Prop. 1984/85:171

Prop.
1984/85:171

Regeringens proposition

1984/85:171

om särskilda insatser inom socialtjänsten för ungdomar i
samband med missbruk och kriminalitet, m.m.;

beslutad den 21 mars 1985.

Regeringen föreslär riksdagen att anta de förslag som har
upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vagnar

OLOF PALME

G. SIGURDSEN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag i syfie alt förtydliga
socialtjänstens ansvar för ungdomar, framför allt ungdomar med missbruksproblem
och unga lagöverträdare. Förslagen avser vidare atl motverka lendenser all i
ökande ulslräckning döma ungdomar lill påföljder inom kriminalvården,
Proposifionen bygger lill stor del pä förslag från socialberedningen.

Enligt förslagen far socialnämnden befogenhet all besluta
om en åigärd som inle är sä ingripande som omhänderlagande för inslilulionsvård
eller familjehemsvard. Socialnämnden skall få beslula alt den unge skall hålla
regelbunden koniakt med en särskili ulsedd koniaklperson eller della i
behandling i öppna former inom socialljänslen. Beslämmelserna las in i lagen
(1980:621) med särskilda beslämmelser om vård av unga (LVU).

Möjlighelen alt bereda vård enligt LVU för ungdomar mellan
18 och 20 år vidgas någol. Åldersgränsen vid vilken LVU-vård senasl skall
upphöra höjs till 21 år. En högsta åldersgräns om 21 år skall gälla även i
broltsbalken för möjlighelen att som påföljd för broll överlämna någon till
vård inom socialljänslen. Sådant överlämnande skall kunna ske också beträffande
dem som meddelas särskilt beslut angående kontaktperson eller behandling i
öppna former. Åklagaren skall kunna underiåla alal när sådana insalser görs
belräffande en underarig lagöverträdare.

Den som är under 21 är skall som regel inte få dömas lill
fängelse i mer än tre mänader utan alt socialnämnden har yttrat sig. När sådant
längre fängelsestraff aktualiseras och när domstolen överväger att överlämna
någon till våld inom socialtjänsten skall domslolen kunna utnyttja del yitrande
som socialnämnden har avgell till åklagaren,

I propositionen redovisas även vissa synpunkter på frågan
om fängelsestraff för unga lagöverträdare.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1985.

I Riksdiigcn 19,S4/!<5. 1 saml. Nr 171

Prop.
1984/85:171

Lagförslagen i denna proposilion har granskats av
lagrådel. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s.
10), lagrådets yllrande (s. 75) och föredragande slalsrådels
ställningstaganden lill lagrådets synpunkter (s. 76).

Den som vill ta del av samlliga skäl för lagförslagen
måsle därför läsa alla ire delarna.

Prop.
1984/85:171

1 Förslag till

Lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

Härigenom
föreskrivs all 12 och 47 §§ socialljänsllagen (1980:620) skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

12 §

Socialnämnden skall

verka för
all barn och ungdom förhållanden,

i nära samarbeie med hemmen främja en allsidig
personlighelsul-veckling och en gynnsam fysisk och social ulveckling hos barn
och ungdom och

sörja för all barn och ungdom som riskerar att utvecklas
ogynnsamt får del skydd och stöd som de behöver och, om hänsynen lill den unges
bästa motiverar del, vård och fostran uianför del egna hemmel.

växer upp under Irygga och goda

i nära samarbeie med hemmen främja en allsidig
personlighelsul-veckling och en gynnsam fysisk och social ulveckling hos barn
och ungdom,

med särskild uppmärksamhel följa uivecklingen hos barn och
ungdom som har visal tecken lill en ogynnsam utveckling och

i nära samarbete med hemmen sörja för all barn och ungdom
som riskerar alt utvecklas ogynnsamt får det skydd och slöd som de behöver och,
om hänsynen lill den unges bästa motiverar del, vård och fostran uianför del
egna hemmet.

47 §

Uppdrag
all besluta på socialnämndens vägnar får inle avse vad som ankommer på
nämnden enligi 2, 5 och 6 §§, 11 S försia och andra slyckena, 17 § iredje
slyckel saml 18 § lagen (1980:621) med särskilda beslämmelser om vård av
unga.

Uppdrag
alt besluta på socialnämndens vägnar får inte avse vad som ankommer på
nämnden enligt 2, 5, 6 och 8a §§, 11 § första och andra slyckena, 17 § tredje
stycket samt 18 S lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av
unga. I de kommuner där sociala distriklsnämnder inte har inrättats får dock
beslulanderällen i frågor som avses i försia slyckel uppdras ål en särskild
avdelning som beslår av ledamöler eller suppleanter i nämnden.

Denna lag iräder i krafl den 1 juli 1985.

Prop.
1984/85:171 4

2 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om

vård av
unga

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:621) med
särskilda beslämmelser om vård av unga

dels all 1, 5, 20 och 21 §§ skall ha nedan angivna
lydelse, dels atti lagen skall införas ivå nya paragrafer, 8 a och 8 b §§,saml
närmasl före 8 a § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

Den som är under 18 år skall beredas vård med stöd av
denna lag, om del kan antas att behövlig vård inle kan ges den unge med
samtycke av den eller dem som har vårdnaden om honom och, när den unge har
fyllt 15 år. av honom själv.

Vård skall beredas den unge om

1.
brister i
omsorgen om honom eller något annal förhållande i hemmel medför fara för hans
hälsa eller utveckling eller

2.
den unge
ulsälter sin hälsa eller utveckling för allvarlig fara genom missbruk av
beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller någol annal därmed
jämförbarl beleende.

Värd med slöd av andra slycket 2 Vård med stöd av andra slyckel 2

får även beredas den som har fylll 18 får även beredas den som har fylll 18

men inle 20 år, om vård inom men inte 20 år, om sådan vård med

socialljänslen med hänsyn lill den hänsyn lill den unges behov och

unges behov och personliga förhål- personliga förhållanden i övrigl är

lande i övrigl är uppenbarl lämpliga- lämpligare än annan vård.

re än annan vård.

5§

Socialnämnden skall noga följa vården av den som har
berells vård med slöd av denna lag. När vård enligi lagen inte längre behövs,
skall nämnden besluta atl vården skall upphöra.

Har den unge beretts vård med stöd av 1 § andra stycket 2
eller tredje slycket, skall socialnämnden inom sex månader från dagen för
verkslällighei av vårdbesluiet pröva om vård med slöd av lagen skall upphöra.
Denna fråga skall därefier prövas forllöpande inom sex månader från senasle
prövning.

Vård som har beslulals med slöd av 1 § andra styckel 1
skall upphöra senasl när den unge fyller 18 år.

Vård som har beslulals med slöd Vård som har beslutals med slöd

av 1 § andra slyckel 2 eller iredje av 1 § andra
slycket 2 eller tredje slyckel skall upphöra senasl när den slycket skall
upphöra senast när den ungefyl\er20är. Harsexmånaderdå unge fyller 2/ år.
inte förfluiU från del rätten beslulade om vård eller socialnämnden senasl
prövade frågan om vårdens upphörande, får dock vård med slöd av lagen pågå
längst tUls denna lid har gått ul.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

Andra insalser än vård

8a §

Kan del
anias au den som är under 20 år ull följd av en sådant beteende som avses i 1 §
andra stycket 2 kommer all behöva beredas vård enligt denna lag om beteendet
fortsätter och kan del stöd eller den behandling som behövs inte ges den unge
med samtycke av honom, om han har fy Ut 15 år, och. om han står under någons
vårdnad, av vårdnadshava-ren, får socialnämnden beslula

1.
an den
unge skall hålla regelbunden konlakl med en särskih ulsedd kontaktperson,

2.
att den
unge skall delta i behandling i öppna former inom socialljänslen.

När ett sådani beslut meddelas skall en särskild
behandlingsplan finnas.

Beslämmelserna i 5 § gäller i liU-låmpliga delar också i
fråga om beslui enligi försia stycket. Prövning enligt 5 § andra styckel av
frågan, om sådant beslut skaU upphöra an gälla, skaU ske försia gången inom sex
månader från dagen för nämndens beslui.

8b §

Ell beslut enligt 8 a § upphör att gälla, om

1.
beslut
fattas om omedelbart omhändertagande,

2.
ansökan
om vård bifalls.

20 § Socialnämndens beslut får överklagas hos länsrällen
genom besvär, när nämnden har

1. beslutat
om var vården av den unge skall inledas eller beslutat atl flytta

den unge från det hem där han vistas,

2. beslulal i en fråga om forisatl vård med slöd av lagen,

3. med
stöd av 16 § beslulal om umgänget med den unge eller beslulal att dennes
vistelseort inle skall röjas.

3.
fallal
beslut enligt 8 a § eller prövat om sådant beslut skall upphöra an gälla.

4.
med slöd av 16
§ beslulal om umgänget med den unge eller beslulal all dennes visielseorl inle
skall röjas.

Prop.
1984/85:171 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Andra beslui av nämnden enligi denna lag får inle
överklagas. Rättens beslut enligt 17 § om läkarundersökning får inte
överklagas,

21§

Beslut om omhänderlagande en- Beslut
om omhändertagande en-

ligt 6 §
gäller omedelbart. ligt 6 § och beslui enligi 8 a §
gäller

omedelbart,
Annal beslut av socialnämnden enligt denna lag gäller omedelbarl, om nämnden
inle förordnar någol annal.

Rätten får
förordna all annal beslui som rätten har meddelal skall gälla omedelbarl.

Denna lag Iräder i kraft den 1 juli 1985.

Prop.
1984/85:171 7

3 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs alt 31 kap. 1 § broUsbalken skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

31 kap. 1§'

Kan den som är under ijugo år och Kan den som är under tjugoett år

som begått
brottslig gärning bliva och som begått brottslig gärning bli

föremål för vård med stöd av lagen föremål för vård med stöd av lagen

(1980:621) med särskilda besläm- (1980:621) med särskilda bestäm

melser om vård av unga eller eljesl melser om vård av unga eller åigärd

enligt socialtjänstlagen (1980:620), enligt 8a § samma lag eller ges vård

må rällen efter hörande av social- enligt socialtjänstlagen (1980:620),

nämnd överlämna ål nämnden att får rätten överlämna åt socialnämn-

föransialla om erforderlig vård den alt föranstalta om erforderlig

inom socialljänslen. vård inom socialljänslen.

Om det anses påkallal för den dömdes lillrältaförande
eller av hänsyn till allmän laglydnad, får jämte överlämnande till vård inom
socialtjänsten dömmas till dagsböter, högst etthundraåttio, vare sig böter har
föreskriviis för brottet eller ej.

Denna lag träder i krafl den 1 juH 1985.

I Senaste lydelse 1983:240.

Prop. 1984/85:171

4 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om

unga
lagöverträdare

Härigenom
föreskrivs all 1 och 9 §S lagen (1964:167) med särskilda beslämmelser om
unga lagöverirädare skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Har
broll begåtts av någon som vid liden för brottet ej fylll aderton år, får
utöver vad som följer av 20 kap. 7 § rällegångsbalken, åklagare besluta atl
underlåta ålal för brottet (åtalsunderiätelse).

om broltel uppenbarligen skelt av okynne eller
förhaslande, Åialsunderlålelse får dock inle beslulas, om något väsenlligt
allmänt eller

enskill
inlresse därigenom åsidosälls.

I fråga om åialsunderlålelse sedan åtal har väckts
tillämpas 20 kap. 7 a §

rällegångsbalken.

om den
underårige bereds vård med slöd av lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser
om vård av unga eller blir föremål för annan därmed jämförlig åigärd eller utan
sådan åigärd blir föremål för annan hjälp- och stödåtgärd saml del med skäl kan
antas att härigenom vidias vad som är lämpligasl för den underårige eller

om den
underårige bereds värd med slöd av lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser
om vård av unga eller blir föremål för annan därmed jämförlig åigärd eller för
åigärd enligt 8 a § nämnda lag eller för annan hjälp- och slödålgärd saml det
med skäl kan antas all härigenom vidias vad som är lämpligasl för den
underårige eller

9§=

Ej må den som inle fylll aderlon år dömas lill fängelse
eller skyddslill-syn, med mindre den som har vårdnaden om honoiTi, där så
lämpligen kunnat ske, blivit hörd i målet.

Innan någon som är under tjugoett år dömes till påföljd
som avses i försia slyckel skall den som utfört personundersökning i målel
höras, om skäl äro därliU.

Den som är under aderton år får inle dömas lill fängelse
eller skydds-tillsyn, om inle den som har vårdnaden om honom har blivii hörd i
målel, där så lämpligen kunnal ske.

Innan
någon som är under tjugoett år döms till påföljd som avses i försia slyckel
skall den som har utfört personundersökning i målet höras, om det finns skäl
till det.

Rällen
får överlämna ål socialnämnden att föranslalia om vård inom socialljänslen
endast om det i målet finns elt yttrande av nämnden med del innehåll som avses
i 3 §. Ell sådani yllrande krävs också, om del inte finns särskilda skäl, för
atl rällen skall få döma den som är under tjugoen år liU fängelse i mer än ne
månader.

'Senaste lydelse 1985:14, -Senaste lydelse 1979:685,

Nuvarande lydelse

Vårdnadshavare som höres enligt försia styckel äger räll
lill ersättning och förskott enligt vad om viline är siadgat. Ersättningen
skall gäldas av slalsverkel.

Föreslagen
lydelse

Vårdnadshavare som hörs enligt första slyckel har rätt
lill ersättning och förskott enligt vad som är föreskrivet om viline.
Ersäiiningen skall betalas av slaten.

Denna lag Iräder i kraft den 1 juli 1985.

SOCIALDEPARTEMENTET

Uidrag PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1985-02-28

Närvarande: slalsminislern Palme, ordförande, och
statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Guslafsson, Leijon, Peierson, Boström,
Bodström, Göransson, Gradin. Dahl. R, Carlsson, Holmberg, Hellslröm, Thunborg,
Wickbom

Föredragande: statsrådet Sigurdsen

Lagrådsremiss om särskilda insatser inom socialtjänsten
för ungdomar i samband med missbruk och kriminalitet, m.m.

1 Inledning

Genom tillkomsten av socialljänsllagen (1980:620, SoL),
lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och lagen
(1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) skedde en genomgripande
reform av den sociala vårdlagstiflningen.

I juni 1980 tillkallade den dåvarande socialministern en
parlamentarisk koinmillé för översyn av beslämmelserna om vård oberoende av
samtycke inom socialtjänst- och sjukvårdslagstiftningen. Kommillén anlog namnel
socialberedningen (S 1980:07). Efter regeringsskiftet år 1982 fick socialberedningen
nya direktiv och delvis ny sammansättning. Enligt de nya direktiven skall
beredningen bl.a. göra en allmän uppföljning och utvärdering av
socialtjänslreformen.

Beredningen' överlämnade i seplember 1984 ell
delbetänkande (DsS 1984:15) Socialtjänstens insalser för ungdomar - Vissa
frågor i samband med missbruk och kriminalitet. I belänkandet läggs fram
förslag i frågor som rör socialtjänstens insalser för ungdomar. Beredningen har
särskilt lagil upp dessa frågor med anledning av atl det i deballen hävdats atl
socialtjänslereformen medföri all unga lagöverirädare i allt slörre utsträck-

' Ledamöter vid betänkandels avlämnande;
försäkringsrättsrådet Lars Grönwall, ordförande, f.d. riksdagsledamoten Britta
Bergström, riksdagsledamoten Göte Jonsson, f.d. riksdagsledamoten Erik Larsson,
socialnämndsordföranden Ove Löfgren. riksdagsledamoten Anita Persson,
avdelningschefen Kurt Sjöström och riksdagsledamoten Evert Svensson,

Prop.
1984/85:171 11

ning kommil alt dömas lill påföljd inom kriminalvården i
stället för atl överlämnas tiil vård inom socialtjänsten. Vidare har till
beredningen överlämnals narkolikakommissionens promemoria (PM nr 7) Lokala
insalser mol narkolika. Kommissionen har i promemorian behandlal vissa frågor
som faller inom beredningens uppdrag.

En sammanfattning av belänkandel bör fogas lill
proiokollei i della ärende som bilaga 1.

Belänkandel har remissbehandlals. Därvid har
narkolikakommissionens promemoria bifogals. En förteckning över
remissinslanserna och en sammanslällning av deras yttranden bör fogas till
protokollet i della ärende som bilaga 2.

Socialberedningens arbete med bl.a. uppföljning och
översyn av de nya sociallagarna fortsäller. Arbetet beräknas vara avslutat
under är 1985.

Jag tar i del följande upp de frågor som nu har behandlals
av beredningen och lägger fram förslag lill vissa ändringar i
socialljänsllagsiiflningen m.m, med uigångspunkl i beredningens förslag och vad
som har kommil fram under remissbehandlingen,

2 Allmän motivering 2.1 Bakgrund

2.1.1 Socialtjänslreformen

Socialljänsllagen har karaklären av målinriktad ramlag. I
I § som ulgör en porlalparagraf sägs alt samhällels socialljänsl - på
demokralins och solidarilelens grund - skall främja människornas ekonomiska och
sociala Irygghel, jämlikhel i levnadsvillkor och akliva dellagande i
samhällslivet Enligi paragrafen gäller vidare atl socialljänslen under
hänsynslagande lill människans ansvar för sin och andras sociala siiuaiion
skall inriklas på alt frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna
resurser. Slulligen sägs all verksamhelen skall bygga på respekl för
människornas självbeslämmande-rätt och integritet

Helhetssynen skall vara utmärkande för socialtjänsten. Del
innebär bl.a. att en enskilds eller grupps sociala situation skall ses i
förhållande lill hela den sociala miljön. Socialljänslen bör slräva efler all
finna en samlad lösning på sociala svårigheier i den enskildes eller gruppens
lolala siiuaiion. Ell annal grunddrag i reformen är all all värd och behandling
så långi som möjligl skall ske i frivilliga former.

Huvudprincipen i SoL om all socialtjänstens insatser skall
ges på frivillig väg gäller givetvis också vården av barn och ungdom.
Socialnämnden har i 12 § SoL ålagls all sörja för alt barn och ungdomar som
löper risk att ulvecklas ogynnsamt får del skydd och stöd som de behöver.
Nämnden kan i regel göra della i frivilliga former, men när samförslånd inle
kan nås finns en möjlighel all gripa in med ivång för all hindra en ogynnsam
ulveckling för

Prop. 1984/85:171 12

den unge. Vård skall sålunda beredas med stöd av LVU. om
det kan antas atl den unge inle kan ges behövlig vård med samlycke av dennes
vårdnadshavare och, när den unge fylll 15 år, av honom själv, LVU komplellerar
således SoL i siluationer där frivilliga insatser inle går atl genomföra eller
bedöms som otillräckliga.

Vård enligt LVU kan komma i fråga i två huvudtyper av
fall. 1 det första fallel skall värd beredas om brisler i omsorgen eller annat
förhållande i hemmet medför fara för barnels hälsa eller ulveckling (1 § andra
slyckel l,de s.k. miljöfallen). Del andra fallel gäller ungdomar som lill följd
av missbruk, kriminellt beteende eller dylikt själva ulsälter sin hälsa eller
ulveckling för allvarlig fara (1 § andra slycket 2, de s.k. beteendefallen).

Beslui om vård enligi LVU meddelas av länsrällen på
ansökan av socialnämnden (2 S).

Enligi huvudregeln kan vård enligi LVU bara beredas den
som är under 18 år. Vård på grund av den unges egel beleende kan dock också ges
den som har fylll 18 men inie 20 år, om vård inom socialljänslen är uppenbarl
lämpligare än annan vård med hänsyn lill hans behov och hans personliga
förhållanden i övrigl (1 § iredje styckel).

När vård enligi LVU beslulals av länsrällen beslämmer
socialnämnden hur vården skall ordnas och var den unge skall vistas under
vårdtiden. Vård med stöd av LVU skall alllid inledas uianför den unges egel
hem. Del är emellerlid möjligl alt senare fortsätta vården i del egna hemmet.
(11 §)

I de s.k, beleendefallen skall socialnämnden inom sex
månader från dagen för verkställighet av vårdbesluiet pröva om vården skall
upphöra. Frågan skall därefier prövas fortlöpande inom sex månader från den
senasle prövningen. Vården skall upphöra senasl när den unge fylll 20 år. Har
sex månader då inle förflutit från det rätlen beslutade om vård eller socialnämnden
senast prövade frågan om vårdens upphörande, får dock vården pågå längst tills
denna tid har gåtl ul. (5 §)

För unga som vårdas för sill eget beleende och som behöver
slå under särskili noggrann lillsyn finns hem som är anpassade för sådan
lillsyn. Det är socialnämnden som beslutarom den unge skall placeras i ett
sådani hem. För all vården vid dessa hem skall kunna genomföras har den som
ansvarar för vården fåll särskilda befogenheler. Rörelsefrihelen för de unga
som visias med stöd av LVU i dessa hem får begränsas under vissa
förutsättningar.

Socialnämnden får vidare enligt LVU besluta att den unge
skall omhändertas omedelbarl, om del är sannolikl att den unge behöver beredas
vård med slöd av lagen och rätlens beslut om vård inte kan avvaktas (6§).

I brådskande fall kan beslut om omedelbart omhänderlagande
även fallas av socialnämndens ordförande eller annan ledamoi av nämnden som har
särskilt förordnats. Ett sådant beslut skall anmälas vid nämndens nästa
sammanlräde. Sedan ansökan om vård enligt LVU gjorts kan även rälten beslula om
omedelbarl omhänderlagande (6 §). Ell beslut av socialnämnden

Prop. 1984/85:171 13

om omedelbarl omhänderlagande skall inom en vecka
underslällas länsräi-tens prövning (7 §). Socialnämnden skall ansöka om värd
enligt LVU inom fyra veckor från det all omhänderlagandel verkslälldes; sker
inle detta upphör omhändertagandet (8 §).

2.1.2 Tillämpningen av socialljänsllagsiiflningen

Antalet ivångsomhändertaganden för vård i åldersgruppen
15-20 år synes ha minskat kraftigt sedan socialljänstreformen irädde i kraft År
1981 omhändertogs 785 ungdomar i denna åldersgrupp enligt 29 § i den upphävda
barnavårdslagen, BvL. Med stöd av LVU omhändertogs 377 resp. 394 ungdomar åren
1982 och 1983. Den unges beleende åberopades i 665 fall år 1981, i 308 fall år
1982 och i 326 fall år 1983. Del är dock vikligt alt hålla i minnet atl
omhänderlagande enligt 29 § BvL kunde ske även när den unge och hans föräldrar
samtyckte till vården. En viss del av dessa omhändertaganden kan därför sägas
ha inneburit ett formellt, men inte reellt ivång. Hur stor denna andel var
finns del inga uppgifier om. Della begränsar självfallel möjligheterna att dra
nägra säkra sluisalser om utvecklingen.

Vård utom hemmet i frivilliga former har ökal sedan år
1981, Sålunda inleddes samhällsvård enligi 31 § BvL. som föruisalte samlycke,
för 524 ungdomar i åldern 15-17 år under år 1981, Vård ulom hemmet med slöd av
SoL beslulades under år 1982 för 1 600 ungdomar - varav elt par hundra fall
egenlligen var forlsällningsbeslul för vård enligt 31 § BvL-och under år 1983
för 1 239 ungdomar. Jämförelsen kompliceras även här av den ändrade
lagstiftningen. Bl.a. har omhändertaganden enligt 29 § BvL i vissa fall
omvandlais lill placeringar med slöd av SoL.

Någon särskild slalislik finns inle om hur många ungdomar
i åldern 18-20 år, som är placerade i vård ulom hemmel med slöd av SoL,

Enligt SoL finns möjligheter all förordna en särskild
koniaklperson eller en familj med uppgifl all hjälpa den enskilde och hans
narmasle i personliga angelägenheier. Förulsällningen är all den enskilde begär
eller samiycker lill del,

Della frivilliga koniaklmannainstitul har kommil lill
användning i belydande och förmodligen ökad ulslräckning. Under år 1982
påbörjades för 1 802 ungdomar i åldern 15-17 år kontakt med koniaklperson eller
koniaklfamilj. Under år 1983 påbörjades sådana insalser för I 073 ungdomar.
Det går dock inle all göra några direkla jämförelser med lidigare är, eftersom
del inle finns några uppgifier om hur många frivilliga konlakler som ingick i
den äldre slalisliken över hjälpålgärder enligi BvL.

2.1.3 Utvecklingen av broiispåföljder för ungdomar

Under år 1982 dömdes 46 ungdomar under 18 år lill
frihelsberövande påföljd (fängelse eller skyddstillsyn i kombinaiion med ell
kortare fängelse-

Prop. 1984/85:171 14

slraff). År 1983 var anlalet 36, Molsvarandesiffror för
åren 1980 och 1981 var 30 resp. 45. Härlill kommer ett antal fängelseslraff vid
s.k. konsumlionsdo-mar, dvs, förordnanden om att tidigare ådömd påföljd skall
avse även det nya brollet Här bör erinras om bl,a. möjlighelen alt förena en
lidigare dom på skyddstillsyn med ett fängelsestraff i den nya domen (34 kap, 6
S brottsbalken). Om man ser lill utvecklingen under en längre period, tiden
1972-1983, framgår det att fängelsedomarna för 15-17 åringar noterade en lopp
åren

1981 och 1982. Om orsaken till den högre nivån under
åren 1981 och 1982 är

etl resulial av brollsulvecklingen eller ändrad praxis hos domslolarna - eller

beror på lillfälligheler - går dock inte alt utläsa ur statistiken.

I åldersgruppen 18-20 år dömdes 1 306 ungdomar till
frihetsberövande påföljd under 1982. Ar 1983 minskade anlalet lill 1 215.
Motsvarande siffror för åren 1980 och 1981 var 1 233 resp, 1 313. Del finns en
tendens till ökning av fängelsestraffen i den nämnda åldersgruppen om man ser
lill utvecklingen under en längre period.

Sainmanfattningsvis kan konstaleras alt inga förändringar
som kan antas ha samband med tillkomsten av socialljänsllagsiiflningen kan
ulläsas ur slalisliken om anlalel frihetsberövande påföljder för ungdomar under
20 år. Däremot kan konslaleras en markanl ökning av anlalel domar på skyddstillsyn
för ungdomar i åldersgruppen 15-17 år. Denna ökning antas enligt de flesta
bedömare ha samband med den förändrade lagstifiningen.

Uppgifter som har lagits fram av brottsförebyggande rådel
(BRÅ) visar all anlalel skyddslillsynsdomar avseende 15-17 åringar har
fördubblals från år 1980 lill år 1983. BRÅ har påpekat atl del kan vara befogal
all jämföra de senasle årens ulveckling med uppgiflerna frän år 1980. En sådan
jämförelse visar enligi BRÅ följande. År 1981 kan sägas ha varil ell
"förväniansår" inför de nya lagarnas ikraftirädande och år 1982 på
molsvarande säll ell "iräningsår". År 1980 uppgick anlalel domar på
skyddslillsyn för 15-17 åringar lill 106. År 1981 uppgick anlalel domar på
skyddslillsyn lill 136. År

1982 ökade antalel domar lill 263. Under år 1983
minskade anlalel domar lill

231. Del bör dock uppmärksammas all siffrorna blir någol lägre om man ser

lill anlalel dömda personer, eflersom del förekommer all samma person

döms vid flera tillfällen under ell och samma år. BRÅ:s undersökning visar

också på en tendens lill all alll yngre lonåringar döms lill skyddslillsyn.

Någon molsvarande lendens lill ökning kan inle ulläsas
inom åldersgruppen 18-20 år. 1 genomsnill dömdes 1 438 ungdomar i den
åldersgruppen lill skyddslillsyn under åren 1980-1983,

Den som inle fyllt 20 år kan i stället för annan påföljd
överlämnas lill vård inom socialljänslen. En förutsätining är alt den unge får
vård enligt LVU eller enligt SoL. Denna påföljd har kommil lill användning i
mindre utsträckning sedan socialtjänstlagen trädde i krafi, Anlalet ungdomar
som överlämnades lill vård inom socialtjänsten sjönk för åldersgruppen 15-17 år
från 781 till 654 mellan åren 1981 och 1982 saml under år 1983 yllerligare till
592, För den äldre åldersgruppen sjönk anlalel frän 255 lill 155 mellan åren
1981 och 1982 samt under år 1983 yllerligare lill 147,

Prop. 1984/85:171 15

2.2 Åtgärder för att öka socialtjänstens möjligheter att
ge ungdomar stöd och behandling

2.2.1 Inledning

En stor del av debatten om socialtjänstens insatser för
ungdomar i samband med missbruk och kriminalitet har rört det gap som många
menar all socialljänsllagsiiflningen lämnar mellan frivilliga insalser enligt
SoL och den slarkt ingripande tvångsvården enligt LVU. I debatten har hävdats
au man gåll för långi i ambilionerna all begränsa socialtjänstens inöjligheler
alt ingripa oberoende av samlycke. Denna uppfatlning framfördes av narkolikakommissionen
(PM nr 7) och kom också lill utlryck i den dcbatl som föregick
riksdagsbehandlingen av proposilionerna (1984/85:19 och 46) pa narkoiikaområdel
höslen 1984. Av debaiten framgick att många ansåg att de åtgärder som
socialljänsilagsliflningen ger utrymme för är otillräckliga.

I deballen har också hävdals all brisler i denna
lagsfiftning har beiydelse för de lendenser lill överströmning av unga
lagöverträdare från socialtjänsten till kriminalvården som jag i del
föregående redovisat

En cenlral och omtvistad fråga i detta sammanhang är om de
problem som finns kan lösas genom metodutveckling inom ramen för nuvarande
lagstiftning eller om del dessutom krävs ändringar i lagstifiningen,

Narkolikakommissionens slällningslaganden i dessa frågor
innebär i korthet följande. Socialtjänslreformen har medföri en viss
överströmning lill det slraffrälisliga syslemel. Man bör slräva efler all fylla
ul del lomrum som ibland kan finnas mellan frivilliga insalser enligt SoL och -
om dessa avvisas -tvängsingripanden med slöd av strafflag eller LVU, En
möjlighet som bör övervägas är atl skapa garanlier för atl socialtjänsten får
en möjlighet alt inleda en kontakt med en missbrukare och förmå denne alt gå
med på vissa överenskommelser för atl bryta missbruket. De ålgärder som skulle
kunna komma i fråga är möjligheter all sanktionera en kallelse lill
socialljänslen med polishämining och möjligheter alt kompleltera en
överenskommelse om hur missbruket skall brytas med en föreskrift. Socialnämnden
bör t.ex, ges möjligheter atl föreskriva den unge regelbundna konlakler i öppna
former under en begränsad lid eller all han lämnar urinprov för all slyrka sin
drogfrihet.

Socialberedningen anser inle all socialljänsireformen
medfört problem av sådan omfallning atl de skulle kunna molivera all del införs
yllerligare former av ivång i lagsliftningen, Helhelsbilden är enligi
beredningen snarasl, all socialijänsllagsiiftningen i slorl sell kunnal
introduceras i enlighet med inlentionerna och all vissa lecken pä en direkt
posiiiv ulveckling kan urskiljas. De problem som finns kan enligi beredningen
lillskrivas problem i fillämpningen av den nya lagsliflningen. bl.a. brislande
insalser för ulbildning och meioduiveckling. Därlill kommer, enligi
beredningen, all det lar lid all anpassa socialljänslens organisalion lill de
principer som kommer lill ultryck i lagstifiningen.

Prop.
1984/85:171 16

Beredningen understryker också all avsaknaden av formella
tvångs- och påtryckningsmedel inle innebär atl socialtjänsten skall stå passiv
när missbruk och kriminalitet utvecklas bland ungdom. Det krävs istället aktiva
insatser av socialtjänsten i form av uppsökande verksamhel, konlakl med
anhöriga, förnyade kontakler med den som lidigare avvisal erbjudanden om
behandling och ett målmedvetet motivationsarbeie. Beredningen föreslår att
socialnämndens ansvar i dessa avseenden förtydligas i lagstiftningen.

Innan jag övergår lill all behandla de olika förslagen
vill jag underslryka au jag delar socialberedningens uppfattning att en stor
del av de brister och problem som redovisals i belänkandel, i
narkotikakommissionens PM nr 7 och i den allmänna deballen kan tillskrivas
metodmässiga och organisatoriska förhållanden. I detta sammanhang spelar
statsbidragssystemet till missbrukarvården och vissa delar av ungdomsvården en
viklig roll. Vidare har slrävandena all ralionalisera och renodla
handläggningen av socialbidragsärendena Slor betydelse när del gäller alt
skapa förulsällningar för slöd-och behandlingsarbele i kommunerna.

Jag avser inom korl begära all regeringen föreslår
riksdagen elt nytl sialsbidragssyslem för missbrukarvården och en viss del av
ungdomsvården. Avsikten är bl.a, all del nya syslemel skall ge kommunerna
större utrymme att utveckla och ändra verksamheten efter sina behov och
förutsättningar. Ell reformerar statsbidrag bör kunna skapa bättre
förutsättningar för förändringar av den samlade organisaiionen för
behandlingsarbele i kommunerna.

Jag delar också beredningens uppfallning atl de redovisade
tendenserna lill överslrömning från socialljänslen lill kriminalvården delvis
kan förklaras med att åklagare och domstolar inle alltid känner till vilka
möjligheter socialtjänsten kan ha att ge unga lagöverträdare vård och stöd i
frivilliga former. En annan länkbar förklaring som beredningen pekar på är atl
socialnämnderna i vissa fall är oklara över sitt ansvar enligt den nya
lagstifiningen.

Således kan, enligt min mening, en stor del av de problem
som rör socialtjänstens insatser för ungdomar lösas genom metodutveckling och
lillämpning av den kunskap som redan finns samt etl förbältral samarbeie mellan
socialljänslen och de rättsvårdande myndighelerna. Socialberedningens förslag
lill all förlydliga socialnämndens ansvar i 12 § SoL kan också bidra lill all
molverka de lendenser lill överslrömning från socialljänslen till
kriminalvården som onekligen finns, och del bör därför genomföras.

Jag har dock efter vad som framkommil under
remissbehandlingen funnii all socialberedningens förslag inle är tillräckliga
för alt socialnämnderna skall kunna komma till rätta med de problem som finns.
Det är enligt min mening etl alltför slorl sleg mellan frivilliga insalser
enligi SoL och tvångsvård uianför hemmel med slöd av LVU. Ungdomar måste få
stöd och behandling i tidigare skede och i mindre ingripande former än vad som
nu är möjligl när de inle själva förmår eller vill bryla en deslrukliv
ulveckling. Jag

Prop.
1984/85:171 17

har sålunda stannal för all del finns ell behov av all
yllerligare förslärka socialnämndernas möjligheter atl ge unga stöd och
behandling oberoende av samlycke. Detla bör göras genom alt socialnämnden ges
befogenhel atl enligt LVU beslula om vissa slöd- och behandlingsinsaiser i
öppna former.

2.2.2 Socialnämndens ansvar förtydligas

Mitt förslag: I 12 § socialljänsllagen görs ell
förlydligande lillägg i vilkel betonas socialljänslens ansvar för barn och
ungdomar som visal tecken lill all ulvecklas ogynnsamt Belydelsen av nära
samarbeie med hemmen framhålls i lagiexten.

Socialberedningens förslag: Överensslämmer med mill
(belänkandel s. 113-114).

Remissinstanserna: Flertalet remissinslanser tillstyrker
beredningens förslag. Några instanser anser dock att lagändringen inle behövs
eflersom socialnämndens ansvar redan framgår av beslämmelsen.

Skälen för mitt förslag: Socialberedningen redovisar i
sill belänkande alt socialnämnderna på vissa håll är oklara över sill ansvar
enligt den nya socialljänsllagsiiflningen. Beredningen nämner bl.a. all del
inträffar all socialnämnderna ger åklagare och domstolar etl ofullständigt
beslutsunderlag i de yttranden nämnderna avger. Del har förekommil att nämnder
- efter bristfälliga ulredningar rörande ungdomar som har begått allvarliga
brott- i sina yllranden har redovisal att samtycke till en viss åtgärd eller
behandlingsplanering inte har kunnal erhållas och därtill uttryckligen dragit
slulsalsen all några ålgärder inle kan vidtas. Åklagare och domstolar kan l.ex,
i en del fall felaktigt ha fåtl föreställningen all socialnämnden inle har
något ansvar för den unge och inle heller några möjligheter att följa den unges
ulveckling, om denne inle lämnal sill samlycke lill frivilliga åtgärder. Vidare
har socialljänslen i debatten kritiserats för passiviiel i arbetet med ungdomar
som riskerar atl utveckla elt allvarligt missbruk.

Jag har mot denna bakgrund, i likhet med socialberedningen
och flerlalel remissinslanser, funnii att det föreligger etl behov av all i
lagsliflningen ytterligare klargöra att socialnämnden både har stöd för och
skyldighet att följa utvecklingen och återkomma med erbjudanden om slöd och
hjälp när man får kännedom om all barn och ungdomar visar lecken till att
utvecklas ogynnsamt Jag skall närmare utveckla vad jag anser bör förtydligas
belräffande socialnämndernas arbelssält i del akluella hänseendet.

Del är enligt min mening självklarl atl socialnämnden inle
utan vidare får släppa konlaklen med ungdomar som har visal tecken lill en
ogynnsam utveckling i siiualioner när förulsällningarna för vård enligt LVU
inte är 2
Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 171

Prop-
1984/85:171 18

uppfyllda och samtycke till behandling inte har kunnal
erhållas. Finns del farhågor för den unges utveckling har socialljänslen. i
enlighel med silt yttersta ansvar, en skyldighet att följa utvecklingen och
återkomma med erbjudanden om stöd och hjälp. Avsaknaden av möjligheter att vidta
ivingande åtgärder med stöd av socialljänsllagsiiflningen i lidiga skeden av
missbruk och kriminalitet får således inle innebära all socialljänslen slår
passiv och avvaktar lill dess LVU är lillämplig.

Socialtjänsten bör, när del gäller ungdomar, i försia hand
hålla konlakl med föräldrarna och stödja dem i deras strävanden att trygga den
unges ulveckling. I de flesla fall är föräldrarna angelägna om all den unge
skall få det stöd han behöver och är i allmänhel villiga all la emot det slöd
socialtjänsten kan erbjuda. Del kan t.ex, vara lämpligl all nämnden utser en
särskild befaliningshavare som får etl speciellt ansvar atl följa den unges
ulveckling och med föräldrarnas medverkan försöka hjälpa och slödja honom.

Det bör också i övrigl ingå som en nalurlig del av
socialljänslens behandlingsarbete med barn och ungdomar atl man arbeiar
fillsammans med familj, anhöriga och den unges övriga sociala kontakter. En
sådan inriktning är nödvändig i de flesla fall, eflersom många av den unges
problem bara kan lösas i ett större sammanhang. Därlill kommer alt anhöriga och
andra som står den unge nära kan vara till ovärderlig hjälp för all lösa den
unges problem.

Direktkontakter med skola, fritidsgårdar och polis bör
också ingå som etl naturligt led i socialljänslens arbele. En sådan inrikining
ger socialljänslen möjlighet alt få kontakt med ungdomar i etl tidigt skede av
missbruk och kriminalitet och underlättar dessulom för den som har problem all
själv få koniakt med socialtjänsten i lägen där han inser atl han måsle ta
iniiiativ för alt förändra sin situation.

Grundläggande är naluriigtvis också atl socialljänslen
bedriver en uppsökande verksamhet och etl informationsarbete där det framgår
vad nämnden kan erbjuda i fråga om hjälp, stöd, behandling och andra insatser. På
många håll utvecklas det sociala arbelel i den riklningen. Som Svenska
kommunförbundel framhåller i sill remissvar visar erfarenhelerna all kommuner
som intensifierat den uppsökande verksamheten har nått goda resultat i
ungdomsarbetet Liknande erfarenheler rapporieras från den försöksverksamhel med
slalligl slöd som initierals av socialdepartementet och som påbörjades under
höslen 1983. Denna syfiar bl.a. till atl uiveckla metoder för socialt fält- och
behandlingsarbete inom socialtjänsten samt lill atl åstadkomma en effektivare
samordning av de lokala resurserna i ungdoms- och missbruksarbelet

Det har också stor betydelse för den framtida kontakten i
vilken situation och på vems inilialiv socialtjänsten får den första konlaklen
med den unge och föräldrarna. Del bästa utgångsläget skapas naturligtvis om
kontakten initieras av den unge själv eller föräldrarna. Men även när
ulgängspunklen

Prop.
1984/85:171 19

för konlaklen är en anmälan från skolan eller nägon
myndighel finns det ofla goda förutsättningar för en forlsall konlakl, om
socialljänslen inle dröjer med alt la ilu med ärendel. En anmälan är ofla
föranledd av en krissiluaiion i den unges eller familjens liv. Del ligger i
sakens nalur all socialljänslen har ell bällre ulgångsläge för en framtida konlakl,
om den unge och föräldrarna erbjuds stöd och hjälp när de är i akut behov av
detla,

1 vissa situationer är del särskili angeläget all
socialljänslen agerar snabbi. Om nämndens utredning föranlells av all den unge
anhållils eller häkials, bör konlaklen las omgående - som regel redan medan han
finns kvar pä polisslationen eller i häklel,

I anslulning härlill vill jag särskilt nämna all
socialberedningen behandlat frågan om hur socialtjänsten bör gå tillväga för
atl få konlakl med missbrukare i siiualioner när del finns skäl för all inleda
en ulredning. Beredningen understryker bl.a. att det finns en rad vägar för
socialljänslen alt skapa konlakl ulöver den formella vägen via kallelse lill
samlal. Den sistnämnda meloden bör enligt beredningen överhuvud laget inte
komma lill användning.

Som framgåtl anser jag, i likhel med socialberedningen,
all strävan bör vara alt välja former för den försia konlaklen som kan
underläila en framlida slöd- och behandlingskonlakt Däremol delar jag inle
uppfattningen atl en brevkontakt nödvändigtvis behöver vara ell sämre
alternativ än etl telefonsamtal eller etl personligt besök. Som socialstyrelsen
framhåller i silt remissvar är del viktiga inle på vilkel säll konlaklen las
ulan hur den ulformas. I initialskedet måste nämnden alllid - oberoende av hur
konlaklen sker - vara myckel noga med alt den sker i former som inle försvårar
elt senare behandlingsarbele.

Även om socialtjänstens befattningshavare misslyckas med
all etablera en konlakl vid första lillfällel, finns ändå möjligheter all följa
den unges ulveckling - l.ex, genom förnyade kontakter och uppsökande
verksamhet. Speciella insatser i bostadsområdet kan kanske vara befogade och
utgöra elt posilivi inslag för den unge och hans kamrater. Dessa insalser kan
vara av olika slag och kan bl.a. genomföras fillsammans med skolan eller
frilids-nämnden. Förulsällningarna för all nå konlakl med ungdomar kan ibland
vara slörre om man riktar sig lill dem i grupp. Genom all socialljänslens
föreirädare riklar sig lill hela gruppen med posiiiva erbjudanden kan ofla den
unge efler hand elablera en så pass förlroendefull relation lill de vuxna all
han öppnar sig för bearbelning av och hjälp med egna problem.

Del arbeissäll som jag här i korlhei redogjori för ligger
i linje med beslämmelserna i SoL. Avsiklen med den föreslagna lagändringen är
därför, som jag lidigare nämnl, alt förtydliga hur socialnämnderna bör fullgöra
del ansvar och de uppgifier som redan åvilar dem belräffande de aktuella
ungdomarna.

Prop.
1984/85:171 20

2.2.3 Beslut om slöd eller behandling i öppim former

Mitt förslag: I lagen med särskilda bestämmelser om vård
av unga införs bestämmelser som ger socialnämnden möjligheter atl beslula all
den unge skall hålla regelbunden konlakl med en särskili utsedd kontaktperson eller
delta i behandling i öppna former inom socialtjänsten. Detta skall gälla
ungdomar som genom sitl beleende kan antas komma i en siluation som gör elt
tvångsomhänderlagande nödvändigl. När ell sådant beslut meddelas skall en
särskild behandlingsplan finnas.

Socialberedningens ställningstagande: Beredningen anser
inte all det finns behov av bestämmelser av del slag som jag föreslår
(belänkandet s. 88-92 och 103-112).

Remissinstanserna: Ungefär hälften av de instanser som
avgetl yttrande i denna fråga anser att del finns behov av all i lagsliftningen
införa tvångsåtgärder av mindre ingripande slag än omhänderlagande för vård.
Ett par remissinstanser anser att det borde öppnas en möjlighel all inleda
LVU-vård i den unges eget hem. Av de som yllral sig i denna fräga delar övriga
socialberedningens ställningstagande. Några remissinslanser har inte behandlat
frågan.

Skälen för mitt förslag: Jag har efter en sammanvägning av
socialberedningens och narkotikakommissionens ställningstaganden och de olika
uppfattningar som remissinstanserna redovisal funnii skäl för alt LVU bör
kompletteras med bestämmelser som ger socialnämnderna möjligheter atl besluta
om vissa stöd- och behandlingsinsatser i öppna former. Syftei med
bestämmelserna är att de skall komplettera 12 S SoL i situationer där det finns
grundade farhågor för den unges utveckling och när frivilliga insatser enligt
SoL antingen har misslyckats eller bedöms som ulsiklslösa. Således påverkas
inte det ansvar som socialnämnden redan har enligt SoL. Det förutsätts att
nämnden även fortsättningsvis fullt ut prövar möjligheterna till stöd och hjälp
inom de ramar som den lagen anvisar. Del är enligt min mening angeläget att slå
vakt om socialljänslreformens slarka prioritering av frivilliga insatser. Dessa
måste få behålla sin framskjutna plats i socialtjänstens arbete även i
fortsättningen.

Det finns emellertid, som socialberedningen konstaterar,
en konflikt mellan socialnämndens ansvar enligt 12 § SoL och kravel på samlycke
från den enskilde i situationer där del föreligger ett vårdbehov, men där
förhållandena inte är så allvarliga att LVU är tillämplig. Kan samtycke inte
erhållas ställs socialtjänsten inför ett svårhanterligt problem. Å ena sidan
finns ett konstaterat behov av stöd och hjälp. Å andra sidan måste den
enskildes avvisanden av socialtjänstens erbjudanden respekteras. Socialnämnden
kommer med andra ord i den situationen alt den inte har någol

Prop.
1984/85:171 21

lagligl stöd för alt vidla några behandlingsåtgärder men
ändå har en skyldighet atl återkomma med erbjudanden om slöd och hjälp. Om man
inle vid dessa kontakter lyckas bryta den unges avvisande hållning och skapa
förtroende för socialtjänstens behandlingserbjudanden, tvingas nämnden avvakta
tills förhållandena blivit så allvarliga alt den unge måsle omhändertas för
vård enligt LVU.

Som socialberedningen påpekar kan en framkomlig väg i
sådana situationer vara alt hålla nära kontakt med föräldrarna och stödja dem
i deras strävanden all Irygga den unges utveckling. Etl sådant stöd kan
emellertid inte alltid leda lill alt den unge själv kan motiveras för att bryta
en destruktiv utveckling. I sådana situationer slår både föräldrarna och
socialljänslens företrädare maktlösa. De tvingas åse hur den unge fortsätter
med missbruk eller kriminalitet ulan all de kan ingripa, väl medvelna om att
den unge med slor sannolikhel kommer all försälla sig i en situation som gör
vård enligt LVU nödvändig.

Det är bl.a. den konflikten som många remissinslanser har
som uigångspunkt för åsiklen all lagsliflningen bör kompletleras så alt den ger
grund för åtgärder som kan förhindra alt ell omhänderlagande för vård enligt
LVU blir nödvändigt.

Enligt min mening måsle, som flera remissinslanser
påpekar, stor vikt läggas vid del faktum atl ungdomar med missbruksproblem eller
andra allvarliga sociala handikapp ofla saknar förmåga atl självständigt ta
ansvar och all se konsekvenserna av sill handlande. Inte sällan är de dåligt
motiverade för att bearbeta sina problem i frivilliga former.

Barn och ungdomar måste naluriigtvis som etl led i sin
utveckling få Ulrymme för alt handla självständigt, men det är lika naturiigl
atl de får hjälp uiifrån med all sätta gränser för sitl handlande och med
kontrollen över detla. De behöver vuxna som förebilder, för alt få ledning,
kunskap och normer för silt självsländiga handlande. Del naturliga är att del
är föräldrarna som tar detla ansvar, men också andra vuxna spelar en viktig
roll i ungdomars utveckling. Om de resurser som nalurligl finns runl den unge
inle är tillräckliga för att irygga hans utveckling, har samhället en
skyldighet alt träda in för att bistå föräldrarna och den unge. Det kan enligt
min mening inle vara rimligt att socialtjänsten saknar möjlighet att ingripa
med slöd och gränssättning mot den unges vilja på något annal sätt än genom atl
skilja honom från hemmet.

Del ger naturligtvis ett bättre utgångsläge om
behandlingen - oavsett om den sker i öppenvård eller på inslitufion - redan
från början grundar sig på en frivillig överenskommelse mellan behandlaren och
den unge. En sådan överenskommelse är ell viktigt hjälpmedel för att få den
unge att ta självständigt ansvar för behandlingsarbetets genomförande.
Dessvärre är det inte alltid möjligt atl träffa frivilliga överenskommelser med
vissa socialt utsatta ungdomar. Ibland måste nämnden ingripa även om samtycke
inte föreligger för atl behandlingen över huvud tagel skall kunna påbörjas.

Prop.
1984/85:171 22

Däremol är del naturligtvis viktigt all behandlingen i
sådana siiualioner ulformas med uigångspunkl i all del slulligen är ungdomarna
själva som fattar beslui och lar ansvar för sin livshållning och livsstil. Som
Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbrukare (RFHL) framhåller i silt
remissvar är förmågan lill självständigt ansvar mer elt mål för
behandlingsinsatserna än en förulsättning för dessa.

Jag finner del också väl förenligl med socialljänslens
iryggheismål alt skapa ulrymme för andra ålgärder lill skydd för den unge än
ivängsomhän-deriagande i siluationer när frivilliga lösningar inle är möjliga.

Milt förslag lill komplettering av bestämmelserna om vård
enligt LVU skall ses mol bakgrund av att de åtgärder som här diskuieras rör
ungdomar som lill följd av missbruk, broitslig verksamhel eller någol
jämförbarl beleende närmar sig en siiuaiion där de ulsälter sin hälsa eller
utveckling för allvarlig fara. Utgångspunkten för de aktuella åtgärderna är
således den unges eget beteende. Del primära syflel är inle - som i de s.k.
miljöfallen -atl skydda den unge från brisler i omsorgen eller någol annal
förhållande i hemmel som medför fara för hans hälsa eller ulveckling.

Till bilden hör också atl del redan förekommer all yngre
missbrukare deltar i vad som kan kallas tvångsvård i öppna former inom
socialtjänsten.

Fördel försia ger även de nuvarande bestämmelserna i LVU
ulrymme för atl bedriva vården i öppna former, under förutsättning all den
inleds utanför den unges egel hem. När beslutet har fatials om omhänderlagande
för vård beslämmer socialnämnden hur vården den unge skall ordnas och var han
skall vislas under vårdtiden. Nämnden kan om del skulle visa sig vara
lämpligasl besluta atl den unge, efler en kort placering ulom hemmel, får
återvända lil sitt eget hem med skyldighet all della i behandling i öppna
former. Jag kan nämna all Stockholms kommun fåll bidrag från socialstyrelsen
till en försöksverksamhet som bygger på denna möjlighel. Försöksverksamheten
skall bedrivas i samarbete med Förbundet Hassela-solidari-tet.

För det andra rör det sig om ungdomar som är dömda till
skyddstillsyn och som meddelats vårdföreskrifter av domstol eller av
övervakningsnämnd. BRÅ påpekar i sitt remissvar att det inte är helt ovanligl
all socialljänsiemän vänder sig till skyddskonsulenien för att genom
föreskrifter inom kriminalvårdens ram få stöd för atl genomföra
behandlingsinsatser inom socialtjänsten. Syftei är då att kunna fortsätta en
öppenvårdsinsats och undvika vård utanför hemmet enligt LVU.

Som jag tidigare redovisat finns det också tecken på en
överströmning av unga lagöverirädare från socialtjänsten lill kriminalvården
sedan socialljänsllagen trädde i kraft. Antalel ungdomar under 18 år som dömts
lill skyddslillsyn har ökat markant. Del rör sig om i del närmaste en
fördubbling. Statistiken visar också på en lendens till atl allt yngre
lonåringar hamnar inom kriminalvårdens frivård. Även om del tolall sell rör sig
om ell fåtal

Prop. 1984/85:171 23

ungdomar så ger de här tendenserna anledning till oro.

Enligt min mening gär del inle alt bortse från att
ulmönsiringen av de mindre ingripande tvångsåtgärderna ur socialtjänstlagstiftningen
har betydelse för domstolarnas påföljdsval i siiualioner när förulsällningar
för vård uianför hemmel enligi LVU inle föreligger. Del har också omvitinats
från åklagare och domstolar, bl.a. under remissbehandlingen, all
socialtjänstens insalser för unga lagöverträdare många gånger framstår som
otillräckliga. Dessa förhållanden, som får tillmätas vikt i fråga om
överslrömning från socialljänslen lill kriminalvården, kan enligt min mening
inle förklaras enbari med alt socialnämnderna är oklara över sill ansvar enligt
den nya lagstiftningen eller med alt domstolar och åklagare inte känner lill
socialljänslens möjligheter atl ge stöd och behandling i frivilliga former,
även om sådana faktorer också kan ha hafl viss betydelse för utvecklingen.

Del finns skäl alt anta alt även en akliv socialljänsl
slälls inför problem i ungdomsarbeiei som är svåra all lösa inom ramen för den
nuvarande lagsliflningen. Om socialarbetaren misslyckas med alt motivera en ung
lagöverirädare för frivillig vård, tvingas socialnämnden atl redovisa detta i
sitl yitrande lill åklagaren eller domstolen med risk för atl den unge i
stället döms lill påföljd inom kriminalvården. Domstolarna ställs ibland inför
valel mellan all döma lill skyddstillsyn eller att överlämna lill vård inom socialljänslen
ulan atl behövlig vård i praktiken kan genomföras, eflersom den unge inte
samiyckl lill sådan. Det kan mol den bakgrunden vara förståeligt om domslolarna
i sådana fall lenderar atl välja kriminalvårdspåföljd framför överlämnande
lill vård inom socialtjänsten.

Socialljänslens möjligheter alt genomföra vård har också
betydelse för frågan om åialsunderlålelse. Riksåklagaren framhåller sålunda i
sitl remisssvar atl ett icke oväsentligt antal åtal mot unga förmodligen
skulle kunna undvikas, om möjligheter lill övervakning och kontroll infördes
inom socialtjänstens ram.

Ytterligare kommentarer till förslaget

Grunderna för socialnämndens beslut

Den föreslagna lagändringen i form av kompletterande
bestämmelser i LVU skall ge socialnämnden möjligheier alt besluta atl den unge
skall delta i behandling i öppenvård eller hålla regelbunden kontakt med en
kontaktperson. Bestämmelserna skall kunna tilllämpas i fråga om den som är
under 20 år när förhållandena är sådana atl del kan anias atl den unge lill följd
av missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något
annat därmed jämförbarl beleende kommer alt behöva ges vård enligt LVU, om
beleendel fortsäller. Beslulen avses kunna meddelas när omständigheterna år
sådana atl behövlig behandling kan ges medan den unge bor kvar i sill hem. Del
lorde kunna förulsällas alt den unges föräldrar som regel kan moliveras lill
all medverka i behandlingen. Beslui som här avses skall dock

Prop. 1984/85:171 24

kunna meddelas även om en underärigs vårdnadshavare inle
har gell sitl samlycke.

Beslämmelserna tar sikte på de siiualioner där
möjlighelerna lill frivilliga insatser enligt SoL är ullömda. Den ijänstemän
som nämnden utsett atl följa den unges ulveckling har alltså misslyckats i sina
ansträngningar. Nämndens erbjudanden om stöd och hjälp kan ha avvisats och
förhållandena ha blivit så allvarliga atl nämnden måsle ingripa mer kraftfullt,
om vård uianför hemmet skall kunna undvikas.

Det ligger i sakens natur all del kan vara svårt för den
unge alt göra en realistisk bedömning av vad de erbjudanden han får egentligen
beslår i. Del är därför viktigt all behandlingsplaneringen och introduktionen i
den behandlingsplan som socialnämnden erbjuder den unge ägnas tillräcklig
uppmärksamhel innan nämnden ingriper mol den unges vilja.

Insatsernas art

De åtgärder som nämnden skall kunna vidta enligt de
beslämmelser som jag förordar är all beslula att den unge skall hålla konlakl
med en särskilt utsedd kontaktperson eller delta i behandling i öppna former
inom socialtjänsten. Del bör vara möjligl all kombinera dessa båda ålgärder, om
den unges behov av stöd och behandling motiverar del.

Om förutsättningarna för atl lillämpa beslämmelserna
föreligger, skall en särskild behandlingsplan upprättas. Av planen bör framgå
vilka insalser som nämnden lidigare gjort, den unges nuvarande situalion, del
behandlingsbehov som föreligger saml formerna för det stöd och den behandling
som nämnden planerar för den unge under den lid som beslutet skall omfatta och
för tiden därefier. Planen bör så långt som möjligt upprättas i samråd med den
unge och föräldrarna. Den bör bygga på en helhetsbedömning av den unges
situation och innehålla mål och delmål som upplevs som realistiska av den unge
och föräldrarna. Av planen bör också framgå vilka resurser nämnden ställer till
förfogande för atl behandlingen skall kunna genomföras.

Syftet med att besluta om en slöd- eller
behandlingskonlakt är alt ge den unge det slöd och den vägledning som han
behöver för all de mål som är uppställda i behandlingsplanen skall kunna
förverkligas. Beslut bör kunna fattas för att den erforderliga behandlingen
skall kunna komma till stånd. Om behandlingsmålen därefter skall kunna
förverkligas, beror emellertid i hög grad på den relation som kan skapas mellan
kontaktpersonen/ behandlaren och den unge. Del är i del samspelel som den unge
kan finna motiv för att förändra sitt förhållningssätt och sin livsstil.
Behandlingsplanen är en arbetsplan som kontaktpersonen/behandlaren, den unge
och - i förekommande fall - föräldrarna skall arbeta efler. Planen bör inle
heller låsa den fortsatta behandlingsplaneringen utan skall kunna omprövas
efler hand om det visar sig nödvändigl.

Prop.
1984/85:171 25

Allmänna råd lill ledning för lillämpning av lagen kan
ulfärdas av socialsiyrelsen, Siyrelsen kan därvid ge vägledning hur
behandlingsplanen bör ulformas.

En särskild fråga är om nämnden skall kunna beslula all
den unge lämnar urinprov regelbundel och på så sätl styrker sin drogfrihel.
Sådana undersökningar kan i dag endast göras om den unge ger sill samlycke.

Del är omvitinal från många håll all regelbundna urinprov
kan vara ell slöd i behandlingsarbetet med unga missbrukare. Bl.a. hävdas all
proverna kan hjälpa den unge all slå emol pressen från missbrukande kamraier i
skeden när han är ambivalent i sin inslällning.

Del är dock, enligt min mening, från behandlingssynpunkt
stor skillnad mellan alt den unge samiycker lill all visa sin drogfrihet genom
all lämna urinprover och alt han blir tvingad lill del. Därtill kommer risken
för all provtagningen - för atl uleslula manipulalioner - måsle omgärdas med så
omfallande konlrollålgärder all den blir starki integriietskränkande. Jag är
mol denna bakgrund inte beredd atl föreslå all de här diskulerade
bestämmelserna i LVU kompletteras så all nämnden ges möjlighel all siälla
sådana krav på den unge.

Kontaktperson

Till koniaklperson bör socialnämnden kunna ulse en
ijänsleman hos nämnden eller någon annan lämplig person. Den unges och
familjens behov av slöd och hjälp bör vara avgörande för vilka kvalifikalioner
konlaklper-sonen skall ha.

Del är vikligi all understryka atl de problem som
konlaklpersonen kan komma all möla släller slora krav på personlig lämplighel
och kunnande. Del är vidare realisliskl atl räkna med alt uppgiflen - särskili
under den försia liden - kommer all vara mycket tidskrävande, om åigärden skall
kunna ge etl positivt resultat

Ibland kan del vara lämpligasl all en ijänstemän hos
nämnden ulses. Del bör i så fall vara en fältassistent eller en
socialsekreterare med särskilda kunskaper i ungdomsarbete som känner den unge
sedan lidigare och som är väl förtrogen med förhållandena i den unges miljö och
på grund härav har de bäsia förulsällningarna atl vinna den unges förtroende.

I andra situationer kan del vara lämpligast att ulse någon
från nämnden frislående person. Del är dock vikligi all belöna alt nämnden har
ansvarel för atl kontaktpersonen får det stöd han eller hon behöver för all
kunna klara sin krävande uppgifl. Flera kommuner har under senare år ulvecklai
väl fungerande system med kontaktpersoner. Dessa har förberetts för uppgiften
genom all della i viss utbildning anordnad av nämnden och får konlinuerligl
slöd i form av handledning av socialarbetare med erfarenhet av behandlingsarbele
inom ungdoms- och missbruksområdel.

Prop.
1984/85:171 26

Behandling i öppna jönner

Socialnämnden skall också kunna falla beslut om atl den
unge skall delta i behandling i öppna former inom socialljänslen. Besluiei kan
l.ex. innebära alt den unge skall hålla en regelbunden behandlingskonlakt med
en socialsekreterare eller annan tjänsteman på socialkontoret som har särskild
kompetens i behandlingsarbete med ungdomar och familjer eller med en
medarbetare på en särskild öppenvårdsmotlagning i socialljänslorganisatio-nen
(ungdomsmottagning, rådgivningsbyrå för narkotikamissbrukare etc,).

Om nämnden bedömer all den unge är i behov av mer
omfallande stöd och hjälp än vad som kan erbjudas inom ramen för en sådan
öppenvårdskonlakl, kan del finnas skäl all överväga all kombinera etl sådani beslut
med förordnande av kontaktperson - åtminstone i ett inledande skede.

En annan möjlighet, när den unge behöver ett mer
omfattande stöd, är att beslula att den unge skall della i ell särskili
öppenvårdsprogram. I flera kommuner har socialnämnderna under senare år
ulvecklai särskilda öppenvårdsprogram som liknar behandlingshemmens och
behandlingskollektivens verksamhet i viktiga avseenden. Behandlingsprogrammen
omfattar i regel två lerminer. De inskrivna ungdomarna deltar i elt
veckoprogram med schemalagda aktiviteter på dagtid - ibland också under vissa
kvällar och helger. Programmen omfattar, förutom olika behandlingsinslag,
oftast också arbelsiräning, sludier, idroll och olika fritidsaktivileler.

Genomförande

Elt beslut om slöd eller behandling i öppna former enligt
LVU släller krav på nämnden alt anvisa de resurser som krävs för all
behandlingsplanen skall kunna genomföras. Planen måsle grunda sig på en
noggrann bedömning av vilket behov av stöd och behandling som föreligger samt
på att nämnden gör en realistisk bedömning av vilka resurser som krävs för atl
de mål som anges i behandlingsplanen skall kunna förverkligas.

En fråga är vad som händer om nämndens beslut inte kan
genomföras p.g.a, atl den unge uteblir från l.ex. planerade samlal. En möjlighel
skulle kunna vara all införa en bestämmelse som ger socialnämnden befogenhet
att, som narkotikakommissionen föreslagit, som en yttersta utväg genomdriva
sill beslut genom polishandräckning. Detta är emellerlid, som kommissionen
själv framhåller, förenal med betydande olägenheter. Bl.a. kan en
polishandräckning i sig i detta sammanhang upplevas som en självständig
tvångsåtgärd som är mer ingripande än det beslut som den är avsedd att
genomdriva. En sådan åtgärd skulle också i praktiken kunna försvåra möjlighelerna
all genomföra den planerade behandlingen. Enligi min mening har därför de skäl
som kan anföras mot all införa en beslämmelse av del akluella slaget större
tyngd än de som lalar för. Denna uppfattning delas också av en betydande
majoritet av remissinstanserna - även av flertalel av

Prop. 1984/85:171 27

de instanser som är positiva lill all införa nya former av
tvångsåtgärder i socialljänsllagsiiflningen, Endasl tre av dem lar ullryckligen
slällning för narkolikakommissionens förslag.

Jag anser sålunda all del inie bör införas någon möjlighet
att lillgripa polishandräckning i de siluationer som här diskuieras.

Del finns också skäl all anla all nämndens beslui i
allmänhel kommer atl kunna genomföras även om möjlighet lill polishandräckning
inle införs. Genom besluiei, i kombination med etl aklivi motivalionsarbele,
klargör nämnden på elt otvetydigt sätt för den unge all man ser så allvarligt
på hans siluation och all man inle längre kan acceplera all han avvisar en
slöd- eller behandlingskontakt inom socialljänslen. Nämnden är också skyldig
att följa utvecklingen och särskili uppmärksamma siiualioner där
behandlingsplanen inle fungerar. Del ligger i sakens nalur all förhållandena
ibland kan ulvecklas så all del finns skäl för nämnden att överväga en ansökan
lill länsrällen om vård uianför hemmet, I andra siluationer kan den lämpligaste
åtgärden vara alt revidera behandlingsplanen och ge den unge och hans föräldrar
fortsall slöd och hjälp medan han bor kvar i del egna hemmel. Det ligger också
inom ramen för nämndens ansvar att klargöra för den unge all andra ålgärder kan
bli aktuella, om inle den destruktiva utvecklingen bryts.

Jag vill dock underslryka all del inle bör finnas någon
aulomalisk koppling mellan underlålenhel all följa ell beslui om slöd och
behandling i öppna former och etl beslut om ett omhänderlagande eller ansökan
om värd enligt LVU, Del förhållandet atl den unge inle följer nämndens beslui
kan i sig inle ulgöra fillräcklig grund för atl vidta mer ingripande ålgärder,
Däremol kommer nalurliglvis effekterna av samlliga de ålgärder som nämnden
lidigare vidlagil atl vägas in i den helhetsbedömning som nämnden gör i samband
med all den lar slällning lill vilka yllerligare slöd- och behandlingsinsatser
som behövs. Ibland kan förhållandena, som jag nyss har nämnt, vara sådana atl
det finns grund för nämnden alt göra en ansökan om vård med slöd av lagen.

2.3 Åtgärder för att minska användningen av
fängelsestraff för unga lagöverträdare

2.3.1 Allmänt

Jag anser i likhel med socialberedningen au den
grundläggande principen för insaiserna för de unga lagöverlrädarna måsle vara
alt ge dem vård och behandling inom socialtjänsten och all användningen av
fängelseslraff och andra kriminalvårdspåföljder för denna kategori skall
minskas så långt del är möjligl. Dessa ambitioner ligger också lill grund för
ulformningen av den nuvarande lagsliflningen på områdel.

Jag kan i della sammanhang peka på all juslitieulskollei
våren 1984 i silt av riksdagens godkända belänkande (JuU 1983/84:20 s. 13) med
anledning av en moiion om fängelsestraff för ungdomar under 18 år underströk
viklen av

Prop. 1984/85:171 28

alt minska användningen av frihetsstraff så långt det är
möjligt och att della gäller med särskild slyrka i fråga om ungdomar. Utskollel
såg också med oro på den ulveckling som de statistiska uppgifterna över anlalet
ungdomar som tas in i kriminalvårdsanstalt ger utlryck för.

Enligt min mening är del uppenbarl atl silualionen inle är
lillfredsslåilande. Av de statistiska uppgifier som jag redovisat tidigare
(avsnitt 2.1.3) framgår visserligen all anlalet fängelseslraff för ungdomar i
åldern 15-17 ligger på en låg nivå i absoluta lal och inte lycks öka. Del inger
emellertid principiella betänkligheter all mellan 20 och 40 ungdomar i dessa
åldrar varje år döms till fängelse. Inte mindre allvarligt är det relativt
stora antalet fängelseslraff för ungdomar i åldern 18-20.

Mol den nu angivna bakgrunden finns del enligi min mening
skäl all överväga hur man genom olika ålgärder kan nedbringa användningen av fängelseslraff
för ungdomar. Ell säll att åstadkomma della är au öka möjlighelerna för
domstolarna atl överlämna de unga lagöverlrädarna lill vård inom
socialljänslen. Etl annal sålt är alt skärpa förulsällningarna för att kunna
döma till fängelse.

Jag har i del föregående föreslagil vissa åtgärder för atl
öka socialtjänstens möjligheter atl ge stöd och behandling ål de unga. Om dessa
förslag genomförs bör påföljd inom kriminalvården kunna undvikas i flera fall
än nu. I del följande behandlar jag sådana åtgärder inom socialtjänsten som kan
minska den fakiiska användningen av fängelseslraff för unga lagöverträdare. Jag
tar också upp frågan om del bör göras ytterligare inskränkningar i
möjlighelerna atl döma ungdomar lill fängelse. I nu nämnda hänseenden har jag
samråtl med chefen för justitiedepartementet.

2.3.2 Minskad användning av fängelsestraff genom ökade
möjligheter till vård inom socialtjänsten

* Utvidgat lillämpningsoniråde för lagen med särskilda
bestämmelser om vård av unga

Mitt förslag: Lagen med särskilda bestämmelser om vård av
unga ändras så atl den som är mellan 18 och 20 år skall kunna beredas vård
enligt lagen i s.k. beteendefall när sådan vård är lämpligare än annan vård och
inle, som nu, först när den är uppenbart lämpligare än annan vård. Vidare höjs
åldersgränsen för när vård enligt lagen senasl skall upphöra fill 21 år. Samma
åldersgräns skall utgöra den senasle lidpunkt vid vilken sådana beslut om stöd
eller behandling i öppna former som jag tidigare föreslagit skall upphöra att
gälla.

Socialberedningens förslag: Överensstämmer med mitt
(betänkandet s. 127-130). Beredningen har dock, som jag tidigare nämnl, inte
föreslagit åtgärder som moisvarar beslut om slöd eller behandling i öppna
former.

Prop.
1984/85:171 29

Remissinstanserna: Med undanlag för ivå remissinslanser
tillstyrker samlliga förslaget om atl LVU ändras så atl den som är mellan 18
och 20 år skall kunna beredas vård enligi lagen när den vården är lämpligare än
annan vård. Så goll som samtliga remissinslanser lillslyrker också höjningen av
åldersgränsen för när vård enligi LVU senasl skall upphöra.

Skälen för mitt förslag: I 1 § iredje slyckel LVU
föreskrivs belräffande s.k. beteendefall att den som har fyllt 18 men inte 20
år får beredas vård enligt lagen, om vård inom socialtjänsten med hänsyn lill
den unges behov och personliga förhållanden i övrigl är uppenbart lämpligare än
annan vård.

Som socialberedningen anför kan beslämmelsen i vissa fall
hindra all ungdomar får behövlig vård inom socialljänslen. Del kan i prakliken
vara svårt alt konstatera att vård inom socialtjänsten inte bara är lämpligare,
ulan även uppenbarl lämpligare än annan vård. Bestämmelsens ulformning kan
därför enligt min mening vara en bidragande orsak lill all domslolarna i alll
mindre utsträckning överlämnar ungdomar i åldern 18-20 år till vård inom
socialtjänsten.

Den berörda utvecklingen är nalurliglvis inle önskvärd.
Jag föreslår därför att den aktuella bestämmelsen ändras så atl del inte skall
krävas atl vård enligt LVU är uppenbart lämpligare än annan vård utan alt del
skall räcka med kravel all den är lämpligare än annan vård. Jag anser mig också
kunna utgå från att socialnämnderna - när de yttrar sig i frågor om val av
påföljd för unga lagöverträdare - så långt del över huvud tagel är möjligt
föreslår sådana åtgärder inom socialtjänsten atl kriminalvårdspåföljd kan
undvikas.

I de s.k. beleendefallen kan elt vårdbeslut fattas fram
till dess den unge fyller 20 år. Del är samma åldersgräns som fanns i
barnavårdslagen. Vård med stöd av LVU skall upphöra senasl när den unge fyller
20 år. Dock gäller del undantaget alt, om vården då ännu inle pågåii sex
månader från del rätten beslutade om vård eller socialnämnden senast prövade
frågan om vårdens upphörande, vården får pågå längst tills denna tid har gått
ut.

Enligt mångas mening är den lid vården kan pågå efler del
all den unge fylll 20 år för korl. Jag har i del föregående lagt fram förslag
lill lagändringar som syftar lill all öka möjligheterna att ge unga
lagöverträdare i åldern 18-20 år vård inom socialtjänsten. Det kommer
emellertid inte alltid att vara möjligt atl genomföra behövlig vård under den
lid LVU nu medger. Della kan även påverka domstolarnas bedömning så all man
avslår från alt överlämna den unge lill vård inom socialtjänsten och i slället
dömer lill fängelsestraff. Bl.a. för all undvika detta bör åldersgränsen höjas
så atl det finns ell rimligl ulrymme alt genomföra ett behandlingsprogram.

Den nu diskuterade åldersgränsen i LVU har också betydelse
för möjlighelerna att bereda missbrukare i åldersgruppen 18-20 år vård.

I frågan om hur länge del är önskvärl att kunna forlsalta
vård med stöd av LVU efler del atl den unge fyllt 20 år har meningarna varit
delade såväl innan lagen trädde i krafl som i den akluella deballen. Från vissa
håll har man krävl

Prop. 1984/85:171 30

en återgång till barnavårdslagens regler under hänvisning
lill all de medgav all vården fortsatte lills den unge fylll 23 år. Denna
uppfallning har också kommil till ullryck under remissbehandlingen,

I anslulning härtill bör del framhållas all
barnavårdslagen inle hade någon egenllig 23-årsgräns. Den lagen föreskrev
däremol alt vården i de s.k. beleendefallen skulle kunna forlsalta i maximalt
tre år efter beslutet om omhänderlagande, om delta meddelats efter det all han
fylll 15 år. Ell beslui om omhänderlagande enligt barnavårdslagen kunde fallas
fram lill den unges 20-årsdag.

I sammanhanget kan del vidare finnas skäl all nämna
ulgångspunkierna för den deball om den berörda åldersgränsen i LVU som ägde rum
framför alll i massmedierna när propositionen (1979/80:1) om socialljänslen
behandlades av riksdagen år 1980.1 fokus för deballen slod de kollekliva
vårdformer som hade ulvecklals inom barn- och ungdomsvården under 1970-lalel,
dvs. de s.k, Hasselakollekliven, Kollekliven hade utvecklat treåriga
behandlingsprogram som byggde på möjligheten alt med stöd av barnavårdslagen
hålla kvar och hämta lillbaka de ungdomar som försökle avbryia behandlingen.
Del framhölls i deballen atl del fanns en uppenbar risk för all dessa
vårdformer inle skulle kunna användas för de äldre ungdomarna, om den
föreslagna lagändringen genomfördes. Bl.a, gjordes gällande all de vårdlider
som lagsliflningen gav ulrymme för var hell oiillräckliga för 19-20-åringarna,
eftersom man under så koria lider inle kunde molivera ungdomar med
missbruksproblem och brislande social anpassning lill forlsall vård i
frivilliga former. Man befarade också all en effekl av den föreslagna
lagändringen skulle kunna bli all kollekliven överhuvudiagei inte kunde la emol
de någol äldre ungdomarna i vårdprogrammen och all ell slorl anial ungdomar
sålunda skulle undandras en vårdform som med hänsyn lill deras behov var den
lämpligasle.

Lllvecklingen har emellerlid bara delvis blivii den som
mänga befarade. Kollekliven har successivi anpassal sina behandlingsprogram
lill den nya lagsliftningen, lål vara alt denna anpassning inte har skell ulan
problem. Del har blivii svårare all använda kollekliven för ungdomar som är
nära 20 år. Erfarenhelerna har också visal all de kollekliv som lagil emol de
äldre ungdomarna i vissa fall hafl problem all hålla dem kvar i programmen när
LVU-vården upphört Numera är del emellerlid få av dem som förelräder
behandlingskollektiven sorn kräver en lagstiftning som ger utrymme för ireåriga
vårdlider med stöd av LVU. De flesta lorde numera vara av den uppfaiiningen au
en eilårig vårdtid med slöd av lagen är fillräcklig för all behandlingen
därefier skall kunna fullföljas i frivilliga former.

Jag anser således, i likhel med socialberedningen, all del
är lillräckligi om vård enligi LVU kan bedrivas under ell år efler del all den
unge fyllt 20 år. Denna tid bör, mot bakgrund av de erfarenheler jag nyss har
redovisal, vara fillräcklig för all även ell mer omfallande behandlingsprogram
därefier skall kunna genomföras i frivilliga former.

Prop.
1984/85:171 31

I likhel med beredningen anser jag också all del är
angelägel atl reglerna för vårdtiden utformas så all de är lällförstaeliga och
lydliga, inle minst av hänsyn till de unga. Frän denna synpunkt är det lämpligl
atl föreskriva att vård enligt LVU skall upphöra senasl när den unge fyller 21
år.

I sammanhanget bör också nämnas att narkolikakommissionen
i sin PM nr 7 anfört alt del kan finnas skäl att höja åldersgränsen för när
vård enligt LVU senasl kan påbörjas. En sådan höjning kunde enligt kommissionen
motiveras med all del finns tecken på förändringar av missbruksmönslren bland
ungdomar. Kommissionen har redovisal bl,a. all injeklionsmissbrukei i
ungdomsgruppen har minskal och ersails av biandmissbruk, Oflast rör det sig om
hasch- och alkoholmissbruk, Förioppel vid elt biandmissbruk är mer smygande och
svåruppiäcki varför de sociala skadeverkningarna visar sig först längre upp i
åldrarna.

Endast en av remissinstanserna har anslutit sig lill
kommissionens uppfattning, nämligen Örebro läns landsting, som föreslår att
åldersgränsen för beslut om omhänderlagande för vård enligt LVU höjs till 21 är
och att vården därefter skall kunna pågå i högst sex månader.

Jaghar slor förståelse förde problem som socialnämnderna
ställs inför i de siluationer som kommissionen redovisal. Åldern är inte något
exakl måti på den unges mognad och ulveckling. Del finns onekligen missbrukare
i åldrarna slrax över 20 år som lill följd av svårigheier under uppväxlliden
och missbruk har en fördröjd känslomässig och social mognadsuiveckling, Detla
är ell skäl för all i vissa avseenden inie behandla dem som vuxna. Jag anser
samlidigt i likhet med socialberedningen, att delta resonemang inte kan länjas
alltför långt Visserligen kan problem som har sin grund i bristande mognad
kvarstå under läng tid, ibland långt upp i åldrarna. Men den som har sådana
problem måsle ändå belraklas som vuxen. Del går inle all borise från all
vuxenidentitelen genom en slark tradilion och starka sociala bestämningar är
knulen lill all man har uppnålt en viss ålder. Därför kommer en person omkring
20-årsåldern atl betrakta sig som vuxen, även om han har en försenad
mognadsutveckling.

Jag anser sålunda, i likhel med socialberedningen, atl
beslämmelser för ungdomar måsle ulformas med uigångspunkl i alt
myndighetsåldern anger den normala gränsen för när man i samhällels ögon blir
vuxen. Del går därför inle atl ha särbestämmelser som alltför långt avviker
från myndighetsåldern. De gällande reglerna och del förslag jag lägger fram
innebär redan de alt särbestämmelserna uislräcks lill all gälla 2-3 år efler
del atl den unge blivit myndig. Det skulle enligt min mening vara olämpligl all
ytterligare avlägsna sig frän principen all myndigheisåldern anger den
lidpunkl. från vilken den unge belraklas som vuxen. Den åldersgräns jag har
föreslagil för vårdens upphörande, 21 år, ansluler lill den myndighelsälder som
gällde under en lång tid och framstår mol denna bakgrund som nalurlig.

En yllersla gräns vid 21 år bör således enligi min mening
gälla för värd i de s.k. beleendefallen. Samma åldersgräns bör gälla
belräffande de särskilda

Prop.
1984/85:171 32

beslui enligi LVU om slöd eller behandling i öppna former
som jag lidigare föreslagil (avsnitt 2.2.3). För missbrukare över 21 år som är
i behov av tvångsvård inom socialljänslen bör i stället beslämmelserna i lagen
om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) lillämpas. Jag är visserligen
medvelen om att bestämmelserna i den lagen kritiserats från vissa håll och all
därvid framför alll värdtiderna ansetts som otillräckliga. Eventuella brisler i
LVM bör emellerlid enligi min mening inte få läggas lill grund för ändringar i
LVU. Frågan om en eventuell ändring av LVM övervägs f.n. av socialberedningen.
Därvid kommer beredningen bl.a. att pröva frågan om vårdtiderna.

* Ulvidgal tillämpningsområde för brottspåföljden
överlämnande lill vård inom socialljänslen saml för åialsunderlålelse

Mitt förslag: Åldersgränsen i 31 kap. 1 § broltsbalken för
överlämnande till vård inom socialljänslen höjs från 20 till 21 år.
Överlämnande lill vård inom socialljänslen enligt broltsbalken och
åialsunderlålelse enligi lagen med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare skall kunna komma ifråga, om den unge meddelas beslut om stöd
eller behandling i öppna former enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård
av unga.

Socialberedningens förslag: Beredningen har inte behandlal
frågorna.

Skälen för mitt förslag: Enligt 31 kap. 1 § första slyckel
broUsbalken (BrB) kan vård enligt LVU eller annars med stöd av SoL ulgöra
påföljd enligi BrB för ungdomar under 20 år. Jag har i det föregående
föreslagil atl den lidpunkl vid vilken vård enligi LVU i de s.k. beleendefallen
senasl skall upphöra bestäms lill 21 år. Som en konsekvens av detta och för att
öka möjlighelerna allanvända vård enligt LVU som påföljd för unga
lagöverträdare föreslår jag atl även åldersgränsen i 31 kap. 1 § försia styckel
BrB ändras pä molsvarande säu.

Den föreslagna höjningen av åldersgränsen kan få verkan
även för unga lagöverträdare som är föremål för vård inom socialljänslen i
frivilliga former. Någol legall hinder mol atl överlämna till vård inom
socialtjänsten också i dessa fall när domstolen finner det lämpligt bör enligt
min mening inle föreligga.

Jag har vidare föreslagil all regler om beslui om slöd
eller behandling i öppna former införs i LVU, Sådana beslui skall kunna gälla
längsl lill dess den unge fyller 21 år. Domstolens möjligheter all överlämna
den unge lill vård inom socialljänslen bör omfatta även siiualioner när sådana
beslut gäller eller kan fattas. Detla får beaklas när 31 kap. I § broUsbalken
ges sin nya lydelse.

Enligi 1 § lagen (1964:167) med särskilda beslämmelser om
unga lagöverirädare (LUL) får åialsunderlålelse ges under vissa
förulsällningar. om den unge bereds vård med slöd av LVU eller blir föremål för
annan därmed jämförlig åtgärd eller utan sådan åtgärd blir föremål för annan
hjälp-

Prop. 1984/85:171 33

och slödålgärd. Med hänsyn lill de föreslagna reglerna i
LVU om beslut om slöd eller behandling i öppna former bör möjlighelerna alt ge
åialsunderlålelse enligi LUL utvidgas lill all omfalla även dessa fall.

* Krav på yttrande från socialnämnden innan ungdomar döms
lill fängelse mm.

Mitt förslag: Den som är under 21 år skall som regel inle
få dömas till fängelse i mer än ire månader utan all socialnämnden har yllral
sig. Samiidigi införs i förenklingssyfte och för alt förkorta handläggningstiderna
i domsiol en ordning som innebär all ell yllrande som socialnämnden har avgett
till åklagaren för dennes åialsprövning skall kunna utnyttjas av domslolen.

Socialberedningens Törslag: Överensstämmer i huvudsak med
mill (belänkandel s. 127). Frågan om en förenklad handläggning har emellertid
inle lagils upp av beredningen.

Remissinstanserna: Alla remissinslanser utom Ire lillslyrker
i princip beredningens förslag. Några av dem som lillslyrker förslagel
understryker dock atl ändringen inle får leda lill en förlängning av den lolala
handläggningsliden.

Skälen för mitt förslag: Enligt 31 kap. 1 § första stycket
BrB gäller atl domslolen skall höra socialnämnden innan den överlämnar någon
lill vård inom socialljänslen. I samband med socialljänstreformen (prop.
1979/80:1 del C s. 131) uttalades all, för all domslolen skall kunna bedöma om
överlämnande bör ske eller annan påföljd beslulas, domstolen måsle ha lillgång
till uppgifier om den unges förhållanden, lidigare vidlagna ålgärder och om den
vård som socialnämnden avser att anordna.

Åven åklagaren är vid sin åialsprövning enligi LUL skyldig
alt i vissa fall inhämia yttrande från socialnämnden. Beslämmelserna om delta i
3 § LUL innebär bl.a. följande. Om del finns skälig anledning till
åialsunderlålelse enligt LUL, skall åklagaren innan han beslutar i ärendet
inhämia yitrande från socialnämnden. Ytlrandel skall avse frågan om nämnden har
vidlagil eller avser alt vidta någon åtgärd beträffande den underårige och om
en sådan åtgärd enligi nämndens mening är den lämpligasle för honom. Nämndens
yllrande skall, om åklagaren begär det eller nämnden finner del erfoderligt
även innehålla en redogörelse för den underåriges personliga ulveckling saml
hans vandel och levnadsomständigheter i övrigl. Del åligger nämnden all avge
sill yttrande skyndsami. Åklagaren får ulan alt nämndens yllrande har inhämlals
besluta om åialsunderlålelse, om brotlel är ringa eller om del är uppenbart all
förulsällningar för åialsunderlålelse föreligger.

3 Riksdagen 1984/85. 1 sam/. Nr 171

Prop.
1984/85:171 .34

I detla sammanhang bör också nämnas all del i förarbetena
till LUL (se prop. 1964:10 s, 162 och 165) förutsatts atl yllrande inhämlas av
åklagaren eller domstolen innan den som är under 18 år döms till fängelse eller
skyddslillsyn.

Av de regler jag nu har redovisal följer att del är
vanligl all en socialnämnd avger yllrande av ifrågavarande slag om ungdomar som
har begåll brolt, I prakliken lorde del i regel inle vara någon slörre skillnad
mellan de yllranden som avges till åklagare och de som avges till domstol.

Enligt min mening är det angeläget att socialnämnderna
lill åklagare och domstolar får redovisa vilka möjligheter som finns till vård
inom socialljänslen, Pä så sätt kan utrymmet för sådan vård tas till vara och
kriminalvårdspåföljder undvikas så långt det över huvud laget är möjligt.
Genom alt elt yttrande av socialnämnden föreligger i etl mål får domslolen även
i övrigt tillgång till ett bäure underlag för sin bedömning i påföljdsfrågan.
En begäran om yllrande kan också få den posiiiva effekten atl socialnämnden
uppmärksammas på vårdbehov som annars skulle ha kunnat försummas.

Som jag lidigare har framhållit är del vidare angelägel
alt på olika säll nedbringa användningen av fängelseslraff för unga
lagöverirädare och all dessa i slällei bereds värd inom socialljänslen. Mot
bakgrund av del nyss sagda anser jag del därför vara väsenlligt all en domsiol har
lillgäng lill yttrande från socialnämnden inle bara innan någon överlämnas lill
vård inom socialljänslen ulan också när man överväger all döma unga
lagöverirädare lill fängelse. Av del tidigare anförda framgår för övrigl all
del redan enligi gällande ordning förutsätts all socialnämnden får yltra sig
innan den som är under 18 år döms till fängelse. Enligi min mening är det
emellertid angeläget all socialnämnderna får yltra sig också belräffande
ungdomar i åldern 18-20 år.

Jag föreslår därför atl lagöverirädare under 21 år i
princip inle skall kunna dömas lill fängelse ulan att socialnämnden har yttrat
sig. En regel av delta slag bör emellertid, som beredningen anförl, inle
omfalla fall då en domsiol överväger all döma till ell kortvarigt
fängelsestraff. Regeln bör avse fall där fråga är om längre fängelseslraff än
ire månader.

Under remissbehandlingen har från några håll pekats på alt
en regel av del akluella slaget medför atl brottmålens handläggning blir
onödigt belungande och all del uppslår merarbele för socialljänslen. Man kan
nalurliglvis inie uleslula all det i vissa fall skulle kunna uppstå sådana
konsekvenser. Enligi min mening bör inan emellerlid fästa slörre vikl vid de
posiiiva effekter som del utökade beslutsunderlaget innebär för domslolarna och
myndighelerna inom socialljänslen. Ell yllrande från socialnämnden kan för
övrigt i allmänhel ensaml eller i förening med annan ulredning ersälla behovel
av personundersökning i ell broiimål belräffande unga lagöverirädare [se 2 S
lagen (1964:542) om personundersökning i broiimål, jfr prop. 1964:90 s. 46].
För all undvika lidsuldräkl i fall där ell yllrande inle kan antas ha någon
slörre saklig betydelse för påföljdsfrågan bör dock regeln inte göras
obligalorisk.

rrop. 1984/85:171 35

Synpunkterna under remissbehandlingen aktualiserar
emellerlid frågan om den nuvarande ordningen när det gäller yttranden till
åklagare och domstolar frän socialnämnder i alla avseenden är lämpligt
uiformad. Av redogörelsen för de nuvarande reglerna framgår nämligen alt det i
broltmålsförfarandet beträffande unga lagöverträdare i vissa fall kan ha
avgelts yttranden två gånger av socialnämnden. Domstolen måste sålunda vid
fillämpningen av 31 kap, 1 § försia slycket BrB själv höra socialnämnden och
kan inle använda sig av del yllrande som nämnden kan ha avgell lill åklagaren,
även om delta i sak inle skulle skilja sig från yttrandet till domstol (se
Beckman m.fl.. Kommentar lill broUsbalken 111, 2 uppl. 1971, s. 198). Enligi
min mening är denna ordning alliför slelbent, I de fall där domstolens
handläggning av brottmålet sker i nära anslutning lill all socialnämnden har
yllral sig och då förhållandena belräffande den unge inle har förändrals, kan
det sålunda knappasl anses ändamålsenligt all kräva all socialnämnden på nytl skall
yltra sig till domslolen och au domslolen skall nödgas avvakta della yitrande.
De i 3 § LUL angivna kraven på vad socialnämnden skall uttala sig om till
åklagaren vid dennes åialsprövning skiljer sig i princip inle heller från vad
nämndens yllrande lill domslolen enligi 31 kap. 1 § försia styckel BrB skall
avse (jfr Kommeniar lill broltsbalken III, 2 uppl. 1971, s, 198 f). 1 båda
fallen är det ytterst för att bedöma vilken påföljd som är lämpligasl för den
unge som del har betydelse att höra socialnämnden.

Jag vill vidare peka på atl det i räiislillämpningen sedan
länge har uppmärksammals all skyldighelen för åklagare och domsiolar att i
vissa fall inhämia yllranden från socialnämnder när del gäller unga
lagöverirädare skapar praktiska problem, särskilt genom all del på grund av
handläggningen hos socialnämnden uppslår en lidsutdräkt I delta sammanhang bör
nämnas den är 1982 införda regeln i 3 § LUL om all åialsunderlålelse får ske
utan atl yitrande begärs av nämnden, om del ändå är uppenbarl att förulsällningar
för åialsunderlålelse föreligger. Denna regel infördes i syfie alt förkorta
handläggningstidema (se prop. 1981/82:41 s. 29 f).

Den av mig i det föregående föreslagna regeln om att en
domstol inte får döma någon under 21 år till fängelse i mer än tre månader utan
all del föreligger ell yllrande från socialnämnden aktualiserar frågan om det
finns yllerligare möjligheter all förenkla handläggningen och undvika
lidsutdräk-ter när del gäller all inhämia sådana yllranden. Mol bakgrund av del
lidigare anförda anser jag för min del all en domstol bör kunna ulnytlja del
yttrande som kan ha avgetts till åklagaren. I allmänhel förulsäller della
nalurliglvis alt del inle har förflulil någon längre lid sedan ytlrandel avgavs
så atl yttrandet fortfarande är aktuellt, Domslolen bör genom en informell
konlakl med socialnämnden kunna få underlag för all bedöma om del yllrande som
redan finns är lillräckligi eller om det bör kompletleras, 1 de fall då
yllrande inle har avgetls lill åklagaren eller del blivii inakluelll bör
nalurliglvis domstolen såsom f.n. själv inhämia yllrande. Även om domslolarna i
ålskilliga fall

Prop.
1984/85:171 36

själva kommer all göra del, medför mill förslag likväl en
förenkling som kan få positiva effekler på handläggningstiderna. Förenklingen
innebär också en avlastning för socialnämnderna.

Sammanfattningsvis föreslår jag således atl del införs en
beslämmelse om all en domstol som regel inle får döma någon under 21 år lill
fängelse i mer än tre månader ulan alt del i målet finns ell yllrande från
socialnämnden, Samiidigi föreslår jag i förenklingssyfle alt det yitrande som
en socialnämnd kan ha avgetl till åklagaren för dennes åialsprövning enligi LUL
skall kunna ulnylljas också av domslolen i de fall det för att avgöra
påföljdsfrågan krävs alt det finns ell yttrande från socialnämnden,

2.3.3 Ytterligare begränsningar av möjlighelerna all döma
ungdomar lill fängelse?

Socialberedningen har föreslagil atl ungdomar under 18 är
inie skall kunna dömas till mer än tre månaders fängelse. Beredningen motiverar
sitl förslag med de risker för skadeverkningar för dessa ungdomar som längre
fängelsestraff medför och med atl del bör vara möjligl all med särskilt
anpassade resursförsiärkningar m.m. genomföra en forlsall vård inom
socialtjänsten för dem som Irots tidigare omfattande insatser frän socialtjänsten
gjort sig skyldiga lill nya och grövre broll. Enligt beredningen går det inle
alt hell avskaffa möjlighelerna atl döma ul korla fängelsestraff för denna
grupp. Man kan enligt beredningen, även om den största restriklivitet bör
iaktlas även i dessa fall, inte borise från atl del kan förekomma situationer
där det å ena sidan begås ett brotl som är så allvarligt alt del är svårl atl
avstå från frihelsberövande av allmänprevenliva skäl men där å andra sidan
ingel ullalal behov av vård inom socialtjänsten föreligger.

Jag anser del vara ytterst angelägel atl pröva om
möjlighelerna all döma ungdomar till fängelse kan inskränkas mer än vad som
gäller enligt nuvarande regler. Regleringen i BrB i detta hänseende innebär
bl.a. alt den som är under 18 år inle fär dömas lill fängelse, om del inle
finns synnerliga skäl, och att den som har fylll 18 men inle 21 år får dömas
lill fängelse bara när det av hänsyn till allmän laglydnad föreligger särskilda
skäl för frihetsberövande (26 kap. 4 § första och andra slyckena). Vidare bör
nämnas regeln om att den som begått brotl innan han fylll 21 år efler
omsländighelerna får dömas till lindrigare straffan som är föreskrivet för
brottet (33 kap. 4 § första stycket första tiieningen).

För åldersgruppen 15-17 år är alltså möjlighelerna alt
döma lill fängelse redan nu mycket snäva. Som framhållits under
remissbehandlingen lycks domslolarna också inla en myckel restriktiv hållning
när del gäller all använda fängelse för denna grupp.

Det förslag som beredningen lagl fram om en yllerligare
begränsning av möjlighelerna alt döma ungdomar i den nyss nämnda åldersgruppen
lill fängelse är enligi min mening behäflal med olika svagheler. Förslagel

Prop. 1984/85:171 37

innebär elt avsteg från de principer för siraffmälning som
nu gäller. Framför alll skulle en sådan regel kraftigt inskränka möjligheterna
alt vid straffbestämningen ta hänsyn till brottets svårhet och andra
omsländigheler. Jag har mol denna bakgrund och med hänsyn lill det övervägande
negaliva remissulfallel funnit alt beredningens förslag inle bör genomföras.

Min slåndpunkl belyder dock nalurliglvis inle alt jag
anser atl man därmed hör slå sig lill ro. Jag delar i allt väsentligt de
uppfattningar som framförs i socialstyrelsens, kriminalvårdsstyrelsens.
Föreningen Sveriges socialchefers och RFHL:s remissvar, nämligen all man
allvarligt bör överväga alt hell utmönsira fängelse ur påföljdssysiemel för
ungdomar under 18 år.

Del rör sig om en myckel lilen grupp ungdomar, 20-40 per
år, och del finns skäl alt anta all det i de flesla fall handlar om ungdomar
som har särskilt slora behov av vård och behandling. Ofla är problemen av den
omfattningen all det är realistiskt att räkna med att ungdomarna kan behöva
vård och behandling under avsevärd lid - kanske under år - och under särskilt
noggrann tillsyn. Det påpekas visserligen ofta i debatten om de unga
lagöverträdarna alt socialljänslens resurser och meloder är brislfälliga då del
gäller behandling av de svårasl slörda ungdomarna. Jag vill emellerlid, i
likhel med bl.a. Föreningen Sveriges socialchefer, framhålla all socialtjänsten
lorde ha betydligt slörre förutsättningar atl erbjuda behövlig vård än
kriminalvårdens instilulioner. Slälls inte socialtjänsten inför kravet atl
ulforma en bättre vård för denna grupp, är risken all ingen ulveckling kommer
all ske. Anlalel ungdomar är, enligi min mening, inle slörre än atl del borde
vara möjligl all med särskilt anpassade resurser, metodutveckling och
förbättrade kunskaper bereda dem vård inom socialljänslen. Del är också
posilivi atl näslan samlliga de remissinslanser som har resursansvarel för
barn- och ungdomsvården inom socialljänslen i princip ansluter sig fill denna
uppfattning.

Socialstyrelsen pekar på några länkbara lösningar i sill
remisssvar. De resurser som i första hand finns för de ungdomar för vilka
fängelse är allernaiivel lill vård inom socialljänslen är de hem för särskild
tillsyn som avses i 12 § LVU. Därtill krävs, enligi styrelsen, större
möjligheter till behandling inom låsbara enheler än vad som medges enligt
nuvarande beslämmelser, Dessulom behövs personalulbildningsinsalser och
kontinuerlig handledning av vård- och behandlingspersonalen saml samverkan med
barn- och ungdomspsykialrin. Siyrelsen anser emellerlid inle alt metodproblemen
är så betydande som hävdats ibland. Problemel med svårt störda ungdomar har,
enligt styrelsen, studerats länge både i Sverige och internafionellt, och det
finns en viss samstämmighet i teoribildningen.

Mol denna bakgrund anser jag all del finns skäl atl
överväga en ändring av påföljdssysiemel för den aktuella åldersgruppen, dvs.
ungdomar i åldern 15-17 år. Jag är däremol inle beredd att föreslå en
lagändring i della sammanhang. För delta krävs närmare ulredning i skilda
avseenden. Väsentligt för möjligheten all avskaffa fängelsestraff för denna
grupp är att

Prop.
1984/85:171 38

del inom ramen för socialljänslen kan skapas sådana
särskilt anpassade resurser och ulvecklas sädana metoder för dessa fall all
vård inom socialtjänsten framsiår som etl realistiskt alternativ lill fängelse.

När del sedan gäller gruppen ungdomar i åldern 18-20 år
framgår av redogörelsen för nuvarande regler all möjlighelerna alt döma
ungdomar i denna ålder lill fängelse inle är lika begränsade som beträffande den
nyss behandlade gruppen. Av vad jag lidigare har sagl har också framgåll all
äldre ungdomar som döms lill fängelse är belydligi fler. Skadeverkningarna av
fängelseslraff för dessa ungdomar kan också bli avsevärda. Jag anser därför all
frågan huruvida möjlighelerna atl döma ungdomar i åldern 18-20 år lill fängelse
bör inskränkas är lika viktig som när det gäller gruppen i åldern 15-17 år.

Enligt min uppfallning är del sålunda angelägel all frågan
om i vilken ulslräckning fängelse bör kunna ådömas unga lagöverirädare övervägs
yllerligare och all dessa överväganden tar sikle på alla mellan 15 och 20 år.
Därvid bör en noggrann undersökning göras av de olika kategoriernas
sammansättning och vårdbehov liksom en inventering av vilka nya möjligheter
till vård inom socialtjänsten som skulle kunna skapas som ell alternativ till
fängelse för dessa lagöverträdare.

Fängelsesiraffkommillén (Ju 1979:04), som beräknas avge
sitl huvudbe-länkande under höslen 1985, har lill uppgifl all göra en allsidig
prövning av frågan om användningen av fängelsestraffet. Vägledande för
utredningsarbetet är enligt direkfiven (kommittéberätielsen 1980 del II s. 37) atl användningen av
frihelsberövande påföljder bör minskas och att de frihetsberövanden som
förekommer bör förkortas. Frågan om användningen av fängelsestraff för ungdom
faller således inom ramen för kommitténs uppdrag. Enligt vad jag har inhämtat
överväger kommiltén atl lägga fram förslag som innebär alt möjlighelerna atl
döma ungdomar lill fängelse inskränks ytterligare. Mol denna bakgrund anser jag
all den akluella frågan får övervägas på nyll när delta förslag har lagts fram.

3 Upprättade lagförslag

I enlighel med vad jag har anförl nu har inom
socialdepariemenlel upprättats förslag till

1. lag om ändring i socialljänsllagen
(1980:620),

2. lag om ändring i lagen (1980:621)
med särskilda beslämmelser om vård av unga,

3. lag om ändring i brottsbalken,

4. lag om ändring i lagen (1964:167)
med särskilda beslämmelser om unga lagöverträdare.

Förslagen under 3 och 4 har uppräilals i samråd med chefen
för justitiedepartementet.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som
bdaga 3.

Prop. 1984/85:171 39

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen
(1980:620)

12 §

Åndringarna har lillkommii för all belöna all
socialnämnderna skall ägna särskild uppmärksamhet ål ungdomar som har visat
lecken lill en ogynnsam utveckling, l.ex. genom brottslighet eller missbruk av
alkohol eller narkolika, Belydelsen av nära samarbeie med hemmen har
yllerligare framhållils i laglexlen. Bakgrunden har beskrivils i den allmänna
moliveringen (avsnill 2,2.2), Där har också gells en en del synpunkter på hur
socialnämnden bör kunna arbeta för att uppfylla intentionerna bakom
beslämmelserna i paragrafen.

47 i

I paragrafen finns beslämmelser om begränsning av
delegalionsrällen i fråga om vissa beslut som socialnämnden kan falla med slöd
av LVU. Begränsningen gäller beslut av ofta djupt ingripande karakiär för den
enskilde. Beslulen föruisalte, enligi vad föredragande departemenischefen anförde
vid paragrafens lillkomsl (prop. 1979/80:1 del A s. 392), en ingående prövning
av den unges förhållanden. BestämmanderäUen i sådana frågor borde därför inle
lillkomma en person ensam. Departemenischefen framhöll vidare att det från
rättssäkerhetssynpunkt var angeläget att sådana frågor avgjordes av de
förtroendevalda,

Befogenhelen atl falla de särskilda beslulen enligi den
föreslagna 8 a § LVU lillkommer i försia hand socialnämnden. Del kan
visserligen sägas all sådana beslui inle är så ingripande för den enskilde som
de beslui som den nuvarande begränsningsregeln i 47 § omfaltar. Det ansvar för
nämnden som de särskilda beslulen medför motiverar emellertid atl dessa beslut
föregås av en allsidig och omsorgsfull prövning under medverkan av de förtroendevalda.
Paragrafen har därför ändrals så aU begränsningen av delegalionsräUen kommer
all gälla också beslui enligi 8 a § LVU.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:621) med
särskilda bestämmelser om vård av unga

1§

Förslagel innebär all ordel "uppenbarl" i iredje
stycket utgår. Den som är mellan 18 och 20 år skall således i de s.k.
beteendefallen kunna beredas vård enligt LVU så snart sådan vård är lämpligare
än annan vård, t.ex. kriminalvård. Syftet med denna ändring, som behandlats i
avsnitt 2.3.2, är bl.a. att vidga möjligheterna att använda LVU i stället för
fängelse eller

Prop.
1984/85:171 40

annan kriminalvårdspåföljd när det gäller
lagöverträdare i åldern 18-20 år.

Vidare har en redaklionell ändring gjorls som innebär all
orden "vård inom socialljänslen" byis ul mol orden "sådan
vård".

5§

F.n. ger paragrafen möjligheier för all vård enligi LVU i
de s.k. beteendefallen skall kunna pågå viss lid efler det all den unge fylll
20 år. Vården kan i dessa siluationer forisätta längst till och med sex månader
efler det atl rällen beslutade om vård eller socialnämnden senasl förelog sin
med högsl sex månaders inlervall förekommande prövning av frågan om vårdens
upphörande.

Åndringen i paragrafen innebär all åldersgränsen för när
vård som beslulals på grund av brisler i den unges beleende (1 § andra styckel
2 eller Iredje styckel) senasl skall upphöra höjs till 21 år. Skälen för
ändringen har redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.2).

8a§

Beredande av vård enligt LVU är en ingripande åtgärd.
Vården skall allud inledas uianför den unges eget hem. Del finns ibland ell
behov av all kunna vidla en åtgärd som inle är så ingripande som insfitutions-
eller familjehemsvård. Det kan t.ex. röra sig om ungdomar med uttalade
missbruksproblem som vägrar att medverka i varje frivillig behandling eller som
har en så yllig motivation när det gäller all medverka lill behandling atl det
är svårl atl skapa kontinuitet inom ramen för en frivillig behandlingskonlakt
Samiidigi är situationen ännu inte så allvarlig att förutsättningarna för ett
beslut om vård enligt LVU är uppfyllda. Del kan finnas goda resurser i den
unges vardagsmiljö, såsom föräldrar eller andra vuxna som kan vara ett slöd för
den unge eller kamraier som inle är missbrukare.

Som utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.3)
föreslås en möjlighet alt falla särskilda beslui beträffande dessa ungdomar.
Syftei är därvid all förstärka socialnämndens möjlighel alt ingripa när
samtycke till behandling eller annan stödåtgärd inte kunnat erhållas.
Beslämmelser härom har tagits in i en ny paragraf, 8 a §.

Första styckel Socialnämnden ges en särskild befogenhel
all besluta atl den unge skall hålla regelbunden konlakl med en koniaklperson
eller della i behandling i öppna former inom socialtjänsten.

Bestämmelsen tar sikte på ungdomar som har
missbruksproblem, begår brott eller beter sig på annal liknande sätl.
Förutsättningarna för vård enligt lagen på grund av den unges egel beleende är
att han härigenom utsätter sin hälsa eller utveckling för allvarlig fara. I
förevarande paragraf åsyflas emellertid situationer då allvarlig fara ännu inte
föreligger men omständig-

Prop.
1984/85:171 41

heterna är sådana alt slarka skäl lalar för alt
farerekvisitet kommer att uppfyllas, om den unge fortsätter sill beteende.
Syftet med bestämmelsen är alliså alt ge nämnden möjlighel all gripa in
oberoende av samlycke i elt tidigare skede än då en vårdansökan måsle göras.
Den unges situalion skall vara sådan atl del kan antas all tvångsvård kommer all
behöva beredas honom, om han inte avbryter silt destruktiva beleende. Den unge
har i regel visat all han inle vill medverka lill behandling eller andra
stödåtgärder pä frivillig bas eller att hans motivation för sådan medverkan är
klarl otillräcklig. Nämndens bedömning får giveivis inle grundas på endasl lösa
förmodanden eller en allmän oro. Nämndens anlagande all lagens
vårdför-ulsällningar kommer all uppfyllas om nägol ingripande inle sker måsle
bygga på faslare grund än renl tillfälliga beteenden hos den unge.

Nämnden skall nalurliglvis utnyttja möjlighelen till
beslut enligt paragrafen först efler noggranl övervägande i varje enskill
fall, Ell sådani beslui får aldrig bli etl rutinmässigt inslag i nämndens
arbele för barn och ungdom.

De nya möjligheter lill ingripanden som skapas genom
bestämmelsen i första styckel minskar på inlel sätl del ansvar socialnämnden
har enligi socialljänsllagen. Tvärlom innebär ju del föreslagna lilläggel lill
12 § SoL ell förlydligande av socialnämndens skyldigheter all genom akliva,
intensiva och tålmodiga insalser på frivillig väg söka ge slöd och hjälp all
bryla en destruktiv utveckling. Del föruisälts all nämnden även
forisällningsvis ingående prövar möjligheterna till slöd och hjälp inom de
ramar socialljänsllagen anvisar. Socialnämndens beslut om tillämpning av 8 a §
LVU bör således ha föregåtts av intensiva försök all skapa kontakt och få till
slånd frivilliga lösningar. Det kan dock undanlagsvis inlräffa siiualioner då
det inte finns lidsmässigt utrymme och därför inte framstår som meningsfullt
all pröva frivilliga insatser. I en sådan situation bör det inle vara något
hinder atl nämnden genast fattar beslut enligt paragrafen, om förulsällningar
för della i övrigl föreligger.

Med beslut enligt paragrafens försia slycke följer all
nämnden skall vidla följdålgärder av praktisk nalur enligi den behandlingsplan
som enligi andra slycket skall finnas när beslut fallas.

Om den unge inte följer nämndens beslut ulgör della inle i
sig någon grund för alt vidla andra åtgärder. En sådan underlålenhel är sålunda
inle ell lillräckligi skäl för nämnden all ansöka om vård enligt LVU. Däremol
kan den unges negaliva inställning vara ell skäl all se över behandlingsplanen.
Det ligger även i nämndens ansvar atl för den unge klargöra följderna av etl
forlsall destruktivt beteende och vilka möjligheter som står till buds för
nämnden.

Enligt 10 § iredje slyckel SoL kan nämnden ulse en
särskild person, koniaklperson, att hjälpa den enskilde och hans närmaste i
personliga angelägenheter. Ett sådant beslut förulsäller dock en önskan eller
elt samlycke från den som berörs av åigärden.

Prop. 1984/85:171 42

Nämnden skall enligi förslagel få beslula all den unge
skall hålla regelbunden konlakl med en särskili ulsedd koniaklperson.
Koniaklperson kommer all kunna ulses oberoende av den unges önskan eller
samlycke. Några särskilda kvalifikalionskrav för den person som ska ulses har
inle slällls upp. Del är den unges och familjens behov av råd och slöd som bör
vara avgörande. Uppgiften kommer regelmässigt atl vara myckel lidskrävande,
särskili under den försia liden. Belräffande frågan om vem som lämpligen bör
utses lill koniaklperson hänvisas lill vad som anförls i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.2.3).

Beslut om skyldighet för den unge alt hålla regelbunden
koniakt med en kontaktperson innebär ell krav på den unge all på del säll och i
den ulslräckning som närmare anges i behandlingsplanen iräffa den av nämnden
ulsedde personen. Beslutet ger kontaktpersonen ell särskili ansvar all följa
hur den unges levnadssäll ulvecklas och au bygga upp en motivation hos den unge
att bearbeta sin situalion. Kontaktpersonen torde ofta kunna arbela med ell
goll slöd från den unges föräldrar.

Kontaktpersonen skall främst fungera som ett personligt
stöd och hjälp. 1 detla ligger självfallel all aklivi och engageral ingripa i
krissiluationer av olika slag. En slentrianmässig övervakning med
konlrollinriklning är däremol inte förenlig med beslämmelsens syfte.

Ell beslui om all den unge skall della i behandling i
öppna former inom socialljänslen innebär att den unge blir skyldig atl följa
den behandling nämnden kan erbjuda. Med behandling i öppna former inom
socialljänslen avses den behandling en socialsekreterare eller annan tjänsteman
med särskild kompetens i socialt behandlingsarbele kan ge. Behandling i öppna
former omfaliar vidare den som kan ges inom särskilda verksamheter i
socialljänstorganisationen såsom ungdomsmottagningar, rådgivningsbyråer för
narkotikamissbrukare e.d. Nämndens beslut alt den unge skall della i behandling
i öppna former inom socialljänslen kan även avse dellagandel i sådana särskilda
öppenvårdsprogram som har nämnls under avsnitt 2.2.3.

Som framhållits i den allmänna moliveringen kan del i
vissa fall finnas skäl alt kombinera etl beslut om behandling i öppna former
inom socialljänslen med ett beslut om kontaktperson.

Andra styckel När fråga uppkommer hos nämnden all fatta
ett beslut enligt paragrafens första stycke skall nämnden, om så inte redan
skelt, upprälla en plan över behandlingen. Av planen bör framgå vilka insatser
nämnden tidigare har vidtagit, den unges aktuella situation samt det
behandlingsbehov som föreligger och det sätl på vilkel nämnden avser all
lillgodose della behov. Nämnden bör även ange vilka resurser nämnden avser all
ställa till förfogande för atl behandlingen skall kunna genomföras. Planen bör
så långt som möjligt upprättas i samråd med den unge själv och föräldrarna,
Skyldighelen att upprätta en plan över behandlingen moisvarar vad nämnden är
skyldig all göra när fråga uppkommer om vård enligt lagen, Upprällandet av
en plan innebär inte att planen låser den fortsaita

Prop.
1984/85:171 43

behandlingen. Ändringar i planen kan behöva göras med
hänsyn bl.a. till den unges ulveckling.

I Iredje styckel anges all 5 § i lillämpliga delar skall
gälla i fråga om beslui enligi paragrafens försia slycke. Ett sådant beslut
skall självfallel gälla endast så länge det behövs. Nämnden skall även
självmant besluta om dess upphörande när behov inle längre finns saml med beslämda
tidsinlervaller pröva huruvida beslutet skall fortfara att gälla. För
omprövning av behovet av vård gäller etl inlervall av längst sex månader,
vilkel även skall tillämpas på de beslut som nu är i fråga. Dagen för nämndens
beslui skall därvid vara uigångspunkl för lidsberäkningen. Della skall gälla
oavselt evenluella mellankommande inhibitionsbeslul eller om besluiei efler
besvär faslslälls försl av kammarräll eller regeringsrällen.

Den samlidigt föreslagna ändringen i 5 S fjärde stycket
medför alt även etl beslui enligt 8 a § upphör all gälla senasl när den unge
fyller 21 år.

Enligi 17 § har nämnden möjlighel all beslula om
läkarundersökning i ärenden enligi lagen, Ell behov av sådan undersökning lorde
dock endasl mera sällan föreligga när nämnden överväger all falla beslut enligt
8 a §.

Ålgärder som avser stöd eller behandling i öppna former
kan vara ingripande för den unge. Jag har därför övervägt möjligheten att föra
in de ärenden som det här gäller bland dem som inrymmer möjlighet till
offentligt bilräde enligi 41 § rällshjälpslagen (1972:429). Mot deUa lalar
emellertid all ålgärderna inle kan anses vara jämförliga med sådana
ivångsålgärder som fn, omfatlas av denna paragraf. Det skulle inte heller vara
förenligl med de principer som ligger lill grund för bestämmelserna i den
paragrafen alt göra den speciella form av rättshjälp som regleras där
tillämplig i dessa ärenden. Jag har därför efler samråd med chefen för
justiiiedepariemeniei stannat för atl intresset av all juridisk hjälp vid behov
skall kunna beviljas i de ärenden som avses nu bör tillgodoses inom ramen för
den allmänna rättshjälpen efler behovsprövning i vanlig ordning. För del
ändamålet behöver några ändringar inte göras i rättshjälpslagen.

8b§

Eu beslui enligi 8 a § ulgör i och för sig ingel hinder
för socialnämnden all pä vanligl sätt utreda och pröva om del finns anledning
all ansöka om vård enligi lagen eller beslula om omedelbarl omhänderlagande.
Ulvecklas silualionen på sådani sätl att sådana åtgärder kommer till stånd bör
emellerlid besluiei enligt 8 a § upphöra atl gälla.

I paragrafen föreskrivs därför alt när beslut fallas om
omedelbarl omhändertagande skall beslutet enligt 8 a § upphöra all gälla. Ulan
särskili förordnande upphör vidare ell beslut enligt 8 a § all gälla när rälten
bifaller en ansökan om vård. När en ansökan avslås kommer däremol beslutet atl
beslå. Rätten får nämligen inte någon självsländig rätl all i mål om vård falla
beslut enligt 8 a § eller pröva om ett sådant beslut skall forlfara all gälla.
Frågan kan dock uppkomma genom all rällen efler överklagande samtidigt

Prop.
1984/85:171 44

har att pröva elt beslut enligt 8 a §. len sådan situalion
bör målen nalurliglvis handläggas gemensaml.

20 §

Beslui enligt 8 a § skall fallas av socialnämnden.
Besluiei kommer på grund av del lillägg som nu föreslås i 21 § första slyckel
all gälla omedelbarl.

Socialnämndens beslut enligi 8 a § skall kunna överklagas
hos länsrällen genom besvär. Även nämndens beslut vid prövning av frågan
huruvida ell beslui skall upphöra atl gälla skall kunna överklagas. Andra
beslut nämnden fattar med anledning av beslut enligt 8 a §, såsom förordnande
av viss person lill kontaktperson eller beslut om vilken behandling i öppna
former som skall äga rum, skall inle kunna överklagas. En komplellering av
besvärsbesläm-melsen har gjorts i form av en ny punkt 3 i paragrafen. Nuvarande
punkl 3 betecknas härefter som punkt 4.

Beträffande förfarandet i länsrätt i mål om lillämpning av
8 a § gäller förvaltningsprocesslagen (1971:291).

21 §

Det är angeläget att socialnämnden snarast efler ett
beslut enligt 8 a S får möjlighet atl vidta de ålgärder som behövs för atl
besluiei skall få prakfisk verkan. I paragrafen har därför gjorts ett tillägg
om att etl beslut enligt 8 a § skall gälla omedelbart. Av 28 § förvaltningsprocesslagen
följer att länsrätt och högre rätt har befogenhel att förordna interimistiskt
rörande den sak som genom besvär förts under domstolens prövning.

4.3 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

Den föreslagna sakliga ändringen 157 kap. 1 § första
stycket har behandlats i avsnitt 2.3.2. Bestämmelsen i dess nya lydelse innebär
att rätten får överlämna den som är under 21 år och som har begått en broitslig
gärning lill vård inom socialtjänsten, om den unge kan bli föremål för vård med
slöd av LVU eller för åtgärd enligt 8 a § samma lag eller ges vård enligt SoL.
Av bestämmelsen framgår alt ett överlämnande kan ske också när den unge redan
är föremål för åtgärder av del aktuella slaget. Även om de fall då en domstol
överlämnar någon som är mellan 20 och 21 år till vård inom socialtjänsten inte
blir så vanliga, bör del kunna finnas situationer-tex. när den som har begått
brolt redan är intagen för inslilulionsvård eller är föremål för behandling i
öppna former med stöd av beslut enligt LVU - då en sådan påföljd framstår som
den lämpligaste. Som framgår av den allmänna motiveringen är det möjligl alt
överlämna den som är mellan 20 och 21 år lill vård inom socialtjänsten även när
det är fråga om vård i frivilliga former.

Prop.
1984/85:171 45

Den nuvarande förulsällningen för att domstolen skall få
överlämna någon lill vård inom socialtjänsten - atl socialnämnden har hörts av
domslolen - har ulmönslrais ur försia slyckel och i slället tagits in i 9 §
LUL.

4.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1964:167) med
särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare

I §

I paragrafen görs ell tillägg som följd av den föreslagna
8 a § LVU. Även det förhållandet atl den underårige meddelas beslut med slöd av
8 a § LVU skall sålunda kunna ulgöra skäl för åialsunderlålelse.

9§

I paragrafen införs elt nyll tredje stycke. Där föreskrivs
all en domsiol inle får överlämna nägon lill vård inom socialljänslen utan att
del i målet finns ett yttrande av det slag som avses i 3 §. Om det inle finns
särskilda skäl, får domslolen inle heller utan sådani yitrande döma den som är
under 21 år till fängelse i mer än tre månader. Beslämmelserna har behandlals i
avsnitt 2.3,2.

Del nya slyckel innehåller en samlad reglering av de fall
då del i mål beträffande unga lagöverirädare skall finnas yllrande från
socialnämnden. I förhållande lill den nuvarande ordningen innebär
beslämmelserna en förenkling så lill vida all en domstol inte alllid själv
behöver inhämia etl yllrande från socialnämnden ulan i vissa fall kan använda
sig av del yitrande som åklagaren kan ha inhämtat vid sin åialsprövning enligt
lagen. Som en konsekvens föreslås samiidigi all molsvarande reglering las borl
ur 31 kap. 1 § första slyckel BrB.

Utlryckel "yttrande av del slag som avses i 3 §"
tar sikte på atl yttrandet skall ha avgetls av socialnämnden och ha del
innehåll som sägs i 3 §. Della innebär atl domstolen kan använda sig av ell
yitrande som nämnden avgett lill åklagaren. Som har framhållils i den allmänna
moliveringen förutsätter della all yttrandet inle förioral sin aktualitet Del
förulsäller naturligtvis ocksä atl yttrandet utformats så atl del ger det
underlag som domstolen behöver för sill ställningslagande i påföljdsfrågan. Man
får därför utgå från all domslolarna i vissa fall kommer all såsom f.n. själva inhämia
yllranden från socialnämnderna.

Del bör påpekas all den nya ordningen förulsäller all
åklagaren regelmässigl ger in socialnämndens yllrande lill domslolen i samband
med all ålal väcks. Några särskilda föreskrifter av regeringen på denna punkt
lorde inle krävas.

Andra meningen i iredje slyckel innebär all en domstol
inle ulan alt det i målel finns ell yllrande av del akluella slagel får döma
någon under 21 år lill fängelse i mer än tre månader, om del inle finns
särskilda skäl. Som har

Prop.
1984/85:171 46

framgåll av den allmänna moliveringen är avsiklen med
beslämmelsen all de akluella yllrandena skall bredda underiagel för
domstolarnas bedömning så all dessa i slörre ulslräckning än f.n, skall kunna
välja överlämnande lill vård inom socialljänslen som påföljd i slällei för
kriminalvårdspåföljd. Föreskriflen har nalurliglvis siörsl beiydelse när del
gäller ungdomar i åldern 18-20 år men omfaliar även åldersgruppen 15-17 år.

Avsiklen med formuleringen "om del inle finns
särskilda skäl" är, som har berörls i den allmänna moliveringen, all del
inle alltid måste finnas ell yitrande av del akluella slagel innan någon som är
under 21 år döms lill fängelse i mer än Ire månader. Det bör emellertid höra
lill undantagen all en domsiol dömer en ung lagöverirädare lill elt längre
fängelsestraff ulan atl del finns ett sådant yttrande. Exempel på en sådan
undanlagssiluation kan vara atl del med hänsyn lill broltels svårhel och den
unges bakgrund, såsom den dokumenlerats i övrig personulredning som domslolen har
lillgång lill, ler sig uleslulel atl annan påföljd än fängelse kan väljas och
alt del skulle fördröja målets handläggning all inhämia elt yttrande från
socialnämnden.

I övrigl har vissa jämkningar av redaktionell karaktär
gjorts i paragrafen.

5 Hemställan

Jag hemställer atl lagrådets yttrande inhämtas över
förslagen till

1.
lag om ändring
i socialljänsllagen (1980:620),

2.
lag om ändring
i lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga,

3.
lag om ändring
i broUsbalken,

4.
lag om ändring
i lagen (1964:167) med särskilda beslämmelser om unga lagöverirädare.

6 Beslut

Regeringen beslular i enlighel med föredragandens
hemställan.

Prop. 1984/85:171 47

Bilaga 1

Sammanfattning
av socialberedningens delbetänkande (Ds S 1984:15) Socialtjänstens insatser för
ungdomar - Vissa frågor i samband med missbruk och kriminalitet

Inledning

Bakgrunden lill atl socialberedningen särskili lagit upp
frågor kring socialtjänstens insatser för ungdomar är all del i den allmänna
deballen gjons gällande all socialljänstreformen medföri all fler unga
lagöverirädare dömts till påföljd inom kriminalvården. Narkotikakommissionens
promemoria (PM nr 7) Lokala insatser mot narkolika har också aktualiserat
behandlingen av unga narkotikamissbrukare inom socialljänslen. PM nr 7
överlämnades till beredningen för vidare överväganden eflersom den behandlade
vissa frågor som faller inom beredningens uppdrag.

Ungdomar i riskzonen - några utgångspunkter för
socialtjänstens insatser

Den kunskap som finns om ungdomsproblemens bakgrund
understryker enligi beredningen viklen av all socialljänslens insalser för
ungdomar ulgår från en helhetssyn, som tar hänsyn till såväl de ungas sociala
förhållanden i olika avseenden som de individuella problemen och den unges
upplevelse av och sätl att möta de problem han ställs inför. På senare år har
man alltmer börjat beskriva del arbelssält som ulgår från helhetssynen som ett
psykosociali arbelsält I della ligger all vare sig en inrikining på all
bearbeia individuella problem och relalioner eller en inrikining på all
förändra den unges yllre sociala förhållanden är en fillräcklig uigångspunkl
för insaiserna. De olika perspekiiven måsle i slällei ses som en helhel.

I förarbelena lill socialljänsireformen läggs slor vikl
vid normaliserings-och närhetsprinciperna. Dessa principer har slor beiydelse
när del gäller atl bemästra ungdomars problem med bl.a. kriminaliiel och
missbruk. Upp-komsten av sådana problem är i grundläggande avseenden förknippad
med de svårigheter den unge möter i sin nära livsmiljö, l.ex. familj, skola,
bosiadsområde och kamralrelaiioner. Del är när den unge möter slora svårigheier
i all bemäsira problem i sin akluella livssilualion som han blir benägen all
lillgripa desiruktiva lösningar som broll och missbruk.

Mol denna bakgrund framsiår det, enligt beredningen, som
självklart all behandlingsarbelels inrikining skall vara all slödja den unge i
all bemäsira de problem och konflikler han möler i sin närmiljö. Del är i
grunden en fråga om all stärka hans resurser alt självständigt klara dem. men
han måsle också få elt konkrel slöd i problembearbeiningen, l.ex. inom
familjen, i förhållandel lill jämnåriga eller i skolan. Ålgärder som all
avskilja den unge från hans miljö genom placering i inslilulion eller
familjehem bör därför lillämpas med slor resirikiiviiet Ibland kan del
dock vara nödvändigl all lösa en

Prop. 1984/85:171 48

krissiluaiion genom en placering uianför hemmel, tex. då
relationerna mellan den unge och hans föräldrar är svårt slörda.

Vikligi för ungdomsårens ulveckling är frigörelsen frän
barnels beroende-slällning och osjälvsländighel lill all självsiändigi kunna
forma sitt liv och sina relalioner. En ny idenlilel - vuxenidenlitelen -
ulvecklas samiidigi med frigörelsen från föräldrarna. Om de nya beroendeband
som då skapas blir konslrukliva avgörs bl.a. av vilken grad av mognad och
självsländighel som den unge har uppnått under frigörelseprocessen.
Ungdomsproblem som kriminalitet och missbruk kan ses som problem som uppstår
under frigörelseprocessens gång och i stor ulslräckning har sin grund i de
konflikler som den ger upphov till.

En central utgångspunkt för behandlingsarbete med
ungdomar, vars problem lar sig ullryck i kriminaliiel eller missbruk, måste
därför vara atl se problemen i samband med frigörelseprocessen. En konsekvens
av detla är all den avgörande uppgiflen i behandlingen är alt siärka deras
resurser atl utveckla självständighet Det ligger i sakens natur all man i
behandlingen då måsle ge ungdomarna ell belydande ulrymme för självsiändigi
handlande. De måsle ges lillfälle alt i prakliken utveckla sin förmåga att
självsiändigi la slällning och angripa sina problem. Om man i
behandlingsarbelel lägger den avgörande vikten vid att kontrollera den unges
beteende genom föreskrifter och ensidig påverkan av honom, är däremol risken
stor atl han fortsätter att se sig själv som etl i grunden oansvarigt barn. 1
vissa situationer kan detla nalurliglvis kännas befriande för den unge, men på
längre sikl leder det till en fastlåsning i problemen.

Behöver socialtjänstlagstiftningen ändras eller
kompletteras?

Socialtjänslreformen innebar ett uppbrott från en
sekelgammal vårdtra-dilion. präglad av etl patriarkaliski och auktoritärt
synsäU på människor med problem. Socialvårdslagsliflningen har från början
byggts upp kring åtgärdssystem som har varil inriklade på au ändra den
enskildes situation med hjälp av påtryckningar, hol och ivångsingripanden. Åven
om vissa modifieringar har förekommil, har della synsäU varil longivande ända
fram lill socialljänslreformens genomförande. En del av förslagen i den
akluella debaiten, om hur man bättre skall komma lill rälla med kriminaliiel
och missbruk bland ungdom, innehåller krav på all modifiera den nya
lagsliflningen så atl del skapas etl slörre ulrymme för ivångsålgärder och
påiryckningar av den lyp den gamla lagsliftningen medgav.

Den nya sociallagsliflningen har vid liden för
belänkandels avlämnande varil i krafl i drygl ivå och eu halvi år. Del ligger i
sakens natur all del är svårl all underdenna korla lid ulvärdera effeklerna av
lagstifiningen mera i detalj. Beredningens inslällning lill den nya
sociallagsliflningen är all den bör ligga fasl i sina grunddrag iniill dess all
den ulveckling av arbeismeioder och vårdresurser som lagsliftningen förulsalle
har kunnal prövas i bredare

Prop. 1984/85:171 49

omfallning och under en relativt lång tid.

Mol bakgrund härav diskulerar beredningen i vilken mån del
finns ell behov av sådana former av ivång som förekom i BvL, t.ex, varning och
förmaning, föreskrift och övervakning, Atl återinföra ålgärder av denna lyp
måsle, enligi beredningen, belraklas som etl betydande avsleg från
lagstiftningens principiella inrikining. De uppgifier som beredningen hillills
förfogar över om socialtjänstens ålgärder, utvecklingen inom andra vårdområden
samt uivecklingen av brottslighet och missbruk bland ungdom ger inle heller i
sig några skäl för all i lagsliftningen ålerinföra yllerligare former av tvång.

Kraven pä yllerligare former av ivång har i slor
ulslräckning moliverals uiifrån sirävanden alt inlensifiera kampen mol
narkoiikaproblemel i allmänhel och bland ungdomar i synnerhet En slåndpunkl i
deballen har varil alt missbrukaren utgör den viktigaste basen för
narkoiikamarknadens exislens och omfallning. Från dessa ulgångspunkler har man
slälli krav på särskilda Ivångsålgärder mot narkotikamissbrukare. Sådana
förslag tycks enligt beredningen ofla ulgå från åsiklen all del måsle anses
berälligal all låla samhällsskyddsaspekler slyra utformningen av
vårdlagstiflningen just i fråga om narkotikamissbrukare.

Narkolikakommissionen föreslår i sin PM nr 7 Lokala
insalser mol narkolika, att socialljänslen skall ges möjlighel all tillgripa
polishämining, när det kan anias all den enskilde missbrukar narkolika. Vidare
föreslår kommissionen all socialljänslen skall få möjlighel all utfärda
föreskrifier för den enskilde all följa en överenskommelse om behandling.
Socialberedningen menar att regler om polishämining och föreskrifter dels
skulle försvåra uivecklingsarbeiel inom socialljänslen och dels skapa problem i
del individuella behandlingsarbetet Några sådana regler bör därför inte införas
i lagsliflningen.

Beredningen undersiryker dock all frånvaron av de lidigare
ivångsmöj-lighelerna inle innebär all socialljänslen skall slå passiv när
missbruk och kriminaliiel utvecklas bland ungdom. De formella ivångsålgärderna
har tvärtom vanligen hafl lill effekt att socialtjänsten blir passiv - de sätts
i slällei för ell mera inträngande engagemang i den enskilde individens
situalion.

Beredningen ansluler sig inte heller till narkotikakommissionens
förslag all använda socialbidragel som ell påiryckningsmedel för att förmå
missbrukare all inleda och genomföra en behandling. Beredningen anser all en
sådan användning av socialbidragel varken är ändamålsenlig eller principielll
godiagbar. Förekommer del ett deslruktivl missbruk kan del ibland vara lämpligl
all belala ul ålminslone en del av socialbidragel på någol annat sätt än genom
kontanluibeialning. Man kan l.ex. la en koniaklperson lill hjälp för atl se
lill all bidragel används för atl tillgodose missbrukarens grundläggande behov,

Narkolikakommissionen nämner också alt rätlen lill arbete
och boslad skulle kunna förenas med krav på drogfrihet eller deltagande i
behandling.

4 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 171

Prop.
1984/85:171 50

Enligi SoL skall dock socialnämden bl,a. främja den
enskildes räll lill arbele, boslad och ulbildning. Del skulle därför enligi
beredningen rimma myckel illa med SoL:s intentioner om socialnämnden i kontakt
med vissa grupper skulle lillämpa meloder som innebär all man i slällei
begränsade dessa räuigheler.

Inom socialljänslen ser man emellertid, enligt
beredningen, med viss rätl en molsällning mellan kravel på samlycke från den
enskilde och en i vart fall mera akliv uppföljning av barn och ungdomar som
befinner sig i riskzonen. En sådan motsättning föreligger dock inle om
farhågorna för den unges ulveckling verkligen är allvarliga, I ell sådani fall
bör del, enligt beredningen, följa av socialtjänstens yllersla ansvar alt man
är skyldig all följa uivecklingen och återkomma med erbjudanden om slöd och
hjälp då del bedöms som nödvändigt. All det inte finns formella tvångs- och
påtryckningsmedel innebär således inte atl socialtjänsten skall slå passiv
medan ell missbruk ulvecklas och förvärras. Del krävs akliva insalser av
socialljänslen i form av uppsökande verksamhel, konlakl med anhöriga, förnyade
konlakler med dem som lidigare har avvisal erbjudanden om behandling och etl
mälmedvelel molivalionsarbete.

För all förlydliga socialljänslens uppgifier i dessa avseenden
bör man göra vissa preciseringar i 12 § SoL. Beredningen föreslår alt
paragrafen ändras genom ell lillägg som undersiryker atl socialnämnden med
särskild uppmärksamhet skall följa utvecklingen hos barn och ungdom som har
visal lecken lill en ogynnsam utveckling. Vidare föreslås atl belydelsen av
samarbeie med hemmen yllerligare understryks i lagiexten.

Regler om unga lagöverträdare

Den grundläggande inriklningen av insaiserna för de unga
lagöverträdarna måsle enligi beredningen vara all i första hand ge vård och
behandling inom socialtjänsten, och all frihelsberövande påföljder i största
möjliga utsträckning bör undvikas. Fängelsestraffen för åldersgruppen 15-17 år
visar ingen tendens lill ökning men ger ur principiell synpunkl ändå anledning
lill oro. Omfattningen av fängelsestraffen för åldersgruppen 18-20 år är också
i sig oroande. Många av dessa ungdomar har ullalade vårdbehov som rimligen inle
kan lillgodoses inom kriminalvården.

Del finns därför enligt beredningen anledning atl överväga
om del nuvarande påföljdssysiemel för ungdomar i alla avseenden är
ändamålsenligl ulformat För del första finns det skäl atl ifrågasätta
fängelsestraffen för åldersgruppen 15-17 år. Del gäller framför alll de längre
slraffen. Däremol anser beredningen inie all del är möjligl atl hell avskaffa
fängelsestraffen för denna åldersgrupp. Det går enligt beredningen inte all
borise från alt det kan förekomma situationer då del är fråga om etl så
allvarligt broll all del är svårt all helt avstå från frihelsberövande av allmänprevenliva
skäl men där del inle finns någol ullalal vårdbehov inom socialljänslen. I
dessa fall, som främsl

Prop. 1984/85:171 51

lorde komma alt gälla ungdomar i närheten av
18-årsgränsen, bör del finnas kvar en möjlighet alt utdöma ell korl fängelseslraff.
Enligt beredningen är tre månader en lämplig lidsgräns, vilkel är del maximala
fängelseslraff som kan utdömas tillsammans med skyddslillsyn.

Ungdomar i åldersgruppen 18-20 år har ofla en slarkl
varierande mognad och personlighelsutveckling. Från denna uigångspunkt anser
inte beredningen all del är lämpligt all föreskriva några beslämda gränser i
fråga om fängelsestraffens längd. Däremot kan det vara motiverat alt förbättra
möjligheterna till en allsidig bedömning av den unges situalion i samband med all
påföljden skall besiämmas. En regel som föreskriver all domslolen inle bör
uldöma fängelseslraff i mer än tre månader för ungdomar under

20 år utan atl ha inhämtat yttrande från
socialnämnden skulle enligt

beredningen tjäna delta syfte. Domslolen skulle då få lillgång till etl

fullödigare underlag för sin bedömning, bl.a. uppgifier om den unges

siiuaiion, som man nu inle alllid har lillgång lill.

Beredningen behandlar vidare villkorei i 1 § 3 st, LVU alt
det skall vara uppenbart lämpligare med vård inom socialtjänsten än med annan
vård för all LVU skall kunna lillämpas. Del kan vara svårl all styrka att vård
inom socialljänslen är jusl uppenbarl lämpligare än annan vård. Beredningen
föreslår all del i fortsättningen endasl skall finnas etl krav på alt vård
enligt LVU skall vara lämpligare än annan vård.

Yllerligare en fråga som har relevans för åldersgruppen
18-20 år är åldersgränsen för när vård enligi LVU skall upphöra. F.n. kan vård
enligi LVU fortsäiia i sex månader efler del all socialnämnden senasl har
omprövat omhänderlagandel. För all förslagen, som syfiar lill alt öka
möjlighelerna att ge unga lagöverirädare i åldern 18-20 år vård inom
socialljänslen i ökad ulslräckning. skall fä full effekl anser beredningen del
lämpligl all någol höja åldersgränsen för när vård enligi LVU senasl skall
upphöra. Beredningen föreslår således alt vård enligi LVU skall upphöra senasl
när den unge fyller

21 år.
En yllerligare höjning av åldersgränsen är enligi beredningen inle

lämplig, bl.a. eflersom LVU då skulle komma all gälla för ungdomar som

enligi vederiagna begrepp är alt betrakta som vuxna.

Prop. 1984/85:171 52

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över socialberedningens
betänkande (DsS 1984:15) Socialtjänstens insatser för ungdomar - Vissa frågor
i samband med missbruk och kriminalitet

Efler remiss har yllranden över betänkandet avgivits av
riksåklagaren (RÅ), rikspolisstyrelsen (RPS), socialstyrelsen,
kriminalvårdsstyrelsen, hovrätten för Nedre Norrland, kammarrätten i Slockholm,
Göieborgs lingsräll, länsrätten i Malmöhus län, länsstyrelsen i Slockholms län,
brottsförebyggande rådet (BRÅ), riksdagens ombudsmän (JO), Svenska
kommunförbundel, landstingsförbundet Stockholms, Göieborgs, Malmö, Eskilsluna,
Skellefleå, Upplands Väsby och Parlille kommuner, Örebro och Slockholms läns
landsling, Landsorganisalionen i Sverige (LO), Tjänsiemännens
Cenlralorganisalion (TCO), Föreningen Sveriges socialchefer, Sveriges
domareförbund, Sveriges advokalsamfund, Samarbelsgruppen KALV, Riksförbundet
för hjälp åt läkemedelsmissbrukare (RFHL), Riksförbundel narkolikafritl
samhälle (RNS) och Riksförbundel föräldraföreningen mot narkotika (FMN).

Centralorganisationen SACO/SR har, utan egel yitrande,
överlämnat yllranden från Sveriges psykologförbund och Sveriges socionomers,
personal- och förvaliningsijänslemäns riksförbund (SSR).

Dessulom har yttranden kommit in frän ell antal
organisalioner, föreningar och enskilda. Slockholms kommun har bifogal
yttranden som kommunen har inhämtat

1 Synpunkter på ordningen med ett delbetänkande

Flertalel remissinstanser lämnar ordningen med etl
delbetänkande utan erinran.

Några remissinslanser är emellerlid kriliska mol all vissa
frågor om vård av unga nu har brutits ut och all socialberedningen senare avser
alt återkomma med en bredare översyn av lagen (1980:621) med särskilda
beslämmelser om vård av unga (LVU). Landstingsförbundet anför all en senare
översyn kan förväntas innefaiia överväganden och förslag i flerlalel av de
frågor som är akluella i förevarande belänkande. Förbundels slyrelse vill för
sin del grunda sina synpunkler på insalser för ungdomar i samband med missbruk
och kriminaliiel på bl.a. de mera fullsländiga erfarenheler av LVU:s
lillämpning som förvänlas bli redovisade i kommande belänkande,

RFHL nolerar all beredningen längre fram har för avsikl
all komma med förslag och synpunkter på vården av barn och ungdom inom
socialtjänsten som helhel. "Enligi vår mening hade del varil bällre all
avhandla hela frågekomplexel i ell och samma belänkande. Nu saknas grundläggande
dala om ungdomars livsvillkor i 1984 års Sverige. Hur ser olika ungdomsgruppers
siiuaiion ul med avseende på boende, ulbildning, försörjningsmöjligheler.

Prop.
1984/85:171 53

familjebildning, fritid och mer immateriella förhållanden
som innefattar drömmar, förvänlningar, visioner, farhågor och ängslan?
Delbelänkandet presenterar ingen bakgrund att ställa resonemang och
ålgärdsförslag mot."

BRÅ skriver all beredningen har måsl påskynda sill arbele
i berörda frågor lill följd dels av den deball som har förekommil om all ell
ökal anial unga lagöverträdare har tillförts kriminalvården, dels av
narkolikakommissionens förslag (PM nr 7) till lokala insatser mot narkotika.
"BRÅ får tyvärr konstalera, atl den begränsade ulrednings- och
ulvärderingsliden har varil till men för beredningens arbete,"

SSR uppfattar atl socialberedningen tvingats arbela fram
delbetänkandel under slark lidspress och anser atl del är svårl all se om
förslagen grundas på genomtänkta bedömningar,

Sveriges domareförbund vill, såviit gäller förslaget lill
ändringar i broltsbalken, "fäsla uppmärksamhelen på all påföljdssysiemel
och frågor om siraffmälning m.m. är föremål för överväganden av
fängelsesiraffkommillén, i vars uppgifter torde ingå alt pröva frågor om
påföljder för broll av unga lagöverirädare. Del kan förvänlas att övervägandena
där sker från väsentligen mer omfattande och principiella utgångspunkter än vad
socialberedningen presenleral".

2 Utgångspunkter för socialtjänstens insatser

Omkring hälften av remissinslanserna har kommenterat
beredningens diskussion om utgångspunkterna för socialtjänstens insatser för
ungdomar. Flertalet av dessa instämmer ålminslone i huvudsak i beredningens
synsäll och principiella resonemang. Göteborgs och Malmö kommuner ullrycker sig
enbari positivt Malmö kommun anför exempelvis alt "lill belänkandels slora
förtjänster hör det översiktliga men ändå myckel nyanserade avsniltel om de
komplexa samband som ligger bakom begreppel ungdomsproblem. Med stöd av
forskning från olika områden och genom decennielånga praktiska erfarenheter
framträder i del avsnittet etl slags syntes av de samhälleliga, kulturella och
individualpsykologiska fenomen som konstituerar och befäster goda och onda
utvecklingsförlopp."

Många remissinstanser anser dock alt resonemangen borde ha
kompletterats i olika avseenden. Slockholms kommun instämmer i huvudsak med
beredningens synsäll men tillägger atl del i delta sammanhang är angelägel alt
betona del ansvar vuxna har för alt påverka ungdomar och verka normgivande.

Samarbetsgruppen KALV (Länkens Kamratförbund, ALRO,
Länkarnas Riksförbund, verdandi) instämmer i beredningens beskrivning men understryker
också de faktorer som står utanför den enskildes konlroll, l.ex. utslagningen
på arbetsmarknaden, ökad arbetslöshet, utslagningen i skolan, kontaktlöshet och
isolering i nyare bostadsområden och de kommersiella

Prop. 1984/85:171 54

krafternas ökade tryck på ungdomsgrupperna. Kammarrällen i
Slockholm, Eskilsluna kommun och Föreningen Sveriges socialchefer pekar bl.a.
pä gängbildningar och gruppens betydelse för uppkomsten av missbruk och
kriminalitet.

Socialstyrelsen och RFHL anser atl beredningens säll all
beskriva de ungas livsvillkor i dagens samhälle är bristfälligt.
Socialstyrelsen: "En brist i beskrivningen är all den individualpsykologiska
synen på avvikande ungdomars utveckling inle diskuieras. En annan brisl är atl
del saknas referenser till den livliga socialisalionsteoreliska forskning och
debatt med ulvecklingspsykologiska dimensioner som pågår i Europa och som borde
ha varil en given uigångspunkl för studier av ungdomars villkor också i
Sverige. De svårigheier som de kulturella förändringsprocesserna skapal för
dagens ungdomar framsiår snarasl som anpassningshinder i slällei för
ulvecklings-hinder. Den individorienterade referensramen till trots har de
ungas behov, sirävanden, inlressen och krav ingen framskjulen plals i
beredningens ungdomsvärld. Beredningen lyfter ej heller fram de hinder som
finns i de ungas omgivning och som alliså inle medger atl de ungas behov och
önskningar kan lillgodoses."

RFHL: "Beredningen resonerar kring familjens
situalion, uppfoslrings-meloder, boendesegregation, gängbildning och del
kommersiella kullur- och fritidsulbudet Men förvånande nog saknas avsnill om
arbelels roll och betydelse och exempel på forskning om samband mellan
arbelslöshel och sociala/psykologiska problem. Man ulelämnar också skolan och
dess funktion som lidig ulsorteringsinstitution."

BRÅ anser för sin del att det saknas en mera grundlig
genomgång av exempelvis kriminologiska och barnpsykiatriska synsätt och
erfarenheler av problemen varför en del av beredningens ålgärdsförslag blivit
mindre väl underbyggda.

Några remissinslanser tar avstånd från beredningens
synsätt SSR finner det oacceptabelt all socialberedningen låter ge ultryck för
all missbruk bör ses som ett led i ungdomarnas frigörelseprocess. "Dels
kan man i hög grad ifrågasätta sanningshallen i ett sådant påstående, dels
ligger del snubblande nära atl betrakta missbruk som så naturligt atl åtgärder
för atl förhindra sådani ej krävs." SSR tar också upp drogens betydelse
för behandlingsarbelel. På liknande sätt påtalar Örebro läns landsting och RNS
atl beredningen "inle helt har klarl för sig de starka krafter som elt
drogberoende innebär". RNS anser "att det med all tydlighet framstår
att narkotikakommissionen på ett mer aklivi sätl har gjort sig bekani med
verklighelen och med stöd av kunskaper och insikter lämnat konslrukliva
förslag. Del är anmärkningsvärl att Socialberedningen ägnat så slor del av sill
skrivande till ideologiskt nonsensprat i stället för atl redogöra för
verklighelen och möjliga vägar till atl förbättra en ungdomsvård värd
namnel".

FMN skriver atl föreningens "synsätt på tänkbara
äigärdsprogram baseras

Prop. 1984/85:171 55

inle på abstrakla eller leoreliska överväganden, ulan
grundas på en långvarig erfarenhel av egel och andras behandlingsarbele. De
erfarenheler som vi därvid vunnil, avfärdas på principiella grunder i
betänkandet som vi därför uppfallar som föga Irovärdigl och oanvändbarl som
generell riktlinje för hur SoL skall tolkas och lillämpas i praktiken."

3 Socialtjänsten och ungdomar i riskzonen

En av orsakerna lill atl socialberedningen har lämnal ell
särskili delbelänkande om socialljänslens insalser för ungdomar är den deball
som förls om påföljden för unga lagöverträdare. Beredningen presenterar vissa
slalistiska uppgifier för all belysa huruvida påslåendel all socialljänsireformen
medföri en överslrömning lill kriminalvården har någon grund. Beredningen
föreslår vidare vissa ändringar i lagstifiningen för all förlydliga
socialljänslens ansvar och ulöka socialljänslens möjligheter all göra insalser
för ungdomar i riskzonen och för ungdomar med kriminell belaslning.

Beskrivningen av utvecklingen

Några remissinstanser kommenterar beredningens presenialion
av del slalistiska siffermaterialet och tolkningen av utvecklingen. Eskilstuna
kommun delar beredningens bedömning av utveckhngen och nämner att någon kraftig
överslrömning inte skell i kommunen från socialljänslen lill kriminalvården.
RFHL uttalar atl av flera olika förklaringar lill en överströmning är del bara
den om brister i lagsliflningen som förts fram i debatten. RFHL ser
förhållandena som sammansatta och menar all brislfällig kunskap om
socialtjänslreformen och en outvecklad lillämpning är faklorer som måsle
tillmätas slörre betydelse i sammanhanget

Svenska kommunförbundet anser att den markanta ökningen av
ungdomar som dömts lill skyddslillsyn är myckel oroväckande och måsle las på
allvar från socialtjänstens sida. "Sannolikt är att ökningen lill viss del
beror på etl minskal förtroende för de åtgärder socialtjänsten har all erbjuda
kriminellt belastade ungdomar vilket ökar kraven på metodutveckling inom
socialtjänsten."

På liknande sätl uttrycker Örebro läns landsting att
enbari den nuvarande relativt stora förekomsten av ungdomar inom
kriminalvården, saml de tendenser lill yllerligare överslrömning som finns, är
elt allvarligt tecken pä atl möjligheter till mer konslrukliva ingripanden och
ålgärder för unga missbrukare och lagöverträdare inom socialtjänstens regi
saknas eller är brislfälliga.

RÅ skriver i sitt svar atl del är omvittnal från
åklagarhåll all socialljänslens insalser för unga lagöverträdare många gånger
framsiår som otillräckliga.

Enligi socialstyrelsens mening måste överströmningen
åtminstone delvis tolkas så "att polisväsende och åklagare känner en
osäkerhet om den nya

Prop.
1984/85:171 56

sociallagstiftningen ger socialljänslen tillräckliga
möjligheter atl vidla effektiva ålgärder. Socialstyrelsen anser del moliveral
alt på såväl central som lokal nivå ha överläggningar med åklagare och
polismyndighet för atl därmed bidra lill all förhindra en fortsall
överslrömning."

JO kritiserar beredningens tolkning och skriver:
"Visserligen framhåller beredningen all del inle finns grund för anlagande
alt den nya sociallagstiftningen medföri en överströmning av de unga
lagöverträdarna frän socialtjänsten till kriminalvården. I en nyligen
publicerad undersökning vid rällssociologiska institutionen vid Lunds
universitet redovisas emellertid en annan uppfatlning. Det görs bl.a. gällande
all de insatser som kan erbjudas inom socialljänslen i del enskilda fallet ofla
bedöms oiillräckliga och atl en avvägning därför ofta leder lill en minskad
benägenhet att överlämna den unge till vård inom socialtjänsten. Enligt
utredarna har domstolarnas och åklagarnas förtroende för socialtjänsten
minskat. Liknande synpunkler har framförls av Lars Bolin i Brå Apropå 1984 nr
6, - Del bör enligi min mening med hänsyn till vad som efter undersökningen i
Lund och i Brå Apropå anförls rörande överföringen av unga lagbrylare från
socialljänslen lill kriminalvården övervägas vilka yllerligare åtgärder som kan
och bör vidias för alt ge socialnämnden större möjligheter all ge dessa unga
slöd och hjälp."

Den mesl negativa kritiken mol presenlalionen av
siffermaierialei och lolkningarna lämnar BRA. Dels kriliseras redovisningen av
domsslaiisliken, dels saknas enligi BRÅ en redogörelse för hur villkorlig dom
som påföljd har förändrals mellan åren. När del gäller domarna på skyddslillsyn
hävdar BRÅ atl del i realiteten har skett ett överförande från socialtjänsten
till kriminalvården för den yngsta åldersgruppen, BRÅ pekar vidare på brisler i
statistikunderlaget vilka bidragit till felaktiga beräkningar av beredningen,
BRÅ hänvisar också till pågående projekt inom rådel och presenterar i tre
labeller ell siffermalerial som visar andra förhållanden än dem som beredningen
fåtl fram.

Tillägg till 12 § SoL

En majoritet av remissinstanserna har tillstyrkt
beredningens förslag till förlydligande av 12 § SoL.

FM A' tillstyrker att ändringen genomförs och undersiryker
all del måste klargöras att svensk myndighel under inga förhållanden accepterar
att en medborgare missbrukar narkotika.

Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter "om den
av beredningen föreslagna formuleringen i § 12 SoL om atl socialnämnden med
särskild uppmärksamhet skall följa utvecklingen av de barn och ungdomar som
riskerar att ulvecklas ogynnsamt kommer all förmå domsiolar och åklagare all
åter med förtroende överlämna de unga till vård enligt socialtjänsten och
därmed stoppa en eventuell överströmning av unga lagöverirädare lill
kriminalvården,"

Prop.
1984/85:171 57

Socialstyrelsen anser all ändringen förulsäller all
"socialnämnden, dvs, någon person hos nämnden också följer barn och ungdom
som visar lecken till ogynnsam utveckling. I specialmoliveringen framhåller
beredningen all en särskild befaliningshavare får ansvarel all följa den unge
och all det är vikligi all befattningshavaren tar kontakt med föräldrarna för
att få deras medverkan. Men om 'den unge direkl molsäller sig alt konlakl las
med föräldrarna, bör socialnämnden dock så långi möjligl respeklera delta"
(sid. 131). Detla slammer inte med den föreslagna laglexlen enligi vilken

socialnämnden skall .... i nära samarbeie med hemmen
sörja för

Socialsiyrelsen föreslår därför alt laglexlen kompleileras
enligi följande: 'om möjligl i nära samarbeie .,,,' - Socialberedningen har
alltför kortfattat moliveral den föreslagna ändringen i socialljänsllagen. Det
framgår tex. ej om avsiklen är all befaliningshavare skall ulses i särskild
ordning och om den unge och föräldrarna skall underräitas om atl sådan
befaliningshavare uiseiis."

Kammarrätten i Slockholm lillslyrker ändringen men anser
all den lämpligen bör anslå lill dess all ytterligare ändringar av lagen eller
lillägg lill lagen görs.

RA, hovrätten för Nedre Norrland och RNS anser atl
socialnämndens ansvar följer av redan nu gällande lydelse i 12 §, varför en
ändring framsiår som onödig.

Ändring i 1 § LVU

Med undantag för två remissinslanser tillstyrker samlliga
socialberedningens förslag om all "uppenbarl" uigår ur paragrafens
iredje slycke.

Den ena av de iveksamma är kammarrätten i Stockholm, som
ullrycker all del är svårl au iro att ordel "uppenbart" har hafl så
slor betydelse för rältslillämpningen som socialberedningen anlar. "I och
för sig finns inget all invända mot alt ordet tas borl men detta bör inte ske i
ett så begränsat sammanhang som del förevarande."

Hovrätten för Nedre Norrland finner inle beredningens
molivering för ändringen övertygande och är den enda remissinslans som hell
avslyrker au ordel "uppenbarl" las borl ur lagiexten.

Ändring i 5 § LVU

Så goll som alla remissinslanser tillstyrker förslagel
belräffande 5 § LVU om alt åldersgränsen för när vård i de s.k. beleendefallen
senasl skall upphöra ändras lill 21 år.

KALV anser som enda remissinslans all någon sådan ändring
inle behövs. "LVU är en vårdlag skriven med avseende på barns och ungas
särskilda behov av siödinsalser från samhället i vissa siluationer. Här utgör
de unga lagöverlrädarna enbari en delgrupp. Att med hänsyn till denna delgrupp

Prop.
1984/85:171 58

höja åldersgränsen för alla som kan omfatlas av LVU, anser
vi inte vara rimligl. Redan idag är åldersgränsen i LVU högl sail med lanke på
all ungdomar i andra avseenden betraklas som vuxna redan vid 18 års ålder.
Någon ändring av åldersgränsen uppåt kan vi därför inle acceplera."

Fyra remissinslanser vill flytta åldersgränsen längre upp
an beredningen. Örebro läns landsting uttrycker att omhändertagande bör kunna
ske till 21 års ålder och vara i högsl sex månader därefier. Upplands Väsby
kommun. RNS och FMN anser all LVU måsle ändras så alt behandlingstiden kan
förlängas t.o.m. 23 års ålder.

Ändring i 26 kap. 4 t; Brottsbalken

Förslaget om ändring i 26 kap. 4 § Brb av innebörd all den
som är under 18 år inle får dömas lill fängelse i mer än ire månader har
remissinslanserna delade meningarom. Flera remissinstanser {Göteborgs, Malmö.
Eskilstuna, Parlille och Skellefleå kommuner, länsrällen i Malmöhus län, LO och
KALV) släller sig bakom förslagel.

Socialstyrelsen, Föreningen Sveriges socialchefer och RFHL
vill gå längre än beredningen och avskaffa fängelsestraffet för ungdomar under
18 år.

Socialsiyrelsen anser atl socialberedningens förslag
skulle komma alt få orimliga konsekvenser om det genomfördes och bl.a. skulle
själva systematiken i brottsbalken rubbas. Siyrelsen anför vidare: "Den
akluella gruppen störda unga lagöverirädare är - som socialberedningen också
påialar - inle någon slor grupp. Socialsiyrelsen uppskaltar all del kan komma
alt röra sig om 20-40 ungdomar per år. Dessa skulle med fördel kunna vårdas och
behandlas inom socialtjänsten under förutsättning alt en anpassning av dessa
resurser kan genomföras. Den nyssnämnda gruppen ungdomar, för vilka fängelse i
dag är ett alternativ, skulle kunna vårdas inom de hem för särskild tillsyn som
avses i 12 § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. För att sådan
vård skall bli möjlig och kunna ersätta fängelse även för de ungdomar som
hittills av olika skäl inte ansetts kunna vårdas i dessa hem, krävs ändringar i
socialtjänstförordningen. Det krävs nämligen ökade möjligheter att begränsa
ungdomarnas rörelsefrihet så all behandling inom låsbar enhet kan fortgå längre
än två månader. Dessulom krävs vissa personalulbildningsinsalser och
kontinuerlig handledning av vård- och behandlingspersonal. Det är också
nödvändigt att skapa en väl fungerande samverkan med barn- och
ungdomspsykialrin, - Socialsiyrelsen föreslår -med hänvisning till det ovan
anförda - atl möjlighelerna all döma den som är under 18 år lill fängelse
utmönstras. Första stycket i 26 kap. 4 § broUsbalken föreslås få följande
lydelse: Den som är under 18 år får inle dömas till fängelse."

Föreningen Sveriges socialchefer: "Beträffande
fängelsestraff för ungdomar under 18 år är föreningen av den meningen atl fängelseslraff
bör avskaffas för denna åldersgrupp. Socialljänslen torde ha större förutsätt-

Prop.
1984/85:171 59

ningar all erbjuda erforderlig vård. Det finns en pålaglig
risk för all utdömandel av fängelsestraff för åldersgruppen under 18 år molverkar
ulvecklande av meloder inom socialljänslen."

RFHL: "Från RFHL:s sida vill vi peka på en risk med förslagel.
Ell korl slraff kan bli populärt i många domsiolar, med en uppenbar risk för
all fler unga i slällei döms till korta fängelsestraff. RFHL vill i della
sammanhang väcka ett förslag. Vi anser alt mycket lalar för en höjning av slraffmyndig-helsåldern
lil! 18 är. Därigenom skulle man komma ifrån konfliklen med två inblandade
huvudmän med hell olika ideologiska synsätt och socialtjänsten skulle ges det
fulla ansvaret för insalser för ungdomar."

Kriminalvårdsstyrelsen inslämmer i all den grundläggande
inriktningen av insatserna för unga måste vara all i första hand ge värd och
behandling inom socialtjänsten. "Del individuella behandlingsintressel
måste här väga tyngre än allmänprevention och samhällskontroll. Styrelsen delar
också beredningens oro över det höga anlalet fängelseslraff som utdöms för
ungdomar under 21 år. Kriminalvärden får la ansvarel för vårdbehov som bättre
skulle kunna lillgodoses inom socialljänslen. Därlill kommer att många av dessa
ungdomar visar ell socialt avvikande beteende som lenderar all förslärkas vid
en kriminalvårdspåföljd. Risken är slor atl den unge fastnar i en kriminell indentifiering
som är en mycket dålig utgångspunkt för rehabilileringsåtgär-der. Slyrelsens
mening är all ungdomar under 18 år ej bör ådömas frihetsberövande påföljd. -
Ingripande förändringar av påföljdssystemet bör dock behandlas i etl större
sammanhang, lämpligen som en del av fängelsestraffkommiiténs arbete."

Övriga remissinstanser - ell 15-lal - är kriliska mot förslagel
och anser all del mol bakgrund av bl.a. de krav allmänprevenlionen ställer
finns skäl för längre frihetsberövanden. Några anför också atl socialljänslen
inte har möjligheter atl klara samtliga fall. RÅ: "Längre fängelseslraff lorde
bli aktuellt endast när fråga är om myckel grov brollsiighel och dä
socialvårdens resurser i slorl sell är uldömda. Del är naturligtvis rikiigl som
beredningen anför atl del i regel är olyckligl alt döma så unga människor lill
långa fängelseslraff, men å andra sidan kan allmänprevenliva synpunkler göra
sig så slarkt gällande för vissa typer av broll all 3 månaders fängelse framsiår
som uppenbarl otillräckligt Påföljdsvalel vid grövre brollsiighel kräver överhuvudiagei
en vidare syn vid avvägningen mellan individualpreventiva och allmänpreventiva
synpunkter än den beredningen anlagt. Hithörande frågor synes närmast ligga
inom del område som fängelsesiraffkommillén har att behandla." Flera remissinslanser
ger ullryck för samma uppfallning,

BRÅ finner del vara direkl siölande om alla ungdomsbroil
skulle målas med i slorl selt samma straffskala, maximalt 3 månaders fängelse.
"1 sammanhanget bör nämnas all den som döms lill fängelse i 3 månader kan villkorligl
frigivas redan efler 2 månader, medan den som fått 3 månaders fängelse i kombinaiion
med en dom på skyddstillsyn måsle avljäna hela

Prop. 1984/85:171 60

strafftiden, BRÅ avstyrker således beredningens förslag i
denna del."

Göieborgs lingsräll: "Att ådöma fängelse i tre
månader, evenluelll i kombinaiion med skyddstillsyn, som påföljd för mord.
våldtäkt, flera återfall i grova våldsbroll eller för ell femtiotal villainbroit
skulle med all säkerhet uppfällas som siölande av allmänhelen, Möjlighelen alt
utdöma längre fängelseslraff måsle finnas kvar för sådana fall och för andra
där socialnämnden yllral alt vårdresurserna inom socialljänslen är ullömda. Tingsrällen
avstyrker alltså bestäml förslaget om atl maximera tiden för fängelsestraffet lill
tre månader för personer under 18 år."

Kuminarräiten i Stockholm: "Även bland ungdomar i
denna åldersgrupp torde del kunna finnas avancerade brollslingar. Den
föreslagna regeln borde i vari fall ha försetts med möjlighel lill
undanlag,"

JO: "Som framgår av 33 kap. 4 § BrB kan den som är
under 21 år efter omsländighelerna ådömas lindrigare straff än som har sladgals
för brollet Härigenom öppnas möjlighel all i de undantagsfall som det är fråga
om här anpassa straffet lill den unges ålder och särskilda förhållanden i övrigl.
Del finns med beaklande av de fall för vilka fängelse för nu ifrågavarande unga
är avsell inte tillräckliga skäl, all på säll beredningen har föreslagil,
införa elt ovillkorligt slraffmaximun."

Sveriges advokalsamfund framför samma belänkligheier och tillägger:
"Dessulom kan siölande effekler uppkomma vid straffmätningen när grova brolt
begås av flera personer tillsammans och där vissa deltagare är under 18 år och
andra är över 18 år."

Sveriges domareförbund ansluler sig lill uppfaiiningen all
man bör behålla möjlighelerna atl döma ungdomar under 18 år lill fängelse.
"Enligt förbundets uppfallning är en mer näraliggande slutsats av dagens
restriktiva lillämpning av fängelse för ungdomar all yllerligare legala
inskränkningar i möjlighelerna all döma till denna påföljd inte är
erforderliga. Förbundel anser sig heller inle - så länge de av beredningen förvänlade
metoderna och kunskaperna tydligen inle finns - kunna dela beredningens
optimism beträffande socialtjänstens möjligheter."

Tillägg till 9 § lagen med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare

(LUL)

Alla remissinslanser utom tre tillstyrker förslaget om
tillägg i 9 § LUL av innebörd all socialnämnden bör höras i de fall del finns
anledning all döma någon under 21 år lill mer än ire månaders fängelse.
Hovrätten för Nedre Norriand, Svenska kommunförbundet och Sveriges
domareförbund avslyrker och moliverar della med svårigheter att få in yttrande
inom rimlig tid och all del därför finns risk för atl den föreslagna bestämmelsen
blir onödigi betungande för målets handläggning.

Av de övriga remissinslanserna är del några som lillslyrker
under förulsällning all socialnämndernas handläggningslid inle förlänger den

Prop.
1984/85:171 61

toiala handläggningsliden. RPS anför att det är angeläget
all yttrandena inte onödiglvis formaliseras och alt del i många fall bör kunna
vara tillräckligt alt de lämnas per telefon, BRA föreslår att yllrandena slrukiureras
i likhel med vad som gäller för personundersökningar och anser all del är önskvärl
alt begränsa liden inom vilken socialnämnden har alt avge yllrande. RA framför
samma åsikt och anser all samhällels reaktion mäste komma i så nära anslulning lill
brotlel som möjligt särskilt när del är fråga om unga lagöverträdare, RÅ
föreslår vidare att det av laglexlen eller på annat sätt bör framgå, att
yttrande inte behöver inhämtas om nämndens inställning redan är känd genom
annan för domstolen tillgänglig utredning,

4 Överväganden om ytterligare former av tvång

Mot bakgrund av bl,a. narkotikakommissionens förslag om
all införa nya former av ivång har socialberedningen diskuleral behovel av
ändringar eller komplelieringar i socialljänsllagsiiflningen. All ålerinföra tex,
varning och förmaning, föreskrifter och övervakning måsle enligi beredningens
mening belraklas som elt betydande avsteg från lagstiftningens principiella
inriktning. Regler om polishämtning till samlal och föreskrifier skulle
försvåra utvecklingsarbetet inom socialtjänsten och skapa problem i det
individuella behandlingsarbelel.

Av remissinstanserna delar tretton beredningens uppfallning
och släller sig hell avvisande lill alla former av nya ivångsinslag. Sexton remissinslanser
är posiiiva lill en ändring av lagsliflningen så alt del blir möjligl all
ingripa oberoende av samlycke på annal säll än genom alt skilja den unge från hemmel.
Fyra inslanser lar inle slällning i denna fråga.

Till den grupp remissinslanser som delar
socialberedningens uppfallning hör flerlalel kommuner (Slockholm, Göleborg,
Malmö, Eskilsluna och Skellefleå), KALV, LO, TCO. Sveriges psykologförbund,
socialstyrelsen. Svenska kommunförbundel. Slockholms läns landsling och
Föreningen Sveriges socialchefer.

Många av dessa remissinslanser ullrycker samma
grundläggande principiella invändningar som beredningen och skriver i likhel
med Svenska kommunförbundel all "en ålergång lill ålgärder av lyp
förmaning och varning, föreskrifl och övervakning måsle belraklas som ell belydande
avsleg från lagsliflningens principiella inrikining. En lagsliflning uppbyggd
kring etl åtgärdssyslem inriktat pä alt ändra den enskildes situalion med hjälp
av påtryckningar, hot och tvångsingripanden har visat sig vara ineffektiv och
bör därför inie komma ifråga på nyll."

Malmö kommun lillägger all beredningen på ell överiygande säu
visar atl "villkor av sådant slag inte bara slrider mot socialtjänstlagens
syften och principer ulan också saknar samband med den kunskap som lillförls
genom den beleendevetenskapliga forskningen och de praktiska erfarenhelerna,"

Skellefleå kommun: "Det är vikligt atl den nya
lagstiftningens intentioner

Prop.
1984/85:171 62

och synsätt får ligga lill grund för all metodutveckling.
Det skulle därför vara myckel felaktigt alt i nuvarande läge göra sådana
förändringar i lagsliflningen alt lagens inriktning förändras. För dagen bör
alla former av meioduiveckling, påverkan på allilyder och andra ulbildningsinsalser
i linje med den nya socialljänsllagstiftningen prioriteras före alla fcirändringar
som kan medföra återgång till ett tidigare tänkesätt"

Flera delar LO:s uppfallning om all del inle är
tillrådligt atl, innan en ordentlig och genomträngande analys och ulvärdering
av lagsliftningen genomförs, göra ändringar på sä principiellt vikliga områden
som narkolikakommissionen föreslagit. Pa liknande säll anför Eskilsluna
kommun: "Atl införa mellanlvång i form av övervakning och föreskrift
skulle innebära ett slarkl avsteg frän de principer som nu råder inom socialljänsllagsiiflningen.
För alt göra etl sådani avsleg måste olägenheterna med nuvarande lagstiftningen
vara så uppenbara eller bristerna sä pålagliga att del moliverar förändringar i
lagstiftningen."

Samtliga remissinstanser som delar beredningens
uppfattning om nya former av tvångsåtgärder tar helt avslånd från all använda
socialbidrag och rällen lill arbele och boslad som påiryckningsmedel. LO anför
all "ekonomisk irygghel och rällen lill arbele och boslad är den absolut
viktigaste grunden för ell framgångsrikl behandlingsarbete och får aldrig villkoras
på säll som kommissionen föreslår. LO släller sig därför hell avvisande lill
sådana behandlingsmeioder". RFHL går ännu längre i sin krilik av
kommissionen och skriver: "Förslagen om inskränkningar i rätlen lill
socialbidrag och rällen lill boslad och arbele slrider mol socialtjänstens
bärande principer. Och inte bara det, ulan de slår också i molsällning lill 2 S
i Regeringsformen: Den offenlliga maklen skall ulövas med respekl för alla
människors lika värde och för den enskilda människans frihei och värdighet Den
enskildes personliga, ekonomiska och kullurella välfärd skall vara
grundläggande för den offentliga verksamhelen. Det skall särskili åligga del
allmänna all irygga rällen lill arbete, boslad och ulbildning saml all verka
för omsorg och irygghet och för en god levnadsmiljö ...,",

Tvä inslanser - länsrällen i Malmöhus län och RFHL - lar avslånd
från en uividgning av rekvisilen för Ivångsingripanden med slöd av LVU men
framhåller atl man bör öppna en möjlighel alt även kunna inleda LVU-vård i den
unges egel hem.

Länsrällen i Malmöhus län anser all den tvångsmässiga
vården bör kunna inledas på annal säll än för närvarande, "Vård enligi LVU
skall enligi 11 § alltid inledas utanför den unges eget hem. Enligt länsrättens
mening föreligger del dock när del gäller dessa unga inle alltid skäl för all
vården skall inledas uianför den unges egel hem, I vissa fall är det lämpligasl
all LVU-vården inleds i hemmel. Om så sker, kan länsrätiens dom om vård Ulgöra
del stöd för den unges föräldrar som de behöver ha. Den unge kan kanske
därigenom, ulan all behöva underkasta sig en sådan ingripande åtgärd som ivångsförflyttning
frän hemmel. förmås alt bryta sitt missbruk

Prop.
1984/85:171 63

eller sin brottsliga verksamhel. Om den unge inte ändrar sitl
beteende, bör socialnämnden med slöd av domen beslula om värd utom hemmet.
Länsrätten föreslår därför, all 11 § LVU ändras så all vård enligi LVU för
dessa unga kan inledas i den unges eget hem,"

RFHL anför bl.a. all del enligt förbundel inle föreligger någol
"hinder för elt mer varierat utbud av åtgärder inom ramen för LVU .,,,
Inget hindrar, såvitt vi kan se, alt vården handlar om deltagande i öppenvardsprojekl
med en föreskrift om della kopplad till besluiei om omhänderlagande, SoL ger möjlighel
alt förordna en särskild kontaktman eller en familj med uppgift att hjälpa den
unge i hans personliga angelägenheter. Elt villkor är atl den unge själv begär
eller samiycker lill della, Såviit vi kan se. föreligger inga hinder mol all tex.
koppla värd enligt LVU i det egna hemmet till övervakning verkställd av en
enskild eller familj som socialnämnden utser, - RFHL vill dock på nytt
understryka en principiell huvudfråga. Vidgade ätgiirdsmöjlig-heter får inte
innebära en uppluckring av nu gällande rekvisil för omhänderlagande och vård
enligt LVU, Dessa frägor måste noggrant hållas isär, Vär grundsyn överensslämmer
med socialberedningens; unga missbrukare och lagöverirädare ska i försia hand
ges vård och behandling inom socialljänslen. Möjligen kan ell mer varierat
utbud av ålgärdsmöjligheter inom LVUs ram underläila prakliserandel av denna
princip. Men del får inte betyda att samhällsskyddsaspekter på nytl smygs in i
den sociala lagsliftningen."

JO tar endasl upp frågan om kontaktperson och menar alt
del vore en fördel oiTi en särskild person, ijänsleman eller annan, kunde ulses
med uppgifl atl följa den unge som riskerar atl ulvecklas ogynnsamt och att vid
behov erbjuda honom eller henne slöd eller annan hjälp. "En sådan åigärd
skulle i själva verkel inle innefaiia slörre iväng än vad som redan inryms i
bestämmelsen i 12 S SoL all socialnämnden är skyldig alt noga följa den unges
förhållanden, Åigärden skulle endast innebära en väg för socialnämnden atl
bättre uppfylla det ansvar för den unge som redan åvilar socialnämnden enligt socialljänsllagen,"

Följande remissinslanser är positiva till åtminstone någon
form av ytterligare åtgärder utan den enskildes samlycke och delar inte
socialberedningens principiella uppfatlning: kriniinalvårdssiyrelsen. BRÅ. RÅ.
RPS. kammarrällen i Slockholm. hovrätten för Nedre Norrland, län.sstvrelsen i Slockholms
lån. Örebro läns landsling. Upplands Väsby kommun. Pariillc kommun, Sveriges
domareförbund. RNS och FMN.

Kriminalvårdssiyrelscu anser inle all sociaiberedningens
förslag lorde "komma alt uppfattas som lillräckliga för alt socialtjänsten
skall framstå som elt Irovärdigl alternativ lill kriminalvården. - Den unge
måste ha rätl till adekvat vård även om han inte själv förmår eller vill bryta
sin kriminalitet eller sitt missbruk. Styrelsen vill därför ansluta sig lill narkolikakommissionens
uppfatlning. som den kom lill utlryck i PM nr 7. all del är elt alltför stort Sleg
mellan tidiga insalser och - om de avvisas - ivångsingripanden med hjälp

Prop.
1984/85:171 64

av strafflag eller social ivångslagsliflning. - Utan all
la slällning lill delaljer vill kriminalvårdssiyrelsen inför socialberedningens
forisaiia översyn av LVU och SoL föreslå all man överväger all ålerinföra Ivångsålgärder
av lindrigare form än inslilulions- eller familjeplacering inom socialljänslen
i kombinaiion med en planerad och genomlänkl behandling. Del som styrelsen i försia
hand förordar är föreskrift för den unge och övervakning eller konlaklniannaskap
med skyldighel all hålla konlakl",

BRÅ ansluler sig lill narkolikakommissionens uppfatlning
och anför: "Många beslut enligt BvL innebar tvång i formell, men inle
reell mening. Behovet av föreskrifier kan därför beräknas vara begränsal. För
en ung missbrukare eller lagöverirädare borde elt sådani förebyggande mellanled
dock kunna innebära ett vissl skydd. För den som vägrar konlakl med
socialnämnden gäller i dag - förenklal sell - alt först händer ingenling, sedan
ingenling, och sä kanske en gång lill ingenting. Så kommer "plöisligi"
omhänderlagandel. Socialberedningen påpekar med all rätl. all socialljänslen
har skyldighel alt följa de ungas förhållanden också när dessa undandrar sig konlakl.
Med kännedom om socialtjänstemännens arbetsförhållanden, och särskilt dä det slora
anlalet ekonomiska ärenden de måste ägna lid äl, är beredningens rekommendaiion
inle hell realisfisk. Ell genomförande måsle i verkligheten anslå lill dess förslagel
om socialförsäkringslillägg har kunnal genomföras,"

På liknande säll framför bl.a, RA och länsstyrelsen i
Stockholms lån all man bör överväga en viss möjlighel lill övervakning och
kontroll inom socialtjänsten oberoende av den unges samtycke. Länsstyrelsen
belönar atl metoderna givetvis bör moderniseras och utvecklas.

Upplands Väsby kommun anser all del i LVU bör införas
specificerade förebyggande åtgärder, som råd och stöd, föreskrifter och
övervakning. Dessa åtgärder skall vara ivingande för såväl kommunen som för den
enskilde.

Parlille kommun anför: "Kompletleras lagen med en möjlighel
au förordna om föreskrifl eller med beslämmelser om övervakning borde della inle
uiesluiande kunna uppfällas som en upptrappning utan också som en möjlighel
till rehabilitering, - Del är inle heller nödvändigl all se systemel som en upptrappning.
I stället bör man kunna koncentrera sig på varje åtgärd för sig och ulgå från
all klara upp silualionen på del säll och med de medel som kan anses lämpligast
enligt den pågående behandlingsplanen. -Viktigare än lagen är lill slul all
klara unga människor från missbruk, kriminalitet arbetslöshet och lill ell liv
som de och omgivningen kan ha glädje av. - Del är också länkbart att LVU-lagen
skulle vinna på all få en möjlighel till ell mildare ingripande än omhänderlagande.
Många gånger har varken den unge eller hans föräldrar förslåtl alt samhället
kan ingripa med tvång pä ell så allvarligt och snabbi sätl som lagen i verklighelen
medger l.ex. genom ulredningsomhänderlagande och placering pä
behandlingshem,"

Sveriges domareförbund hänvisar lill sill yllrande över narkolikakommis-

Prop.
1984/85:171 65

sionens PM nr 7 och anför: "I motsats lill
socialberedningen anser förbundet atl nämnda påtryckningsmedel bör kunna
användas för atl uppnå drogfrihel och deltagande i behandling. Likaså bör ålgärder
enligt LVU kunna tillgripas för att nå nämnda syften".

RNS skriver: "Med mer specifikl utformade
förebyggande åtgärder avser vi sådana som fanns i barnavårdslagen, alltså råd
och stöd, föreskrifier och övervakning. Motsvarande kedja av förebyggande
åtgärder bör kunna

tillämpas även på främsl yngre vuxna missbrukare 'Mellanlvång'
eller

ålgärder oberoende av samlycke vars syfte är förebyggande
och som inte innebär atl den unge skiljs från hemmet - föreskrifter och
övervakning - behöver återinföras och bör då placeras i LVU. I inledningen
skall beskrivas när LVU skall lillämpas, alltså när den unges behov inte kan lillgodoses
genom insalser enligi SoL (hell på frivillig grund). I första hand skall då de
förebyggande åtgärderna föreskrifl och/eller övervakning användas (förebyggande
ytterligare risk/skada och skiljande från hemmel). Socialnämnd/ social dislriktsnämnd
skall kunna besluta och beslutet skall kunna överklagas till länsrätt och
vidare till kammarrätt. Först när dessa åtgärder visal sig vara otillräckliga
eller om de bedöms vara gagnlösa skall ansökan om vård kunna göras."

FMN menar att ett åtgärdsprogram av mer konkret natur
måste ingå i laglexlen SoL-LVU "enär alla som praktiskt och aktivt arbetar
med missbruksförebyggande och behandlande arbete, numera är överens om att
tidigt och tydligt ingripande i missbrukssituationer är en nödvändig förulsättning
för ett bra resultat, medan de stämplingsteoretiska invändningarna, som
socialberedningen bl.a. anför, i praktiskt arbete saknar betydelse. För FMN är
en av huvudanledningarna till detta synsätt vår kunskap om atl familjen som
resurs och bas snabbi bryts ner vid ett barns missbruk. En avvaktande hållning
innebär i dagsläget au familjens resurser blir förbrukade. All i ell
behandlingsarbete följa en avvaktande linje ('knarka färdigt', 'molivalionsarbete
under pågående missbruk') har destruktiva konsekvenser för både missbrukare och
hans hemmabas. FMN kan inte uppfatta en sådan hållning som annat än ett förakt
för människor och deras lidande."

Av de nämnda remissinstanserna som är positiva till någon
form av ytterligare tvångsåtgärder, ställer sig de allra flesla bakom en
lösning att föreskrifter om behandling utfärdas och att en kontaktman kan utses
ulan den unges medgivande. När det gäller polishämtning till samtal är däremot
många restriktiva. Av de som direkt nämnl polishämining är det bara RPS,
hovrätten för Nedre Norrland och kammarrätten i Slockholm som ställer sig bakom
polishandräckning för all elablera kontakt med missbrukare som inle frivilligt
inställer sig till samtal hos socialmyndigheterna.

BRA, länsstyrelsen i Slockholms län och Örebro läns
landsting avvisar sådan handräckning. Landstinget skriver i sitt yttrande att
hämtning av polis lill samtal bör avvisas eftersom del ger intryck av enslaka
kraftprov från samhällets sida, vilket iroligen mesl leder till negativa
reaktioner som inte

5 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 171

Prop.
1984/85:171 66

kan följas upp hos den unge.

Frågan om urinprov behandlas bara av ell fålal remissinslanser.
Endasl kammarrällen i Slockholm och Örebro läns landsting släller sig ullryckligen
bakom narkotikakommissionens förslag i delta avseende.

Bland de remissinslanser som kan tänka sig någon form av
ytterligare tvångsåtgärder är meningarna delade om socialhjälp och rällen till
bostad och arbele skall få användas som påiryckningsmedel. Av dem som direkl
berör dessa frågor är RPS, hovrällen för Nedre Norrland och länsstyrelsen i Slockholms
län inle främmande för detta. Hovrätten skriver all den inle uppfaltar narkolikakommissionens
uttalanden på samma säll som socialberedningen gör. "Vad kommissionen gör
är all diskutera om inte kontant ulbelalning lill ungdomar i missbrukssiluationer
bör kunna bytas ut mot hjälp i annan form. Hovrätten instämmer i kommissionens
tankegångar." Länsstyrelsen i Stockholms län anför: "Av beredningens
förslag får man intryckei all socialnämnden skall finansiera fortsall missbruk
med socialbidrag. Länsstyrelsen anser atl del måste finnas möjlighel all neka
socialbidrag lill en missbrukare som vägrar la emol annal bislånd som i
framliden skulle göra det möjligl för honom atl försörja sig själv. Enligt länsslyrelsens
uppfallning finns del stöd för della i socialljänsllagen idag."

BRA lar däremot avstånd från tanken på atl använda
socialbidrag som påtryckningsmedel. "Socialbidraget skall utgöra en
ekonomisk grundirygg-hel, som inle får tas ifrån klienten. Däremot skall vissa
villkor kunna ställas när det gäller extra förmåner. - Beträffande rätten till
arbete och boslad som ytterligare påtryckningsmedel får BRÅ framhålla, atl
denna aldrig skulle kunna tas ifrån en person som är innehavare av den. BRÅ har
dock uppfattat narkolikakommissionens förslag som att socialnämnden skall kunna
använda sig av hjälpmedlet atl erbjuda l.ex. en träningslägenhel lill en
missbrukare och i samband därmed kräva drogfrihel. På många håll i landel slår
socialnämnden för lägenhetskontrakt i detta syfte. Att kunna ställa krav i
samband med erbjudande av exempelvis beredskapsarbete eller provanställning
borde inte heller uppfattas som oetiskt. Alternativet för missbrukaren är
annars ofta både bostads- och arbetslöshet. Såvitt BRÅ kan finna är dessa
förfaranden redan i dag både lagliga och lämpliga."

Kammarrätten i Stockholm inslämmer med beredningens åsikl
"all socialbidrag m.m. inte bör användas som påtryckning för atl molivera
en missbrukare lill behandling men alt socialbidrag och andra insatser ändå
inte skall ges på ett kravlösl sätt. Det är därvid dock viktigt att tillse att
insatserna inte ges på sådant sätt att del underlättar för den unge att få
tillgång lill narkolika."

SSR anger alt del är "angelägel att få till stånd en
konstruktiv debatt som rör socialtjänstens medel och meloder. "En
infallsvinkel som kan leda till sådan deball är koncentration på etiska
frågeställningar. Vilka värden ligger lill grund för olika behandlingsmodeller?
Hur rättfärdigas olika meloder? Vad är etiskt försvarbart?" Mot bakgrund
härav uttalar SSR atl frågan om atl

Prop.
1984/85:171 67

använda ekonomiska påtryckningsmedel inle är enkel all
besvara. "Ell kalegoriskl avvisande kan le sig lika liie lämpligl som ell tolall
accepterande". Beträffande urinprov för konlroll av drogfrihel skriver förbundel
att inte heller detla kan ges en enkel lösning, "Etl absolut avisande kan
leda lill att missbrukaren ej ges rätt vård vid rätt lillfälle. Vården kan vila
på felaktiga premisser. Ell acceplerande kan å andra sidan läll komma att
medföra skadlig slentrian där provet i sig görs lill ell självändamål. Urinprov
kan sannolikl rättfärdigas om de ulgör en del i ell led i en behandlingskedja,
om de används med yttersta reslrikiiviiel och om den berörda själv upplever
omedelbara och pålagliga vinsier av alt ulsätlas för denna åigärd." SSR
instämmer dock i socialberedningens avståndstagande från förslagel om
polishämtning. "En sådan åtgärd gynnar aldrig en behandlingskonlakt Den är
också onödig. Del finns redan väl uiarbelade modeller för konlakl. Förbundels
hypotes är all en noggrann elisk analys skulle ulvisa atl en sådan åtgärd ej
kan rättfärdigas."

Bilaga 3 De remitterade lagförslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

Härigenom
föreskrivs all 12 och 47 §§ socialljänsllagen (1980:620) skall ha nedan angivna
lydelse.

12 §

Nuvarande
lydelse

Socialnämnden skall

verka för
atl barn och ungdom förhållanden,

i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsul-veckling
och en gynnsam fysisk och social ulveckling hos barn och ungdom och

sörja för att barn och ungdom som riskerar att utvecklas
ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver och, om hänsynen till den unges
bästa moliverar del, vård och foslran uianför del egna hemmet.

Föreslagen lydelse

växer upp under irygga och goda

i nära samarbeie med hemmen främja en allsidig personlighelsui-veckling
och en gynnsam fysisk och social ulveckling hos barn och ungdom,

med särskild uppmärksamhel följa utvecklingen hos barn och
ungdom som har visal lecken lill en ogynnsam Ulveckling och

i nära samarbeie med hemmen sörja för all barn och ungdom
som riskerar all ulvecklas ogynnsaml får del skydd och slöd som de behöver och,
om hänsynen lill den unges bästa motiverar del, vård och foslran uianför del
egna hemmel.

47 §

Uppdrag atl
beslula på socialnämndens vägnar får inle avse vad som ankommer på nämnden
enligt 2, 5 och 6 §§, 11 § försia och andra slyckena, 17 § iredje slyckel saml
18 § lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga.

Uppdrag
all beslula på socialnämndens vägnar får inle avse vad som ankommer på
nämnden enligi 2. 5, 6 oc/7 SflS§. Il § försia och andra slyckena, 17 § iredje slyckel
saml 18 § lagen (1980:621) med särskilda beslämmelser om vård av unga. I
de kommuner där sociala dislriklsnämnder inle har inrällals får dock
beslutanderätten i frågor som avses i försia slyckel uppdras ål en särskild
avdelning som består av ledamöter eller suppleanter i nämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

Prop. 1984/85:171 69

2 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om

vård av
unga

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:621) med
särskilda bestämmelser om vård av unga dels att I, 5, 20 och 21 S§ skall ha
nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas två nya paragrafer. 8 a
och 8 b §§, saml närmast före 8 a § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

H

Den som är under 18 år skall beredas vård med slöd av
denna lag, om det kan antas all behövlig vård inle kan ges den unge med samlycke
av den eller dem som har vårdnaden om honom och, när den unge har fylll 15 år,
av honom själv.

Vård skall beredas den unge om

1.
brisler i
omsorgen om honom eller någol annal förhållande i hemmel medför fara för hans
hälsa eller ulveckling eller

2.
den unge
utsätter sin hälsa eller ulveckling för allvarlig fara genom missbruk av beroendeframkallande
medel, brollslig verksamhet eller nägol annal därmed jämförbarl beleende.

Vård med stöd av andra styckel 2 Vård med stöd av andra stycket 2

får även beredas den som har fylll 18 får även beredas den som har fyllt 18

men inte 20 år, om vård inom men inte 20 år, om sådan vård med

socialljänslen med hänsyn lill den hänsyn lill den unges behov och

unges behov och personliga förhål- personliga förhållanden i övrigt är

lande i övrigl är uppenbart lämpliga- lämpligare än annan vård.

re än annan vård.

5§

Socialnämnden skall noga följa vården av den som har beretts
vård med slöd av denna lag. När vård enligi lagen inle längre behövs, skall
nämnden besluta all vården skall upphöra.

Har den unge beretts vård med stöd av 1 § andra stycket 2
eller tredje slyckel, skall socialnämnden inom sex månader från dagen för
verkställighet av vårdbeslutet pröva om vård med slöd av lagen skall upphöra.
Denna fråga skall därefier prövas forllöpande inom sex månader från senasle
prövning.

Vård som har beslutals med slöd av 1 § andra slyckel 1
skall upphöra senasl när den unge fyller 18 år.

Vård som har beslutats med stöd Vård som har beslulals
med stöd av 1 § andra slyckel 2 eller Iredje av 1 § andra slyckel 2 eller
tredje styckel skall upphöra senasl när den slycket skall upphöra senast
när den ungefyller 20 kr. Har sex månader då unge fyller 27 år. inte
förflutit från del rällen beslulade om vård eller socialnämnden senasl prövade
frågan om vårdens upphörande, får dock vård med stöd av lagen pågå längst
tills denna lid har gån ut.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

Särskilda beslut

8a §

Kan det antas aU den som år under 20 år au följd av ett sådani
beteende som avses i 1 § andra stycket 2 kommer atl behöva beredas vård enligt
denna lag om beteendet fortsätter och kan del stöd eller den behandling som
behövs inle ges den unge med samtycke av honom, om han har fylll 15 år, och, om
han slår under någons vårdnad, av vårdnadshava-ren, får socialnämnden besluta

1.
an den
unge skall häda regelbunden koniakt med en särskih utsedd koniaklperson,

2.
all den
unge skaU delta i behandling i öppna former inom socialljänslen.

När en sådani beslut meddelas skaU en särskild
behandlingsplan finnas.

Bestämmelserna i 5 § gäller också i tillämpliga delar i
fråga om beslut enligt första stycket. Prövning enligt 5 § andra stycket av
frågan om sådani beslut skaU upphöra an gälla skaU ske försia gången inom sex
månader från dagen för nämndens beslut.

8b §

En beslut enligt 8a§ upphör alltid an gälla, om

1.
beslut
fallas om omedelbart omhändertagande,

2.
ansökan
om vård bifalls.

20 § Socialnämndens beslut får överklagas hos länsrätten
genom besvär, när nämnden har

1. beslutat
om var vården av den unge skall inledas eller beslutat atl flytta

den unge från det hem där han vistas,

2. beslutat i en fråga om fortsatt vård med stöd av lagen,

3. med
stöd av 16 § beslutat om umgänget med den unge eller beslutat atl dennes
vistelseort inte skall röjas.

3.
fattat
beslut enligt 8 a § eller pröval om sådani beslut skaU upphöra an gälla.

4.
med stöd av 16
§ beslutat om umgänget med den unge eller beslutat att dennes vistelseort inle
skall röjas.

Andra beslut av nämnden enligt denna lag får inte
överklagas. Rättens heslut enligt 17 § om läkarundersökning får inte
överklagas.

Prop.
1984/85:171 71

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21§

Beslut om omhändertagande en- Beslut om omhänderlagande en

ligt 6 § gäller omedelbarl. ligt
6 § och beslut enligt 8 a § gäller

omedelbarl,
Annal beslui av socialnämnden enligi denna lag gäller omedelbarl, om nämnden inle
förordnar något annal.

Rällen får
förordna all annat beslut som rällen har meddelal skall gälla omedelbarl.

Denna lag iräder i kraft den 1 juli 1985.

Prop.
1984/85:171 72

3 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 31 kap. 1 § brottsbalken skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

31 kap. 1§'

Kan den som är under tjugo år och Kan den som är under tjugoett år

som begått brottslig gärning bliva och som begått
brottslig gärning bU

föremål för vård med stöd av lagen föremål för vård med stöd av lagen

(1980:621) med särskilda bestäm- (1980:621) med särskilda bestäm

melser om värd av unga eller eljesl melser om vård av unga eller åigärd

enligt socialtjänstlagen (1980:620), enligt 8 a § samma lag eller ges vård

må rätten efter hörande av social- enligt socialtjänstlagen (1980:620),

nämnd överlämna åt nämnden att får rätten överlämna åt socialnämn-

föranstalta om erforderlig vård den att föranstalta om erforderlig

inom socialtjänsten. vård inom socialtjänsten.

Om det anses påkallat för den dömdes tillrältaförande eller
av hänsyn till allmän laglydnad, får jämte överlämnande till vård inom
socialtjänsten dömmas till dagsböter, högst etthundraåttio, vare sig böter har
föreskrivits för brottet eller ej.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

1 Senaste lydelse 1983.240.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda
bestämmelser om

unga lagöverträdare

Härigenom
föreskrivs atl 1 och 9 §§ lagen (1964:167) med särskilda beslämmelser om unga lagöverirädare
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

1§'

Har broll
begåtts av någon som vid liden för brottet ej fylll aderlon år, får utöver
vad som följer av 20 kap. 7 § rällegångsbalken, åklagare beslula all
underlåta ålal för brotlel (åialsunderlålelse).

om brottet uppenbarligen skett av okynne eller
förhastande.

Åialsunderlålelse
får dock inle beslulas, om något väsentligt allmänl eller enskill inlresse
därigenom åsidosätts.

I fråga
om åtalsunderiätelse sedan åtal har väckts tillämpas 20 kap. 7 a § rällegångsbalken.

om den underårige
bereds vård med stöd av lagen (1980:621) med särskilda beslämmelser om vård av
unga eller blir föremål för annan därmed jämförlig åtgärd eller utan sådan åigärd
blir föremål för annan hjälp- och stödåtgärd samt del med skäl kan antas alt
härigenom vidtas vad som är lämpligast för den underårige eller

om den underårige
bereds vård med slöd av lagen (1980:621) med särskilda beslämmelser om värd av
unga eller blir föremål för annan därmed jämförlig åigärd eller för åtgärd
enligt 8a § nämnda lag eller för annan hjälp- och slödålgärd saml del med skäl
kan antas atl härigenom vidtas vad som är lämpligast för den underårige eller

9 §2

Ej må den som inte fyllt aderton år dömas till
fängelse eller skyddslillsyn, med mindre den som har vårdnaden om honom,
där så lämpligen kunnal ske, blivit hörd i målet.

Innan någon som är under tjugoett år dömes till påföljd
som avses i första stycket skall den som ulfört personundersökning i målet
höras, om skål äro därtill.

Den som är under aderton år får inte dömas till fängelse
eller skyddstillsyn, om inte den som har vårdnaden om honom har blivU hörd i
målet, där så lämpligen kunnal ske.

Innan
någon som är under tjugoett år döms till en påföljd som avses i första stycket
skall den som har utfört personundersökning i målet höras, om det finns skäl
ull del.

Rätlen
får överlämna någon lill vård inom socialtjänsten endast om det i målet finns
en yitrande av det slag som avses i 3 §. En sådani ynrande krävs också, om det inle
finns särskilda skäl, för all rällen skall få döma den som är under tjugoen år
till fängelse i mer än ire månader.

1 Senaste lydelse 1985:14,

2 Senaste lydelse 1979:685,

Nuvarande
lydelse

Vårdnadshavare som höres enligt försia slyckel äger räll lill
ersällning och förskott enligt vad om viiine är siadgat. Ersättningen skall
gäldas av Slalsverkel.

Föreslagen
lydelse

Vårdnadshavare som hörs enligt försia slyckel har räll lill
ersällning och förskott enligt vad som är föreskrivel om viline. Ersättningen
skall belalas av slalen.

Denna lag iräder i krafl den 1 juli 1985.

Prop. 1984/85:171 75

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanlräde 1985-03-19

Närvarande: juslitierådet Mannerfell, regeringsrådei
Wahlgren, juslilierådel Rydin.

Enligi prolokoll vid regeringssammanlräde den 28 februari
1985 har regeringen på hemslällan av sialsrådel Sigurdsen beslulal inhämta
lagrådels yttrande över förslag lill

1,
lag om ändring
i socialljänsllagen (1980:620),

2, lag om ändring i lagen (1980:621)
med särskilda beslämmelser om vård av unga,

3.
lag om ändring
i brottsbalken,

4.
lag om ändring
i lagen (1964:167) med särskilda beslämmelser om unga lagöverirädare.

Förslagen har inför lagrådel föredragils av regeringsrällssekreleraren
Birgitta Ganting.

Lagrådel lämnar förslagen utan erinran.

Prop.
1984/85:171 76

Utdrag

SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1985-03-21

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden Lundkvisl. Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén,
Peterson, Andersson, Bodsiröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg,
Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Sigurdsen

Proposition om särskilda insatser inom socialtjänsten för
ungdomar i samband med missbruk och kriminalitet, m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag
till

1.
lag om ändring
i socialtjänstlagen (1980:620),

2.
lag om ändring
i lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga,

3.
lag om ändring
i brottsbalken,

4.
lag om ändring
i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,

och anför.

Lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran.

I förslagen bör göras vissa ändringar av redaktionell
karaktär. Delta gäller rubriken närmast före 8 a § samt 8 a och 8 b §§ i
förslaget till lag om ändring i lagen med särskilda bestämmelser om vård av
unga. Vidare gäller det 9 § i förslaget till lag om ändring i lagen med
särskilda bestämmelserom unga lagöverträdare. Beträffande sistnämnda jämkning
har samråd skett med chefen för justitiedepartementet.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen att anta de av lagrådet granskade
lagförslagen med vidtagna ändringar.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som
föredraganden lagt fram.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde
den 28 februari 1985,

Prop.
1984/85:171 77

Innehåll Sid.

Propositionen .............................................................. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 1

Lagförslag .................................................................... 3

1
Förslag till
lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) 3

2
Förslag lill
lag om ändring i lagen (1980:621) med särskilda beslämmelser om vård av unga ......................................................................... 4

3 Förslag lill lag om ändring i broltsbalken ....... ........ 7

4....................................................................... Förslag
till lagom ändring i lagen (1964:167) med särskilda

beslämmelser om unga lagöverirädare ........... ........ 8

Uidrag av prolokoll vid regeringssammanlräde den
28 februari

1985............................................................................... 10

1
Inledning ................................................................ 10

2
Allmän molivering...................................................... 11

2.1 Bakgrund ........................................................ 11

2.1.1
Socialljänsireformen
............................ 11

2.1.2
Tillämpningen
av socialljänsllagstiftningen .... 13

2.1.3
Utvecklingen av
brottspåföljder för ungdomar 13

2.2.................................................................... Ålgärder
för att öka socialljänslens möjligheter att ge

ungdomar stöd och behandling ..................... 15

2.2.1
Inledning ............................................ ..... 15

2.2.2
Socialnämndens
ansvar förtydligas .... ..... 17

2.2.3
Beslut om slöd
eller behandling i öppna former 20

2.3.................................................................... Åtgärder
för atl minska användningen av fängelsestraff för

unga lagöverirädare ....................................... ..... 27

2.3.1
Allmänl ................................................ 27

2.3.2
Minskad användning
av fängelsestraff genom ökade möjligheter lill vård inom socialtjänsten 28 Ulvidgal tillämpningsområde för
lagen med särskilda beslämmelser om vård av unga .......... 28

Ulvidgal Ullämpningsområde för brottspåföljden
överlämnande lill vård inom socialtjänsten samt

för åialsunderlålelse ........................... ..... 32

Krav på yttrande från socialnämnden innan ung

domar döms till fängelse m.m................ 33

2.3.3...................................................... Ytterligare
begränsningar av möjligheterna all

döma ungdomar lill fängelse?................ 36

3
Upprällade
lagförslag ............................................. 38

4
Specialmolivering....................................................... 39

4.1
Förslagel lill
lag om ändring i socialljänsllagen (1980:620) 39

4.2
Förslagel lill
lag om ändring i lagen (1980:621) med särskilda beslämmelser om vård av unga ........................................................................ 39

4.3
Förslagel lill
lag om ändring i broltsbalken........ 44

Prop.
1984/85:171 78

4.4 Förslagel lill lag om ändring i lagen
(1964:167) med

särskilda beslämmelser om unga lagöverirädare 45

5
Hemställan ............................................................ ..... 46

6
Beslui ....................................................................... ..... 46

Bilaga 1 Sammanfalining av socialberedningens delbelänkande
, , , 47

Bilaga 2 Sammanslällning av remissyilranden .............. 52

Bilaga 3 De remitterade lagförslagen ............................. 68

Utdrag av lagrådels prolokoll den 19 mars 1985 .......... ..... 75

Uidrag av prolokoll vid regeringssammanlräde den 21 mars
1985 , 76