Prop. 1984/85:199

Prop.
1984/85:199

Regeringens proposition

1984/85:199

om
radio- och TV-sändningar i kabelnät;

beslutad den 11 april 1985.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har
tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

BENGTGÖRANSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen behandlas frågor om lokala kabelsändningar
av ljudradio- och TV-program till allmänheten. F. n. gäller att sådan
verksamhet inte får bedrivas av andra än programföretagen inom Sveriges Radiokoncernen
och ett mindre antal lillslåndshavare som av regeringen berättigats all
vidaresända program från satelliter i fast trafik med slöd av en provisorisk
lag. Deras tillstånd gäller bara till 1985 års utgång.

Genom propositionen sker en betydande ulvigdning av
möjligheterna all få sändningstillstånd.

Vaije sändningstillstånd skall avse ett visst område,
normall högst en kommun.

Kabelsändningar uppdelas i vidaresändningar av
programkanaler från satelliter i fast trafik ~ satellitsändningar - och
lillslåndsplikliga sändningar av annat slag - egensändningar. Tillstånd till
satellitsändningar skall kunna ges lill var och en som förfogar över ell
kabelnät (nälinnehavare) och till s. k. lokala kabelsändarförelag, i princip
ell i vaije kommun. Nälinnehavare och lokala kabelsändarförelag skall vidare
kunna få lillstånd att upplåta kanaler i ell kabelnät åt andra för
egensändningar. Tillstånd att själva bedriva sådana sändningar skall däremot
endast de lokala kabelsändarföretagen kunna få.

Med ett lokall kabelsändarförelag avses en svensk juridisk
person som har bildats för alt bedriva lokala kabelsändningar och i vilken
ingår företrädare för olika intressen och meningsriklningar inom
lillståndsområdet.

Särskilda regler föreslås med avseende på de sända
programmens innehåll. Reglerna avser yitrandefrihetsbrott, våldsskildringar
och pornografiska program saml kommersiell reklam och sponsrade program.
Tillstånd skall kunna återkallas enligl närmare regler.

1 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 199

Prop.
1984/85:199 2

Frågor
om lokala kabelsändningar såsom tillstånd och ålerkallelser prövas av en
särskild statlig myndighet, kallad kabelnämnden. Nämndens beslut skall kunna
överklagas lill domstol.

Verksamheten föreslås
reglerad i en särskild lag om lokala kabelsändningar vilken träder i kraft den
1 januari 1986.

Lagförslagen
i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför
tre huvuddelar: Lagrådsremissen (s. 9), lagrådels yttrande (s. 75) och
föredragande statsrådets ställningstagande lill lagrådels synpunkter (s. 88).

För
all få skälen till lagförslagen helt klara för sig måste läsaren ta del av alla
tre texterna.

Prop. 1984/85:199 3

Propositionens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i radiolagen (1966:755)

Härigenom föreskrivs att 5 § radiolagen (1966:755)' skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

5§-

De företag som regeringen bestämmer (programförelag) ha
rätt au sända radioprogram i rundradiosändning från sändare här i landet.

Varje programföretag avgör ensamt vilka radioprogram som
skola förekomma i rundradiosändning som företaget anordnar. Härvid skall programföretaget
iakttaga bestämmelserna i 6 § och 7 S andra stycket.

Radioprogram i rundradiosändning som har upptagits
trädlöst pä centralantennanläggning får ulan särskilt tillstånd sändas vidare
till mottagare inom fastighet som är ansluten till anläggningen.

Om rätt att sända proraw i vissa Om rätt att sända Ijudradiopro-

lokala rundradiosändningar finns gram i vissa lokala
rundradiosänd-

särskilda föreskrifter i närradiola- ningar//ån radiosändare finns sar

gen (1982:459). skilda förskrifter i
närradiolagen

(1982:459).

Om rätt att sända radiotidningar finns föreskrifter i
lagen (1981:508) om radiotidningar.

Om rätt till rundradiosändning Om rätt alt sända program i lo-

från
trådsändare av sådana radio- kala rundradiosändningar från

program som har tagits emot från Irådsändare finns särskilda före-

en satellit i fast trafik finns före- skrifter i lagen (1985:000) om lo-

skrlfter i lagen (1984:115) om för- kala kabelsändningar,

söksverksamhet med särskild Iråd-

sändning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

2 Förslag till

Lag om lokala kabelsändningar

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1
§ I denna lag
finns föreskrifter om irädsändningar av radioprogram i lokala
rundradiosändningar (lokala kabelsändningar).

2
§ 1 lagen
förslås med radiosändning, trådsändning, rundradiosändning och radioprogram
delsamma som i radiolagen (1966:755). Vidare förstås med

kabelnät: anläggning för lokala kabelsändningar,

' Lagen omtryckt 1972:240. - Senaste lydelse 1984: 114.

Prop.
1984/85:199 4

kanal: det genom frekvensangivelse eller på annat därmed
jämförligt sätt särskilt bestämda utrymme i ett kabelnät som behövs för
sändning av radioprogram,

programkanal: det samlade utbud av radioprogram som under
en gemensam beteckning sänds i en kanal,

vidaresändning: samtidig och oförändrad ålerutsändning av
en sändning,

satellitsändning: vidaresändning av programkanaler från
satelliter i fast trafik,

egensändning: sändning av annat slag än vidaresändning.

3
§ Frågor om
lokala kabelsändningar prövas av en för hela landet gemensam kabelnämnd.
Nämnden skall även utöva tillsyn över verksamheten med lokala kabelsändningar.

4
§ För lokala
kabelsändningar krävs tillstånd om del inte är fråga om

1. vidaresändningar enligt 5 § tredje stycket radiolagen
(1966:755) eller

2. sändningar som enbart kan tas emot i bostäder och
som inte når fler

än femtio bosläder.

5 8 Varje lillstånd skall avse ett visst område. Detta
område får omfatta

högst en kommun.

Om det finns särskilda skäl får kabelnämnden dock besluta
all ell lillstånd skall avse två eller flera kommuner eller delar av dem.

6 § Tillstånd kan ges lill

1.
den som äger
eller annars förfogar över ett kabelnät, om denne är svensk medborgare, svensk
juridisk person eller utlänning som har hemvist i Sverige (nätinnehavare) och

2.
en sådan svensk
juridisk person som har bildals för alt bedriva lokala kabelsändningar och i
vilken ingår företrädare för olika intressen och meningsriklningar inom
lillståndsområdet (lokalt kabelsändarförelag).

7
§ Tillstånd att
bedriva lokala kabelsändningar får avse satellitsändningar och egensändningar.

8
8 Nätinnehavare
och lokala kabelsändarförelag kan få tillstånd lill satellitsändningar.

Lokala kabelsändarförelag kan fä lillstånd lill
egensändningar.

9 § Nälinnehavare och lokala kabelsändarförelag kan få
lillstånd att

upplåta kanaler ål andra för egensändningar.

10 8 Nätinnehavare som har fått tillstånd är skyldig alt
kostnadsfritt

tillhandahålla en kanal i kabelnätet för lokalt kabelsändarföretags egen

sändningar av televisionsprogram.

Om del i ell kabelnät eller i någonidel av det finns
endast ell litet antal kanaler, får kabelnämnden medge undanlag från
skyldigheten enligt första stycket. Ett sådant undanlag gäller inlill dess
ytleriigare en kanal kan utnyttjas i nätet.

11 8 I5en, som har fått lillstånd till satellitsändningar
eller lill upplåtelse

av kanaler, är skyldig all se till att de boende i fastigheter som ansluts till

kabelnätet på ett tillfredsställande sätt kan la emot radioprogram som

sänds med stöd av 5 § första stycket radiolagen (1966:755) och som vid

lillståndsperiodens början är avsedda att las emot inom tillslåndsomrädet.

Om skyldighet alt tillgodose mottagning av ytleriigare
radioprogram kan komma i fråga vid omprövning av tillståndet, skall sökanden
alltid vara

Prop. 1984/85:199 5

förbehållen rätt att själv för televisionssändningar
förfoga över minst två kanaler i kabelnätet eller, om endast en kanal återstår,
denna.

12
§ Tillstånd får
ges endast om sökanden kan förväntas fullgöra de ekonomiska förpliktelser som
följer med den avsedda verksamheten.

13
§ Tillstånd
lill satellitsändningar eller lill upplåtelse av kanaler får ges endast om
sökanden i god lid har berett dem som berörs av sändningarna tillfälle att
framföra sina synpunkter pä den avsedda verksamheten.

14 8 Innan tillstånd till
satellitsändningar eller till upplåtelse av kanaler meddelas skall kabelnämnden
bereda den eller de kommuner, inom vilka sändningarna avses äga rum, tillfälle
att yttra sig.

15 8 Satellitsändningar och
egensändningar får inte förekomma i samma kanal eller i en kanal i vilken
vidaresändningar enligt 5 § tredje stycket radiolagen (1966:755) förekommer.
Ell lokalt kabelsändarförelag och envar som har fåll sändningsrält genom
upplåtelse skall bedriva sina egensändningar i särskilda kanaler.

Egensändningar inom ett tillståndsområde får inte
innehålla vidaresända radioprogram som vid samma tillfälle vidaresänds inom ett
annat tillståndsområde utanför kommunen eller det större lillsiåndsområde som
kabelnämnden kan ha fastställl.

16 8 Inom en kommun eller det större
lillsiåndsområde som kabelnämnden kan ha fastställt får viss del av
överföringen ske genom radiosändning.

17 8 Ett tillstånd får meddelas för
högst tre år.

18
§ För lokala
kabelsändningar gäller inte 6 och 7 88 radiolagen (1966:755).

Satellitsändningar

19 8 Tillstånd till satellitsändningar innebär rätt till
vidaresändning av

programkanaler från satelliterna.

Tillslåndshavaren skall hålla kabelnämnden undertällad om
vilka programkanaler han vidaresänder.

20 § Tillståndet till satellitsändningar får återkallas,
om tillslåndshavaren

1.
inte längre
uppfyller kraven enligt 6 8 1 eller 2 eller

2. har brutit mot föreskrifterna i 10
8, 118 första stycket eller 15 8 första stycket.

21 8 Kabelnämnden får förbjuda vidaresändning av en
programkanal

från satellit för en tid av högst ett år, om

1.
del i
programkanalen vid ell flertal tillfällen har förekommit program eller
programinslag som innefattar hot mot eller uttrycker missaktning för folkgrupp
eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt
eller etniskt ursprung eller trosbekännelse eller som innehåller en skildring
av sexuellt våld eller tvång eller grovt våld mot människor eller djur,

2.
programkanalen
har varit ensidigt inriktad på våldsskildringar eller pornografiska program
eller

3.
det i
programkanalen under en längre lid och i betydande omfattning har förekommit
sådan kommersiell reklam som måste anses riktad särskilt lill svenska
konsumenter.

Det sagda gäller dock endast om kabejnämnden med hänsyn
till överträdelsernas art och programkanalens karaktär och inriktning finner
att ett förbud för programkanalen är godtagbart från yttrandefrihets- och
infor-malionsfriheissynpunkl.

Prop. 1984/85:199 6

22 8 Kabelnämnden skall, i den utsträckning som behövs för
efterhands-

granskning av programkanaler från satelliter som vidaresänds i landet, se

lill att programkanalerna spelas in och att inspelningarna bevaras.

Egensändningar av lokala kabelsändarförelag

23 8 Tillstånd all bedriva egensändningar innebär även
rätt all ställa

sändningstid lill förfogande för annan.

Varje lokalt kabelsändarförelag skall vid utövandet av sin
sändningsrält sträva efter vidaste möjliga yttrandefrihet och
informationsfrihet.

Företaget skall hålla kabelnämnden underrättad om i vilka
kanaler del avser alt bedriva egensändningar.

24 § Tillståndet att bedriva egensändningar fär
återkallas, om del lokala

kabelsändarföretagel

1. inte längre uppfyller kraven enligt 6 8 2,

2.
har brutit mol
15 §,

3.
har bedrivit
sändningar utan all behörig programutgivare funnits,

4. har sänt program som innehållit en
skildring av sexuellt våld eller tvång eller en närgången eller utdragen
skildring av grovt våld mol människor eller djur, om inte sändningen har varil
försvarlig med hänsyn till syftet och sammanhanget saml omständigheterna i
övrigt,

5.
har sänt
pornografiska program,

6. har medgett kommersiell reklam
eller gjort reklam för egen kommersiell verksamhet i sändningarna eller

7. har sänt program eller
programinslag, om pengar eller annan egendom har ställts till förfogande på
villkor att programmet eller inslaget sänds.

Tillståndet får också återkallas, om företaget har sänt
ett program som i en lagakraftägande dom har befunnits innefatta
yitrandefrihetsbrott och som innebär ell allvarligt missbruk av
yttrandefriheten i lokala kabelsändningar. Innan en sådan dom har vunnit laga
kraft får tillståndet återkallas interimistiskt.

Egensändningar i upplåtna kanaler

25 8 Tillstånd lill upplåtelse av kanaler i ett kabelnät
innebär rätt för

tillslåndshavaren all genom avtal medge annan att ensam bedriva egen

sändningar i en kanal. Medgivandets verkan förfaller om del lillstånd som

enligl 9 8 meddelats för upplåtaren upphör att gälla.

Medgivande alt bedriva egensändningar fär ges endast lill
svensk medborgare, svensk juridisk person eller utlänning som har hemvist i
Sverige.

Tillslåndshavaren skall hålla kabelnämnden underrättad om
hur många kanaler som han upplåter och lill vem upplåtelse sker.

26 8 Upplåtelse av kanal bör ske genom skriftligt
avtal.

Tillslåndshavaren får i fråga om sändningarnas innehåll inte föreskriva

annat än att deUa skall vara förenligt med gällande
lagstiftning.

27 8 Kabelnämndenfårbeslutaalt den som bedriver
egensändningar i en

upplåten kanal skall upphöra med sändningarna, om han

1.
inte längre
uppfyller kraven enligt 25 8 andra stycket.

2.
har brutit mot
15 8,

3.
har bedrivit
sändningar utan att behörig programutgivare funnits,

4.
har sänt
program som innehållit en skildring av sexuellt våld eller

Prop. 1984/85:199 7

tvång eller en närgången eller utdragen skildring av grovt
våld mot människor eller djur, om inte sändningen har varit försvarlig med
hänsyn till syftet och sammanhanget samt omständigheterna i övrigt,

5.
har sänt
pornografiska program,

6. har medgett kommersiell reklam
eller gjort reklam för egen kommersiell verksamhet i sändningarna eller

7. har sänt program eller
programinslag, om pengar eller annan egendom har ställts till förfogande på
villkor att programmet eller inslaget sänds.

Beslut alt sändningarna skall upphöra får också fattas om
den som bedriver dessa har sänt ett program som i en lagakraftägande dom har
befunnits innefatta yttrandefrihetsbrott och som innebär ett allvariigt missbruk
av yttrandefriheten i lokala kabelsändningar. Innan en sådan dom har vunnit
laga kraft får kabelnämnden interimistiskt besluta att sändningarna skall
upphöra.

Beslut enligt första stycket 2-7 och andra stycket får
avse en tid om högst ett år.

28
8 Om beslut
enligl 27 8 har meddelats skall tillslåndshavaren genast se till all
egensändningarna upphör. Tillslåndshavaren får under tid som bestämls enligt
nämnda paragraf ej medge att sändningarna återupptas.

29
8 Tillstånd att
upplåta kanaler för egensändningar får återkallas, om tillslåndshavaren

1.
inte längre
uppfyller kraven enligl 6 § 1 eller 2 eller

2.
har brufil mot
10 8,118 första stycket eller 28 §.

3.
har brutit mot
25 § första stycket genom att medge flera sändningsrätt i samma kanal.

Avslutande bestämmelser

30
8 Kabelnämndens
ordförande och vice ordförande skall vara lagfarna och erfarna i domarvärv.

31
8 Om avgifter i
ärenden om lokala kabelsändningar gäller särskilda bestämmelser.

32
§ Kabelnämnden
får återkalla ett tillstånd enligt denna lag, om tillslåndshavaren inte
betalar avgift i ärende om lokala kabelsändningar inom föreskriven tid och
tillslåndshavaren förelagts all betala avgiften vid påföljd att tillståndet
annars kan återkallas.

33
8 När ell
lillstånd enligl denna lag återkallas får kabelnämnden bestämma en lid om
högst ett år inom vilken nytt tillstånd inte kan ges.

34
8 Den som
bedriver egensändningar skall på uppmaning av kabelnämnden tillställa nämnden
sådan inspelning som avses i lagen (1985:000) - - -. Om han inte rättar sig
efter en sådan uppmaning kan nämnden förelägga vite,

35
8 Kabelnämndens
beslut enligt 5, 6, 8 och 9 88, 10 § andra stycket, 17, 20, 21, 24, 27. 29, 32
och 33 88 får överklagas hos kammarrätten genom besvär. Andra beslut enligt
denna lag får ej överklagas.

Prop. 1984/85:199

Beslut enligl denna lag gäller omedelbart, om inte annat
förordnas.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1986.

2. Tillstånd enligt lagen får inte ges
för tid under vilken sökanden bedriver sändningar med slöd av lagen (1984: 115)
om försöksverksamhet med särskild irådsändning. Den som bedriver sådana
sändningar får ej heller medverka i ett lokall kabelsändarföretags
egensändningar eller själv bedriva egensändningar i upplåtna kanaler.

3. Sammanslutning som bedriver
sändningar, för vilka bestämmelserna i lagen (1978:479) om försöksverksamhet
med närradio gäller, får inte samtidigt medverka i ett lokalt
kabelsändarföretags egensändningar eller bedriva egensändningar i upplåtna
kanaler.

3 Förslag till

Lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

Härigenom föreskrivs att punkt 3 i övergångsbestämmelserna
till närradiolagen (1982: 459) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3.' Sådana försök med trådsänd- 3. Sädana försök med irädsänd

ningar av televisionsprogram, som ningar
av televisionsprogram, som

pågår vid utgången av juni 1982, fär pågår
vid utgången av juni 1982, får

äga rum även därefter, dock längst äga
rum även därefter, dock längst

lill utgången av år 1985. lill utgången av mars 1986.

För dessa sändningar skall de äldre bestämmelserna gälla.

Denna lag träder i kraft fyra veckor efter den dag, då
lagen enligl uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:115) om försöksverksamhet med
särskild trådsändning

Härigenom föreskrivs att övergångsbestämmelserna lill
lagen (1984: 115) om försöksverksamhet med särskild trådsändning skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den 15 Denna lag träder i kraft den 15

april 1984. Lagen gäller lill utgång- april 1984.
Lagen gäller till utgång

en av år 1985. en av mars 1986. Tillstånd enligt

2 § får dock inte meddelas efter utgången av år 1985.

Denna lag träder i kraft fyra veckor efter den dag, då
lagen enligl uppgift pä den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

' Senaste lydelse 1983: 1082

Prop. 1984/85:199 9

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1985-02-21

Närvarande: statsrådet 1. Carlsson, ordförande, och
statsråden Lundkvist, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson,
Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg,
Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Göransson

Lagrådsremiss om radio- och TV-sändningar i kabelnät

1 Inledning

Regler för eter- och irådsändning av ljudradio- och
TV-program finns i radiolagen (1966:755, omlryckl 1972:240, ändrad senast 1984:
114). Yu-randefriheten i radio och TV regleras i radioansvarighetslagen
(1966:756). Till radiolagen ansluter bl. a. lagen (1984: 115) om
försöksverksamhet med särskild irådsändning.

Den 20 augusti 1982 tillkallades en kommitté (U 1982:07)
med uppdrag all utreda vissa massmediefrågor'. De ursprungliga
utredningsdirektiven (Dir 1982:62) ersaues den 23 februari 1983 i sin helhet
med tilläggsdirektiv (Dir 1983:19). Kommitlén, som antog namnet
massmediekommittén, avgav den 16 augusti 1984 belänkandet (SOU 1984:65) Via
satellit och kabel. Betänkandet har remissbehandlats.

Till protokollet i delta ärende bör fogas dels kommitténs
sammanfattning av betänkandet som bUaga I, dels de lagförslag som läggs fram i
betänkan-del som bilaga 2, dels en förteckning över remissinstanserna och en
sammanfattning av remissyttrandena som bilaga 3.

Under år 1984 har tvä slags försöksverksamhet med
kabelsändningar av TV-program pågått i Sverige. Dels har regeringen gett
lillstånd lill försöksverksamhet med vidaresändning av program som tagits emot
frän satelliter i fast trafik, dels har Sveriges Television AB medgett vissa
försök med

' Vid betänkandets avlämnande hade kommiltén följande
sammansättning: kanslichefen Leif Andersson, ordförande, sakkunnige Björn
Andersson, riksdagsledamöterna Georg Andersson och Anders Björck, direktören
Bert Levin samt riksdagsledamöterna Sven-Erik Nordin och Yvonne
Sandberg-Fries.

Prop.
1984/85:199 10

lokal programverksamhet inom ramen för företagets
tillstånd alt bedriva rundradiosändningar.

Vid
beredningen av detta ärende har jag särskilt samrätt med cheferna för
justitie-, kommunikations- och finansdepartementen.

2 Bakgrund

Satelliter har under lång tid använts för överföring av
radio- och TV-program. 1 första hand har det gällt överföring mellan
kontinenter, där mottagarna har varil de nationella radio- och TV- förelagen i
olika länder. Eu exempel på sådan överföring är den som sker mellan den
nordamerikanska kontinenten och Europa med hjälp av olika satelliter, ägda av
den internationella organisationen Inielsat. Satelliter används också i bl. a.
USA och Kanada för att inom länderna förmedla radio- och TV-program över långa
avstånd.

Massmediesiluationen i Sverige påverkas i första hand av
utvecklingen av sådana europeiska satelliter, vars sändningar kan tas emot i
vårt land. Den europeiska teleorganisationen Eulelsat håller pä alt etablera ett
system av satelliter för telekommunikation i Europa, kallat Eulelsat 1. Systemet
kan användas för olika slags telekommunikationer, inkl. TV-sändningar. De två
första satelliterna i systemet är redan i funktion och en tredje satellit
planeras. Det är fråga om satelliter för s. k. fast trafik, i dagligt tal
kommunikationssatdluer. Kännetecknande för sådana satelliter är att de sänder
med relativt låg effekt och att signalen läcker en stor yta på jorden.
Följaktligen fordras en ganska stor och dyrbar moltagarutruslning för
acceptabel mollagningskvalitet. I beteckningen "fast trafik" ligger
att satelliterna i första hand är avsedda för överföring av signaler lill ett
litet antal fasta mottagningsstationer, varifrån signalerna efter omvandling kan
transporteras vidare lill de slutliga mottagarna.

Redan Eulelsat I-systemets föregångare,
experimenlsatellilen Orbilal Test Satellile (OTS), kom alt användas för
utsändning av TV-program avsedda all spridas till allmänheten genom
vidaresändning i kabelnät. Intresset för en sådan användning av
Eutelsat-salelliterna har också varit stort. I den första satelliten, vars
egentliga uppgift är att tjänstgöra som reserv för den andra satelliten, har
all kapacitet hyrts av televerken i olika europeiska länder, som avser alt upplåta
kanaler lill olika förelag som önskar sända TV-program lill kabelnät.
Salellitkapaciteten hyrs på oprioriterad basis, dvs. tjänsterna måste upphöra
om reservsatelliten behövs för att ersätta huvudsalellilen. Program avsedda all
vidaresändas i kabelnät i Europa sänds f.n. också över en av Inlelsats
satelliter. Också signalerna från den sovjetiska kommunikationssatelliten
Horizont kan las emot i Sverige.

Prop.
1984/85:199 11

Flera nya kommunikationssatelliter planeras.
Massmediekommiltén redovisar sådana planer från bl. a. Frankrike,
Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland och Luxemburg. Även amerikanska
bolag har offentliggjort planer pä uppsändning av satelliter för överföring av
TV-program från USA till kabelnät i Europa.

S.k.
direktsändande satelliter skiljer sig från de hittills nämnda genom att de har
avsevärt högre sändarsiyrka och en signal som läcker ett mindre geografiskt
område. Frekvenser för sändningar har fördelats mellan staterna vid en
internationell konferens år 1977. Någon motsvarande frekvensfördelning har
inte gjorts i fråga om kommunikationssatelliter. Signalerna frän
direktsändande satelliter kommer att ha en sådan styrka alt de skall kunna las
emot direkt av allmänheten i det land lill vilket sändningarna är riktade. Den
moltagningsutrustning som ertordras skall vara så billig att enskilda hushåll
kan ha råd med den. Signaler från direktsändande satelliter kommer att kunna
las emot också utanför det område för vilket de är avsedda, men kraven på
moltagarutruslning blir då högre. Direktsändande satelliter planeras i Europa
av Frankrike, Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland samt av ett antal
andra länder i den europeiska rymdorganisationen ESA. Sverige, Norge och
Finland samarbetar om satelliten Tele-X, som är en direklsändande satellit.
Någon direktsändande satellit, vars sändningar kan las emot i Europa, finns
emellertid ännu inte i drift.

Som
massmediekommittén har framhållit finns del tecken som lyder på all de tekniska
skillnaderna mellan direktsändande satelliter och kommunikationssatelliter
kommer all minska. Förbättrad aniennteknik har gjort att kravet pä signalstyrka
för enskild mottagning kan minskas, vilket kan leda lill alt de direklsändande
satelliterna kan ges lägre sändareffekt. Samtidigt kan kommunikationssatelliterna
komma att få högre effekt.

Olika
satelliter ställer, som nämnts, olika krav på utrustning på marken. Kostnaderna
för den omfattande utrustning som krävs för att la emot program från
kommunikationssatelliter är höga. Om sådana satelliter skall användas för
sändning av TV-program till hushållen får därför mottagningen i regel
artangeras gemensamt, genom alt hushällen ansluts med kabel. Mottagning av
program från direktsändande satelliter kommer i princip att vara möjlig för
enskilda hushåll i del område som signalen är riktad emot. I många fall kommer
emellertid enskild mottagning inte att kunna ordnas, t. ex. för många boende i
flerfamiljshus vars lägenheter ligger i skugga för satellitsignalerna.
Mottagning av program frän direktsändande satelliter, avsedda för andra länder,
kommer vidare sannolikt alt kräva så dyrbar utrustning alt kollektiv mottagning
blir den naturliga lösningen. Del finns därför skäl all anta att utbyggnaden av
kabelnät kommer att bli av avgörande betydelse för möjligheten att la emot
satellitprogram av alla olika slag.

Prop.
1984/85:199 12

Jag har här uppehållit mig vid kabelnätens betydelse för
förmedling av satellitprogram. Kabelnäten har även andra användningsområden.
Jag syftar i första hand på cenlralantennfunktionen, dvs. mottagning och
vidaresändning av elersända rundradioprogram, den användning som i dag är den
vanliga. Ungefär hälften av TV-hushällen i Sverige är f n. anslutna till
centralantennanläggningar. Dessa omfattar i allmänhet ett litet antal hushåll
och är oftast inte byggda för alt kunna förmedla mer än ett fätal TV-kanaler.

Ett kabelnät kan också användas för överföring av
videogram eller av program som produceras för all sändas direkt i nätet.
Massmediekommiltén använder termen egensändningar för sådana sändningar.

Utbyggnaden av kabelnät för TV-distribution framställs
ibland som ett första steg i en utveckling varigenom många olika tjänster skall
kunna erbjudas hemmen över kabelnät. De tjänster som brukar nämnas är olika
slag av textkommunikation, bildtelefon, förmedling av beställningar och
betalningar, larmljänsler och spel av olika slag. Framtidsutsikterna för detta
slag av tjänster är svårbedömda. Många av de diskuterade tjänsterna kan också
tillhandahållas över ett moderniserat lelefoninät, med större
överföringskapacitet än i dag. Chefen för kommunikationsdepartementet kommer
senare i vår att behandla dessa frågor i ett förslag lill en särskild
proposition.

Utvecklingen inom satellit- och kabelområdel är osäker i
en rad avseenden. Osäkerheten gör att del är svårt att ha någon mer bestämd
uppfattning om vilka effekier den nya tekniken kommer att ha i kullur- och
mediepoli-tiskl hänseende. Massmediekommittén har emellertid sökt göra en sådan
bedömning. Kommiltén kommer fram till all effekterna på olika kulturverksamheter
av ell ökat TV-utbud förmodligen blir ganska små. Ell undantag ulgör
biografbesöken. Dessa har under många år minskal i antal, bl. a. beroende på
konkurrens från TV och video. Denna minskning tror kommittén kommer alt fortsätta.

En förbättrad medieutbildning i skolan är enligl kommiltén
nödvändig oavsett vilken omfattning satellit- och kabeldistribuerade TV-program
kommer alt få i fortsättningen.

Det är naturligtvis svårt att med säkerhet säga något om
programutbudet i de kommande salellitkanalerna. Hittillsvarande erfarenheter
och redovisade planer lyder emellertid på att programmen i stor utsträckning
kommer all beslå av film, musikprogram, sport, serier och annan lätt
underhållning. Massmediekommittén för ell resonemang om effekterna av en sådan
utveckling. Kommiltén konstaterar all en förskjutning i tittandet från informativa
program till underhållningsprogram inträffade redan då TV 2 infördes. Den
ytterligare förskjutning i tillandel som salellilprogrammen kan leda lill
bedöms bli liten i förhållande lill vad som redan har ägt rum.

Jag har i årets budgetproposition (prop. 1984/85: 100,
bil. 10, s. 156) förordat att särskilda medel skall avsättas för kullur i
skolan. Avsikten är

Prop. 1984/85:199 13

att man genom olika projekt i enskilda skolor skall bygga
upp ett större medvetande om kulturfrågornas betydelse i undervisningen och en
störte vana vid att arbeta med sådana frågor. Film, video och TV har
självfallet en särskild betydelse i detta sammanhang.

Även om enskilda stater kan besluta om regler för
innehållet i satellilpro-gram som förutsättning för all de skall fä
vidaresändas i respektive land är det mer effektivt att låta sådana regler
gälla för programmen redan dä de sänds upp till satelliten. Överläggningar om
sådana regler har förts inom Europarådels ram. Dessa överläggningar har
resulterat i en rekommendation om utnyttjande av salelliikapacitet för TV och
ljudradio, vilken nyligen har antagits av Europarådels ministerkommitté
(Recommendation no. R (84) 22 on the use of satellile capacity for television
and sound radio). Rekommendationen innebär bl. a. att en stat som ställer
satellitulrymme till förfogande för ljudradio- eller TV-sändningar skall se
till att programmen överensstämmer med tillämplig lagstiftning. Dessutom
föreskrivs vissa minimiregler för programinnehållet.

3 Massmediekommitténs förslag

Kommitténs sammanfattning av sitt belänkande återges i
bilaga 1 och dess lagförslag redovisas i bilaga 2. Jag skall här endast
översiktligt beröra huvuddragen i kommittéförslaget.

Kommittén föreslår att rätten att anlägga kabelnät skall
förbli fri. Några särskilda planer för kabelulbyggnad behövs inte av kultur-
och massmediepolitiska skäl. En eventuell utbyggnad skall finansieras genom
avgifter från dem som ansluts lill näten, inte med bidrag från stat eller
kommun. Kommittén lägger inte fram några förslag om all näten skall vara av
ett visst tekniskt utförande eller att uppbyggnaden skall följa en viss
struktur. Kommittén påpekar emellertid all de skilda förutsättningarna för
televerket och andra nätanläggare kan komma all leda lill en viss marknadsuppdelning,
där televerket inriktar sig på basnäts- eller orlsnätsutbyggnaden medan andra
inriktar sig på mindre enheter, framför allt utbyggda central-aniennanläggningar.
Arbetet på en teknisk standardisering bör t. v. bedrivas utan någon statlig
reglering. Vid behov bör dock föreskrifter om visst tekniskt utförande kunna
meddelas.

Vissa användningar av kabelnät bör enligl kommiltén kräva
tillstånd frän staten, förutsatt alt sändningarna riktas lill allmänheten i
bostäder och au de kan tas emot i fler än 50 bostäder. Varje lillstånd skall
avse ett visst område, som i princip inte skall vara större än det kommunen
omfattar. Tillstånd bör fordras för samtidig och oförändrad vidaresändning av
program som har lagils emot från satelliter i fast trafik. Tillstånd bör
vidare krävas för egentliga egensändningar. Kommiltén föreslår en ny lag om
kabelsändning som skall gälla för dessa båda slag av verksamhet. När det

Prop.
1984/85:199 14

gäller program från direklsändande satelliter anser
kommitlén att den nuvarande generella rätten enligt radiolagen alt vidaresända
trådlöst mollagna rundradioprogram i centralantennanläggningar innebär alt
sådana program får vidaresändas utan tillstånd.

Tillstånd enligt den föreslagna nya lagen föreslås kunna
ges till ägare av kabelnät och till särskilt tillskapade lokala
operalörsföretag. Nätägare och lokala operatörsföretag skall kunna få tillstånd
att dels vidaresända program från satelliter i fast trafik, dels upplåta
kanaler i nätet lill annan för egensändningar. Lokala operatörsföretag föreslås
vidare kunna få tillstånd att själva svara för lokala sändningar. En nätägare
som får lillstånd till vidaresändning av salellitprogram bör, enligt kommittén,
bli skyldig att ulan kostnad ställa en kanal i kabelnätet lill förfogande för
del lokala operatörsförelagets lokala sändningar. Ansvaret för alt
programreglerna följs föreslås åvila den som fält sändningstillstånd. Kommiltén
anser också att även i de fall då en kanal upplåts lill annan ansvaret bör
ligga hos nätägaren eller del lokala operalörsföretagel. De skall bl. a. vara
skyldiga att utse programulgivare. För alt det lokala operatörsförelaget skall
kunna få sändningstillstånd skall det ha lokal förankring och bred
ägarsamman-sätining. Sändningsverksamheten i den lokala kanalen skall bedrivas
så alt en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet råder.

Vissa villkor föreslås för tillstånd. Samråd skall ha
skett med företrädare för de boende i området. Ansökningar om tillstånd skall
remitteras till kommunen för yttrande. Del skall prövas om de förelag som söker
tillstånd har tillräckliga ekonomiska förutsättningar för alt genomföra
verksamheten. Tillstånd skall lämnas för ett begränsat område, normalt högst
en kommun, och för en begränsad lidsperiod, inledningsvis högst tre år.

Den som får tillstånd att vidaresända salellilkanaler
eller att upplåta kanaler lill andra för egensändningar skall se till att de
boende som ansluts lill kabelnätet kan la emot de etersända svenska
rundradioprogram som är avsedda alt tas emot i området.

Sändningsverksamheten i kanaler för egensändningar bör ha
lokal inriktning. Kommittén föreslår förbud mot gemensam programsättning genom
alt radiosändare matar lokala programkanaler i flera olika kabelnät. Vidare
föresläs alt lokala kanaler inte skall få innehålla andra former av sändningar,
t.ex. salellitprogram eller etersända rundradioprogram.

De innehållsregler som föreslås riktar sig mol program med
våldsinslag eller pornografiska inslag eller program som innehåller hets mol
folkgrupp.

Vidare föreslås förbud mot kommersiell reklam och s. k.
sponsrade program i lokala sändningar. För salellitprogram förordas regler mot
sådan reklam som särskilt riktar sig lill svenska konsumenter. Överträdelse av
programreglerna kan leda till att sändningstillståndet dras in.

Kommittén föreslär att en särskild statlig myndighet,
kabelnämnden, skall inrättas för alt pröva frågor om tillstånd för sändningar i
kabelnät. Nämnden bör få en opolitisk sammansättning. Beslut i viktigare frågor

Prop. 1984/85:199 15

skall kunna överklagas till kammarrätt. Nämndens
verksamhet skall finansieras med avgifter frän dem som fåll tillstånd.

Något
straff- eller skadeslåndsrältsligt ansvar skall enligt kommittén inte gälla för
den som fått tillstånd lill samtidig och oförändrad vidaresändning av
salellitprogram i kabelnät. För andra slag av lillsiåndspliktiga Ijudradio-och
TV-sändningar i kabelnät föreslås en särskild kabelansvarighelslag.

Vidare
föreslär kommittén att en särskild avgift skall tas ut för användning av film
i vidaresändning av satellitprogram och i lokala sändningar. I första hand
förordas en avlalslösning, men om en sådan inte går att genomföra bör
lagstiftning tillgripas. Kommittén pekar även på att avgifter skulle kunna
användas för all stödja den lokala programverksamheten.

De försök som f. n. pågår med slöd lill lokala
medieverkstäder under ledning av visningsnämnden inom Svenska Filminstitutet
bör enligl kommittén utvidgas lill att gälla även sändningar i lokala
kabelnät.

Kommitlén
behandlar också vissa andra frågor, nämligen regler för teledata och annan
datakommunikation lill allmänheten samt för text-TV och s. k. radiotext, reklam
i videogram, upphovsrätt, bevarande och dokumentation, rätten alt i efterhand
ta del av program som sänts i radio och TV, massmediernas rätt lill
nyhetsbevakning samt medieutbildning och medieforskning. Jag återkommer lill
vissa av dessa frågor i det följande.

4 Remissinstanserna

Här återges vissa huvudpunkter i remissopinionen. För en
mer detaljerad sammanställning hänvisas lill bilaga 3.

Många
remissinstanser betonar osäkerheten om den framtida utvecklingen eller
uttrycker tveksamhet inför de sammanfattande bedömningar som kommittén har
gjort. I allmänhet godtas ändå de slutsatser som kommitlén har dragit och vad
den i sak har föreslagit. Några framhåller alt de föreslagna reglerna måste
betraktas som provisoriska.

Förslaget om etableringsfrihet för nätanläggning
tillstyrks eller lämnas utan erinran av ett stort antal remissinstanser.
Åtskilliga anser dock all någon slags plan för utbyggnaden skulle vara befogad.

Televerkets
roll diskuteras av många. Från flera håll framhålls betydelsen av alt de
konkurrensulsaita delarna av verksamheten särredovisas. Några anser alt verket
bör upplåta de kanalisationer och kabeltrummor som verket disponerar åt andra
nätanläggare.

Förslaget om en s. k. gratiskanal för lokala sändningar
som villkor för en nätägares tillstånd till satellitsändningar tillstyrks
nästan över lag.

När det gäller det föreslagna lokala operatörsföretaget
betonar några remissinstanser vikten av alt sådana förelag kommer till stånd
och att de

Prop.
1984/85:199 16

slår öppna för alla som vill medverka. Andra remissinstanser
är tveksamma till om sådana företag kommer alt kunna bildas.

Enligt kommittén skall varje nälägare i egenskap av
innehavare av tillstånd alt upplåta kanaler ansvara för programmens innehåll.
Många remissinstanser motsätter sig eller är tveksamma till detta förslag.
Några anser att de lokala operalörsföretagen skall ha huvudansvaret för alla
sändningar. Andra förordar i stället att ansvaret skall ligga på dem som
tillhandahåller programmen.

De flesta remissinstanserna tillstyrker att Sveriges
Radio- koncernens elersända program alllid skall tillhandahållas. Några betonar
dock att detta inte bör gälla en eventuell betal-TV i Sveriges Radio-koncernens
regi.

Förslaget att bl. a. tidningar skall kunna ges
sändningsmöjligheter i egna kanaler välkomnas av vissa remissinstanser medan
andra intar en negativ hållning till utveckling av lokala lidningskanaler, bl.
a. med hänsyn lill risken för lokala mediemonopol.

Förslaget om ett koncessionssystem tillstyrks eller lämnas
utan erinran av de flesta remissinstanserna. Några är principiellt kritiska mol
ell koncessionssyslem men godtar, för den händelse ett sådant system genomförs,
i stort den gränsdragning som kommiltén har gjort mellan fri och
lillständspliktig sändningsverksamnet. Vissa motsätter sig dock att tillstånd
skall krävas för vidaresändning av program frän kommunikationssatelliter. Ett
fåtal remissinstanser anser att lillståndskravet skall gälla även för
direktsändande satelliter medan andra motsätter sig varje form av reglering av
innehållet i kabelsändningar till allmänheten.

Ett antal remissinstanser förordar en högre gräns än 50
hushåll för de kabelnät som skall vara fria från lillständskrav, medan de
flesta inte berör frågan.

Bland de remissinstanser som diskuterar kommunernas roll i
tillståndsgivningen tillstyrker några kommitténs förslag medan betydligt
flera, främst kommuner, anser att kommunerna borde ges ett större inflytande än
kommittén föreslår. Några menar att kommunerna borde svara för
tillståndsgivningen.

Av de remissinstanser som har synpunkter på förslaget om
en central kabelnämnd tillstyrker några alt ett permanent organ inrättas medan
andra förordar temporära lösningar.

Flera remissinstanser tillstyrker uttryckligen förslaget
all nämnden skall ges en opolitisk sammansättning. Andra önskar dock att
kommuner, politiska partier eller folkrörelser skall vara företrädda i
nämnden.

Flera remissinstanser diskuterar kabelnämndens uppgifter.
Några anser all uppgiften all pröva om brott mot programreglerna har skett inte
bör ligga på nämnden. Andra betonar nämndens informalionsuppgifter. Några anser
alt nämnden bör ansvara för olika avtal och överenskommelser för kabelfrågor
och för fördelning av radiolänkfrekvenser för överföring mellan och till
kabelnät. Också ansvar för utveckling och forskning föreslås åvila nämnden.

Prop.
1984/85:199 17

Några remissinstanser anser att tillståndsgivning för
satellitsändningar bör gälla generellt och inte för varje enskild
satellilkanal.

Några remissinstanser föreslår alt sändningarna i vissa
fall skall kunna omfatta mer än en kommun. Andra kritiserar de föreslagna
förbuden mol gemensam programsättning och blandade kanaler.

De flesta remissinstanser som ullalar sig i frågan
tillstyrker de föreslagna programreglerna, liksom att brott mot reglerna skall
kunna leda lill indragning av sändningstillståndet. Några instanser anser dock
all indragning av tillståndet är en alltför långtgående åtgärd.

Några remissinstanser är kritiska mot alt de föreslagna
reglerna kan leda till att samma program kan komma att prövas parallellt i
kabelnämnden och i domstol.

Mänga remissinstanser framhåller de höga kostnaderna för
lokal ka-bel-TV-produktion och är kritiska mot att inga
finansieringsmöjligheter anvisas i betänkandet.

Avgifter på satellitprogram föreslås av några remissiTlslanser
som en finansieringsmetod för lokala program medan andra förordar reklamfinansiering.
Några menar att överskott från satellitprogrammen kan användas för den lokala
produktionen om de lokala operalörsföretagen svarar för såväl
satellitdistribution som lokala sändningar.

Det föreslagna förbudet mot satellilreklam som under en
läng tidsperiod och i betydande omfattning har riklats mot Sverige avstyrks av
några remissinstanser, medan andra anser att sådana regler är nödvändiga.

Ökat slöd till lokala medieverkstäder tillstyrks av några
remissinstanser. Några framhåller alt det inte går att utnyttja nuvarande
medieverkstäder för mer kontinuerlig programproduktion.

De remissinstanser som behandlat frågan instämmer med
kommittén i fråga om behovet av utbildning och forskning om massmedier.

5 Försöksverksamhet

Tvä olika slag av försöksverksamhet med kabel-TV har
inletts under år 1984. Det ena gäller vidaresändning av program från
kommunikationssatelliter enligt lagen om försöksverksamhet med särskild trådsändning.
Regeringen har gett tillstånd till försök på ett 30-tal orter. Vidare har
Sveriges Television AB medgett försök med lokala programsändningar inom ramen
för företagets tillstånd att bedriva rundradiosändningar. Sädana medgivanden
har lämnats för ett 40-tal orter. 1 vissa fall förekommer båda slagen av
försöksverksamhet på samma ort och i samma kabelnät. Försöksperioderna
sträcker sig i båda fallen längst lill utgången av år 1985. Erfarenheterna av
försöken är ännu mycket begränsade. På några orter har emellertid försöken med
lokala TV-sändningar inte kommit i gång eller avbrutits efter kort tid. Vid
utgången av år 1984 var ca 45 000 hushåll anslutna lill satellit- 2 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr
199

Prop.
1984/85:199 18

sändningarna. Underhållningskanalen "Sky
Channel" vidaresändes i samtliga nät. Övriga salellilkanaler som
befordrades var populärmusikkan-alen "Music Box", den franskspråkiga
"TV 5" samt sovjetisk television via Horizont-satellilen. Intresset
för salellilprogrammen har varit större än vad som har kunnat tillgodoses inom
ramen för den omfattning som försöksverksamheten ansetts böra ha.

6 Allmänna överväganden

Fram lill nu har de tekniska möjligheterna att ta emot TV
i Sverige i princip varit begränsade till de svenska programmen. 1
gränstrakterna förekommer att man lar emot grannländernas program, men detta
"gräns-tittande" har inte fält på långt när samma betydelse som i en
del andra länder.

Genom framväxten av satelliter för överföring av radio-
och TV-program förändras förutsättningarna radikalt. Med satelliter i
kombination med kabelnät blir det möjligt att överföra ell mycket stort antal
programkanaler lill hushållen. Utländska program kan visas i svenska hem med
samma tekniska kvalitet som de svenska programmen. På några år har situationen
förändrats från en knapphet, betingad av tillgängen på elerfre-kvenser, till
ett överflöd, där gränserna inte sätts av tekniken utan av andra faktorer.

Det är självklart alt den nya tekniken skapar många
värdefulla möjligheter. Genom att TV-dislribulionen inte längre blir begränsad
till marksändare med liten räckvidd förbättras förulsäitningarna för ett fritt
informationsutbyte över gränserna. Flödet av information mellan olika länder
kan härigenom öka. I särskilt hög grad är detla av intresse för de nordiska
länderna där den nya tekniken kan bidra till att stärka samhörigheten. Om
program från invandrarnas hemländer sänds via satellit och kabel får
invandrarna lättare att hålla sitt språk och sin kultur levande. Ett bredare
programutbud kan leda lill förbättrade möjligheter att tillgodose specialintressen.
Kabelnäten möjliggör också lokala sändningar som endast når de hushåll som är
anslutna till näten. Även om dessa bara kommer alt kunna utnyttjas av dem som
bor i områden som är anslutna lill kabelnät anser jag del värdefullt all sädana
möjligheter skapas.

Jag vill understryka alt vi, bäde när det gäller
satellitsändningar och lokala sändningar i kabelnät, befinner oss i början av
en utveckling om vars fortsalla förlopp det är omöjligt att i dag ha någon
säker uppfattning. För att olika slags verksamhet i kabelnät skall kunna
utvecklas är det emellertid angelägel att man redan nu kan fastställa regler.
Det ligger därför ett stort värde i att massmediekommittén står enig bakom
huvuddelen av sina förslag. Skulle del visa sig att utvecklingen kommer att gå
i en sådan riktning att reglerna inte längre framstår som ändamålsenliga kan
del

Prop.
1984/85:199 19

emellertid bli nödvändigt att göra ändringar efter
förhållandevis kort tid. Ändringar kan också aktualiseras i samband med
beredningen av yitrande-frihetsutredningens (Ju 1977: 10) betänkande (SOU 1983:
70) Värna yttrandefriheten, som f.n. pågår inom justitiedepartementet.
Avsikten är att grundlagsförslag med anledning av detta betänkande skall kunna
behandlas av riksdagen i anslutning lill 1988 års val.

Helhetsintrycket
av remissbehandlingen är positivt när del gäller huvudprinciperna i kommitténs
förslag. De många synpunkterna inom olika delområden vittnar emellertid i sig
om en osäkerhet inför både satellitprogrammen och de lokala
programsändningarna. Jag tar i det följande upp dessa två slag av
sändningsverksamhet var för sig.

När del
gäller satdlitprogrammen är flera remissinstanser kritiska mol kommitténs
beskrivning av de kulturpolitiska konsekvenserna. De anser alt kommittén har
tagil för lätt pä risken all programmen kan fä en ensidig inriktning på film,
sport och lättare underhållning och att de härigenom kommer att leda till en
förtlackning av lyssnar- och lillarvanorna. Särskilt framhålls risken för att
barn kan komma alt tillbringa en stor del av dagen med att se på TV-program som
de inte kan förslå.

Jag har
förståelse för den oro som ligger bakom kritiken. Det är emellertid svårt alt
förutse utvecklingen av salellilprogrammen och lillarvanorna. Framtiden rymmer
både risker och möjligheter. Del har offentliggjorts planer pä produktion av
program som skall sändas samtidigt i olika språkversioner så att varje land
skall kunna få sändningarna textade på sitt eget språk. Distribution av kanaler
med ett omfattande nyhetsutbud planeras också. Vid sidan av de i huvudsak
kommersiellt inriktade salellitkanalerna planeras också samarbete mellan olika
europeiska rundradioföretag om satellitprogram. Jag återkommer till det
nordiska samarbetet inom delta område.

Företrädare
för Sveriges Radio-koncernen har länge framhållit risken för att
multinationella förelag med syftet att kommersiellt exploatera den stora
marknad som Västeuropa utgör kommer att söka konkurrera ut de nationella rundradioföretagen
i kampen om de mest attraktiva programmen. Dessa program skulle också i första
hand förbehållas dem som bor i kabelanslutna hus. företrädesvis i tätorterna,
och som har råd att ansluta sig.

Enligt min mening är del självklart att företag inom
Sveriges Radio-koncernen som betjänar alla lyssnare och tittare även i
fortsättningen bör spela den ledande rollen i radio- och TV-verksamheten i vårt
land. Endast pä så sätt får alla i Sverige möjlighet att la del av ett
omväxlande och kvalificerat programutbud som omspänner såväl nyheter,
information och debatt som kullur och underhållning. Del är också bara genom de
nationella radio- och TV-företagen som man kan säkerställa en programverksamhet
som är förankrad både i Sverige som helhet och i de olika delarna av vårt land.

Prop.
1984/85:199 20

Vår inhemska radio och TV kan stärkas på olika sätl.
Resurser som möjliggör ell slagkraftigt programutbud kan garanteras.
Verksamheten kan utökas med nya kanaler, vilka bör få tillgäng till marknätet.
Genom regler om att sädana etersända rundradioprogram alltid skall kunna las
emot av dem som är anslutna till kabelnät tillförsäkras alla i Sverige tillgång
till ett utökat etersänt programutbud.

Den nordiska planeringen för samarbete inom radio- och
TV-omrädet är inne i ett avgörande skede. Ett praktiskt samarbete kring nordisk
programverksamhet via satellit skulle innebära en avsevärd förstärkning av den
nordiska samhörigheten. På samma sätl som i fråga om de inhemska radio-och
TV-kanalerna är det önskvärt att sådana nordiska kanaler blir tillgängliga i
alla kabelnät. Del är vidare önskvärt att spridningen av grannländernas
marksända rundradioprogram till större delar av vårt eget land underlättas.

Samarbete mellan radiobolagen sker inte enbart inom Norden
utan också inom den europeiska rundradioorganisalionen European Broadcasting
Union (EBU). Genom all uppträda samlat har de europeiska nationella
rundradioförelagen goda möjligheter att behålla sin styrka i förhållande lill
de multinationella förelag som vill lägga under sig den europeiska
ka-bel-TV-marknaden.

Viljan alt skydda den nationella radion och televisionen
finns i alla europeiska länder. Man önskar slå vakt om såväl möjligheten all
bedriva en självständig radio- och TV-politik som, i de länder där man
tillämpar reklamfinansiering, finansieringskällorna för programverksamheten.
Inga stater önskar att utländska förelag skall dominera radio- och TV-utbudet
inom resp. land. Bl. a. av dessa skäl har inom Europarådet utarbetats
rekommendationer om reklam i satellitsändningar samt om utnyttjande av
satellitutrymme för radio- och TV-ändamål.

Det är min förhoppning att här nämnda åtgärder skall vara
tillräckliga för alt uppnå en önskvärd balans mellan Sveriges Radio-koncernens
verksamhet och de utländska satellitsändningarna. När ytterligare erfarenhet
har vunnits får ställning las lill om även andra åtgärder kan behöva vidtas.

När del gäller den lokala programverksamheten avspeglar
mänga remissyttranden en skepsis lill möjligheten att fä till stånd sådan verksamhet.
Dessa farhågor har sin grund i erfarenheten att det är komplicerat och dyrbart
att bedriva lokal TV-produktion och att det brukar vara svårt alt hålla i gång
en produktionsverksamhel med icke- professionella under någon längre lid.

Många remissinstanser pekar på svårigheterna att hitta
finansieringsmöjligheter för de lokala programmen. Några förordar reklam som
en lämplig finansieringskälla medan andra anser att verksamheten bör bekostas
genom bidrag från det allmänna eller genom all iniäktsmedel omfördelas från
verksamheten med vidaresändning av satellitprogram.

Prop. 1984/85:199 21

Ett annat skäl till att vissa remissinstanser uttrycker
tveksamhet inför kommitténs förslag om lokal sändningsverksamhet är all de
befarar att tidningsföretag kommer att få en dominerande ställning i
programverksamheten och all detta kommer alt leda till lokala mediemonopol.

Kommittén har föreslagit alt lokala sändningar inte skall
fä innehålla program som sänds ut centralt genom radiosändning för all
samtidigt spridas i fiera kabelnät. Enligl kommittén bör inte heller kanaler
där det lokala innehållet blandas med t. ex. satellitsändningar tillåtas. Några
remissinstanser motsätter sig dessa begränsningar. Vissa av dem motiverar sin
avvisande hållning med att det skulle bli lättare att komponera ett attraktivt
innehåll i de egna sändningarna om man fick använda centralt utsända program
eller satellitprogram i kombination med det lokala materialet.

För egen del har jag viss förståelse för de olika farhågor
och invändningar som remissinstanserna har gett uttryck för. Erfarenheterna av
lokal TV-produktion i vårt land är ännu mycket begränsade och mänga frågor
kommer inte att kunna besvaras förrän efter en lids verksamhet. Kommitténs
förslag till regler för egensändningar syftar till att befästa sändningarnas
lokala karaktär och att möjliggöra också för de mindre resurssiarka att delta i
den lokala programverksamheten. Särskilt under en uppbyggnadsperiod framstår
sådana regler som välmotiverade. Jag anser att kommitténs förslag är väl
avvägt och vill därför inte avvika från principerna i förslaget.

Jag förordar alltså att kommitténs förslag i allt
väsentligt läggs till grund för lagstiftning pä området.

Innan jag går in pä enskildheterna i det regelsystem som
jag förordar vill jag i all korthet redovisa huvudpunkterna i det.

-
Tillstånd skall
krävas dels för rätt alt sända vidare radio- och TV-program från satelliter i
fast trafik, dels för rätt att bedriva andra slag av sändningar, s. k.
egensändningar, i kabelnät.

-
Som hittills
står del var och en fritt all i kabelnät sända vidare elersända radio- och
TV-program i rundradiosändningar från t. ex. direktsändande satelliter eller
Sveriges Radio-koncernen.

-
Tillstånd alt
bedriva kabelsändningar skall kunna ges dels lill ägaren eller den som annars
förfogar över ett kabelnät, nätinnehavaren, dels lill ett för ändamålet
särskilt tillskapat sändarförelag, ett lokalt kabelsändarförelag.

-
Nätinnehavaren
kan endast få rätt att sända vidare satellitprogram. Det lokala kabelsändarföretagel
kan, utöver den rätlen, även få rätt all bedriva egensändningar.

-
Nälinnehavaren,
liksom det lokala kabelsändarföretagel, kan härutöver få rätt att upplåta hela
kanaler i kabelnäten åt andra för egensändningar.

-
En särskild
ytlrandefrihetsrätlslig ansvarighetslagsiiftning införs för

Prop.
1984/85:199 22

egensändningarna. Härutöver införs vissa särskilda regler
för innehållet, nämligen avseende reklam, våld och pornografi. Vid överträdelse
av dessa regler samt vid yttrandefrihetsbrott får sändningstillståndet
återkallas.

- Varje sändningstillstånd begränsas till all omfatta
ett visst område, i

princip högst en kommun.

— En statlig myndighet, kabelnämnden, inrättas med
uppgift alt pröva

frågor om tillstånd och utöva tillsyn över verksamheten.

Tillgången på kabelutrymme för lokala sändningar skall
garanteras genom att nätinnehavare åläggs att ulan kostnad ställa en kanal
till förfogande för de lokala kabelsändarförelagens sändningar.
Egensändningarnas lokala karaktär betonas genom alt central programsätlning och
kanaler med ett blandat innehåll av lokala program och t. ex. salellitprogram
inte tilläts.

Skälen mot reklam i radio och TV har angetts i många olika
sammanhang, senast i tilläggsdirektiven till massmediekommittén. Dessa skäl är
effekterna för dagspressens annonsintäkter, risken för otillbörlig påverkan
från reklamintressen på programverksamheten saml ogynnsamma verkningar frän
konsumenlpolitisk synpunkt. Vissa remissinstanser pläderar för en ändrad
inställning lill reklamen. Bl. a. hävdas alt tillkomsten av internationell
satellilreklam ger utländska företag konkurrensfördelar, vilket skulle
motivera reklam även i svensk radio och TV. Det finns emellertid enligt min
mening ingen anledning all frångå hittillsvarande principer för reklam i radio
och TV.

Finansiering av de lokala sändningarna får i första hand
ske genom abonnemangsavgifter och genom ekonomiskt åtagande från de organisationer
m. m. som svarar för programmen. Kabelnämnden bör emellertid få möjlighet att
ge visst stöd till lokal programverksamhet. Kabelnämndens verksamhet bör
finansieras med en särskild avgift, som skall erläggas av alla som erhåller
lillstånd för vidaresändning av program från satelliter i fast trafik. Förslag
om avgiftens slorlek och närmare regler för avgiften bör föreläggas riksdagen i
höst.

Kabelsändningar kan komma all bli en vikiig
distributionsform för film. De som bedriver sådana sändningar bör därför, i
likhet med vad som gäller för biografägare och videogramulhyrare, bidra lill
Svenska Filminstitutets verksamhet med slöd till svensk filmproduktion m. m.
Kabelnämnden bör ges i uppdrag alt lägga fram förslag om hur frågan om en
avgift för delta ändamål skall lösas.

Den nu gällande radiolagen från år 1966 är inte anpassad
till dagens tekniska förutsättningar. Det framgår t. ex. inte helt klart av
själva lagen hur sändningar från satelliter av olika slag skall behandlas i
lillsländshän-seende. Avgränsningen av begreppet rundradiosändning vållar
svårigheter, vilket blir allvarligare ju mer intresset för kabelsändningar
ökar. Utvecklingen av olika distributions- och ålergivningsiekniker för
rörliga bilder aktualiserar också en översyn av lagstiftningen. För att Sverige
skall

Prop. 1984/85:199 23

kunna efterleva Europarådets nyligen antagna
rekommendation om utnyttjande av satellitkapacitet behövs vidare möjligheter
att ställa krav pä innehållet i sändningar som från vårt land riktas mol
satelliter. Radiolagen torde inte ge sådana möjligheter. Del har vidare
uttryckts önskemål om att kunna utnyttja radiolänksändningar för att
vidarebefordra grannländernas rundradioprogram till centralantennanläggningar i
Sverige. Radiolagen torde inte medge att sädana sändningar vidaresänds.

1 massmediekommilténs uppdrag ingick att göra en översyn
av den radiorättsliga lagstiftningen. Detla uppdrag har kommittén av tidsskäl
inte kunnat fullgöra. I stället föreslår kommittén att en ny utredning snarast
tillkallas för alt göra en sådan översyn. Jag har för avsikt all senare föreslå
regeringen att en sådan utredning tillkallas.

De lagbestämmelser som behövs om kabelsändningarna, utöver
de nyssnämnda ansvarsbestämmelserna, tas in i en ny lag, kallad lag om lokala
kabelsändningar.

Massmediekommiltén har lagt fram vissa förslag om text-TV
och radiotext samt annan datakommunikation till allmänheten. Med radiotext
avses överföring av textmeddelande till särskilda mottagare genom den vanliga
ljudradiosignalen. Förslagen innebär bl. a. att etableringsfrihet skall råda
för text-TV och radiotexl i kabelnät som sänds utan samband med andra program,
liksom för andra former av datakommunikation till allmänheten. Ett frivilligt
ensamansvarssyslem föreslås. Reklam bör få förekomma om sidorna med
reklaminslag endast kan uppsökas av tittarna genom ett medvetet val. Däremot
bör reklam inte vara tillåten i del som kommittén benämner kabeltexi, dvs.
textsidor som sänds i en bestämd följd och där bestämda sidor inte kan
uppsökas. Kommitténs förslag till lagreglering innebär emellertid att kabelsänd
frislående text-TV och kabeltexi behandlas på samma sätt. Enligt lagförslaget
skulle alliså reklam bli tillåten också i kabeltexi. En sådan konsekvens kan
enligt min mening inte godtas. Den nyssnämnda utredningen bör fä i uppdrag att
föreslå en användbar gränsdragning mellan olika slag av lexikommunikation till
allmänheten.

I fråga om de radio- och TV-program som i dag kan tas emot
av hushållen finns det särskilda lagregler om vem som kan göras straffrättsligt
ansvarig och åläggas skadeståndsskyldighel pä grund av ytirandefrihels-brott.
Bestämmelserna återfinns, vad gäller de program som sänds av programföretagen
inom Sveriges Radio-koncernen, i radioansvarighetslagen (1966:756), vad
beträffar närradiosammanslutningarnas program i lagen (1982: 460) om
ansvarighet för närtadio och i fråga om radiolidningar i lagen (1982:521) om
ansvarighet för radio- och kassettidningar.

Kommittén har föreslagit en ansvarighetslag också för
lokala kabelsändningar, något som remissinstanserna allmänt har tillstyrkt.
Ett förslag lill ansvarighetslag bereds f.n. inom justitiedepartementet.
Avsikten är att riksdagen skall kunna behandla frågan i sådan lid alt
lagstiftningen kan

Prop.
1984/85:199 24

träda i kraft samtidigt med den av mig föreslagna lagen om
lokala kabelsändningar, dvs. den 1 januari 1986.

När det gäller samtidig och oförändrad vidaresändning av
programkanaler från satelliter i fast trafik har den som verkställer
kabelsändningen inte tillräckliga kontollmöjligheter för att förebygga
yilrandefriheisbroit i programmen. Massmediekommiltén har av delta skäl ansett
att satellitsändningarna inte bör omfattas av regelsystemet. Vid
remissbehandlingen har JK och riksåklagaren godtagit kommitténs synsätt medan
vissa andra instanser har ställt sig kritiska. Jag anser att ett system med
ensamansvar inte kan införas för detta slags sändningar.

På ännu en punkt vill jag klargöra min inställning. Det
gäller kommitténs förslag att ansvarig programulgivare för program som sänds i
s. k. upplåtna kanaler inte skall utses av det sändande rättssubjektet utan av
den som har tillstånd alt upplåta kanaler. Delta förslag har utsatts för kritik
och jag kan i princip instämma i denna. Jag anser alltså att programulgivare
skall utses av den som sänder i en upplåten kanal, och inte av den som upplåter
kanalen.

Ett system med tillståndsprövning som det jag förordar kan
ses som ingrepp i den yttrandefrihet och informationsfrihet som varje
medborgare är tillförsäkrad enligl regeringsformen. Del kan också uppfattas som
en begränsning av det fria informationsflödet över gränserna, för vilkei det
längst gående skyddet finns i Europarådskonventionen om de mänskliga
rättigheterna. Detsamma gäller de möjligheter till ålerkallelse av tillstånden
på grund av programmens innehåll som jag anser bör finnas. Samtidigt ger ell
system med tillståndsprövning möjligheter alt skapa bättre förutsättningar för
alt utöva yttrandefriheten och informationsfriheten än vad som annars skulle
kunna bli fallet. Med hänsyn härtill vill jag redogöra för hur jag ser på
förhållandel mellan mina förslag och regeringsformens och konventionens
bestämmelser.

Enligt 2 kap. 12 8 regeringsformen får en begränsning
göras bara för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt
samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn
till det ändamål som har föranlett den och inte sträcka sig så långt att den
ulgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens
grundvalar. En begränsning får inte göras enbart på grund av politisk,
religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

Enligt 2 kap. 13 § regeringsformen får yttrandefriheten
och informationsfriheten begränsas med hänsyn lill rikels säkerhet,
folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskilds anseende, privatlivets
heigd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare får friheten att
yttra sig i näringsverksamhet begränsas. 1 övrigt får begränsningar av
yiirandefrihe-len och informationsfriheten ske endast om särskilt vikliga skäl
föranleder del. Vid bedömandet av vilka begränsningar som får ske skall
särskilt

Prop.
1984/85:199 25

beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och
informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och
kulturella angelägenheter.

Artikel 10 i Europarådskonventionen slår fast alt envar
skall ha rätt lill yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt
frihet alt mottaga och sprida uppgifter och tankar ulan inblandning av
offentlig myndighet och oberoende av territoriella gränser. Artikeln hindrar
inte en stat från att kräva tillstånd för radio-, televisions- eller
biografföretag.

Artikel 10 gäller mottagning och spridning av upplysningar
och åsikter med hjälp av vilka medel som helst, sålunda också mottagning och
ren vidaresändning av satellitsignaler. Bestämmelsen tillåter uttryckligen ett
koncessionssystem för bl. a. radio- och TV-företag. Den som driver verksamhet
för vidaresändning av satellitprogram kan jämställas med ett sådant företag.
Av villkoren i andra artiklar i konventionen framgår att beslut om utfärdande
och återkallande av koncessioner inte fär grundas pä godtycke, vara
diskriminerande eller lägga onödigt långtgående hinder för sändningar, såsom
för användningen av kabel. Hinder såsom formföreskrifter, villkor,
inskränkningar eller straffpåföljder skall vara angivna i lag och nödvändiga i
ett demokratiskt samhälle.

Det
koncessionssyslem som jag föreslår avser att säkerställa att egensändningar
kan komma lill stånd, att deltagande blir möjligt för alla som vill sända samt
att garantier skapas för att egensändningarna når ul lill alla som är anslutna
till kabelnäten. Som ett villkor för tillstånd att sända satellitprogram eller
att upplåta kanaler ät andra för egensändningar föreskrivs därför en
förpliktelse för nätinnehavare att ställa en kanal i nätet till förfogande för
del lokala kabelsändarföretagels egensändningar. 1 fråga om de lokala
kabelsändarföretagen föreskrivs att företrädare för olika intressen och
meningsriklningar inom tillslåndsomrädet skall ingå. Vid utövandet av sin
sändningsrält skall kabelsändarföretagel sträva efter vidaste möjliga
yttrandefrihet och informationsfrihet. För att skydda egensändningarnas lokala
karaktär föreslås vidare att det i kanaler där sådana sändningar bedrivs inte
får förekomma sändningar av annat slag, t. ex. satellitsändningar eller
vidaresändningar av elersända rundradioprogram. Av samma skäl fär inte heller
program som har tagits emot från radio- eller Irådsändare och som samtidigt
vidaresänds i andra kommuner vidaresändas i kanal för egensändningar.

Genom villkor som anknyts till tillståndsgivningen
säkerställs också alt de som är anslutna lill kabelnäten har möjlighet alt ta
del av programutbudet från Sveriges Radio-koncernen.

Jag kan
konstatera att alla de villkor som jag hittills har berört syftar till alt
säkerställa att de möjligheter som skapas genom kabeltekniken verkligen kommer
att utnyttjas för att öka yttrandefriheten och möjligheterna att erhålla
information. De inskränkningar som görs i en nätinnehavares rätt alt förfoga
över sin egendom syftar lill att göra möjligheten att yttra sig och bli hörd
tillgänglig för alla samt att garantera alt ingen kabelansluten blir

Prop.
1984/85:199 26

sämre ställd när del gäller alt ta del av svensk etersänd
rundradio än han skulle ha varit utan kabelnälel. Dessa ändamål är inte bara
godtagbara i ett demokratiskt samhälle, ulan bidrar även till all förstärka och
fördjupa demokratin.

Det är svårt att se au föreskrifter av detta slag skulle
kunna införas på annat sätt än som villkor för tillstånd. Koncessionssyslemet
är därför nödvändigt för all ifrågavarande ändamål skall kunna tillgodoses.

De möjligheter som föreslås till ingripande mol visst
programinnehåll avser dels, för satellitsändningarna, hels mol folkgrupp
o.dyl., dels, för alla sändningar, våld, pornografi och reklam. Jag anser att
förebyggande av rasdiskriminering är ett sådant särskilt viktigt skäl som
enligt 2 kap. 13 8 regeringsformen får föranleda begränsningar av yttrande- och
informationsfriheterna. Delsamma gäller ifråga om förebyggande av psykiska skador
hos främst barn och ungdomar genom påverkan av innehållet i våldsfilmer och
pornografiska filmer. Inskränkningar av yttrandefriheten av dessa skäl sker
redan genom reglerna om förhandsgranskning av biograffilm.

Frågor om rätten att bedriva kabelsändningar skall prövas
av en statlig myndighet. Den skall ledas av personer som är lagfarna och
erfarna i domarvärv. För handläggningen av ärendena gäller förvaltningsrättens
regler. Härigenom säkras att myndigheten kommer att fungera på ett
domstolsliknande sätl. Dess beslut skall kunna överklagas lill domstol.

Sammanfattningsvis bedömer jag aU del koncessionssyslem
och de möjligheter lill ingripande på grund av programinnehållet som jag
föreslår inte strider mol bestämmelserna i regeringsformen eller
Europarådskonventionen.

7 Särskilda frågor 7.1 Koncessionsplikt

Mitt förslag: Tillstånd bör krävas för vissa
irädsändningar av radioprogram i lokala rundradiosändningar. Tillstånd skall
sålunda fordras för vidaresändning av programkanaler från satelliter i fast
trafik (satellitsändningar) saml för andra sändningar (egensändningar).
Tillstånd skall också krävas för att upplåta kanaler åt andra för
egensändningar. Däremot bör det fortfarande inte fordras lillstånd för
vidaresändning av radioprogram i rundradiosändning som mottagits trådlöst.
Tillstånd skall inte behövas om det är fråga om sändningar till bostäder som
inte kan tas emot i fler än 50 bostäder.

Kommitténs förslag: Som mill förslag utom all kommitlén
föreslår att tillstånd inte skall krävas för trådsändning som inte kan tas emot
i bostäder.

Prop.
1984/85:199 27

Remissinstanserna: Kommitténs förslag tillstyrks eller
lämnas utan erinran av de flesta remissinstanserna. Några anser att tillstånd
inte skall behövas för vidaresändning av program frän satelliter i fast trafik,
men det finns också remissinstanser som förordar krav på tillstånd även för
vidaresändning av program frän direklsändande satelliter. Några
remissinstanser anser att 50 hushåll är en för låg övre gräns för de kabelnät
för vilka tillstånd inte skall krävas.

Skälen för mitt förslag: Jag vill först beröra den
principiella frågan om etableringsfrihet eller koncessionssyslem för sändningar
i kabelnät.

Yltrandefrihetsutredningen (Ju 1977:10) har i betänkandet
(SOU 1983:70) Värna yttrandefriheten föreslagit en principiell rätt att bedriva
verksamhet för irådsändning till allmänheten av ljud, bilder och text.
Utredningen föreslär alt varje svensk medborgare eller svensk juridisk person
skall ha rätt gentemot det allmänna alt bedriva sådan verksamhet. Denna
principiella sändningsfrihet skall inte hindra att det allmänna fastställer
ordningsföreskrifter som inte lar sikte pä innehållet. Yttrandefrihetsutredningen
föreslår vidare särskilda regler som skall göra det möjligt att begränsa
sändningsfriheten för alt främja allmänhetens tillgäng lill dagshändelser
eller för alt ingripa mol ett utbud som är ensidigt inriktat pä
våldsframställningar eller pornografiska skildringar. Med den förstnämnda
begränsningen avser utredningen bäde möjligheten all förhindra alt någon skaffar
sig ensamrätt lill sändningar från evenemang och möjligheten att föreskriva att
Sveriges Radio-koncernens rikstäckande programutbud förmedlas via tråd.
Ingripande mot utbud med våld och pornografi bör enligt utredningen ske i
former som ligger så nära de yltrandefrihelsräilsliga som möjligt.

Massmediekommiltén för ett resonemang om för- och
nackdelar med olika principer för hur rätten till trådsändningar skall
regleras. Enligt kommittén behöver skillnaderna mellan system med
etableringsfrihet och koncessionssystem inte vara så stora i praktiken. Ett
koncessionssystem kan mycket väl utformas så alt garantier skapas för en
långtgående yttrandefrihet.

Kommittén anför följande skäl för sitt förslag om ett
koncessionssystem och mot en lösning som bygger på en principiell
sändningsfrihet.

Även om det sker en utbyggnad av kabelnät kommer del,
enligl kommitlén, att kunna uppkomma trängsel också i kabelnäten. Skillnaden i
förhållande lill det utrymme som kan användas för etersändning kommer inte att
bli sä stor att den kan anföras som skäl för sändningsfrihet i trådsändning.

Kommittén anser vidare att en fri sändningsrätt gentemot
del allmänna kan ge nälägaren en monopolställning som i praktiken kan begränsa
yttrandefriheten och yttrandemöjligheterna avsevärt. Med ett koncessionssyslem
kan nätägarfunktionen skiljas från ansvaret för den lokala program-sättningen.
Man kan undvika all operatören skaffar sig en monopolställ-

Prop.
1984/85:199 28

ning i programmässigl hänseende utan garanterade
möjligheter för andra alt påverka programutbud eller få sända.

En fri sändningsrält i förhållande till det allmänna kan
enligt kommittén leda till en mindre lämplig utformning av programreglerna. Det
blir svårt alt ange positiva riktlinjer för verksamheten. Om ingripanden skall
ske först efter åtal och dom vid allmän domstol kan systemet bli mycket
svårhanterligt. 1 ell koncessionssystem är del däremot möjligt att utforma
programreglerna på ett smidigare sätt.

Behovet av en rationell och effektiv organisation av
kabelsändningsverksamheten talar för all ett fätal aktörer är verksamma inom
varje nät, vilket i sin tur förutsätter att garantier kan skapas för en vid
yttrandefrihet och goda ytlrandemöjligheter. Detla kräver en viss reglering.

Mot denna bakgrund föreslår kommittén ett syslem som
bygger på tillståndsprövning. Tillstånd för sändningsverksamhet föreslås kunna
ges till ett begränsat antal parter som därefter ges skyldighet och möjlighet
att låta mänga olika intressenter medverka.

Mitl förslag ligger mycket nära kommitténs. Del innebär
att jag avvisar en modell med fri sändningsrält i kabelnät. 1 huvudsak
instämmer jag i den motivering som kommittén har lämnat. Jag vill emellertid
särskilt beröra några av de frågor som har haft betydelse för mitl
ställningstagande.

Kabelnät kan byggas ut med mycket hög kanalkapaciiet.
Härigenom skapas tekniska möjligheter för en myckel kraftig ökning av
möjligheten alt bedriva radio- och TV-sändningar till allmänheten. Det är
emellertid kostsamt att anlägga kabelnät. Sändningsverksamheten, särskilt av
TV-program, är dyrbar och komplicerad. Garantier behöver därför skapas för att
näten skall bli tillgängliga även för sådan verksamhet som inte i första hand
kan bedrivas med lönsamhetsmål. På så sätt skapas förutsättningar att den
ökade kapaciteten verkligen kommer att leda till förbättrade
ytlrandemöjligheter. I ett koncessionssyslem kan sådana regler utformas som
villkor för sändningstillstånd, medan det blir svårt alt hitta en lämplig
utformning i ett system som bygger på en principiell sändningsfrihet. Behovet
av alt skapa garantier för vidsträckta ytlrandemöjligheter lalar därför enligl
min mening för ett koncessionssyslem.

Jag anser vidare alt praktiska och ekonomiska skäl talar
för att den lokala programverksamheten pä varje ort koncentreras till en eller
ell fätal aktörer som i sin lur ges skyldighet att sörja för en vidsträckt
yttrandefrihet och informationsfrihet. Resurserna för lokal programverksamhet
kommer med säkerhet att vara begränsade. Särskilt för resurssvaga grupper och
organisationer är det nödvändigt alt samverka med andra och alt kunna dra nytta
av de kunskaper och erfarenheter som samlas i ett organ som bedriver en
kontinuerlig sändningsverksamhet. Förslaget om lokala kabelsändarförelag
möjliggör enligt min mening alt en sådan samverkan kommer till stånd.

Prop.
1984/85:199 29

Hittillsvarande erfarenheter talar för att del är
sändningarna från kommunikationssatelliter som kommer att vara det dominerande
programutbudet och det innehåll som kommer att motiyera utbyggnad av kabelnät.
Med ett lillståndssystem kan vissa villkor knytas till sädana sändningar i
syfte alt gagna annan sändningsverksamhet. Villkoren kan avse avgifter och
skyldighet alt tillhandahälla kanalutrymme för egensändningar. Den normala
situationen i fråga om satellitprogram är vidare att den som bestämmer
innehållet i de sändningar som tas emot och vidarebefordras i kabelnäten finns
utomlands och därför inte kan ställas till ansvar i Sverige. De som svarar för
verksamheten i Sverige har inget inflytande över programinnehållet. Detta gör
att sändningsfrihel i kombination med kriminalisering av sändningar med visst
innehåll inte är en framkomlig väg att upprätthålla en viss kontroll över
innehållet i satellitsändningarna. Om man vill ha en möjlighet att effektivt
ingripa mot program med ett oacceptabelt innehåll måste man därför ha möjlighet
att förbjuda fortsatta vidaresändningar.

Detla är i själva verket vad yttrandefrihelsutredningen
föreslår i fräga om distributörer som har ett renodlat utbud av våld och
pornografi. Pä denna punkt är den praktiska skillnaden liten mellan
ytirandefrihetsutred-ningens förslag och den modell jag föreslår.

Enligt radiolagen fordras regeringens tillstånd för
rundradiosändning. Det enda undantaget gäller för vidaresändning av program i
rundradiosändning som har tagits upp trådlöst pä en centralantennanläggning.
Sådana program får utan särskilt tillstånd sändas vidare till mottagare inom
faslighet som är ansluten till anläggningen. För innehållet i rundradioprogram
ställer radiolagen upp bestämda krav. Några motsvarande krav på innehållet
ställs inte på sådana radiosändningar som inte är avsedda att tas emot direkt
av allmänheten, dvs. som inte är rundradiosändningar. De sändningar som
befordras med hjälp av satelliter i fast trafik är inte rundradiosändningar.
Rundradiosändning blir det fråga om först när programmen vidaresänds på sådant
sätt att de kan las emot direkt av allmänheten.

Massmediekommittén
anser inte alt tillstånd skall fordras för att vidaresända program från
direktsändande satelliter. Kommitténs ställningstagande bygger på antagandet
att de direktsändande satelliter vilkas sändningar kommer alt bli aktuella för
mottagning i vårt land kommer att drivas inom ramen för nationell
rundradioverksamhet och styras av regler och principer för sådan verksamhet.
Kommittén pekar emellertid samtidigt pä alt utvecklingen kan gå i en annan
riktning, vilket skulle kunna ge anledning till andra lösningar. Vidare
framhåller kommiltén att skillnaderna mellan olika slags satelliter kan komma
att minska.

Jag
instämmer i kommitténs förslag pä denna punkt. Jag vill emellertid, liksom
kommittén, understryka dels att framtidsutsikterna för direktsändande
satelliter f.n. är mycket svära att bedöma, dels att de tekniska skillnaderna
mellan olika satelliltyper kan vara pä väg alt suddas ul. Förutsättningarna i
fräga om huvudmannaskap och programregler för

Prop.
1984/85:199 30

eventuella framtida direklsändande satelliter kan därför
bli andra än de som ligger lill grund för kommitténs förslag. Liksom kommittén
anser jag alt del i en annan situation kan finnas skäl alt ompröva nuvarande
ståndpunkt. En utjämning av de tekniska skillnaderna mellan olika typer av
satelliter kan vidare leda lill problem med alt avgränsa lillslåndsplikliga
sändningar från sådana som inte kräver tillstånd. Frågan om att hitta andra
avgränsningsmeloder bör därför las upp i det fortsatta radiorättsliga
över-synsarbetel.

Kommiltén föreslår all tillstånd inte skall krävas för
irådsändning som inte riktar sig lill bostäder utan bara lill lokaler.
Förslaget syftar bl. a. till alt tillgodose önskemål om att kunna direklsända
från t. ex. idrottsevenemang eller gudstjänster till särskilda lokaler på
andra orter. Jag kan instämma i att en sådan förändring vore önskvärd. En
konsekvens av kommitténs förslag är emellertid all de regler för innehållet som
kommittén föreslär skall gälla för kabelsändningar inte kommer att gälla för
sådana sändningar lill lokaler. Regeringen har i en proposition (prop.
1984/85:116) bl.a. föreslagit en ändring av biografförordningen. Ändringen
innebär att samma regler i fråga om förhandsgranskning som gäller för offentlig
förevisning av biograffilm skall gälla för offentlig visning av videogram. Om
massmediekommilténs förslag genomfördes skulle vi komma i en situation där
reglerna för offentlig återgivning av ett och samma program skulle vara myckel
olika beroende på om del var fråga om filmvisning eller uppspelning av
videogram eller om Irådsändning. Också gränsdragningen mellan uppspelning av
videogram och Irådsändning skulle då kunna ställa till svårigheter. En sådan
konsekvens kan enligt min mening inte godtas. Jag är därför inte beredd alt nu
frångå kravel på lillstånd för irädsändningar lill lokaler. Jag har emellertid,
som jag tidigare nämnt, för avsikt att föreslå regeringen att låta utreda vissa
ändringar av den radiorättsliga lagstiftningen. En av de viktigaste uppgifterna
för utredningen, som denna skall behandla med förtur, är alt finna en lämplig
gränsdragning mellan det tillståndspliktiga och icke lillslåndsplikliga
området. Härvid förutsätter jag att inte bara sändningar av den karaktär jag
här berört ulan också sändningar lill exempelvis kunderna på ett varuhus,
patienterna på ett sjukhus och gästerna på ett hotell, skall falla utanför det
tillståndsplikliga området. Utredningen bör lägga fram förslag i sådan lid att
ändrade regler kan träda i kraft den 1 juli 1986.

Prop.
1984/85:199 31

7.2 Vem kan få tillstånd?

Mitt förslag: Tillstånd till vidaresändning äv
programkanaler från satelliter i fast trafik skall kunna ges till ägaren eller
den som annars förfogar över ett kabelnät (nätinnehavare) och till lokala
kabelsändarförelag. Tillstånd alt bedriva egensändningar skall kunna ges till
lokala kabelsändarförelag. Tillstånd all upplåta kanalutrymme åt andra för
egensändningar skall kunna ges till både nätinnehavare och lokala kabelsändarförelag.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mill med undanlag
för vissa i huvudsak terminologiska frågor.

Remissinstanserna: Vissa remissinstanser befarar alt del
inte kommer att bildas några lokala kabelsändarförelag. Möjligheten alt upplåta
lokala kanaler till enskilda intressenter välkomnas av en del remissinstanser
medan några motsätter sig att t. ex. tidningsförelag får egna kanaler. Ett
samlat ansvar för kabelsändarföretagel förordas av vissa remissinstanser. Från
några häll förordas att även nätägare bör kunna få bedriva egna sändningar,
åtminstone om den egna verksamheten.

Skälen för mitt förslag: Ett kabelnät för TV-distribution
till hushållen kan beslå av flera olika delar. Mottagare av sändningar frän
satelliter och utrustning för lokala sändningar kan mala ett orlsnät - kallas
även basnät - till vilket de olika fastigheternas nät, fastighelsnälen, är
anslutna. Ägarförhållandena till kabelnäten kan variera. Det vanliga är att
ortsnälet ägs av det förelag som svarar för kabelsändningarna medan
fastighetsnäten ägs av de enskilda fastighetsägarna. Andra konstruktioner
förekommer emellertid. Det förelag som svarar för kabelsändningarna kan äga
såväl ortsnät som fastighelsnäl. 1 andra fall anlägger fastighetsägare kabelnät
som endast betjänar del egna fastighetsbeståndet. Om nätinnehavaren inte själv
äger alla delar av nätet får han genom avtal tillförsäkra sig nyttjanderätt
till övriga delar så alt t. ex. alla anslutna kan ta emot det lokala
kabelsändarföretagels program (se vidare avsnitt 7.5). De förpliktelser som
enligl lagförslaget åvilar nätinnehavaren gäller för nätet som helhet. Vad som
i det enskilda fallet blir ett kabelnät enligt lagen om lokala kabelsändningar
kommer att grundas pä vilka ortsnäl och fastighetsnät som omfattas av
nätinnehavarens ansökan om tillstånd.

I den följande redogörelsen använder jag, när så kan ske,
de av mig föreslagna termerna även när jag t. ex. refererar remissinstansernas
inställning. Kommitténs term lokala operatörsföretag motsvaras sålunda av termen
lokall kabelsändarförelag medan begreppet nätägare motsvaras av nätinnehavare.

Prop.
1984/85:199 32

Jag har i föregående avsnitt berört argumenten för en
ordning där ett mindre antal aktörer är verksamma i varje kabelnät. Mitl
förslag avser att tillgodose olika berättigade intressen. Nätinnehavaren får
genom förslaget möjlighet till en lönsam användning av kabelnätet, framför allt
för satellitsändningar. Däremot ges inte nätinnehavaren någon möjlighet alt, i
kraft av att han förfogar över kabelnätet, bestämma inriktningen av den lokala
programverksamheten i nätet. Önskemålet att få till stånd en lokal programverksamhet
som är öppen för en mycket vid krets av medverkande tillgodoses främst genom
förslaget om lokala kabelsändarförelag. Möjligheten all sända i upplåtna
kanaler innebär all sådana sändningar kommer all kunna komma till stånd ulan
särskild prövning av någon myndighet i det enskilda fallet. Samtidigt som den
föreslagna ordningen ger stora möjligheter för olika grupper att få sina
önskemål tillgodosedda är antalet aktörer begränsat. Detta bör ge systemet viss
stadga.

I detta sammanhang finns det anledning att ställa frågan
om det från kullur- och mediepolitisk synpunkt finns anledning att ställa några
särskilda krav på hur agarfrägorna löses. Massmediekommittén ansåg inte att
några sådana skäl förelåg. Enligt min mening bör man vara uppmärksam på
tendensen att stora bostadsförelag svarar för anläggande av kabelnät. En
kabelutbyggnad som kommer till stånd i första hand på initiativ av enskilda
fastighetsägare kan leda till att anslutningen begränsas till vissa företags
fastighetsbestånd. De boende i fastigheter med andra ägare skulle då av
konkurrensskäl kunna bli vägrade anslutning. Jag anser inte att det f. n. finns
underlag för några föreskrifter om hur ortsnät och fastighelsnäl bör vara
uppbyggda. Om allvariiga missförhållanden skulle uppstå kan det emellertid
finnas anledning alt ompröva denna ståndpunkt.

I vissa situationer kan det vara praktiskt och ekonomiskt
lämpligt att knyta samman olika delar av ett kabelnät genom trådlös förbindelse
i stället för genom kabel. Olika delar av ett och samma kabelnät kan alltså
bindas samman med t. ex. radiolänkförbindelse. Vidare kan ell lokalt kabelsändarförelag
utnyttja radioförbindelse för att mata olika kabelnät inom företagels
lillsiåndsområde med program. Detla bör vara lillålel.

Om kabelnät byggs ut i ett område skapas möjlighet alt utnyttja
näten för lokala sändningar. Sädana sändningar kan utgöras av bl.a.
information, nyheter, utbildningsprogram eller underhållning. Precis som i
fråga om närradion kan lokal-TV ge det lokala organisationslivel möjlighet alt
sända till medlemmar, sympatisörer och andra. En viktig skillnad i förhållande
till ljudradion är emellertid att TV-produktionen drar högre kostnader och är
mer komplicerad. Om lokal TV-verksamhet skall kunna utvecklas på olika orter i
Sverige torde det därför vara nödvändigt att alla intresserade parter
samverkar. Kommitténs förslag om lokala kabelsändarförelag syftar till att
finna en lämplig form för sådan samverkan. Det lokala kabelsändarföretagel bör
kunna samordna insatser från dels programproducenter med en mer kontinuerlig produktion,
dels sådana som är tillfälligt verksamma i

Prop. 1984/85:199 33

TV-mediet. Med största sannolikhet kommer resurserna på de
flesta håll inte alt räcka till för mer än medverkan i det lokala
kabelsändarföretagels verksamhet.

Mot denna bakgrund kan man ifrågasätta om det är
ändamålsenligt alt ge enskilda intressenter, t. ex. dagstidningar, möjlighet
alt sända i egen kanal. Jag har noterat att vissa remissinstanser pekar på
risken alt en uppsplittring av resurserna mellan flera lokala kanaler kan leda
lill att ingendera verksamheten överlever på sikt.

Jag anser emellertid att underlaget f. n. inte är
tillräckligt för att frångå kommitténs förslag. Del är dock viktigt att noga
följa utvecklingen och vara beredd att vidta åtgärder om det skulle behövas.
Jag tänker då särskilt på önskemålen att egensändningarna verkligen fär ett
brett lokalt innehåll och att lokala mediemonopol bör undvikas. Om detta inte
skulle uppnås eller om den lokala karaktären skulle gä förlorad, t. ex. genom
alt innehållet till övervägande del består av centralt producerade program,
kan del bli aktuellt all överväga ändrade regler.

7.3 De lokala kabelsändarföretagen

Mitt förslag: Det lokala kabelsändarföretagel skall vara
en juridisk person som har bildals för att bedriva lokala kabelsändningar och i
vilken ingår företrädare för olika intressen och meningsriktningar inom
lillståndsområdet. Del får ankomma på kabelnämnden alt avgöra när dessa
förutsättningar föreligger. Normalt bör endast ett sådant företag verka i samma
kommun. Den sändningsverksamhet som de lokala kabelsändarföretagen svarar för
bör präglas av en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i sak med mitt förslag.
Kommittén föreslår emellertid ingen uttrycklig föreskrift om att förelagets
ändamål skall vara begränsat till lokala kabelsändningar.

Remissinstanserna: Några remissinstanser anser att kravet
att del lokala kabelsändarföretagel skall ha en bred ägarsammansättning kan
vara svårt att uppfylla och alt del kan leda lill svårigheter all komma i gäng
med verksamheten. I några yttranden förordas att kommunen alltid skall vara med
i kabelsändarföretagen. Några remissinstanser anser att det lokala
kabelsändarföretagel bör ha huvudansvaret för all sändningsverksamhet i det lokala
kabelnätet, dvs även för satellitsändningarna. I något fall förordas att
samordningsansvaret läggs hos den lokala närradioföreningen. Ell par
remissinstanser anser all nätägarens uppgifter bör vara skilda från
programoperatörens.

3 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 199

Prop.
1984/85:199 34

Skälen för mitt förslag: Även om det hittills har varit
möjligheten att sprida satellitprogram som har drivit fram utbyggnaden av
kabelnät är det möjligheten till egensändningar som i första hand gör
kabeltekniken intressant som informationsmedium. Erfarenheterna av lokala
sändningar i TV är dock mycket begränsade i värt land. De slutsatser som kan
dras av motsvarande verksamhet i utlandet är alt del är dyrbart och besvärligt
all bedriva TV-produktion och att försök med lokala egensändningar därför löper
stor risk att misslyckas, särskilt om de organisationer, förelag och
institutioner som medverkar inte har erfarenhet av TV-produktion. Det finns
därför anledning att befara att verksamheten efter en första försöksperiod kan
komma att domineras av t. ex. ekonomiskt framgångsrika tidningsföretag eller
resursstarka organisationer med tillgång till internationella erfarenheter och
centralt producerat material. En utveckling som gick i den riktningen skulle
leda till en ökad obalans på informationsområdet och därmed stå i strid med
målen för den statliga massmediepolitiken.

Det är därför angelägel alt den lokala programverksamheten
får en sådan organisation all även deltagare med jämförelsevis små resurser och
begränsade erfarenheter av TV-mediet har möjlighet all medverka. De lokala
kabelsändarföretagen kommer att spela en nyckelroll härvidlag. Såväl
programleverantörer med en stor och regelbunden verksamhet som sådana som
endast sporadiskt kan medverka med program bör kunna fä plats inom de lokala
kabelsändarförelagens sändningsverksamhet. Verksamheten bör stå öppen för alla
som har en lokal förankring oavsett åsiktsinriktning, förutsatt att programmen
inte stär i strid med programreglerna. Efter hand som verksamheten utvecklas
bör de lokala kabelsändarföretagen kunna skaffa värdefulla erfarenheter som
kan utnyttjas av dem som vill ställa program till förfogande.

De lokala kabelsändarföretagen kan komma att få en
grannlaga uppgift när del gäller att samordna önskemål från olika intressenter.
Enligt min mening bör ett sådant företag kunna vara organiserat på flera olika
sätt. En möjlighet är att en stiftelse bildas med ett antal stiftare som
företräder olika intressegrupper. En annan är att förelaget organiseras som ett
aktiebolag där aktierna är fördelade mellan ett antal lokalt verksamma
organisationer, institutioner och företag med olika inriktning. En tredje
möjlighet är alt kabelsändarföretagel är ett aktiebolag vars aktier ägs av en
ideell förening med medlemmar med olika intresseinriktning. Mellanformer eller
helt andra konstruktioner är också tänkbara.

I likhet med kommittén anser jag därför att del inte i
lagen skall ställas mer preciserade krav på hur de lokala kabelsändarföretagen
skall vara uppbyggda. Utöver kraven all de skall vara juridiska personer i
vilka ingår företrädare för olika intressen och meningsriklningar inom
lillståndsområdet anser jag dock alt det bör krävas att de skall ha bildats
för all bedriva lokala kabelsändningar. Genom dessa regler skapas enligt min
mening förutsättningar för att de skall kunna sköta sina samordningsuppgifter
på

Prop.
1984/85:199 35

cll opartiskt sätt. Liksom kommittén anser jag det vara
lämpligt att kommunen normall deltar i företaget. Något krav pä sådant deltagande
bör emellertid inte ställas upp.

Normall bör endast ett lokalt kabelsändarförelag verka i
samma kommun. 1 myckel stora kommuner kan del dock evcniuelll finnas skäl all
godta en uppdelning så att olika sädana förelag är verksamma i olika delar av
kommunen.

Vid fördelningen av sändningstider skall det lokala
kabelsändarföretagel se till att åsikter inom ett så brett spektrum som möjligt
kommer till ullryck. Däremot bör kabelsändarföretagel inte påverka utformningen
av de enskilda programmen. Förelaget bör, som jag tidigare nämnt, inte få rätt
att ställa andra krav på de ingående programmen än att de inte strider mot
programreglerna. Självklart bör delägarskap i eller annan anknytning lill det
lokala kabelsändarföretagel inte utgöra en förutsättning för att fä sända.

Det kan inte uteslutas att lokala kabelsändarförelag
kommer att fä ta pä sig en betydligt mer aktiv roll än att enbart samordna
önskemål från utomstående programleverantörer. När så blir fallet är del
naturligt att företaget strävar efter allsidighet i den samlade
programverksamheten. I praktiken innebär detla all kabelsändarföretagel dä bör
verka för att så mänga olikartade intressen som möjligt deltar.

Jag är, som jag tidigare nämnt, inte beredd alt frångå
kommitténs förslag alt tillstånd att bedriva satellitsändningar och upplåtelse
av kanaler för egensändningar bör kunna ges lill såväl ägare av kabelnät som
till lokala kabelsändarförelag. Inrättandet av ett lokalt kabelsändarförelag
bör alltså inte vara ett villkor för att sändningsverksamhet skall kunna
påbörjas. Här, som pä många andra punkter i det regelverk som jag föreslår, gör
osäkerheten om den framtida utvecklingen att regleringen inte bör gä längre än
till att sörja för ändamålsenliga grundförutsättningar för verksamheten.
Kabelnämnden blir av stor betydelse när del gäller att omsätta reglerna i
praktiken och att följa utvecklingen och föreslå ätgärder när del behövs.

Jag återkommer under avsnitt 7.9.1 till frågan om
ansvarsfördelningen mellan nätinnehavaren och den som svarar för egensändningarna,

7.4 Allmänna förutsättningar för tillståndsgivningen

Mitt förslag: Tillstånd för lokal kabelsändning skall ges
av en särskild myndighet. Villkoren för verksamheten anges i lag.

Innan någon inger en ansökan om tillstånd för
satellitsändningar eller upplåtelse av kanaler för egensändningar skall han i
god lid ha berett dem som berörs av sändningarna tillfälle att framföra sina
synpunkter pä den avsedda verksamheten. Vederbörande kommun eller kommuner
skall genom kabelnämndens försorg få yttra sig om ansökningarna. Den sökandes
ekonomiska förutsättningar skall prövas av kabelnämnden.

Prop. 1984/85:199 36

Kommitténs förslag: Överensstämmer i sak med mitt förslag.
Samråd skall emellertid ha skett med ett organ som företräder de boende i
området i fråga.

Remissinstanserna: Förslaget om all tillslåndsvillkoren
ges i form av lagstiftning tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet
remissinstanser. I något fall förordas all lillståndsvillkoren i stället
fastställs genom avtal.

Förslaget om samråd med de boende berörs av vissa
remissinstanser. Bl. a. anser några alt formen för samrådet borde preciseras
mera.

Frågan om kommunernas roll tilldrar sig stort intresse.
Många remissinstanser anser att kommunerna bör ges större inflytande över
tillståndsgivningen än de får enligt kommitténs förslag. Några menar all
kommunerna, åtminstone på sikt, bör svara för tillståndsgivningen medan andra
önskar ge kommunen vetorätt vid beslut om tillstånd. Kraven på ökat kommunall
inflytande motiveras oftast med kabelnätens betydelse för regionalpolitik och
fysisk planering. Andra remissinstanser ger ett uttryckligt slöd ål kommitténs
förslag när det gäller omfallningen av kommunernas medverkan vid
lillslåndsbeslulen.

Skälen för mitt förslag: Vilket programutbud som kan
förmedlas i de lokala kabelsändningarna blir beroende av flera olika faktorer,
t. ex. vilka program som är tillgängliga i satelliter, det sätt på vilket
uppgörelser med rätlighelshavarna utformas, faslighelsnälens kapacitet och
struktur och de enskilda hushållens intresse och betalningsvilja. Del kommer
givetvis inte alt vara möjligt att vid ett tillfälle, innan verksamheten har
påbörjats, fatta några bindande beslut i dessa frågor, eller ens all pejla en
informerad opinion. Trots delta bör enligt min mening samråd med de boende och
andra berörda krävas. Det är angelägel att de människor till vilka sändningarna
skall riktas på ett tidigt stadium blir informerade om vad som planeras och att
en dialog om programinnehåll m. m. kan inledas. Jag anser inte alt del i lagen
bör föreskrivas närmare om hur samrådet skall gå till än all samtliga berörda i
god tid skall beredas tillfälle alt framföra sina synpunkter pä verksamheten.
Samrådet kan t. ex. ske vid möten lill vilka samtliga berörda kallats, genom skriftlig
kommunikation eller genom en kombination av olika sätt. Om de boende är
organiserade i t. ex. bostadsrättsföreningar eller samfällighelsföreningar bör
samråd kunna ske genom att föreningarna underrättas i god tid. Det bör ankomma
på kabelnämnden att avgöra när kravel på samråd är uppfyllt.

Jag har i del föregående konstaterat alt del saknas
kultur- och mediepoli-liska skäl för att närmare reglera utbyggnaden av
kabelnät för TV-ändamål. Frågan om andra användningsområden för kabel-TV-näten
kommer all behandlas av chefen för kommunikationsdepartementet i förslag till
en särskild proposition under våren 1985. Mot denna bakgrund finner jag
kommitténs förslag beträffande kommunernas medverkan i lillslåndsgiv-

Prop.
1984/85:199 37

ningen väl avvägt. Då en ansökan om tillstånd till
satellitsändning eller kanalupplätelse har kommit in till kabelnämnden skall
denna ge de kommuner som berörs tillfälle att inom viss tid yttra sig över
ansökningen. Ändamålet med detta förfarande är alt ge kommunerna tillfälle att
innan verksamheten påbörjas informera kabelnämnden och sökanden om sina
bedömningar och synpunkter. Kabelnämnden får inte falla något beslut innan
kommunen fält möjlighet att yttra sig. 1 praktiken kommer kommunerna, i sin
egenskap av markägare och ägare till allmännyttiga bostadsförelag, all få
stort inflytande i samband med utbyggnaden av olika kabelnät. Del bör ställas
vissa krav i ekonomiskt hänseende på den som bedriver verksamhet för
kabelsändning. Verksamheten innebär att åtaganden görs gentemot abonnenter på
rätt lång sikt. Innan tillstånd ges bör därför sökandens ekonomiska
förutsättningar alt bedriva den avsedda verksamheten prövas.

7.5 Skyldighet att tillhandahålla kanaler m. m.

Mitt förslag: Nälinnehavare som får tillstånd till satellitsändningar
eller till upplåtelse av kanaler för egensändningar skall kostnadsfritt tillhandahålla
en kanal för lokalt kabelsändarföretags egensändningar av TV-program.
Tillståndshavare skall se till att de boende i fastigheter som ansluts till
kabelnälel kan la emot radioprogram som sänds med stöd av 5 § första stycket
radiolagen och som är avsedda alt tas emot inom tillslåndsomrädet.
Tillslåndshavarens skyldighet att avstå från kanaler i kabelnätet, utöver vad
som var aktuellt när han första gången fick tillstånd, begränsas dock på sådant
sätt att han, om han endast förfogar över en eller tvä kanaler i nätet för
satellitsändningar eller upplåtelse av kanaler för egensändningar, inte är
skyldig att avslå frän någon ytteriigare kanal. För kabelnät med mycket liten
kanalkapacitet bör kabelnämnden kunna meddela dispens från kravet att en kanal
skall ställas till det lokala kabelsändarföretagels förfogande.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mina förslag med
undanlag för begränsningen av nälinnehavarens skyldighet all avstå kanaler och
dispensmöjligheter för kabelnät med liten kapacitet.

Remissinstanserna: Förslagen tillstyrks av de flesta
remissinstanserna. Några anser att en eventuell framtida betal-TV-kanal i
Sveriges Radiokoncernens regi inte obligatoriskt skall behöva befordras lill
de boende. Även andra begränsningar diskuteras i några yttranden.

Skälen för mitt förslag: En förutsättning för alt lokala
sändningar skall kunna utvecklas är all de befordras i de enskilda kabelnäten.
Det framstår

Prop.
1984/85:199 38

som lämpligt all göra tillhandahållandet av en kanal för
sädana sändningar lill ett villkor för tillstånd till satellitsändningar och
upplåtelse av kanaler för egensändningar. Jag har tidigare förordat alt normalt
endast ett lokalt kabelsändarförelag skall finnas i varje tillståndsomräde.
Detta företag bör disponera kanaler i samtliga kabelnät i området.

För kabelnät med mycket liten kanalkapacitet, jag tänker
närmast på äldre centralantennanläggningar som bara kan ta någon enstaka kanal
utöver TV 1 och TV 2, är det inte rimligt all som villkor för tillstånd enligt
lagen kräva att en kanal skall ställas till förfogande för del lokala kabelsändarföretagel.
Ett sådant krav skulle leda lill att tillstånd för satellitsändning eller
kanalupplåtelse inte skulle kunna ges eftersom det tillgängliga kanalutrymmet
skulle las i anspråk för det lokala kabelsändarföretagels sändningar. Målet
med det nämnda villkoret, alt bereda plats för dessa sändningar, skulle då
inte uppnås. Villkoret skulle därför i dessa fall utgöra en alltför långtgående
inskränkning i nälägarens rätt att förfoga över sitt kabelnät. Kabelnämnden bör
därför i dessa fall kunna meddela dispens från villkoret att en kanal skall
ställas till det lokala kabelsändarföretagels förfogande. Skulle kapaciteten i
nätet senare utökas skall givelvis dispensen upphöra all gälla.

Så länge de TV-program som kan las emot av abonnenterna i
de flesta delarna av vårt land är begränsade till de båda nationella kanalerna
behövs inga bestämmelser om vilka kanaler som skall befordras i
cenlralantennan-läggningar. Om antalet TV-kanaler som kan tas emot ökar, genom
att satellitprogram kan tas emot, kan det uppkomma en konkurrens om utrymmet i
kabelnäten. Även om de ortsnäl som nu anläggs har kapacitet alt samtidigt
överföra 20 programkanaler eller mer, har många fastighelsnäl, i varje fall
inledningsvis, inte högre kapacitet än 5-6 kanaler. Om flera kanaler befordras
i ortsnälet kan endast ett urval föras fram till abonnenterna i fastighelsnäl
med låg kapacitet. En grundläggande förutsättning vid detta urval bör enligl
min mening vara alt var och en som är ansluten till ett kabelnät skall kunna ta
in de rundradioprogram som sänds från markstationer och som är avsedda att las
emot på orten med normal antennulrust-ning. En förpliktelse all se till att den
möjligheten finns även när nya kanaler kommer lill bör enligt min mening ingå i
lagen.

I likhet med kommittén anser jag alt det inte
obligatoriskt bör krävas att programmen befordras i kabelnälel om mottagningen
kan ordnas på annat sätt. t. ex. genom all en äldre centralantennanläggning
utnyttjas. 1 lagen bör omfattningen av tillståndshavarens förpliktelse anges
genom en hänvisning till 5 § första stycket radiolagen. Det innebär f.n. tvä
TV-kanaler och tre radiokanaler. I framtiden kan antalet kanaler komma att
utökas. Detla skulle dä leda till en ökning av antalet program som
tillslåndshavaren måste se till att abonnenten kan la emot. Del är emellertid
inte rimligt att tillkomsten av nya program skall leda till all
tillslåndshavaren helt förlorar möjligheten att använda nätet för
satellitsändningar eller upplåtelse för

Prop.
1984/85:199 39

egensändningar. En begränsning av skyldigheten bör därför
införas i enlighet med vad jag förordat.

Även för eventuella nordiska salellitprogram bör övervägas
motsvarande regler. Om en svensk betal-TV-kanal frän marksändare skulle
införas kan det finnas skäl som lalar för att samma regler skall gälla för den
som för de kanaler jag nyss berört. Dessa frågor får tas upp i samband med
beslut om sädana sändningar,

7.6 Tillståndens geografiska omfattning

Mitt förslag: Tillstånd för lokal kabelsändning bör
begränsas till att omfatta ett visst område, normall högst en kommun.
Kabelnämnden bör dock kunna besluta att sändningstillstånd skall omfatta flera
kommuner om särskilda skäl ger anledning till det.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i sak med mitt förslag.
Dessutom föreslår kommittén att tillstånd bör kunna medges för ett mindre
område än ansökningen avser med hänsyn till möjligheten att fullborda utbyggnaden
inom rimlig lid. Vidare föreslår kommittén att tillstånd skall kunna återkallas
om sändningarna inte har påbörjats inom tre månader från lillståndstidens
början eller om avbrott i sändningarna har förekommit under en sammanhängande
lid om tre månader.

Remissyttrandena: Förslaget lämnas med några undanlag utan
erinran. Några remissinstanser understryker att del pä grund av lokala
förhållanden kan vara befogat att i vissa fall låta större områden omfattas av
sändningstillstånd.

Skälen för mitt förslag: Det är angeläget att de områden
som omfattas av lillstånd inte blir större än alt egensändningarnas lokala
karaktär kan bibehållas. Normalt bör därför tillstånden omfatta högst en
kommun. Så stora områden torde i första hand komma i fräga för lokala
kabelsändarförelag. Någon gång kan del vara lämpligt att låta flera kommuner,
som ingår i ett näringsgeografiskl sammanhängande område, bilda ett
tillstånds-område. Förslaget att kabelnämnden skall kunna medge mindre områden
än vad den sökande begärt, liksom förslaget att tillstånd skall kunna
återkallas om verksamheten inte kommer i gång eller vid längre avbrott, torde
ha till syfte att undvika att företag under ett uppbyggnadsskede "mutar
in" områden där de för ögonblicket inte avser alt påbörja verksamhet. När
del gäller tillståndsområdenas storiek ankommer det på kabelnämnden alt
bestämma vad som är lämpligt i varje särskilt fall. Jag är inte övertygad om
all de av kommittén föreslagna tremånadersgränserna fyller ell behov. Skulle
allvarliga missförhållanden uppkomma bör del vara möjligt att senare införa
sådana regler.

Prop.
1984/85:199 40

7.7 Koncessionstidens längd

Mitt förslag: Tillstånd lill lokal kabelsändning bör ges
för högst tre år.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Förslaget har med några undanlag inte
berörts av remissinstanserna. Några instanser förutsätter att föriängt
tillstånd efter koncessionstidens slut automatiskt skall lämnas om inte
missbruk av sänd-ningsrälten har förekommit. I något fall kritiseras den
"självgående byråkrati" som ständiga omprövningar av tillstånden
anses kunna leda till.

Skälen för mitt förslag: Tre år är internationellt sett en
kort koncessionstid. Svårigheten att förutse utvecklingen gör emellertid alt
del inte framstår som lämpligt att nu föreslå längre koncessionslid än den
kommiltén föreslagit.

7.8 Programregler för satellitsändningar

7.8.1 Allmänt

Mitt förslag: Tillstånd lill satellitsändningar innebär
generell rätt att vidaresända programkanaler från satelliter i fast trafik.
Vissa regler om programmens innehåll m.m. föreslås. Dessa bör avse
rasdiskriminering m. m., våldsskildringar och pornografiska program samt
reklam. Kabelnämnden bör kunna uifärda förbud mol vidaresändning av programkanaler
vars innehåll befunnits strida mol dessa regler.

Kommitténs förslag: Tillstånd för vidaresändning av
salellitprogram bör lämnas för varje enskild programkanal. Kommittén föreslår
programregler som gäller våld, pornografi, hels mol folkgrupp samt reklam.
Vidare anser kommittén alt lillstånd skall få lämnas endast om den sökande kan
visa att de programkanaler som han ämnar sända är avsedda för samtidig och
oförändrad vidaresändning till allmänheten samt att sådan vidaresändning är
tillålen i del land varifrån kanalerna sänds lill satelliten. Om sändningarna
i en viss programkanal bedöms strida mot programreglerna skall kabelnämnden
kunna dra in sändningstillståndet för denna programkanal.

Remissinstanserna: Några remissinstanser ställer sig
tveksamma lill villkoret att sändningarna skall vara samtidiga och
oförändrade. Tidsförskjutningar eller uteslutningar ur programmen bör vara
tillåtna. Andra remissinstanser kritiserar förslaget att tillstånd skall
lämnas för varje programkanal emedan del skulle leda lill ett mycket stort
antal beslut med tanke på

Prop.
1984/85:199 41

antalet kabelnät och antalet satellitkanaler. Ett
alternativ som förordas är att programkanaler skall få ålerutsändas om inte
kabelmyndigheten har förbjudit dem. Förslaget att kabelmyndigheten i
administrativ ordning skall kunna dra in sändningstillståndet vid brott mot
programreglerna tillstyrks i något fall, men flera remissinstanser förordar att
ålerkallelse skall kunna ske endast efter prövning av domstol. Några
remissinstanser är allmänt kritiska till förslaget att införa regler för
innehållet i kabelsändningar. När del gäller synpunkter pä de enskilda
reglernas utformning återkommer jag längre fram.

Skälen för mitt förslag: Det sätl på vilket frågan om
innehållet i rundradiosändningar regleras i radiolagen är helt anpassat till
situationen med en nationell koncern för radio- och TV- sändningar lill
allmänheten. Program-förelagen skall iaktta de grundläggande regler om
opartiskhet och saklighet, yttrandefrihet och informationsfrihet samt respekt
för demokratin och människovärdet som är intagna i lagens 6 8. Där anges också
att ytterligare regler kan tas in i avtal mellan staten och programföretagen.
För granskning i efterhand svarar radionämnden. Förhandsingripande från myndighet
hindras genom censurförbudet i radiolagens 8 8.

För
vidaresändning i kabelnät av program från kommunikationssatelliter blir
förutsättningarna helt andra. De program som vidaresänds i Sverige kommer som
regel alt komma från utländska sändare och deras innehåll kan inte direkt
påverkas genom svensk lag. De som enligt svensk lag svarar för
rundradiosändningen, dvs. de som vidaresänder satellitprogrammen, har ingen
möjlighet att i förväg la del av innehållet i sändningarna och har små
möjligheter all påverka detta.

Programkanaler
från kommunikationssatelliter kan komma att sändas från svensk sändare. Sådana
sändningar är enligl den svenska radiolagen inte rundradiosändningar. Några
krav på programmens innehåll kan därför med lagens nuvarande utformning inte
ställas. Den utredning som skall se över radiolagsliftningen bör lägga fram
förslag som gör del möjligt för Sverige att uppfylla de krav som ställs i den
tidigare nämnda rekommendationen.

Som jag
nämnt har Europarådets ministerkommitté nyligen antagit en rekommendation om
utnyttjandet av satellitkapacilel för TV och ljudradio. Rekommendationen
innebär bl. a. att de sändningar som riktas mol satelliten med syfte att de
skall vidarespridas lill allmänheten i kabelnät skall följa vissa regler. Dels
skall antingen lagstiftningen i det land som ställer satellitulrymme till
förfogande eller i mottagarlandet gälla, dels skall en uppsättning minimiregler
för programinnehållet tillämpas. Det är glädjande att denna rekommendation har
kunnat komma till stånd. Jag anser emellertid inte att vi för den skull helt
kan undvara nationella regler för innehållet i satellii-TV-programmen.

Prop.
1984/85:199 42

Sådana regler skulle kunna utformas på olika sätt. En
möjlighet vore att staten träffade avtal om innehållet med förelag som sänder
salellitprogram och att vidaresändning endast tilläts av de programkanaler för
vilka avtal förelåg. Om innehållet stred mot avtalsvillkoren skulle fortsatt
vidaresändning kunna förbjudas.

Jag avvisar, i likhet med massmediekommiltén, lösningar av
delta slag när det gäller utländska sändningar. Det kan bl. a. länkas att
avtal, av skäl som inte hade med innehållet att göra, inte kunde träffas. Då
skulle kanalen av formella skäl inte kunna tillåtas för vidaresändning, även om
innehållet vore fullt godtagbart.

Kommitlén föreslår i stället att ett tillstånd skall kunna
lämnas för varje programkanal som är avsedd för samtidig och oförändrad
vidaresändning till allmänheten och för vilken sådan vidaresändning är tillåten
i del land från vilket kanalen sänds till allmänheten. Om innehållet i en
programkanal strider mol programreglerna skall de tillstånd som avser denna
kanal kunna återkallas. För att detla skall kunna ske bör dock enligl
kommitténs förslag programkanalens karaktär vara belagd genom att den har sänts
i kabelnät i vårt land under viss tid. Kommitlén föreslår att kabelnämnden
skall få besluta om en viss lid, högst ett år, inom vilken förnyat tillstånd
inte skall kunna ges.

Jag instämmer i princip i kommitténs förslag. Jag anser
emellertid att ytterligare ett steg kan tas i riktning mol en förenklad
hantering av tillståndsfrågorna. I stället för all lillstånd meddelas för
varje kanal för sig bör enligt min mening tillstånd till satellitsändningar ges
en generell giltighet. Om utvecklingen av antalet salellilkanaler och antalet
kabelnät blir den som vissa bedömare väntar sig kommer annars hanteringen av
tillslåndsärenden att bli myckel omfattande. Jag föreslår därför alt lillstånd
skall omfatta samtliga programkanaler.

Med mitl förslag kan ell ingripande mot en programkanal
vars innehåll strider mol programreglerna inte få formen av återkallande av ett
givet tillstånd. I stället måste en inskränkning ske i samtliga lämnade
lillstånd genom att kabelnämnden meddelar förbud mol vidaresändning för viss
tid. Ell sådant förbud bör alltså gälla för alla som har eller, under den lid
förbudet gäller, får tillstånd för kabelsändning. Innan beslut om förbud fattas
skall programkanalen ha sänts i kabelnät i Sverige så länge att del har gått
alt bilda sig en uppfattning om dess karaktär.

Kommitlén föreslår all den sökande skall kunna visa att
samtidig och oförändrad vidaresändning till allmänheten av de programkanaler
han avser att vidaresända är tillåten i del land varifrån kanalerna sänds lill
satelliten. Kommiltén hänvisar i sin motivering till det arbete som pågick inom
Europarådet med den rekommendation om utnyttjande av salelliikapacitet som nu
anlagils av Europarådets ministerkommitté. I sin slutliga utformning innehåller
rekommendationen inte något villkor om all mottagning skall få ske i del land
som svarar för eller tillåter uppsändningen. Med

Prop.
1984/85:199 43

den utformning som rekommendationen har fält har värdet av
ett sådant villkor ansetts vara ringa samtidigt som tillämpningen kan länkas ge
upphov till svårigheter.

För egen
del kan jag konstatera att de syften som kommiltén velat uppnå med det
föreslagna villkoret har uppnätts med den utformning rekommendationen
slutligen har fått. Något motsvarande villkor återfinns därför inte i mitl
förslag.

Enligl
kommitténs förslag skall den sökande visa att de programkanaler som han önskar
sända är avsedda all samtidigt och i oförändrat skick vidaresändas till
allmänheten. Med mitt förslag om generella tillstånd är en sådan ordning mindre
lämplig, varför jag inte föreslår någon bestämmelse om delta i lagen om lokala
kabelsändningar. 1 sammanhanget kan nämnas att enligt upphovsrätlslagen
(1960:729) torde samtycke frän olika rättig-helshavare, bl. a. den som anordnar
satellitsändningen, i de flesta fall erfordras för vidaresändning av
satellitprogram.

I
begreppet vidaresändning ligger att sändningen skall vara samtidig och
oförändrad. Programmen skall alltså vidaresändas när de las emot frän
satelliten. Det bör sålunda inte vara tillåtet alt spela in programmen och
sända dem vid ett senare tillfälle. Sådana sändningar bör behandlas enligt de
regler som gäller för egensändningar. Alt en sändning skall vara oförändrad
innebär att tillägg i form av t. ex. speakertexl, textad översättning eller
lokalt programmalerial inte får göras vid utsändningen. Däremot bör det
givetvis vara lillålel all koda eller avkoda sändningarna, att välja mellan
olika textalternativ eller språkversioner som redan finns i ursprungssändningen
och att företa vidaresändning endast under en del av den tid då sändningar från
satelliten pågår.

7.8.2 Rasdiskriminering, våld och pornografi

Mitt förslag: Kabelnämnden bör kunna besluta att en
programkanal inte får vidaresändas om del i programkanalen vid ett flertal
tillfällen har förekommit program eller programinslag som innefattar hot mol
eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer
med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller
trosbekännelse eller som innehåller en skildring av sexuellt våld eller tvång
eller grovt våld mot människor eller djur. Nämnden bör också kunna förbjuda
vidaresändning av programkanaler som har varit ensidigt inriktade på
våldsskildringar eller pornografiska program. En förutsättning för att beslut om
förbud skall kunna meddelas är att nämnden med hänsyn till överträdelsernas art
och programkanalens karaktär och inriktning finner att ett ingripande mol
programkanalen är godtagbart frän yttrande- och informationsfrihetssynpunkt.
Beslut om förbud mot vidaresändning bör gälla för hö, ,t ett år.

Prop.
1984/85:199 44

Kommitténs förslag: Överensstämmer i sak med mitt förslag.
Kommitlén beskriver emellertid del innehåll som skall kunna föranleda alt
tillstånd fär återkallas genom att hänvisa lill motsvarande regler i
brottsbalken, video-våldslagen och biografförordningen. Villkoret att
ingripandet skall vara godtagbart från yttrande- och
informalionsfrihelssynpunkt återfinns inte uttryckligen i kommitténs förslag.

Remissinstanserna: Förslagen tillstyrks av de flesta
remissinstanser som har behandlat frågan. Några remissinstanser motsätter sig
all kraven pä kabel-TV-program sätts högre än för andra medier, t. ex.
biograffilm eller videogram. Några remissinstanser anser att en indragning bör
föregås av domstolsprövning eller är kritiska mot all kabelnämnden måste tolka
och tillämpa regler i videovåldslagen och biografförordningen samt brottsbalkens
definition av hels mot folkgrupp.

Skälen för mitt förslag: Det är enligt min mening
nödvändigt med programregler som gör det möjligt att ingripa mol inslag med
våld, pornografi och rasdiskriminering i salellitprogram. Att konstruera regler
som möjliggör sådana ingripanden är emellertid förenat med vissa svårigheter.
Den typiska situationen vid vidaresändning av salellitprogram torde, som jag
nämnt, komma att bli att den som i Sverige svarar för vidaresändningen inte har
något inflytande över vilka program som befordras med hjälp av satelliten.
Detta gör det inte realistiskt all, på del sätl som görs i videovåldslagen, gå
vägen över en kriminalisering av spridningen. Förhandsgranskning är utesluten
såväl av praktiska skäl som på grund av censurförbudel i 8 8 radiolagen. Den
möjlighet som då återstår är alt föreskriva all åtgärder skall kunna vidtas i
administrativ ordning mol en programkanal som har sänts ul i Sverige. Sådana
åtgärder skall grundas på en bedömning av kanalens allmänna karaktär,
dokumenterad genom inslag såsom våld och pornografi.

Kommitlén har sålunda föreslagit all vidaresändning skall
kunna förbjudas för programkanaler som präglas av ett utbud av visst slag.
Ingripanden bör kunna göras när del är fråga om kanaler som är ensidigt
inriktade på våldsframställningar eller pornografiska skildringar. Det är för
sådana kanaler befogat att sätta gränserna för vad som kan tolereras lägre än
för enskilda filmer eller videogram enligl biografförordningen eller videovåldslagen.
Vidare bör det vara möjligt att rikta ingripanden mot programkanaler som, ulan
att vara ensidigt inriktade på sådant material, dock vid upprepade tillfällen
innehållit program med grova våldsinslag, pornografiska skildringar med inslag
av våld eller tvång eller framställningar som innefattar rasdiskriminering m.
m.

Kommitténs förslag får lill följd att kabelnämnden måste
göra bedömningar av hur vissa programinslag skulle ha bedömts vid prövning
enligl reglerna i brottsbalken, videovåldslagen och biografförordningen. Denna

Prop.
1984/85:199 45

konstruktion, som innebär alt nämnden skall försöka bedöma
hur domstol eller annan myndighet skulle tillämpa resp. regelsystem, har
kritiserats i remissbehandlingen. Sådana bedömningar kan vara myckel vanskliga
att göra. Del skulle också kunna inträffa att ett program som har lett till
ingripande av nämnden senare prövas enligt någon av författningarna och att den
prövningen leder till motsatt resultat. Därför är konstruktionen mindre
lämplig. Jag har i stället valt att beskriva det innehåll som skall kunna
föranleda förbud mol vidaresändning direkt i lagtexten. Formuleringarna är
utformade efter mönster av beskrivningen av hets mot folkgrupp i brottsbalken
samt den lydelse som 1 8 videovåldslagen har getts i propositionen
(1984/85:116) om åtgärder mol våldsskildringar i videogram m.m. För
programkanaler med ensidig inriktning på våld och pornografi har någon mer
ingående beskrivning inte ansetts erforderlig. Avsikten är inte att i sak
avvika frän massmediekommitténs förslag. Enligt videovåldslagen och
biografförordningen skall hänsyn tas till det sätt på vilket händelserna
skildras och det sammanhang i vilket de förekommer. Detta gör det möjligt att
la hänsyn lill bl. a. konstnärliga kvaliteter vid bedömningen av enskilda
filmer. Mitt förslag att ingripanden skall få göras endast om det är godtagbart
från yttrande- och informationsfrihetssynpunkt avser att möjliggöra
motsvarande hänsynstaganden vid bedömningen av utbudels karaktär i en
programkanal.

Med hänsyn lill att kabelsändningarna riktar sig till
enskilda hem och alt programutbudet inte är känt på förhand är del enligl min
mening befogal alt låta strängare regler beträffande våld och pornografi gälla
för sändningar i kabel-TV än för enskilda filmer eller videogram.

7.8.3 Reklam i salellitprogram

Mitt förslag: Kabelnämnden skall kunna meddela förbud mot
vidaresändning av programkanal där del under längre lid och i betydande
omfattning har förekommit sådan kommersiell reklam som mäste anses riktad
särskilt lill svenska konsumenter.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitl förslag.
Kommitténs borgerliga ledamöter har reserverat sig mot förslaget.

Remissinstanserna: Förslaget har kommenterats av många
remissinstanser. Några godtar förslaget eller anser att det inte går
tillräckligt långt. Andra anser att förslagets innebörd är oklar och att det
skulle vålla stora svårigheter all fastställa vilka reklaminslag som skulle
medföra att vidaresändning förbjuds. De remissinstanser som motsätter sig
förslaget använder olika argument. Några menar att yttrandefrihets- och
informalions-frihetsskäl lalar mot att en hel programkanal skulle kunna stoppas
på grund av reklaminslagens inriktning. Andra hävdar alt förslaget leder till
försäm-

Prop.
1984/85:199 46

rade konkurrensförutsättningar för svenska förelag. Inom
mänga remissinstanser som stöder eller inte lar ställning till förslaget
förekommer borgerliga reservationer där kommitténs förslag avstyrks.

Skälen för mitl förslag: I tilläggsdirektiven till
massmediekommittén redovisade jag tre skäl mot reklam i TV. Dessa är dels att
reklamköparna kan påverka programinnehållet på ett sätt som inte är
acceptabelt, dels att reklam i TV kan få negativa konsekvenser för dagspressens
ekonomiska situation, dels TV-reklamens ogynnsamma följder frän konsumentsynpunkt.
Jag angav att dessa skäl inte bara är giltiga för svensk radio och TV utan
också när det gäller motsvarande program i nya distributionsformer.

Under senare tid har emellertid dessa skäl ifrågasatts
frän olika håll. Bl, a. har det hävdats alt TV-reklamen inte skulle leda till
minskade reklaminkomster för pressen. I stället skulle direktreklamen minska.
Man hävdar vidare att en situation med reklamfinansierade utländska salellitprogram
som kan tas emot i Sverige kommer att medföra försämrade
konkurrensförutsättningar för det svenska näringslivet och på sä sätt hota
välfärd och sysselsättning.

Diskussionen har inte övertygat mig om att det finns
anledning alt nu frångå ståndpunkten att reklam i TV inte skall förekomma i
Sverige. Denna princip bör i och för sig tillämpas oavsett sändningarnas
ursprung. Begränsningarna bör emellertid avse endast sådan reklam som särskilt
riktas lill svenska konsumenter. Vid bedömningen bör kabelnämnden ta hänsyn
lill om reklamen utgår från speciellt svenska förhållanden. Därvid bör beaktas
bl. a. om språket är svenska, om upplysningar lämnas om priser i svenska kronor,
om försäljningsställen i Sverige eller om användning av varorna eller
tjänsterna i svensk miljö. Förslaget riktar sig inte mot enstaka reklaminslag
ulan syftar till att förhindra att det uppkommer programkanaler med ett
omfattande reklaminnehäll, riktat mol Sverige. Med hänsyn härtill torde det
knappast uppstå några svårigheter att urskilja det reklaminnehäll som skulle
kunna leda till förbud mol vidaresändning.

7.9 Programregler för egensändningar

7.9.1 Allmänt

Mitt förslag: Om del i sändningar som bedrivs av eti
lokalt kabelsändarförelag förekommer innehåll som strider mot programreglerna
fär sändningstillståndet återkallas. Om sådant innehåll förekommer i egensändningar
i upplåten kanal får kabelnämnden besluta att den som bedriver sändningarna skall
upphöra med dem. Tillslåndshavaren skall då se lill alt sändningarna upphör.
Först om han inte gör del kan hans tillstånd alt upplåta kanaler för
egensändningar återkallas.

Prop. 1984/85:199 47

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt i fräga om sändningar
av lokala programföretag. När det gäller sändningar i upplåten kanal föreslår
kommittén att tillståndet för den som upplåtit kanalutrymme - såsom direkt
ansvarig för programinnehållet - skall kunna återkallas om den som kanalen har
upplåtits åt bryter mot programreglerna.

Remissinstanserna: Av de remissinstanser som berör
kommitténs förslag är de flesta kritiska mot förslaget att den som upplåter
kanaler till annan för egensändningar i olika avseenden skall ges ansvar för
sändningarnas innehåll. De föreslår i stället att de sändande skall ges en
ställning som är oberoende av den som upplåter kanalutrymmet.

Skälen för mitt förslag: Massmediekommittén motiverar sitt
förslag med strävan att skapa ett enkelt system, där sändningsrätten innehas av
ett litet antal aktörer som i sin tur, genom civilrätlsliga avtal, kan medge
andra att sända. Den sanktion som kabelnämnden kan tillgripa vid brott mot programreglerna
är ålerkallelse av tillståndet att upplåta kanaler.

Jag anser,
som framgår av det föregående, att kommitténs förslag bör genomföras när det
gäller systemets huvudprinciper. Det finns enligt min mening både principiella
och praktiska fördelar med en ordning där kanal-utrymme i kabelnät kan upplåtas
för egensändningar utan att tillstånd av kabelnämnden krävs i varje enskilt
fall.

Däremot
finner jag att det av kommittén föreslagna sanklionssystemet kan leda lill
vissa mindre önskvärda konsekvenser. Om överträdelser av programreglerna från
någon som sänder i upplåten kanal leder lill alt tillståndet att upplåta
kanalutrymme återkallas, kommer alla som sänder i upplåtna kanaler alt mista
sina sändningsmöjligheter. Publiken kommer att förlora möjligheten att la del
av program i sädana kanaler. Detla är enligt min mening en alltför långtgående
verkan av att en sändande bryter mot programreglerna. Kommitténs förslag lägger
också allt för stora kontrolluppgifter på den som upplåter kabelutrymme.
Uppgifterna att utse programutgivare och alt ansvara för alt de program som
skall sändas följer programreglerna är sådana att det är principiellt
betänkligt all lägga dem på upplåtaren.

Jag förordar i stället en ordning där kabelnämndens
sanktion vid överträdelse av programreglerna i upplåten kanal i första hand
riktas mot den som har sänt programmet. Nämnden bör kunna föreskriva att denne
skall upphöra med sändningarna. Den som upplåtit kanalutrymme för verksamheten
skall då se till att dennes sändningar omedelbart upphör. Först om upplåtaren
inte gör det kan hans eget tillstånd återkallas.

Prop.
1984/85:199 48

7.9.2 Programmen skall vara lokala

Mitt förslag: 1 kanaler där egensändningar sänds bör del
inte få förekomma andra slags sändningar, t. ex, satellitsändningar eller
samtidiga vidaresändningar av rundradioprogram. 1 de lokala kanalerna bör inte
heller få förekomma radiodistribuerade program, som samtidigt sänds ul i en
eller flera andra kommuner.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser är kritiska mot
förslagen att del inte skall vara tillätet med gemensam, samtidig
programsätlning eller kanaler med blandat innehåll. Inskränkningarna anses
försvåra sammansättningen av ett slagkraftigt programutbud. Dessutom pekar
några remissinstanser pä möjligheten alt med hjälp av annan teknik anordna
rikstäckande kanaler trots de föreslagna begränsningarna.

Skälen för mitt förslag: Kabeltekniken kan få stor
betydelse för lokalsamhällena genom att den möjliggör sändningar som är
begränsade lill kabelnätens täckningsområden. Del ligger ett särskilt värde i
att lokalt verksamma föreningar, grupper och andra organ får möjlighet alt nå
allmänheten med nyheter, information, debatt och kulturprogram. Som jag
tidigare har nämnt visar erfarenheterna alt det är svårt all producera
attraktiva lokala program, särskilt för personer och grupper utan erfarenhet av
TV-mediet. Om inga regler ställdes upp lill skydd för den lokala
programverksamheten finns det därför risk att de lokala programmen skulle
trängas ul av centralt producerat material. Innehållet i de lokala kanalerna skulle
då i huvudsak kunna komma all beslå av centralt framställt och utsänt material
där eventuella lokala inslag gavs en myckel undanskymd roll. 1 en situation där
en kanal innehöll program från en rad olika källor skulle det vidare vara svårt
för lyssnare och tittare att avgöra varifrån programmen kom.

Enligl min mening bör man slå vakt om den lokala
karaktären hos verksamheten. Del viktigaste medlet för detta är de lokala
kabelsändarföretagen. Man bör emellertid också skapa regler som begränsar
möjligheterna alt fylla de lokala kanalerna med centralt utsända program.
Därför bör kommitténs förslag om förbud mot gemensam programsätlning genom
radiosända program samt mot kanaler med blandat innehåll genomföras.
Massmediekommiltén diskuterar möjligheten alt även föreskriva all lokala
sändningar endast skall få innehålla lokall producerat material, men avslår
från att gå så långt i sina förslag. Också jag anser att en sådan föreskrift
skulle vara onödigt långtgående.

Prop. 1984/85:199 49

7.9.3 Rasdiskriminering, våld och pornografi

Mitt förslag: Kabelnämnden bör kunna återkalla
sändningstillståndet om del i egensändningar har förekommit program som i en
dom har befunnits innefatta yttrandefrihetsbrott och som innebär eU allvariigt
missbruk av yttrandefriheten i lokala kabelsändningar. Innan domen vunnit laga
kraft får tillståndet återkallas interimistiskt. Tillstånd får vidare
återkallas om det i program har förekommit en skildring av sexuellt våld eller
tvång eller en närgängen eller utdragen skildring av grovt våld mot människor
eller djur, om inte sändningen har varil försvarlig med hänsyn till syftet och
sammanhanget samt omständigheterna i övrigt. Likaså får lillstånd återkallas
om det har förekommit pornografiska program.

Kommitténs förslag: Sändningslillständet får återkallas om
ett program har sänts som i en lagakraftägande dom har befunnits innefatta
yttrandefrihetsbrott och som innebär ett allvarligt missbruk av
yttrandefriheten i kabelsändning. Sändningstillståndet fär också återkallas om
ett program eller programinslag har sänts som innehåller uttalande eller annat
meddelande som avses i bestämmelserna i 16 kap. 8 8 broUsbalken om hels mol
folkgrupp. Vidare får tillståndet dras in om program har sänts som innehållit
våldsinslag eller pornografiska inslag. När del gäller bedömningen av sådana
inslag föreslår kommitlén att reglerna i biografförordningen och
videovåldslagen skall tillämpas.

Remissinstanserna: De remissinstanser som har berört
frågan tillstyrker med något undantag förslaget att del skall finnas regler för
programmens innehåll. Också förslaget alt överträdelse av reglerna skall leda
fill att sändningstillståndet återkallas tillstyrks av många remissinstanser.
Bland dessa betonar vissa att ingripanden bör kunna ske snabbt. Förslaget att en
dom för yttrandefrihetsbrott först skall ha vunnit laga kraft kan då leda till
onödigt dröjsmål. Några remissinstanser är emellertid kritiska, och menar att
en indragning kan slå i strid med konsumentintresset. Förslaget om att
indragning skall ske i administrativ ordning tillstyrks av enstaka remissinstanser
medan ett större antal förordaratt indragning skall få ske först efter
domstolsprövning. Några remissinstanser kritiserar all kabelnämnden måste tolka
och tillämpa regler i bl. a. biografförordningen och videovåldslagen. I
stället förordas all ett eget regelsystem skapas för verksamheten.

Skälen för mitt förslag: Liksom när det gäller
satellitsändningar bör del finnas regler som gör det möjligt all ingripa mol
inslag med våld, pornografi saml rasdiskriminering i egensändningarna.

I fråga om grövre yttrandefrihetsbrott förordar jag att
kabelnämnden

4 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 199

Prop.
1984/85:199 50

skall kunna tillgripa sanktioner redan efter fällande dom
i första instans. Härigenom blir del möjligt att snabbt reagera mol sändningar
med bl. a. ra-sistiskt innehåll utan att frångå kravel på domstolsprövning.
Regeln bör utformas så att kabelnämnden får återkalla tillståndet
interimistiskt innan domen vunnit laga kraft. Den lösningen är enligt min
mening en godtagbar avvägning mellan rättssäkerhetens krav och behovet all
kunna ingripa någorlunda snabbt och effektivt.

Det kan länkas alt domen överklagas och ändras. Vid alla
ändringar, såsom en mildring i högre instans, skall nämnden ompröva ålerkallelsefrå-gan.
Självfallet bör en sedermera frikännande dom genast leda till att tillståndet
återges.

I fråga om program med våldsinslag eller pornografiska
inslag föreslår kommiltén all kabelnämnden skall göra en bedömning av hur
videovåldslagen eller biografförordningen skulle ha tillämpats i fråga om
programmen. Jag har ingen annan åsikt än kommiltén när det gäller
bestämmelsernas innehåll i sak, men anser, i enlighet med vad jag anfört under
avsnitt 7.8.2, att beskrivningen av det innehåll som kan leda lill alt
sändningstillstånd återkallas i stället bör las in i lagtexten. Ålerkallelse
bör kunna tillgripas i fråga om grova våldsskildringar eller skildringar av
sexuellt våld eller tvång samt pornografiska program. Formuleringarna
överensstämmer i berörda delar med den formulering som 1 8 videovåldslagen har
fått i den tidigare nämnda propositionen. Hänsyn skall las lill om sändningen
är försvarlig med hänsyn lill syftet och sammanhanget saml omständigheterna i
övrigt. Med delta förbehåll uppnår man all regeln inte drabbar konsl-näriigl
värdefulla eller seriöst syftande skildringar.

7.9.4 Reklam

Mitt förslag: Kommersiell reklam bör inte få förekomma i
egensändningarna. Inte heller bör s. k. sponsrade program få förekomma, dvs.
ett program eller programinslag bör inte få sändas om pengar eller annan
egendom ställts lill förfogande på villkor all programmet eller inslaget sänds.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag. De
ledamöter som företrätt moderata samlingspartiet och folkpartiet har reserverat
sig till förmån för att reklam skulle vara tillålen i lokala sändningar.

Remissinstanserna: Meningarna är delade. Inom många
remissinstanser som uttalar sig mot reklam eller inte berör frågan förekommer
reservationer från borgerliga ledamöter lill förmån för att reklam skall vara
tilläten. Vissa av de remissinstanser som avvisar reklam i lokala sändningar
motiverar sin hållning med omsorg om pressens situation. Andra menar all reklam
i kabelsändningar inte skulle skada pressen. Några remissinstanser

Prop.
1Ö84/85: 199 51

skisserar lösningar där intäkter av lokal reklam skulle
komma bl. a. lokala tidningar till del. Många framhåller reklaminläkternas
betydelse för alt finansiera lokal programverksamhet. Ett mindre antal
remissinstanser motsätter sig förslaget om förbud mot sponsrade program.

Skälen för mitt förslag: Jag har redovisat att jag inte
anser att del finns skäl att frångå ståndpunkten att reklam inte skall
förekomma i svensk TV. Kommitténs förslag bör därför genomföras också när det
gäller egensändningarna. Inte heller när det gäller förbudet mol s. k.
sponsrade program finner jag anledning alt frångå kommitténs förslag.

7.9.5 Rätten till nyhetsbevakning

Mitt förslag: Jag förordar inte några särskilda regler
till skydd för massmediernas rätt att bedriva nyhetsbevakning.

Kommitténs förslag: I egensändningar får inte sändas
program från ell evenemang om den som sänder med arrangören har ingått ett
avtal genom vilket annan förhindras att bedriva nyhetsförmedling i fråga om
evenemanget.

Remissinstanserna: Endast ett fätal remissinstanser har
berört frågan. Sveriges Radio AB tillstyrker förslaget. Företaget föreslår
också att kabelnämnden skall ges i uppdrag all avväga när del allmänna
intresset av alt ett visst evenemang etersänds skall ta över arrangörens
intresse att förfoga över sill evenemang. Riksidroltsförbundel betonar
arrangörernas rätt lill sina arrangemang.

Skälen för min bedömning: Frågan gäller dels
massmediernas, och då särskilt förelagens i Sveriges Radio-koncernen, möjligheter
alt sända kortare nyhetsinslag från t. ex. idrottsevenemang, dels
förulsäitningarna för företagen i Sveriges Radio-koncernen att i konkurrens med
andra förvärva sändningsrälter. Massmediekommiltén anser inte alt frågan om
massmediernas rätt till nyhetsbevakning f.n. ulgör något stort problem och bedömer
inte heller att problemet kommer alt få någon störte aktualitet i framtiden.
Koncernens möjligheter att förvärva sändningsrälter har samband med hela den
förskjutning i konkurrenssituationen som skapas genom uppkomsten av nya
möjligheter att sända TV-program. Del är självklart att denna utveckling
placerar ägare lill allraktivi programsloff, del mä gälla idrottsevenemang,
filmer eller annat, i en gynnsammare förhandlingsposition. Del är emellertid
för tidigt att uttala sig om vilka effekter den förändrade situationen på sikt
kommer alt få för Sveriges Radio-koncernens möjligheter all fylla sina olika
uppgifter.

Prop.
1984/85:199 52

Kommitténs förslag till skydd för massmediernas
nyhetsbevakning lar sikte på den speciella situationen att den sändande och
arrangören har slutit ett avtal som hindrar andra medier från alt förhandla om
vanlig nyhetsbevakning. Enligt min mening är det tveksamt om den föreslagna
bestämmelsen kommer att ha avsedd effekt. Möjligheterna till kringgåen-den
synes kunna bli stora. Dessutom torde bevissvårigheterna bli betydande. Jag
förordar därför inte någon bestämmelse av den föreslagna innebörden.

Skulle utvecklingen visa all allvarliga missförhållanden
verkligen uppkommer fär frågan om åtgärder givetvis prövas på nytt.

7.10 Kabelnämnden

Mitt förslag: En särskild statlig myndighet, kabelnämnden,
bör inrättas för frågor om kabelsändning. Nämnden bör få till uppgift alt pröva
frågor om tillstånd till kabelsändning, att öva tillsyn över verksamheten, att
följa utvecklingen inom området i Sverige och utomlands samt att vid behov avge
förslag till nya eller förändrade regler för kabelsändningar. Nämnden bör
också kunna ge stöd till lokal programverksamhet. Viktigare beslut av nämnden
bör kunna överklagas till kammarrätt. Nämnden bör ha högst sju ledamöter.I
lagen om lokala kabelsändningar bör föreskrivas alt nämndens ordförande och
vice ordförande skall ha domarkompetens. Det ankommer på regeringen alt meddela
övriga föreskrifter om nämndens organisation och verksamhet. Del bör även
ankomma på regeringen alt besluta om nämndens lokalisering.

Nämndens verksamhet bör finansieras med årliga avgifter
som tas ut av dem som erhåller tillstånd för satellitsändningar. Förslag om
avgiftens storlek och övriga regler beträffande avgiften bör föreläggas riksdagen
senare.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitl
förslag vad gäller den föreslagna myndigheten.

Kommitlén föreslär vidare att stiftelsen Svenska
Filminstitutet skall få möjligheter alt inleda försök med att kombinera
verksamhet i medieverkstäder med sändningar i lokala kabel-TV-näl. Försöken
föreslås bli finansierade genom omprioritering inom de slafliga resurserna för
filmpoliliska insatser.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser betonar den
föreslagna lagstiftningens provisoriska karaktär. Bl. a. anser några
remissinstanser att beslutanderätten på sikt bör föras över lill kommunerna,
medan någon ser fördelar med en ordning där länsstyrelserna får besluta. Dessa
remissinstanser förordar i allmänhet att den nya myndigheten inte ges en
perma-

Prop.
1984/85:199 53

nent organisation. Vissa remissinstanser instämmer i
kommitténs förslag om att myndigheten bör ges en opolitisk sammansättning med
företrädare för juridisk, teknisk och ekonomisk sakkunskap. Andra förespråkar
att nämnden ges en bredare sammansättning med representanter för bl.a.
organisationer, kulturliv och kommunala intressen.

Kabelnämndens finansiering berörs av en remissinstans, som
förutsätter att kostnaderna inte kommer att belasta de sändande.

Förslaget om utökat stöd lill medieverksläder får ett
positivt mottagande av de remissinstanser som yttrar sig om del. Några pekar
dock på svårigheten att kombinera en kontinuerlig programproduktion med andra
uppgifter. Några remissinstanser pekar på behovet av handledarutbildning eller
hjälp från Sveriges Television eller Utbildningsradion.

Skälen för mitt förslag: Jag instämmer i kommitténs
förslag att frågor om kabelsändning bör handhas av ett centralt statligt organ.
Mina skäl för detta är i huvudsak följande.

Den här aktuella verksamheten är ny och osäkerheten om den
framlida utvecklingen är betydande. Det är därför, som kommittén framhåller,
viktigt att dels beslut i ärenden om tillstånd redan från början följer en
enhetlig praxis, dels de erfarenheter som kommer fram genast kan tas lill vara
och vid behov leda till förslag om förändrade regler. Detta lalar enligt min
mening för alt en central statlig myndighet anförtros uppgiften att pröva
ärenden om kabelsändning.

Nästa fråga är om uppgiften kan läggas pä ett befintligt
organ. Radionämnden och den föreslagna närradionämnden är organ med delvis
liknande uppgifter. Inget av dessa organ har emellertid en lämplig sammansättning
för att fullgöra de uppgifter som enligt min mening bör åvila en myndighet för
kabelsändningar.

En ny central myndighet bör därför inrättas. Jag avser att
senare föreslå regeringen att tillkalla en särskild organisationskommitté för
att förbereda inrättandet av myndigheten.

Den föreslagna myndighetens uppgifter är givelvis i första
hand att pröva ansökningar om tillstånd enligt lagen om lokala kabelsändningar
och att besluta i ärenden om indragning av sådana tillstånd samt att öva
tillsyn över verksamheten. Nämnden bör bl. a. samla in information om vilka
salellilkanaler som förmedlas och vilka avgifter som las ul av abonnenterna.
Vidare bör nämnden för viss efterhandsgranskning se lill att inspelningar görs
av programkanaler frän satelliter som vidaresänds i Sverige. 1 lämplig
omfattning, pä grund av anmälningar eller självmant, bör också egensändningarna
eflerhandsgranskas. Myndigheten bör dessutom ges uppgiften att följa
utvecklingen i Sverige och utomlands i fråga om kabelsändningar och satelliter
för massmedieändamål. På grundval av erfarenheter och informationer som samlas
hos myndigheten bör den kunna ta initiativ lill nya eller ändrade regler när
det finns anledning till det.

Prop. 1984/85:199 54

Nämnden
bör också kunna ge stöd lill lokal programproduktion. Jag har tidigare pekat på
de kostnader och andra svårigheter som är förknippade med lokal
programproduklion. Jag har också föreslagit regler för att skydda de lokala
sändningarna och slå vakt om deras lokala karaktär.

Jag
instämmer med massmediekommiltén i alt den lokala programproduktionen bör
finansieras lokalt, genom abonnentavgifier eller av dem som svarar för
programmen. Samtidigt är jag medveten om att verksamheten skulle kunna
underlättas betydligt genom lämpligt utformade stödinsatser. Insatser av detta
slag utesluter givetvis inte att den lokala egensändnings-verksamheten stöds
genom lokala överenskommelser mellan olika parter i kabel-TV-verksamhelen.

Den
föreslagna avgiften har sådan karaktär att regler om den bör ges i lag. F. n.
finns inte lillräckligl underiag för att lägga fram förslag om sådana regler.
Organisationskommittén bör utarbeta förslag beträffande avgiftens slorlek och
övriga regler i fråga om avgiften. Jag räknar med att förslag kan läggas fram
för riksdagen i samband med förslag om tilläggsbudget 1 för budgetåret 1985/86.

Nämnden
bör ha högst sju ledamöter. Kravet på domarkompetens hos ordföranden och vice
ordföranden bör tas in i lagen. I likhet med kommitlén anser jag all nämnden i
övrigt bör bestå av personer med en fackmässig kompetens inom olika sakområden
som har betydelse för dess uppgifter.

7.11
Avgift för visning av film i kabelnät

Mitt
förslag: Kabel nämnden bör lägga fram förslag om hur frågan om en avgift lill
Sfiftelsen Svenska Filminstitutet från dem som visar film i kabelnät skall
lösas. I första hand bör en avlalslösning eftersträvas. Om en sådan inte kan
uppnås bör nämnden lägga fram förslag till lagstiftning.

Kommitténs
förslag: I första hand bör avtalslösningar väljas. Om det inte går alt komma
fram lill avtal bör man kunna överväga lagstiftning.

Remissinstanserna:
Frågan behandlas av ett fåtal remissinstanser, som i huvudsak är positiva lill
förslaget.

Skälen
för mitt förslag: För slöd till produktion av svensk film m. m. finns sedan
lång tid tillbaka en ordning med omfördelning av inkomster inom branschen. I
enlighet med 1982 års film- och videoavtal erlägger biografägare en
lioprocenlig avgift på biljettintäkterna lill Stiftelsen Svenska
Filminstitutet, som använder medlen lill produklionsslöd och andra
filmkullurella ändamål. Uthyrare av videogram till hemvideomarknaden erlägger
en liknande avgift. Även Sveriges Television AB bidrar till Filminstitutets
verksamhet.

Prop. 1984/85:199 55

Kabel-TV kan komma alt utvecklas till en viktig kanal för
distribution av film. Del gäller både för vidaresändningar av program från
kommunikationssatelliter och för egensändningar. Många bedömare, däribland
mass-mediekommiuén, anser att utbyggnaden av kabelnät kommer alt leda till en
ytterligare tillbakagång för filmvisningen på biograf. Det är angeläget att
kabel-TV, i likhet med andra distributionsformer för film, bidrar till all den
svenska filmproduktionen kan fortleva. De som distribuerar film i kabelsändningar
bör därför eriägga avgifter till Svenska Filminstitutet.

Jag instämmer med kommittén om all avialslösningar är all
föredra inom detla område. Förutsättningarna för att uppnå avtalslösningar
skiljer sig emellertid åt för olika branscher. Inom filmbranschen finns sedan
gammalt en väl utvecklad organisationsstruktur. I videobranschen bildades i samband
med förhandlingarna en organisation för de företag som förser
ulhyr-ningsmarknaden med videogram. Delta var nödvändigt för att få till stånd
ett avtal.

Verksamheten med kabelsändningar befinner sig ännu på
försöksstadiet och uppbyggnaden av en organisationsstruktur inom branschen har
just inletts. Det går inte att säga om och när frågan om avgift för visning av
film i kabelnät skall kunna lösas genom avtal med representativa organisationer.

Med det underlag som f. n. föreligger är det inte möjligt
att lägga fram förslag i frågan om avgifter för visning av film i kabelnät. För
det fordras en viss ytterligare erfarenhet av hur verksamheten kommer alt
utvecklas såväl när det gäller kabelnätens uppbyggnad som i fråga om programinnehållet.
Uppbyggnaden av representativa organisationer har också stor betydelse.
Kabelnämnden bör ges i uppdrag att lägga fram förslag lill hur avgiftsfrågorna
skall lösas. I första hand bör nämnden inrikta sig mot en avtalslösning. Om del
av olika skäl inte skulle gå att få lill stånd en sådan bör nämnden i stället
lägga fram förslag om lagstiftning.

7.12 Ikraftträdande, övergångsfrågor

Mitt förslag: Lagen om kabelsändning bör träda i kraft den
1 januari 1986. Kabelnämnden bör inrättas vid samma tidpunkt. Organisationskommittén
bör kunna företa vissa förberedande handläggningsålgärder så att kabelnämnden
redan kort tid efter inrättandet kan avgöra inkomna ansökningar. Särskilda
övergångsregler bör införas så all satellitsändningar som sker med stöd av tillstånd
enligt lagen om försöksverksamhet med särskild trådsändning och
när-TV-sändningar som får bedrivas med stöd av bestämmelserna om närradio kan
få fortsätta tills kabelnämnden har prövat en ansökan om lillstånd enligt den
nya lagen i resp. kabelnät, dock längst lill och med utgången av mars 1986.

Prop.
1984/85:199 56

Kommitténs förslag: Lagen bör träda i kraft den 1 januari
1986.

Skälen för mitt förslag: Lagen om försöksverksamhet med
särskild trådsändning gäller lill utgången av år 1985. Det framstår därför som
lämpligt att låta lagen om kabelsändning träda i kraft den 1 januari 1986.
Härigenom bör det också vara möjligt att förbereda inrättandet av kabelnämnden
så väl att nämnden kan börja fungera omedelbart efter årsskiftet.

Jag förutser all många ansökningar enligl den nya lagen
kommer att kunna ges in redan under andra halvåret 1985. För att dessa skall
kunna vara klara för avgörande redan då kabelnämnden träder i funktion bör
vissa förberedande handläggningsåtgärder vidtas redan under år 1985. Exempelvis
bör kompletterande uppgifter kunna krävas in där del är uppenbart att
ansökningshandlingarna är ofullständiga. Ansökningarna bör också kunna
remitteras lill vederbörande kommun för yttrande. Organisationskommittén bör
kunna svara för detta.

F. n. pågår verksamhet med satellitsändningar inom ett
antal orter i Sverige med stöd av tillstånd enligl lagen om försöksverksamhet
med särskild irådsändning. Vidare förekommer när-TV på en plats i Sverige med
slöd av bestämmelserna om närradio. Man kan förutsätta att tillstånd enligt den
nya lagen kan komma att sökas för sändningarna. Det framstår som mindre
lämpligt om avbrott i sändningarna skulle framtvingas därför att de lagar som
hittills gällt för dem har upphört att gälla innan kabelnämnden har hunnit
fatta beslut om nya ansökningar. Övergångsregler bör därför införas som
tillåter att sändningarna fortsätter tills ansökningen har avgjorts av
kabelnämnden.

Beträffande den försöksverksamhet med lokala
kabelsändningar som bedrivs efter beslut av Sveriges Television AB ankommer det
på förelaget att falla beslut. Jag utgår emellertid från att verksamheten
upphör senast vid utgången av mars 1986 eller när kabelnämnden har hunnit
behandla ansökningar som innefattar motsvarande verksamhet.

7.13 Lagtekniska frågor m. m

Mitt förslag: De väsentliga bestämmelserna om den lokala
programverksamheten i kabelnät ges i en särskild lag, benämnd lag om lokala
kabelsändningar. 1966 års radiolag består som ramlag för all sändning via eter
och tråd. 1 denna finns sålunda fortfarande bestämmelser om vidaresändning i
kabelnät av rundradiosändningar, såsom från direktsändande satelliter. Vidare
innehåller radiolagen åtskilliga föreskrifter som gäller även för
kabelsändningar, exempelvis begreppsbestämningar, straffbestämmelser för
olovlig sändning och del allmänna censurförbudel. En lagteknisk översyn av det
radiorättsliga regelsystemet skall göras av en särskild utredning.

Prop. 1984/85:199 57

Kommitténs förslag: 1 huvudsak delsamma som milt.

Remissinstanserna. De remissinstanser som berört
lagtekniska frågor godtar den av kommitlén förordade utformningen. Många av
dem betonar behovet av alt regelverket ses över i syfte all göra del modernare
och mera överskådligt.

Skälen för mitt förslag: 1966 års radiolag är den grundläggande
författningen för radio- och TV-verksamheten i landet. Den är visserligen
främst avsedd att reglera den verksamhet som bedrivs inom Sveriges Radio-koncernen
men gäller i flera hänseenden också för sådan annan medieverksamhet utanför
koncernen, som tillkommit under senare år. Denna inbegriper
närradiosändningar, sändningar av dagstidningar för synskadade och
vidaresändningar i kabelnät av program från satelliter i fast trafik. För varje
nämnd sändningsverksamhet finns särskilda föreskrifter utöver dem i radioiagen,
vilka tagits in i frislående lagar, (se närradiolagen, 1982:459, lagen,
1981:508, om radiolidningar och lagen, 1984: 115, om försöksverksamhet med
särskild trådsändning). För programverksamheten inom Sveriges Radio-koncernen,
för närradiosändningarna och för sändningarna av radiotidningar finns vidare
särskild lagstiftning om det yllrandefrihetsrätts-liga ansvaret, (se
radioansvarighetslagen, 1966:756, lagen, 1982:460, om ansvarighet för närradio
och lagen, 1982:521, om ansvarighet för radio-och kassettidningar). Till
radiolagen ansluter även en rad ytterligare författningar på området.

Redan denna kortfattade redovisning av
författningsregleringen på radio- och TV-omrädet visar all den med liden har
kommit att bli tämligen omfattande och svåröverskådlig. Massmediekommiltén hade
enligl sina direktiv alt också göra en allmän översyn av den radiorättsliga
lagstiftningen men har av tidsskäl inte kunnat göra en sådan genomgripande
genomgång av lagstiftningen. Mol bakgrund av sina utredningsresultat fann dock
kommittén en sådan genomgång motiverad. Dess författningsförslag, menar
kommiltén, bör därför ses som lösningar i avvaktan på den samlade översynen av
lagstiftningen.

Jag har samma inställning som kommitlén och
remissinstanserna i fråga om utredningsbehovet. Jag avser att senare äterkomma
till regeringen med förslag om del fortsatta utredningsarbetet. För tiden
inlill dess en sådan utredning kan ge resultat förordar jag att verksamheten
med lokala kabelsändningar regleras i en särskild lag, vilken på samma sätt
som exempelvis närtadiolagen knyts till radiolagen. Radiolagens bestämmelser
bör lämnas intakta. Ett ylteriigare skäl att välja denna lagtekniska utväg är
den pågående behandlingen av yltrandefrihetsulredningens lagförslag som ju bl.
a. syftar till en sammanhållen reglering av de grundläggande villkoren för
radio- och TV-verksamheten i landet.

Prop.
1984/85:199 58

Den valda lagstiftningstekniken innebär alt radiolagen
kommer alt gälla för den lokala kabelsändningsverksamhelen i alla de hänseenden
där den särskilda lagen inte ger avvikande regler. Jag vill i det följande
redogöra för förhållandet mellan några av radiolagens bestämmelser och den
särskilda kabelsändningslagen.

I 1 § radiolagen bestäms vissa grundläggande begrepp som
kommer till användning också på kabelsändningsomrädet. Sålunda anger begreppen
rundradiosändning och radioprogram också del tillståndsplikliga området för
kabelsändningar. Endast Irädsändningar, avsedda att tas emot direkt av
allmänheten — utan mellanliggande mottagare-sändare —, kräver därmed
lillstånd. Del ankommer i princip på den som bedriver kabelsändningar att
avgöra om de sändningar som han tänker utföra skall betraktas som
rundradiosändningar eller ej. Bedömningen är många gånger inte lätt alt göra.
För att i någon mån underlätta den bör, som jag tidigare anfört, sådana
sändningar som enbart kan las emot i bosläder och inte når fler än femtio,
undantas från lagens tillämpningsområde.

Vidare kommer straffbestämmelserna i 10 8 radiolagen att
gälla för vissa olovliga förfaranden i samband med kabelsändningar. Förfaranden
som träffas är att ulan lillstånd bedriva egensändningar eller sända vidare
programkanaler från satelliter i fast trafik. Vidare träffas en vidaresändning
av en sådan programkanal från en satellit i fast trafik, för vilken
kabelnämnden meddelat förbud mol vidaresändning under viss lid. Det kan hända
att någon bedriver egensändningar i en kanal utan all nälinnehavaren eller
kabelsändarföretagel har fått tillstånd av kabelnämnden att upplåta kanaler för
egensändningar. Han kan då dömas enligl radiolagen. Om sändning då sker med
nälinnehavarens medgivande torde straffrättens medverkansregler bli tillämpliga
på denne. Om nätinnehavaren har fått del erforderliga upplålelsetillslåndet och
sändning sker utan avtal med honom kan den som sänt dömas enligt radiolagen. 1
fråga om sändning av programkanaler från satelliter i fast trafik har jag, som
framgått, inte funnit del lämpligt alt som villkor för tillstånd föreskriva all
samtycke till vidaresändning föreligger från den som anordnar
satellitsändningen. Ell sådant skall givetvis inhämtas, men en prövning från
kabelnämndens sida av om det föreligger skulle enligl min mening föra för
långt. Frånvaron av detta villkor för tillstånd gör aU en sändning i strid mot
dens vilja som anordnar satellitsändningen inte är straffbar enligt radiolagen.

Jag har tidigare redogjort för att lagen om lokala
kabelsändningar inte avser att reglera all länkbar irådsändningsverksamhet i
landet. Utanför lagens tillämpningsområde faller sålunda verksamhet för
irådsändning som får ske med stöd av 5 § radiolagen och med slöd av lagen om
radiotidningar.

Enligt 5 8 tredje stycket radiolagen får radioprogram i
rundradiosändning som har upptagils trådlöst pä centralantennanläggning utan
särskilt tillstånd sändas vidare till mottagare inom faslighet som är ansluten
till

Prop.
1984/85:199 59

anläggningen. Varje sändning som i etern är en
rundradiosändning enligt radiolagen får sålunda fritt sändas vidare i en
centralantennanläggning, Enligl massmediekommittén måste den s, k. nedlänken
från en direktsändande satellit betraktas som en sådan rundradiosändning.
Dessa satellitsignaler - liksom rundradiosändningar över marksändarnätet - får
dä till-slåndsfritt sändas vidare. Kommittén föreslår ingen annan ändring av
dessa förhållanden än att uttrycket centralantennanläggning ersätts med
uttrycket kabelnät, dvs. anläggning för kabelsändning, och alt bestämmelsen om
den lillståndsfria vidaresändningen i ett sådant nät förs från radiolagen till
den föreslagna kabelsändningslagen. Kommitlén finner inga skäl alt närmare
bestämma hur stor cenlralantennanläggningen får vara eller hur många abonnenter
den får ha. Kommittén framhåller att en gräns för anläggningens geografiska
utbredning i praktiken sätts av kravel pä alt rundradiosändningen skall ha
upptagits trådlöst pä anläggningen.

Jag delar massmediekommilténs uppfattning om innebörden av
bestämmelsen om rätten att sända vidare rundradiosändningar i en centralantennanläggning.
Med hänsyn lill att inte all irådsändningsverksamhet skall regleras i den nu
föreslagna lagen om lokala kabelsändningar förordar jag alt den nuvarande
regeln i 5 8 tredje stycket radiolagen står kvar i denna lag. Den bör också
behällas i den utformning den har. Det bör lämnas ät det aviserade
utredningsarbetet att behandla frågor om såväl terminologi som lagteknik och
systematik. I kabelsändningslagen bör anges all sändningar med stöd av denna
bestämmelse faller utanför lagens tillämpningsområde.

Rätten för programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen
alt sända radioprogram i rundradiosändning innefattar också rätt att sända från
trådsändare. Också en dagstidning har den rätten enligt den särskilda lagen om
radiotidningar.

Dessa rättigheter påverkas försläs inte av den föreslagna
regleringen för lokala kabelnät. Ett programföretag eller en dagstidning kunde
tänkas vilja bedriva egensändningar i upplåtna kanaler. I fråga om
programföretaget är del dock uppenbart att dess eventuella sändningar från trådsändare
alltid skall ske enligl de villkor som knutits till sändningsrätten enligt
radiolagens bestämmelser. Lika uppenbart är att en dagstidning, om den vill
komma i åtnjutande av de förmåner som är förknippade med sändningsrätlen enligl
radiotidningslagen, skall bedriva eventuella trädsändningar enligt den lagens
villkor. Om tidningen så vill slår det den dock fritt att läsa upp ell
tidningsinnehåll i en trådsändning på de villkor som kabelsändningslagen
ställer upp. Den tänkbara konkurrenssituationen mellan radiolagens lillståndssystem
och kabelsändningslagens påkallar därför inga uttryckliga bestämmelser.

I radiolagen bör i 5 8 tas in en hänvisning lill den nya
lagen om lokala kabelsändningar. Samtidigt bör nuvarande hänvisning till 1984
års försökslag utgå. Av formella skäl bör en redaktionell ändring göras i
radiolagens

Prop.
1984/85:199 60

fjärde stycke. Vidare bör övergångsbestämmelserna till
närradiolagen och till 1984 års försökslag ändras så att det blir möjligt att
bedriva sändningar enligt bestämmelserna i 1978 års närradiolag resp. 1984 års
försökslag lill utgången av mars 1986.

8 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
utbildningsdepartementet upprättats förslag till

1, Lag om ändring i radiolagen (1966: 755)

2. Lag om lokala kabelsändningar

3, Lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

4. Lag om ändring i lagen (1984: 115) om
försöksverksamhet med sär

skild trådsändning

Förslagen bör fogas till protokollet i detla ärende som
bilaga 4.

9 Specialmotivering

Förslaget till lag om lokala kabelsändningar.

Allmänna bestämmelser

1
8 I denna lag
finns föreskrifter om trådsändningar av radioprogram i lokala
rundradiosändningar (lokala kabelsändningar).

2
8 I lagen
förstås med radiosändning, trådsändning, rundradiosändning och radioprogram
delsamma som i radiolagen (1966:755). Vidare förslås med

kabelnät: anläggning för lokala kabelsändningar,

kanal: det utrymme som behövs i ett kabelnät för sändning
av radioprogram,

programkanal: del samlade utbud av radioprogram som under en
gemensam beteckning sänds i en kanal.

I avsnitt 7.13 om laglekniska frågor m. m. har jag
redovisat skälen för att reglera rundradioverksamhel i lokala kabelnät i en
särskild lag.

I 2 8 första meningen upptas en hänvisning till vissa
begreppsbestämningar som finns i radiolagen. Hänvisningen förklaras av att
radiolagen begränsar tillämpligheten av sina definitioner lill samma lags text.
Att lagen om lokala kabelsändningar inte ens på sitt begränsade område ersätter
radiolagen i dess helhet framgår också molsättningsvis av 18 8, i vilken
erinras om att 6 och 7 88 radiolagen inte gäller för kabelsändningar. Av det
sagda följer alltså bl. a. att radiolagens förbud i 8 8 mot myndighets förhandsgranskning
av radioprogram också gäller kabelsändningar och att sådana sändningar ulan
lillstånd, exempelvis efter det ett tidsbegränsat

Prop.
1984/85:199 61

tillstånd löpt ul eller utanför det tillåtna området,
skall bestraffas enligt radiolagen.

Att den särskilda lagen gäller endast vissa slags
trådsändningar framgår av 7 och 9 88. Lokal kabelsändning kan sålunda bedrivas
med stöd av tillstånd enligt andra författningar, såsom av programföretagen
inom Sveriges Radio-koncernen enligt radiolagen eller av tidningsförelag
enligt lagen om radiolidningar, eller helt fritt enligt bestämmelsen om
centralantennanläggningar i 5 8 tredje stycket radiolagen. Den länkbara
konkurrenssituationen har berörts i avsnitt 7.13.

Vad som skall förstås med lokala rundradiosändningar
bestäms i 5 8.

Uttrycket kanal används i lagen för att beteckna det
utrymme i tråden som behövs för alt överföra ett visst slags radioprogram.
Kravel på utrymme är olika för ljudradio resp. rörliga bilder.
Ljudradioprogram kräver sålunda mindre utrymme än TV-program.

Uttrycket kanal är rent tekniskt. När det sammantagna
programinnehåll som under en gemensam beteckning förmedlas i en kanal avses,
talas om programkanal. Sveriges Televisions TV 1 är en programkanal. Ett utbud
från en satellit, som identifieras genom en sammanhållande titel, såsom
"Sky Channel", "Music Box", "TV Cinq" eller
"Screen Sport" är programkanaler. Det kan hända att viss del av
utbudet i en kanal kommer att vara så tydligt skild från övriga delar i kanalen
att den kan betraktas som en egen programkanal. Den ena delen sänds kanske på
eftermiddagen, den andra på kvällstid. Det kan bli aktuellt att uppmärksamma en
sådan åtskillnad om ett förbud mot vidaresändning enligt 21 8 övervägs. En
förutsättning för att kunna behandla programkanaler, som därtill kan vara
anordnade av ett och samma sändarförelag, olika är dock att de helt otvetydigt
skiljer sig åt. I första hand kommer delta till synes genom skilda
beteckningar.

3 8 Frågor om lokala kabelsändningar prövas av
kabelnämnden. Nämn

den skall även utöva tillsyn över verksamheten med lokala kabelsändning

ar.

Den centrala myndighetens uppgifter på
kabelsändningsomrädet har berörts i avsnitt 7.10.

4 § För lokala kabelsändningar krävs tillstånd om del
inte är fråga om

1. vidaresändningar enligt 5 8 tredje
stycket radiolagen (1966:755) eller

2. sändningar som enbart kan las emot
i bostäder och som inte når fler än femtio bostäder.

De allmänna skälen för alt ha ett koncessionssystem för
lokala kabelsändningar har redovisats i avsnitt 6 och 7.1. 17 och 9 §8
beskrivs den typ av verksamhet som efter tillstånd kan komma i fråga. I
förevarande paragrafanges all vidaresändningar av rundradiosändningar i
centralantennan-

Prop.
1984/85:199 62

läggning faller utanför lagens tillämpningsområde och
regleras av radiolagen.

Koncessionsplikt gäller för all sändningsverksamhet enligl
lagen om den är avsedd för allmänheten. Huruvida så är fallet avgörs enligt
radiolagens bestämning av vad som menas med rundradiosändning. Innebörden av
punkt 2 är alt ingen sådan prövning behöver göras om sändningens motla-gargrupp
finns enbart i bosläder och ej i fler än femtio. Med bostad förslås vad som i
vanligt språkbruk betecknas som sådan, dvs. främst villor, lägenheter och
fritidsbosläder. Också lägenheter i s. k. servicehus och liknande inrättningar
inbegrips, dvs. där människor bor varaktigt, väsentligen på samma
självständiga sätt som i andra bostadslägenheter. AU sändningen dessutom kan
tas emot i någon enstaka samlingslokal i ett bostadshus bör inte göra
sändningen lillståndspliktig. Bostadsbegreppet omfattar inte exempelvis
sjukhus, fängelser eller hotellrum.

5 8 Varje tillstånd skall avse ett visst område. Detla
område får omfatta

högst en kommun.

Om det finns särskilda skäl får kabelnämnden dock besluta
all ett tillstånd skall avse två eller flera kommuner eller delar av dem.

Tillståndens geografiska utsträckning har behandlats i
avsnitt 7.6. Tillstånd som omfattar en hel kommun torde komma i fråga främst
för lokala kabelsändarförelag. I övrigt skall kabelnämnden fastställa
tillslåndsomrädet genom att beskriva kabelnätels läge. Om en utbyggnad av
kabelnätet är nära föreslående fär området avse den tänkta utbredningen.

6 § Tillstånd kan ges lill

l.den som äger eller annars förfogar över ett kabelnät, om
denne är svensk medborgare, svensk juridisk person eller utlänning som har hemvist
i Sverige (nätinnehavare) och

2. en sådan juridisk person som har bildals för att
bedriva lokala kabel-sändningar och i vilken ingår företrädare för olika
intressen och meningsriktningar inom tillslåndsomrädet (lokalt kabelsändarförelag).

Nälinnehavare och lokala kabelsändarförelag är de enda
rättssubjekt som kan få tillstånd att bedriva verksamhet för kabelsändning,
jämför avsnitten 7.2 och 7.3.

Ell kabelnät kan bestå av olika delar med skilda ägare. En
ansökan av en nätinnehavare kommer därmed ofta alt avse både näldelar som han
äger och nätdelar som han genom avtal skaffat sig rätt att utnyttja för
sändningar. Uppgifter härom kan kabelnämnden godta. Enligl 13 8 skall sökanden
visa alt samråd skett med dem som berörs av sändningarna. Det framstår som
naturligt att av olika nätägare det blir den som förfogar över
sändar-ulrusiningen som gör ansökan.

Kabelnämndens prövning av del lokala kabelsändarföretagels
sammansättning och representativitet måste självfallet prövas mot bakgrund av
de

Prop.
1984/85:199 63

lokala förutsättningarna i del enskilda fallet. Av vikt är
att företrädare för olika intressen och meningsriktningar beretts tillfälle att
ingå i företaget.

7 § Tillstånd all bedriva lokala kabelsändningar fär
avse

1. vidaresändningar av programkanaler
från satelliter i fast trafik (satellitsändningar) och

2. sändningar av annat slag än som
avses i 1 (egensändningar).

1 avsnitt 2 finns en beskrivning av vad som avses med
satelliter i fast trafik.

Ett tillstånd till satellitsändningar är generellt, dvs.
del ger rätt alt sända vidare alla de programkanaler från satelliter i fast
trafik som kan tas emot eller kan komma att las emot i Sverige. Av 21 § framgår
att en viss programkanal kan ha förbjudits för vidaresändning i Sverige. Om tillstånd
söks under lid då ett sådant förbud gäller bör en erinran om del förhållandet
tas in i tillslåndsbeslulet.

8 8 Nälinnehavare och lokala kabelsändarförelag kan fä
tillstånd lill sa

tellitsändningar.

Lokala kabelsändarförelag kan få tillstånd lill
egensändningar.

De i paragrafen behandlade frågorna har redovisats i
avsnitt 7.2.

9 8 Nälinnehavare och lokala kabelsändarförelag kan fä
tillstånd att upp

låta kanaler åt andra för egensändningar.

Verksamheten i upplåtna kanaler behandlas i avsnitt 7.2.

Givetvis krävs inte tillstånd för att tillhandahålla
kanaler ål lokala kabelsändarförelag med tillstånd att bedriva egensändningar
eller alt upplåta kanaler.

10 8 Nätinnehavare som har fåll tillstånd är
skyldig att kostnadsfritt

tillhandahålla en kanal i kabelnätet för lokalt kabelsändarföretags egen

sändningar av televisionsprogram.

Om del i ell kabelnät eller i någon del av del endast
finns ett litet antal kanaler, får kabelnämnden medge undantag från
skyldigheten enligt första stycket. Ett sådant undanlag gäller inlill dess
ytterligare en kanal kan utnyttjas i nätet.

Skyldigheten för nälinnehavaren att avstå en kanal i
kabelnätet lill det lokala kabelsändarföretagel behandlas i avsnitt 7.5,
Kanalen skall kunna utnyttjas för lelevisionssändningar. Denna
sändningsmöjlighet skall finnas i hela det kabelnät som nälinnehavarens
tillstånd avser. Någon skyldighet för nätinnehavaren att tillhandahålla
sändningsutrustning eller ge annat bistånd föreligger emellertid inte.

Innehållet i bestämmelsen i andra stycket behandlas i
avsnitt 7.5.

Prop.
1984/85:199 64

118 Den, som har fält lillstånd lill satellitsändningar
eller till upplåtelse av kanaler, är skyldig att se lill att de boende i
fastigheter som ansluts till kabelnätet pä ett tillfredsställande sätl kan ta
emot radioprogram som sänds med stöd av 5 8 första stycket radiolagen
(1966:755) och som vid tillständsperiodens början är avsedda alt las emot inom
lillståndsområdet. Om skyldighet alt tillgodose mottagning av ytterligare
radioprogram kan komma i fråga vid omprövning av tillståndet, skall sökanden
alltid vara förbehållen rätt alt själv för lelevisionssändningar förfoga över
minst två kanaler i kabelnätet eller, om endast en kanal återstår, denna.

Andra stycket innefattar en garanti vad gäller en tillslåndshavares
rätt att i framtiden själv disponera över vissa kanaler i ell kabelnät. Regeln
utgår frän att tillslåndshavaren då han får sitt första tillstånd för ett visst
kabelnät disponerar som mest två kanaler för andra ändamål än de i 10 8 och 11
8 första stycket angivna. Under dessa förutsättningar skall han, om
skyldigheten enligt II § första
stycket utvidgas, alltid vara förbehållen dispositionsrätten till två kanaler.

Regeln är även tillämplig på delar av ell kabelnät. Om
sålunda ett fastighelsnäl som ingår i ett större kabelnät har ett mindre antal
kanaler än nätet i övrigt kan regeln blir tillämplig på fastighetsnälet medan
en utvidgning av skyldigheterna enligl 11 8 första stycket skulle komma att
gälla för övriga delar av kabelnätet.

12 8 Tillstånd får ges endast om sökanden kan
förväntas fullgöra de

ekonomiska förpliktelser som följer med den avsedda verksamheten.

Bestämmelsen har berörts i avsnitt 7.4.

13 8 Tillstånd till satellitsändningar eller till
upplåtelse av kanaler fär ges

endast om sökanden i god tid har berett dem som berörs av sändningarna

tillfälle alt framföra sina synpunkter på den avsedda verksamheten.

Lagrummets syfte är att ge information och att skapa
förutsättningar för meningsutbyte och dialog mellan den som avser att bedriva
kabelsänd-ningsverksamhel och mottagarna. Kabelnämnden skall endast pröva om
sökanden har uppfyllt vad som enligl paragrafen krävs av honom. Däremot har
nämnden inte lill uppgift all behandla vad som kan ha framkommit vid
kontakterna mellan sökanden och de berörda personerna. Jfr avsnitt 7.4.

14 8 Innan tillstånd lill satellitsändningar eller
till upplåtelse av kanaler

meddelas skall kabelnämnden bereda den eller de kommuner, inom vilka

sändningarna avses äga rum, tillfälle att yttra sig.

Innehållet har behandlats i avsnitt 7.4.

15 8 Satellitsändningar, egensändningar av lokall
kabelsändarförelag och

egensändningar enligt 9 8 skall bedrivas i skilda kanaler. Sådana sändning-

Prop.
1984/85:199 65

ar fär inte heller bedrivas i en kanal i vilken
vidaresändningar enligt 5 8 tredje stycket radiolagen (1966:755) förekommer.

I en kanal
för egensändningar får inte vidaresändas radioprogram som samtidigt vidaresänds
i ett annat lillsiåndsområde, såvida fråga inte är om vidaresändningar inom
samma kommun eller inom två eller flera kommuner, för vilka kabelnämnden har
fastställl ett tillståndsomräde enligt 5 8 andra stycket.

16 8 Inom en kommun eller det större område som
kabelnämnden kan

fastställa enligt 5 8 andra stycket får viss del av överföringen ske genom

radiosändning.

Reglerna i förevarande paragrafer syftar lill alt ge
egensändningarna en lokal prägel. Den allmänna bakgrunden lill reglerna har
redovisats i avsnitten 7.2 och 7.9.2. Innehållet i 16 § berörs i avsnitt 7.2.

Den önskade lokala karaktären pä utbudet säkras inte genom
regler som har avseende direkt på innehållet i sändningarna. I stället förbjuds
vissa tekniska föriäranden som skulle skymma bort den lokala karaktären, nämligen,
i 15 8 första stycket, att blanda olika former av sändningar i samma kanal och,
i 15 8 andra stycket, att samtidigt gemensamt programsälla kabelnät i flera
kommuner.

Att genom
tråd- eller radiosändning binda samman kabelnät i flera kommuner och samtidigt
sända samma program i flera kommuner är givetvis otillåtet. Rätten att bedriva
sändningar är ju begränsad lill en kommun eller det större område som
kabelnämnden får fastställa enligt 5 8. Del kunde emellertid tänkas att någon
vill vidaresända radioprogram inom sitt lillsiåndsområde, vilka har tagits emot
från en sändare (inom eller utom kommunen) och vilka samtidigt vidaresänds i
andra kommuner. Praktiskt länkbara är s. k. långdistansöverföringar genom
radiolänkförbindelser ägnade alt nå flera kommuner. Andra stycket tar sikte på
just sådana förfaranden.

Av 16 8 framgår att viss del av överföringen, dvs. lill
eller mellan olika kabelnät inom lillståndsområdet, får ske genom
radiosändning. För användning av sådant överföringssätt gäller vidare reglerna
i kungörelsen (1967:446) om radiosändare.

17 8 Varje lillstånd gäller för högst tre år.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 7.7 i den allmänna
motiveringen. Kabelnämnden kan bestämma en kortare lid om speciella
omständigheter föranleder alt ett tillstånd bör omprövas innan tre är
förflutit.

18 8 För lokala kabelsändningar gäller inte 6 och 7
88 radiolagen

(1966:755).

Bakgrunden lill denna bestämmelse redovisas i avsnitt
7.13. 5
Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 199

Prop.
1984/85:199 66

Satellitsändningar

19 8 Tillstånd lill satellitsändningar innebär
rätt till samtidig och oföränd

rad vidaresändning av programkanaler från satelliterna.

Tillslåndshavaren skall hålla kabelnämnden underrättad om
vilka programkanaler han vidaresänder.

Tillstånd lill satellitsändningar innebär rätt alt
vidaresända samtliga de programkanaler från satelliter i fast trafik som
förekommer i landet eller kan komma att erbjudas. Frågor om tillståndsgivningen
och innebörden av oförändrad vidaresändning har berörts i avsnitt 7.8.1.

Att vidaresändningen skall vara samtidig och oförändrad
ligger i och för sig i begreppet vidaresändning. I lagen anges denna innebörd
av begreppet närmast för att understryka skillnaden gentemot egensändningar.
Avsikten är inte att lägga någon annan innebörd i begreppet än det har i 5 8
tredje stycket radiolagen eller förutsatts ha när det gäller irådsändningarna
enligt lagen om försöksverksamhet med särskild trådsändning.

Uppgiflspliklen enligt andra stycket behövs för att
kabelnämnden skall ha kännedom om vilka programkanaler som vidaresänds i
landet. Den skall bl. a. i lämplig omfattning eflerhandsgranska innehållet i
kanalerna.

Program som sänds från satelliter i fast trafik är inte
avsedda alt mottagas direkt av allmänheten. För vidaresändning av programmen
behövs samtycke av den som anordnar satellitsändningen. I lagen ställs inte upp
något krav alt den generellt medgivna sändningsrätten gäller enbart program
beträffande vilka anordnaren avsett och samtyckt till vidaresändning. Som
annars ankommer del på berörda parter all se till att sändningsverksamheten
försiggår enligt de civilrätlsliga, bl. a. upphovsrättsliga, förutsättningar
som krävs.

Ett generellt meddelat tillstånd kan vara begränsat till
följd av alt en viss programkanal förbjudils enligt 21 §.

20 8 Tillståndet till satellitsändningar får
återkallas, om tillslåndshavaren

1. inte längre uppfyller kraven enligt
6 8 1 eller 2 eller

2. har brutit mol föreskrifterna i 10
8, 11 8 första stycket eller 15 8 första stycket.

Ett tillstånd lill satellitsändningar förenas enligt lagen
med vissa villkor. Sanktionen för brott mot villkoren är ålerkallelse av
tillståndet och kan sålunda drabba dels nätinnehavaren om han inte
tillhandahåller en särskild kanal ulan kostnad för kabelsändarföretagel (10 8),
dels nälinnehavaren och kabelsändarföretagel om inte mottagning av Sveriges Radio-koncernens
sändningar tillgodoses (118 första stycket) och dels nätinnehavaren och
kabelsändarföretagel om sändningar av olika slag blandas i samma kanal (15 8
första stycket).

Prop.
1984/85:199 67

21 8 Kabelnämnden får förbjuda vidaresändning av en
programkanal för

en lid av högst ett är, om

l.det i programkanalen vid ett flertal tillfällen har
förekommit program eller programinslag som innefattar hot mot eller uttrycker
missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning pä
ras. hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse eller som
innehåller en skildring av sexuellt våld eller tvång eller grovt våld mot
människor eller djur.

2. programkanalen har varit ensidigt inriktad på
våldsskildringar eller pornografiska program eller,

3.det i programkanalen under en längre tid och i betydande
omfattning har förekommit sådan kommersiell reklam som måste anses riktad
särskilt till svenska konsumenter

och nämnden med hänsyn till överträdelsernas art och
programkanalens karaktär och inriktning finner all ett förbud för
programkanalen är godtagbart från yttrandefrihets- och
informationsfrihetssynpunkt.

Innebörden av de programregler som nämns i förevarande
paragraf behandlas i avsnitt 7.8.2 och 7.8.3.

22 8 Kabelnämnden skall, i den utsträckning som
behövs för efterhands

granskning av programkanaler som vidaresänds i landet, se till att pro

gramkanalerna spelas in och att inspelningarna bevaras.

Ett ingripande mot en satellitsändning förutsätter all den
sänts vidare i något kabelnät i landet. En annan förutsättning är att den
spelats in så att nämnden kan ta del av den. Ingen enskild åläggs
inspelningsplikt som fallet är i fråga om de referensinspelningar som skall
göras enligt den särskilda ansvarighetslagstiflningen. 1 stället skall
kabelnämnden ombesörja inspelning. Denna kan göras i egen regi eller på
nämndens uppdrag av televerket eller annan som vidaresänder satellitprogram. 1
motsats till vad som gäller för de enskilda sändande rättssubjekten i fråga om
de nämnda referensinspelningarna fär nämnden låta spela in ett urval av
programmen, nämligen i den utsträckning nämnden bedömer det erforderligt.

Om användningen av de inspelade programmen gäller
följande.

Alla i Sverige vidarebefordrade satellitsändningar
åtnjuter skydd enligt den upphovsrältsliga lagstiftningen, antingen på grund av
att rätligheter finns till deras innehåll eller på grund av att rättigheter
finns till utsändningarna som sådana.

Den
inspelning som gjorts av det utsända materialet får därför användas endast av
kabelnämnden och endast för sådan eflerhandsgranskning som åläggs den i
förevarande paragraf. När inspelningen inte längre behövs bör den förstöras, om
inte samtycke lill annan användning getts av berörda rättighetshavare.

Hos
myndigheter som televerket och kabelnämnden är inspelningarna allmän handling.
Envar har därför rätt att få inspelningen uppspelad för sig hos myndigheten
eller, mot avgift, fä en kopia av inspelningen. Den som

Prop.
1984/85:199 68

fått en kopia i sin hand får dock inte använda den vidare
i strid mot upphovsrättens regler, t. ex. genom utsändning i kabelnät.

Egensändningar av lokala kabelsändarförelag

23 8 Tillstånd att bedriva egensändningar
innebär även rätt att ställa

sändningstid lill förfogande för annan.

Varje lokall kabelsändarförelag skall vid utövandet av sin
sändningsrält sträva efter vidaste möjliga yttrandefrihet och
informationsfrihet.

Företagel skall hålla kabelnämnden underrättad om i vilka
kanaler del avser att bedriva egensändningar.

Det lokala kabelsändarföretagel har i motsats lill
nälinnehavaren rätt alt självt sända program som det producerat eller på annat
sätt anskaffat. I paragrafen erinras om att företagets sändningsrält också
innefattar rätt alt låta andra utnyttja sändningstid i den eller de kanaler som
förelaget förfogar över. Det står företaget fritt att låta den senare delen av
verksamheten bli den huvudsakliga.

Kabelsändarföretagel ansvarar för all programverksamhet
som företaget har hand om enligt denna paragraf. Enligt det förslag till ansvarighetslagstiftning
som chefen för justitiedepartementet senare kommer alt lägga fram skall
företaget utse programutgivare. Denne skall svara straffrätlsligt och
skadeslåndsrältsligt för sändningarna. Företaget ansvarar för att programverksamheten
i dess kanaler står i överensstämmelse med reglerna i kabelsändningslagen, bl.
a. reglerna för programmens innehåll i 24 8. Överträdelser härav kan ytterst
leda till all kabelsändarföretagels sändningstillstånd återkallas.

Föreskriften i andra stycket är ett målstadgande, som inte
är sanktionerat genom någon ålerkallelsemöjlighel. Det innebären ansvar för
mångfald i kanalerna. Företaget skall sålunda sträva efter att så många
intressen och meningsriklningar som möjligt fär komma lill uttryck i programverksamheten.
I första hand bör företaget söka nå det målet genom att bereda olikartade
sändande subjekt sändningsmöjligheter. Men företräde bör också kunna ges åt
vissa slag av programformer så all ett varierat utbud kan erbjudas, eller ål
ell visst programinnehåll, särskilt sådant som speglar lokala förhållanden.
Kabelsändarföretagels uppgifter kan kort uttryckt anges vara alt sträva efter
mångfald, variation och lokal prägel. Dess programkanaler är tänkta att vara
ett alternativ lill satellitsändningarna och de nationella TV-sändningarna.
Kabelsändarföretagels breda sammansättning är en av förutsättningarna för att
dess programverksamhet får den beskrivna, önskade inriktningen.

24 8 Tillståndet alt bedriva egensändningar får
återkallas, om del lokala

kabelsändarföretagel

1. inte längre uppfyller kraven enligl
6 8 2,

2. bryter mol 15 8,

3. sänder program ulan alt behörig
programulgivare finns.

Prop.
1984/85:199 69

4. har sänt program som innehållit en
skildring av sexuellt våld eller tvång eller en närgången eller utdragen
skildring av grovt våld mot människor eller djur, om inte sändningen har varit
försvarlig med hänsyn till syftet och sammanhanget samt omständigheterna i
övrigt,

5. har sänt pornografiska program,

6. har medgett kommersiell reklam
eller gjort reklam för egen kommersiell verksamhet i programmen eller

7. har sänt program eller
programinslag, om pengar eller annan egendom har ställts till förfogande på
villkor att programmet eller inslaget sänds.

Tillståndet får också återkallas om företaget har sänt ett
program som i en lagakraftägande dom har befunnits innefatta
yttrandefrihetsbrott och som innebär ett allvarligt missbruk av
yttrandefriheten i lokala kabelsändningar. Innan en sådan dom har vunnit laga
kraft får tillståndet återkallas interimistiskt.

I paragrafen anges under vilka förutsättningar ett lokalt
kabelsändarföretags lillstånd alt bedriva egensändningar fär återkallas.

Första stycket Punkt 1

Vad som
skall utmärka ett lokalt kabelsändarförelag har angetts 16 8 2, som har
kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.3). Om företaget inte
längre uppfyller de uppställda kraven bör det vara möjligt att återkalla
företagets sändningstillstånd. Som exempel kan nämnas alt förelaget upphör alt
vara en juridisk person eller all i företaget inte längre ingår företrädare för
olika intressen och meningsriklningar inom tillståndsområdet. I detla
sammanhang vill jag erinra om all ett tillstånd alllid riktar sig till en viss
juridisk person. Om denna ersätts av en annan juridisk person krävs således ell
nytt tillstånd för att sändningarna skall fä fortsätta.

Punkt 3

Om hur programutgivare skall utses och hur uppgifter om
denne skall vara tillgängliga för allmänheten skall bestämmelser finnas i
ansvarighetslagen.

Punkt 4

Enligt 1 8
videovåldslagen får filmer och videogram med närgångna eller långvariga
skildringar av alt någon utsätts för rått eller sadistiskt våld inte i
yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte spridas till allmänheten
genom saluhållning eller annat tillhandahållande eller genom visning. Förbudet
gäller dock bara om spridandet med hänsyn lill framställningens syfte och
sammanhang saml omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarligt.

I
proposition 1984/85: 116 föreslås ändrad lydelse av bl. a. 1 8 videovåldslagen.
Enligl förslaget skärps bestämmelsen så att den kommer att stämma närmare
överens med statens biografbyrås praxis i fråga om för-

Prop.
1984/85:199 70

bud mot offentlig visning av biograffilm. Del straffbara
området omfattar enligt förslaget alla skildringar av sexuellt våld eller
tvång. Bestämmelsen föreslås också utvidgad lill att omfatta skildringar av
våld mot djur och våld som inte har någon människa som direkt eller indirekt
upphov. Uttrycken långvariga skildringar och rått eller sadistiskt våld
föreslås ersatta av utdragna skildringar resp. grovt våld. Slutligen föresläs
att förbudet inte skall gälla om spridandet är försvarligt med hänsyn till
framställningens syfte och sammanhang saml omständigheterna i övrigt.

Det s. k. extremväldsförbud som jag föreslär
överensstämmer helt med förslaget i prop. 1984/85: 116. Prövningen skall ske
självständigt av kabelnämnden som givetvis därvid får hämta ledning i
uttalanden i propositionen och i den praxis som kan komma att utbildas.

Punkt 5

Den föreslagna regeln syftar lill att motverka sändandet
av pornografiska filmer.

Ordet pornografisk förekommer i 16 kap. 10 a 8 och 11 8
brottsbalken, dvs. straffbuden mot barnpornografibrolt och otillåtet förfarande
med pornografisk bild, samt i 10 8 allmänna ordningsstadgan (1956:617), som
förbjuder anordnandet av offentlig tillställning som utgör pornografisk
föreställning.

Med pornografisk bild enligt 16 kap. 11 8 brottsbalken
förslås enligl motiven en bild som, ulan att besitta några vetenskapliga eller
konstnärliga värden, på ell ohöljt och utmanande sätt återger ett sexuellt
motiv.

Begreppet pornografisk föreställning infördes i allmänna
ordningsstadgan år 1973 på förslag av brottskommissionen i betänkandet (Ds Ju
1973:5) Åtgärder för att bekämpa brottsligheten och förbättra den allmänna ordningen.
Brottskommissionens definition av begreppet pornografisk föreställning godtogs
av riksdagen. Med begreppet avses i enlighet härmed en föreställning vid vilken
sexuella situationer eller händelseförlopp framställs pä ett ohöljt och
utmanande sätt. Brottskommissionen anförde vidare (Ds Ju 1973:5 s. 108):

Av begreppet pornografisk föreställning får vidare anses
framgå all det här endast är fråga om föreställningar som i huvudsak eller lill
övervägande delen innehåller pornografiskt material. Enstaka inslag av
striptease eller liknande framställningar i t. ex. en varieléföreslällning kan
sålunda inte medföra att föreställningen skall räknas som pornografisk.
Delsamma gäller givetvis i ännu högre grad i fråga om teaterföreställningar.
För rubriceringen är sålunda inte bara de sexuella inslagens karaktär och
omfattning av betydelse. 1 begreppet pornografisk föreställning fär även anses
ingå att det primära syftet med föreställningen skall vara att förmedla
pornografi.

Syftet med den regel som jag föreslår är inte alt träffa
enstaka inslag av sexualskildringar i program där annat innehåll överväger,
ulan all molver-

Prop.
1984/85: 199 71

ka sändandet av program med ett utpräglat pornografiskt
innehåll. Vid tillämpningen bör man därför kunna hämta vägledning av motiven
till allmänna ordningsstadgan i vad dessa avser en beskrivning av begreppet
pornografisk föreställning.

Punkterna 6 och 7

Med reklam avses här liksom enligt kommitténs förslag
endast sädana reklammeddelanden som lill innehåll och syfte är rent
kommersiella. Det är samma slags reklam som avses i lagen (1978:800) om namn
och bild i reklam, och som när det gäller tryckta skrifter anses kunna regleras
vid sidan av tryckfrihetsförordningen.

Avsikten med det föreslagna reklamförbudet är i första
hand att förhindra att programverksamheten finansieras med betalda
reklaminslag. Detta syfte uttrycks i lagen sä, att företaget inte får
"medge" reklam i programmen.

I lagen
bör också föreskrivas att ett lokalt kabelsändarförelag inte fär göra reklam
för egen kommersiell verksamhet i programmen. För närradions del gäller
motsvarande grundsats.

Sponsringsförbudet
omfattar inte bara sponsring av näringsidkare utan också sådan sponsring som
inte är direkt kommersiellt betingad utan t. ex. syftar till alt påverka
programverksamheten i politisk riktning (jfr. för närradions del prop. 1981/82:
127 s. 21). Förbudet gäller således sändning av program eller programinslag som
har bekostats med pengar eller annan egendom som har ställts till sammanslutningens
förfogande under förutsättning att programmet eller inslaget sänds (jfr. 10 8
andra stycket närradiolagen).

Andra stycket Innehållet i andra stycket har behandlats i
avsnitt 7.9,3.

Egensändningar i upplåtna kanaler

25 § Tillstånd lill upplåtelse av kanaler i ett kabelnät
innebär rätt alt

medge
andra alt bedriva egensändningar i en hel kanal.

Medgivande all bedriva egensändningar får ges endast till
svensk medborgare, svensk juridisk person eller utlänning som har hemvist i
Sverige.

Tillslåndshavaren skall hålla kabelnämnden undertällad om
hur många kanaler som han upplåter och till vem upplåtelse sker.

I 26-29 88 behandlas villkoren för egensändningar i
upplåtna kanaler. Såväl nälinnehavaren som det lokala kabelsändarföretagel kan
fä tillstånd till denna typ av verksamhet. Av 10 8 framgår alt nätinnehavaren i
vissa fall skall ställa en kanal lill förfogande för kabelsändarföretagels i
egen regi bedrivna egensändningar. I en sådan kanal får inte förekomma sädana
sändningar som avses i denna paragraf. Om företagel vill upplåta kanaler

Prop.
1984/85:199 72

åt andra för egensändningar enligt denna paragraf får del
försäkra sig om ylteriigare kanaler hos nätinnehavaren. För sådan användning av
ytterligare kanaler behöver inte nälinnehavaren i sin tur tillstånd enligl 9
8.

Vid upplåtelse ål annan enligt denna paragraf skall en hel
kanal ställas lill förfogande. Det är alltså inte fråga om att fördela
sändningstider mellan flera sändande i en eller flera kanaler. Sådan verksamhet
kan bedrivas endast av det lokala kabelsändarföretagel och då enligl reglerna i
23-24 88.

Att den som fått en kanal upplåten ål sig skall utse en
ansvarig programulgivare för sändningarna kommer att framgå av bestämmelserna
i ansvarighetslagstiflningen. Han svarar också för alt programreglerna i 27 8
iakttas. Han har alltså i dessa hänseenden samma ställning som kabelsändarföretagel
i fråga om dess sändningar enligt 23 och 24 88.

26 8 Upplåtelse av kanal bör ske genom skriftligt
avtal.

Tillslåndshavaren får i fråga om sändningarnas innehåll inte föreskriva

annat än all detta skall vara förenligt med gällande
lagstiftning.

Medgivandel enligl 25 8 är en förutsättning för all
sändningarna skall anses lovliga i radiolagens mening, (jfr. avsnitt 7.13). För
upplåtelse av en kanal rekommenderas därför skriftlig form.

Av andra stycket framgår att upplåtaren inte får som
villkor för upplåtelsen eller i övrigt kräva att programmen i de kanaler han
upplåter skall ha ell visst innehåll eller en viss inriktning.

27 8 Kabelnämnden får besluta alt den som bedriver
egensändningar i en

upplåten kanal skall upphöra med sändningarna under en lid av högst ell

år, om han

1. inte längre uppfyller kraven enligt 25 8 andra
stycket,

2. bryter mot 15 8,

3. sänder program utan att behörig
programutgivare finns,

4. har sänt program som innehållit en
skildring av sexuellt våld eller tvång eller en närgången eller utdragen
skildring av grovt våld mot människor eller djur, om inte sändningen har varil
försvarlig med hänsyn lill syftet och sammanhanget saml omständigheterna i
övrigt,

5. har sänt pornografiska program,

6. har medgett kommersiell reklam
eller gjort reklam för egen kommersiell verksamhet i programmen eller

7. har sänt program eller
programinslag, om pengar eller annan egendom har ställts lill förfogande på
villkor att programmet eller inslaget sänds.

Beslut alt sändningarna skall upphöra får också fattas om
den som bedriver dessa har sänt ett program som i en lagakraftägande dom har
befunnits innefatta yttrandefrihetsbrott och som innebär ett allvarligt missbruk
av yttrandefriheten i lokala kabelsändningar. Innan en sådan dom har vunnit
laga kraft får kabelnämnden interimistiskt besluta att sändningarna skall
upphöra.

Prop. 1984/85:199 73

28 § Om beslut enligt 27 8 har meddelats, skall
tillslåndshavaren genast se till att egensändningarna upphör. Tillslåndshavaren
får under lid som har bestämls enligt nämnda paragraf ej medge att sändningarna
återupptas.

Förutsättningarna för att ingripa mol egensändningar i
upplåtna kanaler är när del gäller deras innehåll desamma som för
egensändningar av det lokala kabelsändarföretagel enligt 24 8.

Ansvaret för att reglerna iakttas vilar i första hand på
den som med tillståndshavarens medgivande faktiskt bedriver sändningarna. Denne
får därför också anses som part i ett ärende om en ifrågasatt överträdelse av
reglerna. Ett beslut av innehåll att sändningarna skall upphöra skall enligl

28 8 verkställas av tillslåndshavaren.

29 8 Tillstånd att upplåta kanaler för
egensändningar får återkallas, om tillslåndshavaren

1. inte längre uppfyller kraven enligl 6 § I eller 2
eller

2. har brutit mol 10 8,11 8 första stycket, 25 8
första stycket eller 28 8.

Reglerna motsvarar dem i 20 8 (utom vad gäller
hänvisningen där till 15 8 första stycket) och 24 8 1. Härutöver upptas som
grund för ålerkallelse alt upplåtelse inte avser en kanal i sin helhet enligt
föreskriften i 25 8 första stycket samt att brott begås mot skyldigheten enligl
28 8.

Avslutande bestämmelser

30 8 Kabelnämndens ordförande och vice ordförande
skall vara lagfarna

och erfarna i domarvärv.

Nämndens uppgifter behandlas i avsnitt 7.10 i den allmänna
motiveringen.

31 8 Om avgifter i ärenden om lokala
kabelsändningar gäller särskilda bestämmelser.

32 8 Kabelnämnden får återkalla ett
tillstånd enligt denna lag om tillslåndshavaren inte betalar avgift i ärende
om lokala kabelsändningar inom föreskriven lid och tillslåndshavaren förelagts
att betala avgiften vid påföljd att tillståndet annars kan återkallas.

Avgiflsfrågor behandlas i avsnitt 7.11.

En bestämmelse motsvarande 32 8 har ansetts motiverad i
fräga om de sändande sammanslutningarna i närradion (jfr. lagrådsremiss med
förslag till lagom ändring i närradiolagen, 1982:459, beslutad den 31 januari
1985).

33 8 När ett tillstånd återkallas får kabelnämnden
bestämma en tid om

högst ell år inom vilken nytt tillstånd inte kan ges.

Prop.
1984/85:199 74

34 8 Den som bedriver egensändningar skall på
uppmaning av kabel

nämnden tillställa nämnden sådan inspelning som avses i bestämmelserna

om ansvarighet för lokala kabelsändningar. Om denne inte rättar sig efter

en sådan uppmaning, kan nämnden förelägga vite.

Inspelningsplikt skall åligga dels del lokala
kabelsändarföretagel för sändningar enligl 23 8, dels dem som bedriver
sändningar efter medgivande enligt 25 8.

35 8 Kabelnämndens beslut enligl 5, 6, 8 och 9 88,
10 8 andra stycket, 17,

20, 21, 24, 27, 29, 32 och 33 88 får överklagas hos kammarrätten genom

besvär. Andra beslut enligt denna lag får ej överklagas.

Beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat
förordnas.

1.
Denna lag
träder i kraft den I januari 1986.

2.
Tillstånd
enligt lagen fär inte ges för lid under vilken sökanden bedriver sändningar med
stöd av lagen (1984: 115) om försöksverksamhet med särskild trådsändning. Den
som bedriver sådana sändningar får ej heller medverka i ell lokalt
kabelsändarföretags egensändningar eller själv bedriva egensändningar i
upplåtna kanaler.

3.
Sammanslutning
som bedriver sändningar för vilka bestämmelserna i lagen (1978: 479) om
försöksverksamhet med närradio gäller får inte samtidigt medverka i ett lokalt
kabelsändarföretags egensändningar eller bedriva egensändningar i upplåtna
kanaler.

För den som bedriver sändningar under första kvartalet
1986 med slöd av 1984 års försökslag bör bestämmelserna i den lagen fortfarande
gälla. Motsvarande bör gälla för den som under samma tid sänder när-TV. Jfr
avsnitt 7.12.

10 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över
lagförslagen.

11 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens
hemställan.

Prop. 1984/85: 199 75

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1985-04-09

Närvarande: justitierådet Mannerfell, regeringsrådet
Wahlgren, justitierådet Rydin.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 21 februari
1985 har regeringen på hemställan av statsrådet Göransson beslutat inhämta
lagrådels yttrande över förslag till

1.
lag om ändring
i radiolagen (1966: 755),

2.
lag om lokala
kabelsändningar,

3.
lag om ändring
i närradiolagen (1982: 459),

4.
lag om ändring
i lagen (1984: 115) om försöksverksamhet med särskild trädsändning.

Förslagen har inför lagrådet föredragils av
hovrättsassessorn Erik Essen.

Vid ärendets behandling har förelegal en lill lagrådet
inkommen skrift jämte bilagor från Moderata Ungdomsförbundet.

Förslagen föranleder följande yttranden inom tagrådet.

Förslaget till lag om lokala kabelsändningar

Allmänna synpunkter

Lagrådet:

Vissa centrala inslag i del remitterade förslaget lill lag
om lokala kabelsändningar föranleder närmare granskning från
grundlagssynpunkl. Vad som kommer i blickfältet är bestämmelserna i regeringsformen
(RF) om yttrandefrihet och informationsfrihet. Även motsvarande regler i Europarådskonventionen
måste beaktas. Frågan om förslagels förenlighet med RF och
Europarådeskonvenlionen har behandlats i remissprolokollet (avsnitt 6).
Lagrådet vill för sin del anföra följande i ämnet.

1. Genom 2 kap. I 8 RF är varje medborgare tillförsäkrad
yttrandefrihet och informationsfrihet gentemot del allmänna. Yttrandefriheten
beskrivs i paragrafen som en frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat
sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor.
Informationfriheten anges vara en frihet alt inhämta och mottaga upplysningar
saml att i övrigt ta del av andras yttranden. Beträffande informationsfriheten
gäller enligt RF i huvudsak detsamma som i fråga om yttrandefriheten.

Av 12 och 13 88 i nämnda kapitel följer au
yttrandefriheten under särskilt angivna förutsättningar kan begränsas genom
lag. Vad som gäller i sådant hänseende har närmare redovisats i
remissprotokollet (avsnitt 6). Särskilt är i sammanhanget all erinra om alt
enligt 13 8 första stycket

Prop.
1984/85:199 76

begränsningar av yttrandefriheten - bortsett bl. a. från
kommersiell reklam - får ske endast om särskilt vikliga skäl föranleder det.
Att märka är vidare att enligt samma paragrafs tredje stycke såsom begränsning
av yttrandefriheten inte anses meddelande av föreskrifter som utan avseende på
ett yttrandes innehåll närmare reglerar visst sätt att sprida eller mottaga
yttranden.

Begränsningar i yttrandefriheten förekommer i tämligen
stor utsträckning pä radiolagstiftningens område (inbegripet TV). Sålunda har
bara de förelag som regeringen bestämmer, s.k. programföretag, givils rätt att
sända radioprogram i rundradiosändning frän sändare här i landet (5 8 första
stycket radiolagen 1966:755). Sådan begränsning - som med något annan innebörd
gällde redan före RF:s lillkomsl men fick sitt nuvarande innehåll därefter -
har ansetts betingad av sådana "särskilt viktiga skäl" som avses i 2
kap. 13 8 första stycket RF (jfr Holmberg-Stjernquist, Grundlagarna s. 127).
Vidare har programföretag att iaktta vissa bestämmelser om hur
programverksamheten skall bedrivas (se bl. a. 6 8 samma lag).

Tillstånd krävs också för rätt alt sända närradio (3 8
närradiolagen 1982:459). Ell lillstånd lill sådan sändning kan ges endast till
vissa lokala ideella föreningar och en del andra slag av sammanslutningar (4
8). I fråga om närradiosändningar gäller även andra inskränkande regler. Av
dessa kan särskilt framhållas förbudet mol kommersiell reklam (10 § första
stycket) och möjligheten att i vissa fall återkalla meddelat sändningstillstånd
(13 8).

Begränsande föreskrifter gäller också i fråga om rätten
att sända radiolidningar (se lagen 1981: 508 om radiotidningar).

Slutligen kan nämnas att sådan sändning som avses i lagen
(1984:115) om försöksverksamhet med särskild trådsändning inte får äga rum ulan
tillstånd av regeringen.

De inskränkningar i yttrandefriheten som enligl del
anförda har gjorts i gällande lagstiftning på radions område har uppenbarligen
riksdagen ansett vara förenliga med grundlag.

Tryckfrihetsförordningen (TF) utgör ett särskilt
grundlagsskydd för yttrandefriheten i tryckta skrifter. I fråga om
radiosändningar finns inte motsvarande skydd. Ytlrandefrihelsulredningen har i
betänkandet (SOU 1983:70) Värna yttrandefriheten lagt fram förslag lill en
yttrandefrihets-grundlag, utformad efter mönster av TF och avsedd alt gälla vid
sidan av denna. Den föreslagna yllrandefrihelsgrundlagen omfattar bl. a.
sändningar i radio och TV. Förslaget bereds för närvarande i
justitiedepartementet. Enligt remissprolokollet är det meningen att ett
grundlagsförslag med anledning av betänkandet skall kunna behandlas av
riksdagen i anslutning till 1988 års val.

Beträffande radioprogram saknas alltså grundlagssladgad
motsvarighet till TF:s föreskrift (I kap. 2 8) att förhandsgranskning inte får
ske och att

Prop.
1984/85:199 77

förbud mot tryckning inte får förekomma. En motsvarande
princip för det radiorättsliga området har dock fastslagits genom 8 8 radiolagen
som avses bli tillämplig även för den föreslagna kabelsändningslagen.

2.
Den i
lagrådsremissen föreslagna lagen om lokala kabelsändningar bygger på att
tillstånd (koncession) i princip skall krävas lill sädana sändningar.
Tillstånd kan ges endast lill vissa rättssubjekt och bara under särskilt
angivna förutsättningar. Ett sändningstillstånd får avse endast ett visst
område, som normalt får omfatta högst en kommun. Kabelsändar-verksamheten skall
med andra ord ha lokal karaktär. Tillstånd kan återkallas enligt närmare
regler. När det gäller satellitsändningar kan vidaresändning av en
programkanal förbjudas för viss lid. Vad angår egensändningar i upplåtna
kanaler kan beslutas att sådana sändningar skall upphöra under viss tid.
Tillstånd alt upplåta kanaler för egensändningar kan också återkallas. Frågor
om lokala kabelsändningar skall prövas av en särskilt inrättad statlig
myndighet, kallad kabelnämnden. Den skall också ha tillsyn över
sändningsverksamheten.

3.
Det föreslagna
systemet sådant det här i korthet har beskrivits innebär - som också har
berörts i remissprolokollet (avsnitt 6) - att ingrepp görs i den grundlagsfästa
yttrandefriheten och informationsfriheten; frågan om kommersiell reklam
behandlas särskilt nedan under punkt 4. Delade meningar torde kunna råda i
frågan, om dessa ingrepp när det gäller kabelsändningar i alla hänseenden är
påkallade av sådana särskilt viktiga skäl som avses i 2 kap. 13 8 första
stycket RF. Vad som skall anses utgöra skäl av angivet slag är en fråga av
företrädesvis politisk natur och det ankommer inte på lagrådet alt göra
politiska bedömningar.

Till det nu anförda bör tilläggas följande. 1 det
remiUerade förslaget finns tvä bestämmelser som var på sitt sätt syftar lill
att koncessionssystemet så litet som möjligt skall verka begränsande pä
yttrandefriheten och informationsfriheten. Sålunda föreskrivs 1218 andra
stycket alt tillstånd att vidaresända satellitsändningar får återkallas endast
om kabelnämnden med hänsyn lill överträdelsernas art och programkanalens
karaktär och inriktning finner att förbud för programkanalen är godtagbart
från yttrandefrihets- och informalionsfrihelssynpunkt. Vidare föreskrivs i 23
8 andra stycket alt varje lokalt kabelsändarförelag vid utövandet av sin rätt
till egensändningar - vari inbegrips rätten alt ställa sändningstid lill annans
förfogande - skall sträva efter vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet
(betr. ultryckssältet jfr 2 kap. 13 Sandra stycket RF). Tillämpas de båda nu
nämnda bestämmelserna på sätt som avses i remissprolokollet, torde den
yttrandefrihets- och informalionsfrihetsbegränsning som formellt följer av ett
koncessionssystem inte behöva bli särskilt kännbar för den enskilde.

4. Det remitterade förslaget innehåller förbud mot
kommersiell reklam.

I fråga om satellitsändningarna är förbudet dock av praktiska skäl i viss

mån uppmjukat. Ett reklamförbuds förhållande till RF.s regler till skydd

för yttrandefriheten föranleder några särskilda synpunkter.

Prop.
1984/85:199 78

Enligt 2 kap. 13 8 första stycket RF får "friheten
att yttra sig i näringsverksamhet" begränsas utan att några särskilt
föreskrivna hänsyn behöver tas. Denna bestämmelse avser att ge öppning för
begränsningar bl. a. när det gäller kommersiell reklam (se SOU 1983: 70 s. 214,
Petrén-Ragnemalm, Sveriges grundlagar s. 76 f och Holmberg-Stjernquist, a. a.
s. 127).

Sådan begränsning förekommer redan i lagstiftningen såsom
framgår av närradiolagen. Spörsmålet huruvida förbudet mot kommersiell reklam i
den lagen strider mot 2 kap. 12 och 13 88 RF har i rättsfallet RÅ 1983 2: 5
prövats av regeringsrätten och besvarats nekande.

Frågan om lämpligheten i och för sig att föreskriva förbud
mot reklam i kabelsändningar har lagrådet från sina utgångspunkter inte
anledning alt yttra sig om.

5. Med ett koncessionssystem följer som redan antytts
alt ålerkallelse

av lillstånd och beslut om sändningsförbud kan ifrågakomma. Ett för

ålerkallelse- och förbudsfallen gemensamt spörsmål av intresse är hur

beslutsfunktionen är anordnad. Den skall enligt förslaget tillkomma kabel

nämnden.

Kabelnämnden har sin förebild i den i prop. 1984/85: 145
föreslagna närradionämnden (motsvarande närradiomyndigheien, dvs.
närradiokom-millén, enligt gällande lydelse av närradiolagen). Ordföranden och
vice ordföranden i kabelnämnden skall vara lagfarna och erfarna i domarvärv.
Hur nämnden, som skall ha högst sju ledamöter, avses bli sammansatt i övrigt
framgår inte av lagförslaget. Meningen är att regeringen skall meddela
föreskrifter om nämndens organisation. Ärenden hos nämnden skall handläggas
enligt förvaliningsrättsliga regler och dess beslut skall i princip kunna
överklagas lill domstol, närmare bestämt kammarrätten.

Som framgått finns på närradions område en modell till den
föreslagna regleringen i fråga om kabelnämnden och dess uppgifter. Förslaget i
vad det avser kabelnämnden torde inte kunna anses oförenligt med grundlag. På
längre sikt synes böra övervägas att prövningen av frågor om ålerkallelse och
sändningsförbud på grund av programs innehåll redan i första instans får prövas
av domstol.

6. Mot bakgrund av vad som har anförts i del föregående
kan konstate

ras att något grundlagshinder mot det remitterade lagförslaget om lokala

kabelsändningar formellt inte föreligger. Av remissprolokollet (avsnitt 6)

framgår alt föredragande departementschefen är inställd på att förnyade

överväganden om lagstiftningens ändamålsenlighet kan bli nödvändiga

tämligen snart. Lagförslaget synes sålunda i viss mån ha karaktären av ett

provisorium. Ett tillfälle till en mera allsidig prövning av yttrandefrihets-

frågor och vad som har samband därmed torde yppa sig vid den avsedda

behandlingen av betänkandet Värna yttrandefriheten. En tids ytterligare

erfarenheter av utvecklingen av den ännu relativt oprövade verksamheten

med kabelsändningar bör då kunna ge ett bättre underlag för bedömningen

av frågan om yltrandefrihetsreglernas lämpligaste utformning.

Prop.
1984/85: 199 79

7. 1 fråga om förhållandet mellan föreliggande
lagrådsremiss och de regler i Europarädskonventionen som är av intresse i sammanhanget
må anmärkas följande. Som framgår av massmediekommilténs betänkande SOU 1984:65
har kommittén övervägt konventionsreglerna med utgångspunkt i en rapport
avgiven 1982 av en holländsk expertutredning, den s. k. Boukemakommiltén (bet.
s. 457 0.

Som ett allmänt omdöme torde kunna gälla alt
Europarådskonventionens regler inte hindrar bestämmelser av den art som
föreslagits i lagråds-remissen. En viss tveksamhet kan måhända föreligga när
det gäller förenligheten med konventionsreglerna av ett i princip absolut
förbud mot kommersiell reklam. Möjligen erbjuder Europarådskonventionen pä
denna punkt ett starkare skydd mot reklamförbud än RF. Det föreligger svårigheter
att ge något säkert svar på denna fråga, särskilt som klar praxis inte synes
föreligga och tillämpningen av konventionslexten förefaller att förändras med
liden. Ett faktum torde dock vara att den kommersiella reklamen även enligl
konventionsreglerna anses ha lägre skydd än annan information. Såvitt lagrådet
kan bedöma synes inga allvarliga betänkligheter kunna anföras mot det
remitterade förslaget i här behandlat hänseende.

Mannerfell:

I de allmänna synpunkterna har lagrådet avslutningsvis
under punkt 3 uttalat all, om förslagets 21 8 andra stycket och 23 § andra
stycket tillämpas på sätt som avses i remissprotokollet, den yttrandefrihets-
och informalionsfrihetsbegränsning som formellt följer av ett
koncessionssystem inte torde behöva bli särskilt kännbar för den enskilde. Jag
vill tillägga följande såvitt angår regleringen i 23 8 andra stycket.

Det
angivna stadgandet sägs i remissprolokollet (specialmotiveringen till 23 §)
vara ett målstadgande, som inte är sanktionerat genom någon ålerkallelsemöjlighel.
Erfarenhelen visar emellertid all en handlingsregel som inte är förenad med
något sanklionshot (en s. k. lex imperfecta) ej sällan är ett ineffektivt
instrument i lagstiftningen. Med hänsyn härtill och då det nu aktuella
stadgandet från ytlrandefrihetssynpunkt framstår som principiellt viktigt -
något som belyses av remissprotokollet i nyssnämnda avsnitt — synes det böra
förenas med viss sanktionsmekanism. En lämplig form för en sådan synes vara att
ett lokalt kabelsändarförelag som under en lill-ständsperiod visal bristande
vilja att, såsom 23 8 andra stycket föreskriver, "sträva efter vidaste
möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet", bör ha all räkna med att
detta förhållande kan få negaliv inverkan när kabelnämnden för nästa
treårsperiod har att pröva frågan om förnyat tillstånd. Därvid bör till en
början kunna ifrågakomma att det nya tillståndet förenas med villkor som är
ägnade att åstadkomma bättring frän det lokala kabelsändarföretagels sida. I
sådant fall kan vara lämpligt att, såsom 17 8 ger möjlighet till, ge
tillståndet betydligt kortare giltighetstid än tre är, sä att man inom kortare
tid kan fä klarhet i om del lokala kabelföretaget har

Prop.
1984/85:199 80

vilja all ställa sig lagstiftningens intentioner till
eftertällelse. Uppfylls inte berörda villkor, bör som en sista sanklionsålgärd
stå öppet för kabelnämnden all vägra förnyat tillstånd. En ordning av nu
angivet slag är även ägnad att ge ökad tyngd ål kabelnämndens under löpande
tillståndsperiod gjorda påpekanden inom ramen för dess tillsynsverksamhet (3
8).

Med hänsyn till del anförda förordar jag att - efter sammanförande
av förslagets 13 och 14 88 i en enda paragraf (13 8) - som en ny bestämmelse i
14 8 upptas stadgande av den innebörden alt, när ansökan görs om förnyat
tillstånd, kabelnämnden skall pröva huruvida sökanden under närmast föregående
tillståndsperiod tillfredsställande iakttagit sådan skyldighet som föreskrivs i
23 8 andra stycket saml all, om detla ej har skett, kabelnämnden får förena
tillståndet med villkor, som kan leda lill bättre iakttagande av nämnda
skyldighet, och i sista hand vägra förnyat tillstånd.

Underlag för sin bedömning får kabelnämnden förutsättas
erhålla genom sådan utredning som enligl 13 och 14 88 i remissförslaget skall
företas och genom sin tillsynsverksamhet. 1 sin egenskap av tillsynsmyndighet
torde kabelnämnden vidare kunna förutses få mottaga klagomål av enskilda och
organisationer som ej fått sändningstid eller förmenar sig ha fått för ringa
eller ogynnsamt förlagd sändningstid.

För all den handlingsnorm, so;n den nu beskrivna
sanktionsmekanismen anknyter till, inte skall framstå som obestämd och
svårgripbar kan ifrågasättas om inte i 23 8 andra stycket orden "sträva
efter - - —" borde ersättas med ett något mera konkret uttryck, t. ex.
tillgodose intresset av att vidaste möjliga yttrandefrihet och
informationsfrihet bli rådande i förelagels programutbud.

De särskilda bestämmelserna

28

Lagrådet:

Av definitionerna i förslagels andra stycke avser en
begreppet kanal. Rent språkligt leder definitionen tanken lill att
kanalbegreppet är ett uttryck för en kabels sändningskapacitel. Definitionen
är alltså vag och ger inte klart uttryck för vad som torde vara åsyftat.
Begreppets betydelse framgår främst av 9 och 10 88, 11 8 andra stycket och 15 8
och inverkar även på andra bestämmelser. Lagrådet vill - utan att besitta
tekniska kunskaper - göra följande försök lill definition: "kanal: det
genom frekvensangivelse eller på annat därmed jämförligt sätt särskilt
bestämda utrymme i kabelnät som behövs för sändning av radioprogram."

Del skulle vidare enligt lagrådets mening bli lättare all
läsa och förslå fortsättningen av lagtexten om redan i förevarande paragraf
fanns också förklaringar av vissa ytterligare begrepp, vilka nu återfinns först
i 7 § (satellitsändningar och egensändningar) och 19 § (vidaresändning). Lagrådet
föreslår därför alt definitioner av dessa begrepp införs i 2 8 efter
definitionen av programkanal. Definitionerna torde lämpligen kunna utfor-

Prop. 1984/85:199 81

mas så, all med vidaresändning förstås samtidig och
oförändrad ålerutsändning av en sändning, med satellitsändning vidaresändning
av programkanaler från satelliter i fast trafik och rhed egensändning sändning
av annat slag än vidaresändning. Om den av lagrådet föreslagna ordningen
godtas, kan 7 och 19 8§ skrivas kortare.

78 Lagrådet:

Om lagrådels förslag att i 2 8 upplages några ytterligare
definitioner vinner bifall, kan förevarande paragraf lämpligen ges denna
lydelse: "Tillstånd att bedriva lokala kabelsändningar får avse
satellitsändningar och egensändningar."

13 och 14 88 Lagrådet:

Förevarande paragrafer innehåller bestämmelser som rör
förfarandet i frågor om meddelande av tillstånd. Sålunda föreskrivs i 13 8 all
tillstånd till satellitsändningar eller till upplåtelse av kanaler får ges
endast om sökanden i god tid har berett den som berörs av sändningarna
tillfälle att framföra sina synpunkter på den avsedda verksamheten. 1 14 8
finns bestämmelser om all kabelnämnden skall bereda den eller de kommuner, inom
vilka sändningarna avses äga rum, tillfälle att yttra sig.

Under föredragningen inför lagrådet har upplysts att
innehållet i förevarande paragrafer bör förstås så, alt kabelnämndens beslut
om lillstånd inte skall kunna angripas av någon som inte i vederbörlig ordning
beretts tillfälle att komma lill tals i ärendet. Detta betyder med andra ord att
varken den som berörs av sändningarna (13 8) eller kommunen (14 8) är att anse
som sakägare i tillslåndsärenden och sålunda inte heller äger rätt att anföra
besvär över kabelnämndens beslut. Med hänsyn lill att rättsverkningar,
innebärande nackdelar för här berörda slag av intressenter, inte synes kunna
uppkomma i tillslåndsärenden har lagrådet inte något att erinra mot den ordning
som sålunda föreslagits.

19 8

Lagrådet:

Till följd av vad lagrådet vid 2 8 föreslagit bör orden
"samtidig och oförändrad" i första stycket av nu förevarande paragraf
utgå.

20 8

Lagrådet:

Gemensamt för denna paragraf och vissa andra bestämmelser
i förslaget är alt de är utformade som fakultativa föreskrifter, dvs.
kabelnämnden "får" återkalla tillstånd (20, 24, 29 och 32 88), förbjuda
vidaresändning av programkanal (21 8) eller besluta om upphörande med
sändningar (27 8). 6
Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 199

Prop.
1984/85:199 82

Detta förhållande föranleder en särskild synpunkt,
eftersom någon motpart inte finns i denna typ av sanklionsärenden. Att
kabelnämnden "får" meddela beslut av nämnda slag innebär givetvis
inte ai' nämnden äger handla efter goitfinnande. En enhetlig praxis och
likabehandling av lika fall måste eftersträvas.

När det gäller det i 20 8 1 nämnda fallet att någon inte
längre uppfyller kraven enligt 6 8 1 synes inte valfrihet föreligga vid
prövningen av äterkal-lelsefrägan. Delta förhållande bör dock inte anses utgöra
hinder mot au. i enkelhetens intresse, även det fallet styrs av verbet får.

Det nu sagda äger motsvarande tillämpning i fräga om 27 8
första stycket 1 och 29 8 1 i förslaget.

21 8

Lagrådet-Lagrådet vill peka pä en effekt av förslaget i
denna paragraf. Kabelnämnden skall få förbjuda vidaresändning av en
programkanal frän satellit för viss lid, om vissa i paragrafen angivna
omständigheter föreligger. Exempel på sådana omständigheter är att i kanalen
vid ett flertal tillfällen har förekommit program som innefattar hot mot
folkgrupp eller att kanalen har varit ensidigt inriktad på våldsskildringar eller
pornografiska program. Även vidaresändning av kommersiell reklam kan i vissa
fall föranleda förbud. Motsvarande förbudsmöjlighet synes inte stå öppen när
det gäller flertalet av sådana grova överträdelser som anges i 7 kap. 4 8 TF.

23 8

Mannerfell och Rydin:

Denna paragraf i förslaget innehåller i första stycket en
viss precisering av vad den tillståndstyp som avses i 8 8 andra stycket
innebär. Att tillstånd enligt sistnämnda lagrum medför rätt för
tillslåndshavaren att själv bedriva egensändning har såsom självklart ej
ansetts behövligt att utsäga. Preciseringen gäller att lillståndstypen innebär
även rätt alt ställa sändningstid till förfogande för annan. Del är i
specialmotiveringen lill paragrafen förutsatt att enligt den kommande
kabelansvarighetslagen tillslåndshavaren skall ha ansvar för all
programverksamhet som förekommer i vederbörande kanal och att han har all utse
programutgivare. I specialmotiveringen lill 25 8 betonas de skillnader som
föreligger mellan där avsedda upplåielsefall och i 23 8 första stycket åsyftade
fall.

Genom den nu redovisade distinktionen har man undgått
sådan oklarhet som lagrådet fann vara för handen i det lagstiftningsärende
angående närradion som redovisats i prop. 1984/85: 145. Vi finner att den i
förslaget nu gjorda regleringen tillfredsställande klargör gränsen mellan 23
§-fall och 25 8-fall, förutsatt alt man i tillämpningen är klart medveten om
vad som är "en kanal".

Under föredragningen har nämnts att meningen är alt i fall
som avses i

Prop. 1984/85:199 83

första stycket det lokala kabelsändarföretagel skall ha
väsentligen samma ställning som ett Sveriges Radio "i miniatyr". Den
som fär sändningstid ställd till sitt förfogande synes böra få samma
radiorättsliga ställning som den som självständigt producerar ett program i de
riksomfattande radio-och TV-sändningarna.

Wahlgren:

I 23 8 första stycket finns en bestämmelse enligt vilken
tillstånd att bedriva egensändningar även innebär rätt att ställa sändningstid
lill förfogande för annan. Denna bestämmelse är förvirrande och möjligen
t.o.m. vilseledande. Enligt motiven svarar kabelsändarföretagel för all programverksamhet
som företaget har hand om enligt 23 8. Vidare aviseras i motiven att ett
förslag till ansvarighetslagsiiftning, som senare kommer alt läggas fram, avses
skola innehålla regler om att kabelsändarföretagel skall utse programutgivare,
vilken skall svara straffrättsligt och skadestånds-rättsligt för sändningarna.
Förelaget ansvarar för att programverksamheten i dess kanaler slår i
överensstämmelse med reglerna i kabelsändningslagen, bl.a. reglerna för
programmens innehåll i 24 §, heter det vidare i motiven. Där sägs också att
överträdelser av nämnda regler ytterst kan leda lill alt kabelsändarföretagels
sändningstillstånd återkallas.

I förevarande sammanhang bör erinras om att den som sänder
radioprogram i rundradiosändning utan att inneha tillstånd lill sådan sändning
har gjort sig skyldig till brott mot radiolagen (se 10 8 första stycket 4
radiolagen). Oavsett att enligl 23 8 första stycket i det remitterade
förslaget tillstånd att bedriva egensändningar också innebär rätt alt ställa
sändningstid till förfogande för annan, kan denna bestämmelse inte anses ge
den som sålunda får förfoga över sändningstider något tillstånd att sända
radioprogram i rundradio, såvida inte 10 8 första stycket 4 radiolagen ändras
i detta hänseende. Vidare synes del bäde oegentligi och onödigt alt i lagtext
ta in en bestämmelse om rätt all ställa sändningstid till förfogande för annan,
om inte särskilda radiorättsliga effekier därav anses kunna uppkomma. Av de
nyss återgivna motivultalandena att döma är emellertid delta tydligen inte alls
avsikten.

En ytterligare olägenhet med förevarande bestämmelse i 23
8 första stycket är att det kan bli svårt att upprätthålla den princip som
kommit till uttryck i det i lagrådsremissen föreslagna stadgandet i 15 8 första
stycket, nämligen alt varje sändande subjekt skall bedriva sina respektive sändningar
i egen, frän de andra skild kanal. Sändningar av "andra", lill följd
av all sändningslid ställs till förfogande, synes knappast, i varje fall inte
utifrån, i princip skilja sig frän fall av kanalsammanblandning, dvs. brott mot
15 8 första stycket i det remitterade förslaget.

Hur det än må förhålla sig med det sistnämnda problemet
föreslär jag med anledning av vad som i övrigt anförts i denna fråga att
bestämmelsen i 23 8 första stycket får utgå. Detta betyder inte all ell lokalt
kabelsändar-

Prop.
1984/85:199 84

företag därmed skulle stå ulan möjlighet alt ställa
sändningstid till förfogande för annan med den innebörd som en sådan åtgärd är
avsedd att ha enligl det remitterade förslaget. Alt ställa sändningslid till
förfogande för annan innebär alltjämt att detla måste ske inom ramarna för
kabelsändarföretagels radiorättsliga ansvar.

24 8 Lagrådet:

I denna paragraf anges de fall då tillstånd att bedriva
egensändningar får återkallas (se härom även vid 20 8). Del synes något oklart
hur långt de föreslagna bestämmelserna sträcker sig. Tolkade på sedvanligt sätt
innebär ordalagen att det i fall som sägs i första stycket 3, 4 och 7 formellt
är tillräckligt, all ett enda program av angivet slag har sänts för att
ålerkallelse skall kunna komma i fråga. När det gäller punkterna 5 och 6 i
samma stycke förefaller däremot enligt lagtexten en förutsättning för
ålerkallelse vara alt flera program har sänts. Under den fortsatta
handläggningen av lagstiftningsärendet torde böra klargöras vad som avses med
den föreslagna regleringen i det nu berörda hänseendet. Därvid bör tillses alt
den avsedda innebörden också kommer lill ullryck i lagtexten.

Wahlgren:

Föreskrifterna i 24 8 innebär bl. a. - vid en jämförelse
med 33 8 - en yttersta lidsgräns såvitt avser den spärrtidsliknande ordning som
innebär att kabelnämnden får bestämma att nytt tillstånd inte kan ges med anledning
av den grund som föranlett lillslåndsåterkallelsen. Denna lidsgräns är angiven
lill ett år.

Avsikten är tydligen den att den yttersta lidsgränsen
skall räknas från den dag då kabelnämnden meddelade beslutet om ålerkallelse.
Härvid är alt märka den komplikation som föreligger enligl andra stycket i
förevarande paragraf. Däri föreskrivs nämligen alt kabelnämnden kan meddela
interimistiskt beslut om ålerkallelse innan en fällande dom i ett mål om
yttrandefrihetsbrott har vunnit laga kraft. Därmed torde fall kunna inträffa
där den lid under vilken ifrågavarande spärrtid gäller redan har gäll till ända
när lagakraftägande dom i målet föreligger. En fråga blir då om i ett sådant
fall ytterligare spärtlid kan bestämmas i samband med att denna dom föreligger.
Om så inte anses böra vara fallet synes ett uUalande härom önskligl.

Ett ylteriigare spörsmål av visst intresse i detta
sammanhang är frågan huruvida kabelnämnden - sedan den här berörda spärrtiden
gått lill ända men innan lagakraftägande dom föreligger och således något
slutligt beslut om tillslåndsindragning kan föreligga - kan utfärda nytt
tillstånd. Något hinder häremot synes inte föreligga, men en sådan ordning kan
ge upphov till ölägenheter.

Prop.
1984/85:199 85

25 8

Mannerfell och Rydin:

1 denna paragraf anges i första stycket i den närmare
innebörden av sådant lillstånd som allmänt omnämns i 9 8. Tillstånd till
upplåtelse sägs innebära rätt att medge andra att bedriva egensändningar i en
hel kanal. 1 paragrafens andra och tredje stycken ges vissa formalbeslämmelser.

Gränsdragningen mellan förevarande 25 § och 23 8 har av
oss berörts under sistnämnda paragraf.

I första stycket torde böra uttryckligen anges alt
medgivandel skall lämnas i avtal (jfr 26 8). Därmed klargörs alt det är en
ömsesidigt förpliktande transaktion. Upplåtaren blir således civilrätlsligt
förpliktad att ställa kanalen till förfogande.

1 en andra mening av första stycket torde böra fastslås
att ett medgivandes verkan förfaller när upplåtarens tillstånd enligl 9 8
upphör all gälla.

Med hänsyn lill det anförda föreslås att första stycket
ges följande avfatlning: "Tillstånd till upplåtelse av kanaler i ell
kabelnät innebär rätt för tillslåndshavaren att genom avtal medge annan att
ensam bedriva egensändningar i en kanal. Medgivandets verkan förfaller om det
tillstånd som enligt 9 8 meddelats för upplälaren upphör att gälla."

När någon sänder med stöd av upplåtelse av kanal, bör han
inte anses sända utan tillstånd i den mening som avses i 10 8 första stycket 4
radiolagen. Tillståndshavarens medgivande enligl förevarande paragraf, vilket
har sin grund i kabelnämndens beslut, får anses göra hans avtalsparlner
legitimerad att sända.

Wahlgren:

Det
remitterade förslagets 25 8 första stycket behandlar innebörden av den lillståndsform
som antytts redan i 9 8 och som medför rätt alt upplåta kanaler ät andra för
egensändningar. Denna rätt beskrivs sålunda som en rätt alt medge andra all
bedriva egensändningar i en hel kanal. Bestämmelsen i 25 8 första stycket ger
ett i milt tycke alltför vagt uttryck för vad som egentligen åsyftas därmed. Av
motiven framgår att vid upplåtelse enligl denna paragrafen hel kanal skall
ställas lill förfogande. Del kan alltså inte i detta sammanhang vara fråga om
alt fördela en kanal mellan flera sändande, något som i remissprolokollet
beskrivs som fördelning av sändningslider och behandlas enligt reglerna i 23
och 24 88.

Del i 25 8 första stycket begagnade uttrycket
"upplåtelse av kanaler i ett kabelnät" för tanken lill en
civilrättslig upplåtelse, ett intryck som förstärks av bestämmelsen i 26 8
första stycket i förslaget alt upplåtelse av kanal bör ske genom skriftligt
avtal. Att upplåtelsen också civilrätlsligt alltid måste avse en hel kanal
framgår emellertid inte helt klart av bestämmelserna. En del av det
konstitutiva i själva tillståndet från kabelnämnden att upplåta kanaler ligger
i rätten för tillslåndshavaren att i sin tur upplåta sändningsrätt, dvs. den
sändande torde därmed anses bli legitimerad att

Prop.
1984/85:199 86

sända och undgår straffansvar enligt 10 8 första stycket 4
radiolagen. Vad beträffar upplåtelsens omfattning ligger i tillståndet för det
upplåtande kabelförelaget närmast en skyldighet, nämligen alt ställa endast
hela kanaler till förfogande vid varje upplåtelse. Denna dubbla funktion hos
tillståndet och i synnerhet dess radiorättsliga betydelse bör enligt min
mening få komma lill tydligare uttryck i förevarande stycke. Jag föreslår
sålunda alt det får följande innehåll: "Tillstånd till upplåtelse av
kanaler i ett kabelnät innebär rätt för tillslåndshavaren all, om han lill
annan upplåter hel kanal, även medge denne att bedriva egensändningar i denna
kanal. Upplåter tillslåndshavaren kanal i annat fall gäller bestämmelserna i 23
och 24 §8." Den här föreslagna lydelsen innebär i fråga om upplåtelse av
annat än hela kanaler ingenting annat än att sådana upplåtelser blir att bedöma
enligt reglerna om fördelning av sändningstid, vilka berörts i det föregående.
Till sådana upplåtelser torde tillstånd från kabelnämnden inte erfordras. Å
andra sidan blir det upplåtande företaget radiorätlsligt fullt ansvarigt för
sändningar av den lill vilken upplåtelse skett.

Jag instämmer i övriga ledamöters förslag i vad del
innebär att en andra mening tilläggs i förevarande paragrafs första stycke.

27 8 Lagrådet:

Enligt första stycket i denna paragraf får kabelnämnden
besluta alt den som bedriver egensändningar i en upplåten kanal skall upphöra
med sändningarna under en tid av högst ett år, om i punkterna 1-7 angivna
förutsättningar är för handen. Förutsättningarna enligl punkt I är att vederbörande
inte längre uppfyller kraven enligl 25 8 andra stycket, dvs. att han inte
vidare är svensk medborgare, svensk juridisk person eller utlänning som har
hemvist i Sverige. Del torde inte vara avsett att ett upphörande-beslul i
sådana fall skall vara tidsbegränsat. Ett klargörande härav synes böra ske i
lagtexten.

Del har under föredragningen inför lagrådet upplysts att,
om ett interimistiskt beslut har meddelats med slöd av andra meningen i andra
stycket, den lid varunder del interimistiska beslutet har förelegat avses skola
inräknas i den lid varunder beslut enligl första stycket längst får gälla.
Även i delta hänseende synes ett förtydligande av lagtexten vara på sin plats.

I enlighet med det sagda får lagrådet föreslå att orden
"under en tid av högst ett år" i första styckets inledning utgår och
att till paragrafen fogas ett tredje stycke av denna lydelse: "Beslut
enligt första stycket 2-7 och andra stycket får avse en tid av högst ett
år."

Vad som vid 24 8 sagts om utformningen av punkterna 3—7 i
samma paragraf gäller också i fråga om motsvarande punkter i nu förevarande
paragraf.

Prop.
1984/85:199 87

Wahlgren:

1 fråga om
denna paragraf föreligger ett förhållande av likarlat slag som det jag berört
vid 24 8, nämligen komplikationen av en yttersta lidsgräns för sanktionens
giltighet, ett är, och möjligheten, enligt andra stycket, att meddela
interimistiskt beslut om sanktionen. Såtillvida föreligger en skillnad som alt
det i förevarande paragraf inte är fräga om en spärtlidslik-nande anordning
ulan om en period under vilken ett beslut av kabelnämnden skall gälla. Om
lidsbestämmelser skall gälla för interimistiska beslut -något som under
föredragningen inför lagrådet angetts vara avsikten -synes, om ett år hunnit
förflyta mellan ett interimistiskt beslut enligt paragrafen och den tidpunkt då
en lagakraftägande dom i målet om yttrandefrihetsbrott föreligger, något
utrymme för slutligt beslut i sanktionsfrågan inte föreligga. Delta
förhållande synes böra uppmärksammas.

35 8 Mannerfell:

Utformas
14 8 i enlighet med det förslag som jag framfört i anslutning till lagrådels
allmänna synpunkter, bör den paragrafen upptas i förevarande paragrafs
uppräkning av överklagbara fall.

Övriga förslag

Lagrådet: Förslagen lämnas utan erinran.

Prop. 1984/85:199 88

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1985-04-11

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodström,
Göransson, Dahl, R. Carlsson, Thunborg, Wickbom

Föredragande:
statsrådet Göransson

Proposition
om radio- och TV-sändningar i kabelnät

1
Anmälan av lagrådets yttrande

Föredraganden
anmäler lagrådels yttrande över förslag lill

1. lag om ändring i radiolagen (1966: 755),

2. lag om lokala kabelsändningar,

3. lag om ändring i närtadiolagen (1982:459),

4. lag om ändring i lagen (1984:115) om
försöksverksamhet med särskild trådsändning.

Föredraganden
redogör för lagrådels yttrande och anför.

Lagrådets
slutsals av sina allmänna synpunkter är att något grundlagshinder mot del
remitterade lagförslaget om lokala kabelsändningar formellt inte föreligger.
Lagrådels prövning av lagförslaget mot Europarådskon-venlionens regler mynnar
ul i bedömningen all dessa inte torde hindra bestämmelser av den art som
föreslagils. Yttrandet i övrigt innehåller ett antal förslag lill ändrad
utformning eller förtydliganden av innebörden i vissa särskilda bestämmelser.
Jag är i allmänhet beredd att godta dessa förslag.

Jag
har, som lagrådet noterar, i remissprotokollet framhållit min inställning att
förnyade överväganden om lagstiftningens ändamålsenlighet kan bli nödvändiga
tämligen snart, eftersom del är en relativt oprövad verksamhet som nu
regleras. Det kan, som lagrådet antyder, gälla spörsmålen om prövning av vissa
frågor om kabelsändningar redan i första instans bör göras av domstol och om
ytterligare regler för programinnehållet. Jag väljer också all till en sådan
framtida prövning, grundad på då föreliggande erfarenheter, hänskjuta del
förslag, som en av lagrådets ledamöter för fram, nämligen att skyldigheten
enligt 23 8 andra stycket för det lokala

Prop.
1984/85:199 89

kabelsändarföretagel, alt vid utövandet av sin
sändningsrält sträva efter vidaste möjliga yttrandefrihet och
informationsfrihet, förenas med viss .sanktionsmekanism.

Jag övergår så till lagrådets påpekanden om innebörden
eller utformningen av vissa särskilda bestämmelser. Jag har ingen erinran mot
alt bland definitionerna i 2 8 upptas också förklaringar av uUrycken vidaresändning,
satellitsändning och egensändning och aU de därav betingade följdändringarna i
förslagels 7 och 19 8§ vidtas. Jag vill också godta lagrådets förslag all ge
begreppet kanal bättre konkretion.

I övrigt noterar jag all lagrådet förtydligat innebörden i
vissa hänseenden av flera paragrafer på ett sätl som väl stämmer överens med
vad jag förutsatt bör gälla. Det rör 13, 14, 20 - och i samma hänseende
särskilt 27 och 29 8§ - 23 och 25 §8. I några fall föreslås omformuleringar. 1
fråga om 25 8 finner jag meningen med bestämmelsen komma lill klarare uttryck
genom den av lagrådet föreslagna avfallningen. Också 27 8 bör omformuleras på
sätl lagrådet förordat.

1 fråga om
24 8 efteriyser lagrådet ett klargörande av omfattningen av de föreslagna
bestämmelserna i punkterna 3-7. Lagrådets påpekanden synes föranledda av
mångtydighelen i ordet program. Jag är medveten om att ordet, så som det
används i 24 8, kan betyda antingen ell program eller flera program eller
närmast program- eller sändningsverksamhet. Härtill kommer alt ordet, om också
vedertaget, inte i sig är en klart bestämbar enhet. I punkten 3 betyder
"sänder program" närmast "bedriva sändningar". Jag
förordar att i stället del senare uttrycket används - för övrigt i analogi med
skrivsättet i övriga punkter ändrat lill perfektum. I punkterna 4 och 7 innebär
regleringen all del formellt är tillräckligt att ett enda program sänts för all
ålerkallelse skall kunna komma i fråga. Del får dock överlämnas ål kabelnämnden
att bedöma om tillståndet skall återkallas redan vid en enstaka överträdelse.
För ålerkallelse enligl punkt 5 förutsätts dock att flera program av där
angivet slag förekommit. I punkt 6 är del snarast företeelsen reklam som avses,
inte all den förekommer i ell eller flera program. Jag förordar därför att
uttrycket "i programmen" här ersätts med uttrycket "i
sändningarna". Vad jag nu anfört gäller också motsvarande punkter i 27 8.

Proposition
på grundval av mina förslag kan inte avlämnas lill riksdagen inom den lid som
anges i riksdagsordningen för propositioner som avses bli behandlade av
riksdagen under innevarande riksmöte. Jag ser del emellertid av flera skäl som
högst angelägel att ärendet ändå kan avgöras under detla riksmöte. Som jag har
redovisat pågår redan viss sändningsverksamhet motsvarande den som nu föreslås
reglerad. Del gäller satellitsändningar, s. k. när-TV och egensändningar i
Sveriges Televisions regi. För satellitsändningarna och när-TV-sändningarna
gäller provisorisk lagstiftning, som upphör vid del kommande årsskiftet. Del är
önsvärt all denna sändningsverksamhet får fortsätta utan avbrott, men del är
också angeläget -

Prop. 1984/85:199 90

för
alt kunna kontrollera utvecklingen - att verksamheten i så fall kan fogas in i
del regelsystem jag nu föreslår. Det finns vidare starka önskemål om att kunna
få börja med egensändningar i större skala och då enligt regler som är särskilt
anpassade därtill, inte, som nu, enligt de regler som gäller för Sveriges
Television.

För att det nu föreslagna
regelsystemet skall kunna börja fungera redan vid årsskiftet krävs omkring ett
halvårs förberedelsetid. Av de skäl jag nu anfört bör ärendet behandlas av
riksdagen under våren.

Jag har i övrigt vidtagit
vissa redaktionella ändringar i förslaget lill lag om lokala kabelsändningar.

2
Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen all anta de av lagrådet granskade
förslagen med vidtagna ändringar.

Ärendet
bör behandlas under innevarande riksmöte.

3
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom
proposition föreslå riksdagen all anta de förslag som föredraganden lagt fram.

Prop.
1984/85: 199 91

Bilaga 1

Massmediekommitténs sammanfattning av sitt betänkande
(SOU 1984:65) Via satellit och kabel

I betänkandet behandlas frågor, som aktualiseras av den
nya medieul-vecklingen och den nya tekniken - framför allt satelliter och
kabelnät -, ett antal frågor som tidigare har behandlats i andra kommittéer men
inte föranlett några beslut och några frågor som aktualiserats bl. a. av riksdagen.
I denna sammanfattning redovisas huvuddragen i kommitténs förslag vad gäller
satelliter och kabelnät samt några andra frågor, som kommitlén ägnat särskild
uppmärksamhet ät. Delta är alltså inte en sammanfattning av samtliga kapitel i
betänkandet, vilket dessutom innehåller utförliga redovisningar av gällande
regler på olika områden saml tekniska beskrivningar, redogörelser för och
erfarenheter från olika försöksverksamheter med kabel-TV.

En bärande
tanke i massmediekommitténs förslag är att de nya medierna skall kunna
utnyttjas så att en vid yttrande- och informationsfrihet skapas. I dag är det
lillålel för den enskilde att ta emot radio- och TV-program också från andra
länder, även om de sänds via satellit. Någon ändring föresläs inte på denna
punkt. Enligt gällande radiolagsliflning får program frän direklsändande
satelliter vidaresändas utan lillstånd i kabelnät, t. ex. i en
centralantennanläggning. Inte heller i detta avseende föreslås någon ändring. I
framliden skall också enligt kommitténs förslag programkanaler från
kommunikationssatelliter få vidarespridas i kabelnät i samtidig och oförändrad
form. En förutsättning är dock alt särskilt tillstånd har givits. Sådan
vidarespridning är inte tillåten i dag även om regeringen enligl en särskild
tidsbegränsad lag om försöksverksamhet kan ge tillstånd. Det föreslås också att
kabelnäten öppnas för lokal programverksamhet av olika slag.

Kommitlén föreslår inga omfattande programregler. Dock är
det nödvändigt med vissa begränsningar av vad som bör fä förekomma både när
det gäller lokala kabel-TV-sändningar och vidarespridning av programkanaler
från kommunikationssatelliter. Begränsningarna gäller program som innehåller
grovt våld, pornografi, hets mot folkgrupp samt reklam.

Anläggning av kabelnät

Kommitténs förslag när det gäller kabelnät rör enbart
användning för massmedieändamål. Kommittén har utgått från alt utbyggnaden av
kabelnät för dessa ändamål inte kommer alt finansieras över statsbudgeten ulan
genom avgifter från användarna, dvs. de anslutna abonnenterna. Därför lägger
kommittén inte heller fram några förslag om nationella planer för utbyggnad av
kabelnät för massmedieänjdamäl. Om en utbyggnad av kabelnät skall ske som ett
led i den allmänna telekommunikationsulvecklingen i

Prop.
1984/85:199 92

landet eller av industri- och sysselsättningspolitiska
skäl kan en annan bedömning göras. Detta har emellertid inte varil en uppgift
för massmediekommittén. Sett i ett vidare perspektiv är anläggning av kabelnät
för i första hand TV-överföring ett viktigt steg i etableringen av ett allmänt
bredbandsnät i landet.

Kommittén föreslår att etableringsfrihet skall råda också
i fortsättningen när del gäller anläggning av kabelnät. Detta innebär alt
televerket inte föresläs få någon särställning. 1 vissa avseenden har dock
verket bättre förutsättningar för anläggning av kabelnät än andra tänkbara
nätanläggare, t. ex. genom tillgäng till kanalisalion i gator och vägar.

En särskild fråga är hur kabelnät skall kunna byggas ut
med ell rimligt mätt av geografisk rättvisa. Denna fråga är nära förknippad med
möjligheterna lill kostnadsutjämning mellan kabelnät i olika orter. Kommittén
lägger dock inte fram några förslag om vilka taxor som får tillämpas vid
anslutning till kabelnät och för att få tillgång lill olika programkanaler och
alltså inte heller om taxeutjämning. Televerket har förklarat sig berett alt på
sikt bedriva sin verksamhet på så sätt att bästa möjliga geografiska rättvisa
uppnäs.

Var och hur kabelnät kommer alt anläggas beror på de
ekonomiska bedömningar som nätanläggare gör. Kommittén har inte funnit
anledning att föreskriva för nätanläggare att de skall bygga nät i områden där
det bedöms ekonomiskt olönsamt.

Verksamhet i kabelnät Olika slags tjänster

De massmediala tjänster, som kan bli aktuella i ett
kabelnät, är vidaresändning av program från programföretagen inom Sveriges
Radiokoncernen samt rundradiosändningar från marksändare i grannländer och
från direktsändande satelliter, program från kommunikationssatelliter samt lokala
egensändningar. Kabelnäten kan också användas för tvåvägskom-munikalion av
olika slag inom massmedieområdet men även för andra former av
tvåvägskommunikalion, t. ex. konferens-TV och alarmsyslem. Dessa senare
användningsområden faller emellertid utanför kommitténs uppdrag och omfattas
därför inte av förslagen.

Aktörer i kabelnät

1 ell kabelnät kan olika roller och aktörer urskiljas. Del
är fråga om nätanläggaren/nälägaren, som bygger och svarar för driften av
kabelnätet, kabeloperatören, som tillhandahåller tjänsterna i nätet och har
alt tillse att gällande regler följs samt programleverantören, som
tillhandahåller program eller tjänster som operatören i sin lur distribuerar
lill abonnenterna i kabelnätet.

Prop.
1984/85:199 93

Fri sändningsrätt eller koncession

Kommittén har ingående prövat frågan om det skall
tillämpas en fri sändningsrält gentemot det allmänna när del gäller
rundradiosändningar i kabelnät eller om sändningar skall fä ske efter tillstånd
(koncession) och har funnit det mest ändamålsenligt att som grund för
rundradioverksamhet i kabelnät ha ett system som bygger på tillståndsgivning.
Den som fält sändningstillstånd kan få tillstånd att upplåta utrymme i kabelnät
till annan för sändningsverksamhet. Kravel på koncession skall endast gälla
kabelsändningar till allmänheten i bostäder och endast erfordras för
sändningar som kan mottas i mer än 50 bostäder. För kabelnät, t. ex. en
centralantennanläggning som omfattar färre bostäder, föresläs ingen reglering
alls.

Motiv för
ett tillståndsförfarande är bl. a. all vid tillämpning av fri sändningsrält
gentemot det allmänna avgör nälägaren vem som får sända och vad som får sändas
i ett kabelnät. Vid ett tillståndsförfarande kan garantier skapas för en
vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet i lokala sändningar.

Kabelnämnden

Kommiltén föreslår att tillståndsgivningen skall handhas
av en statlig myndighet, kabelnämnden.

Kabelnämnden
föreslås bli ett icke-poliliski sammansatt organ som består av personer med
juridisk kompetens och personer med särskilda kunskaper inom området i fråga.
Nämndens verksamhet bör pä sikt finansieras med avgifter från
lillståndssökande och lillslåndsinnehavare.

Vem kan få lillstånd?

Tillstånd att sända i kabelnät kan ges till nätägare och
särskilt tillskapade lokala operatörsföretag. Nälägare skall vara en svensk
juridisk person eller fysisk person som är svensk medborgare eller har hemvist
i landet. Ett lokalt operalörsföretag skall vara lokalt förankrat och ha en
bred sammansättning. Delägare kan vara föreningar, institutioner, lokala
förelag, kommunen m. fl. Del går enligt kommitténs mening inte att i detalj
föreskriva hur sammansättningen bör vara i varje ort. Del får ankomma på
kabelnämnden alt avgöra när kravet pä lokal förankring och bred ägarsammansättning
är uppfyllt.

Tre former av tillstånd

Kommitlén föreslår tre typer av lillstånd för sändningar i
kabelnät:

a. tillstånd lill samtidig och oförändrad
vidarespridning av

programkanaler från kommunikationssatelliter,

b. tillstånd till lokala sändningar i särskild lokal
kanal saml

c. tillstånd alt upplåta utrymme i kabelnät till annan
för sändningsverk

samhet, l.ex. lill tidningsföretag.

Nätägare kan ges tillstånd dels till vidarespridning av
kommunikations-

Prop.
1984/85:199 94

satellitkanaler, dels alt upplåta utrymme i kabelnät lill
annan för sändningsverksamhet. Det lokala operatörsföretaget skall kunna få
samtliga tre former av tillstånd.

Villkor för att få lillstånd att vidaresända
programkanaler från kommunikationssatelliter samt att upplåta kanaler till
annan för sändningsverksamhet o Samråd med de boende

Den tillståndssökande skall samråda med företrädare för de
boende inom del aktuella området om vilka programkanaler som skall framföras i
kabelnätet. Kommittén anser det viktigt att de som är närmast berörda, dvs. de
boende inom området, får möjlighet alt framlägga sina synpunkter pä utbudets
sammansättning. Ytterst måste beslutet dock fattas av den som begär tillstånd,
men kommitlén utgår från att stor vikt kommer alt fästas vid de synpunkter som
lämnas vid samrådet. o Remiss lill kommunen

Kommunerna har en viktig roll vid anläggandet av kabelnät,
bl. a. som markägare och ansvariga för planfrågor. Kommittén föreslår att
berörd kommun skall ges tillfälle att yttra sig över ansökningar om tillstånd
för sändningar i kabelnät. o Bedömning av operatörens ekonomiska
förutsättningar

Kommittén understryker att den som svarar för verksamheten
i ett kabelnät har ett stort ansvar mot enskilda hushåll och även mot fastighetsägare,
bostadsrättsföreningar m.fl. som ansluter sig till nätet. Operatören ikläder
sig också ett ansvar gentemot programleverantörer, räi-lighetsinnehavare m.fl.
Därför skall kabelnämnden ha möjlighet att kunna värdera de ekonomiska
förutsättningarna för den sökande att svara för verksamheten. o Sveriges
Radio-programmen

Den som fär tillstånd åläggs att svara för all Sveriges
Radio koncernens etersända radio- och TV-kanaler tillhandahålls alla som
ansluts till kabelnät. Denna rätt skall också tillförsäkras dem som inte
abonnerar på kabelnätets tjänster men bor i en fastighet som försetts med eller
anslutits till sådant nät. o Gratis lokal kanal

Nätägare som får tillstånd att svara för vidarespridning
av program frän kommunikationssatelliter eller får tillstånd att upplåta kanalutrymme
ål annan skall ställa en kanal till förfogande för lokala egensändningar. Denna
kanal skall det lokala operatörsföretaget få disponera utan kostnad. Om det
lokala operatörsföretaget önskar tillgång till fler kanaler för detta ändamål
får det regleras genom särskilda överenskommelser med nätägaren. o
Programregler

När del gäller vidarespridning av program från
kommunikationssatelliter föreslår kommittén att vissa grundläggande
bestämmelser skall

Prop. 1984/85:199 95

gälla. Tillstånd skall endast kunna ges för sådana
programkanaler som enligt den ursprunglige sändarens avsikt skall nå
allmänheten via kabelnät i samtidig och oförändrad form. Del ankommer på
operatören att träffa uppgörelser med upphovsmän och övriga rättighetshavare.
Vidare erfordras att de aktuella programkanalerna som skall vidarespridas får
tas emot i det land varifrån de sänds upp till satelliten, vilket kan vara en
viss garanti mot ett icke önskvärt programutbud.

Satellitkanaler med inriktning på våld och pornografi
skall inte få vidarespridas. Kommittén utvecklar i betänkandet närmare vilka
kriterier som därvid skall tillämpas. Det gäller här kanaler med en ensidig
inriktning på våldsframställningar eller pornografiska skildringar eller
kanaler där myckel grova inslag av denna typ förekommer. Kommittén anser också
alt om det vid upprepade tillfällen har förekommit programinslag med hets mot
folkgrupp i en kanal skall sändningsrätlen för kanalen i fråga kunna
återkallas. Förbud mot fortsatt spridning av kanaler meddelas av kabelnämnden.
Kommitténs majoritet föreslär att kanaler, som under lång tidsperiod och i
betydande omfattning innehållit sådan kommersiell reklam som mäste anses riktad
särskild till svenska konsumenter, inte skall få vidarespridas i kabelnät.
Enstaka reklaminslag som riktar sig till svenska konsumenter i sändningar från
kommunikationssatelliter kan inte föranleda ett förbud.

Villkor för lokala sändningar

Lokala egensändningar föreslås kunna ske dels i den
särskilda kanal som det lokala operalörsföretagel kommer att disponera, dels i
kanaler som upplåts av nälägaren och/eller operatörsföretaget.

Operaiörsförelagets sändningsrätt i den särskilda lokala
kanalen skall i förslå hand användas för att ge intresserade lokala
institutioner, föreningar, företag, enskilda m.fl. möjlighet att medverka med
program. Operalörsföretagel skall ha skyldighet att svara för att en
vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet råder i kanalen genom att
ställa sändningsul-rymme till förfogande för intresserade programleverantörer.
Operatörsföretagets uppgift blir i hög grad att fördela sändningstider och
komponera programutbudet i den särskilda lokala kanalen.

Sändningsverksamheten
i kanaler som upplåts behöver inte uppfylla dessa villkor. c Programregler

Kommittén föreslär inte alt sammansättningen av det lokala
programutbudet skall regleras av lagbestämmelser som l.ex. att en viss andel
av programmen skall vara lokalt präglade. Kommitlén framhåller emellertid att
den för sin del anser att företräde bör ges åt program som speglar lokala
förhållanden. I den särskilda kanalen bör en målsättning vara att skapa ett så
brett och allsidigt sammansatt utbud som möjligt.

Det lokala operatörsföretaget resp. nätägaren är ansvarig
för att pro-

Prop.
1984/85:199 96

grammen i sändningarna är i överensstämmelse med gällande
programregler. För alt kunna utöva detla ansvar måste operalörsföretagel resp.
nälägaren ha möjlighet att i förväg la del av program för all förhindra att
någonting sänds som strider mol reglerna.

Följande programregler skall gälla både för den särskilda
lokala kanalen och i upplåtna kanaler: Hels mot folkgrupp fär inte förekomma,
inte heller annat yttrandefrihetsbrott som innebär ett allvarligt missbruk av
yttrandefriheten. Det skall inte vara tillätet att sända program med grova
våldsframställningar eller pornografiska skildringar. Prövningen av huruvida
sådant programinnehåll har förekommit skall enligl kommitténs mening knytas an
till brottsbalken, biografförordningen och videovåldslagen.

Enligt majoritetens uppfattning får inte i någon form av
lokala sändningar förekomma reklam eller sponsring. Som motiv för denna ståndpunkt
framförs särskilt omsorgen om dagspressen.

o Ingen central programavveckling

Både för den särskilda lokala kanalen och för upplåtna
kanaler föreslås förbud för s. k. central programavveckling. Del innebär att
del inte är tillåtet alt via radiolänk sända ut program lill flera olika
kabelsyslem i landet där programmen sprids vidare till abonnenterna omedelbart
och utan förändring.

o Inga blandade kanaler

Enligt kommitténs uppfattning skall lokala egensändningar
inte få sändas i kanaler där det normalt vidaresänds program från satelliter
eller från l.ex. Sveriges Radio-förelagen.

Lag om kabelsändning

De regler som föreslås gälla för användning av kabelnät
bör enligt kommittén tas in i en särskild lag om kabelsändning. Tillstånd att
bedriva rundradioverksamhet i kabelnät kan ytterst återkallas av kabelnämnden
om lillslåndsinnehavaren sänder program som slår i strid med villkoren för verksamheten
eller i övrigt bryter mot regler och bestämmelser.

Flera av de beslut som kabelnämnden har att fatta skall
kunna överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Lagen om kabelsändning föreslås träda i kraft den 1
januari 1986.

Teledata

Kommittén föreslår att etableringsfrihet skall gälla på
teledalaområdet. Radiolagen föreslås ändrad så att del klargörs att
leledalaverksamhet inte kräver lillstånd.

Kommiltén konstaterar all del inte är meningsfullt att
avgränsa teledata från annan form av datakommunikation och databehandling, som
är tillgänglig för allmänheten. Därför bör i princip samma regler gälla för
hela detta område. Detta är ett skäl till alt kommiltén inte anser att reklam
kan

Prop. 1984/85:199 97

förbjudas i teledata. Dock bör endast s. k. uppsökt reklam
få förekomma. En användare skall inte behöva överraskas av reklam på en
textsida där man har anledning alt förvänta sig annan information.

Kommittén föreslår dock ingen lagstiftning utan
förutsätter att branschorganisationen Videolexföreningen i Sverige utformar
etiska regler för verksamheten som bl. a. innebär all endast uppsökt reklam
förekommer.

Text-TV

Kommiltén skiljer mellan etersänd och trådsänd text-TV.
Vidare kan man skilja mellan programtexlning och fristående textsidor. Den
etersända programtexlningen är en integrerad del av själva programverksamheten
inom Sveriges Television och inom Utbildningsradion. Därför måste samma regler
gälla för detta slag av text-TV-verksamhet som för programverksamheten i
övrigt.

När det gäller fristående lexi-TV-sidor i rikssändningar
föreslär kommittén att Sveriges Radio får svara för verksamheten också i
fortsättningen, om ingen förändring av programföretagens ställning genomförs
inför nästa avtalsperiod som kan motivera ett annat synsätt, Kommiltén föreslår
också att kommuner och landsting skall beredas möjligheter till lokal och
regional lexl-TV-sändning inom ramen för SR-företagens sändningsrätt. De som
vill utnyttja denna möjlighet bör själva tekniskt kunna svara för verksamheten
och slå för kostnaderna.

Trådsänd text-TV har stora likheter med annan
datakommunikation lill allmänheten. För frislående texl-TV-sidor som sänds i
ett kabelnät bör samma regler gälla som för teledata och annan
datakommunikation till allmänheten. För sådan text-TV som är avsedd att las
emot samtidigt som de vanliga TV-programmen i kabelsändningar, l.ex.
översällningslexter, bör samma regler gälla som för lokala kabel-TV-sändningar.

Reklam i videogram

Kommittén har också haft till uppgift alt pröva frågan om
reklam i videogram. Med hänsyn lill all det i stort sett handlar om samma slag
av reklam som på biografer saml att det är fråga om kassetter som måste
förhyras föreslår kommitlén inga regler om förbud mol reklaminslag i videogram.
Däremot är det inte tillätet alt sända sådana reklaminslag i kabelnät i lokala
sändningar eftersom del skulle strida mot del reklamförbud i kabelsändningar,
som majoriteten i kommittén föreslår.

Ansvarsfrågor

Kommittén lägger fram utkast till kabelansvarighelslag,
dvs. bestämmelser om ansvaret för innehållet i sändningar i kabelnät. Lagen är
i stort sett utformad efter mönster av radioansvarighelslagen.
Ansvarighetslagen föreslås endast avse lokala egensändningar. Lagförslaget
innebär att det för varje program som sänds i lokala sändningar skall finnas en
ansvarig 7
Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 199

Prop.
1984/85:199 98

programulgivare med uppgift att förebygga
ytlrandefrihetsbrott. Program-utgivaren skall utses av lillslåndsinnehavaren.
men ingenting hindrar att den som utses är en företrädare för
programleverantören.

Den senare möjligheten framstår som naturlig när del
gäller programleverantörer med regelbundna och ofta förekommande sändningar,
l.ex. för dem som utnyttjar möjligheten att sända program i upplåtna kanaler.

Vad gäller ansvaret för program som vidaresänds från
satellit konstaterar kommittén att operatören inte har möjlighet att i
praktiken utöva kontroll av programinnehållet. Därför bör för sådana sändningar
inte införas några särskilda ansvarighets- och skadeståndsregler.

Vad sedan gäller ansvaret för vissa text-medier, l.ex.
teledata, föreslår kommittén att ett frivilligt ensamansvar införs för
daiabaslagrad information som är tillgänglig för allmänheten. Kommiltén lägger
inte fram något lagförslag ulan anser att en lagstiftning bör kunna baseras på
del förslag som informationsleknologiutredningen presenterade år 1981.

Bevarandefrågor

Kommittén föreslår att alla upptagningar av lokala program
skall bevaras i sex månader från sändningen som underlag för granskning av om
yitrandefrihetsbrott har begåtts eller om programregler har överträtls. Sädana
inspelningar skall pä begäran tillställas kabelnämnden. Vad gäller program som
sänds från satelliter, och för vilka tillstånd för vidarespridning har
meddelats av kabelnämnden, bör dokumenlalionspliklen åvila kabelnämnden.

En bevarandeskyldighel föreslås slutligen för sådan
dalabasinformalion som det finns ansvarig utgivare för. Här bör dock en
bevarandelid om en månad vara tillfyllest.

Vad gäller bevarande för forskningsändamål förutsätter
kommitlén att arkivet för ljud och bild lägger fram förslag om principer för
bevarande.

Effekier av nya medier

En av kommitténs uppgifter har varit all redovisa tänkbara
effekier av del ökade medieutbudet via satellit och kabelnät. Kommitténs synpunkter
grundar sig på ell material som lämnats av massmedieforskare och forskningsinstitutioner,
bl. a. Publik- och programforskningsavdelningen vid Sveriges Radio (SR/PUB)
samt statens kulturråd. I ett särskilt avsnitt redoviss vad massmedieforskare i
landet anser om hur barn och ungdom påverkas av massmedierna, framför allt av
televisionen.

Kommitténs bedömning utgår från all hushällen i Sverige
kommer att skaffa sig tillgång till ett ökat radio- och TV-utbud, i första hand
genom alt ansluta sig till framväxande kabelsyslem. I vilken omfattning detta
kommer att ske är dock inie möjligt all nu förutskicka. Enligt kommitténs
bedömning kommer det ökade TV-utbudet inte att leda till någon nämnvärd ökning
av TV-tiltandet under den tid som Sveriges Television sänder

Prop.
1984/85:199 99

sina program. Under övriga tider, dvs. dagtid och sen
kvällstid, finns del anledning att räkna med ett ökat tittande. Som en
begränsande faktor när det gäller tittandet på utländska program framhålls dock
att dessa sänds på utländska språk.

Kommittén gör också den bedömningen att de svenska
TV-tittarna i allt väsentligt även i den nya mediesituationen kommer att välja
TV-program frän den svenska televisionen framför de utländska. När det gäller
tittarnas val av program är det realistiskt att räkna med att en del av den
lillartid som den svenska TV-publiken kommer att ägna ät satelliiutbudel -
vilket troligen kommer att domineras av sport, underhållning och film - kommer
att tas frän informativa program i svensk television.

Vad sedan gäller konsekvenserna för läsmedierna är
kommitténs bedömning alt det ökade utbudet av radio- och TV-program via
satellit eller kabelsystem inte kommer att förorsaka dagspressen några större
problem. Det finns heller ingenting som talar för att bokläsandet skulle
förändras mer påtagligt.

Kommittén lämnar en utförlig redovisning av utvecklingen
inom en rad olika kulturområden: teatern, föreningslivet,
studiecirkelverksamhelen, museer, konserter, filmen. Men undanlag av
biograferna, som fält vidkännas en kraftig nedgång av besöksanialet sedan
mitten av 1950-talet när televisionen infördes i vårt land, kan en klar
stabilitet och i vissa fall aktivitetsökning konstateras. I den nya situationen
är del troligt alt biografbranschen kommer att påverkas negativt med tanke på
att satelliiutbudel till stor del kommer att utgöras av film. Inom övriga av
de nämnda områdena bedöms inte några större förändringar komma all ske.

När det gäller barns och ungdomars TV-iitiande konstaterar
forskarna all tittandet inte enbart har en negativ inverkan på barn och ungdom.
De lär sig också mycket av sitt TV-titlande. Forskningsresultaten är dock inte
entydiga vad gäller effekterna. Pä en punkt är forskningsrönen däremot tämligen
entydiga, nämligen alt underhällningsvåld och särskilt grovt sadistiskt våld
som präglar en del av videoutbudet har lett till ökad aggression hos vissa
barn och ungdomar och en avtrubbning inför våldet i verkligheten.

Övriga frågor

Kommittén har haft i uppdrag att pröva några frågor, som
berör Sveriges Radio. Det gäller dels massmediernas rätt till nyhetsbevakning,
dels rätten att få tillgäng till programutskrifler och programkopior frän
Sveriges Radio-företagen. Vad gäller den första frågan är kommittén inte
beredd att föreslå någon lagstiftning, som garanterar SR-företagen en rätt lill
nyhetsbevakning. En sådan lagstiftning skulle vara alltför långtgående och inskränka
arrangörers rätt till sina arrangemang. Kommittén menar dock alt ett lokalt
operatörsföretag inte skall ha rätt att teckna sådana avtal som utesluter andra
massmedier från möjligheten till normal nyhetsbevakning.

Prop. 1984/85:199 100

De
som sänder program i övrigt skall inte heller få träffa sådana överenskommelser.

Frågan
om programutskrifler från Sveriges Radio-företag bör enligt kommitténs mening i
första hand lösas inom SR-företagen. Efter de överläggningar som ägt rum finns
det anledning att utgå från all SR-företagen redan från hösten 1984 kommer att
vara mer generösa än hittills när det gäller all tillmötesgå önskemål om
programutskrifter och programkopior. Frågan bör sedan regleras i avtalen mellan
staten och SR-företagen. Om del inte visar sig möjligt alt få till stånd en
förändring bör i lag fastställas vilka regler som skall gälla.

Prop. 1984/85:199

101
Bilaga 2

Massmediekommitténs författningsförslag i betänkandet (SOU
1984:65) Via Satellit och kabel

1 Förslag till

Lag om ändring i radiolagen (1966:755)

Härigenom
föreskrivs all 1 och 5 88 radiolagen (1966:755)' skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Förestagen
lydelse

I denna lag förslås med

radiosändning: ljud, bild eller annat meddelande som sänds
med hjälp av elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser äro lägre än 3 000
gigahertz och vilka utbreda sig i rymden ulan särskilt anordnad ledare,

Irådsändning: ljud, bild eller annat meddelande som sänds
med hjälp av elektromagnetiska vågor vilka äro bundna vid särskilt anordnad
ledare,

rundradiosändning: radiosändning eller trådsändning som är
avsedd att mottagas direkt av allmänheten, om sändningen icke är avsedd endast
för en sluten krets, vars medlemmar äro förenade genom en påtaglig gemenskap av
annat slag än ett gemensamt intresse att eller se sändningen,

sändare: anordning för radiosändning (radiosändare) eller
trådsändning (trådsändare),

mottagare:
anordning för mottagning av radiosändning eller träd-sändning.

radioprogram:
radiosändnings eller trådsändnings innehåll, om detta beslår av annat än, utom
angivande av namn eller källa, enkla meddelanden om tid, väderlek, nyheter
eller dylikt.

radioprogram:
radiosändnings innehåll, om detta består av annat än enkla meddelanden om tid,
väderlek, nyheter eller dylikt etter trådsändnings innehåll, om detta består av
annat än stillbilder utan ljud eller enkla meddelanden om lid, väderlek,
nyheter eller dylikt.

De förelag
som regeringen bestämmer (programföretag) ha rätt all sända radioprogram i
rundradiosändning från sändare här i landet.

De
företag som regeringen bestämmer (programförelag) ha rätt att sända
radioprogram i rundradio-sändning frän sändare här i landet. Vad som har sagts
nu gäller dock inte trådsändning som inte kan tas emot i bostäder.

' Lagen omtryckt 1972:240 - Senaste lydelse 1984: 114

Prop. 1984/85:199 102

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Varje programföretag avgör ensamt vilka radioprogram som
skola förekomma i rundradiosändning som företaget anordnar. Härvid skall programföretaget
iakttaga bestämmelserna i 6 8 och 7 8 andra stycket.

Radioprogram i rundradiosänd- Om rätt alt från trådsändare här

ning som har upptagits trådlöst på i landet bedriva
rundradiosänd-

centratanlennantäggning får utan ningar av sådana radioprogram

särskilt tillstånd sändas vidare lill som kan tas emot i bostäder finns

mottagare inom fastighet som är särskilda förskrifter
i lagen

ansluten lill anläggningen. (1985:000) om kabdsändning.

Om rätt att sända program i vissa lokala
rundradiosändningar finns särskilda föreskrifter i närradiolagen (1982:459).

Om rätt att sända radiotidningar finns föreskrifter i
lagen (1981:508) om radiotidningar.

Om rätt till rundradiosändning från Irådsändare av sådana
radioprogram som har logils emot från en satellit i fast trafik finns föreskrifter
i lagen (1984:115) om försöksverksamhet med särskild trådsändning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

2 Förslag till

Lag om kabelsändning

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 8 1 denna lag finns särskilda föreskrifter om rätt alt
bedriva kabelsänd

ningar. Med kabelsändning avses en rundradiosändning från en irådsän

dare här i landet av sådana radioprogram som kan tas emot i bostäder. Med

kabelnät avses en anläggning för kabelsändning.

I lagen förstås med radiosändning, trådsändning,
rundradiosändning, sändare och radioprogram detsamma som i radiolagen (1966:
755).

2 8 För prövning av frågor om kabelsändning och för
tillsyn över kabel

sändningsverksamhelen finns en kabelnämnd.

Närmare föreskrifter om kabelnämnden meddelas av
regeringen.

3 8 Kabelsändningar som kan las emot i mer än 50 bostäder
får inte

bedrivas ulan tillstånd av kabelnämnden, såvida det inte är fråga om

I. samtidig och oförändrad vidaresändning av rundradiosändningar som har
tagits emot direkt från en radiosändare eller en satellit eller

Prop. 1984/85:199 103

2, sändningar från trädsändare med stöd av 5 8 första
stycket radiolagen (1966:755),

Kabelnämnden får medge att viss överföring inom det område
som avses i beslutet om tillstånd sker genom radiosändning i stället för genom
trådsändning.

4 8 Tillstånd enligl denna lag kan avse rätt lill

1. vidaresändning av programkanaler som har tagits emot
från en satellit

i fast trafik,

2. lokala sändningar i särskild kanal
eller

3. upplåtelse av kanaler för lokala
sändningar.

5 8 Tillstånd enligt denna lag kan ges lill

1. ägaren av ett kabelnät, om denne är
svensk medborgare, svensk juridisk person eller utländsk medborgare som har
hemvist här i landet och det är fråga om sådan verksamhet som avses 14 8 1
eller 3 och

2. lokalt operalörsföretag som avses i
15 8.

6 8 Tillstånd som avses 14 8 1 eller 3 för ell kabelnäts
ägare medför

skyldighet för denne att kostnadsfritt upplåta en kanal i nätet för sådana

sändningar som avses i 4 § 2.

Tillstånd som avses i 4 8 1 för ett kabelnäts ägare och
tillstånd som avses 14 8 2 skall på begäran förenas med tillstånd som avses 14
8 3.

7 8 Tillstånd enligl denna lag gäller under högst tre
år.

Om tillstånd söks före utbyggnaden av kabelnälel, får
kabelnämnden föreskriva att tillståndet förfaller, om nätet inte har byggts ut
inom viss tid. Nämnden får vidare fastställa det område inom vilket kabelnätet
skall vara beläget samt föreskriva att sändningarna skall ha påbörjats senast
vid viss tidpunkt.

Vidaresändning av programkanaler som har tagits emot från
en satellit i fast trafik.

8 8 Tillstånd till kabelsändning av
programkanaler som har tagils emot från en satellit i fast trafik innebär rätt
lill samtidig och oförändrad vidaresändning av kanalerna.

9 8 Innan tillstånd enligt 8 §
meddelas skall den eller de kommuner inom vilka sändningarna avses äga rum
beredas tillfälle att yttra sig.

10 8 Tillstånd enligt 8 8 får ges endast om
sökanden kan visa att

1. han kan förväntas fullgöra de
ekonomiska förpliktelser som följer av verksamheten,

2. han i fråga om valet av
programkanaler som avses i 8 8 har samrått med ett organ som företräder boende
inom området,

3. programkanalerna är avsedda alt
samtidigt och i oförändrat skick vidaresändas till allmänheten och

4. sådan vidaresändning är tillåten i
det land varifrån kanalerna sänds lill satelliten.

118 Som villkor för tillstånd enligt 8 8 fär föreskrivas
att den sändnings-berättigade skall se till alt de boende som ansluts till
kabelnätet kan ta

Prop.
1984/85:199 104

emot sådana radioprogram som sänds från radiosändare med
stöd av 5 8 första stycket radiolagen (1966:755) och som är avsedda att kunna
tas emot på den ort, som avses i ansökan.

12
8 Tillstånd
lill sändning av en programkanal beträffande vilken rätten att sända har
återkallats med slöd av 14 8 I —4 får inte meddelas under tid som avses i
beslut med stöd av 31 8.

13
8 Tillstånd
enligt 8 8 får återkallas om tillslåndshavaren

1. inte längre uppfyller kraven enligl 10 8 1,

2. har brutit mot föreskriften i 6 8
första stycket eller

3. har brutit mol vad som föreskrivits
med stöd av 11 8.

14 8 Tillstånd enligl 8 8 får återkallas såvitt gäller
berörd programkanal,

om

1. sändningarna inte längre uppfyller kraven enligt
10 8 3 eller 4,

2. sändningarna vid upprepade
tillfällen har innehållit framställning som avses i 16 kap. 8 8 brottsbalken,
våldsinslag som avses i 1 8 lagen (1981: 485) om förbud mol spridning av filmer
och videogram med våldsinslag eller sådan pornografisk skildring som för en
biograffilm vid tillämpning av förordningen (1959: 348) med särskilda
bestämmelser om biografföreställningar m.m. (biografförordningen) skulle ha
medfört all filmen inte godkänts för visning vid biografföreslällning,

3. sändningarna har varit ensidigt
inriktade på pornografiska skildringar eller på sådana våldsframställningar som
för en biograffilm vid tillämpning av biografförordningen skulle ha medfört all
filmen inte godkänts för visning vid biografföreställning för barn som är under
15 år,

4. sändningarna under en lång
tidsperiod och i betydande omfattning har innehållit sådan kommersiell reklam
som måste anses riktad särskilt lill svenska konsumenter,

5. sändningarna inte har påbörjats
inom tre månader från det att till-slåndsliden börjat löpa eller

6. avbrott i sändningarna har
förekommit under en sammanhängande lid av tre månader.

Lokala sändningar i särskild kanal

15
8 Ett lokall
operatörsföretag skall vara en juridisk person saml ha en bred lokal
ägarsammansättning och kunna förväntas fullgöra de ekonomiska förpliktelser
som följer av verksamheten.

16
§
Operalörsföretagel skall vid utövandet av sin sändningsrält i den särskilda
kanalen beakta all en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall
råda i kanalen.

När förelaget ställer programtid lill förfogande för annan
får det inte föreskriva annat i fråga om programmens innehåll än att detta
skall vara förenligt med lagstiftningen och de för verksamheten gällande
programreglerna.

17 8 Kommersiell reklam får inte förekomma i
programverksamheten.

Ell program eller programinslag får inte bekostas med pengar eller annan

egendom som har ställts lill förfogande för operalörsföretagel eller den

som fått programlid av förelaget under förutsättning alt programmet eller

inslaget sänds.

Prop. 1984/85:199 105

18 8 I den särskilda kanalen får inte sändas sådana
radioprogram som

avses i 3 8 första stycket eller 8 8.

Operatörsföretaget får inte sända från ett evenemang, om
företaget med arrangören har ingått avtal genom vilket annan förhindras att
bedriva nyhetsförmedling i fråga om evenemanget. Företagel får inte heller
medge sändning från ett evenemang, om det framkommer att den som fått programlid
av förelaget har träffat ett sådant avtal.

19
8 1 den
särskilda kanalen får inte sändas sådana radioprogram som har tagits emot frän
en radiosändare och vilka är avsedda alt samtidigt utsändas i ett eller flera
andra kabelnät.

20
8
Operatörsförelaget får inte sända program eller programinslag som innehåller
uttalande eller annat meddelande som avses i 16 kap. 8 8 brottsbalken.

21
8 Tillstånd att
berdriva lokala sändningar i särskild kanal får återkallas, om
operatörsförelaget

1. inte längre uppfyller kraven enligt
15 8,

2. har brutit mot föreskrifterna i
16-20 88,

3. har sänt ett program som i en
lagakraftägande dom har befunnits innefatta yitrandefrihetsbrott och som
innebär ett allvariigt missbruk av yllrandefrihelen i kabelsändning,

4. har sänt ell program som innehållit
våldsinslag som avses i 1 8 lagen (1981:485) om förbud mol spridning av filmer
och videogram med våldsinslag eller våldsinslag som för en biograffilm vid
tillämpning av förordningen (1959:348) med särskilda bestämmelser om
biografföreställningar m. m. (biografförordningen) skulle ha medfört alt filmen
inte godkänts för visning vid biografföreställning eller sådana pornografiska
inslag som för en biograffilm vid tillämpning av biografförordningen skulle ha
medfört att filmen inte godkänts för visning vid biografföreställning för barn
som är under 15 år eller

5. inte har utnyttjat rätten att sända
under tre på varandra följande månader.

Upplåtelse av kanaler för lokala sändningar

22
8 Den som
ansöker om tillstånd alt upplåta kanaler för lokala sändningar skall i ansökan
ange hur många kanaler som han avser alt upplåta.

23
8 Att lillstånd
all bedriva kabelsändningar med slöd av denna lag i vissa fall skall förenas
med lillstånd som avses i 22 8, framgår av 6 8 andra stycket.

För tillstånd som avses i 22 8 och som har begärts
särskilt skall bestämmelserna 19 8,1081 och 2 samt 11 8 tillämpas på
motsvarande sätt.

24
8 Den som
upplåter kanaler får inte föreskriva annat i fråga om programmens innehåll än
att detta skall vara förenligt med lagstiftningen och de för verksamheten
gällande programreglerna.

25
8 Den som
upplåter kanaler får inte medge kommersiell reklam i programverksamheten. Ett
program eller programinslag i en kanal som har upplåtils får inte bekostas med
pengar eller annan egendom som har ställts

Prop.
1984/85:199 106

till förfogande för upplälaren eller den som kanalen har
upplåtits ål under förutsättning alt programmet eller inslaget sänds.

26
8 För
programverksamheten i kanaler som har upplåtits skall 18-20 88 tillämpas på
motsvarande sätt.

27
8 Tillstånd som
avses i 22 8 får återkallas dels om upplälaren har brutit mot föreskrifterna i
6 8 första stycket eller 24 8 eller mot vad som föreskrivits med stöd av 23 8
andra stycket, dels om den som en kanal har upplåtits ål

1. har brutit mot föreskrifterna i 25 eller 26 8.

2. har sänt ett program som i en lagakraftägande
dom har befunnits innefatta yttrandefrihetsbrott och som innebär ett allvarligt
missbruk av yllrandefrihelen i kabelsändning,

3. har sänt ett program som innehållit
sådana våldsinslag eller pornografiska inslag som avses 1218 4 eller

4. inte har utnyttjat rätten att sända
under tre på varandra följande månader.

Avslutande bestämmelser

28
8 För
kabelsändning som sker med stöd av denna lag gäller inte 6 och 7 88 radiolagen
(1966:755).

29
8 Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas all meddela
föreskrifter om avgifter i ärenden om kabelsändning.

30
8 Kabelnämnden
får återkalla lillstånd enligl denna lag om tillstånds-havaren inte erlägger
avgifter i ärenden om kabelsändning inom föreskriven tid, såvida han har
förelagts att erlägga avgifterna vid påföljd all tillståndet annars kan
återkallas.

31
8 När ett
lillstånd återkallas fär kabelnämnden bestämma en tid om högst ett år inom
vilken nytt tillstånd inte får sökas.

32
8 Den som har
fåll tillstånd enligl denna lag skall på uppmaning av kabelnämnden tillställa
nämnden sådan inspelning som avses i 14 8 kabel-ansvarighetslagen (1985:000).

Om tillslåndshavaren inte rättar sig efter en sådan
uppmaning, kan nämnden förelägga vite. Talan om utdömande av vitel förs vid
tingsrätt av allmän åklagare efter anmälan av kabelnämnden.

33 8 Kabelnämndens beslut i frågor om tillstånd enligt 5
8, 7 8 andra

stycket, 10-14 88, 21 8, 23 8 andra stycket, 27 och 30 88 samt vite enligt

32 8 får överklagas hos kammarrätlen genom besvär. Andra beslut enligl

denna lag får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

Prop. 1984/85:199 107

3 Förslag till Kabelansvarighetslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 8 Denna lag gäller yttrandefriheten i ljudradio- och
televisionsprogram

(radioprogram) som får sändas pä grund av tillstånd enligt lagen (1985; 000)

om kabelsändning. Lagen är dock inte tillämplig på samtidig och oföränd

rad vidaresändning av radioprogram som har tagits emot från en satellit i

fast trafik.

Bestämmelserna i 2 8 första stycket samt 5, 6, och 8-13 88
är inte tillämpliga på program eller programinslag som består i direktsändning
av en dagshändelse eller av en sådan gudstjänst eller offentlig tillställning
som anordnas av någon annan än den som sänder programmet eller programinslaget.

1 frågor som inte behandlas i denna lag gäller vad som
föreskrivs i andra författningar,

2 8 Missbruk av yttrandefriheten i radioprogram medför
ansvar och ska

deståndsskyldighet endast när gärningen innefattar yitrandefrihetsbrott.

Vad som har sagts nu gäller också förverkande av egendom och annan

särskild rättsverkan av brott.

Med ytlrandefrihetsbrott i radioprogram avses i denna lag
framställning eller offentliggörande som enligl 7 kap. 4 eller 5 8
tryckfrihetsförordningen skulle ha varit att anse som iryckfrihetsbroil, om
gärningen hade begåtts genom en tryckt skrift. Yitrandefrihetsbrott föreligger
endast om radioprogrammet har blivit sänt.

Bestämmelser i brottsbalken eller i annan lag om påföljd
för de brott, som avses i 7 kap. 4 och 5 88 tryckfrihetsförordningen, eller om
förverkande av egendom eller annan särskild rättsverkan av sådant brott gäller
också när brottet är alt anse som yitrandefrihetsbrott i ett radioprogram.

Programutgivare

3 8 För varje radioprogram skall finnas en programulgivare
med uppgift

att förebygga yttrandefrihetsbrott. Ingenting får sändas mot programutgi

varens vilja.

Programutgivare skall vara myndig och ha hemvist i
Sverige. Han fär inte vara i konkurstillstånd.

4 8 I fråga om radioprogram som sänds av ett lokall
operalörsföretag

som avses 115 8 lagen (1985:000) om kabelsändning förordnas programut

givare av ordföranden i förelagels styrelse eller, efter bemyndigande av

denne, av företagets chef.

I fråga om andra radioprogram än sådana som avses i första
stycket förordnas programulgivare av den som sänder programmet.

Uppgift om vem som är programulgivare skall före
sändningen antecknas i ett register som förs av den som sänder programmet och
som är tillgängligt för allmänheten.

Prop.
1984/85:199 108

Ansvarighet m. m.

5 8 Programulgivaren är ansvarig för yitrandefrihetsbrott
i radioprogram

för vilket han är förordnad.

Om någon programutgivare inte förordnals eller om uppgift
härom inte registrerats före sändningen, vilar det ansvar för ytlrandefrihetsbrott
i programmet som programulgivaren skulle ha burit i stället på den som haft alt
förordna programulgivare.

6 8 Ingen annan får dömas till ansvar för
yitrandefrihetsbrott i ett radio

program eller för medverkan till ett sådant brott än den som är ansvarig

enligl 5 8.

Den som har lämnat ell meddelande för offentliggörande i
ett radioprogram eller anskaffat uppgifter eller underrättelser för att
offentliggöra dem i ett sådant program eller för alt lämna ell meddelande som
nyss har sagts är fri från ansvar och skadeståndsskyldighel. Om ell sådant
förfarande under motsvarande förhållanden skulle ha kunnat föranleda ansvar
eller skadeståndsskyldighel enligt tryckfrihetsförordningen, får dock dömas
lill ansvar eller skadeståndsskyldighet.

7 8 För skada på grund av ytlrandefrihetsbrott i ett
radioprogram svarar

den som enligt 5 8 är ansvarig för brottet. Om brottet hänför sig till ell

program eller programinslag som avses i 1 8 andra stycket, åligger skade-

slåndsskyldigheten gärningsmannen eller, om flera har medverkat till brot

tet, gärningsmannen och övriga medverkande i förening.

Den som har sänt radioprogrammet är skyldig att ersätta
skadan tillsammans med den som är ansvarig för brottet.

Skadeståndsskyldighel får inte åläggas någon annan än den
som är ansvarig för skadan enligl första eller andra stycket.

8 8 Frågor som rör missbruk av yttrandefriheten i ett
radioprogram skall

bedömas efter samma grunder som enligt 1 kap. 4 8 tryckfrihetsförordning

en gäller för bedömningen av missbruk av tryckfriheten.

Den som är ansvarig enligl 5 eller 7 8 för innehållet i
ett radioprogram skall anses ha haft kännedom om innehållet och medgett alt
programmet sändes.

9 8 I mål om ansvar eller skadestånd eller om förverkande
av egendom

eller annan särskild rättsverkan på grund av ytlrandefrihetsbrott i ett

radioprogram får fråga inte väckas om vem som, ulan alt vara ansvarig för

brottet eller skadeslåndsskyldig enligl denna lag, har författat eller fram

ställt programmet, framträtt i detta eller lämnat meddelande för offentlig

görande i programmet.

Fråga om vem som är ansvarig för ett brott som avses i 6 8
andra stycket andra meningen får ulan hinder av första stycket i denna paragraf
handläggas i samma rättegång som ett mål som anges där.

Bestämmelser om rättegången m. m.

10 § Mål om ansvar eller skadestånd eller om förverkande
av egendom eller annan särskild rättsverkan på grund av ytlrandefrihetsbrott i
ell radioprogram tas upp av Stockholms tingsrätt. Om det är lämpligt med hänsyn
lill utredningen, kostnader och andra omständigheter, kan ett

Prop. 1984/85:199 109

sådant mål tas upp även av någon annan tingsrätt som är
behörig att pröva tryckfrihetsmål.

Beträffande rättegången gäller i övrigt i tillämpliga
delar 12 kap. och 14 kap. 1-3 8§ tryckfrihetsförordningen saml lagen (1949:164)
med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål, jämte anslutande föreskrifter.
De som är jurymän för tryckfrihetsmål är behöriga att medverka även i mål som
avses i denna paragraf.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även mål
om ansvar eller skadeståndsskyldighel pä grund av ett brott som avses i 6 8
andra stycket andra meningen och som inte gäller det sätl på vilket uppgifter
eller underrättelser har anskaffats. Är fråga om ett brott, varigenom någon har
anskaffat uppgifter eller underrättelser men inte offentliggjort dessa i ett
radioprogram eller meddelat dem till någon annan för ett sådant offentliggörande
skall dock vad som nyss har sagts gälla endast om det är uppenbart att
anskaffandet har skett för offentliggörande i ett radioprogram.

11 8 Allmänt åtal för yttrandefrihetsbrott i ell
radioprogram väcks av

justitiekanslern. Åtalet skall väckas inom sex månader frän det att pro

grammet sändes. Justitiekanslern är åklagare även i andra mål som, skall

handläggas i samma ordning som mål om yitrandefrihetsbrott i ett radio

program.

Tystnadsplikt

12 8 En programutgivare, den som är eller har varit
anställd hos den som

sänt programmet eller någon annan som har tagit befallning med ett radio

program eller med ett nyhetsmeddelande för ell sådant program får inte

röja vad han därvid har fält veta om vem som har författat eller framställt

ett program, framträtt i programmet eller lämnat meddelande för offentlig

görande i ett program, om inte

1. denne har samtyckt till det,

2. det i ett sådant mål som anges i 9
8 första stycket är fråga om huruvida den, mot vilken talan förs, enligt denna
lag är ansvarig för brottet eller skadeståndsskyldig,

3. det i ett fall som avses i 6 8
andra stycket är fråga om ett sådant brott mot rikels säkerhet som anges i 7
kap. 3 8 första stycket 1 tryckfrihetsförordningen,

4. rätten i ett fall, som avses i 6 8
andra stycket och där del är fråga om ett brott enligt 7 kap. 3 § första
stycket 2 eller 3 tryckfrihetsförordningen, anser del behövligt att del vid
förhandling lämnas uppgift om huruvida den som är tilltalad eller skäligen
misstänkt för brottet har lämnat meddelandet,

5. rätten av hänsyn lill ell allmänt
eller enskilt intresse anser det vara av synnerlig vikt att uppgift i saken
lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran.

Brott mot denna paragraf bestraffas med böter eller
fängelse i högst ett år. Åtal får väckas av åklagare endast om målsäganden
anger brottet till åtal. Åklagare är justitiekanslern.

Efterforskningsförbud

13 8 Myndigheter och andra allmänna organ får inte
eflerforska den som

har författat eller framställt ett radioprogram, framträtt i ett sådant pro-

Prop.
1984/85:199 110

gram eller lämnat ett meddelande för offentliggörande i
ell radioprogram i vidare mån än som behövs för åtal eller annat ingripande som
inte strider mot denna lag. Får efterforskning förekomma, skall därvid beaktas
den tystnadsplikt som är föreskriven i 12 8 första stycket.

För efterforskning i strid med första stycket första meningen
döms till böter eller fängelse i högst ett år. Åklagare är justitiekanslern.

Skyldighet att bevara granskningsexemplar, m. m.

14 8 Den som sänder ett radioprogram skall se lill att
programmet spelas

in och att inspelningen bevaras minst sex månader från sändningen. Rätten

all kostnadsfritt la del av en sådan inspelning och få en utskrift av vad som

har yttrats i programmet har

1. justitiekanslern,

2. en enskild som anser att ett
yttrandefrihetsbrott mot honom har begåtts i programmet eller att han har lidit
skada pä grund av ett ytlrandefrihetsbrott i programmet, om del inte är
uppenbart all han inte berörs av innehållet i detta på ell sådant sätt att han
kan vara målsägande.

15 8 Den som uppsålligen eller av oaktsamhet underiäter
att fullgöra

någon av sina skyldigheter enligl 14 8 döms till böter eller fängelse i högst

eu år.

Justitiekanslern är åklagare i mål om ansvar för brott som
avses i första stycket.

Avslutande bestämmelse

16 8 Närmare bestämmelser för tillämpningen av denna lag
meddelas av

regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

4 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs all 36 kap. 5 och 8 88 samt 4 kap. 4
8 räuegängs-balken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36 kap. 5 8' Den som till följd av 2 kap. I eller 2 8
eller 3 kap. 1 8 sekretesslagen (1980: 100) eller bestämmelse, lill vilken
hänvisas i något av dessa lagrum, ej äger lämna uppgift må ej höras som vittne
därom utan tillstånd från den myndighet i vars verksamhet uppgiften har
inhämtats. Ej heller må advokat, läkare, tandläkare, barnmorska, sjuksköterska,

' Senaste Ivdelse 1983:497.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

kurator vid familjerädgivningsbyrå, som drives av kommun,
landstingskommun, församling eller kyrklig samfällighel, eller deras biträden
höras angående något, som på grund av denna deras ställning förtrolls dem eller
de i samband därmed erfarit, med mindre del är i lag medgivet eller den, till
vilkens förmån tystnadsplikten gäller, samtycker därtill.

Rättegångsombud, biträde eller försvarare mä ej höras som
vittne om vad för uppdragels fullgörande förtrolls honom, med mindre parlen medgiver,
att det må yppas.

Utan hinder av vad i andra eller tredje stycket sägs vare
annan än försvarare skyldig att avgiva utsaga i mål angående brott, för vilket
icke är stadgal lindrigare straffan fängelse i två år.

Om
tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan är särskilt stadgat. Präst inom
annat trossamfund än svenska kyrkan eller den som i sådant samfund intager
motsvarande ställning må icke höras som vittne angående något som han vid
enskilt skriftermål eller under själavårdande samtal i övrigt har erfarit.

Den som
har lystnadsplikt enligl 3 kap. 3 8 tryckfrihetsförordningen, 9 8 radioansvarighetslagen
(1966: 756), 1 8 lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio eller 11 8 lagen
(1982:521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar får höras som vittne
om förhållanden som tystnadsplikten avser endast i den män del föreskrivs i nämnda
paragrafer.

Den som
har lystnadsplikt enligt 3 kap. 3 8 tryckfrihetsförordningen, 9 8
radioansvarighetslagen (1966: 756), 1 8 lagen (1982:460) om ansvarighet för
närradio, 11 8 lagen (1982:521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar
eUer 12 § kahelansvarighetslagen (1985:000) får höras som vittne om förhållanden
som tystnadsplikten avser endast i den mån det föreskrivs i nämnda paragrafer.

8 8'
Rätten må förelägga den som skall höras som vittne att, innan han infinner
sig för avgivande av vittnesmål, uppliva sin kunskap om vad vittnesförhöret
gäller genom att granska för vittnet tillgängliga räkenskapsböcker,
anteckningar eller andra handlingar eller besiktiga plats eller föremål, om
sådant kan ske utan avsevärd olägenhet för vittnet.

Om rätlen enligl 3 kap. 3 8 5 Om rätten enligl 3 kap. 3 8 5

tryckfrihetsförordningen,
9 8 första stycket 5 radioansvarighetslagen (1966:756) eller 118 5 lagen
(1982:521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar skall pröva om någon,
som är skyldig all hemlighälla en uppgift som avses där, ändå får höras som
vittne därom, skall rätten först, om inte särskilda skäl föranleder annat,
inhämta yli-

tryckfrihetsförordningen,
9 8 första stycket 5 radioansvarihetslagen (1966:756), 118 5 lagen (1982:521)
om ansvarighet för radio- och kas-settidninger eller 12 § första stycket 5
kabelansvarighetstagen (1985: 000) skall pröva om någon, som är skyldig att
hemlighålla en uppgift som avses där, ändå fär höras som vittne därom, skall
rätten först, om

■ Senaste lydelse 1983:497.

Prop.
1984/85:199

Nuvarande lydelse

rande från del företag, hos vilket han har erhållit
vetskap om uppgiften.

112

Föreslagen lydelse

inte särskilda skäl föranleder annat, inhämta yttrande
från det förelag, hos vilket han har erhållit vetskap om uppgiften.

49 kap. 4§ Talan mol underrätts beslut under rättegången
skall föras särskilt, om rätten.

1. avvisat ombud, biträde eller försvarare;

2. ogillat
tredje mans yrkande all få som intervenienl deltaga i rätte

gången;

3.
förelagt en part eller någon annan att förete skriftligt bevis eller att
tillhandahålla föremål för syn eller besiktning eller också enligt 3 kap. 3
8 5 tryckfrihetsförordningen, 9 8 första stycket 5 radioansvarighetslagen
(1966: 756) eller II 8 5 lagen
(1982:521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar funnit det vara av
synnerlig vikt all en uppgift som avses där lämnas vid vittnesförhör eller
förhör med en part under sanningsförsäkran;

3. förelagt en part eller någon annan all förete
skriftligt bevis eller alt tillhandahålla föremål för syn eller besiktning
eller också enligl 3 kap. 3 8 5 tryckfrihetsförordningen, 9 8 första stycket 5
radioansvarighetslagen (1966:756), 118 5 lagen (1982:521) om ansvarighet för
radio- och kassettidningar eller 12 § första stycket 5 kabelansvarighetslagen
(1985:000) funnit del vara av synnerlig vikt att en uppgift som avses där
lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran;

4. utlåtit sig angående ådömande av
förelagt vite eller häkte eller om ansvar för förseelse i rättegången eller
angående skyldighet för någon, som ej är part eller intervenienl alt gottgöra i
rättegången vållad kostnad;

5. utlåtit sig angående ersättning
eller förskott av allmänna medel lill målsägande eller angående ersättning eller
förskott till biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är
part eller intervenienl;

6. utlåtit sig i tvistemål angående
kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap. eller i brottmål angående häktning
eller åtgärd som avses i 25-28 kap.;

7. avslagit begäran om biträde eller
försvarare eller lill sådant uppdrag förordnat annan än part föreslagit;

8. utlåtit sig i annat fall än som
avses i 5 eller 7 i fråga som gäller allmän rättshjälp, eller

9. avslagit begäran om rättshjälp ål
misstänkt i brotlsmål eller om ersättning eller förskott lill part, som
åtnjuter sådan förmån.

Särskild talan skall föras genom besvär. Är fråga om
beslut, som avses i 1,2,3,7,8 eller 9, åligge den som vill föra talan att, om
beslutet meddelats vid sammanträde för förhandling, genast och eljest inom en
vecka från den dag, då han erhöll del därav, anmäla missnöje; försummas det,
äge han ej vidare rätt lill talan. Rätten pröve genast, om anmälan rätteligen
gjorts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

Senaste lydelse 1983:497.

Prop. 1984/85:199 113

5 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs alt 16 kap. 1 8 sekretesslagen
(1980:100)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 kap. 18= Att friheten enligt 1 kap. 1 8
tryckfrihetsförordningen alt meddela och offentliggöra uppgifter i vissa fall
är begränsad framgår av 7 kap. 3 8 första stycket I och 2 samt 5 8 I och 2
samma förordning. De fall av uppsåtligl åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka
nämnda frihet enligt 7 kap. 3 8 första stycket 3 och 5 8 3
tryckfrihetsförordningen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten
följer av

2. 3 kap. 3 8 tryckfrihetsförord- 2. 3 kap. 3 8 tryckfrihetsförord

ningen, 9 8 radioansvarighelslagen ningen, 9 8 radioansvarighelslagen

(1966:756), 1 8 lagen (1982:460) om (1966:756), 1 8 lagen (1982:460) om

ansvarighet för närradio eller 11 8 ansvarighet för närtadio, 11 8 lagen

lagen (1982:521) om ansvarighet för (1982:521 om ansvarighet för radio

radio- och kassettidningar och kassettidningar eller 12 § ka-

belansvarighelslagen (1985:000)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

' Lagen omtryckt 1982: 1106, Senaste lydelse 1983:498.

8 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 199

Prop.
1984/85:199 114

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttranden över massmediekommitténs
betänkande (SOU 1984: 65) Via satellit och kabel

1 Inledning

1.1 Remissinstanser m. m.

Över massmediekommilténs belänkande (SOU 1984:65) Via
satellit och kabel har remissyttranden efter anmodan avgetts av Göta hovrätt,
kammarrätten i Stockholm, justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), försvarets
materielverk, postverket, televerket, marknadsdomstolen, näringsfrihetsombudsmannen
(NO), konsumentverket, statens kulturråd (KUR), arkivet för ljud och bild (ALB),
statens biografbyrå, radionämnden, press-stödsnämnden, skolöverstyrelsen (SÖ),
universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), delegationen för vetenskaplig och
teknisk informationsförsörjning (DFl), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens
invandrarverk (SIV), bostadsstyrelsen, statens planverk, statens industriverk
(SIND), styrelsen för teknisk utveckling (STU), statens delegation för
rymdverksamhet (DFR), patent- och registreringsverket (PRV), statskontoret,
riksrevisionsverket (RRV), upphovsrällsutredningen (Ju 1976:02), datadelegationen
(B 1982:03), informationsdelegalionen (B 1982:01), konsumentpolitiska
kommittén (Fi 1983:03) och närradiokommiltén (U 1978:11).

Följande kommuner har yttrat sig, nämligen Borlänge,
Gävle, Jönköping, Kalmar, Kungsbacka, Luleå, Lund, Malmö, Stockholm,
Sundsvall, Umeå, Uppsala, Västerås och Örebro.

Vidare har remissyttranden avgells av Svenska
kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges Radio AB (SR), Sveriges
Lokalradio AB (LRAB), Sveriges Utbildningsradio AB (UR), Svenska
Arbetsgivareföreningen (SAF), Tidningarnas Arbetsgivareförening (TA),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO),
Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbelsnämnd (KLYS), Svenska
Musikerförbundet, Svenska Teaterförbundet, Sveriges Författarförbund (SFF),
Svenska Journalistförbundet (SJF), SIF-klubben vid Sveriges Radio-koncernen
(SIF-SR), Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM), Svenska
Artisters och Musikers Intresseorganisation (SAMI), Förhandlingskartellen
Copyswede, Sveriges Industriförbund, Standardiseringskommissionen i Sverige
(SIS), Svenska Elektronikindustriföreningen, Leverantörföreningen Kontor Data
AB (LKD), Sveriges Radio- & Hemelektronikleveranlörer (SRL),
Ceniralantennmaterielleverantörernas Förening (CANT), Riksdataförbundei (RDF),
Telefonakliebolaget L M Ericsson (Ericsson), Philips Norden AB (Philips), Luxor
Konsumentelektronik AB (Luxor), Saab Space AB. European Business Satellile AB

Prop.
1984/85:199 115

(EBS), Esselte Video AB, AB Bonnierförelagen, Svenska
Tidningsutgiva-reföreningen (TU), Videolexföreningen i Sverige, Stiftelsen
Svenska Filminstitutet. Sveriges Biografägareförbund, Folkets Husföreningärnas
Riksorganisation, Riksföreningen Våra Gärdar. Föreningen IFPI-VIDEO, Föreningen
Filmcentrum, Annonsörföreningen, Sveriges Reklambyråförbund, Swedish
Association of Commercial Television Companies (SACT), HSB:s Riksförbund ek,
för. (HSB), Svenska Riksbyggen förening u.p.a. (Riksbyggen), Sveriges
Bostadsrättsföreningars Centralorganisation ek. för. (SBC), Sveriges
Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Sveriges Fastighetsägareförbund,
Hyresgästernas Riksförbund, Sveriges Villaägareför-hund, Sveriges
Riksidrolisförbund (RF), Handikappförbundens Centralkommitté (HCK), Handikappinstitutet,
Riksförbundet Hem och Skola, Föreningen Svenska Masskommunikalionsforskare
(FSMK), Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete,
Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfundens råd (SFR/SAMRÅD),
Filadelfiaför-samlingen i Stockholm, Seth's Kabel-TV AB. Sveriges
Närradioförbund, Smålandspostens Boktryckeri AB (Smålandsposten), Hallpressen
AB, Sundsvalls Tidning, Nya Norriand/Dagbladel AB och Sydsvenska Dagbladels
AB.

Yttranden
har också kommit in från kulturdelegalionen inom Svenska kommunförbundets
länsavdelning i Gävleborgs län, utbildnings- och kulturnämnden vid Norrbottens
läns landsting. Arbetarnas Bildningsförbund (ABF), Värmlands läns landstings
förvaltningsutskott. Dramatiska institutet (DI), DIK-förbundet,
Publicistklubben (PK), Sveriges Film- och Videoproducenters Förening (SVIP)
och Riksförbundet för sexuellt likaberättigade (RFSL).

UHÄ, LO, Svenska Filminstitutet och HCK har till sina
yttranden fogat yttranden av olika underinstanser enligl följande.

UHÄ: regionstyrelsen i Stockholms högskoleregion,
rektorsämbetet vid Stockholms universitet samt centrum för
masskommunikationsforskning, institutionsstyrelsen för journalisthögskolan och
juridiska fakulieisnämnden vid universitetet. Tekniska högskolan i Stockholm
och sektionsnämnden E vid högskolan, rektorsämbetet vid Uppsala universitet,
rektorsämbetet vid universitetet i Linköping samt förvaltningsnämnden vid
tekniska högskolan och universitetsbiblioteket, rektorsämbetet vid Lunds
universitet saml styrelsen för samhällsvetenskap och juridiska
fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid universitetet, rektorsämbetet vid
Göteborgs universitet samt humanistiska sektionsnämnderna och
samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid universitetet, rektorsämbetet vid
Chalmers tekniska högskola samt rektorsämbetet vid Umeå universitet; UHÄ
hänvisar till de överlämnade yttrandena.

LO: Statsanställdas Förbund; LO ansluter sig lill
yttrandet.

Svenska Filminstitutet: visningsnämnden för film och
video.

HCK: Synskadades Riksförbund.

Prop.
1984/85:199 116

Vidare har kommunerna bifogat yttranden av bl. a.
kommunala nämnder och organ enligt följande.

Kommunstyrelsen i Gävle kommun har såsom sitt yttrande
åberopat yttrande av kulturnämnden i kommunen.

Kommunfullmäktige i Jönköpings kommun har såsom sitt
yttrande åberopat yttrande av kulturnämnden i enlighet med åberopat yttrande
av kulturchefen i kommunen.

Kommunstyrelsen i Kalmar kommun har såsom sitt yttrande
åberopat yttrande av utredningschefen i kommunen.

Kommunstyrelsen i Luleå kommun har såsom sitt yttrande
delvis åberopat yttrande av kulturnämnden i kommunen.

Kommunstyrelsens arbetsutskott i Lunds kommun har
överlämnat ell av chefen för AV-centralen (Läromedelscenlralen) avgivet
yttrande.

Kommunstyrelsen i Stockholms kommun har såsom sitt
yttrande åberopat en av borgarrådsberedningen anlagen promemoria vari hänvisas
till yttranden av informations- och konsumentnämnden samt socialnämnden i
kommunen.

Kommunstyrelsen i Sundsvalls kommun har såsom sitt
yttrande åberopat yttrande av kulturnämnden i kommunen.

Kommunstyrelsen i Umeå kommun har såsom sitt yttrande
åberopat yttrande av programgruppen i kommunen.

Kommunstyrelsen i Uppsala kommun har bifogat yttrande av
demokrati- och informalionsnämnden i kommunen.

Kommunstyrelsen i Västerås kommun har såsom egna yttranden
överlämnat yttranden avgivna av informationschefen samt kultur- och
frilids-nämnden i kommunen.

Bonnierföretagen ansluter sig lill IFPI-VIDEO:s yttrande.

Annonsörföreningen och Sveriges Reklambyråförbund har
avgelt gemensamt yttrande.

Hallpressen hänvisar lill TA:s och TU:s yttranden.

Nya Nortland/Dagbladel ansluter sig lill TU:s yttrande, i
vilket också Sydsvenska Dagbladet instämmer.

Flera remissinstanser har begränsat sina yttranden lill
alt avse vissa särskilda frågor.

1.2 Sammanställningens systematik

Sammanställningen omfattar remissinstansernas synpunkter
på förslag och bedömningar i följande avsnitt i kommitténs belänkande:

Kap. 3 Kullur-
och mediepolitisk bedömning

Avsnitt 3.6 Kommitténs
slutsatser

3.6.1
Effekier av nya
medier

3.6.2
Förhållningssättet
till ny leknik och nya medier

Kap. 11
Avsnitt 11.2

2.11

3

3.4

,4

,4.4

4.5

I

Avsnitt 11

11

Avsnitt 11

Avsniu 11 Avsnitt 11 Avsniu 11

II

11

Kap. 12

Avsniu 12.4 12.4.1 12.4.2 12.4.3

Avsnitt
12.5

Avsnitt 12.6 12.6.2 12.6.3

Avsnitt
12.7

Avsniu 12.8 Avsniu 12.9

Kap. 20

Avsnitt 20.3 20.3.1 20.3.2

Kap. 24 Avsnitt 24.2

Kap. 25 Avsnitt 25.1

25.1.5 Avsniu 25.2

25.2.4

Utbyggnad
av kabelnät

Förutsättningar
för planmässig utbyggnad av kabelnät

för i
första hand massmedieändamäl

Sammanfattande
bedömningar

Alternativ
för utveckling av kabelnät

Finansiering
av ombyggnad av fastighetsnät

Etablering
av kabelnät

Televerkels
roll

Mottagning av sändningar från kommunikationssatelliter

och
radiolänktrafik

Geografisk
rättvisa och kostnadsutjämning

Tekniska
standardkrav

Etersändningar som komplement till kabelnät

Radiolänköverföring i kabelnät

Etersändningar för direktmotlagning av allmänheten

Användning av kabelnät för massmediala ändamål

Vilka roller kan urskiljas i verksamheten i ett kabelnät?

Aktörerna

Samspelet
mellan olika funktioner eller roller

Operatörsrollen

Fri sändningsrätt gentemot det allmänna eller lillstånd

för
sändning

Fri resp.
lillständspliktig sändningsverksamhet

Fri
sändningsverksamhet

Tillslåndspliktig
sändningsverksamhet

Regler och
villkor för sändningar i kabelnät av radio- och

TV-program
lill allmänheten i bostäder

Försök med
medieverksläder

Kabelnämnden

Bevarande och dokumentation Överväganden och förslag
Bevarande för granskningsändamål Bevarande för forskningsändamål

Avgifter för användning av film i kabel-TV-verksamhet
Överväganden och förslag

Medieutbildning och medieforskning Behov av
medieutbildning Överväganden Massmedieforskning Överväganden

Remissinstansernas synpunkter på kommitténs överväganden
om reklam i sändningar i kabelnät, om rätlen att i efterhand få ta del av
program och om massmediernas rätt lill nyhetsbevakning har i förekommande fall
inarbetats i de delar av sammanställningen som avser regler och villkor saml
finansiering.

En icke-systematiserad sammanställning av remissyttrandena
i vad avser kommitténs förslag i Kap. 18 Upphovsrältsliga frågor och i Kap. 19
Ansvarsfrågor har gjorts inom utbildningsdepartementet. Frågor om an-

Prop. 1984/85:199 118

svårighet kommer att tas upp vid beredningen inom
justiliedeparlementet av förslag lill ansvarighetslag m.m. Remissyttrandena har
översänts till justitiedepartementet.

Någon sammanställning av remissyttranden över kommitténs
förslag i vad avser regler för teledata och annan datakommunikation till
allmänheten samt för text-TV och radiotext har inte gjorts. Dessa och andra
frågor kommer att tas upp i del fortsatta utredningsarbetet angående den radiorättsliga
lagstiftningen m. m. Remissyttrandena kommer alt överlämnas lill resp.
utredning.

2 Allmänna synpunkter på förslagen

De instanser som har yttrat sig om Kap. 3 Kultur- och
mediepolitiska bedömningar är oftast kritiska mot kommitténs behandling av
dessa frågor. Remissinstanserna framhåller genomgående att samhällets insatser
skall utgöra motåtgärder till medieutbudets negativa effekier. Vissa av dessa
instanser ansluter sig dock till kommitténs slutsatser.

Under rubrikerna "Utbyggnad av kabelnät" och
"Användning av kabelnät" redovisas remissinstansernas inställning lill
kommitténs förslag om anläggning av kabelnät och om verksamhet i kabelnät. 1
båda avsnitten är det instansernas synpunkter på förslagens förutsättning, på
skälen för och emot dem samt pä de praktiska slutsatser av dem som redovisas.
Remissinstansernas syn på del föreslagna regelsystemets närmare utformning vad
gäller användning av (sändning i) kabelnät återges under rubriken "Regler
och villkor för användning av kabelnät."

Åtskilliga instanser intar en kritisk hållning lill de
förutsättningar och sammanfallande bedömningar angående utbyggnad av kabelnät
som kommiltén har vall men godtar de slutsatser som kommittén har dragit och
vad den i sak har föreslagit.

Åtskilliga instanser är kritiska till att ett
koncessionssystem har valts för kabelverksamheten men godtar, för den händelse
att ell koncessionssystem genomförs, i stort den gränsdragning som kommitlén
har gjort mellan fri sändningsverksamhet och lillständspliktig dito.

3 Kultur- och mediepolitisk bedömning 3.1 Effekter av
nya medier

Kommitténs bedömningar

Hushållen i Sverige kommer att skaffa sig tillgång lill
ett ökat radio- och TV-ulbud; i första hand genom alt ansluta sig lill
framväxande kabelsyslem.

Det ökade TV-utbudet kommer inte att leda lill någon
nämnvärd ökning

Prop.
1984/85:199 119

av TV-littandet under den lid som Sveriges Television
sänder sina program.

Det är dock sannolikt alt tittandet kommer att öka på
dagtid och under sen kvällslid för vissa grupper.

En faktor som kommer att begränsa tittandet på utländska
program är alt programmen sänds pä utländska språk, ofta andra än engelska.

De svenska
titlarna kommer i allt väsentligt att även i den nya mediesituationen välja
TV-program från den svenska televisionen framför de utländska.

Det är dock realistiskt att räkna med att en del av den
lillartid som svenska TV-liltare kommer att ägna åt salellilulbudet - vilket
troligen kommer alt domineras av sport, underhållning och film - kommer att tas
från informativa program i svensk television.

Förändringarna i tittar- och lyssnarvanor av det ökade
utbudet via satellit kommer alt bli marginella i jämförelse med effekterna av
det nationellt ökade utbudet under de senaste årtiondena av radio- och TV-program.

Vad gäller konsekvenserna för andra medier gör kommitlén
följande bedömningar.

Det ökade TV-utbudet via satellit och kabel kommer inte
att förorsaka dagspressen några större problem.

Det finns ingenting som lalar för att bokläsandet skulle
förändras mer påtagligt.

Inom
kulturområdena teater, dans och musik saml bildkonst (museer och utställningar)
kan under 1970-talet en klar stabilitet och i vissa fall en ökning av
aktiviteten konstateras. Sä är också fallet vad gäller verksamhet i
föreningsliv och studiecirkdverksamhet. Inom de nämnda områdena väntas inga
förändringar p. g. a. kabel-TV.

Undanlaget utgör biografbranschen - den har påverkals
negativt samtidigt som konsumtionen av film har mångdubblats. Del förefaller
troligt alt ett omfattande utbud via satellit av program som till stor del
utgörs av film kommer att påverka biografverksamhelen i Sverige negativt.

När det
gäller barns och ungdomars TV-iittande konstaterar forskarna att tittandet inte
enbart har en negativ inverkan. De lär sig också mycket av sitt TV-liltande.
Forskningsresultaten är inte entydiga vad gäller effekterna. På en punkt är
forskningsrönen däremot tämligen entydiga, nämligen att underhållsvåldet och
särskilt det grova sadistiska våld som präglar en del av videoulbudel har lett
till ökad aggression hos vissa barn och ungdomar och till en avtrubbning inför
våldet i verkligheten. Kommittén delar forskarnas uppfattning alt det finns
anledning att räkna med en viss ökning av tittandet hos barn och ungdom. För
vissa grupper kan det bli myckel omfattande.

Prop.
1984/85:199 120

Remissinstansernas inställning

Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i frågan om
konsekvenser av de nya medierna anser alt utredningens bedömning av
utvecklingen är överdrivet positiv. En sådan uppfattning framförs av bl. a. SÖ,
KUR, TCO. KLYS. SFF, Svenska leaterförbundet. Svenska musikerförbundet och
Riksförbundet Hem och Skola. KUR konstaterar alt utredningen ger en bild av en
relativt oproblematisk utveckling frånsett antagandena om barns och ungdomars
framtida massmedieanvändning. KUR påpekar alt de långsikliga effekterna av utvecklingen
inom massmedia är svåra att förutse och alt utredningen ger ell otillräckligt
beslutsunderlag i fråga om den framtida utvecklingen och i fråga om ekonomiska
resurser för lokala sändningar. KLYS anser alt kommitténs framlidsbild inte kan
läggas till grund för en bedömning om behovet av samhällsinsatser i
korrigerande syfte. Svenska musikerförbundet menar all kommittén försöker
bagatellisera den tekniska utvecklingens effekter pä folkels kullurvanor.
Svenska leaterförbundet har en liknande uppfattning.

Kommitténs uppfattning att TV-tiltandet troligen inte
kommer att öka i lid räknat under den tid som SVT sänder sina program, men att
tittandet kan komma alt öka på daglid och på sen kvällslid för vissa grupper
ifrågasätts av SÖ. som anser att nya alternativ kan leda lill nya littarvanor,
oavsett vilken tid programmen sänds på. Riksförbundet Hem och Skola framför en
likartad invändning och hänvisar till danska och svenska undersökningar, som
visar alt ett ökat utbud av lättillgängliga program medfört ökat TV-lillande
bland barn och ungdom.

Kommitténs bedömning alt TV-tittarna även i den nya
mediesituationen kommer att välja TV-programmen från den svenska televisionen
framför utländska program delas av Riksidrottsförbundet. som tillägger alt ett
villkor för ett sådant val är alt programutbudet är konkurtenskrafligl i
förhållande lill utländska program. Även SR och LRAB instämmer i utredningens
uppfattning, men påpekar alt preferensen för inhemska program inte kommer alt
gälla förhyrda kanaler som är speciellt riktade lill den svenska allmänheten.

Riksidrottsförbundet delar inte kommitténs bedömning alt
tidigare tekniska medieinnovationer har betytt mer än vad satellitsändningar i
framliden kommer all betyda för svenska tittare. Förbundet anser att endast ett
programutbud som uppskattas av tittarna kan konkurrera med de internationella
sändningarna.

Universitetet i Umeå pekar pä att den ökade mångfalden i
medieutbudet och möjligheten all individuellt utforma sin konsumtion troligen
kommer att leda lill ökade skillnader i fråga om individuella respektive
sociala mediekonsumlionsvanor. Även Umeå kommun anser att en utbyggnad av
kabel-TV innebär en förändring mot en mer differentierad struktur och ökade
skillnader i medievanor. SFF vänder sig särskilt mot att kommitlén

Prop. 1984/85:199 121

inte försökt bestämma hur olika grupper kan komma att
påverkas av det ökade TV-utbudet. SFF befarar att de ur kulturell synpunkt
eftersatta grupperna kommer att påverkas negativt.

Med anledning av kommitténs bedömning alt utbudet i
salellilprogrammen troligen kommer alt domineras av sport, underhållning och
film framhåller några remissinstanser betydelsen av det programinnehåll som
kan komma alt förmedlas via satellit och kabel-TV. Universitetet i Stockholm
framhåller alt den väsentliga frågan är vilket slags underhållning och vilken
slags film som kommer att prägla det nya utbudet. Universitetet pekar på alt
satellitutbudet kommer alt vara präglat av värderingar och ideal som
kännetecknar den kommersiella masskulturen i stort. Kommittén borde ha
diskuterat hur ett sådant kulturinnehåll förhåller sig till de kultur- och
mediepolitiska målen i Sverige och i vad mån del kan komma att påverka
innehållet i SVT:s programutbud. Universitetet i Umeå pekar pä all det
förväntade ökade utbudet av engelsk och amerikansk underhållning och fiktion
kan medföra en ökad genomslagskraft för engelsk och amerikansk kultur på
bekostnad av den inhemska kulturen. Även KLYS menar att del nya TV-utbudet
kommer att vara kommersiellt präglat, vilket aktualiserar del kullurpolitiska
delmålet att motverka kommersialismens negativa verkningar.

Kommitténs
bedömning att det ökade TV-utbudet, som lill stor del kommer att utgöras av
film, kommer att påverka biografbranschen negativt och att antalet biografer
kommer alt minska delas av Svenska leaterförbundet, Svenska filminsiiiulel,
Sveriges biografägareförbund. Folkels Husföreningarnas riksorganisation.
Riksföreningen Våra gårdar och Föreningen Filmcentrum. Svenska filminstitutet
pekar på risken för all ökande medielekniska investeringar förminskar
resurserna för produktion av barn- och ungdomsfilmer. För att säkra barns och
ungdomars möjlighet att få ett eget filmutbud bör resurser tillföras produktion
av barn- och ung-domsfilm för biografer. En sådan satsning bör, enligt
filminstitutet, kombineras med ett statligt ansvar för all del i varje kommun
finns en biograf som satsar på "olönsam" publik och repertoar.
Sveriges biografägareförbund anser all utredningen underskattat de negativa
effekter som den nya mediesituationen kommer alt medföra för landets biografer.
Förbundet framhåller att nedläggningen av biografer inte kommer att inskränka
sig lill glesbygd, utan även kommer att drabba medelstora och stora städer.
Folkets Husföreningarnas riksorganisation pekar på alt regionala skillnader i
kulturutbytet riskerar att uppkomma eftersom kommersiella biovisningar snart
inte är möjliga i orter med mindre än 50000 invånare. Riksorganisationen
framhåller filmens värde som inslag i en folklig kulturpolitik och beklagar all
utredningen inte analyserat förhållandet mellan film- och mediepolitik.
Riksföreningen Våra gårdar för ett liknande resonemang och framhåller att den
nuvarande utvecklingen kan leda till att del snart inte finns några biografer
att visa film på, varvid filmen direkt måste gå till

Prop.
1984/85:199 122

TV-mediet. Filnicenirum anser att kommittén ägnat för lite
utrymme åt filmen och biograferna och att kommitténs behandling av dessa frågor
karaktäriseras av en brist på politiska helhetsgrepp. Filmcentrum vänder sig
mot all kommitlén nöjer sig med alt konstalera att det ökade TV-utbudet kommer
att påverka biografbranschen negativt.

Kommitténs uppfattning alt de olika kulturområdena,
förutom filmen, inte kommer au påverkas av den väntade utvecklingen på radio-
och TV-omrädet delas inte av remissinstanserna. KUR, Borlänge kommun. KLYS,
Svenska musikerförbundet, Svenska leaterförbundet, SAMI. SFF, Svenska
filminstitutet. Folkets Husföreningarnas riksorganisation och Föreningen
Filmcentrum anser alt del nya medieutvecklingen på sikt förmodligen kommer all
leda till mer mediebaserade och passiva kullurvanor, som ger mindre utrymme
för det levande kulturutbudel.

Svenska musikerförbundet anser att en fortsatt teknisk
utveckling och en ökad lättillgänglighet av kommersiella TV-program utgör ett
allvarligt hot mol det levande kulturlivet. KLYS har en liknande uppfattning.
Svenska leaterförbundet framhåller att det finns risk för alt de nya medierna
på sikt slår ul de äldre medierna som boken, utställningen, teatern m. fl.,
vilka inte kan ersättas av radio och TV. Förbundet anser all det slag av överväganden
som utredningen gör i fråga om biografbranschens problem också är tillämpliga
på andra områden. SAMI framhåller att de nya tekniker som hittills etablerats
endast i liten utsträckning skapat nya arbetstillfällen för de kategorier som
SAMI representerar, eftersom utvecklingen gått mot ökat nyttjande av repriser
och utländskt massproducerat programmalerial. SAMI delar inte kommitténs
uppfattning att det inom musikområdet skulle föreligga ett komplementärt
förhållande mellan massmedieanvändning och icke mediala kulturvanor. Svenska
filminstitutet anser det troligt att den hemelektroniska utvecklingen kommer
att skapa en ökad benägenhet lill passiv kullurkonsumlion i hemmet. SFF för ell
liknande resonemang.

Folkets husföreningarnas riksorganisation framhåller all
samhällets mediepolitik måste garantera medborgarna möjligheter till stimulans
och aktivt deltagande i levande kullurliv. Om människorna endast är passiva
mottagare av ett medieburel utbud finns risk för att demokratin på sikt
urholkas.

Kommitténs konstaterande att en ökning av TV-tiltandet kan
komma att bli mycket omfattande för vissa grupper av barn och ungdomar kommenteras
av några remissinstanser. Stockholms universitet menar att de negativa
effekterna av del ökade TV-utbudet kommer all förstärkas, trots de föreslagna
begränsningarna med avseende på grovt våld och pornografi, beroende på alt
utbudet mångfaldigas och TV-tiltandet bland barnen ökar. KUR instämmer i
kommitténs beskrivning av barns och ungdomars framtida massmedieanvändning men
framhåller all vissa utsatta grupper av barn och ungdomar, som förväntas bli
storkonsumenter av TV, kan komma alt grundlägga dåliga medievanor. Borlänge
kommun påpekar all utredning-

Prop.
1984/85:199 123

en inte närmare berört konsekvenserna för särskilt utsatta
grupper bland barn och ungdom. Uppsala kommun framför likartad synpunkt och
framhåller all kommunerna har ett särskilt ansvar för denna grupp av barn och
ungdomar. Uppsala kommun menar att åtgärder mot grovt våld och pornografi
troligen kommer att kunna kringgås och att barnen kommer all utsättas för en
intensiv indoktrinering som skapar normer som strider mol läroplanens
målsättningar. Västerås kommun finner det olyckligt om de grupper av unga
människor som redan har en otillräcklig kontakt med samhället ytterligare
skulle isoleras och utsättas för risken för social ul-slagning på grund av ett
ökat TV-tiitande. Örebro kommun menar att frågan om negativa effekter för barn
och ungdom inte kan avfärdas så enkelt som kommiltén gör. Luleå kommun anser
att kommitténs redovisning av forskningen om TV:s inverkan på barn är för
ensidig och att resonemangen är alltför ytliga. Kommunen pekar på att ett
samband mellan negativa sociala och ekonomiska faktorer och omfattande
TV-tiliande belagts i olika sammanhang. Sundsvalls kommun menar att kommittén
inte helt har fullgjort kraven i utredningsdirektiven om att uppmärksamma den
nya teknikens effekter på barns villkor. Kommunen efteriyser slutsatser om
vilka åtgärder som bör vidtas när medieutbudet radikalt förändras.

Riksförbundet
Hem och Skola saknar en bedömning av effekterna av ökad sändningstid för barns
TV-titlande och pekar på att undersökningar visat all barn som mår dåligt gärna
flyr till del ensamma umgänget med TV:n och videon.

Angående
kommitténs konstaterande att det inte finns några entydiga belägg för
TV-mediets skadlighet. invänder Uppsala kommun att kommiltén överlämnar
ansvaret och bevisbördan på dem som är oroliga för barns och ungdomars
TV-vanor. Universitetet i Umeå menar att kommittén väljer att lägga störst vikt
vid de resultat och tolkningar som minimerar de negativa effekterna av
massmediekonsumtion. Enligt universitetets uppfattning bör tyngdpunkten läggas
vid de mest negativa forskningsresultaten så länge de kvarstår som sannolika.

HCK,
Handikappinstitutet och Värmlands läns landstings förvalinings-uiskoti
understryker behovet av att olika handikappgruppers intressen bevakas i anslutning
till utvecklingen av den nya informations- och kommunikationstekniken.
Handikappinstitutet påpekar att den nya tekniken skapar oanade möjligheter för
rikare liv för personer med handikapp, men att handikappfrågorna i alltför
liten grad behandlats i utredningen. Institutet föreslår att del tillsätts en
särskild utredning för alt undersöka konsekvenserna av den
informationsleknologiska utvecklingen för personer med funktionshinder. SIV
anmärker att kommittén förbigått frågan om invandrarnas rätt alt bevara och
utveckla sin kullur i Sverige. Verket poängterar att den nationella kulluren i
Sverige inte är enhetligt svensk och att de nya befolkningsgruppernas behov
måste beaktas i den fortsatta utvecklingen av nya medier.

Prop.
1984/85:199 124

3.2 Förhållningssätt till ny teknik och nya medier

Kommitténs bedömningar

Kommittén framhåller alt begreppen kulturpolitik och
mediepolitik är svåra att avgränsa. Åtgärderna inom medieområdet respektive
kulturområdet har växt fram utifrån sinsemellan skilda förhållanden. Dessa
åtgärder har delvis en gemensam värderingsgrund och vissa åtgärder kan sägas
vara såväl kullur- som mediepoliliska. Riktlinjerna för den statliga
kulturpolitiken presenterades i prop. 1974: 28 Den statliga kulturpolitiken
och formulerades som åtta mål. Kulturpolitikens roll visavi nya
kommunikationsmedier berördes inte närmare. Kommitlén diskuterade vissa
ledande kulturpolitiska principer som kan vara tillämpliga på frågan om
förhållningssättet lill nya medier. I fråga om mediepolitik påpekar kommiltén
all det inte finns någon samlad politik med generellt giltiga principer. 1
stället handlar det om skilda principer som knutits till olika medier. Det är
dessutom svårt att dra en klar gräns mellan kulturpolitik och olika former av
mediepolitik och alt föra en verksamhetsform till det ena eller andra området.
Kommittén redovisar de grundläggande principerna för olika massmedier och
sammanfattar att flera olika synsätt och motiv ligger lill grund för samhällets
agerande.

Mot bakgrund av de kulturpolitiska riktlinjernas karaktär
framstår del inte som ändamålsenligt alt pröva eller relatera användningen av
ny kommunikationsteknologi, i del aktuella fallet kabelnät, mot vart och ett
av de kulturpolitiska målen. Dessa har olika betydelse för skilda verksamheter.
Målen kan alltså inte las som rättesnöre för att avgöra om ny kommunikationsteknik
skall få etablera sig i samhället eller ej.

Kommiltén refererar fill tvä synsätt. Det ena utgår från
det Iryckfrihels-rälisliga perspektivet så som del kommer lill ullryck i
grundlagsregleringen av del tryckta ordet och i utredningsförslag om teledata
och videogram. Det andra, som har klara kulturpolitiska inslag, präglar radio-
och TV-poli-liken. Filmpolitiken och riktlinjerna för närradion har inslag av
båda synsätten.

Del är inte givet aU vare sig pressmodellen eller
rundradiomodellen skall läggas lill grund för förslag om verksamhet i kabelnät.
Det gäller att finna sådana lösningar att yUrandefriheten blir så stor som
möjligt och all yttrandemöjligheter ges åt så många som möjligt.

Kommittén anger två möjliga förhållningssätt. Det ena är
all nya medier bör utvecklas på marknadsmässig grund. Det andra är all nya
medier bör utvecklas med hjälp av statliga beslut och med statliga ekonomiska
bidrag. Om man låter nya medier utvecklas på marknadsmässig grund, kan de
kulturpolitiska målen tjäna som grund för en bedömning av huruvida del är
nödvändigt med särskilda kortigerande eller främjande åtgärder. Om utvecklingen
och användningen av ett nytt medium grundar sig på statliga beslut och
förutsätter statliga ekonomiska insatser, kan en mer kulturpoli-tisk inriktning
framstå som mer naturiig.

Prop. 1984/85:199 125

Kabelnät kan användas för radio- och TV-sändningar på tvä
sätt. Det ena är samtidig och oförändrad vidaresändning av program som har
tagits emot från rundradiosändare på marken eller frän satelliter. De
riktlinjer som har formulerats för den nationella radio- och TV-verksamheten
kan inte läggas till grund för ett förhållningssätt till utländska sändningar.
Vad som kan åstadkommas är vissa regler t. ex. om spekulativt våld och reklam
ej skall förekomma. Stal och kommun kan inte ha någon skyldighet alt svara för
all utländska sändningar görs tillgängliga. Det andra användningssättet är
lokala egensändningar som endast kan las emot via kabelnät. Om kabelnät används
för ny och kompletterande programverksamhet pä lokal nivå, kan, enligt
massmediekommiltén, andra bedömningar göras. Det gäller bl. a. beträffande
valet mellan fri etableringsräll och system med tillståndsgivning.

Kommittén anger dels vad som enligl dess mening lalar mot
principen om fri etableringsräll, dels vad som enligt dess mening talar för
systemet med tillståndsgivning.

Mot
principen om fri etableringsrätt för användningen av kabelnät för
massmedieändamål lalar: Ytlrandemöjligheterna för andra än nälägare begränsas,
om inte regler skapas som ger andra tillträde lill nätet.

För systemet med tillståndsgivning för användningen av
kabelnät för massmedieändamål talar:

-
Enklare alt
hävda efterlevnaden av grundläggande programregler såsom förbud mol våld och
pornografi.

-
Praktiska skäl.

-
I nästan alla
länder tillämpas i dag syslem med tillståndsgivning för kabelsändningar, där
sädana förekommer.

Med
målsättningen att flesta möjliga åsiktsriktningar skall kunna göra sig hörda är
det rimligt att den lokala programverksamheten fär utvecklas med ett minimum av
programpoliliska riktlinjer. Vissa grundläggande principer om programmens
karaktär måste dock hävdas. Dessa är:

-
Kommersiell
reklam skall ej få förekomma i kabelnät.

-
Den lokala
kabel-TV-verksamhelen måste organiseras på ett sådant sätl, all ingen part får
en dominerande ställning.

-
Sändande
företags verksamhet får ej hindra de nationellt verkande förelagen att förmedla
nyheter av allmänt intresse genom förvärv av exklusiva sändningsrätligheler.

-
Användningen av
kabelnät för lokala TV-sändningar bör präglas av lokala ställningstaganden till
verksamhetens inriktning.

-
Vissa typer av
verksamhet i kabelnät bör beläggas med särskilda avgifter i syfte alt främja
t. ex. lokal programproduktion eller annan kulturverksamhet.

Prop.
1984/85:199 126

Remissinstansernas inställning

Kommitténs uppfattning alt det föreligger en oklarhet
mellan kulturpolitik och mediepolitik och att mediepolitiken inte är lika klart
definierad som kulturpolitiken delas av KUR, som anser det önskvärt med
gemensamma kullur-och massmediepoliliska riktlinjer. Enligt rådet vore det en
markering av principiell vikt om en integrerad kultur- och massmediepolitik
kunde utvecklas. Västerås kommun har en likartad uppfattning och framhåller
vikten av att mediepolitiken sätts in i sitt kullurpolitiska sammanhang och au
mediepoliliska mål utarbetas. Kommunen anser att samhällets roll klarare måste
anges i ett sådant program. Fitmcentrum understryker behovet av en
övergripande mediepolitik. Föreningen menar all bristen på en sådan politik
och en rädsla för att la kraftfulla politiska grepp färgar betänkandet i dess
helhet. SFR/SAMRAD ser det som en förstärkning av yttrandefriheten alt ny kommunikationsteknik
utnyttjas till förmån för förbättrad regional och lokal information och för
fria sammanslutningars behov att dellaga i en allmän opinionsbildning.
DlK-förbundei understryker kommitténs uppfattning om vikten av att
användningen av nya medier relaterats till de av riksdagen fastställda
kullurpolitiska målen. Svenska leaterförbundet anser alt utredningen mer borde
ha hållit isär kulturpolitik och mediepolitik. Även om mediepolitiken bör
anknyta till värderingar som ligger till grund för kulturpolitiken, måste klara
skiljelinjer upprätthållas. Svenska filminsiiiulel efterlyser en analys av
varför gränserna mellan kultur- och mediepolitik suddats ut. Enligt
institutets uppfattning ligger orsaken i att radio och TV gradvis fält allt
större uppgifter och befogenheter inom kulturlivet, bl. a. i fråga om visning
av långfilm i TV.

Några remissinstanser anser att kommittén i alltför hög
grad utgått från ett accepterande av den medietekniska utvecklingen. En sådan
synpunkt framförs bl. a. av TCO som menar att förslaget till reglering av
kabel-TV-Ulbyggnad bygger på ett accepterande av tekniken och inte pä de
kultur-och mediepolitiska målen. Örebro kommun anser alt slutsatser om användning
och utformning av ny leknik och nya medier skall utgå från principen alt
tekniken skall tjäna sociala och kulturella mål, såsom samhällsdebatt och
lokall kulturliv. Enligt kommunens uppfattning har kommittén inte tillämpat ett
sådant synsätt. Svenska leaterförbundet anser att statens kulturpolitik inte
utgör någon effektiv molkrafl mot, utan snarare är en yttring av utvecklingen
inom medieområdet. SIF-SR pekar på faran med att anpassa viktiga delar av
medie- och kulturpolitiken till den tekniska utvecklingen och till
industripolitiska intressen. Klubben betonar alt tekniken måste anpassas till
samhällets kulturpolitiska mål. Filmcentrum framför likartade synpunkter och
betonar att mediapolitik i första hand måste vara kulturpolitik och inte
industri- och sysselsättningspolitik.

HSB anser att en måttlig höjning av nuvarande avgifter för
TV i syfte att uppnå utökade sändningstider och bättre programkvalité, vore att
föredra framför investeringar i kabel-TV. Enligt förbundets mening är utbudet
av

Prop. 1984/85:199 127

TV-program i Sverige redan nu tillräckligt stort för att
tillgodose flertalets anspråk.

Några remissinstanser, däribland KUR, KLYS, SIF-SR och
Riksförbundet Hem och Skola framhåller alt utvecklingen inom medieområdet bör
underkastas styrning från samhällets sida. KLYS delar inte kommitténs
uppfattning alt de kullurpolitiska målen inte kan tas som rättesnöre för att
avgöra om ny kommunikationsteknik skall fä etablera sig i samhället eller ej.
KLYS förordar alt samhället avstår frän att salsa pengar i verksamheten, men
samtidigt ser till att den utvecklas inom av samhället fastställda regler.
Enligl SIF-SR lämnar kommittén alldeles för fritt spelrum för utländska och
enskilda intressen att operera inom medieseklorn. För att uppnå de mål som
samhället ställt upp för SR:s verksamhet krävs, enligt SIF-klubben, ett väl
utbyggt regelverk, som gör det möjligt för public service- verksamheten i radio
och TV att behälla sin funktion. Riksförbun-dei Hem och Skola delar inte
utredningens uppfattning att de riktlinjer som formulerats för den nationella
radio- och TV-verksamheten inte kan läggas till grund för ett förhållningssätt
till utländska sändningar. Förbundet förordar all regler för samtidig
vidarespridning utarbetas med bredast möjliga förankring. Förbundet gör
bedömningen att del finns möjligheter för Sverige att komma fram till vis.sa
gemensamma regler tillsammans med de länder som svarar för satellitsändningar.

Flertalet av de remissinstanser som behandlar frågan om
konsekvenserna av de nya medierna framhåller behovet av motåtgärder mot det
ökade TV-ulbudets negativa konsekvenser. KUR betonar alt medieutvecklingen bör
ledas in i kulturpolitiskl acceptabla banor genom en stimulans och styrning av
medieutvecklingen parallellt med en fortsatt satsning pä det levande
kulturlivet. KUR pekar särskilt på risken för att balansen mellan mediebaserad
och levande kultur rubbas om samhällsstödet till den levande kulturen minskar,
varvid nya medier kommer att fylla tomrummet efter ett tynande, levande
kulturliv. Sundsvalls kommun anser alt en avvägning mellan yilrandefrihelsaspekter
och hänsyn till mediernas effekter på barn och ungdomar är befogad. Västerås
kommun framhåller alt samhället bör ta ställning lill hur utvecklingen inom
medieområdet skall kunna styras så att eventuella skadeverkningar kan
elimineras. Kommunen påpekar att frågan om TV-tittandeis inverkan på barn och
ungdomar har hög prioritet för kommunen. KLYS utgår frän att medieutvecklingen
kommer alt kräva kraftfulla kullurpolitiska insatser och framhåller att del
kommersiellt präglade utbudet aktualiserar del kulturpolitiska delmålet alt
motverka kommersialismens negativa verkningar.

Remissinstanserna delar genomgående kommitténs uppfattning
att den nationella radio- och TV-verksamheten även forlsättningsvis mäste kunna
tillhandahålla ett brett programutbud som gör att företagen kan fylla funktionen
av att vara en radio och TV i allmänhetens tjänst. SÖ. KUR.
Landstingsförbundet. TCO. KLYS, SFF. SIF-SR och Rik.sförhimdct Hem

Prop.
1984/85:199 128

och Skola framhåller dessutom att SVT:s programutbud måste
spela en avgörande roll som motvikt lill det kommersiellt präglade
internationella utbudet.

KUR betonar att SR måste få en effektiv och rationell
organisation, en mer klart preciserad roll och tillräckliga ekonomiska resurser
för att kunna möta konkurrensen från den internationella marknaden. Liknande
synpunkter framförs av TCO. KLYS och SFF. KLYS tillägger att det ökade
internationella utbudet via satellit borde kunna frigöra resurser för en ökad
nationell egenproduktion, genom att behovet av inköp av utländska program
minskar. SAMI pekar på behovet av en utökad nationell programproduktion för
att möta en utveckling där arbetstillfällen för kulturarbetare minskar i takt
med att nyttjandet av repriser och utländskt massproducerat programmalerial
ökar.

KUR poängterar särskilt alt barns behov av egna program
måste tillgodoses bättre än vad som sker i dagens utbud. KUR förordar alt
detta skrivs in i det nya avtalet med staten. Även SIF-SR och Stockholms
universitet framhåller behovet av program som tillgodoser barns och ungdomars
intressen.

SÖ föreslår alt ett ökat tittande på internationella
program skall motverkas genom ytterligare satsning på informationsprogram i
svensk TV. SÖ delar utredningens uppfattning att TV-program har positiva
effekter i fräga om språkinlärning och allmän orientering och påpekar att TV
också har en viktig kulturförmedlande uppgift. SÖ betonar att satsningar inom
dessa områden för alt skapa motvikt lill ett utökat utbud av underhållningsprogram
måste göras på ett målinriktat sätt i samråd mellan SR och SÖ. SÖ förordar all
SVT:s utbud liksom tidigare bör präglas av en inriktning på information och
bildning och all såväl det svenska som det utländska utbudet skall vara
tillgängligt som läromedel i skolan ulan upphovsrättsliga hinder. Riksförbundet
Hem och Skola har liknande synpunkter. Förbundet föreslår att SVT ges i uppdrag
att belysa möjligheter och risker med den nya medieuivecklingen. Den inhemska
televisionen bör i sill eget programutbud prioritera alternativa och kvalitativt
goda program som bidrar lill all stärka barns och ungdomars egna förenings- och
kulturaktiviteter. SVT bör dessutom genom sina program informera om hur barn
och ungdomar påverkas av TV-fittande och om riskerna med au tillbringa mycket
Ud framför TV:n.

KUR framhåller all SR-koncernens verksamhet även
fortsättningsvis måste behandlas som en del av det kullurpolitiska området och
alt de kullurpolitiska målen såsom i nuvarande avtal skall prägla rikflinjerna
för verksamheten. En sådan roll förutsätter att SR utnyttjar de konstnäriiga
resurser som kulturinstitutioner och oberoende kullurulövare representerar och
att SR ökar siu samarbete med teatrar och musikinstitulioner för att behålla en
kulturell egenart i landet. SIF-SR understryker kraftigt vikten av all värna om
en framlida radio

Prop. 1984/85:199 129

och TV i allmänhetens tjänst, som kan svara för en orädd
och seriös samhällsbevakning. Klubben betonar viklen av att i framtiden salsa
på en programverksamhet som sätter begriplighet och demokrati högt. lill skillnad
frän inriktning pä enstaka dagshändelser i nyhetsbevakningen. Enligt
SIF-klubbens uppfattning kommer en allt mindre del av utbudet i radio och TV
att vara producerat utifrån public serviceprinciperna.

Riksidroltsförbundel påpekar alt det utökade
internationella utbudet av sport, underhållning och film talar för ett utökat
svenskt utbud där nya programidéer kan prövas. Förbundet menar att idrotten
spelar en viktig roll i den nya mediesituationen och att svensk idrott måste
ses som en intressant programvara, som skulje kunna konkurrera med det
internationella utbudet.

Kommitténs
resonemang om lokal TV-verksamhet delas av bl. a. KUR, närradiokommiltén,
Västerås kommun, Riksjörbundet Hem och Skola och Värmlands läns tandstings
förvaliningsuiskott. KUR delar kommitténs uppfattning att kabelnäten kan
erbjuda nya möjligheter för det lokala kulturlivet. Rådet anser all radio och
TV i framliden skulle kunna göras lill värdefulla instrument för kulturell
utveckling bäde på ett nationellt och ett lokalt eller regionalt plan. Om de
lokala näten i tillräcklig omfattning förses med nationellt producerat material
av god kvalitet kan de utgöra en motvikt till internationella
satellitsändningar. Närradiokommiltén anser all del bör vara en central
målsättning att skapa förutsättningar i kabelnäten för lokal programproduktion,
som kan utgöra en motvikt lill passivt tillande. Kommitlén konstaterar alt
lokal produktion av radio och TV stimulerar kreativitet och tittande och
lyssnande som har egen aktivitet som förutsättning. Västerås kommun anser att
kabel-TV och en lokal kanal skulle kunna bidraga till all öka intresset för den
lokala kulturverksamheten, HSB anser att det enda positiva med kabel-TV är att
den möjliggör vissa lokala sändningar. Förbundet konstaterar samtidigt all
utländska erfarenheter visar att lokala TV-sändningar inte lockar särskilt
många tittare, all programmen inte är särskilt nydanande och att det finns
svårigheter att driva lokal-TV inom rimliga ekonomiska ramar. Riksförbundet Hem
och Skola uppskattar möjligheten att med hjälp av kabel-TV sprida information
om den lokala TV-verksamheten och förmedla samhällsinformation. Förbundet
hyser dock farhågor beträffande organisationernas förutsättningar alt använda
sig av tekniken. Riksidroltsförbundel räknar med alt en utökad, friare
etablering av sändningstillstånd kan utnyttjas i folkbildningssyfte och alt ett
ökat svenskt utbud, med idrottsrörelsen som intressent, kommer att stimulera
till ökade aktiviteter och till tillströmning till idrottens föreningar.
Svenska teateiförbundet saknar kvalitativa aspekter och en bedömning av
produktionsmöjligheterna för den lokala kabel-TV-produk-tionen. Fitmcentrum
framhåller att lill kabel-TV-nätet anslutna stadsdels-videografer för kollektiv
användning av medierna och inrättande av medieverkstäder i varje kommun skapar
förutsättningar för en aktiv och skapande medieanvändning. 9 Riksdagen 1984/85. 1 .saml. Nr
199

Prop.
1984/85:199 130

KUR finner del naturligt all kommunerna av kullurpolitiska
skäl satsar på det lokala kullurlivet och föreningslivet och alt insatser för
att främja egna aktiviteter på medieområdet blir angelägel i kommunerna.
Sundsvalls kommun påpekar att kommunerna kan komma all behöva stödja både lokal
TV-produktion och förbättra stödet till lokala förenings- och kulturaktiviteter,
för all balansera ett ensidigt utbud. Landstingsförbundet konstaterar att
kommuner och landsting av ekonomiska skäl kommer alt ha små möjligheter att
producera egna TV-program. Deras viktigaste uppgifter torde bli alt medverka
till ökade kunskaper om TV-mediet och alt ge förutsättningar för ett livaktigt
lokall och regionall kulluriiv. Umeå kommun framför en likartad synpunkt.

Kommitténs uppfattning att vissa verksamheter i kabelnät
bör kunna avgiftsbeläggas för alt främja lokal programproduktion delas av KUR,
Jönköpings, Örebro och Gävle kommuner. KUR understryker vikten av att frågan
omilnansiering av lokal programproduktion ytterligare beaktas i syfte alt finna
lösningar som kan möjliggöra kvalitativa lokala egensändningar i samverkan med
kulturlivet. Jönköpings kommun anser alt det finns starka skäl för att
finansiera den lokala programprodukiionen med avgifter, som bör kunna baseras
pä samma principer som gäller för intäkter till nätägaren. Örebro kommun
betonar alt frågan om lokal programproduklion är helt avhängig av hur den kan
finansieras. Kommunen ser inga kullurpolitiska skäl mot avgiftsuttag i någon
form.

Jönköpings, Sundsvalls och Örebro kommuner anser att
kommitlén bortsett från den statliga kulturpolitikens delmål alt främja
decentralisering av verksamhet och beslulsfunktioner inom kulluren, när
kommunerna givils rollen som remissorgan till den föreslagna kabelnämnden och
de lokala operatörerna/nälägarna. Borlänge och Uppsala kommuner ger ullryck
för en liknande uppfattning. Västerås kommun förordar alt kommunernas roll
definieras i ett mediepolitiskt handlingsprogram. Filmcentrum anser att
kommunerna bör få ett mediepolitiskt ansvar och all kabelnämnden bör bli ett
service- och ulbildningsorgan för kommunerna som, enligl föreningens mening,
bör svara för tillståndsgivningen. DIK-förbundet beklagar att kommittén inte
lämnat förslag till åtgärder för att förbättra kommunernas beredskap alt leva
upp lill sitt kullurpolitiska ansvar.

4 Utbyggnad av kabelnät

Följande 65 remissinstanser har yttrat sig om eller
kommenterat förslagen i kapitel 11 Utbyggnad av kabelnät. JK, postverket,
televerket, NO, statens kulturråd (kulturrådet), bostadsstyrelsen, statens
planverk (planverket). DFR, statskontoret, RRV, närradiokomtnittén, Borlänge
kommun, Gävle kommun, Jönköpings kommun, Kalmar kommun, Luleå kommun, Malmö
kommun, Stockholms kommun, Sundsvalls kommun, Umeå

Prop.
1984/85:199 131

kommun, Uppsala kommun, Västerås kommun, Örebro kommun,
Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, SR, LRAB, LO, TCO, KLYS, SFF,
SJF, SIF-SR. SAMI, Sveriges Industriförbund. SIS. Svenska Elektronikindustriföreningen.
LKD. SRL. CANT. RDF, Ericsson, Luxor, SAAB-Space AB. TU. IFPI-VIDEO.
Fitmcentrum. HSB. Riksbyggen. SABO, Sveriges Fastighetsägareförbund,
Hyresgästernas Riksförbund, Sveriges Villaägareförbund, Handikappinstiiuiei,
SFR/SAMRAD, Seih's Kabel-TV AB, Sveriges Närradioförbund, Sundsvalls Tidning,
utbildnings- och kulturnämnden vid Norrbottens läns landsting, ABF, Värmlands
läns landstings förvaliningsuiskott och DIK-förbundet.

4.1 Förutsättningar och sammanfattande bedömningar

Kommitléns förslag

Kommittén har valt att föreslå ett system, där en fortsatt
fri etableringsräll för näianläggning kombineras med att berörd kommun ges
möjlighet att yttra sig över näts utbredning, kapacitet m. m. i samband med alt
beslut om tillstånd tas vid användning av nätet för vissa tjänster.

Kultur-
och mediepoliliska bedömningar är utgångspunkt för kommitténs överväganden om
skäligheten i en utbyggnad av kabelnät efter av centrala eller lokala politiska
organ fastlagda planer.

Naturiigtvis
kan andra motiv än kullur- och mediepoliliska anföras för en utbyggnad, men
kommittén har inte sett det som sin uppgift att närmare gä in på dessa.

Om en utbyggnad av kabelnät skall ske som ett led i den
allmänna telekommunikationsulvecklingen i landet eller av industri- och
sysselsäll-ningspoliliska skäl, kan en annan bedömning göras. Sett i ett vidare
perspektiv är anläggning av kabelnät för i första hand TV- överföring ett
viktigt steg i etableringen av ett allmänt bredbandsnät i landet.

Kommitténs bedömning är dock att det i dagens läge inte är
ändamålsenligt att lägga fast planer som tar sikte på ett visst teknikval
eller vissa specifika systemlösningar.

Även om inga bindande planer läggs fast för tekniskt
utförande av kabelnät, finns del emellertid ett betydande behov av
standardiseringsar-bele.

En standardisering på frivillighetens grund har inletts
och den har stora fördelar bl. a. med hänsyn lill möjligheten alt snabbt
genomföra och revidera standarden.

Remissinstansernas inställning

Ett fåtal instanser ullalar sig explicit positivt om de
förutsättningar som kommittén anger för och om de sammanfattande bedömningar
som den gör beträffande utbyggnaden av kabelnät. Malmö kommun, KLYS, SAMI och
IFPI-VIDEO gör sådana uttalanden.

Prop.
1984/85:199 132

Malmö kommuns inställning lill nya medier är, alt de skall
vara ekonomiskt självbärande, dvs. inte skaltefinansierade, och alt plats skall
finnas för folkrörelser och andra ideellt verkande föreningar och
organisationer alt ulan kostnad och styrning disponera visst utrymme i
tillkommande kanaler. Malmö kommun menar också, all den nya mediesituation inte
i sig får innebära att något ansvar läggs på kommunerna. Den lagstiftning som
massmediekommiltén föreslår synes lill alla delar kunna svara mol de ovan
relaterade synpunkterna på kabel TV problematiken, konkluderar Malmö kommun,
och ansluter sig lill förslaget. KLYS finner del mot bakgrund av att direktiven
angivit det som angeläget alt planmässighet, samordning och ekonomisk rättvisa
skall prägla en eventuell kabel TV-utbyggnad förvånade all kommittén skjutit
dessa frågor ifrån sig utan att ge några konkreta förslag om hur utvecklingen skall
kunna bevakas av det allmänna. KLYS instämmer i all del inte nu är motiverat
all lägga fast några riksomfattande planer för en kabel-TV-utbyggnad. SAMI
delar kommitténs uppfattning all del inte utifrån kultur- och mediepolitiska
utgångspunkter finns några skäl all lägga fast nationella planer för utbyggnad
av kabelnät i landet. Tillgång till utländska TV-program via sådana nät
motiverar inte att staten lägger fast ulbyggnadsprogram. SAMI instämmer i
kommitténs slutsals alt "Etableringsfrihet under koncession bör råda"
och att "verksamheten skall bedrivas ulan samhällsanslag, dvs. genom
abonnemangsavgifter och utan reklaminläkler". Sammanfattningsvis
tillstyrker IFPI-VIDEO kommitténs förslag i stora delar och delar kommitténs
inställning lill etableringsfrihet för kabelnät. IFPI-VIDEO anser att
"principen om etableringsfrihet är vikiig" och att "det också
är av stor betydelse att del finns jämlikhet mellan olika media och all inte
vissa media ges grundlagsmässiga eller andra fördelar och all lagreglerna
sålunda är konkurrensneutrala".

Ett antal instanser lämnar förutsättningarna för och de
sammanfallande bedömningarna om utbyggnaden av kabelnät ulan erinran eller
kommenterar dem ulan all ta ställning lill dem. Så gör NO, bostadsstyrelsen,
DFR, närradiokommiltén, Kalmar kommun, Stockholms kommun, Umeå kommun.
Landstingsförbundet, SR. LRAB, Ericsson, Luxor, Saab-Space AB, HSB, Riksbyggen,
Hyresgästernas Riksförbund. Sveriges Villaägareförbund, Handikappinstitutet,
SFR/SAMRÅD, Seth's Kabel TV, Sveriges Närradioförbund och ABF.

Mänga instanser är kritiska mot kommitténs val av
förutsättningar och mot dess sammanfallande bedömningar vad gäller utbyggnad av
kabelnät. Till dessa hör JÅ, postverket, televerket, kulturrådet, planverket,
statskontoret, RRV, Svenska kommunförbundet, Borlänge kommun, Gävle kommun,
Jönköpings kommun, Luleå kommun, Sundsvalls kommun, Umeå kommun, Uppsala
kommun, Västerås kommun, Örebro kommun, LO, TCO, SFF, SJF, SIF-SR, Filmcentrum,
utbildnings- och kutturnätnnden i Norrbottens läns landsting, Värmlands läns
landstings förvaltningsutskott, Sveriges Industriförbund, LKD, SRL, RDF, TU,
Fastighetsägare-

Prop. 1984/85:199 133

förbundet och Sundsvalls Tidning. Flera av dessa instanser
är positiva lill förslagen i sak.

Kritiken innebär å ena sidan slåiidpunktstaganden för att
inte bara utbyggnad (anläggning) utan även användning (sändnings- och
spridnings-verksamhet) av kabelnät skall vara fri från koncessionsplikt. Det är
då ofta en principiell och total etableringsfrihet som förordas. Denna hållning
intas av JK, Sveriges Industriförbund, LKD, CANT, RDF, TU, Fastighetsägareförbundet
och Sundsvalls Tidning.

Kritiken innebär å andra sidan ståndpunklslaganden för en
mer planmässig utbyggnad av kabelnät som ett led i den allmänna telekommunikationsulvecklingen
i landet. Del är då ofta en planmässig utbyggnad med sikte på ett visst
teknikval eller vissa tekniska systemlösningar som förordas. Denna hållning
intas av postverket, televerket, planverket, statskontoret, RRV, Svenska
kommunförbundet, Borlänge kommun. Gävle kommun. Jönköpings kommun. Luleå
kommun, Sundsvalts kommun, Umeå kommun, Uppsala kommun, Västerås kommun, Örebro
kommun, LO (Statsanställdas förbund), TCO, SJF, SIF-SR, Filmcenirum, DIK-förbundet,
utbildnings- och kulturnämnden i Norrbottens läns landsting och Värmlands läns
landstings förvaltningsutskott.

JK anser all "en svensk yttrandefrihetslagsliftning
inte i längden kan bygga på den betydande olikhet mellan medier som frånvaron
att varje etableringsfrihet pä etermediernas område representerar. Denna fråga
bör i fortsättningen behandlas med utgångspunkt i en principiell etableringsfrihet".

Sveriges Industriförbund och TU anför liknande synpunkter.
LKD beklagar att kommitténs uppdrag avgränsats lill att lägga fram förslag
utifrån kultur- och massmediepoliliska utgångspunkter. LKD:s naturiiga utgångspunkt
är att telenätet är ett omfattande tekniskt system för överföring av all slags
information. Sund.svalls Tidning skriver "betänkandet har fått en stark
slagsida genom att man på nälägarsidan i sann liberal anda föreslår
etableringsfrihet" medan del faktiskt redan föreligger ett televerkels monopol.
"Denna fiktiva etableringsfrihet är en eftergift för frihetsambitioner som
på intet sätt hittar sin motsvarighet i verkligheten" fortsätter Sundsvalls
Tidning och avslutar "att vidmakthålla monopolet, som redan är faktiskt
och där alla konkurrensambiiioner framstår som fåfänga, kan knappast ses som en
eftergift gentemot yttrandefriheten utan mer som ell uuryck för
realpoliuk".

Televerket ser utbyggnaden av kabel TV-nät som ett första
led i en telekommunikationsstrategi som på lång sikt syftar lill all åstadkomma
ett landstäckande bredbandsnät (SOU 1984:65 s. 233). Verket anser det strategiskt
riktigt att vid kabelnätsutbyggnaden redan från början bygga med inriktning mot
ett framlida bredbandsnät med integrerad användning (SOU 1984:65 s. 233).
Enligt verkets mening är del angeläget att statsmakterna snarast beslutar om
principer för utbyggnad och utnyttjande av ny leknik

Prop.
1984/85:199 134

för massmedieändamål. Genom alt regering och riksdag fär
insyn i televerkets rullande treärsplaner tillgodoses behovet vad gäller
fastställande av planer för utbyggnad. Något behov av alt i annan ordning
fastställa planer för kabelnätsutbyggnaden i landet anser verket inte föreligga
(SOU 1984:65 s. 233). Televerket ansluter sig därför i stort till förslaget
(remissyttrandet).

Postverket förordar viss samordning vid uppbyggnad av nät.
Samordning förefaller enklast alt ordna genom att lillstånd lill utbyggnad
förknippas med tekniska minimivillkor.

LO anser att kabel TV har kommit all dominera diskussionen
på ett sätt som inte är rimligt. KabelTV ulgör nämligen i framtiden endast en
bland många telekommunikationsmöjligheter, LO (SF) betraktar kommitléns förslag
utifrån kommunikations-, industri- och sysselsätiningspolitiska aspekter och
inte som kommitlén utifrån kultur- och massmediepolitiska utgångspunkter. LO
(SF) anser det vara klart olämpligt all låta kabel TV-verksamhet utgöra första
steget mot friare former för telekommunikationsmöjligheter. LO (SF) förordar
en nationell planerad satsning pä bredbandsnät som "hjärnvägar" in i
informationssamhället. Näten skall vara samhällsägda genom televerket som skall
ha monopol. TCO anser mot bakgrund av alt kabel TV- nät är ett första steg i en
telekommunikations-strategi att det av bl. a. regionalpolitiska skäl finns
tunga argument för att riksdagen bör fastställa en nationell plan för utbyggnad
av kabel-nät i landet. SJF, SIF-SR och Filmcentrum anför liknande synpunkter.

Kommunernas roll:

Svenska kommunförbundet och ett tiotal kommuner förordar
en mer planmässig utbyggnad av kabelnät och anser att kommunerna bör ha
betydande inflytande över nätanläggning. Kraven pä inflytande sträcker sig från
åsikten, att frågan om det kommunala inflytandet bör ytleriigare övervägas,
över uppfattningen, att utbyggnaden av kabelnät skall klart relateras till den
övriga kommunala och regionala planeringen, till meningen, att kommunerna bör
ha ett så starkt inflytande över utbyggnad och användning av kabelnät alt
prövningen av ansökningar om sändningsrätt bör ligga på kommunerna i stället
för pä ett centralt organ.

Svenska kommunförbundet förmodar all televerket blir så
gott som ensam anläggare av kabelnät. Mindre företag kommer sannolikt att
endast syssla med mindre nät såsom fastighetsnät och centralantennanläggningar.
Förbundet påpekar att kommunens möjlighet att i detla läge påverka utformningen
av näten är avhängigt tolkningen av den rätt som följer av avtal mellan
kommunen och televerket angående anordnande av teleledningar i och över
kommunens mark. Svenska kommunförbundet hävdar alt den år 1977 mellan
televerket och förbundet träffade överenskommelsen om ett normalavtal inte
avser ledningar och kablar av nu aktuellt slag. Mot bakgrund av bl. a. alt
televerket anser att den rätt som följer av detla

Prop.
1984/85:199 135

avtal även avser kabelnät och att kommittén har åsikten
alt frågan ytterst avgörs av de enskilda kommunerna anser Svenska kommunförbundet
att frågan om det kommunala inflytandet över nätanläggning ytleriigare bör
övervägas.

Gävle kommun anser också alt beslutsordningen för etablering
av nät bör övervägas ylteriigare mot bakgrund av all det kan sältas i fråga om
kommunernas möjligheter att hävda sina intressen är tillräckligt stora enligt
förslaget. Jönköpings kommun anser att det är helt orimligt att televerket med slöd
av överenskommelsen från 1977 på ett så betydande sätl skulle ges rätlen att
bestämma över mediautvecklingen. Kommunernas roll när det gäller nätens
utbyggnad bör klart markeras. I samband med beslut om utbyggnad bör kommunerna
också kunna göra anspråk pä intäkter av utbyggnaden. Kalmar kommun påpekar alt
kommunerna får en roll genom att de är ansvariga för planfrågor. Luleå kommun
anser att analys och konkreta slutsatser om kommunernas roll saknas i
förslaget, medan Malmö kommun har den uppfattningen, att den nya massmediesiluationen
inte skall innebära ytterligare ansvar för kommunerna. Stockholms kommun anser
au kommunernas inflytande över nätutbyggnaden behöver stärkas. Enligt Borlänge
kommun bör frågan om lokala TV-kanaler givetvis avgöras på det lokala planet,
1 första hand bör alltså tillståndsgivningen ankomma på kommunerna. Sundsvalls
kommun anser att kommunerna bör ha ett så starkt inflytande över
kabelutbyggnaden att prövningen av ansökningar om sändningsrält pä sikt bör
prövas av kommunerna i stället för av det centrala organet kabelnämnden.
Centrala tekniska anvisningar kan bibehållas parallellt. Även Umeå kommun vill
att konces-sionsbeslul för lokala nät skall ligga på kommunen och betonar att
kommunen skall tillförsäkras ersättning för upplåtelse av allmän mark för kabel-TV-ledning.
Uppsala kommun argumenterar också för en kommunal tillståndsgivning
innefattande även själva utsträckningen av näten, "vilket förutsätter att
näten inte redan är nedlagda". Lokal fillståndsgivning går att kombinera
med centralt fastställda normkrav. Uppsala kommun vänder sig mol televerkets
tolkning av 1977 års normalavtal. Västerås kommun anser att kommitténs
"förslag" att enskilda kommuner bör lösa frågan om avtalets innehåll
ger ell ojämnt styrkeförhållande och möjligheter till alltför kraftiga
regionala skiljaktigheter. Västerås kommun efteriyser ett starkare kommunalt
inflytande pä utbyggnaden. Örebro kommun anser det naturligt att kommunerna får
ett betydande inflytande på utbyggnaden av kabelnät. Även tillståndsgivningen
för sändning bör ligga på kommunerna. Örebro kommun anser inte att 1977 års
normalavtal även innefattar kabelnät.

SRL, CANT och Luxor finner det rimligt all berörd kommun
ges möjlighet alt yttra sig över näts utbredning, kapacitet m. m., men gör
gällande att en sådan yttranderätt inte får leda till att etableringsfriheten i
praktiken begränsas eller lill att kommunala kabelbolag eller televerket får
ett försteg framför andra förelag. IFPI-VIDEO anser att det är väsentligt att
kommu-

Prop.
1984/85:199 136

nernas möjlighet alt påverka besluten om etablering begränsas.
I annat fall riskeras att besluten blir godtyckliga och inskränkande och att
kommuner av olika skäl söker förhindra etablering.

Seth's Kabel-TV AB finner det vara oacceptabelt att
televerket via sin tolkning av normalavtalet kan bygga kabel-TV i en kommun mot
kommunens vilja. Televerket bör få direktiv att förhandla med varje kommun om
ledningsdragning på samma sätt som privata kabel- TV-byggare. "Televerkels
och kommunernas gamla avtal kan inte gälla all framtida teknikutveckling".
Filmcentrum anser all både utbyggnad och verksamhet skall vara planerad av
samhället, stat och kommun. Utbyggnadstakten, täthet och lidpunkter bör utgöra
ett rent kommunall ansvar hävdar DIK-förbundet.

Planverket anför att förslaget om en fri etableringsräll för
kabelnät kommer alt begränsa kommunernas möjligheter att relatera nätutbyggnaden
till sina samlade intressen. Fri etableringsräll kan vara svår att förena med
önskan alt stödja serviceorterna. Det är därför väsentligt att de konkreta
utbyggnadsplanerna för kabelnäten kan belysas i förhållande lill den kommunala
planeringen.

Statens roll:

Några få av de instanser som förordar en mer planmässig
utbyggnad av kabelnät anser alt staten skall ha stort inflytande över
nätanläggning. DeUa kan åstadkommas genom alt televerket får hela ansvaret
eller genom alt utbyggnaden integreras i olika typer av samhälleliga program
eller planer: kulturpolitiska, mediepoliliska, induslripolitiska, sysselsätiningspolitiska,
regionalpolitiska, bebyggelsepoliliska, dalapolitiska, för mikroelekronik m.fl.
Bland remissinstansernas svar finns enstaka yttranden med klart markerade
sådana krav. LO (genom SF), TCO, SJF och SIF-SR, anser alt statsmakterna skall
la ansvar för en planmässig nätutbyggnad. FUmcen-trum och DIK-förbundet anser
all utbyggnaden skall vara planerad, styrd och finansierad av samhället. RRV
framhåller viklen av att den massmediala teknikutvecklingen samordnas med bl.
a. del nationella programmet för mikroelektronik.

Utbildnings- och kulturnämnden i Norrbottens läns
landsting och Värmlands läns landstings förvaltningsutskott framhåller
särskilt att samhället av regionalpolitiska skäl måste ta ansvar för
nätutbyggnaden i landet.

Prop. 1984/85:199 137

4.2 Planmässig utbyggnad av kabelnät?

Fri etableringsrätt för nätanläggning?

Kollektiv mottagning och spridning av utländska TV-program
utvecklas på marknadsmässiga grunder?

Kommitténs förs ta g

Utifrån kullur- och massmediepolitiska utgångspunkter
finns det i dag inte några skäl alt lägga fast nationella planer för
utbyggnaden av kabelnät.

Kollekliva lösningar för mottagning och spridning av
utländska TV-program måste få utvecklas på marknadsmässiga grunder; dvs.
användare får stå för kostnaderna.

Fri etableringsrätt för näianläggning kombineras med att
berörd kommun ges möjlighet att yttra sig över nätets utbredning, dess
kapacitet m.m. i samband med alt beslut om tillstånd tas angående användning av
nätet för vissa tjänster.

Remissinstansernas inställning

Televerket kan i huvudsak instämma i de överväganden och
förslag som kommittén redovisar.

Som
bakgrund för sin uppfattning beskriver televerket bredbandsnät, fibernät,
radiolänk (optokabel), lokala etersändare, centralantennanläggningar med Irädsiruktur
(kaskadkopplade nät), sljärnformiga fastighelsnäl och anger deras
användningsområden. Enligl televerket är bredbandsnät dyra och lämpar sig för
stora tältbefolkade orter. Fibernät är i dag konkurrenskraftig i mellanortsnäl.
För små orter och glesbygd måste komplement i form av s. k. terrestra sändare
och radiolänk tillgripas. Ytterområden i en tätort kan anslutas till befintliga
ortsnät med fiberteknik eller radiolänk. Skäl att bygga om befintliga fastighelsnäl
är främst behov av alt kunna betala individuellt såväl vid etersänd betal-TV
via terrester sändare som vid mottagning av sändningar från satellit i kabelnät
eller i parabolbestyc-kade fastighelsnäl (SMATV). Dagens cenlralantennanläggningar
har låg kvalitet och liten kapacitet. De måste byggas om oberoende av om de skall
förmedla betal-TV eller anslutas till ett stort kabelnät respektive ett SMATV-näl
(s.k. parabolöar). Cenlralantennanläggningar i irädsiruktur innebär svårigheter
vad gäller dekodrar för individuell betalning. Sljärnformiga fastighelsnäl (kabel)
medger långtgående möjligheter till individuell betalning ulan alt dekodrar
behövs i lägenheten.

SR och LRAB stöder principen alt det är abonnenterna som
genom sina avgifter skall svara för finansieringen av utbyggnaden. Likaså är
det rimligt att hushållen bara behöver betala för det utbud i kabelnäten som de
vill la emot.

Enligt planverket är informationsteknologin en av de
samhällsfaktorer som initierar en utveckling mot ökad koncentration av
arbetsplatser och

Prop.
1984/85:199 138

människor lill regionernas huvudorter och då främst
universitetsorterna. Verket är kritiskt till fri etableringsrätt.

Kulturrådet gör en värdering av marknadssituationen och
drar slutsal-sen all del kan finnas risk för au kultur- och mediepoliliska
hänsyn kommer att spela en underordnad roll för utbyggnaden. "Garantier mol
en sådan utveckling bör skapas i statsmakternas kommande beslut" hävdar
kulturrådet.

Statskontoret pekar på risken för "onödiga
låsningar" vad gäller nätstruktur och tekniska lösningar. En lägsta
ambitionsnivå bör vara att nu åtminstone styra kabel TV-ulbyggnaden något. En
högre ambitionsnivå är alt redan nu fastställa en strategi för utbyggnaden av
en ny infrastruktur inom kommunikationsområdet. Därför bör en samlad bedömning
av kabelnätens roll komma lill stånd. Som underlag för en sådan bör en
systematisk bedömning göras av olika intressenters behov av bredbandstjänsler.
Olika försöksverksamheter är också angelägna, RRV betonar som ovan nämnts
viklen av samordning med bl. a. det nationella programmet för mikroelektronik.

Närradiokommiltén uttalar sympatier för lagom stora nät
och en viss samhällelig styrning för att "främja att nätuppbyggnaden blir
rationell". Med hänsyn till den ulbyggnadspotential som ligger i
etablerandet av kabelnät för alla möjliga sorters kommunikationer kan
kommitténs slutsats enligl SFF vara "mycket äventyrlig".

LO (SF) och TCO samt SJF och SIF-SR förordar som framgår
av del föregående avsnittet starkt en planmässig och av statsmakterna styrd
nätutbyggnad. SlF-SR:s uppfattning är att "om del skall ske en kabelulbyggnad
så måste del ske icke kommersiellt, enligl planer fastlagda av riksdagen och
med ell ordentligt regelverk som också innefattar det lokala sändaransvarel".
Filmcentrum anser att "betänkandet allmänt sett är ett knäfall inför de
ekonomiska krafter som driver på utvecklingen inom massmedieområdet. Detta är bl.a.elekronik-
och dataindustrin. Det är ju där som tyngdpunkten i det framtida samhället
formas. Kabel TV och andra medier blir närmast spin off-effekter i de stora
sammanhangen. Rädslan för alt la kraftfulla politiska grepp färgar hela
betänkandet. Framtiden målas upp med hjälp av förenklade framskrivningar av
gällande tendenser inom kultur- och medieområdet. Samma krafter som alltid har
styrt förutsätts fortsätta styra utvecklingen. Mödosamt försöker man ju i någon
mån reglera effekterna på det svenska samhället. 1 alla fall säger man det på pappret."
... "Filmcenirum är starkt kritisk lill denna uppgivenhet inför
utvecklingen av det framtida mediasamhället. Förslaget innebär ju bara alt
redan starka organisationer, förelag och regioner kommer all få fördelar. Del
starka blir ännu starkare. Redan etablerade blir ännu mer etablerade. Del utgör
ett hot mot demokratin och yttrandefriheten."

Sveriges Industriförbund anser att etableringsfriheten att
anlägga är ett steg i rätt riktning men påpekar alt kommittén samtidigt
föreslår restriktio-

Prop. 1984/85:199 139

ner som allvarligt kan förhindra den industriella
utvecklingen. Liknande synpunkter anförs av RDF. 7"(y godtar förslaget som
en övergängslösning. LKD. SRL, CANT. Erics.son, Luxor och IFPI-VIDEO uualar sin
tillfredsställelse med att det skall råda fri etablering av kabelnät.

HSB, Riksbyggen. Hyresgästernas Riksförbund. Sveriges
Villaägare-förhund och SFR/SAMRAD tillstyrker den föreslagna etableringsfriheten
för nätutbyggnad.

4.3 Geografisk rättvisa

Komniilléns förslag

Det är inte rimligt all tvinga nätanläggare all bygga nät
i områden, där det inte bedöms vara företagsekonomiskt rimligt att göra det.

Televerket har förklarat sig berett att pä sikt bedriva
sin verksamhet på sä sätt alt bästa möjliga rättvisa uppnäs.

Remissinstansernas inställning

Postverket påpekar beträffande geografisk rättvisa, att en
helt efterfrå-gestyrd utbyggnad av kabelnät kan få allvarliga konsekvenser för
postdistributionen i glesbygd.

Kulturrådet menar alt principen om geografisk rättvisa är
ett angelägel område av sådan art, att man kan länka sig principen att med
avgifter på vissa varor och tjänster finansiera insatser inom området.

Planverket pekar särskilt på telekommunikationernas stora
betydelse för samhällets rumsliga organisation. Kommitléns förslag får till
följd att befolkningen och arbetsplatserna i mindre orter och i
glesbygdsområden blir de som i sista hand bereds möjligheter att ansluta sig
till kabelnätet. Om telekommunikationerna - och planverket anser all kabel TV
måste ses som ett av de första stegen i etableringen av ett allmänt s. k. bredbandsnät
för telekommunikationer - tilläts byggas ut på renodlat tekniskt-ekono-miskt
sätt, kommer de all verka i geografiskt koncentrerande riktning.
Befolkningsminskningen i de mindre och medelstora kommunerna i skogslänen
liksom i kommunerna i norra inlandet riskerar att permanentas. Konsekvenserna
för den regionala utvecklingen samt mark- och bebyggelseutvecklingen bör
därför belysas innan ställning tas lill formerna för kabelnätsutbyggnaden.

En helt marknadsslyrd utveckling förstärker troligen koncenlrationsten-denserna
lill ett fätal bärkraftiga orter och regioner. En viss stimulans eller styrning
torde vara nödvändig för att utnyttja kommunikationsteknologin i
regionalpolitiska syften, hävdar statskontoret, som också förordar alt en
samlad bedömning av kabelnätens roll i de allmänna telekommunikationsutvecklingen
kommer till stånd.

RRV framhåller viklen av att den massmediala
teknikutvecklingen samordnas med bl. a. del nationella programmet för
mikroelektronik.

Prop.
1984/85:199 140

LO påstår att kommitténs resonemang om både fri etableringsräll
och långsikliga mål om geografisk rättvisa inte stämmer inbördes. Läggs däremot
kabel TV-nät in som ell mål i televerkets långsiktiga strategi för rikstäckande
bredbandsnät kan bl. a. geografisk rättvisa på sikt förverkligas.
Förutsättningen för detla är dock alt televerket tilldelas ansvaret och
uppdraget att lägga näten.

TCO drar ur uppfattningen att utbyggnaden av kabel-TV-nät
är ett första steg i utbyggnaden av ell vittomfattande bredbandsnät den slutsatsen,
att ett kabel-TV-nät har stor infrastrukturen betydelse. Fjärr- och mellanorts-näten
bör, bl. a.av regionalpolitiska skäl, byggas ut planmässigt för geografisk
rättvisa.

SIF-SR finner alt del finns all anledning att undvika en
omfördelning av samhällsresurser till tätbefolkade centra. Det görs bäst genom
en samhällelig utbyggnad av kabelnätet med målet att det skall bli
tillgängligt för alla.

Kalmar kommun gör refleklionen alt den nya tekniken
möjliggör decentralisering men alt det fordras krafttag för att nå en sådan
utveckling. Det är "helt otillräckligt att nöja sig med att televerket
förklarar sig bereu alt på sikt bedriva sin verksamhet så alt bästa möjliga
system kan uppnås".

Stockholms kommun anser att del kommunala inflytandet
behöver stärkas: "Det är nödvändigt för att nå geografisk jämlikhet"
heter del.

Umeå kommun finner inte att förslaget ger godtagbara
garantier för en geografisk rättvis och regionalpoliiiskl medveten
nätutbyggnad.

Örebro kommun siar alt kabel-TV aldrig kommer att stå till
buds för alla hushåll; mindre tätorter och glesbygder kommer alt stå utanför detla
medium.

Också Landstingsförbundet tror att kabel-TV sannolikt
under lång tid kommer alt karaktäriseras av stor geografisk ojämlikhet. Vad
gäller finansieringen föreslår landstingsförbundet att möjligheten undersöks
att avsätta någon del av koncessionsavgiften eller av intäkterna från
satellitsändningar för att bl. a. främja lokal programverksamhet.

Luleå kommun säger sig apropå televerkets redovisade utbyggnadsplaner
(SOU 1984:65 s. 112) "inte kunna acceptera en uppfattning från
statsmakternas eller från televerkets sida alt Sverige slutar i södra Norrbotten".
Utbildnings- och kulturnämnden vid Norrbottens läns landsting och Värmland.
läns landstings förvaltningsutskott anför liknande synpunkter och betonar de
regionalpolitiska kraven på en jämn utbyggnad.

Filmcentrum finner all kommitléns förslag ger uttryck åt
en brist på mediapolilik.

Hyresgäslcrflas Riksförbund har förståelse för aU deV inte
är möjligt aU ge hela landet ett vidgat TV-utbud och vidgad information genom
kabelnät.

Handikappinstiiuiei anknyter till kommitléns resonemang om
geografisk rättvisa och menar alt rättvisan även kräver alt funktionshinder
hos människor kompenseras. Det är angeläget att i del fortsatta arbetet även
behandla denna rällviseaspekl.

Prop. 1984/85:199 141

SFR/SAMRAD anser att televerket genom sin "ställning
som officiellt verk" bör åläggas att underhålla nätanläggning i områden
som av geogra-fiskt-ekonomiska skäl anses olönsamma.

4.4 Kostnadsutjämning

Kommitléns förslag

Del är inte möjligt alt skapa ett system som innebär att
avgifterna frän nätanslutningen och utnyttjandet av näten redan från början
sätts pä en sådan nivå, att det i tätortsområden genereras överskott, vilka
sedan kan subventionera utbyggnaden i glesbygdsområden.

Om det
visar sig att televerket kommer att få svara för den helt övervägande delen av
orlsnätsutbyggnaden, kan det finnas skäl att på nytt ta upp frågan om en genomförd
kostnadsutjämning över landet. En kostnadsutjämning bör då komineras med
riktlinjer som syftar till större geografisk rättvisa.

Remissinstansernas inställning

Postverket gör gällande alt en helt eflerfrågestyrd
utbyggnad av telekommunikationsnät skulle minska poslens möjligheter till egen
kostnadsutjämning.

Kulturrådet delar kommitténs bedömning vad gäller
kostnadsutjämning.

Planverket anser all kommitténs förslag alt taxesättning
av lokala kabelnät skall ske på kommersiella grunder också kommer att fä lill
följd att befolkningskoncentralionen ökar och vill att konsekvenserna skall
belysas innan ställning las.

Kalmar kommun anför att en förutsättning för all nå
decentralisering är att teletaxorna används som ett instrument.

Umeå kommun föreslår en koncessionsavgifi syftande lill
att finansiera ur allmän synpunkt angelägen kabelutbyggnad som annars inte
kommer till stånd.

Örebro kommun konstaterar att kommitténs förslag innebär
att mindre tätorter och glesbygder inte kommer att ha tillgång till kabel-TV.

Enligt Landstingsförbundet är det viktigt all noga följa
hur taxenivån förändras. Del är väsentligt alt laxekonstruktionen inte hindrar
t. ex. patienter pä ett sjukhem att ta del av kabelutbudet.

LO är kritisk till kommitténs förslag i denna del.
Kabelnätutbyggnad skall integreras i televerkets verksamhet - endast då kan
kostnadsutjämning på sikt förverkligas.

TCO anser alt fjärrnäten kan finansieras solidariskt för
att garantera ett landsomfattande stamnät. Lokala nät bör kunna finansieras med
abonnemangsavgifter i enlighet med kommitléns förslag. Frågan bör utredas
ytterligare.

KLYS föreslår all ett särskilt organ bör kunna anförtros
uppgiften att

Prop.
1984/85:199 142

följa bl. a. kostnadsutjämningsfrägan och komma med
korrigerande förslag om så befinns erforderiigt.

yF anser alt kabelnät liksom telenät skall finansieras
solidariskt.

Filmcentrum är starkt kritiskt till förslaget.

Hyresgästernas Riksförbund ansluter sig i huvudsak till
förslaget.

/15F förutsätter att anläggning av kabelnät sker pä ett
sådant sätt att det ger en rättvis tillgång till del ökade utbudet.

4.5 Tekniska standardkrav

Kommitténs förslag

Arbetet med all utarbeta en svensk standard för kabelnät
som används för rundradio och som ligger i nivå med nuvarande
utvecklingsstadium behöver snarast påbörjas.

Behov av en särskild lagstiftning i syfte att åstadkomma
en strikt kontroll av anläggningar och typgodkännande av materiel har inte
påvisats.

En standardisering på frivillighetens grund kan ha stora
fördelar bl. a. med hänsyn lill möjligheten att snabbt genomföra och revidera
standarden.

Remissinstansernas inställning

Enligt televerket är det synnerligen angeläget alt teknikrelaterade
restriktioner begränsas till ett minimum. SIS noterar med tillfredsställelse
att kommitlén föreslår standardisering på frivillighetens grund. SIS stryker
under betydelsen av att i redan etablerade samarbetsorgan nå samför-ståndslösningar
angående fordringar och provningsmeloder för utrustning, komponenter och
kablar. Därigenom kan tekniska regler successivt anpassas lill den tekniska
utvecklingen och bringas i överensstämmelse med internationella standarder.
Ericsson har samma synsätt på standardiseringsfrågorna.

CANT anser att del är nödvändigt att en gemensam standard
etableras beträffande krav på kabel- och antennanläggningar. Det finns redan
sådana gemensamt antagna rekommendationer i branschen och CANT har ett auktorisationssystem.
CANT är tveksam lill en central tillsynsmyndighet för detta. Under inga
omständigheter kan det accepteras all televerket får en sådan uppgift med
hänsyn till alt televerket kan betraktas som en konkurrent och använder
myndighetsfunktionen som konkurrensmedel. SABO påpekar att det nu är aktuellt
alt se över många äldre centralantennanläggningar i deras bostadsbestånd och
att del därför är angelägel att snabbi få fram en svensk teknisk standard för
kabelnät. Riksbyggen instämmer i detla. En framlida sammankoppling av de många
små nätsystemen skulle nämligen underlättas av större klarhet vad gäller
teknisk standard.

SR och LRAB anser att det är av största vikt att man
snarast fastlägger del tekniska systemet för tv- och radiodistributionen i
kabelnätet. Om

Prop.
1984/85:199 143

näten börjar byggas ul med hittills känd teknik, finns del
stor risk att felinvesteringar görsi dvs, att näten efter en lid måste förses
med annan elektronisk utrustning för att klara distributionen av s, k. C-MAC/PACK-ET-signaler,
Med hänvisning till att nälägaren skall tillhandahälla SR-koncernens program,
till de speciella nordiska kraven på ljud- och datakanalen samt till risken för
kapitalförstöring föreslår SR och LRAB att del i direktiven till
standardiseringsorganen för en framlida kabellransmissions-standard slås fast
alt vissa kabelkanaler skall vara transparenta för C-MAC/PACKET-signaler. För
övriga kanaler bör kraven vara sådana, att de nationella, eller lokalt
producerade programmen kan tas emot med den typ av mottagare som f. n. finns i
hemmen utan någon tillsats eller omkoppling. SR och LRAB understryker vikten
av att slandardiseringsarbelel snarast påbörjas och bedrivs med skyndsamhei.

Enligl TU:s mening är det viktigt att de basnät som
televerket planerar att anlägga ges en sådan kapacitet, att utbudet av iv-kanaler
kommer att motsvara efterfrågan. TU förordar alt televerket bygger ut sitt
kabelsystem i form av en s. k. sljärnstruktur varigenom varje hushåll kan få
sin egen anslutning till en växelslation i basnätet. Det är angeläget att det
utvecklas ett dekodersystem som innebär att man kan välja mellan ett
abonnemang-syslem och ett system med debitering för enskilda program ulan att tv-lit-taren
behöver byta dekoder.

Postverket framhåller att varje rikstäckande
distributionsnät är beroende av alt teknisk utrustning på olika håll i landet
kan samordnas. Postverket förordar därför en viss samordning vid uppbyggnaden,
eftersom det annars kan bli omöjligt att till rimlig kostnad upprätthålla ett
nationellt nät för skriftlig kommunikation sedan kabeliekniken etablerats.
Samordningen förefaller enklast att ordna genom att tillstånd lill utbyggnad
förknippas med tekniska minimivillkor. Beslut om detla måste dock fattas efter
ytterligare utredning om en eventuell utbyggnad av ett nät parallellt med televerkels.
Enligt Borlänge kommun torde det vara fullt möjligt att centralt uppställa
renodlade tekniska normkrav för kabelulbyggnaden pä samma sätt som i dag sker
inom planväsendet. Umeå kommun menar alt kommunerna eventuellt bör ges rätt
att föreskriva tekniska normer, då det behövs för att säkerställa
kabelförsörjningen till l.ex. näringslivsmässigl prioriterade områden.

LO förordar att någon form av teknisk minimistandard för kabel-TV-näl
skall krävas och att denna aspekt bör utredas omedelbart. TCO anser all del är
viktigt att etableringen av kabel-TV-nät styrs av tekniska standardkrav.
Annars finns risk för alt anläggningar av dålig teknisk kapacitet kommer till
stånd och au nätanläggare ulan ansvar men med mål att "göra snabba
pengar" kommer in på marknaden. De tekniska standardkraven bör även gälla
för de mindre nät som kommittén föreslår skall undantas från reglering av
tillstånd för sändning.

Prop.
1984/85:199 144

4.6 Finansiering av ombyggnad av fastighetsnät
(Komplettering av ROT-programmet)

Kommitténs förslag

Ett sätt att främja ett långsiktigt motiverat teknikval
borde vara alt hänföra installationen av sljärnformiga fastighetsnät till
räntebidragsgrundande underhållsåtgärd inom del s. k. ROT-programmet om
statligt ränle-stöd vid förbättring av bostadshus. Berörda intressenter bör
aktualisera en komplettering av ROT-programmet på denna punkt, om denna
stödform bedöms vara av värde.

Remissinstansernas inställning

Närradiokommiltén stöder förslag alt modernisering och
utbyggnad av kabelnät skall las in i det bidragsgrundande underlaget för
statsbidrag enligt det bostadspolitiska ROT-programmet. LO tycker att tanken om
någon form av stöd för alt främja en ombyggnad lill fastighelsnäl i sljärn-nätsform
är positiv. Enligt HSB bör det övervägas att ombyggnad av centralantenn hänförs
lill låne- och ränlebidragsgrundande åtgärd, även om den sker utan samband med
ombyggnad i övrigt. Riksbyggen har samma uppfattning. SABO menar att reglerna
för låne- och räntebidragsgrundande åtgärder bör ses över sä att ell
fastighetsnät med långsiktigt god funktion kan finansieras med statligt stöd.

Hyresgästernas Riksförbund uttalar sitt bestämda slöd för
lösningar, som medger individuell anslutning. Förbundet anser att starka skäl
talar mot all abonnenterna tvingas betala för alla tjänster som ett nät
erbjuder även om de inte utnyttjar dem. Del är angelägel alt de boende får ett
starkt inflytande beträffande fastighelsnälen. Installation av sljärnformiga
nät medger individuell anslutning och sådana lösningar bör möjligen rekommenderas
och stödjas av statsmakterna.

Bosiadssiyrdsen har uppfattningen att det i första hand är
de boende och fastighetsägaren som bör bestämma vilken leknik lägenheten skall
vara utrustad med. Det finns därför inte anledning att främja någon viss teknik
genom att lämna stöd lill utbyte av teknik i centralantennanläggningar.
Styrelsen överväger dock att införa slöd lill underhäll av befintliga
centralantennanläggningar. Fastighetsägareförbundet finner del vara väsentligt
att möjligheter ges till någon form av individuell anslutning lill nät.
Hyresgästen betalar dä direkt till nätägare, operatör eller programleverantör.
Det är angeläget att möjlighet till att finansiera en eventuell ombyggnad till
stjärnnät ges lill fastighetsägare/hyresvärd. Men de s. k. ROT-lånen är i regel
ointressanta för privata hyresvärdar på grund av de skattemässiga effekterna.
Däremot är det angeläget alt anslutningen kan anses som sådan standarhöjning
vartill ombyggnadslån kan erhållas. Om hyresvärden finner del lämpligt alt
ansluta sin faslighet till kabelnät är del rimligt att alla hans hyresgäster
får bidra lill kostnaderna genom hyreshöjning på samma sätt

Prop. 1984/85:199 145

som man får göra det för andra standardhöjande gemensamma
anordningar.

4.7 Televerkets roll

4.7.1 Konkurrensneutralitet Kommitténs förslag

Det har i debatten framförts krav på att televerket skall
öppna sin kanalisalion för envar som önskar anlägga kabelnät. Först härigenom
skulle en likvärdig konkurrenssituation uppslå. Televerket har avvisat tanken
bl. a. med hänvisning till sekretesskraven. - Kommittén finner det inre rimligt
att ålägga televerket att upplåta sina anläggningar.

Remissinstansernas inställning

Mol bakgrund av all komplicerade sekretess- och
äganderättsfrågor skulle uppstå om andra gavs tillträde till televerkets kanalisalion
ansluter sig DFR till slutsatsen, att del är inte rimligt att ålägga televerket
alt upplåta sina anläggningar. LO har uppfattningen att kabel-TV utgör en
tjänst i ell bredbandsnät och anser att televerkets ansvar skall omfatta nätets
alla delar. AU televerket skulle ställa sin kanalisalion till förfogande för
envar som önskar anlägga kabelnät tillbakavisar LO på det bestämdaste. RRV
anser att den starka ställning som televerket torde komma alt fä inte är
oproblematisk. RRV förutsätter att del, innan några beslut las i kabel-TV-frågan,
klarläggs vilket ansvar och vilken roll televerket bör ha i ett framtida
informationssamhälle. TCO anser all fjärr- och mellanortsnä-len skall byggas ut
och ägas av samhället genom televerket, medan däremot utbyggnaden av lokala
nät kan ske på kommersiella villkor. Televerket måste spela en huvudroll i
uppbyggnaden av kabel-TV-nät, men televerket bör inte ha någon ensamrätt när
det gäller lokala nät.

NO hävdar att utan ett tillförsäkrat tillträde till
televerkets kulverlar och kanalisationer kommer andra företag att drabbas av
betydande fördyringar. Det är tveksamt om dessa företag kommer all i någon
större omfattning kunna utnyttja den formellt fria elableringsrätlen.
Konkurrensneutralitet mellan televerket och privata anläggare av kabelnät borde
enligl NO:s uppfattning förutsätta alt televerket upplåter sina kulverlar och kanalisationer
lill andra företag.

Sveriges industriförbund menar, alt del uppslår klara
konkurrensnackdelar mellan televerket och andra nälägare, om verket ensamt
skulle kunna utnyttja existerande kanalisalion. En lösning som innebär samutnyltjande
på ekonomiskt lika villkor måste snarast komma lill stånd. Svenska elektronikindustriföreningen
ser en fara för den svenska industrin däri att televerket kan sätta upp
administrativa hinder för andra kabelföretags utnyttjande av televerkets kulvertarför
ledningsdragning. Det är synnerligen angeläget alt televerkets skyldigheter
till denna och annan leverans- 10 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 199

Prop.
1984/85:199 146

beredskap klart formuleras saml att få lill stånd bl. a.
fasta prislistor för televerkets ledningsdragning m. m. Frågan om anläggning av
kabel-TV är i grunden en fråga om konkurrensneutralitet. Föreningen föreslär
att en särskild partsammansatt nämnd inrättas för att handlägga och övervaka
televerkels agerande i de frågor, där konkurrensneutraliteten aktualiseras. Seths
Kabel-TV AB föreslår att bäde Televerkels Kabel-TV-AB eller Televerkels Kabel-TV-Division
och privata förelag skall få tillgäng till televerkets kanalisalion genom köp
eller hyra och hänvisar till en norsk lösning som innebär all televerket lägger
kabel och Televerkets Kabel-TV--Division eller privat anläggare kan köpa den
färdiga anslutningen lill ett fastställl löpmeterpris. Att sälja eller hyra ut
televerkets kanalisalion till privata byggare och lill verkels egna Kabel-TV-AB
för samma pris är en lösning som lill en del tillfredsställer kravet att kabel-TV-verksamhet
ej skall subventioneras av televerkets övriga verksamhet. Ericsson hävdar att
televerket bör anmodas all upplåta plats i kanalisalionen. Delta kan ske l.ex.
genom alt televerket ombesörjer installation av kabel vilken ägs av annan
leverantör.

Enligt LKD är det viktigt alt förelag ges jämbördiga
konkurrensförutsättningar för näianläggning och att statsmakterna stimulerar
konkurrensen inom detta område.

SRL, CANT och LUXOR pekar samtliga på den risk som det
innebär att televerket är samtidigt föreskrivande myndighet, monopolförelag och
affärsdrivande förelag. Lämpliga organisationsformer bör övervägas för att
begränsa riskerna för all konkurtensen snedvrides. Även RDF anser att andra
intressenter bör få tillgång till televerkets kulverlar. Saab Space AB menar
alt frågan om televerkets konkurrensfördelar borde ha blivit föremål för
ytterligare diskussioner i betänkandet. Enligl HSB bör del övervägas all lösa
de säkerhels- och behörighetsproblem som hindrar faslighels-ägaren att använda
av televerket disponerade kanaler i byggnaden för kabel-TV. Riksbyggen har
samma uppfattning.

Riksbyggen menar vidare att sammanslutningar av och
företrädare för bostadskonsumenter, som själva lar initiativ lill etablering av
kabelnät, bör få dra kabel i televerkets kulverlar och kanalisationer. Dessa
frågor bör vara lösta innan lagstiftningen om kabel-TV träder i kraft. Enligt SABO.s
uppfattning bör SABO-förelagen i första hand vara ägare lill näten i de egna
fastigheterna och bostadsområdena. I andra hand bör bostadsföretagen bibehålla
rätten lill ersättning för framlida tjänster via fastighelsnälen.
Bostadsförelag bör också ha rätt att koppla samman fastighelsnäl till sammanhängande
nät. Närradiokommiltén stryker också under det angelägna i att näten kan
kopplas samman.

Hyresgästernas Riksförbund betonar all del för
konsumenterna är viktigt att det skapas reell anläggningskonkurrens till
televerket. Fastighetsägareförbundet instämmer i ledamoten Levins särskilda
yttrande avseende viklen av att konkurrensneutralitet uppnås. SFR/SAMRÅD delar
upp-

Prop. 1984/85:199 147

fattningen att televerket inte bör ha monopolrätligheter
till kabelutbyggnad.

4.7.2 Särredovisning av kostnader Kommitténs förslag

Televerkets engagemang inom kabel-TV-områdei sker i
konkurrens med andra företag och skall drivas med krav på företagsekonomisk
lönsamhet. Vidare skall konkurrensuisati verksamhet bedrivas med stringent
genomförda krav på separat redovisning inom televerket eller i bolagsform.

Det vore värdefullt, om televerket så snart som möjligt
redovisade vilka principer, som kommer att tillämpas i fråga om
kostnadsfördelning vid samutnyltjande av kanalisalion, växelstalioner, byggnader
m. m.

Remissinstansernas inställning

NO betonar starkt betydelsen av alt kommitténs uppfattning
om särredovisning av televerkets kabelverksamhet kommer att omsättas fullt ut
i praktiken. RRV instämmer också i kommitléns krav pä televerket i detta
avseende. Statskontoret anser att televerkets faktiska monopol på orls-nätsutbyggnad
åter aktualiserar frågan om alt på ett ändamålsenligt sätl åtskilja
televerkets uppgifter som statligt affärsdrivande verk med monopol frän de
uppgifter som verket utför i reell konkurrens med andra förelag. Statskontoret
citerar uttalanden i prop 1980/81:66 om att bolagsformen för den
konkurrensutsatta verksamheten har obestridliga fördelar. IFPI-VIDEO och Bonnierförelagen
delar kommitténs uppfattning att televerkets engagemang i kabel-TV skall ske i
konkurrens med andra företag och drivas med krav pä förelagsekonomisk
lönsamhet. Televerkets kabelverksamhet skall redovisas separat och dä den är
utsatt för konkurrens får den inte subventioneras av verksamhet som enligt
statsmakternas beslut skall drivas med ensamrätt. Televerket borde så snart som
möjligt redovisa vilka principer som kommer att tillämpas i fråga om
kostnadsfördelning vid samutnyltjande av kanaler, växelstationer, byggnader m.m.
Televerket har redan ett stort försprång och det bör förhindras att få monopol
pä kabelnät. Verket bör inte heller vara kabeloperalör eller programleverantör
pä andra villkor än andra intressenter. Filmcentrum finner "kommitléns
förtröstan på televerkets samhällsansvar vara anmärkningsvärd. Televerkets
affärsmässiga ambitioner är ju uppenbara och all överlåta utbyggnaden lill dem
förtydligar betänkandets brist på mediapolitisk vilja".

4.8 Etersändningar som komplement till kabelnät m. m

4.8.1 Elersändningar av lokala program Kommitléns förslag

Om man önskar främja en utveckling av lokalt förankrad
sändningsverksamhet bör etersändningar väljas framför sändningar i kabelnät. Härige-

Prop.
1984/85:199 148

nom skulle som regel alla invånare i en kommun eller
region omedelbart kunna nås. Till skillnad från sändningar i kabelnät skulle
dock kanalkapaci-lelen vara begränsad och verksamheten skulle konkurrera om elerutrym-met
med andra tänkbara sändningar.

Remissinstansernas inställning

Televerket instämmer i kommitténs bedömning och tillägger:
"För att den lokala kanalen skall få ell värde inom rimlig lid bör
spridning via lokala etersändare övervägas åtminstone under en övergångslid.
Vid sidan av nuvarande TV-kanaler finns frekvensmässig tillgång lill
ytterligare två markbaserade TV-kanaler, den ena med en något begränsad
täckning. Eftersom även andra förslag till användning av dessa kanaler
framförts får dock de lika behoven prövas i särskild ordning". Kulturrådet
pekar också på möjligheter alt komplettera sändningar i kabelnät med lokala
etersändningar i glesbygdsområden.

Gävle kommun påpekar all det är osäkert om utbyggnaden av
kabelnäten får stor omfattning. Utländska erfarenheter visar att många lokal-TV-bolag
inte är ekonomiskt bärkraftiga. Därför blir elersändningar intressanta. De har
också den fördelen att hela kommunen läcks. Örebro kommun instämmer och menar
alt elersända lokala program har stora fördelar framför sändningar i kabel. En
utveckling av ytterligare ett TV-nät vore därför all föredra.

Angående ljudradiosändningar anser SR-LRAB all lång,
mellan- och korlvågsbanden ej är lämpade för elersändning av lokala program.
Den låga ljudkvaliteten och den stora risken för störningar begränsar användbarheten
i jämförelse med del nu allmänt för ändamålet utnyttjade FM-bandet. Vidare bör
nämnas att enligt tidigare fastställd policyinrikt-ning för lång- och mellanvågsbanden
arbetade Sverige redan vid 1975 års frekvenskonferens för all dessa band i
framtiden skall reserveras för exklusiva tilldelningar för långdistansmottagning.
Kortvågsbanden används internationellt överhuvud tagel ej i korldistansläckning.

LO (SF) finner kommitténs resonemang om radiolänksändarstationer
intressant icke minst mol bakgrund av sin uppfattning om hur glesbygd och
mindre orter skall erbjudas kabel-TV-möjlighel. LO (SF) anser att vidaresändning
av program med hjälp av radiolänk skall vara tillåten.

HSB anför att de praktiska och organisatoriska
förutsättningarna för nätuppbyggnaden är svåröverskådliga. Det vore av värde om
man i ett inledningsskede kunde provisoriskt få koppla samman fastighelsnäl
inom en boendekonsumentorganisation av HSB:s typ via elerlänk. på samma sätt
som nu sker på försöksorlerna. Därmed skulle man kunna skapa underiag för ett
tekniskt och innehållsmässigt bra utbud saml ge även små bostadsrättsföreningar
möjligheter att vinna erfarenhet av sändningarna. En fortsalt verksamhet av
delvis försökskaraklär torde vara motiverad av all hittillsvarande försök inte
fullföljts i planerad omfattning.

Prop. 1984/85:199 149

4.8.2 Radiolänköverföring i kabelnät Kommitténs förslag

Radiolänkar skulle i många fall kunna utgöra
tekniskt/ekonomiskt lämpliga komplement till regelrätta sändningar via kabel
vid etablerandet av större nät för kabel-TV. Radiolänkar bör i den
radiorättsliga regleringen sä långt som möjligt jämställas med kabelanvändning.
De tekniska lösningar som väljs bör inte vara sådana, att överspill från
utländska direktsändande satelliter omöjliggörs.

Remissinstansernas inställning

SR-LRAB delar kommitléns påpekande att uppenbar risk
föreligger för att radiolänksändare kan störa mottagningen från
kommunikationssatelliter. Det bör påpekas att problemet växer ju längre norrut
motlagningssta-lionerna befinner sig, eftersom elevaiionsvinkeln för antennerna
minskar med ökad latitud. Instrålningsrisken från länksändarna ökar därmed och
är stor i synnerhet i norra Sverige. Problemet är anmält till och kommer att
diskuteras vid den världsomfattande ITU-konferensen 1985 (WARD/ORB 85).

DFR påpekar all radiolänksändare kan störa mottagningen på
stora avstånd, upp lill tio mil. Kommitténs slutsals är alt man f. n. inte
skall ge mottagningsstationerna något företräde, men att televerket samtidigt i
sin länkutbyggnad i möjligaste mån lar hänsyn till eventuellt existerande mottagningsenheter.
Enligl DFR:s mening ger detta televerket en ytterligare klar konkurrensfördel,
eftersom televerket kommer att ha enklare att planera för slörningsfrihet i
sina egna stationer och störningsrisken kommer all kunna bli ett hinder för en
verklig etableringsfrihet om inte ett klarare ansvar åläggs televerket att lösa
svårare störningsproblem. Ett sådant ansvar motiveras av att endast televerket
förfogar över de medel med vilka störningarna kan undanröjas nämligen
frekvensbyte på kritiska länksiräckor eller omläggning till fiber- eller
kabeltransmission av aktuella länkslräckor. Mot bakgrund av ovan anförda skäl
vill DFR föreslå att televerket åläggs ett ansvar för alt uppkomna, svårare
störningar från radiolänkar i jordslalioner för mottagning av salellilsignaier
för matning av kabel-TV-näl undanröjs.

Seth's
Kabel TV AB anför om radiolänköverföring i och till kabelnät: Televerket Radio
har under de gångna åren byggt ut ell rikstäckande radiolänknät. Det är brist
på frekvenser för radiolänköverföring nu och i framtiden. Vi förutsätter att
Televerkets Kabel-TV Division ej skall ha någon särställning, när del gäller
att få använda radiolänköverföring. Vi •bedömer del också ineffektivt alt bygga
upp flera parallella radiolänkförbindelser t. ex. på sträckan Stockholm —
Göteborg. Vi föreslåratt Televerket Radio distribuerar radiolänk: Dansk TV via
Göteborg lill Stockholm och Finsk TV via Stockholm till Göteborg. Såväl privata
byggare som

Prop.
1984/85:199 150

Televerkets Kabel-TV Division köper tjänsten till samma
pris av Televerkets Radio, Tilldelning av frekvenser sker nu av Televerket
Radio. Om man tilldelas en frekvens på 11 GHz-bandet. finns utrustning att
tillgå. Tilldelas man en frekvens på 19 GHz-bandet, kommer den utrustningen au
vara betydligt dyrare och tilldelas man en udda frekvens, tillkommer
utvecklingskostnader. För att få en rättvis fördelning av frekvensområden
hemställer vi att Kabelnämnden också här skall ha avgörande beslut, när det
gäller tilldelning av frekvenser för radiolänköverföring i och till kabelnät.

Värmlands läns landstings förvattningsuiskoti har
förståelse för att kombinationer med lokala etersändningar kräver en noggran
prövning och utgår från att regeringen i den fortsatta behandlingen av
mediefrågorna finner det angeläget alt återkomma till dessa möjligheter som har
särskilt intresse när del gäller utvecklingen av en lokalt och regionalt
förankrad TV-verksamhet. 1 debatten har anförts att erfarenheter finns från
bland annat danska försök med sådana kombinerade eter- och kabelsändningar. En
teknisk lösning som nämnts i detta sammanhang innebär all en av de för
närvarande tvä lediga kanalerna i del befintliga riks-TV-nätet reserveras för
regional/lokal TV-verksamhet, eventuellt i kombination med när-TV-verksamhet i
lokala kabelnät. Redan med dagens teknologi kan antalet tillgängliga
radiofrekvenser ökas så att etersändningar över mindre områden blir möjliga.

4.8.3 Mottagningsstationer för kommunikationssatellit
sändningar Kommitténs förslag

Det skall vara fritt all, sett utifrån aspekten siörningsrisker,
sätta upp en motlagningsstation för kommunikationssatellitsändningar.

Remissinstansternas inställning

Televerket känner oro för konsekvenserna av störande
utstrålning från undermåliga anläggningar. Televerket kommer därför att
fortsätta arbetet med att utarbeta tekniska normer och kommer vid behov att
föreslå nödvändig lagstiftning. Detta kan i så fall lämpligen ske i samband
med den fortsatta översynen av radiolagen.

SRL, CANT och Saab-Space AB lar också upp frågan om
alternativ lill kabelnät.

SRL. CANT anför: "I belänkandet utgår man från
förutsättningen att ett rikstäckande stamnät kommer all byggas upp. Vi bedömer
att detta kommer alt la avsevärd lid. Inom de närmaste åren kommer däremot en
snabb utveckling av lokala cenlralantennanläggningar att ske med möjlighet att
förutom hittillsvarande programöverföring även kunna distribuera program från
satelliter respektive lokall producerat programmalerial. Vi anser del vara av
stor vikt alt en sådan verksamhet ges utvecklingsmöjligheter inom ramen för den
kommande lagstiftningen."

Prop.
1984/85:199 151

I Saab Space AB:s yttrande anförs: "Vi är medvetna om
alt kommitténs direktiv är starkt kopplade till en framtida utbyggnad av
kabelnät. Den geografiska aspekten på utbyggnaden liksom möjligheten alt
använda alternativ leknik, behandlas dock alltför summariskt. Vi menar att kommiltén
borde ha belysl konsekvenserna för främst våra glesbygdsområden av ett relativt
omfattande och attraktivt utbud av radio- och TV-program via direktsändande
satelliter. Speciellt borde därvid programinnehållet i ett nordiskt TV-satellitsystem
diskuterats med hänsyn till glesbygdsbefolkningens berättigade krav på ett
tillfredsställande programutbud i närlid och i ett scenario ulan tillgång till
kabelsystem".

5 Användning av kabelnät

Kommittén har i belänkandet behandlat de frågor som berörs
i detta avsnitt (= Användning av kabelnät, 12.4-12.6) även i avsnitt 12.7
Regler och villkor för sändningar i kabelnät av radio- och TV-program lill
allmänheten i bostäder. 1 föreliggande avsnitt redovisas vissa mer
övergripande synpunkter på utredningens förslag. I övrigt hänvisas lill del följande
avsnittet med remissinstansernas synpunkter i anledning av avsnitt 12.7 i
kommitténs betänkande.

Följande
60 instanser har yttrat sig om eller kommenterat förslagen i kapitel 12
Användning av kabelnät för massmediala ändamål Avsnitt 12.4 Vilka roller kan
urskiljas i verksamheten i ett kabelnät?. Avsnitt 12.5 Fri sändningsrätt
gentemot det allmänna eller tillstånd för sändning och Avsnitt 12.6 Fri resp. lillständspliktig
sändningsverksamhet. JK, televerket, NO, kulturrådet, radionämnden. DFR. statskontoret,
närradiokommiltén. Borlänge kommun, Gävle kommun, Kalmar kommun, Kungsbacka kommun.
Lunds kommun, Stockholms kommun, Sundsvalls kommun, Umeå kommun, Västerås
kommun. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, SR, LRAB, UR, SAF, TA,
LO, TCO, KLYS, Svenska leaterförbundet, SFF, SJF. SIF-SR. SAMI. Sveriges
industriförbund, SRL, CANT, RDF, Luxor, Esselte Video AB, TU, Folkets
Husföreningarnas riksorganisation. IFPI Video, Filmcentrum, HSB, Riksbyggen,
SBC. SABO, Hyresgästernas Riksförbund, Sveriges viltaägareförbund, HCK,
Handikappinstitutet, Riksförbundet Hem och Skota, SFR/SAMRÅD, Filadelfiaförsam-lingen
i Stockholm, Sveriges Närradioförbund, Smålandsposten, Sundsvalls tidning.
Utbildnings- och kulturnämnden vid Norrbottens läns landsting. ABF, Värmlands
läns landstings förvattningsuiskoti, DIK-förbundet och PK.

Prop.
1984/85:199 152

5.1 Olika roller och aktörer

Kommitténs förslag

I ett kabelnät kan olika roller och aktörer urskiljas: NäianläggarenlNä-lägaren
bygger och svarar för driften av kabelnätet.

Kabeloperaiören tillhandahåller (= distribuerar)
tjänsterna i nätet och ser till att gällande regler följs.

Programleverantören tillhandahåller (=levererar) program
eller tjänster, som kabeloperatören i sin tur distribuerar lill abonnenterna i
kabelnätet.

Remissinstansernas inställning

Närradiokommiltén finner massmediekommilténs distinktion
mellan de tre rollerna i kablarna vara användbar och kunna godtas som
beskrivning av en juridisk rollfördelning. Däremot anser närradiokommiltén att
ansvarsfördelningen mellan rollerna bör bli en delvis annan än den som massmediekommiltén
föreslår. Enligt närtadiokommiltén skulle det vara bättre om allt ansvar i
första hand förläggs lill en och samma huvudmannaroll och att andra, lokalt
betingade lösningar endast väljs i andra hand. NärradiokommiUén skisserar i
sill yttrande en lösning:

"Operatören bör vara huvudansvarig för driften i
kabelnäten. Med operatörens ansvar skall också följa ett ansvar för
programinnehållet. Operatören skall dock kunna upplåta en kanal lill programulgivare
med eget iryckfrihetsansvar och som utsetts av olika programleverantörer. Operatörsrollen
bör förstärkas och preciseras. Med denna grundsyn blir nälägarens roll att
tillhandahålla ett fungerande kabelnät. Normalt skall nälägaren ansvar ej
sträcka sig längre, men nätägarrollen skall kunna utvidgas lill rådighet över
innehållet i kanalerna om andra intressen saknar engagemang för
programverksamheten."

KLYS stryker under vikten av alt ansvaret för verksamheten
inte splittras upp på alltför många händer. Operalörsfunklionen är av central
betydelse. KLYS tillstyrker i huvudsak de regler som föreslås för tillstånd
att vidaresända program resp. upplåta kanaler i kabelnät. KLYS instämmer i
förordet för alt verksamheten bedrivs frislående från SR-koncernen. Delta underiätlar
realiserandet av en av KLYS/COPYSWEDE lanserad princip på medieområdet,
nämligen alt avtal om utnyttjandet av upphovsrätlsligl skyddade prestationer bör
ske så nära det faktiska utnyttjandet som möjligt. KLYS menar också alt
samhället har anledning att ställa upp regler som tvingar operatören att
"göra rätt för sig". KLYS tillstyrker ett regel-syslem som möjliggör
sådan kontroll. SAMI anför liknande synpunkter.

TA förordar sändningsfrihet enligl en modell som innebär
alt nälägaren inte har något inflytande över vare sig programutbud eller
programinnehåll. Nätägarens roll i kabel TV-verksamhet inskränkes till den
uppgift som televerket i dag har när del gäller sändning av program från
Sveriges Radios olika bolag. Enligt TA är del av vikt att begränsa televerkets

Prop.
1984/85:199 153

uppgifter lill att gälla ansvar för kabelnätet som sådant.
"Att tilldela televerket, som är ett statligt monopolföretag, någon annan
roll än den som har direkt samband med anläggning och underhäll av kabelnät
skulle uppenbart strida mot en forell öppet samhälles fortbestånd grundläggande
princip." .., "Principen, som finns inskriven i TF, garanterar varje
svensk medborgares rätt att till 'säkerställande av ett fritt meningsutbyte och
en allsidig upplysning' ge uttryck åt sina tankar och åsikter och 'meddela
uppgifter i vad ämne som helst' utan 'några av myndighet eller annat organ i
förväg lagda hinder".

TU anser
att man redan i en mer provisorisk lagstiftning bör eftersträva en klarare och
mer renodlad utformning av de olika funktioner som skall fullgöras i samband
med kabelsändning. TU anför: Nätägarefunktionen är att anlägga och underhålla
kabelnät. Uthyrarfunklionen består i att hyra ut del tillgängliga
sändningsutrymmet (= ställa ett kommunikationsnät lill förfogande). Sändarens
funktion är att bedriva en programverksamhet.

Sveriges Närradioförbund
utgår från alt den frihet och det ansvar som föreningarna har i närtadiosändningar
även kommer all gälla kabelsänd TV, även om programansvaret här ligger hos
operatörsförelaget och inte hos den enskilda sändande organisationen.
Programansvaret måste utformas så att direktsändning av program inte
förhindras.

Smålandsposten anför:

"Det är av vikt för vidarespridning av lokala TV-program
per tråd att så stor frihet som möjligt ges programleverantörerna. Det är
alltså angelägel alt lagstiftningen utformas så, all så få hinder som möjligt
finns för lokala operatörer all få sändningstillstånd. Eftersom Smp är ett
tidningsförelag anser vi all det inom företagel finns en journalistisk
kompetens alt även bedriva kabel-TV-verksamhet. Det är av yttersta vikt att man
inom ka-bel-TV-lagsliflningens ram ger möjlighet för operatörer att kritiskt
kunna granska det samhälle man opererar i. Därför anser vi det angeläget all
lagstiftningen inte försvårar för tidningsföretag att operera i näten, i egna
kanaler. Del måste stå fullt klart för titlarna vem det är som sänder när en
viss kanal slås på. Vi biträder alltså kommitténs förslag att tidningsföretag
och andra enligl civilrätlsligt avtal skall erhålla sändningsrält i egen kanal
från nätägaren. Däremot finner vi del märkligt att relationen nätägaren-operalören
i kommitténs förslag har fåll en utformning, som strider mot tryckfrihets- och radiorätlslig
lagstiftning."

Sundsvalls tidning är kritisk mot kommitténs förslag och
undrar bl. a. hur de målsättningar om lokalt förankrad programverksamhet som
ett väsentligt kullur- och mediapoliliskt värde i utbyggnaden av kabel-TV, som
ullrycks överst på sid. 268, skall kunna förverkligas. Sundsvalls tidning
fortsätter:

"Belänkandet ger rätten till den programpolitiskt
attraktiva biten, salellilprogrammen, nära nog uteslutande till nätägaren -
Televerket - och tycks sedan mena att operatörens ekonomiska stabilitet skall
få sina tillskott från idealitetens djupa brunnar. Den ekvationen går inte
ihop med de

Prop.
1984/85:199 LM

uttalade målsättningarna vare sig om ekonomisk stabilitet
eller närsam-hällsförankring och därmed som kulturpolitisk motvikt lill
satellitutbudet."

Enligt PA' är det viktigt att betänkandets innebörd för
yttrandefriheten inte tunnas ut genom otydliga beskrivningar av de till sin
karaktär särskilda funktionerna som nätägare, nätuthyrare och
programansvarig. '

5.2 Samspelet mellan olika funktioner eller roller

Kommitténs förslag

Man kan inte utgå frän alt nätkapacitet kommer alt vara en
obegränsad resurs i framtiden.

Ett garanterat tillträde lill näten för olika parter som
önskar sända leder därför lill behov av samordning eller köordning. Denna
uppgift bör inte åvila nätägaren.

En rimlig avvägning är i stället, att ett system skapas
med ett,visst utrymme - l.ex. en kanal —, där de som önskar sända lokall är
tillförsäkrade tillträde.

Ansvaret för verksamheten i denna kanal bör ligga på ett
särskilt, lokalt förankrat organ.

Därutöver bör nälägaren på affärsmässiga grunder kunna
förfoga över nätet, med undantag av kanaler som obligatoriskt måste
tillhandahållas ( = de existerande nationella radio- och TV-kanalerna).

Remissinstansernas inställning

Det är främst fyra delar av det ovan refererade förslaget
som föranleder kommentarer. Fördel första: Den särskilda lokala kanalen. Fördel
andra: Det lokala operaiörsförelagets ansvar för verksamheten i den särskilda
lokala kanalen. För det tredje: Nälägarens ansvar för programinnehållet i
upplåtna kanaler. För del fjärde: Principen alt de existerande nationella
radio- och TV-kanalerna obligatoriskt måste tillhandahållas.

Förslaget om en gratiskanal för lokala sändningar som
villkor för att få tillstånd till satellitsändningar kommenteras av bl.a.
televerket. Svenska kommunförbundet, Kungsbacka kommun. Stockholms kommun.
Landstingsförbundet. UR, LO, TCO, SJF, KLYS, SIF-SR.

Televerket anför: Kommitténs fäster i sina skrivningar
stor vikt vid att man i kabelnäten har möjlighet till en lokal
programverksamhet. Kommitléns förslag innebär dock sådana restriktioner för
den lokala programverksamheten, att den lokala kanalen knappast kan förväntas
utvecklas till ett lokalt, engagerande alternativ lill övriga tillgängliga
kanaler. Det vore, enligl televerket, olyckligt om den lokala TV-kanalen enbart
skulle bli en dåligt utnyttjad leknikinveslering.

Svenska kommunförbundet delar kommitténs bedömning, att
lokala egensändningar i kabelnät är ett myckel värdefullt tillskott i den
lokala

Prop.
1984/85:199 155

kultur- och mediemiljön. Egen programproduktion stimulerar
eget skapande och underlättar kritisk distans lill massmedieutbudet. Lokala
programsändningar kan skapa balans i mediet i förhållande till det utbud som
kommer via satelliter m.m. Den särskilda lokala kanalen för lokala egensändningar
ger möjlighet för organisationer, föreningar och enskilda att utnyttja sin
yttrandefrihet. Även för den kommunala informationsverksamheten kan lokala
sändningar bli betydelsefulla, anser Svenska kommunförbundet. Kungsbacka
kommun anför liknande synpunkter, liksom Stockholms kommun.

Landstingsförbundet påpekar alt lokala sändningar kan
komma alt användas även i den landstingskommunala informationsverksamheten.
Landstingsförbundet anser att undantag från förbudet att koppla ihop kabelnät i
flera kommuner bör kunna göras l.ex. för direklsända inslag frän regionala
kulturarrangemang och landstingsmöten.