Prop. 1984/85:209

Prop.
1984/85:209

Regeringens proposition

1984/85:209

om
förskola för alla barni

beslutad den 18 april 1985.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i
bifogade utdrag av regeringsprolokoll för de åtgärder och det ändamål som
framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

SVANTE LUNDKVIST

STEN ANDERSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen lägger fast
principerna för all förverkliga en rätt för alla barn att delta i kommunal
barnomsorgsverksamhet, från ett och ett halvt års ålder lill dess de börjar
skolan.

För barn vars vårdnadshavare förvärvsarbetar eller
studerar skall rätlen avse plats i kommunalt daghem, föräldrakooperativ eller
familjedaghem. För barn som är i familjedaghem eller vars föräldrar är hemarbetande
skall rätten gälla deltagande i öppen förskola eller plats i deltidsgrupp.

Den angivna målsättningen främjas genom en planmässig
utbyggnad som innebär att barnomsorgen för alla barn är fulll utbyggd senast år
199L

För all underlätta utbyggnaden föreslås i propositionen
vissa generella höjningar av nuvarande statsbidrag till barnomsorgen. Vidare
föreslås alt statsbidrag införs för deltidsgruppernas verksamhet. Höjningarna
av statsbidragen föreslås ske från den 1 januari 1986. Dessutom föreslås all
del tillfälliga anordningsbidraget för budgetåret 1984/85 förlängs lill all
gälla även budgetåret 1985/86.

Förskolan skall vara ett komplement till hemmet och till
barnens sociala och kulturella miljö.

I propositionen föreslås vissa grundläggande principer för
verksamheten i förskolor (daghem, deltidsgrupp och öppen förskola) och
familjedaghem. Bl.a. aviseras att socialstyrelsen skall få i uppdrag att
utarbeta pedagogiska program för olika delar av barnomsorgen. De pedagogiska
programmen skall bilda ramen för den pedagogiska verksamheten i förskolan.
Slutligen anges i propositionen alt frågor om organisationen av barnomsorgen är
en uppgift för kommunen.

1 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 209

Prop.
1984/85:209 2

Utdrag

SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1985-04-18

Närvarande: statsrådet Lundkvist, ordförande, och
statsråden Leijon, Peterson, Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, R.
Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom

Föredragande: statsrådet Andersson Proposition om förskola
för alla barn

1 Inledning

I Sverige liksom i många andra länder har det länge
funnits olika former av organiserad barnomsorg. Länge handlade del om välgörenhet.
De första barnkrubborna öppnades vid 1800-lalels mitl. De tog företrädesvis
emot barn lill medellösa mödrar, som var tvungna alt arbeta för att klara sin
försörjning. Omkring sekelskiftet startades olika former av barnlrädgårdar.
Verksamheten i barnträdgårdarna syftade till all stimulera barnens utveckling.
I samband med all kvinnorna mera allmänt började söka sig ut på arbetsmarknaden
ökade intresset för en god barnomsorg. All barnen fick en god omvårdnad var i
realiteten en förutsättning för småbarnsföräldrarnas möjligheler att
förvärvsarbeta. Den kommunala barnomsorgen i form av daghem kombinerade barnens
behov av en god omsorg med föräldrarnas behov av att känna trygghet för barnen.

Utbyggnaden av daghemmen tog fart under 1960-talet. Riksdagen
beslutade på grundval av förslag från bl.a. 1962 års familjeberedning om
organisatoriska och statsbidragsmässiga förändringar som gynnade denna
utveckling. Behovet av daghemsplalser ökade dock i långt högre grad än vad som
motsvarades av utbyggnaden.

För alt möta efterfrågan av barnomsorg kom kommunerna alt
i ökad omfattning använda sig av familjedaghem. Även här beslutade riksdagen,
då på grundval av förslag från 1966 års familjedaghemsulredning, om förändringar
som underlättade en utvidgning av familjedaghemsverksamheten i kommunal regi.

Behovet av barnomsorg ökade emellertid i accelererande
takt i början av 1970-talel och ledde till all regeringen och Svenska
kommunförbundet år

Prop.
1984/85:209 3

1975 träffade en överenskommelse om en femårig utbyggnadsplan
för barnomsorgen. Överenskommelsen underställdes riksdagen, som på grundval
därav bl.a. uttalade att 100 000 nya daghemsplatser borde byggas åren 1977 lill
1981. Familjedaghemsverksamhelen skulle under samma period byggas ut efter
varje kommuns eget behov. För att möjliggöra utbyggnaden beslutade riksdagen om
kraftigt förstärkta statsbidrag till barnomsorgen.

Utbyggnadsplanen kom emellertid inte alt helt
förverkligas. Under femårsperioden byggdes ca 60 000 nya daghemsplatser.
Familjedaghemmen ökade dock under perioden i en omfattning som inte hade
förutsatts i samband med överenskommelsen.

Utbyggnaden av daghem och familjedaghem har fortsatt även
efter femårsperiodens utgång. Under åren 1982 t.o.m. 1984 har således
ytterligare ca 35 000 barn fått plats i daghem.

Det totala ar\talet förskolebarn som var inskrivna i
daghem och kommunala familjedaghem den 1 januari 1985 beräknas lill ca 177 000
resp, 109 000.

Parallellt med denna kvantitativa utbyggnad av
barnomsorgen, utifrån de förvärvsarbetande föräldrarnas behov, har hela tiden
funnits synen alt en kvalitalivi god pedagogisk gruppverksamhel har stor
betydelse för barnens utveckling.

1968 års barnstugeutredning kom i mycket hög grad att ägna
sitt arbete åt frågor som gällde verksamhetens innehåll i såväl daghem som
deltidsgrupper. Utredningens förslag ledde också till att riksdagen år 1973
beslutade om att införa en allmän förskola för alla sexåringar. Begreppet
allmän förskola innebar all alla sexåringar erhöll en lagstadgad rätt att delta
i en förskoleverksamhet i daghem eller dellidsgrupp som omfattade minst 525
limmar per år. Utvecklingen har fortsatt och i dag erbjuds i många kommuner
även fyra- och femåringar möjlighet att delta i dellidsgruppsverk-samhet. Under
senare år har också s.k, öppna förskolor i ökad utsträckning anordnats i
kommunerna. Den öppna förskolan syftar till att ge de barn som är i
familjedaghem eller har hemarbetande föräldrar möjlighet att delta i en
pedagogiskt upplagd gruppverksamhel. Den öppna förskolan ger också hemarbetande
föräldrar och dagbarnvårdare tillfälle att träffa andra föräldrar och personal
och därigenom få stöd i sitt arbete med barnen.

Riksdagen har såväl år 1983 (SoU 1982/83:12, rskr 43), som
år 1984 (SoU 1983/84:18, rskr 212), hemställt att regeringen förelägger
riksdagen en plan för den fortsatta utbyggnaden av barnomsorgen fram till full
behovstäckning.

Jag vill även erinra om att regeringen den 21 mars 1985
beslutat om proposition (1984/85:176) med förslag till lag om särskilda
omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. Enligt förslaget upphör särskolans
förskola att vara en del av särskolan. Till följd härav skall psykiskt uvecklingsstörda
förskolebarn beredas plats i kommunernas förskolor på samma sätt som andra
barn.

r Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 209

Prop.
1984/85:209 4

Jag avser nu alt ta upp frågan om en förskola för alla
barn fr.o.m. år 1991 lill behandling. I det följande kommer jag att ange
principerna för hur detta skall genomföras. Under utbyggnadsperioden, dvs.
senast år 1991. avser jag att återkomma till regeringen om en lagstiftad rätt
till förskola för alla barn.

Frågan om en utbyggnad av skolbarnsomsorgen behandlas inte
i detta sammanhang. Anledningen härtill är att skolbarnsomsorgen utreds i en
särskild kommitté - Fritidshemskommittén (S 1982:08) - som beräknas lägga fram
sina förslag senare i år. Enligt vad jag under hand inhämtat kommer kommitlén
att föreslå relativt omfattande förändringar av skolbarnsomsorgens
organisation och innehåll. Ett ställningstagande till skolbarnsomsorgens
omfattning och innehåll bör enligt min mening inte göras ulan sedvanlig
remissbehandling av kommitténs förslag.

Vidare kommer jag i det följande all endast översiktligt
behandla samverkan mellan förskola och skola. Denna fråga utreds särskilt av Förskola-skolakommiltén
(U 1981:01) som avlämnar sitt slutbetänkande senare i år. Jag anser även i detla
avseende det angelägel alt kunna ta hänsyn till remissbehandlingen innan
slutgiltig ställning tas i de frågor om förskolans innehåll som berör
övergången till skolans lågstadium.

Jag vill vidare informera om att jag i mina kontakter med
Svenska kommunförbundet har erfarit att förbundet avser att utarbeta en ny
rekommendation om principerna för avgiftssättningen inom barnomsorgen.
Rekommendationen skall därvid ha som utgångspunkt alt taxorna utformas på ett
sådant sätl att ingen på grund av sina inkomstförhållanden utestängs från
möjligheten att anlita den kommunala barnomsorgen.

2 Föredragandens överväganden 2.1 Allmänna utgångspunkter

Jag har inledningsvis kortfattat pekat på några viktiga
ställningstaganden som påverkal barnomsorgens utbyggnad under efterkrigstiden.
Jag vill tillägga alt den ökade yrkesutbildningen bland kvinnor naturligtvis i
hög grad medverkat lill alt förvärvsfrekvensen bland kvinnor med små barn ökat
så kraftigt. I dag förvärvsarbetar ca 80 % av dessa kvinnor. Delta har i sin tur
lett till att efterfrågan på en trygg och kvalitetsmässigt högtstående
barnomsorg har ökat.

Barnens uppväxtvillkor har förändrats. Barnfamiljerna har
fått allt bättre materiell standard och kunskaperna om barns behov har ökat
påtagligt. Jämfört med tidigare generationer har de flesta föräldrar nu större
möjligheter att ägna barnen omsorg och intresse. Men samhällsutvecklingen har
också inneburit alt dagens småbarnsfamiljer oftast bara har ett eller två barn.
Ensamföräldrarnas antal har ökat. Familjernas sammansättning är mer skiftande.
Befolkningsomflyttningar har medfört all kontakter och släktband mellan
människor inte alltid kan upprätthållas kontinuerligt. Arbete och boende har
skilts åt, i storstadsområdena ofta med långa resvägar

Prop.
1984/85:209 5

emellan. Barnen i vår lid möter som aldrig förr en mängd
information och påverkan från TV, reklam, lekmaterial, tidningar m.m.

Sverige har dessutom under drygt en generation blivit ett invandrarland.
Närmare 60 000 barn i förskoleåldern har föräldrar med annan kulturbakgrund
och annat modersmål än svenska. Invandrarna utgör 8 % av befolkningen och
representerar ca 130 olika språkgrupper.

Samhällsutvecklingen har således på mänga sätt förändrat
barnens uppväxtvillkor. Detla har kommit att ställa stora krav på barnomsorgen
och ytterligare understrukit alt omsorgen behövs för barnens skull.

Det är enligt min mening viktigt att på ett tydligare sätl
än hittills visa på den betydelse verksamheten har för det enskilda barnels
utveckling i olika avseenden. Det är min bestämda uppfattning alt förskolans
verksamhet kan ge alla barn stöd och stimulans som betyder myckel för deras
utveckling. Den kan ge kunskaper och erfarenheter av omvärlden, förmedla ett
kulturarv och lägga grund till att barnen kan finna sig till rätta i vårt
samhälle. Barn vars föräldrar förvärvsarbetar kan dessutom få del av en trygg
och god omsorg.

Barnomsorgen måste enligt min mening nu medvetet inriktas
på att bli en del av en god uppväxtmiljö för alla barn. Skall vi leva upp till
socialtjänstlagens mål och krav måste barnomsorgen byggas ut. Vi måste
dessutom salsa på olika former av öppen verksamhet inom barnomsorgens ramar.

Även om barnomsorgen måste byggas ut för barnens skull går
det inte att förbigå det faktum att en god barnomsorg också är en förutsättning
för föräldrarnas möjligheter lill personlig utveckling och till sin egen och
barnens försörjning.

Kvinnor skaffar sig numera yrkesutbildning i lika hög grad
som män och förutsätter att deras yrkesliv går att förena med familjeliv och
barn. Samhällets uppgift blir därför enligt min mening all skapa
förutsättningar härför för både kvinnor och män. Samhällets uppgift blir
samtidigt alt skapa goda betingelser för varje barns utveckling.

2.2 Rätten för barn och föräldrar

Mitt förslag: Principen om alla barns räll att fr.o.m. ett
och ett halvt års ålder och fram till skolstarten delta i en kommunal
förskoleverksamhet läggs fast. Alla barn vars vårdnadshavare förvärvsarbetar
eller studerar får räll lill plats i daghem eller familjedaghem under den tid
behov av omsorg föreligger. Alla barn som inte är inskrivna i daghem ges räll
alt delta i verksamhet i öppen förskola eller deltidsgrupp.

Skälen för mitt förslag: Utifrån de allmänna
förutsättningar som jag hittills berört är det nu dags all slå fast en räll för
alla förskolebarn att få delta i en pedagogisk gruppverksamhet som syftar till
att ge barnen goda och så långt

Prop.
1984/85:209 6

möjligt lika uppväxtvillkor. Det kan självfallet
diskuteras från vilken tidpunkt en sådan rätt för barnen skall inträda. F.n.
gäller att en förälder har en lagfäst rättighet att vara ledig från sin
anställning under barnets första 18 månader. Jag finner det lämpligt att knyta
an till denna åldersgräns. Det betyder inte att kommunen befrias från sitt
ansvar för omsorger för barn under 18 månaders ålder.

Möjligheten att med ekonomisk ersättning utnyttja rätten
till ledighet finns under tolv månader. Under denna tid har föräldrarna rätt
att uppbära föräldrapenning enligt inkomstbortfallsprincipen för nio månader,
vilket ger en generell möjlighet att vara hemma och själv värda sitt barn, 1
övrigt utgår ersättning enbart enligt garanlinivån i föräldraförsäkringen för
tre månader. För de följande sex månaderna av den lagstadgade rätten till
ledighet utgår ingen ersättning alls. Familjestödet för barn under ett och ett
halvt års ålder förbättras genom att föräldraförsäkringen byggs ut då de
ekonomiska förutsättningarna så medger.

För de barn vars föräldrar förvärvsarbetar eller studerar
bör rätten till kommunal barnomsorg avse den tid behov av sådan omsorg
föreligger. De former som då främst kommer i fråga är daghem och familjedaghem.
För övriga barn bör rätlen avse öppen förskola eller deltidsgrupp. Kommunen bör
själv få göra avvägningen mellan dessa former. Jag vill i anslutning härtill
dock göra ett påpekande.

Redan i dag gäller alt de sexåringar, som inte har plats i
daghem, har rätt alt delta i verksamhet i deltidsgrupp som omfattar minst 525
limmar per år. 1 många kommuner tar man också emot yngre barn i deltidsgrupp.
Jag ser det som en naturlig utveckling alt kommunerna mer generellt öppnar
dellids-grupperna för fyra- och femåringar som inte finns i daghem. Självfallet
bör denna verksamhet tidsmässigt anknyta lill de regler som nu gäller för den
allmänna förskolan.

Barn som inte har plats i daghem eller deltidsgrupp bör ha
generell rätt att delta i öppen förskoleverksamhet. Härigenom ges barnen
möjlighet att tillsammans med förälder eller annan vårdare delta i en
verksamhet i gruppens form som syftar till att ge pedagogisk stimulans. Rätlen
att delta ger vidare ökade möjligheter för barn och hemmavarande föräldrar att
bryta den isolering som kan följa av att en övervägande andel småbarnsföräldrar
i ett bostadsområde förvärvsarbetar. Rätten ger också dessa föräldrar möjlighet
att få slöd i sin föräldraroll av utbildad personal och av andra föräldrar.

Rätlen att delta i öppen förskoleverksamhet bör erbjudas
barnen och föräldrarna utan krav på inskrivning eller dellagande i viss
omfattning av verksamheten. Det bör dock av erbjudandet framgå vilken öppen
förskola som erbjudandet avser och vilka öppettider och andra förhållanden som
gäller för verksamheten. Jag vill understryka att det i vissa fall kan vara lill
fördel om den öppna förskolan har en speciell inriktning som ansluter till l.ex,
ett bostadsområdes särskilda karaktär, lill befolkningens sammansättning osv.

Prop.
1984/85:209 7

1 fråga om kommunernas val mellan att erbjuda fyra- och femåringar
plats i dellidsgrupp resp. i öppen förskola är det min uppfattning att barnen
från fyra års ålder har större utbyte av en mera strukturerad verksamhet i
daghem eller deltidsförskola där verksamheten leds av utbildad personal.

Jag vill i det här sammanhanget beröra frågan om alla
barns och föräldrars möjligheter att utnyttja den kommunala barnomsorgen. LO
har i några undersökningar konstaterat att deras medlemmar i lägre utsträckning
än tjänstemannagrupperna har sina barn inom barnomsorgen. Särskilt gäller detta
daghemmen. En bidragande faktor är givetvis föräldrarnas arbetstider -
betydligt fler av LO:s medlemmar arbetar på obekväm arbetstid än andra grupper.
Föräldrar som arbetar pä tider då daghemmen är stängda erbjuds huvudsakligen
plats inom familjedaghem - i den mån de överhuvudtaget kan få plats inom
kommunal barnomsorg. Försök har också bedrivits med nallöppna smådaghem. Det
bör enligt min mening vara en viktig uppgift för kommunen all särskilt beakta
behovet av omsorg på tider som faller utanför den ordinarie öppethållandetiden
för den kommunala barnomsorgen.

Jag vill understryka vikten av att man i kommunen
tillämpar en medveten och flexibel resursfördelning inom barnomsorgen när det
gäller stödjande åtgärder av olika slag.

Jag vill också peka på den omständigheten att det i vissa
fall är praktiskt/organisatoriskt omöjligt att åstadkomma l.ex. daghems- och dellidsgruppverksamhet
i mycket glest befolkade områden. Jag vill dock understryka att huvudprincipen
bör vara att barnen erhåller en god pedagogisk omsorgsform.

2.3 Mål och innehåll i barnomsorgen

Mitt förslag: För mål och innehåll i barnomsorgens
förskoleverksamhet skall finnas en gemensam ram för hela landet i form av ett
pedagogiskt program för förskolan. Det pedagogiska programmet skall i
tillämpliga delar följas i daghem, deltidsgrupp och öppen förskola. Vårdnadshavare
till barn som omfattas av kommunal barnomsorg har rätt alt delta i planeringen
av verksamheten saml i dess genomförande enligt riktlinjer som antagits av
kommunen.

Skälen för mitt förslag: Riksdagen har hos regeringen
hemställt om en redovisning av målsättning och riktlinjer för barnomsorgsverksamheten
(SoU 1981/82:1, rskr 38). Jag vill i del följande ta upp och belysa denna
fråga.

1'* Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 209

Prop.
1984/85:209 8

Mål och inriktning

Barnomsorgens uppgift är att i samarbete med hemmet bidra lill
en trygg och stimulerande uppväxtmiljö, att ge barnen omvårdnad och stöd i sin
utveckling och att ge dem gemenskap med andra barn och vuxna utanför den egna
familjen. Barnomsorgen skall successivt ge barnen kunskap om och erfarenheter
av omvärlden. Den skall förmedla ett kulturarv och lägga grunden till att
barnen kan finna sig väl tillrätta i samhället och vilja delta i och påverka
samhällsutvecklingen. Mot denna bakgrund bör enligl min uppfattning innehållet
i verksamheten preciseras.

Det övergripande målet för barnomsorgen är alt förmedla
och ge konkret innebörd ät demokratiska värderingar. Verksamheten skall fostra
barnen till solidaritet med andra barn samt lägga grunden för deras uppfattning
om allas lika värde, självbestämmanderätt och integritet. Detla överensstämmer
med den människosyn och samhällssyn som präglar socialtjänstslagens 1 §.
Nyckelorden är demokrati, solidaritet, jämlikhet, trygghet och ansvar. Dessa
ideologiska mål skall vägleda och prägla barnomsorgen.

Barnomsorgen skall vidare tillsammans med hemmet skapa
goda förutsättningar för varje barns utveckling i fysiskt, socialt,
emotionellt och intellektuellt avseende genom en allsidig
personlighetsutveckling. Verksamheten skall också ge kunskaper, erfarenheter
och upplevelser i omvärlden som är anpassade lill barnens ålder och
utvecklingsnivå, genom att låta dem arbeta, leka och lära i meningsfulla
sammanhang.

Detta innebär att barnomsorgens förskoleverksamhet
bedriver en i vid mening pedagogiskt inriktad verksamhet där barn i grupp får
del av omsorg, fostran och kunskaper. Pedagogisk förskoleverksamhet utmärks av
att den är målinriktad och planerad och ledd av utbildad personal.

Till barnomsorgen kommer barn från olika uppväxtmiljöer,
med skiftande familjeförhållanden och livsvillkor. Barnomsorgen är till för
alla barn. Där finns barn med handikapp, barn med psyko-sociala problem och
barn med olika kulturbakgrund. Jag anser all barnomsorgen på denna grund bör
och kan utveckla en sociahmedveten pedagogisk verksamhet och att det bör vara
en strävan att förmedla ett sådant synsätt.

Delta innebär först och främst all ha en helhetssyn på
barnet. Personalen i barnomsorgen måste ha kunskap om barns fysiska och
psykiska utveckling och behov. De måste också ha kunskap om del samhälle som
barnen växer upp i. Verksamheten behöver planeras och genomföras ufifrån
barnens egen livssituation, uppväxtmiljö och erfarenheter och på ett aktivt
sätt bygga vidare från sådana utgångspunkter. Del bör således finnas en klar
förankring i närmiljön socialt och kullurelll. Därför är del viktigt att den
pedagogiska planeringen sker bland barnen i den egna verksamheten av personalen
som känner barnen och deras livssituation och att detta sker i samarbete med
barnens föräldrar.

prop.
1984/85:209 9

Barngruppen

Ett av de stora värdena med barnomsorgen är att barnen får
växa upp i daglig kontakt och gemenskap med andra barn och därigenom utvecklas
som individer och gruppmedlemmar. Därför är barngruppen i sig en vikiig resurs.
Genom alt tillhöra en barngrupp och få växa och utvecklas tillsammans med andra
kan barnen med personalen som stöd och förebild fostras till ansvarskänsla och
solidaritet och utveckla vänskap och känsla för varandra. Viktigt är all den
pedagogiska verksamheten stöder det enskilda barnets fostran och utveckling
såväl som individ som gruppmedlem. Varje barn är betydelsefullt för gruppen och
skall stödjas och uppmuntras att sälta sin prägel på den, men också lära sig att
handskas med situationer där olika erfarenheter och intressen bryts mot varandra.
Det är personalens uppgift att skapa förutsättningar för att barngruppen
utvecklas demokratiskt, att motverka utstötning och alt se till att
relationerna i barngruppen präglas av uppfattningen om alla barns lika värde.

En fast grupptillhörighet under längre tid är väsentligt
för kontinuitet och sammanhang i barnens tillvaro. Alt barnen regelbundet
deltar i verksamhe- ■ ten är viktigt för deras trygghet och gruppgemenskap.
Ju mer av kontinuitet och sammanhang man strävar efter desto svårare kan det
bli för barn som vistas oregelbundet i förskolan och bara kommer i kontakt med osamman-hängande
delar av verksamheten. Jag vill därför understryka viklen av alt barnen regelbundet
deltar i verksamheten på fasta lider. Föräldrar och personal bör i samförstånd
diskutera lämpliga tider för det enskilda barnet. En strävan bör vara att
närvaron blir så regelbunden och kontinuerlig som möjligt.

Föräldrarna

Ett aktivt föräldrasamarbete byggt på ömsesidig respekt är
också en viktig beståndsdel i en socialt medveten pedagogisk verksamhet.
Barnomsorgspersonalen behöver kunskap om barnets värid i familjen och i
bostadsområdet. Här ser jag föräldrasamarbetet som länken mellan hem och
barnomsorg. Föräldrars medverkan och inflytande i förskolan har varit föremål
för diskussioner och utredningar under 1970-talet. 1 dag deltar många föräldrar
i barnomsorgen, men jag anser att detta fortfarande är ett viktigt utvecklingsområde.

Barns trygghet och självkänsla är beroende av samarbete
mellan föräldrar och personal. Olika uppfattningar och värderingar i frågor som
rör barnens fostran behöver diskuteras gemensamt. Invänjningen och den dagliga kontakten
är grundläggande för samarbetet. Genom att föräldramedverkan ges en fastare
form och ett klarare angivet innehåll kan föräldrarnas roll göras tydligare.
Former för ett föräldrasamarbete som är inriktat på att omfatta all personal
och samtliga föräldrar behöver utvecklas i förskolan. Varje förskola bör
utforma en modell för detta som är ändamålsenlig just där.

Prop.
1984/85:209 10

Föräldrars möjlighet att knyta kontakter och vara lill
stöd för varandra genom förskolan som en träffpunkt i bostadsområdet är också
en väsentlig del av föräldrasamarbetet. Om barnfamiljerna bor i samma
bostadsområde, vilket bör vara en princip vid förskoleplaceringen av barnen,
kan den gemenskapen också få betydelse för trivseln och tryggheten i
bostadsområdet.

Del är uppenbart att innehållet i den kommunala
barnomsorgen påverkas av föräldrars möjligheter att delta i verksamheten.
Ansvaret för att verksamheten planeras åvilar personalen. Föreståndaren har
självfallet en viktig roll i det sammanhanget. Ett fungerande föräldrasamarbete
förutsätter samtidigt all föräldrarna ges reella möjligheter att delta i och
påverka planeringen av den verksamhet där deras barn deltar.

Enligt min mening bör man från statsmakternas sida därför
uttala sig för en rätt för barnens vårdnadshavare att delta i planeringen av
verksamheten.

I många kommuner, och framför allt inom föräldradrivna
daghem, deltar föräldrarna också aktivt i genomförandet av verksamheten, eller
en del av verksamheten. Det finns enligt min mening all anledning alt understödja
sådana strävanden. Förutsättningarna för ett sådant deltagande från
föräldrarnas sida skiftar emellertid från kommun lill kommun och från förskola lill
förskola. Del är därför inte lämpligt att ange några generella riktlinjer för
hur föräldrarnas dellagande skall organiseras. Det blir en viktig uppgift för
kommunerna all i sina riktlinjer ange formerna för och omfattningen av
föräldrarnas dellagande.

Den pedagogiska verksamheten

Barnomsorgen omfattar omvårdnad, fostran och utvecklande
stimulans byggd på ett pedagogiskt arbetssätt i gruppens form. Vård och omsorg
är delar i den pedagogiska verksamheten. Det har ibland hävdats att vård och
omsorg inte låter sig förenas med pedagogisk verksamhet. Jag delar inte den
uppfattningen utan menar tvärtom att dessa är oskiljaktiga delar i
barnomsorgen.

Barnomsorgen skall ge barnen omvårdnad som ger trygghet i
vardagen. Värme, ömhet, glädje och närhet mellan barn och vuxna är en väsentlig
del i delta. Alt fostra lill goda vanor när det gäller hygien, mållider,
utevistelse, vila och aktiviteter är andra vikliga delar. De dagliga rutinerna
ger en välkänd struktur och stadga och kan användas för att skapa ett positivt
känslomässigt klimat i förskolan. De kan också pedagogiskt utnyttjas för att
träna självständighet och hjälpsamhet och kan ge rika inlärningstillfällen inom
olika områden i för barnen naturliga och meningsfulla sammanhang.

Barnomsorgen skall också i övrigt ge barnen del av en
pedagogisk verksamhet som i gruppens form omfattar arbele, lek och inlärning. Arbele,
lek och inlärning står i ett nära inbördes förhållande. Inget förekommer

Prop.
1984/85:209 11

oberoende av det andra. Barn lär medan de leker och
arbetar.

Lek och skapande är av central betydelse för barns
utveckling i förskoleåldrarna. Leken behöver stoff och näring för att
utvecklas. Här är arbete - barns och vuxnas - en viktig källa. Inlärning i
förskoleverksamheten skall ske i naturliga konkreta sammanhang genom lek och arbete.
Gemenskap, samarbete och ansvar, som är väsentliga delar i social fostran,
skall utvecklas genom all barnen deltar i vardagsarbetet. Grundförutsättningen
för inlärning under förskoleåldern är den konkreta upplevelsen. Barnens förmåga
till abstraktioner ökar i takt med mognad och ålder.

Barnens värld bör inte isoleras från vuxnas liv och arbele.
Liksom i samhället i övrigt behöver barn ha en funktion i förskolan och erfara
att de är delaktiga i de vuxnas liv. Barnen bör efter ålder och förmåga tillsammans
med de vuxna få delta i och ta ansvar för olika dagliga sysslor inne och ute.
Det gäller uppgifter som l.ex. matlagning, disk, tvätt, städning, reparationer,
trädgårdsskötsel, växtodling och att gå ärenden. Barnen bör också få tillfälle
att se vuxna i arbele genom besök på olika arbetsplatser. På detta sätt kan
barnen få del av en omvärld som berikar deras egna lekar och skapande.

Leken måste få stort utrymme i förskolebarnens liv och i
barnomsorgens dagliga verksamhet. I många av barnens lekar ser man kopplingen
mellan lek och arbele. I den fria leken bearbetar barnen sina konflikter och
upplevelser. Därför bör leken ges mycket lid. De vuxna bör finnas i närheten
för alt stödja, stimulera och inte minst lära av barnens lek. Barnomsorgen har
en vikiig uppgift i att ge förutsättningarna för alt barns lekkultur hålls
levande och utvecklas.

Den spontana leken är ett viktigt mått på barns
välbefinnande och utveckling. En annan funktion har de olika regellekar som
barn i alla lider lärt av äldre kamrater och vuxna. Den organiserade leken i
barnomsorgens verksamhet skall därför ge barnen del av den gemensamma lekkullur
av sånger, danser, rim och ramsor, regler, sagor och berättelser som länge
bundit samman generationerna.

En annan vikiig del av innehållet i barnomsorgen är den
skapande verksamheten. Förskolans pedagogiska verksamhet har av tradition fäst
stor vikt vid aktiviteter för, med och av barn inom musik, dans, teater, bild
och form och litteratur. Detla måste tillvaratas och medvetet utvecklas med
utgångspunkt i de skiftande sociala och kulturella miljöer där barnomsorgen
finns.

Jag vill i detta sammanhang nämna den rapport från statens
kulturråd som överlämnades till regeringen år 1982 med ideér och förslag om hur
kulturen i förskolan kan utvecklas (Rapport från statens kulturråd 1982:5.
Kultur i förskolan). En genomgående tanke är att kultur inte kan särskiljas
från övrig verksamhet utan måste ses som en dimension av all verksamhet i
förskolan. En utgångspunkt är barns behov av att genom egna erfarenheter skaffa
sig kunskaper om omvärlden. Estetiska aktiviteter bidrar till att stärka barns
förmåga alt upptäcka mer, urskilja allt fler nyanser i tillvaron och all
uttrycka

Prop.
1984/85:209 12

sig på ett mångsidigt sätt. Verksamheter som knyter an
till kulturarv och traditioner ger barn förankring och trygghet i den miljö de
växer upp i. Kullur i förskolan är också viktig för alt motverka negativa
effekter av den kommersiella påverkan som barn ofta utsätts för. Mot denna
bakgrund är del angelägel alt barn redan i förskolan ges rika tillfällen till
skapande verksamhet och kommer i kontakt med ett levande kullurliv.

Under 1970-talel har en generellt sett väl fungerande
pedagogisk verksamhet utvecklats för de yngsta barnen i daghemmen. Verksamheten
för barn i åldern 1-3 år har varil föremål för ett särskilt utrednings- och
utvecklingsarbete av Familjestödsutredningen som avlämnat betänkandet (SOU
1981:25) Bra daghem för små barn. Det är viktigt att de erhållna kunskaperna om
de yngsta barnens behov och förutsättningar och hur dessa skall mötas i
daghemmet vidmakthålls och vidareutvecklas.

Debatten om förskolans innehåll har under senare lid mera
rört hur de något äldre barnens sociala och intellektuella kapacitet kan las
tillvara och utvecklas i förskolan. Hela förskoleåldern är en intensiv period
av utveckling. Barns behov av vuxenkontakter, omsorg och pedagogisk handledning
ändrar dock karaktär varefter barnet blir äldre och självständigare. Därför är
del väsentligt att barnen får möta nya utmaningar och vidgade perspektiv och
att de successivt får utveckla självständighet, initiativ och eget ansvar.

Viktigt är också alt beakta att barn har olika behov och
behöver stöd och stimulans i oHka avseenden. Förskolan skall vara ett
komplement till hemmet och lill barnens sociala och kulturella miljö. Detla
innebär att verksamheten kan behöva utformas på olika sätt i olika
bostadsområden, alt vissa barn kan behöva särskilt slöd alt utveckla sin sociala
kapacitet, andra sina språkliga och intellektuella kapaciteter.

Att inlärning främst sker genom lek och arbele i naturliga
sammanhang bör vara utmärkande för den pedagogiska verksamheten. Barnen bör få
en kunskaps- och erfarenhelsgrund i förskolan som är anpassad lill deras olika
utvecklingsnivåer och egen miljö. Verksamheten bör utformas så alt den
stimulerar barnen till alt aktivt utforska omvärlden. Inlärningen i förskolan
bör ske dels i anslutning till barnens egna upplevelser och frågor och dels på
ett planerat sätl ge barnen kunskaper om olika företeelser i närmiljön som är
väsentliga för barnen all känna till.

Barns kommunikationsförmåga omfattar socialt samspel och
förmåga all uttrycka sig genom språk, bild, musik och rörelse. Det samband som
finns mellan barns motoriska utveckling och deras självkänsla och
intellektuella utveckling bör uppmärksammas. Förskolan bör ge alla barn en akliv
språkstimulans samt en grundläggande begreppsbildning som förbereder läsning,
skrivning och räkning. Ell särskilt ansvar har förskolan i detta avseende för
barn som kommer från språkligt eller socialt eftersatta miljöer. Men även de
barn som visar språklig mognad och vilja alt läsa och skriva bör få stöd och
stimulans för detta i förskolan.

Prop.
1984/85:209 13

Den pedagogiska planeringen av förskolans verksamhet, för
vilken personalen ansvarar i samråd med föräldrarna, bör på ett målinriktat och
strukturerat sätt anpassas lill barns behov, ålder och utvecklingsnivå. Kraven
på struktur i förskoleverksamheten bör vara större allt efter som barnen blir
äldre.

En uppstramning av innehållet i förskolan med hjälp av
successiva inlärningsmål i förhållande lill det enskilda barnets och
barngruppens fillväxlprocess bör leda fill att innehållet i verksamheten över
tiden visar en utvecklingslinje från del enkla till det mer komplexa.

Verksamheten under dagen bör växla mellan aktiviteter i
storgrupp, i smågrupper eller individuellt. Gruppsammansättningen kan utgå frän
personalens bedömning av barnens behov, förutsättningar och intressen, men
också från barnens egna önskemål och spontant bildade lekgrupper.

Det ligger i förskolans uppgift att stimulera varje barns
utveckling utifrån barnets egna förutsättningar och behov utan inriktning på
jämförande prestationer. Vissa riktmärken för vad förskolan bör ha givit barnen
av kunskaper och färdigheter inför övergången till skolan kan dock vara
angeläget all ange. Exempel på detla är

-
att kunna ta
emot instruktioner och information i grupp,

-
att kunna
uttrycka sig i fullständiga meningar, ha ordförståelse och kunna vissa begrepp
som l.ex. över-under, före-efter, stor-storre-störst,

-
att ha fått
viss kännedom om sitt bostadsområde, hemland, andra länder,

-
att ha viss
kunskap om naturen,

-
alt under
ledning och i samarbete ulföra gemensamma vardagssysslor,

-
att ha fillägnat
sig sånger, lekar, sagor och berättelser,

-
att kunna
hantera enkla verktyg och redskap,

-
att ha
utvecklat kompetens och självständighet när det gäller påklädning, hygien och
måltider.

Förskolan kan genom en mer strukturerad verksamhet för de
äldre barnen lägga en god grund för arbetet i skolan. Sett från barnens
utgångspunkter måste förskolan och skolan utgöra delar i en helhet där hänsyn
bör tas lill barnens successiva utveckling och till del förhållandet att barnen
utvecklas i olika takt. En gemensam syn på barns utveckling och inlärning
behöver arbetas fram i förskolan och skolan. Större överensstämmelse behöver
också skapas när det gäller arbetssätten i förskola och skola. Frågan om
samverkan mellan förskola och skola utreds f.n. av Förskola-skola-kommiltén.
Det finns, som jag nämnt inledningsvis, anledning att närmare återkomma till
samspelet mellan förskolans och skolans innehåll och arbetsformer efter del att
kommitténs förslag presenterats och remissbehandlats. Det kan gälla frågor som
berör fortbildning av personalen samt områden som ur detla perspektiv särskilt
behöver beaktas i pedagogiska program för förskolan.

Prop.
1984/85:209 14

Pedagogiskt program för förskolan

Med detta har jag velat peka på några grundläggande drag
för mål, innehåll och arbetssätt i vår barnomsorgsverksamhet som bygger på
såväl gamla traditioner som nyvunna erfarenheter under 1970-lalels utbyggnadsperiod.
Jag anser all det nu är av största vikt att förskolan får ett pedagogiskt
program fastlagt. Jag ser det därvid som väsentligt att alla barn oavsett om de
vistas i daghem, deltidsgrupp eller öppen förskola - helt eller delvis - får
del av det pedagogiska programmet för förskolan. Jag avser att återkomma till
regeringen med frågan om uppdrag till socialstyrelsen att utarbeta ett sådant
program.

Socialstyrelsen har påbörjat ett arbete som syftar till
ett pedagogiskt program för förskolan och som omfattar verksamheter för barn
från 1 till 7 års ålder. År 1983 publicerades ett programförslag som
remitterades till bl.a. ett stort antal kommuner. Remissammanställningen pågår f.n.
I programförslaget görs en översiktlig strukturering av ett tänkbart innehåll
i förskoleverksamheten som kan anpassas till olika åldrar och till barnens egen
miljö. Innehållet är indelat i fem ämnesområden. Det framhålls dock särskilt
att förskolan skall ha ett temainriktat arbetssätt och att dessa teman kan
omfatta flera ämnesområden, Detla innebär att den övergripande planeringen av
aktiviteter utgår från ett tema, som håller ihop innehållet för samtliga barn i
gruppen. Ett tema kan ha kulturell innebörd, röra natur, leknik eller samhälle
och fortgå under längre eller kortare tid.

Del pedagogiska programmet för förskolan bör enligt min
mening ange ramarna för den verksamhet som bedrivs. Programmet måste redovisa
förskolans mål samt principer för innehåll och arbetssättet. Programmet bör
utformas så att det kan tjäna som underlag för kommunernas ledning, utveckling
och utvärdering av den pedagogiska verksamheten och för personalens pedagogiska
planering.

Om del pedagogiska programmet skall kunna genomföras och
bli verkningsfullt bör det anpassas till lokala förutsättningar och behov. Detla
bör ske genom utarbetande av kommunala riktlinjer - till vilka jag senare
återkommer - och genom förskolepersonalens egen pedagogiska planering.

De kommunala riktlinjerna för förskolans pedagogiska
verksamhet skall vara kommunernas instrument för ledning och utveckhng. Syfte
bör vara att åstadkomma en lokal anpassning genom att ange förutsättningar och
preciseringar för programmets genomförande och förskolepersonalens arbete.

Den pedagogiska planeringen bör utföras av personalen i
den enskilda förskolan. Detta bör ske inom de ramar som anges i del pedagogiska
programmet och med de förutsättningar som anges i de kommunala riktlinjerna.
Pedagogisk planering innebär all förskolepersonalen med kännedom om den egna
barngruppen utformar den pedagogiska verksamheten med utgångspunkt i barnens
livsvillkor, erfarenheter och behov.

Prop.
1984/85:209 15

Pedagogiskt ledningsansvar

Frågan om föreståndarens uppgift och ställning i
barnomsorgens förskoleverksamhet har varit föremål för olika uppfattningar
under senare år. Barnslugeulredningens betoning av att personalen skulle arbeta
i arbetslag, som var ett värdefullt nytänkande i början av 1970-talel, gjorde
att föreslåndarrollen kom alt ifrågasättas. Denna hållning har så småningom
omprövats.

I dag framstår det som mera självklart att verksamheten
kräver ett pedagogiskt ledningsansvar och att detta bör innehas av
föreståndaren. 1 föreståndarens uppgift ingår att tillse att verksamheten
planeras på ett målinriktat sätl och att detla sker i samråd med föräldrarna. Varje
barnomsorgsenhet bör finna lämpliga former för föräldrarnas medverkan i den
pedagogiska planeringen.

Personalens fortbildning

De förändringar och den kvalitetsutveckling av
barnomsorgen som ett pedagogiskt program innebär påverkar personalen inom verksamheten.
Grundutbildning, vidareutbildning och fortbildning är av central betydelse när
det gäller att utveckla kvaliteten inom barnomsorgen.

Grundutbildning är en långsiktig väg att påverka
verksamhetens inriktning. Fortbildning ger effekt på kortare sikt i ett
förändringsskede.

Barnslugeulredningen föreslog att den årliga regelbundna
fortbildningen skulle utgöra 30 limmar för varje anställd inom förskolan.
Riksdagen hänsköl frågan lill arbetsmarknadens parter att reglera genom avtal.
Något sådant avtal har ännu inte träffats. En stor del av landets kommuner har
emellertid de senaste åren legat nära den rekommenderade omfattningen på 30
limmar för varje anställd och år.

Jag vill i delta sammanhang särskilt framhålla den
betydelse som barnomsorgspersonalens möjligheter lill fortbildning har för en
kvalitativ utveckling av verksamheten. För alt erforderlig fortbildning skall
var möjligt all genomföra är del angeläget att finna former för denna som inte
är alltför kostnadskrävande. En möjlighet som jag vill peka på är att
fortbildningen förläggs till lider när beläggningenär låg i verksamheten, l.ex.
i anslutning till semestrar eller lill sommaruppehåll.

Socialstyrelsen bör utarbeta studiepaket och annat
vägledande material i anslutning till det pedagogiska programmet som kan
ställas till kommunernas förfogande. Dessa studiepaket bör vända sig till de
olika verksamhetsformerna daghem, dellidsgrupp, familjedaghem knutet lill
öppen förskola och öppen förskola.

Prop.
1984/85:209 16

2.4 Riktlinjer för barnomsorgen

Min bedömning: Kommunen bör besluta om riktlinjer för
barnomsorgens förskoleverksamhet som är anpassade lill lokala förhållanden. 1
riktlinjerna bör anges vilka resurser som erfordras för alt nå uppställda mål.

Skälen för min bedömning: För att ell pedagogiskt program
för förskolan skall kunna fylla sitt syfte på bästa sätt bör del enligl min
mening ange ramarna för innehållet i barnomsorgen. Programmet måste dock
anpassas fill lokala förutsättningar och behov i kommunerna. Därför bör
kommunerna utarbeta kommunala riktlinjer för barnomsorgens pedagogiska
innehåll. Ett sådant arbete pågår redan i många kommuner.

Jag vill understryka att riktlinjerna bör utformas så att
barnomsorgsverksamheten särskilt kompletterar barnens egen sociala och
kulturella miljö. I riktlinjerna bör också anges vilka resurser som erfordras
för att nå uppställda mål.

Kommunen bör i sina riktlinjer ange förutsättningarna för
personalens pedagogiska planering av verksamheten.

2.4.1 Organisationen av barnomsorgen

Det statsbidragssystem för barnomsorgen som infördes den 1
januari 1984 syftar till alt ge kommunerna stor frihet att utforma sin
barnomsorg så att de lokala förutsättningarna kan las tillvara. Del är
nödvändigt att befinthga resurser kan utnyttjas effektivt samtidigt som utrymme
ges för alt utveckla verksamhetsformer anpassade lill barnfamiljernas behov av
en kvalitativt god barnomsorg.

Jag har tidigare pekat pä behovet av att mål, innehåll och
arbetssätt i barnomsorgens förskoleverksamhet fastställs i ett pedagogiskt
program för förskolan, som bildar en ram för verksamheten i landet.

Däremot bör organisationen av den kommunala barnomsorgen
enligt min mening beslutas av kommunen. Del finns i dag en relativt god
erfarenhets-grund att bygga på i kommunerna när del gäller barnomsorgens
organisation. Den lokalkännedom som finns i den enskilda kommunen är nödvändig
för alt en flexibel resursfördelning skall kunna tillämpas så att resurser kan styras
dit de bäst behövs.

Därför är det viktigt att ansvaret för barnomsorgens
organisation vilar på kommunen. Del innebär att kommunen beslutar om
fördelningen mellan barnomsorgens olika verksamhetsformer och även i övriga
frågor av organisatorisk art, l.ex. när det gäller barngruppernas slorlek,
personaldimensionering, extra resurser för barn i behov av särskilt stöd, lokalulform-ning
och öppethållande.

Prop.
1984/85:209 17

Socialstyrelsen bör dock även fortsättningsvis noggrant
följa utvecklingen i kommunerna i dessa frågor.

Att kommunen har ett huvudansvar för barnomsorgens
organisation strider inte mot den uppfattning jag tidigare framfört om behovet
av alternativa barnomsorgsformer. Alt föräldrar sluter sig samman och i
kooperativa former svarar för omsorgen av sina barn anser jag vara positivt.
Alt ideella organisationer av olika slag startar och driver barnomsorgsverksamheter
är också av värde. Dessa alternativ till kommunal barnomsorg kan ge viktiga impulser
till den kommunala verksamheten.

2.5 Genomförande av utbyggnaden

Mitt förslag: Barnomsorgen byggs ul så att alla barn vars
föräldrar så önskar kan erbjudas plats från ett och ett halvt års ålder till
dess de börjar skolan senast år 1991.

Skälen för mitt förslag: Ett fastläggande av principen om
alla barns rätt att fr.o.m. ett och ell halvt års ålder delta i kommunal
förskoleverksamhet, enligt vad jag tidigare har föreslagit, innebär att
barnomsorgen byggs ut så att alla barn vars föräldrar så önskar skall kunna
erbjudas plats. Utbyggnaden bör därvid ske i sådan takt att
barnomsorgsverksamheten är fullt utbyggd senast år 1991. Som jag fidigare
framhållit, avser jag att senast vid denna tidpunkt återkomma till regeringen
om en lagstiftad rätt lill förskola för alla barn.

För de barn vars föräldrar förvärvsarbetar eller studerar
är det i första hand fråga om behov av barnomsorg i daghem eller familjedaghem.
För övriga barn avses öppen förskola eller deltidsgrupp. Som jag tidigare anfört
ser jag det som en naturlig utveckling alt kommunerna mer generellt öppnar
deltidsgrupperna för de fyra- och femåringar som inte finns i daghemmen. För
sexåringarna finns redan denna möjlighet.

F.n. finns totalt ca 570 000 barn i åldrarna ett och ett halvt
t.o.m. sex och ett halvt år. Av dessa barn är f.n. 266 000 barn inskrivna i
daghem eller familjedaghem och ca 78 000 barn finns i deltidsgruppsverksamhet.
Vidare finns ca 640 öppna förskolor i 200 kommuner. Om man antar att ca 50 barn
har möjlighet att besöka någon av dessa öppna förskolor har ca 32 000 barn
tillgång lill sådan verksamhet i dag. Bland barn under ell och ett halvt år är
ca 19 000 barn inskrivna i daghem eller familjedaghem.

Med ledning av SCB:s senaste undersökning om efterfrågan
på barnomsorg (1982/83) beräknar jag att totalt ca 380 000 barn i åldrarna ett
och ett halvt år t.o.m. de börjar skolan har föräldrar som förvärvsarbetar
eller studerar. Av dessa beräknas 307 000 efterfråga barnomsorg i daghem eller
familjedaghem. Detla innebär all del för barn i dessa åldrar i dag saknas plats
för ca 41 000 barn i daghem eller familjedaghem.

Prop.
1984/85:209 18

Jag föreslår således alt barnomsorgen i daghem och
familjedaghem byggs ul så alt alla barn över ett och ett halvt års ålder med
förvärvsarbetande och studerande föräldrar kan erbjudas sådan plats år 1991.
Det totala utbyggnadsbehovet av daghem och familjedaghem under hela
utbyggnadsperioden 1987-1991 beräknar jag till nära 55 000 inskrivna barn. Jag
har då förutsatt en viss ökning av den kvinnliga förvärvsfrekvensen under
perioden och att kommunerna under åren 1985 och 1986 bygger ut barnomsorgen i
enlighet med sina planer. Jag har då även utgått ifrån att antalet inskrivna
barn under ett och ett halvt års ålder inte minskar.

Bland förskolebarn över ett och ett halvt års ålder finns
drygt 325 000 barn som inte är inskrivna i daghem eller deltidsgrupp. Jag
räknar med att en stor del av dessa barn kommer att utnyttja rätten lill deltagande
i öppen förskola eller dellidsgrupp. Det är dock realistiskt all anta att en
viss andel av barnen inte kan eller önskar delta i verksamheten. Mot denna
bakgrund och på grundval av befintlig befolkningsstatistik, aktuella
befolkningsprognoser och antaganden om förvärvsfrekvensens utveckling har jag
beräknat del totala utbyggnadsbehovet i landet åren 1987 - 1991 lill drygt 170
000 barn i den öppna förskolan och dellidsgrupper. Jag har då utgått ifrån att
en viss utbyggnad av öppna förskolor och deltidsgrupper sker under åren 1985
och 1986.

Del är självklart att en utbyggnad av den omfattning jag
har redogjort för måste åstadkommas genom en planmässig utbyggnad under ett anlal
år. Jag förordar således att regeringen föreslår riksdagen att godkänna principen
att barnomsorgen byggs ut så alt alla barn vars föräldrar så önskar kan
erbjudas plats i daghem eller familjedaghem eller får möjlighet att delta i
verksamhet i öppen förskola eller deltidsgrupp senast år 1991.

För alt närmare bedöma omfattningen av behovet anser jag
alt statistiska centralbyrån bör få i uppdrag att årligen genomföra eflerfrågeundersökning-ar
av den typ som gjordes åren 1980 och 1982/83. Dessa undersökningar visar,
förutom för landet som helhet, för varje kommun den aktuella efterfrågan på
plats i daghem och familjedaghem. Jag avser att återkomma till regeringen i den
frågan.

Sammanfattningsvis förordar jag att den faktiska
utbyggnaden av barnomsorgen under femårsperioden sker på följande sätt.
Behovet av barnomsorg i daghem och familjedaghem, öppen förskola och
deltidsgrupp mäts fr.o.m. 1985/86 årligen genom efterfrågeundersökningar. Med
ledning av dessa undersökningar skall kommunen bygga ul barnomsorgen till full
behovstäckning senast år 1991. Det innebär exempelvis alt behovet tillgodoses
genom all barnomsorgen byggs ul med 1/5 varje år. Antalet barn som årligen kan
erbjudas att delta i de olika verksamhetsformerna bestäms dock av kommunen. Jag
vill som en utgångspunkt för kommunernas egna beräkningar av utbyggnadsbehovet
redovisa några exempel på hur utbyggnaden kan genomföras. Exemplen visar
utbyggnadstakten när behovet är statiskt, när det ökar och när det minskar.

Prop. 1984/85:209 Ex 1 Behovet är statiskt

19

År

1986

1987

1988

1989

1990

Behov av nya platser Utbyggnad Antal platser under
efterföljande år

100

1/5

20

80

1/4

20

60

1/3

20

40

1/2

20

20

1/1

20

Ex 2
Behovet ökar

År

1986

1987

1988

1989

1990

Behov av nya platser Utbyggnad Antal platser under
efterföljande år

100

1/5

20

120

1/4

30

100

1/3

33

90

1/2

45

50 1/1

50

Anm. Behovet som år 1986 är 100 ökar alltså med 40 år
1987, Eftersom 20 platser byggs blir återstående behov 120 osv.

Ex 3 Behovet minskar (dvs. utöver utbyggnad)

År 1986 1987 1988 1989 1990

Behov av
nya platser

100

70

40

20

0

Utbyggnad

1/5

1/4

1/3

1/2

Antal
platser under

efterföljande
år

20

17

13

10

0

Anm. Behovet som år 1986 är 100 minskar alltså med 30 år
1987, Eftersom 20 platser byggs minskar således behovet med 10 utöver vad som
följer av utbyggnaden,

2.6 Statsbidrag till barnomsorgen

2.6.7 Nuvarande regler

Del nuvarande statsbidragssystemet för barnomsorgen trädde
i kraft den 1 januari 1984 (prop. 1983/84:9, SoU 12, rskr 43). Enligt detla
system utgår ett bidrag per inskrivet barn i daghem, fritidshem och
familjedaghem kombinerat med ett bidrag per årsarbetare i daghem och
fritidshem.

Ett särskilt bidrag lämnas för barn med behov av särskilt
stöd beräknat i förhållande lill antalet inskrivna barn i daghem och
fritidshem. Vidare omfattas även den öppna förskolan av statsbidragsgivningen.
Följande bidragsbelopp gäller fr.o.m. den 1 januari 1984:

a) Daghem

för varje barn inskrivet heltid

(minst 7 tim./dag) 22 000 kr.

för varje barn inskrivet deltid

(mellan 4 och 7 tim./dag) 11000 kr.

b) Fritidshem; för varje inskrivet barn 7 000 kr.

Prop.
1984/85:209 20

c) Bidrag per årsarbetare i daghem och

fritidshem 30 000 kr.

d) Familjedaghem

för varje barn inskrivet heltid

(minst 7 fim./dag) 15 000 kr.

för varje barn inskrivet deltid

(mindre än 7 tim ./dag) 7 500 kr.

e) Öppen förskola; per enhet 50 000 kr.

f) Barn med behov av särskilt stöd:

Bidrag för vart 10:e inskrivet barn i

daghem och fritidshem 6 000 kr.

Bidrag per inskrivet barn i daghem och fritidshem kan även
lämnas till kommunen för verksamhet som har annan huvudman än kommunen under
förutsättning alt daghemmet eller fritidshemmet finns angivet i kommunens barnomsorgsplan.
Därutöver kan bidrag lämnas med 30 000 kr. per avdelning under förutsättning
att huvudmannen för verksamheten är en organisation eller annan
sammanslutning, alt verksamheten drivs utan vinstsyfte och att den faktiska kostnaden
för anställd personal uppgår till minst detta belopp.

Vidare avsätts årligen 30 milj. kr. för utveckling och
förnyelse av barnomsorgen. Dessa medel fördelas av regeringen efter ansökan hos
socialdepartementet.

2.6.2 Allmänna utgångspunkter

Del statsbidragssystem som infördes år 1984 har givit
kommunerna bättre möjligheter än tidigare all finna lokala lösningar som är
anpassade efter den aktuella efterfrägesituationen, vilket i sin lur synes leda
till ett alltmer förbättrat resursutnyttjande utan att de sociala och
pedagogiska målen för verksamheten blir eftersatta. Bidragssystemet har också
främjat en fortsall utbyggnad av barnomsorgen i kommunerna.

Svenska kommunförbundet har genom en enkät till samtliga
kommuner våren 1984 sökt kartlägga vilka effekter det nya statsbidragssystemet
kan förväntas ge upphov lill.

Enkätresultatet visar bl.a. alt många kommuner vidtagit
eller planerar att vidta åtgärder som en direkt följd av det nya
bidragssystemet. Som exempel har barngrupperna utökats något för att förbättra
resursutnyttjandet och intagningsreglerna anpassats till de nya timgränser som
gäller för helt resp. halvt bidrag. Vidare har avgiftsreglerna förändrats i
många kommuner.

Enkätsvaren visar att stalsbidragsulfallei för kommunerna
är avhängigt fördelningen mellan olika omsorgsformer och fördelningen mellan
hel- och deltidsbarn. Sålunda blir bidragsutfallet bättre ju högre andel
daghemsbarn och ju högre andel heltidsbarn kommunen har. Många kommuner anser
det svårt att alltför snabbt ändra fördelningen mellan daghem och familjedag-

Prop.
1984/85:209 21

hem. 1 vissa fall kanske del inte alls skulle vara
lämpligt med en omfördelning mellan dessa barnomsorgsformer l.ex. när det finns
stora glesbygdsområden inom kommunen.

Vissa effekter av det nya statsbidragssystemet kompenseras
i skalleutjäm-ningsbidraget fr.o.m, år 1986. För de kommuner som har en
särskilt utsatt ekonomisk situation kan hänsyn tas till omfördelningseffekter
av de nya bidragssystemen för barnomsorg och äldreomsorg vid prövning av extra skalteutjämningsbidrag
hösten 1985.

Den ökning av antalet inskrivna barn i barnomsorgen som
kan beräknas för år 1984 visar att bidraget under det första bidragsårel
inneburit ett förbättrat resursutnyttjande och en kraffig utbyggnad av
verksamheten som helhet. Kommunernas barnomsorgsplaner visar också på en
fortsatt utbyggnad av daghem och familjedaghem.

Enligt min mening är de effekter av det nya
statsbidragssystemet som nu kan bedömas gynnsamma. Detta gäller inte minst den
ökade friheten för kommunerna att finna lokala lösningar. Mina förslag i det
följande bygger på dessa erfarenheter. Jag vill i detta sammanhang peka på
vikten av att förändringar av antalet barn i grupperna inte bör göras utan att
detta föregåtts av noggranna undersökningar av varje daghems förutsättningar
för detta. Jag förordar att de medel som kan ställas till förfogande för ökade
bidrag till kommunerna för barnomsorgen disponeras så att de dels kompenserar
för vissa obalanser i det nuvarande statsbidragssystemet, dels medverkar lill
att ytterligare stimulera lill en fortsatt utbyggnad av barnomsorgen.

Mitt förslag om att rätten till barnomsorg i vissa fall
även skall omfatta rätt till dellagande i öppen förskola eller i deltidsgruppsverksamhet
har inneburit att jag även sett över del nuvarande statsbidraget till den öppna
förskolan saml att jag övervägt frågan om statsbidrag till deltidsgrupper. Jag
har vidare gjort vissa överväganden om statsbidragen till föräldrakooperativa
barnomsorgsformer m.fl.

Jag vill mot denna bakgrund redovisa följande förslag till
förändringar av statsbidragssystemet.

2.6.3 Anordningsbidrag

Mitt förslag: Det nuvarande tillfälliga anordningsbidraget
lill daghem och fritidshem förlängs till alt gälla även budgetåret 1985/86.

Skälen för mitt förslag: För att underlätta för kommunerna
att bygga ul barnomsorgen föreslår jag alt det nuvarande tillfälliga
anordningsbidraget även får utgå under budgetåret 1985/86, Bidraget bör utgå
med 300 000 kr. per avdelning, vid ombyggnad dock med högst 50 % av de faktiska
kostnaderna.

Prop.
1984/85:209 22

Jag föreslår att bidraget administreras av socialstyrelsen.
Före igångsättningen av arbetena skall arbetsförmedlingen höras. Jag föreslår
att 100 milj. kr. avsätts för ändamålet. Jag avser att återkomma till
regeringen i samband med tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1985/86 med förslag om anslagsmedel.

2.6.4 Statsbidrag till öppen förskola, dehidsgrupp och
alternativa barnomsorgsformer

Mitt förslag: För anställda i öppen förskola, deltidsgrupp
eller i enskilda daghem eller fritidshem skall utgå ett statsbidrag per
årsarbetare enligt samma principer som gäller för kommunalt anställda i daghem
och fritidshem. Bidragsförändringarna skall gälla fr.o.m. år 1986.

Skälen för mitt förslag: Statsbidrag till den öppna
förskolan utgår f.n. med ett visst belopp för varje enhet som hålls öppen minst
tre dagar per vecka. Bidraget uppgår till 50 000 kr. per år om enheten hålls
öppen fem dagar per vecka, till 40 000 kr. per år om den hålls öppen fyra dagar
per vecka och till 30 000 kr. per år om enheten hålls öppen tre dagar per
vecka.

Systemet med öppna förskolor har införts för alt ge hemarbetande
föräldrar och deras barn samt dagbarnvårdarna och deras barn möjlighet alt
träffas och tillsammans med personalen i den öppna förskolan utveckla en
pedagogisk verksamhet. Den öppna förskolan har utvecklats successivt och blivit
en allt viktigare resurs för de hemmavarande barnen och deras föräldrar liksom
för dagbarnvårdarna och deras barn.

År 1977 fanns ett femtiotal öppna förskolor i landet.
Därefter har utbyggnaden fortsatt och i början av år 1984 fanns totalt 573
öppna förskolor i 180 kommuner. Fr.o.m. år 1984 har verksamheten varit stalsbidragsberättigad.
Intresset för verksamheten har ökat, vilket bl,a, visar sig i att 200 kommuner
söker statsbidrag för år 1984 för sammanlagt 637 öppna förskolor. Ett anlagande
om att varje öppen förskoleenhet besöks av ca 50 barn i genomsnitt per vecka
innebär att ca 32 000 förskolebarn deltog i den öppna förskolans verksamhet
under år 1984.

Till dellidsgrupper utgår inget statsbidrag. Kommunerna
skall enligt 14 § socialtjänstlagen (1980:620) anvisa plats i förskola för barn
fr.o.m. höstterminen det år då barnen fyller sex år. För barn som fåll
uppskjuten skolgång skall kommunerna dessutom anvisa plats i förskola.

Deltidsgrupperna bedrivs vanligen i form av en tretimmarsverksamhet
varje dag under höst- och vårterminer. Den riktar sig främst till sexåringar
som har hemarbetande föräldrar eller till barn som vistas i familjedaghem, I
vissa kommuner las även yngre barn emot i verksamheten.

Förskolan kan delas upp på två år i de fall barnen l.ex.
har långa restider. I dessa fall skall förskolan omfatta minst 700 timmar och
platsen skall anvisas

Prop.
1984/85:209 23

fr.o.m. höstterminen det år då barnen fyller fem år.

Vid slutet av år 1983 var enhgt SCB (SM S 1984:16) ca 82
800 barn inskrivna i deltidsgrupp. Därav dellog ca 76 000 barn i grupper som
omfattade minst 15 timmar per vecka och ca 6 800 barn i grupper som omfattade
10-14 timmar per vecka. Av det totala antalet inskrivna barn var 1 % sju år
eller äldre, 81 % sex år, 16 % fem år och 2 % fyra år.

Verksamheten med deltidsgrupper har inte hitfills varil stalsbidragsberättigad.
Skälen till detta har bl.a. varit att det i första hand har gällt att genomföra
en utbyggnad av verksamheten i daghem, fritidshem och familjedaghem. De mål som
jag nu har angivit för barnomsorgen innebär att alla barn år 1991 skall har
rätt till någon form av förskoleverksamhet. Om deltidsgrupperna skall kunna
svara mot de förväntningar som jag har angivit vad gäller utbyggnaden fram till
år 1991 ser jag det som angeläget alt den nu kan bli stalsbidragsberättigad
från år 1986.

Kommunernas kostnader för verksamheten i dellidsgrupper
liksom i öppna förskolor utgörs lill största delen av personalkostnader. Det
kan dessutom ofta vara så att personalen som tjänstgör inom barnomsorgen har
placering inom flera olika delar av verksamheten. De kan l.ex. vara anställda
för all arbeta både i dellidsgrupp och fritidshem eller i deltidsgrupp och
daghem.

Statsbidraget till den öppna förskolan utgår som jag nämnt
med ett visst belopp per enhet. 1 vissa kommuner har det visal sig svårt alt få
barnunderlag till en enhet som kan hålla öppet så mycket att den kan bli stalsbidragsberättigad.
Detta har inneburit att l.ex. barn i glesbygd måste resa långa sträckor för alt
delta i den öppna förskolan. I andra fall har det inneburit att man inte
startat någon verksamhet.

Ett ärsarbetarbidrag skulle ge kommunerna möjlighet att
samordna sina personalinsatser inom barnomsorgen på ett bättre sätt än
tidigare. Samfidigl skulle det även underlätta kommunernas adminislrafion av slatsbidragsan-sökningar.
I dag krävs att personalkostnader för deltidsgruppernas och den öppna
förskolans personal räknas bort från kommunernas lönekostnader innan kommunen
söker statsbidrag.

Jag föreslår därför alt det nuvarande statsbidraget per
årsarbetare i daghem och fritidshem utvidgas till att gälla även per
årsarbetare i öppna förskolor och deltidsgrupper som är intagna i kommunens barnomsorgsplan.
Det nya statsbidraget till öppen förskola ersätter således det nuvarande
bidraget som utgått per enhet i öppen förskola.

Det finns f.n. totalt i landet ca 200 avdelningar i
enskilda daghem/ fritidshem, dvs. alternativa barnomsorgsformer som är statsbidragsberättigade.
Statsbidrag utgår under förutsättning all dessa daghem resp. frifidshem finns
upptagna i kommunens barnomsorgsplan och att den som driver verksamheten är en
sammanslutning av föräldrar som gemensamt lar ansvaret för sina egna barn eller
har anknytning till en ideell organisation. Statsbidraget per barn utgår i
dessa fall med samma belopp och efter samma

Prop.
1984/85:209 24

lidsregler som gäller för kommunala daghem och fritidshem.
Del bidrag som utgår med 30 000 kr. per helårsarbetare som är direkt sysselsatt
i barngrupp i kommunala daghem eller fritidshem utgår i stället i form av ett
bidrag på 30 000 kr. för en årsarbetare per avdelning.

Bidragen till alternafiva barnomsorgsformer som är
berättigade till statsbidrag bör jämställas med bidrag som utgår till
kommunernas barnomsorg. Jag föreslår därför all del även lill alternativa
barnomsorgsformer bör utgå ett statsbidrag med 30 000 kr. per år för varje helårsarbelare
som är direkt sysselsatt i barngrupp i enskilt daghem eller fritidshem. Det nu
gällande avdelningsbidraget upphör därmed.

De föreslagna bidragsförändringarna bör gälla fr.o.m. den
1 januari 1986.

2.6.5 Övriga bidragshöjningar

Mitt förslag: Statsbidraget för barn inskrivna 4-7 timmar
i daghem höjs med 1 500 kr. till 12 500 kr. per barn och år och statsbidraget
till barn som är inskrivna 7 timmar eller mer i familjedaghem höjs med 1 500
kr. fill 16 500 kr. per barn och år. Statsbidraget till barn med behov av
särskilt stöd höjs med 1 500 kr. till 7 500 kr. för vart 10:e barn i daghem och
fritidshem. Bidragshöjningarna skall gälla fr.o.m. år 1986.

Skälen för mitt förslag: Det nya statsbidraget för
barnomsorgen har inneburit alt kommunerna i vissa fall fält högre kostnader
särskilt för barn som är inskrivna på deltid i daghem samt för barn som är
inskrivna på helfid i familjedaghem.

I vissa kommuner önskar en stor del av föräldrarna att
deras barn skrivs in för sex limmars vistelse per dag i daghem. Kommunerna får
halvt statsbidrag för dessa barn. Resultatet har blivit all barnen i stället
erbjuds att bli inskrivna i familjedaghem.

För barn som har långa vislelsefider har kommunerna fåll
en sämre kostnadstäckning när barnen är inskrivna i familjedaghem än i daghem.
Samtidigt finns del barn som har så långa eller så oregelbundna vistelsetider
eller bor så långt från daghemmen all de lämpligen bör vara inskrivna i
familjedaghem.

Jag föreslår således all bidraget lill barn som är på
deltid (4-7 limmar) i daghem ökas med 1 500 kr. från 11 000 kr. till 12 500 kr.
per barn och år. Statsbidraget för barn som är inskrivna sju timmar eller mer i
familjedaghem föreslår jag höjt med 1 500 kr. från 15 000 kr. till 16 500 kr.
per barn och år.

Kommunerna har enligl socialtjänstlagen ett särskilt
ansvar för barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt slöd
i sin utveckling.

Prop.
1984/85:209 25

Många barn med behov av särskilt slöd kan placeras i
daghems- eller frilidshemsgrupper. I statsbidraget lill daghem och fritidshem
ingår ett särskilt bidrag som är schablonmässigt beräknat för vart tionde
inskrivet barn i daghem och fritidshem. Bidragsbeloppet är f.n. 6 000 kr. Jag
förordar att delta bidrag höjs med 1 500 kr, till 7 500 kr.

De föreslagna bidragshöjningarna bör gälla fr.o.m. den 1
januari 1986.

2.7 Kostnader

Statens kostnader för förändringarna av
statsbidragssystemet till barnomsorgen beräknas för år 1986 uppgå till totalt
ca 300 milj. kr. Därav avser ca 60 milj. kr. höjning av statsbidraget till barn
som är inskrivna 4-7 timmar i daghem, ca 60 milj. kr. höjning av statsbidraget lill
barn som är inskrivna 7 limmar eller mer i familjedaghem, ca 40 milj. kr. höjning
av statsbidraget för barn med behov av särskilt stöd saml ca 130 milj, kr. för
införande av ärsarbetarbidrag för anställd personal i deltidsgrupper.
Förändringen av statsbidraget lill alternativa barnomsorgsformer innebär en
ytterligare kostnad för staten på ca 6 milj. kr. Härutöver beräknar jag vissa
kostnader för de årliga efterfrågeundersökningar som SCB får i uppdrag all
genomföra. Bidragsförändringen för den öppna förskolan beräknas inte medföra
några kostnadsförändringar.

Till detta kommer ett anordningsbidrag budgetåret 1985/86
på 100 milj. kr.

3 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag
alt regeringen föreslär riksdagen att

1.
godkänna de
riktlinjer som jag har angett för utbyggnad av och innehåll i barnomsorgen,

2.
godkänna de
riktlinjer som jag har angett för statsbidrag till öppen förskola, deltidsgrupp
och alternativa barnomsorgsformer,

3.
godkänna de
riktlinjer som jag har angett för en höjning av statsbidragen till daghem,
familjedaghem och fritidshem,

4.
godkänna vad
jag har anfört om riktlinjer för anordningsbidrag till daghem och fritidshem
för budgetåret 1985/86.

Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen
tillfälle att ta del av vad jag har anfört om kommunernas riktlinjer för
barnomsorgens förskoleverksamhet.

Prop,
1984/85;209 26

4
BesiMt

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar all genom
proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder
och det ändamål som föredraganden har hemställt om.

Prop.
1984/85:209 27

Innehåll

Propositionen................................................................. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... ....... 1

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 18 maj
1985 .. 2

1
Inledning.................................................................. ....... 2

2
Föredragandens
överväganden............................... 4

2.1
Allmänna
utgångspunkter................................ 4

2.2
Rätten för barn
och föräldrar........................... 5

2.3
Mål och innehåll
i barnomsorgen..................... 7

2.4
Riktlinjer för
barnomsorgen............................. 16

2.4.1 Organisationen av barnomsorgen...... ..... 16

2.5
Genomförande av
utbyggnaden...................... ..... 17

2.6
Statsbidrag fill
barnomsorgen.......................... ..... 19

2.6.1
Nuvarande
regler.................................. ..... 19

2.6.2
Allmänna
utgångspunkter..................... ..... 20

2.6.3
Anordningsbidrag.................................. ..... 21

2.6.4
Statsbidrag
till öppen förskola, dellidsgrupp och alternativa barnomsorgsformer 22

2.6.5
Övriga
bidragshöjningar........................ 24

2.7 Kostnader........................................................ 25

3
Hemställan............................................................... ..... 25

4
Beslut ...................................................................... ..... 26

minmb/gotab
Stockholm 1985