Prop. 1984/85:160

Prop.
1984/85: 160

Regeringens proposition 1984/85: 160

om
ledningen av de civila delarna av totalförsvaret m. m. beslutad den 21 mars
1985.

Regeringen
föreslår riksdagen all anta de förslag som har upplagils i bifogade uidrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

ANDERS
THUNBORG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen lämnas förslag om ledningen av de civila delarna av
totalförsvaret. Åtgärder föreslås i syfte alt förbättra samordningen inom
totalförsvaret. Den civila delen av totaUörsvaret indelas i funklioner med
ansvariga myndigheler. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar ombildas liU
överstyrelsen för civil beredskap och får vidgade uppgifler när det gäller att
samordna de civila beredskapsförberedelserna.

1
Riksdagen 1984185. I saml. Nr 160

Prop. 1984/85:160 2

Utdrag

FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanlräde 1985-03-21

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, LeQon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bodström, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande:
statsrådet Thunborg

Proposition
om ledningen av de civila delarna av totalförsvaret m. m.

1 Inledning

Mot
bakgmnd av ullalanden i samband med 1982 års lotatförsvarsbeslul (prop.
1981/82: 102 bU. 1, FöU 18, rskr 374) uppdrog regeringen i seplember 1983 åt
försvarets rationaliseringsinstitut (FRI) atl utarbeta ett sammanhängande
förslag lUl ledningsslmktur i fred och krig för totalförsvarets civUa del.
Uppdraget redovisades liU regeringen i seplember 1984 genom rapporten (nr 3:
84) Ledningen av det civila försvaret. Rapporten har remissbehandlats.

En
redovisning av nuvarande förhållanden inom de civUa delama av totalförsvaret
bör fogas till prolokollet i detta ärende som bilaga I.

En
sammanfatining av rapportens innehåU bör fogas till protokollet i detla ärende
som bilaga 2.

En
förteckning över remissinslanserna och en sammanfatining av deras yttranden bör
fogas tUl protokoUet i detta ärende som bUaga 3.

Regeringen
uppdrog vidare i september 1983 åt totatförsvarets chefsnämnd atl utreda hur
totatförsvarets intressen skall kunna tUlgodoses i den fredstida
samhällsplaneringen. Chefsnämnden överlämnade i september 1984 betänkandet (Ds
Fö 1984: 4) Beredskapshänsyn i samhällsplaneringen till regeringen.
Betänkandet har remissbehandlats. Det ankommer på regeringen atl besluta om
huvuddelen av de förslag som har lämnats i belänkandet, men vissa principfrågor
behandlas i det följande.

2 Föredragandens
överväganden

2.1
Allmänna utgångspunkter

Med
begreppet totalförsvar avses inle någon organisalion ulan en sammanfattning av
alla de ålgärder som är nödvändiga för atl förbereda landels

Prop. 1984/85:160 v. 3

försvar
mol yttre hol och samhällels omslällning till kris eller krigsförhållanden. I
sådana situationer omfattar totalförsvaret strängt tagel hela det omställda
samhäUel.

Man bmkar indela
totalförsvaret i en mUitär och en civil del. Den civila delen omfattar
civiUörsvarel, del ekonomiska försvaret, det psykologiska försvaret och del som
går under benämningen övrigt totalförsvar. I övrigl totalförsvar ingår bl. a.
hälso- och sjukvården, polisväsendet och telekommunikationerna.

Det militära försvaret är
jämförelsevis lätt att definiera. Den civila delen av lolalförsvarel är däremoi
mer heterogen. Den utgörs sålunda delvis av organisationer som liksom
försvarsmakten har lill uppgtft atl i en krigssituation lösa vissa uppgifler.
Elt exempel härpå är civitförsvarsorganisa-tionen. Del ekonomiska försvarei har
en annan karaklär. Det är här näringslivet och inle myndigheterna som utgör
den viktigaste resursen för försöriningsberedskapen. Ekonomiskt försvar bmkar
definieras som de ålgärder som krävs för att förbereda och underlätta
samhällels anpassning lill skilda krissituationer.

Enligt
1982 års lolalförsvarsbeslut är uppgtften i krig för totalförsvarets civUa
delar dels alt stödja de samlade försvarsansträngningarna, dels all säkerslälla
befolkningens och samhällsverksamhetens överlevnad. För atl nå del senare målel
vidtas inom den civUa delen av totalförsvaret en rad beredskapsåtgärder
avseende fysiskt skydd, försörjning, information, hälso- och sjukvård m. m.

Inom den civila delen av
totalförsvaret sker vid sidan av en planering för krig även en planering för
oUka slags kriser. Ett skede med allvarliga internationella motsättningar, men
innan krig i Sverige eller i vår omvärld har bmtit ut (förkrigsskede), är ett
slags kris. Ett annat slags kris är en situation när krig råder i vår nära
omvärld, men vi själva inle är berörda av krigshandlingar (neulralitetsläge).
Ett iredje slag av kris är ett läge utan krig i vår nära omvärld när importen
av en eUer flera för vår försörjning vikliga varor minskal väsentiigt
(fredskris). Den civUa delen av totalförsvaret har sålunda viktiga uppgifter
både under kriser och i krig. Vissa av totatförsvarets civila delar har dock
sina huvuduppgifler i aniingen den ena eller den andra situalionen.

2.1.1
Det moderna kriget

Den
modema vapenutvecklingen har bl. a. inneburit atl vapnens förslö-relseförmåga
har ökat kraftigl och all stridskrafterna har fått en väsentiigt ökad
rörelseförmåga.

För
samhäUet och civilbefolkningen får man i ell nutida krig räkna med många olika
slag av påfresiningar. När del gäller följderna av de direkla stridshandlingarna
får man utgå från förutsättningen att kriget kommer all föras över slora ytor.

Trols
atl planeringen förutsätter all civilbefolkningen inte avsiktiigl

Prop.
1984/85:160 4

kommer
all utsättas för en bekämpning måste hänsyn tas till att den under de senasle
decenniernas krig har drabbats av en aUt större andel av de toiala förlusterna.

Den
militärtekniska ulvecklingen i omvärlden när det gäller bl. a. robotar och
flygslridskrafter ökar risken för all samhället och civilbefolkningen kan drabbas
med myckel kort förvarning och atl förluslerna i liv och egendom därför blir
slora.

De
modema vapnens precision gör del också möjligt för en angripare att slå ut
sådana anläggningar, l.ex. inom industrin och på el- och teleområdena, som har
vital betydelse för samhäUets och civilbefolkningens överlevnadsmöjligheter
liksom även för det mililära försvaret.

Del
finns också risk för alt både civila och militära anläggningar av vital
betydelse kommer att utsättas för sabotage.

2.1.2
Samhällsutvecklingen och totalförsvaret

Totalförsvaret
är, somjag nyss har nämnt, en sammanfattning av alla de ålgärder som är
nödvändiga för alt förbereda landels försvar mot yttre hol och samhällets
omställning till kris- eller krigsförhållanden. I vilken utsträckning och hur
snabbi samhället kan ställas om till sådana förhållanden beror i hög grad på
hur samhället utvecklas under normala fredsförhåUan-den.

Samhällsutvecklingen
styrs framför alll av fredstida önskemål och behov. Under de senaste
decennierna har denna utveckling medfört att det svenska samhällel i flera
avseenden har blivil känsligare för störningar, inle minsl för siörningar i
utrikeshandeln. Etl välkänt exempel på della är oljeområdet där emellertid
utvecklingen under senare år kan bedömas ha medfört en minskad känslighet. Etl
annat exempel är jordbmkets starka beroende av import av vissa insatsvaror,
främsl gödselmedel och bekämpningsmedel.

För
industrin gäller att den fortgående internationella arbetsfördelningen och
specialiseringen generelll sett har medfört en ökad ensidighet i produktsortimentet
med alll större importberoende inom de flesta varuområden. Samtidigt har
lagerhållningen och därmed uthålligheten hos de svenska industriföretagen
sjunkit. Denna utveckling har inneburit atl det numera finns områden, bl.a.
inom den kemiska sektorn, där slömingar i den normala importen snabbt kan få
allvariiga konsekvenser för möjligheterna alt framslälla produkter som har hög
prioritet från försörjningsberedskapssynpunkt, l.ex. sjukvårdsmateriel och
Uvsmedelsförpackningar. Statsmakterna och beredskapsansvariga myndigheler har
tvingals vidta särskUda åtgärder, som beredskapslagring och olika former av
induslriella åtgärder, för att i möjlig mån reducera de negativa effekterna av
sådana störningar.

Den
lekniska ulvecklingen har i vissa fall medfört att beroenden av utlandet har
uppstått på nya områden. Detta gäUer framför alU elektronik-

Prop.
1984/85:160 5

områdel.
Det bör emellertid framhåUas all den svenska induslrin, bl.a. genom införande
av ny teknik och nya metoder, på vissa områden har fått en ökad flexibilitet,
vilket i sig har inneburil en minskning av känsligheten för störningar i
importen.

Vidare
har samhällsutvecklingen medfört en ökad känslighet för störningar inom
infrastmkturen som t. ex. elförsörjningen och telekommunUva-tionerna samt den
kommunaltekniska försörjningen, dvs. fjärrvärme, vatten och avlopp. Jag vill
även peka på känsligheten när del gäller den centraliserade
informationsbehandlingen, vilken påverkar hela det moderna samhällets
förutsättningar all fungera.

Den
regionala ulvecklingen med ökad koncenlration av bl. a. livsmedelsproduktionen
till vissa delar av landet har inneburit problem från beredskapssynpunkl.
Detta gäller främsl i etl läge då Sverige har råkat i krig. I en sådan
siluaiion får man räkna med atl slömingar av kommunikationerna medför
svårigheter att tillgodose försvarsmaktens och befolkningens behov i aUa delar
av landel.

Den
utveckling somjag kort har redogjort för har medfört ökade krav på
effektiviteten hos den civUa delen av lotatförsvaret Uksom på samordningen
inom totalförsvaret för alt befolkningens och samhällsverksamhetens överlevnad
skaU kunna säkerställas under kriser och i krig och för att försvarsmakten
skall erhålla lillräckligl stöd.

En
sådan effektivisering kan ske på olika sätl. En väg som enligt min mening bör
prövas i slörre ulslräckning är alt på ett lidigare skede i samhäUsplaneringen
ta hänsyn till lolalförsvarsaspeklerna. En annan väg är att förbättra
samordningen inom den civila delen av lotatförsvaret för att effeklivare kunna
ulnylQa samhäUets samlade resurser.

2.1.3
Beredskapshänsyn i samhällsplaneringen

Samhällsplanering
i fred är en myckel viltonrrfaltande verksamhel, som bedrivs av etl stort antal
statiiga myndigheter, landslingskommuner, kommuner m. fl. Samhällsplanering
kan definieras som en planering som ulförs i syfte att påverka
samhällsulveckUngen i en bestämd riktning.

Så
tolkat är samhällsplanering skild från den verksamhet som benämns
beredskapsplanering. Gränsen meUan dem är dock oklar. Verksamheterna
kompletterar varandra men lillgodoser i viss mån skilda intressen på så säll
alt den fredstida samhällsplaneringen, även om den hell skulle underordnas
totalförsvarets iniressen, likväl inte kan ersätta beredskapsplaneringen. Den
samhäUsutveckling som i fred tillgodoser totalförsvarsiniressena förenklar,
förbUligar och minskar behovel av en beredskapsplanering och andra
beredskapsåtgärder. Därmed kan också samhällets samlade kostnader för
lotatförsvaret minska.

En
sådan utveckling kan samtidigt ha stor positiv betydelse för fredssamhället,
t. ex. genom att olycksriskerna minskas.

När
fömtsättningar finns all redan i den fredstida samhällsplaneringen la

Prop.
1984/85:160 6

hänsyn
tiU totatförsvarsintressena är det enligt min mening väsentligt att dessa
fömtsättningar blir klarlagda och all kostnadema för all vidta ålgärder för
alt tUlgodose dessa iniressen redovisas. Detta bör sedan vägas mol
fömtsättningarna och kostnaderna för all i efterhand tiUgodose totatförsvarsintressena
genom särskilda beredskapsåtgärder. Jag anser del viktigt alt en avvägning av
detla slag kommer liU slånd. Vissa lotatförsvarsinlres-sen kan dock tUlgodoses
endast genom särskilda beredskapsåtgärder.

Som
jag har nämnl i del föregående innefattar lotatförsvaret alla de åtgärder som
måsle vidlas för all slälla om samhäUet liU en verksamhel under kris eller i
krig. Eftersom dessa åtgärder spänner över slörre delen av samhäUsverksamhelen
i fred har lotatförsvaret intressen att bevaka i praktiskt tagel all
samhäUsplanering.

Riksdagen
har faslslälll målel för lotatförsvaret (prop. 1981/82: 102 bil. 1, FöU 18,
rskr 374). För alt kunna svara mot de uppgifter som ligger i detta mål är det
ytterst betydelsefullt att samhällets skilda delar redan i fredstid så långt
möjligt planeras, ulvecklas och förbereds på elt bered-skapsmässigl lämpligl
sätt. Del är angeläget all såväl kris- som krigssituationer beaktas. De
beredskapskrav som dessa situationer släUer kan sammanfattas i låg känslighet
för störningar, god omställningsförmåga, tiUräcklig uthållighet och vissa
speciella krav, främst av mililär art.

Som
jag lidigare har nämnl har totatförsvarets chefsnämnd på regeringens uppdrag
utrett frågan om beredskapshänsyn i samhällsplaneringen. Chefsnämnden
konstaterar i sill betänkande all myckel av bristerna, när det gäller all
beakla totalförsvarsproblemen i den fredslida samhäUsplaneringen, hänger
samman med dålig insikt i eller kunskap om problemen. Det är därför enligt min
mening av slor vikl all de myndigheter som har ell särskilt ansvar för
loialförsvarsfrågor får en ökad insikt i ansvarsförhållanden och
fömtsättningar i övrigt för samhäUsplaneringen lika väl som atl de
samhäUsplanerande organen får kunskap om lolalförsvarel. Del är sedan av
yttersta vikt atl beredskapsbehoven och betydelsen av deras beaktande sprids
till myndigheter, organisaiioner, förelag m.fl., som dellar i planeringen av
samhällets olika delar. Del innebär bl.a. en ökad salsning på information och
utbildning.

2.1.4
Myndigheter inom den civila delen av totalförsvaret

Inom
regeringskansliet har aUa departement ansvar inom den civila delen av
totalförsvaret. Samordningen handhas av försvarsdepartementet. Många
myndigheter på cenlral nivå har beredskapsuppgifier inom den civUa delen av
totalförsvaret. Den grundläggande principen för ansvarsfördelningen är att
ansvaret för en verksamhet i fred behålls under kriser och i krig om
verksamheten då skall upprätthållas. Delta ansvar är förenal med ett ansvar för
atl erforderiiga beredskapsåtgärder vidlas i fredslid. För all få verksamhelen
atl så snabbt som möjligt fungera effeklivl är del viktigt att undvika
ändringar i ledningsförhåUandena när samhällel släUs

Prop.
1984/85:160 7

'■('■'v".

om
från freds- lUI kris- eller krigsförhåUanden. Flertalet av myndigheiema har
beredskapsplanering som en deluppgift. Exempel på sådana myndigheter är
socialstyrelsen, slatens jordbmksnämnd, arbetsmarknadsstyrelsen och statens
vattenfallsverk.

Fyra
civila myndigheter har enbart beredskapsuppgifter, nämligen civilförsvarsstyrelsen
(Cfs), överstyrelsen för ekonomiskl försvar (ÖEF), beredskapsnämnden för
psykologiskt försvar och riksnämnden för kommunal beredskap. Cfs utövar den
cenirala ledningen av civUförsvarsverksam-heten och är central
förvaltningsmyndighet för civilförsvarsverksamheten. ÖEF är central
förvallningsmyndighel för det ekonomiska försvaret och har tUl uppgift att
samordna del ekonomiska försvaret. ÖEF ansvarar dessutom för beredskapsålgärderna
inom vissa försörjningsområden. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar
svarar för beredskapsplaneringen inom det psykologiska försvaret. Den Ijuli
1985 inrättas en ny myndighet, styrelsen för psykologiskt försvar, som skall
överta beredskapsnämndens uppgifter och de fredstida informationsuppgiflema
för totalförsvarets upplysningsnämnd. Riksnämnden för kommunal beredskap svarar
för central samordning av den kommunala, landstingskommunala och den kyrkliga
beredskapsplaneringen.

Totatförsvarets
chefsnämnd är ett organ för information och överläggningar på central
myndighetsnivå inom hela totalförsvaret.

Regionall
utövas ledningen av de civila delarna av lotatförsvaret pä två nivåer. När det
gäller högre regional nivå är landet indelat i sex civUområ-den som
överensslämmer med militärområdena. Regeringen ulser för varje civUområde en av
landshövdingarna inom området att vara civilbefälhavare (CB). På lägre
regional nivä är länsstyrelsen högsta civUa totatför-svarsmyndighet.

Enligt
lagen (1964: 63) om kommunal beredskap och lagen (1981: 216) om kyrklig
beredskap har kommuner, landstingskommuner och kyrkliga kommuner elt ansvar för
att kunna lösa uppgifter i en kris- och krigssituation.

2.1.5
Principer för ledning av verksamhel inom försvarsdepartementels ansvarsområde

Genom
beslut i riksdagen 1969 (prop. 1970: 97, SU 203, rskr 420) infördes år 1972
elt särskilt planerings- och budgetsystem för försvaret. Systemet arbetar med
ledning genom målstyrning med uppdrag, decentralisering och delegering samt
programbudgetering.

Decentralisering
och delegering av beslutsbefogenheter och ansvar främjas genom uppdragens
utformning. Uppdragen riktar sig till myndigheter pä olika nivåer i
organisationen. Dessa myndigheler har sedan ell självständigt ansvar att
genomföra sin verksamhet (produktionen).

Programbudgetering
kräver alt produktionen stmklureras på program som kan urskiljas och
identifieras. Dessa går i allmänhet vertikalt genom

Prop. 1984/85:160 8

organisationens
nivåer. I programbudgeteringens planeringsfas lägger man särskild vikt vid atl
diskutera och precisera de långsikliga målen för produklionen. Stalsmaklema
får på så sätt genom ledningssystemet underlag för att bedöma resursbehoven och
stäUa dessa i relalion till de säkerhels-politiska målen.

Riksdagen
framhöU i anslulning tiU propositionen om försvarsmaktens högre regionala
ledning (prop. 1979/80: 135) att försvarets planerings- och ekonomisystem är
etl samlal ledningssystem för all verksamhet i fred inom försvarei (FöU
1979/80: 19, rskr 326).

Det
är angeläget atl i detta sammanhang erinra om riksdagens uttalande. Principema
med perspeklivsludier och programplanering bör också vara vägledande för
ledningen av verksamhelen inom totatförsvarets civila del. Mina förslag i det
föQande ulgår från delta.

2.1.6
Samordning av de civila delarna av totalförsvaret

Den
civila delen av totalförsvaret är, somjag nyss har nämnt, heterogen tiU sin
karaklär och omfattar bl.a. etl slort antal myndigheler. För atl planeringen
och beredskapsålgärderna skaU få en enhetiig inriktning erfordras samordning.
En god samordning är särskilt angelägen i fråga om långsiktsplaneringen och
beredskapsålgärderna.

Långsiktsplaneringen
omfaltar perspeklivsludier och programplanering. Perspeklivstudiernas syfte är
atl ge underlag för de långsikliga totatför-svarsbeslul som slalsmakterna
fattar vart femte år. I programplaneringen, som bedrivs åriigen, utarbetas
mllande förslag till handlingsprogram för närmaste femårsperiod.

En
samordning av långsiktsplaneringen på cenlral nivå förekommer endasl inom del
ekonomiska försvarei genom ÖEF. Vissa myndigheter med beredskapsuppgifter
omfattas över huvud taget inle av långsiktsplaneringen.

De
civila beredskapsålgärderna innefattar bl. a. iitformation, utbildning,
övningar, förberedelser för konsumlionsregleringar, produklionsförberedelser -
inkluderande bevarande av produktionskapacitet, framtagning av inhemska
substitut och beredskapslagring - samt ålgärder för krigsanskaffning,
undanförsel, förstöring, alarmering, skydd, räddningsQänst och utrymning.
Allmänna utgångspunkter för myndigheternas planering är dels den fortgående
ulvecklingen inom berört område, dels de oftast myckel allmänt formulerade
rikllinjer för beredskapen som lämnas av regeringen och riksdagen. Del finns
emellertid ingen myndighet uiöver ÖEF som har till uppgtft atl vidareutveckla
och konkretisera dessa. De kan därför ges olika innebörd av ansvariga
beredskapsmyndigheter. På flera områden saknas dessutom konkreta utgångspunkter
för planeringen.

De
brisier i samordningen som jag här har berört gäller främst samordningen
mellan de cenirala myndigheterna men brislerna på denna nivå får ofördelaktiga
effekter såväl på regeringsnivån som på den regionala och lokala nivån.

Prop. 1984/85:160 9

1978
års försvarskommitté konslalerade atl samordningsuppgiften på den centrala
nivån är splittrad och atl ingen central myndighet idag kan överblicka de
civila delarna av totalförsvaret.

2.2
Ledning och samordning av de civUa delarna av totalförsvaret

I
1982 års lolalförsvarsbeslut gjordes belydelsefulla salsningar på de civila
delarna av lotatförsvaret för att uppnå ett bättre och mer uthålligt
totalförsvar. Vid en fortsatt utveckling anser jag alt de stora och vikliga
förändringama bör göras på det organisatoriska planet. Genom atl förslärka
lednings- och planeringsfunktionerna inom de civila delarna av totalförsvaret
kan man effektivare utnylQa de omfattande resurser som disponeras i samhällel.
Det är också av slörsia vikl alt utveckla den civila beredskapsplanläggningens samhällsanknylning.

Mol
bakgmnd av de uttalanden som gjordes i 1982 års tolatförsvarsbe-slul om den
bristande samordningen uppdrog regeringen åt FRI atl ularbela ett
sammanhängande förslag till ledningsstruktur i fred och i krig för
totatförsvarets civila del.

FRI
framhåller atl ledningen av totatförsvarets civila delar i huvudsak fungerar
väl. Del finns dock vissa brisier, framför allt på central nivå, som bör rättas
lill. FRI: s förslag innebär en försiärkning av den civila delen av
lotatförsvaret. Del sker dels genom en precisering av ansvarei för de civila
totatförsvarsfunklionerna, dels genom en bälire samordning mellan dessa
funktioner. Förslagel innebär också atl de civila delarna av lolalförsvarel får
en naturlig huvudman på central nivå.

FRI
föreslår atl uppdelningen av ansvaret under regeringen skall utgå tfrån dels
ansvar för att hålla igång vikliga civila samhällsfunktioner inom hela landel
med utnytQande av landels alla resurser inom resp. funkiion, dels ansvar för
att samordna funktionerna inbördes och inrikla försvarsan-strängningama i olika
delar av landel på aktuella uppgtfter. FRI föreslår därför en ansvarsfördelning
som bygger dels på samhällsfunktioner (funktioner) vUkas verksamhet skaU
upprätthållas under kriser och i krig, dels på geografiska ansvarsområden
(ledningsnivåer).

FRI
finner ingen anledning atl föreslå någon ändring av nuvarande ledningsnivåer,
nämligen den högsta ledningen, den centrala ledningen, den högre regionala
ledningen, den lägre regionala ledningen och den lokala ledningen.

FRI
lämnar förslag liU en indelning av den civila delen av lotatförsvaret i
funklioner, som behandlas närmare i del följande.

På
cenlral nivå föreslår FRI en förbällrad samordning av de olika funktionerna.
Därför föreslås en ny myndighet - överstyrelsen för civUt försvar — som ges
lill uppgtft att leda och samordna beredskapsförberedelserna för det civila
försvaret.

På
regional nivå föreslås att civilbefälhavarorganisationen stärks för att

Prop.
1984/85:160 10

effektivare
kunna samordna de civUa beredskapsförberedelserna men också för atl bättre
kunna samverka med mililärbefälhavarorganisationen. Beiräffande länsslyrelserna
föreslås alt försvarsenheten organisatoriskt placeras direkl under
landshövdingen.

När
del gäUer den lokala nivån i ledningssystemet föreslår FRI alt kommunstyrelsen
blir högsta civila lotalförsvarsmyndighet och ingår i ledningsfunktionen.
Kommunstyrelsen bör dock inte ges några generella befogenheter gentemot den
statliga och landstingskommunala verksamhelen.

FRI
har i sin rapport skiU på funklionsledning och operaliv ledning. Med
funklionsledning avses alt lUlse alt funktionen fungerar på elt tUtfredsställande
sätt i hela landel. En av huvuduppgtftema är atl föreslå och genomföra
omfördelning av resurser mellan olika landsdelar. Inom varje funktion finns i
regel ledningsorgan på olika nivåer t. ex. chefer för radioområden,
teleområden, länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar. Även CB, länsslyrelser
och kommunstyrelser har ledningsuppgtfier av detta slag.

Myndighetema
inom ledningsfunktionen, dvs. CB, länsslyrelser och kommunstyrelser har enligt
FRI:s förslag på resp. nivå och inom sina geografiska ansvarsområden ansvarei
för all inrikla och samordna det civUa försvaret och atl samverka med militär
chef Uppgiften innebär atl olika funktioners och underiydande myndighelers
verksamhet skaU samordnas och inriklas mot etl gemensamt mål. Detta kallar FRI
för operativ ledning. De operativa ledningsorganen skall i krig leda civila
operaiioner dvs. verksamhel som berör flera funktioner och underlydande
myndigheter, t.ex. utrymning och inkvartering, undanförsel och förstöring.

Jag
anser del värdefuUt alt en samlad genomgång har genomförts av den civila delen
av lolalförsvarel och all en samlad syn på della sätl har givils när det gäller
ledningsstmkturen. I likhet med FRI anserjag alt de civila delarna av
totalförsvaret i huvudsak har fömlsätlningar alt fungera väl, men att vissa
brisier föreligger. Sell i ett internationellt perspektiv slår de civila
delarna av lotatförsvaret i Sverige på hög nivå. Jag anser det emellertid
viktigt all ytterligare utveckla den civUa delen av lotatförsvaret liksom
SJälvfaUet också den mililära delen. I likhet med FRI finner jag det väsentligl
all den civila delen av totalförsvaret får en naturlig huvudman som kan
aklivera och siödja övriga myndigheter med uppgifler inom totalförsvaret. En
förbättrad samordning på central nivå anserjag också angelägen.

Ledningen
och samordningen av totatförsvarets civila del kan beskrivas på många olika
sätt. Jag anser det viktigt att inte överskatta betydelsen av de formella
instmmenten i detta sammanhang utan vill i stället peka på betydelsen av
samordning i andra former som l.ex. informalions-, utbildnings- och
övningsverksamhel. Genom sådana insalser kan totalförsvaret få en gemensam
inrikining samtidigt som inlressel och engagemanget för totalförsvaret och
beredskapsfrågorna stimuleras, framförallt hos myndigheler och berörda
organisaiioner.

Del
förslag som FRI har lämnat innebär en ambitionshöjning såväl när det gäller
omfattningen av den verksamhet som skall samordnas som när det gäUer att
avhjälpa rådande brisier. Della finner jag motiverat. Samhällets och
näringslivets utveckling ställer ökade krav om man skall få ell samlal och effeklivl
utnytQande av de civila resurserna. SamhäUet blir genom sin komplexitet allt
svårare att ställa om till kris- och krigsförhållanden. Gemensamma och
samordnade lösningar måsle därför eftersträvas.

Den
ökande komplexiteten berör inte bara totalförsvarels civila del ulan även den
mililära. I ökad utsträckning blir effekten av de militära försvarsansträngningarna
beroende av ålgärder som vidlas i samhället. Detta motiverar en höjd ambition
både när det gäller samordning inom totalförsvarets civUa del och mellan den
civila och den militära delen.

Jag
övergår nu till att redogöra för mina olika förslag.

2.3
Funktionsindelning

Mitt
förslag: Totalförsvarets civila delar indelas i samhällssektorer eller
funktioner. För varje funktion utses en ansvarig myndighel.

FRI:
s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitl förslag (se betänkandet s.
83-125).

Remissinstanserna:
Flertalel remissinslanser är positiva till förslaget om funktionsindelning och
funklionsansvariga myndigheter. Några myndigheler föreslår vissa justeringar i
indelningen.

Vissa
remissinstanser betonar vikten av att funktionsansvaret inle får innebära all
andra myndigheler inom funktionen avlastas sitt ansvar när det gäller
beredskapförberedelserna (se bil. 3 avsnitt 3).

Skälen
för mitt förslag: Mol bakgrund av vad jag lidigare har anfört om ledning och
samordning inom den civila delen av lotatförsvaret föreslår jag en
ansvarsfördelning som bygger dels på samhäUsfunktioner (funklioner) vilkas
verksamhel skall upprätthållas under kriser och i krig, dels på geografiska
ansvarsområden (ledningsnivåer).

Jag
anser i likhet med FRI och flertalel remissinslanser att en indelning i
funktioner bör göras och att för vatje funktion bör ulses en ansvarig
myndighel. Syftet med en funktionsindelning bör närmasl vara atl fördela
ansvarei för beredskapsförberedelsema i fred och för verksamheten under kriser
och i krig på nivån under regeringen. Etl gmndläggande krav på en funktion är
att den innefaltar för lotatförsvaret viktig verksamhet som kräver någon form
av cenlral slallig ledning. Varje funkiion bör innefalla en enheilig verksamhet
och dess uppgtfler, mål och resurser bör kunna anges på ett entydigt sätt.

För varje samhällsfunktion bör utses en funktionsansvarig
myndighel som i fred under regeringen har del övergripande ansvarei för alt
krigsorganisationen, krigsplanläggningen och övriga beredskapsförberedelser
inom funktionen är samordnade. Under kriser och i krig samordnar den
funklionsansvariga myndighelen verksamheten inom funktionen. Övriga myndigheter
behåller sill ansvar för beredskapsförberedelserna inför regeringen. För varje
funkiion bör redovisas en funktionsbeskrivning som anger funktionens innehåll
och avgränsning, funktionsansvarig myndighel, övriga myndigheter inom funktionen
och behovet av åtgärder vad gäller organisation och regelsystem inom
funktionen.

Funktionerna bör enligt min mening ges sådan avgränsning
att samordningsbehovet mellan dem begränsas. All verksamhel kan dock inle
inrymmas i funklionerna. Vissa myndigheler som har krigsuppgifler bör vara
fristående, som t. ex. byggnadsstyrelsen och statistiska cenlralbyrån.

Jag
anser att följande indelning i funktioner med ansvariga myndigheler kan läggas
lill gmnd för den fortsatla planeringen.

Funktioner

Funktionsansvarig
myndighet

Civil ledning och samordning

Civilförsvar

Hälso- och sjukvård m. m.

Psykologiskt försvar ''

Ordning
och säkerhet m. m.

Domstolsväsende m. m.

Kriminalvård

Transporter

Livsmedelsförsörjning m. m.

Energiförsörjning

Övrig varuförsörjning

Utrikeshandel

Prisreglering

Arbetskraft

Socialförsäkringar m. m.

Övriga försäkringar

Betalningsväsende m. m.

Skatte- och uppbördsväsendfr.

Landskapsinformation

Postbefordran

Telekommunikationer

Skolväsende

Kyrklig verksamhet

Överstyrelsen
för civil beredskap

Statens
räddningsverk

Socialstyrelsen

Styrelsen för psykologiskt försvar

Rikspolisstyrelsen

Domstolsverket

Kriminalvårdsstyrelsen

Transportrådet

Statens jordbmksnämnd

Statens energiverk

Överstyrelsen för civil beredskap

Kommerskollegium

Statens pris- och kartellnämnd

Arbetsmarknadsstyrelsen

Riksförsäkringsverket

Försäkringsinspektionen

Riksbanken

Riksskaiteverket

Lantmäteriverket

Postverket

Televerkel

Skolöverstyrelsen

Överstyrelsen för civil beredskap

Del bör ankomma på regeringen alt la stäUning lill
funktionernas avgränsning och uppbyggnad. En preliminär beskrivning av de
olika funktionemas avgränsning och uppbyggnad bör fogas till protokoUet i
detta ärende som bilaga 4 som information. Jag har därvid gjort vissa förändringar
i förhållande tUl FRI: s förslag. Beskrivningen bör Qäna som ulgångspunkl för
det fortsalla arbelel.

FRI har föreslagit att begreppet civilförsvar ersälts med
begreppel befolkningsskydd och räddningsQänst. Jag anser i likhei med Cfs alt
begrep-

Prop.
1984/85:160 13

pel
civilförsvar bör behållas. En underindelning i befolkningsskydd och
räddningsQänst bör dock göras.

FRI har föreslagit att
åklagarmyndigheternas verksamhet skall ingå i funktionen domstolsväsende m. m.
I likhet med flera remissinslanser anser jag att åklagarmyndigheternas
verksamhet bör ingå i funktionen ordning och säkerhet m.m.

När
det gäller funktionen civil ledning och samordning föreslår FRI all en ny
cenlral myndighel skall svara för övergripande ledning och samordning på
central nivå av de civUa delama av lotatförsvaret. I dag svarar flera
myndigheter för sådana beredskapsförberedelser, nämligen ÖEF, Cfs, riksnämnden
för kommunal beredskap och totalförsvarets chefsnämnd. Jag kommer alt behandla
denna funkiion senare och bl.a. förorda att uppgifterna överförs tUl en central
myndighel, överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB). Denna myndighet blir då
ansvarig för funktionen civil ledning och samordning. Jag anser också att denna
myndighel skall vara ansvarig för funktionen kyrklig verksamhel. Jag har i denna
fråga samrått med chefen för civildepartementet.

Jag
anseratt den funktionsansvariga myndigheten skaU ha tiU uppgift att samordna
studier saml planering och budgetering av beredskapsförberedelser. Häri bör
ingå bl. a. all i samråd med övriga berörda myndigheler la fram förslag tiU mål
för funktionen under kriser och i krig, klarlägga erforderliga
beredskapsförberedelser och kostnaderna för dessa samt lämna förslag tUl
finansieringsplan. Den funktionsansvariga myndighelen bör vidare samordna
beredskapsåtgärder och krigsplanläggning inom funktionen och bl. a. tUlse att
erforderliga avtal och/eUer överenskommelser med andra myndigheter, näringsliv
m. fl. upprällas.

På
utbildningsområdet bör den funklionsansvariga myndighelen tillse all både
krigsplacerad personal och personal som i fredslid arbelar med beredskapsförberedelser
utbildas och vid behov själv anordna fackutbildning. Myndighelen bör vidare
tillse att erforderliga övningar genomförs inom funktionen, främst med
ledningsorganen (funktionsövningar). Slutligen bör del åligga den
funklionsansvariga myndigheten atl regelbundet redovisa beredskapsläget inom
funktionen ställt i relation till av statsmakterna angivna mål.

Den
funktionsansvariga myndighelen skall såväl i fred som under kriser och i krig
samordna beredskapsåtgärderna inom funktionen samt samordna sina uppgtfter med
andra funktionsansvariga myndigheters uppgtfter med vilka man har nära
konlakler.

Prop. 1984/85:160 14

2.4
Central myndighet för ledning och samordning m. m.

2.4.1
Organisation

Mitt
förslag: Överstyrelsen för ekonomiskl försvar får vidgade uppgtfler och byter
namn tUl överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB). Ansvaret för funktionen
energiförsörjning läggs på statens energiverk. Totalförsvarels chefsnämnd
behåUs som ell informalions- och överläggningsorgan och för samordning främst
mellan civila och militära totatförsvarsmyndigheler. Riksnämnden för kommunal
beredskap ombildas till etl råd för kommunal beredskap knutet tUl ÖCB. Några
ökade kostnader för statsbudgeten uppkommer inle.

FRI:s
förslag: FRI föreslår all ansvarei för samordningen i fred inom det civUa
försvarei sammartförs lill en myndighet som benämns överstyrelsen för civilt
försvar. I krig skall överstyrelsen för civUt försvar fungera som expertorgan
åt regeringen.

FRI
föreslår vidare atl ÖEF: s uppgtfter och resurser för funktionen övrig
vamförsörjning övergångsvis skall föras över till överstyrelsen för civUl
försvar. Dessa uppgtfter föreslår dock FRI på sikl överförs lUl statens
industriverk. De delar av ÖEF som arbetar med energtfrågor föreslås föras över
tUl slatens energiverk. FRI föreslår all ÖEF därmed upphör som myndighel.

FRI
föreslår också att en sammanslagning av styrelsen för psykologiskt försvar och
överstyrelsen för civilt försvar senare bör övervägas mol bakgmnd av atl
styrelsens uppgtfler har ett nära samband med ledningsverksamheten.

Enligt
FRI bör överstyrelsen för civilt försvar ha föQande huvuduppgtf-ler i fred,
nämligen all leda och samordna långsiktsplaneringen inom den civUa delen av
lotatförsvaret, alt samordna genomförandet av de civUa
beredskapsförberedelserna och atl vara funklionsansvarig myndighet för
funktionen civil ledning och samordning.

I
krig skall myndigheten enligt FRI ha de uppgifter som regeringen beslutar om i
särskild ordning.

De
uppgtfter som i dag åvUar lolalförsvarets chefsnämnd bör enligt FRI föras över
till överstyrelsen för civiU försvar och i konsekvens därmed även de
kansliresurser som chefsnämnden idag har. FRI föreslår olika alternativ när det
gäller chefsnämndens fortvaro. Ett förslag är att den ombildas lill styrelse
för överstyrelsen för civilt försvar, ett annal är all nämnden ges ställning
som rådgivande organ åt denna myndighet.

FRI
föreslår atl de uppgtfter som i dag åvilar riksnämnden för kommunal beredskap
förs över lill överstyrelsen för civilt försvar.

Överstyrelsen
för civiU försvar skulle genom de föreslagna ålgärderna erhålla en personalram
på 170 personår varav 50 personår skulle avsättas för samordningsuppgifter.

Prop.
1984/85:160 15

FRI
föreslår även en personalram som omfallar hela den civUa ledningsfunktionen.
Denna ram skulle omfalta de personalresurser som finns vid överstyrelsen för
civilt försvar, civilbefälhavarnas kanslier och länsstyrelsernas
försvarsenheler. Ramen skulle omfatta lolall 782 personår.

Remissinstanserna:
Ingen remissinstans tfrågasätter behovel av en förbättrad samordning inom
lotatförsvaret. Däremoi finns olika synpunkier på hur denna samordning skall
genomföras.

Flertalel remissinslanser
biträder eUer har inte någol all erinra mol alt en ny myndighel inrättas. Några
remissinstanser uttrycker sin tveksamhet till förslagel medan några avstyrker
del hell (se bil. 3 avsnill 2.1).

Flera remissinslanser,
däribland ÖEF och slalens industriverk, anser att ansvaret för funktionen övrig
varuförsöijning inle skall föras över till statens induslriverk. När det gäller
funktionen energiförsörjning anser flera remissinstanser atl
planeringsansvaret, men inle lagerhållningen, bör föras över till slalens
energiverk.

Skälen
för mitt förslag: Somjag har framhållil i det föregående anserjag atl
samordningen av totalförsvarets civila delar bör förbältras. De organisationsalternativ
som jag närmare har övervägt för att detta syfte skall uppnås är en ulökning av
försvarsdepartementets samordningsuppgifter, en utökning av chefsnämndens
samordningsuppgifter och atl samordningsansvaret läggs på en cenlral
myndighel.

Jag vUl inledningsvis
erinra om att försvarsdepartementet efter regeringsskiftet år 1982 fått ökade
arbetsuppgtfler. Således har uppgifter vad avser civilbefälhavarna, del
ekonomiska försvaret, den kommunala beredskapen och räddningsQänsten tUlförts
departementels verksamhelsområde. Samordningen av totalförsvaret på
regeringsnivån behandlade jag i prop. 1983/84:166 om totalförsvarets ledning
och samordning i regeringskansliel samt informalionsberedskapen m.m. Jag
framhöll därvid atl försvarsdepartementets samordning av totalförsvaret inom
regeringskansliel skall ulgå från att de olika departementen liksom tidigare
svarar för sina lolatförsvarsuppgtfter och att dessa ges erforderlig prioritet
bland departementens fredsuppgifter. Vidare framhölls att
försvarsdepartementels samordnande roU vad gäller samordning av
totatförsvarsfrågor inom regeringskansliet bör inriktas mot de övergripande
frågorna. Väsenlliga sådana uppgifter som kräver samordning är inrikiningen av
totatförsvarets planering, uppföljningen av fattade lolalförsvarsbeslut,
beredskapshänsyn i samhällsplaneringen, den administrativa beredskapen,
krigsplanläggningen, inrikiningen av lolalförsvarets övnings verksamhet samt
utbildning och övning av regeringskansliels personal. I enlighet med vad jag
tidigare har anfört, anserjag atl försvarsdepartementels samordningsuppgifter
bör inriktas mot de övergripande samordningsuppgtfterna och inle mot samordningsuppgifter
av myndighetskaraklär. Med hänsyn lill alt försvarsdepar-

Prop. 1984/85:160 16

tementets
samordningsuppgift vid en utökning skulle rikla sig durekt mot myndigheter inom
hela statsförvaltningen finns risk för att de andra berörda departementen inte
skulle känna samma ansvar som f n. för lotatför-svarsfrågorna. Mol denna
bakgmnd anserjag inte all försvarsdepartementets samordnande uppgift direkl
mol myndigheter på central nivå skall utökas.

Totatförsvarets
chefsnämnds uppgifter har under föregående år behandlats av riksdagen (prop.
1983/84: 166, FöU 21, rskr 349). Därvid har nämnden liltförts ett kansli med
en kanslichef och en handläggare. Chefsnämndens uppgtfler är inriktade på hela
lotatförsvaret, dvs. både den mililära och den civila delen. De
samordningsuppgifier rörande det civila lolalförsvarel somjag kommer atl
föreslå i det föQande skuUe kräva en slor ökning av nämndens kansliresurser och
verksamheten skulle få myndighetskaraktär. Vidare skulle yllerligare en
samordningsmyndighet uiöver ÖEF och riksnämnden för kommunal beredskap skapas.
Chefsnämndens inriktning på lotatförsvaret som en helhet medför alt den inle
kan krafisamla sin verksamhel på samordningsproblem inom del civUa
lotatförsvaret. Chefsnämnden utgör inte heller en naturlig huvudman för de
civUa delama av lotatförsvaret. Mot bakgmnd härav anserjag inle all
chefsnämndens sam-ordningsuppgtfl bör uiökas. I likhet med flera
remissinstanser anser jag dock all chefsnämnden bör behållas som etl
informalions- och överläggningsorgan mellan totatförsvarets militära och
civila del. Chefsnämndens verksamhet bör inte omfatta samordningsuppgifter som
primärt berör de civUa delarna av lotatförsvaret. Jag anser alt chefsnämnden
även fortsättningsvis bör ha en kanslichef men ålerkommer i del följande lill
vissa förändringar av uppgiflerna för chefsnämndens kansli i övrigl.

Mol
bakgmnd av vad jag nu har anfört anser jag alt samordningsansvaret för
totatförsvarets civila delar bör läggas på en cenlral myndighet. FRI föreslår
alt en ny samordningsmyndighet bildas för detla ändamål. I likhei med flera
remissinstanser anserjag emellertid att detta inte är nödvändigt ulan alt ÖEF:
s nuvarande samordningsuppgifier i stället kan vidgas. ÖEF bör emellertid med dessa
vidgade uppgifler få namnel överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB). Jag kommer
i del föQande all behandla denna myndighels samordningsuppgtfter.

ÖEF
har f. n. förutom samordningsuppgifter för det ekonomiska försvaret
programuppgtfter för funktionen övrig vamförsörjning och energiförsörjning
saml lagringsuppgifter för ell flertal funklioner inom totatförsvarets civila
del. FRI har föreslagil att uppgtftema rörande funktionen övrig vamförsörjning
på sikl skaU föras över lill slalens industriverk och funktionen
energiförsörjning tiU slatens energiverk. Vidare föreslås alt beredskapslagringen
av oQa (nuvarande anläggningsbyrån hos ÖEF) skall föras bort från ÖEF.

Jag
föreslår efter samråd med chefen för industridepartementet att ansvaret för
funktionen övrig vamförsörjning skall ligga på ÖCB. Jag vill dock understryka
viklen av atl samråd och samordning i lillräcklig ut-

sträckning
sker mellan ÖCB och slalens induslriverk i frågor som rör induslrin.

Jag
anser efter samråd med statsrådet Dahl atl ansvaret för funktionen
energtförsörjning bör läggas på slatens energiverk. Slatens vattenfallsverks
uppgifter förändras inle. Däremoi bör ÖEF: s genomförandeuppgifter beträffande
anskaffning och lagring m. m. av bränslen och drivmedel inte föras lUl
energiverket. För den lagringen inom energiområdet blir ÖCB sålunda
uppdragsmyndighet åt statens energiverk. Nuvarande energibyrån vid ÖEF upphör
därvid. I stäUet bör en särskild beredskapsfunkiion finnas vid slatens
energiverk. Del bör prövas på vUket sätt de uppgifler som nu fullgörs inom ÖEF:
s energibyrå kan lösas inom energiverket. Personalen vid ÖEF: s energibyrå bör
erbjudas anslällning vid verkel. Ansvarei för planläggningsavdelningen för
Drivmedelscentralen AB och för bränslenämnden bör föras tiU statens
energiverk. Det bör ankomma på slalens energiverk att efter samråd med ÖEF i
sin anslagsframstäUning för budgetårel 1986/87 redovisa förslag till
detaQorganisalion och genomförande.

FRI
har föreslagil att det senare bör övervägas en sammanslagning av slyrelsen för
psykologiskt försvar och den nya föreslagna samordningsmyndigheten. I likhet
med flera remissinslanser anserjag atl en sammanslagning inte bör genomföras.

FRI
har vidare föreslagil atl riksnämnden för kommunal beredskap skall upphöra och
uppgifterna lösas av den föreslagna samordningsmyndigheten. Jag biträder denna
uppfattning eftersom kommunal samordning blir en viklig uppgtft för ÖCB. Med
hänsyn lill landslingskommunemas och kommunernas viktiga roll i totalförsvaret
är det dock, enligt min mening, väsentligt atl ÖCB i hanleringen av de frågor,
som hittills legal på riksnämnden för kommunal beredskap, kan stödjas av ett
partsammansatl organ för information och överläggningar. Jag förordar därför
all riksnämnden omvandlas lill ett beredskapsråd i likhei med de råd som redan
finns elablerade inom funktionen övrig vamförsörjning. Rådet bör benämnas
"Rådel för kommunal beredskap (RKB)". Chefen för ÖCB bör, liksom
beträffande redan befintliga råd, vara rådets ordförande.

Den
omfördelning av ansvar och uppgifler som jag har förordat kan åstadkommas genom
en motsvarande omfördelning av resursema. Något ökat anslagsbehov på
statsbudgeten uppkommer således inte härigenom.

2.4.2
Samordningsuppgifter ifred

Mitt
förslag: ÖCB: s samordning inriktas främst på alt samordna de civila
beredskapsförberedelsema på cenlral nivå. Härvid skaU ÖCB samordna sludie- och
planeringsverksamheten m. m. och bidra till att förbättra samordningen meUan
mUitära och civila delar av totalförsvaret. Vidare skaU ÖCB vara ansvarig
myndighet för funktionema civil ledning och samordning, övrig vamförsörjning
saml kyrklig verksamhel.

2
Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 160

Prop. 1984/85:160 18

Jag
behandlar varje samordningsområde för sig. Samordning av de civila
beredskapsförberedelserna

Mitt
förslag: ÖCB skall i fred samordna inriktningen och planeringen av
beredskapsförberedelserna på central nivå inom den civila delen av
totalförsvaret inför dess verksamhet under kriser och i krig.

FRI:
s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Huvuddelen av remissinslanserna delar FRI: s uppfattning om en förbättrad
samordning av beredskapsförberedelserna. Endasl ell fåtal instanser behandlar
innehållel i samordningen (se bil. 3 avsnitt 2.1).

Skälen
för mitt förslag: Beredskapsförberedelsema i fred inom totatförsvarets civila
delar syftar lUl all göra dessa beredda att under kriser och i krig siödja de
samlade försvarsansträngningarna och alt säkerställa befolkningens och
samhällsverksamhetens överlevnad.

Regeringen
ger övergripande föreskrtfter för myndighelernas beredskapsförberedelser som
bl.a. innehåller säkerhetspolitiska utgångspunkter, operativa inriktningar,
prioritering av resurser meUan olika funklioner inom totalförsvaret och
ekonomiska ramar.

Totalförsvarets
chefsnämnd genomför viss samordning av krigsplanläggningen på central nivå som
gmnd för myndigheternas föreskrifter till underliggande nivåer för deras
planläggning. Del gäller t. ex. fördelning av personal och transportkapacitet.

ÖEF
samordnar f. n. kris- och krigsplanläggningen inom del ekonomiska försvarei.

Riksnämnden
för kommunal beredskap samordnar f n. den kommunala, landstingskommunala och
den kyrkliga beredskapen.

Det
saknas således ell organ på cenlral nivå som samordnar myndigheternas
beredskapsförberedelser inom hela den civila delen av lotatförsvaret. ÖCB bör
få till uppgift att svara för denna samordning i fred inom ramen för
regeringens övergripande inrikining.

I
samråd mellan ÖCB och berörda myndigheler bör utarbetas riktlinjer för
priorilering av samhällets civUa resurser under kriser och i krig, l.ex. hur
personal-, transport- och byggnadsresurserna bör utnyttjas vid ell
krigsutbrott. Underiag i form av behov och tUlgång bör las fram av resp.
funklionsansvarig myndighel.

Ett
annat samordningsområde är gmndläggande funktionsövergripande frågor som l.ex.
skydd, utrymning, krigsanskaffning, undanförsel och förstöring. Åtgärder inom
dessa områden får konsekvenser för alla funk-

Prop. 1984/85:160 19

tioner
inte minsl för ledningsfunktionen. ÖCB bör ha lill uppgifl att i samråd med
berörda myndigheler utarbeta gemensamma grundsyner m.m. som underiag för
cenirala och regionala statliga myndighelers planering.

Den
styrning som centrala funktionsansvariga myndigheter f n. ulövar mot CB,
länsslyrelser och kommuner har vissa brisier när det gäller samordningen. Etl
av totalförsvarets chefsnämnd upprättat samordningsorgan, totalförsvarels
beredning för samordning av vissa länsstyrelsefrågor (TBSL), har genom sill
uppdrag att prioritera bland de arbetsuppgifier som de cenirala myndigheterna
ålägger CB och länsstyrelser bidragil till att dessa samordningsbrister har
minskat. Della arbele måste fortsätta. ÖCB bör överta denna uppgift och därvid
verka för all de uppgifler som åläggs de regionala slatliga myndigheterna är
samordnade och balanserade så atl planläggningen kan ske med en enheilig
inrikining. ÖCB bör även verka för en minskad detaljstyrning av CB: s och
länsstyrelsernas beredskapsplanering.

Ett av statsmakternas
viktigaste medel för att ställa om samhället för kriser och krig är de
författningar m.m. som bmkar sammanfattas i begreppet administrativ beredskap.
ÖCB bör ha till uppgift atl i samråd med berörda myndigheler, när så bedöms
erforderligt, till regeringen överlämna förslag lill kompletteringar och
ändringar av nu gällande förfallningar. ÖCB bör vidare pä cenlral nivå samordna
myndigheternas administrativa beredskap, bl.a. vad gäller beredskapshöjande
ålgärder i olika kris- och krigssituationer.

Jag
har i det föregående framhållil betydelsen av alt hänsyn las tidigt i
samhällsplaneringen till totalförsvarets behov. Detla är en uppgtft för varje
myndighet. Jag anser att ÖCB också bör bevaka dessa behov och aktivi verka för
alt de beaktas såväl i samhäUsplaneringen som i samhällels utveckling. Jag vill
i delta sammanhang peka på informalions- och utbildningsbehovet. ÖCB bör
således verka för upplysning om säkerhetspolitiken och om uppgiflerna för
totatförsvarets civivla delar. Det övergripande ansvaret för informalion om
säkerhetspolitiken och totalförsvaret ligger däremot på den nybildade styrelsen
för psykologiskt försvar. ÖCB bör vidare verka för utbildningsinsatser inom
della område och samordna denna lyp av utbildning med övriga utbildningsinsatser
inom de civila delarna av lotatförsvaret.

Man
kan inle bortse från riskerna för alt den säkerhetspolitiska situationen i
Sveriges närområde relativt snabbi kan förändras. Regeringen bör därför
konlinueriigl ha god uppfattning om totalförsvarets beredskapsläge. FRI påpekar
atl ell genomgående problem är myndigheternas bristfälliga redovisning av
beredskapsläget. Jag delar denna uppfallning och anser atl ÖCB enligt
regeringens närmare föreskrifier bör samordna och sammanställa redovisningen
av det rådande beredskapslägel inom lolalförsvarets civUa delar.

Prop. 1984/85:160 20

CivU
ledning och samordning

Mitt
förslag: ÖCB skall i fred vara ansvarig myndighel för funktionen civU ledning
och samordning. Delta innebär att ÖCB i fred svarar för beredskapsförberedelserna
vad gäller övergripande ledning och samordning av de civila delama av
totalförsvaret under kriser och i krig.

FRI:
s förslag: Överensstämmer i huvudsak med milt förslag.

Remissinstanserna:
Om en ny myndighet skall inrättas enligt FRI: s förslag, är del naturligt all
den får uppgiften atl vara funklionsansvarig myndighel för ledning och
samordning (se bU. 3 avsnitt 2).

Skälen
för mitt förslag: På cenlral nivå svarar f. n. ÖEF, Cfs, totalförsvarets
chefsnämnd och riksnämnden för kommunal beredskap för förberedelser när det
gäller övergripande civil ledning och samordning inom olika delområden. TiU
gmnd för detta arbete ligger regeringens riktiinjer.

FRI:
s förslag innebär att en samordnande myndighet på cenlral nivå skaU svara för
beredskapsförberedelserna vad gäUer funktionen ledning och samordning.

De
civila delama av lotatförsvaret omfaltar, som jag tidigare har framhåUit,
många olika lyper av verksamhet och många organisationer. Det är betydelsefuUt
atl dessa delar av lotatförsvaret, trols deras mänga gånger heterogena
karaktär, kan samordnas på elt effekiivt sätt inom ramen för en effektiv
ledning av hela lotatförsvaret. Som framgålt av del föregående finns på central
nivå inte något organ som har del samlade ansvarei för beredskapsförberedelserna
för denna funktion. Jag anser all detla bör vara en uppgift för ÖCB.

Genom
atl ett organ på central nivå i fred åläggs denna uppgifl underiättas
samverkan mellan totatförsvarets mililära och civila del. Överbefälhavaren kan
i fred samverka med elt organ som samlal företräder de civUa delarna av
totalförsvaret när det gäller civila operativa ledningsfrågor. Mol bakgmnd av
regeringens riktiinjer bUr en viktig uppgifl för ÖCB att tillsammans med
funktionsansvariga myndigheter, CB och länsslyrelser uiarbeta principer för
civil operativ ledning i krig. En annan viklig uppgifl blir all bedriva
operativa sludier som underlag för krigsplanläggningen. Etl annat
samordningsområde gäUer den cenirala ledningens krigsorganisalion,
krigsgmppering, samband, skydd och krigsorganisering. ÖCB bör också företräda
de civUa delama av lotatförsvaret vid utbyggnad av gemensamma
krigsuppehållsplatser för regionala ledningsorgan.

Ett
viktigt underlag i sludie- och planeringsprocessen är den gemensamma
försvarsforskning som bedrivs vid försvarets forskningsanslaU. ÖCB bör samordna
behoven av gemensam försvarsforskning för de civila delama av lotatförsvaret.

Ell
vikligl medel för att uppnå en god beredskap inom totalförsvaret är UtbUdning
och övning. ÖCB bör därför ha elt övergripande ansvar för utbildning och övning
av de civila ledningsorganen på alla nivåer. Chefen för ÖCB bör ulöva den
civila ledningen av stora övningar för CB/MB (civil övningsledare). Uppgiften
all biträda den civila övningsledaren bör därför föras över från
totatförsvarets chefsnämnds kansli tiU ÖCB.

En
väsenllig fömtsättning för att de civila delama av lotatförsvaret skall fungera
väl är den personal som i fred svarar för beredskapsförberedelsema. ÖCB bör
därför ha ett ansvar för ledningsfunktionens kompelens och etl övergripande
ansvar för ulbildningen i della hänseende. ÖCB bör vidare bevaka alt balans
råder mellan uppgifter och resurser på olika nivåer. FRI har föreslagit en
gemensam personalram för ledningsfunktionen. Jag är inte beredd att ta
ställning i denna fråga i delta sammanhang.

Studie-
och planering.sverksamhet m.m.

Mitt
förslag: ÖCB skaU ha tiU uppgtft atl på central nivå leda och samordna sludie-
och planeringsverksamheten för totatförsvarets civila delar.

FRLs
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitl förslag.

Remissinstanserna:
Flertalet remissinslanser är posiliva tiU FRI: s förslag. Vissa
remissinstanser, däribland Cfs och socialslyrelsen, redovisar alternativa
förslag (se bU. 3 avsnitt 4).

Skälen
UH mitt förslag: Genom beslul av riksdagen infördes, som jag lidigare har
nämnl, elt nytt syslem för långsiktsplanering inom del militära försvaret och
civilförsvaret fr.o.m. budgetåret 1972/73. Det ekonomiska försvarei och övrigt
lotatförsvar omfattades inte av della beslut.

År
1978 fastställde slalsmakterna ulformningen i stort av del planeringssystem
som nu tiUämpas inom det ekonomiska försvarei. Systemet ansluter lUl de
principer som tillämpas inom det militära försvaret och civilförsvarel.

Långsiktsplaneringens
syfte är bl.a. att ge statsmakterna underlag för successiva beslut rörande
totatförsvarets inrikining och utveckling. Dessa beslut skall gmndas på en inom
hela totalförsvaret samordnad planering. Planeringen genomförs i föQande faser,
nämligen

-
säkerhetspolitiska studier

-
perspeklivsludier

-
programplanering.

De
säkerhetspolitiska studierna leds av regeringen och syflar främst lill all la
fram underlag för inriktningen av myndigheternas perspektivstudier och för
statsmaklemas överväganden om vår säkerhetspolitik.

Prop.
1984/85:160 22

Perspektivsludierna
skall ge statsmakterna och myndighetema en uppfattning om dels vUka
sammansättningar av lotatförsvaret som under olika fömlsätlningar kan vara
akluella alt helt eUer delvis eftersträva på lång sikt, dels vilka beslut och
åtgärder (handUngsvägar) som under olika fömtsättningar kan vara aktuella i
ett kortare tidsperspektiv samt hur de inverkar på möjlighelema alt uppnå oUka
långsikliga mål. Perspektivsludierna skall härigenom ge underlag för inriktning
av det femåriga handlingsprogram som dokumenteras i programplanerna.

I
långsiktsplaneringen indelas lotatförsvaret vanligtvis i föQande s. k.
lotatförsvarsgrenar, nämUgen det militära försvaret, civitförsvaret, ekonomiska
försvaret samt övrigl totalförsvar. För de tre förstnämnda
totatför-svarsgrenama finns ett klart lednings- och samordningsansvar på myndighetsnivå
medan övrigl lotatförsvar samordnas av försvarsdepartemenlel.

Under
senare år har vissa av de funklioner som faller under mbriken övrigl lotatförsvar
genomfört en långsiktig planering i tillämpliga delar enligt ovan nämnda
principer. Regeringens anvisningar för perspektivplaneringen inför 1987 års
försvarsbeslut omfattar således uiöver det militära försvaret, civitförsvaret
och det ekonomiska försvarei även del psykologiska försvaret, hälso- och
sjukvården med socialQänsten saml telekommunikationerna. De anvisningar för
program- och verksamhetsplanering som regeringen lämnade år 1984 riklade sig
dessutom lUI riksnämnden för kommunal beredskap och Sveriges Radio AB.

Utformningen
av totalförsvaret styrs av statsmaktemas överväganden om den säkerhetspolitiska
inriktningen, ulvecklingen i samhällel och av ekonomiska reslriktioner och
övriga handUngsregler. Detta utgör de viktigaste utgångsvärdena för
långsiktsplaneringen.

FRI
anser alt nuvarande system för långsiktsplanering inom totatförsvarets civila
delar kan användas även i framtiden. FRI finner del dock önskvärt atl
planeringsmodellen omfattar alla civila funktioner. FRI betonar atl planeringsmodeUen
måste ulformas så att de enskilda beredskaps-myndigheterna behåller ansvaret
för sina beredskapsförberedelser inför regeringen. Genomförandet av beslutade
beredskapsåtgärder skall enligt FRI: s uppfattning ske inom ramen för resp.
myndighets egna mliner.

Erfarenheterna
från del under drygl tio år använda pläh"eringssystemet är enligt min
uppfattning övervägande goda. Under dessa år har inom områdena civilförsvar och
ekonomiskl försvar utvecklats etl omfattande samarbete i den sludie- och
planeringsprocess som resulterat i alt medel och resurser fördelats på ett väl
avvägt sätl inom resp. område. Det finns nu anledning atl vidga samarbetet
mellan områdena och all låta samarbetet omfatta alla civila delar av
lotatförsvaret.

Del
har visal sig atl lillämpningen av planeringssystemets olika delar har
stimulerat intresset för försvarsfrågor hos dellagande myndigheler. Handläggare
av beredskapsfrågor för ofta en isolerad lUlvaro hos sina resp. myndigheler.
Inom myndigheten i övrigt är intresset ofta begränsat för

myndighetens
uppgifter under kriser och i krig. De dagsaktuella frågorna dominerar chefernas
och handläggamas tid. Genom en väl organiserad samordning och samverkan inom
långsiktsplaneringens ram bör inlressel och förståelsen för beredskapsfrågorna
kunna ökas hos dessa. Erfarenhetema från det ekonomiska försvarei tyder på
detta.

Jag
anser att ÖCB inom ramen för de riktiinjer regeringen lämnar bör få lill
uppgtft atl på cenlral nivå samordna sludie- och planeringsverksamheten inom
de civUa delarna av lotatförsvaret. Denna samordning bör avse följande områden.

ÖCB
bör samordna perspektivstudierna inom den civUa delen av totalförsvaret bl. a.
genom atl sammanhålla och ge direktiv för planeringen hos berörda
funktionsansvariga myndigheler. ÖCB bör för regeringen presenlera en samlad
perspeklivstudie för den civila delen av totalförsvaret.

ÖCB
bör vidare samordna programplaneringen för totatförsvarets civila delar bl. a.
genom att svara för gemensamma planeringsfömlsätlningar och alt se tiU att
myndigheternas förslag är sinsemellan förenUga och väl avvägda. En utgångspunkt
för ÖCB: s samordning bör liksom hittiUs vara regeringens direktiv för
programplaneringen. ÖCB bör sammanställa och för regeringen presenlera
myndighetemas programplanering i en översikllig form. Varje funktionsansvarig
myndighet skaU emellertid ha rätl all själv liU regeringen lämna in
programplaner och göra yrkanden för sin funkfion. För funktioner med tunga
beredskapsuppgtfter, t. ex. civilförsvarel och hälso- och sjukvården m. m.,
finnerQåg delta naturligt.

ÖCB
bör slutligen yttra sig över myndigheternas anslagsframställningar tiU den del
dessa berör lotatförsvaret. Myndighetema skall dock hksom hittiUs la upp
lotatförsvarsutgtftema i sina ordinarie anslagsframslällning-

2.4.3
Uppgifter under kriser och i krig

Mitt
förslag: ÖCB skaU finnas kvar under kriser och i krig. Fördjupade studier av
ÖCB: s uppgtfter under kriser och i krig bör genomföras.

FRI:
s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Flertalet remissinslanser behandlar inte frågan om den nya myndighelens
krigsorganisation. Några remissinslanser anser all den nya myndigheten bäsl
behövs i ett krigsläge och att förutsättningarna all ge myndigheten en operativ
roll i krig bör ytterligare analyseras.

Skälen
för mitt förslag: Under en allvarlig kris eller i krig måste inriktningen av
totatförsvarsansträngningama anpassas till snabbt föränderliga yttre
förhållanden. För regeringen kommer dessa frågor all slå i centmm för

Prop. 1984/85:160 24

uppmärksamheten
på etl hell annat säll än under normala förhållanden medan däremoi en rad
förvallningsuppgtfter kommer att delegeras liU resp. myndigheler.

En
viktig uppgtft för regeringskansUet blir att utarbeta lägesbedömningar, som
analyserar den aktuella siluationen och möjliga utvecklingsriklnin-gar och
föreslå inriktning i slort av den fortsatta verksamheten på kort och lång sikt.
Sådana lägesbedömningar är en gmnd för regeringens inilialiv och för
samordningen av arbetet inom regeringskansliet.

För
all skapa gemensamma ulgångspunkler för myndigheternas arbele med förslag lill
regeringen och med genomförande av regeringens beslul torde erfordras
motsvarande, men belydligl mera detaQerade lägesbedömningar. Det blir en
naturlig uppgtft för ÖCB att utarbeta dessa på gmndval av regeringens
lägesbedömning och med sakunderlag från berörda myndigheler.

Under
en uppväxande konflikl kan man räkna med att myndigheterna lämnar förslag tiU
regeringen om beredskapshöjningar, ålgärder för atl förbättra försörjningsläget
och ikraftträdande av beredskapsförfattningar. För ÖCB skuUe del kunna vara en
rimlig uppgtft alt verka för en samordning och priorilering av förslagen
ulgående från en gemensam grundsyn och bedömningar av de mesl angelägna behoven.

I
krig kan det visa sig naturUgt all ÖCB samordnar de civila myndighelemas
samverkan med ÖB när det gäller att uiarbeta övergripande mililära
operationsplaner och däremoi svarande planer för övriga delar av totalförsvaret.
Dessa planer skall sedan i allmänhet underställas regeringen. Från civil sida
gäller det att tUlgodose dels förvarsmaktens behov av förnödenheter och
ijänsler, dels befolkningens behov av bl.a. skydd, försörjning, sjukvård och
informalion. Problemen kan l.ex. gälla att öka krigsulhållighelen i någon del
av landet eller all i elt slörre område genomföra utrymning, undanförsel och
förstöring.

Frågor
inom elt civUområde lorde i huvudsak lösas direkt i kontakt meUan CB och
regeringen. Medverkan av ÖCB kan bli aklueU vid resursöverföringar mellan
flera civilområden. Del kan exempelvis gäUa att i etl storstadsomåde, som är
eller väntas bli utsall för bekämpning, samordna insalser för utrymning,
omflyttning, undsättning, reparalion av försörjningssystem och omdirigering av
transporter.

I
en krissituation med belydande störningar av utrikeshandeln aktualiseras
omfallande omställningar i näringsliv och samhällsfunktioner, vilka kräver en
bred samverkan mellan olika myndigheter. Denna samverkan skuUe kunna samordnas
av ÖCB såväl när del gäller alt utarbeta underlag för regeringens beslut som
när det gäller att verkställa ell fattat beslut. Exempel är omställning till
planerad krisproduktion med utnytQande av knappa resurser, t.ex.
beredskapslager.

Under
etl krig aktualiseras inle enbart omedelbara, operativa frågor utan också
frågor om uthållighet och försörjning på något längre sikl. Del kan

Prop.
1984/85:160 25

gäUa
krigsproduklion, konsumtionsbegränsningar, omställningar i samhället och
UtnytQande av beredskapslager. Det skulle kunna vara rimligt att regeringen
uppdrar ål ÖCB all genomföra övergripande uiredningar på dessa områden. Det
ankommer dock på resp. funktionsansvarig myndighet atl genomföra uiredningar
och föreslå ålgärder inom sitl ansvarsområde.

ÖCB
skulle med detta synsätt kunna få en rådgivande roll i förhållande till
regeringen med uppgift all göra samordnade lägesbedömningar och uiredningar som
gmnd för regeringens beslut. ÖCB skuUe i vissa fall också vid verkstäUande av
besluten kunna få en samordnande roll.

Som
framgår av vad jag har anfört krävs fördjupade sludier av ÖCB: s och övriga
myndighelers uppgifter under kriser och i krig. Erfarenheterna av den övning av
del ekonomiska försvaret som ägde mm hösten 1984 bör härvid uppmärksammas. Jag
är därför inle beredd alt f n. ta slutlig ställning i frågan utan avser atl
åierkomma i ärendet.

2.4.4
Huvuduppgifter och personal

Mitt
förslag: ÖCB får två huvuduppgifler, nämligen dels all samordna totalförsvarets
civila delar på central nivå och all vara ansvarig myndighet för funktionen
ledning och samordning, dels atl vara ansvarig myndighet för funktionerna
övrig vamförsörjning och kyrklig verksamhet. ÖCB leds av en slyrelse. Chef för
myndigheten är en generaldirektör. En personalram om 205 årsarbetskrafter skall
gäUa för organisationsarbetet.

FRI:
s förslag: FRI föreslår atl de 216 personår som ÖEF i dag har disponeras så
all 8 personår tillförs civilbefälhavarkansliema, 46 personår överförs lill
statens energiverk och ÖCB erhåller 162 personår. ÖCB tillförs dessutom 8 personår
från andra myndigheler (Cfs och riksnämnden för kommunal beredskap 5 personår,
totalförsvarets chefsnämnd 3 personår).

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser har inle närmare kommenterat hur många personår den
nya myndighelen bör ha. ÖEF framhåller atl det förefaUer som om
samordningsfunktionen ökats på bekosinad av vam-programmen, vilket är
oacceptabelt. Vidare påpekar ÖEF atl det i första hand inte är kvantiteten
personår ulan kvaliteten som är avgörande när det gäller samordningsuppgtften
(se bU. 3 avsnitt 2).

Skälen
för mitt förslag: En utgångspunki för ÖCB: s organisalion bör vara all verket
får två huvuduppgtfler, nämligen dels atl samordna totalförsvarets civila
delar på cenlral nivå och alt vara ansvarig myndighet för funktionen ledning
och samordning, dels all vara ansvarig myndighel för funktionema övrig
vamförsörjning och kyrklig verksamhel. ÖCB leds av en slyrelse. Chef för
myndighelen är en generaldirektör. Med hänsyn lUl de

Prop. 1984/85:160 26

förändrade
arbetsuppgifterna kommer styrelsens sammansättning att ses över.

FRI:
s förslag om personalresurserna bygger pä de övriga förslag som har lämnats.
Mot bakgrund av de vidgade uppgifter rörande samordning av totatförsvarets
civUa delar som jag i del föregående har förordat för ÖEF anser jag att en
förstärkning av samordningsfunktionen är nödvändig. I likhei med ÖEF anserjag
emellertid att det i första hand inte är kvantiteten personår ulan kvaliteten
som är avgörande när del gäller samordningsuppgtften. En viss kvantitativ förstärkning
måste dock ske.

Enligt
min mening bör 205 årsarbetskrafter utgöra ramen för organisationsarbetet
rörande ÖCB. Jag har härvid utgått från att 15 årsarbetskrafler, inkl. för
Drivmedelscenlralen AB, överförs liU statens energiverk, att en årsarbetskraft
överförs från totatförsvarets chefsnämnd lill ÖCB och atl fem årsarbetskrafter
överförs från Cfs till ÖCB, varav tre svarar för riksnämndens för kommunal
beredskap kanslifunktion.

Jag
avser senare denna dag föreslå regeringen all ge ÖEF i uppdrag att lämna
förslag till detaQorganisalion för ÖCB. Härvid skall särskilt uppmärksammas
möjligheterna tUl långsiklig effektivisering.

2.5
Ledning på regional och lokal nivå

Mitt
förslag: Civilbefälhavamas roll förstärks. Kommunstyrelsen är högsta civUa
tolalförsvarsmyndighet på lokal nivå.

FRI:
s förslag: Överensstämmer i slort med mitt förslag. Försvarsenheten föreslås
dock vara placerad direkl under landshövdingen (rapporten s. 146-154).

Remissinstanserna:
Tillstyrker i huvudsak förslagen (se bil. 3 avsnUlen 2.3 - 2.5). Ett flertal
remissinslanser är dock negativa till att försvarsenhe-tema skaU vara placerade
direkt under landshövdingen.

Skälen
för mitt förslag: Jag vill lill en början understryka betydelsen av alt även
lotatförsvaret på regional och lokal nivå blir väl samordnat. Detla gäller
naturligtvis i både fred och krig. Det är väsentligt all CB: s roll försiärks
för att detta mål skall kunna uppnås. Enligt min mening är det viktigt att CB
är mer inordnad än f n. i det fredstida planeringsmönstrel. Detta kan bl. a.
ske genom atl CB i slörre utsträckning deltar i del cenirala planeringsarbetet.

Enligt
min mening bör CB i första hand genomföra sina uppgifter genom aktiva
samordningsinsatser i form av rådgivning, utbUdning, övning m. m. I enlighet
med FRI: s förslag anserjag att CB bör ha föreskriflsrätt mot länsslyrelser och
sidoordnade statiiga myndigheter när del gäUer bered-

Prop.
1984/85:160 27

skapsförberedelsernas
inrikining. Härigenom säkerstäUs en enhetlig inriktning av
beredskapsförberedelserna inom civilområdet. Vad gäller frågan om
föreskriftsrätt till andra än statliga myndigheler viU jag framhålla alt denna
måste gmndas på lagstifining. Jag avser all återkomma lill denna fråga.

FRI
föreslår att en av landshövdingarna inom civilområdel redan i fred utses som
ersättare för civilbefälhavaren. Flertalet remissinstanser har avslyrkt detta
med hänsyn tiU behovet av landshövdingarnas insalser på lägre regional nivå.
Jag delar dessa remissinstansers inställning.

När
det gäller lolalförsvarsfrågornas handläggning inom länsstyrelserna anserjag
att försvarsenhelens nuvarande uppgifler bör hållas samman i en enhet. Förnyade
överväganden om tolatförsvarsfrågornas handläggning inom länsslyrelserna bör
enligt min mening komma till stånd sedan de pågående förändringarna på
civilförsvarsområdet har genomförts samt då erfarenheler vunnits av den
aviserade försöksverksamheten med samordnad länsförvaltning.

Jag
delar FRI: s uppfattning att kommunstyrelsen som den högsta civUa
lolatförsvarsmyndigheten på lokal nivå bör ha ansvar för att samverkan kommer
tUl stånd meUan totatförsvarets civUa delar på denna nivå. Della ansvar bör
emellertid inte vara förknippat med några befogenheter gentemot statiiga eller
landstingskommunala organ.

2.6
Genomförandetidpunkt

Mitt
förslag: Den nya organisationen och principema för ledningen av den civila
delen av lotatförsvaret genomförs den 1 juli 1986, medan krigsorganisationen
bör ses över ytterligare. Planeringssystemet bör utvecklas successivt.

FRI:
s förslag: Överensslämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Några myndigheter anser atl förändringen bör genomföras den 1 juli 1986. Vissa
remissinstanser anser atl genomförandet bör senareläggas, medan andra
framhåller atl ytterligare utredning bör ske innan beslut fallas (se bil. 3
avsnitt 2).

Skälen
för mitt förslag: Jag anser det vara av värde att förändringarna i
ledningsstmkturen genontförs samtidigt som statens räddningsverk, som jag
senare denna dag kommer att föreslå, inrättas. Det är också väsentligt att
samordningen mellan totedförsvarets civila delar förstärks så snart som
möjligt, trols alt den nya organisationens krigsuppgtfler inle helt klarlagts.
Krigsuppgtfterna bör dock snarast klarläggas och fastställas inom ramen för en
fortsall utveckling av ledningsfrågorna inom lotatförsvaret.

Prop.
1984/85:160 28

3 Hemställan

Med
hänvisning tUl vad jag nu har anfört hemsläller jag att regeringen föreslår
riksdagen att

1. godkänna
de av mig förordade rikllinjema för ledningen av total

försvarels civUa delar,

2. godkänna
att överstyrelsen för ekonomiskt försvar den Ijuli 1986

ombildas tUl överstyrelsen för civU beredskap enligt de aUmänna

riktiinjer somjag har förordal.

4 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition
föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop.
1984/85:160 29

Bilaga
1

Nuvarande
förhållanden

1 Totalförsvaret

1978
års försvarskommilté tog i sill belänkande Säkerhetspolitiken och
lotatförsvaret (Ds Fö 1981:1) bl.a. upp frågan om vad som menas med
totalförsvaret. Kommiitén konstaterade all framlida krig och kriser kommer att
på olika sätt beröra hela samhällel och hela befolkningen. Med begreppel
totalförsvar bör därför inte avses någon organisation ulan en sammanfattning av
alla de åtgärder som är nödvändiga för alt förbereda landets försvar mol yllre
hol och samhällels omställning lUl kris- och krigsförhållanden. I sådana
situationer omfaltar lotatförsvaret strängt taget hela det omställda samhällel.

Totatförsvarets
huvuddelar har traditionellt angetls vara militärt försvar, civitförsvar,
ekonomiskt försvar, psykologiskt försvar och övrigl lolalförsvar.

Det
mUitära försvarets vikligasle uppgifl är all vara fredsbevarande genom sin
krigsavhållande förmåga.

CivUförsvarets
viktigaste uppgifl är alt skydda befolkningen mot skadeverkningar på gmnd av
krigshandlingar samt rädda överlevande. Civilförsvarsverksamheten omfattar
dels skadeförebyggande ålgärder i form av alarmering, skydd och utrymning, dels
skadeavhjälpande ålgärder i form av undsättning. Civilförsvarets
skadeavhjälpande åtgärder företer betydande Hkheler med de ålgärder som vidtas
i fredstid för alt lindra skador till följd av olyckshändelser av olika slag.

Ekonomiskl
försvar är elt samlingsbegrepp för aUa de ålgärder som behövs för all vårt
näringsliv och vår försörjning skall kunna anpassas lill de ändrade
förhållanden som kriser och krig innebär. Del ekonomiska försvarei bygger i aUl
väsentligt på det fredstida samhällets resurser. Planläggning och övriga
beredskapsålgärder i fred inriklas på all göra del möjligt all, under
krigsförhållanden och i situationer då krig eller konflikter utanför Sverige
botar vårt oberoende och stör försörjningen, lillhandahålla de varor och
Qänster som behövs för landets försöoning och försvar. Del ekonomiska försvarei
innefattar åtgärder som berör alla de personella och materiella resurser samt
all den verksamhel i övrigt som erfordras för atl uppnå en tiltfredsstäUande
försörjningsberedskap. Sålunda ingår beredskapsåtgärder som berör
råvamförsörjning, industriell förädling, handel, försörjning med energi och
arbetskraft, transporlverksamhet, väghållning, post- och bankväsende,
försäkringsverksamhet m. m.

Det
psykologiska försvarets främsta uppgift är alt genom en mångsidig och saklig
upplysningsQänst och nyhetsförmedling underiälla för befolkningen och
lolalförsvarets personal all uthärda etl krigs påfresiningar.

Prop.
1984/85:160 30

Genom
psykologiskt försvar skall vår försvarsviQa ocb motståndskraft mol främmande propaganda,
ryktesspridning m. m. vid krig och krigsfara byggas upp och vidmakthållas.

De
delar av lotatförsvaret som inte ingår i militärt försvar, civitförsvar,
ekonomiskt försvar och psykologiskt försvar innefaltar bl. a. telekommunikationer,
polisverksamhet saml hälso- och sjukvård.

2
Totalförsvarets lednings- och ansvarsförhållanden

2.1
Totalförsvarets ledning i fred

Tolatförsvarel
leds i fred av regeringen och under denna av överbefälhavaren (ÖB) och
centrala civila myndigheler saml av regionala och lokala myndigheter.

Regeringen
utfärdar riktlinjer för krigsplanläggningen till ÖB och berörda civila
cenirala och högre regionala myndigheter som grund för försvarsplaneringen.

ÖB
ger militärbefälhavarna (MB) uppgtfler och beslular om fördelningen på olika
militärområden av resurser i form av stridskrafter, förnödenheter saml
sambands- och transportmedel m.m. ÖB beslutar också om mUitära operationsplaner
som skall ligga till gmnd för planläggningen inom försvarsmakten. De civila
centrala myndigheterna ger var och en inom sill ämbetsområde motsvarande
föreskrifter m. m. beträffande totalförsvarets civila delar.

Försvarsförberedelserna
inom samhällets civila delar omfallar huvuddelen av alla samhällsfunktioner
och därmed också ell slort antal civila myndigheler och andra organ.
Krigsplanläggning och andra uppgifler med anknytning tiU lotatförsvaret är
därför också spridda på ett mycket stort anlal organ på central, regional och
lokal nivå.

En
viklig roll inom det civila försvaret har länsstyrelserna där huvuddelen av
krigsplanläggning, samordning och övningar m. m. utförs. Samordningen över
länsgränserna görs på högre regional nivå av civilbefälhavarna (CB), som också
samverkar med MB.

Kommuner,
landstingskommuner m.fl. har vikliga och växande uppgifter inom
lolalförsvarel.

Eflersom
del finns ett slort anlal statiiga och andra myndigheler och organ som har
uppgifter inom lolalförsvarel går ansvarslinjerna upp till flera departemenl i
regeringskansliet. Ansvarig för samordningen inom regeringen är chefen för
försvarsdepartementet. Inom försvarsdepartementet bereds samordningsfrågorna
av enheten för civilt lotatförsvar (Fö/CT).

I
samordnande syfte verkar också försvarsrådet och totalförsvarets chefsnämnd
(TCN). 1 försvarsrådel sker överläggningar och ömsesidig informalion mellan
regeringen och cheferna för de ledande cenirala myndigheterna inom
totalförsvaret.

TCN
skall i fred verka för samordning av beredskapsförberedelserna inom
lotatförsvaret på den centrala myndighetsnivån. Riksdagen beslutade den 25 maj
1984 att ett kansli liU chefsnämnden skall inrättas. Sä har nu skelt. Kansliels
uppgifler är all dels fungera som sekretariat vid chefsnämndens sammanträden,
dels bereda de ärenden som skall behandlas av nämnden. Kansliet beslår av en
kanslichef och en handläggare och skall administrativt och lokalmässigl vara
knutet liU försvarsdepartementet.

Sammansällningen av
försvarsrådet och chefsnämnden och sambanden meUan dessa framgår av följande
figur.

F ö rsvarsr å det

Totalf ö rsvarets chefsn ä mnd

Ordf ö rande:

Statsministern (eller vid f ö rfall f ö r
denne, chefen

f ö r f ö rsvarsdepartementet)

Ledam ö ter av
regeringen enligt statsministerns

best ä mmande

Ordf ö rande:

Utses av regeringen (f n ö verbef ä lhavaren)

I

i Ö verbef ä lhavaren

1

1 Cheferna
f ö r: Statens
jordbruksn ä mnd

F ö rsvarsstaben ö verstyrelsen f ö r
1 Rikspolisstyrelsen ekonomiskt f ö rsvar
1 Civilf ö rsvarsstyrelsen
Arbetsmarknadsstyrelsen

Socialstyrelsen
Transportr å det 1 Televerket 1 Beredskapsn ä mnden 1 f ö r
psykologiskt f ö r En civilbef ä lhavare 1 svar
Kabinettssekreteraren i UD

1

1_____________________ 1

Cheferna
f ö r:

Postverket

Statens
vattenfallsverk

Verkst ä llande direkt ö ren
i Sveriges Radio AB

Sekreterare:

Kanslichefen

Statssekreteraren 1 statsr å dsberedningen som fiandh s ä kerhetsfr å gor

Sekreterare:

Statssekreteraren i f ö rsvarsdepartementet

ar

I
chefsnämnden ingår således samma myndigheter som i försvarsrådel saml
postverket, statens vallenfallsverk och Sveriges Radio AB. För att
försvarsdepartementet skall kunna föQa de samordningsfrågor som behandlas i
nämnden adjungeras en representant för departementet lUl nämndens
sammanlräden.

2.2 Totalf ö rsvarets ledning i krig

Totalförsvaret
i krig leds - liksom i fred — av regeringen och under denna av ÖB och cenirala
civila myndigheler samt av regionala och lokala myndigheler.

Huvuddragen
av totalförsvarels ledning i krig framgår av föQande figur.

De
i figuren angivna blocken ekonomiskl försvar, psykologiskt försvar och övrigt
lotatförsvar fungerar inle under någon enhetiig ledning ulan varje myndighet
lyder direkt under regeringen. ÖEF har dock vissa begränsade
samordningsuppgifier i krig.

Riksdagen
eller dess Krigsdelegation

H ö gsta ledningen

Kansliorganisation

Regeringen

Regeringskansliet

Central ledning

Milit ä rt f ö rsvar

Ö verbef ä lhavaren med h ö gkvarterel

Civill ö rsvar

Civilf ö rsvars-styrelsen

Ekonomiskt
f ö rsvar

Ö verstyrelsen tor ekonomiskt
torsvar. arbetsmatknadsslyrelseii. jordbruksn ä mnden, transportr å det m ti myndigtieter

Psykologiskt
f ö rsvar

Statens
upplysnings-central mfl myndigheter Sveriges Radio

ö vrigt totalf ö rsvar

Socialstyrelsen,
rikspolisstyrelsen, televerkel mfl myndigheter

H ö gre regional ledning

Milit ä rbef ä lhavare

Civilbef ä lhavare m fl myndigheter

L ä gre
regional ledning

F ä rsvarsomrddesbef ä l-havare mfl myndigheter

L ä nsstyrelser,
landsting mfl myndigheter

Lokal ledning

F ö rbandschefer

Kommunala
och andra lokala organ

3
Regeringskansliet

Ärenden
om lolalförsvarel bereds inom regeringskansliel av flera departement. Genom
beslut år 1962 ålades försvarsministern atl i fred samordna
totalförsvarsfrågorna. För att bilräda försvarsministern med denna uppgift
inrättades samordningsavdelningen i försvarsdepartementet. I krig skulle
totalförsvaret samordnas av slatsminislern och samordningsavdelningen skulle
ställas till hans förfogande för all bilda kärnan i ell särskilt statsministerns
kansli.

År
1968 skedde en förändring i riklning mot ett
"tolalförsvarsdeparte-ment" genom all civilförsvarsärenden och
psykologiskt försvar överfördes till försvarsdepartementet.

Den
I januari 1983 överfördes även det ekonomiska försvaret till försvarsdepartementet
som därmed fick ansvar för större delen av lotatförsvaret. I samband härmed
ändrades departementets organisalion. Bl. a. ulgick samordningsavdelningen och
enheten för civilt lotatförsvar (Fö/CT) bildades. Till denna fördes
samordningsavdelningens uppgifter (förulom lagsltflningsdelen av den administrativa
beredskapen och ansvarei för underrätlelsesamordning) samt ansvarei för
civilförsvar, psykologiskt försvar, civilbefälhavarna, kommunal beredskap,
räddningstjänst samt ekonomiskt försvar i den mån sådana ärenden inte ankommer
på något annat departement.

Försvarsministern
skall också enligt beslul år 1984 svara för samordningen av totalförsvarets
olika grenar i krig.

4
Centrala myndigheter

Enligt
förordningen (1977:55) om vissa statiiga myndighelers beredskap m.m. anges i 2
§ atl regeringen bestämmer i vad mån myndigheler skall upprätthålla sin
verksamhel under krig eller vid krigsfara. Normalt fattar sedan den centrala
myndigheten molsvarande beslut om underiydande myndigheter.

Ell
stort anlal cenirala myndigheter har beredskapsuppgtfter av större eller mindre
omfattning. Några myndigheler har enbart beredskapsuppgifter, s. k. särskilda
beredskapsmyndigheler, nämligen civilförsvarsslyrelsen, överstyrelsen för
ekonomiskt försvar, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar och riksnämnden
för kommunal beredskap. Dessa beskrivs nedan.

Bland
övriga myndigheler med beredskapsuppgtfter kan nämnas kommunikationsverken,
arbetsmarknadsverket, socialstyrelsen, riksförsäkringsverkel,
jordbruksnämnden, livsmedelsverket, lantbruksslyrelsen, slatens pris- och
kartellnämnd, tuUverkel, kommerskollegium och statens vattenfallsverk. För
genomförandet av ransonerings- och regleringsåtgärder inom energiområdet
svarar vid kris bränslenämnden, transportrådel och etförsöijningsnämnden.

Flertalet
av beredskapsmyndighelerna har, oavsell sloriek, endast ell fåtal anställda med
specifika beredskapsuppgtfter.

Beredskapsmyndighelerna
övergår till kris- eller krigsorganisation när regeringen så beslular. En del
myndigheler flytlar till särskilda krigsuppehållsplatser och samgrupperas.

De
myndigheler som inte är beredskapsmyndigheter upphör med sin myndighelsulövning
i krig. De skall dock genomföra en begränsad beredskapsplanläggning. 3
Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 160

Prop. 1984/85:160 34

4.1 Överstyrelsen
för ekonomiskt försvar

Överstyrelsen
för ekonomiskl försvar (ÖEF) är cenlral förvallningsmyndighel för det
ekonomiska försvaret.

ÖEF:s
huvuduppgifl är att på myndighetsnivå samordna det ekonomiska försvarei.
Dessutom har ÖEF del direkla ansvarei för förberedelser inom områden som inte
kan hänföras lill någon annan myndighets fredstida verksamhel, l.ex. bränsle-
och drivmedelsförsörjningen, huvuddelen av industriproduktionen och handeln
saml beredskapslagringen av flertalel förnödenheter. ÖEF är tillsynsmyndighet
enligt lagen (1957:343) om oljelagring m. m. Vidare är ÖEF sammanhållande för
planläggning av undanförsel och förstöring saml handhar sådan planläggning som
inle faller inom andra myndighelers verksamhetsområden. För livsmedel och
fodermedel har statens jordbruksnämnd molsvarande funkiion som ÖEF har för
andra förnödenheter.

ÖEF
leds av en styrelse med generaldirektören som ordförande. Styrelsen är
sammansatt av förelrädare för riksdag, förvaltning, näringsliv och
arbetsmarknad.

Till
ÖEF är knutet fyra råd — beklädnadsrådet, energiberedskapsrådel, kemirådel,
metall- och verkstadsrådel - med myndighets- och partsrepre-sentalion för att
bistå ÖEF med de upplysningar och synpunkier som kan vara av belydelse för
planeringen och beredningen av viktigare ärenden inom resp. försörjningsområde.
Ledamöterna i råden ulses av regeringen. Generaldirektören är ordförande i
råden.

Ledamöierna
i råden ingår i de krisnämnder som ÖEF organiserar vid kriser och i krig
(beklädnadsnämnden, keminämnden, metall- och verk-sladsnämnden och
bränslenämnden). Nämnderna lyder direkt under regeringen och leder
verksamheten i krig inom respeklive försörjningsområde. Bränslenämnden
handlägger dock enbart regleringsfrågor. ÖEF blir i krig elt åt regeringen
utredande och samordnande organ.

4.2 Civilförsvarsstyrelsen

Civilförsvarsstyrelsen
(Cfs) är central förvaltningsmyndighel för civilförsvaret.

Cfs
leder och samordnar civilförsvarets utveckling, utbildar och övar
civitförsvarets personal samt leder och övervakar annan civilförsvarsutbildning.
Styrelsen anskaffar, förvarar och underhåller materiel som behövs för
civilförsvaret. Den utövar också lillsyn över skyddsrumsbyggandet och håller
sig undertältad om skyddsrumsbeståndets beskaffenhel i landel. Cfs skall även
leda och övervaka krigsplanläggningen och ha uppsikl över beredskapen inom
civilförsvaret.

Cfs
leds av en slyrelse med generaldirektören som ordförande.

Prop.
1984/85:160 35

4.3 Beredskapsnämnden
för psykologiskt försvar

För
beredskapsplaneringen inom det psykologiska försvarei svarar beredskapsnämnden
för psykologiskt försvar (BN). BN utbildar den personal som skall ingå i det
psykologiska försvarets krigsorganisation, hjälper massmedier och folkrörelser
alt planlägga sin verksamhel under beredskap och krig samt bedriver forskning
på områden som är av betydelse för det psykologiska försvaret.

BN
har endasl fredslida uppgifter. En av dessa är atl förbereda det organ, slalens
upplysningscenlral (UC), som i händelse av krig eller krigsfara under
regeringen skall leda och samordna del psykologiska försvaret.
Upplysningscentralen har endasl uppgtfter i krig.

BN
leds av en nämnd som beslår av ordförande och 15 ledamöier. I nämnden ingår
bl.a. riksdagsledamöter saml representanter för vikliga
totatförsvarsmyndigheler, folkrörelser och massmedier.

Riksdagen
beslöt den 25 maj 1984 att en ny myndighel benämnd styrel.sen för psykologiskt
försvar skall inrättas fr.o. m. den 1 juli 1985. Samtidigt skall
beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, UC och totalförsvarets upplysningsnämnd
(TUN) upphöra. TUN har en samordnande uppgift när del gäller informalion om
lotatförsvaret samt producerar viss egen information om säkerhetspolitik och
lotatförsvar. Den nya myndighelen skall vara cenlral förvaltningsmyndighet för
psykologiskt försvar och informationsberedskap och skall verka såväl under fred
och beredskapstillslånd som i krig. Myndigheten skall ledas av en slyrelse.
För att bredda myndighelens konlakt med samhället skall referensgrupper för
olika frågor inom styrelsens verksamhetsområde kunna inrättas. Under slyrelsen
skall myndighelen ledas av en överdirektör.

4.4 Riksnämnden
för kommunal beredskap

Riksnämnden
för kommunal beredskap (RKB) inrättades år 1967 för atl handlägga cenirala
samordningsuppgtfter rörande den kommunala beredskapsplanläggningen.
Riksnämndens uppgifl är koncenlrerad lill samordning av föreskrifter och
allmänna råd för den kommunala och landslingskommunala beredskapsverksamhelen,
vilka utfärdas av ett flertal centrala och regionala statliga myndigheler. RKB svarar
också för samordningen av de kyrkliga kommunernas beredskapsplanläggning och är
dessutom samordnande organ för de ledningsövningar som genomförs på lokal nivå.
Nämnden har enbart uppgifler i fred.

Nämnden
består av ordförande och fyra andra ledamöier, f. n. cheferna för Cfs och ÖEF
samt en representant för länsstyrelserna, en för Svenska kommunförbundei och en
för Landstingsförbundet. Nämnden är en självsländig nämnd under
försvarsdepartementet. Nämdens kansli är administrativt knutet till Cfs och leds
av en kanslichef.

Prop. 1984/85:160 5
Civilbefälhavarna

36

För
ledningen av totatförsvarets civila delar på högre regional nivå indelas
Sverige i sex civilområden enligt följande figur, med gränser som helt
sammanfaller med indelningen i militärområden. Varje civilområde omfaltar hela
län.

Inom
varje civilområde utser regeringen en av landshövdingarna lill civilbefälhavare
(CB). Denne lyder direkt under regeringen. 1 krig frånträder CB sin befallning
som landshövding och en särskild, redan i fred ulsedd
"krigslandshövding" (i regel planeringslänsrådel) övertar ledningen
av länsstyrelsen.

CB:s
uppgifler och verksamhel regleras i särskild inslruktion (1970:363).

Av
instruktionen framgår all CB i fred bl. a. skall verka för all lotatförsvaret
inom civilområdet planläggs så all del i krig och vid krigsfara kan föras med
en enhetiig inrikining. Planläggningen skall i erforderiig ulslräckning
samordnas såväl mellan de civila myndigheterna inbördes som mellan dessa och de
mililära myndigheiema. CB skall också leda slabsljänslövningar inom
civilområdet samt verka för all personal hos de civila myndigheterna inom
civilområdel utbildas för sin verksamhel i krig saml själv anordna sådan
utbildning.

I
sin verksamhet skall CB samverka med MB. CB skall dessulom samråda med civila
myndigheter och andra civila organ saml hos dessa göra de framställningar som
behövs.

Civilbefälhavaren
har lill silt förfogande ett kansli med en kanslichef Kansliernas lokalisering
behöver inte sammanfalla med den länsstyrelse där civilbefälhavaren är
landshövding. Vanligtvis är inte heller milostaberna lokaliserade på samma
plats som CB eller CBkansliema. CB:s, kansliernas och miloslabernas
lokalisering framgår av labell 2: 1.

TabeU
2:1 CBs, kansliernas och milostabernas lokalisering i fred

Milo/Civo

CBs

CB-kansliets

Miloslabernas

lokalisering

lokalisering

lokalisering

Södra

Kalmar

Malmö

Kristianstad

Västra

Mariestad

Göteborg

Skövde

Östra

Nyköping

Stockholm

Strängnäs

Bergslagen

Falun

Falun

Karlstad

Nedre
Norrl

Hämösand

Östersund

Östersund

Övre
Norrl

Luleå

Luleå

Boden

CB
är i krig den högsia civila lolatförsvarsmyndigheten inom civilområdet. Han
skall verka för att största möjliga försvarseffekt uppnås och därvid samordna
de civila försvarsåtgärderna och verka för att det civila och mililära
försvaret samordnas. Dessulom skall han verka för att civilområdets tillgångar
fördelas och utnyttjas så att försvarsansträngningarna främjas saml för all
verksamhet hos civila myndigheter och organ som har betydelse för
försvarsansträngningarna bedrivs med en enhetiig inriktning.

I
krig får CB meddela länsstyrelserna samt, om del är nödvändigt för samordningen
av försvarsansträngningarna, andra regionala civila myndigheler med statliga
förvaltningsuppgifter (riksdagens verk undantagna) föreskrifter för
verksamhelen.

Vid
förbindelseavbrott med högsta ledningen skall CB självständigt vidta de
åtgärder som behövs för den civila tolatförsvarsverksamhelen och till slöd för
det militära försvarei.

Krigskansliel
har följande sektionsindelning: Centralsektion Samordning av kansliets
verksamhet,

lägesuppföljning,
samband m. m.

Sektion A Civitförsvar

Prop. 1984/85:160 38

Sektion
B Hälso- och sjukvård, veterinärverksamhel

Sektion C Psykologiskt
försvar

Sektion D Polisverksamhet

Sektion E Transporter

Sektion F Försörjning

Sektion G Arbetsmarknad

Sektion H Vägar

Expedition
Inlern administration, förläggning, förplägnad m. m.

Personal
till krigsorganisationen rekryleras från såväl den olfentliga sektorn som näringslivet.
Rekryleringen sker till övervägande delen på frivillig väg och personalen knyts
till organisationen genom avtal.

CB-kansliel
och miloslaben har gemensamma krigsuppehållsplatser. CB samverkar såväl i fred
som krig med övriga civila totatförsvarsmyndigheler på högre regional nivå inom
civilområdel. Dessa är följande:

— järnvägsbefälhavare

— telebefälhavare

— elbefälhavare

— chef
för postregion

— radiodirektör

— programområdeschef

— chef
för drivmedelszon

— chef
för lullregion

— loisdirektör
(ej civo B)

— chef
för gasförsörjningsområde

— chef
för frivilligorganisationernas regionala kansli.

6
Länsstyrelserna

På
den lägre regionala nivån är länsstyrelsen högsta civila
tolatförsvars-myndighei. Vid sidan av länsstyrelsen finns ett stort anlal
statiiga myndigheler, landsting, kommunförbundels länsavdelning samt allmänna
och enskilda intresseorganisationer. Bland statliga myndigheler märks vägförvaltningen,
länsarbelsnämnden, lantbruksnämnden och länsbostadsnämnden.

I
såväl fredstid som under krigsförhållanden har länsstyrelsen en viklig roll för
all inrikla och samordna verksamheten inom de civila delarna av totalförsvaret.
Länsstyrelsen svarar också för samverkan med det militära försvarei.

6.1
Uppgifter och organisation i fred

Länsstyrelsen
svarar för den statliga förvaltningen i länet i den mån ej särskild
förvallningsuppgtft ankommer på annan myndighet. Länsstyrelsen skall inom sitt
verksamhelsområde övervaka all del som enligt lag eller annan författning
åligger statlig myndighel, kommun, landstingskommun

eller
enskild blir behörigen fullgjort. Detla gäller även i fråga om beredskapsförberedelser.

Länsstyrelsen
skall verka för all lotatförsvaret inom länel planläggs så att det i krig och
vid krigsfara kan föras med en enheilig inrikining. Planläggningen skall i den
utsträckning som behövs samordnas såväl mellan de civila myndigheterna och
organen inbördes som mellan dessa och de militära myndigheterna.

Inom
varje län leder länsstyrelsen civitförsvaret och det psykologiska försvaret
saml svarar för planeringen inom det ekonomiska försvaret så att behovet av
tjänster och förnödenheter i krig kan tryggas.

Länsstyrelsen
är sedan år 1979 i huvudsak organiserad enligt följande figur. (Vissa avikelser
finns hos länsstyrelserna i Stockholms län och i Gollands län).
Totatförsvarsfrågoma handläggs av försvarsenheten som ingår i
planeringsavdelningen.

Länsstyrelsens
planeringsavdelning skall vara beredd atl vid inträffad fredskris inräita en
ransoneringsenhel.

STYRELSEN LANDSH Ö VDING

PLANERINGSAVDELNING

SKATTEAVDELNING

Planeringskansli

Skattechefens kansli

Juridisk enhet

Taxeringsenhet

Regionalekonomisk enhet

Revisionsenhet

Naturv å rdsenhet

Besv ä rsenhet

Planenhet

Merv ä rdesskatteenhet

Lantm ä terienhet

Uppb ö rdsenhet

F ö rsvarsenhet

Dataenhet

Priskontor

ALLM Ä NNA ENHETEN 1

Hemkonsulent

L ä nsantikvarie

L Ä NSPOLISCHEFENS
1 EXP 1

L ä nsveterin ä r

......________ ,.... 1

1
Ransoneringsenhet

1_______________

MUMiraidlMAIIVA 1

ENHETEN |

Prop. 1984/85:160 40

Försvarsenhelen
har ell omfattande kontaktnät. Förulom den samverkan och de samråd som sker
med lokal nivå, främsl med kommuner och förelrädare för näringslivel, har
försvarsenheten konlinueriigl konlakl med följande myndigheler och organ på
läns- och regionnivå:

—
Försvarsområdesbefälhavaren

—
Länsarbelsnämnden

—
Vägförvaltningen

—
Lantbruksnämnden

—
Skogsvårdsstyrelsen

—
Distriklstullkammaren

—
Länsalarmeringscenlralen

—
Televerkel

—
Landstinget

—
Kommunförbundels länsavdelning

—
Domkapitiet

—
Riksbankens avdelningskontor

—
Postdirektionen

—
Elblocken

—
Apoteksbolagets länsapolekare

—
Flygvapnels seklorflotliljer

—
Frivilliga
försvarsorganisalioner

—
Lokalradion

—
Länels utvecklingsfond

—
Länets brandförsvarsförbund

—
Skogsbrandsflygels flygklubbar.

6.2
Uppgifter och organisation i krig

Under
beredskap och i krig får länsstyrelsen såväl ändrade uppgtfler som en helt
annan organisation.

Länsstyrelsen
skall enligt sin krigsinstruklion såsom högsta civila totalförsvarsmyndighet
inom länel verka för att största möjliga försvarseffekt uppnås. Länsstyrelsen
skall därvid:

—
verka för att sådan verksamhet
hos civila myndigheter och andra civila organ som har betydelse för försvarsansträngningarna
bedrivs med en enhetiig inrikining

—
samordna de civila
försvarsåtgärderna

—
i samråd med vederbörande
försvarsområdesbefälhavare verka för att det civila och del militära försvaret
samordnas

—
verka för alt länets tillgångar
fördelas och utnyttjas så att försvarsansträngningarna främjas.

Länsstyrelsen
skall i försvarsfrågor iaktta föreskrifter som har meddelats av cenirala
myndigheter och CB. Länsstyrelsen skall i krig också fullgöra de
arbetsuppgifter som ankom-

mer
på lantbmksnämnden, länsarbelsnämnden, vägförvaltningen och
överlanimälarmyndigheten.

Uppgifterna
handhas inom länsstyrelsen av respektive sektion F, G, H, och M.
Krigslänsslyrelsens indelning i sektioner framgår av följande figur.

Länsstyrelsen
är i krig samgrupperad med försvarsområdesslaben (fo-staben).

L ä nsledning

Landsh ö vding L ä nsr å d

l-W ■ 111 f gTTTTTTTTTmTrTr

Centralsektion

Samordning
mm

Sektion H

V ä gar

Sektion
A

Civilf ö rsvar

Sektion J

Allm ä n

Sektion
B

H ä lsov å rd,
veterin ä rtj ä nst

Sektion K

Kameral

Sektion
C

Psykologiskt
f ö rsvar

Sektion L

Skatte

Sektion
D

Polis

Sektion M

Lantm ä teri

Sektion E

Transport

Regleringskontor

R å ns. Priskontroll

Sektion F

F ö rs ö rjning

Expedition

Sektion G

Arbetsmarknad

7
Kommunerna

Kommunernas
uppgtfter och verksamhel inom totalförsvaret regleras främst genom lagen
(1964:63) om kommunal beredskap, kommunala beredskapskungörelsen (1964:722)
och olika cenirala myndigheters föreskrif-

Prop. 1984/85:160 42

ler
och allmänna råd. I lagen om kommunal beredskap förutsätts atl den verksamhel
som kommunerna enligt särskild lag eller författning eller med stöd av
kommunallagen bedriver i fred och som bedöms viktig från totalförsvarssynpunkt
i möjligaste mån skall upprätthållas även under beredskap och i krig.

Kommuner
och landslingskommuner har ell omfattande planeringsansvar för att kunna lösa
sina uppgifter under beredskap och i krig.

Kommunerna
svarar bl.a. för socialtjänst, hälsoskydd, skolväsende, vatten och avlopp, el-,
värme- och gasförsörjning, hamnväsende och räddningstjänst. De svarar även för
vissa civilförsvarsuppgifter, t. ex. planering av skyddsrum i skyddsrumsorter
och underhåll av ledningscentraler och andra skyddade anläggningar för
civilförsvarsorganisalionen.

Under
beredskap och i krig tillkommer vissa uppgifler bl. a. i samband med
ransoneringar. Vidare skall kommunen vid behov ulge krigshjälp enligt lagen
(1964:47) om krigshjälp.

Enligt
1982 års totalförsvarsbeslut kommer kommunernas ansvar för
civilförsvarsverksamhet atl öka. Den 1 januari 1987 kommer kommunerna att ta
över ansvaret för ledningen av civitförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig
och del planläggningsansvar i fred som hänger samman med delta.

Landstingskommunerna
ansvarar för bl.a. hälso- och sjukvård, omsorgen om de psykiskt
utvecklingsstörda, tandvård och kollektiv persontrafik.

Prop. 1984/85:160 43

BUaga 2

Sammanfattning av försvarets rationaliseringsinstituts
rapport (nr 3.84) Ledningen av det civila försvaret

Uppdraget

Genom beslul den 22 seplember 1983 uppdrog regeringen åt
försvarets rationaliseringsinstitut all göra en översikllig genomgång av
uppgifler och resurser på olika nivåer inom de civila delarna av
lolalförsvarel. Uppdragel har omfattat ansvarsfördelningen och
ledningsförhållandena. Institutets huvuduppgift har varit alt lägga fram ell
sammanhängande förslag lill ledningsstruktur.

Som en grundförutsättning för arbelel angavs atl den i
1982 års försvarsbeslut uttalade principen om sammanfallande ansvar i fred och
krig skall tillämpas. Denna princip innebär all del organ som har ansvarei för
en verksamhet i fred också skall ha detla ansvar i krig saml svara för de
beredskapsförberedelser som erfordras.

Institutet gavs också i uppdrag atl belysa konsekvenserna
för den civila ledningsorganisationen av en minskning av antalet militärområden
från 6 Iill4eller3.

Nuläget

Begreppet lotatförsvar används i del följande som en
beleckning på alla de ålgärder som är nödvändiga för alt förbereda landets
försvar mol yttre hol och för att klara samhällets omställning lill kris- eller
krigsförhållanden. Under sådana förhållanden omfallar lotatförsvaret strängt
laget hela del omställda samhällel. En traditionell indelning av totalförsvaret
är militärt försvar, civitförsvar, ekonomiskt försvar, psykologiskt försvar
och övrigt totalförsvar.

I rapporten används begreppet civilt försvar eller det
civila försvarei som en samlingsterm för de civila delarna av lotatförsvaret.
Det mililära försvarei och det civila försvaret ulgör tillsammans
totalförsvaret. Begreppel civilt försvar har således en annan och belydligl
vidare innebörd än begreppet civilförsvar. Som framgår av avsnitt 6.3 föreslår
vi att den senare verksamheten i fortsättningen benämns befolkningsskydd och
räddningstjänst.

Utvecklingstendenser och krav

Till de utvecklingstendenser som enligt vår mening har
belydelse för organisationens utformning hör det mililära försvarels ökande
beroende av

Prop. 1984/85:160 44

slöd
från de civila samhällsfunktionerna. Vidare utsätter den ökade rörlighet som
kan förvänlas prägla de mililära operationerna befolkningen för större
påfresiningar. Dessa förhållanden medför etl ökal behov av samordning och
samverkan mellan lolalförsvarets olika delar. Vi konstaterar också all den
ökade risken för överraskande anfall skärper kraven på ledningsorganens
beredskap och förmåga alt kunna utöva sina ledningsuppgifter kontinueriigt
under övergång från fredslill krigsorganisation. De ökade svårighelerna atl
förutsäga förioppel av etl framlida krig skärper kraven på ledningsorganens
förmåga all agera flexibelt och anpassat lill händelseutvecklingen.

Huvuddragen
i en ny ledningsstruktur

Vi
föreslår en ledningsstruktur som beslår av samhällsfunktioner och
ledningsnivåer. Vi lar endasl upp samhällsfunktioner som är väsenlliga för
lotatförsvaret och som förulsäller atl staten leder verksamheten under kriser
och i krig. Ledningsnivåerna står för det behov av övergripande ledning som är
knulel lill ell geografiskt område (rikel, civilområdel, länel och kommunen).
Till ledningsstrukturen hör också ett antal ledningsprinciper som reglerar
samspelet mellan samhällsfunktioner och ledningsnivåer.

För
varje samhällsfunktion bör utses en funktionsansvarig myndighet. I fred skall
den funktionsansvariga myndigheten under regeringen ha del övergripande
ansvarei för atl krigsorganisalion, krigsplanläggning och övriga
beredskapsförberedelser inom funktionen är samordnade och har en sådan
omfattning och inriktning att del mål som regeringen har fastställt för
funktionens verksamhet under kriser och krig kan uppnås. Övriga cenirala
myndigheter inom funktionen har dock kvar ansvaret för sin del av verksamheten.
I krig leder och samordnar den funktionsansvariga myndigheten verksamheten
inom funktionen. Behovet av cenlral ledning i krig kan dock variera betydligt
mellan olika funktioner.

Vi
föreslår inga ändringar i anlalel ledningsnivåer. Följande indelning i
ledningsnivåer bör således gälla även i fortsättningen:

-
högsia ledningen (riksdag och
regering),

-
cenlral ledning
(överbefälhavaren och de cenirala civila verken),

-
högre regional nivå (civil- och
mililärbefälhavare),

-
lägre regional nivå
(länsstyrelser och försvarsområdesbefälhavare) -lokal nivå (kommunstyrelser och
förbandschefer).

Ansvaret
för samordningen mellan funktionerna inom del civila försvaret är under
regeringen uppdelat på flera centrala myndigheter. Vi föreslår alt detta ansvar
sammanförs till en myndighet. Denna myndighel bör benämnas överstyrelsen för
civilt försvar (ÖCF). ÖCF skall i fred - ulan att vara en mellannivå mellan
regeringen och myndigheterna - svara för samordningen av
beredskapsförberedelserna inom del civila försvarei.

Prop.
1984/85:160 45

Myndighelen
skall också vara funklionsansvarig för funktionen civil ledning och
samordning. Denna funktion innefattar de högsta civila toialförsvarsmyndigheterna
på respektive nivå nämligen ÖCF, civilbefälhavarna, länsstyrelserna och
kommunstyrelserna. I krig skall ÖCF fungera som expertorgan åt regeringen.

De
ledningsprinciper som föreslås styra samspelet mellan olika organ inom det
civila försvaret bygger på att man skiljer mellan operativ ledning och
funktionsledning. Operativ ledning ulövas på cenlral nivå av regeringen och -
i fred - av ÖCF, på högre regional nivå av civilbefälhavaren och på lägre
regional nivå av länsstyrelsen. Dessa ledningsorgan svarar för alt del civila
försvarei inom ett geografiskt område inriklas mot ell gemensamt mål. Detta
sker genom samordning mellan olika delar av det civila försvaret saml mellan
detla och del mililära försvaret. Funklionsledning ulövas under regeringen av
den funklionsansvariga myndighelen och övriga centrala, regionala och lokala
ledningsorgan som ingår i funktionen. Dessa har inga befogenheier gentemot
myndigheler ulanför funktionen. Funktionsledningens uppgifl är att under
regeringen verka för att verksamheten inom funktionen bedrivs på ett
ändamålsenligt sätt inom landet som helhel.

Modell
för långsiktsplanering

Vi
uppfattar långsiktsplaneringen som etl betydelsefullt samordningsinstrument
och redovisar därför ett förslag lill planeringsmodell. Förslagel bygger på de
principer som sedan 1970-lalels början har tillämpats inom det mililära
försvarei och civitförsvaret.

Långsiktsplaneringen
föreslås omfatta hela det civila försvarei, dvs. samtliga funktioner och
fristående beredskapsmyndigheter. Ambilionsnivån måsle dock anpassas lill
varje funktions behov och förutsättningar. I planeringssystemet bör varje
funktion uigöra elt program. En indelning i delprogram som anknyler lill
myndighetsansvaret kan bli akluell i de fall då flera myndigheler ingår i
funktionen. Vi har prövat behovel av huvudprogram men kommit fram till att
några sådana inte behövs i planeringssystemet. För varje funkiion bör
upprättas en programplan. Grunden för denna bör vara de krav som slälls på
funktionen under kriser och i krig. Planen bör upprättas av den
funktionsansvariga myndigheten. ÖCF sammanställer dessa programplaner lill en
gemensam programplan för det civila försvarei. Även perspektivstudierna
samordnas.

Vi
har funnit atl nuvarande system för finansiering av beredskapsförberedelserna
inom del civila försvarei inle ger lillräcklig överblick över kostnaderna för
verksamhelen. Även uppföljningen av beredskapslägel är på sina håll
brislfällig. Dessa omständigheter försvårar avvägningen mellan funklionerna och
mellan myndigheter inom dessa. Mot denna bakgrund föreslår vi att
finanseringssyslemet ses över och förenklas. Enligt vår

Prop.
1984/85:160 46

uppfattning bör en sådan översyn bl. a. syfta till att
upprälla en medelsram som omfallar hela det civila försvaret. Vi föreslår också
att redovisningen av beredskapslägel förbättras.

Funktionernas avgränsning och uppbyggnad

I kapitel 6 redovisas ell förslag lill indelning av del
civila försvarei i samhällsfunktioner. För varje funktion redovisas en
funktionsbeskrivning. Denna anger funktionens innehåll och avgränsning, vilken
myndighet som bör vara funklionsansvarig, vilka övriga myndigheter som har
uppgifler inom funktionen och behovet av åtgärder vad gäller organisation och
regelsystem inom funktionen. Förslaget till funklionsindelning och funktionsansvariga
myndigheter sammanfattas i nedanstående tabell:

Tabell S:l Förslag till funktionsindelning och
funktionsansvariga myndigheter inom det civila försvaret

Civil ledning och samordning Överstyrelsen för civilt försvar

Befolkningsskydd och räddningstjänst Civilförsvarsstyrelsen
(Räddningsverket)

Hälso- och sjukvård m. m. Socialstyrelsen

Psykologiskt försvar Styrelsen för psykologiskt försvar

Ordning och säkerhet m. m. Rikspolisstyrelsen

Domstolsväsende m. m. Domstolsverket

Kriminalvård Kriminalvårdsstyrelsen

Transporter Transporirådet

Livsmedelsförsörjning m. m. Statens jordbruksnämnd

Energiförsörjning Statens energiverk

Övrig varuförsörjning Statens industriverk/

Överstyrelsen för civilt försvar

Ulrikeshandelsreglering Kommerskollegium

Prisreglering Slatens pris- och kartellnämnd

Arbetskraft Arbelsmarknadsstyrelsen

Socialförsäkringar m. m. Riksförsäkringsverket

Övriga försäkringar Försäkringsinspektionen

Betalningsväsende Riksbanken

Skatte- och uppbördsväsende Riksskatteverket

Landskapsinformation Lantmäteriverket

Postbefordran Postverket

Telekommunikation Televerket

Skolväsende Skolöverstyrelsen

Kyrklig verksamhet Svenska kyrkans centralstyrelse

Beiräffande funktionen övrig varuförsörjning innebär vårt
förslag atl ÖCF lills vidare blir funklionsansvarig myndighel. Vi anser dock
att denna uppgifl på sikl bör överföras till slatens induslriverk.

Inom funktionen befolkningsskydd och räddningstjänst
(civilförsvar) är stora förändringar akluella på central och lokal nivå.
Riksdagen har beslutat atl ledningen av civilförsvaret i krig skall överias av
kommunerna. Vidare bereds i regeringskansliel elt förslag all slå samman bl.a.
civitförsvarsstyrelsen och statens brandnämnd till en myndighet (räddningsverket).
Dessa förändringar bildar bakgrund lill våra förslag. Vi anser således att
länsstyrelsernas ansvar t. v. skall ligga fast i avvaktan på att beslutade och
under beredning varande förändringar på central och lokal nivå ge-

Prop.
1984/85:160 47

nomförts
och utvärderats. Då så har sketl bör en fortsatt översyn av ansvarsfördelningen
i fred mellan länsslyrelserna och kommunerna genomföras. Denna bör behandla
civilförsvarels krigsorganisation, mobiliseringsansvarets ulformning, ansvarei
för maleriel- och personatförsörj-ningen samt principer för förrådsslällning
och finansiering. Vi anser således att förskjutningar av ansvar och uppgifter
mellan länsstyrelserna, kommunema och civilförsvarsstyrelsens regionala enheter
bör vara grundade på en helhetsuppfattning om civitförsvarels framlida
utformning.

I
kapitel 6 tar vi också upp vissa frågor om den administrativa beredskapen i
stort. Bl.a. föreslår vi en allmän prövning av myndigheternas uppgifter vid
krigsfara och i krig. En sådan prövning bör genomföras i syfle att åsladkomma
en hårdare prioritering inle endast av krigsuppgtfterna utan också av vilka
myndigheter som skall verka i krig.

Vi
föreslår också atl förordningen (1977:55) om vissa statUga myndighelers
beredskap m. m. skall ses över. Delta bör ske i syfte atl mjuka upp och
modifiera de regler som avgör hur en myndighel skall förfara med sin verksamhel
vid etl krigsutbrott. F. n. skall myndigheten antingen avveckla eller
upprätthålla sin verksamhel (hell eller delvis). Vi föreslår dessutom etl
mellanläge som innebär att vissa myndigheter skall hålla igång sin verksamhet
så länge de kan med de resurser som blir över då den krigsviktiga verksamheten
har fått sitt.

Utformningen
av den civila ledningsfunktionen

Som
nämnts föreslår vi alt nuvarande samordningsuppgifter inom det civila försvaret
på central myndighetsnivå sammanförs till en myndighel -överstyrelsen för civilt
försvar (ÖCF). I fred skall denna myndighet svara för samordningen av
beredskapsförberedelserna inom del civila försvarei saml ges ställning som
funktionsansvarig myndighel för funktionen civil ledning och samordning.

Till
den nya myndigheten förs de samordningsuppgifter som nu åvilar överstyrelsen
för ekonomiskt försvar (ÖEF). Övergångsvis tillförs ÖCF också ÖEFs uppgifter
och resurser för funktionen övrig varuförsörjning. Dessa uppgifter bör dock på
sikl överföras till statens industriverk. De delar av ÖEF som arbetar med
energifrågor (energi- och anläggningsbyråerna samt planläggningsavdelningen
vid Drivmedelscentralen AB) överförs till statens energiverk. Som en följd av
dessa åtgärder upphör ÖEF som myndighet.

De
samordningsuppgifter som idag åvilar totalförsvarets chefsnämnd överförs också
till ÖCF. I konsekvens härmed bör nämndens kansliresurser överföras till ÖCF.
Med chefsnämnden som sådan kan förfaras på olika sätt. Vi föreslår att
chefsnämnden endera ombildas lill en slyrelse för ÖCF eller ges ställning som
rådgivande organ åt denna myndighet.

Riksnämnden
för kommunal beredskap har vissa samordningsuppgtfter vad gäller kommunemas
beredskapsförberedelser. Dessa uppgifter bör -liksom de kansliresurser som
nämnden förfogar över - överföras lill ÖCF.

ÖCF
föreslås inledningsvis få en personalram på 170 personår. Inom denna ram
föreslås 50 personår avsällas för samordningsuppgiften. Nedanstående figur
klargör hur befintliga myndigheters personalresurser disponeras då ÖCF bildas.

Civilbefälhavarnas
viktiga roll har underslrukils i 1982 års försvarsbeslut. Vi lägger fram flera
förslag i syfte att stärka civilbefälhavarnas ställning. Bl. a. föreslår vi
atl civilbefälhavarna i fred ges befogenhel att utfärda föreskrifter rörande
beredskapsförberedelsernas inriktning genlemol länsstyrelserna och övriga
civila slalliga myndigheter inom civilområdel.

Disponibla
resurser

F ö rslag
till disposition

------ J\

4---- V

OEF

Verksledning

8

Samordningsenhet

19

Bekl ä dnadsbyr å

13

Kemibyr å

H

Melall- och verksladsbyr å

10

All ä rsbyr å

48

Energibyr é * DMC

16

Anl ä ggningsbyr å

40

Administrativ byr å

33

Dalaseklion

15

Sia ö EF

216

ö vriga myndigheter

8

Totalt

224

Ö CF

Verksledning

Samordning

Ö vrig varut ä rs ö rining

Administration

5 50 SO 35

S:a Ö CF

770

STEV CB

46 B

Totalt

224

Figur
S:l Personalresursernas utnyttjande

Vi
konslalerar också att civilbefälhavarkansliernas personalresurser är
otillräckliga. Enligt vår mening bör de förslärkningar av kanslierna som
riksdagen redan har faltal beslul om ses som en minimiåtgärd och genomföras
snarasl.

Även
länsstyrelsen bör ha befogenhel all utfärda föreskrifter rörande
beredskapsförberedelsernas inriktning lill samverkande organ inom länet
(landstinget och civila statiiga myndigheler) samt lill kommunerna. I huvudsak
har länsstyrelsen denna befogenhel redan idag. Detta förhållande bör dock
klargöras i länsstyrelsens instruktion.

Länsstyrelsens
försvarsenhet representerar enligt vår mening inte något seklorintresse. Dess
huvuduppgifl är att samordna de olika samhällssektorernas försvarsberedskap. I
konsekvens härmed anser vi att försvarsenhelen organisaloriskl bör vara
placerad direkl under landshövdingen. Vi föreslår att detta förslag beaktas i
samband med den utredning om samordnad statiig länsförvaltning som
statskontoret f n. genomför (Norrbotten-projektet).

Prop. 1984/85:160 49

Vi
anser att länsstyrelsens krigsorganisalion i stort sett är lämpligt utformad. I
syfte alt uppnå ökad överensslämmelse mellan fredsoch krigsorganisationen bör
dock fristående länsorgan kvarstå ulanför länsstyrelsen ocksä i krig.
Huvuddelen av dessa inordnas f n. i den krigsorganiserade länsstyrelsen. Några
förändringar bör dock inte genomföras förrän resultatet av slalskonlorels
ulredning föreligger.

Beträffande
den lokala nivån i ledningssystemet föreslår vi alt kommunstyrelsen skall vara
högsta civila tolalförsvarsmyndighet på denna nivä och ingå i
ledningsfunktionen. Innebörden av detta förslag är bl. a. att kommunstyrelsen
ges ansvar för all samverkan kommer lill stånd mellan olika delar av
totalförsvaret. Kommunstyrelsen bör dock inle ges några generella befogenheter
gentemot statlig och landstingskommunal verksamhet.

Slutligen
föreslår vi all det upprällas en personalram som omfattar hela den civila ledningsfunktionen.
Denna ram bör omfalla de personalresurser som finns vid ÖCF, civilbefälhavarnas
kanslier och länsslyrelsernas försvarsenheter. Personalramen bör totall
omfatta 782 personår.

Konsekvenser
för regeringskansliet

Vårt
uppdrag har inte omfattat ansvarsfördelningen inom den högsta ledningen. De
förslag som vi har lagt fram får dock vissa konsekvenser för arbetet inom
regeringskansliet. Således bör principen med funktionsansvar tillämpas även
här.

Vi
har funnil all principen om överensstämmande ansvar i fred och krig inte
lillämpas fulll ut inom regeringskansUet. Bl.a. har en stor del av ansvarei för
beredskapsförberedelserna samlats i försvarsdepartementet. De uppgtfler som
därigenom lagls på försvarsministern är synnerligen omfallande. Vårt förslag
innebär all försvarsministern kan avlastas vissa uppgifler. Det gäller i första
hand del direkta ansvarei för försörjningen med energi, kläder,
verkstadsprodukler m. m. där funktionsansvaret på myndighetsnivå enligt vårt
förslag bör föras över till myndigheler som är underställda
induslridepariemenlei. Som en föUd härav bör molsvarande ansvar inom
regeringskansliet föras över från försvars- lill industridepartementet.

Genomförande

Vi
föreslår att ett principbeslut om ledningsstrukturens utformning fattas snarast
på grundval av förslagen i denna rapporl. Genomförandel bör sedan ske i två
sleg. Del första av dessa bör genomföras den 1 juli 1986 och bör få till följd
atl ÖCF bildas och all ÖEF, TCN och RKB läggs ned. Det andra stegel bör tas då
arbelel inför 1992 års försvarsbeslut är avslutat. Då bör organisationen
utvärderas och erforderliga modifieringar genomföras. Senasl vid denna lidpunkt
bör slutlig ställning tas lill frågan om en överfö- 4 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr
160

Prop. 1984/85:160 50

ring
av ansvarei för funktionen övrig vamförsörjning till slalens induslriverk.

Konsekvenser
av 4 eller 3 militärområden

Regeringen
har uppdragit åt ÖB atl belysa konsekvenserna av en minskning av antalet
militärområden från 6 lill 4 eller 3. I sin perspektivplan år 1984 redovisar ÖB
bedömningen att nuvarande ledningsorganisation fungerar väl och att del därför
inte finns anledning alt nu minska anlalet militärområden till 4 eller 3.

Institutets
uppgift har varil alt pröva vilka konsekvenser en minskning av antalet
militärområden från 6 lill 4 eller 3 får för den civila ledningen. Vi har
kommit fram lill all en sådan ålgärd medför slora nackdelar. Vi anser därför -
liksom ÖB — atl del f n. inte finns anledning atl minska antalet militär- och
civilområden.

Prop.
1984/85:160 51

Bilaga
3

Förteckning över remissinstanserna och sammanställning av
remissyttranden över försvarets rationaliseringsinstituts rapport nr 3.84
Ledningen av det civila försvaret

Efter
remiss har yttranden över försvarets rationaliseringsinstituts rapport nr 3.84
Ledningen av del civila försvarei avgetts av riksbanken, högsta domstolen,
regeringsrätten, justiliekanslern, riksåklagaren, domstolsverket,
rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, kommerskollegium,
överbefälhavaren, försvarets forskningsanstalt, civilförsvarsslyrelsen,
statens brandnämnd, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, beredskapsnämnden
för psykologiskt försvar, samtliga civilbefälhavare, riksnämnden för kommunal
beredskap, vapenfrinämnden, totatförsvarets chefsnämnd, socialslyrelsen,
försäkringsöverdomstolen, riksförsäkringsverket, statens bakteriologiska
laboratorium, postverket, televerket, statens järnvägar, vägverkel,
trafiksäkerheisverkei, luftfarisverkel, transportrådel, bankinspeklionen,
försäkringsinspektionen, riksskatteverket, statens pris- och kartellnämnd,
statens krigsskadenämnd, skolöverstyrelsen, slalens biografbyrå, statens
livsmedelsverk, statens jordbmksnämnd, statens nalurvårdsverk, arbetsdomstolen,
arbelsmarknadsstyrelsen, statens invandrarverk, nämnden för
vapenfriutbildning, statens lantmäteriverk, statens industriverk, statens
energiverk, statens vallenfallsverk, statskontoret, riksrevisionsverket,
länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Hallands, Värmlands, Jämllands och
Västerbottens län, länsstyrelsens organisationsnämnd. Svenska kommunförbundet,
Landslingsförbundel, Svenska kyrkans centralstyrelse, landslingen i Jönköpings
län, Västerbottens län och Norrbotiens län, Eslövs, Kalix, Malmö, Stockholms
och Uppsala kommuner, Tjänstemännens centralorganisation. Centralorganisationen
SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige, Sveriges Radio AB, Sveriges
Grossislförbund, Kommunernas pensionsansiall, Sveriges Industriförbund och
Drivmedelcentralen AB.

Landsorganisationen
har bilagl yttrande från Svenska Kommunalarbetareförbundet. Sveriges
Industriförbund har bilagl yllrande från Svenska Pelroleum Institutet.

1
Allmänna utgångspunkter

Flertalel
remissinstanser anser att ökad samordning av det civila totalförsvaret är
önskvärd.

Överbefälhavaren
(ÖB) bedömer del angelägel atl ålgärder vidtas som kan förbättra möjligheterna
lill samordning och förbättrad balans inom de

Prop. 1984/85:160 52

civila
delarna av lotatförsvaret. De slörsia brislerna inom de civila delarna av
totalförsvaret lorde bl. a. ligga i alt skilda samhällssektorer (funktioner)
som är vikliga för vår beredskap inte i lillräcklig grad beaklar beredskapskraven
i den fredslida samhällsplaneringen och utveckUngen. ÖB anser vidare all del är
mycket väsentligl att en organisationsförändring inle genomförs som minskar
funklionsansvariga myndigheters inlresse och ansvarskänsla för
beredskapsfrågorna.

Överstyrelsen
för ekonomiskt försvar (ÖEF) bekräftar att vissa brister föreligger beträffande
samordningen på central nivå med ofördelaktiga effekter upp mot regeringsnivån
och ned mot regional och lokal nivå. Överstyrelsen lolkar emellertid försvarets
rationaliseringsinstituts (FRI:s) förslag som en ambitionsökning, inle bara i
fråga om samordning i ordets egenlliga belydelse utan också i fråga om den
civila beredskapens nivå i allmänhel. De organisationsförändringar som föreslås
synes i slor utsträckning syfla lill att skapa fömtsättningar för etl ökal
intresse och större engagemang för beredskapsfrågorna hos berörda myndigheter
m.fl. ÖEF ansluter sig således lill syflel med de framlagda förslagen.

Civilförsvarsstyrelsen
(Cfs) kan instämma i betydelsen av samverkan och samordning inom
totalförsvaret. Rapporlen ger emellertid endast en mycket allmän och ytlig
beskrivning av de grundläggande fömtsättningarna. FRI använder sig enligt Cfs
av mycket kategoriska och generella påståenden om de brister i
ledningsorganisationen som bildal utgångspunkter för förslagen. De generella
påståendenas gillighel kan därför värderas olika beroende på var man befinner
sig i del civila totalförsvarets ledningssystem. Ur Cfs:s synvinkel tfrågasätts
starkt påståendena om den genomgående bristfälliga
beredskapslägesredovisningen, avsaknaden av kontroll av myndighelernas
beredskapsförberedelser saml avsaknaden av övningar.

Riksrevisionsverket
(RRV) och statskontoret ansluter sig till FRI:s uppfattning atl del behövs
effeklivare samordning, planering och uppföljning på central nivå inom de
civila delarna av totalförsvaret. Även länsstyrelsernas organisationsnämnd
(LON) anser att försvarsfrågorna bör ägnas ökat intresse.

Civilbefälhavaren
i Övre Norrlands civilområde (CBÖN) delar FRI:s uppfattning all samordningen
mellan funklionerna inom det civila försvaret på regional nivå inle är
tillfredsställande.

Civilbefälhavaren
i Nedre Norrlands civilområde (CBNN) delar FRI:s uppfattning atl det finns
brister i de fredslida beredskapsförberedelserna men anser att FRI inle
lillräckligt har analyserat bristernas karaklär, omfattning och orsaker. CBNN
påpekar vidare atl samordning kan åstadkommas på två principiellt oUka sätt.
Det ena genom atl verksamheterna hos de olika myndigheiema eller verkställarna
inriktas i olika avseenden. Del andra genom direkl samverkan i del löpande
arbelet. Det är enligt CBNN självklart av betydelse att klariägga om och i
vilken omfattning

Prop.
1984/85:160 4:, 53

dålig
samordning beror på brisier i de inriktande anvisningarna, vilka bristerna är
och i vilka avseenden anvisningarna borde komplelleras för alt förbättra
samordningen. Samordningen genom samverkan fömtsätter all myndigheterna och
dess personal är fulll medvetna om myndighelens krigsuppgtfler, vilkel ansvar
de uppgifterna för med sig i krigssituationen och vad som krävs för
förberedelser i fred. Det erfordras också kunskap om vilken roll den egna
myndigheten har i det krigsorganiserade samhället, vilket beroende myndighelens
funkiion slår i lill andra funktioner saml hur andra funktioner är beroende av
myndighelens. Sådan kunskap och insikl om beredskapsfrågorna skapas genom information,
utbildning och övning och FRI:s syn på behovet härvidlag för den centrala nivån
delas hell. Emellertid kan del angelägna beredskapsmissionerandel enligt CBNN
tillgodoses på ett belydligl enklare, naturligare och billigare säll än genom
FRI:s förslag om en ny central förvaltningsmyndighet (ÖCF), nämligen genom all
la fasla på vad som i utredningen om "Beredskapshänsyn i
samhällsplaneringen" (Ds Fö 1984:4) föreslås beträffande totalförsvarets
chefsnämnds (TCN) och dess förstärkta kanslis roll i utbildnings- och
övningssammanhang.

CivUbefälhavaren i
Bergslagens civilområde (CBB) anser atl FRI på ell rikligl säll uppfatlat
problemen beiräffande ledning i fred inom del civila försvarei. Problemen har
analyserats på etl klargörande sätl och med användande av en modell och en
begreppsapparat som gör del möjligt att diskutera ledningsfrågor på etl mera
konstruktivt säll än lidigare.

De
övergripande målen för försvarsansträngningarna formuleras i försvarsbesluten
och inom ramen för dessa mål skall de centrala myndigheterna dels samordnai
bedriva planering, dels inrikla verksamhelen på regional nivå. Del senare
momentet, all samordnat - centrala myndigheler emellan - styra planeringen på
regional nivå har ännu inte funnil sina former. Om de centrala myndigheterna
relativt oberoende av varandra ger föreskrifter och allmänna råd lill sina
regionala organ försvåras och omöjliggörs ibland CB:s och länsstyrelsernas
samordnande och ledande verksamhet.

Försvarsmaktens studier
ligger till gmnd för den operativa planeringen centralt och regionalt och
utnylljas av civila cenirala totatförsvarsmyndigheler för egna studier av
funklionseffekl och konsekvenser i slridsmil-jöer. De civila regionala organen
anpassar i huvudsak sin planering efter den mililära operativa planeringen.

Mot
denna bakgmnd är det angelägel atl perspeklivsludier, operativa studier och
operativ planläggning samordnas på cenlral nivå. Endasl om så sker kan de
civila försvarsfrågorna få genomslag i ÖB:s sludier och planering på etl
bättre säll än f. n.

CivUbefälhavaren
i Östra dvUområdei (CBÖ) har i huvudsak en posiliv inslällning till FRI:s
principförslag och överväganden men vill samtidigt understryka att det hade
varil önskvärt om tid stått till förfogande för en mer genomarbetad analys. I
flera avseenden hänvisar också institutet till fortsatt ulredningsarbele.

Prop.
1984/85:160 54

CBÖ
vill också slarki undersiryka atl föreslagna förändringar inle får leda till
alt totalförsvars- och beredskapsfrågorna isoleras från den övriga
samhällsverksamheten och samhällsplaneringen. Atl placera försvarsenhelen
ulanför länsstyrelsemas planeringsavdelning synes innebära en risk härför.

CBÖ
instämmer vidare i all fömtsättningar för effektiv samordning i krig inom och
mellan samhällsfunktioner måsle skapas redan i fred. Här föreligger ell stort
behov på alla nivåer inom och mellan totatförsvarets olika delar. Behovel av
bättre cenlral samordning i fred är stort. Den samordning som i dag ulövas av
civilbefälhavare och länsstyrelser har ingen motsvarighet på cenlral
myndighetsnivå.

CivUbefälhavaren
i Västra civilområdel (CBV) anser i likhei med ulredningen alt åtgärder bör
vidtas för alt väsentligl förbättra samordningen av beredskapsförberedelserna
men anser all della kan ske inom ramen för nuvarande organisation genom
förändringar av uppgtfler, befogenheier och resurser.

CivUbefälhavaren
i Södra civilområdel (CBS) tillslyrker i alll väsentligl förslagen rörande
civilbefälhavarna saml i princip förslagen beiräffande ledningsslmktur,
funklionsindelning, långsiktsplanering och genomförande ulom vad gäller
förslagel att inrätta överstyrelsen för civilt försvar (ÖCF).

Länsstyrelserna i Hallands
län, Värmlands län och Jämtlands län bilräder FRI:s uppfattning om bristande
samordning på central nivå och anser atl förslagen är väl ägnade alt åstadkomma
förbättringar av nuvarande förhållanden. Förslaget med en sammanhållande
myndighel för del civila försvarei bör kunna ge ökad stadga ål
beredskapsförberedelserna på civil sida. Länsstyrelsen i Hallands län varnar
dock för att intresse och kompetens vad gäller beredskapsfrågor kan komma all
nedgå hos de myndigheter som inle blir funktionsansvariga. Med hänsyn bl. a.
härtill kan del finnas skäl till atl efler några år utvärdera del nya systemet.
Även landstingen i Västerbottens och Norrbottens län biträder FRI:s förslag att
det behövs bälire samordning och samverkan mellan totatförsvarets olika delar
så all del militära försvaret ges erforderiigl slöd. Också Sveriges Grossistförbund
anser atl en bäitre samordning i vissa avseenden är påkallad mellan del
mililära och civila försvarei.

Länsstyrelsens
i Malmöhus län sammanfattande omdöme om institutets förslag är att de endast i
vissa stycken kan accepleras. Några av dem bör dock genomföras snarast utan att
vidare utredningar avvaktas. Till dessa hör förstärkningen av civilbefälhavamas
ställning och organisalion i fred saml utseendet av funktionsansvariga
myndigheler.

Malmö
kommun ser en precisering av de olika ledningsnivåerna och funktionema inom det
civila totalförsvaret i alla avseenden önskvärd. Detla är inle minsl
betydelsefullt för kommunerna, vilka skall överta ledningen av
civitförsvarsverksamheten härför. Övrig kommunal bered-

Prop.
1984/85:160 55

skapsplanläggning
har härigenom fått ökad tyngd i kommunerna. Kommunemas roll i lotatförsvaret
måsle tydligare preciseras.

Centralorganisationen
SACO/SR anser del odiskutabelt att samordning inom del civila totalförsvaret är
nödvändigt men alt frågan snarasl är hur långt samordningen skall drivas och
formerna för denna samverkan.

2
Ledningsfunktionen

2.1
Bildandet av en ny myndighet

Flertalet
remissinslanser bilräder eller har inget all erinra mol all inräita en ny
myndighel, överstyrelsen för civilt försvar (ÖCF). Några remissinstanser
uttrycker viss tveksamhet till förslagel och några avstyrker förslagel helt.

ÖB
konstaterar att utredningen i huvudsak studerat ett alternativ, där ÖCF utgör
den i fred samordnande myndigheten. ÖB anser det angeläget atl ytterligare
alternativ prövas, bl. a. de som FRI kortfallal prövai, nämligen en
förstärkning av TCN:s kansli eUer av försvarsdepartementels enhel för civilt
totalförsvar. Med del förslag liU ÖCF som FRI för, anser ÖB all del fortfarande
finns slarka skäl all bibehålla TCN som ell självständigt samverkans- och
samordningsorgan under regeringen. ÖB anser vidare all de finns skäl all
ytterligare överväga lidsplanen för genomförandet.

Enligt
ÖEF finns etl ahernaliv som borde>Ä utvecklats närmare av FRI, nämligen att
uppnå de eftersträvade fördelarna genom att bygga på TCN och dess kansli.
Utredningen om ledning och samordning av lotatförsvaret inom regeringskansliet
föreslog i sitl betänkande (Ds Fö 1983:9) en mer aktiv och utåtriktad roll för
TCN.

ÖEF
tillstyrkte detla förslag och erinrar om alt riksdagen beslöt så sent som i maj
1984 i enlighel härmed, vilkel bl.a. innebar alt TCN förslärkles med elt
permaneni sekretariat.

FRI
har föreslagit att en ny myndighet - överstyrelsen för civilt försvar (ÖCF) -
skall bildas samlidigt som ÖEF avvecklas. Detta kan le sig naturligt med de betydande
uppgiftsförändringar som FRI föreslår. ÖEF noterar dock att den nya myndigheten
lill slor del skall bildas av ÖEF:s nuvarande resurser. ÖEF anser all FRI:s
utredning är av sådan karaklär alt den inte kan läggas till gmnd för någol
slällningstagande lill organisationsförändringar. ÖEF pekar på en rad brisier
i rapporten, bl. a. bristen på analys av alternativ. Samtidigt pekar ÖEF på en
rad modifieringar och allernaliva angreppssätt som närmare bör övervägas innan
etl slutligt förslag kan ulformas.

ÖEF
anser att organisationsförändringarna inte är så stora att de motiverar
avveckling av en myndighel och upprättande av en ny. Det åsyftade resultatet
skulle i stället enligt ÖEF:s mening kunna erhållas genom förändringar på det
beståendes grund. ÖEF föreslår därför alt den nya myn-

Prop. 1984/85:160 56

digheten
bildas genom att ÖEF åläggs de vidgade samordningsuppgtfterna samiidigi som
ansvarei för energiberedskapen kan överföras till slalens energiverk. Härigenom
minimeras omorganisationen varigenom - vilket är viktigt - de
personaladministraliva problemen också minimeras. 1 samband med
omorganisationen och förändringen av uppgtfter bör ÖEF emellertid byta namn.
ÖEF anser emellertid att även begreppet "civilt försvar" kan
missförstås och förordar i stället benämningen "civil beredskap". Den
nya myndighetens namn bör i konsekvens härmed vara överstyrelsen för civil
beredskap (ÖCB).

ÖEF
bilräder FRl:s förslag all riksnämnden för kommunal beredskap (RKB) skall ingå
i den nya myndighelen.

Uppgiftsfördelningen
mellan del föreslagna räddningsverket (RÄV) och ÖCB är enligt ÖEF:s mening
oklar. Denna oklarhet måste undanröjas innan den nya myndigheten kan påbörja
sin verksamhet. Annars byggs från början in en kompetenstvist som äventyrar
arbetets effektivitet.

Statens
brandnämnd (Sbrn) har betraktat rapporten mol bakgrund av Räddningstjänst- och
CESAM-kommittéernas förslag om ell sammanförande av bl. a. Cfs:s och Sbrn:s
skilda funktioner till ett räddningsverk.

Kommittéerna
har i sina betänkanden framhållit del naturliga och viktiga i att
fredsräddningstjänsten får en framlonad ställning i del nya verket. Under
ulredningens arbele har uttryckts farhågor om att nämnda förhållande skulle
kunna bli lill förfång för krigsberedskapen och att sambandet mellan civilförsvarel
och övrigt totalförsvar kan bli försvagat. Tillskapandet av en ny myndighel,
ÖCF, som i fred svarar för samordningen av beredskapsförberedelserna inom del
civila försvarei och får funktionsansvar för civil ledning och samordning bör,
enligt nämndens mening, kunna bidra till all nämnda farhågor inle besannas och
all ell eventuellt räddningsverk får den av kommittén föreslagna profilen.

TCN
anser alt FRI inle lill fullo uppmärksammal den belydelse som TCN för
närvarande har i form av ell icke myndighelsanslulel organ för informalion och
överläggningar mellan verkscheferna för de "lunga" totalförsvarsmyndigheterna.
TCN anser atl elt sådant organ även framgent behövs och att det fyller ett
stort behov. Delta gäller särskilt för informationsutbyte och överläggningar
mellan företrädare för del militära försvaret och de civila delarna av
totalförsvaret.

Om
en ny myndighet bildas i enlighet med förslaget bör dock TCN:s uppgifler all
bilräda den civile övningsledaren vid planering och genomförande av högre
regionala ledningsövningar överföras från TCN till den nya myndighelen. Även
uppgiflen att samordna och prioritera arbetsuppgifterna som åläggs civila
lotalförsvarsmyndigheler på regional nivå bör då åvila den nya myndigheten.

Försvarets
forskningsanstalt (FOA) ställer sig posiliv till FRI:s förslag vad avser att
skapa en sammanhållande instans för lednings- och samordningsfrågor inom del
civila försvaret. FOA anser all den föreslagna led-

Prop. 1984/85:160 57

ningsstmkturen
bör ge bättre möjligheter än hitinlills alt identifiera, beskriva och avväga
det civila försvarets samlade behov.

På
cenlral nivå skulle ÖCF korrespondera mol försvarsstaben. Men del är ell visst
brott mol bäde korrespondensprincipen och ansvarsprincipen att ÖCF föreslås vara
utan operaliv roll i krig. FOA föreslår därför all förutsättningarna att ge ÖCF
en operativ roll i krig prövas.

Slatens
Jordbruksnämnd (JN) konslalerar alt för etl inrättande av ÖCF talar bl.a. att
det är nödvändigl att förbättra samordningen i fred mellan funktionerna. Om
inle ÖCF inrättas måsle denna samordning ändå ske mellan berörda myndigheter.
Inrätlas ÖCF lorde del bli lättare alt få erforderlig samordning lill slånd.

Å
andra sidan finns skäl mol atl inrätta ÖCF. Bl.a. kan intresset i regeringskansliel
för de civila totalförsvarsfrågorna befaras minska om en myndighet för
samordning av hela det civila försvarei inrättas. En annan lösning vore kanske
atl förslärka försvarsdepartementels enhel för civilt totalförsvar (Fö/CT) så
atl denna enhel lättare kan klara samordningen mellan samtliga civila
tolalförsvarsfunklioner i fred.

Även
om goda skäl finns att inräita ÖCF är JN inte helt övertygad om lämpligheten
att göra delta. Om ÖCF inrättas är det väsentligl att inle pågående arbele med
att förbällra samordningen inom del ekonomiska försvarei tillåts avstanna i
avvakian på utveckling av former för perspeklivsludier och programplanering
tillämpbara för hela det civila försvaret.

Domstolsverket
(DV), rikspolisstyrelsen (RPS) och televerket (Tvt) bilräder förslaget att
inrätta en central samordningsmyndighet. Tvt delar uppfaltningen all ÖCF:s
uppgifler i krig skall begränsas lill "expertorgan" ål regeringen. DV
konslalerar att inrättandet av en central förvaltningsmyndighel för ledningen
och samordningen av beredskapsförberedelserna inom de civila delarna av
samhället säkerligen kommer, om förslaget genomförs, alt underlätta för övriga
myndigheler alt genomföra en effektiv beredskapsplanering. Med den nuvarande
ordningen kan det många gånger vara svårt att finna rätt person på central nivå
för överiäggningar om beredskapsfrågor.

Lantmäteriverket
(LMV) delar FRI:s uppfattning alt någon myndighet på central nivä skall åläggas
samordningsansvaret på central nivå av de civila delarna av lotatförsvaret. LMV
delar FRl:s förslag att denna aktiva samordning på cenlral nivå skall ges till
en ny myndighel, ÖCF. Mol bl. a. denna bakgrund, att få kontinuitet i
beredskapsfrågor i en siluaiion av kriser och i krig, skall ÖCF under sådana
förhållanden vara ett expertorgan åt regeringen med möjlighel atl lösa vissa
samordnings-och förvaltningsuppgifter.

Riksbanken
anser atl förslagel all lill en myndighel sammanföra ansvaret för det civila
försvarels samordning är övertygande.

Riksåklagaren
(RA) konstaterar alt förslagel till ledningsstruktur inom del civila försvarei
har fått en i stort ttftfredsslällande ulformning. Den

Prop. 1984/85:160 58

uppdelning
i samhäUsfunktioner och ledningsnivåer som härvid valls som modell för en
strukturering torde sålunda vara den bäsla. RÅ anser vidare alt del är en slor
fördel att, som nu föreslås, ansvaret för samordningen meUan funktionerna inom
det civila försvarei sammanförs lill en enda enhet, ÖCF, varigenom den
nuvarande splittringen av ansvaret upphör.

Statens
vallenfallsverk (SV) och RKB har inget att erinra mot förslagel all inräita en
samordnande funktion för de civila delarna av lotatförsvaret (ÖCF) och atl ÖEF
härvid avvecklas. SV är dock tveksamt till de förslag som redovisas avseende
TCN. TCN:s sammansättning innebär atl nämnden är ell viktigt forum för
cenirala myndighelschefers ömsesidiga informationsutbyte i
loialförsvarsfrågor. Sådana frågor kan i TCN ges en bredare belysning på
principiell nivå än i nägon sammanslutning i vårt land. TCN bör därför
bibehållas med nuvarande sammansättning och med i huvudsak bibehållna
uppgifler. RKB anser all nämndens uppgifler bör kunna övertas av det föreslagna
nya verket. RKB förutsätter då dels att Svenska kommunförbundei och
Landstingsförbundet blir represenlerade i verkels slyrelse, dels alt det även i
övrigt skapas former för överläggningar meUan Svenska kommunförbundei.
Landstingsförbundet och statliga myndigheter.

CBÖN
och CBÖ tillslyrker inrältandet av en ny myndighet saml tidsplanen för
genomförande av föreslagna resurser. CBÖN lillstyrker också att RKB:s uppgifter
överförs till ÖCF. Beträffande TCN:s fortsatta roU anser CBÖ att TCN bör
bibehåUas i någon form. Behov föreligger dock av fortsalt utredning. CBÖ anser
vidare att inrättandet av ÖCF inle får innebära att förberedelserna i fred och
verksamheten i krig försvåras eUer försenas. CBÖN anser all TCN skall inordnas
som ell rådgivande organ lill ÖCF.

CBB
anser atl den slora förtjänsten med förslagel emeUertid knappasl är alt det
tUlgodoser alla möjliga samordningsbehov m.m. En myckel stor del av värdet
ligger i all man samlar ansvaret hos en myndighet som - lål vara med vissa
begränsningar - kommer att framstå som den samlande symbolen för del civUa
lolalförsvarets intressen, Myndighelen kan därmed på ett kraftfullare säll än
dagens organisation medger förelräda det civila totalförsvarets iniressen i
olika sammanhang där intressekonflikter uppslår. Som exempel kan nämnas
beaktandet av totatförsvarsfrågor i samhällsplaneringen.

De
problem som är förenade med inrättande av ÖCF hänför sig näslan uteslutande
till siluationen vid beredskapshöjningar och i krigslägen. Om ÖCF inte får
samma ansvar i krig som i fred måste de operativa frågorna före elt beslul i
regeringen i stället beredas i samråd mellan de berörda funklionsansvariga
myndigheterna. Om t. ex. Cfs i fred inle arbetar med operativa frågor och inle
samarbetar med ÖB och andra civila cenirala myndigheler finns i krig en
begränsad kompelens vid myndigheten i detta hänseende.

Samtidigt
som myckel goda skäl lalar för all den föreslagna nya myndigheten ÖCF kan
fylla en viktig uppgifl i fred, talar alltså myckel för FRI:s uppfattning atl
myndigheten inte bör behålla sina uppgifter i krig. Delta är ett problem som
knappast kan anses tillräckligt belyst i den föreliggande rapporten. Med hänsyn
tiU de siora fördelarna för fredsorganisalionen lalar övervägande skäl för all
den nya myndighelen inrättas men delta bör förenas med en ytterligare analys av
frågan vilken lösning som kan vara lämpligasl vid krig eUer molsvarande lägen.

CBS
påpekar alt om, för alt åstadkomma den nödvändiga samordningen på central nivå,
en modell med ÖCF väljs, är det enligt civilbefälhavarens mening nödvändigl att
ge ÖCF formella befogenheier. CBS anser vidare del vara direkl felaktigt att
myndigheten ÖCF utgår, när den kan bedömas behövas som bäst, nämligen i krig
eller under övergången från fred liU krig och särskilt då vid ett överraskande
angrepp.

CBV
år tveksam tiU irtförandet av ÖCF med de uppgifter och befogenheter som FRI föreslår.
Enligt CBV:s uppfattning kan inle ÖCF fullgöra sina uppgtfler på avseit sätt
med mindre än atl myndigheten ges direktivrätt i beredskapsfrågor genlemol
övriga centrala myndigheter och verk.

CBV
förordar istället alt samordningen på cenlral nivå effekliviseras inom ramen
för nuvarande organisation. Detla lorde kunna ske genom lämpliga
resursomfördelningar och uppgiflsändringar t. ex. i syfle alt förslärka
nuvarande samordningsorgan Fö/CT.

I
rapporten föreslås att TCN upphör och som ett alternativ bildar en
intressenlstyrelse för ÖCF. I della sammanhang diskuleras frågan om ÖB
representation i de samverkansorgan, som alternativt kan ifrågakomma. CBV anser
att det är viktigt att markera betydelsen av den civila delen av
totalförsvaret. Därför bör full balans råda militärt - civiU så tillvida att
generaldirektören för ÖCF har samma ställning geniemot ÖB som denne vis ä vis
ÖCF. Civilbefälhavaren anför vidare att om ÖCF införs sä tillstyrks förslagel i
rapporten angående funklionsindelning och funktionsansvariga myndigheter.

Länsslyrelserna
i Stockholms, Värmlands, Jämllands och Västerbottens län tillslyrker förslagel
att en ny central myndighel inrätlas. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser del
angelägel atl myndigheten inrätlas i samband med inrättandet av etl nylt
räddningsverk, dvs. den 1 juli 1986. Beiräffande funktionen övrig
vamförsörjning anser länsstyrelsen i Väster-botlens län att den bör överföras
till slalens induslriverk (SIND).

Malmö
kommun tiUstyrker utredningens förslag men anser atl namnel bör vara
överstyrelsen för civilt lotatförsvar, ÖCT. Stålens krigsskadenämnd anser att
övervägande skäl talar för att bibehålla eller med vissa smärre förändringar
ombilda ÖEF lill cenlral förvaltningsmyndighet för ledning och samordning av
försvarets civila verksamhet.

Beredskapsnämnden
för psykologiskt försvar (BN) delar utredningens uppfattning atl det finns ett
ökat behov av samordning mellan cenirala myndigheter inom den civila
lotatförsvarsseklom.

Prop. 1984/85:160 60

Del
förslag lill lösning, som FRI presenlerar, är emellertid enligt nämndens
mening inte lämpligt. Om det förverkligas, uppstår nämligen betydande
svårigheler, när vid övergång lill krigsorganisalion ÖCF samlidigt upphör. En
sådan ordning strider mol den s. k. totatförsvarsprincipen, dvs. alt freds- och
krigsuppgifterna så långl möjligt bör sammanfalla.

BN
anser atl möjlighelen bör prövas atl existerande organ såsom TCN och
totatförsvarets beredning för samordning av vissa länsstyrelsefrågor (TBSL)
m.fl. utnyttjas och utvecklas för samordning av lotatförsvaret i fred.

Beträffande
namnfrågan för den föreslagna styrelsen vill beredskapsnämnden framhålla, alt
begreppel civilt försvar för aUmänheten kan komma atl sammanblandas med
civilförsvar. Del sisinämnda begreppel är väl etablerat och har ett annal
innehåll.

Mot
denna bakgmnd ser nämnden det som olämpligt, att del psykologiska försvaret
skaU inordnas i den föreslagna myndighelen ÖCF, i synnerhet som ÖCF skaU
upphöra i krig. Förslagel stämmer vidare inte överens med de inlenlioner, som
ligger bakom inrättandet av den nya styrelsen för psykologiskt försvar (SFF).

Såväl
försäkringsinspektionen som statens bakteriologiska laboratorium (SBL) och
Stockholms kommun lillstyrker utredningens förslag. Stockholms kommun
ifrågasätter emellertid om lidpunkten är väl vald med hänsyn liU del omfattande
planläggningsarbete som pågår i kommunerna vilkel sannolikt kommer att kräva
alll stöd från centrala civilförsvarsmyndigheter. Också Svenska
kommunförbundet tiUstyrker förslaget med en ny myndighel och förutsätter att de
resurser som tilldelas ÖCF även kommer alt tillgodose kommunernas behov av
samordning på central nivå. Sveriges Grossistförbund lillslyrker förslagel om
en cenlral förvaltningsmyndighet men tfrågasätter avvecklandet av ÖEF och
tillskapandet av en ny myndighet.

Landstingsförbundet
delar uppfattningen att en fungerande samordning på central nivå är angelägen.
Landstingsförbundet är emellertid inle övertygat om all samordningsfunktionen
bäst utövas i en nybildad cenlral myndighel. Förbundet förordar att frågan
prövas ytterligare. Vad gäller RKB fömlsälter förbundet, om riksnämnden
avvecklas på del säll som FRI föreslår, att en fortsatt möjlighet till
motsvarande överläggningar och beslutskapacitet säkerställs i den nya organisalionen.
Inle heller Västerbottens läns landsting finner förslagen övertygande att
inrälla överstyrelsen för civilt försvar.

Arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS) anför all även om FRI betonar all det inte är avsikten torde genom en
myndighet med så omfattande uppgifter i praktiken en ledningsnivå bildas mellan
regeringen och de centrala myndigheterna och etl ÖCF utan egel egentligt
operativt genomförandeansvar kan lätl bli ett organ av kvalificerade experter
utan kontakt med del konkreta arbetet.

Styrelsen
biträder dock FRI:s uppfattning att samordningen och uppföljningen av
beredskapsförberedelserna inom del civila lolalförsvarel bör förbättras men
anser alt den valda lösningen bör bli föremål för noggrann prövning. Samtidigt
bör också eftersträvas en bälire precisering av denna för beredskapsändamål
särskilt tillkomna myndighels krigsuppgtfler enligt den av FRI i andra
sammanhang särskilt markerade principen atl ell ansvar i fred innebär ett
ansvar också i krig. Slyrelsen anser vidare att TCN bör finnas även
fortsätiningsvis.

Centralorganisationen
SACOISR anser med hänsyn till alt kravet på att ÖEF:s nuvarande funklioner
skall följa med in i ÖCF så blir organisationsförändringarna inte så slora atl
de moiiverar atl ÖEF avvecklas och en ny myndighel bildas. SACO/SR vill därför
att om ÖCF skall bildas skall det ske genom att ÖEF påläggs de nya
samordningsuppgifterna. Skälen härtill är atl söka minimera de
personaladminislrativa problemen. Organisationen bör med hänsyn tUl förväntade
omställningsproblem för personalen, gällande trygghetsavtal och övriga
personaladminislrativa krav ej genomföras redan den 1 juli 1986.

Tjänstemännens
centralorganisation (TCO) har en positiv inslällning lill de vikligare
principiella förslagen i rapporten, men konstaterar samtidigt atl rapporten,
när del gäUer analyser av handlingsalternativ samt bedömningar av vissa
verksamhetssamband saml resursberäkningar, framslår som bristfällig. I flera
avseenden hänvisas också till fortsall utredningsarbete.

En
principiell brist med förslaget är atl ansvarsprincipen, dvs. all ansvar för
verksamhel i fred också skall behåUas i krig, inte tillämpas vid bildandel av
ÖCF.

Del
är viktigt atl den samordning som nu eflerslrävas, och som enligt TCO:s mening
är viktig, inle medför elt minskat funktionsansvar för berörda cenirala
myndigheter. Ell sådant minskat funktionsansvar skulle kunna försämra den
totala beredskapsplaneringen eftersom delta ansvar och de befogenheter som
därmed följer, avgör med vilkel inlresse berörd myndighel fullföljer sin
uppgifl.

TCO
förordar fortsatt och fördjupad analys av olika alternativ innan del samlade
myndighetsansvaret läggs fast. Vidare konstaterar TCO att ledningsstmkturen
inom de civila delarna av lolalförsvarel måsle anpassas lill evenluella
förändringar av ledningsstrukturen inom det mililära försvarei.

Under
senare år har många organisaloriska förändringar av myndigheterna inom de
civila delarna av totatförvaret aklualiserals. Förändringarna har - oavsett alt
de från andra ulgångspunkler kan ha varil önskvärda -skapat både en oro bland
de anställda och svårigheter atl finna fasla arbelsformer och -meloder inom
vissa särskilt ulsatla myndigheter. Del är därför viktigt atl den
organisalions- och ledningsslmktur som så småningom läggs fast utformas så
flexibelt att behovet av förändringar under åtminstone de närmasle åren kan
lillgodoses inom en oförändrad organisatorisk ram.

Prop. 1984/85:160 62

Svenska
kommunalarbetareförbundet anser all överföringen av RKB från RÄV tiU ÖCF
väsentligt kommer att minska möjligheterna för räddningsverket att fungera
enligt de fömtsättningar som de tidigare kommittéerna angivit. Förbundel kan
därför inte tillstyrka ulredningens förslag i denna del.

I
och för sig kan ulredningens påstående om att RÄV inte samtidigt skuUe klara av
alt sköta både ÖCF-uppgtflen och räddningsljänstuppgtften vara riktig.
Förbundet anser emellertid atl detla är ell övergångsfenomen. Med FRl:s förslag
flyttas i stället tyngden över till de organ som ska genomföra planläggning m.m.,
dvs. främsl kommunerna som får flera instanser atl diskulera med. Detla skulle
bli extra tungrott om dessutom ÖCF ska ligga i Siockholm och RÄV i Karislad.

Cfs
biträder gmndtanken att en bättre samverkan och samordning mellan de berörda
centrala myndigheterna inom lolalförsvarel bör eftersträvas. Cfs anser dock
inle alt en cenlral myndighel med särskilt ansvar för s. k. operativ ledning
och samordning inom hela civila totalförsvaret är en lämpling lösning. Cfs
tfrågasätter starkt FRI slutsats att för atl förbättra samordningen mellan
funklionerna på cenlral myndighetsnivå är "en minimiåtgärd alt sammanföra
samordningsuppgifterna på denna nivå till ett organ". FRI synes enligt Cfs
ha dragit denna slutsats utan att närmare pröva alternativa lösningar.

Enligt
Cfs bör FRI:s förslag medföra etl anlal fördelar. En myndighet med övergripande
ansvar bör lättare kunna initiera och genomföra gemensamma studier, med hänsyn
till all förslagel bl.a. innebär totall ökade resurser för samordning inom del
civila lotatförsvaret. En centralt ledd planeringsprocess bör kunna upptäcka
samordningsproblem och skapa förutsättningar för en avvägd utveckling av de
olika funklionerna. Underlag i form av bl. a. föreskrifter och allmänna råd
till främst CB och länsstyrelserna kan genom ÖCF beredning samordnas och
prioriteras. ÖCF kan vidare innebära bälire möjligheter att följa upp
beredskaps- och resursläge på främst regional nivå.

Förslagel
med ÖCF innebär emellertid enligt Cfs en rad svårigheler, oklarheter och
risker. Skall en samordning mellan fredsräddningsljänst och civitförsvar
åstadkommas, är det för RÄV hell nödvändigt att belysa helheten i
planeringssammanhang. RÄV har således behov av att Lämna ett samlat
planeringsunderiag för verksamheten både inför elt försvarsbeslut
(perspektivplan) och i den åriiga beslutsprocessen (programplan med anslagsframslällning).
Alt bryla ut civitförsvaret och beskriva den i ÖCF:s gemensamma
perspeklivstudie resp. programplan synes vara både svårt och olämpligt.

Om
den eftersträvade samordningen av resursutnyttjandet genomförs, kommer det att
bli mycket svårt att på ett stringent sätt fördela kostnader i planeringen pä
civitförsvar resp. fredsräddningsljänst. Av samma skäl kan en avvägning av och
inom en civitförsvarsram inte ses isolerad, utan denna

Prop.
1984/85:160 63

påverkar
ofelbart möjligheterna atl nå salta mål på fredsräddningsljänstens område.

Många
skäl talar således för att en myndighet med ÖCF:s totala samordningsroll inte
bör införas under 1980-lalel. Erfarenhelerna från förändringar som RÄV, SPF,
övergång till kommunal ledning och planläggning av civitförsvar m. m. samt
lämpliga delar av FRI:s förslag bör först inhämtas och värderas. Vid behov kan
FRI:s återstående förslagsdelar därefter prövas i samband med 1992 års totalförsvarsbeslut.

Tunga
beredskapsmyndigheter som RÄV, socialstyrelsen (SoS) och SPF bör enligt Cfs
även i planeringssammanhang lyda direkt under regeringen. Övriga funktioner,
som då kan hänföras till verksamhetsområdet "försörjning och övrig
samhällsverksamhet i kris och krig", kan enligt Cfs behöva samordnas
enligt de principer som nu tillämpas vid ÖEF. ÖEF får i detta fall ett något
vidgat ansvarsområde och skulle kunna benämnas l. ex. ÖSF (Överstyrelsen för
övrigt samhällsförsvar).

RRV
delar inle uppfaltningen att det beskrivna lägel entydigt leder fram till
slutsatsen atl en ny myndighel bör inrätlas. Den föreslagna myndighetens
fömtsättningar att lösa samordningsproblemen är oklara. Del avgörande
villkoret för att en myndighet av ÖCF:s karaktär skall verka är att den får
reella styrmöjligheter. I förslagel ges ÖCF vare sig föreskriflsrätt geniemot
andra centrala myndigheter eller egna ekonomiska styrmedel. RRV finner del
därför sannolikl att ÖCF kommer att stäUas inför slora svårigheter atl påverka
de övriga centrala myndigheterna om vikten av beredskapshänsyn i verksamheten.

SoS
påpekar atl i och med atl TCN nu lillförs permanenta kansliresurser bör
verksamhelen bli aUlmer fast avseende planering och innehåll. SoS finner att
TCN även i framtiden bör fortsätta enligt sin nuvarande instruktion och atl
erfarenheterna från den nya kansliorganisationen avvaktas, innan nämndens
ställning och funktion ändras eller en ny myndighet med samordningsuppgtfter
liUskapas. SoS anför vidare all ÖCF:s ställning som ledningsorgan i krig är
oklar och för SoS del finns inget behov av någon ytterligare ledningsinstans.

Mot
den bakgrunden anser SoS atl i den nuvarande situalionen med ell flertal
beslutade organisationsförändringar och med pågående förberedelser inför nästa
försvarsbeslut år 1987, fakiorer som i sig alla inrymmer ett stort anlal
oklarheter, är det olämpligt all inräita en ny myndighet, överstyrelsen för
civilt försvar som i efterhand skulle få en viktig uppgifl i arbelel inför
försvarsbeslutet 1987.

Sveriges
Radio AB anför all FRI:s förslag atl etablera en civil
överbefäl-havarinstitution, liksom förslaget att lägga ned TCN, strider mot nu
gällande principer för beredskapsansvar inom lotatförsvaret. Sveriges Radio
anser inle atl del finns motiv för att ändra dessa principer.

KommerskoUegium
(KK) anför all del kan finnas anledning befara alt om ledningen för det
långsiktiga planeringsarbelel och del direkta pro-

Prop. 1984/85:160 64

gramplanearbeiel
läggs på ell övergripande organ för hela det civila totalförsvaret så kan den
samordning som idag finns mellan myndigheterna inom del ekonomiska försvarei
inte längre upprätthållas på samma nivå som hittills. För KK:s del finns
sålunda risk för alt en förändring lill ett mer övergripande planeringssystem
som omfattar hela del civila försvarei försämrar möjligheterna all genomföra
beredskapsförberedelserna.

Vad
gäller ledning och samordning i krig anser FRI all del samordningsbehov mellan
cenirala myndigheter som ÖEF f. n. har all lillgodose i fred i alll väsentiigt
bortfaller i krig. KK delar inle den uppfattningen utan anser med ulgångspunkl
från den verksamhel KK har atl bedriva all en cenlral samordnande myndighet är
av särskild belydelse i krig. I fråga om TCN anför KK att nämnden bör
bibehållas.

Transportrådel
(TPR) anser all förslagel atl bilda en ny myndighet, ÖCF, med ansvar bl.a. för
samordningen av beredskapsförberedelserna inle bör genomföras utan att en
ytterligare förstärkning av TCN är en bättre lösning. Också postverket
ifrågasätter om inte TCN:s inlemmande i ÖCF ytterligare bör övervägas. Även
riksförsäkringsverket (RFV) anför att TCN otvivelaktigt har en betydelsefull
uppgift som samordnare på cenlral nivå och bör därför inte avvecklas utan ges
större ansvar och befogenheter. Sammanfattningsvis anser RFV atl rapporten i
sin helhel inte kan läggas lUl gmnd för ell principbeslul. Frågan om de
framlida samordningsuppgtfterna på central och depariemental nivå bör dessförinnan
få en mera övertygande lösning och inriktning.

Vägverket
(VV) anser det inle liilfredsslällande om, för alt ledningsansvaret skall
kunna uppfyllas, en nivå mellan regeringen och de civila centrala myndigheterna
tillskapas. VV tfrågasätter om inte ÖCF:s tilltänkta ledningsuppgifter i fred
kan läggas på regeringskansliet.

CBNN
anser att FRI:s huvudförslag med en ny central förvallningsmyndighel (ÖCF) för
ledning och samordning saml ett drygl 20-lal funklionsansvariga myndigheler
kommer alt isolera beredskapsfrågorna från övrig verksamhel vid respektive
fackmyndighet.

Enligt
CBNN slrider förslagel om en ÖCF, som inle skall ha några egentliga uppgifter i
krig och enligt FRI:s förslag inle bör ha några formella befogenheter i fred
gentemot de cenirala myndigheterna, mot lotalför-svarsfundamenlen
ansvarsprincipen och den om all undvika ändringar i ledningsförhållanden när
samhällel ställs om från fredstill krigsförhållanden.

Kanske
hade FRI:s förslag om en ÖCF kunnal få posiliv belydelse om ÖCF kunnat ges
samma ställning som civilbefälhavaren resp länsstyrelsen har inom civilområdel
och länet dvs. en slags högsia civila tolalförsvarsmyndighet på central nivå i
fred och i krig. En sådan konstruktion torde dock enligt CBNN vara en
författningsmässig omöjlighet och FRI föreslår inle heller della. Men del som
blir kvar är en ÖCF ulan befogenheier och utan krigsuppgifter och därmed också
utan ansvarsåligganden i krigssitua-

Prop.
1984/85:160 ,,, 65

tionen.
Risken är uppenbar enligt CBNN all denna ÖCF mest blir ett administrativt
hinder för en naturlig samordning.

Länsstyrelsen i Malmöhus
län anför atl FRI:s förslag om tillskapandet av en ny central
samordningsmyndighet, ÖCF, är en mindre lyckad lösning av lednings- och
samordningsproblemen på central nivå, bl.a. genom att förslagel slrider mol
ansvarsprincipen.

Enligt
länsstyrelsens mening kan man befara att en central myndighets ingrepp i andra
centrala myndigheters ansvarsområden mer eller mindre öppet återförsäkrad i
berörda departemenl kan komma all medföra oklara ansvarsförhållanden.

Intresset
för beredskapsuppgifterna kan komma atl sjunka hos resp. sakmyndigheter. Risken
för att sådant kan hända ligger enligt länsstyrelsens mening inbyggd i del
föreslagna sysiemel som nog måsle betecknas som myckel formaliseral och
byråkratiskt.

2.2
Myndighetens uppgifter i krig

Flertalet
remissinslanser behandlar inle frågan om den nya myndighelens
krigorganisation. Några remissinslanser anser all den nya myndighelen bäsl
behövs i ell krigsläge och att förulsältningarna alt ge den nya myndigheten en
operativ roll i krig bör ytteriigare analyseras.

FOA
konstaterar alt den nya myndighelen på cenlral nivå skulle korrespondera mol
försvarsstaben men alt del är elt visst broll mot både korrespondensprincipen
och ansvarsprincipen alt den nya myndighelen föreslås vara utan operaliv roll i
krig. FOA föreslår därför att fömtsättningarna att ge ÖCF en operativ roll i
krig prövas. Samma uppfallning redovisar CBB som konstaterar alt de problem
som är förenade med inrättandet av ÖCF nästan uteslutande hänför sig till
situationen vid beredskapshöjningar och i krigslägen. Med hänsyn till de stora
fördelarna för fredsorganisalionen bör emeUertid frågan för beredskap och krig
ytterligare analyseras. Även AMS anser alt en bättre precisering av denna för
beredskapsändamål särskilt tUlkomna myndighels krigsuppgifler bör
eftersträvas.

KK
och CBS anser atl en cenlral samordnande myndighet är av särskild belydelse i
krig eUer vid övergången från fred lill krig. LMV anser att för att få
kontinuitet i beredskapsfrågor i en siluaiion av kriser och i krig skall ÖCF vara
ett expertorgan åt regeringen med möjlighet alt lösa vissa samordnings- och
förvaltningsuppgifter.

BN
och CBNN däremot anser alt FRI:s förslag om en ny myndighel i fred inte är
lämpligt, då betydande svårigheter uppstår när vid övergång från freds- tUl krigsorganisation
ÖCF samiidigi upphör. En sådan ordning slrider mot totalförsvarsprincipen. CBNN
konstaierar emellertid att FRL.s förslag kanske kunnal få posiliv betydelse om
ÖCF kunnat ges samma ställning som CB eller länsstyrelsen har inom civo/län, dvs.
en slags högsia civil totalförsvarsmyndighet på central nivå i fred och i krig.
5 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 160

Prop. 1984/85:160 66

SoS
konstaierar att ÖCF:s ställning som ledningsorgan i krig är oklar och atl del
för styrelsens del inle finns någol behov av ytterligare en ledningsinstans.

2.3
Högre regional nivå

Flertalet
remissinstanser bilräder de av FRI redovisade förslagen beträffande högre
regional nivå. Flertalet remissinslanser avstyrker dock förslaget att utse en
ställföreträdande civUbefälhavare bland civilområdels landshövdingar.

ÖB
och Cfs bilräder FRI:s förslag alt en förstärkning av civilbefälhavarnas
ställning är angelägen. Det gäller såväl befogenheier som resurser. Även AMS
biträder FRI:s förslag. En fömtsättning för delta är dock atl AMS såsom central
myndighet får rätl atl även i fred meddela CB föreskrifter på samma sätt som i
krig (enl 4§, CB instmktion) saml att CB vid handläggning av
arbetskraftsförsöijningsfrågor i fred utnytijar den som föredragande lill
förfogande ställde länsarbetsdirektörens eller dennes medarbetares kompetens.
Efler krigsorganisering är detta säkerställt genom alt CB i sin
krigsorganisation har lillgång till denna fackkunniga personal ur
arbetsmarknadsverket (AMV) såsom krigsplacerade.

CBÖN
tillstyrker FRI:s förslag beträffande civilbefälhavarna. Dock avstyrkes
förslaget atl utse och krigsplacera ersättare för civilbefälhavaren.

CBNN
anser att civilbefälhavarens uppgifter och befogenheter i krig är hell entydig
i den nuvarande instruktionen, varför de föreslagna ändringarna i 4 § inle
behövs. Vad gäller förslagen till ändringar av 15 § (bestämmelser för fred)
blir formuleringarna beroende av beslut om den centrala nivån. I övrigt syns
förslagen tiU ändringar välgrundade.

CBB
anser atl eflersom Cfs och ÖEF under de senaste åren börjat alt arbeta mera med
övergripande planering och resursfördelningsproblem så har civilbefälhavarna på
ett bättre säll engagerats i planeringen och kan tiltföra systemet operativa
styrimpulser. CBB anser därför alt del är lämpligl att avvakta denna
utveckling och analysera erfarenheterna från tillämpningen av regeringens
föreskrtfter för krigsplanläggningen innan beslul fallas om ändring i
styrningen från central nivå.

CBÖ
tillstyrker FRI:s förslag all ÖCF bör ges föreskriftsrätt i fred genlemol CB i
operativa frågor, all CB i fred ges föreskriflsrätt mol länsslyrelserna vad
avser krigsplanläggning samt att CB och länsstyrelserna bör ha föreskriftsrätt
mol sidoordnade slatliga myndigheter och mot landstingen och kommunerna. CBÖ
tillstyrker vidare atl centrala funktionsansvariga myndigheler bör ha
föreskriflsrätt gentemoi CB i funktions-frågor. Härvid måste gränsdragningen
mellan operativa frågor och funktion sfrågor klarläggas.

CBÖ
tillstyrker också att CB i fred ges föreskriflsrätt vad avser beredskapsförberedelser
genlemol länsstyrelserna, landstingen och sidoordnade statiiga myndigheter och
kommunerna.

Prop.
1984/85:160 67

När
det gäller personalförsiärkningen av CB-kanslierna vill CBÖ understryka att
den genomförs snarast. Redan i samband med 1982 års försvarsbeslut
konstaterades detta resursbehov och enligt riksdagsbeslulet var det så
angeläget alt förstärkningen skedde snarast, t. o. m. så snart att den borde
"finansieras genom överskridande av anslaget" (FöU 1981/82:18 sid 161
-162). Detta understryks också i rapporten men mjukas omedelbart upp till
"senast när ÖCF organiseras".

I
fråga om kanslichefens ställning konstaterar CBÖ att FRl:s överväganden i och
för sig kan uppfattas som positiva men all konkreia förslag vad avser
kanslichefens ställning saknas. Vad gäller stältföreträdande CB i krig som
redan ulses i fred anser CBÖ atl del inle ökar lolalförsvarets effekt.

Myndighelen
CB fungerar givetvis även om inte personen CB är närvarande likaväl som myndigheten
MB fungerar ulan all MB som person alltid finns i milostaben.

Såväl
CBV och CBS som länsstyrelsema i Stockholms och Västerbottens län tillstyrker
FRI:s förslag om föreskriflsrätt, ökade befogenheter och personatförstärkningar
av CB-kanslierna. Beiräffande förslagen om ändringar i CB-kansliernas och
länsstyrelsernas krigsorganisation anser CBV all della bör ulredas närmare.
Även länsstyrelsen i Malmöhus län, Malmö kommun och Svenska kommunförbundet
samt Västerbottens läns landsting tillstyrker utredningens förslag. I fråga om
ställföreträdande civUbefälhavare anser landstinget det angeläget att
ersättarfrågan löses redan i fredslid medan CBS avvisar förslaget all redan i
fred ulse en landshövding som stältföreträdande civilbefälhavare.

Länsstyrelsen
i Värmlands län anser atl för att styrningen via CB ska vara praktiskt möjlig
så krävs dock en sä omfattande resursökning vid CB kansli att lämplighelen
härav kan tfrågasättas. Della ifrågasättande av CB som "mellanhand"
förstärks av det faktum att inom flera funktioner saknas högre regional
insians i fredsorganisationen. Denna instans får då i vissa fall konstrueras i
krigsorganisationen för alt ge CB angivna ledningsmöjligheter.

2.4
Lägre regional nivå

Flertalel
remissinslanser är negaliva vad gäller försvarsenhetens inplacering i
länsslyrelseorganisalionen, direkl under landshövdingen.

ÖEF
anser att särskild uppmärksamhet behöver ägnas resursfördelningen mellan
försvarsenhetens huvuduppgifl atl leda och samordna beredskapsförberedelserna
inom länet och ansvarei för beredskapsförberedelser inom ramen för ansvarei för
olika funktioner saml ansvarei för viss planläggning.

Del
kan vidare föreligga risk för att "förbandsproducerande" uppgifter
för befolkningsskydd och räddningtjänsl tar överhand och försvarsenhelen blir
ett seklororgan för befolkningsskydd och räddningstjänst, vilkel ÖEF finner
oacceptabelt.

Prop.
1984/85:160 68

Beiräffande
försvarsenhetens organisaloriska inplacering är ÖEF inle beredd att f. n. ta
ställning. Det finns starka skäl som talar för att försvarsenheten i sin
helhet inplaceras direkl under landshövdingen som FRI föreslår. Det finns å
andra sidan skäl som talar för att försvarenhelen skall vara organisatoriskt
väl integrerad i länsstyrelsens övergripande samhäUsplanering och därför
kvarslanna inom planeringsavdelningen så länge denna svarar för den
övergripande samhällsplaneringen. Detla förordas av TCN i beiänkandei
Beredskapshänsyn i samhäUsplaneringen (Ds Fö 1984:4).

RKB
delar FRI:s uppfattning om länsstyrelsernas roll som samordnare av olika
samhällssektorers försvarsberedskap på den lägre regionala nivån och anser all
länsslyrelserna bör ha befogenheter att utfärda föreskrtfter till kommunerna
rörande beredskapsförberedelsernas inriktning. RKB vill i detta sammanhang också
framhålla vikten av all länsslyrelserna i framtiden får omfallande
utbildnings- och övningsansvar gentemoi kommunerna.

RRV
anser atl den föreslagna utbrytningen av försvarsenheten ur planeringsavdelningen
bör övervägas ytterligare i samband med att den eventuellt gemensamma
personalramen faslslälls. Inle heller LON är beredd all tillstyrka all
försvarsenhelen organisatoriskt placeras direkt under landshövdingen.

Samma
uppfattning redovisar statskontoret och TPR. Statskontoret delar däremoi
uppfaltningen atl länsstyrelsens uppgifter och ansvar inom den av FRI
föreslagna funktionen ledning och samordning skulle kunna motivera en särskild
ställning i länsstyrelsens organisalion. Della skulle kunna komma lill ullryck
både i freds- och i krigslänsslyrelsen.

En
eventuell delning av försvarsenheten som detta förslag innebär bör studeras
yllerligare. Studien bör även omfalla frågan om en personalram för
länsstyrelsernas uppgifler inom funktionen ledning och samordning.
Statskontoret är berett all medverka i en sådan studie, i vilken även FRI, LON
och företrädare för länsslyrelsernas försvarsenheter bör ingå.

AMS
anser att det är vikligl alt del samlidigt slås fast all central myndighet kan
meddela föreskrifter direkl lill länsnivån i fred och krig.

CBÖN
anser all det inle är liilfredsslällande att cenirala myndigheler har anvisat
särskilda medel för atl stärka försvarsenheternas resurser för vissa projekt.
Del borde ligga i sakens nalur all man i stället förstärkte försvarsenheternas
personalresurser så att de kan utföra sina uppgifter inom egen ram och med
kontinuitet i verksamhelen.

Beträffande
länsstyrelsemas krigsorganisalion anser CB, i likhei med FRI och LON, all de
frislående myndigheter (länsorgan) som inordnas i länsstyrelsens
krigsorganisation idag, i stället skall vara frislående och fullgöra sina
uppgtfter även i krig och således utgå ur länsstyrelsens krigsorganisalion. De
bör betraklas som sidoordnade myndigheler i likhet med Tvt, SV m.fl. CBÖN anser
vidare alt vad som framkommer av del s.k. Norrboltenprojeklet bör beaklas.

Prop.
1984/85:160 69

CBNN
anser att alla förslag vad gäUer länsstyrelserna som bidrar till att isolera
beredskapsverksamheten från övrig myndighetsutövning bör avvisas. Mot den bakgmnden
biträds inte FRI:s förslag.

CBNN
anser vidare alt frågan om de regionala förvaltningsorganen (vägförvaltning,
länsarbetsnämnd etc.) bör inlegreras eller inte i länsstyrelsens
krigsorganisation inte är av avgörande betydelse för verksamheten. Viktigare är
då alt se över hela länsstyrelsens krigsorganisalion. Den är enligt CBNN:s
mening och trots vad FRI skriver inle praktisk idag. Det slörsia felet ligger i
den stora och i myckel onödiga omorganisering som skall till vid
krigsorganiseringen. Länsstyrelsens krigsuppgifter motiverar inte denna
omorganisation. Krigsorganisering bör innebära en enklare anpassning av fredsorganisalionen
lill krigsuppgiflerna. Del är en angelägen reform som dessulom avsevärt skulle
förbättra organisationsberedskapen.

CBS
biträder förslaget att försvarsenheten bör inplaceras direkl under
landshövdingen. Även CBV anser atl en ändrad ställning för försvarsenhelerna
kan innebära vissa fördelar men förordar alt förslagel bör ulredas närmare
efter det att statskontorets Norrbollenutredning genomförts och utvärderats.
Samma uppfattning framförs av CBB.

CBÖ
avstyrker FRI:s förslag med hänsyn lill risken all försvarsenhelen, och därmed
försvarfrågorna, isoleras än mer från länsstyrelsens dagliga arbete om enhelen
bryts ul ur planeringsavdelningen.

Beiräffande
behovet av förändringar av krigsorganisationen främst på länsslyrelsenivå
avseende sektion E och H anser CBV atl det finns skäl atl se över
krigsorganisationen på såväl CB-nivå som länsnivå dels mol bakgrund av
ansvarsprincipen dels därför att dagens personaltunga organisation bör
reduceras och förenklas.

Länsstyrelsen
i Västerbottens län konstaterar att bl. a. 1982 års försvarsbeslut,
länsstyrelsens direkta ledningsansvar för regional eller samordnad
katastrofberedskap och räddningstjänst samt länsstyrelsens ökade ansvar och insalser
för informalion, spel och övning som del i den civila försvarsberedskapens
planering talar för alt försvarsenheten får en ställning som
myndighetsledningens stabsorgan. Med hänsyn tiil de organisationsändringar
inom länsstyrelsen som kan bli resultatet av bl.a. pågående studier om
planeringsavdelningens framtid och den s. k. Norrbottensutredningen föreslår
länsstyrelsen emeUertid atl försvarsenhetens organisatoriska inplacering
ändras först då man eventuellt ändrar länsstyrelsens eller dess
planeringsavdelnings uppgifler och organisalion. Länsstyrelsen tillslyrker förslagel
alt vägförvaltningen inte ska ingå som enhel eller sektion i länsstyrelsens
krigsorganisation och alt (krigs-) vägfrågor ska vara en deluppgift i
krigsorganisationens sektion E.

Länsstyrelsen
i Jämllands län anför att de krav som enligt betänkandet "Beredskapshänsyn
i samhällsplaneringen" (Ds Fö 1984:4) kan komma att ställas på
länsstyrelsens olika samhällsplanerande enheter kan komma all förändra
hittillsvarande attityder.

Prop. 1984/85:160 70

Med
hänsyn tiU ovannämnda förhållanden anser länsstyrelsen all övervägande skäl lalar
för att försvarsenheten även i fortsättningen skall vara inordnad i planeringsavdelningen.

Vad
beträffar den krigsorganiserade länsstyrelsen bör den så långt det
överhuvudtaget är möjligt kunna utöva en fast och enheilig ledning av del
civila försv.iret. På gmnd härav är del väsenlligl alt ledningen av de olika
delarna inle splittras. Länsstyrelsen avslyrker därför alt länsarbetsnämnd, vägförvaltning,
lantbruksnämnd och lanlmäterifunktion utbryts ur krigsorganisationen.

Såväl
länsstyrelsen i Värmlands län som Västerbottens läns landsting och
Centralorganisationen SACO/SR tillslyrker ulredningens förslag alt placera försvarsenhelen
direkt under landshövdingen. En sådan inplacering skulle markera lolalförsvarsfrågornas
betydelse och stärka personalens ställning i del fredslida arbelel. Också
länsstyrelsen i Hallands län delar uppfattningen att förslagel bör prövas i
samband med Norrbottenpro-jeklet. Däremoi avslyrker länsstyrelsen i Hallands
län atl förslagel genomförs inom ramen för nuvarande länsslyrelseorganisalion.

Länsstyrelsen
i Stockholms län anser för sin del alt inle någol av de skäl som inslilulet
åberopar motiverar en förändrad organisatorisk inplacering av försvarsenhelen i
länsstyrelsens fredsorganisalion. Länsstyrelsen avslyrker därför förslaget.
Också länsstyrelsen i Malmöhus län och Malmö kommun anser del vore mycket olyckligl
om försvarsenheterna skildes ul ur länsslyrelsernas planeringsavdelningar. Det
är viktigt atl beredskapsplaneringen samordnas med övrig samhällsplanering. Försvarsenhelen
bör därför kvarstå som en enhel i planeringsavdelningen, då förulsältningar för
bättre samordning av beredskapsförberedelserna på den lägre regionala nivån kan
nås.

TCO
hänvisar i likhei med FRI, lill den pågående ulredningen om en samordnad
länsförvaltning som bedrivs av slalskontoret.

Länsstyrelsen
i Värmlands län bilräder förslaget all krigsinstruktionen inarbetas i
länsstyrelseinstruktionen samt lillstyrker föreslagen personaldimensionering
av försvarsenhetens personella resurser.

FRI
har i ulredningen anfört atl länsstyrelsens krigsorganisation i storl sett är
lämplig. Denna uppfallning delas inle av länsstyrelsen i Hallands län. Med
hänsyn härtill vore en översyn av länsstyrelsens krigsorganisalion önskvärd.
Bland förändringar som därvid skulle kunna övervägas vill länssiyrelsen
framhålla följande.

Sektionerna
G (arbetsmarknad) och H (vägar) är, med tanke på alt de har lokala verkställighetsorgan,
överdimensionerade. Förslagsvis skulle sektion H kunna "bantas" lill
6-8 personer och slås samman med sektion E (transporter) lill en sektion för
trafikfrågor. På samma sätt skulle sektion G kunna "bantas" till 6—8
personer och inordnas i sektion F (försöijning). Den personal ur lantbmksnämnden
och skogsvårdsstyrelsen som nu inordnas i sektion F handlägger i huvudsak
långsiktiga lanlbmks- och skogs-

Prop.
1984/85:160 71

bränslefrågor.
Del kan tfrågasättas om dessa uppgifter är att betrakta såsom operativa. Såväl
lantbruksnämnden som skogsvårdsstyrelsen skulle med fördel kunna bedriva sin
verksamhet från annan plals, efter riktlinjer som meddelas av länsstyrelsen.

Slutligen
skulle det kunna prövas om inte centralseklionen och sektion C (psykologiskt
försvar) kan slås samman tUl en gemensam funkiion. Härigenom skulle de viktiga
informationsfrågorna bättre integreras i övrig verksamhet. Viss
personalreducering skulle därvid också kunna ske.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län anför vad gäller krigsorganisationen alt socialtjänslärenden bör
föras till sektion B som FRI föreslagit. Samverkansproblemen bör i detla fall
lösas genom lämpliga gmpperingsåtgärder. Socialtjänsten har slörsl behov av
samverkan med sektion A och sjukvårdshuvudmannen.

Svenska
kommunförbundet delar i princip utredningens uppfattning om länsstyrelsernas
roll som samordnare av olika samhällssektorers försvarsberedskap på lägre
regional nivå. Länsstyrelserna bör enligt FRI ha befogenhet att utfärda
föreskrifter tiU kommunerna rörande beredskapsförberedelsernas inriktning. Förbundel
vill här notera, i Ukhet med tidigare ställningstaganden all rätten alt utfärda
föreskrifter bör utnyttjas restriktivt.

2.5 Lokal niv å

Såväl
CBÖ som länsstyrelserna i Stockholms och Jämtlands län saml Svenska
kommunförbundet tiUstyrker utredningens förslag atl kommunstyrelsen skall vara
högsta civila tolalförsvarsmyndighet på lokal nivå och ges elt ansvar för atl
samverkan kommer lill slånd mellan oUka delar av del civila försvaret på denna
nivå. Samma uppfattning redovisar Västerbottens läns landsting. Länsstyrelsen
i Jämtlands län konslalerar emellerlid alt FRI inte lämnat något författningsmässigt
förslag till hur kommunstyrelsens skyldigheter och befogenheier skall
regleras. Länsstyrelsen anser därför atl denna fråga snarast måsle regleras. RKB
anser all ett sådant ansvar för kommunstyrelsen förulsäller omfattande
utbildning och övning.

Svenska
kommunförbundet anser vidare att föreslaget ansvar för samverkan fömtsätter bälire
samordning än idag av allmänna råd och föreskrifter för försvarsförberedelser lill
berörda lokala myndigheter. Dessulom är samverkansövningar nödvändiga för fultföljandel
av föreslaget ansvar. Kommunförbundei förutsätter all staten svarar för de merkoslnader
som kommunstyrelsens ansvar för lotalförsvarsverksamhelen medför.

Malmö
kommun anser all kommunerna har en relativt isolerad roll i totalförsvaret och
samtidigt den viktigaste ur den enskildes synpunkt (om-sorgsverksamhet,
kommunalteknisk försörjning m. m.). En bättre samverkan mellan kommunerna och
andra totatförsvarsmyndigheler måste komma till stånd för att skapa en mer
korrekt planläggning och för att en bättre samlad överblick skall kunna
erhållas. För den enskilda kommunen bör

Prop. 1984/85:160 72

länsstyrelsen
vara den enda styrkanalen. En enheilig informalion med samordnade rikllinjer
från del övriga lotatförsvaret ger kommunerna bättre planeringsfömtsättningar.

Länsstyrelsen
i Värmlands län delar inte uppfattningen atl etl ökal kommunall engagemang
kommer atl underiätta samverkan inom totalförsvaret. Effeklen blir sannolikt
den rakt motsatta, eftersom del blir ett större anlal organ som ska samverka på
lokal nivå.

2.6
Personalram för ledningsfunktionen

Flera
remissinstanser, däribland ÖEF, FOA, statskontoret, JN, länslyrelsema i
Västerbottens, Jämtlands och Värmlands län saml TCO tillslyrker del förslag
till samlad resursram för funktionen civil ledning som FRI redovisar.
Statskontoret anser emellertid all personalramen är för vid. CBV anser alt den
av FRI föreslagna lolala personalramen kan accepleras som etl utgångsvärde.
Däremot är CBV iveksam liU all en för ÖCF, CB och länsstyrelserna gemensam
personalram inrättas. Länsstyrelsen i Hallands län motsätter sig förslaget om
en gemensam personalram men accepterar den rekommenderade ramen på 558 årsarbelskrafter
för länsslyrelsernas försvarsenheter. FRLs förslag innebär dessulom att ÖCF
skulle få elt direkt inflytande över personalresursernas fördelning mellan de
olika nivåerna. Detta skulle i prakliken leda till en centralisering, som ej
kan godtas.

Centralorganisationen
SACO/SR anser del positivi att personalramen för försvarsenheterna säkras och
för närvarande skall omfatta 558 personår och all undanlag görs från fortsatta
generella besparingskrav på länsslyrelserna.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län anser alt försvarsenhelernas personalresurser bör frysas fram tiU
år 1987. En utredning av deras uppgtfler, kompetensprofil och organisalion bör
snarast igångsättas, så all de kan anpassas för den förändrade roll de kommer
att få efler kommunernas övertagande av ledningen av civitförsvaret i krig på
lokal nivå. Här kan utökade uppgtfter ifråga om ledning av lokala övningar och
informalion förulses. Bevakningen av beredskapsaspekter i samhällsplaneringen
kan också förväntas bli en alll vikligare uppgtft.

Inle
heller RRV eller LON är beredda alt tillstyrka den föreslagna personalramen för
funktionen civil ledning och samordning. RRV anser att det synes svårförenligt
med statsmakternas uttalade önskan om minskad seklorisering och ökad samverkan
på regional nivå. CBNN känner sig inte övertygad om atl en sådan personalram
skulle belyda så mycket medan CBS och länsstyrelsen i Stockholms län avstyrker
förslaget om en gemensam personalram.

Cfs
instämmer i förslagen om dels en anpassning av försvarsenhelernas resurser till
uppgifterna, dels ett system för all reglera framlida resurser

vid
enhelerna men anser atl regeringen bör ha ansvarei för att efter förslag från länsslyrelser
och CB ange målen för de personeUa resurserna vid resp. försvarsenhet.

AMS
anser all frågan om personalresurser och personalulveckling för civil totalförsvarsverksamhel
bör före ell ställningstagande ägnas betydligt mera djupgående överväganden än
vad som skett i FRI:s rapport.

3
Funktionerna

3.1
Allmänt om funktionsindelningen

Även
om funklionsindelningen i slort ler sig naturlig kan ÖEF inle tillstyrka
indelningen i alla dess detaljer.

Cfs
anser atl rapporten ger en pedagogisk och värdefull översikt över den civila lotalförsvarsverksamhelen.
Förslagen liU funktionernas avgränsning och uppbyggnad synes i allt väsentligl
väl motiverade och bör kunna läggas tiU grund för del fortsatta arbete som FRI fömlsälter
när del gäller atl klargöra olika myndighelers ansvar.

Cfs
anser vidare atl det inle finns anledning atl invända mot FRI:s förslag till avgränsning
och innehåll i funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst men att
namnfrågan bör diskuteras.

Begreppet
civilförsvar exislerar inlernalionellt, del molsvaras lill sin huvuddel av
verksamhet som innehåUs i det svenska begreppet civitförsvar och del anger i övrigl
de verksamheier som del svenska civilförsvarel primärt har alt samordnas och
samverka med. Civitförsvarsbegreppel är nödvändigl all bibehålla under
krigsförhållanden då verksamhelen är kon-ventionsskyddad. Därför är del också nalurligl
alt den funktion, som innehåller den huvudsakliga delen av förberedelserna för
verksamheten, benämns civitförsvar.

Begreppet
befolkningsskydd har i expertkretsar utnyttjats i dagligt tal som en synonym tiU
civilförsvar. FRI vill begränsa begreppel till alt avse enbart de
skadeförebyggande åtgärderna. Räddningstjänst är ell för fredsändamål myntat
begrepp och kommer enligt räddningstjänstkommitténs förslag all innefalla även olycksförebyggande
åtgärder.

Del
lorde vara svårt all hitta en bra synonym tiU del nuvarande begreppet
civilförsvar. Detta bör därför bibehållas. Vill man som FRI bereda utrymme för
begreppet civilt försvar (som motsats till militärt försvar) och undvika
missförstånd, torde del vara enklare all hitta etl alternativt namn liU della
begrepp, t. ex. civilt samhällsförsvar.

RKB
anser att FRI behandlat landstingskommunerna mycket summariskt. Endasl hälso-
och sjukvården finns berörd i rapporten. RKB vill i della sammanhang betona
vikten av den landstingskommunala beredskapen, som omfattar mer än hälso- och
sjukvård, och de behov av samordning som finns mellan kommun, landsling,
statliga organ m.fl. RKB bör även fortsättningsvis ha denna samordningsuppgtft.

Prop. 1984/85:160 74

FOA
anser bl. a. att kris kan betraktas som en störning pä lägre nivå än krig.
Behovet av funklioner i kris kan därför sträcka sig närmare fredsbehovet än
det "oundvikligen nödvändiga" behovet i krig. En sådan skillnad i
behov har inle diskuierats i utredningen. Kanske är del en förklaring lill alt
man skisserar en civil försvarsstruktur med etl ganska omfallande behov av funklioner.

FOA
anser atl del föreslagna funklionsmönslret borde kunna krympas genom att vissa
funktioner och myndigheler lämnas ulanför krigs/krisplaneringen eller slås
ihop med andra till större och färre enheler.

Del
av FRI använda begreppet civilt försvar finner FOA lilllalande men med hänsyn lill
alt begreppet civilförsvar har en folkrätlslig innebörd som är snävare behöver lerminologin
diskuteras ytterligare innan den etableras.

FOA
anser atl med ansvarsprincipen kan man få en smidig övergång mellan fred och
krig men atl en för okritisk tillämpning i värsta fall kan verka konserverande
för krigsplaceringen. FOA släller sig mot den bakgrunden tveksam lill
utredningens förslag atl flytta energifrågorna till statens energiverk.

Delfunktionen
etförsöijning bör enligt FOA bU en självsländig funkiion med SV som funklionsansvarig
myndighel. Della med hänsyn lill elförsörjningens vitala roll i samhäUet.

RRV
finner atl med funklionsansvariga myndigheler följer all regeringens ledning inriklas
mer mot samhällsfunktioner och mindre mot enskilda myndigheler inom funklionerna.
RRV finner dessa överväganden rikliga och slöder förslagel om
funktionsindelning.

SoS bilräder
förslagel att låta begreppet civilförsvar ersättas med befolkningsskydd och
räddningstjänst. Begreppel civilförsvar och civilt försvar har utgjort en
irriterande källa till oklarheter och missförstånd.

Sveriges
Radio AB konstaierar alt Sveriges Radio kan ses som verkande i funktionen
psykologiskt försvar, dels som huvudansvarig för funktionen rundradioverksamhel
i samarbele med televerket/radio. Om man inte acceplerar en dubbel funktionstillhörighel
bör redovisningen ske under rubriken rundradioverksamhet.

AMS
biträder FRLs funktionsindelning med funklionsansvariga myndigheler. Förslaget
bedöms kunna underiälla styrelsens egen ledning, samordning och uppföljning av
den civila personalljänslen och den därmed förknippade personalplanläggningen
och uppskovshanteringen. AMS lillslyrker vidare FRLs uppfattning atl en
prövning av de enskilda myndighelemas krigsuppgifter är påkallad. Även TPR
finner FRL.s förslag till avgränsning och uppbyggnad av samhällsfunktioner
vara lämplig i slort. TPR anser emellertid atl vägar bör uigöra en egen detfunklion
i funktionen transporter.

Tvt
tillstyrker att en funktion "Telekommunikationer" inrättas enligt förslagel.
Beträffande televerkels rundradioverksamhet föreslås, efler

Prop.
1984/85:160 75

samråd
med Sverige Radio AB, att denna lillsammans med programverksamheten inom
Sveriges Radio AB får utgöra en egen funktion.

Såväl
riksbanken som försäkringsöverdomstolen tillstyrker FRI;s förslag till
funktionsindelning. Bankinspektionen finner uppdelningen på funklioner och
ledningsnivåer välmotiverade. Förslagets genomförande bör vara ägnal atl stärka
den civila försvarsorganisationen. Ingen erinran mot förslaget lämnas frän RFV.
Också CBÖN och CBS tillstyrker utredningsförslaget. CBÖ anser emellerlid alt SIND
redan i samband med bildandel av ÖCF bör överta ÖEF:s funktionsansvar för övrig
vamförsörjning. bl.a. med hänsyn till att ÖCF:s uppgifler bör renodlas frän
starten. Samma uppfallning redovisar länsstyrelsen i Västerbottens län.

Västerbottens
läns landsting däremoi anser, atl förslagen som rör ledningsförhållandena
beträffande den landstingskommunala hälso- och sjukvården inger vissa
betänkligheter.

Länsstyrelsen
i Värmlands län bilräder förslaget om ny benämning på
civilförsvarsverksamheten. Länsstyrelsen delar ocksä FRLs uppfallning beiräffande
ytteriigare förändringar i uppgtftsfördelning mellan kommuner, länsstyrelser
och CUFA. Nu pågående förändringar bör först få genomföras och därefter
utvärderas. Om denna ulvärdering visar på etl behov av eller en effeklvinst av
ytterligare förändringar i fördelning av uppgifler kan dessa initieras då. Att
redan nu diskutera ytterligare förändringar syns vara olämpligt.

BN
och Malmö kommun bilräder förslagel lill funktionsindelning, varigenom
oklarheter och konflikter beiräffande ansvars- och kompetensområden mellan
olika myndigheter kan förhindras. Också Centralorganisationen SACO/SR anser
alt en indelning av samhällsverksamheten i olika funktionsblock med en
"gemensam nämnare" för varje block kan ha många fördelar. SACO/SR
anser dock alt del är vikligl alt funklionsindelningen görs på ett sätt som
känns nalurligl med hänsyn till de ingående myndigheternas ordinarie fredslida
verksamhet och kontaktytor och inte enbart ser lill myndighelernas beredskapsverksamhel.
SACO/SR anser vidare att det är viktigt att göra klart vad funktionsansvaret
innebär. Det är viktigt att alla myndigheter känner och får la sill ansvar för
beredskapsfrågorna inom sin egen verksamhel.

CBNN
anser att förslaget innehåller flera oklarheter vad gäller uppgifter och
befogenheter i fred för ÖCF och de funklionsansvariga myndigheterna. Vilka
relationer skall råda mellan den funklionsansvariga myndigheten och sådana
övriga myndigheter inom funktionen som har olika stalsrätllig status och/eller
sorterar under olika departement (jfr t.ex. funktionen Psykologiskt försvar).
Vilka relationer skall råda mellan ÖCF, de funklionsansvariga och övriga.
Vilka relalioner skaU råda mellan ÖCF och civilbefälhavarna.

FRI
har i stort försökt överföra delar av försvarets planerings- och ekonomisystem
på totalförsvarets civila delar. Avgörande för om detta är

Prop. 1984/85:160 76

lämpligt
är om samhället i dess helhet kan betraktas som en funktion som försvarsmakten.
Detla är knappasl möjligt. Vidare erfordras befogenheter i likhei med vad som
gäller för försvarsmakten, vilket är en omöjlighet i del svenska styrelse- och
förvaltningsskicket. Del FRI kallar "ledningsstruktur" är egentligen
ett adminislralivi syslem som överlagrats landets civila ledningsstruktur. Syflel
syns vara all med det administrativa systemet och i fredslid dels kunna la fram
en programplan för totalförsvarets civila delar, dels ordna en sluss för de cenirala
myndighelernas föreskrtfter m. m. till de regionala samordningsansvariga
myndigheterna.

I
likhet med FRI anser Svenska kommunförbundet atl en övergripande utredning om bl.a.
principen för förrådshållning och finansiering bör genomföras och behandlas i ell
sammanhang grundad pä en helhetslösning innan förskjutningar av ansvar sker mellan
länsslyrelserna, civilförsvarsslyrelsens utbildnings- och förrådsansläggningar
(CUFA) och kommuner. En sådan utredning bör ges högsta prioritet och bedrivas
skyndsamt.

3.2
Ledning av funktionerna

ÖB
framhåller behovel och vikten av alt försvarsmaklen kan samverka direkl med funklionsanvariga
myndigheter. Dessa möjligheter får inte begränsas eller försvåras genom
införandel av elt nylt lednings- och samordningsorgan. Del måsle dessulom även
i fortsättningen vara möjligt all kunna samverka direkl med vissa myndigheler
inom funktionen. ÖB anför vidare all någon analys av möjligheterna och
förutsättningarna att lösa de uppgifter som åläggs de funktionsansvariga
myndigheterna inte görs i utredningen. För vissa myndigheler lorde del således
krävas att dagens resurser förstärks om förslagen skall kunna realiseras. För
all uppställda mål skall uppnås krävs dessulom att civUa cenirala myndigheler allmänl
beaktar sitt beredskapsansvar och avdelar de resurser som svarar mot delta
ansvar. En analys av och uttalande i denna fråga hade varit önskvärd.

DV, KK,
TPR och Sveriges Radio AB lillstyrker FRLs förslag om av funktionsansvarig niyndighel
inom respektive verksamhetsområde. Såväl DV som KK och TPR anser emellertid all
de framlagda förslagen innebär en höjd ambitionsnivå, vUkel kräver yllerligare
resurser.

VV
anför att om en av huvuduppgifterna för den funklionsansvariga myndigheten
skall vara atl föreslå och genomföra omfördelning av resurser mellan olika
landsdelar måste den funklionsansvariga myndighelen besitta avsevärd och bred
kompelens. Ledningsuppgifter av angivei slag skulle som tidigare nämnts, slrida
mol ansvarsprincipen.

CBÖN
konstaterar all funktionsansvaret för hälso- och sjukvården på lägre regional
nivå är delat mellan landstinget och länsstyrelsen. Länsstyrelsen svarar för
hälsoskyddet och veterinärverksamhelen. Beträffande sjukvårdsdelen har
landstinget funktionsansvaret. På högre regional nivå

Prop.
1984/85:160 77

har
CB såväl funktions- som operativt ansvar. Enligt FRLs förslag skall CB:s
föreskrifter mol landstingen gå genom länsstyrelsen. CB anser att detta extra
led i beslulsprocessen är olämpligt. Dessa föreskrifter bör gå direkt tUl
landslingen. Däremoi skall länsstyrelsen ha ell samordningsansvar gentemot
landstinget.

Såväl
länsstyrelserna i Jämttands län och Västerbottens län som Svenska
kommunförbundet lUlstyrker FRLs förslag till funklionsindelning och de uppgifler
funktionsansvariga myndigheler föreslås handha.

Landstingsförbundet
anser atl del slälls slora krav på kunskap om och erfarenhet från
landstingskommunal verksamhet i fred för beslut på cenlral nivå i krig om
sjukvårdsresursernas fördelning och användande. Viss oklarhet råder alltjämt om
hur verksamhelen inom socialslyrelsen skall bedrivas i krig. Förbundel förulsäller
därför att yllerligare överväganden sker av sjukvårdsledningen på cenlral nivå
i krig.

Norrbotiens
läns landsting tolkar utredningens förslag så all länsstyrelserna skulle ha
direktivrätt gentemoi landstingen i sjukvårdsfrågor. Delta strider i så fall
mot den lagändring som gjordes 1981, vilket innebar att länsslyrelsernas ansvar
för hälso- och sjukvården i krig överfördes till landslingen. Även
Västerbottens läns landsting avslyrker FRLs förslag beiräffande den landslingskommunala
hälso- och sjukvården och föreslår en fördjupad analys i syfle att bälire optimera
lolalförsvarets och den civila sjukvårdshuvudmannens iniressen inom
verksamheten.

3.3
Val av funktionsansvarig myndighet

ÖEF
anser atl övervägande skäl talar för atl statens energiverk ges ell
övergripande ansvar för energiförsörjningen också i krig. Della slår i överensslämmelse
med ansvarsprincipen. I konsekvens härmed biträds förslagel atl
beredskapsuppgifterna överförs till energiverket.

ÖEF
bilräder vidare FRLs förslag att affärsbyrån organisatoriskt bör kopplas lill
funktionen övrig varuförsörjning. ÖEF avstyrker däremot att funktionen skall
överföras till SIND. Affärsbyrån bör knytas till den myndighet som får ansvar
för central ledning och samordning. ÖEF anser vidare all anläggningsbyrån bör
hänföras lill den organisaloriska miljö där affärsbyrån hör hemma och avstyrker
därför förslaget om överföring till slalens energiverk.

Statens
energiverk bilräder FRLs förslag att energibyrån överförs lill energiverket. Däremoi
avstyrker verket förslaget att anläggningsbyrån överflyttas till energiverket.

Sverige
Radio AB anser alt FRLs förslag att SPF skall vara funklionsansvarig för rundradioverksamhelen
under beredskap och krig strider mol ansvarsprincipen.

SoS
anför all det är viktigt all understryka alt styrelsen enligt FRI även framgent
är funklionsansvarig myndighel för hälso- och sjukvård m.m. I

Prop. 1984/85:160 78

nuläget
inräknar dock styrelsen i detta ansvar delfunktionerna hälso- och sjukvärd,
socialtjänst samt hälsoskydd. Samarbete förekommer vidare med resp. ansvarig
myndighet vad avser delfunktionerna miljöskydd, livsmedelshygien och civil
veterinärverksamhet. Slyrelsen kan finna det principiellt rikligt att SoS blir
funktionsansvarig myndighet för hela funktionen. Styrelsen måste dock här
framhålla att styrelsens personella beredskapsresurser vare sig i nuvarande
eller i avsedd reducerad organisation är dimensionerad för en sådan utvidgning
av ansvarei, som föreslås i rapporlen. Också SBL och Landstingsförbundet bilräder
ulredningens förslag om atl SoS bör vara funktionsansvarig myndighel för hälso-
och sjukvård m.m.

Drivmedelscentralen
AB anser alt en överföring tiU slatens energiverk av energibyrån och
anläggningsbyrån kan innebära en splittring och försvagning av ÖCF:s
möjligheter att genomföra samordnings- och ledningsuppgifterna. Därför bör ÖEF:s
nuvarande organisalion bibehåUas. Även FOA släller sig tveksam tiU ulredningens
förslag alt flytta energifrågorna till statens energiverk.

RKB
avstyrker FRLs förslag beträffande den kyrkliga beredskapen alt ansvaret för atl
samordna de kyrkliga kommunernas beredskapsförberedelser överförs från RKB tiU
svenska kyrkans centralstyrelse. Svenska kyrkans centralstyrelse däremot har
inget alt erinra mot förslagel.

DV
anser att åklagarväsendet, i den mån del inte görs lill en egen funkiion, bör
ingå i funktionen ordning och säkerhet. Samma uppfallning redovisar ÄA.

Å"/
bedömer del ändamålsenligl och logiskt alt sammanhålla ulrikeshan-delsreglerande
verksamhel inom ramen för en funktion. Del framslår också som naturligt atl KK
såsom central förvaltningsmyndighel för rikets handel anförtros uppgiflen som
funktionsansvarig myndighel.

RPS
tillstyrker den föreslagna ledningsstrukturen och är beredd all påla sig huvudansvarei
för funktionen Ordning och säkerhel.

SIND
avstyrker förslaget att verkel på sikt bör överta funktionsansvaret för övrig vamförsörjning
medan TPR anser atl det framlida ansvarei för funklionerna energiförsörjning
och övrig varuförsörjning bör studeras närmare. VV däremot, tillslyrker
förslaget all beredskapsfrågorna beträffande energtförsörjningen överförs lill slalens
energiverk. SV släller sig posiliv till förslagel alt föra över beredskapsuppgtfterna
vad avser landels energiförsörjning från ÖEF till statens energiverk.

Denna
överföring av planeringsansvar får dock inle medföra att del ansvar som nu
åvilar SV vad avser beredskapsplanläggning för landels elenergiförsörjning
förändras. En sådan åtgärd skulle sannolikt medföra en försämring av
beredskapsarbetets förankring i kraftinduslrins fredsorganisalion.

Sveriges
Industriförbund (SI) konstaterar att genom förslaget alt energiförsörjningen
skall överföras till statens energiverk, splittras energibyrån

Prop. 1984/85:160 79

och
anläggningsbyrån på två myndigheter, vilket kan försvåra en nödvändig
samordning av ulbyggnaden av oljeföreiagens resp. statens beredskapslager.

SI
avstyrker därför förslagel om en överföring av funktionen energtförsörjning lill
slalens energiverk samt föreslår alt frågan om en senare öveföring av
funktionen övrig varuförsörjning från ÖCF till SIND skrinläggs. Enligt
förbundets uppfattning är beredskapsfrågorna av sådan specieU karaklär all de
organisatoriskt bör behandlas skilt från de allmänna näringspolitiska statliga
insatser som SIND administrerar. Även Centralorganisationen SACOISR anser all
såväl funktionen energtförsörjning som funktionen övrig varuförsörjning skall
hållas ihop med övriga funktioner vid en övergång till ÖCF. Det finns
omständigheter som talar mot en överföring till statens energiverk, bl.a.
sambandet mellan energiförsörjning och övrig vamförsörjning. Risk föreligger
alt kompelens och kontinuitet går förlorad med sämre beredskap som följd vid
en överföring. Samma uppfallning redovisar Sveriges Grossistförbund beiräffande
funktionen övrig varuförsöijning. En stor del av de frågor och problem som
aktualiseras inom såväl beklädnads- som kemikalie- och metall- och
verkstadssektorerna är nära förknippade med import- och utrikeshandelsfrågor,
vilka rimligen beaklas bäitre med nuvarande organisation.

4
Planeringssystemet

Cfs
konstaierar att enligt förslaget skall ÖCF fördela en gemensam ekonomisk
planeringsram för hela det civila totalförsvaret. Styrelsens nuvarande
planeringsram bör härvid ingå i den gemensamma ramen. Även om
förvaltningskostnaderna undantas, anser Cfs att den avsedda integrationen
leder till svårigheler atl fördela kostnaderna på å ena sidan civilförsvar och
å andra sidan fredsräddningstjänst.

ÖCF
bör enligt Cfs inte ha ledningsansvar för perspekliv- och programplanering men
väl ell samordningsansvar i densamma. Ekonomiska ramar bör åtminstone för
tyngre beredskapsmyndigheter meddelas direkl av regeringen. Myndigheter som
direkt meddelas ekonomiska ramar från regeringen tar fram perspektiv- och
programplaner och lämnar dessa direkt till regeringen. ÖCF kan sammanställa
dessa i en gemensam perspektiv- resp. programplan för hela del civila lotatförsvaret,
där ÖCF också har möjlighet atl yllra sig över myndigheternas planer och föreslä
regeringen ålgärder.

Såväl
JN som TPR, LMV och RFV biträder FRLs förslag i slort all varje funklionsansvarig
myndighel upprättar en programplan för sin funktion som underlag för den
gemensamma programplanen. Ambitionsnivån kan härvid anpassas till respektive
funktions förulsältningar och behov. Även AMS ansluter sig till della förslag. 7?7?
V däremot anser alt såväl planeringssystemets anpassning till det civila
försvarets ledningsorganisation som

Prop. 1984/85:160 80

frågan
om medelsramar bör studeras närmare innan beslul fallas om inrättandet av en
ny myndighet.

SoS
konstaierar atl i rapporten anförs atl en avvägning mellan olika grupper av
funktioner i första hand lorde behöva inriktas mot alt få balanserade mål för
de olika funktionerna. SoS anser all denna avvägning i försia hand är en fråga
för siatsmakterna som också skall ange inrikining mol målen. Den föreslagna ÖCF
skulle därvid endasl bli den mellaninslans som rapporten anger inte bör finnas.

CBÖN
anför bl. a. atl långsiktsplaneringen ingår som en av de väsentiiga delarna i
ett samordningspaket för hela totalförsvaret. För den civila delen av
totalförsvaret har inte etl enhetligt syslem tillämpats som t. ex. inom
försvarsmakten. I programplaneringen bör således CB:s synpunkter beaklas av de
olika funktionsansvariga myndigheterna enligt ovan samt i ÖCF:s programsansvar
för funktionen "civil ledning och samordning".

I
planerings- och budgetprocessen lämnar CB idag sina anslagsäskanden till
regeringen (Fö) och dessa omfattar endasl medel för genomförande-verksamheten
(I 2). Några beredskapsanslag tilldelas inle CB. I vissa lägen lorde CB vara
betjänt av atl kunna disponera ekonomiska resurser för all kunna tiUvarata
beredskapskrav i fredsplaneringen.

CBB
anser att en nackdel med förslagel om inrättandet av den nya myndighelen ÖCF,
med det ansvar och den kraftiga resurstilldelning som FRI föreslår, är att
delar av de centrala myndighelernas programansvar kommer att urholkas. Detta gäUer
speciellt Cfs/RÄV. Delta för med sig att sammanhanget mellan programansvar och produklionsansvar
kompliceras. Den samordnande myndighelen (ÖCF) bör inte la över programansvarel
i fred för t.ex. utrymningar, undanförsel m.fi. delfunktioner även om de har
karaktär av operationer i ell genomförandeskede. Funktions-myndigheternas
kompetens måste utvecklas under fred för att de skaU kunna medverka i
beredningar för operativa beslut i krig.

FRI
har överskattat betydelsen av atl ge de operativa ledningsorganen
"horisontell" föreskriflsräll för att i fred åsladkomma samordning. 1
dagsläget har de funktionsansvariga myndigheterna mycket starka styrinstrument
i vertikal led i form av föreskrifter (t.ex. Cfs), genom atl regionala myndigheler
är inordade i verksorganisationen (t. ex. AMS) eller leds efter
företagsekonomiska principer (post, lele m.fl.). För atl föreskrtflsrällen i
horisontell led skaU kunna ta över den vertikala måste den understödjas med
andra medel, t. ex. ekonomiska resurser eller sanktioner. I vissa lägen skulle
del vara en fördel om CB och länsstyrelse kunde disponera ekonomiska resurser
för atl lillvarala berättigade beredskapskrav i den fredslida planeringen.

Även
CBÖ anför all föreslagen modell för koslnadsfinansiering avseende ulbildnings-
och övningsverksamhet är olämplig. Sammanhållet anslag ökar byråkratin. All ÖCF
bättre än CB skulle kunna avgöra att tilldelade anslag används för avsedda
ändamål är svårbegripligt och förefaller inte

Prop.
1984/85:160 81

vara
baserat på faktiska erfarenheter. CBÖ avstyrker FRLs alternativa förlag om
sammanhållet anslag under ÖCF:s ansvar.

Däremot
tillstyrker i princip CBS saml länsstyrelsema i Värmlands och Västerbottens län
FRLs förslag angående modell för långsiktsplanering.

6 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 160

Prop. 1984/85:160 82

Bilaga
4

Funktionernas
avgränsning och uppbyggnad

1 Inledning

Ledningsstmkturen
bygger på en indelning i samhäUsfunktioner och ledningsnivåer. Syflel med funklionsindelningen
är alt fördela ansvaret för beredskapsförberedelserna i fred och för verksamhelen
under kriser och i krig på nivån under regeringen. Här redovisas ell
preliminärt förslag liU indelning i samhällsfunktioner saml hur dessa bör
avgränsas och ansvarsfördelningen inom de olika funktionerna.

En
utgångspunkt för funktionsindelningen är atl funktionen skall innefatta för
totalförsvaret viktig verksamhet som kräver någon form av central statlig
ledning. Elt viktigt krav är också att en myndighet kan åläggas ell
samordningsansvar och ulses till funktionsansvarig myndighel.

Det
bör också betonas all någon prövning ännu inte sketl om enskilda myndigheters krigsuppgtfler
är lämpligt ulformade. En sådan prövning måste göras. En revidering av
myndighetemas krigsuppgtfler kan få följder för funktionernas innehåll och avgränsning.
Funktionsindelningen får då ses som en utgångspunkt för fortsatt arbete.

Vissa
centrala myndigheler har krigsuppgifter som inte lämpligen kan inordnas i någon
samhällsfunktion. De redovisas som fristående myndigheter och förtecknas i
avsnitt 25.

Tonvikien
vid redovisningen har lagts vid förhållandena under krig.
Beredskapsförberedelserna har berörts då speciella omständigheter råder eller
då ansvarsförhållandena avviker från dem som råder under kriser och i krig.

2 Funktionen
civil ledning och samordning

Funktionen
svarar för övergripande ledning och samordning av de civUa delarna av
totalförsvaret på cenlral, högre och lägre regional saml lokal nivå. På central
myndighetsnivå svarar för närvarande överstyrelsen för ekonomiskl försvar (ÖEF),
civitförsvarsstyrelsen (Cfs), riksnämnden för kommunal beredskap (RKB) och
totalförsvarels chefsnämnd (TCN) för beredskapsförberedelserna inom funktionen.
Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) föreslås överta flertalet av dessa uppgtfter
och ges ställning som funktionsansvarig myndighet för ledningsfunktionen.
Ledningsuppgifter på övriga nivåer handhas av civilbefälhavare (CB), länsslyrelser
och kommunstyrelser.

Prop.
1984/85:160 83

3
Funktionen civilförsvar

Begreppel
civitförsvar belystes av 1978 års försvarskommhlé. Därvid utgick kommillén från
tilläggsprotokollet den 10 juni 1977 lill Genévekonventionerna den 12 augusti
1949 rörande skydd för offren i internationella väpnade konflikler. 1
tilläggsprotokollet definieras civilförsvar som humanilära uppgifler i syfle
all skydda civilbefolkningen mot faror i samband med fienlligheter eller
katastrofer, hjälp atl övervinna de direkla följderna härav och tillgodoseende
av de nödvändiga fömtsättningarna för befolkningens överlevnad.

Begreppel civitförsvar har
således folkrättsligt sett en mycket vid innebörd och läcker in verksamhet som
hör lill flera av de funktioner som ingår i de civila delarna av lotatförsvaret.
Här görs därför en underindelning i begreppen befolkningsskydd och
räddningstjänst för den verksamhet som f. n. i Sverige avses med civitförsvar.

Befolkningsskydd omfattar
åtgärder som syflar lill all skydda befolkningen mot stridshandlingar och
andra skadeverkningar. Hit hör förvarning och alarmering, mörkläggning, skyddsmmsbyggande,
utrymning, omflyttning, inkvartering och flyktingmollagning, åtgärder för ABC-skydd
och hemskyddsverksamhet.

Räddningstjänst syftar tUl
att rädda liv och egendom. Den bygger på samhällets räddningstjänst i fred som
omfattar insatser från statliga och kommunala myndigheter och organ saml från
enskilda. I fred ulgörs resurserna i försia hand av de kommunala
brandförsvaren. I krig utökas resurserna avsevärt genom att särskilda civUförsvarsenheter
mobiUseras. Till räddningstjänstens resurser hör också verkskyddsorganisationen.

Beredskapsförberedelsema
inom funktionen omfattar följande åtgärder:

-
studier och planering

-
utbyggnad av skyddsrum till
civilbefolkningen

-
anskaffning av andningsskydd lill
civilbefolkningen

-
utbyggnad av alarmeringssyslem

-
produklion av civilförsvarsenheler

-
utbyggnad av sambandssystem,
skyddade ledningsplalser branddammar m.m.

-
förberedelser för utrymning,
omflyttning och inkvartering

-
information till allmänheten.

Den
arbeismässigi dominerande beredskapsuppgiften inom funktionen i fred är,
förutom skyddsmmsbyggande och anskaffning av andningsskydd m.m., atl utveckla,
producera och vidmakthålla de civitförsvarsenheler som skall kunna disponeras i
krig — förbandsproduklion.

Denna
uppgifl innebär all

- fastställa
behovet av civilförsvarsenheler i krig och utforma krigsorgani

sationen

Prop. 1984/85:160 84

-
skriva in, ulbilda, krigsplacera
och öva personal (personatförsörjning)

-
anskaffa, förvara och
underhålla materiel (materietförsöijning)

-
anskaffa och underhåUa
anläggningar

-
förbereda mobilisering.

Huvuddelen
av de enheter som organiseras i krig sammanförs i s. k. civUförsvarsbaser. En civitförsvarsbas
omfallar ca 300 - 500 personer. Stommen utgörs av en eller flera undsäUningsplutoner.
Civilförsvarsbaserna är i regel utgångsgrupperade nära stora
befolkningscentra. Deras maleriel förvaras i förråd som till stor del ägs eUer
långtidsförhyrs av staten. 1 varje förråd finns maleriel för 2 - 5 civilförsvarsbaser.
Del betyder alt materiel för 4 - 5 kommuner kan finnas i ett och samma förråd.
Vid mobilisering körs materielen ut tiU mobiliseringsplatserna som i regel sammanfaller
med krigsgrupperingsplalserna.

Malerielen
förvaras och underhålls av civitförsvarsstyrelsens utbildnings- och
förrådsanläggningar (CUFA). Det finns fem sådana anläggningar.

Med
nuvarande organisalion blir CivUförsvarsstyrelsen funklionsansvarig myndighet.
Senare denna dag kommer dock alt föreslås att statens räddningverk inrätlas som
bör vara funktionsansvarig myndighet.

I
funktionen bör invandrarverkel ingå som expertorgan för flyktingfrågor i krig.
Detta bör bli en följd av atl statens invandrarverk har fått huvudansvaret på
central nivå för flyklinghanteringen i fred.

Ledningen
i krig av befolkningsskydd och räddningtjänsl ulövas på cenlral nivå av Cfs, på
högre regional nivå av civilbefälhavarna (sektion A) och på lägre regional nivå
av länsstyrelserna (sektion A). På lokal nivå skall enligt riksdagens beslut kommunerna
den I januari 1987 ta över ansvaret för ledningen av civitförsvaret i krig.

Ledningen
av beredskapsförberedelserna ulövas av Cfs. När del gäller förbandsproduklionen
svarar Cfs för utveckling av krigsorganisationen och för fredsanskaffning av maleriel
och anläggningar. Genom CUFA-or-ganisalionen har Cfs också ett ansvar för
grundutbildning, viss övningsverksamhet samt förrådshållning och underhåll av
krigsorganisationens maleriel.

På
högre regional nivå har CB vissa krigsplanläggningsuppgifter men ingel ansvar
för produktionen av civilförsvarsenheler.

På
lägre regional nivå har länsstyrelsen det övergripande ansvarei för
beredskapsförberedelserna inom funktionen civilförsvar. När del gäller
förbandsproduktionen har länsstyrelsen ansvarei för mobiliseringsförberedelser
(inkl. mobplanläggning), rekrylering, inskrivning, krigsplacering och viss
utbildning av personal, för vissa övningar och för förberedelser för
kompletterande krigsanskaffning av materiel (l.ex. utlagning av civila fordon).
Länsslyrelserna och CUFA delar ansvarei för förrådshållning och underhåll av fredsanskaffad
maleriel.

Prop. 1984/85:160 85

På
lokal nivå skall enligt riksdagens beslul kommunerna ta över ansvaret för
krigsplanläggningen.

Som
lidigare nämnts pågår omfattande förändringar inom funktionen. Huvudsyftet är
all uppnå ell bälire resursutnyttjande genom att samordna den i huvudsak
kommunall finansierade fredsräddningsljänsten med del slatligt finansierade civitförsvaret.

Förändringarna
är f n. mest påtagliga pä central och lokal nivå genom atl ett räddningsverk
med ansvar på central nivå för befolkningsskydd och räddningstjänst i fred och
krig föresläs bildas och all en överföring lill kommunerna av ansvarei för
ledningen av civitförsvaret i krig och för planläggningen härför i fred görs.

4
Funktionen hälso- och sjukvård m. m.

Funktionen
omfaltar hälso- och sjukvård, socialtjänst, miljö- och hälsoskydd,
livsmedelshygien saml civil veterinärverksamhet.

Försvarsmakten
har egna sjukvårdsresurser i krig. Dessa är dock inte tillräckliga för all lillgodose
behoven. En slor del av omhändertagandet måste ske genom utnyttjande av civila
sjukvårdsresurser. Dessa är dock begränsade varför behovel av samordning mellan
den civila sjukvården och försvarsmaktens sjukvård är stort på alla nivåer.

Hälso-
och sjukvården i krig syflar till alt varje människa sä långt som möjligt skall
få den vård som hennes lillstånd kräver. Under krigsförhållanden är risken slor
för överbelastning av sjukvårdsresurserna inom vissa delar av landel.
Resurserna inom dessa områden måsle då kunna förstärkas snabbt. Vidare måsle
patienter kunna överföras lill andra delar av landet.

Socialtjänsten
har samma mål i krig som i fred. Arbetet koncentreras dock lill insalser för
särskilt utsatta grupper, t.ex. barn, äldre och handikappade. I krig lillkommer
dessutom vissa uppgifter, t.ex. förmedling av krigshjälp.

Miljö-
och hälsoskyddet omfaltar bl.a. åtgärder för atl förebygga och undanröja
sanitära olägenheter. Med sanitär olägenhet avses störningar i omgivningen som
kan medföra skada för människors hälsa. Hit räknas bl. a. bristande hygien i
bosläder, ej fungerande renhållning, föroreningar i luft och vatten, skadedjur m.
m. Målsättningen för miljö- och hälsoskyddet i krig är att så långt möjligt
upprätthålla från hygienisk synpunkt godtagbara levnadsförhållanden för
befolkningen.

Livsmedelshygienen
omfattar ålgärder för all lillgodose hygieniska krav inom
livsmedelsproduktionen och livsmedelshanteringen. Verksamhelen omfaltar också lillsyn
över livsmedlens sammansättning, näringsvärde och andra för folkhälsan belydelsefulla
omständigheter.

Den
civila veterinärverksamhelen omfaltar husdjurens hälso- och sjuk- 7 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr
160

Prop. 1984/85:160 86

vård
samt deltagande i annan verksamhet som kräver medverkan av veterinärer (livsmedelskonlroU
m. m.). Verksamhelen syflar till atl motverka förhållanden som kan äventyra de animaliska
livsmedelsresurserna. Hit hör bl. a. djursjukdomar och hygieniska
missförhållanden. Ell annat syfle är atl förhindra alt sjukdomar sprids från
eller via djur eUer Uvsmedel tUl människor.

De
verksamheter som ingår i funktionen har starka samband med varandra. Samtidigt
finns betydande olikheter mellan olika verksamheier inom funktionen. I del
följande har denna därför delals upp i detfunktio-nerna hälso- och sjukvård,
socialtjänst, miljö- och hälsoskydd, livsmedelshygien saml civil
veterinärverksamhet.

I
krig svarar socialstyrelsen (SoS) för den centrala ledningen av hälso-och
sjukvården. TiUsammans med naturvårdsverket (SNV) svarar SoS också för den cenirala
ledningen av miljö- och hälsoskyddet i krig.

I
fred samordnar SoS beredskapsförberedelserna för vissa av de myndigheter som
ingår i funktionen. För della ändamål har bildals en särskild samverkansgmpp i vUken
representanter för berörda myndigheler ingår.

Det
är naturligt alt SoS tilldelas uppgiflen att vara funktionsansvarig myndighet
för funktionen hälso- och sjukvård m. m.

Delfunktionen
hälso- och sjukvård

Som
nämnts svarar SoS i krig för den cenirala ledningen av hälso- och sjukvården.
Enligt kommunala beredskapskungörelsen får myndigheten i krig besluta om
utnyttjande av vårdplatser saml om förflyttning av personal, patienter och
förnödenheter mellan olika delar av landet. På högre regional nivå tiUkommer molsvarande
befogenheter CB. Sjukvårdsfrågor handläggs vid sektion B inom CB:s kansU. På
lägre regional nivå svarar landstingen fr.o.m. den 1 juh 1981 för ledningen av
sjukvården i krig. Denna uppgtft tillkom tidigare länsstyrelsen. Dennas
samordningsansvar kvarstår dock och har samma innebörd som beträffande andra
funktioner.

Till
detfunktionen bör också föras slalens bakteriologiska laboratorium (SBL) och
statens strålskyddsinslilul (SSI).

SBL
har i stort selt samma uppgifler i krig som i fred. Myndighelen svarar således
för tillverkning och import av vacciner och immunglobuliner samt för
epidemiologisk övervakning och viss mikrobiologisk diagnostik. Vidare upprätthåUs
cenlrallaboratorieverksamheten. 1 krig organiseras regionala
distributionscentraler för vaccin. F. n. finns ett tiolal sådana.

SSI
är central förvaltningsmyndighet för strålskyddsfrågor och ulövar tillsyn över
användningen av joniserande och ickejoniserande sirålning inom landel. En av
huvuduppgifterna - i fred som i krig - är atl övervaka användningen av
strålkällor inom sjukvården.

Prop. 1984/85:160 87

Delfunktionen
socialtjänst

SoS
har programansvaret för socialtjänsten.

På
lägre regional nivå handlägger länsstyrelsen (sektion J) frägor som gäller
socialtjänsten.

Ansvaret
på lokal nivå tillkommer i första hand kommunernas socialnämnder.

Delfunktionen
miljö- och hälsoskydd

SoS
och SNV svarar lillsammans för den cenirala ledningen av miljöoch hälsoskyddet
i krig.

På regional och lokal nivå
har i första hand CB (sektion B), länsstyrelsen (sektion B) och kommunernas
miljö- och hälsoskyddsnämnder uppgifter inom delfunktionen.

Delfunktionen
livsmedelshygien

Statens
livsmedelsverk (SLV) svarar i krig för den centrala ledningen av
livsmedelshygienen. På högre regional nivå svarar CB (sektion B) för hithörande
frågor. Motsvarande ansvar på lägre regional nivå tillkommer länsstyrelsen (sektion
B). På lokal nivå handläggs frågor om livsmedelshygien av kommunernas miljö-
och hälsoskyddsnämnder.

Delfunktionen
civil veterinärverksamhet

Veterinärpersonalen
har huvudsakligen uppgifler inom djursjukvården och livsmedelskontrollen. I
krig leder lantbmksstyrelsen (LBS) hälsooch sjukvården för djur. LBS är också chefsmyndighel
för dislriktsveterinäror-ganisaiionen. Även slatens veterinärmedicinska anstalt
(SVA) har uppgifter inom djursjukvården. SVA har i krig samma uppgtfler som i
fred. I krig är myndighelen dock underställd LBS. SVA: s uppgifl är all svara
för djursjukvårdens försörjning med bakteriologiska preparal saml all fungera
som central- och referenslaboratorium för veterinärmedicinsk diagnostik. SLV är
central myndighet för frågor som gäller livsmedelshygien och
livsmedelskontroll. I denna egenskap är SLV bl.a. chefsmyndighel för besiklningsveterinärorganisationen.

Veterinärfrågor
handläggs på högre regional nivå av CB (sektion B).

Motsvarande
uppgtfler på lägre regional nivå handläggs av krigsorgani-serad länsstyrelse
(sektion B).

På
lokal nivå fortsäller distriktsveterinärerna att verka i egenskap av krigstjänslevelerinärer
som är underställda länsstyrelsen. De organiseras i krigsveterinärområden.

Prop. 1984/85:160 88

5
Funktionen psykologiskt försvar

Funktionen
omfattar verksamhet som i krig syftar till att bevara och stärka den egna
befolkningens försvarsvilja och motslåndsanda. Den omfattar också åtgärder för
alt främja svenska intressen hos utiändsk opinion och för all minska fiendens
psykologiska motståndskraft.

En
öppen och saklig nyhetsförmedling är en förutsättning för att de mål som gäller
för funktionen skall kunna uppnås. Ambitionen är därför atl massmedias
verksamhet skall kunna hållas igång på ungefär samma sätl som i fred. Detla
gäller såväl radio och TV som dagspressen.

1
nuvarande organisalion leds det psykologiska försvaret i krig under regeringen
av statens upplysningscenlral (UC). På högre och lägre regional nivå har CB och
länsstyrelsen motsvarande uppgifler. Ärenden som gäller funktionen handläggs
vid dessa myndigheter av sektion C. På lokal nivå inrättas kommunala
informationscentraler.

UC
finns inle i fred. Beredskapsförberedelserna handhas istäUet av
beredskapsnämnden för psykologiskt försvar (BN). Denna myndighel avvecklas då
övergång lill krigsorganisalion anbefalls. BN/UC ersätts den I juli 1985 av en myndighel,
slyrelsen för psykologiskt försvar (SPF), som skall bedriva verksamhel såväl i
fred som i krig.

Som
nämnls är en öppen och saklig nyhetsförmedling en av hörnstenarna inom del
psykologiska försvaret. Sveriges Radio AB (SR), Tidningarnas Telegrambyrå (TT)
och dagspressen förutsätts därför upprätthålla sin verksamhel i krig. SR: s
ställning i krig regleras genom ell särskilt avtal mellan bolaget och staten.
Då SR krigsorganiseras sammanförs de olika bolagen inom koncernen till en enhel.
Denna är direkt underställd regeringen. På cenlral nivå organiseras vidare elt
anlal produktionsenheter för radio och TV. Dessa samgmpperas med vissa totatförsvarsmyndigheler.
På regional nivå anpassas organisalionen till ledningsstmkturen inom totalförsvaret.
På högre regional nivå organiseras sex programområden som sammanfaller med milo/civoindelningen.
Programchefen svarar för samverkan med CB, MB, televerkels radioområde och med
övriga berörda myndigheter på denna nivå. Programchefen genomför också egna
nyhetssändningar. På lägre regional nivå organiseras en länsprögfämgmpp per
län. Under varje länsprogramgrupp finns elt antal lokalredaktioner. Läns-programgmppen
genomför länsvisa nyhetssändningar. Lokalredaktionerna svarar bl. a. för
kontakterna med kommunala myndigheter.

Televerket
svarar genom radiodivisionens mndradiosektion för utsändning av de ljudradio-
och TV-program som produceras av programbolagen inom SR. Rundradioverksamhelen
bedrivs i myckel nära samarbele med SR och är skild från övrig verksamhel inom
radiodivisionen. Bl.a. avger televerket för denna del av verksamheten anslagsframslällning
till utbildningsdepartemenlel och inle till kommunikationsdepartementet.

Prop.
1984/85:160 89

Även
statens biografbyrå (filmcensuren) har uppgifler inom funktionen. Några större
förändringar av verksamheten fömtses inte jämfört med fredsförhållandena.

6
Funktionen ordning och säkerhet m. m.

Funktionen
omfattar dels verksamhet som syftar till att upprätthålla allmän ordning och säkerhel,
dels vissa andra uppgifter.

Atl
upprällhålla allmän ordning och säkerhel är i fred liksom i krig en polisiär uppgifl.
Den polisiära verksamhelen kan härvid uppdelas i allmän och särskild
polisverksamhet. Den senare syftar till all förhindra och uppdaga brott mot
rikets säkerhel, den förra omfattar övrig polisverksamhet. Till polisverksamhet
har i delta sammanhang också räknats utförande av kriminaltekniska
undersökningar. Hit har också räknats ansvaret i krig för de allmänna häklena.

Polisen
har i krig vissa uppgifter som har slark anknylning till eller ingår i del
militära försvaret. Hit hör bl. a. kuppförsvaret. Dessa uppgifter hör därför
närmast hemma inom funktionen militärt försvar.

Till
funktionen ordning och säkerhet har även förts handläggning av
utlänningsärenden. Denna uppgifl omfallar tillämpning av utlänningslagen,
utlänningsförordningen och den särskilda utlänningsförordningen. Det är i
första hand av administrativa skäl som utlänningsärendena har förts till
funktionen ordning och säkerhet. Bl. a. överförs vissa utlänningsärenden i krig
från statens invandrarverk (SIV) till polisväsendel och länsstyrelserna.
Vidare fungerar polismyndigheterna som lokal instans vid handläggningen av
utlänningsärendena.

Till
funktionen har även förts åklagarmyndigheternas verksamhel.

Rikspolisstyrelsen
(RPS) bör vara funklionsansvarig myndighet inom funktionen. På cenlral nivå
berörs i övrigt SIV, riksåklagaren (RÅ) och statens kriminaltekniska
laboratorium (SKL). SIV är central myndighet för utlänningsärendena (i krig är
myndigheten sista instans). RÅ är allmän åklagare i högsta domstolen, högste
åklagare och cenlral förvallningsmyndighel för åklagarväsendet. SKL arbetar
med kriminaltekniska undersökningar. Myndighelen är underställd RPS i såväl
krig som fred.

I
krig handläggs polisiära frågor - liksom utiänningsärenden - på regional nivå
av CB (sektion D) och länsstyrelsen (sektion D). Lokal insians är — liksom i
fred - polisdistrikten.

På
central och lokal nivå överensslämmer organisationen i stort med förhållandena
i fred. En omfattande decentralisering av uppgifter sker dock - framför allt
vad gäller utlänningsärenden.

Prop. 1984/85:160 90

7 Funktionen
domstolsväsende m. m.

Verksamheten
inom funktionen bygger på fömtsättningen atl rättsväsendet skall fungera efler
samma gmndprinciper i krig som i fred. Rättsväsendel avses således även i krig
fungera i enlighet med de krav som ställs i en rättslat.

Funktionen
omfattar den dömande verksamhet som utövas vid allmänna domslolar och
förvaltningsdomstolar. Denna verksamhet regleras i en särskild lag med beslämmelser
angående domstolarna och rättegångar vid krig och krigsfara m. m. Till
funktionen har också förls verksamhel som har stark anknylning lill domslolarnas
verksamhet.

Den
samordning som krävs inom funktionen avser de administrativa fömlsällningama
för den verksamhet som avses bedrivas i krig — inte innehållel i verksamheten (rättstiUämpningen).
Mot denna bakgmnd bör även annan juridisk verksamhel som inle naturligt hör
hemma i någon annan funktion kunna föras till denna funktion. Med denna utgångspunki
kan bl. a. slatens va-nämnd föras hit. Däremoi bör funktionen inle omfalla den
verksamhet som bedrivs av arbetsdomstolen, försäkringsöverdomstolen och
försäkringsrätterna. Dessa verksamheter har förts tUl andra funktioner.

Del
ligger nära till hands atl domstolsverket (DV) ges ställning som
funktionsansvarig myndighet. DV får därigenom ansvar för atl samordna
beredskapsförberedelserna inom funktionen. Med den avgränsning som funktionen
har fått omfallar della ansvar även högsia domstolen (HD) och regeringsrätten (RR)
som för närvarande inle dellar i del samarbete i beredskapsfrågor som bedrivs
inom domstolsväsendet. På central nivå bedriver i övrigt statens va-nämnd
verksamhet inom funktionen.

8 Funktionen
kriminalvård

Funktionen
omfattar i krig straffverkställighet för personer som dömts till
fängelsestraff. Huvudmannaskapel för de allmänna häklena (ulom Hall) överförs i
krig från kriminalvården tiU polisväsendel.

Kriminalvårdsverket
svarar för aU verksamhet inom funktionen. Funk-lionsanvarig myndighet blir
således kriminalvårdsstyrelsen (KVS).

I
krig beslår kriminalvårdsverkel av en cenlral enhet (KVS) och ell antal slulna
anstalter som är direkl underställda den cenirala enheten. Till dessa anstalter
överförs de intagna som skall kvarhållas i krig.

9
Funktionen transporter

I
krig är verksamhelen inom funktionen inrikiad på all tillgodose totalförsvarets
behov av transporter. Della sker genom ell samordnat utnyttjande av
tillgängliga transportresurser.

Prop.
1984/85:160 91

För
mUitära transporter finns vissa särskilda resurser och en särskild
ledningsorganisation. De militära transportresurserna är dock inte tillräckliga
för all lillgodose behoven inom denna seklor. Civila transportresurser utnyttjas
därför i slor ulslräckning. Della släUer krav på samordning mellan civila och mUitära
transporter.

Funktionen
transporter kan delas in i etl anlal delfunktioner. En lämplig indelning kan
vara järnvägstransporter, landsvägstransporter, väghållning, flyglransporter
och sjötransporter.

Transportrådet
(TPR) svarar tillsammans med ÖB för samordning av transportverksamheten i krig.
TPR bör ges ställning som funktionsansvarig myndighel inom funktionen
transporter. På högre regional nivå svarar CB och MB för samordning av iransportverksamhelen.
Motsvarande uppgifter på lägre regional nivå ombesörjs av länsstyrelsen och
försvarsområdesbefälhavaren.

Delfunktionen
järnvägstransporter

Slatensjärnvägar
(SJ) är den enda myndighet som bedriver verksamhel inom delfunktionen. Hämtöver
finns vissa enskilda järnvägar. I krig inriktas verksamhelen inom
delfunktionen på all tillgodose totalförsvarets behov av järnvägslransporter. Organisaloriskl
är den största skillnaden gentemot fredsförhållandena atl elt särskilt
ledningsorgan tiUskapas på högre regional nivå (järnvägsbefälhavare med
kansli).

Delfunktionen
landsvägstransporter

Delfunktionen
omfattar ledning av civila landsvägstransporter.

På
central nivå svarar TPR för ledning av landsvägstransporterna (inkl.
drivmedelsransoneringen). Trafiksäkerhetsverket (TSV) biträder TPR med
administrationen av drivmedelsransoneringen. TSV: s uppgtft är bl. a. att
tillhandahålla information ur bilregistret.

På
högre regional nivå svarar sektion E vid CB: s kansli för hithörande uppgifler.
Molsvarande uppgifter på lägre regional nivå handhas av sektion E i den krigsorganiserade
länsstyrelsen.

Delfunktionen
väghållning

Delfunktionen
omfaltar anläggning, reparalion och underhåll av vägar.

Vägverket
(VV) svarar för anläggning, reparalion och underhåll av vägar. De regionala
organen (vägförvallningarna) ingår f n. i den krigsorganiserade länsstyrelsen
(sektion H). Också pä högre regional nivå finns en särskild vägseklion (sektion
H) vid CB: s kansli.

Prop. 1984/85:160 92

Delfunktionen
flygtransporter

1
krig överförs flygtrafiktjänsten (Irafikledning m. m.) från luftfartsverket (Lfv)
tdl del mililära försvarei. Lfv: s uppgifler koncentreras till civil
flygtransportledning och flygplatstjänst. För den förstnämnda uppgiflen -som
inte har någon motsvarighet i fred - inrättas ett särskilt ledningsorgan
(centrala flyglransportledningen).

Della
organ är direkt underställt chefen för Lfv. Verkets övriga uppgifter (flygsäkerhet,
irafikala myndighetsuppgifter) reduceras eUer läggs ned. Inom verkel finns även
i krig en lokal organisation som beslår av etl antal flygplatser.

Delfunktionen
sjötransporter

Delfunktionen
omfaltar ledning av de civila sjötransporterna, lolsoch fariedsverksamhet, produklion
av sjökort saml vissa fartygssäkerhetsfrä-gor. Samtliga dessa uppgtfler åligger
sjöfartsverket (SjöV). Uppgiften att leda de civila sjötransporterna är en uppgtft
som tillkommer i krig.

För lolsningsverksamheten
finns en regional och lokal organisalion (loisdistrikt och krigslotsplalser).
Samverkan med marinen sker genom samgruppering av SjöV: s regionala
ledningsorgan (lolsdireklör och ledningspersonal) med resp. öriogsbas.

10
Funktionen livsmedelsförsörjning m. m.

Funktionen
omfattar befolkningens försörjning med livsmedel inklusive dricksvatten. Med
livsmedelsförsörjning avses härvid all verksamhet från producent till
konsument.

Till
detla kommer reglerings- och ransoneringsåtgärder i produktions-och
konsumtionsleden. Vattenförsörjningen omfaltar produktion och distribution av
dricksvatten lill förbrukarna. Livsmedelshygien samt motsvarande åtgärder
beträffande vatten har dock anseits vara en del av hälsoskyddet. Denna
verksamhet har därför hänförts till funktionen hälso- och sjukvård m. m.

Jordbruksnämnden
(JN) har i krig det övergripande ansvaret för livsmedelsförsörjningen så som
denna verksamhet har definierats ovan. Det ligger därför nära till hands all JN
ges ställning som funklionsansvarig myndighet inom den akluella funktionen.

JN
ansvarar i krig för de åtgärder som behövs för att anskaffa, lagra och fördela
livsmedel och fodermedel m. m. I samverkan med andra myndigheler svarar JN
även för atl jordbruket, trädgårdsnäringen, fiskel, livsmedelsindustrin och
livsmedelsdistributionen förses med produktionsmedel som arbelskrafl, energi
och transporter. JN: s krigsuppgift skiljer sig från

Prop.
1984/85:160 93

myndighetens
fredsuppgift bl. a. i del avseendet atl ansvarsområdet vidgas till att omfatta
oreglerade delar av livsmedelsindustrin och livsmedelsdis-tribulionen. Vidare
ges JN ansvarei för reglerings- och ransoneringsåtgärder av en typ som normall
inle förekommer i fred.

1
krig svarar JN för vissa uppgifter som i fred faller inom lantbruksstyrelsens (LBS)
ansvarsområde. Della gäller bl. a. överinseendet över jordbrukels blockorganisalion
saml informalion lUI och utbildning av funktionärer inom denna organisalion och
personal inom Svenska Blå Stjärnan. LBS svarar även för hithörande
beredskapsförberedelser.

Slalens
livsmedelsverk (SLV) svarar för den cenirala lillsynen över vatlenkvalilén i
krig. Verkets ansvar gäller i försia hand den vattenförsörjning som sker över
kommunala vattenreningsverk och del vallen som behövs för
livsmedelsproduktionen.

På
högre regional nivå ansvarar CB för försörjningsfrågorna inklusive
livsmedelsförsörjningen. Motsvarande uppgtft på lägre regional nivå åvilar
länsstyrelsen. I båda fallen handläggs försöijningsfrågoma av sektion F. 1 fred
har lantbmksnämnderna vissa uppgifter rörande jordbmkets blockorganisalion.
Dessa uppgifter övertas i krig av länsstyrelserna. På lokal nivå svarar de
kommunala krislidsnämnderna för vissa frågor vad gäUer livsmedelsförsörjningen
(genomförande av ransoneringsålgärder m. m.). Frågor som gäller valtenkvaUlén
handläggs på lokal nivå av kommunernas miljöoch hälsoskyddsnämnder.

Jordbrukets
blockorganisalion har inte myndighelsslatus. Verksamhelen bedrivs inom ell storl
anlal block och överblock. Ledningspersonal finns på central, lägre regional
och lokal nivå.

11
Funktionen energiförsörjning

Verksamheten
inom funktionen syflar till att tillgodose samhäUets behov av energi under
kriser och i krig. Funktionen kan i detla sammanhang delas på bränslen och
drivmedel samt elenergi. Försvarsmakten svarar själv för sin försörjning m,;d
flyg- och fartygsdrivmedel. Planeringen för övrig för-sörining är f. n. samlad
hos ÖEF och statens vallenfallsverk.

De
beredskapsålgärder som är aktuella inom della försörjningsområde är främst
lagring av importerade bränslen och drivmedel, förberedelser för regleringar
och ransoneringar saml övergång till inhemska energislag.

ÖEF
har f.n. i krig ell övergripande samordningsansvar inom funktionen energi.
Detta ansvar innebär bl. a. atl myndigheten föreslår inriktningen i stort av
de regleringar och ransoneringar som regeringen beslular om vad gäller
energiområdet. I samordningsansvaret ingår också att svara för all samverkan
kommer till slånd mellan de regleringsmyndigheter som sätts upp inom delta
område och de myndigheler som representerar olika förbrukningsseklorer
(sektormyndigheter). De senare skall bl. a. bislå reg-8 Riksdagen 1984/85. I saml.
Nr 160

Prop.
1984/85:160 94

leringsmyndighelerna med kunskap om energibehov och förbmknings-slmktur
inom resp. seklor.

Inom ÖEF svarar energibyrån för den samordningsuppgift som
har beskriviis ovan. Denna uppgifl föreslås den I juli 1986 överföras lill slatens
energiverk.

I del följande behandlas delfunktionerna bränslen och
drivmedel saml elenergi var för sig.

Delfunktionen bränslen och drivmedel

Transportrådel (TPR) ansvarar under kriser och i krig för
drivmedelsransoneringen. TPR har därvid atl ulgå från riktlinjer som faslslälls
av regeringen och ÖEF. Inom ramen för dessa tiUdelas det civila transportväsendet
en kvot som sedan fördelas på olika Iransportgrenar och ändamål av TPR. Inom TPR
handhas ransoneringsfrågorna av en särskild ransoneringsenhet som organiseras
då behov av åtgärder inom della område uppstår. TPR biträds vid
administrationen av drivmedelsransoneringen av länsstyrelser m.fl. och trafiksäkerhelsverket.
Någon ändring i denna ordning föreslås inte.

Bränslenämnden (BrN) fungerar under kriser och i krig som
regleringsmyndighet för bränslen. ÖEF svarar f. n. för de förberedelser som
behövs för atl organisera BrN. Ledamöter i nämnden samt viss kanslipersonal är
redan i fred utsedda av regeringen. ÖEF svarar för utbildning och övning av
dessa personer. Dessa uppgifter föreslås gå över lill slatens energiverk.

På högre och lägre regional nivå handläggs frågor som
gäller bränslen och drivmedel tiUsammans med övriga försörjningsfrågor av CB
och länsstyrelsen, i båda fallen inom sektion F. På lokal nivå har kommunerna
motsvarande ansvar. Någon ändring härav föreslås inte.

När det gäller beredskapslagring av bränslen och drivmedel
svarar ÖEF f. n. för planering, anskaffning, lagerhållning och omsättning av de
statliga lagren, inkl. drtfl av lagringsanläggningar, fältförråd m. m., saml
för tillsyn och kontroll enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja
och kol.

Planering för den statliga lagringen samt tillsyn etc. av ivångslagringen
bör föras till statens energiverk. Genomförandel av den slatliga lagerhållningen,
inkl. drtfl av anläggningar och förråd, bör även fortsätiningsvis Ugga på ÖEF
(sedermera ÖCB).

Inom ramen för Sveriges dellagande i det
krisfördelningssystem för olja som åvUar det inlernationella samarbeisorganet Inlernalional
Energy Agency (lEA) svarar ÖEF f n. för viss rapporteringsverksamhet m.m. ÖEF: s
uppgtfler inom delta område bör likaledes gå över till statens energiverk.

Under krig svarar Drivmedelscenlralen AB (DMC) för
försäljning, leverans och undanförsel av flytande drivmedel och bränslen. DMC
är en sammanslulning i aktiebolagsform av ell slort antal företag inom oljehan-

Prop.
1984/85:160 95

dein.
DMC disponerar i krig den enskilda oljehandelns transportresurser för drivmedel
och bränslen (tankbilar, järnvägsvagnar, tankfartyg etc). I fred finns DMC i
form av en direktion och en planläggningsavdelning. Planläggningsavdelningen är
f n. administrativt knuien lill ÖEF och föreslås gå över lill slatens
energiverk.

Delfunktionen
elenergi

Slalens
vallenfallsverk (SV) svarar för beredskapsförberedelserna inom elförsörjningsområdel.
Under kriser och i krig Iräder en särskild regle-ringsorganisalion i
verksamhet. Det centrala organet inom denna organisation är etförsöijningsnämnden
(EFN). Denna myndighet svarar för dels samordning av landels kraftproduktion
och eldistribution, dels olika reglerings- och ransoneringsålgärder avseende
förbrukningen av elenergi. EFN är också regleringsmyndighet för bränslen och
drivmedel som utnyttjas inom elförsörjningen.

På
regional nivå är landet indelat i sex elområden. Dessas gränser överensstämmer
i huvudsak med civo/miloindelningen. Elområdena leds av elbefälhavare som bl.
a. svarar för samverkan med MB och CB.

Kraft- och
distributionsföretagen svarar för drift, underhåll och reparalion av sina egna
anläggningar. Reparalionslag finns för slamlinjerna och de största
kraftstationerna samt inom kraft- och dislributionsförelagen. Resurserna kan
vid behov omfördelas genom beslul av EFN eller elbefäl-havarna.

Elbefälhavaren
följer upp och administrerar reglerings- eller ransoneringsålgärder som
beslutats av EFN. Elområdena är i sin lur uppdelade i elblock. Dessas huvuduppgtft
är all samordna verksamheten vid de lokala dislributionsföretagen. Elblocken
leds av elblockschefer som är underställda elbefälhavaren.

De personer som i krig
innehar befattningar som elbefälhavare eller elblockschef deltar, i den mån de
inte är anslällda hos SV, genom en överenskommelse med SV i
beredskapsförberedelserna.

Slalens
kärnkraftinspektion (SKI) avses upprätthålla sin verksamhet i krig. Uppgiften
förutsätts bli densamma som i fred (tillsyn enligt 16 § i lagen om kärnteknisk
verksamhet samt vissa andra kontrolluppgifter).

12
Funktionen övrig varuförsörjning

Funktionen
omfattar åtgärder för att möjliggöra produktion och distribution av varor som
är nödvändiga för befolkningens försörjning och samhällets funkiion under
kriser och i krig. Ansvaret för sådana ålgärder beträffande
försörjningsområden som energi, livsmedel och läkemedel åvilar dock andra
funktioner. Väsentliga vamgmpper inom funktionen är beklädnadsvaror, kemiska
produkter saml meiaUer och verkstadsprodukler.

Prop. 1984/85:160 96

Produktion
och dislribulion av försöijningsviktiga varor avses även under krig ske genom
näringslivets föijsorg. Förberedelser härför har skell vad avser ell slort anlal
försörjningsvikiiga förelag (K-företag). Beredskapsförberedelserna inom
funktionen omfallar en rad ålgärder som skall göra del möjligt all hålla produklionen
vid K-förelagen på en sådan nivå alt försörjningsmålen nås. Dessa åtgärder
omfattar bl. a. lagring av importerade råvaror och halvfabrikat, utveckling av
ersättningsprodukter och upprätthållande av inhemsk produktionskapacitet.
Vidare förbereds ransonerings- och regleringsåtgärder i syfte alt begränsa och
styra konsumtionen i krig.

Funktionen
svarar också för produklion av varor på uppdrag från andra funktioner.
Förpackningar för livsmedelsindustrin och gummiprodukter för transportsektorn
är exempel på sådana varor. Försörjningen med me-taUer och verkstadsprodukler
omfattar också i första hand råvaror och insalsvaror som behövs i annan produklion.

ÖEF
svarar för närvarande för beredskapsförberedelsema inom funktionen. ÖEF slöds
härvid av tre råd med myndighels- och partsrepresentation (beklädnads-, kemi-
samt metall- och verksladsråden). Dessa bilräder ÖEF vid beredningen av vissa
ärenden inom resp. försörjningsområde. I krig ingår rådens ledamöier i de
regleringsnämnder som ÖEF organiserar (beklädnadsnämnden, keminämnden saml melaU-
och verkstadsnämnden). Under regeringen leder regleringsnämnderna i krig
verksamheten inom resp. försörjningsområde. ÖEF har härvid en samordnande uppgifl.

Här
berörda uppgtfter föreslås fr. o. m. den Ijuli 1986 handhas av ÖCB.

På
högre regional nivå svarar CB för försörjningsfrågorna i krig. Inom CB: s
kansli handläggs dessa frågor av sektion F. Länsstyrelsen (sektion F) har molsvarande
ansvar på lägre regional nivå. På lokal nivå har kommunema ansvarei. Under
kommunstyrelsen har kristidsnämnden huvudansvaret för försörjningsfrågorna.

13
Funktionen utrikeshandel

Funktionen
omfattar de åtgärder som är nödvändiga för alt upprätthålla den import och
export som i krig behövs för all klara försvarsansträngningarna och
befolkningens försörjning.

Utrikeshandeln
karaktäriseras i krig av all volymen minskas siarkt jämfört med förhållandena
under fred. Vidare införs regleringar i syfte atl inrikla utrikeshandeln mot de
mest angelägna behoven. Del administrativa uttrycket för dessa regleringar är
en omfattande användning av kvantitativa import- och exportbegränsningar.

På
central nivå har kommerskollegium (KK), generaltullstyrelsen (GTS),
jordbruksnämnden (JN) och riksbanken (RB) uppgifler inom funktionen. Del lorde
ligga närmasl lill hands all KK ges ställning som funktionsansvarig myndighet.

Prop.
1984/85:160 97

KK:
s uppgifter i krig omfattar bl. a. planerings- och utredningsverksamhet inom
utrikeshandelns område, uifärdande av föreskrifter och anvisningar för tiUämpningen
av utrikeshandelsregleringarna saml handläggning av ärenden rörande
handelslicenser och andra lillstånd för import och export av varor. JN har inom
sitl område molsvarande uppgifter. JN är licensmyndighet när det gäller import
och export av jordbmksprisreglerade varor, fiskprisreglerade varor saml yllerligare
ett anlal varor.

De av tullverkets uppgifler
som hänför sig lill funktionen har samma karaktär i krig som i fred. Tullverket
övervakar således atl gällande beslämmelser för in- och utförsel av varor
följs. I krig sker en omfattande delegering av beslutsbefogenheter från GTS
till regionala och lokala organ.

14
Funktionen prisreglering

Funktionen
omfattar prisövervaknings- och prisregleringsåtgärder inom näringsliv och
handel (ej bank- och försäkringsväsende). I krig kan aUmän prisreglering
införas. Huvuduppgiften inom funktionen kommer därför atl vara tillämpning av
den aUmänna prisregleringen.

På central nivå är slatens
pris- och kartellnämnd (SPK) ansvarig för frågor som gäller den allmänna
prisregleringen. Jordbmksnämnden (JN) svarar för pris- och marknadsregleringar
inom jordbmkets och fiskets områden. Dessa uppgifter har olika karaktär men
langerar varandra vad gäller de vamgmpper som JN ansvarar för.

SPK
bör vara funklionsansvarig myndighet. SPK: s viktigaste uppgift i krig är att
fungera som central prisregleringsmyndighet. I denna egenskap leder myndigheten
tillämpningen av den aUmänna prisregleringslagen. Prisövervaknings- och
utredningsverksamheten upprätthålls i den utsträckning som behövs för all konlrollera
efterlevnaden av prisreglerings-lagens bestämmelser.

På
lägre regional nivå finns priskontor som fungerar som SPK; s regionala organ.
Dessa ingår - såväl i krig som i fred - i länsstyrelsen. Priskontoren genomför
undersökningar, kontrollerar efterlevnaden av prisregleringsbestämmelserna,
utreder prisöverträdelser m. m. I krig skall kontoren i vissa lägen kunna
fungera som självsländiga prisregleringsorgan.

Som
framgått av avsnill 10 har JN ansvarei för ransoneringsålgärder vad gäller
livsmedel och jordbmksförnödenheler. Detla ansvar innefattar även
prisregleringsåtgärder avseende vamgrupper som regleras av JN.

15
Funktionen arbetskraft

Funktionen
omfattar åtgärder som syftar till att säkerställa att de personella resurser
som i krig står till förfogande för totalförsvarets civila del används på lämpligasle
sätl.

Prop. 1984/85:160 98

Principer
för fördelningen i stort av personabesurserna på olika verksamheter inom lotatförsvaret
har nyligen fastställts av statsmakterna. En fördjupad utredning har genomförts
inom försvarsdepartementet (Ds Fö 1985: 2). Prioritering av personeUa resurser
inom lotatförsvaret. Betänkandet remissbehandlas f. n.

Det
mUitära försvarei, civilförsvarel, hälso- och sjukvården samt velerinärväsendet
tiUdelas personal med slöd av särskilda plikllagar. 1 krig kan åtgärder som
allmän tjänsteplikt och Ijänsletidsförlängning behöva tillgripas för all
trygga totatförsvarets försörjning med arbetskraft.

Förutom
åtgärder som reglerar användningen av arbetskraft omfaltar funktionen i krig
verksamhet som reglerar de förutsättningar under vilka arbetskraften får las i
anspråk. Hit kan bl. a. räknas arbetarskydd och olika ålgärder i samband med arbetstvisler.
Dessa verksamheter är sinsemellan rätt olika. Det kan därför vara motiverat att
dela upp funktionen arbelskrafl i delfunktionerna personatförsörjning, arbelarskydd
och arbelsmark-nadslvisler.

Arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS) leder f. n. totatförsvarets personalljänsl i samråd med ÖB. Denna uppgifl
har åtskilligt gemensamt med uppgiflen att fungera som funklionsansvarig myndighel.
AMS bör därför ha denna uppgtft beträffande funktionen arbelskraft.

Delfunktionen
personalförsörjning

Delfunktionen
personalförsörjning omfattar nedanstående krigsuppgifler och motsvarande
beredskapsförberedelser:

— ledning
av totalförsvarels personalljänsl

- fördelning
av tillgängliga arbetskraftsresurser

— arbelsförmedling
och arbetsmarknadsutbildning för totatförsvarets be

hov

- vapenfriärenden.

På
cenlral nivå har AMS, ansvarei inom delfunktionen. Nämnden för
vapenfriutbildning (NVU) har vissa uppgifter på cenlral nivå.

På
högre regional nivå handläggs dessa frågor av CB (sektion G). På lägre regional
nivå handläggs dessa frågor av länsstyrelsen (sektion G) och på lokal nivå av arbetsförmedlingsdislriklen.

Arbetsmarknadsverkels
beredskapsförberedelser handläggs i försia hand vid särskilda försvarsenheler
på cenlral nivå och vid länsarbetsnämndema och i andra hand av personal vid
verkets sakenheler. De beredskapsförberedelser inom arbeismarknadsverket som
har direkl anknytning till den högre regionala nivån handläggs av en särskUl ulsedd
befattningshavare (civoinspektör).

En
slor del av personalen vid den cenirala försvarsenheten arbetar med exlern
arbetskraftsplanläggning i samverkan med olika myndigheter, organisationer och
företag.

Prop.
1984/85:160 99

Delfunktionen
arbetarskydd

Delfunktionen
arbetarskydd omfattar i krig lillämpningen av arbetsmUjö- och arbetstidslagsttflning
samt lillsyn enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Den omfattar också
övervakning av arbetsmiljön vid K-före-tagen.

På cenlral nivå ansvarar
arbetarskyddstyrelsen (ASS) i krig för arbetarskyddsfrågorna. VerksläUande
organ på regional nivå är yrkesinspektions-distrikten. Enligt förslag av ASS
skall dessa i krig omorganiseras så att distriktsindelningen överensslämmer med
länsindelningen. ASS har också föreslagit all verksamhelen inordnas i sektion G
i den krigsorganiserade länsstyrelsen.

Delfunktionen
arbetsmarknadstvister

Den
medlingsverksamhet som statens förlikningsmannaexpedition bedriver fömtsätts
upprätthållas i krig. Detsamma gäller arbelsdomslolens dömande verksamhel. Ontfattningen
och inriktningen av dessa verksamheter blir dock starki beroende av de yttre fömtsättningar
som kan beräknas råda under ell krig.

16
Funktionen socialförsäkringsväsendem. m.

Funktionen
omfallar administrationen av socialförsäkringssystemet samt
försäkringsdomstolarnas verksamhel. Med socialförsäkringar avses i detta
sammanhang den allmänna försäkringen - sjukförsäkringen med föräldraförsäkring
och tandvårdsförsäkring, folkpensionen och den allmänna tilläggspensionen,
delpensionsförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen — och vissa andra förmåner
som betalas ut av riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. Dessa förmåner
omfattar aUmänna bambidrag och bidragsförskott saml dagpenning lill
värnpliktiga, civilförsvarsplikliga, vapenfria tjänsteplikliga, hemvämspersonal
och frivilliga. Till funktionen har också förts de personalpensionerings- och
grupplivförsäkringssystem som administreras av statiiga myndigheter. Dessa
system omfattar stalsansläU-da och sjöfolk. TiU funktionen har slutligen också
förts arbetslöshetsförsäkringen.

Målsättningen
för socialförsäkringsverksamhelen i krig är all fredstida förmåner - anpassade tUl
rådande förhållanden - i huvudsak skall kunna bibehållas. Detta kan innebära
förändringar i förmånsnivåer, ändrad inriktning av verksamheten, ändrade handläggningsmtiner
m. m. Utbetalning av dagpenning lill värnpUktiga m.fl. är t.ex. en omfattande uppgtft
under krigsförhållanden. Vidare måsle mtiner för utbetalning av ersällningar
och bidrag i daloriösi tiUstånd förberedas i fred.

Prop. 1984/85:160 100

På
central nivå har riksförsäkringsverket (RFV), försäkringsöverdomstolen (FÖD),
statens löne- och pensionsverk (SPV), handelsflottans pensionsanstalt (HPA)
och arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) uppgtfler inom funktionen. Av dessa myndigheler
bör RFV vara funklionsansvarig myndighet.

RFV
är cenlral myndighel för frågor som rör den aUmänna försäkringen m. m. Verkel
utövar också lillsyn över försäkringskassorna. FÖD är högsta instans vid
prövningen av mål enligt socialförsäkringslagsltflningen. AMS handhar frågor
som gäller arbelslöshelsförsäkringen. Besvär över beslut som AMS fattar vid tUlämpningen
inom della område prövas av FÖD. Arbetslöshetsförsäkringen administreras av
arbetslöshetskassorna. SPV ansvarar för den slalliga personalpensioneringen och
grupplivförsäkringen. HPA har motsvarande uppgtft vid pensioneringen av
sjöfolk.

Försäkringskassorna
(FK) svarar för handläggningen av försäkringsoch bidragsärenden inom ramen för sociatförsäkringssystemet.
FK: s krigsorganisation överensstämmer i regel med fredsorganisationen. 1 etl dalorlösl
tillstånd svarar FK för utbetalningen av de stats- och kommunalanställdas
pensioner. FK: s arbetsvolym ökar i krig bl.a. som en följd av all man Ivingas
all övergå lill manueUa arbetsmliner.

17
Funktionen övriga försäkringar

Funktionen
omfattar annan försäkringsverksamhet än socialförsäkringar saml ersällning till
befolkningen för krigsskador. Försäkringsverksamheten omfaltar dels person-
och sakförsäkringar som lillhandahålls av privata försäkringsbolag, dels
särskilda krigsförsäkringar för vilka staten är huvudman.

De
privala försäkringsbolagen skall så långl möjligt upprätthålla sin verksamhet i
krig. Många av dem är därför K-företag. Verksamheten måsle dock anpassas till
de förutsättningar som kan beräknas råda under krigsförhållanden. Hur detta
skall ske regleras i särskilda lagar som avser försäkringsväsendets verksamhet
i krig.

På
central nivå bedriver försäkringsinspektionen (FÖI), krigsförsäkringsnämnden (KFN)
och krigsskadenämnden (KSN) verksamhet inom funktionen.

Av
dessa myndigheler torde endasl FÖI kunna komma ifråga som funk-tionsanvarig myndighel.

FÖI:
s uppgifler i krig omfaltar lillsyn över försäkringsväsendet saml tillämpning
av de lagar som gäller för försäkringsväsendet i krig. I fred leder och
samordnar FÖI beredskapsplanläggningen vid de försäkringsföretag som är K-företag.
Som elt led i detta utfärdar myndigheten rikllinjer för
beredskapsplanläggningen vid försäkringsföretagen. Detla sker i samverkan med
försäkringsbranschens beredskapskommilté som fungerar som kontaktorgan mellan FÖI
och försäkringsföretagen.

Prop.
1984/85:160 101

KFN
ansvarar i krig för de särskilda krigsförsäkringar som inrättas med siaten som
huvudman. Dessa förbereds i fred genom bl. a. beredskapsavial med
försäkringsföretagen. De senare representeras härvid av särskilda
beredskapsorgan.

KSN
fungerar i krig som cenlral myndighel för ärenden rörande del statliga krigsskadeskyddet.
1 denna egenskap prövar och avgör myndighelen ärenden som gäller ersällning
för krigsskada. Under pågående krig förbereder KSN kommande skaderegleringar
genom atl registrera, utreda och värdera inträffade krigsskador.

Försäkringsbranschen
sätter i krig upp etl landsomfattande nät av dis-triktscenlraler. Om enskilda
försäkringsföretag inte kan upprätthålla verksamheten på lokal nivå skall distriklscentralerna
bistå allmänheten med upplysningar i försäkringsfrågor, motta skadeanmälningar,
verkställa skadeutredningar saml fungera som lokal represenlalion för KSN.

18
Funktionen betalningsväsende m. m.

Funktionen
omfallar penningmedelsförsörjning och betalningsförmedling under krig. Beiräffande
penningmedelsförsörjningen är målsättningen att brist på sedlar och mynt inte
skall uppslå i någon del av landel. Betalningsförmedlingen syftar till att ge
statliga och kommunala myndigheler, K-förelag m. fl. möjlighet all även under krigsförhåUanden
sköta betalningar utan användning av kontanta medel.

I
krig har riksbanken (RB), bankinspektionen (BI) och postverket-framförallt
postgirot - uppgifler inom funktionen. Inom den privata sektom upprätthåller
vissa slatliga banker verksamhel i egenskap av K-företag.

RB
har en samordnande roll inom funktionen. Detla gäller såväl verksamheten i
krig som beredskapsförberedelserna. RB bör därför bli funktionsansvarig myndighel.
RB är ett riksdagens verk. Denna omständighet kan ge RB vissa formella
svårigheter vid utövningen av rollen som funktionsansvarig myndighel.

RB
leder och samordnar bankföretagens beredskapsförberedelser. För samarbelel med
bankerna har nyligen bildats en beredskapskommilté med ledamöier från RB och
bankerna.

Postverket
svarar genom postgirot och postkontoren för betalningsförmedlingen under krig.
Verket har också vissa uppgtfler inom penningmedelsförsörjningen.

BI
skall enligt regeringsbeslut år 1982 upprätthålla sin verksamhel under krig. BI
skaU dock inle upprätthåUa verksamhet inom det område som omfallas av riksbankens
planeringsansvar.

RB
har på högre och lägre regional nivå region- och kassakonior. I krig har RB för
avsikl att upprätta samverkansorgan såväl hos CB som hos

Prop. 1984/85:160 102

länsstyrelsen.
På lägre regional nivå sker della i nära anslulning lill postens samverkansgmpper.
1 krig svarar RB: s regionala organ för samordningen av den verksamhet hos den
egna myndigheten, postverket och andra penninginrättningar som syftar till att
trygga penningmedelsförsörjningen inom civol/länet.

19
Funktionen skatte- och uppbördsväsende

Funktionen
omfattar beskattning saml uppbörd av skatter, tullar och avgtfter.

På
cenlral nivå har riksskatieverkel (RSV) och generaltullstyrelsen (GTS)
uppgifter inom funktionen. GTS delegerar i krig huvuddelen av sina uppgifler
till regionala och lokala organ inom lullverkel. På lägre regional nivå har
sektion L inom den krigsorganiserade länsstyrelsen uppgifter inom
skalleområdet. På lokal nivå upprätthålls verksamhel av lokala skattemyndigheter
och kronofogdemyndigheter.

Elt
förslag till nya regler för skatte- och uppbördsväsendet under krig har ularbelals
och redovisals i en departementspromemoria (Ds B 1979: 12). Mot bakgmnd av
denna promemoria uppdrog regeringen den 15 april 1982 åt RSV all utarbeta och tiU
budgetdepartemenlet redovisa en detaljplan för uppläggningen av del fortsatla arbelet.
RSV har den 22 juni 1983 redovisal en sådan plan.

RSV
bör ges ställning som funktionsansvarig myndighel för funktionen skatte- och
uppbördsväsende.

20
Funktionen landskapsinformation

Verksamhelen
inom funktionen syftar lill att tUlgodose totalförsvarets behov av kartor,
flygbilder samt geodetiska och fologrammelriska data. Vidare upprätthålls i
krig viss fasligheisregislrering saml delar av fastighetsbildnings- och mälningsverksamhelen.

Lantmäteriverksamhetens
viktigaste uppgtft i krig är all förse totalförsvaret - främst försvarsmakten
— med kartor och flygbilder. För detla ändamål upprättas en särskild krigstryckningsorganisalion.
Denna består av civUa tryckerier som upprällhåUer sin verksamhel i krig samt specieUa
krigstryckerier.

På
central nivå har endast lanlmäleriverkel (LMV) uppgtfter inom funktionen. LMV
bör således vara funktionsansvarig myndighel.

LMV
har det Övergripande ansvarei för att totatförsvarets behov av kartor och
flygbilder tUlgodoses. Krigstryckningsorganisationen svarar för tryckningen av
materialet. LMV leder och utövar liUsyn över denna organisation. I fred svarar
LMV för de beredskapsförberedelser som behöver

Prop.
1984/85:160 103

genomföras
(personalplanering, lagring av maierial och tryckoriginal, övning av
krigstryckerier, avtal med civila tryckerier m. m.).

LMV: s krigsuppgtfler omfallar
i övrigl viss produklion av flygbilder och Iryckoriginal lill kartor samt slöd liU
verksamhelen på regional nivå. LMV biträder också andra lotalförsvarsmyndigheler
i fastighelsrättsliga frågor.

På lägre regional nivå
bedriver den krigsorganiserade länsstyrelsens sektion M verksamhel inom
funktionen. De lokala organen - fastighetsbildningsmyndigheterna - krigsorganiseras
inte. I fred är den regionala lantmäteriverksamheten uppdelad på två myndigheler:
överlanimälarmyndigheten och länsstyrelsens lanlmälerienhel. Den senare
ansvarar för den statiiga fastighetsregislreringen. I krig avvecklas överlanimälarmyndigheten
och uppgtftema överförs på den krigsorganiserade länsstyrelsens sektion M.
Denna har uppgifter inom fastighetsbildnings- och fastighetsre-gislreringsområdena.

21
Funktionen postbefordran

Funktionen
omfattar befordran av brev och paket m. m. I krig organiseras dessulom fältposl-
och kurirpostverksamhel. Den förra ingår i försvarsmakten men bemannas av
postverket. Den senare orrtfattar befordran av viktigare försändelser meUan
vissa centrala och regionala myndigheler då dessa befinner sig på sina krigsuppehållsplatser.

Målsättningen är atl
posten snabbt skall nå adressaten även under pågående mobUisering och då en
del av befolkningen har utrymts. För all delta skaU bli möjligt registreras
alla i den kommun där de inkvarterats. Vidare priorileras posten vid
tilldelning av transportresurser.

Posiverkei är den enda
myndighet som upprätthåller verksamhet inom funktionen.

Posiverkei genomför f. n.
en omorganisalion som innebär atl del under den centrala nivån kommer att
finnas 33 regionkonlor. Nuvarande uppdelning på poslregioner och postområden
försvinner således. En omfattande delegering av befogenheter tiU den regionala
nivån kommer samtidigt atl ske.

I
krig bibehåUs organisationen på högre regional nivå. I varje civilområde finns
således en postbefälhavare, samgrupperad med CB/MB, som har dtfektivrätt mol
samtliga regionchefer inom civilområdet. På lägre regional nivå inrättas poslala
samverkansgmpper som knyts lill resp. länsstyrelse.

Prop. 1984/85:160 104

22
Funktionen telekommunikationer

Totalförsvaret
behöver ha tUlgång till telekommunikationer för bl.a. samband mellan
myndigheter på olika ledningsnivåer och mellan samverkande myndigheler.
Försvarsmakten har behov av telekommunikationer bl. a. för operativ och taktisk
ledning. På molsvarande sätt har en rad civila myndigheler behov av
telekommunikationer för atl kunna bedriva sin verksamhel. Även allmänhelens
behov kan bedömas bli stort.

Totalförsvarets
behov av telekommunikationer lillgodoses aniingen genom ulnylljande av de
resurser som televerket förfogar över och/eller med hjälp av myndighelens egna
resurser. Försvarsmakten, civilförsvaret saml vissa civila myndigheler förfogar
över belydande egna resurser. Televerkels Ijänster inom områdena ljud
(telefon), lexl (främst telex, telefax och teletex), data (datex, datapak och datel)
och bild (TV-mölen, centralanlen-nät och kabel-TV) fungerar i sammanhanget som
en gemensam resurs på vilken hela lolalförsvarel kan repliera.

Funktionen
omfattar endast de gemensamma resurser som tillhandahålls genom televerkets
försorg. Övriga telekommunikalionsresurser får betraklas som en integrerad del
av resp. myndighels verksamhet. Det hindrar inle alt resurserna i vissa fall
kan utnyttjas av andra myndigheler. Som exempel kan nämnas all civila
myndigheter som i krig är samgmpperade med militära staber i viss utsträckning utnytijar
försvarsmaktens sambandssystem.

Televerkel
svarar även för utsändning av de radio- och TV-program som produceras av
Sveriges Radio AB. Inom televerkel svarar radiodivisionen för denna verksamhet.
Som framgått av avsnitt 5 har televerkets rundradioverksamhet förts tiU
funktionen psykologiskt försvar. Resterande delar av radiodivisionens verksamhel
(radiolänk, fast radio, landmobil radio, kusl- och fartygsradio, luftfartsradio
och frekvensförvaltning) bör dock föras till funktionen telekommunikationer.

Televerkel
är den dominerande myndighelen inom funktionen och bör därför ges ställning som
funklionsansvarig myndighel. Centralt svarar huvudkontoret för teleområdesverksamhelen.
För radiodivisionen finns elt särskilt huvudkontor. Den regionala nivån inom
televerket utgörs av 20 teleområden och 6 radioområden. Gränsema för de senare
överensstämmer i slort med indelningen i civU- och mUilärområden. Däremot
avviker indelningen i teleområden i slor ulslräckning från länsindelningen.

Televerkels
resurser utnyttjas i krig av samtliga totatförsvarsmyndigheler. Behovet av
samverkan meUan televerkel och övriga totalförsvarsmyndigheter är därför stort
i såväl krig som i fred. I krig sker samverkan på högre regional nivå genom telebefälhavaren
och radioområdeschefen. Som telebefälhavare fungerar en av teleområdescheferna
inom civilområdet. Telebefälhavarens uppgift är alt leda och samordna
telekommunikationerna inom civilområdel. Radioområdeschefen har motsvarande uppgifl

Prop.
1984/85:160 105

beiräffande
radioverksamhelen. På lägre regional nivå kompletterar teleområdet i krig sin
organisation med en särskUd ledningsenhel. Denna svarar för samverkan med bl.a.
länslyrelsen och försvarsområdet. Ra-dioområdel har särskilda konlaklmän i länsstyrelsens
och försvarsområdesbefälhavarens gemensamma stabsplats.

I
fred sker samverkan på cenlral nivå genom bl. a. totatförsvarets tele-beredning
(TTB). Denna inrättades av totalförsvarets chefsnämnd. På högre och lägre
regional nivå sker samverkan i fred bl. a. genom ålerkommande
sambandsberedningar.

ÖB
har elt lednings- och samordningsansvar för signalskyddstjänsten inom lotatförsvaret.
Delta gäUer såväl fred som krig. Varje myndighet svarar dock självständigt för
att behövliga signalskyddsålgärder blir genomförda inom del egna
verksamhetsområdet.

23
Funktionen skolväsende

Funktionen
omfattar den undervisning som i krig avses bedrivas inom ramen för det allmänna
skolväsendet. Enligt gällande planläggning är del i första hand den obligatoriska
skolans verksamhet som skaU upprätthållas. Övrig skolverksamhet upprätthåUs i
den utsträckning som lägel tillåter. Om brist på personal, lokaler och utmslning
uppstår inom den obligatoriska skolan så tas molsvarande resurser inom
gymnasieskolan i anspråk. Den senares verksamhel avvecklas då hell eller
delvis. Gymnasieskolans resurser kan också komma atl las i anspråk för den arbetsmarknadsulbUdning
som avses bedrivas under krig.

På
central nivå har endast skolöverstyrelsen (SÖ) uppgtfler inom funktionen. SÖ
bör således vara funklionsansvarig myndighel. 1 krig sker en omfattande
decentralisering av uppgifter lill lägre regional och lokal nivå. SÖ: s
uppgifter begränsas därigenom avsevärt vilket medför all myndigheten i krig
närmast blir ett expertorgan åt regeringen.

På
lägre regional nivå kvarslår länsskolnämnderna som frislående organ ulanför
länsstyrelserna i krig. Länsskolnämnderna övertar härvid de uppgifter vad
gäller skolverksamheten i länet som i fred ankommer på SÖ.

På
lokal nivå är kommunens skolstyrelse ansvarigt organ. I krig har skolstyrelsen
befogenhet all göra de jämkningar i grundskolans tim- och kursplaner som behövs
för att undervisningen skall kunna upprätthållas.

24
Funktionen kyrklig verksamhet

Funktionen
omfattar såväl Svenska kyrkans som de fria trossamfundens verksamhel. För
Svenska kyrkans verksamhel svarar både statliga och kyrkokommunala myndigheter.
Det är av stor betydelse för försvarsbered-

Prop. 1984/85:160 106

skapen
att Svenska kyrkans och övriga trossamfunds verksamhel upprätthålls också
under krigsförhållanden. Svenska kyrkans krigsuppgifler överensslämmer i slort
med fredsuppgtfterna. De senare omfattar bl. a. församlingsarbete,
folkbokföringen och begravningsväsendel.

För den del av Svenska
kyrkans verksamhel som bedrivs av statiiga myndigheter gäller förordningen
(1977: 55) om vissa statiiga myndigheters beredskap m.m. För de kyrkliga
kommunerna gäller lagen (1981: 1216) om kyrklig beredskap. Lagen reglerar i
första hand den lokala nivåns verksamhel. Lagen innebär ett åliggande för de
kyrkliga kommunerna atl genomföra de åtgärder som behövs för all verksamhelen
skall kunna håUas i gång i krig. Inom varje sltft åligger del domkapitlet alt
följa tillämpningen av lagen. Domkapitlet skall se till alt förberedelsearbetet
och de kyrkliga kommunernas verksamhel under krigsförhållanden bedrivs på ett
ändamålsenligt sätl och samordnas med annan beredskapsplanläggning och
försvarsverksamhet. I samordningsfrågor skall domkapitiet samråda med
länsstyrelsen. På central nivå har riksnämnden för kommunal beredskap (RKB) i uppgtft
alt samordna och siödja detta arbele. RKB har dock inga uppgifter i krig.

Lagen
om kyrklig beredskap gäller inte för de fria trossamfunden som dock genomför
vissa beredskapsförberedelser på frivillig väg. Delta arbete ulgår bl.a. från
en rekommendalion av Svenska ekumeniska nämnden enligt vUken trossamfunden skaU
samverka i krig.

ÖCB
föreslås bli funktionsansvarig myndighet för kyrklig verksamhet.

25
Fristående myndigheter m. m.

Det
har inte varit möjligt all hänföra alla de myndigheler som avses upprätthålla
verksamhet i krig liU en viss funkiion. Della beror på att behovet av
samordning med annan verksamhet har bedömis vara begränsat för dessa
myndigheter. De akluella myndigheiema saknar också i flertalet fall regionala
och lokala organ. Med dessa utgångspunkter föreslås följande myndigheter få
ställning som fristående beredskapsmyndigheter:

-
Byggnadsslyrelsen

-
Justitiekanslern

-
Riksgäldskonlorel

-
Riksrevisionsverkei

-
Riksvärderingsnämnden

-
Slatens hundskola

-
Statistiska centralbyrån

-
Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut

-
Universiteis- och
högskoleämbetet

1
della sammanhang villjag kortfattat beröra byggnads- och reparationsberedskapen
(BRB) och motorreparalionstjänsten (MRT). Dessa organisa-

Prop.
1984/85:160 107

tioner
är civila och bildade genom särskUda avtal mellan berörda företag och staten.
För närvarande är BRB och MRT anknutna till försvarsmakten. Frågan om en
ändrad tUlhörighel har prövals av 1978 års försvarskommitté som dock inte fann
skäl att föreslå en förändring.

26
Avslutning

Funktionernas
mål och innehåll, avgränsning från andra funktioner samt vilka myndigheler som
- på olika nivåer — har uppgifler inom funktionerna har definierats.

Det
finns dock anledning all betona att de redovisade funktionsbeskrivningarna är
preliminära. En vidareutveckling funktionsvis bör ske i nära samverkan mellan
den funklionsansvariga myndighelen och övriga myndigheler inom funktionen.

Prop. 1984/85:160 108

Innehåll

Regeringens
skrivelse ...................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ................. ...... 1

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 mars 1985 2

1
Inledning ................................................... 2

2
Föredragandens överväganden ....................... ...... 2

2.1 Allmänna
utgångspunkter 2

2.1.1
Det moderna kriget ............................ 3

2.1.2
Samhällsutvecklingen och
totalförsvaret 4

2.1.3
Beredskapshänsyn i
samhällsplaneringen 5

2.1.4
Myndigheter inom den civila
delen av totalförsvaret 6

2.1.5
Principer för ledning av
verksamhet inom försvarsdepartementets verksamhelsområde 7

2.1.6
Samordning av de civUa delarna
av totalförsvaret ... 8

2.2
Ledning och samordning av de
civila delarna av totalförsvaret 9

2.3
Funklionsindelning ................................... 11

2.4
Cenlral myndighel för ledning
och samordning m.m 14

2.4.1
Organisalion ..................................... 14

2.4.2
Samordningsuppgifter i fred ................ 17

2.4.3
Uppgifter under kriser och i
krig .......... 23

2.4.4
Huvuduppgtfler och personal .............. .... 25

2.5
Ledning på regional och lokal
nivå ............... 26

2.6
Genomförandetidpunkt .............................. 27

3
Hemställan ................................................. ... 28

4
Beslut........................................................... ... 28

Bilaga
1 Nuvarande förhållanden ...................... 29

Bilaga
2 Sammanfattning av FRLs rapport (nr 3.84) Ledningen av

det
civila försvaret ................................ 43

Bilaga
3 Förteckning över remissinstanserna och sammanslällning av remissyttranden
över FRL.s rapport nr 3.84 Ledningen

av
del civila försvaret ............................. .. 51

Bilaga
4 Funktionernas avgränsning och uppbyggnad 82

Norstedts Trycken, Stockholm 1985