Prop. 1984/85:161

Prop.
1984/85:161

Regeringens proposition 1984/85:161

om
ledningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten m. m.;

beslulad
den 21 mars 1985.

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade uidrag av
regeringsprotokoll för de ålgärder och del ändamål som framgår av
föredragandens hemställan.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

ANDERS
THUNBORG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslås all civilförsvarsstyrelsen och statens brandnämnd läggs
samman tUl en ny central myndighet, slatens räddningsverk. Till verkel knyts
den samordningsfunktion avseende beredskapsåtgärder mol kärnkraftsolyckor som
ligger på statens strålskyddsinslilul.

Propositionen
innehåller också bl.a. förslag om de principer som bör gälla för utbildningen av
personal för räddningstjänst och solningsväsende.

Den
nya cenirala myndigheten inrättas den I juli 1986.

1
Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 161

Prop. 1984/85:161 2

Uidrag

FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1985-03-21

Närvarande:
slalsminislern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bodström, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande:
statsrådet Thunborg

Proposition
om ledningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten m.m.

1
Inledning

1
juni 1982 bemyndigade regeringen chefen för dåvarande kommundepartementet att
tillkalla en kommillé (Kn 1982:03) med uppdrag atl uireda frågan om en
samordning av den cenirala ledningen av räddningstjänsten i fred och
civitförsvarsverksamheten. Kommittén' antog namnel CESAM-kommittén; samordning
av den centrala ledningen av räddningstjänsten i fred och
civilförsvarsverksamheten.

1
tilläggsdirektiv (Dir 1983: 11) till CESAM-kommittén framhöll föredraganden
all översynen av utbildningen i allmän räddningstjänst, vilken tidigare hade
utretts i betänkandet (Ds Kn 1979:5) Brandförsvarsulbild-ningen och i
deparlementspromemorian (Ds Kn 1981:24) Utbildning i räddningstjänst m.m.,
borde fortsätta. Utredningsarbetet skulle bedrivas fömtsättningslöst och det
skulle slå kommittén frill att pröva olika organisationsformer för
ulbildningen. Översynen skulle dock ske inom ramen för i huvudsak oförändrade
resurser. För arbelet med den fortsatla översynen tillsatte CESAM-kommittén en
särskild arbelsgmpp. 1 arbelsgruppen ingick företrädare för berörda
myndigheter och personalorganisationer under ordförandeskap av direktören i
Svenska kommunförbundet Lars Ågren.

'
Landshövdingen Gösta Gunnarsson, ordförande, överdirektören Olof Arvidson,
generaldirektören Gunnar Gustafsson, rationaliseringschefen Torbjörn Nilsson
och direktören Lars Ågren.

Prop.
1984/85:161 3

CESAM-kommittén
avgav den 8 mars 1984 principbetänkandet (Ds Fö 1984:2) Räddningsverket.
Betänkandets sammanfattning bör fogas lill protokollet i detta ärende som
hilaga I. Till betänkandet är fogat rapporten (Ds Fö 1984:1) Utbildning för
räddningstjänst och solningsväsende. Rapportens sammanfattning bör fogas lill
prolokollet som bilaga 2.

CESAM-kommitténs
principbetänkande har remissbehandlats lillsammans med rapporten om
utbildningen. En förteckning över remissinslanserna och en sammanställning av
deras yllranden bör fogas lill protokollet i della ärende som bilaga 3.

1982
års kommitté om försvarets gemensamma myndigheter m. m., den s.k. Hpg
5-kommiltén, har i silt belänkande (Ds Fö 1983: 5) Strukturförändring och
samordning tagit upp frågan om atl till försvarets malerielverk föra över
civilförsvarsstyrelsens produklionsuppgifter för utveckling, anskaffning och
redovisning av materiel. Denna fråga måste enligt kommilléns mening noga
prövas mol bakgrund av andra pågående uiredningar om samordning av den
fredstida räddningstjänsten, kommunanknutel civilförsvar och civitförsvarsverksamheten
i övrigl. Kommillén har också lagil upp frågan om det kan anses motiverat alt
behålla den nuvarande lekniska kompeiensen för produktion av skyddsmm och
anläggningar inom civilförsvarsslyrelsen. Statens planverk och
forlifikalionsförvaltningen skulle enligt kommittén kunna utnyttjas i ökad
omfattning när del gäller skydds-mmsproduklionen resp. produktionen av
anläggningar för civitförsvarels krigsorganisalion.

Hpg
5-kommitténs betänkande har remissbehandlats. En sammanställning av remissinslansernas
yttranden över nu berörda frågor bör fogas till protokollet i della ärende som
bilaga 4.

Försvarels
rationaliseringsinstitut avgav på regeringens uppdrag i oktober 1983 rapporten
(nr3.83-4401) Civilförsvarets materielförsöoning. Rapportens sammanfattning
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.

Civilförsvarsstyrelsen
har i en skrivelse den 16 april 1984 hemställt alt få genomföra en
försöksverksamhet med ökad samverkan mellan civilförsvaret och kommunerna inom
materielområdet.

Försvarels
rationaliseringsinstitut avgav på regeringens uppdrag i december 1983
rapporten (nr 2.83-4301) Civilförsvarels personalförsörjning. Rapportens
sammanfattning bör fogas till protokollet i della ärende som bilaga 6.

Institutets
rapport om personatförsörjningen har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna och en sammanställning av deras yttranden bör fogas lill
protokollet i della ärende som bilaga 7.

Regeringen
har tidigare denna dag beslutat om en proposiiion om ledningen av de civila
delarna av totalförsvaret m.m.i proposilionen föreslås ålgärder för atl
förbättra samordningen inom totalförsvarets civila del. Den civUa delen av
lotatförsvaret indelas i funktioner med ansvariga myndighe-

Prop. 1984/85:161 4

ter.
En funkiion ulgörs av civitförsvar. Jag framhåller i propositionen atl
principerna i försvarels planerings- och ekonomisystem bör vara vägledande för
ledningen ocksä inom denna del av lotatförsvaret.

För
atl göra framställningen om ledningen av befolkningsskyddet och
räddningstjänsten mer överskådlig lämnas här en redogörelse för några av de
begrepp som används. CivUförsvarsverksamheten har lill syfte atl vid väpnade
angrepp mot riket utifrån skydda och rädda civilbefolkningens liv saml enskild
och civil allmän egendom. Verksamhelens omfattning anges i 1 §
civilförsvarslagen (1960: 74, ändrad senast 1984: 1026). Samhällels
räddningstjänst beslår av s. k. allmän räddningstjänst och olika former av
särskild räddningstjänst. Den allmänna räddningstjänsten avser ingripanden vid
brand, oljeutflöde, ras, översvämning eller annat i brandlagen (1974: 80)
åsyftat nödläge. Särskild räddningstjänst är räddningstjänst vid olyckor i
atomanläggningar saml sjö-, flyg- och fjällräddningstjänsl. Med uttrycket
räddningstjänst avses, om inte annat anges, allmän räddningstjänst.
Förebyggande ålgärder kan indelas i åtgärder som vidlas för alt förhindra
olyckor och åtgärder som vidtas för atl begränsa skadan, om en olycka skuUe
inträffa. Med uttrycket befolkningsskydd avses alla slags förebyggande
ålgärder. Med den begreppsbestämningen kommer alltså civitförsvarsverksamheten
atl omfalta befolkningsskyddet och räddningstjänsten för de situationer då
civilförsvarsberedskap råder medan befolkningsskyddet och räddningstjänsten i
övriga situationer i huvudsak regleras av brandlagen.

En
närmare redovisning av berörda myndighelers verksamhel bör fogas till
protokollet i delta ärende som bilaga 8.

2
Allmänna utgångspunkter

Frågan
om en samordning av den cenirala ledningen av räddningstjänsten i fred och
civitförsvarsverksamheten har aktualiserats genom 1982 års lotalförsvarsbeslul
(prop. 1981/82:102 bil. 1, FöU 18, rskr 374) och rädd-ningstjänstkommitléns (Kn
1979:01) arbete. Den har också uppmärksammats under det arbete som har
bedriviis för atl förbättra den fredstida UtbUdningen i räddningstjänst.

Riksdagen
har beslulal all kommunerna skall la över ansvaret för ledningen av
civitförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig och del planläggningsansvar i
fred som hänger samman härmed. Övertagandel skall samordnas med atl
hemskyddsorganisalionen införs. Riksdagen (prop. 1984/85: 49, FöU 5, rskr 93)
har därefler beslulal om de ändringar i civilförsvarslagen (1960: 74) och
lagen (1964: 63) om kommunal beredskap som behövs för att införa del kommunala
lednings- och planläggningsansvaret.

Räddningstjänslkommillén
föreslår i sill slutbetänkande (SOU 1984: 77) Effekliv räddningstjänst en rad
ålgärder för alt göra räddningstjänsten och

Prop.
1984/85:161 „ - 5

den
förebyggande verksamheten bättre. Kommittén konstaterar all del modema
samhällels utveckling har lell till elt allt sårbarare samhäUe och atl
sårbarheten har ökal kraven på skydd för människor, egendom och miljö. Enligt
kommilléns bedömning är det möjligt att uppnå en väsentiig minskning av anlalet
olyckor och av skadoma. En sädan utveckling fömtsätter enligt kommittén en
effektiv räddningstjänst och förebyggande verksamhel som kan anpassas tUl
förändringarna i samhället. För all möjliggöra detta föreslås en samlad
lagstiftning om samhällets räddningstjänst. Kommittén anser också atl det på
cenlral nivå bör bildas elt nytt räddnings-tjänslverk av CivUförsvarsstyrelsen
och slalens brandnämnd. En sådan samordning anses vara en viktig fömtsättning
för genomförandet av de flesla förslagen i kommitténs betänkande. Kommittén
föreslår även att de uppgifler som sjöfartsverkei svarar för när del gäller
transport av farligt gods på land och lill sjöss skall föras över till
räddningsljänslverkel.

Räddningsljänstkommilléns
betänkande har remissbehandlats. Remissinstanserna delar i huvudsak kommilléns
bedömningar. Endasl från några håll framförs invändningar av principiell natur.
Kommilléns förslag bereds nu inom regeringskansliel. Jag avser atl vid elt
senare lillfälle la upp frågan i regeringen.

CESAM-kommittén
föreslår atl en ny cenlral myndighet bildas. Enligt kommitténs mening är det
både ur kommunernas och länsslyrelsemas synvinkel otiltfredsslällande att ha
all göra med olika cenirala myndigheler som kan ha olika syn på civilförsvars-
och räddningstjänslfrågorna. Kommittén framhåller atl ansvaret kommer all
sammanfalla på den lokala nivån och all arbetet i stor utsträckning kommer atl
bedrivas integrerat hos kommunerna. Den planläggningsvana som finns inom den
fredstida räddningstjänsten liksom den omfattande erfarenhelen av att
genomföra räddningsinsatser anses komma att spela en slor roll i
planläggningsarbetel för krigssituationen och alltså komma
civilförsvarsverksamheten till godo. Kommiitén pekar på att det redan finns ett
samordnat ansvar på regional nivå hos länsstyrelserna. Det går enligt kommittén
att uppnå rationaliserings- och effektivitetsvinster genom alt samordna
ledningen centralt och genom att integrera ell stort antal funktioner. Enligt
kommitténs mening är del också en pålaglig fördel med en gemensam central
ledning för atl civitförsvarsverksamhetens resurser i ökad utsträckning skall
kunna utnyttjas i fredsräddningstjänsten.

CESAM-kommittén
instämmer i räddningsljänstkommilléns förslag all verkel bör få en samordnande
funkiion för skadeförebyggande ålgärder med hänsyn lill de olägenheter som är
förenade med splittringen av ansvaret för sådana ålgärder i samhället.
Kommillén ansluter sig också till förslaget all vissa uppgifter av sådan art
förs över till den nya myndigheten.

Remissinstanserna
är i huvudsak myckel positiva till CESAM-kommitténs förslag om en ökad central
samordning. De invändningar som fram-

Prop. 1984/85:161 6

förs
från några håll gäller i försia hand vilka uppgtfter som skall tiltföras den
nya centrala myndigheten.

För
egen del ser jag samordningen mellan räddningstjänsten i fred och
CivUförsvarsverksamheten som etl led i strävandena atl i enlighel med 1982 års
tolatförsvarsbeslut förankra lotatförsvaret i samhället. Utvecklingen innebär
alt den s. k. totatförsvarsprincipen införs på detta område, dvs. att den som
har ansvaret för en verksamhel i fred ocksä skall ha detla ansvar i krig.
Samtidigt kan man konslalera atl samordningen ger belydande fördelar för
verksamhelen i både fred och krig. Bl.a. kan möjligheterna all få erfarenheler
från fredsolyckor och anknyiningen till en praklisk fredsmässig verksamhet
vara lill gagn för civitförsvarsverksamheten. Integrationen ger vidare
förutsättningar för atl lösa frågan om en modernisering av räddningsljänstulbildningen.

Man
kan konstalera att räddningstjänsten i fred och civitförsvarsverksamheten
redan är samordnade på regional nivå. Motsvarande utveckling pågår på lokal
nivå. Dessa förhållanden pekar enligt min mening mot en samordning även på
central nivå. Jag ser naturiiglvis i en samordning på central nivå också
möjligheter att göra rationaliseringsvinster. Jag vill i sammanhanget erinra om
atl chefen för försvarsdepartemenlel sedan regeringsskiftet år 1982 inom
regeringen svarar för bl.a. räddningstjänsten i fred.

Som
räddningstjänstkommittén har konstaterat är det moderna samhällel sårbart.
SamhäUet är beroende av avancerade och invecklade försörjnings- och
kommunikationssystem. Kemikalier, som vid olyckor kan åstadkomma omfattande
skador, tillverkas, transporteras och används i stor utsträckning. Den slarka
urbaniseringen har också ökal olycksriskerna, och olyckorna får ofta betydligt
allvarligare följder än lidigare. Brandskadorna har t.ex. ökat och i ett
internationellt perspektiv framstår ulvecklingen i Sverige på della område som
otillfredsställande. Mycket lalar därför för alt arbelel med alt förebygga
olyckorna bör effektiviseras och förstärkas. Del är vidare vikligl all man
redan i fred beaklar civitförsvarsverksamhetens krav och behovel av förebyggande
ålgärder för all minska sårbarheten i krig.

Betydande
insalser görs i Sverige inom olika sektorer för atl förebygga olyckor. Bilden
är emellertid splittrad, och ingen myndighet har ett övergripande ansvar inom
området. Mot denna bakgrund föreligger enligt min mening etl behov av atl
effektivisera del förebyggande arbetet mol olyckor. Del är angelägel alt en
myndighet får lill uppgifl atl samordna samhällels olycksförebyggande
åtgärder. En samordnad civilförsvarsverksamhel och räddningstjänst i fred
kommer enligt min mening all ge goda fömtsättningar för en effekliv samordning
av samhällets skade- och olycksförebyggande åtgärder. En sådan
samordningsuppgtft fullgörs redan av brandnämnden på räddningstjänslområdet.

Prop.
1984/85:161 7

Jag
vill också särskilt peka på behovet av att förbättra beredskapen mot
kemikalieolyckor. I 1982 års lotalförsvarsbeslul har i fråga om huvudinriktningen
av civitförsvarsverksamheten angells alt ökad uppmärksamhel skall ägnas åt
skyddet mot kärnvapen och kemiska stridsmedel. Della har samband med del arbele
som bedrivs för alt öka beredskapen mot kemikalieolyckor i fred.
Erfarenhelerna såväl från Sverige, senasl gasutsläppet i Karlskoga, som från
andra länder, Mexico, Indien och Italien, visar all konsekvenserna av sådana
olyckor kan bli mycket allvarliga. Kunskaperna är emellertid begränsade om hur
beredskapen för bekämpning av kemikalieolyckor bäsl bör ulformas. Delsamma
gäUer vilken teknik som bör användas. Man kan således konstalera all del är
angeläget all kunskapsuppbyggande forskning och studier samt teknikutveckling
genomförs på delta område. Från svensk sida har därför iniliativ lagits hos
Nordiska minislerrådel för all få lill slånd ell gemensaml nordiskl forsknings-
och utvecklingsarbete om bekämpning av kemikalieolyckor. Jag vill i della
sammanhang peka på all samarbele med andra länder, inle minsl i Norden, är
betydelsefullt på räddningstjänslområdet.

Räddningsljänstulbildningen
har i slort selt varil oförändrad sedan 1960-lalel. CESAM-kommittén har
föreslagtf atl utbildningen i räddningstjänst i fred skall integreras med
utbildningen i räddningstjänst i krig. Förslagel har rönt ett i huvudsak
positivt bemötande vid remissbehandUngen. Mol bakgrund av samordningen av
räddningstjänsten i fred och civilförsvarsverksamheten faller det sig
nasiirligt alt utbildningen genomförs som en inlegrerad utbildning. Trols de
skillnader som f. n. föreligger organisaloriskl är det i stort selt samma
uppgifter som skall utföras av personalen både i krig och fred. Räddningsorganisalionen
i fred med dess personal och maleriel kommer att utgöra stommen i
civilförsvarets krigsorganisation. Därigenom kan den personal som utbildas för
räddningstjänst i fred, ulan eller med begränsad yllerligare utbildning, även
användas i civilförsvarels krigsorganisation för räddningsuppgifter. Jag
ålerkommer senare lill utbildningsfrågorna.

Sammanfattningsvis ser jag
poskivt på förslagen om samordning och om en utbildning för räddningstjänst i
fred och krig. Jag finner del angelägel alt regeringen nu för riksdagen
redovisar del utredningsarbete som har genomförts på del aktueUa området och
lägger fram förslag i fråga om ledningen av befolkningsskyddet och
räddningstjänsten. Jag tar i denna proposiiion först upp de frågor som
sammanhänger med de föreslagna organisatoriska lösningarna och utbildningen.
Därefter behandlar jag frågor om personaldimensionering, kosinader och
besparingsmöjligheter saml vilka ekonomiska viUkor som bör vara styrande för
del fortsatta arbelet. Slutligen redovisar jag hur förslagen bör kunna
genomföras.

Prop. 1984/85:161

3
Ledningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten

Mitt
förslag: En ny central myndighet, statens räddningsverk, ersäller
civilförsvarsslyrelsen och statens brandnämnd. Samordningen av beredskapsplaneringen
mol kärnkraftsolyckor förs över till den nya myndigheten. Myndigheten
lokaliseras till Karlstad.

Kommitténs
förslag: Kommillén föreslår all även sprängämnesinspeklionen och riksnämnden
för kommunal beredskap skall ingå i verkel saml all frågor om land- och
sjölransporler av fariigl gods skall föras över dit (se betänkandets. 99-111,
155-156, 214-215, 219-220 och 262-263).

Remissinstanserna:
Flertalet godlar kommitténs förslag. Ell anlal remissinstanser har annan
uppfattning om främsl sprängämnesinspeklionens verksamhel och om uppgifterna
vid sjöfartsverkei i fråga om transport av farligl gods skall ingå i den nya
myndighelens verksamhetsområde (se bil. 2 avsnill 2).

Skälen
för mitt förslag: Jag har lidigare förordat en samordning på cenlral nivå av
räddningstjänsten ifred och civilförsvarsverksamheten. För egen del ärjag
övertygad om atl man kan få samordningsvinster, men jag fäster stort avseende
vid all samordningen ger möjlighet atl höja effektiviteten både i
civitförsvaret och i den fredslida räddningstjänsten. Enligt min mening skapar
samordningen också förutsättningar för ell mera kostnads-effektivt
utbildningssystem på räddningstjänslområdet. Jag förordar därför atl en ny
myndighet bildas och all de uppgifter som fullgörs av statens brandnämnd och
civilförsvarsstyrelsen i försia hand skaU ingå i den nya myndighetens
verksamhelsområde. Civilförsvarsslyrelsens nuvarande kansliuppgifter för
riksnämnden för kommunal beredskap bör i enlighet med vad jag har föreslagit
lidigare denna dag föras över lill överstyrelsen för civil beredskap.

Civilförsvarsslyrelsen
tar upp frågan om benämningen på den nya myndigheten. Även jag anser atl
räddningsverket är en ofuUsländig benämning. Den läcker nämligen inte den del
av verksamhelen som avser alt skydda befolkningen i krig. Den kan inle heller
anses läcka den förebyggande verksamhelen i fred vilken, i enlighel med vad jag
tidigare har anfört, skall få en framträdande roll. Del är emellertid svårt atl
finna en lämplig benämning på verkel som är heltäckande. Ordet räddningsverket
som benämning på den nya myndighelen synes ha blivil allmänt accepterad. Jag
anser alt myndigheten bör benämnas statens räddningsverk.

Jag
övergår nu till att behandla CESAM-kommitténs förslag att den
samordningsuppgtft avseende beredskapsplaneringen mot kärnkraftsolyckor som
åvilar statens strålskyddsinslitut skall överföras lill räddnings-

Prop. 1984/85:161 9

verkel.
Enligt kommittéförslagel blir slrålskyddsinstilutel en rådgivande myndighet i
strålskyddsfrågor vid beredskapsplaneringen och i en olyckssituation. Under
remissbehandlingen har erinringar mot förslaget framförts endasl i fråga om
uppdelning av ansvaret mellan myndigheterna. Civilförsvarsslyrelsen, statens
brandnämnd och slatens strålskyddsinslitut har den 17 oktober 1984 redovisat
ett gemensamt förslag till rikllinjer för samordningen mellan räddningsverket
och slatens strålskyddsinslitut i frågor om beredskap för kärnkraftsolyckor.

Myndigheternas gemensamma
förslag ligger i linje med vad kommittén föreslog och kan närmast ses som en
precisering av ansvarsfördelningen. Ansvaret för beredskapen för
kärnkraftsolyckor bör således fördelas mellan räddningsverket och statens
strålskyddsinstitut i huvudsak enligt myndigheternas förslag. Till
räddningsverket föreslår jag att man för ansvarei för planering och uppbyggnad
av telesamband och alarmering, informalion till allmänheten, övningar och
utbildning, ulrymningsplanering samt samordning av freds- och
krigsberedskapen. Institutet bör få ansvaret för slrålskyddsbedömningar,
indikeringen, beredskapens geografiska utsträckning, larmkriterier,
inlernationell uppföljning samt forskning och studier i frågor som avser
strålskydd. Vardera myndigheten avses svara för sin budgetplanering och
flerårsplanering. Det kan tilläggas att räddningsverket inte får någon
operativ roll i samband med en olycka. Strålskyddsinstitutet behåller sin
uppgift atl i samverkan med slatens kärnkraftinspektion svara för en
sammanhållande, rådgivande funkiion i en olyckssituation.

Kommittéförslagen innebär
vidare atl sjöfartsverkels uppgifter avseende transport av fariigt gods skall
föras över till räddningsverket och all sprängämnesinspeklionen skall
införlivas i verket. AUmänl sett är det enligt min mening en klar fördel för
del förebyggande arbetets effektivitet om mer verksamhet med uppgift att
förebygga olyckor kan sammanföras i verket. Samlidigt minskas den nuvarande
splittringen på området.

Del kan finnas anledning
alt redan nu la upp en fråga som har behandlals av flera remissinstanser. Dessa
har ansett all sprängämnesinspektionens tillsynsverksamhet och verksamhel med
meddelande av föreskrifter som har angetts som olycksförebyggande ålgärder är
väsensskild och saknar nära anknylning lill räddningstjänstens eller
brandnämndens verksamhel som har angetts som verkstäUande räddningstjänst.
Någon insians har ansett att ett sammanförande av sådana uppgifter skulle
innebära avsevärda risker för all effektiviteten skulle minska vad gäller
förebyggande åtgärder med åtföljande konsekvenser för säkerhelen.

Brandnämnden
har emellertid redan nu belydande uppgifler på det förebyggande områdel. Inom
brandnämndens verksamhelsområde ligger ansvaret för både olycksförebyggande
och skadeförebyggande åtgärder mol brand. Brandnämnden har inom ramen för sill
ansvar för den allmänna räddningstjänsten att verka för atl skador vid nödlägen
kan avvärjas eller

Prop. 1984/85:161 10

begränsas.
Nämnden har således redan etl allmänt ansvar för skadeförebyggande ålgärder.
De förebyggande uppgiflerna verkställs främst genom brandsynerna.
Brandmyndigheterna medverkar också bäde centralt och lokall i utformningen av
de krav som slälls på byggnadslov och i den fysiska planläggningen. Vidare har
arbelel med upprättandet av insats-planer för bl.a. anläggningar, lagerlokaler
och fabriker inslag av förebyggande arbele. Sektionen för förebyggande
brandförsvar är störst inom brandnämndens räddningsljänstenhel, och andra
sektioner, t.ex. sektionen för hälso- och miljöfarliga varor samt farligt
gods, har också uppgifler på det förebyggande området.

Jag
vill erinra om att insatsplaner upprättas för bl. a. fabriker med farligt gods
och för transporter av sådanl gods. 1 dessa sammanhang kan krav ställas pä
vissa beredskapsåtgärder för olyckor med farligl gods. Rädd-ningsljänstkommittén
föreslår all ökade krav på skyddsålgärder skall slällas på industrier och
andra förelag som bedriver riskfylld verksamhet.

Jag
övergår nu till frågan om sprängämnesinspektionens verksamhet bör införlivas i
den nya myndigheten. En genomgång av bestämmelserna om brandfarliga varor visar
enligt min mening att det föreligger etl klart samband mellan
sprängämnesinspeklionens och nuvarande statens brand-nämnds verksamheter. Jag
vill framhålla all redan de uppgifter som ligger på räddningstjänsten i fråga
om förebyggande åtgärder och uppbyggnaden av beredskapen visar atl del fordras
etl nära samarbete mellan myndigheterna. Samarbetsbehovet förstärks enligt min
mening i framtiden.

Sprängämnesinspektionens
uppgifter i fråga om tillverkning, handel, hanlering, förvärv, överlålelse
eller införsel av explosiva varor har karaktär av produktkontroll och har inte
direkt samband med den nya myndighetens övriga verksamhel. Som har framhållils
under remissbehandlingen är det nödvändigl att i dessa frågor samarbeia också
med andra myndigheler och organ än brandnämnden, främst med
arbelarskyddsstyrelsen.

Jag
har stor förståelse för den oro för kompelensföriuster som kan uppstå.
CESAM-kommittén har ansett att problemen vid genomförandet blir störst för
sprängämnesinspeklionen. Kommittén anser atl problemen kan lösas genom ell
successivi överförande. Man kan emellerlid konstatera all inspektionen är en
relativt ny myndighet som fungerar väl i nuvarande organisationsform.
Inspektionens administration är pålagligl liten, vilket medför alt endast
begränsade administrativa rationaliseringsvinster slår atl vinna. Verksamhelen
har stor belydelse från arbelarskyddssynpunkl. Mot denna bakgrund vUl jag inte
nu förorda att sprängämnesinspektionen införUvas i räddningsverket. Olika
åtgärder bör dock vidtas för all förbättra samordningen mellan myndigheterna,
t. ex genom represenlalion i slyrelserna. Jag avser all noga följa utvecklingen
i delta avseende och åierkomma lUl frågan inom två år om det visar sig alt den
lösning som nu valts inle är tiltfredsstäUande.

Prop.
1984/85:161 11

Vad
gäller frågan om sjöfartsverkels uppgifler avseende transport av farligt gods
skall föras över till räddningsverket anserjag att dessa också passar väl in i
räddningsverkets uppgifter. Personal som handlägger frågor om bl.a. transporler
av fariigl gods finns f n. hos brandnämnden och kommer alt finnas i
räddningsverket med hänsyn till atl olyckor med sådanl gods ofta sker under
transporterna. Dessa frägor kan beräknas uigöra etl inle obelydligl inslag i
verksamhelen.

Del
har under remissbehandlingen framhållits atl frågor om säkerheten vid transport
av farligl gods till sjöss hör nära samman med övriga frågor om sjösäkerhet,
farlygskonslruklion osv. Jag har förslåelse för dessa synpunkter. Enligt min
mening bör därför transporterna till sjöss ligga kvar pä sjöfartsverket.
Säkerhetsåtgärderna för land- och sjötransporter bör kunna samordnas i samma
former som pä andra områden. Det har också pekats på den internationella
anknytningens belydelse i sammanhanget. Det inlernalionella samarbetet är
emellertid olika för land- och sjötransporter. Sjölransportfrågor behandlas i
första hand inom den inlernationella sjöfartsorganisationen (IMO).
Landtransporterna behandlas i andra internationella fora. Jag kan således inle
finna att de synpunkter som har framförts i della avseende är av den arten all
de väger över de skäl som talar för att ansvaret på land samlas inom
räddningsverket.

Frågorna
om transport av farligt gods har emellertid funnits vid sjöfartsverket i något
mindre än två år. Med hänsyn till den korta tid den enhet som handlägger dessa
frågor har funnits är del av personalskäl en nackdel med en flyttning av
enhelen. Mot denna bakgrund villjag inle nu förorda atl dessa uppgifter förs över
tUl räddningsverket. Även i detla fall bör dock samordningen mellan
myndigheterna förbältras. Jag avser liksom i fråga om sprängämnesinspeklionen
alt noga följa ulvecklingen i detta avseende och återkomma till frågan inom två
år om det visar sig alt lösningen inte är tiltfredsstäUande.

De
farhågor som har framförts för att det förebyggande arbetet eller den
föreskrivande och inspekterande funktionen skall fä en blygsam roll i den nya
myndigheten har nära samband med vad jag tidigare har framhållil om uppgtftema
på del förebyggande området. Jag har förordat att del förebyggande arbetet
skall bli ett väsentligt inslag i myndighetens verksamhel. I den snabba
utveckling som i dag sker inom praktiskt laget alla samhällssektorer, kommer
en av verkels vikligasle uppgifler all vara all sludera olika risker,
riskbevakning och iniliera ålgärder. Verksamhelen får karaktär av det som
numera kallas Risk Management. Mot denna bakgrund är jag inte orolig för att
den verksamhet som nu bedrivs får en minskad betydelse i framliden.

En
remissinstans tar upp frågan om inle kommittén för undersökning av allvarliga
olyckshändelser kan integreras i den nya myndighelen. Jag vill erinra om alt
kommittén enligt sina direktiv (Dir 1981: 12) har lill uppgifl

Prop. 1984/85:161 12

alt
snabbt och objektivt klarlägga de närmare omständigheterna vid allvarliga
olyckshändelser eller tillbud saml atl sammanställa erfarenheterna från
händelserna. 1 direktiven framhålls att undersökningarna inte skall bedrivas av
ett organ som är bundel av ansvaret för det löpande säkerhetsarbetet.
Kommittén beräknar att under år 1985 redovisa sina erfarenheter av
undersökningsverksamheten och lägga fram förslag som kan ligga till grund för
en prövning av den framtida inriktningen av verksamheten. Mot bakgmnd av vad
jag nu har anfört anserjag atl resultatet av kommitténs för allvariiga
olyckshändelser redovisning bör avvakias och alt del inle nu finns någon gmnd
för alt integrera verksamheten i den nya myndighelen.

Några
remissinstanser är tveksamma lill CESAM-kommitténs förslag att lokalisera
räddningsverket lill Karlstad. Som kommittén framhåller har
civilförsvarsstyrelsen, varifrån den övervägande delen av den personal som
berörs av den nu akluella omorganisationen kommer, av regionalpolitiska skäl
omlokaliserals till Karislad. Della lalar för en lokalisering dil. Enligt min
mening går det inte heller alt ha den centrala verksamhelen på mer än elt
slälle. Jag förordar sålunda en lokalisering till Karistad.

4
Huvuduppgifter

Mitt
förslag: Slatens räddningsverk skall vara cenlral myndighet för
befolkningsskyddet och räddningstjänsten i fred och krig. Vidare skall verket
svara för samordningen av samhällels verksamhel inom dessa områden.
Räddningsverket skall även ansvara för att planeringen av räddningstjänstens
organisation och materielanskaffning utformas så all olika räddningsorgan kan
samarbeta effektivi såväl i fred som i krig. Ärenden om beredskap mot
kärnkraftsolyckor skall ankomma på verkel som central myndighet. Vidare skaU
verket ha funktionsansvar för civUförsvaret, dvs. ha den cenirala ledningen av
civilförsvarsverksamheten och övervaka krigsplanläggningen och
beredskapsåtgärderna. Verket skaU ha etl tillsynsansvar inom det övriga
verksamhetsområdet. Forsknings- och utvecklingarbele samt återföring av
erfarenhei får en framskjuten roll. Räddningsverket skall planera och genomföra
utbildning och övning inom verksamhetsområdet.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt förslag ulom vad avser
uppgtftema i frågor om landlransporter av fariigl gods saml rörande explosiva
och brandfarliga varor (se belänkandet s. 113-126).

Prop. 1984/85:161 13

Remissinstanserna:
Flertalel instanser har inte någon erinran mot kommilléns förslag (se bil. 2
avsntft 3.1). De synpunkter som vissa instanser har framfört om vilka uppgifler
som skall föras över till räddningsverket inverkar också på dessa instansers
syn på frågan om huvudfunktioner för verkel.

Skälen
för milt förslag: Jag har lidigare redovisat min syn på inriktningen av
befolkningsskyddet och räddningstjänsten på cenlral nivå. Behandlingen av
frågan om vilka verksamheier som skall tillföras räddningsverket visar också
vad jag anser bör utgöra huvuduppgifter för myndigheten. Verksamheterna
inlegreras inom verkel men behåller i slort sin tidigare karaklär. Del är mol
denna bakgmnd som jag framlägger milt förslag till huvuduppgifter för verket.

Räddningsverket
får ansvarei för funktionen civilförsvar i enlighet med vad jag har föreslagil
i proposilionen om ledningen av de civila delarna av totalförsvaret. 1 den
proposuionen tar jag också upp frågan om ledningssystemet i krig.

4.1
Befolkningsskyddet

Mitt
förslag: Slalens räddningsverk skall verka för all befolkningsskyddels och
räddningstjänstens intressen tillgodoses i samhälls- och bebyggelseplaneringen
samt bevaka riskulvecklingen i samhället. Till uppgifterna skall också höra att
förebygga bränder. Verket skall vidare leda produktionen av skyddsmm och
anläggningar. Del skall också ankomma på verkel att svara för övriga
skyddsålgärder för civUbefolk-ningen, t. ex. skyddsmasker, förvarning och
alarmering.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt förslag utom vad avser förslagen om
brandfarliga och explosiva varor saml frågor om säkerhelen vid Iransporl av
farligl gods (se belänkandet s. 203-233).

Remissinstanserna:
Flertalet är genomgående posiliva till kommilléns förslag (se bU. 2 avsnitt
3.6). Fortifikationsförvaltningen har en annan uppfattning i fråga om
produktionen av anläggningar. De synpunkter som vissa instanser har framfört om
vilka uppgifter som skall föras över lill den nya myndighelen inverkar också på
dessa instansers syn på frågan om förebyggande åtgärder.

Skälen
för mitt förslag: Under remissbehandlingen har, utöver frågorna om vilka
uppgifter som skaU föras över lill räddningsverket, oenighet rått bara om
vilken myndighet som bör ha produklionsansvaret för anläggning-

Prop. 1984/85:161 14

ar
för krigsorganisationen. Jag utvecklar därför skälen för mitt förslag i denna
fråga.

Frågan aktualiserades av
Hpg 5-kommittén som ansåg atl statens planverk och forttfikationsförvallningen
skulle kunna ulnylljas i ökad omfattning när det gäller skyddsrumsproduktionen
resp. produklionen av anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation.
Flertalel remissinslanser har i sina yttranden över Hpg 5-kommilténs förslag
ansett atl en förändring av ansvarsförhållandet för skyddsrumsproduktionen och
för anskaffning av anläggningar till civitförsvarels krigsorganisation kan
medföra belydande nackdelar. Remissinstanserna förordar dock en ökad samordning
mellan planverket, forttfikationsförvallningen och civilförsvarsslyrelsen.

Jag kan konstatera att del
bland remissinstanserna råder stor enighet om att skyddsrumsbyggandet bör ske i
nuvarande former. Jag delar denna uppfattning. Ansvarei för genomförandel bör
således i huvudsak ligga på kommunerna medan räddningsverket bör ha etl
övergripande ansvar och Ijänslgöra som ell tekniskt serviceorgan.

Vad gäller produklionen av
anläggningar för civilförsvarels krigsorganisation Ugger ansvaret för
genomförandet också här sedan lång lid på kommunerna. Detta anses ha fungerat
väl. Enligt min mening är ett bibehållande av denna ordning belydelsefull för
att kommunernas uppgift att driva och underhålla anläggningarna skall bli
genomförd på ett kompetent säll. En förändring av den nuvarande ordningen
skulle också slrida mol principen med en närmare knytning av
civilförsvarsverksamheten lill kommunerna. Även på delta område måsle det
anses nödvändigt med teknisk kompelens hos den nya myndighelen för att bl.a.
fullgöra programfunklionen. Jag förordar sålunda all nuvarande ordning
bibehålls också i fråga om produktionen av anläggningar för
krigsorganisationen.

4.2
Räddningstjänsten

Mht
förslag: Slalens räddningsverk skall ha befogenhel att utfärda föreskrifier för
planeringen av samverkan vid räddningsinsatser och för räddningstjänsten i
krig. Planläggningen skall dock i försia hand påverkas genom allmänna råd.
Verket skall i övrigt främja den aUmänna räddningsljänslen så all denna blir
ändamålsenligt ordnad i olika delar av landet.

Kommitténs
förslag: Överensslämmer i huvudsak med mitt förslag (se belänkandels.
127-156).

Remissinstanserna:
Insianserna är i allt väsentligt positiva till kommilléns förslag (se bil. 2
avsnitten 3.2 och 3.3).

Prop. 1984/85:161 15

Skälen
för mitt förslag: Under remissbehandlingen har synpunkter framförts på
förhållandet mellan räddningsverket och kommunema när det gäller
planläggningen. Enligt min mening skall den kommunala planläggningen sä långt
möjligt understödjas med rådgivning.

Enligt
1982 års tolatförsvarsbeslut är staten fortfarande huvudman för civitförsvaret.
Detta medför atl det är nödvändigl alt staten genom föreskrifter styr
civilförsvarsverksamheten. Eflersom verksamhelen och förberedelserna för denna
sker för krigstida förhållanden är det nödvändigt, bl.a. med hänsyn till atl
försvarsansträngningarna måste samordnas och föras med enheilig inrikining, att
statsmakterna reglerar kommunernas verksamhel.

Jag
vill således framhålla att när det gäller de speciella krav som krigsförhållanden
släller kan del bli nödvändigl alt styra planläggningen mot bestämda mål.
Utrymmet för sådan styrning är som jag ser det dock mycket begränsat med hänsyn
lill den precisering av kraven pä kommunerna i planläggningshänseende som
numera slälls i civitförsvarslagen (1960: 74). Behovel av atl få en
ändamålsenlig och mellan kommunerna samordnad inriktning av planläggningen
kommer enligt min mening i alll väsentligt atl kunna lillgodoses genom den
organisationsplan som upprällas av länsslyrelserna för varje kommun.

Jag
förordar sålunda atl även kommunernas planläggning för krigsförhållandena inom
ramen för civilförsvarslagsliftningen i första hand skall påverkas genom
allmänna räd. Detla gäller sedan gammalt inom fredsräddningsljänsten. För all
uppnå en effekliv samverkan mellan olika organ bör del dock liksom f.n. finnas
möjligheter för räddningsverket att utfärda föreskrifter om samverkan vid
räddningsljänstinsatser. Ingen ökning av de nuvarande myndigheternas
föreskrtftsrätt föreslås således.

4.3
Forskning och utveckling

Mitt
förslag: Forskning och utveckling blir vikliga uppgifler för statens
räddningsverk. Styrelsen för svensk brandforskning skall stödjas i sin
verksamhel.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med milt förslag (se betänkandet s. 233-241).

Remissinstanserna:
Remissinstanserna är positiva till förslaget (se bil. 2 avsnitt 3.7).

Skälen
för mitt förslag: Jag gör ingen annan bedömning än kommittén och vill
understryka betydelsen av forskning och utveckling för både befolkningsskyddet
och räddningstjänsten. När del gäller uppdrag inom ramen

Prop. 1984/85:161 16

för
den gemensamma försvarsforskningen vid försvarels forskningsanstalt bör verket
samråda med överstyrelsen för civil beredskap.

4.4
Information

Mitt
förslag: Statens räddningsverk får lill uppgift all se lill att allmänheten,
myndigheler och organisationer får informalion och utbildning om skydd och
räddning i krig saml om olycksrisker, skadeförebyggande ålgärder och hur man
bör handla då en olycka inträffar. Della skall ske i samarbele med berörda
myndigheter och organisationer, t. ex. Svenska brandförsvarsföreningen och
Sveriges civilförsvarsförbund.

Kommitténs
förslag: Överensslämmer i allt väsentligl med milt förslag (se belänkandet s.
242-251).

Remissinstanserna:
De flesta har inle någon erinran mot förslagel. Bl.a. Sveriges Radio AB anser
alt informationsfrågorna har fått en något undanskymd plats i betänkandet (se
bil. 2 avsnill 3.8).

Skälen
för mitt förslag: Jag vill för egen del siarkt undersiryka betydelsen av
informationsverksamheten. Enligt min mening får informationsverksamheten
mycket stor betydelse från beredskapssynpunkt under fredsmässiga förhållanden,
men den är än mer väsenllig i en krigssituation. Som framhålls av Sveriges
Radio AB bör prakliska förutsättningar för medverkan och för att ta
erforderliga initiativ skapas inom myndighelen. Jag kan också dela
uppfattningen att del måste finnas en sådan planläggning atl del finns underlag
för produktion av informationsprogram liksom för annan information vid
beredskap och i krig.

Räddningsverket
bör ha en övergripande samordningsroll när del gäller informalionen inom
verksamhetsområdet. I enlighet med vad jag nyss har framhållil måste verket ha
till uppgift alt se till atl allmänheten, myndigheter och organisationer får
information. Verket bör således verka för upplysning om säkerhetspolitiken och
om civilförsvarets uppgifter i totalförsvaret. Del övergripande ansvaret för
information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret ligger däremoi på den
nybildade styrelsen för psykologiskt försvar. Räddningsverkets uppgift bör
också innefatta utbildning av allmänheten i skydd och räddning i krig. Jag vill
också understryka verkets uppgifler under fredstid i fråga om informalion och
utbildning om olycksrisker, skadeförebyggande åtgärder och hur man bör handla
då en olycka inträffar.

Som
kommillén föreslår bör räddningsverket samarbeia med de organisationer som
bedriver informationsverksamhet på områdel, i försia hand Svenska
brandförsvarsföreningen och Sveriges civilförsvarsförbund. Des-

Prop. 1984/85:161 17

sa
organisationers verksamhet har stor betydelse för att få bredd på informationen.
Jag räknar med att ett förtroendefullt samarbele skall utvecklas mellan verkel
och organisationerna och förordar sålunda kommilléns förslag i fråga om
information. Jag vill också framhålla behovel av en samverkan i
informationsfrågorna med andra myndigheter, bl. a. överstyrelsen för civil
beredskap.

CESAM-kommittén
har funnit all frågan om atl bygga upp en cenlral informationsfunktion för
räddningstjänsten av flera skäl är komplicerad. Informalionsbanken avses
innehålla uppgtfter om tillgängliga resurser, olika fariiga ämnen m.m. saml
syftar till atl underiälla planeringen och genomförandet av räddningsinsatser.
Flera alternativ kan enligt kommittén övervägas i fråga om vilken eller vilka
myndigheter eller organ som bör få ansvar för en evenluell informalionsbank.
Kommillén föreslår atl statskontoret får i uppdrag att närmare uireda frågan
om en central informalionsbank.

Endasl
en remissinstans lar upp denna fråga. Svenska brandförsvarsföreningen delar i
sitt yttrande kommitténs uppfattning all frågan är komplicerad och sannolikl
dyrbar all lösa. Föreningen förklarar sig villig att undersöka möjligheterna
att integrera en sådan informalionsbank i befintliga syslem som föreningen ändå
kommer att datorisera. Jag kan konslalera all frågan kräver fortsatta
överväganden.

5
Statens räddningsverks organisation

Mitt
förslag: Statens räddningsverks verksamhel skall indelas i programmen
Befolkningsskydd och Räddningstjänst som också blir planeringsfunktioner.
Verket skall vidare arbeta med olika produktionsområden, t. ex. utbildning,
maleriel, skyddsrum och anläggningar samt administration. Verkel leds av en
styrelse. Chef för verkel är en generaldirektör. TiU myndigheten skall knytas
olika råd för att underlätta konlaklerna med andra myndigheter och
organisaiioner.

Del
skaU ankomma på regeringen all besluta om verkets organisalion.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer i alll väsentligt med mitt förslag (se betänkandet s.
253-258 och 265-274). CESAM-kommittén föreslår atl det nya verket får en
lekmannastyrelse med företrädare för Svenska kommunförbundet och
Landstingsförbundet.

KommUtén
föreslår vidare alt fem råd bildas för samverkan med kontaktpunkter ulanför
verkel. Enligt kommiitén bör del ankomma på verkel alt lill råden knyta de
represenlanler för myndigheter och organ som verket anser bör ingå i dem.
Kommittén lämnar en sammanslällning över myndigheter och organ som kan bli
akluella all ingå i råden. 2 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 161

Prop. 1984/85:161 18

Remissinstanserna:
Inslällningen tiU kommitténs förslag är i huvudsak posiliv, men etl anlal
inslanser har synpunkier på rådens sammansättning (se bil. 2 avsnitt 4).

Skälen
för mitt förslag: Jag har framhållil atl principerna i försvarets planerings-
och ekonomisystem bör vara vägledande för ledningen av verksamhelen inom
lolalförsvarets civila del. Jag bedömer att del kan vara lämpligt atl verksamhelen
vid verkel indelas i olika program- och produktionsområden.

I
likhei med kommiitén harjag den uppfattningen att slora krav kommer atl StäUas
på verksledningen, bl.a. med hänsyn lill all verksamhelen blir myckel
utåtriktad. Jag anser därför att delta bör uppmärksammas i organisationsarbetet.

Jag
anser att frågan om sammansättningen av slyrelsen bör övervägas i del fortsatla
organisationsarbetet bl.a. mot bakgmnd av verkslednings-kommitténs arbete.
Enligt min mening är det nu för lidigl att la närmare StäUning tiU rådens anlal
och sammansättning. Även frågan om vilka uppgifter de bör ha anserjag bör
övervägas yllerligare.

6
Civilförsvarets personalförsörjning

Bakgrund

Riksdagen
fastställde i maj 1974 (prop. 1974: 1 bil.6, FöU 19, rskr 190 och prop.
1974:75, FöU 20, rskr 191) riktlinjer för dels en ny organisalion, dels ell
nytt ulbildnings- och övningssyslem för civilförsvaret. Regeringen godkände i
beslut den 18 mars 1976 etl förslag av civilförsvarsslyrelsen liU ändrad
organisation, kallad organisation 80. Riksdagen (prop. 1976/77: 56, FöU 10,
rskr 155) beslöt därefter om de ändringar i civilförsvarslagen (1960: 74) som
behövdes för att genomföra organisation 80 och det nya utbildnings- och
övningssystemet. Dessa rikllinjer gäller i allt väsentligt fortfarande.

Det
kan finnas anledning att redovisa 1974 års rikllinjer för utbildnings-och
övningssyslemel som en bakgmnd liU förslagel om civilförsvarets
personalförsörjning men även till förslagen i följande avsnitt om utbildning,
övning och malerielhanlering. I viss mån innebär förslagen ändringar i nu
gällande riktiinjer.

Riktlinjerna
innebär i huvudsak följande.

Endast
en mindre del av manskapet för civitförsvaret behöver utbildas. Denna
omständighet innebär att högre krav stäUs på utbildningen av befälet. Krav
ställs också på att det lägre befälet och det manskap som utbildas har goda
kunskaper om hur bl. a. olika prakliska uppgifler skall lösas. Utbildningstiden
är fyra-åtta veckor för befäl i ledningscentraler och högre föltbefäl. För
huvuddelen av dessa grupper kan dock ulbildningen begrän-

Prop.
1984/85:161 19

sas
liU fyra-fem veckor. För manskap med särskild yrkesbakgrund som är lämplig för
vissa ijänsler i civilförsvaret omfattar utbildningsliden omkring en vecka.
Sistnämnda utbildningstid gäUer också för manskap i verkskydd. Ulbildningen
skall genomföras som heldagsulbildning på vardagar.

Övningsverksamhelen syflar
lill all skapa samövade enheler. Organisalionen skall efler mobilisering kunna
lösa sina uppgifter även om huvuddelen av manskapet inte har utbildats i fred.
1 princip skall alla enheter genomföra s.k. enhelsövning om tre dagar för befäl
och två dagar för manskap. Övningarna skall kunna återkomma en gång under varje
fyraårsperiod. Vissa enheter undantas från enhelsövningar, medan andra enheter
övas under kortare lid.

Försvarsutskottet
gjorde följande uttalande.

Utskottet
tiUstyrker att övningsverksamhelen i ökad ulslräckning centraliseras till
anläggningar som är särskilt lämpade för ändamålet. Eftersom övningarna är
kortvariga bör övningens art, tillgången på lämpliga övningsanordningar och
instmktörer tUlsammans med reseavstånden för övnings-dellagarna bli styrande
för var en övning skall genomföras. Man bör inle underskatta betydelsen av atl
övningsdellagaren får delta i tillämpad övning som äger mm i närheten av
mobUiseringsplalsen och det område där den övade enhelen skall verka i krig.
Utskottet räknar med alt omkring hälflen av övnings volymen kommer att vara
kvar i länen.

I
likhei med departementschefen anser utskottet att civilförsvarels regionala
organisation bör byggas upp kring fem anläggningar för utbUdning och övningar.
Anläggningens chef bör ha en hög grad av självständigt ansvar för verksamheten.
Pågående översyn av civilförsvarsslyrelsens organisalion bör avvakias innan man
lar slutlig ställning till anläggningarnas organisaloriska stäUning i
förhållande till civilförsvarsstyrelsen.

Det
är naturligt all uppbyggnaden av fem regionala anläggningar för utbildning och
övningar får konsekvenser i fråga om förrådshållningen. Särskild
utbildningsmaieriel kan inle avsällas för anläggningamas behov.
Förrådshållningen måste ske med beaktande bl.a. av att materielen skall kunna
utnyttjas för utbildning och övningar och av de ralionaUseringsvins-ler som
står att vinna genom regional samordning.

Länsslyrelserna
har f n. elt omedelbart ansvar för civitförsvarels male-rielberedskap inom
länen. Detta har uppenbarligen skapat ett starki positivt intresse för
förrådssituationen, för materielens vård och tillgänglighet vid mobilisering
samt för organiserandet av dess distribution lill mobilise-ringsenheler m. m.
MobUiseringen leds av civitförsvarscheferna, en för varje civUförsvarsområde.
Vid mobiliseringen har länsslyrelserna en rådgivande och stödjande funktion.
Hos länsslyrelserna finns, liksom hos motionärerna, allvarliga farhågor för
atl en centralisering av förrådssystemet kommer alt försämra civilförsvarels
beredskap och minska möjlighelema atl snabbi få god effekt efter en
mobilisering.

Enligt
departementschefens mening är del nödvändigt atl länsstyrelsernas inflytande
över förrådsverksamhelen säkerstäUs på ell bättre sätt än vad som har varil
faUet under försöksverksamheten i södra Sverige. Utskottet har samma
uppfattning. Förrådsfrågorna har stor betydelse vid mobiliseringsplanläggningen.
Fredsekonomiska fördelar kan komma all molsvaras av nackdelar för beredskapen.
Uppkommande principiella frågor av della slag bör avgöras av Kungl. Maj: t.

Prop. 1984/85:161 20

Utskottet
erinrar om att civilförsvaret har ell stort antal mobiliseringsförråd som även
i fortsättningen måste finnas spridda i länen. Uiöver de fem regionala
utbildnings- och förrådsanläggningarna bör dessutom behållas vissa
förrådsfilialer, Uksom vissa lokala övningsfält.

Enligt
1982 års försvarsbeslut skall bl.a. ledningen på den lokala nivån av
civitförsvarsverksamheten i krig föras över till kommunerna. Kravet i beslulel
på ökad förmåga att möta verkningarna av ett överraskande angrepp innebär
bl.a. skärpta krav på civitförsvarsorganisationens beredskap, utbildning och
ledning.

Riksdagen
(prop. 1984/85: 49, FöU 5, rskr 93) har beslutat om de ändringar i
civilförsvarslagen (1960: 74) och lagen (1964: 63) om kommunal beredskap som
behövs för atl genomföra försvarsbeslulel. Kommunerna kommer nu att genomföra
sin civitförsvarsplanläggning. Arbelel skall vara genomfört den I januari 1987
då kommunerna övertar ledningsansvarel i krig.

Samtidigt
införs en liU den kommunala ledningen anpassad krigsorganisalion (Org 80 K).
Org 80 K innebär all varje kommun lilldelas minsl en civilförsvarsstab, en
eller flera brandgrupper och ett antal hemskyddsgmp-per. En kommun kan dessulom
lilldelas andra resurser, t. ex. en eller flera undsättningsplutoner. Den nya
krigsorganisationen ryms inom en personalram på ca 150000 personer.

Övningsverksamhelen
inriklas mol all samtiiga enheler övas vart fjärde år. Mobiliseringsövningar
genomförs också vart fjärde år. Civilförsvarssla-bernas övningsverksamhet
samordnas med ledningsövningarna av totalförsvaret på lokal nivå.

Mitt
förslag: Länsstyrelserna skPill skriva in och krigsplacera personalen direkl
på befallningar inom civitförsvarsverksamheten. Utbildningssystemet för
krigsorganisationen förenklas och rationaliseras genom atl vissa kurser läggs
samman. De s. k. personalbankerna slopas.

Rapporten
om civilförsvarets personalförsörjning: Överensstämmer i allt väsentligl med
milt förslag.

Remissinstanserna:
Rapporten får i huvudsak ell positivi moltagande (se bU.7).

Skälen
för mitt förslag: Jag kan konstalera atl rapporten om civilförsvarels
personalförsöijning har fått ell i huvudsak posilivi bemötande under remissbehandlingen.
Det bör dock pekas på alt flera av förslagen har samband med det pågående
överförandel till kommunerna av ledningen av civitförsvarsverksamheten i krig och
flera av CESAM-kommitténs förslag. Den närmare utformningen av rapportens
förslag bör därför enligt min

Prop. 1984/85:161 21

mening
övervägas i särskild ordning. Redan i delta sammanhang anserjag del dock
lämpligl atl redovisa min syn på inrikiningen i stort av arbelel med
personatförsörjningsfrågorna.

Som försvarels
ralionaliseringsinstUul framhåller är beredskapskraven väsenlliga för hur
personalförsörjningen skall lillgodoses. Enligt min mening har även
kommunernas nya uppgifter och den omständigheten all civUförsvaret i högre grad
än tidigare kommer all tillföras personal med lämplig bakgmnd betydelse för hur
personalförsörjningen skall utformas. Genom samordningen mellan
räddningstjänsten i fred och krig kommer mer än 10% av personalen i civitförsvarels
krigsorganisation att utgöras av personer som har motsvarande uppgifter i fred.
En myckel stor del av befälsbehovel kommer att kunna lillgodoses med sådan
personal. Denna bakgrund lillsammans med institutets förslag lill förbättringar
av rekryterings- och inskrivningssystemel bör enligt min mening göra det
möjligt alt skriva in och krigsplacera personalen direkl. Jag kan också anslula
mig till institutets förslag om förenkling och rationalisering av
utbildningssystemet. Denna fråga har emellertid samband med frågan om
utbUdningen. Jag återkommer därför lill frågan.

Institutets
förslag all de s. k. personalbankerna slopas möjliggörs genom den inriktning av
inskrivnings- och utbildningssystemen somjag förordar. Den personalbuffert som
behövs blir till skillnad mol nu myckel begränsad. Samtidigt blir
krigsorganisationen i princip fulltalig. Jag kan anslula mig lill förslaget alt
överinskrivning i mobiliseringsreserven utnyttjas som en buffert. Del bör som
institutet föreslår ankomma på länsstyrelserna all bedöma när krigsplacering
kan göras. I vissa fall bör del tillålas alt oulbU-dad personal krigsplaceras,
men utbUdningen bör i så fall genomföras så snabbt som möjligt därefler.

Jag
ålerkommer senare lill övningsverksamhelen. Jag vill dock redan nu anslula mig
till principen om enhelsvisa övningar under ledning av krigs-placerat befäl.
Det är också enligt min mening viktigt all mobUiseringsmo-mentet får ökad
lyngd.

7
Utbildningen av personal för räddningstjänst och solningsväsende

Jag
har inledningsvis förordal all en ny utbildning för räddningstjänst, inlegrerad
med civitförsvarsulbildningen, liksom en reformerad utbUdning för personal inom
sotningsväsendel nu genomförs enligt huvudlinjerna i kommitténs förslag. Del
bör ankomma på regeringen eller den myndighel regeringen besiämmer alt
slutligen besluta om detaljerna i dessa frågor.

1
likhei med kommittén anserjag del angeläget alt den nya utbildningen i
räddningstjänst kan påbörjas så snart som möjligt. Del krävs emellertid en viss
tid innan den nya ulbildningen kan börja fungera. Under denna lid

Prop.
1984/85:161 22

skaU
utbildningsplaner och kursplaner tas fram dels för den utbildning som jag
förordat skall genomföras vid civitförsvarsstyrelsens utbUdnings- och
förrådsanläggningar, dels vad gäller den föreslagna högskoleulbildningen. I det
fortsatta organisationsarbetet bör kursplaner utarbetas för den nya
utbildningen. De förfatiningar som berörs av den förändrade räddningsljänstulbildningen
måsle också tas fram.

Jag
räknar med att den nya utbildningen skall kunna påbörjas höslen 1986. Takten i
genomförandel är emellertid i hög grad beroende av decentraliseringen av
övningsverksamheten tiU kommunema och de besparingar i övrigl som har
föreslagits. I del följande behandlar jag de olika delama av
räddningstjänstutbildningen.

7.1
Utbildning av heltidsanställda brandmän

Mitt
förslag: Den heltidsansläUde brandmannen får efter gmndulbildning vid ett
brandförsvar och efler ca ett års hellidstjänslgöring i räddningstjänst gå
igenom en kompelensutbildning. Denna bör även ge kompetens för placering som
gruppchef i civilförsvarets krigsorganisalion. UlbUdningens innehåll bör
närmare ulformas i det fortsatla organisationsarbetet.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag (se rapporten från CESAM: s
arbelsgmpp s. 53-54).

Remissinstanserna:
Flertalel remissinstanser släller sig bakom principerna i förslagel lill
utbildning av heltidsanställda brandmän. Synpunkter har främsl anförts
beträffande längden av den föreslagna gmndulbildningen och lokaliseringen av
ulbildningen (se bil. 4 avsnill 3.4.2).

Skälen
för mitt förslag: Brandförsvaret är en kommunal angelägenhet och det är
följaktligen kommunen som är arbetsgivare för brandpersonalen. Enligt
instruktionen (1974: 408) för statens brandnämnd åligger det nämnden att
meddela kompelensutbildning för brandpersonalen. Detla innebär alt staten
tiUhandahåUer resurser för utbildning medan kommunen får ta kosinader för
brandpersonalens lön under ulbUdningstiden, kosinader för resor och traktamenten
m. m. Jag anser att ulbildningen inom brandväsendet även i fortsättningen
skall ske som en utbildning av anslällda. Mol detla förslag har inle heller
anförts några synpunkter från remissinstanserna.

Heltidsanställda
brandmän får f n. dels en introduktionsutbildning, som kan variera från någon
vecka lill fjorton veckor i de tre största kommunerna, vid resp. brandförsvar
i samband med anställningen, dels en traditionell skolutbildning vid statens
brandnämnds utbildningsenhet. Brandman-

Prop.
1984/85:161 23

naklassen
omfattar åtta veckors huvudsakligen teoretisk utbildning. Brandmannen övas
dessulom fortlöpande under sin yrkesverksamma tid vid den egna brandkåren
enligt föreskrtfter i kommunernas brandordningar. Genomgången brandmannaklass
med godkända vitsord är ell krav för behörighel alt vinna inträde i
vidareutbildning tiU brandbefäl vid statens brandnämnd.

Enligt min mening bör
utbildningen utformas för alt ge den kompetens som krävs för såväl
räddningstjänst i fred som krigsräddningstjänst. Ansvaret för ulbildningens
uppläggning, innehåll och genomförande bör ligga på det nya cenirala verkel.
Genomförandel av utbUdningen bör så långt möjligt decentraliseras och i första
hand genomföras vid alla civilförsvarets ulbildnings- och förrådsanläggningar
(CUFA). I den mån del skuUe visa sig nödvändigl bör ulbildningen även kunna
genomföras vid några större brandförsvar med resurser för utbildning. Enligt
min mening bör det ankomma på slatens räddningsverk att la ställning till i
vilken omfattning denna möjlighet skall utnyttjas.

I likhet med arbetsgmppen
anser jag att del skaU krävas minst tvåårig gymnasieskola eller motsvarande
kunskaper förvärvade på annal säll för atl antas till utbildning lill
heltidsanställd brandman. Utvecklingen under senare år visar att flertalel
ungdomar går igenom gymnasial utbildning. Under en övergångsperiod, men också
med hänsyn till dem som även i fortsättningen inle går igenom en utbildning
inom gymnasieskolan, kan det dock finnas skäl att i särskilda fall göra avsteg
från de formella kraven.

Från några håll har i
samband med remissbehandlingen anförts synpunkter på viklen av atl kunna
rekrytera personer med yrkeserfarenhet till brandmannayrket. Det är även enligt
min mening önskvärt att den blivande brandmannen, utöver Ivåårig
gymnasieutbildning, också har en tids erfarenhet av yrkesarbete bakom sig. Jag
är dock inte beredd atl föreslå särskilda krav på yrkeserfarenhet för tillträde
lill brandmannautbildningen. Brandmannen bör även vara lämplig för ijänst som
gmppchef i civitförsvarels krigsorganisation.

Jag anser all
arbelsgmppens förslag i fråga om brandmannautbildningen är väl avvägda och bör
ligga lUl grund för del fortsatta organisationsarbetet. UtbUdningen av
brandmän bör således inledas med en gmndutbUdning efler anslällningen som
senare bör följas av en kompelensutbildning. Gmndulbildningen kan jämföras med
den introduktionsutbildning som i varierande omfattning förekommer redan nu.
Den bör avslutas med prakliska prov. Den nyansläUde kommer inom ramen för sin
tjänstgöring också atl få della i den övningsverksamhet som regelbundet bedrivs
inom brandförsvaret. För att han skaU få tillräckliga erfarenheler bör
kompetensutbildningen därför inte påbörjas förrän efter ca etl års
heltidstjänstgöring vid egen kår.

I
kompetensulbildningen bör också ingå utbildning för räddningstjänst i krig,
vilken ger möjlighel till placering som gruppchef i civilförsvarets
krigsorganisalion. Utbildningen bör leda fram lill brandmansexamen.

Prop.
1984/85:161 24

7.2 Utbildning av heltidsanställda brandförmän,
brandmästare m.m.

Mitt förslag: Efter ca fem års hellidstjänslgöring i
räddningstjänst vid brandförsvar kan brandmannen gå igenom en utbildning som
leder fram lill brandförmansexamen och ger kompetens som utryckningsledare.
Efter ca ell års praklisk tjänstgöring och utbildning i förebyggande
brandförsvar, kan brandförmannen antas till brandmästamtbildning. I denna ingår
utbildning som ger kompetens som plutonchef i civUförsva-rets
krigsorganisation. Ulbildningen leder fram lill brandmästarexamen som ger
kompelens som högre utryckningsbefäl. Brandmästaren kan därefter gå igenom
ytteriigare utbildning i förebyggande brandförsvar och får då kompetens att
ansvara även för förebyggande verksamhel. Brandmästaren kan också gå igenom en
förvallningsulbildning. Den brandmäslare som har gåll igenom både förebyggande
utbildning och förvaltningsutbildning blir kompetent atl inneha tjänst som
brandchef och vice brandchef i vissa kommuner. Utbildningarnas innehåll bör
närmare ulformas i del fortsatla organisationsarbetet.

Kommitténs förslag: Överensslämmer i huvudsak med mitt
förslag (se rapporten från CESAM: s arbelsgmpp s. 55).

Remissinstanserna: Det övervägande anlalet remissinstanser
tillslyrker i princip kommilléns förslag. Om kommitténs förslag alt
brandförmansul-bildningen skall ge kompelens som utryckningsledare råder dock
delade meningar. Synpunkier har även framförts beiräffande lokaUseringen och
från något håll på innehållel i utbildningen (se bil. 4 avsnill 3.4.3).

Skälen för mitt förslag: Arbetsgruppens förslag i fråga om
utbildning av heltidsanställda brandförmän och brandmästare är enligt min
mening väl avvägda och jag anser alt de kan ligga till grund för det fortsalla
organisationsarbetet. Jag går nu över lill all behandla de olika delarna av
befälsul-bildningen.

Utbildning av brandförmän

Lägsla befälsljänsten inom brandförsvaret ärf n.
brandförman. Heltidsanställd brandförman skall enligt brandsladgan ha avlagt
lägst brandförmansexamen. Kompetensulbildningen, som i dag omfaltar lolv
veckor huvudsakligen leorelisk utbildning, sker vid slatens brandnämnds utbildningsenhet.

För egen del anserjag del vara angelägel att allt
brandbefäl får gå genom en utbildning som kan ge de kunskaper om risker och
arbetsmetodik som behövs för all kunna leda en insatsstyrka. Jag anser vidare
all utbUdningen bör ge sådana kunskaper all både personalens och allmänhelens
säkerhel tillvaratas på bäsla möjliga sätl. Enligt min mening bör
brandförmansul-

Prop.
1984/85:161 25

bildningen
i allt väsentligt ges en sädan inrikining att personalen får förutsättningar
atl svara mol de krav samhället ställer på en effektiv räddningstjänst liksom
att ulföra sina uppgifler under betryggande former. Jag ansluter mig alltså
till arbelsgruppens förslag att brandförmansutbildningen bör ge kompelens som
utryckningsledare för en mindre utryckningsenhet. Ulbildningen bör leda lill
brandförmansexamen. Till lokaliseringen av och genomförandel av utbildningen
avser jag alt återkomma i samband med behandlingen av brandmäslamtbildningen.

UtbUdning
i förebyggande brandförsvar

Den
som önskar gå vidare och få utbildning till högre befäl skaU dels ha erfarenhet
som befäl under ca ett år, dels gå igenom en utbildning i förebyggande
brandförsvar. Utbildningen skall ge sådana kunskaper att den som har genomgålt
ulbildningen kan utföra brandsyn av mlinkaraktär och vissa
lillslåndsbesiklningar. UtbUdningen skaU också ge kunskaper för allmän
rådgivning angående förebyggande ålgärder mol brand. Jag anser alt utbildningen
i förebyggande brandförsvar bör kunna anordnas som ett särskilt
utbildningsavsnili.

I
delta sammanhang vill jag erinra om atl lidigare utredningar inom
räddningsljänslutbildningens område har föreslagil atl även vissa brandmän
skulle kunna genomgå denna utbildning. Även jag ansluter mig till detta
förslag. Det kan enligt min uppfattning finnas anledning alt låta de brandmän
som t.ex. av medicinska skäl tvingas avstå från atl della i utryckningar och
likartad tjänst gå igenom utbildning i förebyggande brandförsvar för att kunna
arbela med viss brandsyn m. m. Jag vill därför förorda alt möjligheten står
öppen för de brandmän som är iniresserade av atl gå igenom denna utbildning och
där kommunen har behov av atl så sker. Ulbildningen bör anordnas och genomföras
av slatens räddningsverk vid en CUFA.

Utbildning
av brandmästare

HellidsansläUd
brandmästare skall enligt brandstadgan ha avlagl lägst brandmästarexamen vid
slalens brandnämnds utbildningsenhet. För inträde i brandmästarklassen krävs
avlagd brandförmansexamen. I praktiken har de antagna liU brandmästarklassen
genomsnittligt ca 14 års anställningstid i statligt eller kommunall
brandförsvar. Brandmästarklassen omfattar i dag 21 veckor huvudsakligen
leorelisk utbUdning.

För
egen del anserjag att del, även om brandmäslamtbildningen i första hand skall
inriktas på rollen som mera kvalificerad utryckningsledare, finns vissa andra
krav som också bör lillgodoses. Brandmäslarna har ofta atl ulföra kvalificerat
administrativt och personalledande arbele. Det är uppgifler som normall ligger
på brandchefen men som måsle avlastas honom. Enligt min mening måsle
brandmäslarna få kunskaper för att kunna fullgöra dessa uppgifter. Jag anser
därför all brandmästamtbildning-

Prop. 1984/85:161 26

en
skall innehålla sådana inslag av förvaltningskunskap och administration som är
specifika för räddningstjänsten.

För
de brandmästare som önskar nå befattning som brandchef eller vice brandchef
anser jag i likhei med arbelsgruppen att det är nödvändigt att tillskapa
särskilda utbildningar i dels förebyggande brandförsvar, dels förvaltningskunskap
.

Utbildningen
i förebyggande brandförsvar bör enligt min mening samordnas med motsvarande
utbildning för brandingenjörerna. Utbildningen i förebyggande brandförsvar för
brandmästare skall ge erforderliga kunskaper för sådan brandsyn,
ritningsgranskning och rådgivning som del ankommer på brandchef att utföra. En
brandmästare som har genomgått denna utbildning kan således tjänstgöra som
besiklningsbrandmästare.

Det
är enligt min mening vidare nödvändigl, inte minst från rättssäkerhetssynpunkt,
all också kunskaperna i förvallningskunskap utökas för den brandmästare som
avser att söka Ijänst som brandchef eller vice brandchef. Brandmästarnas
vidareulbildning i förvaltningskunskap bör även den samordnas med motsvarande
delar i brandingenjörsutbildningen. Förvaltningsutbildningen bör anordnas i
högskolan.

TUl
samordningen av brandingenjörsutbildningen med utbildningarna i förebyggande
brandförsvar och förvaltningsutbildning ålerkommer jag i samband med behandlingen
av brandingenjörsulbildningen.

Övrigt

I
likhet med remissinstanserna anserjag att räddningsljänstulbildningen på alla
nivåer måste innehålla etl stort inslag av sjukvårdsutbildning. Personalen
anlitas nämligen ofta i ambulanstjänst. Dessulom är omhändertagandet av
skadade personer på en olycksplats en primär uppgifl för all räddningspersonal.
Enligt min mening ligger elt sådant utbildningsinslag i linje med syftet att
göra utbildningen effektivare och ändamålsenligare för eleverna. Sedan
riksdagen i princip lagit ställning till den framtida ulbildningen får del
ingå i det fortsatta organisationsarbetet all beakla frågor om vissa
specialinslag i ulbildningen i samband med atl kursernas närmare innehåll
bestäms.

Beträffande
lokaliseringen av de utbildningar som jag nu föreslagit vill jag framhålla
följande.

Inledningsvis
harjag pekal på den renl innehållsmässiga samhörigheten mellan utbildningen för
räddningstjänsten i fred och molsvarande utbildning för räddningstjänsten i
krig. Genom samordningen skapas möjligheter all utnyttja de resurser som i dag
finns uppbyggda inom civilförsvarsorganisalionen, nämligen CUFA.

Av
inlresse i detta sammanhang är hur många elevdagar som befälsul-bildningen
fordrar. Arbetsgmppen räknar med atl förslaget omfattar sammanlagt 16975
elevdagar. De nu berörda befälsutbildningarna tar sålunda i anspråk en relativt
stor del av en CUFA: s lillgängliga elevdagar. Anlalel elevdagar för
brandingenjörer kan dessulom komma all öka. Ulbildningen

Prop. 1984/85:161 27

av
brandförmän fordrar ytteriigare ca 20000 elevdagar. I stort sell hela
kapaciteten vid en CUFA skulle fordras för en samlad befälsutbildning. Redan
med arbelsgruppens förslag kan del därför bli aklueUt atl föriägga viss del av
brandmäslamtbildningen till flera CUFA med hänsyn lill den övriga UtbUdning som
skall genomföras.

Jag
vill i sammanhanget åter erinra om att inriktningen av den framtida
ulbildningen skall vara en integrerad utbildning för fred och krig. Detta
fordrar enligt min mening en så jämn standard som möjligt på CUFA.
Kvaliflcerade resurser kommer alt fordras under alla omständigheter vid
samtiiga CUFA. Jag anser dock att utbildning av brandmäslare i försia hand
skall lokaliseras lill den CUFA som skall anordna den prakliska utbildningen
för brandingenjörerna. Del bör däremoi vara en strävan att så långt möjligt
fördela övrig befälsutbildning över alla anläggningar, eftersom jag ser den
lösning som arbelsgruppen har föreslagil som en helhels-lösning för att
åstadkomma en integrerad utbildning. Den iniegrerade utbildningen är också en
förutsättning för en finansiering av den utbildningsreform som jag nu
föreslår.

Enligt
min uppfattning bör det dock ankomma på räddningsverket atl la ställning lill
var enskilda utbildningar bör föriäggas i samband med detaljplaneringen av
dessa med hänsyn till vad det finner det praktiskt eller av andra orsaker
önskvärt.

7.3
Utbildning av brandingenjörer

Mitt
förslag: En brandingenjörslinje omfattande 100 poäng (2,5 år) inrättas i
högskolan den I juli 1986. Linjen förläggs till universitetet i Lund och får 25
nybörjarplatser per år. Genom alt ulbildningen inordnas i högskolan kommer de
ökande kraven på tekniskl-velenskapligt kunnande hos personalen inom
räddningstjänsten att kunna tillgodoses i större omfattning.

För
den som skall bli brandchef krävs, utöver genomgängen brandingenjörslinje, elt
års praktisk utbildning vid bl.a. CUFA. Ansvaret för denna utbildning läggs på
statens räddningsverk. Utbildningens innehåll bör närmare utformas i det
fortsalla organisationsarbetet. Ulbildningen ger också kompetens som chef för
bl. a. civilförsvarsstab inom civilförsvarets krigsorganisation.

Kommitténs
förslag: Brandingenjörsutbildningen föreslås bli anordnad som en fyraårig
leknisk högskoleutbildning med betydande inslag av praklisk UtbUdning eller
praktik vid brandförsvar. Del sisla utbildningsåret skall enligt förslagel
inriklas på räddningsljänslteknik, kommunal förvallning m. m. och under fem
veckor på de behov som räddningstjänsten i krig ställer. Brandingenjören
föreslås få kompelens som brandchef och som

Prop. 1984/85:161 28

chef
för bl. a. civitförsvarsslab. Som ett alternativ kan enligt förslagel det sisla
utbildningsåret i släUel inriktas mot indusirins, försäkringsbranschens med
fleras behov (se rapporten från CESAM: s arbelsgmpp s. 57-61).

Remissinstanserna:
De flesta instanserna lämnar kommitténs förslag tUl principer för
brandingenjörsutbildningen ulan erinran. SärskUda synpunkter har framförts på
innehållet i ulbildningen, på utbildningsvolymen och på lokaliseringen (se bil.
4 avsnitt 3.4.4).

Skälen
för mitt förslag: Enligt 7 § brandsladgan (1962: 91) skall brandchef och vissa
andra befattningshavare ha avlagt brandingenjörsexamen. Denna examen avläggs
vid statens brandnämnds utbildningsenhet i Solna. Antagning till ulbildningen
sker vartannat år med ca 30 studerande. Som behörighetskrav gäller i princip
slutförd tre- eller fyraårig linje inom gymnasieskola.

Brandingenjörsutbildningen
omfallar f n. 85 utbildningsveckor fördelade på 28 veckors utbildningstjänstgöring,
55 veckors teoretisk undervisning och 2 veckors praktisk undervisning.
Utbildningen indelas i fyra skeden, nämligen 19 veckors handledd, gmndläggande
brandmannaul-bildning vid kommunal brandkår med heltidsanställd personal (skede
1), en termins sludier vid brandnämnden (skede II), 9
veckors praklisk befälsutbildning vid kommunal brandkår med heltidsanställd
personal (skede III) samt ett läsårs studier vid brandnämnden (skede IV).

Ulbildningen
av brandingenjörer bedrivs i dag i slort sell som i början av 1960-lalel. Den
tekniska utvecklingen under de senaste två decennierna har lillsammans med 1974
års brandlagsliflning lett fram till etl väsentligt bredare lillämpningsområde
än tidigare. Kombinerat med ny lagstifining inom arbetslivets och förvaltningens
områden innebär detta all arbetsuppgifterna för brandingenjörer i hög grad har
förändrats. Dessa förhållanden måsle påverka utformning och innehåll i den
framlida brandingenjörsulbildningen.

Redan
de sakkunniga för översyn av brandförsvarsulbildningen föreslog i sitt
belänkande (Ds Kn 1979: 5) BrandförsvarsutbUdningen en föriängd utbildning. Den
skulle omfatta totalt tre och ett halvt år och väsentiiga delar av utbildningen
skulle ges i form av specialinriktade kurser vid teknisk högskola. Arbetsgmppen
för överarbelning av förslagel lill ändrad brandförsvarsutbildning m.m., med
uppgtft att se över de sakkunnigas förslag, föreslog i sin lur i promemorian
(Ds Kn 1981: 24) Utbildning i räddningstjänst m. m. att en allmän
utbildningslinje, brandingenjörslinjen, omfattande 80 poäng (två läsår) skulle
inrättas i högskolan.

Den
särskilda arbetsgmppen inom CESAM-kommittén föreslår i sin rapport all
brandingenjörsutbildningen skall anordnas som en fyraårig teknisk
högskoleutbildning. Utbildningen bör inledas med två perioder om

Prop.
1984/85:161 29

40
resp. 30 veckor vid leknisk högskola med en mellanliggande period om lio veckor
med handledd praktisk brandmannautbildning. Efter den sisla perioden vid
leknisk högskola följer ytterligare praktik om 20 veckor vid brandförsvar.
Därefter skaU den blivande brandingenjören gå igenom en utbildning i
brandskyddsleknik om 30 veckor följt av en ny praktikperiod om 20 veckor. Denna
praktik skaU anpassas liU vilkel val av inriktning som görs för det sista året
i utbildningen. Det ena av de alternativ arbetsgmppen föreslår innebär
utbildning i räddningsljänslteknik, kommunal förvallning m. m. och innehåller
dessutom fem veckors utbildning för de behov räddningstjänsten i krig släller.
Utbildningen leder fram tiU en brandingenjörsexamen som ger kompelens som
brandchef och som chef för bl.a. civilförsvarsstab. Det andra alternalivel
inriklas mot industrins och försäkringsbranschens med fleras behov.

Brandskyddsfrågor
av olika slag har av tradition — både i Sverige och utomlands - behandlats
ganska schematiskt och i stor ulslräckning baserats på erfarenhet,
"tumregler", eller på resultat av enkla prövningar. Vid jämförelser
med andra delar av del lekniska och industriella områdel har brandskyddsområdel
länge karaktäriserats av slor knapphei på utvecklingsarbete. Samtidigt har det
i samhället sketl en utveckling mot stora komplexa syslem som innebär atl
sårbarheten för och konsekvenserna av olyckor har ökal. Della har lell till en
alllmer besvärande brisl på brand-skyddstekniskt välutbildad personal med
kompetens att på vetenskaplig/ teknisk gmnd angripa skyddstekniska problem.

Brandingenjörsulbildningen
är i dag den enda civila eftergymnasiala ingenjörsutbUdning som ligger utanför
högskolan. Jag anser del både naturligt och angeläget all
brandingenjörsutbildning inordnas i högskoleorganisalionen. Härigenom blir del
också möjligt att lillgodose del påtalade behovel av en vetenskaplig/teknisk
gmnd för yrkesområdet. 1 dag ger brandingenjörsutbildning inle behörighel lill
forskarutbildning. Enligt riksdagens beslut skall principen om elt samband
mellan forskning och gmndläggande utbildning vara en cenlral del i del
fortsatla reform- och utvecklingsarbetet inom högskolan. För de utbildningar
som saknar forskning försöker utbildningsmyndigheierna åsladkomma en
forskningsanknyining. En viklig form av forskningsanknyining är att
forskningsresullal direkt kan las till vara i den gmndläggande utbildningens
innehåll och arbelsformer.

Den
integrering av utbildning i fredsräddningstjänst med utbildning i
räddningstjänst i krig somjag inledningsvis har förordat innebär alt brandingenjören
i sin UtbUdning också bör erhålla kunskaper som gör del möjligt för honom att
bedöma hur civilförsvarets behov bäsl tillgodoses. Även ur denna synvinkel är
del angeläget alt den som går igenom brandingenjörsul-bildning erhåller
erforderlig teknisk kompelens på högskolenivå.

Somjag
nyss har framhållit har arbetsgruppen föreslagil att brandingen-jörsulbUdningen
skall anordnas som en fyraårig högskoleulbildning, varav ca två år utgörs av
teoretisk utbildning vid leknisk högskola. Förslagel

Prop. 1984/85:161 30

innebär
också atl ulbildningen skall innehåUa flera praklikperioder omväxlande med
leorelisk utbUdning, s.k. varvad utbUdning.

Det
är angelägel all de blivande brandcheferna erhåller både leoretiska och
prakliska kunskaper. Den modell med varvad utbildning som arbetsgruppen har
föreslagit är dock svår att foga in i högskolesystemet. När det gäller att
organisera brandingenjörsutbildningen anserjag del därför lämpligasl atl låla
högskoleulbUdningen utgöras av i huvudsak lekniskl-teore-liska kurser jämle en
kortare praklisk brandmannautbildning. Beträffande längden på de teoretiska
studierna delar jag i slort selt arbetsgruppens uppfattning. Mot denna bakgmnd
förordar jag alt brandingenjörslinjen skall omfalta 100 poäng, dvs. två och ett
halvt år. Linjen bör i möjligaste mån inlegreras med
civilingenjörsutbildningens försia år på väg- och vaiienbyggnadslinjen.

De
föreslagna praktiksludiema är, som jag ser del, i försia hand alt betrakta som
en behörighetsutbildning för bhvande brandchefer och inte en
ingenjörsutbildning i egenllig bemärkelse. Praktiksludiema bör därför ligga
utanför själva brandingenjörsutbildningen i högskolan men uigöra ell behörighetskrav
för brandchefer. Ansvaret för och genomförandel av praktiken bör ligga på del
nya räddningsverket.

För
egen del harjag slannal för atl den behörighelsgmndande praktiken bör vara ell
år. Jag utgår från atl planering av brandingenjörslinjen och praklikperioden
sker i nära samverkan meUan universiteis- och högskoleämbetet (UHÄ) och del
nya räddningsverket.

I
lidigare brandingenjörsulbUdning (molsvarande) var upp till 25% av eleverna
brandmän. Delta procenttal har sjunkit med åren. Numera rekryteras endasl en
eller två av 30 elever ur denna kalegori. Jag anser della förhållande
otiltfredsslällande. Kraven för tilllräde lill brandingenjörsutbildningen bör
enligt min mening i möjligaste mån ulformas så att vidareutbildning
underlättas för den som redan är anställd i brandväsendel.

I
likhei med arbetsgmppen anserjag atl de regler för aUmän behörighet tUl
högskoleutbildning som anges i högskoleförordningen (1977: 263) bör tillämpas
för tUlträde till den nya brandingenjörsutbildningen. På sedvanligt sätl
ankommer del på UHÄ atl bestämma de särskilda förkunskapskrav som bör gälla
uiöver den aUmänna behörigheten.

F.
n. utbildas ca 30 brandingenjörer vartannat år. Med hänsyn till den vidgade
arbetsmarknaden som kan förulses för högskoleutbildade brandingenjörer har
arbetsgmppen föreslagil alt ca 25 studerande per år antas till
brandingenjörsutbildningen. Jag finner inte anledning att frångå förslaget i
denna del.

Vid
val av lokaliseringsort för den nya högskoleutbildningen bör enligt min mening
de alternativ övervägas som från utbildningssynpunkt erbjuder de bäsla
förutsättningarna att utnyttja befintliga lokaler och anläggningar samt
erbjuder möjligheter lill samordning med annan verksamhel.

Prop. 1984/85:161 31

Brandingenjörsutbildningen
kräver tiUgång till övningsfält och omfattande räddningsutmstning såsom fordon
m. m. Erfoderiiga resurser finns i anslutning tUl flera högskoleenheter.
Landels enda professur i byggnads-tekniskt brandskydd är knuten lill
universitetet i Lund sedan den Ijuli 1981. Vid en föriäggning av
brandingenjörsutbildningen till Lund kan del kunnande och den erfarenhet som
redan nu finns vid universitetet tas tillvara. Där finns också goda möjligheter
liU samordning med andra utbildningar.

Den
praktiska delen av ulbildningen kan genomföras aniingen vid civilförsvarels
anläggning Revingeby eller Malmö brandförsvars övningsfält Barbara.
Övningsfältet är utrustat för räddningstjänstutbildning inom kommunall
brandförsvar. Siaten har investerat ca 4,5 milj. kr. i della övnings-falt,
vilkel kan påverka utbUdningskostnaderna. Ytteriigare investeringar i
övningsfältet erfordras sannolikt inte med anledning av brandingenjörsulbildningen.
Samverkan kan naturiiglvis också vid behov ske med andra brandförsvar i
närheten av Lund. Även mUitära övningsfält finns att tillgå om så erfordras.
Jag vill mot denna bakgrund förorda att brandingenjörsutbildningen lokaliseras
till universitetet i Lund. Jag har tidigare föreslagil alt en särskild
utbildning i förebyggande brandförsvar, liksom en särskild
förvaltningsutbUdning skall ingå i befäls- och brandingenjörsulbildningen. Av
praktiska skäl bör dessa särskilda utbildningar så långl del är möjligt
samordnas med brandingenjörsutbildningen.

Jag
räknar med atl medel kommer atl behöva omfördelas från fjärde huvudlileln lill
åtlonde huvudliteln för atl kunna finansiera den föreslagna
högskoleutbildningen.

Jag
har i dessa frågor samråll med chefen för ulbildningsdepartemenlel.

7.4
Utbildning av deltidsanställd personal

Mitt
förslag: Den deltidsanställde brandmannen inleder sin utbildning med en
grundutbildning vid brandförsvar. Därefter följer en kompelensutbildning om
fyra veckor vid CUFA som även ger kompelens som gruppchef i civilförsvarets
krigsorganisation. KompetensutbUdningen av deltidsanställda brandmän föreslås
ske med civilförsvarsplikl. Efler tjänstgöring som brandman på deltid i minsl
tre år kan den deltidsanställde brandmannen antas tiU en utbildning tUl
brandförman på deltid. Utbildningarnas innehåll bör närmare ulformas i det
fortsatta organisationsarbetet.

Kommitténs
förslag: Överensslämmer i huvudsak med mitl förslag (se rapporten från CESAM:
s arbelsgrupp s. 62-64).

Prop. 1984/85:161 32

Remissinstanserna:
De flesta remissinstanserna ansluter sig liU kommitténs förslag och menar att förslaget
innebär en avsevärd förbättring i förhållande till nulägel. Från flera håU
framförs synpunkter på förslagels fördelning av den fyra veckor långa
ulbildningen meUan uibildningsinslag som lillgodoser civilförsvarets resp.
fredsräddningsljänstens behov. Vidare understryks svårighelerna med atl bereda
de deltidsanställda ledighet från huvudarbetsgivaren för deltagande i
utbildning. Man menar all en föriängd utbildning av denna anledning kan komma
atl påverka rekryteringsförhållandena (se bil. 4 avsnitt 3.4.5).

Skälen
för mitt förslag: Deltidspersonalen utgör ca 60% av landets brand-mannakår. De
skall i princip kunna bemästra samma slags nödlägen som den heltidsanställda
personalen.

Utbildningen
av deltidsanställda brandmän år f. n. inte systematiserad. I förekommande fall
inleds den med alt den deltidsanställde brandmannen i samband med anställningen
genomgår en introduktionsutbildning, vars omfattning kan variera från några
dagar tUl en vecka. Utbildningen genomförs aniingen lokall med resp. kommun som
huvudman eller regionalt, vanligtvis i Svenska kommunförbundets
länsavdelningars regi. Fömtom denna introduktionsutbildning deltar de
deltidsanställda brandmännen i den övningsverksamhel vid det egna
brandförsvaret, som faststäUls i kommunens brandordning. Dessa övningar
omfattar normalt minsl ca 50 timmar per år och är av högsl skiftande kvalitet.
Något krav på kompetensul-bUdning vid slalens brandnämnds utbildningsenhet
föreligger ej för innehav av Ijänsl som deltidsanställd brandman.

Del
stora utbildningsbehovet för den deltidsanställda personalen har slarki
underslrukils under flera år, inte minst från de anställdas egna
organisationer. Den deltidsanställda personalen borde, för atl kunna fullgöra
likartade arbelsuppgifter som de hellidsanslällda ha en lika omfattande
utbildning som dessa. Såväl av hänsyn till den deltidsanställdes
huvudarbetsgivare som liU ekonomiska skäl har del dock ansells inle vara
praktiskt möjligt att genomföra en helt jämförbar utbildning för dessa båda
kategorier.

Enligt
min mening är arbetsgruppens förslag i fråga om utbildning av den
deUidsanslällda personalen väl avvägda och kan ligga lill grund för del
fortsatta organisationsarbetet.

Även
jag vill undersiryka det stora utbildningsbehovet förden deltidsanställda
räddningstjänslpersonalen. Att 60% av landets brandpersonal endast får en
introduktionsutbildning, som omfaltar högsl fem dagar är ell förhållande som
jag såväl från effektivitets- som arbelarskyddssynpunkl beiraktar som djupl
olillfredsslällande. Mol bakgrund av de hänsyn som måsle las till de
deltidsanställdas huvudarbetsgivare delar jag arbetsgruppens uppfattning atl
förslaget med en integrerad utbildning, genomförd med civilförsvarsplikt är en
bra lösning på detla problem. I delta samman-

Prop. 1984/85:161 33

häng
vUl jag också undersiryka alt det är väsentligt all liltförsäkra sig om att de
som tas ul till deltidsanställda brandmän även är lämpade all vara gruppchefer
i civilförsvarels organisation.

Ulbildningen
av deltidsanställda brandmän bör, i likhei med vad som gäller för de
heltidsanställda, inledas med gmndulbildning vid ett brandförsvar. Därefler
bör enligt min mening utbUdningen bestämmas lill fyra veckor och genomföras
inom civilförsvarets utbildningssystem. Del ligger Slora fördelar i atl en del
av de resurser som i dag anvisas civilförsvarsslyrelsen för utbildning av
personal i krigsorganisationens räddningstjänst kan samordnas med resurserna
för den fredstida räddningstjänstutbildningen för utbildning av personal som
kan användas för räddningstjänst både i fred och i krig. Denna samordning bör
också kunna leda lill en kvalilalivl bälire utbildning jämfört med dagsläget
bäde för freds- och krigsorganisationen. Jag vill också undersiryka alt
utbildningen innehåller flera gemensamma moment. Krigsorganisationens vinsler
bör därför bl. a. vara atl den aklueUa personalen får en mer omfattande
utbildning i räddningstjänstens teoretiska och praktiska grunder, medan
fredsorganisationen bör vinna på alt dess personal ges bäitre iräning än nu alt
leda och samverka i slörre grupper. Jag ser således ingen nackdel i att de fyra
veckorna genomförs inom civilförsvarets utbildningssystem. Såväl
fredsräddningsljänsten som civilförsvarel har fördelar av en sådan ordning. Den
deltidsutbildade brandmannen blir därigenom också kompelenl som gruppchef i
civilförsvarels krigsorganisation.

Beträffande
befälsutbildning av ddtidsanstältda vill jag förorda arbetsgruppens förslag
till utbildning för denna kalegori. Mol bakgrund av del arbele med inrättande
av räddningsregioner, som nu i del närmaste är avslutat, har jag kunnat
konstalera, atl samverkan inom sådana regioner gör del möjligt för
heUidsanslälll befäl atl vid behov gripa in inom hela regionens område. En
följd av della förhållande blir enligt min mening all de högre
befälsuppgiflerna i framtiden kommer alt åvila heltidsanställd personal varför
del saknas anledning atl bygga upp etl utbildningssystem av dellidsanslälll
befäl på högre nivå än brandförmän. Under en övergångstid måste man dock räkna
med all del fortfarande kommer alt finnas behov av dellidsanslälll befäl med
högre kompetens än den som kommer all erhåUas i den utbildning för brandförmän
på deltid som jag förordat. Även i framliden, när räddningsregionerna är fullt
utbyggda, måste man också räkna med all framför allt avstånden från
brandförsvar med heUids-anställl befäl lill mindre kårer med enbart
deltidsanställd personal leder lill all del fortfarande kommer att finnas behov
av dellidsanslälll befäl med högre kompetens än brandförmansutbildning. Jag
anser dock alt della behov kan lillgodoses bäst genom atl berörda
befattningshavare liksom i dag får gä igenom särskilda kurser. Uppläggningen av
denna kompletterande utbildning harjag behandlat i avsnittet om utbildning av
hellidsanslällt befäl. 3 Riksdagen 1984185. I saml. Nr 161

Prop. 1984/85:161 34

Från
flera håll har understrukits behovet av övergångsbestämmelser för den
dellidspersonal som önskar övergå till hellidstjänslgöring. Del är enligt min
mening viktigt alt förhindra alt dellidskarriären används som en genväg lill
högre befallningar inom hellidskarriären. Jag anser det också i detta
sammanhang väsentligl alt regler ställs upp för hur detta förfarande skall gå
lill i prakliken. Del bör ankomma på räddningsverket atl faslställa sådana regler.

7.5
Utbildning av personal inom sotningsväsendet

Mitt
förslag: Den gmndläggande ulbildningen tiU skorstensfejare skall ske som
gymnasial lärlingsutbildning jämsides med yrkesarbete i del solningsdistrikl
där lärlingen är ansläUd. Dessulom skall lärlingen fä en yrkesspecifik
utbildning vid en central utbildningsenhet. Den som genomgått den gmndläggande
utbildningen skall kunna antas till en block-utbildning till tekniker. Den som
genomgått teknikerulbildning kan antas liU utbildning till skorstensfejaremäsiare.
Även denna utbildning skall ske i block. Utbildningens innehåll bör närmare
ulformas i del fortsatta organisationsarbetet.

Kommitténs
förslag: Överensslämmer med milt förslag (se rapporten från CESAM: s arbelsgmpp
s. 71-86).

Remissinstanserna:
Det övervägande anlalel remissinslanser ansluter sig i princip till kommitténs
förslag och anser atl ulformningen av förslagel väl ansluter sig till
inriktningen i den av räddningstjänstkommittén föreslagna nya lagen och
förordningen om sotningsverksamheten och att förslaget väl anpassais lill
moderna krav inom yrket. Från en del håll har förslagel om att personalen vid
sidan av de traditionella arbetsuppgifterna även skall kunna användas för
insatser för en bälire energihushållning rönt ett blandat mottagande. Från
något håU hävdas all den i tidigare utredningar föreslagna anknytningen av
utbildningen till drifttekniker vid högskolan hade varit en bälire lösning än
den nu föreslagna (se bU.4 avsnitt 3.4.6).

Skälen
för mitt förslag: Ulbildningen av personal inom sotningsväsendel sker för
närvarande i form av traditionell lärlingsutbildning hos en skorstensfejaremäsiare.
LäriingsulbUdningen avslulas i princip med gesällklassen vid slalens
brandnämnds utbildningsenhet. Gesällklassen omfattar åtta veckor. Lärlingsutbildningen
kan komplelleras med frivilliga läriings-kurser om två veckor. Ulbildningen kan
därefter byggas på med mästar-klassen, som omfallar lio veckor, vid
brandnämnden. Tilllräde till mästarklass fömtsätter genomgången gesällklass.

Prop. 1984/85:161 35

Vid
sidan av denna utbildning har lidigare i gymnasieskolan även anordnats en
tvåårig specialkurs för skorstensfejare.

Enligt vad jag har
erfarii, har utbildningen av personal inom sotningsväsendet sedan länge från
branschens sida ansetts vara alltför teoretiskt inrikiad och komprimerad. Sedan
1940-lalets böijan har statens brandnämnd och dess föregångare varit huvudman
för utbildningen. Delta har motiverats av det mått av förebyggande brandförsvar
som ingår i skor-slensfejarens yrkesutövning, både vad del gäller
eldstadsbesiktningar och sotningsuppgifler. Jag menar atl det forlfarande finns
ell samband med denna del av räddningsljänslen även om yrkesområdena i vissa
avseenden har utvecklats åt olika håll.

Skorslensfejarnas
verksamhel har också betydelse för energihushållningsområdel. Ulvecklingen
inom uppvärmnings- och venlilationsområdel har under senare år gäll mycket
snabbi och fört med sig komplicerade system och konstruktioner. Mot bakgrund
härav har kraven på personalen ökal. Enhgt min mening kommer det, förutom
kunskaper i sotnings- och rensningsteknik, numera all krävas större insikter än
lidigare i bl. a. hus-byggnadsteknik samt värme- och ventilalionsteknik.
Behovet av kunskaper om skilda fysikaliska och kemiska förlopp har ocksä ökal.
Enligt min mening måsle innehållel i ulbildningen därför delvis ges en annan
inriktning än lidigare. Samiidigi krävs nu liksom lidigare kännedom om de
bestämmelser i brand- och byggnadslagsliflningen som har belydelse för
yrkesområdet. Vidare behövs kunskaper om förebyggande åtgärder mot brand.

Jag
kan i sammanhanget konslalera atl riksdagen i silt beslul (prop. 1984/85: 5,
BoU 6, rskr 82) om ulvecklad kommunal energiplanering m. m. anslagit medel till
kompletteringsutbildning inom energihushållningsområdel för personal inom
sotningsväsendet. Denna utbildning syflar enligt proposilionen lill all
skorstensfejare bl. a. skall kunna utföra funktionskontroller och
inregleringar av i första hand mindre, men efler hand även medelslora och
slörre anläggningar, saml svara för rådgivning rörande energihushållning.
Frågan om dessa uppgifter skall vara obligatoriska eller ej har diskuterats
tidigare. I proposilionen (prop. 1984/85: 120) om riktlinjer för
energipoliliken slår föredraganden fast att detla bör vara en frivUlig uppgtft
för såväl kommunen som fastighetsägaren. Eftersom verksamhelen fömtsätts ske i
fri konkurrens med andra som arbelar inom energisparområdel minskar enligt min
mening betydelsen av de farhågor som har uttryckts under remissbehandlingen
angående konkurrens med företag som redan är elablerade inom energisparområdel.
Av samma skäl som ligger lill gmnd för atl ulbilda redan yrkesverksam personal
i energihushållningsfrågor finns del anledning atl låla delta
uibildningsinslag ingå i den utbildning somjag nu föreslår för personal inom
sotningsväsendel.

Jag
delar således arbetsgmppens uppfattning om behovet av en reformerad utbildning
för sotningsväsendels personal och vill förorda alt ulbildningen i framliden
genomförs i huvudsak i enlighet med det förslag som

Prop. 1984/85:161 36

arbetsgmppen
lagt fram. Ulbildningen skall genomföras med räddningsverket som huvudman. Del
får ingå i del fortsatta organisationsarbetet all i samråd med berörda
skolmyndigheter fastställa närmare lim- och kursplaner saml innehållel i
ulbildningen.

Beträffande
lokaliseringen av utbildningen bör denna, med hänsyn liU elevunderlagels ringa
numerär, enligt min mening förläggas till en central utbildningsenhet. Härvid
bör möjligheterna lill samordning med annan utbildning beaklas. Även denna
fråga bör enligt min mening övervägas i det fortsatta arbelet. I sammanhanget
kan jag dock konstatera atl någon utmstning för utbildning av sotningsväsendels
personal inle finns i dagslägel. Del blir därför nödvändigt atl ta fram den
ulmstning som behövs. Kostnaderna för denna får finansieras i annan ordning.

Jag
räknar med att vissa medel kommer alt behöva omfördelas från totfle huvudtiteln
till Qärde huvudlileln för atl kunna finansiera en viss del av den föreslagna
utbildningen av personal inom sotningsväsendel.

Jag
har i denna fråga samråti med statsrådet Dahl.

7.6
Övning

Mitt
förslag: Den övning av civitförsvarsverksamheten som nu bedrivs vid
civilförsvarels ulbildnings- och förrådsanläggningar (CUFA) överförs
successivi lill kommunerna och genomförs med bilräde av länsslyrelserna. När
prakliska skäl föreligger skall övningar dock även i framtiden kunna
genonaföras vid CUFA. Formema för decentraliseringen skall övervägas i del
fortsatta organisationsarbetet.

Kommhténs
förslag: Överensslämmer i huvudsak med milt förslag. Kommittén föreslår dock
all civilförsvarsslyrelsen ges i uppdrag alt inleda decenlraUseringen (se
beiänkandei s. 160-185).

CESAM-kommittén
framhåUer att det blir både effektivare och billigare att lokalt genomföra de
övningar som i dag bedrivs vid CUFA. Kommunerna har enligt kommiitén lillgång
till erforderliga lokaler, utspisningsan-ordningar och fordon för lokal
övningsverksamhel. Vidare finns inom kommunerna lillgång lill personal som har
de kunskaper som behövs för all leda övningarna. Kommtftén framhåller att
decentraliseringen av övningsverksamhelen kräver investeringar i lokala
övningsanordningar som beräknas till totah 15 milj. kr. under de kommande fem
åren.

Remissinstanserna:
Remissinslanserna är i stort setl posiliva till förslagel om lokal
övningsverksamhel. Ett fålal remissinstanser är tveksamma och menar att
övningar som bedrivs vid CUFA blir effeklivare. Från några håll uttrycks
tveksamhet till de beräknade kostnaderna. Det framhålls att det krävs
förstärkning av de kommunala resurserna för atl genomföra förslagel (se bU. 2
avsnitt 3.5).

Prop. 1984/85:161 37

Skälen
för mitt förslag: Mycket talar för atl kommunerna bör ges ett ökat ansvar för
alt genomföra lokala civilförsvarsövningar. Detla ökade kommunala ansvar är
hell i linje med den lidigare beslutade övergången lill kommunal ledning av
civitförsvaret på lokal nivå i krig (prop. 1984/85: 49, FöU 5, rskr 93). Somjag
lidigare framhållil med anledning av förslaget om personatförsörjning bör
övningarna i högre grad än f n. genomföras av eget befäl och enhelsvis.
Samtidigt bör länsstyrelserna ställa vissa övningsledare lill förfogande.
Länsslyrelserna bör ha kvar ell övergripande ansvar för att se till att
övningarna kommer lill stånd på avsett sätt.

Lokall bedrivna
civitförsvarsövningar kan genomföras effektivi i de flesta kommuner. Sådana
övningar bör leda till en bättre beredskap för civilförsvarets
krigsorganisalion och en ökad samhällsanknylning av civilförsvarel. Det blir
också möjligt all snabbt höja insalsberedskapen när övningsverksamhelen inle är
begränsad av kapaciteten vid CUFA. Dessa fördelar måste dock jäntföras med de
ökade kostnader som förslaget kan leda tiU. Som flera remissinslanser
framhåller förefaller de beräknade kostnadsbesparingar som kommittén redovisar
väl optimistiska. Jag anser mol denna bakgrund atl formerna och taklen för
genomförandet bör behandlas i det fortsatla organisationsarbetet. Flertalel
kommuner torde ha de resurser som fordras bl. a. mol bakgmnd av all man inom
den fredstida räddningstjänsten bedriver övningsverksamhel av likartal slag.
Enligt min mening är det även betydelsefullt för den fredstida verksamheten att
man får lillfälle genom civilförsvarsövningarna atl genomföra övningsverksamhel
med slörre enheler än normall. Detta höjer beredskapen för katastrof-artade
olyckor.

Tillgången
på övningsfält kan fördröja ett genomförande. Sådana fäll finns emellertid
redan på många håll. Inom de räddningsljänstregioner som på
räddningsljänstkommilléns förslag har bildals fömtsätts samverkan ske om
övningsplatser. Det finns således anledning all räkna med alt alla kommuner på
sikl kommer all ha tillgång till övningsfält. De kommuner som ligger i nära
anslulning till CUFA bör kunna utnyttja dessa för övningsverksamhelen om
praktiska förutsättningar finns. Även i andra fall bör undanlag tills vidare
kunna medges från den av kommillén föreslagna decentraliseringen av
övningsverksamheten. I vissa fall bör militära öv-ningsfäU kunna användas för
övningsverksamheten.

CESAM-kommittén
föreslår all civilförsvarsstyrelsen ges i uppgift alt inleda den föreslagna
decentraliseringen - för alt sedan fullföljas av räddningsverket - efler den
prioritering som slyrelsen finner lämplig. Enligt min uppfallning bör man i
stället inom ramen för det fortsatta organisationsarbetet föreslå i vUken lakl
och i vilken omfattning civilförsvarels nuvarande övningsverksamhel skall
decenlraliseras till kommunerna.

Jag
vUl slutligen erinra om alt räddningsverket bör svara för den fredslida regionala
övningsverksamhel som brandnämnden f. n. har ansvarei för.

Prop. 1984/85:161 38

8
Materielfrågor

Mitt
förslag: En försöksverksamhet med ökat kommunalt ansvar för anskaffning,
förrådshållning, underhåll och ulnyttjande av civitför-svarsmaleriel genomförs
efler överenskommelse med kommunerna. Det skall ankomma på räddningsverket alt
i samråd med berörda intressenter lämna närmare förslag lill genomförande av
en decenlraliserad malerielhanlering.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer i slort med mitl förslag. Kommillén föreslår all beslut
fattas all fortsätta och slutföra påbörjade utredningar beträffande
decentraliserad malerielhanlering. Enligt kommillén bör den maleriel som kan
användas av kommunernas brandförsvar som akut- och förstärkningsmateriel redan
nu föras över till kommunerna (se belänkandet s. 186-203).

Remissinstanserna:
Flertalet är genomgående positiva lill ökad maleriel-samordning mellan staten
och kommunerna. Flera remissinstanser framhåUer dock alt en överföring av
akut- och förstärkningsmateriel lill kommunema i dagsläget kommer atl medföra
belydande svårigheter (se bil. 2 avsnitt 3.5).

Skälen
för mitt förslag: I likhei med kommiitén anser jag all del är fördelaktigt för
såväl siaten som kommunerna om civilförsvarels materiel i största möjliga
utsträckning kan utnyttjas i den fredstida verksamhelen. Elt samulnyltjande och
en samordning av materielhanleringen mellan staten och kommunerna kan således
vara samhäUsekonomiskt fördelaktigt.

Det
är dock nödvändigl att ytterligare beslutsunderlag tas fram bl.a. beträffande
kostnads- och ansvarsfördelningen mellan staten och kommunema. Del innebär en
inte obetydlig ekonomisk fördel för kommunerna att få tillgång tiU
civilförsvarets materiel, vilkel skall beaklas i detta sammanhang. Enligt min
uppfattning bör konsekvensema för civitförsvarsenheter-nas
mobiliseringsberedskap specielll studeras innan ytterligare materiel förs över
tiU kommunerna. En huvudprincip bör som civilförsvarsstyrelsen framhåller vara
alt varje civilförsvarsenhets maleriel finns samlad på ett slälle.

En
snabb överföring av ansvaret för civitförsvarels maleriel tdl kommunema kan
medföra betydande konsekvenser för civilförsvarets krigsorganisalion. Problem
kan uppkomma om överföringen sker samtidigt som den nya cenirala myndigheten
byggs upp. Räddningsverket bör därför först bildas innan omfattande
förändringar inom materielområdet genomförs. Den nya myndigheten bör ges i
uppdrag atl i samarbete med berörda intressenter lämna förslag till de ålgärder
som erfordras för all säkerställa

Prop.
1984/85:161 39

etl
effeklivl utnyttjande av civilförsvarets maleriel i den fredslida verksamheten
utan att beredskapskraven eftersatts. I förslagel bör även redovisas hur
kostnaderna skall fördelas mellan staten och kommunerna.

9
Personal

Mitt
förslag: En personalram om högst 200 årsarbetskrafler för slalens
räddningsverks cenirala del i Karislad och högst 680 årsarbelskrafter för hela
räddningsverket skall gäUa för organisationsarbetet.

Kommitténs
förslag: Antalet årsarbelskrafter i verkels centrala del har i mitl förslag
minskats med hänsyn till all kommilléns förslag inle genomförs i sin helhet
och atl vissa andra uppgtfter överförs lUI överstyrelsen för civU beredskap (se
betänkandet s. 275-289).

Kommiitén
föreslår att 39 övningsledare och lärare vid CUFA tiltförs länsstyrelserna för
övningsverksamheten. Sedan kommunerna har genomfört sin planläggning av
civitförsvarsverksamheten kan enligt kommillén en reducering av molsvarande
anlal Ijänsler ske vid länsslyrelserna.

Remissinstanserna:
Flertalel remissinstanser lämnar CESAM-kommUténs förslag ulan erinran (se bU.4
avsnitt5). Några instanser menar dock all personalbehovet har underskattats.

Remissinstanserna
tUlstyrker eUer lämnar förslagel att förslärka försvarsenheterna med övningsledare
och lärare ulan erinran. Från några håll tfrågasätts om motsvarande besparingar
på sikt kan göras fulll ut. Enligt länsstyrelsen i Kalmar län förefaller det
med hänsyn lUl samtiiga förändringar i försvarsenhelernas uppgifler under de
närmasle åren påkallal med en fullständig översyn av enhelernas organisalion,
dock inte förrän år 1987.

Skälen
för mitt förslag: Som civilförsvarsstyrelsen framhåller är tidpunkten när
vinsterna kan uppnås beroende på takten i genomförandet. Enligt min mening bör
högst 200 årsarbelskrafter i Karistad och totalt 680 årsarbetskrafter,
inräknat den personal som tjänstgör vid CUFA, utgöra ramen för
organisationsarbetet. Hämtöver kommer som en tiltfällig förstärkning för
omläggning av materiel m. m. vissa Ijänster att finnas vid CUFA.

Vad
gäller övningsledare och lärare vid CUFA bör dessa kunna få disponeras av
länsslyrelserna för dels den ökade övningsverksamhelen i länen som är en följd
av redan beslutade förändringar av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå,
dels blir en följd av etl successivt överförande till länen av ytterligare
övningsverksamhel. Jag viU inte nu ta slullig stäUning lill hur denna personal
skall fördelas på sikl. Jag anser dock alt högst 40 övningsledare och lärare
bör kunna släUas tUl länstyrelsernas disposition som en tiltfäUig förstärkning
som skall finansieras av räddningsverket.

Prop. 1984/85:161 40

10
Kostnader för reformen

Mitt
förslag: De kostnadsminskningar för staten som bildandel av räddningsverket
medför skall så snart som möjligt realiseras. Minskningarna inträder
successivi och kan realiseras fullt ut fr. o. m. budgetåret 1988/89. Nuvarande
principer för fördelning av kostnader mellan staten och kommunerna behålls.

Kommitténs
förslag: CESAM-kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med mtft förslag
(se belänkandet s. 275-291).

Remissinstanserna:
Flertalet remissinslanser lämnar CESAM-kommitténs förslag utan erinran. Några
inslanser uitrycker dock oro för alt kostnaderna skaU bli högre än beräknat.
Flertalel kommuner fömtsätter atl staten ersätter aUa kommunens merkoslnader
(se bU. 2 avsnill 5).

Skälen
för mitt förslag: Som CESAM-kommittén framhåller kan de förslag som redovisas
ge upphov till besparingar. Jag delar dock inte kommtfléns uppfattning atl hela
den redovisade besparingen för staten kan realiseras i den takt som kommillén
har räknal med.

Jag
beräknar i jämförelse med kommillén ökade kosinader för genomförandet. Dessa
ökade kostnader bör rymmas inom nuvarande anslagsram för de berörda
myndigheterna. På längre sikt kan mina förslag ge upphov till betydande
besparingar på slalsbudgeten.

Vad
avser kommunernas ökade kostnader på grund av den förbättrade ulbildningen
anserjag att fördelarna för kommunerna mer än väl uppväger de beräknade
kosinaderna. I vissa fall kan insatserna medföra direkla besparingar på lokal
nivå. Nuvarande principer för fördelning av kostnader mellan staten och
kommunerna bör tUlämpas även i fortsättningen. Kommittén har beräknai elt
investeringsbehov om 15milj. kr. för särskilda investeringar vid övningsfälten
för att kunna decentralisera civilförsvarels övningsverksamhel. Jag gör ingen
annan bedömning.

Viss
tveksamhet kan riktas mot kostnads- och besparingsberäkningarna. Utgångspunkten
för reformen bör vara dels alt effektivisera ledningen av befolkningsskyddet
och räddningsljänslen, dels att åstadkomma besparingar för staten. Del innebär
alt verksamheten på sikl kan bedrivas med successivt lägre resurser över
statsbudgeien än f n. Den ökade kvaliteten på brandmanna- och
brandbefälsulbildningen som jag har förordal bör enligt min mening endasl
genomföras i den lakl som det skapas finansieUa fömlsätlningar härför.
Rationaliseringsarbeiel är således en fömlsätlning för ett realiserande av
ambitionsökningar inom utbildningsområdet.

Prop. 1984/85:161 41

11
Planeringssystem och budget

Mitt
förslag: Principerna för försvarels planerings- och ekonomisystem, FPE, skall
tillämpas för räddningsverket. Den närmare lillämpningen av systemet görs i
det fortsatla organisationsarbetet.

Kommitténs
förslag: CESAM-kommitténs förslag överensstämmer med mitt förslag (se
betänkandet s. 250-260).

Remissinstanserna:
CESAM-kommitténs förslag bilräds av remissinslanserna (se bil. 2 avsnitt4).

Skälen
för mitt förslag: FPE tillämpas av de flesta myndigheter inom försvarsdepartementets
verksamhelsområde. Av de berörda myndigheterna är det dock endasl
civitförsvarsstyrelsen som tillämpar systemet,

FPE
bygger på programbudgelering. Syflel med detta är bl. a. all lättare kunna
träffa rationella val mellan olika allernaliv. Sysiemel ger en långsikiighel i
planeringen. För alt bl.a. kunna medverka i elt aktivt omprövnings- och
besparingsarbete är det angeläget med en långsiklig planering även för de delar
av myndighetens verksamhet som inte omfattas av CivUförsvarets program- och
perspektivplanering. De ekonomiadministrativa och finansiella frågorna kommer
därför all behöva ägnas särskUl stor uppmärksamhet i det fortsatla
organisalions- och utredningsarbetet. När det gäller former för slyrning av
utgifterna efter budgeiårei 1986/87 är detta en fråga som kommer atl övervägas
av 1984 års försvarskommilté (Dir 1984: 14).

Jag
vill i detta sammanhang erinra om atl jag tidigare denna dag har lagt fram
förslag om överstyrelsens för civil beredskap samordningsuppgifter när det gäller
studie- och planeringsverksamhet.

12
Genomförande

Mitt
förslag: Statens räddningsverk bildas den 1 juli 1986. Samlidigt lägger
CivUförsvarsstyrelsen och slalens brandnämnd ned sin verksamhet.

Kommitténs
förslag: CESAM-kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med mitt förslag
(se beiänkandei s. 293-302).

CESAM-kommittén
anser atl omorganisationen kommer att medföra problem i verksamheten under elt
övergångsskede. Svårigheterna kan enligt kommittén bemästras. Kommittén
framhåller att resurser bör avdelas för atl ulbUda nuvarande personal för del
nya verkets uppgtfter. Elt

Prop. 1984/85:161 42

utrymme
för nyrekrytering bör skapas hos civilförsvarsslyrelsen. Enligt kommilléns
mening blir övergångsproblemen störst för sprängämnesinspektionen.

Kommiitén
föreslår alt genomförandetidpunklen blir den I juli 1986. Den integrerade
utbildningen, den lokala övningsverksamheten och överföringen av
civilforsvarsmaterielen bör enligt kommittén påböijas vid denna lidpunkl.

Remissinstanserna:
Förslagel lämnas utan erinran. En insians ifrågasätter om
genomförandetidpunklen är realistisk (se bil. 2 avsnitt 6).

Skälen
för mitt förslag: Jag kan ansluta mig lill kommitténs förslag och de synpunkier
som har framförts under remissbehandlingen. Personalfrågorna måsle enligt min
mening ägnas stor omsorg för att göra övergången smidig. Della är angeläget
även för atl få minsta möjliga effektivitetsförluster. Jag bedömer dock att en
tillämpning av trygghetsavtalet skall vara ändamålsenlig i sammanhanget.
Samtidigt är det nödvändigt med extra insatser bl. a. i form av utbildning för
att personalen skall kunna ges de ändrade kvalifikationer som det nya verket
fordrar.

Enligt min mening kan både
problemen för personalen och störningarna i verksamhelen bli slörre om omorganisationen
drar ut över liden. Mol denna bakgrund bör den föreslagna genomförandetiden om
möjligt hållas. Tidigare erfarenhet visar atl det går även om
organisationsarbetet blir någol pressat. Jag förordar därför all slalens
räddningsverk bildas den 1 juli 1986.

Civilförsvarsstyrelsen
och stålens brandnämnd bör lägga ned sin verksamhet vid denna lidpunkl.

Jag
avser att senare denna dag föreslå regeringen all bemyndiga mig atl tillkalla
en särskild utredare med uppgtft atl lämna förslag till organisation av statens
räddningsverk och atl medverka i arbelel med att genomföra den nya
organisationen. Utredaren skall vidare, fömtom att ulföra del komplelterande
utredningsarbete som behövs, lägga fram förslag om författningsändringar och
instmktion för verkel. Utredaren avses också få till uppgtft alt genomföra
organisationsförändringen och utbildningsreformen. Utredaren bör arbeta med den
inriktning som anges i proposilionen i avvaktan på riksdagens beslut.

Jag
har i denna fråga samrått med chefen för civildepartementet.

13
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemstäUer jag atl regeringen dels
föreslår riksdagen atl

1.
godkänna att en cenlral myndighel, statens räddningsverk, med de uppgifter
somjag har angett inrättas den 1 juli 1986,

Prop. 1984/85:161 43

2.
bemyndiga regeringen all vid
statens räddningsverk inräita en ordinarie ijänsl för generaldirektör med
beteckningen p,

3.
godkänna att myndigheterna
civilförsvarsslyrelsen och slatens brandnämnd samtidigt upphör med sin
verksamhet,

4.
godkänna riktlinjer för
utbUdningen av personal för räddningstjänst och solningsväsende i enlighel med
vad jag förordal,

dels
lämnar riksdagen tiltfälle all la del av vad jag anfört i övrigt om ledningen
av befolkningsskyddet och räddningstjänsten m. m.

14
Beslut

Regeringen
ansluter sig tiU föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition
förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder och det
ändamål som han har hemställt om.

Prop. 1984/85:161 44

BUaga
I

Sammanfattning
av CESAM-kommitténs principbetänkande (Ds Fö 1984:2) Räddningsverket

Utredningsuppdraget

Enligt
våra direktiv (Dir 1982:41) har våra huvuduppgifter varit att

—
pröva förutsättningarna för en
samordning av den centrala ledningen av räddningstjänsten i fred och civilförsvarsverksamheten,
belysa konsekvenserna av en sådan samordning och ange principerna för hur den
bör komma till stånd,

—
överväga hur den
samordningsuppgift avseende den kommunala och kyrkUga beredskapsplanläggningen
som ankommer på riksnämnden för kommunal beredskap bör anordnas i framtiden
samt

—
studera möjligheterna att för
en krigssituation säkerställa och utnyttja den alarmeringsfunklion som SOS
Alarmering AB med dess länsalar-meringscentraler upprätthåller.

Genom
liUäggsdirektiv (Dir 1983:11) har vi fåll i uppdrag alt fortsätta en översyn av
utbildningen av brandpersonal och personal inom sotningsväsendet som tidigare
börjat i annan ordning.

Bakgrund
och utgångspunkter m. m.

Samhällets
fredslida räddningstjänst beslår av s.k. allmän räddningstjänst och olika
former av s.k. särskild räddningstjänst. Den allmänna räddningstjänsten, som
omfaltar ingripanden vid brand, oljeutflöde, ras, översvämning eller annat
nödläge, är på lokal nivå en uppgifl för kommunerna. På regional nivå har
länsstyrelserna ett ansvar för att leda, samordna och se tiU den allmänna
räddningstjänsten. Cenlral tillsynsmyndighet är statens brandnämnd.

Den
särskilda räddningstjänsten innefattar Qällräddning, sjöräddning, flygräddning
och räddningstjänst vid olyckor i atomanläggning. Ledningsansvaret för den
särskilda räddningstjänsten är uppdelat på flera statliga myndigheter. När det
gäller fjällräddningen åvilar ansvarei rikspolisstyrelsen. Sjöfartsverkei har
ansvar för sjöräddningen medan luftfartsverket har ansvar för flygräddningen.
Ansvarei för räddningstjänst vid olyckor i atomanläggningar åvilar
länsslyrelserna i län med sådana anläggningar. Utöver de här nämnda
myndigheterna finns etl flertal andra myndigheter och organ som har uppgtfler
inom fredsräddningsljänsten och den skadeförebyggande verksamheten.

Slalens
strälskyddsinstitut har atl samordna beredskapsplaneringen av

skyddsålgärder
mol alomolyckor och därvid vara rådgivande organ ål länsstyrelserna.

När
del gäller skadeförebyggande ålgärder mol olyckor finns på central nivå flera
myndigheler med tillsynsuppgifter. För ärenden som rör explosiva och
brandfarliga varor är sprängämnesinspektionen central förvaltningsmyndighet.

Med
civUförsvar avses verksamhet för all i krig eller vid krigsfara skydda
befolkningen och egendom mol skada av fientliga anfall samt atl rädda
överievande vid sådana anfall. Civilförsvarsslyrelsen utövar under regeringen
den centrala ledningen av civilförsvaret och är central förvaltningsmyndighel
för civilförsvaret. På regional nivå handhas civilförsvars-uppgifterna av
civilbefälhavarna och länsstyrelserna. Länsslyrelserna svarar också för en
stor del av det fredstida förberedelsearbelet för den lokala nivån. Visst
ansvar för förberedelsearbetet för den lokala nivån ligger på kommunema.

Det
åligger kommun och landstingskommun alt i fredstid vidta förberedelser
(kommunal beredskapsplanering) för alt kommunen och landstingskommunen i krig
skall kunna fullgöra vissa för lolalförsvarel vikliga verksamheter. På central
nivå har riksnämnden för kommunal beredskap vissa samordningsuppgtfter rörande
denna beredskapsplanering.

Vid
prövningen av frågan om alt bilda en gemensam cenlral myndighel för
fredsräddningsljänsten och civilförsvarsverksamheten är räddningsljänstkommilléns
förslag om den framlida inrikiningen av fredsräddningsljänsten i
slutbelänkandet (SOU 1983:77) Effektiv räddningstjänst, och 1982 års
lotalförsvarsbeslul (FöU 1981/82: 18, rskr 1981/82:374) om civilförsvaret, av
grundläggande betydelse.

Enligt
räddningstjänstkommillén har samhällel blivil alll sårbarare. Det främsla
medlet för all minska olyckorna och skadorna är enligt räddningstjänslkommillén
all öka samarbetet och samverkan mellan de olika räddningstjänstorganen och
att öka samordningen av den förebyggande verksamheten. I detla sammanhang
framhåller räddningstjänstkommillén vikten av alt civilförsvarels resurser i
full utsträckning kan användas i freds-räddningstjänsten. Enligt
räddningsljänslkommiltén krävs ökade cenirala insalser för samordningen av
räddningstjänsten och den förebyggande verksamheten samt för forskning,
utveckling och erfarenhelsåierföring.

Enligt
1982 års lolalförsvarsbeslut skall kommunerna med början senast under
budgelåret 1984/85 ta över ansvarei för ledningen av civilförsvars-verksamheten
på lokal nivå i krig och del planläggningsarbele i fred som hänger samman med
detta. Vidare skall enligt beslulel brandväsendets personal undanlas frän
ijänslgöring inom försvarsmaklen i krig och placeras inom civilförsvarel om
inte synnerliga skäl talar mot detta. I försvarsbeslulel slälls ökade krav på
handlingsberedskap hos ansvariga ledningsorgan och ökad mobiliserings- och
insalsberedskap för civilförsvarets krigsorganisation.

Prop. 1984/85:161 46

Ett
nytt centralt verk - räddningsverket

Vi
föreslår atl nuvarande civilförsvarsstyrelsen, statens brandnämnd,
sprängämnesinspeklionen och riksnämnden för kommunal beredskap avvecklas och
att en ny central myndighel byggs upp. Myndighelen bör hela räddningsverket och
lokaliseras till Karistad. Till verkel bör även knylas den samordningsfunktion
avseende beredskapsplaneringen mot kärnkraftolyckor som i dag ligger på
slrålskyddsinslilutet. Vi föreslår också - i likhei med
räddningstjänstkommillén - att sjöfartsverkets uppgtfter avseende land- och
sjötransporter av farligt gods förs över till det nya verkel.

Skälen
för våra förslag är i huvudsak följande.

Genom
riksdagens beslut att kommunerna skaU överta ansvaret för
civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig och del planläggningsarbete i
fred som hänger samman med detla kommer del att finnas en lokal
civilförsvarsmyndighel, kommunerna, som är verksam redan i fred. En lokal
civitförsvarsmyndighet som är verksam i fred har tidigare saknats. Till följd
av beslulel kommer ansvaret för den allmänna räddningstjänsten, civilförsvarel
och den kommunala beredskapsplaneringen att sammanfaUa på den lokala nivån. Med
hänsyn lill sambandet mellan verksamheterna kommer det förberedande arbetet
avseende fredsräddningsljänsten, civilförsvaret och den kommunala
beredskapsplaneringen i stor ulslräckning alt bedrivas integrerat hos
kommunerna. Den planläggningsvana som finns inom den fredslida
räddningstjänsten liksom den omfallande erfarenhelen av alt genomföra
räddningsinsatser kommer all spela en slor roll i planläggningsarbetel för
krigssituationen. Ur kommunernas synvinkel bedömer vi det därför vara
otillfredsställande att ha att göra med olika centrala myndigheter som kan ha
olika syn på civilförsvars- och räddningstjänstfrågorna.

På
regional nivå finns redan etl samordnai ansvar. Della åvilar länsstyrelserna.
Även ur länsstyrelsernas synvinkel bör del vara en väsentlig fördel med en
gemensam, samordnad central ledning.

Även
för att uppfylla kraven på att kunna använda civilförsvarels resurser i fredsräddningsljänsten
är del en pålaglig fördel med en gemensam central ledning.

Mot
bakgrund av likheterna mellan fredsräddningsljänsten och civilförsvaret och
med beaklande av alt dessa verksamheier är starki beroende av annan kommunal
och landstingskommunal verksamhel bör det enligt vär mening gå all uppnå
rationaliserings- och effektivitetsvinster genom att samordna ledningen
centralt. Ett stort antal funktioner kan då integreras till fördel för både
fredsräddningstjänsten, civilförsvarel och den kommunala
beredskapsplaneringen. Samordningsvinsterna är särskilt stora på
utbildningssidan. Andra väsentliga områden där del är möjligt atl uppnå vinster
är planläggning, del skadeförebyggande områdel, informalion, forskning och
utveckling saml administration och samlokalisering.

Prop. 1984/85:161 47

Räddningstjänstkommillén
påvisar i sill slutbetänkande den splittring som föreligger av ansvaret för de
skadeförebyggande åtgärderna i samhällel och de olägenheter som är förenade
därmed. Kommittén föreslår därför alt räddningsverket fär en samordnande
funktion för skadeförebyggande ålgärder och att de uppgifter avseende land- och
sjölransporler av fariigt gods som ligger på sjöfartsverkei förs över till det
nya verket. Vi inslämmer i räddningstjänslkommitténs förslag.

För att minska
splittringen pä central nivå av ansvaret för skadeförebyggande åtgärder
föreslår vi atl sprängämnesinspeklionen samordnas med räddningsverket.
Förordningen (1961:658) om brandfariiga varor är all se som ell komplement till
den allmänna brand- och byggnadslagstiftningen. Det främsta syftet med
förordningen är alt motverka att det uppstår fara för brand vid hanlering av
brandfarliga varor. Uppgiften att övervaka efterlevnaden av bestämmelserna
ligger främsl på brandchefen. Mol denna bakgrund blir del en slark och naturlig
anknylning mellan sprängämnesinspektionen och det nya verket. Genom att knyta
sprängämnesinspektionens verksamhet lill det nya verket minskar splittringen
av del cenirala ansvaret för de skadeförebyggande åtgärderna och de kommunala
brandförsvarens kontaktpunkter. Del skadeförebyggande arbelel kan centralt
bedrivas med en väsentligt ökad helhetssyn saml med en ökad kapacilet till
följd av all kompetensen blir bredare och all möjligheter finns lill att
integrera arbetet. Genom att föra över samordningsfunktionen avseende ärenden
om land- och sjötransporter av farligl gods till det nya verket blir det ett
samband mellan verket och sprängämnesinspeklionens verksamhel även när del
gäller lillsynen enligt förordningen (1949: 341) om explosiva varor.

Slatens
strålskyddsinstitut har att samordna beredskapsplaneringen av skyddsåtgärder
mot atomolyckor och därvid vara rådgivande organ åt länsslyrelserna. Frågor
rörande planläggning för räddningsinsatser i såväl fred som krig kommer att bli
en viklig uppgifl för räddningsverket. Inom civilförsvaret sker en
beredskapsplanering mot verkningarna av s. k. AC-stridsmedel. Denna
planläggning skiljer sig inte pä avgörande sätl från planläggningen av
beredskapsåtgärder mol kärnkraftolyckor. Med hänsyn till detla och till alt
strålskyddsinslilulet i grunden inte är ell räddnings-tjänslorgan anser vi att
samordningsuppgiften bör föras över till det nya verkel. Della berör inte
institutets uppgtft som rådgivande fackmyndighet vare sig när det gäller
beredskapsplaneringen eller i en olyckssituation.

Vi
har övervägt alt till räddningsverket också organisatoriskt knyla ledningen på
cenlral nivä för de olika särskilda räddningstjänslgrenarna. Med hänsyn till
bl.a. att räddningstjänsten hos dessa myndigheter i allmänhel inle är den
egentliga huvuduppgiften och atl räddningsljänslen blivil en integrerad del i
myndighelens övriga verksamhel har vi avvisat tanken på en sådan samordning.

Prop. 1984/85:161 48

Verkets
uppgifter

Huvudfunktioner
Verket bör enligt våra förslag ha följande huvudfunktioner.

— TiUsynsfunktion
avseende den allmänna räddningstjänsten.

— Ledningsfunktion
avseende civilförsvaret.

— Samordningsfunktion
avseende fredsräddningsljänsten och civil försvaret saml den kommunala och
kyrkliga beredskapsplaneringen.

— Samordningsansvar
för beredskapsplaneringen i frågor om skydds åtgärder mol atomolyckor.

— Tillsynsansvar
för ärenden rörande explosiva och brandfarliga varor. När det gäller verkets
uppgifter avseende fredsräddningsljänsten utgår

vi
från räddningsljänstkommilléns förslag. Räddningsljänslkommittén föreslår all
räddningsverket får ansvar för

1)
planering av räddningstjänstens
organisalion och materielanskaffning så att olika organ kan samarbeta
effektivi,

2)
planering och ledning av utbildning,

3)
lillsyn och samordning genom
uibyle av erfarenheler samt

4)
reglering av vissa
ersättningsfrågor. Räddningstjänslkommitténs förslag innebär en vidgning och en
förskjutning av den centrala nivåns uppgifler. Ökad lyngd läggs på uppgiflen
att vara samordnande organ för samhällets olika räddningstjänstgrenar och för
den skadeförebyggande verksamheten. Vidare får forsknings- och utvecklingsarbetet
samt erfarenhetsålerföringen en mera framskjuten plats.

När
del gäller civilförsvaret är 1982 års lolalförsvarsbeslut styrande för del nya
verkets ledningsroll. Beslutet innebär inle någon förändring av civilförsvarels
uppgifler som sådana. Däremot innebär beslutet en förändring av
ansvarsfördelningen mellan de olika nivåerna inom civilförsvaret. Denna
förändring päverkar till en del även den centrala myndighetens roll avseende
det fredstida förberedelsearbetet.

Enligt
statsmakternas riktiinjer (prop. 1980/81:80, KU 1980/81:13, rskr 1980/81:149)
för ökad kommunal självstyrelse och minskad byråkrati skall en strävan vara atl
göra samspelet meUan statliga och kommunala organ så enkelt som möjligt. De
slalliga organen bör företrädesvis genom allmänna råd och annan vägledning
underiälla för kommunerna att fullgöra sina uppgifler.

Dessa
rikllinjer måste enligt vår mening vara styrande för verkets förhållande till
kommunerna både när det gäller fredsräddningstjänsten och
civilförsvarsverksamheten.

Samtidigt
skall konstateras att civilförsvaret i motsats till fredsräddningsljänsten —
oaktat kommunerna skall överta ansvaret för ledningen av civilförsvarel på
lokal nivå i krig och det planläggningsarbete i fred som hänger samman med
delta - även i fortsättningen är en statiig angelägenhet och atl därför i
princip alla kosinader för civitförsvaret skall betalas av

Prop.
1984/85:161 49

staten. Staten har det övergripande ledningsansvarel i
krig och kommer alt ha delta även i fortsättningen. Detta fordrar
lillsynsålgärder från central och regional nivå. Det nya verket bör därför
kunna meddela föreskrifter för kommunerna med avseende på
civitförsvarsverksamheten. Sirävan skall dock vara att så långt som möjligt
begränsa förekomsten av föreskrifter. Vidare bör detaljstyrning av det
regionala och lokala förberedelsearbetet i största möjliga utsträckning
undvikas. Del centrala verkels roU bör sålunda lill väsenllig del vara
rådgivande och stödjande. Strävan bör vara atl anpassa förhållandena till vad
som i dag gäller för fredsräddningsljänsten och den kommunala
beredskapsplaneringen.

Samordningsansvar för fredsräddningsljänsten

Uppgtften atl främja samordningen av samhällels
fredsräddningsljänst bör bli framträdande i del nya verkels arbele. Vi föreslår
all verkel i förhållande till de särskUda räddningstjänslgrenarna bör ha
befogenhel alt utfärda föreskrifier för planeringen av samverkan vid
räddningsinsatser. Vi föreslår också att verket får förfoga över särskiU
avsalta medel all användas t. ex. för samordning av planläggning och för vissa
större övningar.

Planläggning

Såsom tillsynsmyndighet för den allmänna räddningstjänsten
blir det en uppgift för verket atl genom rådgivning och slöd främja
brandförsvarens och länsslyrelsernas planläggning för räddningstjänsten. Mot
bakgrund av verkels samordningsansvar för räddningsljänslen måsle stor
uppmärksamhel ägnas åt samordning av planläggningen mellan den allmänna räddningstjänsten
och övriga delar av samhällels räddningstjänst.

Beträffande planläggningen för civilförsvarel bör denna,
när kommunerna övertar ansvarei på lokal nivå, så långt som möjligt bedrivas
efter samma mönster som för fredsräddningsljänsten och den kommunala beredskapsplaneringen.
Det är viktigt för handlingsberedskapen atl planläggningen inte kommer att
slyras centralt genom omfattande, detaljerade föreskrifter. Verkel bör främst
ha rollen som rådgivande och stödjande organ. En uppgifl blir därvid att
ularbela s. k. grundsyner och operativa riktiinjer för verksamheten saml att
ange de beredskapskrav som skall uppfyllas genom planläggningen. Med hänsyn
lill de speciella krav som krigsförhållandena släller är det nödvändigt att i
vissa hänseenden styra planläggningen genom föreskrifter. Della bör
förelrädesvis avse planläggning av sådan verksamhel som i en krigssituation
måsle kunna bedrivas med enheilig inriktning på alla nivåer.

4 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 161

Prop. 1984/85:161 50

Utbildning

För
all fortsätta översynen av utbildningen av brandpersonal och personal inom
sotningsväsendel har vi liUsall en särskild arbelsgmpp. Arbetsgruppens
överväganden och förslag redovisas i rapporten (Ds Fö 1984:1) Utbildning för
räddningstjänst och solningsväsende.

Enligt
arbetsgmppens förslag skaU kompelensutbildning vara ett krav för både hel- och
deltidsanställd räddningstjänstpersonal. Utbildning för räddningstjänst i fred
och krig föreslås ske integrerat och i första hand genomföras vid
civilförsvarsslyrelsens utbildnings- och förrådsanläggningar (CUFA). Även för
personal inom sotningsväsendet föreslår arbetsgmppen atl kompetensutbUdning
skaU vara obligatorisk. Den bör ulformas för atl tiUgodose utvecklingen mol
ökade inslag av energihushållning.

Vi
delar arbetsgruppens bedömningar och föreslår att ulbildningen av brandpersonal
inom sotningsväsendel ulformas på del säll som arbelsgruppen angett.

Övning
och materidhantering

I
1982 års lotalförsvarsbeslul ställs ökade krav på civilförsvarets organisation
att möta verkningarna av överraskande angrepp och på att åstadkomma en stark
samhällsanknylning av civitförsvaret.

För
fredsräddningstjänsten är det ell starki krav all kunna ingripa med samhällets
samlade personella och maleriella resurser, när detla behövs.

Vi
har studerat möjligheterna att tillgodose de nya kraven genom alt flytta
uppgifter inom civilförsvaret från den cenirala nivån till kommunerna. Vi har
därvid inriklal oss på den övningsverksamhet som bedrivs centralt och
materielhanleringen.

Vi
föreslår att övningsverksamheten vid CUFA successivt avvecklas och atl den i
stället bedrivs lokall av kommunerna med biträde av länsslyrelserna. Av vår
ulredning framgår alt del är fulll möjligt att lokalt genomföra övningar ulan
all kvaliteten försämras. Lokalt bedrivna övningar leder till höjd beredskap
för såväl civilförsvaret som fredsräddningsljänsten. Genom atl föra över
övningsverksamhelen uppkommer också besparingar. Vi föreslår att
civilförsvarsslyrelsen får i uppdrag att inleda decentraliseringen - för all
sedan fullföljas av räddningsverket - efter den prioritering som styrelsen
finner lämplig.

Vi
ser många fördelar med att även föra över ansvarei för förrådshållning, vård,
lUlsyn och underhåll av civilförsvarels materiel till kommunerna och all
kommunerna får utnyttja materielen för angelägna ändamål i fred. Härigenom får
räddningsljänslen möjligheter all direkl förfoga över maleriel som behövs som
beredskap för slörre olyckor. Enligt vår bedömning innebär ett överförande
också samhällsekonomiska vinsler. Vi ser det angelägel alt det kapital som
civitförsvaret bundit i sin maleriel kommer till

nytta
i fredsverksamheten i slället för all materielen kasseras utan att ha använls.
Genom ett samutnytljande kan omsättningen periodiseras på ell bäitre sätt än
för närvarande. Vidare kommer civilförsvaret alt få en modernare malerielslock.
Delta ökar i sin tur kommunernas inlresse för all använda materielen i fred. En
ökad användning av civitförsvarsmalerielen inom kommunerna i förening med en
samordnad anskaffning mellan stat och kommun leder lill en mer enheilig
malerielslock.

Våra
undersökningar visar att kommunerna är positiva till att överta ansvaret och
att kommunerna i slort har kompelens och resurser för uppgtften.

De
uiredningar som vi gjort är emellertid inte så ulförliga att de kan bilda
underlag för etl fullständigt förslag av oss. Enligt vår mening är det nödvändigt
atl la fram ett bättre ekonomiskt underlag innan man .säkert kan bedöma hur
kostnadsfördelningen bör vara mellan staten och kommunerna. Denna fråga beror
till stor del på hur man bedömer värdel av alt använda och förslita
civilforsvarsmaterielen i fred.

Vi
föreslår att beslul fattas om att fortsätta och fullständiga påbörjade
uiredningar om materielhanleringen. Enligt vår mening bör regeringen tillkaUa
en särskild arbelsgmpp med represenlanler för civilförsvarsslyrelsen, statens
brandnämnd. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet för denna utredning.

Redan
nu kan emeUertid som elt försia steg all s. k. akut- och förstärkningsmateriel
föras över lUI kommunerna. Härigenom kan nuvarande ma-terielhanleringsresurser
vid civilförsvarsslyrelsen reduceras. Vi föreslår alt regeringen i uppdrag lill
civilförsvarsstyrelsen lämnar närmare rikllinjer för överlämnandet av akut- och
förstärkningsmalerielen.

Förebyggande
åtgärder

Det
skadeförebyggande arbetet blir en väsenllig del av verkels uppgifler. Inom
ramen för tillsynsfunktionen avseende den aUmänna räddningstjänsten bör det
åligga verket alt biträda myndigheter, organ och enskilda avseende förebyggande
åtgärder mol brand. TiUsynsfunktionen avseende explosiva och brandfarliga varor
har som syfle atl minska riskerna för olyckor vid hanlering av sådana varor.
Även de frågor rörande transport av farligt gods som vi föreslår skall föras
över till verkel är av skadeförebyggande karaktär. En väsenllig del av
civilförsvarets fredstida arbete avser skadeförebyggande ålgärder.

För
att minska sårbarheten i samhället är det viktigt att myndigheterna vid
samhäUsplaneringen beaklar behovel av förebyggande ålgärder mot olyckor och
civilförsvarets krav. Vi föreslår därför all räddningsverket centralt bör verka
för all räddningstjänstens och civitförsvarels iniressen tillgodoses i
samhälls- och bebyggelseplaneringen.

I
enlighel med räddningstjänstkommillén föreslår vi all verket får en

Prop. 1984/85:161 52

samordnande
funktion för skadeförebyggande åtgärder. Mol bakgrund av verkels ställning som
centralt expertorgan för aU samhällets räddningstjänst är den samordnande
funktionen för skadeförebyggande åtgärder en naturiig del i verkets uppgtfler.
Samordningsuppgiften för de olika grenarna av samhällets räddningstjänst ger
verkel en god överblick över hela räddningstjänslområdet och därmed möjligheter
att påverka inriktningen av det förebyggande arbetet.

Enligt
vår mening bör verket leda produktionen av skyddsrum samt anläggningar för
civilförsvarets krigsorganisation. Några skäl har inle framkommit som enligt
vår mening motiverar en ändring av uppgiftsfördelningen mellan de olika
nivåerna inom civilförsvarets organisalion. Vi avvisar den tanke som den s.k.
Hpg 5-kommillén för fram i sill principbetänkande (Ds Fö 1983: 5)
Slmklurförändringar och samordning om all föra över produklionen av
anläggningar för civilförsvarets krigsorganisalion från kommunerna till
fortifikalionsförvallningen.

Forskning
och utveckling

Forsknings-
och utvecklingsarbetet har en grundläggande betydelse för strävandena att
utveckla räddningstjänsten i fred ocb krig och de förebyggande ålgärderna. Vi
föreslår atl verket får en stark forsknings- och utvecklingsfunklion. Detta är
nödvändigl för all verket skall kunna fylla sin samordningsroll och sin
rådgivande funktion.

Vi
avser inte med våra förslag atl ändra förutsättningarna för det arbele rörande
forskning och utveckling som Slyrelsen för svensk brandforskning (Brandforsk)
bedriver. Brandforsks verksamhet är enligt vår mening betydelsefull och bör
understödjas.

Information

Vi
föreslår i likhei med räddningstjänstkommillén att räddningsverket bör ha ett
övergripande samordningsansvar för informalionen lill aUmänheten om
olycksrisker, hur man förebygger dessa samt hur man handlar när en olycka
inträffat. Verkels roll som expert- och samordningsorgan för all samhällets
räddningstjänst innebär atl verkel också behöver förmedla mer aUmän information
liU berörda myndigheler m.fl. Verket måste också verka för upplysning om
säkerhetspolitiken och om civilförsvarets uppgifter i totalförsvaret.
Räddningsverket bör i informationsarbetet nära samverka med andra
organisationer och organ som bedriver sådant arbele.

Organisationens
huvuddrag

Räddningsverket
måste få en sådan utformning att det kan bidra lill att förverkliga de nya
målen inom sitl verksamhetsområde. Till detla kommer

Prop. 1984/85:161 53

att
arbetet på den cenirala nivån måste anpassas till de pågående stmktureUa
förändringarna inom civilförsvaret, där kommunernas vidgade roll är det
väsentligaste inslaget.

Organisationen måsle bygga
på principen om en långl gående integration av freds- och
krigsräddningsljänsten och ordnas så all samordningsvin-slema av delta även i
prakliken kan realiseras.

Vi föreslår atl
verksamhelen resursmässigt delas in i två program, nämligen räddningstjänst
och förebyggande skydd. Programindelningen syftar främsl till att underiätta
för statsmakterna att la ställning till målen för verksamheterna.

Vi
SläUer upp följande fem sakområden för verkel.

— Planläggning,
organisalion och beredskap.

— Maleriel.

— Utbildning
m. m.

— Stadsplanering
och byggande m. m.

— Administration.

Vi bedömer att funktionema
produktionssamordning, forskning och utveckling, intemationella kontakter saml
information och massmediakontakter blir väsentliga stödområden för verket. Vi
föreslår därför att dessa funklioner organisaloriskl bildar sekreiarial, direkt
underställda verkels ledning. Ell särskilt sekreiarial för samordning med andra
myndigheler bör också bildas och får som huvuduppgtft att vara kansli åt rådel
för räddningstjänst.

Mol bakgmnd av de farhågor
som fmns för all verkel kan komma att fångas in i påträngande, akuta
fredsräddningstjänslfrågor till förfång för civilförsvarets beredskap föreslår
vi all organisatoriska åtgärder vidtas så atl räddningstjänstens krigsduglighet
bevakas särskUt.

För
atl underlätta integrationen meUan fredsräddningsljänsten och civilförsvarel
föreslår vi all verksamhelen finansieras från en gemensam ram som anges i
samband med totalförsvarsbesluten. Vi föreslår vidare att försvarets
planerings- och ekonomisystem (FPE-systemet) bör tillämpas med de modifieringar
som behövs för atl det skaU passa del nya verkel.

Enligt vår bedömning bör
del nya verket ha en lekmannastyrelse med sju eUer åtla särskilt utsedda
ledamöier. Med hänsyn tiU verkels uppgifler finns del etl siarkt behov av
medborgerlig insyn i verksamheten. Delta behov bör tillgodoses genom att
parlamentariskt utsedda ledamöier ingår i slyrelsen. Med hänsyn liU verkets
omfattande samordningsuppgifter kan det vara motiverat att företrädare för
myndigheler och organ, som är direkt berörda av verkels arbele, ingår i
styrelsen. För atl slyrelsen inle skall bli alllför slor anser vi alt
representationen bör begränsas till en representant för primärkommunerna och en
representant för landsiingskommunerna.

Inflylande
i verkets arbete för övriga berörda myndigheter och organ får tillgodoses genom
att dessa är represenlerade i de råd som vi föreslår att verkel skall bygga
upp, nämligen ett

Prop. 1984/85:161 54

—
råd för samordning av
räddningstjänst m. m.,

—
råd för samordning av
förebyggande åtgärder,

—
råd för utbildning,

—
råd för beredskap mot
kämkraftolyckor,

—
råd för samordning av kommunala
beredskapsfrågor.

Ekonomiska
bedömningar och förslag till dimensionering av räddningsverket

Vi
föreslår all räddningsverkets centrala del i Karislad får en personalram om
215 årsarbetskrafter. Della innebär en minskning av personalvolymen med ca 40
årsarbetskrafter jämfört med nuvarande antal anslällda hos de myndigheter som
organisatoriskt berörs av samordningen. Minskningen i personalvolymen är en
följd av de rationaliseringsvinster som uppkommer genom samordningen när del
gäUer administrationen (16 årsarbelskrafter) och den sakmässiga verksamheten.
En viss del av minskningen beror också på all verkel får en delvis annan roU
när det gäller civitförsvarsverksamheten jämfört med den
civitförsvarsstyrelsen har i dag.

Genom
att föra över ansvaret för övningsverksamheten från CUFA tUl kommunema görs
besparingar för staten, vilka vi beräknar till ca 9 milj. kr. per år. För att
kunna bedriva övningarna lokalt krävs investeringar under en femårsperiod på
sammanlagt ca 15 milj. kr.

Vi
bedömer all utbildningsreformen medför en årlig kostnadsökning om ca
lOmilj.kr., varav Smilj.kr. avser staten och 11 milj.kr. kommunerna. Sammanlagi
innebär våra förslag en årlig kostnadsbesparing för staten på ca 16milj. kr. Om
man beaktar de ökade kommunala kostnaderna blir den samhällsekonomiska
besparingen ca 5 milj. kr. Vi bedömer all besparingarna är möjliga atl
realisera inom en femårsperiod från del beslul fattals om att bilda verket.

Genomförandefrågor

Den
omorganisation som etl nytl verk innebär kommer atl leda lill problem i
verksamhelen under elt övergångsskede. Problemen hör främst samman med
omlokaliseringen och den kompetensprofil som vi anser nödvändig för verket.
DärtiU kommer minsl lika vikliga genomförandeproblem av personalsocial och
personaladministrativ karaklär.

Verkels
uppgifler innebär att grundstommen av verkets personal bör ha kompetens
avseende en rad fackområden inom räddningstjänsten och den skadeförebyggande
verksamheten. Vi konstaterar all de myndigheter på fredsräddningstjänslsidan
som organisatoriskt påverkas av våra förslag i dag har en personal som väl
motsvarar de kompetenskrav vi angett. Dessa myndigheter ligger emellertid inte
i Karlstad. Vi måsle utgå från all inte all denna personal flyttar dil, vilkel
innebär atl viss kompetens, erfarenhei

Prop. 1984/85:161 55

och
kontinuitet går förlorad. En komplikation är dessutom det mindre personalbehov
lolalt setl som följer av våra förslag.

Vi
bedömer att dessa svårigheler kan bemästras. En förulsältning för delta är dock
att förberedelsearbetet börjar inom de berörda myndigheterna och i samarbete
mellan dem så snart beslul om verksbildningen föreligger. Resurser bör avdelas
för atl utbilda nuvarande personal inför det nya verkels uppgtfler. Ett utrymme
för nyrekrytering bör också skapas inför del nya verkels tiUkomst. Ansvarei
härför bör ligga på civilförsvarsslyrelsen.

Vi
bedömer atl övergångsproblemen blir störst för sprängämnesinspeklionen.
Problemen bedömer vi kan lösas genom ett successivt överförande.
Sprängämnesinspeklionens verksamhel bör visserligen formellt och administrativt
inordnas i det nya verkel från och med genomförandetidpunklen, men
samlokaliseringen i Karislad bör kunna anslå ell par år.

Vi
föreslår att genomförandetidpunklen för del nya verkel bestäms till den Ijuli
1986. I anslulning till verkets bildande bör det vara möjligt all börja den
integrerade ulbildningen. Utbildningsreformen bör vara genomförd senast den
Ijuli 1988.

Innan
verkel bildas bör det vara möjligt atl dels överlämna akut- och
förstärkningsmateriel tiU kommunerna, dels driva viss övningsverksamhel lokalt.

I
omedelbar anslutning till beslut om att bilda verket bör en organisationskommitté
tillkallas med uppgifl att

-
föreslå slutiig organisation
och inslruktion för del nya verkel saml erforderiiga författningsändringar,

-
efler regeringens beslut
genomföra organisationsförändringen samt

-
genomföra förändringarna
avseende utbildningen av personalen inom brandväsendet och sotningsväsendel.

Personatfrågorna
måsle ägnas slor omsorg. Det är nödvändigl för medarbetarnas skull, men det är
också en fömtsättning för att myndighetsom-bildningen skall kunna ske med
minsta möjliga effektivitetsförlust. Vi föreslår alt en särskild arbelsgmpp
inrättas som sätts samman av de personaladministrativa cheferna i de berörda
myndigheterna. Till gmppen bör knylas expertis från slatens
arbelsmarknadsnämnd. Gruppen bör börja sitt arbete så snart som möjligt och få
särskilda medel lill sitl förfogande.

Effekter
på regional nivå

Våra
förslag innebär en förskjutning av verksamheten från cenlral lill regional och
lokal nivå.

Genom
alt kommunerna övertar en stor del av civilförsvarsplanläggningen från
länsslyrelserna minskar länsstyrelsernas direkla planläggningsuppgifter.
Länsslyrelserna kommer emellertid även i fortsättningen att ha en viklig roll i
planläggningsarbetel. Del ankommer på länsstyrelserna all

Prop. 1984/85:161 56

under
verket utöva den direkta statliga ledningen, samordningen saml kontrollen av
planläggningen. En viktig uppgift för länsstyrelserna blir att siödja kommunema
och förse dem med underlag för planläggningen. Prov-planläggningskommitlén
betonar i sitl betänkande (Ds Fö 1983:10) Kommunerna och civitförsvaret
bebovet av atl länsstyrelsema stöder kommunerna under del första
planläggningsskedet.

Vårt
förslag om decenlraliserad övningsverksamhel från CUFA lill kommunerna ger
även länsslyrelserna ökade uppgtfler. Vi föreslår atl 39 övningsledare och
lärare vid CUFA tiltförs länsslyrelserna. På sikt kan dock ske en reducering av
molsvarande anlal Ijänster vid länsstyrelserna. Reduceringen får emellertid
inle genomföras förrän det första planläggningsskedet i kommunerna slutförts.
Vårt förslag gör del alltså möjligt att temporärt förslärka länsslyrelserna
ulan ökade kosinader för siaten. På längre sikt kan en besparing motsvarande 39
årsarbetskrafter göras.

SOS
Alarmering AB under beredskap och i krig

Av
de Ijänster som SOS Alarmering AB (SOSAB) med dess länsalarme-ringscenlraler
utför har vi funnil att alarmeringen över telefonnumret 90000 är så inarbetad i
allmänhetens medvetande atl den bör behållas under högsta beredskap och i krig.
Länsalarmeringscenlralernas övriga funktioner bedömer vi inte så vikliga från
totatförsvarssynpunkt att del är motiverat att avsätta resurser för att trygga
dem.

För
inkommande larm och för den ulgående trafiken litar länsalarme-ringscenlralema
i huvudsak lill televerkets allmänna förbindelsenäl. Teleförbindelser är aUtid
känsliga i krig från sårbarhelssynpunkl. På grund av främst sårbarheten avvisar
vi tanken på all driva länsalarmeringscentra-lema under högsta beredskap och i
krig. Ett annat skäl för detta är att länsalarmeringscentralerna inle passar in
i totalförsvarets organisalions-och ledningssystem.

Vi
föreslår i släUet att ett decentraUserat alarmeringssyslem införs som innebär
atl 90000-samlalen direkt kopplas till förelrädesvis kommunemas
civUförsvarsstaber. Genom elt sådanl syslem sprids alarmeringen tUl etl slort
anlal mottagningscentraler, vilket är en slor fördel från sårbarhets-synpunkt.
Vidare innebär del en lämplig anpassning av alarmeringsverk-samheten till
totatförsvarets organisalions- och ledningssystem.

Omkopplingen
av 90 000-sam talen måsle förberedas i fred. Med den nuvarande teletekniska
utmstningen är detla komplicerat. Däremoi kan omkoppUngen ske förhållandevis
enkell om den görs i samband med att den nya tekniken (AXE-systemet) införs. Vi
föreslår därför alt omkopplingen sker vid införandet av den nya lekniken.

Även
om länsalarmeringscentralerna enligt våra förslag inle bör drivas vid högsta
beredskap eller i krig bör den resurs som larmoperatörerna utgör i slörsia
möjliga ulslräckning las lill vara för tjänstgöring inom

Prop. 1984/85:161 57

civilförsvaret.
Placeringen får avgöras efler omständigheterna. Larmcheferna vid
länsalarmeringscentralerna bör lämpligen krigsplaceras på sambandssidan i
länsslyrelsernas krigsorganisation.

Prop. 1984/85:161 58

Bilaga
2

Sammanfattning
av rapport från CESAM: s arbetsgrupp för brandförsvarsutbildning (Ds Fö 1984:
1) Utbildning för räddningstjänst och solningsväsende

Vår
uppgifl har varit att se över utbildningen i allmän räddningstjänst och
utbildningen för personal inom sotningsväsendet. Vi lägger, när det gäller
Ulbildningen inom båda dessa verksamhetsområden, fram principförslag lill hur
den bör läggas upp. Vi anser att den detaljerade utformningen av ulbildningen
för olika personalgrupper bör ulformas av det kommande räddningsverket,
berörda ulbildningsmyndigheter samt den myndighet som får ansvaret för
sotningsväsendet.

Vi
har i vårl arbele med ulbildningen inom räddningsljänslen ulgåll från att den
bör inlegreras med ulbildningen för räddningstjänsten i krig. Härigenom kan
redan befintliga resurser när det gäUer anläggningar och materiel m. m.
utnylljas. Samlidigt kan räddningstjänstens i krig behov av personal
tillgodoses med ulbildade personer som även i fredslid arbelar med
räddningstjänst. I våra överväganden om utbildningen av personal inom
sotningsväsendet har vi utgått tfrån att verksamheten inom yrkesområdet kommer
atl utvecklas mot ökade inslag av energihushåUning.

Vi
föreslår beträffande utbildningen inom räddningstjänsten atl kompelensutbildning
skall vara ett krav för både hel- och deltidsanställd brandpersonal. Den
heltidsanställde brandmannen får efler tre veckors grundutbildning vid
brandförsvar med resurser för utbildning och efler ett års hellidstjänslgöring
i räddningstjänst vid egen kår gå igenom en femlon veckor lång kompelensutbildning.
1 denna utbildning ingår en vecka som ger kompetens för placering som gmppchef
i civilförsvarets krigsorganisation.

Efler
fem års heltidstjänstgöring i räddningstjänst vid kommunalt eller statligt
brandförsvar kan brandmannen gå igenom en tio veckor lång
brandförmansutbildning som leder fram till en brandförmansexamen och som ger
kompelens som utryckningsledare. Den som önskar gå vidare och bli högre befäl
kan, efter atl ha erhållil erfarenhei som befäl under etl år och ha gått igenom
en utbildning omfallande tre veckor i förebyggande brandförsvar. Förebyggande
1, antas till brandmäslarutbildning. Denna utbildning är 15 veckor lång. Däri
ingår bl.a. tre veckor som ger kompetens som plutonchef i civilförsvarets
krigsorganisation. Utbildningen leder fram till brandmästarexamen med kompetens
som högre utryckningsbefäl. Brandmästaren kan därefler gå igenom en utbildning
i förebyggande brandförsvar om nio veckor. Förebyggande II, och får då
kompelens att ansvara för förebyggande brandförsvar. Han kan också gå igenom en
förvaltningsutbildning om lio veckor och får då kompelens som administratör.
Den

Prop. 1984/85:161 59

brandmästare
som går igenom både Förebyggande II och Förvallningsutbildningen
blir kompetent all inneha Ijänst som brandchef och vice brandchef i vissa
kommuner.

Vi
föreslår att brandingenjörsutbildningen skall anordnas som en fyraårig leknisk
högskoleutbildning. Utbildningen inleds med två perioder om 40 resp. 30 veckor
vid teknisk högskola med en mellanliggande period om tio veckor med handledd
praklisk brandmannautbildning. Efler den sisla perioden vid leknisk högskola
följer ytteriigare praktik om 20 veckor vid brandförsvar. Därefler skall den
blivande brandingenjören gå igenom en utbildning i brandskyddsteknik om 30 veckor
följt av en ny praklikperiod om 20 veckor. Denna praktik skall anpassas lill
vilkel val av inriktning som görs för det sisla årel i ulbildningen. Det ena av
de alternativ vi föreslår innebär utbildning i räddningstjänstteknik, kommunal
förvaltning m. m. och innehåller dessulom fem veckors utbildning för de behov
räddningstjänsten i krig släller. Ulbildningen leder fram till en
brandingenjörsexamen som ger kompelens som brandchef och som chef för bl. a.
civitförsvarsslab. Del andra alternalivel inriktas mot indusirins och
försäkringsbranschens m.fl. behov.

Den
deltidsanställde brandmannen inleder, liksom den heltidsansläUde brandmannen,
sin utbildning med en gmndulbildning vid brandförsvar med resurser för
utbildning. Den föreslås bli en vecka lång. Därefler följer en
kompetensutbUdning om tre eller fyra veckor. Flertalet, de som skall bli
gruppchefer i civilförsvarets krigsorganisalion, får fyra veckors utbildning.
Efter Ijänslgöring som brandman på deltid i minst tre år kan den deltidsanställde
brandmannen antas lill en utbildning lill brandförman på dellid om fem veckor.
Kompetensulbildningen av deltidsanstäUda brandmän föreslås ske med
civitförsvarsplikt.

Den
integrerade ulbildningen i räddningstjänst föreslås i försia hand ske vid
civilförsvarets utbildnings- och förrådsanläggningar. Det bör ankomma på det
kommande räddningsverket all detaljplanera var enskilda utbildningar bör
förläggas. Våra förslag om utbildning inom räddningstjänsten föreslås bli
finansierade genom omfördelning av resurser inom den samlade
räddningsljänslen.

Den
gmndläggande kompetensutbildningen inom sotningsväsendel, utbildning till
skorstensfejare, föreslår vi skall ske som gymnasial lärlingsutbildning under
tre år. Lärlingen erhåller under de två första åren utbildning i
allmänteoretiska ämnen i gymnasieskolan eller i kommunal vuxenutbildning
jämsides med yrkesarbete i del solningsdistrikl där lärlingen är anställd.
Under vart och elt av de tre åren skall den blivande skorstensfejaren dessulom
få en fem veckor lång yrkesspecifik utbUdning vid en central utbildningsenhet.
Kompetensulbildningen skaU vara obligalorisk. Den som efler den gmndläggande
kompetensulbildningen tjänstgjort som skorstensfejare i solningsdistrikl under
minsl elt år kan antas till utbildning till lekniker. Denna utbildning omfattar
tio veckor och genomförs som block-

Prop. 1984/85:161 60

undervisning,
där varje block kan läsas i etl sammanhang eller i viss ordning vart och elt
för sig med mellanliggande yrkesverksamhet. Den som gått igenom utbildningen
till lekniker och varit verksam i solningsdistrikl i minst ell år kan antas
lill utbildningen till skorstensfejarmästare. Även denna utbildning föreslås
ske i block och omfatta totall 15 veckor, I alla utbildningarna motiveras
ulbUdningslidens längd av alt energihushållningen kommer alt bli av allt
större betydelse inom yrkesområdet.

Prop. 1984/85:161 61

Bilaga 3

Förteckning
över remissinstanser och sammanställning av remissyttranden över
CESAM-kommitténs betänkande (Ds Fö 1984: 2) Räddningsverket och rapporten (Ds
Fö 1984: 1) Utbildning för räddningstjänst och solningsväsende

1
Remissinstanser

Efter
remiss har yllranden över beiänkandei avgetts av rikspolisslyrelsen,
överbefälhavaren, fortiflkalionsförvaltningen, försvarels forskningsanstalt,
civitförsvarsstyrelsen, statens brandnämnd, överstyrelsen för ekonomiskt
försvar, försvarets rationaliseringsinstitut, riksnämnden för kommunal
beredskap, socialstyrelsen, televerket, slatensjärnvägar, trafiksäkerhelsverket,
sjöfartsverkei, luftfartsverket, generaltullstyrelsen, statens nalurvårdsverk,
statens strålskyddsinslitut, arbetsmarknadsstyrelsen, arbelarskyddsstyrelsen,
sprängämnesinspeklionen, slalens energiverk, slatens kärnkraftinspektion,
slyrelsen för leknisk utveckling, slalskonlorel, riksrevisionsverket, statens
arbetsmarknadsnämnd, civilbefälhavarna i Västra och Övre Norrlands
civilområden, länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Malmöhus, Hallands,
Västmanlands och Västerbottens län, kommittén för undersökning av allvarliga
olyckshändelser, Stockholms, Älvkarleby, Flens, Linköpings, Gnosjö,
Jönköpings, Växjö, Karlskrona, Malmö, Svalövs, Laholms, Göteborgs, Kungälvs,
Falköpings, Kumla, Väslerås, Gävle, Kramfors, Härjedalens, Umeä och Arvidsjaurs
kommuner. Svenska kommunförbundei. Landstingsförbundet, Svenska
brand-försvarsföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges Radio
AB, Tjänslemännens centralorganisation, Centralorganisationen SACO/SR,
Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska kommunalarbetareförbundet,
Sveriges kemiska industrikonlor. Svenska gasföreningen, Slyrelsen för svensk
brandforskning, SOS Alarmering AB, Sveriges skorstensfejaremästares
riksförbund, Brandmännens riksförbund, Sveriges civilförsvarsförbund och
Svenska brand-befälels riksförbund. Ulan föregående remiss har också yttranden
inkommit från Lunds universitet, Norrköpings kommun, rådet för
kärn-kraftssäkerhel och Svenska kommunförbundels länsavdelning i Östergötlands
län.

Centralorganisationen
SACO/SR har bilagt yttranden från SACO/SR: s allmänna Ijänstemannaförbund,
Sveriges Civilingenjörsförbund, Sveriges Naturvelareförbund samt S
ACO/SR-föreningarna vid sprängämnesinspektionen och slatens
strålskyddsinslitut. Landsorganisationen har bilagl yttrande från Statsanställdas
förbund.

Skrivelser
i ärendet har vidare inkommit från länsstyrelsen i Norrbottens län,
Lunds universitet. Svenska kommunförbundet, Jan Sjölin

Prop. 1984/85:161 62

(Svenska
kommunalarbetareförbundet), Vilhelm Sjölin (Styrelsen för svensk
brandforskning) och Lars Zimmerman (Göteborg).

2
Förslaget i stort

CESAM-kommittén
föreslår att civitförsvarsstyrelsen, slalens brandnämnd,
sprängämnesinspeklionen och riksnämnden för kommunal beredskap avvecklas och
ersätts av en ny cenlral myndighel, räddningsverket. Kommittén föreslår att
verket lokaliseras tiU Karlstad. TUl verket föreslås bli knuten den
samordningsfunktion avseende beredskapsplaneringen mol kärnkraftsolyckor som
ligger på statens strålskyddsinslitut. Kommittén föreslår också atl
sjöfartsverkets uppgtfler avseende land- och sjötransporter av farligl gods
förs över tiU det nya verkel.

Remissinslanserna
är med något enstaka undantag postiva till atl en ny cenlral myndighel bildas.
Det anses kunna medföra avsevärda samordningsvinster om man samlar en så
omfattande del som möjligt av uppgiflerna på central nivå inom
räddningstjänsten i fred och krig samt den förebyggande verksamhelen inom del
nya verkel. Civilförsvarsstyrelsen undersiryker dock värdel av atl förslaget
antas i sin helhel. För del fall alt ombildningen sker endast delvis kan
dimensionerings- och organisationsfrågan komma i ett hell annal läge eftersom
det föreliggande förslagel är byggl på avsevärda integrationsvinsler. Malmö
kommun kan inle acceptera ell genomförande av kommitténs förslag om inte
garanlier lämnas för fuU statlig ekonomisk kompensation för de ökade kommunala
kosinader som förslagen medför. Göteborgs kommun som delar kommitténs uppfallning
om värdel av en samordnad central ledning för räddningsljänslen och
civitförsvarsverksamheten är tveksam till inrättandet av en ny slallig myndighet
för ändamålet. Enligt kommunens mening bör del vara lillräckligl med en statlig
kommitté som fär till uppgifl all på olika sätt förbättra samordningen, varvid kommunernas
särskilda kompetens inom räddningstjänsten måste tillvaratas. Norrköpings
kommun anser alt del etablerade samarbelel med de aklueUa myndigheterna har
fungerat bra och har svårt all tro atl den föreslagna sammanläggningen skulle
kunna medföra några slörre samordningsvinster. Riksrevisionsverkei anser inte
att belänkandels förslag beiräffande uppgiftsfördelning saml program- och
organisationsstruktur på ett entydigt sätt löser de problem som är förknippade
med fredsräddningsljänsten och den fredstida produktionen av civilförsvarels
krigsorganisation m.m. Verkel kan därför inle förorda kommitténs förslag att
inrätta ett räddningsverk.

Flertalel
remissinstanser tUlstyrker eller lämnar utan erinran kommitténs förslag liU
uppgiftsområde och därmed vilken verksamhet som skall föras över till del nya
verket. Del råder allmän anslulning till förslagel alt civilförsvarsstyrelsens
och slalens brandnämnds verksamhet skaU lillföras

Prop.
1984/85:161 63

verket.
Vad gäUer övrig verksamhel har olika synpunkier kommii fram under
remissbehandlingen.

Överstyrelsen för
ekonomiskl försvar anser alt kommunen skall ha det övergripande ansvarei för aU
på kommunen ankommande verksamhel under beredskap och krig samt att det därför
är angeläget atl de lokala beredskapsförberedelserna för skydd och räddning
inlegreras med övriga lokala beredskapsförberedelser. Enligt överstyrelsens
uppfattning blir räddningsverkets riktiinjer för kommunernas
civUförsvarsverksamhet bara en del av ell stort anlal centrala myndigheters riktlinjer.
Överstyrelsen anser att kommittén inte på ett övertygande sätl har motiverat
varför räddningsverket skaU samordna riktlinjerna från de centrala
fackmyndig-hetema och varför räddningsverket skall samordna den landstingskommunala
beredskapen och den kyrkokommunala beredskapen. Förslaget avstyrks därför, men
riksnämnden bör enligt överstyrelsens mening kunna vara administrativt knuten
lill räddningsverket på samma sätt som den i dag är knuien liU
civilförsvarsstyrelsen. Landstingsförbundet framför liknande synpunkier.
Försvarets raiionaliseringsinslilul framhåller atl den centrala
samordningsmyndigheten som institutet kommer atl föreslå skall bildas avses
bl.a. få tiU uppgift atl svara för samordningen av cenirala myndigheters
styrning av beredskapsförberedelserna hos civilbefälhavarna, länsstyrelserna
och kommunerna. Eflersom riksnämnden redan i dagslägel har denna
samordningsuppgift rörande de kommunala beredskapsförberedelserna är del
inslilulels uppfallning atl riksnämnden bör överföras till denna nya, cenirala
samordningsmyndighet. Riksnämnden för kommunal beredskap erinrar om atl
försvarets rationaliseringsinstitut genomför en ulredning angående uppgifler
och resurser för olika nivåer inom de civila delarna av totalförsvaret saml
anser atl beslut i frågan om riksnämndens framlida stäUning inle bör las förrän
en samlad bild föreligger.

Etl
övervägande antal remissinstanser lämnar också ulan erinran eller ställer sig
bakom förslagel all beredskapsplaneringen mot kärnkraftsolyckor förs över lill
del nya verket. Rådet för kärnkraftssäkerhet tillägger att tillkomsten av ett
räddningsverk som en ansvarsmyndighet inom området är välkommet. Genom all den
samordningsuppgtft som statens strålskyddsinslilul har i dag förs över lUI det
nya verkel kommer beredskapen mot olyckor i kärnkraftverk entydigt alt ingå i
räddningsljänslen totalt vilket rådel finner fördelaktigt. Den komplexa
ansvarsbild som f. n. råder i ulbildnings- och övningsfrågor torde enligt rådet
kunna elimineras i och med bildandel av det nya verkel. Enligt rådets mening är
etl samordnai ansvar för beredskapsplaneringen saml ulbildnings- och
övningsverksamhel myckel postitivt. Några instanser är Iveksamma till
förslaget i denna del. Statens strålskyddsinslitut diskulerar två alternativa
lösningar. Enligt alternativ I har räddningsverket programansvarel och
institutet en expertroll och en tillsynsroll i vissa frågor, 1 alternativ 2
delas programansvaret

Prop. 1984/85:161 64

för
olika grenar av verksamhelen mellan institutet och räddningsverket så att
produktionsansvarig myndighet även får programansvar för sina delar av
produktionen. Institutet skulle svara för programområdena strålnings-mätning
och personskydd för personer i beredskapsorganisationen, forskning och studier
samt intemationeU uppföljning, åtgärdsnivåer och skydd saml analys och
dokumentation av radiologiska konsekvenser av utsläpp. Räddningsverket skulle
enligt alternativ 2 ha program- och produklionsansvar för övriga
programområden, t.ex. utbildning, alarmering och telesamband. Institutet anser
att man bör siräva efler all hålla ihop program-och produktionsansvar inom
samma myndighel och dela upp ansvaret enligt allernaliv 2. Detta ger enligt
institutets uppfallning den bäsla effektiviteten med minsta byråkrati och till
lägsla kostnad. Institutet avvisar kommitténs skäl att slora samordningsvinster
kan finnas i planeringen för skydd mol kärnvapeninsalser i krigslid.
Kärnvapenfallet är enligt inslilutel annorlunda beträffande
slrålningsförhållandena, hanteras med mycket lägre skyddskrav och kan räkna
med resurser som har framkommit vid mobilisering. Även länsstyrelserna i
Stockholms och Malmöhus län anser att strålskyddsinstitutet även i framtiden
bör vara programmyndighel för kärnkraftsberedskapen.

Rikspolisstyrelsen,
statens Järnvägar, sjöfärisverkel, generatiullstyrd-sen, länsstyrelsen i
Stockholms län och Sveriges kemiska industrikonlor avstyrker förslaget all
sjöfartsverkels uppgifter avseende land- och sjö-Iransporter av farligl gods
förs över lill del nya verket. Slatensjärnvägar (SJ) framhåller att
sjöfartsverkets huvudsakliga befattning med landlransporter av farligt gods är
att verkels enhel för landlransporter av farligt gods har myndighetsansvar för
atl det finns föreskrtfter om hur sådant gods skall tillförsäkras en acceptabel
transportsäkerhel, med andra ord alt vara transportmyndighet. Del kan enligt
SJ: s mening inle vara rikligt alt knyla den lotala regleringen av farligt
godstransporterna till en myndighet vars huvudsakliga uppgtft är atl vara
samordningsorgan för samhällels räddningsresurser och ulöva lillsyn över
räddningstjänstens funkiion. En riktig avvägning mellan räddningstjänstens krav
på farligt godstransporterna och intressegmppers, såsom producenters,
transportörers, vamförmedlares och förbmkares, krav bör enligt SJ göras hos etl
organ som är frislående geniemot dessa iniressen. När det gäller uppgifter inom
områdel skydd och förebyggande ålgärder mot fariigt godsolyckor, anser SJ all
det föreslagna räddningsverket bör utgå med sina initiativ först från de
risker som gällande transportföreskrtfler kan ge upphov lill, Della fråntar
enligt SJ: s mening inle verket möjligheterna att komma med synpunkter på dessa
föreskrifter. Det är SJ: s mening atl transportmyndigheterna väl vet när samråd
med företrädare för räddningstjänstens olika nivåer behöver tas, SJ framhåller
vidare all enheten inte har verkat mer än ell och trekvarts år och att det
måste anses vara rimligt alt först låta enhelen arbela lillräckligl lång lid
med avsedda förutsättningar innan man bryler upp nuvarande

Prop. 1984/85:161 65

organisalion,
Generallullslyrelsen kan inle inse värdet av att sjöfartsverkets uppgifter
avseende bäde land- och sjötransporter av fariigt gods överförs lill del
föreslagna räddningsverket. Tullens kustbevakning är för sina
miljöskyddsinsatser till sjöss i hög grad beroende av samarbete med expertis på
sjötransporter av farligt gods. För samarbetet mellan kustbevakningen och
sjöfartsverkei rörande åtgärder mot vattenförorening från fartyg är det enligt
generaltullstyrelsen värdefulll att den samlade expertisen angående
sjösäkerhet och sjötransport av farligt gods finns inom sjöfartsverket. Enligt
styrelsens mening bör därför sektionen för fariigl gods och marin miljö bli
kvar i sjöfartsverkei. Länsstyrelsen i Stockholms län åberopar riskdagsbeslul
vari man hänvisar lill den internationella anknytningen. Sveriges kemiska
industrikontor-Kemikontoret avråder bestämt från atl enheten för transport av
farligl gods inordnas i del nya räddningsverket eftersom dessa båda
myndigheler har en hell annan verksamhetsinriktning. Enligt kemikonlorel
kommer tyngdpunkten hos räddningsverket naluriigen att ligga på
räddningstjänst, dvs. förberedelser för och genomförande av räddningsinsatser
efter del att en olycka har inträffat. Enhetens arbetsuppgtfler är enligt
kemikonlorel av en helt annan karaklär. Arbelet syftar till att genom
föreskrifter, information och tillsyn söka förebygga att olyckor uppslår. En
sammanläggning av dessa olika myndighetsfunktioner skuUe enligt kemikonlorets
uppfattning inte medföra några fördelar men väl innebära avsevärda risker för
atl dessa båda organ inte skulle fungera effektivi vad gäller del förebyggande
arbetet med åtföljande konsekvenser för säkerhelen. Övriga remissinslanser har
ingen erinran mol kommitténs förslag i denna del.

Flertalel
remissinstanser lämnar förslaget all sprängämnesinspeklionens verksamhet
tillförs del nya verket ulan erinran. Kommiitén för undersökning av allvarUga
olyckshändelser utvecklar sin syn enligt följande. Mol bakgrund av de
erfarenheter som vårt ulredningsarbele har getl vill vi framhålla att det från
samordningssynpunkl är angelägel alt en så omfattande del som möjligt av
uppgifterna på central nivå i räddningstjänsten och den förebyggande
verksamheten mot olyckor samlas inom det nya verket. När del gäller den
skadeförebyggande verksamheten finns del ell flertal myndigheter som på skilda
områden har sådana funktioner inom sina verksamheter. Alla de myndigheter som i
olika omfattning har skadeförebyggande funktioner kan givelvis inte inlegreras
i del nya verket. En avvägning måste göras. Vi anser all CESAM-kommittén har
gjort en lämplig avvägning genom alt la med funklioner som avser förebyggande
av brand och explosion.

Ett
anlal inslanser avslyrker å andra sidan kommitténs förslag i fråga om
sprängämnesinspektionen. Denna inställning grundas främst på atl inspektionen
har föreskrifts- och tillsynsuppgifler på del skadeförebyggande områdel vilket
anses inle ha någol slörre samband med räddningstjänsluppgtf-lerna.
Inspeklionens uppgifter vad gäller explosiva varor anses vara av 5 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr
161

Prop. 1984/85:161 66

produktkontrollkaraktär
och ha närmast anknytning tUl arbetarskyddet. Vidare framhålls alt det är en
relativt ny myndighet som fungerar bra och atl man riskerar att försämra
verksamhelen genom alt förlora kompetent personal, framför allt vid flyttning
av verksamhelen lill annan ort. Rikspolisstyrelsen framhåller att
sprängämnesinspektionens uppgifter främst är av föreskrifts- och
tillsynskaraklär med stark anknytning lill arbetarskyddet. Samordningen med
den förebyggande verksamheten synes enligt rikspolisslyrelsen mycket väl kunna
ske genom ell intensifierat samrådsförfarande mellan inspektionen och
räddningsverket. Överbefälhavaren finner del svårt att härleda en stark och
naturlig knytning mellan sprängämnesinspektionen och det nya verkel då
inspeklionens verksamhet i alll väsenlligl är inriktad på föreskrivande- och
tillsynsverksamhet, inle verkslällande räddningstjänst. Inspeklionens
verksamhel lorde enligt överbefälhavaren i stället vara mera likställd med t.
ex. arbetarskyddsstyrelsens och produktnämndens. Överbefälhavaren anser därför
atl inspeklionens överföring lill räddningsverket ytteriigare bör övervägas. Om
likväl sådanl beslut fallas, måste enligt överbefälhavarens mening
genomförandel ske på sådant sätl alt inspektionens specialistkompetens gentemoi
försvarsmaklen säkerställs för säkert genomförande av ammunitions- och övrig
explosivämnes-hantering. Försvarets forskningsanstalt framhåller alt det är
oemotsägligt att det föreligger en knytning mellan sprängämnesinspeklionen och
del nya verkel. Vid beräknandet av samordningsvinster verkar del dock enligt
forskningsanstalten som om kommittén i försia hand avser den del av
verksamhelen som berör brandfarliga varor och inte den andra delen, dvs,
tillverkningen av explosivämnen och deras hanlering, där del finns risk för att
samordningsproblemen blir slörre. Kontakterna med arbetarskyddet och dess
myndigheter liksom med industrin och en lång rad andra fackmyndigheter inom
områdel är enligt forskningsanstaltens mening mycket summariskt behandlade i
betänkandet. Forskningsanstalten anser därför all sprängämnesinspektionen inle
bör infogas i etl räddningsverk, Arbelarskyddsstyrelsen framhåller atl som
motiv för förslagel anges bl.a, att förordningen om brandfarliga varor är atl
se som ell komplemenl till den allmänna brand- och byggnadslagstiftningen och
att efterlevnaden övervakas främsl genom brandcheferna varmed åsyftas
brandchefens medverkan i lillsynen av förvaring i mindre omfattning av
brandfariiga varor. Den dominerande insatsen från sprängämnesinspektionens sida
när det gäller brandfarliga varor beslår emellertid enligt
arbelarskyddsstyrelsen av säkerhetsfrågor vid hantering och förvaring av slora
mängder varor inom pelroleum- och färgindustrin. När del gäller explosiva varor
är enligt styrelsen arbetsuppgifterna desamma som med brandfarliga varor med
den skillnaden atl anknyiningen till brandchefen saknas. Enligt
arbetarskydds-styrelsens mening är det alllsä klart alt
sprängämnesinspektionens arbelsuppgifler är väsensskUda från del föreslagna
räddningsverkels. Styrelsen finner därför all en integrering av inspektionen i
verkel inle är lämplig då

Prop. 1984/85:161 67

den
inte skulle ge sådana fördelar all nackdelarna uppvägs. Slyrelsen anser att
inspeklionen som fungerar väl bör fortsätta sitt arbete i nuvarande
arbetsformer. Sprängämnesinspektionen avslyrker förslaget alt inspektionen
skall föras över till och ingå i det nya verket. Enligt inspeklionen har frågan
om dess organisalion och evenluella anknytning lill räddningsfrågorna
behandlats summariskt under utredningsarbetet, vilket har gett upphov till
oklarheter och felaktiga slutsatser beträffande inspektionens verksamhets- och
ansvarsområde saml inspektionens samarbete med andra myndigheter. Även slalens
energiverk avstyrker förslagel atl sprängämnesinspektionens uppgtfter skulle
ingå i den nya myndighelen, Inspeklionens verksamhet är enligt verkel i
princip den enda av de skadeförebyggande verksamheter som bedrivs hos ell
slort anlal myndigheler, bortsett från verksamheten inom fredsräddningstjänsten
och civilförsvaret, som föreslås ingå i den nya organisationen. Enligt verkets
uppfattning är kopplingarna mellan inspektionens skadeförebyggande verksamhel
på brand-området och de andra funklionerna som föreslås ingå i del nya verkel
inle så slarka alt de motiverar att inspektionens verksamhet skuUe ingå i den
nya räddningsljänstorganisationen. Länsstyrelsen i Siockholms län har
uppfatlningen att huvuddelen av sprängämnesinspektionens uppgtfler torde ligga
utanför räddningstjänslområdet, Tjänslemännens centralorganisation (TCO)
avslyrker eflersom sprängämnesinspektionen inle har ansvaret för någon
räddningstjänst ulan har det olycksförebyggande arbelel mol t, ex. brand som
sin viktigaste uppgift. Inspektionens uppgtfter skulle enligt TCO: s mening bli
en artfrämmande verksamhet i det nya verkel. Inspektionen blev en egen
myndighel så sent som den I juli 1981, och det vore enligt TCO: s mening
olämpligt att efter så kort lid låta inspeklionen upphöra som egen myndighet
och dessutom omlokalisera den. Landsorganisationen i Sverige (LO) vill
ifrågasätta överförandet av sprängämnesinspektionen till det nya
räddningsverket, LO framhåller följande, "Den organisation och inriktning
som räddningsverket föreslås få är i huvudsak inriktad på att ha en organiserad
räddningsverksamhet atl sättas in i händelse av krig, Självfallel måste en
sådan organisation också ta hand om räddningsverksamheten i fred. Den kan dock
ej klara av de förebyggande insalser som krävs i en löpande fredslida
produktion, vilket den nuvarande organisalionen av sprängämnesinspektionen har
som huvuduppgift atl göra. Del väsentiiga intresse för LO vad gäUer hanlering
av explosivt maierial är den förebyggande inrikining hanleringen måsle ha, så
all enskilda eUer gmpper av medlemmar ej kommer till skada eller förolyckas.
Kompeiensen hos föreskrivande och inspekterande myndigheter måste därför ha en
sådan lyngpunkl all del förebyggande arbelel blir väsentligast.
Sprängämnesinspektionen har som självständig myndighet fömlsätlningar atl
kunna uppfyUa dessa krav. I del nya verkel kommer sprängämnesinspektionen atl
representera en förhållandevis liten del. Kompetensen all arbeta med
förebyggande insatser riskerar att gå förlorad i en sådan

Prop. 1984/85:161 68

organisalion.
Sprängämnesinspektionen har inneburit ett stöd för del förebyggande arbelel
inom de förelag där medlemmar i LO-förbunden lillverkar, hanterar eller
transporterar explosivt material. Detta stöd får ej minskas ulan borde snarare
utökas med tanke på de allvarliga konsekvenser etl felaktigt hanleringssätl
får. För LO är elt tillgodoseende av arbelsmiljöfrågoma av slor betydelse. LO
kan inte acceptera en organisationsförändring som innebär alt den kompelens i
del förebyggande arbetarskyddet som sprängämnesinspeklionen nu besitter
riskerar att gå förlorad. Flera skäl talar således för elt behållande av
sprängämnesinspektionen som självständig myndighel, än sådana som skulle
moiivera all sprängämnesinspeklionens verksamhel sammanförs med del nya
räddningsverket. LO vill därför avslå förslagel i den del som innebär alt
sprängämnesinspektionen överförs till det nya räddningsverket."
Kemikonlorel avråder bestämt från alt sprängämnesinspektionen inordnas i del
nya räddningsverket och åberopar samma skäl som kontoret åberopade mot
enhetens för transport av farligl gods överförande. Svenska gas-föreningen
finner det vara ologiskt alt sammanföra sprängämnesinspeklionen med olika
räddningstjänslorgan eflersom inspeklionen inle har några uppgifter på
räddningstjänslområdet. Det är dessutom en uppenbar säkerhetsrisk atl inte
klart åtskilja skadeförebyggande och o/yc5förebyggande verksamhel. Ett samlat
räddningsverk enligt ulredningens förslag kan vid första anblicken te sig som
en rationell organisatorisk lösning men är grundad på bristfäUig insikl om
berörda organs arbelsuppgifter och verksamhel. Föreningen kräver för säkerhelen
på gasområdel all sprängämnesinspektionens olycksförebyggande verksamhet inte
kommer i ett underläge gentemot räddningstjänstens skadeförebyggande och
avråder därför bestämt från atl sprängämnesinspeklionen inordnas i
räddningsverket. En samordnad organisation innebär, enligt föreningens
uppfattning, en stor fara för prioriteringar till förmån för akula
skadeförebyggande ålgärder. Organisationen av andra myndigheter med
olycksförebyggande uppgifter, t. ex. kärnkraflinspektionen (SKI), arbetarskyddsstyrelsen,
elekiriska inspektionen och produklkonlrollnämnden, berörs ej av betänkandets
förslag och föreningen anser alltså atl även sprängämnesinspektionen bör vara
fristående från räddningsverket. Föreningen understryker
sprängämnesinspektionens roll som produktkon-trollmyndighel. Föreningen ullalar
också sina allvariiga farhågor för de störningar bl. a. i form av
personalavgångar som blir följden av en flyitning till annan ort.
Sprängämnesinspeklionen har i dag en unik specialkompetens, som föreningen
befarar kan gå tillspillo genom en utflyttning. Kompelensföriuster av detta
slag bmkar med liden elimineras, men den störning, som uppstår blir för
gasbranschen alllför lång, eftersom den sammanfaller med den period under
vilken naturgas börjar introduceras i Sverige. Det är ytterst angelägel atl man
under denna känsliga period har god kapacilet för säkerhetsarbetet och odelad
uppmärksamhet pä delsamma. Del skulle också av rent ekonomiska skäl vara
synnerligen beklagansvärt

Prop. 1984/85:161 69

om
arbelel med nalurgasinlroduktionen och sydgasprojektet kommer att störas av en
omorganisation och flyttning av sprängämnesinspektionen. Föreningen avråder
alltså bestämt från förslaget att inordna sprängämnesinspeklionen under elt
räddningsverk och därtill flytta verksamheten tiU en annan ort.

Statens
Järnvägar lar upp frågan om inle kommiitén för undersökning av allvarliga
olyckshändelser rimligen kunde integreras i det nya räddningsverket. Det
fömtsätts då enligt slatensjärnvägar all den enhet i verkel som övertar
kommitténs uppgifter tiltförsäkras full självständighet vid fullgörande av
sina uppgifler.

CivUförsvarsstyrelsen
anser att benämningen "räddningsverket" inte är tillfredsstäUande
varför namnfrågan närmare bör prövas. Styrelsen bedömer all t. ex. civilförsvarsverket
eller räddningsljänstverket är atl föredra.

Vad
gäller lokaliseringen till Karlstad uttalar statens brandnämnd farhågor för
minskad effektivitet vad beträffar verkets roll i fredsräddningstjänsten. En
flyitning av verksamhelen till Karlstad medför enligt brandnämnden allvarlig
risk för en uttunning av den kompelens som är nödvändig för
fredsräddningstjänsten. De direkla konlakler som dagligen behövs med andra
myndigheter samt kommunerna och deras samordnande organ kommer enligt
brandnämndens mening all försvåras. Brandnämnden anser sig ha ett vidare
kontaktfall lill myndigheter som är lokaliserade lill Stockholmsområdet än vad
civilförsvarsslyrelsen har. Brandnämnden anser alt det borde vara möjligt atl
tillsammans med befälsulbildningen behålla personalen på enhelen för
räddningstjänst i Stockholmsområdet. Även Stockholms kommun ultalar en viss oro
över den föreslagna lokaliseringen. Del kan enligt kommunen på goda gmnder
befaras att många av de befattningshavare som i dag finns vid brandnämnden inte
kommer att följa med tUl Karlstad, och del är en oroande utveckling om
fredsräddningstjänstens kompelens går förlorad vid uppbyggandet av det nya
verket, särskilt nu när räddningstjänslkommitténs intentioner skall
förverkligas. Kommunen framhåller atl brandnämnden under flera år har hafl
betydande rekryteringsproblem och att rekryteringsproblemen beiräffande
personal med praktisk erfarenhet inom räddningstjänsten förmodligen inte kommer
alt förbättras vid en lokalisering lill Karislad. Svenska kommunförbundei delar
kommilléns uppfattning all hänsynen liU tidigare av riksdagen fattade beslut om
lokalisering av nuvarande civilförsvarsstyrelsen och till gjorda investeringar
i förvaltningsbyggnader m. m. lalar starki för att verkel bör lokaliseras lill
Karlstad.

Prop. 1984/85:161 70

3
Verkets uppgifter 3.1 Huvudfunktioner

Den
nya centrala myndighelen får enligt kommitténs förslag en tillsynsfunktion
avseende den allmänna räddningstjänsten och en ledningsfunktion avseende
civilförsvaret. Myndigheten skall också ha en samordningsfunktion avseende
fredsräddningstjänsten och civitförsvaret saml den kommunala och kyrkliga
beredskapsplaneringen. Etl samordningsansvar för beredskapsplaneringen i frågor
om skyddsålgärder mot olyckor i kärntekniska anläggningar skall enligt
förslaget ligga hos myndigheten, liksom elt tiUsynsansvar för ärenden rörande
explosiva och brandfarliga varor. I framtiden läggs med förslaget ökad tyngd på
uppgiften atl vara samordnande organ för samhällets olika räddningsljänstgrenar
och för den skadeförebyggande verksamheten. Vidare får forsknings- och
utvecklingsarbete saml erfarenhetsålerföringen en mera framskjuten plats.

Remissinslanserna
har inle någon erinran mot kommilléns förslag till huvudfunktioner för verket.
De synpunkier som har framförts om vilka uppgifter som skaU föras över lill del
nya verket inverkar naturligtvis också på dessa instansers syn på frågan om
verkets huvudfunktioner. Några remissinslanser ulvecklar sin inslällning i
denna fråga.

Statens
brandnämnd framhåller alt utredningens förslag all varje slallig myndighel med
uppgifler inom räddningstjänsten skall samråda med räddningsverket om avsnitt
i myndighetens anslagsframställning som berör personal och materiel i
räddningsljänslen innebär all den erfarenhetsinsamling som verket bedriver
kommer att utnyttjas för rationalisering parad med besparingseffekter.
Trafiksäkerhelsverket fömtsätter atl, innan etl slutgiltigt beslul fattas om
ett räddningsverk och dess uppgifter, innehållet i elt sådanl verks
samordningsuppgifier ytterligare behandlas. Bland annat borde del, när det
gäller vägtransporter, finnas behov av viss samordning i samband med
räddningstjänst. Så skulle till exempel de försök som för närvarande pågår i
trafiksäkerhetsverkets och vägverkets regi med permanent anordnad
omledningsvägvisning som förebyggande åtgärd för etl evenluelll avbrott på
slörre vägar kunna vara av inlresse i räddningsverkels uppgtfler. Svenska
kommunförbundet ser kommitténs förslag till centralt räddningsverk med ell
samlat ansvar för såväl den allmänna och särskilda räddningsljänslen som för
sotnings- och civitförsvarsverksamheten som en föruisättning för alt kunna
genomföra vitala delar av räddningstjänslkommitténs förslag. Del gäller bl.a.
krav på ökad samverkan mellan räddningsorganen men också möjligheter att uppnå
samordnings-och effektivitetsvinster genom en närmare koordinering av olika
myndighelers verksamhet inom del skade- och olycksförebyggande områdel. Förbundel
ser även bl. a. kommunernas möjligheter att kunna samarbeta med en och samma
myndighet i alla frågor med någon anknytning till rädd-

Prop.
1984/85:161 71

ningsljänslen,
som etl vikligl moliv lill etl centralt räddningsverk. Kommittén slår fast att
samspelet mellan del centrala räddningsverket och bl. a. kommunerna bör följa
de allmänna riktiinjer som numera gäller i övrigt för den statiiga tillsynen
över kommunal verksamhel. Förbundel delar denna uppfattning och anser i likhei
med utredningen alt förekomslen av föreskrifter så långt möjligt bör begränsas
för att ersättas av rekommendationer, allmänna räd och andra stödjande
åtgärder. Bredvid kommunernas räddningstjänst bör detla också gälla den lokala
civilförsvarsverksamheten och beredskapsplaneringen. CivUbefälhavaren i Övre
Norrlands civilområde framhåller att inrikiningen för del nya verket bör vara
en förskjutning av verksamheten från cenlral till regional och lokal nivå. Som
föreslagits i beiänkandei bör detaljstyrning av den regionala och lokala
verksamheten undvikas och förekomsten av föreskrifier begränsas. Del nya
verkets roll bör väsentligen vara samordnande, utvecklande saml rådgivande och
stödjande. En annan viktig uppgtft för del nya verket måsle enligt
civilbefälhavaren bli informationsverksamheten inom räddningstjänslområdet.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anser atl räddningsverket bör bli programmyndighet
för räddningsljänslen. Länsstyrelsen anser dock atl produktionsmyndigheter för
utbildning bör vara lokala och delaljsamordningen ske regionalt. Del cenirala
verkets roll bör således inom hela räddningsljänslen vara rådgivande och
stödjande med strävan att begränsa förekomslen av föreskrifter. Svenska
brandförsvarsföreningen pekar på att räddningstjänslkommitténs förslag innebär
en markerad förskjutning av verksamhel från central till regional och framför
allt lokal nivå. Även CESAM-kommitténs förslag sägs uttryckligen innebära en
sådan förskjutning av verksamheten från central till regional och lokal nivå.
Det är då enligt föreningens mening iveksaml om del samiidigi kan och skall
innebära en uividgning av den cenirala nivåns uppgtfler. Den nya rollen bör
däremoi leda lill en förskjutning i från tillsynsrollen till rollen som
samordnande organ och ett organ som ägnar mycket uppmärksamhet åt
skadeförebyggande arbete och utvecklingsfrågor. Tjänslemännens
centralorganisation (TCO) framhåller alt del även i övrigl finns anledning all
undersiryka all det föreslagna räddningsverket bör ha etl övergripande
samordningsansvar som sin viktigaste uppgtft och inte ledningsansvarel för
vissa begränsade funktioner. TUl räddningsverkels viktigaste uppgifter bör
enligt TCO: s mening höra all aklivt stödja och främja brandförsvarens och
länsstyrelsernas arbete med planläggning för räddningstjänsten, all uiarbeta
anvisningar för räddningsnämndernas arbele med den förebyggande verksamheten
saml alt utveckla maierial och meloder i räddningsljänslen med hjälp av en
slark forsknings- och utvecklingsfunklion. Sveriges skorstensfejaremästares
riksförbund pekar pä att kommittén inle har ansett sig kunna la ställning lill
var sotningsverksamheten organisatoriskt bör inordnas, utan föreslår alt detta
beaktas i det fortsatta arbelel med all planlägga räddningsverkels organisation
och uppgifler. Riksförbundel viU framhålla all organisalions-

Prop. 1984/85:161 72

tillhörigheten
bör ha en knytning tiU lagfästa obligatoriska arbetsuppgifier och fömtsätter
att förbundet blir i tiltfälle att framföra synpunkter, när organisationsfrågan
tas upp lill behandling.

3.2
Samordningsansvar för fredsräddningstjänsten

Enligt
kommitténs mening skall räddningsverket i förhåUande liU de särskilda
räddningstjänslgrenarna ha befogenhet alt utfärda föreskrifier för planeringen
av samverkan vid räddningsinsatser. Myndighelen föreslås få förfoga över
särskilt avsatla medel för t.ex. samordning av planläggning och större
övningar.

Remissinslanserna har
genomgående inga erinringar mol kommitténs förslag i fråga om
samordningsansvaret för fredsräddningsljänsten. Rikspolisstyrelsen delar
ulredningens uttalande om nödvändigheten av att samordningsarbetet bedrivs i
nära samarbele med berörda myndigheter och organ. Mol den föreslagna rälien för
verket att utfärda föreskrifier särskilt när det gäller planläggning av
samverkan vid räddningsinsatser finns i princip ingel att invända under
förutsättning alt detta sker i nära samråd med berörda organ. Etl sådanl
samrådsförfarande synes enligt styrelsens mening vara synnerligen viktigt för
all evenluella gränsdragningskonflikler skall kunna undvikas.
Civilförsvarsstyrelsen delar kommitténs uppfattning att samordning av
samhällels fredsräddningstjänst blir framträdande i det nya verkel. Styrelsen
anser all del samordningsansvar och de kommunikationer som är nödvändiga för
den särskilda fredsräddningsljänsten måsle lösas i en situation som bygger på
att sakkunskapen fullt ut bibehålls vid de särskilda huvudmännen.
Programansvarel för den särskilda räddningstjänsten bör således ligga kvar hos
berörda myndigheter medan vissa samordningsuppgtfter rörande l.ex. viss
samordnad planläggning, slörre gemensamma övningar, viss uppföljningsverksamhet
bör åläggas del nya verket. Sjöfartsverkei delar den i betänkandet framförda
uppfatlningen alt de centrala ledningsorganen för den särskilda
räddningstjänsten inte bör knytas till räddningsverket och atl del nya verkel
inle bör få programansvar för den särskilda räddningsljänslen.
Räddningsverkels befogenheier bör enligt verkel begränsas lill alt utfärda
föreskrifter om planläggning för samverkan inom räddningstjänsten. Inom
sjöräddningstjänslen finns på grund av att endast begränsade ekonomiska
resurser varil tillgängliga elt uppdämt ulbildningsbehov. Räddningsverket bör
tilldelas medel även för sådan utbUdning. Ulbildningen bör enligt
sjöfartsverkets mening som hitlills bedrivas på sjöräddningsskolan på Arkö.
Luftfartsverket har inga invändningar mot förslagel alt räddningsverket i
förhållande till de särskUda räddningstjänstgrenarna får befogenhet all
utfärda föreskrtfter för planeringen av samverkan vid räddningsinsatser.
Verket utgår då från att föreskrifterna ulfärdas med vederbörligt samråd med
ifrågavarande ansvariga myndigheter. Svenska kommunalarbetarförbundet anser
att rädd-

Prop. 1984/85:161 73

ningsverkets
huvuduppgifter för räddningstjänsten i fredstid främsl bör gälla att planera
räddningstjänstens organisation och materielanskaffning så atl olika organ kan
samverka effeklivl, planera och leda ulbildningen som räddningspersonalen
behöver, lillse och samordna de olika räddningsorganen på olika nivåer genom
framför allt utbyte av erfarenheter samt förvaltning och ekonomisk reglering.
Inom ramen för det löpande arbelet med all följa fredsräddningstjänsten
föreslås räddningsverket också få i uppdrag att specielll bevaka vissa frägor.
Förbundel vill här särskilt understryka uppgiften att följa kommunernas
samverkan och indelning i s. k. räddningsregioner liksom uppdraget all uiarbeta
en exempelsamling som visar hur kommunernas styrkor i beredskap är
dimensionerade. Också uppgiften atl följa och stimulera en standardisering av
räddningstjänstens materiel skall understrykas. Molsvarande gäller även arbelel
alt se över formerna för planeringen av räddningstjänsten. Sådana uppgtfler bör
enligt förbundets uppfattning redan nu initieras av statens brandnämnd för att
i etl senare skede överföras till räddningsverket. I berörda fall förutsätier
förbundet också atl della kan ske i samarbete med de fackliga organisalionerna
och vad gäller styrkornas dimensionering alt arbetet resulterar i av parterna
accepterade riktlinjer.

Sveriges radio framhåller atl
CESAM-kommittén redovisar med ulgångspunkl från räddningsljänstkommilléns
förslag vissa uppgifler för räddningsverket, som gäller utveckling av
räddningstjänsten. Bland uppgifterna nämns bl. a. - "överväga behovel och
föreslå ålgärder i fråga om lokalradions medverkan i räddningstjänstens
ledningsarbete". Sveriges radio föreslår, alt uppgtften ges en något
vidare ram. Uppgtften bör vara, att tillsammans med Sveriges Radio studera
frågor rörande informationsverksamheten i samband med nödsituationer och
ularbela eller medverka vid utarbetandet av råd och föreskrifter för ledningen
av informationstjänsten vid sådana situationer.

3.3
Planläggning

Kommittén
föreslår att räddningsverket skall främja brandförsvarens och länsslyrelsernas
planläggning för räddningsljänslen genom rådgivning och stöd. Planläggningen
för civilförsvarel föreslås så långl möjligt ske efler samma mönsier. Med
hänsyn liU de speciella krav som krigsförhållandena släller är det enligt
kommitténs mening nödvändigt atl i vissa hänseenden styra
civUförsvarsplanläggningen genom föreskrifter.

Remissinslanserna
är i allt väsentligl posiliva liU kommitténs förslag. Synpunkter framförs i
första hand om gränsdragning och fördelning av ansvar och befogenheter mellan
statliga och kommunala organ.

Civilförsvarsstyrelsen
framhåller följande. För all klarlägga innebörden i och formerna för
lillsynsverksamhelen är en mer ingående studie önskvärd. Delta är särskUt
motiverat eftersom det nya verket i betydande

Prop. 1984/85:161 74

omfallning
kommer atl vända sig till kommunerna med sin tillsynsverksamhet.
Författningsmässigt är detta särskilt grannlaga. Det är vidare angeläget att
belysa fördelningen av tillsynsfunktionen mellan regional och central nivå.
Beiräffande civilförsvarets planläggning finns etl bra underlag från ProCK: s
första belänkande och regeringens slällningstagande lill detta. Det bör också
framhållas atl fördelningen av ansvaret för planläggningen vid det nya verkels
ikraftträdande till väsentliga delar bör vara löst genom den pågående
övergången lill kommunal ledning av del lokala civitförsvaret i krig. En
noggrannare bedömning av behovet av insalser på cenlral nivå för att fullfölja
den kommunala beredskapsplaneringen och att på längre sikt vidmaklhålla
densamma och därvid genomföra erforderliga förändringar kräver dock ytterligare
erfarenheter. En viklig omständighet är att organisationsfrågorna i fred och
krig skall ses som en uppgifl och därför handläggas integrerat inom verket.
Samma princip bör också gälla planläggningsfrågor inom såväl
krigsräddningstjänsl som fredsräddningsljänst och kommunal beredskap. Statens
brandnämnd framhåller all en svaghet i svensk räddningstjänst är brislen på
planering och olikheterna i planering, vilken i hög grad kan hänföras till
brislen på målsällning och riktlinjer. Det är enligt brandnämnden av slor
belydelse alt planläggnings-arbetet intensifieras, likformas och får en
anpassning till såväl fred som krig. Enligt brandnämndens mening är del därför
av vikt atl verket får resurser för atl detaljerade riktlinjer för planarbetet
kan ulformas så alt freds- och krigsräddningsregionerna sammanfaller, alt
målsättning för verksamheten anges, att de fördelar och rationaliseringsvinster
en gemensam freds- och krigsplanering medger understryks samt att planläggningen
samordnas med berörd personals kompelens- och befattningsutbildning.

CivUbefälhavaren
i Västra civilområdet delar uppfattningen att sirävan skall vara att så långt
möjligt begränsa omfattningen av föreskrtfter för verksamhetens bedrivande och
i stället utfärda allmänna råd. Det är emellertid väsentligt alt de olika
delarna av lolalförsvarel kan föras med en enheilig inriktning och stödja
varandra. Detta kräver enligt civilbefälhavarens mening statliga
tiUsynsmöjligheter. De tillsynsmöjligheter som ges får därför inte
"urvattnas" så att de blir "kraftlösa". De konflikter
mellan fredsräddningstjänstuppgtfter och krigsförberedande uppgifter som eventuellt
skulle kunna uppkomma bedömer CivUbefälhavaren inle vara aUvarliga. I gmnden
är del samma målsättning som gäller. Framför alll på det skadeförebyggande
området bör en positiv utveckling vara atl vänta. Arbetsmarknadsstyrelsen
bilräder denna allmänna inriktning av formerna för verksamheten men vUl betona
nödvändighelen av all de statliga organen, centralt och regionalt, ges rätl atl
utfärda och utöva tiUsyn över efterlevnaden av föreskrifier för sådan
verksamhel som i en krigssituation och vid förberedelsearbetet måste kunna
bedrivas med en enheilig inriktning och, i vissa fall, enhgt fasla rutiner.
Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller all det är nödvändigl att införa enklare
planeringsmtiner än de nu akluella. En

Prop. 1984/85:161 75

precisering
jämle skärpl samordning av räddningstjänst- och civitförs vars-intressenternas
uppgtfter är etl säll atl förenkla planeringen. Samiidigi får man enligt
länsstyrelsen ökad självverksamhet inom räddningstjänsten och mer realistiska
villkor för de övningar och spel som bl. a. siarkt betonas i 1982 års
försvarsbeslut.

Eftersom kommunerna skall
övertaga planläggningsansvarel för civilförsvarsverksamheten, ser Gnosjö
kommun del självfallet som en fördel om civitförsvars- och
räddningsljänstfrägorna kan samordnas till en cenlral myndighet. Kommunen vill
dock betona viklen av all det nya verket bör ägna sig åt att mer ge råd och
anvisningar än föreskrifter lill kommunerna. Falköpings kommun delar kommilléns
uppfattning atl med hänsyn lill de speciella krav som krigsförhållanden innebär
är del nödvändigt atl styra den kommunala planläggningen men vill betona alt
föreskrifierna ges en sådan ulformning alt hänsyn las till lokala förhållanden.
Kommunen anser all länsstyrelsens försvarsenhet skall ge kommunerna stöd vid
planläggningsarbetel.

Svenska kommunförbundet
har förslåelse för synsättet alt del med hänsyn till de speciella krav som
krigsförhållanden ställer är nödvändigt att i vissa hänseenden styra den
kommunala planläggningen genom föreskrifter men vill ändå markera vikten av
dels att antalet föreskrtfter begränsas i största möjliga utsträckning, dels att
föreskrifterna ges en sådan ulformning att vederböriig hänsyn kan las till de
lokala förhållandena. Landstingsförbundet anser det vara angelägel att få till
stånd en klarare fördelning meUan de statliga och kommunala organen av ansvar
och befogenheter.

3.4
Utbildning

3.4.1
Förslagel i stort

Enligt
kommitténs förslag bör ulbildningen inom räddningstjänsten integreras med
ulbildningen för räddningstjänsten i krig. Härigenom kan redan befintiiga
resurser när det gäller anläggningar och materiel m. m. ulnylljas. Samtidigt
kan räddningstjänstens i krig behov av personal tillgodoses med utbildade
personer som även i fredstid arbetar med räddningstjänst. Enligt förslaget om
utbUdningen av personal inom sotningsväsendel har kommillén utgått från alt
verksamheten inom yrkesområdet kommer alt ulvecklas mol ökade inslag av
energihushållning.

Beträffande utbUdningen
inom räddningstjänsten föreslås att kompelensutbildning skaU vara ett krav för
både hel- och deltidsanställd brandpersonal. Den heltidsanställde brandmannen
får efler tre veckors gmndulbildning vid brandförsvar med resurser för
utbildning och efter ett års hellidstjänslgöring i räddningstjänst vid egen kår
gå igenom en femton veckor lång kompelensutbildning. I denna utbildning ingår
en vecka som ger kompelens för placering som gmppchef i civitförsvarels
krigsorganisation.

Prop. 1984/85:161 76

Efler
fem års hellidstjänslgöring i räddningstjänst vid kommunall eller slatligt
brandförsvar kan brandmannen gå igenom en lio veckor lång brandförmansutbildning
som leder fram till en brandförmansexamen och som ger kompetens som
utryckningsledare. Den som önskar gå vidare och bli högre befäl kan, efler atl
ha erhållit erfarenhet som befäl under ell år och ha gått igenom en utbildning
omfattande tre veckor i förebyggande brandförsvar, Förebyggande I, antas till
brandmäslarutbildning. Däri ingår bl.a. tre veckor som ger kompetens som
plutonchef i civilförsvarels krigsorganisation. Ulbildningen leder fram lill
brandmästarexamen med kompetens som högre utryckningsbefäl. Brandmästaren kan
därefler gå igenom en utbildning i förebyggande brandförsvar, Förebyggande II, och får då kompelens att ansvara för förebyggande brandförsvar. Han
kan också gå igenom en förvaltningsutbildning och får då kompelens som
administratör. Den brandmästare som går igenom både Förebyggande II och
Förvaltningsutbildningen blir kompetent all inneha Ijänst som brandchef och
vice brandchef i vissa kommuner.

Kommiitén
föreslår att brandingenjörsulbildningen skall anordnas som en fyraårig leknisk
högskoleutbildning. Ulbildningen inleds med två perioder om 40 resp, 30 veckor
vid leknisk högskola med en mellanUggande period om tio veckor med handledd
praktisk brandmannautbildning. Efter den sista perioden vid teknisk högskola
följer ytterligare praktik om 20 veckor vid brandförsvar. Därefter skall den
blivande brandingenjören gå igenom en utbildning i brandskyddsteknik om 30
veckor följt av en ny praklikperiod om 20 veckor. Denna praktik skall anpassas
lill vilkel val av inrikining som görs för del sista årel i ulbildningen. Del
ena av de alternativ som föreslås innebär utbildning i räddningsljänslteknik,
kommunal förvallning m. m. och innehåller dessutom fem veckors utbildning för
de behov räddningsljänslen i krig släller. Utbildningen leder fram lUl en
brandingenjörsexamen som ger kompelens som brandchef och som chef för bl.a.
civitförsvarsslab. Det andra alternalivel inriktas mot industrins och
försäkringsbranschens m. fl. behov.

Den
ddtidsanstäUde brandmannen inleder, liksom den heltidsanställde brandmannen,
sin utbildning med en gmndulbildning vid brandförsvar med resurser för
utbildning. Den föreslås bli en vecka lång. Därefter följer en
kompelensutbildning om tre eller fyra veckor. Flertalel, de som skall bli
gruppchefer i civilförsvarels krigsorganisalion, får fyra veckors utbildning.
Efter tjänstgöring som brandman på dellid i minst tre år kan den deltidsanställde
brandmannen antas till en utbildning till brandförman på deltid om fem veckor.
Kompetensulbildningen av deltidsanställda brandmän föreslås ske med
civitförsvarsplikt.

Den
integrerade utbildningen i räddningstjänst föreslås i första hand ske vid
civilförsvarets utbildnings- och förradsanläggningar. Det bör ankomma på del
kommande räddningsverket att detaljplanera var enskilda utbildningar bör
förläggas. Kommitténs förslag om utbildning inom räddnings-

Prop.
1984/85:161 77

tjänslen föreslås bli finansierade genom omfördelning av
resurser inom den samlade räddningstjänsten.

Den gmndläggande kompetensulbildningen inom sotningsväsendet,
utbildning lill skorstensfejare, föreslås skall ske som gymnasial läriingsulbildning
under tre år. Kompetensulbildningen skall vara obligalorisk. Den som efler den
gmndläggande kompetensutbildningen tjänstgjort som skorstensfejare i
solningsdistrikl under minst elt år kan antas till utbildning till tekniker.
Den som gått igenom ulbildningen lill lekniker och varil verksam i
solningsdistrikl i minsl elt år kan antas till utbildningen lill skorstensfejarmästare.
I alla utbildningarna föreslås ingå inslag av energihushållning som enligt
kommitténs uppfattning kommer att bli av allt större betydelse inom
yrkesområdet.

CESAM-kommitténs förslag lill utbildning för
räddningstjänst och sotningsväsendet får i huvuddrag ett positivi moltagande
av remissinstanserna. Ell stort anlal inslanser har tillstyrkt förslagel ulan
närmare kommentarer av dess ulformning. De invändningar som har riklats mot
förslagel har framför allt inriktats på detaljer i utformningen av de olika
utbildningarna, brisl på vissa uibildningsinslag, tfrågasällande av
resurstillgång på CUFORna, lokaliseringen och de ekonomiska kalkylerna.

Flertalel instanser, bl.a. civilförsvarsstyrelsen, statens
brandnämnd, socialstyrelsen, civilbefälhavarna, länsstyrelserna, flera
kommuner. Svenska kommunförbundet, Sveriges kommunaltjänstemannaförbund och
Svenska kommunalarbetareförbundet delar ulredningens uppfallning all
ulbildningen för räddningstjänsten i krig och fred bör ske integrerat och atl
denna med fördel kan genomföras vid civilförsvarsslyrelsens förråds- och
utbildningsanläggningar (CUFA). Man menar all den samordnade ulbildningen väl
synes motsvara fredsräddningstjänstens krav. Malmö kommun ställer sig dock
tveksam till den föreslagna integreringen, framför allt mol bakgrund av
ekonomiska skäl, och menar alt kommittén inte tillräckligt tycks ha beaklal och
belyst del lillskotl i framför alll personellt hänseende som
fredsräddningstjänsten kräver av resp. CUFA-anläggning. Liknande tankegångar
framförs av Göteborgs kommun som ifrågasätter om de resurser som finns vid
CUFA-anläggningarna skall kunna användas ulan större kompletteringar. Enligt
Härjedalens kommuns uppfattning kommer den nya utbildningen atl bli exlreml
uppspaUad och uppsplittrad. Riksrevisionsverket anser alt del saknas underiag
för alt bedöma om den föreslagna utbildningen är motiverad med hänsyn till
ambitionshöjning och kostnadsökningar.

Kommittén anser all den delaljerade ulformningen av
ulbildningen för olika personalgrupper bör utformas av det kommande
räddningsverket och berörda ulbildningsmyndigheter. Civilförsvarsstyrelsen
menar att den närmare ulformningen av utbildningen bör prövas redan innan det
nya verket bildas och alt ganska långtgående förberedelser skulle behöva göras
av slyrelsen och slalens brandnämnd. Liknande synpunkier anförs av Svens-

Prop.
1984/85:161 78

ka kommunförbundei och länsstyrelsen i Malmöhus län.
Uppfattningen att ulformningen av ulbildningsinslagen bör ske i samråd med
berörda utbildningsmyndigheter delas av bl.a. socialstyrelsen och Svenska
kommunförbundet. Från personalorganisationerna, bl.a. Sveriges
civilingenjörsförbund och Svenska brandbefälels riksförbund, framhålls att det
är angeläget att berörda personal- och yrkesorganisationer får möjlighet alt
utöva inflytande på ulformningen av utbildningsinnehåll och kursplaner.

Belräff'ande utformningen av olika avsntft i utbildningen
anför socialstyrelsen all denna förutsätier alt i detaljutformningen av
utbildningen tas hänsyn till erfarenheler från andra sludier av behov av
sjukvårdskunskaper i räddningsarbete. Styrelsen påpekar också atl kommittén
med "akutsjukvård" iroligen avser försia omhändertagandel av skadad
(ABC-sjukvård) och inle den "specialitet" för sjuksköterska som
begreppet akutsjukvård innebär. Likaså Landstingsförbundet betonar det
nödvändiga i atl detta utbildningsbehov blir tillgodosett. Luftfartsverket
menar att genom den ökade integreringen meUan kommunala brandkårer och
flygplatsernas egna resurser är det angelägel atl skUlnader i utbildning,
utrustning och släckmedel utjämnas. Verkel delar därför den uppfattning som
framförs av kommiitén alt det nya räddningsverket bör la upp frågan om
yllerligare samordning mellan dessa tvä resurser. Verket menar all i detta
sammanhang också bör beaktas behovet av viss lilläggsulbildning för sådan
personal som avses ingå i räddningsljänslen vid flygplats. Arbetarskyddsstyrelsen
betonar att ulbildningen bör lillgodose de krav ett modernt samhälle ställer
från effektivitets- och arbetsmiljösynpunkl medan länsstyrelsen i Stockholms
län efterlyser elt särskilt utbildningsinslag avseende nödlägen i fred där
flera olika räddningsorganisalioner deltar, Gävle kommun anser all för atl få
en hög och jämn kunskapsnivå i räddningstjänst pä landels samtliga
larmoperatörer som ingår i SOS Alarmering AB: s organisation är del lämpligl
att utbildningen av dessa samordnas med ulbildningen av övrig brandpersonal.

Vad beträffar lokaliseringen av den framtida ulbildningen
har kommillén föreslagit atl denna i första hand skall ske vid civilförsvarets
ulbildnings-och förrådsanläggningar (CUFA) men alt det bör ankomma på räddningsverket
all detaljplanera var enskUda utbildningar bör förläggas. Flertalet
remissinslanser ansluter sig i princip till kommilléns förslag, åtminstone vad
beträffar utbildningarna av hel- och deltidsanställda brandmän. Många
instanser, bl.a. statens brandnämnd, Halmstads, Linköpings, Härjedalens och
Stockholms kommuner. Svenska kommunalarbetareförbundet, Sveriges
civilingenjörsförbund. Svenska brandförsvarsföreningen m.fl. menar alt det
kommer att vara förenal med såväl praktiska som ekonomiska svårigheler alt
bedriva befälsulbildning vid etl antal CUFA i landel och föreslår all
tillgängliga resurser disponeras för uppbyggnad av en central befälsskola. Från
flera håU förordas i detla sammanhang att denna befälsskola skall förläggas
till CUFA Rosersberg som bedöms ha de största

Prop. 1984/85:161 79

resurserna
för denna utbildning. För valel av Rosersberg lalar också, bl. a. enligt
Slatens brandnämnd, tillgången på kompetent lärarpersonal. Enligt nämnden är
det nödvändigl att lärare med erfarenhei från fältet anlilas för utbildning av
högre befäl inom fredsräddningsljänsten och inom Stockholmsområdet är
tillgången pä sådan kvalificerad personal särskilt god. Liknande synpunkter
anförs av Stockholms kommun. Från flera håll framhålls dock fördelarna med alt
utbildningarna fördelas över landet på olika CUFA och andra orter med
utbildningsbrandkårer. Sålunda framhåller bl, a, Karlskrona kommun fördelarna
med att föriägga regional utbildning lill Karlskrona, Styrelsen för svensk
brandforskning anser atl såväl Lund som Siockholm uppfyller från
lokaliseringssynpunkt krav och önskemål med tanke på forskningens intressen,
Halmstads kommun tycker atl utbUdningen med fördel kan förläggas till flygels
brandskola i Halmstad och Malmö kommun förordar Malmö brandkårs
ulbildningsanläggningar.

Beträffande
kostnaderna för den föreslagna utbildningen konstaleras från flera håll, bl. a.
Stockholms, Väslerås, Malmö och Umeå kommuner, att den nya utbildningen kommer
att medföra kraftigt ökade kostnader både för staten och kommunen.
Statskontoret menaratt den ekonomiska ramen för utbildningen kan göras snävare
genom bl.a. förändring av utbildningarnas längd och klassernas slorlek. Enligt
arbelarskyddsstyrelsen förefaller det svårl all förena de krav på utbildning
som kommillén föreslagil med kravel på kostnadsneutralitet, främsl mol
bakgrund av den krafiiga och välmotiverade satsningen på de deltidsanställda.
Bl.a. länsstyrelsen i Kalmar län utgår från alt staten och Svenska
kommunförbundei träffar överenskommelse om de av kommittén föreslagna
kosinaderna för utbildning av personal inom räddningsljänslen.

3.4.2
Heltidsanställda brandmän

Den
heltidsanställde brandmannen föresläs få en femton veckors kompetensutbildning,
varav en vecka ger kompetens för placering som gruppchef i civitförsvarels
krigsorganisation. Kompetensutbildningen skall enligt förslaget föregås av tre
veckors grundutbildning vid brandförsvar med resurser för utbildning och ell
års hellidstjänslgöring i räddningstjänst.

I
likhet med vad som gäller de allmänna synpunkterna på kommitténs förslag lill
ny utbildning släller sig flertalet remissinslanser även bakom principerna i
förslagel tiU utbUdning av heltidsanställda brandmän. Sålunda anför statens
brandnämnd all nämnden finner kravel på all den blivande brandmannen skall ha
en Ivåårig gymnasieutbildning samt en tids yrkeserfarenhet riktig. Liknande
synpunkter framförs av Linköpings kommun och Svenska kommunalarbetareförbundet.
En synpunkt som framförs av mänga är alt den föreslagna grundutbildningen bör
ha karaktären av provtjänstgöring (slatens brandnämnd. Gävle kommun, Svenska
brandbefälels riksförbund) medan det från några håll menas att den
grundläggande utbildningen om tre veckor är för kort och borde därför utökas
till förslagsvis sex

Prop.
1984/85:161 80

veckor (Göteborgs kommun. Svenska
kommunalarbetareförbundet). Som skäl åberopas atl en nyanställd brandman med
endast tre veckors utbildning knappast är användbar för tjänsl under första
årel. Delta skulle innebära att varje brandkår måsle ulbUda den nyanställde
brandmannen ytterligare för att kunna använda honom under del första året
vilket anses slrida mol själva gmndtanken i förslaget. Detta förhållande skulle
också medföra en ökad koslnadsbelastning för kommunerna, vilkel framhålls av
bl. a. Stockholms och Malmö kommuner.

Även i delta sammanhang kommenteras lokaliseringen. Från
Svenska kommunförbundet underslryks del posiliva i atl den föreslagna nya
kom-pelensutbildningen innebär en decentralisering av utbildningssystemet.
Genom atl föriägga ulbildningen dels lUl CUFA, dels till vissa kommunala
brandförsvar med resurser för utbildning, ökas enligt förbundet möjligheterna
atl erhålla väl ulbildad brandpersonal i hela landel. Liknande tankar anförs av
Svenska kommunalarbetareförbundet som delar uppfaltningen att grundutbildningen
måste genomföras regionalt för alt bl.a. ge det nödvändiga elevunderiagel. I
anslulning till della föreslår förbundet atl nuvarande utbildningsorter utökas
med Luleå eftersom den där befintliga anläggningen med fullgod övnings- och
utbildningskapacitet även måste ses som ell väsentligt resurstillskott i
utbildningssystemet.

Från Umeå kommun betonas vikten av arbetslivserfarenhet
för brandmän från yrken som är värdefulla för brandförsvaret, t. ex.
bilmekaniker, svetsare m. m. Vidare framhålls att för atl kompetensutbildningen
skall ge etl lillfredsställande resultat fordras en kravanalys som specificerar
brandmannens fysiska och psykiska status.

3.4.3 Brandförmän, brandmästare m. m.

Enligt förslaget skall brandförmansutbildningen som ger
kompetens som utryckningsledare vara tio veckor. Tillträde till utbildningen
skall en brandman få efler fem års hellidstjänslgöring.

Brandmäslarutbildningen föreslås bli 15 veckor, varav tre
veckor ger kompelens som plutonchef i civilförsvarels krigsorganisation. Det
skall krävas etl års erfarenhet som befäl och tre veckors utbildning i
förebyggande brandförsvar för tillträde till brandmäslamtbildningen.

Brandmästaren skall enligt förslaget kunna komplettera sin
utbildning med en nio veckors utbildning i förebyggande brandförsvar och en tio
veckors förvaltningsutbildning. Han föreslås då få kompelens alt ansvara för
förebyggande brandförsvar resp. som administratör eller, om han har gåll igenom
båda utbildningarna, som brandchef eller vice brandchef i vissa kommuner.

Det övervägande antalet remissinstanser tillslyrker i
princip kommtfléns förslag. Om kommitténs förslag alt brandförmansutbildningen
skall ge kompelens som utryckningsledare råder dock delade meningar. Från bl.
a. slalens brandnämnd och Svenska kommunatarbelareförbiotdel delas upp-

Prop.
1984/85:161 81

fattningen
atl kompetensutbUdning till brandförman skall vara kvalificerande för atl
fungera som utryckningsledare, medan Sveriges- kommunaltjänstemannaförbund,
Sveriges civiUngenJörsförbund och Svenska brandbefälets riksförbund tycker all
detla förslag är myckel otiltfredsslällande och menar alt minimikravet för
denna funktion bör vara lägst brandmästar-kompetens.

Flertalel av
remissinslanserna har i likhet med vad som gjorts i anslutning lill aUmänna
synpunkter även i detta sammanhang kommenterat den föreslagna lokaliseringen av
befälsulbildningen. Enligt kommitténs förslag skall befälsutbildning - ulom
påbyggnadsulbildningarna Förebyggande 11 och Förvallningsulbildning -
genomföras vid alla CUFA eller vid brandförsvar med resurser för utbildning.
Mot detta förslag vänder sig bl.a. slatens brandnämnd, Halmstads kommun,
Styrelsen för svensk brand-forskning. Svenska kommunalarbetareförbundet,
Sveriges civilingenjörsförbund och Svenska brandbefälels riksförbund. Som skäl
för denna mening anförs bl. a. del begränsade elevunderiagel, mindre
investeringskostnader och begränsning av anlalel lärare. Flerlalel av de
instanser som kommenierai denna fråga föreslår också all en koncentrerad
befälsutbUd-ning bör förläggas tiU Rosersberg.

Från
försvarets forskningsanstalt framhålls atl i utbildningen för befäl inom allmän
och särskild räddningstjänst bör ingå en anpassad sjukvårdsutbildning. Som
exempel på sådan anges den kurs som flygvapnels personal på
räddningshelikoptrar genomgår.

Umeå kommun menar all del
nuvarande antagningssystemet till olika utbildningar tar för slor hänsyn lill
den sökandes anslällningslid och del lokala brandförsvarels behov av befäl.
Enligt kommunen bör i stället kraven inriklas på den sökandes övriga kompelens
och lämplighet, såsom räddningstjänslkunskap, ledaregenskaper m.m. Delta
förulsäller dock en kravanalys för brandbefäl som särskilt bör inriklas på
befälels framtida arbetsuppgtfler. Liknande synpunkier framförs också från
försvarels forskningsanstalt som menar atl betänkandet saknar en analys över
vilka kraven är bakom de i förslaget angivna kompetenserna, dvs. krav på vederbörande
som utryckningsledare, myndighelsförelrädare och arbelsledare.

3.4.4
BrandingenjörsulbUdning

BrandingenjörsutbUdningen
föreslås bli anordnad som en fyraårig leknisk högskoleutbildning med betydande
inslag av praklisk utbildning eller praktik vid brandförsvar. Del sista
utbildningsåret skall enligt förslaget inriktas på räddningsljänslteknik,
kommunal förvallning m. m. och under fem veckor på de behov som
räddningstjänsten i krig ställer. Brandingenjören föreslås få kompelens som
brandchef och som chef för bl.a. civilförsvarsstab. Som ell alternativ kan
enligt förslaget del sisla utbildningsåret i stället inriktas mol indusirins,
försäkringsbranschens m.fl. behov. 6 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 161

Prop. 1984/85:161 82

I
likhei med vad som gäller för övriga utbildningsavsnili framhåller det
övervägande anlalel remissinstanser det posiliva i alt brandingenjörsulbildningen
föreslås som en 4-årig utbUdning inom högskolan. Det anses också värdefulll atl
ulbildningen är uppdelad i praktiska och teoreliska skeden. Härigenom kommer,
enligt bl.a. Gävle kommun och Svenska brandbefälels riksförbund, samhällets
möjligheter i framliden alt åsladkomma en effekliv räddningstjänst med krav på
samordning och kvalificerade förelrädare alt kunna tillgodoses. Bortsett från
Linköpings kommun, som inte anser att den nuvarande ulbildningen behöver ändras
i den omfallning som utredningen föreslår, har remissinslanserna i sina kommentarer
i huvudsak endasl lämnal synpunkter på ulbildningens innehåll, samordning med
övrig befälsutbildning och lokalisering. Sålunda framhålls från Svenska
brandsförsvarsföreningen och Styrelsen för svensk brandforskning alt behovel
av kvalificerad skyddsteknisk utbUdning för industrin och försäkringsbranschen
tillgodosetts på ett bra sätt. Statens brandnämnd anser att den föreslagna
utbildningen vid högskolan saknar för brandingenjörer vissa väsentliga
ämnesavsnill, exempelvis kemi. Nämnden föreslår att för räddningstjänsten
perifera avsnitt som ingår i väg- och vaiienbyggnadslinjen kan ersättas med
saknade avsnill. Försvarets forskningsanstalt menar att utbildningen saknar
något kunskapsområde som förbereder brandingenjörens funkiion i det sociala
sammanhanget och anser all ämnena sociologi, pedogogik, psykologi och
organisationsteori bör tillföras utbildningsinnehållet.
Personalorganisationerna, här represenlerade av Sveriges Civilingenjörsförbund
och Svenska brandbefälets riksförbund, finner det angeläget alt berörda
personalorganisationer får medverka vid utformningen av den framlida
brandingenjörsutbildningens kursplaner.

Från
flera håll, bl. a. Sveriges kommunaltjänstemannaförbund, Sveriges
civilingenjörsförbund. Svenska kommunalarbetarförbundet och Svenska
brandbefälets riksförbund understryks vikten av alt ingenjörsutbildningen kan
integreras och samordnas med den övriga befälsutbildningen. Härigenom skulle
åstadkommas en kompetenshöjning och ell erfarenhetsutbyte som bedöms bli myckel
betydelsefuUt.

Slatens
brandnämnd påpekar atl den föreslagna ulbUdningsvolymen om 25elever vartannat
år ej täcker utbildningsbehovet. Nämnden förordar, mot bakgrund av atl den
föreslagna målinriktningen för brandingenjörerna även lar hänsyn tiU indusirins
och försäkringsbolagens behov, alt 25 elever antas årligen. Svenska
kommunalarbetareförbundet framhåller att eftersom värdet av reeU
yrkeserfarenhet och rekryteringen av brandmän till ingenjörsutbildningen
successivi har minskal, bör frågan om hur fler ur den yrkeserfama
räddningspersonalen skall kunna nå ingenjörskompetens ägnas särskild
uppmärksamhet.

I
fråga om lokalisering av den framtida utbildningen råder delade meningar.
Flertalet av de som uttalat sig i denna fråga, bl.a. statens brand-

nämnd,
Umeå kommun, Sveriges civilingenjörsförbund. Svenska kommunalarbetareförbundet
och Svenska brandbefälets riksförbund förordar Stockholms lekniska högskola och
CUFA Rosersberg som den mest lämpade lokaliseringsorten, medan bl.a.
statskontoret. Styrelsen för svensk brandforskning och Lunds universitet anser
all Lunds lekniska högskola vore atl föredra.

3.4.5
Deltidsanställda

Enligt
förslaget får den deltidsanställde brandmannen en veckas gmndulbildning vid
brandförsvar med resurser för utbildning och därefler tre eller fyra veckors
kompetensutbildning. Den fjärde veckan som flertalet kommer alt genomgå ger
kompelens som gruppchef i civilförsvarels krigsorganisation.
Kompetensutbildningen föreslås ske med civitförsvarsplikt.

Den
detfidsanslällde brandmannen föreslås kunna antas till en fem veckors
brandförmansutbildning efter tre års tjänstgöring.

De
flesla remissinslanserna anser atl utbildningsförslaget för de deltidsanställda
innebär en avsevärd förbättring i förhållande lill nulägel och hälsar förslagel
med stor liltfredsslällelse. Genom förslaget anses att denna personalkategori
får en bälire och jämnare ulbildningskvaltfet. Från någol håU menar man all den
föreslagna utbUdningen torde vara vad man har möjlighel atl kräva av de
deltidsanställda, men atl denna personal uibildningsmässigt aUtjämt kommer att
ligga på en nivå långl under de heltidsanställdas. Svenska kommunförbundet
framhåller att eftersom den föreslagna utbildningen skall ske med
civUförsvarsplikl bör också möjligheterna pålagligl förbällras alt i framtiden
ge dellidspersonalen etl yrkeskunnande som moisvarar de höga krav som
räddningsljänslen släller. Denna uppfattning delas av Brandmännens
riksförbund.

Flera
remissinslanser har lämnat synpunkter på kommitténs förslag alt den tre veckor
långa kompetensutbildningen vid CUFA eller brandförsvar med resurser för
utbildning skall fördelas på en två veckor lång fackkurs inom CivUförsvarets
utbildningssystem och under den tredje veckan koncentreras lill moment som
tiUgodoser brandförsvarets behov. BI. a. statens brandnämnd, Linköpings kommun
och Brandmännens riksförbund framhåller atl endasl en veckas utbildning i
fredsräddningsljänst inle är tiUräckligt för att ge brandmannen kunskaper som
svarar mot hans arbetsuppgtfler i fred. Ulbildningens tyngdpunkt bör i stället
läggas på fredsräddningsljänsten. Man anser att den utbUdning som eleverna
genomgår i fredsräddningsljänst i väsenlliga delar lorde tillföra eleverna
sådana kunskaper som är av värde även i krigsräddningsljänsten.
Beträff"ande ulbildningen av deltidsanställda befäl anser Linköpings kommun
atl den föreslagna ulbildningen om fem veckor är aUlför kort medan statens
brandnämnd och Västerås kommun finner denna utbildning bra. Brandnämnden menar
dock att någon del av denna kan genomföras på etl brandförsvar så att den
blivande förmannen får möjligheter all på bäsla säll informeras om ny

Prop.
1984/85:161 84

räddningsljänslmateriel. I detla sammanhang har
arbelarskyddsstyrelsen anfört atl trots all ulbildningen av deUidsanslällda
förbättras i förhållande till nulägel så kommer dessas utbildningsnivå alltjämt
att ligga långl under de heltidsanställdas. Della förhållande har enligt
slyrelsen betydelse från arbetarskyddssynpunkt. Det måste därför klarläggas
vUka lyper av arbetsinsatser som deltidsanställda kan utföra på ell frän
säkerhetssynpunkt tillfredsställande sätl och hur man adminislralivi skall gå
tillväga för alt begränsa deras arbele till sådana insatser.

Från flera håll har lämnats synpunkter på behovet av
övergångsbestämmelser för den dellidspersonal som önskar gå över lill heltidstjänst,
Härjedalens kommun tycker att del är intressant att förslagel påtalar att den
som en gång påbörjat en deltidskarriär bör ha möjlighet all gå över till
hellidskarriären under föruisättning att vederbörande har vissa förkunskaper.
Man efteriyser dock generella regler för detla förfarande i slället för att,
som föreslagits, låta brandnämnden och personalorganisationerna från fall lill
fall pröva den sökandes fömtsättningar; della för att eliminera en sökandes
evenluella känsla av godtycke. Liknande synpunkter anförs av Brandmännens
riksförbund och Sveriges kommunaltjänstemannaförbund som också menar atl tid
som deUidsanställd bör få tillgodoräknas vid ansökan om lilllräde lill de olika
utbildningsvägarna på hellidssidan.

Svenska arbetsgivareföreningen erinrar, mol bakgrund av de
föreslagna längre utbildningstiderna, om de problem som tidigare uppstått när
kommunalt deltidsanställda brandmän i vikliga befattningar på förelag tvingats
lämna sina arbetsplatser med kort varsel. Del är därför angeläget, menar
arbetsgivareföreningen, alt kommunerna, vid anslällning av deltidsanställd
personal, i god tid samråder med berörda företag och samordnar detla med
utlagning av andra kaiegorier av räddningspersonal, l.ex. lill verksskydd och
räddningsvärn, så att företagel inte onödigt belastas. Rekryteringsproblemen
har även uppmärksammals av Gävle och Umeå kommuner. Från Gävle befaras alt om
utbildningstiden förlängs kommer della sannolikt atl ytterligare försvåra
rekryteringen av deltidsanställd brandpersonal och Umeå befarar - mol bakgmnd
av svårigheterna till ledighel från huvudarbetsgivaren - att rekrylering kommer
att ske i första hand efter möjligheterna alt erhålla längre ledighel och i
andra hand efter kompetens och lämplighet. Umeå kommun föreslår därför att
utbUdningen av dellidsanslälll brandbefäl bör byggas upp i blocksyslem där
vatje block bör omfatta en till två studieveckor.

Innehållel i utbildningen bör enligt Umeå kommun anpassas
till de arbetsuppgtfler och förhållanden som råder på de lokala brandförsvaren.
Av denna anledning är valet av platsen för ulbildningen viktig. Liknande
synpunkter framhålls av Brandmännens riksförbund som menar att mot denna
bakgmnd bör de brandförsvar som skall fungera som utbildningsbrandkårer utses
av del framlida räddningsverket. Förbundet anser vidare atl några få timmar som
avsatts för undervisning i akutsjukvård inte kan ge

Prop. 1984/85:161 ; , 85

underiag
för omhändertagande av svårt sjuka personer. Av denna anledning bör
komplettering av viss personals utbildning ske. Enligt förbundel bör ansvaret
för denna del av utbildningen åvila sjukvårdshuvudmannen.

Innebörden av den
föreslagna kompetensulbildningen har kommenterats av bl.a. Svenska
kommunalarbetareförbundet. Förbundet framhåller i detta sammanhang all ulbildningen
av dehidsanställd personal måste sältas i relalion lill de krav som slälls på
del framtida brandförsvaret. Brandförsvarets rationalisering, de vidgade
uppgifterna inom räddningsljänslen och anpassningen lill ell alllmer
komplicerat industrisamhälle ställer enligt förbundel krav på en utbildning och
Iräning av brandpersonalen som alllmer blir oförenlig med deltidsanställning.
Inte minst från arbelarskyddssynpunkl är en ökning av andelen heltidsanställda
därför önskvärd. Förbundet menar därför bl. a. att såväl brandchef som vice
brandchef bör vara heltidsanställda. Delsamma bör gälla dem som leder större
utryckningar samt är ulbildnings- och övningsledare. Liknande synpunkier framförs
av Sveriges kommunaltjänstemannaförbund. Förbundet stödjer en utveckling som
medför bättre fömtsättningar för korta insalstider och skapar goda
fömlsätlningar och kunskaper om lokala förhållanden. Den lokala
räddningstjänsten måste hålla en sådan nivå på beredskap all även invånarna i
mer avlägsna delar av en kommun kan få hjälp med samma säkerhel och lidsnivå
som i lätorler. Utvecklingen i kommunema går även inom andra områden än
räddningstjänsten mol en ökad decentralisering genom bl.a. införande av
kommundelsnämnder och kommundelsförvalt-ningar. Förbundel är därför övertygat
om alt deltidskårer kommer att utgöra en väsentlig del av den framtida
räddningsljänslen. Della innebär också behov av och underlag för befattningar
som deltidsanställda befäl med högre kompelens än förmansulbildning.

Mot denna bakgmnd kan förbundet
inte acceptera rapportens förslag. Förbundet anser alt deltidsanställd
brandmästare ska fungera som utryckningsledare och platschefer. Förbundel
anser all den lägsla nivå på kompetensgivande utbildning för deltidsanställda
brandmäslare, utryckningsledare och platschefer som kan accepteras är
brandförmansutbildning heltid med viss anpassning efter deltidskårernas
fömlsätlningar.

Förbundel anser också att
det även i framtiden kommer atl finnas behov av deltidsanstäUda vice
brandchefer. Kompetensgivande utbildning bör då vara
"deltidsbrandmästarexamen" samt Förebyggande I och en avkortad
förvallningsulbildning. Etl något annoriunda synsäll på denna problematik
redovisas av Brandmännens riksförbund som instämmer i de synpunkter som redovisats
beträffande behovet av vidareulbildning av vissa förmän. I kommuner med fler än
en brandstation finns för närvarande vid brandstationerna ulanför centralorten
ofta en brandförman som fungerar som platschef med i huvudsak administrativa
och personalledande funktioner. Med en påbyggd förmansulbildning kan
platschefens arbelsuppgifler enligt riksförbundel uiökas all omfalla
exempelvis brandsyn, viss besiktning och

Prop. 1984/85:161 86

rådgivande
verksamhel. Elt sådanl arrangemang kan avlasla kommunens brandchef tidskrävande
arbetsuppgtfler och bidra lUl atl minska kommunemas kosinader för förebyggande
brandförsvar.

3.4.6
Sotningsväsendets personal

Den
gmndläggande kompetensulbildningen inom sotningsväsendet, ulbildningen lill
skorstensfejare, föreslås ske som gymnasial lärlingsutbildning under tre år.
Kompetensulbildningen skall enligt förslagel vara obligatorisk.

Enligt
förslaget skaU man därefter kunna genomgå tio veckors utbildning till lekniker.
Antas tiU denna utbildning kan enligt förslaget den som tjänstgjort i ell år
efter den gmndläggande kompetensulbildningen.

Skorslensfejarmästareulbildningen
föreslås bli 15 veckor. Det skall krävas etl års verksamhet som lekniker i
solningsdistrikl för tilllräde lill ulbildningen.

Del
övervägande antalet remissinstanser ansluter sig i princip lill räddningstjänslkommitténs
förslag och anser all ulformningen av detla väl ansluter sig till inriktningen
i den av räddningstjänslkommtflén föreslagna nya lagen och förordningen om
sotningsverksamheten och atl förslaget anpassats väl tiU moderna krav inom
yrket. Bland de remissinslanser som förelräder denna uppfattning kan nämnas
statens brandnämnd, statens energiverk, Stockholms, Västerås och Härjedalens
kommuner, Svenska kommunförbundet, Sveriges kommunaltjänstemannaförbund.
Svenska kommunalarbetareförbundet, Sveriges skorstensfejaremästares riksförbund
och Svenska brandbefälets riksförbund.

I
det ulbildningsförslag för sotningsväsendels personal som lagls av kommiitén
har fömtsätts all personalen i framtiden vid sidan av de tradi-tioneUa
arbetsuppgifterna även skaU kunna användas för insatser för en bättre
energihushållning. Energisparålgärderna som nytillkommande arbetsuppgtfler för
sotningsväsendet har kommenterats från flera håll. Slatens energiverk menar
att energibesiklningar med fördel kan komplelteras med den form av periodiskt
återkommande besiktnings- och driftkonlroll som den föreslagna ulvidgade
sotningsverksamheten kan uigöra. Även Stockholms kommun intar en posiliv
attityd till förslagel och framhåller alt den nya ulbildningen bör ges en sådan
omfallning och inrikining all den svarar mol den tekniska utvecklingen och de
förändrade arbetsuppgtfler vad gäller energisparåtgärder som kan förväntas bli
aktuella för sotningsväsendel. Svenska kommunförbundet (majoritetelen av
styrelsen) anför atl en nödvändig fömtsättning för alt personal inom
sotningsväsendet skall få vidgade arbetsuppgifier inom energisparområdel är atl
den erhåller särskild utbildning för detta. Enligt styrelsens uppfattning
torde förslaget lillgodose delta önskemål. Liknande synpunkter framförs också
av Sveriges skorstensfejaremästares riksförbund. Jönköpings kommun anser atl
ulbildningens omfallning för olika kategorier inom sotningsväsendet är

Prop. 1984/85:161 87

helt
beroende av humvida samhällets energikonlroU skaU läggas på sotningsväsendet.
För all kunna göra denna bedömning föreslår kommunen att man noga beaktar de
koslnadsökningar som kan uppstå för den enskilde på gmnd av den utökade
verksamheten. Alt sotningsväsendets personal i framliden även skall utföra
energisparåtgärder har också kritiserats från några häll. Gnosjö kommun anser
att den föreslagna ulbildningen av skorstensfejare inom energisparområdel ej
bör genomföras mol bakgrund av alt denna kompelens redan finns hos rörenlreprenörer
och konsultfirmor. Enligt kommunen innebär en samhällsfinansierad utbildning av
skorstensfejarna atl konkurtensen om uppgtftema inom energisparområdel inte
kan ske på lika villkor. Liknande skäl anförs också av Göteborgs kommun som
därför uttrycker tveksamhet till överföring av sådana arbetsuppgifier lill
sotningsväsendet. Minoriteten av kommunförbundets styrelse har reserverat sig
mol den föreslagna ulbildningens inriktning på energisparåigärder.

Beiräffande
utbUdningen av skorstensfejare tillstyrker Sveriges kommunaltjänstemannaförbund
rapportens föreslagna gymnasiala lärlingsutbildning. Förbundel anser del vara
ett oeftergivligt krav att ulbildningen kommer all ge motsvarande
"allmänleoreliska kunskaper'' och all den ska ge allmän behörighel för
högskolestudier. Liknande synpunkter anförs också av Svenska
kommunalarbetareförbundet.

Teknikerulbildningen
har bl.a. kommenterats av Sveriges kommunaltjänstemannaförbund som ser en
blockundervisning med alternativen att anordna utbildningen i intervaller med
mellanliggande yrkesverksamhel eller i ett sammanhang som en viktig
fömtsättning. Förbundel nolerar också det positiva i all utbildning i
arbetsledning också ingår i förslagel. Svenska kommunalarbetareförbundet ser en
fördjupning och utvidgning av denna utbildning som en konsekvens av de allmänl
höjda utbildningsambitionerna inom sotningsverksamheten.

Beträffande
mäslarulbildningen framhåller Sveriges kommunaltjänstemannaförbund alt
ulbildningen som sådan tUlslyrks men att den i lidigare uiredningar föreslagna
anknyiningen till driftleknikemlbildning vid högskola hade varil en bättre
lösning än den nu föreslagna.

Från
bl.a. Sveriges kommunaltjänstemannaförbund förutsätts all de fackliga
organisalionerna kommer att ges möjlighel alt deltaga i det fortsalla
utvecklingsarbetet med utbildnings- och undervisningsplaneringen inom slalens
brandnämnd och del föreslagna räddningsverket.

Flera remissinstanser har
- i likhet med vad som framförts i samband med utbildning för
räddningstjänstens personal - anfört att utbildning av personal för
sotningsväsendet bör ske vid en central utbildningsenhet. Sådana synpunkter har
framförts av bl. a. Svenska kommunalarbetareförbundet och Sveriges
skorstensfejaremästares riksförbund. Statens brandnämnd finner del från såväl
utbildnings- som ekonomisk synpunki vara mest fördelaktigt att utbildningen av
skorstensfejarpersonal förläggs till

Prop. 1984/85:161 88

samma
CUFA vid vilka utbUdningen av hellidsanslällt brandbefäl, enligt nämndens
mening, bör ske. Kommunalarbetareförbundet menar atl en cenlral
utbildningsenhet bör ge möjlighet all fördjupa och utveckla
skor-stensfejaryrkels profil samtidigt som fömtsättningarna bör öka atl fortlöpande
kunna lillföra verksamheten pågående resultat av forskning och utveckling inom
områdel. Enligt förbundel lalar alla skäl för en lokalisering av denna
utbildningsenhet tiU Stockholmsområdet. Skorslensfejar-mästareförbundet menar
atl en samordning med annan utbildningsverksamhet, exempelvis vid en CUFA, är
en möjlig lösning för erhållande av en cenlral utbildningsanläggning. Vid
lokalisering av denna skorstensfejar-skola måsle härvid hänsyn las lill behovel
av och tillgången på dellidslär-are.

3.5
Övning och materielhantering

Kommiitén
föreslår all civilförsvarets övningsverksamhet vid CUFA successivt avvecklas
och att den i stället bedrivs lokall av kommunerna med btfrade av
länsstyrelserna. Civitförsvarsstyrelsen föreslås få i uppdrag att inleda denna
decentralisering.

Kommittén
ser många fördelar med att även föra över ansvarei för förrådshåUning, vård,
tUlsyn och underhåll av civilförsvarels maleriel till kommunerna och att
kommunerna får utnyttja materielen för angelägna ändamål i fred. Enligt
kommiitén bör beslut fallas om alt fortsätta och fullständiga påbörjade utredningar
om materielhanleringen. Civilförsvarsstyrelsen föreslås få i uppdrag att lämna
närmare riktiinjer för elt överlämnande redan nu av akut- och
förstärkningsmalerielen till kommunerna.

Remissinstanserna
är allmänt posiliva lill förslagel om lokal övningsverksamhel. Del anses att
detla kan leda lill en bäitre beredskap bl.a. genom att motivationen ökar. Ell
fålal remissinstanser är dock Iveksamma och menar atl övningar som genomförs
vid CUFA blir effeklivare. Från några håll uttrycks en viss tveksamhet till de
beräknande kostnadema. Del pekas på atl det krävs förstärkning av de kommunala
resurserna för atl genomföra förslaget. Man fömtsätter all staten skaU svara
för alla kostnaderna.

Statens
brandnämnd framhåller all överförandet av övningarna från CUFA tiU kommunerna
är positivt. Den i krigsorganisationen ingående personalen får en personlig
kontakt med den fredsräddningstjänstpersonal som skaU leda
civitförsvarsverksamheten. Det bör dock enligt brandnämnden uppmärksammas atl
vissa kommuner saknar lämpliga övningsplatser och personella resurser för
övningsförberedelser. Upprättandet av minst en övningsplats inom vaije
räddningsregion, uiformad för såväl freds- som krigsräddningstjänstövningar,
vore eftersträvansvärt. Utnylljandel av fredsräddningstjänstens personal som
instruktörer kommer enligt brandnämnden alt innebära att övningarna innehåller
moment i vilka bäde nya rön och akluella erfarenheter från fältet kan ingå.

Prop. 1984/85:161 89

Civilbefälhavaren
i Övre Norrlands civilområde framhåller atl decenlraliserad övningsverksamhel
bör medföra bättre beredskap genom all lokall ledda övningar blir ett naluriigl
led i förberedelserna både för slörre nödlägen i fred och för krigsuppgifien.
Vidare innebär enligt civilbefälhavaren lokalt genomförda övningar minskade
kostnader och troligen även ökad motivation för den enskilde. Särskilt i
Norrland med långa och tidsödande resor liU och frän CUFA medför dagens syslem
olägenheter såväl för den enskilde som för arbetsgivare saml onödiga
resekoslnader.

Civilbefälhavaren
anser atl betydelsen av övningsanordningar inle bör övervärderas. I slället
lorde enligt civUbefälhavarens mening psykologiska vinsler och bälire
förankring av civitförsvaret kunna erhållas genom att verksamheten kommer
närmare människorna och blir en påtaglig del av samhällsbilden. Redan i
dagslägel lorde erforderlig kompelens finnas att leda övningarna lokalt.
Integrerad utbildning för räddningstjänsten i fred och krig kommer enligt
civilbefälhavaren att pä sikt skapa ännu bättre lokal kompetens särskilt för
ledning av räddningstjänsten i krig saml för större nödlägen i fred och därmed
även för övningsverksamhelen. Civilbefälhavaren anser alt lokalt genomförda
övningar i fred skapar också goda fömtsättningar för atl lokall bedriva
erforderlig kompleileringsulbildning och övning i ett beredskapsläge. Detta är
enUgl civilbefälhavarens mening särskUl viktigt eftersom erfarenhelerna visar
att utbildning och övning hittiUs inte kunnat genomföras i önskvärd omfattning
av kostnadsskäl.

Länsstyrelsen i HaUands
län vill på nytt betona fördelarna av lokall bedrivna övningar. Uiöver
ekonomiska vinster bör lokall bedrivna övningar leda lill höjd beredskap för
såväl civitförsvaret som för räddningstjänsten. Länsstyrelsen framhåller atl
lokala samordningsövningar behöver emellertid inte finnas i vane kommun. Såväl
kostnadsskäl som de negativa miljöeffekteraa (brand och rök) talar i slället
för all flera kommuner utnyttjar samma övningsfält. Förslagsvis skulle ett
övningsfält per räddningsregion vara lämpligl. 1 elt län av Hallands slorlek
och med endasl sex kommuner skulle l.o.m. elt övningsfätf för hela länel kunna
övervägas. Enligt länsstyrelsens mening bör det undersökas om inte de
befintliga militära övningsfälten kan utnyttjas även för civilförsvars- och
räddningstjänstövningar. Kostnaderna skulle i så fall kunna reduceras
ytteriigare.

Förslaget
med decenlraliserad övningsverksamhet får enligt länsstyrelsen givelvis inte
leda liU alt kommunerna drabbas av kosinader som de ej har i dag. Länsstyrelsen
i Väslerboliens län anser atl övningsplalserna inte bara bör gäUa för
räddningstjänst och civilförsvarsaktiviieter ulan även vara anpassade för
övningar inom arbetarskyddet. Övningsplatserna skall enligt länsstyrelsen
användas under vinterhalvåret vilkel fordrar en lämligen hög standard bl.a. i
fråga om vattenförsörjningen och övningsanordningarnas ulformning. Därför är
det enligt länsstyrelsen både praktiskt och nödvändigt att anordna regionsvisa
övningsplatser eventuellt bara en ä två per län. Linköpings kommun har ej något
att erinra mol gmndtanken även

Prop. 1984/85:161 90

om
man kan slälla sig frågande inför alt civilförsvarets personal skall övas av
brandbefäl vid kommunernas brandförsvar samtidigt som kommunernas
brandpersonal skaU utbildas av civilförsvarslärare vid nuvarande CUF
A-anläggningar. Kommunen förutsätter vid sin tiU styrkan all erforderliga
övningsplalser byggs upp helt på statens bekostnad varvid antydda
investeringskostnader (ca 200 000 per anläggning) förefaller vara hell orealisliska.
Vidare fömtsätts atl kommunerna erhåller full kostnadstäckning för planläggning
och genomförande av de aktuella övningarna. - I betänkandets bilaga 4
redovisade kostnader bedöms av kommunen ligga på en alltför låg nivå. Övning
med undsättningspluton kräver — efler vad som går alt utläsa av betänkandet -
en biirädande övningsledare och fyra instruktörer under tre dagar. I
schemalagd tid innebär detta 120 manlimmar. En brandman med slullön kostar i
dag arbetsgivaren ca 75:-/lim. Personalkostnad, exklusive förberedelsetid, kan
uppskattas till ca 150(M) kronor i stället för i beiänkandei angivna ca 5400.
Då brandförsvaret ej har någon överkapacitet för atl bedriva här aktuell
övningsverksamhet understryker kommunen behovel av den fulla kostnadstäckningen.
Jönköpings kommun finner att utredningens förslag innebär avsevärda fördelar
vad gäller ulbildningen och fortlöpande övningar med personalen i
räddningstjänst. De lokala (eller räddningsregionala) övningsfälten kan enligt
kommunen utnyttjas för andra övningsändamål än i beredskapsorganiserade
styrkor. Västerås kommim anser att decentralisering av viss ulbildnings- och övningsverksamhel
inom civitförsvaret ger bättre lokal anknylning tiU arbetsuppgifterna och
förbättrad personkännedom. Enligt kommunen måsle förutsättningarna för en god
utbUdnings- och övningsverksamhet förbällras genom att regionala
utbildningsanordningar tillskapas och befintliga förbättras genom statens
försorg.

Civilförsvarsstyrelsen
anser atl en sädan successiv omlokalisering kan få posiliva effekter men atl
det är osäkert om det kan ske med bibehållen kvalilet. Fömtsättningar bör
skapas för atl tillgodose lärarbehovel vid lokala övningar. I del sammanhanget
bör enligt styrelsens mening också prövas ett alternativ som innebär att de
lärare som av kommittén föreslås överförda till länsstyrelserna även i
fortsättningen skall knytas till CUFA. Malerietfrågan vid lokala övningar är
inle heUer löst. Lokalt genomförd materielservice kommer troligen atl kräva
betydande insatser från kommunal personal. Hur materietförsöijning vid lokalt
genomförda övningar skall genomföras bör enligt styrelsen siuderas yllerligare
och göras tiU föremål för försök. En omlokalisering av övningar med
undsällningsenheler anser CivUförsvarsstyrelsen vara särskilt tveksam.
Möjligheterna att skapa övningsbetingelser lokall inom ramen för de 15 milj.
kr. som utredningen föreslår, måsle ifrågasättas. Civitförsvarsstyrelsen anser
att övning så långt möjligt skall ske med hela plutoner. Civilförsvarsslyrelsen
anser vidare att övning med vissa enheter även fortsättningsvis bör genomföras
vid CUFA där ralionella övningsanordningar har skapals för delta ända-

Prop. 1984/85:161 91

mål.
Utlokalisering av övningsverksamhet kan vara ett sätt bland andra att skapa
uirymme för utbildning av fredsbrandpersonal vid CUFA. Om möjligt bör uirymme
skapas utan atl ambilionssänkningar åstadkoms. Civilförsvarsstyrelsen och del
nya verkel bör därför få uppdrag alt finna lämpliga former för att skapa
sådanl utrymme.

Försvarets
rationaliseringsinstitut släller sig något tveksamt till förslag om
övningsverksamhelen och de effekter del, enligt kommittén, kommer atl ge. Ett
av de argument som ledde till uppbyggnaden av CUFA var att de övningar, som
lidigare genomfördes lokalt, inte höll önskad slandard utan atl det krävdes
viss centralisering. Obestridligt är alt det är praktiskt möjligt att genomföra
övningar lokall. Om detta sedan kan ske tiU samma eller lägre koslnad och utan
kvalitelsförsämring jämfört med "CUFA-öv-ningar" framgår inle klart
av belänkandet. Trots de minimikrav på övningsplalser, som slälls av
kommittén, förefaller del osannolikt atl investeringskostnaden för dessa kan
begränsas tUl de 3 milj. kr. årligen under en femårsperiod som kommiitén
beräknat. Kommitténs resonemang om kvaliteten på de lokala övningarna är
enligt inslilulels mening inle övertygande. Den ökade lokalkännedomen som
kommittén framhåller som ett siarkt argument torde bli relativt begränsad vid
lokaU genomförda övningar av det slag del här är fråga om. Övningarnas syfle
är främsl all öva undsättningsteknik och samverkan inom undsällningsenhelen och
della syfte bör uppnås bättre på en plats med avancerade och för ändamålel
lämpliga övningsanordningar. Lokalkännedom erhålls på annal sätt. Ett alternativ
kan enligt institutet vara att utvidga de övningar som i dag bedrivs med bl. a.
befäl i fältenheter och ålägga kommunerna genomförandeansvaret för dessa
övningar. Övningar med undsällningsenheler skulle då även fortsätiningsvis
genomföras vid CUFA. Den ulökade brandljänsl-utbildning vid CUFA, som föreslås
av kommillén, lorde ändå kunna genomföras. Samtidigt finns det då inget direkt
skäl som talar för att 39 övningsledare från CUFA skall överföras till
länsstyrelserna. Samtiiga CUFA skall självfallel, i samarbete med
länsslyrelserna, bilräda kommunerna vid genomförandel av övningar. Institutet
anser som lidigare all elt utökat samarbete mellan berörda instanser är atl
föredra framför de föreslagna personalöverföringarna. Institutet hyser också
vissa betänkligheter mot kommitténs uttalande rörande problematiken med all öva
hel undsäll-ningspluton. Om det är uppenbara svårigheter alt leda en
undsättningsplu-lon under en övning lorde svårigheterna inle vara mindre i
krig. En översyn och omprövning av undsätlningsplulonernas krigsorganisation förefaller
enligt institutets mening då nödvändig. Förslaget all i fred endasl öva i
halvplulon förefaller mindre lämpligt om grundenheten i krig även i framtiden
skaU vara helpluton. Riksrevisionsverket anser i likhei med kommittén alt
civitförsvarels övningar i huvudsak bör genomföras lokall. Verket vill
emellertid peka på att kommitténs diskussion av undsätlnings-plutonsutbildning
innehåller flera oklarheter, vUka bör undanröjas innan

Prop. 1984/85:161 92

slutlig
StäUning las lill förslagel. I beiänkandei anförs, atl ulbildningen bör
genomföras halvplulonsvis med mobiliseringsmaterielen. Riksrevisionsverkei viU
mol denna bakgrund ifrågasätta om kraven på ledning, ledningsorganisationens
ulformning och laktiska anvisningar är väl avvägda för undsältningsplutonen.
Vidare ifrågasäller verket om mobiliseringsmaterielen räcker lill för alt
medge rationeU utbUdning av ca 40 räddningsmän. I den redovisade kalkylen
saknas såvitt riksrevisionsverket kan finna kostnader för nyttjande av
plutonens egna fordon. Verksamhelen vid CUFA berörs i flera olika uiredningar
specieUt vad avser behov av utbildningsresurser. Riksrevisionsverkei anser atl
en samlad bedömning av behov av lillgång på utbildningskapacitet måsle göras innan
ytterligare invesleringar görs vid CUFA. CivUbefälhavaren i Västra civilområdel
anser alt lokal övningsverksamhel i grunden är en bra lanke som bör
eflerslrävas på sikl. Del är iveksaml om det går all finna tUlräcklig lillgång
på godtagbara övningsplalser. Samverkan mellan flera kommuner och med fredsräddningsljänsten
måste enligt civilbefälhavaren vara etl krav. Civilbefälhavaren delar
kommitténs uppfattning att lokalt bedrivna övningar höjer beredskapen och ökar
motivationen, men brislen på övningsplatser (ev. löst genom samordnad plats i
annan kommun) kan emellertid minska dessa effekler. Tanken att i anslutning
till en undsällningsplutonsövning öva underhållspluloner med iordningslällande
resp. efterarbete med materielen är bra. Delta kan däremot enligt
civilbefälhavaren stöta på övningsorganisatoriska (frekvens) problem då
anlalel underhållspluloner är betydligt mindre än antalet undsäUningsplutoner.
Problemet blir ändå slörre om man skall öva undsättningsplulonerna
halvplulonsvis. Civilbefälhavaren tfrågasätter dock starkt lämpligheten i att
övergå till halvplulonsövningar. Undsältningsinsalserna i ett krigsskede måste
förutsättas bli myckel omfattande och kräva stora resurser. Har personalen
aldrig getts tillfälle att öva i slörre (hela) enheler, är risken stor alt
enhelernas planerade effektivitet ej kan utnylljas fullt ut. Länsstyrelsen i
Stockholms län kan inte bilräda kommitténs förslag. De flesla kommuner i länel
har förhållandevis liten civitförsvarsorganisation varför egna övningsfält skulle
bU lite utnyttjade. Eflersom övningsfält kräver dyrbara övningsanordningar,
blir egna övningsfält för kosinadskrävande i förhållande till nyltjandegraden.
Samma invändning kan i princip anföras mot en övningsplals per region. Enligt
länsstyrelsen finns vid civilförsvarsstyrelsens utbildnings- och förrådsanläggningar
ändamålsenliga övningsanordningar. Dessa bör utnyttjas. För länets del anser
länsstyrelsen det inte vara ekonomiskt försvarbart att bygga kommun- eller
regionvisa övningsplatser med hänsyn tUl den befintliga och välutrustade
CUFA-anläggningen i Rosersberg. I län med stora avstånd lUl
civitförsvarsstyrelsens övningsfält kan del däremoi enligt länsstyrelsen vara
motiverat med närmare belägna övningsplatser om man där kan uppnå en rimlig nyttjandegrad.
Länsstyrelsen anser vidare - i motsats lill kommittén - alt lokall bedriven
övningsverksamhel ej ger några kvali-

Prop. 1984/85:161 93

tativa
eller ekonomiska vinster i förhållande till en centraliserad övningsverksamhel.
Enligt länsstyrelsen i Kalmar län förefaller förslagel om alt bedriva
civUförsvarsövningar lokalt principiellt vara lämpligt. Många skäl talar för en
sådan ordning. Dock kan enligt länsstyrelsen frågas om kommunerna kommer att
ha tillräckliga resurser i form av personal, övningsanordningar m. m. för atl
klara uppgiflen. Del kan också delvis ifrågasättas om
civilförsvarsorganisationens beredskap och effekl blir högre genom åtgärden.
Ulredningens förslag att till slor del avveckla övningsverksamhelen vid CUFA
och i stäUel låla den bedrivas av länsstyrelse/kommun anser länsstyrelsen i
Västmanlands län i princip riktigt. Utredningens redovisning av
ansvarsfördelningen mellan länsstyrelse och kommun förefaUer dock något
ofullständig. Av texten (s. 173) förefaller det som om länsstyrelsens roll
skulle begränsas tiU vissa administrativa göromål under del alt kommunen svarar
för genomförande. Della trots atl ulredningen som gmndprincip slagit fast alt
länsstyrelsen skall inrikla och leda verksamhelen. När det gäller
övningsverksamhelen tycks utredningen hell ha uppehållit sig vid övningar av
praklisk art, dvs. själva undsällningsarbelet och hell förbigått stabs- och
ledningsövningar. Civilförsvarels ledningsstaber liksom den kommunala
ledningen i övrigt kommer i etl framtida krig få uppgifter som i många
avseenden ligger utanför egentligt civitförsvar. Detsamma gäller den nya
organisalionen hemskydd. Det är därför enligt länsstyrelsens mening angelägel
alt lillse alt alla ledningsenheler ges en operativ inrikining som överensslämmer
med den gemensamma grundsyn för länels försvar som upprättats av länsstyrelse
och försvarsområdesbefälhavare. Länsstyrelsen anser således all det är en
brisl i ulredningen, alt inle ell klart ullalande gjorts, atl ansvaret för
olika slag av ledningsövningar på lokal nivå i fortsättningen bör åvila
länsstyrelsen. Därvid räcker det inte som utredningen antytt (bilaga 3) med
insalser av en länsinslmklör. Civilförsvarets resurser måste enligt
länsstyrelsen i framtiden på ett helt annal sätt än hittills bli en
tolatförsvarsresurs och integreras med annan verksamhel. Ledningen av
undsättande verksamhel måste knylas ihop med samhällets övriga försvars- och
försörjningsåigärder. Del är därför, som länsstyrelsen ser del, ofrånkomligt
att CUFA till stor del upphör med sin övningsverksamhet. På länsstyrelsen bör
en "övningsslab" med lotal-försvarsinriklning organiseras. I sådana
länsvisa staber bör sedan länsin-stmklörer (39 st.) ingå, som ulredningen
föreslär skall överföras från CUFA. Stockholms kommun anser all föreslagen
decentralisering av civilförsvarets övningsverksamhel samt materiel- och
förrådshållning är posiliv och ligger i linje med redan fattade beslul om elt
kommunlell civilförsvar. Del föreligger dock enligt kommunen oklarheter om
ansvarsoch kostnadsfördelning samt hur del lokala genomförandel är tänkt alt
ske. Kommunen delar kommitténs uppfattning om att ökad effektivitet och ell
bättre utnyttjande kan erhållas om civilförsvarets övningsverksamhet decentraliseras
till kommunerna. Dock bör ansvars- och kostnadsfördelning-

Prop. 1984/85:161 94

en
klarläggas ytterligare. Gnosjö kommun framhåller alt överflyttningen av
övningsverksamhelen från CUFA liU kommunerna inle får medföra att även
koslnadema överflyttas liU kommunerna. Kommunstyrelsen fömtsätter atl siaten
svarar för aUa kosinader som är förenade med övningsverksamhelen inkl.
övningsplalser. Växjö kommun år tveksam lill den föreslagna överflyttningen av
övningsverksamheten från civilförsvarsslyrelsens centrala
ulbildningsanläggningar till kommunerna. Flertalel kommuner saknar både
lämpliga övningsplatser och personal för planering och genomförande av
övningarna. Förslaget alt kommunerna skaU överta CUF A-anläggningamas
övningsverksamhel för civitförsvarspersonal ger enligt Falköpings kommun
möjlighel till utbildning anpassad lill lokala förhållanden. Kommunen delar
kommilléns förslag men fömtsätter atl siaten ersätter kommunema härför samt alt
statliga medel bekostar evenluella erforderliga övningsanläggningar. För
Kramfors kommun torde förslaget endast komma att innebära ett blygsamt
merarbete med malerielen. Närheten till Sandö möjliggör redan i dagsläget
övningar för fredsräddningsljänsten. Kvalitén på övningarna främjas bäst enligt
kommunen om de kan utföras på en anläggning som fyller både freds- och
krigsräddningstjänstens behov. En utveckling av Sandöanläggningen i den
riktningen är enUgt kommunen angelägen, då den även genom sin placering och
närhet lill andra myndigheter med inslag av räddningstjänst är unik. Kommunen
är beredd att verka för all en sådan utveckling kommer tiU stånd. Ell försia
sleg i den riktningen torde vara all regionens gmndutbUdning av brandpersonal
och övningsverksamhet bedrivs vid Sandö. Umeå kommim fömtsätter atl
övningsverksamheten som f.n. bedrivs vid CUFA-anläggningar och skall överföras
till kommunen med biträde från länsstyrelsen bekostas av staten. Länsstyrelsen
har i dag inga personella resurser för övningsverksamhel vilkel medför all
kommunen får ta hela ansvarei. Svenska kommunförbundei har inget alt erinra mot
förslagel alt övningsverksamheten vid de s.k. CUFA-anläggningarna avvecklas successivt
och i StäUel bedrivs lokall av kommunema med biträde av länsstyrelserna men
fömtsätter givetvis atl kommunerna hålls ekonomiskt skadeslösa. Då del gäUer
övningsverksamhelen vid civUförsvarets utbUdnings- och förrådsanläggningar
(CUFA) föreslår kommtftén all denna successivt bör överföras lUl kommunerna
och bedrivas med biträde av länsstyrelserna. En sådan utveckling fömtsätter
dock enligt Svenska kommunalarbetareförbundet en väsentlig förstärkning av de
personella och ekonomiska resurserna för vUka kompensation bör ulgå.

Remissinstanserna
är genomgående positiva tiU kommitténs förslag i fråga om materielen.
Länsstyrelsen i Stockholms län vill dock bibehålla den nuvarande ordningen.
Från flera håll understryks betydelsen att kontrollen blir så
tUtfredsställande att civilförsvarsenheterna kan mobiliseras. Även andra
synpunkter framförs av remissinstansema.

Prop. 1984/85:161 95

Slalens
brandnämnd anser all överförandet av malerielen för krigsräddningsljänsten
kan, under vissa fömtsättningar, medföra fördelar samt att kommunernas
kosinader för materielanskaffning kan komma atl minska genom cenlral
upphandling och mängdrabatl. Genom en cirkulation i beredskapslagringen
minskas enligt brandnämnden risken för atl materiel utsätts för lagringsskador.
Brandnämnden framhåller atl vid nyanskaffning kan modern och inom
utbildningsfunktionen prövad materiel inköpas. Nämnden vill dock framhålla
risken alt en alltför centraliserad upphandling av stora kvantiteter materiel
kan innebära risker för atl företag ej satsar på nykonslmktioner och
materielutveckling utan endasl av konkurrensskäl Ivingas se lill
försäljningspriset. Elt centraliserat inköpssystem kräver därför enligt
brandnämnden en i egen regi fungerande test- och utvecklingsfunklion.
Slatskonlorel lillstyrker en decentraliering och ell överförande tiU kommunerna
av civilförsvarels maleriel. Del är enligt statskontoret visserligen svårt alt
exakl beräkna vinsterna, men det slår ändå klart atl utnyttjande av materiel i
stället för passiv lagerhållning är atl föredra. En viklig uppgift för det nya
verket är också att ta initiativ till och arbeta för gemensam upphandling och
slandardisering av räddningsmateriel. Statskontoret menar dock att det är
väsentligl all klara ul om malerielen fortlöpande skall redovisas för all
säkerslälla alt de olika civilförsvars-enheterna verkligen kan
krigsorganiseras. Regler härför och för hur återanskaffning skall gå till bör
enligt statskontoret utarbetas. Civilbefälhavaren i Övre Norrlands civilområde
anser all samordnad anskaffning och samordnai ulnyttjande av räddningsmateriel
är viktiga led för all åstadkomma effektivare resursuinyttjande, och
ekonomiska besparingar. Även decentraliserad förrådshållning med ökat kommunalt
ansvar bör som föreslagils övervägas och utredas. Länsstyrelsernas ansvar för
civilförsvarets mobilisering måste enligt civilbefälhavaren därvid beaktas.
Länsstyrelsen i Hallands län är principiellt positiv till förslaget, som på
sikt bör ge samhällsekonomiska fördelar men anser atl det innan förslaget
genomförs krävs ell utförligare ekonomiskt underlag för hur
kostnadsfördelningen bör vara mellan staten och kommunerna. Dessutom krävs
klara bestämmelser för kontroll och tillsyn av materielens befintlighet och
lillslånd samt för ersättningsanskaffning. Med hänsyn härtill lillslyrker
länsstyrelsen förslaget all malerielfrågorna blir föremål för yllerligare
ulredning. Enligt länsstyrelsen i Västerbottens län leder den föreslagna
ordningen lill all man enligt länsstyrelsen kan ge snabbare räddningsinsats än
om man skall la fram molsvarande utrustning, t.ex. från transport-, byggnads-
eller induslriföretag som är noterade i kommunernas s. k. resursförteckning.
Den för direkt bruk förrådsställda civilforsvarsmaterielen ger enligt
länsstyrelsen kort organiseringstid och gynnar försvarsinsatser vid
överraskande angrepp.

CivUförsvarsstyrelsen
framhåller följande.

Slyrelsen
anser i likhei med kommittén att en ökad samordning vid

Prop. 1984/85:161 96

anskaffning
av materiel för räddningstjänst i fred och civitförsvarsverksamheten bör vara
tiU fördel för dessa verksamheier både i fred och krig. Det råd för
materielanskaffningsfrågor som omnämns nedan i avsnitt 5 bedöms gagna en sådan
samordning. Strävan bör vidare vara atl åstadkomma en ökad slandardisering
beträffande maierielens prestanda och uthållighet samt underhållsberoende.
Syftet härmed bör vara att nå kapaciletsmässigt någorlunda jämförbara räddningsenheter
inom olika kommuner. De erfarenheler som efter hand fås inom kommunerna bör
kunna samlas upp inom det nya verket för att utnyttjas vid utveckling av ny
materiel och omsättning av äldre. Strävan bör vara alt de kommunala
räddningsorganen kan verka omedelbart med sina fredsresurser även i en
krigssituation. För att uppnå en effektiv samordnad materielanskaffning måste
resurser för alt hantera alla härmed förknippade ålgärder finnas inom det nya
verket.

Slyrelsen
är posiliv lill förslagel i fråga om upphandlingen. Om enhellighel åstadkoms
mellan kommunerna och staten i upphandlingsfrågor så får detta många posiliva
effekler. För vissa malerielslag kan då den offenlliga upphandlingen bli helt
marknadsdominerande varför konkurrenseffek-lerna maximalt kan utnyttjas. För
atl nå dit krävs dock elt planeringsinstrument främsl för all åsladkomma
överensstämmelse i behoven. Enligt styrelsens mening är det nya verkels
uppgifter i upphandlingsfrågor av den arten alt de bör bli föremål för
behandling av riksrevisionsverket och dess rådgivande delegation innan
verksamheter med gemensam upphandling för statsverket och kommunerna
igångsätts. Regeringens beslut den 29 juni 1973 med uppdrag till
riksrevisionsverket att fortlöpande vidta ålgärder för alt få lill stånd en
effekliv samordning av hela den offenlliga upphandlings-verksamheten ulgör
grunden för styrelsens uppfattning i denna fråga.

Civilförsvarsstyrelsen
delar i huvudsak kommitténs uppfattning och motiv för att samordna och
integrera det kommunala och det slatliga hanterandet och utnyttjandet av
civilforsvarsmaterielen. CivUförsvarstyrelsen anser att etl fredslida
utnyttjande av civilförsvarsmateriel bör vara posilivi från beredskapssynpunkt
under fömlsätlning att lämpliga former kan hittas för hur ell i fred och krig
väl fungerande materietförsörjningssystem bör byggas upp. Beiräffande kommunal
hantering och förrådshåUning finns vissa frågeslällningar. Bl. a. måste de
juridiska aspeklerna siuderas. Delta har främst med äganderätten, förvallningen
av slatens egendom, kontroll och redovisningsmöjligheter och kontraktsfrågor
för förrådsbyggnader alt göra. Frågorna är i dessa avseenden slarki beroende
av hur kommunernas medverkan kan formuleras. Är del fråga om en kommunal
skyldighel atl hanlera och förrådshålla eller är det mera fråga om en slallig
upphandling av dessa ijänster. Lagsltflningsvägen synes vara den mesl
rationella. Beiräffande förrådssiluationen bör understrykas atl de i dag 373
förråden är fördelade på 233 platser runt om i landel. Del är inle säkert att
dessa ligger så lill att byggnaderna kan tjäna som förrådsplats vid en kommunal
förtådshåUning. Kontraktstiden är i vissa fall lång (som längst

Prop. 1984/85:161 - , 97

lill
år 2010) vilket slyrelsen ser som ett problem och eventueUt ell dyrt sådanl.

Kommiitén anför i sitl
belänkande bl. a.: "FRLs sludie visar dock att en del av malerielen - ca
20% av räddnings-malerielen - redan nu kan användas av kommunernas brandförsvar
som akut- och förstärkningsmateriel". Vidare anförs: "Vårt förslag om
överföring till kommunema av viss civitförsvarsmateriel (dvs. akut- och förstärkningsmalerielen)
bör möjliggöra en personalminskning vid CUFA i storieksordningen 10
års-arbetskrafter". Civilförsvarsstyrelsen släller sig tveksam till denna
del av ulredningen. En undersökning av dagens situation med akut- och
förstärkningsmalerielen visar på andra siffror än de som finns i
kommiltébelänkandel. Denna brislande överensstämmelse måsle snarast klaras ul.
I avvakian på resullal som visar hur del verkligen förhåller sig kan inle heUer
anföras något av verkligt värde i personalminskningsfrågan. En möjlig orsak
till de skilda uppgtftema kan vara atl kommillén har utgått från en annan
definition av "akut- och förstärkningsmateriel" än den som användes
när dessa begrepp infördes i millen på 1970-lalet.

I
samband med överlämning av akutmaleriel tUl kommunerna och uppläggningen av
förstärkningsmateriel i civitförsvarsförråd har inle lagits hänsyn tiU från
vUka civilförsvarsenheter som malerielen lagits. I princip har respektive
kommun fäll välja den materiel som man önskat ur del beflnlliga sortimentet
ulan hänsyn till enhetstiUhörighel eller mobUise-ringsberedskap. Detta innebär
bl.a. all malerielsammansällningen inom akut- och förstärkningsmalerielen
varierar från kommun till kommun. Dessutom måste denna materiel i händelse av
mobilisering återställas lill respeklive mobenhet. Eflersom den nu fördelade
materielen tillhör många olika enheler innebär denna ålerlämning i sig elt
anlal problem och kan komma atl försena mobiliseringen.
Mobiliseringsberedskapen påverkas negativt. Mot bakgrund av bl.a. atl enligt
försvarsbeslut 1982 högre krav måsle ställas på civilförsvarel att kunna agera
snabbt vid överraskande angrepp m.m. är nuvarande system beträffande akut- och
förstärkningsmateriel olämpligt. Civilförsvarsstyrelsen vill i detta
sammanhang peka på möjligheterna till andra lösningar än de som kommittén
föreslagil. Som huvudprincip bör gälla att hela mobiliseringsenheiernas
maleriel överlämnas lill den kommun inom vilken den akluella enheten ska
mobilisera i händelse av krig. Därmed reduceras de nuvarande negativa
effekterna på mobiliseringsberedskapen. Nuvarande akutmaleriel bör återkallas
och tillsammans med förstärkningsmalerielen återföras till respeklive mobilise-ringsenhet.
Slyrelsen finner all elt av huvudförslagen i kommilléns betänkande är alt öka
kommunernas möjlighet all i högre grad än hittills, disponera
civilforsvarsmaterielen. Särskilda utredningar erfordras härför, vilket bör
ankomma på del nya verkel atl ulföra lillsammans med inblandade parter. Försök
bör därvid göras med överlämning av hela malerielenhe-7 Riksdagen 1984/85. I
saml. Nr 161

Prop. 1984/85:161 98

ter
såsom beskriviis ovan. Härvid måsle behandlas frågor om utnyttjande av
malerielen i fredsräddningsljänsten, underhållsfrågor, omsättnings-, ersättnings-
och finansieringsfrågor m. m. För att åsladkomma etl bättre ulnylljande av
civilforsvarsmaterielen i fredstid och därmed nå de posiliva effekler som
påtalats ovan har styrelsen redan föreslagit en försöksverksamhel med ulökat
samarbete mellan staten och kommunerna i materiel-frågan. Detla förslag som nu
förelagts regeringen bygger emellertid inte på kommunal hanlering och
förrådshåUning ulan i slället föreslås kommunerna få samköpa/avropa/hyra
materiel till attraktiva priser. Det är enligt styrelsens uppfattning angelägel
atl de resurser som finns i civUförsvarets förråd även utnylljas i fredslid
-allt under den naturliga förulsällningen alt beredskapsnivån inte påverkas
negativt. Det är viktigt atl denna försöksverksamhel påbörjas tidigt så att
erfarenhelerna kan ingå i det underlag som krävs för den av CESAM-kommittén
föreslagna lolala samordningen.

Försvarets
rationaliseringsinstitui framhåUer att överföring av all akul-och förstärkningsmateriel
till kommunerna kan innebära vissa svårigheter. Alla kommuner har inle
möjligheter alt förrådsställa malerielen på lämpligt sätt. Vissa kommuner har
redan inom nu gäUande bestämmelser tagtf över en del — dock inte all maleriel.
Andra kommuner har av olika skäl - t. ex. svårigheler all bUUgl, säkert och med
god tUlgänglighet förrådshålla materielen - inte selt del som lämpligl atl la
hand om materielen. Det är enligt insitutets mening vikligl atl överföringen
sker i samråd med kommunerna och på etl sådanl säll alt såväl beredskap som
ekonomi kan lillgodoses. Institutet anser atl frågan om överföring av
malerielen i sin helhel påverkar krigsorganisationen, principerna för
mobilisering, förrådsslällning och personalförsörjning. En lotal översyn av
civitförsvarsverksamheten på regional och lokal nivå bör därför enligt
institutet genomföras innan ytterligare ansvar överförs till kommunerna.
Översynen bör omfatta civitförsvarels krigsorganisation, malerielhanlering,
förrådsverksamhei och kommunens resp. länsstyrelsens ansvar rörande mob och
personalfrågor i fred och krig. Ell lokall civilförsvar där varje kommun får
egna civilförsvarsenheter och förråd bör därvid enligt institutets mening
övervägas. Kommunen ges då det direkla ansvarei för sina civilförsvarsenheler
och dessas ulrustning.

Luftfartsverket
delar kommitténs förslag atl kommunerna bör få förfoga över civilförsvarels
materiel i samband med räddningstjänst, men anser alt förslagel även bör
innefatta andra än kommunerna i samband med organisation av räddningstjänst,
t.ex. brand- och räddningstjänst vid flygplats oberoende av vem som driver
denna (staten, kommun, enskild). Ell ökal samulnyltjande av "freds- och
krigsmaleriel" saml ökade möjligheter lill samordnade inköp bedömer CivUbefälhavaren
i Västra civilområdel vara klart samhällsekonomiskt fördelaktigt.
Civilbefälhavaren håller med om atl ett bättre ekonomiskt underlag för
kostnadsfördelning mellan slal och kommun måste tas fram. Civilbefälhavaren har
den uppfattningen att staten allljäml måsle vara beredd all stå för slörre
delen av kostnaden även

Prop. 1984/85:161 ,- 99

om
kommunema nyttjar och sliter på beredskapsanskaffad materiel i fred. Många
frågor är obesvarade i detta avsnitt; bl. a. vad som skall göras för de
kommuner som i organisationen ej kommer atl lilldelas någon undsätl-ningspluton
(och därmed ej heller något malerielansvar) men som i fredsräddningsljänsten
tilldelals förstärkningsmateriel. Länsstyrelsen i Kalmar län ser positivt på
atl kommunerna i framtiden kan utnyttja civitförsvarsmalerielen i den
fredstida räddningstjänsten. Styrelsen anser dock inte att kommittén redovisat
övertygande underlag avseende kommunernas möjUgheter alt svara för drift,
underhåll och lillsyn av civitförsvarels förråd och materiel. För atl
säkerställa all kommunerna sköter dessa uppgifler på ett från
beredskapssynpunkt tiUfredsslällande sätt kan en siarkare tillsynsfunktion
från länsstyrelsens sida vara lämplig. Länsstyrelsen i Väslmanlands län delar
i princip förslaget atl decenlralisera civitförsvarels malerielhanlering.
Länsstyrelsen är nämligen av den uppfattningen atl den förrådsverksamhet som
CUFA i dag bedriver inte är rationell. Främsta skälet är de många och långa
resor som nu upptar personalens tid. En förändring härav torde bli ofrånkomlig.
Samiidigi inser länsstyrelsen all ett snabbt överförande till kommunerna inte
låter sig göra. Det "arv" som befintliga förrådsbyggander innebär
måste av kostnadsskäl tas tillvara. För att erhålla en rationellare
fredshanlering har länsvis anordnats etl fåtal slörre förrådsbyggnader.
Förrådens belägenhet har inte någon samstämmighet med rådande kommunindelning.
Flera kommuners räddningsmateriel har sammanförts i gemensamma förråd långt
från de platser där personalen skall mobiliseras och förläggas. Ur
beredskapssynpunkl är detta enligt länsstyrelsen självfaUet inle bra. Även ur
sårbarhelssynpunkl är nuvarande materielkoncentration till nackdel.
Länsstyrelsen anser att en förhyrning av mindre förråd skulle i dag lätl kunna
genomföras, då en mängd lantbrukare har kreaturslösa gårdar med lomma
ladugårdar. Ell sådanl förfarande vore ur samhällsekonomisk synpunki
fördelaktigt. Förråden skulle kunna erhållas på eller nära mobUiserings- och
gmpperings-platserna för respektive civitförsvarsbas. Mot bakgmnd av denna
principiella syn på civilförsvarets förrådshållning föreslår länsstyrelsen
följande kompromisslösning. Förrådshanteringen bör snarasl överföras från CUFA
till länsstyrelsen, där ansvaret tidigare legat. Målsättningen skall sedan vara
- om del visar sig genomförbart - alt fortsätta decentraliseringen. Detla bör
ske tidigast vid tidpunkt då erfarenhet erhåUils från kommunernas övertagande
av det planerings- och ledningsansvar som skall vara genomfört den 1 januari
1987. Genom ell slegvis förfarande hinner ytterhgare utredningarom
materielhanleringen genomföras, som CESAM-kommittén ansett erforderliga, innan
materielansvarel kan föras över från stat lill kommun. Länsstyrelsen avvisar
förslagel att kommunerna redan nu skall överta ca 20% av räddningsmalerielen
(akut- och förstärkningsmateriel) eftersom någol utrymme för så stora
malerielmängder inte finns tillgängliga på brandstationerna. Gävle kommun
framhåller att det ur samhäll-

Prop. 1984/85:161 100

sekonomisk
synpunkt naturligtvis är rikligt alt kommunerna i full utsträckning skall få
nyttja civilförsvarsmateriel i fredsräddningsljänsten. Skall dessa tankegångar
meningsfullt kunna tillämpas i prakliken måste enligt kommunen dock nuvarande
anskaffningsmliner för civilförsvarsmateriel ändras. Del är inte
tillfredsställande att ny modern maleriel tiUförs civilförsvarsförråden och
därefter förrådshålls under 20-30 år varefter följer en kassering av oanvänd
materiel. I stället bör enligt kommunens mening behovet av anskaffning av ny
materiel som är användbar för fredsräddningstjänst tillföras kommunernas
räddningsorganisalioner under viss lid och efter exempelvis halva
användningstiden föras över till civilförsvarsförråd. På så vis får enligt
kommunen fredsräddningsljänsten tillgång lill relativt modern maleriel
samiidigi som säkerligen en hel del pengar kan sparas.

Länsstyrelsen
i Stockholms län framhåller att kommunema redan i dag har tiUgång tiU sådan
civitförsvarsmateriel, s.k. akut- och förstärkningsmateriel, som de bedömi kan
vara lill nytta vid nödlägen. Någol uttalat behov från länets brandförsvar att
få lillgång lill ytterligare civilförsvarsmateriel finns inte. Den nuvarande
materielen är, som kommittén också redovisar, i vissa fall gammal och omodern
och inle särskilt användbar i fred. Även om länsstyrelsen kan dela kommitténs
uppfattning om del önskvärda i all använda civilförsvarsmateriel i fred i
moderniseringssyfte, behöver inte detta innebära alt materielen måste
förrådsställas i och hanleras av kommunerna. Man kan myckel väl tänka sig atl
sådan civilförsvarsmateriel, som kan användas i fred, fritt skulle få
disponeras av kommunerna även om nuvarande ansvarsförhållande inle ändras. I
kommilléns redovisning saknar länsstyrelsen en redogörelse för de skäl som i
början av 1970-talet medförde all länsstyrelsernas ansvar för förrådshållning
och materielhantering centraliserades lill civilförsvarels
ulbildningsanläggningar (CUFA). De moliv som då framfördes — ekonomiska och
rationella — synes alltjämt vara bärande. Nuvarande ansvar bör därför gälla
även i fortsättningen. Länsstyrelsen avslyrker sålunda etl ändrat ansvarsförhållande
och yllerligare uiredningar i dessa frågor. Tilläggas kan atl huvuddelen av
civitförsvarsförråden i Stockholms län inte finns i de kommuner som avses
disponera den förrådsställda materielen för civitförsvarsenheterna,

3.6
Förebyggande åtgärder

Kommiitén
föreslår att räddningsverket centralt skall verka för att räddningstjänstens
och civilförsvarets intressen tUlgodoses i samhälls- och bebyggelseplaneringen.
Lika med räddningsljänslkommittén föreslås all verket får en samordnande
funkiion för skadeförebyggande åtgärder. Det skadeförebyggande arbelet blir
enligt kommillén en väsentlig del av verkets uppgtfter. Enligt kommilléns
mening bör verkel också leda produktionen av skyddsrum och anläggningar för
civilförsvarets krigsorganisation.

Remissinstanserna
är genomgående posiliva lill kommilléns förslag i denna del med undantag för
fortifikalionsförvallningen i fråga om produktionen av anläggningar.

Fortiflkalionsförvaltningen
framhåller all förvallningen finner det vara fortsalt lämpligt att
skyddsmmsbyggandel bibehålles vid civilförsvarsstyrelsen, statens planverk och
kommunerna eftersom skyddsrumsproblemen i huvudsak berör andra områden än där
förvaltningens särskilda kompelens kommer till sin rätt. Siluationen är
däremoi enligt fortifikationsförvaltningen en annan när det gäller
anläggningar med kvalificerat skydd mot vapen verkan. Förvallningen producerar
i dag så gotl som alla försvarels anläggningar med skydd mot vapenverkan och
upprätthåller därför kontinuerligt en hög kompetens inom områdel. Denna
kompelens bör utnyttjas även av civilförsvaret vid byggande av kvalificerade
anläggningar av lypen ledningscentraler och befolkningsskyddsmm. Härigenom
erhålls automatiskt de bästa lösningama med hänsyn till akluella kunskaper
inom del fortifikationslekniska fältei. Med denna bakgmnd föreslår
fortifikalionsförvallningen all räddningsverket får programansvaret för produktion
av anläggningar medan förvaltningen åläggs produklionsansvaret. De närmare
formerna för elt sådant samarbele bör ulredas av de båda verken gemensamt.
Försvarets forskningsanslaU konstaierar att det är lillfredsställande att
kommittén pekar på viklen av all såväl fredsräddningsljänstens som
civilförsvarefs intressen tillgodoses i samhälls- och bebyggelseplaneringen.
Det förefaller likaledes lämpligt all dessa frågor behandlas inom samma
sakområde som har hand om övriga frågor inom byggnads-och anläggningsområdet.
Forskningsanstalten bedömer del som angelägel att behålla den lekniska
kompelens beträffande skyddsmms- och anläggningsbyggande som nu finns inom
civilförsvarsslyrelsen samt bilräder således kommitténs uppfattning all del
finns övervägande skäl atl bibehålla nuvarande ansvarsförhållande närdet
gäller produklion av såväl skyddsmm som anläggningar för civilförsvarels
krigsorganisalion. CivUförsvarsstyrelsen har inga principiella invändningar
mot förslagen i detta avsnill. Frågan om beredskapshänsyn i samhällsplaneringen
har aklualiserals inför 1987 års försvarsbeslut. Möjligheterna för det nya
verket att genomdriva sådana beredskapshänsyn torde öka med ell samlal ansvar
för förebyggande åtgärder mol olyckor i såväl fred som krig. Avsnittel speglar
inom detta område vissa höjda ambitioner l.ex. vad gäller samordning och
styrning genom föreskrifter. Civilförsvarsslyrelsen bkräder kommitténs förslag
all bibehålla nuvarande ansvarsförhållanden då det gäller produklion av
skyddsmm och anläggningar. Statens brandnämnd betonar atl del enligt
räddningstjänstkommillén lillkommer nya uppgifler som får belydelse för det
framlida räddningsverkels verksamhel och vill här sårskill framhålla att del
förebyggande arbetet skall omfatta andra olyckor än brand, vilkel ger den
förebyggande räddningsljänslen en för insatserna all rädda liv och minska
lidande vid olyckor mera verklighetsanpassad inriktning. CivUbe-

Prop.
1984/85:161 102

fälhavaren
för Övre Norrlands civilområde vill även särskilt framhålla alt han delar
kommitténs bedömning atl nuvarande ansvarsförhållanden bör behållas när det
gäller produklion av skyddsrum och anläggningar. Det finns i dag enligt
CivUbefälhavaren kompetens och väl inarbetade rutiner på alla nivåer för detla.
Det måste därför bli en naturlig och viklig uppgift för det nya verket atl
centralt leda verksamheten. Civilbefälhavaren anser atl det är även ett viktigt
led i del lokala ansvarei all kommunerna har en påtaglig roll i den
skadeförebyggande verksamhelen och förberedelserna för sin egen ledning av
civilförsvarel i krig. Länsstyrelsen i Hallands län delar uppfattningen att en
angelägen uppgtft för den nya myndigheten bör bli alt verka för atl såväl
civitförsvarels som fredsräddningstjänstens intressen tillgodoses i samhälls-
och bebyggelseplaneringen. Fömtsättningama för ett större hänsynslagande till
civUförsvarets iniressen i samhäUsplaneringen bör enligt länsstyrelsens mening
öka när kommunema övertar ansvaret för ledningen av civitförsvaret på lokal
nivå. Del blir därmed naturligare för kommunerna atl beakta hur
befolkningsskyddet påverkas av samhällsbyggandel - exempelvis lokaliseringen av
bosladsområden i förhållande liU olika slags bekämpningsmål. Länsstyrelsen anser
all en viktig förutsätlning för att kommunerna skall kunna göra sina
bedömningar är emellertid all de får ta del av de analyser av bekämpningsmål
som utarbetats av länsstyrelsen och försvarsområdesbefälhavaren. Detla kräver
ändringar i gällande sekretessbestämmelser. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser
alt den föreslagna grundsynen inte bara bör beakla planering och byggande. Den
bör också enligt länsstyrelsen beakta de särskilda förebyggande skyddsvillkor
som i krig kan krävas vid arbetsplatser i anläggningar som kan bli/vara
direkla mål eller som ligger i s.k. högriskområden. Förelrädare för
arbelarskyddsstyrelsen saml de centrala fackliga organisationerna bör därför
enligt länsstyrelsens mening ingå i eller adjungeras tiU de föreslagna råden
för räddningstjänst och för samordning av förebyggande åtgärder. Stockholms
kommun stödjer uppfaltningen alt den organisatoriska placeringen av den
centrala ledningen för produktion av skyddsmm och andra anläggningar för
civilförsvarets krigsorganisation fortsättningsvis skall vara en uppgift för
det nya centrala verket. En slor del av civilförsvarets verksamhel i krig
bygger på elt väl fungerande skydd. Det vore enligt kommunens mening från
samordnings- och planeringssynpunkt olyckligt all centralt särskilja denna del
av verksamhelen.

3.7
Forskning och utveckling

Räddningsverket
föreslås få en stark forsknings- och utvecklingsfunklion. Härmed avses inte
förutsättningarna för det arbele som bedrivs av slyrelsen för svensk
brandforskning atl bli ändrade.

Remissinstansema
är positiva lill kommitténs förslag. Nägra instanser utvecklar sin syn i denna
del.

Prop. 1984/85:161 103

CivUförsvarsstyrelsen
framhåller följande. Slyrelsen anser liksom CESAM och räddningstjänstkommittén
att del är angelägel atl forskningsverksamhelen i samhäUel så långt möjligt
samordnas. Genom del föreslagna verkels tUIkomst skapas fömtsättningar för en
effektivare samordning mellan berörda iniressen. Det nya verkel bör därför ha
breda konlakler med forskningsvärlden såväl nationellt som internationellt. I
del nya verkets uppgtfter bör ingå atl ha ett övergripande ansvar för
inrikining av forskningen inom verkels ansvarsområde. Slyrelsen anser därför
att en senare omprövning av räddningsverkets och brandforsks uppgifler bör bli
aktueU. I det sammanhanget bör också frågan om finansieringen tas upp.
Styrelsen delar också räddningsljänstkommilléns uppfattning atl det nya verkels
aUmänna syn på samhällsutveckling och hotbilder får färga innehållel i
forsknings- och utvecklingsprogrammet för räddningstjänsten. Räddningsverket
bör få etl starkare inflytande när del gäUer all ulse slatens ledamöier i
Brandforsk. Vidare bör del nya verkel representeras i de arbetsgrupper som
löpande följer upp de olika forskningsprojekten. Styrelsen anser att för att
verket skall kunna fylla sin samordningsroll och sin rådgivande och inriktande
funktion krävs en stark forsknings- och utvecklingsfunktion. Sludier, forskning
och utveckling bedrivs dels för att få underlag för att inrikta verksamheten
och dess funktioner på lång och kort sikt (program), dels för all ulforma i
verksamheten ingående komponenter (produktion). CESAM-kommittén behandlar
främsl forsknings- och ulvecklingsfunktionen kopplat till programfunklionen.
Civilförsvarsstyrelsen delar i del sammanhanget framförda synpunkier. För att
verkel skall kunna fylla sin rådgivande funkiion krävs även resurser för
ulvecklingsfunktionen inom olika produktionsområden.

Försvarets
forskningsanstalt konstaterar med tUlfredsstäUelse all kommittén betonar
behovet av en stark funktion för forskning och utveckling. Det är vidare
liilfredsslällande att kommittén pekar på behovet av personal med erfarenhet av
forskning. Del nya verkel bör även genom sin integrering av freds- och
krigsräddningstjänst ge bälire möjligheter än vad som tidigare varil faUet all
initiera forskning för del släckande brandförsvaret. Forskningsanstallen
bilräder kommitténs förslag att Brandforsk även i fortsättningen skaU ha en
självsländig ställning och ansvar för i försia hand brandforskning inom
fredsräddningsområdet. Det samarbete som kunnat utvecklas inom Brandforsk meUan
företrädare för slal, kommuner och näringsliv ser forskningsanstalten som något
myckel värdefullt. Det bör prövas om elt organ med likartad uppbyggnad som
Brandforsk kan ansvara för forskning beiräffande andra fredsolyckor än brand,
t. ex. kemikalieolyckor. Del är angeläget atl hålla sambandet mellan freds-
och krigsin-riklad forsknings/studieverksamhet. Forskningsanstalten föreslår
därför atl räddningsverket ges uppgiften atl långsiktigt inrikta forskning och
studier för all räddningstjänst eventuellt med undantag för kärnkraftsolyckor
enligt nedan.

Prop. 1984/85:161 104

Även
om forskningsanstalten anser att det kan vara rimligt att begränsa arbetet med
perspeklivplaner i förhållande till civilförsvarsstyrelsens tidigare insatser,
så behövs en perspektivplanering för att väma om långsikiighel i verksamhelen
och som elt säll atl hålla kontakt med övriga delar av totalförsvaret.
Forskningsanstallen bedömer del därför inle som rimligl all några slörre
personalresurser frigörs genom en ominriktad perspektivplanering. I stället
behöver de ytlerst knappa resurser som f. n. finns inom de berörda
organisationerna och organisalionsdelarna för forsknings-, utvecklings- och
studiefrågor förslärkas för atl ge innehåll ål kommtfléns markering av en slark
forsknings- och utvecklingsfunklion. Bland annal behöver kapaciteten för
övergripande analyser av brandförsvarsslalistik utvecklas. En sådan markering
av den långsikliga verksamhelen vore också tUl fördel för forskningsanstalten.
Den skulle innebära alt dialogen med forskningsanstalten då kunde föras på
systemnivå och inte så mycket som nu hamna på komponenlnivå.
Försvarsforskningens och forskningsanstaltens relationer till räddningsverket
diskuteras inte närmare i betänkandet. Hittills har forskning för
civitförsvarsstyrelsens räkning i aUt väsentligl bedriviis inom ramen för
försvarsforskningsanslagel (Fö/F5). Eftersom FoU-områdel behåller sin
uppdelning i en freds- och en krigssida, där räddningsverket primärt ansvarar för
krigssidan, så utgår forskningsanstallen från alt denna ordning gäUer även
fortsättningsvis. Del alternativet markerar också räddningsverkels roll som en
del av totalförsvaret. Som ett led i samarbetet mellan räddningsverket och
forskningsanstallen förefaller del vidare naturligt atl det nya verkel - liksom
för närvarande civilförsvarsstyrelsen - har en kommenderad tjänsteman, som del
av sin tid tjänstgör vid forskningsanstallen. Det lorde också vara lämpligt all
denna tjänsteman organisatoriskt knyts lill räddningsverkets forsknings-,
utvecklings- och studiefunklion. Forskningsanstaltens s. k. OA-grupp vid
civilförsvarsslyrelsen fömtsätts av CESAM föras över lill det nya verket vilket
också är forskningsanstaltens strävan.

Styrelsen
för teknisk utveckling lillslyrker kommitténs förslag lill ökad samordning av
såväl leknisk forskning och utveckling som nyanskafining och standardisering av
materiel. Det är dock viktigt, vUkel även påpekas i betänkandet, all nuvarande
funklioner, resurser och samarbelsformer inom forskning och utveckUng tas
tUlvara också i framtiden vilket även bör gälla den ekonomiska styrningen av
FoU-medel. Inom de områden styrelsen ingår som finansiär deltar styrelsen i
lika hög grad exempelvis med slöd i styrning av tekniska forskningsprojekt,
juridisk rådgivning och utnyttjande av forskningsresultaten i
leknikupphandlingsprojekl, som även dessa delfinansieras av styrelsen. Detla
slöd från slyrelsen lill den tekniska forskningen inom Brandforsk skulle inte
kunna genomföras om FoU-med-len, som redan budgeterats t.o. m. år 1987, förs
till det nya räddningsverket. Det är dessutom väsentligl att styrelsen, för
sitt övergripande ansvar inom teknisk forskning och utveckling, även har ansvar
för FoU-medel tUl

Prop. 1984/85:161 105

olika
delområden där kvalificerat tekniskt FoU-arbete bedrivs. Detta möjliggör en
lidig förmedling av forskningsresultat mellan olika inslanser och förebygger
kosinadskrävande dubbelarbete.

Länsstyrelsen
i Västerbottens län anser alt man bör skärpa samordningen inom forskning som
berör "risk och skador samt meloder och ålgärder" för alt förebygga
och avhjälpa skador inom räddningsverkets ansvarsområde. Man bör enligt
länsstyrelsen överväga atl lill verkels ledning knyta etl råd för forskning
eller alt uppdra t.ex. åt försvarels forskningsanstalt atl samordna de vid
bl.a. arbelarskyddsstyrelsen, arbetsmarknadsinstitutet i Umeå, universiteten,
industrin och transportväsendet aktuella programmen inom
"riskforskning". Mol förslagel finns enligt Linköpings kommun intet
att erinra. Kommunen finner det angeläget att understryka alt funktionen skall
ha som huvuduppgtft all samordna den forskningsverksamhet som i dag bedrivs
avseende räddningstjänst. Tillskapande av yllerligare ell forskningsorgan
skulle enligt kommunens mening sannolikl få lill resultat alt de redan i dag
begränsade resurserna ej kan utnyttjas oplimall. Västerås kommun anser att
räddningsverkets uppgift att leda och samordna forsknings- och
utvecklingsarbetet är av slörsia belydelse i den förebyggande och
skadeavhjälpande räddningsverksamhelen. Viss tveksamhet kan enligt Svenska
brandskyddsföreningen anföras mol de reella möjligheterna för det nya
räddningsverket att samordna andra centrala myndigheters anslag inom
räddningstjänstområdet. Föreningen delar dock CESAM-kommitténs bedömning av
räddningstjänstverkels roll i förhållande till nuvarande organisation för
Brandforsk. Även Svenska kommunförbundet delar kommitténs bedömningar avseende
behovel av ett aklivi forsknings- och utvecklingsarbete. Del arbele som
bedrivs av styrelsen för svensk brandforskning är enligt kommunförbundet i
detta sammanhang av stor belydelse.

3.8
Information

Kommittén
föreslår atl räddningsverket skall ha ett övergripande samordningsansvar för
informationen lill allmänheten om olycksrisker, hur man förebygger dessa och
hur man handlar när en olycka har inträffat. Verkel bör enligt förslaget i
informationsarbetet nära samverka med andra organisationer och organ som
bedriver sådanl arbele.

Remissinstanserna
har inte någon erinran i denna del. Några remissinstanser pekar på den
belydelse som informationsfrågorna kan väntas få i det nya verkel. Del anses
från någol håll alt frågorna fått en något undanskymd plats i betänkandet.
Endasl en remissinstans tar upp frågan om en informalionsbank för
räddningsljänslen.

Försvarets
forskningsanstalt framhåller att i organisalionsförslaget för räddningsverket
har verksamhelen som syflar lill alt allmänheten skall få konlakl med och kunna
delta i civilförsvarsverksamhel kommU någol i

Prop. 1984/85:161 106

skymundan.
Förslagsvis kunde sakområdet "utbildning m. m." kallas "utbildning
och kontakt med allmänheten". Alternativt kunde "konlakl med
allmänheten" bli ell egel sakområde. Statens brandnämnd anser all, om
räddningsljänslen skall få den genomslagskrafl som erfordras i det framlida
samhällel, bör informationen till allmänheten utvecklas yllerligare. Den
utomordentiiga resurs, som den enskilda människan ulgör på olycksplatsen, kan
enligt brandnämndens mening endast tillvaratas om räddningsverkels uppdrag
beträffande information ytterligare understryks. Brandnämnden viU understryka
vikten av att verket ges tillräckliga resurser i form av personal och medel för
att föra ut sina budskap, gärna med hjälp av räddningstjänslorganen, fackliga
och frivilliga organ, massmedia o. dyl. Enligt Västerås kommun är informations-
och rådgivningsverksamheten av största belydelse för räddningstjänsten och bör
tillföras erforderliga resurser. Svenska brandförsvarsföreningen anser atl det
är av slor vikl alt del skapas lydliga ansvarsförhåUanden för de olika
informationsområdena. Ansvarei för den förebyggande informationen lill
allmänhel och skolor bör därvid läggas på föreningen. Frågan om en central
informalionsbank hänvisar CESAM-kommittén till en närmare prövning via
slatskonlorel som får i uppdrag alt uireda frågan även med hänsyn lill
ekonomiska konsekvenser. Föreningen delar uppfaltningen att frågan är
komplicerad och sannolikl dyrbar. Eflersom flera av uppgtftema är av sådan
karaktär att de ligger nära föreningens område är föreningen villig att
undersöka möjligheterna att integrera en sådan informationsbank i befintliga
system som föreningen ändå kommer att datorisera. Linköpings kommun har ej
någol att erinra mol förslaget men undersiryker alt man även fortsätiningsvis
bör utnyttja Svenska brandförsvarsföreningens resurser och erfarenheler. För
all kunna minska samhällets lolala kostnader för bränder och räddningsljänsluppdrag
måste enligt Umeå kommun ökade resurser satsas på information och utbildning.
Dessa informationsresurser bör enligt kommunen lillskapas både på cenlral och
regional nivå för att nå ända ul lill skolor, industrier, förelag m. m. Umeå
kommun anser del vikligl att informationsmedia som TV och radio används för
att få en god genomslagskraft. Även vad avser informationsuppgtfter för verkel
kan Svenska kornmunjörbundet i del stora hela tiUstyrka kommitténs förslag.
Räddningstjänstkommillén föreslår emellertid i sitt slutbetänkande att Svenska
brandförsvarsföreningen bl.a. skall få ställning som samhälleligt
informations- och uibildningsorgan inom räddningstjänsten i fråga om
brandskyddsåtgärder som riktas mol allmänheten och skolorna. Kommunförbundei
ansluter sig hell till della förslag och framhåUer vikten av atl räddningsverket
vid uppbyggnaden av sin informationsfunktion beaklar detla förhåUande.

Sveriges
radio framhåller atl de väsenlliga frägor som berör räddningsansvariga
myndigheters informalion liU allmänheten och som räddningstjänstkommillén
ägnat slor uppmärksamhet knappast omnämns i ulredningen. På räddningsverket
kommer enligt Sveriges radio alt ställas slora

Prop.
1984/85:161 107

krav,
när det gäller atl ge råd och föreskrtfter beträffande informationsverksamheten
i samband med nödsituationer. Information till allmänheten, när det gäller
civitförsvarsverksamhet, är enligt Sveriges radios uppfattning en av radions
och TV:s stora uppgifter i krig. Radio och TV kan lösa uppgifterna på i princip
tre olika säll, nämligen genom myndighelsmedde-landen, genom nyhelsverksamhelen
och genom särskilda informationsprogram. Myndigheismeddelanden sänds med
utgångspunkt från programföretagens skyldighel atl lämna allmänheten
informalion av vikt. Meddelanden kan sändas på olika nivåer. De formuleras av
myndigheterna. De kan vara av mera långsiktig karaktär och innehålla
föreskrifter och räd. De kan också vara av operativ art och innehålla direkta,
brådskande order till allmänheten om skyddsålgärder, exempelvis vid
radiakbeläggning eller anfall med C-slridsmedel. För all möjliggöra snabba
operativa meddelanden samgmpperas enheter ur Sveriges radio i krig med
civilförsvarsmyndigheter på samtliga nivåer. I nyhelsverksamhelen, som i krig
bedrivs så långt det är möjligt efter fredstida principer, lämnas uppgifter om
vad som hänt och görs bedömningar beträffande den kommande ulvecklingen. SärskUda
informationsprogram år dels avsedda för allmänheten, dels för civilförsvarspersonal.
Centralt finns i Sveriges radios krigsorganisalion en radio- och TV-enhet, vars
huvuduppgift är atl i samarbete med centrala lotalförsvarsmyndigheler kunna
producera särskilda informationsprogram. Sveriges radio anser, att
räddningsverket kommer att få slora uppgifter, när det gäller planläggningen
för information i krig. De uppgifter som innebär samverkan med Sveriges radio
är enligt Sveriges radios mening mer omfallande än vad som framgår av
kommitténs redovisning. Fredsplaneringen bör inte i första hand inriktas på att
färdigställa TV-program, som kommittén anger, utan att skapa praktiska fömlsätlningar
för medverkan på sätt som skisserats ovan. Detta innebär b), a. att personal
skall ulses och ulbUdas och övas, när det gäller medverkan i informationsverksamheten.
Det bör också ske en sådan planläggning all del finns underlag för produktion
av informationsprogram vid beredskap och krig. I avsnittet om kommitténs
överväganden och förslag omnämns massmediernas krav på informalion från verkel
och att del är viktigt atl verkel kan tillgodose denna efterfrågan (s. 249).
Sveriges radio delar kommitténs uppfattning härvidlag men vill också betona,
att det är viktigt att verkel har kapacitet atl i enlighet med vad som ovan
föreslagits själv ta initiativ, när det gäller planering av
informationsverksamheten.

4
Organisationens huvuddrag

Kommittén
föreslår att verksamheten resursmässigt delas in i två program, nämligen
räddningstjänst och förebyggande skydd. Programindelningen syftar enligt
kommittén främst lill att underiätta för statsmakterna

Prop. 1984/85:161 108

att
ta ställning lill målen för verksamhelerna. Fem sakområden anges för verkel,
nämligen planläggning, organisalion och beredskap, maleriel, utbildning m.m.,
stadsplanering och byggande m.m. samt administration. Ell sekreiarial för
produklionssamordning, forskning och utveckling, inlernalionella konlakler
saml information och massmediakonlakler bör enligt förslaget bildas direkl
underställt verkets ledning. Vidare föreslås etl särskilt sekreiarial ål rådel
för räddningstjänst. Organisatoriska åtgärder bör också enligt förslagel vidlas
så att räddningstjänstens krigsduglighet bevakas särskilt.

För
kontakten med andra myndigheter och organ föreslår kommittén att fem råd
bildas, nämligen för samordning av räddningstjänst m.m., för samordning av
förebyggande ålgärder, för utbildning, för beredskap mot kärnkraftsolyckor och
för samordning av kommunala beredskapsfrågor.

Enligt
kommittén bör verket ha en lekmannastyrelse med sju eller åtta särskilt utsedda
ledamöier. I slyrelsen skall enligt förslagel ingå representanter för
kommunerna och landsiingskommunerna.

Kommiitén
föreslår att försvarets planerings- och ekonomisystem (FPE-systemet) skall
tillämpas med de modifieringar som behövs för all det skaU passa del nya
verkel.

Remissinstanserna
är i huvudsak posiliva lill kommitténs förslag i denna del. Synpunkter framförs
emellertid från olika håll om främsl rådens sammansättning.

CivUförsvarsstyrelsen
delar i huvudsak kommitténs uppfattningar vad gäller indelning i
huvudfunktioner och uppgiflsområden. Slyrelsen har emellertid vissa synpunkter
och frågeslällningar då det gäller de olika områdenas utformning och innehåll.
AUmänt kan sägas atl de klart höjda ambitionsnivåer som anges på många områden
är angelägna. Men all genomföra dessa — tillsammans med de långt gående
rationaliseringskraven och sett till de idéer som i betänkandet presenteras i
dimensioneringsfrågan - kan enligt slyrelsen inle ske utan påfrestningar i
organisalionen. Möjligheten alt mildra dessa genom sänkta ambitioner på andra
områden synes inte stora och torde inte påverka lolalen nämnvärt. Styrelsen
utgår ifrån att organisationskommittén kommer att eftersträva balans mellan
uppgifter och resurser.

Civilförsvarsslyrelsen
kan i huvudsak bilräda kommilléns principiella syn på den grundmodell efler
vilken del nya verket bör organiseras. Med hänsyn till alt den slulliga
detaljutformningen av organisalionen och dimensioneringen av denna avses
ulredas i en särskild organisationskommitté avstår styrelsen ifrån atl nu
närmare beröra verkets iniema organisation. Det bör dock framhållas atl
programfunktionen (-ansvaret), som är en av de bärande idéerna i försvarets
planerings- och ekonomisystem (FPE-systemet), måste få en tiltfredsstäUande
organisatorisk lösning. På denna punkt synes ulredningens förslag oklart,
Erfarenheler från styrelsens nuvarande organisation och hur man där löst
program- resp. produktions-

Prop. 1984/85:161 109

funktion
bör vara ell viktigt underlag för arbelel med all ulforma del nya verkels
organisation.

Civilförsvarsstyrelsen
anser alt ett särskilt råd för materietförsörjningen i fred och krig bör
inrättas. I della råd bör ingå representanter för inblandade parter
förslagsvis räddningsverket, kommunförbundet, landstingsförbundet,
länsstyrelserna, försvarets materielverk m. fl. CESAM föreslåratt del nya
verkels planering ansluts lill FPE-systemet. Slyrelsen vill understryka denna
uppfallning. Enligt styrelsens mening måsle en översyn av FPE-systemels
tillämpning i det nya verket omedelbart påbörjas. I det sammanhanget bör även
indelningen i program- och sakområden närmare penetreras. Ett möjligt
allernaliv är, enligt styrelsens mening, alt låta organisationskommittén även
utveckla vissa principiella delar i etl nyll planeringssystem. Med hänsyn lill
de tidsförhållanden som gäller för planeringen bör åtminslone en skiss liU
nylt planeringssystem föreligga tidigt under våren 1985 som grund för berörda
myndighelers arbele med anslagsframstäUning och programplan.

Statens
brandnämnd ansluter sig till utredningsförslaget beträffande
organisalionsuppbyggnaden men vill undersiryka viklen av all organisalionen
med lanke på fredsräddningsljänsten är fullt utbyggd redan den dag då
verksamhelen överias från bl.a. brandnämnden. Del är dessutom viktigt all
organisationsutformning och kompetens är sådan atl verkel från försia början
kan lillgodose avnämarnas dagliga krav på råd, informalion, konsultation av
andra slag osv. Med den vida mbricering som de fem sakområdena fåll i
CESAM-kommitténs förslag bör fredsräddningsljänstens behov kunna läckas även i
den ulformning räddningstjänstkommillén föreslagit. Ur tydlighetssynpunkt bör
enligt brandnämndens mening dock begreppet förebyggande återfinnas under
sakområdesmbrikerna.

Rikspolisstyrelsen
har ingel att erinra mol de föreslagna rådsfunktionerna. Polisen har enligt
polislagen bl.a. till uppgift att verka hjälpande och förebyggande vilket är
elt siarkt argument för all rikspolisstyrelsen bör vara represenierad i rådel
för samordning av förebyggande åtgärder. Med hänsyn till att polisen även i
framtiden föresläs svara för fjällräddnings-tjänslen och därmed också för
ulbildnings- och övningsverksamheten inom fjäUräddningen lorde del vara
nalurligl att rikspolisslyrelsen blir representerad även i ulbildningsrädel.
Bland de olika råd som föreslås för verket torde del vara lämpligl om
överbefälhavaren är representerad i råden för samordning av räddningstjänst m.
m. och för samordning av kommunala beredskapsfrågor. Om räddningsverket skulle
åläggas samordningsansvar för den kommunala beredskapsplanläggningen och
riksnämnden för kommunal beredskap uppgå i räddningsverket bör överstyrelsen
för ekonomiskl försvar vara representerad såväl i det nya verkets styrelse som
i rådet för samordning av kommunala beredskapsfrågor. I övrigt bör överstyrelsen
i enlighel med kommitténs förslag också vara representerad i rådel för
samordning av förebyggande ålgärder. Socialslyrelsen viU betona

Prop. 1984/85:161 110

att
del nya centrala verkels roll i väsentliga delar bör vara rådgivande och
stödjande och atl dess arbetsuppgtfler utvecklas i takt med
samhäUsul-vecklingen. Den organisaloriska ulformningen av räddningsverket bör
enligt kommilléns förslag bygga på principen om en långl gående integration av
freds- och krigsräddningsljänsten och ordnas så atl samordningsvins-tema av
detla även i prakliken kan realiseras. Socialslyrelsen har även här den
synpunkten atl sjukvårdskraven behöver få en kontinuerlig belysning inom de
båda programmen räddningstjänst och förebyggande skydd. I både freds- och
krigsräddningsljänsten är del enligt socialslyrelsen nödvändigl att samordna
de medicinska insatserna, inle minsl för atl skapa förtroende för
sjukvårdsinsatsema. Socialstyrelsen har ingen anledning att gå in i detaljerna
i organisalionen. Styrelsen viU dock betona behovel av alt personal med
kompetens inom hälso- och sjukvård saml socialtjänst knyts till del nya verket.
Sjöfartsverkei tUlstyrker förslaget lUl sammansättning av rådet för samordning
av räddningstjänst. När det gäller frågor om transport av farligl gods hänvisar
sjöfartsverkei återigen tUl vad som sagts därom i verkets yltrande över
räddningsljänstkommilléns belänkande. För ordningens skull vill verket påpeka
att rådet för samordning av förebyggande åtgärder föreslås ha en
sammansällning som utesluter dellagande av företrädare för sjöfartsverket.
Della bygger sannolikl på den i räddningstjänslkommitténs betänkande
gmndläggande missuppfallningen om sambandet mellan transporter av farligt gods
och sjösäkerhet. Luftfartsverket bilräder förslagel om ell
samordningssekretarial och uppgtftema för detla samt förslaget om ell råd med
förelrädare för berörda myndigheler. Enligt Svenska kommunförbundets
uppfattning är kommitténs förslag om del nya verkets gmndläggande uppbyggnad
väl genomtänkt. Organisationen måste, som kommtftén också framhåller, bygga på
principen om en långl gående integration av freds- och krigsräddningsljänsten.
Kommunförbundet tillstyrker således i princip kommitténs förslag vad avser den
rent organisatoriska uppbyggnaden av räddningsverket.

Försvarets
forskningsanstalt pekar på atl det fordras, för att det nya verkels myckel
väsentiiga lotalförsvarsuppgifler skaU kunna lösas på elt tiltfredsstäUande
säll, atl den nuvarande samhörigheten med övriga lotalförsvarsmyndigheler
bibehålls. 1 realiteten kommer det Iroligen i framliden att krävas etl ännu mer
intimt samarbete mellan de olika försvarsfunktionerna än vad som hittiUs
kunnat åstadkommas. Det finns alhså enligt forskningsanstaltens mening skäl atl
vid bildandel av del nya verket observera delta och skapa fömtsättningar för
den erforderliga intima samverkan. Denna fråga finns inte särskUt behandlad i
beiänkandei och det finns heller ingenting i uppgtfls- eUer
organisationsbeskrivningar som speciellt poängierar viklen och behovet av all
förstärka lotatförsvarssamverkans-funklioner. Kommilléns förslag innehåller
enligt forskningsanstalten tvärtom elemenl som kan verka i riktning mot en
försämring. Även den föreslagna utformningen av verksstyrelse/rådsfunktioner
kan enligt forsknings-

Prop. 1984/85:161 .. 111

anstalten
ge nackdelar från lotalförsvarsynpunkt, Kommillén har slannal för en styrelse
bestående av parlamentariskt utsedda ledamöter varav ell par bör representera
primärkommunerna och landstingen. Ett alternativ som bättre hade tillgodosett
behovel av samverkan inom totalförsvaret, och skapal ell fomm för
samverkansbeslul, hade enligt forskningsanstaltens mening varit en styrelse
bestående av represenlanler för de viktigaste samarbelsmyndighelerna. För att
med den föreslagna styrelseformen ändå säkra erforderlig samverkan föreslår
kommiitén bildandet av ell antal icke beslutande rådsfunktioner. I en
sammanställning över myndigheler och organ som i första hand blir berörda vad
gäller samverkan finns endast en militär myndighel nämnd och då endast i elt av
de fem föreslagna råden. Detta bedömer forskningsanstallen vara hell
otillräckligt.

Naturvårdsverket välkomnar
samarbete meUan miljöskyddsorgan och räddningstjänsten, men vill mol bakgmnd av
bl. a. verkels egna erfarenheter av råd framföra viss skepsis mot denna arbetsform.
Arbetsmarknadsstyrelsen hör knappasl tUl de myndigheler som behöver ta plats i
del nya verkets styrelse. Däremot bör representant för styrelsen ingå i det råd
under vilket principfrågor rörande civilförsvarets personal kan komma all
sortera. Vidare bör slyrelsen vara representerad i rådel för samordning av
kommunala beredskapsfrågor. Statskontoret delar kommilléns uppfattning om all
vissa rådgivande organ bör finnas knulna till räddningsverket. CESAM-kommittén
har föreslagit fem olika råd: ell för samordning av beredskap mol
alomkraflolyckor och ell för samordning av kommunal beredskap. Del är enligt
statskontorels uppfattning av vikt alt räddningsverket får in den kunskap och
de erfarenheter som andra berörda myndigheler besitter inom räddningstjänslområdet,
men det bör gagna den löpande verksamheten alt håUa ner anlalel rådgivande
organ lill så få som möjligt för all på så säll undvika onödig
dubbelrepresenlalion.

CivUbefälhavaren i Övre
Norrlands civilområde framhåller att verkets samordningsuppgtfter kommer alt
kräva kontakter och samarbele med ett stort antal samhällsorgan. Det är därför
viktigt att goda fömtsättningar för samverkan skapas redan i verkets nya
organisalion. Företrädare för närmast berörda intressenter bör enligt
civilbefälhavaren aniingen ingå i verkets ledning och/eller i andra
formaliserade samordningsorgan. Del är viktigt för civilbefälhavarnas ledning
av verksamhelen i krig och för anpassning av fredsförberedelserna till
regionala förhållanden att civilbefälhavarna redan i fred kan påverka
verksamheten även på central nivå. Mot denna bakgrund är det viktigt att även
civilbefälhavarna blir representerade i formaliserade samrådsfunktioner
centralt. Enligt civilbefälhavaren krävs representation främst i rådet för
samordning av förebyggande ålgärder men representationen kan vara värdefuU
även i andra råd. Länsstyrelsen i Västerbottens län förordar en styrelse om
(högst) åtta av regeringen utsedda ledamöier. De bör främsl ge verksledningen
slöd och vida kontakter gentemot samhäUe och näringsliv. Till styrelsen bör
knylas ell forskningsråd.

Prop. 1984/85:161 112

Växjö
kommun vUl siarkt betona kravel på atl del nya verkets organisalion får en
markerad "fredsprofil" både vad gäller rekrylering av personal och
handläggningsordning. Kommunerna är vana vid att vid informella konlakler med
t. ex. brandnämnden och sprängämnesinspeklionen få snabba och konkreia besked.
Sammanslagning av civitförsvarsstyrelsen, slalens brandnämnd,
sprängämnesinspeklionen, riksnämnden för kommunal beredskap m.fl. tiU ell
statiigl verk fömtsätls av Kungälvs kommun bli genomfört på sådanl sätl atl den
fredslida räddningsljänslen ej förlorar i lyngd genom förändringen. Risk härför
kan enligt kommunens mening föreligga genom den personalavgång som befaras på
gmnd av pensionsavgångar och omlokalisering av nuvarande slalens brandnämnd.
Med anledning härav och för att den fredstida räddningstjänsten skall få
erforderligt stöd för sin verksamhet är del viktigt atl ijänslemän, som skall
handlägga ärenden inom della sakområde vid aklueU cenlral myndighel har räll
kompelens och sakkunskap. Delta fömtsätter enligt kommunen bl.a. all de har
lämplig bakgrund och rekryleras bland personer som uppfyller dessa krav. Denna
personal kan då tiUsammans med sakkunniga på räddningsljänslen i ofredslid
bilda en lämplig plattform för alt styra utvecklingen av samhällels
räddningstjänst bäde i fredstid och i krigslid.

Svenska
brandskyddsföreningen framhåller alt kommillén i sin exemplifiering av vilka
som skall vara företrädda i råden föreslår praktiskt tagel enbart myndigheler.
Föreningen anser att även andra parter bör tas med specielll i några av råden,
t. ex. näringslivsintressen i rådet för förebyggande åtgärder. Föreningen
anser även att den bör beredas plats i rådet för samordning av räddningstjänst,
rådet för samordning av förebyggande åtgärder och rådel för utbildning.
Tjänslemännens centralorganisation anser det självklarl alt det i den
föreslagna lekmannasiyrelsen och de föreslagna fem råden också bör ingå företrädare
för verkels personal. Likaså anser centralorganisationen att del i del
föreslagna utbildningsrådet även bör finnas med representanter för de
deltidsanställda brandbefälens fackliga organisation, vilken är den enda
organisation som om förslagel går igenom kommer all sakna representation i
utbildningsrådet. Skorstensfejaremästarnas riksförbund tillstyrker kommitténs
förslag rörande inrätlandel av särskilda rådsfunklioner. Fömtom i rådet för
samordning av förebyggande åtgärder vill förbundet understryka vikten av all
förbundel liksom f n. inom slatens brandnämnd blir företrätt i rådet för
utbildning. Svenska kommunalarbetareförbundet anser del nödvändigl att verket
får en uppbyggnad och ges resurser som svarar mol de krav räddningsljänslen
släller. Förbundel förutsätter vidare alt organisalionen får en markerad
fredslida- och civilprägel. Risken är annars uppenbar atl den fredstida
räddningsljänstorganisationen överfiyglas av civilförsvarets uppbyggnad,
inrikining och uppgifler. En civil och fredslida prägel får enligt förbundet
självfallel inte hindra atl räddningsverket också utvecklar en organisation och
i övrigl förbereder för de förhållanden som kan komma att slällas

Prop. 1984/85:161 113

under
kris- och krigstillstånd. Då lidigare yrkeserfarenhet ofta tenderar att påverka
verksamhetens inriktning vill förbundet i detta sammanhang även peka på
nödvändighelen av en balanserad personalrekrylering som svarar mot förekommande
uppgifter m.m. Detla gäller specielll i fråga om verkets ledning. Beiräffande
inflytandet i verkets arbele för myndigheler och olika organ föreslår kommittén
att delta främsl skall ske genom atl fem fackråd bildas. Förbundel kan instämma
i ulredningens förslag och nolerar att förbundel föreslås bli representerat i
rådet för utbildningsfrågor. Förbundel anser emellertid också det närmasl
självklart att del mandat förbundel f. n. innehar i slyrelsen för statens
brandnämnd skall överföras lill del kommande räddningsljänstverket och dess
styrelse. Förbundet fömtsätter även all bli representerat i den
organisalionskommillé som föreslås tillkallas för alt bemäslra de problem som
förvänlas uppslå i samband med att räddningsverket bildas. Förutom bl.a.
personalsociala problem gäller det enligt förbundel att genomföra de
förändringar som krävs i utbildningen för räddningstjänst och solningsväsende.
Landstingsförbundet är berelt att som kommillén föreslår låla sig företrädas
såväl i rådsorgan som i verkets styrelse. Rådeiför kärnkraftssäkerhet anser alt
även kraftföreiagen bör vara represenlerade i rådet Beredskap, på samma sätt
som kraft-företagen f. n. representeras av RKS i Beredskapsnämnden mot Atomolyckor
(BNA).

5
Dimensionering och kostnader

Kommillén
föreslår alt räddningsverkels centrala del i Karistad får en personalram om 215
årsarbetskrafter vilkel är en minskning med omkring 40 årsarbelskrafter jämfört
med nuvarande anlal anställda hos de myndigheter som berörs av samordningen.

Sammanlagi
innebär kommtfléns förslag en åriig kostnadsbesparing för staten på omkring 16
milj. kr. medan kommunerna får en kostnadsökning på omkring 11 milj. kr. tUl
följd av utbildningsreformen. Kommittén bedömer all besparingarna är möjliga
all realisera inom en femårsperiod.

Endast
några remissinstanser yttrar sig i denna del av förslaget. Slalskontoret anser
de ekonomiska konsekvenserna i stort rätt uppskattade. Civilförsvarsstyrelsen
pekar på all del kan ta tid innan rationaliserings-effektema tiU alla delar
uppnås. Några andra inslanser uitrycker oro för att kostnadema kan bli högre än
beräknai.

Statskontoret
har btfräll kommillén med underlagsbedömningar angående det nya verkels
bemanning. Statskontoret tiUstyrker alt den personalram för del cenirala
verkel, 215 årsarbelskrafter, som kommiitén föreslagil och som innebär en
besparing om ca 40 personår i förhållande lill dagsläget, fastställs som ram
för den kommande organisationskommitténs arbele. Kommittén har korrekt påpekat
atl de slutiiga ekonomiska effek- 8 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 161

Prop. 1984/85:161 114

lerna
blir beroende av i vUken takt förändringarna av utbildning, övning och
malerielhanlering genomförs och vilka ekonomiska överenskommelser stal och
kommun gör. Statskontoret menar att de ekonomiska effeklerna ändå i slort har
uppskattats rätt av kommittén.

Civilförsvarsslyrelsen:

Slyrelsen
delar kommitténs principiella syn på planläggningsarbetel i det nya verkel samt
att denna syn tillsammans med den föreslagna integreringen av det nya verkets
arbete bör kunna medföra rationaliseringsvinster. Slyrelsen vill emellertid någol
kommeniera kommitténs uppfallning om dimensioneringen och möjligheterna till
rationaliseringar. Den förändrade synen på planläggning, det ökade kommunala
ansvarei för denna samt alt planläggningen bör bedrivas integrerat för freds-
och krigsräddningsljänsten och för den kommunala beredskapen bör medföra
minskat behov av personal. Del omfattande arbete som nu genomförs för all la
fram underiag för den kommunala civilförsvarsplanläggningen bör också medföra
all resurserna för detta ändamål kan minskas vid tidpunkten för verkets
bildande. De mycket slora förändringar som föreslås på ulbildnings- och
övningsområdet samt materielområdet måste, enligt civilförsvarsslyrelsens
mening inledningsvis ianspråkta stora cenirala resurser. Att dessa
förändringar, såsom kommiitén påstår, skuUe leda lill personalminskningar vid
verkets bUdande är Iveksaml. När förändringama väl genomförts bör emeUertid de
potentiella rationaliseringsmöjligheterna kunna tas ul. Dessa förhållanden
måsle beaktas vid det nya verkets organisationsutformning och dimensionering.
CESAM:s förslag innebär, fömtom helt nya uppgifter, inom flera områden kraftigt
höjda ambitioner. Inom andra områden innebär förslagen slora förändringar, som
skall ulredas närmare i det nya verkel och genontföras. Samiidigi föreslås
långtgående ralionaliseringar vid bildandel av del nya verkel. Della inger
vissa farhågor för all förväntade uppgifter och ambitioner inle kan uppnås. Det
kan åtminstone enligt styrelsens mening la tid innan alla förslag genomförts
och rationaliseringsmöjligheter kunnal förverkligas. Av dessa skäl vore del
naturiiglvis önskvärt alt verket successivi omformades med hänsyn lill taklen i
genomförandet av vissa förändringar på t.ex. utbildnings- och materielområdet
och atl rationaliseringsvinstema efter hand hämtades hem under förändringsprocessen.
Ett sådant förfarande är självfallet svårt att praktiskt genomföra, men bör
enligt styrelsens mening beaklas vid planeringen av organisationsförändringen.
Slyrelsen vill också undersiryka nödvändigheten av alt tidigt och kraftfullt
införa administrativa hjälpmedel t. ex. datorstöd inte bara i del centrala
verkel ulan också vid ulbildnings- och förråds-anläggningarna och vid
länsstyrelsens försvarsenheter. Sjöfartsverket vill framhålla atl i CESAM-kommitténs
betänkande föreslås att sjöfartsverkets uppgifter avseende land- och
sjötransporter förs över till det nya verket. 1 avsnitt 7.6, som behandlar del
nya verkels personalbehov, lalar man bl. a. om rationaliseringseffekter. Därvid
redovisas hur många årsarbetskrafter.

Prop. 1984/85:161 115

i
dag disponerade av andra myndigheter, som skall ingå i del nya verket. Denna
redovisning är för sjöfartsverkels del felaktig. Kommittén synes ha glömt bort
sektionen för farligt gods och marin miljö. Inom denna sektion sysslar fyra
personer i centralförvaltningen med frågor som föreslås överflyttade. I
verkets regionala organisation sysselsätts 4-5 årsarbetskrafler i
tillsynsarbetet. Om verksamheten förs över kommer inte någon rationaliseringseffekt
alt uppslå eflersom viss del av centralförvaltningens uppgifter rörande
farligl gods är iniegrerade i sjöfartsinspektionens övriga uppgifler. När del
gäller farlygsinspeklörernas uppgifler kan nämnas all arbetet med säkerheten
vid transport av fariigt gods är i stort sell hell inlegreral med
tillsynsarbetet i övrigl. En överföring av lillsynen skulle enligt
sjöfartsverkei kräva totalt selt ökade resurser. Enligt riksrevisionsverkets
uppfattning kan man på goda grunder anta att förslaget totalt leder till kostnadsökningar
i stället för de åsyftade minskningarna. Dessulom, och som kommtftén vidgår,
skall den angivna "vinslen" reduceras med vissa kosinader som inle
beakiats (avveckling och omplacering av personal vid de berörda
myndigheterna). Enligt riksrevisionsverkets uppfattning bör de ekonomiska
konsekvenserna inle bara redovisas som årliga effekter på stalsbudgelen ulan
också sammanfattas i ell lönsamhelsmåll, t.ex. nuvärde. Kommitténs beräkningar
av de kostnader som faller på kommunerna är osäkra. De är endast angivna såsom
kommunernas högsta sammanlagda kosinader. Riksrevisionsverkei anser atl delta
förhållande i hög grad försvårar ställningstagandet till kommitténs förslag.
Riksrevisionsverket inser svårighelerna att göra mer precisa
kostnadsuppskattningar men vill likväl tfrågasätta om inle en mer fullständig
redovisning av belastning på olika kostnadsslag hade varit möjlig all ta fram
för ett mindre anlal lypkommuner.

Kungälvs
kommun konstaierar att de olika förslagen medför utökal åtagande för kommunen
som kan medföra större kosinader, varför kommunen fömtsätter att dessa
kostnader kommer att ersättas av staten. Tjänstemännens centralorganisation
framhåller all förslagel till nyll räddningsverk innebär en klar
ambitionshöjning på många områden. Enligt centralorganisationens mening
återspeglas denna ambitionshöjning inle i förslagen lill
personaldimensionering. Räddningsverket kommer att få svårt att med föreslagna
resurser klara de angivna uppgifterna.

6
Genomförandefrågor

Kommittén
bedömer att de problem som uppkommer i verksamheten under elt övergångsskede
kan bemästras. Resurser bör enligt kommittén avdelas för att ulbilda nuvarande
personal för del nya verkels uppgifter, och etl utrymme för nyrekrytering
skapas. Sprängämnesinspeklionens verksamhet bör enligt förslaget överföras
successivi.

Prop. 1984/85:161 116

Kommittén
föreslår all genomförandetidpunkten för det nya verket bestäms till den Ijuli
1986. 1 anslulning till verkels bildande bör del enligt kommittén vara möjligt
att börja den iniegrerade utbildningen. Enligt kommittén bör
utbildningsreformen vara hell genomförd den Ijuli 1988.

Enligt
kommilléns mening bör en organisationskommitté tillkallas. Organisationskommittén
bör ha lill uppgifl alt föreslå slutlig organisalion och inslruktion för del
nya verkel saml lämna förslag om erforderliga författningsändringar. Den bör
vidare ha lill uppgift att genomföra organisationsförändringen och
utbildningsreformen.

Kommittén
föreslår all en särskild arbelsgmpp som sätts samman med de personaladministraliva
cheferna i de berörda myndigheterna får lill uppgifl all behandla
personatfrågorna. Enligt kommitténs mening bör gruppen börja sitt arbele så
snart som möjligt och få särskilda medel till sill förfogande.

Remissinslanserna
framför inte erinringar mot kommitténs förslag i genomförandefrågorna.
Statskontoret ifrågasätter om tidpunkten är realistisk. Statens
arbetsmarknadsnämnd lämnar en ulföriig redovisning av vissa problem i
anslulning till inrätlandel av räddningsverket.

Civilförsvarsstyrelsen
undersiryker nödvändigheten av all omorganisationen genomförs slegvis.
Styrelsen delar kommitténs uppfattning alt verksbildningen sker den Ijuli 1986.
Många frågor kommer dock vid denna lidpunkl all fortfarande vara olösta. Som
även kommillén påpekar måste frågor som är av belydelse för genomförandet
ytterligare utredas först av dagens berörda myndigheler för fortsättning i del
nya verkel. Kommillén syns heller inle främmande för en mera successiv övergång
vad gäller del praktiska arbetet. Med hänsyn härtill och vad som i övrigl ovan
anförts bör dessa tankar vara gmndläggande för den föreslagna
organisationskommitténs arbele. De personaisociala frågoma är mycket vikliga.
Civilförsvarsslyrelsen utgår ifrån att alla möjligheter tas till vara för alt
mildra de effekter som ombildningen naluriigen kommer alt medföra. Kontakter
måste tas med arbetsgivarverket m. fl. för atl klara ut vad t. ex.
trygghels-avtalet ger för möjligheter i en situation som den förestående.
Styrelsen anser att det i propositionen bör understrykas alt det nya verkel i
försia hand skall bemannas med personal från de myndigheler och enheler som
upphör i och med ombildningen. I propositionen bör vidare anges att personalen
vid ulbildnings- och förrådsanläggningar skaU föras över till det nya verkel
ulan alt deras anställningsförhållanden påverkas. Styrelsen finner det också
angeläget att de inblandade myndigheterna redan nu vidlar alla länkbara
ålgärder för alt möta den kommande siluationen. Sålunda understryks det
omedelbara behovet av en samordningsgrupp bestående av de berörda
myndigheternas administrativa chefer. Redan nu bör enligt styrelsen åtgärder
vidlas i syfte att successivi ändra kompetensprofilen hos berörda myndigheter
(molsvarande). Slatens brandnämnd ansluter sig tUl ulredningens uppfattning att
civilförsvarsstyrelsen snarast

Prop.
1984/85:161 117

bör
vidtaga ålgärder för all omskola och ulbilda personal för arbetsuppgifter i
det nya verket. Del är dock lika betydelsefullt atl brandnämndens personal
bereds samma möjlighet till kompletterande utbildning. Sammanfattningsvis
anser länsstyrelsen i Malmöhus län alt slora fördelar erhålls om förslagen
genomförs. En fömtsättning är dock att den personal som skall tjänstgöra i
räddningsverket ges en regelrätt inlern utbildning för sina nya uppgtfter i
samband med atl verkel organiseras. Lika väsentligl är enligt länsstyrelsens
mening atl molsvarande information om räddningsverket och räddningstjänstens
ändrade inriktning ges till all berörd räddningstjänstspersonal såväl regionall
som lokalt. Svenska kommunförbundet undersiryker krafligl vikten av att verket
får god lillgång liU kvalificerad personal med erfarenhei från bl.a. kommunal
räddningstjänst och annan kommunal förvaltning. Skulle del visa sig omöjligt
atl av olika skäl skapa en sådan kompetensprofil i verkel kommer enligt
förbundel verkel sakna faktiska möjligheter alt ikläda sig den myckel vikliga
samordningsroll som varil kommilléns intention. Tjänslemännens
centralorganisation framhåller atl det är viktigt alt övergången lill del
föreslagna nya verkel görs mjuk och smidig, inte minst vad gäller
personalfrågor. Slora resurser behöver avsällas bland annat för
personalutbildning i inledningsskedet.

Statskontoret har ingel
att invända i lokaliseringsfrågan men finner tidpunkten orealistisk med tanke
på de uppgifter som först skall klaras av. Del finns också enligt statskontoret
starka skäl all låta det nya verket börja sin verksamhel i anslulning till atl
totatförsvarets inrikining för näsla femårsperiod har lagls fast i etl nylt
försvarsbeslut 1987. Statskontoret förordar därför att genomförandetidpunklen
besläms lill den Ijuli 1987.

Statens
arbetsmarknadsnämnd (SAMN) bilräder kommitténs förslag, all en ny myndighet -
räddningsverket - inrättas samt all dess centrala del lokaliseras till
Karislad. I del följande vill nämnden fästa uppmärksamheten på vissa problem i
anslutning till inrättandet av räddningsverket.

Klarläggande
före beslut

SAMN:s erfarenheler vid
olika slag av myndighelsförändringar visar att det är viktigt atl
omslällningsbeslulels verkningar för de anställda klargörs redan vid
beslutstillfället. Beslutets innebörd vad avser konsekvenser i förmånsfrågor,
anställningsförhållanden samt omslällningsarbelels start-och sluttidpunkter och
ekonomiska ramar är exempel på frågor som bör klariäggas för atl
omställningsarbelel skall underiättas.

SAMN
vill peka på några frågor som bör bli föremål för klariägganden och som kan
göra det nödvändigt att lidigl ta ställning till om särskilda ålgärder för
vissa personalgmpper måste vidtas.

CESAM-kommitténs
förslag all sprängämnesinspektionen formelll och administrativt först förs till
räddningsverket för all senare lokaliseras lill Karislad innebär en olikhet i
regler och avtal för de anslällda vid sprängämnesinspeklionen i jämförelse med
de anslällda vid t.ex. slalens brandnämnd, vilkel bör belysas i ett tidigt
skede av omställningsarbelel.

Prop. 1984/85:161 118

Enligt
CESAM-kommitténs förslag skall 39 övningsledare föras över från CUFA lUl
länsstyrelserna. Motsvarande antal tjänster föreslås avvecklas under
budgelåret 1988/89 från länsslyrelsernas försvarsenheler. SAMN anser att
anställningsförhållandena för den personal vid CUFA som under en övergångstid
föreslås förstärka länsstyrelsens bör utredas.

Kommittén
föreslår vidare atl övningsverksamheten vid CUFA successivt avvecklas efter
den prioritering som först civilförsvarsstyrelsen och sedan räddningsverket
finner lämplig. Den ändrade roll som CUFA föreslås fä och som kan leda till
förändringar beträffande såväl personalens kompelens, som numerär och
anställningsförhållanden, bör klarläggas i ett tidigt skede samtidigt som en
tidsplan för förändringsarbelei fastställs.

Den
reduktion med 10 årsarbetskrafler som kommillén föreslår inom
verksamhetsområdet förråd och underhåll skall ske med hjälp av naturlig
personalrörlighet och pensionsavgångar. Någon närmare precisering av vilka
CUFA-anläggningar som kan bli berörda och om exempelvis en pensionsavgång och
en minskning av verksamheten stämmer överens orls-mässigl har inte gjorts i
betänkandet. Således blir konsekvensen av reduklionen svår alt överblicka.
SAMN anser därför att en konsekvent tillämpning av trygghetsavtalet för den
statliga sektorn (TrA-S) är lämplig för alla nödvändiga ålgärder i samband med
avvecklingen av de myndigheler som skall upphöra.

SAMN
har i dessa och liknande frågor ett intresse av atl medverka i del fortsalla
arbelet med att inrätta räddningsverket.

Tidsperspektiv
i förändringsarbetet

SAMN
vill peka på vikten av alt förutsättningarna i irygghetsavlalel (TrA-S) blir
beaktade när tidpunkten för räddningsverkels bildande skall beslutas.

Om
organisationskommitténs för räddningsverket arbete med förslaget till ny
organisation skall avslutas innan urvalsområden och övertalighels-grupper
bildas, blir lidsramarna för snäva för all de i trygghetsavtalet angivna
fömtsättningarna skall kunna uppfyllas. Erfarenhetsmässigt lar arbelel med etl
förslag till ny organisation och ell personalinriktat åtgärdsprogram avsevärd
tid.

SAMN
påbörjar sitl arbele med omplacering av övertalig personal när urvalsområden
och överlalighetsgmpper fastställs. Erfarenhelerna visar all möjligheterna alt
omplacera anslällda med specialinriktning är små och lar lång lid att
genomföra. En slor del av personalen vid brandnämnden, sprängämnesinspektionen
och civitförsvarsstyrelsen har sådan inriktning och kan således bli svår atl
omplacera om inte särskilda utbildningsinsatser genomförs.

Omplacering
av personal

SAMN
kommer att bistå med omplacering av anställda som blir övertaliga eller kommer
all omlokaiiseras lill Karlstad och som begär nämndens hjälp med omplacering.
SAMN kommer också all hjälpa till med anställ-

Prop. 1984/85:161 119

ning
i Karlstad för den som är gift med en tjänsteman som är beredd att flytta dil.
Delsamma gäller den som varaktigt sammanbor under äktenskapsliknande
förhållanden med en sådan tjänsteman.

Anlalet arbetstagare inom
slallig verksamhel i Karlstad är ca 7 100 enligt senast lillgänglig statistik,
fördelade på ca 70 myndigheler. Därav är ca 4200 män och 2900 kvinnor. Omkring
2 300 anslällda lillhör försvarei eller försvarsanknulen verksamhet.

För närvarande finns
övertalighel på grund av arbetsbrist vid vägförvalt-ningens slansenhel i
Karistad (ca 15 personer) samt enstaka övertaliga vid andra myndigheters
arbetsställen. SAMN väntar också att planerade förändringar vid stansenhelen
vid försvarets datacentral kan leda lill en övertalighel på ca 30 personer.
Förändringar vid Bergslagens militärområde kan också komma att leda lill viss
övertalighel.

De
senaste årens ökning av antalet statligt sysselsatta i Karlstad utgörs
huvudsakligen av manlig arbetskraft (ca500anställda sedan år 1981). En
lokalisering av räddningsverket lill Karlstad kommer enligt SAMN: s bedömning
inte atl leda tiU någon förändring av denna utveckling, bl.a. därför alt
huvuddelen av de tjänster som kommer all inrättas vid räddningsverket, enligt
CESAM-kommitténs bedömning kan bemannas med personal från
civilförsvarsstyrelsen.

Den förvänlade
övertaligheten i Karistad berör till stor del kvinnor. Det kan dessulom antas
att flertalet av de medflytlande anhöriga som kommer atl efterfråga arbete är
kvinnor. Det finns därför anledning atl vidta särskilda ålgärder som gör del
möjligt för kvinnor all erhålla anslällning. I samband med förändringen bör
därför arbetet med bemanningsplaneringen inriklas mol att ge kvinnlig
arbetskraft möjlighel alt erhålla tjänster inom yrkesområden som traditionellt
innehas av män.

Arbetsgrupp
för personalfrågor

SAMN delar
CESAM-kommitténs uppfattning all en särskild arbetsgrupp snarast bör inrättas
med uppgift all behandla personatfrågor.

SAMN är beredd att
medverka i arbetsgruppen dels för förmedling av erfarenheler från tidigare
genomförda strukturförändringar dels för rådgivning beträffande lillämpning av
bestämmelserna inom områdel.

Uiöver
den i belänkandet angivna huvuduppgtften vill SAMN föreslå ytterligare exempel
på frågor som bör behandlas av arbetsgruppen

-
samordning av
personalplaneringen för berörda myndigheler

-
analys av utbildningsbehov

-
information till berörda
anslällda om konsekvenserna av förändrings-beslutet

-
initiering av ålgärder för
anslällda med arbelshandikapp

-
konlakl med länsarbetsnämnd
beträffande arbete till medflytlande anhöriga

-
konlakl med Karlslads kommun
angående bosladsanskaffning och dylikt.

Prop. 1984/85:161 120

I
arbelel bör också ingå alt fömtsättningar skapas för att följa upp
förändringsarbelei och resultatet av de ålgärder som vidtagits vid bildandet
av räddningsverket.

Förändringsarbelei
vid de berörda myndigheiema kommer alt uigöra en stor belaslning för bl.a. de
administrativa cheferna som av kommittén föreslås ingå i arbetsgmppen.

SAMN
föreslår därför alt etl särskilt sekretariat knyts till arbelsgruppen.

7
Effekter på regional nivå

Kommiitén
konstaterar att dess förslag och kommunernas övertagande av en slor del av
civilförsvarsplanläggningen från länsstyrelserna innebär en förskjutning av
verksamheten från cenlral till regional och lokal nivå. Länsstyrelserna får
dock enligt kommitténs mening ökade uppgifler under del första
planläggningsskedet och genom decentraliseringen av övningsverksamheten från
CUFA lUl kommunerna. Kommittén föreslår därför all 39 övningsledare och lärare
vid CUFA lillförs länsstyrelserna. Enligt kommillén kan det dock, sedan del
första planläggningsskedet i kommunerna har slutförts, ske en reducering med
molsvarande anlal tjänster vid länsstyrelserna.

Länsstyrelsema
i Stockholms och Hallands län uttalar sig för all försvarsenhelerna erhåUer
den föreslagna personatförstärkningen. Enligt Svenska kommunförbundet är del
angeläget alt länsslyrelserna i samband med den pågående reformeringen av
räddningstjänsten, den kommunala beredskapen och CivUförsvarsverksamheten
aklivt kan stödja kommunernas omfattande planläggnings- och annat
förberedelsearbete med l.ex. informalion, utbildning och övningar.
Erfarenheterna från den genomförda provplanläggningen i Malmöhus och
Kopparbergs län avseende civilförsvar och kommunal beredskap visar enligt
förbundel att ell sådant stöd är nödvändigt om kommunema skall kunna leva upp
till intentionerna i riksdagens år 1982 fattade totalförsvarsbeslut. Mot denna
bakgmnd lillslyrker kommunförbundet CESAM-kommitténs förslag atl en viss
överföring bör ske av personal från nuvarande civilförsvarsslyrelsen till
länsslyrelserna.

CivUbefälhavaren
i Västra civilområdet och länsstyrelserna i Kalmar och Västerbottens län har
synpunkier i fråga om länsslyrelsernas resurser. Civilbefälhavaren är Iveksam
lill om molsvarande besparing på sikl kan genomföras fullt ut. Först måste enligt
civilbefälhavaren erfarenhet nås vad gäller länsstyrelsernas insatser med
samordning och kontroU av planläggningen samt upprättande av underlag och slöd
ål kommunerna. Vidare kommer tUl skillnad mol vad ProCK föreslagit och
kommittén räknal med - länsslyrelserna att upprätta och anla mobiliseringsplan
för vaije kommun. Dessa planer kommer senare även alt kräva ell regelbundel
revide-

Prop. 1984/85:161 121

ringsarbele
framhåller civilbefälhavaren. I relation lill försvarsenhelernas uppgifler
under de närmaste åren behövs enligt länsstyrelsen i Kalmar län större resurser
än vad som är faUet i dagsläget. Formema för att flytta på personer och ändra
på anlalet tjänsler måste enligt länsstyrelsens mening rimligen ske på
vederlaget sätt från administrativa, personalsociala m.fl. utgångspunkter. Med
hänsyn lUI samtliga förändringar i försvarsenhelernas uppgifter under de
närmasle åren rörande räddningstjänst, civilförsvar och försörjningsberedskap
förefaller enligt länsstyrelsen en fullsländig översyn av försvarsenheternas
organisation adekvat, dock inte förrän tidigast år 1987. Länsstyrelsen i
Västerbottens län tillstyrker förslaget att föra över personal från CUFA lill
länsslyrelserna. Överföringen bör ske 1985/86 så all länsstyrelsens nya
medarbetare kan delta i länsstyrelsens och kommunernas gemensamma planering av
det kommunanknuina civUförsvaret, Men man bör enligt länsstyrelsen avvakta
generaldirektören GPelris utredning jämle följdbeslut om "civil
lolalförsvarsledning" innan man eventuellt minskar den
försvarsadministrativt verksamma personalen vid länsstyrelserna. Övriga
remissinstanser lämnar kommitténs förslag i denna del ulan erinran.

8
SOS Alarmering AB under beredskap och i krig

Kommiitén
avvisar på grund av främst teleförbindelsernas sårbarhet i krig tanken på all
driva länsalarmeringscenlralema (LAC) under högsia beredskap och i krig.
Kommittén föreslår i stället atl etl decentraliserat alarmeringssyslem införs
som innebär atl 90000-samlalen direkt kopplas till förelrädesvis kommunernas civUförsvarsstaber.
Omkopplingen bör enligt förslagel ske vid införandet av den nya lekniken
(AXE-systemet). Enligt kommittén bör larmoperatörerna i största möjliga
utsträckning las till vara för tjänstgöring inom civilförsvaret och hos
larmchefema inom länsstyrelsema.

Remissinslanserna har i
allmänhet inte några erinringar mot kommitténs förslag. Överstyrelsen för
ekonomiskt försvar framhåller atl det inte ankommer på överstyrelsen all
bedöma riktigheten i kommitténs förslag atl ändra organisalion och mliner för
länsalarmeringscentralerna vid beredskapsgrad I, när del är särskilt viktigt
att angelägna samhällsfunktioner fungerar och i fred invanda mliner används.
Överstyrelsen önskar endasl påpeka alt SOSAB och länsalarmeringscentralerna har
planlagts som K-företag främst för atl säkerställa personalen. Samråd har
därvid tagils med civitförsvarsstyrelsen.

Televerkel
har intet atl erinra mot principen all omkoppling (decentralisering) av
90000-samlalen tiU i princip kommunnivå skall kunna ske under högsta beredskap
och att sådana omkopplingar förbereds i fred i takt med AXE-konverteringen.
Verkel viU dock undersiryka vikten av all kraven

Prop. 1984/85:161 122

presenleras
för televerket så lidigl som möjligt. Innan televerket kan ta ställning till
förslaget, all man i avvakian på införande av AXE inom elt visst område inom
detta område frångår 90000 och i stället använder särskilda telefonnummer för
decenlraliserad larmmottagning, måste konsekvenserna därav närmare undersökas.
Delta kan enligt televerket l.ex ske i form av en beställning på erforderliga
undersökningar med preciserade krav och akluella fömtsättningar. Jönköpings
kommun anser att reserv-förfarandet vid slömingar i SOS-cenlralerna även i
fredstid bör bli föremål för speciell utredning.

Riksrevisionsverket
kan i och för sig ansluta sig till kommtfléns förslag beträffande alarmering
under beredskap och i krig men anser att frågan om fysiskt skydd av
länsalarmeringscentralerna bör lillmälas större vikl särskilt i
skymningslägen. En samgmppering av SOSAB:s ledningscentraler med de mililära
försvarens anläggningar eller civilförsvarets skyddade ledningscentraler bör
enligt verkel prövas. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser all
länsalarmeringscentralerna i större utsträckning än för närvarande måsle
lillgodose kraven på dubblering och diversifiering av de lekniska systemen för
all kunna upprätthålla alarmeringsfunktionerna under beredskap och i krig.
Detta innebär enligt länsstyrelsen all den fortsatta lekniska utvecklingen bör
inriklas på oberoende delsystem som normatf arbetar sammankopplat men vid behov
kan fungera självständigt. Delsystemen föreslås länkas lill
räddningstjänstregionerna. Kommitténs förslag att 90000-funklionen kopplas lill
respektive kommuns civilförsvarsledning (civilförsvarsstab) bedömer
länsstyrelsen i Västmanlands län som ogenomförbart dä ledningscentralernas
teleförbindelser inte är dimensionerade härför. Ett sådant arrangemang kan
enligt länsstyrelsen inte heller godtas av mililära myndigheler, när det gäller
de gemensamma slabsplatser i vilka ingår en civilförsvarscentral. Även ur
andra synpunkier vore del olyckligt om inte den resurs som LAC utgör kunde las
lillvara. Den ulmstning — kartarrangemang, uppslagsverk m. m. - som
larmcentralerna efierhand skaffat sig, gör dessa lill värdefulla
informationsbanker. Med beaktande härav har länsstyrelsen sökt finna formerna
för alt tillskapa en krigs-LAC och anser alt denna fråga kunnal lösas på ett
tiltfredsstäUande sätt. Enligt de principer som redovisades under 70talel av
televerkets experter har nämligen förberetts en reserv-LAC i kvaUficerat skydd.
Denna krigs-LAC har föriagts tiU en betongbunker - avsedd även för en s. k.
framskjuten enhet - i nära anslutning till LAC:s fredslokaler. Den förses med
separata kabelanslutningar. Anläggningen har enligt länsstyrelsen betryggande
belägenhet i förhållande till Västerås s. k. riskområde. Falköpings kommun
delar lill viss mån förslagel men föreslår att larmverksamheten överflyttas
tUl den mest skyddade huvudcentralen i respektive räddningsregion. Della
innebär att centralerna, för Skaraborgs län 4 st, placeras i skyddade utrymmen.
Svenska kommunförbundet hyser en viss tveksamhet om det renl praktiskt går atl
genomföra den föreslagna förändringen

Prop.
1984/85:161 123

med
hänsyn lill den stora belastning som kan komma att drabba
civitförs-varsslabernas sambandsfunklion. Emellertid anser kommunförbundet i
likhet med kommillén, alt det från sårbarhelssynpunkl är olämpligt all driva
länsalarmeringscentralerna under högsta beredskap och i krig. Förbundet anser
mol given bakgrund atl en decentralisering i och för sig bör ske av
larmverksamhelen under högsta beredskap och i krig men all fördjupade studier
bör genomföras avseende det praktiska genomförandet av kommitténs förslag.

SOS Alarmering AB
framhåller följande. Utredningens förslag att larmoperatörerna skall ingå i
civilförsvarets sambandsfunktion understryker vikten av all ulbildningen
samordnas med övrig personal inom räddningstjänsten, SOSAB ifrågasätter därför
om inle också larmoperalörer borde omfattas av den utbildning och
övningsverksamhet som i framliden kommer atl förmedlas av del föreslagna
räddningsverket. 1 ulredningen konstateras alt den fredstida
larmorganisationen inte är möjlig alt utnyttja i händelse av krig. Några
särskilda beredskapsålgärder bör därför inte vidtas, bortsett från personalens
behov av skyddsmm. Principiellt innebär detta förslag ett avsteg från den i
övrigt genomgående tanken att krigsorganisationen i största möjliga
utsträckning bör bygga på det fredsmässiga systemet. Enligt vår mening bör,
innan slutligt slällningstagande sker till förslaget, hänsyn tas lill följande
förhållanden. SOSAB och televerket håller för närvarande på all ta fram en
särskild utrustning, som möjliggör automatisk omkoppling av 90000-trafiken lill
ett angränsande län i händelse av att den ordinarie larmcenteralen skulle råka
ut för en funktionsstörning. Denna typ av ulrusining borde också kunna
utnyttjas inom de olika riklnummerslationerna för överkoppling av 90000-lrafiken
lill civilförsvarets ledningscentraler. För mindre telefonstationer finns
planer på atl utnyttja televerkets NMT-näl som reservalarmeringsväg i fredstid.
Genom atl beakta krigsorganisationens tekniska krav i samband med den fredsmässiga
utbyggnaden underlättas ett bibehållande av 90000-numret även i krigstid,
vilket SOSAB anser myckel angeläget. Inom SOSAB planeras elt utbyte av
nuvarande tekniska system. Slörre delen av den nya utrustningen kommer atl
placeras på televerkets förmedlingsslaiion. Fömtsatt atl merkosinaden läcks
genom särskilda medel bör utmstningen kunna placeras i särskilt skyddade
lokaler, vilkel i så faU ger systemet en ökad uthållighet. Programmässigt kan i
så fall också förberedas en omdirigering av såväl telefon- som radio- och
datatrafiken liU exempelvis civilförsvarels ledningsplals. På så sätt bör det
vara möjligt att utnyttja det ordinarie larmcenlralsysiemel under betydligt
längre tid och framför alll under själva ulrymningsperioden. Med hänsyn till
atl den nu nämnda lekniska utmstningen i framliden också kan komma att
utnyttjas av såväl busstrafiken som taxi samt eventuellt även av polisen och
andra räddningsorgan, är det av väsentlig betydelse all denna utveckling
beaktas från civitförsvarels sida. Av utredningen framgår inte hur
ambulansdirigeringen skall tas om-

Prop. 1984/85:161 124

hand
i händelse av krig och eventuell nedläggning av larmcentralerna. Även om denna
fråga utreds i särskild ordning, anser SOSAB det angeläget att även denna fråga
klarläggs innan ett definitivt ställningslagande sker lill SOSAB och
larmcenlralernas roll i händelse av krig.

Prop. 1984/85:161 125

Bilaga
4

Sammanställning
av remissyttranden över HPG 5-kommitténs betänkande (Ds Fö 1983:5)
Strukturförändringar och samordning i de delar betänkandet behandlar dels
samordning av den statliga byggnads- och anläggningsförsörjningen, dels
civilförsvarets materielanskaffning

1
Remissinstanser

Efter
remiss har yttranden över 1982 års kommitté om försvarets gemensamma
myndigheter m. m. slmklurförändringar och samordning avgells av
överbefälhavaren (ÖB), chefen för armén, chefen för marinen, chefen för
flygvapnet (CFV), försvarets civilförvaltning (FCF), försvarets sjukvårdsstyrelse,
fortiflkalionsförvaltningen (FortF), försvarels malerielverk (FMV), försvarets
forskningsanstalt, försvarels rationaliseringsinstitui (FRI), försvarels
läromedelscentral, försvarels datacentral, CivUförsvarsstyrelsen (Cfs),
Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), socialstyrelsen, televerket (Tvt),
luftfarisverkel, statskontoret, byggnadsslyrelsen (KBS), riksrevisionsverkei
(RRV), styrelsen för teknisk utveckling och domänverket.

Vidare har yttranden
avgetls av värnpliktsverket, rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen,
sjukvårdens och socialvårdens planerings-och rationaliseringsinstitut (Spri),
statens vägverk (VV), sjöfartsverket, kammarkollegiet, slalens livsmedelsverk
(SLV), universitets- och högskoleämbetet, arbetarskyddsstyrelsen, slalens
vallenfallsverk, länsstyrelsen i Värmlands län, Värmlands landsting, Karlslads
kommun, överlanimälarmyndigheten i Karislad, sjöfartsverkei Karlstads
distrikt, institutet för storhushåll, svenska livsmedelsinstitulet, kommiitén
för samordning av den centrala ledningen av räddningsljänslen i fred och
civitförsvarsverksamheten, industrtförbundet. Landstingsförbundet, Svenska
kommunförbundet, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO/SR),
Tjänslemännens centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO),
Sveriges arbetsledareförbund (SALF).

Universitets-
och högskoleämbetet har fömtom eget yttrande överlämnat yllranden från
tekniska högskolan i Stockholm.

Försvarels
datacentral har förulom egel yltrande bifogat elt yllrande av
personalorganisationerna vid FDC.

Slalens
järnvägar och slalens löne- och pensionsverk som anmodats avge yttrande har
inte funnit anledning avge yltrande.

Försvarshögskolan,
militärhögskolan, försvarets förvallningsskola, krigsarkivet, slatens
försvarshisloriska museer, försvarels radioanstall, försvarets fastighetsnämnd,
jusliliekanslern. Postverket, statens arbetsgi-

Prop.
1984/85:161 126

varverk, skolöverstyrelsen, generaltullstyrelsen,
länspolischefen i Värmlands län, kronofogdemyndigheten i Karlstads distrikt,
tullverket (gränstullkammaren i Karislad), högskolan i Karislad,
länsarbetsnämnden i Värmlands län, skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län,
skyddskonsulenten Karistad-Arvika distrikt, luftfartsverket i Karislad,
länsåklagarmyndigheien i Värmlands län, Liber föriag AB, som bereits tillfälle
all avge yltrande, har inle funnil anledning att avge yttrande.

2 Samordning av den statliga byggnads- och
anläggningsförsörjningen

Sammanfallning

Kommillén har granskal möjligheterna lill ökad samordning
mellan fortifikationsförvaltningen och byggnadsstyrelsen samt mellan dessa
myndigheler och andra myndigheter inom statsförvaltningen.

Kommiitén har funnit att stora besparingar kan göras genom
en sammanläggning av fortifikalionsförvallningen och byggnadsslyrelsen saml
genom en samordning med vissa andra myndigheter. Den senare samordningen ger
besparingar inom områden som statlig fastighelsdrift, statlig
husbyggnadsverksamhel, fortifikatorisk byggnadsverksamhet, anskaffning och
drift av flygfält saml skötsel av mark.

Kommillén har även gjort en prognos över
byggnadsverksamhetens utveckling fram till mitten av 1990-lalet. Enligt
prognosen kan man räkna med en belydande minskning av den statliga
byggnadsverksamheten. Denna nedgång ger upphov lill ytteriigare
kostnadssänkningar samtidigt som behovel av samordningsåtgärder accentueras.

Kommiitén rekommenderar en huvudstudie inom del berörda
området. Denna bör i första hand belysa konsekvenserna av en sammanläggning av
fortifikationsförvaltningen och byggnadsstyrelsen samt av elt genomförande av
övriga samordningsåtgärder. Kommillén bedömer att del bör var möjligt all nå
besparingar på 70 Mkr./år (personalminskningar om minsl 300 personår).

Så goll som samtliga remissinslanser anser all
möjligheterna all utvidga redan pågående samordnings- och besparingsåtgärder
mellan FortF och KBS bör las lill vara och att en huvudstudie således inte i
första hand bör inriklas på en sammanslagning av FortF och KBS ulan mot att
konkret kartlägga samordningsmöjligheterna funklionsvis och geografiskt mellan
FortF och KBS och med statsförvaltningen i övrigl samt belysa konsekvenserna
av en sådan samordning.

Yllranden

Statskontoret anser dock atl en huvudstudie bör inriklas
på en sammanslagning av byggnadsslyrelsen och fortifikalionsförvallningen. De
civila myndigheter och verk som i dag har egna resurser för byggande

Prop. 1984/85:161 127

och
fastighetsförvaltning har svårt att se några vinster i ett utökal samarbete
med KBS.

KBS
anger alt belydligl större besparingseffekter kan uppnås genom t. ex. insatser
för minskad energtförbmkning, översyn av areastandard och teknisk standard,
långsiktig förvaltningsplanering etc. än genom nedskärningar av
administrationen.

Överbefälhavaren:

Byggnads-
och anläggningsförsörjningen inom försvarei är hårt inlegrerad med övrig
verksamhel inom försvarsmaklen och är anpassad lill FPE-systemet där bl. a.
decentralisering av beslutsbefogenheter sker. Betydande krav slälls härvid på
FortF som produktions- och fackmyndighet.

Verksamheten
har under 1970-lalet utsatts för långt gående ralionaliseringar. Dessa
fortsätter inom ramen för överbefälhavarens fredsorganisa-lionsplan där flera
uiredningar beiräffande byggnads- och anläggningsförsörjning genomförs.
Resultatet härav kan påverka det av kommillén utnyttjade utgångsläget.

En
huvudstudie som syflar till långl gående stmkturella förändringar bör därför
genomföras först när organisalionen vunnii stadga inom FPEsysle-mels ram.

Överbefälhavaren
anser däremoi alt en uividgning av redan pågående samordnings- och
besparingsåtgärder mellan FortF och KBS i den riklning kommillén anger bör ske
i form av fördjupade sludier.

Överbefälhavaren
anser all en huvudstudie inle i första hand bör inriktas på en sammanslagning
av FortF och KBS utan i ell försia sleg konkret kartlägga
samordningsmöjligheterna dels mellan dessa myndigheler, dels med
statsförvaltningen i övrigl samt belysa konsekvenserna av en sådan ökad
samordning.

Chefen
för armén:

Chefen
för armén har intet emot att en huvudstudie genomförs.

Tyngdpunklen
i huvudstudien bör vara inom området "samordningsmöjligheter" då
kommillén visal atl de största besparingarna finns atl hämta där. De negativa
effekter som en sammanslagning av FortF och KBS kan medföra är kanske inte
värda att la för all nå de ytterligare besparingar som i så fall skulle kunna
åstadkommas.

Under
alla förhållanden måste resurser för planering av befästningaroch
mobiliseringsförråd även fortsättningsvis ingå i försvarsmakten på såväl
central som regional nivå.

Chefen
för marinen:

Chefen
för marinen kan bilräda förslagel om all en huvudstudie genomförs inom byggnads-
och anläggningsbranschen.

I
molsals lill kommitténs förslag anser chefen för marinen alt en huvud-

Prop. 1984/85:161 128

sludie
i första hand bör inriklas mol all konkret kartlägga samordningsmöjligheterna
funklionsvis och geografiskt mellan FortF och KBS och med statsförvaltningen i
övrigt samt belysa konsekvenserna av en sådan ökad samordning.

Om
studien skulle resultera i en sammanslagning ForlF/KBS fömtsätter chefen för
marinen atl befäslningsavdelningen inom FortF skall ingå i en huvudavdelning
inom FMV.

I
avsnitt 11.2 anges atl slor försiktighet bör iakttagas i personalrekryteringen
tUl FortF cenirala delar i avvakian på resultatet av en huvudstudie. Delta
uttalande kan få negativa tidsmässiga konsekvenser för genomförande av ÖB FOP
i de delar som kräver byggnadsinvesteringar, eftersom FortF alltjämt befinner
sig (i slutet av) ett kompetensuppbyggnadsskede efter nedgången i samband med
flyttningen lill Eskilstuna.

Chefen
för flygvapnet:

Pågående
översyn av organisation för fortifikations- och byggnadsförvallningen inom
försvarsmaklen bör enligt CFV uppfattning utvärderas innan en huvudstudie
genomförs enligt kommitténs förslag. Huvudstudien bör i första hand studera
samordningsmöjligheter mellan FortF och KBS innan resurser avdelas för sammanslagningsstudier.
Oavsett lösning bör kompelens för bl. a. befäslningar och flygfält bibehållas
på minst nuvarande nivå.

Försvarets
civilförvaltning:

Ansvarei
för den sammanslagna myndighelen bör renodlas så alt myndighelen aniingen ses
som en frislående leverantör lill försvarei eller som en inlegrerad del av
försvaret. I del förslnämnda alternalivel uppstår ett
kund/leverantörförhållande som innebär en klar ansvarsfördelning och enkla
ekonomiska relationer, men samtidigt erfordras en ensning mellan försvaret och
övrig statsförvaltning av hyressältningsprinciper, kapital-kostnadsredovisning,
principer för debitering av kostnader för fastighets-drift m. m. Detta
allernaliv bedöms även minska möjligheterna till en samlad överblick och analys
av byggnads- och anläggningsförsöijningen inom försvaret. Om försvaret
redovisar sammansalla tjänster islället för de enskilda kostnadskomponenlerna i
underhåll och drtfl begränsas underiaget för analys och avvägning mellan
drift/underhåU, ombyggnad eller nybyggnad. 1 egenskap av leverantör bör den
sammanslagna myndighelen inte samtidigt vara fackmyndighet för försvarei. En
viss förstärkning av kompetensen hos kunderna på alla nivåer inom försvarei
erfordras islället.

Om
den sammanslagna myndigheten integreras med försvarels ledningssystem torde
samordningsvinsterna minska genom all olika lednings- och ekonomisystem måsle
hanleras inom den nya myndighelen. Viss dubblering av ekonomiadminislrativa
och andra resurser kan komma att erfordras inom den sammanslagna myndighelen
såväl centralt, som vid regionala

Prop. 1984/85:161 129

byggnadsförvaltningar
och lokalkontor. Å andra sidan bedöms möjligheterna all lillgodose försvarels
behov av ekonomisk överblick, uppföljning och analys av hela fastighelsområdel
bli större i detta alternativ än i alternativet med elt mer renodlat
kund/leveranlörförhållande.

FCF
anser del angeläget all ovan redovisade lednings- och ekonomiadminislrativa
lösningar noga övervägs i den föreslagna huvudstudien av byggnads- och
anläggningsförsörjning.

Fortiflkalionsförvaltningen:

Som
berörts under punkten Allmänt har utredningen inle belyst statsmakternas
övergripande policy när del gäller faslighelsförvallning och byggande inom
stalsförvallningens civila områden. Inom försvarei är FortF uppgifl stringent
angiven inom FPE-systemet. Del synes inte meningsfullt att ulan övergripande
överväganden i dessa frågor sludera en sönderslagning av organisationen för
fastighetsförvaltningen och byggandet inom försvaret genom en sammanläggning
av FortF och KBS.

Kommittén
häri silt belänkande visat atl merparten av besparingspotentialen (70 Mkr/år
och 300 personår) fås genom samordningsåtgärder och anpassning till minskad
volym och mindre del genom en sammanläggning av FortF och KBS. Utredningen har
inte beaktat de belydande investerings- och omslällningskoslnader som uppstår
i ell sammanläggningsalternativ. I della sammanhang kan heller inle bortses
från de kosinader som följer av del ökade personalbehov som uppstår vid mUitära
staber och förband vid en sammanläggning. Risk föreligger alt en eventuell
sammanläggningsvinst byls till en sammanläggningsförlust.

Därmed
synes som lidigare nämnts en rikligare väg att nå besparingar inom del slalliga
fastighetsförvaltnings- och byggnadsområdel vara att pröva ökade samordningsmöjligheter
mellan FortF och KBS och övrig statsförvaltning.

FortF anser all en
fortsatt huvudstudie måste ta sin ulgångspunkl i beställaren/användarens behov
och därifrån belysa hur dessa kan tillgodoses mer effekiivt genom förändrade
arbelsformer och en mer rationell organisationsstmktur vad belräffar byggherre-
och fastigheisförvaltnings-funklionerna. Betydande vinster torde enligt FortF
uppfattning kunna uppnås genom en systematiskt genomförd samordning av fort-
och byggnadsverksamheten inom försvaret och motsvarande aktiviteter inom den
civUa seklorn.

Mol
denna bakgrund kan FortF inte tUlstyrka atl en huvudstudie genomförs med den
inrikining kommiitén föreslagit.

1
slället bör fortsatla studier inriklas mol ökad samordning inom hela statsförvaltningen
dvs. utöver FortF och KBS och andra slatliga verk även affärsdrivande verk och
statliga bolag. Genomförandet av samordningsåtgärder bör ske successivt.

9 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 161

Prop. 1984/85:161 130

SkuUe
fortsatta studier ändå komma alt omfatta ett sammanläggningsal-lernativ
fömtsätter FortF att studierna sker så all

-
den marginalvinst som
sammanläggningen ger (12-15 Mkr) jämförs med de betydande kostnadema som följer
härav,

-
endast en total sammanläggning
(centralt, regionalt och lokall) med konsekvent geografisk samordning belyses.

Detla
sammanläggningsallernaliv måsle vidare jämföras med ett alternativ avseende
samordning av fort- och byggnadsverksamheten inom försvaret (centralt,
regionalt, lokall) och den civila motsvarigheten.

FortF
vill slutligen siarkt undersiryka all oavsell vilkel alternativ som väljs för
fortsatt arbele måste under liden myndighelemas frihei atl själva la iniliativ
och genomföra ralionaliseringar som organisationsutvecklings-arbete inom sina
respeklive ansvarsområden finnas kvar.

Försvarets
rationaliseringsinstitut:

Institutet
lillslyrker kommitténs förslag om en huvudstudie av byggnads- och
anläggningsverksamhelen. Institutet anser att studien bör innefatta en
belysning av formerna för handläggning av statliga lokalförsörjningsärenden.
Den statliga byggprocessen är omständligare och tar betydligt längre tid än
molsvarande inom den privala marknaden. Sludien bör dämiöver även belysa
möjlighelema liU en ökad decentralisering av befogenheterna av såväl
anskaffning som förvaltning av lokaler.

Institutet
delar också kommitténs uppfattning att huvudstudien även bör belysa
organisaloriska konsekvenser av detta.

Institutet
vill dock i anslulning härtill framhålla sambandet meUan lokalvård och
fastighetsunderhåll. Enligt inslilutels uppfattning påverkas såväl
lokalvårdskoslnader som bygg- och underhållskostnader av val av ylma-terial och
lokalvårdsmeloder. En nära samverkan bör därför finnas vid bl.a. projekiering
av byggnader. Institutet förordar mol denna bakgrund att FortF far ansvara för
lokalvårdsfrågoma i försvarei.

Civilförsvarsstyrelsen:

Sedan
många år lillbaka har huvudproduklionsansvarel för ledningscentraler åvilat
kommunerna som en naturlig del i kommunernas normala byggprocess. Kommunerna
har också drifl-, vård- och underhållsansvar. Cfs har ett programansvar och en
rådgivande funkiion.

Även
etl renodlat programansvar kräver tillgång på personal som kan arbela och
diskulera i produktions-, taktik-, bygg- saml sambandstekniska termer. Risken
för missförstånd är annars slor. Kunnandet och kompetensen erhålls främst
genom att personalen arbetar nära produklionen. Återföring av erfarenheter
sker då på etl naluriigl säll. Del är vidare angelägel för civilförsvarets
utveckling all kunskaperna om anläggningarnas användande, konsimktion och
funktion bibehålls inom Cfs.

Styrelsen
delar uppfatlningen alt ett ökal samarbete inom anläggnings-

Prop.
1984/85:161 131

området
bör kunna komma till stånd mellan Cfs och FortF. FortF kan dessulom inom vissa
områden anlilas som konsult både av Cfs och kommunerna om detta kan ske under
affärsmässiga former.

Kommittén har anfört att
en ökad samverkan med FMV vid anskaffning av ledningscentraler inte ger några
betydande vinsler men däremoi bäitre centraler. Del är här något oklart vad
kommittén syftar på men då det gäller sambandsutmslning så skall det
understrykas atl denna måsle ulvecklas och anskaffas på samma sätt som annan
sambandsutmslning som ingår i civilförsvarets krigsorganisalion. I övrigt anser
civitförsvarsstyrelsen all civilförsvarets ledningscentraler är ulformade på
etl sådant säll alt de kan verka optimalt inom civitförsvarels
krigsorganisalion.

Cfs
anser med hänvisning tUl det anförda att kommitténs överväganden och förslag
sammantaget inle kan leda lill de besparingar och rationaliseringsvinster som
utgjort målsättningen för sludien. Således bör uppgiften atl anskaffa
anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation bibehållas av
CivUförsvarsstyrelsen. Civilförsvarsstyrelsen fömtsätter härvid en ökad
samordning med övriga civUa lotalförsvarsmyndigheler saml med
freds-räddningstjänsten.

Överstyrelsen
för ekonomiskt försvar:

Byggnadsstyrelsen
och fortifikationsförvahningen utredde den statliga faslighetsdriflen
1977-1978. Beträffande ÖEF: s anläggningar anförde nämnda myndigheler
1978-06-13 all någon utredning tills vidare inle bör ske då fastighelsdriften
vid dessa är slarki integrerad med driflen inom myndighetens primärverksamhel.
Förhållandena vid anläggningarna har inle förändrats sedan ulredningen lagl
sitt förslag. ÖEF anser därför alt någon samordning med annan statlig sådan
inle heller nu är aklueU.

Den relativt slora
utbyggnaden av förråd ovanjord och berganläggningar för råolja och
råoljeprodukter för ÖEF: s verksamhet är nu i stort sett avslulad. Endast vissa
mindre justerings- och kompletteringsålgärder återstår. Ytterligare objekt
bedöms inle aklueUa inom överskådlig framlid. ÖEF anser därför att någon reell
samordning av egen och annan myndighets verksamhel inom byggnadsområdel inle är
aktuell. Om nybyggnation ändå skulle bli aktuell får frågan las upp i särskild
ordning.

ÖEF
vill framhåUa atl samarbele och utbyte av erfarenheter sker med
fortifikationsförvallningen inom skilda områden. Detta gäller t. ex.
skydds-konstmktioner för berganläggningar.

Televerket:

I
fråga om fastighelsdrift inom statsförvaltningen konstateras i betänkandet atl
fortsatt samordning bör leda till väsentliga besparingar. Allmänl kan
konstateras all merparten av Tvt: s byggnader inrymmer leknisk ulmstning för lele-
och radioverksamhelen, vUket ger dessa en särprägel i förhållande liil andra
statliga byggnader.

Prop. 1984/85:161 132

Televerkels
fastighelsdrift är så starki integrerad med driften av stationerna och övrig
leleverksamhel all det är nödvändigl att hålla egen personal för drtften.
Vidare är del iveksaml ur affärsmässig synvinkel att slå sönder Tvt: s
etablerade organisation för fastighelsdrift.

Vad
gäller husbyggnadsverksamhelen inom den civila statsförvaltningen kan följande
framhållas. Med hänsyn till den föreslående moderniseringen av telenätet bl. a.
genom en ulbyggnad av AXE-stationer är del angelägel all byggprojekten
handläggs i nära samarbele med stationsprojektering och televerksamhelen i
övrigl. Vi har under lång lid samarbetat med KBS. 1 detta samarbete har Tvt
alllid svarat för programarbetet för atl kunna vidmakthålla den nödvändiga
samordningen mellan byggnad och teleteknik. Samarbetet med KBS måste sålunda
ske på ett nyanserat sätt och under reglerade former.

Statskontoret-Statskontoret
bilräder förslagel om en huvudstudie inom byggnads- och
anläggningsförsörjningsverksamhelen med syfle atl slå samman byggnadsstyrelsen
och fortiflkalionsförvaltningen.

Statskontoret
anser att om den föreslagna huvudstudien, med syfte att slå samman del två
myndigheterna, inte aklualiseras bör likväl översyner göras av respeklive
myndighet med syfle all effeklivisera verksamhelen.

Inom
området byggande av civitförsvarsanläggningar (huvudsakUgen ledningscentraler
och branddammar) menar kommittén all vissa uppgifler inom
civilförsvarsstyrelsen kan överföras lill FortF. Vinslen skulle vara atl
personal- och konsultkostnader om 2-3 milj. kr. per år sparas in. Enligt
statskontorels mening bör förslaget i denna del avvisas. För civilförsvaret
innebär förändringen ingen besparing. Tolall sett kan samma besparing uppnås
genom all minska FortF: s personalstyrka.

Byggnadsstyrelsen:

Vid
övervägandena om ett eventuellt fortsatt utredningsarbete med anledning av
förstudien bör man enligt byggnadsslyrelsens mening inte bortse från den
nalurliga rationaliseringspotential som sålunda föreligger och som de berörda
ämbetsverken var för sig och i samarbete med varandra -oavsell exierna
utredningar - måste utnyttja för att nå ett liilfredsslällande helhelsresultal.

Den
besparingspotential som anges i förstudien kan sammanfattas i tre huvudpunkter
(s. 184). Inom parenies anges för de två försia punklerna verkets uppskattning
av den bas på vilken besparingarna har beräknats (endasl
administrationskostnader för KBS och FortF enligt det s.k. O-alternativet).

1. Effekl
av minskad byggnadsvolym lill millen

av
90-talel (exkl. konsultkostnader) 9-14 Mkr (ca 150 Mkr)

2.
Samordning eller sammanläggning
KBS/FortF 3-23 Mkr (ca 400 Mkr)

3.
Övrig samordning 15—34 Mkr

Prop. 1984/85:161 133

Redovisningen
innebär all slörsia besparingsmöjligheterna avser annan samordning än den
mellan KBS och FortF. Detta återspeglas endast delvis i förstudien.
Samordningen mellan KBS och FortF har gjorls lUI en huvudfråga. Övrig
samordning har delvis endast exemplifierats.

Ett
fortsatt utredningsarbete måste därför i högre grad än förstudien la fasta på
och klarlägga möjligheterna till besparingar genom ytterligare samordning av
byggande och fastighetsförvaltning inom den civila seklorn.

Ell
fortsatt utredningsarbete måsle också bli tydligare i fråga om skilda ålgärder
som övervägs och därmed sammanhängande besparingar m. m. Det är redan av detla
skäl olämpligt alt som utredningen föreslår sälta elt besparingsmål för hela
det område som har behandlats under avsnittet om byggnads- och
anläggningsförsörjning. Det skulle vidare vara osakligt att på gmndval av de
uppskattningar och översiktliga bedömningar som kunnat göras i förstudien nu
precisera besparingsmål lill gmnd för fortsatla överväganden. Flera besparingar
anges i förstudien med en osäkerhel av ca 100% eller mer.

Byggnadsslyrelsen har
bl.a. i sina senasle anslagsframställningar redovisat vikten av de s. k.
administrationskostnaderna för verksamheten med beaktande av de lotala
intäkterna och kostnaderna för verksamheten. F. n. uppgår verkets
administrationskostnader under s. k. I 000-kronorsan-slaget liU ca 3% av
verksamhelens lotala omslutning. Verkel har mol bakgmnd av exempel på
besparingar inom huvudprogrammen slmkil under vikten av alt besparingsarbelet
i etl längre perspekliv alll mer inriktas på de direkta koslnadema. Åtskilliga
exempel har angivits där insalser för minskad energiförbrukning, översyn av
areaslandard och teknisk slandard, långsiklig förvallningsplanering elc. ger
betydligt slörre besparingseffekter än dem som kan uppnås genom nedskämingar
av adminislralionen. Ett likartat förhållande lorde gälla för FortF och andra
byggherremyndigheter och fastighetsförvaltare.

Det
är mot denna bakgrund särskilt viktigt atl ett fortsatt utredningsarbete inle
ensidigt inriktas på frågor om personår i administrationen. För all arbetet
skall framslå som genomiänki och motiverat krävs atl effekterna på
verksamhetens totala intäkter och kostnader och resultat som helhel i första
hand beaktas.

Utredningen
fömtser en minskad husbyggnadsvolym tiU 1995 för såväl KBS och FortF som övriga
byggherremyndigheler. Byggnadsstyrelsen kan instämma i denna bedömning både för
den produktion som avser verkels lokalhållningsområde och för
uppdragsverksamheten. Däremoi är del naturligtvis svårt att med någon säkerhet
bedöma hur stor denna minskning kan komma all bli i ell längre perspekliv. Del
finns erfarenhetsmässigt en lendens all något underskatta volymen på sikt till
följd av brislande planeringsunderiag.

Som
utredningen riktigl påpekal (s. 165) finns del ingel enkelt samband mellan
resursbehov och produktionsvolym. Detla måste särskilt framhål-

Prop. 1984/85:161 134

las
vid den tyngdpunklsförskjutning som nu sker från större nybyggnadsverksamhet
liU salsning på mindre projekt inom den s.k. ROT-sektom. Del är därför myckel
svårl att nu ange hur stor resursminskning som kan påräknas för
byggproduktionen. Del bör ligga inom myndighelemas ansvar alt löpande vidta de
förändringar av resursinsatserna som är påkaUade med hänsyn liU volym- och
slmklurförändringar. Av dessa skäl är del varken lämpHgt eller möjligt alt nu
precisera "besparingseffekten" av en fortsatt och långsiktig
anpassning lill ändrad och minskande produktionsvolym.

Om
utredningens prognos skulle visa sig riktig uppstår självfallet frågan humvida
resursanpassningen skall ske inom oförändrad organisalion av den statliga
byggherreverksamhelen eller om en förändring av strukturen bör genomföras för
att kunna upprätthåUa kvalificerade och ralionella enheler. Byggnadsslyrelsen
har därvid den uppfattningen all man i försia hand bör överväga all föra
uppgtfter från de mindre byggherremyndighe-leraa lUl de slörre.

Förstudien
redovisar två huvudalternativ för KBS/FortF — samverkan med i huvudsak
bibehållen ansvarsfördelning (allernativi) och sammanläggning av myndighetema
(alternativ 2). Besparingseffekten av altemativ 1 anges till 3-8 Mkr/år och
för alternativ 2 till 15-23 Mkr/år.

Enligt
byggnadsslyrelsen ger förstudien inte underlag för all hell utesluta någotdera
av alternativen. Verkel vill dock håUa med om all samord-ningsallemalivet inte
moiiverar en särskild huvudstudie.

Alternativ
2 kan närmare bedömas först efler ytterligare ulredning, vilket förordas i
förstudien. Det finns dock anledning atl redan med förstudien som gmnd dämpa
de förväntningar förslaget kan ge upphov tiU,

Samtidigt
framgår av förstudien att besparingarna fömtsätter alt verkens centrala delar
samlokaliseras och att anlalel byggnadsområden/regionala förvaltningar ungefär
halveras med omflyttningar och slora omorganisationer som följd (s, 224). Del
framstår mot denna bakgmnd som helt orealistiskt all räkna med att alternativ 2
skulle kunna ge några snabba besparingar. Med erfarenhei av omlokaliseringarna
och med beaktande av nuvarande regler i tryggheisfrågor är det sannolikt all
elt genomslag av alternativ 2 först kan nås ca 10 år efter etl beslul om
genomförande.

Del
finns mot denna bakgrund anledning atl, som ulredningen föreslagit, pröva
möjligheterna till ytterligare samordning inom den civila statsförvaltningen.
Samordningen kan avse såväl byggproduklion som fastighetsförvaltning och
lokalbehovsprövning.

I
förstudien anges (s. 174) alt KBS och FortF bedömi det lämpligt att samordna
fastighelsdriften för 7,3 milj. m' uppvärmd byggnadsvolym som förvallas av
olika slalliga myndigheler saml all 2 milj. m' härav hittiUs har samordnats.

I
dagens läge återstår således en byggnadsvolym om 1,3 milj m som skuUe kunna
samordnas. Byggnadsstyrelsen har i samverkan med FortF

Prop. 1984/85:161 135

intensifierat
arbetet med all genomföra samordning för slörre delen av denna byggnadsvolym.
Med de anmärkningar som redovisals delar således byggnadsstyrelsen utredningens
uppfattning att en ytterligare drtftssam-ordning är angelägen och bör
genomföras.

Byggnadsslyrelsen
har som ell led i remissarbetet fortlöpande haft överläggningar med verkets
pesonalorganisationer, SACO/SR, ST, SF, SALF och LO-förbunden. Härvid har
samtliga de frågeställningar m. m. som tas upp i della remissvar diskuierats.

SF
och SALF har för sin del särskilt velal framhålla följande:

"Vi
bkräder förstudiens förslag om en huvudstudie.

Huvudstudien
bör i första hand belysa de närmare konsekvenserna av en sammanslagning av
FortF och KBS, Huvudstudien bör även belysa möjligheterna till ökad samordning
mellan FortF - KBS och slatsförvahningen i övrigl,"

Riksrevisionsverket:

1
april 1983 började RRV en huvudstudie om byggprocessens utformning inom
försvarei med en jämförelse med den privala och den civilt statiiga
byggprocessen. Denna studie har redan från inledningen samordnals med den
remitterade förstudien. Samordningen har i slort inneburit att RRV koncentrerat
sitt arbete på byggprocessens utformning och innehåll samt de medverkande
organisationernas roller.

Den
civUl/slalliga byggprocessen och byggprocessen inom försvarei uppvisar slora
skiUnader vad gäller processemas utformning och rollfördelning, som inom
försvaret är betydligt mer spUltrad och komplicerad. Byggnadsstyrelsen och
fortifikalionsförvallningen har helt olika förutsättningar för sitl agerande
och även olika roller i respektive process. Sället att uppfylla rollerna i
processerna avviker även från varandra.

Den
gmndläggande skiUnaden ligger i att inom den civUt/stalliga byggprocessen är
ansvars- och beslutsbefogenheterna dels kopplade liU expertkompetensen, dels
samlade på en och samma organisation. Inom försvarei är dessa funklioner
uppdelade och dessulom är anlalel medverkande parter betydligt fler.

Förutsättningarna
för en effektiv och ändamålsenlig byggprocess är härigenom betydligt större
inom den civilt/statliga verksamheten.

Med
anledning av utredningens förslag och RRV; s slutsatser av den genomförda
granskningen tUlstyrker RRV förslagel om all en huvudstudie genomförs inom
byggnads- och anläggnings verksamheten.

Mol
bakgrund av de nu redovisade slutsatserna anser RRV del väsentligt atl en ev.
huvudstudie inriklas på att belysa de närmare fömtsättningarna för och
konsekvenserna av en ökad samordning av de moment som bör innefattas i
verksamheten. Delta arbete bör inriklas pä de olika processernas innehåll och
uppbyggnad samt resurs- och kompetenskraven. Med dessa utgångspunkter bör sedan
de organisaloriska konsekvenserna bedömas.

Prop. 1984/85:161 136

Av
dessa skäl anser RRV alt en huvudstudie inte bör slyras mot någol specielll
organisatoriskt lösningsallemaliv. RRV vill aUtså för sin del inle nu förorda
någol av de framförda alternativen.

Domänverket:

I
kapilel 6.8.5 framhålles, atl besparingar torde kunna göras genom all
domänverket i större ulslräckning än hittills tar över förvaltningen av
försvarels markområden. Däremoi bedöms samverkan i fråga om anskaffning och
avveckling av mark vara föga meningsfull.

Domänverket,
vars erfarenheler beträffande förvaltning av försvarets marker är huvudsakligen
posiliva, ansluter sig i princip tUl dessa bedömningar. Med sin inriktning och
sin så gott som rikstäckande organisalion torde verket vara väl mstat för
uppgtften atl förvalta många av försvarets marker. Dock torde vissa marker
finnas, som på grund av t. ex. speciella sköiselönskemål, säkerhetsskäl eller
geografisk belägenhet lämpligen bör förbli ulanför verkets förvaltning.

Vägverket:

Inom
VV cenirala och regionala organisalion har KBS lokalhållningsansvaret, medan
VV inom den lokala organisalionen svarar för såväl anskaffning som förvaltning
av ca 265 vägstationer. VV anser atl del innebär uppenbara fördelar med
nuvarande ansvar för lokala fastigheter, genom bl.a. närhet till
anläggningarna, vetskap om behov och bra möjlighet lill enheilig slandard. V V
uppfallning är alt kompelens finns inom verket för att sköta
fastighelförvallningen. Med hänsyn härtiU borde en överföring till VV övervägas
av ansvaret även för regionala och centrala fastigheter.

Under
punkt 6.5 framhåller kommillén atl slora delar av verksamheten vid FortF och
KBS har likartad karaklär. Detla gäller specielll försörjningen med och
förvallningen av byggnader (hus). Dessa uppgifler tar i anspråk 53% av FortF: s
och 90% av KBS resurser.

Av
FortF: s återstående (47%) resurser torde befästningsavdelningen utgöra största
andelen. Denna avdelnings huvudansvar omfattar enligt punkl 6.3.1 anskaffning
(planering och projektering) av befästningar och flygfält samt underhåll av
dessa.

1
sammanläggningsalternalivet framlägger kommiitén tre underallernativ, som
främst skiljer sig åt när del gäller befäslningsverksamhetens ställning. VV
ifrågasätter om inle elt fjärde underallernativ, nämligen överförande lill VV,
bör prövas. VV har redan i viss ulslräckning utfört försvarsanläggningar åt
FortF och anser all kompelens beiräffande i varje fall byggandet finns.
Avseende Projektering/konstruktion av befäslnings-och flygfällsarbelen kan VV
kompelens behöva kompletteras.

Kommittén
har övervägl vilka besparingar som kan göras därest objekt större än 4 Mkr förs
över till KBS. Uppskattningsvis skulle därigenom

Prop. 1984/85:161 137

ytteriigare
100-150 Mkr/år föras över till KBS, vilket bedöms medföra besparingar om 5-10
Mkr/år. För V V del skulle förslaget medföra att alla lokala nybyggnader
överfördes till KBS. Delta skulle i sin tur medföra kompetensförsämring hos
kvarvarande byggresurser, vilkel skulle gå ul över kvaliteten på ombyggnads-
och reparationsarbetena. Nuvarande resurser är dessulom så begränsade, alt del
är tveksamt om de kan minskas även om viss del av byggnadsverksamheten överförs
lill KBS.

Den nuvarande långtgående
anpassningen till de lokala förhållandena vad gäller ulformningen av
anläggningarna kan också försämras eUer gå föriorad. En förändring i enlighel
med vad som föreslagils torde medföra ett trögare och mer byråkratiskt system.

Sjöfartsverket:

I
labell 6.9 sid. 176 i beiänkandei har den årliga husbyggnadsvolymen vid mitten
av 1980-talet för sjöfartsverkels del angivils lill 2 Mkr. Volymen lorde
snarare kunna uppskallas tiU 1 Mkr.

Den husbyggnadsverksamhet
som sjöfartsverkei utför med egen arbelskraft utföres av personal som
huvudsakligen är sysselsatt med byggnation till sjöss. Husbyggnalionen förläggs
till vintertid, omkring 4 mån/år, då arbeten inte kan utföras till sjöss.
Byggnationen till sjöss bedrivs effektivast och billigast med egen personal
som är anställd under hela året. Eflersom sjöfartsverket således har kostnad
för denna personal även under vintertid är det koslnadsmässigi fördelaktigt att
låta personalen utföra även husbyggnadsverksamheten. Några besparingseffekter
kan därför inte uppnås genom en ökad samordning med fortiflkalionsförvaltningen
och byggnadsstyrelsen.

Sjöfartsverkei
har i övrigt ingen erinran mot den i betänkandet redovisade förstudien.

Statens
vattenfallsverk:

Som
noleras i betänkandet har Vattenfall såsom affärsverk självt ansvaret för
lokalhållningen. Del enda fall där sidoordnad myndighel berörs gäller
projekiering av "förvaltningsbyggnader" - inte kontorslokaler som det
generelll anges i betänkandet. Med denna begränsning blir del föreskrivna
samrådet med KBS vid projekteringen av lolall liten omfattning.

Del
har slumpat sig så atl Vallenfall under åren 1976-83 i ohka delar av landet
uppfört fyra nya förvallningsbyggnader för totatf ca 125 Mkr. Några nya sådana
byggnader, bortsell från mindre tillbyggnader/kompletteringar, fömtses inle
därutöver inom överskådlig tid. Uppgiften i tabell i betänkan-del all
vattenfall avser bygga förvaltningskontor under 1980-talel för 35 Mkr/år är
sålunda felaktig. För Vattenfalls del utgör den verkliga omfaltningen av
husbyggandet sålunda inte motiv för alt - såsom utredningen föreslår - lill KBS
överföra ansvaret för lokalanskaffningen.

Enligt
Vattenfalls uppfattning har i utredningen ej heller gjorts någol

Prop. 1984/85:161 138

försök
alt bevisa påståendet om besparingseffekter av angiven slorlek vid överförande
lill KBS av objekt vars byggkostnad översiiger 4 Mkr.

I
ulredningen erinras vidare om att åtgärder för fortifikatoriskt skydd vidtages
för vissa slag av anläggningar. Omfaltningen härav utanför civilförsvaret
anges lill drygt 10 Mkr/år. Utredningen anser all utnyttjande av FortF: s
kompetens skulle bl.a. skapa förutsättningar för samordnad bedömning t. ex. av
skyddsnivå och lekniska lösningar saml för avvägning av erforderliga
investeringar. För VallenfaUs och kraftinduslrins i övrigt del finns just för
della syfte en särskild av regeringen tillsatt nämnd, Krigsskyddsnämnden för
kraftanläggningar. Vattenfall kan inte se att överföring till FortF av ansvaret
för åtgärderna ifråga skulle ge bälire resultat i tekniskt och ekonomiskl
hänseende.

Vattenfall
anser sig inle kunna bedöma effeklen av utredningens förslag om samordning av
KBS och FortF och ej heller ha anledning alt på annat säll kommeniera ålgärden
än alt fömtsätta att denna inle försvårar det nu föreskrivna samrådet med KBS
vid projektering av förvatfningsbyggnader - av vilkel VattenfaU hittills haft
goda erfarenheter.

Slutligen
vUl Vattenfall notera goda erfarenheler av FortF: s och KBS samverkan vid driflen
av kontorsfastigheter på de platser där VallenfaUs regionala enheter träffat
avtal med FortF/KBS.

Civilförsvarsstyrelsen:

Kommittén
anser vidare atl produktionsuppgtften avseende uppförandel av anläggningar för
civitförsvarels krigsorganisation skall överföras till
fortifikationsförvallningen. Som framgår av vad styrelsen sagl tidigare är en
allmän sirävan idag atl kommunerna skall få elt ökat ansvar för civilförsvarsverksamheten
på lokal nivå. Sedan många år tillbaka har huvud-produktionsansvaret för
civitförsvarels ledningscentraler åvilat kommunerna. Civitförsvarels
byggprocess är naturligt integrerad med kommunernas normala byggprocess och
fungerar enUgt styrelsens erfarenheler mycket bra. En flyttning av
produktionsansvaret från civilförsvarsslyrelsen till
fortifikationsförvallningen slrider enligt styrelsens uppfattning emot de av
riksdagen i 1982 års försvarsbeslut redovisade utvecklingslinjerna för del
modema civilförsvarel. Slyrelsen är tveksam till om de av kommittén beräknade
besparingarna vid en organisationsförändring uppväger de negaliva
centraliseringseffekter som kan uppstå i delta sammanhang.

Länsstyrelsen
i Värmlands län:

Länsstyrelsen
har genom försvarsenheten mångårig erfarenhet av civU-försvarsdelen av den
regionala och lokala produklionen inom de berörda områdena. I vissa fall
ansvarar länsstyrelsen själv för produktionen, i andra fall samordnas och
tillses produklion som genomförs av kommuner och företag.

En
aUmän erfarenhei är alt resurserna för produktion både regionalt och

Prop.
1984/85:161 139

lokatf
är mycket knappa för den genom försvarsbesluten fastställda produktionen.
Della har ofta lett lill alt faslstäilda planer icke kunnat fullföljas eller
att genomförande av beslutade åtgärder försenals.

En annan erfarenhei är att
kunskaperna och förståelsen för produktionen och produkterna pä fältet efter
hand försämrats vilkel ofta lett till försämring av produktionsresultatet och
försvårat både det administrativa och tekniska sakarbelel.

De nu skisserade förslagen
leder enligt länsstyrelsens uppfattning till koncentrering som accentuerar de
ovan nämnda problemen i produktionen. Risken är uppenbar för att sakkunskapen
på central nivå utarmas ytterligare, atl byråkraliseringen ökar och alt
avståndet mellan programmyndighel och producenter på fältet ökas ytterligare -
allt liU men för produktionen.

Enligt
länsstyrelsens mening leder förslagen till en sämre effektivitet och atl
ambilionsnivån och kvaUteten inom de berörda områdena kommer att sjunka.
Besparingseffekten uppnås ovedersägligen på de cenirala myndighetemas anslag.
Det är dock sannolikl atl fördyringar av samma storleksordning uppstår inom
sakanslagen, atl den totala effektiviteten sjunker samtidigt som ambilionsnivån
och kvaliteten i produktionen nedgår.

Förslaget atl FortF skall
svara för anläggningsproduktionen i stället för kommunema kan starki
tfrågasättas. Kommunerna har ansvar för anläggningarnas drift och underhåll.
De bör därför även ha möjlighel alt påverka produktionen och genom ansvar för
produklionen få erfarenhei och kunskap som är nödvändig för drifl och
underhåll. Vidare medför förslagel att föra över produklionsansvaret lill FortF
atl civilförsvarsstyrelsen lappar nödvändig återkoppling från produklion lill
planering. Delta kommer på sikl att medföra betydande nackdelar.

Länsstyrelsen
vill slutligen också beröra de regionalpolitiska aspekterna.

Totalt
berörs således ca 46 årsarbelskrafter i Karlstad.

De
föreslagna rationaliseringarna har således stor betydelse ur sysselsättningssynpunkt
för länel.

Värmlands län är ett av
landels hårdast drabbade län vad gäller arbetslöshet och avfolkningsproblem.
Intentionerna bakom ullokaliseringen av de statliga myndigheter, som här berörs
av besparingsförslag, var all komma tillrätta med de regionala strukturproblemen.
För Värmlands del omfattade utiokaliseringen från början 1100 tjänster. Av
dessa återstår för närvarande ca 800 tjänsler. Det är enhgt länsstyrelsens
mening inte möjligt att yllerligare reducera antalet tjänster vid länets
statliga myndigheter utan all hetf bortse från de intentioner som låg bakom
ullokaliseringen av statliga myndigheler.

Prop.
1984/85:161 140

Kommittén för samordning av den cenirala ledningen för
fredsräddningsljänsten och civilförsvarsverkssamheten:

Vid en samlad bedömning har vi funnil atl övervägande skäl
talar för att kommunerna bibehålls vid sitl nuvarande produktionsansvar. En
möjlighet som vi ser till effektivitetsvinster är att öka samarbetet mellan
civilförsvarsslyrelsen och forttfikationsförvallningen.

Vi vill inle motsätta oss alt en huvudstudie i enlighet
med Hpg 5kommil-léns förslag genomförs. Med hänsyn lill vad vi anfört bör
emellertid studien - i här aktuella frågor - inriktas främst på all närmare
belysa möjligheterna atl öka samarbetet inte på att föra över produklionsansvaret.

Tjänslemännens centralorganisation:

Utredningen föreslår en huvudstudie som skall belysa de
närmare konsekvenserna av en sammanslagning av fortifikationsförvallningen
(FortF) och byggnadsstyrelsen (KBS), En sådan sammanslagning skulle oundgängligen
medföra omfattande konsekvenser för de bägge myndigheternas personal på olika
platser i landet. Därför är det särskUl angeläget att en eventuell huvudstudie
av denna fråga bedrivs i nära konlakl med berörda personalorganisationer.

I en sådan huvudstudie bör bl.a. beaklas atl KBS och FortF
arbetar inom två ganska olika planerings- och budgetsystem.

Landsorganisationen i Sverige:

Utredningen föreslår all en huvudstudie inom byggnads- och
anläggningsverksamheten kommer till stånd, vilken i första hand skall belysa
konsekvenserna av en sammanslagning av de två myndigheterna.

Härvid kan olika alternativ bli aktueUa vad avser
befästningsenhelens ställning och den cenirala och regionala nivåns ulformning
och lokalisering. Huvudstudien bör också belysa möjligheterna lill ökad
samordning mellan dessa två myndigheter och statsförvaltningen i övrigt.

Statsanställdas Förbund bilräder ulredningens förslag, men
vill föreslå all huvudstudien också kommer all omfalta frågor kring samordning
av fastighetsunderhåll och maskinijänsl på lokal nivå, dvs. i de fall del är
möjligt mellan byggnadsstyrelsens driflområden och förbanden.

Sveriges Arbetsledareförbund:

SALF har funnit atl Hpg 5-kommitténs organisationsallernaliv
2 A, som innebär en sammanslagning av KBS och FortF till en myndighel bäst lillgodoser
de krav man bör ställa på en statlig byggverksamhet. Vi delar uppfattningen alt
samordningsmöjligheterna inom della alternativ kan las till vara på alla
nivåer.

Vår uppfattning är alt den nya myndigheten bör begränsas
inom den cenirala delen. Tyngdpunklen bör i stället förläggas regionall och
lokalt.

Enligt vår uppfallning bör även befäslningsverksamheten
samt flygfälts-och markfrågor tillhöra den gemensamma myndigheten för slallig
byggverksamhet.

En samordning av fastighetsdrtflen till en myndighet
medför nalurliga möjligheter till samverkan på lokal nivå i frågor om
energihushållning, personal och andra resurser.

3 Civilförsvarets materielanskaffning

Sammanfatining

Enligt kommitténs uppfattning kan produktionsuppgifterna
vid anskaffning av civilförsvarsmateriel föras över från civilförsvarsslyrelsen
lill försvarets materielverk och ge besparingar om ca 15 personår. Delta bör beaklas
vid del slulliga ställningstagandet till olika pågående uiredningar som berör områdel.

Så gott som samtliga remissinstanser anser att
produktionsansvaret för civUförsvarets maleriel bör kvarligga på Cfs och alt de
besparingar som kommittén kommit fram till är tveksamma men att möjligheterna atl
samordna verksamheten ytterligare mellan FMV och Cfs bör tas till vara.

Yttranden

Försvarels Malerielverk:

Undersökningen har utgått från all upphandlingen för Cfs
även i fortsättningen kommer alt ske centralt. Om kommunerna i framliden ges elt
slörre ansvar för Cfs materiel, har det förutsatts atl Cfs som programmyndighel
svarar för samverkan med dessa. Mot bakgmnd av vad som framkommit vid
undersökningen förordas i princip att FMV övertar produktionsansvaret för en
del av Cfs materiel. Detta gäller även vid de ledningscentraler och
sambandssystem som har starka kopplingar till försvarsmaktens syslem. En
precisering av resursbehovet och en mer allsidig konsekvensredovisning kräver
emellertid en vidare ulredning av frågan med medverkan från FMV och Cfs,

Försvarets rationaliseringsinstitut:

Del bör noteras all utgångspunkten i uppdragel lill
institutet respeklive direktiven lill kommtftén är olika. Institutet förordar i
sin rapport, i likhet med kommittén, ell ökal samarbete mellan civilförsvarsslyrelsen
och FMV. Della bör ske materielslagsvis utan särskilda organisaloriska ålgärder.
Förslaget motsvarar kommitténs avialsalternativ. Institutet vill dock framhålla
betydelsen av att ett sådant arbete stimuleras av regeringen t. ex i de årliga
budgetprövningarna. Institutet hänvisar således till den uppfattningen som kom
lill ultryck i rapporten.

Prop. 1984/85:161 142

CivUförsvarsstyrelsen:

De
förslag som kommiitén lämnar kan innebära att annan myndighet, försvarels malerielverk
(FMV) blir produktionsmyndighei för visst eller vissa malerielslag. Även vid en
sådan uppdelning mellan program- och produktionsroUerna måste civitförsvarsstyrelsen
ha kompetens och resurser för att utveckla materiel m. m. samt styra och
kontrollera produktionen. Kommitténs förslag torde därför kunna tfrågasättas.
Däremot synes en ökad samverkan mellan Cfs, FMV och försvarels
sjukvårdsstyrelse (SjvS) innebär fördelar ur många synvinklar.

Det
kan synas möjligt med besparingar genom överförande till FMV av produklionsansvaret
för civitförsvarsstyrelsens materietförsöijning bl.a. på gmnd av samutnytljande
av fackkunskap inom sakenheterna samt utnyttjande av väl inarbetade funktioner
inom FMV t.ex. normaliefunk-lionen, kontroll m.m. Man får emeUertid inte bortse
från den samverkan som redan nu sker på materielsidan. De besparingar som
utredningen kom mit fram till synes mycket tveksamma.

Så
t. ex har kommittén bedömi som önskvärt atl en avsevärt fördjupad samordning
alternativt en sammanslagning av utvecklings- och anskaffningsresurserna (lUl FMV)
kommer lill slånd för skyddsmateriel.

Den
unika kompelens som civilförsvarsslyrelsen byggt upp inom området Skydd tiU aUmänheten
har inneburil bl.a. alt ca 4miljoner skyddsmasker hitlills anskaffats tUl
befolkningen. Anskaffningstakten som har varit betingad av medelstilldelningen
har varieral, men omfattar f.n. 380000 st skyddsmasker per år. Eflersom slyrelsen
anskaffar till hela befolkningen - barn, vuxna och äldre människor - varierar
naturligtvis kraven på skyddens utformning, vilket i sin tur har medfört att
problemområdet är väl penetrerat såväl tekniskt som merkantilt. Erfarenheter
från det volymmässigt och koslnadsmässigi stora omfånget på dessa anskaffningar
gör all slyrelsen står väl rustad inför den kommande ulvecklingen och
anskaffningen av en ny skyddsmask för befolkningen. De vinster som kan ernås
vid ell fördjupat samarbete bedöms inte kunna uppslå genom det förfarande som
kommittén förordar och som innebär etl överförande av uppgiflerna till FMV. Slyrelsen
är av den uppfattningen atl del utvecklingsarbete som FMV avser bedriva
parallellt med styrelsens utveckling av en ny skyddsmask liU befolkningen
myckel väl kan inrymmas i della senare arbete.

Den
fördjupade samordning som kommittén föreslår bör enligt styrelsens uppfallning
komma till stånd men i så fall bör detla genomföras på del sätt som här antytts
nämligen alt civilförsvarsstyrelsen för FMV: s del genomför den kommande ulvecklingen
och anskaffningen av ny skyddsmask för försvarsmaklen.

Styrelsen
anser med del anförda som gmnd atl de överväganden och förslag som Hpg 5-ulredningen
presenterat på materielanskaffningens område inle skulle medföra några effektiviseringar
eller lägre kosinader.

Prop. 1984/85:161 143

Statskontoret:

I del aktueUa betänkandet föresläs en huvudstudie med
syfte atl överföra produktionsuppgifierna för utveckling, anskaffning och
redovisning av maleriel från CivUförsvarstyrelsen lill FMV.

FRI har i en rapport till regeringen nyligen gjort
bedömningen all en sådan åtgärd inle kommer alt ge de personalbesparingar, ca
15 personår, som kommittén räknar med. FRI menar att besparingen kommer all inskränka
sig till någol enstaka personår. Slalskontoret anser, i likhet med FRI, att de framräknade
besparingarna sannolikt inte är möjliga att realisera fullt ut.

Riksrevisionsverket:

Kommiitén har funnil atl en besparing på ca 15 personår är
tänkbar om FMV övertar produklionsansvaret för malerielanskaffningen till civUförsvaret.
Samlidigt föreslås fördjupade sludier, vilka redan ingår i ett regeringsuppdrag
lill FRI. FRI: s uppdrag är slutfört och rapport har överlämnats liU
regeringen. I denna redovisas preliminära beräkningar, som visar att möffiga
personalbesparingar är marginella. I rapporten redovisas också all
handläggningen inom FMV kan bli mer omständlig genom verkets slorlek och
civilförsvarsärendenas spridning på flera enheler. Svårigheterna all få en
balanserad tiltförsel av civilförsvarsmateriel kan komma att öka snarare än
minska. Processen innebär som redovisas i rapporten, flera olika moment som är
inbördes beroende. Kravet på en samlad planering för materielförsörjningen bedömer
RRV komma att öka, när kommunema övertar en del av ansvarei för civilförsvaret.
RRV ser ingen fördel i att yllerligare öka spridningen av produklionsansvaret
genom att överföra vissa processens moment till FMV.

Kommittén för samordning av den centrala ledningen för fredsräddningsljänsten
och civilförsvarsverksamheten:

Enligt vår mening är del nödvändigl med etl ökat och
fördjupat samarbele mellan siaten och kommunerna i fråga om materielhanleringen
så all civilförsvarets maleriel kan utnyttjas i fredstid. Ett ökat sådant
samarbete ger möjligheter till förbilligad anskaffning samt ökad materielslandardise-ring
och materielutveckling för fredsräddningsljänsten. Enligt vår mening gynnas detla
bäst genom atl del nya räddningsverket, som vi kommer atl lämna förslag om, är
såväl program- som produktionsmyndighei för civilförsvarets materielanskaffning.
Den utvecklingsfas som inletts med ökat kommunalt engagemang för fredsräddningsljänsten
och de fördelar för fredsräddningsljänsten som därigenom går atl uppnå lalar
sålunda enligt vår mening mot atl knyla malerielanskaffningen till
materielverket. Däremot biträder vi Hpg 5-kommitléns i andra hand framlagda
förslag om ett nära samarbete mellan räddningsverket och materielverket i resursbespa-rande
syfte där så befinnes lämpligt.

Prop.
1984/85:161 144

Svenska kommunförbundet:

Slyrelsen delar kommilléns uppfattning all del är
angeläget med en ökad samverkan på materielområdet mellan likartade verksamheier,
t. ex. civilförsvar och kommunal räddningstjänst. Som kommittén påpekar har
riksdagen år 1982 fatlat principbeslul om all kommunerna med början under budgelåret
1984/85 skall ta över ansvaret för ledningen av civilförsvars-verksamheten på
lokal nivå i krig och det planläggningsansvar i fred som hänger samman därmed.
Inom kommittén (Kn 1982:3) med uppdrag all uireda frågan om en samordning av räddningsljänslen
i fred och civitförsvarsverksamheten övervägs för närvarande bl. a. frågan om
den framtida integreringen av den kommunala räddningstjänstens och
civilförsvarets materielhantering. Denna integrering avser produktulveckling,
upphandling, förrådshåUning, underhåll m.m. Styrelsen vill i detla sammanhang framhåUa
alt elt nära samarbete i dessa frägor påbörjals mellan kommunförbundet och civitförsvarstyrelsen
i syfle atl uppfyUa intentionerna i 1982 års totalförsvarsbeslut.

En viklig målsättning i sammanhanget är atl åstadkomma
syslem som möjliggör atl civilförsvarets maleriel i sä slor omfallning som
möjligt kan användas i den fredslida räddningstjänstverksamhelen. Härigenom bör
bl, a. samhällsekonomiska fördelar kunna vinnas. För atl en omfattande
fredsanvändning av civitförsvarsmalerielen i framliden skall bli möjlig, krävs
enligt styrelsen en långtgående decentralisering av förrådshåUning-en.

Kommitténs förslag att låta försvarets materielverk (FMV)
överta civilförsvarsstyrelsens produktionsuppgtfter för utveckling,
anskaffning och redovisning av civilförsvarsmateriel kan enligt slyrelsen
innebära praktiska problem vid den av statsmakterna eftersträvade
integreringen av den kommunala räddningstjänstens och civilförsvarels materidhante
ring. En sådan överföring av uppgtfter tUl FMV slrider enligt styrelsens mening
mot intentionerna i 1982 års tolatförsvarsbeslut om en decentralisering av
civilförsvarsverksamheten. Kommiitén har överhuvudtaget inte analyserat frågan
om kommunernas medverkan i materielhanteringsprocessen vid en eventuell uppgtftsöverföring
till FMV, vilkel är en klar brist.

Såvitt styrelsen på tillgängligt underlag kan bedöma torde
från kommunal synpunkt fördelar stå att vinna med all civilförsvarsstyrelsen
bibehåller produktionsansvaret för civitförsvarels materielanskaffning. Genom
den nära samordning som för närvarande byggs upp mellan civilförsvar och övrigt
civilt totalförsvar på lokal nivå skapas förutsättningar för all mate-rielförsöijningsprocessen
kan ges ell sådant innehåU all även den kommunala räddningstjänstens krav
tillgodoses.

Tjänslemännens centralorganisation:

Vad gäller materielförsörjningen föreslår kommillén all produktionsuppgifierna
vid anskaffning av civilförsvarsmateriel förs över från Cfs till FMV.

Prop. 1984/85:161 145

TCO motsätter sig inte fördjupade studier av denna fräga,
men vill i sammanhanget erinra om att FRI: s rapport nr 3-83-4401 angående
civilförsvarets materielförsörjning synes visa att besparingsmöjligheterna är
ganska begränsade.

Till delta
kommer — vilket kommittén också påpekar - att den framtida organisationen av
den fredstida räddningstjänsten, kommunanknutel civilförsvar m.m. är frägor
som noga behöver prövas i samband med en huvudstudie av möjligheterna att
överföra produktionsansvaret till FMV.

10 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 161

Prop. 1984/85:161 146

Bilaga
5

Sammanfattning
av försvarets rationaliseringsinstituts rapport nr 3.83-4401 Civilförsvarets materielförsörjning

Effektivering
av materielförsörjningsprocessen i civilförsvaret

Institutet
har i fullgörandet av regeringens uppdrag hafl som ulgångspunkl målet för materielförsörjningen,
nämligen att anskaffa och vidmakthålla maleriel för alarmering av och skydd
för allmänheten samt den utmstning för civilförsvarels krigsorganisation som
svarar mot uppslällda operativa och taktiska krav saml mol krav på lillgänglighet
vid mobilisering och uthållighet i krig. Vidare skall utbildnings- och
övningsverksamheten i fred kunna förses med maleriel.

Med
denna utgångspunkt har institutet ansell all studien även bör omfatta en
undersökning av måluppfyllelsen. Bristande måluppfyllelse kan ha flera orsaker.
En orsak kan vara att adminislralionen av materielförsörjningsprocessen inle
är effekliv.

Inslilulels
undersökning visar i flera avseenden bristande måluppfyllelse. Enligt inslilulels
uppfattning ligger dock orsakerna härtill främst i atl de gmndläggande
förutsättningarna för materielförsörjningen varit och är bristfälliga. Del
gäller l.ex. grundsyner och mål för organisalion, utmstning och uthållighet.
Härtill kommer läla förändringar av krigsorganisationen. En annan orsak är
otillräckliga resurser i förhållande lill uppslällda mål och uppgifter, vilkel
kan ha sin grund i ofullgångna beräkningar av resursbehov i förhållande lill
åtagna uppgifler eller andra brisier i dialogen mellan civilförsvarsslyrelsen
och slalmaklerna.

Materielförsöijningsprocessens
organisalion och administration har haft och har brister. Institutet kan
emellertid konstalera att ett målmedvetet arbete under senare år förbätlral adminislralionen
och atl man med fortsatt arbele sikiar mot ytterligare förbättringar.
Institutet redovisar också i rapporten synpunkier och förslag som institutet
anser kan medverka till effektivering.

Inslitutets
uppfattning i slort beträffande materielförsörjningen är atl civilförsvarsslyrelsen
är på god väg all uppnå en högre effektivitet än för några år sedan.
Förbättringsarbetet kräver emellertid i flera fall en ofrånkomligt lång lid
innan resultaten visar sig, t.ex. omläggning av redovisningssystemet. Därtill
räcker inte styrelsens personal liU för alt samiidigi driva flera resurskrävande
förbältringsprojekl.

De
synpunkter och förslag till ålgärder som institutet framför i rapportens
avsnitt 6, berörande olika led i materielförsörjningsprocessen, och som syftar
till atl effeklivera materielförsörjningsprocessen i nuvarande organisation är
i sammanfattning följande.

Prop.
1984/85:161 147

Det underlag för materielförsörjningsprocessen som
programfunktionen, representerad av planeringsenheten i civitförsvarsstyrelsen,
skall lämna till produktionsfunktionen, representerad av materielbyrån, är
ofullständigt. Underlaget bör innefatta taktiskl-tekniskl-ekonomiska målsättningar
med angivande av krav pä uthållighet och underhållssäkerhet. Underiaget bör
även innehålla uppgtfter om hur länge materielen avses ingå i utrustningen,
vilket är en grund för planering av omsättning av materiel i fred.

Grunderna för planläggning av främsl vidmakthållandet är
därför osäkra, dvs. planläggningen på sikl av förändringar i förrådsverksamhelen,
av underhållsorganisalion och underhållsbehov, reservdelsförsörjning saml
avveckling av maleriel på grund av omsättning. Det saknas även underiag för
planläggning av och åtgärder för materietförsöijning i krig.

Slyrelsen
är medvelen om dessa brisier. Åtgärder avses vidtagas när andra, f n. av
styrelsen högre prioriterade uppgtfter i pågående utredningsoch
utvecklingsarbete lösts. Styrelsen anseratt under tiden bristerna kan
överbryggas genom de direkta konlakler och dialoger mellan företrädare för
program- respektive produklionsfunklionen som lätt las inom styrelsen.

Institutet vill framhålla betydelsen för effektivitet i materielförsörjningen
alt denna har en fast grund för planläggning och genomförande. Del är angelägel
att styrelsen så snart som möjligt vidtar åtgärder för alt eliminera bristerna.

Civitförsvarsstyrelsen har ett stort kontaktnät liU andra
myndigheter (molsv) i syfte atl få information om leknisk utveckling och andra
frågor som har betydelse för materielförsörjningen.

Institutet anseratt det med hänsyn till styrelsens
begränsade personalresurser för materielområdet finns risk för, dels att
kontaktverksamheten kan bli en belastning till förfång för det löpande arbetet,
dels alt man på grund av bristande koncentralion inte utnytijar kontakterna
effektivt. Institutet föreslår att styrelsen gör en systematisk genomgång av
kontaktnätet i syfte att klariägga behov och värde av kontakterna, formerna
för informationsutbytet och aktuaUlel i förhållande till löpande anskaffningsplanering.
Resultatet av denna genomgång bör läggas till grund för en bättre planlagd,
målinriktad och prioriterad kontaktverksamhet. Denna bör inriklas på att siödja
både anskaffningsplaneringen och anskaffnings-och underhållsberedningen.

Av civilförsvarsstyrelsens till programplanen hörande femåriga
anskaffningsplan bör framgå kontinuiteten i den långsiktiga planeringen.
Institutet har funnit att jämförelser mellan ett par års planer visar både
avbrott i kontinuiteten och atl planlagd anskaffning inte genomförts. Detla
lyder på brislande stadga i planeringen, vilkel inverkar menligl på
effektiviteten i inte bara anskaffningen ulan även vidmakthållandet.

Vad gäller produktionsplaneringen - vid materielbyrån -
har institutet

Prop. 1984/85:161 148

funnil
all arbelet med alt förbällra planeringen och planeringsinstrumenten givit
resultat. Malerielbyråns verksamhetsplan och budget för 1983/84 visar atl
planeringen syflar till att få balans mellan uppgifter och resurser. Den
möjlighet till utvärderande uppföljning, som planen och budgeien ger, utnyttjas
dock inle. Institutet föreslår all slyrelsen prövar alt med bl.a. enkla former
av tidredovisning följa upp och utvärdera produktionsresultaten.

Institutet
anser att även produktionsplaneringen vid CUFA kan ulvecklas till ett bättre
hjälpmedel för slyrning och uppföljning av verksamhel. Inslilulet rekommenderar
all CUFA ges stöd från styrelsens Karistadsdel för en sådan utveckling.

Beträffande
anskaffnings- och underhållsberedningen har insttfulet funnil att
anskaffningsberedningen inte behöver bli särskUl omfallande annat än i fråga om
skyddsmateriel för allmänheten saml sambands- och alarmeringsmateriel. Den
underlättas genom samverkan med materielverket och sjukvårdsstyrelsen för ett
ökande anta! malerielslag.

Underhållsberedningen
synes däremoi inle ha ägnats lillräcklig omsorg, vilkel får negaliva effekler
på materietfillgängligheten. Inslilutel föreslår att slyrelsen vidlar ålgärder
för atl höja kompetensen i avseende på under-håUsanalys och -teknik.

Enligt
institutets mening är styrelsens upphandling välskött. Samverkan med
materielverket och sjukvårdsstyrelsen ulnylljas i ökande omfattning både ifråga
om inköp och leveranskontroll. Den upphandling, som i fred sker regionall vid CUFA
kan enligt institutets mening effekliviseras genom mer fömtseende planering och
samverkan mellan olika instanser i styrelsen och med försvarsmaklens regionala
och lokala inköpsorgan.

Normatiefunklionen
spelar en viktig roll i materielförsörjningen genom att den skapar hjälpmedel
för en rationell administration. Organiserad normaliefunklion saknas i
civilförsvarsstyrelsen. Institutet anser att det inom styrelsen borde införas ell
ansvar för normaliefunkiionen, en sammanhållande instans, vilkel inte kräver
så slor resursinsats. Styrelsen bör så långt möjligt utnyttja först och främsl
de modeller och system för materielregistrering och materieldokumentalion, som
utvecklats av materielverket men även i övrigt utnyttja det bistånd som delta
verk kan lämna. Styrelsen bör även söka utnyttja tjänsler från försvarels läromedelscentral
samt försvarets bok- och blankettförråd.

Civilförsvarels/örråt/i-
och underhållsverksamhet baseras på CUFAor-ganisationen. Enligt institutets
mening är denna organisalion ralionell. En av slyrelsen gjord ulredning rörande
personalbehovet, vilken synes böra visas tilltro, lyder dock på att det inte
föreligger balans mellan uppgifter och resurser under de fömtsättningar som
blir rådande under den närmasle femårsperioden. Detta ger effekler på framför
allt underhållsverksamheten, innebärande alt målsättningen för materietfillgängligheten
inte kan uppfyllas.

Institutet
har funnil att materldunderhållet av olika skäl i avseende på flera malerielslag
blivit eftersatt och att materielen därför inte har den tillgänglighet som
beredskapen kräver.

Institutet
anser därför atl det är mindre välbetänkt atl, såsom styrelsen anför i programplan
för 1984/89, inte lillföra framför allt underhållsfunktionen den
personalförstärkning som styrelsens utredning visat behövs ulan i slället medge
ytterligare tidsförskjutning och ambilionssänkning i genomförandet av vidmakthållandeuppgiften.
Enligt institutets uppfattning medför delta en ytterligare sänkning av materielberedskapen.

Institutet
rekommenderar atl CivUförsvarsstyrelsen uppmärksammar atl i lid planlägga för
den avveckling av materiel, som kan förvänlas som en följd av de
organisationsförändringar som skall genomföras under 1980-talets senare hälft.

Av
institutets undersökningar framgår all materieluppföljningen inte är lillräckligl
uppmärksammad och organiserad. Styrelsens information om materieltillgänglighelen
(materielberedskapen) är därför ofullständig. Institutet anser att mer vikt
bör läggas på materieluppföljningen med tanke på dels information om materielberedskapen,
dels de effektivitetsvinster och besparingar som kan uppnås och dels slutligen
dess betydelse i anskaffningsplanering och underhållsberedning.

Institutet
anser också att frekvensen i mobiliseringsuppföljningar -varje län en gång vart
totfle år - är för låg och rekommenderar slyrelsen atl pröva atl även utnyttja
övningar som inleds med mobiliseringsövning och som genomförs vart Qärde år,
för kontroll av materieltiUgänglighelen.

Materielredovisningen
har förbättrats under senare år. Civilförsvarsstyrelsen arbetar för all införa
elt genomgripande modifierat eller nylt redovisningssystem 1987/88, baserat bl.a.
på malerielbeleckningar enligt del försvarsgemensamma systemet FREJ och till CUFA
decenlraliserad redovisning.

Institutet
vill framhålla betydelsen av all så snart som möjligt införa FREJ-beleckningar
i materielförsörjningsmtinema. Användning av dessa systematiserade beteckningar
underlättar effektivering av rutinerna. Gemensamma beteckningar gör det
lättare atl finna möjligheterna till ökad samverkan med främst materielverket.

1
civilförsvarsstyrelsen läggs ett omfattande och ambitiöst arbele ner på atl
förbättra underlag för och administration av förråds- och underhållsverksamheten
(projekt Malerielöversyn).

Institutet
har konstaterat all tidsförskjutningar har uppstått i genomförandet av della
arbete och att avsevärd tidsutdräkt kan noteras från det atl beslut fallals i slyrelsen
på basis av en rapport från projektet till dess atl åtgärderna börjar
genomföras.

Institutet
rekommenderar alt styrelsen eftersträvar en mer realistisk planering för
projekt och all planeringen bör innefatta även åtgärders genomförande och
resurser för detla. I planeringen bör även läggas in

Prop.
1984/85:161 150

lidpunkt då utredningsarbete övergår från arbets-Zprojektgrupper
till linjeorganisationen.

Enligt ulmslningslislor för krigsorganisationens civilförsvarsenheler
avses viss materiel anskaffas lokalt eller regionall vid mobilisering. Enligt
institutets undersökningar måste det anses tveksamt om en sådan anskaffning är
genomförbar. Institutet föreslår atl civilförsvarsslyrelsen - vid sidan av överiäggningar
i frågan med överstyrelsen för ekonomiskt försvar - genomför konkreia
undersökningar, tUl alt börja med som stickprov i ell anlal civilförsvarsområden,
över möjligheterna till anskaffning i orten vid mobilisering.

Planeringen för civilförsvarets materielförsörjning i krig
år ofullständig och saknar inrikining och faslstäUda mål för uthållighet och underhållssä-kerhel.
På förfrågan har styrelsen uppgivit, alt den i nuvarande läge prioriterar
uppbyggnaden av krigsorganisationen framför malerielförsöijningen i krig, 1
styrelsens utvecklingsplaner ingår all utreda hur materietförsörjningen i krig
skall ordnas,

Inslilulet har förslåelse för den priorilering som
styrelsen har ©ort i denna fråga, Inslilulet anser dock all frånvaro av planer
för materielförsörjningen i krig är en allvariig brisl i civitförsvarsberedskapen.
Enligt institutets mening bör därför slyrelsen - bl.a, med lanke på den kommunala
planläggningen i fred för civilförsvarsuppgiflen i krig - snarast la upp frågan
om hur planläggningen av materietförsörjningen i krig skall lösas och lägga in
arbetet därmed så tidigt som möjligt i styrelsens arbetsplaner.

Kommunalternativet

Institutet har analyserat de konsekvenser på materielområdet
som kan bli en följd av atl ansvaret för ledningen av civilförsvarel på lokal
nivå i krig förs över till kommunerna.

Riksdagens beslul om överförandet lill kommunerna innefaltar
även del planläggningsansvar i fred som hänger samman därmed. Innehållet i detla
ansvar utreds av ProCK. Materielområdet berörs i den mån planläggningen kommer
att omfatta materielhanleringen vid mobilisering och materielförsörjningen
under krig.

CESAM-kommittén utreder förutsättningarna för en
samordning av den centrala ledningen av räddningstjänsten i fred och civitförsvarsverksamheten.
Institutet har på kommilléns uppdrag undersökt möjligheter tUl och konsekvenser
av, dels alt lill kommunerna överföra, helt eller delvis, förrådshållning, tiUsyn
och underhåU av civitförsvarsmateriel redan i fredslid, dels möjligheterna
till samordning av anskaffning av materiel till räddningstjänsten och maleriel
till civilförsvarel.

Kommunallernativet kan därför komma att beröra materielförsörjningen
för civitförsvaret på två sätl, dels i fråga om förråds- och underhållsverksamhelen,
dels i fråga om den cenirala anskaffningen av civilförsvarsmateriel.

Prop. 1984/85:161 151

Samordnad
anskaffning

I
föreliggande sammanhang är del fråga om att samordna anskaffning av civilförsvarsmateriel,
som sker centralt av statiig myndighet, med anskaffning av räddningsljänslmateriel,
som sker lokalt av varje kommun individuelll.

Samordning kan
åstadkommas, enkelt uttryckt, om del är samma materiel som siat och kommun
avser anskaffa, om anskaffningen kan ske under samma tidsperiod och om man
kommer överens om att gemensamt gå ul på marknaden och söka den leverantör som
levererar produkten lill förmånligaste pris.

Här
skall inte beröras på vilkel säll en sådan samordning kan åstadkommas - det
har behandlats utföriigt i institutets rapport till CESAM-kommittén - utan endasl
redovisas konsekvenserna för civilförsvarels materielförsörjning av en
inriktning mot denna samordning, nämligen

—
att samordning endast kan
åstadkommas och drivas under ledning av en gemensam central instans - en
central myndighet för räddningstjänst och civilförsvar

—
att teknisk utveckling inriktas
på all få fram effekliv räddnings ijänstma-teriel och atl civitförsvarsmalerielen
skall vara lika denna maleriel

—
att i underlaget för
anskaffning liksom i anskaffningsplaneringen skall möjligheterna beaktas lill
samordning, tekniskt, ekonomiskt och tidsmässigt

—
alt i anskaffnings- och
underhållsberedningen beakta atl leverans kontroll och garantiövervakning, materielregistrering
och maleriel dokumentation skall lillgodose krav och behov för handhavande, förrådsför-varing,
underhåll och redovisning som finns såväl i den statliga civilförsvarsorganisalionen
som i de kommunala organisa lionerna för räddningstjänst.

Förrådshållning,
tillsyn och materielunderhåll under kommunalt ansvar i fred

Enligt
CESAM-kommitténs principskiss skulle kommunerna redan i fredstid överta, helt
eller delvis, ansvaret för förrådshållning, tillsyn och underhåll av civilforsvarsmaterielen.
Kosinaderna skulle i princip ersältas av staten. Kommunerna skuUe få använda
all civilförsvarsmateriel i sin verksamhet, inte bara räddningsljänslmateriel.
För sådan materiel skulle kommunerna själva slå för kosinader för förråd och underhåU.

Om
kommunerna inte skulle vara beredda att ta över all maleriel kvarstår behovet
av en statlig förråds- och underhållsorganisation.

Konsekvenserna
av denna förändring i materielförsörjningen träffar främsl den cenirala
ledningen i civilförsvarsstyrelsen. De tar sig uttryck i bl.a. ökad
arbetsmängd, beroende på att rutiner m.m. behöver ändras eller kompletteras, i
följande avseenden.

Prop. 1984/85:161 152

-
Föreskrifter och allmänna råd
för verksamheten, som kan behöva göras utförligare och som skall dislribueras lill
elt mångfatf slörre anlal mottagare; frekvensen förfrågningar kan förväntas
öka.

-
Underlag till och direktiv för
kontinuerliga ändringar i fördel ningen av maleriel lill
mobiliseringsenheterna.

-
Konlinuerliga förändringar i
beståndet av förrådslokaler. Kontakter med hyresvärdar och förändringar i
hyresavtal.

-
Materielredovisningen, som måsle
anpassas till ändrat ansvar för male-rietförvaltningen; anlalel Iransaklioner
ökar sannolikl; samordning med kommunernas egen (individuella) redovisning måsle
organiseras.

-
Insatser för malerielkontroller
och uppföljning av mobiliserings beredskapen.

-
Planer för och medverkan i
utbildning av kommunernas förråds- och underhållspersonal.

-
Omständligare handläggning och
utnyttjande av avtal med underhållsleverantörer.

-
Reglering av ersättning av
skadad eller förkommen materiel, fysiskt och ekonomiskl.

-
Reglering av återanskaffning på
grund av att maleriel skall omsättas eller har slitits ned eller drabbats av ej
reparabel skada; detla inverkar på anskaffningsplaneringen; regleringen gäller fysiskl
och ekonomiskt.

-
Reglering av ersättning tiU
kommunerna för deras kosinader för förråds-och underhåUsverksamheten avseende
materiel som inte utnyttjas av kommunerna i fred.

-
För materietförsörjningen i
krig behöver den planläggning civil försvarsstyrelsen gör samordnas med den
planläggning, som kommunerna kan fömtses komma att göra.

De
regionala utbildningsanläggningarna, CUFA, förulsälts kvarstå, eventuellt med uppgtfter
uiöver civilförsvarsulbildning. Anläggningarnas uppgifler i förråds- och underhållsverksamhelen
i kommunallernativet har inte undersökts närmare.

Med
ovan uppräknade uppgifler för den centrala ledningen följer emellertid en rad "genomförandeuppgtfter"
som inle rimligen kan åläggas den cenirala myndigheten geniemot över 200 lokala
inslanser. I nuvarande organisation är CUFA en lämplig insians alt decenlralisera
uppgiflerna tiU. Ett alternativ är försvarsenhelerna vid länsslyrelserna, vilka
i så fall för här berörda uppgifler behöver personatförstärkning.

Inslitutets
slutsals är atl kommunalternativet medför behov av större personalresurser och slörre
volym administrativa rutiner. Kostnaderna ökar således. Möjligheterna alt på
andra vägar minska kosinaderna för civitförsvarsverksamheten anser institutet
vara osäkra.

Institutet
anser också all ett genomförande av kommunallernativet inom de närmaste åren
skulle försvåra för civitförsvarsstyrelsen att uppnå den effektivitet i materietförsörjningen
som styrelsen nu arbetar mot.

Prop.
1984/85:161 153

Alternativet med materielverket och sjukvårdsstyrelsen som
produktions-myndigheter för anskaffning m. m.

Om produktionsansvaret för utveckling och anskaffning av
materiel för civilförsvarel överförs lill materielverket och sjukvårdsstyrelsen
uppnås flera posiliva effekler, främsl genom all dessa verks kompetens i
anskaffningsprocessen utnyttjas. Särskilt gäller detla lillvaralagande av
resultat från teknisk utveckling saml tillgången lill specialiserad kompetens
för underhållsberedning, normaliefrågor, kvalitetssäkring och inköp.

Därtill kan samordnad anskaffning ge sänkta kosinader. Det
Ibrutsätter dock alt del är samma maleriel som anskaffas för civilförsvarel och
försvarsmaklen. Är del fråga om materiel med specifika egenskaper för civUförsvarsändamål
respeklive alt utveckling avser alt uppnå samordning med maleriel för
räddningstjänsten uppnås inle denna vinsl. Däremoi uppstår ell behov av alt
komplettera materielverkels kompetens med kunskaperom den miljö, som föranleder
dessa speciella krav.

Förändringen
medför dock även negativa effekter. På civilförsvarsstyrelsen slälls krav på
all lämna fullständigt underlag till anskaffningsuppdragen, ell krav som slyrelsen
f.n. inle kan möta ulan att eftersätta andra, i nuläget högre priorilerade uppgtfler.
Den dialog som behöver föras mellan program- respeklive produklionsfunklionen
kan inle föras lika enkelt mellan CivUförsvarsstyrelsen och materielverket som
inom civilförsvarsslyrelsen.

För all uppnå de posiliva effekterna av samordnad
anskaffning måsle program- och produktionsmyndigheterna enas om när i tiden
anskaffningen skall ske. Della är i regel det samordningsproblem, som är
svårast att lösa. Materielverket och sjukvårdsstyrelsen blir i della avseende
beroende av ytterligare en programmyndighel.

På grund
av materielverkets organisationsstruktur blir handläggningen av
anskaffningsärenden omständligare än i civilförsvarsstyrelsen och sjukvårdsstyrelsen,
Rulinerna i maleriel verkel anger handläggningsgången, oberoende av hur enkelt eUer
komplicerat ärendet är.

Vissa
formella frågor behöver lösas, dels i avseende på tillämpning av förordningen
om verksamheten inom försvarsmakten, dels i avseende på anslagskonstruklionen, eflersom
bemyndiganden och betalningsmedel för anskaffning av civitförsvarsmateriel
skulle ställas lill materielverkets disposition i StäUet för till civilförsvarsslyrelsens.

En analys av möjliga personalbesparingar visar - även om
analysen är behäftad med osäkerheter - all minskning i civilförsvarsstyrelsen
ställd mot ökning i materielverket ger marginell effekl. Uppkommande administrativa
merkostnader för bl. a. resor, post och telefon kan inte beräknas.

Materielverket släller sig positivt till att överta
produktionsansvaret och moiiverar della med alt verkel har ertbrderlig
kompetens och atl del vore rationeUt. Etl mindre personallillskoli bedöms dock
nödvändigt.

Prop. 1984/85:161 154

Även
sjukvårdsstyrelsen anser att den kan överta produklionsansvaret för anskaffning
av sjukvårdsmateriel för civitförsvaret — ulan personalförslärkning.
Förändringen skulle för civilförsvarsslyrelsen ha mindre belydelse, eftersom
samverkan mellan de båda verken redan nu har så slor omfattning.

Civilförsvarsstyrelsen
har sedan länge samverkat med materielverket och sjukvårdsstyrelsen i materielförsörjningen
i andra former än ett formelll överförande av produklionsansvar innebär.
Tidigare gjord utvärdering och institutets undersökning visar att denna
samverkan hafl positiva effekler. Inslilulet anser att yllerligare positiva effekler
kan uppnås om denna samverkansform utvecklas på elt målmedvetet sätt, och atl
man därigenom kan undvika en del av ovan påtalade negativa effekler.

Civilförsvaret
och civilförsvarsstyrelsen har under det senaste decenniet varit utsatt för
flera förändringar, som resultat av utredningar. Styrelsen har givils ny organisalion
och utlokaliserats från Stockholm. Detla har varit påfrestande för styrelsen
och inle ulan negativa effekter på arbetsresultaten. I den närmaste framtiden
skall nya, stora förändringar genomföras av civitförsvarsorganisationen.

Alt
i detta läge påkalla ytterligare en förändring, innebärande all civilförsvarsslyrelsen
inte längre skulle ha det samlade ansvaret för program-, produktions- och
fackfunktionerna anser institutet mindre välbetänkt. Institutet förordar en
ökad samverkan på sätt ovan angivits. Del kan då visa sig möjUgl att successivi
övergå tUl att materielverket och sjukvårdsstyrelsen övertar produklionsansvaret
för utveckling och anskaffning och därmed följande fackansvar.

Utredningarna
rörande kommunanknutel civitförsvar och gemensam cenlral myndighet för
räddningstjänst i fred och civilförsvar i krig kan leda till så genomgripande
förändringar att alternativet med materielverket och sjukvårdsstyrelsen som
produktionsmyndigheter för anskaffning inte kommer all kunna realiseras. Däremoi
kan del bli möjligt alt fortfara med att Ulnyllja materielverket för
upphandling av maleriel.

Prop. 1984/85:161 155

Bilaga
6

Sammanfattning
av försvarets rationaliseringsinstituts rapport (nr 2.83-4301)
Civilförsvarets personalförsörjning

Regeringen
har givit institutet i uppdrag att granska civitförsvarels per-sonalförsöijningssystem.
Systemet har granskats ulifrån begreppen rekrytering, inskrivning, utbildning,
krigsplacering, övning, mobilisering samt personalförsörjning i krig. Viktiga
faktorer för personatförsörjningssyste-met är också civilförsvarets krigsorganisalion,
dess ledning och de rekry-leringskällor som slår lill förfogande. Till sysiemel
är kopplat etl datorstött registrerings- och redovisningssystem.

Institutet
har granskat personalförsörjningsprocessen för allmänt civilförsvar.
Institutet har inte granskat verkskydd, självskydd, hemskyddsorganisalionen,
rekrytering och utbildning av kommunala förtroende- och tjänstemän eller lärardimensionering
för skilda kurstyper. Civilförsvarsstyrelsens inlerna organisation och
personaldimensionering har inte heller gran skals.

Institutet
kan konstalera att civitförsvarsstyrelsens krigsorganisation kommer all minska.
Civilförsvarel tiltförs också i högre utsträckning personer med lämplig bakgmnd,
t. ex. brandmän och sjukvårdsutbildad personal. Civilförsvarsstyrelsen bedömer
att rekryteringsbehovet kommer att sjunka. Samlidigt kommer det alt finnas etl
betydande överskoll av utbildningskapacitet på utbildnings- och
förrådsanläggningarna under fömtsättning atl brandulbildningen inte förläggs
dit.