Prop. 1984/85:207

Prop.
1984/85: 207

Regeringens proposition

1984/85:207

om
försöksverksamhet med förenklade regler om byggnadslov m. m. i vissa kommuner;

beslutad
den 25 april 1985.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

HANS
GUSTAFSSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag om förenklade regler på byggnadslagstiftningens
område med anledning av den försöksverksamhet med ökad kommunal självstyrelse
som under liden fram lill utgången av år 1988 skall äga rum i några kommuner (prop.
1983/84: 152, KU 32, rskr 368).

Förslagen
innebär alt vissa av de förenklingsförslag som inryms i del av lagrådet
granskade förslaget lill plan- och bygglag (PBL) genomförs i tolv kommuner.
Genom en särskild lag öppnas sålunda möjligheler för dessa kommuner

att
minska kravet på byggnadslov i vissa fall,

alt
i störte utsträckning än f. n. lämna byggnadslov för tillfälliga ändamål och

alt
sänka kravet på ansökningshandlingar, besiktningar m. m. i ärenden om
byggnadslov.

Genom
den särskilda lagen införs vidare generella lättnader i de nämnda kommunerna
när del gäller möjligheten all utan byggnadslov uppföra vissa mindre
komplementbyggnader.

Lagen
skall träda i kraft snarast möjligt.

I
propositionen lämnas vidare en redogörelse för vissa åtgärder inom
bostadsdepartementets verksamhetsområde som planeras inom ramen för
försöksverksamheten. De gäller kommunal beslutanderätt om vissa bostadslån och
stöd till förbättringsåtgärder samt ett uppdrag till statens planverk att bistå
försökskommunerna och vissa myndigheter med särskild

1 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 207

Prop.
1984/85:207 2

rådgivningsverksamhet.
Även önskemål från de berörda kommunerna som inte kunnat tillgodoses, bl. a.
rörande lantmäleriet, behandlas i propositionen.

Prop. 1984/85: 207 3

1
Förslag till

Lag
om försöksverksamhet med förenklade regler om byggnadslov m. m. i vissa
kommuner

Härigenom
föreskrivs följande.

1
§ Försöksverksamhet med
förenklade regler om byggnadslov m. m. skall lill utgången av år 1988 bedrivas
enligt bestämmelserna i denna lag i Haninge, Tyresö, Gnosjö, Helsingborgs,
Malmö, Varbergs, Ale, Örebro, Sandvikens, Härnösands, Bräcke och Piteå
kommuner.

2
§ I stadsplan eller byggnadsplan
får meddelas beslämmelser om alt enklare fritidshus, kolonistugor och liknande
byggnader på det sätt som närmare anges i planen får uppföras, ombyggas eller i
övrigt ändras utan byggnadslov. I stadsplan eller byggnadsplan får även
meddelas bestämmelser om all schaktning, fyllning eller andra liknande
åtgärder får vidtas utan byggnadslov.

3
§ För begränsade områden, som
inte omfattas av stadsplan eller byggnadsplan, får beslutas alt byggnadslov
inte krävs för att

1. uppföra
komplementbyggnader,

2.
göra mindre till- och
påbyggnader,

3.
göra sådana ändringar av
byggnader som berör konstruktionen av de bärande delarna eller som avsevärt
påverkar byggnadernas planlösning eller yttre utseende,

4.
i byggnader installera eller
ändra eldsläder, rökkanaler eller anordningar för ventilation,
vattenförsörjning eller avlopp,

5.
uppföra eller väsentligt ändra
murar, plank eller liknande anordningar,

6.
uppföra eller väsentligt ändra
vindkraftverk,

7.
inrätta fasta cisterner eller
andra fasta anordningar för hantering eller förvaring av brännbara vätskor,

8.
inrätta upplag,

9.
utföra schaktning, fyllning
eller andra liknande åtgärder.

Beslut
enligt första siycket får inte meddelas, om byggnadslov krävs för alt
tillvarata grannars intressen eller allmänna intressen. Inte heller får åtgärder
i fråga om arbetslokaler eller personalrum undantas från kravet på byggnadslov.

Beslut
enligl första stycket skall för att bli gällande fastställas av länsstyrelsen.

4 §
I fråga om beslut enligt 3 § skall tillämpas vad som föreskrivs om

upprättande, anlagande, faslställelse, överklagande m. m. av generalplan i

10§ första stycket saml 149 och 150§§ byggnadslagen (1947:385) samt 14-

16§§, 17§ 1 mom., 3 mom. andra stycket samt 4 och 5 mom., 18§, 19§

2 mom. saml 21 och 23 §§ byggnadsstadgan (1959:612).

Om
ett stort anlal personer skall undertättas om utställningen och om del skulle
innebära störte kostnad och besvär än som är försvarligt med hänsyn lill
ändamålet med undertättelsen att sända den till envar av dem, får undertältelse
i stället ske genom kungörelse i ortstidning enligt vad som är föreskrivet i
lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m. Av
kungörelsen skall framgå var det berörda området ligger, var utställningen äger
rum saml inom vilken lid, på vilket sätt och

Prop.
1984/85:207 4

till vem synpunkter på förslaget skall lämnas. I
kungörelsen skall även las in en erinran om innehållet i 150 § tredje stycket
byggnadslagen.

Om andra siycket tillämpas, behöver inte fasiighetsförteckning
upprättas.

5 § Kan byggnadslov lill en viss åtgärd inte lämnas på
grund av att den

strider mot en stadsplan eller en byggnadsplan, får byggnadslov för tillfäl

lig åtgärd lämnas, om sökanden begär del. I ett sådant byggnadslov får

medges alt en byggnad uppförs, byggs om eller i övrigt ändras och alt en

byggnads eller en byggnadsdels användning ändras. Lovet skall lämnas för

högst tio år.

I ärenden om byggnadslov enligt första stycket skall - med
de begränsningar som följer av denna lag - 55-59§§ byggnadsstadgan (1959:612)
tillämpas. 1 fråga om överklagande av beslut om sådant lov skall 71 §
byggnadsstadgan tillämpas.

Om rättelse behöver ske på grund av att det som har
medgivits i ett byggnadslov enligt första stycket inte undanröjs eller upphör
vid utgången av den tid som bestämts för lovet, tillämpas lagen (1976: 666) om
påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.

6 § Bestämmelserna i 54§ 2 mom. första stycket 6
byggnadsstadgan

(1959:612) om undantag från kravet på byggnadslov i fråga om uthus och

andra liknande frislående byggnader gäller ulan någon begränsning med

hänsyn till byggnadernas avsedda användning.

Sådana murar, plank, skärmtak och byggnader som avses i 54
§ 2 mom. första stycket 4—6 byggnadsstadgan får ulan byggnadslov placeras närmare
tomtgränsen än 4,5 meter, om berörda grannar medger det. Anges i en fastställd
generalplan, stadsplan, byggnadsplan eller i utomplansbestäm-melser alt
byggnader skall placeras på ett visst minsta avstånd från gränsen, krävs dock
byggnadslov om en byggnad skall uppföras närmare gränsen än vad som medges i
planen eller bestämmelserna.

7
§ I stället för
vad som föreskrivs i 55§ 1 mom. andra och tredje styckena byggnadsstadgan
(1959:612) skall gälla att den som ansöker om byggnadslov skall lämna in de
ritningar, beskrivningar och uppgifter i övrigt som behövs för prövningen.

8
§ Ulan hinder
av vad som föreskrivs i 63 § byggnadsstadgan (1959:612) får bestämmelserna i
paragrafens andra stycke om utstakning av byggnader och utmärkande av
byggnaders höjdläge tillämpas även inom områden med stadsplan.

9
§ Om del kan
ske utan olägenhet, får byggnadsnämnden underlåta all företa sådana särskilda
besiktningar som avses i 64§ 1 mom. andra stycket byggnadsstadgan (1959:612).

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då
lagen enligl uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk
författningssamling och gäller lill utgången av år 1988. Vid upphävande av
beslut enligl 3 § och vid ingripande för alt åstadkomma rättelse får dock 4 §
och 5 § tredje stycket tillämpas även efter utgången av år 1988.

Prop.
1984/85:207 5

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:666) om påföljder och
ingripanden vid

olovligt byggande m. m.

Härigenom
föreskrivs att 2§ lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.
(1976:666) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
hdelse

Föreslagen
lydelse

Det
åligger byggnadsnämnden att som ett led i inseendet över byggnadsverksamheten
upptaga fråga om påföljd eller ingripande enligt denna lag lill behandling, så
snart anledning förekommer att överträdelse som avses i I § har skett. När
åtgärd, till vilken erfordrats byggnadslov enligt byggnadsstadgan (1959:612),
har vidtagits utan att sådant lov föreligger, skall nämnden vara verksam för
all det utförda undanröjes eller pä annat sätt rättas, om ej byggnadslov till
åtgärden meddelas i efterhand.

Om det begäres av någon vars rätt kan beröras därav, skall
byggnadsnämnden lämna skriftligt besked huruvida i fråga om viss byggnad
eller anordning har vidtagits åtgärd som föranleder ingripande enligl denna
lag.

Del
åligger byggnadsnämnden att som ett led i inseendet över byggnadsverksamheten
upptaga fråga om påföljd eller ingripande enligt denna lag till behandling, så
snart anledning förekommer att överträdelse som avses i 1 § har skett. När
åtgärd, till vilken erfordrats byggnadslov enligl byggnadsstadgan (1959:612),
har vidtagits utan alt sådant lov föreligger, skall nämnden vara verksam för
att det utförda undanröjes eller på annat sätt rättas, om ej byggnadslov till
åtgärden meddelas i efterhand. / lagen (1985:000) om försöksverksamhet med
förenklade regler om byggnadslov m.m. i vissa kommuner finns särskilda beslämmelser
om byggnadslov.

Om del begäres av någon vars rätt kan beröras därav, skall
byggnadsnämnden lämna skriftligt besked huruvida i fråga om viss byggnad
eller anordning har vidtagits ål-gärd som föranleder ingripande enligt denna
lag.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, dä
lagen enligl uppgift på den har utkommit frän trycket i Svensk
författningssamling.

Prop. 1984/85:207

Utdrag

BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1985-04-25

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden 1. Carisson, Feldt, Sigurd.sen,
Gustafsson, Leijon, Peterson, Göransson, Gradin, R. Carisson, Holmberg,
Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande:
statsrådet Gustafsson

Proposition
om försöksverksamhet med förenklade regler om byggnadslov m. m. i vissa
kommuner

1
Inledning

I
enlighet med riksdagens beslut (prop. 1983/84:152, KU 32, rskr 368) skall en
försöksverksamhet med ökad kommunal självstyrelse bedrivas lill och med
utgången av år 1988 i högst nio kommuner och tre landstingskommuner (de s. k.
frikommunerna). Riksdagen har bemyndigat regeringen att inom ramen för
försöksverksamheten besluta om avsteg från vad riksdagen har bestämt i samband
med anvisande av anslag, godkännande av riktlinjer för en viss verksamhet eller
annan liknande åtgärd. Vissa begränsningar skall dock gälla för
försöksverksamheten. De centrala politiska organen måste ha möjlighet all
genomföra en politik för landet som helhet, l.ex. vad gäller likvärdig standard
och rättvist fördelad samhällsservice. Skyddet för medborgarnas liv och hälsa
och för särskilt utsatta eller svaga grupper måste bibehållas. Rättssäkerhetens
krav får inte åsidosättas. Försöken får inte leda till ökade statliga
kostnader. I försöksverksamheten bör sådana områden som engagerar många olika
intressen och medborgargrupper prioriteras (KU s. 6 och 8).

De
kommuner som skall ingå i försöket med frikommuner är Haninge, Tyresö, Gnosjö,
Helsingborg, Varberg, Ale, Örebro, Sandviken och Bräcke saml
landstingskommunerna i Göteborgs och Bohus län, Örebro län och Jämtlands län.

Flera
av dessa kommuner har väckt förslag om all del skall öppnas möjligheler lill
lättnader på byggnadslagstiftningens område. Många av önskemålen fordrar
lagändringar för att kunna tillgodoses. De författningar som berörs av
förslagen är byggnadslagen (1947: 385, omtryckt 1981:872),

Prop. 1984/85:207 7

byggnadsstadgan
(1959:612, omtryckt 1981: 873), lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden
vid olovligt byggande m. m. (påföljdslagen) samt den av statens planverk
utfärdade Svensk byggnorm (SBN) med föreskrifter och allmänna råd.

Jag
vill nu efter samråd med chefen för civildepartementet la upp dessa förslag.
Samtidigt avser jag att redovisa min syn på vissa andra förslag från kommunerna
som rör bl. a. beslutanderätten i frågor om bostadslån och lantmäteriverksamhet.

2
Föredragandens överväganden

2.1
Lämpligheten av en försöksverksamhet på byggnadslagens område

Mitt
förslag: Några av de förenklingar som finns i förslaget till ny plan-och
bygglag (PBL) införs omgående i vissa kommuner.

Skälen
för mitt förslag: Jag avser att senare i vår föreslå regeringen att till riksdagen
överlämna en proposition med förslag Ull ny plan- och bygglag (PBL), som skall
ersätta bl. a. byggnadslagen, byggnadsstadgan och påföljdslagen.

PBL-förslaget,
som har granskals av lagrådet, innehåller en rad förslag om minskad statlig
kontroll och detaljstyrning av kommunerna och förenklingar för enskilda. Som
jag nyss nämnde innebär ett flertal önskemål från frikommunerna alt det skall
öppnas möjligheter lill lättnader på byggnadslagstiftningens område. Det kan
naturligtvis ifrågasättas om det är lämpligt alt nu starta några försök inom frikommunprojeklet
när del gäller byggnadslagstiftningen. Flera av frikommunernas önskemål ligger
emellertid helt i linje med PBL-förslaget och kräver endast mindre lagändringar
för att de skall kunna tillgodoses. Om vissa delar av PBL-förslaget får tillämpas
i några kommuner, kan viktiga erfarenheter vinnas bl. a. av det praktiska
genomförandet av förslaget. Försöket med ökat kommunall självstyre måste också
ses som en helhet, där förenklingar på byggnadslagstiftningens område ingår
som en del. Därför är det enligl min mening bäde möjligt och lämpligt all
tillmötesgå önskemålen om att dessa förslag skall genomföras snarast möjligt i
frikommunerna. Jag föreslår alltså att vissa av de förenklingar som PBL-förslaget
innehåller nu införs i några kommuner. Samma förenklingsmöjligheler bör införas
i alla kommuner som skall om-fallas av försöksverksamheten.

Prop. 1984/85:207

2.2 Försöksverksamhetens karaktär och omfattning

Mitt förslag: Försöksverksamheten pä
byggnadslagstiftningens område bör ges en särskild inriktning på kommunal
service och bedrivas förutom i de nio frikommunerna i ytterligare tre
kommuner.

Skälen för mitt förslag: De önskemål om förenklingar som
jag är beredd att tillmötesgå på byggnadslagstiftningens område innebär inte
bara en ökad frihet för de berörda kommunerna ulan framför allt förenklingar
för de enskilda människorna.

Av mina kommentarer i det följande till de kommunala
önskemålen framgår det att det är möjligt för kommunerna all i flera avseenden
ytterligare förenkla sitt arbele och därigenom förbättra servicen lill
allmänheten ulan alt några författningsändringar krävs. Flera initiativ på
detta område har också tagits i många kommuner. Jag vill på allt sätt stödja
och stimulera en utveckling där byggnadsnämnderna lar lill vara alla tänkbara möjligheler
lill förenkling när tillstånd behövs till olika byggnadsåtgärder m. m'. och att
även i övrigt underlätta för enskilda genom råd och upplysningar i samband med
byggnadsverksamhet. Det bakomliggande syftet med alt öka den kommunala friheten
pä byggnadslagstiftningens område är ju alt därigenom också skapa
förutsättningar för att öka friheten för de enskilda och förbättra den
kommunala servicen till allmänheten.

Tonvikten i försöksverksamheten pä byggnadslagstiftningens
område bör ligga på en förbättrad service gentemot kommunmedlemmarna.

För all servicen skall kunna bli bra fordras i många fall
medverkan från länsstyrelserna och i vissa fall de statliga fastighelsbildningsmyndighe-lerna.
Det gäller l.ex. sådana frågor som rutinerna för samarbetet mellan
myndigheterna samt frågor om delegation av befogenheter från länsstyrelserna
till byggnadsnämnderna. Jag utgår ifrån alt länsstyrelserna och fas-lighetsbildningsmyndighelerna
även för egen del kommer alt ställa sig positiva lill att pröva nya idéer som
kan komma att föras fram från frikommunerna på detla område.

Jag avser att i annat sammanhang återkomma lill regeringen
med förslag alt statens planverk får i uppdrag alt - vid behov i samverkan med
bostadsstyrelsen, statens lantmäteriverk och länsstyrelsernas organisationsnämnd
- lämna särskild rådgivning till frikommunerna och de berörda länsstyrelserna
och faslighetsbildningsmyndighelerna när del gäller frågor som kan leda till
bättre service inom byggnadslagstiftningens område. Under hand har jag också
erfarit att Svenska kommunförbundet avser alt bedriva informationsverksamhet i
anslutning lill denna del av frikommunförsöket.

Med hänsyn till den serviceinriktning som frikommunprojeklet
bör ges på byggnadslagstiftningens område, bör enligt min mening även Malmö,

Prop. 1984/85:207 9

Härnösands och Piteå kommuner, som deltar i ett projekt
för all utveckla den kommunala servicen, omfattas av de lättnader som jag
föreslår på detta område.

Jag benämner i det följande de kommuner, som ingår i frikommunprojeklet,
och de särskilda servicekommunerna gemensamt försökskommunerna när jag talar
om försöksverksamheten på byggnadslagstiftningens område.

Försöksverksamheten bör, när det gäller förordningarna om
bostadslån m. m., av praktiska skäl ligga inom den ram som har bestämts av
riksdagens ovan nämnda bemyndigande (prop. 1983/84: 152, KU 32, rskr 368) och
endast omfatta frikommunerna. Jag återkommer inom kort lill regeringen med
förslag till beslut i dessa frågor.

2.3 Försöksverksamhet som berör byggnadslagstiftningen
2.3.1 De kommunala önskemålen

I frikommunernas framställningar på
byggnadslagstiftningens område har ett stort anlal olika förslag framförts. De
är av varierande karaktär när del gäller konkretion och utförlighet. Flera av
förslagen kan helt eller delvis genomföras ulan lagändring. Andra kräver
författningsändringar för att kunna prövas. Som kommer att framgå av min
genomgång av förslagen anser jag all del i stor utsträckning är möjligt alt
tillmötesgå kommunernas önskemål.

Jag övergår nu lill att behandla förslagen och uppehåller
mig till en början främst vid de förslag som enligt min mening inte bör eller
inte behöver föranleda någon författningsändring.

Planprocessen

Några förslag från försökskommunerna gäller länsstyrelsens
granskning av plankartor eller går ul på att länsstyrelsens granskning av
planärenden skall vara mindre omfattande än den är i dag.

Jag delar i stort kommunernas uppfattning att
länsstyrelsens granskning bör koncentreras till i första hand säkerhetsfrågor,
rättssäkerhetsfrågor samt riksinlressanta och interkommunala frågor. I den mån
länsstyrelserna i övrigt finner att en kommun håller en hög kvalitet i sitt planarbele,
kan granskningen anpassas med hänsyn härtill. Något formellt hinder för detta
finns inte.

En kommun föreslår att muntliga plansamråd med deltagande
av en lantmätare skall föregå planfastslällelser.

Huruvida samråden mellan kommunen och länsstyrelsen skall
vara muntliga är enligt min mening en fråga om hur myndigheterna praktiskt
ordnar sitt samarbete. Muntliga samråd mellan planförfattaren och markägarna
har sedan lång lid tillbaka rekommenderats av bl. a. centrala myn-

Prop.
1984/85:207 10

digheler. Hur samråden utformas och vilka som skall delta
i dem måste avgöras på lokal nivå. Kravet pä dokumentation av samråden kan dock
inte efterges i den mån det har betydelse för bedömningen av planärendet. En
lantmätares deltagande i plansamråden är också en fråga om
faslighels-bildningsväsendets organisation och kostnader. Jag kommer senare att
la upp den frågan till särskild behandling (avsnitt 2.5).

Några kommuner önskar få rätt alt S}ä\\afasiställa stads-
och byggnadsplaner.

Jag vill med anledning härav erinra om att PBL-förslaget
tillgodoser detla önskemål. En sådan ordning förutsätter emellertid ett annat plansy-siem
än dagens och ell speciellt förfarande för behandlingen av planfrågorna. Även
besvärsreglerna måste ändras.

Det är enlig' min mening varken praktiskt möjligt eller
lämpligt alt inom försöksverksamhetens begränsade ram göra de omfattande
ändringar i byggnadslagen och byggnadsstadgan som fordras för att den statliga fast-ställelseprövningen
skall kunna slopas för försökskommunernas del. Denna fråga berör också i hög
grad sådana räiissäkerheisaspekler m. m. som enligt prop. 1983/84:152 (s. 8)
inte skall omfattas av försöksverksamheten.

Med en smidig tillämpning av nu gällande regler kan man i
praktiken ofta åstadkomma en fastslällelseprocess som ligger rätt nära ell
system där kommunerna själva fastställer planerna. Jag utgår från att de
länsstyrelser som kommer alt beröras av försöksverksamheten i positiv anda
prövar förslag från kommunerna till förenklingar och rationaliseringar av planprocessen.

Det tidigare aviserade uppdraget lill statens planverk bör
enligt min mening innefatta rådgivning till försökskommunerna och de berörda
länsstyrelserna rörande en rationell planhantering och de berörda myndigheternas
agerande under fastslällelseprocessen.

Planstandard

Ett förslag från försökskommunerna går ul pä att
standarden inom planområdena skall anses vara en kommunal fråga.

Jag delar i princip denna uppfattning men förutsätter
därvid självfallet att väsentliga säkerhelsintressen, riksintressen och
enskildas intressen blir tillbörligt beaktade. Ett sådant synsätt ligger också
till grund för PBL-förslaget. Att enbart för försökskommunernas del på prov
genomföra en sådan ändring av gällande lagstiftning kräver dock alltför
omfattande ingrepp. Jag kan därför nu inte ansluta mig till detla förslag. Som
jag har påpekat tidigare finns del dock inga formella hinder för en smidig
tillämpning av gällande lagstiftning. På detta område besitter kommunerna i
allmänhet en sådan kompetens att deras bedömningar i standardfrågor sällan
behöver ifrågasättas.

Prop.
1984/85:207 I j

Plankartor
och övriga plandokument

Flera
förslag från försökskommunerna avser kvaliteten på de kartor som läggs till
grund för stads- och byggnadsplaner och delaljeringsgraden när del gäller
utformningen av sådana planer.

Dessa
förslag ligger lill största delen i linje med de rekommendationer till
länsstyrelser och kommuner som har lämnats av statens planverk och statens
lantmäteriverk i skriften Enklare bebyggelse- och faslighelsbild-ningsfrågor -
prövningssystemet och användningen av planutredningar (lantmäteriverkets
meddelande 1979:5, planverkels rapport nr 47). Enligl min mening bör förslagen
därför inte föranleda några andra åtgärder än att regeringen, i enlighet med
vad jag senare kommer alt föreslå, låter även dessa frågor omfattas av del
uppdrag som bör ges lill statens planverk.

Kravel
på byggnadslov

Del
har framförts flera olika förslag när del gäller att minska kravel på byggnadslov.

På
denna punkt avser jag inte bara all till stor del tillmötesgå kommunerna utan
även på vissa punkter gå längre än de framförda önskemålen. Jag återkommer i
det följande (avsnitt 2.3.2) lill denna fråga.

Byggnadslovsförfarandet

Beträffande
byggnadslovsförfarandel gäller ell förslag lämplighetsprövning av bebyggelse
på grundval av planskisser i stället för fastställda planer.

Också
denna fråga behandlas i planverkels och lantmäteriverkets nyssnämnda skrift
och bör inte föranleda någon lagstiftningsåtgärd i detla sammanhang.

En
kommun föreslår ett förenklat byggnadslovsförfarande beträffande vissa småhus
och en vidgning av möjligheten till muntliga byggnadslovsansökningar.

Rätten
att muntiigen ansöka om byggnadslov gäller enligt 55 § 1 mom. byggnadsstadgan
beträffande enklare åtgärder. Föreskriften ger byggnadsnämnden möjlighet alt
inom tämligen vida ramar själv bestämma vad som skall anses vara enklare
åtgärder. Vidare har byggnadsnämnden enligl 55 § 3 mom. byggnadsstadgan
möjlighet att i viss utsträckning efterge kravel på ritningar vid byggnadslov.
Enligt min erfarenhet utnyttjas inte denna möjlighet i särskilt stor
utsträckning. Verksamheten i försökskommmunerna ger ell tillfälle att utveckla
enklare arbetsmetoder på detta område till gagn också för andra kommuner. Del
bör därför enligl min mening ingå i det nämnda uppdraget till statens planverk
all också bistå i denna utveckling. Jag kommer dessutom i det följande att
föreslå att försökskommunerna får möjlighet att helt upphäva kravet på
byggnadslov för vissa åtgärder och en rätt för byggnadsnämnden att nyansera kravel
på att byggnadslovsansökningar skall vara åtföljda av en situationsplan över
tomten. Jag vill på nytt

Prop.
1984/85:207 12

understryka vikten av att byggnadsnämnderna lar till vara
alla möjligheter alt rationalisera och förenkla byggnadslovsprocessen inom
ramen för gällande bestämmelser.

En av kommunerna vill också förenkla byggnadsnämndens
granskning av byggnadslovsansökningar och föreslår att nämnden skall få rätt
att utse en ansvarig arkitekt eller konstruktör hos byggherten.

Hur byggnadsnämnden organiserar sin granskningsverksamhel
är en praktisk fräga som rör nämndens interna verksamhet. Jag finner dock inte
anledning att föreslå alt nämnden skall kunna i särskild ordning utse vissa
ansvariga personer i bygghertens tjänst utöver den ansvarige arbetsledare som
skall finnas vid alla byggnadsarbeten som inte är av ringa omfattning. Dessa
frågor berör också byggnadsnämndens och byggherrens ansvar för fel och brister
i byggnader. Jag återkommer lill detla när jag lägger fram PBL-förslaget.
Frågorna kräver nämligen en mer systematisk bearbetning än vad som är möjlig
inom försöksverksamhetens ram.

Ett förslag innebär att försökskommunerna skall slippa kravel
i 55 § 4 mom. byggnadsstadgan på yrkesinspektionens yttrande över byggnadslovsansökningar
som rör arbetslokaler och personalrum. Byggnadsnämnden skulle enligt detta
förslag i stället kunna höra skyddskommittén, skyddsombudet eller
arbetstagarna.

Jag vill här erinra om att byggnadsnämnden inte har någon
skyldighet att höra yrkesinspektionen utan att del åvilar byggherren att i
samband med byggnadslovsansökningen förete ell yttrande från inspektionen. Nämndens
skyldighet inskränker sig till all kontrollera all byggherten fullgjort denna
skyldighet. Syftet med bestämmelsen är att garantera alt arbetslagarna får
inflytande på utformningen av arbetslokaler. Denna möjlighet till
medbestämmande anser jag vara myckel viktig. Regeln i 55§ 4 mom.
byggnadsstadgan togs därför i sak oförändrad in i del lill lagrådet remitterade
PBL-förslaget. Jag är inte beredd alt tillstyrka en ändring av regeln utan ett
mer ingående samråd med alla berörda parter än vad som låter sig göra i detta
sammanhang. Det förefaller dock som om en rationellare hantering av dessa
ärenden är möjlig att åstadkomma utan någon lagändring. Statens planverk bör
få i uppdrag all i samråd med försökskommunerna se över även hithörande
frågor.

Ett par kommuner vill ha möjlighet för byggnadsnämnden alt
lill tjänstemän delegera beslutanderätten i dispensfrågor.

Gällande bestämmelser hindrar inte all byggnadsnämnden, om
det är lämpligt och kommunfullmäklige medger det, delegerar beslutanderätt till
tjänstemän när det gäller de dispensbefogenheter som direkt tillkommer
byggnadsnämnden (3§ byggnadsstadgan, 3 kap. 12 och 13 §§ kommunallagen).

I det följande kommer jag att föreslå en befogenhet för
byggnadsnämnderna alt bevilja tidsbegränsade byggnadslov i vissa fall där
dispens nu behövs. Jag kommer också all föreslå vissa smärte lättnader i del s.
k.

Prop. 1984/85: 207 13

tätbebyggelseförbudet, vilket minskar behovet av dispenser
frän detla förbud. Jag är inte beredd att ta något ytterligare initiativ på
detta område. Min principiella uppfattning - som kommer till ullryck i det till
lagrådet remitterade PBL-förslaget - är att möjligheten att dispensera från
framför allt stads- och byggnadsplaner bör begränsas. Demokratin och de möjligheler
till medbestämmande över markanvändningen som planinstitulen ger, bör nämligen
stärkas.

I förslagen tar några kommuner också upp vissa frågor om
samordningen mellan byggnadslovsgivningen och annan tillståndsgivning.

Jag finner del angeläget med en samordning av byggnadslovsgivningen
och annan lillFtåndsgivning, men det är i hög grad en fråga om praktiskt
handlag hos de berörda myndigheterna. Vid några byggnadsnämnder har man redan
nu prövat rutiner som lett lill väsentliga samordningsförbättringar. Frågan om
samordning berör också annan lagstiftning än byggnadslagstiftningen. Jag är
därför inte beredd att nu föreslå några författningsändringar i delta syfte,
men statens planverk bör få i uppdrag alt i samråd med försökskommunerna och
berörda myndigheter se över också dessa frågor.

En kommun vill att kvalitetskravet på nyhyggnadskarior
skall kunna nyanseras i förhållande till byggnadsprojektets karaktär. Del
föreligger vidare önskemål om en ökad möjlighet att bevilja tidsbegränsade byggnadslov.

Jag lämnar i det följande (avsnitt 2.3.2) förslag som i
huvudsak tillgodoser dessa önskemål.

Egenskapskraven på byggnader

Flera av de framförda förslagen innehåller önskemål om all
bättre möjligheter skall finnas till avvikelser från egenskapskraven på
byggnader, bl. a. kravel på tillgänglighet. De flesta förslagen är mycket
allmänt hållna medan ett av dem innehåller detaljerade förslag lill
bestämmelser i frågor som i dag behandlas i de föreskrifter och allmänna råd
som utfärdas av statens planverk i Svensk byggnorm.

Egenskapskraven pä byggnader anges i 15 paragrafer (38-49 §§)
i 5 kap. byggnadsstadgan. Jag vill till en början erinra om att byggnadsnämnden
beträffande flertalet av dessa bestämmelser har mer eller mindre vittgående
uttryckliga dispensbefogenheter. I övriga fall uppställs krav som är så
utformade att deras tillämpning i hög grad är beroende av byggnadsnämndens
skälighets- eller lämplighetsbedömning i del enskilda fallet. I anslutning till
byggnadsstadgans egenskapskrav finns föreskrifter som utfärdats i Svensk
byggnorm. Dessa är utformade i överensstämmelse med stadgans möjligheter att
nyansera kraven. Vidare har länsstyrelsen en generellt utformad dispensbefogenhel
enligt 67 § byggnadsstadgan. Denna befogenhet har länsstyrelserna i allmänhet
delegerat till byggnadsnämnderna i enlighet med statens planverks rekommendationer.
Slutligen kan

Prop.
1984/85:207 14

regeringen enligt 67 a § byggnadsstadgan ge en
byggnadsnämnd tillstånd att för ett visst byggnadsprojekt medge avvikelser från
egenskapskraven i experimentsyfie. Enligt min mening är normerna för byggandet
alltså inte alls så låsta som det ofta görs gällande. Däremot synes inte alllid
flexibiliteten i nuvarande system utnyttjas i byggnadsnämndernas verksamhet.

Hithörande frågor har noga övervägts i PBL-arbetet. I
många fall kommer PBL alt medföra en störte flexibilitet när det gäller
egenskapskraven, men i andra fall, l.ex. då det gäller frågan om
tillgänglighet, kommer kraven all skärpas. De framförda önskemålen kan vidare i
vissa fall komma i konflikt med den i prop. 1983/84:152 (s. 8) uttalade
principen att försöksverksamheten inte får omfatta sådan reglering som utgör
ett skydd för medborgarnas liv och hälsa eller för särskilt utsatta eller svaga
grupper. Jag är mot den angivna bakgrunden inte beredd att medverka till några
försök på delta område. Däremot bör det tidigare aviserade uppdraget åt statens
planverk omfatta rådgivning till försökskommunema när det gäller deras
möjligheter att utnyttja de dispensmöjligheter, som enligt vad jag nyss har
sagt, redan finns.

Överklagande av beslut

Ett av förslagen går ut på att länsstyrelsemas
handläggningstid i överklagade plan- och byggnadsärenden skall begränsas till
fyra veckor och att kammarrätterna skall avskaffas som besvärsinstanser i
byggnadsärenden.

Dessa frågor, som berör enskildas rättssäkerhet och är
tekniskt och principiellt komplicerade, är inte lämpade för en
försöksverksamhet av nu ifrågavarande slag. Jag är därför inte beredd att
ansluta mig till förslaget.

Byggnadskontrollen

Del föreligger en rad förslag när det gäller utsättning
och besiktning av byggnader.

Jag återkommer i det följande (avsnitt 2.3.2) till dessa
frågor.

Olovligt byggande

Några kommuner har förslag när del gäller ingripanden
enligt påföljdslagen vid olovligt byggande.

14 § påföljdslagen föreskrivs att en byggnadsavgift skall
tas ut när någon vidtar en byggnadslovspliklig åtgärd utan sådant lov.
Byggnadsavgiften skall bestämmas till ett belopp som motsvarar fyra gånger
byggnadslovsavgiften, dock minst till 500 kr. Byggnadsavgiflen får emellertid
inte nedsättas eller efterges av byggnadsnämnden. En sådan befogenhet
tillkommer bara länsstyrelsen efter överklagande av nämndens beslut.
Länsstyrelsen får nedsätta eller efterge avgiften, om det föreligger särskilda
skäl (11 §).

PBL-förslaget innehåller den förändringen härvidlag alt
byggnadsnämnden får bestämma byggnadsavgiften till ett lägre belopp eller helt
efterge den, om överträdelsen är ringa.

Prop. 1984/85:207 15

Några kommuner har uttryckt önskemål om all en reglering i
enlighet med PBL-förslaget skall få tillämpas under försöksverksamheten.

Genom ett beslut under våren 1984 (BoU 1983/84:14, rskr
170) gav riksdagen regeringen lill känna att påföljdslagen bör ändras så att
byggnadsnämnden snarast möjligt får befogenhet att nedsätta eller efterge byggnadsavgiflen
på samma sätl som enligl del till lagrådet remitterade PBL-förslaget. Enligt
riksdagens beslut skulle dock regeringens överväganden i frågan avvakta all
lagrådets granskning avslutats.

Som jag tidigare nämnde har lagrådets granskning av PBL-förslaget
numera avslutats. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen
med förslag lill de av riksdagen aktualiserade ändringarna i påföljdslagen.
Mot den nu angivna bakgrunden och då ändringarna torde kunna genomföras
tämligen snart, saknas det enligl min mening skäl att nu föreslå någon särteglering
i delta avseende för försökskommunernas del.

2.3.2 Mina förslag med anledning av de kommunala
önskemålen

Jag övergår nu ull alt behandla de förslag som fordrar
författningsändringar för att kunna tillgodoses och som jag anser bör
genomföras med anledning av framställningarna från kommunerna. Samtliga dessa
författningsändringar kräver lagform och måste alltså beslutas av riksdagen.
Jag vill tillägga att jag har samrått med de berörda kommunerna om förslagens
innehåll och under hand mottagit synpunkter från bostadsslyrelsen, statens
planverk, statens lantmäteriverk och Svenska kommunförbundet.

Förslagen överensstämmer, med vissa smärre justeringar, i
sak med PBL-förslaget som har granskats av lagrådet. Med hänsyn härtill anser
jag att lagrådels hörande i delta ärende skulle sakna betydelse.

Lagrådet har i de nu aktuella delarna i huvudsak godtagit PBL-förslaget.
Lagrådet har emellertid framfört erinringar när det gäller plansystemets
förenlighet med regeringsformen. Eftersom dessa erinringar får betydelse även
för mina nu aktuella förslag, lar jag upp lagrådets synpunkter efter det all
jag redovisat innehållet i mina förslag.

Minskat krav på byggnadslov inom stads- och byggnadsplan

Mitt förslag: Stadsplaner och byggnadsplaner får innehålla
bestämmelser om all enklare fritidshus och liknande byggnader får uppföras och
ändras ulan byggnadslov. Sådana bestämmelser får avse även schaktning,
fyllning och liknande åtgärder.

Skälen för mitt förslag: Enligt PBL-förslaget kan kommunen
i detaljplan bestämma all enklare fritidshus, kolonistugor och liknande
byggnader får uppföras, byggas till eller ändras ulan bygglov, under
förutsättning alt

Prop. 1984/85:207 16

åtgärderna
vidtas i enlighet med planens bestämmelser om bebyggelsen i området. Också schaktning,
fyllning och liknande åtgärder skall kunna omfattas av en sådan lovbefrielse.
Av de skäl som jag tidigare anfört anser jag del lämpligt alt de kommuner som
så önskar får pröva dessa förenklingar inom ramen för dagens stadsplaner och
byggnadsplaner.

PBL-förslaget
innebär bl. a. att dagens krav på faslställelse av bebyggelseplaner slopas.
Som jag tidigare har framhållit är del inte möjligt alt inom försöksverksamhetens
ram avskaffa länsstyrelsernas faslslällelsepröv-ning. Enligt min mening kan man
emellertid utgå från att länsstyrelserna endast i undanlagsfall torde få
anledning att ifrågasätta lämpligheten av att införa bestämmelser om
byggnadslovsbefrielse i ett område. Länsstyrelserna bör dock kunna bidra med
värdefulla råd när det gäller detaljutformningen av sådana nya, hittills
oprövade planbeslämmelser. Jag vill erinra om alt länsstyrelserna enligl 54 § 3
mom. byggnadsstadgan redan i dag har alt, t. ex. på förslag av kommunen, pröva
frågan om begränsning av bygg-nadslovskravel inom vissa industriområden.

Minskat
krav på byggnadslov utom stads- och byggnadsplan

Mitt
förslag: För begränsade områden utan stads- eller byggnadsplan får beslutas att
byggnadslov inte krävs för uppförande av komplement-byggnader, mindre lill- och
påbyggnader, vissa yttre och invändiga ändringar av byggnader, uppförande och
ändringar av murar, plank och vindkraftverk, inrättande av upplag och vissa
cisterner samt för schaktning och fyllning. För sådana beslut skall tillämpas
ett förfarande som liknar del som gäller för faslställelse av generalplan.

Skälen
för mitt förslag: Enligt PBL-förslaget kan kommunen för områden

ulan
detaljplan besluta om befrielse från kravel på bygglov när del gäller en

rad
åtgärder, under förutsättning att del kan ske utan olägenhet för grannar

eller
allmänna intressen. Dessa åtgärder — som inte får avse arbetslokaler

eller
personalrum - är bl. a.

O
uppförande av komplementbyggnader,

O
mindre till- och påbyggnader av alla slags byggnader,

O
ändringar av en byggnads planlösning, konstruktion, eldsläder, rök-

eller
ventilationskanaler, vatten- och avloppsanordningar, O uppförande och ändring
av murar, plank o. d., O uppförande och ändring av vindkraftverk, O schaktning
och fyllning, O inrättande av cisterner m. m., O anordnande av upplag.

Den
möjlighet som, enligl vad jag nyss nämnde, länsstyrelsen har att under vissa
förutsättningar befria från skyldigheten alt söka byggnadslov

Prop.
1984/85:207 17

inom vissa industriområden, gäller även utanför områden
som omfattas av detaljplan. Beslut om sådan befrielse torde regelmässigt
förutsätta en begäran av kommunen. Möjligheterna alt inom försökskommunerna medge
befrielse från kravet på byggnadslov bör nu vidgas till att omfatta även de
nyss nämnda åtgärdstyperna.

Enligt PBL-förslaget skall kommunens beslut om befrielse
från lov meddelas i form av områdesbestämmelser efter i stort sett samma
förfarande som vid beslut alt anta en detaljplan. Eftersom institutet
områdesbestämmelser inte finns i nuvarande rätt, bör besluten inom
försöksverksamheten fattas enligl det snarlika förfarande som gäller vid faslställelse
av generalplan. De därvid gällande kraven på underrättelser till myndigheter
och markägare bör dock kunna förenklas något med PBL-förslaget som förebild. I
enlighet med vad jag tidigare har anfört bör det krävas alt besluten skall
fastställas av länsstyrelsen för att bli giltiga.

Anknytningen till generalplaneinslitutet innebär också alt
beslut av detta slag kan omfatta endast begränsade områden och inte hela
kommunen eller stora delar av den.

Givetvis innebär frihet från kravet på byggnadslov inte
befrielse från de krav pä lillstånd som kan gälla enligt annan lagstiftning, t.
ex. naturvårdslagen, miljöskyddslagen, hälsoskyddslagen eller
civilförsvarslagen.

Tillfälliga byggnadslov

Mitt förslag: Byggnadsnämnderna ges rätt alt bevilja
tillfälliga byggnadslov för högst tio år i de fall då en byggnadsåtgärd
strider mot en stadsplan eller byggnadsplan. I sådant lov får medges att en
byggnad uppförs, byggs om eller i övrigt ändras och alt en byggnads eller
byggnadsdels användning ändras.

Skälen för mitt förslag: I dag är de byggnadslovskrävande
åtgärderna uppdelade i sådana som hänförs till nybyggnad och i övriga åtgärder.

Den förstnämnda gruppen av åtgärder får inte vidtas i
strid mot bl. a. en stadsplan eller byggnadsplan. Länsstyrelsen kan dock ge
dispens från planenlighetskravet, om del finns särskilda skäl. En sådan dispens
kan tidsbegränsas. Dispensbefogenheten är i allmänhet delegerad från länsstyrelsen
till byggnadsnämnden. I vissa fall kan byggnadsnämnden meddela ell
tidsbegränsat byggnadslov utan föregående dispens. Del gäller för uppförande
och bibehållande under högst tre år av en tillfällig byggnad som inte väsentligt
motverkar planens syfte. Ett sådant lov kan förlängas med ett år i sänder.

Beträffande övriga åtgärder gäller att byggnadsnämnden kan
ge lov eller vägra lov beroende på om åtgärden strider mol planen eller ej.
Någon formell möjlighet till dispens eller lidsbegränsning av loven torde inte
finnas. 2
Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 207

Prop.
1984/85:207 18

Det finns ett behov av tidsbegränsade tillstånd även i
andra fall än då dispens eller tidsbegränsat byggnadslov kan lämnas. Det gäller
främst temporär användning av byggnader för ett annat ändamål än del som på
sikt avses i planen, i. ex. då ell förelag under en expansions- eller omstruktureringsperiod
behöver tillfälliga lokaler eller då samhällsinstitutioner tillfälligt behöver
lokaler för övergående behov. Det kan l.ex. vara fråga om lokaler för
barntillsyn i ett område med pågående förändringar av
befolkningssammansättningen.

PBL kommer att öppna möjlighet lill lov för sådana
tillfälliga ändamål. Det ligger enligt min mening helt i linje med
försöksverksamheten att denna möjlighet införs i försökskommunerna.
Byggnadsnämnderna i dessa kommuner bör i huvudsaklig överensstämmelse med PBL-förslaget
få rätt att bevilja byggnadslov för tillfälliga åtgärder som strider mot en
stadsplan eller byggnadsplan. Dessa åtgärder kan vara uppförande, ombyggnad och
andra ändringar av en byggnad och ändrad användning av en byggnad eller en del
av en byggnad. Ett sådant lov får lämnas för högst tio år. Därigenom överförs
en väsentlig befogenhet till byggnadsnämnderna.

Rätt till kompletteringsåtgärder på småhustomter

Mitt förslag: Sådana uthus, murar, plank och skärmtak, som
ulan byggnadslov får uppföras i anslutning till en- och t v åbo stadshus, får
placeras närmare tomtgränsen än 4,5 m, om grannen godkänner det. Uthusen måste
dock föriäggas på del avstånd från gränsen som kan vara bestämt i en plan eller
i utomplansbestämmelser. Den nu gällande begränsningen att uthusen inte får
vara avsedda som bostad tas bort.

Skälen för mitt förslag: F.n. krävs inte byggnadslov för
bl.a. anordnande av en skyddad uleplats med hjälp av en mur eller ett plank i
anslutning till ett småhus eller fritidshus, för anordnande av ett skärmtak på
högst 12 m' över en altan, balkong, entré eller uteplats i anslutning lill ett
sådant hus samt för uppförande av högst två uthus eller liknande byggnader, som
inte är avsedda för bostadsändamål, på sammanlagt högst 10 m' i närheten av ett
småhus eller fritidshus. Ett krav är dock att anordningarna inte läggs närmare
tomtgränsen än 4,5 m. Beträffande uthusen gäller vidare all de inte fär vara
avsedda som bostad och inte ligga närmare gränsen än det avstånd som kan ha bestämls
i fastställd generalplan, stads- eller byggnadsplan eller i utomplansbestämmelser
(54 § 2 mom. byggnadsstadgan).

Motivet för bestämmelsen om 4,5 m är främst hänsynen lill
grannarnas intressen. Om den berörda grannen godkänner att byggnaden eller
anordningen läggs närmare gränsen, gäller enligl PBL-förslaget inte något krav
på lov för de nu avsedda åtgärderna. Denna förenkling är lämplig att redan nu
genomföra i försökskommunerna. Jag föreslår vidare i fråga om uthus

Prop.
1984/85:207 19

och liknande byggnader att kravet att dessa inte får vara
avsedda som bostad tas bort. Den begränsning som kravet utgör är i den
praktiska tillämpningen närmast skenbar. Alt den las bort leder till en ökad
klarhet i regelsystemet, samtidigt som nackdelarna från allmän synpunkt är
mycket små. Det är ju bara fråga om komplementbyggnader lill redan befintliga
bostadshus.

Nyanserade krav på nybyggnadskaria, utsättning och
besiktningar

Mitt förslag: Byggnadsnämnderna får störte frihet att
bestämma när l.ex. nybyggnadskarta skall krävas för byggnadslov och i vilken omfattning
utsättning och besiktning av byggnader skall göras av nämnden. Slutbesiktning
skall dock alllid göras om del begärs.

Skälen för mitt förslag: Enligl byggnadsstadgan skall det
till en ansökan om byggnadslov för uppförande av en ny byggnad eller för
tillbyggnad av en befintlig byggnad alltid fogas en situationsplan, som inom sladsplaneområ-den
och vissa andra områden skall vara grundad på en nybyggnadskarta. Beträffande
nybyggnadskartor gäller speciella kvalitetskrav (55 § byggnadsstadgan).

Enligt
stadgan gäller vidare att byggnadsnämnden skall staka ul läget och sätta ut
höjden för nya byggnader och tillbyggnader inom stadsplan. Utanför stadsplan
skall nämnden verkställa utstakning i den mån det är påkallat och lämpligt (63
§ byggnadsstadgan).

Under byggnadstiden skall byggnadsnämnden utöva tillsyn
över byggnadsarbetena. När nya byggnader uppförs inom stadsplan skall nämnden
- om inte särskilda skäl föranleder annat - utföra grundbollenbesiklning, lägesbesiklning,
stombesiktning och slutbesiktning. Slutbesiktning skall alltid ske om det
begärs (64 § byggnadsstadgan).

Motsvarande
bestämmelser i PBL-förslaget har en mer generell utformning. Kravet pä
bygglovshandlingar innebär l.ex. att byggnadsnämnden själv får bestämma när bl.
a. nybyggnadskarta behövs. I frågaom utstak-ningar sägs att byggnadsnämnden
skall verkställa utstakning, om del är påkallat med hänsyn lill förhållandena
pä platsen och omständigheterna i övrigt. Besiktningar skall ske i den
utsträckning som erfordras, men slutbesiktning skall alllid ske om det begärs.

De
förenklingar i regleringen, som PBL-förslaget innehåller, bör kunna prövas inom
försökskommunerna. Det ökar byggnadsnämndernas frihet att själva organisera sin
verksamhet pä bästa sätt. Det markerar också angelägenheten av att
byggnadsnämnderna inte lägger ned mer arbete pä byggnadslovsärenden än vad som
verkligen behövs och alt nämnderna på allt sätt försöker begränsa
byggnadslovskostnaderna för den enskilde. Särskilt finns det enligt min mening
anledning alt vara vaksam på att nybyggnadskarta inte begärs i onödan.

Prop.
1984/85:207 20

För tydlighels skull vill jag slutligen påpeka att mitt
förslag inte är avsett all leda till minskal ansvar för byggnadsnämnden, när
det gäller sådana fel och brister som byggnadslovsprövningen och besiktningarna
syftar till alt förebygga. Byggnadsnämnderna i försökskommunerna mäste alltså
alltjämt hålla samma standard pä sin gransknings- och besiktningsverksamhet.
Mitt förslag är enbart avsett att ge nämnderna störte frihet beträffande
formerna för verksamheten. Jag återkommer med förslag att regeringen skall ge
statens planverk i uppdrag alt meddela byggnadsnämnderna råd om hur byggherrens
och nämndens kontroll kan samordnas.

Övergångsfrågor i anslutning lill mina förslag

Försöksverksamheten skall upphöra vid utgången av år 1988.
Av hänsyn till de berörda markägarna är det dock inte lämpligt alt de
planbestämmelser och beslut om lättnader i kravel på byggnadslov, som enligt
milt förslag skall kunna meddelas i försökskommunerna, också upphör alt gälla
den 31 december 1988. Detta skulle nämligen bl. a. kunna leda till komplikationer
beträffande byggnadsarbeten som planeras eller påbörjas i slutet av år 1988. Planbesiämmelserna
och besluten bör därför gälla lill dess att de upphävs genom särskilda beslut.

När del gäller tidsbegränsade byggnadslov, kan del
ifrågasättas om inte sådana lov bör få lämnas bara för den lid som
försöksverksamheten omfattar. Den enskilde, som skall fatta beslut om
investering i en tillfällig byggnadsåtgärd, måste emellertid kunna förlita sig
på att investeringen får utnyttjas under en längre tid, oavsett vad en
reglering enligt PBL kan komma att innehålla i detta avseende. Sådana
tillfälliga lov bör därför få lämnas för en längre period, dock längst för tio
är från den dag då de meddelades.

Lättnaderna i kravet på byggnadslov för mindre
kompletteringsåtgärder till en- eller tvåbostadshus kan givetvis bara gälla
åtgärder som vidtas under försöksperioden.

Det ligger i sakens natur all lättnaderna i kravet på
nybyggnadskartor, utsättningar och besiktningar kan gälla bara under
försöksperioden. Vad beträffar kravet på nybyggnadskarta blir del alltså
avgörande om byggnadsnämnden meddelar beslut om byggnadslov före den 1 januari
1989 och - i de andra fallen - om tidpunkten för uisällningen resp.
besiktningen inträffar före delta datum eller inte. Detta kan föranleda en del
osäkerhet beträffande byggnadsarbeten som pågår över årsskiftet, men problemen
bör kunna lösas praktiskt. Bl. a. har ju byggnadsnämnderna själva möjlighet
att anpassa kraven pä besiktningar m. m. med hänsyn till när byggnadsarbetena
skall ulföras. Om byggnadsnämnden under försöksperioden meddelar ett beslut om
besiktningar eller utsättning i ett enskilt byggnadsärende, gäller givetvis
delta beslut även för liden efter utgången av år 1988.

Prop.
1984/85:207 21

2.3.3 Mina förslag i relation till lagrådets yttrande över
PBL

Jag har i del föregående föreslagit dels att stads- och
byggnadsplaner i försökskommunerna skall få innehålla beslämmelser om en i
förhållande till gällande ordning minskad byggnadslovsplikl, dels all beslut om
minskad byggnadslovsplikt utanför stads- och byggnadsplaner skall kunna meddelas.

Enligt PBL-förslaget kan beslämmelser om minskning av
lovplikten meddelas i detaljplaner - vilka motsvarar nuvarande stads- och
byggnadsplaner - eller i form av områdesbestämmelser. Både detaljplaner och
områdesbestämmelser blir gällande i och med kommunens anlagandebe-slut. Något
krav pä faslställelse av länsstyrelsen skall således inte gälla.

I enlighet med vad jag tidigare anmälde vill jag nu la upp
vissa av de synpunkter som lagrådet har framfört i sitt yttrande över PBL-förslaget.

Inledningsvis vill jag framhålla att lagrådet har en i sak
positiv inställning till PBL-förslaget. Bl. a. anser lagrådet att reglerna om
bygglovsprövning är klarare och bättre utformade i PBL-förslaget än f. n. Efter
att ha beskrivit denna och vissa andra fördelar med PBL-förslaget, anför
lagrådet att del får ses som en vinning all en ny plan- och bygglag i
huvudsaklig överensstämmelse med det framlagda förslaget föreläggs riksdagen.
Det förhållandet alt lagrådet framför erinringar och anmärkningar både i vissa
övergripande frågor och beträffande enskildheter får inte skymma bilden av
lagrådels i grunden positiva inställning till förslaget i sak, sägs del vidare
i yttrandet.

Efter sina inledande kommentarer övergår lagrådet lill att
avhandla frågan hur PBL:s reglering av kommunernas planläggning förhäller sig
till bestämmelserna om normgivning i regeringsformen (RF).

Enligt 8 kap. 3§ första stycket RF skall föreskrifter om
förhållandel mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för
enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska
förhållanden, meddelas genom lag, dvs. i föreskrifter beslutade av riksdagen.
Frågor om användningen av mark- och vattenområden och om bebyggelse hör till
del lagstiftningsområde som avses i nämnda lagrum. Med stöd av 8 kap. 7§ första
stycket 3 kan riksdagen utan hinder av 3 § i lag bemyndiga regeringen att
genom förordning meddela föreskrifter om "utformning av byggnader,
anläggningar och bebyggelsemiljö". Denna rätt att delegera normgivning i
fråga om byggande tillkom genom en ändring av RF år 1976. Ändringen (prop.
1975/76:209 s. 162 O motiverades av behovet all kunna la in byggnadsstadgans
mera detaljbetonade regler om byggande samt föreskrifterna i Svensk byggnorm
1975 i en eller flera regeringsförfattningar. En i riksdagen väckt motion med
yrkande om avslag på propositionen under hänvisning lill alt ett för de enskilda
människorna centralt område skulle komma att undandras riksdagens lagstiftning
avstyrktes av konstitutionsutskottet. Utskottet erinrade om att riksdagen vid
begagnande av den

3 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 207

Prop.
1984/85:207 22

föreslagna delegalionsmöjlighelen kunde och borde närmare
precisera de befogenheter regeringen skulle få och att avsikten självfallet
inte var att delegeringen skulle omfatta annat än befogenheter alt meddela detaljbetonade
föreskrifter (KU 1975/76:56 s. 41).

Om riksdagen med stöd av 8 kap. 7§ RF bemyndigar
regeringen att meddela föreskrifter, kan riksdagen också enligt 8 kap. 11 §
medge regeringen alt överlåta åt förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela
beslämmelser i ämnet, s.k. subdelegation. Subdelegalion betyder fortsalt delegering.
Riksdagen kan inte delegera sin normgivningsmakt direkt lill en
förvaltningsmyndighet - här bortses från vissa undantag som saknar intresse i
delta sammanhang (se t. ex. 8 kap. 9§ andra stycket RF) - eller till en kommun
utan måste gå via regeringen. Kommunernas rätt enligt PBL att ge föreskrifter
om utformning av byggnader, anläggningar och bebyggelsemiljö grundar sig inte
på någon delegation utan följer direkt av vissa i PBL givna lagregler.
Riksdagen kan inte avhända sig sin normgivningsmakt i annan ordning än den 8
kap. RF föreskriver.

Med det normbegrepp på vilket 8 kap. RF vilar avses enligl
propositionen med förslag till ny RF (1973:90 s. 203 O rättsregler. Dessa
kännetecknas i princip av att de är bindande för myndigheter och enskilda. De
kännetecknas vidare av alt de inte bara avser ett visst konkret fall utan har
generell giltighet. Det sistnämnda kravet får enligt propositionen anses
uppfyllt om föreskriften avser exempelvis situationer av ett visst slag eller
vissa typer av handlingssätt eller om den riktar sig lill eller på annat sätt
berör en i allmänna termer bestämd krets av personer.

Lagrådet konstaterar mol den nu beskrivna bakgrunden att PBL:s
regler om rätt för kommunerna att reglera markanvändning och att ge
föreskrifter om utformning av byggnader m. m. är grundlagsenliga endast under
förutsättning all regleringen inte utgör normer i RF:s mening. Lagrådet
diskuterar härefter ingående huruvida bl. a. föreskrifter i detaljplaner och
områdesbestämmelser kan anses utgöra normer. Lagrådets resonemang utmynnar i
ett konstaterande att lagrädsremissens argument — uttalade eller underförstådda
- för alt kommunernas planläggning enligt PBL-förslaget inte lill någon del
innefattar normgivning inte är invändningsfria.

Lagrådet ifrågasätter om inte områdesbestämmelser och
detaljplaner i vissa fall uppfyller det krav på generell giltighet som kännetecknar
föreskrifter i RF:s mening, eftersom bestämmelserna eller planerna kan beröra ell
stort antal fastighetsägare och få betydelse för många människors boende- och
arbetsmiljö och deras möjligheter lill rekreation och friluftsliv.

Lagrådet yttrar härefter följande (yttrandet s.9):

Någon tvekan om förslagels grundlagsenlighet hade inte
behövt uppkomma om 8 kap. 7§ första stycket 3 RF ändrats så att bemyndigandet
enligt lagrummet kommit alt avse föreskrifter om markanvändning och byggnadsföreskriflerav
annat än detaljbetonal slag saml om kommunernas

Prop.
1984/85:207 23

kompetens på området reglerats i överensstämmelse med
delegationsföreskrifterna i 8 kap. Det undandrar sig lagrådets bedömande vilka
förutsättningar som kan finnas för att vidta sådana ändringar. Lagrådet har
övervägt möjligheterna alt på andra vägar nå en säker överensstämmelse med
regeringsformen. Detta skulle emellertid medföra en revision av grundläggande
delar av förslaget. Vid en sådan revision kommer man in på värderingar och
ställningstaganden som det inte tillkommer lagrådet att göra. Lagrådet nödgas
konstatera att förslaget i vad avser kommunernas befogenheter all i
planbestämmelser reglera markanvändning och bebyggelse knappast torde vara
förenligt med grundlagen.

Jag vill lill att börja med erinra om att jag redan i
samband med lagrådsremissen av PBL-förslaget (s. 34) tog upp grundlagsfrågan.
Eftersom den har avgörande betydelse för möjligheten att utan formell justering
av RF införa inte bara ett plansystem med PBL-förslagets uppbyggnad ulan också
den nu aktuella försöksverksamheten med ett mer nyanserat krav på byggnadslov,
anser jag det angeläget att närmare redovisa min uppfattning i frågan.

Som jag snart skall närmare utveckla bygger PBL:s
plansystem i allt väsentligt på del syslem som nu råder och som gällde även när
den nya regeringsformen infördes år 1974. Avgörande betydelse måste därför tillmätas
den inställning till planbeslut enligt byggnadslagstiftningen som ligger bakom
regleringen i 8 kap. RF.

Något uttryckligt besked på den punkten slår inte alt
finna i förarbetena till RF. Man fär därför söka ledning i syftena bakom
grundlagsreformen. Ett övergripande syfte var givetvis att skapa garantier
fördel demokratiska styrelseskicket samt att stärka och förankra folkstyrelsen
genom alt den praxis som vuxit fram bl.a. beträffande pariamenlarismen gavs
uttryck också i grundlagen. Detta kan sägas prägla även bestämmelserna om normgivningsmaklen
i 8 kap.

1809 års RF byggde på en uppdelning av statsmaktens
funktioner. Den lagstiftande makten utövades formellt gemensamt av riksdagen
och Konungen. Som ett resultat av den utveckling från maktdelning till
parlamentarism som växte fram genom konstitutionell praxis under 1809 års RF:s
långa giltighetstid kom lagstiflningsuppgiften att alltmer förskjutas i riktning
mot riksdagen.

Den nya regeringsformen utgår från grundsynen all vad som
skall beslutas av riksdagen är i första hand det som anses vara av särskilt
stor betydelse för medborgarna och för samhällslivet i övrigt. Folket bör med
andra ord genom sina representanter fatta beslut om bl. a. de normer som
inkräktar på medborgarnas rättsliga ställning och deras rörelsefrihet. Ett krav
som utmärker rättsstaten är att medborgarna skall behandlas normmässigt. Av
del kravel följer att rättsregler skall vara generella, dvs. de skall rikta sig
lill alla eller åtminstone till en personkrets som inte är närmare bestämd.
Riksdagen skall inte kunna gripa in i handläggningen av

Prop.
1984/85:207 24

enskilda fall. Av flera skäl sattes vid tillkomsten av RF
också en gräns för möjligheterna all delegera normgivning frän riksdagen. De
bästa möjligheterna lill offentlig redovisning, öppen debatt och meningsutbyte
ansågs ligga i riksdagsbehandlingen. Saken kan också uttryckas sä alt de mest
betydelsefulla politiska besluten skall fattas av det organ som bäst avspeglar
opinionerna inom befolkningen. När en norm väl är utfärdad ankommer del pä
domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra organ att tillämpa den i det
konkreta fallet.

Det bör framhållas att det vid RF:s tillkomst ansågs all
den kompetensfördelning beträffande normgivningsmaklen som inom olika
rättsområden hade utbildats i praxis i stort sett var ändamålsenlig och att den
därför kunde i huvudsak läggas lill grund för RF:s fördelning av normgivnings-kompelensen.
Avsikten var alltså inte alt normbegreppet skulle undergå några mer betydande
förändringar genom RF:s införande (prop. 1973:90 s. 203 f och 207, se även KU
1979/80: 50 s. 87).

Mot denna bakgrund är det knappast realistiskt att anta
att avsikten kan ha varil all RF:s normbegrepp skulle ha den innebörden att
byggnadslagstiftningens sedan länge beprövade beslutssystem - som genom det
kommunala planmonopolet vilar på den kommunala demokratins grund — skulle i
vissa delar sättas ur spel och ersättas av en ordning där kommunala
markanvändningsplaner skulle behöva beslutas av riksdagen. Den slutsals som
ligger närmast lill hands är att planbeslul enligl dagens byggnadslagstiftning
skall ses som en form av rättstillämpning. Som jag nyss anförde ligger
tillämpningen av normer utanför riksdagens kompetensområde.

Denna uppfattning om planbeslulens karaktär får riksdagen
anses ha ställt sig bakom genom beslutet att anta prop. 1975/76: 112 med
förslag till lag om kungörande av lagar och andra författningar. I sitt
anförande lill propositionen (s. 63 fO diskuterade dåvarande justitieministern
de gränsdragningssvårigheter som möter i fall där en bindande föreskrift avser
ett myckel litet lokall område, kanske bara en eller flera bestämda
fastigheter. Han slog lill en böljan fast att ell lokalt begränsat beslut hade
karaktären av författning, om det helt eller främst riktar sig till medborgarna
i gemen såsom exempelvis ett förbud alt ta bort eller skada en växt av viss art
där den växer vill. Däremot kunde den generella naturen starkt ifrågasättas när
fråga var om lokall begränsade föreskrifter avsedda att begränsa handlingsfriheten
för ägarna lill vissa bestämda fastigheter eller vissa därmed jämförliga
rättsinnehavare. Detla gällde även om föreskrifterna band inte bara den
aktuelle ägaren eller rättsinnehavaren utan även framtida sådana. I enlighet
härmed och med åberopande av den praxis som följts vid tillämpningen av 3§
andra stycket 2 förvaltningslagen (1971:290) i ärenden om faslställelse av
detaljplan ansåg justitieministern att bl. a. beslut om bebyggelseplaner enligl
byggnadslagstiftningen, beslut om förbud mot byggande, schaktning m. m. enligt
samma lagstiftning och beslut om naturte-serval eller nalurvårdsområde enligt
naturvårdslagen inte borde hänföras

Prop.
1984/85: 207 25

till författning. Däremot borde föreskrifter som riktade
sig till jordägare eller liknande personkategorier inom ett störte område, t.
ex. ett län, anses ha så generell karaktär all de borde bedömas höra lill kategorin
författningar.

Justitieministerns uttalanden lämnades ulan erinran av
riksdagen (KU 1975/76:51, rskr 362).

Enligt min uppfattning finns det varken i PBL:s plansystem
— såvitt avser detaljplaner och områdesbestämmelser — eller i mitt förslag om försöksverksamhet
några nya element av ett slag som kan medföra att planbesluten inte längre kan
betraktas som förvaltningsbeslut.

De beslämmelser i en stads- eller byggnadsplan om
byggnadslovspliktens omfattning som skall kunna meddelas i försökskommunerna
är avsedda att omfatta lokall begränsade områden och deras rättsverkningar
träffar en bestämd personkrets, nämligen de markägare och hos myndigheterna
registrerade nyttjanderättshavare som anges i en lill ärendet hörande
fastighetsförteckning. Inte heller blir fler personer än de som f. n. berörs av
ett planbeslut rent faktiskt berörda av sådana nya planbeslämmelser.

Skillnaderna mellan detaljplaner och områdesbestämmelser
enligt PBL-förslaget är marginella i fråga om regleringsmöjligheterna. Områdesbestämmelser
kan visserligen användas också för att avsätta mark som friluftsområden.
Eftersom liknande beslut enligl naturvårdslagen anses vara förvaltningsbeslul,
bör ulan tvivel även områdesbestämmelser räknas till samma kategori.
Områdesbestämmelserna har stora likheter med dagens fastställda generalplaner,
som enligt min mening måste anses vara förenliga med RF. Vad som nu sagts om
områdesbestämmelser gäller givelvis i lika hög grad föreskrifter som inom
försöksverksamhetens ram skall kunna meddelas om minskad byggnadslovsplikt inom
områden utanför stads- och byggnadsplan.

Sammanfattningsvis anser jag således att såväl PBL-förslagets
detaljplaner och områdesbestämmelser som milt förslag till försöksverksamhet
på byggnadslagstiftningens område i alla delar är förenliga med bestämmelserna
om lagar och andra föreskrifter i 8 kap. RF.

2.4 Försöksverksamheten med långivning m. m.

Flera av frikommunerna har bland sina förslag lill
förenklingar av byggandet tagit upp frågan om att föra över beslutanderätten i
ärenden om bostadslån från länsbostadsnämnden till kommunen. Ell förslag går ul
pä att kommunen skall få besluta i ärenden om bostadslån till nybyggnad av
sådana småhus som skall bebos av lånesökanden, s. k. styckebyggda småhus. En
annan kommun vill fä beslutanderätt i ärenden som gäller bostadslån lill ny-
och ombyggnad av styckebyggda småhus, slöd lill bostadsanpassning och
övertagande av lån. Ett tredje förslag innebär att kommunen skall få
beslutanderätten i alla typer av bostadslåne- och bidragsärenden

Prop. 1984/85:207 26

som
i dag handhas av länsbostadsnämnden. Ett par kommuner har vidare uttryckt
önskemål om all få delta i försöksverksamheten med kommunal beslutanderätt i fräga
om statligt slöd för vissa förbättringsåtgärder i bostadshus (SFS 1983: 1114).

Från
principiell synpunkt anser jag att det är tveksamt att låta kommunerna besluta
om medel som staten tillhandahåller. När det gäller bostadslån som är förenade
med räntebidrag är del fråga om betydande statliga subventioner. En
förutsättning för en kommunal beslutanderätt i låne- och bidragsärenden borde
därför vara att kommunen också har ell ekonomiskt ansvar.

Jag
har emellertid också stor förståelse för önskemålet all åstadkomma en snabb
beslutsprocess i nära kontakt med dem som söker lån. Beslutsordningen i olika låne-
och bidragsärenden bör naturligtvis utformas så enkelt som det är möjligt.

En
decentralisering av beslutanderätten i vissa ärendelyper inom det bostadspolitiska
området har redan genomförts. Fr.o.m. den 1 januari 1984 prövas sålunda
flertalet ärenden om bosiadsanpassningsbidrag av kommunernas förmedlingsorgan.
Vidare pågår en försöksverksamhet med kommunal beslutanderätt i fråga om statligt
stöd för vissa förbättringsåtgärder i bostadshus. Försöksperioden omfattar
liden den 1 januari 1984-den 30 juni 1986 för Stockholms, Göteborgs, Malmö,
Helsingborgs och Botkyrka kommuner .samt den 1 april 1984-den 30 juni 1986 för
Karlshamns och Bräcke kommuner.

Som
en information vill jag redovisa att jag i annat sammanhang avser att föreslå
regeringen att inom ramen för försöksverksamheten med ökad kommunal
självstyrelse delegera beslutanderätten i låne- och bidragsärenden lill
kommuner. 1 samband därmed skall självfallet frågan om ett kommunalt
ekonomiskt ansvar beaktas.

Med
den inriktning pä service gentemot allmänheten som försöksverksamheten bör ha,
är del i första hand angeläget all pröva kommunala beslut i låneärenden där
enskilda personer är sökande.

Flera
kommuner har, som jag tidigare har nämnt, begärt att beslutanderätten när det
gäller statliga bostadslån till nybyggnad av styckebyggda småhus förs över till
kommunen. Jag anser att man bör tillgodose dessa önskemål med hänsyn till alt
en sådan ordning kan leda lill förenklingar för den enskilde. De kommuner som
så önskar bör därför få besluta om bostadslån i dessa fall. Byggnadslovsfrågor
och lånefrågor kan dä handläggas helt parallellt inom kommunen och handläggningsiiden
bör kunna förkortas. En annan omständighet, som har påverkal mitt
ställningstagande, är alt kommunen när det gäller styckebyggda småhus enligl
gällande regler har ett ansvar för föriuster som uppkommer pä lånet.

Som
jag nyss nämnde prövas flertalet ärenden om bosiadsanpassningsbidrag av
kommunernas förmedlingsorgan. När det är fråga om ärenden, där bosiadsanpassningsbidrag
söks för åtgärder som är avsedda all ulföras

Prop. 1984/85:207 27

i
anslutning lill sådan ny- eller ombyggnad som utförs med stöd av lån enligt bosladsfinansieringsförordningen
(1974:946) eller förbättringslåne-förordningen (1980: 261) eller ärenden i
vilka kommunen är sökande, prövas ansökan om bidrag av länsbostadsnämnden. En
följd av vad jag nyss har sagt blir alt frikommunerna kommer att kunna besluta
om både bostadslån och bosiadsanpassningsbidrag när det är fråga om nybyggnad
av styckebyggda småhus.

För
sädana anpassningsåtgärder som är standardhöjande gäller att bidrag lämnas med
högst 20000 kr. För kostnader däröver lämnas bostadslån enligt
bostadsfinansieringsförordningen, s. k. bosiadsanpassningslån. I sådana
ärenden är det f n. länsbostadsnämnden som fattar beslut. Enligt min mening bör
kommmunerna inom ramen för försöksverksamheten få besluta även i dessa
ärenden. Motiven för mitt ställningstagande är dels att det totalt sett är
fråga om ett fåtal ärenden, endast något 10-lal per år i de aktuella
kommunerna, dels att flera av dessa ärenden gäller småhus med äganderätt, där
kommunerna har ett förlustansvar. Liksom f. n. bör dock länsbostadsnämnden
besluta i ärenden, där kommunen själv är sökande.

Enligl
nu gällande regler svarar staten helt för kostnaderna för stödet till bostadsanpassning.
Jag vill emellertid nämna att frågan om ett kommunalt ekonomiskt ansvar för
bidrag och lån till bostadsanpassning skall prövas, när bostadsslyrelsen har
utvärderat effekterna av stödreglerna och av decentraliseringen av
beslutanderätten lill kommunerna. Denna prövning kan leda till att reglerna
ändras under den tid som försöksperioden omfattar.

Två
av frikommunerna, nämligen Helsingborg och Bräcke, ingår i den pågående
försöksverksamheten med kommunal beslutanderätt i fråga om statligt stöd för
vissa förbättringsåtgärder i bostadshus. Enligt min mening bör även de övriga frikommunema
ges möjlighet att delta i försöksverksamheten. Den nu gällande försöksperioden
avser tiden till den 30 juni 1986. Mol bakgrund av erfarenheterna från den
hittillsvarande försöksverksamheten, som skall redovisas vid slutet av år
1985, kommer en utvärdering att göras, öm denna utvärdering inte ger skäl till
annat ställningstagande bör försöksverksamheten i frikommunerna kunna gälla till
utgången av år 1988. Eventuellt kan dock reglerna komma att ändras. Bl. a. kan
det mot bakgrund av utvärderingen bli aktuellt att införa ett kommunall
ekonomiskt ansvar.

1
sammanhanget vill jag erinra om alt jag i mill anförande till den nyligen avlämnade
propositionen om förbättrade boendeförhållanden för gamla, handikappade och
sjuka (prop. 1984/85:142) framhöll att det i försöksverksamheten också borde
kunna ingå att pröva möjligheterna till avsteg från vissa regler i del statliga
bosladsfinansieringssystemet i syfte att nå bättre helhetslösningar.

Prop.
1984/85:207 28

2.5 Lantmäterifrågor

Flera av kommunerna har hemställt om att få bedriva
försöksverksamhet inom lantmäteriområdet. Del gäller i första hand önskemål om
alt fä la över ansvaret för fastighetsbildning och fasligheisregistrering.

Nuvarande organisation av den lokala
lantmäteriverksamheten lades fast genom ett principbeslut av riksdagen år 1970 (prop.
1970:188, SU 208, rskr 423). Länsstyrelserna upprättade, efter samråd med
kommunerna och dåvarande lantmäterisiyrelsen, detaljerade förslag till en lokal
organisation som fastställdes genom regeringsbeslut den 26 februari 1971.
Beslutet innebär en i grunden statlig organisation med indelning av riket i lantmäte-ridistrikt
med en fastighetsbildningsmyndighel inom varje distrikt. För kommuner som
önskade vara huvudmän för fastighetsbildningen och som uppfyllde vissa
förutsättningar inrättades dock fastighelsbildningsmyn-digheier under kommunall
huvudmannaskap. Dessa är inriktade på ärenden som gäller utveckling av
tätbebyggelse inom hela eller en del av kommunen.

F. n. är landet indelat i 86 lantmäteridistrikt. Förutom
att det finns ett distriktskontor i varje distrikt, finns lokalkontor för
närservice i 32 kommuner. För särskilda fastighelsbildningsuppgifter finns ytleriigare
24 statliga faslighelsbildningsmyndigheter, s.k. specialenheter. Antalet kommunala
fastighetsbildningsmyndigheter uppgår lill 42 stycken.

Fastighelsregislrering är i princip en statlig angelägenhet
som utförs av fastighetsregislermyndigheter vilka ingår i länsslyrelseorganisalionen.
Av de 42 kommuner som är huvudmän för fastighetsbildningen har dock 32 även
ansvar för fastighetsregistreringen för hela eller en del av resp. kommun.

Flera kommuner, däribland Haninge och Tyresö, har efter
regeringens beslut år 1971 begärt att få inrätta kommunal fastighetsbildningsmyndighel.
Kommunernas framställningar har i samtliga fall lämnats utan bifall.

Den lokala lanlmäleriverksamheten och dess organisation
har granskats av riksdagens revisorer år 1978 (Förs. 1978/79:21, CU 1979/80:1)
och utretts av 1980 års lanimäteriutredning (Ds Bo 1983:3). Lantmäleriulred-ningen
har ännu inte föranlett några åtgärder från regeringens sida. Jag har dock
under år 1984 haft samråd med Svenska kommunförbundet om organisationsfrågorna.

Lanlmäleriulredningen anser all 1970 års principbeslut ger
relativt vida ramar för följsamhel i utvecklingen. Utredningen konstaterar
också alt kommunerna har frihet att organisera mätningsverksamheten på valfritt
sätt. Man kan enligl min mening dra den slutsatsen av lanlmäteriulredning-ens
bedömningar all nuvarande organisation i allt väsentligt är funktionell och all
erfarenheterna av samarbetet mellan de statliga lantmäterimyndigheterna och
kommunerna i stort sett är positiva.

Prop. 1984/85: 207 29

Varken från lanlmäleriulredningen eller i de ärenden
rörande inrättande eller utvidgning av kommunala faslighelsbildningsmyndigheter
som regeringen avgjort har del framkommit några tungt vägande skäl för all
principiellt ändra den lokala lantmäleriorganisationen. Som jag redan har framhållit
är f n. 42 kommuner huvudmän för fastighetsbildning och 32 kommuner huvudmän
för fastighelsregislrering. Jag anser därför att försök med inrättande av nya
kommunala faslighelsbildningsmyndigheter eller utökning av befintliga inte
torde ge några nya erfarenheter om hur service och förenkling skall bedrivas
inom bygg- och fastighetsområdel. Ett tillmötesgående av de nu framförda
önskemålen skulle vidare innebära bl. a. att man bryter mol de principer som
den nuvarande organisationsmodellen bygger pä genom att man tar ställning för
en kommunalisering i de fall kommunerna själva önskar del. Detla skulle med
stor säkerhet leda till en avsevärt försämrad ekonomi för den kvarvarande
statliga verksamheten. Det skulle i sin tur medföra alt avgifterna i såväl förtättnings-
som uppdragsverksamheten måste höjas, vilket främst skulle drabba de mindre
och medelstora kommunerna saml enskilda sakägare. En sådan ordning är
självfallet inte acceptabel.

Min uppfattning är således att kommunala önskemål om
ändringar beträffande huvudmannaskapet för fastighetsbildning liksom hitfills
skall prövas från fall till fall efter framställning från kommunen. Därvid bör
den grundläggande utgångspunkten vara att den lokala förrätlningsorganisa-tionen
får en lämplig och effektiv utformning från både statliga och kommunala
utgångspunkter. Beträffande faslighetsregislreringen sker en prövning av
eventuella förändringar i ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna
successivt i samband med alt del nya, ADB-baserade fas-lighetsdalasystemet
införs i landet.

Jag vill också framhålla att del statliga lantmäleriet och
kommunerna har goda möjligheler att avtala om samarbete som pä olika sätt kan
anpassas lill varje kommuns behov. Del statliga lantmäleriet och kommunerna har
redan i dag ell långtgående samarbete genom olika typer av avtal. Omkring 200
kommuner har ingått sådana avtal med lantmäleriet. Samarbetet kan dock
utvecklas vidare, och jag har erfarit att det statliga lantmäleriet under det
senaste året har vidtagit en rad åtgärder för att förbättra samarbetet med
kommunerna. Principiellt vikliga avtal har också ingåtls under denna period.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört, anser jag
alltså att försökskommunernas framställningar beträffande frågor om
fastighetsbildning och fastighelsregislrering inte skall bifallas.

En av
försökskommunerna har, som jag tidigare har antytt (avsnitt 2.3.1), begärt alt
lantmätare från den statliga faslighelsbildningsmyndighe-len kostnadsfritt
skall medverka vid plansamråd med sakägare. Även om jag har förståelse för
detta önskemål är jag inte beredd att förorda alt framställningen bifalles.
Plansamråd är nämligen en renodlad kommunal 4 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr
207

Prop.
1984/85:207 30

angelägenhet. Jag vill dock erinra om att det statliga lantmäleriet
disponerar betydande anslagsmedel - ca 14,5 milj. kr. innevarande budgetår -
för avgiftsfri rådgivning och service till kommunala och statliga myndigheter i
plangenomförandefrågor. Medlen fördelas mellan länen. Användningen inom varje
län bestäms regionalt av överiantmäiarmyndigheten i samråd med de statliga faslighelsbildningsmyndigheterna.
Medlen får visseriigen inte användas för alt bekosta samrådsinsatser i enskilda
ärenden, men den allmänna rådgivningsverksamhet och service från det statliga lantmäleriet
som möjliggörs genom anslagsmedlen torde medföra alt kommunernas plansamråd
underlättas.

Vissa övriga förslag från försökskommunerna som gäller lantmäterifrågor
kan tas upp av lantmäteriverket och planverket i anslutning Ull det uppdrag
till planverket som jag tidigare har nämnt (avsnitt 2.2). Förslagen är nämligen
inte av den karaktären att ett genomförande av dem fordrar riksdagens
ställningslagande. Vad gäller frågor om lanlmäleriiaxan vill jag erinra om alt
lantmäteriverket har regeringens uppdrag att utreda under vilka förutsättningar
de s.k. nylloutjämningsbidragen kan avvecklas. Regeringen bar numera
riksdagens godkännande att få avveckla nylloutjämningsbidragen om del skapas
erforderliga förutsättningar för detla (prop. 1984/85: 100 bil. 13, BoU 10, rskr
177).

2.6 övriga frågor

Bland de kommunala framställningarna finns också ett
önskemål om bättre möjligheter att genomdriva gårdssamverkan mellan fastighetsägarna
i ett kvarter.

Detla förslag rör sä grundläggande frågor av bl. a.
civilrättslig natur alt del inte är möjligt alt låta dem omfattas av den
aktuella försöksverksamheten. Samtidigt som jag tar upp del tidigare aviserade
förslaget till PBL avser jag alt lägga fram ett förslag till en lag om
exploateringssamverkan. Lagförslaget, som har granskals av lagrådet, innebär
att det öppnas möjligheter all lösa många av problemen på delta område.

3 Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom
bostadsdepartementet upprättats förslag lill

1.
lag om
försöksverksamhet med förenklade regler om byggnadslov m.m. i vissa kommuner,

2.
lag om ändring
i lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.

Jag har tidigare (avsnitt 2.3.2) redovisat varför jag
anser att lagrådels hörande i detta ärende skulle sakna betydelse.

Prop. 1984/85:207 31

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om försöksverksamhet med förenklade
regler om byggnadslov m. m. i vissa kommuner

1 §

Försöksverksamhet med förenklade regler om byggnadslov m. m.
skall lill utgången av år 1988 bedrivas enligt bestämmelserna i denna lag i
Haninge, Tyresö, Gnosjö, Helsingborgs, Malmö, Varbergs, Ale, Örebro,
Sandvikens, Härnösands, Bräcke och Piteå kommuner.

I paragrafen anges tiden för och syftet med
försöksverksamheten saml vilka kommuner som omfattas av denna. Av följande
paragrafer framgår att det endast är bestämmelserna i 6 § som har omedelbara
effekter för de enskilda kommunmedlemmarna. I övrigt öppnar lagen en möjlighet
för kommunerna att själva bestämma omfattningen av de förenklingar som de vill
pröva.

2 §

1 stadsplan eller byggnadsplan får meddelas bestämmelser
om alt enklare fritidshus, kolonistugor och liknande byggnader på det sätt som
närmare anges i planen får uppföras, ombyggas eller i övrigt ändras utan
byggnadslov. I stadsplan eller byggnadsplan får även meddelas beslämmelser om
att schaktning, fyllning eller andra liknande åtgärder får vidtas utan
byggnadslov.

Byggnadsstadgans krav på byggnadslov är enhetligt utformat
för områden med stadsplan eller byggnadsplan resp. områden utan sådan plan (54§).
Genom denna paragraf öppnas en möjlighet att genom bestämmelser i en stadsplan
eller byggnadsplan anpassa kravet på byggnadslov till behovet i resp.
planområde. Paragrafen motsvarar 8 kap. 5 § tredje stycket och 8 § första
stycket i del lill lagrådet remitterade PBL-förslaget.

När det
gäller byggnader kan de åtgärder som får omfattas av byggnadslovsbefrielsen
avse enklare fritidshus, kolonistugor och liknande byggnader. Åtgärderna kan
vara O uppförande av helt nya byggnader, O till- och påbyggnad av befintliga
byggnader, O ombyggnad eller någon annan ändring av en byggnads yttre eller
inre

utförande som är sä genomgripande att ändringen kan anses jämföriig

med
ombyggnad, O sådan annan ändring av en byggnad, som berör konstruktionen av

byggnadens bärande delar, eldsläder eller rökkanaler eller
som innebär

all ledningar för vattenförsörjning eller avlopp samt
anordningar som är

förbundna med sådana ledningar installeras eller
väsentligt ändras.

Bestämmelser om befrielse från kravet på byggnadslov kan
också avse det inom stadsplan under vissa förutsättningar gällande kravel på
byggnadslov för

Rättelse: S. 41 under Hemställan rad 5 Står: mm.. Rättal till:
mm. i vissa kommuner,

Prop. 1984/85:207 32

O
omfärgning av husfasader,

O utbyte av lakläckningsmalerial.

Det
är vid utarbetandet av planer, där byggnadslovsbefrielse införs, angeläget att
planbestämmelserna utformas så klart och tydligt att ingen tvekan behöver råda
om vilka ätgärder som skall vara fria från byggnadslov. Som jag har anfört i
den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.2) bör länsstyrelsen kunna lämna
värdefullt bistånd när del gäller utformningen av planbesiämmelserna. Det är ju
också länsstyrelsen som skall fastställa kommunernas planförslag.

I
38-48 a §§ byggnadsstadgan finns en rad egenskapskrav på byggnader när del
gäller placering, utformning, färg, hållfasthet, tillgänglighet, brandsäkerhet,
energihushållning, hygien m. m. Dessa krav gäller i princip även sådana
byggnader som inte kräver byggnadslov. Om den byggande i osäkra fall inte vill
riskera ett ingripande från byggnadsnämnden, kan han alllid påkalla nämndens
prövning av den planerade åtgärdens tillåtlighet enligt 54 § 4 mom.
byggnadsstadgan. Det är emellertid angelägel att planens bestämmelser utformas
så att de i största möjliga utsträckning ger de besked som den byggande
behöver.

Förevarande
paragraf öppnar också en möjlighet till byggnadslovsbefrielse när del gäller schaktning,
fyllning eller annan liknande åtgärd som medför att höjdläget på en tomt eller
en del av tomten ändras väsentligt. Denna möjlighet är inte, såsom de nämnda
byggnadsåtgärderna, begränsad till fritidstomter och liknande utan avser alla
slag av tomter.

I de
fall byggnadslov inte kommer alt krävas, förlorar grannarna den räll som de nu
har all överklaga ett byggnadslovsbeslui (71 § byggnadsstadgan). Detla torde
dock sakna störte betydelse när det gäller sådana relativt små byggnader,
uppförda i enlighet med en fastställd plan, som det här är fråga om. Vidare har
grannarna möjlighet all i planärendet bevaka att såväl bestämmelsen om
byggnadslovsbefrielse som övriga planbestämmelser blir lämpligt utformade. I
övrigt gäller ju också de allmänna grannelags-rättsliga hänsynsreglerna i bl.
a. 3 kap. 3 och 4 §§ jordabalken.

3
§

För
begränsade områden, som inte omfattas av stadsplan eller byggnadsplan, får
beslutas all byggnadslov inte krävs för att

1. uppföra
komplementbyggnader,

2.
göra mindre lill- och
påbyggnader,

3.
göra sådana ändringar av
byggnader som berör konstruktionen av de bärande delarna eller som avsevärt
påverkar byggnadernas planlösning eller yttre utseende,

4.
i byggnader installera eller
ändra eldstäder, rökkanaler eller anordningar för ventilation,
vattenförsörjning eller avlopp,

5.
uppföra eller väsentligt ändra
murar, plank eller liknande anordningar,

6.
uppföra eller väsentligt ändra
vindkraftverk,

7.
inrätta fasta cisterner eller
andra fasta anordningar för hantering eller förvaring av brännbara välskor.

Prop.
1984/85:207 33

8.
inrätta upplag,

9.
utföra schaktning,
fyllning eller andra liknande åtgärder.

Beslut
enligt första siycket får inte meddelas, om byggnadslov krävs för alt
tillvarata grannars intressen eller allmänna intressen. Inte heller får
åtgärder i fråga om arbetslokaler eller personalrum undantas från kravet på
byggnadslov.

Beslut enligl första stycket skall för att bli gällande
fastställas av länsstyrelsen.

Paragrafen öppnar en möjlighet alt nyansera det generellt
gällande kravet på byggnadslov inom områden utan stadsplan eller byggnadsplan,
dvs. inom områden med fastställd generalplan eller avstyckningsplan eller områden
som helt saknar plan. Första och andra styckena i paragrafen motsvarar till
sill sakinnehåll 8 kap. 5S första stycket och 8§ tredje stycket (delvis) i del lill
lagrådet remitterade PBL-förslaget.

I första
stycket uttrycks inledningsvis den vikliga principen att besluten inte fär
omfatta så stora områden alt besluten fär karaktär av generella normer i stället
för förvaltningsbeslut rörande en bestämd krets av markägare. Beslut om
byggnadslovsbefrielse måste innefatta en prövning av lämpligheten av alt de
ifrågavarande åtgärderna vidtas ulan byggnadslovsprövning. Också delta
förhållande medför att områdena inte kan göras för stora.

Med
komplementbyggnader avses sädana byggnader som ulgör ett funktionellt
komplement till en huvudbyggnad. Dit hör alltså l.ex. garage, uthus, växthus,
bålhus och bastu för dem som bor i huvudbyggnaden. Dit hör också gäststugor för
tillfälliga övernattningar men inte byggnader som t. ex. medför att personer
kan bosätta sig på fastigheten eller som gör att ett företag kan etablera sig
där. Del ligger i sakens natur alt byggnadslovsbefrielsen inte kan gälla
byggnader som kan anses som självständiga fritidshus.

Det bör noteras all punkterna 2-4 avser alla slag av
byggnader, inte bara komplemenlbyggnader.

Reglerna i 3 § är avsedda alt kunna tillämpas också på
vissa åtgärder som nu omfattas av förbudet mol tätbebyggelse i 56§ 1 mom. Ijärde
stycket byggnadsstadgan. Det kan l.ex. gälla tillbyggnader som har den karaktären
att de faller under lätbebyggelseförbudet.

Byggnadslovskravet upphävs genom ett särskilt beslut.
Beträffande möjligheten att meddela sädana beslut gäller enligt andra stycket
vissa begränsningar med hänsyn till granneintressen eller allmänna intressen, l.ex.
hänsynen lill landskapsbilden eller den omgivande miljön, som kan behöva
bevakas. Befrielsen från kravet på byggnadslov får inte heller omfatta arbetslokaler
eller personalrum, eftersom del är väsentligt all yrkesinspektionen får
tillfälle alt bevaka arbetsmiljöaspekler i samband med en byggnadslovsprövning
av sådana utrymmen.

Beslut om befrielse från kravet på byggnadslov skall
enligt tredje stycket för alt bli gällande fastställas av länsstyrelsen på
förslag av kommunen. Förfarandet regleras i 4 §.

Prop.
1984/85:207 34

1 övrigt hänvisar jag lill vad jag har anfört i
specialmotiveringen lill 2§ om utformningen av bestämmelser av ifrågavarande
slag, om tillämpningen av reglerna i 38-48 a §§ byggnadsstadgan och om
grannarnas besvärsrätt. Vad jag där har anfört är i allt väsentligt
tillämpligt också på 3 §. Jag erinrar också om vad jag anfört i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.3.2) om att frihet från kravel på byggnadslov inte
innebär befrielse från de krav på tillstånd som kan gälla enligl annan
lagstiftning. Det är också viktigt att den som behöver statliga lån för t. ex.
en till- eller ombyggnad inte påbörjar arbetena innan beslut föreligger i
låneärendet. Kommunerna har ett stort ansvar att informera om dessa frågor.

4 §

1 fråga om beslut enligt 3§ skall tillämpas vad som
föreskrivs om upprättande, anlagande, faslställelse, överklagande m.m. av
generalplan i 10§ första stycket samt 149 och 150§§ byggnadslagen (1947:385)
samt 14-I6§§, 17§ 1 mom., 3 mom. andra stycket samt 4 och 5 mom., 18§, 19§ 2
mom. samt 21 och 23 §§ byggnadsstadgan (1959:612).

Om ett stort antal personer skall undertättas om
utställningen och om del skulle innebära större kostnad och besvär än som är
försvarligt med hänsyn lill ändamålet med underrättelsen att sända den till
envar av dem, får underrättelse i stället ske genom kungörelse i ortstidning
enligt vad som är föreskrivet i lagen (1977:654) om kungörande i mål och
ärenden hos myndighet m. m. Av kungörelsen skall framgå var det berörda området
ligger, var utställningen äger rum samt inom vilken tid, på vilket sätl och
till vem synpunkter på förslaget skall lämnas. I kungörelsen skall även las in
en erinran om innehållet i 150§ tredje stycket byggnadslagen.

Om andra stycket tillämpas, behöver inte fasiighetsförteckning
upprättas.

Första stycket innebär att förfarandet vid anlagande m.m.
av beslut enligt 3 § följer samma regler som gäller för faslställelse av
generalplan med ett par viktiga undantag.

Undertältelse om utställningen och kommunens antagande
behöver inte lämnas till statens planverk, statens naturvårdsverk, vägverket,
riksantikvarieämbetet, fastighetsbildningsmyndigheten och länsstyrelsen. I den
mån dessa myndigheter skulle bli berörda av ett förslag om minskad byggnadslovsplikl,
får de kännedom om ärendet bl. a. genom del samråd som enligt 14 §
byggnadsstadgan skall ske med länsstyrelsen och de myndigheter som kan ha ett
väsentligt intresse i frågan.

Enligl andra stycket behöver inte personlig undertältelse
om utställningen ske till sakägarna, om del skulle innebära störte kostnad och
besvär än vad som är försvarligt med hänsyn till ändamålet med undertättelsen.
I sådana fall får underrättelsen ske genom kungörelse på det sätt som föreskrivs
i lagen om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m. Eftersom besluten enligl
3 § normalt får anses vara gynnande för fastighetsägarna, torde det ofta finnas
förutsättningar för att med hänsyn

Prop. 1984/85: 207 35

till kostnaderna använda möjligheten till kungörande. Av
samma skäl bör även samrådsskyldigheten enligt 14 S byggnadsstadgan kunna
fullgöras i enklare former, l.ex. vid ett i ortstidningarna utannonserat möte.

Enligt tredje stycket behöver inte fasiighetsförteckning
upprättas i de fall andra siycket tillämpas. Regleringen i tredje stycket
bygger på PBL-förslaget, som i denna del innebär att fasiighetsförteckning
inte behövs när områdesbestämmelser skall antas.

5 §

Kan byggnadslov till en viss åtgärd inte lämnas pä grund
av att den strider mot en stadsplan eller en byggnadsplan, får byggnadslov för
tillfällig åtgärd lämnas, om sökanden begär det. I ett sådant byggnadslov fär
medges att en byggnad uppförs, byggs om eller i övrigt ändras och att en
byggnads eller en byggnadsdels användning ändras. Lovet skall lämnas för högst
tio är.

I ärenden om byggnadslov enligt första stycket skall - med
de begränsningar som följer av denna lag - 55-59S§ byggnadsstadgan (1959:612)
tillämpas. 1 fråga om överklagande av beslut om sådant lov skall 71 S
byggnadsstadgan tillämpas.

Om
rättelse behöver ske på grund av att det som har medgivits i ett byggnadslov
enligt första siycket inte undanröjs eller upphör vid utgången av den tid som bestämls
för lovet, tillämpas lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt
byggande m. m.

Enligl 56 § 2 mom. andra siycket byggnadsstadgan fär
byggnadsnämnden meddela lov för uppförande av en tillfällig byggnad, även om
företaget strider mol fastställd generalplan, stadsplan, byggnadsplan, avstyckningsplan,
utomplansbestämmelser eller förbuden att inom stadsplan bygga pä kvarlersmark
som inte blivit lomlindeiad eller på kvartersmark där fräga väckts om ändring
av tomlindelning. En förutsättning för detla är att byggnadsåtgärden inte
avsevärt motverkar planens eller bestämmelsernas syfte. Beslutet får avse rätt
att låta byggnaden stå kvar i högst tre är. Byggnadsnämnden kan förlänga denna
tid med ett år i sänder.

När det gäller uppförande av nya byggnader, till- eller
påbyggnad, ombyggnad eller inredande av en byggnad helt eller delvis till ett
väsentligen annat ändamål kan länsstyrelsen ge dispens från bestämmelser i
fastställd generalplan, stadsplan, byggnadsplan, avstyckningsplan, tomlindelning
eller utomplansbestämmelser saml från del allmänna lätbebyggelseförbudet och
vissa andra nybyggnadsförbud. Detsamma gäller med vissa undanlag alla andra
förändringar av en byggnad som innebär att den kommer att strida mot en
fastställd plan eller utomplansbestämmelser saml alla förändringar av en
byggnad som redan strider mol en sådan plan, en avstyckningsplan eller utomplansbestämmelser.
En dispens av detta slag kan enligt praxis tidsbegränsas, varvid också
byggnadslovet anses upphöra alt gälla när dispensen löper ul. Länsstyrelserna
har i allmänhet delegerat sin dispensbefogenhet till byggnadsnämnderna enligt
67 § byggnadsstadgan.

Prop.
1984/85:207 36

Enligt den nu föreslagna 5 första stycket, som motsvarar 8
kap. 12 § första siycket i del till lagrådet remitterade PBL-förslaget, blir
det möjligt för byggnadsnämnden att ulan dispens bevilja byggnadslov under viss
lid, högst tio år, för uppförande, ombyggnad och andra ändringar av en byggnad
och för ändrad användning av en byggnad eller en del av en byggnad i strid mot
en stadsplan eller byggnadsplan.

I andra stycket förklaras att bestämmelserna om
förfarandet m.m. i byggnadslovsärenden i 55-59§S byggnadsstadgan skall
tillämpas i ärenden enligt första stycket. Härvid gäller dock de begränsningar
som följer av denna lag. Dit hör bl. a. de frän 55 S 1 mom. byggnadsstadgan
avvikande bestämmelser som meddelas i 7§ i lagen. Dit hör även att avvikelse
med slöd av denna lag kan göras från kravet i 56§ I mom. första stycket
byggnadsstadgan att byggnadslov inte får beviljas i strid mot byggnadslagens
eller byggnadsstadgans regler.

Det är givet att ett byggnadslov för en tillfällig åtgärd
inte kan meddelas annat än på uttrycklig begäran av sökanden. Del får inte
heller finnas andra hinder mol lov än just planbesiämmelserna.

Vid dispens från en stadsplan eller byggnadsplan krävs del
enligt 67 § 3 mom. byggnadsstadgan att grannarna skall få tillfälle att yttra
sig över dispensansökningen, om dispensen kan inverka på deras rätt. Denna bestämmelse
blir inte tillämplig på de tillfälliga byggnadsloven. A andra sidan gäller dock
beträffande ärenden om sådana lov förvaltningslagens allmänna regel om att ett
ärende inte får avgöras utan alt parterna underrättats och beretts tillfälle
att yttra sig(15§). I den mån ett byggnadslov angår en granne är denne enligl
förvaltningslagen part och har besvärsrält (11 §). 1 de flesta fall torde
planavvikelsen angå de närmaste grannarna. Det är givet att stor hänsyn skall
tas till grannarnas intresse av att deras omgivning inte genom tillfälliga
åtgärder fär en annan karaktär än vad de med hänsyn till planen haft anledning
all räkna med.

Förevarande paragraf är utformad så att den ger
byggnadsnämnden möjlighet alt i vissa fall meddela byggnadslov för tillfälliga
åtgärder. Den ger däremot inte någon rätt för fastighetsägaren all kräva ett
sådant lov. Avslår nämnden hans begäran, gäller fullföljdsförbudel i 71 § I
mom. andra siycket byggnadsstadgan.

När den i byggnadslovet bestämda tiden har gått ul, skall naturiigtvis
del utförda las bort eller den medgivna användningen upphöra. Om
faslighets-ägaren inte rättar sig efter detta, kan byggnadsnämnden framtvinga
rättelse genom att uifärda föreläggande enligt 16 § påföljdslagen och vid behov
även begära handräckning enligl 13 § samma lag. En bestämmelse som medger
sådana ingripanden har tagits in i tredje stycket av den föreslagna 5§.

Prop.
1984/85:207 37

6 §

Bestämmelserna i 54§ 2 mom. första stycket 6
byggnadsstadgan (1959:612) om undantag från kravel på byggnadslov i fråga om
uthus och andra liknande fristående byggnader gäller ulan någon begränsning med
hänsyn till byggnadernas avsedda användning.

Sådana murar, plank, skärmtak och byggnader som avses i 54§
2 mom. första stycket 4-6 byggnadsstadgan får utan byggnadslov placeras närmare
tomtgränsen än 4,5 meter, om berörda grannar medger det. Anges i en fastställd
generalplan, stadsplan, byggnadsplan eller i utomplansbestämmelser alt
byggnader skall placeras pä ett visst minsta avstånd frän gränsen, krävs dock
byggnadslov om en byggnad skall uppföras närmare gränsen än vad som medges i
planen eller bestämmelserna.

Enligt 54 § 2 mom. 4-6 byggnadsstadgan krävs inte
byggnadslov för vissa åtgärder i anslutning till en- och tvåbosladshus. Det
gäller O anordnande av en skyddad uleplats med hjälp av en mur eller ett plank
som uppförs i anslutning lill bostadsbyggnaden, under förutsättning att muren
eller planket placeras minst 4,5 m från tomtgränsen, inte är högre än 1,80 m
och inte sträcker sig mer än 3 m från byggnaden, O anordnande av ett skärmtak i
anslutning till bostadsbyggnaden över en uteplats, altan, balkong eller entré,
under förutsättning att takel inte är störte än 12 m och inte sträcker sig
närmare tomtgränsen än 4,5 m, O uppförande av högst två uthus eller andra
liknande frislående byggnader, som inte är avsedda som bostad, i omedelbar
närhet av bostadsbyggnaden, under förutsättning att husens sammanlagda
byggnadsarea inte är större än 10 m, att laknockshöjden inte överstiger 3 m och
att byggnaderna placeras minst 4,5 m från tomtgränsen eller på det minsta
avstånd från denna som kan vara föreskrivet i fastställd generalplan,
stadsplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser. Förevarande paragraf innebär
en anpassning av dessa regler i byggnadsstadgan till 8 kap. 4 § 4-6 i det till
lagrådet remitterade PBL-förslaget. Den skiljer sig dock på ett par punkter
från delta. När del gäller rätten all uppföra mindre komplemenlbyggnader har
sålunda begränsningen lill uthus som inte är avsedda som bostad lagils bort.
Inget hindrar alltså all byggnaderna uppförs som t. ex. gäslslugor för
tillfälliga övernattningar.

Paragrafen
innebär vidare all byggnadslovsfriheten utvidgas även till de fall då murar,
plank, skärmtak och uthus av angivet slag placeras närmare tomtgränsen än 4,5 m,
under förutsättning all ägaren av grannfaslighelen godkänner åtgärderna. Ell
sådant godkännande behöver inte vara skriftligt. Det ligger dock givetvis i
den byggandes intresse att skaffa sig ell bevis om grannens godkännande. Om
grannen vägrar att lämna medgivande, krävs byggnadslov i vanlig ordning.

Om del i en fastställd generalplan, stadsplan, byggnadsplan
eller i utomplansbestämmelser föreskrivs alt byggnader skall förläggas på ett
minsta avstånd från tomtgränsen, skall en sådan bestämmelse som hittills
iakttas också i försökskommunerna.

Prop.
1984/85:207 38

Enligt 75 § sista stycket byggnadsstadgan skall
bestämmelserna i 38 §, 39 § första stycket första punkten och 40-48 §§
byggnadsstadgan i skälig omfattning tillämpas på byggnadsåtgärder av det slag
som avhandlas i förevarande paragraf Bestämmelserna i 43 § 1 mom.
byggnadsstadgan innebär bl. a. alt hus som ligger i tomtgräns måste vara
försett med brandmur, om en byggnad på granntomlen får uppföras närmare
gränsen än 9 m. Byggnadsnämnden kan dock, när det gäller byggnadslovsprövning
av hus av den begränsade storlek som det är fråga om här, medge befrielse frän
delta krav, om grannarna är ense om del och byggnaderna i övrigt anordnas pä ell
med hänsyn lill brandfaran betryggande sätt. Denna bestämmelse bör tjäna som
utgångspunkt också för bedömningen av vad som är skäligt alt kräva i fråga om
brandsäkerhet när del gäller de komplementbyggnader och anordningar som avses
i den nu föreslagna 6 §. I övrigt vill jag erinra om byggnadsnämndens
skyldighet all ge råd och upplysningar. Den byggande har enligl 54 § 4 mom.
byggnadsstadgan också räll att påkalla byggnadsnämndens prövning vid i. ex.
osäkerhet i brandsäkerhetsfrågan.

7 §

1 stället för vad som föreskrivs i 55 § 1 mom. andra och
tredje styckena byggnadsstadgan (1959: 612) skall gälla all den som ansöker om
byggnadslov skall lämna in de ritningar, beskrivningar och uppgifter i övrigt
som behövs för prövningen.

I 55 § 1 mom. byggnadsstadgan föreskrivs det bl. a. alt
byggnadslovsansökningar i vissa fall skall vara åtföljda av en situationsplan saml
ritningar rörande företaget med den beskrivning som behövs. Inom områden där
byggnadsnämnden tillhandahåller nybyggnadskartor skall situationsplanen vara
grundad på en sådan karta. Skyldighet för byggnadsnämnden att tillhandahålla nybyggnadskaria
föreligger enligl 2 § byggnadsstadgan inom områden med stadsplan. Därutöver bör
nämnden tillhandahälla sådana kartor där det lämpligen kan ske.

När det gäller arbeten av mindre omfattning, får
byggnadsnämnden enligl 55 § 3 mom. byggnadsstadgan medge befrielse från
skyldigheten alt ge in situationsplan, ritningar och beskrivningar.

Vanligtvis torde del i del enskilda byggnadslovsärendel
inte fallas något formellt beslut om befrielse från skyldigheten all ge in
vissa handlingar. I stället torde del gå till så all nämnden lar upp en
byggnadslovsansökan till slutlig behandling ulan all vissa handlingar har getts
in. Bakom ett sådant handlande ligger ofta av nämnden antagna riktlinjer för
vilka handlingar som dess tjänstemän skall kräva vid sin granskning av olika
typer av byggnadslovsansökningar. Sådana riktlinjer är naturiigtvis av stort
värde för den som skall ansöka om lov.

Förevarande paragraf innebär alt byggnadsnämnden får
störte möjligheter alt allt efter den byggnadslovskrävande åtgärdens art
bestämma all

Prop.
1984/85:207 39

vissa handlingar, l.ex. nybyggnadskarta, kan undvaras.
Till skillnad från 55 § byggnadsstadgan anges i 7§ uttryckligen att sökanden
inte är skyldig att ge in mer handlingar än vad som är nödvändigt för
prövningen av hans ansökan. Förslaget innebär en anpassning till 8 kap. 28 §
första stycket i det till lagrådet remitterade PBL-förslaget.

I fråga om
ansökningar som avser ny- och tillbyggnader krävs det enligt min mening i regel
en situationsplan över tomten. Planen bör normalt vara grundad pä en nybyggnadskaria.
Detla är viktigt för att bl. a. va-anläggningar, kraftledningar, fornlämningar,
servitut och nylljanderätter skall kunna redovisas. Kartan ger också besked om
vilka sakägare, l.ex. grannar, som kan behöva ges tillfälle alt yttra sig över
ansökningen. Nybyggnadskarta bör dock kunna undvaras i många fall, l.ex. vid
tillbyggnader långt från tomtgräns, vid uppförande av mindre
komplementbyggnader osv.

8 §

Utan
hinder av vad som föreskrivs i 63 § byggnadsstadgan (1959:612) får
bestämmelserna i paragrafens andra stycke om utstakning av byggnader och
utmärkande av byggnaders höjdläge tillämpas även inom områden med stadsplan.

Enligt 63 § första stycket byggnadsstadgan skall
byggnadsnämnden vid anmälan om påbörjande av ett byggnadsförelag, som avser
uppförande eller tillbyggnad, av en byggnad inom stadsplan, skyndsamt låta
utstaka byggnaden på marken samt utmärka dess höjdläge. Enligt andra stycket i
samma paragraf skall nämnden inom områden utan fastställd stadsplan föranstalta
om utstakning och utmärkande av höjdläge där så finnes påkallat och det
lämpligen kan ske.

Förevarande paragraf, som utgör en anpassning lill 9 kap. 6§
i det till lagrådet remitterade PBL-förslaget, innebär att byggnadsnämnden
också inom stadsplaneområden fär möjlighet all från fall till fall bedöma om utstakning
och utmärkande av höjdläget behövs.

Behovet av
sådana förrättningar gör sig starkast gällande i fråga om byggnadslovsplikliga
åtgärder inom områden med samlad bebyggelse. Beträffande mindre byggnader,
tillbyggnader och anläggningar av mindre omfattning eller byggnadsåtgärder inom
glest bebyggda områden bör byggherren själv kunna göra utsättningen. I sådana
fall bör byggnadsnämnden alltså kunna avslå från utstakning, ulmärkning och konlrollmälning.
Det bör också kunna ske i fråga om projekt där byggherten är ett störte företag
e. d. med tillgång lill mätleknisk kompetens.

9 §

Om det kan ske ulan olägenhet, får byggnadsnämnden
underlåta alt företa sådana särskilda besiktningar som avses i 64 § 1 mom.
andra stycket byggnadsstadgan (1959:612).

Prop.
1984/85:207 40

Enligt 64§ 1 mom. byggnadsstadgan skall byggnadsnämnden
utöva tillsyn över byggnadsföretag för vilka byggnadslov erfordras. I främsta
rummet bör nämnden genom besiktningar utröna, om byggnaden föriagls i räll
läge, saml beskaffenheten av grundbotten, stommen och byggnaden i färdigt
skick. I de fall byggnadslov har beviljats för uppförande av en byggnad inom
område med stadsplan, skall särskild grundbollenbesiklning, lägesbesiklning, stombesiktning
och slutbesiktning alltid ske, om inte särskilda skäl föranleder något annat.

Förevarande paragraf ulgör en anpassning till 9 kap. 7 §
första stycket i del till lagrådet remitterade PBL-förslaget och innebär alt besiktningsbe-hovel
bestäms av byggnadsnämnden också inom stadsplan med de begränsningar som anges
i 64§ 1 mom. tredje och fjärde styckena byggnadsstadgan att slutbesiktning
alltid skall ske, om den byggande eller yrkesinspektionen begär det. Denna
rätt att påkalla slutbesiktning är så viktig för den enskilde byggherren resp.
arbetslagarna att den inte kan inskränkas ens på försök.

De föreskrivna besiktningarna får underlåtas bara om det
kan ske utan olägenhet för enskilda eller myndigheter. Slutbesiktningen ger i
huvudsak byggnadsnämnden tillfälle all kontrollera alt byggnaden har
föreskrivna funktioner. Slutbesiktning bör därför alltid göras av arbeten som
fordrar byggnadslov, om del inte är uppenbart onödigt. Slutbesiktning bör emellertid
kunna undvaras beträffande åtgärder som är av ringa omfattning och som endast i
liten utsträckning har betydelse för människors säkerhet till liv eller hälsa
eller för samhällets intressen i övrigt. Exempel på sådana åtgärder är
uppförande av mindre byggnader eller mindre, utvändiga förändringar på en
byggnad.

Ikraftträdande m. m.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då
lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk
författningssamling och gäller lill utgången av år 1988. Vid upphävande av
beslut enligl 3§ och vid ingripande för all åstadkomma rättelse får dock 4§ och
5§ tredje stycket tillämpas även efter utgången av år 1988.

Försöksverksamheten skall som jag tidigare har anfört pågå
lill utgången av år 1988. Lagens giltighetstid har begränsats i enlighet
härmed.

Planbeslämmelser som meddelats med slöd av 2 § och beslut enligl
3 § förlorar inte sin verkan, när lagen upphör att gälla. För att beslut enligt
3 § skall kunna upphävas efter är 1988, måste 4§ kunna tillämpas även efter
försöksperiodens utgång. Övergångsbestämmelserna har utformats sä att delta
blir möjligt. Däremot blir det inte möjligt att ändra ett sådant beslut efter
utgången av år 1988. Planbeslämmelser som meddelats med stöd av 2§ kan upphävas
enligt byggnadslagens och byggnadsstadgans regler om ändring och upphävande av
stads- resp. byggnadsplan.

Enligt övergångsbestämmelserna får även 5 § tredje stycket
tillämpas

Prop. 1984/85:207 41

efter utgången av år 1988. Del beror på alt byggnadslov
enligt 5 § kan vara meddelade för längre tid än försöksperioden och att behov
av att framtvinga rättelse därför kan uppkomma även efter år 1988.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:666) om
påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.

2 §

Det åligger byggnadsnämnden alt som ell led i inseendet
över byggnadsverksamheten upptaga fräga om påföljd eller ingripande enligt
denna lag till behandling, så snart anledning förekommer alt överträdelse som
avses i 1 § har skett. När åtgärd, lill vilken erfordrats byggnadslov enligt
byggnadsstadgan (1959:612), har vidtagits utan all sådant lov föreligger,
skall nämnden vara verksam för alt det utförda undanröjes eller på annat sätt
rättas, om ej byggnadslov till åtgärden meddelas i efterhand. / lagen (1985:
000) om försöksverksamhet med förenklade regler om byggnadslov m.m. i vissa
kommuner finns särskilda bestämmelser om byggnadslov.

Om det begäres av någon vars rätt kan beröras därav, skall
byggnadsnämnden lämna skriftligt besked huruvida i fråga om viss byggnad eller
anordning har vidtagits åtgärd som föranleder ingripande enligt denna lag.

Ändringen innebär all en ny mening fogals lill första
stycket. Ändringen motiveras av att det förutom i byggnadsstadgan finns
bestämmelser om byggnadslov även i den föreslagna nya lagen om
försöksverksamhet med förenklade regler om byggnadslov m. m. i vissa kommuner.

5 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen all anta förslagen lill

1.
lag om
försöksverksamhet med förenklade regler om byggnadslov m.m. i vissa kommuner,

2.
lag om ändring
i lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen all anta de förslag som
föredraganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985