Prop. 1984/85:172

Prop.
1984/85:172

Regeringens proposition

1984/85:172

om försörjningsberedskap
på naturgasområdet;

besluiad
den 21 mars 1985.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

BIRGITTA
DAHL

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag till en ny lag om försörjningsberedskap på naturgasområdet
Enligt lagen skall i princip samma regler gälla för nalurgas som för olja och
kol. Det innebär att lagen är uppbyggd på samma sätl som lagen (1984:1049) om
beredskapslagring av olja och kol, som trädde i kraft den 1 januari 1985 (prop.
1984/85:53, FöU 6, rskr 94). Med hänsyn tiU vissa särskilda förhållanden på
naturgasområdet har reglerna inte inarbetats i den lagen ulan samlats i en
särskild lag. Lagen föreslås träda i kraft den I januari 1986. Skyldighet att vidla
beredskapsåtgärder gällerfr. o. m. lagringsåret 1986/87.

Förslaget
föranleds av att kommersiell distribution av naturgas avses komma i gång till
sommaren 1985 i västra Skåne inom ramen för det s. k. Sydgasprojeklel. Skyldighel
att vidta beredskapsåtgärder har storförbrukare (årsförbrukning minsl 5
miljoner m-* naturgas) och gasdistribulörer. Beslut om vilka beredskapsålgärder
som de beredskapsskyldiga skall vidta fattas årligen av tillsynsmyndigheten,
som är överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF).

Till
grund för ÖEF:s beslut gäller föreskrifter från regeringen om beredskapsskyldighetens
omfattning. Regeringen bedömer landets beredskapsbehov med utgångspunkt i av
riksdagen godkända riktlinjer för försörjningsberedskapen. Förslag till sådana
riktlinjer läggs också fram i propositionen.

Förslagen
innebär att beredskapsfrågan får en provisorisk lösning i avvaktan på att
tekniskt och ekonomiskl godtagbara metoder att lagra naturgas har färdigutvecklats.
För vissa gaskunder skjuts beredskapsåtgärderna t. v. på framtiden beroende på
att något provisorium som är tekniskt-ekonomiskt rimligl f. n. inte står lill
buds. 1 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 172

Prop.
1984/85:172 2

1 Förslag till

Lag om försörjningsberedskap på naturgasområdet

Inledande beslämmelser

1 § För atl ersätta bortfall av nalurgas under krig och
andra allvarliga

försöijningskriser skall förbrukare och säljare av naturgas vidta bered

skapsåtgärder enligt vad som föreskrivs i denna lag.

Lagen lillämpas inle på nalurgas som utvinns inom landet.

2
§ Tillsyn över efterievnaden
av denna lag och med slöd av lagen meddelade föreskrifter utövas av den
myndighet som regeringen beslämmer (tillsynsmyndigheten).

3
§ Skyldighelen
att vidta beredskapsålgärder faslslälls för elt år i laget från och med den I
juli (lagringsårel) och grundas pä förbrukningen eller försäljningen under del
närmast förgående kalenderåret (basårei).

4
§
Beredskapsåtgärder på grund av förbrukning vid en anläggning skall vidias av
den som innehade anläggningen vid basårets ulgång. Skyldigheten grundas på
hela förbrukningen vid anläggningen under basårei.

Överiåls anläggningen efler basårels utgång, får
tillsynsmyndigheten medge atl skyldighelen övergår på den nye innehavaren.

Beredskapsåtgärdernas omfattning

5 § Skyldig att vidla beredskapsålgärder
(beredskapsskyldig) för ett lag

ringsår är den som

1. under basåret vid en anläggning för energiändamål
förbrukat

a)
minst 5
miljoner kubikmeter naturgas eller

b)
naturgas jämte
kol, eldningsolja eller dieselbrännolja, molsvarande sammanlagl minst 5
miljoner kubikmeter nalurgas, varvid I kubikmeter olja eller 1,6 ton kol skall
anses motsvara I 000 kubikmeter nalurgas.

2.
under basåret
till förbrukare såll naturgas för energiändamål,

3.
är skyldig att
hålla fastighet anordnad på vissl säll på grund av åläggande enligt 9 § andra styckel.

6 § Förbrukare av naturgas som avses i 5 § I skall hålla
beredskapslager

av lämpligt ersättningsbränsle för naturgas saml ha sådan utrustning till

gänglig som behövs för atl ersäiiningsbränslei skall kunna användas vid

anläggningen.

7
§ Slorleken av
beredskapslager av ersätiningsbränsle som skall hållas enligt 6 § bestäms för
varje lagringsår på grundval av den mängd nalurgas som har förbrukats under
basåret. För varje lagringsskyldig beräknas den mängd ersättningsbränsle
(basmängden) som motsvarar den förbrukade mängden naturgas.

8
§ Säljare av
naturgas som avses i 5 § 2 skall vidta beredskapsåtgärder som gör det möjligt
att, om tillförseln av naturgas avbryts eller försvåras, värma upp
bostadsområden som annars uppvärms med naturgas.

Vilka åtgärder som skall vidtas bestäms med utgångspunkt i
uppvärmningsbehovet för de fastigheter inom distributionsområdet som vid basårets
utgång uppvärms med naturgas.

Prop.
1984/85:172 3

9 § För varje säljares dislribuiionsområde skall finnas en
beredskaps

plan, varav framgår hur beredskapsbehovet av möjlighet till alternativ

uppvärmning för berörda fasligheter skall lillgodoses.

Fastighetsinnehavare får åläggas att hålla sina
fastigheter så anordnade att den alternativa uppvärmning som förutsätts i
planen kan komma lill stånd.

10 § Med utgångspunkt i landets behov av beredskapslager
för förbru

kare som avses i 6 § bestämmer regeringen för varje slag av ersättnings-

bränsle hur stor andel av basmängderna som skall lagras under lagrings

året.

Med utgångspunkt i beredskapsbehov bestämmer regeringen
också omfattningen av beredskapsålgärder enligt 8 § andra stycket

Beredskapslager

11 § Skyldighel enligt 6 § alt lagra ersätiningsbränsle
skall fullgöras med

varor som den lagringsskyldige äger. Den får inte fullgöras med varor som

transiteras.

Beredskapslager av ersättningsbränsle skall hållas inom
landet i anläggningar, som de lagringsskyldiga förfogar över, på ett från
beredskaps- och konlrollsynpunkt tillfredsställande sätt.

12
§ Skyldighet atl
vidta beredskapsåtgärder på grund av 8 § skall fullgöras på ett från
beredskaps- och konlrollsynpunkt tillfredsställande sätt.

13
§ Regeringen
får för att tillgodose beredskapsbehov meddela föreskrifter om var
beredskapslager skall finnas.

Fastställande av beredskapsskyldighel

14 § Tillsynsmyndigheten skall för varje lagringsår

1.
för var och en
som är beredskapsskyldig enligt 5 § I fastställa storleken av beredskapslagret
och den utrustning som skall hållas enligt 6 §,

2.
fastställa
beredskapsplan för varje säljares distributionsområde.

I beredskapsplanen skall anges vilka åtgärder säljaren
skall vidla enligt 8 § och vilka särskilda åligganden som skall åvila
fastighetsinnehavare enligt 9 § andra styckel. Om säljaren åläggs att hålla
visst beredskapslager, skall storleken på della fastställas.

15 § Till ledning för tillsynsmyndighetens beslut enligt
14 § skall den som

är beredskapsskyldig enligt 5 § I eller 2 före den I februari närmast efter

basåret avge en deklaration rörande sin förbrukning eller försäljning av

naturgas under basåret. Därvid skall även lämnas de uppgifter som behövs

för fastställandet av beredskapsplan.

Varje säljare skall ge in ett förslag till beredskapsplan
för sitt område.

16 § Tillsynsmyndigheten skall så snart beslutsunderlag
föreligger med

dela beslut enligt 14 §.

Ett sådant beslut får ändras om kontroll hos den
beredskapsskyldige, begäran av denne eller annan omständighet ger anledning
till det.

Lagring ombesörjd av annan

17 § Om särskilda skäl föreligger, får tillsynsmyndigheten
för visst fall

medge att någon som är skyldig att lagra ersätiningsbränsle uppdrar ål

annan att helt eller delvis ombesörja lagring för hans del.

Prop.
1984/85:172 4

Befrielse från lagringsskyldighet

18 § Regeringen eller myndighet som regeringen beslämmer
får medge

befrielse hell eller delvis från skyldighel att hålla beredskapslager i visst

fall, om synneriiga skäl föranleder att skyldigheten inle behöver fullgöras

vare sig genom egen lagring eller genom lagring hos någon annan. Om det

föreligger synnerliga skäl, får också befrielse medges från annan skyldighet

som ålagts en beredskapsskyldig enligt 14 §.

Ell medgivande får förenas med villkor.

Beredskiipslagrens ianspråktagande

19
§ Om lill följd
av krig eller annan allvarlig försörjningskris lillförseln av nalurgas lill
landet avbryts eller försväras, får regeringen medge att beredskapslager tas i
anspråk av den lagringsskyldige i den utsträckning som är påkallad med hänsyn
till rådande förhållanden.

20
§ Om en
lagringsskyldig försätts i konkurs, utgör denna lag inle någol hinder mot att
hans beredskapslager tas i anspråk av konkursförvaltningen för konkursens
slutförande.

Lagringsavgift

21 § Den som inte håller fastställt beredskapslager skall
till siaien er

lägga särskild avgift (lagringsavgift).

Lagringsavgift skall erläggas även av den som ulan
medgivande enligt 17 § uppdrar åt någon annan att ombesörja lagring av
ersättningsbränsle eller som förvarar lagrade varor i strid mot föreskrifter
som har meddelats med stöd av 13 §.

22 §
Regeringen bestämmer för de ersättningsbränslen och andra varor

som skall lagras det belopp vartill lagringsavgiften skall uppgå för kalen

dermånad. Beloppet skall motsvara en beräknad kapitalkostnad för varan

med tillägg av 60 procent.

Vid försummelse som avses i 21 § första styckel skall
lagringsavgift tas ul med fulll belopp. Vid försummelse som avses i 21 § andra styckel
skall avgift tas ut med en tredjedel av fullt belopp.

Försummas lagringsskyldighel under en del av en
kalendermånad skall avgift utgå för hela månaden.

Om det föreligger synnerliga skäl, får avgiften nedsättas
eller efterges.

23 § Frågor om uttagande av lagringsavgift prövas av
tillsynsmyndighe

ten.

TUlsynsmyndighetens beslut om ultagande av lagringsavgifl
får verkställas enligt utsökningsbalken.

Tillsyn

24 § Den som är beredskapsskyldig skall lämna
tillsynsmyndigheten de

uppgifter som behövs för tillsynen av att lagen och med stöd av lagen

meddelade föreskrifter efterievs.

Regeringen får meddela föreskrifter om fullgörandet av uppgiftsskyldighelen.

25 § Den som har förbrukat naturgas skall, även i annal
fall än som avses

i 24 §, på begäran lämna tillsynsmyndigheten de uppgifter om förbrukning,

lager, ulruslning och anordningar som behövs för tillsynen av alt lagen och

med stöd av lagen meddelade föreskrifter efterlevs.

Prop. 1984/85:172 5

26
§
Tillsynsmyndigheten eller den som myndigheten utser får undersöka lager, ulruslning
och anordningar, vilka hålls av den som är uppgifts-skyldig enligt denna lag,
och granska dennes bokföring och övriga handlingar som hör till verksamheten.
Del åligger den uppgiftsskyldige att lämna tillträde till utrymmen för lager,
utrustning och anordningar saml till kontorslokaler.

27
§ Underiäler
en beredskapsskyldig att

1. hälla
beredskapslager av den omfattning eller på det sätt som åligger

honom enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av

lagen,

2.
iaktta villkor Som
avses i 18 §,

3.
lämna
deklaration eller förslag till beredskapsplan enligt 15 § eller

4.
hålla
utrustning och anordningar på del sätt som åligger honom enligt denna lag eller
föreskrifier som har meddelats med slöd av lagen,

får lillsynsmyndigheien förelägga honom vid vite att
fullgöra sina åligganden.

Tillsynsmyndigheten får också vid vite meddela
föreläggande som behövs för att uppgiftsskyldigheten enligt 24 eller 25 §
skall fullgöras eller för alt undersökning eller granskning enligt 26 § skall
kunna ulföras.

Vitesföreläggande skall delges. Etl utdömt vite får inte
förvandlas till fängelse.

28 § Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs
för utövande

av fillsyn enligt denna lag.

Ansvarsbestämmelser

29 § Till böler eller fängelse i högst ett år döms, om
gärningen ej är

belagd med straff i brottsbalken, den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. underlåter att på annat sätl än som anges i 21 §
iaktta vad som åligger

honom genom beslut enligt 14 §,

2.
underiäler att
fullgöra skyldighet som avses i 15, 24 eller 25 § eller vid fullgörandet av
sådan skyldighet lämnar orikfig uppgift,

3.
underlåter atl
lämna tillträde lill lager, utrustning, anordningar eller kontorslokaler enligt
26 § eller annars hindrar undersökning eller granskning som avses där.

I ringa fall döms inle till ansvar.

Den som
har åsidosatt vitesföreläggande enligt 27 § döms inte lill straff för gärning
som omfaUas av föreläggandet.

30 § Brott som avses i 29 § får ålalas av allmän åklagare
endast efter

anmälan av tillsynsmyndigheten.

Besvär m.m.

31 § Tillsynsmyndighetens beslut i frågor som avses i 14 §
första stycket

samt 23 och 27 §§ får överklagas genom besvär hos kammarrätten.

I övrigt överklagas tillsynsmyndighetens beslut genom
besvär hos regeringen.

32 § Beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som
har meddelats

med slöd av lagen skall gälla omedelbart, om inle annat förordnas.

Denna lag träder i kraft den I januari 1986.

Prop.
1984/85:172 6

2 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 20 § kommunalskalielagen
(1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §'

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla
skall alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och
bibehållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde (brui-lointäki)
som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret

Avdrag får inle göras för;

den skallskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga
utgifter, såsom vad skatlskyldig ulgett som gåva eller som periodiskt
understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitl
hushåll;

kostnader i samband med plockning av vill växande bär och
svampar lill den del kostnaderna inle överstiger de intäkter som är skattefria
enligt 19 §;

värdet av arbele, som i den skattskyldiges
förvärvsverksamhet utförts av den skallskyldige själv eller andre maken eller
av den skallskyldiges barn som ej fyllt 16 år;

ränta pä den skatiskyldiges eget kapital som har nedlagts
i hans förvärvsverksamhet;

svenska allmänna skatter;

kapitalavbetalning på skuld;

avgift enligt 8 kap. studiestödslagen (1973: 349);

avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;

avgifl enligt lagen (1976: 666) om påföljder och
ingripanden vid olovligt byggande m. m.;

avgifl enligt 99 a § utlänningslagen (1980: 376);

avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673);

skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandel mellan
arbetsgivare och arbetstagare, när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada;

straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken;

belopp, för vilket arbelsgivare är betalningsskyldig
enligt 75 § uppbördslagen (1953:272) eller för vilket betalningsskyldighet
föreligger på grund av underlåtenhet att göra avdrag enligt lagen (1982:1006)
om avdrags- och uppgiftsskyldighel beträffande vissa uppdragsersättningar;

avgifl enligt lagen (1976; 206) om felparkeringsavgift;

kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift
vid olovlig parkering;

överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen
(1978:268);

vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980:424) om
åtgärder mot vattenförorening från fartyg;

avgift enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att
meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor;

' Senasle lydelse 1984: 1086.

Prop. 1984/85:172 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lagringsavgift enligt lagen (1984: lagringsavgifl enligi Ingen

1049)
om beredskapslagring av olja (1984:1049) om beredskapslagring

och kol; av olja och kol
eller lagen

(1985:000) om försörjningsberedskap på naturgasområdet;

ränla på lånat kapital lill den del räntan läcks av sådani
stalligi bidrag som avses i punkt 7 av anvisningarna lill 24 §; kapitalförlust m.
m. i vidare mån än som får ske enligt 36 §.

(Se vidare
anvisningarna.)

Denna lag Iräder i kraft den I januari 1986.

Prop.
1984/85:172 8

3 Förslag tiil

Lag om ändring i lagen (1984:1049) om beredskapslagring av
olja

och kol

Härigenom
föreskrivs all 7 § lagen (1984: 1049) om beredskapslagring av olja och kol
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Skyldig alt hålla beredskapslager under ett lagringsår är
den som

1.
importerat
lagringsbränsle och under basåret sålt eller förbrukat sådant bränsle,

2.
drivil
oljeraffinaderi inom landet och under basåret sålt lagringsbränsle,

3.
av
lagringsskyldig som avses i I eller 2 köpt samt under basåret sålt

a)
minst 30000 ton
kol,

b)
minst I 000 ton
gasol eller

c)
minsl 20000
kubikmeter andra lagringsbränslen,

4. i annat fall än som avses i 1

under basåret vid en anläggning för

brukat

a)
minst 8000 ton
kol,

b)
minst
5000 kubikmeter eldningsolja eller dieselbrännolja eUer

c)
kol och
eldningsolja eller dieselbrännolja, motsvarande sammanlagt minst 5 000
kubikmeter olja, varvid ett ton kol skall anses motsvara fem åttondels
kubikmeter olja.

5. a) inom landet framställt och under basåret såll
kolpulver, som malts för vidareförsäljning, eller någon kol-vätskeblandning
eller

Skyldig alt hålla beredskapslager under ett lagringsår är
den som

1.
importerat
lagringsbränsle och under basåret sålt eller förbrukat sådant bränsle,

2.
drivit
oljeraffinaderi inom landet och under basårei sålt lagringsbränsle,

3.
av
lagringsskyldig som avses i 1 eller 2 köpl samt under basårei sålt

a)
minst 30000 ton
kol,

b)
minst I 000 ton
gasol eller

c)
minst 20000
kubikmeter andra lagringsbränslen,

4. i annal fall än som avses i 1

under basårei vid anläggning för

brukat

a)
minst 8000 ton
kol,

b)
minsl 5000
kubikmeter eldningsolja eller dieselbrännolja,

c)
kol och
eldningsolja eller dieselbrännolja, motsvarande sammanlagt minst 5000
kubikmeter olja, varvid ett ton kol skall anses motsvara fem åttondels
kubikmeter olja eUer

d) kol jämle naturgas, motsvarande sammanlagl 8000 lon
kol, varvid 1,6 lon kol skall anses motsvara 1000 kubikmeter nalurgas, eller
eldningsolja eller dieselbrännolja jämte naturgas, motsvarande minst 5000
kubikmeter olja, varvid I kubikmeter olja skall anses motsvara 1000 kubikmeter
naturgas,

5. a) inom landet framställt och

under basårei sålt kolpulver, som

malls för vidareförsäljning, eller nå

gon kol-välskeblandning eller

Prop.
1984/85:172

Nuvarande
lydelse

b)
under basåret sålt eller förbrukat utom landet framställda produkter som
avses i a.

Föreslagen
lydelse

b)
under basåret såll eller förbrukat inom landet framställda produkter som
avses i a.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1986.

Prop.
1984/85:172 10

INDUSTRIDEPARTEMENTET Uidrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1985-03-21

Närvarande: Slatsministern Palme, ordförande, och slalsråden
Lundkvisl, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson,
Bodsiröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellslröm, Thunborg,
Wickbom

Föredragande: statsrådet Dahl

Proposition om försörjningsberedskap på naturgasområdet

1 Inledning

Frågan om införandel av naturgas som en kompletlerande
energikälla har sedan 1970-talet varit föremål för statsmakternas
ställningstaganden vid en rad tillfällen. Efter olika överväganden ingicks är
1980 avtal mellan regeringarna i Sverige och Danmark - samiidigi med ell
motsvarande avtal på företagsnivå - om att introducera naturgas i västra Skåne,
det s. k. Sydgasprojektel. Sydgasprojektel godkändes sedan av riksdagen (prop.
1979: 80: 170, NU 70, rskr 410). De gällande rikllinjerna för Sydgasprojektets
genomförande bestämdes år 1983 (prop. 1983/84:47, NU 10, rskr 125), då
statsmakterna godkände ell konsortialavial som ingålls mellan stålen, de
berörda kommunerna och Sydkraft AB efter en rekonstruktion av projektet.
Regeringen har nyligen i prop. 1984/85: 120 om rikllinjer för energipolitiken
redovisat den allmänna utvecklingen på naturgasområdet och de bedömningar och
ställningstaganden som den föranleder.

Beredskapsfrågorna på naturgasområdet har också varil
föremål för upprepad prövning. En grundläggande utredning framlades år 1981 av
en kommitté med uppdrag att pröva det löpande oljelagringsprogrammet (OLK 80).
Utredningsförslagen lades sedan - såviit avser naturgasområdet - lill grund
för riksdagens principbeslut år 1982 (prop. 1981/82: 102, FöU 18, rskr 374).

Beslutet innebar atl beredskapen endast skulle avse krig
och avspärrning, inte fredskriser. Gasen lillförs den svenska marknaden från
källor i Nordsjön och risken för fredskriser i detla område bedömdes som ringa.
Eftersom gasen i huvudsak skulle ersälla eldningsolja, sladsgas och gasol

Prop. 1984/85:172 II

borde, bortsett från fredskriser, samma
försörjningsberedskap som för dessa bränslen efierslrävas. Slorförbrukarna -
med minst 5000000 m' per är - skulle hålla beredskapslager av olja eller annal ersätiningsbränsle
för naturgasen jämle erforderlig förbränningsutrustning. De som använder gasen
i tillverkningsprocesser skulle dock kunna uppdra åt gasdislribu-tören all hålla
erforderligt lager av gas. För andra förbrukare skulle gasdistributören lagra
naturgas eller annan produki som efter blandning eller omvandling kunde
distribueras genom gasnätet.

De sedermera fastställda riktlinjerna utgick från att
beredskapen i stor utsträckning skulle tillgodoses genom lagring av en form av gasol
(propån). Det visade sig emellertid alt denna lösning skulle bli såväl
komplicerad som alltför kostsam. För min del redovisade jag förhållandel i prop.
1983/ 84:47 i samband med omprövningen av Sydgasprojektel. För att trols de
redovisade problemen kunna uppnå en försörjningsberedskap var del enligt min
mening nödvändigl alt lillgripa provisoriska lösningar. I sådani syfte inlogs i
konsortialavtalet en punkt rörande anskaffande av elradiatorer m.m. för
uppvärmningskundernas behov i ett krisläge. Vidare gav jag utredningen (H
1982:04) - i det följande benämnde K83 - för prövning av det löpande oljelagringsprogrammet'
genom tilläggsdirektiv (Dir 1983:52) i uppdrag att lämna förslag hur
försörjningsberedskapen för naturgasanvändarna t. v. borde tillgodoses.
Utredningens förslag föreligger i betänkandet (Ds I 1984:13) Energiberedskap
för kristid.

Förslaget har remissbehandlats. En sammanfattning av
utredningsförslaget, en förteckning över remissinstanserna och en
sammanfattning av remissyttrandena bör fogas som bilaga till protokollet i
detta ärende.

Under departementsberedningen har ytterligare synpunkter inhämlals
från myndigheter. Sydgas AB m.fl. inlressenler.

Jag lägger i det följande fram etl förslag fill
provisorisk lösning i bered-skapsfiågan. Beslut bör fattas i vår med hänsyn
till atl gasleveranserna avses komma i gång till sommaren 1985.

FÖREDRAGANDENS ÖVERVÄGANDEN OCH FORSLAG

2 Förslag till riktlinjer för försörjningsberedskapen
på naturgasområdet

2.1 Allmänt om förslagen i propositionen

När jag nu ånyo har att ta upp frågan om
försörjningsberedskapen på naturgasområdet till behandling sker del mol
bakgrund av att det inför påbörjandet av gasdistribution i Sverige måste skapas
klarhet om vilka

' Särskild utredare kanslirådet Bo Hemborg.

Prop. 1984/85:172 12

beredskapsålgärder som skall vidias. Jag lägger försl fram
förslag till riktlinjer för beredskapen under den närmaste framtiden. I samband
därmed redovisar jag de tekniskt-ekonomiska problem som sammanhänger med
beredskapens genomförande. Därefter går jag in på det lagförslag som läggs
fram.

Mina förslag innebär en provisorisk lösning för den
närmaste framtiden. Beredskapsålgärder vidtas för dels storförbrukare inom
industrin, dels de förbrukare som i huvudsak använder naturgasen för
bostadsuppvärmning. Beredskapsåtgärderna för övriga användare av naturgasen måsle
anslå till dess att lekniskl-ekonomiska lösningar finns tillgängliga. F. n.
finns inte tillräckligt beslutsunderlag för ett definitivt ställningstagande
till hur en permanent lösning av beredskapsfrågan skall se ut.

Jag vill framhålla att en sådan lösning måste tas fram så
snart som möjligt. Därvid måsle ansvaret för det tekniska uivecklingsarbeiel i
första hand vila på berörda gasintressenter. Jag ålerkommer lill denna fråga
och dess vidare behandling.

Även om förslagen har provisorisk karaktär är riktlinjerna
och lagen generelll utformade. De kan således tillämpas om del blir aktuellt atl
Utvidga gasdistributionen utöver vad som redan beslutats innan en permanent
lösning av beredskapsfrågan föreligger. Jag vill slulligen erinra om all K 83 i
enlighet med sitt uppdrag har lämnat ett principförslag utan författningstext;
en jämförelse i detalj av detta förslag med mina förslag är därför inle möjlig.

2.2 Riktlinjer för försörjningsberedskapen på
naturgasområdet

Mitt förslag: I anslutning till de rikllinjer för beredskapslagring
av olja och kol som fastställdes förra året (prop. 1984/85:53, FöU 6, rskr 94)
och tidigare principbeslut för naturgasberedskapen (prop. 1981/82: 102, FöU 18,
rskr 374) skall följande allmänna principer gälla.

Beredskapsåtgärder skall vidtas för krig och avspärrning,
inte för fredskriser. Åtgärdernas omfattning bestäms med utgångspunkt i de
beredskapsbehov som föreligger för de berörda (se avsnitt 2.1) naturgasanvändarna.
Därvid skall beaktas

-
beräknal nalurgasbehov
vid normala förhållanden under den tid lagringen skall ske,

-
gällande
planeringsförutsättningar för det ekonomiska försvaret i fråga om uppsatta
försörjningsmål och försörjningskrisers karaktär och längd,

-
gällande
planeringsförutsättningar för olika krissitualioner med avseende på
försörjningsstandard och försörjningsulhållighei samt de anlaganden som därvid
gäller i fråga om förulsällningar för import av gas, omfattning av
industriproduktion och utrikeshandel samt ransoneringssystem.

Prop.
1984/85:172 13

- möjligheten atl i kris ersätta gas med olja.

Försöijningsberedskapen grundas på lager av olja eller
andra ersätl-ningsbränslen för storförbrukarnas del och med avseende på anläggningarna
för bostadsuppvärmning m. m. på anordningar för elförsörjning eller på
oljeeldning genom gasdistribulörernas försorg.

Den allmänna ordningen för beredskapslagringen följer i
allt väsenlligl reglerna i lagen (1984: 1049) om beredskapslagring av olja och
kol. Beredskapsåtgärderna i den lag om försörjningsberedskap på naturgasområdet
som nu föreslås (se avsnitt 3).

K 83: Enligt K 83:s mening bör i princip gälla alt
försörjningsberedskapen på naturgasområdet skall vara lika god som på andra energiområden.
I likhet med OLK 80 förordar K 83 all de industriella slorförbrukarna skall
ansvara för avspärrnings- och krigsberedskapen på sitt område. Vidare återfinns
konsortialavlaleis reglering av beredskapen för boslads-uppvärmning i förslagel.
För övriga förbrukare föresläs en lösning grundad på olja eller gasol ulan att
ställning tas till kostnadsfrågan.

Remissinstanserna: K 83:s allmänna syn på
beredskapsfrågorna har i allmänhel godtagils. Vissa remissinstanser
ifrågasätter dock olika punkter i förslagel. Det gäller bl.a. beredskapens
genomförande, kostnadsaspekter och beredskapsbördans fördelning meUan olika
energikällor.

Skälen för mitt förslag: Som redan beröns - en mer
detaljerad faktabelysning lämnas i de förut angivna propositionerna - har
bedömningen av de tekniska möjligheterna för bl.a. lagring av
ersättningsbränsle efterhand i avsevärd grad skiftat. Akvifäriagring och
bergrumslagring av gas liksom annan lagring av gasol i olika former har varit
på tal. Som alternativ har nämnls vanlig oljelagring och energiersälining genom
elkraft, vilkel förulsäller att användaren har tillgång lill lämplig ulruslning
eller snabbi kan förses med sådan vid en kris. Trots gjorda anslrängningar
kvarstår emellertid en belydande osäkerhel om tekniskt-ekonomiski och beredskapsmäs-sigt
lämpliga lösningar. Behovel av provisoriska lösningar kvarslår sålunda.
Önskemålen alt mer definitivt lösa frågan bhr samtidigt mer påträngande. Till
detta återkommer jag strax. Först tar jag upp de omedelbara möjligheterna. De
konkreta förhållanden jag behandlar i det följande, exempelvis fördelning av
gaskunder på olika kategorier, gäller Sydgasprojektel.

Slorförbrukarna av naturgas - med en förbrukning av mer än
5000000 m/år - beräknas ta ca 40% av naturgasen. För flertalet av dessa kan
klart konstateras att lagring av olja som ersätiningsbränsle sammankopplat med etl
vidmakthållande av utrustning för oljeanvändning framstår som den

Prop.
1984/85:172 14

lämpligasle korttidslösningen. För ett par storförbrukare
som i dag använder gasol och kommer all sätta in naturgasen som etl i
processerna inlegreral bränsle kan emellerlid oljan inle fungera som ersällning.
Här krävs andra lösningar. Beredskapslagring av gasol sker nu enbari hos
oljehandeln och lillgodoser samtliga förbrukares behov. En övergång från gasol lill
nalurgas minskar oljeförelagens lagring. Det bör därför under den nu aktuella
övergångstiden finnas möjligheter för här berörda förbrukare atl hålla ell egel
gasollager i oljeföretagens anläggningar eller träffa avtal med oljeförelagen
om s. k. inlagring.

Jag förordar således all beredskapen för storförbrukarnas
del utformas så att olja eller gasol - eller eventuellt annat ersätiningsbränsle
- får Ulgöra ersäilningsbränsle för naturgasen. Såsom de tidigare utredningarna
har förutsatt skall lagringen bekostas av de naturgasförbrukande industrierna.
Beredskapen bekostas också i dag av dessa.

Vad sedan angår de s. k. uppvärmningskunderna, dvs. de
anläggningar som väsenlligen betjänar bostadsområden, bör beredskapsfrågan t.
v. lösas på det sätt som förutsattes år 1983, dvs. genom oljelagring och
lagring av elutrustning genom gasdistributörens försorg. Uppvärmningskunderna förvänlas
ta i anspråk ca 20% av naturgasen.

Återstår då de 40% av naturgasen som i huvudsak kommer att
gå tiU småindustrin. K 83 förordade härvidlag att olja eller el skulle vara de
reguljära beredskapsalternativen för företagen alltefter de vid småindustrierna
rådande förhållandena. För försörjningsviktig industri som använder gasen
integrerat i sina processer borde enligt K 83 gasol (propån) och utrustning för
förbränningen lagras.

Vid den inom departementet företagna genomgången av
ärendet har -med uigångspunkt i upplysningar från bl.a. Sydgas AB -
konstaterats att en övervägande del av de ifrågavarande företagen använder
gasen för processändamål eller i ugnar. Processen kan härigenom förenklas och
effektiviseras. 1 detta ligger en stor del av värdel med naturgasen. Förhållandet
innebär emellertid samtidigt att det inte är möjligt att gå fillbaka till olja
som energikälla. Också i övriga fall ter det sig problematiskt att använda olja
som beredskapsbränsle bl.a. med hänsyn till frågan om erforderiig utrustning.
Den enda möjlighet som då slår till buds synes vara en central lagring av gasol
(propån), dvs. den lösning som år 1983 avvisades såsom tekniskt alltför
komplicerad och dyrbar.

Vad angår kostnaden fc>r den del av gasprojeklet som
avser småindustrin uppskattas investeringskostnaderna för en propanlösning av
Sydgas AB till minst 350 milj. kr., varav 160 milj. kr. belöper sig på
lagerutrymmen och utrustning. Härtill kommer löpande kostnader. Det är enligt
min bestämda mening inte försvarbart att lägga ned belopp av en sådan storleksordning
för ett provisorium, som dessutom avser endast en del av gasprojektet Jag har
därför kommit till den slutsatsen att beredskapsfrågans lösning för Sydgasprojektets
småindustridel måste något skjutas på

Prop.
1984/85:172 15

framliden till dess elt beslutsunderlag där andra
alternativ har undersökts föreligger. Från beredskapssynpunkl är detta
beklagligt och del är angeläget alt arbelet med att ordna en lösning även för
denna kundkategori påskyndas. Samtidigt vill jag erinra om att utbyggnaden i
vårt land av oljelagringen också av olika skäl genomfördes etappvis under en
längre tid.

I enlighet med det nu anförda regleras i det lagförslag
som jag nu lägger fram endasl försörjningsberedskapen för slorförbrukarna och
uppvärmning av bostadsområden.

Inom Swedegas AB och hos andra gasinlressenler pågår ell arbele
med alt utarbeta permanenta lösningar av beredskapslagringsfrågan. Del är
angelägel atl delta arbele så snart som möjligl leder fram lill tekniskt-ekonomiskt
rimliga lösningar. Om naturgasen skall få mer än en marginell roll i vårt
energisystem, är del nödvändigl all sådana kommer fram. Jag kommer alt nära
följa del forlsalta uivecklingsarbeiel på detla område och ta upp kvarstående
beredskapsfrågor på naturgasområdet till behandling så snart förulsällningarna
finns att beslula om en definitiv lösning.

Den provisoriska lösning som jag nu förordar får till
följd alt koslnaderna för beredskapen till viss del inie slår igenom förrän
senare. Detta får inte medföra all vissa gasförbrukare på grund härav befrias
från beredskapskostnader. Hur denna fråga skall lösas bör övervägas under
frågans forisatia beredning i departementet I detta sammanhang bör beaktas den
nuvarande prissällningen, möjligheten att införa en särskild avgift m. m.

All nalurgasen lill viss del skall kunna ersätias med
elenergi påverkar elbehovei i krislägen. Elbehovet förutsätts i krig delvis bli
tillgodosett med oljekondensverk och i försörjningsberedskapsreserven ingår
olja som lagras för sådana anläggningar. I vilken grad naiurgasberedskapen
påverkar detla lagringsbehov hör också till de frågor som behöver sluderas närmare.

Som jag nyss har nämnl är rikllinjerna och lagen så
generellt ulformade alt de skall kunna tillämpas också vid en fortsatt
utbyggnad av naturgasnä-lei. Däremot är de speciella organisatoriska och
finansiella arrangemang som genomförts för Sydgasprojeklel inle avsedda atl lillämpas
i fortsättningen. Som jag har framhållit i prop. 1984/85:120 med riktlinjer
för energipolitiken bör en nödvändig förulsällning för en utvidgad nalurgasanvändning
vara att del kan ske på kommersiell grund. Häri ingår också au gasen kan bära koslnaderna
för beredskapen.

De förslag till reglering av beredskapsåtgärder på gasområdel
som jag lägger fram bygger i övrigt på de allmänna förutsällningar som gäller
för andra importerade bränslen. Som riksdagen lidigare har beslutat avser
beredskapen här - liksom för kol - endasl krig och avspärrning, inle
fredskriser.

Liksom i fråga om olja och kol skall regeringen fastställa
den närmare omfattningen av beredskapsåigärderna med utgångspunkt i
beredskapsbehovet. Del finns inte anledning all frångå den ståndpunkt som har
godkänts av riksdagen år 1982 (prop. 1981/82: 102, FöU 18, rskr 374) och som
också

Prop. 1984/85:172 16

delas av K 83 atl beredskapsnivån på naturgasområdet principielll
skall vara densamma som för andra jämförbara importbränslen.

I övrigt återfinns i den nya lagen, som jag slrax
återkommer till, i huvudsak samma regler som i den förra året beslutade lagen
(1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol beträffande lagringsskyldighet
och bestämmandet av dennas omfattning, befrielse från lagringsskyldigheten,
beredskapslagrens ianspråktagande, sanktioner och tillsyn m. m.

Lagen bör träda i kraft den I januari 1986. Den
beredskapskyldighet som faslslälls i början av år 1986 på grundval av
förbrukning och försäljning år 1985 avser lagringsåret 1986/87, som börjar den
1 juli 1986.

3 Allmän motivering till ny lag om försörjningsberedskap
på naturgasområdet

3.1 Utgångspunkter

Den I januari 1985 trädde en ny lag om beredskapslagring
av olja och kol i kraft (prop. 1984/85:53, FöU 6, rskr 94, SFS 1984:1049).
Genom lagen åläggs importörer, återförsäljare och storförbrukare av olja och s.k.
ångkol atl hålla beredskapslager. En motsvarande skyldighet atl lagra olja
gällde tidigare enligt äldre lagstiftning från år 1957. Genom den nya lagen fmns
etl modernt regelsystem som i allt väsentligt kan användas även på
naturgasområdet. Det lagförslag som nu läggs fram innehåller därför i stor ulslräckning
regler som stämmer överens med lagen om beredskapslagring av olja och kol.
Särskilda förhåUanden på naturgasområdet har dock krävt specialreglering i
några avseenden. Vidare har regelssystemet kunnat göras enklare med hänsyn tiU
att naturgasdistribution sker inom ramen för stora avgränsade projekt. Med
hänsyn till detta har reglema inte inarbetats i lagen om beredskapslagring av
olja och kol utan samlats i en särskild lag.

Lagen är som tidigare påpekais så generellt utformad att
den skall kunna tillämpas också vid en eventuellt fortsatt utbyggnad av
naturgasnätet innan beredskapsfrågan har lösts permanent.

Den nya lagen föranleder detaljändringar i
kommunalskattelagen (1928; 370) och lagen (1984: 1049) om beredskapslagring av
olja och kol.

3.2 Mitt förslag till lag om försörjningsberedskap på
naturgasområdet

I den allmänna motiveringen behandlas följande frågor.

Avsnitt Lagregler

3.2.1 Vilka är beredskapsskyldigä? 3-5, 9 §§

3.2.2 Vilka beredskapsåtgärder skall
vidtas? 6-8 §§

3.2.3 Fastställande av
beredskapsskyldighet 9, 10, 14-16 §§

3.2.4 Övriga frågor

Prop. 1984/85:172 17

I
texten används beteckningen BOK för lagen (1984: 1049) om beredskapslagring av
olja och kol.

3.2.1
Vilka är beredskapsskyldigä?

Mitt
förslag: Beredskapsskyldighet fastställs för etl år i taget från och med den 1
juli {lagringsåret) och grundas på förbrukning eller försäljning under det närmasl
föregående året (basåret). Fastighetsinnehavare kan dessutom åläggas att hålla
fastigheten anordnad på visst sätt. Beredskapsskyldiga är

1. de
som under basårei vid en anläggning förbrukat minst 5 miljoner

m' naturgas för energiändamål (eller motsvarande mängd naturgas jäm

te olja eller kol),

2.
de som under basårei till
förbrukare såll nalurgas för energiändamål,

3.
fastighetsinnehavare som enligt
beredskapsplan skall hålla fastigheten anordnad på visst sätl för alternativ
uppvärmning.

Lagringsskyldighet
på grund av förbrukning åligger den som innehade anläggningen vid basårets
utgång. Skyldighelen grundas på hela förbrukningen under basåret.

K
83: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Inga principiella invändningar.

Skälen
för mitt förslag: På samma sätt som enligt BOK bör beredskapsskyldigheten
fastställas för ett år i tagel från den 1 juli till och med den 30 juni
(lagringsår) och grundas på försäljning eller förbrukning under föregående kalenderår
(basår).

Som
K 83 föreslagit bör'beredskapsskyldigheten för storförbrukare vila på dem
själva, medan ansvarel för beredskapen för mindre förbrukare åläggs
gasdistributören. För eget beredskapsansvar bör i enlighet med utredningsförslag
krävas en förbrukning av minst 5 miljoner m' under basåret. Detta motsvarar den
gräns som enligt BOK gäller för förbrukare av olja (5000 m') och kol (8000
ton). Liksom i BOK bör finnas en "kombinationsregel", som i det här fallel
innebär atl beredskapsskyldighet uppkommer om förbrukningen av naturgas jämte
olja eller kol under basåret uppgår lill en mängd motsvarande 5 miljoner m'
naturgas.

Liksom
enligt BOK bör gälla att lagringsskyldighet på grund av förbrukning åligger
den som innehade anläggningen vid uigången av basåret och att skyldigheten
grundas på hela förbrukningen vid anläggningen under basåret. Har överlåtelse
skett under basåret, räknas alltså tidigare innehavares förbrukning med när
lagringsskyldighetens omfattning besläms. 2 Rik.idagen 1984/85. I .saml. Nr 172

Prop.
1984/85:172 18

Slutligen bör faslighetsinnehavare kunna åläggas att hålla
sina fastigheter så anordnade att en föruisall allernäliv uppvärmning kan
komma lill stånd. Etl sådant åläggande bestäms i samband med fastställande av
beredskapsplan för dislribulionsområdet Jag återkommer lill denna fråga i
avsnitt 3.2.3.

3.2.2 Vilka beredskapsåtgärder skall vidias?

Mitt förslag: Storförbrukare skall hålla beredskapslager
av lämpligt ersätiningsbränsle och ha för della bränsle behövlig utrustning
tillgänglig. Storieken av lagret bestäms på grundval av den mängd nalurgas som
förbrukats under basårei och beslut av regeringen om landets behov av
beredskapslager.

Gasdistrii>iitörer skall vidla beredskapsålgärder som
gör del möjligt atl om lillförseln av nalurgas avbryts eller försvåras värma
upp bostadsområden som annars uppvärms med naturgas. Vilka ålgärder som skall
vidtas besläms med utgångspunkt i uppvärmningsbehovel för de fastigheter inom
distributionsområdet som vid basårets utgång uppvärms med naturgas.

Faslighetsinnehavare kan åläggas att hålla fastigheten
anordnad för allernäliv uppvärmning (se avsnitt 3.2. 1).

K 83: För storförbrukare förutsätts lagerhållning av olja
eller propån. Förbrukarna svarar själv för lager och behövlig utrustning. För
övriga förbrukare svarar gasdistributören för beredskapen. Som ersättning för
naturgas förutsätts olja och el. Distributören svarar för atl behövlig utrustning
finns tillgänglig. (Om K 83:s förslag hänvisas vidare till avsnitt 2.2)

Remissinstanserna: K 83:s allmänna syn på
beredskapsfrågorna godtas i allmänhet. Vissa remissinstanser ifrågasätter dock
olika punkter i förslaget. Del gäller bl.a. beredskapens genomförande, kostnadsaspekter
och beredskapsbördans fördelning mellan olika energikällor.

Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare i avsnitt 2.2
redogjort för huvuddragen i beredskapsplaneringen och skälen för den
provisoriska lösning som jag förordar. I fråga om beredskapen för
storförbrukarna och de s.k. uppvärmningskunderna överensstämmer mitt förslag
med utredarens. Ansvaret för beredskapsåtgärderna fördelas efter samma
principer som enligt BOK, dvs. slorförbrukarna svarar själva och säljarna för
övriga kunder (även om småindustrin t. v. undantas). Den väsentliga skillnaden
i förhållande till olja och kol är att beredskapsåtgärderna t. v. måste
inriktas på andra lösningar än lagring av det bränsle som skall ersättas. Det
är därvid viktigt aU den i lagen föreskrivna beredskapsskyldighelen utformas så
att den för del särskilda fallet lämpligaste lösningen kan väljas.

Prop.
1984/85:172 19

För flertalel storförbrukare ligger som K 83 funnit
närmast lill hands att använda olja som ersättningsbränsle. Det kräver ad
behövlig förbrännings-utrustning fmns lillgänglig. Om gasen används i
tillverkningsprocessen kan det bli nödvändigt att ha gasformigt
ersättningsbränsle. Storförbrukare bör åläggas att ha beredskapslager av lämpligt
ersättningsbränsle samt att ha behövlig utrustning lillgänglig. Storieken av
lagret bestäms liksom enligt BOK på grundval av förbrukningen under basåret.
Den mängd ersättnings-bränsle som denna förbrukning motsvarar utgör
förbrukarens basmängd. Regeringen bestämmer sedan med utgångspunkt i
beredskapsbehovet en viss procentuell andel av basmängderna för varje
ersättningsbränsle som skall lagras under lagringsåret. Flertalet
storförbrukare torde f.n. vara skyldiga all beredskapslagra olja, vilkel belyder
alt oljelagrel kan finnas kvar som beredskapsreserv. De som i dag förbrukar gasol
har hittills inte haft egen lagringsskyldighel. utan beredskapslagringen har
legat pä återförsäljaren. Om gasol skall användas som ersältningsbränsle för nalurgas,
bör avtal om lagring med någon gasolleverantör kunna medges (jfr avsnitt 2.2).
En slrävan bör vara all nå så prakliska och ekonomiska lösningar som möjligt i
avvaktan på en permanent lösning av beredskapsfrågan.

Gasdistributörernas beredskapsansvar för
uppvärmningskunderna bör till slor del kunna lösas genom alt de tillhandahåller
elektrisk utrustning. Distributörens ansvar gäller alla fasligheter som vid
basårets utgång uppvärms med naturgas. Den i lagen föreskrivna
beredskapsskyldigheten bör ulformas så atl även andra möjligheter lill
uppvärmning hålls öppna. För varje säljares distributionsområde bör finnas en
av tillsynsmyndigheten faslslälld beredskapsplan, varav framgår hur
beredskapsfrågan skall lösas för berörda fastigheter. Givelvis måsle därvid klariäggas
alt de valda lösningarna kan fungera praktiskt. Om l.ex. elenergi skall
användas, måsle elnät och fastigheter vara anpassade för delta. Frågan om
fastighetsinnehavarens skyldigheter i delta avseende har behandlals i avsnill
3.2.1.

Den väsentliga nyheten i mitt förslag i förhållande till
vad som tidigare diskuterats gäller beredskapen för övriga naturgaskunder, som
främst är småindustri. Som framgått av vad jag tidigare sagt i avsnitt 2.2 anserjag
att lösningen av beredskapsfrågan för deras del måste uppskjutas tv., eftersom
ingen provisorisk lösning som ler sig tekniskt och ekonomiskt rimlig f n. står
till buds.

3.2.3 Fastställande av beredskapsskyldighet

Mitt förslag: Tillsynsmyndigheten fastställer för varje
beredskapsskyldig vilka skyldigheter denne skall ha under lagringsåret.

För storförbrukare bestäms därvid vilket
ersättningsbränsle som skall lagras, hur stort lagrel skall vara, vilken
utrustning som skall hållas tillgänglig och de villkor som i övrigt gäller för
lagerhållningen.

Prop.
1984/85:172 20

Storleken av lagrel blir beroende av regeringens beslut om
hur stor del av basmängderna för ersättningsbränslet som skall lagras.

För vatje distributörs distributionsområde fastställs en
beredskapsplan. Av planen skall framgå hur bei-edskapsbehovet av alternativ
uppvärmning för berörda fastigheter skall tillgodoses. I planen skall anges
vilka skyldigheler som åvilar dels distribuiören vad gäller ansvaret för
beredskapen, dels faslighetsinnehavare vad gäller att ha fastigheten anordnad
på vissl sätt. Om säljaren åläggs att hålla visst beredskapslager, skall slorleken
på detta fastställas.

Tillsynsmyndighetens beslut grundas på uppgifter från storförbrukare
och distributörer i en deklaration som skall lämnas före den 1 februari närmast
efter basåret. Varje distributör skall lämna förslag till beredskapsplan för
sitt område.

K 83 går inte närmare in på hur fastställandet av
beredskapsskyldigheten skall ske.

Remissinstanserna går heller inte in på frågan.

Skälen för mitt förslag: I fråga om storförbrukarna
innebär mitt förslag samma ordning som gäller enligt ÖOK. Nägra skäl för att
frångå denna finns inte.

I övrigt avses beredskapsplanen vara det grundläggande
dokumentet för vad som skall gälla i beredskapshänseende. Förberedelsearbetet
för framtagande av denna bör vila på distributören, som skall ge in ett
förslag till plan. Av planen måste kunna utläsas hur uppvärmningskundernas
behov av möjlighet till alternativ uppvärmning är tillgodosett. Det betyder att
distributören skall göra det utredningsarbete som krävs och lämna förslag som
täcker alla berörda fastigheter. Det ankommer sedan på tillsynsmyndigheten att
bedöma planens lämplighet, fordra in eventuellt kompletterande uppgifter, göra
behövliga korrigeringar samt fastställa planen. De åligganden som enligt
planen åvilar gasdistributören och, eventuellt, fastighetsinnehavare blir
bindande för dessa i och med fastställandet. Uppfylls inte dessa åligganden,
träder lagens sanktionssystem in. Om gasdistributören åläggs att hålla
beredskapslager (t. ex. av elektrisk utrustning), måste storleken på detta
anges uttryckligen, eftersom lagringsavgift skall tas ut vid brist i lagret.

Liksom enligt BOK bör beredskapsskyldigheten fastställas
på grundval av deklarationer om förbrukning och försäljning under basåret.
Sådana deklarationer skall ges in före den I februari närmast efter basåret.

Prop. 1984/85:172 21

3.2.4 Övriga frågor

Mitt förslag: I övrigt skall i huvudsak följande gälla.

Beredskapslager av ersättningsbränslen skall ägas av den
lagringsskyldige och hållas inom landet i anläggningar som den
lagringsskyldige förfogar över. Tillsynsmyndigheten får medge rätl tUl s. k.
inlagring, dvs. lagringen ombesörjs efter avtalsöverenskommelse av någon annan.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får medge befrielse helt
eller delvis från lagringsskyldighet och andra åligganden, om det finns
synnerliga skäl.

Beredskapslagren får las i anspråk efter beslut av
regeringen, om lillförseln av nalurgas avbryis eller försvåras lill följd av
alt sädana omsländigheter inlräit för vilka lagringen skelt.

Den som inte håller fastställt beredskapslager skall lill
staten erlägga sanklionsavgift beräknad på samma sätt som enligt BOK. Lagringsavgifl
las ul med en tredjedel av fullt belopp vid inlagring ulan tillstånd eller
försummelse atl iaktla föreskrifl om lagrets placering. Lagringsav-giflen skall
liksom lagringsavgift enligt BOK inte vara avdragsgill vid beskattning. För atl
åstadkomma detta föreslås en ändring i 20 § kommunalskalielagen (1928:370).

Tillsynsmyndigheten får meddela föreläggande förenal med
vite för all få en beredskapsskyldig alt uppfylla sina förpliklelser enligt
lagen. De beredskapsskyldiga skall lämna lillsynsmyndigheien vissa uppgifter,
tillträde m. m. som behövs för myndighelens tillsynsarbete.

I lagen straffbeläggs dels andra försummelser mot ålagd beredskapsskyldighel
än sådana som föranleder sanklionsavgift, dels brott mot vissa speciella föreskrifier
i lagen. Atalsangivelse av tillsynsmyndigheten krävs.

Slutligen föreslås ett tillägg till 7 § i BOK, som gäller lagringsskyldighel
av olja och kol när förbrukning sker i kombinaiion med nalurgas.

K 83 går i myckel liten utsträckning in på här akluella
frågor.

Remissinstanserna har därför inle heller tagit upp
frågorna.

Skälen för mitt förslag: Som framgålt av del tidigare är
utgångspunkten för mitt förslag att regleringen så nära som möjligt skall följa
den som gäller enligt BOK.

Beredskapslagren av ersältningsbränsle torde i prakliken
komma au i huvudsak utgöras av olja. Vad som enligt BOK gäller om fullgörandet
av oljelagringsskyldighel bör också tillämpas här. Detta gäller också bestämmelserna
om inlagring och befrielse från lagringsskyldighet. Särskilda skäl all medge
inlagring kan möjligen föreligga oftare, eftersom lagringsskyl- 3 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr
172

Prop.
1984/85:172 22

dighelen avser annat bränsle än som normall används. För slorförbrukare
som lidigare varil oljelagringsskyldiga och hafl egel lager bör den bästa
lösningen normall vara all ha delta kvar. Som tidigare nämnts bör inlagring
normalt kunna medges, om ersätlningsbränslet är gasol med hänsyn till de
särskilda lagringsproblem som då finns.

Beredskapslagren bör kunna tas i anspråk endast om den situalion
inträder för vilken beredskapen är avsedd. Liksom enligt BOK krävs särskilt
tillstånd av regeringen för ianspråktagande.

Sanktionssystemei bör byggas upp på samma sätl som i BOK.
Sanktionen mot försummelse av lagringsskyldighet är således en lagringsavgift,
som förutsätts motsvara kapitalkostnaden för all lagra varan med ell tillägg av
60%. En tredjedel av full avgift bör tas ul vid inlagring ulan tillstånd eller brolt
mol föreskrifl om lagrets placering. Om den beredskapsskyldige försummar skyldighel
som ålagls honom genom beslut av tillsynsmyndigheten all ha viss utrustning,
anordning e.d., kan della medföra straffansvar. I övrigt är samma försummelser
som i BOK straffbelagda. I fråga om sanktioner och lillsyn kan jag i övrigt
hänvisa till vad jag anförde i prop. 1984/85:53 s. 56-58.

Sanktionsavgift enligt BOK är inte avdragsgill vid
beskattning. Motsvarande bör gälla för sanktionsavgift enligt den nu
föreslagna lagen. För atl åstadkomma detta krävs ett tillägg i 20 §
kommunalskattelagen (1928:370).

I avsnitt 3.2.1 föreslås en "kombinaUonsregel"
av innebörd att beredskapsskyldighet uppkommer och förbrukning av naturgas
jämte olja eller kol motsvarar 5 miljoner m' molorgas. En motsvarande regel bör
införas i BOK om lagringsskyldighel av olja och kol vid förbrukning i kombination
med naturgas, dvs. lagringsskyldighel uppkommer om förbrukningen inberäknai
naturgas når upp lill en mängd molsvarande den gräns som annars gäller (5000 m
olja eller 8000 ton kol).

4 Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom
industridepartementet upprättats förslag till

1.
lag om
försörjningsberedskap på naturgasområdet

2.
lag om ändring
i kommunalskalielagen (1928:370).

3.
lag om ändring
i lagen (1984: 1049) om beredskapslagring av olja och kol.

Del under 2 angivna förslaget har upprättals i samråd med
chefen för finansdepartementet.

Som jag tidigare nämnt är det angeläget att riksdagen kan
ta ställning till beredskapsfrågan snarast. Etl hörande av lagrådet över lagförslagen
skulle medföra att beslut inte kan fallas förrän i höst. Detta skulle utgöra
avsevärt men. Skäl föreligger därför att avstå från lagrådets yttrande i detta
ärende.

Prop. 1984/85:172 23

Jag vill i sammanhanget erinra om alt den föreslagna lagen
i allt väsenlligl bygger på den av lagrådel granskade lagen (1984: 1049) om
beredskapslagring av olja och kol (BOK).

5 Specialmotivering

5.1 Lag om försörjningsberedskap på naturgasområdet

Som framgått av del tidigare överensstämmer reglerna i den
nya lagen i stor utsträckning med dem i lagen (1984:1049) om beredskapslagring
av olja och kol (BOK). I del följande anges när en motsvarande paragraf finns i
BOK. Specialmolivering lill reglerna där finns i prop. 1984/85:53 s. 58-79.

1 § För att ersätta bortfall av naturgas under krig och
andra allvarliga

försörjningskriser skall förbrukare och säljare av nalurgas vidta bered

skapsåtgärder enligt vad som föreskrivs i denna lag.

Lagen lillämpas inte på naturgas som utvinns inom landet.

Paragrafen motsvarar i stort selt 1 § försia stycket i
BOK. Som nämnts skall enligt det förslag lill riktlinjer som nu läggs fram på naturgasområdet
beredskapsåtgärderna inte avse fredskriser. Liksom i BOK ges i lagtexten
utrymme för beredskapsåtgärder även för sådana. Beredskapsplaneringen och
regeringens bedömning av beredskapsbehovet görs dock med utgångspunkt i de av
riksdagen godkända riktlinjerna.

2 § Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och med stöd
av lagen

meddelade föreskrifter utövas av den myndighet som regeringen bestäm

mer (lillsynsmyndigheien).

Paragrafen motsvarar 2 § i BOK. Överstyrelsen för
ekonomiskt försvar (ÖEF) förutsätts vara tillsynsmyndighet.

3 § Skyldigheten att vidta beredskapsåtgärder fastställs
för ett år i taget

frän och med den I juli (lagringsårel) och grundas på förbrukningen eller

försäljningen underdel närmast föregående kalenderåret (basåret).

Paragrafen motsvarar 3 § första stycket i BOK. Frågan tas
upp i den allmänna motiveringen, avsnitt 3.2.1.

4 § Beredskapsålgärder på grund av förbrukning vid en
anläggning skall

vidtas av den som innehade anläggningen vid basårets utgång. Skyldighe

len grundas på hela förbrukningen vid anläggningen under basåret.

Överlåts anläggningen efler basårets utgång, får
tillsynsmyndigheten medge att skyldigheten övergår på den nye innehavaren.

Prop.
1984/85:172 24

Paragrafen moisvarar 4 § i BOK. Frågan las upp i den
allmänna moliveringen, avsnill 3.2.1.

5 § Skyldig alt vidta beredskapsålgärder
(beredskapsskyldig) för ett lag

ringsår är den som

1. under basåret vid en anläggning för energiändamål
förbrukat

a)
minst 5
miljoner kubikmeter nalurgas eller

b)
nalurgas jämle
kol, eldningsolja eller dieselbrännolja, motsvarande sammanlagt minst 5
miljoner kubikmeter nalurgas, varvid I kubikmeter olja eller 1.6 ton kol skall
anses motsvara 1 000 kubikmeter naturgas.

2.
under basåret lill
förbrukare såll naturgas för energiändamål,

3.
är skyldig att
hålla faslighel anordnad på vissl sätt på grund av åläggande enligi 9 § andra slycket

Paragrafen, som motsvarar 7 § i BOK, anger
förutsättningarna för lagringsskyldighel. Frågan las upp i den allmänna
motiveringen, avsnitt 3.2.1. Regleringen har här kunnat göras avsevärt enklare
än i BOK.

För storförbrukare har enligt punkt I gränsen salts vid en
årsförbrukning av 5 miljoner m'. En "kombinationsregel" har intagits
för del fall att någon använder andra bränslen vid sidan av naturgas och sammanlagl
kommer upp lill molsvarande förbrukning. Därmed uppnår man också att storförbrukare
som under löpande basår gär över till nalurgas ulan atl förbruka 5 miljoner
kubikmeter blir lagringsskyldiga.

Av punkt 2 framgår alt gasdistributörer är
beredskapsskyldiga.

Fastighetsinnehavares beredskapsskyldighet enligt punkl 3
har behandlats i den allmänna moUveringen.

6
§ Förbrukare av
naturgas som avses i 5 § I skall hålla beredskapslager av lämpligt ersältningsbränsle
för naturgas samt ha sådan utrustning tillgänglig som behövs för att
ersättningsbränslet skall kunna användas vid anläggningen.

7
§ Slorleken av
beredskapslager av ersättningsbränsle som skall hållas enligt 6 § besläms för
varje lagringsår på grundval av den mängd naturgas som har förbrukats under basårei.
För varje lagringsskyldig beräknas den mängd ersältningsbränsle (basmängden)
som motsvarar den förbrukade mängden naturgas.

I 6 och 7 §§ anges vilka beredskapsåtgärder som
storförbrukare skall vidta. Frågan har behandlats i den allmänna motiveringen,
avsnitt 3.2.2.

Enligt 6 f skall den beredskapsskyldige lagra lämpligt
ersättningsbränsle och ha utrustning som behövs för att ersättningsbränslet
skall kunna användas. Del normala ersättningsbränslet förutsätts vara olja
eller gasol. Att utrustningen skall vara "tillgänglig" innebär att
övergång till ersättningsbränsle skall kunna ske utan att något avbrott av
betydenhet behöver göras i verksamhelen, om gaslillförseln avbryts.

De storförbmkare som går över till naturgas torde i
allmänhet vara

Prop.
1984/85:172 25

skyldiga
att lagra olja enligt BOK. Del bästa sättel alt uppfylla beredskapsåliggandet
kan då vara att behålla oljelager och behövlig utrustning. Det gäller all finna
den mest praktiska provisoriska lösningen på beredskapsfrågan till dess man
ser resultatet av pågående arbele med att utveckla metoder för lagring av
naturgas.

I
7 § anges hur storleken av lagret av ersältningsbränsle skall bestämmas. Samma
princip gäller som i 8 § BOK, nämligen att basmängden motsvarar mängden
förbrukat bränsle under basåret. Eftersom det är ersätlningsbränslet som skall
lagras, måste mängden naturgas beräkningsmässigt omvandlas lill en motsvarande
mängd ersättningsbränsle. ÖEF fasisläller sedan lagret för den
lagringsskyldige, sedan regeringen beslutat hur stor andel av basmängderna för
detta bränsle som skall lagras.

8 §
Säljare av naturgas som avses i 5 § skall vidta beredskapsåtgärder

som gör del möjligl alt om tillförseln av nalurgas avbryts eller försvåras

värma upp bostadsområden som annars uppvärms med naturgas.

Vilka
åtgärder som skall vidias bestäms med uigångspunkl i uppvärmningsbehovel för
de fastigheter inom dislribulionsområdet som vid basårets utgång uppvärms med
naturgas.

I
8 § anges vilka skyldigheter som åvilar gasdistribulörerna. Frågan har behandlats
i den allmänna moliveringen, avsnitt 3.2.2. Som framgålt av det tidigare gäller
ansvaret tv. i praktiken endast för s.k. uppvärmnings-kunder. Gasdistributionen
skall se till alt bostadsområden som uppvärms med naturgas kan uppvärmas på
annat sätt, om gastillförseln avbryts. Det innebär att uppvärmningen skall avse
bostäder och i bostadsområdena befintliga lokaler av olika slag såsom daghem,
affärslokaler m. m.

Lagen
ger möjlighet att lösa beredskapsfrågan på det sätt som är mest praktiskt i
varje enskilt fall. Som nämnts har hittills förutsatts att uppvärmningsbehovet
i de flesta fall skall kunna lillgodoses med eleklrisk utrustning och i övrigt
med olja. Gasdistributörens åligganden besläms närmare i den beredskapsplan som
avses i 9 §.

9 §
För varje säljares distributionsområde skall finnas en beredskaps

plan, varav framgår hur beredskapsbehovet av möjlighet till alternativ

uppvärmning för berörda fasligheler skall tillgodoses.

Fastighetsinnehavare
får åläggas att hålla sina fastigheter så anordnade atl den alternativa
uppvärmning som förutsätts i planen kan komma till stånd.

Paragrafen
innehåller den grundläggande bestämmelsen om beredskapsplan. Beredskapsplanens
roll i försörjningsberedskapen har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnill
3.2.3. Andra stycket i paragrafen fastslår den beredskapsskyldighet för faslighetsinnehavare
som avses i 5 § 3.

Prop.
1984/85:172 26

10 § Med utgångspunkt i landels behov av beredskapslager
för förbru

kare som avses i 6 S beslämmer regeringen för varje slag av ersältnings

bränsle hur stor andel av basmängderna som skall lagras under lagrings

året.

Med utgångspunkt i beredskapsbehov bestämmer regeringen
också omfallningen av beredskapsålgärder enligt 8 § andra stycket.

Paragrafen motsvarar 9 § i BOK. Regeringens beräkning av
beredskaps-behovet skall som tidigare berörts göras efler de riktlinjer som
riksdagen har godkänt. Beräkningen gäller behovet för storförbrukare av nalurgas,
vilket betyder att gasförbrukarnas oljelagring planeringslekniskt särskiljs
från den vanliga beredskapslagringen av olja. Också gasdistribulörerna kan med
stöd av 8 § åläggas att lagra olja, om detta bedöms vara det lämpligaste sättet
att tillgodose uppvärmningskundernas behov. Storleken pä detta lager besläms
vid faslslällande av beredskapsplanen utan någon formell koppling till en
beräknad basmängd. Enligt 10 § andra slyckel skall regeringen bestämma
omfattningen av beredskapsåtgärderna för uppvärmningskunderna. Någon praktisk
skillnad bör därför inte uppkomma.

11 § Skyldighet enligi 6 § all lagra ersätiningsbränsle
skall fullgöras med

varor som den lagringsskyldige äger. Den får inle fullgöras med varor som

transiteras.

Beredskapslager av ersättningsbränsle skall hållas inom
landet i anläggningar, som de lagringsskyldiga förfogar över, på ett från
beredskaps- och konlrollsynpunkt tillfredsställande sätt.

12
§ Skyldighet
att vidta beredskapsålgärder på grund av 8 § skall fullgöras på ett från
beredskaps- och konlrollsynpunkt tillfredsställande sätt.

13
§ Regeringen
får för att tillgodose beredskapsbehov meddela föreskrifter om var
beredskapslager skall finnas.

11 — 13 §§ innehåller bestämmelser om beredskapslager m. m.,
som nära motsvarar regler i 11-13 §§ i BOK.

11 § gäller storförbrukarnas lagring av ersättningsbränsle.
Bestämmelserna motsvarar vad som gäller för lagring av olja i 11 och 12 §§ i
BOK.

I 12 § behandlas hur skyldigheter som gäller
uppvärmningskunderna skall fullgöras. Bestämmelsen är allmänt utformad för att
göra det möjligt att anpassa varje beredskapsplan till förutsättningarna i det
särskilda fallet. Åläggandena för de beredskapsskyldiga skall där utformas med
hänsyn till vad som behövs från beredskaps- och kontrollsynpunkt. De villkor
som krävs för att uppnå detta tas in i beredskapsplanen.

I 13 § bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter om
placering av beredskapslager. Motsvarande bemyndigande fmns i 13 § i BOK, där
regeringen också bemyndigas att föreskriva om bergrumslagring. Något behov av
ett bemyndigande av det senare slaget har inte ansetts föreligga i den nu
aktuella lagen.

Prop. 1984/85:172 27

14 § Tillsynsmyndigheten skall för varje lagringsår

1. för var och en som är beredskapsskyldig enligi 5 § faslslälla
slorieken

av beredskapslagret och den utrustning som skall hållas enligt 6 §,

2. fastställa beredskapsplan för varje säljares dislribuiionsområde.

1 beredskapsplanen skall anges vilka åtgärder säljaren
skall vidla enligt 8 § och vilka särskilda åligganden som skall åvila faslighelsinnehavare
enligi 9 § andra stycket. Om säljaren åläggs all hålla visst beredskapslager,
skall Slorleken på detta fastställas.

15 § Till ledning för tillsynsmyndighetens beslut enligt
14 § skall den som

är beredskapsskyldig enligt 5 § 1 eller 2 före den 1 februari närmasl efter

basåret avge en deklaralion rörande sin förbrukning eller försäljning av

nalurgas under basåret Därvid skall även lämnas de uppgifier som behövs

för faslslällande! av beredskapsplan.

Varje säljare skall ge in ell förslag lill beredskapsplan
för sill område.

16 § Tillsynsmyndigheten skall så snarl besluisunderlag
föreligger med

dela beslut enligt 14 §.

Etl sådani beslut får ändras om kontroll hos den
beredskapsskyldige, begäran av denne eller annan omständighet ger anledning lill
det.

14-16 §§, som gäller fastställandet av
beredskapsskyldigheten, motsvarar 15-17 §§iBOK.

Ordningen för hur beredskapsskyldigheten skaU fastställas
har behandlats i den allmänna mofiveringen, avsnitt 3.2.3, och har också
berörts lidigare i specialmotiveringen. För slorförbrukarna gäller samma
ordning som enligi BOK. För övriga beredskapsskyldiga skall åliggandena anges i
beredskapsplanen, som faslslälls av ÖEF. För en smidig tillämpning krävs au
gasdistributören gör ett ordentligt utredningsarbete så atl del förslag till
plan som ges in till ÖEF är väl förberett. Ingenling hindrar givetvis att
framtagandet av planen sker under samråd med ÖEF så att man kan diskutera sig
fram till praktiska lösningar som samtidigt fyller beredskaps-och
kontrollbehov. I övrigl gäller samma ordning som enligt BOK.

Enligt 16 § andra stycket kan ett tidigare meddelat beslut
omprövas, om det visar sig atl beslutet varit grundal på felaktiga
förutsättningar eller atl förulsällning för någon form av dispens uppkommit.

17 § Om särskilda skäl föreligger, får fillsynsmyndigheten
för visst fall

medge att någon som är skyldig aU lagra ersältningsbränsle uppdrar åt

annan all hell eller delvis ombesörja lagring för hans del.

Paragrafen, som motsvarar 22 § i BOK, behandlar
förutsättningarna för s. k. inlagring. Ett medgivande tUl inlagring är all se
som en lättnad i kravet att det lagrade bränslet skall ägas av den
lagringsskyldige. Lagringen sker dock på hans ansvar och han måste själv se
till all han kan få lillgång till bränslet i ett krisläge.

Prop.
1984/85:172 28

18 § Regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer
får medge

befrielse helt eller delvis från skyldighel all hålla beredskapslager i vissl

fall, om synnerliga skäl föranleder att skyldighelen inle behöver fullgöras

vare sig genom egen lagring eller genom lagring hos någon annan. Om del

föreligger synnerliga skäl, får befrielse också medges från annan skyldighet

som ålagls en beredskapsskyldig enligt 14 §. Ell medgivande får förenas

med villkor.

Paragrafen moisvarar 24 § i BOK. Den gäller
förutsättningarna för befrielse helt eller delvis frän skyldighet som ålagts
enligt 14 §. Den situation som avses är atl någon som redan har ålagls eller
enligt vanliga regler skall åläggas lagringsskyldighel eller skyldighel all l.ex,
hålla ulruslning av någol specielli skäl hell eller delvis bör befrias
härifrån. All beslämmelsen skall tillämpas reslrikiivi framgår av kravet pä
synnerliga skäj.

19
§ Om lill följd
av krig eller annan allvarlig försörjningskris lillförseln av nalurgas lill landel
avbryis eller försvåras, får regeringen medge all beredskapslager las i anspråk
av den lagringsskyldige i den utsträckning som är påkallad med hänsyn lill
rådande förhållanden.

20
§ Om en
lagringsskyldig försätts i konkurs, ulgör denna lag inle någol hinder mol all
hans beredsskapslager tas i anspråk av konkursförvalining-en för konkursens
slutförande.

19 och 20 §§ motsvarar hell 25 § försia slyckel resp. 26 §
i BOK. Beredskapslagren får tas i anspråk efter beslut av regeringen, när de
omständigheter inträtt för vilka lagringen skell. Del ankommer på regeringen
att ta Slällning lill att sådana omsländigheler föreligger och i vilken utsträckning
lagren behöver las i anspråk.

Det kan fmnas fall då etl lager kan "las i
anspråk" utan all beredskapslagren påverkas, l.ex, om elutrustning lillfälligl
används i en nödfallssilualion. Detta bör inte anses vara i anspråktagande i
lagens mening. ÖEF kan således medge all så sker.

21 § Den som inte håller fastsiälll beredskapslager skall
till slalen er

lägga särskild avgift {lagringsavgifl).

Lagringsavgift skall erläggas även av den som utan
medgivande enligt 17 § uppdrar åt någon annan att ombesörja lagring av
ersättningsbränsle eller som förvarar lagrade varor i slrid mol föreskrifier
som har meddelats med stöd av 13 §.

22 § Regeringen bestämmer för de ersättningsbränslen och
andra varor

som skall lagras det belopp vartill lagringsavgiften skall uppgå för kalen

dermånad. Beloppet skall motsvara en beräknad kapitalkostnad för varan

med tillägg av 60 procent.

Vid försummelse som avses i 21 § första styckel skall lagringsavgift
tas ut med fullt belopp. Vid försummelse som avses i 21 § andra styckel skall
avgift tas ut med en tredjedel av fullt belopp.

Försummas lagringsskyldighel under en del av en
kalendermånad skall avgift utgå för hela månaden.

Om det föreligger synnerliga skäl, får avgiften nedsättas
eller eflerges.

Prop.
1984/85:172 29

23 § Frågor om uttagande av lagringsavgift prövas av
tillsynsmyndighe

ten.

Tillsynsmyndighetens beslut om ultagande av lagringsavgift
får verkslällas enligt utsökningsbalken.

21-23 §§ gäller lagringsavgiften och motsvarar helt 27-29 §§
i BOK. Det bör uppmärksammas att 21 § tillämpas även i det fall då beredskapslager
fastslällls i beredskapsplanen.

Avgiften utgår oberoende av om oaktsamhel eller uppsåt kan
konslateras. Den är inte avdragsgill vid beskattning, se närmare förslagel lill
ändring i kommunalskalielagen (1928: 370).

24 § Den som är beredskapsskyldig skall lämna lillsynsmyndigheien
de

uppgifter som behövs för tillsynen av all lagen och med slöd av lagen

meddelade föreskrifter efterlevs.

Regeringen får meddela föreskrifter om fullgörandet av uppgiftsskyldighelen.

25
§ Den som har
förbrukat nalurgas skall, även i annal fall än som avses i 24 §, på begäran
lämna tillsynsmyndigheten de uppgifter om förbrukning, lager, utrustning och
anordningar som behövs för tillsynen av atl lagen och med stöd av lagen
meddelade föreskrifter efterlevs.

26
§ Tillsynsmyndighelen
eller den som myndigheten utser får undersöka lager, utrustning och
anordningar, vilka hålls av den som är uppgifts-skyldig enligt denna lag, och
granska dennes bokföring och övriga handlingar som hör till verksamheten. Det
åligger den uppgifisskyldige all lämna tillträde till utrymmen för lager,
utrustning och anordningar samt till kontorslokaler.

27
§ Underlåter
en beredskapsskyldig all

1.
hålla
beredskapslager av den omfattning eller på det sätt som åligger honom enligt
denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen,

2.
iaktta villkor
som avses i 18 §,

3.
lämna
deklaration eller förslag till beredskapsplan enligt 15 § eller

4.
hålla
utrustning och anordningar på det säu som åligger honom enligt denna lag eller föreskrifier
som har meddelats med stöd av lagen,

får tillsynsmyndigheten förelägga honom vid vite att
fullgöra sina åligganden.

Tillsynsmyndigheten får också vid vite meddela
föreläggande som behövs för att uppgiftsskyldigheten enligt 24 eller 25 § skaU
fullgöras eller för atl undersökning eller granskning enligt 26 § skall kunna
utföras.

Vitesföreläggande skall delges. Ett utdömt vite får inte
förvandlas till fängelse.

28 § Polismyndigheten skaU lämna det biträde som behövs
för utövande

av tiUsyn enligt denna lag.

4 Riksdagen 1984/85. 1 samt. Nr 172

Prop.
1984/85:172 30

24-28 §§, som gäller lillsyn, moisvarar hell 30-34 §§ i
BOK. Vite enligt 27 § är, vid sidan av lagringsavgift, del vikligasle medlet
för alt få de beredskapsskyldiga atl fullgöra beredskapsålgärder och ålgärder
som behövs för atl ÖEF:s lillsyn skall kunna ulövas.

29 § Till böler eller fängelse i högsl eu är döms, om
gärningen ej är

belagd med straff i brottsbalken, den som uppsålligen eller av oaktsamhet

1. underiäler all på annat sätt än som anges i 21 § iakita
vad som åligger

honom genom beslui enligt 14 §,

2.
underlåter alt
fullgöra skyldighet som avses i 15, 24 eller 25 § eller vid fullgörandet av
sådan skyldighel lämnar oriklig uppgifl,

3.
underlåter all
lämna tillträde lill lager, ulruslning, anordningar eller kontorslokaler enligt
26 § eller annars hindrar undersökning eller granskning som avses där.

I ringa fall döms inle till ansvar.

Den som
har åsidosatt vitesföreläggande enligt 27 § döms inle lill slraff för gärning
som omfattas av föreläggandet

30 § Brott som avses i 29 § får åtalas av allmän
åklagare endasl efter

anmälan av tillsynsmyndigheten.

29 och 30 §§, som gäller straffansvar, motsvarar 35 resp.
36 § i BOK.

I 29 § Ulgör
punklen 1 i försia slycket etl lillägg i förhållande lill 35 § i BOK. Del har
ansetts nödvändigl med straffansvar för andra försummelser än dem som
föranleder sanktionsavgift. Vad som främst är försummelser alt hålla utrustning
eller anordningar som krävs från beredskapssynpunkl. Au bestämmelsen kommer alt
lillämpas endast där försummelsen hafl verklig betydelse för beredskapen bör
garanteras av atl ålalsangivelse från ÖEF krävs enligt 30 §. All ringa fall är straffria
framgår av 29 § andra styckel.

31 § Tillsynsmyndighetens beslut i frågor som avses i 14
§ försia styckel

samt 23 och 27 §§ får överklagas genom besvär hos kammarrätten.

I övrigt överklagas tillsynsmyndighetens beslut genom
besvär hos regeringen.

Paragrafen innehåller besvärsbestämmelser med samma
uppdelning meUan regeringen och kammarrätten som i 37 § i BOK.

32 § Beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter
som har meddelats

med stöd av lagen skall gälla omedelbart, om inte annat förordnas.

Paragrafen, som motsvarar 38 § i BOK, anger att beslut får
verkställas omedelbart, om inte annat förordnas.

5.2 Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

20 § Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskäUa
skall alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och
bibehållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde (brui-tointäkl)
som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.

Prop.
1984/85:172 31

Avdrag får inte göras för:

den skallskyldiges levnadskostnader och därtill hänföriiga
utgifter, såsom vad skatlskyldig utgelt som gåva eller som periodiskt underslöd
eller därmed jämförlig periodisk ulbelalning lill person i silt hushåll;

koslnader i samband med plockning av vilt växande bär och
svampar till den del koslnaden inte översiiger de intäkter som är skattefria
enligt 19 §;

värdel av arbele, som i den skaitskyldiges förvärvsverksamhel
ulförts av den skallskyldige själv eller andre maken eller av den
skallskyldiges barn som ej fylll 16 år;

ränta på den skatiskyldiges egel kapilal som har nedlagts
i hans förvärvsverksamhel;

svenska allmänna skaller;

kapilalavbeialning på skuld;

avgift enligt 8 kap, siudiesiödslagen (1973: 349);

avgift enligi lagen (1972: 435) om överlaslavgift;

avgift enligi lagen (1976:666) om påföljder och
ingripanden vid olovligt byggande m. m.:

avgift enligt 99 a § utlänningslagen (1980: 376);

avgift enligt 26 § arbelsiidslagen (1982:673);

skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan
arbetsgivare och arbetstagare, när skadeståndet avser annal än ekonomisk skada;

straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje slycket rällegångsbalken;

belopp, för vilket arbelsgivare är belalningsskyldig
enligt 75 § uppbördslagen (1953:272) eller för vilkel betalningsskyldighet
föreligger på grund av underlålenhel all göra avdrag enligi lagen (1982: 1006)
om avdrags- och uppgiftsskyldighet belräffande vissa uppdragsersältningar;

avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift;

konirollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift
vid olovlig parkering;

överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen
(1978:268);

vatlenföroreningsavgift enligt lagen (1980:424) om ålgärder
mol vattenförorening från fartyg;

avgift enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande atl
meddela föreskrifter om in- eller ulförsel av varor:

lagringsavgifl enligt lagen (1984: 1049) om
beredskapslagring av olja och kol eller lagen (1985:000) om
försörjningsberedskap på naturgasområdet;

ränta på lånat kapital till den del räntan läcks av sådani
slatligt bidrag som avses i punkt 7 av anvisningarna lill 24 §;

kapitalförlust m. m. i vidare mån än som får ske enligt 36
§.

(Se vidare
anvisningarna.)

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnill 3.2.4)
skall lagringsavgiften inle vara avdragsgill kosinad vid beräkningen av
inkomstskatt. Della uppnås genom atl i 20 § kommunalskalielagen lagringsavgifien
upptas bland omkostnader för vilka avdrag inte får göras vid beräkningen av
inkomsten från särskild förvärskälla.

Prop.
1984/85:172 32

5.3 Lag om ändring i lagen (1984:1049) om
beredskapslagring av oa och kol.

7 § Skyldig atl hålla beredskapslager under etl lagringsår
är den som

1.
importerat
lagringsbränsle och under basåret sålt eller förbrukat sådant bränsle,

2.
drivil
oljeraffinaderi inom landel och under basårei såll lagringsbränsle,

3.
av
lagringsskyldig som avses i I eller 2 köpt samt under basåret sålt

a)
minst 30000 ton
kol,

b)
minsl 1000 ton gasol
eller

c)
minsl 20000
kubikmeter andra lagringsbränslen,

4. i annat fall än som avses i I under basåret vid en
anläggning förbru

kat

a)
minsl 8000 ton
kol,

b)
minst 5000
kubikmeter eldningsolja eller dieselbrännolja,

c)
kol och
eldningsolja eller dieselbrännolja, molsvarande sammanlagl minsl 5 000
kubikmeter olja, varvid ett ton kol skall anses motsvara fem åttondels
kubikmeter olja eller

d) kol jämte naturgas, molsvarande sammanlagt 8000 ton
kol, varvid

1,6 ton kol skall anses molsvara 1000 kubikmeter naturgas, eller eldnings

olja eller dieselbrännolja jämte nalurgas, motsvarande minsl 5000 kubik

meter olja, varvid 1 kubikmeter olja skall anses motsvara 1000 kubikmeter

naturgas.

5. a) inom landel framslälll och under basåret sålt
kolpulver, som malts

för vidareförsäljning, eUer någon kol-vätskeblandning eller

b) under basåret sålt eller förbrukat inom landet
framställda produkter som avses i a.

Ändringen har behandlats i den allmänna motiveringen,
avsnitt 3.2.4. I paragrafen fmns redan en "kombinationsregel"
avseende olja och kol i punkt 4 c. Den nya regeln om kombination med naturgas
har intagits i en ny punkt, 4 d. Syftet är bl. a. atl förhindra att
oljeförbrukare som under ett basår går över till naturgas därigenom skall kunna
delvis undgå sitt normala beredskapsansvar.

6 Hemställan

Med hänvisning tUl vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen att dels antaga förslagen tiU

1.
lag om
försörjningsberedskap på naturgasområdet,

2.
lag om ändring
i kommunalskattelagen (1928:370),

3.
lag om ändring
i lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol,

dels godkänna de riktlinjer som jag har förordat för försötjningsberedskap
på naturgasområdet.

Prop. 1984/85:172 33

7
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag föredraganden har lagl
fram.

Prop.
1984/85:172 34

Bilaga

Sammanfattning av Ds 1 1984:13 Energiberedskap för kristid
vad avser naturgas

Enligt K 83:s mening bör i princip gälla all
försörjningsberedskapen på nalurgasområdel skall vara lika god som på andra
energiområden. Naturgas bör således liksom andra importerade bränslen hållas i
beredskapslager. Eftersom det i Sydgasprojektel gäller alt inlroducera en ny
energiform och med hänsyn lill all energikvanlilelen är relativt begränsad bör
man enligt utredningen kunna acceplera all för just detta projekl vissa avkall
görs på de beredskapskrav som gäller för energiområdet i övrigt. Utredningen
anser atl för Sydgasprojeklel bör möjlighel kunna öppnas all t. v. lösa
beredskapsfrågan med meloder som medger lägre koslnader än lagring av nalurgas,
propån el. dyl. K 83 föreslår alt beredskapsåigärderna inriklas på att nalurgasanvändarna
i kris skall kunna övergå till eldningsolja eller el. Denna lösning bör bli
permanent om akvifäriagring av nalurgas inle genomförs senare.

För alt delta beredskapsallernativ skall kunna godias måsle
ulruslning för all utnyttja eldningsolja eller el finnas tillgänglig antingen
hos konsumenten eller i lager hos distributören. Om konsumenten av tekniska
skäl inte kan utnyttja eldningsolja eller el måste ulruslning för användning av
propån el. dyl. finnas tillgänglig liksom lager av sådan energiform.

Distributörerna bör svara för att erforderiig utrustning
för omställning till alternativ energiform i kris finns lillgänglig för
samtliga förbrukare utom för slorförbrukarna som själva bör svara för ulruslningen.
Denna bör finnas lillgänglig från och med övergången till nalurgas.

Vidare bör oljeprodukter lagras. Lagringen bör åvila
distributörer och slorförbrukare enligt samma principer som gäller för
försäljare och förbrukare av olja. Lagrens storiek bör bestämmas med ledning
av samma lagringsprocenltal som gäller för oljeprodukter som lagras genom oljelagringsprogrammet.
Vissa lättnader föreslås vad gäller lagringsskyldigheten för distributörer.
Lagringsskyldigheten för dessa föreslås inträda den I juli 1987, dvs. ell och
ett halvt år senare än enligt statsmakternas tidigare riktlinjer. För
storförbrukare föreslås lagringsskyldighel inträda när de går över fill
naturgas.

Sydgasintressenterna hänvisar lill att deras skyldighet
att vidta beredskapsålgärder har begränsats i 1983 års avtal med staten. I den
mån skyldigheten att lagra bränsle har inskränkts genom avtal bör staten enligt
K 83:s mening svara för att motsvarande lagring kommer till slånd.

Lagringsskyldigheten bör fastslås i lag. Detsamma bör
gälla den allmänna skyldigheten att hålla erforderiig utrustning för att
använda el eller olja i kris. Övriga frågor av betydelse för Sydgasprojektets
försörjningsberedskap bör i första hand lösas genom förhandlingar mellan
staten och

Prop. 1984/85:172 35

Sydgasintressenterna. Om en avtalslösning inte kommer till
stånd före årsskiftet 1984/85 bör även dessa frågor lösas genom lagstiftning.

Ulredningen om vissa frågor om beredskapslagring på
energiområdet (Dir 1982:20. 1982:53 och 1983:53) har i uppdrag atl lämna
förslag till lagstiftning på naturgasområdet

K 83 förordar atl möjligheten övervägs att ingå ett s. k.
krishandelsavtal med Danmark för alt öka säkerhelen mot slörningar av
naturgasleveranserna vid avspärrning och i krig.

Slulligen får K 83 erinra om att det nuvarande oljelagringsprogrammet
utlöper den 30 juni 1987. Beslut behöver därför fattas senast höslen 1986 om
ett nytt program. K 83 förordar att frågan om den framlida försörjningsberedskapen
på nalurgasområdel ses över i samband med della beslut

Sammanfattning av remissyttranden över
betänkandet (Ds I 1984:13) Energiberedskap för kri.stid

Efter remiss har yitrande över betänkandet avgetls av
överbefälhavaren (ÖB), överstyrelsen för ekonomiskl försvar (ÖEF),
Iransportrådet (TRP), generaltuUstyrelsen (GTS), statens pris- och kartellnämnd
(SPK), statens energiverk, statens vatlenfallsverk (Vattenfall), statskontoret.
Göta hovräli, länsstyrelsen i Västerbottens län. Svenska kommunförbundel,
Svenska Pelroleum Inslitulel, Svenska Kraftverk.sföreningen, Svenska
Stenkols-importörers Förening. Svenska Värmeverksföreningen. Sveriges Grossist-förhiind,
Sveriges Induslriförbund med komplelteringsyttrande av Svenska Cellulosa- och Pappersbruk.sföreningen,
Swedgas AB, Sydgas AB saml Svenska Gas föreningen.

Redogörelsen gäller yttranden över den del av betänkandet
som behandlar naturgas.

1 Remissinstansernas kommentarer

ÖEF inslämmer i utredningens uppfallning att försörjningsberedskapen
skall vara lika god vad gäller naturgas som inom andra energiområden. Vidare
vill ÖEF framhålla, all en grundläggande princip bör vara atl varje energislag
skall bära kostnaderna för erforderlig beredskap. Med hänsyn till del uppkomna läget
för Sydgasprojektel - att projektet beslulals och genomförls ulan alt försötjningsberedskapsfrågornas
lösning har tillfredsställande beaktat - vill ÖEF inle molsälla sig
utredningens förslag till en provisorisk lösning genom kristida ersättning av
naturgas med andra imponerade bränslen. ÖEF vill emellertid framhålla, atl det
nalurliglvis inle är tillfredsställande att införa en energiform som i händelse
av kris kan

Prop.
1984/85:172 36

behöva ersättas med oljeprodukier och kärnkrafi,
energislag som vi försöker göra oss mindre beroende av. Det är därför beklagligl
all den ursprungligen planerade lösningen av beredskapsfrågan, nämligen lagring
av naturgas, gasol eller annat bränsle som kan förgasas, inle realiseras. Den
nu föreslagna provisoriska lösningen beräknas av utredningen bli avsevärl
mindre kostnadskrävande än en beredskap som baseras på lagring av gasol.
Utredningen anser också all den provisoriska lösningen bör bli permanent, såvida
inle akvifäriagring av naturgas kan genomföras senare. Della innebär att Sydgasprojektel
inte kommer att bära sina bered-skapskoslnader, eflersom beredskapen baseras på
befinlliga panninslalla-lioner, eldislributionsnät, både olje- och kämkraftsbaserad
elproduktions-kapacitet, bränslelager för kärnkraftsproduktion och slalliga gasollager.
En avveckling av kärnkraften medför att denna inte kan användas som beredskap
för nalurgasen på längre sikt När t.ex. befinlliga panninslalla-lioner måste
förnyas uppkommer koslnader, som också fördyrar den provisoriska lösningen.
Den provisoriska lösningen blir därför på sikl avsevärl dyrare än utredningens
beräkningar visar. Den är därtill administrativt mer svårhanterlig för säväl
naturgaskunder, distributörer som tillsynsmyndigheter. ÖEF menar därför att
föreslagen provisorisk lösning endasl får lillämpas på Sydgasprojektel, dels
att den inte bör bli permanent ens för detla projekt. ÖEF vill i detta
sammanhang framhålla, atl importerad naturgas ur försörjningssynpunkt inte
erbjuder några fördelar i förhållande lill andra importerade bränslen under
kriser av säkerhetspolitisk karaktär. Tvärlom torde naturgasen med fillförsel
endast från ell håll innebära en försämring av försörjningstryggheten i
jämförelse med andra importbränslen. ÖEF delar ulredningens uppfattning att
endast de viktigaste frågorna vad gäller beredskapen bör regleras genom
lagstiftning och all beredskapsfrågor av detaljkaraktär bör klarläggas genom
förhandlingar mellan staten och Sydgasintressenterna och regleras i ett avtal. ÖEF
förulser att få regeringens uppdrag att företräda staten i dessa förhandlingar.

SPK anser i likhet med utredningen att
försörjningsberedskapen på energiområdet bör vara lika god för samtliga
energislag och att varje energislag bör bära sina kostnader för erforderlig
beredskapslagring. I likhel med andra importerade bränslen bör således även
naturgas hållas i beredskapslager. SPK har dock inget att invända mot
utredningens förslag lill en provisorisk lösning i fråga om naturgasen, som
syftar till att beredskapsålgärder i första hand inriktas på att
naturgasanvändare i krislägen skall ges möjlighet att övergå till eldningsolja.
Denna lösning bör dock endast gälla fram lill dess att etl akvifärlager är
färdigställt och uppfyllt. I de fall akvifärlager inte skulle kunna komma till
stånd, anser SPK att endast slörre förbrukare, som har anläggningar som också
kan använda olja, bör anslutas till naturgassystem. Av ekonomiska skäl torde
det inte vara realistiskt att räkna med alt mindre förbrukare installerar
förbränningsanläggningar för både olja och gas. Det kan därför ifrågasättas,
om

Prop. 1984/85:172 37

dessa
bör anslutas till ett naturgassystem förrän ell tillfredsställande system för
beredskapslagring av naturgas finns för denna kategori företag. SPK anser det inle
motiverat att Sydgasdistributörerna medges viss lättnad när det gäller
tidpunkten för lagringsskyldighetens inträde. Däremot anser SPK att förslaget i
delbetänkandet (Ds 1 1983: 23) Tvångslagring av olja och kol att basmängden för
nytillkommande säljare eller förbrukare av olja och kol reduceras med 50% för
det första lagringsåret även bör kunna gälla för naturgasen.

Sydgas AB framhåller att
enligt konsortialavial, som Sydgas AB har mellan staten och övriga delägare i
bolaget, har överenskommelse träffats om hur Sydgasprojektel ekonomiskt skall
belastas med kostnader för ålgärder för försörjningsberedskap. Med tanke på de
föreslagna reglernas temporära karaktär samt på atl de tillkommit med tanke på sydgasprojektel,
hade det enligt Sydgas AB:s uppfattning varit naturligt om utredningen i sill
arbete utgått från de krav pä ålgärder, som ställs på sydgasprojektel genom
ovannämnda överenskommelse för att därefter utreda vad som ytteriigare kan
bedömas erforderligt. Utredningen har gått motsatt väg och utgått från beredskapslagringskraven
för olja och inte tagit ställning till hur de påverkar sydgasprojektel eller i
vilken grad de skall belasta sydgasprojektel. Sydgas AB hade fram till
tidpunkten för ovannämnda överenskommelse förutsatt all
försörjningsberedskapen skulle lösas genom lagring av propån och anskaffning av
utrustning för att i krissituationer distribuera denna via distributörernas
lågtrycksledningar. Systemet visade sig tekniskt komplicerat och dyrt. Swedegas
AB utreder f.n. om erforderliga nalurliga förutsättningar härför är för handen.
Bakgrunden för överenskommelsen var bl.a. att i möjligaste mån undvika
investeringar, som skulle bli onyttiga vid en senare lösning av
försörjningsfrågan genom lagring i akvifärer. Vad beträffar
lagringsskyldigheten motiverar enligt Sydgas AB:s uppfattning de
importförutsättningar som gäller för sydgasprojektel - fasl avtalade
naturgasleveranser från ett nordiskt land med en 20-årig avtalsperiod - att en
klart lägre lagringsprocent än vid oljeanvändning tillämpas. För den beredskapslagringsskyldige
storförbrukaren, som vid övergång till naturgas tvingas bibehålla
oljeeldningsutrustningen, är en minskning av lagringsvolymen vid övergång tiU
naturgas en föryt-sältning för att kompensera de ökade kostnader som uppstår på
grund av kravet på dubbla eldningsutrustningar. Naturgasen erbjuder ofta processtekniska
fördelar, vilka om de utnyttjas leder till billigare anläggningar, lägre
drifts- och underhållskostnader samt energibesparing. Kravel ulgör sålunda även
i detta avseende en ekonomisk belastning i naturgasalternali-vet. Inom Sydgasprojektel
är flytande kol och naturgas i vissa fall konkurrerande oljeersättningsalternativ
för industri och panncentraler. All då belasta det ena alternativet -
naturgasen — med lagringsskyldighet medför enligt Sydgas AB:s uppfatlning att
konkurrensförhållandet mellan alternativen snedvrids. Sydgas AB delar däremot
utredningens bedömning alt

Prop.
1984/85:172 38

lagringsskyldighel ej bör inträda före den 1 juli 1987. Om
beslui all anlägga akvifärlager fallas, bör lagringsskyldigheten senareläggas.
En situation där elt oljelager måsle byggas upp för någol eller några år för
all därefier avvecklas när ell akvifärlagen tas i drift måsle undvikas. Sydgas
AB ulgår vidare från all nägon lagringsskyldighel för gasol, som används av gasdis-iribulörerna
vid s.k. förlida inkoppling - tillfällig försörjning av kunder inliil dess nalurgasleveranser
kan inledas med en gasol/luflblandning eller gasol/sladsgasblandning som har
samma förbränningsegenskaper som na-

Statens energiverk menar all ulredningens förslag får belraklas
som provisoriska i avvaktan på undersökningsresultatet belräffande lagring av
gas i geologiska formationer. Enligt verkets mening ger de emellertid en
värdefull belysning av sådana flexibla lösningar på beredskapsproblemen som kan
vara lämpliga även i andra sammanhang.

Vallenfall kan anslula sig lill den av ulredningen ullalade
meningen all försörjningsberedskapen på nalurgasområdel i princip skall vara
lika god som på andra energiområden. De för uppnående av denna jämbördighet
erforderliga beredskapsåtgärderna bör enligt Vallenfalls mening avvägas uiifrån
resp. nalurgasprojekts specifika säkerhelsmässiga förulsällningar. Vidare bör
de mesl rationella ålgärderna eftersträvas. Atl välja andra lösningar än en i vatje
fall i nuläget orationell lagring av nalurgas, propån el. dyl. bör således inle
betraktas som avkall på det principiella jämbör-dighetskravel om detla därmed
kan uppnås till lägre koslnader.

Statskontoret anser liksom ulredningen atl gjorda
kostnadsberäkningar innehåller flera osäkerhetsmoment. Statskontoret saknar en
jämförelse mellan kostnaderna för att lagra energi, som kan distribueras i gasnälet,
och de lolala kostnaderna för all nalurgasanvändarna i kris skall kunna övergå lill
eldningsolja eller el. Därulöver saknar slalskonioret underlag som visar hur
kundsammansättningen och kundunderlaget påverkas av att någon distribution av nalurgas
inte kommer atl ske i en krissituation. Statskontoret anser all beräkningar av
här anförl slag behöver studeras innan beslut tas i frågan om
försörjningsberedskapen för brukare av nalurgas. Slalskontorel vill i delta
sammanhang även nämna all verkel anser del vara viktigt all information på etl lidigl
sladium når den enskilde, när denne skall välja energiform, om att någon
leverans av nalurgas inle kommer atl ske i krislid.

Svenska Petroleum Insliluiet delar K 83:s uppfallning all
försörjningsberedskapen på naturgasområdet måste vara lika god som på andra
energiområden. Del är att beklaga alt K 83:s förslag för sydgasprojektel innebär
all denna målsättning inte uppnås i initialskedet Detla får till följd alt
naturgasanvändarna i sydgasprojeklel tv. ivingas acceptera en sämre
försörjningsberedskap än som gäller på oljeområdet Nalurgasen hämlas från samma
fäll i Nordsjön, varifrån Sverige i dag får huvuddelen av sin oljeförsörjning. Nalurgasen
Iransporteras lill Sverige i endast en rörledning. Riskerna för avbroll i lillförseln
är därför inte mindre för naturgas

Prop.
1984/85:172 39

jämföri med olja utan snarare större. Om man skall uppnå
samma grad av försörjningstrygghel för nalurgas som för olja, måsle
beredskapslagring ske. Om och i den män akvifäriagring kan genomföras, kan problemel
lösas den vägen. Om detla helt eller delvis inle kan genomföras, måste kravet
på försörjningstrygghel för användare av naturgas medföra att anslulning lill syslemel
endasl bör ske för större förbrukare, som har en anläggning som också kan
använda olja. Härvid kan dessa förbrukare lagra olja för all användas vid
avbrott i tillförseln av naturgas. För mindre förbrukare torde möjligheten att
installera förbränningssyslem för både gas och olja knappasl vara realistiskt;
om dessa förbrukare ändå ansluts lill systemel bör krävas lagring av bränie,
som kan användas i anläggningen, l.ex. flytande gas. Det lorde sålunda ur
samhälleligt inlresse vara av stor vikl att statsmakterna snarasl fastställer atl
försörjningsberedskapen på nalurgasområdel skall vara lika god som för andra
energislag. Del är härvid nödvändigt alt de företag och organisalioner, som
arbetar med planer på alt introducera nalurgas inom andra delar av vårl land.
kan göra realisliska bedömningar av de koslnader som erforderlig beredskapslagring
kommer atl förorsaka.

Swedegas AB anser atl försörjningsberedskapen för nalurgas
bör bli provisorisk och begränsas lill sydgasprojektel saml alt slalsmaklernas
vidare slällningslagande avseende beredskapskraven för nalurgas baseras på erfarenheler
från sydgasprojektel och klarläggande av möjligheten lill akvifäriagring saml
prövas i samband med atl ett nytl oljelagringsprogram faslläggs. Swedegas AB
anser vidare all del inle bör ulfärdas nägra direktiv om översyn av nu
gällande ordning i lagen om ulförande av eldningsanläggningar för fasl bränsle
samt atl om lagringsprocenlsalsen i sydgasprojeklel för oljeersättning bör
fastläggas, den ej bör översliga 40%.

Sydgas AB framhåller all enligt konsortialavial, som
Sydgas AB har mellan slalen och övriga delägare i bolagel, har överenskommelse Iräffats
om hur Sydgasprojektel ekonomiskl skall belaslas med koslnader för ålgärder för
försörjningsberedskap. Med lanke på de föreslagna reglernas temporära karaktär saml
på all de tillkommit med lanke på sydgasprojeklel, hade del enligt Sydgas AB:s
uppfattning varit nalurligl om ulredningen i sitl arbete ulgåll från de krav på
ålgärder, som ställs på sydgasprojeklel genom ovannämnda överenskommelse för
att därefter ulreda vad som ytterligare kan bedömas erforderligt. Ulredningen
har gåtl molsall väg och ulgåll från beredskapslagringskraven för olja och inle
lagil slällning lill hur de påverkar sydgasprojektel eller i vilken grad de
skall belasla sydgasprojeklel. Sydgas AB hade fram lill tidpunkten för
ovannämnda överenskommelse förutsatt atl försörjningsberedskapen skulle lösas
genom lagring av propån och anskaffning av utrustning för all i krissituationer
distribuera denna via distributörernas låglrycksledningar. Systemel visade sig lekniskl
kompliceral och dyrt Swedegas AB utreder f. n. om erforderliga nalurliga
förutsättningar härför är för handen. Bakgrunden för överens-

Prop. 1984/85:172 40

kommelsen
var bl.a. all i möjligaste mån undvika investeringar, som skulle bli onyttiga
vid en senare lösning av försörjningsfrågan genom lagring i akvifärer. Vad
beträffar lagringsskyldigheten motiverar enligt Sydgas AB:s uppfatlning de
importförutsättningar som gäller för sydgasprojeklel - fasl avtalade
naturgasleveranser från ett nordiskt land med en 20-årig avtalsperiod - att en
klart lägre lagringsprocent än vid oljeanvändning tillämpas. För den beredskapslagringsskyldige
storförbrukaren, som vid övergång till naturgas tvingas bibehålla
oljeeldningsutrustningen, är en minskning av lagringsvolymen vid övergång till
naturgas en förulsättning för atl kompensera de ökade kostnader som uppstår på
grund av kravet på dubbla eldningsutrustningar. Naturgasen erbjuder ofta
processtekniska fördelar, vilka om de ulnyttjas leder till billigare
anläggningar, lägre drifts- och underhållskostnader samt energibesparing.
Kravet utgör sålunda även i delta avseende en ekonomisk belastning i naturgasallemali-vet
Inom Sydgasprojektel är flylande kol och naturgas i vissa fall konkurrerande oljeersättningsalternativ
för industri och panncentraler. Att då belasta det ena allernativet - nalurgasen
- med lagringsskyldighet medför enligt Sydgas AB:s uppfattning att konkurrensförHållandet
mellan alternativen snedvrids. Sydgas AB delar däremot utredningens bedömning
att lagringsskyldighet ej bör inträda före den 1 juli 1987. Om beslut all
anlägga akvifärlager fattas, bör lagringsskyldigheten senareläggas. En siluation
där ett oljelager måsle byggas upp för någol eller några år för atl därefter avvecklas
när ett akvifärlagen tas i drift måste undvikas. Sydgas AB utgår vidare från
att någon lagringsskyldighet för gasol, som används av gasdistributörerna vid s.
k. förtida inkoppling - tillfällig försörjning av kunder intill dess
naturgasleveranser kan inledas med en gasol/Iuftblandning eller gasol/sladsgasblandning
som har samma förbränningsegenskaper som naturgas - inte inlräder och att
detta beaktas vid utformningen av lagen om beredskapslagring (Ds I 1984:10).
Beträffande frågan om utrustning för elvärme eller övergång till krisbränsle
konstaterar Sydgas AB aft utredningen föreslår alt utrustning för övergång till
alternativ energiform vid kris skall tas fram för samtliga förbrukare. Enligt
Sydgas AB:s uppfattning kan det inte vara ekonomiskt rimligt att kräva att
samtliga gasförbrukare skall förses med sådan utrustning. Utredningen
konstaterar att man med de leveransföruisättningar som gäller för sydgasprojektel
kan bortse från risken för störningar av fredskaraktär. Det fmns därför ingen
anledning att kräva utrustning för övergång till alternativ energiform för
andra förbrukare än bostadsuppvärmningskunder och försörjningsviktig industri (s.k.
K-industri), dvs. sådana förbrukare som oundgängligen måste försörjas i en
krigs- eller avspärrningssituation. När det gäller fastbränsleeldning påpekar
Sydgas AB att enligt den s.k. fastbränslelagen skall större eldningsanläggningar
utföras så alt de medger omedelbar övergång till fast bränsle (inhemskt eller
importerat). Lagen ger möjlighet till undantag. Förarbetena nämner naturgaseldning
som motiv för undantag om gasleve-

Prop. 1984/85:172 41

ranserna kan anses vara ordnade på ell betryggande sätt
Som ovan ulvecklats uppfyller leveransförhållandena till sydgasprojektel - långsiktigt
avtal med nordiskt grannland - detla krav. Sydgas AB kan därför inie dela ulredningens
uppfattning atl undanlag för naturgaspannor skall medges restriktivt. Om
fastbränslelagen skulle tillämpas omöjliggörs i prakliken all gasanvändning i
större eldningsanläggningar. Krävs faslbränsleeldning för en större pannanläggning
finns ingen möjlighel för naturgasen alt ekonomiskl konkurtera med den låga
rörliga koslnaden för fastbränslet. För mindre pannanläggningar gäller faslbränslelagen
och Svensk Byggnorms föreskrifter att dessa anläggningar skall utföras så att
de utan omfattande ombyggnadsarbeten eller kompletteringar kan eldas med
inhemskt fasl bränsle. Anläggningar för eldning med nalurgas inom områden där nalurgas
distribueras eller avses bli distribuerad undanlas emellertid enligt gällande lagsliflning
från dessa beslämmelser. Ulredningen föreslår tv. ingen ändring i detta
avseende för sydgasprojektel. Utredningen uttalar dock alt vid ulökning av sydgasprojektel
eller om yllerligare nalurgaspro-jeki blir akluella bör upphävande av
undantaget i faslbränslelagen för nalurgaspannor övervägas. Sydgas AB:s
bestämda uppfattning är atl den av Sydgas AB föreslagna och av utredningen
accepterade uppläggningen av försörjningsberedskapen för uppvärmningskunder - i
första hand övergång lill el i en avspärrningssituation - ger samma försörjningstrygghel
som uppnås i ett elvärmt småhus. De dubbla försörjningsmöjligheterna -el eller nalurgas
- innebär en högre försörjningstrygghel än vad som uppnås i ett småhus med enbari
direklverkande elvärme. Ell upphävande av undantaget i fastbränslelagen för
mindre gaspannor skulle innebära au specielli för gas utvecklade pannor med hög
verkningsgrad och lilel uirymmesbehov inte skulle kunna användas. För nya
småhus som numera i regel ritas för elvärme, dvs. utan pannrum, ulesluls gasen
redan på projekisiadiet, oavsett bränslesystemens ekonomi och andra för- och
nackdelar. Naturgasen skulle i prakliken inte längre kunna konkurrera med andra
bränslen inom bosladsuppvärmningsseklorn. Belräffande kostnadsfrågorna
konstaterar Sydgas AB all utredningen inle tar ställning lill hur koslnaden för
de av ulredningen föreslagna ålgärderna skall fördelas. Sydgas AB påpekar alt,
enligt konsortialavtalet om Sydgas AB - tecknat mellan staten och
distributörerna i Sydgasprojektel och godkäni av riksdagen (prop. 1983/84:47)
- skall Sydgasprojektel såvitt avser försörjningsberedskap belaslas med koslnader
endasl för vissa beredskapsålgärder för uppvärmningskunder. Dessa koslnader
beräknades lill 45 milj. kr. i 1982 års penningvärde och läcker den utrustning
som krävs för atl klara uppvärmningskundernas försörjningsberedskap i huvudsak
enligt de principer som ulredningen föreslår. Koslnaden för utredningens övriga
förslag lill ålgärder - lagringsskyldigheien för samlliga förbrukarkaiegorier
och utrustning för övergång lill krisbränsle för andra kundkategorier än uppvärmningskunder
- måsle enligt konsortialavtalet bäras av staten, anser Sydgas AB.

Prop.
1984/85:172 42

Svenska Gasföreningen framhåller att del är vikligi atl inlroducera
nya energislag med förnuft. Naturgasen bör därför inle belaslas med krav, som
är så högl slällda all gasen inle kan hävda sig, irots silt värde bl.a. ur
försörjningssynpunkt. En flexibel beredskapslösning för framtida gasprojekt
såväl som för sydgasprojeklel måsle däiför eftersträvas. Mot bakgrunden av
ovanslående resonemang konstaterar Svenska Gasföreningen därför, all frågan om
lagsliflning för nalurgas bör anslå lill efter den 30 juni 1987, då del
nuvarande oljelagringsprogrammet löper ul, all frågan om den
försörjningsberedskapen på nalurgasområdel förulsällningslösl och djupare
penetreras i samband med förberedelsearbeiel för beslut om oljelagringsprogram
efler den I juli 1987, att i direktiven för ell sådani förberedelsearbete
påpekas att mål (god beredskap) inte bör förväxlas med medel (l.ex. lagring) saml
att nalurgas genom valet av skatlesals redan belastats för all det är ell imporlbränsle,
all nalurgassyslemels, likaväl som andra energisystems, olika riskprofil, lekniska
ulformning och kundslruklur beaklas vid Ulformning av generella och långsiktiga
beredskapsregler, all även ulveckling av tekniska möjligheter såsom akvifäriagring,
förgasningsteknik etc. beaklas och att den generella lagsliflningen ulformas
så att införande av ny teknik inte hindras, att med hänsyn lill behovel av
flexibla och mjukare regler under inlroduktionsfasen, beredskapsreglerna för Sydgasprojektel
nu får formen av ett avtal mellan staten och gasdistribulörerna, all
förhandlingar tas upp med Danmark om eu krishandelsavlal, som kan öka
möjligheten till större leveranser även vid avspärrning, all med hänsym lill
all endasl krigs- och avspärrningslägen är aktuella för sydgasprojektel, beredskapsålgärder
begränsas lill K-industrier och bostadsuppvärmning, all om lagringsskyldighel
för annan induslri ändå införs denna bekoslas av slaten via medel som naiurgasskaltcn
ger och atl sådan lagringsskyldighel med hänsyn till den lägre slörningsrisken
inom Sydgasprojeklel sätts väsentligt lägre än oljelagringsskyldigheien, samt
all en lagringsskyldighel för industrin speciellt inte får innebära ökade
beredskaps-kostnader för förelag som övergår från gasol lill naturgas.

Prop.
1984/85:172 43

Innehåll

Regeringens proposition ............................................... ..... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ ..... 1

Propositionens lagförslag ................................................ ..... 2

1
Förslag till
lag om försörjningsberedskap på naturgasområdet ,,,, 2

2
Förslag lill
lag om ändring i kommunalskalielagen (1928: 370) .,,, 6

3
Förslag lill
lag om ändring i lagen (1984: 1049) om beredskapslagring

av olja och kol .............................................................. ..... 8

Uidrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 mars
1985 ,, , 10

1 Inledning ...................................................................... ... 10

Föredragandens överväganden och förslag .................. .... II

2..................................................................................... Förslag
till rikllinjer för försörjningsberedskapen på naturgasområ

det ............................................................................... ... 11

2.1 Allmänl om förslagen i
propositionen ..................... .... II

2.2 Rikllinjer för
försörjningsberedskapen på nalurgasområdel 12

3..................................................................................... Allmän
motivering lill ny lag om försörjningsberedskap på natur

gasområdet ................................................................. ... 16

3.1 Ulgångspunkler ...................................................... ... 16

3.2 Mill förslag lill lag om
försörjningsberedskap på nalurgasområdel 16

3.2.1 Vilka är beredskapsskyldiga? ......................... 17

3.2.2 Vilka beredskapsålgärder skall vidias?
........... ... 18

3.2.3 Faslslällande av beredskapsskyldighel
........... ... 19

3.2.4 Övriga frågor .................................................. ... 21

4
Upprällade
lagförslag .................................................... ... 22

5
Specialmotivering
......................................................... ... 23

5.1 Lag om försörjningsberedskap på nalurgasområdel
23

5.2 Lag om ändring i kommunalskalielagen
(1928: 370) 30

5.3 Lag om ändring i lagen (1984: 1049)
om beredskapslagring av

olja och kol ................................................................... ... 32

6 Hemslällan
................................................................... 32

7 Beslut ......................................................................... 33

Bilaga ............................................................................. .. 34

Norstedts Trycker É ,
Stockholm 1985