Prop. 1984/85:208

Prop.
1984/85:208 Regeringens proposition

1984/85:208

om
ansvarighet för lokala kabelsändningar, m. m.;

beslutad
den 25 april 1985.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

STEN
WICKBOM

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
en proposition, som nyligen har avlämnats till riksdagen, behandlas frågor om
lokala kabelsändningar av ljudradio- och TV-program till allmänheten. Sådan
verksamhet skall bli möjlig enligt regler i en särskild lag om lokala
kabelsändningar.

1
denna proposition föreslås en särskild lag om ansvarighet för lokala kabelsändningar.
Regleringen stämmer i stor utsträckning överens med de särskilda ansvarsregler
som gäller för pressen, Sveriges Radio och närradion.

1 Riksdagen 1984185. I saml. Nr 208

Prop.
1984/85:208 2

1 Förslag till

Lag om ansvarighet för lokala kabelsändningar

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller yttrandefriheten i ljudradio- och
televisionsprogram

(radioprogram), som sänds med stöd av lagen (1985:000) om lokala kabel

sändningar och som består i sådana egensändningar som avses i den lagen.

Föreskrifterna i 2 §, 5 § andra stycket, 7 § första,
tredje och fjärde styckena samt 8-9 a §§ radioansvarighetslagen (1966:756) är
tillämpliga pä radioprogram som anges i första stycket. Därvid skall vad som
sägs om radioprogram, programföretag och radioansvarighetslagen i stället avse
program som anges i första stycket, den som bedriver egensändningar respektive
denna lag.

Andra stycket gäller inte program eller delar av program
som består i en direktsändning av en dagshändelse eller av en sådan gudstjänst
eller offentlig tillställning som anordnas av någon annan än den som bedriver egen-sändningen.
Inte heller gäller 4-7 §§ denna lag sädana program eller delar av program.

1 frågor som inte behandlas i de angivna föreskrifterna i
radioansvarighetslagen eller i denna lag gäller vad som föreskrivs i andra
författningar.

2 § Den som avser att bedriva egensändningar skall för
programverk

samheten utse en programutgivare med uppgift att förebygga ytlrandefri

hetsbrott. Ett lokalt kabelsändarförelag får utse en programutgivare för

varje kanal. Ställs sändningstid till förfogande för annan enligt 23 § första

siycket lagen (1985:000) om lokala kabelsändningar, får kabelsändarföre

tagel utse en särskild programutgivare för de program som sänds under

denna tid. Mot programutgivarens vilja fär ingenting sändas i den verksam

het för vilken han är utsedd.

En programutgivare skall vara myndig och ha hemvist i
Sverige. Han får inte vara i konkurstillstånd. Den som skall bedriva egensändningar
skall anmäla vem som är programutgivare till kabelnämnden.

Om den som är utsedd till programutgivare inte längre är
behörig eller om hans uppdrag upphör, skall den som bedriver egensändningarna
omedelbart utse en ny programulgivare. Sådan skyldighet gäller dock inte i
fråga om särskilda programutgivare.

3 § Den som skall bedriva egensändningar får utse en eller
fiera personer

att vara ställföreträdare för en programulgivare.

Föreskrifterna i 2 § andra stycket tillämpas också i fråga
om ställföreträdare. Även bestämmelsen i 2 § första stycket fjärde meningen
gäller i fråga om ställföreträdare, om denne tjänstgör i programutgivarens
ställe.

4 S Varje egensändning av ett radioprogram skall avslutas
med uppgift

om vem som bedriver sändningen. Om en särskild programutgivare eller

en ställföreträdare för programutgivaren skall ansvara för programmet,

skall uppgift samtidigt lämnas om att denne tjänstgör som programutgi

vare.

5 § Den som är anmäld som programutgivare är ansvarig för yttrandefri

hetsbrott i program som sänds i den verksamhet för vilken han är utsedd.

En särskild programutgivare är dock ansvarig för ett program endast om

Prop. 1984/85:208 3

han i sändningen av programmet anges vara programutgivare.
Har en anmäld ställföreträdare tjänstgjort i programutgivarens ställe, är han
ansvarig för programmet, om han i sändningen av programmet anges tjänstgöra
som programutgivare.

Om någon
behörig programutgivare eller ställföreträdare inte finns anmäld, vilar det
ansvar för ytlrandefrihetsbrott som programutgivaren eller ställföreträdaren
skulle ha burit i stället på den som skall utse programutgivare. Detsamma
gäller om uppdraget som programutgivare eller ställföreträdare har upphört.

Ansvar för yttrandefrihetsbrott i radioprogram eller för
medverkan till ett sådant brott får inte ådömas någon annan än den som är
ansvarig enligl första eller andra stycket.

6 § För skada på grund av yttrandefrihetsbrott i ett
radioprogram svarar

den som enligt 5 § är ansvarig för brottet.

Den som har bedrivit egensändningen är skyldig att ersätta
skadan tillsammans med den som är ansvarig för brottet.

Skadeståndsskyldighel
får inte åläggas någon annan än den som är ansvarig för skadan enligt första
eller andra stycket.

7
§ Den som
enligt 5 eller 6 § är ansvarig för innehållet i ett radioprogram skall anses
ha haft kännedom om innehållet och ha medgett att programmet sändes.

8
§ Den som
bedriver egensändningarna skall se till att varje program som sänds spelas in
och att inspelningen bevaras minst sex månader från sändningen. Räll att
kostnadsfritt la del av en sådan inspelning och få en utskrift av vad som har
yttrats i programmet har

1.
justitiekanslern,

2.
en enskild som
anser att ett yttrandefrihetsbrott mol honom har begåtts i programmet eller att
han har lidit skada pä grund av ett ytlrandefrihetsbrott i programmet, om det
inte är uppenbart all han inte berörs av programmet på ett sådant sätl alt han
kan vara målsägande.

9 § Den som uppsålligen eller av oaktsamhet underiäter att
fullgöra

någon av sina skyldigheter enligt 8 § döms till böter eller fängelse i högst

ett år.

Justitiekanslern är åklagare i mål om ansvar för brott som
avses i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

Prop.
1984/85:208 4

2 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5 § rättegångsbalken
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36 kap. 5 §'

Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2 S eller 3 kap. 1 §
sekretesslagen (1980: 100) eller bestämmelse, till vilken hänvisas i något av
dessa lagrum, ej äger lämna uppgift må ej höras som vittne därom utan tillstånd
från den myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats.

Ej heller mä advokat, läkare, tandläkare, barnmorska,
sjuksköterska, kurator vid familjerådgivningsbyrå, som drives av kommun,
landstingskommun, församling eller kyrklig samfällighet, eller deras biträden
höras angående något, som på grund av denna deras ställning förtrolls dem eller
de i samband därmed erfarit, med mindre det är i lag medgivet eller den, till
vilkens förmån tystnadsplikten gäller, samtycker därtill. Den som till följd av
9 kap. 4 S sekretesslagen inte får lämna uppgifter som avses där får inte höras
som vittne om dem, utan att det är medgivet i lag eller att den till vars
förmån sekretessen gäller samtycker till det.

Rättegångsombud, biträde eller försvarare må ej höras som
vittne om vad för uppdragets fullgörande förtrolls honom, med mindre parten medgiver,
att del mä yppas.

Ulan hinder av vad i andra eller tredje stycket sägs vare
annan än försvarare skyldig att avgiva utsaga i mål angående brott, för vilket
icke är stadgat lindrigare straffan fängelse i två år.

Om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan är särskilt
stadgat. Präst inom annat trossamfund än svenska kyrkan eller den som i sådant
samfund inlager motsvarande ställning mä icke höras som vittne om något som han
vid enskilt skriftermål eller under själavårdande samtal i övrigt har erfarit.

Den som har tystnadsplikt enligt Den som har lystnadsplikt enligt

3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen, 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen,

9 § radioansvarighelslagen (1966: 9
§ radioansvarighelslagen (1966:

756), 1 § lagen (1982:460) om an- 756),
1 § lagen (1982:460) om an

svarighet för närradio eUer 11 eller svårighet
för närtadio, 11 eller 16 §

16 § lagen (1982:521) om ansvarig- lagen
(1982:521) om ansvarighet för

het för radio- och kassettidningar radio-
och kassettidningar etter I §

får höras som vittne om förhållan- lagen
(1985:000) om ansvarighet

den som tystnadsplikten avser en- för
lokala kabelsändningar får hö-

dasl i den män det föreskrivs i ras som
vittne om förhållanden som

nämnda paragrafer. tystnadsplikten avser endast i den

män det föreskrivs i nämnda paragrafer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

' Senaste lydelse 1983:497. Här angiven lydelse av andra
siycket enligt prop. 1984/85: 133. Nuvarande lydelse av sjätte stycket enligt prop.
1984/85: 167.

Prop. 1984/85:208 5

3 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 16 kap. I S sekretesslagen
(1980: 100)' skall ha nedan angivna lydelse.

Lydelse enligt prop. 1984/85:167 Föreslagen lydelse

16 kap.

1 §
Att friheten enligt I kap. 1 § tryckfrihetsförordningen att meddela och
offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första
stycket I och 2 samt 5 § 1 och 2 samma förordning. De fall av uppsåtligl
åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första
stycket 3 och 5 § 3 tryckfrihetsförordningen i övrigt är begränsad, är de där
tystnadsplikten följer av

2. 3 kap.
3 § tryckfrihetsförordningen, 9 § radioansvarighelslagen (1966:756), 1 § lagen
(1982: 460) om ansvarighet för närradio eller 11 eller 16 § lagen (1982:521)
om ansvarighet för radio- och kassettidningar

2. 3
kap. 3 § tryckfrihetsförordningen, 9 § radioansvarighelslagen (1966:756), I §
lagen (1982: 460) om ansvarighet för närradio, 11 eller 16 § lagen (1982:521)
om ansvarighet för radio- och kassettidningar eller 1 § tagen (1985:000) om ansvarighet
för lokala kabdsändnlng-

Denna lag träder i kraft den I januari 1986.

Lagen omlryckl 1982: 1106.

Prop. 1984/85:208 6

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:485) om förbud mot spridning
av

filmer och videogram med våldsinslag

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1981:485) om förbud
mot spridning av filmer och videogram med våldsinslag' skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 § Denna lag gäller inte

1. offentliga förevisningar av biograffilm som avses i
förordningen

(1959:348) med särskilda beslämmelser om biografföreslällningar m. m.,

2. sändningar av televisionspro- 2. sändningar av televisionspro

gram som sker med stöd av 5 § gram som sker med stöd av 5 §

första eller tredje siycket radiola- första eller tredje stycket radiola

gen (1966:755) eller med slöd av gen (1966:755) eller med stöd av

lagen (1978:479) om försöksverk- tillstånd enhgt lagen (1985:000) om

samhet med närradio. lokala kabelsändningar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986. Äldre beslämmelser
gäller dock fortfarande i fråga om sändningar med stöd av lagen (1978:479) om
försöksverksamhet med närradio.

Lagen omtryckt 1982: 563.

Prop. 1984/85:208

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1985-04-25

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden 1. Carisson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson. Leijon, Peterson,
Göransson, Gradin, R. Carlsson. Holmberg, Hellström. Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Wickbom

Proposition om ansvarighet för lokala kabelsändningar, m. m.

1 Inledning

Yttrandefriheten i rundradiosändningar — dvs. ljudradio-
och TV-sändningar som är avsedda för allmänheten — regleras främst i radioansvarighelslagen
(1966:756, ändrad senast 1978:477; RAL), som bygger pä tryckfrihetsförordningens
(TF, omtryckt 1982:941) regler om periodiska skrifter. RAL är tillämplig på
program som sänds av något av Sveriges Radio-koncernens programföretag.

I lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio (LAN) finns
regler om yttrandefriheten i närradiosändningar, dvs. lokalt begränsade
rundradiosändningar av program som sänds av sammanslutningar som har fått
tillstånd att sända närradio. Denna lag hänvisar i stor utsträckning till RAL.

År 1982 tillkallade chefen för utbildningsdepartementet en
kommitté (U 1982:07) med uppdrag att utreda bl. a. frågor om radio- och TV-sändningar
i kabelnät'. Kommittén, som antog namnet massmediekommiltén, avgav sommaren
1984 belänkandet (SOU 1984:65) Via satellit och kabel. Betänkandet innehåller
bl. a. förslag lill dels en lag om kabelsändning, dels en särskild ansvarighetslag
för sändningarna. Förslaget lill en sådan ansvarighetslag bör fogas lill
protokollet i detta ärende som bilaga I.

' Ledamöter vid betänkandets avlämnande: kanslichefen Leif
Andersson, ordförande, sakkunnige Björn Andersson, riksdagsledamöterna Georg
Andersson och Anders Björck, direktören Bert Levin saml riksdagsledamöterna
Sven-Erik Nordin och Yvonne Sandberg-Fries.

Prop.
1984/85:208 8

Betänkandet har remissbehandlats. Av de sammanlagt omkring
150 myndigheter, organisationer och andra instanser som har yttrat sig över
betänkandet har bara vissa särskilt berört förslaget till ansvarighetslag.
Dessa instanser är justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÄ), Göta hovrätt,
televerket, näringsfrihetsombudsmannen, delegationen för vetenskaplig och
teknisk informationsförsörjning, institutionsstyrelsen för journalisthögskolan
vid Stockholms universitet, juridiska fakullelsstyrelsens forskningsnämnd vid
Lunds universitet, statens kulturråd, radionämnden, statskontoret, närradiokommiltén
(U 1978: 11), Sveriges Radio AB, Sveriges Lokalradio AB, Tidningarnas
Arbetsgivareförening, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Konstnärliga
och Litterära Yrkesutövares Samarbelsnämnd (KLYS), Svenska Journalistförbundet,
Svenska Tidningsutgivareföreningen. Smålandspostens Boktryckeri AB, Sundsvalls
Tidning, utbildnings- och kulturnämnden vid Norrbottens läns landsting.
Publicistklubben och Riksförbundet för sexuellt likaberättigande. Jag kommer
att redogöra för dessa yttranden i det följande.

Pä grundval av kommitténs förslag beslutade regeringen den
11 april 1985 efter hemställan av statsrådet Göransson en proposition om radio-och
TV-sändningar i kabelnät (prop. 1984/85: 199). Verksamheten föreslås reglerad i
en särskild lag om lokala kabelsändningar. 1 den beslutade propositionen finns
en förteckning över samtliga remissinstanser. En redogörelse för huvuddragen i
propositionen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

För min del vill jag nu la upp frågan om en lag om
ansvarighet för lokala kabelsändningar. Eftersom en sådan lag bör bygga på
samma principer som gäller för pressen, Sveriges Radio och närradion bör en
redogörelse för ansvarighetsreglerna i TF, RAL och LAN fogas till protokollet i
detta ärende som bilaga 3.

2 Föredraganden

2.1 Allmänt om utformningen av ansvarighetsreglerna

Mitt förslag: Något särskilt straff- eller skadeslåndsrältsligt
ansvar skall inte gälla för den som har fält tillstånd enligt lagen om lokala
kabelsändningar lill samtidig och oförändrad vidaresändning av satellitprogram
i kabelnät (satellitsändning). För andra slag av tillståndsplikliga ljudradio-
och TV-sändningar i kabelnät (egensändningar) skall det däremot finnas
särskilda ansvarighetsregler. Regleringen av ansvaret för egensändningar tas
in i en särskild lag, benämnd lag om ansvarighet för lokala kabelsändningar (i
det följande kallad ansvarighetslagen). Ansvarighetslagen skall anknyta till
lagen om lokala kabelsändningar. Direktsändningar av dagshändelser eller av
gudstjänster eller offentliga tillställningar, som anordnas av någon annan än
den som sänder programmet eller programinslaget, undantas frän de särskilda
ansvarighetsreglerna.

Prop. 1984/85:208 9

Kommitténs förslag: 1 sak detsamma som mitt.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har
yttrat sig i denna del godtar i princip kommitténs förslag.
Institutionsstyrelsen för journalisthögskolan vid Stockholms universitet samt
utbildnings- och kulturnämnden vid Norrbottens läns landsting efterlyser dock
särskilda ansvarighetsregler också i fråga om satellitsändningar. Enligt KLYS
och Svenska Journalistförbundet borde det vara möjligt att inarbeta
ansvarsreglerna i RAL. Riksförbundet för sexuellt likaberättigande förklarar
att förbundet inte kan acceptera en undantagsbestämmelse för direktsändningar.

Skälen för mitt förslag: TF:s regler om ensamansvar,
ansvarsfrihet för meddelare och rätt till anonymitet utgör ett mycket
värdefullt skydd för nyhetsförmedlingen och åsiktsbildningen i värl land. Det
är därför naturligt att regler av motsvarande slag har införts för
programverksamheten i etermedierna. I likhet med kommitlén och remissinstanserna
anser jag det vara en naturlig utgångspunkt att det också för
programverksamheten i kabelnät bör finnas särskilda ansvarighetsregler av samma
slag.

Liksom kommittén anser jag alt en reglering som bygger på TF:
s principer förutsätter en ordning enligl vilken den som blir ansvarig har
faktisk möjlighet att i förväg kontrollera vad som förekommer i programmen,
antingen själv eller med hjälp av andra. Som kommitlén har utvecklat kan man
normalt inte räkna med att någon sådan kontroll skall kunna utövas i fråga om
sådana program frän satelliter som sänds vidare i oförändrad form samtidigt som
de las emot. Konsekvensen av delta är att det inte bör komma ifråga att införa
särskilda ansvarighetsregler för dessa satellitprogram. Denna slutsats har
kommittén kommit fram till och den har inte mött annat än någon enstaka
invändning under remissbehandlingen. Också jag ansluter mig till denna
uppfattning. Jag förordar därför att sädana satellitsändningar lämnas utanför
en särskild ansvarighetslagstiftning såväl när det är fräga om sändningar från
direktsändande satelliter som när det gäller sändningar från satelliter i fast
trafik.

Detta betyder alt allmänna straff- och
skadeståndsrättsliga regler i princip blir tillämpliga på dessa sändningar.
Som kommitlén har funnit blir det dock i förekommande fall sannolikt ofta så
att ingen kommer att kunna dömas i Sverige. Det torde nämligen endast i
undantagsfall gå att visa att de som bedriver sändningarna här i landet har
gjort sig skyldiga till att uppsålligen eller av oaktsamhet ha spritt ell
program med eit i och för sig straffbart innehåll.

Andra slag av tillståndsplikliga ljudradio- och TV-
sändningar i kabelnät (egensändningar) måste emellertid i princip likställas
med Sveriges Radios och närtadions sändningar när det gäller frågan om hur det
straff- och skadeståndsrältsliga ansvaret bör regleras. Liksom kommittén och
remissinstanserna anser jag således alt det för program i egensändningar bör

ti Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 208

Prop. 1984/85:208 10

finnas en reglering av det yllrandefrihelsrättsliga
ansvaret som anknyter till gällande ansvarighetslagsiiftning i fräga om radio-
och TV-program. Regleringen bör ges formen av en särskild ansvarighetslag.

1 detla sammanhang bör det påpekas alt de radiorättsliga
ansvarighetsreglerna kommer att ses över i samband med den beredning av yltrandefrihetsulredningens
(Ju 1977: 10) betänkande (SOU 1983: 70) Värna yttrandefriheten, som f.n. pågår
inom justitiedepartementet. Betänkandet innehåller ett förslag till
yttrandefrihetsgrundlag. Förslaget avser yttranden som görs offentliga bl. a. i
program i eter- eller trådsändning. Avsikten är att förslag med anledning av
detta betänkande skall kunna behandlas av riksdagen i anslutning lill 1988 års
val. Frågan om en mera enhetlig reglering av ansvaret för radio- och TV-program
kommer att tas upp i detta sammanhang.

Ansvarighetslagen bör som framgått ovan utformas i nära
anslutning till bestämmelserna i TF, RAL och LAN. Den nya lagen bör lämpligen
pä samma sätt som LAN utformas sä att hänvisningar i största möjliga utsträckning
görs till RAL. Man slipper då nästan likalydande paragrafer i den nya
ansvarighetslagen, vilket skulle ha varit alternativet.

Ansvarighetslagens tillämpningsområde bör som kommittén
har föreslagit i princip anknyta till lagen om lokala kabelsändningar. Denna avgränsning
av tillämpningsområdet kommer att innebära att sådana rundradiosändningar i
kabel som enbart kan las emot i bostäder och som inte når fler än 50 bostäder,
kommer att falla utanför de särskilda ansvarighelsreglernas tillämpningsområde
och bli att bedöma enligt allmänna regler. Jag anser emellertid alt man kan
godta denna konsekvens med hänsyn lill att sådana sändningar får anses ha
förhållandevis liten betydelse för yttrande- och informationsfriheten. Frågan
om en särskild reglering av ansvaret för denna typ av sändningar får övervägas
på nytt i samband med beredningen av yltrandefrihetsulredningens förslag.

Programverksamheten i de kabelnät som kommer all byggas
torde till viss del komma all beslå i direktsändningar av t. ex. sportevenemang
och liknande offentliga tillställningar, som anordnas av någon annan än den som
har sändningstillstånd. Kännetecknande för direktsändningar av det nu nämnda
slaget är att programmet passivt, ulan redigering eller bearbetning eller
någon annan akliv åtgärd från den som sänder, speglar något som tilldrar sig
oberoende av sändningen. I likhel med kommittén anser jag att del skulle vara
konstlat all ha särskilda ansvarighetsregler för sådana sändningar (jfr prop.
1966: 156 s. 46). De direktsändningar som bör undantas från de särskilda
reglerna bör vara av samma slag som dem som undantas i 1 § andra siycket RAL.
Jag delar också kommitléns uppfattning all del inte synes föreligga något
praktiskt behov av alt undanta andra direktsändningar så som har skett i 4 §
andra stycket RAL, dvs. pä det sättet att ansvaret enligt ett särskilt beslut
läggs på de framträdande själva.

Prop. 1984/85:208

2.2 Ansvaret för egensändningar

Mitt förslag: För de lokala kabelsändarförelagens egensändningar
skall programulgivare utses av företaget. En programutgivare skall ulses för
det samlade utbudet av program antingen i företagets samtliga kanaler eller i
varje kanal. En särskild programutgivare skall kunna utses av företaget för
program som sänds pä sändningslid som ställs lill förfogande för annan.
Förelaget får utse en eller flera personer att vara ställföreträdare för en
programutgivare.

I fråga om andra egensändningar - dvs. sädana som sker i
kanaler som tillståndshavaren har upplåtit till någon annan - skall programulgivare
utses av den som bedriver sändningarna. Denne fär utse en eller flera
ställföreträdare.

Kommitténs förslag: För lokala kabelsändarföretags egensändningar
skall programulgivare ulses av ordföranden i företagets styrelse eller, efter
bemyndigande av denne, av företagets chef för varje program som sänds med stöd
av förelagels tillstånd att bedriva egensändningar.

I fråga om egensändningar i upplåtna kanaler skall tillståndshavaren
-dvs. det lokala kabelsändarföretagel eller nätinnehavaren - utse programulgivare
för varje program.

Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig i
denna del har ingen erinran mot kommitténs förslag utom såvitt avser frågan om
vem som skall utse programutgivare i upplåtna kanaler. Genomgående förordas alt
programutgivare skall utses av den som verkligen sänder. Denna uppfattning har
televerket, institutionsstyrelsen för journalisthögskolan vid Stockholms
universitet, en ledamot av Sveriges Radios styrelse, Sveriges Lokalradio AB,
Tidningarnas Arbetsgivareförening, TCO, Svenska Journalistförbundet, Svenska Tidningsutgivareföreningen,
Smålandspostens Boktryckeri AB, Sundsvalls Tidning, utbildnings- och
kulturnämnden vid Norrbollens läns landsting saml Publicistklubben. Även
majoriteten i Sveriges Radios styrelse har pekat på komplikationer som kommitléns
förslag medför.

Skälen för mitt förslag:

Programutgivare för egensändningar av lokala kabelsändarförelag

Jag vill först anmärka att frågor om ansvaret för bl. a.
radio och TV också har berörts av yttrandefrihetsutredningen i betänkandet
Värna yttrandefriheten. Utredningen anser att enhetliga regler om
ansvarigheten för innehållet i överföringar av ljud eller av bild med eller
utan ljud bör gälla. Reglerna bör enligt utredningen utformas som ell
ensamansvar för i första hand en särskilt utsedd utgivare eller programansvarig
och, om någon

Prop. 1984/85:208 12

sådan inte utsetts, för den som driver verksamheten.
Enligt utredningen bör huvudregeln vara att del utses en ansvarig för del
samlade programinnehållet.

1 likhet med yttrandefrihetsutredningen men lill skillnad
frän massmediekommittén anser jag att den ordning, som gäller för
programföretagen inom Sveriges Radio med en utgivare för varje sänt program,
inte passar särskilt väl för andra sändningsföretag. Systemet förutsätter att
en förteckning fortlöpande förs över vem som är ansvarig för varje program. En
sådan skyldighet kan åläggas ett stort och väl organiserat företag där behövlig
kontroll kan utövas. För andra sändningsföretag bör väljas den lösning som har
valls i lagstiftningen om närradiosändningar, nämligen att ansvarigheten i
princip omfattar hela programutbudet.

Jag anser alltså att reglerna om programutgivare närmast
bör utformas efter förebild av TF: s beslämmelser om utgivare för periodisk
skrift och LAN:s regler om programutgivare. Det innebär att programutgivare bör
ulses av det kabelsändarförelag som avser att bedriva egensändningar. Det bör
inte lämpligen i lag anges någon särskild befattningshavare inom förelaget som
skall utse programutgivare. Utgivaren bör ha ansvaret för det samlade utbudet
av radio- och TV-program som sänds med stöd av kabelföretagels tillstånd. Om
företaget disponerar över mer än en kanal bör det kunna utse en progamutgivare
för varje kanal. Programulgivare skall således inte förordnas för varje
program för sig.

Kabelsändarföretagel bör i likhet med vad som gäller
enligt TF och LAN också ha möjlighet att utse en eller flera ställföreträdare
som kan träda i stället för en ordinarie programutgivare.

Enligt lagen om lokala kabelsändningar skall de lokala kabelsändarföretagen
med stöd av sina sändningstillstånd kunna ställa sändningstid till förfogande
för andra, l.ex. lokala sammanslutningar. Även i det senare fallet skall kabelsändarföretagel
sörja för att de programregler som gäller iakttas. Kabelsändarföretagel är i
det fallet också ansvarigt för att inte någon viss kategori av intressenter
otillbörligt gynnas eller missgynnas. Mot denna bakgrund anser jag liksom kommiltén
och remissinstanserna att det bör ankomma pä kabelsändarföretagel alt utse
programutgivare också för de program som sänds av någon annan men med stöd av
företagels tillstånd att bedriva egensändningar.

Det bör dock finnas en möjlighet för kabelsändarföretagel
att i speciella fall utse en särskild programutgivare för program som sänds när
förelaget har utnyttjat sin rätt att ställa sändningslid till förfogande för
annan. För de program som sänds på sådan lid kan företaget i sä fall utse en
representant för den sändande intressenten lill särskild programulgivare.
Självfallet måste både denne intressent och den utsedde utgivaren vara
införstådda med ett sådant beslut. En särskild utgivare bör kunna utses för
varje intressent för vilken sändningstid har ställts till förfogande. Jag vill
dock betona att huvudregeln bör vara att kabelsändarföretagel utser en pro-

Prop. 1984/85:208 13

gramutgivare för det samlade utbudet av program antingen i
förelagets samtliga kanaler eller i varje kanal. Möjligheten för företaget all
utse en särskild programutgivare synes av praktiska skäl böra användas
sparsamt. Ett fall där möjligheten skulle kunna utnyttjas är när tid ställs
till förfogande för en ortstidning.

I övrigt bör reglerna om programutgivare och
ställföreträdare utformas efter förebild i TF och LAN.

Programulgivare för egensändningar i upplåtna kanaler

Kommitténs förslag om vem som skall utse programutgivare
när det gäller program i upplåtna kanaler har utsatts för betydande kritik. Jag
anser att kritiken är sakligt motiverad. Den som bedriver egensändningar i
sådana kanaler bör i det nu aktuella hänseendet anses ha trätt i stället för
den som har själva sändningstillståndet. Härav följer all den som bedriver egensändningar
i en upplåten kanal skall utse programutgivare för den programverksamheten och
att han i andra hand skall ha ansvaret för yttrandefrihetsbrott i egensändningarna.
Tillståndshavaren bör således inte kunna åläggas något ansvar för yttrandefrihetsbrott
i program i upplåtna kanaler.

Enligt kommitléns förslag skall det också i detla fall
utses en programutgivare för varje program. För min del anser jag att samma
regler bör gälla för programutgivare i detta fall som när det gäller de egensändningar
som ett lokall kabelsändarförelag självt bedriver.

Gemensamma frågor

Reglerna i TF om ansvarig utgivare och i RAL och LAN om
programutgivare syftar bl. a. till all det skall vara lätt för allmänheten att
ta reda pä vem som är ansvarig för skriften eller programmet.

Även när det gäller ansvarigheten i fräga om egensändningar
är det viktigt att det utåt framstår klart och otvetydigt vem som bär ansvaret.
Det bör därför föreskrivas att den som bedriver egensändningar skall anmäla lill
en särskild myndighet vem som har utsetts till programutgivare, särskild programulgivare
eller ställföreträdare. Allmänheten kan då vända sig till denna myndighet för
att få upplysningar. Enligt min mening är del naturiigt alt del blir
kabelnämnden som får till uppgift att la emot sådana anmälningar.

Eftersom del kan finnas särskilda programutgivare och en
eller flera ställföreträdare för en programutgivare bör uppgift om vem som
tjänstgör som programulgivare lämnas i sändningar av program för vilka en
särskild programutgivare eller ställföreträdare ansvarar i den ordinarie
programutgivarens ställe. Någon upplysning om alt den ordinarie programulgivaren
tjänstgör behövs däremot inte. Saknas i en sändning uppgift om att någon annan
tjänstgör som programutgivare, bör ansvaret vila pä den ordinarie programulgivaren.
Genom en sådan ordning underlättas förfarandet för

Prop.
1984/85:208 14

den som bedriver egensändningar samtidigt som det skapas
tillräckliga garantier för alt man i efterhand kan fastställa vem som har varit
ansvarig för en viss sändning (jfr 8 § LAN). I sändningen bör del anges vem som
sänder programmet. Jag anser att de uppgifter som nu har nämnts bör lämnas i
slutet av ett program (jfr 4 § LAN).

Enligt min mening är det naturligt att den som skall
förordna programutgivare är ansvarig i andra hand för innehållet i egensändningarna,
dvs. om programutgivare inie har utsetts eller uppgift härom inte anmälts före
sändning eller om programutgivaren inte är behörig e.d.

I likhel med kommittén anser jag all skadeslåndsskyldigheten
efter mönster av den övriga ansvarighetslagstiflningen bör åvila den som har
sänt programmet solidariskt med den slraffräiisligl ansvarige.

I prop. 1984/85: 199 har föreslagits en bestämmelse i
lagen om lokala kabelsändningar som tillåter alt kabelnämnden återkallar
tillståndet att bedriva egensändningar om kabelsändarföretagel sänder program
ulan alt behörig programulgivare finns. Med denna ordning kan det inte anses nödvändigt
att i ansvarighetslagen införa särskilda straffbestämmelser för den som
underlåter att utse programutgivare eller som lämnar oriktiga uppgifter i en
anmälan (jfr prop. 1981/82:92 s. 10).

1 6 och 7 §§ förordningen (1967: 226) om tillämpningen av
radioansvarighetslagen (1966:756) och i 8 § LAN finns föreskrifter om
skyldighet att ombesörja upptagning av radioprogram och alt låta JK och
allmänheten ta del av sådana upptagningar. Enligt min mening bör bestämmelser
av samma innebörd gälla också för program i egensändningar. 1 likhet med vad massmediekommiltén
har förordat och vad radionämnden har tillstyrkt i sitt remissyttrande förordar
jag en bevarandelid på sex månader. Jag delar alltså inte närradiokommilléns
uppfattning all sex månaders bevarandelid för sådana upptagningar av program är
onödigt lång. Jag vill i sammanhanget särskilt framhålla alt allmänt åtal för yttrandefrihetsbrott
enligl 9 § RAL och 1 § LAN skall väckas inom sex månader från det att ell
program sändes. Delsamma bör gälla enligt den nya ansvarighetslagen.

Även i andra, här inte särskilt behandlade avseenden bör
ansvarighetslagen utformas efter förebild i RAL och LAN.

Den nya regleringen bör medföra vissa följdändringar i
rättegångsbalken, sekretesslagen (1980: 100, omlryckl 1982: 1106, ändrad
senast 1985:8) och lagen (1981:485) om förbud mot spridning av filmer och
videogram med våldsinslag (omlryckl 1982:563).

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
justitiedepartementet upprättats förslag lill

1. lag om ansvarighet för lokala kabelsändningar,

Prop. 1984/85:208 15

2.
lag om ändring
i rättegångsbalken,

3.
lag om ändring
i sekretesslagen (1980: 100),

4.
lag om ändring
i lagen (1981:485) om förbud mot spridning av filmer och videogram med
våldsinslag.

4 Specialmotivering

4.1 Lagen om ansvarighet för lokala kabelsändningar

/ §

Första stycket anger ansvarighetslagens tillämpningsområde.
Detta har behandlats i avsnitt 2.1.

Andra
stycket motsvarar 1 § andra stycket LAN. Bestämmelserna innebär att RAL: s
föreskrifter om vad som är missbruk av yttrandefriheten (2 §), meddelarskydd m.
m. (5 § andra siycket, 7 § första, tredje och fjärde styckena), forum i mål om yttrandefrihetsbrott
m. m. (8 §), tystnadsplikt (9 §) och efterforskningsförbud (9 a §) är
tillämpliga också på egensändningar i kabelnät. Eftersom dessa bestämmelser i RAL
innehåller ullryck som inte ulan vidare kan tillämpas på egensändningar, anges
alt RAL: s begrepp radioprogram och programföretag i stället skall avse
radioprogram som beslår i egensändningar resp. den som - enligt 8 § andra siycket
eller 25 § första siycket lagen om lokala kabelsändningar - har tillstånd att
bedriva egensändningar. På motsvarande sätt skall den nya ansvarighetslagen
sättas i stället för RAL.

Tredje siycket är utformat delvis efter förebild av 1 §
andra stycket andra meningen RAL. Del innebär att undantaget i RAL från ensamansvaret
såvitt gäller direktsändningar av dagshändelser, gudstjänster m. m. också har
en motsvarighet i ansvarighetslagen. Undantaget har behandlats i avsnitt 2.1.

Lika litet som TF och RAL reglerar ansvarighetslagen alla
frågor som rör yttrandefriheten i mediet. Därför görs i fjärde stycket en
allmän hänvisning till bestämmelserna i andra författningar. Som exempel kan
nämnas skadeståndslagens föreskrifter om bestämmande av skadestånd.

2 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om programutgivare och
särskilda programutgivare. Bestämmelserna har behandlats i avsnitt 2.2.

Andra och
tredje styckena motsvarar 2 § andra och tredje styckena LAN. Om ett lokall kabelsändarförelag
vill utse en särskild programulgivare när del ställer sändningslid till
förfogande för någon annan, måste en särskild anmälan göras till kabelnämnden
för att ansvaret skall bli överfört pä denne utgivare (jfr 5 §). Som nämnts i
avsnitt 2.2 är möjligheten att utse en särskild programutgivare avsedd alt
tillämpas restriktivt. När den sändande intressenten är en tidning kan det
vara lämpligt att utse tidningens ansvarige utgivare till särskild
programutgivare.

Prop. 1984/85:208 16

3 §

I denna paragraf finns bestämmelser om ställföreträdare
för programutgivare. Bestämmelserna har kommenterats i avsnitt 2.2. De har
utformats efter förebild av 3 § LAN.

I och för sig tillåter 3 S att ett lokalt kabelsändarförelag
utser ställföreträdare också för en särskild programutgivare. Något större
praktiskt behov av ställföreträdare finns dock knappast i det fallet.

4 §

Paragrafen innehåller föreskrifter om vissa uppgifter som
skall lämnas i slutet av en kabelsändning av ett program (se avsnitt 2.2). Den
motsvarar

4
§ LAN.

5
§

I denna paragraf finns bestämmelser om ansvarighet för yttrandefrihetsbrott
för programutgivare, särskild programutgivare och ställföreträdare för
programutgivare och för den som har alt utse ifrågavarande personer (se avsnitt
2.2). Bestämmelserna motsvarar 5 § LAN.

Enligl andra stycket vilar det straffrättsliga ansvaret i
andra hand på den som har att utse prograrfiutgivare m.fl. Om den sålunda
ansvarige är en juridisk person, får vilken eller vilka personer som skall
anses ansvariga avgöras efter allmänna straffrättsliga principer om
straffansvar för juridiska personers företrädare, s. k. företagaransvar (se
betänkandet. Ds Ju 1975:23, Vissa specialstraffrättsliga problem, s. 128 ff).

6 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om skadeståndsskyldighet
för ytlrandefrihetsbrott i egensändningarna. Motsvarande beslämmelser återfinns
i 6 §LAN.

7 §

Paragrafen motsvarar 7 § LAN.

8 §

Denna paragraf motsvarar 8 § LAN. Del lokala kabelsändarföretagel
skall iaktta skyldigheterna enligt denna paragraf även för sådana program som
sänds på lid som ställts till förfogande för annan enligt 23 § lagen om lokala
kabelsändningar. I övrigt hänvisas till avsnitt 2.2.

9 §

Paragrafen innehåller en straffbestämmelse och en ätalsregel
som motsvarar 9 § LAN.

Prop. 1984/85:208 17

Ikraftträdande

Ansvarighetslagen föreslås träda i kraft samtidigt med
lagen om lokala kabelsändningar, dvs. den 1 januari 1986.

4.2 Ändringarna i rättegångsbalken och sekretesslagen

Ändringarna består i alt den tystnadsplikt som föreskrivs
i 1 § ansvarighetslagen genom en hänvisning till 9 § RAL likställs med övriga
tystnadsplikter på massmedieområdet när det gäller begränsningar i viiinespliklen
och företräde framför meddelarfriheten m. m.

4.3 Ändringen i lagen om förbud mot spridning av filmer
och videogram med våldsinslag

Från lagens tillämpningsområde undantas f.n. videogram och
filmer som visas i TV-program, som sänds av något av programföretagen inom
Sveriges Radios koncern, eller i när-TV-program. Eftersom när-TV inte skall
förekomma efter utgången av mars 1986, har hänvisningen i 4 § 2 till lagen
(1978:479) om försöksverksamhet med närtadio ersatts av en övergångsbestämmelse.
Motsvarande undantag görs i stället i 4 § 2 för sändningar av TV-program som
sker med stöd av lagen om lokala kabelsändningar.

Bestämmelserna i 4 § föreslås ändrade fr.o.m. den I
januari 1986 också i prop. 1984/85: 116. Om den ändring i paragrafen som jag nu
föreslår blir behandlad av riksdagen före förslagen i prop. 1984/85:116, vilket
är avsikten, torde ändringen enligt den tidigare propositionen vid ett bifall
från riksdagens sida få utformas som en ändring av den lag jag föreslår här.

5 Lagrådets hörande

Förslagen är av den karaktären alt de enligt 8 kap. 18 §
andra stycket regeringsformen faller inom lagrådels granskningsområde. Remiss lill
lagrådet i detta ärende bör emellertid kunna underlåtas av följande skäl.
Avsikten är att prop. 1984/85: 199 om radio- och TV- sändningar i kabelnät
skall behandlas av riksdagen under innevarande riksmöte. För behandlingen av
det ärendet är det angeläget att riksdagen samtidigt kan ta upp de förslag som
jag nu har redovisat. Vidare framstår lagrådets granskning som mindre
betydelsefull, eftersom den nya ansvarighetslagen har utformats i myckel nära
anslutning lill RAL och LAN, vilka lagar har granskats av lagrådet. Förslagen i
fråga om rättegångsbalken, sekretesslagen och lagen om förbud mol spridning av
filmer och videogram med våldsinslag utgör endast konsekvensändringar lill den
nya ansvarighetslagen.

Prop. 1984/85:208 18

6
Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslär riksdagen att anta förslagen till

1. lag
om ansvarighet för lokala kabelsändningar,

2.
lag om ändring i
rättegångsbalken,

3.
lag om ändring i sekretesslagen
(1980: 100),

4.
lag om ändring i lagen
(1981:485) om förbud mot spridning av filmer och videogram med våldsinslag.

Ärendet
bör behandlas under innevarande riksmöte (jfr avsnitt 5). Med hänsyn därtill
bör regeringen vidare föreslå riksdagen att besluta att förkorta motionstiden
till sju dagar.

7
Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop. 1984/85:208 19

Bilaga 1

Kommitténs lagförslag

Förslag till Kabelansvarighetslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller yttrandefriheten i ljudradio- och
televisionsprogram

(radioprogram) som får sändas på grund av tillstånd enligt lagen (1985:000)

om kabelsändning. Lagen är dock inte tillämplig på samtidig och oföränd

rad vidaresändning av radioprogram som har tagits emot frän en satellit i

fast trafik.

Bestämmelserna i 2 § första siycket samt 5, 6 och 8-13 §§
är inte tillämpliga pä program eller programinslag som består i direktsändning
av en dagshändelse eller av en sådan gudstjänst eller offentlig tillställning
som anordnas av någon annan än den som sänder programmet eller programinslaget.

1 frågor som inte behandlas i denna lag gäller vad som
föreskrivs i andra författningar.

2 § Missbruk av yttrandefriheten i radioprogram medför
ansvar och ska

deståndsskyldighel endast när gärningen innefattar yttrandefrihetsbrott.

Vad som har sagts nu gäller också förverkande av egendom och annan

särskild rättsverkan av brott.

Med yttrandefrihetsbrolt i radioprogram avses i denna lag
framställning eller offentliggörande som enligt 7 kap. 4 eller 5 §
tryckfrihetsförordningen skulle ha varit att anse som iryckfrihetsbroil, om
gärningen hade begåiis genom en tryckt skrift. Yttrandefrihetsbrott föreligger
endast om radioprogrammet har blivit sänt.

Beslämmelser i brottsbalken eller i annan lag om påföljd
för de brott, som avses i 7 kap. 4 och 5 § tryckfrihetsförordningen, eller om
förverkande av egendom eller annan särskild rättsverkan av sådant brott gäller
också när brottet är att anse som yilrandefriheisbroit i ett radioprogram.

Programulgivare

3 § För varje radioprogram skall finnas en programutgivare
med uppgift

att förebygga yttrandefrihetsbrott. Ingenting får sändas mot programutgi

varens vilja.

Programutgivare skall vara myndig och ha hemvist i
Sverige. Han fär inte vara i konkurstillstånd.

4 § 1 fråga om radioprogram som sänds av ett lokalt
operatörsföretag

som avses i 15 § lagen (1985:000) om kabelsändning förordnas programut

givare av ordföranden i företagels styrelse eller, efter bemyndigande av

denne, av företagets chef

I fråga om andra radioprogram än sädana som avses i första
siycket förordnas programutgivare av den som sänder programmet.

Prop.
1984/85:208 20

Uppgift om vem som är programutgivare skall före
sändningen antecknas i ett register som förs av den som sänder programmet och
som är tillgängligt för allmänheten.

Ansvarighet m. m.

5 § Programulgivaren är ansvarig för yttrandefrihetsbrott
i radioprogram

för vilket han är förordnad.

Om någon programutgivare inte förordnats eller om uppgift
härom inte registrerats före sändningen, vilar det ansvar för
yttrandefrihetsbrott i programmet som programutgivaren skulle ha burit i
stället på den som haft att förordna programulgivare.

6 § Ingen annan får dömas till ansvar för
yttrandefrihetsbrott i ett radio

program eller för medverkan till ett sådant brott än den som är ansvarig

enligt 5 §.

Den som har lämnat ett meddelande för offentliggörande i
ett radioprogram eller anskaffat uppgifter eller underrättelser för att
offentliggöra dem i ett sådant program eller för att lämna ett meddelande som
nyss har sagts är fri frän ansvar och skadeståndsskyldighet. Om ett sådant
förfarande under motsvarande förhållanden skulle ha kunnat föranleda ansvar
eller skadeståndsskyldighet enligt tryckfrihetsförordningen, får dock dömas lill
ansvar eller skadeståndsskyldighel.

7 § För skada på grund av ytlrandefrihetsbrott i ett
radioprogram svarar

den som enligl 5 § är ansvarig för brottet. Om brottet hänför sig till ett

program eller programinslag som avses i I § andra stycket, åligger skade

ståndsskyldigheten gärningsmannen eller, om flera har medverkat lill brot

tet, gärningsmannen och övriga medverkande i förening.

Den som har sänt radioprogrammet är skyldig alt ersätta
skadan tillsammans med den som är ansvarig för brottet.

Skadeståndsskyldighel får inte åläggas någon annan än den
som är ansvarig för skadan enligl första eller andra stycket.

8 § Frågor som rör missbruk av yllrandefrihelen i ett
radioprogram skall

bedömas efter samma grunder som enligt 1 kap. 4 § tryckfrihetsförordning

en gäller för bedömningen av missbruk av tryckfriheten.

Den som är ansvarig enligl 5 eller 7 § för innehållet i
ett radioprogram skall anses ha haft kännedom om innehållet och medgett alt
programmet sändes.

9 § I mål om ansvar eller skadestånd eller om förverkande
av egendom

eller annan särskild rättsverkan på grund av yilrandefriheisbroit i ett

radioprogram får fråga inte väckas om vem som, utan att vara ansvarig för

brottet eller skadeslåndsskyldig enligt denna lag, har författat eller fram

ställt programmet, framträtt i detta eller lämnat meddelande för offentlig

görande i programmet.

Fråga om vem som är ansvarig för ett brott som avses i 6 §
andra siycket andra meningen får utan hinder av första stycket i denna paragraf
handläggas i samma rättegång som ett mål som anges där.

Prop. 1984/85:208 21

Bestämmelser om rättegången m.m.

10 § Mål om ansvar eller skadestånd eller om
förverkande av egendom

eller annan särskild rättsverkan på grund av ytlrandefrihetsbrott i ett

radioprogram tas upp av Stockholms tingsrätt. Om det är lämpligt med

hänsyn till utredningen, kostnader och andra omständigheter, kan ett

sådant mål tas upp även av någon annan tingsrätt som är behörig att pröva

tryckfrihetsmål.

Beträffande rättegången gäller i övrigt i tillämpliga
delar 12 kap. och 14 kap. 1-3 §§ tryckfrihetsförordningen samt lagen (1949:164)
med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål, jämte anslutande föreskrifter.
De som är jurymän för tryckfrihetsmål är behöriga alt medverka även i mål som
avses i denna paragraf

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även mål
om ansvar eller skadeståndsskyldighet pä grund av ett brott som avses i 6 §
andra stycket andra meningen och som inte gäller det sätt på vilket uppgifter eller
undertättelser har anskaffats. Är fräga om ett brott, varigenom någon har
anskaffat uppgifter eller undertättelser men inte offentliggjort dessa i ett
radioprogram eller meddelat dem till någon annan för ell sådant offentliggörande
skall dock vad som nyss har sagts gälla endast om det är uppenbart alt
anskaffandet har skett för offentliggörande i ett radioprogram.

11 § Allmänt åtal för ytlrandefrihetsbrott i ett
radioprogram väcks av

justitiekanslern. Ätalet skall väckas inom sex månader från det att pro

grammet sändes. Justitiekanslern är åklagare även i andra mål som skall

handläggas i samma ordning som mål om ytlrandefrihetsbrott i ett radio

program.

Tystnadsplikt

12 § En programutgivare, den som är eller har varit
anställd hos den som

sänt programmet eller någon annan som har tagit befattning med ett radio

program eller med ett nyhelsmeddelande för ett sådant program får inte

röja vad han därvid har fåll veta om vem som har författat eller framställt

ett program, framträtt i programmet eller lämnat meddelande för offentlig

görande i ett program, om inte

1. denne har samtyckt till del,

2.
det i ett
sådant mål som anges i 9 § första stycket är fråga om huruvida den, mot vilken
talan förs, enligt denna lag är ansvarig för brottet eller skadeslåndsskyldig,

3.
del i ett fall
som avses i 6 § andra stycket är fråga om ett sådant brott mot rikels säkerhet
som anges i 7 kap. 3 § första stycket 1 tryckfrihetsförordningen,

4.
rätten i ett
fall, som avses i 6 § andra stycket och där det är fråga om ett brott enligt 7
kap. 3 § första stycket 2 eller 3 tryckfrihetsförordningen, anser det behövligt
att det vid förhandling lämnas uppgift om huruvida den som är tilltalad eller skäligen
misstänkt för brottet har lämnat meddelandet,

5.
rätlen av
hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse anser del vara av synnerlig vikt
all uppgift i saken lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under
sanningsförsäkran.

Brott mot denna paragraf bestraffas med böter eller
fängelse i högst ett år. Äial får väckas av åklagare endast om målsäganden
anger brottet till åtal. Äklagare är justitiekanslern.

Prop. 1984/85: 208 22

Efterforskningsförbud

13 § Myndigheter och andra allmänna organ får inte eflerforska
den som

har författat eller framställt ett radioprogram, framträtt i ett sådant pro

gram eller lämnat ell meddelande för offentliggörande i ett radioprogram i

vidare mån än som behövs för åtal eller annat ingripande som inte strider

mol denna lag. Fär efterforskning förekomma, skall därvid beaktas den

tystnadsplikt som är föreskriven i 12 § första siycket.

För efterforskning i strid med första stycket första
meningen döms till böter eller fängelse i högst ett år. Åklagare är justitiekanslern.

Skyldighet att bevara granskningsexemplar, m. m.

14 8 Den som sänder ett radioprogram skall se till att
programmet spelas

in och att inspelningen bevaras minst sex månader från sändningen. Rätten

alt kostnadsfritt la del av en sådan inspelning och få en utskrift av vad som

har yttrats i programmet har

1.
justitiekanslern,

2.
en enskild som
anser att ett yttrandefrihetsbrott mot honom har begåtts i programmet eller att
han har lidit skada på grund av ett yttrandefrihetsbrott i programmet, om det
inte är uppenbart att han inte berörs av innehållet i delta pä ett sådant sätt
att han kan vara målsägande.

15 § Den som uppsålligen eller av oaktsamhet underlåter
all fullgöra

någon av sina skyldigheter enligt 14 § döms till böter eller fängelse i högst

ell år.

Justitiekanslern är åklagare i mål om ansvar för brott som
avses i första stycket.

Avslutande bestämmelse

16 § Närmare beslämmelser för tillämpningen av denna lag
meddelas av

regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

Prop.
1984/85:208 23

Bilaga 2

Huvuddragen i förslagen i prop. 1984/85:199 om radio- och TV-sändningar
i kabelnät

1 korthet innebär förslagen följande.

Tillstånd skall krävas för vissa trädsändningar av radio-
och TV-program i rundradiosändningar som i princip inte fär avse större område
än en kommun. Tillstånd skall sålunda fordras för vidaresändning av programkanaler
från satelliter i fast trafik (satellitsändningar) samt för andra sändningar (egensändningar).
Tillstånd skall också krävas för att upplåta kanaler åt andra för egensändningar.
Däremot skall det inte fordras tillstånd för vidaresändning av radio- och TV-program
i rundradiosändningar som mottagits trådlöst. Tillstånd skall inte behövas om
det är fråga om sändningar som enbart kan tas emot i bostäder och som inte når
fler än 50 bosläder.

Tillstånd till satellitsändningar skall kunna ges till
ägare eller dem som annars förfogar över kabelnät (nätinnehavare), om dessa är
svenska medborgare, svenska juridiska personer eller utlänningar med hemvist
här i landet, och lill sådana juridiska personer som har bildats för att
bedriva lokala kabelsändningar och i vilka ingår företrädare för olika
intressen och meningsriklningar inom lillståndsområdet (lokala kabelsändarförelag).
Normalt skall bara ett lokalt kabelsändarförelag verka i varje kommun.
Tillstånd att bedriva egensändningar skall kunna ges bara till lokala kabelsändarförelag.
Tillstånd all upplåta kanalutrymme ät andra för egensändningar skall kunna ges
bäde till nälinnehavare och till lokala kabelsändarförelag.

En statlig myndighet, kabelnämnden, skall inrättas med
uppgift att pröva frågor om tillstånd till kabelsändning och utöva tillsyn över
verksamheten.

Nätinnehavare som får tillstånd till satellitsändningar
eller till upplåtelse av kanaler för egensändningar skall kostnadsfritt
tillhandahålla en kanal för de lokala kabelsändarförelagens egensändningar av TV-program.

Tillstånd till satellitsändningar innebär en generell rätt
att vidaresända programkanaler från satelliter i fast trafik. Dessa sändningar
skall vara samtidiga och oförändrade. Vissa regler om programmens innehåll m. m.
skall finnas. Dessa avser rasdiskriminering m.m., våldsskildringar och
pornografiska program samt reklam. Kabelnämnden skall kunna utfärda förbud mot vidaresändning
av programkanaler vars innehåll har befunnits strida mol dessa regler.

Liknande programregler skall gälla för egensändningar. Bl.
a. skall kommersiell reklam och reklam för egen kommersiell verksamhet inte fä
förekomma i programmen. Om del i sändningar som bedrivs av ett lokalt kabelsändarförelag
förekommer innehåll som strider mot programreglerna får sändningstillståndet
återkallas. Om sådant innehåll förekommer i egen-

Prop.
1984/85:208 24

sändningar i en upplåten kanal får kabelnämnden besluta
att den som bedriver sändningarna skall upphöra med dem under en lid av högst
ett år. Tillståndshavaren skall dä se till all sändningarna upphör. Först om
han inte gör det kan hans tillstånd att upplåta kanaler för egensändningar
återkallas.

Kabelnämnden skall vidare på samma räll kunna återkalla
sändningstillståndet, om det i egensändningar har förekommit program som i en
dom har befunnits innefatta yttrandefrihetsbrott och som innebär ett allvariigt
missbruk av yttrandefriheten i lokala kabelsändningar. Innan domen har vunnit
laga kraft får tillståndet återkallas interimistiskt.

De väsentliga bestämmelserna om den lokala
programverksamheten i kabelnät ges i en särskild lag. benämnd lag om lokala
kabelsändningar. Lagen föresläs träda i kraft den I januari 1986.

Prop.
1984/85:208 25

BUaga3

Tryckfrihetsförordningen, radioansvarighetslagen
(1966:756) och lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio

Tryckfrihetsförordningen (TF) och radioansvarighelslagen (RAL)

Bestämmelserna i RAL, som är tillämpliga på sändningar
från Sveriges Radio-koncernen, bygger på TF: s regler om periodiska skrifter
och hänvisar i viss utsträckning till dessa regler (prop. 1966: 156 s. 40 och
44). I TF och RAL regleras exklusivt i vilka fall straffrättsligt eller skadeslåndsrältsligt
ansvar får utkrävas för missbruk av yttrandefriheten i tryckt skrift resp,
radioprogram. En förutsättning för ansvar är att det föreligger ett sådant
brott som anges 17 kap. 4 eller 5 §TF(1 kap. 3 § TFoch 2 § RAL).

Såväl TF
som RAL innebär alt i princip bara en person anses straffrättsligt ansvarig
för missbruk av yttrandefriheten. I första hand ansvarar enligt TF:s regler om
periodisk skrift utgivaren av skriften (8 kap. I § första stycket) och enligt RAL
en programutgivare (4 S första stycket). Det finns dock vissa skillnader mellan
de två ansvarssystemen. I fråga om periodiska skrifter ansvarar i princip
utgivaren för allt som publiceras, men när det gäller radioprogram förordnas en
programulgivare för varje särskilt program (3 § första stycket RAL). En annan olikhet
består i att det är möjligt att utse en ställföreträdare, som kan överta
ansvaret, för utgivaren av en periodisk skrift men inte för en programulgivare
(5 kap. 9 och 10 §§ TF). Vidare gäller att utgivaren av en periodisk skrift och
ställföreträdaren för honom skall anmälas till en myndighet och anges på varje
nummer eller häfte av skriften (5 kap. 4 och 9-11 §§ TF), medan programutgivare
skall antecknas i eu register, som förs hos programföretaget och som är
tillgängligt för allmänheten (3 § tredje stycket RAL).

I andra hand ligger det straffrättsliga ansvaret på ägaren
av en periodisk skrift resp. den som utser programutgivare (8 kap. 2 § TF och 4
§ tredje siycket RAL).

Det finns vissa undantag från den särskilda
ansvarsordningen i RAL. Denna gäller inte program eller delar av program som
beslår i direktsändning av dagshändelse eller av sådan gudstjänst eller
offentlig tillställning som anordnas av annan än programföretaget (I § andra siycket).
Ansvaret för yttrandefrihetsbrott i sädana direktsändningar följer alltså de
allmänna bestämmelserna i bl. a. brottsbalken. Beträffande övriga
direktsändningar gäller vidare att den som skall förordna programutgivare kan
besluta att programdeltagarna själva skall bära ansvaret för yttrandefrihetsbrott
som de begär (4 § andra stycket). Om ett sådant beslut fattats skall programdeltagarna
underrättas härom före sändningen. Beslutet skall också före sändningen
antecknas i det ovan nämnda offentliga registret. Försummelse i något av dessa
hänseenden beträffande en programdeltagare leder till alt beslutet om
ansvarsöverflyttning är utan verkan mot honom. Ansvaret för

Prop. 1984/85:208 26

brottsliga yttranden som en sådan programdellagare fäller
vilar alltså pä programutgivaren enligt huvudregeln.

Den som är straffrättsligt ansvarig har enligt båda
författningarna också det skadeståndsrättsliga ansvaret men delar detta med
ägaren till den periodiska skriften resp. med programföretaget (11 kap. 1 och 2
§§ TF s?mt 6 § första och andra styckena RAL).

Med ensamansvarei sammanhänger den frihet frän straffrättsligt
ansvar och skadeståndsskyldighet som i allmänhet tillkommer den som lämnar ett
meddelande för offentliggörande i en tryckt skrift eller ett radioprogram eller
som anskaffar uppgifter i sådant syfte (1 kap. 1 § tredje och ijärde styckena TF
samt 5 § andra stycket RAL). I princip gäller inte heller i övrigt något ansvar
för medverkan till missbruk av yttrandefriheten (I kap.

3 § TF och 5 § första stycket RAL). Det finns dock vissa
undantag frän

dessa principer (1 kap. 9 § 3 och 7 kap. 3 § TF samt 5 § andra stycket

RAL).

Både TF och RAL innehåller beslämmelser som är avsedda att
skydda anonymiteten för den som har deltagit vid tillkomsten av en tryckt
skrift resp. ett radioprogram (3 kap. TF samt 7 § tredje och fjärde styckena, 9
§ och 9 a § RAL). Bestämmelserna avser bl. a. tystnadsplikt (3 kap. 3 § TF och
9 § RAL). I den delen kompletteras de av föreskrifter dels i 36 kap. 5 och 8 §§
samt 37 kap. 5 § rättegångsbalken (36 kap. 5 och 8 §§ ändrade senast 1983:497,
37 kap. 5 § ändrad senast 1977: 1020), dels i 16 kap. 1 § sekretesslagen (1980:
100, omtryckt 1982: 1106, 16 kap. I § ändrad senast 1983:498).

Reglerna om rättegången i mål som rör missbruk av
yttrandefriheten är i stort sett desamma vare sig del gäller yttranden i tryckt
skrift eller i radioprogram (12 kap. TF och 8 § RAL). Dessa regler innebär bl.
a. att endast vissa tingsrätter är behöriga att la upp sädana mål, alt jury i
princip skall medverka vid avgörandet och all justitiekanslern (JK) är
åklagare.

Den skyldighet all bevara ett exemplar av tryckt skrift
som gäller enligt

4 § lagen (1977: 1016) med vissa bestämmelser på
tryckfrihetsförordning

ens område har sin motsvarighet i 6 § förordningen (1967:226) om tillämp

ningen av radioansvarighelslagen (1966:756), där det föreskrivs all pro

gramföretagen inom Sveriges Radio skall ombesörja upptagningen av varje

program som sänds. 1 båda fallen har skyldigheten samband med JK: s

tillsyn över att yllrandefrihelen inte missbrukas.

Det kan tilläggas alt ansvarigheten för radiosändningar av
s. k. radiolidningar och för inspelningar av s. k. kassettidningar för
synskadade regleras på ett sätt som ansluter mycket nära lill TF: s
bestämmelser om ansvaret för periodiska skrifter. Regleringen finns i lagen
(1982:521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar, som i prop. 1984/85:
167 föreslås bli tillämplig också pä en ny typ av sådana tidningar.

Prop. 1984/85:208 27

Lagen om ansvarighet för närradio (LAN)

Enligt närradiolagen (1982:459) menas med närradio
radiosändningar av ljudradioprogram i lokala rundradiosändningar. Med stöd av närradiolagen
kan man således inte sända TV-program.

Regler om yttrandefriheten i program som sänds med stöd av
närradiolagen finns i LAN.

Eftersom
närradion är avsedd att så långt möjligt verka under samma villkor som pressen
ansluter reglerna om programansvar i närradion nära till vad som gäller för
tryckta periodiska skrifter. 1 det stora hela överensstämmer som framgått
reglerna i RAL med bestämmelserna om ansvar för innehållet i tryckt periodisk
skrift. Regelsystemet i RAL har därför i princip gjorts tillämpligt också på
program i närradio. Detta har skett antingen genom hänvisningar till
bestämmelser i RAL (I § andra stycket LAN) eller genom regler med motsvarande
innehåll (5-7 S§ LAN).

Vissa
avvikelser finns dock. I första hand skiljer sig reglerna om programulgivare
ät. LAN:s regler är utformade närmast efter förebild av TF: s beslämmelser om
utgivare för periodisk skrift. Den sammanslutning som har eller söker tillstånd
att sända närtadio utser en programulgivare för hela programverksamheten (2 §
första stycket LAN). Det är också möjligt för en sammanslutning att utse en
eller fiera personer att vara ersättare för programutgivaren (3 § LAN).

Reglerna i
TF om ansvarig utgivare och i RAL om programutgivare syftar lill att det skall
vara lätt för allmänheten att ta reda på vem som är ansvarig för en skrift
eller ett radioprogram. Även när del gäller ansvarigheten för närtadio har det
ansetts viktigt att det utåt framgår klart och otvetydigt vem som bär ansvaret.
Det finns därför i LAN föreskrifter som ålägger en sammanslutning, som avser
att sända närradio, alt anmäla vem som är programulgivare eller ersättare för
denne till den myndighet som prövar frågor om tillstånd att sända närradio (2 §
andra stycket och 3 § andra meningen LAN). Allmänheten kan härigenom vända sig
till myndigheten för att fä upplysningar.

1 lagen om närradio finns en bestämmelse som innebär att
tillstånd att sända närradio inte får meddelas innan en behörig programutgivare
har utsetts. En annan bestämmelse tillåter alt myndigheten återkallar ett tillstånd
att sända närradio, om radioprogam sänds trots att varken behörig
programutgivare eller ersättare för programutgivare finns eller trots att
anmälan inte har gjorts om vem som är utsedd lill programutgivare eller
ersättare. Med hänsyn härtill finns del i LAN inte några särskilda ansvarsregler
för den som underlåter att vid behov se lill att ny programutgivare utses eller
att göra föreskriven anmälan eller som lämnar oriktiga uppgifter i anmälan (jfr
5 kap. 12 och 13 §§ TF).

Också i ett annat avseende gäller en avvikelse från
bestämmelserna i RAL, nämligen i fråga om direktsända program. Flertalet
föreskrifter i RAL är som framgått över huvud taget inte tillämpliga på vissa direklsänd-

Prop.
1984/85:208 28

ningar. Och i fräga om andra direktsändningar kan
programutgivarens ansvar flyttas över pä de medverkande i ett program.
Beträffande närradion har det inte ansetts motiverat med regler av detta slag.
Bestämmelserna i RAL angående direktsändningar har därför ingen motsvarighet
för närradions del.

Som nämnts finns det i förordningen om tillämpningen av
radioansvarighetslagen föreskrifter om skyldighet att ombesörja upptagning av
program minst sex månader och låta JK och vissa enskilda ta del av upptagningarna.
Bestämmelser av i huvudsak samma innebörd gäller för programmen i närradio (8 §
LAN).

Underlätenhet att iaktta de nämnda skyldigheterna är
straffsanktionerad. I likhet med vad som gäller enligt 8-9 a §§ RAL är JK äklagare
(9 § LAN).

Prop.
1984/85:208 29

Innehåll

Regeringens proposition ............................................... ..... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ............................ ..... 1

1
Förslag till
lag om ansvarighet för lokala kabelsändningar 2

2
Förslag till
lag om ändring i rättegångsbalken ............ 4

3
Förslag till
lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100) 5

4
Förslag till
lag om ändring i lagen (1981:485) om förbud mot spridning av filmer och
videogram med våldsinslag ..... 6

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 25 april
1985 ... 7

1
Inledning ....................................................................... 7

2
Föredraganden ............................................................. 8

2.1 Allmänt om utformningen av
ansvarighetsreglerna 8

2.2 Ansvaret för egensändningar ................................. 11

3
Upprättade
lagförslag .................................................. ... 14

4
Specialmotivering
........................................................ ... 15

4.1 Lagen om ansvarighet för lokala
kabelsändningar . 15

4.2 Ändringarna i rättegångsbalken och
sekretesslagen 17

4.3 Ändringen i lagen om förbud mot
spridning av filmer och videogram med våldsinslag 17

5
Lagrådets
hörande ..................................................... 17

6
Hemställan .................................................................. 18

7
Beslut .......................................................................... 18

Bilaga 1 Kommitténs lagförslag .............................. 19

Bilaga 2 Huvuddragen i förslagen i prop. 1984/85:
199 23

Bilaga 3 Tryckfrihetsförordningen, radioansvarighelslagen
(1966:

756) och lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio 25

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986