Prop. 1984/85:203

Regeringens skrivelse

1984/85:203

med redogörelse för en
översyn av terrängkörningslagstiftningen;

beslutad
den 18 april 1985.

Regeringen
bereder riksdagen tillfälle alt ta del av vad som har tagits upp i bifogade
utdrag av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar SVANTE LUNDKVIST

ANNA-GRETA
LEIJON

1 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 203

Skr.
1984/85:203

Skr. 1984/85:203 2

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1985-04-18

Närvarande:
statsrådet Lundkvist, ordförande, och statsråden Leijon, Peterson, Andersson,
Boström, Bodström, Göransson, Gradin, R. Carisson, Holmberg. Hellström, Wickbom

Föredragande:
statsrådet Lundkvist

Skrivelse
med redogörelse för en översyn av terrängkörningslagstiftningen

1
Inledning

Terrängkörningslagen
(1975:1313) trädde i kraft den 1 januari 1976 (prop. 1975/76:67, JoU28, rskr
130). Lagen innehåller bl. a. ett generelh förbud mol körning i terräng med
terrängfordon och motorfordon på barmark saml på snötäckt skogsmark med plant-
eller ungskog om det inte är uppenbart att körningen kan ske utan risk för
skada på skogen. Inom vissa Qällområden som bestäms av regeringen gäller även
generellt förbud mot terrängkörning på all snötäckt mark. Terrängkörning i
övrigt är avsedd att regleras med selektiva förbud som meddelas av
länsstyrelsen.

Regeringen
har i lerrängkörningsförordningen (1978:594) utfärdat föreskrifter om bl. a.
undantag från lertängkörningslagen och angivit tolv fjällområden inom vilka
förbud mol körning i terräng råder.

Trafikreglerna
för den körning i terräng som är tillålen finns i lertänglra-fikkungörelsen
(1972:594), där också de tekniska kraven på lertängfordon anges. Vidare finns
bestämmelser om kommunens möjligheler alt meddela lokala föreskrifter om trafik
i tertäng. Sådana föreskrifter får bl. a. avse förbud mol trafik med fordon av
visst slag samt färdhaslighei.

Riksdagen
har i skrivelse den 9 december 1981 (rskr 1981/82:75) fill regeringen anmält
beslutet att som sin mening ge lill känna vad jordbruksutskottet (JoU 1981/82:
15) anfört med anledning av motionerna 1980/81: 782 och 1981/82:1772. I
betänkandet framhöll jordbruksutskottet bl. a. aU en samlad översyn av gjorda
erfarenheter under de nära sex år som terrängkörningslagen varil gällande
framstod som motiverad. En sådan översyn borde bl. a. innefatta en undersökning
av behovet av ylteriigare begränsningar av snöskotertrafiken lill skydd för
såväl allmänna som enskilda intressen.

Med
anledning av riksdagens beslut uppdrog regeringen den 4 mars 1982

Skr.
1984/85:203 3

åt
statens naturvårdsverk all företa den översyn av erfarenheterna av terrängkörningslagen
som riksdagen funnit motiverad. Naturvårdsverket skulle vid översynen, efter
samråd med irafiksäkerhetsverkel, beakta vad trafikutskottet anfört om
snöskotrar i sitt betänkande (TU 1981/82: 3) om trafiksäkerhet och
trafikföreskrifter m, m.

Statens
naturvårdsverk har till regeringen i en skrivelse den 9 mars 1984 med bifogad
PM av den 20 februari 1984 redovisat uppdraget rörande översyn av lertängkörningslagen.
Naturvårdsverkets skrivelse och en sammanfattning av promemorian bör fogas till
protokollet i detla ärende som bilaga 1. Redovisningen har remissbehandlats. En
förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av yttrandena bör
fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Jag
föreslår all regeringen nu för riksdagen redovisar den gjorda översynen och
därav föranledda ställningstaganden.

Jag
har i detla ärende samrått med chefen för kommunikationsdepartementet.

2
Föredragandens överväganden

2.1
Lagstiftningens principiella inriktning

Enligt
lertängkörningslagen råder förbud mol körning i terräng med lertängfordon och
motorfordon på barmark saml på snötäckt skogsmark med plant- eller ungskog, om
del inte är uppenbart au körningen kan ske utan risk för skada på skogen.
Vidare är lertängkörning förbjuden inom tolv störte fjällområden. Med stöd av lertängkörningslagen
har också flera länsstyrelser begränsat eller förbjudit terrängkörning inom
vissa andra områden. Körning i tertäng på snötäckt mark är i övrigt tillåten
med de begränsningar som följer av bl. a. brottsbalkens beslämmelser om straff
för lagande av olovlig väg.

I min föredragning i
anslutning lill förslaget om nu gällande lerrängkör-ningslagstiflning log jag
upp frågan om all införa ell generellt förbud mot lertängkörning i hela landet.
Jag uttalade därvid sammanfattningsvis (prop. 1975/76:67 s.33) alt jag anslöt
mig lill uppfattningen att del behövs en effektiv rättslig reglering för att
komma lill rätta med ölägenheterna av terrängkörning men att det inte är
nödvändigt all införa ett generellt förbud mot sådan körning. 1 stället
förordade jag i huvudsaklig överensstämmelse med naturvårdsverkels förslag alt
ett generellt förbud för hela landet infördes mol barmarkskörning och att
generella förbud också infördes mot körning på snötäckt mark dels inom de delar
av fjälltrakterna som regeringen bestämmer, dels i alla skogsföryngringar. 1
övrigt borde körning med snöskoter på snötäckt mark vara tillålen med de
begränsningar som följer av bl. a. brottsbalkens bestämmelserom straff för
lagande av olovlig väg. I den mån lertängkörning inom visst område kunde
medföra olägenhet från

Skr. 1984/85:203 4

naturvårdssynpunkt eller annan allmän synpunkt borde det
emellertid ankomma pä länsstyrelsen att förbjuda eller meddela föreskrifter för
körningen. Dessutom borde i jaktlagstiftningen införas förbud all medföra
jaktvapen på terrängfordon. Viss komplettering av dåvarande vinlerlednät med
särskilda skoierleder borde också komma lill stånd.

Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag på nytt
övervägt frågan om ett generellt förbud mot lerrängtrafik och funnit all flera
skäl lalar för ett sådant förbud. Flera av de olägenheter som berör
naturvärden, friluftslivet samt jordbruket, skogsbruket och rennäringen skulle
sannolikt minska. Terränglrafiken kan bli lättare att övervaka. Lagstiftningen
skulle komma att utgå från samma principer som i Norge, vilket bl. a. skulle
medföra att enhetliga färdregler kan gälla på ömse sidor om den gemensamma riksgränsen.
Bland de skäl som lalar mol ett generellt förbud nämner verket följande. Ett
generellt förbud hindrar i praktiken terrängtrafik inom många områden där
sådan trafik kan äga rum ulan ölägenheter. Länsstyrelserna får, framför allt under
ett initialskede, en betydligt ökad belastning av ärenden rörande avgränsning
av lämpliga skolerområden, leddragning, generella undanlag och enskilda
dispenser. Problemen med att kunna skilja pä nöjes- och nyttotrafik skapar
svårigheter vid dispens-givning och olika regionala bedömningar kan ge upphov
till motsättningar mellan olika grupper. Efterlevnaden av ett generellt förbud
kan bli ofullständig och de positiva effekterna i motsvarande grad reducerade,
eftersom det bland skoleråkarna finns en stark opinion mol ett generellt
förbud och möjligheterna lill övervakning är myckel begränsade.

Enligt naturvårdsverket tyder uppgifter på att problemen
med snösko-lertrafik allmänt sett är särskilt stora kring tätorter. Verket
bedömer dock att det redan inom ramen för gällande lagstiftning finns
förutsättningar all påtagligt minska olägenheterna. Allt fler kommuner har
under senare tid utnyttjat de möjligheter som finns till reglering av
terrängtrafiken med stöd av lerränglrafikkungörelsen. Länsstyrelserna har i
varierande omfattning utnyttjat möjligheten att reglera terränglrafiken med slöd
av terrängkörningslagen. Verket pekar på denna möjlighet - som med fördel kan
kombineras med beslut om särskilda skoierleder - som ell sätt alt även fortsättningsvis
undanröja eller förebygga vissa ölägenheter. Enligt naturvårdsverket skulle en
annan principiell inriktning av lagstiftningen främst drabba de delar av landet
där skotern under en betydande del av året blivit ell naturligt inslag i både
arbets- och friluftslivet. Del skulle därför bli nödvändigt med många undanlag
- både generella och individuella - med därav betingat administrativt arbete.
Detta skulle berörda länsstyrelser enligt lämnade uppgifter knappast klara med
tillgängliga resurser. Naturvårdsverket anser all goda skäl kan anföras såväl
för den nuvarande ordningen med selekliva förbud som för den andra med ell
principiellt förbud. Vid den slutliga avvägningen mellan de båda ståndpunkterna
har naturvårdsverket dock funnit övervägande skäl tala för att i allt
väsentligt bibehålla

Skr.
1984/85:203 5

den nuvarande lagstiftningens principiella inriktning.
Avgörande för denna ståndpunkt har varit att snöskotern kommit att bli ett
hjälpmedel både under arbele och fritid som många människor svåriigen kan
avvara.

Jag anser i likhet med naturvårdsverket och flertalet remissinsianser
all regleringen av tertängtrafiken även i fortsättningen bör bygga på nuvarande
principer.

2.2 Körning i terräng med traktor och motorredskap

Naturvårdsverket föreslog i sin redovisning lill
regeringen år 1975 att förbudet mol körning såväl på barmark som i plant- och
ungskog skulle omfatta alla slag av motordrivna fordon. Undanlag förutsattes
gälla för utpräglad nyttotrafik, såsom körningar i samband med jord- och
skogsbruk och renskötsel. Det generella förbudet i 1 § lagen kom dock att
omfatta endast lertängfordon och motorfordon. Som motorfordon anses inte traktorer
och motorredskap. Däremot kan enligl 3 § förbud eller föreskrifter meddelas
beträffande körning med alla slags motordrivna fordon.

Enligt
naturvårdsverket utgick man vid tidpunkten för terrängkörnings-lagens lillkomsl
från all traktorer och motortedskap utnyttjas enbart för nytioändamål. Så är
enligt vad verket anför i sin nya redovisning inte fallet. Framför allt
ungdomar bygger om bilar till fordon som klassificeras som traktorer eller motortedskap.
Dessa fordon används huvudsakligen för nöjesändamål. Den främsta orsaken till
ombyggnaden torde vara att körkort inte behövs för körning av dessa fordon,
utan endast trakiorkort. Ett sådant kan erhållas redan vid 16 års ålder. Med
hänsyn till den angivna utvecklingen anser naturvårdsverket att förbuden mot körning
i terräng enligt I § terrängkörningslagen bör omfatta alla slag av motordrivna
fordon, alltså även traktorer och motorredskap. Som en följd av detta bör
också 1 § lerrängkörningsförordningen ändras så att nyttotrafik i terräng undantas
från del generella förbudet, oavsett vilket fordonsslag som används.

Flertalet
remissinstanser tillstyrker eller har ingen erinran mot förslaget i denna del.
Några remissinstanser är kritiska. Vägverket påpekar att verket vid vägarbete
och speciellt vid nybyggnad av väg har behov all uilnyllja terräng för
transport mellan arbetsplats och befintlig väg med i första hand motorredskap.
Skogsstyrelsen anser alt störningar orsakade av traktorer och motortedskap inte
bör regleras genom lertängkörningslagen. Dessa fordon är enligl skogsstyrelsen
i allt väsentligt utpräglade arbetsredskap för näringsverksamhet. Det är i
många fall omöjligt att skilja själva körningen från arbele med redskapet. Det
naturliga är alt inte bara körningen ulan alla delar av verksamheten bedöms
enligt samma regler.

För egen del vill jag anföra följande. I likhet med vad
vägverket och skogsstyrelsen framhåller bör man behälla den nuvarande
ordningen, varigenom lagens förbud mot barmarkskörning inte omfattar traktorer
och ti
Riksdagen 1984/85. 1 samt. Nr 203

Skr. 1984/85:203 6

molorredskap.
Min bedömning grundar sig huvudsakligen på praktiska skäl. Skulle alla
motordrivna fordon omfattas av lagen, måste bl. a. drygt 300000 molorredskap,
som huvudsakligen används för nytioändamål och som är av mycket skiftande slag,
ändå behöva undantas från lagens beslämmelser genom administrativa
föreskrifter. Besvärliga avgränsningsproblem skulle uppkomma. De problem som
uppkommer därigenom står inte i en rimlig proportion till vad som skulle kunna
vinnas genom ett ändrat system. Jag vill peka på alt länsstyrelsen har
möjlighet alt enligt terrängkörningslagens 3 § förbjuda körning även med
traktorer och motorredskap eller meddela särskilda föreskrifter för körning
med sådana fordon. Det är angeläget all berörda myndigheter följer
utvecklingen av sådan nöjeskörning med dessa fordon som verket beskrivit och
vid behov reglerar denna trafik med slöd av nu gällande lertängkörnings- och vägtrafiklagsiiftning.

2.3
Körning på snötäckt åkermark

Av
bestämmelserna om lagande av olovlig väg i 12 kap. 4§ brottsbalken följer all körning
i tertäng med t. ex. snöskoter inte får ske på mark där det finns risk för
skador. Enligl naturvårdsverket talar de erfarenheter som erhållits under översynsarbelet
för all del inte sällan föreligger sådan risk vid körning med skoter på viss
typ av jordbruksmark även när den är snötäckt. Bestämmelserna i brottsbalken
har enligl naturvårdsverket inte visat sig tillräckliga för all undanröja
ölägenheterna av sådan körning. Verket anser alt skyddet av åkermarken inte
bara är av vikt för den enskilde markägaren ulan också är ell allmänt intresse.
Av denna anledning har verket övervägt förslag i syfte att åstadkomma ett
förbättrat skydd för sådan snötäckt mark. Något generellt förbud mot körning på
snötäckt åkermark föreslås inte. För all komma till rätta med en del av de
ölägenheter som kan uppslå vid trafik på snötäckt åkermark har verket i
stället för avsikt att i verkets allmänna råd för tillämpningen av terrängkörningslagen
ange att länsstyrelsen med stöd av 3 § terrängkörningslagen bör förbjuda
trafik med motordrivet fordon också på snötäckt åkermark då det finns skäl för
det. Beslut om lokala förbud mol körning på åkermark bör fattas av
länsstyrelsen efter samråd med kommunen och bör gälla störte sammanhängande
områden, t. ex. delar av kommun eller runt tätorter. Undantag bör medges för körning
för jord- och skogsbrukels behov.

Huvuddelen
av remissinstanserna tillstyrker eller har ingen erinran mol naturvårdsverkets
ställningstagande att inte föreslå något generellt förbud för körning på
snötäckt åkermark. Lantbruksstyrelsen framhåller att skador på åkermark lär
variera mellan olika delar av ett län. Del kan därför vara lämpligt alt resp.
länsstyrelse får fatta beslut om förbud för allmänheten all köra på åkermark.
Lantbrukarnas riksförbund/Sveriges skogsägareföreningars riksförbund (LRF/SSR)
föreslår däremot i ett gemensamt yll-

Skr.
1984/85:203 7

rande att - om ett generellt förbud inte införs i hela
landet mot terrängkörning på snötäckt mark - ett generellt förbud införs för körning
på all åkermark med undantag för markägarens egen trafik. Länsstyrelserna i
Gävleborgs och Västerbottens län har framfört liknande åsikter liksom Svenska
naturskyddsföreningen. Länsstyrelsen i Västerbottens län kan också länka sig
selekliva förbud då körning på snötäckt åkermark är ett problem som främst
uppslår i samband med tätbebyggelse. Länsstyrelsen förordar därför i stället
all kommunerna får möjlighet alt besluta härom.

Jag
ansluter mig till naturvårdsverkets uppfattning i denna fråga. Enligt min
mening är den möjlighet som länsstyrelsen nu har all besluta om förbud eller
föreskrifter för lertängkörning inom områden som inte omfattas av de generella
förbuden det bästa sättet att åstadkomma en rimlig avvägning mellan å ena sidan
skyddsinlressena och å andra sidan behovet av att vintertid kunna färdas i
väglösa eller vägfalliga områden.

2.4 Barmarkskörning i samband med renskötsel

Terrängkörning i direkt samband med renskötsel får enligl
1 § första stycket punkt 6 lerrängkörningsförordningen ske ulan hinder av de
generella förbuden mot körning på barmark, i skogsföryngringar och i fjälltrakterna.
Naturvårdsverket har framhållit att samerna under de senaste fem åren tagit i
bruk olika fordon som är avsedda för transport av personer eller material. Del
är främst Ivåhjuliga och trehjuliga motorcyklar samt alller-rängfordon som
används. Från rennäringens sida har bl. a. anförts all dessa fordon är ett
väsentligt hjälpmedel för näringen och att del måste ankomma på den enskilda
samebyn all avgöra i vilken omfattning körning pä barmark behövs. Enligt
uppgift från främst berörda lantbruksnämnder har det totala antalet sådana
fordon de senaste 2 - 3 åren ökat från 31 lill 89 i fjällområdet. Av dessa
utgörs huvuddelen av motorcyklar. För Jämtlands län förutspås en betydande
ökning även under de närmaste åren, medan man för Norrbottens del anger att en
viss nedgång är trolig.

Enligt
naturvårdsverket kan terrängkörning på barmark inte ske ulan skador på mark och
vegetation. Skadorna blir mer eller mindre beslående, beroende på i vilken lerrängtyp
som körningen sker. I fjällområdet förekommer spår efter körningar med bl. a.
motorcykel, vilka spår kommer alt vara bestående lång tid framöver.
Utvecklingen under de senaste åren inom renskölselområdet talar enligt verkels
uppfattning inte för att en minskning av barmarkslrafiken kommer alt äga rum.
Snarare torde en fortsatt ökning vara sannolik. Verket anser alt en möjlighet
att förbjuda sådan körning lokalt inte undanröjer olägenheterna i tillräcklig
omfattning. Barmarkskörning för renskötsel bör regleras generellt. Verket
föreslår all bestämmelserna i lerrängkörningsförordningen vad gäller samernas räll
lill körning på barmark förtydligas lill att endast omfatta färd över
barmarks-fläckar. Samernas övriga behov av barmarkskörning föreslås bli prövade

Skr.
1984/85:203 8

av länsstyrelsen sedan vaije sameby redovisat sina behov.
Undantag från förbudet bör kunna ges om särskilda skäl föreligger och då i
första hand för körning längs angivna stråk lill särskilda mål. Sådana undanlag
bör kunna meddelas med stöd av 5 § förordningen.

Bland remissinstanserna råder delade meningar. Flera
remissinstanser går emot naturvårdsverkets förslag i fråga om samernas barmarkskörning.
Lantbruksstyrelsen, länsstyrelserna i Jämtlands och Norrbottens län godtar
inte förslaget om förbud mot barmarkskörning för rennäringsuiövare. Likaså är
Svenska kommunförbundet och Svenska samernas riksförbund emot ett förbud mol barmarkskörning
inom rennäringen. Länsstyrelsen i Västerbottens län kan dock tänka sig ett
förbud mot körning på fjället och i Ijällnära skogar där skogsbruk inte
bedrivs. Några remissinstanser har uttalat sig för en begränsning av samernas barmarkskörning
på sätt som naturvårdsverket föreslagit.

Enligt min mening bör liksom hittills sådan körning som är
nödvändig för renskötseln inte omfattas av det allmänna förbudet mol barmarkskörning
ulan bör behandlas på motsvarande sätt som körning som är nödvändig i
jordbruket och skogsbruket. Jag förutsätter att naturvårdsverket vid utformningen
av sina föreskrifter och allmänna råd för tillämpning av lagen beaktar de
skador som är förbundna med barmarkskörning och erinrar om den hänsyn till
naturmiljön som skall tas enligt bestämmelserna i 1 § naturvårdslagen. Det är
viktigt all berörda myndigheter vid behov vidtar lämpliga åtgärder för att
förhindra eller begränsa eventuella skador på naturen. Jag anser med hänvisning
lill det anförda att problemet kan lösas inom ramen för nuvarande lagstiftning.
I de fall del kan bli aktuellt att av hänsyn till naturmiljön begränsa nyitokörning
i de areella näringarna kan även naturvårdslagens skyddsinsirument användas.
Jag kommer i ett senare avsnitt att la upp frågan om nödvändigheten av ökad
information i syfte all bl. a. sprida kunskap om vilka konsekvenser körning i
terräng kan få för bl. a. naturmiljön och andra intressen.

2.5 Körning i skogsföryngringar

Enligt 1 § första stycket 2 lertängkörningslagen råder
förbud i hela landet mot körning i terräng med terrängfordon och motorfordon på
snötäckt skogsmark med plant- och ungskog, om del inte är uppenbart att
körningen kan ske ulan risk för skada på skogen. Enligl 2§ tertängkörningsförord-ningen
gäller inte förbudet om skogen inom området har en medelhöjd över snötäcket som
är två meter eller mera. Förbudet gäller inte heller i vissa fall som
undantagils i 1 § första stycket 1-3 lerrängkörningsförordningen eller när
fordon används för skogsvårdsändamål. I prop. 1975/76:67 framhöll jag all en skoleråkare
i undanlagsfall, nämligen när det är uppenbart all körningen kan ske ulan risk
för skada på skogen, bör kunna få passera över en skogsföryngring.

Skr.
1984/85:203 9

Naturvårdsverket har i siu förslag inte särskilt berört
denna fråga annat än mer allmänt i samband med övervägandena om införande av
ett generellt förbud mot terrängkörning i hela landet. En del remissinstanser
har dock tagit upp detta problem. Skogsstyrelsen framhåller att styrelsen redan
i samband med tillkomsten av nu gällande lag befarade all reglerna inte skulle
fungera i praktiken utan att skador skulle uppkomma på skogsföryngringar. Enligl
skogsstyrelsen har skador uppstått under den tid lagen gällt och styrelsen
vidhåller därtör sitt tidigare framförda förslag att lagrummet i fråga görs
tillämpligt på alla föryngringsylor i skogsmark där skogen är lägre än 2 m över
snön. LRF/SSR anför att ett stort anlal skador i skogsföryngringar har vållats
av ovarsam snöskolerkörning, men all det inte behöver betyda alt uppsåt
föreligger hos skoterföraren. Det krävs enligl LRF/SSR stor erfarenhet för att
avgöra om körning kan ske utan att skada uppkommer i skogsföryngringar.

Jag delar
de farhågor som framförts om skador i skogsföryngringar till följd av snöskolerkörning.
Det allmänna intresset av all skydda skogsföryngringar mot skador bör väga
tyngre än skoterförarnas intresse av att fritt kunna välja väg i tertängen. Att
utforma förbudet helt utan undantag kan dock enligl min mening föra för långt
och leda till att förbudet inte respekteras ens i fall då klar risk för skada
pä en föryngring föreligger. Eftersom problemen uppkommit främst i närheten av
tätorter och turistbyar i norra Sverige kan frågan lösas inom ramen för nuvarande
bestämmelser genom lokala förbud med den innebörd som skogsstyrelsen
föreslagit. Länsstyrelsen har möjlighet att med slöd av 3 § terrängkörningslagen
besluta om förbud eller föreskrifter för lertängkörning inom områden som inte
omfattas av de generella förbuden. En ökad information behövs också för alt
bl. a. sprida ylteriigare kunskap om vilka konsekvenser körning i terräng kan
få för olika intressen. Vidare behövs information för all fästa allmänhetens
uppmärksamhet på de förbud och restriktioner som gäller för ler-rängkörningen.
Tillsynen och övervakningen av tertängtrafiken är också betydelsefull för att
förebygga överträdelser. Jag kommer i ett senare avsnitt att beröra dessa
frågor.

2.6 Vissa tekniska frågor

I naturvårdsverkets uppdrag har ingått alt behandla frågan
om hastig-hetsbegränsande åtgärder.

Med utgångspunkt i vad trafikutskottet anfört i denna
fråga (TU 1981/82:3) har naturvårdsverket övervägt vilka åtgärder som bör
vidtas för alt minska de olägenheter som snöskolerkörning i hög hastighet kan
innebära. Verket har därvid ansett sig inte böra tillstyrka väckta förslag om
införande av en anordning för automatisk hastighetsbegränsning på varje lertängfordon
eller av en generell hastighetsbegränsning. Däremot anser verket del motiverat
alt länsstyrelserna och kommunerna inom sina resp.

Skr. 1984/85:203 10

kompetensområden
överväger om del inte på leder och speciella områden bör beslutas om
hastighetsbegränsning.

För
att motverka användningen av allt starkare motorer föreslår verket att
försäljning inte bör få ske av snöskotrar med större motorstyrka än 50 hk DIN.
En sådan begränsning bör enligl verket i första hand kunna genomföras genom en
frivillig överenskommelse mellan staten och snösko-lerbranschen. F. n. finns en
överenskommelse om all motorstyrkan för i landet försålda skotrar skall
begränsas till 60 hk DIN.

Trafiksäkerhetsverket
har sedan år 1978 regeringens uppdrag all överväga vissa frågor rörande
fordonsbuller. Uppdraget omfattar bl. a. en översyn av bulleremissionsnormerna
för snöskoter. Naturvårdsverket föreslår att arbetet med att la fram nya
sådana bullernormer bör inledas snarast. En högsta ljudnivå av maximall 81 dB(A)
bör enligt verket fastställas som ett första steg.

Naturvårdsverket
har även övervägt frågan om att införa någon form av märkning av snöskoterband.
Del är enligl verket tekniskt möjligt att utveckla en metod för märkning av snöskolerband.
Verket anser dock att den administration som med nödvändighet måste följa av en
bandmärkning inte slår i rimlig proportion lill de fördelar som systemet kan
medföra. Frågan om alt införa bandmärkning på snöskotrar bör enligl verket
därför inte prövas vidare.

Flertalet
remissinsianser godtar i allt väsentligt vad naturvårdsverket förordat i fråga
om hastighetsbegränsning, motorstyrka, buller och märkning av skoterband.
Svenska naturskyddsföreningen anser all en generell haslighetsbegräsning bör
införas. Enligl föreningen är 50km/tim rimligt. Vidare anser föreningen alt
kraven på bullerdämpning borde kunna skärpas avsevärt. 1 stället för
naturvårdsverkets förslag om 81 dBA bör 78dBA gälla som gräns. Nya Sveriges snöskolerägares
riksorganisation och Sveriges snöfordonleveranlörer accepterar inte en
begränsning av hästkraflsan-lalel. Svenska turistföreningen finner del
angelägel att begränsa motorstyrkan hos skotrar till ca 35 hk.

För
egen del ansluter jag mig till de överväganden som naturvårdsverket redovisat i
fråga om haslighetsbegränsande åtgärder och bandmärkning av snöskotrar.

I
fråga om begränsning av motorstyrkan hos snöskotrar anser jag vidare, i likhet
med naturvårdsverket, att ett frivilligt åtagande av branschen är att föredra
framför lagstiftning. Under de år som den nuvarande överenskommelsen med
branschen har funnits, har nya erfarenheter gjorts. Enligt min mening bör
därför nya överläggningar i fråga om begränsning av motorstyrkan tas upp med
branschen.

Med
hänsyn lill de uttalade bullerproblemen i samband med användningen av
snöskoter är det angeläget att åtgärder vidtas för att minska bulleremissionen.
Trafiksäkerhetsverkel har alltjämt regeringens uppdrag alt överväga
bullerfrågan. Vid samråd med chefen för kommunikalionsdepar-

Skr. 1984/85:203 11

lementel
har jag inhämtat att utredningsuppdraget kommer alt redovisas till regeringen
inom ett år.

2.7
Utbildning och information, m. m.

1
översynsarbelet har också behandlats frågor om utbildning och information,
eftersom de har betydelse för hur olika ölägenheter med lertängkörning skall
kunna minskas. De synpunkter som därvid framförts har i huvudsak berört
trafiken med snöskoter. För att få köra snöskoter gäller enligt 3§
körkortslagen (1977:477) att föraren skall ha fyllt 16 år. Vidare gäller de
allmänna hänsynsregler som återfinns i 36-38§§ tertängtrafik-kungörelsen. Några
särskilda krav på utbildning för den som framför fordonet finns inte.
Naturvårdsverket anser att frågor som hänger samman med information om
utbildning är viktiga som ett led i ansträngningarna all reducera ölägenheterna
med terrängkörning. Verket avser att inom ramen för tillgängliga resurser
fortsätta arbetet med all på olika sätt upplysa om lerrängkörningsreglerna.
Information i vissa frågor bör dock utgöra en naturlig del av annan
trafikinformation. Detta är fallet vad gäller information om t. ex.
utrustning, nykterhet, rätlen alt köra på vägar och kommunemas möjligheler lill
reglering av lertängkörningen. Enligl verket bör ansvaret för information i
dessa frågor i första hand ligga på trafiksäkerhetsverkel eller
Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF). Naturvårdsverket
erinrar också om det ansvar som landels motor-organisationer har beräffande
kunskaperna om tertängkörningsreglerna. Detla gäller inte minst landels många
snöskoterklubbar, inom vilka del finns både kännedom om lokala förhållanden och
intresse för all skapa förståelse för olika friluflsaktiviielers villkor. Även
Sveriges snöfordonleveranlörer, liksom återförsäljare av lertängfordon, bör
medverka lill all sprida information.

Naturvårdsverket
framhåller att del är angelägel all snöskolerförarna iakttar de regler som gäller
i sammanhanget. Respekten för lägsta tillåtna ålder, 16år, behöver också
förbättras. Vidare krävs ökad hänsyn till bl. a. naturvårdens, jord- och
skogsbrukets, rennäringens och det rörliga friluftslivets intressen. Den
snabba ökningen av snöskolerbeståndel, höga haslig-heter och körning på väg är
faktorer som alla lalar för någon form av kunskapsprov. Till bilden hör vidare
enligt naturvårdsverket frågan om den nuvarande gränsen för lägsta tillåtna
ålder vid skolerkörning, dvs. 16 år, bör höjas. Förslag om detla har framförts
under översynsarbelet. Frågan faller inom trafiksäkerhelsverkels ansvarsområde.
Naturvårdsverket har konstaterat all skador i huvudet är relafivt vanliga i
samband med skolerolyckor. Av delta skäl anser verket att hjälmplikt vid färd
på snöskoter bör införas.

Naturvårdsverket
föreslår att regeringen ger trafiksäkerhetsverkel i uppdrag all redovisa
förslag lill en lämplig form för skoterförarulbildning saml

Skr.
1984/85:203 12

förslag till de kompletteringar i lagstiftningen som krävs
för införande av hjälmplikt.

Naturvårdsverket har även tagil upp frågan om uthyrning av
snöskotrar. Förslag om olika krav på såväl den som hyr snöskoter som den som
bedriver uthyrningsverksamhet har framförts under översynsarbelet. Förare av
tillfälligt hyrda snöskotrar har inte samma förutsättningar som andra skoleråkare
alt behärska fordonet eller känna till den miljö där körningen sker. Även om
uthyrningsverksamheten i dag förefaller vara av begränsad omfattning lalar
mycket för att den kommer all öka. Naturvårdsverket föreslår all en särskild
skyldighet införs för den som hyr ut snöskotrar all vid varje ulhyrningstillfälle
skriftligt orientera kunder om de färdselreslrikiioner m. m. som gäller där
fordonet skall användas.

Remissinstanserna tillstyrker i allmänhet eller har ingen
erinran mol förslagen.

För egen del vill jag anföra följande.

Del är helt klart att det behövs utbildning av och information
lill skoterförare i såväl irafiksäkerhetsfrågor som miljöfrågor. Utbildningen
bör liksom hittills vara frivillig. Jag är alltså inte beredd att föreslå att
några formella krav på utbildning eller förarkompetens införs. Del är
emellertid angeläget att man i den frivilliga utbildningsverksamheten har
tillgång lill lämpligt kursmaterial. Jag avser därför all föreslå regeringen
alt uppdra åt naturvårdsverket att i samråd med trafiksäkerhetsverkel la fram ell
underlag lill kursmaterial som kan användas av skoterklubbar och utbildningsförbund.

1 fråga om informationen bör det ankomma på berörda
myndigheter, dvs. i första hand naturvårdsverket och berörda länsstyrelser, men
även lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen och trafiksäkerhetsverkel att inom ramen
för sin allmänna informationsverksamhet svara för denna. Informationen bör,
förutom trafiksäkerhetsfrågor, ta upp hur skolerkörning kan skada l.ex.
skogsplanteringar, mark och grödor eller medföra störningar för bl. a. den
vilda faunan, rennäringen och del rörliga friluftslivet.

Jag anser också att det är önskvärt med särskild
information lill dem som hyr terrängfordon. Jag vill därför erinra om den
möjlighet som länsstyrelserna har att föreskriva särskilda villkor för den som
får tillstånd till uthyrning enligt lagen (1979:561) och förordningen (1979:
873) om biluthyrning. Del bör ankomma på naturvårdsverket att i sina
föreskrifter och allmänna råd för tillämpningen av terrängkörningslagen beakta
denna fråga.

Med hänsyn lill bl. a. vad naturvårdsverket anfört om
risken för huvudskador vid skolerkörning bör uppdrag ges lill
trafiksäkerhetsverket all närmare utreda frågan om eventuell hjälmpliki.

Skr.
1984/85:203 13

2.8
Tillsyn

Naturvårdsverket
har i sill förslag framhållit att tillsynen av terrängkörningen är bristfällig
och all den behöver förslärkas. Verket har haft överläggningar med
rikspolisstyrelsen och generallullstyrelsen om hur övervakningen av tertängtrafiken
skall kunna förbättras.

I
skrivelse lill regeringen den 16 november 1984 har naturvårdsverket med
anledning härav inkommit med förslag till åtgärder för att förbättra tillsynen
av trafiken med snöskoter samt tillsynen inom naturvårdsobjekl. Ärendet bereds
för närvarande i regeringskansliet.

3
Hemställan

Jag
hemställer alt regeringen bereder riksdagen tillfälle att la del av vad jag har
anfört i det föregående i fråga om den översyn av terrängkörningslagstiftningen
som nu ägt rum.

4
Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar i enlighet med hans
hemställan.

t2 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 203

Skr. 1984/85:203 14

Bilaga 1

i
(2)

STATENS NATURV Å RDSVERK SNV j, . « .p...-

<=:?'

OotMi ' SNV
Utocknlaa

1984-03-09 Dnr
223-1690-82 Ns

Regeringen

Jordbruksdepartementiet 103 33 STOCKHOIM

Redovisning av uppdrag r ö rarx ä e ö versyn av terr ä ngk ö rningslagen

(1975:1313)________________________________________

Gervan beslut den 4 mars 1982 har regeringen uppdragit å t statens naturv å rdsverk
att f ö reta den ö versyn av erfarenheterna av terr ä ng-k ö rnir>3slagen
(1975:1313) scm riksdagen (riksdagens skrivelse 1981/82:75) funnit motiverad.
Naturv å rdsverket b ö r vid ö versynen,
efter samr å d med trafiks ä kerhe1:sverket, beakta vad trafikutskottet cuif ö rt cm sn ö skotrar
i sitt bet ä nkande 1981/82:13 on trafiks ä kerhet och trafikf ö reskrifter. I uppdraget har vidare angivits att en f ö rsta redovisning av ö versynsarbetet b ö r l ä mnas senast den 31 december 1982. Regeringen nar samtidigt till verket
ö verl ä mnat ett flertal framst ä llningar i ä mnet.

Med h ä nvisning till uppdraget har kontnjndepartementet
ö verl ä mnat en redovisning r ö rande ö verflyttning till polisittyndighet av ä renden cm tillst å nd
att medf ö ra vapen p å skoter (utdrag ur departementsprotokoll den 11
oktober 1982).

Naturv å rdsverket
har i skrivelse den 21 december 1982 till regeringen gjort en f ö rsta redovisning av ö versynsarbetet. Arbetet har i enlighet mad direktiven bedrivits efter
n ä ra samr å d med trafiks ä kerhetsverket
.

Naturv å rdsverket
son nu slutf ö rt ö versynsarbetet f å r scm redovisning av uppdraget ö verl ä mna bifogade
PM 1984-02-22. Prcmemorian inneh å ller
en redovisning av nuvcurande f ö rh å llanden incm terr ä ngtrafik-cmr å det samt naturv å rdsverketis
bedcttiningar och f ö rslag i hith ö rande fr å gor.
Verket bifogar ä ven f ö rslag till f ö rteckning ö ver remissorgan vid ä rendetis fortsatta behandling.

Beslut i detta ä rende
hcu: fattats av, f ö rutom undertecknad generaldirekt ö r, styrelseledam ö terna
Hjorth, Mattisson, Redbrandt och Tengberg. Vid handl ä ggningen av ä rendet
hcu: i ö vrigt n ä rvarit avdelningschef Esping, byr å cheferna Oveg å rd
och Frisen samt byr å direkt ö rerna Nilsson och Larsson, den senare f ö redragcuide.

Skr. 1984/85:203 15

STATENS NATORVARDSVESK 1984-03-09 Dnr 223-1690-82 Ns

Ledamoten Redbrcuidt var av skiljaktig mening och angav
yttrande son framgår av bil A.

Valfrid
Paulsson

Torsten
Larsson

Skr. 1984/85:203 16

Bilaga A RESERVATION

Sn ö skotern
ä r i vissa sammanhang ett v ä rdefullt arbecsredskap.Den har ocks å betydelse f ö r m å nga m ä nniskor i deras fritidsverksamhet. Problemen
ä r dock m å nga- olycksfall,mark-och vegetationsskador,
st ö rning av djur1ivet,buller och andra
ol ä genheter i anslutning till bebygge1
se,konf1ikter med annan fritidsverksamhet m m. Motsvarande g ä ller ä ven annan terr ä ngk ö rning,som dock inte har samma
omfattning.

Naturv å rdsverket har vid sin ö versyn av terr ä ngk ö rningslagen f ö reslagit ytterligare punktinsatser
s å som information och rekommendationer
om lokala f ö rbud.F ö rslagen baseras p å enk ä ter och diskussic er med olika intressenter
men inte p å forskning eller p å n å gra nya unders ö kningar. Enligt mia mening torde de
problem sn ö sko tertrafi-ken medf ö r bara marginellt minska genom ytterligare
detaljbest ä mmelser av detta slag.

Naturv å rdsverket borde ist ä llet f ö reslagit, vilket flera organisa

tioner och l ä nsstyrelser aktualiserat, att lagstiftningen
utformas

s å att generellt f ö rbud r å der f ö r terr ä ngk ö rning.Dispens b ö r d å

ges f ö r nyttotrafik och f ö r n ö jestrafik p å vissa leder och inom

avgr ä nsade omr å den.Det inneb ä r att trafik kan medges d ä r f ö rut

s ä ttningar finns med h ä nsyn tagen till andra intressen. En
s å dan

lagstiftning g å r v ä l att f ö rena med olika service å tg ä rder f ö r sko

tertrafiken . Den skulle b ä ttre ansluta till allemansr ä tten. Ö verens

st ä mmelse med lagstiftningen i bl a
Norge skulle uppn å s.Och fram

f ö r allt skulle f ö ruts ä ttningarna att minska ol ä genheterna f ö r

naturv å rden,friluftslivet,jordbruket,
skogsbruket och renn ä ringen

liksom st ö rningarna i ö vrigt v ä sentligt f ö rb ä ttras. Man skulle

slippa en situation d ä r ö nskem å l fr å n dessa intressen uppfattas

som restriktioner och som ett intr å ng i vad som ibland uppfattas

som en i princip fri r ä tt att
utnyttja skoter. I verkets PM an

f ö rs flera motiv f ö r en s å dan lagutformning, 'men den avvisas
dock

av fr ä mst administrativa sk ä l och med h ä nvisning till opinionen

bland skoter å karna. <

Enligt min mening ö verv ä ger
dock sk ä len f ö r att lagstiftningen ä ndras s å att f ö rbud med dispenser g ä ller.Ytter 1igare analys och ö verv ä ganden b ö r d ä rf ö r f ö reg å statsmakternas st ä llningstagande i fr å gan.

Lars-G ö ran Redbrandt

Skr.
1984/85:203 17

SainmanfattninQ
av naturvårdsverkets förslag

Bakgrund

Genom beslut den 4 mars 1982 har regeringen uppdragit å t statens naturv å rdsverk
att f ö reta den ö versyn av erfarenheterna av terr ä ngk ö rningslagen
(1975:1313) scm riksdagen funnit motiverad. Vid ö versynen skulle, efter samr å d
med trafiks ä kerhetsverket, beaktas vad trafik-uliskottet
anf ö rt cm sn ö skotirar i sitt bet ä nkande 1981/82:13 cm trafiks ä kerhet
och lirafikf ö reskrifter m m. Genom bl a en enk ä t till ett stort antal myndigheter och
organisationer har skriftliga synpunkter erh å llits
p å flera av de fr å gor scm sanmanh ä nger
mad uppdraget. Naturv å rdsverket har ocks å inh ä mtat
erfarenheter p å ä mnescmr å det fr å n en referensgrupp best å ende av f ö retr ä dare f ö r
25 myndigheter, f ö reningar

Naturv å rdsve £ ket £ _f ö rsla £ ,

Naturv å rdsverket
har ö verv ä gt fr å gan cm att inf ö ra ett generellt f ö rbud mot terr ä ngk ö rning i hela landet. Goda sk ä l
kan anf ö ras b å de f ö r den nuvarande ordningen msd
selektiva f ö rbud och f ö r alternativt med ett principiellt f ö rbud. Verket har dock inte funnit tillr ä ckliga sk ä l
tala f ö r att ett generellt f ö rbud b ö r
inf ö ras. De ol ä genheter som f ö ljer
med terr ä ngk ö rning b ö r s å ledes kunna undanr ö jas eller
reduceras med hj ä lp av olika å tg ä rder inom
ramen'f ö r g ä llande lagstiftning. De f ö rslag
till å tg ä rder som s å dant syfte framf ö rs ä r saimianfattmings-vis
f ö ljande.

Terr ä ngk ö rningslagen (TKL) tar i f ö rsta
hand sikte p å att reglera k ö rning i terr ä ng
med motorfordon och terr ä ngfordon. Med tanke p å att det sker en inte obetydlig ombyggnad av bilar
till fordon scm klassificeras scm traktor eller motorredskap b ö r f ö rbuden mot k ö rning i terr ä ng
enligt 1 § TKL cmfatta alla slag av
motordrivna fordon. Naturv å rdsverket f ö resl å r d ä rf ö r en ä ndring av lagstiftningen med denna inneb ö rd.

Nuvarande best ä nmelser
i terr ä ngtrafiklagstiftningen inneb ä r inga speciella inskr ä nkningar i r ä tten att f ä rdas p å
sn ö t ä ckt å kermark. Urxier senare å r har klagom å l
betr ä ffande effekterna av sn ö skoter å kning
p å s å dan mark okat. Verket anser att skyddet av å kermarken och dess gr ö da inte bara ä r av vikt f ö r den enskilde mark ä garen utan ocks å b ö r betraktas scm ett allm ä nt
intiresse. Av denna anledning anser naturv å rdsverket
att l ä nsstyrelsen b ö r besluta cm lokala och regionala f ö rbud not terr ä ngk ö rning p å
å kermark, d ä r s å dan k ö rning v å llar
ol ä genheter.

Under senare å r
hcu: samema i allt st ö rre omfattining tagit i bruk olika
fordon f ö r k ö rning p å banterk i samband med renn ä ringen. Eftersom detta inneb ä r okade skador p å
mark och vegetation anser naturv å rdsverket
att en fortsatt utveckling av barmarkstirafiken b ö r f ö rhindras. Verket f ö resl ä r d ä rf ö r att best ä nmelsema i 1 §
f ö rsta stycket 6 terr ä ngk ö mingsf ö rordningen f ö rtydligas
s å att r ä tten till barmarksk ö rning i renn ä ringen endast f å r cmfatta f ä rd
ö ver barmarks-fl ä ckar .

Skr.
1984/85:203 18

Erfarenheterna av de g ä llcurxie
best ä rmelserna f ö r k ö rning i terr ä ng i samband med motorsport vis é ir att verksairtieten inte sker helt utan ol ä genheter. Naturv å rdsverket
anser att b ä ttre n ö jligheter beh ö vs
f ö r att kunna avv ä ga motorsporten ö nskem å l not andra intressen. Av detta sk ä l avser verket att utf ä rda nya till ä npningsanvisningar. Ehligt dessa kcrimer
under en ö verg å ngstid skyldighet att f ö religga f ö r motorsportJclubbar m fl att aurm ä la var k ö rning
avses ä ga rum. S å d é ui anm ä lan skall g ö ras
till l ä nsstyrelsen. Efter ö verg å ngstidens
slut kcmtier dispensans ö kan till l ä nsstyrelsen att erfordras ä ven f ö r k ö rning i orgcuiiserad form inom omr å den, f ö r
vilka anm ä lan inte gjorts tidigare.

Naturv å rdsverket
framh å ller att tillsynen vad g ä ller terr ä ngk ö mingen ä r
bristf ä llig och s1:arka sk ä l talar f ö r
att den b ö r f ö rst ä rkas. Verket har av den anledningen
p å b ö rjat ö verl ä ggningar med rikspolisstyrelsen och tullverket cm hur ö vervakningen av terr ä ngtrafiken och trafiken med terr ä ngmotorfordon
skall kunna f ö rb ä ttreis. Naturv å rdsverket konstaterar ocks å att det statistiska underlaget f ö r att bed ö ma
skoter-olyckomas cmfattning ä r mycket os ä kert. Ett klart samband verkar dock finnas mellsui
allvarligare olyckor och adkohol f ö rt ä r ing. Eftersom skador i huvudet ä r relativt vanliga vid olyckor med sn ö skoter f ö resl å r verket att det inf ö rs ett hj ä lmtv å ng vid f ä rd med detta fordon.

Naturv å rdsverket
har ö verv ä gt vilka ä tg ä rder som b ö r vidtas f ö r att minska de ol ä genheter som f ö ljer med sn ö skoterk ö ming
i bl a on ö digt h ö ga hastigheter. Verket anser inte problemen vara s å stora att komplicerade och dyrbara euiordningeu: f ö r automatisk hastighetsbegr ä nsning b ö r
pr ö vas. Inte heller kan en generell
hastighetsbegr ä nsning f ö rordas, bl a mot bakgruixi av den bristary ä e tillsynen och sv å righeterna att kontrollera en s å dan
best ä nmelse. F ö r att motverka anv ä ndningen av allt starkare motorer f ö resl å r dock verket att f ö rs ä ljning inte
f å r ske av sn ö skoter med st ö rre
motorstyrka ä n 50 hk DIN. Trafiks ä kerhetsverket har sedan 1978 regeringens uppdrag att
ö verv ä ga fr å gor r ö rande olika fordons bulleremission. Naturv å rdsverket anser att arbetet med att f å fram nya builemormer f ö r terr ä ngskotrar
b ö r inledas snarast och att krav p å en ljudniv å
av maximalt 81 dBA b ö r fastst ä llas som ett f ö rsta
steg.

Naturv å rdsverket hcir
granskat f ö ruts ä ttningcurna f ö r att inf ö ra n å gon form av
m ä rkning av sn ö skoterbanden, med hj ä lp av vilket ett visst fordon, skulle kunna identifieras genom sp å rbilden. Verket finner att f ö ljderna av en s å dan
ordning ä r s å administrativt betungande, att de inte st ä r i rimlig proportion till de f ö rdelau: som kan vinnas.

I takt ned att uthyrningen av sn ö skot:rcu: har ö kat,
har ocks å f ö rslag cm olika krav p å s å v ä l den som
hyr scm den scm bedriver uthyrningsverksamhet framf ö rts. Verket f ö resl å r, efter en genomg å ng av t ä nkbara alternativ, att en s ä rskild skyldighet inf ö rs f ö r den som hyr ut sn ö -skotirar att vid varje uthyrningstillf ä lle skriftligt orientera om de f ä rdselrestriktioner m m, scm g ä ller d ä r
fordonet skall anv ä ndas.

Skoterf ö rbudscmr å dena har lett till en kanalisering av
skotertrafiken, s ä rskilt i fj ä llv ä rlden. P å flera h å ll
har emellertid uppst ä llningen av bilar vid ledernas utg å ngspunkter varit s å cmfat1:ande, att betydande ol ä genheter
av fr ä mst trafikteknisk art uppst å tt. Naturv å rdsverket
f ö resl å r, efter att ha inh ä mtat
synpunkter p å fr å gan fr å n ber ö rda

Skr.
1984/85:203 19

l ä nsstyrelser, att ut ö ver de 26 ledterminaler som redan finns, p å silct ytterligare 39 anl ä ggs. Fullt utbyggda ber ä knas terminalerna msdf ö ra en driftkostnad p å ca 0,9 milj
kronor. Scm huvuditan f ö r terminalerna f ö resl å s nattirv å rdsverket samt f ö r
vissa termineiler vid allm ä n v ä g, v ä gverket.

Fr å n naturv å rdsverket finns inga ol ä genheter av k ö rning
mad sn ö skoter p å v ä g. Med
anledning av att ä ven andra aspekter skall beaktas i ö versynsuppdraget pekar verket p å de risker fr å n
s ä kerhetssynpunlrt. som ä r f ö renade med skoterk ö rning p ä
vägar. Det ä r enligt verkets uppfattning ol ä mpligt
att till å ta trafik med terr ä ngfordon p å
v ä gar som har en livlig notorfordonstrafik.
Naturv å rdsverket anser d ä rf ö r att trafiks ä kerhetsverket b ö r
pr ö va behovet av att ytterligare
reglera k ö rning msd terr ä ngfordon p å
v ä g.

Verket diskuterar ä ven
fr å gor som sanmanh ä nger med information och utbildning. Olika v ä gcir n Ä ste
s ö kas f ö r att sprida informationen kring g ä llande
besti ä nmelser. Verket anser betr ä ffande sn ö skotertrafiken
att information cm t ex utrustning, nyjcterhet och r ä tten att k ö ra
p ä v ä g é ir b ö r handheis av trcifilcs ä kerhetsverket
eller nationalf ö reningen f ö r trafiks ä kerhetens
fr ä mjande. Verket ä r f ö r sin del
berett att ä ven forts ä ttningsvis arbeta med informationen kring reglerna f ö r k ö rning i terr ä ng. Det intresse och den kunskap som finns hos t ex motorf ö reningar, skoterkliabbar och å terf ö rs ä ljare av terr ä ngfordon
b ö r ul:nyttjas.

Verket anser att ett stort ansvar f ö ljer med r ä tten
att framf ö ra sn ö skoter. K ö rning med detta fordon f ö ruts ä tter goda
kunskaper om s å v ä l fordonet som till omgivningen. En ö kad
utbildning av skoter f ö rare b ö r ske. Detta kan å stadkomiBs
antingen p å frivillig grund eller i form av en
obligatorisk f ö reirutbildning. Naturv ä rdsverket cmser att vissa sk ä l talar f ö r
det senare alternativet, men f ö resl ä r att tjrafiks ä kerhets-verket
f å r i uppdrag att n ä rmare kartl ä gga
utbildningsbehovet och redovisa f ö rslag
till l ä nplig form av skoterf ö rarutbildning.

Enligt 11 § 3 man f ö rsta stycket jaktstadgan f å r jaktvapen inte medf ö ras vid f ä rd i terr ä ng med terr ä ngfordon.
L ä nsstyrelsen f ä r dock f ö reskriva
undanlrag fr å n det1:a f ö rbud. F ö rslag
har framf ö rts om att s å dana ä renden i st ä llet b ö r
handl ä ggas av polismyndigheten. Naturv å rdsverket anser emellertid att v ä gande sk ä l
saknas f ö r att ä ndra p å
den nuvarande ctrbetsf ö rdelningen mellan l ä nsstyrelsen och polisen i denna fr å gan.

Naturv ä rdsverket
har slutligen behandlat ett f ö rslag cm att
s ä rskilda regler b ö r g ä lla f ö r utl ä ndska
skoterf ö rare vid f ä rd inom Sverige. Bakgrunden till f ö rslaget ä r
bl a de striktare regler som g ä ller vid skoterk ö rning i Norge och Finland. Verket anser dock inte
att dett3 skulle motivera att speciella f ä rdselregler
Inf ö rs i Sverige f ö r utl ä ndska f ö rare.

F ö rfattningsf ö rslag

Terr ä ngk ö rningslagen
(1975:1313)

Nuvarande
lydelse

1 § K ö rning i terr ä ng med terr ä ngfordon och motorfordon ä r f ö rbjuden i
hela landet

1. p å barmark

2. p å sn ö t ä ckt skogsmark med plant-

eller ungskog, cm det ej ä r

uppenbart att k ö rningen kan ske

utcin risk f ö r skada pä skogen.

Incm de delar av fj ä llomr å det scm regeringen best ä nmer ä r k ö rning i terr ä ng
med terr ä ngfordon och motorfordon f ö rbjuden ä ven
p å auinan mark ä n som anges i f ö rst:a
stycket.

F ö reslagen lydelse

1 § K ö rning i terr ä ng med motordrivet fordon ä r f ö rbjuden i
hela landet

1. p å b ä rmark

2. p å sn ö t: ä ckt skogsmark med plant-

eller ungskog, om det ej ä r uppen

bart att k ö rningen kan ske utan risk

f ö r skada p ä skogen.

Incm de delar av fj ä llomr å det som regeringen best ä nmer ä r k ö rning i terr ä ng
med motordrivet fordon f ö rbjuden ä ven p å annsm mark ä n scm anges i f ö rsta
stycket.

Terr ä ngk ö mingsf ö rordningen (1978:594)

K ö rning p å
barmark

1 § Utan hinder av 1 § f ö rsta stycket
1 terr ä ngk ö rningslagen (1975:1313) f å r
terr ä ngfordon och motorfordon anv ä ndas

1. av statlig eller konmanal tj ä nste

man i tj ä nste ä rende.

2.
av l ä l?are, distriktssk ö terska, barnmorska eller veterin ä r
i yrkesut ö vning eller f ö r att f ö ra
sjuk person till sjuJcv å rdsanstalt eller i annat j ä mf ö rligt tr ä ngande fall.

3.
av st:atJ.ig
brandk å r eller kommunal brcuidstyrka vid r ä ddningstj ä nst.

4.
vid
installation eller repeiration av elektrisk ledning eller radio-eller teleanl ä ggning.

5.
i jordbruk
eller skogsbruk.

6.
i direkt
samband med rersk ö tsel.

7.
p å enskild utfartsled eller annan s å dan enskild led i terr ä ng san ä r avsedd f ö r notorfordonstirafik.

8.
incm tcmt, j ä rnv ä gs- eller
fabriksomr å de eller annan arbel:splats, s ä rskilt anordnat t ä vlings-
eller cuinat liknande omr å de.

K ö ming p å
barmark

1 § Utan hinder av 1 § f ö rsta stycket
1 terr ä ngk ö rningslagen (1975:1313) f å r
motordrivet fordon anv ä ndas

1. av st:atlig eller kcnmuncLl t j ä nste-

msui i tj ä nste ä rende.

2.
av l ä kare, distriktssk ö terska,
barnmorska eller veterin ä r i yrkesut ö kning eller f ö r
att f ö ra sjuk person till sjukv å rdsanstalt eller i ä mnat j ä mf ö rligt tr ä ngemde fall.

3.
av staU. ig
brandk å r eller kommunal brandstyrka vid r ä ddningstj ä nst.

4.
vid
installation eller repsiration av elektrisk ledning eller radio-eller teleanl ä ggning.

5.
i jordbruk
eller skogsbruk.

6.
vid f ä rd ö ver barmarksflackar
i direkt samband ned rensk ö tsel.

7.
p å enskild utfartsled eller annan s å dan enskild led i terr ä ng som ä r avsedd f ö r notorfordonstrafik.

8.
inom tomt, j ä rnv ä gs- eller faibriks-omr ä de eller annan arbetsplats, s ä rskilt anordnat t ä vlings-
eller annat liknande omr å de.

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

Utan hinder av 1 §
f ö rsta stycket 1 terr ä ngk ö rningslagen
f å r fordon st ä llas upp eller parkeras i cuislutning till v ä g.

4 § Utan hinder av 3 § f å r terr ä ng

fordon och motorfordon anv ä ndas av

den san ä r fast bosatt inom omr å det

eller i fall som avses i 1 § f ö rst:a

stycket 1-6.

Utan hinder av 1 §
"f ö rsta stycket 1 terr ä ngk ö rningslagen
f å r fordon st ä llas upp eller parkeras i anslutning till v ä g.

4 § Utan hinder av 3 § f å r notordrivet
fordon anv ä ndas av den som ä r fast bosatt inom omr å det eller i fall som avses i 1 §
f ö rsta stycket 1-6.

F ö rordningen (1979:973) cm bilut ± yrnihg

6 kap 1 § I
uthyrningsr ö relse f å r ett fordon inte l ä mnats ut till n å gon annan person som f ö rare ä n den som kan
visa att han har beh ö righet att f ö ra fordonet.

6 kap 1 § I
uthyrningsr ö relse f å r ett fordon inte l ä mnas ut till n å gon annaui person som f ö rare ä n den som
kan visa att han har beh ö righet att f ö ra fordonet. Det å ligger
den som innehar ett tillst å nd till uthyrningsr ö relse att vid uthyrning av terr ä ngfordon skriftligt informera cm de lokala och
regionala regler scm g ä ller cm k ö ming i terr ä ng
d ä r fordonet. skall • anv ä ndas.

Skr.
1984/85:203 22

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttrandena över statens naturvårdsverks
förslag rörande översyn av terrängkörningslagen m.m.

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över förslaget avgetts av
rikspolisstyrelsen, chefen för armén, vägverket, trafiksäkerhetsverket,
generaltullstyrelsen, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, domänverket,
länsstyrelserna i Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs,
Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.
Friluftsfrämjandet, gemensamt av Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund (LRF/SSR), Svenska jägareförbundet. Svenska
kommunförbundet, Svenska naturskyddsföreningen. Svenska samernas riksförbund (SSR),
Nya Sveriges snöskoterägares riksorganisation (Nya SNOFED), Svenska
turistföreningen (STF), Sveriges snöfordonleveranlörer (SNÖFO) och Svenska
Cellulosa- och Pappersbruksföreningen (SCPF).

Lantbruksstyrelsen har bifogat yttranden av
lantbruksnämnderna i Skaraborgs, Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands,
Jämtlands (med yttranden från vissa samebyar), Västerbottens och Norrbottens
län.

Skogsstyrelsen har bifogat yttranden från
skogsvårdsstyrelserna i Kronobergs, Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län. Ett par länsstyrelser har bifogat yttranden
av kommuner, länsorgan m.m. Svenska jägareförbundet har oifogat yttranden från
åtta länsjaktvårdsföreningar.

Slutligen har Svenska samernas riksungdomsförbund Saminuorra
inkommit med en skrivelse.

1 Inledning

Vaije avsnitt i remissammanställningen inleds med en
redovisning av remissutfallet i stort och därefter följer en citatdel.

2 Lagstiftningens principiella inriktning

Huvuddelen av remissinstanserna tillstyrker förslagets
principiella inriktning eller lämnar detta utan erinran. Flera remissinstanser
är dock kritiska till denna del av förslaget.

Skr.
1984/85:203 23

2.7 Skogsstyrelsen: - ■— Styrelsen förordar att
nuvarande princi

piella inriktning av lagstiftningen behålls och att endast vissa detaljjuste

ringar införs för att eliminera onödiga störningar.

2.8 Domänverket:--- I den stora principiella frågan om ett
generellt

förbud
skall införas mot terrängkörning i hela landet året runt, stöder

domänverket den föreslagna linjen från naturvårdsverket. .

2.9 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Länsstyrelsen anser
att terrängkörningslagen skall utformas sä att den utgör ett effektivt hinder
mot körning på barmark med de undantag som anges i 1 § terrängkömingsförordningen.
Länsstyrelsen anser vidare att lagen bör ge möjligheter att förhindra körning
på snötäckt mark i hela landet. 1 likhet med reservanten Lars-Göran Redbrandt
föreslår länsstyrelsen att ytterligare analys och överväganden bör föregå
statsmakternas ställningstaganden.

2.11------------------------------------------------------------------- Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen har

inget att erinra mot naturvårdsverkets förslag.

2.12-------------------------------------- Länsstyrelsen i
Gävleborgs län: Länsstyrelsen anser att

ett
generellt förbud mot terrängtrafik även på snötäckt mark bör införas. Undantag
bör gälla för nyttotrafik samt för spår och leder till vilka markägaren lämnat
sitt samtycke.

2.13------------------------------------------- Länsstyrelsen
i Västernorrlands län: Länsstyrelsen har tidigare

i
översynsarbetet avgett yttrande och förslag till åtgärder för att minska
olägenheterna av terrängtrafiken.

----- Länsstyrelsen noterar att de i vårt yttrande
1982-09-24 lämnade

förslagen och synpunkterna i stort inrymmes i verkets nu
redovisade ställningstaganden. Länsstyrelsen avstår härmed från att närmare
yttra sig i ärendet.

2.14-------------------------------------- Länsstyrelsen i
Jämtlands län: delar länsstyrelsen naturvärds

verkets inställning att den nuvarande terrängtrafiklagstiftningen, med se

lektiva förbud inom vissa områden, i princip bör bibehållas. .

2.15 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Länsstyrelsen
finner försla

get på det hela taget välavvägt.

Skr.
1984/85:203 24

2.16 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen delar
härvid

utredningens uppfattning.

2.17 Friluftsfrämjandet:
Friluftsfrämjandet har ingenting att erinra vad beträffar naturvårdsverkets
förslag.

2.18 LRF/SSR:-----

LRF och SSR anser dock att för alt det skall vara
meningsfullt för

markägarna att upplåta mark för snöskoterleder och för att få ett fullgott

skydd för natur, jord- och skogsbruksmark måste lagstiftningen ändras så

att det råder totalförbud mot allmänhetens snöskolerkörning utanför anvi

sade leder utan markägarens tillstånd. Givetvis skall undantag från förbu

det gälla de som för sitt arbete är beroende av skotern som arbetsredskap

och fortskaffningsmedel.- .

LRF och SSR känner en djup oro för SNVs sätt att bortse
från de allt vanligare konflikter som en oreglerad nöjeskörning med snöskoter
vållar. Förbunden delar inte SNVs tilltro till att detta kan lösas med
ytterligare detaljbestämmelser. Erfarenheterna visar tydhgt att så inte är
fallet och man skjuter endast problemen framför sig. Nuvarande terrängkörningslag
innehåller l.ex. förbud mot all köra på snötäckt mark med plant- eller ungskog.
Trots detta rapporteras årligen ett stort antal skador i sådana områden som har
vållats av ovarsam snöskolerkörning. Detla behöver inte betyda all uppsåt har
förelegat hos skoterföraren. Inför ett snötäckt öppet område i skogen är det
endast den erfarne skogsmannen som kan avgöra om körning kan ske utan att skada
uppkommer på skogsföryngringen.

LRF och SSR är inte negativa till nöjeskörning med
snöskoter, men den måste ske på ett för naturvård och markägare acceptabelt
sätt. Med instämmande i den reservation som ledamoten Lars-Göran Redbrandt i SNVs
styrelse avgivit beträffande översynsarbelet, föreslår förbunden därför all
lagstiftningen ändras så all terrängkörning med motordrivna fordon pä snötäckt
mark ej får bedrivas av allmänheten annat än pä därtill anvisade leder eller på
annan mark efter markägarens samtycke.

2.20 Svenska kommunförbundet: Mot bakgrund av att
terrängfordon av

olika slag kommit alt bli både ett viktigt arbetsredskap och ett hjälpmedel

under frilid för många människor delar styrelsen naturvårdsverkels upp

fattning att ett generellt förbud mot lerrängtrafik inte bör införas. .

Skr. 1984/85:203 25

2.21 Svenska naturskyddsföreningen:

-------- Föreningens förslag går-- ul på all förbud mot
fri snöskoter

åkning ska gälla generellt i hela landet. Snöskoter ska endast få framföras

på särskilda leder. Möjlighet bör finnas för länsstyrelserna att tillåta fri

snöskoterlrafik inom vissa begränsade områden, där risken för skador

bedöms liten. Generella dispenser måste vidare givetvis meddelas vissa

yrkeskategorier som rennäring, polis, fjällräddning, sjukvård m. m.

2.22----------- SSR:

Sammanlaget finner SSR att förslaget om ell generellt
förbud med dis

pensmöjligheter bör bli föremål för en mer inträngande genomgång än den

naturvårdsverket gjort innan förslaget kan avvisas. .

2.23 Nya SNOFED: 1 sin inledning nämner
naturvårdsverket att man inte

funnit tillräckliga skäl som talar för ett generellt förbud mot körning med

terrängskoler ulan framhåller att de olägenheter, som redovisas i skilda

sammanhang kan undanröjas och åtgärdas med nuvarande lagstiftning.

Synpunkter som Nya SNOFED delar och vilket vi med vårt remissvar vill

understryka.

2.24 STF: STF finner det anmärkningsvärt alt
naturvårdsverket inte har avlämnat ett förslag som påtagligt begränsar de
störningskällor som terrängkörningen otvivelaktigt ger upphov lill. STF anser
att den begränsning av skolertrafiken som har skett i fjällvärlden genom
införande av skoler-förbudsområden påtagligt ökat värdet av rekreation inom
dessa områden.

2.25 SNÖFO:----

Vi delar således Naturvårdsverkets åsikt att de
ölägenheter som följer med terrängkörning kan undanröjas inom ramen för
gällande lagstiftning speciellt som vi upplever alt snöskolerkörningen under
senare tid kontinuerligt förbättrats och speciellt snöskoterklubbarna
medverkat till alt sko-teräkarna och andra grupper lättare kan samsas utan
störningar.

2.26 SCPF:----

----- kan SCPF under förutsättning av ett otvetydigt klariäggande
att

körning i terräng med motordrivet fordon ej faller under
allemansrätten, samt alt myndigheterna, främst Naturvårdsverket, lar på sig
ansvar för kraftfull information om skolertrafikens skyldigheter och hänsyn
gentemot markägarna tillstyrka Naturvårdsverkets förslag till terrängkörningslag.
Vi

Skr.
1984/85:203 26

kan
i stort acceptera även de övriga förslag Naturvårdsverket anför i anslutning till
lagstiftningen. I vårt förord för en icke-förbudslag ligger vidare
förutsättningen att föreslagna åtgärder skall visa sig tillräckliga för alt stävja
sådan användning av motordrivna fordon i terräng som åsamkar markägarna
olägenheter och kostnader. Blir så ej fallet skall frågan kunna tas upp ånyo i
syfte alt snabbt införa lag om generellt förbud med dispensmöjligheter för
näringsliv och annan nyttotrafik.

3
Förslag om ändring i terrängkörningslagstiftningen. Körning på åkermark, barmarkskörning
inom rennäringen samt barmarkskörning i samband med motorsport. Dessutom
behandlas tillsynsfrågan.

Flertalet
remissinstanser tillstyrker i huvudsak eller har ingen erinran mot förslagen
under denna punkt.

3.1
Rikspolisstyrelsen: Styrelsen tillstyrker i allt väsentligt de framlagda

förslagen till ändringar i lerränglrafiklagstiftningen m. m. .

Det
ankommer på polisen alt övervaka och ingripa mot överträdelser

mot gällande bestämmelser i terrängtrafiklagstiftningen. Sådan övervak

ning sker också i samband med jakt- och fiskekontroller i fjällområdena

samt i förbudsområden och leder som är upplåtna för skoterirafik. Med

hänsyn till polisens personella resurser syns någon ökning av ifrågavaran

de tillsyn eller övervakning inie vara möjlig. Styrelsen delar dock natur

vårdsverkets uppfattning all behovet av förbättrad tillsyn är stort. .

3.2
Chefen för armén:- har Chefen
för armén intet att erinra beträffande förslaget lill ändring i terrängkörningslagen
och lerrängkörningsförordningen.

3.3
Vägverket:-- Del föreslås alt
förbudet mol barmarkskörning i 1 §

TKL
skall omfatta alla slag av motordrivna fordon, således även motorredskap. Vid
vägarbete och speciellt vid nybyggnad av väg har vägverket behov alt utnyttja
terräng för transport mellan arbetsplats och befintlig väg med i första hand
motorredskap. Vi föreslår därför att 1 § TKF ges ytterligare ett undantag med
följande lydelse:

"9.1
direkt samband med vägarbete och vägbyggnadsarbete"'.

Det
har framkommit all vissa problem uppstår genom den snöskoterlrafik som
vintertid äger rum i diken längs allmän väg. Skotertrafiken får lill följd att
snön packas lill is varigenom vägtrummor i diket isar igen så att smältvattnet
i diket dams. Isbildningen i diket innebär även att nödvändig snödikning
försvåras. Om vattnet blir stående i vägdiket kan skador uppstå

Skr.
1984/85:203 27

i vägkroppen särskilt i samband med tjällossning.
Skotertrafik intill allmän väg innebär även i sig vissa trafiksäkerhetsrisker.
I mörker kan skotrar när de framförs med tänd belysning ge vägtrafikanten
svårigheter att vid möte bedöma vägens sträckning och läge.

Vägverket föreslår därför att 1 § TKL ges följande
tillägg:

3. på snötäckt mark inom vägområde för väg som ej är
enskild, utom i fall som avses i 119 § väglrafikkungörelsen (1972:603).

3.4 Trafiksäkerhetsverket: Trafiksäkerhetsverket delar
uppfattning

en att en ökad tillsyn av trafiken i terräng är önskvärd. .

Vad gäller ett eventuellt krav på hjälm verket är
positivt lill ett

uppdrag att utreda frågan och komma med förslag.

3.5 Generaltullstyrelsen:-- Beträffande tullverkets
möjligheter att

framdeles medverka i berörd tillsyn kan nämnas följande.
Enligt tjänstgö-

ringsreglemenlet för tullstaten omfattar verksamheten vid tullverkets

gränsbevakning utöver tullbevakning bl. a. jakt- och fisketillsyn samt

skyddsområdestillsyn. Frän Qälltraklerna i norra Dalarna och längs grän

sen mot Norge och Finland förfogar tullverket över 125 man för gränsbe

vakningstjänst. För röriig bevakning är helt eller delvis avdelade ca 60 man

som är väl förtrogna med sina lokala Qällområden. .

3.6 Lantbruksstyrelsen: Enligt
lantbruksstyrelsens uppfattning kan

fordonen inom rennäringen inte heller komma att uppgå till
något större

antal med hänsyn till det anlal yrkesutövare som finns inom näringen.

Huvuddelen av fordonen utgörs av ivåhjuliga motorcyklar. Molorcykel-

körning i terräng ställer stora krav inte bara på förarna utan även på

terrängens karaktär. Detla förhållande jämte det faktum att motorcyklarna

används endast under ett begränsat antal dagar (i huvudsak i samband med

kalvmärkningen) begränsar ytterligare fordonens användning. Samernas

fordon kan inte antas medföra skador av väsentlig betydelse. Vid jämförel

se med den mycket kraftiga inverkan på naturmiljön som skogsbruket och

turismen innebär ter det sig stötande att förbjuda rennäringsuiövare att

använda motordrivna fordon på barmark. I för naturvården speciellt käns

liga områden bör dock överenskommelser om vissa begränsningar kunna

göras mellan naturvården och företrädare för olika areella näringar. Rätten

att under yrkesutövning färdas i terräng är inte endast en fråga om ratio

nella arbetsmetoder utan gäller också i hög grad kraven pä en god arbets

miljö. Renskötsel måste ofta bedrivas mänga mil från närmaste väg.

Lantbruksstyrelsen avstyrker förslaget till
författningsändring såvitt avser barmarkskörning inom rennäringen.

Skr. 1984/85:203 28

Skadorna
på åkermark lill följd av terrängkörning lär variera mellan olika delar av
länet. Det kan därför vara lämpligt att resp. länsstyrelse får fatta beslut om
förbud för allmänheten - såsom en inskränkning i allemansrätten - alt köra på
åkermark.

3.7
Skogsstyrelsen: Störningar orsakade av traktorer och motorred

skap bör däremot inte regleras genom TKL och TTK. Dessa fordon är i allt

väsentligt utpräglade arbetsredskap för näringsverksamhet. Det är i många

fall omöjligt alt skilja själva körningen från arbele med redskapet. Det

naturliga är att inte bara körningen utan alla delar av verksamheten be

döms enligt samma regler. Erforderliga beslämmelser härför finns i skogs

vårdslagen och i naturvårdslagen. .

---- Naturvårdsverket
motiverar sill förslag med all fordonsgruppen

omfattar
även s.k. epatraklorer vilka numera i allt väsentligt är nöjesfor

don och att dessa enligt nuvarande lag inte omfattas av barmarksförbudet.

Skogsstyrelsen har svårt att inse alt terrängkörning med epatraklorer

medför problem av sådan dignitet att de motiverar en så drastisk föränd

ring av lagstiftningen. Som en följd av 1 § TKL är obehörig körning

förbjuden
i vissa skogsföryngringar. Paragrafen tillåter emellertid körning

på snötäckta hyggen och föryngringar med små plantor. Skogsstyrelsen

befarade redan i samband med att lagförslaget behandlades 1975 att regler

na inte skulle fungera i praktiken utan alt skador av oönskad omfattning

skulle uppkomma på skogsföryngringar. Tyvärr har skogsstyrelsens farhå

gor besannats.-- Skogsstyrelsen vidhåller därför sitt tidigare fram

förda förslag all lagrummet ifråga görs tillämpligt på alla föryngringsylor i

skogsmark där föryngringen är lägre än 2 m över snön.

3.8
Domänverket:- Domänverket anser--- inte att hjälmtvång

skall
införas. Det räcker med en rekommendation att hjälm bör bäras. Inom skogsbruket
utförs en hel del körning med skoter i mycket låg fart, där samtidigt en god
sikt ål sidorna är vikiig. Exempel härpå är snötramp-ning före avverkning. En skolerhjälm
kan i sådana fall vara mera lill olägenhet än nytta.

3.9
Länsstyrelsen i Kristianstads län: Länsstyrelsen föreslår följande

ändringar
i naturvårdsverkets förslag.

Terrängkörningslagen
(1975:1313)

1 §,
första siycket

Utöver
motordrivna fordon bör lagen även omfatta släpfordon och terrängsläp. Eftersom
släpen knappast kan uppträda i terrängen utan dragfordon är det naturligt att
betrakta fordonskombinationerna som en enhet ur

Skr. 1984/85:203 29

terrängkörningssynpunkt. En sådan ytteriigare utvidgning
av terrängkörningslagen skulle pä ett smidigt sätt lösa även andra problem l.ex.
frågan att vidtaga åtgärder mot i terrängen uppställda husvagnar.

1 §, andra siycket

Det är
enligt länsstyrelsens mening uppenbart att ölägenheterna med körning i terräng
redan nu är sä stora att regeringen bör ha möjlighet att reglera
terrängkörningen utöver barmarkskörningen inom hela landet. Andra stycket bör
därför ändras att gälla motordrivna fordon, släpfordon och terrängsläp inom
hela landet. 4§. Naturvårdsverket lar inte upp frågan om i vad mån
laglydigheten kan ökas genom förändring av påföljdsparagrafen utan konstaterar
bara att polisens resurser är mycket begränsade. Länsstyrelsen anser att
påföljdsparagrafen bör ändras så i princip samma förfaringssätt som vid
hastighetsöverträdelse på väg och felparkering tilllämpas. Betalningsföreläggande
skall kunna tillämpas för brott mot i varje fall 1 och 2§§ terrängkörningslagen.
Härigenom kan effektiv tillsyn ske med ringa resursanvändning.

3.10 Länsstyrelsen i Hallands län: Länsstyrelsen har i
liten utsträckning kommit i kontakt med problem kring körning i terrängen.
Länsstyrelsen vill dock fästa uppmärksamheten vid den oorganiserade form av barmarkskörning
som äger rum inom kust- och inlandsdynsområdena. Det är framför allt moped-
och molorcykelåkning som förekommer. Skadorna kan bli omfattande i del känsliga
sandunderlaget med en fortsatt erosion som följd, Terrängkörningslagen har i
detta hänseende inte haft avsedd effekt.

3.12 Länsstyrelsen i Gävleborgs län:---------------------------- Länsstyrelsen
anser att

starka skäl lalar för att generellt förbud införs för körning
med motordrivet fordon utan markägarens tillstånd på snötäckt odlingsbar mark,
om det inte är uppenbart alt körningen kan ske ulan risk för skada på marken.

3.14 Länsstyrelsen i Jämtlands län:

----- Enligt länsstyrelsens mening bör dock i första hand
kommunen

ges
möjlighet alt besluta om lokala förbud mol körning på åkermark .

Detta
beroende på alt körning på åkermark, i den omfallningen att den orsakar
problem, främst förekommer i anslutning till byar och tätorter, där kommunen
redan idag utfärdar lokala trafikföreskrifter. Det är samtidigt angeläget att
få till stånd undersökningar för att objektivt konstatera vilka olika skador
som kan uppslå vid körning på snötäckt åkermark.

Sett från allmän naturvårdssynpunkt och
friluftslivssynpunkt vore det naturligtvis önskvärt om barmarkskörning i
samband med rennäring kunde förbjudas - åtminstone inom obrutna fjällområden.
Med hänsyn tagen även till rennäringens möjligheter alt vidareutvecklas med
hjälp av nya

Skr. 1984/85:203 30

tekniska
hjälpmedel, är länsstyrelsen dock av den uppfattningen alt motor

drivna fordon även fortsättningsvis bör få nyttjas på barmark i direkt

samband med renskötsel. Det är naturligt all renskölseln i delta samman

hang jämställs med andra barmarksundaniagna näringar, såsom jordbruk

och skogsbruk.-- .

Länsstyrelsen
stödjer naturvårdsverkels strävanden alt genom samord

ning av olika myndigheters insatser förbättra tillsynen och övervakningen

av gällande terrängkörningsförbud, inte minst inom Qällområdena. .

3.15
Länsstyrelsen i Västerbottens län: Länsstyrelsen vill ifrågasätta

om
inte ett generellt förbud av samma typ som gäller för plant- och ungskog, för
åker hade varil smidigare för alla berörda parter. Skador på åkermark torde
emellertid främst uppstå i anslutning till tätbebyggelse. Om en modell med
selektiva förbud mot terrängkörning på åkermark väljs förordar länsstyrelsen
därför istället att kommunerna får möjlighet alt besluta härom.

Förslaget
innebär alt barmarkskörning för rennäringen skulle förbjudas. Länsstyrelsen
delar naturvårdsverkets bedömning att barmarkskörning inte kan ske ulan skada
på mark och vegetation. I våra fjäll finns nu knappast körskador på marken av
någon omfattning, däremot i andra renskötselområden, där skogsbruk bedrivs. De
markskador som regelmässigt uppstår vid avverkning samt markberedningar är så
omfattande att ett förbud mot barmarkskörning där för rennäringen är
omotiverat. Regeln om förbud bör därför begränsas till områden där skogsbruk
inte bedrivs, dvs på fjällområdet och de fjällnära barrskogar där skogsbruk
inte kommer alt ske.

3.16
Länsstyrelsen i Norrbottens län:---------------- Länsstyrelsen delar utredning

ens uppfattning om att lerrängtrafik pä åkermark bör regleras. .

Körning
på barmark för renskötselns behov förekommer i Norrbollens län i begränsad
omfattning. Det är nödvändigt alt under ytterligare något eller några år
studera vilka konsekvenser detta kan medföra. Länsstyrelsen anser därför all körning
på barmark för renskölselns behov för närvarande inte är av sådan omfattning
alt en ändring av lagtexten är motiverad. Därmed bör den gamla lydelsen 1 §
första stycket 6 lerrängkörningsförordningen kvarstå.

Länsstyrelsen
anser liksom utredningen alt tillsynen vad avser terräng

körning är bristfällig. Det är angelägel all resurser skapas sä att tillsynen

kan förbättras. Tillsynen bör enligl länsstyrelsen ankomma på polismyn

digheten. Vissa samordningsmöjligheter torde kunna göras med övriga

verksamma fältorganisationer .

Skr. 1984/85:203 31

3.18 LRF/SSR:----

----- Därest ett generellt förbud mot lertängkörning på
snötäckt mark

för hela landet ej bifalles föreslår förbunden därför att
ett generellt förbud införes för terrängkörning på all åkermark med undantag
för markägarens egen trafik.

3.19 Svenska jägareförbundet: Med hänsyn till utvecklingen
av

snöskoterbeståndet i landet och de negativa effekterna
snöskotertrafiken obetingat medför, bl.a. skador på skog och grödor, störningar
av andra fritidsaklivileter, störningar - medvetna och omedvetna - av vilt,
illegal jakt — inte minst efter de fyra stora rovdjuren, känner Svenska
jägareförbundet en avsevärd oro för framtiden.

Vad avser övervakningsfrågan i övrigt hemställer Svenska
jägareförbundet att denna fortlöpande följs och att erforderliga åtgärder
vidtas för att skapa de möjligheter som behövs för att terrängkörningslagens
efterlevnad fortlöpande skall kunna övervakas. Denna fråga är enligt Svenska
jägareförbundels mening en synnerligen angelägen natur- och viltvårdsfråga.

Svenska jägareförbundet tillstyrker de förslag till uppstramning
av terrängkörningslagen som föreslagits.

3.20 Svenska kommunförbundet:

Styrelsen tillstyrker förslaget till ändring av terrängkörningslagen
men förutsätter att länsstyrelserna meddelar de ytterligare undantag för nyttotrafiken
som kan erfordras utöver de som finns i lertängkörningsförord-ningen.
Beträffande barmarkskörning inom rennäringen är styrelsen tveksam till hur
stort behovet är att ändra tertängkörningsförordningen. 1 första hand borde
prövas att genom samråd mellan samer, kommun, länsstyrelse m.n. åstadkomma en
frivillig reglering av körningen, l.ex. till vissa stråk.

3.21 Svenska naturskyddsföreningen: Lantbrukarnas
riksförbund

(LRF) har i en särskild skrivelse till naturvårdsverket
redovisat de olägenheter som är förknippade med skoterkörning på jordbruksmark
och begärt

alt ett generellt förbud ska införas. . Föreningen----- ställer
sig

bakom LRF:s krav.----- Föreningen delar helt
naturvårdsverkets be

dömning att barmarkskörning inte kan ske utan skador i naturen. För

eningen stöder därför verkets förslag lill reglering av barmarkskörning

inom renskölseln.

Skr.
1984/85:203 32

Tillsynen är ett av de stora problemen när det gäller alt
komma till rätta

med de
negativa effekterna av snöskoiertrafiken. Risken finns att

problemet
blir än större om regeringen nu beslutar om ännu fler detaljbe

stämmelser utan alt resurserna för tillsynen förstärks. .

3.22----------- SSR:

----- Beträffande naturvårdsverkels förslag om barmarkskörning
inom

renskölseln finner SSR all renskötsel måste behandlas
analogi med jordbruk och skogsbruk och de speciella förhållanden som
eventuellt kan anföras beträffande barmarkskörning i fjällomårdet måste
övervägas ytterligare innan någon inskränkning i förhällande till vad som
gäller i dag kan genomföras.

3.23--------------------- Nya SNOFED:

Från Nya SNOFED:s sida ansluter vi oss till verkets beslut
att icke föreslå något generellt förbud mol skolerkörning på snötäckt åkermark.

----- föreslår verket en lagändring till att hjälmpliki
införes.

Nya SNOFED stöder helt detta lagförslag.

Vidare bör arbetshjälm, som är godkänd av arbelarskyddsstyrelsen,
kunna godkännas som hjälm som får användas vid framförande av skoter.

3.25 SNÖFO:----

Naturvärdsverket föreslår att del införs ett hjälmtvång
vid färd med

snöskoter. Snöfo stöder detta förslag och har tidigare vid flera tillfällen

framfört denna synpunkt. Vid utarbetandet av de regler som skall gälla vid

bärandet av hjälm vid snöskolerkörning bör emellertid flera frågor övervä

gas noggrant. När det gäller yrkesarbetare som använder snöskotern i

tjänst bör man överväga alt tillåta de yrkeshjälmar som normalt används i

arbetet t. ex. för skogshuggare. .

4 Vissa tekniska frågor. Begränsning av hastighet och
motorstyrka, buller och märkning av skoterband.

Flertalet remissinsianser tillstyrker i huvudsak eller har
ingen erinran mot förslagen under denna punkt.

4.1 Rikspolisstyrelsen:-- Enligl styrelsens mening skulle
en automa

tisk begränsning av maximihastigheten vara det mest effektiva sättet att

begränsa terrängskolrars hastighet till lämplig nivå och sannolikt bidra lill

Skr. 1984/85:203 33

minskning av antalet olyckor. Med hänsyn lill de tekniska
svårigheter som redovisats beträffande en sådan anordning motsätter sig
styrelsen inte förslaget om att i stället införa en högsta motorstyrka för
skotrar eller alternativt en konstruktiv hastighetsbegränsning. Överenskommelse
om en högsta motorstyrka (cylindervolym) finns redan för motorcyklar som säljs
i Sverige. Åtgärden har dock hittills inte påverkat olycksutvecklingen i
positiv riktning.

4.4 Trafiksäkerhetsverket:-- Begränsning av hastighet och
motor

styrka

Förslaget tillsiyrkes. -

Som också framgår av naturvårdsverkets förslag har
trafiksäkerhetsverket ett uppdrag från regeringen alt överväga vissa frågor
rörande fordons bulleremission. Detla uppdrag bör så långt möjligt lösas pä
internationell nivå. Därför deltar trafiksäkerhetsverkel i ECE-arbetet om
fordonsbuller-frågor. Ett antal reglementen och reglemenlsförslag har nu
utarbetats och verket planerar alt under innevarande år i samråd med
rikspolisstyrelsen och naturvårdsverket påbörja slutförandet av uppdraget. Detla
avses då även omfatta terrängskoter trots alt det ännu inte har utarbetats något
ECE-reglemenle för detta fordon.

Märkning av skoterband

Förslaget tillsiyrkes.

4.8 Domänverket:--

Förslaget att ytterligare begränsa den högsta tillåtna
motorstyrkan på snöskotrar tillsiyrkes. Domänverket anser för sin del att en
högsta gräns bör kunna sättas vid 40 hk DIN. Även fortsättningsvis bör man
pröva att uppnå denna begränsning genom en överenskommelse mellan kommunikationsdepartementet
och snöskoterbranschen.

------ Förslaget om en högsta tillåten ljudnivå på 81 dBA tillsiyrkes.

4.14 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsstyrelsen
delar naturvårds

verkels synsätt vad gäller eventuell begränsning av hastighet och motor

styrka. ---- .

Länsstyrelsen stödjer naturligtvis realistiska förslag som
inriktas på att minska bullret från snöskotrar. Problemet är störst för föraren
och eventuella passagerare som dock har förhållandevis goda möjligheter att
genom

Skr. 1984/85:203 34

hörselskydd minska bullrets negativa effekier. Detta får
dock inte medföra

alt man underlåter alt göra vad som är tekniskt och realistiskt möjligt för

alt minska bullernivån. En successiv minskning av ljudnivån måste dock

ske på så sätt, och i den takt, att man inte omöjliggör förutsättningarna att

nyttja skotern som arbetsredskap. .

4.16 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen delar
utredning

ens förslag om effektbegränsning till 50 hk DIN saml krav på maximal

ljudnivå 81 dBA för snöskoter. Däremot anser länsstyrelsen alt märkning

av snöskoterband så alt ett visst fordon kan identifieras bör utredas ytterli

gare. Den effekt som ett identifieringsmärke skulle ha torde förhindra fiera

av de lagbrott som förekommer i dag.

4.19 Svenska Jägareförbundet: finner Svenska
jägareförbundet det

emellertid djupt olyckligt att den märkning av
snöskoterband som föreslagits under utredningens gång avskrivils utan några
praktiska försök. Enligl jägareförbundets mening bör sådana försök genomföras
och i händelse av positiva resultat, beslämmelser härom framledes inarbetas i
lagstiftningen.

4.21 Svenska naturskyddsföreningen:

Föreningen anser för sin del alt en generell, låg
hastighetsbegränsning

bör införas, bl. a. för att markera att myndigheterna i första hand ser

snöskotern som ett nytiofordon. Föreningens länsförbund i Jämtlands län

har föreslagit en hastighetsbegränsning på 50 km/h, vilket förefaller vara

rimligt. Utefter leder och i områden nära tätorter och friluflsanläggningar

borde en hastighetsbegränsning vara självklar. Det är oacceptabelt all en

snöskoter ska få framföras i en hastighet av kanske över 100 km/h på en

led, där även skidåkare befinner sig. Föreningen anser alt kraven på

bullerdämpning borde kunna skärpas avsevärt. Som föreningen anförde

redan i sin skrivelse till regeringen 1981-01-12 bör utgångspunkten vara

78dBAochinte81 dBA.------ .

4.23 Nya SNOFED:---

Naturvårdsverket föreslår en begränsning av motorstyrkan
för snöskotrar. Verket anför, som skäl, att motorstyrkan i första hand ej är
avgörande för framkomstmöjligheterna. Vad som ej redovisats är om man menar all
hög motorstyrka inbjuder till höga farter, som i sin tur medverkar till
olyckor. Omvänt skulle det då betyda alt med lägre motorstyrka skulle
olycksfallen nedbringas.

Dä registreringen av skoterolyckorna hitintills är
ofullständiga, kan man

Skr.
1984/85:203 35

ej med bestämdhet hävda att den höga motorstyrkan skulle
inbjudit till hög

fart och således varit orsak till olyckor. .En annan
aspekt på att en

ev. minskning av motorstyrkan leder till begränsad
hastighet, kan härledas till den forskningsrapport SNV PM 621 som framlagts. I
den redovisas att naturkonsumenter, som ej utövar/-at lertängkörning har en
negativ inställning till terrängmotorfordon. Även här finns inget
vetenskapligt belägg för att fart och negativa upplevelser har samband. Främst
är det bullerproblematiken, som andra naturkonsumenter upplever negativt. Som
framgår på annat håll i rapporten understryker också Nya SNOFED att buller- och
säkerhetsproblem är två faktorer som bör ges hög prioritet att komma lill rätta
med. Vad som redovisas från snöskotertillverkarhåll, vid muntlig förfrågan, kan
åtgärdande av bullerproblem kräva större energiåtgång. Detta har då en
automatisk reducerande verkan på hästkrafterna. Med vad ovan anförts och då
särskilt med betoning pä önskemål om åtgärdande av bullerproblem, som kan komma
all kräva visst hästkraftsantal, hemställer Nya SNOFED om att begränsningen av motorhästkraftantalet
skall lämnas utan åtgärd än så länge.

4.24 STF:-----

STF finner
det vidare angeläget att begränsa motorstyrkan hos skotrar lill ca 35 hk.

4.25 SNÖFO:----

Snöfo kan----- inte acceptera ett förslag om ett
försäljningsstopp av

snöskotrar mellan 50 och 60 Hk så länge inga som helst
underlag har visats om all dessa snöskotrar skulle skapa större olägenheter än
andra.

----- För snöskolerbranschen är det givetvis av största
intresse att få

ner ljudnivån på snöskotrar då vi bedömer en så låg
ljudnivå som möjligt

som en komfortfräga för snöskolerägarna och samhället. .

Vi måste emellertid konstatera att det har visat sig
synnerligen svårt att ytterligare få ner ljudnivån på snöskotrar och detta är
främst av två skäl. För det första använder sig snöskotrarna av en
tvåtakts-motor som av konstruktiva skäl är mycket svårare att dämpa än en fyrlakts-motor.
För del andra skall snöskotern framdrivas i myckel skiftande underlag och
väderlek. Det innebär all ljuddämpande anordningar i viss väderlek lätt igensättes
av snö och luftkylningen av motorn försämras med motorhaverier som följd. Våra
medlemsföretag kan uppvisa åtskilliga försök genom åren där man infört olika
ljuddämpande anordningar som tyvärr visat sig

menligt inverka pä driftsäkerheten. Branschen är
emellertid mycket

intresserad av alt finna utvägar att kombinera lägre
ljudnivåer med en oförminskad tillförlitlighet.

Skr.
1984/85:203 36

5 Uthyrning av snöskotrar, ledterminaler, körning på vissa
vägar, utbildning och information samt överflyttning av tillståndsprövning för
vapen på skotrar, m. m.

Remissinstanserna tillstyrker i allmänhet eller har ingen
erinran mot förslagen under denna punkt.

5.1 Rikspolisstyrelsen:-- I anledning av
trafiksäkerhetsverkets fram

ställning om ändring i väglrafikkungörelsen (1972:603) har styrelsen i ytt

rande lill kommunikationsdepartementet 1984—03-29 framhållit följande.

"I 118-123 §§ återfinns regler för trafik med terrängfordon pä väg. Enligt

dessa regler innebär del inget hinder för körning med lertängfordon på

enskilda vägar (om innehavaren tillåter sådan trafik). Trafik med terräng

fordon jämte trafik med andra fordon torde från trafiksäkerhetssynpunkt

vara lika olämplig på enskild väg som på annan väg. Rikspolisstyrelsen

anser därför att möjligheter prövas i syfte att reglera terrängtrafiken även

på enskild väg i vart fall beträffande passagerare och hastighet (121 och

122 §§)." Styrelsen vidhåller denna uppfattning. Rikspolisstyrelsen
tillstyr

ker att trafiksäkerhetsverkel får i uppdrag att närmare kartlägga behovet

av utbildning för skolerförare och utarbeta program för lämplig form av

skoterförarulbildning.

5.3 Vägverket:--- Trafiksäkerhetsverkel har i sill förslag
lill ändring i

vägtrafikkungörelsen
(VTK) föreslagit att samma regler skall gälla vid färd pä alla enskilda vägar,
vare sig vägen är allmänneligen befaren eller ej. Det medför att bl. a. den
hastighetsbegränsning för terrängfordon på 20 km/h som i dag gäller på enskild
väg som är allmänneligen befaren kommer alt utgå. Den föreslagna ändringen
berör inte direkt vägverkets verksamhels-område, men vi kan i del här
sammanhanget instämma i de synpunkter som framförts av naturvårdsverket och
rikspolisstyrelsen om det olämpliga i att tillåta trafik med terrängfordon
ulan restriktioner i bl. a. hastighet på vägar som har en livlig motorfordonslrafik.

5.4 Trafiksäkerhetsverket:- Vid den översyn av väglrafikkungörelsen

(1972:603) (VTK) som trafiksäkerhetsverkel gjort har
syftet bland annat varit all förenkla reglerna. Därvid har bland annat
begreppet allmänneligen befaren, som används pä flera ställen i VTK, bedömts
vara svårtolkat. Verket har därför valt alt föreslå ändringar som gjort det
möjligt att utmönstra detla begrepp. I del avsnitt av VTK som behandlar körning
med terrängfordon på väg har det resulterat i förslag lill ändringar enligt vad
som framgår av naturvårdsverkets redovisning av utredningsuppdraget. De
ölägenheter och risker som naturvårdsverket nu påtalar vid färd på väg

Skr.
1984/85:203 37

med snöskoter är av den arten att en närmare undersökning
kan vara befogad. Trafiksäkerhetsverket har därför ingen invändning mol ett uppdrag
att närmare utreda trafiksäkerheten vid färd med terrängfordon på

väg.

-------- Vad gäller regleringen av terrängtrafiken har
trafiksäkerhetsver

ket inget att invända mol naturvårdsverkets redovisning. Trafiksäkerhets

verket har emellertid, med erfarenhet från de föreskrifter verket utfärdat

för bl. a. lokala trafikföreskrifter, funnit alt det finns utrymme för ökad

utbildning när det gäller hanteringen av här aktuella ärenden. Ett exempel

är gränsdragningen mellan länsstyrelsens och kommunens kompetensom

råden när det gäller att förbjuda trafik med motordrivna fordon i terräng.

5.7 Skogsstyrelsen:-

Allvarliga
störningar har rapporterats som en följd av snöskotertrafik på

oplogade skogsbilvägar.- .

5.8 Domänverket:--

Skogsbruket
har uppenbara olägenheter av att snöskoter framföres på oplogad bilväg, vilket
försvårar upptagning av vägen och orsakar kraftigare tjälbildning med
försvårad tjällossning. Körning i diken gör att vägtrummor fryser igen och
orsakar översvämningar i vårfloden med skärningar som följd. Rätt alt förbjuda
sådan körning bör finnas genom t. ex. skyltning eller annonsering.

5.14 Länsstyrelsen i Jämtlands län:

Med hänsyn
till verksamhetens art anser länsstyrelsen att man bör

utreda frågan om att införa någon form av etableringskonlroll, med beak

tande av bl. a. naturvårdens intressen, för uthyrning av terrängfordon.

Länsstyrelsen har i olika sammanhang påtalat behovet av ledterminaler i

anslutning till utgångspunkter för skoter-, skid- och vandringsleder i fjäll-

väriden. Behovet av ledterminaler med parkeringsutrymmen är mycket

stort på flera ställen och länsstyrelsen tillstyrker naturvårdsverkets förslag

om en utbyggnad av antalet ledterminaler. Länsstyrelsen tillstyrker också

förslaget att de ledlerminaler som ligger vid allmän väg bör inordnas i

vägverkets ansvarsområde vad gäller drift och underhåll. Övriga ledter

minaler, som vägverket av olika skäl inte kan ta ansvaret för, bör inordnas

i naturvårdsverkels huvudmannaskap för statliga fjälleder. .

Länsstyrelsen tillstyrker ökade informationsinsatser för
att förbättra kunskaperna om gällande bestämmelser och körning i allmänhet i tertäng.

Skr.
1984/85:203 38

Vad gäller utbildningsfrågan delar länsstyrelsen
naturvårdsverkets för

slag. ---- .

Länsstyrelsen delar naturvårdsverkets åsikt att ansvaret
för dispensprövningen vad gäller vapentransport vid skoteråkning även i
fortsättningen bör ligga hos länsstyrelsen. I vissa fall är dessa ärenden
också förknippade med samtidig prövning av dispens från terrängkörningsförbud.
Även dessa ärenden prövas hos länsstyrelsen, vilket underlättar samordning av
besluten. Länsstyrelsen delar naturvårdsverkets åsikt att det inte finns
anledning alt införa speciella färdselregler i Sverige för utländska skoterförare.

5.15----------------------------------------- Länsstyrelsen
i Västerbottens län: Bristen på ledterminaler där

skoterleder så småningom når fram till väg har hittills
varit ett myckel stort

problem bl. a. ur trafiksäkerhetssynpunkl. .

5.16--------------------------------------- Länsstyrelsen
i Norrbottens län: Länsstyrelsen delar utredning

ens förslag samt förslag om tilläggstext i förordningen (1979:973) om bilut

hyrning sid 50 i PM.

Länsstyrelsen delar utredningens förslag om utbyggnad av ledlerminaler
samt huvudman för dessa.

Länsstyrelsen delar utredningens förslag om ati låia trafiksäkerhetsverkel
pröva behovet av att ytterligare reglera körning med terrängfordon på väg.

Länsstyrelsen delar utredningens förslag och synpunkter om
information och utbildning. Det är av mycket stor vikt att resurser tillskapas
så alt förslagen kan ulföras.

Handläggning av vissa ärenden enligt 11 § 3 mom första
stycket jaktstadgan.

Länsstyrelsen har tidigre yttrat sig i dessa frågor och
därvid ullalat sig för att handläggningen av dessa ärenden borde kunna
handläggas hos polismyndigheten.

5.20 Svenska kommunförbundet:

-------- Dock finns ett stort behov av
informationsmaterial om utrust

ning, trafikregler, trafikssäkerhel m.m. samt ett bättre kartmaterial över

förbudsområden och leder. Informationen bör också belysa konsekvenser

na av olämplig skoterkörning, exempelvis skador pä åkermark, skogsplan

teringar o. dyl. Det är naturligtvis också viktigt med irafiksäkerhelsinfor-

mation, t. ex. om farorna vid färd på väg.

Skr.
1984/85:203 39

5.21 Svenska naturskyddsföreningen:

Föreningen
står fast vid sin uppfattning att en obligatorisk förarutbildning bör införas
och all minimiåldern bör höjas till 18 år.

5.23 Nya SNOFED:----

Naturvårdsverket
föreslår, att bestämmelser om viss informationsskyldighet införes vid skoterulhyrning.
Nya SNOFED ansluter sig till verkets förslag i denna fräga.

Vi vill från Nya SNOFED stödja det förslag som läggs till
en fortsatt utbyggnad av ledterminaler.

Nya SNOFED anser att en väl tillgodosedd
utbildningssatsning på skilda nivåer har en genomslagskraft.

Vi vill från Nya SNOFED:s sida framhålla, att vi ges
möjligheter att i samarbete med andra myndigheter l.ex. Naturvårdsverk och NTF
arbeta på en breddad och fördjupad information samtidigt som vi kan bidra till
att medverka lill ev. forskningsprojekt inom lertängmotorfordonens område.

5.25 SNÖFO:----- Naturvårdsverket föreslår en förbättrad
informa

tionsskyldighet vid snöskoteruthyrning. Vi instämmer helt med detta för

slag och menar att snöskoteruthyrning måste regleras på ett sådant sätt att

eventuella risker för ölägenheter kan hållas nere och detla sker främst med

en god information om bl. a. färdselrestriktioner.

Naturvårdsverket
föreslår att ytterligare ledterminaler anläggs. Snöfo

delar denna syn.--- .

Naturvårdsverket föreslår en förbättrad information och
utbildning inom

snöskoteromrädel.--- Snöfo
är starkt intresserade av att medverka till

en
förbättrad information.

När det
gäller en ökad utbildning av skoterförare kan konstateras alt de

motiv som finns för l.ex. körkort för bil eller motorcykel saknas i fallet

snöskotrar. Enligt vår uppfattning är inga olägenheter med snöskolerkör

ning förknippade med bristande körkunskaper utan fastmer med bristande

kunskaper om lagar och regler. Detta innebär att utbildningen på snösko

teromrädel främst skulle inrikta sig pä att informera snöskoieråkarna om

de lagar och regler som gäller på skoterområdet, färdselrestriktioner etc.

Detta bör kunna ske på ett smidigare och enklare sätt än vad som är fallet

med vanliga körkort för bilar etc.- .

Skr.
1984/85:203 40

5.26 SCPF:----

En betydande olägenhet för markägarna är skotertrafik på
oplogade vägar, vilka senare under säsongen skall öppnas för avverkningsoperationer
eller i syftet att fä tidig upplorkning inför vårens skogsvårdsarbeten.
Skoterspären fryser till en sula som avsevärt försvårar och fördyrar snöröjningen.
Skyltning och/eller avstängning måste i förekommande fall respekteras. Även i
delta sammanhang är den officiella informationen och utbildningen viktig.

Norstedts Trycken, Stockholm 1985