Prop. 1984/85:166

Prop.
1984/85:166 Regeringens proposition 1984/85:166

om livsmedelspolitiken;

beslutad den 14 mars 1985.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i
bifogade utdrag av regeringsprotokoll för de åtgärder och de ändamål som
framgår av föredragandens hemslällan,

Pä regeringens vägnar

OLOF PALME

SVANTE LUNDKVIST

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till riktlinjer för en
samlad livsmedelspolitik. Dessa grundar sig på förslag som avgetts av 1983 års
livsmedelskommitté.

De av riksdagen år 1984 fastlagda målen för
livsmedelspolitiken bör gälla också i fortsättningen. Således bör huvudmålet
för livsmedelspoliliken vara att trygga vår livsmedelsförsörjning såväl i fred
som under avspärrning och krig. Vissa preciseringar görs i fräga om målen.

Resurserna i jordbrukel bör i slort sett överensstämma med
vad som behövs för att trygga vår livsmedelsförsörjning och för de utfästelser
Sverige gjort i det internationella samarbetet mot världssvälten. För de
kostnader som uppslår lill följd av att åkerarealen översiiger detla behov
föreslås alt samhällel under en övergångsperiod tar ett delansvar. Det bör i
försia hand ankomma på jordbrukel alt aktivt arbeta för alt anpassa produktionen.

Konsumenlmålet. som innebär atl konsumenterna skall få
tillgång lill livsmedel av god kvalilet och lill rimliga priser ligger fast.
Som inkomstmål för jordbrukarna bör som tidigare fastslagits gälla alt dessa
får en med andra jämförbara grupper likvärdig standard. Därutöver föreslås som
ell delmål att jordbrukel och livsmedelsproduktionen måste la hänsyn till
kravet på en god miljö och lill behovet av en långsiktig och planerad
hushållning med våra natunesurser.

Ett prisstöd måsle även i fortsättningen utgå lill
jordbruket vilket liksom hittills i huvudsak bör lämnas genom etl gränsskydd.
Regleringen bör 1
Rik.sdagen 1984/85. 1 sand. Nr 166

Prop.
1984/85:166 2

fortlöpande ses över i syfte att förenkla och begränsa
den. Ordningen med obundna överläggningar om priserna på jordbruksprodukter bör
bibehållas.

Omfattningen av jordbruksproduktionen i norra Sverige bör
bibehållas i ungefär nuvarande omfattning. En uppräkning av prisstödet till
jordbruket i norra Sverige föreslås ske den Ijuli 1985.

1 propositionen föreslås att jordbruksnäringen tar ett
belydande ansvar i fråga om produktionens anpassning. Investeringsförbudet inom
animalieproduktionen föreslås bli förlängt med ett år. De differentierade
avgifterna och pristilläggen inom ägg- resp. slaktsvinsproduktionen föreslås
tills vidare inle lillämpas.

Förhållandena inom induslri- och handelsleden bör utredas
ytterligare. Likaså bör en samlad utvärdering ske av frågan om livsmedlens
kvalitet. De kostförändringar som kommittén förordat, dvs. främst minskad konsumtion
av fett och socker och ökad konsumtion av spannmålsprodukter och potatis, bör
beaktas inom livsmedelspolitiken. Ell förstärkt konsumentinfiytande förordas
inom jordbruks- och fiskprisregleringen.

I propositionen betonas behovet av en ökad inhemsk
produktion av ammoniak i syfte att trygga vår livsmedelsförsörjning i en kris.

Prop. 1984/85:166 3

Propositionens lagförslag

Förslag
till

Lag
om dels fortsatt giltighet av lagen (1983:147) om förbud under viss tid mot
nybyggnad av djurstallar för nötkreatur, svin och fjäderfä, dels ändring i
samma lag

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1983: 147) om förbud under viss tid mot nybyggnad
av djurstallar för nötkreatur, svin och fjäderfä, vilken gäller till uigången
av juni månad 1985,

dels
atl lagen skall äga fortsatt giltighet till utgången av juni månad 1986,

dels
att 1 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1§'

För att molverka överskott inom För att motverka överskott inom

jordbrukets
animalieproduktion är jordbrukets animalieproduktion är nybyggnad av djurstallar
för nöt- nybyggnad av djurstallar för nötkreatur, svin och fjäderfä förbjuden
kreatur, svin och fjäderfä förbjuden intill utgången av juni månad 1985.
intill utgången av juni månad 1986.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1985.

Senaste lydelse 1984:86,

Prop.
1984/85:166 4

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1985-03-14

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden Lundkvisl, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén,
Boström, Bodström, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Holmberg, Hellström,
Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Lundkvist Proposition om
livsmedelspolitiken

1 Inledning

Riktlinjer för jordbrukspolitiken faslslälldes av
riksdagen år 1977 (prop. 1977/78: 19, JoU 10, rskr 103). Utvecklingen av
samhällsekonomin under slutet av 1970-talet och början av 1980- talet medförde
emellertid att jordbrukspolitiken inte längre fungerade på det sätt som
riksdagen förutsatte när den fattade sitt beslut år 1977. Samtidigt hade det blivit
alllmer angeläget att sälta in jordbrukspolitiken i ett samlat
livsmedelspoliliskt sammanhang. Med stöd av regeringens bemyndigande den 9
december 1982 tillkallade jag därför en kommitté med uppgift att ulforma en
livsmedelspolitik.

Kommittén, 1983 års livsmedelskommitté', lade i oktober
1983 fram betänkandet (DsJo 1983: 10) Vissa jordbrukspolitiska förtursfrågor.

Riksdagen fastställde i februari 1984 övergripande mål för
en samlad livsmedelspolitik och antog en ny ordning för överläggningarna om jordbruksprisregleringen
(prop. 1983/84:76, JoU 20, rskr 141). Den nya ordningen med obundna
överläggningar har tillämpats under regleringsåret 1984/85.

Livsmedelskommittén har den 9 november 1984 avlämnat sitt
huvudbetänkande (SOU 1984:86) Jordbruks- och livsmedelspolitik. Belänkandel
har remissbehandlals. Till protokollet i detta ärende bör fogas dels kommitténs
sammanfattning av betänkandet som bilagal, dels en förteckning

' Generaldirektören Ingvar Lindström, ordförande,
riksdagsledamoten Arne Andersson i Ljung, lantbrukaren Eric Enlund,
journalisten Birgitta Gustafson, riksdagsledamöterna Egon Jacobsson, Einar
Larsson, Grethe Lundblad. Ake Selberg och Aina Westin.

Prop.
1984/85:166 5

över remissinstanserna och en sammanställning av
remissyttrandena över betänkandet som bilaga2. Belräffande en närmare
redovisning av nuvarande förhållanden m.m. samt kommitténs närmare
överväganden hänvisas till betänkandet. 1 det följande kommer jag även att ta
upp vissa frågor som inte kräver riksdagens ställningslagande.

I prop. 1984/85: 100 (bil. 11 s.21 och 42) har regeringen
föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till
Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m, för budgetåret 1985/86 beräkna
elt förslagsanslag av 50000000 kr, och till Prisstöd till jordbruket i norta
Sverige för budgetåret 1985/86 beräkna elt förslagsanslag av 330000000 kr. Jag
anhåller att nu få la upp dessa frågor.

2 Föredraganden

2.1 Allmänna utgångspunkter

2.1.1 Livsmedclsseklorn i samhällel

Den del av vårt näringsliv som producerar, förädlar och
distribuerar våra livsmedel och de insalsvaror som behövs härför,
livsmedelssektorn, sysselsätter i dagens Sverige ungefär en halv miljon
människor. Sammantaget utgör livsmedelssektorn en betydande del av det svenska
näringslivet. Konsumtionen av livsmedel uppgår till ca 80 miljarder kr., dvs.
runt 20% av den lolala privata konsumtionen av varor och tjänster.

Livsmedelssektorn brukar ofla beskrivas som en kedja med
olika led. Livsmedelskedjans första led är råvaruledel som främsl omfattar
jordbruket, fiskei och trädgårdsnäringen. Sedan följer induslri- eller
förädlingsledet, handelsledel med både parti- och detaljhandel samt sist men
inte minst hushållsledei som dels lagrar, dels tillagar livsmedlen så att de
kan konsumeras. Hushållsledet består inte bara av enskilda hushåll utan också
av offentliga och privata storhushåll, dvs. främst sjukhus och skolbespisningar
resp. restauranger.

Längs hela livsmedelskedjan finns företag som förser
kedjans olika led med de insatsvaror som behövs, l.ex. handelsgödsel och
maskiner lill jordbruket och trädgårdsnäringen, redskap och utrustning till
fisket, maskiner och förpackningar till livsmedelsindustrin och handeln samt
kylskåp och hushållsmaskiner till hushållen. Alla leden förbrukar också energi
i form av t.ex. drivmedel och elström,

Äv råvarorna för våra livsmedel är den alldeles
övervägande delen inhemsk. Trots delta är livsmedelssektorn inte en isolerad
inhemsk näringsgren. Såväl de olika delarna av livsmedelskedjan som den
insatsva-ruinduslri som förser livsmedelssektorn med maskiner, förnödenheter,
energi och lekniskl kunnande är genom utrikeshandeln sammanlänkade med andra
länder. Utrikeshandeln med livsmedel är viklig för alt vi skall få tillgång
till varor som inte kan framställas i vårt land och därmed öka

Prop.
1984/85:166 6

konsumenlernas valmöjligheter; Den är också viktig för att
stimulera konkurrensen och föp att ge vår egen livsmedelsindustri tillgång
till en större marknad.

I takt med samhället i övrigt har livsmedelssektorn, sett
över några årtionden, genomgått slora förändringar. Vid 1900-ialets början var
jordbruket i stor utsträckning baserat på självhushåll vid små enheter med
mycket arbelskraftskrävande produktionsformer. Beredningen av livsmedlen
gjordes till största delen i hushällen eller vid små mejerier, slakterier,
kvarnar och bagerier, spridda över hela landet. Alt framställa och bereda del
nödvändiga behovet av livsmedel var ett hårt och slitsamt arbete som gav
sysselsättning och i bästa fall etl nödtorftigt uppehälle åt den övervägande
delen av befolkningen.

Ännu vid slutet av det andra världskriget karakteriserades
sektorn av småjordbruksföretag med begränsad mekanisering och ett betydande behov
av manuell arbetskraft, av hantverksmässig berednings- och förädlingsindustri
och av att hushållen fortfarande svarade för en mycket stor del av beredningen
av livsmedlen.'

Den utveckling som ägt rum inom livsmedelssektorn under
efterkrigstiden har för jordbrukel inneburit all avkastningen för vissa grödor
och djurslag i stort sett fördubblals. Arbetskraften har under samma period
minskat med 80%. Arealen åker minskade slarkt under 1950- och 1960-lalen men
har varit i slort sett oförändrad de senaste tio åren. Utvecklingen i
jordbrukel särskilt under 1950- och 1960-lalen har alltså inneburil att den
totala produktionen har kunnat hållas oförändrad eller l. o. m. öka trots atl
produktionsresurserna, främst i form av åker och arbetskraft, har minskal. Även
inom trädgårdsnäringen har produktiviteten förbättrats genom rationella
meloder och bältre sorter. När det gäller produktionen kan dock noteras att den
inhemska odlingens andel av konsumtionen av köksväxter har sjunkit under 1960-
och 1970-lalen. Inom fisket har en utveckling liknande den inom jordbruket ägt
rum. Fångsterna av fisk ökade fram lill mitten av 1960-talel trots att antalet
verksamma yrkesfiskare minskade. Under det senaste årtiondet har minskningen av
produktionsresurserna i jordbruket och fisket bromsats upp och i fråga om åkerarealen
i jordbruket i stort sett avstannat. Med en fortsatt produktivitetsökning har
den totala produktionen ökal.

Under efterkrigstiden har också de efterföljande leden i
livsmedelskedjan genomgått en snabb omvandling. En effektiv livsmedelsindustri
har vuxit fram och tagit över en mycket stor del av den förädling, beredning
och även tillagning av livsmedel som tidigare gjorts inom primärproduk-tionen
eller i hushållen. Samtidigt har främst förpackningstekniken och
självbetjäningssystemet inom detaljhandeln revolutionerat varudistribu-tionen.
Här har hushållen fått ta över uppgifter som tidigare sköttes av handeln, t.ex.
ihopplockning och transport av varorna.

Den beskrivna utvecklingen har inneburit att en allt
mindre del av våra

Prop. 1984/85:166 7

resurser las i anspråk för alt klara försörjningen med
livsmedel. Maskiner, kemikalier och på senare lid datorer ersätter arbetskraft
och ökar avkastningen per hektar eller djurenhet och höjer produktiviteten i
förädlings-och handelsleden. Hela denna process har medfört att vi fått stora
ekonomiska resurser frigjorda för andra produktions- och konsumtionsbehov
-boslad, bilar, resor, sjukvård m.m. Denna ulveckling gäller inte enbart
Sverige utan är lypisk för hela västvärlden under motsvarande period och är närmast
en förutsättning för det moderna välfärdssamhället,

2.1.2 Samhällsekonomiska utgångspunkter

Under perioden från andra världskrigets slul fram lill år
1973 kännetecknades utvecklingen i industriländerna av en snabb ekonomisk
tillväxt med måttliga konjunkturvariationer. En vändpunkt i utvecklingen ägde
rum med början år 1973. initierad främst av den första oljekrisen och det
efter-frågebortfall som denna skapade. För Sveriges del dämpades BNP:s ökningstakt
betydligt vid 1970-talets mitl. Den privata konsumtionen var i stort sett
oförändrad medan bruttoinvesteringarna minskade.

Under 1970-talel skedde en omfatlande överföring av
arbetskraft från näringslivets varuproduktion lill sektorn offentliga och
privata ijänsler, samiidigi som varuproduktionen fortsatte alt stiga. Under
1980-lalets första år accentuerades sysselsättningsminskningen inom industrin,
samtidigt som den offenlliga tjänstesektorns sysselsättningsexpansion något
hölls tillbaka. Den totala sysselsättningen i vårl land minskade under åren
1981 och 1982 men har under åren 1983 och 1984 ökal med närmare 40000 personer.

Jordbrukels och fiskels andel av del totala antalet
sysselsalla har minskal från 6,4% år 1970 till 3,9% år 1983. Även inom
trädgårdsnäringen har sysselsättningen minskat.

Ända fram till mitten av 1970-talet förbättrades både
jordbrukels och indusirins arbetsproduktivitet med 6 ä 7% per år. Inom
jordbruket ligger produktiviietsialen fortfarande kvar pä 1960-talets höga
nivå, medan utvecklingen inom industrin har varit sämre.

Den gynnsamma ekonomiska utvecklingen i Sverige under
slörre delen av efterkrigstiden ledde bl.a. till att den privata konsumtionen
ökade kraftigt. Härigenom sjönk även den andel av hushållens ulgifler som behövde
användas till livsmedel avsevärt eller från ca 30% vid 1950-laleis början till
ca 20%- i dag.

Under perioden 1970-1976 ökade fortfarande den toiala
privata konsumtionen räknat per capita, men därefter har den sjunkit.
Reallönerna har sjunkit kraftigt sedan mitten av 1970-talel.

Under de senasle två åren har den ekonomiska utvecklingen
i Sverige på ett pålagligl sätl vänt till det bällre. Efter flera års
stagnation och nedgång har vi fåtl en god tillväxt i ekonomin. Underskottet i
vår handelsbalans har vänts till ett överskoll. Induslrin visar god lönsamhei
och industriinvesteringarna ökar.

Prop.
1984/85:166 8

Inflationen är på väg ned, liksom arbetslösheten. Även om
det ännu återstår mycket innan vi uppnått de mål som regeringen har ställl upp,
kan vi nu konstatera alt utvecklingen i Sverige är på räll väg. Detla är av
stor betydelse eftersom problemen inom livsmedelssektorn inte kan lösas utan en
tillfredsställande allmän ekonomisk utveckling i vårl land. Utrymmet för privat
konsumtion kommer dock att vara begränsat för lång lid framöver. Samtidigt
måsle livsmedelspolitiken ulformas så att den främjar det allmänna målet för
regeringens ekonomiska politik att föra Sverige ur krisen.

En god grund har lagls genom 1984 års riksdagsbeslut om
obundna överläggningar om ersäiiningen till jordbruket och viss
förädlingsindustri. Detta beslut har inneburit att riskerna för en
inflationsdrivande kostnadsutveckling till följd av systemet med automatisk
kostnadskompensation har kunnat brytas lill fördel för både konsumenter och
jordbrukare.

Under innevarande regleringsår har ersättningen
fastställts enligt den nya ordningen i samförstånd med lantbrukarnas
företrädare och på en nivå som ligger inom ramen för regdingens inflationsmål.

2.1.3 Behovet av en livsmedelspolitik

1 det föregående (avsnitt 2.1.1) har jag i stora drag
redogjort för utvecklingen inom livsmedelssektorn under de senasle årtiondena.
Denna utveckling har inneburit att en alll mindre del av resurserna i
samhällel las i anspråk för livsmedelsproduktionen. De frigjorda resurserna har
kunnat användas för produktion av andra varor och tjänster som behövs och
efterfrågas i samhället och har på så sätt bidragit till välståndsökningen. Atl
livsmedelssektorn i sin helhel är ralionell och effektiv är självfallet ett
intresse för hela samhällel, inle minst för producenter och konsumenter.

Samtidigt har det särskilt under senare år blivit
uppenbart alt utvecklingen inom livsmedelssektorn ocksä har lett till
förhållanden som inte i alla avseenden är positiva. Detta har inte bara
konsumenlerna utan också de som arbetar inom livsmedelssektorn fått erfara. Som
ett led i rationaliseringsprocessen har en slark koncentration skett inom
främst förädlings-och handelsleden. Koncentrationen har medfört att en tidigare
geografiskt väl spridd verksamhet har samlats till större enheter, som förser
hela regioner med varor. En sådan utveckling har t.ex. ägt rum inom mejeri-och
slakteriinduslrin och även i bageribranschen. Koncentrationen medför att
råvaror måste samlas upp från ett stort område och de färdiga varorna transporteras
långa vägar innan de når konsumenterna. Detla kan innebära risker för
livsmedlens kvalitet och färskhel. För de anslällda i livsmedelsindustrin har
koncentrationsprocessen ofta inneburil alt mindre, lokala anläggningar har
lagts ned med flyttning eller längre arbetsresa till en större, central
anläggning som följd.

Ell fätal stora ägargrupper dominerar livsmedelsindustrin.
Lantbrukskooperalionen som är störst svarar för nästan hela uppsamlingen av
råvaror och för slörre delen av det försia förädlingsledet.

Prop.
1984/85:166 9

Koncentrationen gäller också i hög grad varudistribuiionen
både geografiskt och vad gäller ägarinflytande. Tre stora kedjor dominerar,
nämligen ICA, KFochDAGAB,

Ägarkoncentrationen inom livsmedelsindustrin och -handeln kan
innebära risker från konkurtenssynpunkt. Begränsas konkurtensen finns det risk
alt konsumenten får betala ett högre pris. Koncentrationen kan också innebära
atl urvalet av varor begränsas, så att olika smakriktningar och kvalitetskrav
inte kan tillgodoses. Specialiteter och importerade varor med otillräcklig
omsättning kan komma att utgä ur de stora kedjornas sortiment. Dessa varor kan
därmed bli svåra att hålla kvar på marknaden.

En koncentration av viss livsmedelsproduktion till ett
fåtal stora enheler med stora transportavstånd som följd kan också innebära
hälsorisker. Jag tänker särskilt på olika slag av tillsatser som används inom
livsmedelsindustrin för att förlänga hållbarhetstiden.

Många konsumenter känner oro för att kemikalier och andra
tillsatsämnen i maten skall innebära hälsorisker. Denna oro måste las pä
allvar. Även i de fall där inga risker kan påvisas är det naturligt att
konsumenterna känner olust inför bruket av s. k. livsmedelskosmeiika.

Även vissa av de produktionsformer som tillämpas inom
jordbruket kan ifrågasällas från hälso- eller miljösynpunkt. Med olika tekniska
hjälpmedel, förbättrat avelsmaterial, nya utsädessorter och omfatlande användning
av kemikalier har mark och djur kommit alt utnyttjas allt intensivare. Ulan
dessa förändringar i produktionsformerna hade vi inte uppnått dagens höga
avkastning och effektivitet. De nuvarande produktionsformerna, som i stor
utsträckning utformats med utgångspunkt i förelagsekonomiska bedömningar, har
emellertid från samhällssynpunkt visal sig leda lill vissa negativa effekter.
Användningen av handelsgödsel har medfört ökad förorening av grund- och
ytvatten och bidrar till försurningen av mark och vatten och lill övergödning
av vattendrag. Den omfallande användningen av bekämpningsmedel kan innebära
risker från hälso- och miljösynpunkl. Den tillämpade brukningstekniken har
ibland gåtl ut över naturvårdens inlressen, I fråga om växtodlingen har
framförts farhågor om atl dagens odlingsformer på lång sikt kan försämra
markens produktionsförmåga.

Inom animalieproduktionen har effektivitetssträvandena i
stor utsträckning inriktats på teknisk utveckling för att spara arbetskraft
saml på alt genom avel och utfodring höja djurens avkastningsförmåga. Genom att
inte i tillräcklig omfattning beakla djurens nalurliga beteende vid produktionens
utformning har negaliva effekler beträffande djurens tålighet och
motståndskraft mot sjukdomar uppkommit. För all motverka produk-lionssjukdomar
har vid utfodringen använts kemikalier som genom livsmedlen kan inverka på
människors hälsa. Våra kunskaper om hur produktionen bör utformas för att
negativa effekter skall undvikas är otillräckliga.

Det är mot den här bakgrunden som regeringen i den förta
året fram-

Prop.
1984/85:166 10

lagda forskningspropositionen har föreslagit en omfattande
satsning på forskning om alternativa produktionsformer som motverkar
miljörisker men bibehåller en hög effektivitet. Syftet är bl.a. att finna
alternativ till dagens produktionsformer som bevarar markens produktionsförmåga
och minimerar användningen av kemikalier. Vi måste också öka möjligheterna att
kunna konlrollera sjukdomar, skadegörare och ogräs med förebyggande åtgärder.

Som jag framhöll i min anmälan till
forskningspropositionen krävs för att förbättra djurens hälsotillstånd, ökade
forskningsinsatser om den moderna djurhållningens inverkan på djurens beteenden
och välbefinnande. Tekniken bör bl.a. inriktas på alt minska djursjukdomarna
genom bäure stall-miljöer.

Utvecklingen inom livsmedelssektorn under de senaste årtiondena
har ocksä ökat sårbarheten i vår livsmedelsförsörjning. Del moderna jordbruket
är beroende av importerade produktionsmedel, såsom kvävegödseime-del och
proteinfodermedel. Även livsmedelsindustrins beroende av importerade insats
varor har ökal.

För konsumenterna har utvecklingen under senare delen av
1970-talet och början av 1980-lalel inneburil kännbara prishöjningar på
livsmedel bl.a. som en följd av kraftiga kostnadsökningar både inom jordbruket
och efterföljande led. Under perioden 1977—1982 steg livsmedelspriserna i
konsumenlledel med i genomsnitt 10,7% per år. Samiidigi föll reallönerna med
över 8% på sex år. Prisökningarna och den minskade köpkraften har lett lill all
konsumtionen av vissa livsmedel, främsl kött och fläsk, har minskat. Samtidigt
har produktionen ökat bl.a. genom att jordbrukarna sökt kompensera en sjunkande
lönsamhet med ökade arbetsinsatser och störte besättningar. Jordbruket kan
därför inle avsätta hela sin produklion inom landel utan måsle i alll högre
grad sälja produkterna utomlands med ökade exportkoslnader som följd. Delta
innebär försämrad lönsamhei för jordbrukel och verkar på sikl höjande på den
inhemska konsumentprisnivån. Från i slort sell balans år 1979 ökade t. ex.
överskotten av nötkött lill ca20 milj. kg år 1982, vilket motsvarar ca 15% av
produktionen. Även överskotten av fläsk, ägg och mjölkprodukter ökade. De
sammanlagda exportkostnaderna för överskotten beräknas innevarande regleringsår
uppgå till 3ä3,5 miljarder kr.

Inflationen och ränteläget har också vållat ekonomiska
problem inom jordbruket. Inle minsl gäller delta för nyelablerade jordbrukare.

För slora grupper av konsumenler, inte minst barnfamiljer
och andra grupper med små ekonomiska resurser, är prisel avgörande för vilka
livsmedel man kan köpa. Samtidigt som många konsumenter här i landet på grund
av prisnivån tvingas avstå från atl köpa t. ex. kött i den utsträckning som de
skulle önska, måste svenskl kött säljas till utlandet till priser som ligger
långt under produktionskostnaden. Detta är enligt min mening en orimlig
situalion som lätt kan leda till en ond cirkel: dyrare kött,

Prop.
1984/85:166 11

minskad konsumtion, minskade inkomster föi'jordbrukarna,
höjda priser för att kompensera de minskade inkomsterna.

Vad jag nu har anfört visar au livsmedelssektorn i vårt
samhälle inte fungerar på ett i alla avseenden tillfredsställande sätt. Jag har
i detta avsnitt pekat på en rad problem. Vissa produktionsformer i jordbruket
och förädlingsindustrin främjar inte en god livsmedelskvalitet och kan i vissa
fall medföra risker för hälsa och miljö. Den starka koncentrationen i förädlings-
och liandelsleden medför risker för konkurrensbegränsningar, ökar vår sårbarhet
och försämrar den regionala balansen. Bruket av konserveringsmedel, andra
livsmedelstillsatser och bekämpningsmedel som bäde är en förutsättning för och
en följd av moderna distributionsformer oroar konsumenterna. De växande
överskotten pressar jordbrukets lönsamhet och leder på sikt till ökade priser
för konsumenterna.

Flera av de problem som jag har berört är gemensamma för
flera led i livsmedelskedjan. Livsmedlens kvalitet beror t.ex. på åtgärder
genom hela livsmedelskedjan.

På motsvarande sätt beror konsumentpriset på livsmedel på
effektiviteten i alla leden. En åtgärd som sänker kostnaderna i elt led i
livsmedelskedjan kan "ätas upp" av otillräcklig konkurrens eller
överkapacitet i ett annal led. Del är mot denna bakgrund nödvändigl all se
livsmedelskedjan som en helhet. Samhällels åtgärder, som hiuills har varil
inriklade på vissa delar av denna kedja, måsle på ett bättre sätt samordnas och
inriklas på hela livsmedelssektorn. Uppmärksamheten måste enligt min mening
mera än hittills riktas mol samspelet och beroendei mellan de olika leden i
livsmedelskedjan när det gäller framställningen och distributionen av våra
livsmedel. Vad som således behövs är enligt min mening en samlad syn på
livsmedelssektorn, en livsmedelspolitik. Detla behov vitsordas bl.a. av
socialstyrelsen, statens livsmedelsverk och jordbruksnämndens konsumentdelegation.
Flertalet remissinslanser är posiiiva till tanken på en samlad
livsmedélspolitik eller lämnar den utan erinringar. Lantbrukarnas riksförbund
(LRF) har dock en annan uppfattning.

Jag anser att samhällets syn på produktionen och
distributionen av livsmedel och de samhälleliga åtgärder som berör
livsmedelssektorn bör samordnas i en gemensam livsmedélspolitik. Jag skall i
det följande åter-Komma till målen för en livsmedelspolitik och lill dess
närmare utformning.

2.2 Den internationella bakgrunden

2.2.1 Inledning

Liksom vid lidigare jordbrukspoliiiska slällningslaganden
bör den internationella situationen på livsmedelsområdet tillmätas betydelse
vid utformningen av vår egen livsmedels- och jordbrukspolitik. Även om denna
politik sikiar lill alt bibehålla en hög självförsöijningsgrad och en hög grad
av internationellt oberoende på detla område är del ofrånkomligt atl ut-

Prop. 1984/85:166 12

vecklingen på det jordbrukspolitiska området i vår omvärld
fär betydelse också för vår egen livsmedelspolitik - en betydelse som ökat i
takt med det växande överskott som under senare år fått avsättas på
exportmarknaderna.

Under senare år har de jordbrukspoliiiska frågorna alltmer
hamnat i centrum för såväl den handelspolitiska som den utvecklingspolitiska utvecklingen.
Spänningarna mellan skyddade och i många fall starkt subventionerade
hemmamarknader och de fria världsmarknaderna har vuxit och lett lill alltmer
öppna motsättningar mellan olika ländergrupper. Samtidigt har skillnaden mellan
den industrialiserade väriden och u-världen i fråga om situationen på
livsmedelsområdet blivit alltmer drastisk. Medan flertalet länder i
Nordamerika och Västeuropa har betydande överskott av jordbruksprodukter räknar
man med att ca 500 miljoner människor i u-länderna lider en allvarlig brisl på
livsmedel. Rena svältkatastrofer har i växande utsträckning drabbat människor i
såväl Afrika som Asien.

Jordbruksfrågorna spelar därför en allt större roll i det
internationella förhandlingsarbetet. Olikheterna i stödsystem har t.ex. föranlett
ett tilltagande antal konflikter som måsle finna sin lösning under de närmaste
åren. Den växande överproduktionen av såväl animaliska som vegetabiliska
livsmedel i länder som skyddar och/eller subventionerar sin egen jordbruksproduktion
har lett lill allvarliga slörningar på världsmarknaden.

I Förenta Staterna diskuteras f. n. omfattande
omläggningar av jordbrukspolitiken, vilket framkallat stor oro inom bl.a. EG.
Många utvecklingsländer ser även en omläggning av jordbrukspolitiken inom
industriländerna som ett viktigt medel för en utveckling för deras eget
vidkommande,

I den nya förhandlingsrunda inom det allmänna tull- och
handelsavtalet (GATT) som nu tar allt fastare former förväntas
jordbruksfrågorna bli centrala. Det finns ett betydande internationellt tryck
för att skapa en slörre handelspolitisk disciplin på jordbruksområdet. De nu
allt större handelspolitiska spänningarna och konflikterna på detta område
måste lösas upp. Ett viktigt element i en bällre ekonomisk ordning i världen är
att åstadkomma en effekiivare produklion av jordbruksvaror och en rättvisare
fördelning av livsmedelsförsörjningen.

Det är i dag svårt att säga vart utvecklingen kommer att
leda. En sak torde dock vara klar, nämligen att de ekonomiska och
handelspolitiska förutsättningarna för livsmedelsproduktionen internationellt
sett kommer att förändras under de närmast framförliggande åren. Den nuvarande
bristen på fasta handelspolitiska regler på detta viktiga område kan inte
bestå någon längre lid ulan att detta i så fall leder till allvariiga
slörningar på vikliga marknader och i många produktionsländer.

Den svenska livsmedelspolitiken måsle därför läggas upp på
ett sådant sätt atl man har en flexibel beredskap inför vad som kan bli
reslutatet av många olika internationella diskussioner och förhandlingar som nu
pågår eller som kan komma alt inledas inom kort.

Prop. 1984/85:166 13

2.2.2 Den globala livsmedelsförsörjningen

Enligt kommittén ger akluella bedömningar av den
ekonomiska utvecklingen i världen inte stöd för antaganden om någon mera
väsentlig ökning av tillväxttakten i världen som helhet under 1980- talet.
Myckel lalar för att BNP-tillväxten snarare blir lägre än under 1970-talet.

Kommittén framhåller att livsmedelsproduktionen i världen
under åren 1971-1982 trendmässigl ökade med i genomsnitt 2.3% per år. Detta var
något lägre än under närmast föregående tioårsperiod, Räknal per capita
minskade ökningstakten från 0,8 % till 0,5 % per år.

Uppbromsningen i tillväxttakten i livsmedelsproduktionen
under 1970-talet ägde rum i i-länderna och framför allt i Sovjelunionen och
Östeuropa, För u-länderna som grupp noterades däremot en inte oväsentlig
ökning av tillväxttakten både totalt och per capita. Ett undantag utgjorde
Afrika, som bl. a. till följd av svåra torrperioder uppvisade en trendmässig
nedgång i produktionen per capita.

Med stöd av elt flertal internationella studier framhåller
kommittén all livsmedelssituationen för de fattigaste länderna har försämrats
under senare år, trots en stigande tillgång på livsmedel globalt sett. Detta
understryker att del globala livsmedelsproblemel är ett fattigdomsproblem.

Det råder emellertid enligt kommittén inte något tvivel om
all världens resurser i sig räcker för att mätta en befolkning som är avsevärt
större än den nuvarande. Hur många som kan försörjas finns det flera
uppfattningar om, men ett stort antal undersökningar pekar på att jordens
fysiska och ekonomiska resurser inte ulgör någon verklig begränsning inom
överskådlig framlid.

Det faktum att resurserna kan beräknas räcka lorde
emellerlid inte innebära att en tillräcklig produklion verkligen kommer att äga
rum. De produktionsökningar som kommer att krävas torde i försia hand liksom
hittills kunna uppnås genom en förbättrad avkastning. Samiidigi är det inte
realistiskt att räkna med atl svälten kommer att ha utrotats eller ens minskat
om 15 år. Nuvarande trender pekar på alt antalet allvarligt undernärda
människor kommer atl öka ytterligare och uppgå lill nära 600milj. år2000,
jämfört med drygt 400milj, åren 1974-1976.

De prognoser som gjorts över befolkningsutvecklingen samt
den ekonomiska utvecklingen ger vid handen att den totala effektiva
efterfrågan på livsmedel kommer att öka väsentligt fram till år 2000. Världens
konsumtion av spannmål vid sekelskiftet kan komma att uppgå till närmare 2 200
milj. ton. vilket kan jämföras med omkring 1450 milj. ton är 1980. Det säger
sig självt att det är i u-länderna som de stora ökningarna i så fall kommer att
äga rum.

Det får enligt kommiltén anses mycket osäkert om u-länderna
själva förmår öka sin produktion i samma utsträckning som efterfrågan ökar.
Utvecklingen hittills pekar snarast på motsatsen. Sannolikt är att liksom
hittills en del av konsumtionsökningen kommer att behöva täckas genom

Prop.
1984/85:166 14

import, vilket ställer krav på produktionsökningar även
utanför u-länderna.

Behovet av atl importera främsl spannmål vänlas enligt
kommittén komma att öka främst i de s.k. låginkomslländerna och i
statshandelsländerna i Asien men även i de något rikare u-länderna. En viktig
reservation får dock enligt kommittén göras med hänsyn lill hur de f. n. stora
betalningsbalansproblemen i ett stort antal av dessa länder kommer alt utvecklas.
Beträffande den framtida importen av spannmål lill Sovjelunionen och Östeuropa
råder enligt kommittén stor osäkerhet.

Det svenska livsmedelsbiståndet omfattar ca lOOOOO ton
vete och ca 10000 ton rapsolja per år. Kommillén bedömer en ökning av detla
bistånd under 1980-talet vara möjlig.

Remissinslanserna delar i huvudsak kommitténs bedömningar.
Många understryker behovet av att bygga upp den inhemska
livsmedelsförsöri-ningen i berörda länder, men menar samtidigt att det under
överskådlig tid också finns behov av bislånd i form av livsmedel lill
svältdrabbade områden.

För egen
del vill jag framhålla följande. Den enda varaktiga lösningen på
livsmedelsproblemet i u-länderna är, som också kommittén påpekar, att dessa
länders förmåga atl producera sina egna livsmedel ökar. Detta ställer stora
krav på u-landsregeringarnas vilja och förmåga att politiskt prioritera
jordbruk och landsbygdsutveckling. Delta ställer också krav på störte insatser
från den rika världen för utbildning och uppbyggnad av infrastrukturer m. m.
för ulveckling av jordbruk och landsbygd.

Äv detta resonemang följer att Sverige på sikt inte bör
bevara och utveckla kapacitet för omfatlande livsmedelshjälp och u-landsexport.
Icke desto mindre kommer det även under de närmaste åren att behövas livsmedelsbistånd
både för att avhjälpa akuta svältkatastrofer som dem vi har bevittnat i Afrika
och för att stödja utvecklingsprojekt i de allra fattigaste länderna. Liksom
kommittén anserjag alt en viss ökning av livsmedelsbiståndet kan förutses för
resten av 1980-talet.

1 detta sammanhang vill jag understryka alt
livsmedelsbiståndet måste ges under starkt hänsynstagande till det lokala
jordbrukels situation och ges en sådan utformning alt det inte motverkar
strävandena att bygga upp u-ländernas egen livsmedelsproduktion.

2.2.3 Världsmarknaden för jordbruksråvaror och livsmedel

Världshandeln för de flesla varor utgör endasl en mindre
del av väridsproduktionen. DeUa förhållande bör enligt kommittén bl.a. ses mot
bakgrund av att jordbrukspolitiken i de flesta länder har som mål att upprätthålla
en relativt hög självförsörjningsgrad, samtidigt som prisstabilisering och
skäliga inkomster för jordbrukarna eftersträvas. För att uppnå detla stöder
flertalet länder sin jordbruksproduktion med gränsskydd eller andra
importbegränsningar och stödåtgärder eller andra slag av subventioner.

Prop.
1984/85:166 15

Nästan hela världsproduktionen - och konsumtionen - av
livsmedel äger således rum inom ramen för nationellt eller regionalt (EG)
avgränsade system. Förekomsten av gränsskydd och andra subventioner ger upphov
till nationellt reglerade marknader, som är mer eller mindre avskärmade från
världsmarknaden. I nästan alla länder ligger de nationella priserna normalt
över världsmarknadspriserna och tillfälliga, eller mer permanenia, överskott
måste avsättas på världsmarknaden med hjälp av exportstöd.

Etl lilet antal länder svarar för en dominerande del av
världsexporten av jordbruksprodukter. Förenta staterna, Kanada, Australien,
Argentina och Nya Zeeland är några av de viktigaste. EG har en betydande exporl
men importerar samtidigt stora kvantiteter, främst fodermedel.

Världshandeln med spannmål har genomgått stora
förändringar sedan början av 1960-lalet. De västliga industriländernas
exportöverskott har ökat kraftigt och Förenta stalerna har befäst sin slällning
som världens dominerande exportör med en andel av världsexporten på omkring
50%. EG har utvecklats till neltoexportör av spannmål. Förenta stalerna har
sedan länge periodvis tillämpat olika slag av produktionsreglerande åtgärder
(främst arealbegränsningsprogram). Även i EG har på senare lid ålgärder
vidlagits för atl dämpa produktionsutvecklingen.

U-ländernas nettoimport har ökal avsevärt och snabbast i
de s. k. nyin-duslrialiserade länderna (NIC-länderna) och OPEC- länderna'.

Statshandelsländerna har blivit betydande nettoimportörer
efter alt utbud och efterirågan i dessa länder varit i balans i början av
1960-talel.

Den begränsning av spannmålsexporten till Sovjelunionen
som Förenta staterna av politiska skäl tillämpade under perioden januari 1980
lill april 1981 fick belydande effekler på Sovjetunionens importmönsler, vilka
delvis kvarstår.

En under senare år ökande del av världshandeln med vete
och fodersäd sker inom ramen för bilalerala långtidsavtal såsom t.ex. det
mellan Förenta staterna och Sovjetunionen. F. n. uppges ett tjugotal sådana
avtal föreligga omfatlande tillsammans mer än 30 milj. ton, eller i runda tal
15% av världshandeln.

Den andel av produktionen av animaliska livsmedel som går
i internationell handel är normalt betydligt mindre än motsvarande andel för
de vegetabiliska stapelvarorna. 1 allmänhet omsätts endast några få procent av
produktionen på världsmarknaden (mjölkpulver utgör dock ett undantag).

Världshandeln med animalier är vad gäller nötkött, ost och
i viss mån fläsk i prakliken uppdelad i delmarknader på grund av kvalitetsskäl,
veterinära bestämmelser och handelspolitiska skäl, vilket bl.a, innebär att
representativa världsmarknadspriser är svåra atl fastställa.

De länder som är medlemmar i De Oljeexporterande Ländernas
Organisalion,

Prop.
1984/85:166 16

Under den senaste tioårsperioden har OPEC- och
NIC-länderna utvecklats till importmarknader av allt störte betydelse i takt
med en stigande konsumtion. Karakteristiskt för utvecklingen vad gäller de
spannmålsba-serade produkterna är dock alt i många länder en ökad konsumtion
åtföljts av en ökad inhemsk produktion. Detta har medfört att handeln med fodersäd
kommit alt få en ökad betydelse.

Kännetecknande för den internationella marknadssituationen
inom mejerivaruområdet är de tilllagande överskotten inom i-länderna.
Väridslag-ren av l.ex. skummjölkspulver överstiger med bred marginal ett års omsättning
på världsmarknaden.

Under störte delen av 1960-talel och de försia åren av
1970-talet sjönk världsmarknadspriserna på livsmedel svagt realt sett, dvs.
bytesvärdet på den internationella marknaden försvagades något. 1 början av
1970-talet började priserna att stiga och nådde sin kulmen åren 1973- 1974 vid
en nivä som i löpande priser låg mer än dubbelt så högl som prisnivån under
1960-lalet.

Sammanfattningsvis kan konstateras all
världsmarknadspriserna på jordbruksprodukter under tiden efler år 1970 uppvisat
betydligt större variation än under 1960-talet.

Det övervägande intrycket av elt flertal internationella
framtidsstudier, som komittén har lagit del av, är enligt kommiltén att
stigande realpriser på livsmedel i världshandeln är den mest sannolika
utvecklingen. Denna slutsats är dock inte reservationslös. Det är angeläget att
betona den slora osäkerhet man har att räkna med när det gäller
väridsmarknadsprisernas utveckling såväl på lång som på kort sikt. Fortsatt
sjunkande realpriser framsiår dock, enligt kommittén, som osannolika.

Vad gäller förhållandet vegetabilier/animalier synes
enligt kommittén världsmarknaden för spannmål långsiktigt komma att utvecklas
något gynnsammare, från exportörernas synpunkt sett, än marknaderna för animalieprodukler.
För detta talar enligt kommittén bl. a. en sannolikt fortsatt strävan i många
av de mer industrialiserade u-länderna (inkl. NIC-länderna) all öka
självförsörjningen med animalier.

Övervägande skäl talar vidare för alt man får räkna med en
fortsatt instabilitet i priserna på världsmarknaden för samlliga viktiga
slapelvaror inom jordbruksområdet. Bland förhållanden som ger stöd för denna
slulsals kan nämnas Sovjetunionens antagligen även fortsättningsvis starkt
varierande import, sannolikt fortsatta svängningar i växelkurserna för viktiga
valutor samt de mycket små utsikterna att få till stånd etl effektivt globalt
slabiliseringsarrangemang för spannmål åtminstone under de närmaste åren.

Enligt kommittén talar mycket för atl
världsmarknadspriserna liksom hittills normalt under överskådlig framtid kommer
att ligga under de svenska. Priser på världsmarknaden som i framtiden
temporärt överstiger de svenska kan dock inte uteslutas.

Prop. 1984/85:166 17

De remissinstanser som har tagit upp den internationella
marknadssituationen för jordbruksprodukter och livsmedel delar i allmänhet
kommitténs bedömningar och understryker att osäkerheten är stor vad gäller
världsmarknadsprisernas utveckling.

För min del kan jag i huvudsak dela livsmedelskommitténs
bedömningar i fråga om utvecklingen av den internationella marknaden för
jordbruksprodukter och livsmedel. Som kommittén har framhållit utgör världshandeln
med jordbruksprodukter i de flesta fall endast en mindre del av produktionen.
Den internationella prisbildningen påverkas starkt av detta förhållande liksom
av de subventioner som ulgår i de flesla länder, antingen direkt på
produktionen eller vid export av överskott. Jag delar därför kommitléns
bedömning atl övervägande skäl talar för att världsmarknadspriserna även i
framtiden normalt torde komma att ligga under de svenska priserna. En forlsall
stor instabilitet kan emellertid också förväntas och därför kan del inte uleslulas
all priserna på världsmarknaden vid vissa lillfällen kan bli högre än i
Sverige.

Världsmarknaden för spannmål synes, som kommiltén har
påpekal, långsiktigt kunna komma att utvecklas något gynnsammare för exportländerna
än molsvarande marknader för animalieprodukler.

Samtidigt vill jag understryka att de ökande
internationella motsättningarna förstärker osäkerheten i de bedömningar som
görs i dag. Della gäller också med hänsyn till de diskussioner som pågår i USA
om en omläggning av jordbrukspolitiken samt all jordbruksfrågorna förvänlas bli
cenirala i den förutsedda nya förhandlingsrundan inom GATT.

2.2.4 Utrikeshandel och handelspolaiska förhållanden

Sveriges imporl av jordbruksråvaror och livsmedel uppgick
år 1983 till 13 miljarder kr. eller 7% av vår totala varuimport. Exporten
uppgick till 6 miljarder kr. vilket motsvarade 3% av vår toiala varuexport
detta år. Sedan år 1970 har värdet av vår livsmedelsimpori ungefär tredubblats
(i löpande priser) medan exportvärdet har sexdubblats. Exporten av livsmedel
ulgörs till närmare 70% av jordbruksreglerade varor och till omkring 10% av
fisk och fiskprodukler.

Jordbrukssektorn har gells en viss särbehandling i samband
med de internationella strävandena all liberalisera världshandeln. Även inom
denna sektor förekommer emellertid handelspolitiska åiaganden och andra
överenskommelser som i viss mån begränsar möjligheterna atl tillgripa
handelshinder. 1 försia hand bör härvid nämnas åtagandena inom ramen för GATT,
EFTA och frihandelsavtalet med EG. Åtagandena gäller såväl gränsskyddet som
användningen av stödåtgärder lill inhemsk produktion och till export. Därutöver
förekommer inom t.ex. FAO, UNCTAD och OECD en rad resolutioner,
överenskommelser etc. av mindre bindande karakiär men som lägger elt moraliskt ansvar
på länderna att söka leva upp till föresatserna. 2 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr
166

Prop.
1984/85:166 18

Kommittén anför i fräga om förutsällningar för svensk
exporl av jordbruksråvaror och livsmedel att sådan export i allmänhet mäste
ske till priser som ligger under de svenska. Så kommer sannolikt att vara
fallet också under överskådlig framtid, även om internationella priser som temporärt
överstiger de svenska inte kan uteslutas. Således kommer liksom hiuills
exportbidrag eller råvarukostnadsutjämning för livsmedelsindustrivaror i regel
att behöva tillämpas.

På längre sikt är enligt kommittén exportutsikterna något
bättre för spannmål och oljeväxtfröer än för animaliska produkter, i synnerhet
mejeriprodukter. Detta utesluter dock inte att beträffande animalieprodukler
goda avsättningsmöjligheter kan förekomma temporärt, liksom inte heller atl för
enskilda produkter under vissa förutsättningar mer permanenta marknader kan
upparbetas.

Relativt
goda exportförutsättningar föreligger för vissa mera förädlade livsmedel till
marknaderna inom EG och EFTA. En målinriktad och kostsam marknadsföring krävs
dock vid export av högförädlade livsmedel. Kommittén understryker vikten av att
alla möjligheter tillvaratas för att främja en pä sikt lönsam export av
jordbruksråvaror och livsmedel och att åtgärder härför övervägs. Denna
uppfattning delas av etl stort antal remissinstanser. Kommittén har i ett
särskilt betänkande närmare behandlat åtgärder för att främja exporten av vissa
livsmedel. Till denna fråga avser jag att återkomma vid ett senare tillfälle.

En successiv allmän liberalisering av världshandeln med
jordbruksprodukter borde - enligt kommittén som bl. a. åberopar studier av
OECD — ge teoretisk möjlighet till en sädan prisnivå att de nationella regleringarna
efter hand skulle kunna minskas och den internationella handeln öka. En ensidig
avveckling av skyddet för det svenska jordbruket är enligt kommitténs mening
nu ej möjlig ulan alt detta skulle få allvarliga konsekvenser för näringen och
för landets försörjningsberedskap. Kommittén anser emellerlid att Sverige bör
verka för att åtgärder i liberaliserande riktning vidtas, omfattande alla
länder och med hänsyn tagen lill det grundläggande målet om
försöijningstrygghet. Härigenom skulle utöver gränsskyddet även övriga
nationella regleringar kunna minskas.

Även om en sådan avveckling skulle dröja - vilket anses
troligt - är det enligt kommittén angeläget att upprätthålla en import av
jordbruksrävaror och livsmedel för att uppfylla bl, a, handels-, bistånds- och
konsumenlpoliliska mål samt för att främja utvecklingen inom
livsmedelsindustrin. Med hänsyn till livsmedelsberedskapens krav måste
emellertid enligt kommittén även under överskådlig framtid den helt
övervägande delen av de livsmedel som konsumeras inom landet härröra från
svenskl jordbruk.

Ett flerlal remissinslanser delar kommitténs uppfattning
att Sverige bör verka för en internationell liberalisering av handeln med
jordbruksvaror, bland dem kommerskollegium, NO, LO, KF, Industriförbundet samt
LRF. Remissinstanserna instämmer i allmänhet också i kommitténs be-

Prop.
1984/85:166 19

dömning att någon ensidig avveckling av det svenska
gränsskyddet inte kan komma i fråga. Många remissinstanser belönar också
behovet av att Lipprätthålla en import av livsmedel, inte minst för att öka
konsumenternas valmöjligheter.

Även jag anser att Sverige bör fortsätta att stödja de
ansträngningar som görs för att liberalisera den internationella handeln, sä
långt detta kan ske utan att det grundläggande målet om försörjningstrygghet
rubbas. Sådana ansträngningar måste emellertid inte bara gälla gränsskydd och
direkt stöd till exporten. De måsle även omfatta andra former av stöd till
jordbruket vilka har samma verkan som exportstöd. Om de internationella ansträngningar
som jag nu har berört skulle bli framgångsrika finns det enligt studier av
bl.a. OECD teoretisk möjlighet lill en sådan internationell prisnivå att de
nalionella regleringarna efter hand skulle kunna minskas. Liksom kommiuén och
flera remissinslanser bedömer jag emellertid att en ensidig avveckling av
skyddet fördel svenska jordbruket inte är möjlig. En sådan avveckling skulle få
allvarliga konsekvenser för näringen och för landets försöriningsförmåga i en
kris.

Med hänsyn till bl.a. livsmedelsberedskapens krav måste
enligt min uppfatlning den helt övervägande delen av de livsmedel som
konsumeras inom landet härröra från svenskl jordbruk. Inte minst av hänsyn lill
konsumenternas berättigade krav på goda valmöjligheter bör en imporl av livsmedel
och jordbruksråvaror upprätthållas även i framtiden. En viss import kan också
främja en sund konkurrens inom livsmedelsindustrin och är vidare nalurlig om vi
vill främja exporten av svenska livsmedel. Vidare kan andra länder, inte minsl
u-länderna, ställa berättigade krav på tillträde till den svenska marknaden.

2.3 Livsmedelskedjan och dess olika led

Innan jag redovisar mina ställningstaganden i olika frågor
vill jag lämna en närmare redovisning av livsmedelskedjan och dess olika led.
Min redovisning bygger på den belysning av förhållandena och utvecklingen inom
livsmedelskedjan som kommittén på ell mycket förtjänstfullt sätt har gjort.
Belysningen visar det nära samband och det ömsesidiga beroende som finns mellan
de olika leden. Den visar också att livsmedelssektorn sammantaget har stor
betydelse både värdemässigt och från sysselsättningssynpunkt.

2.3.1 Allmänl om livsmedelskedjan

Sammantagna ulgör livsmedelskedjans olika led en belydande
del av del svenska näringslivet. Konsumtionen av livsmedel (exkl.
alkoholdrycker och tobak) svarar för ca 20% av den totala privata konsumtionen
av varor och tjänsler.

Det sammanlagda värdet av livsmedelskonsumlionen (exkl.
alkohol-

Prop. 1984/85:166 20

drycker och tobak) år 1982 uppgick till ca 73 miljarder
kr. Härav svarade de livsmedel som härrör från jordbruksprisreglerade produkter
(exkl. socker) för 42,4 miljarder kr. eller 58%. Värdel av konsumtionen av
jordbruksprisreglerade livsmedel har följande fördelning på de olika leden.

Jordbrukarna tillfördes år 1982 totalt 20,4 miljarder kr.,
varav merparten eller 16,5 miljarder kr. uigjorde ersättning för
jordbruksföretagens inköp av olika slags produktionsmedel. Resten, eller 3,9
miljarder kr., uigjorde jordbrukarnas ersällning för egel arbele och eget
kapital. Den del av konsumenlernas livsmedelsutgifter som är föremål för s. k.
jordbruksprisöverläggningar omfattar ulöver ersättningen lill jordbruket också
den s. k. primärförädlingens kostnader, 3,8miljarder kr. Däremol ingär inte
exportdelen av den svenska produktionen, 3,3 miljarder kr., i
jordbruksprisöverläggningarna. Värdevolymen i överläggningarna uppgår således
lill ca 21 miljarder kr. eller knappi hälften av de totala livsmedelsutgifterna
för de livsmedel som härrör från jordbruksprisreglerade produkter.

Värdet av de jordbruksprisreglerade livsmedlen i
prisregleringsledet minskas med livsmedelssubventionerna över statsbudgeten,
som år 1982 uppgick till 3,6miljarder kr. För att erhålla konsumenlernas
totalulgifier för jordbruksprisreglerade livsmedel får vidare lillägg göras för
import med 1,8miljarder kr., förädling i leden efler prisregleringsledet
4,7miljarder kr., kostnader i parti- och detaljhandel 11,1 miljarder kr. och
slulligen mervärdeskatt 7,5miljarder kr. Totalt erhålls således 42,4miljarder kr.,
varav 39,3 miljarder kr. utgör ulgifter för inhemska livsmedel.

I takt med industrialiseringen och urbaniseringen har
ökade arbetsinsatser inom livsmedelsförädlingen och distribulionen ersatt en
del av de arbetsuppgifter som lidigare i fråga om råvarorna låg på jordbruket
och fisket och i fråga om matberedningen på hushållen. Del är svårt alt ange
antalet sysselsatta inom livsmedelskedjans olika delar, eftersom elt enhetligt
statisiikbegrepp som täcker hela detta område saknas. Enligt förelagna beräkningar
skulle ca 400000 årsverken direkt kunna hänföras lill den egentliga
livsmedelskedjan. Därtill kommer de arbetsinsatser som utförs indirekt för
produktion av insatsvaror till de olika leden om ca 95000 årsverken och
offenllig förvaltning ca 9000 årsverken, tolall ca 500000 årsverken. Eftersom
det toiala antalet årsarbetsinsalser i näringsliv och förvaltning kan
uppskattas till ca 3,5 miljoner skulle alltså sysselsättningen inom
livsmedelskedjan i vid bemärkelse svara för 14% därav. En Qärdedel härav kan hänföras
lill del egenlliga jordbruket.

2.3.2 Jordbruket

Resurserna i jordbrukel - förelrädesvis arbetskraft och
åkermark -minskade under efterkrigsliden till förmån för en mer kapilal- och
förnö-denhelsintensiv drift. Denna utveckling fortsatte under 1970-talels
försia hälft. Utflödet av resurser har därefter avtagit. Jordbruksproduktionen,
vars sloriek länge varil oförändrad, har börjat öka. Samtidigt har den inhemska
efterfrågan börjat vika vilket har lett till ökande överskott.

Prop.
1984/85:166 21

Åkerarealens minskning, som var betydande under både 1950-
och 1960-talen, blev under 1970-lalel liten. Under perioden 1961-1971 minskade
arealen med totalt 8,5 %, vilket var ungefär lika myckel som under det närmasl
föregående decenniet. Under perioden 1971-1982 stannade däremot nedgången vid
2,2%. Arealnedgången har varil koncenlrerad lill skogs- och mellanbygderna i
södra och mellersta Sverige saml lill Nortland.

Samtidigt har medelarealen åker per brukningsenhet ökal
fortlöpande. Medelarealen sleg från 14.1 ha år 1961 till25,4haår 1982. Den
nedläggning som skett av företag har endast i mindre utsträckning inneburil att
åkermarken lagts igen. Den har i stället lillförls utvecklingsbara enheler,
mestadels i form av artenden. Andelen brukningsenheter med sidoartenden har
således ökat från 29% år 1970 lill 35% år 1982. Andelen artenderad åkermark har
stigit från 22% år 1961 till 42% år 1982.

Ändelen förvärvsarbetande inom jordbruk, skogsbruk och
fiske minskade från 20% av samlliga förvärvsarbetande i landel år 1950 till 8%
år 1970. Under 1970-lalel har denna andel minskat yllerligare och ulgör nu
5,5%. Inom det egentliga jordbruket har antalet stadigvarande sysselsatta minskat
från 260000 år 1972 till 203 000 år 1982. Minskningen avser i huvudsak företagare
och familjemedlemmar. Del bör påpekas all de i jordbruket sysselsatta även gör
betydande arbetsinsatser i andra näringsgrenar, t. ex. skogsbruket, varför
antalet årsverken i jordbruket är betydligt lägre.

Utvecklingen av arbelsproduktivilelen har varit hög. Den
årliga ökningen var under 1960-lalel 8,1 %. Även under 1970-lalet och åren
därefter har arbelsproduktivilelen inom jordbruket i motsats till vad som gällt
för induslrin fortsatt alt ligga på en förhållandevis hög nivå. Under åren
1973-1983 var den årliga ökningen 6,3 %.

Jordbrukets beroende av insalsvaror från andra sektorer
har ökal kraftigt under efterkrigstiden i samband med de genomgripande
förändringar av produktionstekniken som ägl rum. En fortlöpande övergång har
skett från arbetsintensiv lill kapilalintensiv produktion, innebärande en hög
mekaniseringsgrad inom både växt- och djurproduktion saml alltmer högavkastande
växt- och djurmaterial. Delta har inneburil en intensifiering av driften och en
ökad användning av sådana insatsvaror som dnvmedel och annan energi,
köpfodermedel samt handelsgödsel. Denna utveckling gick snabbt under 1950- och
1960-talen men har därefter fortsatt i en något långsammare lakt. Bl. a. har
ökningen av handelsgödselanvändningen upphört efler år 1973.

Värdet av jordbrukels totalproduktion uppgick år 1982 lill
ca 21 miljarder kr., medan dess bidrag till BNP, dvs. förädlingsvärdet,
utgjorde 12miljarder kr., motsvarande 1,9% av hela BNP.

Fördelningen mellan vegetabilier och animalier har under
hela efterkrigstiden varit slabil, Vegelabilierna har värdemässigt utgjort
drygt 20% av det toiala produktionsvärdet. Del bör härvid observeras all
huvuddelen

Prop.
1984/85:166 22

av vegetabilieproduktionen används som foder och därför
inte ingår i det redovisade procenttalet, som enbart omfattar
avsaluproduktionen. Mjölkproduktionen bidrog under hela 1970-talet med knappt
hälften av jordbrukets bruttointäkter från animaliska produkter, slaktdjuren
gav 40-45% saml ägg och fjäderfä resterande 7-8%..

Spannmålsodlingen har arealmässigt varit ungefär
oförändrad lill omfattningen under hela perioden, men pä grund av
avkastningsökningar har tolalskördarna sligil. Förbrukningen av fodersäd (inkl,
majsimport, men exkl. brödsäd till foder) har fortlöpande stigit, och i
medeltal föreligger ungefär balans i försörjningen med fodersäd. För brödsäd
råder däremot ett belydande överskott. Överskottet är normalt ca 1 milj, ton,
vilket i medeltal motsvarar nära hälften av den totala brödsädsskörden och ca
15% av den lotala spannmålsskörden.

När det gäller sockerbetsodlingen har avkastningsökningen
och goda skördeår de senaste åren medföri att den svenska produktionen kommil
alt närma sig nivån för den svenska konsumtionen. En fortsatt produktivitetsökning
förvänlas. Konsumtionen har inte förändrats nämnvärt.

Även konsumtionen av vegetabiliskt matfett har under tiden
efter år 1970 varit relativt oförändrad. Samtidigt har skördarna av inhemskt
oljeväxtfrö gradvis ökat så att numera nära full självförsörjning råder. Huvuddelen
av den svenska oljeväxtfröskördens oljeinnehåll exporteras anlingen som frö
eller som utvunnen olja. Endast ca 30% används för inhemsk margarintillverkning
och annan humankonsumtion.

Matpolatisodlingen täcker vid normala skördar det inhemska
behovet av ca 700milj.kg. i vilken siffra ingår hushållsodling som skattats
till 125 milj. kg. Fabrikspolatisodlingen läcker mer än väl behovet av
stärkelse för humankonsumtion. För sådant ändamål åtgår knappt 20 milj, kg av
en lolal tillverkning av 50milj, kg.

Nötköllskonsumtionen har varierat under 1970-talet. Från
en relativt hög och svagt sjunkande nivå under 1960-talet noterades en lägsta
nivå under år 1972, Därefter steg konsumtionen påverkad av en gynnsam köpkraftsutveckling
och ökade livsmedelssubvenlioner. Sjunkande köpkraft och minskade
livsmedelssubventioner har bidragit till att köitkonsum-lionen åter minskal.
Produktionen av nölköti, som under 1960-ialei var hög i samband med minskningen
av antalet mjölkkor, nådde sin lägsta nivå år 1972. Efler år 1972 har
nötköttsprodukiionen successivi ökat.

Konsumtionen av fläsk steg successivt under 1970-talet men
har därefter minskal. Produktionen har hela tiden legat betydligt över
konsumtionen.

Mjölkproduktionen nådde sin lägsta nivå regleringsåret
1970/71. Denna produktion var lägre än det inhemska försöijningsbehovet. Genom
kraftiga höjningar av avräkningspriset på leverantörsmjölken vändes
utvecklingen. Under 1970-talels mitt skedde sedan betydande investeringar i
ladugårdar. Mjölkproduktionen steg med 32%'jämfört med miniminivån regleringsåret
1970/71 till 3735 milj. kg regleringsåret 1982/83. Minskningen av antalet

Prop.
1984/85:166 23

kor bromsades och fr. o.m. år 1979 har t.o.m. en svag
ökning skett. Mjölkavkastningen per ko stiger i snabb takt med i medeltal drygt
130 kg per ko och år. Produktions- och konsumtionsökningarna på mjölkområdet
följde varandra rätt väl fram till år 1980, 1 stort sett rådde balans med
undantag av att det förekom viss import av ost och viss export av smör och
mjölkpulver. Under åren 1981 - 1984 har mjölkinvagningen fortsatt alt öka
starkt, samtidigt som den inhemska efterfrågan på konsumtionsmjölk och vissa
andra mjölkprodukter stagnerat.

För ägg har under 1970-talet perioder med god balans
avbytts av perioder med stora överskott. Under de senaste åren har överskotten
varit betydande. När det gäller fjäderfäkött föreligger en kraftig ökning av
både produktion och konsumlion. Produktionen har mestadels varit större, vilket
inneburit överskottstendenser, stigande lager och låga priser.

Relativt sell är produktionsuppgången under perioden 1970-
1982 störst för fjäderfä (81 %), fläsk (34%) och mjölk (27%). Även
äggproduklionen har dock stigit betydligt (19%). Produktionsutvecklingen har
för många produkter inneburit att överskottskostnaderna numera är betydande.

2.3.3 Trädgårdsnäringen

Till trädgårdsnäringen räknas produktion av köksväxter,
frukt och bär, men även produktion av blommor, krukväxter och plantskolealster.
Produktionen av trädgårdprodukter är i hög grad inriklad på hemmamarknaden.
Störte delen av den svenska produktionen förbrukas i anslutning till skörden
under sommaren och hösten. Under resterande del av årel importeras en stor
andel av konsumtionsbehovet. Av de trädgårdsprodukter som kan odlas i Sverige
importeras ca hälften av behovet. Exporten är obetyd-lig.

De utnyttjade arealerna på friland och i växthus uppgår
till omkring 25000 ha. Produktionsvärdet inom trädgårdsodlingen uppskattas för
1981/82 till 1.7 miljarder kr., varav ca 800 milj. kr. avser ätliga produkter.
Näringens förädlingsvärde torde uppgå lill knappi 800milj. kr.

Totalkonsumiionen av köksväxler i färsk, fryst eller
beredd form utgör ca 370milj.kg i produkiionsviki, varav 300milj.kg utgör s.k.
direktkon-sumtion i färsk eller fryst form. Av denna direklkonsumiion är omkring
två tredjedelar av inhemskt ursprung, en andel som har sjunkit under de senaste
decennierna. Konsumtionen av flera trädgårdsväxter har under en följd av år
ökal snabbare än vad som gäller för flertalet övriga livsmedel.

Den yrkesmässiga fruktodlingen ger ca 45 milj. kg och
hemmaodlingens omfattning kan uppskattas lill 70 milj. kg frukt per år. Den
yrkesmässiga bärodiingen beräknas ge 32 milj. kg per är.

Näringen omfattar knappt 5 000 förelag, av vilka 4000
ägnar sig åt frilandsodling och 900 åt växthusodling. Antalet förelag har
minskat med 1 000 under den senaste femårsperioden. Enligt tillgängliga
uppgifter är ca 17000 personer sysselsatta inom fri-

Prop.
1984/85:166 24

landsodlingen. Inom växthussektorn fanns vid den senaste
undersökningen ca 7500 personer. Eftersom växihusarealen har minskat sedan
dess torde anlalel sysselsatta i dag vara lägre.

2.3.4 Fiskei

Fiskerinäringen har f.n. ett bruttoproduktionsvärde av ca
700milj.kr. Havsfisket, som bedrivs med elt större tonnage ute lill havs,
svarar för ca 75% härav och kustfisket för ca 20%. Resterande 5% härrör från
insjöfisket som i allmänhet är arbelsinlensivi och sker med låg insats av
realkapital. Fiskodling har fåtl en viss omfattning i Sverige under senare år.
Värdet härav uppgår till ca 45 milj. kr.

Havsfisket hade goda konjunkturer under 1950-ialel och i
början av 1960-lalet. Fångsterna minskade därefter och uppgick under senare
delen av 1970-talet till knappi 200 milj. kg per år. Under de senasle åren har
dock fångsterna stigit och uppgick år 1983 lill 247 milj. kg. Hälften av
fångsterna eller ca 130milj. kg ulgörs av sill/strömming. Torskfiskel ger ca
60milj. kg per år.

Inom fiskerinäringen finns mellan 3 500 och 4000 personer
sysselsatta som har fiske som enda yrke eller huvudyrke. Härtill kommer ca 2000
personer som bedriver fiske som binäring. Under perioden 1970—1979 minskade
sysselsättningen inom fisket med ca 1 800 personer, men under senare år har
sannolikl någon ökning åter skett.

Utrikeshandeln med fisk och fiskprodukter är betydande. Av
totalfångsten exporteras mer än hälften, främst i form av sill/strömming.
Totalt sett är dock värdel av imporlen av fisk och fiskprodukter långt slörre
än exporten. År 1984 uppgick värdet av importen till 1,6 miljarder kr., medan
exportvärdet var drygt 0,6 miljarder kr.

2.3.5 Indusiriledei

Livsmedelsindustrin kan indelas i etl femtontal
delbranscher med sinsemellan olika sloriek och struktur. De största
branscherna är slakteri- och charkuteriindustrin, bageriindustrin samt
mejeriindustrin. Från handelspolitiska och jordbrukspolitiska utgångspunkter
brukar åtskillnad göras mellan skyddad och konkurtensulsatt
livsmedelsindustri. Den skyddade livsmedelsindustrin omfaUas av
jordbruksprisregleringen, dvs. den är skyddad från utländsk konkurtens genom
införselavgifter och i vissa fall importreglering.

Livsmedelsindustrin är mindre konjunkturkänslig än den
övriga svenska tillverkningsindustrin, inom vilken den utgör en av de större
branscherna. Den sysselsatte år 1982 ca 70000 personer eller ca 9% av det toiala
antalet sysselsatta inom hela tillverkningsindustrin. Under perioden 1970-1982
har antalet sysselsatta minskat med 8% inom livsmedelsindustrin, vilket kan
jämföras med siffran 13% för hela tillverkningsindustrin. Relativt sett mest
eller med drygl en tredjedel har sysselsättningen minskat inom

Prop.
1984/85:166 25

dryckes- och tobaksinduslrin. Den kraftigaste
sysselsättningsminskningen inom den skyddade livsmedelsindustrin har under
perioden skett inom bageribranschen, med ca 25%, Inom mejeriindustrin har en
sysselsättningsökning ägt rum med uppemot 20% under 1970-talet, vilken dock
stagnerat under de allra senaste åren. Även sysselsättningen i sockerindustrin
har ökal något.

Såväl tillverkningsindustrin som livsmedelsindustrin i
Sverige har under efterkrigsliden undergått en stark koncentration till färte
och störte anläggningar. 1 medeltal har antalet arbetsställen inom
livsmedelsindustrin med minst fem sysselsatta minskat med 40% under perioden
1970-1982. Kon-centralionstendensen har varit kraftigare inom
livsmedelsindustrin än inom tillverkningsindustrin.

Ett fåtal stora ägargrupper dominerar livsmedelsindustrin.
Lantbrukskooperalionen är störst och svarar för ca 45 % av
livsmedelsindustrins toiala produktion. Därefier följer den privata svenskägda
livsmedelsindustrin med en andel av ca 31%, konsumentkooperationen med ca 12%,
de utlandsägda företagen med ca 7% och staten med ca 6%,

Saluvärdet av livsmedelsindustrins produklion (exkl.
spritdrycks- och tobaksindustri) uppgick år 1982 till 51 miljarder kr.
Förädlingsvärdet inom livsmedelsindustrin var ca 15 miljarder kr. Under
perioden 1970-1982 har livsmedelsindustrins produktionsvolym ökat med totalt
7%, vilket är mindre än ökningen inom hela tillverkningsindustrin. I fråga om
produktiviteten var förädlingsvärdet per sysselsatt år 1981 högre inom hela
livsmedelsindustrin än inom tillverkningsindustrin. Dess årliga ökning under
åren 1970-1982 var dock ca 1% lägre än inom tillverkningsindustrin och ca 2,5 %
lägre än inom jordbruket.

Värdet av livsmedelsindustrins export uppgick år 1983 lill
nära 6 miljarder kr. medan importen samma år var 12,7miljarder kr. S.k. övriga
livsmedel, dvs. kaffe, färsk frukt, färsk fisk samt fisk- och skaldjurskonserver
utgjorde hela 9 350000000kr. av imporlen. Exporten från den kon-kurtensutsatla
livsmedelsindustrin har nära nog fördubblats under 1970-ta-let. Även imporlen
av den konkurtensulsatla indusirins produkter har ökal kraftigl under
1970-lalet.

2.3.6 Handelsledel

Partihandeln med livsmedel uiförs numera lill den hell
övervägande delen av s. k. fullsortimenlsgrossisler. Dessa fyller inle enbart
den tradhio-nella distributions- och lagringsfunklionen ulan bistår härulöver
sina kunder genom alt kombinera och leverera etl nästan fullsländigl
dagligvarusortiment samt ge hjälp med marknadsföring, krediter, utbildning,
etc. För vissa varugrupper, l.ex. kaffe, frukt och grönsaker, kött, fisk m.m.,
förekommer specialgrossister. Del förekommer också alt vissa färskvaruproducenter
och andra lillverkare (t. ex. mejerierna) själva ombesöijer
partihandelsfunktionen.

Prop.
1984/85:166 26

År 1982 omsatte partihandeln med dagligvaror (dvs. utöver
livsmedel också kemisk-tekniska produkter, papper, tobak, lidningar, blommor
m.m,) 43 miljarderkr, exkl, moms, varav ca 33 miljarder kr. utgjordes av
livsmedel. Av partihandeln med dagligvaror förmedlades år 1983 76% av de tre
stora handelsblocken ICA, KF resp, DAGAB, vilket innebar en betydande ökning av
deras marknadsandel jämfört med år 1973, dä den var 52%, Verksamheten inom dessa
handelsblock omfattar bäde parti- och detaljhandelsleden.

Detaljhandeln omfattar utöver den ordinarie butikshandeln
också torg-och kioskhandel samt hemförsäljning. Av den lotala privata
konsumtionen av livsmedel år 1982, 67 miljarderkr,. passerade 62 miljarder kr.
detaljhandeln. Utöver privat konsumlion finns även en offentlig konsumtion i
skolor, sjukhus elc. Dessa inrättningar köper normalt sina livsmedel direkt
från partihandeln eller förelag inom livsmedelsindustrin.

Butiksstrukturen har under efterkrigstiden förändrats
kraftigt i riklning mot ökad stordrift. År 1950 fanns således närmare 30000
butiker inom dagligvaruomrädet jämfört med ca 20000 år 1964 och knappt 9000 år
1982. Denna utveckling har möjliggjorts genom övergången till självbetjäning, för
vilken den näslan lolala övergången lill paketerade varor spelat en stor roll,
samt av ökningen av antalet fullsortimentsaffärer i stället förgångna tiders
specialaffärer av olika slag.

Fördelningen av antalet dagligvaruaffärer mellan de tre
slora handelsblocken har knappasl förändrals under tiden efter år 1970.
Däremot har en klar förskjutning ägt rum av blockens relativa andelar av den
totala dagligvaruhandeln till förmån för ICA-blocket. KF har byggt upp en
omfattande egen tillverkning av livsmedel och andra dagligvaror. Ca 50%' av
sortimentet i en Konsum-affär härtör således från egna industrier. Motsvarande
siffra för ICA-affären är knappt 5%.

2.3.7 Konsumenlledel

Huvuddelen eller drygl 80% av den slutliga
livsmedelsförädlingen sker inom de enskilda hushållen. Den tid som hushållen
lägger ned på mathållning, dvs. planering, inköp, matlagning, disk etc, har
för år 1977 beräknats till drygt I milj, årsverken eller 0,3 årsverken per
hushåll. Parallellt med de senaste decenniernas ökande förvärvsfrekvens bland
kvinnorna har en omflyttning av arbetsuppgifter skett från hushållen till
livsmedelsindustrin. Således uppvisar de livsmedel som hushållen inköper en
allt högre förädlingsgrad. Denna långsiktiga utveckling har dock brutits under
de senaste åren, främsl på grund av hushållens sjunkande realinkomster.

Storhushållssektom har expanderat kraftigt under de
senaste 25 åren. Antalet skolmåltider har t.ex. mer än fördubblats under
perioden. Perso-nalreslauranger för lunchservering har blivit en nödvändig
följd av utvecklingen på arbetsmarknaden, eflersom numera alll färre har
möjlighel att äta lunchmåltiden i hemmet. Storhushållen serverade år 1981 i
genomsnitt 4,4

Prop.
1984/85:166 27

milj, måltider varje dag, vilket innebar att drygt
varannan svensk dagligen ål ett mål mat utanför hemmet, Koslnaden för
storhushållens inköp av livsmedel och livsmedelsråvaror var detta är 7
miljarder kr. Storhushålls-sektorns storlek ökar fortfarande. År 1981 var
antalet sysselsatta inom denna seklor 121000, eller 5000 fler än år 1979.
Ökningen skedde till största delen i form av flera deltidsanställda inom den
kommunala sektorn. Flertalel anställda, eller två tredjedelar av samtliga, var
deltidsarbetande. Antalet årsverken kan uppskattas till 80000.

2.3.8 Insaisvaniicdet

Till livsmedelskedjan bör även räknas de industrier som
förser kedjans olika led med insatsvaror, dvs. maskiner, redskap och annan
ulruslning, förnödenheter samt olika slag av investeringsvaror.
Bedömningsmässiga uppskattningar för är 1983 pekar på ett sannolikt totalvärde
lor dessa inköp på närmare 25-30miljarder kr. Antalet sysselsatta kan
uppskattas till ca 95 000.

Jordbrukets inköp av produktionsmedel motsvarar nästan
hälften av hela livsmedelskedjans inköp av insalsvaror. Förnödenheter är den
största posten. Bland förnödenheterna dominerar köpfodermedel och handelsgödsel.
Fodermedlen omfauar endasl sådant foder som produceras uianför
jordbrukssektorn, således ingår ej svensk fodersäd. Del betyder att det i
huvudsak är fråga om koslnader för importerade fodermedel, främst proteinfodermedel
men även majs. Dominerande lillverkare av köpfodermedel är de
lantbrukskooperaliva lantmannaföreningarna inom Svenska lantmännens
riksförbund. Näst största företag i foderbranschen är Sollebola-gen,
dotterbolag till Pripps AB.

På handelsgödselområdet är Supra AB marknadsdominerande,
ett företag som till 75%; ägs av Norsk Hydro och 25% av Svenska lantmännens
riksförbund.

Av jordbrukets lotala inköp av traktorer, maskiner och
övriga redskap lill ett värde av 2,8 miljarder kr. år 1982 levererades endast i
genomsnitt 37% från svenska maskininduslriföretag. För traktorerna var
importandelen så hög som 82%. Importens betydelse har ökat betydligt under
liden efter år 1970. Jordbrukets investeringar i såväl maskiner och redskap som
byggnader m. m. har minskat under 1970-talels senare del efter alt ha legat på
en hög nivå under mitten av 1970-talet. Byggnadsinvesteringarna uppgick år
1982 lil! 913 milj. kr.

Livsmedelsindustrins invesleringar uppgick år 1981 till
1,8 miljarder kr., vilket innebär en volymökning av 12% jämfört med år 1973.
Därmed svarade livsmedelsindustrin för knappt 10% av hela
tillverkningsindustrins invesleringar.

De svenska förelag som utvecklar och säljer maskiner till
livsmedelsindustrin hör till de mesl exportinlensiva delarna av svenskt
näringsliv. Uppskattningsvis säljer dessa företag ca 75% av sin produktion utomlands.
Exportvärdet kan uppskattas till ca 1,5 miljarder kr.

Prop.
1984/85:166 28

2.3.9 Livsmedelsutgifternas fördelning på olika led

Enligt sina direktiv skulle kommittén ägna särskild
uppmärksamhet åt hur kostnadsförändringar i det jordbruksprisreglerade ledet
förs vidare i efterföljande led fram lill konsumenten.

De beräkningar som kommiltén redovisar av de olika ledens
andel av hushållens konsumtionsutgifter för livsmedel, den s. k. matkronan,
bygger på de tidigare lämnade uppgiflerna om den värdemässiga betydelsen av
livsmedelskedjans olika led. Uppgifterna har dock bl.a. justerats med hänsyn
till livsmedelssubventionerna över statsbudgeten.

Livsmedelsuigiflerna svarar för ca en femtedel av den
lolala privata konsumtionen av varor och Ijänster. Av den totala
livsmedelskonsumtionen år 1983 om ca 80 miljarderkr. gick ca 60% till sådana
livsmedel som i råvaruledel omfatlas av jordbruksprisregleringen. Äv de
sislnämnda livsmedlen uigjorde år 1982 i sin tur jordbruksandelen av
konsumenlernas malkrona ca 37%, varav ca 7% beräknas motsvara jordbrukarnas
inkomsler, Indusiriledei tog 17%, handeln 24%, importvaror stod för 4% och
mervärdeskatten slutligen tog 18% av matkronan vad gäller jordbruksprisreglerade
livsmedel. För övriga livsmedel, som omfattar ca 40% av livsmedelsuigiflerna,
var handelns, indusirins och mervärdeskattens andelar relativt likartade,
medan importandelen var betydligt större och primärpro-duklionens andel
betydligt mindre än vad som gäller för de jordbruksprisreglerade livsmedlen.
Räknat för samtliga livsmedel log primärproduktionen 27% av matkronan.

Jordbrukets andel - inkl. eventuella
prisregleringsavgifter - för de jordbruksprisreglerade livsmedlen varierar frän
omkring 50% för vissa kött- och mejeriprodukter ner lill 20% eller lägre för
falukorv och mjukt matbröd.

Den allmänna bilden är atl jordbrukets andel av matkronan
sjunker. Mellan åren 1961 och 1983 har l.ex. jordbrukels andel för kött, fläsk
och charkuteri varor sjunkit från 60% till 46%.

För fiskprodukter ligger primärproduklionens andel av
konsumentpriset i intervallet 10-35%, dvs. den är lägre än för flertalet
jordbruksprisreglerade livsmedel.

När det gäller industrins andel av matkronan registreras
höga andelar för mjukt matbröd (40%) och konserverad sill (43%) samt strösocker
(36%). Låga industriandelar föreligger för kött och fläsk, kaffe samt vissa
mejeriprodukter.

Handelsledels andel av matkronan är stor för matpoialis
(ca 52%) och färsk fisk (ca 50%), dvs. färskvaror med en hög kassationsprocenl
och ulan industriell förädling. Andelarna för falukorv, ost och importerade
tomater är resp. 38%, 32% och 39%. För mjölk, grädde och smör är andelen låg vilkel
sammanhänger med all mejerierna står för partihandelsfunktionen.

Kommittén redovisar också de faktorer som har bidragit
till konsumenl-

Prop.
1984/85:166 29

prishöjningarna på livsmedel under åren 1977-1983.
Uppgången av konsumentpriserna på livsmedel lolall var i medeltal 12,1% per år
och större än ökningen av konsumentprisindex totalt, 10,4% per år. Den
kraftigaste prishöjande effeklen, i medeltal 5,1 procenlenheler per år, härrör
från övrig livsmedelsindustri inkl. importerade livsmedel. Övrig livsmedelsindustri
omfattar dels indusiriledei efter det jordbruksprisreglerade ledet, dels
livsmedelsindustri baserad på andra än jordbruksprisreglerade råvaror.
Jordbrukel, inkl. primärförädlingen, var den näst största prishöjande faktorn
med i medeltal 3,4 procenlenheler per år, medan handelns marginalhöjningar
betydde i medeltal 3,0 procenlenheler per år.

Ser man enbart till de över statsbudgeten subventionerade
baslivsmedlen kan konslateras alt prisökningen i konsumentledet var störte än
för hela posten livsmedel. För dessa produkter svarade jordbrukel inkl. primärförädlingen
för den största delen, bl. a. på grund av att prisregleringen för
mejeriprodukter avser partipriser som registrerar leveranser frilt detaljhandeln,
dvs. parliledets marginal ingår.

2.4 Staten och livsmedelssektorn

2.4.1 Den hittillsvarande jordbrukspolitiken

Den nuvarande jordbrukspolitiken - såväl i Sverige som i
flertalet industriländer — har silt ursprung i de svårigheter som drabbade
jordbruket vid den stora ekonomiska krisen som började år 1929. Före denna
tidpunkt fanns statliga åtgärder i Sverige som berörde jordbruket, men syftena
med dessa var i stort sell andra än med dagens jordbrukspolitik. För att skydda
jordbrukel mol krisens verkningar - starka prisfall och hård inlernationell
konkurrens av dumpingkaraktär - införde man i de flesta industriländer under
1930-lalei reglering av priserna på jordbruksprodukter. Regleringarna skulle
också skydda konsumenlerna vid livsmedelsbrist och höga internationella
priser.

Genom 1947 års riksdagsbeslut om jordbrukspolitiken
samordnades för försia gången de jordbrukspolitiska åtgärderna i vårt land.
Inriktningen av jordbrukspolitiken omprövades sedan av riksdagen åren 1967 och
1977. Nu gällande mål för livsmedelspolitiken fastställdes av riksdagen år
1984.

Jordbrukspolitikens mål

Alltsedan år 1947 har tre cenirala mål ingått i
jordbrukspolitiken, nämligen inkomstmålei, produktionsmålet och
effektivitelsmålel. Dessa mål har getts varierande tyngd i de olika besluten.

Enligt 1967 års riksdagsbeslut skulle jordbrukspolitiken
inriktas pä en fortsalt snabb rationalisering samtidigt som en viss
samhällsekonomiskt moliverad minskning av produktionens omfattning genomfördes.
Vidare skulle prissättningen på jordbrukets produkter fortlöpande avvägas med
beaktande av samhällets, jordbrukarnas och konsumenternas intressen.

Prop.
1984/85:166 30

Detta innebar att jordbrukspolitiken fick samma
huvudsyften som den allmänna ekonomiska politiken, nämligen atl främja fortsatt
välståndsökning och att medverka till atl alla grupper blev delaktiga härav.
För jordbruket blev målel att till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad
åsladkomma en jordbruksproduktion av önskad storlek och samtidigt ge de i
jordbrukel sysselsatta delaktighet i den allmänna standardstegringen samt ge
konsumenlerna bra livsmedel lill så låg kosinad som möjligt.

1977 års jordbrukspolitiska riktlinjer kom, liksom de
tidigare besluten åren 1947 och 1967, atl präglas av den tekniska, ekonomiska
och sociala utvecklingen under närmast föregående årtionden.
Samhällsutvecklingen i Sverige under försia delen av 1970-lalet utmärktes
således av fortsall relativt god ekonomisk tillväxt, ökad köpkraft och snabb
teknisk utveckling i jordbruket. Till skillnad mol förhållandena under 1960-talet
rådde i mitten av 1970-talel i slort sett balans mellan produklion och
konsumtion. Livsmedelssubventionernas införande motverkade prisstegringarna,
vilket gynnade avsättningen av jordbruksprodukter.

Från mitten av 1970-talel försämrades den allmänna ekonomiska
utvecklingen, vilket bl. a. ledde lill au industrins efterfrågan på
arbetskraft minskade och därmed möjligheterna till alternativa
sysselsättningar utanför jordbruket.

Enligt 1977 års riktlinjer var utgångspunkten för
jordbrukspolitiken att landets naturliga resurser för jordbruksproduktion
skulle utnyttjas och att familjejordbruket skulle vara den dominerande
företagsformen. Ett huvudsyfte med jordbrukspolitiken var att tillförsäkra de
inom jordbruket sysselsatta i alla delar av landel en ekonomisk och social
slandard som skulle vara likvärdig med den som jämförbara grupper uppnår.
Vidare skulle jordbrukspolitiken ha lill mål alt lillgodose konsumenlernas
berältigade krav pä säker lillgång till livsmedel av hög kvalilet lill rimliga
priser. Ell viktigt led i de statliga insatserna blev därför att främja
uppbyggandet och vidmakthållandet av rationella familjeföretag och att genom
slöd till forskning, försök och rådgivning medverka lill att en teknik
utvecklas som kan utnyttjas vid sådana företag. De ekologiska och miljömässiga
aspekterna på jordbruket skulle därvid särskilt beaktas. Jordbrukspolitiken
skulle vidare ges en sådan inriktning alt jordbruket och därlill knulna verksamheler
kunde medverka i en aktiv regionalpolitik.

Vad gäller inkomstmålei anfördes i 1977 års
jordbrukspolitiska beslut som nämnts alt elt huvudsyfte med jordbrukspolitiken
skulle vara att tillförsäkra dem som är sysselsalla inom jordbrukel i alla
delar av landet en ekonomisk och social standard som är likvärdig med den som
jämförbara grupper uppnår. Delta syfte skulle särskilt beaktas vid
prissättningen av jordbruksprodukterna. I försia hand skulle inkomstmålei avse
heltidssysselsatla inom jordbrukel.

Beträffande effektivitelsmålel angavs alt
raiionaliseringspoHliken i första hand skulle främja uppbyggandet och
vidmakthållandet av effektiva

Prop.
1984/85:166 31

familjeföretag. Härigenom skapas enligt beslutet
förutsättningar för att framställa jordbruksprodukter till en acceptabelt låg
produktionskostnad och samtidigt uppnå inkomstmålei för de i jordbruket
yrkesverksamma. Detta skulle vara ralionaliseringspolitikens huvudsyfte.
Därutöver skulle enligt beslutet rationaliseringspolitiska medel liksom
lidigare kunna användas för all nå andra från samhällelig synpunkt angelägna
mål. Bl. a. skulle rationaliseringspolitiken kunna fungera som elt
regionalpolitiskt instrument.

Produktionsmålet utformades med hänsyn lill kraven på en
god livsmedelsberedskap, den internationella livsmedelssitualionen,
regionalpoliliska och samhällsekonomiska hänsyn saml miljövårdsskäl. I
produktionsmålet skulle ingå delmål avseende åkerarealen, mjölkproduktionen och
driftsinriktningen i övrigt. Beträffande åkerarealen skulle gälla alt den
bruknings-värda åkerjorden skulle utnyttjas för jordbruksproduktion, vilket
innebar ett bibehållande av ungefär dåvarande åkerareal. Den fredstida mjölkproduktionen
skulle med hänsyn till dess stora betydelse för livsmedelsberedskapen
upprätthällas vid en nivå som ungefäriigen motsvarar konsumtionsbehovet av
mjölk och mjölkprodukter. För övriga animalieprodukler skulle eftersträvas i
stort sett balans mellan produktion och avsättningsutrymme inom landel. Det
överskott som uppkommer till följd av målsättningen i fråga om åkerarealen
skulle i försia hand ulgöras av spannmål.

Jordbrukspolitikens medel

För alt nå de jordbrukspoliiiska målen har alltsedan år
1947 följande medel använts.

- Jordbruksprisreglering

-
Rationaliseringsverksamhet

-
Forskning,
försök och utbildning på jordbrukets område Jordbruksprisregleringen, som är
det främsla medlet atl uppnå avsedd

produktionsnivå, innebär att priser på och marknader för
alla viktigare jordbruksprodukter och s. k, baslivsmedel regleras.

Regleringen av jordbrukspriserna går i slorl sett till på
följande sätt.

Jordbruksprodukternas prisnivå fastställs av statsmakterna
efter överläggningar mellan staten (normalt företrädd av statens
jordbruksnämnd) samt producenternas föreirädare och jordbruksnämndens
konsumentdelegation. Regeringen avgör inför varje prisregleringsperiod vem som
skall företräda staten. Överiäggningarna är i princip av två olika typer, dels
överläggningar om prissättning och prisreglering inför en ny prisregleringsperiod,
dels överläggningar om samma frågor under löpande period.

Vid överläggningar inför en ny prisregleringsperiod
behandlas bl, a. system för prissättning och prisreglering (bl, a.
kompensationssystem) under perioden. Vidare behandlas periodens längd, som kan
vara ett- eller flerårig. Dessa överläggningar förs med utgångspunkt i de
jordbrukspoliiiska målen. Regeringen kan också ange ytteriigare utgångspunkter.
Vid över-

Prop.
1984/85:166 32

läggningarna analyseras i vad mån de jordbrukspolitiska
målen uppfyllts under den gångna perioden samt diskuteras och föreslås
eventuella kortigeringar som kan behöva göras. Bl. a. läggs stor vikt vid
inkomsijämfö-relser mellan jordbrukare och andra befolkningsgrupper. Resultatet
av överläggningarna redovisas till regeringen. På grundval av detta förslag
lägger regeringen fram en proposilion för riksdagen angående regler, finansiering,
m. m, för kommande prisregleringsperiod.

Överiäggningarna under löpande prisregleringsperiod har
under de senasle perioderna skelt två gånger per år. Vid dessa överläggningar
lämnas förslag till förändringar av jordbrukspriserna för det närmaste
halvåret. Resultatet av överläggningarna redovisar jordbruksnämnden för
regeringen, som har bemyndigande av riksdagen all besluta i dessa frågor.

Den inom landel avsedda prisnivån söker man uppnå dels
genom elt s. k. gränsskydd, som utgår i form av avgifter på sådana importerade
livsmedel som konkurterar med livsmedel baserade på svenska jordbruksprodukter,
dels genom en marknadsreglering, som går ut på all dra bort prislryckande
överskoll från marknaden, främsl genom lagring och exporl. Produktionen inom
landel kan nämligen, även vid en produktion som moisvarar den i
produktionsmålet förutsatta, lillfälligl bli för stor i förhållande till
efterfrågan inom landet och därmed prislryckande. Jordbruksproduktionen är
vidare spridd på tusentals jordbruksföretag som har svårt att samplanera sin
produklion och också påverkas av väder och biologiska faktorer. Överskotten
exporteras i regel till andra länder. Delta sker vanliglvis lill lägre priser
än vad man uppnår inom landel. Skillnaden mellan det pris den svenska
jordbrukaren får och det pris man får vid export brukar benämnas exporlkoslnad.

De marknadsreglerande åtgärderna åvilade från böijan
jordbrukets egna organisationer men har sedan åtskilliga år tillbaka överförts
till sju s.k. regleringsföreningar. Till formen är regleringsföreningarna
ekonomiska föreningar, vars medlemmar är intressenter från
jordbrukskooperaiionen, konsumentkooperationen samt den enskilda handeln och
industrin. 1 föreningarnas styrelser ingår förutom föreirädare för nämnda
intressenter representanler för slaten och konsumentintresset, vilka utses av
regeringen. Föreningarnas verksamhet står under slatens jordbruksnämnds överinseende
och nämnden utfärdar direktiv för dem. På fiskets område finns för övrigt en
molsvarande regleringsförening.

2.4.2 Övrig livsmedelspolitik

Inom ramen för en livsmedelspolitik bör utöver rent
jordbrukspolitiska beslut även redovisas ett antal beslut som på olika säll
påverkar efterföljande led i livsmedelskedjan. Vidare bör beslutade rikUinjer
för fisket och trädgårdsnäringen räknas in i livsmedelspoliliken. De regler som
fastlagts genom livsmedelslagstiflningen beträffande livsmedlens hygieniska beskaffenhet
och handeln med livsmedel bör även inrymmas i livsmedelspoli-

Prop. 1984/85:166 33

liken. För övriga delar av livsmedelskedjan finns
egenlligen inga samhälleliga riktlinjer som gäller specifikt för
livsmedelsområdet.

Riktlinjer
för fiskeripolitiken fastställdes av riksdagen år 1978 (prop. 1977/78:112,
JoU23, rskr272). Enligt riksdagens beslut skall målet för fiskeripolitiken vara
att skapa förutsättningar för att de som är sysselsatta i fiskerinäringen kan
få både ekonomisk och social standard som är jämförbar med den som erbjuds
inom andra näringar och trygghet i arbetet samtidigt som konsumenterna erbjuds
fisk av god kvalitet till rimliga priser. Inom de gränser som ges av en
ansvarsfull hushållning med fisktillgångarna bör fisket bedrivas så effeklivi
som möjligt och fångsterna bestämmas av möjligheterna lill lönsam och stabil
avsättning. Samtidigt bör hänsyn las lill behovel av sysselsättning främst i
kust- och skärgårdsområden där fisket har slor regionalpolilisk betydelse.

Även för trädgårdsnäringen har fastlagts särskilda
rikllinjer. År 1979 beslutade riksdagen (prop. 1978/79: 136, JoU 29, rskr 399)
atl som riktlinjer för trädgårdsnäringspolilikens ulformning skall gälla all de
som arbetar inom trädgårdsnäringen skall ha en ekonomisk och social standard
som är likvärdig med den som erbjuds inom andra näringar. Näringen skal) också
erbjuda trygg sysselsättning och god arbelsmiljö. Samiidigi skall konsumenlerna
tillförsäkras produkter av god kvalitet till rimliga priser. 1 anslutning
härtill framhölls vidare all mål rörande ekonomisk och social slandard,
sysselsättning, arbetsmiljö och konsumentpolitik inte annat än undanlagsvis
kan eller bör lösas med enbart sekiorpoliiiska medel. Sådana mål borde främsl
nås med hjälp av generella politiska medel. Selekliva medel kunde emellertid
tillgripas för atl lösa problem som är speciella för näringen.

Bland övriga ställningstaganden på livsmedelsområdet märks
de beslut som fattats om livsmedelskontrollen, senast i samband med atl
livsmedelslagen (1971:51 1) antogs
av riksdagen och beslut fattades om inrättande av statens livsmedelsverk (prop.
1971:62, JoU42, rskr219). Därvid framhölls atl lagstiftningen närmasl syfiar
till atl skydda konsumenterna mot skadliga eller på annal sätt från
hälsosynpunkt oljänliga livsmedel. Vidare skall konsumenlernas inlresse av all
få livsmedel med en från näringssynpunkl så lämplig sammansättning som möjligt
tillgodoses. Genom livsmedelslagens tillkomst skärptes också kraven på saklig
konsumentupplysning i fråga om livsmedel. Livsmedelskontrollen är f.n. föremål
för översyn genom en särskild kommitté.

Frågan om sambanden mellan folkhälsan och livsmedel
berördes ocksä i 1977 års jordbrukspolitiska beslut varvid anfördes all ökade
insalser för att förbättra kostvanorna var angelägna och atl informations- och
upplysningsverksamhet borde vara huvudmedel i dessa strävanden.

För övriga led i livsmedelskedjan, dvs. industri, handel
och distribution, gäller all de omfattas av allmänna politiska riktlinjer för
resp. område.

Storhushållen har på senare år kommil alt svara för en
alll störte del av 3
Rik.sdagen 1984/85. 1 saml. Nr 166

Prop.
1984/85:166 34

livsmedelskonsumtionen. Slorhushållsfrågor behandlades av
riksdagen år 1966, då ett avtal om bildande av Institutet för storhushållens
rationalisering träffades. Chefen för finansdepartementet anförde därvid
(prop. 1966:72) alt det är väsentligt att del sker en fortgående
rationalisering i storhushållen samt alt nya rön och rationaliseringsåtgärder
karlläggs och samordnas.

Under höslen 1984 uppdrog regeringen ål statskontoret att
utreda vissa frågor inom den offenlliga storhushållssektom.

En betydelsefull del av en samlad livsmedelspolitik ulgör
naturligtvis forskningen på livsmedelsområdet. Riksdagen har lidigare angelt
forskning som avser livsmedelsområdet som högl prioriterad (prop. 1981/82: 106,
UbU 37, rskr 397). Ulredningen om svensk livsmedelsforskning har i uppdrag all
göra en översyn av olika forskningsfrågor som är av betydelse för de delar av
livsmedelskedjan som följer efier råvaruproduktionen. Ulredningen har lagt
fram elt delbetänkande och riksdagen har nyligen förelagts en proposition
(prop. 1984/85: 121) om livsmedelsforskning som bl. a. innehåller förslag om
livsmedelsforskningens inriktning, organisation och finansiering.

Äv inlresse all nämna i delta sammanhang är också
beredningen för livsmedels- och näringsfrågor, som inrättades år 1978.
Livsmedelsberedningen är ett samrådsorgan och ett forum för överläggningar och
diskussioner mellan regering och experter på livsmedelsområdet.

2.4.3 Annan politik av betydelse för livsmedelspolitiken

Åtskilliga beslut av statsmakterna som i första hand avser
andra samhällsområden berör också i högre eller lägre grad livsmedelsområdet.
Detta gäller bl.a. försvarspolitiken, konsumentpolitiken, regionalpoliliken och
energipolitiken. Målet för konsumentpolitiken är t.ex. att stödja konsumenterna
och förbättra deras ställning på marknaden. Bland konsumenternas utgifter
utgör livsmedel den näst efter bosläder största posten och det är därför
naturligt att konsumentpolitiken till en inte oväsentlig del berör livsmedlen.
Flera av de frågor som behandlas i denna proposition berör också
konsumenlpoliliken. Det gäller bl.a. konsumenternas information om och
inflytande på prissättningen i livsmedelskedjans olika led. Även
kvalitetsfrågorna spelar här en viklig roll.

Sambanden mellan livsmedélspolitik saml naturvårds-,
miljö- och nalur-resurspolilik är flera. Dels ulgör primärprodukiionen av
livsmedel etl utnyttjande av våra naturtillgångar, dels kan verksamhelen i
livsmedelskedjans olika led ske på sådani säll att slörningar i miljön
inlräffar. Ett exempel där sambandel kommer till uttryck är frågan om
jordbruksarealens omfattning och jordbrukets betydelse för landskapsbilden.
Ell annat exempel är användningen av kemiska medel i jordbrukel och dess effekler
för miljön. Sambanden mellan energipolilik och livsmedelspolitik rör dels
frågan

Prop.
1984/85:166 35

om energiförbrukningen inom livsmedelsproduktionen, dels
frågan om det svenska jordbruket kan bidra lill alt landets oljeberoende
minskar. Den senare frågan har också samband med frågan om vissa
jordbruksarealer kan användas till odling av energigrödor.

Biståndspolitiken förutsälter elt visst svenskt
livsmedelsbistånd även fortsättningsvis. Därmed föreligger etl samband mellan
livsmedelspoliliken och biståndspolitiken. Detla samband framgår också av alt
den svenskajordbruksproduktionen bör avpassas så atl ulrymme ges för att
Sveriges åtaganden i det internationella samarbetet mot världssvälten skall
kunna uppfyllas. Som jag tidigare har anfört finns det däremot inle skäl alt
långsikiigi upprätthålla en överskolisproduklion för avsättning i u-länderna.
Avsikten med vår biståndspolitik måste i stället vara att medverka lill att en
fungerande livsmedelsproduktion finns i dessa länder.

Det finns också klara samband mellan livsmedelspolitiken
och hälso-och sjukvårdspolitiken, t. ex. när det gäller livsmedlens kvalitet
och frågor om kost och hälsa. 1 proposition om vissa hälso- och sjukvårdsfrågor
som statsrådet Sigurdsen senare kommer att anmäla behandlas bl.a. koslens
samband med olika sjukdomar. 1 propositionen framhålls hälso- och sjukvårdshuvudmännens
ansvar och hälsoupplysningens betydelse för bältre kostvanor samt pekas på
behovet av ökade insatser inom kostforskningen.

2.5 Mål för livsmedelspolitiken

2.5.1 1984 års riksdagsbeslut

Som jag inledningsvis har nämnt fattade riksdagen våren
1984 beslut om övergripande mål för en samlad livsmedelspolitik (prop.
1983/84:76, JoU20, rskr 141).

Riksdagens beslut innebäratl huvudmålet för en samlad
livsmedélspolitik och därmed också för jordbrukspolitiken skall vara atl
trygga vårt lands livsmedelsförsörjning såväl i fredstid som under avspärrning
och krig. Detla skall ske genom en långsiktig och planerad hushållning med de
naturtesurser som utnyttjas i jordbruket och under hänsynstagande till miljön.
Som likställda delmål under del nyss angivna huvudmålel skall gälla alt
konsumenlerna får tillgång till livsmedel av god kvalilet till rimliga priser
och att jordbrukarna får en med andra jämförbara grupper likvärdig Slandard.

Enligt riksdagsbeslutet skall inkomstmålei i första hand
avse heltidssysselsatla vid rationellt drivna jordbruksföretag. Som hittills
skall del gälla i alla delar av landet. Det är enligt riksdagsbeslutet
angeläget att främja en bällre och mer solidarisk inkomstfördelning mellan
olika kalegorier jordbrukare. Inte minst gäller della inkomstfördelningen
mellan nyelablerade och äldre jordbrukare. Samtidigt skall en önskvärd
rationalisering främjas. Familjejordbruket kommer också framöver all vara den
dominerande företagsformen inom ramen för en geografiskt väl differentierad
jordbrukspro-

Prop.
1984/85:166 36

duklion. Den roll som jordbruket spelar för
sysselsättningen i bygder där del råder brist på andra arbetstillfällen
understryks.

För att konsumentmålet skall uppnås kravs att
jordbruksproduktionen bedrivs rationellt. En fortlöpande rationalisering av
jordbruksnäringen är därför nödvändig. Rationaliseringspolitiken skall syfta
till att bygga upp och vidmaklhålla effektiva jordbruksförelag. Olika former av
samverkan mellan jordbrukare, l.ex. gemensamt utnyttjande av maskiner, som innebär
lägre kostnader, liksom sambruk skall främjas. Konsumentmålet skall också
innefatta goda möjHgheter att välja mellan livsmedel av olika slag, varför
möjligheter till produktutveckling bör tas till vara. Kvalitetskravet
innefattar enligt riksdagsbeslutet givetvis atl livsmedlen är fullgoda från
kost- och näringssynpunkt.

2.5,2 Övergripande mål

Livsmedelskommiiién har vid utformningen av sina förslag
utgått frän riksdagens beslut om övergripande mål för livsmedelspoliliken.
Kommittén har också i enlighet med sitt uppdrag föreslagit vissa preciseringar
av det övergripande målet och lämnal förslag om den närmare utformningen av de
olika delmålen,

Huvudmålel för livsmedelspoliliken, dvs. alt trygga vårt
lands livsmedelsförsörjning såväl i fredstid som under avspärtning och krig
(försörjningsmålet), bör enligt kommittén givetvis i lillämpliga delar gälla
för alla led i livsmedelskedjan, såväl jordbruk och annan primärproduklion som
insatsvaru-, industri- och handelsleden. Försötjningsmålet bör däremol inte
uppfattas så att den svenska livsmedelsproduktionen måsle ha en sådan
omfattning atl landels fredslida försörjning med livsmedel uteslutande skall
ske med svenskproducerade varor. Försörjningsmålel liksom övriga
livsmedelspolitiska mål bör också harmoniera med samhällels allmänna ekonomiska
politik. Landels resurser bör därvid utnyttjas så effektivt som möjligt och
främja det ekonomiska framåtskridandet. Vid den närmare utformningen av
försörjningsmålet bör man också enligt kommittén beakta livsmedelsproduktionens
regionala betydelse.

Kommittén understryker atl kravel på ralionell produktion
bör gälla inte bara jordbruket ulan livsmedelskedjans alla led.

Vissa remissinslanser har berört de övergripande målen för
livsmedelspolitiken. Till dem hör KF, LO, TCO samt Handelns samarbetsorgan i
jordbruksfrågor, som alla uttrycker tillfredsställelse över atl konsumentmålet
och jordbrukarnas inkomsimål gells samma tyngd. LRF anser att en tryggad
livsmedelsförsörjning inte kan godias som enda utgångspunkten för
jordbrukspolitiken.

Konsumentdelegationen och industriförbundet erinrar i sina
remissvar om atl de tidigare framfört förslag om andra målformuleringar. Konsumentdelegationens
förslag innebär atl konsumenlmålet görs till huvudmål.

För egen del anserjag att de mål för livsmedelspolitiken,
som riksdagen

Prop.
1984/85:166 37

fastställde år 1984, bör gälla också i fortsättningen.
Vissa preciseringar bör emellerlid nu göras.

Inom det ekonomiska försvaret studeras f.n, olika lyper av
krissituationer inför 1987 års försvarsbeslut. Härvid har begreppel
avspärrning kommit alt anses alltför onyanserat som beskrivning av de olika
störningar i utrikeshandeln som kan förekomma. Beteckningen kriser, som täcker
in olika situationer, allt ifrån en total avspärrning till lättare störningar i
vår utrikeshandel ger däremot en mera nyanserad beskrivning av länkbara
slörningar och har därför kommit atl användas inom del ekonomiska försvaret i
övrigt.

1 avvaktan på kommande försvarsbeslut bör dock uttrycket
avspärrning användas i detta sammanhang.

Ett huvudmål för livsmedelspoliliken bör således vara alt
trygga vårt lands livsmedelsförsörjning såväl i fredstid som under avspärrning
och krig. Ur della försöijningsmål bör härledas produktionsmål för viktigare
produktionsgrenar inom jordbruket. Som likställda delmål under det nyss angivna
huvudmålet bör vidare gälla att konsumenterna får tillgång till livsmedel av
god kvalilet lill rimliga priser och alt jordbrukarna får en med andra
jämförbara grupper likvärdig standard. Verksamheten i livsmedelskedjans alla
led bör bedrivas så effektivt och rationellt som möjligt samtidigt som andra
vikliga samhälleliga krav beaklas. Jordbruket och livsmedelsproduktionen måste
således liksom all annan verksamhet la hänsyn lill kravel på en god miljö och
lill behovet av en långsiktig och planerad hushållning med våra naturtesurser.
Konsumenterna måste vidare kunna lita på alt de produktionsmetoder som används
inte innebär några risker för livsmedlens kvalitet eller för människors hälsa.
För att främja en god regional balans och med hänsyn till den betydelse som
jordbrukel har för sysselsättningen i bygder där del råder brisl på andra
arbetstillfällen, bör jordbruket liksom hittills bedrivas i hela landet.
Härigenom får vi också en god försötjningsberedskap. Jag vill även underslryka
alt familjejordbruket också i framliden kommer all vara den dominerande
företagsformen i jordbruket.

Flertalet av de mål som jag nu har berört gäller
livsmedelskedjans alla led. Inkomstmålet bör emellertid endasl gälla
jordbruket. Riksdagen har i annat sammanhang behandlat riktlinjer för fisket
och trädgårdsnäringen. Mina förslag här gäller således endasl jordbrukel. I
fråga om målen för fiskepolitiken vill jag hänvisa till min anmälan till prop.
1984/85:143.

Jordbrukspolitik har hittills definierats som statliga
åtgärder som påverkar jordbrukets förhåUanden. Med livsmedelspolitik bör som
kommillén har föreslagit, i analogi härmed avses åtgärder från samhällets sida
som berör livsmedelssektorn hell eller delvis. Livsmedélspolitik har därmed ett
vidare syfte än alt enbart påverka jordbrukets förhållanden. Redan av
målbeskrivningen framgår atl syftet är att trygga vårt lands livsmedelsförsörjning.
1 livsmedelspolitiken står konsumenten i centrum. Det är konsu-

Prop.
1984/85:166 38

mentens krav på säker tillgång till fullgoda och
hälsosamma livsmedel lill rimliga priser som skall tillgodoses. Samtidigt skall
jordbrukarnas krav på en med andra jämförbara grupper likvärdig slandard väga
lika tungt.

Jordbrukspolitiken kommer med detta synsätt att i huvudsak
ingå som en del i livsmedelspolitiken. Jag vill emellertid understryka att ett
jordbruksförelag också kan omfatta verksamhel som ligger uianför livsmedelssektorn,
t.ex. skogsbruk. 1 många sammanhang måste självfallet detta förhållande liksom
hittills beaktas.

Det livsmedelspolitiska synsätt som jag nu föreslår
innebär att de traditionella jordbrukspolitiska medlen får samverka med
samhällets insalser i förhållande lill induslri- och handelsleden, med
konsumentpolitiken i övrigt, l.ex. kost- och näringsfrågor samt med
beredskapsplanering och andra åtgärder till en samlad livsmedelspolitik i syfte
alt trygga vär försörjning med fullgoda och hälsosamma livsmedel.

Jag vill emellertid starkt understryka att det
livsmedelspolitiska synsätt som jag föreslår inle innebär att samhället tar på
sig någol ansvar för l.ex. inkomsterna i leden efter primärprodukiionen. Del
innebär således inte alt jordbruksprisregleringen uividgas när det gäller
efterföljande led. I stället innebär mina förslag på flera punkter
avregleringar och förenklingar i jordbruksprisregleringen.

2.5.3 Livsmedelsberedskap och produktionsmål för
jordbruket — vissa utgångspunkter

Redan del förhållandel att försötjningsmålet har gjorts
till huvudmål för livsmedelspolitiken visar den utomordenlligl stora betydelse
som vi i Sverige fäster vid vår livsmedelsberedskap. För att vi skall kunna
fullfölja vår utrikespolitiska linje under kriser och krig är det av stor
betydelse att vi inom landet har sådana tillgångar av förnödenheter och en
sådan produktionskapacitet atl nödvändig försörjning kan upprätthållas.

Grunden för vår livsmedelsberedskap är de fredstida
resurserna inom livsmedelssektorn och förmågan hos alla dem som arbetar med vår
livsmedelsförsörjning till anpassning och omslällning allt efler krisens
karakiär och situationens krav. De åtgärder som i fred vidtas inom ramen för
det ekonomiska försvaret kan endast vara etl komplement till de resurser och
den anpassningsförmåga som fmns hos livsmedelssektorn. Icke desto mindre kan
dessa åtgärder vara av avgörande betydelse för att en nödvändig omslällning
och anpassning skall komma lill stånd.

Vad jag nu har sagl innebär att vi när vi fastställer
produktionsmål för jordbrukel måste la hänsyn lill bl.a. livsmedelsberedskapens
krav. Det råder elt nära samband mellan vår försörjningsberedskap och
produktionsmål för jordbrukel. Som en utgångspunkt för mina överväganden
rörande produktionsmål tar jag därför upp den allmänna inriktningen av vår
försötjningsberedskap på livsmedelsområdet och vissa frågor som hänger samman
härmed. Jag ålerkommer i elt senare avsnitt till frågorna om sårbarhe-

Prop. 1984/85:166 39

ten i vår livsmedelsförsörjning och om de förberedelser
som vi måsle göra redan i fredslid för alt i en kris kunna anpassa vår
förbrukning och ställa om vår livsmedelsproduktion till situationens krav.

Inriktningen i stort av del ekonomiska försvaret och
därmed av livsmedelsberedskapen fastställdes senasl av riksdagen i samband med
1982 års försvarsbeslut (prop. 1981/82: 102, FöU 18, rskr 374 och 403).
Beslutet innebär bl. a. alt minimibehovet av livsmedel måsle kunna tillgodoses
med hög säkerhet även i långvariga försörjningskriser.

Livsmedelskommittén har för sina beräkningar rörande
försörjningsberedskapen utgått från vissa antaganden när det gäller krisers
längd, möjligheterna till imporl, kriskostens sammansättning och skördeutfall.

Den kriskosi som livsmedelskommittén föreslår skall ligga
lill grund för planeringen innehåller minimibehovet av energi (2 900
kcal/person och dag) och av alla viktiga näringsämnen. 1 jämförelse med den
normala fredslida kosten innehåller kriskosten betydligt mer potatis, bröd och
andra spannmålsprodukter och klarl mindre kött och fläsk. För atl säkra
proteinförsöriningen innehåller kriskosten mer mjölk än den fredslida koslen.

Kriskoslen är utformad med tanke på alt vi skall kunna få
en fullt godtagbar kost som kan framställas med elt minimum av de produktionsmedel
för vilka vi normall har elt slorl importberoende. Del gäller dels
kvävegödselmedel och bekämpningsmedel som har slor betydelse för vegetabilieproduktionen,
dels proieinfodermedel som behövs i animalieproduktionen.

För att vi i en situalion med stort importbortfall skall
kunna framslälla de jordbruksprodukter som behövs för kriskoslen krävs enligt
livsmedels-kommittén en betydande omslällning av jordbrukel. Produktionen av
nötkött, fläsk och fjäderfä minskas under omställningstiden successivt och
samtidigt ökar produktionen av mjölk. Också produktionen av potatis, oljeväxter
och baljväxter ökar medan odlingen av brödsäd och sockerbetor hålls oförändrad
och fodersädsodlingen kan minskas.

Flera remissinslanser har kommenterat kommitléns
anlaganden. De flesla av dem anser att en treårig kris med total avspärrning
från omvärlden är elt osannolikt krisfall. Till dem hör överstyrelsen för
ekonomiskt försvar (ÖEF), KF, LO och Industriförbundet. ÖEF anser emellertid
alt del kan vara motiverat all ha en särskilt hög säkerhet när det gäller
livsmedelsförsörjningen. Överbefälhavaren (ÖB) framhåller atl del är vikligt
att landel har en för beredskapssilualioner och krig erforderlig
självförsörjningsförmåga och uthållighet vad avser livsmedel.

LRF hävdar alt Sverige f.n. inte har den
försötjningsförmåga som avsågs med 1982 års försvarsbeslut och anser atl de
beräkningar och bedömningar som görs, bygger på förulsättningar som f.n. inte
föreligger eller som måsle anses som mindre sannolika.

Flera remissinslanser, bl.a. ÖB, ÖEF och vissa
länsstyrelser tar också upp behovet av regional balans i
livsmedelsproduktionen.

Prop.
1984/85:166 40

Ett par remissinstanser anser att kommittén borde ha
redovisat flera alternativ när det gäller kriskosten.

Efter samråd med chefen för försvarsdepartementet vill jag
för egen del anföra följande.

1982 års försvarsbeslut innebären delvis ny inriktning av
det ekonomiska försvaret. Inom ett fålal prioriterade områden, av vilka
livsmedelsområdet är etl, skall beredskapsålgärder vidias i fred för att med
hög säkerhel trygga befolkningens överlevnad och samhällets funktion i kriser
och krig genom alt Ullgången på oundgängligen nödvändiga förnödenheter och
tjänsler säkerställs. Del uttalas särskilt att minimibehovet av livsmedel måsle
kunna tillgodoses med hög säkerhet även i långvariga försörjnings-kriser.

Inom ramen för perspeklivsiudierna pågår etl arbete med
atl överväga vilka utgångspunkter och antaganden som i fortsättningen skall
gälla för det ekonomiska försvarets olika program. Bl. a. dessa sludier kommer
alt ligga till grund för del arbele som bedrivs av 1984 års försvarskommitté
rörande totalförsvarets inriktning fr. o. m. budgetåret 1987/88.

För alt trygga livsmedelsförsörjningen vid en långvarig
kris med stort importbortfall måsle som kommittén framhåller produktionen av
jordbruksprodukter och livsmedelskonsumtionen ställas om. Den kriskosi som
kommittén har redovisat överensstämmer nära med den som hittills har utgjort
planeringsunderlag och godtas av flerlalel remissinslanser. Den bör därför i
huvudsak även i fortsältningen ligga lill grund för planeringen.

Vad jag nu har sagl innebär alt jag i likhet med kommittén
anser att försörjningen med livsmedel även i fortsättningen i enlighet med 1982
års försvarsbeslut bör inriktas på alt ge hög säkerhet även vid långvariga
kriser.

Livsmedelskommiiién har vidare analyserat vårt behov av
produktionsresurser i fred för vår livsmedelsförsörjning m. m.

Av animalieprodukterna är det främst mjölkproduktionens
storlek som har betydelse för livsmedelsberedskapen. Kommitténs analyser visar,
med vissa antaganden om avkastningen per ko, att anlalel kor efler omställning
bör uppgå till 600000 för alt den mjölkproduktion som behövs för kriskoslen
skall kunna uppnås. Della förutsätter atl tillgången på främst kvävegödselmedel
och proieinfodermedel är tillräcklig. Till sistnämnda fråga skall jag återkomma
senare. Kommitténs expertgrupp för särbarhetsfrågor har beräknat alt koantalet
i fred på längre sikt inte bör understiga 550000 för atl det i en kris skall
vara möjligt att öka anlalel till 600000.

Produktionen i fred av andra animalieprodukler än mjölk är
avsevärt störte än den som beräknats för en kris. Krisbehovet av dessa behöver
därför enligt kommittén inte styra den fredslida produktionen.

Kommitléns beräkningar accepleras eller lämnas utan
erinran av flerlalel remissinstanser. ÖEF anser emellertid att det med hänsyn
lill mjölkens slora betydelse i kriskoslen vore önskvärt med etl större
fredstida koantal

Prop. 1984/85:166 41

än 550000. LRF anser alt koantalet i fred inle bör
tillåtas understiga 625 000.

För egen del vill jag erinra om att vi f.n. har ca 660000
kor. Del överstiger det antal som kommittén bedömt behövas för alt klara
mjölkförsörjningen under en krissituation.

Jag återkommer i samband med produktionsmålet till mina
ställningstaganden rörande den fredstida animalieproduktionen.

Kommittén framhåller att del framtida behovet av åkerareal
i stor utsträckning blir beroende av utvecklingen i fråga om teknik och kemikalieanvändning.
Om nuvarande trender läggs lill grund för prognoser har kommitléns experter
beräknat att den åkerareal som — med hänsyn tagen lill skördevarialioner — på
sikt behövs för vår livsmedelsförsörjning uppgår lill ca 2,6 milj. ha, Della
förutsätter att tillgången på kvävegödselmedel och bekämpningsmedel i en kris
är tillräcklig.

Kommittén pekar också på vissa andra faktorer — bl.a. den
regionala obalansen i vårt jordbruk och vår livsmedelsindustri — som kan göra
vår försörjning sårbar i vissa fall.

Remissinslanserna
godtar i allmänhet kommitténs bedömning all en åkerareal på ca 2,6 milj. ha är
tillräcklig med hänsyn till livsmedelsförsörjningens krav under förulsättning
att tillgången på kvävegödselmedel kan tryggas inom landet. LRF och
Hushållningssällskapens förbund anser emellertid att nuvarande åkerareal bör
bibehållas bl.a. med hänsyn lill försöijningsberedskapen. Såväl ÖEF som ÖB
anser det nödvändigt att jordbruket i Nortland upprätthålls på nuvarande nivå.

För egen del vill jag i likhet med flera remissinstanser
betona viklen av en geografiskt väl differentierad jordbruksproduktion.
Härigenom får vi också en god försörjningsberedskap. Vidare är det av vikt att
vi kan trygga vår försöijning med produktionsmedel i en kris. Detla gäller
särskilt för kvävegödselmedel. Jag återkommer senare till hur detla bör ske.
Jag vill också i likhet med vissa remissinslanser understryka den betydelse som
idlingen av potatis, oljeväxter och baljväxter har för vår
livsmedelsbered-sKap, Jag ålerkommer i samband med produktionsmålet till mina
ställ-ni ' slaganden i fråga om vegetabilieproduktionen.

2.5. Produktionsmål för Jordbrukel
JorOLruksproduktionens omfattning

Miu förslag: Vi bör även i fortsättningen i vårt land ha
en fredslida jordbruksproduktion som i stort sett motsvarar den inhemska konsumtionen.
Resurserna i jordbrukel bör i slort sett överensstämma med vad som behövs för
vår fredstida konsumlion, vår livsmedelsberedskap i enlighet med 1982 års
försvarsbeslut och för de utfästelser Sverige gjort i det internationella
samarbetet mot världssvälten.

Prop. 1984/85:166 42

Kommitténs förslag: Överensslämmer med milt förslag.

Remissinstanserna: Flertalel av de remissinstanser som lar
upp frågan om jordbrukels lolala omfattning tillstyrker i huvudsak kommitléns
förslag eller lämnar det utan erinran. Flera remissinstanser understryker alt
det också bör finnas utrymme för viss import. LRF, som delar uppfattningen att
vår fredstida jordbruksproduktion i slorl sett bör motsvara den inhemska konsumtionen,
anser att utgångspunkten för produktionsmålet bör vara de nuvarande resurserna
i jordbruket och hur dessa bäst kan användas i framliden.

Skälen för mitt förslag: Av kommitténs analyser i fråga om
bl.a. livsmedelsberedskapens krav och sårbarheten framgår alt vi även
fortsättningsvis måste ha en fredstida jordbruksproduktion, som i stort
motsvarar den inhemska konsumtionen. Kommittén har mol denna bakgrund i sina
analyser sökt fastställa vilken jordbruksproduktion som är lämplig med hänsyn
lill dessa förutsättningar och direktivens anvisningar.

Med hänsyn till den internationella bedömningen, dvs. så
länge man inle långsiktigt kan erhålla priser på världsmarknaden som behövs för
att ge de svenska producenterna täckning för deras koslnader och nödvändiga arbetsersättningar,
bör från denna uigångspunkl eftersträvas att resurserna i jordbruket i stort
sett överensstämmer med vad som behövs för vår fredslida konsumtion, vår
livsmedelsberedskap i enlighet med 1982 års försvarsbeslut och för de utfästelser
Sverige gjort i del internationella samarbelel mol världssvällen.

Näringen måsle själv bära koslnaderna för en produktion
utöver den samhällsekonomiskt motiverade. Därför bör näringen i princip ges en
slor frihet att producera den volym som utifrån näringens utgångspunkter framstår
som fördelaktig. Kommittén understryker vikten av att alla möjligheter
tillvaratas att främja en lönsam export av jordbruksråvaror och livsmedel. Jag
delar denna uppfattning liksom uppfattningen atl det också måsle finnas utrymme
för viss import i försia hand av kompletleringskaraklär men även en viss
ulbylesexporl. I likhet med kommiltén anserjag alt det liksom hittills torde
bli nödvändigt alt staten medverkar i en marknadsreglering. Statens medverkan
bör även fortsättningsvis bl. a. avse regleringsverksamhet och avgiflsuppbörd.
Detta ingick också i 1967 och 1977 års jordbrukspolitiska beslut.

Prop.
1984/85:166 43

Animaliska produkter

Mitt förslag: Mjölkproduktionen bör på sikl, under
hänsynstagande till den produklion som behövs för atl klara försörjningen med
mjölk och mejeriprodukter i en kris, anpassas till en nivå som ungefärligen motsvarar
konsumlionsutrymmet för mjölk och mejeriprodukter i fred samt lönsam export. En
geografiskt väl differentierad mjölkproduktion är angelägen. För en produktion
utöver våra egna behov bör jordbruket och berörd livsmedelsindustri själva ha
ansvaret.

1 fråga om övriga animalieprodukler bör någon mera exakl
produktionsvolym inle anges. Liksom hittills bör näringen själv bära kostnaderna
för en produktion av kött, fläsk, ägg och broiler utöver den samhällsekonomiskt
motiverade. Näringen bör då enligt min mening ha frihet atl producera den volym
som är fördelaklig uiifrån näringens egna utgångspunkter. Anpassningen av
produktionen bör ske under hänsynslagande till den enskildes sociala och
ekonomiska trygghet.

Kommitténs förslag: Överensslämmer med milt förslag.

Remissinslanserna: Flertalel remissinstanser lillslyrker
en anpassning av produktionen i enlighet med kommitténs förslag. Några anser
alt anpassningen bör ske i snabbare takt och vissa efterlyser mer preciserade
produktionsmål. LRF anser att också säsongvarialionerna, regionala aspekler
samt möjlighelerna till bistånd i form av animalier bör beaktas. LRF anser
också all samhället måste la del övergripande ansvarel för all
produktions-balansproblemen kan lösas.

Skälen för mitt förslag: Kommitténs analyser av förväntad
världsmarknadsprisutveckling ger vid handen atl det samhällsekonomiskt är
betydligt kostsammare med en permanent överskolisproduklion i form av animalier
än i form av vegetabilier.

Mjölkproduklionen har slor betydelse för
livsmedelsberedskapen. Från regionalpolitisk synpunkl, särskilt för norta
Sverige, är vidare mjölkproduktionen den viktigaste produktionsgrenen inom
jordbruket. Mjölkproduktionen är dessutom den viktigaste inkomstkällan för etl
myckel slorl antal jordbrukare.

Från beredskapssynpunkt är det inte nödvändigl att
bibehålla nuvarande resurser i mjölkproduktionen. Produktionen bör därför på
sikl, under hänsynstagande till Hvsmedelsberedskapens krav, anpassas till en
nivå som ungefärligen motsvarar konsumlionsutrymmet för mjölk och mejeriprodukter
i fred samt självklart lill lönsam export. Därvid bör dock beaktas alt del av
flera skäl även framöver kommer att finnas ell behov av viss import — främsl
ost — samt utrymme för utveckling och marknadsföring

Prop.
1984/85:166 44

av nya produkter. Liksom kommittén vill jag understryka
angelägenheten av att mjölkproduktionen är geografiskt väl differentierad.

Från beredskapssynpunkl är produktionen av kött, fläsk,
ägg och broiler av mindre betydelse än mjölkproduktionen. Produktionen av mjölk
är dessutom från planeringssynpunkt mer långsiktig än produktionen av övriga
animalier och har störte betydelse för såväl jordbrukarnas ekonomi som
samhällsekonomin än de övriga produktionsgrenarna. Del finns därför anledning
all ha ett annat synsätt på mjölkproduktionen och dess styrning än på övriga
animalieproduktionsgrenar.

Kommitténs analyser visar all betydande produktionsomställningar
måste göras vid en långvarig avspärrning. Della innebär alt kött-, fläsk-, ägg-
och broilerproduktionen vid en långvarig avspärrning beräknas minska till en
nivä som betydligt understiger den fredstida produktionen och konsumtionen.
Inga nämnvärda kvantiteter av dessa produkter efterfrågas heller för
biståndsverksamhet. Fläsk-, ägg- och broilerproduklionen är produktionsgrenar
som från planeringssynpunkt är av mer kortsiktig natur.

En anpassning av kött-, fläsk-, ägg- och broilerproduktionen
lill den inhemska konsumtionen beräknas enligt kommittén, med hänsyn lill redan
gjorda invesleringar och till förväntad konsumtionsutveckling, ta en betydande
tid. Med beaklande av de svårigheier för den enskilde producenten och näringen
som denna anpassning torde medföra förordar kommillén att den volym som under
anpassningsperioden bör slödjas genom prisregleringen i stort sett bör
motsvara konsumtionen. Jag delar denna bedömning.

Jag vill emellerlid underslryka att del även under
anpassningsperioden måste finnas ulrymme för viss import av utbytes- och
kompletleringskaraklär samt möjligheter att utveckla och marknadsföra nya
produkter. De generella principer som hittills gällt för ulbytesexporien bör få
finnas kvar. Den närmare utformningen torde få behandlas vid
prisöverläggningarna.

Under den relativt långa lid som behövs för
anpassningsprocessen för nämnda produkter bör man tid efler annan pröva taklen
i anpassningen med särskild hänsyn tagen lill den ekonomiska utvecklingen i
Sverige och produkternas efterfrågan saml de internationella förhållandena.

Protein- och oljeväxter saml energigrödor

Mitt förslag: Del är angeläget alt produktionen av
proteinfoder inom landet ökar. Frågan bör därför ägnas störte uppmärksamhel
inom ramen för jordbruksprisregleringen och i rådgivningen till jordbruket.

Kommitténs bedömning: Kommittén har bedöml alt odlingen av
proteingrödor kommer all öka ulan några särskilda åtgärder från samhällets
sida.

Remissinstanserna: Såväl lanlbruksstyrelsen som LRF och
Hushållningssällskapens förbund anser att en ökad inhemsk produktion av
proieinfo-

Prop. 1984/85:166 45

dermedel är angelägen. Enligt LRF: s mening är det
nödvändigt atl begränsa användningen av fiskmjöl om en ökning skall komma till
slånd. Flera remissinslanser tar upp frågan om energigrödor.

Skälen för mitl förslag: Kommittén har bedömt all svensk
proteinfoderpro-duklion kan förväntas öka framöver. Odlingen av ärter har ökat
från ca 5000ha i böijan av 1970-talel lill omkring 25000 ha år 1983. Utan att
någon särskild styråtgärd sätts in beräknas ärtarealen år 1990 komma att uppgå
till 55000-60000 ha.

Odlingen av oljeväxter ger både olja och protein. Den har
sedan 1960-talel ökat från ca 100000 ha till ca 170000 ha år 1983. Den
förbättring av kvalilelen som pågår genom övergång till s.k. dubbellåga sorter
har dels givit bällre oljekvalileler, dels medföri alt rapsmjöl numera i stor
utsträckning kan användas som proteinfoder, vilket kan förväntas medföra en
ökad efterfrågan på rapsmjöl. Forskning och leknisk utveckling som ytterligare
kan öka användningen av rapsprotein pågår,

Oljeväxtodhngen beräknas därför ta ytterligare viss
åkerareal i anspråk och år 1990 öka till ca 200000 ha. Liksom kommittén
anserjag att export av rapsolja liksom oljeinnehållel i exporterat rapsfrö inom
prisregleringen bör betraktas som utbytesexport.

De analyser kommittén lålil ulföra tyder enligt kommittén
på atl andelen inhemskt producerat proteinfoder kommer alt öka från nuvarande
nivå -ca 25% - till omkring 40% år 1990. Därutöver finns stora möjligheter atl
öka proteininnehållet i vallfodret. Kommittén anför alt möjlighelerna att
ytterligare öka baljväxtodlingen genom olika styr- och stimulansåtgärder enligt
lantbruksuniversitetels analyser synes vara mera begränsade.

De proieinfodermedel som används i jordbruket är f.n. lill
stor del importerade. Del gäller i första hand sojaprotein och fiskmjöl. Inte
minsl med hänsyn lill den stora betydelse som mjölkproduktionen har för kriskosten
är det mycket angeläget att vi kan öka produktionen av proteinfodermedel inom
landet. Också ur produktionsbalanssynpunkl bör protein-foderproduktionen öka.
Mot denna bakgrund anserjag del motiverat att frågan ägnas störte uppmärksamhet
både inom jordbruksprisregleringen och i rådgivningen lill jordbrukarna.

Imporlen av lupinfrö har under senare år ökat kraftigt
vilket utgör etl allvarligt hol mot den inhemska proteinfoderproduktionen,
särskilt foderärter och bönor. Lupinfrö användes ursprungligen som utsäde men
kan efter förädling nu utnyttjas som foder. Imporlen av lupinfrö beläggs inle
med införselavgifi eftersom Sverige har gjort etl åtagande om tullfrihet i
GATT. Den 1 mars 1985 infördes övervakningslicens vid import av lupinfrö.
Detla ger goda möjligheter alt följa utvecklingen av importen. Utvecklingen
får utvisa i vad mån överläggningar inom ramen för GATT om detta åtagande
behöver initieras.

Enligt kommittén är förutsättningarna för produktion av
energigrödor

Prop.
1984/85:166 46

f. n. svårbedömbara. Jag delar denna uppfattning.
Samtidigt vill jag understryka att frågan bör ägnas fortsatt uppmärksamhet.
Jag vill i detla sammanhang erinra om alt statsrådet Dahl i prop. 1984/85: 120
om riktlinjer för energipolitiken aviserat sin avsikt att föreslå regeringen
att tillkalla en utredning för alt närmare studera förutsättningarna för
låginblandning av motoralkoholer i bensin. Efler samråd med mig kommer
statsrådet Dahl au föreslå regeringen alt ulredningen också får överväga
förulsällningarna för odling av energigrödor.

Socker och poiaiis

Mitt förslag: Frågan om produklion av socker och andra
sölmedel, sprit saml stärkelse bör utredas. Del ankommer på regeringen att ta
ställning i denna fråga.

Behovet av malpotatis bör liksom hittills täckas av
inhemsk produktion.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: De remissinstanser som tar upp frågan
om en utredning om sockerbets- och fabrikspolatisodlingen m.m. tillstyrker
kommitténs förslag eller anger atl de inle motsätter sig en sådan ulredning.
Några invändningar mol kommitténs förslag i fråga om matpoialis finns inte.

Skälen för mitt förslag: Enligt beslut av 1977 och 1978
års riksdagar skall den inhemska sockerbetsarealen avpassas så att den vid
normalskörd ger ell importutrymme på 10-15% av vår totala sockerkonsumtion. Della
skall ses som ett riktmärke för de genomsnittliga förhållandena under en följd
av år. Imporlutrymmel har särskild betydelse för sockerproduce-rande u-länder.

Sockerbetsarealen för nu löpande prisregleringsperiod
fastställdes av riksdagen våren 1983. Beslutet innebären areal är 1985 på högst
51 500 ha, vilket vid normalskörd f. n. beräknas motsvara 95 %
självförsörjningsgrad.

Produklion av sötmedel ur andra svenska råvaror än
sockerbetor (främst vete) är akluell i Sverige. Betydande tekniska framsteg har
gjorts på detta område under senare år. Man kan också räkna med ytterligare
framsteg framöver. Därvid kan konkurrenssituationen för sockerbetor som råvara
för sötmedel komma atl förändras till sockerbetornas nackdel. Sådana
förändringar av sockerbetsodlingens förutsättningar kan få stor betydelse för
berörda regioner.

Vad gäller fabrikspotatisodlingen bör denna enligt
kommittén med hänsyn till den fortlöpande avkastningsökningen framgent anges i
form av ett volymmålt och inte som hillills i form av elt arealmåtl. Jag delar
denna

Prop.
1984/85:166 47

uppfatlning. De förändringar av fabnkspolatisodlingens
förutsättningar som kan komma alt bli följden av konkurtens från andra råvaror
vid sprit-och stärkelsetillverkning kan komma att leda till en minskning av
fabrikspolatisodlingen. Mol denna bakgrund bör, som kommittén har föreslagit,
hela frågan om framslällning av socker och andra sötmedel, sprit samt stärkelse
göras lill föremål för en särskild ulredning. Jag avser alt återkomma lill
regeringen i denna fråga.

Matpoialis ingår i kriskosten och har stor betydelse för
energiintaget i en kris. En tillräcklig fredstida matpotatisodling är därför
etl slarkt beredskapsinlresse. Som kommittén har föreslagit bör konsumtionen
av malpotatis som hittills i huvudsak täckas med inhemsk produklion.
Prisstödet bör ulgå med delta syfte.

Åkerarealen och spannmålsodlingen

Miu förslag: En produktion på överskottsarealen bör tills
vidare liksom hittills utgöras av spannmål.

Samhället bör ta ett delansvar för överskottsarealens
kostnader. Andelen för samhället bör vara 40%, medan näringen svarar för 60%,
räknat vid normalskörd. Samhällels kostnader beräknas försia året bli 160milj.
kr. för alt därefter minska. En uppskattning av kostnaderna beräknas för en
femårsperiod till 600milj. kr.

Det bör i första hand ankomma på jordbruket att aktivt
arbela för att anpassningsätgärderna på vegetabilieområdet leder till att
samhällets delansvar i finansieringen av överskottsprodukiionen kan upphöra. En
utvärdering av anpassningsåtgärderna bör ske efler femårsperiodens slul, varvid
en bedömning görs om uppslällda anpassningsmål uppnåtts också beträffande
kostnadsansvaret.

En lotalfinansiering av samhällets koslnader skall ske.
Denna bör ske inom jordbrukssektorns ram.

De kvantiteter av spannmål som behövs för våra
internationella utfästelser i kampen mot svälten i världen bör ingå i den
prisreglerade volymen.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinslanserna: Remissinslanserna är delade i frågan om
åkerarealens sloriek, LRF, Hushållningssällskapens förbund. Sveriges
lantbruksuniversitet samt planverkel anser alt nuvarande åkerareal bör
bibehållas. Konsumentdelegationen motsätter sig bestämt kommitléns förslag
belräffande åkerarealen och spannmålsöverskotten och anser i försia hand alt
samhället bör verka för en åkerareal om högst 2,6 milj. ha. KF, LO och
Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor anser att den åkerareal som på sikt

Prop.
1984/85:166 48

behövs för vår livsmedelsförsörjning uppgår lill 2,6milj.
ha. TCO förordar en förutsättningslös utredning om åkerarealens framtida
användning. Konsumentdelegationen kan tänka sig att bevara en störte åkerareal
under en övergångstid, medan förutsättningarna för l.ex. alternativa
odlingsformer m, m. kan klarläggas. Flera länsstyrelser pekar på de regionala
konsekvenserna av en minskad åkerareal och tar liksom naturvårdsverket upp
åkerarealens betydelse för ett öppet landskap.

Belräffande finansieringen av överskoUsarealens kostnader
anser LRF att slaten bör ta det fulla ansvarel för åkerarealen medan Handelns
samarbetsorgan i jordbruksfrågor ifrågasätter om inte producenterna själva
borde svara för överskottsprodukiionen genomgående, alltså också beträffande
spannmål. Ell delat kostnadsansvar tillstyrks av lanlbruksstyrelsen, TCO,
Lantarbetareförbundei, Livsmedelsarbelareförbundet, Nästan alla remissinslanser
som tar upp frågan anser att samhällets del i kostnaderna för
spannmålsöverskotten inte bör finansieras genom höjda livsmedelspriser eller
minskade livsmedelssubvenlioner. Flertalel av dem anser all kostnaderna bör
belasla statsbudgeten.

Skälen för mitt förslag: Kommillén anför följande:
"Produklion av spannmål — såväl för humankonsumtion som till foder -
kommer även framöver alt vara dominerande inom vegetabilieproduktionen. Behovet
av fodersäd är främsl beroende av animalieproduktionens storlek.

Kommitténs förslag om en anpassning av
animalieproduktionen innebär atl arealen på sikt kan förväntas minska något
främsl avseende vallarealen. Om inga begränsningar sker genom t. ex.
miljörestriktioner lorde produktionen från i slorl sett nuvarande areal komma
att avsevärt överstiga vad som behövs för vår livsmedelskonsumtion, I 1977 års
beslut ansåg statsmakterna att den då beräknade överskottsarealen — ca 300000
ha - i försia hand borde användas för överskottsproduklion av spannmål. Kommitténs
analyser visar nu att den samhällsekonomiska koslnaden för överskollen
minimeras om de tas ut i form av spannmål. Som kommittén tidigare framhållit
kan emellertid denna areal också komma till en lönsammare användning för andra
ändamål, t.ex. energigrödor. Enligt experternas bedömning torde del dröja
några år innan en rad ekonomiska och tekniska frågor rörande detla område kan
klariäggas. Vad kommillén här anfört rörande osäkerheten kan också sägas gälla
kemikalieanvändningen och de s.k. alternativa odlingsformerna. Enligt
kommitténs mening bör mot angiven bakgrund en produktion på överskoilsarealen
tills vidare liksom hittills utgöras av spannmål.

Detta spannmålsöverskott kan, om animalieproduktionen i
enlighel med kommitléns förslag anpassas, komma alt med nuvarande avkastningsutveckling
ytterligare öka."

Jag delar kommitténs bedömningar.

Kommittén anför vidare:

Prop.
1984/85:166 49

"Analysen visar atl vårt behov av åkerareal för vår
egen livsmedelsförsörjning med nuvarande trender i fråga om arealavkastning
understiger den nu brukade arealen. Frågan om åkerarealens sloriek bör
emellerlid inle ses enbart från vår egen försöijning med livsmedel utan rymmer
flera ytterligare aspekler som bör vägas in i bilden såsom alternativa
användningsmöjligheter för åkerarealen, restriktioner i användningen av
handelsgödsel och växtskyddsmedel, åkerarealens betydelse för landskapsbilden,
sysselsättning och regionalpolitik m. m.

Den samhällsekonomiska kostnaden för den beräknade
överskottsarealen är som kommittén angett relativt begränsad. Samtidigt medför
överskottsarealen icke obetydliga fördelar för samhället i form av etl öppet
odlingslandskap och förbättrad livsmedelsberedskap samt från sysselsättnings-
och regionalpolitisk synpunkl.

Det är vidare svårt att f. n. bedöma den framlida
belydelsen av energiproduktion i form av etanol eller annan arealbaserad
energiproduktion. Likaså är det svårt alt bedöma huruvida ytterligare restriktioner
för användning av t. ex. handelsgödsel och växtskyddsmedel kommer att införas
vilka påverkar behovet av åker. Den närmaste framtiden rymmer dessulom
åtskilliga möjligheter för jordbrukel att utöver nuvarande användning av
åkerarealen finna lönsamma alternativ för användning av den.

Samhällel bör ta ett delansvar för överskoUsarealens
koslnader. Ändelen för samhällel bör vara 40%, medan näringen svarar för 60%,
räknat vid normalskörd. Samhällets kostnader beräknas försia årel bli 160 milj.
kr. för au därefter minska. En uppskattning av kostnaden beräknas för en femårsperiod
lill 600 milj.kr.

Det ankommer i första hand på jordbruket att aktivt arbeta
för all anpassningsåtgärderna på vegetabilieområdet leder fram till att
samhällets delansvar i finansieringen av överskottsprodukiionen kan upphöra. En
Ulvärdering av anpassningsåtgärderna skall ske efler femårsperiodens slut,
varvid en bedömning görs om uppställda anpassningsmål uppnåtts också
beträffande kostnadsansvaret.

En lotalfinansiering av samhällets kostnader skall ske.
Denna bör ske inom jordbrukssektorns ram t.ex. genom minskade livsmedelssubvenlioner
eller prispåslag med avräkning av mervärdeskalieffekterna på prishöjningarna."

Jag biträder kommitténs förslag. En lotalfinansiering inom
jordbrukssektorns ram bör ske. I fråga om den närmare finansieringen avserjag
alt återkomma i min anmälan till proposilion om reglering av priserna på vissa
jordbruksprodukter, m.m.

De kvantiteter spannmål som åtgår för att uppfylla
Sveriges utfästelser i det internationella samarbetet mol världssvälten bör
ingå i den prisreglerade volymen. De utfästelser som jag avser i detta
sammanhang gäller årligen f. n. 40000 ton vete lill internationella
beredskapslagret (lEFR) och 40000 ton vete inom ramen för livsmedelshjälpskonveniionen.
Frågan hur 4
Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 166

Prop.
1984/85:166 50

kostnaderna för dessa åiaganden skall fördelas avserjag
återkomma till vid elt senare lillfälle.

2.5.5 Konsumenimål

MiU förslag: Konsumentmålet, som innebär alt konsumenterna
skall få lillgång lill livsmedel av god kvalitet och lill rimliga priser,
ligger fast och skall även fortsättningsvis vara ett med inkomstmålei för
jordbruket likställt delmål under livsmedelspolitikens huvudmål. Konsumenlmålet
innefattar vidare alt konsumenterna skall ges goda möjligheter att välja mellan
livsmedel av olika slag och all livsmedlen är fullgoda från kost- och
näringssynpunkt.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Förslagel tillstyrks av remissinslanserna,
som i allmänhet uttrycker sin lillfredsställelse över att konsumentintressena
har givils en ökad tyngd.

Skälen för mitt förslag: Det är vikligt alt
förutsällningar skapas för att det av riksdagen år 1984 fastlagda
konsumentmålet uppfylls. Både kvalitels-och prisfrågor är av central betydelse
för konsumenlerna. Det är av största vikt att livsmedelspolitiken utformas på
etl sådant sätt att konsumenterna får goda möjligheter all välja mellan
livsmedel av olika slag. Jag vill vidare i delta sammanhang understryka all det
fria valet av livsmedel även bör innebära all goda förutsättningar skapas för
konsumenlerna all sätta samman en ur näringssynpunkt fullgod kost.

För att konsumenlmålet skall kunna uppfyllas förutsattes
enligt 1984 års riksdagsbeslut atl jordbruksproduktionen bedrivs rationellt.
Det är nalurliglvis, som kommillén framhåller, nödvändigt att rationell
produktion bedrivs i alla livsmedelskedjans led. Alla möjligheter måste
naturligtvis tas lill vara för att på olika sätt tillgodose konsumenternas
berättigade inlresse av atl livsmedelspriserna hålls på en rimlig nivå. Olika
former av kvalitets-påverkan på livsmedel inom livsmedelskedjans olika led
måste också följas med uppmärksamhel. Jag ålerkommer lill den frågan i elt
särskilt avsnitt.

2.5.6 Inkomsimål för jordbrukel

Mitt förslag: Som inkomstmål för jordbrukarna bör som
lidigare fastslagits gälla alt dessa får en med andra jämförbara grupper
likvärdig slandard. Vid inkomstjämförelser bör hänsyn las till att jordbruket
skall bära kostnaderna för produklion ulöver den samhällsekonomiskt motiverade.

Prop.
1984/85:166 51

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna delar
kommitténs förslag i fråga om atl kostnaderna för överskotten skall beaktas
vid inkomstjämförelserna och därmed bäras av jordbruket. LRF accepterar
emellertid inle delta förslag, LRF menar bl. a. att inkomstmalerialet entydigt
visar all jordbrukaren under en följd av år haft klart lägre inkomster än såväl
jämförda löntagare som småförelagare. Några av remissinslanserna noterar att
inkomstjämförelserna är svåra att göra eftersom mer än hälften av jordbrukarnas
inkomster kommer från källor utanför jord- och skogsbruket. Förslagel om att
la fram ytterligare malerial för inkomstjämförelserna får ett blandat
mottagande. Lantbruksstyrelsen, LRF, Svenska livsmedelsarbetareförbundet och i
viss mån TCO delar kommitténs förslag, medan SPK och RRV ställer sig
tveksamma. Statskontoret biträder förslaget om man skall tillmäta inkomstmålei
någon betydelse. Konsumentdelegationen anser att man måsle prioritera arbetet
med att förbättra inkomstmaterialet för småförelagare.

Skälen för mitt förslag: Nuvarande inkomstmål fastlades,
som jag tidigare nämnde, av riksdagen år 1984 i samband med behandlingen av
vissa livsmedelspolitiska frågor. Inkomstmålet fick därvid en med konsumenlmålet
likvärdig ställning under försötjningsmålet. Jag har inle för avsikt atl nu
föreslå några ändringar i detta avseende.

Av livsmedelskommitiéns redogörelse framgår de svårigheter
som finns när det gäller alt göra jämförelser mellan jordbrukarnas och andra
gruppers inkomst- och levnadsslandardförhållanden. Den analys som utförts ger
inte heller någon entydig bild av de skillnader som i dessa avseenden kan
finnas. Jag anser, i likhel med vad kommiltén framför, att man översiktligt och
fortlöpande får göra avstämningar av dessa förhållanden i efterhand och då
malerial föreligger.

Enligt kommillén är det angelägel att ytterligare material
tas fram som belyser jordbrukarnas inkomsler i jämförelse med andra
småföretagar-gruppers. Vidare anser man att det material som finns tillgängligt
till vissa delar är bristfälligl. Livsmedelskommiiién anser att ett arbete med
fortsalt metodutveckling bör bedrivas samt möjligheterna prövas atl utföra s.
k. typgårdsberäkningar för att förbättra underiagel för inkomstjämförelserna.
Jag delar kommitléns uppfattning och anser atl detta arbete bör kunna ske inom
ramen för de resurser som disponeras av SCB och lanlbruksekono-miska
samarbetsnämnden.

Kommiltén anser att vid inkomsljämförelser hänsyn måste
tas till att jordbruket skall bära koslnaderna för produktion ulöver den
samhällsekonomiskt motiverade. Härvid bör beaktas samhällets delansvar
beträffande överproduktionen av spannmål. Jag biträder kommitténs förslag i
denna fråga.

Prop.
1984/85:166 52

Inkomslfördelning inom jordbrukel

MiU förslag: Del är angeläget med en bättre och mer
solidarisk inkomstfördelning mellan olika kalegorier jordbrukare. I detta
syfte bör

-
leveranslillägget
för mjölk kvarstå

-
de sociala
stödformerna vara kvar

-stöd kunna lämnas till jordbrukare som är myckel bundna,
t.ex.

mjölkproducenier, så alt dessa kan la ul längre
sammanhängande

ledighet.

Vidare bör en ulvärdering ske av eiableringsslödet saml en
översyn göras belräffande högl skuldsatta jordbrukares problem.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med miu förslag.

Remissinstanserna: Delar i allt väsentligt kommitténs
förslag. Lantbruks-styrelsen ifrågasätter dock om leveranslillägget bör vara kvar
med hänsyn till överskottssiluationen och avvecklingsersättningen. När det
gäller eiableringsslödet anser styrelsen alt man bör överväga en avskrivning
av stödbelopp. LRF accepterar nuvarande omfaUning av etableringsslödel men
menar alt det inte finns utrymme för ytterligare omfördelningar. Förbundel
anser alt andra vägar mäste sökas för att ytterligare utjämna
kapitalkostnaderna över liden. Samhällel bör vidare la slörre ansvar när del
gäller ulbyggnaden av avbytarverksamheten.

Skälen för mitt förslag: Som komplement till det generella
prisstödjordbruket erhåller förekommer dels särskilda prisstöd, dels andra
stöd av både ekonomisk och social karaktär. Till de särskilda prisstöden hör
leveranslillägget för mjölk och det differentierade pristillägget på fläsk.
Även det s.k. nortlandsstödet kan sägas ingå här. Till de övriga stöden hör
ränte-och elableringsslöd, socialförsäkringsskydd, förelagshälsovård samt
avby-larverksamhet. Produktionsavgiften på ägg har samma effekl som etl differentierat
prisstöd men är tekniskt konstruerad som en avgift. Härulöver utgår f. n.
stödformen lån med uppskjulen ränta.

Det differentierade prisstillägget på fläsk och
produktionsavgiflen på ägg, liksom nortlandsstödet återkommer jag lill i senare
avsnitt.

Mina överväganden belräffande de i detta avsnitt
behandlade stödformerna sker med utgångspunkt i atl medel omfördelas mellan
olika jordbru-karkalegorier.

Äv kommitténs redovisning framgår alt leveranslillägget
för mjölk har lilen effekl när del gäller inkomstomfördelningen men är av viss
betydelse för mindre producenter. Det bör därför, som kommittén har föreslagil
behållas lills vidare. Däremot finns det - med hänsyn till överskottslägel i
fråga om mjölk - inte anledning att nu höja stödbeloppen.

Prop. 1984/85:166 53

Vissa
av stöden lill jordbrukel riktas till grupper, som i ekonomiskl hänseende är
särskilt utsatta. Sådana stöd är t. ex. s. k. lån med uppskjulen ränta samt
ränte- och elableringsslöden. Dessa är direkla ekonomiska slöd.

Stödformen
lån med uppskjuten ränla infördes år 1978. Låneformen infördes på förslag av
1972 års jordbruksutredning. Lånet syftar till att minska behovet av eget
kapital för alt personer med i övrigl goda förutsättningar skall kunna
etablera sig som jordbrukare. Jag har, i enlighel med vad livsmedelskommittén
nu gör, redan konstaterat atl låneformen under senare år kommit lill användning
i mycket begränsad omfattning. Regeringen har bl.a. därför i 1985 års
budgetproposifion (prop. 1984/85:100 bil. 11) föreslagit riksdagen att
stödformen lån med uppskjuten ränta skall upphöra fr. o. m. den Ijuli 1985.

Ränlestöd
infördes år 1980 som en tillfällig åigärd i syfte att hjälpa jordbrukare som
drabbats av de mycket slora räntehöjningarna i slutet av 1970-talet. Detta stöd
häller nu på att avvecklas.

Etableringsslödel
infördes år 1982 och avsåg att underiätta etablering för lantbrukare ulan stort
egel kapilal. Svårighelerna för sådana lantbrukare atl etablera sig torde i
slort sett kvarslå, vilkel enligt kommillén talar för atl stödformen tills vidare
bibehålls. Kommillén föreslår dock all slödet nu utvärderas, varefter en
prövning kan ske om det bör kvarstå och också av formerna för slödel.

Kommittén
har inte gjort någon närmare analys av den utsatta situation som vissa
nyelablerade och högt skuldsatta jordbrukare befinner sig i. För atl åstadkomma
en nödvändig förbättring för dessa kalegorier jordbrukare bör enligt kommillén
övervägas om möjlighelerna lill finansiell rekonstruktion av företagen kan
ökas yllerligare. Problemen är enligt kommitténs mening av en sådan omfallning
atl det därutöver är angeläget atl det snarasl görs en särskild översyn av de
utsatta jordbrukarnas situation. Översynen bör även omfatta hur man i framtiden
med risk för stigande kapitalkostnader skall få till slånd en nyetablering ulan
lillgång lill etl myckel stort eget kapilal.

Enligt
min mening är del väsenlligl att en skyndsam översyn kommer lill slånd i syfte
atl föreslå åtgärder för vissa nyelablerade och högt skuldsatta jordbrukare. I
denna översyn bör också ingå en utvärdering av etableringsslödel. Del ankommer
på regeringen att beslula i denna fråga.

Jag
delar vidare kommitténs uppfatlning att de sociala stödformerna dvs. stödet
till avbytarverksamheten, socialförsäkringsskyddet och förelagshälsovården bör
kvarslå även i fortsättningen.

Kommittén
har också lagil upp möjlighelen av all ge slöd lill jordbrukare som är
arbeism.ässigt mycket bundna, l.ex. mjölkproducenlerna, så atl dessa kan la ut
längre sammanhängande ledighet. Ell sådant stöd torde dock enligt kommitténs
mening få ges genom en omfördelning mellan olika jordbrukargrupper. Kommillén
anser all det bör ankomma på berörda

Prop,
1984/85:166 54

parter i jordbruksprisöverläggningarna atl vid behov ta
upp frågan om ett sådant stöd. Jag delar denna uppfallning.

Jag vill i delta sammanhang ånyo betona del angelägna i
all särskild uppmärksamhet ägnas fördelningsfrågorna inom ramen för
prisöverläggningarna. Därvid bör enligt min mening frågan om ytterligare
utjämning för särskilt utsatta jordbrukare beaktas.

Jag vill i delta sammanhang också ta upp frågan om
gemensam maskinsamverkan mellan jordbrukare. Kommiltén har bl.a. haft i
uppgift att skaffa sig en överblick över den invesieringsuiveckling som skett
på maskinsidan samt all överväga hur olika former av samverkan och sambruk
skulle kunna främjas inom rationaliseringsslödets ram. Enligt de undersökningar
kommittén refererar kan man inte generellt sett påstå att jordbruket är
övermekaniserat. Man konstaterar vidare atl maskinsamverkan förekommit under
relativt lång tid och vuxit fram successivt. Det kan vidare noteras att det
statliga finansieringsstödet är utformat så atl det även skall främja gemensam
maskinanvändning och annan samverkan mellan enskilda jordbrukare eller mindre
grupper av jordbrukare. Enligt kommittén synes inte några ytteriigare
förbättringar av lånegarantivillkoren eller införande av nya stödformer vara
motiverade.

Enligt min uppfattning är det viktigt att man fortlöpande
eftersträvar samverkan mellan jordbrukare för att därmed sänka produktionskostnaderna.
Jag delar emellertid kommitténs bedömning att det f.n. inte synes motiverat att
ändra på det stöd som finns. Frågor rörande samverkan mellan jordbrukare bör
emellertid ges hög prioritet i rådgivningen lill jordbrukel.

2.5.7 Miljö- och resursmål

Au trygga alla människors rätt till en god livsmiljö och
att bevara och hushålla med naturens resurser är viktiga mål för de
samhälleliga slrävandena. Det råder bred enighet i vårt land om alt all
verksamhet i samhället måsle så långt möjligl la hänsyn lill detta mål, även om
del innebär vissa kortsiktiga uppoffringar.

Jordbrukel har under århundraden bidragit till att forma
det svenska kulturlandskapet med dess öppna och ljusa karaktär. Fortfarande är
jordbrukel ell värdefulll inslag i vår livsmiljö. Samiidigi är del uppenbart
all vissa moderna produktionsformer i jordbruket kan innebära risker för miljön
eller slå i motsättning till kravet på en god hushållning med nalurte-surserna.
Jag har i del föregående (avsnitt 2.1.3) pekat på riskerna med användningen av
handelsgödselmedel l.ex. när det gäller försurningen av mark och vatien. Den
omfattande användningen av kemiska bekämpningsmedel kan innebära risker för
vår miljö och för människors hälsa. Vi kan inte helt avstå från atl använda
gödselmedel och bekämpningsmedel i jordbruket och inte heller från alla andra
produktionsmetoder som kan innebära risker för vår miljö. Del är emellerlid
enligt min mening nödvän-

Prop.
1984/85:166 55

digt alt sä långt det är möjligt och rimligl väga in
miljö- och resurshushållningsaspekter i jordbruks- och livsmedelspolitiken.
Det är mol den bakgrunden som jag i del föregående (avsnitt 2.5.2) har
föreslagit att det bör ingå i det övergripande målel för livsmedelspolitiken
all jordbrukel och livsmedelsproduktionen måste ta hänsyn till kravel på en god
miljö och till behovet av en långsiktig och planerad hushållning med våra
naturresurser. Enligt min mening bör detla miljö- och resursmål beaktas inom
ramen för jordbruks- och livsmedelspoliliken. Jordbruket bör således i möjlig
utsträckning använda miljövänliga odlingsmetoder som också bidrar lill en god
hushållning med mark, vatien och växtnäring. 1 rimlig utsträckning bör
jordbruket bedrivas så att det bidrar till att bevara genetisk variation och
värdefulla delar av fauna och flora i odlingslandskapet.

2.6 Medel för livsmedelspoliliken

2.6.1 Prisstöd och jordbruksprisreglering Behov av
prisstöd

Mitl förslag: Elt ekonomiskt stöd måsle även i
fortsältningen lämnas lill det svenska jordbrukel, Slödet bör liksom nu lämnas
som etl prisstöd i huvudsak genom ett gränsskydd som vid behov kompletteras med
marknadsreglerande ålgärder (jordbruksprisreglering). Regleringen bör
fortlöpande ses över i syfte att förenkla och begränsa den.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitl förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser ansluter sig
lill kommitténs förslag. NO, statskontoret, riksrevisionsverket och
lantbruksuniversitetet anser att möjligheterna att begränsa regleringen borde
ha analyserats utförligare och att en sådan analys nu bör göras.
Konsumentdelegationen ansluter sig till kommitténs förslag men framhåller atl
det är angeläget aU regleringarna begränsas och atl marknadskrafterna ges ökat
spelrum. Liknande tankar framförs från TCO och Grossistförbundel. Även
lanlbruksstyrelsen ansluter sig till kommitténs förslag men framhåller att för
en sund utveckling av både jordbruksnäringen och berörd livsmedelsindustri bör
förenklingar i prisregleringen eftersträvas i riklning mol att slörre ansvar
läggs på näringen och induslrin, men alt dessa också får större frihet och
incilamenl alt genomföra nödvändiga omslällningar och förändringar. På grund av
systemets komplexitet bör enligt lantbruksstyrelsen översyner av syslemel i
angivet syfte genomföras produkiionsgrensvis. Enligt LRF: s uppfattning kan en
prisreglering inte undvaras om de jordbrukspoliiiska målen skall kunna infrias.

Prop.
1984/85:166 56

Skälen för mitt förslag: 1 likhel med andra länder i
induslriväriden har Sverige sedan lång tid lillbaka haft ell ekonomiskl slöd
lill jordbrukel för alt upprätthålla en önskvärd jordbruksproduktion. Stödet
ges som etl prisstöd i huvudsak genom ell gränsskydd. Deua innebär atl slödet i
huvudsak belalas av konsumenterna genom priserna på livsmedel. Med de priser
som råder och kan förväntas råda på världsmarknaden bedömer jag i likhet med
kommittén atl detta stöd måste finnas kvar. Som jag har framhållit tidigare är
det inle möjligt att ensidigt avveckla skyddet för det svenska jordbrukel så
länge andra länder upprätthåller regleringar till skydd för jordbruket. Denna
inslällning delas också av flertalet remissinstanser.

Kommittén har liksom lidigare jordbruksutredningar även
diskuterat andra vägar för alt lämna erforderiigt stöd, t. ex. genom övergång
till s. k. världsmarknadsprislinje där jordbrukarna av skattemedel eller genom
avgifter på konsumtionen garanleras en viss inkomst, l.ex. i form av
areal-eller pristillägg. Jag delar kommitténs bedömning au förutsättningarna
för att övergå till en sådan prislinje inte är störte nu än tidigare. Såväl
statsfinansiella skäl som behovet av omfallande regleringar för själva
jordbruksföretagen talar mol en världsmarknadsprislinje, Alll emellanåt reses
krav pä en avreglering av det svenska jordbruket. Jag välkomnar en fortlöpande
diskussion om de medel som används inom jordbrukspolitiken, av vilka
prisregleringen är ett.

Jag vill i likhel med flera remissinstanser understryka
att de möjligheter som kan finnas att förenkla och begränsa
jordbruksprisregleringen måste tillvaratas. Jordbruksnämnden bör liksom
lidigare fortlöpande se över regleringen i delta syfte. Del kan också finnas
skäl atl göra särskilda granskningar för vissa produktområden.

Jag vill i detta sammanhang också beröra vissa frågor som
har samband med jordbruksprisregleringen. Kommiltén har tagit upp frågan om formerna
för finansieringen av den del av överskoltskoslnaderna för spannmål som
jordbrukel själv skall svara för. Enligt kommittén har det i olika sammanhang
diskuterats om inte även annan spannmål än brödsäd, främst foderspannmål, borde
belaslas med viss del av kostnaderna för spannmålsöverskotten. Jag anser i
likhet med kommittén atl hithörande frågor lämpligen bör behandlas vid
jordbruksprisöveriäggningarna. Vidare har kommittén lagit upp frågan om
avvägningen av priserna på olika malfeller. Jag delar kommitténs uppfattning
atl denna fråga ånyo bör prövas vid prisöverläggningarna.

Prop.
1984/85:166 57

Val
av prisregleringsled

Mitt
förslag: Prisregleringen för jordbruksprodukter bör liksom f. n. i huvudsak
avse partiledel för animalieprodukler och odlarledel för vege-tabilieprodukler.
Inom ramen för den nuvarande regleringen bör följande ålgärder genomföras.

-
Som etl försia steg bör förelag
med inlegrerad produklion snarasl möjligt dela upp redovisningen mellan
verksamhet inom och utom jordbruksprisregleringen.

-
Som etl andra sleg bör berörd
förädlingsindustri frivilligt pröva möjlighelerna att dela upp verksamheten i
fristående juridiska enheter.

-
Vid
jordbruksprisöverläggningarna bör i fortsättningen anges hur mycket
producentpriserna kan förväntas sliga till följd av den föreslagna
partiprishöjnigen.

-
Uppföljningen av de föreslagna
ålgärderna bör åläggas statens jordbruksnämnd.

Kommitténs
förslag: Överenstämmer i huvudsak med mill förslag.

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser tillstyrker kommitléns förslag alt behålla
prisregleringen i nuvarande led. NO, SPK, industriverket och Industriförbundet
föreslår att prisregleringen generellt eller för vissa produkter flyllas lill
producentledet. Konsumentdelegationen framhåller all principiella skäl lalar
för en flyttning av prisregleringen till jordbrukarledel men atl en sådan
flyllning skulle kunna leda till ökade kostnader för konsumenterna, bl.a. på
grund av den bristande konkurtensen i första förädlingsledet. Liknande tankar
framförs av LO, TCO, KF och Handelns samarbelsorgan för jordbruksfrågor.

De
ålgärder inom prisregleringen som föreslås tillstyrks nästan genomgående av
samlliga remissinstanser. Även LRF lillslyrker de föreslagna förändringarna men
framhåller atl man bestämt avvisar varje åtgärd som syftar till tvångsmässig
uppdelning av företag i skilda juridiska enheler. Industriverket och
Industriförbundet förordar atl frågor om konkurtensbe-gränsning inom
prisregleringen bör handhas av de vanliga konkurtensvår-dande myndigheterna. NO
tillstyrker all man i jordbruksnämndens instruktion starkare än f. n. markerar
nämndens skyldighel alt la hänsyn till konkurtensaspekler. SPK framhåller att
den beredning för frågor om kon-kurtensbegränsning som finns inom
jordbruksnämnden bör aktiveras. Liknande synpunkler framförs av NO.

Skälen
för mitt förslag: Prisregleringsledet är del led där priserna bestäms i
jordbruksprisöverläggningarna. För animalieprodukler besläms priserna i
huvudsak i partiledel och för vegetabilieprodukler i allmänhet i odlariedei.

Prop.
1984/85:166 58

Prisregleringen för animalieprodukler omfattar därför
också en viss del av förädlingen. Skälet till valel av prisregleringsled är bl.
a. atl möjlighelerna att fastställa eu korrekt gränsskydd underiättas av om
regleringen ligger i det led där internationell handel med joidbruksprodukter
sker. Mol denna utformning av prisregleringen har riktats kritik. Del har bl.a.
hävdats att företag som bedriver verksamhet såväl inom som utom regleringen får
konkurrensfördelar gentemot förelag som enbari verkar utanför regleringen.
Kommittén har därför dels analyseral etl alternativ där priserna regleras i
producentledet, dels diskuterat ett alternativ med förändringar inom ramen för
nuvarande reglering.

Prisstödet är i första hand avsett för jordbrukarna och
förädlingen borde därför i största möjliga utsträckning hållas utanför
regleringen. Principiella skäl lalar för en flyttning av regleringen. Jag delar
dock den bedömning som gjorls av kommiltén och flertalet remissinstanser att
del nu bör vara möjligl all komma till rätta med en stor del av problemen genom
åtgärder inom den nuvarande regleringen. I nuvarande system får konsumenterna
vid prisöverläggningarna en förhållandevis stor insyn i förädlingsindustrins
verksamhet genom alt kostnaderna särredovisas och granskas för sig. Som har
påtalats av bl, a. konsumentdelegationen och LO skulle en flyttning av
regleringen kunna leda till ökade kostnader för konsumenterna bl.a. pä grund av
den brislande konkurtensen i första förädlingsledet. Del är dessulom tveksamt
om några förenklingar skulle uppnås vid en flyttning av regleringen eflersom
gränsskyddet även i detta alternativ måste avse förädlade produkter.

För att komma till rätta med de olägenheler som diskuteras
i samband med nuvarande utformning av regleringen anser jag atl en uppdelning
snarasl möjligl bör ske av redovisningen på reglerad resp. icke reglerad
verksamhel inom företag med inlegrerad produklion i likhet med de riktlinjer
som gäller i den uppgörelse som har träffals mellan NO och Sveriges
slakteriförbund. Härigenom bör man få en bild av hur koslnaderna fördelar sig
mellan reglerad och icke reglerad verksamhet. Som etl andra sleg bör berörd
förädlingsindustri frivilligt pröva möjligheterna alt dela upp verksamheten i
frislående juridiska enheler för att eliminera den misstro som rikias mot
förelag med verksamhet såväl inom som utom jordbruksprisregleringen. Om en
uppdelning eller särtedovisning inle kommer lill stånd i önskvärd omfallning
och man finner alt verkningarna av sådana uteblivna ålgärder från allmän
synpunkt har skadlig verkan får vid senare tidpunkl övervägas om andra ålgärder
med anledning härav behöver vidtas.

Det är vidare nödvändigt att ålgärder i enlighel med de
överenskommelser som träffats mellan NO och Slakteriförbundet genomförs
snarast möjligt. Därvid bör bl. a. avseende fästas vid att de fördelningsnormer
och värderingsprinciper som skall användas vid särtedovisningen blir enhetligt
utformade.

Som jag nyss har anfört är prisstödet i första hand avsett
för jordbrukar-

Prop.
1984/85:166 59

na. Enligt min mening bör det därt"ör vid
prisöverläggningarna i fortsättningen anges vilken höjning av
producentpriserna den föreslagna partipris-höjningen kan vänlas leda lill.

Kommittén har föreslagit att jordbruksnämnden ges
befogenhet att förelägga vite för alt komma lill rälla med
konkurrensbegränsningar. För egen del kan jag inte finna att det redovisats etl
tillräckligt underiag för en sådan ordning. Jag kan därför inte biträda
förslaget. Skulle jordbruksnämnden i det fortsatia arbetet finna alt
yllerligare former för ingripande behövs i syslemel, bör nämnden självfallel
anmäla delta lill regeringen, som då kan la upp saken lill förnyad prövning.

De ålgärder som föreslagils bör i försia hand gälla inom
animalieproduktionen och avse såväl lantbrukskooperaliva som övriga företag.

Uppföljningen av de föreslagna åtgärderna inom
prisregleringen bör åläggas jordbruksnämnden. Jordbruksnämnden har tillsatt en
särskild expertgrupp för atl bereda frågor angående konkurrensbegränsning. Det
åvilar jordbruksnämnden att besluta om de arbetsformer som bäst lämpar sig för
en effektiv uppföljning av de föreslagna ålgärderna.

Kompensalionsmelod

Miu förslag: Ordningen med obundna överläggningar om
priserna på jordbruksprodukter bör bibehållas.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remfssinstanserna: Kommitténs förslag har näslan
genomgående tillstyrkts. LRF understryker nödvändigheten av att i allt
väsentligt behålla den kompensationsmodell som tillämpats sedan början av
1970-talet I.o.m. år 1983,

Skälen för mitt förslag: Riksdagen fastställde i februari
1984 rikllinjer för överläggningarna om jordbruksprisregleringen för liden
efler den 30 juni 1984, Enligt riksdagsbeslutet skulle en ordning med obundna
överiäggningar prövas, såväl i fråga om koslnadskompensation lill jordbrukel
och viss förädlingsindustri som beträffande jordbrukarnas inkomslföljsamhet.
Riksdagen godkände i april 1984 förslag om prisregleringen på jordbruksprodukter
för regleringsåret 1984/85. Förslagen hade på regeringens uppdrag utarbelats
av en särskild kommitté efler överläggningar och i samförslånd med
Lantbrukarnas förhandlingsdelegation.

Övergången till ordningen med obundna överläggningar skall
ses som ett led i regeringens strävan all bekämpa inflationsutvecklingen och
minska riskerna för en ur jordbrukels synvinkel ogynnsam kostnadsutveckling på
produktionsmedel. 1 sådana överläggningar kan även andra faklorer än
koslnadsulvecklingen beaktas, l.ex. marknadsförhållandena och förhål-

Prop.
1984/85:166 60

landena i jordbrukel och samhällsekonomin i övrigt. Hänsyn
kan också tas lill angelägenhelen av att kunna begränsa jordbrukels starka
beroende av importerade produktionsmedel för alt därigenom minska sårbarheten
vid en avspärrning.

Jag finner atl ordningen med obundna överläggningar har
fungeral väl. De överiäggningar som ägde rum såväl våren som höslen 1984 kunde
också avslutas i samförstånd. Jag förordar således att ordningen med obundna
överläggningar bibehålls. Jag vill i delta sammanhang erinra om all jag i prop.
1983/84:76 om vissa livsmedelspoliliska frågor framhöll, atl del är orimligt
att lolka innebörden av en ordning med obundna överläggningar så, att
jordbrukel därmed inte längre skulle få någon kompensation för ökade kostnader.
Vidare borde del i första hand ankomma på parterna vid prisöveriäggningarna att
i samband härmed överväga på vilket sätl kosl-nadskompensationen skall
beräknas.

Prisregleringens förhällande tUl nya produkter

Miu förslag: Jordbruksprisregleringen bör ulformas så all
den inle försvårar eller hindrar utvecklingen av nya produkter och alt de
införs på marknaden.

Kommitténs förslag: Överenstämmer med milt förslag.

Remissinstanserna: Tillstyrker i huvudsak kommitténs förslag.

Skälen för mitt förslag: Det är ell självklart intresse
för konsumenlerna alt del finns ulrymme för nya produkter och metoder på
livsmedelsområdet. Till följd av den snabba utvecklingen inom biokemin och
livsmedelstekniken kan jordbruksråvaror nu användas i fler produkter än
lidigare. Detta släller krav på en anpassning av jordbruksprisregleringen.
Enligt min mening bör en positiv inslällning intas till nya produkter och det
bör finnas så få restriktioner som möjligt. Jordbruksprisregleringen bör därför
vara utformad så att den inle försvårar eller hindrar utvecklingen av nya produkter
och att de införs på marknaden.

Introduktionen av nya produkter kan medföra all
prissättningen inom jordbruksprisregleringen behöver modifieras. Jag delar
kommitténs ståndpunkt att sådana modifieringar av gällande priser och avgifier
bör kunna göras som etl led i prisöverläggningarna på jordbrukels område.

Kommillén har särskilt berört de jordbruksprodukter som
används för tekniska ändamål, dvs. annan användning än som livsmedel eller
fodermedel. Kommiuén anser atl etl utnyttjande av varor/produkter, vilka inordnats
i jordbruksprisregleringen, för framställning av tekniska varor/produkter
eller annan användning än som livsmedel eller fodermedel bör i

Prop.
1984/85:166 61

princip få ske frill eller med andra ord vara fri från
restriktioner. Förekomsten av en jordbruksprisreglering bör inle heller leda
lill att den försvårar eller hindrar användning av nämnt slag. Jag finner atl
denna syn på lekniska produkter i samband med jordbruksprisregleringen
överenstämmer med den inställning till nya produkter jag lidigare har
redovisat.

Vidare framhåller kommittén alt den är införstådd med all
del är angeläget atl spannmålsregleringens finansiering så långt möjligt inte får
ge negaliva effekler vad gäller möjligheten att inlroducera nya produkter av
spannmål. Jag delar denna inslällning.

2.6.2 Stödel lUl jordbrukel i norra Sverige Utgångspunkter
för stödet tiU jordbruket i norra Sverige

Milt förslag: Jordbruksproduktionen i norra Sverige bör
bibehållas i ungefär nuvarande omfattning. Stödet till jordbrukel i norta
Sverige bör liksom hillills ulgå i form av prisstöd och raiionaliseringsstöd.

Kommitténs förslag: Överensslämmer med mill förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser delar
kommitténs förslag att norta Sveriges speciella förhållanden måste beaktas i
jordbrukspolitiken. Jordbrukets omfattning i norta Sverige bör enligt dessa
förbli ungefär oförändrat.

Skälen för mitt förslag: Med hänsyn lill jordbrukets stora
betydelse för befolkning, sysselsättning, service, miljö, m.m. i norta Sverige
finns del anledning alt även fortsättningsvis behålla ett regionalpolitiskt
motiverat stöd för näringen i denna del av landel. Detta är betydelsefullt även
från försörjningsberedskapssynpunkt.

Andelen sysselsatta i jordbruket under senare decennier
har minskat kraftigt av skäl som har redovisals i del föregående. Denna
omvandling av samhället har blivit särskilt kännbar i de delar av landet där
jordbruket har stor betydelse för sysselsättningen. I de områden del här är
fråga om har även skogsbruket slor betydelse för sysselsättningen. Skogsbruket
har genomgått en liknande rationaliseringsprocess som jordbruket. Jord- och
skogsbruksdominerade områden utan eller med en begränsad tillgång på andra
arbetstillfällen än i jord- och skogsbruket har därför blivit känsliga för
ålgärder som väsenlligt ändrar förulsäuningarna för de areella näringarnas och
då främsl jordbrukels utveckling.

Livsmedelsindustrins lokalisering besläms huvudsakligen av
två faklorer, nämligen behovel av närhel lill råvaruproduktion resp. till
konsumenler. Avgörande för vilken faklor som är styrande för livsmedelsindustrins
lokalisering är i många fall råvarans resp. den färdiga produktens känslighet
och lämplighet för lagring och transport.

Prop.
1984/85:166 62

Andelen sysselsatta i livsmedelsindustrin är lägre i
samtliga län i norta Sverige, undantaget Värmland, än som svarar mot dess andel
av totalbefolkningen, I Nortbottens och Västerbottens län är andelen särskilt
låg.

När det gäller sysselsättningen i jordbruket är andelen
något lägre i norra Sverige än i riket.

När del gäller ralionaliseringsutvecklingens
regionalpolitiska konsekvenser kan man notera bl.a. följande. 1 norta Sverige
finns endast 0,5 milj. ha åker, vilkel motsvarar 17%' av landets toiala
åkerareal. Åkerarealen är dessutom koncentrerad till kustbygden och de södra
delarna av området. Dessa speciella förhållanden gör att
rationaliseringsverksamheten måste bedrivas på ett annat sätl än i övriga
delar av landel.

Av del malerial kommiltén presenterar framgår att i
inlandsområdena, som geografiskt omfaltar ungefär hälften av landet, finns
drygt 2%' av den lotala åkerarealen, 7 % av brukningsenheterna och 3 % av
mjölkkorna. Del framgår också alt såväl åkerarealen och anlalel
brukningsenheter som antalet mjölkkor har minskat snabbare i dessa områden
under 1970-talet än i kustlandet. I kustlandet överensstämmer jordbrukels
utveckling i stort sett med utvecklingen i riket.

Även om jordbrukel i norra Sveriges inland är av liten
omfattning i förhållande till områdets geografiska storlek kan det ha slor
beiydelse som en bas för betydelsefull kombinationssysselsällning. Inkomster
från jordbruket kan ge ett väsentligt sysselsättnings- och inkomsttillskolt
som tillsammans med andra förtjänstmöjligheter i området bidrar till
upprätthållande av befolkningsunderlag, näringsliv, service m. m. Detta får
även till följd alt vår beredskapssituation förbättras.

Skillnader i jordbrukets förutsättningar mellan norra
Sverige och övriga delar av landet samt skillnader i norra Sverige mellan
områden med goda resp. svaga förutsättningar för jordbruksproduktionen har
gjort det nödvändigt alt utforma stödformer som tar hänsyn till de speciella
förhållanden som råder.

I såväl 1967 och 1977 års jordbrukspoliiiska som 1984 års
livsmedelspolitiska beslut har framhållits att samhället är berett alt göra
insatser för att upprätthålla ett jordbruk av betydelse i norra Sverige. I 1984
års livsmedelspoliliska beslut framhålls bl.a. betydelsen av en geografiskt
väl differentierad jordbruksproduktion och den roll jordbrukel spelar i bygder
där det råder brist på andra arbetstillfällen.

Kommittén redovisar bl. a. effeklerna av det statliga
finansieringsstödet till jordbrukel som regionalpolitiskt instrument. Av denna
studie framgår att de speciella insatser som samhällel gjort i norta Sverige
för atl bygga upp rationella företag har haft en positiv effekt på jordbrukets
utveckling. Utan denna typ av speciella insatser skulle enligt kommiltén
företagsnedläggningen gått betydligt längre.

Vidare har slödet hafl en avsevärd effekl på
produklionsbefrämjande åtgärder inom växtodling, skörd och utfodring saml
hjälpt lill att införa nya produktionsmetoder.

Prop. 1984/85:166 63

Sludien visar vidare alt förelag som ort stora
investeringar finansierade med främmande kapital blir ekonomiskt känsliga vid
vikande konjunkturer och ökade räntekostnader. Det framhålls alt i en sådan
situation kan speciella selektiva stödåtgärder erfordras, såvida man inte redan
i stödul-formningen garderat sig mol förändringar i konjunkturen. I studien
framhålls att olika former av anpassad ränta - t, ex, trappstegslån eller
uppbyggande av någon form av inveslerings-(risk)fond - förefaller kunna vara
en utgångspunkt för nya diskussioner om ålgärder från samhällels sida.

Det är enligt min mening viktigt att de speciella
förhållanden som råder i norta Sverige särskilt beaktas vid jordbrukspolitikens
utformning. Del finns flera skäl som lalar för en geografiskl väl
differentierad jordbruksproduktion av i stort sett nuvarande storlek i norta
Sverige.

Jag anser
det däremot inle möjligt att, som framhållils från regionalt håll, f. n. ha som
mål att yllerligare öka jordbruksproduktionen i norta Sverige. Det är inte
heller möjligl att, med hänsyn lill bl. a. den fortsatta rationaliseringen som
sker i jordbruket, garantera alt en viss resursmängd bibehålls i jordbruket
inom detta område.

Prisstödet

MIU förslag: Prisstödet bör i huvudsak vara utformat som
f. n. En viss ändring bör ske av prisstödsområdena. Prisstöd bör även utgä för
potatis. En uppräkning av prisstödet bör ske från den Ijuli 1985.

Kommitléns förslag: Livsmedelskommitiéns förslag
belräffande den allmänna utformningen av prisstödet och gränserna för prisstödsområdena
överensslämmer med mill förslag. Detsamma gäller beträffande prisstöd för
potatis. När det gäller justeringen av prisslödel med hänsyn till kostnadsförändringar
föreslår kommittén att sådana justeringar bör baseras på PM-index.

Remissinstanserna: Remissinstanserna delar i allmänhet
kommitténs förslag belräffande prisstödet. Flera av länsstyrelserna inom
prisstödsområdet har dock synpunkter på områdesgränserna och storleken av
prisstödet. Konsumentdelegationen framhåller alt finansieringen av del
regionalpolitiska stödel inte får ske via livsmedelspriserna, LRF och
Hushållningssällskapens förbund betonar utifrån delvis andra utgångspunkter
att finansieringen måste ske av budgetmedel, Riksrevisionsverkel anser alt om
slödet lill jordbruket i norta Sverige skall ses som elt regionalpolitiskt
stöd och om det anses önskvärt atl samordna rationaliseringsslödel med annal
regionalpolitiskt stöd är del viktigt att göra klart vilka eventuella organisatoriska
förändringar som krävs för all det sektoriella intresset skall kunna
underordnas det regionalpolitiska intresset och slödgivningen verkligen få den
avsedda inriktningen.

Prop.
1984/85:166 64

Skälen för mitt förslag: Stödel lill jordbrukel i norta
Sverige har hittills differentierats på olika områden så alt stödet ökar
successivt längre nortut och är högst i nordligaste Sveriges inland. De
geografiska gränserna vid denna differentiering bygger på
produktionskostnadskalkyler för olika områden.

Jag finner kommitténs förslag beträffande stödområdesindelningen
väl avvägda. Förslagel innebär i likhet med vad Norrlandskommillén föreslog att
det bör finnas fyra prisstödsområden som är gemensamma för mjölk, kött, fläsk
och modersuggor.

Prisstödsområde I bör omfatta nuvarande prisstödsomräde I
för mjölk. Prisstödsområde 2 bör omfatta nuvarande prisstödsomräde 2 och 3 för
mjölk. Prisstödsområde 3 och 4 bör omfalla nuvarande prisstödsomräde 4 resp. 5
för mjölk,

Norrbottens län har en i förhållande till konsumtionen låg
mjölkproduktion. I Västerbottens län har antalet mjölkkor minskat kraftigt
under senare år. Prisstödet till mjölk bör därför utgå med ett högre belopp i
den del av prisstödsområde 2 som tillhör Nortbottens län och Västerbottens län
än i övriga delar av prisstödsområde 2. Den del av prisstödsomräde 2 som
tillhör Norrbottens och Västerbottens län benämns 2a och resterande del 2b.

Prisstödet till getskötseln bör baseras på de beräkningar
som görs beträffande mjölkstödet i prisstödsomräde 2a och 2b. Prisstöd bör
endast utgå lill förelag med minst tio och för högst 50 mjölkproducerande
getter per företag.

Prisstöd bör även lämnas till potatisodlingen och föreslås
ulgå inom två prissiödsområden. Område 1 ulgörs av Nortbottens län och område 2
av Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands och Gävleborgs län.

Det bör liksom hillills få ankomma på slatens
jordbruksnämnd att pröva lokala förändringar i områdesindelningen.

Jag föreslår atl prisstödet bör utgå med följande belopp
från den 1 juli 1985. Vid beräkningen av öreslalen har jag utgått från kommitténs
förslag med den justering uppåt som kostnadsutvecklingen motiverar.

1

2a 2b

3

4

57,1

42,2 39,7

26.1

9,9

478

323

198

50

99

74

25

-

745

495

250

125

Prisstödsområde

Produki

Mjölk öre/kg'

Kött öre/kg

Fläsk öre/kg

Modersugga kr./sugga

Getter kr, per mjölkprod.

djur 250-

' Beloppen avser mjölk med 4,0% fetthalt.

■ Prisstödsområdet omfattar Norrbottens,
Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och
Värmlands län.

Prop. 1984/85:166 65

Prisstödet för potatis bör utgå med 1 735 kr./ha i
Norrbollens län och 990 kr./ha i Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands och
Gävleborgs län.

Liksom hittills bör stöd utgå för att underiätta
omhändertagande av värphöns i norta Sverige. 275000 kr. bör få användas åriigen
för della ändamål.

Medelsbehovet för prisstödet kan med hänsyn till de
justeringar jag nu har redovisat och vid oförändrad produktionsvolym beräknas
bli ca 340 milj.kr. för budgetåret 1985/86. Härutöver tillkommer prisstödet
till rennäringen med drygt I2milj.kr. Finansieringen av del ökade prisstödet
till norta Sverige bör ske genom en minskning av vissa budgetmedel som
anslagits till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Jag återkommer
till delta i min anmälan till proposilion om reglering av priserna på vissa
jordbruksprodukter, m. m.

Rationaliseringsslödel

Miu förslag: En översyn bör vidtas belräffande
utformningen av finansieringsstödet. Del ankommer på regeringen att besluta i
denna fråga.

Kommitténs förslag: Slöd till störte invesleringar i
ekonomibyggnader vid utvecklingsbara förelag bör utgå i form av räntebidrag,
investeringsbidrag och Slartbidrag.

Kommillén lar upp frågan om behovel av investeringar i
markanläggningar! norta Sverige. Enligt kommittén bör stöd till varaktiga
invesleringar i markanläggningar på beslående åker kunna ulgå ulan prövning av
företagets möjligheter att beslå och utvecklas som en självsländig enhet. Den
enda prövning som behöver ske vad gäller åtgärden och företaget är alt det är
fråga om en varakiig och från allmän synpunkl lämplig åtgärd som uiförs på
bestående åker.

Kommittén förslär även en samordning av glesbygdsstödet
och rationaliseringsslödel.

Remissinstanserna: Flera av remissinslanserna bilräder
kommitléns förslag. Lanlbruksstyrelsen föreslår att en överarbetning bör ske
av del föreslagna ränteslödet.

Skälen för mitt förslag: Investeringarna i jordbruket i
norra Sverige bör i huvudsak utgöras av ersätlningsinvesteringar för alt
bibehålla nuvarande produktionsvolym. Med hänsyn härtill och då investeringarna
i betydande utsträckning förväntas ske successivt finner jag det lämpligt all del
föreslagna ränteslödet ytterligare ulreds. Samspelet mellan de föreslagna räntebidragen
och del räniebidrag som ingår i det s.k. etableringsslödel bör också närmare
studeras. Frågan om utformningen av finansieringsstödet till jordbrukel i norta
Sverige bör behandlas i samband med den översyn av 5 Riksdagen 1984/85. I satnl. Nr
166

Prop.
1984/85:166 66

de utsatta jordbrukarnas situation som jag föreslår i
annat sammanhang. 1 avvaktan härpå bör nuvarande regler för finansieringsstöd
till företag i norta Sverige kunna bibehållas oförändrade.

När det gäller frågan om invesleringar i markanläggningar
på bestående åker framgår av vad jag nyss sagt att kommittén föreslagit atl
stöd bör kunna utgå utan prövning av företagets möjligheter all bestå och utvecklas
som en självsländig enhet.

Frågan om invesleringar i för flera fasligheler gemensaml
huvudavlopp i Norrbottens län har tagils upp av lanlbruksstyrelsen i samband
med anslagsframslällningen för budgetårel 1985/86. Regeringen anvisade för budgetåren
1982/83 och 1983/84 Smilj.kr. för bidrag lill huvudavlopp. Stödel
administrerades av lantbruksstyrelsen. I kombination med företrädesvis
raiionaliseringsstöd har bidrag kunnat medges med sammanlagt högst 75%.
Raiionaliseringsstöd kan högst ulgå med 40%.

Jag förordar beträffande de frågor som rör investeringar i
markanläggningar och huvudavlopp atl även dessa tas upp och belyses
ytterligare i anslutning lill den översyn jag lidigare aviserat.

När det gäller samordningen mellan glesbygdsstödet och
rationaliseringsslödel är jag f. n. inte beredd att föreslå nägon förändring.

Jag ålerkommer i det följande till anslagsfrågan.

2.6.3 Ålgärder för produktionsanpassning Allmänna
synpunkter

Mitt förslag: Jordbruksnäringen bör la ett betydande
ansvar i fråga om produktionsvolymens anpassning.

Kommitténs överväganden: Överensstämmer i huvudsak med
mitt.

Remissinstanserna: Flera av remissinstanserna anser all
ansvarel för produktionsanpassningen bör åvila näringen. Dessa synpunkter
framförs bl. a. av lanlbruksstyrelsen, slatens pris- och kartellnämnd. Svenska
lantarbetareförbundei och industriförbundet, Eu ökal genomslag av marknadskrafterna
förordas av bl. a. konsumentdelegationen, KF och LO. Från LRF: s sida framhålls
all kommitténs förslag kommer att innebära en smärtsam prispress som slår blint
mol olika jordbrukargrupper. Vidare framhålls all jordbrukel måsle ges de
styrmedel som erfordras för att kunna påverka produktionens storlek. Denna
synpunkl framförs också av SPK och Hushållningssällskapens förbund. NO anför
alt det är en allvariig brisl all kommiuén inte anvisar medel för all komma
till rätta med överskotten.

Skälen för mitt förslag: Den obalans som råder mellan
produktionen och konsumtionen av jordbruksprodukter har sin grund dels i en
vikande

Prop. 1984/85:166 67

konsumtion, dels i en ökande produklion. Den anpassning
som måsle ske bör således åstadkommas dels genom atl konsumtionen ökas, dels
genom en begränsning av produktionen.

Enligt kommillén är den rådande obalansen lill inle
obelydlig del orsakad av att konsumtionen av flera viktiga jordbruksprodukter
vikit. Både från konsumenlernas och näringens ulgångspunkler måsle del vara
angeläget att man så långt möjligt inom landet avsätter överskotten av främst
animalieprodukter. Detta bör kunna ske genom t.ex. fortsatt rabattering av
prisel på kött lill bl.a. skolbespisningar,

I enlighel med vad som angavs i direkliven lill kommiltén
skall näringen själv bära kostnaderna för en produktion utöver den
samhällsekonomiskt motiverade. Därmed understryks del ansvar jordbruksnäringen
måste känna för alt anpassa produktionen till de mål som ställs upp för
jordbrukspolitiken i vär livsmedelsförsörjning. Eftersom jordbruket är en
reglerad nä-nng, som genom sin producenlkooperaiiva organisalion företräder näringsutövarna
vid bl.a. prisöveriäggningarna med slalen, bör förutsättningar föreligga för
näringen alt ta ett sådant ansvar. Detla förutsätter all marknadsekonomin bör
ges betydande spelrum. Del kan dock i särskilt besväriiga
anpassningssituationer krävas atl samhällel medverkar i särskilda
produktionsstyrande åtgärder.

När det gäller mjölken bör elt delvis annat synsätt
användas än på övriga jordbruksprodukter. Mjölkproduklionen är från
planeringssynpunkt av långsiktig karaktär. Samhällets insatser i denna produktionsgren
i form av bl.a. investeringsstöd är dessutom betydande. Produktionsgrenen kännetecknas
vidare av en slark produktivitetsutveckling.

Frågan om åtgärder för att anpassa produktionen har till
viss del behandlals lidigare. I regeringens prop. 1983/84: 182 om reglering av
priserna på jordbruksprodukter anmälde jag atl vissa förändringar skulle ske av
reglerna för avvecklingsersättningen saml att giltighetstiden skulle förlängas
t. o. m. år 1985. Förändringen av reglerna för avvecklingsersättning synes ha
inneburit alt etl ökande antal jordbrukare anslulil sig lill syslemel. Mol
denna bakgrund finner jag det rimligt alt avvecklingsersältningen lills vidare
bibehålls med nuvarande villkor.

När del gäller ell s. k. Ivåprissystem för mjölk anfördes i
propositionen att de tekniska möjligheterna att införa ett sädant system, dock
tidigast fr.o.m. den Ijanuari 1985, borde övervägas av slatens jordbruksnämnd
och näringen. Förslag lill etl sådani syslem har lämnals till regeringen och
bereds f. n. i regeringskansliet.

Invesleringsförbudet inom animalieproduktionen

Mitt förslag: Invesleringsförbudet inom
animalieproduktionen förlängs ell år.

Prop.
1984/85:166 68

Kommitténs förslag: Något behov av fortsatt
investeringsförbud föreligger inle.

Remissinstanserna: Flera av remissinslanserna delar
kommitténs förslag. LRF och Hushållningssällskapens förbund anser atl
invesieringsförbudei bör vara kvar. Lanlbruksstyrelsen delar i och för sig
kommitténs förslag men menar alt del förutsätter att andra åtgärder vidtas.
Flera av lantbruksnämnderna har förordat etl bibehållande av förbudei.

Skälen för milt förslag: Jag föreslår all giltighetstiden
för lagen (1983: 147) om förbud under viss tid mot nybyggnad av djurstallar för
nötkreatur, svin och fjäderfä förlängs ytterligare ell år. Det är inle möjligt
att med någon störte säkerhet ange vilken effekt lagen haft hittills. Man kan
emellerlid konstatera att de redovisade nettoökningarna av antalet djurplatser
har varit relativt begränsade jämfört med de uppgifier som finns om planerade
utbyggnader för år 1983. Genom de möjligheter som finns enligt lagen att lämna
dispens har en viss inveslering kunnal ske även under liden för
investeringsförbudet. Dispenser har lämnals främst på grund av
över-gängsbestämmelser, regionala hänsyn och arbelsmiljö- eller djurskyddsskäl.
Del finns således anledning tro alt invesleringssloppel verkat återhållande på
investeringsaktiviteten.

En förlängning av invesleringsförbudet bör också ses som
en ytterligare hjälp lill näringen när det gäller produktionsanpassningen.

1 enlighel med vad jag nu förordal har inom
jordbruksdepartementet upprättats etl förslag till lag om dels fortsatt
giltighet av lagen (1983: 147) om förbud under viss tid mot nybyggnad av
djurslallar för nötkreatur, svin och fjäderfä, dels ändring i samma lag.

Med hänsyn till att föriängningen avser en begränsad lid
och att frågan från lagteknisk synpunkt är av enkel beskaffenhel är lagrådels
hörande enlig min mening inte påkallal.

Differentierade avgifier och pristillägg

Milt förslag: De differentierade avgifterna och
pristilläggen inom ägg resp. slaktsvinsproduktionen bör lills vidare inte
tillämpas.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt
förslag.

Remissinstanserna: Av de remissinstanser som tagit upp
frågan har alla utom LRF och Hushållningssällskapens förbund tillstyrkt
kommitténs förslag.

Skälen för mitt förslag: Fr. o. m. den 1 januari 1979
infördes en differentierad avgift för innehav av värphöns och fr.o.m. den I
januari 1981 ell

Prop. 1984/85:166 69

differentierat särskilt pristillägg för slaktsvin. Syftet
med avgiften resp. tillägget är bl. a. atl begränsa ulbyggnaden av slörte
förelag och ge utrymme för ökad animalieproduktion vid utvecklingsbara
förelag. Enligt riksdagsbeslutet år 1977 borde de störte producenterna slå för
en störte del av exportkoslnaden när prislryckande överskoll föreligger inom
fläsk- och äggproduklionen.

Enligt den ulvärdering som kommillén gjort beträffande
ifrågavarande avgifl resp. pristillägg framgår att del är svårt all med
bestämdhet uttala sig om de haft avsedd effekl. Kommillén håller dock inte för
troligt all dessa avgifter på något avgörande sätt påverkat utbyggnaden av de
störte företagen. Vidare kan man konstatera att den avsedda effeklen
neulraliserais genom alt förädlingsföretagen i sin prissätining kompenserat de
störte företagen. Härutöver föreligger en hel del administrativa
komplikalioner. Jag föreslår därför alt differentieringen vad avser avgifterna
och tilläggen las bort fr, o, m. den I januari 1986. Finansieringen av den del
av äggregleringen som f.n, sker genom den differentierade produktionsavgiflen
för ägg bör i stället kunna ske genom en icke differentierad avgift av lämplig
storlek.

2.6.4 Industri- och handelsleden

Inom livsmedelskedjan spelar industri- och handelsleden en
viktig och ökande roll såväl sysselsättnings- och värdemässigt som för de
slutliga konsumentpriserna på livsmedel. Detla ulgör enligt min mening ell
slarkl skäl för att i ökad ulslräckning uppmärksamma även induslri- och handelsleden.
Tolall sysselsätts närmare 190000 personer inom dessa led, vilket kan jämföras
med ca 130000 sysselsalla inom primärproduktionen. Antalet sysselsatta har ökat
betydligt alll eftersom ökade arbetsinsatser inom förädlingen och
distribulionen har ersatt en del av de arbetsuppgifter som lidigare utfördes
inom primärproduktionen och hushållen. Denna utveckling ålerspeglas också i
andelen av konsumenlernas livsmedelsulgifter. För sådana livsmedel som i
råvaruledel omfatlas av jordbruksprisregleringen är enligt kommitténs
beräkningar industri- och handelsledens andel av konsumenternas
livsmedelsulgifter drygt 40% och är därmed störte än jordbrukets andel.

Utvecklingen inom livsmedelsindustrin kännetecknas av en
fortgående koncentration av ägandet. Utvecklingen under 1970-talet innebar
framför allt att de privata företagens andel minskade myckel pålagligl, medan
lantbrukskooperationen ökade sin andel. Mycket betydelsefull var också ökningen
av de statliga företagens andelar. Ökningen för de utlandsägda företagen framsiår
som mindre dramatisk. Förelagsköp efler år 1980 har inneburil en fortsall
ökning för de lantbrukskooperaliva och de utlandsägda förelagsgrupperna.

Inom en
stor del av livsmedelsindustrin har lantbrukskooperalionen en dominerande
slällning. De kooperativa företagen har ofta verksamhet så- 6 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr
166

Prop. 1984/85:166 70

väl
innanför som uianför jordbruksprisregleringen. Ägarkoncentrationen gäller inte
endasl de lantbrukskooperaliva företagen. Även på andra områden inom
livsmedelssektorn finns förelag med liknande dominans. Del är enligt min mening
angeläget alt del finns en väl fungerande konkurtens inom indusiriledei. Jag
anser därför i likhet med kommittén alt det är viktigt alt
lantbrukskooperalionen inte utnyttjar sin dominerande ställning i vissa
branscher på etl otillbörligt sätt. Detla gäller självfallet även övriga
livsmedelsföretag med en liknande ställning. Enligt konkurtenslagen görs ingen
ålskillnad mellan olika förelagslyper. Jag finner alt lantbrukskooperalionen i
likhet med vad som har uttalats i tidigare jordbrukspoliiiska beslut i
konkurtenshänseende skall bedömas enligt samma normer och från samma
utgångspunkter som allmänt gäller enligt konkurrenslagstiftningen.

Av
intresse är vilken roll de stora multinationella livsmedelsföretagen spelar för
utvecklingen mol en ökad koncentration. Kommittén har vid sin analys funnii alt
dessa spelar en internationellt sell begränsad roll inom det svenska
livsmedelssystemel. Andelen är ca 7 %. Inom vissa enskilda branscher och
varuområden är dock deras andelar betydelsefulla. De utlandsägda företagen är
i stor utsträckning verksamma inom delbranscher som ligger uianför
jordbruksprisregleringen. Att de har en så begränsad betydelse inom det
jordbruksprisreglerade områdel torde enligt kommitténs mening få tillskrivas
lantbrukskooperationens starka slällning där.

Den
slarka koncentrationen gäller i hög grad också distribution och handel. De tre
stora handelsblocken, ICA, KF och DAGAB har enligt kommitténs redovisning ökat
sin andel av handeln med dagligvaror under de senasle 10 åren från 52% lill
76%. Enligt kommillén påverkar den slarka koncentrationen inom handeln
konkurtensförhållandena. Beslut om sortiments- och marknadsföringsåtgärder
beslutas i hög grad på nivån ovanför de individuella butikerna. Bindningarna är
vanligen ganska slarka mellan butikerna och partihandelsledet och köptroheten
hög. Kommittén anför atl en ökad röriighet i detla avseende borde kunna vara en
möjlighet att förbättra konkurrensen inom handelsledel.

Enligt
kommiltén har utvecklingen mol ökad koncentration inom handelsledet påtagligt
förändrat relationerna inom livsmedelskedjan. Industrin möter i dag elt litet
antal väl organiserade motparter i stället för elt slort antal individuella
köpare. Detla leder lill en växelverkan mellan koncentrationstendenserna inom
induslrin resp. handeln. En ökad centralisering av inköps- och
marknadsföringsfrågor ger också handeln störte möjligheter atl påverka
utvecklingen inom industrin och kan leda lill alt möjligheterna till en
fungerande konkurtens allvarligt försämras. Marknadsföringen av livsmedlen har
alltmer inriktats på butikernas tillfälliga prisnedsätlningar vilket kan få
belydande konsekvenser för hela livsmedelskedjan. Det finns också risk alt det
blir svårt för mindre, lokalt arbetande producenter att hävda sig i
konkurrensen. Så är t.ex. den koncentration till stora rikstäc-

Prop.
1984/85:166 71

kände bagerier som ägl rum en följd av de tre stora
handelsblockens krav på rikstäckande leveranser av hela brödsortimentei.

För egen del vill jag betona att en väl fungerande
konkurtens måste eftersträvas också inom handelsledet. Det är angelägel all
handeln inte utnyttjar sin starka ställning inom livsmedelskedjan på ett sådant
sätt att konkurtensen försämras. I likhet med kommillén vill jag understryka
atl det är angeläget med en decentralisering av besluten i inköps- och marknadsföringsfrågor
inom handeln för att motverka riskerna för en försämrad konkurtens. Handeln bör
också efterslräva atl ge olika producenter likvärdiga möjligheter atl
distribuera varor lill butikerna.

Ägarkoncentrationen och den lekniska utvecklingen har
påverkat utvecklingen mol koncentration av tillverkningen lill störte och
färre produktionsenheter. Antalet arbetsställen inom livsmedelsindustrin med
minst fem sysselsatta har sedan år 1965 mer än halverals, från drygl 2000 lill
drygl 900 år 1982. Koncenlralionslendensen har varit kraftigare inom
livsmedelsindustrin än inom tillverkningsindustrin.

Handeln har genomgått en motsvarande utveckling mot ökad
stordrift när del gäller distributionscentraler och butiker. Antalet
distributionscentraler inom de tre handelsblocken minskade från ca 200 år 1960
till ca 50 år 1983. Butiksstrukturen har under efterkrigstiden också förändrats
kraftigt i riklning mol ökad stordrift. År 1950 fanns således närmare 30000
butiker inom dagligvaruområdet jämfört med ca 20000 år 1964 och knappt 9000 år
1982.

Ökad storskalighet i produktion och distribution ger
normalt möjlighet till lägre priser men det finns en risk all detta sker på
bekosinad av färskhet och sortiment. De varor som når konsumenterna från slora
anläggningar är genomsnittligt sett mindre färska än varor som produceras i
mindre anläggningar. Jag anser atl del är viktigt från konsumentsynpunkt all
tillverkning och distribution inte centraliseras i sådan utsträckning att
hållbarhetsbehandling återkommande måsle tillgripas. Del finns också risk för
höjda livsmedelspriser om transport- och förpackningskoslnaderna stiger oroväckande.

För all
konsumenlerna skall få lillgång lill livsmedel till rimliga priser är det
viktigt att tillverkningen och distributionen fungerar effektivt. Kommitténs
undersökningar om produktiviieten visar atl inom livsmedelsindustrin var
förädlingsvärdet per sysselsatt år 1981 något högre än inom
tillverkningsindustrin. Den årliga ökningen av förädlingsvärdet per arbetstimme
inom livsmedelsindustrin var under perioden 1970—1981 2,9%, vilket dock är
lägre än inom såväl tiilverkningsindustnn som jordbruket. Av sin analys av
livsmedelsindustrin drar kommillén slutsatsen atl den erbjuder ett slort utbud
av produkter med i huvudsak god kvalitet och atl den i stort skulle klara sig
bra vid en internationell jämförelse.

För handeln har det varit svårl all få fram såväl rättvisande
produktivi-lelsmålt som data. För partihandeln har inte några uppgifter över
produkti-

Prop. 1984/85:166 72

vitetsutvecklingen redovisats. I fråga om detaljhandeln
har omsättningen per sysselsatt, mätt i oförändrat penningvärde, stigit med ca
1% per år medan omsättningen per m" under samma tid har sjunkit. Det finns
lokalt en inle obelydlig överkapacitet i fråga om buiiksyta. Av inlresse i
detta sammanhang är också handelns marginaler pä dagligvaror, Sammanlagel var
den genomsnittliga marginalen i parti- och detaljhandeln på dagligvaror 30% i
seplember 1983. Kommiltén har inte lämnat någon redovisning av hur
handelsmarginalerna har utvecklats över tiden, men framhåller atl
livsmedelshandelns andel av de lolala livsmedelskostnaderna har tenderat alt
öka. Enligt kommittén behöver det inte innebära att handeln är ineffektiv och
att dess kostnader stigit mer än som varit rimligl. Sammanfattningsvis
konstaterar kommiuén alt handeln i stort sett fungerar väl men att det inte är
rimligt atl uppfatta den som höggradigt effektiv.

Flera remissinstanser framhåller att kommittén har gjort
en värdefull karlläggning av induslri- och handelsleden men påpekar samtidigt
att det hade varit värdefullt om dessa led kunde ha behandlats mera ingående.
Jag delar denna bedömning och anser därför all induslri- och handelsleden bör
ägnas ökat intresse med hänsyn lill deras ökande betydelse i livsmedelskedjan.
Del är därför bl. a. som kommittén har framhållit angeläget att del slalistiska
underlaget förbättras samt att forskning rörande livsmedelsindustrins och
handelns förhållanden prioriteras.

När det gäller konsumentekonomiska följder av
koncentration och stordrift framhåller kommittén att dessa frågor bör kunna
bli föremål för en närmare översyn i samband med en utvärdering av frågan om
livsmedlens kvalitet. En sådan översyn tillstyrks också av remissinstanserna.
Även jag anser alt den angivna översynen bör komma till stånd. Jag härför
avsikt atl föreslå regeringen att frågan studeras närmare i samband med den
samlade ulvärdering av livsmedlens kvalitet som jag senare kommer atl beröra.

Flera remissinstanser framhåller atl förhållandena inom
industri- och handelsleden behöver ulredas ytterligare även i andra avseenden.
Bl.a. TCO, Handelsanställdas förbund och Livsmedelsarbelareförbundet anser all
effekterna för särskilt indusiriledei av den slarka koncentrationen i
handelsledet bör studeras närmare. LO är, med hänsyn till att så många problem
inte är utredda, tveksam till kommitléns slulsals alt-livsmedelshandeln i
stort sett fungerar väl. Flera remissinstanser har också påtalat behovel av en
mera ingående belysning av effektiviteten i industri- och handelsleden. För
egen del bedömer jag att förhållandena inom industri-och handelsleden behöver
belysas ytteriigare. Detta gäller särskilt vilka effekter den slarka
ägarkoncenlrationen har för konkurtensförhållandena inom livsmedelskedjan. Jag
har för avsikl all återkomma lill regeringen med förslag till lämpliga former
för en sådan ulredning. Utredningen bör ske i nära samråd med utvärderingen av
koncentrationens effekler för livsmedlens kvalitet.

Prop.
1984/85:166 73

2.6.5 Livsmedlens kvalitet

Mitt förslag: En samlad utvärdering av frågan om
livsmedlens kvalitet bör genomföras. Det ankommer på regeringen alt beslula i
denna fråga.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna är posiiiva lill
förslaget.

Skälen för mitt förslag: Livsmedelspolitiken syftar bl.a.
lill att konsumenterna skall ha tillgång till livsmedel av god kvalitet.
Kvalitetsfrågorna är naturligtvis särskilt viktiga för konsumenterna. Dessa
frågor är självfallet också viktiga för primärproducenterna och de
efterföljande leden i livsmedelskedjan. Inom ramen för en samlad
livsmedelspolitik utgör frågan om våra livsmedels kvalilet en viktig del. Det
finns därför skäl att för riksdagens informalion redogöra för frågans
behandling.

Begreppet kvalitet på livsmedel är inte entydigt. Det
innehåller så vitt skilda aspekler som hygien, sammansättning, näringsinnehåll,
färskhel, smak och utseende. Vad beträffar den hygieniska aspekten konstaterar
kommittén atl livsmedlen i Sverige håller en hög hygienisk slandard. Denna höga
slandard avser såväl frånvaron av främmande ämnen som frånvaron av skadliga
mikroorganismer i livsmedlen.

Ell viktigt medel i strävan mol en förbättrad
livsmedelskvalitet är livsmedelslagens beslämmelser och de föreskrifter som
utfärdas med stöd av denna lag.

Utöver de baskrav på livsmedlens kvalitet som ställs inom
livsmedels-lagstiftningens ram finns även inom jordbruksprisregleringen vissa
kvalitetskrav på jordbruksprodukter m.m. Sålunda finns inom prisregleringen på
mjölk vissa minimikrav belräffande t.ex. mjölkens renhet som skall vara
uppfyllda för all prisstöd skall utgå. Liknande bestämmelser finns rörande
t.ex. spannmål och fisk.

Det förekommer i debatten etl flertal aktuella
kvalitetsfrågor. Jag anser att det är av intresse att särskilt beröra några av
dem. Diskussionen om användning av kemiska medel vid produktion av livsmedel
tilldrar sig ett stort intresse. Undersökningar har här pekal på konsumenternas
stora oro inför de kemiska medlen. Konsumenternas oro måsle givelvis tas på
allvar och redan av del skälel är återhållsamhet med kemiska medel i
livsmedels-framställningen väl moliverad. En minskad kemikalieanvändning inom
hela kedjan bör också eftersträvas.

En annan aktuell kvalitetsfråga är produktsortimentet. Det
kan härvid konslaleras atl de senasle 10-15 årens utveckling inneburil bl.a.
ett ökal sortiment av mjölkprodukter, vilket ökat konsumenternas
valmöjligheter.

Prop. 1984/85:166 74

Samtidigt
finns på marknaden t. ex. charkuterivaror där man med användning av enklare
råvaror så långt möjligt söker efterlikna en orginalprodukt.

Yllerligare
en aktuell fråga är livsmedlens färskhel. Frågan har aktualiserats på grund av
den ökade storskaligheten inom livsmedelsindustrin. Storskaligheten i sig har
inneburil alt man kunnat producera varorna lill lägre koslnader än vad som
annars varit fallel. Dislribulionsavslånden har emellertid ökal som en följd av
storskaligheten. Varan är därmed mindre färsk när den når konsumenten och del
har därför blivit nödvändigt med tillsals av konserveringsmedel i t. ex. bröd.
Som kommittén nämner är ett sätl alt öka brödets färskhet givelvis slörte
tillgång till lokala bagerier.

Andra
akluella kvalitetsaspekter på kötlområdet rör l.ex. strävandena lill ett ökat
kvalilelsmedvetande inom primärproduktionen l.ex. av slaktdjur. Den främsla
garantin för en fortsatt hög och förbättrad livsmedels-kvalitet är ett gott kvalitetsmedvetande
hos såväl konsumenler som hos dem som är verksamma i livsmedelskedjans olika
led. Denna slrävan mot förbättrad livsmedelskvalitet bör understödjas, något
som ell flertal remissinstanser starkt understryker behovet av. Trols den
allmänl sett goda situationen i fråga om svenska livsmedels kvalilet finns
givetvis ulrymme för förbättringar inom ålskilliga områden.

En
gemensam salsning för förhöjd svensk hvsmedelskvaliiei finner jag vara
angelägen. Frågan om livsmedlens kvalilet är av allra största betydelse.
Samtidigt innehåller den åtskilliga aspekter av vilka flera är myckel
komplicerade, vilkel bl. a. kommit fram i den aktuella debatten.

Frågan
om livsmedelskvalitel är mycket komplex och har också från olika utgångspunkter
varit och är föremål för ett antal utredningar. Kvalitetsfrågan bör därför i
enlighet med mitt förslag knytas samman i hela dess vidd och göras till föremål
för en samlad utvärdering. Remissinslanserna har också i allmänhel framfört att
kvalitetsfrämjande ålgärder är angelägna och har tillstyrkt förslagel om en
samlad ulvärdering av kvalitetsfrågorna. Jag avser att senare återkomma till
regeringen med förslag om i vilka former en sådan utvärdering lämpligen bör
bedrivas. Som framgått av vad jag hittills framfört har olika företeelser inom
livsmedelskedjans industri-och handelsled stor betydelse för frågor rörande
livsmedels kvalitet. Vid utvärderingens genomförande är det därför väsenlligl
att man noga följer arbetet med översynen av de konsumenlekonomiska följderna
av koncentration och stordrift.

Prop.
1984/85:166 75

2.6.6 Kost och hälsa Kostrekommendaiioner

Mitt förslag: De av kommitténs expertgrupp för kost- och
hälsofrågor förordade kostförändringarna, dvs, främsl minskad konsumlion av
fett och socker och ökad konsumtion av spannmålsprodukter och potatis, bör
beaktas inom den framlida livsmedelspoliliken.

Kommitténs förslag: Överensslämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Många remissinstanser släller sig helt
bakom de framlagda kostrekommendalionerna. Några vill emellertid göra vissa
nyanseringar belräffande socker- och feltkonsumtionen.

Skälen för mitt förslag: Kostens stora betydelse för
folkhälsan har konstalerals i olika sammanhang. 1 en samlad livsmedélspolitik
ingår naturligtvis åtgärder för att förbättra folkhälsan. Kommitténs
redovisning av sambanden mellan våra nuvarande kostvanor och vissa sjukdomar
visar med all tydlighet all förändringar i vår livsmedelskonsumlion är
önskvärda. En felaktig kost och felakiiga dryckesvanor leder lill att
sjukvården belastas i slor utsträckning. Enligt vetenskapens nuvarande
ståndpunkt skulle de rekommendationer om sammansättning av en näringsriktig
kost som kommittén lagt fram leda till en avsevärt förbättrad folkhälsa. De
kostrekommendationer som kommillén lagl fram överensstämmer i stort med de
rekommendationer som slatens instilut för folkhälsan gav ut år 1963 i samband
med atl kostcirkeln introducerades.

Kommittén och dess expertgrupp för kost- och hälsofrågor
konstaterar i likhel med flera andra expertgrupper på områdel såväl i Sverige
som i andra industriländer att del väsentligaste felet med vår kost är atl den
innehåller för myckel fett och socker. Rekommendationerna om förändrad kost
innebär att konsumtionen av fett och socker bör minska och konsumtionen av spannmålsprodukter
och potatis öka. Del är vikligt atl della beaklas inom ramen för
livsmedelspolitiken.

Medel för förändrade kostvanor

Miu förslag: För atl åstadkomma de förändrade kostvanor
som jag tidigare förordat bör i första hand följande medel användas

-
informalion och
ulbildning

-
produktutveckling
inom livsmedelsindustrin

-
livsmedelslagstiflningen

Av dessa medel är informalion och ulbildning viktigast.

Prop.
1984/85:166 76

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinslanserna: Ällmänt anses utbildning, upplysning
och produktutveckling vara de bästa vägarna atl påverka konsumtionen. Flera
remissinslanser kritiserar kommitténs förslag alt slyra konsumtionen med hjälp
av priser.

Skälen för mitt förslag: Enligt min mening bör de vikligasle
medlen för att nå dessa önskvärda förändringar av kostvanorna vara informalion
och utbildning. Frågor om kostens betydelse för hälsan bör ha sin naturliga
plats på alla olika nivåer i skolan. Skolmåltidernas slora betydelse när det
gäller att i praktiken ge eleverna sunda matvanor förtjänar att framhållas i
detta sammanhang. Även övriga storhushåll spelar cn viktig roll när det gäller
kostvanor. Man räknar med all storhushållen under 1981 i genomsnitt serverade
4,4 miljoner måltider varje dag, vilket innebar att drygt varannan svensk
dagligen ål ell mål mal utanför hemmet. En viklig förulsättning för ändring av
otillfredsställande kostvanor är att konsumenterna har tillräckliga kunskaper
på koslområdel och förmåga atl omsätta vetandet i praktisk handling när det
gäller atl sälta samman sin kost på elt ur näringssynpunkt riktigt sätl.

Även om informalion och utbildning får anses vara de
viktigaste vägarna fram mol målel ett sunt kosthåll får man naturligtvis även
söka sig fram på andra vägar för all nå del målet. Kommiuén har t.ex. pekal på
produktutveckling, marknadsföring, prispolilik och livsmedelslagstiftning.

Som kommittén redovisat föreligger vissa svårigheter alt
använda prispolitiken i detla syfte mot bakgrund av alt efterfrågan på många
livsmedel inte är särskilt priskänslig. Vidare omfattas endast vissa livsmedel
av jordbruksprisregleringen, genom vilken man inle kan reglera det slutliga
priset till konsumenl. Enligt kommittén bör strävan emellertid vara att
prispoliliken inle skall molverka önskvärda koslförändringar. Kommiuén anger
prisrelationerna mellan mjölk av olika fetthalt som ett exempel där
prispolitiken kan användas.

Flera remissinstanser har emellertid framfört
betänkligheter inför att aktivt använda prispolitiken som ett slyrmedel för att
ändra kostvanorna. Framför alll har förslagel att fördyra mjölk med högre
felihall avstyrkts och remissinstanserna har framhållit att förslagel är
diskriminerande för barnfamiljer.

Även jag vill framhålla svårighelerna med priset som
styrmedel för atl uppnå förändrade kostvanor. Man bör emellerlid å andra sidan
vara vaksam så all prissättningen inom jordbruksprisregleringen inle molverkar
sådana koslförändringar som är önskvärda från folkhälsosynpunkl.

Inom ramen för livsmedelslagstiflningen föreslår kommillén
all etl nytt märkningssyslem som underlättar för konsumenterna att välja
livsmedel med låg halt av fett eller socker prövas.

Prop.
1984/85:166 77

Vidare pekar man på möjlighelen all i ökad ulslräckning
använda livs-medelsstandards för all uppnå önskvärda kostförändringar.

Från remissinstansernas sida har kommitténs förslag om
nytt märkningssystem mottagits med slor tveksamhet. Från flera håll har
däremol behovet av någon forrrrav kvalitetsmärkning av livsmedel framförts.

Enligt min mening finns del skäl alt närmare undersöka i
vilken mån förändrade märkningsregler kan underiätta för konsumenlerna att
välja livsmedel och sätta samman en fullvärdig kost. Jag avser att inom kort
föreslå regeringen atl ge slatens livsmedelsverk i uppdrag atl undersöka
möjligheterna och formerna för ett sådant märkningssystem.

Kosiinformaiion

Mitt förslag: För alt åstadkomma en rationell och effektiv
kostinformation bör de resurser som finns tillgängliga för della ändamål
samordnas.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med milt förslag.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker
förslaget eller lämnar det ulan erinran.

Skälen för mitt förslag: 1 fråga om information på
koslområdel konstaterar kommillén all det finns behov av samordning av de
slatliga insaiserna på området. För egen del vill jag framföra alt jag ser det
som myckel väsenlligl all konsumenterna ges rimliga förutsättningar att frill
kunna välja livsmedel efler lycke och smak och alt de har tillräckliga
kunskaper för atl sätta samman livsmedlen till en ur näringssynpunkl fullvärdig
kost. För detta krävs det utöver den ulbildning i kostfrågor som bör
tillhandahållas i skolan en tillföriitlig kosiinformaiion. För alt nå ut lill
den enskilde konsumenten med information i olika kostfrågor krävs en samlad
plan för verksamhelen liksom troligtvis massiva punktinsatser vid vissa
lillfällen. Med lanke på all drygl varannan svensk dagligen äter ett mål mat
utanför hemmel har nalurliglvis de som ansvarar för måltiderna inom
storhushålls-sektorn etl speciellt ansvar. I del sammanhanget intar mållider
inom barnomsorgen och i skolan en särslällning eflersom det är viktigt att
goda kostvanor grundläggs redan i barnaåren. Storhushållssektorn är således en
viktig målgrupp för kostinformationen.

För all åstadkomma en rationell kostinformation krävs en
samordning av de resurser som nu finns lillgängliga för detla ändamål. De olika
leden i livsmedelskedjan bör emellertid också i varierande omfattning ha behov
av och önskemål om att konsumenterna är välinformerade i kostfrågor och vara
beredda att la etl visst ansvar på detta område. Jag avser att tillkalla en
arbeisgrupp med föreirädare för berörda myndigheler med uppdrag att kartlägga
behovet av kosiinformaiion och lämna förslag om samordningsmöjligheter och
ansvarsfördelning, 7
Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 166

Prop. 1984/85:166 78

2.6.7
Konsumentinflyiande

Mitt
förslag: En översyn av konsumentdelegationens sammansättning och arbetsformer
bör göras i syfte atl stärka konsumentintresset inom jordbruks- och
fiskprisregleringen. Det ankommer på regeringen att beslula i frågan.

Kommitténs
förslag: Konsumentintresset bör ges etl belydande inflytande inom
prisregleringen och konsumentdelegationens resurser förslärkas med bl.a.
näringsfysiologisk expertis. Delegationens sammansättning i övrigt bör vara
oförändrad.

Remissinstanserna:
Förordar en förstärkning av konsumentintresset inom prisregleringen.

Skälen
för mitt förslag: I fråga om konsumentdelegationen vill jag för riksdagens
informalion nämna följande.

Jordbruksnämndens
konsumentdelegation inrättades år 1962 och hade till en början en mer
rådgivande funklion. Sedan 1970-talels början har delegationen i prakliken
varil en med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation likvärdig överläggande part.
I delegationen ingår företrädare för allmänintresset och del direkta
konsumentintresset samt företrädare för för-bmkarsidan inom livsmedelssektorn.
Konsumentdelegationens sammansättning har tagits upp till diskussion vid
åtskilliga liHfällen. Bl.a. har framförts att konsumentintressena antingen
borde renodlas eller förstärkas.

För
egen del vill jag framföra alt det finns skäl atl ytteriigare understryka
delegationens roll som företrädare för konsumentintressena.
Konsument-inflytandet i delegationen bör därför stärkas. Jag ålerkommer senare
till regeringen med förslag om hur della bör ske.

Med
hänvisning till den slrävan som lidigare redovisals atl genomföra
kostförändringar anser kommittén atl delegationen bör förstärkas med
näringsfysiologisk expertis. Jag delar uppfattningen alt del är av värde atl
delegationen har möjlighel anlila näringsfysiologisk expertis med hänsyn till
den ökade uppmärksamhet som kost- och hälsofrågorna föreslås få. Sådan expertis
finns att tillgå t.ex. vid statens Hvsmedelsverk som vid behov kan bistå
delegationen på della område.

I
fråga om konsumentdelegationens lillgång till resurser finns del anledning all
erinra om att delegationen är knuten till jordbruksnämnden och därvid har
möjlighel att vid behov utnyttja nämndens resurser för bl.a. utredningar.
Enligt min mening är det också angelägel med en viss förslärkning av de
särskilda sekretarialsresurser som delegationen f. n. disponerar. Denna
förslärkning bör åstadkommas inom ramen för de medel som jordbruksnämnden
disponerar.

Prop.
1984/85:166 79

Möjlighet lill konsumentinfiytande i livsmedelskedjans
senare led, dvs, inom industri och handel, är naluriigtvis också av slor vikt.
Atl finna former för ett sådant inflytande är angeläget. Konsumentinflytandet
på dessa områden kan säkerligen förstärkas genom förbältrad konsumentinformation.
Konsumenlerna bör därigenom få störte möjlighet alt göra avvägningar mellan
pris och kvalitet och i övrigt agera på etl genomtänkt sätt vid val av olika
livsmedel.

2.6.8 Sårbarhets- och beredskapsfrågor

Vårt lands säkerhets- och försvarspolitik förutsätter en
godtagbar livsmedelsberedskap. Kommittén bedömer all försörjningen med
nödvändiga livsmedel vid en avspärtning torde bli acceplabel under försia - och
iroligen andra - krisåret. En längre avspärtning skulle enligt kommittén
medföra svåra påfrestningar på livsmedelsförsörjningen. Om Sverige blir
indraget i krig måste man enhgt kommittén lila lill all ell långlgående
samarbeie mellan myndigheter, näringsliv och försvarsmakt kan klara de
omedelbara behoven för befolkningens försörjning. Att i delalj planera för hur
man skall handla i en krissituation har inte bedömts som meningsfullt. I ett
sådant läge kommer del att krävas en stor flexibilitet och okonventionella
lösningar kommer alt behöva tillgripas.

Om Sverige blir indraget i krig tillkommer ytterligare
påfrestningar, särskilt inom områden där krigshandlingar förekommer. Beroende
på krigets föriopp finns också risker för att vissa delar av landet kan komma
att skäras av från landet i övrigt. Möjlighelerna all regionaU kunna klara
befolkningens försörjning både genom produktion och lagring blir då av
avgörande betydelse.

Jag har i det föregående (avsnitt 2.5.3 och 2.5.4)
behandlat Hvsmedelsberedskapens inriktning och utformningen av
produktionsmålen för de viktigaste jordbruksprodukterna. Utöver resurserna i
det fredslida jordbruket, som är grunden för vår livsmedelsberedskap, behöver
vi redan i fred förbereda de omställningar och andra åtgärder som kan bli
nödvändiga för alt i en kris trygga vår livsmedelsförsörjning. Dessa
förberedelser ulgör en del av vårt ekonomiska försvar. Jag övergår nu lill atl
med utgångspunkt i kommitténs analys av sårbarheten i vår
livsmedelsförsörjning behandla dessa förberedelser.

Inom del ekonomiska försvaret bedrivs arbetet med alt
trygga vår försörjningsberedskap i form av s.k. programplanering, som på
myndighetsnivå samordnas av överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Ansvarig myndighet
för livsmedelsberedskapen är statens jordbruksnämnd. Jordbruksnämnden har
samordningsansvaret för livsmedelsprogrammet, i vilkel också lanlbruksstyrelsen
och statens livsmedelsverk dellar.

Planeringen av försörjningsberedskapen på
livsmedelsområdet måsle bygga på kunskaper om sårbarheten i jordbruket och
övriga led i livsmedelskedjan. Del var bl.a. mot denna bakgrund som
livsmedelskommittén

Prop.
1984/85:166 80

fick i uppdrag atl göra en samlad översyn av
livsmedelsförsörjningens sårbarhet.

Åtgärder för all trygga jordbrukels försörjning med
produktionsmedel I en kris

Möjligheterna att i en kris upprätthålla en
jordbruksproduktion som är tillräcklig för en godtagbar kriskost beror främsl
av tillgången på handelsgödselkväve, växtskyddsmedel och utsäde samt
proteinfoder. Vid bedömning av behovel av beredskapsåtgärder bör. som
kommittén har föreslagit, kunna förutsättas att en viss krisimport är möjlig.

Försörjningen med kvävegödselmedel

Mitl förslag: Det är angelägel alt få till slånd en ökad
inhemsk produktion av ammoniak. Frågan bör särskilt uppmärksammas av försörjningsansvariga
myndigheter.

Kommitléns förslag: Överensslämmer i huvudsak med milt
förslag.

Remissinstanserna: Remissinslanserna delar i allmänhel
kommitténs uppfallning all det är angelägel alt tillräckliga inhemska
produktionsresurser för ammoniak finns inom landel så alt krisbehovel av
handelsgödselkväve kan tryggas.

Skälen för milt förslag: Av gödselmedlen har kväve
särskilt slor betydelse för skördeutfallet.

Den årliga förbrukningen av handelsgödselkväve i Sverige
beräknas år 1990 uppgå till 270 milj. kg. Genom omställningen av jordbruket och
genom alt skogsgödslingen upphör kan, enligt livsmedelskommiiién, del toiala
behovet i en kris sänkas till 30-40% av del normala. Enligt kommitténs
bedömning är det av avgörande betydelse för livsmedelsförsörjningen vid en
längre kris att den nyss angivna mängden kväve finns lillgänglig för
jordbruket.

Kvävegödselmedel tillverkas ur ammoniak som i sin lur
framställs av eldningsolja. Landels enda kvarvarande ammoniakfabrik i Köping
kan maximalt producera ammoniak molsvarande ca 15% av den normala förbrukningen
av handelsgödselkväve, dvs. mindre än halva krisbehovet vid en längre
avspärtning.

Jag delar kommitléns uppfattning alt det från
beredskapssynpunkt bästa allernativet är atl en tillräcklig inhemsk produktion
av ammoniak finns redan under normala förhållanden.

Det bör ankomma på försörjningsansvariga myndigheler att
särskilt uppmärksamma möjHgheterna att få till slånd en ökad inhemsk produklion
av ammoniak och föreslå erforderliga ålgärder.

Prop. 1984/85:166

Växtskyddsmedel. utsäde och proieinfodermedel

Mill förslag: Försörjningen med växtskyddsmedel och
proteinfodermedel bör i ökad utsträckning tryggas genom inhemsk produktion.
Uppmärksamhet bör även ägnas försörjningen med utsäde.

Kommitténs förslag: Kommitténs förslag i fråga om
växtskyddsmedel och proteinfodermedel överensstämmer i huvudsak med milt
förslag. Kommittén har inte lagl fram något förslag när det gäller utsäde.

Remissinstanserna: Remissinstanserna redovisar i allmänhel
inga invändningar mot kommitléns förslag om hur försörjningen med växtskyddsmedel
hör tryggas. När det gäller proieinfodermedel delar remissinslanserna i
allmänhet kommitténs bedömning atl del är angelägel alt öka de inhemska
produktionsmöjligheterna i en kris. Många understryker att det ännu är för
tidigt all bedöma om s. k. pekiloprolein är ell realistiskt alternativ.

Skälen för mitt förslag: En tillräcklig försörjning med
växtskyddsmedel under kris är med nuvarande produktionsmetoder i jordbruket och
trädgårdsnäringen nödvändig för livsmedelsberedskapen. Ulan växtskyddsmedel
förökas ogräsen och insekisslammarna snabbt. Växtsjukdomarna får slor
spridning. Grödornas ulveckling hämmas med markanta produktions-sänkningar som
följd.

Den inhemska tillverkningen av växtskyddsmedel för
jordbrukel begränsar sig normall till vissa belningsmedel.
Beredskapsåtgärderna på växt-skyddsområdet kan baseras antingen på
beredskapslagring av färdiga preparat eller på produklionsförberedelser.
Produklionsalternalivet är som regel förknippat med beredskapslagring av vissa
bassubstanser som inte kan framslällas inom landel men som är nödvändiga all ha
för alt man skall kunna tillverka olika preparat. Med ett mindre undantag har
beredskapsåtgärderna hillills inriklals på beredskapslagring av färdiga
preparat. Sludier pågår f. n. av möjligheterna atl producera fenoxisyrepreparal
inom landet. Det finns anledning alt studera produktionsmöjligheterna även för
vissa andra preparatlyper.

De grödor för vilket ulsädesförsörjningen kan komma alt
inge bekymmer i en kris är främsl vallväxter, köksväxler, baljväxter och
potatis.

Försörjningen
med vallväxtfrö vållar redan i nuläget bekymmer, eftersom tillgången på
vallväxtfrö är starkt årsmånsbetingad och delvis beroende av import. I slort
sett allt köksväxtfrö importeras utom frön för bruna bönor och gula ärter. För
baljväxter och potatis planeras en kraftig arealökning under en kris samtidigt
som uppförökningskvoten är låg. För köksväxter påbörjas f, n. en
beredskapslagring av fröer för morot, vitkål, kålrot och gul lök. För
vallväxlfrö och utsäde lill baljväxter vidtas f.n. inga

Prop. 1984/85:166 82

åtgärder i beredskapssyfte. För potatis måste utsäde i etl
krisläge erhållas ur den löpande produktionen.

Enbart det inhemska energifodret kan inte ge en
tillräcklig animalieproduktion. Härtill krävs även proteinfoder, framför alll
för alt uppnå en tillräcklig mjölkavkastning. Ungefär 75% av proteinet i
proteinfodermedlen importeras f. n.

Minskningen av animalieproduktionen genom omslällning av
jordbruket medför atl behovel av proieinfodermedel minskar under en kris. En
övergång till foderslaler som så långt möjligt baseras på inhemska fodermedel
minskar dessutom behovel av proteinfodermedel som inte kan odlas inom landel.
Jag har i del föregående (avsnitt 2.5.4) betonat hur angeläget det är all den
inhemska odlingen av proieingrödor ökar. Även om denna ökning kommer lill stånd
behöver särskilda ålgärder vidias för all i en kris trygga försörjningen med
proteinfodermedel. F. n. vidias beredskapsålgärder vad gäller proieinfodermedel
genom beredskapslagring av fiskmjöl och sojamjöl.

Kommiltén behandlar också möjlighelerna alt i en kris ta
upp inhemsk produktion av s.k. pekiloprolein. Några mera noggranna kalkyler
kring möjligheterna och koslnaderna att i etl krisläge starta produktion av
delta fodermedel har inte gjorts. Del är därför enligt min mening för tidigt
atl bedöma om pekiloprolein kan anses vara etl realistiskt alternativ. Ytterligare
studier behövs för alt närmare penetrera dessa möjligheter saml
pekiloproleinels användbarhet. Jag vill emellertid inle heller utesluta andra
alternativ som kan trygga försörjningen med proteinfodermedel i en kris. Det
bör ankomma på myndighelerna inom det ekonomiska försvaret alt arbela vidare
med dessa frågor.

Arbetskraft, maskiner och energi

Mitt förslag: Jordbrukels behov av arbetskraft och
traktorer vid krig eller krigsfara tillgodoses liksom hittills genom
blockorganisationen.

Närdet gäller maskiner och reservdelar m.m. bedömer jag
atl del vid en långvarig kris bör vara möjligl alt la upp viss produktion inom
landel.

Kommitténs förslag: Överensslämmer i huvudsak med mitt
förslag.

Remissinstanserna: Remissinslanserna synes i huvudsak
godta kommitténs bedömningar. ÖEF betonar behovet av arbetskraft och pekar på
vapenfria Ijänstepliktiga som en outnyttjad resurs. Lantbruksstyrelsen har
tagit upp jordbrukets försörjning med arbetskraft och traktorer och anser att
generelll uppskov bör övervägas.

Prop. 1984/85:166 83

Skälen
för mitt förslag: För atl begränsa verkningarna av inkallelser av lantbrukare
och ultagning av traktorer m.m. lill försvarsmakten och civilförsvaret har en
särskild organisalion, jordbrukets blockorganisation, planlagts.
Blockorganisationen skall kunna träda i verksamhel vid främsl krig eller
krigsfara m. m. 1 organisaiionen ingår jordbruk med mer än 2 ha åker,
trädgårdsförelag med yrkesmässig odling saml förelag med slörre
djurbesättningar. Blockorganisalionen omfaliar f. n. ca 115000 förelag. Jag
delar remissinsiansernas uppfattning atl behovet av arbetskraft i jordbruket
för all trygga livsmedelsförsöijningen i en kris bör ges hög prioritet. Frågan
bör tas upp av berörda lolalförsvarsmyndigheter.

För
jordbruksproduktionen är tillgången på maskiner och reservdelar av myckel slor
betydelse. Del krävs därför atl berörda myndigheler noga följer utvecklingen
och vidtar erforderliga ålgärder för atl i en kris säkerställa erforderlig
kapacitet inom dessa områden.

När
det gäller mera komplicerade jordbruksmaskiner (störte traktorer, skördelröskor
m. m.) måste främsl reparalions- och underhållsresurser för befintlig
maskinpark säkerställas. Att räkna med att i fred vidta ålgärder i syfte att
kunna uppta en inhemsk tillverkning av sådana maskiner är knappast realistiskt.
Med hänsyn till att den svenska bilexporten kan förväntas minska vid en
allvarlig kris bör ledig kapacitet tillsammans med tillgången till hög teknisk
kompetens inom landet göra det möjligl att vid en lång kris uppta produktion av
vissa väsentliga reservdelar och evenluelll också traktorer och andra jordbruksmaskiner.

Jordbruket svarar för
knappi 10% av den lotala fredstida förbrukningen av dieselolja. Gengastekniken
har hittills inte kunnal anpassas till moderna traktorer - bl.a. reduceras
motoreffekten radikalt. Jordbrukets behov av flylande drivmedel måste därför
prioriteras högl i en kris. Endasl om tillgången på flytande drivmedel blir
myckel knapp bör gengasdrifl för jordbrukels traktorer bli aktuell. Vid en
långvarig kris kan del dock bli nödvändigt alt åtminstone för mindre traktorer
införa gengasdrift. I syfte atl åstadkomma mindre effektförluster vid
gengasdrifl bedrivs utvecklingsarbele av ÖEF i samarbete med bl. a.
bilindustrin.

I fråga om drivmedel vill
jag efler samråd med chefen för försvarsdepartementet och med statsrådet Dahl
underslryka att del är angelägel all jordbrukels behov kan tillgodoses även om
krisen blir långvarig.

Kommillén
lämnar inga förslag belräffande elförsöriningen ulan hänvi-s.ar till
kommissionen om elförsörjningens sårbarhet, som nyligen avgett sina förslag i
betänkandet (SOU 1984:69) Säker elförsörjning. Jag vill i detta sammanhang
erinra om atl statsrådet Dahl i propositionen (1984/85: 120) om riktlinjer för
energipolitiken har förordat en försöksverksamhet med gemensamma
reservkraftverk inom ramen för jordbrukets blockorganisalion.

Prop.
1984/85:166 84

Sårbarheten inom förädlings- och distributionsleden

1 fråga om livsmedelsindustrins och -handelns roll vid en
avspärrning anser kommittén att förelagens flexibililel ger en god grund för
atl de snabbt skall kunna anpassa sig till ändrade förhållanden. Med ett
minskal varusortiment — vilkel sannolikt skulle bli följden av en långvarig
kris -beräknas livsmedelsindustrin och handeln kunna bemästra de problem som
krisen för med sig. Ett särskilt problem utgör den tilllagande datoriseringen
i näringslivet. Behov av att vid en kris ersätta datoriserade ruliner med
manuella sådana kan uppkomma. Livsmedelsindustrin och handeln bedöms dock ha
relativt goda förutsättningar att klara detta. F. n. är också datoriseringen
relativt begränsad vad gäller de egenlliga tillverkningsprocesserna. 1 de fall
tillverkningen är datorstyrd finns del möjligheter all styra produktionen
manuellt.

Flera remissinslanser, bl.a. ÖB, ÖEF, länsstyrelsen i
Södermanlands län och LRF, har tagit upp koncentrationen i förädlings- och
distributionsleden och de regionala obalanserna och påtalat den ökade
sårbarhet som dessa förhållanden innebär. ÖEF pekar på beroendet av
elektronikkomponenter i vissa delar av livsmedelskedjan. KF delar för sin del
kommitténs bedömning att industrin och handeln har en betydande flexibilitet
och att goda samarbeismöjligheler kan påräknas i en kris.

För egen del vill jag i likhet med kommittén och flera
remissinslanser understryka den sårbarhet som följer av livsmedelsindustrins och
varu-distribulionens slarka geografiska koncentration. Denna fråga bör uppmärksammas
i samhällsplaneringen.

Jordbruksnämnden svarar för planläggningen och övriga
beredskapsförberedelser rörande förädlings- och distributionsleden.
Verksamheten syftar till atl försörjningsvikliga företag skall kunna fortsätta
sin verksamhet i kriser och krig, varvid myndighelerna skall stödja
verksamheten och vid behov reglera produktionen genom att fördela knappa
resurser, ransonera färdiga varor och prioritera olika behov.

De företag som är viktiga för försörjningen registreras
som s. k. K-före-lag. Myndigheter och företagen själva vidlar åtgärder för att
företagen skall kunna fortsätta sin verksamhet även i krig. Behovel av
arbetskraft säkras så långt som möjligl, företagens fordon fritas från
ultagning och sambandsmedel (t.ex. telefon) prioriteras i televerkets
planering. Behov av bränsle, drivmedel, elkraft, service och reparationer,
transporter m. m. beaklas översiktligt av de ansvariga myndighelerna.
Standardisering och begränsning av sortiment förbereds översiktligt. Denna
verksamhet är enligt min mening av stor betydelse för en tryggad
livsmedelsförsörjning och bör därför fortsätta att bedrivas på i huvudsak samma
sätl som hittills.

I detta sammanhang vill jag för riksdagens information
nämna att jag har för avsikt atl föreslå regeringen all ge jordbruksnämnden och
överstyrelsen för ekonomiskt försvar i uppdrag att fortsätta arbetet med etl
nytl och mera flexibelt ransoneringssyslem för dagligvaror i enlighet med myndigheternas
förslag.

Prop.
1984/85:166 85

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen dels att anla inom jordbruksdepartementel
upprättat förslag till

1, lagom dels forlsall gillighel av lagen (1983:
147) om förbud under

viss lid mot nybyggnad av djurstallar för nötkreatur, svin och

fjäderfä, dels ändring i samma lag,

dels att

2,
godkänna vad
jag har förordat i fråga om mål för livsmedelspolitiken (avsnitt 2.5),

3,
godkänna vad
jag har förordat om prisstöd och prisreglering på jordbrukets område (avsnitt
2,6.1),

4,
godkänna vad
jag har förordat om stödet till jordbruket i norra Sverige (avsnitt 2.6,2),

5,
godkänna vad
jag har förordal om ålgärder för produktionsanpassning (avsnitt 2.6.3).

Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen
tillfälle alt ta del av vad jag i övrigl har anfört om livsmedelspoliliken,
häribiand den internationella bakgrunden, industri- och handelsleden i
livsmedelskedjan, livsmedlens kvalitet, kost och hälsa, konsumentinflyiande
samt sårbarhets-och beredskapsfrågor.

4 Anslagsfrågor för budgetåret 1985/86

NIONDE HUVUDTITELN

B.
Jordbrukets rationalisering m. m.

B 3. Bidrag till Jordbrukets rationalisering, m. m,

1983/84 Utgift 34 769733

1984/85 Anslag 50000000

1985/86 Förslag 50000000

Från anslagel ulbelalas bidrag lill yttre och inre
rationalisering enligt förordningen (1978:250) om statligt stöd lill
jordbrukels rationalisering (ändrad senasl 1983:209). Därulöver används
anslaget för vissa speciella ändamål.

Prop. 1984/85:166 86

Bidrag
till jordbruke

■Is
rationalisering

Budgetår

Ram

Beviljade bidrag m, m.

1983/84 1984/85 1985/86 (förslag)

50000000 40 000000 40000000

48626 000

Lantbruksstyrelsen

Anslaget
bör föras upp med 50 milj. kr. och därav bör få tas i anspråk medel för
speciella ändamål i samma utsträckning som för innevarande budgelår.

Vid
beräkningen av medelsbehovel under anslaget har beaktats bl. a. de överskott
som lillförs anslagel i samband med försäljningen av jordfonds-fasligheler och
alt beviljade, ej utbetalda bidragsbelopp per den 30 juni 1984 uppgår lill 67,6
milj.kr. Vidare har beaktats det medelsbehov som erfordras för alt under
budgetåret 1985/86 beslrida slalsbidrag lill ålgärder mol översvämningar i
Emån.

Bidragsramen
för yttre rationalisering uppgick under budgetåret 1983/84 till 9 milj. kr.
Anspråken under motsvarande tid uppgick dock till närmare 15 milj.kr.
förorsakade av etl antal myckel omfatlande omarronderings-projekt främst i
Kopparbergs län. Nya omartonderingsprojeki förbereds också av lanlmäleriverkel
i samråd med länsmyndigheterna, däribland lantbruksnämnderna och
skogsvårdsslyrelserna.

För
atl lanibruksverkel även fortsällningsvis skall kunna medverka i nya
omartonderingsprojeki krävs ökat ramutrymme. Lantbruksstyrelsen finner del
myckel angelägel alt denna verksamhel som främsl resullerar i storieks- och
artonderingsförbällringar i skogsmark kan fortsätta som hittills. För bidrag
till yttre rationalisering behövs därför 12 milj.kr. för budgetåret 1985/86.

Bidragsramen
för inre rationalisering uppgick till 41 milj.kr. för år 1983/84. Ramen har
oaktat alt den sänkts jämfört med tidigare år likväl täckt behoven beroende på
den kraftiga nedgång i investeringsverksamheten som skett på grund av högt
ränteläge och försämrad lönsamhei. Att den under 1983/84 helt förbrukats beror
främst på den salsning på olika tort-läggningsåtgärder som f. n. sker i
Norrbottens och Västerbollens län. För 1984/85 har ramen sänkts till 31
milj.kr. Detta innebär att bidragsbeviljan-dei måsle skäras ned i samma grad,
dvs. med 25%. Lantbruksslyrelsen anser atl en höjning med 1 milj. kr. bör ske
för budgelåret 1985/86.

Norrbottens
län har behov av en långsiktig finansiering av det statliga stödel till
huvudavlopp. Regeringen har i beslut den 19 augusti 1982 anvisat 5 milj.kr. för
bidrag till huvudavlopp under budgelåren 1982/83 och 1983/84. Kombinerat med
annat stöd, företrädesvis raiionaliseringsstöd, har stöd kunnat lämnas med
högsl 75%. De medel som anvisats får enligt lanlbruksstyrelsen betraktas som
me-

Prop.
1984/85:166 87

del för igångsättning av verksamhelen. Del är nu angeläget
atl frågan om finansieringen får en mera långsiktig lösning. Styrelsen föreslår
därför att medlen fr. o. m. budgetåret 1985/86 får las ur anslaget B 3 och att
bidragsnivän 75% får gälla även i fortsättningen. Lantbruksnämnden i
Nortbottens län uppskattar det totala medelsbehovel för slatligl slöd lill
huvudavlopp för budgetåret 1985/86 till 6milj. kr.

Lantbruksslyrelsen föreslår att ramen för statsbidrag lill
jordbrukets rationalisering under budgetårel 1985/86 faslslälls lill SOmilj.kr.
varav 12 milj. kr. lill yttre och 38 milj. kr. till inre rationalisering.

Föredragandens överväganden

Med hänvisning lill vad jag har anfört i det föregående
belräffande en översyn av frågor rörande del regionala rationaliseringsslödel
och investeringar i markanläggningar bör rationaliseringsslödel utgå
oförändrat under näsla budgelår.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.
medge att under
budgelåret 1985/86 slalsbidrag beviljas till jordbrukets rationalisering med sammanlagl
högsl 40000000 kr.,

2.
lill Bidrag tiU
jordbrukets rationaUsering, m.m. för budgelåret 1985/86 anvisa ett
förslagsanslag av 50000000 kr.

C. Jordbruksprisreglering

C 6,
Prisstöd till jordbruket i norra Sverige

1983/84 Ulgift 271879057

1984/85 Anslag 330000000

1985/86 Förslag 352000000

Statens jordbruksnämnd disponerar anslaget för pristillägg
enligt förordningen (1978:472) om prisstöd till vissa jordbruk (omlryckt
1980:490, ändrad 1982:960, 1984:474) och enligt kungörelsen (1973:508) om
prisstöd lill rennäringen (ändrad senast 1984:475).

Statens jordbruksnämnd

Genom riksdagens beslut våren 1984 (prop. 1983/84:100 bil.
11, JoU 26, rskr 238) har slödet räknats upp med ca 15%. Del av regeringen
anvisade beloppet för budgetåret 1984/85 uppgår lill 330 milj. kr. Den framlida
ulformningen av slödet kommer all prövas av riksdagen i samband med 1983 års
livsmedelskommittés förslag. I avvaklan därpå och efter gjorda bedömningar av
produktionsutvecklingen beräknar nämnden medelsbehovet för budgetåret 1985/86
till 330milj. kr.

Prop.
1984/85:166

Föredragandens överväganden

Jag har i det föregående föreslagit del prisstöd som bör
utgå per den 1 juli 1985. Medelsbehovet på anslaget beräknas därmed uppgå till
352milj.kr. vid antagande om oförändrad produktionsvolym. Jag hemställer alt
regeringen föreslår riksdagen

au lill Prisstöd till jordbrukel i norra Sverige för
budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 352000000kr,

Ärendel bör behandlas under innevarande riksmöle.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och beslular atl genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har
anfört för de åtgärder och de ändamål som han har hemställt om.

Prop.
1984/85:166 89

Innehåll

Propositionen................................................................... ...... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... ...... 1

Förslag till Lag om dels fortsatt giltighet av lagen
(1983: 147) om förbud under viss tid mol nybyggnad av djurstallar för
nötkreatur,

svin och fjäderfä, dels ändring i samma lag ................... 3

1
Inledning ..................................................................... 4

2
Föredraganden ............................................................. 5

2.1 Allmänna
utgångspunkter 5

2.1.1 Livsmedelssektorn i samhället ....................... ...... 5

2.1.2 Samhällsekonomiska utgångspunkter
........... 7

2.1.3 Behovet av en livsmedelspolitik ..................... ...... 8

2.2 Den
internationella bakgrunden 11

2.2.1 Inledning ......................................................... 11

2.2.2 Den globala
livsmedelsförsörjningen ............. 13

2.2.3 Väridsmarknaden för jordbruksråvaror
och livsmedel ,, 14

2.2.4 Utrikeshandel och handelspolitiska
förhållanden 17

2.3 Livsmedelskedjan
och dess olika led 19

2.3.1 Allmänt om livsmedelskedjan ......................... 19

2.3.2 Jordbruket ............................ '........................ 20

2.3.3 Trädgårdsnäringen ....................................... 23

2.3.4 Fisket ............................................................ 24

2.3.5 Industriledet ................................................... 24

2.3.6 Handelsledet ................................................. 25

2.3.7 Konsumentledet ............................................ 26

2.3.8 Insatsvaruledet .............................................. 27

2.3.9 Livsmedelsulgifternas fördelning på
olika led . ... 28

2.4 Slaten
och livsmedelssektorn 29

2.4.1 Den hittillsvarande
jordbrukspolitiken .......... 29

2.4.2 Övrig livsmedelspolitik .................................. 32

2.4.3 Annan politik av betydelse för
livsmedelspolitiken , ,., 34

2.5 Mål
för livsmedelspolitiken 35

2.5.1 1984 års riksdagsbeslut .................................. 35

2.5.2 Övergripande mål .......................................... 36

2.5.3 Livsmedelsberedskap och
produktionsmål för jordbruket

- vissa utgångspunkter ................................. 38

2.5.4 Produktionsmål för jordbruket ....................... 41

2.5.5 Konsumenimål .............................................. ... 50

2.5.6 Inkomsimål för jordbruket ............................ 50

2.5.7 Miljö- och resursmål ........................................ 54

2.6 Medel
för livsmedelspolitiken 55

2.6.1 Prisstöd och
jordbruksprisreglering ............... 55

2.6.2 Stödet lill jordbruket i norra
Sverige .............. 61

2.6.3 Åtgärder för produktionsanpassning................ 66

2.6.4 Industri- och handelsleden ........................... 69

2.6.5 Livsmedlens kvalitet ..................................... ... 73

2.6.6 Kost och hälsa ............................................... ... 75

2.6.7 Konsumentinflytande ...................................... 78

2.6.8 Sårbarhels- och beredskapsfrågor ................. ... 79

3
Hemslällan .................................................................. 85

4
Anslagsftågor
för budgetåret 1985/86 ...................... 85

5
Beslut .......................................................................... .. 88

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985

Prop.
1984/85:166

Bilaga 1

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1984:86) Jordbruks-
och livsmedelspolitik

Livsmedelskommittén har hafl till uppgift att utforma
förslag till en jordbruks- och livsmedelspolitik. Huvudmålel för en samlad
livsmedels-politik och därmed också för jordbrukspolitiken är enligt gällande
riksdagsbeslut atl trygga vårl lands livsmedelsförsörjning såväl i fredstid
som under avspärrning och krig. Vidare gäller enligt riksdagsbeslutet som
likställda delmål att konsumenlerna får lillgång lill livsmedel av god kvalité
lill rimliga priser och all jordbrukarna får en med andra jämförbara grupper
likvärdig standard. 1 kommitléns uppdrag ingår alt belysa och analysera
förhållandena i hela livsmedelskedjan, dvs. alla de led som medverkar i produklion,
förädling och distribution av livsmedel. Della skiljer sig från de uppdrag som
lidigare utredningar haft inom områdel. Dessas arbeie har nämligen främsl
avsett jordbrukets förhållanden.

Kommittén har haft att ulreda frågor om bl. a,
produklionsmålTör jordbruket, förhållandena inom livsmedelsindustrin och
-handeln, inkomstmål för jordbruket, konsumentinnytande m. m., livsmedelsförsörjningens
sårbarhet och jordbruksprisregleringens utformning.

Kommittén har haft att med förtur behandla vissa frägor om
bättre balans mellan produklion och konsumlion av jordbruksprodukter saml
kompensationsystem för jordbruket. Beträffande dessa frägor har kommittén
avlämnat ell förtursbelänkande, vilket bl. a. utgjort underlag för
statsmakternas överväganden rörande prissättningen på jordbruksprodukter för
regleringsåret 1984./85.

Sammantagna utgör livsmedelskedjans led en belydande del
av det svenska näringslivel. Konsumtionen av livsmedel (exkl. alkoholdrycker
och tobak) uppgår till ca 80 miljarder kronor, dvs. runl 20 %av den lolala
privata konsumtionen av varor och tjänsler. Sysselsättningen inom livsmedelskedjan
omfattar ca 15% av det totala antalet årsarbetsinsalser eller ca 500 000
personer, varav ca 130 000 inom jordbruk, trädgårdsnäring och fiske, ca 75 000
inom livsmedelsindustrin och ca 115 000 inom livsmedelshandeln.

Sedan ca 50 år tillbaka har vi i vårt land en reglering av
priserna på jordbruksprodukter. Denna har kombinerats med andra ålgärder på
jordbruksområdet och därigenom har en jordbrukspolitik formats, vars syfte och
inriktning varierat under åren. Grundläggande faktorer har varit produktionens
omfattning med hänsyn tagen till beredskap och avsättningsmöjligheter inom
landet, prissättningen på jordbrukspro-1 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 166.
Bilagedel

Prop.
1984/85:166 2

dukter under hänsynstagande till konsumenternas intresse
av livsmedel av god kvalité lill rimliga priser och inkomstmälsätiningen för
jordbrukarna samt en fortgående rationalisering av jordbruksnäringen, D I
kap. 2 redovisar kommittén livsmedelssekiorns slällning och utveckling i det
svenska samhället.

Vad som är typiskt för utvecklingen i de industrialiserade
länderna är att livsmedelsproduktionen tar i anspråk en allt mindre del av våra
resurser (ör att klara försörjningen med livsmedel. Avtagande köpkraft hos
konsumenlerna som lett lill fallande konsumtion av främst animaliska livsmedel
och minskade sysselsättningstillfällen inom andra sektorer i förening med en
ökad livsmedelsproduktion har under de senasle åren lett till
överskottsproblem. Denna obalans utgör i dag etl problem för både jordbruket
och livsmedelsindustrin. Läget bland övriga västeuropeiska industriländer är
likartat, olika tendenser kan skönjas i den akluella debatten om livsmedel. Som
exempel på myckel akluella frågor kan nämnas matens kvalité. Elt mycket
diskuterat ämne är livsmedelstillsatsernas nödvändighet och deras effekter. En
annan aktuell kvalitetsfråga är stordriftens för- och nackdelar inom
livsmedelsindustrin. Jordbrukets produktionsmetoder är ytterligare en fråga
som är föremål för debatt. Hit hör användningen av handelsgödsel,
bekämpningsmedel, fodertillsatser m. m. Även djuruppfödning i slora enheter har
diskuterats. Mycket av denna utveckling innebär all kostnaderna för att fä fram
våra livsmedel har kunnat begränsas. Denna fördel måste emellerlid vägas mol de
nackdelar för livsmedelkvalilén som kan uppstå.

Livsmedelskedjans olika led har under efterkrigsåren
blivit alllmer beroende av varandra. Jordbrukel behöver en livsmedelsindustri
med sådan kapacitet atl dess produkter kan förädlas och föras vidare lill
konsumenterna. Samtidigt är slörre delen av livsmedelsindustrin beroende av
ett jordbruk som kontinuerligt kan förse den med behövliga råvaror av god
kvalité. Beroendet förslärks av den prisreglering som främsl omfattar
råvaruproduktionen inom jordbruk och fiske. Denna reglering påverkar emellerlid
i hög grad även de efterföljande leden. En annan viktig faklor i sammanhanget
är de ägarsamband som finns mellan olika led. Ett exempel på detla är
lantbrukskooperationens starka slällning. Blockbildningen inom
livsmedelshandeln utgör etl annat exempel på sådani samband. n Jordbrukspolitik
har hittills definierats som de slalliga åtgärder som direkl påverkar
jordbrukets förhållanden. Jordbrukspolitiken omfattar en pris- och
marknadsreglering av jordbruksprodukter, en av staten stödd
rationaliseringsverksamhet med syfte atl effektivisera produktionen och en
särskild jordlagstiftning. I vidare bemärkelse kan även inräknas forskning,
undervisning och rådgivning på jordbrukets område. Kommittén anger i kap. 3
all med livsmedélspolitik bör i analogi härmed avses de statliga ålgärder som
direkt påverkar hela livsmedelssektorn.

Della innebär alt de statliga åtgärder som vidtas
beträffande jordbruket och som mer direkt tar sikle på livsmedelskedjans
övriga led.

Prop.
1984/85:166 3

t, ex, livsmedelslagstiftning, kommer utt ingå i en
livsmedelspolitik,

D Vad gäller den globala livsmedelsförsörjningen
konstateras (kap. 4/att omkring en halv miljard människor i dag ar allvarligt
undernärda. Det är realistiskt att räkna med en 50-procentig ökning av antalet
svältande människor fram till kommande sekelskifte. Det råder samtidigt inte
något tvivel om att världens resurser i sig räcker för att mätta en befolkning
som är avsevärt större än den nuvarande. Industriländerna har i regel en väl
fungerande livsmedelsförsörjning, U-ländernas försörjning är mycket ojämnt
fördelad mellan fattiga och rika befolkningsgrupper.

D Del övervägande intrycket av elt antal studier är att
stigande realpriser i världshandeln med jordbruksråvaror och livsmedel är den
mest sannolika utvecklingen på längre sikt. Faktorer finns emellertid också
som talar emot stigande priser. Priserna på spannmål kan komma ätt utvecklas mera
fördelaktigt frän exportörernas synpunkt sell än priserna på animalier.

D Stödel till det svenska jordbruket utgörs i dag främst
av ett skydd mot kraftiga störningar frän låga priser pä världsmarknaden. Det
är enligt kommitléns mening nu ej möjligt att ensidigt avveckla stödet utan
allvarliga konsekvenser för näringen och för landets försörjningsberedskap.
Kommillén anser emellerlid att Sverige bör verka för att åtgärder i
liberaliserande riktning vidtas, omfattande alla länder men med hänsyn tagen
till det grundläggande målet om försörjningstrygghet. Även om en sådan
avveckling skulle dröja — vilket förefaller troligt — är det angeläget alt
upprätthålla en import av jordbruksråvaror och livsmedel för att uppfylla bl.
a. handels-, bistånds- och konsumentpolitiska mäl. Med hänsyn till
livsmedelsberedskapens krav måste emellertid även under överskådlig framtid den
helt övervägande delen av de livsmedel som konsumeras inom landet komma från
svenskt jordbruk.

D I kap. 5 lämnar kommittén en utförlig ekonomisk-statistisk
analys av hela livsmedelssektorn. Bl. a. redovisas olika leds andel av konsumenternas
livsmedelsulgifter, den s. k, maikronans fördelning.

D Äv den totala livsmedelskonsumtionen 1983 om ca 80
miljarder kronor går ca 60% till sådana livsmedel som i råvaruledel omfattas
av jordbruksprisregleringen. Av de sislnämnda livsmedlen utgjorde 1982 i sin
tur jordbruksandelen av konsumenternas matkrona ca 37 %, varav ca 7
"/bgick till jordbrukarnas inkomster. Industri ledet tog 17%, handeln 24%,
importvaror slod för 4% och mervärdeskatten slutligen tog 18% av matkronan vad
gäller jordbruksprisreglerade livsmedel. För övriga livsmedel, som omfaltar ca
40 % av livsmedels-utgifterna, är handelns, indusirins och mervärdeskattens
andelar relativt likartade, medan imporiandelen är betydligt slörre och primärproduktionens
andel betydligt mindre än vad som gäller för de jord-brukprisreglerade
livsmedlen. Räknat för samlliga livsmedel lar primärprodukiionen 27 % av
matkronan.

D I kap.6 redovis'ds förhållandena inom del svenska
jordbrukel.

D 1 kap. /behandlas frägor om livsmedelskvalité och
konsumentinfiytande.

Prop. 1984/85:166 4

D Den främsta garanlin för en fortsatt hög och förbättrad
livsinedelskva-liiéär ett gott kvalitetsmedvetande hos såväl konsumenter som
dem som är verksamma i livsmedelskedjans olika led. Ett omfattande
kvalitetsarbete bedrivs av såväl myndigheterna genom bl, a, livsmedelslagstiftningen
och prisregleringen som företagare och arbetstagare inom näringslivet. Denna
slrävan mol förbältrad livsmedelskvalité bör enligt kommitléns uppfattning
starkt understödjas.

Trols det allmänt sett goda lägel i fråga om svenska
livsmedels kvalité finns givelvis ulrymme för förbättringar inom åtskilliga områden.
Kommittén vill i sammanhanget peka på de risker för kvalitetsarbetet som vissa
utslag av marknadsföringen medför saml genom de strukturförändringar som skelt
i livsmedelskedjan mot ökad storskalighet. Kommillén vill också understryka
att man så långt möjligt vidtar ålgärder som minskar användningen av kemikalier
i hela livsmedelskedjan.

Frågan om livsmedlens kvalité bedömer kommittén därför
vara av allra slörsla betydelse. Samtidigt innehåller den åtskilliga aspekter
av vilka flera är myckel komplicerade. Dessutom pågår andra utredningar som
berör hela kvalitetsproblemet. Kommittén anser därför atl hela denna fråga nu
bör göras lill föremål för en samlad utvärdering.

D Kommiltén anser det angeläget au konsumentintresset även
fortsättningsvis ges etl betydande inflytande vid jordbruksprisöverläggningarna.

Vad gäller konsumentdelegationens sammansättning anser
kommit

tén att delegationen bör förslärkas med näringsfysiologisk expertis.

Del är vidare angeläget all delegationen ges sådana resurser att den

kan fylla sin roll som en med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation

jämställd part. '

D Kommittén har också haft atl pröva om förändringar är
önskvärda i vår livsmedelskonsumtion med hänsyn till folkhälsosynpunkter (kap.
8). Kommitténs medicinska och näringsfysiologiska expertis har lagl fram rekommendationer
som förulsäller förändringar av nuvarande kostvanor, främsl minskningar i
konsumtionen av fett och socker. Konsumtionen av spannmålsprodukter och potatis
bör ökas. Även konsumtionen av alkoholdrycker bör ytterligare begränsas. Rekommendationerna
syftar i första hand till att förbättra hälsa och vitalitet under människornas
livslopp. Enligt kommitténs mening bör de av expertisen förordade
kostförändringarna i stort kunna utgöra riktlinjer i della avseende inom den
framlida livsmedelspolitiken.

D Kommittén utgår från att livsmedelsindustrin i sin
produkluiveckling beaktar kostrekommendationerna liksom att företagen anpassar
sin marknadsföring, såväl när det gäller reklam som prissättning. Kommittén
anser atl livsmedelsverket bör få i uppdrag att undersöka möjligheterna alt
pröva etl nytt märkningssystem för fett- och sockerhaller för någon eller
några lämpliga varugrupper.

D Prispoliliken utgör generellt sett enligt kommitténs
mening ett relativt trubbigt vapen för atl genomföra koslförändringar.
Möjlighelerna att med prisel som medel ändra kosten är dock olika för skilda
livsmedel.

Prop. 1984/85:166 5

Prispoliliken bör emellertid när så är möjligt användas i
syfte att ändra konsumtionen enligt de riktlinjer för koslförändringar som
kommittén redovisat. Självklart är också att prispoliliska åtgärder som
motverkar koslförändringar i gynnsam riktning inte bör komma till användning.
Ett område där akliva prispolitiska ålgärder bör kunna komma lill användning är
prisrelationema mellan mjölk av olika fetthalt. Här bör enligt kommitténs
mening vid jordbruksprisöverläggningarna hänsyn tas till de rekommendationer
om minskad fettkonsumtion som kommiltén redovisat,

D Kommittén anser det myckel angeläget all statsmakterna
verkar för atl en samordning sker av berörda myndigheters informationsverksamhet
inom livsmedelsområdet. Härvid skulle befintliga resurser kunna utnyttjas på
etl betydligt effektivare sätt.

Mot bakgrund av vad kommittén anfört om behovet av
kostförändringar behövs en samordning av de åtgärder som vidtas i syfte alt
åtstadkomma ändrade kost- och dryckesvanor,

Q I kap. /W behandlar kommittén livsmedelsförsörjningens
sårbarhet vid avspärrning och krig. Kommittén har som en utgångspunkt haft den
inriktning av försörjningsberedskapen som fastlades i 1982 års försvarsbeslut.
Delta innebär bl. a. att samhällets minimibehov av livsmedel skall kunna
tillgodoses med hög säkerhet i kriser och krig. Del önskvärda målet är alt
livsmedelsproduktionen kan ställas om till i huvudsak självförsörjning. Härvid
understryks vikten av en geografiskt väl differentierad produktion. Kommittén
anser det angelägel alt försörjningsberedskapen även i framtiden har della
syfte bl. a. med hänsyn lill trovärdigheten i vår säkerhetspolitik såväl inål
gentemot den egna befolkningen som utåt genlemol omvärlden.

Vid en längre kris måste omslällningar ske både av vår
konsumlion och produklion av livsmedel. Konsumtionen måsle genom bl. a. ransoneringar
ställas om mot en kost med mera vegetabilier och mindre animalier. Mjölkkonsumtionen
bör dock behållas ungefär oförändrad. Denna s. k. kriskost utgör en från
näringsfysiologisk synpunkl acceptabel miniminivå. Produktionen måste också
ställas om mot en mera resurssnål vegetabilieproduktion. Vissa faktorer är
särskilt betydelsefulla för att klara livsmedelsförsörjningen vid en kris.
Delta gäller särskilt tillgången på arbetskraft, handelsgödsel och vissa andra
kemikalier, proteinfoder samt reservdelar och utsäde. Tillgången på bl. a,
råvaror för handelsgödsel samt proleinfoder och vissa maskiner är i stor
utsträckning irnportberoende. Vid en långvarig kris räknar kommittén med ett
mycket slorl imporlborlfall, vilket innebär alt tillgången på de nämnda
produktionsmedlen kommer alt starkt begränsas med ålföljande minskningar i
jordbruksproduktionen. Genom nämnda omställningar av såväl konsumtion som
produktion beräknas emellertid befolkningens nödvändiga livsmedelsbehov kunna
tillgodoses.

n Kommiltén vill särskilt framhålla den ulomordenligt
viktiga roll som tillgången till handelsgödselkväve spelar för vår
livsmedelsberedskap. För tillverkningen är ammoniak den mest betydelsefulla
råvaran. Tillverkningen av ammoniak i Sverige täcker f. n. bara ca 15 % av vårl

Prop. 1984/85:166 6

fredsbehov. Kommittén anser därför att de planer som finns
på atl starta ytterligare ammoniakproduktion inom landet bör understödjas.
Dessa planer, bl. a. del s. k. Nynäshamnskombinatet, avser produktion av
ammoniak som en biprodukt. Om en ökad tillverkning av ammoniak kan komma till
slånd, minskar behovet av och koslnaderna för atl beredskapslagra
handelsgödsel. Enligt kommitténs mening bör försörjningsansvariga myndigheter
få i uppdrag alt söka nä en uppgörelse med berörda företag och övriga
intressenter om en ökad fredstida ammoniakproduktion inom landel.

D I fråga om livsmedelsindustrins och -handelns roll i en
avspärrning anser kommittén all företagens flexibilitet ger en god grund för
all de snabbt skall kunna anpassa sig till ändrade förhållanden. Som exempel
härpå kan nämnas ett slarkt minskat livsmedelssortiment och samtransporter,

D Kommitténs genomgång har visat att försörjningen med
nödvändiga livsmedel vid en avspärrning lorde bli acceptabel under första — och
troligen andra — krisåret. En längre avspärrning skulle medföra svåra påfrestningar
på försörjningen. Om Sverige blir indraget i krig mäste man lita lill all elt
långtgående samarbeie mellan myndigheter, näringsliv och försvarsmakt kan klara
de omedelbara behoven för befolkningens försörjning.

D I kap. 11 lar kommittén slällning till
jordbruksproduktionens lämpliga omfallning med hänsyn till våra behov såväl i
fredstid som under avspärrning och krig.

D Kommittén skall enligt direktiven utgå från att näringen
själv måste bära kostnaderna för en produktion utöver den samhällsekonomiskt
motiverade. Stöd skall ges för den mängd jordbruksprodukter som behövs för vår
fredstida konsumtion, vår livsmedelsberedskap i enlighel med 1982 års
försvarsbeslut och för de utfästelser Sverige gjort i det internationella
samarbetet mot världssvälten. För överskjutande mängd jordbruksprodukter skall
jordbruket bära kostnaderna. Näringen bör i princip ges slor frihet all
producera den volym som utifrån näringens utgångspunkter framsiår som
fördelaktig, främst då för en lönsam export. Kommittén anser all del liksom
hittills lorde bli nödvändigt att stålen också medverkar i en
marknadsreglering.

D För kött-, fiäsk-, agg- och broilerproduktionen förordar
kommittén att den volym som bör slödjas genom prisregleringen i slort sett bör
molsvara konsumtionen. Kommittén vill emellertid understryka alt det måste
finnas ulrymme för viss imporl av utbytes- och kompletleringskaraklär saml
möjligheter atl utveckla och marknadsföra nya produkter.

D Mjölkproduktionen bör på sikt, under hänsynstagande till
kravet på en god livsmedelsberedskap, anpassas till en nivå som ungefärligen
motsvarar konsumlionsutrymmet för mjölk och mejeriprodukter i fred samt
självklart till lönsam exporl. Därvid bör dock beaklas behovet av viss import —
främsl ost — samt utrymme för utveckling och marknadsföring av nya produkter.
Kommittén vill i detta sammanhang understryka angelägenhelen av au
mjölkproduklionen är geografiskt väl differentierad.

Prop.
1984/85:166 7

D Kommitténs analyser visar att den inhemska
proteinfoderproduktionen kan förvänlas öka framöver. Utan atl någon särskild
slyrålgärd sätts in beräknas ärtarealen öka. Även oljeväxtodlingen beräknas
framöver ta ytterligare viss åkerareal i anspråk, D Kommittén anser det
lämpligt att frågan om framslällning av socker och andra sölmedel. sprit samt
stärkelse görs lill föremål för en särskild ulredning innan slällning mer
långsiktigt las lill omfallningen av sockerbets- och fabrikspolatisodlingen
liksom till frågan om stär-kelseframsläl I ningen, D Enligt kommitléns mening
bör en produklion på överskoilsarealen t. v. liksom hittills utgöras av
spannmål. Detta spannmålsöverskott kan, om animalieproduktionen i enlighel med
kommitténs förslag anpassas, komma alt med nuvarande avkastningsulveckling
ytterligare öka. Analysen visar atl vårl behov av åkerareal för vår egen
livsmedelsförsörjning med nuvarande trender i fräga om arealavkastning
understiger den nu brukade arealen. Frågan om åkerarealens storlek bör
emellertid inle ses enbari från vår egen försörjning med livsmedel utan rymmer
flera ytterligare aspekter som bör vägas in i bilden såsom alternativa
användningsmöjligheter för åkerarealen, restriktioner i användningen av
handelsgödsel och växtskyddsmedel, åkerarealens betydelse för landskapsbilden,
sysselsättning och regionalpolitik m. m.

Den samhällsekonomiska koslnaden för den beräknade
överskotts-arealen är relativt begränsad. Samtidigt medför den ökade arealen
icke obetydliga fördelar för samhället i form av etl öppet odlingslandskap och
förbältrad livsmedelsberedskap saml från sysselsällnings-och regionalpolitisk
synpunkt.

Det är vidare svårl all f. n. bedöma den framtida
betydelsen av energiproduktion. Under vissa förutsättningar kan dock produklion
av etanol eller annan energigrödeproduklion på sikl bli ell konkurrenskraftigt
alternativ. Likaså är det svårt att bedöma huruvida ytterligare restriktioner
för användning av t. ex. handelsgödsel och växtskyddsmedel kommer att införas
vilka påverkar behovel av åker. Den närmaste framtiden rymmer ålskilliga
möjligheter för jordbrukel atl utöver nuvarande användning av åkerarealen finna
lönsamma alternativ för användning av den.

Samhällel bör ta ell delansvar för överskoUsarealens
koslnader. Andelen för samhällel bör vara 40%, medan näringen svarar för 60 %,
räknat vid normalskörd. Samhällets kostnader beräknas försia året bli 160
milj.kr. för all därefier minska. En uppskattning av kostnaden beräknas för en
femårsperiod till 600 milj. kr.

Det ankommer i första hand på jordbrukel att aktivt arbeta
för au anpassningsåtgärderna på vegetabilieområdet leder fram till att samhällets
delansvar i finansieringen av överskottsprodukiionen kan upphöra. En
ulvärdering av anpassningsätgärderna skall ske efler femårsperiodens slut,
varvid en bedömning görs om uppställda anpassningsmål uppnåtts också
beträffande kostnadsansvaret.

En lotalfinansiering av samhällets kostnader skall ske.
Denna bör ske inom jordbrukssektorns ram, t. ex. genom minskade livsmedels-

Prop.
1984/85:166 8

subventioner eller prispåslag med avräkning av
mervärdeskatteeffekterna på prishöjningarna.

Vad gäller de spannmålskvantiieter som ålgår för att
uppfylla Sveriges ulfäslelser i del internationella samarbetet mot
världssvälten anger direktiven all de bör ingå i den volym för vilka priserna
fastställs inom ramen för jordbruksprisregleringen. Det bör ankomma på
statsmakterna att precisera dessa kvantiteter.

Q Del omfallande arbete som under åren lagts ned på au
analysera jordbrukarnas inkomsl- och levnadsstandard och fämföra denna med
andra gruppers redovisas i kap. 12. Den analys av jordbrukarnas inkomster som
lämnats ger inle någon entydig bild av jordbrukarnas inkomster och
levnadsstandard i relation lill andra gruppers. Huruvida inkomstmålet
uppfyllts eller ej kan heller enligt kommitténs uppfallning aldrig exakl faslslällas.
Del blir här endasl fråga om översiktliga och fortlöpande avstämningar dels
gentemot andra yrkesgrupper, dels mellan olika jordbrukarkategorier. Dessa
bedömningar kan endasl ske i efterhand när malerial föreligger. De bör då avse
en följd av år som bör ses i ett sammanhang. Jordbrukarnas inkomster påverkas
av exportkoslnaderna för överskotten. Vid inkomsljämförelser måsle hänsyn tas
lill alt jordbrukel skall bära koslnaderna för en produktion utöver den
samhällsekonomiskt motiverade. Detta innebär att jordbrukarnas inkomster kan
vara lägre än jämförelsegruppernas på grund av exportkoslnader. Lämplig korrigering
av exporlkoslnadens inverkan på inkomsten bör därför göras för här akluella
inkomsljämförelser.

D Det är enligt kommitténs mening angeläget att
ytterligare material kan tas fram som belyser jordbrukarnas inkomsler jämförda
med andra småföretagargruppers. Härvid bör också prövas möjligheterna att
utföra s. k. typgårdsberäkningar (modelljordbruk).

D Kommiltén anser all stödformen lån med uppskjuten ränla
bör avvecklas.

Kommiltén vill i detta sammanhang särskilt peka på den
utsatta situation som vissa nyelablerade och högt skuldsatta jordbrukare
he-finner sig i. För atl åstadkomma en nödvändig förbättring för dessa
kategorier jordbrukare bör övervägas om möjlighelerna lill finansiell
rekonstruktion av förelagen kan ökas ytteriigare. Problemen är enligt
kommitténs mening av en sådan omfallning att det därutöver är angeläget att del
snarast görs en särskild översyn atl de utsatta jordbrukarnas situalion.
Översynen bör även omfatta hur man i framliden med risk för stigande
kapitalkostnader skall få lill stånd en nyetablering utan att den som etablerar
sig har elt mycket slorl egel kapital.

D Kommittén har, som framgår av kap. 13, funnii att både
livsmedelsindustrin och -handeln, trots vissa brister, i stort fungerar bra.
En utgångspunkt för analyserna har varit atl konkurrensen är en förulsällning
för all dessa led skall fungera effektivt.

Q Det är enligt kommitténs mening väsentligt all slora
företag inte utnyttjar sin dominerande slällning i vissa branscher till att
påverka konkurrensen inom andra områden på ell otillböriigt sätt. Ägarkon-

Prop. 1984/85:166 9

ceniralionen har påverkal utvecklingen mot ökad
storskalighet i tillverkningsprocesserna. En nackdel kan därvid vara riskerna
för minskad variationsrikedom och i vissa fall minskad färskhet. Om produktion
och lagerhållning fjärmas från de konsumentmarknader de skall betjäna kan det
medföra atl transport- och förpackningskosinader stiger oroväckande och att
hållbarhetsbehandling blir elt återkommande inslag i hanteringen.

D Kommittén har också haft till uppgift all belysa de
utlandsägda förelagens roll på livsmedelsomrädel. Kommiltén kan konslalera atl
dessa spelar en internationellt sett begränsad roll inom del svenska
livsmedelssystemel. Inom vissa enskilda branscher och varuområden är dock deras
andelar betydelsefulla. De utlandsägda företagen är i stor ulslräckning
verksamma inom delbranscher som ligger uianför jordbruksprisregleringen, Atl de
har en så begränsad betydelse inom det jordbruksprisreglerade området torde
enligt kommitténs mening få tillskrivas lanlbrukskooperationens starka
ställning där.

a Kommittén har särskilt låtit studera hur
livsmedelshandeln fungerar. Kommittén har därvid funnii att den i stort sett
fungerar väl. Atl på samma självklara sätt som var vanligt på 1960-lalel
uppfatta den svenska dagligvaruhandeln som höggradigt effektiv är dock enligt
kommitténs mening knappast rimligt. En slutsats från den genomförda analysen
ar att det i fråga om buiiksyta lokalt finns en inte obetydlig överkapacilet.
All konsumentpriserna totalt sell av delta skulle ha påverkats mer än ytterst
marginellt förefaller enligt kommitténs analyser dock knappast troligt.
Analysen av handelns förhållanden har dock försvårats av bristen på
ändamålsenliga data, varför del enligt kommitténs mening är angeläget att det
statistiska underlaget förbättras.

O Kommittén anför i kap. 14 all de speciella förhållanden
som råder i norra 5ven'ge5a>iA;i7f 6or tiea/c/as vid jordbrukspolitikens
utformning. Främst beredskapsskäl men även sysselsättnings- och miljöskäl lalar
enligt kommitléns mening för atl en jordbruksproduktion av i stort sett
nuvarande omfattning bibehålls i norra Sverige.

Stödet till jordbruket i norra Sverige bör enligt
kommitléns mening liksom hittills ulgå i form av prisstöd och regionalt
rationaliserings-stöd. Prisstöd bör utgå till mjölk, kött, fläsk, modersuggor
och getter samt till potatis.

Det regionala rationaliseringsslödel bör utformas så atl
likviditeten och den ekonomiska stabiliteten i företagen förbättras framför
alll under de första åren efter en investering har utförts. Stöd bör utgå i
form av räntebidrag, investeringsbidrag och slartbidrag.

Kommittén föreslår även en samordning av glesbygdsstödet
och rationaliseringsslödel.

Om kommitténs förslag beträffande Norrlandsstödet skall
kunna genomföras, vilket innebär att jordbruksproduktionen i norra Sverige i
ston måste bibehållas framför allt från regionalpolitisk synpunkl och av
beredskapsskäl, måsle man räkna med ökade medel för detla.

Q I kap. 15 redovisas kommitténs olika ågärder för att
anpassa jordbruksproduktionen lill konsumtionen. När del gäller begränsningar
av

Prop.
1984/85:166 10

produktionen är det svårt alt finna åtgärder som samtidigt
har en snabb verkan och dessutom verkar på längre sikt. Kortsiktiga selektiva
åtgärder, t. ex, utslaktningspremier, bör användas restriktivt och i princip
endast i kombination med åtgärder som också har en långsiktigt verkande
effekt.

Beträffande produktionsanpassning för mjölkproduklionen
ställer sig kommittén med hänsyn till dess slora regionala betydelse tveksam
lill generell lönsamhetsförsämring för denna produktionsgren. Frågan om ett
Ivåprissystem för mjölk har diskuterats inom kommittén bl. a. som etl medel för
att åstadkomma långsiktig balans. Kommittén erinrar härvid om att riksdagen
våren 1984 bemyndigat regeringen att beslula om etl eventuellt ivåprissystem
för mjölk. Jordbruksnämnden och jordbrukel skall härvid först undersöka de
tekniska möjligheterna att införa ett sådant system.

Vad gäller övriga produktionsgrenar inom animalieområdet
skall, som framgår av kap. 11, kommittén enligt direkliven ulgå från att
näringen själv mäste bära koslnaderna för en produklion utöver den
samhällsekonomiskt motiverade. Därför bör jordbrukel ges stor frihet atl
producera den volym som utifrån näringens utgångspunkter framstår som
fördelaklig. Della innebär all marknadsekonomin bör ges betydande spelrum. Det
kan dock uppkomma särskilt besvärliga anpassningssiiuaiioner där samhällels
medverkan i särskilda produk-lionsstyrande åtgärder är påkallad.

Kommillén har funnit all någol behov av fortsatt
investeringsförbud inte föreligger. Invesleringsförbudet bör därför upphöra den
30 juni 1985.

Kommittén har utvärderat den styrning av ägg- och
fläskproduktio-nens utbyggnad som sker genom differentierade avgifter och
prislill-lagg. Kommittén ifrågasätter det befogade i au fortsättningsvis
till-lämpa differentieringen. Kommittén föreslår därför att de angivna
differentierade avgifterna och tilläggen las bort så snart som möjligt,
förslagsvis fr.o, m, den 1 januari 1986. Finansiering av den del av
äggregleringen som f. n. sker genom den differentierade produktionsavgiften
för ägg bör i stället kunna ske genom en icke differentierad avgift av lämplig
storlek, D Frågor rörande stödel till jordbrukel och prisregleringens
ulformning behandlas i kap. 16. Kommittén har som framgår av kap, 4 ansett att
de förhållanden som råder på den internationella marknaden innebär alt
jordbruket måsle ges ell särskilt slöd. Detla stöd har hittills utgått i form
av ett prisstöd samt en pris- och marknadsreglering på jordbrukets produkter
(s. k. producenlprislinje eller högprislinje). n Alternativet till ett prisstöd
är att ge jordbrukarna önskvärda inkomster på annat sätt än som nu där slödet
i huvudsak belalas via höjda konsumentpriser. Ett sådani allernativt stöd kan
utgä t. ex. i form av inkomsltillägg eller genom subventionering av
produktionfaktorerna. En väg som grundligt diskuterats i lidigare
jordbruksuiredningar är att övergå till en s. k. världsmarknadsprislinje
(ibland benämnd lågprislinje eller frihandelslinje) i vilken priserna frilt
anknyts lill den internationella prisnivån. Stödel till jordbrukarna
finansieras då ge-

Prop. 1984/85:166 II

nom skattemedel eller genom avgifter på konsumtionen.
Slödel kan sedan utbetalas lill jordbrukarna t. ex. i form av areal- eller
pristillägg. Även direkta inkomstöverföringar har diskulerats. Frågan om införandel
av en världsmarknadsprislinje har vid samtliga tidigare tillfällen som frågan
prövals av lidigare ulredningar avvisats av utredningarna och statsmakterna,
både av statsfinansiella och andra skäl. Kommittén har inte bedömt att
förutsättningarna för införande av en sådan prislinje är större nu än tidigare.

D Kommittén anser att en åtskild redovisning för förelag
med verksamhet såväl inom som utom prisregleringen bör genomföras snarast
möjligt, Kommiltén anser det vara rimligt att den berörda förädlingsindustrin
frivilligt prövar möjligheterna att dela upp verksamheten i fristående
juridiska enheter. Om uppdelning eller särredovisning inte kommer till slånd i
önskvärd omfattning och man finner att verkningarna av sådana uteblivna
åtgärder från allmän synpunkt har skadlig verkan får vid senare tidpunkt
övervägas om andra åtgärder med anledning härav behöver vidtas.

Vid prisöverläggningarna bör fortsättningsvis anges hur
den föreslagna parliprishöjningen förvänlas höja producentpriserna.

Del vanligasle medlet som jordbruksnämnden har att tillgå
för atl rälla till uppkommande konkurrensproblem inom prisregleringen är
förhandling med aktuella företag. Detla har hittills i huvudsak fungeral väl.
Nämnden har också vissa begränsade medel alt ingripa mot konkurrensbegränsningar
som förekommer inom prisregleringen genom alt utnyttja de instrument som finns
inom regleringen. Kommittén föreslår atl nämnden ocksä ges möjligheter till
vitesförelägganden.

n Jordbruksnämnden bör i fortsättningen särskilt följa i
vilken ulslräckning förelagsuppdelningar kommer till stånd liksom övriga
konkurrensfrågor inom prisregleringens område.

Q Jordbruksprisregleringen bör enligt kommittén vara
utformad så att den inle försvårar eller hindrar ulveckling av nya produkter
och deras införande pä marknaden.

Kommiltén anser atl styrning av nya produkter dock bör äga
rum i de fall en okontrollerad utveckling hotar det övergripande livsmedelspoliliska
försörjningsmålet som fastlagts av siaismakterna.

Det kan hävdas alt prissättningen inom regleringen
bidragit lill en högre prisnivå för vissa produkter medan prisnivån för andra
hållils nere. Kommitléns ståndpunkt är atl sådana modifieringar av priser och
avgifier, vilkel redan nu gäller, bör kunna göras som elt led i prisöverläggningarna
på jordbrukels område.

Kommillén anser att utnyttjande av varor, vilka inordnats
i jordbruksprisregleringen, för framställning av lekniska produkter eller för
annan användning än som livsmedel eller fodermedel bör få ske fritt eller med
andra ord vara fri från restriktioner,

D Kommittén förordar att ordningen med i princip obundna
överläggningar inom jordbruksprisregleringen bibehålls t. v. för att man bl.
a. skall få större erfarenheler.

D En
undersökning vid lanlbruksuniversiletet om maskinkapacitel ty-

Prop.
1984/85:166 '2

der som anges i kap. 17 inte på att jordbruket har en
olämplig maskinkapacitel. Det finns en viss tendens att man vid mindre gårdar
har för hög kapacitet oftare än vad fallet är för de större gårdarna,

D Någon ytterligare förbäliring av länegarantivillkoren
eller införande av nya stödformer för att främja samverkan synes inte vara
motiverat. Rådgivning i samverkansfrågor bör emellerlid ges hög prioritet i bl,
a. den verksamhet som lanbruksnämnderna bedriver.

D Nu gällande riktlinjer för raiionaliseringspoHliken har
enligt kommitténs mening i stort sett fungeral väl under den tid de har
tillämpats. Kommittén anser del därför inte motiverat, att med anledning av de
överväganden som kommittén gör beträffande jordbrukspolitiken i övrigt, föreslå
nägon förändring av principerna för rationaliserings-politiken.

En begränsning av inflödet av vissa resurser i jordbrukel
är enligt kommitténs mening nödvändig under de närmaste åren för att åstadkomma
en bättre balans mellan produktion och behov av främst animalieprodukter. Delta
bör komma till uttryck i såväl rådgivningen som tillämpningen av den
markpolitiska lagstiftningen och det statliga finansieringsstödet.

Prop.
1984/85:166 13

Bilaga 2

Remissammanställning — 1983 års livsmedelskommittés
huvudbetänkande (SOU 1984:86) Jordbruks- och livsmedelspolitik

Innehåll

1
Förteckning
över remissinstanserna

2
Allmänna
synpunkler

2.1 Mål och medel

2.2 Vissa speciella synpunkter

3 Internationell bakgrund

3.1 Handelspolitik

3.2 Exportfrågor

3.3 Bistånd

4 Konsumentfrågor och livsmedlens kvalitet

4.1 Livsmedlens kvalitet - allmänt

4.2 Kvalitet och pris

4.3 Märkning av livsmedel

4.4 Konsumentinflytande

4.5 Information om prisregleringen

5 Kost- och hälsofrågor

5.1 Kostrekommendationer

5.2 Ulbildning och upplysning

5.3 Livsmedelslagstiflning

5.4 Prispoliliska åtgärder

5.5 Samordnad informalion och fortsatt
ulveckling

6
Livsmedelsberedskapen
- sårbarhets- och omställningsfrågor

7
Produktionsmål
för jordbrukel

7.1 Jordbruksproduktionens omfallning -
animalier

7.2 Vegetabilier och åkermark

7.3 Konsekvenser av resursanpassningen samt
överskoUsarealens finansiering

7.4 Miljörestriktioner och alternativa
odlingsformers inverkan på behovel av produktionsresurser

7.5 Förutsättningar för produktion av
proteinfoder och energigrödor

8
Inkomstmål för
jordbruket

9
Induslri- och
handelsleden i livsmedelskedjan

9.1 Inriklningen av utredningsarbetet

9.2 Allmänna synpunkter

9.3 Strukturfrågor

9.4 Effektivitet

9.5 Sambanden mellan jordbrukspolitiken
och förhållandena inom induslri- och handelsleden saml lanlbrukskooperationens
ställning

9.6 Konkurtens

Prop.
1984/85:166 14

9.7 Prismärkning

9.8 Behov av förbättrat slatisliskl
material saml fortsatt ulredning och forskning

10
Stödel till
jordbruket i norta Sverige, m. m.

11
Ålgärder för
att åsladkomma bäure balans mellan produktion och konsumlion av
jordbruksprodukter

12
Prisstöd och
jordbruksprisreglering

12.1 Behov av fortsatt prisreglering och
regleringens allmänna utformning

12.2 Val av prisregleringsled

12.3 Särredovisning av verksamhel inom
resp, utom prisregleringen

12.4 Vitessanklioner vid
konkurrensbegränsningar lill följd av prisregleringen

12.5 Jordbruksnämndens
konkurtensberednings uppgifter

12.6 Nya produkter

12.7 Kompensationssystemet

12.8 Prisregleringen för vissa produkter

13 Vissa rationaliseringsfrågor

Prop. 1984/85:166 15

1 Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgelts av
styrelsen för inlernationell utveckling, kommerskollegium, överbefälhavaren,
överstyrelsen för ekonomiskt försvar, socialstyrelsen, generaltullstyrelsen,
konjunkturinstitutet, näringsfrihetsombudsmannen, statens pris- och kartellnämnd,
konsumentverket, universitets- och högskoleämbelel, skolöverstyrelsen,
lantbruksslyrelsen, statens livsmedelsverk, statens jordbruksnämnds
konsumentdelegation, statens naturvårdsverk, statens planverk, statens
industriverk, statens energiverk, slalskonioret, riksrevisionsverket,
statistiska centralbyrån, Sveriges lantbruksuniversitet, skogs- och jordbrukets
forskningsråd, länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings,
Kronobergs, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs,
Skaraborgs, Värmlands, Gävleborgs, Väs-ternortlands, Jämtlands och Nortbottens
län. Centralorganisationen SACO/SR, Familjejordbrukarnas riksförbund,
giesbygdsdelegationen. Handelns samarbelsorgan i jordbruksfrågor,
Handelsanställdas förbund, Hushållningssällskapens förbund, Institutet för
storhushåll, Kooperaliva förbundet. Landsorganisationen i Sverige,
Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund. Svenska
fabriksarbelareförbundel. Svenska lantarbetareförbundei. Svenska
livsmedelsarbelareförbundet, Sveriges livsmedelshandlareförbund. Svenska
livsmedelsinslitulel. Svenska sockerfabriks AB, Sveriges betodlares
cenlralförening, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges grossisiförbund,
Sveriges industriförbund, Sveriges livsmedelsindustriförbund, Tjänsiemännens cenlralorganisalion
samt Trädgårdsnäringens riksförbund.

Vissa remissinslanser har överlämnat av dem inhämtade
yttranden. Skrivelser har dessutom inkommit från ett antal institutioner,
företag och organisationer.

Fiskeristyrelsen, slatens jordbruksnämnd, länsstyrelsen i
Blekinge län. Svenska arbetsgivareföreningen och sårbarhetsberedningen har
meddelat att de beslulal avslå från atl avge yllrande. Remissyttranden som
inkommit efter remisstidens ulgång har inte kunnat beaklas.

2 Allmänna synpunkter

2.1 Mål och medel

2,1.5 Socialstyrelsen:-- Mot denna bakgrund välkomnade
socialsty

relsen tillsättandet av en livsmedelskommitlé med uppdrag alt ge underiag

för en samlad livsmedelspolitik där hela kedjan skulle beaktas. Särskilt

positivt ansåg styrelsen det vara att de hälsopolitiska aspekterna på livs-

Prop. 1984/85:166 16

medelspoliliken
skulle belysas. Socialstyrelsen ansåg det också vara av stort värde alt
konsumenlmålet skulle vara likställt med producentmålet.

Enligt
socialstyrelsens mening har betänkandet Jordbruks- och livsmedélspolitik
knappast blivit det underlag för en samlad livsmedélspolitik som
förutskickades. Socialstyrelsen anser därför atl det finns behov av yllerligare
ulredning, så att samlliga led i livsmedelskedjan blir lillfredsställande belysta
och, inle minst, alt konsumentperspektivet i högre grad blir beaktat.

2.1.8------------------------ Näringsfrihetsombudsmannen:
NO har i samband med tidigare ulred

ningar på detta område framfört principiella uppslag och efterlyst idéer lill

syslem som utan administrativt krångel och snedvridande effekter kan

uppfylla jordbrukspolitikens mål.----

NO
anser--- atl del bör övervägas att lillsätia en ny utredning med

uppdrag
att förutsättningslöst pröva olika vägar lill avreglering av jordbrukel så all
man kommer ur den onda cirkeln alt reglering föder reglering allt längre och
längre in i elt krävande regelsyslem. Utredningens uppgifier skulle med
nödvändighet innefatta också överväganden beträffande målen för
livsmedelssektorn. Utredningen borde ges uppdraget all lägga fram alternativa
förslag till olika grader av successiv liberalisering. De i utredningen
engagerade personerna borde ha en fristående ställning ulan bindningar lill
några intressenter i jordbruk eller förädlingsindustri. Regleringsmyndigheter
och partsintressen skulle dock vara företrädda, de senare evenluelll som
referensgrupp. Del är vidare väsentligt all rimlig tid för utredningens arbete,
remissbehandling och övrig beredning av slutliga förslag inplaneras.

2.1.9--------------------------------- Statens
pris- och kartellnämnd: Den allmänna utgångspunkten för

ulformningen och omfattningen av den framlida jordbrukspolitiken bör,

enlig SPKs mening, vara atl jordbruksområdet avregleras så långt della är

möjligt ulan alt väsenlliga samhällsmål åsidosätts. Den långlgående regle

ringen och nuvarande ulformning av denna har en mängd nackdelar och

negaliva bieffekter. Regleringen är idag så omfallande all en lolal avregle

ring i ett slag framsiår som närmast utopisk.

Enligt
SPKs uppfattning innebär inle LMKs förslag en samlad livsmedélspolitik, bl. a.
saknas explicita målformuleringar för leden i livsmedelskedjan mellan
jordbrukare och konsumenler.

2.1.10 Konsumentverket:
Tyngdpunkten i utredningen ligger på primärpro

duktionen inom jordbruket, dvs. del som innefattas av jordbrukspolitiken.

---- Bl.a.
saknas hell en hushållsekonomisk ansals som visar hur den

föreslagna
jordbrukspolitiken återverkar på olika hushållslypers ekonomi.

---- Belänkandet har-- inle givit etl tillfredsställande bedömnings

underlag för en samlad livsmedelspolitik.

Prop.
1984/85:166 17

2.1.13 Lantbruksstyrelsen:-- anser del----- angelägel
att sambanden mellan jordbruks- och regionalpolitik vad gäller mål och medel
preciseras.

2.1.14 Slatens livsmedelsverk:- Det är
därför etl sleg i rält riktning

när livsmedelsutredningen (LMK) fått i uppdrag atl sätta in
jordbrukspoli

tiken i elt vidare sammanhang och se den i ett livsmedelspoliliskt perspek

tiv som siräcker sig ända fram lill konsumenlerna.

2.1.17 Statens jordbruksnämnds
konsumentdelegation: Produktionen syftar till konsumlion - del är en
självklarhel, som man dock ibland lenderar att glömma bort i jordbrukspoliiiska
sammanhang. Det är tillfredsställande att den nu avslutade utredningen haft som
direktiv att sätta in jordbrukspolitiken i elt vidare, livsmedelspoliliskt
perspektiv och därmed föra in konsumenternas inlressen i centrum.

2.1.18 Statens naturvårdsverk:- finner det
angeläget att ell jord-

brukspolitiskt beslut även innehåller etl miljömål. Della
bör i princip innehålla:

-
bevarande av
genetisk variation i odlingslandskapet

-
hushållning med
resurserna mark, vatien och växtnäring

-
användning av
miljövänliga odlingsmetoder och -tekniker

-
bevarande av
värdefulla delar av fauna och flora i odlingslandskapet

- bevarande av värdefull landskapsbild och
värdefulla natur- och kultur

miljöer för att bl. a. främja friluftsliv och rekreation.

2.1.23 Statskontoret: Enligt
statskontorets mening har utvecklingen inom del jordbrukspoliiiska området
under den senasle tioårsperioden medfört ökade inslag av offentligrättslig
siyrning och regleringar. Statskontoret anser alt LMKs arbele har förbättrat
förutsättningarna för en mer allsidig offentlig debatt om livsmedelspolitikens
inrikining, även om det hade varit värdefullt om ett mer radikalt
förändringsalternativ till nuvarande regleringsekonomi kunnat presenteras.

2.1.24 Riksrevisionsverket: Enligt RRVs
mening borde LMK- ha

försökt att förutsättningslöst analysera existerande
regelsystem för prisreglering och rationalisering av jordbruket. En sådan
analys kunde sedan ha legat till grund för vidare överväganden om hur
regelsystemen skall kunna förenklas och de offentliga insatserna skall kunna
minskas.

2.1,26 Sveriges lantbruksuniversitet: finner det särskilt
anmärk

ningsvärt att utredningen inte redovisar en samlad modell över det syslem

man avser att analysera. Av en sådan modell bör framgå systemets del

komponenter, deras inbördes beroende, avgränsningar mot andra system,

2 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 166. Bilagedel

Prop.
1984/85:166 18

systemets mål, dess problem, hur del kan styras och
slulligen hur förslagen från ulredningens alla arbetsgrupper kan inpassas för
alt förbättra systemets funklion. Utan ett sådani försök till
systembeskrivning är det inte möjligl att analysera förändringar i
livsmedelssystemel på ett effektivt sätt

eller ge
förslag lill en samlad livsmedélspolitik. .

----- mol bakgrund av del dynamiska skede som
livsmedelssektorn

befinner sig i liksom svårigheterna all överblicka
framlida utveckling, ifrågasätter vi om det nu är möjligt all på grundval av
ulredningens betänkande ulforma en ralionell och mera beslående livsmedelspolitik.

2.1.33 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Med hänvisning lill väsent

liga områden som inte alls eller endast knapphändigt blivit belysta anser

länsstyrelsen atl livsmedelskommitiéns utredning inte kan läggas lill grund

för en framtida jordbrukspolitik.

2.1.37 Länsstyrelsen i Kristianstads län:
Trädgårdsnäringen har endasl berörts i lilen utsträckning av kommittén. Enligt
länsstyrelsens uppfattning borde näringen getts störte utrymme eflersom delar
av trädgårdsnäringen t. ex. fältmässig köksväxlodling i Kristianstads län ofta
ulgör en inlegrerad del av lantbruksföretagen.

2.1.38 Länsstyrelsen i Malmöhus län: En
långsiktig målsättning bör vara all minimera antalet regleringar och
styrinstrument inom livsmedelssektorn.

2.1.53 Familjejordbrukarnas riksförbund: Faktum är alt del
kvarstår många frågetecken alt räta ul, varför denna utredning inte kan Hgga
till grund för elt politiskl beslut - åtminstone inle i nuvarande form - om
utformningen av jordbrukels struktur och den framtida jordbrukspolitiken.

2.1.56 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor:------- vill fram

hålla angelägenheten av atl den framlida jordbruks- och livsmedelspoli

tiken i ökad grad utformas efler marknadsekonomiska värderingar

med konkurtensneulralitel och effektivitet som givna ulgångsförulsäll-

ningar.-----

Vi vill också understryka det angelägna i atl den
omfattande byråkrati som successivt ulformais inom jordbruksområdet medvetet
och konsekvent begränsas och all regleringar och styrinstrument av alla de
slag så långt möjligl reduceras.

2.1.63 Landstingsförbundets styrelse:--------- vill underslryka
vikten

av ell hälsopolitiskt synsätt och anser all hälsopolitiska
aspekter bör ulgöra en grund för bestämningen av livsmedlens kvalitet och
prissättning.

Prop. 1984/85:166 19

2.1.64 Lantbrukarnas riksförbund: LMK har inle inventerat
möjlighelerna och aktivt sökt se på jordbruket som en utvecklingsbar resurs i
samhället.

LMK har enligt LRFs uppfatlning inte tagit fram
beslutsunderlag som

kan läggas lill grund för en samlad livsmedelspolitik.

----- det är enligt LRFs uppfatlning motiverat alt som
lidigare ulforma

en sammanhållen politik för den areella produktionen med
inrikining på

rationella familjeföretag inom jord- och skogsbruket.

2.1.66-------------- Svenska fabriksarbetareförbundet:
Marknadskrafterna måsle därför

i ökande grad ersätta olika slatliga regleringar och liknande för atl uppnå

balans mellan produktion och marknad vad gäller jordbruks- och livsme

delsprodukler. ---

De särskilda mål som samhällel kan ha liksom de evenluella
stödåtgärder dessa kan motivera bör därför behandlas inom ramen för
molsvarande mål och stödverksamheter inom andra delar av samhällel.

2.1.67 Svenska lantarbetareförbundet: För
alt del rådande syslemet inle skall förhindra eller försvåra en sund ulveckling
av jordbruksnäringen, är del angeläget alt förenklingen i regleringsmekanismen
kan genomföras.

2.1.68 Svenska
livsmedeisarbetareförbundet: livsmedelspolitiken

måste omfatta alla offentliga sly råtgärder som berör
sektorn, inklusive livsmedelssubvenlioner.

Vidare måsle livsmedelspolitiken vara långsiktig saml
inriklas på atl balansera sekiorn och inte förstärka svängningarna i marknaden.

2.1.70 Svenska livsmedelsinslitulet: Del förefaller som om
livsmedelssektorn, irols sin sloriek ändå är för snäv. Den hade vunnil på atl
behandlas i ell större agro-aqua-sammanhang. En sådan behandling hade gett
yllerligare någon frihetsgrad genom atl livsmedelsproduktionen kunde ingå i en
jämvikt med annan produktion, baserad på samma råvaror eller alternativa
råvaror från areal av samma art,

2.1,75 Sveriges grossistförbund: Vi har redan i lidigare
sammanhang påpe

kat att vår jordbrukspolitik i sig inrymmer förhållanden och värderingar,

som egentligen bort beaklas separal och därmed kanske också värderats

annorlunda.----

----- snarast bör en förändring i delta hänseende
genomföras sålunda,

att ovan nämnda företeelser blir föremål för separata
värderingar och inle

som nu ofta får en avgörande betydelse för jordbrukspolitiska beslut och

åtgärder - inte alla gånger rationella,

----- vi vill peka på det angelägna i att ökade inslag av
marknadsekono-

miskl tänkande och en successiv avveckling av den nu
synnerligen komplicerade regleringsapparaten blir bärande utgångspunkter för
en ny jord-

Prop.
1984/85:166 20

bruks- och livsmedelspolitik. Såväl vårt effeklivajordbruk
som konsumenterna skulle vinna på en sådan ordning.

2.1.76 Sveriges industriförbund: Förbundel anser alt
följande

grundläggande krav måsle ställas på jordbruks- och
livsmedelspoliliken: Konkurrensneutralitet bör råda mellan olika förelag och
produkter.

Produktionen i alla led skall ske så effektivt och till så
låga kostnader

som möjligt.----

En breddning av jordbrukspolitiken får inte innebära flera
regleringar och styrinstrument och ökad byråkrali. Tvärtom måste strävan vara
atl inskränka regleringsekonomin lill elt minimum och låla marknadsekonomin
fungera i största möjliga utsträckning i avvaktan på atl en fullständig
avreglering skall bli möjlig.

2.1.80 Trädgårdsnäringens riksförbund: En
samlad livsmedélspolitik enligt 1984 års riksdagsbeslut kan rimligen inle
genomföras utan alt trädgårdsnäringen innefattas.

2.1.81 Sveriges allmänna hypoleksbank: På
grund av de brisler, som

måsle anses vara förknippade med kommitléns förslag,
finner banken del svårt alt ta en definiliv ställning till förslaget. Detla kan
därför inte utan ytterligare och omfatlande omarbetning läggas till grund för
en proposition till riksdagen.

2.2 Vissa speciella synpunkter

2.2.11 Universitets- och högskoleämbetet: vill särskilt
framhålla vik

len av ökad samordning av forskningen utmed hela kedjan från primärpro

duktion lill konsumlion.

2.2.21 Statens industriverk: Då många regleringsfrågor i
stor utsträckning direkl berör den privala induslrin bör även denna enligt
industriverkets mening vara representerad i jordbruksnämndens styrelse.

2.2.58 Hushållningssällskapens förbund: Om man nu
verkligen vill hjälpa konsumenterna till atl få pengar över lill mal av
högvärdig kvalilet, skall vi då här i landel ha en mervärdeskall på
baslivsmedel som vida översiiger vad man har i flertalet jämförbara länder?

2.2,64 Lantbrukarnas riksförbund: vill erinra om all
Sverige jämfört

med andra länder har en mycket hög moms på livsmedel.
Detta skapar en dålig grund för alt uppnå den vällovliga ambitionen all få fram
livsmedel lill ""rimliga priser".

Prop. 1984/85:166 21

2.2.67 Svenska lantarbetareförbundei:----------------- efterlyser elt
genomarbelal förslag lill forskning som griper genom alla led, från
primärproduktion och förädling till distribution och handel för all verkligen
få en reell bedömning av de olika ledens roll fram lill den färdiga produklen
såväl i kvalitelsavseende som beträffande prissättning.

2.2.68 Svenska
livsmedelsarbetareförbundet: Ur Livs perspektiv är det nalurligl att
befinlliga livsmedelssubvenlioner belraktas som ett livsmedelspoliliskt medel
av försia rang, likväl behandlas det ej inom ramen för LMK.

Ur Svenska Livsmedelsarbelareförbundets perspektiv är det
centralt all forskning kring framlida produktion och konsumtion av mat ökas.
Livs syfte är att uppnå bättre varor i en mer småskalig produklion under former
som bättre tillvaratar och utvecklar livsmedelsarbetarnas yrkeskunskaper.

En viklig förutsättning för ökat konsumentinflyiande och
bällre livsme-delskvalité är fristående resurser för forskning och ulveckling
med della som mål.

Livsmedelsarbelareförbundet förordar också att ett
särskilt utvecklings

bolag bildas med representation från samhällel, de anställda och livsme

delsindustrin. Utvecklingsbolagets inriktning bör vara att underiätta infö

rande av ny teknik med den inrikning som angivits kring forskning.

2.2.76 Sveriges industriförbund: Förbundet
vill ännu en gång upprepa det sedan lång tid lillbaka framförda önskemålet atl
den enskilda industrin får en egen representant i jordbruksnämndens slyrelse.

2.2.77 Sveriges livsmedelsindustriförbund:
SLIM anser alt enskild industri skall vara representerad i Jordbruksnämndens
styrelse, där viktiga och betydelsefulla frågor för livsmedelsindustrins
ekonomi och konkurrensförhållanden beslutas.

2.2.79 Tjänstemännens centralorganisation: Enligt TCOs
mening bör konsumentintresset i jordbruksnämndens styrelse förstärkas.

3 Internationell bakgrund

3.1 Handelspolitik

3.1.2 Kommerskollegium: Svensk jordbrukspolitik bör enligt
kollegiets

uppfatlning så vitt möjligl ulformas i överensslämmelse med den principi

elll frihandelsvänliga inslällning som generellt hävdas från svensk sida.

Om Sverige internationellt vill verka för en liberalisering synes det också

vara angelägel att man kan visa på svenska liberaliseringsålgärder. Del kan

noteras att del svenska jordbruket - om samma förulsällningar gäller - är

konkurtenskrafligt vid en inlernationell jämförelse, framförallt vad gäller

brödsäd. ---

Prop.
1984/85:166 22

LMK föreslår------ att möjligheterna till reglering av
importen av kött

av åsna,
buffel och get prövas. Kollegiet har inget atl invända mot

att en
sådan prövning företas. Härvid får en utvärdering av importulveck-

ling och konkurtensförhållanden utvisa om behov föreligger av eventuella

ålgärder och om den handelspolitiska koslnaden för en evenluell sådan

åigärd - bl.a. i form av kompensalionserbjudanden som i första hand

lorde få sökas inom jordbrukssektorn - är motiverad med hänsyn lill

marknadssituationen.--

Om det bedöms som angeläget alt begränsa användningen av
fiskmjöl kunde man bl.a. med hänsyn till EFTA-åtagandena överväga att söka
begränsa användningen genom ålgärder som inie enbart riklar sig mol importen.

3.1.8 Näringsfrihetsombudsmannen: kan tillstyrka all
Sverige bör

verka för
ålgärder i liberaliserande riktning. NO kan också - liksom i sitt tidigare
yttrande - instämma i uppfattningen att det är angelägel atl upprätthålla en
import av jordbruksråvaror och livsmedel för att uppfylla bl.a. handels-,
bistånds- och konsumenlpoliliska mål. Däremol kan NO inle anslula sig till LMKs
mening när man ulan närmare motivering anser att möjligheten att reglera
importen av vissa produkter som nu saknar gränsskydd (fiskmjöl, kött av åsna,
buffel och get) bör prövas.

3.1.14 Statens livsmedelsverk: kommillén noterar att
Sverige hell

saknar gränsskydd för bl.a. kött av åsna, buffel och get.
Det nuvarande systemel medför problem ur redlighelssynpunkl. Livsmedelsverket
tillstyrker därför att möjligheterna till en reglering av denna import undersöks.
Della bör genomföras snabbi.

3.1.58 Hushållningssällskapens förbund: Enligt kommitléns
mening är en ensidig avveckling av skyddet för det svenska jordbruket inte
möjlig utan allvarliga konsekvenser för näringen och landels
försörjningsberedskap.

Förbundet
delar självfallet denna uppfattning, särskilt som detta skydd ofla är
väsentligt sämre utvecklat här i landet än i många andra jämförbara
industriländer. Över huvud tagel måsle man ifrågasätta, varför man inle också i
Sverige kan slå vakt om en inhemsk jordbruksproduktion på det betydligt mer
betryggande sätl som i exempelvis övriga nordiska länder.

3.1.61 Kooperativa förbundet:-- tillstyrker
atl Sverige även internationellt försöker arbeta i liberaliserande riktning
också inom jordbruks-och livsmedelsområdet.

3.1.62 Landsorganisationen i Sverige: Lö
instämmer i LMKs rekommendation alt Sverige i möjligaste mån liksom hillills
internationellt försöker atl arbela i liberaliserande riklning även inom
jordbruks- och livsmedelsområdet.

Prop. 1984/85:166 23

3.1.64 Lantbrukarnas riksförbund: LMK anser alt Sverige
bör ver

ka för att åtgärder i liberaliserande riktning vidias som omfattar alla länder,

dock med hänsyn tagen till de grundläggande målen om försörjningstrygg

hel. Samtidigt uttrycker LMK att inget talar för att en sådan avveckling

skulle komma till stånd under överskådlig lid. LRF inslämmer i detta och

vill också betona att förhållandena på den internationella marknaden inte

kan få bli avgörande för den inhemska jordbruksproduktionens omfattning

och inriktning.

3,1,66 Svenska fabriksarbetareförbundet: Rent principiellt
borde även fiskmjölsfoder inrymmas i del regleringssystem som finns för
livsmedelsförsörjningen. Enligt förbundels uppfattning bör det allvarligt
prövas att åsladkomma delta.

3.1.76 Sveriges induslriförbund:------- instämmer
helhjärtat i kommitténs

åsikt alt Sverige bör verka för atl ålgärder i
liberaliserande riklning vad gäller handeln med livsmedel vidtas, omfattande
alla länder och med hänsyn lagen lill del grundläggande målel om
försöijningslrygghel. Härigenom skulle ulöver gränsskyddel även övriga
nalionella regleringar kunna minskas.

3.1.80 Trädgårdsnäringens riksförbund: Belräffande de
handelspolitiska

bindningarna enligt bl.a. GATT-avialet, har Sverige gjort betydligt fler

åtaganden än våra grannländer. Norge och Finland har kvantitativa im

portbegränsningar. EG har för flera produkter högre lullar än Sverige.

Dessulom tillämpar man exportsubvenlioner på en så viktig produki som

tomater.

Tyvärr är alltså inle nuvarande GATT-överenskommelser
ömsesidiga och därför kan inte ett fritt varuutbyte ske.

3.1.81---------------------------------------- Sveriges
allmänna hypoleksbank: delar kommitténs uppfall

ning, all Sverige bör verka för att åtgärder vidias i liberaliserande riklning
i

alla länder och med hänsyn tagen till del grundläggande målet om försörj

ningstrygghel.

3.2 Exportfrågor

3.2.37 Länsstyrelsen i Kristianstads län: vill
kraftigt underslryka atl

exportmöjligheierna las tillvara både för all öka
livsmedelsindustrins expansionsmöjligheter och för atl öka jordbrukels
avsätining lill livsmedelsindustrin samt alt högförädling och export
stimuleras.

3.2.62 Landsorganisationen i Sverige: I likhel med
kommittén vill också LO understryka vikten av att alla möjligheter tillvaratas
för all främja en på sikt lönsam export av jordbruksråvaror och all ålgärder
härför övervägs.

Prop.
1984/85:166 24

3.2.64 Lantbrukarnas riksförbund: enligt LRFs mening har
export

frågorna inte fåtl den allsidiga och förutsättningslösa behandling, som de

förtjänar. Livsmedelsexportens betydelse och möjligheterna att förbällra

dess villkor är en viklig byggslen i en jordbruks- och livsmedelspolitik.

Enligt LRFs uppfallning måste del svenska jordbrukets helt
domineran

de uppgift även framöver vara att förse den inhemska marknaden med de

livsmedel som efterfrågas. Detta kan synas självklart, men efterden senas

le lidens diskussioner om frihandelsjordbruk, jämförelser med Danmark

m.m,, så måsle noleras all livsmedelssektorn inte kan specialiseras och

ingå i del internationella varuutbytet på del säll som vårt övriga näringshv

har gjort.-----

Detla utesluter inle alt det samtidigt förekommer en
ganska omfallande

export av jordbruksråvaror och livsmedel. Enligt LRF är en sådan angelä

gen, men del gäller alt ha proportionerna klara för sig.

LRF ser huvuddelen av jordbruksöverskolten och därmed
också huvud

delen av vår livsmedelsexport som en följd av vår jordbrukspolitik, särskilt

då försötjningskravet. Exporten ger samiidigi samhällel en rad fördelar.

Enligt LRFs uppfallning motiverar detta statens medverkan. Omfattning

en och finansieringen härav bör prövas i särskild ordning. Med hänsyn till

alt överskotts- och exportproduklionen moliveras med bl.a. beredskaps

skäl, regionalpolitik och sysselsättning, synes det rimligt atl vissa delar las

över budgeten och inle över livsmedelspriserna.

Livsmedelsexporten har ofla kommil i skymundan i de
handelspolitiska sammanhangen och i några fall t.o.m. hamnat i strykklass. Ett
fastare agerande till förmån för livsmedelsexporten är nödvändigl framöver.

3.2.68 Svenska livsmedelsarbetareförbundet: Exporten har
på vissa håll i

den livsmedelspolitiska debatten setts som lösningen på överskoltsproble-

men. Delta är en orealistisk syn som måsle tillbakavisas. Däremot kan

ökad export ha stor betydelse för utvecklingen av många livsmedelsindu-

slriföretag med inriktning på högförädlade produkter.

De flesta svenska livsmedelsföretagen är för små för att
etablera sig

själva på mer än någon enstaka utländsk marknad.

En väg atl lösa problemet är all ell gemensaml exportbolag
bildas. Delta skulle då vara gemensaml för flera svenska företag som tillverkar
högförädlade livsmedel. Dessa förelag borde ingå som delägare tillsammans med
slalen. Elt sådani företag skulle kunna få en så stor volym atl det borde kunna
vara representerat på de flesta marknader som är intressanta ur svensk
synpunkt. De tillverkande företagens utvecklingsmöjligheter i svensk ägo skulle
då tryggas. Cenlrall är att della bolag dels arbetar på kommersiella villkor
dels inle får la ansvar för olönsam överskottsexport av råvaror.

Prop.
1984/85:166 25

3.2.76 Sveriges industriförbund: vill särskilt
understryka angelägen

heten av ett ökat statligt engagemang vad gäller handelspolitiska åtgärder

med syfte alt minska olika former av handelshinder - såväl lariffära som

icke lariffära.

3.2.80 Trädgårdsnäringens riksförbund:------ det är
viktigt atl också

irädgårdsråvarorna innefattas i de exportålgärder som
vidtas.

3.3 Bistånd

3.3.1 Styrelsen för Internationell utveckling: Styrelsen
finner del inte orimligt att räkna med elt ökande utnyttjande av svenska
livsmedel, främst vete och vegetabilisk olja, för kataslrofändamål. Någon
kraftig ökning av livsmedelsbiståndet torde dock inle kunna bli aktuell på
grund av del ökande behovel av andra biståndsformer finansierade från
katastrofanslaget.

3.3.21 Statens industriverk:- förordar atl frågan om slöd
lill svensk

spannmålsexport till u-länder analogt med del stöd som
utgår till svensk induslriexport lill u-länder utreds.

3.3.41-------------------------------------------------------- Länsstyrelsen
i Älvsborgs län: Länsstyrelsen vill peka på den

obalans som fmns mellan världens länder när del gäller
tillgången på mat. Så länge Sverige har ett produktionsöverskott på livsmedel
bör det övervägas om inte svenska jordbruksprodukter i störte omfattning än nu
borde användas för internationella hjälpinsatser.

3.3.42 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Enligt
länsslyrelsens uppfattning

finns det anledning atl ytterligare höja beredskapen när del gäller bislånd

med livsmedel i samband med kalaslrofsiiuationer. En angelägen forsk

ningsuppgift borde vara atl framslälla en "kalastrofhjälpkost" i
granulerad

form.

3.3.58 Hushållningssällskapens förbund: Allt talar för
atl del krävs

fortsatta och betydligt störte insalser i form av
livsmedelsbistånd från de rikare länderna, till vilka också vårl land hör.
Förbundel anser därför, alt vi skall utnyttja våra produktionsresurser till ett
ökal sådant bistånd.

3,3.62 Landsorganisationen i Sverige: Kommitléns slutsals,
vilken LO helt delar, är att världens svältproblem endast marginellt kan
påverkas genom biståndsinsatser av traditionellt slag. Vad som krävs är
mångdubblade insatser för uppbyggnad av infrastrukturer i de fattiga länderna,
som ökar deras ekonomiska styrka och ger störte möjligheter till egen
varuproduktion och ökad andel i del internationella handelsutbytet.

Prop.
1984/85:166 26

3.3.64 Lantbrukarnas riksförbund: Den på längre sikt bästa
lösningen på livsmedelsproblemet i u-länderna är, enligt såväl internationella
som svenska biståndsorgan, att söka bygga upp ländernas egen förmåga atl

producera livsmedel. LRF delar helt denna uppfallning,-------- LRF
ser

emellertid ingen motsättning mellan dessa ansträngningar
och ett utökat

svenskt livsmedelsbistånd.-

Enligt LRFs uppfallning bör därför Sverige spela en aktiv
roll i biståndsverksamheten.

3.3.67 Svenska lantarbetareförbundet: Vad gäller den
globala livsmedelsförsörjningen slår visserligen kommillén fast atl del
svenska biståndet till utvecklingsländerna även i fortsättningen bör vara
inriktal på slöd till utvecklingen pä landsbygden. Det hade emellertid varit
värdefullt om kommiltén på etl mer eftertryckligt sätt slagit fast att den
svenska överskottsprodukiionen av livsmedel inle på sikt kan vara en
acceptabel form för svenskt bistånd lill de fattiga länderna. Från många håll
anförs atl Sverige bör odla all åkermark för all skänka livsmedel lill
utvecklingsländerna för avhjälpande av svällsiluationen i dessa länder.
Förbundet anser detla vara en felaktig metod, som i grunden endasl skulle
bidraga lill att konservera — eller renl av försämra den redan dåliga
slandarden. Däremol borde insatser i form av katastrofhjälp i störte
utsträckning ske med i Sverige producerade livsmedel i stället för all göra
upphandlingar på världsmarknaden.

3.3.81 Sveriges allmänna hypoleksbank: Hypoteksbanken
finner del självklart all jordbruksprodukter, som inte vinner användning för
inhemsk konsumlion eller export inom ramen för reguljära internationella
handelsförbindelser, i störte utsträckning bör utnyttjas som en belydande del
av det svenska U-landsbiståndet.

4 Konsumentfrågor och livsmedlens kvalitet

4.1 Livsmedlens kvalitet — allmänt

4.1.7 Konjunkturinstitutet: Omfattningen av den i
direktiven anförda oron för hälsorisker är på del hela taget okänd och kan i
slort sell endasl bli föremål för spekulation. Till sin karaktär är den
iroligen delvis irrationell och delvis rationell. Oavsett vilkel, innebär den
givelvis i sig förlusl i välfärd. Är den irrationell och därtill leder till alt
allmänheten antingen undviker delar av ulbudel av livsmedel till förmån för
alternativ som är onödigt dyra att producera eller väljer en sammansättning av
kosten som ur näringsfysiologisk synpunkt är mindre välavvägd, adderas
ytterligare välfärdsföriuster. Till dessa får slutligen adderas de förluster i
välfärd som eventuella faktiska giflskador skapar.

Prop.
1984/85:166 27

Om man inle anser det tillfyllest att söka begränsa
sislnämnda lyp av välfärdsförluster, måste man tydligen införskaffa direkl
informalion från allmänheten via exempelvis intervjuundersökningar angående
attityderna lill livsmedelsulbudet. Endast med sådana som grund blir det
möjligt att effektivt styra samhällets insatser i form av forskning, upplysningsverksamhet
och livsmedelskontroll så atl irtalionell oro och därmed sammanhängande
snedvridande och således slandardsänkande konsumtionsmönster elimineras.

4,1.10 Konsumentverket: Konsumentverket anser atl
livsmedelssystemet uppvisar flera från konsumentsynpunkt allvarliga brisler med
avseende på utbudets kvalitet och pris. Klagomål från konsumenter visar också
all varuutbudet är dåligt målgruppsanpassai.

Av gjorda konsumentundersökningar framgår att
konsumenterna värderar färska livsmedel särskilt högt, liksom att
konsumenterna är rädda för att livsmedlen innehåller olika giftiga ämnen.

På grund av stordriften i livsmedelssysiemels olika led är
önskemålet om

färskhet svårt att tillgodose. Produktionen har i stället inriktats på all med

hjälp av bl.a. hållbarhetsbehandling samt lagring, transport och distribu

tion under låga temperaturer förlänga den lid, under vilken livsmedlen

håller sig fräscha, Brisler i kylkedjan under transport och saluhållande

samt brisler i detaljistledel gör emellerlid all många varor är långt ifrån

fräscha då de når konsumenien,

Konsumenlernas välgrundade rädsla för gifter i maten
motiverar enligt Konsumentverkels uppfattning atl användningen av kemikalier i
hela livsmedelskedjan drastiskt minskas.

Konsumentverket delar kommitténs uppfatlning alt
kvalitetsfrågan är mycket komplicerad och alt en samlad utvärdering behövs för
atl på sikt komma tillrätta med problemen. I dag erbjuds konsumenterna köttfärs
med innehåll av kycklingdelar, häst m. m., kyckling med fisksmak liksom korvar
där innehållel inle moisvarar innehållsdeklaralionen. Verket menar att det
redan nu finns anledning för producenter, förädlingsindustri och detaljister
all praktiskt påverka situationen. Så sker också på sina håll. Del förtjänar
exempelvis alt framhållas alt fier bagerier övergått till att märka silt bröd
med bakningsdag för alt tillförsäkra konsumenien ett färskt bröd. Vidare alt
etl ökande antal dagligvarubutiker börjat tillhandahålla allernativt odlade
grönsaker och rolfrukler vid sidan av de Iradilionellt odlade.

4,1,13 Lantbruksslyrelsen: vill------- framhålla atl
sambanden mel

lan livsmedlens kvalitet och olika produktionsmetoder inom jordbrukel

bör ägnas särskild uppmärksamhel vid ulredningar och forskning om kvali

tetsproblemen. Härulöver måsle självfallel även kvalitetsfrågor i föräd

lingsledet uppmärksammas. Härvid bör även kvalitelspåverkan lill följd av

miljöpåverkan från omvärlden, l.ex. luftföroreningarna ingå. En vidareut-

Prop.
1984/85:166 28

veckling av livsmedelsråvarornas kvalitet kan positivt
påverka avsättningsmöjlighelerna.

4.1.17 Statens jordbruksnämnds konsumenldelegalion: anser
alt

konsumenlernas oro för livsmedlens kvalitet är berättigad
och bör las på allvar. KD vill särskilt framhålla användningen av kemiska
preparat i primärproduktionen och den vidare tillverkningen. Storskaligheten i
livsmedelsindustrin innebär längre distributionsvägar och därmed större krav
på hållbarhet, vilkel i sin lur lelt till ökad användning av konserveringsmedel.
Även andra aspekler förijänar alt framhållas, l.ex. den minskande proteinhalten
i det svenska vetet. Generellt kan sägas alt kvaliteten inle premieras
tillräckligt inom jordbruksregleringen bl.a. vid avräkningen till jordbrukarna.

KD instämmer i LMKs uttalande att en gemensam satsning för
förhöjd livsmedelskvalitel bör göras och alt frågan i hela sin vidd bör bli
föremål för en samlad ulvärdering. KD menar dock all en sådan ansals inte får
fördröja åtgärder som redan nu kan planeras eller vidtas. Forskningen på detla
område bör ges hög prioritet.

4.1.24 Riksrevisionsverket: RRV anser alt det kan vara
värdefullt alt kvali

tetsfrågorna ulreds närmare. Utgångspunkten för elt forlsall utredningsar

bete bör emellertid tas i de resonemang som ulredningen för om

olika orsakssamband som kan förklara eventuella
imperfektioner i livsme

delssysiemels funktionssätt.-

RRV vill-------- framhålla alt en förutsättning för atl
den föreslagna

utvärderingen skall bli framgångsrik är all de som
genomför utvärderingen

förmår beskriva och analysera- i ell ""utifrånperspekiiv".

4.1.37 Länsstyrelsen i Kristianstads län:----------------- lillslyrker förslagel

att frågan om livsmedlens kvalité görs lill föremål för en
samlad utredning.

4.1.42 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: inskränker
sig lill att konsta

tera att det är ett gemensamt intresse från konsumenler och producenter

atl kvalitetskraven skärps. Del finns l.ex. anledning atl överväga om inte

fler produkter än falukorv borde namnskyddas. Differentierade kvalitets

krav kan vidare få stor betydelse för de mindre livsmedelsföretagen. Högre

kvalitet till högre priser kan vara ett fruktbart verksamhetsfält för dessa

företag.

Pågående ulredning om livsmedelskontrollen kan komma all
skärpa kvalitetskraven, vilket kan siärka den inhemska produktionen.

4.1.52 Centralorganisationen SACO/SR: 1 prisel till
jordbrukarna bör i

högre utsträckning än nu vägas in kvalitetsaspekter.

Veterinärmedicinska aspekter avseende miljö, skötsel och
djurhälsa i

Prop,
1984/85:166 29

stordrifissystem måste beaktas i avsikt att stimulera en
djurhållning som garanterar friska djur och därmed en god livsmedelskvalitel
och hygien,

4.1.55------------------------------ Glesbygdsdelegationen: anser
atl en ökad satsning bör ske på

kvalitet i livsmedelsproduktionen. Insalser bör också
göras för all påverka konsumenterna i denna riktning. Enligt delegationens
mening är färska, lokall framtagna livsmedel producerade med elt minimum av
bekämpningsmedel och innehållande ett minimum av tillsalser allt mer efterfrågade
av konsumenterna. Det är av största vikt att företrädare för de olika leden i
livsmedelskedjan tillvaratar konsumenternas inlressen vad gäller
valmöjligheterna och synen på kvalité.

4.1.56---------------------------------------------------- Handelns
samarbelsorgan i jordbruksfrågor: vill i della sam

manhang också understryka angelägenheten av att kvaliieisaspekierna i

råvaruproduktionen ägnas ökad uppmärksamhel. 1 dagsläget kan åtskilliga

exempel redovisas som understryker behovet härav. Sålunda har t.ex.

under senare år slora delar av vår produklion av brödspannmål varit av

sådan kvalitet, att mjölet knappast varit bakningsdugligt. För fläsk förelig

ger också ett klart behov av kvalitetsförbättringar: bl. a. kan noleras att ett

ökat inslag av fiskmjöl i foderblandningarna ger fläsket fisksmak.

Enligt vår mening har aldrig konsumenlernas valmöjligheter
varit större

än nu.----- Den genomsnittliga livsmedelsbutiken erbjuder
sina kunder

en valmöjlighet mellan olika pris- och kvalitetsnivåer
inom snart sagt varje

varugrupp.----

Vi tycker också att det är betydelsefullt atl underslryka
att de långa

transportavstånden i sig inle behöver innebära att varornas färskhet för

sämras. --- En vara som lillverkas i Skåne, transporteras under natten

till Norrland och når butikerna näsla dag, är inle mindre
färsk än en vara som produceras och distribueras i Nortland under samma
tidsmässiga betingelser.

Kommittén föreslår en särskild utvärdering av
kvalitetsfrågorna. Vi har

inget att invända mol della förslag---- .

4.1.58 Hushållningssällskapens förbund: I detla sammanhang
borde del

också varit på sin plats atl framhålla, att våra svenskodlade jordbrukspro

dukter har en mycket hög kvalitet. Detla kan bl. a, belysas av de lusentals

analyser som gjorts av livsmedelsverket belräffande förekomslen av even

tuella restsubstanser,-

Dessutom borde man ha klart för sig, att bekämpningsmedel
inom jordbruket inte bara används för atl nå höga skördar utan också för att
garanlera friska produkter utan rester av exempelvis giftiga ämnen från olika
mögelsvampar.

Prop.
1984/85:166 30

4.1.61--------------------------------------------------------------------- Kooperativa
förbundet: KF vill betona viklen av goda och bra

råvarukvaliteter. Hur omsorgsfull förädling av råvarorna induslrin eller

hushållen än presterar är det svårt att eliminera brister hos råvaran,

KF delar LMKs slutsatser atl ökade krav på större
kvalitetsmedvetande måste ställas / alla led och att ett närmare samarbeie i
kvalitetsfrågorna mellan berörda parter måsle komma lill slånd för att
lillgodose konsumenlernas berättigade krav.

----- del är KFs mening alt för produkter där det ur
konsumenlens

synpunkt är ändamålsenligt med kort tid mellan produktion
och konsumtion - exempelvis för de flesta brödsorter - skall della också i
största möjligaste mån tillgodoses.

-------- kvalitets- och hygienkraven är ofla lättare alt
lillgodose i mo

derna produktionsanläggningar än i mindre och äldre tillverkningslokaler.

4.1.62----------------------------- Landsorganisationen i
Sverige: — — — anser att svenska livsmedel

på det hela taget har en internationellt sett god kvalité och att de har en hög

hygienisk standard. Kvalitetsfrågan har dock varit föremål för en debatt

som är viktig att la på allvar.--

LO delar LMKs slutsats alt frågan om livsmedelskvalilé bör
knylas samman i hela dess vidd och nu göras lill föremål för en samlad utvärdering.

4.1.64 Lantbrukarnas riksförbund: LRF vill - - - nämna all
det från

näringens och lantbrukskooperationens sida görs belydande insatser för

att upprätthålla och utveckla produkter och kvaliteter anpassade lill kon

sumenternas varierande efterfrågan.

LRF ser kvalitetsförbättringar liksom annan
produktutveckling i försia

hand som elt resultat av elt samspel mellan konsumenlerna och livsme

delsproducenterna. På vissa områden kan dock lagsliflning eller andra

ingripanden från samhällets sida vara nödvändiga för alt skydda konsu

menten mol skadliga eller i övrigl olämpliga livsmedel och för atl garantera

redlighet i produktion och handel. Etl självklart krav därvidlag är konkur

rensneutralitet såväl mellan olika inhemska producenter som mellan

svensk produktion och import.-

Enligt LRFs uppfattning är det angelägel alt ytterligare
ålgärder vidtas i

syfte att förbättra produktkvaliteten.

LRF anser det självklart alt man inte skall tillföra mer
växtnäring och växtskyddsmedel än vad som moliveras av växternas behov med
beaktande av kvalitetskraven.

Kommittén föreslår med hänvisning till kvalitetsfrågans
stora betydelse

och komplexitet alt den blir föremål för en samlad utvärdering. LRF har i

och för sig ingel alt erinra mot della. Ökade statliga insatser på såväl

forsknings- och utvecklingsområdet som för rådgivning och utbildning

synes oss dock mer angelägna än ytterligare offenlliga ulredningar.

Prop. 1984/85:166 31

LRF vill betona att de krav som ställs på produkternas
kvalité måste följas upp i de ekonomiska och andra villkor som gäller för
produktionen. Det är också angelägel atl de budskap och råd som ulgår från bl.
a. slalliga myndigheler lill producenterna harmoniserar med de
kvaliletsslrävanden som samhället vill främja.

4.1.67 Svenska lantarbetareförbundet: Kommittén lar upp
begreppel stor

skalighet i produktionen och tenderar därvidlag att sätta likhetstecken

mellan storskalighet och miljöovänlighet. Även i fråga om kvalilé på pro

dukterna anses storskalig drift innebära en försämring.

Förbundet är kritiskt lill kommitténs ytliga
ställningstagande i dessa

frågor.----- att t. ex. kyckling smakar fisk, kan ju inte vara produktions

formens fel. Det ärj stället resultatet av en felaktig utfodringsmelod .

Del lorde - - - vara så att de störte jordbruksföretagen
oftast har en

bällre företagsekonomisk planering och av detla skäl på ell bältre sätt

optimerar givoma av handelsgödsel och bekämpningsmedel.

Det bör också observeras att användningen av kväve i det
svenska jordbrukel är genomsnillligl klarl lägre per arealenhel än vad som är
fallet i flertalet länder i Europa.

----- en ökad forskning i leden efter primärprodukiionen
är angelägen i

avseende på kvalitén. Det hade varit välkommel om
kommillén fåll möjlighet att mer ingående belysa förädlings- och handelsledels
roll både vad gäller kvaliletsfrågor och kostnader för konsumenterna.

I den omfattande diskussionen kring kvalitén på livsmedlen
har mjölkens kvalité glömts bort. - — - Vad gäller bakteriehalten borde andra
klass sättas vid 100000 och varningsklass vid 60000 bakterier per ml mjölk. Det
kan nämnas atl ell flertal andra länder i Europa redan har denna
klassificering.

Många kor har också en mycket hög cellhall i mjölken. Om
en sanering

av djur med en cellhalt överstigande 500000 kunde ske, skulle såväl

mjölkkvalitén som djurhälsoiillståndel avsevärt kunna förbällras,

Förbundet vill------- peka på all användning av kemiska
bekämpnings

medel inle enbart avser alt säkerställa hög skörd utan också en viss kvalité

på produkterna, som t, ex. för att skydda grödan för angrepp av mögel

svampar m.m. Detla faktum borde ägnas mer uppmärksamhet i informa

tionen lill konsumenlerna.

4.1.68 Svenska livsmedelsarbetareförbundet: kan
i stort instämma i

LMKs analys men anser atl åtgärdsförslagen inte är
tillräckligt långlgående. Konsumenlernas möjlighet atl i sina inköp beakla
kvalitén på livsmedlen förutsätter en begriplig kvalitetsinformation direkt på
varan i butiken. Detta måste alltså vara den lägsta acceptabla ambitionsnivån
för en samlad översyn av kvalitetsfrågorna. Livs instämmer i viklen av ett högt
kvalilelsmedvetande hos de verk-

Prop.
1984/85:166 32

samma i livsmedelskedjan. Det måste emellertid framhållas
att den fortgående koncentrationen, parat med den tekniska utvecklingen,
försvårar för livsmedelsarbetarna alt la sitt ansvar i denna del.
Livsmedelsarbetarnas yrkeskunskaper förskjuts från inriktning på varan och
produkten till en inriktning på kunskaper om maskiner och processteknik
samtidigt som överblicken minskar.

4.1,70 Svenska livsmedelsinslitulet: att livsmedels
kvalitet "görs till

föremål för en samlad utvärdering"' vill vi gärna
tillstyrka , samt atl

man därvid speciellt beaklar definiering, mätning och
siyrning av kvalitetsegenskaper, samspel mellan olika kvalitetsegenskaper och
hur de påverkas av råvara, process, beredning etc, liksom sambandet mellan
fysikaliskkemiska målningar av kvalitet och konsumenlernas attityder.

4.1.76 Sveriges industriförbund: - - -
instämmer i kommitléns uppfattning att möjligheterna alt i ökad omfattning
använda kvalitelsbelalning inom prisregleringen bör las tillvara,

4.1.77 Sveriges livsmedelsindustriförbund:
Den främsta garanlin för en fortsatt hög och förbältrad livsmedelskvalitel är
enligt kommitléns mening ell gott kvalilelsmedvetande såväl hos konsumenler som
hos dem som är verksamma i livsmedelskedjans olika led. SLIM instämmer i
kommitténs uppfattning all denna strävan mol förbättrad livsmedelskvalitet bör
starkt understödjas.

4.1.79 Tjänstemännens centralorganisation:
TCO delar LMKs uppfattning att livsmedlens kvalilet bör göras till föremål för
en samlad utvärdering. TCO vill i sammanhanget understryka betydelsen av en
effekiiv och välutbyggd livsmedelskontroll när det gäller att upprätthålla
kvaliteten, inte minst på det som importeras.

4.1.80 Trädgårdsnäringens riksförbund: Det
är viktigt att man, inte minst från offentliga myndigheler, lalar om att
svenska livsmedel håller en hög kvalitativ slandard. Detta gäller i särskilt
hög grad frihet från främmande ämnen och bakteriologisk renhet.---------------

Beträffande speciella konsumentönskningar beträffande
produkter framställda på vissl sätl, bör del vara näringens uppgifl alt ta
fram dessa produkter. Däremol kan det inte vara statens uppgift alt stimulera
en produktionsform gentemot en annan så länge dessa ryms inom de ramar
samhället angelt för producenterna.

TRF har inga avvikande synpunkter ifråga om salsning på
kvalilet. Del är dock nödvändigl alt staten också hjälper lill att informera om
de speciella kvalitetskrav som gäller i Sverige och atl dessa krav också
skyddas på ett sådant sätt alt inle salsningen blir verkningslös genom att
svenska

Prop.
1984/85:166 33

produkter ersätts av importerade, för vilka inte samma
kvalitetskrav gäller, Detla gäller 1, ex, när vi förbjuder användning av vissa
kemiska medel, men dessa får användas på produkter som exporteras till Sverige.

4,2 Kvalitet och pris

4.2.8 Näringsfrihetsombudsmannen: Man kunde vänta
sig atl LMK

mot den angivna målsättningen skulle ha gjort en
summerande analys av orsakerna lill alt priserna på livsmedel i Sverige under
en följd av år stigit

mer än priserna på lotala konsumtionen.

I stället
för att göra en sådan, i och för sig svår, analys riklar LMK när det gäller
konsumenternas inlressen mera in sig på varukvalilé och kostfrågor, trols atl
prisfrågan för flertalet konsumenler i dagens läge lorde vara mera akluell. När
konsumtionen av t. ex. kött i Sverige är avsevärt lägre än i andra länder beror
detla sannolikt i försia hand på just de höga priserna.

NO vill------- erinra om atl priset är etl vikligt
konkurrensmedel, inte

minst på
livsmedelsområdet. Svenska livsmedelslagstiftningen torde vidare effektivt
molverka påtagliga kvalitetsförsämringar. Förutsättningarna för
kvalitelskonkurrens försämras emellerlid av den slarka koncentrationen i
förädlingsledet men kanske i ännu högre grad av gränsskyddet som hindrar det
stora internationella utbudet atl komma in på den svenska marknaden annat än i
begränsad omfallning, Elt breddat utbud är sannolikt den effektivaste vägen
att höja kvaliteten.

4.2.56 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: I
belänkandel hävdas, alt handeln och induslrin i marknadsföringen fokuserat
intresset lill varornas pris snarare än deras kvalitativa egenskaper. Det är
här angelägel alt underslryka, alt samhällel genom olika åtgärder underbyggt en
sådan ökad

fokusering, både från näringslivets och konsumenternas
sida.

Ulredningen hävdar också, alt elt särskilt problem i fråga
om pris och

kvalitet är att handeln i stor utsträckning använder procentuella margina

ler. ----- Avgörande för en varas pris i detta avseende är inle procenttek

niken i sig, ulan snarare den marginalnivå som åsätts varje vara. Man kan

inte efter ett studium av handelns prissällningsprinciper ensidigt hävda, atl

dyrare varor har en högre marginalnivå än billigare.

4.2.61 Kooperativa förbundet: KFs principiella inställning
är atl konsumenten skall ha så stor valfrihet som möjligt i avvägningen mellan
pris och kvalitet, och alt valet skall kunna baseras dels på en
tillfredsställande varu-och prisinformation, dels på ett acceptabelt utbud vad
avser sortiment, service m. m.

3 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 166. Bilagedel

Prop.
1984/85:166 34

4.2.67 Svenska lantarbetareförbundet: Kommiuén anför all
del gamla synsättet om etl billigt pris på livsmedlen som lockmedel måste
omvärderas. Störte vikl måsle läggas på kvalitetsaspekten. Detta resonemang är
säkert riktigt. Vad man vill ställa sig frågande lill är kommitténs slutsats
atl bättre kvalilé också alltid måsle medföra elt högre pris pä produkten.

Förbundet anser nämligen inte all förhållandet mellan bra
kvalité och högl pris måste vara parallelll. Ulan en bältre konlroll och en
bältre upplysning i kvalitetsfrågorna kan uppenbar risk föreligga att förädlings-och
handelsledet drar fördelar genom oskäliga prishöjningar på produkterna med
betoning på kvalité.

4.2.75 Sveriges grossistförbund: Redan i
råvaruproduktionsledet råder förhållanden, som vare sig ur kvalitets- eller
prissynpunkt kan sägas vara konsumentvänliga. Au det yttersl bör vara
konsumentens prioriteringar och val som blir vägledande för
produktionsinriktning och prisavvägning har ännu inle i tillräcklig hög grad
vunnit gehör och uppriktig förståelse i sammanhanget.

4.3 Märkning av livsmedel

4.3.68 Svenska livsmedelsarbetareförbundet: — - -
konsumenten själv har svårl au bedöma kvalilelen. Delta gäller speciellt olika
typer av industriellt förädlade, ofla blandade livsmedel.

Denna fråga är viklig och Livsmedelsarbelareförbundet kan
inte acceptera atl den avfärdas med hänvisning till praktiska svårigheter. Kan
vi inte få ett för konsumenien informativt märkningssystem finns slor risk för
ökad misstro mol livsmedel i allmänhel och industriellt bearbetade livsmedel i
synnerhet. På sikl skulle en sådan misstro allvariigt hota
livsmedels-induslriutvecklingen och sysselsättningen.

Etl syslem för kvalitetsmärkning måste vara enkell,
konsumenlorien-terat och omfalla alla eller näslan alla industriellt bearbetade
livsmedel. Det bör fånga upp aspekter av objektiv typ. Däremot bör subjekiiva
egenskaper inle las in. Kvalitetsmärkningen bör utformas enkelt och slagkraftigt.

Kvalitetsmärkning måste vara konsumenlorienlerad också i
det avseendet alt det är hög kvalitet ur konsumentsynpunkt som beaklas. Del
kan vara svårare atl kontrollera kvalilelen på en importerad produkt. Detta
kontrollproblem kan angripas genom att importören åläggs uppgiflsskyl-digheter.

Som komplement till kvalitetsmärkningen bör ett system med
ursprungsmärkning införas. Della bör kunna ulformas med beklädnadsområdel som
förebild.

Prop.
1984/85:166 35

4.4 Konsumentinflyiande

4.4.5 Socialstyrelsen:-- delar kommitténs uppfatlning att
konsument

intresset bör ges ett betydande inflytande inom prisregleringen. Socialsty

relsen tillstyrker förslaget att konsumentdelegationen utökas med närings

fysiologisk expertis. Styrelsen vill därtill föreslå atl delegationen förstärks

med ekonomisk expertis så att konsumentintressena får en än starkare

slällning genlemol bl. a. lantbruket och handeln.

4.4.8----------------------------------------------------- Näringsfrihelsombudsmannen:
Konsumentdelegationen bör enligt

LMK - - - få sådana resurser att den kan fylla sin roll som en med

Lantbrukarnas förhandlingsdelegation jämställd part. NO kan instämma i

den - - - synpunkten, eftersom konsumentintressena enligt NOs upp

fatlning bör få betydligt slörre tyngd än de har nu. Etl sätt alt stärka

konsumentdelegationen kan vara att utöka dess ekonomiska
expertis,

4.4.9---------------------------------------- Statens
pris- och kartellnämnd: det är nödvändigt att slå fasl

vilken roll konsumentdelegationen skall spela.

4.4.10------------------------- Konsumentverket: önskar framhålla
att konsumentin

tressena i en framtida livsmedelspolitik måste beaktas på ett helt annat sätt

än vad hittills varit fallet inom jordbrukspolitiken. Verkel menar atl del är

nödvändigl att kunskaperna om konsumenternas behov och situation

byggs upp och får utgöra underlag för alt i framtida förhandlingar lillgodo

se konsumentintresset. Hushållsekonomiska analyser kan tillsammans

med Jordbruksnämndens statistik ge konsumentdelegationen stöd alt häv

da förbrukarsidans intressen i kommande överläggningar.

Konsumentverket anser mot ovannämnda bakgrund alt
konsumentsidan kraftigt måste förslärkas inom konsumentdelegationen.
Konsumentverket ser med tillfredsställelse att livsmedelskommiiién föreslår alt
delegationen förstärks med näringsfysiologisk expertis. Enligt verkels åsikt är
del från konsumenlsynpunkl av synnerlig vikl atl delegationen även förslärks
med hushållsekonomisk expertis.

4.4,14 Statens livsmedelsverk: Säsom LMK föreslagit bör en
näringsfysiologisk expert ingå i konsumentdelegationen.

4.4,17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: konstaterar

med lillfredsställelse au konsumentintresset enligt LMK
även framöver

bör ha en betydande funktion inom prisregleringen och atl KD bör ges

sådana resurser att delegationen kan fylla sin roll som en med Lantbrukar

nas förhandlingsdelegation jämslälld part.

KD föreslår alt instruktionen för delegationen ändras till
bättre överensslämmelse med de faktiska förhållandena, bl,a, beträffande KDs
roll i

Prop.
1984/85:166 36

prisöverläggningarna. Därvid bör också namnet ändras från
jordbruks

nämndens konsumentdelegation lill enbari konsumentdelegationen. Det

bör påpekas atl KD inte med dessa förslag avser alt släppa den organisato

riska samhörigheten med statens jordbruksnämnd (JN). KD bör även i

fortsättningen få repliera på JNs resurser.

KD är väl medveten om viklen av en god kosthållning men
anser att en

sådan bättre uppnås genom information lill och ulbildning av konsumen

lerna än genom atl näringsfysiologisk expertis deltar i jordbruksprisöver

läggningarna. KD förutsätter då att, liksom hittills, experthjälp på detta

område slälls lill delegationens förfogande vid behov.

KD anser del önskvärt att ell närmare samarbete etableras
mellan KD och SPK, bl, a. som etl informationsutbyte.

4.4.21 Statens industriverk: Konsumentdelegationen bör - -
- ges etl betydande inflytande vid jordbruksprisöverläggningarna och ges sådana
resurser alt den kan fylla sin roll som en med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation
jämslälld part.

4.4.26 Sveriges lanlbruksuniversitet: I utredningens
betänkande betonas behovel av ökat inflytande för konsumenterna i
livsmedelssystemel. Eftersom vissa förändringar i systemet, bl.a. de som beror
på FoU, har en långsiktig verkan, är det en viklig fråga hur detta
konsumentinflyiande skall organiseras. SLU viH i detla sammanhang framhålla
behovet av konsumentinflytande såväl över jordbruks- som livsmedelsforskningen.

4.4.37 Länsstyrelsen i Kristianstads län:----------------- tillstyrker förslagel

alt näringsfysiologisk expertis bör ingå i
konsumentdelegationen. Vidare tillstyrks förslaget all denna ges sådana
resurser alt denna kan fylla sin roll som en med lantbrukarnas
förhandlingsdelegation jämställd part.

Länsstyrelsen anser del också viktigt med ett ökal
konsumentinflyiande utanför det prisreglerade områdel. Länsstyrelsen delar
därför kommitténs uppfattning atl del är angelägel atl finna fasta former för
ett sådant inflytande.

4.4.52 Centralorganisationen SACO/SR: Konsumenlernas roll
kan inte vara betydande i etl så detaljerat regleringssystem. Även om konsumenterna
ges en - i formell mening - stärkt roll genom ökad representation i de olika
organ som hanterar jordbruksregleringen, så kommer konsumenternas inflytande
aldrig alt kunna bli betydande i verklig mening eller i

jämförelse med deras inflytande på en fungerande marknad.

Om vi emellertid ulgår från att den nuvarande regleringen
beslår så är del nödvändigt au konsumenterna represenleras i de vikliga
beslutsorganen och att de ges resurser så all de kan fylla sin roll som
konsumenlfö-reträdare och som förhandlingspart.

Prop.
1984/85:166 37

4,4.56 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor:
Kommittén föreslår

------ att Konsumentdelegationen bör förstärkas i olika
avseenden för att

bli mer jämställd med Lantbrukarnas
förhandlingsdelegation. Vi understödjer detta förslag.

Slörte tveksamhet känner vi inför förslaget att - på något
av kommittén

outtalat sätl - tillskapa etl "'utökat konsumentinflyiande för atl bättre

kunna följa upp avvägning mellan pris och kvalitet i livsmedelskedjans

olika led"".-----

Såvitt vi förslår skulle--- industrins och handelns frihet
att prissatta

produkterna från marknadsmässiga utgångspunkter begränsas.
Vi ställer oss helt främmande inför en sådan åigärd.

4.4.61------------------------------- Kooperativa
förbundet:-------- vill framhålla Konsumentdelegatio

nens stora betydelse i samband med jordbruksprisöverläggningarna med

jordbrukarsidan (med förhoppningen atl den direkta förhandlingsformen

mellan jordbruket och staten endast blir en parentes). Samtidigt får vi

framhålla atl Konsumentdelegationen i försia hand replierar på Jordbruks

nämndens utredningsresurser. Detta bör man la hänsyn till vid den till

tänkta förstärkningen av sekretariatets resurser som KF tillstyrker.

Kooperationen är - - - den enda konsumentorganisationen i
landel som för 1,9 milj. medlemshushålls räkning driver verksamhel såväl inom
livsmedelsindustri och -handel och därigenom har en samlad överblick över hela
livsmedelsområdet. Vi fäster mycket stor vikl vid KFs vidare medverkan i delegationens
arbete för alt den vägen stärka konsumenlinfly-landel. - - - KF får - - -
framhålla atl näringsfysiologisk expertis liksom hittills i olika sammanhang
kan ulnylljas — eventuelll genom en adjungering lill Konsumentdelegationen.

4.4.62 Landsorganisationen I Sverige: LO anser liksom
kommittén det

angeläget all konsumentintresset fortsättningsvis ges ett betydande infly

tande såväl vid överläggningarna som i övrigl inom prisregleringen.

LMK föreslår all delegationen bör förslärkas med
näringsfysiologisk

expertis. LO anser att erforderlig expertis av olika slag bör kunna kontak

tas i förekommande fall.-

LO stöder kommitléns mening alt det är angeläget att
delegationen ges sådana resurser alt den kan fylla sin roll som en med
Lantbrukarnas förhandlingsdelegation jämslälld part.

4.4.64 Lantbrukarnas riksförbund: kan endast betrakta
slalen som

motpart vid jordbruksprisöveriäggningarna. Del ankommer
sålunda på staten all överlämna erforderiiga befogenheter ål del organ som
förelräder

slalen vid dessa överiäggningar lill grund för ömsesidiga
utfästelser.

LMK föreslår all konsumentdelegationen skall ulökas med
näringsfysiologisk expertis. LRF ställer sig tveksamt till att sådan expertis
kopplas till en partsroll. Denna lyp av expertis bör vara gemensam.

Prop.
1984/85:166 38

LMK föreslår alt ett utökat konsumentinflyiande vad gäller
avvägning

mellan pris och kvalitet på livsmedlen i livsmedelskedjans olika led bör

eftersträvas.--- LRF anser att även produceniintressena bör ges mol

svarande möjligheier,

4.4.67 Svenska lantarbetareförbundet:
Kommittén föreslår att konsumentdelegationen förstärks med näringsfysiologisk
expertis. Förbundet vill inte motsätta sig detla men vill påpeka alt del inte
kan ses som någon absolut garanti för att konsumenlerna får etl större inflytande .

4.4.68 Svenska
livsmedelsarbetareförbundet: Det måsle slås fast all livsmedelssektorn trots
alll är till för konsumenlerna och all de verksamma inom sekiorn är en
försumbar minoritet den dag konsumenlernas förtroende för livsmedelspolitikeri
gått föriorad!

Livsmedelspolitiken, eller snarare jordbrukspolitiken,
domineras av

lantbrukarna samt deras intressen och organisalioner.

Det måsle skapas elt mer balanserat syslem.

Ett vikligt första sleg är alt siärka konsumenlernas
slällning i sektorn. De skall kunna agera mer på jämbördig fot med lanibrukets
och företagens intressen. Det skulle kunna göras genom atl konsumenlsidan i
jordbruksnämnden och i jordbruksprisförhandlingarna förslärks.

En allmän utbyggnad av konsumentinflytandet bör ske genom
att konsu

mentdelegationen vid slatens jordbruksnämnd byggs ut och förstärks.

Konsumentdelegationens informationsmöjligheter bör förslärkas och byg

gas ut genom att delegationens kansli får utökade resurser. Dessa resurser

bör möjliggöra för konsumentsidan alt analysera utvecklingen samt kom

ma med egna förslag och krav. Konsumentsidans resurser bör kunna

balansera lantbrukarsidans. En översyn bör ske av delegationens samman

sättning, syftande till att bygga ut representationen för konsumentintres

set. Det bör vidare övervägas om inte konsumentdelegationen bör erhålla

en i förhållande lill jordbruksnämnden självständigare slällning.

Konsumentsidans möjligheter alt påverka utvecklingen inom
livsmedelsförsörjningens område är vidare beroende av utvecklingen inom livsmedelsindustri
och distribution. Etl inflyiande i delta led måsle utformas med beaklande av
den kooperativa karaktären inom betydande delar av förelagen. Kvalitetsmärkning
är vidare centralt för konsumenlens påverkan via produktval.

För atl stärka och samordna konsumenlsidan såväl i
samhällsdebatten som i olika organ, bör del enligt Livs övervägas all uppräita
ell särskilt organ. Detla bör vara folkrörelsebaserat och ha karaklären av en
frislående konsumenirörelse.

4.4.72 Svenska sockerfabriks AB: Vi är mycket frågande -
och negativa -lill förslagel atl delegationen bör förstärkas med
näringsfysiologisk exper-

Prop.
1984/85:166 39

tis. Vid de överläggningar som här avses och där
delegationen är en part är ju syftet att komma fram lill uppgörelser belräffande
hur den efterfrågan som finns på olika produkter skall kunna tillgodoses på
sätt som kan godtagas av både konsumenter och producenter. All / detta
sammanhang blanda in evenluella synpunkter på hur denna efterirågan borde se ul
och hur den skulle kunna förändras ser vi som både orationellt och direkt
felaktigt. Den typen av frågor - liksom en mängd andra frågor inom
livsmedelsområdet - bör behandlas i andra sammanhang där de hör bättre hemma.

4.4.76 Sveriges industriförbund: Förbundel
noterar med lillfredsställelse att kommittén anser att den enskilda
livsmedelsindustrin även i fortsättningen bör vara representerad i
Konsumentdelegationen.

4.4.77 Sveriges livsmedelsindustriförbund:----------------- anser
del angeläget att Konsumentdelegationen även fortsättningsvis ges ell betydande
inflytande säväl vid överläggningarna som i övrigt inom prisregleringen.

4.4.79---------------------------------------------------- Tjänstemännens
centralorganisation: I den reglerade delen av livs

medelskedjan utövas konsumenlinflytandet bäsl på reglerings- eller plan

ekonomins villkor, det vill säga genom direkl inflyiande pä de strategiska

besluten. Inom den icke reglerade delen utövas konsumenlinflytandet bäst

på marknads- eller biandekonomins villkor, del vill säga dels genom de

individuella konsumenternas köpbeslut, dels i mer indirekla former, ge

nom lagstiftning och myndighelsbeslui som drar upp de ramar inom vilka

de olika förelagen skall konkurtera med varandra.

Det är enligt TCOs mening viktigt atl siärka
konsumenlinflytandet i det

regleringssystem som måste finnas.

Skall del ligga något i statsmakternas uttalande atl
konsumenlmålet i livsmedelspolitiken är lika vikligt som inkomstmålei bör
konsumentdelegationen och lantbrukarnas förhandlingsdelegation både formellt
och reellt betraktas som likvärdiga parter. Del är därför önskvärt atl återgå
till den tidigare förhandlingsordningen och nödvändigl all ge konsumentdelegationen
väsentligt förstärkta kansliresurser. Enligt TCOs mening bör också
konsumentdelegationen renodlas, del vill säga handels- och
induslriföre-trädarna ulgå. Handelns och indusirins berättigade inlresse av
insyn och inflytande i regleringssystemet bör kunna tillgodoses i andra former.
I en renodlad konsumentdelegation bör ordföranden utses på förslag av konsumentintressets
företrädare.

4.4.80 Trädgårdsnäringens riksförbund: I
konsumentdelegationen finns i

dag företrädare för vissa led i livsmedelskedjan. Eftersom man kan förut

sätta att denna delegation framdeles får vidgade befogenheler inom livsme

delspolitiken, är del vikligt att delegationen får en sammansättning som

Prop.
1984/85:166 40

representerar konsumenterna. I dag består den till stor
del av företrädare för led i kedjan som redan har stort inflytande och
möjligheter atl påverka beslulsprocessen.

4.5 Informalion om prisregleringen

4.5.8 Näringsfrihetsombudsmannen: NO kan instämma i
synpunk

ten att det finns ett stort informationsbehov hos olika intressenter i hela

livsmedelssektorn, inle minst rörande jordbruksprisregleringen och dess

effekler, som bör tillgodoses.-- Också insynen i jordbruksförhand

lingarna borde förbättras. Hittills har konsumeniinsynen varit begränsad

lill i stort sett resultatet av förhandlingarna ullryckl i prisförändringar på

enskilda produkter. Redan innan överenskommelse iräffas borde parternas

ståndpunkter presenteras offentligt och så lättförståeligt som möjligt. En

sådan ordning skulle ge upphov till en offenllig debatt som speglade konsu

mentreaktionerna och gav konsumentdelegationen viss vägledning för sitt

fortsatta agerande i förhandlingarna,

4.5.17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: KD har
inte tilldelals medel för informalion och JNs resurser härvidlag är
begränsade. Det slår i stark kontrast till de betydande resurser och den väl
fungerande informationsapparat, som jordbrukels organisationer förfogar över.

Informalion om prisregleringen på jordbruksprodukter m. m.
får i första hand ses som en slatens angelägenhet. KD instämmer med LMK i att
en samordning skulle vara av värde mellan de myndigheler som nu informerar på
detla område. Del gäller främsl JN, SPK, SCB, lantbruksekonomiska
samarbetsnämnden och konsumentverket. Del är emellerlid också angelägel att
särskilt KD och JN ägnar informationsfrågan ökad uppmärksamhet. När den
föreslagna ökningen av KDs sekretariat realiseras, skulle KD kunna ägna en del
av sina personella resurser åt informalion. JNs anslag

för information höjdes-- i samband med atl slatens
lantbruksinforma-

tion upphörde--- . KD föreslår alt dessa medel får
användas för konsu-

menlinriktad information.

4.5.56 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: Vi vill
gärna underslryka behovel av en kraftigt förbättrad konsumentinformation
rörande

jordbruksprisregleringens effekter.---

Enligt vår mening borde det ankomma på i försia hand
Statens jordbruksnämnd att svara förde erforderliga informationsresurserna.

4.5.61 Kooperativa förbundel: När det gäller
konsumentinformation om jordbruks- och livsmedelsfrågor instämmer KF i
utredningens åsikt att sådan informalion lill slor del är en statlig
angelägenhet, men frågan om hur detta bäsl skall ske bör närmare övervägas.

Prop. 1984/85:166 41

Därutöver anser KF det väsentligt att KF och övriga
intresseorganisationer informerar sina resp. medlemmar genom tillgängliga
media om jordbruksprisregleringen och dess problem.

4.5.62 Landsorganisationen i Sverige: anser att
informationsresur

serna bör ökas då elt stort informationsbehov rörande jordbruksprisregle

ringen föreligger.

4.5.64 Lantbrukarnas riksförbund: Ett ökat
konsumentinflytande bör också kopplas med ökade kunskaper om
jordbrukspolitiken och dess mål och medel. Samhällel har ell övergripande
ansvar härför. Därför föreslår förbundel alt statsmakterna satsar mer på bred
konsumentupplysning vad gäller jordbruks- och livsmedelspolitiken.

4.5.79 Tjänstemännens centralorganisation: Många
myndigheler har ansvar för delar av livsmedelspoliliken och den informalion
som behöver ges, bland annat livsmedelsverket, konsumentverket,
lanlbruksstyrelsen, jordbruksnämnden och socialstyrelsen. Det bör enligi TCOs
mening prövas om informalionen skulle kunna förbättras genom samverkan mellan
dessa myndigheter. Lämpligen skulle Konsumentverket kunna ges i uppdrag att
svara för en sädan samordning av informationsinsatser och anvisas de resurser
som skulle krävas. Den av Konsumentverket utgivna tidskriften Råd och Rön
skulle kunna utnyttjas i sammanhanget.

5 Kost- och hälsofrågor

5.1 Kostrekommendationer

5.1.5 Socialstyrelsen:-- ställer sig bakom
rekommendalionerna om

koslförändringar. Etl förverkligande av dessa skulle på
längre sikl ge betydande vinster för folkhälsan. Kommittén framhåller att man i
sammanhanget inle får bortse från matens kulinariska betydelse och måltidens
värde för trivsel och samvaro. Enligt socialstyrelsens mening finns det inga
motsättningar mellan dessa aspekter och kraven på bra näringskvalitel. Snarare
är de förutsättningar för att de rekommenderade målen skall nås.

5.1.14 Statens livsmedelsverk: tillstyrker LMK:s
förslag. Enligt ver

kets mening kan det vara svårt att uppnå de skisserade målen men målsätt

ningen är inte orealistisk under förutsättning all statsmakterna är beredda

till massiva informationsinsatser och andra ålgärder. De vinster som står

all finna i form av minskad sjuklighel och ökat välbefinnande hos medbor

garna motiverar att en allvariig satsning på kostfrågorna nu kommer i gång.

Prop.
1984/85:166 42

5.1.26 Sveriges lantbruksuniversitet:------------ vill framhålla
alt nä

ringsinlag och matvanor sannolikl varierar starkt mellan olika grupper.

Jämfört med den omfatlande karlläggningen av och datainsamlingen från

primärproduktionens område, finns här en brisl på kunskap om vad olika

grupper faktiskt äter, vilket gör det svårl atl på etl underbyggl sätt behand

la kostfrågorna i livsmedelspolitiken.

5.1.48 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: från
folkhälsosynpunkt

är tillgången lill god och näringsriklig kost synnerligen
viklig och kosifak-torer återfinns ofta bakom uppkomst av ohälsa.
Väslernortlands län har i förhållande lill riket t. ex. en orsaksspecifik
överdödlighet i magcanceroch hjärt- och kärisjukdomar. Likaså är diabetes
övcrtepresenterad i länet. LMK:s förslag att i ökad grad föra in hälsoaspekter
vid produktion av livsmedel är därför utomordentligt välmotiverat.

Länsstyrelsen delar---- [uppfattningen] att
folkhälsoaspekterna i

ökad grad blir vägledande för samhällets jordbruks- och
livsmedélspolitik. På olika sätl bör från denna uigångspunkt produklion och
konsumtion av grovt bröd, frukt, grönsaker och rotfrukter stimuleras.

5.1.61 Kooperativa förbundet: KF delar LMKs uppfallning
atl de förordade kostförändringarna kan ulgöra allmänna rikllinjer i della
avseende för den framlida livsmedelspoliliken.

5.1.64 Lantbrukarnas riksförbund: LRF har-- ingen
anledning alt

ifrågasätta de förslag till förändringar av den svenska
folkkosien som

rekommenderas, i försia hand en minskad konsumlion av fett och socker.

Förbundet vill dock anföra synpunkter på avvägningen mellan å ena sidan

generella kosländringar och å andra sidan ändringar för särskilda riskgrup

per samt på vilka medel som bör användas. :

LRF ulesluler inle alt en viss minskning av flertalet
individers fettkonsumtion är moliverad. En sådan strävan bör dock kompletteras
med insalser riktade mot särskilda riskgrupper. Della skulle snabbare leda
till de önskade målen. Väsenlligt är också på vad sätt fetiminskningen sker.

Konsumtionen av matfett har alltid stått i centrum i
diskussionerna om minskal fettiniag. Anledningen lill detla är all del är
enklast atl där göra en minskning. Däremot ifrågasätter LRF lämpligheten med en
kraftig minskning av feltintaget från mjölk, ost och delvis även vissa
charkvaror.

5.1.67 Svenska lantarbetareförbundet: Förbundel inslämmer
i kommitténs bedömning av att koslen är av slor betydelse för folkhälsan.
Förändrade kostvanor kan emellertid på sikt också förändra
produktionsinriktningen. Del är därför angelägel att tillskapandet av en svensk
nutritionspolitik inle blir en från svensk jordbrukspolitik isolerad
företeelse.

Prop.
1984/85:166 43

5.1,70 Svenska livsmedelsinstitutet:--- stöder varmt de- fram

lagda förslagen, med viss reservation- när del gäller komplexet

smörfett, fettimport etc,--- sockerkonsumlionens
verkliga nivå

----- [samt sockrets] effekter----- på hållbarhel,
konsistens och

smaklighel,

5.1.72--------------------------------------------------------------------- Svenska
sockerfabriks AB: Del statistiska underiagel för

rekommendationer
beträffande förändringar i sockerkonsumtionen är

bristfälligt och bör----- utredas närmare.----- Först när
denna är

utredd kan några egenlliga rekommendationer utfärdas.

Rekommendationerna att sänka konsumtionen av
""produktgruppen hushållssocker'" motiveras inte. Socker används
i hushållen framför allt till konservering och bakning. Denna del av
sockerförbrukningen bidrar i väsentlig grad lill all frukt- och andra
irädgårdsprodukler tillvaratas och lill inbesparade koslnader för hushållen. En
sänkning av konsumtionen av "hushållssocker" skulle därför sannolikt
snarare negativt påverka hushållens ekonomi än positivt hushållsmedlemmarnas
hälsotillstånd.

Sockret är viktigt inte enbart som konserveringsmedel utan
det ger också volym och konsistens, framhäver arom och färg, ger näring åt jäst
m.m. Hittills har inget ersättningsmedel visat sig kunna ersätta sockrets
mångsidiga egenskaper i livsmedelssammanhang.

5.1.73------------------------------------------- Sveriges
betodlares centralförening: vill påpeka, att man in

ternationellt räknar med en svinnandel på 25%, dvs. alt sockerinlagel

utgör 75% av totalförbrukningen inom kosisektorn (enl. World Sugar

Research Organizalion). Svinn är då inte bara lika med "spill" ulan
inne

fattar framförallt det socker, som gör ijänsl som jäslnäring, konserverings

spad m. m.

För att undvika missförslånd föreslår SBC alt ordel
"konsumlion" förbehålles det socker som intages med födan och att för
totala sockermängden användes antingen lermen "förbrukning""
eller "användning"".

5.1.77 Sveriges livsmedelsinduslriförbund: anser del
vara en allvar

lig brist, att konsumtionsulvecklingen inte mer i detalj har redovisals under

en period av t. ex. de senasle trettio åren. En sådan redovisning kunde ha

möjliggjort en analys av vilka faktorer - ekonomiska, attilydmässiga och

andra - som påverkar vårt val av livsmedel och därmed sammansättning

en av kosten.---

Vi vill påpeka alt fetlreduklionsmålei är onödigi högl
ställt, och all stora, långsiktiga och systematiska insatser i så fall måsle
göras för all inom ramen för etl fritt val av livsmedel kunna nå fram lill del
målel.

SLIM anser att---- [förslagen] i fråga om matfettet är
motstridiga och

orealistiska. Margarinet är för närvarande det enskilda
livsmedel som ger

Prop.
1984/85:166 44

det största bidraget till konsumtionen av fleromätiat
fett, samtidigt som del ger relativt litel mättat fett. En förbättring av
fettets sammansättning

----- är inle möjlig, om konsumtionen av margarin minskas
avsevärt. Vi

kommer att få en minskning i konsumtionen av fieromäiiat
fett samtidigt

som vi konsumerar i stort sett lika myckel mättat fett som nu .

SLIM finner------ [förslagen] i fråga om matfettet mer
dikterade av

strävan att finna avsätining för det mättade mjölkfell som
produceras inom landel än omsorg om folkhälsan.

----- LMK anser atl de av experterna förordade
koslförändringarna i

slort kan ulgöra rikllinjer för den framlida
livsmedelspolitiken. Vi delar

denna uppfatlning men beträffande sänkning av sockerkonsumtionen vill

vi dock framhålla, att denna är motiverad främsl i den mån delta eri'ordras

för atl medge en acceplabel nåringslälhel i kosten. Socker är en beprövad

livsmedelskomponent och en av våra viktigaste och billigaste energikällor.

Konsumtion av socker och sockertika produkter ligger inom ramen för ett

bra kosthåll. En omåltlig konsumlion av vilken produki som helsl är icke

att rekommendera, eftersom den kan leda lill alt individen inte får fullvär

dig kost.-----

SLIM anser inte att det föreligger ett klart samband
mellan socker och

tandsjukdomarna karies och parodontit och inle heller atl det betydelse

fulla för bakterieangrepp på tänderna är hur ofta man äter sackaros utan

hur ofta man äter föijäsbara kolhydrater (bl. a. stärkelse). Kommit

tén ----- antyder att en minskning av sackaros automatiskt leder till en

förbättrad tandhälsa, vilket är helt missvisande.

5.1.79 Tjänsiemännens centralorganisation: LMK har
uppmärksammat matens och matvanornas betydelse för hälsotillståndet. Detla är
enligt TCOs mening en viktig aspekt på livsmedelspoliliken. Kommitténs huvudrekommendation
all fett- och sockerkonsumiionen bör minska och kostfi-berkonsumtionen öka är
välgrundad.

5.2 Utbildning och upplysning

5.2.5 Socialstyrelsen:-- delar------- uppfattningen alt
kostfrågorna

bör uppmärksammas i högre grad i skolan och i olika former
av utbildning. Även skolmåltiderna bör användas för atl skapa goda kostvanor
hos eleverna. Inom förebyggande hälsovård och sjukvård bör koslen beaklas mer
än vad som är fallet i dag.

Del gäller såväl upplysning och rådgivning som kosthållet
inom institutioner av olika slag.

5.2.10 Konsumentverket: Livsmedelskommiiién anser all
informalion och ulbildning saml produktutveckling inom livsmedelsindustrin bör
ulgöra de främsla vägarna för all uppnå en förbäliring av koslen.
Konsumentverket delar denna uppfattning.

Prop.
1984/85:166 45

Vad gäller kosiinformaiion måsle konstaleras att de kampanjer
som

genomförls under mer än lio år inte lett till önskvärda konsumtionsföränd

ringar. ---- Konsumentverket ser därför som nödvändigt att den framti

da kostinformaiionen görs mer målgruppsinriklad än tidigare.

Inom ulbildningen är det enligt Konsumentverkets mening av
stor vikt atl grundskolans läroplan ändras så att det inom undervisningen blir
möjligt att förmedla prakliska kunskaper om hur livsmedel lämpligen skall
lagras, förvaras, beredas och kombineras för att ge både näringsmässigt och
kulinariskt bra måltider. Konsumentverket menar atl jusl bristen på praktiska
kunskaper hos många av dagens unga hushåll utgör en orsak till alt
mathållningen blivit onödigt resurskrävande,

Konsumenlverkei önskar framhålla skolmåltiden som ett
viktigt pedagogiskt instrument. Schemalagda måltider, där eleverna deltar i
tillagning och servering av maten, bör därför utökas. Skolmåltiden, som för
många skolungdomar ulgör dagens enda mera fullständiga måltid, har också stor
hushållsekonomisk betydelse.

5.2.12 Skolöverstyrelsen: SÖ anser atl goda kunskaper i
kosikun-

skap är en förutsättning för atl förstå sambandet mellan
kost och hälsa och för den enskildes möjligheter all förstå och tillämpa olika
typer av kostråd

SÖ instämmer i kommitténs åsikt att skolan har etl stort
ansvar för att kostvanorna i landet förbättras men vill understryka atl skolan
inte ensam kan åta sig hela delta ansvar. Samverkan mellan skolan och andra
berörda lokala och regionala organ borde etableras och tillgängliga resurser
gemensamt utnyttjas bättre tex inom konsumentvägledning och konsumentinformation.

SÖ anser alt den utbildning som anordnas i kost- och
hälsofrågor inom såväl ungdomsskolan som vuxenulbildningen är mycket värdefull.
Den resurs som de välutbildade eleverna från ovannämnda gymnasie- och
vuxenutbildningar ulgör borde utnyttjas betydligt bättre än vad som sker i dag
bl.a. för all åsladkomma bättre kostvanor hos befolkningen. Utbildning i kost-
och hälsofrågor borde efterfrågas vid anställning inom hela livsmedelssektorn i
högre utsträckning än vad fallet är för närvarande.

Förutom att göra goda insatser inom yrkeslivet har elever
från konsumtionslinjen, livsmedelsteknisk linje m.fl. utomordentliga
möjligheter atl i sina egna hem, på arbetsplatser av skilda slag, i
föreningsverksamhet och i lokala och regionala organ verka för bättre kostvanor
och bättre konsumentkunnande.

Slutligen vill SÖ instämma i den åsikt som
livsmedelskommittén framför i flera olika sammanhang i sill belänkande nämligen
att ulbildning inom kostområdet är av största vikt. SÖ anser alt de
ulbildningar som i dag anordnas i bl. a. gymnasieskolan fyller en viklig
funklion och atl de utbildade ungdomarna ulgör en värdefull resurs i
samhällets samlade strävan

Prop.
1984/85:166 46

mot goda kostvanor och bättre hälsa. SÖ följer med
intresse utvecklingen inom områdel och arbetar kontinuerligt för all anordna
adekvata ulbildningar.

5.2.13 Lantbruksstyrelsen: Enligt
lantbruksslyrelsens bedömning tar anpassning av kostvanor förhållandevis lång
lid med hänsyn till att en sådan anpassning knappasl kan ske genom annal än
upplysning och rådgivning lill konsumenlerna.

5.2.14 Statens livsmedelsverk:
Informationskampanjer för bättre kostvanor har nu pågått i mer än lio år. Dessa
kampanjer har säkerligen gjort svenska folket mer kosimedveiei och ökat
kunskaperna på nutritionsområdet. Konsumiionsmönsiren lycks dock samtidigt vara
svåra au rubba. Inlaget av fett och socker har således inte förändrats. Som LMK
föreslagil måsle flera samverkande ålgärder komma lill slånd för all ändra
kostvanorna.

Information i olika former kommer alt bli del bästa medlet
alt föra ut

kostbudskapel.---

Skolväsendel kommer alt få en grundläggande betydelse i
delta sammanhang. Kost- och näringsfrågor bör såsom LMK föreslagil få en ökad
plats i undervisningen. Skolan har ocksä möjlighel att genom skolmåltiderna
påverka elevernas koslintresse och -kunskaper.

5.2.17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: delar
LMKs

uppfattning att information och utbildning är de
viktigaste styrmedlen för en näringsriktig kosthållning. KD vill särskili
framhäva skolans stora betydelse, inle bara med avseende på undervisningen
utan också på skolmåltiderna. De senare bör ha en kvalitet och inrikining som
kan lägga grunden till goda kostvanor. Ett slort ansvar vilar här på kommunerna.
Det är angeläget att den ekonomiska åtstramningen inte får negativa konsekvenser
på detla område.

5.2.27 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Enligt
kommitténs uppfattning bör information och utbildning samt produktutveckling
inom livsmedelsindustrin utgöra de främsta vägarna för atl uppnå en förändring
av

kosten----- . SJFR vill betona alt även forsknings- och
utvecklingsarbele

inom primärprodukiionen har slor betydelse från
hälsosynpunkt. Så bör det l.ex. finnas möjligheter att med hjälp av avel och lämplig
utfodring förändra djurens fellansättning och minska animaliernas feltinnehåll.
Del bör också finnas möjligheter alt med växtförädling och odlingstekniska
ålgärder väsenlligt förbättra en rad olika vegetabiliers kvalitet på ett sådant
säll att det även sell från hälsosynpunki är acceptabelt atl konsumtionen ökar.

Prop.
1984/85:166 47

5.2.42 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: vill
särskili framhålla bely

delsen av skolmaten som en möjlighet att hos eleverna inskärpa värdel av

goda kostvanor. Det är bl, a. av detla skäl olyckligl all pågående bespa

ringar riklar sig mot skolmåltiderna.

5.2.52 Cenlralorganisalionen SACO/SR: Konsumenterna skall
ha valfrihet bland marknadens livsmedel - enligt direktiven för LMK. SACO/SR
anser all elt val som skapar efterfrågan på mat som är värd sill pris,
förutsätter att konsumenterna har kunskaper om del egna behovel av mal, av
energi och näring.

Del är angelägel all på olika sätt slimulera lill ökad
konsumtion av baslivsmedlen. En förulsällning för del är att konsumenterna har
kunskap om hur man kan öka sin egen omsättning genom motion, val av fibertika
livsmedel, att man äter tillräckligt många mållider och all dessa är allsidigt
sammansatta. Kunskaper behövs också om vilka livsmedel som svarar mot behovel
av näring och volym som ger mättnad och hur maten lillagas.

Rådgivningen från dieiisler verksamma inom primärvården
och upplys-ningsverksamhel via den kommunala konsumenlrådgivningen bör kunna

utvecklas ytterligare för informalion pm mat. Enligt
socialstyrelsen

har endasl elt fålal konsumentvägledare kompetens för
rådgivning i kosl-och näringsfrågor.

5.2.56 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: Vi delar
helt kommitténs uppfatlning, att information och utbildning är de mest
effektiva sätten atl på sikl åsladkomma varaktiga förändringar i
livsmedelskonsumtionen och malvanorna.

Vi anser, att kostfrågorna borde få en betydligt mer
framträdande plals i skolundervisningen, liksom också att skolmåltiderna är
viktiga när det gäller att grundlägga elevernas matvanor. Del är från denna
uigångspunkt olyckligt, om kommunerna drar ner på anslagen till dessa - en ökad
satsning vore mer motiverad.

5.2.59 Institutet för storhushåll: Utredarna har uttalat
att utbildning i kostfrågor inom skolan och hälso- och sjukvården är av stor
betydelse. ISR delar denna uppfallning, men vill peka på storhushållens
möjligheter all nå

andra mycket stora grupper av konsumenter.- drygt
varannan

svensk äter dagligen ett mål mal uianför hemmet. Della ger
storhushållen lillfälle alt genom lämpliga förändringar i matsedlar och recept
servera näringsriktiga måltider enligt avgivna rekommendationer och därigenom
påverka kostvanorna hos dessa konsumenler. Möjlighelen alt i anslutning lill
dessa mållider dessutom ge lämplig information om kost och kostvanor är mycket
goda och bör tillvaratas.

Prop.
1984/85:166 48

Ulbildning av personal i storhushållen i Sverige har under
många år varil eftersatt. En viss förbättring kan konstaleras under senare år,
men yllerligare kraftfulla åtgärder erfordras.

Möjligheten atl fortbilda nu yrkesverksam personal bör
beaktas ,

Institutet för Storhushåll m. fl. organisationer arbeiar
intensivt med sådan

ulbildning, främsl genom framtagning av utbildningsmaterial, men ytterli

gare resurser borde avdelas för uppgiflen.

----- en utökning av FoU-insatser förordas.

ISR inslämmer i delta och vill betona alt forskning och
utveckling behövs såväl inom livsmedelsområdet som belräffande utrustning,
lillag-ningsmetoder och förvaringsleknik m.m. inom storhushållsområdet.

5.2.61-------------------------------------------------------------------- Kooperativa
förbundet: Det är enligt KFs mening betydligt viktigare

[än ändrade märkningsbestämmelser] att man bedriver en genomtänkl

Utbildning och information om näringsfrågor lill alla konsumenler alltifrån

grundskolan och gymnasiet lill arbetsliv och hem, storhushåll elc.

KF vill fäsla uppmärksamheten på alt den
konsumenlkooperaiiva livsmedelsindustrin beaklar näringsaspekier vilket bl. a,
framgår av alla de relativt magra, sockerfria och andra nya produkter som
framkommil under senare år.

5.2.62-------------------------------------- Landsorganisationen
i Sverige: delar kommitténs uppfatlning

all informalion och utbildning saml produktutveckling inom
livsmedelsindustrin bör ulgöra de främsla vägarna för alt uppnå en förändring
av kosten.

5.2.63 Landstingsförbundet: Beträffande hälso- och
sjukvårdens roll i kosl-

och hälsofrågor understryker kommittén bl.a. viklen av kunskaper hos

sjukvårdens personal om koslens betydelse för hälsa och tillfrisknande.

Styrelsen konstaterar för sin del alt del för närvarande pågår en

kompetensuppbyggnad i det här avseendet inom landstingen. Detta sker

parallellt med att funktioner ulvecklas för information i enhghet med

landstingens vidgade ansvar för befolkningens hälsa.

5.2.64------------------------------------ Lantbrukarnas
riksförbund: delar kommitténs uppfattning

atl målgruppsanpassad information och utbildning samt
produktutveckling inom livsmedelsindustrin är de främsta medlen alt uppnå vissa
koständringar.

5.2,67 Svenska lantarbetareförbundet: En bällre
information i skolorna och till allmänheten om värdet av rätl kost anser
förbundet mycket viklig. För närvarande är information i kostfrågor alltför
myckel betingad av mer eller mindre seriösa forskares eget tyckande.

Prop.
1984/85:166 49

5.2,70 Svenska livsmedelsinstitutet: Vi anser-------- det befogat
alt

rekommendera omedelbara klarläggande undersökningar av
sockerkonsumlionens verkliga nivå för att snarast konfirmera [rekommendationerna],
samt atl sänkning bör ske som ett resultat av nära samarbeie mellan
myndigheler, forskare och induslri, inriktat på utbildning, informalion,

forskning och produktutveckling.-- Hellre än atl ersälla
sötnings-

effeklen från socker med sötningsmedel borde man i så fall
informationsvägen försöka påverka konsumenterna att välja mindre söta
produkter.

5.2.72 Svenska sockerfabriks AB:- drar------- liksom
kommittén,

slutsatsen all information och utbildning saml
produktutveckling bör utgöra de främsla vägarna om man vill uppnå en
förändring av kosten.

I 5.2.77 Sveriges
livsmedelsindustriförbund: - -,— stöder förslagel alt teoretisk koslkunskap
borde kunna vara obligatorisk på alla gymnasielinjer. Praktisk koslkunskap
skulle kunna vara tillval.

De specialutbildade hushållslärarna bör kunna användas i
slörre utsträckning i undervisningen. Fortbildning av lärare och produkter av
lämpliga läromedel har också stor betydelse.

LMK trycker på skolmåltidernas betydelse för grundläggande
av goda

kostvanor. Vi tror alt man skall ulvidga detta lill atl gälla också för

mållider inom den offenlliga sekiorn i övrigl. ,

Av LMKs
skrivning kan man få intrycket att utveckling av nya produkter är nödvändig
för att nå de kostmål som angivits. Inom dagligvaruhandeln finns i stort sell
redan nu hela det sortiment av livsmedel som LMK önskar i detla hänseende. Man
får inle heller glömma bort all vid produktutveckling av t.ex. etl
lätlsortiment, den nya produkten i kulinariskt hänseende måste vara lika bra
som förebilden. Vad som behövs är information som kan behöva vara mer konkret
än dagens mera allmänt hållna.

5.2.79 Tjänstemännens centralorganisation: TCO har inle
samma tilltro

som LMK till att livsiViedelsnäringens olika led i tillräcklig grad beaklar

kost- och kvalitetsaspekterna når dessa kommer i konflikt med de kom

mersiella hänsynen. -

Det år viktigt att den mal storhushållen serverar är god,
vällagad och näringsriktigt sammansatt. På den punkten finns av allt att döma
många brisler. Inte minst brukar krilik rikias mol den mal som serveras i många
skolmatsalar.

Storhushållen är vikliga när del gäller att påverka
människors smak och matvanor. Det är också jämförelsevis lätl att nå
storhushållen med närings-information. TCO delar LMKs uppfattning alt det är
vikligt att kost- och näringsfrågor får ökad plats i utbildningen av
storhushållspersonal.

4 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 166. Bilagedel

Prop.
1984/85:166 50

5.2.80 Trädgårdsnäringens riksförbund: instämmer i
önskemålen

om mer forskning inom kost- och hälsoomrädet och att man
då också speciellt beaklar irädgårdsprodukternas roll i sammanhanget.

5.3 Livsmedelslagstiftning

5.3.2 Kommerskollegium:-- finner del angelägel alt man i
Sverige i

görligaste mån undviker all införa nya nationella
märkningskrav som avviker från internationella rekommendationer och/eller
motsvarande regelsystem i l. ex. Norden eller Västeuropa i övrigt.

5.3.5 Socialstyrelsen:-- delar------ kommitléns
uppfatlning att livs

medelslagstiflningen bör ulnyttjas för att i möjligaste mån främja kostre

kommendalionerna. Möjligheterna atl fastställa livsmedelsstandards bör

då i första hand användas.--- Styrelsen tillstyrker------ att
(det

föreslagna nya märkningssystemel] prövas av livsmedelsverket.

5.3.10 Konsumentverket: Varje åtgärd för atl förbättra och
förenkla den produktanknuina informalionen, t.ex. om varans kvalitet och sammansättning,
är utomordentligt viklig. Konsumentverket ser myckel posilivt på förslaget att
livsmedelslagstiflningen t.ex. genom all faslslälla livsme-delssiandard eller
alt införa en förenklad märkning med L, M och H utnyttjas för att i möjligaste
mån främja kostrekommendationerna.

5.3.14 Statens livsmedelsverk: De nuvarande principerna
för såväl innehålls- som näringsdeklarationer följer de förslag som arbetats
fram inom Codex Alimentarius och som redan lillämpas inom många länder.
LMH-märkningen avviker däremol från internationella regler och kan - om den
införs obligatoriskt - medföra handelshinder.

Livsmedelsverket kommer att ta upp hela frågan om
förenkling av

innehålls- och näringsdeklarationerna för alt försöka att göra dessa mer

lättförståeliga för konsumenterna. Därvid kommer verket också alt disku

tera LMH-märkningen.---

Verket ställer sig positivt lill förslaget alt använda
livsmedelsstandarder som etl redskap att minska feltintaget hos konsumenterna.
Standarderna för smör och margarin, glassvaror, namnskyddade charkvaror och
grädd-produkler kan vara lämpliga för della syfte.

5.3.52 Centralorganisationen SACO/SR: kan inte
finna att [LMH-

systemet] underlättar för konsumenterna att kunna välja
bra mat. Det är inte ytterligare detaljkunskaper om enslaka livsmedels
särskilda egenskaper konsumenterna behöver utan övertygelsen om alt mat har
grundläggande betydelse för hälsa, humör och allmän trivsel.

Prop.
1984/85:166 51

5.3.56 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: LMK
föreslår att ett

nytt märkningssystem för livsmedel skulle övervägas . Åven
om det

är angeläget med en enkel och informativ märkning känner
vi en viss tveksamhet till all ytterligare bygga ul livsmedelsinformalionen
ulöver den som redan finns. Dessulom skulle ell system av ovan angivna innebörd
medföra en mängd definitions- och avgränsningsproblem.

Vi tror,
atl det är bällre att satsa mer på den information som redan finns - bl, a.
innehålls- och näringsdeklarationer - och göra den mer lättillgänglig och
begriplig,

5.3.61 Kooperativa förbundet: Kommittén anser att
livsmedelsverket skall undersöka möjlighelen alt pröva [LMH-systemel] för någon
eller några lämpliga varugrupper.

KF
motsäller sig inle alt livsmedelsverket gör en sådan undersökning, men vill
framhålla atl man härvid även beaklar andra märkningsförslag som har kommit
fram under del senaste året så att man inte får flera märkningssyslem på
paketerade livsmedel. KF anser alt den vikligasle informationen på förpackade
livsmedel i dessa hänseenden är innehålls-och näringsdeklarationer som ger
konsumenlerna behövliga basfakta. KF ifrågasätter starkt om en L, M, H-märkning
som är så relativ lill sin karakiär överhuvud laget kan få något förnuftigt
innehåll.

5.3.64 Lantbrukarnas riksförbund: ser såväl vissa
principiella som

praktiska problem med [LMH-sysiemet] och tillstyrker
därför atl slatens livsmedelsverk närmare utreder förutsättningarna.

5.3.67 Svenska lantarbetareförbundet: Kommillén föreslår
också genomförande av ell märkningssyslem som anger halten av t.ex. fett i
graderna Låg (L), Medel (M) eller Hög (H) i förhållande till normal nivå.
Förbundel ställer sig iveksaml till värdet av detta, då det säkeriigen kommer
all vara svårl alt få en riktig definition och jämförbarhet av vad som är
normalt för varje vara. Del kan läll leda till en felaklig sammansättning av
kosten, då konsumenten kan föriedas alt överdriva inköp av livsmedel som är
L-märkla.

5,3.77 Sveriges livsmedelsindustriförbund:----------- anser,
all [LMH-märk

ning] leder lill oklarheter och missuppfattningar ibland t.o.m, är vilsele

dande för konsumenten, eftersom den skulle bygga på konsumenlens

förväntan på socker- och fetthalt i den enskilda produkten. Det nuvarande

vedertagna systemet för näringsdeklaration med angivande av protein,

fett, kolhydrat och energi måste på lång sikt vara det system som ger den

mest kortekla och bästa informalionen lill konsumenten. En mer konse

kvenl användning av detta märkningssyslem - som dessutom överens

slämmer med internationell praxis - kombinerad med en ökad utbildning

är att föredra framför den föreslagna LMH-märkningen.

Prop.
1984/85:166 52

LMK föreslår också att livsmedelslagstiftningen bör ändras
så all mini-mihalten fell i smör och margarin sänks från nuvarande 80% till
75%.

Förändringen---- innebär en höjning av vattenhalten med
30%. Denna

höjning försämrar de användningslekniska egenskaperna både
vid matlagning och vid bakning. Man bör komma ihåg all vid matlagning används
ca 40% av matfettet och alt det då inle är mängden matfett utan mängden fell
som är avgörande. Vidare skulle Sverige avvika från den norm som Codex
Alimentarius fastlagt och som hittills följts. SLIM vill erinra om atl konsumenterna
redan i dag kan välja mellan olika matfetialternativ med lägre feithalier -
både 60% och 40% -, vilka är resullat av företagens produktutveckling.

5.3.79 Tjänsiemännens centralorganisation: Ett väl
genomtänkt och enkelt utformat system för obligatorisk produktinformation är
angelägel för att upprätthålla en god kvalitetsnivå på produkterna. TCO
tillstyrker därför förslagel att livsmedelsverket ges i uppdrag all undersöka
möjligheterna au pröva elt nytt märkningssyslem som visar lill exempel fett-
och sockerhalten i produkterna,

5.4 Prispolitiska åtgärder

5.4.5 Socialstyrelsen:-- instämmer i kommitléns
uppfattning alt pris-

politiken är ett trubbigt vapen för all genomföra koslförändringar.

hushållen är olika känsliga för prisförändringar. Man vet
dock inte hur inköpsvanorna och koslkvalitelen i enskilda hushåll påverkas av
generella prisförändringar. Dessa förhållanden bör utredas närmare.
Socialstyrelsen delar dock kommitténs uppfattning alt man inte bör använda
prispolitiska ålgärder som motverkar koslförändringar i gynnsam riktning.

5.4,14 Slatens livsmedelsverk: Enligt livsmedelsverkels
mening lorde prissättningen vara ett av de mest effektiva medlen att ändra
kostvanorna och bör — som en följd av de nya livsmedelspolitiska signalerna -
kunna användas i betydligt ökad utsträckning.

5.4.17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: Även
om jordbruksprisregleringen inle kan få slor betydelse i dessa sammanhang är
del dock givel att näringsfysiologiska aspekter i görligaste mån bör beaktas
vid

prissättningen.---

Av [omtanke om barnfamiljernas ekonomi] kan KD inle
tillstyrka LMKs förslag atl den 3%-iga mjölken skulle fördyras på
näringsfysiologiska grunder. En i sig önskvärd reducering av feltintaget kan
bättre åvägabringas genom minskad förbrukning av i andra avseenden mindre
nyttiga produkter.

Prop.
1984/85:166 53

5,4.56 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: Vi har
en generellt tveksam inslällning lill all använda livsmedelspriserna som
slyrmedel för

konsumtionen.--- Konsumenterna måste---- ha rält all välja
i

utbudet, utan alt behöva drabbas av prismässiga pekpinnar
från samhället.

5.4.61 Kooperaliva förbundet: KF har ofla konstaterat att
prispoliliken är

ett myckel ofullständigt instrument för att styra människors matvanor över

till en mera näringsriktig sammansättning. KF anser
dock att där

del är möjligl och lill nytta för konsumenten bör man
främja kostförändringar i gynnsam riktning genom prissättningen.

Däremot anser KF det olämpligl att följa LMKs
rekommendaiion att

man vid jordbruksprisöverläggningarna skulle göra den 3-procentiga mjöl

ken avsevärt dyrare än den 0,5-procenliga lättmjölken enbart i syfte atl

minska den toiala feltkonsumtionen. En sådan politik blir diskriminerande

för barnfamiljer--- .

5.4.62-------------------------- Landsorganisationen i Sverige:
I belänkandet förs också en diskus

sion huruvida man med hjälp av prissättningar och prispoliliken kan ge

nomföra koslförändringar.-

Lö vill------- varna för all använda
jordbruksprisregleringen i dessa

sammanhang.

Därtill anser LO det helt fel att följa LMKs
rekommendaiion alt man vid jordbruksprisöverläggningarna skulle påverka
prisrelationema mellan mjölk av olika fetthalt.

5.4.64 Lantbrukarnas riksförbund: Förbundet vänder sig mol
tan

ken all använda prisel som slyrinsirumenl. Detta gäller i särskilt hög grad

om man som LMK väljer ul en enda produktgrupp - mjölk - och i denna

en egenskap - mjölkens fetthalt - lill en s. k. näringsfysiologisk prissätt

ning. ----

Enligt LRFs bedömning måste prisskillnaderna mellan
varianterna vara mycket stora för alt man skulle kunna uppnå de
konsumiionsändringar som eftersträvas. De prishöjningar som därvid kommer på
standardmjölk kan uppfattas som orättvisa mol vissa konsumentgrupper.
Prishöjningarna kan också få till följd att konsumtionen av slandardmjölk hos
skolbarn och kroppsarbetande blir lägre än vad som ur kost- och näringssynpunkl
rekommenderas.

5.4.66 Svenska fabriksarbetareförbundet: Den föreslagna
särskilda prishöjningen på 3-procentig mjölk i förhållande lill 0,5-procenlig
mjölk skulle ytterligare öka överproduktionen av smör. En ur hälsosynpunki
önskvärd minskad fettkonsumtion bör i stället uppnås genom elt totalt minskat
fettiniag.

Prop.
1984/85:166 54

5.4.68 Svenska livsmedelsarbelareförbundet: släller
sig tveksamt lill

om prisdifferentiering på mjölk efter fetthalt är ett
effektivt medel för au sänka feltkonsumtionen.

5.4.72 Svenska sockerfabriks AB: Det kan inte anses belagt
atl ålgärder som påverkar konsumentpriset på socker och sockerrika produkter
har någon effekt på längre sikt på konsumtionen.

5.4.77 Sveriges livsmedelsindustriförbund: delar
kommitténs upp

fattning alt prisel är etl trubbigt vapen för atl genomföra koslförändringar.

----- Ell område där aktiva prispoliliska åtgärder, enligt
kommiltén, bör

användas är alt få till stånd vissa prisrelationer mellan
mjölk och olika

fetthalt----- , SLIM vill ifrågasätta om detla resonemang
från--

kommitténs sida är tillämpligl för alt styra
feltkonsumtionen via mjölken. Den feta standardmjölken bör i första hand
konsumeras av barn, som på grund av sin aktivitet, gör av med fettet.
Lätlmjölken bör konsumeras av vuxna om de över huvud tagel skall konsumera
mjölk. Genom all standardmjölken skulle vara dyrare enligt kommitténs förslag
blir barnfamiljerna ekonomiskt lidande, medan hushåll bestående av vuxna som
dricker lältmjölk skall premieras.

5.4.80 Trädgårdsnäringens riksförbund: Under alla
förhållanden bör del inle ske en prismässig favorisering av andra produkter än
de som man ur folkhälsosynpunkt anser skall ha en ökad konsumlion. Grönsaker,
frukt och bär är därvidlag i lika stor ulslräckning baslivsmedel som de jordbruksreglerade
livsmedlen.

5.5 Samordnad information och fortsatt utveckling

5.5.5 Socialstyrelsen: En förändring av opinioner och
normer är

nödvändig om bra kostvanor skall kunna grundläggas i störte
delar av befolkningen. Detla är etl arbete på lång sikl som kräver medverkan av
många intressenter. Del är också ett område för tvärvetenskaplig forskning och
utveckling för vilket det enligt socialstyrelsens uppfallning krävs ökade
insalser.

Socialstyrelsen instämmer med kommittén all del är
angelägel med samordning av berörda myndighelers informalionsverksamhel i kostfrågor.
Viss samordning men i synnerhet samverkan förekommer redan

----- . Samordningen och samarbetet kan naluriiglvis bli
effekiivare. Del

kan också finnas skäl atl utöka samarbelel ,

Socialstyrelsen och livsmedelsverket har sedan en lid
diskuterat möjlighelen all gemensaml tillsätta en medicinsk expertgrupp för
kost och hälsofrågor. Gruppen skulle förslagsvis följa kunskapsutvecklingen på
områden

Prop.
1984/85:166 55

som har samband med kost-hälsa; uiarbeta och vid behov
revidera kost-och näringsrekommendationer; påtala eventuella behov av åtgärder.
Genom en sådan grupp skulle kontakter med universitet och forskningsinstitutioner,
vetenskapsakademi elc. kunna kanaliseras. Ledamöterna skulle också kunna svara
för viss bevakning av den internationella utvecklingen,

1 fråga om det samlade ansvaret för åtgärder för atl
förändra kost

vanorna vill socialstyrelsen påminna om all hälso- och sjukvården ge

nom hälso- och sjukvårdslagen har fått ell delvis nyll ansvar för folkhäl

san. ----

Med tanke på att det skett etl långvarigt och omfatlande
uppbyggnadsarbete, att verksamheter på olika nivåer har förankrats och syns
expandera, saml att socialstyrelsen under alla förhållanden kommer att bedriva
kost-upplysning som ett huvudområde inom hälsoupplysningen, anser styrelsen att
den som hittills bör ha del samordnande ansvaret för upplysnings- och
informationsarbetet.

Socialstyrelsen vill också erinra om förslagel från HS 90
om all hälso-

och sjukvårdsberedningen fär funklionen av nationellt hälsopolitiskt råd.

Rådet skulle följa utvecklingen av sektorövergripande hälsopolitiska frå

gor, i enlighet med rekommendationer av WHO. Detta arbete skulle givel

vis i tillämpliga delar samordnas med livsmedelsberedningen.

Socialstyrelsen vill underslryka vad kommiltén anför om
behovel av ytterligare forskning inom kost och hälsoomrädet och särskilt
behovel av kontinuerliga kostvaneundersökningar.

5.5.10 Konsumentverket:- delar kommitléns uppfallning all
del be

hövs en samordning av de ålgärder som vidias i syfte all förbällra kost

vanor. Samordningsansvaret bör kunna ges lill Livsmedelsverkel eller

Socialstyrelsen. Dessulom behövs elt statligt vetenskapligt organ för alt ta

fram sakunderlag för samhällels kostupplysning. Dess uppgifl skulle vara

alt sammanställa forskningsresultat på området samt atl initiera forskning.

5.5.13--------------------------- Lantbruksstyrelsen: delar
kommitténs uppfallning att det är

myckel angeläget all en samordning sker av berörda
myndighelers informationsverksamhet inom livsmedelsområdet. Lantbruksslyrelsen
vill särskilt framhålla behovel av relevanl och välgrundad information lill
allmänheten om bl.a. olika kvalitetsfrågor inom livsmedelsområdet och sambandel
mellan kvalitet och produktionsmetoder inom jordbruket och trädgårdsnäringen,

5.5.14 Statens livsmedelsverk: Genom del initiativ som
regeringen lagil

----- och som innebär alt livsmedelsfrågorna ses i elt
samlal perspektiv

har elt centralt ansvar lagts inom regeringskansliel på
jordbruksdeparte

mentet. En följd härav blir atl detla departements myndigheter får molsva

rande ansvar på verksnivå-- , Livsmedelsverkel blir därigenom det

Prop.
1984/85:166 56

sammanhållande organ på [kost- och näringsområdei] som LMK
efterly

ser. -----

Alt livsmedelsverket får dessa uppgifter ler sig
naturiigl. Verket spelar

redan nu en central roll i dessa frågor. Verket ger ut kostrekommenda

iioner och del har en vid erfarenhel av kostundersökningar. Verkel har

skaffat sig ett särskilt datasystem på området med en omfattande data

bank. Verkel dellar också i del nordiska och del övriga internationella

samarbetet. På verket finns också ett kvalificerat livsmedelslaboralorium

samt basresurser inom informalion och administration.

Till livsmedelsverket tillsammans med socialstyrelsen bör
knytas ell råd för kosl- och hälsofrågor med uppdrag att initiera, slimulera
och följa de många slag av ålgärder som behövs på del nutrilionspoliliska
områdel.

Som tidigare nämnls har livsmedelsverket en
basorganisation lämplig för atl la emot uppgifier inom kost- och
näringspolitiken. Omfaltningen av de åligganden som läggs på verket får avgöra
de förstärkningar och omfördelningar av slatliga och andra resurser som kan
bli nödvändiga.

5.5.17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: KD
vill här begagna tillfället att upprepa sitt i andra sammanhang ofla framförda
önskemål om mer frekvenla men enklare hushållsbudgelundersökningar. Härigenom
skulle man bl.a. erhålla värdefull information om konsumtionsulvecklingen för
olika kategorier av konsumenler.

LMK har lagl fram en plan för utökad information om kost
och hälsa. I

detta sammanhang vill KD gärna framhålla det intressanta initiativ som

lagits av ALA-gruppen vid Sveriges lanlbruksuniversitet. Representanler

för olika konsumentgrupper och skribenter på livsmedelsområdet har sam

lats lill seminarier för information och diskussion kring konsumenternas

synpunkler och önskemål beträffande forskningen om livsmedel. Forlsall

verksamhel på della område bör stödjas .

5.5.42 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen
instämmer i betänkandets synpunkter när del gäller viklen av all i ökad
utsträckning avdela resurser för information till konsumenlerna i kost- och
hälsofrågor.

5.5.52 Centralorganisationen SACO/SR: den
offentliga verksamhe

tens och livsmedelskedjans informationsresurser borde samordnas för

rikstäckande upplysning om atl svensk mat, inle minsl inlernationellt sell,

är av god kvalitet och har en god hygienisk slandard.

LMK föreslår alt elt nytt upplysningsorgan om kost
inrättas och knyts lill livsmedelsberedningen. Del måste vara mer ekonomiskt
och rationellt att livsmedelsverkel får del statliga övergripande ansvaret för
informationen om mat. Denna bör ha en mera positiv inriktning än vad den nu
har och handla om belydelsen av alt äta mat som man mår bra av - livsmedel från

Prop.
1984/85:166 57

kostcirkelns alla grupper - i slället för om vad man inte
skall äta eller minska på. Åler man den '"näringsläla"' mat man
behöver orkar man inte den "energiläta", näringsfattiga.

5,5,56 Handelns samarbelsorgan i jordbruksfrågor: Vi delar
hell LMK's uppfattning, att en samordning av myndigheternas
informationsinsatser är nödvändig. Enligt vår uppfattning bör det främsl
ankomma på Statens livsmedelsverk atl svara för dessa.

5.5.61---------------------------------------------- Kooperaliva
förbundet: KF tillstyrker utredningens förslag

att en
samordning om möjligt bör ske av berörda myndigheters informa

lionsverksamhel om livsmedel, deras egenskaper, näringsriktighet osv.

KF anser att Jordbruksdepartementets livsmedelsberedning bör ges deua

samordningsansvar.-

KF
tillstyrker LMKs rekommendation att man satsar på mera forskning

och utvecklingsarbele inom kost- och hälsoomrädet. KF får härvid särskilt

peka på angelägenhelen av alt det görs kontinuerliga kostundersökningar

där del klarare än hittills framgår hur konsumtionsvanorna inom olika

befolkningsgrupper utvecklas. KF får dock här framhålla att forsk

ning inom hälsoomrädet lill slor del är elt statligt ansvar - inle minsl med

hänsyn lill matvanornas betydelse för hälsa resp. sjukdom och med hänsyn

lill att ökade hälsoinsatser genom en näringsriklig kostordning minskar

sjukvårdskostnaderna.

5.5.62 Landsorganisationen i Sverige: LO tillstyrker — —
— utredningens

förslag all en samordning bör ske av berörda myndighelers informalions

verksamhel om livsmedel, deras egenskaper, näringsrikiighel osv.

LO anser
alt Livsmedelsberedningen bör ges delta samordningsansvar. Vi tillstyrker
givelvis också LMKs rekommendaiion alt man satsar på mera forskning och
utvecklingsarbele inom kost- och hälsoomrädet.

5.5.63 Landstingsförbundet: - - - kan notera atl
cancerkommillén före

slagit att en rådgivande hälsodelegation knyls till regeringskansliel. Beho

vet av en sektorövergripande samordning har också identifierats av HS 90.

För att åsladkomma en samlad lösning hör det förslag som nu lämnas av

livsmedelskommiiién beredas tillsammans med de förslag som HS 90 och

cancerkommittén presenterat.

5.5,77 Sveriges livsmedelsindustriförbund: SLIM anser del
vara ulomor-dentligt angelägel au få klarhei i vad vi egentligen komsumerar och
vill föreslå att Livsmedelsverket åläggs ansvaret för kontinuerliga kostundersökningar.
- - -

SLIM delar
uppfattningen att en samordning [av information] är nödvändig och anser, alt en
enda myndighet - Statens livsmedelsverk - bör ha

Prop.
1984/85:166 58

det övergripande informationsansvaret i kosl- och
näringsfrågor. Livsmedelsverket blir därigenom den sammanhållande länk i dessa
frågor som den enskilda livsmedelsindustrin länge önskat. Den medicinska
expertgrupp i kost- och näringsfrågor som håller på atl bildas bör enligt vår
bestämda åsikt knylas lill Livsmedelsverkel.

5.5.80 Trädgårdsnäringens riksförbund: Kommiltén har i
allmänna orda

lag framhållit behovel av information i kostfrågor. Man förutsätter atl delta

skall lösas genom handelns och livsmedelsindustrins ålgärder. Vissa insat

ser från slatens sida förutsätts och alt dessa samordnas. [Del] borde

övervägas om man kan få till stånd elt
informalionsrådgivningsorgan för hela livsmedelssektorn i den form som
främjandena inom irädgårdsseklorn i dag har.

6 Livsmedelsberedskapen — sårbarhets- och
omställningsfrågor

6.3 Överbefälhavaren: Från försvarsmaktens utgångspunkter
är det viktigt att landel har en för beredskapssilualioner och krig erforderiig
självförsörjningsförmåga och uthållighet vad avser livsmedel.

Utöver ovanslående övergripande krav är del av största
betydelse alt även landels olika regioner har en lillfredsställande
självförsöijningsför-måga. Del är ocksä synnerligen angelägel alt produktions-
och distributionsresurserna har en låg sårbarhet och känslighet för
slörningar.

Landel i sin helhet bedöms för närvarande ha en
lillfredsställande självförsörjningsförmåga och uthållighet jämföri med del
lotala behov som föreligger vid beredskap och krig.

Regionalt föreligger det dock en påtaglig obalans såväl
vad avser jordbruksproduktionen som förädlingsindustrin. Detta har bl.a. lett
till atl Norrland i flera avseenden måsle bedömas vara elt underskottsområde.

Förädlingsindustrin har koncentrerats till ett fåtal
anläggningar främst placerade inom södra delarna av Sverige. Flera vikliga
industrier är dessulom förlagda lill områden som måste bedömas som sannolika
operationsområden i händelse av krig.

Försörjningen av livsmedel bygger på och förutsäller ett
väl utvecklat och väl fungerande distributionssystem.

Med ovanslående som grund bedömer Överbefälhavaren atl
landels

livsmedelsförsörjning i vidaste bemärkelse är sårbar och känslig för de

störningar som kan komma atl inlräffa vid krig. Dessulom har Nortland

begränsad självförsörjningsförmåga vilkel kan allvarligt reducera försvars

förmågan inom denna region.-

Del är mol denna bakgrund viktigt alt åtgärder vidtas för
atl nuvarande obalans i den regionala basproduktionen inte förstärks
ytterligare. Så långt det är möjligl bör obalansen elimineras.

Prop.
1984/85:166 59

Utvecklingen inom livsmedels- och förädlingsindustrin mot
ökande koncentration och föriäggning lill Syd- och Mellansverige måste hejdas.
Det är angeläget alt åtgärder i detla syfte vidias. Om möjligt bör trenden
brytas för atl lillgodose regionala beredskapsbehov.

6.4 Överstyrelsen för ekonomiskt försvar:
Livsmedelsprogrammet är eu av

de prioriterade programmen inom det ekonomiska försvaret.

Från strikt beredskapssynpunkt har de av LMK redovisade
variationerna i åkerareal (2,9 milj. ha, 2,6 milj. ha resp. 2,4 milj. ha) inte
någon avgörande betydelse. Detta förutsätter dock tillgång till nödvändiga
insalsvaror.

ÖEF anser del nödvändigl att jordbrukel i Nortland kan
upprätthållas på minst nuvarande nivå.

Med hänsyn lill mjölkens stora betydelse i den s.k.
kriskoslen bör ett

störte fredstida koantal än 550000 behållas.

Behovet av kvävegödselmedel i kris bör främsl tillgodoses
genom fredstida inhemsk produktionskapacitet, krisimport och ev.
beredskapslagring.

ÖEF framhåller atl den slarka centralisering som
kännetecknat utveck

lingen inom livsmedelsindustrin under senare år har medfört en sårbarhet

som inte är acceplabel från beredskapssynpunkl. ÖEF pekar också på det

problem som betingas av industrins växande beroende av elektronik. För

all en störte tålighet ska uppnås måste större hänsyn tas till beredskapen i

den fredslida samhällsplaneringen och industriulvecklingen.

Planeringsförutsättningar. — — — Livsmedelsprogrammet
skiljer sig från huvuddelen av övriga program genom all arbela med en treårig
omställningsperiod utan någon import av insatsvaror efler det första krisåret.
Övriga program arbeiar med kortare krisperspektiv och räknar med viss import -
20% om inte särskilda skäl föreligger för någol annat antagande.

Självfallel kan det vara motiverat med en särskilt hög
säkerhet när det gäller livsmedelsberedskapen. Enligt ÖEFs mening måste
emellertid en treårig kris ulan någon imporl alls anses vara etl mycket
osannolikt fall.

Det är - - - inte säkert all man i avvägningsprocessen
inom hela del ekonomiska försvaret kan avdela medel så alt nivån 90% [säkerhet]
kan nås eftersom det, som nämnls tidigare, handlar om en politisk bedömning av
vilka risker man är beredd atl ta och vilken balans man vill ha inom det
ekonomiska försvaret.

1982 års försvarsbeslut innebar att ökad hänsyn ska las
lill riskerna för elt angrepp med mycket kort förvarning - s. k. övertaskande
angrepp. Detta krav har enligt ÖEFs mening inte beaktats nöjaktigt av LMK. Det
accentuerar behovet av regional balans i produklion och konsumlion liksom
behovet av lagring av livsmedel i Nortland. - - -

Prop.
1984/85:166 60

Sårbarheten inom jordbruket. - — — En fortsatt minskning
av anlalel sysselsatta inom jordbruket på sikt kan få allvarliga
beredskapskonsekvenser.

Eftersom behovet av specialkunskaper är stort blir
tillgången på reserv-

arbetskraft liten. Della kan få allvarliga konsekvenser för produktionen i

kris och krig. Från försörjningssynpunkt är det en fördel om värnpliktiga

och civilförsvarspliktiga sysselsatta i jordbrukel som hillills kan få upp

skov med sin tjänstgöring vid försvarsmakten och civilförsvaret. En hittills

för jordbrukel outnyttjad resurs utgör vapenfria tjänsleplikliga. Hur dessa

ska kunna användas bör övervägas.

Vad avser växtskyddsmedel och växtnäringsämnen vill ÖEF
underslryka att med något ändrade beräkningsgrunder, bl.a. avseende
krisimporl, som bättre ansluler lill dem som används för det ekonomiska försvaret
i övrigt, minskar lagringsbehoven i betydande grad, - — —

ÖEF anser att förslaget atl basera beredskapsplaneringen
på byggandet av en elektrolysbaserad ammoniakfabrik i krislid inte är
realistiskt. I stället bör eftersträvas en fredslida inhemsk produktion. De
förslag härvidlag som presenterals om ammoniaktillverkning i Nynäshamn är
synnerligen intressanta ur beredskapssynpunkl. - — —

MöjHgheterna att framslälla pekiloprolein i kris och
evenluelll även i

fred bör analyseras närmare.-

Inhemsk etanolproduktion.- Etanolens beredskapsbeiydelse
är —

--- störsl som basråvara för den kemiska induslrin.

Om en eventuell etanolproduktion skulle baseras på
jordbruksprodukter får detla dock inle inkräkta på erforderlig
livsmedelsproduktion i en kris. Från den synpunklen är en etanolproduktion
baserad på skogsråvara fördelaktigare.

6.13 Lantbruksslyrelsen: Vid en bedömning av
livsmedelsberedskapen vill lantbruksstyrelsen framhålla skillnaden i
planeringsförutsättningar mellan en situation med avspärtning och en akut krigssituation.
De beredskapsåtgärder som kan vidtagas är främsl ägnade att klara
livsmedelsförsörjning vid längre avspärtning.

Enligt lantbruksstyrelsens uppfattning är nuvarande och av
kommillén föreslagna beredskapsåtgärder otillräckliga. Utvecklingen inom jordbruket
och Irädgårdsnäringen har under senare år kännetecknats av en ökad
specialisering samtidigt som produktionen blivit tekniskt sett alllmer komplicerad.
Delta förhållande har inte uppmärksammats t tillräcklig utsträckning vid
beredskapsplanläggningen. Lanlbruksstyrelsen vill peka pä atl tillgången på i
första hand handelsgödsel, bekämpningsmedel, proleinfoder, reservdelar,
utsäden och drivmedel har en hell avgörande beiydelse för möjlighelerna atl
klara livsmedelsförsörjningen vid en avspärrning.

En avgörande förulsättning för all försörjningen skall
kunna uppräuhållas i ett läge med partiell eller total mobilisering är att
arbetskraft och

Prop.
1984/85:166 61

traktorer i största möjliga utsträckning stannar i
jordbruket. Livsmedelsförsörjningens behov beaktas enligt styrelsens
erfarenheter f. n. inte på etl lillfredsställande sätt vid planläggningen av
försvarsmaktens ultagning av traktorer. Lanlbruksstyrelsen vill i sammanhanget
föreslå att jordbruket och trädgårdsnäringen fortsättningsvis blir föremål för
generella uppskov och undanlag vad gäller arbetskraft och traktorer.

Lantbruksstyrelsen vill-- kraftigl understryka betydelsen
av atl en

ökad inhemsk tillverkning av ammoniak kommer till slånd.
Vidare krävs ökade insalser för alt trygga försörjningen med bekämpningsmedel
och proteinfoder. Åtgärder bör även vidtagas för att trygga elförsörjningen.

6.17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: LMK har
i sina be

räkningar- - - Ulgåll från ett s. k. grundalternativ. - - - Antagandena

speglar - - - en myckel extrem situation och avviker från dem, som

lillämpas vid övrig toialförsvarsplanering. — — - KD anser att det hade

varit till fördel om dessa redan från början utformats i enlighet med

försvarsdepartementets anvisningar.

------ KD är tveksam till att planeringen - - - binds lill
en kosl som

del av naturliga skäl kan bli många variationer kring i
prakliken. KD menar atl en störte öppenhet inför möjliga alternativa kriskosier
bör prägla del fortsatta arbetet.

-------- Vid en fullsländig avspärtning är tillgången på
kvävegödselme

del eller råvaran ammoniak - otillräcklig även vid nuvarande åkerareal

och kan inle åberopas som skäl emot en minskning av åkerarealen. Om en

kristillverkning skall igångsättas kan den lika gärna dimensioneras för en

åkerareal av 2,4 eller 2,6 milj. ha som 2,9 milj. ha.

LMK framhåller att den bästa lösningen av problemen med
kvävetillför

seln i kris är en redan i fredstid utökad ammoniakproduktion. KD vill

mycket starkt understryka angelägenhelen av atl frågan får en snar och

ändamålsenlig lösning.--

KD vill här framhäva vad LMK anförl om osäkerhelen i
beräkningarna som avser behovet av animalieprodukter. Vidare redovisas
alternativa beräkningar med mindre mjölk i kriskosten och antagande om viss
krisimport, vilka leder lill elt mindre behov av resurser i mjölkproduktionen.

6.26 Sveriges lantbruksuniversitet: Trots den mycket
omfatlande genomgången av sårbarhelsfrågorna som ulredningen har gjort,
präglas behandlingen ändå av brist på studier av alternativa
handlingsmöjligheter. Här behövs en mera genomgripande analys av
livsmedelssektorns möjligheter atl tillgodose de krav som ställs på den vid
olika slag av yttre hot. Delsamma gäller frågan om fredslida anpassning av
produktionen som alternativ lill traditionella lagrings- och beredskapsålgärder.
Sårbarheten i insatsvaruledet behöver yllerligare sluderas. - - -

Prop.
1984/85:166 62

SLU anser - - — att frågan om kväveförsörjning fåtl en
alltför summarisk behandling av utredningen. Det är ännu oklart hur det så
kallade Nynäshamnskombinatet kan ulvecklas. En närmare analys av kostnaderna
för en ulbyggd kväveproduktion inom landet jämfört med beredskapslagring hade
varit av stort värde. Delta gäller även andra delar av insatsvaruledet, inte
minsl andra gödselmedel.

Del råder en belydande osäkerhel om vad som händer på
nationell nivå med avkastningen vid begränsad kvävetillgång. De anpassningar
som kan länkas ske, bl.a. på grund av alt tillgängliga kväveresurser, inklusive
stallgödsel och biologiskt fixerat kväve, får ett ökat värde, har inte studerats
i någon slörre omfattning. Klart är alt resultaten från enskilda
kväve-gödslingsförsök ger en alltför pessimistisk bild av
försörjningssituationen, om de extrapoleras lill riksnivå. De försök som har
gjorts att analysera de toiala effeklerna av en begränsad kvävetillgång tyder
på della. SLU vill i detta sammanhang peka på behovel av fördjupade sludier
kring anpassningsmekanismer på delta område. Innan detta har gjorts, är det
svårt alt på elt adekvat säll utforma ett politiskt ställningstagande till
beredskapsfrågorna.

6.30 Länsstyrelsen i Södermanlands lan: F. n, är vi helt
importberoende av kväve. Vid landets enda kvarvarande ammoniakfabrik i Köping
produceras som kommittén påpekar mindre än hälften av krisbehovet eller ca 15%
av normala åtgången. Länsstyrelsen anser del därför nödvändigt alt snara
ålgärder vidtages för alt utöka den fredslida inhemska ammoniak-produklionen
ålminslone lill de 40% som anses vara elt minimibehov i ell krisläge. - - -

Kommittén anser det möjligt med en viss krisimport av
bl.a. proteinfoder. Länsstyrelsen släller sig iveksam lill alt räkna med detta
i krisplaneringen. Målet bör i stället vara att i den fredslida produktionen
planera för en inhemsk försörjning av proteinfoder, som täcker behovet i krislägel.

Länsstyrelsen vill - — — starkt underslryka vad kommittén
anlyder all beredskapsaspeklerna ges störte betydelse i del regionala
utvecklingsarbete som länsstyrelserna bedriver, men också att näringslivet
självt inkl. jordbrukets egna organisationer ålägger sig elt hänsynslagande
lill beredskapsaspeklerna i sin planering.

6.38 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen
lillslyrker LMK:s förslag all den fredstida ammoniakprodukiionen inom landel
byggs ut exempelvis genom alt Nynäshamnskombinatet och andra liknande projekt
realiseras. Även när det gäller växtskyddsmedel och proteinfodermedel är det
en fördel för vår beredskap med en fredstida produktion inom landel.
Länsstyrelsen föreslår därför atl ansvariga myndigheter får i uppdrag alt

Prop.
1984/85:166 63

studera möjligheten av att få till stånd sådan produktion
i slörre omfattning än vad som nu är fallet inom landel.

6.42 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Det är viktigt au
arbetet fortsätter med alt finna inhemska substitut och produklionsmöjligheier
för viktiga importerade insatsvaror - t.ex, ammoniak, proleinfoder, etanol. En
ökad forskning för att utveckla odlingsformer som kräver en mindre insals av
handelsgödsel och växtskyddsmedel bör stimuleras. Därtill kommer
vila-minpreparat, mineralfodertåvaror och foder-urea. Brislen på inhemsk produktion
av handelsgödsel framstår i sammanhanget som det största problemet.

1 betänkandet redovisas att utvecklingen inom
livsmedelsproduktionen bl.a. inneburit allt slörre produktionsenheter. Delta
konslaterande borde kompletteras med synpunkten alt omlokaliseringar eller
nedläggningar av sådana enheter i fredstid bör prövas även ur
beredskapssynpunkt. På samma säll är det viktigt att mjölkproduktionens
geografiska spridning, inle minst inom rena glesbygdsområden, även bedöms ur
beredskapssynpunkt.

6,47 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Ell längre avbrott i
iransportverksam-

heten kommer att drastiskt försämra försörjningssituationen i de avskurna

delarna av landel. Åtgärder för att öka transporiförmågan i krigstid skulle

väsenlligl förbättra beredskapen på livsmedelsområdet. Av särskild bety

delse är därvid atl öka uthålligheten i transportsystemen lill Nortland.

Mycket skulle vara vunnet i beredskapshänseende om lagerhållningen på

livsmedelsområdet spreds bättre över landet.

Länsstyrelsen
anser att det är av slor betydelse atl man slår vakt om den
jordbruksproduktion, livsmedelsindustri och de lagerceniraler, som i dag finns
i länet och i övriga delar av norta Sverige.

Länsstyrelsen vill också understryka betydelsen av atl
självförsörjning

en med handelsgödselkväve förbättras och vill i detla sammanhang peka

på riskerna att en eventuell kväveindustri i etl krigstillstånd lätt slås ut.
Då

kväve kan kompenseras med åkerareal är det angeläget att detta beaktas

när det gäller bedömning av det framlida behovet av åkermark.

Då proteiniillgången spelaren avgörande roll för att i ett
krisläge uppnå en tillräcklig mjölkproduktion vill länsstyrelsen peka på
riskerna om koantalet sjunker för kraftigt. Ett störte koantal kan kompensera
en viss brisl pä proteinfoder. Dä länel och övriga delar av norta Sverige i dag
inte är hell självförsörjande med mjölkprodukter anser länsstyrelsen atl del är
viktigt ur beredskapssynpunkt att slå vakt om och verka för en viss ökning av
mjölkproduktionen i denna landsända.

Prop.
1984/85:166 64

6.49 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Från
beredskapssynpunkt är det

angelägel att ylleriigare utglesning och nedläggning av
enheter ej tenderar atl öka. Del innebär inte bara försämringar vad avser
livsmedelsproduktionen ulan även att befolkningsunderlaget för närtekryterade
militära

förband försämras.---

Ur allmän beredskapssynpunkt är det- viktigt att den
fredslida

produktionen och förädlingen kan ske så nära konsumtionen
som möjligl och då lägst till de kvantiteter som ingår i en kriskonsumtion. Det
är därför bl.a. angelägel alt bibehålla förädlingsindustrier i t.ex. Norrlands
inland.

Nuvarande förhållanden med redan i fredslid kontinueriig
tillförsel av vissa livsmedel från andra delar av landet är inle
lillfredsställande från beredskapssynpunkt.

6.51 Länsstyrelsen
i Norrbottens län: Under tiden 1965-83 har folkmäng

den i glesbygdskommunerna i öslra Nortbotten minskal med över 30%,

samtidigt som ålderssammansättningen blivit alll ogynnsammare.

För bl.a. försvaret får de allvariiga
befolkningsförändringarna svåra följder. Militärbefälhavaren har framhållit atl
befolkningen i öslra Nortbotten och Malmfälten inte får uttunnas ytteriigare.
1 övre Tornedalen saknas för närvarande i slor utsträckning människor i
värnpliktsåldern. Fortsätter utvecklingen hotas våra säkerhetspolitiska
intressen och det blir en obalans på hela Nordkalotten.

6.52 Centralorganisationen SACO/SR: Vid
kris förutsätts konsumtionen av mjölk öka med ca 25% jämföri med fredstida konsumtion.
Med denna förutsättning så kan den fredstida mjölkproduklionen inle sjunka
särskilt myckel under nuvarande nivå. Samtidigt föreslår emellertid kommitténs
majoritet atl avvecklade mjölksubvenlioner skulle vara elt sätl för slaten att
finansiera spannmålsöverskotten. Enligt SÄCö/SR:s uppfallning verkar inte deua
helt konsekvenl,------------------------

6.53 Familjejordbrukarnas riksförbund:
Livsmedelskommitténs övervägande och förslag anser vi är för optimistiska och
vilar inte på säker grund och baseras lill stor del på prognoser och teoretiska
beräkningar,

6.55 Glesbygdsdelegationen: anser att kommittén inte
dragit riktiga

slutsatser av de studier som gjorts av jordbrukets
sårbarhet. Detta gäller förmågan att producera vissa insatsvaror i kristid och
särskilt möjligheterna att hålla en god beredskap med den nuvarande
centraliserade förädlingen av livsmedlen. Delegationen anser alt en lokal
vidareförädling är en förutsättning för en effektiv försörjning i kristid.

Prop.
1984/85:166 65

6.56 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: Vi menar
att det vore

rimligl alt man från samhällets sida--- tog ett samlat
ekonomiskt

ansvar för beredskaps- och sårbarhetsaspekterna, vilka
ytterst är en angelägenhet, som berör samhällel totalt. Vi är medvetna om att
finansieringen härav är ell i dagsläget besvärligt

slalsfinansielll problem.--- Delta skulle kunna ske på så
säll, alt vissa

belopp av den nu inflyiande mervärdeskatten fick ulgöra
samhällels samlade ekonomiska ansvar för beredskaps- och sårbarhelsaspeklerna
i vår livsmedélspolitik.

6.58 Hushållningssällskapens förbund: Mycket lalar för alt
sårbarheten i vårt lands jordbruk och därmed försörjningsmöjligheterna vid en
mer omfatlande krisavspärtning underskattats av utredningen. Det ringa antalet
sysselsatta inom jordbruket, vårt beroende av importerade produktionsmedel,
koncentrationen till störte enheter och specialisering är exempel på faktorer
som gjort vårt jordbruk mycket sårbart.

Detta gäller inte minst jordbrukets försörjning med olika
produktionsme

del, varav tillgången på handelsgödselkväve spelar en väsenllig roll vid

bedömning av arealbehovel vid en mera långvarig krissituation. Den nuva

rande produktionskapaciteten av handelsgödselkväve inom landet är inte

tillräcklig vid en kris. Vid en mera långvarig sådan lorde inte heller en ökad

beredskapslagring vara tillräcklig. Förbundet vill därför tillstyrka kommit

téns förslag om en ökad fredslida ammoniakproduktion i landel. Del

samma bör för övrigl gälla produktionen av olika växtskyddsmedel.

Potatisodling och sockerbetsodling är mycket angelägna ur
beredskapssynpunkl. Skall vi klara en övergång till kriskosi, gäller del all
slå vakl om nuvarande arealer av dessa grödor. Alt exempelvis hell plötsligt
tredubbla potatisarealen måsle vara i det närmaste omöjligl, om man inte i
fredslid

ser lill att bibehålla nuvarande arealer av mat- och
fabrikspotalis,

Det synes--- angeläget alt utveckla jordbrukets
möjligheter till en ökad

proteinproduktion, med t, ex. ärter och dubbellåga
rapssorter samt som biprodukt vid elanolframställningen, än att förlila sig på
det hittills helt oprövade pekiloproleinel, som enligt förbundet är att
betrakta som en skrivbordsprodukt. Däremot skulle en satsning på
etanolproduktion trygga en slor del av proteinförsörjningen. Samtidigt måste
förbundel varna för en övertro på ärtodlingens möjligheter i en krissituation.
Inga andra grödor är

så känsliga för årsmånsvariationer som ärter. Förbundet
vill också

betona viklen av all man inom landet stimulerar
utvecklingen av foder-sädsorter med högre proteinhalt.

6.61 Kooperativa förbundet: 1 grundaliernativet för
kommitténs beräkningar förutsätts atl ingen krisimport förekommer. KF anser
delta vara en osannolik siluation under någon längre tid och anser att det
kommer atl kunna ske en viss om än oförulsebar imporl av flera olika varor -
såväl 5
Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 166. Bilagedel

Prop. 1984/85:166 66

jordbruksvaror och livsmedel som insatsvaror. Det är dock
omöjligt all

med någon säkerhel planera en sådan imporl.------------------- KF
anser det

mindre troligt att en kris blir så långvarig att man får 3
års avspärtning. Man bör därför med relativt hög säkerhet i planeringen kunna
utgå från en

någol kortare varaktighet.-

KF vill i likhel med LMK förorda att man söker förverkliga
planer på något projekl med ammoniakproduktion i kombination med en
gasprodu-cerande induslri, varigenom man skulle få en fredstida ammoniakproduktion
i landet. KF föreslår därför att frågan ytterligare utreds och atl man
överväger en från sårbarhetssynpunkl lämplig lokalisering.

6.62 Landsorganisationen i Sverige: 1 grundalternativet
för kommitténs beräkningar förutsätts atl ingen krisimport förekommer. LO anser
detla vara en osannolik situalion under någon längre lid och anser alt det
kommer atl kunna ske en viss om än oförulsebar import av flera olika varor -
såväl jordbruksvaror och livsmedel som insalsvaror m.m. men att

det är omöjligl alt med någon säkerhel planera en sådan
import.

För tillverkning av kvävegödsel är ammoniak den mesl
betydelsefulla råvaran. LO anser i likhet med LMK att de planer som finns på
atl starta ytterligare ammoniakproduktion inom landet måste understödjas och
uppmuntras.

6.64 Lantbrukarnas riksförbund:-- konstaterar------ alt
Sverige

f. n. inle har den försötjningsförmåga för livsmedel, som
förutsätts i 1982

års försvarspolitiska beslut.-

De beräkningar och bedömningar av produktionen som görs i
det s. k.

grundaliernativet kan--- inle anses sakligt underbyggda.
De ulgår

visserligen från ungefär dagens åkerareal, men lägger
därtill förutsättning

ar som f. n. inte föreligger eller måste anses som mindre sannolika. LRF

anser alt utgångspunkten borde varit de olika resurser som finns tillgäng

liga inom landet i det fredstida utgångsläget (resursalternalivel).

Med uigångspunkt härifrån skulle egentligen behövas en
åkerareal om

3,3-3,4 milj. ha för att producera kriskoslen. Att utöka arealen till denna

nivå är självfallel inte möjligt, men illustrerar saklägel vad gäller livsme

delsförsörjningen. --

Olika tilläggsberäkningar visar också alt sårbarheten ökar
vid minskande areal. Del får bl. a. av delta skal därför anses vara i hela
nationens intresse att all brukningsvärd åker bevaras.

Statens jordbruksnämnd har tidigare slagit fast att del
vid beräkning av

behovel av beredskapslager inle kan förutsättas en krisimport av ammo

niak. Inte heller den försvarspolitiska ulredningen införde sådana antagan

den. ----

Även om viss import av varor kan förekomma i ett krisläge
torde det vara mindre sannolikl all ammoniak kan importeras. Denna vara är
nämli-

Prop. 1984/85:166 67

gen strategisk och används vid tillverkning av sprängämnen
och plaster.

Det alternativ, där sådan import (10%) förutsätts, får därför bedömas som

mindre trovärdigt. Trots delta antagande är det inte möjligt att uppnå den

miniminivå som kriskosten utgör.

Jordbruksproduktionen måste ställas om radikalt för att
kriskoslen skall

uppnås. Någon analys av de redovisade styrmedlens effektivitet har inte

gjorts. Erfarenhelerna från andra väridskrigel visar all möjlighelerna lill en

mer belydande omslällning var ganska begränsad. Alt idag göra en kraftig

omställning skulle vara ännu svårare.

LRF vill också peka på jordbrukskooperalionens stora
betydelse för omställningsprocessen under andra väridskrigel - en resurs som
kommittén synes ha förbisett.

Vid bedömningen av omställningen av produktionen och
konsumtionen

har de regionala förhållandena inte analyserals. Inte heller har följdverkan

av atl delar av landel utsätts för krig eller ockupation tagits med i bedöm

ningarna. Det lorde stå helt klart att produktionsmedel och jordbrukspro

dukter inte kan utnyttjas på det optimala sätt som beräkningarna förutsät

ter, beroende på den regionala obalans mellan produktion och befolkning

som råder redan i dagsläget. Som en följd härav borde i beräkningarna

produktionen ha dimensionerats för en slörre volym än den som kriskosten

kräver. De regionala balansproblemen ökar samtidigt som åkerarealen

minskar - ett förhällande som inte beaktats vid diskussionerna om möjlig

heterna all försörja befolkningen vid en åkerareal om exempelvis 2,4 eller

2,6 milj. ha.----

LRF anser av ovan redovisade skäl all kommiltén inle gjort
sådana analyser av sårbarhelsfrågorna atl resultatet kan ligga till grund för
beslut om etl produktionsmål, om delta skall ligga i linje med vad som krävs
enligt 1982 års försvarsbeslut.

LRF vill särskilt underslryka alt kraven på tryggad
livsmedelsförsörjning i ofred och avspärrning starki motiverar att nuvarande
åkerareal bibehålls. Dessutom bör koantalet under tiden fram till omkring 1990
inte tillåtas aU understiga 625000.

6.66 Svenska fabriksarbelareförbundel: Ett långvarigt krig
med åtföljande avspärtning av den typ som vi upplevde under andra väridskrigel
synes vara ett orealistiskt framtida antagande. Det gäller också andra typer av
mångåriga toiala avspärrningar. Etl politiskt spänningstillslånd med försvårad
imporlförsörjningssituation under en begränsad tid synes vara ett

mer
realistiskt krisalternativ.-

I samband med förbundets agerande för all rädda
ammoniakfabriken i Kvarntorp genom atl göra denna lill ett förgasningsforskningscenlrum
konstaterades att del vid Studsvik pågick en myckel lovande forskning på
biomassaförgasning (det s.k. MINÖ-projektei). Del kan finnas skäl alt diskutera
en samordning av MINÖ-konceplet med ett fortsatt utvecklings-