Prop. 1984/85:191

Prop.
1984/85:191

Regeringens proposition 1984/85:191

med
förslag om utländska banketableringar i Sverige;

beslutad
den 28 mars 1985.

Regeringen
föreslår riksdagen all anta de förslag som tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

KJELL-OLOF
FELDT

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att utländska banker skall tillåtas etablera sig här i
landet. Etableringen skall enligt förslaget ske i bankakfiebolagsform. Däremot
tillåts inte utländska banker all inrätta filialer här. Den utlands-ägda banken
skall bildas med stöd av bankrörelselagen. Banken blir alltså en självständig
svensk juridisk person som i princip skall vara underkastad samma förfatlningsmässiga
reglering som de svenskägda bankerna.

De
svenska och utländska bankerna skall så långt möjligt behandlas lika. Detta
innebär bl. a. att en utlandsägd bank måste vara beredd att la emot inlåning
från allmänheten och driva en förhållandevis bred verksamhet. En utlandsägd
bank skall kunna erhålla valutahandelstillstånd och tillstånd att driva fondkommissionsrörelse
i samma omfattning som en svensk bank. Avdelningskontor skall kunna inrättas
utan särskilt tillstånd enligt de regler som nu gäller för svenska banker. För
svenska banker gäller vidare i princip ett förbud mot förvärv av aktier. I
vissa fall kan dock regeringen medge undantag från förbudet. Även i detta
avseende föreslås att svenska och utländska banker skall behandlas lika.

En
utlandsägd banks aktiekapital bör inte vara mindre än 25 milj. kr. Någon
maximigräns för kapitalets storlek anges däremot inte.

Endast
de banker kan påräkna eiableringslillstånd som är välrenommerade och har en
god ställning i hemlandet. Moderbanken bör vara välkon-soliderad och stå under
effektiv tillsyn. Del förhållandet att en utländsk bank redan har viss kontakt
med Sverige och svenska företag bör också kunna beaktas vid fillståndsprövningen.

1 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 191

Prop. 1984/85:191 2

Förslaget
innehåller vidare bestämmelser som möjliggör för ett utlands-ägt bankaktiebolag
att ha utländska medborgare i styrelsen. Det föreslås alt högst en tredjedel av
styrelsens ledamöter får vara utländska medborgare eller svenska medborgare
bosatta utomlands. Regeringen skall kunna ge dispens från denna bestämmelse.

Utländska banker föreslås
även fortsättningsvis kunna inrätta represen-tationskonlor enligt de regler som
gäller för närvarande.

Slutligen föreslås ett
tillägg till lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m. m. som
innebär att en utländsk bank som har aktier i en bank här i landet i princip
inte skall kunna få tillstånd att förvärva aktier i svenska aktiebolag.

De
föreslagna lagändringarna föreslås träda i kraft den I juli 1985.

Lagförslagen
i denna proposition har granskals av lagrådet. Propositionen innehåller därför
tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 10), lagrådets yttrande (s. 116) och
föredragande statsrådets ställningstaganden till lagrådets synpunkter (s. 118).
Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslaget måste därför läsa alla
tre delarna.

Prop.
1984/85:191 3

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

Härigenom föreskrivs att 4 § 1 mom., 6 §, 10 § I mom. samt
18, 22, 35, 72, 74, 189 och 190 §§ lagen (1955; 183) om bankrörelse skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§'

/ mom. De som vilja stifta bank- I mom. Bankaktiebolag bUdas av

aktiebolag skola upprätta bolags- stiftare, som skall
vara minst tio till

ordning samt därå söka regering- antalet. Stiftarna
skall vara här i

ens stadfästelse. riket bosatta svenska medborgare.

Stiftarna skola vara myndiga här Den som är omyndig
eller i kon-

i riket bosatta svenska medborgare kurstillstånd kan
ej vara stiftare.

och till antalet minst tio. Utan hinder av första stycket får

Den som är i konkurstillstånd bankaktiebolag bildas
av ett eller

kan ej vara stiftare. fiera utländska bankföretag som

stiftare.

Stiftarna skall upprätta en bolagsordning som skall
underställas regeringen för stadfästelse. Till ansökan om oktroj skall fogas
en plan för den tilltänkta verksamheten.

Regeringen prövar bolagsordningens överensstämmelse med
denna lag samt lag och författning i övrigt, så ock om och i vad mån därutöver,
med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse, särskilda
bestämmelser må erfordras.

Finnes den tillämnade rörelsen vara nytfig för det
allmänna, stadfäster regeringen bolagsordningen samt beviljar oktroj för en tid
av högst tio år och därutöver intill slutet av då löpande räkenskapsår.

6§

Bankaktiebolags firma skall innehålla ordet bank.

Ny firma skall tydligt skilja sig från annan, förut i laga
ordning registrerad, ännu bestående banks firma, så ock från benämning å
utländsk bankinrättning, som är allmänt känd här i riket. För registrering av
bankaktiebolags firma gäller i övrigt vad som föreskrives i firmalagen
(1974:156).

Utan hinder av andra stycket får firman för ett
bankaktiebolag som har bildats av ett utländskt bankföretag innehålla det
företagets firma. Motsvarande gäller om bankaktiebolaget bildats av flera utländska
bankföretag.

Sedan bolaget bildats, kan styrelsen antaga bifirma. Vad i
andra stycket sägs om firma gäller även bifirma. Ordet bank får ej intagas i bifirma.

' Senaste lydelse 1975; 227. Senaste lydelse 1974: 166.

Prop. 1984/85:191

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

/ mom. Teckning av aktier skall ske å teckningslisian i huvudskrifi
eller i avskrift som bestyrkts av noturius publicus eller landsfiskal eller av
stiftarna. Vid teckningslisian skola vara fogade på enahanda sätt siyrkia
avskrifter av oktrojbeslutel och bolagsordningen.

Innan
teckningslistan framlägges i huvudskrift eller avskrift, skall teckning av
stiftarna hava ägt rum med angivande av dagen däriör. Om ett bankaktiebolag
bildas av utländskt bankföretag behöver teckningslisian inte läggas fram.

Innan teckningslistan framlägges i huvudskrift eller
avskrift, skall

teckning av stiftarna hava ägt rum med angivande av dagen därtör.

18

Aktier i bankaktiebolag får genom teckning eller
överlåtelse förvärvas endast av svenska medborgare, av svenska bolag och
föreningar, som inte är kontrollsubjekt enligt lagen (1982:617) om utländska
förvärv av svenska företag m. m., ävensom av andra svenska samfälligheter och
stiftelser samt lill aktiefonder enligt aktiefondslagen (1974:931). Har
aktieförvärv skett annorledes än genom teckning eller överlåtelse, skall vad
nyss stadgals icke i något fall medföra hinder för aktieägaren att med stöd av
den företrädesrätt till teckning eller erhållande av nya aktier, vilken enligt
denna lag eller den vid förvärvet gällande bolagsordningen är förenad med de
förvärvade aktierna, bekomma ytterligare aktier.

Förvärv
av aktie, som strid med innehållet i stycket, är ogillt.

Första stycket gäller inte aktier i

ett bankaktiebolag som är bildat av

utländskt bankföretag. Beträjjände

sådant bolag gäller i stället att ak

tier i bolaget får JÖrvärvas endast

av utländskt bankföretag som fått

regeringens tillstånd till förvärvet.

skett i Förvärv av aktie, som skett i

första strid med första eller andra stycket, är ogillt.

22 §

Ansökan om bankaktiebolagets registrering skall göras av
styrelsen senast ett år från del oktroj beviljats.

Ansökningen
skall beträffande styrelseledamot och styrelsesuppleant innehålla uppgift om
fullständigt namn, hemvist och medborgarskap samt förklaring att dessa
personer inte är omyndiga.

Ansökningen skall beträffande styrelseledamot och
styrelsesuppleant innehålla uppgift om fullständiga namnet ävensom hemvist,
så ock förklaring att dessa personer äro svenska medborgare och ej äro omyndiga.

I ansökningen skall uppgivas, av vilka och huru bolagets
firma skall tecknas, där den ej tecknas av styrelsen allenast på grund av denna
lag.

Senaste lydelse 1982:624.

Prop. 1984/85:191 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Skall firman tecknas av annan person än som avses i andra
stycket, gäller vad där är stadgat även i fråga om sådan firmatecknare.

Bolagels postadress skall angivas.

Vid ansökningen skola fogas:

1.
de listor, å
vilka aktieteckningen ägt rum, jämte avskrift av desamma;

2.
avskrift av
protokollet vid konstituerande stämman;

3.
två avskrifter
av oktrojbeslutel och bolagsordningen;

4.
avskrift av den
i 15 § I mom. omförmälda handlingen rörande tilldelningen av aktier:

5.
en av samtliga
styrelseledamöter undertecknad handling, innehållande uppgift dels om det
tecknade belopp, för vilket tilldelning av aktier ägt rum, samt om det belopp,
för vilket aktier må hava förklarats förverkade enligt 28 §, dels angående det
belopp, som inbetalts å aktiekapitalet, och, där aktiekapitalet icke blivit
till fullo inbetalt, sammanlagda nominella beloppet av de aktier, som till
fullo betalts, dels ock om det sätt varpå inbetalningen skett.

Har ej å ansökningen varje styrelseledamot och
styrelsesuppleant eller annan, som är bemyndigad att teckna bolagets firma,
egenhändigt skrivit sin av vittnen styrkta namnteckning, skall vid ansökningen
fogas en särskild bilaga, därå namnteckningen finnes och blivit styrkt av
vittnen.

35 §"

Sedan bolagsstämman fattat be- Sedan
bolagsstämman fattat be-

slut om aktiekapitalets ökning, sko- slut om
aktiekapitalets ökning skall la teckningslisla och kungörelse om leckningslista
och kungörelse om beslutet upprättas samt underteck- beslutet upprättas samt
undertecknas av samtliga styrelseledamöter. nas av samtliga
styrelseledamöter.

Någon kungörelse behövs dock inte när ett bankaktiebolag
som är bildat av utländskt hankföretag fattat beslut om ökning av
aktiekapitalet.

1 såväl teckningslistan som kungörelsen skall upptagas
bolagsstämmans beslut om aktiekapitalets ökning ävensom erinran om den i 18 §
stadgade inskränkningen i rätten att förvärva aktier. Har i ökningsbeslutet
bestämmelse ej meddelats om tiden för betalning av nya aktier, skall sådan
bestämmelse upptagas i teckningslistan och kungörelsen.

Sedan ökningsbeslutet registrerats, skall styrelsen låta
införa kungörelsen i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de
ortstidningar, som styrelsen bestämmer. Del åligger ock styrelsen att ofördröjligen
i rekommenderat brev om bolagsstämmans beslut underrätta varje aktieägare, om
vars postadress upplysning utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt kan
inhämtas.

72 § '

Styrelseledamöterna skola vara myndiga, här i riket bosatta
svenska medborgare.

Utan hinder av första stycket får i ett bankaktiebolag som
är bildat

" Senaste lydelse 1977:693. 'Senaste lydelse
1970:666.

Prop. 1984/85:191

Nuvarande lydelse

Av styrelseledamöterna må icke flera än en för varje
påbörjat femtal vara befattningshavare i banken.

Vid
beräkningen av det högsta antal styrelseledamöter som enligt andra stycket få
vara befattningshavare i hanken skall hänsyn ej lagas lill offentlig
styrelseledamot.

Föreslagen lydelse

av utländskt hankföretag högst en tredjedel av hela
antalet styrelseledamöter vara svenska medborgare bosatta utomlands eller
utländska medborgare. Styrelseordföranden skall dock vara svensk medborgare och
bosatt här i landet. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tilhynsmyndigheten
får medge undantag från vad som föreskrivs i detta stycke.

Av styrelseledamöterna får icke flera än en för varje
påbörjat femtal vara befattningshavare i banken. Vid beräkningen skall hänsyn
ej tagas till offentlig styrelseledamot.

Styrelsen
skall inom sig utse verkställande direktör att under styrelsens inseende leda
verksamheten, däri inbegripet att i den utsträckning styrelsen bestämmer avgöra
ärenden av beskaffenhet att eljest ankomma på styrelsens egen prövning. Där
förhållandena så påkalla, må bland styrelseledamöterna eller styrelsesuppleanlerna
flera verkställande direktörer utses. Styrelsen skall även förordna styrelseledamot
eller styrelsesuppleant att vara ställföreträdare för verkställande
direktör.

Styrelsen skall inom sig utse verkställande direktör att
under styrelsens inseende leda verksamheten, däri inbegripet att i den utsträckning
styrelsen bestämmer avgöra ärenden av beskaffenhet att eljest ankomma på
styrelsens egen prövning. Där förhållandena så påkalla, må bland
styrelseledamöterna eller styrelsesuppleanterna flera verkställande direktörer
utses. Styrelsen skall även förordna styrelseledamot eller styrelsesup-pleanl
att vara ställföreträdare för verkställande direktör. / ett bankaktiebolag som
är bildat av utländskt bankföretag skall verkställande direktör vara bosatt
hår i landet.

Styrelsen må jämväl uppdraga åt annan än verkställande
direktör att ensam eller i förening med annan avgöra ärenden av beskaffenhet
att eljest ankomma på styrelsens egen prövning.

Angående den befogenhet i olika avseenden, som skall
tillkomma verkställande direktör eller person som avses i andra stycket,
åligger det styrelsen alt meddela föreskrifter i en för ett år i sänder
fastställd instruktion. Avser uppdraget beviljande av kredit, skola grunderna
för kreditgiv-ningen fastställas. Hava flera verkställande direktörer utsetts,
skall in-

* Senaste lydelse 1979:1050.

Prop. 1984/85:191 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

struktionen angiva huni ledningen av bankens verksamhet
skall mellan dem fördelas. Styrelsen skall, så snart kan ske, till
tillsynsmyndigheten insända avskrift av instniktionen ävensom, där ändringar
vidtagas i densamma, meddela myndigheten därom.

Uppdrag som sägs i denna paragraf må när som helst
återkallas eller inskränkas. Utan hinder av uppdrag äger styrelsen själv avgöra
ärende av varje slag.

Styrelsen må icke åt enskild styrelseledamot eller annan
uppdraga att avgöra ärende, som avser:

1.
inrättande
eller indragning av avdelningskontor eller övertagande av annan bankrörelse;

2.
förvärv eller
avyttring av fastighet, avsedd för bankens inrymmande eller för att tillgodose
därmed sammanhängande behov;

3.
beviljande av
kredit till befattningshavare, som avses i 61 § första stycket, eller annan
befattningshavare, som ensam eller i förening med annan får avgöra på styrelsen
ankommande ärenden, lill den som är gift med sådan befattningshavare, lill
person som avses i 61 § andra stycket eller fill bolag, förening eller annan
sammanslutning, vari sådan person är styrelseledamot eller såsom delägare eller
medlem äger ett väsentligt ekonomiskt intresse; styrelsen dock obet.iget att
för person eller sammanslutning, som nu nämnts, fastställa vissa gränser, inom
vilka utan styrelsens beslut i varje särskilt fall kredit må beviljas vederbörande
i och för en av honom idkad rörelse;

4.
förvärv av
aktie, emissionsbevis, förlagsbevis som avses i 55 § första stycket 5 samt
andel i aktiefond och i ekonomisk förening i andra fall än då fråga är om
sådant värdepapper, som är för bankbolagets fordran utmätt eller pantsatt,
eller förvärvet sker med stöd av 55 § andra eller tredje stycket och slyrelsebeslut
angående förvärvet ej kan utan olägenhet avvaktas;

5.
fastställande
av allmänna räntesatser för in- och utlåning; dock att beslut, där så påkallas
av allmän ränteförändring, må utan styrelsens hörande meddelas för tiden intill
nästkommande styrelsesammanträde;

6.
utgivande av
obligationer med längre löptid än ett år.

1 denna paragraf meddelade bestämmelser angående kredit
och obligationer skola gälla även i fråga om garantiförpliktelse, som
bankbolag ikläder sig.

189 §'

Bildas bankaktiebolag eller ökas bankbolags aktiekapital
för övertagande av annan bankrörelse, må andel i vad bolaget sålunda skall övertaga
utgöra vederlag för aktie i bolaget samt teckning ske med villkor, att sådant
tillskott skall få göras; och skall i övrigt i ty fall gälla denna lags
bestämmelser om bankbolags bildande och aktiekapitalets ökning med följande
tillägg och undantag:

I. Vid bankbolags bildande skall teckningslista och vid
aktiekapitalets ökning bolagsstämmans beslut om ökningen innehålla jämväl alla
de om bankrörelsens övertagande träffade bestämmelserna. Vad som stadgas i 9
och 33 §§ föranleder ej därtill att värdet av det, som för aktie skall tillskju-

■'Senaste lydelse 1968:601.

Prop.
1984/85:191 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

las i annat än penningar, skall i teckningslista eller i
bolagsstämmans beslut om ökning av aktiekapitalet uppskattas till visst
penningbelopp.

2.
Där vid
bankbolags bildande ej samtliga tecknare enligt bestämmelse i teckningslistan äro
berättigade att för aktie tillskjuta annat än penningar, äger å konstituerande
stämman tecknare, vilken berättigats att göra tillskott i annat än penningar,
ej deltaga i omröstning enligt 15 §; ej heller må sådan tecknare eller av honom
tecknade eller eljest förvärvade aktier vid omröstningen lagas i beräkning.

3.
Vad som stadgas
i 36 § äger ej fillämpning.

4.
Tillgång, som
bankbolag på sätt ovan sägs övertagit, skall vid dess införande i bolagets
böcker upptagas till skäligt värde.

5. Har bankbolag övertagit annat bankbolags rörelse och
finnes bland

sistnämnda bolags tillgångar egendom, varmed bankbolag ej må driva

handel för egen räkning, må den egendom, även om sådant fall ej är för

handen, som i 55 eller 56 § omförmäles, förvärvas av det övertagande

bolaget. Egendom, som bankbolaget på detta sätt förvärvat, skall, i den

mån egendomen ej jämlikt vad i nyssnämnda lagrum stadgas må av bolaget

behållas, åter avyttras så snart lämpligen kan ske och senast då avyttring

kan äga rum ulan förlust för bolaget.

Första stycket gäller inte för ett bankaktiebolag som är
bildat av utländskt bankföretag.

190 §*

Ej må bankaktiebolag övertaga Ej må
bankaktiebolag övertaga

annat bankbolags eller sparbanks annat bankbolags eller
sparbanks

rörelse, med mindre regeringen, rörelse, med mindre regeringen,

där övertagandet icke finnes vara där övertagandel icke finnes vara

lill skada för del allmänna, lämnar till skada för det allmänna, lämnar

tillstånd därtill. tillstånd därtill. Ett
hankaktiebolag

som är bildat av utländskt bankföretag får inte överta en
svenskägd banks rörelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985,

" Senaste lydelse 1975:227.

Prop. 1984/85:191 9

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av
svenska

företag m. m.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:617) om
utländska förvärv av svenska företag m. m.

dels att 7 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels ati i lagen skall införas en ny paragraf, 14 a §, av
nedan angivna lydelse.

7 § Konlrollsubjekt får inte utan tillstånd (förvärvslillslånd)
för vaije särskilt fall förvärva

1.
så många aktier
i svenska aktiebolag att genom förvärvet förvärvarens andel av aktiekapitalet
eller röstetalet för samtliga aktier i bolaget kommer all överskrida något av
gränsvärdena tio, tjugo, fyrtio eller femtio procent,

2.
andelar i
svenska handelsbolag,

3.
äganderätt
eller nyttjanderätt till rörelser som drivs här i landet eller delar av sådana
rörelser.

Om vissa utländska bankföretags förvärv finns särskilda
bestämmelser i 14 a §.

14 a §

Ett utländskt bankföretag som äger aktier i ett
bankaktiebolag här i landet får inte förvärva aktier i svenska aktiebolag,
andelar i svenska handelsbolag eller rörelser som drivs här i landet.

Utan hinder av första stycket får ett utländskt
bankföretag som driver handel med värdepapper som ett led i denna rörelse
förvärva aktier i svenska aktiebolag.

Förvärv i strid mot bestämmelserna i denna paragraf är
ogiltigt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

Prop.
1984/85:191 10

Utdrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1985-03-14

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén,
Boström, Bodström, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg,
Wickbom

Föredragande: statsrådet Feldt

Lagrådsremiss med förslag om utländska banketableringar i
Sverige

1 Inledning

Enligt den svenska banklagstiftningen får bankrörelse
drivas här i landet endast av vissa särskilt angivna svenska rättssubjekt.
Sådan rörelse bedrivs, förutom av riksbanken, av bankaktiebolag, sparbanker
och föreningsbanker. Med bankrörelse avses verksamhet, vari ingår inlåning
från allmänheten på räkning som allmänt används av bank.

Utländska medborgare eller företag får inte förvärva
aktier i svenskt bankaktiebolag. Ett utländskt bankföretag kan dock få
tillstånd att här i landet bedriva verksamhet som inte innefattar inlånings-
eller utlåningsrörelse (representationskontor).

I maj 1983 tillkallade chefen för finansdepartementet en
kommitté' med uppdrag att göra en översyn av kreditmarknadens struktur.
Kommittén antog namnet kredilmarknadskommittén (Fi 1983:06). Kommittén fick i
uppdrag att behandla bl. a. förutsättningarna för utlandsägda finansinstituts,
däribland bankers, etablering i landet samt formerna för svenskägda finansinsfituts
etablering utomlands.

' F.d. landshövdingen Nils Hörjel, ordförande, samt
docenten Alf Carling, bankinspektören Stig Danielsson, riksbanksdirektören
Erik Karlson och rättschefen Kurt Malmgren.

Prop. 1984/85:191 11

Kommittén, som behandlat frågan om utländska bankers etablering
i Sverige med förtur, avgav i september 1984 betänkandet (Ds Fi 1984:20)
Utländska banketableringar i Sverige. Betänkandet har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en
sammanfattning av betänkandet som bUaga 1, dels de lagförslag som läggs fram i
betänkandet som bUaga 2, dels en förteckning över remissinstanserna och en
sammanställning av remissyttrandena som bilaga 3.

2 Allmän motivering

2.1 Allmänna utgångspunkter

I 1 § lagen (1955: 183) om bankrörelse (BL) anges vilka
som får driva bankrörelse här i riket. Bankrörelse får utövas endast av
Sveriges riksbank, bankaktiebolag, sparbank, cenlralkassa för jordbrukskredit
och järnkontoret. Begreppet bankrörelse definieras i paragrafen som sådan
verksamhet, i vilken ingår inlåning från allmänheten på räkning som av bank allmänneligen
begagnas.

Enligt 18 § BL får aktie i bankaktiebolag genom teckning
eller överlåtelse förvärvas endast av svenska medborgare, av svenska bolag och
föreningar, som inte är konlrollsubjekt enligt lagen (1982:617) om utländska
förvärv av svenska företag m. m., och av andra svenska samfälligheter och
stiftelser samt till aktiefonder enligt aktiefondslagen (1974:931). Syftet med
denna regel är att skydda svenska affärsbanker mot utländskt inflytande.

Av det sagda framgår att bankrörelse i den i BL angivna
betydelsen här i landet får drivas enbart av svenska rättssubjekt. Verksamhet
som varken omfattar inlåning eller utlåning får dock - efter regeringens fillslånd
-drivas här av utländska bankföretag (1 § fjärde stycket BL). Med stöd av denna
bestämmelse har hittills 28 utländska bankförelag erhållit tillstånd att driva
representations- och förmedlingsverksamhet i Sverige.

En förutsättning för att ett bankaktiebolag skall beviljas
tillstånd (oktroj) att driva rörelse är alt den tillämnade rörelsen finnes vara
nyttig för del allmänna (4 § 1 mom. sista stycket BL). Detta krav infördes för
affärsbankerna redan genom 1911 års bankrörelselag. Som motiv angavs alt det
borde finnas en möjlighet att hindra bildandet av nya banker i fall där de
uppenbarligen inte skulle vara till nytta för del allmänna. Prövningen anses
innehålla både ett kvalitativt och ett kvantitativt inslag. I praktiken är del
emellertid fråga om en samlad bedömning.

I Sverige finns f.n. 15 affärsbanker. Några egentliga
nybildningar av bankaktiebolag har - med undantag av Sveabanken som beviljades oktroj
år 1982 - inte förekommit sedan slutet på 1920-talet.

Bankverksamheten i Sverige har fortlöpande internationaliserats.
De svenska affärsbankerna har i allt högre grad etablerat sig i utlandet. Även

Prop.
1984/85:191 12

sparbankerna och föreningsbankerna — genom Sparbankernas
Bank och Föreningsbankernas Bank — har etablerat sig utanför Sverige. Förutom
den traditionella betalningsförmedlingen omfattar bankernas utlandsrörelse
finansiering av export, import och direktinvesteringar. Bankerna medverkar
också vid statens och företagens upplåning utomlands och vid
värdepappershandel, aktieemissioner m. m. över gränserna. Vidare omfattar
utlandsrörelsen arbitrageverksamhet, valutahandel m.m.

Vid utgången av 1983 hade de svenska affärsbankerna
tillsammans 8 helägda dotterbolag utanför Sverige och 17 participationer med en
ägarandel över 10%. Den övervägande delen av affärsbankerna finns i finanscentra
i Europa, USA och Fjärtan Östern. London är den viktigaste etable-ringsorien.
Balansomslutningen för de svenska bankernas ägarandelar motsvarade år 1983
cirka 10% av de svenska moderbankernas balansomslutning.

Samtliga våra nordiska grannländer tillåter numera
utländska banketableringar. 1 Danmark, som är medlem i EG, öppnades den första
utländska bankfilialen år 1975. Finland erhöll sina första utlandsägda
dotterbanker 1982 medan Norge så sent som i januari i år meddelade sju
utländska banker tillstånd alt etablera dotterbank i landet.

Kredilmarknadskommittén har i sitt belänkande (Ds Fi
1984:20) Utländska banketableringar i Sverige föreslagit alt utländska banker
skall få möjlighet att bedriva bankverksamhet i Sverige. Kommittén har främst
hänvisat lill den internationella praxis som råder i fråga om utländska banketableringar
och det förhållandet att Sverige inom kort riskerar att inta en särställning
bland OECD-länderna genom att vi endast tillåter utländsk bank att inrätta representationskonlor
här i landet. Enligt kommittén är denna ensidiga avskärmning av den svenska
kreditmarknaden i längden ohållbar. Kommittén har vidare pekat på att svenska
banker förorsakats olägenheter vid sina utlandselableringar genom att andra
länder uppställer krav på reciprocilet, dvs. svenska banker får tillstånd att
etablera sig endast om landets egna banker får möjlighet att etablera sig i
Sverige.

Kommittén föreslår att en utländsk bank som önskar etablera
sig här skall få göra detta i form av en dotterbank eller, under vissa
förutsättningar, som konsortiebank. Den utlandsägda banken blir enligt
förslaget ett svenskt bankaktiebolag, som skall vara underkastat samma förfatlningsmässiga
reglering som de svenskägda bankaktiebolagen. Det kommer därför att krävas bl.
a. att regeringen givit banken oktroj att driva bankrörelse här. Kommittén
konstaterar vidare att även den svenska valutaregleringen och den kredilpolitiska
lagstiftningen kommer att gälla för de utlandsägda bankerna.

Kommitténs utgångspunkt är att en utländsk bank skall få
tillstånd att driva bankverksamhet här under samma förutsättningar som en
svensk bank. Tillståndsgivningen bör emellertid inte ske på sådant sätt att de

Prop.
1984/85:191 13

utländska bankerna kommer att spela en dominerande roll på
bankmarknaden eller att möjligheterna att bedriva en effektiv kreditpolitik
och att upprätthålla valularegleringen försämras. Kommittén menar därför att
det kan bli nödvändigt med vissa speciella villkor och regler för de utlandsägda
bankernas verksamhet. Kommittén sätter också upp ett antal särskilda
prövningskriterier för de utländska banker som önskar etablera sig här.
Kriterierna tar sikte på bedömningar av dels den utländska bankens rörelse,
inriktning och kredilvärdighet, dels bankens hittillsvarande kontakter med
Sverige och svenska förelag, dels den verksamhet som den utlandsägda banken
avser att driva i Sverige.

Kommitténs förslag har väckt ett stort och över lag
positivt intresse. Inte någon remissinstans har avstyrkt förslaget om att
utländska banker skall beredas möjlighet alt etablera sig i Sverige. De
föreslagna etablerings-formerna - dotterbank eller konsortiebank - har endast
mött allvarliga erinringar från föreningen Foreign Bankers Association in Sweden.
Föreningen, vars medlemmar utgörs av banker som har representationskontor i
Sverige, har förklarat att en etablering i form av filial är alt föredra.

För egen del vill jag instämma i all liden nu får anses
vara mogen för att tillåta utländska banker au etablera sig här i riket. Etableringen
bör - av skäl som jag återkommer lill — ske i form av bankaktiebolag. Ett
väsentligt konstaterande är därmed att den utlandsägda banken kommer att utgöra
ett svenskt bankaktiebolag på vilket svensk lagstiftning och reglering är att
tillämpa. En utgångspunkt för förslagels utformning är vidare alt sä få
särregleringar som möjligt bör gälla för de utlandsägda bankerna jämfört med'de
svenskägda.

1 samband med diskussionen om i vilken form de utlandsägda
bankerna skall medges rätt att etablera sig här har fråga uppkommit om de
utländska bankernas möjligheter att förvärva aktier i ett svenskägt
bankaktiebolag. En av kommitténs sakkunniga har i ett särskilt yttrande lagt
fram ett förslag som innebär att ett begränsat utländskt ägande bör tillåtas i
svensk bank. Även en del remissinstanser har tagit upp frågan och hävdat att
saken borde avgöras i delta sammanhang eller i vart fall snarast möjligt.

1 direktiven lill kredilmarknadskommittén (Dir 1983: 38)
uttalade jag att starka skäl talade för att utländska etableringar av
finansinstitut här i huvudsak begränsas till nyetableringar, i synnerhet om de
sker på bankmarknaden. Jag framhöll all det var ett samhällsintresse alt del
internationellt sett begränsade antalet svenska affärsbanker stannar under
inhemsk kontroll. Kommittén borde därför inte föreslå ändringar i sak i de
regler som hindrar utländskt ägande av de nu befintliga svenska affärsbankerna
även om etableringsfrihet i princip råder i övrigt.

Med anledning av innehållet i direktiven i denna del har
kommittén inte ansett att översynen bör omfatta någon omprövning av förbudet
för utlänning all förvärva aktier i ett svenskt bankbolag. Kommittén har också
deklarerat att — om den haft att överväga denna fräga — den i så fall bör

Prop. 1984/85:191 14

prövas
i samband med översynen av kreditmarknadsstrukturen i stort. De övergripande
strukturfrågorna avser kommittén att behandla i sill huvud-belänkande.

Från
många håll har framhållits del angelägna i att tillåta ett begränsat utländskt
ägande i svenska banker på sätt som förekommer i bl. a. våra grannländer.
Tillräckligt underlag för att nu ta ställning till detta spörsmål föreligger
enligt min mening inte. Jag har emellertid inte funnit anledning motsätta mig
att saken blir föremål för överväganden av kredilmarknadskommittén.
Formuleringarna i de tidigare angivna direktiven bör således inte hindra
kommittén från all ta upp denna fråga. Jag har också under hand försäkrat mig
om att kommittén är beredd alt göra detta och i sitt huvudbetänkande framlägga
de förslag i denna del som kommittén kan finna motiverade.

En
uppgift för' kommittén har varil alt la ställning lill om den s. k.
behovsprövningen i oktrojförfarandet bör vara kvar i sin nuvarande form. I kommitténs
direktiv uppgav jag att en behovsprincip för prövning av banketableringar borde
behållas. Jag sade emellertid samtidigt att kommittén borde överväga
möjligheterna att införa en "omvänd" behovsprövning av innebörd att
en ansökan om etablering skulle få avslås endast om den tilltänkta verksamheten
var oförenlig med en sund utveckling av bankväsendet.

Kommittén
har funnit det olämpligt och opsykologiskl att lätta på behovsprövningen för
enbart utländska banker. Eftersom så få särregler som möjligt skall gälla för
de utländska bankerna är det enligt kommittén inte tillfredsställande att ha
olika behovsprövning för inhemska och utländska banker. Kommitténs slutsats är
därför att behovsprövningen tills vidare bör ha den innebörd den hittills har
haft.

Jag
delar kommitténs uppfattning att del inte är lämpligt att ha olika regler i
fråga om oktrojprövning för svenska och utländska banker. Skall t. ex.
behovsprövningen ges en ny innebörd bör den nya regeln således gälla för
bankaktiebolagen generellt. Kommittén har emellertid inte ansett sig kunna ta
slutlig ställning till frågan om en behovsprövning på bankom-rådet annat än i
samband med den övergripande översynen av strukturen på kreditmarknaden. Jag
ämnar återkomma även till denna fråga när kommitténs huvudbetänkande
föreligger. Några förändringar bör därför enligt min mening inte nu genomföras
i denna del.

Sammanfattningsvis
kan jag således ansluta mig till de principer som legat till grund för
kommitténs förslag om etablering av utländska banker här i landet. Förslaget är
även i övrigt väl ägnat all läggas lill grund för lagstiftning.

1
del följande kommer jag att närmare behandla frågan om utländsk bankelablering
i Sverige i avsnitt 2.2, om etableringsformen i avsnitt 2.3, om oktrojprövningen
i avsnitt 2.4, om styrelsen i avsnitt 2.5, om verksam-

Prop. 1984/85:191 15

hetsplanen i avsnitt 2.6, om introduktionen av de
utländska bankerna i avsnitt 2.7 samt om representationskonlorens ställning i
avsnitt 2.8.

Mina
kommentarer lill de enskilda lagbestämmelserna återfinns i specialmoiiveringen
(avsnitt 4).

2.2 Utländsk banketablering i Sverige

Mitt förslag: Utländska banker tillåts etablera sig här i
landet.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se
belänkandet s. 126-134).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker
förslaget. Kammarrätten i Stockholm och Landsorganisationen i Sverige (LO)
anser dock att det vore naturligast att ta ställning till frågan om utländska banketableringar
här först efter kredilmarknadskommitténs slutliga genomgång av den svenska
kreditmarknadens struktur(se bil. 3 avsnitten 1.4 resp. 1.13).

Skälen för mitt förslag: Enligt internationell praxis är
del ytterst få länder som vägrar utländska banker eiableringslillstånd. Av OECD-länderna
är det - förutom Sverige - numera endast Island och Nya Zeeland som intar denna
restriktiva hållning. Sverige är av tradition anhängare till en ökad frihandel
och har inom ett flertal områden aktivt verkat för ett vidgat internationellt
samarbete. Vår ekonomi har under senare tid alltmer internationaliserats och
vårt ullandsberoende och engagemang på utländska marknader är nu så stort att
del är svårt att motivera den nuvarande protektionistiska inställningen i fråga
om banketableringar.

Som nämnts
tillåter de flesta av de länder som utgör Sveriges viktigaste handelspartners
utländska banketableringar. Under senare år har dock i en del länder tillstånd
till etableringar av utländska banker förenats med krav pä reciprocilet, vilket
har skapat olägenheter för svenska banker.

Den ökande
utrikeshandeln har medfört att de svenska företagen i allt större utsträckning
efterfrågat bankservice för sin verksamhet utomlands. De svenska bankerna har
under de senaste åren också kraftigt ökat sina ansträngningar alt bistå de
svenska företagen i utlandet. Utländska banketableringar i Sverige kan komma
att innebära en stimulerande och i det längre perspektivet en positivt verkande
konkurrens för de svenska bankerna inom vissa delar av bankmarknaden.
Sannolikt kommer de utländska bankerna även alt kunna ge de svenska företagen
en utökad och förbättrad service på många områden. Som exempel kan nämnas den
internationella betalningsförmedlingen, utländska kredit- och
kapitalmarknader, nya exportmarknader. Vidare kan etablering av utländska
banker öppna möjligheter till ökad service till svenska dotterföretag i
utlandet.

Prop.
1984/85:191 16

Vad jag nu anfört talar enligt min mening för att tillåta ufländska
banker att etablera sig här i landet. Jag delar i och för sig de
remissinstansers uppfattning som anser att det vore en fördel om man kunde
avvakta kredilmarknadskommitténs huvudbetänkande om kreditmarknadens struktur
innan ställning logs lill utländska banketableringar. Det får emellertid här
bli en avvägning mellan det angelägna i alt snarast öppna våra gränser för
utländska banker och de olägenheter som kan tänkas uppstå om denna fråga
behandlas med förtur. Kommittén har för sin del funnit att att en
förtursprövning av frågan om utländska bankers etablering kan ske ulan alt man
tar ställning till strukturfrågorna i stort och ulan att kommittén i sill
återstående arbete blir bunden i sina överväganden. Även enligt min mening
överväger de skäl som talar för alt saken behandlas nu.

2.3 Etableringsformen

Mitt förslag: Utländska banker tillåts etablera sig här i
form av bankaktiebolag med en eller flera ägare.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt
förslag. Kommittén föreslår dock all i ett bankaktiebolag skall en av de
utländska ägarna ha ett dominerande inflytande (se betänkandet s. 136-144).

Remissinstanserna: 1 stort sett samtliga som yttrat sig i
frågan har accepterat kommitténs förslag. Foreign Bankers Association har
förklarat alt etableringsformen filial vore att föredra (se bil. 3 avsnitt
2.6). Även Svensk Industriförening ställer sig tveksam till att inte medge etablering
genom filialbank (se bil. 3 avsnitt 2.7).

Skälen för mitt förslag: De etableringsformer som kan
tänkas komma i fråga för en utländsk bank i Sverige är bankaktiebolag eller
filial. Till skillnad från ett bankaktiebolag utgör en filial inte någon
självständig juridisk person utan kan beskrivas som ett avdelningskontor med
självständig förvaltning.

I kredilmarknadskommitténs direktiv angav jag att starka
skäl talade emot att medge att avdelningskontor eller filialer till utländska
banker upprättas här. Jag pekade på att eftersom de utlandsägda bankerna förutsattes
bli valutainlänningar med tillgång Ull den svenska kreditmarknaden, skulle de
kredit- och valuiapolitiska kontrollproblemen bli alltför svårbemästrade om
bankerna samtidigt var en integrerad del av de utländska moderbankernas
rörelse. Endast en inhemsk juridisk person, alltså ett bankbolag och inte en filial
till en utländsk bank, borde enligt vad jag då uppgav få vara valulabank med
det myndighetsansvar som är förenat med en sådan ställning.

Prop. 1984/85:191 17

Kommittén konstaterar för sin del att det i och för sig
skulle vara möjligt alt finna en form för filialetablering i Sverige.

Enligt
kommittén skulle emellertid de svenska förhållandena vad gäller
banklagstiftning och valuia- och kreditpolitisk lagstiftning kräva en omfattande
särreglering för filialen. Särregleringen skulle bli av en sådan omfattning
att någon större skillnad inte skulle föreligga mellan filial och dotterbank.
Kommitténs slutsats blir därför att utländska banker inte bör få etablera sig i
Sverige i form av filial.

Jag har inte funnit att något framkommit som givit mig
anledning alt ändra min i direktiven redovisade inställning lill filialen som etablerings-form
för de utländska bankerna. Sådan etablering bör därför inte få förekomma.

Från svensk synpunkt erbjuder aktiebolagsformen flera
fördelar. Den innebär att utländska banker kan bilda ett bankaktiebolag som i
alla avseenden är likvärdigt med de inhemska bankbolagen. Bankaktiebolaget
bildas med stöd av banklagen och utgör en självständig svensk juridisk person.
Banklagen kommer med vissa ändringar alt i sin helhet kunna tillämpas på dess
verksamhet. Del kommer att bli lätt att passa in ett sådant bankbolag i olika
regleringar som är nödvändiga ur valuta- och kreditpolitisk synpunkt.

De utlandsägda bankaktiebolagen kommer således att bli
betraktade som valutainlänningar. Detta innebär att betalningar mellan banken
och de svenska kunderna kommer att kunna ske utan att tillstånd från riksbanken
erfordras. Moderbanken är emellertid valulautlänning och för andra betalningar
än sådana som är alt hänföra till löpande betalningar mellan moderbanken och
den svenska dotterbanken kommer all krävas tillstånd av riksbanken. På detta
sätt avskärmas i valutaregleringshänseende moder-och dotlerbank från varandra.

Valutahandeln är förbehållen riksbanken och
valutabankerna. Huruvida en bank skall få tillstånd att driva valutahandel
avgörs av riksbanken. Del får förutsättas att en utlandsägd dotterbank som ges
tillstånd att driva bankverksamhet i Sverige även erhåller valutahandelstillstånd.
Valulaban-kerna har inom valutaregleringen ålagts betydelsefulla upggifter som
bl. a. innefattar myndighetsutövning. En handläggande tjänsteman kan således i
vissa fall ställas till ansvar för myndighetsmissbruk eller vårdslös myndighetsutövning
enligt 20 kap. 1 § brottsbalken.

Även
den kreditpolitiska lagstiftningen kommer att fullt ut kunna tillämpas på ett ullandsägt
bankaktiebolag. Vid utländska bankers inträde på svensk marknad är det givet
att principen om lika behandling leder lill alt också de utlandsägda bankerna
blir föremål för kredilpolitiska åtgärder i samma mån som de svenska bankerna
utsätts för sådana. Härvid inbegrips t.ex. deltagande i bostadsbyggandets
finansiering vilket f.n. sker i speciella former. Riksbanken bör alltså i sin kredilpolitiska
styrning sträva efter en likabehandling av de utlandsägda och de svenska
bankerna. 2
Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 191

Prop.
1984/85:191 18

En av fördelarna med att tillåta de utlandska bankerna att
etablera sig endast i form av bankaktiebolag är att tillsynen över dessa blir
förhållandevis okomplicerad att ordna. Den utlandsägda banken är en från
moderbanken formellt sett fristående enhet och en självständig juridisk person.
Tillsynen över dessa banker bör däriör i stort kunna följa samma mönster som
gäller för de svenska bankerna. Detta innebär att det är bankinspektionen som
har att självständigt utöva tillsyn och kontroll över alt den utlandsägda
bankens verksamhet slår i överensstämmelse med den svenska banklagen och dess
krav på sund bankverksamhet.

Enligt min mening talar således flera skäl för att välja
bankaktiebolaget som etableringsform. Jag anser därtör att utländska bankers
verksamhet här bör drivas i denna form. Några avgörande argument för att
därtill kräva att bankaktiebolaget skall ha enbart en ägare och således alltid
utgöra en belagd dotlerbank föreligger emellertid enligt min mening inte. Jag
anser all det skall kunna vara möjligt för två eller flera utländska banker all
tillsammans bilda ett bankaktiebolag. Del är då att föredra att en av
moderbankerna har ett dominerande inflytande eftersom ansvarsförhållandena i
ett sådant fall blir klarare och tillsynen underlättas. Jag finner emellertid
inte skäl att motsäua mig etableringar där dotterbanken inte på detta sätt har
en dominerande ägare.

2.4 Oktrojprövningen

2.4.1 Behovsprövningen

Mitt förslag: Kravet på att bankrörelsen skall vara nyttig
för det allmänna behålls tills vidare i sin nuvarande utformning som ett
villkor för att oktroj skall beviljas.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se
betänkandet s. 149-160).

Remissinstanserna: Av de sju remissorgan som yttrat sig i
denna fråga har Svenska bankföreningen tillstyrkt kommittéförslaget (se bil. 3
avsnitt 4.4) medan Näringsfriheisombudsmannen (NO), Svenska företagares riksförbund
och Svenska handelskammarförbundet förordat en omvänd behovsprövning på sätt
som anges i kommitténs direktiv (se bil. 3 avsnitten 4.3, 4.6 och 4.7).
Fullmäktige i Sveriges riksbank har föreslagit att de utländska bankerna nu bör
ges tillstånd att bedriva rörelse i Sverige, men att frågan om behovsprincipens
tillämpning i övrigt får anslå i avvaktan på fortsatt arbete inom kommittén (se
bil. 3 avsnitt 4.2). Enligt hovrätten för Västra Sverige slår det klart alt
beaktandet av skälen för och emot utländsk banketablering i Sverige har endast
vag anknytning till den kvantitativa delen av allmännyitebegreppet (se bil. 3
avsnitt 4.1).

Prop.
1984/85:191 19

Skälen för mitt förslag: Oktrojprövningen kan sägas ha en
formell och en materiell sida. De formella villkoren för oktroj kommer till
uttryck bl. a. i vissa krav rörande stiftarna och i fi-åga om bolagsordningens
innehåll. Den materiella sidan av oktrojprövningen kommer bl. a. till uttryck i
villkoret alt rörelsen skall vara nyttig för del allmänna. Som jag uppgivit
tidigare anser jag att såvitt möjligt samma regler bör gälla för de utländska
bankerna som för de svenska. Eftersom kommitténs slutliga ställningstagande
till hur villkoren för att meddela oktroj bör utformas ännu inte föreligger,
bör de nuvarande reglerna tillämpas tills vidare. Den egentliga innebörden av
kravet pä all rörelsen skall vara nyttig för det allmänna är att del utgör en
grund för möjligheten alt stoppa banketableringar i en situation då del finns
tendenser lill en från allmän synpunkt osund utveckling mot en överetablering
av bankinstitul.

De villkor jag nu redovisat bör inte hindra nyetableringar
så länge del är möjligt att på detta sätt främja effektiviteten inom bankområdels
olika sektorer genom ökad konkurrens.

På samma sätt som del kan vara till nytta för del allmänna
att stimulera konkurrensen vad gäller de tjänster som de utländska bankerna kan
länkas erbjuda här i landet kan det vara till nytta för det allmänna att de
svenska bankerna har goda möjligheter alt etablera sig i andra länder. Skulle
ett reciprocitetstänkande utomlands hindra sådan svensk etablering kan del
hävdas alt det är lill nytta för de svenska bankerna och det allmänna all
sådana hinder undanröjs genom att utländska banker tilläts etablera sig här.

Mot den här angivna bakgrunden menar jag att del även med
tillämpning av nu gällande elableringsregler finns utrymme för att ge ett antal
utländska banker tillstånd att etablera sig här i landet. När det gäller att
bedöma de utländska bankernas oklrojansökningar kommer störst vikt all fästas
vid bankernas kvalitativa egenskaper.

2.4.2 Vissa etableringsvillkor

Mitt förslag: De svenskägda och de utlandsägda bankerna
skall så långt möjligt behandlas lika. Särskilda villkor eller begränsningar
för utländsk banketablering får i princip ställas upp endast om detta är
motiverat av tungt vägande skäl.

Kommitténs förslag: Den allmänna utgångspunkten att de svenskägda
och utlandsägda bankerna skall behandlas lika överensstämmer med milt förslag
(se betänkandet s. 179). Kommittén gör emellertid avsteg från denna princip i
flera fall och avviker därigenom från milt förslag. Således föreslår kommittén
att en utlandsägd bank inte skall ges tillstånd alt driva fondkommissionsrörelse
förtån banken varit verksam i Sverige en viss tid

Prop.
1984/85:191 20

(s. 190). Sådan bank skall heller inte få inriiila
avdelningskontor ulan tillstånd (s. 202). Vidare föreslär kommittén att de utlandsägda
bankerna enligt lag inte skall kunna erhålla tillstånd att förvärva aktier i
andra sidoföretag än sädana som driver verksamhet med bankgemensamt ändamål (s.
200-202). Kommittén anger slutligen vilka förhållanden som enligt dess mening
bör tillmätas betydelse vid prövningen av ansökan om oktroj. En del av dessa
kriterier — främst sådana som kan sågas vara specifikt tillkomna för de utlandsägda
bankerna - återfinns inte i mitt förslag (s. 180-185).

Remissinstanserna: Remissinstanserna instämmer i allmiinhet
i tanken pä att så få särregler som möjligt bör gälla för de utlandsägda
bankerna. En rad invändningar framförs mot att kommittén avvikit frän denna
princip samt mot de särskilda kriterier som kommittén tagit upp. Bankinspektionen,
fullmäktige i Sveriges riksbank och Foreign Bankers Association anser att den utlandsägda
banken genast skall kunna erhålla tillstånd att driva fondkommissionsrörelse
(se bil. 3, avsnitt 5.1, 5.5 och 5.11) medan styrelsen för Stockholms fondbörs
instämmer i kommitténs förslag om viss väntetid (avsnitt 5.10). Även Svenska
fondhandlareföreningen förordar en försiktig tillståndsgivning (avsnitt 5.14).
När det gäller förvärv av aktier i sidobolag finner kommerskollegium, Foreign
Bankers Association och Sveriges industriförbund att kommittén gjort obefogade
avvikelser från vad som gäller för svenskägda banker (avsnitt 5.2, 5.11 och
5.16). Avdelningskontor bör enligt bankinspektionen, kommerskollegium,
fullmäktige i Sveriges riksbank och Näringsfrihetsombudsmannen (NO) kunna
etableras utan tillstånd på sätt somgällerför svenska banker (avsnitt 5.1,
5.2, 5.5 och 5.7).

Skälen för mitt förslag: Utländska banker skall enligt det
nu framlagda förslaget tillåtas etablera sig i Sverige i form av
bankaktiebolag. De utlandsägda bankbolagen blir svenska juridiska personer och
kommer att driva sin verksamhet här under i allt väsentligt samma regler som de
svenska bankerna. Enligt min mening finns därmed inte några skäl att ställa upp
sådana särskilda villkor för etableringen att denna i praktiken motarbetas. Jag
anser alltså alt de utländska bankerna bör få etablera sig och verka på den
svenska marknaden på i princip samma villkor som de svenska bankerna. Därmed är
också sagt alt de krav som i dag ställs på de svenska bankerna även kommer alt
ställas på de utländska.

Inlåning på räkning

Redan av definitionen på bankrörelse - verksamhet, i
vilken ingår inlåning från allmänheten på räkning som allmänt används av bank -
följer att de utlandsägda bankerna måste vara beredda att ta emot den inlåning
som kunder önskar sätta in på räkning i banken. En bank som inte avser att

Prop. 1984/85:191 21

erbjuda denna möjlighet kan således enligt min mening inte
få oktroj. Däremot ar jag inte beredd att ange någon norm för omfattningen av
denna del av verksamheten.

Bred verksamhet

Sedan gammalt brukar det krävas av svenska banker att de
kan erbjuda allmänheten ett brett sortiment av tjänster. Detta förhållande är
dock inte reglerat i författning. Det ingår emellertid i kredilmarknadskommitténs
uppgift att pröva om kravet på ett brett sortiment även i framtiden skall
utgöra en förutsättning för beviljandet av oktroj. I avvaktan på kommitténs
ställningstagande bör ändringar inte göras av gällande praxis på denna punkt.
Detta bör dock inte innebära att en utlandsägd bank skall vara skyldig att
driva verksamhet som omfattar alla de banktjänster allmänheten har behov av.
Verksamheten får emellertid inte vara sä snäv att den lika gärna kunde ha
drivits i fondkommissionsbolag eller finansbolag utan bör inrymma flertalet av
de traditionella banktjänsterna. Bl. a. bör en viss rörelse i svenska kronor
drivas upp så att banken kan erbjuda tjänster i denna form till inhemska
kunder.

Att en bank förutsätts driva en bred verksamhet innebär
inte att banken skulle vara förhindrad att inrikta huvuddelen av sin verksamhet
på en eller flera särskilda sektorer av bankområdet. Det får antas att de
utländska banker som avser att etablera sig här kommer att vända sig i första
hand till svenska företag med anknytning till utlandet samt utländska företag
som är etablerade här i landet. Jag ser inte något hinder i att så sker men,
som framgått av vad jag tidigare har anfört får verksamheten inte avgränsas
till enbart detta.

Spritt ägande

F. n. finns inga direkta bestämmelser om ägarspridning
inom bankområdet. Kredilmarknadskommittén har enligt sina direktiv att
undersöka de problem som kan sammanhänga med en stark ägarkoncentration av bankväsendel.
1 direktiven uttalas att det är ett viktigt samhällsintresse att banker inte
blir föremål för en stark ägarkoncentration och därmed kommer att anknytas
till vissa ägarkonstellationer inom näringslivet.

Kommittén anger för de utländska moderbankernas del att
krav på ett spritt ägande bör gälla även för dem. De utländska banker som
önskar etablera sig här bör således inte enligt kommittén domineras av en eller
några fä ägare, med undantag dock för statsägda banker.

Som framgått av redovisningen här lar direktiven i denna
del huvudsakligen sikte på de svenskägda bankerna. Något krav på spritt ägande
kan uppenbariigen inte ställas på utlandsägda banker i Sverige. Tvärtom har för
dessa etableringar förordats dotterbanksformen med en dominerande ägare. Vad
sedan gäller ägarförhållandena i de utländska moderbankerna eller motsvarande
är följande att säga. De nackdelar med ägarkoncentra-

Prop.
1984/85:191 22

tion i svenska banker som är redovisade i direktiven, bl.
a. anknytningen till vissa ägarkonstellationer inom näringslivet, är inte av
samma betydelse i fräga om de utländska moderbankerna. Jag anser det därför
inte lämpligt att ställa upp ett generellt krav pä spritt ägande i moderbanker
för att ge tillstånd fill etablering i Sverige. Detta ställningstagande
utesluter dock inte att ägarförhållandena kan tillmätas viss betydelse vid oktrojprövningen.

Aktiekapitalet

1 bolagsordningen skall den oktrojsökande bankens
aktiekapital anges. Detta kan också ske så alt aktiekapitalet bestäms lill ett
lägre eller högre belopp. 1 sådant fall får det lägre beloppet inte utgöra
mindre än en tredjedel av del högre (7 § BL).

Kommittén har i sitt förslag angivit vissa, icke i lag
reglerade, riktpunkter för aktiekapitalets storlek i de utlandsägda bankerna.
För att skapa erforderlig bas för en sund bankverksamhet bör, enligt förslaget,
aktiekapitalet som regel uppgå till minst 25 milj. kr. Vidare föreslås, som en
begränsande faktor, att aktiekapitalet under de första verksamhetsåren som
regel inte bör översliga 75 milj. kr.

För egen del ansluter jag mig till kommitténs förslag i
fråga om minimikapital. Jag finner det emellertid inte nödvändigt att i detta
sammanhang föreslå någon maximering av aktiekapitalet eller någon annan åtgärd
med motsvarande syfte.

Fondkommissionsrörelse

Tillstånd för ett bankaktiebolag att driva fondkommissionsrörelse
meddelas av bankinspektionen (3 § fondkommissionslagen).

Kommittén har framhållit bl. a. all det skett en
omfattande nyetablering av fondkommissionärer under senare år och att de
utländska bankerna som regel inte har någon ingående kännedom om den svenska
värdepappersmarknaden utan är hänvisade till alt anställa svensk personal för
all skaffa sig sådana kunskaper. Av dessa skäl menar kommittén att tillstånd
för utländska banker att driva fondkommissionsrörelse bör övervägas först sedan
dessa banker varil verksamma i Sverige erforderlig tid.

Jag delar den uppfattningen som bl. a. bankinspektionen
framfört att det är ifrågavarande banks kompetens och resurser som bör vara
avgörande vid prövningen av fråga om tillstånd att driva fondkommissionsrörelse.
En utlandsägd bank skall därför i och för sig kunna erhålla sådant tillstånd
redan i samband med att banken startar sin verksamhet.

A vdelningskontor

Enligt gällande bestämmelser kan ett bankaktiebolag öppna
avdelningskontor ulan särskilt tillstånd. Saken skall dock utan dröjsmål
anmälas hos bankinspektionen (68 § BL).

Prop.
1984/85:191 23

Kommittén föreslår att en utlandsägd bank inte skall få
inrätta avdelningskontor ulan att bankinspektionen meddelat tillstånd till
detta. Kommittén anser således att det inte är tillräckligt med endast en
anmälan.

Enligt min mening innebär kommitténs förslag i denna del
ett onödigt avsteg från principen om lika behandling av svenska och utländska
banker. Jag anser därför att ett avdelningskontor skall kunna öppnas av en utlandsägd
bank enligt samma regler som gäller för svenska banker.

Aklieförvärv.iförbud

För bankaktiebolag gäller i princip ett förbud mot förvärv
av aktier. Från förbudet finns dock undantag i 55 § första stycket 5 BL för
förvärv av aktier i annat bankaktiebolag, i utländskt bankförelag och i svenskt
aktiebolag eller utländskt företag, vars ändamål kan anses gynna bankväsendet
eller det allmänna. För att en bank skall få förvärva sådana aktier krävs dock
regeringens tillstånd. Med stöd av den nämnda bestämmelsen driver ett flertal
svenska bankbolag bl. a. finansbolag i form av dotterbolag.

En viktig uppgift för kredilmarknadskommittén är att
kartlägga och ange riktlinjerna för bankernas verksamhet i sidoföretag. Intill
dess kommitténs arbete är slutfört är regeringens praxis i de tillslåndsärenden
om aktieförvärv som berör de inhemska bankerna mycket restriktiv.

Mot den
här angivna bakgrunden finns det givetvis också anledning att tills vidare se
restriktivt även på de utländska bankernas möjligheter till motsvarande
aktieförvärv. I motsats lill kommittén anser jag emellertid inte alt del är
nödvändigt att helt utesluta möjligheten för de utländska bankerna att förvärva
aktier av ifrågavarande slag. Även i delta avseende bör således de utländska
bankerna behandlas på samma sätt som de svenska. De eventuella ändringar av
aktieförvärvsreglerna som kan bli aktuella bör genomföras först sedan kommittén
redovisat sitt huvudbetänkande. Enligt min mening kan det inte uppstå några
negativa verkningar med anledning härav, eftersom varje förvärv av aktier
förutsätter regeringens tillstånd. Några sådana tillstånd bör tills vidare
endast undantagsvis meddelas för förvärv av aktier och då i huvudsak i företag
som avser att tjäna allmänt gemensamma intressen på bankområdet. Exempel på
sådana företag är Bankomatcentralen AB, AB Giro och Upplysningscentralen UC AB.

Prövningskriterier

Riktpunkt för tillståndsprövningen bör bl. a. vara att den
utländska banken skall vara välrenommerad och i hemlandet ha en god ställning. Moderbanken
bör vara välkonsoliderad och slå under effektiv tillsyn. Alt en utländsk bank
redan har förbindelser med Sverige och svenska företag eller är hemmahörande i
ett land med vilket Sverige har handelsutbyte bör också beaktas vid prövningen
av en ansökan om oktroj. Något strikt krav på reciprocilet bör inte ställas
upp. Detta utesluter inte att reciprocitets-hänsyn i enskilda fall kan beaktas
vid tillståndsprövningen.

Prop.
1984/85:191 24

I motsats till kommittén anser jag emellertid inte att
frågor som hänger samman med en utländsk banks personalrekrytering eller det
förhållandet att den utländska banken varit engagerad i den svenska statens
upplåning utomlands bör inverka vid prövningen av en oktrojansökan. Att de utlandsägda
bankerna skall följa svensk arbetsrättslagstiftning och den arbetsmarknads-
och kollektivavtalspraxis som tillämpas inom bankbranschen är vidare
självklart och behöver inte nämnas särskilt i delta sammanhang.

2.5 Stvrelse och verkställande direktör

Mitt förslag: I en utlandsägd bank får högst en tredjedel
av styrelsens ledamöter vara utländska medborgare eller svenska medborgare
bosatta utomlands.

Styrelsens ordförande skall vara svensk medborgare och
bosatt i Sverige.

Verkställande direktören, som utses inom styrelsen, kan
vara utländsk medborgare men skall vara bosatt i Sverige.

Dispens från de angivna bestämmelserna rörande styrelsens
sammansättning och styrelsens ordförande får ges av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, av tillsynsmyndigheten.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se
betänkandet s. 203-205).

Remissinstanserna: Endast fullmäktige i Sveriges riksbank
har yttrat sig i denna del och därvid förklarat att man inte har något att
erinra mot de föreslagna reglerna (se bil. 3 avsnitt 7.2).

Skälen för mitt förslag: Enligt 72 § BL skall
styrelseledamöterna i ett bankaktiebolag vara svenska medborgare och bosatta
här i landet. Någon möjlighet fill dispens från denna regel ges inte i BL.

För aktiebolag i allmänhet gäller också att
styrelseledamot och verkställande direktör skall vara svensk medborgare och
bosall här i landet (8 kap. 4 § ABL). Kommerskollegium kan emellertid ge
dispens från denna bestämmelse. Enligt den praxis som f. n. tillämpas ges som
regel dispens för upp till en tredjedel av styrelsens ledamöter. Nyligen har
också bestämmelserna i ABL ändrats så att medborgarskap och bosättning i annat
nordiskt land jämställts med medborgarskap och bosättning i Sverige (prop.
1983/84:184, LU 8, rskr 19).

Enligt min mening är det rimligt att en utlandsägd bank i
sin styrelse tillåts ha ett visst antal utländska medborgare eller svenska
medborgare bosalla utomlands. Mot bakgrund av den praxis som tillämpas i fråga
om

Prop.
1984/85:191 25

aktiebolag i allmänhet anser jag att högst en tredjedel av
det totala antalet styrelseledamöter i en utlandsägd bank bör få vara utländska
medborgare eller svenska medborgare bosatta utomlands. En bestämmelse av denna
innebörd bör föras in i BL.

Inom styrelsen skall en ledamot vara ordförande.
Styrelsens val av ordförande skall godkännas av regeringen (77 § BL). Detta
skall självklart gälla även för utlandsägda banker. Enligt min mening bör
ordföranden i en utlandsägd bank i regel vara svensk medborgare och bosatt här
i landet.

Ett bankaktiebolags styrelse skall inom sig utse
verkställande direktör (74 § BL). För en utlandsägd bank bör del inte ställas
upp krav på att verkställande direktören skall vara svensk medborgare. Däremot
bör det av praktiska skäl alltid krävas alt han är bosatt här i landet.

1 vissa fall - särskilt när del gäller medborgare i annat
nordiskt land och svenska medborgare bosatta utomlands - kan del finnas skäl
alt ge dispens från de nu nämnda reglerna om styrelsens sammansättning och om
dess ordförande. En sådan möjlighet bör därför införas. När del gäller
styrelsens sammansättning bör dispensmöjlighelen tillämpas reslrikfivt. Del bör
inte medges alt över hälften av det totala antalet styrelseledamöter är
utländska medborgare eller svenska medborgare bosatta utomlands.

Enligt 71 § BL får regeringen utse högst 5 ledamöter i
styrelsen för ett bankaktiebolag. Vidare gäller enligt lagen (1976: 355) om styrelserepresen-talion
för de anställda i bankinstitul och försäkringsbolag att de anställda i ett
bankaktiebolag med minst 25 arbetstagare har rätt all utse 2 ledamöter i
bolagels styrelse jämte suppleanter. Av principen om att svenskägda och utlandsägda
banker skall behandlas lika följer alt även nu nämnda regler skall gälla för de
utlandsägda bankerna.

2.6 Verksamhetsplan

Mitt förslag: En ansökan om oktroj skall vara åtföljd av
en plan för den tilltänkta verksamheten (verksamhetsplan).

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se
betänkandet s. 185-188).

Remissinstanserna: Endast bankinspektionen och fullmäktige
i Sveriges riksbank har särskilt tagit upp frågan om verksamhetsplan. Båda
remissinstanserna tillstyrker förslaget (se bil. 3 avsnitt 5.1 och 5.5).

Skälen för mitt förslag: Prövningen av en oktrojansökan
innefattar bl. a. en allmän bedömning av omfattningen och beskaffenheten av den
planerade verksamheten. Den bank som ansöker om oktroj måste därför prestera en
ingående utredning om den tilltänkta verksamheten.

Prop. 1984/85:191 26

1 försäkringslagstiftningen har nyligen införts krav på
att den som ansöker om koncession för försäkringsrörelse skall till ansökan
foga en plan för den tilltänkta verksamheten (prop. 1984/85:77, NU 11, rskr
111). Också banklagsutredningens förslag till ny banklagstiftning innehåller
motsvarande krav.

Enligt min mening bör redan i delta sammanhang i BL
införas krav på att den som ansöker om oktroj skall ge in en verksamhetsplan.

Verksamhetsplanen skall i princip endast utgöra en grund
för prövningen av ansökan om oktroj. Väsentliga avsteg från verksamhetsplanen
som banken gör i sin verksamhet bör anmälas till bankinspektionen. Del förhållandet
att bankbolaget avviker från planen utgör emellertid inte skäl för formellt
ingripande frän bankinspektionens sida om avvikelsen inte innefattar sådant
missförhållande som är särskilt angivet i BL.

Syftet är att uppgifterna i verksamhetsplanen skall
komplettera de uppgifter om den tilltänkta verksamheten som finns i
bolagsordningen. Vad gäller det närmare innehållet i planen kan jag i allt
väsentligt ansluta mig till kommitténs förslag. Planen bör alltså innehålla t.
ex. en utförlig beskrivning av den tilltänkta verksamheten med angivande av de
målgrupper som banker avser alt rikta sig till, en redogörelse för hur bankens
organisation kommer att vara utformad saml bolagels tänkta verksamhetsområde,
en analys rörande del förväntade kapilalkravet fördelat på de olika riskklasserna
enligt kapitalläckningsbestämmelserna i 57 § BL, en plan för anskaffning av
svensk valuta samt en prognos över det förväntade ekonomiska utfallet under de
tre första verksamhetsåren.

Del ligger i sakens natur alt man inte generellt kan ange
allt vad en verksamhetsplan bör innehålla. Detta måste i viss mån anpassas
efter förhållandena i varje särskilt fall. Den myndighet som prövar ansökan om oktroj
måste också ha möjlighet att begära de kompletteringar av uppgifterna i planen
som anses erforderliga.

2.7 Introduktionen av utländska banker

Som jag tidigare uppgivit har hittills närmare 30
utländska bankförelag meddelats tillstånd att driva representationskonlor här.
De utländska bankernas intresse av den svenska marknaden återspeglas i viss
mån av detta förhållande. Av dessa banker torde dock endast en del vara
intresserade av att genast starta bankverksamhet här i landet. Hur många som i
en första omgång kommer att ansöka är inte möjligt att förutse. Det går inte
heller alt förutse inriktningen och omfattningen av den verksamhet som de utländska
bankerna önskar driva här. Det är därför knappast möjligt att i förväg ange hur
många utlandsägda bankbolag som kan beviljas oktroj. Denna fråga får närmare
bedömas i samband med prövningen av ansök-

Prop.
1984/85:191 27

ningarna i den första omgången. Det kan emellertid inte
uteslutas all man vid denna liksom vid senare prövningar tvingas avslå någon
eller några ansökningar om det skulle visa sig att antalet sökande är sä stort
att den svenska bankmarknaden skulle allvarligt störas om alla tilläts etablera
sig här samtidigt.

Enligt min mening bör ansökningsförfarandet fortskrida på
så sätt alt en sista ansökningsdag - den 1 oktober 1985 - anges för de banker
som önskar få sina ansökningar prövade i en första omgång vid årsskiftet
1985/86. Ansökningarna skall ges in lill bankinspektionen, som har att bereda
ärendena och med eget förslag redovisa dem lill regeringen.

Andra
banker kan när som helst efter den angivna dagen ge in sin oktrojansökan.
Prövningen av dessa ansökningar kommer alt ske fortlöpande allteftersom
förhållandena medger. Detta innebär att de banker som inte är klara med sitt
ställningstagande i etableringsfrågan till den 1 oktober kan avvakta en senare
och lämpligare tidpunkt ulan att detta tidsmässigt för med sig några
olägenheter.

Ansökningshandlingarna skall vara skrivna på svenska. Även
i övrigt skall den utlandsägda bankens språk i kontakterna med myndigheterna
här i landet vara svenska.

2.8 Representationskontorens ställning

Mitt förslag: En utländsk bank skall även
fortsättningsvis, efter regeringens tillstånd, kunna inrätta representationskonlor
här i landet.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med milt förslag (se
belänkandet

s. 235-236).

Remissinstanserna: Hovrätten för Västra Sverige och kammarrätten
i Stockholm har angett att det i lagtexten närmare bör anges vilken verksamhet
som får bedrivas genom representationskontor (se bil. 3 avsnitt 8.1).

Skälen för mitt förslag: Regeringen har vid tillståndsgivningen
begränsat representationskonlorens verksamhet till att avse representations-
och förmedlingsverksamhet. Kontoren har således inte själva eller för bankens
räkning kunnat sluta avtal med kunder i Sverige. Om dessa begränsningar inte
iakttas kan tillståndet dras in, något som dock ännu inte varit aktuellt. Att
möjlighet nu öppnas för utländska bankföretag att driva fullständig
bankverksamhet här i landet utesluter inte att det finns behov av att kunna
driva representationskonlor här för sådana utländska bankföretag som inte
önskar etablera sig i Sverige genom ett svenskt bankbolag. Möjligheten för ett
utländskt bankföretag att, efter tillstånd av regeringen, driva represen-

Prop.
1984/85:191 28

tationskontor
här i landet bör därför finnas kvar. Det bör också vara möjligt för ufländska
banker som etablerar sig här att även fortsättningsvis ha
representationskontor. Jag finner del inte erforderligt att i detta sammanhang
närmare precisera BL: s regler om vilken verksamhet som får bedrivas vid ett
representationskontor.

2.9
Ikraftträdande

De
ändringar i BL som möjliggör för utländska banker att etablera sig här i landet
bör träda i kraft så snart som möjligt. Jag föreslår att så sker den 1 juli
1985. Vid samma tidpunkt bör även ändringen i lagen (1982:617) om utländska
förvärv av svenska förelag m. m. träda i kraft.

3
Upprättade lagförslag

I
enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1.
lag om ändring i lagen
(1955:183) om bankrörelse,

2.
lag om ändring i lagen
(1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m.

Förslagen
bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 4.

4
Specialmotivering

4.1
Förslaget till lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

1
§ Bankrörelse må, förutom av Sveriges riksbank, drivas endast av
bankaktiebolag, som därtill erhållit regeringens tillstånd (oktroj).

Med
bankrörelse förslås i denna lag sådan verksamhet, i vilken ingår inlåning från
allmänheten på räkning som av bank allmänneligen begagnas.

Angående
sparbank, cenlralkassa för jordbrukskredit och järnkontoret är särskilt
stadgat.

Utländskt
bankförelag får i Sverige

1.
bilda bankaktiebolag som driver
bankrörelse i enlighet med bestämmelserna i denna lag samt

2.
efter tillstånd av regeringen
från kontor eller annat fast driftställe driva verksamhet i vilken ej ingår
inlånings- eller utlåningsrörelse.

I
gällande lag upptas i paragrafens fjärde stycke en bestämmelse enligt vilken
ett utländskt bankföretag kan få tillstånd att inrätta representationskonlor
här i landet. Denna bestämmelse bör kompletteras så alt den fullständigt anger
ett utländskt bankföretags möjligheter att driva verksamhet i Sverige. Med ett
utländskt bankföretag skall förstås en juridisk person, som är bank och som
bildats enligt lagen i en främmande stat.

Prop.
1984/85:191 29

Redan
i inledningen av BL slås således fast den nyhet som innebär att ett utländskt
bankförelag kan få bilda ett bankaktiebolag här i landet och i detta bolag
driva bankverksamhet i enlighet med BL: s bestämmelser. Denna möjlighet står
inte öppen för något annat utländskt rättssubjekt än ett bankförelag. Vidare
följer att bankverksamheten får drivas endast i en nyetablering i form av ett
bankaktiebolag.

Det utlandsägda
bankbolaget kommer att utgöra ett svenskt bankbolag, som måste ha regeringens
tillstånd (oktroj) för att driva verksamheten och som kommer att slå under
bankinspektionens tillsyn.

1
fjärde stycket andra punkten återfinns den gällande bestämmelsen om representationskontor.
Där regleras utländskt bankföretags verksamhet, som drivs från ett fast
driftställe i Sverige. Bestämmelsen innefattar ett indirekt förbud att driva
verksamhet i vilken ingår inlånings- eller utlåningsrörelse. Del är således
här fråga om ett vidare förbud än om förbudet skulle utformas med stöd av
definitionen på bankrörelse enligt 1 § andra stycket BL. Genom den negativa
bestämningen ges teoretiskt möjlighet för en utländsk bank att från kontoret
driva all annan verksamhet än inlånings-och uilåningsrörelse, t. ex. annan
central bankverksamhet såsom arbi-irage- och rembursverksamhet. Även annan
verksamhet skulle kunna vara länkbar. Enligt lagen i det utländska bankföretagets
hemland kan banken ha rätt att driva en verksamhet som inrymmer åtskilligt mera
än vad som avses med bankverksamhet enligt svensk banklagstiftning. Eftersom
lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring
här i riket inte är tillämplig i fråga om utländskt bankföretags rätt att här
driva verksamhet, måste sådan verksamhet som ligger utanför vad som i BL avses
med bankverksamhet, även prövas enligt denna paragraf. Avsikten har emellertid
inte varit alt tillåta ett utländskt bankföretag att driva sådan verksamhet vid
ett representationskontor i Sverige. Inte heller har avsikten varit att ge
utländskt bankföretag tillstånd att driva annan central bankverksamhet.
Regeringen har därför i tillstånden angett att verksamheten skall vara
representations- och förmedlingsverksamhet.

4
§ 1 mom. Stiftarna skall upprätta en bolagsordning som skall underställas
regeringen för stadfästelse. Till ansökan om oktroj skall fogas en plan för den
tilltänkta verksamheten.

Stiftarna
skall vara myndiga här i riket bosatta svenska medborgare och till antalet
minst tio. Utan hinder härav får dock ett bankaktiebolag stiftas av ett eller
flera utländska bankförelag.

Den
som är i konkurstillstånd kan ej vara stiftare.

Regeringen
prövar bolagsordningens överensstämmelse med denna lag samt lag och författning
i övrigt, så ock om och i vad mån därutöver, med hänsyn lill omfattningen och
beskaffenheten av bolagets rörelse, särskilda bestämmelser må erfordras.

Finnes
den tillämnade rörelsen vara nyttig för det allmänna, stadfäster regeringen
bolagsordningen samt beviljar oktroj för en tid av högst tio år och därutöver
intill slutet av då löpande räkenskapsår.

Prop. 1984/85:191 30

Första stycket har kompletterats med en bestämmelse som
anger alt en plan för den tilltänkta verksamheten skall bifogas oktrojansökan.
1 avsnitt 2.6 har givits exempel på uppgifter som bör las in i denna plan och
vilka syften planen skall tjäna.

Enligt andra stycket skall ett bankaktiebolag stiftas av
minst tio personer, som skall vara myndiga, här i riket bosatta, fysiska
personer. Här föreslås ett tillägg för att göra det möjligt för ett eller flera
ufländska bankförelag att stifta ett bankaktiebolag. Skall den planerade banken
ägas av tvä eller flera utländska bankförelag bör således lika många få vara
stiftare.

6 § Bankaktiebolags firma skall innehålla ordet bank.

Ny firma skall tydligt skilja sig från annan, förut i laga
ordning registrerad, ännu bestående banks firma, så ock från benämning å
utländsk bankinrättning, som är allmänt känd här i riket. För registrering av
bankaktiebolags firma gäller i övrigt vad som föreskrives i firmalagen (1974:
156).

Utan hinder av andra stycket får firman för ett
bankaktiebolag som har bildats av ett utländskt bankföretag innehålla del
förelagets firma. Motsvarande gäller om bankaktiebolaget bildals av flera
utländska bankförelag.

Sedan bolaget bildals, kan styrelsen antaga bifirma. Vad i
andra stycket sägs om firma gäller även bifirma. Ordet bank får ej inlagas i bifirma.

Enligt den gällande lydelsen skall ett bankaktiebolags
firma innehålla ordet bank. Vidare skall firman bl. a. skilja sig från
benämningar på utländska bankinrältningar, som är allmänt kända i Sverige.
Enligt tredje stycket, som är nytt, föreligger det inte något hinder mot att
den utlandsägda bankens firma innehåller firman för de utländska bankföretag
som bildat bankbolaget i Sverige. Är det utlandsägda bankbolaget ett helägt
dotterbolag till en utländsk bank bör dotterbolagels firma regelmässigt
innehålla den utländska moderbankens firma.

10 § / mom. Teckning av aktier skall ske å teckningslisian
i huvudskrifi eller i avskrift som bestyrkts av notarius publicus eller
landsfiskal eller av stiftarna. Vid teckningslistan skola vara fogade på
enahanda sätt styrkta avskrifter av oktrojbeslutel och bolagsordningen.

Innan teckningslisian framlägges i huvudskrifi eller
avskrift, skall teckning av stiftarna hava ägt rum med angivande av dagen
därför. Om ett bankaktiebolag bildas av utländskt bankförelag behöver teckningslisian
inte läggas fram.

Reglerna om hur ett bankaktiebolag bildas är tämligen
omfattande och utformade med hänsyn till bl. a. att ett bankaktiebolag
regelmässigt har ett stort antal ägare. På en punkt föreslås här en ändring.
Det bankbolag som bildas av utländska bankförelag har endast ett eller några få
sådana förelag som ägare. Ägarförhållandena mäste vara helt klara redan innan oktrojansökan
lämnas in till tillsynsmyndigheten. Vid bildande av en utlandsägd bank krävs
därför inte att teckningslistan läggs fram för offentlig teckning.

Prop. 1984/85:191 31

18 § Aktier i bankaktiebolag får genom teckning eller
överlåtelse förvärvas endast av svenska medborgare, av svenska bolag och
föreningar, som inte är kontrollsubjekt enligt lagen (1982:617) om utländska
förvärv av svenska företag m. m., ävensom av andra svenska samfälligheter och stiftelser
samt till aktiefonder enligt akiiefondslagen (1974:931). Har aktieförvärv
skett annorledes än genom teckning eller överlåtelse, skall vad nyss stadgats
icke i något fall medföra hinder för aktieägaren att med stöd av den
företrädesrätt lill teckning eller erhållande av nya aktier, vilken enligt
denna lag eller den vid förvärvet gällande bolagsordningen är förenad med de
förvärvade aktierna, bekomma ytteriigare aktier.

Första stycket gäller inte aktier i ett bankaktiebolag som
är bildat av utländskt bankförelag. Beträffande sådant bolag gäller i stället
att aktier i bolaget får förvärvas endast av utländskt bankföretag som fåll
regeringens lillstånd lill förvärvet.

Förvärv av aktie, som skett i strid med första eller andra
stycket, är ogillt.

Enligt gällande lydelse är det i princip förbjudet för
utländsk fysisk eller juridisk person att förvärva aktier i bankaktiebolag.
Förvärv som skett i strid med dessa bestämmelser är ogiltiga. Ingen ändring
föresläs i dessa bestämmelser såvitt avser svenskägda banker.

Det bankbolag som stiftas av utländskt bankföretag enligt
BL: s regler kommer all vara ett svenskt bankaktiebolag. För all ett utländskt
bankföretag över huvud taget skall ha möjlighet att etablera ett bankbolag i
Sverige, bör företagel självfallet ha rätt att förvärva aktier i bolaget.
Särskilda bestämmelser om detta har tagits in i ett nytt andra stycke.
Tillstånd av regeringen erfordras och sådant tillstånd kan ges endast lill
utländskt bankföretag. Vid nyetableringen ges detta lillstånd i samband med oktrojen.
Svensk fysisk eller juridisk person får således inte förvärva aktier i ett
bankbolag som bildats av ett utländskt bankförelag. Även ett förvärv genom svenskägd
utländsk bank bör förhindras med stöd av denna paragraf. Bestämmelsen innebär
vidare att ett utländskt bankförelag som önskar avyttra aktier i ett dylikt
bankbolag till ett annat utländskt bankföretag inte kan göra detta utan att
regeringens tillstånd inhämtas. Om förvärv har skett i strid med dessa
bestämmelser är förvärvet ogiltigt. Bestämmelser om detta har tagits in i det
nuvarande andra stycket, som enligt förslaget kommer att utgöra paragrafens
tredje stycke.

22 § Ansökan om bankaktiebolagets registrering skall göras
av styrelsen senast ett år från del oktroj beviljats.

Ansökningen skall beträffande styrelseledamot och slyrelsesuppleant
innehålla uppgift om fullständigt namn, hemvist och medborgarskap samt
förklaring att dessa personer inte är omyndiga.

1 ansökningen skall uppgivas, av vilka och huru bolagets
firma skall tecknas, där den ej tecknas av styrelsen allenast på grund av denna
lag. Skall firman tecknas av annan person än som avses i andra stycket, gäller
vad där är stadgat även i fråga om sådan firmaiecknare.

Prop.
1984/85:191 32

Bolagets
postadress skall angivas. Vid ansökningen skola fogas:

1.
de listor, å vilka
aktieteckningen ägt rum, jämte avskrift av desamma;

2.
avskrift av protokollet vid
konstituerande stämman;

3.
två avskrifter av oktrojbeslutel
och bolagsordningen;

4.
avskrift av den i 15 § 1 mom. omförmälda
handlingen rörande tilldelningen av aktier;

5.
en av samtliga
styrelseledamöter undertecknad handling, innehållande uppgift dels om del
tecknade belopp, för vilket tilldelning av aktier ägt rum, saml om del belopp,
för vilket aktier må hava förklarats förverkade enligt 28 §, dels angående det
belopp, som inbetalts å aktiekapitalet, och, där aktiekapitalet icke blivit lill
fullo inbetalt, sammanlagda nominella beloppet av de aktier, som lill fullo
betalts, dels ock om det sätt varpå inbetalningen skett.

Har
ej å ansökningen varje styrelseledamot och slyrelsesuppleant eller annan, som är
bemyndigad alt teckna bolagets firma, egenhändigt skrivit sin av vittnen
styrkta namnteckning, skall vid ansökningen fogas en särskild bilaga, därå
namnteckningen finnes och blivit styrkt av vittnen.

I
ansökan om bankaktiebolagets registrering skall enligt gällande lydelse i en
särskild förklaring anges alt utsedda styrelseledamöter och
styrelse-suppleanter är svenska medborgare. Enligt vad som föreslås i 72 §
andra stycket får emellertid utländska medborgare ingå i styrelsen för ett bankaktiebolag
bildat av ufländski bankföretag. Av den anledningen föreslås alt förklaringen
om svenskt medborgarskap i registreringsansökan ersätts med en skyldighet alt
lämna uppgift om medborgarskapet.

35
§ Sedan bolagsstämman fatlat beslut om aktiekapitalets ökning skall teckningslista
och kungörelse om beslutet upprättas samt undertecknas av samtliga
styrelseledamöter. Någon kungörelse behövs dock inte när ett bankaktiebolag som
är bildat av utländskt bankföretag fattat beslut om ökning av aktiekapitalet.

1
såväl teckningslisian som kungörelsen skall upptagas bolagsstämmans beslut om
aktiekapitalels ökning ävensom erinran om den i 18 § stadgade inskränkningen i
rätten alt förvärva aktier. Har i ökningsbeslutet bestämmelse ej meddelats om
tiden för betalning av nya aktier, skall sådan bestämmelse upptagas i teckningslisian
och kungörelsen.

Sedan
ökningsbeslutet registrerats, skall styrelsen låta införa kungörelsen i Post-
och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar, som styrelsen bestämmer.
Det åligger ock styrelsen alt ofördröjligen i rekommenderat brev om
bolagsstämmans beslut underrätta varje aktieägare, om vars postadress
upplysning ulan väsentlig omgång eller i tidsutdräkt kan inhämtas.

I
ett bankbolag som bildals av en eller flera utländska bankföretag får endast
sådant förelag förvärva aktier. I första hand bör endast utländskt bankföretag
som redan innehar aktier i bankbolaget få teckna nya aktier i samband med en
nyemission. Förvärv av aktier i samband med en nyemission i utlandsägd bank
kräver enligt föreslagen ändring i 18 § BL regering-

Prop. 1984/85:191 33

ens
tillstånd. Av denna anledning behöver ett ullandsägt bankbolag inte kungöra ett
beslut om aktiekapitalets ökning. Ökningsbeslulel kommer till allmänhetens
kännedom genom kungörandet enligt 172 § BL.

72
§ Styrelseledamöterna skola vara myndiga, här i riket bosatta svenska medborgare.

Utan
hinder av första stycket får i ett bankaktiebolag som är bildat av utländskt
bankförelag högst en tredjedel av hela antalet styrelseledamöter vara svenska
medborgare bosalla utomlands eller utländska medborgare. Styrelseordföranden
skall dock vara svensk medborgare och bosatt här i landet. Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får medge undantag från vad som
föreskrivs i detta stycke.

Av
styrelseledamöterna må icke flera än en för varje påbörjat femtal vara
befattningshavare i banken. Vid beräkningen av det högsta antal styrelseledamöter
som får vara befattningshavare i banken skall hänsyn ej tagas till offentlig
styrelseledamot.

Enligt
första stycket skall styrelseledamöterna i ett bankaktiebolag vara svenska
medborgare och bosatta i Sverige. Som ett särskilt undanlag för utlandsägda
bankbolag har i ett nytt andra stycke föreskrivits all högst en tredjedel av
hela antalet styrelseledamöter får vara svenska medborgare bosatta utomlands
eller utländska medborgare. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen kan för ett visst bankaktiebolag tillåta att ett högre antal
utlandssvenskar och utländska medborgare får ingå i styrelsen. En sådan dispens
bör ges restriktivt och aldrig avse mer än hälften av det totala antalet
styrelseledamöter. Styrelsens ordförande skall enligt en särskild bestämmelse
i regel vara svensk medborgare och bosall i Sverige. Även här finns dock
möjlighet att dispensera från kravet på svenskt medborgarskap och bosättning i
landet.

74
§ Styrelsen skall inom sig utse verkställande direktör att under styrelsens
inseende leda verksamheten, däri inbegripet att i den utsträckning styrelsen
bestämmer avgöra ärenden av beskaffenhet alt eljest ankomma på styrelsens egen
prövning. Där förhållandena så påkalla, må bland styrelseledamöterna eller styrelsesuppleanterna
flera verkställande direktörer utses. Styrelsen skall även förordna
styrelseledamot eller styrelsesuppleant att vara ställföreträdare för
verkställande direktör. I ett bankaktiebolag som är bildal av utländskt
bankförelag skall verkställande direktör vara bosall här i landet.

Styrelsen
må jämväl uppdraga åt annan än verkställande direktör att ensam eller i
förening med annan avgöra ärenden av beskaffenhet all eljest ankomma på
styrelsens egen prövning.

Angående
den befogenhet i olika avseenden, som skall tillkomma verkställande direktör
eller person som avses i andra stycket, åligger del styrelsen att meddela
föreskrifter i en för ett år i sänder fastställd instruktion. Avser uppdraget
beviljande av kredit, skola grunderna för kreditgiv-ningen fastställas. Hava
flera verkställande direktörer utsetts, skall instruktionen angiva huru
ledningen av bankens verksamhet skall mellan dem fördelas. Styrelsen skall, så
snart kan ske, till tillsynsmyndigheten

3 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 191

Prop. 1984/85:191 34

insända avskrift av instruktionen ävensom, där ändringar
vidtagas i densamma, meddela myndigheten därom.

Uppdrag som sågs i denna paragraf må när som helst
återkallas eller inskränkas. Utan hinder av uppdrag äger styrelsen själv avgöra
ärende av varje slag.

Styrelsen mä icke ät enskild styrelseledamot eller annan
uppdraga att avgöra ärende, som avser:

1.
inrättande
eller indragning av avdelningskontor eller övertagande av annan bankrörelse;

2.
förvärv eller
avyttring av lästighet, avsedd för bankens inrymmande eller för att tillgodose
därmed sammanhängande behov;

3.
beviljande av
kredit till befattningshavare, som avses i 61 § första stycket, eller annan
befattningshavare, som ensam eller i förening med annan får avgöra på styrelsen
ankommande ärenden, till den som är gift med sådan befattningshavare, till
person som avses i 61 § andra stycket eller till bolag, förening eller annan
sammanslutning, vari sådan person är styrelseledamot eller såsom delägare eller
medlem äger ett väsentligt ekonomiskt intresse; styrelsen dock obetagei att för
person eller sammanslutning, som nu nämnts, fastställa vissa gränser, inom
vilka utan styrelsens beslut i varje särskilt fall kredit må beviljas
vederbörande i och för en av honom idkad rörelse;

4.
förvärv av
aktie, emissionsbevis, förlagsbevis som avses i 55 § första stycket 5 samt
andel i aktiefond och i ekonomisk förening i andra fall än då fråga är om
sådant värdepapper, som är för bankbolagets fordran utmätt eller pantsatt,
eller förvärvet sker med stöd av 55 § andra eller tredje stycket och
styrelsebeslut angående förvärvet ej kan utan olägenhet avvaktas;

5.
fastställande
av allmänna räntesatser för in- och utlåning; dock alt beslut, där sä påkallas
av allmän ränteförändring, må ulan styrelsens hörande meddelas för liden intill
nästkommande styrelsesammanträde;

6.
utgivande av
obligationer med längre löptid än ett år.

I denna paragraf meddelade bestämmelser angående kredit
och obligationer skola gälla även i fråga om garantiförpliktelse, som
bankbolag ikläder sig.

I ett bankaktiebolag skall verkställande direktör alltid
vara styrelseledamot. Härav följeratt han i en svenskägd bank skall vara
svensk medborgare och bosatt i Sverige. Den styrelseledamot som utses till
verkställande direktör i ett ullandsägt bankbolag kan vara antingen svensk
medborgare eller utlänning men han skall, enligt en särskild bestämmelse i
första stycket, alltid vara bosatt här i landet. Om flera verkställande
direktörer har utsetts gäller motsvarande för envar av dem.

189 § Bildas bankaktiebolag eller ökas bankbolags
aktiekapital för överlagande av annan bankrörelse, må andel i vad bolaget
sålunda skall överlaga utgöra vederlag för aktie i bolaget samt teckning ske
med villkor, att sådant tillskott skall få göras; och skall i övrigt i ty fall
gälla denna lags bestämmelser om bankbolags bildande och aktiekapitalets ökning
med följande tillägg och undanlag:

Prop.
1984/85:191 35

1.
Vid bankbolags
bildande skall leckningslista och vid aktiekapitalets ökning bolagsstämmans
beslut om ökningen innehålla jämväl alla de om bankrörelsens överlagande
träffade bestämmelserna. Vad som stadgas i 9 och 33 §§ föranleder ej därtill
all värdet av det, som för aktie skall tillskjutas i annat än penningar, skall
i teckningslista eller i bolagsstämmas beslut om ökning av aktiekapitalet
uppskattas till visst penningbelopp.

2.
Där vid
bankbolags bildande ej samtliga tecknare enligt bestämmelse i teckningslistan äro
berättigade all för aktie tillskjuta annat än penningar, äger å konstituerande
stämman tecknare, vilken berättigats alt göra tillskott i annat än penningar,
ej deltaga i omröstning enligt 15 §; ej heller må sådan tecknare eller av honom
tecknade eller eljest förvärvade aktier vid omröstningen lagas i beräkning.

3.
Vad som stadgas
i 36 § äger ej tillämpning.

4.
Tillgång, som
bankbolag på sätt ovan sägs övertagit, skall vid dess införande i bolagels
böcker upptagas lill skäligt värde.

5.
Har bankbolag
övertagit annat bankbolags rörelse och finnes bland sistnämnda bolags
tillgångar egendom, varmed bankbolag ej må driva handel för egen räkning, må
den egendom, även om sådant fall ej är för handen, som i 55 eller 56 § omförmäles,
förvärvas av del överlagande bolaget. Egendom som bankboiagel på detta sätt
förvärvat, skall, i den mån egendomen ej jämlikt vad i nyssnämnda lagrum
stadgas må av bolaget behållas, åter avyttras så snart lämpligen kan ske och
senast då avyttring kan äga rum ulan föriusl för bolaget.

Första stycket gäller inte för ett bankaktiebolag som är
bildal av utländskt bankförelag.

190 § Ej må bankaktiebolag övertaga annat bankbolags eller
sparbanks rörelse, med mindre regeringen, där övertagandel icke finnes vara
till skada för del allmänna, lämnar tillstånd därtill.

Ett bankaktiebolag som är bildal av utländskt bankföretag
får inte överta en svenskägd banks rörelse.

I 189 § BL ges särskilda regler om banksammanslagningar.
De kan ske antingen på så sätt att ett bankaktiebolag går upp i ett redan
beslående bankbolag, vilket medför en akliekapitalökning i del sistnämnda
bolaget, eller genom all en ny bank bildas för övertagande av två eller flera
andra bankers rörelser. För samtliga övertaganden av annan banks rörelse krävs
dock enligt 190 § BL regeringens tillstånd.

En utlandsägd bank skall inte få bildas eller utöka sin
verksamhet genom att överta en inhemsk banks rörelse. 1 ett andra stycke i 189
§ BL har därför införts en bestämmelse som föreskriver att vad som sägs i
paragrafens första stycke inte gäller för bankbolag som bildals av utländskt
bankföretag. I 190 § BL har tillagts att ett bankbolag som bildats av ett utländskt
bankföretag inte får överta en svenskägd banks rörelse.

Prop.
1984/85:191 36

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:617) om
utländska förvärv av svenska företag ni. m.

7 a § Ett utländskt bankföretug som äger aktier i ett
bankaktiebolag här i landet får inte förvärva aktier i svenska aktiebolag,
andelar i svenska handelsbolag eller rörelser som drivs här i landet.

Ulan hinder av första stycket får ett utländskt
bankföretag som driver handel med värdepapper som ett led i denna rörelse
förvärva aktier i svenska aktiebolag.

Förvärv i strid mol bestämmelserna i denna paragraf är
ogiltigt.

1 BL anges den yttre ramen för bankernas tillåtna
verksamhet. Bankerna får inte ägna sig åt en verksamhet som inte har en
naturlig anknytning till in- och ulläningsrörelsen. Även inom denna yttre ram
är emellertid bankernas verksamhet begränsad i vissa avseenden. I
rörelsereglerna anges vilken egendom en bank får förvärva för egen räkning och
driva handel med. Dessa regler hindrar bankerna bl. a. att inneha aktier i för
dem rörelsefrämmande bolag. De bankbolag som bildas av utländska bankförelag i
Sverige kommer som svenska juridiska personer helt naturligt att lyda under BL
med dess verksamhetsregler. De utlandsägda bankerna kommer att ägas av en eller
ett fåtal utländska bankföretag. Mot denna bakgrund bör de utländska
bankförelag som driver bankverksamhet genom bank i Sverige inte själva vid
sidan av sin banketablering få gå in och engagera sig i verksamhet som är
förbjuden för deras bankbolag här i landet. Som utländskt rättssubjekt är det
utländska bankföretagel konlrollsubjekt enligt lagen om utländska förvärv av
svenska företag m. m. Enligt denna lag (7 §) krävs ett särskilt tillstånd (förvärvslillslånd)
för att utländskt bankföretag skall fä förvärva aktier i svenska aktiebolag,
andelar i svenska handelsbolag eller rörelser som drivs här i landet. Förvärvslillslånd
erfordras dock inte om aktieförvärvet understiger 10% av aktiekapitalet eller
röstetalet i det svenska bolaget.

Med hänsyn till vad som sagts tidigare bör ett utländskt
bankföretag som äger andel i bankbolag inte få förvärva aktier i svenska
aktiebolag, andelar i svenska handelsbolag eller rörelser som drivs här i
landet. Undantag har dock gjorts för utländskt bankföretag som driver fondkommissionsrörelse
eller motsvarande rörelse avseende handel med värdepapper. Ett sådant förelag
får förvärva aktier i svenska aktiebolag i den mån förvärven ingår som ett
naturligt led i den nämnda rörelsen. Härigenom får anses att lika villkor
skapas mellan svensk och utlandsägd bank i Sverige.

Prop. 1984/85:191 37

5 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1.
lagom ändring i lagen
(1955:183) om bankrörelse,

2.
lag om ändring i lagen
(1982:617) om utländska bankers förvärv av svenska förelag m. m.

6 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1984/85:191 38

Bilaga I

Sammanfattning av kredilmarknadskommitténs betänkande (Ds Fi
1984:20) Utländska banketableringar i Sverige

Bakgrund

I likhet med vad som skett i flera andra länder har
kreditmarknaden i Sverige under de senaste åren förändrats på ett genomgripande
sätt. Utvecklingen kännetecknas framförallt av en snabb tillväxt av marknaden
utanför banksystemet, 1 Sverige har utvecklingen förstärkts till följd av
obalanserna i samhällsekonomin. Detta har lett till spänningar mellan olika
grupper av finansinstitut som tidigare bara i begränsad utsträckning konkurrerat
inbördes. Tendenserna till upplösning av gränslinjerna mellan de olika
institutgruppernas verksamhetsområden kan till dels förklaras av all den
befintliga lagstiftningen inte är utformad med hänsyn till den nya situationen
som uppstått. Kommitténs uppgift enligt direktiven är all skyndsamt utreda
strukturfrågorna i syfte att avgöra vilka institut som bör vara verksamma på
kreditmarknaden samt de krav som skall ställas på institutens uppbyggnad och
verksamhet.

Som ett särskilt delområde av kommitténs utredningsuppdrag
kan avskiljas frågan om banks etablering över gränserna.

Under efterkrigstiden har i takt med den ökade
världshandeln en omfattande internationalisering av näringslivet ägt rum.
Sverige har pä del internationella planet verkat mycket aktivt för en ekonomisk
integration. Den svenska ekonomins internationalisering har också kraftigt ökat
under de senaste decennierna. Under samma lid har utvecklingen inom bankväsendet
varit likartad. Drivkrafterna härvidlag har varit den ökande världshandeln och
de internationella investeringarna men också tillkomsten av den s.k. euromarknaden.
Den svenska kreditmarknaden har hittills varit slängd för utländska banker
vilket även medfört all flera länder begränsat de svenska bankernas möjligheter
alt delta i utvecklingsmöjligheter utomlands.

Under det senaste året har flera länder öppnat sina
gränser för utländska banker, däribland Norge och Australien. Sverige riskerar
därmed att inom kort inta en särställning bland OECD-länderna genom att vi
endast tillåter utländsk bank alt inrätta representationskonlor i landet. Den
internationella utvecklingen tycks dessutom gå mol allt skärplare reciprocitetskrav.
Det torde därför vara ett klart intresse för de svenska bankerna att Sverige så
snart det är möjligt förändrar sin inställning gentemot utländska banker.
Kommittén har därför funnit skäl att med förtur prova frågan om utländska banketableringar
i Sverige.

Prop. 1984/85:191 39

Principiellt ställningstagande

De skäl som talar för utländska banker i Sverige ar främst
följande. Trots Sveriges tradition av frihandel intar vi i jämförelse med
internationell praxis som råder i fråga om utländska banketableringar en i det
närmaste unik ställning. Denna ensidiga avskärmning av den svenska kreditmarknaden
iir i längden ohållbar. Detta visar sig bl. a. genom att utländska banker redan
nu driver bankverksamhet hår i konkurrens med svenska banker. Denna verksamhet
ligger helt utanför méijiighetcrna till kontroll och styrning från de svenska
myndigheternas sida. Vidare har andra länders krav pä reciprocilet förorsakat
olägenheter för svenska banker. Etableringen av utländska banker i Sverige kan
ge värdefulla tillskott till det svenska näringslivet och den svenska
kreditmarknaden. Mot detta har kommittén vagt de nackdelar och de farhågor som
bl. a. framförts i den allmänna debatten om utländska banketableringar.
Kommittén har emellertid funnit att skälen för utländsk banketablering här i
hög grad överväger. Utländska banker bör sålunda ges tillstånd att bedriva
bankverksamhet i Sverige. Detta bör dock ske så att vitala intressen som rör
vår kreditmarknad inte berörs på ett oacceptabelt sätt. Flertalet av de problem
som kan länkas uppkomma i samband med elableringarna bör därför lösas genom
speciella villkor och regler för verksamheten. Kommitténs principiella utgångspunkt
är dock all de utländska bankerna skall få tillstånd att här i landet driva
bankverksamhet under samma förutsättningar som de svenska bankerna. Enligt
direktiven skall dessa hållas fria från utländskt ägande och fortfarande utgöra
stommen i bankväsendel. Mot denna principiella bakgrund anser kommittén att
inget svenskt ägande tills vidare bör förekomma i de utlandsägda bankerna i
Sverige. Kommittén anser vad beträffar etableringsformen alt helägd dotlerbank
är att föredra men att flera utländska banker gemensamt bör kunna äga en bank i
Sverige antingen i form av dotterbank eller som s. k. konsortiebank. Den senare
skiljer sig från dotterbanken genom att ingen ägare har ett bestämmande
inflytande. Av direktiven framgår alt möjlighet inte skall ges en utländsk
bank att etablera filial i Sverige.

Oktrojförfarandet

De utlandsägda bankerna kommer att vara underkastade samma
förfatlningsmässiga reglering som de svenska bankerna. Det kommer alltså bl.
a. att krävas att regeringen givit banken särskilt tillstånd (oktroj) att driva
bankrörelse här.

En
särskild uppgift enligt direktiven är att pröva om den behovsprövning som nu
ingår i oktrojförfarandet bör vara kvar i nuvarande utformning eller om den - i
likhet med ett lagförslag för försäkringsområdet - bör vara omvänd. Innebörden
av en omvänd behovsprövning skulle vara att oklroj-sökanden inte behöver visa
på ett behov av en ny bank utan alt tillstånds-

Prop. 1984/85:191 40

myndigheten för avslag måste finna att etableringen inte
kan antas vara förenlig med en långsiktig sund utveckling av del svenska
bankväsendel. Kommittén har funnit att del vid prövningen av ansökningar från
ett relativt stort antal utländska banker är uppenbart alt behovet av banker pä
marknaden måste prövas. Med den omvända behovsprövningen föreligger bl.a. risk
att överetablering stoppas för sent. Enligt kommitténs mening bör därför
behovsprincipen för såväl inhemska som utländska banker ha samma innebörd som
nu. Härutöver måste emellertid ett antal kvalitativa krav uppställas på de
banker som skall få tillstånd all etablera sig i Sverige. Kommittén anser att
den kvalitativa prövningen blir ett särskilt betydelsefullt led i oktrojförfarandet
och all tonvikten bör läggas vid denna prövning. Kommittén har indelat
prövningskriterierna i tre grupper. Den första avser olika mått och bedömningar
avseende moderbankernas totala rörelse, inriktning och kreditvärdighet. Den
andra gruppen avser att mäta och bedöma moderbankens hittillsvarande kontakter
med Sverige och svenska förelag i olika former. Den tredje gruppen gäller den
verksamhet som den planerade banken avser all bedriva.

Vid en genomgång av de olika verksamheter som en utländsk
bank kan länkas bedriva i Sverige och hur denna verksamhet kommer alt påverka
olika delmarknader har kommittén konstaterat ett antal problem som måste lösas
eller undvikas. Även om utgångspunkten är all de svenska och utländska bankerna
skall arbeta under i princip samma förutsättningar kommer det att råda flera
olikheter när det gäller deras möjligheter att driva bankverksamhet i landet.
Dessa olikheter kan inte helt utjämnas genom ett särskilt regelsystem. I
stället har kommittén i första hand inriktat sig på att utforma särskilda
villkor som skall vara uppfyllda för att en utländsk bank skall få tillstånd
att etablera sig i Sverige. Dessa innebär att preciserade krav ställs på den
utländska banken liksom på den verksamhet som den avser att driva här. Ett av
de viktigaste kraven är att banken avser att bedriva en förhållandevis bred
verksamhet i Sverige.

Vid
tillkomsten av nya bankbolag är del väsentligt alt del allmänna och de blivande
bankkunderna kan utgå från att den planerade verksamheten utvecklas på ett
sådant sätt alt bolaget kan uppfylla de krav som måste ■ ställas på en
bank. Det är därför viktigt att endast välrenommerade banker av en viss storlek
ges tillstånd att driva verksamhet i Sverige. Banken bör i hemlandet och i de
andra länder där verksamhet bedrivs ha en god ställning och driva en sund
bankverksamhet saml ha ett gott förhållande lill bl. a. myndigheterna. Det är
av vikt att banken i hemlandet står under en effektiv tillsyn. Ett nära
samarbete bör finnas eller kunna utvecklas mellan den utländska bankens
tillsynsmyndighet och bankinspektionen.

Svenska banker tillåts inte engagera sig i företagsamhet
som är för bank främmande. Del har ansetts vara en viktig princip att inte
blanda ägande och traditionell kreditgivning. Ufländsk bank som direkt eller
indirekt genom sidobolag innehar aktier i det svenska näringslivet bör därför i

Prop. 1984/85:191 41

princip inte ges oktroj för alt bedriva bankrörelse här.
Undantag från den uttryckta principen har kommittén ansett kunna medges då del
direkta eller indirekta ägandet lill sin art och omfattning får anses vara av
mycket liten betydenhet. Inte heller ägande i annat svenskt kreditinstitut än
bank har kommittén ansett kunna förenas med oktroj för bankverksamhet. 1
konsekvens med detta har kommittén föreslagit en ändring i lagen (1982:617) om
utländska förvärv av svenska företag m. m. som innebär att en utländsk bank som
äger andel i ett bankbolag här inte kan få förvärvslill-stånd enligt den lagen.

Lika viktigt som att en bank inte skall vara engagerad i
för bank främmande verksamhet genom ägande anser kommittén det vara alt olika
näringsföretag inte genom ett alltför dominerande ägande i en bank kan styra
eller påverka dess verksamhet. De svenska privatägda affärsbankerna har med få
undanlag ett spritt ägande. Kommittén anser att samma förhållande bör gälla
även för de utländska banker sorri önskar etablera sig i landet. Dessa
utländska moderbanker bör således inte domineras av en eller några få ägare
eller ägargrupper.

För de utlandsägda bankerna gäller självfallet svensk
arbetsrätt och därmed de anställdas rätt till medbestämmande och deras rätt att
organisera sig fackligt. Härutöver förutsätter emellertid kommittén all dessa
banker följer den arbetsmarknads- och kolleklivavlalspraxis som gäller för
bankbranschen.

Kommittén anser också alt de banker som bl. a. genom
utbildning av egen personal förbereder och bygger upp personalstyrkan i den
tilltänkta banken i Sverige bör ha bättre möjligheter alt snabbt fä elableringslillslånd
än de som avser alt anskaffa större delen av sin personal från de svenska
bankerna eller från andra svenska kreditinstitut.

Den bank som önskar etablering i Sverige bör kunna peka på
ett visst mått av förbindelser med värt land. Främst bör beaktas kontakterna
med svenska förelag i Sverige och utomlands, men betydelse bör också tillmätas
om banken varit engagerad i den svenska statens upplåning utomlands.

För all ge regeringen underlag för en så noggrann
bedömning som möjligt av den påverkan som en enskild bank kommer att få på vår
svenska kredilmarknad föreslår kommittén all lill oktrojansökan skall fogas en
verksamhetsplan. De banker som skall tillåtas etablera sig här bör ha för
avsikt att driva en förhållandevis bred verksamhet inrymmande flertalet av de
traditionella banktjänsterna. Dessa tjänster bör erbjudas en så stor grupp av
bankkunder som möjligt. Banken bör vara tvungen att driva upp en viss rörelse i
svenska kronor för att ge möjlighet all erbjuda svenska kunder krediter i
inhemsk valuia. Även om något krav inte kan uppställas på att den utländska
banken skall ha en inlåning från allmänheten till en viss volym, bör den ändå
ha skyldighet att ta emot den inlåning som en bankkund önskar sätta in på
bankräkning i banken.

Prop.
1984/85:191 42

En särskild och betydelsefull fräga har varit, om en
utländsk banketablering i Sverige skall förenas med ett krav på att reciprocilet
föreligger, dvs. att svenska banker skall ha möjlighet alt driva bankverksamhet
i den sökande bankens hemland. Även om det under senare tid har skett en
skärpning vad gäller tillämpningen av denna princip i olika länder uppställer
alltjämt endast ett fåtal länder i lag reciprociteten som ett villkor för att
utländska banker skall fä etablera sig. Inget av dessa länder — med undantag
för Norge som strikt kommer att hävda denna princip — tillhör våra närmaste
handelspartners. Av denna anledning anser kommittén inte all Sverige bör
uppställa ett strikt reciprocitetskrav. Detta krav bör dock utgöra en av de
faktorer som tillmäts vikt vid beslut om tillstånd till bankelablering, men det
bör inte ges en ensam och avgörande betydelse.

Författningsmässig reglering

För svensk bank råder i princip ett aklieförvärvsförbud.
Bankaktiebolag får dock efter regeringens tillstånd förvärva aktier i annat
bankaktiebolag, i utländskt bankföretag och i svenskt aktiebolag och utländskt
företag, vars ändamål kan anses gagneligl för bankväsendet eller det allmänna.
De svenska bankbolagen driver med stöd av dessa undantag en omfattande
verksamhet i sidoföretag. Ett viktigt led i kommitténs fortsalla arbete är all
kartlägga och ange riktlinjerna för bankernas sidoförelagsverksamhet. Intill
dess kommittén har slutfört sitt arbete är regeringens praxis i de tillslåndsärenden
som berör de inhemska bankerna myckel restriktiv. Enligt en ny regel är
utländska medborgare vidare förhindrade all förvärva andelar i svenska
finansbolag och fondkommissionsbolag. Mot denna bakgrund har kommittén funnit
anledning att tills vidare se mycket restriktivt på de utlandsägda bankernas
möjligheter lill aktieförvärv. Kommittén har sålunda ansetl att det under
inledningsskedet finns skäl att av de ovan nämnda aktieförvärven endast ge
tillstånd till förvärv av aktier i bolag som skall tillgodose för bankväsendet
gemensamma ändamål, som t.ex. Ban-komalcenlralen AB, AB Giro och
Upplysningscentralen UC AB.

Utöver huvudkontoret bör en utlandsägd bank få inrätta
avdelningskontor. För delta bör dock inledningsvis krävas bankinspektionens
tillstånd.

Kommittén föreslår all i en utlandsägd bank högst en
tredjedel av antalet styrelseledamöter får vara utländska medborgare eller
svenska medborgare bosatta utomlands. Styrelseordföranden bör emellertid i
regel vara svensk medborgare och bosalt här i landet. Dispens bör dock kunna
ges från dessa krav.

Kommittén har redovisat olika problem som kan uppstå när
del gäller att tillämpa valutaregleringen och den kredilpolitiska
lagstiftningen på de utlandsägda bankerna. Kommittén har därvid konstaterat
att några särtegler för de utlandsägda bankerna inte erfordras. Riksbanken har
alt tillämpa gällande reglering på ett för inhemska och utlandsägda banker
likvärdigt sätt.

Prop. 1984/85:191 43

Introduktionsförfarandet

Introduktionen av de utländska bankerna i Sverige kommer
att medföra vissa problem. De största riskerna härvidlag torde främst kunna
hänföras till plötsliga förändringar i konkurrensförhållandena. Övergångsvis
kommer därför att krävas att antalet utländska etableringar begränsas med
hänvisning till behovet av en gradvis omställning av bankmarknaden. För att ge
regeringen möjlighet att väga de olika bankernas fördelar och påverkan på den
svenska kreditmarknaden mot varandra föreslår kommittén alt de banker som
önskar delta i en första prövningsomgäng senast den 1 november 1985 skall inge
sin oktrojansökan. För all ge bästa möjliga underlag för bedömningen bör
finansdepartementet eller, på uppdrag av regeringen, bankinspektionen utfärda
föreskrifter om innehåll och utformning av ansökningarna. Kommittén har
försökt uppskatta del antal banker som efter lagändringens ikraftträdande
omedelbart eller successivt under ett antal år av regeringen bör kunna ges
tillstånd till etablering. Därvid har kommittén kunnat konstatera, att en sådan
uppskattning av flera skäl blir så osäker att den är av föga värde. Först när
man har kännedom om vilka utländska banker som ansökt om etableringstillstånd
och vilken verksamhet dessa planerar att driva här kan en sådan bedömning med
säkerhet göras. Det ankommer således på regeringen att mot bakgrund av ingivna
ansökningshandlingar bestämma del antal banker som antingen omedelbart eller
successivt skall ges etableringstillstånd. Ett värdefullt underlag för
regeringens beslut härvidlag bör remissyttrandena från bankinspektionen,
riksbanken och bankernas branschorganisationer utgöra.

Övrigt

Kommittén har konstaterat att tillsynsfrågorna på grund av
de valda etableringsformerna kommer att bli förhållandevis okomplicerade att
lösa. Tillsynen över de utlandsägda bankerna torde i stort kunna följa samma
mönster som gäller för de svenska bankerna. För en effektiv tillsyn är del
viktigt att värdlandels och hemlandets tillsynsmyndigheter samarbetar. Eftersom
del redan finns ett välutvecklat samarbete mellan tillsynsmyndigheterna i de
från banksynpunkl mest betydelsefulla länderna torde förutsättningarna för ett
sådant samarbete mellan bankinspektionen och tillsynsmyndigheten i moderbankens
hemland vara goda.

Kommittén
föreslår ingen förändring av representationskonlorens ställning. Detta innebär
bl. a. all en utländsk bank som etablerar sig i Sverige i form av bank vid
sidan av banken kan ha ett representationskontor.

Kommittén föreslår att de föreslagna ändringarna i
banklagen skall träda i kraft den 1 juli 1985.

Prop.
1984/85:191 44

Bilaga
2

Kreditmarknadskommitténs
författningsförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1955:183) om
bankrörelse att 1, 4, 6, 10, 18, 22, 35, 55, 68, 72, 74, 189 och 190 §§ skall
ha nedan angiven lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Inledande bestämmelser 1 § Bankrörelse må, förutom av
Sveriges riksbank, drivas endast av bankaktiebolag, som därtill erhållit regenngens
tillstånd (oktroj).

Med bankrörelse förstås i denna lag sådan verksamhet, i
vilken ingår inlåning från allmänheten på räkning som av bank allmänneligen
begagnas. Angående sparbank, cenlralkassa för jordbrukskredit och järnkontoret
är särskilt stadgat.

Utländskt bankföretag må efter Utländsk bank får i Sverige

tillstånd av regeringen från kontor /. bilda ett bankaktiebolag och

eller annat fast driftställe här i riket driva
bankrörelse i enlighet med

driva verksamhet i vilken ej ingår bestämmelserna i denna lag samt

inlånings- eller uilåningsrörelse. 2.
efter tillstånd av regeringen

från kontor eller annat fast driftställe driva verksamhet
i vilken ej ingår inlånings- eller utlåningsrörelse.

Om bankaktiebolags bildande

4 § 1 mom.

De som vilja stifta bankaktiebolag Stiftarna
skall upprätta en bo-

skola upprätta bolagsordning samt lagsordning som
skall underställas

därå söka regeringens stadfästelse. regeringen för stadfästelse. Till an

sökan om oktroj skall fogas en plan

för den tilltänkta verksamheten.

Stiftarna skola vara myndiga här Stiftarna skall vara myndiga här i

i riket bosatta svenska medborgare riket bosatta svenska medborgare

och till antalet minst tio. och till antalet minst tio. Utan

hinder härav får dock ett bankaktiebolag stiftas av
utländsk bank.

Den som är i konkurstillstånd kan ej vara stiftare.

Regeringen prövar bolagsordningens överensstämmelse med
denna lag saml lag och författning i övrigt, så ock om och i vad mån därutöver,
med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse, särskilda
bestämmelser må erfordras.

Prop. 1984/85:191 45

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Finnes den tillämnade rörelsen vara nyttig för det
allmänna, stadfäster regeringen bolagsordningen samt beviljar oktroj för en tid
av högst tio år och därutöver intill slutet av då löpande räkenskapsår.

6 §

Bankaktiebolags firma skall innehålla ordet bank.

Ny firma skall tydligt skilja sig från annan, förut i laga
ordning registrerad, ännu bestående banks firma, så ock från benämning å
utländsk bankinrätlning, som är allmänt känd här i riket. För registrering av
bankaktiebolags firma gäller i övrigt vad som föreskrives i firmalagen (1974:
156).

Firman för ett bankbolag bildat av utländsk bank skall
dock innehålla såväl ordet bank som ordet aktiebolag och får utan hinder av
vad som sägs i andra stycket innehålla den utländska bankens firma.

Sedan bolaget bildats, kan styrelsen antaga bifirma. Vad i
andra stycket sägs om firma gäller även bifirma. Ordet bank får ej inlagas i bifirma.

10 § 1 mom.

Teckning av aktier skall ske å teckningslistan i
huvudskrift eller i avskrift som bestyrkts av notarius publicus eller av
stiftarna. Vid teckningslistan skola vara fogade på enahanda sätt styrkta
avskrifter av oktrojbeslutel och bolagsordningen.

Innan teckningslistan framlägges i huvudskrift eller
avskrift, skall teckning av stiftarna hava ägt rum med angivande av dagen
därför.

Bildas ett bankaktiebolag av utländsk bank behöver inte
teckningslistan läggas fram för ojfent-lig teckning.

18 § Aktier i bankaktiebolag fär genom teckning eller
överlåtelse förvärvas endast av svenska medborgare, av svenska bolag och
föreningar, som inte är kontrollsubjekt enligt lagen (1982: 617) om utländska
förvärv av svenska företag m. m., ävensom av andra svenska samfälligheter och
stiftelser samt till aktiefonder enligt aktiefondslagen (1974:931). Har
aktieförvärv skett annorledes än genom teckning eller överlåtelse, skall vad
nyss stadgats icke i något fall medföra hinder för aktieägaren att med stöd av
den företrädesrätt lill teckning eller erhållande av nya aktier, vilken enligt
denna lag eller den vid förvärvet gällande bolagsordningen är förenad med de
förvärvade aktierna, bekomma ytterligare aktier.

Vad som sägs i första stycket gäller inte aktier i bankbolag
bildat av utländsk bank. Aktier i sådant bolag får, efter regeringens tillstånd,
förvärvas endast av utländsk bank.

Prop. 1984/85:191 46

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förvärv av aktie, som skett i Förvärv av aktie, som skett i

strid med innehållet i första stycket strid med innehållet
i första eller

är ogillt. andra stycket, är ogillt.

22 § Ansökan om bankaktiebolagels registrering skall göras
av styrelsen senast ett år från del oktroj beviljats.

Ansökningen skall beträffande Ansökningen skall beträffande

styrelseledamot och styrelsesupp- styrelseledamot och
styrelsesupp

leant innehålla uppgift om fullslän- leant innehålla uppgift om fullstän

diga namnet ävensom hemvist, så diga namnet ävensom hemvist, så

ock förklaring att dessa personer ock förklaring att dessa personer ä/-

äro svenska medborgare och ej äro svenska medborgare och ej är

omyndiga. omyndiga.

/ registreringsansökan av bankbolag bildal av utländsk
bank skall anges fördelningen av antalet svenska och utländska medborgare i
styrelsen i enlighet med vad som föreskrivs i 72 § andra stycket.

1 ansökningen skall uppgivas, av vilka och huru bolagels
firma skall tecknas, där den ej tecknas av styrelsen allenast på grund av denna
lag. Skall firman tecknas av annan person än som avses i andra stycket, gäller
vad där är stadgat även i fråga om sådan firmaiecknare.

Bolagets postadress skall angivas.

Vid ansökningen skola fogas:

1.
de listor, ä vilka
aktieteckningen ägt rum, jämte avskrift av desamma;

2.
avskrift av
protokollet vid konstituerande stämman;

3.
två avskrifter
av oktrojbeslutel och bolagsordningen;

4.
avskrift av den
i 15 § I mom. omförmälda handlingen rörande tilldelningen av aktier;

5.
en av samtliga
styrelseledamöter undertecknad handling, innehållande uppgift dels om det
tecknade belopp, för vilket tilldelning av aktier ägt rum, samt om det belopp,
för vilket aktier må hava förklarats förverkade enligt 28 §, dels angående det
belopp, som inbetalts ä aktiekapitalet, och, där aktiekapitalet icke blivit lill
fullo inbetalt, sammanlagda nominella beloppet av de aktier, som till fullo
betalts, dels ock om det sätt varpå inbetalningen skett.

Har ej å ansökningen varje styrelseledamot och
styrelsesuppleant eller annan, som är bemyndigad att teckna bolagels firma,
egenhändigt skrivit sin av vittnen styrkta namnteckning, skall vid ansökningen
fogas en särskild bilaga, därå namnteckningen finnes och blivit styrkt av
vittnen.

Om aktiekapitalets ökning

35 §

Sedan bolagsstämman fallat be- Sedan
bolagsstämman fatlat be-

slut om aktiekapitalets ökning, sko- slut om
aktiekapitalets ökning skall la leckningslista och kungörelse om leckningslista
och kungörelse om

Prop. 1984/85:191 47

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

beslutet upprättas samt underteck- beslutet upprättas
samt undertecknas av samtliga styrelseledamöter. nas av samtliga
styrelseledamöter.

Någon kungörelse behövs dock inte när bankaktiebolag
bildat av utländsk bank fattat beslut om aktiekapitalökning.

1 såväl teckningslistan som kungörelsen skall upptagas
bolagsstämmans beslut om aktiekapitalets ökning ävensom erinran om den i 18 §
stadgade inskränkningen i rätten att förvärva aktier. Har i ökningsbeslulel
bestämmelse ej meddelats om liden för betalning av nya aktier, skall sådan
bestämmelse upptagas i teckningslisian och kungörelsen.

Sedan ökningsbeslulel
registrerats, skall styrelsen låta införa kungörelsen i Post- och Inrikes
Tidningar och den eller de ortstidningar, som styrelsen bestämmer. Det åligger
ock styrelsen all ofördröjligen i rekommenderat brev om bolagsstämmans beslut
underrätta varje aktieägare, om vars postadress upplysning ulan väsentlig
omgång eller tidsutdräkt kan inhämtas.

Om rörelsen

55 § Bankaktiebolag får förvärva

1. fast egendom, tomträtt och bostadsrätt för att
bereda banken lokaler för

dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande behov,

2.
aktie i bolag,
vilket uteslutande har till syfte alt förvalta fast egendom eller tomträtt som
förvärvats för del under 1 angivna ändamålet,

3.
inventarier,
vilka anskaffas för rörelsen eller till fastighet, som bankbolaget äger, eller
lill lokaler, som bolaget i övrigt innehar,

4.
bostadsrätt för
au bereda bostad åt någon som är anställd i banken,

5.
efter tillstånd
av regeringen, aktie i annat bankaktiebolag, i utländskt bankföretag och i
svenskt aktiebolag eller utländskt företag, vars ändamål kan anses gagneligl
för bankväsendet eller det allmänna, samt garantifondbevis eller förlagsbevis uifärdai
av bolag eller förelag som nu nämnts.

Ett bankaktiebolag bildat av utländsk bank Jår inte
tillstånd att förvärva aktier enligt Jörsta stycket 5, med u/ulantag för aktier
i bolag som skall tillgodose för bankväsendet gemensamma ändamål.

Bankbolag som medverkar vid emission av aktier på den
allmänna marknaden får förvärva aktie som ingår i emissionen.

Sådan aktie skall bolaget dock avyttra så snart del
lämpligen kan ske och senast eit år efter förvärvet. Om synnerliga skäl
föreligga, kan tillsynsmyndigheten förlänga denna frist.

Bankbolag som har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse
får, för att underlätta rörelsen, i samband med denna dessutom förvärva aktie,
emissionsbevis samt andel i aktiefond och i ekonomisk förening. Bolag får dock
ej inneha sådana värdepapper till högre anskaffningsvärde än som anges i 16 §
första stycket fondkommissionslagen (1979:748).

Prop.
1984/85:191 48

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om synnerliga skäl föreligga, kan Om synnerliga sV.ä\ föreligger,

tillsynsmyndigheten
medgiva all kan bankinspektionen medgiva alt

bankbolag får inneha värdepapper ett bankholag får inneha värdepap-

som avses i tredje stycket i störte per som avses i fiärde stycket i

omfattning
än som anges där. störte omfattning än som anges där.

68 § Om ett bankakUebolag har beslutat att inrätta ett
bankkontor, skall del utan dröjsmål anmälas hos tillsynsmyndigheten.

Avser ett bankbolag bildat av utländsk bank att inrätta
ett bankkontor, krävs dock hankinspektionens tillstånd till detta.

Om styrelse och firmateckning

72 § Styrelseledamöterna skola vara myndiga, här i riket
bosatta svenska medborgare.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket får i ett
bankaktiebolag bildat av utländsk bank högst en tredjedel av hela antalet
styrelseledamöter vara .svenska medborgare bosatta utomlands eller utländska
medborgare. Styrelseordföranden skall dock vara svensk medborgare och bosatt
här i landet. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen
får för särskilt fall medge undantag från vad som föreskrivs i detta stycke.

Av styrelseledamöterna må icke flera än en för varje
påbörjat femial vara befattningshavare i banken.

Vid beräkningen av det högsta Vid beräkningen av det högsta

antal styrelseledamöter som enligt antal styrelseledamöter
som enligt

andra stycket få vara befaitningsha- andra och tredje styckena får vara

vare i banken skall hänsyn ej lagas befattningshavare i banken skall

till offentlig styrelseledamot. hänsyn
ej lagas till offentlig styrel-

seledamot.

74 §

Styrelsen skall inom sig utse Styrelsen
skall inom sig utse

verkställande direktör att under verkställande direktör
att under styrelsens inseende leda verksam- styrelsens inseende leda verksamheten,
däri inbegripet alt i den ut- heten, däri inbegripet att i den utsträckning
styrelsen bestämmer av- sträckning styrelsen bestämmer av-

Nuvarande lydelse

göra ärenden av beskaffenhet att eljest ankomma pä
styrelsens egen prövning. Där förhållandena så påkalla, må bland
styrelseledamöterna eller styrelsesuppleanlerna flera verkställande
direktörer utses. Styrelsen skall även förordna styrelseledamot eller styrelsesuppleant
all vara ställföreträdare för verkställande direktör.

Föreslagen lydelse

göra ärenden av beskaffenhet att eljest ankomma pä
styrelsens egen prövning. Där förhållandena så påkalla, må bland
styrelseledamöterna eller styrelsesuppleanlerna flera verkställande direktörer
utses. Styrelsen skall även förordna styrelseledamot eller styrelsesuppleant
att vara ställföreträdare för verkställande direktör. I bankaktiebolag bildat
av utländsk bank skall verkställande direktören alllid vara bosatt här i
landet.

Styrelsen må jämväl uppdraga ål annan än verkställande
direktör alt ensam eller i förening med annan avgöra ärenden av beskaffenhet
all eljest ankomma på styrelsens egen prövning.

Angående
den befogenhet i olika avseenden, som skall tillkomma verkställande direktör
eller person som avses i andra stycket, åligger det styrelsen alt meddela
föreskrifter i en för ett år i sänder fastställd instruktion. Avser uppdraget
beviljande av kredit, skola grunderna för kreditgiv-ningen fastställas. Hava
flera verkställande direktörer utsetts, skall instruktionen angiva huru
ledningen av bankens verksamhet skall mellan dem fördelas. Styrelsen skall, så
snart kan ske, till tillsynsmyndigheten insända avskrift av instruktionen
ävensom, där ändringar vidtagas i densamma, meddela myndigheten därom.

Uppdrag
som sägs i denna paragraf mä när som helst återkallas eller inskränkas. Utan
hinder av uppdrag äger styrelsen själv avgöra ärende av varje slag.

Styrelsen
må icke åt enskild styrelseledamot eller annan uppdraga att avgöra ärende, som
avser:

1.
inrättande
eller indragning av avdelningskontor eller övertagande av annan bankrörelse;

2.
förvärv eller
avyttring av fastighet, avsedd för bankens inrymmande eller för alt tillgodose
därmed sammanhängande behov;

3.
beviljande av
kredit till befattningshavare, som avses i 61 § första stycket, eller annan
befattningshavare, som ensam eller i förening med annan får avgöra på styrelsen
ankommande ärenden, lill den som är gift med sådan befattningshavare, lill
person som avses i 61 § andra stycket eller till bolag, förening eller annan
sammanslutning, vari sådan person är styrelseledamot eller såsom delägare eller
medlem äger ett väsentligt ekonomiskt intresse; styrelsen dock obetaget att för
person eller sammanslutning, som nu nämnts, fastställa vissa gränser, inom
vilka ulan styrelsens beslut i varje särskilt fall kredit må beviljas
vederbörande i och för en av honom idkad rörelse;

förvärv av aktie, emissionsbevis, förlagsbevis som avses
i 55 § första stycket 5 saml andel i aktiefond och i ekonomisk förening i
andra fall än dä fräga är om sådant värdepapper, som är

förvärv av
aktie, emissionsbevis, förlagsbevis som avses i 55 § första stycket 5 samt
andel i aktiefond och i ekonomisk förening i andra fall än då fråga är om
sådant värdepapper, som är

4 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 191

Prop.
1984/85:191 50

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för bankbolagets fordran utmätt för bankbolagets fordran utmätt

eller pantsatt, eller förvärvet eller pantsatt, eller förvärvet

sker med stöd av 55 § andra eller sker med stöd av 55 § tredje el-

iredje stycket och styrelsebeslut ler fjärde stycket och slyrelse-

angående förvärvet ej kan utan beslut angående förvärvet ej kan

olägenhet avvaktas; utan olägenhet avvaktas;

5.
fastställande
av allmänna räntesatser för in- och utlåning; dock att beslut, där så påkallats
av allmän ränteförändring, må utan styrelsens hörande meddelas för tiden intill
nästkommande styrelsesammanträde;

6.
utgivande av
obligationer med längre löptid än ett år.

1 denna paragraf meddelade bestämmelser angående kredit
och obligationer skola gälla även i fråga om garaniiförpliktelse, som
bankbolag ikläder sig.

Särskilda bestämmelser

189 §

Bildas bankaktiebolag eller ökas bankbolags aktiekapital
för övertagande av annan bankrörelse, må andel i vad bolaget sålunda skall övertaga
utgöra vederlag för aktie i bolaget samt teckning ske med villkor, alt sådant
tillskott skall få göras; och skall i övrigt i ty fall gälla denna lags
bestämmelser om bankbolags bildande och aktiekapitalets ökning med följande
tillägg och undanlag:

1.
Vid bankbolags
bildande skall leckningslista och vid aktiekapitalets ökning bolagsstämmans
beslut om ökning innehålla jämväl alla de om bankrörelsens övertagande träffade
bestämmelserna. Vad som stadgas i 9 och 33 §§ föranleder ej därtill att värdet
av det, som för aktie skall tillskjutas i annat än penningar, skall i
teckningslista eller i bolagsstämmans beslut om ökning av aktiekapitalet
uppskattas till visst penningbelopp.

2.
Där vid
bankbolags bildande ej samtliga tecknare enligt bestämmelse i teckningslisian äro
berättigade att för aktie tillskjuta annat än penningar, äger å konstituerande
stämman tecknare, vilken berättigats alt göra tillskott i annat än penningar,
ej deltaga i omröstning enligt 15 §; ej heller må sådan tecknare eller av honom
tecknade eller eljest förvärvade aktier vid omröstningen tagas i beräkning.

3.
Vad som stadgas
i 36 § äger ej tillämpning.

4.
Tillgång, som
bankbolag på sätt ovan sägs övertagit, skall vid dess införande i bolagets
böcker upptagas till skäligt värde.

5.
Har bankbolag
övertagit annat bankbolags rörelse och finnes bland sistnämnda bolags
tillgångar egendom, varmed bankbolag ej må driva handel för egen räkning, må
den egendom, även om sådant fall ej är för handen, som i 55 eller 56 § omförmäles,
förvärvas av del övertagande bolaget. Egendom som bankbolaget på detta sätt
förvärvat, skall, i den mån egendomen ej jämlikt vad i nyssnämnda lagrum
stadgas må av bolaget behållas, åter avyttras så snart lämpligen kan ske och
senast då avyttring kan äga rum ulan förlust för bolaget.

Vad i första stycket sägs gäller inte för bankbolag bildat
av utländsk bank.

Prop.
1984/85:191 51

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

190 §

Ej må bankaktiebolag överlaga Ej må
bankaktiebolag överlaga

annat bankbolags eller sparbanks annat bankbolags eller
sparbanks

rörelse, med mindre regeringen, rörelse, med mindre regeringen,

där övertagandet icke finnes vara där överlagande icke finnes vara till

till skada för det allmänna, lämnar skada för det allmänna, lämnar till

tillstånd därull. stånd därtill. Bankbolag bildat av

utländsk bank får dock inte överta annan banks rörelse.

Denna lag träder i kraft den I juli 1985.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av
svenska

företag m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:617) om
utländska förvärv av svenska förelag m.m. all i lagen skall införas en ny
paragraf 7 a §, vilken skall ha nedan angivna lydelse.

7a§

En utländsk bank som äger andel i ett bankaktiebolag här i
landet får inte förvärvstlllstånd enligt 7 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

Prop.
1984/85:191 52

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttrandena över kreditmarknadskommitténs
betänkande (Ds Fi 1984:20) Utländska banketableringar i Sverige

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av
bankinspektionen, kommerskollegium, hovrätten för Västra Sverige, kammarrätten
i Stockholm, fullmäktige i Sveriges riksbank, fullmäktige i riksgäldskontoret,
näringsfrihetsombudsmannen (NO), riksskalteverket. Svenska bankföreningen.
Svenska sparbanksföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund, styrelsen för
Stockholms fondbörs, Foreign Bankers' Association in Sweden,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Centralorganisationen SACO/SR, Svenska bankmannaförbundet, Finansbolagens
förening. Svenska fondhandlareföreningen, SHIO-Familjeföretagen, Sveriges
Industriförbund, Svenska företagares riksförbund. Svensk indusiriförening.
Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folksam, Svenska handelskammarförbundet
och Sveriges Exportråd.

Post- och Kreditbanken, PK-banken, har instämt i Svenska
bankföreningens yttrande. Till kommerskollegiets yttrande har fogats yttranden
av Stockholms handelskammare och Skånes handelskammare.

Av remissinstanserna har Svenska sparbanksföreningen och
Folksam tillstyrkt kommitténs förslag i dess helhet medan Centralorganisationen
SACO/SR har förklarat sig inte ha något att erinra mol utredningens förslag.

1 Utländsk banketablering i Sverige

1.1 Bankinspektionen

För bankinspektionen har det länge stått klart, att
Sverige inte kan undandra sig det internationella ijänsteutbyte som äger rum
genom att banker i ett land är verksamma i andra länder. Sverige har också
sedan 60-talet profilerat av den mera framsynta uppfattning som har varil
rådande i andra länder, särskilt dem som spelat en ledande roll i det
internationella bankväsendet, såsom Storbritannien. USA och Schweiz. En
stigande irri-lafion över den svenska hållningen har sedan länge märkts och på
olika sätt gått ut över svenska intressen. De stränga reciprocitetsreglerna i
Schweiz och Norge är välkända. Ett annat exempel är att svenskägda banker inte
kan medverka vid emission av obligationer i pundvalula i Storbritannien.

Prop. 1984/85:191 53

Mera sådant är att vänta om inte den svenska hållningen
snabbt ändras. Sverige är inom västvärlden numera praktiskt laget ensamt om att
utestänga utländska banker.

För de
svenska bankerna innebär självfallet öppnandet av utlandska banker i Sverige -
även med beaktande av de stora engagemang som svenska företag sedan länge har
med internationellt verksamma banker — en ökad konkurtens. Men en skärpning av
konkurrensen innebär så gott som alltid fördelar för kunderna. Frågan blir
också, om tillkomsten av utländska banker inte i längden kan innebära fördelar
även för svenska banker. Det kan innebära en stimulans för det ekonomiska livet
som på sikt kan ge de svenska bankerna nya uppgifter. Sverige kan med sitt läge
i centrum av Norden och mellan öst och väst utvecklas till ett naturligt finanscenlrum
i konkurrens med andra finanscenlra. Det bör även noteras, att de svenska
bankernas hållning är positiv. Vidare kan framhållas, att erfarenheterna av
utländska banker i Danmark och Finland är goda.

Mot den
här i stora drag tecknade bakgrunden tog inspektionen år 1980 initiativ till
det lagstiftningsarbete som resulterat i kredilmarknadskommitténs nu
föreliggande förslag. Detta hälsas av inspektionen med tillfredsställelse. Del
är i huvudsak väl avvägt och ägnat att ligga till grund för lagstiftning.

Självfallet
hade det varit av visst värde, om kommittén före förslagets framläggande hade
hunnit skaffa sig den överblick över hela den svenska kreditmarknaden som
ursprungligen var avsedd. Att utländska banker får etablera sig i Sverige spelar
dock enligt inspektionens uppfattning inte någon större roll i detta
sammanhang. Men de villkor under vilka de utländska bankerna får arbeta kan
givelvis - liksom gäller de svenska bankerna - komma att ändras såsom ett
resultat av kommitténs fortsatta arbete.

Såsom framgår av det sagda tillstyrker inspektionen alt
beslut nu fattas om att tillåta utländska banker all etablera sig i Sverige.

1.2 Kommerskollegium

Frågan om utländska banketableringar i Sverige har ett
klart samband med frågan om handel med tjänster som på senare tid kommit all
tilldra sig ökad uppmärksamhet i handelspolitiska sammanhang och som för närvarande
diskuteras inom olika multilaterala organ, bl. a. OECD och GATT. I detta
internationella perspektiv är den föreslagna liberaliseringen alt välkomna bl.
a. eftersom Sverige söker spela en pådrivande roll i pågående multilaterala
arbeten. Vidare visar den studie som kapitalmarknadskommittén gjort avseende bankområdel
bl. a., alt elablerings- och investeringshinder torde utgöra det allvarligaste
problemet för en internationalisering av tjänsteutbylet på detta område.

Prop.
1984/85:191 54

1.3 Hovrätten för Västra Sverige

Del remitterade förslaget har samband med en rad väsentliga
och svårlösta problem rörande främst del inhemska bankväsendets framlida situation
och möjligheterna att hävda en för landet gynnsam valuta- och kreditpolitik
men också med de vidaregående effekterna av en ökande internationalisering av
förelagandel på svenskt näringsliv och det svenska samhället i stort. Frän de
synpunkter hovrätten har alt företräda saknar hovrätten emellertid anledning
att närmare gå in på den mångfald frågor som sålunda i och för sig förtjänar
uppmärksamhet. Vad nu sagts gäller också det inom kommittén uppenbariigen
kontroversiella spörsmålet huruvida kommittén i strid med sina direktiv över
huvud bort prioritera frågan om utländsk banketablering i Sverige framför den
övergripande frågan om hur den inhemska kreditmarknaden bör vara strukturerad.
Hovrätten har därför ansett sig böra begränsa sitt yttrande huvudsakligen till
en granskning av de lagförslag som kommittén lagt fram.

1.4 Kammarrätten i Stockholm

I direktiven anges att kommittén först bör behandla den
övergripande frågan om strukturen och därefter överväga formerna för etablering
av utländska bankinstitul. Kommittén har valt att la upp frågorna i omvänd
ordning. Som motiv har angetts att allt fler länder har öppnat sina gränser för
utländska banker och att Sverige därmed riskerar all inom kort inta en
särställning bland OECD-länderna. Vidare åberopas att reciprocitetskra-vet
(dvs. villkoret att värdlandets banker skall ha möjlighet att driva
bankverksamhet i den utländska moderbankens hemland) tycks slå igenom alltmer
på det iniernalionella planet.

Kammarrätten har förståelse för att kommittén, mot
bakgrund av den svenska frihandelspoliliken och den allt snabbare
internationaliseringen av företagsamheten, har med förtur tagit fram frågan om
all öppna Sveriges gränser för utländska banketableringar.

Från allmän synpunkt och med hänsyn till intresset av att
i möjlig mån upprätthålla stadga i lagstiftningen synes det dock ha varil mer
ändamålsenligt om kommittén hade följt turordningen enligt direktiven.

Om möjlighet först öppnas för utländska banker att
etablera sig i Sverige och därefter lagstiftningen om kredilmarknadens struktur
ändras, kan en rad problem uppkomma. Bl. a. kan konkurrensen snedvridas mellan
de utländska och de svenska bankerna genom att de senare inte ges möjlighet att
på ett mera flexibelt sätt möta konkurrensen från de utländska bankerna i
initialskedet. Den föreslagna ordningen kan också leda till olägenheter för de
utländska bankerna genom alt de först etablerar sig här under de förutsättningar
som då gäller men sedan tvingas omforma sin verksamhet efter den nya
lagstiftning som kan bli följden av kommitténs fortsalla

Prop. 1984/85:191 55

verksamhet. Det är också möjligt att dessa banker etablerar
sig i en form som de senare kan finna mindre attraktiv men som var den enda
möjliga vid etableringstillfallet. Mot denna bakgrund finns anledning att
överväga om en lagstiftning verkligen nu bör genomföras på grundval av
kommitténs förslag.

I sammanhanget bör beaktas att banklagsutredningen nyligen
har redovisat resultatet av sitt arbete i betänkandena (SOU 1984:26-29) Ny
banklagstiftning Del 1-4. Med hänsyn bl.a. till all det nu remitterade
betänkandet dä nyligen hade avgetts satte kammarrätten i sitt yttrande över
utredningens förslag i fråga om det var rationellt att genomföra detsamma ulan
att samordna del med resultaten av kredilmarknadskommitténs arbete.

1.5 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Kommittén har anfört några enligt dess mening avgörande
skäl för att ge utländska banker rätt att etablera sig i Sverige. Först pekas
på att Sverige med sin frihandelstradilion och positiva inställning till
internationellt samarbete numera intar "en i det närmaste unik
ställning" i sitt avvisande av utländska banketableringar. Vidare
"torde det vara svårt att i längden upprätthålla en ensidig avskärmning av
den svenska kreditmarknaden mot utländska banker". Slutligen anförs att
"de krav på reciprocilet som en del länder uppställer har förorsakat olägenheter
för de svenska bankerna", och att dessa olägenheter i framliden kan öka i
betydelse.

Enligt fullmäktiges mening gör kommittén utan tvivel en
viktig observation dä den pekar på kontrasten mellan Sveriges stöd för
frihandel och vår isolationism i fräga om banketableringar. Fullmäktige kan
instämma i kommitténs slutsats i så mån, att del måste finnas starka skäl för
alt motivera ett fasthållande vid den hittillsvarande restriktiva politiken.

När det
gäller hänvisningen lill reciprocitetsproblemet tyder erfarenheterna på att
ordet olägenheter är väl valt: några allvarliga hinder för svenska bankers etablering
utomlands har inte tidigare anförts. Riksbanken har också ett bestämt intryck
att de svenska bankerna numera har en försiktig attityd till ytterligare
expansion i ullandel och omsorgsfullt prövar alla projekt. Som kommittén
särskilt anmärker har emellertid problemet aktualiserats genom del strikta reciprocitetskrav
som Norge kommer att ställa, och det kan givetvis inte uteslutas att även
bortsett från delta fall utländska staters reciprocileiskrav skulle hindra
välmotiverade svenska utlandselableringar eller alt existerande svenskägda
banker i utlandet kan komma att drabbas av restriktioner i olika avseenden för
den händelse att Sverige ej kan erbjuda reciprocilet.

Argumentet
om svårigheten att i längden avskärma den svenska kreditmarknaden är svårare
att väga in i ställningstagandet. För det första står det klart att många
svenska företag och koncerner givetvis utnyttjar ut-

Prop. 1984/85:191 56

ländska banker dels för låne- och betalningsoperationer
där detta är möjligt med gällande valutareglering dels allmänt när det gäller
dotterbolag i utlandet. Dessa relationer med utländska banker kan i vissa fall
underlättas av att banken har ett representationskontor i Sverige men
existensen av ett representationskontor är inte nödvändigt. Dessa förbindelser
mellan svenska förelag och utländska banker, som kommittén kanske en smula
missvisande kallar bankverksamhet i Sverige i begränsad omfattning, kommer att
växa med fortskridande internationalisering. Det är oklart i vilken mening
delta är ett argument för att acceptera utländska banker att etablera sig i
Sverige. Ett särskilt motiv skymtar i kommitténs resonemang - att utländska
banker i dag kan konkurtera med svenska banker "under oreglerade former
och därmed med vissa konkurrensfördelar i förhållande till de svenskägda
bankerna". Rimligen kan väl denna verksamhet fortsätta i samma former även
om den utländska banken sätter upp en dotlerbank i Sverige och vad som sägs kan
inte vara något skäl för (eller emot) utländsk banketablering.

Förhoppningsvis kan man räkna med positiva verkningar av
utländska banketableringar i Sverige. Det gäller stimulerande konkurrens för de
svenska bankerna, nya handelskanaler, företagens tillgång till informafion och
tjänster, bättre internationell betalningsförmedling, bättre Ullgång till
utländska kredit- och kapitalmarknader och ökad service till dotterföretag i
utlandet. Fullmäktige anser för sin del all dessa mera aktiva skäl för bankelablering
i Sverige bör beaktas.

Kommittén redovisar också skäl som framförts mot att
tillåta utländska banketableringar i Sverige. Först pekas på att utlandsägda
banker kan väntas inrikta sig på tjänster som internationell
betalningsförmedling, valu-lahandel m. m. som är mest lönsamma och som berör de
stora företagen. Det kan medföra en försämrad lönsamhet för de svenska
bankerna. Därefter anförs att utländska banker kanske inte känner samma ansvar
för kundföretag och alt den ökade efterfrågan på viss bankpersonal kan leda
till svårigheter.

Fullmäktige har förståelse för argumentet som bygger på
alt de utländska bankerna kan specialisera sig på de för dem mest lönsamma
verksamhetsområdena och därigenom skada de svenska bankerna. Bland de övriga
argumenten tycks kommittén fästa intresse vid den möjliga överskottsefterfrågan
på vissa slag av banktjänstemän. Problem av detta slag torde vara ett
regelbundet inslag i en ny eller expanderande sektor. FullmäkUge anser därför
att denna fråga kan överlämnas till bankerna alt lösa i sin personal- och
utbildningsplanering.

1.6 Fullmäktige i riksgäldskontoret

Kredilmarknadskommittén föreslår att utländska banker bör
få etablera sig i Sverige. I denna slutsats instämmer fullmäktige. De skäl som
anförs i

Prop. 1984/85:191 57

belänkandet är dels att Sverige, som i andra sammanhang
bekänner sig till en fri handel, inte bör avvika från sina principer på detta
område, särskilt som del finns risk för att motåtgärder kan tillgripas av andra
länder, dels att etablerandet av utländska banker i Sverige kan få positiva
effekter på den svenska ekonomiska utvecklingen. Fullmäktige vill för sin del
särskilt betona den senare aspeklen. Fler agerande på penning- och
kapitalmarknaderna bör bidra till en ökad konkurtens och därmed en högre
effektivitet. En del utländska banker kan dessutom tänkas tillföra dessa
marknader ny kunskap avseende bl. a. finansiella tekniker. Sammanlaget bör
delta underlätta riksgäldskontorets verksamhet.

1.7 Näringsfrihetsombudsmannen (NO)

NO kan i allt väsentligt ställa sig bakom kredilmarknadskommitténs
principiella resonemang, vilket leder fram till ställningstagandet att utländska
banker skall ges rätt att etablera sig i Sverige i fastare former. Ökat konkurtenslryck
är en ulvecklingsfaklor av stor betydelse på alla områden av näringslivet. De
svenska bankerna har på grund av etableringsreglernas utformning hittills varil
i allt väsentligt skyddade från ufländsk konkurrens på sin hemmamarknad. Som
kommittén påpekat är marknaden för finan-sieringstjänsler under stark
utveckling. Här, liksom ifråga om andra banktjänster, torde impulser kunna
komma från utlandsägda banker som kan främja såväl produktutveckling som en
ökad utrikeshandel. Stimulansen av utländska bankers etablering på den svenska
marknaden bör öka de svenska bankernas konkurtenskraft såväl på hemmamarknad
som på internationell marknad till nytta för bankernas kunder och samhället.
NO vill också understryka frihandelsaspekterna och reciprocitelshänsynen i sammanhanget.
NO anser alltså i likhet med kommittén att utländska banker skall ges elableringsmöjligheler
i Sverige även i andra former än representationskonlor. Kommitténs förslag är
dock omgärdat med åtskilliga restriktioner.

1.8 Riksskatteverket

Sammanfattningsvis delar RSV den i betänkandet framförda
uppfattningen alt utländska banker bör ges möjlighet att etablera sig i
Sverige. Den internationella utvecklingen nödvändiggör att en sådan möjlighet
kommer lill stånd. RSV delar därvid kommitténs principiella utgångspunkt att
dessa banker skall driva bankverksamhet här i landet under samma
förutsättningar som de svenska och att de utländska bankerna också skall vara
underkastade samma förfatlningsmässiga reglering och samma tillsyn.

Prop. 1984/85:191 58

1.9
Svenska bankföreningen

Till
grund för sitt principiella ställningstagande lägger kommittén en avvägning av
olika skäl för och emot ufländsk banketablering i Sverige. Avvägningen utmynnar
sammanfattningsvis (sid 133) i att följande skäl talar för sådan etablering:

-
Sverige hävdar av tradition fri
internationell handel och har en positiv inställning till internationellt
samarbete.

-
Den rådande unika ensidiga
avskärmningen av den svenska kreditmarknaden mot utländska banker kan i
längden inte upprätthållas.

- Bristande reciprocilet
kan förorsaka ölägenheter för svenska banker.

Svenska Bankföreningen, som under lång lid ställt sig positiv lill ut

ländsk bankelablering här, kan biträda den avvägning som kommittén gör.

Bankföreningen vill
särskilt framhålla alt de utländska bankerna i själva verket redan verkar i
Sverige men under sådana oreglerade former att konkurrensen inte äger rum på
lika villkor. Grundprincipen bör i fråga om kreditpolitiken vara att de
kreditpolitiska medel som används tillämpas likvärdigt för alla banker, där så
är möjligt; detsamma bör gälla bankernas dellagande i finansieringen av
statsskuld och bostadsbyggande. Behovet av reciprok behandling kan
bankföreningen också vitsorda. Kommittén erinrar (sid 131) om att reciprocitetskravet
i vissa länder tillämpas så alt etableringen tillåts men verksamheten i landet
försvåras genom villkor eller diskriminering på annat sätt. Del finns exempel
på villkor för utlandsägda banker som innebär kännbara avsteg från
"national treatment". Bankföreningen anser därför att, även om reciprocitetskravet
inte som i Norge inskrives i lagen, stor vikt bör läggas vid vilken faktisk
likabehandling som ges i den sökande bankens hemland.

Även
om, som kommittén redovisar, försämrad lönsamhet för de svenska bankerna på
vissa områden kan bli en följd, anser bankföreningen att det nu är nödvändigt
att Sverige i likhet med så gott som alla OECD-länderna tillåter utländsk banketablering.

1.10
Sveriges föreningsbankers förbund

SFF
- som är representerad i kommittén genom verkställande direktören, Per Schierbeck
— tillstyrker att betänkandet läggs till grund för lagstiftning varigenom
utländska banker medges rätt alt etablera bankaktiebolag i Sverige.

1.11
Styrelsen för Stockholms fondbörs

Med
hänsyn lill svensk tradition i fråga om fri internationell handel och internationellt
samarbete synes del varken önskvärt eller möjligt alt i längden upprätthålla
den nuvarande ensidiga avskärmningen av svensk

Prop.
1984/85:191 59

kreditmarknad
från utländska bankers deltagande. Lika med kreditmark-nadskommittén anser
börsstyrelsen därför alt möjlighet bör öppnas för alt ge utländska banker
tillstånd alt driva bankverksamhet här i landet. Självfallet bör villkoren för
verksamheten i princip vara desamma för såväl svenska som utländska banker.

1.12
Foreign Bankers Association in Sweden

Föreningen
har med tillfredsställelse noterat innehållet i tilläggsdirektiven till
banklagsutredningen och den skyndsamhet med vilken Betänkandet färdigställts.
Införandel av en rätt för utländska banker att etablera sig i Sverige under
1985 kommer ej endast att göra förhållandena på bankområdet i Sverige
likvärdiga med dem som är förhärskande i andra ledande handelsnationer utan
kommer också att medföra betydelsefulla och påtagliga fördelar för landet
såväl inom den offentliga som den privata sektorn.

Sveriges
hävdvunna frihandelspolitik har utgjort något väsentligt mer än ett tekniskt
instrument för främjande av handel och investeringar och har resulterat i beaktansvärda
ekonomiska vinningar; den har gjort landet till en av de mest
konkurrensintensiva marknaderna i världen och därigenom kommit konsumenterna
till godo i form av lägre priser för många varor och tjänster. Numer är
Sveriges frihandelspolilik en ovillkoriig förutsättning för ekonomisk
överlevnad som en följd av landets beroende av exportmarknader.

Liksom betydande grenar av
många svenska mulfinationella företag drives utomlands på samma villkor som de
som är tillämpliga på lokala företag behandlas de många utlandsägda svenska
industri- och handelsföretagen såsom helt likställda med svenskägda sådana. En
väsentlig ståndpunkt som intages av Kommittén är att samma princip om
likabehandling skall gälla i förhällandet mellan de nuvarande svenskägda
affärsbankerna och de nyfillkommande utlandsägda bankerna. Föreningen stödjer till
fullo denna grundregel. Likväl finner Föreningen att Kommittén föreslår införande
av ett antal begränsningar i utlandsägda svenska bankers verksamhet som är
oförenlig med Ukabehandlingsprincipen och som till sin natur är diskriminerande
(se t.ex. Kommitténs uttalande på sid. 171-2, 178 och 189). Dessa
inskränkningar motiveras av fruktan för effekterna av en plötslig etablering av
utlandsägda banker i Sverige vilken enligt Kommitténs mening kan komma att
störa den nuvarande bankslrukturen och allvarligt skada de existerande svenska
bankerna. Enligt Föreningens uppfattning är de svenska bankernas ställning på
den lokala marknaden myckel stark och kan icke lälleligen rubbas; av detta
skäl är den ängslan som ofta kommer till uttryck, och vilken återspeglas i
Betänkandet, överdriven. Av störte vikt är att varje begränsning som göres i utlandsägda
bankers verksamhet ytterst får en negaliv återverkan på den svenska ekonomin som
helhet. Ytterst betalas nämligen inskränkningar i konkurrensfriheten av
konsumenterna såväl inom den offentliga som inom den privata sek-

Prop. 1984/85:191 60

torn. Sedan nära nog tre decennier har enligt svensk rätt
skadlig verkan ansetts uppkomma av konkurtensbegränsningar därest de på ett
otillbörligt sätt påverkar prisbildningen, hämmar effektiviteten inom
näringslivet eller försvårar eller hindrar annans näringsulövning. Sådan
skadlig verkan skall undanröjas; i enlighet därmed kan konkurrensbegränsningar
av dylikt slag påtalas enligt § 2 konkurrenslagen (1982:729).

Enligt Föreningens mening bör därför principen om full
jämställdhet mellan de nuvarande svenska bankerna och de föreslagna
nytillkommande utlandsägda bankerna genomföras i all hithörande lagstiftning.
Därutöver bör samma princip förklaras vara gällande på de vikliga områden inom
vilka riksbanken och bankinspektionen utövar sin verksamhet med tillämpning av
diskretionära normer utan direkt stöd av detaljerade lagbestämmelser.
Genomförandel av en sådan princip skulle underiätta uppgifterna för
ifrågavarande myndigheter genom att undanröja behovet av att tillämpa två olika
normsystem.

1.13 Landsorganisationen i Sverige (LO)

Grunden för kreditmarknadskommitténs förslag att tillåta
utländska banker att etablera sig i Sverige är, såvitt LO kan förstå, intresset
av alt svenska banker ska kunna etablera sig utomlands. Andra länder kan, om
Sverige framhärdade i sin inställning, komma att slänga sina länders gränser
för svenska banker. Hittills har kommittén emellertid inte kunnat påvisa några
påtagliga nackdelar för de svenska bankernas utlandselableringar. Av Sveriges
mer framträdande handelspartners, är det bara Norge som kommer att tillämpa
strikt reciprocilet, dvs. ett oeftergivligt krav på norsk banks möjlighet alt
etablera sig i den utländska moderbankens hemland.

Landsorganisationen har ingen negativ uppfattning
beträffande den ökande liberalisering som skett i handelsutbytet mellan olika
länder. Det har varit av stort värde för svenska löntagares standard och
välfärd. Av lika stor betydelse har emellertid också varit att Sverige kunnat
föra en självständig politik på vitala områden. Det gäller t. ex. kreditpolitikens
utformning, där det enligt Lös mening har varil av värde att de viktigaste
aktörerna på marknaden, nämligen bankerna, har varil av svenskt ursprung. De
vore, enligt Lös mening, naturligt att man tog ställning lill utländsk banks etablering
i Sverige i samband med de totala strukturfrågorna som kreditmark[\adskommiltén
har att utreda. Detta vore dessut-

._ __ positivt insjilld till etablering av utlandsägda finans-

institut
i Sverige, är formernTOjjjSpAlering av sådan betydelse för slruklu-

om i enlighet med direkfivenjudär det heter: "Även om
man är positivt insjilld till ela

bilei ren på den svenska kreditmarCTiafflen att man bör
överväga dessa först

sedan rörelsereglerna för olika slags finansinstitut
fastlagts'

Prop. 1984/85; 191 61

Inför ett sådant ställningstagande skulle LO önska en
noggrannare genomgång av de svenska bankernas utlandselableringar, planer på
fortsatta sädana saml en redovisning av de negativa konsekvenser som kan bli
följden av alt Sverige håller fast vid sin ursprungliga inställning att bankverksamhet
är förbehållen svenska banker. Slutligen kan, i samband med all rörelsereglerna
för finansinstitutet läggs fast, en klarare bild av behovet av utländska banketableringar
göras.

1.14 Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

TCO tillstyrker förslaget alt utländska banker ska få
etablera sig i Sverige.

1.15 Svenska bankmannaförbundet

Sveriges internationella beroende, principen om fri handel
och reciproci-letshänsyn är skäl som motiverar att våra gränser öppnas för
utländska banker även i formellt avseende. Till följd av det stora antal representationskonlor
som redan finns här och de kontakter svenska och i Sverige verksamma utländska
företag har med internationella banker spelar i realiteten utländskt bankväsen
redan idag en roll för svensk ekonomi. Det är således en naturlig konsekvens
att utländska bankers verksamheter legaliseras på svensk botten.

1.16 Finansbolagens förening

Med hänsyn tagen lill vad som sägs i direktiven är det
enligt föreningens mening tveksamt om kommittén ulan tilläggsdirektiv hade
kunnat framlägga ett betänkande beträffande utländska banketableringar i
Sverige utan att dessförinnan ha föreslagit rörelseregler för olika slags
finansinstitut.

1.17 Svenska fondhandlareföreningen

Svenska Fondhandlareföreningen har i delta ärende samrått
med Svenska Bankföreningen och får instämma i dennas synpunkter pä rubr. delbetänkande
om utländska banketableringar i värt land.

Fondhandlareföreningen
delar alltså kommitténs uppfattning om viklen av de skäl som den lagt lill
grund för sitt förslag: Sveriges traditionellt frihandelsvänliga och till
internationellt samarbete positiva attityd, del därav följande kravet att
upphäva rådande avskärmning av vår egen kredit-och kapitalmarknad samt därtill
konstaterandet av de olägenheter för svensk del som brislen på reciprocilet
föranleder i förhållande lill mer öppna nationer.

Prop.
1984/85:191 62

1.18 SHIO - Familjeföretagen

Bankväsendet är av slentrian och historiska skäl kanske
den mest reglerade kommersiella verksamheten i landet. Utgångspunkten för
bankernas arbetsvillkor förefaller vara all enbart del som direkt stadgas är
tillätet och allt annat förbjudet. Denna restriktiva syn har vi kommenterat i
vårt remissyttrande över banklagsutredningens slutbetänkande Ny banklagstiftning
(SOU 1984:26-29). Vi aviserade också att vi ämnade äterkomma till frågan när kredilmarknadskommittén
avlämnat sitt slutbetänkande.

SHIO-Familjeföretagens allmänna syn är i stället att ett
rationellt och flexibelt banksystem är av yttersta vikt för ett fungerande
näringsliv. Vidare anser vi all all kommersiell verksamhet bör ske under så
fria former som möjligt och under konkurrens på lika villkor. Slafliga
detaljregleringar och andra restriktioner måste vara undanlag och inte regel.
Av detta skäl välkomnar vi kommitténs förslag alt tillåta utländska banker att
etablera sig i Sverige.

1.19 Sveriges Industriförbund

Industriförbundet stöder kommitténs förslag att utländska banketableringar
skall tillåtas i Sverige. För industrin är behovet av och fördelarna med
utländska banker stora. Industriförbundet anser dessutom att argumenten för
utländska banketableringar är fler och väger tyngre än vad som framgår av
betänkandet.

Industriförbundels åsikt är att etablering av utländska
banker i Sverige så långt möjligt skall överensstämma med de krav som ställs på
etablering av och verksamheten vid svenska banker. Industriförbundet är därför
av annan mening än kommittén vad avser oktrojprövning och den särskilda inlroduktionsordningen
för utländsk bankverksamhet i Sverige.

Behovet av utländska banker (Kommentarer till kap. 5 och
8)

Kredilmarknadskommittén har utrett frågan om utländska banketableringar
i Sverige skyndsamt. Del är tillfredsställande alt Sverige nu lar steget och
anpassar sina regler lill övriga OECD-länders, vilket gagnar både svenska
bankers och svensk industris internationalisering.

Alt frågan om utländska banketableringar lyfts ur kredilmarknadskommitténs
övriga arbete och snabbehandlats, grundar sig bl. a. på de reciprocitetskrav
som mött svenska banker utomlands. Kommittén ifrågasätter dock behovet av
utländska banker på den svenska marknaden. På sid 127 framför kommittén
"Mot bakgrund av dessa konstateranden" (bland annat att del är
"väl söijt för en fri konkurtens mellan bankerna och de olika bankinstituien")
"torde del kunna göras gällande au del i dagens läge inte finns något
direkt behov av att låta utländska banker etablera sig i Sverige."

Prop. 1984/85:191 63

Industriförbundet delar inte denna tvekan. Såväl mindre
som störte företag har framhållit alt de förväntar sig en utökad och förbättrad
service via de utländska bankerna genom allmänt ökad konkurrens och genom
tillskott av utländska bankers särskilda kompetens. Några exempel pä de
utländska bankernas värdefulla tillskott pä den svenska krediimarknaden nämns
nedan.

Underlättar satsning på vissa exportmarknader

På vissa exportmarknader är det nödvändigt alt samarbeta
med en lokalt etablerad bank. Det förekommer t. ex. krav från framför allt
statliga kunder att leverantören och den bank som sköter exporlaffären skall
ha samma nationalitet. Om inte någon svensk bank har lokalkontor på den
aktuella exportmarknaden, kan affären äventyras.

1 exporlaffärer förekommer olika typer av kontraklsgaranlier
som exportören och dennes bank lämnar till importören. Garantierna måste
ibland lämnas av en internationellt känd och lokalt etablerad bank. Den svenske
exportörens svenska bank måste i så fall anlita en utländsk störte bank. För
företaget leder del till dubbla provisioner. Samarbetet med utländska banker i
utlandet är både kostsamt och betungande för den svenska exportindustrin. En
svensk dotterbank till en brett etablerad internationell bank skulle lösa de
problemen.

För mindre företag kan stödet från en utländsk bank vara
nödvändigt för en första framgångsrik exportsatsning. Den utländska banken har
en unik kunskap om lokala förhållanden och kan hjälpa till med olika kontakter.
Det mindre företagel, som inte har så många utlandskontakter, vinner på att
kunna knyta kontakter med den utländska banken i Sverige.

Effektivare rembursbehandling

Remburssyslemet innebär idag en omfattande hantering av
dokument. Del är därför viktigt med fysisk närhet mellan leverantören och den
bank som skall mottaga och granska dokumenten under en remburs. Remburser är
viktiga för såväl export som import.

Svenska förelag som erhåller exportremburser öppnade i
utländska banker måste idag skicka dokumenten lill något av denna banks kontor
utomlands. Denna hantering är i sig ett riskmoment och betyder dessutom alllid
en viss tidsutdräkt som medför att förelaget förlorar valutadagar, dvs.
företagen gör en ränteförlust. För förelag med stor export skulle därför,
vilket också kommittén framför, rembursbehandling i Sverige leda lill betydande
besparingar.

Del mest fördelaktiga för en exportör är att erhålla en
bekräftad remburs. I många fall är den utländske köparen dock inte villig att
öppna en sådan. Exportören kan då be en svensk eller utländsk bank alt mot viss
provision bekräfta rembursen. Redan idag utnyttjar svenska exportören utländska
banker härför, men kontakterna skulle underlättas om bankerna

Prop.
1984/85:191 64

fick etablera sig i Sverige. Då skulle exportörerna också
kunna utnyttja den högre riskbenägenhei som utländska banker ofta har i
jämförelse med svenska. Deras högre riskbenägenhet torde bero på bankernas
storlek och all de är väl representerade på de flesta av de svenska
exportörernas utlandsmarknader.

Svensk industri är beroende av utländska insalsvaror för
både sin hemmaförsäljning och för exportören. Den utländska leverantören
kräver ofta all remburshanteringen skall ske i en internationellt känd och
etablerad bank. Utländska banketableringar i Sverige skulle därmed kunna
underlätta och förbilliga den svenska importen.

Effektivare "cash-management"

Flera utländska banker har en mycket avancerad teknik för
all "leta" efter betalningar som inte kommer fram i lid. Deras arbete
underlättas av deras geografiskt bredare representation.

Flera stora svenska företag har egna personella resurser
för alt åstadkomma effektivare cash-management. De mindre förelagen kan inte
på samma sätt specialisera sin personal och blir beroende av sin banks tjänster
och effektivitet på området.

Om utländska banker får etablera sig i Sverige, skulle
deras cash-mana-gement-system troligen anpassas lill svenska förhållanden och lill
den svenska efterfrågan. Därmed skulle konkurtensen öka lill nytta för de
svenska förelagen. Troligen blir effekfiviletsvinsterna störst för de mindre
förelagen.

Långsamma internationella betalningar förorsakar industrin
kostnader i form av förlorade valuladagar. Sannolikheten är stor all
betalningarna kan ske snabbare om svenska företag får direkt tillgång lill de
utländska bankernas tjänster på området.

Effektivare kortfristig finansiering

Kostnaderna för företagens kortfristiga finansiering är
till stora delar beroende av bankernas möjligheter att finna valuta till
acceptabla kurser. De utländska bankerna har genom sin breda representation ett
bättre utgångsläge än de svenska när del gäller alt agera effektivt på denna
marknad.

Förelagen kan redan idag utnyttja de utländska bankerna
för kortfristiga krediter, men den kurssäkring som görs för återbetalningar
måste ske i svensk valutabank. Om de utländska bankerna i Sverige blir valulabanker,
öppnas en möjlighet för företagen alt göra upplåning och kurssäkring samfidigl
i en och samma bank.

Den långfristiga exportfinansieringen blir effektivare

En stor del av de svenska exportkrediter, som har löptider
på två år och längre, finansieras av AB Svensk Exportkredit (SEK). Själva
krediterna

Prop.
1984/85:191 65

lämnas dock i regel av svensk affärsbank till den
utländske köparen eller dennes bank (s. k. köparkrediter). Bankerna tillämpar
sedan SEK-sysle-mets införande 1978 nästan identiska avgifter och villkor för
sin medverkan.

Utländska bankers etablering pä den svenska marknaden bör
leda till alt de i betydligt störte utsträckning än hittills kommer att
medverka i den svenska exportkrediigivningen. Detta innebär all konkurrensen,
vad gäller avgifter och villkor, ökar, vilket troligen medför lägre kostnader
för de svenska exportföretagen.

Om man bortser från fartygsexporlen, är störte delen av de
medel- och långfristiga svenska exportkrediterna garanterade av exportkreditnämnden
(EKN). EKNs riskkapacilet är ofta otillräcklig för de svenska exportföretagen.
En lösning på detta problem är att risken delas mellan EKN och svenska eller
utländska banker. EKN har nyligen gäll med på sådan riskdelning i ett par fall.
Arrangemang av detta slag är försäkrings-tekniskt myckel komplicerade och
fordrar därför omfattande förhandlingar mellan vederbörande exportör,
medverkande banker och EKN. Sådan riskdelning skulle i hög grad underlättas om
utländska banker fick etablera sig i Sverige.

1.20 Svensk indusiriförening

Värt lands traditionella ställning av frihandelsnation
slår i bjärt kontrast till den nuvarande regeln att endast tillåta utländska
banker alt inrätta representationskonlor i landet. Enbart detta förhållande är
enligt föreningens mening lillräckligl för att ändra lagstiftningen sä att fri
etableringsräll medges för utländska banker i Sverige. Härtill kommer
naturligtvis alt många länder kräver reciprocilet och inte minst alt utländska banketableringar
i Sverige otvivelaktigt ger ett värdefullt tillskott lill det svenska
näringslivet och den svenska krediimarknaden.

Såsom framgår av del nu anförda intar föreningen en klart
positiv attityd lill kreditmarknadskommitténs förslag om etableringsräll i
Sverige för utländska banker.

1.21 Svenska försäkringsbolags riksförbund

Riksförbundet har i och för sig inga erinringar mol
kommitténs förslag. Riksförbundet konstaterar emellertid - vilket framgår av
särskilt yttrande av sakkunnige Curt G. Olsson - att med frågan om etablering
av utländska banker sammanhänger en rad frågor, bl. a. om ägarförhållanden i
svenska banker, svenskt ägande i av utländsk bank nyelablerad svensk bank och
om konkurrensneutralitet. Dessa frågor är lika svåra alt isolera från varandra
som motsvarande frågor pä försäkringsområdet.

5 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 191

Prop. 1984/85: 191 66

1.22 Svenska
handelskammarförbundet

Handelskammarförbundet
tillstyrker kommitténs förslag att tillåta utländsk bankelablering i Sverige.
Förslaget ligger väl i linje med den frihandelsvänliga inställning som Sverige
traditionellt hävdar i internationella sammanhang och innebär dessutom en
anpassning till vad som redan gäller i så gott som alla andra OECD-länder. Med
hänsyn lill främst sistnämnda förhållande anser förbundet att förslaget bör
behandlas med skyndsamhet.

1.23 Sveriges
Exportråd

Exportrådet
anser liksom kommittén att utlandska banketableringar bör tillåtas i Sverige.
Den hittillsvarande negativa inställningen härtill stämmer dåligt överens med
den utpräglat frihandelsvänliga politik som Sverige traditionellt följer. För elableringarna
lalar också att det bör medföra påtagliga exportfrämjande effekter bl. a. genom
ett ökat serviceutbud från bankerna omfattande bl. a. "cash
management" och remburser saml en effektivare såväl kort- som långfristig
exportfinansiering. Exportrådet delar sålunda de mer detaljerade synpunkter på
dessa frågor som anförs i Sveriges Industriförbunds remissvar 1984-12-21.

2
Etableringsformen

2.1 Bankinspektionen

Inspektionen
godtar att etableringen sker i form av dotterbanker med en eller flera
utländska banker som ägare. De nya bankerna blir rättsligt svenska banker,
underkastade samma lagar som de svenska. Särbestämmelserna bör bli så få som
möjligt, och såväl formell som reell likställighet med de svenska bankerna
eftersträvas.

2.2 Fullmäktige
i Sveriges riksbank

Fullmäktige
kan för sin del stödja kommitténs avvisande av filialer och blandat svenskt-utländskt
ägarskap. Denna avgränsning bidrager till att göra den utländska introduktionen
hanteriig och lältöverskådlig och kan sägas vara en rimlig tillämpning av
riktlinjen om en försiktig introduktion. Fullmäktige vill liksom kommittén peka
på all verksamhet genom filialer medför kredit- och valutapolitiska
kontrollproblem liksom allmänna tillsynsproblem som kräver komplicerade
lösningar. Norge och Finland har inte heller tillåtit verksamhet i filialform
medan Danmark tvingats lill en lösning som innebär att filialer omvandlas till
en artificiell juridisk enhet.

Fullmäktige vill inte
uttala sig om på vilka förutsättningar banker ägda av två eller flera utländska
banker kan accepteras. Det är omöjligt att nu

Prop. 1984/85:191 67

förutse i vilka kombinationer utländska banker vill
samarbeta, och del är onödigt alt binda tillämpningen genom uttalanden i
motiven. Vad kommittén anfört torde kunna ersättas med, alt bakom en utlandsägd
bank skall stå en eller flera banker som i realiteten tar ansvaret för dess
rörelse och förpliktelser. Del utesluter inte att man som huvudform ser utlandsägda
dotterbanker.

2.3 Näringsfrihetsombudsmannen (NO)

NO kan också instämma i att det finns fördelar med all
utländska banketableringar sker i form av en självständig svensk juridisk
person. NO tillstyrker följaktligen att de etableringsformer som tillåts är
dotterbank och konsorliebank. NO anser del rimligt alt flera utländska banker
skall kunna äga en dotlerbank. Vad gäller konsorliebanker är NO tveksam till
kommitténs förord att en utländsk bank skall ha det dominerande inflytandet. 1
denna etableringsform bör flera banker kunna tillåtas ha t. ex. lika stora
andelar.

2.4 Riksskatteverket

RSV anser att de föreslagna etableringsformerna från såväl
skatterättslig som redovisningsmässig synpunkt torde vara att föredra framför filialfor-men.

2.5 Svenska bankföreningen

Bankföreningen har ingen erinran mot förslagen om dotlerbank
och konsortiebank. Beträffande konsortiebank, varmed förslås bankaktiebolag där
ingen av delägarna är moderbolag, säger kommittén (sid. 144) att ägarna bör
vara få till antalet och kunna visa på ett naturligt samband. Detta sambands
art är oklart. Krävs att ägarbankerna tidigare samarbetar, i sitt hemland — om
de har samma hemland — eller i utlandet? Är det tillräckligt att de har samma
hemland? Att de gemensamt har inriktning på viss sorls verksamhet?

2.6 Foreign Bankers Association in Sweden

Föreningen önskar understryka alt de utländska banker
vilka kan vilja etablera sig i Sverige skulle föredraga all göra delta i form
av filialer. De flesta länder i världen vari utländska banker må etablera sig
tillåter dem att utöva bankverksamhet antingen i form av filialer eller i form
av dotterbolag eller i båda formerna, enligt bankernas val. Föreningens
medlemsbanker har nära kännedom om filialverksamhet, och användningen av denna etableringsform
även i Sverige skulle nedbringa bankernas kostnader och möj-

Prop.
1984/85:191 68

liggöra för respektive bank att skapa större intern
enhetlighet och över-skådlighet.

Förekomsten av en stor "moderbank" varuti
filialer är en integrerad del i ansvarshänseende markerar på ett klarare sätt
den yttersta ansvarigheten. Det är därför knappast förvånande att medlemsbankernas
kunder typiskt sett har föredragit alt komma i åtnjutande av det fulla stödet
från en "moderbank" till sin filial till skillnad från att träffa
avtal med dotterbolag som har en förhållandevis begränsad egen kapitalisering.

Tilläggsdirektiven
utgick från att utländska banker skulle tillåtas att välja mellan all etablera
sig i form av dotterbolag eller filial, förutsatt all filialen behandlades som valutainlänning
enligt valutaregleringen (tilläggsdirektiv till banklagsutredningen, dir. 1981:46,
sid. 5). Kommittén anger emellertid att det är omöjligt att överblicka alla
problem förbundna med filialbildning, innefattande såväl kredilpolitiska som
valutapolitiska sådana. Föreningen anser att Kommittén icke har anfört något
övertygande skäl för denna slutsats. Uppenbarligen måste bokföringen i en
filial vara särskild och identifierbar, och kontrollen och övervakningen av en
utländsk banks filial utövas med strikt tillämpning av svensk lag. Det är också
självklart att en filial skall behandlas som valutainlänning. Därför finnes
ingen anledning antaga att någon övervakande funktion anförtrodd riksbanken
eller bankinspektionen skulle försvåras i avseende å en filial; detta har icke
varit fallet i något land vari Föreningens medlemsbanker verkar. Föreningen
önskar i delta sammanhang såsom exempel hänvisa lill erfarenheterna i Danmark
och Frankrike, vilka båda länder har en valutareglering jämförbar med den som
gäller i Sverige; i intet av dem har några svårigheter upplevts avseende
övervakningen och kontrollen av utländska bankers filialer.

2.7 Svensk industriförening

Kreditmarknadskommitténs förslag innebär att den utländska
banken måste etablera sig genom dotterbolag i Sverige och att etablering genom
filialbank således icke medges. Föreningen ställer sig tveksam härtill och
anser icke all kommittén har presterat godtagbara skäl för alt hindra etablering
i filialform. Enligt utredningens tilläggsdirektiv hade del funnits möjligt att
lägga ett förslag som givit de utländska bankerna valfrihet mellan dotterbolag
och filial. Enär filiafformen innebär fullt stöd från en moderbank skulle
kunderna ur ansvarssynpunkl säkerligen icke fått en sämre ställning.

Prop.
1984/85:191 69

3 Frågan om utländskt ägande i svensk bank m. m.

3.1 Banklnspeklinnen

Kommittén har t. v. avvisat möjligheten för utländska
banker att samarbeta med svenska banker via ett minoritetsägande. Inte heller
kommer enligt förslaget svenska banker att på motsvarande sätt kunna
manifestera ett samarbete genom delägande i utländsk bank här i landet. Det har
av kommittén inte ansetts möjligt att ta ställning lill denna fråga innan de
övergripande strukturfrågorna behandlats. Kommittén åberopar i detta avseende
även direktiven. Inspektionen skulle för sin del gärna se att också denna fråga
kunde lösas i förevarande sammanhang. Del är även här en fråga om reciprocilet.
Kommitténs restriktiva ståndpunkt i detta hänseende kan enligt inspektionens
uppfattning vara känslig inte minst med tanke på de nordiska och andra banker
som står de svenska bankerna nära och som kan vilja markera detta genom ett
delägande i mindre omfattning. Det bör vidare understrykas alt ett sådant
samarbete skulle kunna innebära att berörda utländska banker skulle finna del
onödigt att etablera egna dotterbanker i Sverige. Inspektionen vill därför
förorda en möjlighet lill ömsesidigt delägande genom minoriletsposter på högst
20%. Varje sådant fall får prövas utifrån sina förutsättningar och från sundhetsaspekter
och att beslut skall fattas av regeringen. Samtidigt kommer all få beaktas att
kriterierna för tillstånd av detta slag inte skall kunna uppfattas som diskriminerande
för dem som inte kommer i fråga.

3.2 Kommerskollegium

Enligt direktiven för utredningen skall gällande förbud
mot utländskt ägande i befintlig svensk bank inte ändras. Kollegiet kan ha
förståelse för denna bestämmelse så länge utländska rättssubjekt inte får
etablera bank i Sverige. När såsom kommittén föreslår sådan etableringsräll
införes finns inte anledning att motsätta sig joint venlures i olika former.
Kollegiet förordar därför både att utländskt rättssubjekt får ingå som
minoritetsägare i befintlig svensk bank och att svenskt minoritetsägande får
förekomma i bank som etableras i Sverige av utländsk bank. Kollegiet
förutsätter därvid att 1982 års lag om utländska förvärv av svenska företag m. m.
skall kunna utnyttjas för att i de enskilda fallen begränsa delägandel.

3.3 Näringsfrihetsombudsmannen (NO)

Kommittén har på grund av direktiven ansett sig förhindrad
att pröva frågan om utländskt delägarskap i existerande svensk bank. 1
konsekvens härmed anser kommittén att inte heller svenskt delägarskap skall
tillålas i de utländska banker som kan komma alt etableras i Sverige. NO
beklagar

Prop. 1984/85:191 70

alt dessa frågor inte har kunnat få en allsidig belysning
i betänkandet. Utvecklingen, t. ex. försök till nordiskt banksamarbete, visar
att det finns ett praktiskt behov av alt möjliggöra utländskt ägande i svensk
bank. NO kan inte heller se några allvariiga problem om svenska banker skulle tillåtas
vara delägare i i övrigt utlandsägda banker i Sverige. Del är möjligt alt
öppnandet av sädana lösningar skulle ge en lugnare övergäng lill friare etableringsförhållanden.
NO finner det därför önskvärt - för den händelse sädana möjligheter inte anses
kunna lämnas redan på nuvarande underlag - att kommittén får i upprag att i
sitt fortsatta arbete komma med förslag även i de här berörda agarfrägorna.

3.4 Svenska bankföreningen

Kommittén påpekar (sid. 128) alt Sveriges utlandsberoende
och engagemang på den utländska marknaden nu är så stort att det är svårt att
motivera den nuvarande protektionistiska politiken i hela frågan om utländsk banketablering
här. Dessa skäl lalar enligt bankföreningens mening också för engagemang i form
av ett begränsat utländskt aktieägande i de existerande svenska bankerna. En
sådan möjlighet all utnyttja den internationella marknaden för
kapitaltillskott i svenska banker skulle vara till gagn för de svenska
bankernas verksamhet. Det omedelbara sambandet med huvudfrågan om utländska
bankers etablering här beslår i alt sådant delägarskap med all sannolikhet
skulle minska antalet ansökningar om oktroj för utländska dotterbanker;
därigenom skulle det av kommittén (sid. 215) angivna intresset alt begränsa
antalet utländska etableringar tillgodoses och överetableringsrisken minskas,
något som bankföreningen ställer sig bakom. De av kommittén (sid. 138-139)
anförda hindren mot att redan nu pröva delägarskap - sambandet med frågor om
spritt ägarskap, med andra institutioner än banker och de s.k. förvärvslagarna
— väger enligt bankföreningens uppfattning inte särskilt tungt.

Del utländska ägandet i de befinfliga svenska bankerna bör
självfallet begränsas så att dessas fortsatta självständighet garanteras. Detta
kan ske genom att högsta tillåtna utlandsägda andel av aktiekapitalet bestäms
till 20 procent, genom rösträttsbegränsning och prövning av regeringen eller
bankinspektionen i varje särskilt fall; denna prövning skulle garantera att
endast seriösa utländska banker bereddes delägarskap.

Den av bankföreningen sålunda förordade möjligheten till delägarskap
bör förenas med formell möjlighet för bank alt göra riktade emissioner och all
utge skuldebrev med optionsrätt lill nyteckning. Förslag i denna riktning har
framlagts av banklagsutredningen (SOU 1984; 27 sid. 63 och 89).

Bankföreningen hemställer på grund av det anförda alt
regeringen redan i den fortsatta beredningen av det nu aktuella
lagstiftningsärendet om utländska banker tillgodoser den angivna möjligheten lill
delägarskap.

Prop. 1984/85:191 71

3.5 Foreign Bankers Association in Sweden

Enligt Föreningens uppfattning är de förbud som föreslås
av Kommittén mot förvärv av ett begränsat antal aktier från svensk fysisk eller
juridisk persons sida i ufland.sägda svenska banker (sid. 199-200), resp. från
utländska banker eller dotterbolags sida av aktier i svenskkonlrollerade banker
(sid. 201), otillfredsställande. Sädana förbud skulle förhindra ett samarbete
över nationella gränser vilket skulle vara lill gagn för svenska intressen
liksom vaije på ägargemenskap grundad integration. Samarbetsprojekt har varit
grogrunden för mänga betydande svenska industrier och affärsrörelser; avtal av
sådan innebörd kan vara av stor betydelse även i finansvärlden.

3.6 SHIO-Familjefiiretagen

Vidare hävdas i sakkunnige Curt G. Olssons särskilda
yttrande alt de svenska bankerna bör ges möjlighet all samarbeta med de
utländska bankerna i Sverige. Framför allt bör utländska banker ges möjlighet
att äga aktier i svenska banker. I den mån risk skulle uppslå för utländsk dominans
av det svenska bankväsendet kan aktieägandel begränsas till exempelvis 20
procent av aktiekapitalet. Pä .samma sätt bör även svenska banker få möjlighet
att köpa aktier i de utländska bankerna.

I detta instämmer SHIO-Familjeföretagen till fullo.

3.7 Sveriges Industriförbund

Kommittén föreslår vidare att "ägande i svenskt
kreditinstitut inte bör kunna förenas med oktroj". Industriförbundet är av
annan mening och anser, liksom Bankföreningen och Stockholms Handelskammare,
att ett närmare samarbete mellan svenska och utländska banker manifesterat i delägarskap
skulle få positiva effekter på den svenska krediimarknaden. Det finns inte
heller anledning att genom förbud mot aktieinnehav i svenskt finansbolag,
hindra ett troligen fruktbart samarbete mellan svenska finansbolag och
utländska banker. Industriförbundet anser även att svenskt ägande skall få
förekomma i utländska dotterbanker i Sverige.

3.8 Svenska företagares riksförbund

Vi föreslår därför i enlighet med del särskilda yttrandet
av sakkunnige Curt G. Olsson att förutsättningar skapas för en samverkan mellan
en utländsk bank och en bestående svensk bank. På detta sätt skulle en del av det
utländska intresset för etablering i Sverige kunna fångas upp på ett positivt
sätt också för de svenska bankerna.

Prop. 1984/85:191 72

I Finland är det möjligt för en bank att sälja 20% av sitt
aktiekapital på utländska marknaden. Liknande regler bör kunna gälla i Sverige.

Kommittén har vidare föreslagit att de banker som
utländska banker skulle kunna få tillstånd alt etablera i Sverige icke får ha
andra än utländska banker som ägare.

Denna regel avstyrker Förbundet bestämt och menar all
svenska banker genom ett gemensamt ägande skulle kunna uppnå betydande fördelar
såväl kunskapsmässigl som när det gäller alt komma in på ytterligare utländska
marknader.

3.9 Svenska handelskammarförbundet

Förbundet vill föreslå all utländsk bank även skall få
rätt att i begränsad utsträckning förvärva aktier i svensk bank och att
motsvarande skall gälla för svensk bank i utländsk bank. Ett sådant ägande kan
vara av värde för svenska banker bland annat genom att det underlättar ett
närmare samarbete med utländska banker. För vissa utländska banker kan ett
sådant samarbete utgöra ett intressant alternativ Ull etablering i Sverige.

4 Behovsprövningen

4.1 Hovrätten för Västra Sverige

Större intresse tilldrar sig däremot den kvantitativa
prövningen eller behovsprövningen. Enligt direktiven för banklagsulredningen
var det en utgångspunkt för dess arbete att behovsprövningen skulle slopas.
Genom direktiven för kredilmarknadskommittén har frågan begränsats lill alt
gälla om bestämmelsen skall ha ett rakt eller omvänt prövningslema eller annorlunda
uttryckt huruvida del skall åligga oktrojsökanden att visa den tilltänkta etableringens
nytta eller ej.

Kommitténs överväganden i denna fråga har emellertid
enligt hovrättens mening kommit alt i alltför hög grad präglas av alt den
diskuterats i anslutning lill det nu utbrutna spörsmålet om utländsk bankelablering
i Sverige.

Hovrätten har visserligen förståelse för att kommittén kan
ha funnit del angeläget att inte föregripa det slutliga ställningstagande,
vartill dess fortsalla utredningsarbete kan föranleda. Med den tyngdpunkt
kommittén vid behandlingen av denna fråga givit åt de särskilda aspekter en
plötslig inbrytning av utländska intressen på bankväsendets område framkallar
är det inte heller mer än naturligt att kommittén ansett sig inte för
närvarande kunna förorda en ändring i den nuvarande utformningen av behovsprövningen.
Dessa särskilda aspekter borde kommittén emellertid inte - redan med hänsyn
till att bankrörelselagen avser att reglera ett strikt nationellt bankväsende -
ha sökt föra in i tolkningen och tillämpningen av bankrö-

Prop. 1984/85:191 73

relselagens allmännyttebegrepp. Hovrätten vill särskilt
ifrågasätta kommitténs uttalande (s 159) att det står regeringen fritt att när
som helst ändra innebörden av detta begrepp. Regeringen kan uppenbarligen inte
gå utom ramen för av riksdagen stiftad lag, ens i det fall lagens förarbeten är
knapphändiga. Vedertaget är också att ändrad tillämpning av en oförändrad
lagregel inte kan åstadkommas genom molivultalanden i anslutning lill ändringar
av andra lagrum (JuU 1975/76:15 s 6). Viktigt synes även vara att
internationella överenskommelser inte åsidosätts genom en rättstill-lämpning
som avviker från vad Sverige lill berörda organ notifieral angående innehållet
i svensk lag.

Enligt hovrättens mening står det klart alt beaktandet av
skälen för och emot utländsk bankelablering i Sverige har endast vag anknytning
till den kvantitativa delen av bankrörelselagens allmännyttebegrepp. Så t. ex.
ger kommitténs utredning intrycket att det svenska bankväsendet knappast
behöver den utländska bankelablering, ål vilken kommittén av andra skäl vill
lämna tillträde och beträffande vilken den av andra skäl vill påbjuda restriktivitet.
Kommitténs för det svenska bankväsendets framlida utveckling och struktur
uppenbart vikliga principinslällning i fråga om den återhållsamhet som bör
iakttas i tillståndsgivningen har anmärkningsvärt nog i det väsentliga
redovisats, inte i avsnittet Den materiella oktrojprövningen, utan under
rubriken Allmänna utgångspunkter och riktlinjer för den fortsatta utredningen.

4.2 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Svårigheten är att förena den traditionella inställningen,
som uppfattats som att några nya banker inte behövs, med etablering av utlandsägda
banker. Kommitténs lösning är att konstatera att nya utlandsägda banker ger
"potentiella utvecklingsmöjligheter" t. ex. när det gäller finansieringen
av internationella affärer. Den hävdar även all del vore olämpligt att ha olika
behovsprövning för svenska och utlandsägda banker.

Fullmäktige
är medvetna om problemets svårighetsgrad just genom alt utländsk etablering
ryckts loss och behandlats med förtur i kommitténs arbete. Någon tid har helt
enkelt inte funnits all arbeta igenom behovsprin-. cipens motivering och dess
tillämpning pä alla banker. En tillfällig lösning vore att nu konstalera att
utländska banker får tillstånd alt i föreslagna former bedriva rörelse i
Sverige, men all frågan om behovsprincipens tillämpning i övrigt får anstå i
avvaktan på fortsatt arbete inom kommittén. Härigenom skulle inte några
slutsatser kunna dras om nya principer vid oktrojprövningen för bankprojekl med
svenska stiftare.

Innebörden av den nuvarande behovsprincipen är svår att
klart ange, särskilt som någon praxis inte finns. Endast tre fall har prövats
sedan 20-talet, varvid två gällt Sparbankernas Bank och Föreningsbankernas
Bank. I avsaknaden av prejudikat inskränker sig kommittén till att föreslå att

Prop.
1984/85:191 74

"utländska banker som önskar driva verksamhet i
Sverige bör kunna peka pä omständigheter som motiverar att de — med
bibehållande av den nuvarande behovsprincipen - ges möjlighet till etablering".
Fullmäktige vill hävda, att det bör krävas all den sökande banken redovisar grundragen
i den verksamhet den avser att bedriva i Sverige. Om olika faktorer motiverar
eller inte motiverar bifall och hur hänsyn las lill behovsprincipen bör lämnas
åt de svenska myndigheterna all bedöma.

4.3 Näringsfrihetsombudsmannen (NO)

Som NO anfört redan i remissyttrande 1984-11-30 lill
finansdepartementet över banklagsulredningens betänkanden bör liden nu vara
mogen alt slopa behovsprövningen. NO anser att en ny banklagstiftning bör ha en
positivare syn på konkurtens än vad den nuvarande ger uttryck för.

NO anser visserligen att en tillståndsprövning även
fortsättningsvis är motiverad men alt denna främst bör avse de kvalitativa och
formella aspekterna. Den modell som NO förordar är samma som skisseras i direktiven
fill kommittén och som kan förväntas bli genomförd på försäkringsområdet. I oktrojprövningen
bör alltså enligt NO ingå att pröva om den tilltänkta verksamheten är oförenlig
med en sund utveckling av bankverksamheten.

NO vill som stöd för sin uppfattning i detta sammanhang
erinra om den praktiska effekten vad gäller nyetablering under många årtionden
av nuvarande regler om behovsprövning på såväl bank- som försäkringsområdet.

4.4 Svenska bankföreningen

Om, som kommittén upplyser (sid 158), ett tjugotal
utländska banker är intresserade av svensk etablering, biträder bankföreningen
kommitténs uppfattning alt del föreligger risk för överetablering med därav
föranledda störningar på den internationellt sett lilla svenska
kreditmarknaden. Det är då ofrånkomligt att ansluta sig till kommitténs
slutsats (sid 158) all oktrojprövningen även fortsättningsvis måste innehålla
en kvantitativ prövning, dvs. en behovsprövning. En sådan prövning torde i EG-perspektiv
vara möjlig att tillämpa framemol år 1990, varefter enligt fattade EG-beslut
behovsprövning inte längre får ske i EG-länderna.

Behovsprövningen förutsätts enligt kommittén (sid 159)
vara densamma för nyetablering av svenskägda och utlandsägda banker. Av hänsyn
till intresset av likabehandling anser bankföreningen detta vara väsentligt.
Bankföreningen vill i detta sammanhang särskilt understryka vikten av
kommitténs ståndpunkt (sid 156) att vid bedömning av nytta för det allmänna
"hänsyn bör även tas lill om en nyetablering kan anses vara till nytta
från den speciella synpunkten att den i sig har potentiella utvecklingsmöjligheter
inom vissa sektorer, där en nyorientering av verksamhe-

Prop.
1984/85:191 75

len är aktuell eller pågår". De senaste årens
erfarenheter inom Sverige visar enligt bankföreningens mening att ett sådant
långsiktigt kvalitativt behovsprövningskrilerium vore väsentligt.

Kommittén nämner (sid 159 n) att den materiella prövning
som nyltig-hetskrileriet ("nytta för det allmänna") medför inte har
fastlagts i några förarbeten lill nuvarande lagstiftning samt all i praxis
prövningen kommit att innebära inslag av såväl kvantitativa som kvalitativa
bedömningar. Därefter tillägger kommittén all "del står emellertid
regeringen fritt alt när som helst ändra innebörden". Bankföreningen vill
hävda all med den nya regeringsformens regler för lagstiftning så inte kan vara
fallet: regeringen har tvärtom att göra sin prövning inom ramen för den lagtext
och de förarbeten som riksdagen beslutat. Härav följer all åtminstone i de
lag-motiv som i delta ärende föreläggs riksdagen prövningskrilerierna - bl. a.
del nyss behandlade - mäste anges.

4.5 Sveriges Industriförbund

Behovet av olika banktjänster avgörs bäst av marknaden
själv. Den kvantitativa delen av oktrojprövningen bör därför tonas ned.
Industriförbundels förelagskonlakter visar att de utländska bankerna kan tillföra
den svenska krediimarknaden efterfrågad service samtidigt som den ökade konkurtensen
kan leda lill kostnadsbesparingar för kunderna.

Enligt kommittén bör behovsprincipen tillämpas så,
"att behovet skall anses vara fyllt först när en verkligt effektiv
konkurrens uppstått på marknaden." En sådan bedömning kan endast avgöras
av marknaden och måste ta hänsyn lill potentiella kunders önskemål.
Industriförbundet motsätter sig därför att regeringen är den som skall avgöra
"den lämpliga omfattningen av utländska banker som i inledningsskedet och
även fortsättningsvis skall få tillstånd lill etablering." Oktrojprövningen
bör istället inriktas på den sökandes kompelens.

4.6 Sveriges företagares riksförbund

Enligt kommittén måste nyelablerade banker även
fortsättningsvis för erhållande av s. k. oktroj bevisa alt del finns ett behov
av vederbörande bank pä marknaden.

Förbundet finner all en sådan regel inte gynnar konkurtensen
på marknaden ulan föreslår istället all tillståndsgivaren lill oktroj istället
vid avslag måste motivera varför etableringen inte kan antas vara förenlig med
en långsiktig sund utveckling av det svenska bankväsendet.

Prop.
1984/85:191 76

4.7 Svenska handelskammarförbundet

Enligt förbundets mening är den nuvarande behovsprövningen
alltför långtgående. Särskilt för utländska banker kan det vara svårt alt
påvisa ett verkligt behov, dels med hänsyn lill alt erfarenheter av utländska
banker i Sverige saknas, dels på grund av att tillgången på banktjänster redan
idag är god i Sverige. Förhållandena i andra länder talar också mot att behålla
den nuvarande behovsprövningen.

Problemet har uppmärksammals såväl i utredningen som i
direktiven lill densamma och i de sistnämnda föreslås för kommitténs
övervägande att den nuvarande prövningen ersätts med en s.k. omvänd
behovsprövning, vilken skulle innebära all en bank kan vägras oktroj endast om
den fill-tänklä verksamheten bedöms oförenlig med en sund utveckling av bankväsendet.
Förbundet vill för sin del förorda detta alternativ framför den mer strikta
behovsprövningen.

5 Etableringsvillkor

5.1 Bankinspektionen

Principiellt måste det kravet ställas på de utländska
bankerna att de skall driva sådan verksamhet som utgör den legala grunden för
de svenska bankerna, dvs. in- och utlåning av pengar och därav direkt följande
verksamhet. Det är inlåningen av pengar som konstituerar egenskapen av bank.

Dock är det realistiskt alt räkna med att tonvikten kommer
att läggas på utlandsrörelse. Denna kommer av naturliga skäl att bli inriktad
på finansiering i utländska valutor. Omfattningen av finansiering i svensk
valuta torde bli beroende av bl. a. behovet av sådan finansiering i dotterbolag
lill företag i bankens hemland.

Det är inte realistiskt all räkna med all de utländska
bankerna kommer att i vedertagen mening bedriva inlåning över filialnät. Sådan
inlåning torde inte kunna under konkurrens med svenska banker nå en volym som
läcker de myckel betydande kostnaderna för inlåningsadministralionen. Svensk
inlåning torde huvudsakligen få anskaffas genom specialinlåning i störte
poster. Verksamheten kommer därvid alt i mycket likna den rörelse som svenska
banker bedriver i utlandet genom hel- eller delägda kreditinstitut. Rörelsen
kommer alt i inte ringa grad repliera på utvalda kundförhållanden inom ramen
för vilka "skräddarsydda" finansieringslösningar kommer all
tillhandahållas. Möjligheter alt driva fullständig bankverksamhet skall
emellertid enligt inspektionens uppfattning finnas. En likställdhet med svenska
banker bör finnas även betr. öppnande av avdelningskontor. 1 förekommande fall
skall alltså sådant kontor kunna öppnas utan särskilt tillstånd. Inspektionen
måste därför avstyrka det lillståndstvång beträffande avdelningskontor som
föreslås av kommittén.

Prop. 1984/85:191 77

Fondkommissionrörelse får enligt inspektionens uppfattning
anses vara ett naturligt inslag i verksamheten. Sådan rörelse kan ha betydelse
för möjligheterna att till fördel för svenskt näringsliv utnyttja utländska
kapitalmarknader liksom också med tanke på värdepappersaffärer i motsatt
riktning. Den ifrågavarande bankens kompetens och resurser i olika avseenden
kommer att få bli avgörande för tillståndsgivningen. Inspektionen kan alltså
inte ansluta sig lill kommitténs tanke att utländsk bank inte omedelbart skulle
kunna få tillstånd alt bedriva fondkommissionsrörelse. Denna tanke innebär
enligt inspektionens mening ett icke godtagbart avsteg frän
likabehandlingsprincipen.

Kommittén
utgår från möjligheten att ett relativt stort antal utländska banker redan från
början kommer att ansöka om tillstånd för etablering och all därför problem kan
länkas uppstå bl. a. beträffande urvalet bland kvalificerade sökande.
Omständigheter som därvid kan vara att särskilt beakta diskuteras av kommittén.
Inspektionen har i stort sett inte någon från kommittén avvikande mening
härvidlag. Dock anser inspektionen att medverkan eller ej från utländsk banks
sida i den svenska statens upplåning utomlands kan vara ett tveksamt kriterium.
Man torde kunna utgå från alt sådan medverkan av utländska banker alltid bedöms
på rent affärsmässig basis. Denna medverkan bör enligt inspektionens mening
betraktas på samma sätt som andra affärsförbindelser med Sverige.

En verksamhetsplan som anger den blivande bankens
inriktning kan ha sitt berättigande även från urvalssynpunki. I planen bör
anges de huvudsakliga riktlinjerna för verksamheten. Framlida avvikelse från
planen måste få accepteras.

Vad gäller
aktiekapitalets storlek synes mest förenligt med gällande förutsättningar för
svenska banker att ett kapitalkrav för utländska banker inte preciseras i
banklagen. En riktpunkt bör dock - som utredningen anger — vara att
minimikapitalet inte är lågt och i vart fall inte sätts lägre ån 25 mkr, vilket
kommer att få beaktas vid bolagsordningens prövning och stadfästelse.
Motsvarande bör gälla nybildade svenska banker. Däremot måste inspektionen
ställa sig avvisande till tanken på en maximigräns för aktiekapitalet. Dels kan
påpekas alt det inte är någon lämplig metod att begränsa rörelsens omfattning.
Dels måste del från allmän synpunkt vara ett intresse att en bank har ett stort
kapital och därmed är sä säker som möjligt.

Bankinspektionen uppfattar som en självklarhet att de
utländska banker som etableras i Sverige kommer att bemöda sig om att i alla
avseenden leva upp till de krav som ställs på svenska banker. Inspektionens
erfarenheter från representationskonlorens verksamhet bestyrker detta. Häri
ligger också alt de beaktar svenska arbetsräitsliga förhållanden och såsom
svenska banker följer svensk lagstiftning på detta område. Emot den bakgrunden
ställer sig inspektionen frågande till förslaget om en pä förhand avgiven
förklaring av sökandebank i det avseendet såsom förutsättning för

Prop. 1984/85:191 78

tillstånd. Inte heller bör personalens anslutning till
kollektivavtalen - en självklarhet i vart fall beträffande den svenska
personalen - eller av banken ordnad utbildning av personalen vara avgörande för
tillstånd. På dessa punkter måste inspektionen avstyrka kommitténs förslag. Den
omständigheten att sökandebanken har representationskonlor här i landet kan
enligt inspektionens mening få viss betydelse vid tillståndsgivningen, men bör
inte vara avgörande.

5.2 Kommerskollegium

Kommittén anser alt vissa kvalitativa krav skall ställas
på den utländska banken inför etableringen, däribland erfarenhet av internafionell
bankverksamhet. Detta kriterium bör enligt kollegiets mening inte tillämpas så
alt bank som har särskilt omfattande internationell verksamhet ges företräde
framför andra banker. En sådan tillämpning skulle vara särskilt gynnsam för s.
k. internationella storbanker. Kriteriet bör istället bedömas mot bakgrund av
inriktningen av bankens verksamhet. Såsom kommittén anfört är det naturligt om
de etablerade bankerna inriktar sig på alt betjäna företagens utlandsinriklade
verksamhet, dvs. import och export. Del bör uppmärksammas all i runt tal en
fjärdedel av svensk utrikeshandel försiggår med de nordiska grannländerna.
Kriteriet bör därför tillämpas så alt del ger nordiska banker goda möjligheter lill
etablering i Sverige och understöder del nordiska samarbetet.

Kommittén föreslår, all för etableringstillstånd för
utländsk bank skall krävas viss bredd i den tilltänkta verksamheten. Ett sådant
krav överensstämmer med det krav som ställs på inhemska banker. Det kan vara
tveksamt om ett sådant krav bör upprätthållas i framtiden. Kollegiet anser dock
att någon särreglering avseende utländska banker inte är motiverad. Kollegiet tillstyrker
kommitténs förslag i denna del.

Vissa av kommitténs förslag skulle däremot, förutom all de
innebär onödiga avsteg från likabehandlingsprincipen, motverka kravet på bredd
i verksamheten. Således anser kollegiet, all någon gräns för vilket belopp
aktiekapitalet maximalt får uppgå till inte bör anges ens under ett inledningsskede.
Inte heller torde skäl föreligga all för utländska banker som vill inrätta
bankkontor, införa krav på lillstånd.

Kollegiet ställer sig även tveksamt till kommitténs
förslag till förbud mot vissa aktieförvärv enligt 55 § första stycket p. 5 BL.
Kommittén hänvisar här, som stöd för sin uppfattning, till att regeringen intar
en myckel restriktiv praxis i tillslåndsärenden om aktieförvärv som berör de
inhemska bankerna. Kollegiet anser all restriktivitet här är befogad, men
ifrågasätter om ett direkt förbud för utländska banker bör införas. Eventuella
negativa verkningar bör ändå kunna undvikas genom att aktieförvärv enligt
lagrummet i fråga är förenat med krav på tillstånd från regeringen.

Prop. 1984/85:191 79

Slutligen ifrågasätter kollegiet kommitténs förslag, att
frågor som personalrekrytering och -politik skall tillmätas någon betydelse
vid prövning av ansökan om tillstånd alt driva bankverksamhet.

5.3 Hovrätten för Västra Sverige

Hovrätten förordar - mol bakgrund av vad hovrätten
tidigare anfört och det kommittén själv framhållit om att del vid oktrojprövningen
för utlandsägd bank tillkommer ett antal särskilda kriterier - att substansen
i de sålunda relevanta prövningskrilerierna kommer lill uttryck i ett tillägg
till den nuvarande prövningsregeln i 4 § I mom. 5 st. lagen om bankrörelse.

På flera håll i betänkandet (t. ex. på s. 63, 145 och 178)
förutsätter eller uttalar kommittén alt regeringen kan uppställa särskilda
villkor för utlandsägda bankbolags etablering och verksamhet. Vad därmed avses
och vilket stöd som kan finnas för alt stipulera sådana villkor är inte helt
klart liksom inte heller vilka konsekvenserna kan bli för den utlandsägda bank
som inte uppfyller sådana villkor som uppställts för dess verksamhet. Inte
minst med hänsyn till angelägenheten av att de utländska banker som överväger
alt etablera sig i Sverige skall kunna säkert överblicka och bedöma de
förutsättningar, under vilka de här kan bedriva bankverksamhet, bör de berörda
frågorna ytterligare belysas. Av samma skäl finns anledning uppmärksamma att
kommittén i belänkandet (s. 63) förklarar sig vilja i möjligaste mån undvika
men inte kan utesluta alt dess fortsatta arbete leder lill strukturförändringar
som kan innebära att man beträffande utländska banketableringar drar in redan
givna rättigheter.

Kommitténs nu berörda uttalanden ger anledning erinra om
det nuvarande innehållet i den för auktoriteten i oktrojsyslemet avgörande men
i praktiken dessbättre sällan aktualiserade bestämmelsen om oktrojindrag-ning.
Enligt 153 § 2 st bankrörelselagen äger regeringen förklara oktrojen förverkad,
om svårare avvikelse sker från lagen eller bolagsordningen. För närvarande kan oktroj
upphöra också genom att okirojtiden, vilken enligt 4 § nämnda lag är maximerad
till 10 år, löper ut utan att oktrojen förlängs. Banklagsutredningen har
emellertid i sitt tidigare nämnda betänkande föreslagit all denna bestämmelse
ändras sä alt oktroj skall beviljas utan någon tidsbegränsning. Av vad nu sagts
framgår att det endast är avvikelser från lag eller bolagsordning som kan
föranleda okirojförverkande samt att, om banklagsutredningens förslag godtas,
någon möjlighet inte finns att pä annat sätt bringa en utlandsägd banks
verksamhet all upphöra.

5.4 Kammarrätten i Stockholm

I betänkandet behandlar kommittén utförligt de
förutsättningar och regler som skall gälla för utländska banketableringar i
Sverige. Den föreslagna lagtexten återspeglar emellertid i mycket liten grad
detta och mäste

Prop.
1984/85:191 80

betecknas som knapphändig. Kammarrätten vill framhålla att
del här gäller ett område av svenskt näringsliv som skall öppnas för utländska
banker. Dessa kan självfallet inte förväntas ha någon ingående kännedom om
svensk lagstiftning. Domstolen finner det redan av den orsaken anmärkningsvärt
alt inte ens de grundläggande villkoren för alt bevilja utländsk bank oktroj
återfinns i lagtexten. Även om fråga är om en prövning, som ankommer på
regeringen, framstår det från allmän rättssäkerhetssynpunkt som olämpligt om
väsentliga regler inte las in i lag utan står att finna endast i
motivuttalanden i en proposition eller, vilket skulle vara än mer betänkligt,
i ett utredningsbetänkande.

I belänkandet anges (s. 180) att som villkor för oktroj
bl. a. bör gälla att sökanden har "ett gott förhållande" lill
myndigheter i hemlandet och de andra länder där den bedriver verksamhet. Ett rekvisit
av den arten synes tvivelaktigt. Ett mer adekvat krav all ställa synes vara att
den utländska banken fullgör sina åligganden gentemot myndigheterna i de länder
där den bedriver verksamhet.

5.5 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Fullmäktige vill starkt understryka all utlandsägda banker
skall underkastas samma regler som svenska banker. Framförallt bör det
undvikas att försöka att kompensera möjliga konkurrensfördelar genom ingrepp i
deras rörelsefrihet. Detta innebär en naturlig fortsättning av den svenska bankpolitiken,
som byggt på all olika bankinstitul, från de största affärsbankerna lill små
sparbanker, fått arbeta utifrån vill skilda förutsättningar men under identiska
rörelseregler.

Det finns inget att erinra mol flertalet av kommitténs
villkor och förutsättningar för utländsk bankverksamhet i Sverige, men på
några punkter vill fullmäktige ifrågasätta dessa. Slorlekskravei kan tolkas så
att den utländska banken förutsattes vara av internationellt sett betydande
storlek. Fullmäktige anser det tvivelaktigt all på delta sätt kvantitativt
söka binda beslutsfattarna då del kan uppstå fall då en bank, t. ex. i ett
annat nordiskt land, bör kunna få etablera en dotlerbank i Sverige ulan att den
uppfyller nyssnämnda storlekskriterium. Vidare finner fullmäktige det svårt att
mäta den roll som den utländska banken spelar i hemlandet eller
internationellt. Givetvis kan man inte bortse härifrån men denna roll synes
vara en av de faktorer som kan vägas in i prövningen om så bedömes lämpligt och
bör ej vara ett bindande kriterium för regeringen.

Fullmäktige vill också ifrågasätta om del är meningsfullt
att slå fast all en utländsk bank icke får domineras av en eller några få ägare
eller ägargrupper. Kommittén har icke närmare utvecklat detta problem utan
nöjer sig med alt konstatera att de svenska privatägda affärsbankerna med få
undantag uppfyller detta kriterium. Fullmäktige vill icke utesluta alt
speciella ägarförhållanden kan vara motiv för att vägra etablering men vill

Prop. 1984/85:191 81

ifrågasätta om regeringen på detta sätt måste göra en
bedömning av eventuell ägardominans vid oktrojbeviljandet eller vid senare
tillfällen då ägarförhållandena i moderbanken förändras.

Det självklara i att utlandsägda banker skall följa svensk
lag inom arbetsrättslagstiftningen gör det överflödigt alt ställa detta
särskilda krav för oktroj. Detsamma gäller kravet att de följer branschpraxis
som arbetsgivare. Kommitténs intresse för utlandsägda bankers
rekryteringspolitik har berörts tidigare: som krav är det väl tillräckligt att
banken visar att den kommer alt ha tillgång lill kompetent personal.

Kommittén uttalar alt förekomsten av represenlationskontor
i Sverige ej bör tillmätas avgörande betydelse vid bedömning av ansökningarna.
Enligt fullmäktiges mening bör del relevanta vara all den sökande banken kan
antas ha kunskap om svenska förhållanden, inte om denna förvärvats genom
erfarenheter från representationskonlor i Sverige eller på annat sätt.

Slutligen kan fullmäktige här instämma i att kravet på att
endast förstklassiga banker kommer i fråga gör att del inte är nödvändigt alt
som sker i vissa bankcenlra avkräva moderbanken eller delägarbankerna en
ansvarsförbindelse avseende dotterbankernas förpliktelser.

Den andra
gruppen av kriterier avser moderbankens tidigare relationer till Sverige.
Kraven om moderbankens anknytning till Sverige har i detaljerna dels
formulerats som avseende dess hemland - delta skall ha haft stort, och
långvarigt handelsutbyte med Sverige — dels ock huvudsakligen som bankens
kontakter med svenska förelag i Sverige och utomlands. Häremot är inte något
att anmärka: av bankens hemland ägda förelag i Sverige kan dock också nämnas.
Del kan emellertid ifrågasättas om del skall föreskrivas alt "svenska
företag bör vara etablerade i sökandens hemland i icke ringa omfattning".
Fullmäktige finner det visserligen högst sannolikt att så i praktiken kommer
att vara fallet men finner likväl bestämmelsen vara onödigt restriktiv
speciellt mot bakgrund av alt ett av de vanligaste skälen för bankelablering
utomlands utanför finanscentra är att en bank önskar följa sina kunder
utomlands.

Kommittén säger också att det vidare bör beaktas om den
utländska banken varit engagerad i den svenska statens upplåning utomlands.
Fullmäktige vill bestämt avråda från krav av delta slag. Svensk siatsupplåning
utomlands har skett i en strängt affärsmässig atmosfär och utländska banker har
engagerat sig eller inte beroende på sin bedömning av de villkor som erbjudits.
Del har ansetts som helt uteslutet att en banks val skulle ha några
konsekvenser för hur den skulle komma att behandlas av svenska myndigheter i
olika sammanhang. Att en bank aktivt deltagit i uppläggningen av svenska
förelags lån i utlandet är däremot givelvis av intresse vid bedömningen av bankens
kontakter med Sverige.

De övriga kriterierna avser sökandens redovisning av den
planerade verksamheten i Sverige och kommittén föreslär alt den sökande skall 6 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr
191

Prop. 1984/85:191 82

överlämna verksamhetsplan som skall tjäna som stöd vid oktrojprövningen
och vid den fortsatta tillsynen. En vikiig förutsättning skall vara att de utlandsägda
bankerna skall syfta till att driva en relativt bred verksamhet inrymmande
flertalet av de traditionella banktjänsterna. Den skall också ha skyldighet alt
ta emot inlåning som en bankkund önskar sätta in på bankräkning i banken.

En slags verksamhetsplan kan, enligt fullmäktiges mening,
vara en god form för att systematisera den information som kan behövas om
sökandens planer. Fullmäktige vill dock ifrågasätta om inte detaljkraven hår
drivits för långt, t. ex. i fråga om uppgiftsskyldighet beträffande ny leknik,
hur lokalfrågan skall lösas och personalens slorlek.

Verksamhetsplanen kan också vara en bakgrund vid fortsatta
kontakter med tillsynsmyndigheten. Fullmäktige vill emellertid peka pä att avvikelser
inom ganska vida gränser från den angivna planerade verksamheten naturligtvis
är ett fullt normall inslag. Om rörelsen utvecklas på ett sätt så all det kan
ifrågasättas om de förutsättningar på vilka oktrojen gavs är uppfyllda får
myndigheterna naturligtvis på allvar pröva vilka ingripanden som är
erforderliga.

Kravet på en relativt bred rörelse låter rimligt men även
här torde del vara svårt alt precist lägga fast krav i förväg. Beträffande
inlåning från allmänheten bör en språklig anmäikning göras. I dagens praxis
täcker detta all inlåning (utom mol obligationer) från förelag och hushåll och
även s. k. specialinlåning ingår. Kommittén synes utesluta specialinlåning när
den använder termen inlåning från allmänheten och synes ibland låta den
beteckna bara hushållsinlåning. För fullmäktige synes det naturligt att utlandsägda
banker kommer att ägna sig åt förmedling av utlandsbetalningar och i samband
därmed arbeta med checkräkning i svenska kronor för förelagen. Därtill kommer
utlåning och inlåning i utländsk valuta och specialinlåning och viss utlåning i
svenska kronor. Detta bör vara tillräckligt för att fylla kravet i vad avser
rörelsens omfattning. Det synes vara av föga betydelse om bankerna i fråga
bedriver inlåning frän hushåll på vanlig bankräkning. Detta krav bör utgå.

I utredningen antydes all tillstånd alt få driva fondkommissionsrörelse
först kan aktualiseras sedan de utländska bankerna varil verksamma i Sverige
erforderlig lid. Fullmäktige anser all sådant tillstånd normalt skall ges i
samband med oktrojen på samma sätt som förutsattes i fråga om valutahandelstillstånd.

Kommittén föreslår slutligen alt reciprocilet inte bör
uppställas som formellt krav för en sökande utländsk bank, men skall kunna
tillmätas vikt. Fullmäktige förutser att sökandenas hemländer kommer alt
uppfylla reciprocitetskrav och att frågan är av underordnad betydelse. Den av
kommittén föreslagna lösningen förefaller vara den bästa.

Kommittén avvisar tanken alt sätta ett fixerat mål för de
utländska bankernas andel av marknaden men anger vissa gränser för
aktiekapitalets

Prop.
1984/85:191 83

v 'v.

storlek de första verksamhetsåren. Aktiekapitalet bör i
initialskedet ligga mellan 25 och 75 miljoner kronor.

Om t. ex. tio banker skulle erhålla oktroj med ett
genomsnittligt aktiekapital om 50 miljoner kronor skulle detta innebära att
affärsbankernas aktiekapital ökade med 500 miljoner kronor. Denna siffra bör
jämföras med att aktiekapitalet i de fjorton svenska affärsbankerna vid
utgången av 1983 var 3409 miljoner kronor motsvarande drygt hälften av del egna
kapitalet som då uppgick till 6731 miljoner kronor. Även om ett aktiekapital
om 50 miljoner kronor endast motsvarar drygt 4% av S-E-Bankens aktiekapital vid
årsskiftet 1983/84 så skulle det antagna aktiekapitalet totalt motsvara ca 15%
av de svenska affärsbankernas aktiekapital vid samma tidpunkt. Detta är en
påfallande hög siffra som dock synes något svår all tolka som indikator på
potentiell marknadsandel, bl. a. beroende på de olika strukturerna i de två
slagen av banker och den tid det lar att bygga upp eget kapital och andra delar
av kapitalbasen utöver aktiekapitalet. Del kan dock här erinras om alt
utredningen anger all de fyra utländska bankerna i Danmark med ett aktiekapital
om 140 miljoner danska kronor efter 3 ä 4 år hade ett eget kapital om 173
miljoner danska kronor motsvarande 1,3% av samtliga bankers eget kapital om 13
304 miljoner danska kronor.

Även om del kan ifrågasättas vilket syfte en maximigräns
egentligen tjänar så motsätter sig fullmäktige inte kommitténs förslag i detta
avseende.

Kommittén föreslår alt utlandsägda banker skall kunna
upprätta avdelningskontor, men all delta skall fordra bankinspektionens lillstånd.
Fullmäktige anser all för utlandsägda banker bör gälla samma bestämmelser som
för de svenska. För en svensk bank fordras endast att bankinspektionen ofördröjligen
underrättas om beslut alt upprätta ett avdelningskontor. Skulle en utländsk
bank etablera kontor i en omfattning som bankinspektionen anser olämplig får
inspektionen påtala detta.

Del har framhållits all etablering av utlandsägda banker
inte får skada möjligheten alt driva valulareglering och kredilpolitik.
Fullmäktige vill framhålla all i den kredilpolifiska styrningen kommer riksbanken
att ställa samma krav på utländska dolterbanker som på svenska banker. För all
kunna åstadkomma detta erfordras dock vissa mindre kompletteringar i den kredilpolitiska
lagstiftningen. Vid införande av t. ex. ett ulläningstak saknar de utländska dollerbankerna
en bas lill vilken ökningstakten kan relateras eller också är basen myckel
liten. Lagen behöver därför kompletteras så att ökningstakten kan anges i
absoluta tal (mkr). Andra liknande exempel finns men fullmäktige anser del inte
motiverat att här i detalj gå igenom detta utan vill endast återigen
understryka den grundläggande synpunkten, att i den kredilpolifiska styrningen
samma regler skall gälla för utländska dolterbanker i Sverige som för svenska
banker. Fullmäktige har förtroende för att detta mål uppnås genom alt den
utländska etablering-

Prop. 1984/85:191 84

en sker genom helt utlandsägda bankaktiebolag som i krediipoliiiken
behandlas alldeles som svenska banker.

1 fråga om valutaregleringen vill fullmäktige poängtera
ett problem vid oktrojprövningen. Det är säkert sä alt en oktrojsökande bank pä
samma gång söker bli anlagen som valutabank. Del vore inte en rimlig utgång att
en bank som erhåller oktroj inte får lillsiänd som valutabank. Med tanke pä de
höga krav som ställs i oktrojprövningen torde en sådan utgång knappast uppslå,
men ett ylteriigare skydd mot en sådan utgång ligger i riksbankens deltagande i
oktrojprövningsprocessen och en samordning av prövningen för oktroj och valutahandelstillstånd.
Det är en annan sak att situationen senare kan uppstå då riksbanken begränsar
eller drar in valutahandclstill-ständet.

Utredningen har beskrivit de av riksbanken till
valutabankerna utfärdade valuiahandelstillstånden. Den på sidan 81 omtalade
översynen av dessa är numera slutförd och tillstånden har följande funktion och
utformning (som också berörs på sidorna 206-207 i utredningen).

Ett valutahandelstillstånd
ger en bank rätt att handla med utländska valutor och gör därmed banken till
valutabank. Riksbanken har även uppdragit åt valutabanken alt bedöma om en
kunds betalning till eller från utlandet är tillåten eller förbjuden enligt
gällande valutareglering. Valutabankerna spelar därför en betydelsefull roll
inom adminislreringen av valularegleringen och deras valutaprövning av
kundtransaktioner innebär en myndighetsutövning.

Valutahandelstillständet innehåller regler som skall
begränsa valutabankernas risker av olika slag. Sålunda behandlas dels
valutakursrisker, dels likviditets- och ränterisker, dels ock kredit- och länderrisker.
När det gäller de senare tvä slagen av risker föreskriver valutahandelstillständet
endast att banken noga beaktar riskerna och strävar efter att i största möjliga
utsträckning begränsa dem. Valutakursrisken däremot regleras genom att varje
bank tilldelas maximi- och minimilimiter för sina valutapositioner.

Limiterna avser tre slag av valutapositioner, nämligen avistaposiiionen,
nellopositionen i varje enskild valuta samt den aggregerade neitoposi-lionen.
Limiterna sätts och ändras av riksbanken med hänsyn lill omfattningen av
respektive banks utrikesrörelse och lill dess roll på valutamarknaden. När del
gäller de två slagen av nellopositioner har som riktlinje därvid uppställts,
att varje banks position i förhållande till bankens eget kapital inte skall
överstiga visst procenttal.

De utlandsägda bankernas i valutahandelstillständet
angivna roll i adminislreringen av valularegleringen finner fullmäktige ej
bereda problem. Dessa banker kommer säkerligen alt, med kompetent personal,
sköta denna uppgift. När det gäller att fastställa de olika limiterna i valulahandelslillslåndel
skall i princip samma regler gälla som för svenskägda banker. Eftersom del
inte finns någon ullandsrörelse alt relatera

Prop.
1984/85:191 85

limiterna lill innan tillståndet utfärdats, får limiterna
till en hörjan sältas till en rimlig nivå och justeras sedan erfarenhet
vunnits. Vad ovan sagts om viss relation mellan limiter och eget kapital är
inte någon fast regel utan endast ett riktmärke. De utlandsägda bankerna kan
komma all ha ett relativt lågt eget kapital i förhållande till sin utrikesrörelse
men detta problem fär dä lösas.

5.6 Fullmäktige i riksgäldskontoret

Kredilmarknadskommittén föreslår att de utländska banker
som vill etablera sig i Sverige skall uppfylla ett antal villkor. En del av
dessa villkor förefaller vara .självklara. Delta gäller exempelvis villkoret
att de utlandsägda bankerna skall iaktta svensk arbetsrättslagstiftning. Andra
villkor förefaller väl specifika. Exempelvis sägs det alt uppgift skall lämnas
om ny teknik, hur lokalfrågan skall lösas och personalens storlek.

Ett villkor berör mer direkt riksgäldskontorel. 1
betänkandet föreslås det att regeringen innan beslut om oktroj tas bör beakta
om den utlandska banken varit engagerad i den svenska statens upplåning
utomlands. Fullmäktige vill avråda från ett krav av detta slag. Den svenska
statliga utlandsupplåningen bedrivs enligt helt affärsmässiga principer, från
såväl statens som bankernas sida. Icke affärsmässiga överväganden bör ej införas
i detta sammanhang, särskilt inte från statens sida. Enligt fullmäktiges mening
är det av central betydelse att en boskillnad upprätthålls mellan statens roll
som låntagare och statens och myndigheters lillståndsgivande och reglerande
roll.

5.7 Näringsfrihetsombudsmannen (NO)

Kommittén ställer upp krav i olika avseenden pä att den
utländska bank som vill etablera sig skall ha anknytning till Sverige. Bl. a.
anför kommittén: "Den utländska banken bör således vara hemmahörande i
ett land med vilket Sverige har haft ett väsentligt och långvarigt
handelsutbyte". NO anser alt ett så långtgående krav på manifesterat
handelsutbyte inte bör ställas upp. Även i övrigt ställs krav på dokumenterad
anknytning. Avgörande bör enligt NOs mening inte enbart vara den historiska
anknytningen utan också den utveckling beträffande handel och andra kontakter
som kan förutses i framtiden. Den föreslagna ordningen kan verka diskriminerande
gentemot t. ex. banker från nyligen industrialiserade länder eller andra länder
med en betydande utvecklingspotential.

Kommittén anser att de utlandsägda bankerna för närvarande
inte bör ges tillstånd att förvärva andra aktier enligt banklagens 55 § första
stycket 5 än de som medför ett delägarskap i företag med bankgemensamt ändamål.
Enligt NOs uppfattning bör rörelsereglerna för de inhemska och utlandsägda
bankerna så långt möjligt vara lika. NO anser därför att de utlands-

Prop.
1984/85:191 86

ägda bankerna bör ha möjlighet att äga aktier i andra
förelag på samma villkor som de inhemska bankerna. Denna ståndpunkt står också
i god överensstämmelse med intresset av konkurrensneutralitet. De långtgående
inskränkningar som kommitténs ståndpunkt innebär kan bara godtas under en
kortare lid i avvaktan på kommitténs fortsatta arbete. Målsättningen bör dock
vara den av NO angivna. De utlandsägda bankerna skall alltså kunna bilda
sidoförelag, även finansbolag, på samma villkor som inhemska banker. Alt de utlandsägda
bankerna ges möjlighet att omedelbart ingå som delägare i aktiebolag med bankgemensamt
ändamål anser NO vara ett minimikrav.

Enligt kommitténs uppfattning skall de utlandsägda
bankerna kunna inrätta avdelningskontor först efter tillstånd av
bankinspektionen. NO avstyrker förslaget att pä nytt införa etableringskonlroll
för bankkontor. Enligt NOs uppfattning finns ingen anledning att diskriminera
de utlandsägda bankerna i delta avseende. Dessa måste, likaväl som de inhemska,
själva bäst kunna avgöra hur de skall bygga ut ett rationellt konlorsnäl.

Som tidigare framgått anser NO att det finns skäl som lalar
för alt en utländsk bank eller en utlandsägd bank får förvärva aktier i
inhemska banker. NO anser därför i princip att de möjligheter lill övertagande
av annan banks rörelse som nämns i 189 och 190 §§ banklagen bör stå de utlandsägda
bankerna lill buds.

5.8 Riksskatteverket

De utlandsägda bankerna föreslås vara skyldiga att följa
de särskilda lagregler som gäller för bankverksamhet saml att vara underkastade
bankinspektionens tillsyn. Jämfört med andra utlandsägda företag blir de utländska
bankerna genom bestämmelser i banklagen om kapilalläckning och krav på
kassabehållning skyldiga att ha en tillfredsställande soliditet och likviditet.
Härigenom förhindras underkapitalisering dvs. det förhållande som uppkommer, då
ett ullandsägt företag finansieras genom lån från moderbolaget i stället för
att tillföras ett tillräckligt stort eget kapital, som svarar mot bolagets
verksamhet. RSV noterar detta förhållande med tillfredsställelse.

För de utlandsägda bankerna kommer att gälla samma
bestämmelser beträffande kontrolluppgiflsskyldigheten som för de svenska
bankerna. Av dessa bestämmelser kan särskilt nämnas 39 § I mom. p. 3
taxeringslagen angående skyldigheten alt efter anmaning till skattemyndighet
lämna kontrolluppgift om gollgjord ränta och innestående medel vid viss
angiven fidpunkl samt 39 § 3 mom. taxeringslagen angående banks skyldighet att
efter anmaning lämna uppgift om angiven persons insättningar och uttag under
viss tid. Även kontrolluppgiflsskyldigheten enligt 40 § laxerings-lagen kan
nämnas. På punktskatteområdet kan nämnas bankernas skyldighet alt ta ut och
redovisa omsättningsskatt vid förmedling av köp och försäljningen av
värdepapper.

Prop. 1984/85:191 87

'■;.'.'iS

Enligt bl. a. förslaget om förenklad deklaration kan det i
framtiden ställas krav på allmän kontrolluppgiftsskyldighet för räntor från
bankerna.

Eftersom de utlandsägda bankerna bara i begränsad
omfattning synes rikta sig till hushällen torde kontrolluppgifter komma att
infordras i liten omfattning. Dock bör de utländska bankerna särskilt
uppmärksammas på ovannämnda förhållanden.

Vid transaktioner mellan de utlandsägda bankerna i Sverige
och intresseföretag i utlandet gäller att prissättningen på tjänster skall
grundas pä villkor som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende
näringsidkare (43 § 1 mom. kommunalskattelagen). Delta kan exempelvis avse
provisioner och räntemarginaler. För kontroll härav kan ifrågasättas om inte
krav borde uppställas på en särredovisning i räkenskaperna om transaktionerna
med övriga koncernbolag.

Vad gäller den framlida revisionsverksamheten är tanken
att de stora företagen skall granskas planmässigt med några års mellanrum.
Revisionerna kommer sannolikt även att omfatta flertalet utlandsägda banker. Etableringen
av utländska banker i Sverige kommer således att ta vissa revisionsresurser i
anspråk. Förutom att kontrollera skatter och avgifter hos de utländska bankerna
är revisionsverksamheten också av stor betydelse för att upprätthålla
konkurrensneutraliteten mellan svenska och utlandsägda banker. Detta kommer
att ställa stora krav pä revisorns kompelens.

Kontrollverksamheten kommer i framliden alt i allt högre
grad präglas av samarbete mellan skattemyndigheter på det internationella
planet. Det pågår bl.a. diskussioner om s.k. simultana revisioner, som innebär
att skattemyndigheterna i två eller flera länder enligt en fastställd plan
samtidigt företar granskning av bolag tillhörande samma företagsgrupp i respektive
land. 1 vilken utsträckning utlandsägda banker kan granskas i denna ordning är
tveksamt. Något system för simultana revisioner har ännu inte formats. Härtill
kommer att Sverige idag saknar handräckningsavial med ett flertal länder och
dessutom att kontrollmöjligheterna är likartade länder emellan.

RSV förutsätter att i vart fall banker i s. k. skatleparadis
vid prövning av utländska bankers etablering inte får tillstånd att etablera
bankverksamhet i Sverige. Anledningen härtill är att Sverige saknar avtal om
handräckning med dessa länder och att avsaknaden härav inte gör det möjligt att
kontrollera t. ex. transaktioner med moderbolagels huvudkontor.

I Västtyskland är utlandsägda banker med en balansomslutning
över 100 milj. DM sedan många år föremål för planmässiga revisioner.
Granskningsperioderna omfattar i regel 3-4 räkenskapsår och föranleder vaije
år betydande taxeringshöjningar. Genom avtal har USA och Västtyskland ett
fortlöpande informationsutbyte om erfarenheter av bankverksamhet saml utför i
samarbete simultana revisioner.

Prop. 1984/85:191 88

5.9 Svenska bankföreningen

Åberopande alt de svenska privatägda bankerna med få
undantag har ett spritt ägande anser kommittén (sid. 182) att samma förhållande
bör gälla för de utländska banker som önskar etablera sig i Sverige. Dessa
utländska ägarbanker bör enligt kommittén således inte domineras av en eller
några få ägare eller ägargrupper, med undanlag för statsägda banker.

Bankföreningen vill påpeka att kommittén intar denna
ståndpunkt utan någon som helst analys av fördelar och nackdelar med enhetligt
respektive spritt ägande eller betydelsen av olika ägares art. Att en utländsk
bank är statsägd kan i delta sammanhang i vissa fall länkas vara ett lika
starkt skäl mot etableringstillstånd som att den ägs av någon dominerande
privat intressent. Det behöver å andra sidan inte heller alltid vara en
olägenhet att den utländska banken ägs av en sådan intressent. Härtill kommer
att den av kommittén uppställda regeln skulle innebära krav på alt svenska myndigheter
fortlöpande följer ägarförändringar i den utländska ägarbanken och upphäver den
beviljade oktrojen om en ägare blir dominerande. Enligt bankföreningens mening
saknas underlag för kommitténs förslag på denna punkt.

Kommitténs uttalande (sid. 183) att de utlandsägda
bankerna måste iaktta svensk arbetsrältslagsfiftning är självklart. Det är
också riktigt att detta innebär laglig rätt att genom behöriga åtgärder, t. ex.
blockad och strejk, framtvinga kollektivavtal. Kommittén säger i detta
sammanhang (sid. 183) att "del förutsätts vidare att den utländska bank
som önskar etablera sig här medverkar lill att dess bankbolag i Sverige följer
den arbetsmarknads- och kollektivavtalspraxis som gäller för bankbranschen".
Ullalandet är dunkelt: del kan dock inte få innebära att regeringen som oktrojvillkor
skulle "förutsätta" utfästelse rörande sakinnehållet i
kollektivavtal.

För att verksamheten skall få i Sverige betecknas som
bankrörelse och förelagen som banker krävs enligt den svenska banklagen - som
kommittén i detta hänseende inte i denna utredningsetapp föreslår ändrad - att
i verksamheten "ingår inlåning från allmänheten på räkning som av bank allmänneligen
begagnas". Klart är alltså att en sådan inlåning skall omfattas av
verksamhetsplanen.

Kommittén konstaterar (sid. 189) att, även om krav inte
kan uppställas på att denna inlåning har viss volym, den utländska banken ändå
bör vara skyldig att la emot den inlåning som en bankkund önskar sätta in på
bankräkning i banken. Kommittén har här råkat i ett dilemma: å ena sidan
nödvändigheten att iaktta bankdefinitionen, ä andra sidan hushållsinlåningens
volym i de utlandsägda bankerna. Bankföreningen, som finner alt denna
inkonsistens måste undanröjas, har, i avvaktan på bankstrukturfrågornas
lösning, inte något önskemål att de utlandsägda bankerna nu påtvingas allmän
räkningsinlåning.

Prop. 1984/85:191 7 89

Även om de utlandsägda bankerna skall driva "en
förhållandevis bred verksamhet", kommer de, som kommittén konstaterar
(sid. 189), att arbeta i mindre enheter och med till vissa sektorer
koncentrerad verksamhet. De kommer därigenom att vinna konkurrensfördelar
framför de svenska bankerna, om inte dessa bereds möjlighet alt genom dotierbolagsbildning
tillgodogöra sig de små enheternas fördelar. Det är, som framhålls i det
särskilda yttrandet i betänkandet sid. 256, inte fräga om utvidgning av de svenska
bankernas verksamhetsfält ulan om en ökad organisatorisk frihet. Enligt
bankföreningens mening är det angelägel att denna frihet bereds de svenska
bankerna redan i samband med alt de utlandsägda får etablerings-rätt. Några
hinder häremot kan inte heller anses föreligga.

5.10 Styrelsen för Stockholms fondbörs

Börsstyrelsen delar kreditmarknadskommitténs uppfattning
att det bör finnas möjlighet för utländska banker att här driva fondkommissionsrörelse.
För sådan verksamhet krävs beslut av bankinspektionen. Såsom kommittén
framhållit (sid. 190 i belänkandet) torde erforderligt underiag för sådant
beslut föreligga först efter det alt de utländska bankerna varit verksamma här
viss tid.

Vad nu sagts gäller även i fräga om börsmedlemskap; beslut
härom meddelas av börsstyrelsen.

5.11 Foreign Bankers Association in Sweden

Föreningen instämmer i Kommitténs förslag att etablering
av utländska banker i Sverige skall utgöra föremål för tillståndsprövning
grundad på ansökningar som innefattar godtagbara verksamhetsplaner, på sätt
anges å sid. 186. Uppenbarligen mäste garantier vinnas för all fordringsägare
icke lider förluster därest ett bankföretag blir mindre lyckosamt. Utöver vinnande
av klarhet härutinnan bör regeringen emellertid avslå endast sådana ansökningar
som uppenbarligen är osunda eller som icke ger klart uttryck för sökandens
allvarligt menade avsikt att skapa och vidmakthålla en långsiktig anknytning lill
och samhörighet med Sverige.

Kommittén hänvisar på sid. 229-32 till sekretesslagen och
anger särskilt på sid. 187 att för sökanden känsliga uppgifter i
verksamhetsplanen kan sekretessbeläggas enligt nämnda lag, Föreningen måste med
kraft understryka all ansökningar och all därtill hörande dokumentation
avseende verksamhetsplaner måste behandlas med den yttersta diskretion enär de
genomgående kommer alt innehålla myckel känsliga upplysningar. Därtill kommer
att sädana data väl kan tänkas vara sekretessbelagda enligt utländsk lag som
sökande är underkastad. Det är med hänsyn härtill svårt att föreställa sig ett
remissförfarande vari sådan dokumentation för yttrande underställes
branschorganisationer och fackliga organisationer, som före-

Prop. 1984/85:191 90

slås på sid. 219. Tvärtom måste klargöras att
ansökningarna kommer alt granskas endast av direkt ansvariga svenska
myndigheter och att de därvid kommer att vara i sin helhet sekretessbelagda.
Alternativt skulle Föreningen förorda ett berednings- och prövningsförfarande
i vilket de delar av ansökningar som är av särskilt känslig natur i sin helhet sekrelessbelägges
frän den lidpunkt då handlingarna ingives lill vederbörande myndighet.

Kommittén föreslår som riktlinje att en utländsk dotlerbank
skall ha ett kapital ej understigande 25 miljoner kronor (sid. 194). Detta
synes Föreningen godtagbart, men rekommendationen att maximera kapitalet bör
enligt Föreningens mening icke genomföras. Bankers kapitalbehov varierar
betydligt beroende på vilken verksamhet vari de företrädesvis är engagerade;
kapitalbehoven fluktuerar också i tiden så att strikta begräns-ningaiär
oskäliga och svårhanterliga. Ingen i Sverige skulle åtnjuta någon fördel av etablering
i landet av underkapilaliserade banker; tvärtom kommer det svenska
näringslivet och det svenska samhället som helhet att gagnas av förekomsten av
kapitalstarka banker. Det allmännas intressen skyddas därför bäst av en liberal
och flexibel politik i avseende ä kapitali-seringsfrågan. Enligt Föreningens
mening skall konkurtensmässiga förhållanden på marknaden, och icke
begränsningar av det egna kapitalet, vara avgörande för storleken av varje utlandsägd
bank. Om en banks kapital trots allt inledningsvis begränsas bör inga
inskränkningar föreligga i rätten att sedermera öka delsamma.

Kommittén anger på sid. 214 att riksbanken i sin laglillämpning
liksom i sin kredilpolitiska styrning i övrigt så långt som är meningsfullt bör
söka åstadkomma en likabehandling av utlandsägda banker och svenskägda banker.
Kommittén förutsätter också, på sätt angives å sid. 208, alt de utlandsägda
bankerna erhåller valutahandelstillstånd. Föreningen är ense med Kommittén all utlandsägda
bankers ställning i alla hänseenden skall vara densamma som svenskägda bankers
i angivna hänseenden. Om och i den mån en sådan regel om lika behandling icke
uttryckligen lagfästes (såsom i avseende å villkoren för valutahandelstillstånd,
jfr sid. 207), bör avsikten att principen skall gälla klart bekräftas i
förarbetena.

Föreningen lar därför speciellt avstånd från Kommitténs
förslag all uflandsägda banker inte bör erhålla lillstånd till förvärv av
aktier i finansbolag (sid. 201) och från förslaget all de inledningsvis icke
skall ges tillstånd att driva fondkommissionsrörelse. Fondkommissionsrörelse är
ett område inom vilket utländska banker av den kvalitet som är ifråga kan
tillföra den svenska marknaden stor erfarenhet och kunskap. Så snart en utlandsägd
bank har godkänts (sid. 201) och erhållit tillstånd att bedriva bankrörelse i
Sverige skall den enligt Föreningens mening ha precis samma rättigheter och
skyldigheter som alla andra svenska banker och icke vara föremål för
diskriminering.

Enligt Föreningens uppfattning är Kommitténs förslag av
innebörd att företräde skall givas de sökande banker vilka ej avser att
rekrytera sin

Prop.
1984/85:191 91

personal från andra svenska banker eller kreditinstitut
(sid. 183-4) oförenligt med svenska rättsprinciper om arbetsmarknadens frihet
och skulle förorsaka svårigheter i tillämpningen. Det bör ej förglömmas att
under en lång följd av år åtskilliga svenska bankmän har utbildats av
Föreningens medlemmar och andra utländska banker och att den utbildning som kommer
att beredas ett väsentligt antal svenskar av utlandsägda svenska banker under
kommande år (såväl i Sverige som utomlands) kommer att vara lill stort gagn för
det svenska samhället och de nuvarande svenska bankerna, öm utvecklingen i
bankbranschen medför en höjning av den lönenivå som för närvarande gäller inom
denna sektor i Sverige innebär detta endast en nödvändig marknadsanpassning som
i sig icke skiljer sig från den som inträffar inom andra branscher från tid lill
annan.

Om del vid närmare granskning befinnes alt efterfrågan på
erforderliga bankmän blir alltför stor kan densamma dämpas genom att stimulera
utländska banker att under begränsad tid anställa utländsk bankpersonal. En
sådan rekrytering skulle underlättas genom införande av speciella
skattelättnader för sådana bankmän, vilka kunde fillämpas under en övergångsperiod
av förslagsvis 2—4 år; en förebild därtill finnes redan i den nyligen stiftade
lagen om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige.

Legaldefinitionen
av en bank såsom varande en inrättning i vars verksamhet ingår inlåning från
allmänheten har föranlett Kommittén att uppställa kravet alt verksamhetsplanen
skall innefatta redogörelse för arten och omfattningen av sådan verksamhet.
Ehuru Föreningen icke har någon invändning mot detta villkor betraktar den med
oro de uttalanden som görs på sid. 188 av innebörd att varje utlandsägd bank
bör "ha för avsikt alt driva en förhållandevis bred verksamhet", pä
sid. 189 att "de traditionella banktjänsterna ... måste erbjudas en så
stor grupp bankkunder som möjligt" och på samma sida att sådan bank
"inte bör tillålas ha en alltför selektiv hushållsinlåning".
Uttalandena i massmedia har gått än längre i all föreslå att utlandsägda banker
måste utveckla en rörelse av en viss minsta omfattning inom hushållssektorn.
Föreningen accepterar principen att en utlandsägd bank måste vara beredd att
mottaga inlåning från allmänheten. Enligt Föreningens uppfattning finnes
emellertid ej skäl att fixera inlåningens omfattning. Genom all begära att utlandsägda
banker skall tillhandahålla en lill sitt innehåll fastställd bred
bankverksamhet inrymmande flertalet av de traditionella banktjänsterna, vilket
svenska banker icke är skyldiga att göra, skulle utlandsägda banker erhålla
ett mindre mätt av frihet än svenskägda banker alt inom lagens råmärken
bestämma storleken på och omfattningen av sin bankservice. De svenskägda
bankerna skulle i detta hänseende ej åläggas motsvarande förpliktelser.
Därigenom skulle utlandsägda banker komma att bli underkastade snävare
restriktioner och inskränkningar än sina svenska kolleger. Detta skulle
innebära införande av en dualistisk rättsställning som enligt Föreningens
mening är oförenlig med

Prop.
1984/85:191 92

den svenska grundprincipen om likabehandling. Därtill
kommer, att införande av en regel av innebörd att alla banker underkastas en
på förhand fastställd verksamhetsform, som innefattar samma relativa omfattning
av varje gren av den totala rörelsen, endast kommer att få till resultat ett
undertryckande av konkurrensen och framtvingad fortlevnad av historiska
verksamhetsformer även sedan desamma må ha blivit irrationella och/eller
oekonomiska.

5.12 Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

En viktig förutsättning är att de utländska bankerna
följer den arbetsmarknads- och avtalspraxis som vi vant o5s vid här i Sverige.
Erfarenheter vid liknande förändringar i andra länder är tyvärr inte de bästa,
vilket lett till avsevärda störningar på berörda kreditmarknader.

5.13 Svenska bankmannaförbundet

De urvalskriterier som föreslås i kap. 9 av betänkandet
anser SBmf väl motiverade. Dock bör en skärpning kunna ske ifråga om
moderbankens ansvar för att den planerade dollerbanken i Sverige följer den
arbetsmarknads- och avtalspraxis som gäller för bankbranschen här. Redan i den
föreslagna verksamhetsplanen ska en viljeförklaring lämnas, att banken fullt ul
kommer att respektera de fackliga rättigheterna vid den svenska dollerbanken. SBmf
fäster stor vikt vid att förutsättningarna i dessa avseenden helt klargörs för
de utländska bankerna som här överväger en etablering. Erfarenheter från flera
länder visar att många internationella banker har en syn på fackligt arbete som
är helt främmande för svensk tradition. För att undvika konflikter mellan
banken och den fackliga organisationen måste även i detta avseende
konkurrenslikhet föreligga mellan svenska banker och utländska bankers dolterbanker
i Sverige.

5.14 Svenska fondhandlareföreningen

Eftersom kommittén föreslår alt man från svensk sida skall
kräva att en utländsk bank, som söker sig hit, verkligen avser all läcka ett
förhållandevis brett verksamhetsfält, framstår del som realistiskt att räkna
med att även fondkommissionsrörelse i flera fall kan komma att ingå i
tjänsteutbudet. Detta skall då framgå av den verksamhetsplan som ufländsk bank
föreslås skola tillhandahålla som underlag för myndigheternas prövning.
Kommittén rekommenderar i detta sammanhang (s. 190) att bankinspektionen, vid
den enligt fondkommisionslagen obligatoriska tillståndsprövningen, beaktar att
nyetablering inte sker i en med hänsyn lill resurser och marknadsförhållanden
överdriven takt. Föreningen får härvidlag ansluta sig till det resonemang som
förs pä det nu refererade stället i delbetänkandet.

Prop. 1984/85:191 : 93

5.15 SHIO-Familjeföretagen

I likhet med vad näringsfrihetsombudsmannen anfört i sill
remissyttrande anser vi att alltför långtgående restriktioner uppställts.
Kommittén förefaller knappast uppskatta vikten av konkurrens inom bankområdet
och den stimulans av bankväsendet i Sverige, till gagn för bankernas kunder,
både allmänhet och näringsliv, som en introduktion av utländska banker skulle
medföra.

Betänkandet domineras i stället av en pä intet sätt
specificerad eller analyserad rädsla för "utländskt inflytande".
Detta betraktelsesätt känns igen från diskrimineringsutredningens delbetänkande
Utlänningars rättsliga ställning (Ds A 1984:6).

Vi vill i övrigt hänvisa till det särskilda yttrande som
den sakkunnige Curt G. Olsson avgivit med instämmande av direktör Rune Jansson
samt direktör Lars Öländer. Del väsentliga är således alt den ökade konkurrens
som utländska banketableringar skulle medföra sker på lika villkor. Därför bör
även utländska banker exempelvis delta i finansieringen av statsskuld och
bostadsbyggande.

5.16 Sveriges Industriförbund

Industriförbundet anser det rimligt, att vissa kvalitativa
bedömningar görs av de utländska moderbanker som önskar etablera dotterbolag i
Sverige. Prövningen, som bör vara densamma som för nya svenska banker, bör leda
till ati endast seriösa och välrenommerade banker får etablera sig i Sverige.
Att uppställa kriterier pä vad som skall inkluderas i en sådan bedömning är
svårt och kan variera från fall till fall. Bedömningen bör göras så flexibel
som möjligt, för att inte diskriminera några banker och några länder på
förhand.

Flera av de speciella krav som kommittén föreslår alt den
utländska moderbanken skall uppfylla för dotterbolagsetablering i Sverige, kan
komma att innebära att banker som är viktiga för den svenska industrin inte fär
etablera sig pä den svenska marknaden.

Industriförbundet motsätter sig alt den sökande utländska
banken mäste "vara hemmahörande i ett land med vilket Sverige har haft ett
väsentligt och långvarigt handelsutbyte" för att oktroj skall beviljas.
Ett sådant krav innebär att banker från nya handelspartner kan hindras från att
etablera sig i Sverige. Därmed kan svensk exportindustri förlora möjlighet till
viktiga kontakter på intressanta marknader.

Likaså kan kravet på ett "spritt ägande" i den
utländska moderbanken leda till alt banker och länder som är intressanta för
svensk exportindustri inte beviljas oktroj. Kommittén framför inga avgörande
skäl till varför en bank med spritt ägande skall passa den svenska marknaden
bättre än banker med en annorlunda ägandestruktur.

Prop.
1984/85:191 94

Industriförbundet anser även att svenskt ägande skall fä
förekomma i utländska dotterbanker i Sverige. Vidare bör så få specificerade
krav som möjligt uppställas på dotlerbankens verksamhet. Bedömningen bör, liksom
vad gäller moderbanken, göras så flexibel som möjligt. Kraven bör vara desamma
för utländska som för svenska banker. Banker i Sverige bör behandlas lika
oavsett ägarintressenas ursprung.

Det finns inga skäl för att ställa upp krav på de
utländska bankernas verksamhetsinriktning. De utländska bankerna koncentrerar
troligen sina marknadsföringsaktivileter lill de tjänster och mol de
kundkategorier som de bedömer som mest lönsamma. Den svenska exportindustrin
med stora internationella kapitalslrömmar kommer säkerligen all tillmätas stort
intresse. Flera svenska företag förväntar också, som ovan redovisats, en ökad
service när de utländska bankerna kan etablera sig på den svenska marknaden.

5.17 Svenska företagares riksförbund

Kommittén menar att det vid tillkomsten av nya bankbolag
är väsentligt all del allmänna och de blivande bankkunderna kan utgå från all
den planerade verksamheten utvecklas på ett sådant sätl alt bolaget kan uppfylla
de krav som måste ställas på en bank. I detta synsätt instämmer förbundet.

När det gäller beviljandet av s.k. oktroj har föreslagits
att "de banker som bl. a. genom utbildning av egen personal förbereder och
bygger upp personalstyrkan i den tilltänkta banken i Sverige bör ha bättre
möjligheter all snabbt få etableringstillstånd än de som anskaffar större delen
av sin personal från de svenska bankerna eller från andra svenska kredilinstitul".

Förbundet delar inte denna uppfattning utan menar att det
tvärtom måste vara en fördel för de banker som etablerar sig i Sverige att de
får tillgång till sakkunnig personal som redan verkat inom svenskt bankväsende.
Regeln tycks inte ha något annat syfte än att sinka de utländska banketableringarna
i Sverige saml att hålla nere lönerna för den bankpersonal som annars vore
attraktiv på marknaden. Detta krav för etableringstillstånd bör därför slopas.

Förbundet finner ätt de svenska bankerna inte bör skyddas
från utländsk konkurtens vare sig vad gäller konkurtens om kunder eller
personal. Däremot bör ett antal mer marknadsmässigl betingade åtgärder vidtagas
för att få de svenska bankerna bättre rustade inför den väntade utländska konkurtensen.

5.18 Svensk industriförening

Kommitténs förslag innebär att en utlandsägd banks
aktiekapital under de första verksamhetsåren bestäms sä alt mimimigränsen sätts
lill SEK 25

Prop. 1984/85:191 95

miljoner och maximigränsen till SEK 75 miljoner.
Föreningen delar uppfattningen all en minimigräns bör finnas och alt SEK 25
miljoner kan vara ett lämpligt belopp. Däremot anser föreningen att en
maximigräns är tveksam och all i vart fall beloppet SEK 75 miljoner är för
lågt. Underkapilaliserade utländska banketableringar kan knappast vara
positivt för kunderna.

Under en övergångstid efter den nya lagstiftningens
införande torde personalknapphet inom vissa specialområden komma alt uppstå.
Denna problemalik är ofrånkomlig eftersom ett av bankernas främsta konkurtens-medel
är god service lill sina kunder. Några speciella regler för att motverka dessa
personalproblem anser dock föreningen icke vara motiverade. Eftersom bankerna
är medvetna om dessa problem får det förutsättas att utökade ulbildningsakiivileler
insätts pä de områden som är aktuella. Vidare torde de utländska bankerna lill
viss del läcka sitt personalbehov genom personal frän hemlandet. De synpunkter
som framförts om skattelättnader för sådan utlandspersonal motsätter sig
föreningen bestämt, bl. a. av rättviseskäl.

5.19 Svenska handelskammarförbundet

Kommittén föreslår att utländska banker som fär etableringstillstånd
skall ha skyldighet alt driva en förhållandevis bred verksamhet i Sverige. Som
skäl härför anför kommittén all de utländska bankerna annars skulle fä alltför
stora konkurrensfördelar i förhållande till de svenska bankerna som har en
fullständig bankservice.

Förbundet kan ha förståelse för dessa synpunkter, särskilt
som de svenska bankerna idag har begränsade möjligheter all organisera sin verksamhet
i de former som de anser mest effektiva. För alt bättre kunna möta den
utländska konkurrensen bör de svenska bankerna ges större frihet i detta
hänseende, bland annat i fo.-m av ökade möjligheteratt förlägga vissa delar av
sin verksamhet i dotterbolag.

När del gäller de utländska bankernas verksamhet anser
förbundet att kravet på bred verksamhet inte kan drivas alltför långt. Bland
annat synes det knappast praktiskt att påtvinga de utlandsägda bankerna en
allmän räkningsinlåning. Den nuvarande bankdefinitionen bör anpassas härtill.

Vissa förslag från kommittén synes också motverka kravet
på bred verksamhet. Bland annat föreslås en maximigräns för aktiekapitalet på
75 miljoner under de första verksamhetsåren, restriktivitet när det gäller alt
inrätta avdelningskontor samt förbud mot att äga aktier i finansbolag.

Förutom att dessa förslag, om de följs, kan komma att
försvära en bred verksamhet i Sverige för de utländska bankerna strider de mot
likabehandlingsprincipen. Förbundet kan visseriigen ha förståelse för att
avsteg från denna princip i vissa fall kan behöva göras, men ifrågasätter om
något av de nämnda förslagen hör till denna kategori.

Prop.
1984/85:191 96

Förbundet ifrågasätter också kommitténs förslag att ge förtur
till etablering för utländska banker som inte avser att rekrytera svensk
personal. Även om förbundet kan ha viss förståelse för del bakomliggande
motivet anser det inte att nämnda omständighet är av den arten att den bör
ligga till grund för prövningen av etableringstillstånd.

Slutligen har förbundet invändningar mol uttalandet av
kommittén "att utländsk bank som önskar etablera sig här medverkar lill
att dessa bankbolag följer den arbetsmarknads- och kolleklivavlalspraxis som
gäller för bankbranschen". Uttalandet kan tolkas som krav på såväl att
kollektivavtal tecknas som att detta avtal skall ha visst innehåll. Enligt
förbundels mening är detta frågor som bör lösas vid förhandlingar och inte vid
prövningen av elableringslillslånd.

6 Introduktionen av utländska banker

6.1 Bankinspektionen

Kommittén har ansett lämpligt alt utländska banker som
önskar bilda en dotlerbank i Sverige skall ansöka under en gemensam
ansökningsperiod. Därmed skulle tid finnas för prövning och urval bland ett
förmodat relativt stort antal banker samtidigt. Inspektionen kan ansluta sig lill
tanken alt försöka åstadkomma en samtidig prövning i ett inledningsskede. Denna
tanke får dock inte föra för långt. Om senare inkomna ansökningar inte skulle
prövas förrän åtskillig lid förflutit, skulle man riskera att vissa banker
skulle göra ansökan s.a. s. reservationsvis. Inspektionen anser därför att
senare inkommen ansökan skall kunna prövas och bifallas utan hinder av en sådan
av huvudsakligen praktiska skäl betingad ordning som kommittén föreslagit.

Inspektionen instäinmer i kommitténs uppfattning, alt ett
högsta antal banker inte bör fastställas i förväg. Riktpunkten bör vara, att
banker, som uppfyller kvalitetskraven, bör få tillstånd i så stor utsträckning
som är försvarlig med tanke på balansen pä marknaden. Vidare bör eftersträvas
en rimlig länderfördelning.

6.2 Kammarrätten i Stockholm

Om en ny lagstiftning pä området leder till all i
inledningsskedet många utländska banker ansöker om oktroj synes det vara lämpligt
från bl. a. rättssäkerhetssynpunkt att ansökningarna prövas i ett sammanhang.
Det torde med en sådan ordning vara lättare att göra en samlad bedömning av hur
många och vilka banker som lämpligen bör få oktroj.

Prop. 1984/85:191 97

6.3 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Kommittén skisserar ett särskilt introduklionsförfarande.
En sista dag för ansökan om oktroj bör fastställas, och ansökningar som
inkommit prövas i samma omgång. Efter beslutstillfället då oktrojen utfärdas
bör viss tid förflyta innan bankerna får böija driva verksamhet.

För det,
enligt kommittén, sannolika fall att antalet sökande överskrider det antal det
är försvarligt alt bifalla, stär ett val mellan två metoder. Den ena är att
efter en första omgång, där ett antal ansökningar avslås, ingen ny prövning
företas förrän en utvärdering skett. Den andra innebär att de först avslagna
ansökningarna prövas på nytt följande år tillsammans med senare inkomna ansökningar.

Problemet
är svårt, och fullmäktige anser att ansträngningar bör göras för alt undvika
att välja mellan sökande som alla väl uppfyller de krav som kan uppställas. De
prövande myndigheterna bör vara beredda att sträcka sig långt för att undvika
ett val mellan förstklassiga kandidater. Endast sedan ansökningarna inkommit
kan del avgöras om del är möjligt all bifalla alla eller, vilket också skulle
underlätta invalet, om de naturligt faller sänder i en grupp av självklart
starka kandidater och andra.

Fullmäktige finner det dock icke osannolikt alt ett stort
antal sökande kan vara ett resultat av den ovisshet som måste råda hos de
sökande bankerna om vad som kommer att hända efter del att den första omgången
av banker tillåtits börja sin verksamhet i januari 1986. Man bör därför icke
avstå från fortsatt oktrojprövning tills dess att utvärdering skett. Genom att
på detta sätl ha en löpande prövning av inkomna ansökningar kan sannolikt en
smidigare introduktion av de utländska bankerna på den svenska maknaden
erhållas och en del av de problem som utredningen pekar på elimineras.

6.4 Näringsfrihetsombudsmannen (NO)

NO anser det i likhet med kommittén motiverat att en viss
försiktighet iakttas vad gäller elableringsiakten för utländska banker. Alla
som i ett inledningsskede ansöker om oktroj och som uppfyller de kvalitativa
och formella kraven kan troligen inte nästan samtidigt tillåtas etablera sig.
Enligt NOs mening låter sig emellertid en sådan försiktighet vad gäller elableringsiakten
väl förena med en prövning enligt kriteriet vad som är förenligt med en sund
utveckling av bankverksamheten.

NO
instämmer i att det övergångsvis kan krävas att antalet utländska etableringar
begränsas för att uppnå en gradvis omställning av bankmarknaden. Som NO redan
anfört behövs inte nuvarande behovsprövning för alt åstadkomma denna
anpassning. Av de två modeller för introduktionen av utländska banketableringar
som kommittén diskuterar vill NO förorda vad som kallas en successiv prövning. 7 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr
191

Prop. 1984/85:191 98

6.5 Svenska bankföreningen

Bankföreningen biträder kommitténs bedömning alt oktrojsökande
banker kan bli fler än som till en början kan få etableringstillstånd. Det
synes också sannolikt att de uppställda etableringsvillkoren inte kommer att på
ett objektivt sätt kunna motivera ett därvid nödvändigt urval.

Bankföreningen, som instämmer i kommitténs slutsats alt
urvalsprövningen blir mycket svår, vill i detta sammanhang peka på två
särskilda förhållanden.

Den inbördes konkurtensen mellan banker i ett visst land
får antas medföra att en bank inte alltid vill ge konkurrenten fördelen av etablering
i Sverige. Konkurrensen kan alltså leda till ansökningar från flera banker i
ett land, banker som beträffande alla av kommittén uppställda kriterier är lika
goda. Vaije av den svenska regeringen gjort urval mellan dem kommer av
"förlorarna" all uppfattas som ett otillbörligt ingrepp i den
inbördes konkurtensen mellan del landels banker. Hänsyn lill sådana
förhållanden kan leda lill att vissa länders banker inte alls bereds inträde
medan från andra länder flera banker får elableringslillslånd.

Kommittén anför (sid. 219) alt urvalsproblemet får lösas
bl. a. därigenom att de olika bankernas fördelar vägs mot varandra. Detta
uttalande kan ställas samman med det ovan (se avsnitt 3.1 sista stycket)
kritiserade kommilléullalandel om regeringens möjlighet all när som helst ändra
innebörden av nylligheiskriteriet. Det är enligt bankföreningen dä viktigt att
nya bankers fördelar för det svenska samhället på förhand kan beskrivas så att
de inte förväxlas med löften av ekonomisk-politisk art, anpassade lill den tillslåndsprövande
regeringens aktuella behov eller önskemål. Den nödvändiga sekretessen utåt för
varje sökande banks verksamhetsplan kan vid denna avvägning av fördelar
innebära frestelser. Bankföreningen rekommenderar alt det antydda problemet
ägnas särskild uppmärksamhet genom att i lagmoliven del klargörs vilka slags
fördelar som får tillmätas betydelse.

6.6 Foreign Bankers Association in Sweden

Enligt Föreningens mening skulle införandel av en
kvantitativ begränsning vara olycklig, och dess tillämpning i praktiken - med
ledning av flera av de kriterier som föreslås av Kommittén - kan komma att
placera regeringen i en känslig och svår ställning utan att därigenom några
samhälleliga fördelar uppnås. Kommittén förväntar sig ej all någon sökande
kommer alt icke kunna uppfylla de kvalitativa krav som anges på sid. 180-1 (se
sid. 219). Den historiska anknytningen mellan en sökande och Sverige, och de
nuvarande ekonomiska relationerna mellan Sverige och sökandens ursprungsland,
kommer naiuriigen att tillmätas vikt i avseende å varje sökande; Föreningen har
likväl uppfattningen att del är av lika stor betydelse att se lill framliden
som lill gången tid vid tillståndsgivningen.

Prop. 1984/85:191 99

Kommittén har på sid. 217-21 gjort vissa uttalanden om
tidpunkter och andra aspekter pä det förfarande som skall tillämpas vid
behandlingen av de initiala ansökningarna. Föreningen vill föreslå att ingen
yttersta tidsgräns fastslälles för ingivande av ansökningar utom i den
bemärkelsen att alla ansökningar som må ingivas före viss dag (såsom 1 november
1985) kommer att bli föremål för slutgiltigt beslut före ett angivet datum
(såsom 1 januari 1986). Föreningen utgår från alt alla oktrojer meddelade i
anledning av sålunda gjorda ansökningar får verkan från ett och samma datum och
att därför ingen bank kommer att beredas konkurtensmässiga fördelar framför
någon annan. Därest den först angivna dagen får ultimaliv karaktär på sätt att
därefter en odefinierad period skulle inträda under vilken inga ytteriigare utlandsägda
banker tillätes etablera sig (sid. 220) föreligger en överväldigande risk för
att ett antal ofullständigt utformade ansökningar ingives i enda syfte att
undvika uteslutning. Detta kommer endast att förorsaka åtskilligt
administrativt merarbete för myndigheterna i ändamål alt åvägabringa
klargöranden och kompletteringar. Av än störte betydelse är att införande av
ett slutdatum av angivet slag kan öka sannolikheten för att vissa banker, vilka
i grund och bollen skulle föredraga att avvakta marknadens reaktion och
utveckling, ändå inleder verksamhet, vilket skulle leda till att ett störte
antal banker startar sin verksamhet samtidigt. Därmed skulle risken för ej
önskvärda effekter på den svenska bankmarknaden öka. Följaktligen bör utländska
banker tillåtas ingiva ansökningar när som helst och därvid vara förvissade om
alt de prövas inom en skälig tidrymd.

6.7 Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

En förutsättning för att etableringar skall kunna ske ulan
störningar på den svenska krediimarknaden är att endast ett mindre antal banker
tillåls i ett inledningsskede.

6.8 Svenska bankmannaförbundet

Genom etablering av ett antal nya banker kan negativa
konsekvenser och svårigheter uppstå på den svenska kreditmarknaden. Förbundet
har i andra sammanhang pekat på den oreglerade kredilmarknadens stora tillväxt,
tillkomsten av finansbolag och fondkommissionärer med större frihet och mindre
reglering än bankerna och de därmed förenade riskerna för överetablering.
Svensk kredilmarknad är redan välutbyggd och obalanser kan uppstå om alltför
många stora internationella banker får etableras. En förutsättning för
utländska bankers etablering här måste därför innebära en försiktig
introduktion där ett mindre antal banker till en böljan tilläts öppna kontor.
Förbundet förordar att i en första omgång inte mer än 5 å 10 utländska banker
ges lillstånd. Del definitiva antalet kan fastställas först sedan ansökningarna
prövats och tillståndsmyndighelerna konstaterat om

Prop. 1984/85:191 100

uppställda krav fylls. Efter förslagsvis 3 år måste en
utvärdering göras vilka effekter etableringen av utländska banker medfört.
Först härefter kan eventuellt ytterligare ansökningar beviljas.

6.9 Sveriges Industriförbund

Det introduktionsförfarande som kommittén föreslår med en
sista ansökningsdag uppmuntrar, enligt Industriförbundet, bankerna till att
ansöka om etablering "för säkerhets skull". Härigenom motverkar
bestämmelsen sitt eget syfte. En successiv etablering av utländska banker i
Sverige, där den r.tländska banken inkommer med en ansökan först när den
ordentligt penetrerat sina möjligheter på den svenska marknaden, ger istället
en mer naturlig förändring och utveckling av den svenska bankmarknaden.

Etablering genom en första ansökningsdag besparar också
regering och myndigheter svåra urvalsproblem som följer av att flera utländska
banker klarar oktrojprövningen samtidigt som bara ett mindre antal skulle
tillålas etablera sig på marknaden. Konkurtensförhållandena regleras bäst genom
den utländska banken själv och de presumtiva kunderna. Om marknadsmekanismerna
får reglera antalet banker på den svenska marknaden, skadas dessutom inte
Sveriges internationella relationer på samma sätt som om statsmakterna genom
ett introduktionsförfarande tvingas säga nej lill en bank frän ett visst land.

Successiv etablering utan en sista ansökningsdag leder
till en långsam utbyggnad av bankkapacilelen i landet som reglerar sig själv
genom marknadsmekanismerna. Därigenom behöver inte konkurrensen om lokaler och
personella resurser bli så hård som kommittén förutspår och som kanske blir
fallet om alla utländska banker skall etablera sig inom en begränsad lidsrymd.

7 Övriga frågor

7.1 Bankinspektionen

De utländska insUtutens ersättning till bankinspekfionen
för tillsyn kommer enligt inspektionens uppfattning att under ett inledande
skede få grundas på en särskild beräkning på basis av tidsåtgången för tillsynsinsatserna.
Senare får övervägas i vad mån övergång kan ske till generella normer. Del kan
inte uteslutas alt beträffande de utländska bankerna omslutningen i
balansräkningen kommer att utgöra ett alltför bristfälligt mätt pä rörelsevolym
och tillsynsinsalser även fortsättningsvis. Mycket av vad dessa banker kommer
all ägna sig ål kan förväntas vara av det slaget att det inte kommer till
uttryck i balansräkningen.

Prop. 1984/85:191 101

7.2 Fullmäktige I Sveriges riksbank

Fullmäktige har inte något att erinra mot de föreslagna
reglerna för styrelsens sammansättning, som innebär att högst en tredjedel av
styrelsen får utgöras av andra än svenska medborgare bosatta i Sverige och att
ordförande skall vara bosatt i Sverige.

8 Den lagtekniska utformningen

8.1 1 § fjärde stycket BL

Hovrätten för Västra Sverige: Enligt första punkten i
detta stycke får utländsk bank bilda ett bankaktiebolag i Sverige. Delta led i
den föreslagna punkten hör emellertid inte hemma i avsnittet Inledande bestämmelser
utan i det därpå följande avsnittet Om bankaktiebolags bildande. Härtill mä för
övrigt anmärkas att rädslan för nakna substantiv synes ha framkallat del
möjligen inte avsedda intrycket att utländsk bank får bilda endast ett
bankaktiebolag.

1 förevarande stycke liksom på åtskilliga andra ställen i
lagförslaget används uttrycket utländsk bank. Den realitet som detta uttryck
avspeglar torde inte vara en enstaka juridisk person utan ett konglomerat av
företag, vilka enligt svensk men inte gängse associationsrältslig terminologi
slår i koncernförhällande till varandra. Kommittén synes ha tagit för givet att
det bolag, som ansöker om oktroj och önskar förvärva ett svenskt dotterbolag,
skall vara moderbolaget i den nämnda koncernen. Så torde inte alllid komma att
bli fallet. Uttrycket utländsk bank synes därför alltför oprecist för att
användas i lagtexten. Över huvud taget synes större enhetlighet i de använda
beteckningarna böra eftersträvas. För närvarande förekommer — utöver utländsk
bank - ett flertal odefinierade begrepp såsom utländskt bankföretag, utländsk
bankinrättning, utländskt bankinstitut, bankbolag bildat av utländsk bank och
bankaktiebolag bildat av utländsk bank.

1 specialmotiveringen till förevarande stycke har
kommittén övertygande klargjort att bestämmelsen i sin gällande lydelse inte
tillräckligt snävt drar de av lagstiftaren åsyftade gränserna för den
verksamhet en utländsk bank får driva från ett representationskonlor samt alt
del är olämpligt att en inadekvat bestämmelse är straffsanktionerad. Kommittén
har med hänsyn till att någon bank ännu inte överträtt de tilltänkta gränserna
för verksamheten likväl inte velat ändra lagtexten. Kommitténs motiv för att
underlåta att beriktiga lagen är enligt hovrättens mening inte bärande. Det
kan också erinras om att banklagsutredningen (SOU 1984: 26 s. 190 y n) ansett
sig förhindrad all vidta erforderiiga lagstiftningsåtgärder på grund av kredilmarknadskommitténs
direktiv.

Prop.
1984/85:191 102

Kammarrätten i Stockholm: I specialmotiveringen lill I §
fjärde stycket lagen om bankrörelse anför (s. 240) kommittén att den har funnit
lämpligt alt komplettera den nuvarande bestämmelsen så att den fullständigt
anger ett utländskt bankföretags möjligheter att driva verksamhet i Sverige.
Huvudregeln bör enligt betänkandet vara att det bankaktiebolag som bildas i
Sverige utgör ett av en, två eller flera utländska banker helägt dotterbolag.
Under vissa förutsättningar bör även en konsortiebank få bildas av två eller
flera utländska banker av vilka en bör ha det dominerande inflytandet. Den
sistnämnda regeln framgår inte på något sätt av lagtexten, som därför bör
kompletteras.

Den nuvarande bestämmelsen i 1 § fjärde stycket bibehålls
oförändrad. Som kammarrätten har påpekat i sitt yttrande över
banklagsutredningens förslag behandlas där fråga om tillstånd för utländska
bankföretag att driva annan verksamhet än bankrörelse. Domstolen finner det i
och för sig lämpligt att i bankrörelselagen regleras all verksamhet som
utländsk bank får bedriva här i riket. Kommittén framhåller (s. 241) att
avsikten med bestämmelsen, när den infördes 1973, inte torde ha varil att
tillåta annan verksamhet än i huvudsak representations- och förmedlingsverksamhet.
Lagtexten innehåller inte någon sådan precisering. Kommittén säger sig inte
finna anledning att göra en dylik precisering, eftersom samtliga de 24 representationskonlor
som i dag är inrättade driver sådan verksamhet som avses i de förarbeten som
ligger lill grund för lagtexten. Mot bakgrund av vad som har sagts tidigare om
innehållet i lagtexten förordar kammarrätten att, om lagrummet ändå ändras,
bestämmelsen utformas så att den svarar mot vad som har åsyftats.

8.2 4 § 1 mom. andra stycket BL

Hovrätten för Västra Sverige: Genom den föreslagna
undanlagsbestämmelsen i andra stycket får ett bankaktiebolag stiftas av
utländsk bank. Det kan sättas i fråga om undanlaget är så utformat alt del med
hänsyn till all huvudregeln talar om stiftarna i pluralis klargör all endast en
stiftare krävs i detta fall. Kommittén synes heller inte ha beaktat alt vissa
bestämmelser i senare delar av bankrörelselagen uppenbariigen utgår från att
stiftaren är flera svenska medborgare.

8.3 6 § tredje stycket BL

Hovrätten för Västra Sverige: Den föreslagna bestämmelsen,
som för övrigt bör anges gälla bankaktiebolag och inte bankbolag, kan inte
läsas på annat sätt än all firman för ett ullandsägt bankaktiebolag måste
innehålla två separata ord, nämligen bank och aktiebolag. Av
specialmotiveringen framgår emellertid all tanken varil all firman skall
innehålla ordet bankaktiebolag, för så vill inte redan den utländska firman
upptar ordet bank, i

Prop.
1984/85:191 103

vilket fall ordet bank inte behöver upprepas. Denna tanke
bör komma till klarare uttryck i bestämmelsen. I detta sammanhang må framhållas
att motivet för bestämmelsen, nämligen att firman tydligt skall ange att det är
fräga om svenskt aktiebolag ler sig något egenartat, då det i svensk banklagstiftning
- till skillnad från vad som gäller för aktiebolagens och försäkringsaktiebolagens
firmor - ansetts obehövligt att firman utöver ordet bank också innehåller ordet
aktiebolag. All en här verksam banks firma innehåller ordet aktiebolag skulle
alltså bli kännetecknande för all banken är utlandsägd men inte för all den är
svensk. Med hänsyn härtill kan sällas i fräga om den nybildade bankens firma
mera förutsättningslöst kan fastställas i okirojärendei (jfr för övrigt 27 §
firmalagen). Behålls kravet på att ordet aktiebolag skall ingå i firman, bjuder
konsekvensen alt ullandsägt bankaktiebolag i lagtexten inte ibland kallas
bankbolag.

Kammarrätten i Stockholm: 1 specialmoiiveringen trycker (s
243) kommittén särskilt på att, om bankbolaget är ett helägt dotterbolag lill
en utländsk bank dotterbolagets firma regelmässigt bör innehålla den utländska
moderbankens firma. Detta bör i så fall komma lill uttryck i lagtexten. Fråga
kan ställas varför inte ursprunget också i övriga fall skall framgå av firman.

8.4 10 § 1 mom. tredje stycket BL

Hovrätten för Västra Sverige: Om ett bankaktiebolag bildas
av utländsk bank, behöver enligt den föreslagna bestämmelsen teckningslisian
inte läggas fram för offentlig teckning. Detta är den enda punkt på vilken
kommittén funnit anledning att ändra den omfattande reglering av bolagsbildningen
som återfinns i bankrörelselagen. Kommittén har härutöver nöjt sig med all
hänvisa lill den av banklagsutredningen förordade möjligheten till s. k.
simultanbildning av bankaktiebolag. Kommitténs inställning är svårförståelig
redan mot bakgrund av att bildandet och ägandet av ett bankaktiebolag, som i
princip berör en enda utländsk bank, kommer all - i än högre grad än i de fall
som enligt banklagsulredningen lämpar sig simultanbildning — göra åtskilliga
bestämmelser utöver den av kommittén utpekade lill rena formaliteter. Härtill
kommer emellertid att bestämmelserna om teckning står i direkt strid med
kommitténs intentioner alt ägarförhållanden måste vara helt klara, innan
ansökan om oktroj görs. Hovrätten kan som exempel peka på regeln i 9 §
bankrörelselagen alt stiftarna skall upprätta teckningslisian, sedan oktroj
beviljats.

8.5 18 § andra stycket BL

Hovrätten för Västra Sverige: Enligt andra meningen i
förevarande stycke får aktier i bankaktiebolag, som bildats av utländsk bank,
förvärvas endast av utländsk bank och efter regeringens lillstånd. Bestämmelsen

Prop. 1984/85:191 104

innebär, såsom kommittén påpekar i specialmotiveringen,
att en utländsk bank, som önskar avyttra sina aktier i ett svenskt
bankaktiebolag till en annan utländsk bank, inte kan göra detta utan
regeringens tillstånd. Hovrätten vill emellertid fästa uppmärksamheten pä att
bestämmelsen inte medger någon absolut kontroll över det utländska inflytandet
över bankväsendel i Sverige. Den hindrar sålunda inte att den bank, som äger
det här verksamma dotterbolaget, helt eller delvis köps upp av den bank som
önskar etablera sig på den svenska marknaden. På motsvarande sätl kan
bestämmelsen kringgås genom att svenska intressenter förvärvar aktier i den
utländska moderbanken.

1 detta sammanhang anser sig hovrätten något böra beröra
de möjliga konsekvenserna av att ett lillstånd att förvärva aktier inte är
tidsbegränsat. Detta innebär nämligen i förening med del förhållandel alt ett
meddelat tillstånd självfallet inte behöver utnyttjas att det under obestämd
lid kan vara ovisst om en beviljad etablering verkligen kommer till stånd. Även
om det förefaller osannolikt alt en utländsk bank, som gjort sig besvär att
söka oktroj och förvärvslillslånd och bedömts så seriös att ertorderliga lillstånd
beviljats, inte också omgående skulle vilja fullfölja etableringen, förtjänar
uppmärksammas att en utländsk bank genom att dröja med etableringen skulle
kunna under avsevärd tid - med hänsyn lill innehållet i 119 § minst ett år -
försvära för andra, minst lika kvalificerade intressenter att vinna tillträde
till den svenska marknaden.

8.6 22 § andra stycket BL

Hovrätten för Västra Sverige: Det föreslagna tillägget
till förevarande stycke synes avsett att möjliggöra för
registreringsmyndigheten att kontrollera att de i 72 § 2 st. jämfört med 76 §
1 st. förordade kraven på styrelseledamöters och styrelsesuppleanters
medborgarskap och bosättning är uppfyllda. Från denna synpunkt är bestämmelsen
om vad en registreringsansökan skall innehålla oprecis och inadekvat. Det bör
sålunda för undvikande av missförstånd anges hur den tillagda uppgiflsskyldig-heien
förhåller sig lill vad nu föreskrivs i samma stycke. Man får annars lätt det
intrycket all skyldigheten all avge förklaring alt samtliga styrelseledamöter
och styrelsesuppleanler är svenska medborgare för de utlandsägda bolagens
vidkommande ersätts med en skyldighet att ange fördelningen av antalet svenska
och utländska medborgare i styrelsen, med vilka i detta sammanhang synes böra
förstås såväl styrelseledamöter som suppleanter. En sådan fördelningsuppgifl
ger uppenbarligen ingen möjlighet att kontrollera om kravet på inhemsk
representation inom vardera av de nämnda kategorierna iakttagits, om bosätlningskraven
är uppfyllda eller om styrelsens ordförande är svensk medborgare. Sistnämnda
brist sammanhänger också med del förhållandel alt bankrörelselagen inte synes
innehålla någon föreskrift all uppgift om vem som är styrelsens ordförande
skall anmälas

Prop.
1984/85:191 105

för registrering. En annan sak är att det i 77 §
bankrörelselagen efter betänkandets avgivande i ett väsensskilt kontrollsyfte
intagits en anmälningsskyldighet beträffande val av styrelseordförande.

8.7 35 § första stycket BL

Hovrätten för Västra Sverige: Hovrätten ifrågasätter om inte
ytteriigare förenklingar än den här föreslagna skulle kunna göras i reglerna
för ökning av aktiekapital i utlandsägda bankaktiebolag.

8.8 55 § BL

Hovrätten för Västra Sverige: Avsikten med den föreslagna
bestämmelsen synes vara att för utlandsägda bankaktiebolag införa ett förbud
att förvärva sådana aktier, som avses i första stycket punkten 5, vilket förbud
dock skall vara dispensabelt med avseende på aktier i bolag som skall
tillgodose för bankväsendel gemensamma ändamål. För denna saks skull torde
emellertid inte finnas anledning att på sätt föreslagits utforma bestämmelsen
såsom en lill regeringen riktad handlingsregel. Skall bestämmelsen ha denna
inriktning bör det använda uttrycket vara "får inte ges" i stället
för "fär inte". Bestämmelsen är vidare i mer än ett hänseende
otillräckligt preciserad. Det använda uttrycket "aktier i bolag"
klargör sålunda inte om undanlaget också skall gälla aktier i utländskt
företag. Begränsningen lill "aktier" synes också innebära, vilket
måhända inte varit meningen, alt ett absolut förbud skulle föreligga mot alt
förvärva garantifondbevis eller förlagsbevis.

Hovrätten vill påpeka att ett förvärv som sker i strid med
den föreslagna bestämmelsen inte synes kunna beivras. Sä t. ex. inträder inte
sådan ogil-lighetspäföljd som utgör den civilrättsliga sanktionen för de i 18 §
bankrörelselagen uppställda förvärvsförbuden.

Kammarrätten i Stockholm: I den nuvarande bankrörelselagen
anges i 162 § alt bankinspektionen är tillsynsmyndighet. 1 övrigt används genomgående
begreppet tillsynsmyndigheten. Kommittén har valt all använda bankinspektionen
i de nya och ändrade delarna av lagtexten. Detta medför en omotiverad oenhetlighel
inte bara i lagen som sådan ulan även i enskilda paragrafer, se t. ex. 55 och
68 §§ i kommittéförslagel. Endera metoden bör användas. Praktiska skäl lalar
för all "bankinspektionen" genomgående förs in i lagtexten. I så
fall bör 162 § upphävas.

8.9 68 § andra stycket BL

Hovrätten för Västra Sverige: Del torde inte finnas
anledning att uttryckligen nämna bankinspektionen vid namn när i lagrummet för
närvarande talas om tillsynsmyndigheten. Det föreslagna styckets utformning
synes inte heller helt lycklig. 8 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 191

Prop. 1984/85:191 106

8.10 72 § andra stycket BL

Hovrätten för Västra Syerige: Den i förslaget upptagna
dispensmöjligheten har utformats sä att undantag fär medges "för särskilt
fall". Formuleringen ger närmast det intrycket att viss person kan tillåtas
vara styrelseledamot trots att den i lagen föreskrivna kvoten därmed skulle
överskridas. Specialmoiiveringen däremot ger vid handen alt kommittén avsett
att ett bankaktiebolag tydligen för all framlid skall tillålas ha en större kvot
än lagen medger. Anledning föreligger knappast att på detta sått åstadkomma
bestående skillnader mellan olika utlandsägda banker.

8.11 74 § BL

Hovrätten för Västra Sverige: 1 den föreslagna lydelsen
uppställs ett bosäitningskrav för "den verkställande direktören". Om
användningen av den bestämda formen avses skola utesluta ett ullandsägt
bankaktiebolag från den i lagrummet angivna möjligheten att utse flera
verkställande direktörer, bör skälen härtill framläggas. Det i förslaget
använda ordet "alltid" torde inte fylla någon uppgift och kan utgå.

8.12 190 § BL

Hovrätten jör Västra Sverige: Hovrätten vill påpeka att
det är oklart om det föreslagna förbudet för utlandsägd bank att förvärva annan
banks rörelse skall omfatta även föreningsbanks rörelse.

1 likhet med vad som anmärkts i anslutning lill 55 § 2 st.
vill hovrätten erinra om alt inte heller del här föreslagna förvärvsförbudet är
sanktionerat.

8.13 7 a § lagen om ändring i lagen om utländska
förvärv av svenska företag

m. m.

Hovrätten för Västra Sverige: Med hänsyn till att
hovrätten inte kan överblicka konsekvenserna och behovet av all göra det
nuvarande för-värvsförbudel indispensabell, kan hovrätten inte ulan vidare
godta den föreslagna ändringen. Härutöver må anmärkas alt hovrätten saknar en
förklaring till varför i förslaget använts ordet andel i stället för ordet
aktier.

Kammarrätten i Stockholm: Kommitténs förslag i denna del
är otillräckligt för att nå den avsedda effekten. Den aktuella lagen är
nämligen, när det gäller aktieförvärv, utformad så (se 7 § första stycket 1)
att förvärvslillslånd fordras enbart om förvärvarens andel av aktiekapitalet
eller röstetalet för samtliga aktier i bolaget kommer all överskrida något av
gränsvärdena tio, tjugo, fyrtio eller femtio procent. I övriga fall behöver
förvärvaren inte söka tillstånd och berörs i så fall inte heller av den
föreslagna 7a§.

Prop. 1984/85:191 107

Kommittén
har vidare anfört (s. 181) att utländsk bank som direkt eller indirekt genom
sidobolag innehar aktier i svenska näringslivsföretag eller äger del i svenskt
kreditinstitut bör, för att fä tillstånd all driva bankverksamhet i Sverige,
avveckla detta engagemang. Om en sådan ordning skall gälla, bör den regleras i
lag. Förslaget innehåller emellertid ingenting i del hänseendet.

Prop. 1984/85:191

108 Bilaga
4

Lagförslag

1 Furslag till

Lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

Härigenom
föreskrivs att 1 §, 4 S 1 mom., 6 §, 10 § I mom. samt 18, 22, 35, 72, 74, 189
och 190 §§ lagen (1955: 183) om bankrörelse skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

1 §'

Bankrörelse mä, förutom av Sveriges riksbank, drivas
endast av bankaktiebolag, som därtill erhållit regeringens tillstånd (oktroj).

Med bankrörelse förstås i denna lag sådan verksamhet, i
vilken ingår inlåning frän allmänheten på räkning som av bank allmänneligen
begagnas.

Angående
sparbank, centralkassa för jordbrukskredit och järnkontoret är särskilt
stadgat.

Utländskt
bankföretag må efter tillstånd av regeringen från kontor eller annat fast
driftställe här i riket driva verksamhet i vilken ej ingår inlånings- eller
utlåningsrörelse.

Utländskt bankföretag ./i:;;- ; Sverige

1. bilda
bankaktiebolag som

driver bankrörelse i enlighet med

bestämmelserna i denna lag samt

2. efter
tillstånd av regeringen

från kontor eller annat fast drift

ställe driva verksamhet i vilken ej

ingår inlånings- eller uilåningsrörel

se.

/ mom.
De som vilja stifta bankaktiebolag skola upprätta bolagsordning samt därå
söka regeringens stadfästelse.

/ mom. Stiftarna skall upprätta en bolagsordning som skall
underställas regeringen för stadfästelse. Till ansökan om oktroj skall fogas
en plan för den tilltänkta verksamheten.

Stiftarna
skola vara myndiga här i riket bosatta svenska medborgare och till antalet
minst tio.

Stiftarna skall vara myndiga här i riket bosatta svenska
medborgare och till antalet minst tio. Utan hinder härav får dock ett bankaktiebolag
stiftas av ett eller jlera utländska bankföretag.

Den som är i konkurstillstånd kan ej vara stiftare.
Regeringen prövar bolagsordningens överensstämmelse med denna lag saml lag och
författning i övrigt, så ock om och i vad mån därutöver, med

' Senaste lydelse 1975:227. = Senaste lydelse 1975:227.

Prop. 1984/85:191 109

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

hänsyn till omfallningen och beskaffenheten av bolagets
rörelse, särskilda bestämmelser må erfordras.

Finnes den
tillämnade rörelsen vara nyttig för det allmänna, stadfäster regeringen
bolagsordningen samt beviljar oktroj för en tid av högst tio år och därutöver inlill
slutet av då löpande räkenskapsår.

6§'

Bankaktiebolags firma skall innehålla ordet bank.

Ny firma skall tydligt skilja sig från annan, förut i laga
ordning registrerad, ännu beslående banks firma, så ock från benämning å
utländsk bankinrättning, som är allmänt känd här i riket. För registrering av
bankaktiebolags firma gäller i övrigt vad som föreskrives i firmalagen (1974:
156).

Utan hinder av andra stycket får firman för ett
bankaktiebolag som har bildats av ett utländskt hank-förelag innehålla del
företagels firma. Motsvarande gäller om hankaktiebolaget bildats av flera utländska
bankföretag.

Sedan bolaget bildats, kan styrelsen antaga bifirma. Vad i
andra stycket sägs om firma gäller även bifirma. Ordet bank får ej inlagas i bifirma.

10 § / mom. Teckning av aktier skall ske å teckningslistan
i huvudskrift eller i avskrift som bestyrkts av notarius publicus eller
landsfiskal eller av stiftarna. Vid teckningslisian skola vara fogade på
enahanda sätt styrkta avskrifter av oktrojbeslutel och bolagsordningen.

Innan teckningslistan framlägges Innan teckningslisian framlägges

i huvudskrifi eller avskrift, skall i huvudskrift eller
avskrift, skall

teckning av stiftarna hava ägt rum teckning av stiftarna hava ägt rum

med angivande av dagen därför. med
angivande av dagen därför.

Om ett bankaktiebolag bildas av utländskt bankföretag
behöver teckningslistan inte läggas fram.

4

18 §

Aktier i bankaktiebolag får genom teckning eller
överlåtelse förvärvas endast av svenska medborgare, av svenska bolag och
föreningar, som inte är konlrollsubjekt enligt lagen (1982:617) om utländska
förvärv av svenska företag m. m., ävensom av andra svenska samfälligheter och
stiftelser samt lill aktiefonder enligt aktiefondslagen (1974:931). Har
aktieförvärv skett annorledes än genom teckning eller överlåtelse, skall vad
nyss stadgats icke i något fall medföra hinder för aktieägaren att med stöd av
den företrädesrätt till teckning eller erhållande av nya aktier, vilken enligt

' Senaste lydelse 1974: 166. " Senaste lydelse
1982:624,

Prop.
1984/85:191 110

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

denna lag eller den vid förvärvet gällande bolagsordningen
är förenad med de förvärvade aktierna, bekomma ytterligare aktier.

Första stycket gäller inte aktier i

ett bankaktiebolag som är bildat av

utländskt bankförelag. Beträffande

sådant bolag gäller i stället att ak

tier i bolaget får förvärvas endast

av utländskt bankföretag som fått

regeringens tillstånd till förvärvet.

Förvärv av aktie, som skett i Förvärv
av aktie, som skett i

strid med innehållet / första strid med
första f//<'rr;7(/;Y7 stycket,

stycket, är ogillt. är ogillt.

22 § Ansökan om bankaktiebolagets registrering skall göras
av styrelsen senast ett är från del oktroj beviljats.

Ansökningen skall beträffande Ansökningen skall beträffande

styrelseledamot och styrelsesupp- styrelseledamot
och slyrelsesupp

leant innehålla uppgift om fullstän- leant
innehålla uppgift om fullstän

diga namnet ävensom hemvist, så digt namn,
hemvist och medhor-

ock förklaring att dessa personer garskap
samt förklaring att dessa

äro svenska medborgare och ej äro personer
inie är omyndiga,

omyndiga.

I ansökningen skall uppgivas, av vilka och huru bolagets
firma skall tecknas, där den ej tecknas av styrelsen allenast pä grund av denna
lag. Skall firman tecknas av annan person än som avses i andra stycket, gäller
vad där är stadgat även i fråga om sådan firmatecknare.

Bolagets postadress skall angivas.

Vid ansökningen skola fogas:

1.
de listor, å
vilka aktieteckningen ägt rum, jämte avskrift av desamma;

2.
avskrift av
protokollet vid konstituerande stämman;

3.
tvä avskrifter
av oktrojbeslutel och bolagsordningen;

4.
avskrift av den
i 15 § I mom. omförmälda handlingen rörande tilldelningen av aktier;

5.
en av samtliga
styrelseledamöter undertecknad handling, innehållande uppgift dels om del
tecknade belopp, för vilket tilldelning av aktier ägt rum, saml om det belopp,
för vilket aktier må hava förklarats förverkade enligt 28 §, dels angående det
belopp, som inbetalts å aktiekapitalet, och, där aktiekapitalet icke blivit
till fullo inbetalt, sammanlagda nominella beloppet av de aktier, som till
fullo betalts, dels ock om det sätt varpå inbetalningen skett.

Har ej å ansökningen varje styrelseledamot och
styrelsesuppleant eller annan, som är bemyndigad att teckna bolagets firma,
egenhändigt skrivit sin av vittnen styrkta namnteckning, skall vid ansökningen
fogas en särskild bilaga, därå namnteckningen finnes och blivit slyrkl av
vittnen.

Prop. 1984/85:191

Nuvarande hddsc

Föreslagen lydelse

111

Sedan
bolagsstämman fattat beslut om aktiekapitalets ökning, skola teckningslista
och kungörelse om beslutet upprättas samt undertecknas av samtliga
styrelseledamöter.

Sedan bolagsstämman fattat beslut om aktiekapitalets
ökning skall teckningslista och kungörelse om beslutet upprättas samt undertecknas
av samtliga styrelseledamöter. Någon kungörelse behövs dock inie när c/t bankaktiebolag
som är bildat av utländskt hankföretag fattal beslut om ökning av
aktiekapitalet.

I såväl teckningslistan som kungörelsen skall upptagas
bolagsstämmans beslut om aktiekapitalets ökning ävensom erinran om den i 18 §
stadgade inskränkningen i rätten att förvärva aktier. Har i ökningsbeslulel
bestämmelse ej meddelats om liden för betalning av nya aktier, skall sådan
bestämmelse upplagas i teckningslisian och kungörelsen.

Sedan ökningsbeslutet
registrerats, skall styrelsen låta införa kungörelsen i Post- och Inrikes
Tidningar och den eller de ortstidningar, som styrelsen bestämmer. Det åligger
ock styrelsen att ofördröjligen i rekommenderat brev om bolagstslämmans beslut
underrätta varje aktieägare, om vars postadress upplysning utan väsentlig
omgång eller tidsutdräkt kan inhämtas.

72 §'" Styrelseledamöterna skola vara myndiga, här i
riket bosatta svenska medborgare.

Utan hinder av första stycket får i ett bankaktiebolag som
är bildat av utländskt bankföretag högst en tredjedel av hela antalet
styrelseledamöter vara svenska medborgare bosatta utomlands eller utländska
medborgare. Styrelseordföranden skall dock vara svensk medborgare och bosatt
här i landet. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
tillsynsmyndigheten får medge undantag från vad som föreskrivs i detta stycke.

Av
styrelseledamöterna må icke flera än en för varje påbörjat femtal vara
befattningshavare i banken.

Vid
beräkningen av del högsta antal styrelseledamöter som enligt andra stycket få
vara befattningshavare i banken skall hänsyn ej tagas till offentlig
styrelseledamot.

Av styrelseledamöterna må icke flera än en för varje
påbörjat femtal vara befattningshavare i banken. Vid beräkningen av det högsta
antal styrelseledamöter som /ar vara befattningshavare i banken skall hänsyn
ej lagas till offentlig styrelseledamot.

' Senaste lydelse 1977:693. *■ Senaste lydelse
1970:666.

Prop.
1984/85:191 112

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivddse

74 §

Styrelsen skall inom sig utse Styrelsen skall inom sig utse

verkställande direktör att under verkställande direktör
att under

styrelsens inseende leda verksam- styrelsens inseende leda verksam

heten, däri inbegripet att i den ut- heten, däri inbegripet alt i den ut

sträckning styrelsen bestämmer av- sträckning styrelsen bestämmer av

göra ärenden av beskaffenhet att el- göra ärenden av beskaffenhet alt el

jest ankomma på styrelsens egen jest ankomma på styrelsens egen

prövning. Där förhållandena så på- prövning. Där förhållandena så på

kalla, må bland slyrelseledamö- kalla, mä bland styrelseledamö

terna eller styrelsesuppleanterna terna eller styrelsesuppleanterna

flera verkställande direktörer utses. flera verkställande direktörer utses.

Styrelsen skall även förordna sly- Styrelsen skall även förordna sty

relseledamot eller styrelsesupp- relseledamol eller slyrelsesupp

leant att vara ställföreträdare för leant att vara ställföreträdare för

verkställande direktör. verkställande direktör. / ett hank-

aktiebolag som är bildal av utländskt bankföretag skall
verkställande direktör vara bosatt här i landet.

Styrelsen må jämväl uppdraga åt annan än verkställande
direktör att ensam eller i förening med annan avgöra ärenden av beskaffenhet
att eljest ankomma på styrelsens egen prövning.

Angående den befogenhet i olika avseenden, som skall
tillkomma verkställande direktör eller person som avses i andra stycket,
åligger det styrelsen alt meddela föreskrifter i en för ett år i sänder
fastställd instruktion. Avser uppdraget beviljande av kredit, skola grunderna
för kreditgiv-ningen fastställas. Hava flera verkställande direktörer utsetts,
skall instruktionen angiva huru ledningen av bankens verksamhet skall mellan
dem fördelas. Styrelsen skall, så snart kan ske, lill tillsynsmyndigheten
insända avskrift av instruktionen ävensom, där ändringar vidtagas i densamma,
meddela myndigheten därom.

Uppdrag som sägs i denna paragraf må när som helst
återkallas eller inskränkas. Ulan hinder av uppdrag äger styrelsen själv avgöra
ärende av vaije slag.

Styrelsen må icke åt enskild styrelseledamot eller annan
uppdraga att avgöra ärende, som avser;

1.
inrättande
eller indragning av avdelningskontor eller övertagande av annan bankrörelse;

2.
förvärv eller
avyttring av fastighet, avsedd för bankens inrymmande eller för att tillgodose
därmed sammanhängande behov;

3.
beviljande av
kredit till befattningshavare, som avses i 61 § första stycket, eller annan
befattningshavare, som ensam eller i förening med annan får avgöra pä styrelsen
ankommande ärenden, till den som är gift med sådan befattningshavare, till
person som avses i 61 § andra stycket eller lill bolag, förening eller annan
sammanslutning, vari sådan person är styrelseledamot eller såsom delägare eller
medlem äger ett väsentligt ekonomiskt intresse; styrelsen dock obetaget att
för person eller sammanslut-

■' Senaste lydelse 1979: 1050.

Prop.
1984/85:191 113

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ning, som nu nämnts, fastställa vissa gränser, inom vilka
ulan styrelsens beslut i varje särskilt fall kredit mä beviljas vederbörande i
och för en av honom idkad rörelse;

4.
förvärv av
aktie, emissionsbevis, förlagsbevis som avses i 55 § första stycket 5 samt
andel i aktiefond och i ekonomisk förening i andra fall än då fråga är om
sådant värdepapper, som är för bankbolagels fordran utmätt eller pantsatt,
eller förvärvet sker med stöd av 55 § andra eller tredje stycket och
styrelsebeslut angående förvärvet ej kan utan olägenhet avvaktas;

5.
fastställande
av allmänna räntesatser för in- och utlåning; dock att beslut, där så påkallas
av allmän ränteförändring, må utan styrelsens hörande meddelas för liden intill
nästkommande styrelsesammanträde;

6.
utgivande av
obligationer med längre löptid än ett år.

I denna
paragraf meddelade bestämmelser angående kredit och obligationer skola gälla även
i fräga om garaniiförpliktelse, som bankbolag ikläder sig.

189 §" Bildas bankaktiebolag eller ökas bankbolags
aktiekapital för övertagande av annan bankrörelse, må andel i vad bolaget
sålunda skall övertaga utgöra vederlag för aktie i bolaget samt teckning ske
med villkor, att sådant tillskott skall få göras; och skall i övrigt i ty fall
gälla denna lags bestämmelser om bankbolags bildande och aktiekapitalets
ökning med följande tillägg och undantag:

1.
Vid bankbolags
bildande skall teckningslista och vid aktiekapitalets ökning bolagsstämmans
beslut om ökningen innehålla jämväl alla de om bankrörelsens övertagande
träffade bestämmelserna. Vad som stadgas i 9 och 33 §§ föranleder ej därtill
alt värdet av del, som för aktie skall tillskjutas i annat än penningar, skall
i teckningslisla eller i bolagsstämmas beslut om ökning av aktiekapitalet
uppskattas lill visst penningbelopp.

2.
Där vid
bankbolags bildande ej samtliga tecknare enligt bestämmelse i teckningslisian äro
berättigade alt för aktie tillskjuta annat än penningar, äger å konstituerande
stämman tecknare, vilken berättigats att göra tillskott i annat än penningar,
ej deltaga i omröstning enligt 15 §; ej heller må sådan tecknare eller av honom
tecknade eller eljest förvärvade aktier vid omröstningen tagas i beräkning.

3.
Vad som stadgas
i 36 § äger ej tillämpning.

4.
Tillgång, som
bankbolag på sätt ovan sägs övertagit, skall vid dess införande i bolagels
böcker upplagas lill skäligt värde.

5.
Har bankbolag
övertagit annat bankbolags rörelse och finnes bland sistnämnda bolags
tillgångar egendom, varmed bankbolag ej mä driva handel för egen räkning, må
den egendom, även om sådant fall ej är för handen, som i 55 eller 56 § omförmäles,
förvärvas av det övertagande bolaget. Egendom, som bankboiagel på detta sätt
förvärvat, skall, i den mån egendomen ej jämlikt vad i nyssnämnda lagrum
stadgas må av bolaget behållas, åter avyttras så snart lämpligen kan ske och
senast då avyttring kan äga rum utan föriusl för bolaget.

Första stycket gäller inte för ett bankaktiebolag som är
bildat av utländskt hankförelag.

" Senaste lydelse 1968:601.

Prop. 1984/85:191

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

114

Ej må
bankaktiebolag övertaga annat bankbolags eller sparbanks rörelse, med mindre
regeringen, där övertagandet icke finnes vara til! skada för del allmänna,
lämnar fillslånd därtill.

Ej må
bankaktiebolag övertaga annat bankbolags eller sparbanks rörelse, med mindre
regeringen, där övertagandet icke finnes vara till skada för det allmänna,
lämnar tillstånd därtill. Ett hankaktiebolag som är bildat av utländskt bankföretag
får inte överta en svenskägd banks rörelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

' Senaste Ivdelse 1975: 227.

Prop.
1984/85:191 115

2 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska

företag
m.m.

Härigenom föreskrivs att i lagen (1982:617) om utländska
förvärv av svenska företag m.m. skall införas en ny paragraf, 7 a §, av angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7a§

Ett utländskt bankföretag som äger aktier i ett
bankaktiebolag här i landet får inte förvärva aktier i svenska aktiebolag,
andelar i svenska handelsbolag eller rörelser som drivs här i landet.

Utan hinder av första stycket får ett utländskt
bankföretag som driver handel med värdepapper som ett led i denna rörelse
förvärva aktier i svenska aktiebolag.

Förvärv i strid mot bestämmelserna I denna paragraf är
ogiltigt.

Denna lag träder i kraft den I juli 1985.

Prop.
1984/85:191 116

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1985-03-19

Närvarande: f.d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Mueller,
justitierådet Jermsten

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 14 mars 1985
har regeringen på hemställan av chefen för finansdepartementet, statsrådet Feldt
beslutat inhämta lagrådels yttrande över förslag till

1.
lag om ändring
i lagen (1955:183) om bankrörelse,

2.
lag om ändring
i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Ulf Lindgren.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Lagen om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

1 §

I fjärde stycket av paragrafen föreslås en föreskrift av
innehåll att ett utländskt bankföretag i Sverige får bilda bankaktiebolag, som
driver bankrörelse i enlighet med bestämmelserna i lagen.

De regler som i dag hindrar den avsedda etableringen från
utländska bankföretags sida återfinns främst i 4 och 18 §§ av lagen. Däremot
innehåller 1 § inte någon bestämmelse som innebär förbud i detta hänseende.
Även om det från informationssynpunkt kunde vara av intresse all redan i lagens
inledningsparagraf ange under vilka förutsättningar utländska bankförelag fär
driva bankrörelse i Sverige saknar den föreslagna ändringen i 1 § naturligt
samband med föreskrifterna i övrigt i paragrafen. För del ändamål som avses med
de remitterade lagförslagen synes inte heller behövas andra föreskrifter än de
som innefattas i förslagen i övrigt. Enligt lagrådets mening bör ändringen i 1
§ utgå.

4 §

I syfte att det aktuella momentet i paragrafen skall bli
lättare alt läsa och därjämte erhålla en från lagleknisk synpunkt mera
tillfredsställande formulering föreslår lagrådet att momentet får följande
lydelse:

"/ mom. Bankaktiebolag bildas av stiftare, som skall
vara minst tio till antalet. Stiftarna skall vara här i riket bosatta svenska
medborgare. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd kan ej vara stiftare.

Prop. 1984/85:191 117

Utan
hinder av första stycket fär bankaktiebolag bildas av ett eller flera utländska
bankföretag som stiftare.

Stiftarna skall upprätta
en bolagsordning som skall underställas regeringen för stadfästelse. Till
ansökan om oktroj skall fogas en plan för den tilltänkta verksamheten.

Regeringen--

Finnes--- "

Lagen
om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m. m.

Förslaget
innebär att 1982 års lag kompletteras med nya bestämmelser för sådana utländska
bankföretag som äger aktier i ett här i riket bildat bankaktiebolag.
Huvudregeln i de nya bestämmelserna är att det utländska bankföretagel inte får
förvärva aktier i svenska aktiebolag, andelar i svenska handelsbolag eller
rörelser som drivs här i landet. Bestämmelserna har enligt förslaget förts
samman i en ny 7 a §.

I nu föreslagna utformning
hör den nya paragrafen i systematiskt hänseende mindre väl samman med de
bestämmelser som nu ingår 17-11 §§ under den gemensamma rubriken "förvärvslillslånd".
Enligt lagrådets mening skulle de nya bestämmelserna därför få en mera lämplig
placering om de får ingå i en ny 14 a §. Godtas delta förslag bör dock i
förtydligande syfte 7 § kompletteras med ett nytt sista stycke med förslagsvis
följande lydelse: "öm vissa utländska bankförelags förvärv finns särskilda
bestämmelser i 14 a §."

Prop.
1984/85:191 118

Utdrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1985-03-28

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden
Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson,
Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, Holmberg, Thunborg, Wickbom

Fördragande: statsrådet Feldt

Proposition med förslag om utländska banketableringar i
Sverige

1 Anmälan av lagrådets yttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag lill

1.
lag om ändring
i lagen (1955:183) om bankrörelse,

2.
lag om ändring
i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m. m.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Jag godtar vad lagrådet har anfört i fråga om de
remitterade lagförslagen och föreslår alt förslagen ändras i enlighet härmed.
Vidare förordar jag alt några ytteriigare ändringar av redaktionell art görs i
förslagen.

2 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att anta
de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

3 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som
föredraganden har lagi fram.

Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde
1985-03-14.

Prop. 1984/85:191 119

Innehåll

Propositionen ................................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................. 1

Propositionens lagförslag

1.
lag om ändring
i lagen (1955:183) om bankrörelse . 3

2.
lag om ändring
i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska förelag 9

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 mars
1985 ... 10

1
Inledning ....................................................................... .. 10

2
Allmän
motivering ........................................................ .... II

2.1 Allmänna utgångspunkter ........................................ .. 11

2.2 Utländsk banketablering i Sverige
.......................... .. 15

2.3 Etableringsformen .................................................. .. 16

2.4 Oktrojprövningen ..................................................... 18

2.4.1 Behovsprövningen .......................................... 18

2.4.2 Vissa etableringsvillkor ................................... 19

2.5 Styrelse och verkställande
direktör ........................ .. 24

2.6 Verksamhetsplan .................................................... 25

2.7 Introduktionen av utländska banker ........................ 26

2.8 Representationskontorens ställning
....................... .. 27

2.9 Ikraftträdande .......................................................... 28

3
Upprättade
lagförslag ................................................... .. 28

4
Specialmolivering
......................................................... 28

4.1 Förslaget till lagom ändring i
lagen (1955:183)om bankrörelse . 28

4.2 Förslaget till lag om ändring i
lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m. m 36

5
Hemställan ................................................................... .. 37

6
Beslut .......................................................................... .. 37

Bilaga I Sammanfattning av kreditmarknadskommitténs
betänkande

(Ds Fi 1984:20) Utländska banketableringar i Sverige
.... 38

BUaga 2 Kreditmarknadskommitténs
lagförslag ........... .. 44

Bilaga 3
Sammanställning av remissyttranden ............. 52

Bilaga 4
De remitterade lagförslagen ........................... 108

Utdrag ur lagrådets protokoll den 19 mars 1985 .......... 116

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 mars
1985 ... 118

Norsledts Tryckeri, Stockholm 1985