Prop. 1984/85:175

Prop.
1984/85:175

Regeringens proposition

1984/85:175

om nya bosättningsregler i skattelagstiftningen samt nya
regler vid beskattning av lön vid utlandstjänstgöring;

beslutad den 14 mars 1985.

Regeringen föreslår riksdagen all anla de förslag som har
upplagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås dels atl bosällningsreglerna i
skatlelagsiiftning-en uividgas i vissa avseenden, dels au den s. k.
ettårsregeln ersätts med en sexmånadersregel.

Del skalterällsliga bosällningsbegreppel uividgas lill all
i princip omfalla alla fysiska personer som lidigare har hafl sitl egenlliga
bo och hemvist i Sverige och som under beskaltningsårel har väsenllig
anknylning lill Sverige. Med väsentlig anknylning avses i slorl sett delsamma
som i dagens ireårsregel, men begreppel har förtydligats i vissa hänseenden.
Vidare föriängs den lid, under vilken den som flyttar från Sverige till
ullandel skall visa alt han inte har väsenllig anknytning till Sverige, från
ire lill fem år. Denna bevispresumlion begränsas inle som i ireårsregeln lill
enbari svenska medborgare ulan omfattar även annan som varil bosatt i Sverige
i minsl 10 är.

Den föreslagna sexmånadersregeln innebär i princip all en
person som uppbär inkomsl vid ullandstjänstgöring skall undanlas frän
beskatlning i Sverige för denna inkomsl om Ijänslgöringen pågåll minsl sex
månader och avsell anställning hos arbelsgivare som bedriver näringsverksamhel
från fasl driftställe i del land där arbetet utförs. Den som inte är anställd
hos sådan arbelsgivare skall ändå befrias från skall i Sverige på inkomst från
ullandsijänslgöring om vistelsen och anställningen varat minsl ell år i ell och
samma land.

Belräffande anslällda ombord på ulländska fartyg föreslås
atl de skall undanlas från skatl i Sverige om fartyget går i oceanfart och
anställningen 1
Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 175

Prop.
1984/85:175 2

och vistelsen utomlands varat minsl sex månader. Vidare är
en förulsällning atl den anslälldes arbetsgivare är en fysisk person bosatt i
Sverige eller en här hemmahörande juridisk person. I avvaktan på en översyn av
sjömansskaltelagsiiflningen i sin helhet föreslås regeln i denna del dock bli
begränsad lill taxeringsåren 1986-1988.

Förslaget innebär vidare, i motsats till gällande regler,
atl även anställda i stat och kommun kan komma alt undanlas från skau i Sverige
om slalen resp. kommunen bedriver näringsverksamhel från fasl drifisiälle i
utlandet

I lagtexien slås också fast hur lång tid den skallskyldige
kan vislas i Sverige ulan all skatlebefrielsen i Sverige går förlorad.

Den nya lagsliflningen föreslås iräda i krafl den 1 juli
1985 och i princip lillämpas försia gången vid 1987 års laxering såvill avser
bosätlningsreg-lerna och i övrigl vid 1986 års taxering.

Lagförslagen i denna proposition har granskats av
lagrådel. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s.
9), lagrådels yllrande (s. Ill) och föredragandens ställningstaganden till
lagrådels synpunkter (s. 120).

De som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste
därför läsa alla tre delarna.

Prop.
1984/85:175

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 54 §, punkt 1 av anvisningarna
lill 53 § och punkl 3 av anvisningarna till 54 § kommunalskalielagen (1928:370)
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

54 §' Från skallskyldighel frikallas:

a)
medlem av
konungahuset för av slalen anvisal anslag:

b) i utlandet bosall person:

för sådan inkomsl. för vilken avgifl enligt lagen om
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall erläggas eller
belräffande vilken befrielse från sådan avgift skall åtnjutas jämlikt särskilt
sladgande i samma lag;

c) ägare av sådan faslighel som avses i 3 kap. 2 §
fastighelslaxeringsla-

gen (1979:1152):

för inkomsl av fasligheten i den mån ägarens inkomsl
härrör från sådan användning som gör alt byggnad enligi 2 kap. 2 §
fasiighelstaxeringslagen skall indelas som specialbyggnad, dock ej
kommunikationsbyggnad, distri-bulionsbyggnad eller reningsanläggning;

d) ägare av sådan faslighel som avses i 3 kap. 3 §
fasiighelstaxeringsla

gen:

för inkomst av fastigheten i den mån ägarens inkomsl
härrör från sådan egendom och sådan användning som avses i nämnda lagrum;

e) i rikel bosall delägare i dödsbo efler person, som
vid sitl frånfälle icke

varil här i rikel bosall:

för av dödsboet åinjulen, till honom utdelad inkomst, för
vilken dödsboet är skyldigl all belala inkomsiskali;

O här i rikel bosalt fysisk person, O här i riket bosall fysisk person,

som under
vislelse ulomlands ål- som under vislelse ulomlands åtnjutit avlöning eller
annan därmed njutit avlöning eller annan därmed jämförlig förmån på grund av
an- jämförlig förmån på grund av annan slällning där annat än hos svenska
anställning där än anställning om-staten, svensk kommun eller om- bord på
svenskl farlyg eller bord på svenskl farlyg eller svenskt danskt eller norskl
luftfar-svenskl, danskl eller norskl luflfar- lyg:

tyg:

för inkomsl av ansiällningen un- för inkomsl av anställningen /

der förulsällning all anställningen den omfattning
som anges i punkl 3 och vistelsen i utlandet varat minsl av anvisningarna,
etl år eller enligt anställningsavtal eller på annan grund kan antagas komma
atl vara minsl ell år.

Av 70 § framgår att personer som där avses är frikallade
från skallskyldighel för vissa inkomsler.

(Se vidare anvisningarna.) ' Senaste lydelse 1984:1060.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Anvisningar

lill 53 S 1." Säsom bosall här i rikel räknas den,
som här har silt egenlliga bo och hemvist. Med i Sverige bosall skallskyldig
likställes enligt 68 § den som, ulan au vara bosatt i Sverige, sladigvarande
vistas här.

Svensk medborgare, som icke sladigvarande vislas i
Sverige, skall likvcU kunna anses bosall här om han alltjäml har väsenllig
anknylning lill Sverige. Vid bedömande av frågan otn han har väsentlig anknylning
till Sverige skall beaktas sädana omsländigheler som all han icke tagit
varakligl bo och hemvist på viss utländsk ort, att han vislas ulomlands för
sludier eller hälsans vårdande, all han har bo e//er familj i Sverige, all han
driver rörelse eller innehar faslighet här i rikel och därmed jämförliga
förhållanden. Iniill dess lie år förflutit från avresan från Sverige skall han
allljämi anses bosall här, om han icke visar att han under beskattningsåret
icke hafl väsentlig anknytning lill Sverige. Efler nämnda tids ulgång skall
han däremol icke anses bosall i Sverige, om del icke visas alt sädana
omsländigheter förelegat under beskaltningsårel atl han alltjäml bör anses
bosatt här. Hänsyn skall därvid icke lagas tUl kortvariga eller tillfälliga
uppehåll i Sverige för affärer, semestrar eller dylikl.

Ullänning, som stadigvarande bor i Sverige eller under
längre tid vistas här ulan andra avbrott än renl lillfälliga, skall anses ha
sill egenlliga bo och hemvisi i Sverige.

En person
som inle sladigvarande vislas i Sverige men som tidigare har hafl sill
egenlliga bo och hemvisi i Sverige skall anses bosalt här om han har väsenllig
anknylning lill Sverige. Därvid skall beaklas sådana omsländigheler som all
han är svensk medborgare, den lid-lymd under vilken han lidigare har haj] sitt
egenlliga bo och hemvist i Sverige, all han inle har varakligl bo och hemvisi
på viss utländsk orl, all han vislas ulomlands för sludier eller av hälsoskäl,
atl han har en boslad i Sverige inrällad för åretruntbruk, all han har familj i
Sverige, all han bedriver näringsverksamhel i Sverige eller genom innehav av
tillgångar som direkt eller indirekl ger honom ell väsenlligl inflyiande i
sådan näringsverksamhel är ekonomiskl engagerad i Sverige eller all han
innehar faslighel här i rikel och därmed jämförliga förhållanden.

En person som är svensk medborgare eller som under sammanlagl
minsl lio år hafl sUl egenlliga bo och hemvist i Sverige eller stadigvarande
vistals här och som ulreser från Sverige skall anses bosatt här intill dess
fem år har förflutit från dagen för avresan från Sverige, såvida han inie
visar all han under beskallningsåret inte har hafl sådan väsenllig anknylning
lill Sverige som avses i andra styckel.

3.'
Befrielse från skattskyldighet för inkomst av anställning enligt 54 § försia
styckel f medges icke i jall som avses i punkt 2 försia slyckel av
anvisningarna lill 53 §.

- Senasle lydelse 1966:729. ■' Senasle Ivdelse
1984:1060.

3.
Skattefrihet enligt 54 § första stycket fföreligger om

a)
anställningen och vistelsen utomlands varat minst sex månader och avsett
anslälbiing hos arbetsgi-

Prop.
1984/85:175

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

vare som bedriver näringsverksamhet från fast driftställe
i det land där arbelel utförs saml inkomsten belastar driftstället såsom omkostnad:
eller

b) ansiällningen och vislelsen ulomlands varat minst ett
år i samma land och avsell anslällning hos annan än svenska slalen, svensk kommun,
svensk landslingskommun eller svensk församling.

Vad nu sagls gäller dock inle vid anslällning ombord på
ulländskl farlyg. I fråga om sådan anslällning gäller vid 1986-1988 års taxeringar
all skattefrihet föreligger om anställningen och vistelsen utomlands varat
minst sex månader och avsett anställning hos arbetsgivare, som är en inländsk
juridisk person eller en här i riket bosatt fysisk person, och anställningen
utövats ombord på utländskt farlyg som huvudsakligen går i sådan oceanfart som
avses i 1 kap. II § andra slyckel e lagen (1965:719) om säkerheten på fortyg.

I tid för vistelse som avses i första och andra styckena
får inräknas korlare avbrott för semester, ijäns-leuppdrag eller liknande, som
inte är förlagda till början eller slutet av anställningen ulomlands. Uppehåll
i Sverige för här avsedda ändamål får inte slräcka sig längre än som moisvarar
högst sex dagar för varje hel månad som anställningen utomlands varar eller
under ett och samma anställningsår till mer än 72 dagar.

Har den skaltskyldige påbörjal anställningen och kunde del
därvid på goda grunder antas all inkonisien av ansiällningen skulle komma all
undanlas från skall i Sverige enligi 54 § försia slyckel f men inlräffar under
anstäUningsliden ändrade förhållanden som medför all villkoren för atl undanta
inkomsten från skall i Sverige inle

Prop. 1984/85:175

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

föreligger, skall inkoinslen likväl undantas från
beskatlning i Sverige om de ändrade förhållandena beror på omsländigheler över
vilka den skallskyldige inle kunnal råda och en beskattning skulle te sig uppenbart
oskälig.

Denna lag träder i kraft den I juli 1985 och lillämpas
såvill avser punkl I av anvisningarna lill 53 § försia gången vid 1987 års laxering
och i övrigl försia gängen vid 1986 års taxering. I fråga om den som avresl
från Sverige före den I juli 1982 och därefter inle här har eller har haft sill
egentliga bo och hemvist eller stadigvarande vistats här gäller äldre
beslämmelser i punkl I av anvisningarna lill 53 §. Dock gäller de nya
beslämmelserna i punkl 1 andra slycket av nämnda anvisningar, om sådana
omsländigheler som enligt beslämmelserna kan medföra all en person skall anses
bosall här, föreligger efler ikraftträdandet Vidare gäller äldre beslämmelser i
54 § och punkt 3 av anvisningarna lill 54 S fortfarande i fråga om anslällning
utomlands som har påbörjats före ikraftträdandet Om den skattskyldige begär
del skall dock en ny anställning anses ha påbörjats vid lagens ikraftträdande.

Prop. 1984/85:175 7

2 Förslag lill

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs all 7 § 11 mom. lagen (1947:576) om
slallig inkomsiskali' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§

I I mom." Här i rikel bosall 11 mom. Här i rikel bosall

fysisk
person, som under vislelse fysisk person, som under vislelse

ulomlands
ålnjulit avlöning eller ulomlands ålnjulil avlöning
eller

annan
därmed jämförlig förmån på annan därmed jämförlig förmån på

grund av
anslällning där annal än grund av annan anslällning där än

hos svenska slalen, svensk kom- anslällning ombord på svenskl far-

ww« e/ZT
ombord på svenskl fartyg lyg eller svenskl, danskl
eller

eller
svenskl, danskl eller norskl norskl
luftfartyg, frikallas från

luftfartyg, frikallas från skaUskyl- skallskyldighel för inkomsl som

dighet för
inkomst som avses i 54 § avses i 54 § första slyckel f kom-

första slycket f kommunalskallela- munalskattelagen (1928:370).

gen (1928:370).

I utlandet bosatt fysisk person och utländskt bolag
frikallas från skattskyldighet för inkomst som avses i 54 § försia slycket b
kommunalskalielagen.

Denna lag Iräder i kraft den 1 juli 1985 och lillämpas
försia gången vid 1986 års taxering. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i
fråga om anslällning utomlands som påbörjais före ikraftträdandet Om den
skaltskyldige begär del skall dock en ny anslällning anses ha påbörjats vid
lagens ikraftirädande.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770. ■ Senasle
lydelse 1984:1061,

Prop.
1984/85:175 8

3 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs atl i taxeringslagen (1956:623)'
skall införas en ny paragraf, 65 a *j, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

65 a §

Taxeringsnämnden skall inle uppta en inkomsl till
beskatlning hos en skatlskyldig, om han gör sannolikl alt förulsällningarna för
atl han skall frikallas från skattskyldighet för den inkomsten på grund av
beslämmelserna i 54 § första styckel f kommunalskattelagen (1928:370) kommer
atl föreligga efler det alt nämndens arbele skall vara avslutat.

Denna lag iräder i kraft den I juli 1985.

' Lagen omtryckt 1971:399.

Senasle lydelse av lagens rubrik 1974:773,

Prop.
1984/85:175

Uidrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1985-01-31

Närvarande: statsrådet I. Carlsson, ordförande, och
statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Guslafsson, Leijon, Hjelm-Wallén,
Peierson, Andersson, Boslröm, Bodsiröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson,
Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Feldl

Lagrådsremiss med förslag till nya bosättningsregler i
skattelagstiftningen samt nya regler vid beskattning av lön vid
utlandstjänstgöring

1 Inledning

En person anses bosall i Sverige om han har sill egentliga
bo och hemvisi här. Även den som stadigvarande vistas i Sverige behandlas i
skallehänseende som bosall här. Enligi den s.k. ireårsregeln kan en svensk
medborgare som flyttar från Sverige alltjämt anses bosalt i Sverige om han
efler flyttningen fortfarande har väsenllig anknylning lill Sverige. Vid en
sådan bedömning las hänsyn lill en rad omsländigheler såsom t. ex. hans
anknylning till Sverige jämförd med hans anknylning lill den orl i ullandel
lill vilken han flyttat. För de tre första åren från utflyttningen gäller
omvänd bevisbörda, dvs. den skallskyldige skall visa alt han inte har väsentlig
anknytning lill Sverige. Därefier är del skattemyndigheternas sak atl visa alt
den utflyttade fortfarande har väsentlig anknytning lill Sverige.

Kommissionen mot ekonomisk brottslighet har i promemorian
(Ds Ju 1983:13) BeskaUning vid flyllning lill ullandel, m.m. föreslagil atl del
skalterällsliga bosällningsbegreppel utvidgas saml atl tiden för den omvända
bevisbördan föriängs från tre lill fem år. En sammanfattning av promemorian
saml kommissionens förslag lill författningsändringar bör fogas lill
protokollet i delta ärende som bilaga I.

Promemorian har remissbehandlals. En förleckning över
remissinslanserna och en sammanslällning av remissytlrandena bör fogas lill
protokollet som bilaga 2.

En fysisk person som är bosatt i Sverige är i princip
skallskyldig här för all inkomsl, oavsett varifrån den härrör. Enligt den s. k.
ettårsregeln görs

Prop.
1984/85:175 10

undantag från denna huvudregel för inkomst som uppbärs av
en person på grund av anslällning utomlands. Den grundläggande förutsättningen
är atl anställningen och vislelsen i utlandei varat minsl ell år eller enligi
ansiäll-ningsavtal eller på annan grund kan antas komma atl vara minsl ell är.

Liknande regler finns också i Danmark, Finland och Norge.
Danmark ändrade emellertid år 1982 sin ellårsregel lill en sexmånadersregel.
Sverige, Finland och Norge har därefter i en informell arbeisgrupp undersökt
möjlighelerna all i likhel med Danmark ändra ettårsregeln lill en sexmånadersregel.
Resultatet av detta arbete har legal lill grund för en inom finansdepartemenlel
ularbelad depariemenispromemoria (Ds Fi 1984:6) Beskattning av lön vid
ullandstjänstgöring. En sammanfattning av promemorian samt dess
förfallningsförslag bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Promemorian har remissbehandlals. En förleckning över
remissinslanserna och en sammanslällning av remissytlrandena bör fogas lill
protokollet i ärendet som bdaga 4.

2 Allmän motivering

2.1 Ändrat bosättningsbegrepp

2.1.1 Allmänna överväganden

En persons skalterällsliga bosättning i Sverige är
avgörande för om han skall beskattas här för all sin inkomst och förmögenhet
oavsett varifrån den härrör (oinskränkt skatlskyldig). Från
skatteflyktssynpunkt är del därför väsentligt atl del skatterältsliga
bosällningsbegreppel inte är för snävl utformat Samlidigt är del viktigt alt
begreppet inte får en så vid utformning så all den som definilivi avvecklat sina
förbindelser med Sverige träffas av en bosätlningsregel som under lång lid gör
att han fortfarande anses bosatt i Sverige och därmed oinskränkt skatlskyldig
här. En avvägning mellan dessa motstående inlressen är emellertid svår att
göra. Effekten av en vid regel begränsas dock oftast i förhållande till stater
med vilka dubbelbeskattningsavtal ingåtts. Farhågorna för atl en utvidgning av
vårl interna bosättningsbegrepp skulle få negaliva effekler bör därför inte
överdrivas. Kommissionen mol ekonomisk brottslighet har pekal på vissa
situationer där det svenska bosällningsbegreppel är alltför snävt och därför
kan leda till all en skaltskyldig undgår skatl såväl i Sverige som ulomlands.
Jag anser det angeläget att detta nu rättas till genom att bosällningsbegreppel
får en annan ulformning.

Vidare är det omvittnat alt den ökade
internationaliseringen av svenska förelag gör alt bl. a. ulsänd arbetskraft
från Sverige i högre grad än lidigare kan hålla sin definitiva bosättning
svävande. Detla tillsammans med sådana fall där syftei uppenbariigen är atl
undgå skatl genom alt hålla

Prop. 1984/85:175 II

bosäliningsfrågan svävande gör au liden för den omvända
bevisbördan i fråga om definiliv ulflyllning bör förlängas,

I övrigl har jag med utgångspunkt från att medborgarskapet
i internationella sammanhang numera har relativt liten betydelse funnii del
naluriigl all minska betydelsen av medborgarskap vid avgörandet av om en person
skall anses oinskränkt skallskyldig i Sverige eller ej. Av samma skäl har jag
funnii del lämpligl alt låla den omvända bevisbördan vid ulflyllning inle bara
omfalla svenska medborgare ulan också andra som varil bosatta en längre tid i
Sverige.

2.1.2 Utvidgad grund för bosättning i Sverige

Mitt förslag: En ny grund för bosättning i Sverige införs.
En person som tidigare varit bosall i Sverige skall anses bosall här om han har
väsentlig anknytning lill Sverige. Ultryckel "väsenllig anknylning"
har hämtats från ireårsregeln. Den är dock uiformad som en presumlionsregel
för bosättning i Sverige vid flyllning lill utlandet Enligt den föreslagna
regeln anses en person emellerlid bosall här om han har väsenllig anknytning
till Sverige. Regeln innehåller också en uppräkning av omständigheter som
skall beaktas vid bedömningen av om väsenllig anknylning till Sverige
föreligger. Denna är också hämtad från Ireårsregeln men har utökats med några
omständigheler. Dessa är svenskt medborgarskap, lidrymden under vilken
bosällning i Sverige förelegal, boslad i Sverige för årelrunlbruk och akiivt
ekonomiskl engagemang i Sverige.

Kommissionens förslag: Oavselt medborgarskap bör en fysisk
person kunna beskattas i Sverige om han har slarkare anknytning lill Sverige
än lill någol annat land. Regeln skall inte heller vara begränsad lill fall då
någon flyttar från Sverige utan gälla generellt. Vid bedömningen om slarkare
anknylning föreligger till Sverige än lill någol annat land skall slörre vikl
fästas vid vissa omständigheter än vad som i dag sker vid tillämpningen av
begreppel väsenllig anknytning. Dessa omsländigheter är fasl egendom inrättad
för åretruntbruk, större fordringar som kan antas ge borgenären inflytande i
ell svenskt förelag och bindningar av personlig och ekonomisk arl som kan
föreligga när egendom överiåls på närstående.

Remissinstanserna: Kriliken mol regelns utformning har
främsl gälll all ett relaiivi begrepp införts, dvs. jämförelse måsle göras med
den skallskyldiges anknytning lill andra länder. En sådan regel medför ökade
uiredningssvårigheler jämfört med i dag. Vidare kan del renl fakliskl innebära
en inskränkning jämfört med gällande regler. En anknylning lill Sverige kan
vara väsentlig men ändå vara slarkare lill någol annal land. Några remissinslanser
har också påpekal all beslämmelsen i vissa fall kan bli för vid.

Prop.
1984/85:175 12

Den kan t.ex. komma alt omfalla en person som aldrig varil
bosatt i Sverige men som engagerar sig ekonomiskt i så hög grad i Sverige atl
hans ekonomiska förbindelser med Sverige blir slarkare än med något annat land.
Flertalel av de lyngre remissinslanserna har också ansett alt ell relativt
begrepp inte lämpar sig som en intern materiell regel för all bestämma
hemvist. Ell sådani begrepp hör bällre hemma i dubbelbeskalt-ningsavtalen för
atl lösa konflikter dä två länders interna bosällningsregler leder till all en
person anses som bosatt i båda länderna. Värdet av en vid bosätlningsregel av
detla slag ifrågasätts också då ju dubbelbeskalinings-avtalen ändå innebär att
Sverige fär ge upp beskallningsrätlen om den skallskyldige enligi avlalel anses
bosall i den andra staten. Belräffande förslagel all göra regeln oberoende av
medborgarskap har flera remissinstanser biträtt förslagel, men framhållit all
anlalel fall som kommer under bedömning blir fler. vilkel kan leda lill en ökad
arbetsbelastning hos skattemyndigheterna genom alt fler utredningar måste
göras.

Några remissinstanser har påpekat alt om fasl egendom
skall beaklas i större omfattning än hittills vid avgörandet av bosättningen
blir konsekvenserna av atl behålla en fritidsbostad i Sverige när man flyttar
till elt land med vilkel Sverige inte har dubbelbeskattningsavtal all personen
i fråga kan belraklas som oinskränkt skatlskyldig i båda länderna så länge
fasiighetsinnehavel beslår.

Skälen för mitt förslag: En brisl i den nuvarande ireårsregeln,
som påtalats av kommissionen, är atl den inle gäller personer som efler en
ulflytining från Sverige ökar sin anknylning lill Sverige ulan atl de för den
skull har sill egentliga bo och hemvisi i Sverige. Som exempel kan nämnas en
person som anmäler ulflyllning från Sverige och blir av skaltemyndighelerna
betraktad som utflyttad men sedan återvänder lill Sverige inom tre år från
utflyttningen ulan atl anmäla atl han bosatt sig här. I ett sådani fall kan det
vara svårt atl utreda om personen har bo och hemvist i Sverige eller om han
sladigvarande vislas här. Samtidigt kan andra anknylningsmomenl med Sverige
vara väsentliga men dessa kan inle beaklas därför atl det inle är fråga om en
utflyttningssiluation. Ett annat exempel är atl en person efler en ulflytining
som godtagits av skattemyndigheterna skaffar sig en rörelse i Sverige eller
i.o.m. ålerköper en tidigare bedriven rörelse. Inte heller i detta fall torde
det vara möjligt atl tillämpa ireårsregeln i dess nuvarande utformning. Delta
är enligt min mening otillfredsställande. Detla gäller i särskilt hög grad i
de fall då flyttningen till utlandet skett bara för att få till Slånd en
skaitemässig vinst på en transaktion av engångskaraktär och avsikten hela liden
varit atl i prakliken behålla banden med Sverige. Dessa skäl talar alliså för
atl regeln bör få elt vidare tillämpningsområde. Jag delar emellertid
remissinstansernas synpunkler att ett relativt begrepp av del slag som
kommissionen föreslår inle lämpar sig som en materiell bosätlningsregel. Vad som
här åsyflas kan emellerlid uppnås genom all

Prop.
1984/85:175 13

även fortsällningsvis använda ultryckel "väsenllig
anknylning" men i övrigl formulera om beslämmelsen så all den blir
lillämplig även i andra fall än då en person flyttar från Sverige.

Beträffande förslaget att låla beslämmelsen omfalla alla
personer oavselt medborgarskap anserjag all goda skäl lalar för della. En
invandrare som inle förvärval svenskt medborgarskap och som efler flera års
vistelse i Sverige flyttar utomlands bör rimligtvis kunna anses som bosall här
om han har väsentlig anknylning till Sverige. Däremol är jag inle beredd alt
låla regeln omfatta personer som aldrig har varil bosalta i Sverige. Delta
skulle ge den en alltför vid avfailning och därmed kunna komma all Iräffa
personer vilka enligt min mening inte bör omfattas av regeln. Syflel nu liksom
vid regelns lillkomsl är ju all förhindra s. k. skenbosäitning i utlandet av
personer som tidigare varil bosalla och verksamma i Sverige. Jag föreslår
alltså all tidigare bosättning i Sverige skall vara en förutsättning för all
väsenllig anknytning till Sverige skall medföra atl personen anses bosall här.
Vidare föreslår jag all i den uppräkning av omständigheler som skall beaktas
vid bedömningen av om väsentlig anknytning föreligger las in den tidrymd under
vilken personen i fråga har varil bosall i Sverige. Denna bör rimligtvis
påverka en bedömning av om väsentlig anknylning föreligger eller ej. Jag
föreslår också atl svenskl medborgarskap las med i denna uppräkning. Den som efter
utflyttning från Sverige väljer all inle längre vara svensk medborgare får
därigenom anses ha gell lillkänna en avsikl att bryta banden med Sverige eller
i vart fall minska anknylningen vilket också bör beaklas vid bedömningen av den
skallemässiga bosättningen. Emellertid vill jag framhålla all det liksom
hittills är fråga om all göra en samlad bedömning i det enskilda fallel varför
alla omständigheler av betydelse för bosättningen måste beaklas.

Kommissionen framför vidare den åsikten all vid bedömningen
i bosäliningsfrågan förhållandevis slörre vikt bör fäslas vid vissa
faslighetsinnehav. Härvid avses främsl frilidsfastigheier som är inrättade för
åretruntbruk. Vad kommissionen resonemangsvis framför kommer inte direkl lill
utlryck i dess lagförslag.

Jag anser alt ett enkell frilidshus inle bör lillmälas
avgörande beiydelse vid den samlade bedömning som skall göras för all avgöra om
väsenllig anknylning lill Sverige föreligger. Enligi min mening bör dock hus
som är klassificerade som fritidshus men som är belägna i aiirakliva områden
och inrällade för årelrunlbruk få en ökad betydelse vid bedömningen. Della bör
komma lill ullryck i laglexlen genom all i uppräkningen föra in "bostad i
Sverige inrättad för årelrunlbruk".

Kommissionen lar upp frågan om betydelsen av ekonomiska
engagemang i Sverige vid bedömningen av om väsentlig anknylning lill Sverige
föreligger och konsialerar all del enligt ireårsregeln är möjligl alt beakta
engagemang som innebär all del är fråga om all leda ell svenskl förelag medan
rena kapilalplaceringar inle lopde tillmätas någon större betydelse.

Prop.
1984/85:175 14

Mellan en kapitalplacering och elt klart ägarinflytande
finns enligt kommissionen ell gränsland där det är befogal all lala om elt
akiivt ekonomiskl engagemang, Della exemplifieras genom all kommissionen pekar
på fall då större fordringar kan ge ell vissl inflytande eller i vart fall
möjlighel all påverka beslulen inom ell förelag.

Jag vill klart deklarera alt rena kapitalplaceringar i
Sverige inle bör påverka bedömningen av om väsenllig anknylning föreligger lill
Sverige. Däremol anserjag alt tillgångar som ger ell verkligl inflytande i en
rörelse som bedrivs i Sverige bör beaktas oavselt om det sker genom innehav av
aktier, via en juridisk person eller pä annal säll. Formuleringen av ireårsregeln
ger pä denna punkl inle alltid stöd för en sådan lolkning varför jag föreslår
alt en ny omständighet förs in i uppräkningen, nämligen ullrycket "aktivt
ekonomiskt engagerad i Sverige".

Kommissionen tar också upp frågan om bulvanägda bosläder
och annan egendom som överiåls på närstående. Den anser all de bindningar av
personlig och ekonomisk art som kan föreligga när egendom överiåls på
närstående i högre grad än som sker i dag bör beaklas vid bedömningen av
bosäliningsfrågan. Jag har förståelse för de ulrednings- och bevisproblem som
kan vara förknippade härmed. All lagsliflningsvägen komma lill rätta härmed är
knappasl möjligl. Jag får i likhel med kommissionen nöja mig med all konslalera
all dagens regler i och för sig torde gälla också i fall där rena
bulvanförhällanden kan konstaleras men all dessa sällan kommer lill
myndighelernas kännedom.

2.1.3 Presumiion Jör bosättning i Sverige

Mitt förslag: En person som flyliar från Sverige och som
är svensk medborgare eller under sammanlagl minsl lio år har hafl silt
egentliga bo och hemvisi i Sverige eller sladigvarande vislals här skall anses
bosatt i Sverige intill dess fem år förflutit från del han flyttade från
Sverige, såvida han inle kan visa all han under beskaltningsårel inte har
väsenllig anknylning lill Sverige.

Kommissionens förslag: Förslagel innebär i princip atl den
nuvarande be-vispresumlionen i ireårsregeln, som endasl omfaliar svenska
medborgare, föriängs från tre till fem år. En skärpning föreslås dock så lill
vida all en bedömning av den utflyttades anknytning till Sverige görs för varje
beskattningsår för sig. Blir resultatet all anknytningen lill Sverige är
slarkare än med något annal land skall han anses bosatt här.

Remissinstanserna: Från flertalel remissinslanser
framhålls alt en förlängning av tiden för bevispresumlion är av ringa värde.
Problemel med dagens Ireårsregel är framför allt alt konlrollera lämnade
uppgifter. En föriängning

Prop.
1984/85:175 15

av tiden ökar inte kontrollmöjligheterna. Inie heller i
övrigl anser remissinslanserna att skäl lämnals för en förlängning lill fem
år.

Skälen för mitt förslag: En person som inle är svensk
medborgare men som har varit bosatt i Sverige en längre tid bör vid flyttning
från Sverige vara underkastad samma bevispresumlion som svenska medborgare.
Bosättning under längre tid är enligt min uppfattning ell minsl lika slarkt
skäl för väsentlig anknytning som medborgarskap. Hur lång tids bosättning i
Sverige som skall krävas kan naturligtvis diskuieras. Enligt min mening är en
sammanlagd tid av tio år i vart fall en tillräckligt lång lidrymd för atl man
också av andra än svenska medborgare skall kunna kräva alt de visar atl de inle
längre har väsentlig anknytning till Sverige.

Vad gäller presumtionstidens längd kan generellt sägas alt
ju längre en person som flyttat från Sverige vistas ulomlands desio svagare
blir banden med Sverige. I lakl härmed bör de krav som slälls på den
skallskyldige alt visa all han inte har väsenllig anknylning lill Sverige också
minska. Med den internationalisering som har skett av näringslivet och den
ökade rörlig-hel detta medfört för personer verksamma i internationellt
förgrenade koncerner är del emellertid i dag möjligl all hålla en definitiv
bosättning svävande under lång tid. De flesta av dessa personer agerar
naturligtvis i försia hand uiifrån andra ulgångspunkler än all undandra sig
skall, men del går inle all borise från atl de situationer då möjligheter lill
skalteundan-dragande på grund av den ökade rörligheten kan yppas är fler i dag
än då ireårsregeln lillkom. Jag ser detta som etl skäl i sig för all förlänga
tiden för bevispresumtionen från ire lill fem år.

Den ulformning som regeln har i mill förslag innebär all
den som flyttal från Sverige varje beskattningsår i princip har bevisbördan för
att han inle har väsenllig anknytning till Sverige. För den som saknar eller
har ringa anknylning lill Sverige lorde del bli akiuelll all prestera sådana
bevis försl om skattemyndigheterna ifrågasäller om personen i fråga har väsenllig
anknylning till Sverige.

2.2 Sexmånadersregeln

2.2./ Allmänna överväganden

Etl vikligt skäl för införandet av den nuvarande
eiiårsregeln var atl man ville förhindra all den skatlskyldige blev beskallad
för samma inkomsl både i Sverige och i del land där arbelel ulfördes. Detla
skäl för skaliebe-frielse i Sverige har numera praktiskt tagel spelat ut sin
roll. Genom utbyggnaden av nälel av dubbelbeskallningsavlal och införandel av
in-lerna regler om avräkning av utländsk skatl kan dubbelbeskattning i regel
hell undvikas.

Del finns emellertid andra skäl som moliverar en regel av
detla slag. För ell land som Sverige med ell inlernalionelli sell högl
skalleuliag på arbets-

Prop.
1984/85:175 16

inkomsler ulgör lällnader i beskattningen inle bara en
förmån som kommer den anställde lill godo utan de medför också en minskning av
lönekostnaderna för svenska förelag verksamma i ullandel, vilkel i sin lur
stärker förelagens inlernaiionella konkurrensförmåga.

Ell annal likartal skäl för en generös eltårsregel, vilket
framförls från näringslivels sida, är alt del i dag ofla är myckel svårt att
locka anställda lill Ijänslgöring utomlands. Detta har iroligen flera orsaker,
men av beiydelse är säkerligen all del under det senasle decenniel blivii alll
vanligare all båda makarna förvärvsarbetar. En utlandstjänstgöring för ena
maken innebär därmed numera större förändringar än lidigare för familjen som
helhel. Utlandstjänslgöringen medför kanske atl endasl den ena maken får
förvärvsinkomster, kostnaderna för barns skolgång ökar etc. Del kan därför ofla
med fog hävdas alt en kompensation för det inkomstbortfall och de merkoslnader
som kan bli följden av ena makens ullandsijänslgöring är motiverad. Risken är
annars stor atl företagen inle kan rekrytera tillräckligt kvalificerad
personal lill ullandsijänslgöring, vilket i sin tur på sikl försämrar
förelagens möjligheter atl hävda sig i internationell konkurrens.

Ytterligare etl viktigt skäl för en sådan generell regel
som den nuvarande ettårsregeln utgör är atl en sådan är lällare all lillämpa
för skaltemyndighelerna än dubbelbeskallningsavlalen. En enkel och klar regel
är också en fördel för den skallskyldige som på förhand bör kunna vela vilka
förulsällningar som måste vara uppfyllda för all han skall undantas från
beskattning i Sverige.

De nu redovisade skälen talar för en regel som ger
skaltenedsällning i vissa siluationer vid arbele utomlands trots all delta inle
är moliveral av all den skallskyldige riskerar all bli dubbelbeskattad. Andra
inlressen måste dock beaktas i sammanhanget. Även om en regel av förevarande
slag skall ge skalleförmåner, bör den så långi möjligt ulformas så all
inkomsten inle undanlas från beskattning i Sverige i de fall då beskatlning
inle kan ske i del land där arbelel uiförs.

2.2.2 Utlandsvistelsens längd

Mitt förslag: Enligi huvudregeln skall en inkomsl från en
ullandsan-slällning undanlas från beskatlning i Sverige om anställningen och
vistelsen i utlandet varat minsl sex månader.

En "säkerhelsveniil" föreslås för atl i vissa
undanlagsfall kunna medge skattebefrielse när en utlandsvistelse som planerats
på sådani säu all skallefrihei skulle inlräda i Sverige inle kan genomföras som
planerats.

Förslaget i promemorian: Överensstämmer med mill med
undanlag för förslagel om en "säkerhelsveniil".

Prop.
1984/85:175 17

Remissinstanserna: En klar majoriiel slöder förslagel all
sänka tiden från nuvarande etl år till sex månader. De flesta remissinslanserna
stödjer också förslaget all utlandsvisielsens längd görs absolui i den meningen
all vislelsen i ullandel fakliskl skall ha varat viss lid för att skattefrihet
skall medges. Samiidigi framhålls emellerlid all någon möjlighel all göra undantag
från en sådan absolut regel bör finnas för del fall det skulle te sig orimligl
alt inle undanla inkomsten från skatl i Sverige.

Skälen för mitt förslag: En korlare kvalifikationstid än
sex månader anser jag inte lämpligt med hänsyn bl.a. till de kontrollproblem
della skulle kunna medföra. Dessulom iror jag all de evenluella ekonomiska
påfresl-ningar en ullandsijänslgöring under sä korl lid kan innebära bör kunna
bäras av den anslälldes förelag ulan men för företagels konkurrensförmåga. En
period korlare än ell år men längre än sex månader har ingen naturlig
anknylning lill del syslem som dubbelbeskallningsavlalen och de interna
lagreglerna ulgör. Därför förordar jag all kvalifikalionsliden förkortas till
sex månader,

I promemorian föreslås all del skall vara ell absolui krav
au utlandsvistelsen faktiskt uppgår till sex månader för att inkomsten skall
undantas från skall i Sverige. Som skäl härför anges bl.a, fördelar för de
tillämpande myndighelerna och en ökad likformighet i beskallningen. De flesla
remissinstanserna har emellerlid efierlysi en möjlighel alt göra undanlag från
en sådan absolut regel. De har påpekal atl oväntade händelser kan inlräffa som
tvingar en skatlskyldig all återvända från en utlandsvistelse som han vid
lilllrädel av anställningen med fog hade räknal med skulle pågå så länge alt
inkomsten skulle undantas från skatt i Sverige. Det kan bero på personliga
händelser, såsom egen eller familjemedlemmars sjukdom, eller på yllre händelser
som krig, jordbävning etc. Remissinslanserna har anselt atl vid händelser som
ligger utanför den skatiskyldiges kontroll den skallskyldiges inkomsl skall
undanlas från beskailning i Sverige.

Jag delar dessa remissinslansers uppfatlning all en
skallskyldig som i förtid Ivingas avbryta en utlandsvistelse som varit avsedd
att pågå så länge alt inkomsten skulle ha undantagits från skall i Sverige, kan
råka i en myckel besvärlig ekonomisk situalion om beskattning sker. Detla
gäller särskilt när utlandsvistelsen måsle avbrytas slrax före den lidpunkt då
sådan skatlebefrielse skulle ha iniräit Några få dagars skillnad i
ullands-vistelsens längd kan då medföra slora skillnader i det ekonomiska
utbytet av utlandstjänslgöringen. Del är enligt min mening emellertid inte
självklart, all slalen skall gå in och garanlera all den skaltskyldige
kompenseras för elt sådant förtida avbrott. Del bör enligt min mening i försia
hand ankomma på arbetsgivaren och den anslällde atl i förväg aviala om vad som
ekonomiskl skall hända i en sådan siiuaiion. Del kan lotait sett inle bli fråga
om särskilt slora koslnader för en arbelsgivare eftersom del slora flertalel
anslällda fullföljer sin ullandsijänslgöring. Del är därför rimligl alt 2 Rik.idagen 1984/85. I saml. Nr
175

Prop.
1984/85:175 18

arbetsgivaren släller upp med en viss garanli för all
lindra de ekonomiska konsekvenserna för en skatlskyldig som ivingas avbryia en
ullandsan-ställning. Huvudansvarel för all lindra ovälkomna ekonomiska
konsekvenser av etl förlida avbrott bör alltså enligt min mening arbetsgivaren
och den anställde gemensaml kunna komma överens om. Emellertid är inle en
anställd alllid i en sådan siiuaiion all han har möjlighel alt få sådana
garanlier från sin arbelsgivare. Del är därför rimligl att undanlag kan göras
från kravel på vistelse en viss minsta lid i utlandet Regeln bör dock vara
restriktivt uiformad så all den endasl blir tillämplig i etl fåtal fall där del
skulle framslå som uppenbarl oskäligl alt beskatia inkomsten i Sverige.

Jag föreslår således atl en möjlighel införs atl medge
skattebefrielse i Sverige på inkomsten från ullandsanställningen, även om
villkoren härför inte är uppfyllda, i de fall detta beror på omsländigheler som
den skaltskyldige inte själv kunnal råda över och del skulle le sig uppenbarl
oskäligl om inkomsten inte undantogs från skall i Sverige.

2.2.3 Anlalet hembesöksdagar

Mitt förslag: Kortare uppehåll i vistelsen utomlands för
semester, ijänsteuppdrag e.d. är tillåtet Beträffande sådana besök i Sverige
regleras della i lagiexten. Antalet dagar som tillåts är beroende av
utlandsvistelsens längd. För varje hel månad som utlandsvistelsen varar tillåls
sex dagars vistelse i Sverige. Dagarna får läggas ihop och kan las ut när som
helsl under ijänslgöringen, ulom i början eller slulet. Vidare föreskrivs alt
besöken i Sverige aldrig får översliga 72 dagar per år. Blir uppehållen i
Sverige för långa anses vislelsen ulomlands avbruten.

Förslaget i promemorian: Vislelse i annal land än
anställningslandel för semester, tjänstgöring e. d. får ske under sammanlagt
högst 36 dagar under de första sex månaderna med bibehållen skatlebefrielse.
Efter sexmåna-dersperiodens utgång tillåts ytterligare i genomsnitt sex dagar
för varje hel månad som tjänstgöringen pågår i ullandet. Vistelser i annal land
än anslällningslandel får inle förläggas lill början eller slutet av perioden.

Remissinstanserna: Förslaget har i slorl sell accepterats
av remissinstanserna. Riksskatteverket och ytteriigare någon remissinslans
tycker dock all den gällande ordningen i ettårsregeln är mer flexibel och
därför är atl föredra.

Skäl för mitt förslag: Den nuvarande ordningen med etl
flexibelt antal dagar för hembesök inom vissa angivna ramar som dragits upp
genom uttalanden av riksskalteverket fär anses ha fungeral ganska bra. En
uppen-

Prop. 1984/85:175 19

bar nackdel har ändock varii den osäkerhet som råll för en
skallskyldig som ivingals balansera på gränsen för vad som kan lillålas i fråga
om vislelse i Sverige. Också skaltemyndighelerna har i sädana siiualioner
ivingals lill besvärliga överväganden i enskilda fall vilket medfört risk för
en olikformig lillämpning. Ell i lagtexi besläml anial dagar är ur denna
synpunkl däiför all föredra. En sådan ordning är dock inle heller hell
problemfri. Som exempel kan nämnas all ett överskridande av anlalel dagar ulan
egen förskyllan kan få ekonomiska konsekvenser som den skattskyldige inte
räknat med.

Fördelarna med all ell besläml anial dagar för hembesök
läggs fasl i lagtexien överväger dock enligt min mening klart nackdelarna.

Mill
förslag avviker någol från förslagel i promemorian. Della av ivå skäl. Del ena
är all för vislelser som överstiger sex månader finns ingen lidpunkl angiven
när del skall bedömas om villkoren för skaltefrihet föreligger. Della medför
för utlandsvistelser som varar flera år atl frågan om villkoren under t. ex.
del första årel är uppfyllda kan hällas svävande ända lills utlandsvistelsen
avslulas. Först då kan avgöras om hembesöken överstiger elt genomsnitt av sex
dagar för varje hel månad som ullandsvislelsen varat Av bl.a. adminislraliva
skäl är en sådan ordning olämplig. Jag föreslår därför att en bedömning görs
efler varje hell års vistelse utomlands. Anlalel dagar i Sverige får då inle
översliga 72 dagar. Den andra avvikelsen avser alt förlydliga vad som händer om
villkoren inle är uppfyllda. I laglexlen förs därför in all vislelsen i sä
fall skall anses avbrulen. Detta innebär all om den ullandsanslällde uppfyller
villkoren fram lill avbroltel skall han medges skallebefrielse för denna tid.
Fortsätter vistelsen utomlands börjar en ny kvalifikationstid atl löpa, Della
innebär renl fakliskl all vislelserna i Sverige under elt år i undanlagsfall
kan översliga 72 dagar men dessa vistelser hänför sig då till olika
utlandsvistelser som var för sig måsle uppfylla villkoren för all skallefrihei
skall medges för resp. utlandsvisielse.

Med hänsyn lill hembesökens syfte anserjag i likhel med
promemorieförslagel atl en ullandstjänstgöring inle bör få påbörjas eller
avslutas med vislelse i Sverige.

2.2.4 Vissa viUkor för sexmånadersregelns lillämpning m.
m.

Mitt förslag: Vissa villkor föreslås för atl
sexmånadersregeln skall bli lillämplig. Villkoren innebär, all det måste vara
fråga om anslällning hos en arbelsgivare som driver rörelse från fasl
drifisiälle i del land där arbelel uiförs och atl den anställdes inkomst
belastar driftstället såsom omkostnad. Med fast driftställe förstås normall
l.ex, etl svenskl eller utländskt förelags filial i annal land eller elt helt
frislående företag i annal land.

Prop.
1984/85:175 20

1 de fall ingen rörelse bedrivs i del andra landet eller
rörelse bedrivs ulan fast drifisiälle, skall inkomslen ändå undanlas från skatl
i Sverige om anställningen och vislelsen uppgår till minsl eli år i ell och
samma land.

Förslaget i promemorian: Anställningen och vislelsen skall
ha varat minsl sex månader i ell och samma land under della lands
beskaiiningsår eller minsl ell år i samma land oavsell hur del infaller i
förhållande lill beskattningsåret

Remissinstanserna: Flertalel remissinstanser har påpekal
all den konstruktion som föreslås i promemorian inle utesluter den risk för
skallefrihei såväl i Sverige som i arbetslandei vilkel angivils vara syflel med
förslagel. Vidare påpekas, all de föreskrivna villkoren kan leda lill
rekryieringspro-blem under vissa delar av årel saml lill en för de
skallskyldiga olika behandling vid beskallningen som för dessa kan framslå som
svårförståelig. Från arbetsgivarhåll har framhållils behovet av atl kunna
flytta arbetskraft från etl land till etl annal ulan negativa
skallekonsekvenser för den enskilde.

Skälen för mitt förslag: Ettårsregeln är så utformad all
den kan leda lill fullständig skattebefrielse för inkomst från
ullandstjänstgöring. Ell typfall är när den skatlskyldige från början avsett
atl slanna ulomlands mer än ell år men vislelsen avbrulils på grund av någon
händelse som vid ijänslgö-ringens början inte kunde förutses. Del kan då hända
all den skallskyldige inle hunnil bli skattskyldig i arbeislandet innan
vislelsen avbröis. Ettårsregeln ger trots detla skattebefrielse i Sverige om
del från början kunnat antas alt vistelsen skulle komma all vara minsl elt år
utomlands. Elt annal typfall är all den skaltskyldige vislas i flera länder
under en ettårsperiod utomlands men så kort tid i varje land atl han inle blir
skallskyldig där enligi dessa länders inlerna lagsliflning eller trots au han
blir skattskyldig där ändå inte blir beskattad där därför att ett
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och landel i fråga ger Sverige den
uiesluiande beskatlnings-rälten; en beskattningsrätt som Sverige emellerlid
inle kan ulnytlja på grund av ettårsregeln.

Grundlanken i förslaget i promemorian är att så långt
möjligt undvika regler som skapar en situalion där den skallskyldige undgår
skalt både i Sverige och i den slal där arbelet uiförs. Del är särskilt vikligt
atl Sverige, när vi har beskatlningsrätlen lill en inkomsl enligi elt
dubbelbeskattningsavtal, inte har en intern regel som hindrar oss atl ulnytlja
denna rätt. Etl land som Sverige ingår avial med får anses förulsälla all, om
landel i fråga avstår från en beskatlningsrält lill Sveriges förmån, Sverige
också utnyttjar denna rätt.

Prop.
1984/85:175 21

Förslagel i promemorian är dock inle konslrueral på ell
sådani säu alt del nämnda syftei uppnås i alla siiualioner. Vidare kan
konslruklionen ha negativa effekler på bl.a. rekryteringen av arbetskraft vissa
tider på årel samt på möjlighelen alt snabbi kunna förflylla arbetskraft från
etl land lill elt annat. Enligi huvudregeln i mitl förslag är del ingel krav au
arbelel pågår i elt och samma land eller under bestämd del av året. 1 slällei
krävs alt den arbelsgivare hos vilkel arbelslagaren är anslälld skall driva
rörelse från etl fasl drifisiälle i del land där arbelel uiförs. Med fasl
drifisiälle avses såväl en filial som en självsländig juridisk person. Vidare
krävs all den anställdes inkomsl belaslar det fasta driflslället såsom
omkostnad. Della innebär alt del skall vara fråga om en direkiansiällning och
alltså inle en anslällning på konsullbasis eller genom all arbelskrafl inhyrts
från elt annat företag som gör en vinsl på själva ulhyrningen. Förslagel är väl
koordineral med OECD:s modellavial från år 1977 som används vid förhandlingar
om bilalerala dubbelbeskallningsavlal. Om dessa villkor är uppfyllda har
Sverige nämligen ingen exklusiv beskattningsrätt enligt avtal som ingåtts
enligt denna modell utan inkomsten skall primärt beskallas i del land där
arbelel uiförs fr. o. m. den försia arbelsdagen. Sverige kan alliså avslå från
all beskalla en sådan inkomsl utan all risk uppkommer för all inkomslen inle
heller kan beskattas i del andra landet. Mill förslag har inle heller några
negaliva effekler på rekryteringen av arbelskrafl eller på möjlighelerna all
förflylla arbelskrafl från ell land till ell annal. Här krävs givetvis alt
rörelse drivs från fasl drifisiälle också i del nya arbetslandei och all den
anslälldes inkomsl belastar det fasla drifislällei där såsom omkoslnad.

De nu redovisade villkoren för skallefrihei i Sverige
efler sex månaders arbete ulomlands är så ulformade all de läcker de allra
flesla fall där del är rimligl all medge skattefrihet Emellertid finns det fall
då någon rörelse inte bedrivs i del andra landel men del ändå är önskvärl all
medge skallebefrielse. Jag länker i försia hand på arbele hos ideellt verkande
organisationer och hos institutioner som bedriver t. ex. undervisning och
forskning. Vidare kan del finnas situationer där anslällningsförhållandei är
sådani alt etl fasl driftställe inte uppkommer för den anställdes arbetsgivare,
t ex. för från Sverige utsända konsulter.

All hell undanla dessa och andra kategorier som inle
uppfyller villkoren i sexmånadersregeln skulle innebära en icke önskvärd
försämring jämföri med vad som gäller i dag. Jag föreslår därför en allernäliv
regel med andra villkor för alt medge skattefrihet i Sverige också för dessa
kalegorier. Villkoren i denna alternativa regel är atl arbelel skall ha pågått
under minst elt åri ett och samma land. På grund av vad jag tidigare anförl om
Sveriges åiaganden i dubbelbeskallningsavlal ser jag ingen möjlighel all i
dessa fall ge skallefrihei redan efler sex månader eller all låla regeln gälla
för arbele i flera olika länder. En ettårig vistelse i ett och samma land
medför regelmässigt atl del landel kan beskalla arbelsinkomsler som intjänas
där.

Prop.
1984/85:175 22

2.2.5 Anslällda i stal och kommun m.fl.

Mitt förslag: Stals- och kommunalanställda skall omfattas
av sexmånadersregeln men inle av den alternativa regel som på vissa villkor
ger skallefrihei först efler ell års utlandsvisielse. Uilandssiationerad personal
vid SAS undanlas från såväl sexmånadersregelns som den alternativa regelns
tillämpningsområde.

Förslaget i promemorian: Stats- och kommunalanställda saml
anställda vid SAS undanlas hell från den nya regelns Ullämpningsområde.

Remissinstanserna: Inga kommentarer.

Skälen för mitt förslag: Ettårsregeln är inte tillämplig
på anslällda hos slal och kommun. Anledningen lill delta är atl en slal enligt
inlernationell praxis får beskalla sina egna anslällda oberoende av var arbetet
utförs. Denna beskattningsrätl har också fasllagts i OECD:s modell för
bilaterala dubbelbeskattningsavtal och regeln återfinns också i alla moderna
svenska dubbelbeskattningsavtal. Undantag görs dock i OECD:s modellavial liksom
i flertalet svenska dubbelbeskattningsavtal för arbete som utförs i samband med
rörelse som bedrivs av en avlalsslutande stat, dess politiska underavdelningar
eller lokala myndigheter. I dessa fall tillämpas i stället reglerna om
beskattning av enskild tjänsl, dvs. beskatlning får, utom vid vissa
korttidsarbeten, ske i det land där arbetet utförs. Del finns därför skäl all
överväga om inle också slalsanställda och kommunall anställda, som ulför arbete
i samband med rörelse som deras arbelsgivare driver i ullandel, bör behandlas
på samma säll som anställda i enskild tjänst och således undantas från
beskattning i Sverige enligt sexmånadersregeln. Frågan har aktualiserats på
senare år genom alt svenska myndigheters och kommunala organs ijänsler har
efterfrågats i ullandet. Tre utredningar, konsullexportulredningen, ulredningen
om export av kommunalt kunnande och tjänsteexportutredningen har diskuterat
denna fråga i betänkandena (SOU 1980:23) Statligt kunnande lill salu, (SOU
1983:72) Kommunall kunnande - ett stöd för svensk export resp. (SOU 1984:33)
Handla med tjänsler.

Samlliga dessa utredningar föreslår, att även anställda i
stat och kommun skall kunna komma i åtnjutande av skatteförmåner av här
aktuellt slag. Så kan också ske redan nu genom atl en statlig eller kommunal
myndighel bedriver utlandsverksamheten i bolagsform. Beskatlning sker dä enligt
samma principer som för anställda i privala förelag. Det kan emellertid finnas
fall då det inte är lämpligt att driva rörelse i bolagsform. Etl behov finns
alliså alt även låta en viss kategori av siais- och kommu-nalansiällda omfattas
av sexmånadersregeln.

Prop.
1984/85:175 23

Med den utformning som sexmånadersregeln har i mitl
förslag är del nalurligl atl låta även anslällda i slal och kommun i princip
omfattas. Skiljelinjen blir då densamma som för anställda i privai ijänsl,
nämligen om arbetsgivaren bedriver rörelse från fasl driftställe i arbetslandei
och den anslälldes ersällning belastar del fasla driftstället som omkostnad.
Som lidigare nämnts har del också förutsatts i OECD:s modellavtal att statliga
och kommunala organ kan driva rörelse i utlandei och all de regler som gäller
för privat anställda då skall tillämpas. Denna bestämmelse finns också i de
flesta dubbelbeskattningsavtal som Sverige ingått Som påpekas i promemorian är
della emellerlid inle fallet beträffande vissa äldre avtal. 1 de fall delta
leder till alt en anställd undgår skalt både i Sverige och i arbetslandei bör
detla kunna rättas till genom all förhandlingar om ändring av dessa avtal las
upp med resp. land.

Belräffande den aliernaiiva regeln om skallefrihei efler
ett år föreslår jag atl den inle skall gälla för anslällda i slal och kommun.
Della korresponderar helt med OECD:s modellavtal och
dubbelbeskallningsavlalen. Om statsanställd personal omfattades även av denna
regel skulle della medföra all ulsänd personal vid våra beskickningar skulle
undantas från skalt i Sverige, något som givetvis inle är önskvärt.

Det nu gällande undanlaget från ettårsregeln för anställda
ombord på danskl, norskt eller svenskt luftfartyg tillkom för atl
uilandssiationerad personal, anställd vid SAS, inte hell skulle undgå skalt på
sin lön vid Ijänslgöring i länder med vilka dubbelbeskattningsavtal ingålls och
där beskaltningsrälien uiesluiande lillagts Sverige. Moiivel för denna undanlagsregel
kvarslår varför den bör finnas med även i den nya regeln.

2.2.6 Anställda ombord på ulländska fartyg

Mitt förslag: Den som är anställd av svensk arbetsgivare,
bosalt här i rikel och ijänslgör ombord på ell ulländskl fartyg som
huvudsakligen går i s.k. oceanfart skall omfaUas av sexmånadersregeln. Regeln
föreslås bli lidsbegränsad och omfatta taxeringsåren 1986-1988.

Förslaget i promemorian: Anslällda som är bosalla här i
rikel och som ijänslgör ombord på fartyg undanlas från sexmånadersregelns
lillämpning. Emellertid föreslås all en särskild lösning, som ger
skallelindring för sjömän skall ularbeias i samråd med berörda parter.
Ulgängspunklen för arbelel var alt anslällda ombord på svenska och utländska
farlyg så långt möjligl skulle behandlas lika i skaltehänseende.

Remissinstanserna: Berörda organisationer inom
sjöfartsnäringen godiar promemorieförslagel under förutsättning alt en lika
förmånlig regel som sexmånadersregeln ularbeias för anslällda ombord på fartyg.

Prop.
1984/85:175 24

Skälen för mitt förslag: Del i promemorian lämnade
förslagel om all i samråd med berörda parter utarbeta ell förslag har
verksiällis genom au en informell arbetsgrupp biiräii vid uiarbetandel av ell
förslag som parterna överlämnat till finansdepartementet. Där föreslås en
lösning inom ramen för sjömansskatielagsliftningen. I förslagel begränsas
tillämpningen dock huvudsakligen till ulländska fartyg som av
sjömansskaltenämnden förklarats gå i s. k. kvalificerad Qärrfart. Härmed avses
annan fart än inre fart, fart i Östersjön, genom Kielkanalen och längs Europas
kust saml fart på Nordsjön. Vidare uppställs krav på all bemanningen i icke
obetydlig omfattning måste utgöras av i Sverige bosatta sjömän eller svenska
medborgare. En ytterligare förulsällning är atl etl avial om bemanning och
ansläHningsvillkor upprättats mellan redaren och samlliga svenska
organisalioner för ombordanslällda för varje enskill farlyg. Förslagel
innehåller också regler som begränsar tillämpningsområdet till fartyg med
svenskl ägarin-tresse/driflinflytande. Anslällda ombord på fartyg som uppfyller
de här skisserade villkoren skall enligi förslagel hell undanlas från skatt i
Sverige.

Det är givelvis anmärkningsvärt som påpekas i
departemenlspromemo-rian alt skatteförmåner ges till sjömän ombord på utländska
fartyg med svenskl ägarintresse men inte lill direktägda farlyg; enda yllre
skillnad är all fartyget seglar under utländsk i slället för svensk flagg. Med
bortseende från detta är jag emellertid inie överlygad om all de negativa
konsekvenserna av en olika behandling av ombordanslällda pä svenska och
ulländska fartyg är så allvarliga som befaras i departemenietspromemorian. Här
stödjer jag mig närmast på den överensskommelse som Iräffals mellan Sveriges
redareförening och de ombordanställdas organisalioner och som går under
benämningen inlernationaliseringsavtalet En gemensam uppfattning hos parterna
är att svensk sjöfart bör drivas under svensk flagg och med svensk besättning.
För att nå della mål måsle emellertid konkurrensförmågan stärkas varför det
under vissa förutsällningar är nödvändigl att bedriva sjöfart under annan flagg
för att uppränhålla och vidareutveckla den svenska sjöfartsnäringen. 1
iniernalionaliseringsavialel förulsalls också atl ettårsregeln görs om lill
sexmånadersregel.

Inlernationaliseringsavtalet manifesterar en vilja hos
parterna alt gemensaml försöka lösa vissa problem inom sjöfartsnäringen. De
farhågor som finns för au en sexmånadersregel för sjömän kommer all missbrukas
genom en ökad utflaggning av svenska farlyg tror jag därför är överdriven. Det
faktum all sjömän på vissa ulländska farlyg inte belalar någon skatl alls i
flagglandel och under en sexmånadersregel också skulle bli befriade från skatl
i Sverige inger nalurliglvis betänkligheter. Jag förutsälter emellertid atl
del med den enighel som nu finns mellan parierna är möjligt all vid
avtalsförhandlingar väga in den nettolöneökning som en skatlebefrielse av delta
slag skulle kunna leda till.

Del finns skäl som lalar mol en lösning inom ramen för
sjömansskatie-syslemel. Det särskilda syslem som vi har i Sverige med en
definiliv

Prop.
1984/85:175 25

sjömansskatt utanför ramen för den ordinarie
inkomstskatten är en samnordisk lösning. Utvecklingen sedan dess tillkomst har
emellertid lett lill alt del föreligger skäl atl ifrågasälla om systemet bör
bibehållas. Informella överläggningar i denna fråga har förls på
ijänslemannaplanei mellan representanter från olika nordiska länder. En
slulsals av dessa överläggningar är alt fördelar kan uppnås genom atl inordna
sjömännen i landskatiesysle-mel. Jag har därför för avsikl alt föranstalta om
en närmare ulredning av de frågor som skulle uppkomma vid ell slopande av
sjömansbeskaiiningen. 1 avvaktan härpå bör inga nya kategorier föras in i
systemel, varför en sexmånadersregel för sjömän som arbetar ombord på ulländska
fartyg i vart fall t v. är all föredra. I samband med nyssnämnda utredning bör
en förutsättningslös omprövning ske i fråga om beskallningen av sjömän.på
ulländska fartyg. Den nya sexmånadersregeln bör därför bara gälla under den tid
som behövs för beredning och genomförande av en allmän ändring av
sjömansbeskaiiningen. En period på 2,5 år lillgodoser enligi min mening de här
angivna syflena.

Belräffande regelns närmare utformning anserjag att de
skäl som talar mol alt låla sexmånadersregeln bli lillämplig på sjömän väger
lyngre vid fart som bedrivs nära Sverige. Jag anser därför all regeln bör
lillämpas endasl på fartyg som går i s. k. oceanfart Della ultryck återfinns i
1 kap. 11 § lagen (1965: 719) om säkerhelen på fartyg. I princip innebär delta
all fart inom Sverige, pä Öslersjön, Nordsjön, längs Europas kusl samt i
Medelhavel och Svarta havet undanlas från sexmånadersregelns Ullämpningsområde.
Vidare har jag lagil fasla på parternas förslag när del gäller alt begränsa
regeln lill utländska fartyg med svenskt ägarinlresse/drifiinfly-lande. Della
har sketl genom atl som villkor för sexmånadersregelns lillämpning föreskriva
atl arbetsgivaren måste vara anlingen en fysisk person som är bosatt i Sverige
eller en inländsk juridisk person.

2.2.7 Begränsning av sexmånadersregeln till vissa länder

Mitt förslag: Ingen begränsning av regelns
tillämpningsområde lill vissa länder.

Förslaget i promemorian: Sexmånadersregelns
tillämpningsområde begränsas lill länder utanför Norden. Definiliv slällning
tas dock inle lill denna fråga med hänsyn till de övriga nordiska ländernas
inslällning lill frågan.

Remissinstanserna: Från näringslivets sida har framhållils
all del skulle försämra konkurrensförmågan för svenska förelag verksamma i
övriga nordiska länder om dessa inte skulle omfattas av sexmånadersregeln,
Kammarrällen i Slockholm har också avvisal förslagel med moliveringen all
tillräckliga skäl saknas all låla Norden hamna uianför. Bankinspektionen har
också avvisal förslagel under åberopande av rättviseskäl.

Prop.
1984/85:175 26

Skälen för mitt förslag: Den skattelindring som
sexmånadersregeln avser att ge bygger på atl skallen i arbelsstalen är lägre än
i Sverige. Är skallen i arbelssialen högre än i Sverige eller lika hög leder
regeln inle till någon skaltelindring i normalfallet Del kan därför
ifrågasällas om del verkligen finns behov av en särskild regel av delta slag i
förhållandet till andra högskatieländer. Dil räknas de nordiska länderna även
om skallen i Sverige generelll sell genomgående lorde vara högre.

I departementspromemorian anges också vissa andra skäl som
ifrågasätter om Norden bör omfattas av sexmånadersregeln. Dessa skäl är vissa
kontrollproblem, del nya nordiska multilaierala dubbelbeskaliningsavialet som
gäller fr. o. m. 1984 saml värdet av en nordisk enighel på områdel.

Som lägel är nu föreligger ingen enighel på delta område.
Danmark har visserligen en sexmånadersregel och i Finland pågår arbele i syfte
alt införa en sådan. Norge avvaklar uivecklingen i Sverige och Finland.

Enligi min uppfallning är skälen för all sexmånadersregeln
inle skulle gälla vid arbele i Norden eller någol annat land inle lillräckligi
slarka. Jag föreslår därför ingen begränsning av regelns lillämpning lill vissa
länder. Inför de övriga nordiska länderna en särreglering i denna fråga i sin
lagstiftning är del ingel som hindrar att frågan tas upp igen.

2.2.5 Administrativa frågor

Mitt förslag: En särskild beslämmelse införs i
taxeringslagen (1956: 623) som gör del möjligl för taxeringsnämnden all
underiåla atl laxera en skallskyldig för dennes utlandsinkomst om sannolika
skäl talar för all förulsällningarna för atl undanta inkomsten från beskattning
kommer att föreligga efter det att taxeringsnämnden avslutat sitl arbete.

Förslaget i promemorian: Överensstämmer med mitl.

Remissinstanserna: Riksskalteverket anser alt en
lagreglering är onödig. De fåtal fall som kan bli aktuella kan lösas praktiskt
i taxeringsnämnderna, t.ex. genom ultagsmarkering. Länsstyrelsen i Göieborgs
och Bohus län tror att del i prakliken kan bli svårt för laxeringsiniendenten
att i tid anföra besvär.

Skälen för mitt förslag: Vid korta vistelser utomlands är
del i många fall klart redan vid laxeringen om sexmånadersregeln är lillämplig
eller ej. I de fall då utlandstjänslgöringen påbörjas i slulel av ell år kan
del dröja längre innan ell beslut kan fattas, men detla bör i regel kunna ske
under taxeringsåret, eftersom taxeringsnämnderna inte avslutar sill arbete
förrän den 31 oktober. I de fall vistelsen varar ell år eller längre gäller
emellertid all omfattningen av skattebefrielsen inte kan avgöras under
laxeringsåret i de fall vislelsen påbörjats under årels två sisla månader. Har
ullandstjänsl-

Prop.
1984/85:175 27

göringen pågåll så länge som tio månader och den
skatlskyldige påslår all Ijänslgöringen kommer alt fortsätta så länge alt
förulsällningarna för all undanta inkomslen från skalt inlräder är del rimligl
alt i normalfallet medge den skatlskyldige skatlebefrielse i avvaklan på att
förulsällningarna härför inträder. Della bör givetvis följas upp så all
laxeringsinlendenlen innan besvärstiden gär ul har möjlighel all överklaga
laxeringen. Riksskatteverket anser atl delta går alt klara utan lagreglering.
Enligt min uppfattning måste frågan lagregleras om man i normalfallet vill atl
den skallskyldige skall medges skallebefrielse innan förutsättningarna för
della är helt uppfyllda. Jag föreslår således all en bestämmelse införs i
taxeringslagen som tillåter taxeringsnämnden all underiåla all laxera en
inkomst i ell sådant fall. Beträffande frågan hur detla skall följas upp av
skatiemyndighelerna har jag för avsikl all älerkomma med förfatiningsförslag i
elt annal sammanhang. Della behöver emellertid ej behandlas av riksdagen.

2.2.9 Ikraftträdande

Ändringarna i bosällningsbegreppel bör om möjligl sättas i
kraft så alt de nya och äldre reglerna inle samiidigi kan bli tillämpliga under
samma laxeringsår. Samiidigi är del angelägel all lagsliflningen iräder i krafl
så snart som möjligt.

Jag föreslår därför all lagstiftningen träder i krafl den
1 juli 1985 men lillämpas försia gången vid 1987 års laxering.

Med hänsyn lill all planering för ullandstjänstgöring ofta
sker lång lid i förväg bör såväl anslällda som företag i god lid få kännedom om
vilka regler de har alt rälla sig efler. Samlidigt är jag medveten om atl del
beträffande anslällda ombord på utländska fartyg är angelägel all lagsliftningen
iräder i kraft så snart som möjligt. Del är därför inle lämpligl all vänia med
ikraftträdandel till näsla årsskifte. Jag föreslår därför atl lagstiftningen
Iräder i krafl redan den I juli 1985 och lillämpas första gången vid 1986 års
taxering. Äldre bestämmelser skall dock fortfarande tillämpas på
ullandsijänslgöring som påbörjas före ikraftträdandet

2.3 Upprättade lagförslag

I enlighel med del anförda har inom finansdepartemenlel
upprättats förslag till

1.
lag om ändring
i kommunalskalielagen (1928: 370),

2.
lag om ändring
i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

3.
lag om ändring
i taxeringslagen (1956: 623).

Förslagen bör fogas lill proiokollei i della ärende som
bilaga 5.

Prop.
1984/85:175 28

3 Specialmotivering

3.1 Punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 53 §
kommunalskattelagen

(1928:370)

Med "boslad för årelrunlbruk" avses i princip en
boslad som är så ulruslad och kommunikationsmässigt så belägen all del uian
vidare är möjligl alt bo där årel om. Vilken vikl som skall fäslas vid en sådan
boslad kan naturligtvis variera frän fall lill fall. En fjällsluga som
nalurligl nog är vinierbonad och kanske försedd med allehanda bekvämligheler
bör nalurliglvis inle ha samma tyngd i en sådan sammanvägning som t.ex. en
faslighel belägen i en storstadsregion där gränsen mellan permanenlboslä-der
och fritidsbebyggelse under årens lopp mer eller mindre suddats ul. Delsamma
gäller en sommarbostad som är så ulruslad au den kan bebos året om men belägen
på en plats, l.ex. en ö i skärgården, som endast med svårighet eller inte alls
kan nås under vissa tider på årel.

Med "aklivi ekonomiskl engagerad" avses
lillgångar av annal slag än rena kapitalplaceringar. Även andra tillgångar än
aklier skall beaklas. Del avgörande är om innehavet direkl eller indirekl ger
innehavaren ell inflytande.

3.2 Punkt 3 första och andra stycket av
anvisningarna till 54 § kommunal

skattelagen (1928:370)

Med "arbetsgivare" avses här den hos vilken den
anställde formellt är anställd och som svarar för dennes inkomsl. I fall då
arbelskrafl hyrs in genom ett speciellt bolag som Ullhandahåller arbetskraft
mot ersättning är det alltså uthyraren som är arbetsgivare om del är han som är
den som har det reella ansvarel för den anslälldes lön.

När etl företag skall anses driva rörelse från fasl
driftställe bör normalt inte vara svårt att konstatera. Anlingen finns en
filial till vilken den anslällde är knuten eller också är arbetsgivaren en
självsländig juridisk person. Filialen kan vara en förgrening av ell svenskl
eller ulländskl förelag. Normall bör det vara lätl för den skatlskyldige alt få
ett intyg från sin arbetsgivare eller från en myndighet i landet atl den han är
anslälld hos har en fast etablering i landet. I vissa fall, l.ex. när en
nyetablering jusl påbörjats eller vid byggnadsverksamhet eller liknande som är
av kortvarig nalur kan ibland Iveksamhel uppslå om rörelse bedrivs från fasl
driftställe. Utgångspunkten för denna bedömning bör vara lagsliflningen i det
land där verksamheten bedrivs. Finns dubbelbeskattningsavtal måsle beslämmelserna
om vad som enligt avtalei ulgör fasl driftställe beaktas. Det ankommer på den
skatlskyldige atl med hjälp av arbetsgivaren införskaffa nödvändiga uppgifier
om detta. En alltför omfatlande bevisning bör här inle krävas. Om del är hell
klart alt den skatlskyldige beskallas i del land där

Prop.
1984/85:175 29

arbelel uiförs bör enligt min mening i iveksamma fall
omfallande ulredningar, t ex. om fasl driftställe föreligger i den mening som
avses i dubbelbeskaliningsavialet i fråga, kunna undvikas.

En ersällning skall normall anses belasta etl
rörelsedrivande företags fasla driftställe såsom omkostnad om del arbele som
den anslällde ulför kommer företagel lill del. Jag är medvelen om atl della
villkor ibland kan vara svårt atl konlrollera och kanske även svårt för den
skallskyldige alt slyrka. Villkorets syfte är att förhindra alt del fasla
driflslället betalar en persons lön och sedan kompenseras för detta av den
verklige uppdragsgivaren. Från taxeringsmyndigheternas sida bör i de fall då
del inle finns anledning all misslänka sådana kringgående ålgärder beviskravet
inte ställas alltför högl.

Med kommun avses här även landstingskommun och församling.

"Oceanfart" finns definieral i I kap. 11 § lagen
(1965:719) om säkerhelen på fartyg. Denna beslämmelse gäller dock inle för
ulländska farlyg. Jag iror emellertid inle all del skall bli några slörre
problem all använda ultryckel också i della sammanhang. När del blir aktuellt
att mönstra på etl ulländskl fartyg lorde del inle vara någol problem för den
anslällde all få reda på hur fartygei i fråga kommer all gå. Skulle det eflerål
bli ivisl om delta med taxeringsmyndigheterna finns uppgifter om fariygels fart
som den anslällde i regel bör kunna få från rederiet

3.3 Punkt 3 tredje stycket av anvisningarna till 54 §
kommunalskattelagen (1928:370)

Syftei med all föreskriva att besöken i Sverige skall vara
föranledda av ijänsleuppdraget i utlandet är att förhindra alt en person
uppehåller också en tjänst i Sverige som kräver atl han besöker Sverige.
Avsiklen är inle all tjänsien ulomlands skall kunna kombineras med en annan
tjänst i Sverige. Om den ullandsanslällde således vid vistelse i Sverige ägnar
sig åt hell andra arbetsuppgifter än sådana som kan anses beröra hans
utlandsan-siällning anses uilandsljänslgöringen därmed avbrulen. Skulle han
därefter åler fortsätta i samma ijänsl utomlands måste således delta ses som en
ny Ijänsl i delta sammanhang varför vardera tjänstgöringsperioden måsle bedömas
var för sig. Inget bör emellertid enligt min mening hindra au en anslälld reser
hem för atl på sin semester t ex. avsluta eu lidigare arbele.

I förevarande slycke konslateras atl kortare avbrott i
vistelsen utomlands räknas in i tiden ulomlands. Vidare sker en reglering med
avseende på vislelseliden i Sverige. Vislelser i andra länder än arbeislandei
har inle ullryckligen reglerais. Vad gäller skallefrihet enligt huvudregeln
innebär della atl del är tillåtet all la semesler och atl göra av ijänslen
betingade resor i annal land än vislelselandel ulan alt skaitefrihelen går
föriorad. Denna lid räknas då med i vislelseliden utomlands. En förulsällning
är dock all anställningen allljämi pågår. I fräga om skallefrihei enligi den

Prop.
1984/85:175 30

aliernaiiva regeln krävs ell års vislelse i ell och samma
land. Här kan givelvis inle alliför omfallande vistelser tillålas i andra
länder för då skulle kravel på vistelse i samma land läll kunna kringgås. Jag
har emellerlid inle ansell del nödvändigl atl delaljreglera vistelser av della
slag. Jag har i slället nöjt mig med all föreskriva atl "korlare
uppehåll" i utlandsvistelsen, vilkel i delta fall avser vislelse utanför
anställningslandel, är tillåtna om de avser semesler, ijänsteuppdrag e.d. Med
kortare uppehåll avses enligt min mening normal semesler och också ijänsteresor
som inle är alltför omfattande i antal eller längd. Vid den bedömning som här
måsle göras i praxis måsle nalurliglvis hänsyn las lill syftei med regeln. I de
fall beskailning hell klart har skell i anslällningslandel bör enligi min mening
mindre vikl kunna fäslas vid vislelsetid i andra länder än Sverige.

Med "dagar" avses här också del av dag. Del
belyder all både ankomsl-och avresedag räknas in i anlalel dagar.

Beträffande anslällda ombord på utländska fartyg gäller
att dessa inte kan arbela ombord på fartyg som besöker svenska hamnar under
flera dagar än som den anslällde enligi punkt 3 iredje slycket får uppehålla
sig i Sverige för all komma i åtnjutande av skallebefrielse.

3.4 Punkt 3 fjärde stycket av anvisningarna till 54 § kommunalskattelagen

(1928:370)

En skattskyldig får anses ha goda skäl all anla alt en
anslällning kan anias komma alt vara under den tid som framgår av ell
anställningskontrakt Detla bör också normall accepteras av skattemyndigheterna
om det inle finns andra omsländigheler som tyder på molsatsen.

Till omständigheler som den skattskyldige själv inte
kunnal råda över hör både personliga händelser såsom egna och anhörigas sjukdom
och yttre händelser såsom krig, strejk och liknande. I vilken omfattning sådana
och andra händelser skall anses ulgöra tillräckliga skäl för atl della rekvisil
skall anses uppfyllt får avgöras i praxis. En viss välvilja bör här visas från
skattemyndigheternas sida men etl absolut krav måsle vara all avbrottet av
utlandsvistelsen beror på den inlräffade händelsen. En lindrigare sjukdom som
utan vidare kunnal behandlas på ort och slälle bör enligi min mening inle vara
lillräckligi skäl för alt ullandsvislelsen skall få avbrytas Ulan au
skaitefrihelen upphör.

Vad gäller bedömningen av vad som skall anses som
"uppenbart oskäligl" vill jag förorda en restriktiv tillämpning i de
fall vistelsen endast varat en kortare lid. Innan hälften av den tid förflulil
som erfordras för all skallefrihei i Sverige skall erhållas bör enligi min
mening omständigheterna endasl i undanlagsfall kunna vara sådana all del
framsiår som uppenbart oskäligl all beskalla inkomslen i Sverige. Del är ju
inle fråga om någon dubbelbeskalining eflersom avräkning numera alllid kan ske
av uiländsk skalt mot såväl slallig som kommunal inkomsiskali. Som jag ser

Prop. 1984/85:175 31

del
bör denna "säkerhetsventil" främsl komma lill användning när villkoren
endasl med liten marginal inle blivii uppfyllda beroende pä omsländighel som
den skallskyldige inle själv kunnal råda över.

4
Hemställan

Jag
hemställer atl lagrådels yitrande inhämlas över förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskalielagen (1928:370),

2. lag om ändring i lagen (1947:576) om slallig
inkomsiskali,

3. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).

5
Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemslällan.

Prop.
1984/85:175 32

Bilaga I

Sammanfattning av promemorian (Ds Ju 1983:18) Beskattning
vid flyttning till utlandet, m. m.

Sedan länge gäller enligi kommunalskalielagen all svenska
medborgare som hävdar all de flyttal från Sverige själva skall visa all en
verklig ullandsflyttning har skett. Regeln har till syfte all molverka
skalteflykl genom skenbosäitning i utlandet. Den har formen av en presumiion
för fortsatt skattskyldighet i Sverige under tre år efter avresan lill
ullandet.

Kommissionen har vid sina kontakter med olika myndigheler
erfaril all fillämpningen av denna regel gell upphov lill ålskilliga
svårigheier. Till slor del ligger problemen på ulredningssidan, eflersom
möjlighelerna all nå resulial är sämre i ärenden med ullandsanknyining. Det har
emellertid också framhållils atl de maleriella reglerna inle är hell
tillfredssiällande i sill nuvarande skick.

Kommissionen lägger i denna promemoria fram förslag om
förbällringar på dessa punkler. För att underlätta skattemyndigheiernas
kontroll av uiflyltningsfallen föreslås presumlionen för fortsatt
skallskyldighel i Sverige förlängd till fem år. En sådan ändring moliveras bl.
a. av alt den ökade internalionaliseringen av affärslivet och de förbäiirade
kommunikationerna ger både anledning och möjligheter atl under en längre lid
uppränhålla en anknylning till flera länder.

Vid sidan av denna processuella reglering av
bevissilualionen i uiflyltningsfallen föreslås också vissa materiella ändringar.
Dessa ändringar innebär en anpassning av del skatieräilsliga
bosällningsbegreppel lill de hemvistregler som OECD rekommenderat sina
medlemsländer atl använda i dubbelbeskattningsavtalen. Genom de föreslagna
ändringarna, som innebär en viss uividgning av bosällningsbegreppel, uppnås all
de inlerna reglerna läcker in den beskailningsräii som vanligen lillerkänns
Sverige enligt dubbelbeskattningsavtalen.

Lagförslaget i promemorian (Ds Ju 1983:18) Beskattning vid
flyttning till utlandet, m. m.

Härigenom föreskrivs au p. 1 av anvisningarna till 53 §
kommunalskalielagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

Anvisningar till 53 S

1, Såsom bosall här i rikel räknas den, som här har
sill egenlliga bo och hemvisi. Med i Sverige bosall skallskyldig likslälles
enligt 68 § den som, utan atl vara bosatt i Sverige, sladigvarande vistas
här.

Svensk medborgare, som icke stadigvarande vistas i
Sverige, skall likväl kunna anses bosall här om han alltjämt har väsentlig
anknylning till Sverige. Vid bedömande av frågan om han har väsenllig anknylning
lill Sverige skall beaklas sådana omsländigheler som att han icke tagit
varakligl bo och hemvist på viss utländsk ort, alt han vistas utomlands för
sludier eller hälsans vårdande, all han har bo eller familj i Sverige, atl
han driver rörelse eller innehar faslighel här i rikel och därmed jämförliga
förhållanden.

Iniill
dess tre år förflulil från avresan från Sverige skall han allljämi anses
bosall här, om han icke visar all han under beskaliningsårel icke haft
väsenllig anknylning till Sverige. Efler nämnda tids utgång skall han
däremol icke anses bosalt i Sverige, om del icke visas all sådana
omsländigheler förelegat under beskaliningsårel all han allljämt bör anses
bosalt här. Hänsyn skall därvid icke lagas till kortvariga eller lillfälliga
uppehåll i Sverige för affärer, semestrar eller dylikl.

Ullänning, som sladigvarande bor i Sverige eller under
längre lid vistas här ulan andra avbroll än rent tiltfälliga, skall anses ha
sitl egenlliga bo och hemvisi i Sverige.

3 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 175

1, Såsom bosall här i rikel räknas den, som här har sill
egenlliga bo och hemvist. Med i Sverige bosalt skallskyldig likslälles enligi
68 § den som, utan all vara bosall i Sverige, sladigvarande vislas här.

Aven den som Inle stadigvarande vislas i Sverige skall
likväl anses bosalt här om hans personliga och ekonomiska förbindelser med Sverige
är starkare än dem han har med något annal land. Därvid skall beaklas hans
familjeförhållanden och sociala anknylning, hans yrkesverksamhei och övriga
verksamheler. plaisen för hans affärs-verksamhel, den plals varifrån han
förvallar sin egendom och därmed jämförliga omsländigheler.

Om en svensk medborgare inle vislas endasl lillfälligl
ulomlands skall frågan om han alltjäml är bosatt i Sverige avgöras med
särskild hånsyn tagen till avsiklen med utlandsvistelsen. Vidare skall beaklas
om han stadigvarande har bosatt sig på en viss utländsk orl och om han i
övrigl har avvecklat sin anknytning till Sverige. Iniill dess fem år har
förfiulit efter avresan IiU ullandet skall han alltjäml anses ha de slarkasle
förbindelserna med Sverige, om han inle visar att han under beskattningsåret
har haft Slarkare anknylning till ett annal land. Efler uigången av denna tid
skall han däremol inle anses bosatt i Sverige, om det inte visas atl sådana
omsländigheler förelegal under beskattningsåret att bestämmelserna i första
eller andra stycket är tillämpliga.

Prop.
1984/85:175 34

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över promemorian (Ds Ju
1983:18) Beskattning vid flyttning till utlandet m. m.

1 Remissinstanserna

Efter remiss har yllranden avgetts av riksskalieverkei
(RSV), kammarrätterna i Stockholm och Göteborg, länsstyrelserna i Stockholms,
Malmöhus, Göieborgs och Bohus saml Norrbottens län, länsrätterna i Stockholm
och Göteborg, lokala skaltemyndighelerna i Stockholm, Malmö och Göleborg,
bankinspeklionen, Landsorganisalionen i Sverige (LO). Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF), Svenska maskinbefälsförbundel, Svenska sjöfolksförbundel, Sveriges
advokalsamfund, Sveriges fartygsbefälsfören-ing. Sveriges hantverks- och
induslriorganisalion - Familjeföreiagen (SHIO-Familjeförelagen), Sveriges
induslriförbund, Sveriges redareförening, Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund (TOR), Tjänsiemännens centralorganisation (TCO) och
riksförsäkringsverket (RFV).

Länsstyrelsen i Malmöhus län har bifogal elt yttrande från
lokala skaile-myndigheien i Helsingborgs fögderi.

2 Allmänna synpunkter

Kammarrätten i Slockholm anför:

I yllranden över andra förslag från kommissionen har
domslolen ultalal all de i väsenlliga hänseenden inle uppfyller de krav på
kartläggning och motiv som normalt brukar ställas. Samma anmärkning måste rikias
mol den promemoria som nu är föremål för remiss.

Flera avsnill (4.4.1, 4.4.3, 6.1 och 6.4) präglas sålunda
av vaga och svepande formuleringar som förmedlar ett intryck av alt myckel
slora belopp årligen undandras från beskatlning i Sverige lill följd av
skenbo-sällning i ullandet Några belägg för dessa påslåenden redovisas
emellertid inte. Det skulle ha varit en klar fördel om konkrela exempel hade
lämnats på siiualioner som avses. Promemorian innehåller också molsiridiga
påslåenden (se t ex. s. 21 jfr 53). Moliveringarna är ofla lunna och ger inle
en lillräckligi klar uppfattning om vilka beteenden som skall bekämpas lika
lite som på vilkel sätl detta skall ske i prakliken. Samtidigt synes en del av
moliven sakna läckning i lagtexien och bär därmed prägel av elt försök till
lagstiftning genom moliv (jfr s. 7), någol som slrider mol svensk
lagslifl-ningstradilion.

Som exempel på den brislande slringensen i förslagen kan i
samman-hangel pekas på all del nya andra slyckel i punkl 1 av anvisningarna
lill 53 § kommunalskalielagen (1928:370) - KL- visseriigen inle innehåller
någon uttrycklig bevisbörderegel.

Prop. 1984/85:175 35

Men lydelsen är ändå sådan atl del lorde komma atl falla
på den enskilde alt visa att han har starkare förbindelser med annal land än
Sverige. Sä länge han inle lyckas med della blir den svagaste förbindelse med
Sverige ändå starkast. En sådan ordning ter sig uppseendeväckande och knappast
rimlig. Saken har inte alls berörts i promemorian.

Till vad som har sagts nu kommer all kommissionen inle har
gjort något försök all analysera vilka effekler förslagen kan få, om de
genomförs, ulöver det omedelbara syftet, nämligen all - förhoppningsvis -
molverka skenbosällning ulomlands. Är del t ex. säkert alt del verkligen i ell
slörre sammanhang är etl svenskl inlresse all den som flyttar ul ur rikel i en
sådan ulslräckning skär av banden med Sverige som lorde bli nödvändigl, om han
skall vara säker på atl utflyilningen skall godias utan omsländiga processer
o.l.? Är del välbelänkl all konstruera en reglering som skulle medföra alt den
svensk som flyliar ut ur rikel i praktiken nödgas avveckla silt innehav av
svenska aktier o. 1. samiidigi som ulländska placeringar i aklier på den
svenska börsen lorde upplevas som någol posilivi frän samhällsekonomisk
synpunkl? Del är förvånande all kommissionen finner sig kunna fullsländigl
förbigå frågeställningar av denna art med tystnad.

Av skäl som harangens i del föregående anser kammarrätten
atl del inle går atl med utgångspunkt i promemorian avgöra om förslagen däri
bärs upp av tillräckliga skäl. Domstolen avstyrker därför atl en reform
genomförs på grundval av denna.

Länsrällen i Slockholms lim anför:

Inlernaiionell beskailning är etl rätlsområde som i många
olika hänseenden erbjuder belydande svårigheter. Samhällsulvecklingen under de
senasle årtiondena har gåu med slor hasiighei mol ökad internationalisering,
vidgad utrikeshandel och förbättrade kommunikationer, lolall sell en kraffigi
ökad rörelse över nationsgränserna. Lagsliflningen har inle hängl med i
uivecklingen. I slällei för en konvenlion lill vilken de anslutna slalernas
inlerna rätisregler kunde anknyla har vi elt rättsläge med bristande överensslämmelse
mellan vår egen nationella lagstiftning och gällande dubbelbeskattningsavtal.
Dessa avtal inbördes föreler en mängd inbördes avvikelser. En följd av den
nuvarande ordningen är atl ett stigande antal personer läcks in under de
inlerna beskaiiningsreglerna i flera stater med de olägenheler som detta för
med sig både för de enskilda och för staterna.

Mol bakgrund av de senaste årtiondenas snabba ulveckling
synes behov föreligga av en översyn av lagstifiningen på områdel. En sådan
översyn borde bygga på en ordenllig probleminveniering, en klar målformulering
och en kartläggning och diskussion av aliernaiiva lösningar.

Som ulgångspunkler för Eko-kommissionens förslag synes
endasl ha lagls uppfattningen att den svenska staten drabbas av ett belydande
skattebortfall och all delta kan rältas lill eller molverkas genom de
föreslagna skärpningarna i lagsliftningen. De nuvarande förhållandena har
emellerlid inte närmare beskrivils.

Såvill länsrällen kan förslå lämnar människor Sverige av
bl.a. ivå skäl. Många gör del för atl tilliräda en anställning ulomlands för
kortare eller längre lid. Dessa fall synes inle utgöra någol slörre problem.
Andra lämnar Sverige för all de anser att de skattekrav som ställs på dem vid
fortsatt vislelse här i landel är så stora atl de finner del mesl förenligl med
sina egna inlressen atl välja en annan uppehållsort.

Prop. 1984/85:175 36

Ulflyllning av det senare skälet lär man inle komma ål
genom all "bygga högre slakel". Den som av skalleskäl vill lämna
landel lorde anpassa sig lill de regler som slälls upp. Om "slaketen"
byggs för höga riskerar man för övrigt all de som flyliar ul också i ökad
ulslräckning för med sig sill kapilal. En sådan effekl synes definilivi inte
önskvärd.

Del borde inte komma i fråga i en modern västerländsk
demokrati all söka förhindra utflyttning av vare sig det ena eller andra
skälel. Den som vill bosätta sig nägon annanstans än i Sverige ska rimligen få
göra del ulan alt trakasseras av några folkbokföringsmyndigheter.

En hell annan fråga är på vilka grunder beskailning skall
ske här i landel. Vad nu sagls ulgör del främsla skälel för alt dra en klar
skiljelinje mellan regler för folkbokföring och beskattning.

Ell genomförande av kommissionens förslag lill ändringar i
anvisningarna lill 53 § kommunalskalielagen skulle inie medföra några negaliva
effekler på arbelssiiuaiionen i skaliedomslolarna men knappasl heller medföra
de förbällringar som kommissionen sagl sig eftersträva.

Lokala skallemyndighelen i Slockholms fögderi anför:

Förslagel som sådani kan inle anses ulgöra någon slörre
skärpning av nu gällande regler. En radikal åigärd vore all beskalla alla
svenska medborgare oavsell bosällning i likhel med amerikanska skatieregler
för amerikanska medborgare, Deklaralionsskyldighet skulle då gälla alla
svenska medborgare över hela världen. I den mån svensk skall kunde utgå på
beskallad utländsk inkomst skulle utländsk skatt avräknas i Sverige.
Allernaiivel skulle man kunna lillämpa källslalsprincipen, dvs. all inkomsl som
härrör från källa i Sverige och förmögenhet i Sverige beskattas här.

För all nämnda förslag skall få någon effekl erfordras en ändring
i de flesla dubbelbeskallningsavlal.

Lokala skallemyndighelen i Malmö Jögderi anför;

Tillämpningen av reglerna i p. I i anvisningarna lill 53 §
kommunalskalielagen bereder skaliemyndighelerna belydande svårigheier. 1
försia hand kan problemen hänföras till ulredningssidan. Del saknas för
närvarande generella kontrollmöjligheter som ger skattemyndigheterna kännedom
om vilka personer som flyttar ul ur landet och som således enligt lagen är
presumtiva skattskyldiga. I slorl sell är man hänvisad lill bedömning av dem
som själv hör av sig genom all inge självdeklaralion eller genom all på annal
säll beskriva sin anknylning lill Sverige. Del är emellerlid inte vanligt all
skaltskyldig självmant lämnar självdeklaration för år efter det all ulflyllning
skell. Reglerna har också den bristen alt de i vissa fall inte medger
beskatlning i Sverige även om så skulle vara möjligl enligi dubbelbeskallningsavlal.

Bankinspeklionen anför:

Förslagel innehåller betydelsefulla ändringar i det
skalterällsliga bosätt-ningsbegreppel i syfte atl möjliggöra vidgade
skalleanspråk från svensk sida på ulflyitade svenskar. Eu genomgående drag är
au bevisbördan i skaltelvisier av ifrågavarande slag i ökad utsträckning läggs
på den skaltskyldige.

Prop. 1984/85:175 37

Nuvarande regler pä områdel lillkom efler omsorgsfulla
förberedelser. De grundas pä samma av OECD rekommenderade modellregler för dubbelbeskallningsavlal
som nu åberopas av kommissionen mot ekonomisk brollsiighel. De präglas av en
slrävan alt så långi som ansågs vara försvariigl från rättssäkerhetssynpunkt
möjliggöra all svenska inlressen hävdades inom ramen för de principer som
rekommenderas av OECD.

Som främsla medel härför infördes den s.k. ireårsregeln.
Den innebär en presumiion för atl en ulflyitad svensk under de ire försia åren
skall anses ha bibehållil den starkaste anknylningen lill Sverige, en
presumiion som givelvis kan molbevisas av den skatlskyldige. Efler Ire år är
presumlionen den motsatta. Det ankommer då på skatiemyndighelerna att bevisa
all sådan anknylning allljämi föreligger. Presumtionsreglerna bygger på
lankegången all anknytningen lill Sverige successivi försvagas. I anvisningarna
till 53 § kommunalskattelagen räknas upp ett antal omständigheter som
erfarenhetsmässigt visat sig ha betydelse i bosällningslvisler och som enligi
lagsliflarens mening kan peka på bibehållen väsenllig anknylning lill Sverige.
Del är all märka alt dubbelbeskallningsavlalen ofla nog kan leda till en
gynnsammare ulgång för den skattskyldige än vad anvisningarna anger. Sålunda
måsle en bevisning från den skallskyldiges sida om all han har "centrum
för levnadsintresscna" i annan stat leda fram till alt han anses bosall i
den staten, även om de inlerna svenska reglerna i och för sig skulle ge
underiag för all anse honom bosall i Sverige.

Oavsell all sambandel mellan bosällningsreglerna och den
ekonomiska brollslighelen uppenbariigen är svagl, inger del belänkligheier all,
på grundval av en snabb och med föga grundlighel gjord ulredning, gå in och
ändra i gällande, omsorgsfulll uppbyggda, regelsyslem. Förslagel är också genom
sina glidande, delvis oklara formuleringar, svårt all överblicka, och del blir,
om det skulle genomföras, också svårt all lillämpa. Huvudförslaget är atl
förlänga ireårspresumlionen lill all gälla fem år. Även om kommissionen kunnal
åberopa en väsliysk förebild, saknas del enligi inspeklionens mening anledning
ätt frångå den omsorgsfulla avvägning av sinsemellan motstridiga synpunkler
som gjorts i den nuvarande lagsliftningen. Dessa kan sammanfattas så att mol
inlressel av au molverka misslänkl skalteflykl får vägas det lika beakiansvärda
inlressel av att inte skapa onödiga svårigheier i bona fidefall.

Vad slulligen angår de av kommissionen åberopade
ulflyllningarna av kapitalstarka personer lill Storbritannien får inspeklionen
ånyo erinra om all vilka bosällningsregler som än inierni införes i Sverige,
dessa aldrig kan leda lill etl för svenska beskatlningsintressen gynnsammare
resultat än dubbelbeskaltningsavialei mellan Sverige och Slorbrilannien.

Inspeklionen har här endasl kunnat peka på en del
uppenbara brisler i kommissionens förslag. Vad som framkommil är enligt
inspeklionens mening tillräckligt för au konstatera atl förslagel inte är
ägnal att läggas till grund för lagstiftning. Förslaget måsle därför avstyrkas.

LO anför:

LO delar kommissionens bedömning att lagstiftningen inle
är tillräckligt effekiiv för all förhindra skalteflykl med internationell
karakiär. Det råder ingen tvekan om alt skalieundanhållandel med
internationella förgreningar Ulgör en växande andel av del lolala
skalieundanhållandel saml alt sken-bosätiningar i ökad ulslräckning ingår som
elt viktigt led i skatteflykten.

Prop.
1984/85:175 38

Förutom internalionaliseringen av samhällsutvecklingen
lorde den internationella skatleflyklen framför alll lillskrivas brister i den
maleriella lagsliftningen och skattekontrollen. LO anser det därför som
synnerligen angelägel all yllerligare skärpa bosällningsbegreppel. Men del är
enligi LOs beslämda uppfattning långlifrån tillräckligt med enbart ålgärder på
lagstiflningsområdet ulan kompletlerande insalser måsle även vidias på
kontroll- och ulredningssidan. Del är i detla sammanhang nödvändigl all Sverige
genom intensifierade anslrängningar i högre grad kan få lill slånd bindande inlernaiionella
avtal om olika former av bislånd i skalleärenden.

Den föreslagna revideringen och skärpningen av
bosättningsbegreppet, inklusive bevispresumtionen, anser LO vara en
ändamålsenlig anpassning lill internationella skatterätten och OECDs modellavtal
för dubbelbeskattning. LO har därför inga principiella invändningar mot
förslagens sakliga eller laglekniska ulformning.

Del är enligt LO utomordentligt angelägel all, som
ulredningen föreslår, utvidga och förbällra samarbetet mellan skalle- och
folkbokföringsmyn-dighelerna särskilt beträffande prövningen och kontrollen i
utflyttnings-ärenden. I vilka former och hur della utökade samarbete konkrel
skall ulformas bör emellertid ytterligare analyseras.

SAF anför:

Promemorian är enligt SAFs uppfallning bristfällig i säväl
materielll som formellt hänseende. Långtgående påslåenden framförs ulan belägg,
exempelvis på sid. 26, sista styckel. Formuleringarna av typ "de
briiliska skaltemyndighelerna underlåter atl beskalla vissa inkomsler" är
anmärkningsvärda (sid. 40, första slyckel); det är knappast kommissionens
uppgift alt uttala värdeomdömen om ell annal lands skattelagstiftning.

Sveriges industriförbund och SHIO-Familjeförelagen anför:

Enligt sina direktiv skall kommissionen föreslå lämpliga
ålgärder mol dels klart brolisliga förfaranden, dels olika illegala
förfaranden.

För alt en ulredning på ell meningsfulli sålt skall kunna
fullgöra sill uppdrag och föreslå adekvata ålgärder är det nödvändigt alt den
börjar med en analys av del område man skall behandla. En sådan analys måsle
innehålla en invenlering och kartläggning av de förhållanden man inte anser
acceptabla och därför vill förändra. De åtgärder som härefter föreslås måsle
vara anpassade så all de bidrar till den förändring man syftar lill.

Beträffande del av kommissionen framlagda förslagel nödgas
man konstatera all de ålgärder som föreslås icke på någol sätl kan antas bidra
lill atl lösa några av de problem man redovisat i betänkandet. De försök lill
probleminveniering som kommissionen gjort pekar myckel entydigt på alt den
internationella skatleflyklen i försia hand är ell renl kontrolltekniskl
problem. Delta visar inte minsl den svepande och kvällspressinfluerade
beskrivning av internationell skaileflykt som lämnas nedersl på sidan 26 i
betänkandet De exempel, som därutöver lämnas i del avsniU 4.4.2 som benämnls
"Uppiäcktssvårigheler" och i del därpå följande avsniltel 4.4.3 och
den exemplifiering med bl.a. "bulvanägda bostäder" och "personer
som lyckats dupera myndigheterna", understryker ytterligare atl del är
konlrollsvårighelen och inte otillräcklig materiell lagsliflning som utgör ell
problem i kampen mol inlernaiionell skalteflykl.

Prop.
1984/85:175 39

Kommissionen har också om än inle tillräckligt lagil
konsekvenserna av delta och på sidan 40 konslaleral all man "är medvelen
om all man inle kan komma till rätta med de beskrivna förhållandena enbart
genom en ändring av del skatterältsliga bosällningsbegreppel". En
konsekvent hållning från kommissionens sida hade inneburil all del i föregående
mening cilerade ordet "enbart" ulgåll. Inlet av de
skatleflyktsproblem som kommissionen redovisal lorde lösas genom de föreslagna
ändringarna i anvisningarna lill 53 § kommunalskalielagen.

Förulom de kontrollproblem som nämnls medför nämligen, som
kommissionen också varil medvelen om, samlliga de dubbelbeskattningsavtal
enligt vilka OECD-mallen tillämpas lill all vederbörande är undanlagen från
skallskyldighel i Sverige om vederbörande har sladigvarande boslad i del andra
avlalsslutande landel men saknar sådan i Sverige. Försl om sådan boslad också
finns i Sverige blir del aktuellt atl bestämma skattskyldigheten på grundval
av centrum för levnadsintressena, 1 de fall stadigvarande boslad finns i annat
land men inle i Sverige kommer därför - oavsell de ändringar som föresläs —
någon skallskyldighel inle all föreligga i Sverige.

För alt öka antalel fall med skatterätlsligt stadigvarande
bostad i Sverige föreslår utredningen all även frilidsfastigheier skall kunna
räknas lill denna kaiegori av bosläder. Det är inle svårl alt föreställa sig
hur en sådan förändring skulle mölas av ulomlands bosalta personer med
fritidsbostad i Sverige. Antalet svårkontrollerade fall av bulvanägda
frilidsfastigheier skulle öka men någon ökning av anlalet skattskyldiga skulle knappasl
ske.

Man måsle därför konslalera all kommissionens förslag inte
är ägnal all lösa några problem. 1 slället torde ell genomförande av förslagel
komma alt leda lill en massa lolkningsproblem. Här kan bara nämnas de belydande
svårigheier som föreligger att ulreda subjektiva moliv, dvs. avsiklen med en
ulflytining eller om en persons relationer till vissa släktingar är starkare än
lill andra osv. Eflersom, enligt vad som uttalas i specialmotiveringen och av
vad som följer av den föreslagna laglexlen och allmänna process-rättsliga
grunder, bevisbördan i dessa hänseenden åvilar fiscus är del lätt atl inse atl
skaliemyndighelerna slälls inför svåra och i vissa slycken omfallande
uiredningsproblem. En konsekvens av della kan bli anlingen all myndighelen ryggar
för ulredningssvårigheterna eller också lägga ner onödigt mycken lid på all
ulreda och bevisa de omsländigheler som enligt den föreslagna beslämmelsen
lalar för skallskyldighel i Sverige.

Om myndighelen väljer att ligga lågl sker inga
förändringar i förhållande lill nuvarande lillämpning. Skulle man däremol välja
all leva upp lill kommissionens inlenlioner uppslår myckel komplicerade
lolkningsproblem för såväl skaliemyndighelerna som för de skallskyldiga.
Eflersom del är ell myckel slarkl önskemål i dagens skalledebail all i
göriigasle mån förenkla lagstiftningen ulgör därför kommissionens förslag ell
reakiionärl inslag i dessa sirävanden.

Prop.
1984/85:175 40

3 Förslaget om att ändra bosättningsbegreppet i punkt 1
andra stycket av anvisningarna tiil kommunalskattelagen (1928:370)

RSV anför:

Kommissionen föreslår i ell nyll andra slycke till punkl I
av anvisningarna till 53 § KL en generell regel med innebörd all även den som
inle sladigvarande vislas i Sverige likväl skall anses bosall här, om hans personliga
och ekonomiska förbindelser med Sverige är slarkare än dem han har med något
annat land. RSV förutsätter att man med uttrycket stadigvarande vislelse
liksom nu skall förstå vistelse som överstiger sex månader.

Det sägs i promemorian (s. 51) alt den föreslagna
avvägningsregeln är en anpassning lill hemvislbestämmelserna i OECDs
modellavial. Vidare sägs (s. 38) all del bör vara etl minimikrav all de inlerna
reglerna läcker den beskailningsräii som lillerkänns Sverige enligt
dubbelbeskallningsavlal, RSV anser nalurliglvis del vara mycket posilivt atl
svensk intern lagsliflning anpassas lill inlernaiionella förhållanden, l.ex.
på så sätl atl vissa normer och ullryck ges samma innebörd som de har
inlernalionelli. Sådana begreppsbeslämningar och slipulaliva definitioner
minskar tolknings-kollisioner belräffande dubbelskaliningsavial och underlättar
även på andra sätl del inlernaiionella umgänget Vad gäller den inlerna
beskattningsrättens förhållande till dubbelbeskallningsavlalen är del enligt RSVs
mening emellertid inle en självklarhel all de interna reglerna alltid skall
täcka den beskattningsrätt som tillerkänns Sverige enligt ett avtal. En sädan
beskattningsrätt kan vara följden av en viss förhandlingssiluation eller
förekomslen av en utländsk - kanske för svenska förhållanden främmande -
beskattning och behöver därför inie sammanfalla med svensk uppfattning om
beskatlningsräliens omfattning.

Frågan om huruvida den svenska inlerna beskaltningsrälien
bör utvidgas bör ske uiifrån allmänna överväganden, som nalurliglvis även bör
beakla inlernaiionella aspekter.

Vad gäller den föreslagna avvägningsregeln och dess
förhållande till OECDs modellavial bör dessulom beaklas, atl regeln i
modellavialei inle ulgör en maieriell regel för hemvisi utan är en formell
regel avsedd alt tillämpas enbart för atl få ell utslag i den situationen atl
den skatlskyldige enligt båda slalernas inlerna lagsliflning anses ha hemvisi i
respektive stal. Det är i och för sig inte givet all en sådan
konfliktlösningsnorm är lämplig som en materiell intern regel.

Skulle den föreslagna avvägningsregeln i andra stycket
införas, kommer denna all omfatta en mycket stor grupp av personer som inle
lidigare enbart på grund av anknylning lill Sverige kunnat beskattas här.
nämligen alla utländska medborgare. Enligt nuvarande regler kan Sverige inle
hävda beskattning på sådana ulländska medborgare som inle varit bosatia eller
stadigvarande vistals här. Med den föreslagna regeln skall sålunda beskaitningsmyndighelerna
utredningsmässigl beakta flera skattskyldiga och då inte bara de ulländska
medborgare som haft sådana belydande lillgångar som kommissionen avsett T.ex.
kommer det att uppslå åtskilliga svårbedömbara situationer där anhöriga lill
ulländska medborgare i Sverige återvänt till hemlandet. Mol bakgrund av del
anförda är RSV iveksam lill utformningen av avvägningsregeln.

Prop.
1984/85:175 41

Kammarrällen i Stockholm anför:

Ulvidgningen av del skatieräilsliga bosällningsbegreppel -
så som del har kommit lill ullryck i den föreslagna lydelsen av punkl 1 andra
slyckel av anvisningarna till 53 § KL - kan få följder som lorde gå ulöver vad
kommissionen har avsell. Den kan sålunda komma au medföra all inkomsler, som
aldrig lidigare har fallit och inte heller har länkls skola falla under svensk
beskailningsräii, kommer all beskallas här. Andra slyckel i lag-rummel synes
sålunda enligt sin lydelse exempelvis kunna omfatta en person, som aldrig har
varil bosall här men som av en eller annan anledning ekonomiskl engagerar sig
(s. 52 översl) i Sverige. Är engagemanget så omfallande atl del är slarkare än
de ekonomiska förbindelser han har med annal land, medför della alt han skall
anses skattemässigt bosatt i Sverige. En sådan utvidgning kan inte godias utan
alt konsekvenserna har noggrant analyserals. bl.a. med avseende på
dubbelbeskallningsproblem som kan uppkomma. Delta har inte skett i promemorian.

Som har angelts i det föregående är ett syfte med
ulvidgningen av del skatieräilsliga bosällningsbegreppel alt della skall
anpassas lill hemvisl-besiämmelserna i OECD:s modellavial. De interna reglerna
skulle därmed enligi promemorian komma all läcka in den beskatlningsrält som
vanligen tillerkänls Sverige i dubbelbeskattningsavtalen. Jämförelsen mellan
OECD-avialei och de inlerna bosällningsreglerna är emellertid inle relevanl i
sammanhanget. Avlalel innehåller nämligen inle någon reglering av var en person
skall anses bosall ulan den frågan skall avgöras med lillämpning av den
inlerna lagstifiningen i respeklive land. Om någon enligi de inlerna reglerna i
de berörda stalerna anses bosatt i båda länderna, får enligt avtalet hemvistet
avgöras med ledning av de krilerier som anges i arlikel 4 punkl 2. De angivna
beslämmelserna om hur hemvistet bör besiämmas syfiar alliså inle lill all slyra
konvenlionsstaternas inlerna regler om bosällning (se Francke m. fl.. Modell
för dubbelbeskallningsavlal belräffande inkomst och förmögenhet, s. 59 p. 4),
Härtill kommer all det enligi modellavialei är innehavel av sladigvarande
boslad som i försia hand skall avgöra hemvistet, medan centrum för
levnadsinlressena beaklas i andra hand.

I sammanhanget bör framhållas att ju mer slalernas interna
bosättnings-begrepp uividgas desto slörre blir risken för atl konflikt skall
uppkomma staterna emellan med den osäkerhel för de enskilda och de olägenheler
i övrigl som del innebär.

Under 6.2 i promemorian anges (s. 42) all, eflersom OECD:s
modellavial i första hand låter innehavel av en sladigvarande boslad vara
avgörande för hemvistfrägan. del finns skäl atl fäsla förhållandevis slörre
vikt vid vissa faslighetsinnehav än vad som sker enligt gällande praxis. Kommissionen
anser dock inle all innehav av en som fritidsbosiad använd faslighel i Sverige
alllid bör medföra skallskyldighel här. De åiergivna uttalandena synes innebära
alt huvudregeln avses bli atl redan innehavel av frilidsfas-tighei i rikel
medför oinskränki skallskyldighel här. Atl med sladigvarande bostad skulle
avses också fritidsbostad lorde dock inte ha varil avsett när OECD:s
modellavial ularbeiades (Francke m.fl. s. 61 p. 13). Jämförelsen med
modellavialei är därför även i deua avseende irrelevant

Kommissionen anför (s. 44) vidare au sådana bindningar av
personlig och ekonomisk art, som kan föreligga när egendomen överiåls till närslående,
bör beaklas i högre grad än nu. 1 exlrema fall kan del enligt promemorian röra
sig om rena bulvanförhällanden, där en boslad eller

Prop.
1984/85:175 42

annan lillgång formelli överförs på en släkling sorn
varken har råd all förvärva eller möjlighel all ulnytlja egendomen. Sådana fall
lorde visserligen ibland kunna bemäslras redan enligi gällande regler, men
myndigheterna slälls ofla inför avsevärda bevissvärigheter. Deras arbele
skulle enligi kommissionen underlättas om man vid rältslillämpningen ulgår från
all iransaklioner med närslående moliverar särskild uppmärksamhel. Del
återgivna resonemanget har inte lett lill någol förslag frän kommissionen, t,
ex. om ändrad bevisbörda. Syfiei med resonemanget är därför dunkelt Men
tankarna leds till ell räilssysiem, enligi vilkel den enskilde hela liden har
bevisbördan för all han har gjort räll för sig genlemol samhällel. En sådan
ordning kan inle godias.

Belräffande förfaiiningsjörslagei kan anföras.

I andra slyckel i punkl 1 av anvisningarna lill 53 § KL i
dess nuvarande lydelse sägs alt svensk medborgare som inle sladigvarande vislas
i Sverige, likväl skall kunna anses bosalt här under vissa förhållanden. Andra
styckel i förslagel har, förulom all del avser även ulländska medborgare och
annal än uiflyitningsfall, fåll en skärpt innebörd genom formuleringen "-
- - skall likväl anses bosall — - —". Denna skillnad har inle alls
kommenierals i promemorian. Della kan inte anses förenligl med god
lagsiiftningssed.

I samma slycke lill nyssnämnda anvisningspunkt i förslagel
har nuvaran

de lydelse "väsentlig anknylning" ersatts med "förbindelser är
star

kare". Detla uttryckssält återkommer också i förslagels iredje slycke där

svensk medborgare förutsätts ha "de starkaste förbindelserna med Sveri

ge" under fem år efler utflyttning. Kan han visa alt han underdenna tid
har

hafl "slarkare anknylning" lill annal land skall han inle anses
bosall här.

Del framgår inte av promemorian om någon skillnad är avsedd i belydelsen

mellan/ör/i/;(c/e/i(' och anknylning. Kammarrällen kan inle finna någol

moliv för en sådan skillnad och föreslår därför att, i rättstillämpningens

intresse, terminologin förenhetligas.

Kammarrällen i Göleborg tillstyrker förslaget i princip
och anför:

Kammarrätten finner det värdefullt atl, som utredningen
har föreslagit, anpassa de interna svenska reglerna om skattskyldighet till del
modellavial om hemvisi som har ularbelats inom OECD.

Utgångspunkten för förslagel om utvidgning av reglerna om
skattskyldighet i Sverige är OECDs modellavtal. I modellavialei rangordnas de
anknylningsmomenl som bör konstituera hemvisi och därmed skallskyldighel. Del
primära anknylningsmomeniel är därvid lillgång lill stadigvarande bostad. Har
en person sålunda en bostad som stadigvarande står lill hans förfogande bara i
en slal, så anses han ha hemvisi i den slaten.

All kommissionen vill ha samma reglering för internt
svenskt vidkommande som i modellavialei framgår både av den allmänna
motiveringen och av specialmoliveringen. Trols det nämns inte ullryckligen i
lagiexten det förhållandet att vederbörande har sladigvarande boslad i Sverige
som etl avgörande anknylningsmomenl. Enligi kammarräUens mening är del
nalurligl all så sker.

På grund av del anförda vill kammarrätten förorda atl
anvisningspunkten I lill 53 § kommunalskalielagen ges ungefär följande
utformning.

"Såsom bosatt---- vislas här.

Prop. 1984/85:175 43

Den som inte sladigvarande vislas i Sverige skall likväl
anses bosall i riket om han här har en boslad som sladigvarande slär till hans
förfogande eller om eljesl hans personliga och ekonomiska förbindelser med
Sverige

är slarkare än dem han har med någol annat land. Därvid
skall

jämföriiga
omständigheler.

Om en----- är tillämpliga."

Länsstyrelsen i Stockholms län tillstyrker förslaget och
anför:

Länssiyrelsen anser, all del är rikiigl och vikligi all
man i högre grad än tidigare beaklar bindningar av personlig och ekonomisk arl
och all man som kommissionen framhåller gör sig en helhelsbild av förhållanden
av beiydelse för bedömningen av bosällningen, varvid olika faktorer måsle vägas
in. Inle minsl när egendom i Sverige i samband med ulflyllning överlålils på
närstående är en sådan helhetssyn av slor beiydelse.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:

Kommissionen föreslår vissa ändringar i Ireårsregeln. Som
bakgrund ger den en tolkning av hur gällande räll lillämpas. Det vill dock
synas som om kommissionen lagl för stor vikt vid innehållel i förarbelena och
för lilen vid den senare rällsulvecklingen. Kommissionens uppfatlning framgår
dock inle hell klart eftersom dess intentioner, så som dessa beskrivils i promemorian,
inle stämmer överens med den ändring i laglexlen som den föreslår.

Kommissionens lagförslag synes ulgå från den uppfallning
som framgår av bevillningsutskotlels ullalande 1966:54. Utskollel anförde
bl.a.: "Då såsom huvudkrav för bosättning i Sverige uppställts del villkoret,
all vederbörande skall ha sill egenlliga bo och hemvist här, lär därmed kunna
förslås att - dä ivekan råder rörande frågan om hans bosällning i Sverige eller
i annal land - hans anknylning lill Svenge måsle framslå som del väsenlliga. Är
anknylningen lill utlandet slarkare, kan han inte längre anses bosall
här". Enligt utskottets mening fick begreppet "väsenllig
anknylning" inte lolkas exlensivt.

Trols bevillningsutskotlels ullalande lorde rällspraxis ha
gåll i den riktningen all begreppel "väsenllig anknylning" i
ireårsregeln inle är detsamma som den väsentligaste anknylningen. Lagregelns
ordalydelse ger även slöd för en sådan lolkning. Belysande rällsfall är härvid
exempelvis RÅ 1968 ref. 9 och 1974 ref. 97. Del kan alliså konstaleras alt en
person kan ha väsenllig anknylning till Sverige irols all han har en
väsentligare anknylning lill annal land. Eu sådani konsialerande bör även ligga
bakom kommissionens påstående (sid. 53) all ireårsregeln i princip är mer
långtgående än hemvistreglerna i OECD:s modellavial. Vid tillämpningen av
hemvistreglerna i dubbelbeskallningsavlal lär nämligen den avgörande frågan
ofla bli lill vilkel land den väsentligaste anknytningen finns. Slulsalsen av
della blir, så som de angivna rältsfallen också visar, all en person kan ha
väsenllig anknylning till Sverige och anses bosall här enligi inlem räll
samiidigi som vid lillämpning av ell dubbelbeskallningsavlal bosällning anses
föreligga i den andra slalen emedan den starkaste anknylningen finnes lill
denna siat

Om del således kan konslateras all bosältningsbegreppet i
intern räll har en vidare innebörd än enligi gängse bosältningsbegrepp i
dubbelbeskall-

Prop.
1984/85:175 44

ningsavial uppkommer frågan om del är önskvärt all
förhållandel är sådant. Enligi sina ullalanden i promemorian är kommissionen
av den uppfaiiningen. Länssiyrelsen ansluler sig lill den bedömningen.

Länsstyrelsen kan i slorl anslula sig lill de bedömningar
som letl fram lill lagförslagels andra slycke. Länsstyrelsen anser dock au
förslaget fält en ulformning som kan medföra en alliför vid lillämpning. Enligt
den föreslagna lagtexien omfaliar regeln nämligen envar som har någon anknylning
lill Sverige under förulsällning att denna inte har slarkare anknylning lill
någol annal land. Del kan tänkas all en person som aldrig ens vislals i Sverige
kan komma all anses bosall här. Som exempel kan nämnas medlemmar i en
flyklingfamilj vilka spliiiras lill olika länder eller en person som ärvt en
slörre egendom i Sverige och som inte har någon fasl anknytning till annal
land. Exemplen kan synas konslruerade men visar dock på behovet av någon
inskränkning.

Enligt länsstyrelsens mening kan det vara lämpligt att på
samma sätl som vid treårs- (femårs-)regeln knyta an lill en tidigare bosällning
här. Efter mönster av vad som numera gäller vid icke yrkesmässig avyliring av
aktier m.m. kan en tidsbegränsning göras. Det kan då föreskrivas atl regeln
skall tillämpas endasl på den som vid något lillfälle under de tio år som
föregåll beskaliningsårel haft sill egenlliga bo och hemvisi här i rikel eller
sladigvarande vistals här. En sådan ulformning av lagiexten, som för övrigl
synes bättre stämma överens med de intentioner kommissionen anför, innebär
enligt länsstyrelsen en lämplig avvägning av svensk räll all hävda beskattning.

Belräffande länsslyrelsens slulomdöme saml vissa förslag
till ulformning av punkl I av anvisningarna lill 53 § KL i dess helhel
hänvisas lill länsslyrelsens yllrande under avsnill 4.

Länsstyrelsen i Göieborgs och Bohus län anför:

Vad gäller ändringen av bosällningsbegreppel delar
länsstyrelsen kom

missionens uppfallning. Det är bra alt de inlerna reglerna för bosättning/

hemvisi anpassas lill OECD:s modellavtal. För bättre anpassning till

nämnda modellavtal borde dock enligt länsslyrelsens mening den nya

texlen i andra slyckel anvisningarna lill 53 § KL kompletteras med begrep

pel "stadigvarande bostad". Enligt kommentarerna, punkt 11, lill
modell

avtalet (sid. 61 i den svenska översättningen) "ges företräde åt den stat
där

den fysiska personen har en bostad som sladigvarande står lill hans förfo

gande." Det sägs vidare au "della krilerium är ofta tillräckligt för
atl lösa

tvisten." Begreppel har således en avgörande betydelse för beskattnings-

frågan. Tillägget kan lämpligen inplaceras efter "om" på iredje raden
och

formuleras sålunda "han har en boslad som sladigvarande slår lill hans

förfogande och om.. ".

Länsstyrelsen i Norrboltens län anför;

Den föreslagna ändringen i andra stycket av anvisningarna
till 53 § KL innebär en anpassning av del skalleräiisliga bosällningsbegreppel
till de hemvisiregler som OECD rekommenderar. Detta begrepp finner länsstyrelsen
bältre anpassal lill nutida förhållanden än del i den äldre bestämmel-

Prop.
1984/85:175 45

sen. Länsstyrelsen är posiiiv till förslaget all
skallskyldighel ska gälla för fysisk person oavsell medborgarskap. Della mol
bakgrund av de erfarenheter vi har i länel främsl vad gäller personer
verksamma i enlreprenadfö-reiag.

Länsrätten i Stockholms län anför:

Regeln både i del nuvarande och del föreslagna andra
slyckel i anvisningarna lill 53 § kommunalskalielagen all den som inle ens
sladigvarande vislas här i landet likväl skall anses bosatt här måsle utgöra en
av de slörre hybriderna i svensk lagstiftning. Den som på ell engelskl gods
sammanbor med sin familj, med en husiru som yrkesarbeiar i England och med
barnen i engelsk skola skall likväl anses bosall i Sverige av någol ekonomiskl
eller annal skäl. Vore del inle bällre alt söka finna något annat krilerium för
beskattning i Sverige - om della är önskvärl och möjligt - än alt låtsas att
vederbörande bor här.

Kommissionens påslående om atl förslagel om uividgning av
bosällningsbegreppel ulgör en anpassning lill hemvislbestämmelserna i OECD;s modellavtal
är irrelevant och vilseledande.

För det första överiåler modellavialei lill den nalionella
rällen i varje siat all avgöra vilka som skall anses ha hemvisi i den enskilda
slaten. Modellavialets tolkningsregler iräder i funklion försl om någon anses
ha hemvisi i mer än en avlalsslutande slal. För del andra måsle del anses
iveksaml om ell fritidshus kan godkännas som stadigvarande boslad enligt
modellavialei.

Syftet med förslagen i belänkandel är uppenbarligen atl
ulvidga del svenska hemvislbegreppel för atl åsladkomma en siiuaiion av dubbel
bosättning och därmed kunna åstadkomma anspråk på oinskränki skallskyldighel i
Sverige, för en person som i själva verkel inle bor här, på grundval av
krileriel cenirum för levnadsinlressena. Del hade varil ärligare om della sagts
renl ut Del hade också varil ärligare och mera förenligt med svensk
lagsliflningslradilion om den skärpning, som ligger i all loku-lionen
"skall kunna anses bosall" i andra slyckel av punkl I i anvisningarna
lill 53 § kommunalskalielagen föreslagits ersall med formuleringen "skall
likväl anses bosall", hade kommenierals och motiverats i belänkandet.

Länsrätten i Göteborgs och Bohus län anför:

Länsrällen delar kommissionens förslag all del
skalterällsliga bosällningsbegreppel bör anpassas till hemvistreglerna i
OECD:s modellavial. Enligt modellavialei anses en fysisk person primärt ha siu
hemvist i den stat där han har lillgång till en stadigvarande bostad. Om han
har lillgång lill stadigvarande boslad i ivå slaler anses han ha siu hemvisi i
den siai med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är slarkasl
(cenirum för levnadsinlressena). Av såväl den allmänna moliveringen som av
specialmoliveringen framgår inle annal än all kommissionen syftai lill all ge
del inlerna bosällningsbegreppel samma innehåll som hemvislbegreppel i
modellavialei. Föreslagen förfaitningslext upptar dock inle fillgången lill
stadigvarande boslad som ell i försia hand avgörande anknylningsmomenl. Enligi
länsrällens mening saknas dock anledning alt inle hell anpassa de inlerna
reglerna lill modellavialei. Om så inle sker innebär den

Prop.
1984/85:175 46

föreslagna lagtexien en utvidgning av
bosällningsbegreppel. En sådan uividgning kan av olika skäl anias öka riskerna
för konflikler stalerna emellan och dessulom medföra en inle önskvärd osäkerhet
för den enskilde.

Lokala skallemyndighelen i Slockholms fögderi har intet
atl erinra mol förslagel och anför:

Kommissionens förslag innebär all frågan om en person
skall anses bosall utomlands inle snävl begränsas lill elt problem om var han
varaktigt tagit "bo och hemvisi på viss utländsk ort". Den
skrivbordsspaning som vederbörande myndigheter är hänvisade lill kan sällan
skaffa fram hållbara bevis mol påståenden om bosällning ulomlands. Om uppmärksamheten
rikias mol "personliga och ekonomiska förbindelser med Sverige" blir
del i många fall hell klart all vederbörande ingalunda "övergivii
rikel". Huvuddelen av de personliga och ekonomiska förbindelserna med
Sverige finns kvar trots all man flyltal ulomlands eller ålminslone skaffat sig
en adress ulomlands.

Lokala skaltemyndigheten i Malmö fögderi anför:

För alt få bättre överensslämmelse mellan det svenska
skalterällsliga bosällningsbegreppel och hemvisireglerna i OECDs modellavial
föreslår kommissionen att p. 1 anvisningarna till 53 § kommunalskalielagen
ändras så all fysiska personer som har slarkare anknylning lill Sverige än lill
annal land blir obegränsai skallskyldiga i Sverige. Enligt den föreslagna
ulformningen av anvisningen förlorar därigenom medborgarskapet betydelse, då
skatterättslig bosällning skall besiämmas enligt inlerna svenska regler.

Samtidigt som lagregeln således utvidgas till alt gälla
även andra än svenska medborgare inskränkes emellertid tillämpningen genom
kravel all de personliga och ekonomiska förbindelserna med Sverige skall vara
starkare än dem med annal land. All ha väsenllig anknytning lill Sverige
ulesluler inle all ännu slarkare förbindelser kan finnas med annat land.
Möjligheterna all ulreda fakiiska omsländigheler som har beiydelse för alt
bedöma frågan om en person har väsenllig anknylning lill Sverige är också
belydligi lällare än all utreda lill vilkel land de slarkasle förbindelserna
finns.

För all ge Sverige bällre möjlighel alt hävda
skalleanspråk då sådana tillkommer landet enligt dubbelbeskallningsavlal skulle
del enligi myndighelens uppfattning vara tillräckligt alt slopa reglernas
nuvarande begränsning lill svenska medborgare. Den som har slarkare
förbindelser med Sverige än annal land har sannolikl även väsenllig anknylning
lill landel.

Lokala skattemyndigheten i Helsingborgs fögderi anför:

Del är ofla svårt all hävda svensk intern räll med hjälp
av ireårsregeln vid utflyilningsfall. Den försia och väsenlligasie
hemvistregeln i de moderna dubbelbeskattningsavtalen är bosällningen. Har den
utflyttade skaffat stadigvarande bostad (varakligl hem) i den andra slalen och
inie samtidigt har bostad här, blir den skatterältsliga hemvisten - trots vår
ireårsregel - den andra slalen. Schweiz och i viss mån Spanien är lyckliga

Prop.
1984/85:175 47

undantag. 1 normalfallet dvs. verklig flyllning av
hem-bostad lill annan slal med vilken vi har dubbelbeskattningsavtal, är
ireårsregeln således ur spel.

Det finns "skentransaktioner" också på della
område - skallskyldiga som försöker "glida" mellan olika slaler och
betala skall där den är lägsl eller ännu bältre ingenslans. För denna kaiegori
måsle vi ha regler som Ireårsregeln för atl kunna binda dem skatterällsligi, om
de har "cenirum för levnadsintressena" här.

Förslaget innebär en omskrivning av ireårsregeln så atl
den bällre överensslämmer med dubbelbeskaliningsavialens definilion av
hemvisireglerna. Vidare avses regeln gälla alla skallskyldiga - oavsell
medborgarskap - som har "cenirum för levnadsinlresse" o.d. här.

Lokala skallemyndigheten anser del rikiigl atl ändra
innehåll och formulering, så alt regeln bättre överensstämmer med
inlernaiionell rättsutveckling.

Bankinspektionen anför;

1 fråga om de omständigheler som skall beaktas vid
prövningen av bosällningslvisler har kommissionen hafl ambitionen alt
åsladkomma övergripande regler. Därvid har emellertid kommissionen använl
allmänna lalesäll som ger föga vägledning för lolkningen, exempelvis
familjeförhållanden och social anknylning. Dessa begrepp är hell oklara.
Vidare anges avsiklen med utlandsvistelsen som en viklig omsländighel ulan all
del sägs hur denna skall faslslällas och bedömas.

Kommissionen
synes kräva en fullsländig avveckling av anknylningen till Sverige utan all
beakta att även i bona fidefall oftasl viss, om än obelydlig, anknylning lill
Sverige så goll som alllid består, Å andra sidan måste etl frågetecken resas
inför del grundläggande villkoret för fillämpningen av de stränga reglerna för
svenska medborgare i tredje slyckel i anvisningarna, nämligen all "svensk
medborgare inie vislas endasl lillfälligl ulomlands", Däresl en svensk
medborgare endasl lillfälligl vislas ulomlands och i övrigl i Sverige bör han
enligi gällande beslämmelser anses bosall i Sverige. Emellertid lorde
foimuleringen inle överenssiämma med kommissionens inlenlioner. De
efterföljande reglerna skulle eljesl vara meningslösa.

5/lf avslyrker förslagel och anför:

För den föreslagna ändringen av det skalterällsliga
bosältningsbegreppet anförs ell mera sakligl skäl, nämligen all ändringen
skulle innebära en anpassning till de regler som OECD rekommenderat sina
medlemsländer all använda i dubbelbeskallningsavlal, Hemvisireglerna i OECDs
modellavtal är emellerlid avsedda all lösa fall av dubbell hemvist, dvs. då en
person är skatterällsligi bosall i båda de avlalsslutande staterna enligt
respektive stals inlerna lagstiftning. Modellavialets regler är sålunda varken
avsedda eller lämpade som förebild för ett lands inlerna regler om
skalierätlsligl hemvisi.

Den av
kommissionen föreslagna lydelsen av kommunalskalielagen 53 §, anvisningarna
punkl I, skulle för övrigl leda lill betydande lolkningssvårigheter och
rällsosäkerhet: faklorer som "familjeförhållanden", "social
anknylning" och "avsiklen med utlandsvistelsen" skulle härvidlag
innebära särskilda problem.

Prop.
1984/85:175 48

Vidare skulle förslagel atl tillmäta nära nog vatje
innehav av faslighel, även frilidsbostad, betydelse vid hemvisibedömningen
kunna medföra hell orimliga konsekvenser för den enskilde. Den som behåller sin
friiidsfas-tighet här vid utflyttning till ell land, med vilkel Sverige saknar
dubbelbeskallningsavlal. skulle exempelvis riskera atl för alllid bli
oinskränki skatlskyldig i bägge länderna.

Svenska maskinbefälsJÖrbundet och Sveriges fartygsbefälsförening
anför;

Förbundel vill påpeka att vissa sjömäns skattesituation
kan komma atl negativt påverkas av de slrängare regler som föreslås i
promemorian angående presumiion för fortsatt skattskyldighet i Sverige och den
föreslagna utvidgningen av bosältningsbegreppet.

Sjöfart är i hög grad en inlernaiionell näring och del
finns ell belydande anial svenska medborgare som är permanent bosatta utomlands
och som arbeiar i både svenska och ulländska fartyg. Detla förhållande har beaklals
när del gäller sjömansskait genom all svenskar bosalta i utlandet beskattas
efter en särskild låg tabell när de arbeiar ombord i svenska fartyg. Svenska
medborgare som är bosatta i utlandet eller önskar bosätta sig i ullandet och
sedan konlinuerligl eller under kortare lidsperioder arbetar ombord i
svenskflaggade farlyg bör icke anses ha en sådan "starkare anknytning
lill Sverige" som kan leda lill fortsall skattskyldighet i Sverige.
Svenska rederier bedriver i betydande utsträckning s.k, cross-trade-trafik,
dvs. trafik med regelbundna anlöp av utländska hamnar och ulan anlöpningav
svenska.

Som exempel kan nämnas Rederi AB Transatlantics
linjeirafik under svensk flagg mellan Australien och USAs västkust.
Ombordanslällda som önskar ijänslgöra i denna trafik kan finna del naturiigl
atl bosätta sig i Australien eller i Förenta Stalerna. Enligt förbundets
uppfattning bör del då inle anses föreligga en "slarkare anknylning lill
Sverige" bara av den anledningen atl arbeisplalsen är etl svenskflaggal
farlyg.

Med anledning av ovanslående hemsläller förbundel au de
speciella förhållanden som gäller för sjöfolk särskilt beaktas vid den
forlsalta behandlingen av promemorian,

Sveriges advokatsamfund anför:

Av de uttalanden som gjordes av departementschefen och
framför alll bevillningsulskotlet i samband med införandel av ireårsregeln kan,
såsom kommissionen framhållit, konslaleras, alt någon skärpning av det gällande
bosällningsbegreppel inle var avsedd, ulan fråga var om en kodifiering av
gällande praxis kompletterad med en bevisbörderegel för svenska medborgare.
Vidare framgår av bevillningsulskoilels uttalanden atl begreppel
"egenlligi bo- och hemvisi" skall förslås sä, alt då tvekan råder
rörande frågan om en person är bosatt i Sverige eller annal land hans
anknylning lill Sverige skall framslå som del väsenlliga. Skulle anknylningen
lill ullandel vara starkare, skall han inle längre anses bosatt här. Det synes
med andra ord redan förhålla sig på del viset, all del nu gällande
bosällningsbegreppel stämmer väl överens med dubbelbeskaliningsavialens begrepp
"cenirum för levnadsinlressena". I och med införandel av ireårsregeln
har emellerlid frågan om en person skall anses bosall i Sverige i prakliken
kommil alt

Prop.
1984/85:175 49

fokuseras kring om vederbörande har väsenllig anknylning lill
Sverige i den mening som anges i 2 st i den ifrågavarande anvisningspunklen.
vilkel bl.a. fåll lill följd alt utländska medborgare i samband med
utflyttningen frän Sverige även i malerielll hänseende kommil all bedömas
annorlunda, irots att detla möjligen inte varit avsikten.

Mol
bakgrund härav har samfundel ingen erinran mol kommissionens förslag om atl den
skall anses bosall i Sverige, som har starkare personliga och ekonomiska
förbindelser med Sverige än han har med någol annal land, 1 och med införandet
av en sådan beslämning kommer behovel av alt i bedömningen skilja mellan
svenska och ulländska medborgare all bortfalla, eftersom det redan i den
maleriella regeln finns ulrymme att ta hänsyn lill att en svensk medborgare
renl generelll oflast har kvar en Slarkare anknylning lill Sverige i samband
med ulflyllning än en utländsk medborgare. Att medborgarskapet således formellt
ges en underordnad betydelse slammer såsom kommissionen framhällil väl överens
med beslämmelserna i dubbelbeskallningsavlal och kan dessulom moliveras med
del icke ringa anial ulländska medborgare, som är bosalta i Sverige.

På grund av de nackdelar som det inneburil all del
nuvarande bosällningsbegreppel beslår av tvä delar, nämligen dels egentligt
bo- och hemvist, dels väsenllig anknytning, bör de föreslagna ändringarna ges
en sådan utformning, atl man fortsällningsvis kan laborera med etl begrepp. Kommissionen
har själv hafl ambitionen atl anpassa de föreslagna maleriella ändringarna i
bosällningsbegreppel lill OECD:s modellavtal (se bl. a. sisla styckel i
sammanfattningen). Samfundel föreslår alt man lar sleget fulll ut och låler del
inlerna bosällningsbegreppel överenssiämma med definilionen i OECD;s
modellavial.

Sveriges industriförbund och SHIO-Familjeföretagen
avslyrker förslagel och anför:

Kommissionen menar atl förslaget bygger på OECD-mallen. 1
och för sig är della rikligt om man därmed menar all man plockal ul en bil av
en helhel - nämligen den om centrum för levnadsintressena - ur mallen. En
riklig lillämpning av mallen kräver dock atl även den försia pusselbiten i
mallen, nämligen den om stadigvarande bostad skulle plockas med i den
föreslagna lagstifiningen. En sådan mera fullsländig tillämpning hade inneburil
atl den som har sladigvarande boslad ulomlands men saknar sådan bostad i
Sverige inle är skallskyldig här. Del är nämligen först om en person har
sladigvarande bostad här som den ifrågavarande beslämmelsen om centrum för
levnadsinlressen aktualiseras för Sveriges del. Atl som kommissionen påslår del
vikligasle krileriel vid bedömningen av hemvisl-frågan skulle vara
"centrum för levnadsinlressena" är därför helt missvisande. Den hell
avgörande frågan är var vederbörande har stadigvarande bostad. Om sådan finns
bara i etl land prövas aldrig "centrum för levnadsinlressena".

Sislnämnda krilerium är alllsä underordnai den
sladigvarande bosladen och aklualiseras försl vid konkurrens mellan eller
avsaknad av sladigvarande boslad i två eller flera länder. Det är därför
nödvändigl all noiera atl beslämmelserna om "centrum för
levnadsinlressena" lillkommii för alt lösa komplicerade
dubbelbeskaliningssiluaiioner där del krävs en relativt uttömmande regel som
väger respeklive länders inlressen mot varandra. Syftet med den är därför att
lösa kvalificerade fall av l.ex. dubbelbosätt-

4 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 175

Prop.
1984/85:175 50

ning mellan olika slaler och måsle därför inrymma inslag
av diskreiionär prövning av såväl subjekiiva som objekliva momeni.

Att en regel som alltså innebär atl man med uigångspunkt
från de värderingar som finns representerade i respektive land skall bedöma hemvistet
är naluriiglvis hell olämpligl som grund för intern lagstiftning. OECD-mallen
skall därför förbehållas lagstiflningsålgärder inom de områden den är avsedd
för, nämligen ifråga om dubbelbeskallningsavlalen och måsle därför hell avvisas
i förevarande sammanhang.

Sveriges redareförening anför:

Inledningsvis ansluler sig redareföreningen fulll ul lill
det remissvar som avgivits av Svenska Arbelsgivareföreningen.

Sveriges Redareförening finner del därulöver angelägel alt
fäsla finans-departemenlels uppmärksamhel vid sjöfolkels speciella
arbetsförhållanden, som kan komma atl negativt påverka bedömningen i enskilda
fall av de slrängare regler som föreslås i promemorian angående presumplion för
fortsalt skattskyldighet i Sverige och den föreslagna ulvidgningen av bosältningsbegreppet

Genom ulformningen av sjöarbetstidsregler i lagstiftning
och kollektivavtal fullgör ombordanslällda i svenska handelsfartyg en
årsarbetstid inom en tidsrymd av sex månader. Delsamma gäller, men i varierande
grad, arbetslidsförhållanden i fartyg under annan flagg. En konsekvens av arbetstidens
förläggning under ell kalenderår blir således alt en ombordan-ställd under fem
å sex månader per år ägnar sig ål annan verksamhel än arbele ombord i fartyg ål
huvudarbeisgivaren. Som bekant gäller också särskilda skatteregler för
anställda ombord i svenska farlyg som erlägger s. k. sjömansskall. Under den
del av årel då den ombordanställde ej utför arbele ombord i fartyg kan
vederbörande givelvis välja olika allernäliv, som l.ex. längre lids ledighel
eller förvärvsarbele inom annal område i Sverige eller i ullandet
Arbelsförhållandena innebär emellertid generelll alt en ombordansiälld har
möjlighel atl uppränhålla nära och läla konlakler med Sverige under belydande
del av årel då han icke arbeiar ombord irols att han fullgör en årsarbetstid
där. Skulle en sådan ombordansiälld välja atl flytta ut från Sverige, men
samiidigi bibehålla viss koppling lill landel, föreligger risk all han eller
hon, med de strängare hemvistregler som nu föreslås, kommer all anses ha en i
liden obegränsad "slarkare anknytning till Sverige än lill någol annal
land" (sid. 45 i promemorian).

Del erinras i della sammanhang om all redareföreningen
fillsammans med de ombordanslälldas organisalioner träffat ell s.k.
inlernalionalise-ringsavtal i vilket det förutsattes all statsmakterna
medverkar till en sådan ändring av den s.k. l-årsregeln all ombordanslällda -
också här med lanke på de nu nämnda speciella arbelsförhållandena - icke
"siraffas" genom längre lids vislelse i Sverige än de 59 dagar per år
som för närvarande maximall godkännes. Iniernalionaliseringsavialel finns
lillgängligl på finansdepartemenlel och belyser yllerligare del berättigade i
all man vid lillämpning av svenska beskatlningsregler tar vederbörlig hänsyn
lill ombordanslälldas speciella förhållanden.

Sjöfart är i hög grad en inlernaiionell näring och del
finns ell betydande antal svenska medborgare som är permanent bosalla ulomlands
och som arbeiar i både ulländska och svenska farlyg. Della förhållande har
beaktats när det gäller sjömansskall och svenskar bosatta i ullandel beskallas
—

Prop.
1984/85:175 51

liksom givelvis ullänningar bosalla i ullandel - efler en
särskili låg tabell när de arbeiar ombord i svenska farlyg. Hur den enskilde i
en sådan situation behandlas i skatiesammanhang sammanhänger givetvis också med
relationerna i form av avial lill undvikande av dubbelbeskalining mellan
Sverige och den ombordanslälldes bosäliningsland. I sådana fall, när svenska
medborgare är bosalta i ullandel - eller önskar bosätta sig i ullandel - och
sedan kontinuerligt eller under kortare tidsperioder arbeiar ombord i
svenskflaggade fartyg bör, enligi föreningens beslämda uppfatlning, detta icke
betraklas som en sådan "slarkare anknylning lill Sverige" som kan
leda lill fortsatt skattskyldighet i Sverige irois bosällning ulomlands, då
för övrigl sjömansskait icke kommer i fråga ulan de vanliga reglerna för
statlig och kommunal beskattning i Sverige. Det förekommer fortfarande i
betydande ulslräckning all svenska rederier driver s. k. cross-iradelrafik.
dvs. trafik med regelbundna anlöp av ulländska hamnar och ulan anlöp av
svenska. Etl sådani exempel är regelbunden linjesjöfarl under bl.a. svensk
flagg i trafiken mellan Australien och USAs västkust Ombordanslällda som önskar
tjänstgöra i sådan trafik kan finna det naturligt atl bosätta sig i Australien
eller i Förenta Staterna och del skulle då givelvis framslå som siölande om en
"slarkare anknylning lill Sverige" skulle anses föreligga enbart av
del skälel all arbeisplalsen är etl svensk-flaggat fartyg.

Redareföreningen hemsläller således all de speciella
arbeisförhållanden som gäller för sjöfolk särskilt beaktas i den mån den nu
remitterade promemorian skulle leda lill förslag om ändrade regler för
beskattning vid flyttning lill ullandet. Det bör då också beaklas alt den
internationella marknaden för ombordanslällda är rörlig och all den enskilde
därför ofta på kort varsel måsle falla beslui om en viss anslällning då del
knappasl föreligger någon reell möjlighel alt begära förhandsbesked om de
skallemässiga konsekvenserna av en utflyttning i etl enskill fall,

TOR har ingel all erinra mol förslagel men lämnar följande
kommenlarer lill laglexlen,

I punkl I andra slyckel av anvisningarna lill 53 § finns
regeln om alt personliga och ekonomiska anknylningsmomenl kan föranleda all den
skattskyldige anses bosatt här i landet. TOR vill här framhålla atl den i andra
meningen angivna exemplifieringen i vissa lägen kan föra längre än avsett Den
inlerna svenska beskaliningsräilen kan nämligen l.ex. komma atl omfalla sådan
person med förmögenhet, som inle alls eller i myckel liten omfaUning vistas här
i landet under beskaliningsårel, om den, som förvallar förmögenheten, är här
under hela årel och .lillika är nära anför-vanl lill förmögenheisägaren.

TCO har ingel alt erinra mot förslagel.

Prop.
1984/85:175 52

4 Förslaget om att ändra den s. k. Ireårsregeln i punkt
1 andra stycket av anvisningarna till kommunalskattelagen (1928:370)

RSV anför:

I Iredje slyckel av den föreslagna anvisningslexien ges
beslämmelser om svensk medborgare som "inte vistas endast lillfälligl
ulomlands". Det framgår inte klarl vilken kaiegori svenska medborgare som
lagtexien avses vara lillämplig på. Enligt RSVs uppfatlning torde i hela Iredje
stycket avses svensk medborgare som lidigare haft bo och hemvist eller stadigvarande
vistats i. Sverige. Redan av försia meningen av iredje slyckel bör enligt RSVs
mening klart framgå vilken kaiegori som avses.

Även för den i iredje styckel avsedda kategorin skall
avvägningsregeln i andra styckel lillämpas. Enligi försia och andra meningarna
i iredje stycket skall därvid vissa faktorer särskili beaktas. Det är oklart om
inle dessa faktorer redan får anses omfattade av andra slyckel. På grund av
denna oklarhel skulle i och för sig anvisningstexten behöva förtydligas. Om
faktorerna omfatlas av andra slyckel, bör de i slällei anges i delta stycke.

Om avsiklen är att i tredje slyckel föreskriva nya
faklorer som skall beaktas vid avvägningen, anser RSV detta vara olämpligl. Vid
en avvägning av med vilkel land förbindelserna är starkast bör i samtliga fall
alllid alla i fallel förekommande faklorer beaklas. Även svenskl medborgarskap
ulgör därvid en sådan faklor. Om åter avsiklen är all i tredje styckel
föreskriva att vissa av faktorerna vid en avvägning skall väga tyngre än enligt
huvudregeln i andra stycket, anser RSV även detta vara olämpligt.
Rältslillämpningen skulle kompliceras av all samma faklorer medför alt
anknylningen till Sverige i etl fall är slarkare än lill något annal land och i
ell annat fall inle är del. Däremot är del naturligtvis ingenting som hindrar
all vissa faktorer under alla förhållanden (och sålunda även om anknylningen
lill annal land än Sverige är starkare skall medföra att den skatlskyldige
anses bosalt i Sverige.

Elt kriterium för anknytning till elt annal land borde
enligt RSVs uppfattning kunna vara att den skattskyldige visar att han erlagt
skatl i det andra landet. Genom att föra in ett sådant anknylningsmomenl i
avvägningen mellan Sverige och det andra landel ökas möjligheten atl inierni
beskatta de "internationella" personer som kommissionen uppger (s.
26) inle annars beskattas i något land.

Enligt nuvarande regler är förhållandel huruvida en person
har väsentlig anknylning lill Sverige avgörande för om en person skall anses ha
skalierätlsligl hemvist i Sverige. Enligt vad som sagls skall avvägningsregeln
i andra slyckel gälla även ulflyitade svenska medborgare. Del är således inle
längre lillräckligi med väsenllig anknylning för all en sådan anses bosall här.
Anses anknylningen till utlandet starkare lar denna över trots atl anknytningen
till Sverige kan vara väsentlig. Detla innebär en inskränkning av de
materiella beskattningsreglerna. RSV anser inte att en sådan inskränkning är
motiverad. Vad gäller utredningsaspeklen har kommissionen pekal på
svårighelerna all ulreda den utflyllades ekonomiska och personliga förhållanden
i det nya landet. På grund härav kan befaras att myndigheternas ulrednings- och
kontrollproblem kommer atl öka med den föreslagna avvägningsregeln. Även detta
talar emot atl införa en sådan regel för utflyttade svenska medborgare.

Prop.
1984/85:175 53

Syftei med au uislräcka lid varunder den utflytlade
allljämi skall anses bosall i Sverige från ire lill fem år anges vara alt
underlätta myndighelernas konlrollmöjligheier och möjligheier lill uppföljande
bevakning. I sig lorde knappast en utsträckning från tre lill fem år medföra
alt ulredningen i uiflyltningsfallen underlättas, eflersom den egenlliga
bevisbörderegeln endasl har den belydelsen all den skallskyldige förmås alt
lämna uppgifier. Dessa uppgifter kan på goda grunder antas vara sådana som
endasl lalar för utflyilningen, Ulredningssvårigheterna består bl, a, i
svårighelerna all konlrollera lämnade uppgifier. Del torde vara ganska sällsynt
alt en skall-skyldigs brisl på bevisning fäller utslaget Mol en förlängning av
tiden lalar också all själva varaktigheten talar för all utflyttningen är
permanent. RSV avstyrker därför förslaget om förlängd presumtionslid för
bosällning i Sverige.

Enligi RSVs uppfallning har kommissionen inle genom
lämnade förslag lösl de i promemorian angivna utredningsproblemen.

För atl komma till rälla med utflyttade svenska medborgare
som efter tre år ökar anknylningen lill Sverige ulan atl bosälla sig här,
skulle man kunna låla nuvarande anknylningsregel omfalla samlliga svenska
medborgare och inte bara utflytlade sådana. Det kunde även diskuteras alt låla
en sådan anknylningsregel vara oavhängig av medborgarskapet (Anknyl-ningsregeln
skulle ersälla del föreslagna andra stycket.) Själva bevisbörderegeln, den
egentliga ireårsregeln, skulle däremol endasl avse utflyttade personer, vare
sig dessa är endast svenska medborgare eller även övriga och utgöra ersättning
för det föreslagna iredje slycket. Med en sådan ordning skulle man undanröja
den nuvarande oklarhel som ligger i alt lagiexten enligt sin ordalydelse lyder
på all endasl omsländigheler av betydelse för anknytningen lill Sverige skall
beaktas medan bevillningsutskotlels motivullalanden 1966: 54 sid. 24 lyder på
alt vid bedömningen en avvägning skall göras för au få fram var anknylningen är
starkast

För all få en ännu klarare och mera lältillämpad regel för
de skallskyldiga, vilken även skulle underlätta myndigheters och domstolars
arbele vill RSV föra fram ell ylleriigare allernäliv till lösning av den
skalterällsliga hemvistfrägan. En svensk medborgare/person som lidigare hafl
egentligt bo och hemvisi eller stadigvarande vislats i Sverige skulle efler
ulflyllning från Sverige anses ha skatlerätisligi bo och hemvisi här intill
dess tre år förflulil från avresan.

Förslagel kan synas långtgående men endasl i etl fåtal
fall skulle en skärpning av den inlerna beskattningen ske jämfört med nu
gällande regler. Eftersom Sverige med de flesta länder har ingått
dubbelbeskallningsavlal blir det liksom nu hemvisireglerna i dessa som lar över
när en utflyttad även blir beskallad i ell annat land. Fördelen med en sådan
regel är att den är enkel. Vid bosätiningsuiredningarna kan man direkl lillämpa
det aktuella skatleavialets hemvisiregler som i flera fall inte överensstämmer
med de nuvarande inlerna hemvisireglerna.

1 de fall ulflyllning sker till avlalslösl land skulle
även i dessa fall endasl undanlagsvis en skärpning lill Sveriges förmån ske.
För inkomsl av tjänsl blir eiiårsregeln lillämplig. När del gäller vissa
aklievinsler har Sverige redan genom intern lagstiftning ulvidgal
skaiiskyldighelen i Sverige. För inkomsl av lillfällig förvärvsverksamhel i
övrigt och inkomsl av kapilal sker en skärpning genlemol gällande regler. Genom
den föreslagna regeln uppnås således fördelar i ulredningshänseende och endasl
belräffande vissa inkomsler vid utflyttning lill avlalslösa länder hävdas en
ulvidgad svensk beskailning.

Prop.
1984/85:175 54

RSV anser atl dessa synpunkler bör beaklas vid den
fortsalla ulredningen.

Kammarrällen i Slockholm anför:

Förslagel i denna del går ul på all den tid, under vilken
den enskilde vid Ulflyllning har bevisbördan för atl han inle längre skall
anses bosalt i Sverige, föriängs från tre lill fem år. Ulrednings- och
uppläcklssvårigheter anges (s. 4, 46 och 48) som moliv för föriängningen.

All ireårsregeln inle har kommit alt få åsyftad verkan
lorde emellerlid lill övervägande del förklaras av all den saknas i de flesla
dubbelbeskallningsavlal och därför i de fallen inle har kunnal lillämpas vid
tvisl om hemvistet En bidragande orsak lorde vara brisler i den inlerna
konlrollap-paraten likaväl som i del inlernaiionella samarbelel. Mot den
bakgrunden lorde en reform som endasl avser en förlängning från tre till fem år
väsenlligen bli ell slag i luften. Tilläggas kan, all del inle förefaller sannolikl
all Sverige heller vid en revision av äldre avial eller elt upprällande av nya
sådana skulle vinna gehör för önskemål om en tre- eller femårsregel.

En mer framkomlig väg lorde vara atl öka
konlrollmöjlighelerna l.ex. genom alt resurserna härför förbättras både
kvantitativt och kvalitativt liksom genom atl samarbetet såväl mellan berörda
inhemska myndigheler som på del inlernaiionella planel byggs ul. Redan nu har
Sverige genom dubbelbeskattnings- och handräckningsavtal slora möjligheter all
erhålla hjälp med skattekontroll från ulländska myndigheler (se bl.a. arl. 26 i
OECD:s modellavtal som har varit modell för de flesta dubbelbeskaU-ningsavial
som har ingåtts med främmande länder). Vissa länkbara ålgärder av del slag som
har sagts nyss omnämns (s. 48 fO i promemorian. De presenieras dock inte
närmare och några handfasta förslag läggs inle fram i den delen. Om fristen
skulle förlängas utan all lillräckliga ålgärder på delta plan vidtas, blir
effekten i stort sett bara atl under ylleriigare två år ineffektiva
utredningsförsök pågår och tar ökade resurser i anspråk utan all resultatet
blir bättre.

Om skatteflykt av aktuellt slag befaras förekomma i sådan
omfallning alt molåigärder framsiår som påkallade, torde lösningar av den art
som har aniylls nu ha slörre ulsikt atl få praklisk effekl än vad som föreslås
i del förfallningsförslag som promemorian innehåller. Även andra prakliska
åtgärder kan övervägas, l.ex. skärpt passkontroll i form av obligatorisk
stämpling vid in- och utresa. Del är emellertid inie möjligl alt ulan en
närmare undersökning avgöra vilka resurser som erfordras för den ena eller
andra åigärden och om vinsterna i tillräcklig grad överväger insatserna.

Kommissionen anser vidare (s. 33 och 49) all tanken på en
"preliminär självdeklaration" i samband med utflyttning ur Sverige
bör förverkligas och alt denna fråga närmare bör övervägas av
folkbokföringskommillén. Motivet härför sägs vara atl skatiemyndighelerna på så
sätt skall vid utflyllningsiillfället få aktuell informalion om ekonomiska
ålgärder som har skelt under utflyttningsåret Som exempel nämns iransaklioner
som ger upphov till skatleplikliga realisalionsvinsler. Sådana transaktioner
skall emellerlid redan enligt gällande regler redovisas i allmän självdeklaralion
även om den som företagil dem har flyllal från Sverige. Mol bakgrund av vad
kommissionen har anfört i denna del är del svårl all förstå hur avlämnandet av
en preliminär självdeklaralion skulle kunna förbällra möjligheterna atl
lillgodose svenska beskallningsanspråk. När del gäller kon-

Prop. 1984/85:175 55

troll av atl deklarations- och annan uppgiftsskyldighel
saml skalteinbelal-ning fullgörs efter utflyttning torde del vara effekiivare
all salsa på eu utökat inlernalionelli samarbete.

Kommissionen anger (s. 47) all femårsgränsen skulle
anslula lill en internationell utveckling, enligt vilken en del länder
förbehåller sig beskailningsräii under fem år efler del atl den obegränsade
skattskyldigheten har upphört. Jämförelsen är inte relevanl. Denna inskränkta
beskatlningsrält är nämligen något hell annal än att under fem år efter
utflyttning presumera en oinskränkt skattskyldighet Även de exempel på utvidgad
beskailningsräii som redovisas (s. 47) i promemorian är ovidkommande, eflersom
denna rätl i de angivna fallen inte är knuten till bosällningen.

Kammarrätten i Göleborg tillstyrker atl den s.k,
bevispresumtionen i anvisningarna till 53 § kommunalskalielagen förlängs från
tre lill fem år och anför:

En sådan förlängning förefaller väl motiverad bl.a. med
hänsyn lill utvecklingen på de internationella kommunikationernas område. I dag
är det möjligl alt behålla en slark anknylning till hemlandet under längre lid
efler en ulflyllning än lidigare.

Lånsstyrelsen i Stockholms län tillstyrker förslaget och
anför:

Den föreslagna lydelsen av anvisningspunklen i iredje
slyckel lill 53 § kommunalskalielagen avser endasl svensk medborgare. Med
hänsyn lill den föreslagna lydelsen av andra slycket kan det befaras, atl
lillämpningssvårigheler uppkommer när fråga är om ulländska medborgare. I en
dom i regeringsrällen (RÄ 1968 ref. 9) har på grund av olika medborgarskap
-mannen dansk, hustrun svensk - mannen ansetts ulflyllad ur Sverige, medan
huslrun med slöd av ireårsregeln ansetts vara alltjämt bosatt i Sverige.
Otympligheler av detta slag bör om möjligt undvikas. Måhända bör iredje slyckel
- liksom andra slyckel - utsträckas atl avse alla som är bosatia i Sverige
oberoende av medborgarskap.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:

Vad gäller den egenlliga ireårsregeln (lagförslagels
tredje stycke) kan det, som ulredningen anför, finnas skäl för en uividgning
lill fem år. Verkan av en uividgning blir naluriigtvis begränsad eftersom också
en femårsregel kommer atl inskränkas av dubbelbeskattningsavtal. Kontrollproblemen
växer ju längre tidsfrist som skall omfattas. Länsstyrelsen molsäller sig dock
inle en uividgning. Härvid bör emellertid påpekas all del dominerande anlalel
ulredningar som göres med anledning av ireårsregeln avser utflyliningsårei.
För en ulökad kontroll redan under den nu gällande treårsperioden fordras
förutom ovan nämnda nya bevakningsrutiner även ökade kontrollresurser.

I della sammanhang vill länssiyrelsen peka på en
omsländighel som ibland förbises. Treårsregeln sägs vara en ren
bevisbörderegel. Della skulle innebära följande. Anlag alt omsländigheter i etl
mål är utredda och oslridiga och inte heller förändras frän det tredje lill del
fjärde årel efter en ulflytining. I ett sådani fall borde utgången i en
bosältningsprocess inle

Prop.
1984/85:175 56

heller bli olika de Ivå åren eflersom förhållandena inle
förändrals. Enligi länsslyrelsens uppfattning inträffar dock efter tre år en
förändring i materielll avseende på sä säll att del faktiskt krävs en slarkare
anknylning lill Sverige för att bosättning här då skall anses föreligga. Denna
starkare anknylning är slörre än vad som endast moliveras av all yllerligare
elt år förflutit från utflyttningen. Del får således antagas att en till fem år
utvidgad bosällningspresumtion får en slörre reell innebörd för de fjärde och
femte åren än vad som omedelbart inses.

Länsstyrelsen kan däremol inle acceplera den föreslagna
lydelsen i femårsregeln. Del är främst denna som länsstyrelsen syftat på när
den påtalat en inkonsekvens i kommissionens intentioner och dess förslag.
Enligt förslaget skall en person anses bosall här "om han inle visar all
han under beskaliningsårel har haft slarkare anknytning lill annal land".
Genom en sådan formulering förvandlas rekvisilel "väsentlig
anknylning" lill "väsentligare anknytning". Della innebär som
ovan aniylls en kraftig inskränkning i förhållande till gällande räll som inle
lorde vara avsedd. I grunden är nalurliglvis omfaltningen av den svenska
beskaltningsrälien en lämplighelsfråga. I detla sammanhang är den emellerlid
också en praktisk-processuell fråga. En "väsenllig anknytning" skall
avgöras med beaktande av i huvudsak endast svenska förhållanden, låt vara alt
förhållanden i utlandet inte helt saknar betydelse. Den "väsentligare
anknylningen" måste ställas i relalion lill utländska förhållanden. Del
allmännas slällning i en process kommer att försvåras i väsentlig grad om
förhållandel i utlandet får avgörande betydelse. Frågan kan också sägas vara av
skatieavialstek-nisk nalur även om också här lämplighelsavväganden ligger i
bollen. Ett bosältningsbegrepp av samma innehåll som det enligt OECD:s
modellavtal kan nämligen medföra att svenska beskallningsanspråk bortfaller på
ett sätl som inle varit avsett. Etl exempel kan belysa detta. En person har
flyltal till Schweiz. Han har fortfarande väsentlig anknytning - i dagens
mening - lill Sverige men den övervägande anknytningen till Schweiz. Ell enligi
ovan ändral svenskt bosättningsbegrepp skulle innebära atl personen inte ens
enligi intern rält skulle anses bosall här. Den svenska möjligheten atl
utnyttja den i det schweiziska avtalet inskrivna ireårsregeln faller därmed
bort. Om förhållandena i slället avsell en person som flyltal lill Spanien hade
Sverige förioral den rätt till överläggningar om bosättningar som del spanska
avtalet innehåller, eftersom svensk hemvist skulle saknas enligt intern räll.

I samband med såväl förslagels andra som iredje stycken
diskuterar kommissionen vilka kriterier som skall ha betydelse vid bedömningen
om huruvida anknytning föreligger. I andra slyckel nämns vissa omständigheler.
Ordalydelsen är tagen från OECD:s modellavtal. I Iredje styckel nämns andra
omständigheler som särskilt betydelsefulla. Länsstyrelsen kan inle förstå annal
än att samma typer av omständigheter har samma relevans vid all prövning enligt
lagrummet Det finns ingen anledning att framhålla någon som mer relevant vid
den ena prövningen än vid den andra. Del kunde därför vara lämpligl all bryla
ut etl angivande av vilka omständigheler som skall beaktas lill etl särskilt
Slycke. Vad gäller vilka faklorer som skall anses relevanta kan länsstyrelsen
ansluta sig till kommissionens resonemang. Slor vikl bör tillmätas innehav av
sladigvarande boslad. Särskild vikl bör lillmälas förhållanden som regelmässigt
innebär ekonomisk aktivitet i Sverige såsom direkl eller indirekl innehav av
fastigheter och rörelse. Även bestämmande inflyiande över sådana aktiviteter
bör ges särskild vikl.

Prop. 1984/85:175 57

Nämnda omsländigheler lorde redan i dagens praxis ha stor
betydelse. Däremol bör i slörre omfallning än nu möjlighel ges all även beakla
Iransaktioner mellan närslående. Så bör kunna ske där dessa iransaklioner lill
väsenllig del haft lill syfte alt eliminera anknylningsmomenl lill Sverige och
där personen i fråga även efter utflyttningen kunnat disponera lill närslående
avyiirad egendom. Som exempel på sådant förfarande kan anges följande fäll. En
person avyiirade inför avflyiiningen till ullandel sin villafaslighet lill sin
moder mol en revers. Modern som var över 80 år gammal och bosatt på en annat
ort flytiade inle lill den nyinköpla fasligheien ulan denna kvarsiod obebodd
men delvis möblerad. Trols avyiiringen bör villafasligheten i etl fall som
della ulgöra ett väsentligt anknylningsmomenl.

Egenlligen läcker ordalydelsen i den nuvarande
ireårsregeln de relevanta omsländighelerna lika väl som den föreslagna och i
etl väsentligt fall

- bo eller familj - bättre. Det kan då synas onödigt all
göra någon

ändring. Kommissionen har i andra slyckel använt modellavialets formule

ring saml gjort vissa lillägg i iredje slyckel. Kommissionen har kanske

härigenom velal markera alt prövningen enligt iredje slycket inle är iden

tisk med den enligt andra slyckel, dvs. enligi modellavialei. I sådani fall

skulle del finnas skäl för olika lydelser. Enligi länsstyrelsens uppfallning

är, som också nämnls, prövningen enligt båda slyckena den samma. Möjli

gen är den dock inte identisk med den enligt modellavialei även om myckel

talar för all den är del. Del kan dock vara lämpligt all markera alt en

skillnad kan finnas om man ulgår från modellavtalet. Eftersom en ändring i

förhållande lill gällande rätl är avsedd, eflersom en sådan ändring kräver

någon form av lagändring och eflersom likheierna med prövningen enligt

modellavialei måste vara slora förordar länsstyrelsen all modellavialets

regler används med viss modifiering. En modifiering måsle innefaiia bo

stadsförhållandena. Innehavel av sladigvarande boslad är som kommis

sionen nämnl av grundläggande betydelse och skall därför las med som

anknylningsmomenl. I annal fall föreligger risk alt del kan uppslå luckor

mellan bosältningsbegrepp enligi inlem rätt och enligt avtal.

Länsstyrelsen anser atl redan dagens ireårsregel lider av
vissa redaklionella brisler. Dessa snarare förslärkes i kommissionens förslag.
Länssiyrelsen anser all en regel av ungefär följande lydelse klarare fyller
sill syfte. Andra och Iredje slyckena bör kunna få följande innehåll och
utformning.

-
En person som
flyttar från Sverige skall alltjämt kunna anses bosall i rikel.

-
Inom lio år
från avflyiiningen skall han anses bosall här om han under beskattningsåret
haft slarkare anknytning till Sverige än lill någol annal land.

-
Svensk
medborgare skall inom fem år från utflyttningen anses bosall här om han inle
visar all han inle haft väsentlig anknylning till Sverige. Efler uigången av
denna lid skall han däremol inte anses bosall här om inle omsländighelerna
enligi försia slycket förelegal eller det eljesl visas all han hafl väsenllig
anknylning lill Sverige.

-
Vid bedömningen
av en persons anknylning lill Sverige och lill annal land skall beaklas sådana
omsländigheler som bosiadsförhållanden, familjeförhållanden och social
anknylning, personens yrkesverksamhei och övriga verksamheler, särskili av
ekonomisk art, platsen för hans affärsverksamhet den plals varifrån han
förvaltar sin egendom och därmed jämförliga förhållanden.

Prop.
1984/85:175 58

Länsstyrelsen har, vilkel framgår av del ovan anförda i
elt flerlal avseenden synpunkler som väsenlligl skiljer sig från kommissionens
i frågan om utformningen av en ny lydelse av första punklen av anvisningarna
lill 53 S kommunalskalielagen. Länsstyrelsen anser således atl kommissionens
lagförslag inle kan läggas till grund för lagstiftning utan väsenlliga
omarbetningar.

1 etl forlsall utredningsarbete bör enligt länsslyrelsens
mening även följande beaklas. I kommissionens lagförslag behålls den
särbehandling som gäller för svenska medborgare i den nuvarande Ireårsregeln.
Genom den ökade omflyiining som sker mellan länder, den minskade betydelse
nalionaliteien ges i olika sammanhang, exempelvis ifråga om röslräli liksom
även den ökade anpassning till modellavialei som efierslrävas, kan ifrågasättas
om en sådan särbehandling numera är moliverad. En ny beslämmelse om hemvisi
kan kanske utformas så all nalionalilelen blir ulan betydelse.

Länsstyrelsen anser inle atl del finns elt omedelbart
behov av en ändrad Ireårsregel. Del synes bällre all avvakia resullalel av den
ulredning länssiyrelsen anser lämplig. Länsstyrelsen vill dock avslulningsvis
peka på följande. Två ändringar i gällande ireårsregel nämligen

1)
elt borttagande
av ordel "allljämi"

2)
ändring av
ordet "tre" till "fem"

synes leda till ell resultat som i väsentliga avseenden
väl stämmer överens med kommissionens intentioner.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför;

Förslagel om utvidgning av presumlionen för fortsall
skallskyldighet är enligt länsslyrelsens uppfallning inle lillräckligi
underbyggt. Redan den nuvarande ireårsregeln är svår alt tillämpa och
konlrollera. Då kommissionen inte nu lämnar förslag på ytterligare
konlrollmedel för skaltemyndigheterna, finner länsstyrelsen del inle
meningsfulli all utöka presumlionen för skallskyldighet till fem år. Om
ändringen ändock genomförs bör texten i stort sell ulformas efter den nuvarande
ireårsregeln. I denna anses väsenllig anknylning föreligga om en person vistas
utomlands för studier eller hälsans vårdande eller har kvar vissa uppräknade
anknytningar lill Sverige- Enligt förslaget skall skaltemyndigheterna i stället
bedöma om personen har slarkare anknytning till elt annat land. Länsstyrelsen
menar atl sådan bedömning är myckel svår atl göra. De nu gällande kriterierna
för väsentlig anknylning bör därför inle ändras. Enligt länsstyrelsens mening
har vidare den nuvarande treårsregeln inle fåll någon slörre genomslagskrafl i
ingångna skatleavtal. "Hemvisireglerna" i skatteavtalen "slår
ul" regeln. Försl om Sverige i skatleavtalen kan få gehör för treårsregeln
kommer denna alt få någon mera väsentlig betydelse för Sveriges möjligheter
atl beskalla ulomlands bosalla svenskar.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför;

I iredje slycket av anvisningen till 53 § KL föreslås atl
ireårspresumlionen utsträcks till att omfalla fem år. Deua kan vara ell medel
alt förbättra kontrollen i vissa svårutredda fall. Om uppföljande kontrollåtgärder
som t.ex. preliminär självdeklaration och hjälpregisler införs kan ulredningar
göras i ett tidigare skede än för närvarande vilkel minskar

Prop.
1984/85:175 59

behovel av en ulslräckning i tiden. Förhållandel all
tyngdpunklen i anknylningen kan ålergå lill Sverige lalar dock för en
femårsperiod.

Länsrätten i Slockholms län anför:

En konsekvens av vår nuvarande lagstiftning är atl alla
som flyttal ul ändå är skyldiga au under de närmasl följande ire åren deklarera
i Sverige om de har väsenllig anknylning hil (RÅ 80 1:52). Osäkerhelen om vad
som ulgör väsenllig anknylning medför all den som underlåter atl deklarera
riskerar att ulsätlas för efterlaxering. Efter anmaning är vidare alla utflytlade
skyldiga all under tre år deklarera i Sverige även om de inle är skaitskyldiga
här. Kommissionens förslag innebär närmast etl förordande av en obegränsad
deklaralionsskyldighel under fem är.

Kommissionen använder ibland lermen bevispresumlion ibland
lermen bevisbörderegel. Del är inte alllid så läll atl förstå vad kommissionen
menar eller syftar lill.

Länsrällen saknar lill en början en regel som anvisar när
och under vilka omständigheler en person som avresl till utlandet skall vara
skyldig alt visa all han under ett beskaltningsår hafl slarkare anknylning lill
någol annal land. Del framsiår för länsrällen som en hell orimlig siluation atl
alla utflyttade under tre eller fem år hell godlyckligl skall kunna anmanas all
avge självdeklaration om de inte till och med skall anses obegränsai deklarationsskyldiga.
Vad nu sagts gäller i all synnerhet en person som redan under del försia årel
visal atl han eller hon hafl slarkare anknylning lill annal land.

Ulgängspunklen borde vara atl den som en gång visal all
han flyllal skall belraklas och behandlas som ulflyitad lill dess fakiiska skäl
för all hävda en annan mening visar sig föreligga.

I del remiilerade belänkandel framsiår
bevispresumlionen/bevisbörde-regeln närmasl som en huvudregel eller som
normalsituationen i rältslillämpningen. Samiidigi ålägger 8 §
förvallningsprocesslagen domslolarna all lillse all alla mäl blir så uiredda
som deras beskaffenhel kräver. För envar domslolsjurisl framstår del som en
självklarhel alt så många mål som möjligl bör avgöras efter en prövning av vad
som är ulrell i del enskilda fallel. Bevisbörderegeln bör helsl lillämpas bara
i elt fålal fall när ulredningen i målel inle ger tillräckligt ulslag ål del
ena eller andra hållet

Både den nuvarande och den av kommissionen föreslagna
lagsliflningen ger ulrymme för all en person taxeras av både taxeringsnämnd
(skönslax-ering) och länsräii (eflertaxering/kungörelsedelgivning) ulan alt
vederbörande i realiteten ens fått tillfälle atl gå i svaromål och utan atl de
beslutande har ens en aning om vederbörandes bosältningsförhållanden.

Kommissionen har inte berört effeklerna av
bevisbörderegeln mol bakgrund av gällande dubbelbeskattningsavtal.
Erfarenheten visar enligt länsrällens uppfallning all del ofla framsiår som
mindre meningsfullt atl driva frågan om svensk beskatlningsrält till sin spets
om del sedan visar sig atl dubbelbeskallningsavlalen ändå leder lill
beskailning i någol annal land.

Elt gmndläggande krav på vår inlerna lagstiftning om
beskailning vid flyllning lill ullandel borde vara all det tydligl anges under
vilka omständigheler skallskyldighel skall föreligga här i landet. Detta
gäller i än högre grad om den enskilde åläggs visa "alt icke". Alla
medborgare har ell anspråk på att med utgångspunkt från givna föreskrifier på
förhand själva kunna bedöma vad som krävs av honom eller henne för atl en ulflyllning
skall godias skatterällsligi.

Prop. 1984/85:175 60

Enligi den nuvarande lagsliflningen åligger del den
evenluellt skattskyldige all under en ireårsperiod visa all han eller hon inle
under beskaliningsårel hafl väsenllig anknylning lill Sverige. Vad som därmed
avsells har ålminslone klarnat efler hand genom räiislillämpningen. Enligt den
föreslagna lagsliflningen skall den skallskyldige under en femårsperiod visa au
han eller hon haft starkare anknytning till ell annat land än Sverige.

Della bevisiema är vagare än del som f.n. gäller. Inle
särskili många berörda personer lorde ur den föreslagna anvisningstexten kunna
hämta tillräcklig ledning för atl bedöma huruvida de i den ena eller andra
silualionen kommer alt anses skattskyldiga i Sverige eller ej. Med etl
utvidgat bosältningsbegrepp blir del också svårare för den enskilde all göra en
förhandsbedömning av vart en tillämpning av dubbelbeskallningsavlalen leder.
Det vill däremol synas som om kommissionen i en del fall genom sin föreslagna anvisningstexl
åstadkommit molsatsen till del man eflerslräval. Del förefaller nämligen som om
del ibland skulle vara lällare au visa all man har slarkare anknylning lill
någol annal land än Sverige än alt visa all man inle har väsenllig anknylning
lill Sverige.

Eko-kommissionens förslag utgör enligi länsrällens
uppfallning ell ylleriigare exempel på generell lagsliflning som iräffar och
försvårar för de lojala medborgarna ulan all komma lill rälla med de illojala
beleenden som man vill angripa.

Kommissionen gör i ålskilliga hänseenden uttalanden bl. a.
om den rätta innebörden enligt kommissionens uppfattning av en rad
föreskrifier. Länsrätten vill med anledning härav uttala atl förändringar i
den maleriella rätlen bör åsiadkommas genom ändrade föreskrifter och icke genom
uttalanden av kommissionen eller andra om hur redan givna föreskrifier bör
tolkas.

Länsrätten har med det sagda inle velat ge lillkänna någon
annan uppfallning än alt kraftfulla ålgärder självklart måste sältas in mol
sådana som söker undgå beskailning i Sverige genom skenbosällning ulomlands
eller genom all efler utflyttning helt eller delvis återvända hil. Delsamma
gäller självklarl också sådana som genom olika åtgärder söker undgå atl bli
beskallade vare sig i del ena eller i det andra landet.

Motmedlen synes emellertid inte böra sökas i generelll
hållna föreskrifter som skjuter bredvid målet. Inte heller i atl man på grund
av någol ogillande "bygger slakel" för dem som på ett lagligl säll
vill lämna Sverige, även om del är föranlett av skalleskäl. Kontrollen av dem
som kan misslänkas kringgå den svenska skattelagstiftningen är emellertid f.n,
närmasl obefinllig. Man håller inle ens reda på dem som påstått sig ha lämnal
landet. Man utnyttjar inle möjligheten lill laxeringsanmaning under den
nuvarande treårsperioden. Man frågar inte vidare efler dem som under ell
beskattningsår inte skolat taxeras i landet. Del vill synas som om man försl
borde utnyttja de möjligheter som finns under den nuvarande treårsperioden
innan man förlänger denna till fem år.

Länsrätten i Göteborgs och Bohus län anför;

För alt underlätta skattemyndigheternas kontroll av
utflytlningsfallen föreslår kommissionen all presumlionen för svensk
medborgares anknytning till Sverige förlängs från tre till fem år. Ändringen anses
moliverad bl.a. av alt den ökade iniernalionaliseringen av affärslivei och de
förbäiirade kommunikaiionerna ger både anledning och möjligheier att under en

Prop.
1984/85:175 61

längre tid upprätthålla en anknylning lill flera länder.
Vidare anges atl en femårsgräns ansluter lill en inlernaiionell
rättsulveckling.

Länsrällen delar kommissionens uppfallning au den ökade
internationella rörlighelen har medföri slörre möjligheier atl behålla
förbindelserna med Sverige under en längre tid efler en ulflyllning. Del kan
dock med fog ifrågasällas om en förlängning av lidsgränsen lill fem år i
realiieien leder lill en förbällrad konlroll av uiflyltningsfallen. Enligt
länsrällens mening bör därför övervägas om inle andra ålgärder bällre kan leda
lill syfial resullat Visseriigen kan del råda delade meningar om en förlängd
lidsgräns innebär en uividgning av bosältningsbegreppet eller inte men en
förlängning lorde för den enskilde i vart fall medföra en ökad och kanske inle
heller avsedd osäkerhel beträffande beskallningssituationen. Effeklen av en
förlängning lorde närmasl komma all uppfällas som en uividgning av svenska
skalteanspråk. Kommissionens åsikt att en femårsgräns skulle anslula till en
inlernaiionell rältsutveckling är inte övertygande eftersom de fal! som
åberopas lill slöd härför dels är för få dels ock avser fall av inskränkl
beskailningsräii sedan den obegränsade skaiiskyldighelen upphört. Länsrällen
förordar på grund av vad sålunda anförts all den nuvarande lidsgränsen om tre
år lämnas oförändrad, I övrigl har länsrällen inte någol all erinra mol del
föreslagna nya iredje slyckel i anvisningspunklen.

Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi har inlel
all erinra mol förslagel och anför:

Det förekommer med lendens lill ökning all personer med
omfattande ekonomiska tillgångar anmäler flyttning lill utlandet. Om del är
fråga om personer som alltjäml är i yrkesverksam ålder kan man vanligen på goda
grunder anla all vederbörande trols bosättningen utomlands fortsäller all della
i eller leda arbelel med att lillvaraia och uiveckla de egna lillgångarna.
Från utrikes ort bedriver man alliså ekonomisk verksamhet i Sverige. Personer i
sådan situalion försvinner för närvarande ur skaiiedalabasen efler
avregistrering. LSMS anser att kommissionens förslag om förlängning av den
presumtiva skattskyldigheten i Sverige efler ulflyllning lill fem år innebär en
förbäliring i jämförelse med nulägei.

Lokala skattemyndigheten i Malmö fögderi anför:

Den anknylning lill Sverige som en person presumeras ha
efler utflyttning kan efter hand antas bli allt svagare. Myndighelen har
endasl ringa erfarenhet av ulredningar som avsell frågan om väsenllig
anknytning lill Sverige funniis sedan mer än tre år gåtl från utflyttningen.
Myndighelen saknar därför underlag för all kunna bedöma när anknylningen
generelll blivii så svag all den moliverar omkaslning av bevisbördan.
Myndighelen biträder därför endasl med tvekan kommissionens förslag alt
förlänga presumlionen för skallskyldighel från Ire lill fem år.

Lokala skattemyndigheten i Göteborgs fögderi lillslyrker
förslaget. Lokala skattemyndigheten i Helsingborg anför;

För svenska medborgare presumeras all vederbörande inlill
fem år förflulil från avresan fortfarande är bosall här, såvida inle
vederbörande

Prop.
1984/85:175 62

visar all han har slarkare anknytning till annat land.
Utvidgningen av ireårsregeln atl gälla fem i slällei för ire år ifrågasattes.
Vi har myckel svårl all leva upp till ireårsregeln. Hur myckel svårare blir del
inle då med en femårsregel? Del kan i vissa undanlagsfall vara lämpligl med en
så ul-siräckl period som fem år. men för huvuddelen av uiflyltningsfallen kommer
den föreslagna ändringen inle få någon beiydelse. I övrigl synes del riktigt au
ändra innehåll och formulering, så att anvisningen överensstämmer med
inlernaiionell rällsulveckling.

I PM har man även berört vår brislande samordning mellan
folkbokförings- och skattemyndigheterna. Som lokal myndighel - nära
"verklighelen" - måsle man inslämma häri. Del borde vara mer
angelägel all förbällra konlrollmöjlighelerna än alt ulvidga Ireårsregeln.
Konlrollen är dålig redan utflyttningsåret

SAF avslyrker förslaget och anför:

Kommissionen anger inte något godtagbart skäl för au
föriänga presum-lionsliden för fortsatt oinskränkt skattskyldighet från ire
lill fem år. Redan med nuvarande ireårsregel måste skattemyndigheterna anses ha
tillräcklig tid för "uppföljande bevakning" i samband med ulflyllning
från Sverige. Evenluella brisler i den fiskala konlrollapparaten moliverar inle
heller en generell ulslräckning av presumiionsliden för fortsalt anknylning
lill Sverige-

Sveriges advokalsamfund anför:

Enligt samfundels mening kan ifrågasällas om del över
huvud lägel är moliveral med en omvänd bevisbörda för svenska medborgare viss
lid efler ulflyllning. Om lagstiftaren anser all en sådan bevisbörderegel även
fortsättningsvis skall finnas, anser samfundet all denna reglering uiesluiande
bör vara av processuell natur och således inte inrymma ylleriigare regler av
malerielll slag. Del synes som kommissionen, ulan att ha givit någon närmare
molivering, i iredje stycket i den ifrågavarande anvisningspunkten velal
införa särskilda materiella regler för svenska medborgare, Samfundel anser
således för sin del att tredje slyckel uteslutande bör vara en processuell regel.

En föriängning av tiden från avresan från Sverige från tre
till fem år kommer enligt samfundels mening varken alt minska anlalel
skenbosält-ningar eller i någon nämnvärd utsträckning öka den procentuella
uppläcks-graden av sådana bosättningar. Förslagel avslyrks i denna del.
Svårighelerna att upptäcka skenbosällning torde näslan hell bero på all del är
den ulflyitade som disponerar huvudparten av malerialel för bedömningen av den
skalleräiisliga bosällningen och all denne endast uppger de omständigheler som
gagnar hans sak och syfte. För all kontrollera de lämnade uppgifterna och -
kanske väsentligare - vilka uppgifier som utelämnats, lorde ire år vara
tillräckligt Enligt samfundets mening bör resurserna för konlroll användas pä
de områden där konlrollmöjlighelerna är siörsl, exempelvis bosiadsinnehav och
familjesituation. Vidare bör, bl.a. med hänsyn lill den uiflyllade, konlrollen
och bedömningen göras så snabbi som möjligt och helst direkl i samband med all
uiflyiiningen anmäls. Den utflyttade har för sin ekonomiska planering behov av
all få vela - helsl i förväg vilket ju är möjligl genom RSVs förhandsbesked -
var han efter utflyttningen skall anses bosall i skallerällslig mening.

Prop.
1984/85:175 63

Dessulom är skillnaden enligt nu gällande regler i
bevishänseende och konlrollhänseende under treårsperioden och efler
treårsperiodens slul inle slor. Även om bevisbördan efler ire år övergår på
skatiemyndighelerna, kan även då uppgifter för bedömning av anknylning lill
Sverige avkrävas den ulflyitade. Vidare finns ju redan de uppgifter som den
utflytlade lämnal under treårsperioden. Enligt samfundets uppfattning är en
föriängning av presumlionen för forlsall anknylning lill Sverige från tre lill
fem år en onödig lagsliflningsåtgärd.

Kommissionen
har på sid. 43 f anfört all man lill de väsenlliga ekonomiska
anknytningsmomenlen även bör räkna större fordringar, som kan antas ge
borgenären inflyiande i elt svenskl förelag. Även om det i och för sig kan vara
rikligt att sådana fordringar kan konstituera ett inflyiande, bör man enligi
samfundels mening vara försiklig med all ge dylika förhållanden för stor
betydelse vid bedömande av bosäliningsfrågan. Della gäller särskilt när en
fåmansförelagare vill överlåla sin verksamhel lill sina avkom-lingar, då del i
de flesla fall saknas ekonomiska möjligheier all genomföra en sädan iransaklion
på annal sålt än genom ulslällande av reverser. Om överlålaren i övrigl
avvecklar sin anknylning till Sverige, kan det inte vara rimligt, all denna lyp
av fordringar lillåis ha en avgörande beiydelse vid bedömningen av
bosäliningsfrågan. I vari fall bör sådan anknylning icke anses föreligga med
mindre överlålaren ullryckligen förbehåller sig ell inflyiande över
verksamhelen i samband med överlålelsen.

Sveriges induslriförbund och SHIO-Familjeförelagen
avstyrker förslagel och anför:

Kommissionen föreslår också alt den nuvarande treårsregeln
förlängs till en femårsregel. Dessvärre kan konslateras atl kommissionen inle
lyckats presiera ell enda godtagbart skäl för en sådan föriängning. Den
förlängda presumiionsliden, säger kommissionen är främsl etl säll all ge
skatiemyndighelerna bättre möjligheter lill en uppföljande bevakning i
uiflyltningsfallen.

Redan nuvarande regelsyslem erbjuder sådana möjligheier.
Förslaget i denna del fyller därför ingen funktion ulan får belraktas som
utfyllnad i ell även i övriga delar subsianslösl förslag.

TOR har i princip ingel all erinra mol förslagel men vill
ifrågasälla om effeklen av föreslagna förändringar i nämnvärd grad kommer all
innebära förbättringar i förhållande lill dagsläget Så länge den utflyllades
medverkan i utredningsarbetet inle kan framlvingas lorde del vara svårl nå
resullat

TOR vill lämna följande kommenlarer och synpunkler
belräffande förslagen lill laglexl.

I iredje slyckel anges all efler fem år bosällning här
skall anses föreligga endasl om omständigheterna är sådana all beslämmelserna i
försia eller andra slyckel är lillämpliga. TOR vill påpeka all enligi försia
slyckel försia meningen egentligt bo eller hemvisi skall föreligga. Fem år
efler utflyttningen lorde knappasl kunna göras gällande all så är fallel.
Därför bör i iredje slyckel i slällei anges all del förhållandel all boslad
finns i landel skall vägas in i bedömningen om bosällning här skall föreligga
fem år efler uiflyiiningen.

Prop.
1984/85:175 64

TCO har ingel alt erinra mot förslagel.

RFV anför;

Den föreslagna förlängningen av skattskyldigheten kan
innebära en ulvidgad rätl lill barnbidrag. Enligt lagen (1947: 529) om
allmänna barnbidrag ulges barnbidrag för barn bosalla i rikel. Del anges inle i
lagen när bosällning vid ulresa skall anses ha upphört. Enligt den praxis som
ulvecklals av kammarrällerna (i.o.m. år 1978) och försäkringsöverdomstolen
(fr.o.m. år 1979) skall bosältningsbegreppet vid tillämpning av
barnbidragslagen så långt som möjligt bedömas med ledning av det
skatterältsliga bosältningsbegreppet. Hänsyn skall dock las lill samlliga
relevanla omsländigheter såsom ändamålet med utlandsvistelsen, om någon
familjemedlem stannar i Sverige, om bostad eller möbler finns kvar i landet
o.dyl. Della innebär i realiieien all den som avser all utvandra inte efter
ulresan är beräuigad lill barnbidrag. För övriga kvarstår rätlen till
barnbidrag. Dessa uppbär barnbidrag relroaklivl för den lid ullandsvislelsen
varal om de ålerkommer lill Sverige innan den skatterältsliga bosällningen
upphört

Del lorde vara mindre vanligl all i fall av skenbosällning
personen i fräga återkommer lill riket och gör anspråk på barnbidrag. Frågan om
räll till barnbidrag uppkommer däremol efler återkomsten från arbete ulomlands
när avsikten inle varil atl utvandra.

I promemorian "Socialförsäkring för vissa
utlandsanställda m, m." (DsS 1981; 14) uppmärksammades all
bosällningsbegreppel enligi lagen om allmänna barnbidrag inte hade samma
innebörd som enligi lagen om allmän försäkring. Promemorian resullerade bl.a. i
införandel av en precisering av bosältningsbegreppet i lagen om allmän
försäkring. Del framhölls i proposifionen (1981/82: 199 s. 17) all någon
ändring av bosällningsbegreppel i barnbidragslagen inle var avsedd i detta
sammanhang. I direkliven lill folkbokföringskommillén (1983:28) ingår
emellertid bl.a. all se över bosällningsbegreppel i barnbidragslagen.

Barnbidragel är ell periodiskl utgående slöd lill
barnfamiljer i Sverige. Del utgör för närvarande 3 300 kr. per barn och år. Om
det i familjen finns tre eller flera bidragsberättigade barn utgår även
flerbarnstillägg. Den i promemorian föreslagna lidsgränsen för skallskyldighel
skulle således kunna innebära atl l.ex. en tvåbarnsfamilj vid återkomst lill
Sverige efler fem års utlandsvistelse skulle uppbära 33000 kr. vid oförändrat
barnbidrag. Frågan är om detta varit en av kommissionen avsedd effekt. Riksförsäkringsverket
finner det vara etl skäl emol den föreslagna ändringen.

Prop.
1984/85:175 65

Bilaga 3

Sammanfattning av departementspromemorian (Ds Fi 1984:6)
Beskattning av lön vid utlandstjänstgöring

I promemorian föreslås atl en person som uppbär inkomsl
vid ullandsijänslgöring skall undanlas från beskailning i Sverige för denna
inkomsl om ijänslgöringen pågår i minsl sex månader i ell och samma land. Som
yllerligare villkor för skaliefrihelen förslås, all de sex månaderna måsle
infalla under ijänslgöringslandets beskattningsår. Besök i Sverige får göras,
ulan all ullandsvislelsen skall anses avbrulen, med högsl 36 dagar under de
försia sex månaderna. För ullandsvislelser över sex månader tillåls därutöver
hembesök med i genomsnitt sex dagar för varje hel månad som vislelsen i landel
i fräga varar. För ullandsvislelser som inle uppfyller kravel på sex månaders
vislelse i elt och samma land under dess beskattningsår medges ändock undantag
från beskatlning i Sverige vid en sammanhängande vislelse i landet i fråga av
minst ell år.

Vidare föreslås alt regeln begränsas till atl avse
tjänstgöring utanför Norden (inkl. konlinentalsocklarna). För arbele inom
Norden ges alliså ingen befrielse från svensk skatl men evenluell
dubbelbeskalining undviks givelvis genom lillämpning av
dubbelbeskattningsavtalet mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge
saml inlerna avräkningsbeslämmelser. Från regeln undanlas i likhel med
nuvarande ellårsregel också sialsansiällda m.fl. I fråga om anslällda ombord på
farlyg avses undantaget komma att gälla inte bara, som f. n., anställda ombord
på svenskl fartyg utan även anställda ombord på utländskt fartyg. Denna lösning
förulsäller emellertid alt de problem som är förknippade med beskallningen av
sjömän samiidigi kan lösas i annan ordning.

5 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 175

Prop.
1984/85:175 66

Lagförslaget i departementspromemorian (Ds Fi 1984:6)
Beskattning av lön vid utlandstjänstgöring

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs all 54 § kommunalskattelagen (1928:
370) skall ha nedan angiven lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

54 §'

Från skattskyldighet/nAoZ/ai

a) svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar;

för utdelning på aktie i svenskt aktiebolag och andel i
svensk ekonomisk förening i den omfattning som anges i punkt 1 av
anvisningarna;

b)
medlem av
konungahuset; för av staten anvisal anslag;

c)
i ullandel
bosatt person och utländskt bolag:

för sådan inkomst, för vilken avgifl enligt lagen om
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall erläggas eller
beträffande vilken befrielse från sådan avgifl skall åtnjutas jämlikt särskilt
stadgande i samma lag;

d) I. ägare
av sådan fastighet som avses i 3 kap. 2 § fastighetstaxerings-

lagen (1979; 1152);

för inkomsl av fastigheten i den mån ägarens inkomsl
härrör från sådan användning som gör atl byggnad enligt 2 kap. 2 §
fasiighelstaxeringslagen skall indelas som specialbyggnad, dock ej
kommunikationsbyggnad, distributionsbyggnad eller reningsanläggning, eller
härrör från nationalpark;

2. ägare av sådan fastighet som avses i 3 kap. 3 §
fasiighelstaxeringsla

gen:

för inkomsl av fastigheten i den mån ägarens inkomst
härrör från sådan egendom och sådan användning som avses i nämnda lagrum;

3. ägare av sådan fastighet som avses i 3 kap. 4 §
fasiighelstaxeringsla

gen, dock ej ideell förening som är hänföriig under 53 S I mom. e);

för inkomsl av fastigheten i den mån den används för
ändamål som avses i 3 kap. 4 § fasiighelstaxeringslagen;

e) i riket bosatt delägare i oskift dödsbo efter
person, som vid siu

frånfälle icke varil här i rikel bosatt:

för av dödsboet åinjulen, lill honom utdelad inkomsl, för
vilken dödsboet skall utgöra kommunal inkomstskatt;

O understödsföreningar, som bedriver såväl lill
livförsäkring hänföriig verksamhet som annan verksamhet:

för annan inkomst än inkomsl av fastighet, dock atl
skattskyldighet föreligger även för förstnämnda inkomst till den del inkomslen
belöper på livförsäkringsverksamheten;

g) understödsföreningar, vilka enligt sina stadgar inle
får meddela annan kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderslöd på
högsl 1000 kronor per medlem:

för all inkomsl, som belöper på verksamhel, hänföriig till
livförsäkring; '
Senaste lydelse 1980:957.

Prop. 1984/85:175

Nuvarande lydelse

h) här i rikel bosall fysisk person, som under vislelse
ulomlands åtnjutit avlöning eller annan därmed jämförlig förmån på grund av
anslällning där annal än hos svenska slalen, svensk kommun eller ombord på
svenskl fartyg eller svenskt, danskl eller norskt luftfartyg:

67

Föreslagen lydelse

h) här i rikel bosall fysisk person som under vislelse
utomlands / ett och samma land, annal än Danmark, Finland, Island eller Norge
(inklusive dessa sluters kontinentalsocklar), ålnjulil avlöning eller annan
därmed jämförlig förmån på grund av anslällning där annat än hos svenska
slalen, svensk kommun eller ombord på farlyg eller svenskl, danskl eller
norskl luftfartyg:

för
inkomst av anställningen under förulsällning atl anställningen och vistelsen
i ullandel varal minsl elt år eller enligi anslällningsavlal eller på annan
grund kan anlagas komma atl vara minsl ett år:

för
inkomsl av ansiällningen om ansiällningen och vislelsen i landet i fråga varal
antingen minsl sex månader under etl och samma beskattningsår i det landel
eller minsl ett år i det landet, i båda fallen under förulsällning alt avbroll
inle har skell för vislelse uianför det landet annal än för semester,
Ijänsteuppdrag eller dylikl, vilka sammanlagl uppgått till högst 36 dagar
de försia sex månaderna och därefter till i genomsnitt högst sex dagar för
varje hel månad därutöver som vislelsen i anslällningslandel varat; i)
ideell förening, som är hänföriig under 53 § 1 mom. e); för inkomsl av
faslighel och av rörelse i den omfallning som anges i punkl 4 av anvisningarna;
j) svensk aktiefond:

för inkomsl av lillfällig förvärvsverksamhel på grund av
avyttring av egendom som avses i 35 § 3 mom., om den avyttrade egendomen
innehafts Ivå år eller mera.

Svenskl aktiebolag och svensk ekonomisk förening kan under
de förutsättningar som anges i punkt 5 av anvisningarna frikallas frän
skallskyldighel för uldelning på andel i ulländskl förelag.

Av 70 § framgår all personer som där avses är frikallade
från skallskyldighel för vissa inkomsler.

Denna lag träder i kraft Ivå veckor efter den dag då lagen
enligt uppgifl på den utkommil från iryckel i Svensk förfaltningssamling och
lillämpas på utlandsvistelser som påbörjas den I januari 1985 eller senare.

Prop.
1984/85:175 68

2 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs atl i taxeringslagen (1956:623)'
skall införas en ny paragraf, 65 a §. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

65 a §

Gör en skallskyldig sannolikl all förulsällningarna för
all han skall frikallas för skallskyldighel för viss inkomsl på grund av
beslämmelserna i 54 § h) kommunalskalielagen (1928:370) kommer all föreligga
efler del all laxeringsnäinndens arbele skall vara avsliiiai, skaU nämnden
inle uppla inkomslen lill beskatlning hos honom.

Denna lag iräder i krafl den I januari 1985.

' Lagen omtryckt 1971:399.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974; 773.

Prop. 1984/85:175 69

Bilaga 4

Sammanställning av remissyttranden över promemorian (Ds Fi
1984:6) Beskattning av lön vid utiandstjänstgöring

1 Remissinstanserna

Efler remiss har yllranden avgetls av Riksskatteverket
Kammarrätten i Slockholm Kammartätten i Göteborg Länsstyrelsen i Stockholms län
Länsstyrelsen i Malmöhus län Länssiyrelsen i Göieborgs och Bohus län
Länssiyrelsen i Norrbollens län Länsrällen i Slockholm Länsrällen i Göleborg
Lokala skattemyndigheten i Stockholm Lokala skallemyndighelen i Malmö Lokala
skallemyndighelen i Göteborg Bankinspeklionen Landsorganisationen i Sverige
Svenska arbelsgivareföreningen Svenska maskinbefälsförbundet Svenska
sjöfolksförbundel Sveriges advokalsamfund Sveriges fartygsbefälsförening

Sveriges hantverks- och induslriorganisalion -
Familjeföretagen Sveriges industriförbund Sveriges redareförening
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund Tjänstemännens centralorganisation
Riksförsäkringsverkei Länsstyrelsen i Örebro län Utlandssvenskarnas förening
Svenska Byggnads- och Anläggningsindusirins Arbeisgivareförbund

SACO-SR
har som sill yttrande överiämnat yttranden från medlemsförbunden Sveriges
Naturvetareförbund och Sveriges civilingenjörsförbund

Prop.
1984/85:175 70

2 Allmänna synpunkter

Kammarrällen i Stockholm:

När den nuvarande ettårsregeln infördes åberopades som
motiv intresset av all dels underlätta näringslivets rekrytering av folk för
ullandsijänslgöring, dels undvika dubbelbeskattning. Genom ulbyggnaden av
nälel av dubbelbeskattningsavtal har del senare skälet förioral sin
tillämplighet med avseende på ullandsijänslgöring i många länder. Del finns
emellertid fortfarande ålskilliga stater, exempelvis inom arabvärlden och
östblocket, med vilka Sverige inle har ingåu avtal men som ändå tar emol svensk
arbelskrafl i inle ringa omfallning. Del förra skälel har oförändrad lyngd.

Kammarrätten har år 1980 yllral sig över
Brottsförebyggande rådets promemoria (1980:3) Utlandsbeskallning I, där en
skärpning av ettårsregeln föreslogs. Domslolen avstyrkte förslaget. Härvid
anfördes bl.a. all del måsle anses rimligt all den skallskyldige någorlunda
säkert kan väga in beskallningseffeklen när han fållar beslui om
ullandsijänslgöring. Många oförulsedda siiualioner, som medför alt
utlandstjänslgöringen måste avbrytas lidigare än beräknat, kan inlräffa, l.ex.
krig eller revolulion i vistelselandet likaväl som sjukdom eller dödsfall i
familjen. Kammarrällen fann slötande all del vid rättstillämpningen inle skulle
kunna las hänsyn lill sådana omständigheler som låg uianför den skattskyldiges
rådighel. Om en skärpning likväl skulle anses motiverad i enlighet med
förslaget måste regleringen mildras så atl undanlag medgavs när skäl därtill
förelåg av den arl som har exemplifierais i del föregående.

En hel del av den krilik som sålunda riklades mol rådels
förslag kan också anföras mol det förslag som remissen avser. Å andra sidan
blir olägenhelerna avsevärt mindre i och med att minsla liden för vistelsen
halveras. Kammarrällen har därför inle nägol all erinra mol all del genomförs
men föreslår atl regleringen förenas med en dispensmöjlighei som gör del
möjligl alt eliminera stötande effekter i del enskilda fallet.

Kammarrällen i Göleborg:

Kammarrätten delar den i promemorian framförda
uppfattningen att flera skäl talar för att den nu gällande ettårsregeln bör
ändras lill en sexmånadersregel. Som värdefulll ser kammarrätten all en sådan
ändring bör leda lill alt del blir lällare för svensk exportnäring atl
rekrylera personal för Ijänslgöring i utlandet På sikl bör detta medföra
posiiiva effekler för svensk exporl. Att taxeringsmyndigheternas arbele
underlättas blir också en väsentlig följd om den föreslagna ändringen genomförs.
Kammarrällen lillslyrker därför i princip förslagel.

Länsstyrelsen i Malmöhus län:

För att underlätta för svenska företag all rekrytera
personal för utlands-tjänstgöring föreslås all kvalifikalionsliden för
skaltebefrielse i Sverige sänks från ett år till sex månader. Vidare föreslås
några ändringar av huvudsaklig innebörd all förhindra en fullsländig
skallebefrielse, dvs. all inkomster blir beskallade varken i Sverige eller i
arbelsstalen.

Prop.
1984/85:175 71

Bägge målen i förslaget är i och för sig
eftersträvansvärda men såsom konstaterats i promemorian också delvis
motstridiga. Detla medför atl risk föreligger för all syftet att slimulera
exportverksamheten kan komma atl motverkas av slrävandena all förhindra hell
obeskaltade inkomsler i sådan utsträckning atl en ändring av nu gällande
beslämmelse kan ifrågasättas. Någon möjlighel atl samiidigi lillgodose bägge
inlressena effeklivi genom en beslämmelse av nu ifrågavarande ulformning synes
inle finnas. Del kan l.ex. påpekas all vissa länder inle beskattar utomlands
bosatta personer även om deras vislelse i landel varal mer än ett år. Ur
skallemoralisk synvinkel kan det vidare ifrågasällas om del vid jämförelse med
en marginalskatt i Sverige på kanske 70 procent är mer klandervärt att en
inkomst blir hell obeskattad än alt denna beskallas i anställningslandel med
t.ex. tio procenl.

Länsstyrelsen anser emellertid all del bör vara värdefullt
för exporterande svenska förelag om kvalifikalionsliden för skatlebefrielse
minskas. Länsstyrelsen anser också atl del ligger elt värde i sig med
någorlunda enhelliga regler olika länder emellan. Detta gäller särskilt i
förhållande lill de nordiska staterna efler del atl del gemensamma
dubbelbeskaltningsavialei trätt i krafl. Sedan Danmark numera infört en sexmånadersregel
har länssiyrelsen ingel all erinra mol atl en sådan regel lillämpas även här.

Länsstyrelsen i Norrbottens lån:

Länsstyrelsen avslyrker förslagel.

Länssiyrelsen är inle övertygad om all den nu föreslagna
lagregeln är bättre än ettårsregeln. Den främsla invändningen som länsstyrelsen
har mot regeln är alt den kan komma all uppfattas som oräiivis av de skallskyldiga
bl.a. därför all lika lång tjänstgöring utomlands behandlas olika för olika
individer. Den kan också komma all försvåra rekryiering under vissa delar av
årel på grund av all kvalifikalionsliden anknulits lill arbels-slalens
beskaiiningsår. Om förslagel genomförs bör del enligi länsstyrelsens mening
modifieras enligt följande.

Länsrällen i Slockholms län:

Behovet av översyn av den så kallade eiiårsregeln har med
den mångfald rättsfall som numera är vägledande för tillämpningen blivit slort.
Länsrällen nolerar med tillfredsställelse att föreliggande förslag lill
reformering av rätlsområdel lydligi visar all man är medvelen om svårighelerna
med tillämpningen av gällande rätt All förslagel därtill präglas av atl vara
etl verk av fackfolk på områdel gör del välgörande läll all tillgodogöra sig
vad som avses. Länsrätten kan i alll väsenlligl anslula sig till förslagen.

Länsrätten i Göteborgs och Bohus län:

Den s. k. eiiårsregeln har bl.a, kriliserals för alt den
inle är lillräckligi generös vid en internationell jämförelse och för atl den
kan missbrukas i skaiteundandragande syfte. Från myndighetshåll har vidare
hävdats att regeln är svår all lillämpa i prakliken. Kritiken får i stora delar
anses så befogad all en reformering av eiiårsregeln framsiår som önskvärd.

Prop.
1984/85:175 72

De i departemenlspromemorian föreslagna ändringarna får i
allt väsentligt anses väl lillgodose kraven på en generös och samtidigt
lältillämpbar regel.

Landsorganisationen:

LO kan ulan svårighei dela ulredningens principiella
kritik mol samt bedömning belräffande behovel av en juslering av den s.k,
eiiårsregeln i kommunalskalielagen. Regeln som huvudsakligen tillkom för alt
lindra den internationella dubbelbeskattningen på löne- och
anslällningsinkomsier är enligi LO behäftad med flera uppenbara brister. Den
nuvarande utformningen av regeln har lill en början medfört att åtskilliga
problem uppslån i den praktiska regeltillämpningen. En annan brisl är onekligen
del förhållandel atl löneinkomsier i vissa siiualioner kan bli hell skaiiefria
ulan all det rör sig om någon överträdelse av ettårsregeln från den
skallskyldiges sida. Dessulom ger nuvarande regelkonstruktion vissa möjligheter
till missbruk.

Som ulredningen konstaterar har ettårsregeln genom en ökad
ulbyggnad av nätet för dubbelbeskattningsavtal och interna lagregler om
avräkning av utländsk skatt erhållit en alll mindre betydelse såsom instrument
för lindring av dubbelbeskattningen på anslällningsinkomsier. Istället har
regeln mera ulnylljals och kommer sannolikl även framgenl i ökad ulslräckning
att ulnylljas som ell medel för att stärka exportsektorns internationella
konkurrenskraft saml underlätta dess personalrekrytering lill anställningar
ulomlands.

Del är emellerlid mot bakgrund av de nya uppgiflerna som
ettårsregeln vid en jämförelse med motsvarande regels utformning i våra
konkurrentländer hillills har framstått som ineffektiv eller otillräckligt
generös. Med hänsyn lill detla och redovisade brister anser LO i likhel med
ulredningen atl såväl behov som bärande skäl föreligger för atl justera
utformningen av regeln. Kravel på och värdet av en inlernationell samordning
understryker också behovel av en regeländring eftersom flerlalel av våra
konkurrentländer inklusive de nordiska länderna genomgående har reformerat
sina regler i en mera generös riklning.

Utredningsförslagel innehåller på många punkter väsenlliga
förändringar i den konkreta ulformningen av regeln. Vissa förändringar innebär
förvisso direkta försämringar för berörda löntagargrupper medan andra ändringar
ulgör i stället förbällringar i förhållande lill gällande regel. LO anser
emellertid vid en samlad bedömning atl de enskilda fördelarna med förslagel
övervägar nackdelarna. Utredningsförslagel måsle därför sammantaget betraklas
som en förbättring av ettårsregeln.

Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges
Industriförbund, som berells tillfälle atl avge yttrande över rubricerade
promemoria, får härmed anföra följande efter all ha inhämlal synpunkter från
etl liolal uilandsverk-samma förelag representerande olika branscher.

Den nu gällande ettårsregeln har underlättat näringslivets
rekrytering av svensk personal för långlidsuppdrag i utlandet. Detla var också
enligi förarbelena ett väsenlligl syfte med alt införa regeln.

Ettårsregeln har sålunda bidragit till att göra del
möjligt för svenska företag all i en hårdnande inlernationell konkurrens hävda
sig på ulländska

Prop.
1984/85:175 73

marknader. Behovel av en liberalt lillämpad ellårsregel
undersiryks av del förhållandel atl del under senare år ofta visal sig svårl
all rekrylera kompelenl svensk personal lill ijänslgöring ulomlands.
Rekryleringspro-blemen påpekas också i promemorian. Moiivel alt underläila
näringslivels rekrytering av svensk personal för ullandsljänsi har emellertid i
övrigl starkt tunnats ut i promemorian.

Svenska byggnads- och anläggningsindusirins
arbetsgivareförbund:

De önskemål om förändringar som från arbelsgivarsidan i
olika former framförls lill myndighelerna, har hafl sin grund i atl de svenska
företagen har fåll alll svårare all rekrylera svenskar för ijänslgöring
ulomlands under kortare lid än elt år. Vid jämförelse med våra konkurrentländer
på världsmarknaden har den svenska exportverksamheien blivit lidande, eflersom
många länder lillålit lättnader i den individuella beskattningen i högre grad
än som varil fallet för utsända från Sverige. I förslagel har hänsyn lagils
lill della medelsl en avkortning av den period utlandsvistelse som erfordras
för undvikande av beskattning i Sverige från 12 månader till 6 månader.
Samtidigt har förslaget försetts med så många villkorande restriktioner, att
den avsedda effeklen inte kommer lill stånd, såvida inle förändringar införes i
förslaget.

3 Utlandsvistelsens längd m. m.

Riksskatteverket (RSV):

Den föreslagna regeln med krav på vislelse under
ijänslgöringslandets beskattningsår innebär atl del är av utomordentlig
betydelse atl påbörja vislelsen vid rätt tidpunkt om skallebefrielse skall
erhållas för perioden. Delta belyses enklast med några exempel.

Förulsällningar;

Land A = avtalsland (183 dagars-regel i avtalet) Land B =
icke avtalsland

Den interna skatterätten i land A och B = svensk intern
skallerält Beskaltningsår = kalenderår

Anställd hos svenskl förelag som inle har fasl driftställe
eller fast anordning i tjänslgöringslandet Anställningstid

1)
1 augusti
1983-30 maj 1984 (10 mån)

2)
I augusii
1983-30juni 1984(11 mån)

3)
1 januari
1984-15 augusii 1984 (7,5 mån)

4)
Ijuli 1983-30juni
1984(1 år)

5)
1 augusii
1983-31 juli 1984 (I år)

6)
1 januari
1984-31 december 1984 (I år)

7)
1 januari
1984-31 augusii 1984 (semester 1/6-18/7 insjuknar och reser hem 25 augusti)

I samtliga fall utnyttjas lotalt antal besöksdagar i
Sverige.

Be

;skat1

ning i

Land A

Land B

Sverige

1

Nej

(< 183 dgr 1983 och 1984)

Ja >6 män

Ja hela perioden

2

Nej

(< 183 dgr 19«3 och 1984)

Ja >6 män

Ja 1/8-31/12 1983

3

Nej

(228-45 = 183 dgr)

Ja >6 män

Nej >6 mån

4

Nej

(1/7-31/12 1983 184-36= 148 dgr 1/1-30/6 1984 182-36=
146 dgr)

Ja >6 mån

Nej

= 6 män eller 1 är

5

Nej

(1/8-31/12 1983 153-6= 147 dgr 1/1-31/7 1984 213-66= 147
dgr)

Ja >6 män

Nej >6 mån 84 = 1 år

6

Ja

>183
dgr

Ja >6 mån

Nej >6 män eller

7

Ja

238-48=
190 dgr

Ja >6 mån

Ja (För lång ledighet i förhållande till tjänstgöringstiden.
Sexmånaders-gränsen inte uppfylld genom att semestern under uppkomna
förhållanden ligger i slutet av vistelsen).

I fall 4 kan avbroll ske när som helsl under 1984 och i
fall 6 när som helsl efter I juli 1984 - under förulsällning dock all ingen
ledighel tagits ul under de sisla dagarna ijuni - ulan atl inkomslen blir
beskallad i Sverige. I fall 5 sker beskattning i Sverige om
utlandstjänslgöringen avbryis före eltårsperiodens ulgång. Blir 183-dagarsregeln
inle lillämplig sker beskattning i land A på samma sätl som i land B dvs. i
samtliga fall om avtalet följer OECDs modellavtal.

Exemplen visar - i molsals lill vad som sägs i promemorian
på sid. 49 -all en koppling av kvalifikationstiden lill ijänslgöringslandets
beskaltningsår leder till olika beskaltningsresultal för den enskilde beroende
på dels när under året uilandsljänslgöringen påbörjas resp. avslulas och dels
om tjänslgöringslandet är ell avialsland eller ej. Åven denna regel kan således
i likhel med ettårsregeln se promemorian (sid. 42 och 43) leda lill fullsländig
skaltebefrielse. Ettårsregeln har dessutom inle gjorts uttryckligen avhängig
av au beskattning sker utomlands.

I syfte atl lillgodose kravel på en beskattning i
tjänslgöringslandet föreslår RSV, som ell ytterligare villkor för
skallebefrielse i Sverige, att den ullandsanslällde genom ett intyg eller på
annal säll visar eller gör sannolikl alt beskattning sker i enlighel med
gällande beslämmelser i tjänslgöringslandet. Etl intyg bör ofta kunna utfärdas
anlingen av skattemyndigheten där eller av arbetsgivaren. Ett sådant intyg i
kombination med elt anställningsavtal bör dessulom enligi RSVs mening ulgöra
fömisällning för jämkning.

De skäl som motiverar en skattebefrielse vid utlandstjänstgöring
är de fördelar som kan föreligga ur konkurrens- och rekryteringssynpunkl för
svenska företag verksamma utomlands. Arbelsgruppen framhåller atl en generell
regel om skallebefrielse, som nuvarande eltårsregel utgör, är till fördel även
för den skaltskyldige. som på förhand - innan han accepterar

Prop.
1984/85:175 75

en utlandstjänst - bör kunna överblicka sin ekonomiska
situation. Arbelsgruppen menar (sid. 43) dock all del är ofrånkomligl med en
förkortning av kvalifikationstiden om samtliga de skäl som moliverar en regel
om skattebefrielse för inkomsl av ijänslgöring ulomlands skall kunna
lillgodoses. Ell yueriigare skäl för en sådan förkortning av liden är, enligt
arbetsgruppen, all Danmark numera har en sexmånadersregel.

RSV som ser posilivt på en harmonisering av reglerna i
Norden har i och för sig inget all invända mot att kvalifikalionsliden sänks
till sex månader men anser mot bakgrund av del ovan anförda all en koppling
lill ijänslgö-ringslandels beskattningsår är olämplig. En sådan regel
kombinerad med etl krav på all tjänstgöringen skall vara förlagd lill elt och
samma land blir krånglig ur tillämpningssynpunkl och kommer all innebära
belydande kontrollproblem för taxeringsnämnderna. Dessulom lorde den
föreslagna regeln upplevas som svårtillgänglig av de skallskyldiga. Vidare kan
en ovillkorlig faktisk vistelse i ullandel leda lill obilliga konsekvenser för
den skaltskyldige. Avbroll i vislelsen bör tolereras om del sker på grund av
sådana särskilda omsländigheler över vilka varken den skallskyldige eller hans
arbetsgivare kan råda. Som exempel kan nämnas politiska oroligheter, krig,
naturkataslrof, arbetsgivarens konkurs, sjukdom hos såväl den anställde som hos
nära anhörig.

RSV har lidigare i sill yUrande (1981-01-15) över
brottsförebyggande rådels (BRÅ) promemoria PM 1980: 3 Utlandsbeskallning, inle
ansell sig kunna tillstyrka atl del i lag fastläggs ett besläml antal dagar som
får tillbringas i Sverige bl.a. med hänsyn till all möjligheter saknas all i
prakliken konlrollera alt bestämmelsen följs. RSV förordar i stället atl del i
motivutlalande sägs atl RSVs uttalanden 1972-02-17 (RSV 1972: 2:10) och
1976-03-23 (Bilagorna I och 2) bör vara vägledande för den besöksfrekvens som
kan tillåtas utan atl ettårsregeln bryts. RSV menade vidare all en sådan regel
ger taxeringsmyndigheterna möjlighel all inom vissa ramar göra en bedömning i
del enskilda fallet. RSV kan inte finna atl skäl för en ändrad bedömning i
denna fråga föreligger.

RSV kan därför på samma grunder som åberopats i yttrandet
över BRÅs promemoria inte tillstyrka arbetsgruppens förslag om lagreglering av
antalet besöksdagar. Däremot anser RSV all det av lagtexien bör framgå all
besök i Sverige inte får förläggas i början eller slulel av ullandsvislelsen.

RSV ifrågasätter bl.a. mot bakgrund av ovan redovisade
exempel om inle nuvarande eltårsregel bättre svarar mot de anförda skälen för
en regel om skallefrihet vid ullandstjänstgöring än den föreslagna regeln.

Bedöms dock en förkortning av kvalifikalionsliden lill sex
månader som nödvändig bör del samiidigi i motivutlalande klargöras vad som i 54
§ h) KL avses med "åtnjutit avlöning eller annan därmed jämförlig förmån
på grund av anslällning där". Skall uttrycket förslås så atl
skattebefrielsen avses omfatta såväl före avresan utbetalt förskott på lön
hänföriig till kommande ullandsijänslgöring som semesterersältning, tantiem,
sjukpenning m. m. som belalas ut i efterskott efter hemkomsten? (Jfr
regeringsrättens domar RÅ 1959 ref. 33 och 1983 1:58). Enligt RSVs mening bör
skaltefriheten omfatta endasl sådan ersällning som såväl intjänats som
uppburits under vislelsen i utlandet

Sammanfallningsvis avslyrker RSV all en ändring av 54 § h)
KL utformas på del föreslagna sättet

RSV föreslår dessutom atl som ytteriigare villkor för
skaUebefrielse enligt 54 § h) KL skall krävas ell intyg eller liknande från
abelsgivaren eller skallemyndigheten i tjänslgöringslandet som utvisar all
beskattning sker i enlighel med beslämmelserna där.

Prop.
1984/85:175 76

Sälls kvalifikalionsliden ned till sex månader bör del,
enligi RSVs mening, av molivutialande eller laglexl framgå

all RSVs ulllalanden 1972-02-17 och 1976-03-23 bör vara
vägledande för lillålen besöksfrekvens,

all semesler eller annan ledighel inte får las ul i början
eller slulet av utlandsvistelsen,

all vissa ofrivilliga avbroll i ullandsvislelsen kan
godias ulan all skattskyldighet för den skull uppkommer samt

atl ersättning som omfattas av regeln om skattebefrielse
skall vara såväl intjänad som uppburen under vislelsen ulomlands.

Kammarrätten i Slockholm:

Utlandsvistelsens längd m. m.

Kammarrätten ställer sig positiv till all
kvalifikalionsliden skärs ned och atl korlare avbroll för hembesök, semesler
elc. tillåts inom ramen för minimitiden. Man måsle emellertid ha klart för sig
alt, om förslaget genomförs, samma lagsliflningskomplex kommer all innehålla
två olika säll för att beräkna tid. 1 dubbelbeskattningsavtalen torde sålunda
räknas faktisk visielselid i anial dagar medan förslaget bygger på antal
månader inklusive avbrott för hembesök.

Enligt promemorian (s.42) föreligger visserligen skäl för
en regel som ger skaltenedsällning i vissa situationer vid arbete utomlands
irols alt detla inle är motiverat av den orsaken att den skallskyldige riskerar
all bli dubbelbeskailad. Regleringen bör dock inle utformas så atl den leder
lill fullsländig skattebefrielse. Sådan befrielse kan emellertid bli följden om
de angivna två sätten för tidsberäkning kombineras. Saken kan illustreras med
följande exempel.

En svensk reser till Spanien för atl arbela där under
liden 1/1—31/7 1985. Under denna lid vislas han 42 dagar i Sverige. Den
föreslagna sexmånadersregeln blir alltså tillämplig — utgångspunkten är ju atl
han efler så lång tid skall bli beskattad i Spanien. I
dubbelbeskattningsavtalet mellan Sverige och Spanien (art XI p. 2 a) sägs emellertid atl
bosättningslandel (Sverige) behåller beskallningsrätlen, om den faktiska
vistelsetiden i arbetslandei (Spanien) inte överstiger 183 dagar. Antalet
dagar fr. o.m. den Ijanuari t o. m. den 31 juli uppgår till 212 (213 under
skottår). Räknar man bort de 42 hembesöksdagarna blir antalet faktiska
vistelsedagar 170. Inkomsten kan sålunda inte beskattas i Spanien men inle
heller i Sverige eftersom vislelsen där, såsom den föreslagna regeln ulformais,
har varal minsl sex månader.

Det kan befaras atl den beskrivna situationen inle blir
ett sådant udda fall som anges (s. 52) i promemorian. I Spanien liksom i de
flesta andra länder (ulom de anglosaxiska) är beskattningsåret = kalenderåret
Bestämmelsen om atl de sex månaderna skall infalla under
"arbetslandels" beskaiiningsår eliminerar därför inte den angivna
effekten. De flesla avial innehåller för övrigt 183-dagarsregeln.

I den danska lagstiftningen görs ell förbehåll - nämligen
all sexmånadersregeln inte är tillämplig om Danmark getts beskattningsrätt
genom dubbelbeskattningsavtal. Med en sådan ordning uppkommer inte den beskrivna
situationen. Motsvarande reglering har inle lagits upp i promemorian med
hänsyn till atl den skulle skapa orättvisa i förhållande till de länder med
vilka vi inle har dubbelbeskallningsavlal.

Prop. 1984/85:175 77

Även elt sådant beräkningssäti som
dubbelbeskattningsavtalen innehåller medför svagheter. Skall med en sådan
regel faktisk vislelsetid räknas och krav uppställas på alt vislelsen har varal
minsl 183 dagar eller skall, i enlighel med förslagel, vislelseliden beräknas
inklusive hembesök m.m. och en minimitid om (183 -t- 36 =) 219 dagar krävas?

Kammarrätten har med del anförda velal peka på all olika
lösningar kan väljas men all alla synes behäftade med brisler, bl.a. alt vissa
inkomster av ullandsijänslgöring helt undgår beskailning. Fördelarna med klara
och liberala regler lorde dock uppväga vissl skattebortfall.

Kammartätten har inte någol atl erinra mol förslaget i fråga
om vilkel anial vislelsedagar i Sverige som skall lillålas ulan atl skatteplikt
här inlräder.

Som har angivils inledningsvis godiar domslolen också i
princip all regeln om utlandsvistelsens längd skall göras absolut i den
meningen all vislelsen fakliskl skall ha varal en viss lid. En sådan reglering
blir enklare och mera lältillämpad än den nuvarande. Vid en samlad bedömning
innebär den också viss liberalisering. Åven med den nya ordningen kan emellertid
förekomma fall då en skallskyldig vid lilllrädel av ansiällningen med fog har
räknat med skattefrihet här i rikel men då oväntade händelser (sjukdom, krig o.
1.) ivingar vederbörande all återvända i förtid. I syfte all undvika siölande
konsekvenser i enskilda fall finner kammarrällen önskvärt atl en dispensregel
införs som ger regeringen eller den myndighel regeringen förordnar (lämpligen
riksskatteverkel) möjlighel att, när synnerliga skäl föreligger, medge
skattefrihet här även om någol av rekvisilen för sådan frihet kommer alt
brista.

Minimitiden för vistelsen och ijänslgöringen i
"arbeislandei" skall enligt förslagel infalla under ell och samma
beskaiiningsår i del landel för all skattefrihet i Sverige skall få åtnjutas.
Åven denna regel syftar lill au förebygga lolal skaltefrihet. Med hänsyn lill
hur längden av vistelsen skall beräknas kan emellerlid ändå fullständig
skallefrihei uppkomma Gfr ovan). Regeln är ägnad all försvåra rekrytering till
arbete i utlandet när mindre än ell halvi år ålerslår av del löpande
beskaliningsårel i arbetslandei. Kammarrällen kan inle bedöma hur pass
allvarliga nackdelar della kan medföra i prakliken.

Förslagel innebär en skärpning i förhållandel lill
nuvarande regler även på del sättet atl vislelsen skall ha varil föriagd till
etl och samma land. En sådan ordning bör typiskt sett försvåra rekryiering av
personal som behöver resa från land lill land. I prakliken lorde dock
vederbörande stationeras i ett bestäml land och på grund av
kontrollsvårighelerna (jfr nedan) i prakliken bli belraktad som verksam där.

Bevis- och kontrollfrågor

Avsevärda svårigheier måsle uppkomma vid den prakliska
tillämpningen av de föreslagna reglerna med avseende både på
skattemyndigheiernas möjligheter att konlrollera och den skatiskyldiges
möjligheter all bevisa riktighelen av lämnade uppgifter rörande exempelvis
vislelselidens längd och anlalel hembesöksdagar. Della gäller inte minsl mot
bakgrund av alt kraven på bevisning enligt promemorian inte får ställas för
högl och all del skall överlämnas ål räiislillämpningen all avgöra vad som rimligen
bör begäras av den skallskyldige i detta avseende. Bl. a. måsle beaktas all del
näslan aldrig förekommer all passhandling slämplas vid inresa lill eller ulresa
från Sverige. Ell eller flera hembesök kan komma ur bilden genom all den
skatlskyldige inle visar upp sina flygbiljetter. Hur skall för övrigl

Prop.
1984/85:175 78

den skallskyldige kunna visa all han inle har vislals i
riket? Av ell anställningskontrakt lorde t ex. normall inle kunna utläsas
antalel hembesöksdagar. Löneutbelalningsavier lorde i allmänhet inte heller
utgöra något bevis på var och när någon arbeiar utomlands. Del lorde också bli
svårt atl kontrollera respeklive att bevisa atl utlandstjänslgöringen har varit
förlagd till elt och samma land. Har den bara påbörjais och avslulals i samma
land torde det knappasl gå all visa all den inle har varil förlagd där hela
tiden. Det är inle möjligl atl inom ramen för etl remissyttrande söka anvisa
lösningar på dessa problem. De är för övrigl inte på något säu unika för den
konstruktion som promemorian innehåller och måste kanske godias. Det är
emellertid angelägel alt under lagsliflningsärendels fortsatta gång en
tydligare ledning ges för rältslillämpningen, i första hand på vilka krav som
bör ställas på bevisningen och vem som i försia hand har bevisbördan för olika
moment.

Begränsning av sexmånadersregeln till vissa länder

I promemorian föreslås all de nya reglerna inle skall
lillämpas i fråga om arbete i de nordiska grannländerna. Kammarrätten kan inte
finna att några bärande skäl för en sådan konstruktion har redovisats - eller
föreligger. Domstolen avstyrker därför all del angivna undanlagei görs. Skulle
en sådan lösning likväl väljas, är del angelägel att rättslikhet på områdel
skapas i de nordiska länderna.

Progressionsförbehåll

I promemorian sägs (s. 42) all den danska
sexmånadersregeln har tjänat som utgångspunkt när förslagel har ularbelals.
Väsentliga avsteg har dock gjorts i etl par hänseenden. Från tillämpligheten av
den föreslagna regleringen har sålunda inte uteslutils fall där Sverige genom
dubbelbeskattningsavtal getts beskaltningsrälien lill ullandsinkomsten. Vidare
gäller atl ullandsinkomsten inte skall räknas in i skalteunderiaget vid
beräkning av skatten på inkomster här i rikel. Della innebär visserligen inle
någon ändring i förhållande till vad som gäller nu. Kammarrätten kan emellertid
inte finna att del finns någol bärande skäl för alt den som under ett år har
inkomsl dels av tjänstgöring i Sverige och dels av ullandstjänstgöring -ulöver
skattefrihet i Sverige för utlandsinkomsten - skall åtnjuta förmånen av atl
ullandsinkomsten inle är progressionsgrundande när skatten beräknas på
inkomslen här.

Kammarrätten i Göteborg lillslyrker i princip förslagel
och anför;

Emellertid kan det enligt kammarrättens uppfallning sällas
i fråga om det inle vore skäl atl la stegel fullt ut och medge befrielse från
beskattning i Sverige för inkomst under hela anställningstiden i utlandet om
del av anställningen och vislelsen varal minsl sex månader under samma beskaltningsår
i vislelselandel. En sådan regel skulle således innebära all om en tiomånaders
anställning och vistelse i ell land föriades i tiden på så sätt atl Ire månader
inföll före vistelselandels "beskattningsnyår" och sju mänader efter
så skulle även inkomsten under de tre månaderna vara frikallad från
skattskyldighet i Sverige. Med en sexmånadersregel konstruerad på så sätt
skulle den i promemorian föreslagna kompletterande ettårsregeln bli obehövlig.
Regeln skulle därmed bli enklare att lillämpa för den enskilde och för taxeringsmyndigheterna.
En annan fördel vore all man slapp ifrån den "tröskeleffekl" som
följer med den i promemorian föreslagna lösning-

Prop. 1984/85:175 79

en
om en anslällning och vislelse uppnår en varaklighet av ell år; försl vid en
sådan varaktighet medför ju den i promemorian föreslagna regeln alt inkomslen
under hela anställningstiden under alla omständigheter blir frikallad från
skallskyldighel i Sverige.

Mol
den av kammarrätten sålunda ifrågasatta lösningen kan kanske främst anföras atl
den under vissa omsländigheler skulle kunna medföra all inkomsl under viss del
av anställningen skulle vara undandragen beskattning både i Sverige och i
vistelselandet. 1 det ovan anförda exemplet skulle detla bli fallet med
inkomslen under de tre månaderna före beskatl-ningsnyåret Detla är en nackdel
som den emellertid delar med den i promemorian föreslagna kompletterande
ettårsregeln.

Kammarrätten
vill i sammanhanget ifrågasälla om inte den nu ifrågavarande
skattefrihelsregeln i stället skulle kunna utformas i överensstämmelse med den
183-dagarsregel som finns intagen i många dubbelbeskattningsavtal.

Kammarrätten
vill även peka på atl den i promemorian föreslagna lag

lexlen enligt kammarrättens mening måsle lolkas på så säll all den enligt

sin ordalydelse medför frihet från beskattning i Sverige för all inkomst av

anslällning om minsl sex månader av ansiällningen infaller under ett och

samma beskattningsår. Lagiextförslagel ullrycker således en regel med del

innehåll som kammarrätten ovan velal la upp lill diskussion. För all uppnå

del regelinnehåll som synes åsyftal i promemorians övervägande kan lag

texten i stället förslagsvis utformas enligt följande. " föranlingen
den

inkomst
av anställning som är hänföriig till ell och samma beskaltningsår i

landel om anställningen och vistelsen i landel varat minst sex månader

under beskattningsåret eller för inkomsl av anslällning om anställningen

och vistelsen varat minst etl år i landet, i båda "

Enligt
praxis medför nu gällande eltårsregel befrielse från skall i Sverige för
inkomsl av anställning i ullandet även i de fall då vistelsen i ullandet
avbrutits i förtid och därigenom rent faktiskt ej varat etl år. Under förutsättning
atl del på förhand kunnal antas atl anställningen och vistelsen skulle pågå
under minsl ell år. Förslagel innebär däremol all befrielse endasl kan komma
ifråga om ansiällningen och vislelsen fakliskl varat sex månader respeklive elt
år. Någol utrymme för undantag härifrån lämnas ej enligt förslaget.

Den
föreslagna ändringen i denna del kan enligt kammarrättens mening leda lill
stötande resultat i fall då del slåll hell klarl för både arbelsgivare och
arbelslagare från början atl anställningen och vistelsen skulle pågå så länge
så all den skulle leda till nedsättning av skatl men att anställningen sedan
avbmtils i förtid på grund av omsländighel som parierna ej kunnat förulse eller
råda över. Som exempel på sådana orsaker lill avbrott kan nämnas krig, konkurs
och allvarlig sjukdom. Avbroltel skulle kunna resullera i atl arbetstagaren
drabbades i efterhand av en hög hell oförutsebar restskatt

Effeklen
kan bli densamma om arbelslagaren utan atl i och för sig varakligl avbryia
vislelsen i landel ivingas på grund av lungl vägande skäl uianför hans eller
arbelsgivarens kontroll atl vistas utanför landel under fler dagar än vad som
är medgivet i den föreslagna regeln.

För
atl komma till rätta med sådana stötande fall anser kammarrällen all en
"venlil" bör införas i den föreslagna laglexlen som gör del möjligl
all medge skallefrihet om "synnerliga skäl därför föreligger" trols
att förulsäuningarna enligt huvudregeln ej är uppfyllda.

Prop. 1984/85:175 80

Länsstyrelsen i Stockholms lån:

Länsstyrelsen tillstyrker de i belänkandel framlagda
förslagen.

Följande påpekanden och kommenlarer bör göras.

Den nuvarande eiiårsregeln har för taxeringsmyndigheternas
del medfört ofla belydande uiredningssvårigheler när ullandsvislelsen
avbrulils i förtid. Den föreslagna regeln atl en faktisk vistelse i utlandet om
minsl sex månader erfordras för skallebefrielse i Sverige kommer all undanröja
en hel del ulredningsarbele. De posiiiva följderna kan förväntas bli en minskad
arbetsbörda hos beskaitningsmyndighelerna och ökad likformighet i
beskallningen. Uitalandel all orsaken lill för lidigl avbrylande av ullandsvislelsen
inle skall lillmälas betydelse är av väsentlig vikt i della sammanhang.

Del framlagda förslagel har förtjänster ur
förenklingssynpunkt av den anledningen all dubbelbeskallningsavlal inle kommer
alt behöva lillämpas i samma utsträckning som för närvarande. På grund härav
bör den förvänlade ökade tillströmningen av ärenden där 54 §
kommunalskalielagen skall tillämpas väl kunna accepleras av
beskatlningsmyndighelerna och inle föranleda väsenlliga olägenheter.

Av den föreslagna lagtexten framgår kanske inte med
tillräcklig tydlighet kravet på faktisk utlandsvistelse och inle alls all
hembesöken inte får läggas i början eller slutet av sexmånadersperioden. För
vinnande av tydlighet bör lagtexien komplelteras i detla avseende, förslagsvis
i anvisningar till 54 § kommunalskalielagen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har inget atl erinra mol att
en sexmånadersregel införs, men gör följande kommentarer:

Faktisk eller antaglig utlandsvistelse

Enligi förslaget krävs för skattebefrielse att vistelsen
utomlands faktiskt varal anlingen minst sex månader under ell och samma
beskaltningsår eller minsl ett år. Kravel på faktisk vistelse, vilkel i
promemorian har bedömts som nödvändigl för all förhindra fullsländig
skaltebefrielse, stöds i princip av länsstyrelsen. Emellertid kan den
föreslagna ulformningen i vissa fall medföra obilliga konsekvenser för den
skallskyldige. Enligt länsstyrelsens mening bör därför undanlag från kravel på
faktisk vislelse kunna göras i de fall den skatlskyldige kan visa att
ullandsvislelsen vid dess böljan varil avsedd alt pågå minst sex månader men
där denna avbrutits på grund av särskilda omständigheter vilka varken den
skallskyldige eller arbetsgivaren kunnat eller bort kunna råda över.
Länsstyrelsen har närmast i åtanke sådana omsländigheter som politiska
oroligheler och krig i vislelselandel eller allvarlig ändring av personliga
förhållanden. Del får antas all anlalet fall som kommer att omfatlas av en
undanlagsregel med den utformning som här angeils blir begränsal och att denna
därför inle bör föranleda något avsevärl merarbete för
beskallningsmyndighe-terna.

Utlandsvistelsens förläggning i liden

Som krav för skaUebefrielse har i promemorian föreslagils
alt utlandsvistelsen varat anlingen minsl sex månader under ell och samma
beskaltningsår eller minst ell år. För all komplelleringsregeln inte skall
sakna mening måsle förslagel innebära all skallefrihei för inkomst vid ullands-

Prop.
1984/85:175 81

Ijänslgöring mellan t.ex. den I juli-31 maj
(beskaiiningsår = kalenderår) endasl gäller den inkomsl som intjänats mellan
den Ijuli-den 31 december medan inkomsl för resterande del av
ijänsigöringsliden skall beskallas i Sverige. Denna innebörd måsle allmänl sell
synas egendomlig och kan svåriigen ulläsas av den föreslagna ordalydelsen av 54
§ kommunalskattelagen.

I promemorian har observerats all den föreslagna
sexmånadersregeln medför all del kan bli svårl all rekrytera arbetskraft för
ullandsijänslgöring under andra hälflen av ell beskaiiningsår och all del kan
bli svårl atl förmå en arbelstagare till fortsall Ijänslgöring under början av
elt nytl beskaltningsår om denne inte kan påräkna arbete minsl sex månader
också under detla år. Enligt länsslyrelsens mening finns del risk för att
arbetsgivaren genom all belala ut lön i förskoll allernalivi i efterhand
försöker "föra" över inkomsler från ell beskattningsår lill eu annal
för all därigenom undgå dessa rekryteringsproblem. Några slörre möjligheter atl
uppläcka sådani kringgående vid den löpande taxeringen torde inle finnas.

Med hänsyn till nu angivna omsländigheter anser
länsstyrelsen all del föreslagna kravel på all vislelsen skall pågå under minsl
sex månader av arbeisslaiens beskattningsår bör ulgå. Den risk för hell
obeskattade inkomster som därigenom uppkommer bör i stället molverkas genom
all man vid förhandlingar om dubbelbeskattningsavtal från svensk sida försöker
anpassa den s.k. 183-dagarsregeln till en intern regel uppbyggd efter löpande
tidsperiod. Betydelsen av atl inkomster kan bli hell obeskattade bör, som ovan
antytts, inle heller överbeionas.

Antalet hembesöksdagar

För all inkomst av ullandstjänstgöring inle skall
beskallas i Sverige föreslås atl avbrott inle får ha sketl för vistelse utanför
anställningslandel annal än för semesler, ijänsteuppdrag eller dylikl, vilket
sammanlagl uppgått till högsl 36 dagar de försia sex månaderna och därefter
till i genomsnill högsl sex dagar för varje hel månad därutöver som vistelsen
i anslällningslandel varal. Av promemorian framgår all såväl ankomst som avresedag
skall räknas in i liden för vislelsen utanför arbelsstalen medan del däremot
inle framgår hur "mellandagen" skall räknas i de fall hemresan varar
mer än två dygn.

I förslagel har vidare angelts alt besök för annat arbeie
än sådani som hör lill uilandsljänslgöringen inle bör accepleras. Della
ullalande bör enligt länsslyrelsens mening enbart lolkas som all arbele uianför
anställningslandet ål den arbetsgivare för vilken utlandstjänsten fullgöres
endasl bör accepleras om arbetet har samband med denna ijänslgöring. Någol
hinder för arbelslagaren att l.ex. på sin semester utföra annat arbete bör inte
uppställas.

Skälen lill atl införa en undanlagslös schablonregel
belräffande antalel hembesöksdagar synes vara att underlätta
beskailningsmyndighelernas arbete saml alt främja en ökad likformighet i
beskallningen. Med beaklande av atl det från beskattningsmyndighelernas sida
lorde vara näslan omöjligl all konlrollera antalet dagar som arbelslagaren
tillbringat utanför anslällningslandel kan värdel av en sådan regel emellertid
ifrågasällas.

Länsstyrelsen anser vidare alt del av billighetshänsyn mol
den skatlskyldige finns skäl alt bibehålla den hittillsvarande ulformningen
där hänsyn kan tas till omständigheter i det enskilda fallet Förslaget alt
semester eller andra hembesök inle skall få läggas i början eller i slulel av
vislelsen så att denna därigenom blir kortare än sex månader förordas däremot
av länsstyrelsen. 6
Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 175

Prop.
1984/85:175 82

Länsstyrelsen i Göieborgs och Bohus län:

I promemorian redovisas flera skäl för atl den s. k.
ettårsregeln bör jämkas genom all kvalifikationstiden förkortas. Man pekar
bl.a. på atl en vislelse i ell land i sex månader ofla ulgör en presumiion för
beskattning i det landel. Förslagel innebär all en person som vislas ulomlands
i ell och samma land frikallas från skallskyldighel i Sverige om ansiällningen
och vislelsen i landel i fråga varal minsl sex månader under ell och samma
beskattningsår i landel. I regel kräver dubbelbeskattningsavtalen en vislelse
i mer än 183 dagar för alt beskailningsräii skall uppkomma i del andra landel.
Del föreligger således en olikformighet i tidskravet mellan den föreslagna
regeln i kommunalskalielagen och beslämmelserna i flerlalel
dubbelbeskallningsavlal. Man ser dock inte i delta någon större risk för en
icke önskad fullständig skattebefrielse i enskilda fall. Länsstyrelsen delar
inle denna mening. Den nya regeln kan ivärtom i vissa fall komma alt medföra
fullständig skaUebefrielse.

Ell av skälen för all införa skaltelällnader vid arbele
ulomlands har varil all underlälta för svenska förelag all rekrytera personal
för arbele ulomlands. Om således ell svenskt förelag ansläller någon för
arbete ulomlands kan den anslällde enligi den föreslagna ändringen frikallas
från skallskyldighel i Sverige om arbetet medför vislelse i del andra landel
under sex månader eller ca 147 dagars (183-36) faktisk vislelse av delta lands
beskattningsår. Skulle Sverige ha ett skatteavial enligt OECD-modellen med
landel i fräga är personen emellertid enligi avtalet inle skattskyldig - man
torde kunna förutsätta alt det svenska företaget inte har fast driftställe - i
detta land förrän han vistats där mer än 183 dagar av beskaltningsårel.
Länsstyrelsen ulgår från att del här måste vara fråga om faktisk vistelse i
landel. Sverige har genom 183-dagarsregeln i avlalel tillförts en beskattningsrätt
som man enligt intern rätl inte kan ulnyttja. Den skallskyldige får därför full
skallebefrielse. Sverige har många skalieavial där den s. k. 183-dagarsregeln
finns inskriven och sluier alll fler sådana avtal. Enligt övervägandena i
promemorian bör regeln inte ulformas så att den leder till fullständig
skallebefrielse. Den bör därför ulformas på annal säll än som föreslagils i
promemorian.

Ettårsregeln är utformad så att den skall tillämpas även
om ullandsvislelsen på grund av vissa oförulsedda händelser blivii kortare än
ell år irots att det från början kunnal antas alt den skulle omfatta minst ell
år. På denna punkl är den föreslagna nya lydelsen av regeln väl fiskalisk.
Enligt länsslyrelsens uppfattning bör ettårsregeln få lillämpas även i
fortsättningen i de fall då vistelsen i utlandet ("del landet")
varit avsedd atl vara minsl ell år men avbrulils på gmnd av särskilda händelser
som krig, sjukdom etc.

Enligt promemorian sid. 45 innebär förslagel om antalel
"hembesöksdagar" alt besök / Sverige för semesler, konsullalioner,
avrapporiering o.d. bör tillåtas under sammanlagl högst 36 dagar under de
första sex månaderna. Enligt den föreslagna beslämmelsen i 54 § h) kommunalskalielagen
krävs atl den skallskyldige inle vislas "uianför det landel" mer än
36 dagar. Della innebär atl semesler uianför del landel men i annal land än
Sverige inte skulle vara tillåten.

Länsstyrelsen ulgår från all det är lagtexien som
återspeglar promemo-rieförfatiarens intentioner. Länsstyrelsen vill också
påpeka all möjlighelerna atl kontrollera i vilken utsträckning en person
vislas i Sverige eller i annal tredje land är mycket små.

Prop.
1984/85:175

Länsstyrelsen i Norrbottens län avstyrker förslagel och
anför;

83

Rekryieringsaspekten

Ur rekryieringsaspekten är del vikligi all en regel skapas
som ur individens synvinkel uppfattas som rättvis. Med de effekter den
föreslagna regeln får kan den dock verka hämmande.

Här nedan lämnas några exempel på vilka skalleeffeklerna
blir vid olika perioders ullandstjänstgöring såväl enligt intern rätt som
enligt dubbelbeskallningsavlal dels om 183 dagar beräknas under arbeisslaiens
beskaiiningsår och dels om träffade avtal i stället räknar de 183 dagarna i
löpande tid.

Exempel på tillämpning av den föreslagna regeln I 54 § h)
kommunalskut-lelagen

Förutsällningar och förklaringar

Arbeisslaiens beskattningsår förulsalls vara kalenderår
Bs = Beskailning i Sverige Us = Undanlag från beskailning i Sverige Ba = BeskaUning i arbelssialen Ua = Undantag från beskattning i
arbelsstalen

Anställnings-

Intern

Dubbelbe;

ikattningsavtal

Konsekvenser

period
utomlands

rält

arbeis-

löpande

slaiens

tid

beskatt-

ningsår

1,
1/1-30/6(181 dgr)

Us

Ua

Ua

Fullständig skatlebefrielse

2,
1/7-31/12 (184 dgr)

Us

Ba

Ba

3,
2/7-31/12 (183 dgr)

Bs

Ua

Ua

4, Samma
period som exem

1-

pel 2 men med kortare

besök i Sverige i aug

Us

Ua

Ua

Fullständig skaltebefrielse

5.
1/10-31/3(182 dgr)

Bs

Ua

Ua

6.
1/3-31/8 (184 dgr)

Bs

Ua

Ba

Dubbelbeskattningsavtal tillämpligt i vissa fall

7,
15/7-20/6(341 dgri

Bs

Ua

Ba

''

Såsom exemplen ovan visar får arbetsperiodens förläggning
i tiden slor betydelse för skallefrågan och därmed också för rekryleringsfrågan.
Den som arbeiar ulomlands första halvåret kan uppnå fullständig skallebefrielse.
Åven för ijänslgöring under andra halvåret med korlare besök i Sverige uppstår
fullsländig skallebefrielse.

Vid en jämförelse som olika individer med lika lång ullandsijänslgöring
kan göra mellan sig blir uppenbart samma lidsperiod olika behandlad. Om
exemplel ovan ulökas med förutsättningen atl en person vislas utomlands i flera
länder kan beskattning i Sverige ske såsom påpekais i promemorian irols en
nästan årslång utlandstjänstgöring. Exemplen visar också att
dubbelbeskallningsavlal kan komma all bli lillämpliga i vissa fall.

Prop.
1984/85:175 84

Avbrott vid vistelse i utlandet

Regeln all kvalifikalionsliden ska avse fakiisk vislelse
oavsell anledningen lill avbrottet försvårar för individen möjlighelen lill
bedömning i förväg och kan komma all upplevas som slelbenl och hård. Vid
avbrott på grund av t ex naturkatastrof eller krig bör det finnas möjlighet atl
modifiera kvalifikationstiden.

Länsstyrelsen i Örebro län:

Länsstyrelsen delar uppfattningen all - för all lönen
härför ej skall beskattas i Sverige - utlandsarbete skall pågå så lång lid all
skattskyldighet normalt inlräder i den slal där arbetet utförs och all
utlandsansiällning-en alllid skall pågå en viss minimiiid. Den föreslagna
sexmånadersregeln har dock en ulformning som iroligen gör all den kommer all
ulnylljas på ell icke avsett sätt. Härvid borlses från sådana fall som orsakas
av all arbetslandei enligt sin inlerna lagsliflning inte beskatiar exempelvis
löner.

De flesla länder lorde enligi sin lagsliflning beskalla
personer som är bosalta där, om personen vislals i landel cirka sex månader. Om
dubbelbeskallningsavlal finns, gäller i allmänhel au från Sverige ulsända
personer ej beskallas i arbelsstalen om vislelsen där uppgår lill högsl 183
dagar under beskaltningsårel (monlörregeln).

Eftersom kvalifikationstiden sex månader innefattar även
den lid som tillbringas i Sverige eller tredje land, kan den lid som faktiskt
tillbringas i arbelsstalen nedbringas till cirka 145 dagar (181-36) under dess
beskaiiningsår. Därvid torde beskattning av från Sverige ulsända inle kunna
ske i arbelssialen oavsell om denna är avialsland eller ej. I Sverige blir
inkomslen skaltefri enligt sexmånadersregeln. Om del är så svårt all locka
anslällda lill ullandsijänslgöring, som det sägs i promemorian, kommer uilandsljänslgöringen
inle att pågå längre än som krävs för skallefrihei i Sverige, för hela eller
slörre delen av inkomslen, särskilt som den myckel väl kan förläggas så att
skattskyldighet inle inlräder i arbelsstalen.

Länsstyrelsen delar inte den i promemorian (s 52)
framförda uppfattningen att total skattefrihet kan bli följden i vissa udda
fall beträffande avtalsländer, utan förutser all del blir den normala följden
oavsell om arbelet utförs i avtalsland eller icke-avialsland. Beskattningsårets
förläggning i arbelsstalen torde härvid inte ha någon slörre betydelse,
eftersom konlraktslidens längd kommer all avpassas efler de svenska reglerna på
samma sätt som nu är fallet med ettårsregeln.

I vilken utsträckning möjlighelen lill full skallefrihei
för från Sverige ulsända personer elimineras genom all arbetsgivaren har fasl
drifisiälle eller dylikl i arbelssialen, undandrar sig länsslyrelsens
bedömning.

Den av länsstyrelsen förutsedda skattefriheten kan i de
flesta fall elimineras genom all vistelsen utanför arbelsstalen inle inräknas
i kvalifikationstiden på sex månader eller att sexmånadersregeln kompletteras
med krav på att inkomsten beskattas i arbelsstalen enligt dess lagstiftning.

I promemorian föreslås vidare atl lön för arbele i övriga
nordiska länder alltid beskattas i Sverige oavsett den tid arbelel varar. För
en sådan regel lalar svårighelen atl kontrollera vislelsen i Sverige under
utlandstjänslgöringen.

Inom länel bor elt stort antal personer som arbetar eller
har arbetat i framför allt Norge och Finland. Av dessa har erfarits atl det för
den enskilde anställde är myckel besväriigt och krångligt all behöva deklarera

Prop.
1984/85:175 85

och belala skatl i både arbeisslal och hemvistslat Ofla
framförs all del är etl byråkratiskt system. Atl då tvinga alla som inte går
under monlörregeln alt hamna i delta "byråkratiska system", kan inle
vara i linje med de förenklingar inom skallesystemel som i övrigl eftersträvas.
Dessulom släller sig länsstyrelsen tveksam till alt Sverige skall diskriminera
arbele i de övriga nordiska länderna, innan övriga nordiska länder genomför samma
princip.

Den nu gällande eiiårsregeln synes i RR;s praxis ha fåll
en alliför generös lillämpning. Enligt länsslyrelsens uppfatlning borde inle
eiiårsregeln gälla vid frivilliga avbrott iförtid. Enligt RR:sdomi mål nr
1477-1982 har semesterersättning som intjänats under period då eiiårsregeln
gälll men ulbelalats senare, undantagits från beskattning. Enligt 54 h) § kommunalskalielagen,
såväl i dess nuvarande lydelse som enligt förslagel lill sexmånadersregeln,
skall lönen ha ålnjutits under ullandsvistelse. Därmed lorde i vanligl språk
menas atl lönen varil lillgänglig under den lidsperiod då undanlag från
skallskyldighel gäller. Ett förtydligande på denna punkt synes vara påkallal.

Sammanfattningsvis anser länsstyrelsen

all den nuvarande eiiårsregeln är all föredra framför den
föreslagna sexmånadersregeln och avslyrker förslagel.

Länsrätten i Slockholm:

I gällande rätt las hänsyn lill en förfärande mängd
särskilda omsländigheler när det gäller alt beräkna vislelseliden ulomlands
och lill olika legitima avbrott i utlandsvistelsen. Länsrätten finner det
myckel välkommel all detla virrvarr ersätts av fasla regler. Åven om del i
enskilda fall kan framslå som obilligi all olika regler gäller för
bredvidliggande antal dagar -idioiregler möler inte sällan invändningar - är
det enligt länsrällens uppfallning angelägel atl det nu läggs fasl etl visst
antal dagar som sedan blir ulan appell. Jämföri med nuläget är del ändå
malerielll sell en pålaglig förbättring för de skattskyldiga.

På s. 45 i belänkandel pekas på de svårigheter som
förulses vad gäller bevis- och konlrollfrägor. Länsrätten ulgår från all man
inte avsett au göra någol undanlag från de generella bevisbörderegler som
lillämpas i skalleprocessen. Hur man från del allmännas sida skall kunna
presiera någon bevisning för all personen i fråga varil i Sverige mer än den
lillålna tiden framsiår som gålfullt Länsrätten förulsäller all denna i
prakliken myckel generösa reglering lagils med öppna ögon. Den ligger ju i
linje med den myckel liberala rältslillämpningen vad gäller skallefrihei för i
svenska förelag anslällda med tjänsigöring ulomlands.

I eu färski rällsfall (RÅ 83 1:58) har regeringsrällen
slagil fasl au semesierersältning som ulgäll på grund av sådan anslällning
utomlands varpå eiiårsregeln varil lillämplig skall vara skaltefri trols atl
den utbetalats sedan vederbörande återvänt lill Sverige. Hilinlills har sådan
ersättning enligt fasl praxis ej gått fri. Man har då stött sig på
ordalydelsen i 53 § kommunalskalielagen all skattefriheten gäller för fysisk
person som under vistelse ulomlands åtnjutit avlöning eller annan därmed
jämförlig förmån på grund av anslällning där. Detta synsätt har kommil lill
ullryck bl. a, i ell publiceral rättsfall (K 76 1:12) av kammarrällen i
Slockholm,

Länsrällen skulle gärna se att lagstiftaren antingen
anpassade laglexlen lill regeringsrällsavgörandel eller genom en ändring av
lagtexien gav lydligi utlryck för en molsatl uppfattning.

Prop.
1984/85:175 86

Regeln atl utlandsvistelsen anges till sex månader kan i
vissl läge medföra all inkomslen inle beskattas i någol land. Exempelvis gäller
den nya regeln den som tjänstgör utomlands under liden 1/2 lill 1/8. Vi
förutsätter all arbetslandels beskaltningsår är kalenderår. Då kan ej
arbetslandei beskatta arbetsinkomsten eftersom den går fri där enligt
montörregeln. Varför inle anknyta till avtalens regelsystem och stadga au
vislelseliden ulomlands skall vara mer än 183 dagar? All räkna på fingrarna är
inle så svårt all den nya regeln därigenom blir nämnvärt krångligare. En annan
lösning kunde vara all för skallefrihei i Sverige föreskriva au inkomslen
beskaiiades i vislelselandel.

Länsrätten i Göteborgs och Bohus län:

De i departementspromemorian föreslagna ändringarna får i
allt väsentligt anses väl tillgodose kraven på en generös och samtidigt
lältillämpbar regel. Föreslagna ändringar framstår i dessa avseenden som
välmotiverade och länsrällen har i och för sig inle någol alt invända mol en
lagstiftning i enlighel med intentionerna i promemorian. Inte minsl ur
rällvisesynpunkl är del emellertid vikligt att en ändring i görligaste mån inte
leder till en total skallebefrielse. I promemorian anförs all de föreslagna
ändringarna kan leda lill lolal skallebefrielse i vissa fall. Del hävdas atl
dessa fall får antas bli ovanliga i prakliken och atl de inte gärna kan
planeras i förväg i skaiteundandragande syfte. Länsrällen har en hell annan
uppfattning. Sexmånadersregeln med den ulformning den ges i lagförslagel i
förening med den 183-dagarsregel, som finns i flertalet av
dubbelbeskattningsavtalen, medför iveklösl möjlighet för arbelslagare och arbelsgivare
all planera ullandsvislelser på elt sådani säll atl lolal skattebefrielse
erhålles. Sannolikheten för atl utlandsvistelser planeras på sådant sätl är
påtaglig. Kravet atl undvika total skattebefrielse måste bedömas som så
angeläget att länsrällen inle kan lillsiyrka den föreslagna lagändringen i dess
nuvarande ulformning.

Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi:

Myndighelen instämmer i atl del är väsenlligt för såväl
arbetsgivare som anslällda alt kunna bedöma skattekonsekvenserna av en ullandstjänstgöring.

I likhet med vad som framhålles i promemorian anser
myndigheten atl del är vikligi all bestämmelserna är enkla all lillämpa saml
atl dessa inte bör leda till att utlandsinkomsl helt undantages från
beskatlning.

I den nu föreslagna ändringen av den svenska ettårsregeln
lill sexmånadersregel föreslås tjänstgöringstiden omfatta minst sex månader i
ett och samma land under förutsättning atl denna infaller under ell av
tjänstgö-ringslandets beskattningsår. Bestämmelserna om atl regeln endasl kan
avse tjänsigöring i etl land kan innebära en skärpning av nuvarande regler,
eflersom del inle är ovanligl med tjänsigöring i flera länder under en och
samma ullandsvistelse.

Förslaget all inte förse sexmånadersregeln med s. k.
progressionsförbehåll synes både praktiskt och rättvist

1 promemorian föreslås atl anlalel hembesöksdagar skall få
uppgå lill högst 36 under de första sex månaderna. Anlalet hembesöksdagar för
helår föreslås lill 72. Detla innebär en uppmjukning av nuvarande praxis, som

Prop. 1984/85:175 87

lillåier drygt 50 hembesöksdagar per år. Enligi
myndighelens uppfallning bör en halvering av tjänstgöringstiden (från tolv lill
sex månader) inle medföra en så ullalad ökning av det relaliva lillålna antalel
hembesöksdagar. En ökning till 30 hembesöksdagar per sexmånadersperiod bedöms
fulll fillräcklig.

Myndighelen lillslyrker sammanfattningsvis införandet av
en sexmånadersregel med de reservalioner som ovan liämnis.

Avslulningsvis vill myndighelen dock visa på en allernäliv
lösning, vars uigångspunkl framför alll är atl ullandsinkomst i princip inte
skall kunna komma all hell undanlas från beskattning. Myndighelen föreslår alt
en förulsällning för undantagande från beskattning i Sverige skall vara att den
skattskyldige kan förete intyg eller motsvarande om alt inkomslen har
beskallats i del land där arbelel utförts. Om så inte kan ske, bör beskatlning
ske i hemortskommunen, men efler en reducerad utdebitering, förslagsvis 10 ä
15 kr. per skallekrona.

I de fall utlandsinkomsl inljänals från flera länder,
skall den föreslagna reducerade beskallningen endasl avse sådan inkomsl, där
inlyg om beskatlning i arbetslandei inte förelelts. En alternativ lösning av
detla slag medför främst två fördelar: alt all utlandsinkomsl i princip blir
föremål för beskattning samt all begränsning lill endasl ett inljänandeland
inle erfordras,

Detla allernäliv skulle i stort överenssiämma med de nu
gällande norska lagreglerna.

Lokala skallemyndighelen i Malmö fögderi påpekar alt den
kortare kvalifikalionsliden innebär ökade risker för missbruk och fortsäller:
P.g.a. del höga relaliva skalteullagel i Sverige finns belydande
skalteför-måner au uppnå genom att t. ex. förlägga tjgaistgöring till utlandet
utan atl behov verkligen föreligger.

Enligt nuvarande bestämmelser undanlas från beskattning i
Sverige -under förutsättning all utlandsvistelsen ursprungligen varil avsedd
alt pågå minsl ell år - inkomsl från ullandstjänstgöring även om vislelsen
avbrulils i förlid av orsak som den skaltskyldige inte kunnal råda över. Om
lagändring sker i enlighel med redovisal förslag kommer i dessa fall
inkomslerna alt beskallas i Sverige. De ekonomiska konsekvenserna kan bli
myckel allvarliga för den skallskyldige om han planeral sin personliga ekonomi
med uigångspunkl i lokala skattemyndighetens jämkningsbeslut I synnerhet
gäller della om ijänslgöringen påbörjats i början av andra hälften av
Ijänslgöringslandets beskaiiningsår och inle avbrulils förrän korl lid före
ijänslgöringen pågåll ell år.

Med hänsyn till de bakomliggande skälen har myndighelen
sammanfattningsvis inget alt erinra mol i promemorian redovisal förslag. Dock
vill myndigheten betona att del är mycket väsentligt atl berörda skattskyldiga
ges fullgod informalion om den nya lagstiftningen och i synnerhet om konsekvenserna
av ell förlida avbroll i ullandsijänslgöring. Vidare föruisäuer myndigheten
all nödvändiga resurser slälls lill lokala skaltemyndig-helernas förfogande.

Lokala skallemyndighelen i Göteborgs fögderi:

I promemorian redovisas utförligt såväl motiveringar till
förändring av ettårsregeln som exempel på risker för den fullständiga
skallebefrielse som

Prop.
1984/85:175 88

trots allt kan uppkomma. LSMG inslämmer i slort med vad
som sålunda redovisals och begränsar därför yttrandet till följande synpunkler.

Undvikande av fullständig skallebefrielse

Under denna rubrik vill LSMG peka på den risk som ändå
finns för planering av lolal skatlebefrielse på grund av all 183-dagarsregeln i
dubbelbeskallningsavlalen - i molsals till den föreslagna sexmånadersregeln -inle
alltid innefattar hembesök. LSMG delar alliså inle hell uppfattningen atl sådan
skaUebefrielse blir begränsad till endast udda fall (s. 52).

Begränsning av sexmånadersregeln lill vissa länder

Enligi förslagel skall regeln inte tillämpas vid arbeie i
annal nordiskl land. Det framgår emellertid inte om häri inbegripes Färöarna,
Grönland, Svalbard, Jan Mayen etc. LSMG ulgår ifrån atl så inte är fallel
eflersom dessa inle omfattas av dubbelbeskaltningsavialei mellan de nordiska
länderna (SFS 1983:913, artikel 3.1 a). Etl förlydligande bör övervägas.

Bevis- och konlrollfrägor

I promemorian (s. 45) anges all den föreslagna regeln
bl.a. kräver viss bevisning från den skattskyldiges sida. En form av bevisning
- som enligt LSMGs uppfatlning också bör övervägas - kan vara all den
skatlskyldige får visa alt han är "skatteregistrerad" i arbelsstalen.

Föriydliganden som bör övervägas

Enligt LSMGs uppfattning bör klart anges atl regeln skall
gälla inkomster som inljänals och uppburits under anställningen i arbelssialen.

Lagen föreslås träda ikrafl en viss lid efter all den
utkommil från iryckel i Svensk författningssamling och tillämpas på
ullandsvislelser som påbörjas den Ijanuari 1985. Enligt LSMGs uppfatlning bör
också närmare anges hur regeln skall lillämpas på ullandsvislelser som påbörjas
före den I januari 1985 och som räknal från denna lidpunkl uppfyller tidskravel
på sex månader (ex. vis I december 1984-30 augusii 1985),

Bankinspektionen:

I huvudsak synes förslagel innebära förbällringar.
Tveksamhet inställer sig dock på vissa punkter.

Alt den skatlebefriande tjänstgöringen i annat land skall
gälla i ell och samma land och att tiden samtidigt förkortas kan i och för sig
tillstyrkas. Emellertid synes del vara en onödig komplikalion all perioden på
sex månader skall avse elt och samma beskaltningsår. För atl inle alliför
mycket diskriminera dem som bötjal sin utiandstjänstgöring under senare delen
av beskattningsåret har man måsl komplellera sexmånadersregeln med en
ellårsregel, som är oberoende av när tiden infaller i förhållande till
beskattningsåret. En enhetlig sexmånadersperiod är enligt bankinspektionens
mening all föredraga.

Vidare måste betänkligheter hysas mol all undanla
ijänslgöring i övriga nordiska länder och hänvisa lill del gemensamma nordiska
dubbelbeskaliningsavialet. Åven om del maleriella resullalel lill slul blir
detsamma, är del både för de skattskyldiga och taxeringsnämnderna betydligt
enklare all direkl lillämpa en intern svensk regel än atl arbela med ell
svårtillgäng-

Prop.
1984/85:175 89

ligl och svåråikomligl dubbelbeskattningsavtal. Förslagel
i den delen av-slyrkes besläml.

I förslagel har man bortiagii den nuvarande beslämmelsen
all med etlårig ijänslgöring ulomlands skall likslällas alt ansiällningen och
vislelsen i utlandei enligt anställningsavtal eller på annan grund kan anlagas
komma all vara minst ett år. Inspektionen har förståelse för au beslämmelsen i
frågan kan ha varil svår all tillämpa. Olägenhelerna av au la bort beslämmelsen
blir också mindre, om ellårsliden begränsas lill sex månader. Emellertid kan
oskäliga resulial uppkomma, om exempelvis ansiällningen efler några månader
måsle avbrytas på grund av sjukdom, arbelsgivarens konkurs eller politiska
omvälvningar i arbelsstalen. Beslämmelsen bör därför bibehållas, möjligen med
den skärpningen all avbrollel i Ijänslgöringen beror pä omsländigheler som
medför all del inle skäligen kan begäras av den skatlskyldige all han skall
fortsätta tjänstgöringen under hela den avsedda liden.

Sveriges Naiurvelareförbund (SN) tillstyrker förslaget all
kvalifikalionsliden för skallebefrielse (i Sverige) vid ullandstjänstgöring
förkortas från 1 år lill 6 månader, om de 6 månaderna infaller under
ijänslgöringslandets beskaltningsår.

Vi anser del också angeläget att del specificeras hur lång
tid som får tillbringas i hemlandet under utlandstjänslgöringen, utan att
skallebefrielsen ävenlyras.

Sveriges Civilingenjörsförbund har beretts tillfälle atl
ytlra sig över rubricerade promemoria och vill därvid framhålla all föreslagen
ändring i kommunalskalielagen (1928:370) såvitt angår kvalifikationstidens
längd vore en tillfredsställande förbättring av tidigare gällande motsvarande
regel och av väsentlig betydelse för många medlemmars intressen.

En ändring enligt förslagel borde medföra alt Sveriges
konkurrenssituation ulomlands med avseende bl. a. pä försäljning,
konsulttjänster, byggnation och montage skulle undergå en nödvändig
förbäliring och principiellt bli relativt likartad flertalel konkurrentländers.

Avseende de anförda motiven för en begränsning av
sexmånadersregelns lillämplighel i rummel till de utomnordiska länderna känner
förbundel viss Iveksamhel men noterar all definiliv slällning ej tagits i
denna del.

Vidare förefaller del ej hell klart huruvida antalet fall
som "oegenlligl" ålnjulil fullsländig skallebefrielse för inkomslen
är sådant atl kravel på kvalifikationstidens fullgörande i ell och samma land
moliveras därav. 1 vissa sammanhang kan en med hänsyn lill arbetets art
välmotiverad rörlighet hos arbelslagaren bli missgynnad beskatlningsmässigl.
Regeln skulle kunna ulformas i likhel med vad Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund ansåg i remissbehandlingen av dubbelbeskallningssakkunnigas förslag
avseende ettårsregeln (SOU 1962; 59), dvs. det skulle vara tillräckligt om
kvalifikationstiden lill övervägande del fullgjordes i ell land.

Avslulningsvis borde övervägas om ej merparten skäl lalar
för en be-skallningsmässig likabehandling av de slalligl och kommunall
ullands-ijänstgörande.

Prop.
1984/85:175 90

Sveriges Arhelsgivareförening och Sveriges
Induslriförbund:

Ullandsvlslelsens längd

En förkortning av kvalifikationstiden lill sex månader är
önskvärd. Särskilt förelag, som bedriver entreprenad-, montage- och konsultverksamhet,
har ofla behov av alt sända ut personal på ullandsuppdrag, som är kortare än
ell år eller t. o. m. korlare än sex månader. Tjänsleexportuired-ningen har för
övrigt i sitt nyligen avlämnade belänkande "Handla med tjänster" (SOU
1984:33) behandlat hithörande frågor under avsnill 15.2.2. Förslagel alt
utlandsvistelsen rent fakliskl måsle uppgå lill sex månader är emellertid
oacceptabelt.

Det är både av rättssäkerhetsskäl och av praktiskt
ekonomiska skäl nödvändigl all - i enlighel med vad som gäller enligi
eiiårsregeln - laga hänsyn lill avsiklen med utlandstjänslgöringen. I
förarbelena lill eiiårsregeln framhölls ocksä viklen av förulsebarhei.

Den skaltskyldige måsle på förhand kunna bedöma
skallekonsekvenserna av en ullandsanställning. Förulsebarheten har också en
praklisk beiydelse för möjlighelen till jämkning av den preliminära skallen.

Del är inle heller rimligt att en anställd, som på grund
av exempelvis krig, sjukdom, nalurkalaslrof eller annan force majeure-händelse
tvingas avbryia sin ullandstjänstgöring före sexmånadersperiodens ulgång, skall
"siraffas" genom alt bli skattskyldig i Sverige för hela sin
utlandsinkomst.

Förulsebarheten är också av väsentlig betydelse för
företagen. Vid utlandstjänst sälls lönen för de anslällda bl.a. med hänsyn lill
skattesituationen. Om denna inle kan förulses, uppstår svårigheter all
kalkylera lönekoslnaderna och risk för kompensalionskrav från anslällda, som är
osäkra om utlandsinkomsten kommer atl beskallas i Sverige. Den brislande
förulsebarheten skulle med slor sannolikhet även leda lill yllerligare problem
med atl rekrytera svensk personal för ijänslgöring ulomlands.

Ovan angivna nackdelar med en regel baserad på fakiisk
vislelse måste tillmätas störte vikl än eventuella fördelar med en sådan regel
för de rätlstillämpande myndighelerna.

Anlalel hembesöksdagar

Del föreslagna lillåtna antalet hembesöksdagar är
välavvägi och tillfyllesl för de flesta fall. Förslaget innebär dock en
avsevärd försämring i de fall där rällspraxis enligt ettårsregeln godtagit atl
den anställde vistas i Sverige längre perioder, exempelvis på grund av sjukdom
eller militärtjänst eller på grund av att klimatet i tjänslgöringslandet
omöjliggör arbete där under viss tid. För sådana fall bör längre vistelse i
Sverige kunna godtagas.

Bundenheten lUI ell tjänstgöringsland

Det föreslagna villkoret att tjänstgöringen måste vara
förlagd lill eu och samma land skulle få allvarliga konsekvenser för förelag i
branscher som inle har stationär verksamhet Elt entreprenad- eller
installalionsprojekl uianför Europa förutsäller exempelvis ofta all företaget
har möjlighel alt flytta svensk personal i nyckelbefattningar, såsom
arbetsledare och yrkesarbetare, direkl från ell annat projekl i ett närbeläget
land. Projeklkalkylen och offerten baseras på en sådan förutsätining. Om den
berörda personalen enligt förslaget skulle förlora sin skallefrihet i Sverige,
kommer den -nalurligl nog - anlingen all avböja atl flytta till del andra
landel eller alt mol förelagel ställa sådana kompensalionskrav för ulebliven
skattefrihet atl projeklel skulle omöjliggöras eller bli olönsamt

Prop.
1984/85:175 91

Konkurrenskraften för svenska förelag med projekiinriklad
uilands-verksamhel skulle sålunda ävenlyras, om förslagel genomfördes. Del kan
härvid för övrigl erinras om all kravel på bundenhei lill eu land framfördes
redan i dubbelbeskallningssakkunnigas förslag lill ellårsregel men efter
remissbehandlingen avvisades av dåvarande finansministern i propositionen
1966: 127.

Bundenhei lill ijänslgöringslandets beskattningsår

Förslagel atl sexmånadersperioden måsle infalla under
ijänslgöringslan-dets beskaiiningsår moliveras endasl med en önskan all
eliminera "risken" för skattefrihet i tjänslgöringslandet I den
begränsade utsträckning sådan skallefrihei skulle kunna bli akluell, är den
enligi organisaiionernas uppfallning en angelägenhel för tjänslgöringslandet
och inle för Sverige. Det kan med andra ord inle anses vara ett svenskt
intresse all värna om all svenskar skall beskallas i andra länder.

Förslagel all sexmånadersperioden skall inträffa under
ijänslgöringslandets beskattningsår skulle leda lill svåra problem atl
rekrylera arbelskrafl för Ijänslgöring på kortare lid än ell år i de fall då
arbelel måsle påbörjas under andra hälften av ijänslgöringslandels
beskaltningsår. Del skulle också leda lill oacceptabla siiualioner, då en
arbelslagare, som börjar sin ullandsanställning någon eller några dagar före en
kollega på samma arbetsplats, blir skattefri i Sverige medan kollegan blir
fulll skatlskyldig här för arbelen som pågår lika lång lid. Vidare skulle det bli
svårt all få en anslälld all acceptera fortsatt ijänslgöring under ett nytl
beskaiiningsår, om inle Ijänslgöringen under det årel uppgår lill sex månader
eller lolall lill ell år.

Skalleskäl kan inte få avgöra när ell arbele i utlandet
skall påbörjas. Kommersiella hänsyn måste härvidlag få vara avgörande.
Företagen kan inte villkora sin anbudsgivning av att ell arbele måste starta
visst datum för all offererat pris skall gälla.

Begränsning av sexmånadersregeln till vissa länder

Inskränkningar i skattskyldigheten bör gälla generellt
utan begränsning för vissa länder. Om en skallskyldig kan göra sannolikl all
villkoren för regelns lillämpning verkligen är uppfyllda, bör han bli skallefri
för sin ullandsinkomst oavsell ijänstgöringsland. Trols de prakliska konirollsvårigheier
som kan föreligga belräffande de nordiska länderna, t. ex. på grund av
passfriheien, bör dessa länder därför inle undantagas från regelns
tillämpningsområde. Alt etl undanlag för de nordiska länderna i vissa fall
skulle kunna medföra en sämre konkurrenssilualion för svenska företag genlemol
utländska är dessutom uppenbart.

Sammanfattande ståndpunkter

•
En förkortning
av kvalifikalionsliden lill sex månader lillslyrkes.

•
Avsikten med
utlandstjänslgöringen måsle beaktas, så all kravel på förulsebarhei kan
lillgodoses.

•
Den föreslagna
bundenheten lill elt ijänstgöringsland och till del landels beskattningsår
avvisas.

•
Regeln bör
gälla generelll utan geografisk begränsning.

•
Näringslivels
intresse lillgodoses bäsl genom att en sexmånadersregel ulformas i enlighel med
ettårsregeln. Förändringen bör alltså inskränkas lill atl förkorta
kvalifikalionsperioden från ell år lill sex månader.

Prop.
1984/85:175 92

Svenska byggnads- och anläggningsindustrins
arbetsgivareförbund:

Bundenhet av tjänsigöring lill ett och samma land

De moliv, som vid införandel av l-årsregeln föranledde
lagslifiaren all frångå dubbelbeskallningssakkunnigas förslag om atl
uilandsljänslgöringen skulle vara förlagd lill ell och samma land, har sin
gillighel även nu. Del föreligger ell ultalal behov inie minst i
hyggnadsbranschen att kunna förflylla personal mellan olika länder ulan alt
deras skallefrihei i Sverige därigenom skulle komma i fara.

Förläggning till Ijänslgöringslandets beskattningsår

Förslagel innebär au 6-månadersvisie!sen för all vara
skatlebefriande i Sverige också skall vara förlagd lill minsl 6 månader i
ijänslgöringslandels beskattningsår. Förslagel synes icke ha någon molsvarighel
i uiländsk rätt. Del torde vara omöjligl för ett svenskt förelag alt villkora sin
offertberäk-ning på vid vilken lidpunkt elt arbete skall utföras beroende på om
del ligger fulll inom 6 månader av del utländska beskattningsåret eller ej.

Avbrylande av uilandsljänslgöringen i förtid

Medan den gamla l-årsregeln enligt ett antal rättsliga
avgöranden medgav skallebefrielse i Sverige för de fall alt ell ofömiseti
avbroll i ijänslgöringen uppkom på grund av krig, olyckshändelse, sjukdom
eller liknande, föreslås den nya 6-månadersregeln vara ovillkorlig avseende
vislelselidens längd.

Detta skulle medföra enorma svårigheier för
exportföretagen att bli överens om anställningsvillkor för den personal, som
skall sändas ut.

Som exempel på vilka orimliga konsekvenser den föreslagna
regeln skulle innebära kan man länka sig alt en person avlider under
tjänstgöringen ulomlands, sedan 5 1/2 månad av kvalifikalionsliden förflulil.
Dödsboet efter den avlidne skulle då, förulom av den personliga iragedien, även
drabbas av atl den avlidnes lön i efterhand blev föremål för full svensk
beskattning.

Begränsning av arbetet till länder utanför Norden

Enligt förslagel skulle regeln begränsas till atl avse
tjänsigöring uianför Norden (inkl. konlinentalsocklarna). För arbete inom
Norden skulle alltså ingen befrielse från svensk skatl utgå. Delta
diskriminerar de svenska exportföretagen i möjligheten atl konkurrera på lika
villkor. Såvitt vi kunnat utröna skiljer sig här förslaget t. ex. i förhållande
lill den danska 6-månadersregeln. Förslaget synes vidare innebära en försämring
av villkoren i nuvarande I-årsregeln i vad som avser arbete inom Norden
överstigande ett år.

Medgivet anlcd dagar för besök i Sverige

Förslagel innebär en förbäliring i förhållande lill de
oklara beslämmelserna i l-årsregeln, men innebär också i vissa delar avsevärda
försämringar. Dels inskränkes möjligheten till rekreation i hemlandet på grund
av s. k. hardship i arbeislandei, dels skall enligt förslaget i del medgivna
anlalel dagar för besök i Sverige räknas inte bara lid för semester och
rekreation utan även lid för avrapportering och konsultationer liksom sådan
sjukdomslid, då den utsände på läkares anmodan lillfälligl skickas hem.

Prop.
1984/85:175 93

Sammanfattning

Sammantaget innebär lagförslaget så stora förändringar för
de svenska byggbolagens internationella konkurrenskraft, att del enligi
Byggförbun-dets mening icke kan läggas lill grund för en ny lagstiftning med
mindre än atl del omarbelas med hänsyn lagen lill våra synpunkler enligi ovan.

Sveriges Advokatsamfund:

Samfundel finner alt införandet av en sexmånadersregel
utgör en lämplig avvägning vid tillgodoseende av de krav som frän skilda
ulgångspunkler kan framföras på ulformningen av denna regel. Samfundet
lillslyrker således de föreslagna ändringarna i denna del, dock med
framhållande av nedan angivna synpunkler.

Generelll konslaleras all reglerna om beskailning av lön
vid ullandsijänslgöring i första hand måsle ges en ulformning som gör del
möjligl för näringslivel all rekrylera personal för ullandstjänstgöring. Vid
den slutliga ulformningen av de ifrågavarande reglerna bör således slörsla
möjliga hänsyn las till de synpunkler som kan komma alt framföras från
näringslivets företrädare. Bland annal bör övervägas om inte det av SAF
framförda förslaget angående koslnadskompensalion bör genomföras i de fall då
Ijänslgöringen inle uppfyller kraven på skallefrihet.

Den nyligen införda danska sexmånadersregeln har i många
avseenden ijänai som förebild för ulredningen. Enligi denna får hembesök i
Danmark ske med högsl 42 dagar under sexmånadersperioden och därefier med sju
dagar för varje månad som ullandsvislelsen utsträcks i liden. Del framgår inle
klart om ankomsldag och avresedag härvid skall inräknas i vislelsen i Danmark.

I ulredningens förslag tillåls högsl 36 dagar under
sexmånadersperioden och därefier ytterligare sex dagar för varje hel månad som
ijänslgöringen i ullandel pågår. Enligi ulredningen skall både ankomsldag och
avresedag räknas in i vislelsen. Förslaget innebär i denna del en klar
försämring jämföri med de danska reglerna. Enligi samfundets mening bör hemvislel-sen
i analogi med vad som gäller i Danmark kunna vara 42 respeklive sju dagar, om
såväl ankomsldag som avresedag skall inräknas i vistelsen.

På sidan 44 i ulredningen, där motiven till anlalet
hembesöksdagar diskuieras. används lermerna "vislelsen i hemvislslaten",
"anlalel hembesöksdagar" och "besök i Sverige för semesler,
konsuliaiion, avrapportering o dyl". I den föreslagna lagiexten talas
istället om begränsning av det antal dagar som lillåis uianför arbetslandei.
Samfundel förulsäller all del är lankegångarna i kommenlaren som skall gälla
och ulgår följaktligen från all en omarbetning av laglexen sker också i denna
del. Konsekvenserna blir annars orimliga för den som måsle förelä ijänsleresor
lill tredje land under utlandstjänslgöringen.

Ulredningen förulsäller all de nya reglerna måsle bygga på
all den skallskyldige visar all han varil ulomlands lillräckligi länge genom
uppvisande av l.ex. flygbiljeiier, anställningskontrakt, löneutbelalningsavier
etc. Dock sägs all kraven på bevisning inle får ställas för högl. Med hänsyn
lill all passen regelmässigl inle slämplas numera kan del vara svårt för en
skallskyldig all slyrka all han inle besöki Sverige mer än vad som förulsalls
i förslagel. Samfundel vill därför underslryka alt den bevisbörda som åläggs
den skallskyldige i della avseende måsle vara målllig.

Prop.
1984/85:175 94

1 laglexlen föreslås all de nya reglerna inle skall vara
tillämpliga belräffande Norden. Den danska sexmånadersregeln innehåller inle
någon molsvarande begränsning. Samfundel anser del vikligi atl denna fråga
diskuteras mellan de nordiska stalerna innan definitiv slällning läges.

Som ovan nämnts föreslår utredningen som komplement till
sexmånadersregeln en ellårsregel med betydligt reslrikiivare användningsområde
än vär nuvarande motsvarighet Syftet all liberalisera våra regler för beskattning
av lön vid ullandsijänslgöring har på många punkler uppnåtts genom införandel
av sexmånadersregeln. Samfundel ser för den skull ingel skäl till varför den
nuvarande ettårsregeln skall behöva göras så restriktiv som ulredningen
föreslagil. Den bör isiällel kunna bibehållas i sin nuvarande form som
komplemenl lill sexmånadsregeln. Givetvis bör de redaktionella ändringar ske
som automatiskt blir följden av atl sexmånadersregeln införs.

SHIO-Familjeföretagen;

De föreslagna villkoren för skallebefrielse kommer all
medföra praktiska problem. Del gäller exempelvis del föreslagna villkoret alt
tjänstgöringen måsle vara förlagd lill elt och samma land. Detla kan få
allvarliga konsekvenser för förelag i vissa branscher.

Reglerna måsle vara utformade så att kravel på
förulsebarhei lillgodoses. Del är inle rimligl atl skattskyldigheten påverkas
av all en anställd Ivingas avbryta en ijänslgöring pga. exempelvis krig,
sjukdom, nalurkalaslrof eller annan force-majeure-händelse.

Förslagel atl sexmånadersperioden måste infalla under
ijänslgöringslandets beskattningsår kan även del medföra betydande praktiska
problem. Det kan exempelvis medföra svårigheter atl rekrytera arbelskrafl för
Ijänslgöring på korlare lid än ell år i de fall arbetet måste påbörjas under
andra hälften av ijänslgöringslandels beskattningsår.

Organisaiionen anser vidare atl regeln bör gälla generellt
ulan geografisk begränsning.

Med hänvisning lill ovanslående avslyrker SHIO-Familjeförelagen
de föreslagna begränsningarna i skaliefrihelen vid ullandsijänslgöring. Organisationen
föreslår i stället atl nuvarande eltårsregel ersätts med en sexmånadersregel
utan atl några förändringar i övrigl genomförs.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR):

Den nuvarande eliårs-regeln har i vissa fall visal sig svårtillämplig
tex vid avbroll i ullandsvislelsen eller vid upprepade kortare eller längre
besök i hemlandet. En uppluckring av regeln lorde även kunna spåras. Det kan
inte heller uleslulas att missbruk förekommil. Den korlare kvalifikalionsliden
kan bli ännu mer svårtillämplig och innebär p.g.a. del relaiivi höga skalleuilaget
i Sverige ökade risker för missbruk.

TOR anser all del bör finnas slarka skäl för alt de
svenska beskaiiningsreglerna anpassas till motsvarande regler i de fåtal
länder som f. n. har en sexmånadersgräns vid utlandsvistelse.

Prop. 1984/85:175 95

Tjänstemännens centralorganisation (TCO):

TCO ser positivt på den del av förslaget som innebär atl
en person som uppbär inkomsl vid ullandstjänstgöring skall undanlas från beskailning
i Sverige för denna inkomst om tjänstgöringen pågår i minsl sex månader.

Däremot finner TCO all villkoret all tjänstgöringen skall
ske i elt och samma land leder lill svårigheter för vissa branscher, bl.a.
konsultbranschen.

Likaså anser TCO all villkorei all de sex månaderna måsle
infalla under ijänslgöringslandets beskaltningsår leder till orimliga
konsekvenser. Som exempel kan antas följande. Tjänslgöringslandet har
beskattningsår som överensstämmer med kalenderårel. En person som påbörjar sin ijänslgöring
ulomlands den 1 september år ell och reser hem den 30 april år ivå skulle enligi
förslagel beskallas i Sverige. En annan person som reser från Sverige den I
januari år 2 och reser hem den 30 juni samma år skulle däremol inle belala
skall i Sverige irois all denna ijänslgjort ulomlands ivå månader mindre än den
förra personen.

För atl undvika ovanslående konsekvenser menar TCO all
lidsperioden bör räknas i löpande lid. De eventuella nackdelar som delta kan
innebära måste enligt TCO ha en underordnad betydelse. En regel som innebär
skattefrihet i Sverige efter 6 månader oberoende av när på årel som man
påbörjar tjänstgöringen i utlandet är ur rekryteringssynpunkl del bästa allernativet.
Möjlighelerna atl rekrytera till ullandstjänstgöring är av stor betydelse för
det svenska näringslivels konkurrenskraft Därför anser TCO all det är
rekryteringsproblemet som bör lösas i försia hand. Dessutom är det vikligt
rent allmänl all inle försvåra för de svenska förelagen när de skall konkurrera
utomlands.

För en
sådan lösning med tidsperioden i löpande lid lalar även den bedömning som görs
i promemorian all man på sikl kan räkna med all flera dubbelbeskattningsavtal
kommer all innehålla en 183-dagarsregel som är bällre anpassad till en intern
regel uppbyggd efter löpande tidsperiod.

Slutligen
anser TCO all i de fall då ullandsvislelsen avbryis i förtid på grund av omsländigheter
som den skallskyldige inle kunnat råda över, bör den ulomlands intjänade inkomslen
ej beskallas i Sverige. För all få skattefrihet under sådana omsländigheler bör
den skaltskyldige på ett överiygande sätt kunna visa all hon/han verkligen inte
kunnal råda över det inlräffade.

Utlandssvenskarnas förening (UF):

UF tillstyrker förslaget all ersäua den nu gällande eiiårsregeln
med en beslämmelse om sex månaders ijänslgöring ulomlands för befrielse från
skall i Sverige. UF har heller ingen erinran mol all regeln begränsas lill au
avse ijänslgöring uianför Norden. Däremol innebär det skärpia kravel på all vislelsen
ulomlands fakliskl måsle uppgå lill sex månader för alt skallebefrielse skall inlräda
en begränsning i förhållande lill nuläget då avsiklen med uilandsljänslgöringen
tillmåls avgörande vikl. Denna begränsning synes inle tillräckligt moliverad.
Den föreslagna regeln all den utflyttade måsle bo i elt och samma land under
hela perioden skulle vidare bli ogynnsam för verksamhelen särskilt inom vissa
branscher, t. ex. bygg- och anläggningsinduslrin.

Prop.
1984/85:175 96

UF vill också avråda från förslagel all la bon de
möjligheter lill förtida avbroll som föreligger enligt nu gällande regler. Inte
minst del osäkra politiska lägel i en rad länder där svenskar i dag arbeiar gör
del vikligt alt kunna avbryta en vistelse utan all del får alliför menliga
ekonomiska konsekvenser för den enskilde.

Sammanfallningsvis tillstyrker UF atl ettårsregeln ändras lill
en sexmånadersregel men föreslår atl beslämmelserna i övrigt i huvudsak lämnas
oförändrade.

4 Anställda ombord på utländska fartyg m. m.

Svenska sjöfolksförbundel:

Bakgrund

Svensk sjöfart har under de senasle 10 åren genomgått en omfatlande
strukturförändring. Slörre delen av den svenskflaggade slortank- och bulk-flottan
har försvunnit. Anlalet svenskflaggade fartyg har minskat från ca 600 år 1975 lill
ca 470 år 1984, i lon dw har den svenskflaggade flottan minskal från ca 13
miljoner dw 1975 till mindre än 5 miljoner dw 1984, samtidigt finns del myckel
som lalar för atl den "svenskkonlrollerade" sjöfarten i stor
utsträckning har behållil sina marknadsdelar eller i vart fall tappat mindre än
vad som avspeglas i den kraftigl minskade andelen svenskflaggal tonnage.

Svenska Sjöfolksförbundet har uiifrån för förbundet lillgänglig
informalion (MBL-informalion, verksamhetsberättelser, Lloyds index m.m.) gjort
följande sammanställning av den hell eller delvis svenskägda och/ eller
kontrollerade utlan(Jsregistrerade flottan.

Sammanställningen omfattar huvudsakligen slörre
väletablerade rederier såsom Johnsons, Saléninvest, Stena, Broslröms, Wallenius,
Thun m. fl. Sammanslällningen omfattar ej offshoreenheter av typ: jackups och semi-submersibles,
ej heller omfatlas fartyg registrerade i dollerbolag i l.ex. Norge (Zenil ca 25
farlyg), Holland, (Ahlmarks och Thun) m.fl. bona-fide sjöfartsländer. Däremot
ingår Saudiregistrerade fartyg, liksom UK:regisl-rerade i de fall del är förbundel
känt all dessa drivs med i huvudsak icke-britlisk bemanning.

Kylfarlyg 10

Tankers 17

Bulk, större lorrlast 10

Mindre lorrlast 3

Ro/ro 12

Supplyfartyg/bostadsplattformar 6

Färjor/passagerarfartyg 2

Summa 60

Ulöver de i sammanslällningen redovisade fartygen kommer kusilon-nage
ägt av svenskar som såvill känt för Sjöfolksförbundel ej driver några svenskregislrerade
farlyg. Denna flolia uppskattas omfalla mellan 20 och 30 fartyg.

E)enna expansion under andra flaggor än svensk har underiäilais
av statens liberalisering av Riksbankens tillståndsgivning vad gäller kapilalex-

Prop.
1984/85:175 97

port för direklinvesleringar. Den har varit möjlig alt
genomföra trols den särskilda s. k. flagglag som tillkom 1977.

Det är bl.a. mot denna bakgrund som arbelsiagarorganisationerna
nu efler direkl uppmaning från kommunikationsministern har förhandlat fram etl iniernalionaliseringsavial
med Redareföreningen om gemensam syn på svensk sjöfarts iniernaiionalisering
och reglerande svenskl sjöfolks möjligheier lill ullandsijänslgöring, dvs. del
ska bli möjligl för svenskl sjöfolk all Ijänslgöra på;

-
fartyg som
flaggas ut

-
fartyg som direklköps
lill annan flagg.

En förutsäuning för alt rederiet och de anslällda ska
kunna tillvarata fördelarna med svensk bemanning på ullandsregislrerade farlyg
är all dessa fartyg kan ingå i del svenska rederiels avlösningssyslem och all byle
av arbelsplals från svenskl lill ulländskl farlyg så långi möjligl underlättas.
Detla föruisäuer en ändring av kommunalskaiielagens s. k. ellårsregel eller en
för sjömännen särskili avpassad regel i t ex. sjömanskaiielagen.

De slutsatser som dras av de beskrivna problemen är

a) om ingenting görs inom en mycket
snar framlid kommer ytterligare ell slort anial svenska sjömän all stå ulan arbele,

b) som en följd av den krympande
arbetsmarknaden kommer förr eller senare någon/några gymnasielinjer och
"Sjöbefälsskolor" all behöva slängas. Därigenom stryps en för näringen
nödvändig förnyelse och på sikt ivingas rederierna sannolikl till viss utflaggning
p.g.a. brisl på utbildad personal. Förulom sysselsäliningsaspeklen berörs
sålunda också beredskapsaspekten. Självfallet berörs på sikt sjöfarlsnellot

Sammanfattningsvis kan vi alltså konslalera all det inle
råder någon verklig brisl på arbeislillfällen inom sjöfartsnäringen. Problemel
är all etl ökal anial arbeislillfällen går de svenska sjömännen förbi. Hittills
har detla kanske mesl varil ett problem för manskapet Befälen har kunnal få anslällning
på en delvis "grå" eller "svart" arbetsmarknad. Uppskalinings-vis
finns nu mellan 800 och I 000 befäl anslällda pä ulländska farlyg.

Sjöfolk och den nuvarande ettårsregeln

Sjöfacken har iräffal preliminära avtal om bemanning av
sex ullandsregislrerade svenskägda fartyg, varav fyra ägs av svenska statens
eget rederi Zenit Shipping AB. Det kan alltså konslaleras all eiiårsregeln i
viss utsträckning kunnal användas också av svenskl manskap. Problemel är atl
en sådan lösning är av lillfällig nalur. Del är nämligen inte rimligl all anla atl
svenskl manskap kan vislas ulomlands under flera år. Till skillnad mol bl.a. byggnadsarbelare
har sjömännen - av läliförklariiga skäl - smä möjligheter atl ta sina familjer
med sig. Sjömännens möjligheter alt göra hemresor är också slarkt begränsade.
Den avtalsreglerade månadsarbetsli-den innebär vidare all sjöfolkel under
nuvarande ellårsregel under en lio månaders period fullgör i del närmaste
dubbel årsarbetslid.

Förslag till lösning

Departemeniels förslag innebär all svenskl sjöfolk undanlas
från den föreslagna ändringen av kommunalskaiielagens ellårsregel lill en sexmånadersregel.
Samiidigi fasislås all del inle är lämpligl att en sådan ändring iräder i krafl
förrän en lösning i annan ordning av molsvarande problem kunnal ske för sjöfolkel.

Sjöfolksförbundel liksom övriga av sjöarbelsmarknadens
parter vill förorda en lösning inom ramen för nuvarande sjömansskattelagstiftning.
En 7
Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 175

Prop.
1984/85:175 98

sädan lösning bör kunna kopplas lill etl fjärrfarisbegrepp
och göras lillämplig för svenskl sjöfolk anställda av svensk redare enligt internationalise-ringsavialei
för tjänstgöring på av denna ägl och/eller kontrollerat fartyg under utländsk
flagg. Del är av stor vikt att etl sådani förslag beaklar del faklum att
svenskt sjöfolk fullgör normal årsarbetstid (enligt kolleklivavtalsreglering)
under 6-7 månaders ijänslgöring, vidare bör beaktas eventuella konsekvenser i
lagstiftning rörande sociala avgifter så att arbetsgivaren kan fullgöra samma
åtaganden enligt lag och avtal som om fartyget vore svenskt.

Sjöfolksförbundel är självfallel berett atl medverka i nödvändigl
utredningsarbete för en lösning i denna riktning. Enligt vår mening kan delta
med fördel ske genom alt del informella samarbete i frågan som redan påbörjats
mellan de fackliga organisationernas gemensamma föreirädare direktör Olle Roos
och departementets representanter fortsätter.

Vi vill samtidigt understryka belydelsen av att arbelel
kan bedrivas på sådani sätt all förslag kan föreläggas hösiriksdagen 1984 och
en ändring träda i kraft årsskiftet 84-85.

Under dessa förutsättningar är förbundel bereii tillstyrka
departementets förslag att sjöfolk i övrigt undanlas från i departemenlspromemorian
föreslagen ändring av kommunalskattelagen.

Svenska maskinbefälsförbundel:

Förbundel noterar att sjömän på såväl svenska som
utländska farlyg ulesluls från tillämpningen av den föreslagna sexmånadersregeln.
Samtidigt påpekas att elt avskaffande av den förmån som ettårsregeln innebär
för sjömän som tjänstgör på utländska fartyg utan tvekan skulle medföra
negativa effekter för den svenska sjöfartsnäringen. De särskilda problemen
rörande sjöfartsnäringen föreslås därför bli noggrant analyserade i samråd med
berörda parter och all en särlösning kan ske för sjömän.

I oktober 1983 träffade de rederianställdas organisalioner
och redareföreningen elt avtal om villkor i samband med svenska rederiers
engagemang i sjöfart under utländsk flagg.

Avtalet gmndade sig bl. a. på parternas gemensamma uppfallning
all det under vissa förhållanden är nödvändigt för svenska rederier atl bedriva
sjöfart med fartyg under utländsk flagg.

För atl kunna bibehålla arbetsplatserna på dessa fartyg
under utländsk flagg och därmed undvika en ökad arbetslöshet bland svenska
sjömän erfordras en lösning som i princip innebär befrielse från beskatlning i
Sverige. En förutsättning för avtalet var därför att anslällda i svenska
rederier som tjänstgör minst sex månader under etl år enligt avtalet tillförsäkras
samma behandling ifråga om inkomstbeskattning och arbetsgivarna ifråga om
sociala avgifter som enligt den s. k. ettårsregeln gäller för svenskar i
utlandstjänst.

Med anledning av ovanstående och då förbundet tycker sig
kunna notera en polilisk vilja atl hitta en särlösning på sjöfartens område,
accepterar förbundel all sjömän exkluderas från tillämpningen av den föreslagna
6-månadersregeln under fömtsättning alt en tillfredsställande reglering sker
för sjömän som tjänstgör på ullandsregislrerade fartyg. En möjlig lösning är
att inom sjömansskattelagens ram införa en särskild skattetabell med 0-beskattning
som utgångspunkt för svenska sjömän på ullandsregislrerade fartyg som uppfyller
krav motsvarande de som uppslälls i avtalet mellan de rederianställdas
organisationer och redareföreningen.

Prop.
1984/85:175 99

Den ovan skisserade lösningen är givelvis förenad med
åtskilliga problem. En noggrann analys bör därför göras i en mindre arbeisgrupp
där representanter från sjöfartens område bör få lillfälle all medverka.

Avslutningsvis vill förbundet starkt framhålla atl del är
av yttersta vikt atl arbelel med en särlagstiftning för sjöfartens område
bedrivs så skyndsamt alt nya skatteregler kan träda i krafl redan vid årsskifiei
1984-85.

Sveriges fartygsbefälsförening:

Remiilerade PM förutsälter atl svenskl sjöfolk anslällda
för tjänstgöring på ulländska fartyg behandlas i annan ordning än genom ändrad
lydelse i § 54 h i kommunalskalielagen. Föreningen, som diskuleral de problem
som sammanhänger med tjänstgöring under utländsk flagg med övriga ombordanställdas
organisationer och Sveriges Redareförening, finner i likhel med dessa alt den
lösning som lillgodoser organisaiionernas krav bäst kan åstadkommas som en
särlösning inom sjömansskallelagen.

På sidan 28 i remitterade PM har redovisals BRA;s
uppfattning alt skallebefrielse vid utiandstjänstgöring på fartyg medför
skatteförmåner för de ombordanslällda som inle kan anses motiverade. Det s.k. iniernalionaliseringsavial
som de ombordanslälldas organisalioner Iräffal med Sveriges Redareförening för
ijänslgöring på fartyg under utländsk flagg med bibehållet svenskt ägar-
och/eller driflsinflyiande förutsätter anställning i ett svenskl rederi,
bosättning i Sverige, skaUebefrielse och tjänstgöring enligt 1-1-syslem, dvs.
lika långa tjänstgörings- och ledighelsperioder. I avvaktan på atl skatteregler
utformas som medger tjänstgöring enligt detta avtal gäller att på de fartyg som
omfattas av avlalel blir ombordperioden ca 10 månader i enlighel med "I-årsregelns"
bestämmelser. I molsals till vad BRÅ har fömtsatt enligt ovan tillfaller
skattelättnaden inte den enskilde utan det svenska rederiet. Härigenom gynnas
svensk rederiverksamhet eftersom den utflaggade delen av rederiets verksamhet
utgör elt komplement till den svenskflaggade och detta kommer svenskt sjöfolk
tillgodo endast i form av elt utökat antal arbetstillfällen. Ersättningen för
tjänstgöring på de utländska fartygen är hell jämförbar med tjänstgöring på
svenska fartyg.

Skulle möjligheten till skatlebefrielse inte kunna
utnyttjas på det sätt internationaliseringsavtalet förulsäller kommer det atl
innebära bortfall av för närvarande ca 900 arbetstillfällen för svenskt befäl.

Föreningen, som noterat atl del finns en politisk vilja
all vidta ålgärder för att stödja svensk sjöfart, är för sin del beredd aft
avslå från kravet på att 6-månadersregeln skulle göras tillämplig för sjöfolk
om ändringar görs i sjömansskallelagen så atl svenskt sjöfolk som tjänstgör i ufiändska
fartyg vilka omfattas av inlernationaliseringsavtalet kan erhålla skallebefrielse.

Enighel om översyn av sjömansskallelagen har uppnåtts
mellan å ena sidan de ombordanslälldas organisalioner och å andra sidan
Sveriges Redareförening.

Arbelel med översynen av sjömansskattelagen bör bedrivas
med stor skyndsamhet i avsikl all proposition i ärendet skall kunna föreläggas
höstriksdagen så all lagändring kan iräda i kraft årsskiftet 1984-85. Föreningen
föreslår för sin del alt bankdirektör Olle Roos, PK-banken, företräder de ombordanslälldas
organisationer i denna översyn.

Prop.
1984/85:175 lOO

Sveriges redareförening:

Svensk sjöfartsnäring har under en lång följd av år ulvecklals
mol en ökad internationalisering av verksamheten och inom näringen råder idag
en ulbredd enighet om alt utvecklingen i den riklningen kommer alt fort-sälta.
Del är därför följdriktigt atl sjöarbetsmarknadens parter i oklober förra årel slöl
ell iniernalionaliseringsavial genom vilkel man i kollekiivav-lalsmässig form gell
ullryck för en gemensam inrikining i den s. k. Ulflagg-ningsfrågan och för
vissa beslämmelser rörande regleringen av ansläll-ningsvillkoren när svenska
rederier bedriver sjöfart med farlyg under uiländsk flagg men med svenska besällningar.
Iniernalionaliseringsavialel är ell ullryck för all del ligger i alla parters
intresse all svensk sjöfart under överenskomna förutsättningar och villkor kan
bedrivas både under svensk och utländsk flagg.

En bärande tanke bakom iniernalionaliseringsavialel är atl
svenskl sjöfolk i största möjliga utsträckning skall kunna erbjudas
sysselsättning ombord på fartyg med vilka svenska rederier bedriver sjöfart
under utländsk flagg. Skall detla mål kunna förverkligas är del nödvändigl atl
de nya regler för beskattning av lön vid ullandsijänslgöring som föreslås i den
remitterade promemorian i princip blir tillämpliga även för svenskl sjöfolk som
Ijänslgör ombord på ulländska fartyg. Sjömän anslällda på utländska fartyg
omfattas idag av den s. k. ettårsregeln för befrielse från inkomstbeskattning
i Sverige. Principen måsle vara all svenskl sjöfolk som ijänslgör ombord på farlyg
med vilka svenska rederier bedriver sjöfart under utländsk flagg även
fortsättningsvis skall kunna befrias från beskailning i Sverige.

Föreningen kan således i princip inle godta de skäl som i
promemorian anförs för atl svenska sjömän som är anslällda för ijänslgöring
ombord på fartyg under utländsk flagg skall undantas från den föreslagna sexmånadersregeln.
Å andra sidan finns del skäl som lalar för atl den sakliga innebörden av sexmånadersregeln
för sjöfartens del bör upppnås genom en säriösning. Del avgörande skälel härför
är atl arbetsförhållandena vid ombordanslällning i väsentliga avseenden skiljer
sig från förhållandena vid landanslällning. Elt fartyg är regelmässigt i drift
dygnet runt. De anställda ombord vislas på fartyget också under den fritid de
har under ijänsigö-ringsperioden. Tjänstgörings- och ledighelsperioderna blir koncenlrerade
och full årsarbetstid fullgörs normall under sex ä sju månaders ijänslgöring.

Sjömansyrkets särpräglade förhållanden är orsak till att
del för sjömän finns en särskild skattelagstiftning i form av sjömansskallelagen.
Sedan denna lag lillkom har elt fint samspel etablerats mellan
skattemyndigheten och rederierna. Administrativt fungerar systemel bra och
myndigheten är väl insatt i rederiers och sjömäns speciella förhållanden.
Föreningens uppfallning är därför all en lösning av frågan om befrielse från
beskattning i Sverige av lön vid tjänsigöring ombord på ulländska farlyg vilken
motsvarar vad den föreslagna sexmånadersregeln ger för landanslällda bör
uppnås inom ramen för sjömansskallelagen.

Under åberopande av vad ovan anförts vill Sveriges
Redareförening sammanfallningsvis framhålla

alt sjömän anställda hos svenska arbelsgivare för ijänslgöring
ombord på ulländska fartyg enligi iniernalionaliseringsavialel och bosalla i
Sverige måste tillförsäkras befrielse från beskattning i Sverige på i princip
samma säu som föreslås gälla för landanslällda svenskar som tjänstgör i
utlandet och

Prop.
1984/85:175 101

att regelsystemet för att uppnå della ularbeias inom sjömansskailela-gens
ram.

Den
lösning som här skisseras skulle med all sannolikhel medföra ell väsenlligl förbältral
sysselsättningsläge för svenskt sjöfolk. Det uppskattas av arbetsmarknadens
parter all mellan 60 och 70 farlyg med etl avgörande svenskl driftinflyiande
för närvarande är regislrerade utomlands. Bemanningen av dessa är endasl lill
en mindre del svensk. Kan dessa farlyg inordnas under iniernalionaliseringsavialel
kan ålskilliga arbetsplatser säkras lill svenskt sjöfolk. En uppskallning som
gjorts av arbelsmark-nadens parter pekar på ett tillskoU av ca I 100
arbetstillfällen.

Föreningen har här anvisal en väg att lösa frågan om beskatlning
av lön vid ullandsijänslgöring inom sjöfartens område som är anpassad lill
sjöfartens speciella förhållanden.

Det är angeläget all del fortsalla arbelel med atl ulforma
den praktiska lösningen sker i samråd med parterna på sjöarbelsmarknaden.
Föreningen föreslår atl departemenlel omedelbarl lillsäller en mindre
arbetsgrupp i vilken representanler för dessa parter får lillfälle all
medverka. Ulred-ningsarbelel måsle sällas igång omedelbarl med sikle på all ell
förslag skall kunna underslällas hösiriksdagen i år och reglerna skall kunna iräda
ikrafl den 1 januari 1985.

Adminislrativa frågor m. m. Riksskatteverket (RSV):

I de fall ullandsvislelsen påbörjas under
november-december har etl-årsperioden inte gåtl lill ända vid laxeringsperiodens
utgång. För all den skatlskyldige skall kunna medges preliminär skaltebefrielse
föreslås alt taxeringsnämnden genom särskilt sladgande i taxeringslagen (65 a §
TL) medges möjlighet all underiåla laxering för ullandsinkomsten. Dessutom
föreslås att nämnden, enligt en ny punkl 10) i 32 § laxeringskungörelsen, skall
underrälla skattechefen när 65 a § TL lillämpals. Syflel med denna
underrättelse är atl laxeringsinlendenlen skall ges möjlighet all före be-svärsiidens
ulgång överklaga taxeringen om förulsällningarna för befrielse inle blivii
uppfyllda.

Med hänsyn
lill all del torde bli aktuellt atl lillämpa dessa regler endast i etl fålal
fall anser RSV all frågan om skallebefrielse för inkomsten under de första
månaderna utomlands kan lösas praktiskt i taxeringsnämnden Ulan lagreglering.
Delta kan ske genom t. ex. ultagsmarkering.

Behålls nuvarande lydelse av 54 § h) KL blir de föreslagna
ändringarna i taxeringslagen och -kungörelsen överflödiga.

Enligt RSVs mening är del slulligen av betydelse all
samordning sker på skatte- och avgiftsområdet. Sälls kvalifikalionsliden för skaltebefrielse
ned till sex månader är del därför vikligi all även se över reglerna på avgiftsområdet
så all en sådan samordning upprälihålls.

Kammarrätten i Stockholm hänvisar lill sitt yllrande över
Brottsförebyggande rådels promemoria Ullandsbeskallning I och anför atl kammarrätten
då pekade på att del då remitterade förslagel skulle medföra vissl merarbete
och administrativ omgång. Likartad krilik kan rikias mol del förslag som nu
föreligger. Kammarrätten anförde i den delen bl. a.

Arbelsgruppen fömlsätier att eltårsperioden skall ha gåll lill
ända innan skattefrihet medges. Detta medför prakliska problem. I promemorian skis-

Prop. 1984/85:175 102

seras hur dessa problem skall lösas. Bl. a. anges atl den skaltskyldige
skall lämna uppgifter till ledning för egen laxering efter del all självdeklaralion
har avgelts men före laxeringsperiodens utgång. Detta skulle innebära atl en hell
ny princip införs i svenskt skatteväsende. Den föreslagna ordningen skulle
medföra olägenheter för skatteadministrationen. Taxeringsnämnden måste sålunda
behandla den skallskyldiges deklaralion en exlra gång. Delta skulle leda lill
ökad arbetsbörda för taxeringsnämnderna i slulel av laxeringsperioden då dessa
erfarenhetsmässigt är hårt arbelsbelastade. Belräffande lagförslagen kan
anföras.

1 Förslaget till Lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)

I syfte att undanröja tveksamhet föreslås följande
jämkning av texten i 54 § h) andra slyckel:

Promemorian Kammarrällen

för inkomsl av anställningen om ----------------------- för inkomst av anställningen om

anställningen och vislelsen i landel -------------------- anställningen och vistelsen i landel

i fråga varal anlingen minsl sex må- ------------------- i fråga varal antingen minsl sex må

nader under etl och samma be- ------------------------ nåder under del landets beskall-

skattningsår i det landet eller-------------------------- ningsår eller ansiällnings-

- anställningslandel varat; landel varat;

2 Förslaget till Lag om ändring i taxeringslagen
(1956:623)

På rad tre i den föreslagna laglexlen bör "för"
utbytas mol "från'

3 Förslaget till Förordning om ändring i
taxeringskungörelsen

(1957:513)

I punkt 10) bör orden "enligt 65 a § taxeringslagen
(1956:623)" inskjutas omedelbarl efler "vilken".

Länsstyrelsen i Göieborgs och Bohus län:

Om den skallskyldige gör sannolikl att förutsättningarna
för att han skall frikallas från skattskyldighet för viss inkomsl kommer all
föreligga efter det atl taxeringsnämndens arbete skall vara avslutat, skall
nämnden enligt den föreslagna 65 a § i laxeringslagen inle uppta inkomsten lill
beskailning. I stället skall särskild anmälan göras till skattechefen som i
efterhand får bedöma om inkomsten i fråga skall beskattas i Sverige eller inle.
Skatlechefen/laxeringsintendenien har sedan atl anföra besvär hos länsrällen
inom ordinarie besvärslid dvs. senasl 30 juni årel efter taxeringsåret
Länsstyrelsen har förslåelse för delta förslag men vill framhålla all all erfarenhel
visar atl den tid som skailechefen/laxeringsinlendenlen har till sitl
förfogande för ulredning och anförande av besvär i praktiken är myckel korl.
Anmälningar från taxeringsnämnd kommer normalt inte skalle-

Prop.
1984/85:175 103

chefen lillhanda förtän i mars månad året efter
taxeringsåret Detla beror på atl det förfarande som lillämpas för framtagande
av självdeklaralion och uidrag från skallelängd lar lång tid. Härtill kommer
att del i många av de fall del här kan bli fråga om kommer alt föreligga vissa uiredningssvårigheler.
Det lorde därför i praktiken bli svårt för skattechefen/taxeringsin-lendenten
all hinna anföra besvär i lid. Ell säll atl lösa frågan är all förlänga
besvärstiden för laxeringsinlendenlen. Om man inle vill gå den vägen får man
tänka sig ell system med reservationsbesvär i avvaktan på all tillräcklig
utredning skall kunna åstadkommas.

Lokala skattemyndigheten i Malmö fögderi:

Verksamheten vid lokal skaliemyndighel kommer om förslaget
genomförs all påverkas främsl inom arbelsområdena årlig laxering och jämkning
av preliminär skatl. I promemorian saknas slatisliskl underiag avseende
utlandstjänstgöringens omfattning. Lokala skallemyndighelen bedömer emellertid
all eU inle oväsentligt ökal anial personer framgenl kommer att ha ijänslgöringsförhållanden
som är sådana all föreslagen sexmånadersregel skulle bli tillämplig.

Behandlingen av vissa laxeringsärenden i vilka sexmånadersregeln
kan bli lillämplig blir såsom anförs i promemorian enklare än behandlingen av
nuvarande ettårsfall. Det gäller emellertid enligt myndighetens uppfatlning endasl
de fall då tjänstgöringen avbryis i förfid. Del skulle inte längre vara
nödvändigt för taxeringsnämnderna atl pröva hur lång tidsperiod
utlands-tjänstgöringen ursprungligen avsågs vara. I övriga fall innebär den nya
regeln inget nytt ur granskningssynpunkl då taxeringsnämnderna liksom tidigare
måste pröva om den skatlskyldige uppfylll kraven på högst antal hemresedagar.

Behandlingen av jämkningsärenden i vilka sexmånadersregeln
skulle bli lillämplig kommer inte au förändras i förhållande till behandlingen
av de ärenden som avser nu gällande eltårsregel. Lokal skattemyndighet måste
begära in intyg ulfärdal av arbelsgivare eller anställningskontrakt. Arbelel
kommer alltså endasl all påverkas kvanliiaiivt men inte kvaliialivi.

Lokala skattemyndigheten i Göieborgs fögderi:

När del gäller arbelel med preliminärskallen (befrielsebeslut)
får den skauskyldige göra sannolikt atl regeln blir lillämplig. Som antytts i
promemorian kommer anlalel sådana fall all öka. LSMG vill därför framhålla atl
den arbelsbesparing som i promemorian (sid. 57) anias bli en följd av sexmånadersregeln
i vart fall inle kan bli akluell vid arbelel med preliminärskatten hos de
lokala skattemyndigheterna.

Riksförsäkringsverkei:

För i Sverige bosall person som arbeiar ulomlands och
svensk medborgare som arbeiar i ell land med vilkel Sverige inle ingått
konvention om social Irygghet skall — om han är anställd och avlönad av
arbetsgivare i Sverige - pensionsgrundande inkomst alltid beräknas. År han inte
skattskyldig för inkomslen här i rikel, skall den pensionsgrundande inkomslen
beräknas med ledning av särskild uppgifl från arbeisgivaren, s.k. gul

Prop. 1984/85:175 104

inkomsluppgift Om vistelsen i ullandel i vissa fall
behöver vara endast sex månader för att den anställde skall få skattebefrielse
i Sverige, kommer det med säkerhel atl medföra etl betydligt slörre antal
sådana särskilda in-komstuppgifler och därigenom också merarbele för de lokala
skattemyndigheterna. Erfarenhetsmässigl är bestämmandel av pensionsgmndade inkomsl
med ledning av de särskilda inkomsluppgiflerna osäkrare och mer arbelskråvande.

Om person som är bosall här i rikel och som arbetar ulomlands
för utländsk arbetsgivares räkning inle är skallskyldig i Sverige för den utomlands
förvärvade inkomslen, är denna inkomsl inle pensionsgrundande. Om inkomsten
taxerats här i riket får han i regel själv svara för avgiften lill ATP. För en
mindre grupp försäkrade som är bosalla i Sverige och som har inkomsl av förvärvsarbele
ulomlands vid anslällning hos utländsk arbetsgivare innebär den föreslagna sexmånadersregeln
försämrade möjligheter till intjänande av ATP. Vad som nu sagls gäller
försäkrade som arbetar i länder med vilka Sverige inle har ingått konvention om
social Irygghel. Om den försäkrade arbeiar i konventionsland för utländsk arbetsgivares
räkning, skall inkomsten inte läggas lill grund för ATP, oavsell om den
försäkrade belalar skalt i Sverige eller inle.

Genomförs förslagel all ijänslgöringen ulomlands skall
vara bunden till etl och samma land, kommer detta all vålla bekymmer för en
viss kaiegori av arbelsgivare, nämligen resebyråföretagen. Dessa skickar
omkring sina reseledare utomlands från etl land lill ell annal efler kanske
bara etl par månader. Dessa förelag har redan nu bekymmer genom all reseledarna
ibland är stationerade i konventionsland och ibland i icke-konventions-land.
Med föreliggande förslag torde reseledarna i betydligt mindre utsträckning än
nu kunna få skattebefrielse i Sverige. Delsamma synes ibland också kunna bli
fallet med t. ex. resemonlörer som sänds ulomlands av svenska förelag och som vislas
kortare eller längre tid i olika länder.

I övrigt har riksförsäkringsverket från de socialförsäkringsmässiga
och adminislraliva synpunkler verkel förelräder inle nägol atl erinra mol de i
promemorian framförda förslagen.

Prop.
1984/85:175 105

Bilaga
5

Det remitterade förslaget

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs all 54 §, punkl 1 av anvisningarna lill
53 § och punkl 3 av anvisningarna lill 54 § kommunalskalielagen (1928: 370)
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

54 §' Från skallskyldighel frikallas;

a)
medlem av
konungahuset för av stålen anvisal anslag;

b)
i utlandet
bosatt person:

för sådan inkomst, för vilken avgift enligt lagen om
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall erläggas eller
belräffande vilken befrielse från sådan avgifl skall åtnjutas jämlikt särskilt
sladgande i samma lag;

c) ägare av sådan faslighel som avses i 3 kap. 2 § faslighetslaxeringsla-

gen(1979; 1152);

för inkomsl av fasligheien i den mån ägarens inkomsl
härrör från sådan användning som gör alt byggnad enligi 2 kap. 2 § fasiighelstaxeringslagen
skall indelas som specialbyggnad, dock ej kommunikalionsbyggnad, distri-bulionsbyggnad
eller reningsanläggning;

d) ägare av sådan faslighel som avses i 3 kap. 3 § fasiighelstaxeringsla

gen:

för inkomsl av fastigheten i den mån ägarens inkomst
härrör från sådan egendom och sådan användning som avses i nämnda lagrum;

e) i rikel bosalt delägare i dödsbo efter person, som
vid sitl frånfälle icke

varil här i rikel bosatt:

för av dödsboet åtnjuten, lill honom utdelad inkomsl, för
vilken dödsboet är skyldigl all belala inkomsiskali;

O här i rikel bosalt fysisk per- O här i rikel bosall fysisk per

son, som under vistelse utomlands son,
som under vislelse utomlands

ålnjuier avlöning eller annan där- åtnjutit
avlöning eller annan där

med jämförlig förmän på grund av med jämföriig
förmån på grund av

anslällning där annat än hos svens- annan
anslällning där än ansiäll-

ka staten, svensk kommun eller om- ning
ombord på svenskl fartyg eller

bord på svenskl fartyg eller svenskl, danskl
eller norskl luftfar-

svenskt, danskt eller norskl luflfar- lyg;

tyg:

för inkomsl av anställningen un- för inkomsl av anställningen, /

der förulsättning atl anställningen den omfattning som
anges i punkl 3 och vistelsen i utlandet varal minsl av anvisningarna.

Senasle lydelse 1984; 1060.

Prop.
1984/85:175 106

Föreslagen
lydelse

Nuvarande lydelse

etl år eller enligt anställningsavtal eller på annan grund
kan antas komma alt vara minst etl år.

Av 70 § framgår alt personer som där avses är frikallade
från skattskyldighet för vissa inkomster.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

Ull 53 § I.'
Såsom bosall här i rikel räknas den, som här har sitt egenlliga bo och hemvist.
Med i Sverige bosatt skatlskyldig likställes enligt 68 § den som, ulan att vara
bosatt i Sverige, stadigvarande vislas här.

Svensk
medborgare, som icke stadigvarande vislas i Sverige, skall likväl kunna anses
bosall här om han alltjämt har väsenllig anknylning lill Sverige. Vid
bedömande av frågan om han har väsentlig anknytning till Sverige skall beaklas
sådana omständigheter som att han icke tagit varakligl bo och hemvisi på viss
utländsk ort, all han vistas ulomlands för sludier eller hälsans vårdande, all
han har bo e//er familj i Sverige, all han driver rörelse eller innehar faslighel
här i rikel och därmed jämförliga förhållanden. Intill dess tre år förflutit
från avresan från Sverige skall han alltjämt anses bosall här, om han icke
visar alt han under beskattningsåret icke haft väsenllig anknylning lill Sverige.
Efter nämnda tids ulgång skall han däremot icke anses bosatt i Sverige, om del
icke visas att sådana omständigheter förelegal under beskattningsåret att han
allljämt bör anses bosalt här. Hänsyn skall därvid icke tagas lill kortvariga
eller tillfälliga uppehåll i Sverige för affärer, semestrar eller dylikt.

Utlänning, som stadigvarande bor i Sverige eller under
längre tid vistas här ulan andra avbrott än rent lillfälliga. skall anses ha sitl
egenlliga bo och hemvisi i Sverige.

En person som inle stadigvarande vislas i Sverige men som
lidigare har hafl sitt egenlliga bo och hemvisi i Sverige skall anses bosalt
här om han har väsenllig anknylning till Sverige. Därvid skall beaktas sådana
omständigheter som att han är svensk medborgare, den tidrymd under vilken han
tidigare har haft sitl egenlliga bo och hemvist i Sverige, att han inte har varakligl
bo och hemvisi på viss utländsk ort, atl han vistas ulomlands för sludier eller
av hälsoskäl, att han har en boslad i Sverige inrättad för åretruntbruk, att
han har familj i Sverige, att han driver rörelse / Sverige eller på annal säll
är akiivt ekonomiskt engagerad i Sverige eller att han innehar faslighel här i
rikel och därmed jämförliga förhållanden.

En
person som är svensk medborgare eller under sammanlagt minst lio år hafl snt
egentliga bo och hemvisi i Sverige eller sladigvarande vislas här och som
flyttar från Sverige skall anses bosalt här inlill dess fem år har förflutit
från dagen för flyttningen från Sverige, såvida han inte visar atl han under
beskattningsåret inle har haft sådan väsenllig anknylning till Sverige som
avses i andra styckel.

- Senaste lydelse 1966:729.

Prop. 1984/85:175

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

107

3.-*
Befrielse jrån skallskyldighel för inkomst av anställning enligt 54 § jörsta slyckel
f medges icke i fall som avses i punkl 2 försia stycket av anvisningarna till
53 §.

3. Skattefrihet enligt 54 § första styckel fföreligger om

a)
ansiällningen
och vistelsen utomlands varal minsl sex månader och avsell anslällning hos arbelsgivare
som driver rörelse från fast driftställe i det land där arbelel utförs samt inkomslen
belaslar driftstället såsom omkoslnad; eller

b)
anställningen
och vislelsen ulomlands varal minsl etl år i samma land och avsett anslällning
hos annan än svenska slaten eller svensk kommun.

Vad som nu sagts gäller dock inte vid anslällning ombord
på utländskt fartyg. I fråga om sådan anställning gäller vid 1986-1988 års
taxeringar att skattefrihet enligt 54 § första stycket f föreUgger om ansiällningen
och vistelsen utomlands varal minsl sex månader och avsett anslällning hos arbelsgivare,
som är en inländsk juridisk person eller en här i rikel bosall fysisk person,
och anställningen utövats ombord på utländskt fartyg som huvudsakligen går i
sådan ocean-fart som avses i I kap. 11 § lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg-Kortare
uppehåll i utlandsvistelsen för semester, ijänsteuppdrag eller dylikl och som inle
är förlagd till början eller slutet av anställningen inräknas i liden för ullandsvislelsen.
För all inle anställningen och vistelsen utomlands skall anses avbruten får
sådana uppehåll I Sverige emellertid uppgå lill högsl sex dagar för varje hel
månad som anställningen och vislelsen ulomlands varar, dock högst 72 dagar per
helt år.

Har skallskyldig påbörjat anställning i utlandet och
kunde det därvid på goda grunder antas att inkomslen av anställningen skulle

Senaste lydelse 1984: 1060.

Prop.
1984/85:175 108

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

komina att undanlas från skall i Sverige enligt 54 § försia
styckel f men iniräfjär under anställningstiden ändrade förhållanden som
medför atl villkoren för atl undanla inkomslen från skall I Sverige inle
föreligger skall inkomslen likväl undanlas från beskattning i Sverige om de
ändrade förhållandena beror på omsländigheler över vilka den skaltskyldige inle
kunnat råda och en beskatlning med hänsyn lill omsländighelerna skulle le sig uppenbarl
oskälig.

Denna lag träder i krafl den I juli 1985 och lillämpas såvill
avser punkl I av anvisningarna lill 53 S försia gången vid 1987 års laxering
och i övrigl försia gången vid 1986 års laxering. Åldre beslämmelser i 54 § och
punkl 3 av anvisningarna till 54 § gäller fortfarande i fråga om anställning ulomlands
som har påbörjais före ikraftirädandel.

Prop.
1984/85:175 109

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs all 7 § 11 mom. lagen (1947:576) om slatlig
inkomstskaft' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§

Il mom.' Här i riket bosatt 11 mom. Här i rikel bosatt

fysisk person, som under vislelse fysisk person, som under vistelse

ulomlands ålnjulil avlöning eller utomlands ålnjulil avlöning eller

annan
därmed jämförlig förmån pä annan därmed jämförlig förmån på

grund av anslällning
där annal än grund av annan anslällning där än

hos svenska staten, svensk kom- anslällning ombord på svenskl far-

/7H/« ("//er
ombord på svenskl fartyg lyg eller svenskt danskl
eller

eller
svenskt, danskl eller norskt norskl
luftfartyg, frikallas från

luftfartyg, frikallas från skattskyl- skattskyldighet för inkomsl som

dighet för inkomsl som avses i 54 § avses i 54 § första slyckel f kom-

första slyckel f kommunalskallela- munalskallelagen (1928: 370).

gen (1928: 370).

I ullandel bosall fysisk person och ulländskl bolag
frikallas från skallskyldighel för inkomst som avses i 54 § försia slyckel b kommunalskalielagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985 och tillämpas försia
gången vid 1986 års taxering. Äldre beslämmelser gäller fortfarande i fråga om anslällning
utomlands som påbörjats före ikraftträdandel.

Senaste lydelse iiv lagens rubrik 1974:770, ' Senasle
lydelse 1984: 1061,

Prop.
1984/85:175 IIO

3 Förslag tiil

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs atl i taxeringslagen (1956:623)'
skall införas en ny paragraf, 65 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

65 a §

Taxeringsnämnden skall inle uppla en inkomsl lill
beskattning hos en skattskyldig, om han gör sannolikl att förutsättningarna för
all han skall frikallas från skattskyldighet för den inkomsten på grund av
bestämmelserna i 54 § första styckel f kommunalskalielagen (1928:370) kommer
all föreligga efter det atl nämndens arbete skall vara avslutat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

' Lagen omtryckt 1971:399, Senaste lydelse av lagens
rubrik 1974: 773,

Prop. 1984/85:175 111

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1985-02-28

Närvarande: juslilierådel Mannerfell, regeringsrådei
Wahlgren, juslitierådet Rydin

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 31 januari
1985 har regeringen på hemställan av statsrådet Feldl beslulal inhämia
lagrådels yllrande över förslag till

). lag om ändring i kommunalskalielagen (1928:370),

2.
lag om ändring
i lagen (1947:576) om slatlig inkomstskatt,

3.
lag om ändring
i taxeringslagen (1956; 623).

Förslagen
har inför lagrådel föredragils av kammarrättsassessorn Staffan Estberg.

Förslagen föranleder följande yUrande av lagrådel:

Ändrat bosättningsbegrepp

För bedömning av frågan om en person är oinskränki skatlskyldig
i Sverige är bosättningsbegreppet av grundläggande betydelse. Regler för beslämning
av bosällningsbegreppel finns i punkt 1 av anvisningarna till 53 § kommunalskalielagen
(1928; 370, KL). Utgångspunkten i dessa regler är alt som bosatt här i rikel
räknas den som här har sitt "egentliga bo och hemvisi". Till denna beslämning
av bosällningsbegreppel ansluter sig en föreskrift av innehåll atl med i
Sverige bosatt skattskyldig likslälls den som. Ulan ail vara bosall i Sverige,
stadigvarande vislas här.

I syfte
alt hindra internationell skalleflyki genom skenbosällning i utlandet (se prop.
1966; 127 s. 49) finns sedan 1966 beslämmelser som möjliggör atl svenska medborgare,
som inte sladigvarande vistas i Sverige, likväl skall kunna anses bosatta här
om de alltjäml har väsenllig anknytning till Sverige. För bedömningen av frågan
om sådan väsentlig anknylning föreligger anges i anvisningspunktens andra slycke
vissa omsländigheter som är atl beakta. Vidare finns i detta slycke en särskild
bevisregel, den s.k. ireårsregeln, av innehåll, alt en svensk medborgare, som avresl
från Sverige, skall inlill dess tre år förflutit från avresan alltjämt anses
bosatt här, om han inle visar att han under beskaliningsårel inle hafl väsenllig
anknylning lill Sverige. Efler nämnda lids ulgång skall han däremol inle anses
bosall i Sverige, om det inte visas all sådana omsländigheter förelegal under beskaliningsårel
alt han alltjäml bör anses bosalt här. - I fråga om ullänningar gäller att de
skall anses ha sitt egentliga bo och hemvist i Sverige,

Prop.
1984/85:175 112

om de stadigvarande bor i Sverige eller under längre lid vislas
här ulan andra avbroit än renl lillfälliga.

Del remiilerade förslagel innebär såviii här är i fråga en
uividgning av del skalleräiisliga bosällningsbegreppel genom all en person - oavsell
om han är svensk medborgare eller ej — som inle sladigvarande vistas i Sverige men
som lidigare har haft sill egenlliga bo och hemvisi i Sverige skall anses
bosall här om han har väsenllig anknylning lill Sverige. Exemplifieringen av
de omsländigheler som skall beaklas vid bedömningen av frågan om sådan väsenllig
anknylning föreligger har ulökals så au även vissa hillills ej nämnda
förhållanden ullryckligen angivils. Åven ireårsregeln har ändrals i del remiilerade
förslagel. Härigenom föreslås sålunda all en person som är svensk medborgare
eller under sammanlagl minsl lio år haft sill egentliga bo och hemvisi i
Sverige eller sladigvarande vislals här och som flyliar från Sverige skall
anses bosalt här intill dess fem år har förflulil från dagen för flytlningen
från Sverige, såvida han inle visar alt han under beskaliningsårel inle har hafl
väsenllig anknytning till Sverige av del slag som enligi del nyss åiergivna
grundar skallerällslig bosällning här.

Del remitterade förslaget synes ge upphov till en del
frågor vilka i del följande behandlas var för sig under I —4.

1. Enligi nu gällande regler ulgår del skalleräiisliga bosällningsbegreppel
från all "egentligt bo och hemvist" här skall föreligga. En person
som är svensk medborgare men inle stadigvarande vistas här skall dock, om väsenllig
anknylning lill Sverige allljämi föreligger, anses bosatt här, i normalfallen inlill
dess ire år förflulil från avresan från Sverige. Del är således i princip fråga
om kontinuitet i en bosättning som ursprungligen grundades på "egentligt
bo och hemvisi", i syfte all komma lill rälla med skenbosältningar i ullandet.
I del remitterade förslaget görs rekvisilel "väsentlig anknylning till
Sverige" lill självsländig grund för bosättning, vid sidan av rekvisilel "egenlligi
bo och hemvisi". Om rekvisilel "väsenllig anknylning till
Sverige" föreligger i fråga om en person som tidigare hafl sill egenlliga
bo och hemvisi i Sverige, kan det således bli tal om skattemässig "återbosällning"
i Sverige även om måhända avsevärd lid förflulil sedan den ursprungliga bosällningen
här upphört

Åven om också del remiilerade förslagel huvudsakligen är riklal
mol skenbosältningar ulomlands och andra därmed sammanhängande former av
internationell skalleflyki, får förslagel som del är utformat dock verkningar
som siräcker sig härulöver. De omsländigheler som skall beaktas vid bedömningen
av om väsenllig anknylning lill Sverige föreligger eller ej är visserligen i sion
sett konkretiserade och synes dessulom ta sikte närmasl på skalieflyktsfall.
Men vissa omsländigheter — l.ex. innehav av boslad här, inrällad för åretruntbruk,
liksom ell akiivt ekonomiskl engagemang här - lorde säkert kunna föreligga
ulan all fråga är om skalteflykl. Härulöver kommer all den nya bevisregeln är
så uiformad all den som är

Prop.
1984/85:175 113

svensk medborgare eller tidigare under sammanlagl minsl lio
år haft siu egenlliga bo och hemvisi i Sverige själv måste inom en femårsperiod
från utflyilningen härifrån kunna visa all sådana omständigheler som grundar bosällning
här inle föreligger. Denna bevisskyldighel måsle fullgöras för vatje
beskattningsår för sig, oberoende av hur bedömningen utfallit för lidigare beskaltningsår.
Den hillills gällande presumlionen för bosällning i Sverige - ireårsregeln -
bygger som nyss sagls i princip pä kontinuitet i bosällningen, lål vara all
varje beskattningsår lorde anses kunna bedömas för sig (se RÅ 1980; I ;52).
Denna uppfatlning om konlinuiiet i bosällningen har övergivils i det
remitterade förslagel. Svårigheten atl visa att man definitivt har lämnat
Sverige kommer därmed all öka.

Det remitterade förslagel kommer lill följd av del anförda
att ge upphov lill vissa problem. Oinskränki skallskyldighel i Sverige innebär skyldighel
all här lämna självdeklaralion. Underiåtenhel atl utan anmaning lämna
deklaration kan leda till skönstaxering eller efterlaxering samt skyldighel alt
erlägga förseningsavgifl. Man kan inle uleslula all personer, som sedan länge
bor ulomlands och tror sig ha definitivt lämnal Sverige och dessutom inte har
någon inkomsl härifrån, genom förslaget kan bli skattemässigt åierbosatia här
genom åtgärder som är avsedda att riktas mol försumliga skattskyldiga, och
delta även i fall där skalteflykl inle föreligger.

En uividgning av del skatterätlsliga bosältningsbegreppet
pä sätl som skell i det remiilerade förslaget synes - borisen från vissa
övergångseffekter, varom mer i del följande - inte väcka några principiella
betänkligheter från de synpunkler lagrådel har att beakta. Dock bör enligt
lagrådets mening en åtgärd som innebär en skaitemässig återbosällning i Sverige
av en redan utflyttad person på grund av rekvisilel "väsentlig anknytning lill
Sverige" inte få ske ulan alt fråga därom först väckts genom ett
förfarande i vilket den person varom fråga är får del av och får möjlighet all ytlra
sig över den grund som skall medföra återbosällning för honom. Det synes inle
lämpligt all i sådana siluationer redan i försia hand anlita de medel som är
avsedda för försumliga skattskyldiga.

Med anledning av del anförda skulle kunna övervägas all lill
punkl I av anvisningarna lill 53 § KL fogas etl nyll, Qärde slycke av
exempelvis det innehållel atl om vid laxering uppkommer fråga huruvida en
person, som under årel näsl före beskattningsåret inte varil bosall här eller
stadigvarande vistats här, skall på gmnd av bestämmelserna i andra eller iredje
styckel anses under beskaltningsårel bosatt här, han skall beredas tillfälle
all yllra sig häröver innan beslut i frågan fattas. I anslulning härfill kunde
då övervägas ell tillägg i laxeringslagen (1956:623), lämpligen som ell sisla
stycke i 22 § 1 mom., av innebörd au man befriar den här berörda kaiegorin
från skyldighel atl i fråga om inkomsler som ej härrör härifrån deklarera utan anmaning.
Huruvida det föreligger praktiskt behov av sådana beslämmelser är dock svårt atl
överblicka.

2. Del remitterade förslagel till ulvidgal bosältningsbegrepp
ger upphov 8
Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 175

Prop.
1984/85:175 114

lill vissa spörsmål när del gäller lidpunkien och platsen
för återbosättning i de fall sådan kan bli akluell enligt vad som utvecklats i
det föregående. Eflersom hillills konlinuilel i bosällningen här har, ålminslone
i princip, anlagils föreligga, har det varil nalurligl all belrakia den
skattskyldige som bosall i den kommun som vid avresan var hans hemortskommun.
Frågor rörande lidpunkl för uppkomsten av anknylningsförhållandena liksom rörande
beskatiningsorien har lill synes inte vållat några större bekymmer vid
tillämpningen av treårsregeln.

När denna kontinuitelsprincip nu avses skola överges, blir
här berörda frågor om tidpunkl för anknylningen och om beskatlningsort av slörre
betydelse. Belräffande lidpunkten är del väl nalurligl au några vägledande
uttalanden knappast kan göras. I sådana fall får alll bli beroende på ulredningen
i del särskilda fallel.

Såvitt gäller frågan om beskatlningsort i situationer där återbosällning
kan bli akluell ligger saken emellertid någol annorlunda lill. Taxering lill slallig
och kommunal inkomsiskali sker i den skallskyldiges hemortskommun, som lillika
utgör beskatlningsort för ålskilliga slag av inkomster, dock inle alla. För
skattskyldiga som saknar hemortskommun sker inkomsttaxeringen i elt för hela rikel
gemensaml taxeringsdistrikt. Enligt 2 § 2 mom. tredje slycket taxeringslagen
skall efter de i anvisningarna till 53 § KL stadgade grunderna avgöras huruvida
någon är all anse såsom bosatt i riket. Med hemortskommun förstås i KL - och lill
följd av föreskriften i 2 § 2 mom. försia slyckel taxeringslagen även i
sistnämnda lag - enligt 66 § KL den kommun, där den skatlskyldige förfallningsenligl
skall vara mantalsskriven för året näst före taxeringsåret För den som under etl
beskattningsår eller del därav varil bosalt här i rikel ulan atl mantalsskriv-ningsskyldighet
i någon kommun beträffande honom förelegal för året näst före taxeringsåret,
skall såsom hemortskommun anses den kommun, där han först varil bosatt under
del år som närmasl föregått taxeringsåret (En viss komplettering till
bestämmelserna i 66 § om hemortskommun ges i 68 §, som med här i rikel bosall
person likställer person, som stadigvarande vistas i Sverige utan all vara
bosall här och under vissa förhållanden även skattskyldig som har vislats här lillfälligl.)

Av del anförda framgår all man vid fall av återbosällning
inte utan särskild reglering kan falla tillbaka på den kommun som ulgjorl den
skattskyldiges hemortskommun vid avflyiiningen från Sverige. Om en väsentlig anknylning
hil grundar bosättningen, torde rimligtvis - med lanke på 66 § andra styckel KL
- den kommun vari det återknytande förhållandet uppstått bli bosällningskommun
och därmed hemortskommun. Åtminstone de fall där väsentliga ålerknylningsmomeni
finns i flera kommuner lorde behöva en reglering.

Som alternativ kan övervägas all taxera alla som omfattas
av de nya bosällningsreglerna i del gemensamma distriktet. Även della
alternativ torde kräva särskild reglering, eflersom en förutsätining för sådan laxering
f. n. är att den skattskyldige saknar hemortskommun.

Prop.
1984/85:175 115

Lagrådel finner inle anledning all förorda någon särskild
modell för lösning av frågan om var laxeringen skall äga rum. Som framgår av
del anförda synes emellertid en avsaknad av regler härom kunna medföra
olägenheter i tillämpningen.

3. Bland de omsländigheter som avses skola kunna grunda
bosättning

här nämns i punkt 1 andra slyckel av anvisningarna till 53 § KL all en

person är "akiivt ekonomiskt engagerad" i Sverige. Uttrycket avses ha

den innebörden all personen skall ha lillgångar här av annat slag än rena

kapilalplaceringar saml all innehavel av lillgångarna ger personen direkl

eller indirekt ell inflyiande i en rörelse som bedrivs i Sverige. Enligi

lagrådels mening är ultryckel "akiivt ekonomiskl engagerad" för vill
och

för obesläml för all fånga in del avsedda syftet Det bästa synes vara all i

anvisningspunklen direkl skriva in den typ av engagemang som åsyftas,

även om lagiexten därigenom blir något längre. Del lorde härvid böra

krävas alt del direkta eller indirekta inflytandet är väsenlligt, eftersom

varje aktieinnehav ger ett vissl inflytande, lål vara ofla endasl formellt

Del här anförda föranleder ell förslag lill omformulering av andra mening

en i punkl 1 andra styckel av anvisningarna till 53 § KL sålunda; "Därvid

skall----- driver rörelse i Sverige eller genom innehav av
tillgångar som

direkt eller indirekt ger honom elt väsentligt inflyiande
i sådan rörelse är

ekonomiskl engagerad i Sverige eller all jämförliga förhållanden."

4. De
nya beslämmelserna om skaitemässig bosällning i Sverige avses

skola träda i krafl den I juli 1985 och lillämpas försia gången vid 1987 års

taxering. Enligt 2 kap. 10 § andra slyckel regeringsformen får skall eller

slallig avgifl inle las ut i vidare mån än som följer av föreskrifl, som gällde

när den omständighet inträffade som utlöste skalt- eller avgiflsskyldighe

len. Från denna föreskrift om förbud mol relroakiiv skallelagsliflning finns

vissa undantagsbestämmelser, om vilkas tillämpning del dock inle blir

fråga i förevarande lagslifiningsärende.

Ell spörsmål all diskutera är om det remiilerade förslagel
lill ulvidgal bosältningsbegrepp kan fä retroaktiv verkan. Renl formellt kan
skäl anföras för atl ändringen ej slrider mol det nyssnämnda grundlagsbudel
(jfr prop. 1978/79:95 s. 55 f). I sak är dock all uppmärksamma all den nya lagsliflningen
kan få lillbakaverkande, negaliva effekler. Här är all märka all bosällning i
Sverige efler ikraftirädandel synes kunna ske på grund av omsländigheler som
inträffat dessförinnan och som vid ikraftträdandel inle längre föreligger. I
den utvidgade liden för presumlionen alt väsentlig anknytning hil föreligger,
nämligen från tre till fem år, medför sålunda all oinskränki skallskyldighet
här i rikel kan uppkomma för en person, vars avresa från Sverige skedde mer än ire
år före ikraftirädandel men inle fem år dessförinnan. En övergångsregel i syfte
alt hindra negaliva effekler i fall som nu har berörts finns inte upplagen i
del remiilerade förslagel men synes moliverad. Regeln torde kunna ulformas
enligt följande: "I fråga om den som avrest från Sverige före den I juli
1982 och därefter inle här har

Prop.
1984/85:175 116

eller har haft sill egentliga bo och hemvist eller
stadigvarande vistals här

gäller äldre beslämmelser i punkt I av anvisningarna till 53 §. Dock gäller

de nya beslämmelserna i punkl I andra styckel av nämnda anvisningar, om

sådana omständigheler som enligt beslämmelserna kan medföra all en

person skall anses bosall här föreligger efter ikrafurädandet" Den av

lagrådel föreslagna regeln synes kunna las in som andra och Iredje mening

ar i övergångsbestämmelserna. Därvid torde fjärde meningen böra formu

leras om och inledas med orden; "Vidare gäller äldre bestämmelser i 54 §

och punkt 3 av anvisningarna lill 54 § fortfarande i ."

Sexmånadersregeln

Del remiilerade förslagel innebär på denna punkl som en
huvudregel all inkomsl från ullandsanställning skall undantas från beskattning
i Sverige, om anställningen och vislelsen i ullandet varat minst sex månader.
Vissa villkor avses dock skola vara uppfyllda för atl sexmånadersregeln skall
få lillämpas. Sålunda krävs att del är fråga om anslällning hos en arbetsgivare
som driver rörelse från fast driftställe i det land där arbetet utförs och att
den anställdes inkomst belastar drifislällei såsom omkoslnad. Bedrivs inle
rörelse i det andra landet eller bedrivs rörelsen utan fast driftställe, skall
inkomsten ändå undantas från skalt i Sverige, om anställningen och vistelsen
uppgår lill minst ett år i ett och samma land.

Från de här beskrivna sexmånaders- och eilårsreglerna
finns vissa undantag. Anställda i stat och kommun undanlas från tillämpningen
av ettårsregeln. Uilandssiationerad personal vid SAS undantas från såväl sexmånadersregeln
som ettårsregeln. För vissa kalegorier av anslällda ombord på utländska fartyg
föreslås speciella regler av provisorisk karakiär, avsedda atl gälla för
laxeringsåren 1986-1988.

Ulöver vad som här i korthel ålergivits innehåller del
remitterade förslaget i förevarande hänseende regler om rätt lill kortare
uppehåll i vistelsen utomlands utan att skattefriheten går föriorad samt en s.
k. säkerhetsventil, dvs. en möjlighet till skallebefrielse i vissa ömmande
fall, där en ullandsvistelse inte kunnat genomföras som planerats.

De föreslagna bestämmelserna om skattefrihet innebär relafivt
väsentliga förändringar i förhållande till vad som nu gäller. Borisen från den
förkortade tiden — sex månader i stället för ett år som huvudregel - må märkas atl
del element av förutsebarhel som finns i nuvarande eltårsregel kommer att i
viss mån bortfalla. I de nya reglerna trycks hårdare på faktiska förhållanden
som redan ägt rum. Därmed kan möjligen också vissa tillämpningssvårigheter, som
finns även i nuvarande ordning komma att accentueras. Men i synnerhet de
föreslagna reglerna om verkan av avbrott i vistelse utomlands synes komma att
leda lill atl här avsedda lillämpningssvårigheler får ökad betydelse. Detta
skall belysas i del följande.

Prop.
1984/85:175 117

De här avsedda lillämpningssvårigheierna gäller vad som
skall anses som en anslällning och en vislelse utomlands. I vissa fall
regleras, som nyss antytts, detta i del remitterade förslagel genom direkla
föreskrifter om rätt lill korta avbroll i vislelsen ulomlands, varom mer i del
följande. Men andra situationer är inle närmare belysta. Rättspraxis har i
olika fall haft atl la slällning till dessa frågor. Någol som inle berörls i remissprolokollel
är om dessa avgöranden bör vara vägledande även i fortsättningen. En särskild svårighei
gäller fall av "kombination" mellan sexmånadersregeln och ettårsregeln,
dvs. fråga huruvida de föreslagna beslämmelserna i punkt 3 första slyckel a och
b får lillämpas ihop för samma anslällning. Fråga kan tex. uppslå om en person,
som får tillgodoräkna sig sex månaders lön skattefriu enligt nyssnämnda punkl
a, bör få tillgodoräkna sig samma lid för yllerligare sex månaders lön i samma anslällning
enligi punkl b i en situalion där del fasla driftstället upphörde efler sex
månader eller där hans lön då upphörde all belasta della.

Som aniylls i del föregående kan också de föreslagna
reglerna om verkan av avbroll i vislelse ulomlands komma atl leda lill vissa
svårigheter vid tillämpningen av reglerna, när del gäller atl bestämma vad som
skall anses som en och samma anställning liksom en och samma vistelse utomlands.
Huvudsladgandei om verkan av avbroll finns i punkt 3 tredje slyckel av
anvisningarna till 54 § KL i det remitterade förslaget. Enligt della stadgande
inräknas kortare uppehåll i utlandsvistelsen för semesler, ijänsteuppdrag e.d.
i tiden för utlandsvistelsen under förulsällning atl sådani uppehåll inle är föriagl
lill början eller slulel av anställningen. Denna föreskrift avses skola gälla
inte bara för uppehåll i Sverige ulan även vid t ex. utresa från ell land där
den skallskyldige vislas och i fråga om vilken vislelse han avser all åberopa
den föreslagna ettårsregeln.

Ulöver
denna generella föreskrifl om verkningar av tillfälliga avbrott i vistelse
utomlands innehåller nyssnämnda huvudstadgande även en bestämmelse om
verkningar av all den skaltskyldige för ändamål som lidigare angivils kortvarigl
uppehåller sig i Sverige. Här avses skola gälla atl sådana uppehåll inle får
uppgå lill mer än sex dagar för varje hel månad som ansiällningen och vistelsen
utomlands varar, dock högst 72 dagar per hell år. Vid uppehåll i Sverige ulöver
vad här nämnls skall anställningen och vistelsen utomlands anses avbrulen.

Dessa föreskrifier
om verkningar av avbroit i vistelsen utomlands ger inle fullsländig vägledning
vid bedömning av huruvida en och samma vislelse ulomlands skall anses
föreligga. Tvärtom synes de delvis fömlsätla all man vei vad som är en och
samma vistelse och anslällning. Byle av anslällningsland och anslällningskontrakl
torde normall sett få anses leda lill atl ny vislelse ulomlands - eller ny anslällning
- föreligger, men så behöver inle alllid vara fallel, se l.ex. RÅ; 1979 1:63.1 etl
dylikt fall - där den hillills gällande eiiårsregeln lillämpades i fråga om en
reseledare som med sin arbelsgivare iräffal nytl anställningsavtal för olika
kortvariga

Prop. 1984/85:175 118

tjänstgöringar pä olika utrikes orler - synes svårt atl
vela hur semesler i Sverige skall uttas för atl skatlebefrielse skall kunna
erhållas. Möjligen kommer i ell sådani fall frågan all bedömas olika beroende
på om den person frågan gäller ijänslgör i olika länder eller ej.

Del hillills anförda gör inle anspråk på all lillfredsställande
belysa de olika situationer som kan uppstå där vägledning för tillämpningen av
de föreslagna beslämmelserna synes önskvärd. På grund av de föreslagna reglerna
synes dock hillillsvarande praxis i fråga om begreppen anslällning och vistelse
utomlands inle kunna ge erforderlig upplysning. För all i alll fall beslämmelserna
i del här diskulerade iredje slyckel av punkt 3 av anvisningarna till 54 § KL
inte skall förleda lill uppfattningen atl därigenom ges särskilda beslämmelser
om innebörden av begreppen anslällning och vistelse utomlands föreslås
emellertid en omformulering enligt följande; "Avbroit i den lid som anges
i försia och andra slyckena skall inle anses ha skell, om vislelsen ulomlands
under kortare perioder avbryis endast för semesler, ijänsteuppdrag eller
liknande. Sker för angivna ändamål uppehåll i Sverige, får sådana uppehåll inle
slräcka sig längre lid än som moisvarar sex dagar för varje månad som ansiällningen
ulomlands varar eller under ell och samma anställningsår längre lid än 72
dagar. För att inte avbrott i den tid som anges i första och andra styckena
skall anses föreligga får dock inle i någol fall perioder för avbrylande av
vistelse utomlands förläggas lill böijan eller slulet av en anställning ulomlands."

Fjärde styckel till nyssnämnda anvisningar innehåller beslämmelser
enligi vilka inkomst av anställning utomlands under de speciella förutsällningar
som anges i slyckel skall undantas från beskattning i Sverige. För befrielse
från beskattning i nu avsedda fall torde det formellt inle krävas atl den
skallskyldige framställer yrkande därom. Reglerna lorde med andra ord i princip
skola beaklas självmant av skattemyndigheterna. För alt dessa skall få kännedom
om de förhållanden som enligt lagrummet skall leda lill skattefrihet torde
likväl den anställde ha atl i deklarationen eller på annal säll lämna
skattemyndigheterna erforderliga upplysningar i saken.

I punkl 3 av anvisningarna till 54 § KL görs f. n. en
hänvisning till punkt 2 försia slycket av anvisningarna lill 53 § KL i syfte
all undanla vissa kalegorier av anslällda från möjlighelen alt erhålla skaUebefrielse
enligt ettårsregeln (54 § försia styckel f KL). Detla ernås genom att del i
sistnämnda anvisningspunkt presumeras atl verksamhel på grund av anslällning
i svenskt företag anses utövad i Sverige även om ijänsleinnehavaren i och för
sin tjänsl måste göra tillfälliga besök ulomlands eller under längre tid
uppehålla sig där under kringresande. Som exempel nämns handelsresande.

I del remitterade förslagel ulgår den nämnda hänvisningen
i punkl 3 av anvisningarna till 54 § KL. Avsiklen synes vara all
förutsättningarna för frikallelse från skattskyldighet vid anslällning ulomlands
uttömmande skall anges i 54 § KL med anvisningar. Frågan är emellertid om inle
punkt 2

Prop.
1984/85:175 119

försia slyckel av anvisningarna till 53 § KL ändå kan
anses vara tillämpligl vid anslällning ulomlands.

Följande exempel kan illustrera problemel. En person som
lar anställning hos etl svenskl förelags fasla driftställe i utlandet kan av sislnämnda
anvisningspunkt få intryckei all verksamheten trots all den faktiskt ulövas ulomlands,
skall anses utövad här i rikel i t ex. de fall arbelel innebär alt han måsle
förelä resor i ijänsten. Man kan dä fråga sig om kravel i del remitterade förslagel
all anställningen skall ha utövats ulomlands verkligen är uppfyllt. Av förarbelena
till KL (prop. 1927: 102) och då särskilt den lill proposifionen fogade bilaga
3, "PM angående ålgärder till undvikande av eller lindring i inlernaiionell
dubbelbeskattning med mera", framgår del emellertid klart atl syflel med
anvisningen i fråga är all förtydliga när en person som är inskränkt skaltskyldig
skall anses ha förvärval inkomsl genom verksamhet som har ulövals här i rikel.
Del remiilerade förslagel om frikallelse från skattskyldighet i Sverige vid anslällning
ulomlands gäller enligi ordalydelsen emellertid endast för person som är bosatt
i Sverige (oinskränki skallskyldig). Atl på della säll betrakta anvisningarna
som elt hjälpmedel all lolka den paragraf lill vilken anvisningarna hör är helt
naturligt varför inga frågetecken borde finnas. Emellertid har den ursprungliga
lekniken i KL med anvisningar som endasl var förtydliganden lill paragrafen i
fråga inle upprätthållits konsekvent. Del finns således exempel där en
anvisningspunkt inte utgör ell förtydligande av paragrafens innehåll ulan är en
självsländig rällsregelj.Frågan är alliså om punkl 2 andra slyckel av
anvisningarna till 53 § KL kan ses som en sådan självständig rättsregel.

När den nu gällande hänvisningen i punkl 3 av
anvisningarna lill 54 § KL infördes var syflel all beskriva den situation som
skulle medföra att skatlebefrielse inle skulle medges enligt ettårsregeln.
Hänvisningen i fråga gjordes med andra ord i stället för all i ettårsregeln ullryckligen
ange all kringresande m.fl. inle skulle omfattas av skatlebefrielse faslän arbelel
ulfördes utomlands. Åven om punkt 2 andra styckel av anvisningarna till 53 § KL
kom genom hänvisningen i fråga atl lillämpas både på inskränkl och på
oinskränkt skattskyldiga personer finns ingel skäl all anla all anvisningspunklen
därigenom fått en självsländig betydelse. Hänvisningen har endasl inneburil alt
anvisningspunkten kommit all tjäna som ledning vid tillämpningen av två olika
paragrafer. Om således hänvisningen i fråga utgår är den nalurliga slutsatsen att
punkt 2 andra slyckel av anvisningarna lill 53 § KL i forlsäUningen endasl har beiydelse
vid fillämpningen av 53 § KL.

Övrigt

De remiilerade lagförslagen lämnas i övrigl utan erinran.

Prop. 1984/85:175 120

Uidrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanlräde 1985-03-14

Närvarande:
slatsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvisl, Feldl, Sigurdsen, Guslafsson,
Leijon, Hjelm-WaUén, Boslröm, Bodsiröm, Göransson, Gradin, R. Carlsson,
Holmberg, Hellslröm, Thunborg, Wickbom

Föredragande:
statsrådet Feldl

Proposition
om nya bosättningsregler i skattelagstiftningen samt nya regler vid beskattning
av lön vid utlandstjänstgöring

1
Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden
anmäler lagrådels yttrande' över förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928; 370),

2. lag om ändring i lagen (1947:576) om slatlig
inkomstskatt,

3. lag om ändring i taxeringslagen (1956; 623).
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

2
Ändrat bosättningsbegrepp

Lagrådet
har inle haft några principiella invändningar mol del remitterade förslaget om
ändral bosättningsbegrepp bortsett från utformningen av övergångsbestämmelsen.

Den
som enligt gällande regler hafl en bevisskyldighel som upphört före de nya
reglernas ikraftträdande bör enligt lagrådels mening inle på nytl bli
bevisskyldig genom en tillämpning av femårsregeln. För all undvika detta har
föreslagils ett tillägg till de av mig föreslagna övergångsbestämmelserna. Jag
godiar detta förslag.

Beslut
om lagrädsremiss fattat vid regeringssammanlräde den 31 januari 1985,

Prop.
1984/85:175 121

Härulöver har lagrådel lagil upp vissa frågor lill
diskussion vilka föranleder följande kommentarer och ställningstaganden.

Den försia rör deklarafionsskyldigheien för en person som flyliar
från Sverige. Enligt 22 § 1 mom. första slycket 3 taxeringslagen (1956:623)
gäller i princip all den som är oinskränki skattskyldig här är skyldig all
lämna självdeklaralion utan anmaning om inkomslen från olika förvärvskällor
uppgår lill sammanlagl minst 6000 kr. Den som är inskränkl skallskyldig är
skyldig all lämna sådan deklaralion om han uppbär inkomsler som sammanlagl
uppgår till minsl 100 kr. under förulsättning all han enligt
kommunalskattelagen (1928; 370) eller lagen (1947; 576) om slallig inkomstskatt
är skallskyldig för dessa inkomsler. Den uppräkning av omsländigheler som görs
i punkl 1 av anvisningarna till 53 § kommunalskalielagen innehåller anknylningsmomenl
såväl av ekonomisk arl som andra av mer personligl slag. Som jag lidigare
framhållit skall en sammanvägning av alla omsländigheler i varje enskill fall
göras vid bedömningen av om väsenllig anknylning lill Sverige föreligger. Del lorde
då bli ovanligt att någon kommer all anses som bosatt i Sverige utan atl del
föreligger någon enda ekonomisk anknylning med Sverige som medför en inkomsl
för honom som uppgår lill minsl 100 kr. Avsikten med delta konstaterande är atl
visa atl skyldighel all lämna självdeklaralion utan anmaning föreligger redan i
dag för ell slort anial personer som enligi punkl 1 andra slycket av
anvisningarna lill 53 § kommunalskalielagen kan komma alt belraktas som bosatta
i Sverige. Del är då naluriigl, om minsta tvekan föreligger, att i
deklarationen upplysa om förhållanden som enligt punkt 1 av anvisningarna lill
53 § kommunalskalielagen är av inlresse vid bedömningen av om väsenllig
anknytning lill Sverige föreligger.

Beträffande lagrådels förslag alt den skattskyldige skall
få lillfälle all yttra sig innan en inkomst tas upp till beskattning hos honom
vill jag erinra om atl den utredningsskyldighet som enligt 65 § laxeringslagen
åvilar taxeringsnämnden torde innebära all skriftväxling med den skatlskyldige
normall bör äga rum innan deklarationen frångås. Jag vill också nämna alt en
skallskyldig som i sin självdeklaralion inte tagit upp inkomsler som en inskränkl
skallskyldig inie behöver deklarera i Sverige, men som angivil i deklarafionen
all han inle har väsenllig anknytning med Sverige, därmed får anses ha framslälll
yrkande om all han inte skall anses bosall i Sverige. Om del senare skulle visa
sig atl omständigheterna är sådana atl han borde ha ansetts som bosatt i
Sverige, kan han således, enligt min mening, inle enbart av den anledningen alt
inkomslbeloppen inte angivils i deklarationen, anses ha lämnal sådan oriktig uppgifl
som kan leda till eftertaxering och skattetillägg. Någol praktiskt behov av en
regel av det slag som lagrådel lagil upp lill övervägande föreligger således inle
enligt min uppfallning.

Näsla fråga rör vilken kommun som vid taxeringen skall
anses som den skattskyldiges hemortskommun. Lagrådets synpunkter i frågan
mynnar ut

Prop.
1984/85:175 122

i att den lagreglering som f. n. finns inle i alla
situationer ger ell entydigt svar på frågan om vilken kommun som skall anses
som den skallskyldiges hemortskommun.

Frågan om hemortskommun hänger nära samman med frågan om
folkbokföring. Med hänsyn till all en ulredning om förbällrad folkbokföring
(Dir. 1983:28) pågår och frågor av della slag oundvikligen måsle beröras av ulredningen
vore det enligt min mening en fördel om lagstiftning tv. kunde undvikas. Jag är
av den uppfattningen all problemen inle är slörre än all de kan lösas i den prakliska
tillämpningen.

Lagrådet har vidare anseti atl del av mig föreslagna ullryckel
"aklivi ekonomiskl engagerad" är för vitt och obestämt och föreslår i
stället atl lagtexien beskriver den lyp av engagemang som åsyflas. Jag godiar
vad lagrådel föreslagil men föredrar atl uttrycket "näringsverksamhel"
används i stället för "rörelse" som är en mer leknisk term.

I övrigl har vissa redaklionella och språkliga ändringar vidlagils.

3 Sexmånadersregeln

Lagrådels yllrande ger anledning lill att utveckla
innebörden av uttrycket anslällning.

Enligi eiiårsregeln har utgångspunkten varil all det måste
vara fråga om en anslällning ulomlands. Detla har normall inle vållal några svårigheier
vid tillämpningen. Praxis har inlagil en relativt välvillig inslällning och
bortsett från vissa formella kriterier. Exempelvis har anslällning inom en och
samma koncern godlagits för skaltefrihet. Lagrådet nämner också ell fall där
flera anslällningskontrakl gällande samma arbelsgivare men avseende arbete i
flera olika länder godtagils. Kopplingen till en anställning i ettårsregeln
måste ses mol bakgrund av all villkoren i övrigl för skattefri-hel i Sverige är
sä liberala alt utan della villkor risken för au inkomslen hell skall undgå beskailning
hade varil betydande.

I den föreslagna regeln har vissa villkor införts som
fyller samma ändamål som kravel pä en anställning i ettårsregeln. I sexmånadersregeln
förutsätts bl. a. att arbetsgivaren skall driva rörelse från fasl drifisiälle i
del land där arbetet utförs och i den nya ettårsregeln är ell krav för
skallefrihet atl anställningen och vistelsen pågår under minsl ell år i ell och
samma land. Enbart för att hindra att inkomsten blir hell obeskaiiad behöver
således kravel på en enda anställning inle längre upprätthållas. Till bilden
hör emellertid också att uttrycket anställning förekommer i andra sammanhang i
lagtexien. Således har det betydelse vid beräkningen av den vistelselid som är
lillålen i Sverige utan alt vislelsen ulomlands skall anses avbrulen. Vidare
finns ett förbud mot alt förlägga vistelsen i Sverige till början eller slulel
av en anslällning. Fråga uppkommer då om del på grund härav finns skäl all
upprätthålla ell krav på en enda anslällning. Syflel med

Prop.
1984/85:175 123

all inie lillåla all anställningen fär påbörjas eller avslulas
i Sverige är bl. a. all delta i praktiken skulle innebära all del skulle räcka
med mindre än fem månaders sammanhängande utlandsvistelse för alt frikallas
från skattskyldighet i Sverige. Belräffande vistelsetiden i Sverige är
avsikten främsl all den skallskyldige på förhand skall vela vad som kan accepleras
med bibehållen skattefrihet Ingel av dessa syften åsidosätts enligt min mening
om man tillåter all flera olika anställningar i detla sammanhang ses som en anslällning.
Ibland kan det dock vara en nackdel att så sker. Av delta följer all det också
kan vara en fördel all få belrakia vad som civilrällsligl lorde vara en enda anslällning
som två anställningar. Anlag all en person kvalificeral sig för ullämpningen
av sexmånadersregeln och sedan åker hem för semester och ijänsteuppdrag och därefier
fortsäller ansiällningen. Översiiger efler elt års anslällning vislelseliden i
Sverige 72 dagar skulle om detla betraktades som en enda anställning
skaltefriheten även för de försia sex månaderna gå förlorad. Jag anser all även
i sådana fall ullryckel anställning inle skall lolkas på så vis alt
skattefrihet inle kan ges. Med denna lolkning av ullryckel anställning får della
en myckel uttunnad betydelse. Man kan fråga sig om del över huvud tagel är
meningsfullt all använda utlryckel. Enligt min uppfallning har det dock en
viktig funktion alt fylla. Det garanlerar atl personen i fräga verkligen är anslälld
under hela vistelsen ulomlands, något som måste krävas för atl inte den skatlskyldige
skall frestas all slanna ulomlands i sex månader irots atl ansiällningen
upphört. Vidare görs en klar avgränsning mol arbele som uiförs i egen regi.

Min slulsals blir alltså alt ullryckel anslällning i della
sammanhang bör ges den flexibla innebörd som erfordras för de syften som här beskrivils.
Delta innebär bl. a. all den skallskyldige bör ha möjlighel alt beslämma om en semesler,
ell ijänsteuppdrag eller liknande skall räknas som ell avbroll i de fall
utlandsvistelsen sedermera fortsätter i en eller annan form. Förbudet atl
förlägga avbrollen lill början eller slulel av anställningen innebär i ett sådani
fall elt förbud mol atl föriägga den till början resp. slulel av en period som
kan beslå av flera olika anslällningsförhållanden. I de fall en skallskyldig
väljer atl dela upp en vistelse i två perioder blir hela perioden däremellan
all belrakia som "elt avbrott" som inte skall räknas in i någon av de
två utlandsvistelserna.

De nya reglerna skall lillämpas på anställningar som
påbörjas den I juli 1985 eller senare. För au inle della skall leda lill en
minskad benägenhei all i de fall där de nya reglerna är förmånligare påbörja en
anslällning någol före denna dag bör de nya reglerna också kunna lillämpas på
anställningar som har påbörjats lidigare, om den skallskyldige begär del, 1 så
fall skall en ny anslällning anses ha påbörjais vid lagens ikraftträdande.

Med anledning av de här utvecklade synpunklerna har jag
gjort vissa ändringar i punkl 3 Iredje stycket av anvisningarna till 54 § kommunalskalielagen
saml i övergångsbestämmelserna. Vidare har vissa redaktionella

Prop. 1984/85:175 124

ändringar
gjorts i det remitterade förslagel i övrigl, varvid särskilt bör nämnas all ullryckel
"näringsverksamhet" använls i slällei för "rörelse".

4
Hemställan

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemsläller jag all regeringen föreslår
riksdagen au anla de av lagrådel granskade förslagen lill

1. lagom ändring i kommunalskalielagen (1928:370).

2. lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig
inkomstskatt,

3. lag om ändring i laxeringslagen (1956:623), med vidlagna
ändringar.

5
Beslut

Regeringen
ansluler sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposilion
föreslå riksdagen alt anta de förslag som föredraganden lagt fram.

Prop.
1984/85:175 125

Innehållsförteckning

Proposition ..................................................................... ...... I

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ ..... 1

Lagförslag ........................................................................ ..... 3

1
Förslag lill
lag om ändring i kommunalskalielagen (1928:370) ,.., 3

2
Förslag till
lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt 7

3
Förslag till
lag om ändring i laxeringslagen (1956:623) 8

Uidrag av protokoll vid regeringssammanträde den 31
januari 1985 , 9

1
Inledning ...................................................................... ..... 9

2
Allmän
motivering ........................................................ 10

2.1 Ändrat
bosältningsbegrepp 10

2.1.1
Allm ä nna ö verv ä ganden ................................... 10

2.1.2
Ulvidgad grund
för bosättning i Sverige ......... ..... II

2.1.3
Presumiion för bosällning
i Sverige ................. ... 14

2.2 Sexmånadersregeln
15

2.2.1
Allmänna
överväganden ............................... ... 15

2.2.2
Ullandsvlslelsens
längd ................................. ... 16

2.2.3
Anlalet
hembesöksdagar ............................... 18

2.2.4
Vissa villkor
för sexmånadersregelns tillämpning 19

2.2.5
Anställda i
stal och kommun m.fl....................... ... 22

2.2.6
Anställda ombord
på utländska fartyg ............. 23

2.2.7
Begränsning av sexmånadersregelns
tillämpning till vissa länder 25

2.2.8
Administrativa
frågor ..................................... ... 26

2.2.9
Ikraftträdande
............................................... ... 27

2.3 Upprättade
lagförslag 27

3 Specialmotivering ......................................................... 28

3.1
Punkt I andra slyckel
av anvisningarna lill 53 § kommunalskalielagen (1928:370) 28

3.2
Punkt 3 försia
och andra slyckel av anvisningarna till 53 § kommunalskalielagen (1928:370) 28

3.3
Punkt 3 tredje
stycket av anvisningarna lill 54 § kommunalskattelagen (1928:370) 29

3.4
Punkl 3 fjärde slyckel
av anvisningarna lill 54 § kommunalskal-telagen (1928: 370) 30

4
Hemställan .................................................................. ... 31

5
Beslut ......................................................................... 31

Bilaga I Sammanfattning av promemorian (Ds Ju 1983: 18)
Beskatt

ning vid flyttning lill utlandet, m.m..................................... ... 32

Lagförslaget i promemorian (Ds Ju 1983: 18) Beskattning
vid flyttning

till ullandel, m.m................................................................ 33

BUaga 2 Sammanställning av remissyttranden över
promemorian (Ds

Ju 1983; 18) Beskattning vid flyllning till ullandet m.m...... ... 34

Bilaga 3 Sammanfattning av departemenlspromemorian
(Ds Fi

1984:6) Beskattning av lön vid utlandstjänstgöring ...... .. 65

Lagförslagel i departemenlspromemorian (Ds Fi 1984:6) Beskatlning

av lön vid ullandsijänslgöring .......................................... 66

Bilaga 4 Sammanställning av remissyilranden över promemorian
(Ds

Fi 1984:6) Beskatlning av lön vid ullandsijänslgöring ..... 69

Bilaga 5 Del remitterade förslagel .................................. 105

Utdrag av lagrådels prolokoll den 28 februari 1985 ...... Ill

Uidrag av protokoll vid regeringssammanlräde den 14 mars
1985 ,.. 120

Norstedis Tryckeri, Stockholm 1985