.

Prop. 1984/85:16 16

2.3.4
NIA:s sammansättning

I
samband med en förändring av NIA:s uppgifter enligt alternativ 1 i
departementspromemorian föreslås att NIA får en parlamentarisk sammansättning
och att viss sakkunskap blir företrädd i nämnden. För förslaget enligt alternativ
3 har inte angivits något förslag till förändring av nämndens sammansättning.

Ett
fåtal remissinslanser har uttalat sig i fråga om NIA:s sammansättning. Ingen av
dem har haft något att erinra mot alt nämnden får en pariamenlarisk sammansättning.

Enligt
NIA:s instruktion skall nämnden bestå av nio ledamöter, varav en skall vara
lagfaren. För ledamöternai finns tre ersättare. Ledamöter och ersättare
förordnas av regeringen för idögst tre år. Regeringen förordnar en av ledamöierna
till ordförande. Nämnden utser inom sig vice ordförande.

Det
nuvarande förordnandet för nämnden gäller till den 1 juli 1985.1 NIA ingår f.n.
en riksdagsledamot (tillika ordförande), representanter från social-, justitie-
och utrikesdepartementen, socialstyrelsen och Svenska kommunförbundet. Vidare
ingår personer med särskild kunskap inom socialtjänstens, barnavårdens och
barnhälsovårdens område.

NIA:s
verksamhet berör kommuner, andra myndigheter, de auktoriserade
organisationerna och utländska organ. NIA har uppgifter av en karaktär där
lekmannainflytande är vanligt. De enskilda ärenden som överlämnas av de
auktoriserade organisationerna har l.ex. i ett tidigare skede behandlats av kommunernas
socialnämnder.

Jag
vill därför anmäla att jag avser att föreslå regeringen att nämnden får ett
ökat parlamentariskt inslag. Dessutom bör viss särskild sakkunskap alltjämt
finnas representerad i nämnden. Det kan därvid visa sig nödvändigt att utöka
antalet ledamöter i nämnden.

2.3.5
NIA:s uppgifter och resursbehov

De
förslag som jag här har presenterat innebär att NIA kommer att behålla sina
nuvarande uppgifter. Dessutom skall NIA ha i uppgift att pröva och lämna
yttrande i fråga om utländska förmedlande organ i samband med privata adopfioner.

NIA
kan beräknas få 250-300 nya ärenden per år som gäller bedömning av sådana
utländska förmedlande organ som sökande vill anlita i samband med privata
adoptioner. Antalet nya ärenden har därvid beräknats utifrån det antal privata
adoptioner som skett under senare år.

Jag
har tidigare pekat på hur bedömningen av ett utländskl förmedlings-organs
arbetssätt kan göras. Den prövning som nu införs torde innebära att antalet
privata adoptioner på längre siikt kommer att minska och därmed också
ärendemängden hos NIA. Vidare kan det förslag som jag har redovisat fidigare
(avsnitt 2.3.3) innebära att antalet ärenden som överlämnas till NIA

Prop. 1984/85:16 17

från
de aukloriserade organisationerna kommer att minska.

Jag
anser vidare att det är angeläget att NIA kontinuerUgt utvecklar sin informationsverksamhet
inom de ramar som nämnden disponerar för att myndigheler och enskilda skall få
det bistånd de behöver. De föreslagna förändringarna kommer även att påverka arbetsuppgifier
och ruiiner hos socialnämnderna i landets kommuner. Det vore därför önskvärt om
NIA, i samarbete med bl.a. Svenska kommunförbundet, kunde sörja för att
allmänheten, berörd personal och berörda förtroendemän på lämpligt säll ges
behövlig information om de nya reglerna.

Med
de förslag jag nu har lagt fram kan arbetet i NIA på sikt komma atl bli av en
ännu mer förebyggande och informerande karaktär än i dag då en stor del av
kansliets resurser måste avsättas för att reda ul oklara ärenden i efterhand.
Det gäller l.ex. i sådana fall där enskilda sökande har sökt barn på privat väg
och där det senare har visat sig att del anlitade organet i utlandet är olämpligt
för förmedling av barn för adoption.

Jag
har för avsikt att återkomma till frågan om resursbehov för NIA i budgetpropositionen
för budgelåret 1985/86.

2.3.6
Ikraftlrädande

Det
är enhgt min uppfaUning angeläget atl snarast få till stånd den föreslagna
ändringen av reglerna i samband med ansökan om medgivande hos socialnämnden och
handläggningen hos de aukloriserade organisalionerna. De nya bestämmelserna
bör därför träda i kraft den 1 januari 1985. En parlamentariskt sammansatt
nämnd bör i enlighet med vad jag nyss har sagt förordnas hos NIA från samma
tidpunkt.

3
Upprättade lagförslag

I
enlighel med del anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),

2. lag om ändring i lagen (1979:552) om internationell
adoptionshjälp. Med hänsyn till att lagändringarna är tekniskt okomplicerade
och till att

ändringen
i socialtjänstlagen dessutom ansluter lill hur medgivandeärenden redan nu i prakliken
handläggs, har lagrådets hörande bedömts obehövligt.

Prop. 1984/85:16 18

4
Specialmotivering

4,1
Förslaget till ändring i socialtjänstlagen

25 §

Paragrafen
reglerar i sin nuvarande lydelse skyldighelen all begära och få socialnämndens
medgivande all ta emot ett barn, som man inle har vårdnaden om, i sitt hem för
stadigvarande vård och fostran. Det gäller alllsä sådana barn som i dagligt tal
kallas fosterbarn. Den som underlåter alt skaffa ett sådant medgivande kan.
straffas (75 § socialtjänstlagen).

De
barn som kommer hit från andra länder för atl adopteras av svenska föräldrar
blir under tiden före adoptionsbeslutel i Sverige att betrakta som fosterbarn.
Det ökande anlalet internationella adoptioner föranledde atl en regel, som
särskilt tog sikte på dessci fall, togs in i socialtjänstlagen (25 § andra
stycket). I fråga om motiven för bestämmelsen hänvisas till förarbetena lill
socialtjänstlagen (prop. 1979/80:1, SoU 44).

Några
särskilda villkor för att bli godkänd som fosterförälder anges inle i
socialtjänstlagen. Några särskilda regler om vilka krav som bör ställas på
personer som önskar adoptera etl barn från ett annat land finns följakfligen inte
heller. Allmänna regler om socialnämndens skyldighet att vaka över barns och
ungdomars förhållanden och om nämndens ansvar för s.k. familjehem finns dock i
lagen. Frågan om adoption har behandlats i Råd och anvisningar från
socialstyrelsen (1974 nr 34) och i en handbok kompletterad med löpande
information från NIA. En viss rättspraxis finns också på området. Det måste
förutsättas att socialnämnden vid sin medgivandeprövning enligt 25 § andra
stycket socialtjänstlagen beaktar bl.a. de förutsättningar för adoption som
anges i 4 kap. 6 § föräldrabalken.

I etl
nytt tredje stycke till paragrafen fogas nu in ett särskilt villkor för att socialnämnden
skall lämna sitt medgivande all ta emot ell ufiändskt barn för adoption. Som
har framgått av den allmänna motiveringen syftar tillägget lill att
tillförsäkra barnet och de blivande föräldrarna så pålitliga kontaktvägar till
utlandet som möjligt. Socialnämnden skall enligt bestämmelsen, innan den
beslutar ifråga om medgivande, pröva om del förmedlingssäll som sökanden kommer
att använda sig av är tillförlifiigt eller ej. Visar prövningen atl det kan
befaras att förmedhngssättel inte är tillförlitligt, skall nämnden vägra
medgivande.

Förmedling
genom en organisation som har fått auklorisalion enligt lagen om internationell
adoptionshjälp får anses vara en garanti för alt förmedlingssättet är
tillförlitligt. Det finns dock fall där förmedlingen inte nödvändigtvis behöver
gå genom en auktoriserad organisation för all ändå anses betryggande för barnel.
Ett sådant fall kan vara del där de blivande adoptivföräldrarna i samband med utlandsijänslgöring
själva har kommit i kontakt med ett barn som de vill adoptera. Etl annat kan
vara del där barnet är ett släktingbarn, som på grund av föräldrarnas dödsfall
eller av andra skäl,

kommer
till Sverige för atl adopteras här. Elt iredje fall kan vara atl de blivande
adoptivföräldrarna själva - genom vänner, släktingar eller på annal säu - har
personlig konlakl med ell annat land och genom dessa konlakler får erbjudande
om att adoptera ell visst barn. Åven fall där barnel förmedlas genom direktkontakt
med l.ex. en ulländsk organisation eller ett barnhem bör kunna godlas. Exempel
på fall där man å andra sidan har skäl att befara alt förmedlingssäUei är otillförlilligt
är aU det är känt atl förmedlaren arbetar oseriöst - med oklara handlingar, mot
oskälig betalning osv. - eller alt del finns grundad anledning lill misstanke
om detta.

Underlaget
för socialnämndens bedömning bör så långt möjligt presenteras av sökandena.
För att socialnämnden skall kunna bedöma frågan om förmedlingssällels
tillförlitlighet måsle dock nämnden regelmässigl hämta in ell yltrande från
NIA. Undantag görs för sådana fall där det är uppenbart obehövligt att inhämta
yttrande, någol som får anses vara fallet l.ex. när adoptionshjälp har sökts
genom en aukloriserad organisalion eller när det klarl framgår alt det rör sig
om ett släktingbarn. Här kan nämnden göra en egen bedömning av förmedlingssällels
lillförlifiighet.

I
bestämmelsen har också tagils in en föreskrift om atl socialnämnden i silt medgivandebeslul
skall ange för vilket förmedlingssätt medgivandel gäller. Etl medgivande som
avser förmedling genom en auktoriserad organisation skall inte behöva ange mer
än della, d.v.s. det behöver inte begränsas till atl avse en viss organisation.
Om medgivandet avser något annat förmedlingssätt, dvs. direktkontakt mellan
sökanden och någon person, organisation, institution,myndighet eller annan
barnets ställföreträdare i uflandet, bör detta förmedlingsorgan däremot anges
så tydUgt som möjligt i medgivandebeslutet. Dessulom bör framgå av beslutet
att det inle gäller, om ett annat förmedlingsorgan används.

Medgivanden
alt ta emot utländska barn för adoption, som har meddelats före ikraftträdandet
och som alltså inte innehåller någol villkor om atl använda en viss förmedlingsväg,
gäller naturligtvis även därefter. Som framgår av 25 § andra stycket gäller
dock medgivandena aldrig mer än ett år. Har barnet inte kommii lill sill nya
hem innan medgivandet förfaller måste de som efter ikraftträdandet söker nytt
medgivande vid det tillfället presenlera uppgifler om vilket förmedlingssätt de
tänker använda sig av.

4.2
Förslaget till ändring i lagen om internationell adoptionshjälp

8§

F.n.
gäller att en auktoriserad sammanslutning, som anser sig inte kunna lämna adoptionshjälp
i etl visst fall, självmant skall överlämna frågan för avgörande av
tillsynsmyndigheten, d.v.s. NIA. Denna konstruktion valdes vid lagens tillkomst
för atl garaniera den som sökte adoptionshjälp en prövning i två från
varandra frislående organ utan all använda ell

Prop. 1984/85:16 20

överklagandeinstitut.
Det senare skulle ha ställt krav på en formell handläggning hos de privata
organen, som varken ansågs nödvändig eller lämplig. Numera anses det vara en
onödigt tung konstruktion atl ha ett obligatoriskt överlämnande till NIA av samfliga
avslagsfall. Om både organisationen och samhällsrepresentanterna är ense om att
adoptionshjälp inte kan ges, får det anses vara en tillräcklig möjlighet till
en ytterligare prövning, om sökandena hänvisas till att begära hos NIA att NIA
uppdrar åt organisationen att lämna adoptionshjälp. Organisationens
ställningstagande att den inte anser sig kunna lämna adoptionshjälp bör lämnas
skriftligen till sökandena och vara motiverat. Samt:idigt bör uppgift om
möjligheten att göra ansökan hos NIA lämnas. Någon föreskrift om formerna för
organisationens beslut har inte tagits in i lagen. Det förutsätts att NIA i
sina villkor för auktorisation tar in föreskrift om lämpligt förfaringssätt i
dessa fall.

Däremot
behålls en föreskrift om ett automatiskt överlämnande fill NIA i de fall där
organisationen och någon av samhällsrepresentanterna är oense i frågan, om adoptionshjälp
bör lämnas eller ej. Det gäller alltså såväl om organisationen vill lämna adoptionshjälp
och någon samhällsrepresentant inte vill det som i det omvända fallet.

5 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om ändring i socialt]änsUagen (1980:620),

2. lag om ändring i lagen (1979:552) om internationell
adoptionshjälp.

6 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop. 1984/85:16 21

Bilaga 1

SAMMANFATTNING
AV DEPARTEMENTSPROMEMORIANS FÖRSLAG

I
föreliggande promemoria (DsS 1983:14) Internationella adoptioner, översyn och
förslag till åtgärder, belyses verksamhelen med internationell adoptionshjälp
och redovisas sådana problem som är aktuella inom verksamhelen. Vidare ges
förslag till hur problemen skall kunna motverkas. Uppdraget gäller den process
som leder fram lill att adoptivsökande slutligen kan ta emot ett utländskt barn
för adoption. Därmed avses den utredning som görs och det beslut som fattas i
de sökandes hemkommun, de auktoriserade organisationernas uppgifter, NIA:s
uppgifter samt möjligheten till en förbättrad kontroll av den verksamhet med
internationell adoptionshjälp som sker utan medverkan av auktoriserade
organisationer, de s.k. privata adoptionerna.

Bland
aktuella problem inom verksamheten redovisas i kapitel 2 att det medgivande som
de adoptivsökande får från socialnämnden i sin hemkommun grundas på en
utredning främst om de sökandes situation och fömtsättningar att ta emot ett
utländskt barn. Det finns därvid en risk att det okända utländska barnets bästa
kommer i andra hand. Det kan många gånger vara svårt att sätta sig in i vilka
krav som ställs på föräldrar som tar emot ett utländskt barn i en helt ny
miljö. Kunskaperna om vilka krav som ställs av ett utländskt barns företrädare
i utlandet och om de utländska barnens situation finns i första hand hos NIA
och de auktoriserade organisationerna.

Det
skulle därför behövas en beslutsordning där de sökandes fömtsättningar och det
utländska barnets bästa beaktas mer samlat än f.n.

Med
nuvarande beslutsordning kan de sökande få ett medgivande från socialnämnden i
sin hemkommun om att de får ta emot ett utländskt barn i syfte att adoptera
det. Om de sedan vänder sig till en auktoriserad organisation för att få hjälp
med förmedling av ansökan m.m. kan det trots delta inlräffa att oganisationen
inte anser sig kunna hjälpa de sökande. Ett sådanl ärende skall överlämnas till
NIA som i sin tur tar ställning till om organisationen skall hjälpa de sökande
eller inte. Om NIA beslutar att en organisation skall lämna förmedlingshjälp så
måste detta ske.

Om NIA
finner att organisationen inte skall lämna internationell adoptionshjälp så kan
detta beslut inte överklagas. Ett beslut hos socialnämnden kan däremot
överklagas. Detta kan för den enskilde te sig något förvirrande och skapa en
rättsosäkerhet.

Vid
ett avslägsbeslut hos NIA har vidare de sökande fortfarande ett giltigt medgivande
från sin hemkommun och de kan söka barn på egen hand i utlandet. Följden blir
att de som inte kan hjälpas av en organisation i stället söker barn på egen
hand i utlandet om de fortfarande önskar ett utländskt

Prop. 1984/85:16 22

barn.
Det skulle därför vara angeläget atl åstadkomma en mer enhetlig beslutsordning
än f.n.

Ett
aktuellt problem är också den möjlighet som finns i dag att använda sig av
olika privata kontakter för att få ett utländskt bam utan att det kan göras någon
direkt kontroll av hur dessa, kontakter arbetar. En ansökan om medgivande att
få ta emot ett utländskt barn kan inte heller avslås, även om det skulle vara
känt att den kontakr.väg de sökande avser använda sig av arbetar på ett
otillfredsställande sätt. Möjligheten att kontrollera olika utländska privata
förmedlare, liksom atl kunna förhindra att olämpliga kontaktvägar/förmedlande
organ används i samband med adoption av ulländska barn, borde därför
förbättras.

I
kapitel 3 redovisas flera förslag för att lösa de aktuella problemen. Ett förslag
innebär att ett medgivande om att få ta emot ett utländskt barn sammanvägs med
hänsyn till barnets bästa och med en prövning av den kontaktväg de sökande
avser användla. Medgivandet skall då lämnas av en central myndighet, lämpligen
NIA.

Som
underlag för ett beslut i NIA föreslås att de sökande skall ange på vilket sätt
de avser komma i kontakt med det utländska bamet. En utredning från de sökandes
hemkommun med ett yttrande från socialnämnden i denna kommun angående de
sökandes lämplighet skall också ingå. NIA föreslås därvid pröva att det inte
föreligger någon gmndad anledning till tvivel om det sätt på vilket barnet
kommer att bli tillgängligt för adoption i utlandet. Ett medgivande skall
således kunna lämnas om de sökande kommer att begära adoptionshjälp genom en
auktoriserad organisation eller på annat betryggande sätt avser att komma
eller har kommit i förbindelse med barnet eller dess ställföreträdare i
utlandet.

Förslaget
innebär att privata adoptioner, utan medverkan av en auktoriserad
organisation, fortfarande skall vara möjliga, men att de skall ske under mer
kontrollerade former än f.n. Det skall också bli möjligt att inte lämna ett
medgivande när det föreligger gmndad anledning till tvivel om på vilket sätt det
utländska barnet blivit eller kommer att bli tillgänghgt för adoption.

Om
en sökande har anmält sig till en auktoriserad organisafion skall också, före NIA:s
beslut, undersökas vilka föratsättningar oganisationen har att hjälpa bl.a. med
hänsyn till de krav som kan komma att ställas på de sökande från de utländska
kontaktorganens sida.

Detta
innebär att de auktoriseradi; organisalionema efter NIA:s beslut inte skall
göra någon ny egen bedömning av de sökandes lämplighet. Organisationen bör
emellertid ha möjlighet att hänvisa de sökande till en annan organisation om så
skulle erfordras.

Ett
medgivandebeslut från NIA bör därför baseras på att förmedling av ansökan om
ett utländskt bam för adopfion får ske genom auktoriserad organisation, utan
precisering av vilken organisation som avses, eller att den får ske på annat
betryggande sätt. Därvid bör finnas ett krav på att de sökande skall ange
vilken kontakti'äg de tänker använda eller vilket

Prop. 1984/85:16 23

förmedlande
organ som skall hjälpa dem atl få kontakt med etl ufiändskt barn.

Den
föreslagna beslutsordningen innebär att NIA får betydligt fler ärenden än f.n.
Samtidigt avlastas de auktoriserade organisationerna uppgifter. Ärenden som är
av mycket speciell karaktär kommer således alt samlas till ett enda organ.
Detta ger i sig bättre möjlighet till överblick, enhetlighet i bedömningar och
mer effektivi resursutnyttjande än f.n.

För
att NIA skall klara av ärendetillströmningen kan beräknas att två nya tjänster
erfordras vid NIA:s kansli. Den merkostnad detta kan innebära för NIA föreslås
finansierad genom atl NIA får ta ut en avgift på ca 250 kr. per ansökan om
medgivande att ta emot ett utländskt barn.

Nämnden
föreslås vidare få en något annorlunda sammansättning än f.n. Fem
parlamentariker och fyra experter inom områden, som anknyter till verksamheten,
bör ingå som ledamöter i nämnden.

Promemorian
avslutas med förslag till ändringar och tillägg i lagen om internationell adoptionshjälp
och till konsekvensändringar i socialtjänstlagen.

I
sammanhanget kan nämnas atl Nordiska Rådet behandlat frågan om en bättre harmonisering
av lagstiftningen i de nordiska länderna med avseende på verksamheten med
internationell adoptionshjälp.

De
förslag som redovisats i promemorian innebär att reglerna för verksamheten med
internationell adoptionshjälp m.m. i viss utsträckning närmar sig de
bestämmelser som gäller för verksamheten i Norge resp. Danmark. Det gäller bl.a.
förslag om ökad kontroll över sådana adoptionsärenden som sker utan medverkan
av en auktoriserad organisation.

I
promemorian diskuteras även frågan om altemativa lösningar för att lösa de
aktuella problemen.

Ett
alternativ är därvid att enbart sådana ansökningar som avser förmedling av
ansökningar utan medverkan av auktoriserad organisation behandlas av NIA för
att få en prövning av tillförlitligheten i den utländska kontaktvägen.

Detta
skulle kunna ske genom atl alla sådana ärenden skall behandlas och prövas av
NIA innan socialnämnden beslutar om att ett medgivande skall lämnas.

Ett
annat alternativ är att alla, som avser att söka ett utländskt barn för adoption
på privat väg, skall ha ett medgivande från NIA. De som vänder sig till
auktoriserad organisation skall däremot ha ett medgivande från socialnämnden.

Tänkbara
konsekvenser av dessa två alternativ behandlas översiktligt i promemorian.

En
annan möjlighet är att helt förbjuda adoption av utländska barn utan medverkan
av en auktoriserad organisation. Detta har emellertid inte varit avsikten med
de förslag som läggs fram i promemorian.

Prop. 1984/85:16 24

INNEHÅLL Sid.

Propositionen
................................................. ....... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... ....... 1

Propositionens
lagförslag .................................. ....... 2

1
Förslag till lag om ändring i
socialtjänstlagen (1980:620) 2

2
Förslag till lag om ändring i lagen
(1979:552) om inlernationell adoptionshjälp 3

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 4 oktober 1984 4

1
Inledning .................................................... 4

2
Allmän motivering.......................................... ...... 5

2.1 Nuvarande
situation................................ ...... 5

2.1.1
Adoptionsverksamhetens utveckling ........ 5

2.1.2
Gällande regler.............................. 6

2.2 Allmänna
utgångspunkter för förslagen ...... ...... 8

2.2.1
Problem i samband med privata
adoptioner ... 8

2.2.2
Promemorieförslagen ................... ...... 8

2.2.3
Sammanfattade bedömning ........... 9

2.3 Närmare
om förslagen.............................. 10

2.3.1
Internationella adoptioner genom
auktoriserade organisationer eller på privat väg? 10

2.3.2
Socialnämndens medgivandeprövning 12

2.3.3
Handläggning av vissa ärenden hos de aukloriserade
organisationerna 14

2.3.4
NIA:s sammansättning ................. 16

2.3.5
NIA:s uppgifter och resursbehov .... 16

2.3.6
Ikraftträdande............................... .... 17

3
Upprättade lagförslag .................................. .... 17

4
Specialmotivering.......................................... 18

4.1
Förslaget till ändring i
socialtjänstlagen ..... 18

4.2
Förslaget till ändring i lagen om internalionell
adoptionshjälp 19

5
Hemställan ................................................ 20

6
Beslut......................................................... 20

Bilaga
1 Sammanfattning av departemenlspromemorians förslag .. 21

minali/gotmb Stockholm 1984 80595